SOU 1951:42

Betänkande med förslag till utlänningslag m.m

N 4-0 (;(

a': (— - mm

&( *, IGT?!

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA' UTREDNINGAR 1951z42 JUSTITIEDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE

MED FÖRSLAG TILL

UTLÄNNINGSLAG M. M.

AVGIVET AV

1949 års utlänningskommitté

STOCKHOLM 195]

."

10. 11.

12. 13.

14. 15.

16. 17.

18.

19. 20. 21.

23.

599014???

Statens offentliga utredningar 1951

Kronologisk förteckning

Statligt stöd åt svensk filmproduktion. Beck- man. 73 s. Fi. Försvarets personaltjänst. Kihlström. 166 s. Fö. Förhållandet mellan arbetsuppgifter och löne- ställning vid statens järnvägar. Victor Pet- terson. 139 s. K. Antagningen av medicine studerande m. fl. Kihlström. 123 5. E. Förslag till naturskyddslag m. m. Haeggström. 212 s. Jo. Näringslivets lokalisering. Appelberg, Uppsala. 245 s. H.

årgnciiéer för dyrortsgrupperingen. Kihlström. s. .

Betänkande angående polis— och åklagarväsen- dets organisation. Norstedt. 304 s. 1. 1945 års universitetsberedning. 6. Den veten- skapliga publiceringsverksamheten, personal-, institutions- och stipendiefragor m. m., det aka- demiska befordringsväsendet. Svenska Tryckeri- aktiebolaget. 332 s. E. . Sjöfartsförbindelserna mellan Gotland och fast- landet. Victor Petterson. 171 s., 3 pl. K. Statsmakterna och folkhushallningen under den till följd av stormaktskriget 1939 inträdde kri- sen, Del 10. Tiden juli 1948—juni 1950 jämte sakregister till delarna 1—10. Av K. Amark. Idun. 338 s. 11. Promemoria med förslag till allmän verks- stadga. Katalog och Tidskriftstryck. 68 s. Ju. 1944 års allmänna skattekommitté. 5. Betänkan- de angående studiekostnaders behandling i be— skattningshänseende. Marcus. 79 s. Fi. Landsbygdselektrifieringens utbredning år 1950. Idun. 47 5. K. . Daghem och förskolor. Betänkande om barnstu- gorl osch barntillsyn. Victor Petterson. 641 s., p . . Filmcensuren. Betänkande 1. Beckman. 95 s. E. Statens sjukhusutredning av år 1943. Betänkan- de 6. Redogörelse för arbetsstudier vid kropps- sjisikhiisens vårdavdelningar m. m. Beckman. s. Betänkande med förslag till förordning anga- ende upphandling och arbeten för statens be- hov m. m. Norstedt. 77 s. Fi. SOS. Samhällets olycksfalls- tjänst. Gummesson. 89 s. 1. Betänkande med förslag till ny ägofredslagstlft— ning. Beckman. 143 s. Jo. åiejnekommissionens utredning. Norstedt. 313 s. 11.

och säkerhets-

Förslag till sjömanslag m. m. Marcus. 106 s. H. Socialvardskommitténs betänkande. 18. Utred- ning och förslag angående begravningshjälps- försäkring. Falu Nya Boktryckeri, Falun. 43 s. S.

24.

25.

26.

27.

28.

29.

30. 31.

32.

33.

34.

35.

36.

38.

39.

40.

41.

Betänkande med förslag rörande utformningen av åtgärder för ökad skattefinansiering av kom- munala investeringar. Beckman. 55 s. Fl.

Socialvardskommitténs betänkande. 19. Utred- ning och förslag angående yrkesskadeförsäk- ringslag m. m. Kihlström. 55', 443 s. S.

Vatten- och avloppsfrågan. Beckman. XIV, 597 s.

Konkurrensbegränsning. Betänkande med för- slag till lag om skydd mot samhällsskadlig kon- kurrensbegränsning. Del 1. Idun. 722 5. H.

Konkurrensbegränsning. Betänkande med för- slag till lag om skydd mot samhällsskadlig kon- kurrensbegränsning. Del 2. Bilagor. Idun. 549 s. Skolöverstyrelsens Victor Pet- terson. 858 s. E.

Ekonomiskt långtidsprogram 1951—1955. Marcus. 200 s. Fi. Den utomprocessuella rättshjälpen åt mindre bemedlade. Norstedt. 116 s. Ju.

Bränsle och kraft. Orientering rörande Sveriges

organisation.

energiförsörjning. Av K.-G. Ljungdahl. Gum- messon. 73 s. H. 1946 års kommitté för sjuksköterskeutbild- ningen. 2. Högre utbildning av sjuksköterskor m. m. 3. Specialutbildning av sjuksköterskor. Kihlström. 120 s. ].

Betänkande angående omorganisation av apo- teksväsendet i riket m. m. Katalog och Tid- skriftstryck. XVI, 680 s. I.

Den svenska byggnadsmaterialmarknaden. Pro- duktion, distribution och prissättning av jord- och stenindustriens material. Av N. Tengvik. Sydsvenska Dagbladets Aktiebolag, Malmö. 284 s. S. Arkiv- och biblioteksfilmning. Appelberg, Upp- sala. 114 5. E. Univensitetskanslersämbetets uppgifter och or- ganisation m. m. Falu Nya Boktryckeri, Falun. 116 s. E. Skor. Beckman. 347 s. 11.

Betänkande angående producent- och _kontant- bidrag till vissa innehavare av mindre Jordbruk. Beckman. 120 5. Jo.

Förslag till lagstiftning om förbud- mot bebyg— gelse m. 111. inom vissa strandområden. Kihl- ström. 149 s., 4 kartor. Ju.

Ungdomen möter samhället. Un-gdomsvärdskom- mittéms slutbetänkande. Beckman. 223 s. Ju.

Betänkande med förslag till utlänningswlag m. m. åådsveäiska Dagbladets Aktiebolag,. Malmö. s. u.

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är trycker-ten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra be- gynnelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E.=eck1esiastik- departementet, Jo. = jordbruksdepartementet.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1951:42 JUSTITIEDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE

MED FÖRSLAG TILL

UTLÄNNINGSLAG M. M.

AVGIVET AV

1949 års utlänningskommitté

MALMÖ 1951 SYDSVENSKA DAGBLADETS AKTIEBOLAG 511660

Skrivelse till departementschefen ......................... V

F öd'auningsförslag Förslag till utlänningslag ........................... Förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 4 juni 1913 (nr 68) angående utlämning av förbrytare ........................ 20 Förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 18 juni 1864- (nr 41) angående utvidgad näringsfrihet ................. 32 Förslag till förordning om ändring av 4 5 förordningen den 29 december 1949 (nr 723) angående handel med skrot, lump och begagnat gods ........... 37

M oliv

Avdelning I. Utlänningslagstiftningen ..................... 41 Kap. 1. Grundprinciper för en ny utlänningslag ............... 41 » Kap. 2. Utlännings inresa . . ...... . ..... . .......... 51 Kap. 3. Utlännings uppehåll i riket och hans rätt till arbete .......... 57 A. Materiella regler ........................ 57 Gällande rätt 57 Allmänna synpunkter m.m ................... 57 Tillstånd utan tidsbegränsning ................. 60 Bosättningstillstånd 66 Tidsbegränsade uppehållstillstånd ............... 73

B. Ordningen för prövningen av ärenden angående uppehälle-, bosätt- nings- och arbetstillstånd .................... 77

Kap. 4». Utlännings rätt till näringsutövning ................. 88 Kap. 5. Den inre utlänningskontrollen 91

Kap. 6. Utlännings avlägsnande ur riket m.m ................. 100 A. Gällande rätt B. Kommitténs förslag Förändringar i formerna för utlännings avlägsnande ur riket. Infö- rande av återkallelse av uppehålls- och bosättningstillstånd . . . . 103 Förhållandet mellan grunderna för avvisning och utvisning. . . . 107 Avvisning .......................... 111 Grunderna för utvisning och återkallelse Ordningen för prövningen av frågor om utvisning och återkallelse av uppehålls- och bosättningstillstånd ............. 118 Kap. 7. Besvär och återbrytning av beslut Gällande rätt Kommitténs förslag Kap. 8. Förhör Förutsättningar för förhör och förhörsmyndighet ......... Företrädare för det allmänna vid förhör

Kap. 9. Verkställighet och utlännings tagande i förvar m.m ........... 150 Gällande rätt

Kap. 10. Politiskt flyktingskap ............ ' ........... Inledande synpunkter Gällande rätt Grundlinjer för en ny lagstiftning Kommitténs förslag till bestämmelser ..............

Kap. 11. Fullmaktsstadgande Kap. 12. Specialmotivering .........................

Avdelning II. Lagstiftningen om utlämning av förbrytare Gällande rätt Traktater .......................... Utländsk rätt m. m ...................... Omfattningen av revisionen av lagen .............. Synpunkter på rättssäkerheten vid utlämning .......... Utlämning av svensk medborgare Politiskt brott ........................ Politiskt Hyktingskap ...................... Utvidgning av straii'lagens tillämplighetsområde ......... Förfarandet i utlämningsärende ................ Lagens ikraftträdande Specialmotivering ...................... 230 Sammanfattning Särskilda yttranden ............................. 247 Bilagor Bil. l. Statistiska uppgifter angående utlänningar i Sverige .......... 251 Bil. 2. Huvuddragen av utlänningslagstiftningen i Danmark, Finland, Norge och Schweiz .............................. 255 Bil. 3. P.M. angående utlännings rätt till näringsutövning i Sverige. Utarbetad av kommerserådet S. Matz ....................... 260 I. Gällande rätt ......................... 260 A. Näringsfrihetsförordningen ................. 260 B. Andra författningar. 265 II. Sambandet mellan utlänningslagstiftningen och näringslagstiftningen 269 III. Specialmotivering ...................... 280

. Förenta Nationerna och asylrätten. Av professor Åke Holmbäck ..... 285 I. Förklaringen om de mänskliga rättigheterna. Dess juridiska karaktär 285 II. Artikel 14 första momentet av förklaringen om de mänskliga rättigheterna ........................ 288 . Artikel 14 andra momentet av förklaringen om de mänskliga rättigheterna ........................ 293 IV. Utvecklingen i fråga om asylrätten efter antagande av förklaringen om de mänskliga rättigheterna V. Den internationella domstolen och asylrätten . . . . Bil. 5. Några uppgifter angående utlämning av förbrytare enligt utländsk rätt

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Justitiedepartementet

Genom beslut den 4 mars 1949 bemyndigade Kungl. Maj:t Herr Statsrådet att tillkalla en kommitté om högst fem personer att inom departementet verk- ställa utredning om en revision av utlänningslagen och lagen om utlämning av förbrytare samt högst tio sakkunniga att på kallelse av ordföranden deltaga i överläggningar med kommittén. Med stöd av detta bemyndigande tillkallades den 10 mars 1949 såsom ledamöter i kommittén presidenten I. Wieslander, tillika ordförande, ledamoten av riksdagens andra kammare, chefredaktören R. Edberg, ordföranden i utlånningskommissionen, byråchefen N. Hagelin och ledamoten av riksdagens första kammare, professorn Å. Holmbäck. Till sakkun- niga utsågos samma dag direktören i svenska arbetsgivareföreningen E. Brodén, expeditionschefen i justitiedepartementet C. G. Bruno, dåvarande pressom- budsmannen i landsorganisationen, numera chefredaktören R. Casparsson, över— direktören i arbetsmarknadsstyrelsen C. W. Cartman, ordföranden i utlännings- nämnden, f.d. justitierådet N. Gärde, avdelningschefen i försvarsstaben, överste- löjtnanten H. Leche, utrikesrådet S. Petrén, statspolisintendenten G. Thulin, och vice ordföranden i utlänningskommissionen, byråchefen O. Wiman. Den 4 november 1949 tillkallades såsom sakkunnig jämväl landssekreteraren i Mal- möhus län S. Wetterlundh.

Till sekreterare i kommittén, vilken antagit benämningen 1949 års utlännings- kommitté, förordnades den 15 mars 1949 e.o. hovrättsassessorn J . Björling.

För att tagas i övervägande vid fullgörande av utredningsuppdraget har till kommittén överlämnats

1) riksdagens skrivelse till Kungl. Maj:t den 29 maj 1937, nr 356, i anledning av väckt motion om revision av lagen angående utlämning av förbrytare, m.m.; och"

2) statens kriminaltekniska anstalts skrivelse den 5 juli 1949 till justitie- departementet angående ett inom internationella kriminalpoliskommissionen utarbetat förslag till normalkonvention rörande utlämning av förbrytare.

På grund av remisser har kommittén avgivit följande särskilda yttranden, nämligen

1) den 7 oktober 1950 till Kungl. Maj:t över utlänningskommissionens anslagsäskanden för budgetåret 1951/52 i vad angår däri framlagt förslag om beredande av extra ordinarie anställning för viss extra amanuens- och bi- trädespersonal;

2) den 5 december 1950 till Kungl. Maj:t angående undantag från stadgandena i 7, 13 och 14 55 utlänningslagen beträffande utländsk kvinna, som är gift med svensk man;

3) den 20 mars 1951 till Herr Statsrådet angående ett utkast till vänskaps-, handels- och sjöfartsavtal mellan Sverige och Amerikas Förenta Stater;

4) den 10 april 1951 till justitiedepartementet angående följderna av verk- ställd uppsägning av konventionen den 26 april 1870 mellan Sverige och Belgien rörande utlämning av förbrytare och tilläggsdeklarationen av den 6 november 1877 till denna konvention;

5) den 19 september 1951 till Herr Statsrådet angående ett inom Europa- rådet utarbetat konventionsutkast, betecknat Draft European Convention for the Reciprocal Treatment of Nationals; samt '

6) denna dag till statsrådet och chefen för inrikesdepartementet över en skrivelse från chefen för Stockholms kriminalpolis angående en översyn av utlänningslagstiftningen.

Av de sakkunniga ha Bruno, Gärde, Wetterlundh och Wiman deltagit i kom- mitténs arbete i huvudsak i samma omfattning som kommittéledamöterna; Wetterlundh har dock beträHande lagstiftningen om utlämning av förbrytare endast deltagit vid behandlingen av förfarandet i visst hänseende. Övriga sak- kunniga ha medverkat i fråga om utlänningslagstiftningens huvudgrunder och därjämte huvudsakligen i följ ande omfattning: Petrén beträffande lagstiftningen om utlämning av förbrytare och frågor i övrigt om politiskt flyktingskap, Leche och Thulin i frågor angående allmän ordning och säkerhet samt Brodén, Caspars- son och Curtman i frågor av betydelse ur arbetsmarknadssynpunkt.

Beträffande utlännings rätt till näringsutövning här i riket har kommittén samarbetat med näringsrättsutredningen, som omhänderhaves av kommerse- rådet S. Matz, och de förslag till ändring av hithörande lagstiftning, som kom- mittén framlägger, ha utarbetats i samråd med Matz.

Kommittén får härmed vördsamt avgiva betänkande med förslag till

1) utlänningslag;

2) lag om ändring i vissa delar av lagen den 4 juni 1913 (nr 68) angående ut- lämning av förbrytare;

3) förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 18 juni 1864 (nr 41) angående utvidgad nåringsfrihet; samt

4) förordning om ändring av 4 5 förordningen den 29 december 1949 (nr 723) angående handel med skrot, lump och begagnat gods.

Av de sakkunniga ha Curtman samt Leche och Thulin avgivit särskilda ytt- randen, vilka bifogas.

För kommittén återstår att enligt uppdrag av statsrådet och chefen för inrikesdepartementet utreda frågan om den centrala utlänningsmyndighetens

| 1

; organisation.

I Stockholm den 21 november 1951. ! ? Ivar Wieslander

i

; Rolf Edberg Nils Hagelin Åke Holmbäck

x Erik Brodén C. G. Bruno Ragnar Casparsson C. W. Curtman

N. Gärde Hakon Leche Sture Petrén Georg Thulin S. Wetterlundh O. Wiman

/ Johan Björling

FÖRFATTNINGSFÖRSLAG

Förslag till

Utlänningslag

1 Kap. Inledande bestämmelser.

1 5.

Utlänning äger utan andra inskränkningar än denna lag stadgar samma rätt som svensk medborgare att inresa till riket, att här uppehålla sig och välja vistel- seort, att här antaga eller innehava anställning i annans tjänst samt att lämna riket.

Under förutsättning av ömsesidighet må Konungen med främmande makt träffa överenskommelse att nämnda inskränkningar, helt eller delvis, icke skola äga tillämpning å dess medborgare.

Angående utlämning av förbrytare är särskilt stadgat.

2 g. Den kontroll över utlänningar, som kan vara erfordeng för tillämpningen av denna lag, skall utövas under ledning av en central utlänningsmyndighet. Kon- trollen skall genomföras på sådant sätt att utlänning icke ålägges annan in- skränkning i sin frihet eller annan förpliktelse än som i samhällets intresse är nödvändigt.

3 5.

För att avgiva yttrande till den centrala utlänningsmyndigheten eller Konung- en i ärende enligt denna lag skall finnas en nämnd (utlänningsnämnden). I sin verksamhet skall nämnden särskilt beakta utlännings behov av rättsskydd. Utlänningsnämnden skall bestå av tre ledamöter. Ledamöterna jämte en eller flera suppleanter för var och en av dem utser Konungen för viss tid. Av leda- möterna skall en vara eller hava varit innehavare av domarämbete och en äga erfarenhet rörande internationella rättsfrågor. Suppleant för ledamot skall upp- fylla de för ledamoten stadgade behörighetsvillkoren.

2 Kap. Om utlännings inresa.

45.

Utlänning som ankommer till riket skall vara försedd med pass eller annan legitimationshandling, som enligt Konungens förordnande må gälla såsom pass.

Där Konungen så förordnar, må utlänning, som ej innehar bosättningstill- stånd, inresa till riket endast om han erhållit särskilt tillstånd därtill av svensk myndighet (visering). Att även eljest för inresa i visst fall kräves särskilt till- stånd stadgas i 26 å andra stycket.

5 g. Där Konungen så förordnar, må utlänning, som ämnar här i riket antaga an- ställning eller utöva verksamhet för vilken jämlikt 14 eller 15 & erfordras arbets- eller hosättningstillstånd, inresa endast om sådant tillstånd meddelats.

6 g.

Utlänning skall omedelbart vid sin ankomst till riket för polismyndighet i den ort, dit han först anländer från utlandet, uppvisa sin legitimationshandling även- som meddela de upplysningar polismyndigheten begär. Utlänning är skyldig att på anfordran personligen inställa sig hos polismyndigheten.

3 Kap. Om utlännings uppehåll i riket. 7 &. Utlänning må icke utan uppehålls- eller bosättningstillstånd uppehålla sig här i riket över tre månader. Utan sådant tillstånd må dock följande utlänningar vistas här sex månader, nämligen 1) den som på grund av födelsen varit svensk medborgare; 2) den som är gift med svensk medborgare eller med utlänning som sägs under 1); och 3) ogift barn under aderton år, såvida i fråga om barn i äktenskap en av dess föräldrar är svensk medborgare eller utlänning som sägs under 1) samt i fråga om barn utom äktenskap modern är svensk medborgare eller utlän- ning som sägs under 1) eller 2). Utlänning, som på grund av Konungens förordnande enligt 4 & ej må inresa utan visering, må icke uppehålla sig här utan att han erhållit tillstånd därtill genom visering eller genom uppehålls- eller bosättningstillstånd. Visering må meddelas för en tid av högst tre månader från ankomsten.

Konungen må förordna om annan tid än som sägs i första och andra styckena.

Uppehållstillstånd skall meddelas för viss tid. Det må begränsas lokalt, dock ej till mindre område än viss kommun, samt förbindas med de villkor och före- skrifter som i övrigt finnas erforderliga. Kvarstannar utlänning i riket efter det hans tillstånd upphört att gälla, skall han, intill dess nya föreskrifter meddelas för honom, vara underkastad den begränsning i fråga om vistelseort och de före- skrifter i övrigt, som tidigare må hava varit gällande för honom.

Fråga om uppehållstillstånd prövas av den centrala utlänningsmyndigheten. I den omfattning Konungen förordnar må frågan upptagas och avgöras av polis- myndighet eller länsstyrelse. Sådant förordnande må dock ej innehålla bemyn- digande för polismyndighet att avslå ansökan om uppehållstillstånd.

Beslut om uppehållstillstånd, som meddelas av den centrala utlänningsmyn- tigheten, må innehålla föreskrift, att utlänningen senast vid tiden för uppehålls- tillståndets utgång skall utresa ur riket (utresebeslut). Myndigheten skall innan utresebeslut meddelas inhämta yttrande från utlänningsnämnden.

9g.

Bosättningstillstånd må meddelas utlänning, vars bosättning i riket på grund av hans föregående vistelse här kan anses bliva till gagn för samhället eller då eljest särskilda skäl föreligga. Sådant tillstånd är ej tidsbegränsat och må ej förbindas med förbehåll.

Fråga om bosättningstillstånd prövas av den centrala utlänningsmyndigheten. Angående riktlinjerna ur arbetsmarknadspolitisk synpunkt för beviljande av bosättningstillstånd skall den centrala utlänningsmyndigheten samråda med arbetsmarknadsstyrelsen.

10 g.

Utlänning, som icke innehar bosättningstillstånd, skall under sitt uppehåll i riket vara försedd med sådan legitimationshandling som sägs i 4 g.

11 5.

Uppehållstillstånd förfaller, om utlänningen utvisas ur riket eller om han under en tid av mer än sex månader i följd utan den centrala utlänningsmyndighetens medgivande uppehåller sig utom riket eller om han icke innehar sådan legitima— tionshandling som sägs i 4 5. '

Bosättningstillstånd förfaller, om utlänningen utvisas ur riket eller om han icke inom sex månader efter tillståndets beviljande bosätter sig i riket eller om han upphör att vara bosatt här.

12 5.

Det åligger utlänning att på kallelse personligen inställa sig hos polismyndighet för meddelande av upplysningar som angå hans vistelse här i riket, så ock att

vid anfordran för polismyndighet eller polisman uppvisa sin legitimationshand- ling eller honom meddelat bevis om bosättningstillstånd.

Då utlänning avreser till utlandet, skall han för polismyndighet i den ort där han lämnar riket uppvisa sin legitimationshandling eller, om han saknar sådan handling, på annat sätt styrka sin identitet.

13 5.

Konungen meddelar de bestämmelser angående anmälningsskyldighet som må finnas nödiga för utlänningars övervakande.

Finnes med hänsyn till rikets försvar erforderligt att inskränka utlännings rätt att vistas inom vissa områden, utfärdar Konungen erforderliga bestämmelser därom.

4 Kap. Om arbetsanställning för utlänning.

14 5.

Utlänning äger icke utan arbetstillstånd här i riket antaga eller innehava anställning i annans tjänst (arbetsanställning). Vad nu sagts skall dock ej gälla utlänning, som innehar bosättningstillstånd, och utländsk kvinna, som är gift med svensk man. Arbetstillstånd erfordras ej heller för anställning i statens tjänst.

När det med hänsyn till rikets säkerhet finnes vara påkallat av särskilda skäl, må Konungen förordna, att i visst företag eller företag av viss art icke må anställas utlänning utan att Konungen eller den centrala utlänningsmyndig- heten givit tillstånd till anställningen.

Angående förbud för utlänning att innehava vissa anställningar gälle vad särskilt är stadgat.

15 5.

Utlänning, som enligt 14 & ej utan arbetstillstånd äger antaga eller innehava arbetsanställning, må ej heller utan sådant tillstånd här i riket i annan egenskap än såsom handelsresande utöva verksamhet som föranledes av anställning utom- lands.

Vad nedan i denna lag stadgas om arbetsanställning skall äga motsvarande tillämpning i fråga om verksamhet som nu är sagd.

16 5.

Arbetstillstånd skall meddelas för viss tid och avse visst slag av arbete samt må förbindas med de villkor och föreskrifter som finnas erforderliga.

Fråga om arbetstillstånd prövas av den centrala utlänningsmyndigheten. I den omfattning Konungen förordnar må frågan upptagas och avgöras av polis-

myndighet, lokal arbetsmarknadsmyndighet eller länsstyrelse. Sådant förord- nande må dock ej innehålla bemyndigande för polismyndighet eller lokal arbets- marknadsmyndighet att avslå ansökan om arbetstillstånd.

Vid handläggning av frågor om arbetstillstånd skall den centrala utlännings- myndigheten samråda med arbetsmarknadsstyrelsen, som i ärende av principiell betydelse eller eljest av större vikt bör bereda sammanslutningar av arbets- givare och arbetstagare inom verksamhetsområdet tillfälle att uttala sig.

5 Kap. Om utlännings avvisning från riket.

17 5.

Utlänning som ankommer till riket må avvisas 1) om han ej är försedd med sådan legitimationshandling som sägs i 4 %; 2) om han icke, där så erfordras enligt 4, 5 eller 26 &, innehar visering, arbets- tillstånd, uppehållstillstånd eller bosättningstillstånd;

3) om han uraktlåter vad enligt 6 å åligger honom eller vid fullgörande därav mot bättre vetande lämnar oriktig uppgift;

4) om han ämnar här i riket söka sitt uppehälle samt det skäligen bör antagas att han icke har för avsikt eller saknar möjlighet att årligen vinna sin försörjning;

5) om han på grund av sinnessjukdom eller annan själslig abnormitet kan antagas komma att här i riket utgöra fara för allmän ordning eller säkerhet;

6) om han yrkesmässigt inom loppet av de närmast förfiutna fem åren övat otukt, utnyttjat annans otuktiga levnadssätt eller bedrivit olovlig in- eller ut- förse];

7) om han inom loppet av de närmast förflutna fem åren utom riket genom dom, som äger laga kraft, blivit dömd till frihetsstraff för brott, varför utlämning må ske enligt lagen om utlämning av förbrytare, eller undergått honom omedel- bart ådömt frihetsstraff för sådant brott samt det på grund av gärningens be- skaffenhet kan antagas att det genom hans Vistelse i riket uppstår fara för allmän ordning, säkerhet eller sedlighet; och

8) om det med hänsyn till hans föregående verksamhet eller eljest skäligen bör antagas, att han kommer att här i riket bedriva sabotage, spioneri eller olov- lig underrättelseverksamhet.

Innehar utlänning bosättningstillstånd eller visering, må han avvisas allenast på sådan grund som sägs i 1) eller 3).

Innehar utlänning uppehållstillstånd eller har han tidigare varit svensk med- borgare, må avvisning endast ske på sådan grund som avses i 1), 2), 3) eller 8); har den som tidigare varit svensk medborgare vunnit medborgarskap i annat land, må avvisning dock ske jämväl enligt 6) eller 7).

Beslut om avvisning meddelas av polismyndighet. Finner polismyndigheten av särskilda skäl tveksamt huruvida avvisning bör ske, skall dock anmälan ofördröjligen göras hos den centrala utlänningsmyndigheten, som beslutar i ärendet. I avvaktan på den centrala myndighetens beslut äger polismyndigheten taga utlänningen i förvar eller ställa honom under uppsikt.

Har avvisningsfråga hänskjutits till den centrala utlänningsmyndigheten, äger denna förordna, att utlänningen skall tagas i förvar eller ställas under upp- sikt.

Till ledning för polismyndighetema vid tillämpning av 17 5 har den centrala utlänningsmyndigheten att utfärda närmare anvisningar.

19 5.

Polismyndighets beslut i ärende angående avvisning skall meddelas vid utlän— ningens ankomst till riket eller omedelbart därefter. Den centrala utlännings- myndighetens beslut i sådant ärende skall meddelas så snart ske kan.

20 5.

Innan den centrala utlänningsmyndigheten meddelar beslut om avvisning, skall yttrande inhämtas från utlänningsnämnden, om ej ärendet är synnerligen brådskande.

21 5.

I beslut om avvisning skall angivas grunden till beslutet. Beslutet skall till- ställas utlänningen så snart ske kan.

6 Kap. Om återkallelse av tillstånd samt om utlännings utvisning från riket.

22 5.

För omprövning av villkoren för utlännings fortsatta vistelse i riket må bosättningstillstånd eller uppehållstillstånd återkallas

1) om utlänningen uraktlåter att ställa sig till efterrättelse vad i denna lag eller med stöd därav blivit föreskrivet, eller om han mot bättre vetande lämnar oriktig uppgift vid fullgörande av anmälningsskyldighet eller eljest i ansöknings- ärende, varom är stadgat i denna lag eller i författning som utfärdats med stöd därav;

2) om utlänningen inom loppet av de närmast förflutna fem åren utom riket genom dom, som äger laga kraft, blivit dömd till frihetsstraff för brott, varför utlämning må ske enligt lagen om utlämning av förbrytare, eller undergått honom omedelbart ådömt frihetsstraff för sådant brott; eller

3) om utlänningen på annat sätt genom sin vandel eller livsföring eller sina gärningar ådagalägger, att han icke kan eller icke vill anpassa sig efter den här i riket gällande ordningen.

Meddelat uppehållstillstånd må, om så finnes påkallat med hänsyn till rikets säkerhet, lokalt begränsas eller förbindas med de villkor och föreskrifter, somi övrigt finnas erforderliga. Angående sådant beslut gälle vad om återkallelse är stadgat.

23 5.

Utlänning må utvisas från riket, om grund för återkallelse enligt 22 % 1) före- ligger samt särskilda skäl äro till utvisning. Utlänning må likaledes utvisas, om fall som avses i 22 5 2) eller 3) föreligger och genom utlänningens fortsatta vistelse i riket kan antagas uppstå fara för allmän ordning, säkerhet eller sedlig- het; dock att utlänning med bosättningstillstånd må utvisas allenast, om faran är att anse som allvarlig eller eljest synnerliga skäl föreligga till utvisning.

Utlänning må ock utvisas från riket, om han uppehåller sig här utan att, där så erfordras, innehava legitimationshandling, visering, uppehålls- eller bosätt- ningstillstånd. Utvisningsbeslut må meddelas redan i samband med att utlän- nings ansökan om uppehålls- eller bosättningstillstånd avslås.

Bedriver utlänning verksamhet av sådan art, att den kan medföra allvarligt men för rikets säkerhet, skall han utvisas från riket.

24 5.

I ärende angående återkallelse enligt 22 5 första stycket eller utvisning enligt 23 5 första stycket skall skälig hänsyn tagas till utlänningens levnads- och famil- j eförhållanden samt till längden av den tid han vistats i riket.

Vid bedömande huruvida fall som sägs i 22 & 3) föreligger skall särskilt beaktas 1) om utlänningen här i riket genom dom, som äger laga kraft, blivit dömd till annat frihetsstraif än förvandlingsstraff för böter eller till internering eller förvaring eller ock förklarats övertygad om gärning, varå kan följa frihetsstraif, men enligt lagen om villkorlig dom erhållit anstånd med straffets ådömande eller jämlikt 5 kap. 5 & strafflagen förklarats icke kunna fällas till ansvar;

2) om utlänningen här i riket genom domar, som äga laga kraft, flerfaldiga gånger för brott eller förseelser ådömts lindrigare straff än under 1) sägs;

3) om utlänningen för ett sedeslöst liv, som är ägnat att väcka allmän anstöt; eller

4) om utlänningen underlåter att efter förmåga söka årligen försörja sig eller person, för vilken han är försörjningsskyldig.

25 5.

Arbetstillstånd må återkallas, när särskilda skäl äro därtill.

Beslut om utvisning skall innehålla åläggande för utlänningen att ofördröj- ligen eller inom viss tid avresa från riket vid äventyr att han, därest han ej av- reser, skall avlägsnas ur riket.

Utvisningsbeslut skall, när anledning föreligger därtill, innehålla förbud för utlänningen att vid äventyr som sägs i 65 5 återvända till riket, med mindre han före ankomsten till riket erhållit visering eller uppehållstillstånd. Sådant förbud må begränsas till viss tid.

27 5.

Fråga om återkallelse av tillstånd eller om utvisning prövas av den centrala utlänningsmyndigheten.

Länsstyrelse skall dock i fall som avses i 22 5 2) och 3) pröva ärende angående återkallelse av bosättnings- eller uppehållstillstånd eller utvisning. Vid åter- kallelse av uppehållstillstånd må länsstyrelsen jämväl återkalla arbetstillstånd.

Länsstyrelse må pröva ärende angående utvisning i fall som avses i 23 5 andra stycket, såframt länsstyrelsen på grund av förordnande enligt 8 5 andra stycket är behörig att avslå ansökan om uppehållstillstånd eller ock utresebeslut gäller.

28 5.

Då länsstyrelse meddelat beslut om återkallelse av tillstånd, skall länsstyrelsen för prövning av frågan, huruvida nytt uppehållstillstånd jämte arbetstillstånd bör meddelas, ofördröjligen överlämna ärendet till den centrala utlänningsmyn- digheten. Återkallelsen skall icke erhålla verkan, förrän denna myndighet med- delat sitt beslut.

29 5.

Innan den centrala utlänningsmyndigheten meddelar beslut om återkallelse av uppehålls- eller bosättningstillstånd eller om utvisning i annat fall än där utresebeslut gäller, skall yttrande inhämtas från utlänningsnämnden.

30 5.

Efter anmälan av polismyndighet eller av den tjänsteman hos den centrala utlänningsmyndigheten, som denna förordnar, så ock då länsstyrelse eljest finner skäl därtill, skall länsstyrelsen till prövning upptaga ärende som avses i 22 eller 23 5 eller, om länsstyrelsen enligt 27 5 ej är behörig, överlämna ärendet till den centrala utlänningsmyndigheten.

Uppkommer fråga om utlännings utvisning jämlikt 23 5, äger den centrala utlänningsmyndigheten, länsstyrelse eller, där det skäligen kan befaras att utlänningen avviker, polismyndighet taga utlänningen i förvar eller ställa honom under uppsikt.

Ärende som avses i 22 eller 23 5 skall utan dröjsmål företagas till avgörande. Undergår utlänningen honom omedelbart ådömt frihetsstraff eller har han intagits i säkerhetsanstalt, skall iakttagas att, såframt ej särskilda hinder möta, ärendet bringas till slut så tidigt att, där beslut meddelas om utvisning, detsamma kan verkställas i samband med frigivningen eller utskrivningen från fångvårdsanstalten.

Beslut i ärende som sägs i första stycket skall innehålla de skäl å vilka beslutet grundas. Beslutet skall tillställas utlänningen så snart ske kan. Är utlänningen tillstädes, skall beslutet ock muntligen avkunnas för honom.

32 5.

När det finnes påkallat av hänsyn till rikets säkerhet eller eljest i statens in- tresse, må Konungen förordna om utvisning av utlänning. Sådant utvisnings- beslut skall innehålla förordnande att utlänningen icke må återvända till riket utan tillstånd av Konungen.

Finner den centrala utlänningsmyndigheten eller länsstyrelse anledning till utvisning enligt första stycket och föreligger ej fall, som avses i 23 5 tredje stycket, skall anmälan göras hos Konungen.

Uppkommer fråga om utlännings utvisning enligt första stycket, äger Konun- gen, den centrala utlänningsmyndigheten eller länsstyrelse förordna att utlän- ningen skall tagas i förvar eller ställas under uppsikt.

7 Kap. Om besvär, underställning hos Konungen och verkställighet.

33 5.

Klagan över myndighets beslut i ärende enligt denna lag må ej föras i andra fall än i lagen angivas.

Må beslutet överklagas, skall däri givas till känna, vad den har att iakttaga som vill föra klagan över detsamma.

34 5.

Över polismyndighets beslut om avvisning må utlänningen klaga hos den centrala utlänningsmyndigheten.

Över länsstyrelses beslut, varigenom ansökan om uppehålls- eller arbetstill- stånd icke bifallits, må utlänningen klaga hos den centrala utlänningsmyndig- heten. Över länsstyrelses beslut i ärende angående utvisning eller återkallelse må utlänningen, samt, om ärendet upptagits efter anmälan av polismyndighet eller tjänsteman hos den centrala utlänningsmyndigheten, jämväl den som gjort anmälan klaga hos den centrala utlänningsmyndigheten.

Klagan föres genom besvär. Klagande har att till den centrala utlänningsmyn- digheten eller länsstyrelse inkomma med besvären inom åtta dagar efter det han erhållit del av beslutet.

35 5.

I fråga om ärende som efter besvär upptages av den centrala utlänningsmyn- digheten skall vad som stadgas i 8 5 tredje stycket, 20 5 och 29 5 angående in-

hämtande av yttrande från utlänningsnämnden äga motsvarande tillämpning.

36 5.

Över den centrala utlänningsmyndighetens beslut i ärende angående avvis- ning, utvisning eller återkallelse av bosättningstillstånd, så ock över sådant beslut av myndigheten i annat tillståndsärende, som tillika innehåller utrese- eller utvisningsbeslut, må klagan föras av utlänningen, om utlänningsnämnden ej avgivit yttrande i ärendet eller om nämnden eller någon dess ledamot anfört avvikande mening, som är till utlänningens förmån.

Vad sålunda stadgats skall ej gälla i fråga om utvisning i fall då utresebeslut gäller.

Klagan enligt första stycket föres hos Konungen genom besvär. Angående vad klagande har att iakttaga gälle vad i 34 5 sista stycket stadgas.

37 5.

Utlänning som må klaga över avvisnings- eller utvisningsbeslut äger, där han så önskar, avgiva förklaring att han åtnöjes med beslutet. Sådan förklaring av- gives inför länsstyrelse eller i vittnes närvaro antingen inför polismyndighet eller ock, om utlänningen förvaras i fångvårdsanstalt eller häkte, inför styresmannen för anstalten eller föreståndaren för häktet eller den som är satt i dylik befatt- ningshavares ställe.

Förklaringen må ej återtagas. Har utlänningen, innan förklaringen avgives, fullföljt talan mot beslutet, skall denna talan anses återkallad genom förkla- ringen.

38 5.

Beslut om avvisning, som meddelats av polismyndighet, skall gå i verkstäl- lighet utan hinder av anförda besvär.

Beslut av den centrala utlänningsmyndigheten, över vilket enligt 36 5 klagan må föras, må ej verkställas utan att det äger laga kraft. Samma lag vare i fråga om länsstyrelses beslut om utvisning. Länsstyrelse må dock, om det finnes vara uppenbart att utlänning icke äger kvarstanna i riket, i beslut om utvisning för- ordna, att detsamma utan hinder av anförda besvär må gå i verkställighet, så- framt icke den centrala utlänningsmyndigheten inom fjorton dagar efter det att utlänningen erhållit del av beslutet bestämt annorlunda.

39 5.

Vid verkställighet av avvisning bör utlänningen befordras till land, varifrån han ankommit hit.

Vid verkställighet av utvisning enligt 23 5 bör utlänningen befordras till sitt hemland eller, om detta ej kan utrönas, till land, varifrån han ankommit hit.

Utlänning, som ankommit hit med fartyg eller luftfartyg, bör vid verkställig- het av avvisning återföras till detta eller till annat fartyg eller luftfartyg, som tillhör samme ägare, allt såframt fartyget omedelbart eller inom den närmaste tiden skall avgå till utlandet. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning vid verkställighet av utvisning enligt 23 5, såvida utlänningen vid inresan åsido- satt föreskriften i 6 5 att uppvisa sin legitimationshandling samt beslut om utvis- ning meddelas inom sex månader efter inresan.

Verkställighet må ske på annat sätt än nu sagts, om särskilda skäl föreligga, såsom att det land, till vilket utlänningen genom myndighets försorg skall be- fordras, är avlägset.

Angående verkställighet av utvisning varom stadgas i 32 5 förordnar Konung- en efter omständigheterna.

40 5.

Avvisning skall, så snart ske kan, verkställas genom polismyndighetens försorg.

Utvisning enligt 23 5 skall verkställas genom länsstyrelses försorg.

När den centrala utlänningsmyndigheten meddelat beslut om avvisning eller utvisning, äger denna lämna närmare anvisningar angående verkställig- heten.

Möter vid verkställighet av avvisning eller utvisning enligt 23 5 svårighet eller är det tvivelaktigt huru verkställigheten skall ske, skall ärendet av polismyn- dighet eller länsstyrelse överlämnas till den centrala utlänningsmyndighetens avgörande.

41 5.

Kan avvisning eller utvisning enligt 23 5 ej genast verkställas, må, intill dess så kan ske, utlänningen tagas i förvar eller ställas under uppsikt. Beslut härom meddelar i fråga om avvisning polismyndighet samt i fråga om utvisning läns- styrelse och, då det skäligen kan befaras att utlänningen avviker, även polis- myndighet. Sådant beslut må ock meddelas av den centrala utlänningsmyndig- heten, då fråga om verkställighet överlämnats till denna. Finnes det icke påkallat, att utlänningen tages i förvar eller ställes under uppsikt, må den centrala utlän- ningsmyndigheten eller länsstyrelse i avbidan på verkställigheten meddela närmare föreskrifter angående utlänningens uppehåll i riket.

Har utlänning som blivit utvisad härifrån återvänt utan tillstånd, där sådant erfordras, skall han, så snart ske kan, föras ur riket. Därvid skall förfaras såsom vid verkställighet av utvisning enligt 23 5.

Har utlänning överträtt föreskrift, meddelad med stöd av denna lag, att han icke må uppehålla sig utom viss ort, viss kommun eller visst landsfiskalsdistrikt, skall han genom polismyndighetens försorg föras från det för honom förbjudna området.

43 5.

Den centrala utlänningsmyndigheten äger, om den finner särskilda skäl före- ligga därtill, överlämna ärende till Konungens avgörande. Sådant överlämnande skall ske, såframt utlänningsnämnden hemställt därom.

Överlämnas ärende till Konungens avgörande, skall den centrala utlännings- myndigheten bifoga eget utlåtande.

44 5.

Finner på grund av föreskrift i denna lag den centrala utlänningsmyndigheten eller länsstyrelse behov föreligga att hålla utlänning i förvar utöver en månad, skall frågan därom inom sagda tid underställas Konungen. Ej må någon kvar- hållas utöver tre månader från det han togs i förvar, med mindre Konungen prövar synnerliga skäl föreligga därtill. Av Konungen meddelat beslut om ut- lännings hållande i förvar gälle för varje gång ej längre än tre månader från be- slutets dag. Innan Konungen meddelar sådant beslut, skall utlänningsnämnden höras.

Föreskrift i uppehållstillstånd att utlänning icke äger uppehålla sig utom viss kommun eller visst landsfiskalsdistrikt må icke erhålla giltighet utöver ett år utan att utlänningsnämndens yttrande inhämtas. Finner nämnden sådan in- skränkning i utlänningens rätt att välja vistelseort icke påkallad, skall frågan underställas Konungen.

45 5.

Kan beslut om utlännings avvisning eller utvisning icke verkställas eller före- ligga eljest skäl att beslutet icke längre skall lända till efterrättelse, må Konungen förordna därom.

Har annan myndighet än Konungen genom beslut, som äger laga kraft, för- ordnat om avvisning eller utvisning och kan beslutet icke verkställas eller hava eljest nya skäl yppats, må den centrala utlänningsmyndigheten efter utlännings- nämndens hörande förordna att beslutet icke skall lända till efterrättelse.

46 5. Har Konungen i anledning av anförda besvär upphävt beslut om avvisning eller utvisning eller jämlikt 45 5 förordnat att sådant beslut icke längre skall

lända till efterrättelse, må Konungen i samband därmed meddela de föreskrifter med avseende å utlänningens uppehåll i riket som kunna prövas erforderliga eller uppdraga åt den centrala utlänningsmyndigheten att meddela sådana före- skrifter.

8 Kap. Om politiskt flyktingskap. 47 5.

Utlänning skall enligt denna lag anses som politisk flykting, om det finnes an- ledning antaga, att han i sitt hemland på grund av sin härstamning, tillhörighet till viss samhällsgrupp, religion eller politiska uppfattning eller på grund av poli- tiskt brott eller eljest på grund av politiska förhållanden skulle bliva utsatt för fara för liv eller frihet eller för därmed jämförlig förföljelse.

48 5.

Saknar politisk flykting sådan legitimationshandling som sägs i 4 5, må svensk myndighet enligt de bestämmelser Konungen meddelar utfärda dylik handling för honom.

49 5.

Vid prövning av fråga om uppehålls- eller bosättningstillstånd skall särskild hänsyn tagas till om utlänningen såsom politisk flykting har behov av fristad i riket.

50 5.

Finner polismyndighet anledning till avvisning men påstår utlänningen, att han i det land från vilket han ankommit kan antagas bliva, på grund av orsak som sägs i 47 5, utsatt för fara för liv eller frihet eller för därmed jämförlig för- följelse eller att han där icke kan åtnjuta trygghet mot att bliva sänd till dylikt land, skall polismyndigheten ofördröjligen göra anmälan hos den centrala utlän- ningsmyndigheten, som beslutar om avvisning skall ske. Vad nu är sagt skall dock ej gälla, om påståendet uppenbarligen är oriktigt. Sker anmälan, skall an- gående utlänningens tagande i förvar eller ställande under uppsikt gälla vad i 18 5 stadgas.

51 5.

Gör utlänning gällande att han är politisk flykting, må ärende angående åter- kallelse av tillstånd eller utvisning prövas av länsstyrelse endast om påståendet uppenbarligen är oriktigt.

52 5.

Vid verkställighet av avvisning eller utvisning må utlänningen icke befordras till land, där han av orsak som sägs i 47 5 kan antagas bliva utsatt för fara för liv eller frihet eller för därmed jämförlig förföljelse, och ej heller till land, där han

kan antagas icke åtnjuta trygghet mot att bliva sänd till land som nu nämnts. Avvisning eller utvisning till fartyg eller luftfartyg må ej heller ske, om detta skall avgå till land som nu nämnts.

Har politisk Hykting genom brott här i riket eller på annat sätt visat sig utgöra en allvarlig fara för allmän ordning och säkerhet eller har han grovt för- brutit sig mot meddelade föreskrifter angående hans uppehåll i riket, må verk- ställighet dock kunna ske till land som i första stycket avses, såvida den fara eller förföljelse som hotar honom är att anse som ringa i förhållande till den skada, som kan föranledas av hans vistelse i riket, samt verkställighet icke finnes kunna ske till annat land.

Finnes med hänsyn till verksamhet, som politisk flykting bedrivit här i riket eller annorstädes, att hans kvarblivande här skulle innebära fara för rikets säkerhet, och kan verkställighet icke ske till annat land än i första stycket sägs, må Konungen förordna om verkställighet till sådant land.

53 5.

Ärende angående verkställighet av avvisning eller av utvisning enligt 23 5 skall av polismyndighet eller länsstyrelse överlämnas till den centrala utlännings- myndighetens avgörande, där utlänningen som skäl mot verkställigheten åbe- ropar sådant hinder som sägs i 52 5 första stycket samt påståendet ej prövats av den centrala utlänningsmyndigheten i avvisnings- eller utvisningsärendet och ej uppenbarligen är oriktigt. Innan den centrala utlänningsmyndigheten meddelar beslut om verkställighet, skall yttrande inhämtas från utlänningsnämnden. Är ärende synnerligen brådskande och finner den centrala utlänningsmyndig- heten hinder som nyss nämnts ej föreligga, må verkställighet dock ske utan att nämndens yttrande inhämtas. Uppkommer fråga om tillämpning av 52 5 tredje stycket, skall den centrala utlänningsmyndigheten med bifogande av yttrande från utlänningsnämnden överlämna ärendet till Konungen.

54 5. I fråga om klagan över den centrala utlänningsmyndighetens beslut om verk— ställighet av avvisning eller utvisning i fall, där utlänningen som skäl mot åt- gärden åberopat sådant hinder som sägs i 52 5 första stycket, skall vad i 36 5 första och tredje styckena stadgas äga motsvarande tillämpning. Äger utlän- ningen föra sådan klagan, skall med verkställigheten anstå till dess därom före- ligger lagakraftägande beslut.

9 Kap. Om förhör. 55 5. Den centrala utlänningsmyndigheten, utlänningsnämnden och länsstyrelse må hålla förhör med utlänning, så ock med annan person, som förväntas kunna lämna upplysning av betydelse för ärendes bedömande.

Innan den centrala utlänningsmyndigheten eller länsstyrelse meddelar beslut jämlikt 22 5 första stycket om återkallelse av tillstånd eller jämlikt 23 5 första eller tredje stycket om utvisning, skall, om utlänningen begär det, myndigheten hålla förhör med honom. Vad nu sagts skall dock ej gälla i ärende, som den centrala utlänningsmyndigheten upptager i anledning av anförda besvär. Lider utlänning av sinnessjukdom eller sinnesslöhet och skulle hans hörande vara utan gagn, erfordras ej heller förhör med honom.

Den centrala utlänningsmyndigheten må, om det av särskilda skäl befinnes lämpligt, överlämna åt utlänningsnämnden eller länsstyrelse att hålla förhör i den centrala myndighetens ställe.

Utlänningsnämnden skall hålla förhör med utlänningen i fall som avses i 44 5 första stycket sista 'punkten.

Utlänningsnämnden må uppdraga åt ledamot eller suppleant att hålla förhör i nämndens ställe.

56 5.

Där det av särskilda skäl är påkallat att vid förhör enligt 55 5 statens intresse tillvaratages, bör företrädare för detta närvara vid förhöret. Sådan företrädare vare i ärende, som upptagits efter anmälan av tjänsteman hos den centrala utlänningsmyndigheten, denne eller av denne förordnad person samt i annat ärende, om förhörsmyndigheten så bestämmer, polismyndighet eller särskilt förordnad person. Bestämmer förhörsmyndigheten att särskild person skall förordnas, meddelas förordnande vid förhör inför länsstyrelse av denna myndighet och eljest av den centrala utlänningsmyndigheten.

Vid förhör äger utlänningen åtnjuta biträde. Förhörsmyndigheten skall, om utlänningen begär det, förordna lämplig person att biträda honom. Är han på fri fot, skall biträde dock icke förordnas, om han kan antagas äga tillgång till gäldande av biträdesersättning eller hans rätt på grund av sakens beskaffenhet eller eljest finnes kunna tillvaratagas utan biträde.

57 5.

Äger utlänning enligt 55 5 andra stycket påkalla förhör, skall förhörsmyndig- heten underrätta utlänningen därom i god tid före beslut som avses i nämnda stycke.

Före förhör skall förhörsmyndigheten underrätta utlänningen om innehållet i 56 5 andra stycket.

Utlänningen och annan person, som skall höras, skola kallas till förhöret. Har utlänningen tagits i förvar, skall förhörsmyndigheten förordna om hans inställel- se. Har kallelse delgivits minst fyra dagar före inställelsen och utebliver den kal- lade utan anmält laga förfall, må förhörsmyndigheten förordna om hans häm- tande; förordnande om hämtning av annan än utlänningen må dock icke med- delas med mindre synnerliga skäl äro därtill.

Där utlänningen begär det och förhörsmyndigheten icke finner omständig- heterna föranleda till annat, skola förhandlingarna vara offentliga.

Vid förhöret skall utlänningen, såframt icke annat av tvingande skäl finnes vara påkallat med hänsyn till rikets säkerhet, erhålla kännedom om den utred- ning, som åberopas i ärendet.

58 5.

Konungen äger att i ärende, som avses i denna lag eller med stöd därav ut- färdad författning, förordna om förhör med utlänning inför den centrala utlän- ningsmyndigheten, utlänningsnämnden eller länsstyrelse. Uppstår fråga om ut- visning enligt 32 5, förordnar Konungen om sådant förhör.

I fråga om förhöret skola bestämmelserna om sådant förhör, som sägs i 55 5, äga motsvarande tillämpning.

59 5.

Finnes i ärende som sägs i 58 5 att utredning vid domstol erfordras rörande viss omständighet av betydelse för ärendets avgörande, äger Konungen förordna, att förhör angående sådan omständighet skall äga rum vid den underrätt, som prövas lämplig med hänsyn till tid och plats för dess sammanträden.

Vid förhöret skall lämplig person, som den centrala utlänningsmyndigheten förordnar, vara närvarande för att tillvarataga statens intresse. Rätten skall in- kalla utlänningen till förhöret, om han är på fri fot, och eljest ombesörja att han inställes vid rätten. Hörsammar icke utlänning, som är på fri fot, kallelse att in- ställa sig, må rätten förordna att han skall hämtas.

I fråga om förhöret skall vad i 56 5 andra stycket samt 575 andra och fjärde styckena stadgas äga motsvarande tillämpning. I övrigt skall, där ej annat följer av 60 5, angående förhöret i tillämpliga delar gälla vad om rättegång i brottmål är stadgat; förhöret skall anses som bevisupptagning utom huvud- förhandling.

60 5.

Konungen må förordna, huru ersättning må bestämmas åt den som vid förhör, varom sägs i 55 och 59 55, förordnats att biträda utlänningen eller tillvarataga statens intresse eller åt tolk eller åt den som kallats att höras upplysningsvis vid förhör enligt 55 5 eller åt utlänningen vid förhör inför den centrala utlännings- myndigheten eller utlänningsnämnden.

10 Kap. Om ansvar och ersättningsskyldighet. 61 5.

Uraktlåter någon att fullgöra anmälningsskyldighet som är stadgad i denna lag eller i författning som utfärdats med stöd därav, straffes med dagsböter. Har utlänning utan att göra ansökan om uppehålls- eller bosättningstillstånd

kvarstannat i riket efter utgången av den tid han ägt att vistas här, straifes med dagsböter. Överträder utlänning vad i 14 5 första stycket eller 15 5 är stadgat, straffes likaledes med dagsböter.

Till enahanda straff är ock den förfallen, som anställer utlänning i sin tjänst, utan att denne jämlikt 14 5 är berättigad antaga anställningen.

62 5.

Överträder utlänning föreskrift, meddelad med stöd av denna lag, att han icke må uppehålla sig utom viss ort, viss kommun eller visst landsfiskalsdistrikt, straffes med fängelse i högst sex månader eller, där omständigheterna äro mild- rande, med dagsböter.

63 5.

Uraktlåter utlänning i annat avseende än varom är fråga i 23 5 andra stycket, 61 eller 62 5 att ställa sig till efterrättelse vad i denna lag eller med stöd därav blivit föreskrivet, eller söker utlänning hindra verkställighet av beslut angående hans avvisning eller utvisning, straffes med dagsböter eller, där omständigheterna äro försvårande, med fängelse i högst sex månader.

Lämnar någon mot bättre vetande oriktig uppgift vid fullgörande av anmäl- ningsskyldighet eller eljest i ansökningsårende varom är stadgat i denna lag eller i författning som utfärdats med stöd därav, straffes såsom i första stycket sägs.

64 5.

Där någon förhj älper utlänning att inkomma i riket i strid mot föreskrift som blivit meddelad i denna lag eller med stöd därav, straffes med dagsböter.

65 5.

Har utlänning, som blivit utvisad härifrån, återvänt utan tillstånd, där sådant erfordras, straffes med fängelse i högst sex månader. Vad sålunda stadgas skall dock ej gälla, om utlänningen flytt hit från land, där han av orsak som sägs i 47 5 kan antagas bliva utsatt för fara för liv eller frihet eller därmed jämförlig förföljelse.

66 5.

Begår någon förseelse, varom sägs i 61 5 första stycket eller 64 5, i avsikt att bereda utlänningen möjlighet att obehörigen vistas i riket eller äro omständig- heterna eljest försvårande, må dömas till fängelse i högst sex månader.

67 5.

Avvisas eller utvisas utlänning eller vidtages mot honom åtgärd, varom sägs i 42 5, är han skyldig att gälda kostnaden för sitt befordrande till den ort, dit han sändes genom myndighets försorg.

Återföres jämlikt 39 5 tredje stycket utlänning till fartyg eller luftfartyg, är dess ägare skyldig att utan ersättning av statsverket föra utlänningen ur riket.

68 5.

Den som låter till riket införskaffa utlänning för att anställa honom i sin tjänst är pliktig att, där utlänningen avvisas eller utvisas på grund därav att han ej jämlikt 14 5 är berättigad antaga arbetsanställningen, ersätta statsverket kost- naden för utlänningens befordrande till den utländska ort, dit han sändes.

11 Kap. Särskilda bestämmelser.

69 5.

Med polismyndighet avses i denna lag i stad, där kriminalpolisintendent finnes, denne samt i övriga städer och å landet polischefen i orten och landsfogden inom området för dennes polisverksamhet. Polismyndighet vare ock såväl i stad som å landet annan, vilken av länsstyrelsen särskilt förordnats att fullgöra vad enligt denna lag åligger polismyndighet, så ock den som av polismyndigheten förordnats att granska legitimationshandlingar och mottaga anmälningar, den sistnämnde dock endast så vitt angår fullgörande av det lämnade uppdraget.

70 5.

Har polismyndighet jämlikt bestämmelse i denna lag förordnat att utlänning skall tagas i förvar eller ställas under uppsikt, skall polismyndigheten därom ofördröjligen underrätta, då fråga är om avvisning, den centrala utlänningsmyn- digheten och eljest länsstyrelsen. Länsstyrelse skall, så snart ske kan, underrätta den centrala utlänningsmyndigheten om sådan åtgärd, som vidtagits av läns- styrelsen eller enligt anmälan till länsstyrelsen av underordnad polismyndighet.

Myndighet, som mottagit underrättelse enligt första stycket, har att pröva om åtgärd som underrättelsen avser fortfarande skall bestå. Sådan prövning skall dock ej företagas av den centrala utlänningsmyndigheten, då åtgärden vid- tagits i utvisningsärende som länsstyrelse äger upptaga.

71 5.

Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller under andra utomordent- liga förhållanden äger Konungen utfärda de särskilda föreskrifter rörande ut- länningars inresa i riket, behandling här och avlägsnande härifrån, som prövas erforderliga. I andra fall än under beredskapstillstånd eller då riket är i krig må Konungen dock ej meddela föreskrifter om utlänningars omhändertagande i anstalt eller förläggning.

72 5.

Å främmande makters i Sverige anställda diplomatiska och avlönade konsulära tjänstemän samt deras familjer och betjäning äga bestämmelserna i denna lag tillämpning allenast i den mån Konungen förordnar.

Denna lag avser ej främmande makters kurirer, utan gälla om dem de före- skrifter Konungen meddelar.

73 5.

Konungen äger att under de särskilda villkor som prövas nödiga, i visst fall eller mera stadigvarande för vissa grupper av utlänningar eller för medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge, medgiva undantag från stadgandena i 4, 6, 7 och 10 55; dock att utlänning över sexton år städse skall vara pliktig att vid sin ankomst till riket meddela de upplysningar polismyndigheten begär.

Under de särskilda villkor som prövas nödiga må Konungen medgiva undantag från stadgandena i 5 5, 14 5 första stycket och 15 5. Rätten att i visst fall medgiva undantag från dessa stadganden må ock efter Konungens bemyndigande utövas av den centrala utlänningsmyndigheten.

74 5 Konungen meddelar bestämmelser om hemsändande av utlänning, som faller fattigvården till last eller omhändertages jämlikt barnavårdslagen den 6 juni 1924 (nr 361) och som icke är politisk flykting.

75 5. Konungen utfärdar de närmare föreskrifter som erfordras för tillämpningen av denna lag.

Övergångsbestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1952; i fråga om utlänning med visering eller uppehållstillstånd, som meddelats med stöd av utlänningslagen den 15 juni 1945 (nr 315), må dock beslut om utvisning eller återkallelse av tillstånd ej grundas på omständighet, som inträffat före den nya lagens ikraftträdande, där ej denna omständighet enligt den äldre lagen utgör grund för förpassning eller utvisning.

Är ärende anhängigt hos myndighet före den 1 juli 1952, skall ärendet behand- las enligt den äldre lagen. Har beslut om verkställighet av avvisning, förpassning eller utvisning ej meddelats före den 1 juli 1952, skall verkställighet dock ske enligt den nya lagen, därvid angående verkställighet av förpassning skall gälla vad i nya lagen stadgas om utvisning.

Utlänning, som med stöd av äldre lag förpassats med förbud att återvända eller utvisats, må icke ånyo inresa till riket med mindre han före ankomsten hit erhållit visering eller uppehållstillstånd.

Förslag till

Lag om ändring i vissa delar av lagen den 4 juni 1913 (nr 68)

angående utlämning av förbrytare

Härigenom förordnas dels att 30 5 lagen den 4 juni 1913 angående utlämning av förbrytare skall upphöra att gälla, dels att 4, 7—11, 14, 16—21, 23—25 och 27—29 55 i lagen skola erhålla ändrad lydelse1 på sätt nedan angives, dels ock att i lagen skola införas två nya paragrafer, betecknade 6 och 26 a 55, av nedan

angiven lydelse.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

45.

Utlämning må ej ske, så vitt icke den brottsliga gärningen är eller, om den hade begåtts i Sverige och under mot- svarande förhållanden, skulle vara att anse såsom brott, varå enligt den sven- ska allmänna strafflagen eller den sven- ska sjölagen svårare straff än fängelse kan följa. Till brott, varom nu sagts, skola hänföras jämväl brott, som allenast där de äro med försvårande omständig- heter förenade förskylla svårare straff än fängelse.

För gärning, varom förmäles i 10 kap. strafflagen eller sådan bestämmelse i 26 eller 27 kap. samma lag som avser brott av krigsman, må ej utlämning medgivas, där ej gärningen, bedömd enligt strafflagen i övrigt eller sjölagen , skulle vara att anse såsom brott, var- för utlämning jämlikt bestämmelserna i denna 5 må ske.

7 5.

Utlämning må ej ske för politiskt brott. Dock må, där den gärning, för vilken utlämning begäres, tillika inne- fattar brott av icke politisk beskaffenhet,

Utlämning må ej ske, så vitt icke den brottsliga gärningen är eller, om den hade begåtts i Sverige och under mot- svarande förhållanden, skulle vara att anse som brott, varå enligt den svenska allmänna strafflagen eller den svenska sjölagen svårare straff än fängelse kan följa. Har i den främmande staten stravgF ådömts för brottet, må utlämning dock ej ske, såvida icke strafet är svårare än frihetsstraf i tre månader.

För gärning, varom förmäles i sådan bestämmelse i 26 eller 27 kap. stralf- lagen som avser brott av krigsman, må ej utlämning medgivas, där ej går- ningen, bedömd enligt strafflagen i övrigt eller sjölagen , skulle vara att anse såsom brott, varför utlämning jämlikt bestämmelserna i denna 5 må ske.

6 5. Utlämning må ej ske för politiskt brott. I överensstämmelse med konventionen om förebyggande och bestraf'ning av

1 Senaste lydelse se beträffande 4 och 11 55 SFS 1948: 452 samt beträffande 17—19 och 21 55 1946: 857.

utlämning medgivas, för så vitt gär- ningen med hänsyn till omständig- heterna i det särskilda fallet prövas övervägande äga karaktären av ett icke politiskt brott.

Såsom politiskt brott skall i intet fall anses mord, mordförsök eller dråp å främmande statsöverhuvud eller någon till en främmande suveräns familj höran— de person.

brottet folkmord ( genocide ) skall såsom politiskt brott icke anses brott, som om- förmälas i denna konvention. Såsom politiskt brott skall ej heller anses brott, vilket i någon av konventionerna angå- ende förbättrande av sårades och sjukas behandling vid stridskrafterna i fält, an- gående förbättrande av behandlingen av sårade, sjuka och skeppsbrutna tillhöran- de stridskrafterna till sjöss, angående krigsfångars behandling och angående skydd för civilpersoner under krigstid särskilt angivits såsom svår överträdelse av konventionen.

Är enligt den svenska strafflagen po- litiskt brott att anse som mord, dråp, mordbrand, allmänfarlig ödeläggelse eller grovt sabotage och kan med hänsyn till gärningsmannens politiska syfte och om- ständigheterna i övrigt antagas, att han här i riket kommer att utöva verksamhet, som innebär fara för den svenska sam- hällsordningen, må utlämning medgivas, Utlämning må ock medgivas i fråga om annan gärning, vilken innefattar brott av såväl politisk som icke politisk be- skafenhet, för så vitt gärningen med hänsyn till omständigheterna i det sär- skilda fallet prövas övervägande äga karaktären av ett icke politiskt brott.

7 5.

Begäres någon utlämnad för brott av icke politisk beskafenhet och finnes an- ledning antaga, att han på grund av sin härstamning, tillhörighet till viss sam- hällsgrupp, religion eller politiska upp- fattning eller på grund av politiskt brott eller eljest på grund av politiska förhål- landen skulle i den stat som begär ut-

lämning bliva utsatt för fara för liv eller frihet eller därmed jämförlig förföljelse, skall under beaktande av å ena sidan faran eller förföljelsen samt å andra sidan brottets beskafenhet och omstän- digheterna i övrigt prövas, huruvida ut- lämning må ske.

85.

Utlämning må ej medgivas utan att till stöd för framställningen därom före- bragts antingen av domstol meddelat fäl- lande utslag eller ock av domstol eller annan behörig myndighet meddelat be- slut, som innebär förordnande om häkt- ning; skolande i handlingen brottets be- skafenhet samt tiden och orten för det- samma vara noggrant angivna.

Grundas framställning om utlämning annorledes än å fällande utslag eller sådant beslut, som föregåtts av förunder- sökning inför domstol eller undersök- ningsdomare, och bestrider den, vilkens utlämnande begäres, att han gjort sig skyldig till det uppgivna brottet, må ej utlämningen beviljas, med mindre till- lika visas, att sannolika skäl föreligga till misstanke att han är skyldig till detsamma. Dock må efter överenskom- melse med främmande stat och under förutsättning av ömsesidighet utlämning till den stat ske jämväl där ej bevisning, som nu sagts, blivit förebragt.

Bestrider den, vilkens utlämnande begäres, att han gjort sig skyldig till det uppgivna brottet, må ej utläm- ningen beviljas, med mindre visas, att sannolika skäl föreligga till misstanke att han är skyldig till detsamma.

95.

Utlämning må ej beviljas:

1. om redan innan framställningen därom gjordes, här i riket meddelats dom eller anhängiggj orts åtal angående

1. om redan innan framställning därom gjordes, här i riket meddelats dom eller åtalseftergift eller anhängig-

den förbrytelse, för vilken utlämning begäres;

gjorts åtal angående den förbrytelse, för vilken utlämning begäres, eller och häktning skett för förbrytelsen;

2. om straff —— såsom förfallet.

10 g.

Är den, om vilkens utlämnande är fråga, här i riket slutligen dömd till strof för annat brott än det, som i framställningen om utlämning avses, må ej utlämning äga rum, förrän han till fullo undergått det ådömda strafet; dock må han för rannsaknings under- gående kunna provisoriskt utlämnas till den främmande staten, därest den- na förbinder sig att omedelbart, efter det han därstädes blivit slutligen dömd, åter överlämna honom till svensk myndighet.

Är den, vilkens utlämnande begäres, här i riket ställd under åtal för annat brott, må, så vitt han i det målet hålles häktad, utlämning i intet fall ske, förrän detsamma slutligen avgjorts.

Har den, om vilkens utlämnande är fråga, här i riket för annat brott än det, som i framställningen om utlämning avses, slutligen dömts att undergå straff- arbete, fängelse, ungdomsfängelse, för- varing eller internering, må ej utläm- ning äga rum, förrän han frigivits eller utskrivits från fångvårdsanstalten; dock må han för rannsaknings undergående kunna provisoriskt utlämnas till den främmande staten, därest denna för- binder sig att omedelbart, efter det han därstädes blivit slutligen dömd, åter överlämna honom till svensk myn— dighet.

Utlämning må ej ske, så länge den, vilkens utlämnande begäres, för annat brott hålles häktad här i riket.

11 5. Vid beviljande — — — betingelser uppställas:

1. den utlämnade må icke i den stat, till vilken utlämningen sker, åtalas eller straffas för någon annan före utläm- ningen begången straifbar handling än den, för vilken han utlämnats, eller, oavsett det i 13 5 andra stycket nämn- da fall, utlämnas vidare till en tredje stat, allt med mindre särskilt med- givande jämlikt 27 5 lämnats eller ock den utlämnade inför domstol eller eljest

1. den utlämnade må icke i den stat, till vilken utlämningen sker, åtalas eller straffas för någon annan före utläm— ningen begången straifbar handling än den, för vilken han utlåmnats, eller, oavsett det i 13 5 andra stycket nämn- da fall, utlämnas vidare till en tredje stat, allt med mindre särskilt medgi- vande jämlikt 27 5 lämnats eller ock den utlämnade, sedan han slutligen

fritt och offentligen givit sitt samtycke därtill eller, sedan han slutligen fri- känts eller efter till fullo avtjänt straff försatts på fri fot, antingen, oaktat hinder icke mött, underlåtit att lämna landet inom loppet av en månad eller ock återvänt dit, sedan han en gång lämnat det;

2. under den tid av en månad, varom nu sagts, må, så framt den utlämnade icke gör sig skyldig till nytt brott, icke något som helst hinder läggas för honom att, därest han så önskar, lämna landet;

3. den utlämnade _—

Då utlämning medgives i fall, varom i4 5 andra stycket sägs, varde dessutom sådana betingelser satta, att den ut- lämnade icke må kunna straffas för den gärning, varom fråga är, i vidare mån än den varit av beskaffenhet att föranleda utlämning. Beviljas utläm- ning jämlikt 7 5 för gärning, vilken övervägande äger karaktären av ett icke politiskt brott, skall den betingelse göras, att den utlämnade icke må för gärningen straffas såsom för politiskt brott.

frikänts eller efter till fullo avtjänt straff försatts på fri fot, antingen, oaktat hinder icke mött, underlåtit att lämna landet inom loppet av tre måna- der eller ock återvänt dit, sedan han en gång lämnat det;

2. under den tid av tre månader, varom nu sagts, må, så framt den ut- lämnade icke gör sig skyldig till nytt brott, icke något som helst hinder läg- gas för bonom att, därest han så önskar, lämna landet;

— sådan beskaffenhet.

Då utlämning medgives i fall, varom i 4 5 andra stycket sägs, varde dess- utom sådana betingelser satta, att den utlämnade icke må kunna straffas för den gärning, varom fråga är, i vidare mån än den varit av beskaffenhet att föranleda utlämning. Beviljas utläm- ning jämlikt 6 5 för gärning, vilken övervägande äger karaktären av ett icke politiskt brott, skall den betingel- se göras, att den utlämnade icke må för gärningen straffas såsom för poli- tiskt brott.

14. g.

Framställning om —— diplomatisk väg.

Framställningen skall innehålla upp- lysning om den med densamma avsed- da personens medborgarskap, och skall vid framställningen vara fogad sådan handling, varom i 8 5 första stycket sägs.

Framställningen skall innehålla upp- lysning om den med densamma avsed- da personens medborgarskap, och skall tillika angivas brottets beskajenhet samt tiden och arten för detsamma. I fram- ställningen bör även uppgivas, huru- vida av domstol meddelat fällande utslag eller av domstol eller annan behörig myn-

Signalement bör om möjligt jämväl företes.

dighet meddelat beslut om häktning före- ligger. Signalement bör om möjligt jämväl företes.

Sakna de — — — det felande.

16 5. Prövas skäl till avslag, på sätt i 15 5 sägs, ej föreligga, förordne Konungen, att den, vilkens utlämnande begäres, skall i ärendet häktas, där så ej redan jämlikt bestämmelse i 24 eller 25 5 skett, samt inställas till förhör inför Konungens befallningshavande.

17 5.

Vid förhöret inför Konungens befall- ningshavande äge den häktade, där han så äskar, åtnjuta hjälp. Säger han sig ej själv kunna anskaffa biträde, förord- ne Konungens befallningshavande lämp— lig person att honom biträda.

Medgiver den häktade vid förhöret, att han är den person, vilkens utläm- nande begärts, och förklarar han sig ej hava något att invända mot bifall till framställningen om hans utlämnande, varde protokoll över vad sålunda före- kommit jämte övriga handlingar i ärendet insända till Kungl. Maj:t.

Lämnar den häktade ej sådant med- givande och sådan förklaring, som nu sagts, skall ärendet hänskjutas till dom- stol; och varde förty protokollet över för- höret samt övriga handlingar i ärendet överlämnade till allmänna underrätten i den stad, där Konungens befallnings- havande har sitt säte. Underrättelse om vad vid förhöret sålunda förelupit skall genast insändas till utrikesdepartementet.

16 5.

Prövas skäl till avslag, på sätt i 15 5 sägs, ej föreligga, förordne Konungen, att den, vilkens utlämnande begäres, skall i ärendet häktas, där så ej redan jämlikt bestämmelse i 24 eller 25 5 skett, samt inställas till förhör inför allmänna underrätten i den stad, där Konungens befallningshavande har sitt säte.

Vid förhöret äge den häktade, där han så äskar, åtnjuta biträde av för- svarare. Säger han sig ej själv kunna anskaffa försvarare, förordne rätten of- fentlig försvarare för honom.

17 5.

Medgiver den häktade vid förhöret, att han är den person, vilkens utläm- nande begärts, och förklarar han sig ej hava något att invända mot bifall till framställningen om hans utläm- nande, varde protokoll över vad sålun- da förekommit jämte övriga handlin- gar i ärendet insända till Konungen.

18 5.

I ärende, som jämlikt 17 5 till under- rätt inkommit, skall rätten verkställa utredning, huruvida förhållande, som enligt 2—9 55 utgör hinder mot ut- lämning, föreligger. Ärendet skall anses som bevisupptagning utom huvudför- handling, och skola i övrigt, så vitt ej nedan annorlunda sägs, bestämmel- serna om brottmål, däri den tilltalade är häktad, i tillämpliga delar gälla.

Vid ärendets handläggning skall sär- skild åklagare, som av Konungens be- fallningshavande förordnas, närvara för att i ärendet tillvarataga den främ- mande statens intresse.

Den häktade skall vid sin talens ut- förande åtnjuta biträde av försvarare. Utser han ej själv försvarare, förordne rätten offentlig försvarare för honom.

Lämnar den häktade ej sådant med- givande och sådan förklaring, som i 17 5 sagts, skall rätten verkställa utredning, huruvida förhållande, som enligt 2—9 55 utgör hinder mot utlämning, före- ligger. Ärendet skall anses som bevis- upptagning utom huvudförhandling, och skola i övrigt, så vitt ej nedan annorlunda sägs, bestämmelserna om brottmål, däri den tilltalade är häktad, i tillämpliga delar gälla.

Vid ärendets handläggning skall sär- skild åklagare, som riksåklagaren för- ordnar, närvara för att i ärendet till— varataga den främmande statens in- tresse.

Kräveri — — rätten därom.

I protokollet —— försvarare anföra.

19 g.

Högsta domstolen -— — i 2—9 55 sägs.

Det åligger förty underrätten att, sedan handläggningen där avslutats, skyndsamt insända protokoll och öv- riga handlingar i ärendet till högsta domstolen.

Det åligger förty underrätten att, sedan handläggningen enligt 18 5 av- slutats, skyndsamt insända protokoll och övriga handlingar i ärendet till högsta domstolen.

Om den häktade begär det eller högsta domstolen eljest finner skäl därtill, skall högsta domstolen hålla förhör med honom. Angående sådant förhör skall vad i 16 5 andra stycket och 18 5 andra fjärde styckena stadgas äga motsvarande till- lämpning.

20 %.

Frågor om ersättning åt vittne, eller annan, som kallats att meddela upp- lysning i ärendet, eller åt tolk, avgöras av högsta domstolen i samband med huvudsaken.

Huruvida ersättning åt vittne, eller annan, som kallats att meddela upp- lysning i ärendet, skall gäldas av stats- verket, avgöres av högsta domstolen i samband med huvudsaken eller, om denna icke kommer under högsta dom- stolens prövning, av Konungen i stats- rådet.

21 &.

Huru ersättning åt åklagare samt biträde och försvarare, varom i 17 och 18 55 sägs, må bestämmas, därom förordne Konungen.

Huru ersättning åt åklagare, tolk och ojfentlig försvarare, må bestämmas, därom förordne Konungen.

23 g.

Sedan högsta domstolens utslag med- delats eller, där ärendet ej varit där anhängigt, handlingarna i ärendet från Konungens befallningshavande inkom- mit, give Konungen i statsrådet sitt beslut angående den gjorda framställ- ningen. Ej må därvid denna bifallas, om genom högsta domstolens beslut hinder förklarats möta mot utläm- ningen.

Sedan högsta domstolens utslag meddelats eller, där ärendet ej varit där anhängigt, handlingarna i ärendet från underrätten inkommit, give Ko- nungen i statsrådet sitt beslut angåen- de den gjorda framställningen. Ej må därvid denna bifallas om genom högsta domstolens beslut hinder förklarats möta mot utlämningen.

I beslut — — — tre månader.

24 5.

På begäran av främmande stats re- gering må, innan formlig framställning om utlämnande av viss person skett, denne i avbidan därpå kunna här i riket häktas. Sådan begäran skall göras på diplomatisk väg och skall innehålla upplysning om den förbry- telse, som lägges personen till last, tiden och orten för densamma samt meddelande att utslag eller beslut, varom

På begäran av främmande stats re- gering må, innan formlig framställning om utlämnande av viss person skett, denne i avbidan därpå kunna här i riket häktas. Sådan begäran skall göras på diplomatisk väg och skall innehålla upplysning om den förbrytelse, som lägges personen till last, tiden och orten för densamma samt underrättelse att av domstol meddelat fällande utslag eller

i 8 5 förmäles, föreligger. Signalement bör om möjligt även företes.

av domstol eller av annan behörig myn- dighet meddelat beslut om häktning, föreligger. Signalement bör om möjligt även företes.

Efter avtal den upptagas. Begäran om — — till utrikesdepartementet.

Inom viss tid, som, där ej sådan är i traktat med den främmande staten angiven, av ministern för utrikes ären- dena bestämmes, skall i vanlig ordning framställning göras om den häktades utlämning. Sker det ej, varde han å fri fot försatt. Tid, varom nu sagts, må ej sättas längre än till sex veckor, eller, där fråga är om utlämning till utom- europeisk stat eller eljest för under- gående av rannsakning eller straff å ort utom Europa, till tre månader från det den främmande staten erhållit underrättelse om häktningen.

Inom viss tid, som, där ej sådan är itraktat med den främmande staten angiven, av ministern för utrikes ären- dena bestämmes, skall i vanlig ord- ning framställning göras om den häk- tades utlämning. Sker det ej, varde han å fri fot försatt. Tid, varom nu sagts, må ej sättas längre än till en månad, eller, där fråga är om utlämning till utomeuropeisk stat eller eljest för un- dergående av rannsakning eller straff å ort utom Europa, till två månader från det den främmande staten erhållit underrättelse om häktningen.

25 g.

Den, som i främmande stat är efter-

lyst för brott, som enligt denna lag kan föranleda utlämning, må här i riket häktas utan att särskild fram- ställning därom föreligger. Anmälan- om häktningen skall ofördröjligen gö- ras till utrikesdepartementet.

Den, som i främmande stat är efter- lyst för brott, som enligt denna lag kan föranleda utlämning, må här i riket av polismyndighet häktas utan att särskild framställning därom föreligger. Anmälan om häktningen skall ofördröj- ligen göras till utrikesdepartementet.

Finner ministern skall göras.

26 a 5.

Finnes med hänsyn till särskilda för- hållanden icke erforderligt, att den om vars utlämnande är fråga hålles häktad, må i stället förbud meddelas för honom att utan tillstånd av polismyndigheten lämna anvisad vistelseort ( reseförbud). Med reseförbud må förenas skyldighet

(Gällande lydelse) ( Föreslagen lydelse)

för utlänningen att å vissa tider vara till- gänglig i sin bostad eller å sin arbets- plats eller att anmäla sig hos polismyn- dighet i orten så ock annat villkor, som finnes erforderligt för hans övervakande.

Har reseförbud meddelats, må, när helst anledning därtill förekommer, häkt- ning i stället ske; beviljas utlämning, skall häktning äga rum.

Beslut enligt denna paragraf angående reseförbud eller häktning meddelas av den myndighet, där utlämningsärendet är anhängigt. Mot sådant beslut må sär- skild talan ej föras.

Vad i denna lag stadgas angående svensk myndighets beslut om häktning och angående den som häktats skall äga motsvarande tillämpning i fråga om reseförbud och den för vilken reseförbud meddelats, dock att denne ej skall in- ställas utan kallas till förhör, varom sägs i denna lag.

27 5.

Vill främmande _ — —— för densamma.

Tillstånd, som nu sagts, må ej givas, så vitt enligt denna lag hinder mot ut- lämning för den uppgivna förbrytelsen skulle mött; dock att prövningen härav ej må under någon förutsättning omfatta frågan om den utlämnades brottslighet.

Tillstånd, som nu sagts, må ej givas, så vitt enligt denna lag hinder mot ut- lämning för den uppgivna förbrytelsen skulle mött.

Där det —— högsta domstolen.

Sedan utslag —— förklarats möta.

28 5.

Tillstånd att genom riket föra per- son, som av en främmande stat till annan utlämnas, må av Konungen meddelas under förutsättning att fråga

Tillstånd att genom riket föra per- son, som av en främmande stat till annan utlämnas, må av Konungen meddelas under förutsättning att enligt

(Gällande lydelse)

icke är om svensk medborgare. Fram- ställning härom skall göras på diplo- matisk väg, och skall vid densamma vara fogad handling, utvisande innehållet av beslutet angående utlämningen, eller och handling, som i 8 5 första stycket omförmäles.

(Föreslagen lydelse)

denna lag hinder mot utlämning icke skulle mött. Framställning härom skall göras på diplomatisk väg och prövas utan iakttagande i övrigt av vad i denna lag stadgas av Konungen i statsrådet.

29 g.

Utan hinder av vad ovan är i denna lag stadgat må, såvitt angår utlämning till Danmark eller Norge, under förutsättning av ömsesidighet:

1. utlämning medgivas jämväl för brott, som jämlikt 4 5 icke skulle för- anleda utlämning, så vitt å brottet enligt vad där sägs fängelsestraff kan följa;

2. i samband med beslut om utläm- ning för visst brott eller, där utläm- ning för visst brott redan beviljats, i den uti 27 5 stadgade ordning lämnas medgivande att bestraffa den utläm- nade jämväl för annat brott av beskaf- fenhet att utlämning därför icke kun- nat jämlikt 4 5 äga rum, därest hinder mot utlämning för det brott icke på grund av övriga bestämmelser i lagen skulle hava mött.

30 5.

Vad i denna lag är stadgat skall icke äga tillämpning å framställningar om återförande av sjömän, som rymt ur tjänsten.

1. utlämning medgivas jämväl av svensk medborgare;

2. utlämning medgivas jämväl för brott, som jämlikt 4 5 icke skulle föran- leda utlämning, så vitt å brottet enligt vad där sägs fängelsestraff kan följa;

3. utlämning ske, även om icke sådan bevisning, som i 8 5 avses, förebragts;

4. i samband med beslut om utläm- ning för visst brott eller, där utläm- ning för visst brott redan beviljats, i den uti 27 5 stadgade ordning lämnas medgivande att bestraffa den utläm- nade jämväl för annat brott av beskaf— fenhet att utlämning därför icke kun- nat jämlikt 4 5 äga rum, därest hinder mot utlämning för det brott icke på grund av övriga bestämmelser i lagen skulle hava mött.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1952. Står bestämmelse i traktat, som då gäller, i strid mot vad i denna lag är stadgat, skall den bestämmelse lända till efterrättelse.

Har ärende anhängiggjorts före lagens ikraftträdande, skall i stället för vad i 16—21, 23, 24, 27 och 28 55 stadgas äldre lag gälla.

till

Förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 18 juni 1864 (nr 41) angående utvidgad näringsfrihet

Härigenom förordnas dels att 55 26, 28 och 29 förordningen den 18 juni 1864 angående utvidgad näringsfrihet1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att 5 27 samma förordning skall upphöra att gälla.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

g 26.

Mom. 1. På särskild prövning av Kungl. Maj:t eller, ifall som avses i mom. 3 av denna 5, av överståthållar- ämbetet eller Kungl. Maj:ts befallnings- havande skall bero, om utländsk man eller kvinna må här i riket idka handels- eller fabriksrörelse, hantverk eller annan hantering.

Utlännings ansökning om Kungl. Maj:ts tillstånd till utövande av näring skall, innefattande uppgift på den stad eller ort å landet, där rörelsen eller hanteringen må idkas, göras i Stock- holm hos överståthållarämbetet och i andra orter hos Kungl. Maj:ts befall- ningshavande med bifogande av

a) betyg att den sökande är myndig samt

b) vederhäftig borgen eller annan säkerhet för utskylder till staten och kommunen under tre år.

Mom. 1. Utlänning, som innehar bo- sättningstillstånd, äge, där ej annorlunda är stadgat, samma rätt som svensk man eller kvinna att här i riket idka handels- eller fabriksrörelse, hantverk eller annan hantering.

Annan utlänning må ej här i riket idka sådant näringsfång, med mindre han för den rörelse, han ämnar bedriva, undfått särskilt näringstillstånd.

Ansökan om särskilt näringstillstånd skall, innefattande uppgift på den stad eller ort å landet, där rörelsen eller hanteringen är avsedd att idkas, samt dennas beskaj'enhet, göras i Stockholm hos överståthållarämbetet och i andra orter hos Kungl. Maj:ts befallnings- havande med bifogande av:

a) betyg, att den sökande är myndig samt

b) vederhäftig borgen eller annan säkerhet för utskylder till staten och kommunen under tre år.

1 Senaste lydelse se beträffande 5 26 mom. 1 SFS 1918: 347, beträffande 5 26 mom. 2 och 3 1914: 171 samt beträffande 55 28 och 29 1879: 30.

Sedan ytterligare upplysningar om den sökande, där sådana finnas nödiga, ävensom vederbörandes förklaringar blivit infordrade, har överståthållar- ämbetet eller Kungl. Maj:ts befall- ningshavande att med eget utlåtande samtliga handlingarna till fnansdepartementet 1. insända

Mom. 2. Ej må utlänning, även om han undfått tillstånd till utövande här i riket av handel eller annan näring, idka gårdfarihandel, som i 5 9 mom. 4 avses, eller användas såsom biträde vid dylik handel, vare sig den sker för svensk eller utländsk mans räkning.

Ej heller må utlänning, även om han undfått tillstånd som nyss är sagt, verk- ställa realisation, som avses i 5 9 mom. 3, eller användas som biträde vid dylik försäljning, vare sig den sker för svensk eller utländsk mans räkning, utan att Kungl. Maj:t på grund av ingången traktat därtill givit lov. Sådant lov sökes av utlänning i enahanda ordning, som i mom. 1 av denna 5 sägs; och gälle i övrigt härom i tillämpliga delar de föreskrifter, som i 5 9 äro meddelade.

Mom. 3. Utlänning, som vill här i riket under kringresande eller kring- vandrande idka hantverk eller annan

1 Numera handelsdepartementet.

(Föreslagen lydelse)

Sedan ytterligare upplysningar om den sökande, där sådana finnas nödiga, ävensom vederbörandes förklaringar blivit infordrade, har överståthållar- ämbetet eller Kungl. Maj:ts befall- ningshavande att med eget utlåtande insända samtliga handlingarna till den centrala utlänningsmyndigheten för av- görande.

Den centrala utlänningsmyndigheten äger återkalla särskilt näringstillstånd, närhelst skälig anledning därtill före- kommer.

Mom. 2. Ej må utlänning, även om han innehar bosättningstillstånd eller särskilt näringstillstånd, idka gårdfari- handel, som i 5 9 mom. 4 avses, eller användas såsom biträde vid dylik han- del, vare sig den sker för svensk eller utländsk mans räkning.

Ej heller må utlänning, även om han innehar bosättningstillstånd eller särskilt näringstillstånd, verkställa rea- lisation, som avses i 5 9 mom. 3, eller användas som biträde vid dylik för- säljning, vare sig den sker för svensk eller utländsk mans räkning, såvida ej den centrala utlänningsmyndigheten på ansökan meddelat utlänningen tillstånd till dylik verksamhet. Tillstånd sökes i enahanda ordning, som i mom. 1 av denna 5 sägs; och gälle i övrigt härom i tillämpliga delar de föreskrifter, som i 5 9 äro meddelade.

Mom. 3. Ej må utlänning, även om han innehar bosättningstillstånd eller särskilt näringstillstånd, under kring-

hantering, skall därtill söka tillstånd, i Stockholm hos överståthållarämbetet och i övriga orter hos Kungl. Maj:ts befallningshavande i det län, där han- teringen är avsedd att utövas; och böra de legitimationshandlingar, sökanden vill åberopa, vid ansökningen fogas.

Den ämbetsmyndighet, hos vilken an- sökningen göres, pröve, huruvida för den eller de orter, som ansökningen avser, behov av dylik hantering föreligger, så ock legitimationshandlingarnas innehåll samt i övrigt förekommande omständig- heter. Därest vid sådan prövning det sökta tillståndet beviljas, skall i beviset därom intagas föreskrift om den tid, tillståndet gäller, vilken tid ej må ut- sträckas utöver ett kalenderår, ävensom fullständig beskrivning på sökandens ut- seende jämte uppgift om sökandens ål- der, födelseort, nationalitet samt senas- te utländska boningsort; och hör till polis- och kommunalmyndigheternas efterrättelse i länskungörelserna in- föras tillkännagivande om det med- delade tillståndet.

Bevis om tillstånd, som enligt detta mom. meddelats, skall i huvudskrift eller styrkt avskrift vid hanteringens ut- övande ständigt medföras för att på anfordran uppvisas.

Tillstånd enligt detta mom. kan av den myndighet, som meddelat tillståndet, återkallas när helst skälig anledning därtill förekommer; dock att återkal- lelsen, som bör införas i länskungörel- serna, ej må träda i kraft förr än den,

idka hantverk eller annan hantering, med resande eller kringvandrande mindre han av den centrala utlännings- myndigheten erhållit tillstånd därtill.

Ansökan om sådant tillstånd göres, där hanteringen är avsedd att utövas i Stockholm, hos överståthållarämbetet och eljest hos Kungl. Maj:ts befallnings- havande i ifrågakommande län. Vid an- sökan böra fogas de legitimationshand- lingar, sökanden vill åberopa. Sedan överståthållarämbetet eller Kungl. IVI aj :ts befallningshavande yttrat sig över an- sökan och angående behovet av dylik hantering på den eller de orter, som an- sökan avser, till den centrala utlänningsmyndigheten för avgörande. Tiden för tillståndet må ej utsträckas utöver ett kalenderår.

Angående dylikt tillstånd skall ut- färdas bevis och däri intagas, förutom föreskrift om den tid tillståndet gäller, uppgift om sökandens ålder, födelse- ort, nationalitet samt senaste utländ-

insändas handlingarna

ska boningsort; och hör till polis- och kommunalmyndigheternas efterrättel- se i länskungörelserna för län, där hanteringen är avsedd att utövas, införas tillkännagivande om det meddelade tillståndet. Beviset skall i huvudskrift eller styrkt avskrift vid hanteringens utövande ständigt medföras för att på anfordran uppvisas.

Tillstånd kan av den centrala utlän-

ningsmyndigheten återkallas eller lokalt begränsas, när helst skälig anledning därtill förekommer; dock att beslut härom, som bör införas i länskungörel- serna, ej må träda i kraft, förr än den,

som undfått tillståndet, av återkallelsen erhållit del.

Är sökande missnöjd med överståthål- larämbetets eller Kungl. Maj:ts befall- ningshavandes beslut i ärende, som i detta mom. avses, må besvär över beslutet anföras hos kommerskollegium; och skola besvären, vid talans förlust, till kom- merskollegium ingivas [före klockan tolv] å trettionde dagen efter det sökan- den av beslutet erhållit del.

Över kommerskollegii beslut må ej klagan föras.

5 27.

Önskar utlänning tillstånd till drivande av masugn eller hytta, stångjärnsbruk, manufakturverk eller annan inrättning, som avser tillgodogörande eller förädling av mineralrikets alster och ej är att anse såsom hantverk, skall ansökning därom, ställd till Kungl. Maj:t och åtföljd av det i 5 26 litt. a) föreskrivna betyg, in- givas till bergsöverstyrelsen, som därvid förfar på enahanda sätt, som i nämnda 5 är för överståthållarämbetet och Kungl. Maj:ts befallningshavande föreskrivet.

som undfått tillståndet, av beslutet er- hållit del. Mom. 4. Över den centrala utlännings-

myndighetens beslut i ärende, som i den- na paragraf avses, må klagan ej föras.

5 28.

Har utlänning erhållit tillstånd att idka handel eller annat sådant närings- fång, som i 5 26 omförmäles, åligger honom, så framt han av detta tillstånd fortfarande må sig begagna, att före utgången av den tid, under vilken säkerhet för utskylder till staten och kommunen blivit av honom ställd, till överståthållarämbetet eller Konungens vederbörande befallningshavande ingiva ny vederhäftig borgen eller annan

Har utlänning erhållit särskilt nä- ringstillstånd enligt 5 26 mom. 1, åligger honom, så framt han av detta tillstånd fortfarande mä sig begagna, att före utgången av den tid, under vilken säkerhet för utskylder till staten och kommunen blivit av honom ställd, till den centrala utlänningsmyndigheten in- giva ny vederhäftig borgen eller an- nan säkerhet för samma utskylder, varje gång under en tid av tre år.

säkerhet för samma utskylder, varje gång under en tid av tre år.

g 29.

Utlänning, som undfått tillstånd att i riket driva handel eller idka annat yrke, är även berättigad att föra varor så väl emellan inrikes orter som till eller från utrikes ort.

Utlänning, som innehar bosättnings- tillstånd eller särskilt näringstillstånd enligt 5 26 mom. 1, är även berättigad att föra varor så väl emellan inrikes orter som till eller från utrikes ort.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1952.

Förslag

till

Förordning om ändring av 4 5 förordningen den 29 december 1949 (nr 723) angående handel med skrot, lump och begagnat gods

Härigenom förordnas, att 4 5 förordningen den 29 december 1949 angående handel med skrot, lump och begagnat gods skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

45.

Ansökning om tillstånd till handel skall av bolag, ekonomisk förening och enskild person, som är svensk med- borgare, göras hos polismyndigheten i den ort, där rörelsen huvudsakligen skall bedrivas. Angående ansökning av utlänning om tillstånd till utövande av näring är särskilt stadgat.

Ansökning om tillstånd till handel skall av bolag, ekonomisk förening ävensom av enskild person, som är svensk medborgare eller utlänning, som innehar bosättningstillstånd, göras hos polismyndigheten i den ort, där rörelsen huvudsakligen skall bedrivas. Angå- ende ansökning av utlänning, som ej innehar bosättningstillstånd, om till- stånd till utövande av näring är sär- skilt stadgat.

Ansökningen skall —— — — skall bedrivas.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1952.

Inledning

De rättsområden, vilka behandlas i lagen den 15 juni 1945 (nr 315) om utlännings rätt att här i riket vistas (utlänningslag) och i lagen den 4 juni 1913 (nr 68) angående utlämning av förbrytare, voro ännu vid 1900-talets början helt oreglerade.

Den första motsvarigheten till Ul1 var lagen den 14 september 1914 an- gående förbud för vissa utlänningar att här i riket vistas. I fråga om den föl- jande utvecklingen hänvisar kommit- tén till de båda sakkunnigutredningar, som under de två sista årtiondena be- handlat utlänningslagstiftningen. Den 12 december 1936 avgåvo inom justitie- departementet tillkallade sakkunniga Utredning angående revision av be- stämmelserna om utlännings rätt att här i riket vistas och därmed samman- hängande spörsmål (SOU 1936:53)2 och den 30 december 1944 avlämnade 1943 års utlänningssakkunniga Betänkande

1 Här och i det följande användes beteck- ningen Ul för den nu gällande utlänningslagen. 2 I det följande användas benämningarna 1936 års sakkunniga och 1936 års utredning. & I det följande benämnt 1944 års betän- kande. 4 Beträffande innebörden av ändringarna hänvisas till prop. nr 270/1946. 5 Beträffande innebörden av ändringarna hänvisas till prop. nr 29711947. " Angående ändringar i kungörelsen se SFS 945: 744, 1946: 70, 459, 685, 1947: 20, 313, 764, 879, 1948: 412, 1950: 663 och 1951:32.

med förslag till utlänningslag och lag angående omhändertagande av utlän- ning i anstalt eller förläggning (SOU 1945:1).3 Det senare betänkandet lades till grund för Ul och för en särskild lag av den 15 juni 1945 angående utlännings omhändertagande i anstalt eller för- läggning. Ul, som ursprungligen endast gällde till och med den 30 juni 1947, har genom särskilda lagar erhållit för- längd giltighet, senast genom lag den 2 mars 1951 (nr 106) till och med den 30 juni 1952. Den särskilda lagen om omhändertagande, vilken var föran- ledd av förhållandena under kriget, upphörde att gälla den 1 juli 1946. I Ul vidtogos i samband därmed några mindre väsentliga ändringar!1 Så sked- de även då Ul 1947 erhöll förlängd gil- tighet.5 —— Tillämpningsföreskrifter till utlänningslagen ha meddelats i Kungl. kungörelsen den 15 juni 1945 (nr 317) med föreskrifter i anledning av utlän- ningslagen (utlänningskungörelse).5 Några bestämmelser om utlämning av förbrytare funnos icke i svensk lag före 1913. På begäran av främmande stat hade emellertid Konungen dess- förinnan i överensstämmelse med in- ternationell praxis medgivit utläm- ning. Detta hade i vissa fall skett med stöd av traktat med ifrågavarande

land, i andra fall utan att sådan före- legat. Traktaterna voro visserligen i huvudsak likartat utformade men vä- sentliga skillnader förelågo i detaljer. En närmare redogörelse för utläm- ningslagstiftningens allmänna grunder och den utländska rättens ställning lämnas i propositionen nr 50 till 1913 års riksdag.

Lagen om utlämning av förbrytare är i stort sett oförändrad sedan 1913. De obetydliga jämkningar, som ägt rum, ha varit direkt föranledda av lagstiftning på andra områden. La- gen har icke behandlats i de nyss- nämnda betänkandena och ej heller i övrigt ha de med lagen samman- hängande problemen varit föremål för någon mera ingående undersökning här i landet.

Ul och lagen om utlämning av för- brytare tjäna olika syften. Ul är den mera omfattande och innehåller regler om bland annat utlännings rätt att in- resa till riket, att uppehålla sig här och att antaga arbetsanställning samt om olika former för avlägsnande av ut- länning ur riket. Lagen om utlämning av förbrytare reglerar endast en sär- skild form för avlägsnande av utlän- ning ur riket, nämligen utlämning. Ändamålet med utlämning är att bistå en annan stat i utövningen av dess straffrättsskipning; en utlänning ut- lämnas till just denna stat för att lag- föras för ett brott och det är principiellt utan betydelse om utlänningen ur svensk synpunkt är att anse som önsk- värd här i landet eller icke. De olika formerna för utlännings avlägsnande enligt Ul syfta däremot till att befria landet från ur landets synpunkt icke

önskvärda utlänningar och det är ur denna lags synpunkt egentligen utan betydelse till vilket land utlänningen reser; det viktiga är endast att han lämnar landet. Lagen om utlämning av förbrytare har också till uppgift att skapa rättsskyddsgarantier åt ut- länningar, som uppehålla sig här och mot vilka en främmande stat vill rikta straffrättsliga anspråk. Det icke minst viktiga härvid är att lagen avser att hindra, att utlämning sker för politiskt brott.

Då syftet med en utlännings avlägs- nande jämlikt Ul är att befria landet från icke önskvärda utlänningar, kan lagens egentliga ändamål sägas vara att bereda skydd åt nationella svenska intressen gentemot utlänningar; vilka dessa intressen äro skall behandlas senare. Lagen avser emellertid också att skapa rättsskydd åt utlänningarna i landet, så att icke nämnda intressen ensidigt tillgodoses utan tillbörlig hän- syn till utlänningarna. Även Ul ger i vidsträckt omfattning skydd och rätts- säkerhetsgarantier åt politiska flyk- tingar. Det är önskvärt och av stor betydelse att skyddet för politiska flyk- tingar utformas likartat enligt båda lagarna. Även om problemställningen här delvis är gemensam, synes det med hänsyn till lagarnas olika syften lämp- ligast att de i huvudsak behandlas var för sig. — Beträffande den följande framställningen av utlänningslagstift- ningen bör i anslutning härtill anmär- kas, att åtskilliga frågor rörande poli- tiskt flyktingskap, vilka _äga samband med de behandlade ämnena, måste för- bigås för att upptagas i den särskilda avdelningen om politiskt Hyktingskap.

UTLÄNNINGSLAGSTIFTNINGEN

Kap. 1. Grundprinciper för en ny utlänningslag

Under den tid det funnits en utlän- ningslagstiftning i Sverige ha olika in- tressen skolat tillgodoses genom lagen. 1914 års lag angående förbud för vissa utlänningar att här i riket vistas föran- leddes i främsta rummet av en riks- dagsskrivelse av år 1907, i Vilken hem- ställdes om lagstiftning, varigenom för landet skadlig invandring såvitt möj- ligt måtte hindras samt i övrigt ut- länningarnas inflyttning och bosätt- ning inom landet på lämpligt sätt ord- nas. Stor betydelse vid utarbetandet av den nya lagen hade även en fram- ställning från justitieomhudsmannen angående nödvändigheten av att åvä- gabringa rättsliga garantier till skydd mot att utlänningar obehörigen av- lägsnades ur riket. 1914 års lag ersattes av lagen den 2 augusti 1927 om ut- lännings rätt att här i riket vistas. Hu- vudsyftet med denna var att skapa en effektiv spärr mot den ökade invand- ring till Sverige, som kunde väntas som en följd av att Amerikas förenta stater skärpt sin invandringspolitik på sådant sätt att det europeiska befolknings- överskottet icke längre kunde söka sig dit. Invandringskontrollen fick där- igenom också delvis annan karaktär än

tidigare. Kontrollen gick enligt 1914

års lag endast ut på att från riket av- hålla kriminella och därmed jämförliga asociala individer. Från och med 1927 års lagstiftning avser kontrollen emel- lertid icke endast att skapa en spärr mot sådana utlänningar utan framför allt att hindra en bosättning i landet av utlänningar, som -— ehuru de icke till- höra nämnda kategorier utan till och med individuth sett kunna anses soci- alt värdefulla dock med hänsyn till vissa svenska intressen icke böra få kvarstanna här. 1927 års lag har alltså tagit ett steg från det fria folkutbytets princip, som ännu 1914 var en grund för lagen, och i stället övervägande fått karaktär av skyddslag för svenska intressen gentemot utlänningar. På grund av då rådande svåra läge på arbetsmarknaden gällde det först och främst att skydda den svenska arbets- kraften mot konkurrens av utländska arbetssökande. Även ur bostadspoli- tisk synpunkt ansågs det vara av vikt att lägga tillströmningen av utlän- ningar till landet under kontroll. Sä- kerhets- och ordningssynpunkter lågo också till grund för lagen. I förarbetena till lagen åberopas vidare rassynpunk- ter i den form, att det sades vara av betydelse att kontrollera en invand-

ring av folkslag, som ej till båtnad för landet läte sig sammansmältas med den svenska befolkningen. Det bör emeller- tid uppmärksammas, att även om lagens främsta uppgift varit att skapa ett skydd för nu nämnda intressen, man vid lagens utformning ingalunda bortsåg från synpunkten att söka åstadkomma ett värn för utlänningar- na mot att dessa intressen skulle till- godoses utan hänsyn till utlänningar- nas rättsskydd. Detta kräver att lag- tillämpningen sker efter objektiva nor- mer och att utlänningarna behandlas på ett sätt som överensstämmer med folkrättens regler.

De intressen som enligt vad nu an- förts legat till grund för 1927 års lag synas kvarstå även nu, ehuru de kan- ske icke längre hava samma inbördes betydelse som tidigare. Medan som nyss nämnts de arbetsmarknadspoli- tiska synpunkterna till en början voro förhärskande, kommo under det andra världskriget och den därpå följande efterkrigstiden de polisiära och flyk- tingspolitiska synpunkterna, inklusive frågan om asyl åt politiska flyktingar, att träda i förgrunden. Något behov av skydd för arbetsmarknaden er- fordrades icke längre, tvärtom behövde denna tillskott av utländsk arbetskraft.

Liksom de intressen som tillgodo- setts genom utlänningslagen varit före- mål för växlingar hava också stora för- ändringar skett i fråga om det antal utlänningar, som sedan lagstiftningens tillkomst funnits i landet och för vilka lagen således varit tillämplig. Någon bestämd siffra på utlänningarnas antal i landet vid tiden för ikraftträdande av 1914 års lag kan icke angivas. Vid

folkräkningen 1910 var antalet kyrko- bokförda utlänningar i landet 21.708, 1920 var antalet 22.811 och 1930 16.475. Det totala antalet utlänningar i landet beräknades i juli 1939 till c:a 25.000. Vid krigets slut i maj 1945 var antalet 195.000. Det sjönk den när- maste tiden efter kriget genom att åt- skilliga flyktingar återvände till sina hemland och utgjorde i juli 1946 116.000. Sedan har antalet åter stigit och beräknades den 1 juli 1951 till om- kring 243.000. I detta antal ingå emel- lertid till betydande del turister och tillfälliga besökare. En uppskattning av antalet utlänningar, som mera sta- digvarande uppehålla sig i Sverige, synes man kunna erhålla genom att utgå från antalet utlänningar med up- pehållstillstånd. Antalet var den 1 juli 1951 103.606. Härtill kommer bl. a. åtskilliga minderåriga utan särskilt tillstånd. Den 1 juli 1951 beräknades sålunda antalet barn under sexton år, som voro upptagna på någon av föräld- rarnas legitimationshandling, till cirka 17.000. _ Huru utlänningarna i landet fördela sig på olika nationaliteter, framgår av en vid betänkandet fogad bilaga (Bilaga nr 1), där även en när- mare redogörelse lämnas för de här an- tydda förändringarna i utlännings- stocken.

Av särskilt intresse är att se vilken insats utlänningarna gjort i det svenska arbetslivet. Att denna icke är obetyd- lig, framgår icke minst därav att an- talet arbetsanmälda utlänningar den 1 juli 1951 utgjorde 102.968. Detalje- rade uppgifter angående den utländska arbetskraftens fördelning på olika yr- ken och växlingarna i dess samman-

sättning lämnas i den nämnda bilagan.

Av den nu lämnade redogörelsen torde framgå, att det under utlännings- lagstiftningens giltighetstid förekom- mit stora förändringar icke blott i frå- ga om de intressen, som lagen avser att tillgodose, utan även i fråga om det antal utlänningar, för vilka lagen skall gälla. Härav skulle möjligen den slut— satsen kunna dragas, att då växlingar- na äro så stora och då utvecklingen är svår att förutse, det icke är möjligt att skriva en utlänningslag för andra för- hållanden än dem som råda, när lagen utformas. En liknande uppfattning kan i viss mån sägas hava kommit till uttryck däri, att utlänningslagstift- ningen alltsedan 1927 endast haft tids- begränsad giltighet. Såsom nedan skall närmare utvecklas, torde emellertid huvudorsaken till att lagen icke gjorts permanent ha varit, att man hyst en förhoppning om att behovet av utlän- ningslagstiftning endast vore tillfälligt och att man inom en icke alltför av- lägsen framtid skulle kunna återgå till de vid tiden omkring sekelskiftet rå- dande fria förhållandena på detta om- råde. Det är vidare att märka att fastän lagstiftningen varit tidsbegränsad, ha dock sedan 1927 några mera genom- gripande förändringar i denna icke vid- tagits och de principer, varå 1927 års lag byggdes, ha i stort sett orubbade lagts till grund för de följ ande lagarna. Det måste också framhållas, att lagen den 11 juni 1937 om utlännings rätt att här i riket vistas, som ersatte 1927 års lag och som med smärre jämk-

ningar gällde fram till den 1 juli 1945,

1 Angående direktiven se riksdagsberättel- sen 1950 s. 41 och 1951 s. 40.

visade sig tämligen väl motsvara de olikartade krav, som framkallades av de under denna tid starkt växlande förhållandena och av det till såväl storlek som sammansättning i hög grad varierande utlänningsklientelet. Detta bestyrker enligt kommitténs uppfatt- ning, att det i och för sig är möjligt att utarbeta en utlänningslagstift- ning som icke är tidsbegränsad, om den blott utformas på sådant sätt att den icke låses fast vid de syften som i dagens läge äro mest framträdande eller under hänsynstagande till alle- nast det antal utlänningar, som för tillfället uppehålla sig i landet.

Den nu antydda frågan huruvida ut- länningslagen bör tillerkännas tidsbe- gränsad giltighet eller ej, beröres i kom- mitténs direktiv1 utan att det dock lämnas några riktlinjer för dess lösning. Frågan har —— som i direktiven ock på- pekas diskuterats vid ett par till- fällen, då spörsmålet om utlännings- lagens förlängning varit uppe. 1 1936 års utredning behandlas frågan sär- skilt ingående (s. 61—64) och där läm- nas en redogörelse för de synpunkter som tidigare från olika håll lagts på frågan. Till denna framställning hän- visar kommittén.

Beträffande vad som förekommit i frågan sedan 1936 års utredning av- givits må följ ande anmärkningar göras. I 1937 års proposition (nr 269) med förslag till utlänningslag biträddes icke de sakkunnigas förslag, att lagen skulle givas permanent giltighet. Före- dragande departementschefen utta- lade härom bl. a. (s. 41), att ehuru vissa skäl talade för att lagen borde givas definitiv karaktär, stod häremot

det faktiska förhållandet att läget på det befolkningspolitiska området vore ytterligt ovisst och svävande. En om- prövning av lagens stadganden borde efter någon tid företagas för att ut- röna, huruvida desamma vore lämp- liga och motsvarade det faktiska be- hovet. Genom att giva lagen allenast tidsbegränsad giltighet framhävdes en- ligt departementschefens mening ock- så, att man icke velat överge förhopp- ningen att en återgång till bättre för- hållanden framdeles skulle kunna ske. Vad sålunda anförts lämnades av 1937 års riksdag utan erinran.

I 1944 års betänkande uttalas (s. 44), att de sakkunniga med hänsyn till då- varande labila läge funnit lämpligt att lagen erhölle begränsad, kort giltig- hetstid. I den proposition (nr 259), varigenom de sakkunnigas förslag fö- relades 1945 års riksdag, uttalade före— dragande departementschefen (s. 50), att han visserligen funne det mindre lämpligt, att den nya utlänningslagen erhölle så kort giltighetstid som de sak- kunniga föreslagit, men att han å andra sidan icke ville biträda de i vissa ytt- randen över de sakkunnigas betänkan- de framförda förslagen att utlännings- lagen skulle erhålla permanent giltig- het. Till stöd härför anförde han, att en översyn av utlänningslagen torde bliva erforderlig, då normala förhållan- den åter inträtt. 1945 års riksdag gjor- de icke något uttalande i frågan.

År 1947 framkom under förarbetena till förlängningen av Ul åter önskemål om att lagens giltighetstid icke skulle begränsas. I anledning härav framhöll föredragande departementschefen i propositionen nr 297 till 1947 års riks-

dag (5. 16), att det stora antal utlän- ningar, som då uppehölle sig i riket, samt Sveriges i förhållande till fler- talet övriga europeiska länder gynn- samma ekonomiska läge gjorde, att någon form av utlänningskontroll torde vara erforderlig under överskådlig tid. Departementschefen anförde härefter bl. a. följande.

Såsom utlänningsnämnden framhållit kan emellertid icke anses uteslutet, att inom en icke alltför avlägsen framtid vissa förändringar inom den internationella samfärdseln komma att inträda, vilka äro ägnade att inverka på utformningen av utlänningslagstiftningen. Även i övrigt torde behov föreligga av en mera genomgripande revision av lagstift- ningen i syfte bland annat att i mesta möjliga mån åstadkomma en förenkling och begräns- ning av kontrollsystemet. En sådan översyn av lagstiftningen kan dock icke lämpligen genomföras förrän förhållandena ivissa avse- enden något mera stabiliserats.

Med hänsyn härtill synes det mig icke lämp- ligt att, såsom utlänningskommissionen före- slagit, nu giva utlänningslagen obegränsad giltighet, utan lagen bör enligt min mening endast provisoriskt förlängas. När tiden kan vara mogen för att införa en permanent lag- stiftning på detta område är svårt att bedöma. Det synes dock vara tillrådligt att lagen för- länges på tre år. Detta innebär emellertid icke, att förslag till en permanent lagstift- ning ej sknlle kunna framläggas förr, om förut- sättningar därför uppkomma.

Då Ulzs giltighet förlängdes 1950 och 1951, berördes icke den föreliggande principfrågan.

Enligt kommitténs uppfattning kan man vid utformningen av utlännings- lagstiftningen icke endast taga sikte på de förhållanden som för tillfället

äro rådande. Även om lagen endast skulle tillerkännas kort giltighetstid, måste man ändå söka utbygga den så,

att den kan passa för andra lägen och förhållanden än de aktuella. Det ofta åberopade argumentet, att man genom att göra utlänningslagen permanent skulle övergiva förhoppningen om en åter än till de tidi are, mera fria för- g g g hållandena på detta område, synes kommittén icke hava fog för sig. Det riktiga är enligt kommitténs uppfatt- ' ning att lagens bestämmelser avfattas på sådant sätt, att de giva rum för den- na önskvärda återgång till friare för— hållanden. Att lämna förevarande om- råde helt fritt från lagstiftning synes icke kunna komma i fråga. Ul inne- håller ju icke endast bestämmelser, varigenom vissa band läggas på det fria folkutbytet mellan länderna. Den har också skapat rättssäkerhet och skydd för utlänningarna. Skulle utlän- ningslagstiftningen upphöra att gälla, skulle detta visserligen innebära en återgång till de fria förhållandena men också ett återvändande till det till- stånd av osäkerhet och godtycklighet, som avsaknaden av klara och fullstän- diga rättsregler måste medföra.

Det måste också framhållas, att ge- nom en tidsbegränsad lag icke torde skapas bättre förutsättningar för att en revision skall kunna företagas, då för- hållandena det påkalla. Det är — som lagrådet framhöll 1932 —— att före- draga, att en sådan revision kan äga rum utan det tryck, som otvivelaktigt ligger däri, att lagen i sin helhet för- lorar giltighet, därest ej inom en be- gränsad tid enighet uppnås om anta- gande av en ny lag i ämnet.

Vad nu anförts talar enligt kommit- téns uppfattning med styrka för att ut- länningslagstiftningen bör förlänas per-

manent giltighet. Ett stöd för att så bör ske synes också ligga i den omstän- digheten, att det så vitt nu kan be- dömas torde dröja avsevärd tid innan förhållandena i världen bliva sådana, att varje form av utlännings- kontroll kan undvaras.

Med hänsyn till det anförda föreslår kommittén, att utlänningslagen icke blir tidsbegränsad. Det är emellertid då enligt kommitténs mening nödvän- digt, att lagen gives en vid ram. Den _ måste utformas så, att den i görligaste & mån passar för olika lägen och för-

hållanden och för en utlänningsstock av varierande storlek och sammansätt- ning. Man bör sträva efter att få lagen så beskaffad, att det är möjligt att utan lagändring anpassa utlännings- politiken efter de krav, som vid

olika tidpunkter kunna göras gäl- lande.

Idén om det fria folkutbytet bör ut- göra grundvalen för den nya lagstift- ningen. Endast sådana inskränkningar i det fria folkutbytet böra göras, som med hänsyn till förut anförda natio- nella intressenäro nödvändiga. Denna principiella inställning bör betonas, enär den motsatta ståndpunkten att fritt folkutbyte i princip icke bör tillåtas men att undantag därifrån kan medgivas, om de äro förenliga med de nationella intressena — får till följd en betydligt mera restriktiv lagstift- ning. I enlighet med denna princip bör en utlänning således få fritt resa in i landet och uppehålla sig här, var han vill, om icke genom lagen stadgats nå- got hinder däremot. Likaså bör någon inskränkning i hans rätt att lämna lan- det icke kunna göras utan stöd av lag.

Kommittén anser den nu angivna principen vara av så grundläggande betydelse för utlänningslagstiftningen, att den bör komma till uttryck i lagen. Kommittén föreslår därför, att i 1 & lagen stadgas, att utlänning äger utan andra inskränkningar än lagen stadgar samma rätt som svensk medborgare att inresa till riket, att här uppehålla sig och välja vistelseort, att antaga eller innehava anställning i annans tjänst samt att lämna riket. Även om in- skränkningarna i dagens läge komma att bliva nog så väsentliga, kan stad- gandet dock bliva betydelsefullt som ett rättesnöre för myndigheterna vid tillämpningen. För utlänningarna torde ett sådant stadgande också vara av värde. Det torde kunna medföra ett stärkande av deras rättsställning, då de kunna göra gällande en på lagen grundad rätt att inresa och vistas här. Vill en myndighet vidtaga en åtgärd mot utlänning, som begränsar hans fri- het i de avseenden varom nu är fråga, måste myndigheten kunna visa något stöd härför i lagen.

Det måste uppmärksammas, att vad det föreslagna stadgandet innehåller om utlännings rätt till arbetsanställ- ning givetvis icke berör de förbud för utlänning att innehava vissa uppdrag 0. (1. hos svenska juridiska personer, som finnas i den särskilda lagstift- ningen angående juridiska personer, t. ex. förbud att vara verkställande direktör eller revisor i aktiebolag eller försäkringsbolag. Här är det knappast fråga om arbetsanställning i utlän- ningslagens mening. Dylika förbud falla utanför utlänningslagstiftningens ram. En erinran om förbuden har

emellertid upptagits i 14 % sista stycket i lagförslaget.

Vidare bör framhållas, att varken i 1 å eller i förslaget i övrigt kunnat in- tagas någon bestämmelse om utlän- nings rätt att här i riket driva näring eller innehava fast egendom o. (1. Det är självfallet, att även i dessa avseen- den andra inskränkningar icke få göras än som grundas på lag eller med stöd därav utfärdad författning. Enligt gällande rätt finnas sådana inskränk- ningar i ett stort antal lagar och för- fattningar vid sidan av Ul och det torde icke vara möjligt att samman- föra dessa i en ny utlänningslag eller ens att där göra hänvisningar till dem alla.

Det föreslagna stadgandet innehåller icke heller något om utlännings rätt att komma i åtnjutande av olika slag av sociala förmåner i Sverige. Spörs- målet om utlänningars ställning till socialvården regleras icke i Ul utan vad härutinnan gäller står att finna i de olika lagarna på sociallagstiftnin- gens område. Det har fallit utom kom- mitténs uppdrag att till behandling upptaga detta vittomfattande och för utlänningarnas ställning i vårt land så betydelsefulla spörsmål. Anmärkas må dock, att i kommitténs direktiv an- gives, att kommittén i samband med behandlingen av de olika formerna för utlännings avlägsnande ur riket enligt Ul även bör upptaga frågan om utlän- nings hemsändande enligt fattigvårds- lagen. Sistnämnda fråga måste enligt kommitténs uppfattning lösas med ut- gångspunkt från vad som överhuvud skall gälla för utlänningar jämlikt fat- tigvårdslagstiftningen. Då emellertid

enligt vad statsrådet och chefen för socialdepartementet uttalat i samband med beslut om framläggande för 1950 års riksdag av proposition nr 188 en allmän översyn av bestämmelserna om utlänningars sociala förmåner är av- sedd att äga rum, har kommittén icke ansett det lämpligt att nu föreslå någon omreglering av den detalj i det större spörsmålet, som hemsändningsinstitu- tet utgör.

Som förut nämnts anser kommittén, att lagen bör avfattas så, att den i gör- ligaste mån passar i olika tidslägen och bereder möjlighet att utan lagändring återgå till friare förbindelser mellan folken, liksom ock att i fall av behov skärpa kontrollen över utlänningar. Möjligheten till anpassning tillgodoses enligt kommitténs förslag genom att Kungl. Maj:t tillerkännes befogenhet att i viss omfattning medgiva undantag från flertalet av de bestämmelser, som innehålla föreskrifter om restriktioner i de fria förbindelserna. Vidare skall en- ligt förslaget gälla, att vissa föreskrif- ter, varigenom en starkare kontroll kan läggas på resetrafiken mellan länderna (viseringstvång, skyldighet att vid in- resa innehava arbetstillstånd) liksom nu vid behov kunna sättas i tillämp- ning genom ett förordnande av Kungl. Maj:t. I fråga om Kungl. Maj:ts be- fogenhet att medgiva undantag från lagens regler täcker kommitténs för- slag i stort sett vad som gäller enligt Ul (58 å). Kommittén går emellertid längre än så och föreslår, att Kungl. Maj:t under förutsättning av ömsesidighet må med främmande makt träffa över- enskommelse att de i lagen stadgade inskränkningarna, helt eller delvis,

icke skola äga tillämpning å dess med- borgare (1 5 andra stycket i förslaget). Genom ett sådant stadgande tiller- kännes Kungl. Maj:t en mycket vitt- gående fullmakt och det kan kanske ifrågasättas, om det icke borde fordras samfällt beslut av Kungl. Maj:t och riksdag för att som här möjliggöres sätta utlänningslagen helt eller delvis ur kraft. Som förut framhållits anser emellertid kommittén, att möjlighet bör finnas att utan lagändring lätta på inskränkningarna i de fria förbindel- serna mellan folken, och kommittén kan fördenskull icke finna det erforder- ligt att Kungl. Maj:t skall inhämta riksdagens samtycke, innan sådana lättnader medgivas. Att märka är ju också, att Kungl. Maj:ts fullmakt är begränsad genom kravet på ömsesidig- het. Det synes självfallet, att det i främsta rummet är i fråga om de nor- diska folken som en tillämpning av stadgandet kan komma att äga rum.

Som förut anförts anser kommittén det i nuvarande läge nödvändigt att bibehålla vissa inskränkningar i de fria förbindelserna mellan folken. Till skydd för de förut berörda svenska intressena, i främsta rummet landets säkerhet och den svenska arbetskraften, måste till- strömningen till landet under över- skådlig tid framåt kontrolleras och i viss mån också begränsas. Vid kon- trollsystemets utbyggnad ha de ledan- de grundsatserna för kommittén varit dels att en utlänning icke för kontrol- lens skull skall åläggas andra inskränk- ningar i sin frihet eller andra förplik- telser än som i samhällets intresse är nödvändigt och dels —— vilket kommit- tén vill starkt betona att reglerna

)! måste utformas så, att utlänningens rättsskyddsintresse blir tillgodosett. Be- ), träffande den sistnämnda grundsatsen — vill kommittén framhålla, att enligt kommitténs uppfattning den nuvaran- de lagen ur rättssäkerhetssynpunkt icke lämnar mycket övrigt att önska. Kommittén har likväl strävat efter att söka åstadkomma förbättringar. Bland de ändringar, som kommittén föreslår och som innefatta en_fözbätt- _ring i utlänningens ställning, synasfi främsta rummet böra nämnas de s. k. bosättniggstillstånden. Meddelandet av ett sådant tillstånd skall nämligen en- ligt kommitténs förslag medföra rätt för vederbörande utlänning att vistas här i riket utan någon tidsbegränsning och att utan särskilt arbetstillstånd kunna antaga och innehava arbetsan- ställning. Endast om utlänningen miss- sköter sig, skall tillståndet kunna åter- kallas eller utlänningen kunna utvisas

ur riket. I detta sammanhang vill kommittén nämna, att kommittén införskaffat

upplysningar angående utlänningslag- stiftningen i åtskilliga länderl. På grundval av vad kommittén inhämtat vågar kommittén göra det påståendet, att utlänningar icke i något av dessa länder åtnjuta rättsskydd i lika hög grad som i Sverige. Det måste dock tilläggas, att Schweiz icke synes stå vårt land långt efter i detta avseende. I samtliga ifrågavarande länder synes —— så vitt kan bedömas av det till

1 I en bilaga till betänkandet (Bilaga 2) läm- nas en redogörelse för huvuddragen av utlän- ningslagstiftningen i Danmark, Finland, Norge och Schweiz. I prop. nr 198/1927 och 1936 års utredning finnas översikter över utlännings- lagstiftningen i dessa och vissa andra främ- mande länder.

kommittén inkomna materialet ut- länningspolitiken vara en rent polisiär angelägenhet och myndigheterna ofta nog vara befogade att i stort sett efter gottfinnande avlägsna en utlänning ur landet. Vad som kan vara grund till att en utlänning hindras komma in i lan- det eller avlägsnas därifrån angives mera sällan i lagarna och, om detta sker, synes det i flertalet fall vara i så allmänna och intetsägande ordalag, att den tillämpande myndigheten synes kunna däri inlägga snart sagt vad som helst. Mångenstädes synes icke finnas klagorätt ens över lokal myndighets beslut och några begränsningar i rätten att taga utlänning i förvar eller eljest beröva honom friheten, motsvarande vad som stadgas i 49 & fjärde stycket Ul, synas icke finnas annorstädes än i Schweiz.

I fråga om de utlänningar vilka så- som politiska flyktingar söka sig till vårt land framstår det enligt kommit- téns uppfattning som särskilt angeläget att rättsskyddsintressena tillgodoses. Det förhåller sig visserligen så — vilket kommittén skall närmare utveckla i kap. 10 _ att en politisk flykting icke kan tillförsäkras en absolut rätt till asyl lhär i landet. Kommittén anser emel-

lertid, att han alltid skall hava rätt

'att få sin sak prövad av högt kvalifi-

cerad myndighet. Jämväl i fråga om behandlingen av politiska flyk- tingar har kommittén sökt finna led- ning i den utländska rätten. Hit- hörande frågor torde dock i allmänhet icke vara reglerade i lagstiftningen och i den mån så har skett synes knappast några förebilder av värde för den

svenska rättens del stå att finna.

| 1

Ett problem, vars lösning är'av av- görande betydelse för utlänningslag- stiftningens gestaltning, är vilka myn— digheter som skola handhava utlännings- kontrollen. Härvidlag är det enligt kommitténs mening uppenbart, att det måste finnas en central utlännings- myndighet, som har ledningen av ut- länningskontrollen. Åt samma upp- fattning har Kungl. Maj:t också givit uttryck, då åt kommittén uppdragits att utreda frågan om den centrala ut- länningsmyndighetens organisation. Beträffande frågan om vilka myndig- heter som i övrigt skola hava befatt- ning med utlänningsärendena och frå- gan huru ärendena skola fördelas mel- lan dessa myndigheter och central- myndigheten, har kommittén beaktat, att vid meddelandet av sistnämnda uppdrag i direktiven för kommittén. bl. a. anföres, att det bör eftersträvas att de med utlänningskontrollen sam- manhängande uppgifterna i den mån så kan ske decentraliseras. Det bör? här erinras on?, attzndenåen tidigare varit att söka centralisera utlännings- ärendenas handläggning. Förutsätt- ningar härför funnos också genom det förhållandevis ringa antalet utlän- ningar i landet. På de flesta förvalt- ningsområden har emellertid efter hand en strävan efter decentralisering gjort sig gällande. Det synes därför vara skäl att undersöka, om icke även handläggningen av utlänningsärenden kan decentraliseras. Angelägenheten av en decentralisering framträder skarpt med hänsyn till den stora ök- ningen av utlänningsstocken under det sista årtiondet. —— Det kan — om ök- ningen fortsätter ifrågasättas, om

', ' ' ! utlänningsärendena överhuvud låta sig bemästras med en fortsatt central hand- läggning och om icke den centrala utlän- ningsmyndighetens arbetsbelastning blir så stor, att det ur denna synpunkt är nödvändigt att söka åstadkomma en decentralisering. Det är att märka, att största delen av utlänningsären- dena torde vara av förhållandevis enkel beskaffenhet och att det för dessa ären- den nödvändigt med en handläggning hos en central myndig- het.

Den frågan uppstår då om över- huvud lagstiftningen kan utformas så, att man bland den stora massan

icke är

av ärenden skiljer ut dem, som äro av sådan beskaffenhet att deras pröv- ning kräver en handläggning hos den centrala myndigheten. Kommittén har funnit att vissa möjligheter att anord- na ett sådant system erbjuda sig.

Med utgångspunkt från vad nu sagts har vid utformandet av kommitténs förslag den grundläggande principen för fördelningen av ärenden mellan den centrala och de lokala myndigheterna varit, att den centrala utlänningsmyn- digheten bibehålles vid ledningen av och kontrollen över utlänningsären- denas handläggning och själv skall av- göra principiellt viktiga eller mera svårbedömda ärenden, medan ärenden av annan beskaffenhet om möjligt böra handläggas av lokala myndigheter. Kommittén har alltså ansett en alltför långtgående decentralisering icke vara ändamålsenlig, utan valt en medelväg mellan centralisering och decentrali- sering.

Central utlänningsmyndighet är en- ligt 1 & utlänningskungörelsen statens

utlänningskommission. Kommittén har ansett det vara av värde att i lagen in- taga ett stadgande om den centrala utlänningsmyndighetens ställning och uppgifter (2 5 i förslaget). Kommittén utgår visserligen från att det kommer att visa sig nödvändigt att under överskådlig framtid bibehålla någon form av utlänningskontroll, men kom- mittén har vid avfattningen av detta stadgande likväl valt ordalag, som an- knyta till tanken att kontrollen om möjligt bör lättas. Det har vid an- givande av den centrala utlännings- myndighetens uppgift också ansetts vara lämpligt att giva uttryck för den förut berörda grundsatsen, att utlän- ningskontrollen skall genomföras på sådant sätt, att utlänning icke ålägges andra inskränkningar i sin frihet eller andra förpliktelser än som i samhällets intresse är nödvändigt.

Vid sidan av den centrala utlännings- myndigheten står enligt gällande lag utlänningsnämnden som ett själv- ständigt organ. Då nämnden inrätta- des 1937, angavs syftet varal, att nämnden skulle tjänstgöra som garant för att viktigare ärenden, där så vore påkallat, överlämnades till Kungl. Maj:ts prövning, och vidare att nämn- den skulle utgöra ett språkrör för den allmänna uppfattningen i de svårbe- dömliga och av den allmänna opinio- nen uppmärksammade fall, som ofta visat sig förekomma. Nämndens upp- gifter ha emellertid i viss mån förskju- tits, sedan den centrala utlännings-

1 Se proposition nr 269/1937 sid. 42.

_myndigheten inrättats. Den har allt- åmera fått karaktären av ett organ för btlänningarnas rättsskydd, icke minst beträffande frågor om politiskt flyk- tingskap. Detta förhållande torde ock- så vara en av orsakerna till att detta rättsskydd —— såsom kommittén förut uttalat kan anses väl tillgodosett här i landet. För kommittén har det med hänsyn härtill framstått som självfallet, att måste bibehållas och att dess uppgifter i stort sett böra vara orubbade. Den viktigaste ändringen härvidlag som kommittén föreslår är, att nämnden icke längre skall vara förhörsorgan för den centrala utlänningsmyndigheten. Då den centrala utlänningsmyndighe- tens uppgift att handhava ledningen av utlänningskontrollen angivits i lagen, synes det kommittén vara följdriktigt att däri även inskriva utlänningsnämn- dens funktion. Så har skett i 3 %. När kommittén angiver att nämnden i sin verksamhet skall särskilt beakta ut- lännings behov av rättsskydd, innebär detta självfallet icke, att de myndig- heter som handhava utlänningskon- trollen icke skulle hava att beak- ta utlänningarnas rättsskyddsintresse utan endast ett framhävande av vad som enligt kommitténs uppfattning bör vara utlänningsnämndens huvud- uppgift. Det innebär icke heller, att det icke skulle tillkomma nämnden att aktgiva på humanitära synpunkter. Att dylika synpunkter måste vara av mycket stor betydelse även för nämn- den är uppenbart.

utlänningsnämnden

Ul inledes med en bestämmelse om allmänt passtvång. Enligt 1 5 första stycket skall nämligen utlänning, som ankommer till riket, vara försedd med pass eller annan legitimationshandling, som enligt Konungens förordnande må gälla såsom pass. Passtvånget är emel- lertid icke oeftergivligt; jämlikt 58 & Ul kan Kungl. Maj:t för Visst fall eller mera stadigvarande för vissa grupper av utlänningar medgiva befrielse där- ifrån. Bestämmelsen om skyldighet att innehava pass kompletteras av stad- gandet i 3 g Ul, att utlänning omedel- bart vid sin ankomst till riket skall för polismyndighet uppvisa sin legitima- tionshandling ävensom meddela de upplysningar polismyndigheten begär.

I 1 5 andra st. Ul stadgas, att där Kungl. Maj:t förordnar må utlänning endast med särskilt tillstånd av svensk myndighet (visering) inresa och uppe- hålla sig i riket. Med stöd härav har Kungl. Maj:t i 15 % utlänningskungö- relsen meddelat föreskrift om i princip allmänt viseringstvång, från vilket dock undantag kan medgivas. Vise- ringsfrihet har också genom särskilda kungörelser meddelats för medborgare i ett flertal länder, däribland de flesta västeuropeiska staterna samt Canada och Amerikas förenta stater.

Enligt 2 % Ul kan Kungl. Maj:t före- skriva skyldighet för utlänning, som ämnar här i riket antaga arbetsan- ställning eller utöva därmed jämförlig verksamhet, att redan vid inresan vara försedd med arbetstillstånd. Före- skrift härom vilket kan sägas innebära en särskild visering för arbets-

sökande — har under den nuvarande lagens giltighetstid endast meddelats i fråga om italienska medborgare. Medan syftet med bestämmelserna om visering och om skyldighet att vid inresan innehava arbetstillstånd är att vid behov kunna begränsa tillström- ningen av utlänningar till landet, av- ses med stadgandena om passtvång och skyldighet att meddela polismyn- digheten upplysningar icke att lägga några hinder i vägen för utlänningars inresa utan endast att möjliggöra en kontroll av de inresandes identitet. Passtvånget göres icke så sällan till föremål för en stark kritik i den offent- liga debatten. Som ett bevis på att utvecklingen på detta område allt- mera avlägsnat sig från det fria folk- utbytets princip erinras därvid om, att redan år 1860 avskaffades den här i landet tidigare gällande skyldigheten att vara försedd med pass och att den- na skyldighet även under större delen av det första världskriget kunde und- varas; först under år 1917 återinfördes passtvånget i Sverige. De som kriti- sera passtvånget göra gällande, att detta är onödigt tyngande för de en- skilda utan att i motsvarande grad vara till nytta för myndigheterna. Det anföres, att resetrafiken vid vissa svenska gränsstationer är av sådan omfattning att det icke är praktiskt möjligt att genomföra en effektiv pass- kontroll; även om kontrollen av varje resande verkställes ytterst snabbt, kan det dock icke undvikas att vid stor tillströmning av resande förseningar och stockningar i trafiken kunna upp-

stå. Det är enligt kritikernas mening då bättre att se förhållandena sådana de äro och icke upprätthålla en me- ningslös och för de resande irriterande kontroll.

Det är enligt kommitténs uppfatt- ning otvivelaktigt så, att utveck- lingen på detta område gått tillbaka så att förbindelserna mellan folken försvårats i stället för att förbättras. Man behöver endast erinra om ett ut- talande av föredragande departements- chefen i den proposition, i vilken 1914 års lag framlades, för att detta skall synas klart. Departementschefen ut- talade nämligen, att det icke kunde komma i fråga att i vårt land såsom en för normala förhållanden gällande ord- ning återinföra det för mer än ett halvt århundrade sedan avskaffade pass- tvånget. Det förtjänar också att er- inras om att i 1936 års utredning an- gående revision av utlänningslagen anföres, att den då rådande passfri- heten för nordiska resande mellan Sverige och Danmark vunnit hävd som en fast institution och att det borde lämnas ur räkningen att i detta avse- ende återinföra passtvång.

I den mån en särskild inresekontroll över utlänningar är erforderlig, kan denna uppenbarligen icke upprätthål- las utan att en utlänning vid inresan till riket är försedd med legitimationshand- ling. Det är vidare uppenbart, att det icke skulle vara möjligt att tillämpa ett system med tillstånd för uppehåll och arbete, om icke det kravet uppställdes, att varje utlänning skulle kunna visa sin identitet. Likaså bleve det föga ändamålsenligt att avlägsna en utlän- ning ur landet med förbud att åter-

vända, om icke utlänningarna skulle legitimera sig vid inresan. Det är högst beklagligt att de internationella för- hållandena skola vara sådana, att det icke inom tid, som nu kan överblickas, synes möjligt att avstå från kontroll i detta avseende. Det är emellertid en- ligt kommitténs uppfattning icke befo- gat att enbart rikta kritiken mot legiti- mationstvånget, som ju i stort sett endast är en följd av dessa förhållan- den.

Kommittén vill tillägga, att det en- ligt kommitténs mening knappast är berättigat att tala om legitimations- skyldigheten som den för resetrafiken mest tyngande bördan. Det är först när legitimationshandlingen göres svår- åtkomlig eller när det uppställes krav på att den skall vara viserad, som det kan finnas verklig grund för klandret mot legitimationsskyldigheten. Att vid stark tillströmning av resande en viss tidsutdräkt kan uppkomma vid gransk- ningen av legitimationshandlingarna, torde vara ofrånkomligt. Det måste emellertid uppmärksammas, att om tull- och valutakontroll i nuvarande omfattning kvarstår ett eventuellt borttagande av legitimationskontrollen endast torde komma att medföra en obetydlig tidsvinst för de resande.

Ehuru kommittén således anser att legitimationsskyldigheten för närva- rande måste i princip kvarstå, innebär detta icke, att kommittén icke skulle önska att dörren lämnas öppen för lättnader på detta område. Liksom en- ligt gällande lag bör Kungl. Maj:t äga befogenhet att för visst fall eller mera stadigvarande för vissa grupper av ut- länningar medgiva undantag från le-

gitimationsskyldigheten. Motsvarande bestämmelse i äldre lag var stödet för den legitimationsfrihet, som under tiden från 1930 och fram till septem- ber 1939 gällde för dansk, finsk, is- ländsk eller norsk medborgare, före- trädesvis i fråga om trafiken över Öre- sund. Kommittén är av den uppfatt- ningen, att Kungl. Maj:t fortfarande så vitt angår nu avsedda medborgare bör vara befogad att utan fordran på ömsesidighet kunna helt eftergiva kra- vet på legitimationsskyldighet. Som av det föregående kan framgå innebär emellertid friheten från legitimations- skyldighet ett avsevärt försvagande av möjligheten till effektiv kontroll vid inresan. Kommittén anser att beträf- fande medborgare i andra än de nor- diska länderna ett sådant försvagande icke för närvarande bör komma i fråga utan att motsvarande förmån beredes svenskar i dessa länder. Detta har kommittén också låtit komma till uttryck i lagtexten (73 5 första st., 1 å andra st.).

Beträffande frågan om befrielse från legitimationsskyldighet är det nödvän- vändigt att beakta att ett fritagande av en grupp utlänningar eller medbor- gare i ett visst land medför svårigheter även för kontrollen av andra utlän- ningar; det kan sålunda ställa sig svårt att utan legitimationshandlingar kons- tatera, att en utlänning, som gör gäl- lande att han tillhör den fria gruppen, är av annan nationalitet.

Kommittén har här ovan enbart behandlat frågan om möjligheten till fullständig befrielse från legitimations- skyldighet. Ett annat spörsmål är om — med bibehållande av kravet på

legitimationsskyldighet — några lätt- nader kunna ske i denna, i främsta rummet genom godtagande av en handling av enklare beskaffenhet än pass. Enligt Ul är det tillräckligt, att utlänning är försedd med pass eller ”annan legitimationshandling, som en- ligt Kungl. Maj:ts förordnande må gälla såsom pass". Någon anledning till ändring av lagen på denna punkt finner kommittén icke. Det i Europa- rådet diskuterade förslaget om ett europeiskt pass skulle sålunda för svensk del kunna enkelt realiseras ge- nom ett förordnande av Kungl. Maj:t att sådan handling skall godtagas som pass.

Bland de enklare legitimationshand- lingar som skulle kunna godtagas som pass synas de nordiska resekorten vara av särskilt intresse. Dylika kort inför- des 1929 efter ömsesidiga överenskom- melser mellan de nordiska länderna och medförde fram till tiden efter det andra världskrigets utbrott för dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare befri- else från skyldigheten att innehava pass. Resekorten voro till en början varken försedda med innehavarens fo- tografi eller signalement och deras vär- de som legitimationshandling var där- igenom ringa. Senare föreskrevs emel- lertid, att resekort skulle vara försett med innehavarens fotografi. Korten gällde endast en viss kortare tid, enligt den sista kungörelsen endast ett år från utfärdandet, och de fingo icke användas av arbetssökande.

Vid besvarandet av en interpella— tion i riksdagens första kammare den 2 mars 1949 anförde chefen för inrikes- departementet bland annat, att man

från svensk sida på ett tidigt stadium efter krigsslutet tagit initiativ till åter- införande av det nordiska resekortet men att frågan ej kunnat lösas på grund av grannländernas inställning samt att departementschefen för egen del hoppades, att det skulle bliva möj- ligt att vid lämplig tidpunkt återin- föra denna legitimationshandling vid resor mellan de nordiska länderna.

De dåvarande nordiska resekorten medförde enligt kommitténs uppfattning en viss lättnad för resetrafiken mellan de nordiska länderna. Lämpligt utfor- made resekort hava ur kontrollsyn- punkt avgjort företräde framför en fullständig legitimationsfrihet. För den enskilde äro resekorten att föredraga framför de nuvarande passen ur den synpunkten att resekorten gå lättare och snabbare att anskaffa än pass och icke heller draga så stor kostnad. Frågan om villkoren för en utlänning att erhålla pass i sitt hemland eller för en svensk att erhålla pass för ut- rikes resa har kommittén icke att taga ställning till. Inom kommittén har emellertid ifrågasatts, huruvida det icke skulle vara lika ändamåls— enligt att underlätta anskaffandet av pass och eventuellt införa en enklare form för nordiskt pass som att åter- införa resekorten.

Den tidsvinst som uppkom i gräns- kontrollen vid användande av rese- korten torde i och för sig icke bero så mycket på dessa som på att korten icke kontrollerades så noggrant som nu sker med passen. In- och utresestämpel an- bringades i allmänhet icke heller på korten. I samma mån som det är möj- ligt att lätta på kontrollen ifråga om

resekorten är det naturligtvis möjligt att göra det i fråga om passen.

Kommittén vill understryka, att kommittén anser det vara i högsta grad angeläget att resetrafrken mellan de nordiska länderna främjas. Med det här ovan anförda har kommittén velat diskutera om ett återinförande av nor- diska resekort i en eller annan form vore den mest ändamålsenliga vägen för främjande av detta syfte eller om lättnader i fråga om passkontrollen och anskaffandet av pass vore ett lämpligt steg fram mot vad som ifråga om de nordiska länderna icke synes behöva ligga så långt borta eller fullständig legitimationsfrihet.

I detta sammanhang synes böra be- handlas en annan fråga, som också rör den nordiska resetrafiken. Den tanken har förts fram, att man för de resande mellan Danmark och Sverige över Öresund, liksom mellan Norge och Sverige över Svinesund, skulle kunna skapa en lättnad genom att samman- föra den svenska passkontrollen med den danska respektive norska kontrol- len. Som det nu är, äger vid resa till Sverige en passkontroll rum av danska respektive norska myndigheter vid ut- resan ur Danmark respektive Norge och av svenska myndigheter vid an- komsten till Sverige. På motsvarande sätt förhåller det sig vid resa från Sverige. Genom den ofta förekomman- de starka tillströmningen av resande få dessa stå i kö för pass- och tullkon- trollen på såväl den svenska som den andra sidan. Då avvecklingen av dessa köer stundom kan taga tämligen lång tid i anspråk, uppkommer lätt irrita- tion bland de resande. Sammanfördes

kontrollen på endera sidan, skulle man kunna slippa ifrån den ena kön. Lösningen av detta problem har emellertid visat sig icke vara så enkel som det vid första påseende kunde förefalla. Det har sålunda framhållits, att det för det första icke vore mycket vunnet med att endast sammanföra passkontrollen; även tull- och valuta- kon—trollen borde uppenbarligen äga rum på samma sida som passkontrol— len. Mot en dylik förändring av tull- och valutakontrollen ha emellertid, särskilt från tullens sida, rests allvar- liga invändningar. Man har anfört, att det ur olika synpunkter icke skulle vara lämpligt, att det ena landet förlägger såväl sin inrese- som sin utresekon- troll till det andra landet. kontrollen har ansetts böra bibehållas

Inrese-

i det land, till vilket resan sker, medan utresekontrollen ifrågasatts överflyt- tad till detta land, där den dock skulle verkställas av personal från Genom att utresekon- skulle utföras i utreselandet. trollen ett främ- mande land, kunde samma personal icke såsom nu användas för in- och utresekontrollen och personalbehovet skulle följaktligen komma att ökas av- sevärt. Om såsom nu antytts det ena landets utresekontroll skulle företagas i det andra landet, bleve det nödvän- digt att tillerkänna förstnämnda lands myndigheter rätt till viss maktutöv- ning inom det andra landet; sålunda måste till exempel svenska myndig- heter inom danskt område kunna tvinga en brottsling eller en underhålls- skyldig, även om han vore medborgare i Danmark och t. o. m. om han skulle

vara politisk Hykting, att återvända till Sverige.

Någon lösning av nu berörda svårig- heter står givetvis icke att vinna annat än genom ömsesidiga överenskommel- ser med Danmark och Norge. Under år 1950 förde utlänningskommissionen och länsstyrelsen i Malmöhus län vissa förhandlingar med danska myndighe- ter rörande Öresundstraiiken, men man lyckades därvid icke finna någon fram- komlig väg. Med hänsyn till angelägen- heten av att skapa en välbehövlig lätt- nad i resetrafiken med Danmark och Norge, finner kommittén det önskvärt att frågan göres till föremål för ytter- ligare undersökningar i samråd med myndigheterna i dessa länder.

Kommittén vill i detta sammanhang framhålla att stadgandet i 12 5 andra stycket i förslaget till utlänningslag, motsvarande 12 % Ul, ej medgiver an- ordnande av en sådan utresekontroll å ort utom riket, som ovan diskuterats. Detta hinder skulle emellertid kunna undanröjas, om man till nämnda stad- gande fogade ett tillägg, innefattande bemyndigande för Kungl. Maj:t att förordna att utresekontroll må äga rum å ort utom riket.

Vad härefter angår bestämmelserna om befogenhet för Kungl. Maj:t att för- ordna om viseringsskyldighet och om skyldighet för arbetssökande att redan vid inresan till Sverige innehava arbets- tillstånd har kommittén funnit det nöd- vändigt att denna befogenhet kvarstår orubbad. Ehuru viseringstvånget inne- bär ett allvarligt hinder för fritt folk- utbyte och därför icke bör komma till användning utan starka skäl, äro en- ligt kommitténs uppfattning förhållan-

dena sådana, att det är oundvikligt att underkasta vissa länders medbor- gare en förhandsgranskning, innan de tillåtas resa in i landet. Det nu sagda äger i motsvarande mån tillämpning i

fråga om skyldigheten att före inresan anskaffa arbetstillstånd. Bestämmelser i ämnet ha upptagits i 4 å andra stycket och 5 5 av förslaget.

Gällande rätt.

Enligt 7 g Ul äger en utlänning icke uppehålla sig i riket över tre månader utan att han erhållit uppehållstillstånd. För utlänning, som är född svensk med- borgare, ävensom dennes make och ogifta barn i äktenskap under 21 år utgör den tillståndsfria tiden dock sex månader. Äger utlänning icke inresa utan visering, får han icke heller uppe- hålla sig i landet utan att han genom visering eller uppehållstillstånd erhållit tillåtelse därtill. Uppehållsvisering med— delas för en tid av högst tre månader från utlännings ankomst till riket; för tiden därefter skall även viserings- skyldig utlänning hava uppehålls- tillstånd.

Utan arbetstillstånd äger utlänning icke här i riket antaga eller innehava anställning i annans tjänst samt ej heller utöva verksamhet som föran- ledes av anställning utomlands, från- sett verksamhet som handelsresande. Arbetstillstånd erfordras emellertid ic- ke för anställning i statens tjänst (13 och 14 55 Ul).

Såväl uppehålls- som arbetstillstånd skola meddelas för viss tid samt må förbindas med erforderliga förbehåll. Arbetstillstånd skall avse visst slag av arbete. Beslut om uppehållstillstånd må innehålla föreskrift, att utlänningen senast vid tiden för tillståndets ut- gång skall lämna riket (utresebeslut; 8 å andra stycket, 15 & tredje stycket). I motsats till uppehållstillstånd kan arbetstillstånd återkallas. Förutsätt-

Kap. 3. Utlännings uppehåll i riket och hans rätt till arbete

A. Materiella regler

ning för återkallelse är att särskilda

skäl därtill föreligga (17 å). Fullmaktsbestämmelseni 58 % Ul öpp-

nar möjlighet att i visst fall eller mera stadigvarande för vissa grupper av utlänningar medgiva undantag från bestämmelserna om uppehålls- och ar- betstillstånd. I praxis har åt uttrycket ”vissa grupper av utlänningar”, då fråga varit om arbetstillstånd, givits en så vidsträckt tolkning, att det an- setts innefatta t. o. ni. alla medborgare i ett visst land. Beträffande uppehålls- tillstånd har en så omfattande tillämp- ning icke förekommit; befrielse från kravet på uppehållstillstånd har en- dast medgivits för vissa kategorier av medborgare i främmande land eller på annat sätt begränsade grupper av ut- länningar.

Allmänna synpunkter m. m.

Syftet med utlänningslagens bestäm— melser om uppehållstillstånd kan sägas vara att förhindra att utlänningar, som icke äro önskvärda i landet, vistas här någon längre tid. Bestämmelserna om arbetstillstånd avse i främsta rum— met att bevara den svenska arbets- marknaden åt inhemsk arbetskraft och därjämte att reglera tillströmningen av utländsk arbetskraft och leda den till de yrkesområden, där den bäst behövs.

Det sätt på vilket utlänningslagens regler om uppehållstillstånd utformas är enligt kommitténs uppfattning av avgörande betydelse för hela lagstift- ningens gestaltning. Frågan om uppe-

hållstillstånden utgör därför ett cen- tralproblem, som förtjänar den största uppmärksamhet och som måste grund- ligt utredas och noga övervägas.

En väsentlig fördel med det nuva- rande systemet med uppehållstillstånd är, att utlänningsstockens storlek i lan- det genom tillståndens tidsbegräns- ning kan mjukt anpassas efter vad landets förhållanden vid skilda tid- punkter kräva. Vid tillståndsprövnin- gen kunna olika synpunkter beaktas; hänsyn kan tagas icke blott till ut- länningens individuella egenskaperutan även till omständigheter av mera gene- rell art (arbets- och bostadsmarknaden, eventuellt politiska eller andra likarta- de synpunkter). Dessa synpunkter kan man på ett smidigt sätt låta inverka såväl på frågan om tillstånd skall be- viljas eller icke som ock på tillstånds- tidens längd. Å andra sidan kan kritik också riktas mot den nuvarande ord- ningen. Det kan sålunda anföras, att systemet med de på grund av de korta tillstånden upprepade, stän- digt återkommande tillståndsprövnin- garna, som avse även de mest sköt- samma utlänningarna, är onödigt ar- betskrävande och tyngande både för myndigheter och utlänningar utan att dock bereda de senare den rättssäker- het, som särskilt vid längre tids vistelse i landet är önskvärd. Väl är det sant, att utlänningen under löpande tillståndsperiod har säkerhet för att icke bliva avlägsnad på annat sätt än genom utvisning, men vid tillstånds- periodens utgång har han ingen garanti för att få stanna och han kan av myn- digheterna vägras fortsatt uppehålls- tillstånd utan att något skäl därtill

behöver angivas. Anledningen till att icke längre tillståndstider användas är, att ett meddelat tillstånd som regel icke kan brytas upp på annat sätt än genom utvisning och att utvisnings- grunderna, som endast avse grovt aso- ciala fall, icke täcka alla de tillfällen, då en utlänning borde kunna avlägsnas ur landet.

I direktiven för kommittén gives ut- tryck för en liknande kritik. Där fram- hålles sålunda, att vårt system med tidsbegränsade uppehållstillstånd varit för tungrott med ett så skiftande och talrikt klientel av utlänningar som nu finnes i landet och att den centrala ut- länningsmyndigheten tidvis knappast hunnit bemästra den därav föranledda arbetsbördan. Det uttalas vidare, att kommittén bör utreda, om en förläng- ning av tillståndstiderna eller en över- gång till tillstånd på obestämd tid bör kompletteras med möjlighet att åter- kalla tillstånd; under alla förhållanden måste dock reglerna utformas på så- dant sätt att utlänningens rättsskydds- intresse blir tillgodosett.

Kommittén vill vid behandlingen av frågan om uppehållstillstånd för ut- länningar först undersöka, huruvida icke det syfte som reglerna om uppe- hållstillstånd skola tjäna att för- hindra att icke önskvärda utlänningar bosätta sig här —— skulle kunna tillgo- doses på annat sätt. Det kan nämligen ifrågasättas, om det icke skulle vara möjligt att bygga upp systemet på det sättet, att man i enlighet med lagens ståndpunkt fram till år 1927 icke hade några uppehållstillstånd. Alla utlän- ningar, som icke avvisades vid an- komsten till riket, finge vistas här in-

till de bleve utvisade. De utlänningar, som nu genom vägrat uppehållstill- stånd hindras kvarstanna i landet, finge man avlägsna genom utvisning under beaktande av samma synpunk- ter som nu inverka på uppehållstill- ståndsprövningen.

Skulle man kunna förverkliga det nyss angivna syftet, att hindra icke önskvärda utlänningar att slå sig ned här, måste emellertid vederbörande myndighet ha full frihet att utvisa en utlänning, när förhållandena det påkal- lade; i lagen skulle icke kunna uttöm- mande angivas alla de omständigheter av olika slag, som skulle vara utvis- ningsgrundade. Det faller genast i ögonen att med ett sådant system kunde kravet på rättssäkerhet för utlänningen icke tillgodoses." Kontrol- len över utlänningarna kunde icke som nu anknytas till den tid efter annan återkommande tillståndsprövningen utan finge sättas in på grundval av bostads- och arbctsanmälningar. En sådan kontroll skulle icke bliva särde- les eifektiv, och likväl skulle den bliva jämförelsevis arbetskrävande för myn- digheterna. Det skulle ställa sig täm- ligen svårt för dessa att taga hänsyn till de faktorer av icke individuell na- tur, som nu beaktas vid tillstånds- prövningen och, när ett sådant hän- synstagande skedde, skulle det lätt komma att verka som om det drab- bade utlänningarna godtyckligt. Ge- nom att bibehålla arbetstillstånden skulle visserligen den svenska arbets- marknadens intressen kunna tillvara- tagas. Följden skulle emellertid bliva, att utlänningar, som icke finge arbets-

tillstånd, kunde komma att belasta landets socialhjälp.

Av det nu anförda torde framgå att, om man vill bevara möjligheten till kontroll över utlänningarna i landet, ett system utan uppehållstillstånd skulle vara förbundet med sådana nackdelar, att det nuvarande är att föredraga. För detta talar ock rätts- säkerhetssynpunkter. Det framstår vis- serligen —— i enlighet med vad kommit— tén tidigare uttalat såsom ett önske- mål för framtiden att kunna förverk- liga principen om det fria folkutbytet mellan länderna och därför skulle det vara önskvärt att kunna minska på kontrollen över de utlänningar som vistas här. Som förut anförts är det emellertid uppenbart, att tiden ännu icke är mogen att förverkliga detta önskemål; för det stora flertalet ut- länningar i landet kan man icke und- vara kontrollen. Under överskådlig tid framåt måste en utlänningslag byggas upp på grundval av ett system, som förutsätter särskilda tillstånd för de utlänningar som uppehålla sig här. Liksom hitintills torde emellertid för kortare uppehåll i landet icke böra fordras tillstånd, såvida icke'utlän- ningen tillhör nation, för Vilken vi- seringsskyldighet föreskrivits. Och vi- dare bör liksom enligt gällande lag man för vissa grupper av utlänningar kunna lätta på kontrollen och eftergiva kravet på uppehållstillstånd.

Det kan vara föremål för delade me- ningar, om man i enlighet med den tolkning, som i fråga om arbetstill- stånd givits den nuvarande lagen, bör genom en fullmaktsbestämmelse i lagen skapa möjlighet för Kungl. Maj:t att

befria alla utlänningar från skyldighe- ten att innehava uppehållstillstånd. Det är givet att vissa särskilda katego- rier, om skäl därtill föreligga, böra kunna befrias, men det är dock en vä- sentlig skillnad däremellan och att för alla medborgare i ett eller flera länder upphäva skyldigheten att inneha uppe- hållstillstånd. Det senare innebär, att dörren lämnas fullständigt öppen mot ifrågavarande land. Även om detta i enlighet med principen om det fria folkutbytet bör vara målet för utlän- ningspolitiken, synes det enligt kom- mitténs mening icke finnas anledning att vare sig under nuvarande förhål- landen eller under överskådlig framtid från svensk sida vidtaga någon sådan åtgärd utan att vederbörande främ- mande stat på motsvarande sätt öpp- nar dörren för svenskar (1 5 andra stycket i förslaget). Endast i fråga om medborgare i de nordiska länderna an- ser kommittén, att kravet på ömse- sidighet i fråga om frihet från uppe- hållstillstånd bör kunna eftergivas (73 5 första st. i förslaget).

Utan uppehållstillstånd äger som ovan nämnts viseringsfri utlänning vis- tas här tre månader; för vissa katego- rier, som hava en starkare anknytning till Sverige, är den tillståndsfria tiden dock sex månader. Dessa tider synas kommittén väl avpassade och kommit- tén har icke några andra ändringar att föreslå än vissa jämkningar i fråga om de kategorier, som böra komma i åt- njutande av 6-månaderstiden. Till den- na fråga återkommer kommittén i spe- cialmotiveringen till 7 g i lagförslaget.

Det behov av skydd åt den svenska arbetskraften, som reglerna om arbets-

tillstånd avse att tillgodose, är mycket växlande. Att det i vissa konjunktur- lägen är nödvändigt att genom arbets- tillstånd skydda svenska arbetssökan- de mot konkurrens utifrån är uppen- bart. Lika tydligt är emellertid, att i konjukturlägen, då brist på arbets- kraft råder i landet, reglerna om arbets- tillstånd icke få skapa hinder mot ett tillskott av önskvärd utländsk arbets- kraft. Enligt kommitténs mening måste med hänsyn härtill utlänningslagen ut- formas så, att det regelmässigt fordras arbetstillstånd för utlänning, som vill antaga arbetsanställning i riket, men är möjligt att i vissa lägen medgiva utlänningar i större eller mindre ut- sträckning samma frihet på arbets- marknaden som svenskar. Någon an- ledning att begränsa denna möjlighet att medgiva befrielse från arbetstill- stånd på samma sätt som i fråga om uppehållstillstånd har kommittén icke ansett föreligga. Ehuru lagen således enligt kommitténs uppfattning bör va- ra så beskaffad att det är möjligt att befria alla utlänningar i landet från arbetstillstånd (73 5 andra st.), vill kommittén framhålla, att kommittén knappast anser det sannolikt, att för- hållandena utvecklas så, att andra än vissa grupper av utlänningar eller må- hända medborgare i vissa länder lämp- ligen böra komma i åtnjutande av så- dan befrielse.

Tillstånd utan tidsbegränsning.

De anmärkningar, som enligt vad förut anförts kunna riktas mot reglerna om uppehållstillstånd i gällande lag, hänföra sig framför allt till det förhål- landet att tillstånden icke kunna med-

-. ...—...,...54 .. ..

% 2 i ?

delas utan tidsbegränsning. Det bör därför såsom ock angivits i direk- tiven för kommittén undersökas huruvida det är nödvändigt att i en ny lag bibehålla bestämmelsen om att uppehållstillstånd skall meddelas för viss tid.

Redan i vår första lag, som innehöll stadganden om uppehållstillstånd, 1927 års utlänningslag, fanns denna bestämmelse. Under förarbetena till lagen övervägdes emellertid, huruvida icke för det fall, att utlänningen redan lång tid vistats här i landet, uppehålls- tillstånd borde kunna meddelas att gälla tills vidare. Det ansågs dock både ur statens intresse och med hänsyn till utlänningens egen säkerhet vara mest ändamålsenligt, att tillståndet avsåge viss bestämd tid. Därigenom bereddes statsmakterna tillfälle att tid efter annan taga under omprövning frågan om utlänningens rätt att uppehålla sig härstädes. Och utlänningen sj älv vunne därigenom garanti för att han, därest han icke läte komma sig till last något förhållande, som kunde föranleda hans förpassning ur riket eller utvisning, äg- de vistas härstädes under den bestäm— da tiden.

Även under förarbetena till 1932 års förlängning av 1927 års utlänningslag framfördes förslag om att uppehålls- tillstånd skulle kunna meddelas utan begränsning till viss tid. Eftersom emellertid ett icke-tidsbegränsat till- stånd icke ansågs kunna göras oåter— kalleligt, fann man att det för veder- börande utlänning skulle innebära stör- re trygghet om tillståndet gällde för viss bestämd tid.

Vid remissbehandlingen av 1943 års

utlänningssakkunnigas betänkande ut- talade landsorganisationen, att den för sin del icke skulle ha något att in- vända mot att uppehållstillstånd efter längre tids fortlöpande vistelse i landet och efter särskild prövning utfärdades att gälla tills vidare. Den omprövning av uppehållsrätten, som tillståndens tidsbegränsning avsåge att möjliggöra, syntes landsorganisationen vara be- träH'ande utlänningar, som längre tid varit bosatta här, i flertalet fall skä- ligen formell och endast ägnad att be- svära både utlänningen och prövnings- myndigheten.

I anledning av landsorganisationens uttalande framhöll föredragande de- partementschefen i propositionen nr 259 till 1945 års riksdag (s. 65), att rätten att meddela uppehållstillstånd med giltighet tills vidare förutsatte som komplement en befogenhet att återkalla dylikt tillstånd. Med hänsyn till önskvärdheten av att under nor- mala förhållanden utlänning, som er- hållit uppehållstillstånd, skulle äga trygghet mot att icke bliva avlägsnad ur riket av andra skäl än sådana, som medgåve förpassning eller utvisning, ansåge sig departementschefen icke kunna förorda, att en bestämmelse om återkallelse av uppehållstillstånd upptoges i lagen.

Under förarbetena till 1947 års för- längning av utlänningslagen erinrade landsorganisationen om sitt här ovan återgivna uttalande. Arbetsmarknads- kommissionen uttalade vid detta till- fälle bland annat sin anslutning till ett förslag om införande av ett privi- legierat tillstånd för utlänningar, som utan anmärkning uppehållit sig en

längre tid i riket. Härigenom skulle man enligt kommissionens mening kunna i viss mån motverka den rotlös- het, som i så allmän omfattning gjort sig gällande bland härvarande utlän- ningar och som i hög grad minskat de- ras arbetsprestationer.

Frågan om uppehållstillstånd tills vidare har även behandlats i en av ord- föranden i statens utlänningskommis- sion, byråchefen Nils Hagelin, såsom sakkunnig inom inrikesdepartementet den 27 januari 1948 avgiven prome- moria med förslag angående utlän- ningsärendenas handläggning (stenci- lerad). I promemorian framhålles, att de under förarbetena till 1927 års ut- länningslag och 1932 års förlängning uttalade farhågorna för att ett till- stånd skulle komma att återkallas utan att utlänningens berättigade in- tresse i tillräklig grad beaktades icke längre kunde anses motiverade, efter- som utlänningsnämnden sedan dess tillskapats. Det anföres vidare bland annan följande:

Då ett återkallande av ett uppehållstillstånd som regel borde följ as av ett förpassningsbeslut, synas —- med utgångspunkt från de erfaren- heter, som föreligga av nämndens verksamhet —— betryggande garantier ha vunnits mot att missbruk av befogenheten att återkalla ett givet uppehållstillstånd skulle kunna äga rum. Under sådana förhållanden synes det vara en förmån för en utlänning, som vunnit rotfäste i det svenska samhället och här kanske driver en rörelse eller innehar arbetsanställning av stadigvarande art, att hans rätt till fortsatt vistelse i landet icke göres till föremål för en tid efter annan återkommande prövning. De skötsamma utlänningarna bland dem, som komma i åtnjutande av ett tills vidare gällande uppehållstillstånd, ha alltid garanti för att få kvarstanna i riket. För de övriga bör med-

vctandet om att deras vistelse i landet är bero- ende av hur de sköta sig påverka dem i den riktningen, att de bemöda sig om att söka iakttaga ett klanderfritt uppträdande.

Skulle det icke anses lämpligt att införa be- stämmelser om återkallande av ett givet uppehållstillstånd, skulle måhända ovan an- förda syften kunna vinnas genom en skärpning av bestämmelserna i utlänningslagens 31 & rörande utvisning från riket.

En möjlighet att meddela uppehållstillstånd tills vidare finge självfallet icke tolkas så, att varje utlänning, som vistats här den minimitid, förslagsvis två år, som skulle erfordras för så- dant tillstånd, skulle kunna göra anspråk på dylikt. I de fall, den centrala utlänningsmyn- digheten finner skäl härför föreligga, bör tids- begränsade tillstånd tillämpas, förutom under den första kvalificeringstiden, även under ut- länningens fortsatta vistelse härilandet. —— _

Beträffande de utlänningar, som vistats i landet så lång tid att de skulle kunna erhålla ett tills vidare gällande uppehållstillstånd, kommer, därest tillstånd gällande tills vidare kunde meddelas, det registreringsarbete, som nu verkställes hos utlänningskommissionen, successivt att reduceras och förenklas.

Den sakkunnige anför vidare att vid ett genomförande av möjligheten att bevilja uppehållstillstånd, gällande tills vidare, borde även arbetstillstånd med samma giltighet kunna meddelas såda- na utlänningar, som erhållit uppehålls- tillstånd tills vidare. — I promemorian framlägges icke något förslag till änd- ring av utlänningslagen i ifrågavarande avseenden utan det uttalas endast, att de nu återgivna synpunkterna borde beaktas vid översyn av lagen.

Kommittén har vid övervägande av förevarande spörsmål funnit, att man icke kan bedöma lämpligheten av att införa icke-tidsbegränsade tillstånd utan att samtidigt taga i betraktande möjligheterna att bryta upp ett sådant

tillstånd. Enligt kommitténs mening grunderna för att bryta upp ett till- förutsätter införandet av uppehålls- stånd, minskas tillståndets värde för tillstånd utan tidsbegränsning, att ett utlänningen men ökas möjligheten för sådant tillstånd skall kunna brytas myndigheten att utan särskilt grund- även på annat sätt än genom utvisning lig förhandsprövning meddela sådant på nuvarande grunder. Detta kan ske tillstånd. Inskränkas åter grunderna antingen genom en utvidgning av gäl- för att upphäva tillstånd, blir utlän- lande lags utvisningsgrunder eller ge- ningens rättsställning starkare men nom införande av möjlighet att åter- måste de tillståndsbeviljande myndig- kalla dylika tillstånd, därvid i samband heterna vara försiktigare vid tillstånds- med återkallelsen ett tidsbegränsat till- givningen. Uppenbart är, att om man stånd skulle meddelas, eller ock genom icke skapar ökade möjligheter att bry- en kombination av dessa båda alter- ta upp icke-tidsbegränsade tillstånd

. . r., ”"—'V-r—

nativ. utan inskränker dessa till nuvarande Det kan icke vara ändamålsenligt utvisningsgrunder, följden blir att yt- att genom oåterkalleliga tillstånd giva terst få utlänningar komma att er- utlänningar garanti för att de för all hålla tillstånden. framtid få kvarstanna i landet, även Införandet av en möjlighet att vid om de —— utan att göra sig skyldiga till sidan av uppehållstillstånd för viss tid _så grovt asocialt beteende som nu kunna meddela sådana tillstånd utan fordras för utvisning — missköta sig. tidsbegränsning skulle innebära avse- Vid sidan av de i den gällande lagen värda fördelariflera avseenden. Fram- upptagna utvisningsanledningarna kan för allt skulle ett sådant system vara det otvivelaktigt beträffande en ut- av värde för utlänningarna. En ut- länning framkomma omständigheter länning, som erhållit ett uppehållstill-

w...-__” u.... . .

av skiftande art, som medföra att det stånd utan tidsbegränsning, skulle framstår som olämpligt att utlänningen kunna känna sig trygg för att hans får vistas här, fastän han vid en före- fortsatta vistelse här i landet skulle , gående prövning befunnits hava kvali- bero helt och hållet på hans egen sköt- ! fikationer för ett icke-tidsbegränsat samhet. Han skulle på annat sätt än % tillstånd. nu kunna inrätta sig för att för fram- ; Vidare kan det vara önskvärt att ut- tiden stanna här, och den omständig- ( länning, som erhållit icke-tidsbegränsat heten, att i huvudsak endast missköt- tillstånd men misskött sig, ehuru ej i samhet från hans egen sida skulle kun- sådan grad att avlägsnande anses på- na föranleda att han bleve avlägsnad kallat, genom återkallelse av det icke- härifrån, borde vara en stark driv- tidsbegränsade tillståndet och medde- kraft för att förmå honom att iakttaga lande av tidsbegränsat tillstånd ställes ett ordentligt levnadssätt. Ett förhål- under noggrannare kontroll. " . lande som är mindre väsentligt men

Vid övervägande av problemet mås- som man dock icke bör bortse från är, te uppmärksammas, att i samma mån att ett system med icke-tidsbegränsade uppehållstillstånd för utlänningarna som man utvidgar omfattningen av

också kommer att medföra mindre be- svär och kostnad än det nuvarande.

Icke-tidsbegränsade tillstånd skulle säkerligen visa sig värdefulla även för de företag, som hava utlänningar i sin tjänst och som med nu rådande ord- ning icke med säkerhet kunna veta, huru länge fortsatt uppehållstillstånd kan påräknas för deras utländska ar- betstagare.

Även för myndigheterna torde in- förandet av en befogenhet att bevilja uppehållstillstånd utan tidsbegräns- ning vara till fördel. Beträffande de utlänningar, för vilka sådant tillstånd meddelats, skulle man slippa ifrån den tid efter annan återkommande pröv- ningen av frågan om förlängt uppe- hållstillstånd. En arbetslättnad skulle också uppkomma genom att den kon— troll av att ansökan om förlängning av uppehållstillstånd göres i vederbörlig tid, som nu äger rum, skulle bortfalla i fråga om dessa utlänningar. Genom att bevilja skötsamma utlänningar icke- tidsbegränsade tillstånd skulle man kunna ernå vad som måste anses vara i hög grad eftersträvansvärt, nämligen en lättnad i uppsikten över dessa ut- länningar, samtidigt med att man ska- pade möjlighet att differentiera och skärpa uppsikten beträffande de öv- riga. Utlänningskontrollen skulle så- ledes i större utsträckning än vad nu är fallet kunna inriktas på de utlän- ningar, som verkligen behöva kontrol- leras.

I fråga om den inverkan på myndig- heternas arbetsbörda, som kan föror- sakas av införandet av uppehållstill- stånd utan tidsbegränsning, måste vidare beaktas, att det övervägande

antalet av de nuvarande ärendena an- gående förlängning av uppehållstill- stånd kan expedieras rent rutinmässigt och att varje ärende därför icke kräver mer än obetydligt arbete; genom de på grund av de jämförelsevis korta till- ståndstiderna ofta återkommande pröv- ningarna av varje utlännings förhål- landen och genom det stora antalet sådana ärenden blir det sammanlagda arbetet dock icke så oväsentligt för myndigheterna. Det måste även be- aktas, att det för myndigheterna torde komma att kräva mera arbete att prö- va om ett tillstånd skall meddelas utan tidsbegränsning än att bedöma om det skall meddelas för allenast viss tid, och likaså kommer antagligen handlägg- ningen av ett ärende angående åter- kallelse av ett icke-tidsbegränsat till- stånd eller angående utvisning av en utlänning med dylikt tillstånd att bliva mera arbetskrävande än en vägrad för- längning av ett tillstånd enligt gällande lag. Sett i sin helhet måste emellertid enligt kommitténs mening ett system med möjlighet att meddela icke-tids- begränsade tillstånd komma att inne- bära en icke oväsentlig lindring i ar- betsbördan för de myndigheter, som handhava utlänningskontrollen. Kommittén bortser icke från att meddelandet av uppehållstillstånd utan tidsbegränsning icke är enbart fördel- aktigt. Myndigheterna komma näm- ligen att i viss utsträckning avhända sig den möjlighet att smidigt reglera utlänningsstockens storlek i landet ef- ter rådande förhållanden, som ligger i tidsbegränsningen av tillstånden. Vis- serligen måste såsom förut berörts be- fogenheten att bryta upp meddelade

icke-tidsbegränsade tillstånd ökas, men något annat än utlänningens rent indi- viduella förhållanden bör dock från- sett de i 56 % Ul avsedda extraordinära fallen — icke få läggas till grund för ett beslut om att ett tillstånd skall upp- höra att gälla. Skulle de faktorer av mera allmän immigrationspolitisk ka- raktär, som nu beaktas vid prövningen av frågor om förlängning av uppehålls- tillstånd, kunna föranleda återkallelse av ett icke-tidsbegränsat uppehålls- tillstånd, skulle meddelandet av dylika tillstånd i stället för att stärka de där- av berörda utlänningarnas ställning medföra en osäkerhet för dem, som ur flera synpunkter måste anses mycket olämplig. De nämnda faktorerna måste emellertid beaktas vid meddelandet av tillstånd. Det är nödvändigt att till- stånd utan tidsbegränsning icke med- delas för större antal utlänningar än som oavsett växlande konjunkturläge utan olägenhet kan kvarstanna här. Man måste vid beviljande av dylika tillstånd kunna räkna med att det även för framtiden finnes försörjnings- möjligheter för utlänningen i landet.

Såsom av det anförda framgår har kommittén funnit ett system med icke- tidsbegränsade uppehållstillstånd vid sidan av tillstånd för viss tid medföra avsevärda fördelar men även vissa nackdelar. Innan kommittén tager be- stämd ställning till frågan huruvida icke-tidsbegränsade uppehållstillstånd böra införas, vill kommittén till be- handling upptaga ett i direktiven framfört alternativ om övergång till längre tillståndstider än de för när- varande brukliga. Enligt kommitténs uppfattning ligger det emellertid i

öppen dag, att det för en utlänning icke är så värdefullt att erhålla ett för viss, ehuru för längre tid, meddelat tillstånd som att komma i åtnjutande av ett icke-tidsbegränsat tillstånd. Det måste vidare framhållas, att även om det stora flertalet uppehållstillstånd förlängdes avsevärt, arbetsbesparingen för myndigheterna icke skulle bliva lika stor som om tillstånden meddela- des utan tidsbegränsning. En förut- sättning för att tillstånden skulle kun- na förlängas så väsentligt måste också vara, att man införde möjlighet att återkalla tillstånden eller ock avsevärt utvidgade omfattningen av utvisnings- grunderna. Skall ett för bestämd längre tid meddelat tillstånd kunna återkal- las, kan det ifrågasättas, om det med- för någon egentlig fördel att tillståndet vid beviljandet angives gälla för viss tid. Ett icke-tidsbegränsat tillstånd bör gälla så länge utlänningen sköter sig, och frågan om dess återkallelse eller om utlänningens avlägsnande ur landet bör tagas upp först då utlän- ningen missköter sig. Med ett långtids- tillstånd blir förhållandet detsamma, dock med den skillnaden att, även om utlänningen icke missköter sig, till- ståndet upphör att gälla, då tillstånds- tiden utgår.

Med hänsyn till det sålunda anförda finner kommittén att icke-tidsbegrän- sade uppehållstillstånd äro att före- draga framför en övergång till längre tillståndstider och kommittén förordar därför införande av icke-tidsbegränsa- de tillstånd.

Icke-tidsbegränsade uppehållstill- stånd kunna utformas på olika sätt. Ett alternativ är att uppställa stora

fordringar för tillståndets erhållande (längre tids vistelse i landet, bevis om oförvitlighet, god hälsa och arbetsför- måga etc.) och att företaga en omsorgs- full prövning i varje särskilt fall, innan tillstånd meddelas. De på så sätt nog- grant prövade utlänningarna kunde då tillförsäkras en förhållandevis säker ställning i landet och möjligheterna att bryta upp tillstånden behövde icke ökas mycket. Med ett sådant system skulle emellertid endast ett mindretal av utlänningarna i landet kunna kom- ma i åtnjutande av tillstånden och vinsten av den nya tillståndstypen skulle bliva obetydlig.

Det motsatta alternativet är ett icke- tidsbegränsat tillstånd, för vilket icke uppställes några större fordringar och som därför utan någon noggrannare prövning kunde meddelas för den stora massan av utlänningar i landet, förut- satt blott att de hade för avsikt att stanna här någon tid och icke vore uppenbart asociala eller på annat sätt icke önskvärda. Sådana tillstånd måste emellertid kompletteras med väsent- ligt ökade möjligheter att bryta upp tillstånden och, även om dessa möjlig- heter endast finge hänföra sig till ut— länningens individuella förhållanden, bleve härigenom tillståndets värde för utlänningarna icke så stort.

Det senare alternativet av icke-tids— begränsade tillstånd skulle otvivelak- tigt kunna föranleda en väsentlig ned- gång i myndigheternas arbetsbörda. Å andra sidan är det med hänsyn till lan- dets egna intressen naturligtvis icke möjligt att meddela icke-tidsbegrän- sade tillstånd för så gott som alla ut- länningar, som önska slå sig ned här.

En viss gallring måste därför företagas även med denna tillståndstyp.

Kommittén har vid utformandet av den typ av icke-tidsbegränsade till- stånd, som kommittén förordar, sökt gå en medelväg mellan de nyssnämnda alternativen.

Bosättningstillstånd.

Till en början vill kommittén uttala att enligt kommitténs mening tillstånd utan tidsbegränsning icke höra med- delas för andra utlänningar än dem, som äro bosatta eller hava för avsikt att inom en nära framtid bosätta sig i Sverige och vilkas uppehåll här såle- des icke är av endast tillfällig natur. Med anledning härav föreslår kommit- tén, att dessa tillstånd benämnas bo- sättningstillstånd. Kommittén skall i det följande behandla de förutsätt- ningar, som enligt kommitténs upp- fattning böra gälla för beviljande av bosättningstillstånd, och innebörden av sådant tillstånd.

Den första frågan är, huruvida viss tids vistelse i landet bör vara en förut- sättning för bosättningstillstånd. Då sådant tillstånd icke bör meddelas för utlänning, som är att anse som icke önskvärd här, ligger det i sakens natur, att bosättningstillstånd i allmänhet icke kan meddelas, innan utlänningen varit här någon tid och myndigheterna därigenom fått något material för att bedöma honom. Därigenom erhålles också något större säkerhet för att ut- länningens uppehåll i landet icke är rent tillfälligt. Det är å andra sidan givet, att man i undantagsfall utan att utlänningen varit här skulle kunna för- skaffa sig en sådan uppfattning om

vederbörande att bosättningstillstånd tagas i beaktande i den mån därigenom skulle kunna beviljas. Som exempel icke sker något intrång på den ur andra härpå kan nämnas en framstående ve- synpunkter ändamålsenligaste ordnin- tenskapsman eller tekniker som vill gen. Kommittén har vid övervä- flytta över till Sverige, om han får bo- gande av förevarande spörsmål ansett sättningstillstånd. Med hänsyn till det det vara riktigast, att icke alltför nu anförda har kommittén funnit det stränga krav uppställas för erhållande mest ändamålsenligt att som regel bo- av bosättningstillstånd och att förut- sättningstillstånd icke meddelas för ut- sättningarna icke låsas fast i snäva lin- länning, innan han varit någon tid i jer i lagen. Vid olika tider bör nämligen landet, men att sådan vistelse icke upp- i tillämpningen olika synpunkter givas ställes såsom en oeftergivlig förutsätt- företräde, beroende framför allt på ning. växlingarna i landets ekonomiska och Det är uppenbart, att som nyss befolkningspolitiska läge. Även vid nämndes bosättningstillstånd icke bör samma tidpunkt kan det vara befogat meddelas för utlänning, som t. ex. på att i praxis för olika grupper av utlän- grund av bristande skötsamhet är att ningar uppställa olika fordringar för anse som icke önskvärd i landet. Det erhållande av bosättningstillstånd, det- kan emellertid ifrågasättas, om man ta med hänsyn till om vederbörande bör gå ett steg längre och uppställa utlänning tillhör ett oss närstående den positiva förutsättningen, att ut- folk eller icke. Enligt kommitténs upp- länningens bosättning här påtagligen fattning bör därför ej uppställas såsom skall vara till gagn för samhället (ge- ett ovillkorligt krav att utlänningens nom hans arbetsinsats c. d.). Det är bosättning här skall vara till gagn för naturligtvis i och för sig fullt rimligt samhället. Även då så ej kan sägas att uppställa ett dylikt krav. Vissa svå- vara fallet, kunna föreligga andra skäl righeter kunna dock uppkomma att som motivera meddelande av bosätt- vid tillståndsprövningen konstatera, ningstillstånd. På grund härav före- om denna förutsättning verkligen är slår kommittén, att i lagen (9 5 första för handen, utan att en omfattande ut- st.) endast angives, att bosättnings- redning och ingående prövning av ut- tillstånd må meddelas för utlänning, länningens förhållanden äger rum. vars bosättning i riket på grund av Skulle detta ske i varje ärende angåen- hans föregående vistelse här kan anses , de bosättningstillstånd, vore det möj- bliva till gagn för samhället eller då i ligt, att arbetslättnaden för myndig- eljest särskilda skäl föreligga. heterna icke bleve så stor och att anta- Det måste uppmärksammas, att let utlänningar, som erhålla sådant även om bosättningstillstånd, då sår- tillstånd, bleve begränsat. Synpunkten skilda skäl föreligga, kan meddelas . att vinna lättnadi myndigheternas ar- utan att utlänningens bosättning kan betsbörda får visserligen icke vara väg- anses vara till gagn för samhället, får ledande vid själva tillståndsgivningen, å andra sidan bosättningen givetvis men vid systemets utformning bör den icke antagas bliva till skada för detta.

Sådant fall måste anses vara för han- den, om det finnes skäl att antaga att en utlänning här bedriver eller kommer att bedriva verksamhet, som är riktad mot det svenska samhället.

Med det i lagförslaget angivna ut- trycket ”då eljest särskilda skäl före- ligga” avses icke endast de fall, då ut- länningen icke tidigare vistats i landet (såsom i de förut angivna exemplen med en framstående vetenskapsman eller tekniker, alltså ur landets synpunkt eftersträvansvärda immigranter), utan även de, då bosättningstillstånd bör meddelas, fastän man icke kan säga att utlänningens bosättning här kan anses bliva till gagn för samhället. Uttrycket utgör s. a. s. inkörsporten för den växlande tillämpning efter olika lägen och förhållanden som ovan Med stöd av detta stad- gande kan t. ex. om så av särskilda skäl finnes påkallat, bosättningstill- stånd meddelas för alla skandinaver förordats. efter kortare vistelse här. Även vissa normalfall komma emellertid under bestämmelsen.

Bland dessa fall må nämnas utländsk kvinna, som är gift med här bosatt svensk medborgare. Enligt 1950 års lag om svenskt medborgarskap blir i motsats till vad förut gällde utländsk kvinna icke svensk medborgare genom äktenskap med svensk man, och hon är därför —— bortsett från den första uppehållstillståndsfria tiden för icke viseringspliktiga — skyldig att såsom andra utlänningar innehava uppehålls- tillstånd. Såsom riksdagen uttalade vid behandlingen av den nya medborgar- skapslagstiftningen (riksdagens skrivel- se nr 351, första lagutskottets utlå-

tande nr 27) böra dock endast mycket starka skäl få hindra en sådan kvinna att bosätta sig i Sverige, och hon bör icke heller betungas med ansöknings- förfaranden mer än som är absolut nödvändigt. Enligt kommitténs me- ning bör sålunda en utländsk kvinna, som är gift med svensk medborgare, kunna beviljas bosättningstillstånd i nära anslutning till ankomsten till Sve- rige, om äktenskapet bestått ej alltför kort tid dessförinnan. Även i andra fall bör en utländsk kvinna, vars make är svensk medborgare, kunna erhålla bosättningstillstånd efter kortare prö- votid än den eljest brukliga. Någon utredning om att kvinnans bosättning kan anses vara till gagn för samhället synes icke böra krävas. Det bör vara tillräckligt, att det icke finnes anled- ning att antaga att hon är att anse som icke önskvärd i landet.

Det förtjänar framhållas, att riks- dagen vid medhorgarskapslagstiftnin- gens antagande instämt i ett uttalande av föredragande departementschefen, att det för naturalisation av utländsk hustru till svensk man icke behövde krävas, att hon bott i Sverige någon viss tid, om hon vore medborgare i an- nat nordiskt land, och att riksdagen vidare ifrågasatte, om man för natura- lisation alltid behövde kräva ett års hemvist här i landet, när det gällde kvinna från icke-nordiskt land. I an- slutning till dessa uttalanden vill kom- mittén understryka det i och för sig självklara förhållandet, att fordringar- na för bosättningstillstånd måste vara betydligt lägre än för naturalisation.

Det bör påpekas, att förhållandena icke äro fullt jämförliga, då svensk

kvinna gifter sig med utländsk man. I allmänhet upphör med äktenskapet den gifta kvinnans anknytning till sitt hemland. Det skall å andra sidan icke förnekas, att äktenskapet med svensk kvinna jämte andra omständigheter kan giva en stark anknytning till Sve- rige och därigenom giva stöd för att bosättningstillstånd beviljas.

Även under andra omständigheter än de nu berörda kunna sådana sär- skilda skäl föreligga, som göra att bo- sättningstillstånd bör meddelas, fastän man icke kan säga att utlänningens bosättning kommer att bliva till gagn för samhället. Så synes kunna vara fallet i fråga om utländsk kvinna som är gift med en utlänning med bosätt- ningstillstånd samt i fråga om minder- åriga barn till makar med bosättnings- tillstånd. Skäl kunna också föreligga, att medlemmar av samma familj sam- tidigt beviljas bosättningstillstånd, även om endast en familjemedlems bosättning är till gagn för sam- hället.

Beträffande sådana politiska flyk- tingar, som man måste räkna med att de för framtiden stanna här i landet, alltså i synnerhet statslösa, torde det också kunna finnas anledning att be— vilja bosättningstillstånd, även om ut- länningens bosättning knappast kan anses bliva till gagn för samhället. Att även i dessa fall undantag bör göras för asociala element, är emellertid själv— klart. Bland de politiska flyktingar, som genom bosättningstillstånd böra beredas en säkrare ställning ilandet, vill kommittén särskilt nämna de baltiska flyktingarna.

I fråga om bosättningstillståndens in- nebörd har hittills endast det förhål- landet berörts, att dessa tillstånd i motsats till uppehållstillstånd skola meddelas utan tidsbegränsning. Frå- gan är emellertid huruvida de i övrigt skola överensstämma med uppehålls- tillstånd enligt gällande lag. Vad det närmast gäller att taga ställning till är, huruvida bosättningstillstånd liksom uppehållstillstånd böra kunna förbin- das med förbehåll. De viktigaste av dessa förbehåll torde vara de, varige- nom utlänningens rätt att uppehålla sig i riket lokalt begränsas. En dylik begränsning torde i allmänhet ha sin grund däri, att man vill ha vederbö- rande utlänning under särskild kon- troll. Något sådant kan emellertid icke komma i fråga beträffande utlänningar med bosättningstillstånd, ty en ut- länning för vilken särskild uppsikt är erforderlig bör icke erhålla sådant till- stånd. Den nämnda begränsningen kan emellertid även vara föranledd av and- ra omständigheter, t. ex. hänsyn till bostadsmarknaden. Det senare är i re- gel fallet med s. k. storstadsförbud, d. v. s. när uppehållstillståndet är på så sätt begränsat, att det icke gäller för uppehåll i Stockholm, Göteborg eller Malmö eller endera av dessa städer. Då emellertid, innan bosätt- ningstillstånd meddelas, en bedöm- ning bör ha skett huruvida det för framtiden kan finnas utrymme för ut- länningen i landet, synes det icke heller med hänsyn till sist berörda förhållan— den finnas någon anledning att icke låta dessa utlänningar i enlighet med vad som bör vara grundprincipen fritt välja vistelseort. Enligt kommitténs

uppfattning är det mest ändamålsen- ligt att bosättningstillstånden lik- som i fråga om den tid, för vilken de skola gälla meddelas utan några begränsningar.

Ett viktigt spörsmål i fråga om bo— sättningstillståndens innebörd är vil- ken ställning utlänningar med sådant tillstånd skola ha på arbetsmarknaden. Härvidlag stå flera vägar öppna.

Ett alternativ vore att icke vidtaga någon ändring i gällande lag i fråga om arbetstillstånd. Dylika tillstånd skulle då bliva nödvändiga även för bosättningstillstånd samt meddelas för viss tid och visst yrke. Detta skulle emellertid stå i dålig samklang med grunderna för in- förandet av bosättningstillstånd. Ett av skälen härtill var ju, att man ville

innehavare av

bereda utlänningar, som efter prövning befunnits lämpade för bosättning här, en tryggare ställning i landet. Denna trygghet att få kvarstanna skulle icke vara mycket värd, om utlänningen icke finge försörja sig genom eget arbete. Mot detta kan dock den in- vändningen riktas, att ehuru det är självklart att utlänningen skall få ar- beta så länge han uppehåller sig här, så behöver detta icke innebära, att han också skall få arbeta i vilket yrke som helst. Det kunde således vara skäl att behålla tidsbegränsade arbetstill- stånd även för utlänningar med bo- sättningstillstånd för att bevara möj- ligheten att kunna dirigera även denna del av den utländska arbetskraften till de yrkesområden, där den bäst behövs.

Ett annat alternativ skulle vara att införa möjlighet att meddela arbets- tillstånd utan tidsbegränsning för ut-

länningar med bosättningstillstånd. Ut- länningen hade då säkerhet för att från myndigheternas sida icke komme att läggas några hinder i vägen mot att han arbetade i det yrke tillståndet av- såge, så länge han vore kvar i landet. Därigenom skulle han emellertid icke erhålla trygghet för sina framtida för- sörjning här. Arbetstillfällena inom hans yrke skulle kunna sina, och han skulle då icke utan myndigheternas tillstånd kunna övergå till någon an— nan sysselsättning.

Vid övervägande av detta spörsmål har kommittén emellertid stannat för en tredje lösning. Med utgångspunkt från att utlänningar i den mån det är möjligt och förenligt med landets in- tressen böra beredas samma ställning som svenskar har kommittén funnit, att utlänningar med bosättningstill- stånd i förevarande avseende i stort sett böra likställas med svenskar (14 % första st.). En utlänning, som beviljas bosättningstillstånd, bör nämligen som regel redan vara fast knuten till den svenska arbetsmarknaden. Har det i betraktande av läget på arbetsmark- naden befunnits möjligt att genom meddelande av bosättningstillstånd tillåta utlänningen att för framtiden stanna i landet, synes det icke finnas någon anledning att icke sedan tillåta honom att konkurrera fritt på denna marknad. Någon fara för att utlän- ningar med bosättningstillstånd i nämnvärd omfattning skola övergiva det yrke, vari de före tillståndets bevil- jande varit sysselsatta, torde knappast föreligga. Få bosättningstillstånden ett sådant innehåll som nu antytts, kom-

ma de att bliva mycket värdefulla för utlänningarna, och det torde vara att antaga, att om det bättre klientelet bland utlänningarna på detta sätt er- håller en tryggad tillvaro, komma dessa utlänningar också att sträva efter att sköta sig på sådant sätt att tillstånden icke återkallas. Genom en sådan ord- ning kommer också lättnaden i arbets- bördan för de arbetstillståndsbevil- jande myndigheterna att bliva avse- värd.

Att arbetsmarknaden gives fri för en del av utlänningarna innebär icke något egentligt avsteg från det nuva- rande systemet. Med stöd av full- maktsstadgandet i 58 & Ul har Kungl. Maj:t från skyldigheten att innehava arbetstillstånd befriat bl. a. dansk, finsk, isländsk och norsk medborgare samt medborgare eller statslös förut- varande medborgare i Estland, Lett- land eller Litauen, som innehar svenskt främlingspass (47 5 utlänningskungö- relsen). Det torde kunna antagas, att under den framtid, som kan överskådas, de utlänningar som komma att erhålla bosättningstillstånd i främsta rummet skola vara att finna bland de nu an- givna utlänningskategorierna.

Mot förslaget att befria innehavare av bosättningstillstånd från arbetstill- stånd kan den invändningen göras, att det ur säkerhetsskäl kan vara olämp- ligt att låta utlänningar komma in i vissa företag, som ur försvarspolitisk synpunkt äro särskilt betydelsefulla. Genom arbets- och uppehållstillstånd kan för närvarande ett visst skydd be- redas dylika företag. Ehuru enligt

kommitténs mening bosättningstill-

stånd icke bör meddelas utlänningar,

som icke äro pålitliga, är det dock up- penbart, att tillståndsprövningen icke kan vara så noggrann att icke tillstånd kan komma att meddelas även för opålitliga utlänningar. Med hänsyn härtill föreslår kommittén (14 å andra st.), att Kungl. Maj:t, när det med hänsyn till rikets säkerhet finnes vara av särskilda skäl påkallat, skall kunna förordna att i visst företag eller före- tag av viss art icke må anställas utlän- ning utan att Kungl. Maj:t eller den centrala utlänningsmyndigheten med- givit tillstånd till anställningen. För- ordnande att utlänning icke må anstäl- las i visst företag eller företag av viss art bör kunna avse såväl enskilda som stat- liga eller kommunala företag. Det må vi- dare framhållas, att sådant förordnan- de bör kunna gälla icke endast företag av direkt betydelse för rikets försvar utan även sådana företag som till exempel kraftverk och järnvägsanlägg- ningar. Det bör anmärkas, att denna inskränkning i utlännings rätt att an— taga arbetsanställning även drabbar dem som i vanlig ordning erhållit ar- betstillstånd.

Utlänningar med bosättningstillstånd skola enligt vad kommittén föreslår i fråga om rätten att enligt närings- frihetsförordningen driva näring här i riket i stort sett vara likställda med svenska medborgare. Till denna fråga återkommer kommittén i kap. 4 nedan.

Ett bosättningstillstånd skall visser- ligen icke vara tidsbegränsat, men det kan fördenskull icke, om utlänningen lämnar landet, gälla för all framtid. En utlänning med sådant tillstånd bör kunna lämna landet för kortvariga be- sök utomlands utan att tillståndet upp-

hör att gälla. Blir han däremot borta så länge, att han icke längre kan anses vara bosatt här, synes tillståndet böra förfalla (11 5 andra st.). Hithörande spörsmål skall kommittén närmare be- handla i kap. 5 nedan.

Det är ur olika synpunkter önskvärt, att en utlänning med bosättningstill- stånd innehar pass eller annan giltig legitimationshandling. Det kan emel— lertid ifrågasättas, om innehav av gil- tig legitimationshandlig bör vara ett villkor för att en utlänning med bosätt- ningstillstånd skall få vistas här. Upp- ställes ett sådant villkor, medför detta nämligen, att bosättningstillståndets giltighetstid begränsas i samma mån som giltighetstiden för legitimations- handlingen, och bosättningstillstånd kommer icke att skänka sina inne- havare den trygga rätt att vistas här som eftersträvats. Möjligheten att er- hålla ny legitimationshandling, när giltighetstiden för den gamla utgår, blir i första hand beroende på myndig- heterna i utlänningens hemland. Kan utlänningen icke erhålla pass av dessa myndigheter, får svensk myndighet pröva, om utlänningen skall erhålla främlingspass. För att i förevarande avseende skapa trygghet åt innehavare av bosättningstillstånd skulle det vara tänkbart med ett stadgande, att svensk myndighet, om sådan utlänning icke erhölle pass i sitt hemland, skulle vara skyldig att utfärda främlingspass. Kom- mittén har emellertid ansett det vara riktigare, att rätten för en utlänning med bosättningstillstånd att vistas här i riket icke blir beroende av om han erhåller pass eller ej (Jfr 10 5 i försla-

get). Det bör dock åligga honom att, då giltighetstiden för passet ut- går, söka erhålla nytt sådant från sitt hemlands myndigheter. Härom bör stadgande upptagas i tillämpnings- kungörelsen till utlänningslagen .

Att skyldigheten för utlänning med bosättningstillstånd att innehava pass eller annan giltig legitimationshand- ling eftergives, så vitt angår uppehåll i riket, medför icke att detsamma ock- så bör ske i fråga om inresa till riket. Det skulle komplicera inresekontrol- len, om utlänning med bosättningstill- stånd befriades från skyldigheten att vid inresan vara försedd med pass. För utlänningarna i fråga skulle en dylik befrielse icke heller vara av så stor be- tydelse, eftersom de ändå måste kunna visa att de erhållit bosättningstillstånd och följaktligen också legitimera sig. Kommittén anser därför, att man icke bör göra skillnad mellan utlänningar med bosättningstillstånd och andra utlänningar i fråga om skyldigheten att vid inresan vara försedd med pass eller annan legitimationshandling (4 g i förslaget). För en utlänning är emel- lertid ett bosättningstillstånd ändå av betydelse vid inresan. Såsom i annat sammanhang skall närmare angivas äro nämligen flertalet avvisningsgrun- der icke tillämpliga för utlänning med bosättningstillstånd.

Med hänsyn till vad nu anförts är det för utlänningar med bosättnings- tillstånd av stor vikt att ha ett bevis om det meddelade tillståndet. Kom- mittén har icke i lagförslaget tagit ställning till, i vilken form bevis om meddelat bosättningstillstånd skall ut- färdas. Det är givet, att beviljat bo-

sättningstillstånd bör antecknas i ut- lännings legitimationshandling men hu- ruvida därjämte som regel bör utfärdas en särskild handling till bevis om till- ståndet, får närmare övervägas i sam- band med utfärdandet av tillämpnings- föreskrifter till den föreslagna lagen.

I detta sammanhang synes även frå- gan om stämpelavgift för bevis om be- viljat bosättningstillstånd böra något beröras. Det är givet att sådan avgift bör utgå, men kommittén vill fram- hålla angelägenheten av att avgiften icke sättes så högt att utlänningar, som böra erhålla bosättningstillstånd, av kostnadsskäl avstå från att göra an- sökan därom.

Om bosättningstillstånd i enlighet med det ovan anförda kommer att in- nefatta väsentliga förmåner för de ut- länningar som erhålla sådant tillstånd, kan det kanske göras gällande, att till- ståndet innebär ett halvt medborgar- skap eller åtminstone ett löfte om medborgarskap. Denna anmärkning synes emellertid icke ha så mycket fog för sig. Den väsentliga skillnaden finnes mellan bosättningstillstånd och med- borgarskap, att en utlänning med bo- sättningstillstånd skall kunna utvisas eller det för honom meddelade tillstån- det skall kunna återkallas, medan där- emot svenskt medborgarskap enligt gällande lag icke kan berövas veder- börande. Något löfte om medborgar- skap kan bosättningstillståndet icke anses innebära, då förutsättningarna för tillstånd och medborgarskap äro olika och skilda myndigheter behandla ärendena. Innehav av bosättningstill— stånd måste emellertid anses utgöra

ett skäl för beviljande av medborgar- skap, liksom avsaknaden därav kan vara att anse som ett skäl mot.

Tidsbegränsade uppehållstillstånd

Införandet av bosättningstillstånd kommer att i praktiken minska an- vändningsområdet för de tidsbegrän- sade uppehållstillstånden. Uppehålls- tillstånden torde också som regel icke komma att avse så långa tillståndstider som för närvarande kunna förekomma. Några ändringar i lagens bestämmelser om dessa tillstånd torde emellertid in- förandet av bosättningstillstånd icke nödvändiggöra.

Under förarbetena till 1947 års för- längning av utlänningslagen framför- des ett förslag, att man skulle differen- tiera uppehållstillstånden icke endast genom särskilda bosättningstillstånd utan även på det sättet, att man i fråga om de tidsbegränsade uppehållstill- stånden skulle göra skillnad mellan utlänningar, vilka i helt legala och väl- grundade ärenden uppehölle sig för längre eller kortare tid i Sverige och sådana vilkas uppehåll i princip vore av rent tillfällig art. Till den senare gruppen skulle också hänföras sådana utlänningar, vilka i och för sig icke hade giltig anledning att kvarstanna i riket men för tillfället icke kunde utresa med hänsyn till förhållandena i hemlandet c. (1. Vidare skulle i denna grupp ingå genomresande utlänningar samt turister och andra tillfälliga be- sökare.

Beträffande detta förslag att göra skillnad mellan olika slag av uppehålls- tillstånd gjorde sig under remissbe- handlingen mycket delade meningar

gällande och förslaget berördes icke i 1947 års proposition angående änd- ring i utlänningslagen.

Kommittén har också övervägt hu- ruvida de tidsbegränsade uppehålls- tillstånden böra differentieras. Det kan sålunda ifrågasättas att införa sär- skilda tillstånd för tillfälliga besökande i landet. Meningen med dylika till- stånd, vilka skulle kunna benämnas besökstillstånd, skulle vara att från den jämförelsevis grundliga kontroll som sker vid uppehållstillståndspröv- ningen undantaga de utlänningar, som icke hava för avsikt att mera stadig- varande slå sig ned i landet eller att konkurrera på den svenska arbets- marknaden. Besökstillstånd skulle med- delas för dem som i ordets egentliga be- märkelse endast ville besöka landet, alltså turister, studerande o. d. Pröv- ningen i sådant ärende skulle i huvud- sak blott avse att hindra direkt aso- ciala element att slå sig ned i landet. Utlänningar, som rest till Sverige för att söka arbete här, skulle icke erhålla besökstillstånd. På grund av syftet med dylika tillstånd skulle innehavare av tillstånden icke äga rätt att taga arbete här och icke heller att här bedriva annan näringsverksamhet. Arbetstill- stånd skulle sålunda icke kunna med- delas för en utlänning med besökstill— stånd. För att erhålla rätt att antaga arbetsanställning eller driva näring måste han först och främst erhålla uppehållstillstånd. Den nuvarande up- pehållstillståndsfria tremånaderstiden skulle finnas kvar, men införandet av besökstillstånd skulle medföra, att en utlänning icke under tremånaderstiden skulle kunna taga arbete eller bedriva

sådan verksamhet som nyss nämnts utan att först erhålla uppehållstill- stånd. Uppställdes nämligen icke kra- vet på uppehållstillstånd i detta fall, bleve resultatet, att utlänningar under den första tremånadersperioden, innan de alltså underkastats någon egentlig prövning av svenska myndigheter, skulle komma i ett bättre läge än de utlänningar, som senare efter en, låt vara summarisk, prövning erhållit be- sökstillstånd.

Den nu antydda, för arbetssökande utvidgade skyldigheten att söka uppe- hållstillstånd skulle tyngande för såväl myndigheter som enskilda, och den skulle knappast upp- vägas av lättnader för myndigheterna

givetvis verka

i prövningen för besökstillstånd. _ Mot besökstillstånden har även den in- vändningen framförts, att man genom dem skulle få in åtskilliga mindre önsk- värda utlänningar i landet, vilka det, sedan de varit här någon tid på besöks- tillstånd, skulle vara svårt att avlägsna på grund av det rotfäste, icke minst i form av personliga förbindelser, de un- der tiden hunnit skaffa sig. Om utlän- ningspolitiken emellertid bedrives strikt efter objektiva linjer, har denna syn- punkt icke mycket berättigande. Det kan vidare gentemot besökstillstånden invändas, att vad man vill vinna med dem i stor utsträckning kan till- godoses inom den nuvarande lagens ram genom att myndigheterna vid prövningen av fråga om uppehållstill- stånd beakta syftet med utlänningens uppehåll i landet. En vägande in- vändning mot besökstillstånden synes också ligga i den olägenhet, som skulle uppkomma för utländska arbetssökan-

&

de. Dessa skulle nämligen regelmässigt se sig nödsakade att skaffa sig uppe- hållstillstånd, innan de reste hit, vilket måste förorsaka dem besvär och tids- förlust. Då vidare lagstiftningen genom besökstillstånden bleve tämligen in- vecklad, har kommittén ansett, att tillstånd av sådan beskaffenhet icke böra införlivas med vår lag.

Frågan om ett uppehållstillstånd skall fortsätta att gälla även sedan utlänningen lämnat riket behandlas icke i Ul. I praxis anses emellertid till- ståndet fortsätta att gälla oavsett om utlänningen uppehåller sig utomlands. Anmärkas må dock, att visering, om icke annat särskilt angives, icke gäl- ler för mer än en inresa (17 & utlän- ningskungörelsen). Enligt kommitténs mening bör en utlänning med uppe- hållstillstånd tillåtas göra kortvariga besök utomlands utan att tillståndet förfaller. Är han borta en längre tid, torde det emellertid icke finnas anledning att tillståndet skall fort- fara att gälla. Utlänningen har ju då varit undandragen de svenska myn- digheternas kontroll och det står icke i överensstämmelse med tillståndets syfte, att en utlänning skall kunna vis- tas utomlands längre tid och vid åter- komsten till Sverige åberopa sig på ett tillstånd som han erhållit för lång tid sedan. Det är i fråga om utlänningar med uppehållstillstånd icke möjligt att på samma sätt som beträffande utlän- ningar med bosättningstillstånd an— knyta en regel om den tid, som utlän- ningen äger vistas utomlands, till ut- länningens bosättning i riket. En ut- länning med uppehållstillstånd behö-

ver nämligen icke vara bosatt här. Be- träffande utlänningar med uppehålls- tillstånd har kommittén därför funnit sig böra föreslå, att tillståndet skall för- falla om utlänningen utan medgivande av den centrala utlänningsmyndighe- ten uppehåller sig utomlands utöver en viss tid. Denna tid har kommittén funnit lämpligen kunna sättas till sex månader (11 & första st. i förslaget.).

Det viktigaste av de förbehåll, som enligt 8 % Ul kunna anknytas till uppe- hållstillstånd, torde vara föreskrift om lokal begränsning i utlännings rätt att uppehålla sig i riket. För de myndig- heter, som handhava utlänningskon- trollen, har denna möjlighet att in- skränka en utlännings rörelsefrihet ut- gjort ett värdefullt medel vid kontrol- len av element, som icke varit fullt på- litliga. Särskilt under rådande oroliga förhållanden i världen, då vårt land nödgats till och med mottaga och be- reda fristad åt ett stort antal utlän- ningar, som på grund av sin asociala beskaffenhet under normala förhål- landen icke skulle fått komma in eller stanna i landet, torde möjligheten att genom lokal begränsning i uppe- hållstillstånd binda vederbörande till viss ort e.d. ha utgjort enda utvägen för att undgå sådana egentligt fri- hetsberövande åtgärder såsom tagande i förvar eller omhändertagande i an- stalt eller förläggning. Lokala begräns- ningar i uppehållstillstånd ha även kommit till användning för att med hänsyn till den rådande bostads— bristen hindra att alltför många ut- länningar söka sig till tätorterna.

Det får naturligtvis icke förbises, att

en lokal begränsning, som avser visst område eller en mindre, kanhända av- sides belägen kommun, står en frihets- berövande åtgärd mycket nära och kan vara ett nog så kännbart ingrepp för den utlänning som drabbas därav. Det skulle enligt kommitténs uppfattning vara önskvärt, om man i enlighet med vad som bör vara grundprincipen kun- de genomföra en sådan ordning, att alla de utlänningar, som ägde uppehålla sig i landet, också finge fritt välja vistelse- ort. Då detta emellertid under rådande förhållanden uppenbarligen icke är möjligt utan vissa utlänningars rörel- sefrihet i landet måste beskäras, finner kommittén det ur praktiska och huma- nitära synpunkter vara till fördel, om man kan meddela lokala begränsningar i uppehållstillstånd och därigenom in- skränka användningen av de rent fri- hetsberövande åtgärderna. Kommittén finner det dock angeläget, att frågan om lokala begränsningar i uppehålls- tillstånd, vilken nu ej direkt beröres i lagen, göres till föremål för en nog- grannare laglig reglering och att däri- genom rättssäkerhetsgarantier i ifråga- varande hänseende skapas för utlän- ningarna. Det är framför allt av vikt, att lokala begränsningar i uppehålls- tillstånd icke användas på ett sätt som innebär ett förtäckt frihetsberövande. Kommittén föreslår därför, att uppe- hållstillstånd ej må begränsas till mind- re område än viss kommun (8 å första st.). Kommittén framlägger vidare för- slag till ändrade bestämmelser angå- ende ordningen för prövningen av frå- gor om Vissa lokala begränsningar som skola gälla för längre tid. Detta förslag kommer att behandlas under B nedan

(s. 85). Det må anmärkas, att fastän uppehållstillstånd enligt kommitténs förslag ej må begränsas till mindre område än viss kommun, kan under särskilda förutsättningar en utlän- nings rörelsefrihet i riket bliva än mer beskuren. Så blir bl. a. fallet, om utlänning i avbidan på beslut om hans avlägsnande ur riket eller verkställighet av sådant beslut ställes under uppsikt eller om Kungl. Maj:t jämlikt 46 å i förslaget i samband med upphävande av dylikt beslut med- delat särskilda föreskrifter angående utlänningens uppehåll i riket. Hithö- rande förhållanden komma att behand- las i det följande (Kap. 9).

Har i uppehållstillstånd meddelats föreskrift att utlänning icke må uppe- hålla sig utom viss kommun eller visst landsfiskalsdistrikt, torde som förut be- rörts grunden härtill regelmässigt vara ett behov att hålla utlänningen under stark kontroll. Det är därför av särskild vikt att en sådan föreskrift icke över- trädes och straffsanktionen i 40 % Ul, som endast består i dagsböter eller, där omständigheterna äro försvårande,fän- gelse i högst sex månader, är enligt kom- mitténs uppfattning icke tillräcklig. Kommittén föreslår med hänsyn här- till en straffskärpning för nu avsedda överträdelser, innebärande att normal- straffet blir fängelse (62 å i förslaget). Yrkande om en liknande straffskärp- ning har också framställts av utlän- ningskommissionen i skrivelse till Ko- nungen av den 24 januari 1950.

För efterlevnaden av de nu nämnda föreskrifterna är emellertid icke endast straffsanktionen av betydelse. Det är även av vikt att myndigheterna hava

möjlighet att omedelbart återföra den som överträder dylik föreskrift till det område, där han äger vistas. Någon möjlighet härtill erbjuder gällande lag icke. Kommittén föreslår därför, att polismyndighet skall föra utlänning, som gjort sig skyldig till en sådan över- trädelse, från det för honom förbjudna området (42 5 andra st.). I fråga om lokala begränsningar, som icke avse så stark frihetsinskränkning som förbud för utlänning att uppehålla sig utom viss ort, viss kommun eller visst lands- liskalsdistrikt, har kommittén icke fun— nit det så angeläget, att myndigheten tillerkännes dylik befogenhet, helst som dess utövande i dylika fall stundom skulle vara förenat med svårigheter. Kommittén vill tillägga, att polismyn- digheterna enligt kommitténs uppfatt- ning icke böra använda tvångsmedel för att avlägsna en utlänning från om- råde, som är förbjudet för honom, om utlänningen efter erhållen anmaning att återvända till sin rätta uppehålls- ort är beredd att frivilligt följa anma- ningen. Något stadgande härom i lagen har kommittén icke ansett erforderligt.

Har utlänning utan att göra ansökan om uppehållstillstånd kvarstannat i ri- ket efter utgången av den tid han ägt vistas här, är han enligt 39 å andra stycket Ul förfallen till ansvar. Trots detta förekommer det i avsevärd om- fattning att utlänningar underlåta att inom vederbörlig tid göra ansökan om uppehållstillstånd. Detta förhållande förorsakar myndigheterna ett mycket stort arbete, och det synes med hänsyn härtill angeläget att söka förmå utlän- ningarna att bättre iakttaga sina skyl- digheter i förevarande avseende. En skärpning av det nuvarande straffet, dagsböter, anser kommittén icke kunna ifrågakomma. Det skulle däremot en- ligt kommitténs mening kunna ifråga- sättas att låta utlänningar, som under- låta att inom vederbörlig tid göra an- sökan om uppehållstillstånd, betala för- höjd stämpelavgift för bevis om be- viljat tillstånd. De nuvarande stämpel- avgifterna äro, för vistelse i riket högst en månad, fyra kronor, för vistelse i riket över en men högst tre månader, sex kronor samt för vistelse över tre månader, tolv kronor.

B. Ordningen för prövningen av ärenden angående uppehälle-, bosättnings- och arbetstillstånd

I fråga om ordningen för prövningen av ärenden angående uppehålls- och arbetstillstånd är huvudregeln enligt gällande rätt, att avgörandet ligger hos den centrala utlänningsmyndigheten; innan den centrala myndigheten avgör fråga om arbetstillstånd skall dock samråd äga rum med arbetsmarknads- styrelsen. Denna huvudregel har emel- lertid uppmjukats genom de lagänd-

ringar, som vidtogos 1947 och som öppnade möjlighet till en viss decen- tralisering till lokal myndighet av be- slutanderätten i tillståndsärenden. I utlänningslagen (8 & första st., 15 & första st.) stadgas nu, att i den omfatt- ning Konungen förordnar må ansökan om uppehålls- eller arbetstillstånd upp- tagas jämväl av lokal myndighet, som därvid äger bevilja tillstånd. Finner den

lokala myndigheten att ansökan icke bör bifallas, skall ärendet underställas den centrala utlänningsmyndigheten. I anslutning till dessa stadganden i utlänningslagen lämnas i utlännings- kungörelsen en närmare reglering av decentraliseringens omfattning. Enligt 38 å i kungörelsen äger så- lunda polismyndigheten i den omfatt— ning den digheten

centrala utlänningsmyn- upptaga och

bifalla ansökan om uppehållstillstånd,

bestämmer

dock ej för längre tid än två år. Detsamma gäller enligt 45 å i kun- görelsen i fråga om arbetstillstånd. Samma behörighet som polismyndighet kan i fråga om arbetstillstånd till- komma länsarbetsnämnd, såvida ej an- sökningen samtidigt avser jämväl up- pehållstillstånd. Med stöd av nämnda bestämmelser har den centrala utlän- ningsmyndigheten i sin tur utfärdat närmare föreskrifter angående polis- myndighets och länsarbetsnämnds be- fattning med uppehålls- och arbetstill- ståndsärenden.

Enligt dessa föreskrifter är lokal polismyndighet behörig att upptaga och bifalla ansökningar angående bl.a. I) uppehålls- och arbetstillstånd (för- stagångstillstånd) för utlänningar med viseringsfrihet, 2) förlängning av uppe- hålls- och arbetstillstånd för dessa ut- länningar, därest den centrala utlän- ningsmyndigheten lämnat sitt med- givande därtill, 3) förlängning av uppehålls- och arbetstillstånd för övri- ga utlänningar, därest den centrala sitt medgivande därtill. Ifrågasätter polis- myndighet, att en ansökan bör avslås, skall ärendet överlämnas till den

utlänningsmyndigheten lämnat

centrala utlänningsmyndigheten för avgörande. Den centrala myndigheten har vidare uppställt vissa allmänna be- handling av utlänningsärenden. För regler för polismyndigheternas utlänning, som första gången erhåller uppehållstillstånd, skall tillståndstiden vara sex månader. Har utlänningen tillstånd för sex månader, får polis- myndigheten bevilja nytt tillstånd för högst ett år, och om han har tillstånd för ett år eller längre tid, får det nya tillståndet avse högst två år. Längre tillstånd än för två år får polis- myndighet icke i något fall bevilja. Att märka är att polismyndigheten ej har befogenhet att till ett första- gångstillstånd anknyta föreskrift om lokal begränsning eller annat villkor. Är fråga om beviljande av förstagångs- tillstånd med villkor, skall ärendet hän- skjutas till den centrala utlännings- myndigheten. Polismyndigheten äger däremot förlänga ett uppehållstill- stånd, som innehåller s. k. storstadsför- bud. Innehar emellertid utlänning up- pehållstillstånd, begränsat till län, landsfiskalsdistrikt eller viss ort, skall ärendet överlämnas till den centrala avgörande. Anledningen till begränsningarna i

utlänningsmyndighetens

polismyndighetens befogenhet är att ärenden av mera kvalificerad beskaf- fenhet ansetts böra handläggas av den centrala utlänningsmyndigheten. På motsvarande sätt som den centrala utlänningsmyndigheten i ärenden an- gående arbetstillstånd skall samråda med arbetsmarknandsstyrelsen, skall den lokala polismyndigheten vid hand- läggningen av dylika ärenden samar- beta med länsarbetsnämnd. I sådana

ärenden skall sålunda yttrande inhäm- tas från länsarbetsnämnden och mot ett avstyrkande yttrande från nämn- den må tillstånd icke beviljas. Något bemyndigande för länsarbetsnämnd att självständigt pröva ansökningar om arbetstillstånd har icke meddelats. I detta sammanhang bör nämnas att arbetstillstånd som regel förbindas med s. k. yrkestillägg. Detta innebär att utlänningen under tillståndstiden får antaga arbetsanställning förutom inom det yrke arbetstillståndet avser — inom annat yrke, som anvisas av arbetsmarknadsstyrelsen eller länsar- betsnämnd.

Såsom av det anförda framgår har den centraliserade handläggningen av tillståndsärenden, som är huvudregeln enligt Ul, efter 1947 kommit att er- sättas av en omfattande decentralise- ring. Denna ordning har visat sig leda till goda resultat och kommittén anser därför, att den bör bibehållas som grundval för framtiden. Den synes ock- så stå i god överensstämmelse med den princip som enligt vad förut anförts bör följas vid avgörande av spörsmål om centralisering eller decentralisering av utlänningsärenden, nämligen att den centrala utlänningsmyndigheten bör hava ledningen och kontrollen över ut- länningsärendenas handläggning och själv avgöra principiellt viktiga eller mera svårbedömda ärenden, medan ärenden av annan beskaffenhet om möjligt böra handläggas av lokala myn- digheter.

De erfarenheter, som vunnits av den hittills gjorda decentraliseringen, giva enligt kommitténs mening vid handen,

att man bör fortsätta på den inslagna vägen mot ökad decentralisering. Ett genomförande av den nyss nämnda principen för ärendenas fördelning mel- lan den centrala utlänningsmyndig- heten och de lokala myndigheterna sy- nes också leda till en viss utvidgning av decentraliseringens omfattning. Den stora ökningen av antalet utlänningar i landet torde för övrigt —— som förut berörts _ nödvändiggöra att en de- centralisering äger rum.

Den nuvarande decentraliseringen av tillståndsärenden innebär icke, att de lokala myndigheterna tillerkänts någon verklig prövningsrätt. Syftet med denna decentralisering har näm- ligen närmast varit att expeditionellt avlasta den centrala myndighetens ar- betsbörda. Det har därför vid decentra- liseringens utformning noggrant be- stämts under vilka förutsättningar lo- kal myndighet får bifalla vissa särskilda grupper av tillståndsansökningar. Lo- kal myndighet äger aldrig avslå en ansökan utan så snart avslag ifråga- sättes, skall äre'ndet överlämnas till den centrala myndighetens avgörande.

Meddelandet av avslagsbeslut förut- sätter enligt kommitténs uppfattning icke alltid en så kvalificerad prövning, att endast den centrala utlänningsmyn- digheten bör äga behörighet därtill. Stundom synes det vara tämligen up- penbart, att en ansökan om uppehålls- tillstånd icke bör bifallas. Den utlän- ning, som gör ansökan om uppehålls- tillstånd, är till exempel här eller utom- lands dömd för grova brott eller också har han på annat sätt visat sig vara i hög grad asocial. Det synes vara onö- digt omständligt, att i sådana fall som

de nu nämnda den lokala myndigheten skall behöva överlämna ärendet till den centrala utlänningsmyndigheten för att denna skall meddela avslagsbeslut. En- ligt kommitténs mening skulle pröv- ningen i dylika och andra fall, där det är tämligen uppenbart att en ansökan ej bör bifallas, kunna överlämnas till lokal myndighet. Kommittén förordar därför, att lokal myndighet i viss be- gränsad utsträckning erhåller befogen- het att meddela beslut om avslag å tillståndsansökningar. bör icke vara mera omfattande än som

Befogenheten

är förenligt med den nämnda grund- principen för ärendenas fördelning mel- lan den centrala och de lokala myndig- heterna. Det måste vid decentralise- ringens utformning också tillses, att erforderliga garantier skapas för till- varatagande av enhetligheten i till- lämpningen. En utvidgning av decen- traliseringen i tillståndsärenden i den begränsade omfattning, som nu antytts, skulle enligt kommitténs uppfattning medföra väsentliga praktiska fördelar. Ur rättssäkerhetssynpunkt torde icke heller vara något att erinra mot en sådan ordning, då talan mot den lokala myndighetens beslut bör få fullföljas till den centrala utlänningsmyndighe- ten.

Frågan är då vilken myndighet som skall erhålla denna befogenhet att av- slå tillståndsansökningar. Det ligger nära till hands, att den tillerkännes polismyndighet, som nu är behörig upptaga och i viss utsträckning bifalla ansökningar. Kommittén har emeller- tid funnit det ur olika synpunkter vara mera ändamålsenligt, att länsstyrelse tillerkännes denna befogenhet och att

polismyndigheten till länsstyrelse över- lämnar tillståndsansökningar, som po- lismyndigheten icke bifaller och som icke böra prövas av den centrala myn- digheten. Förutom att länsstyrelses högre kompetens talar för en sådan ordning, kan framhållas det fördelak- tiga i att den prövande myndigheten får ett större verksamhetsområde än den lokala polismyndigheten och däri- genom större erfarenhet och bättre överblick över utlänningsärendena. Det synes även böra framhållas, att i de fall då avslaget å en ansökan om uppe- hållstillstånd grundas därpå, att ut- länningen är asocial, är det i själva verket icke så stor skillnad mellan be- fogenheterna att avslå ansökningen och att utvisa utlänningen på grund av asocialitet. Har en utlännings ansökan om uppehållstillstånd avslagits, skall utlänningen regelmässigt avlägsnas ur landet genom förpassning enligt nu- varande lag och genom utvisning en- ligt kommitténs förslag. Då länssty- relsen enligt vad kommittén föreslår som regel skall pröva ärenden angående utvisning av utlänning på grund av asocialitet, synes det ligga i linje här- med, att länsstyrelse även erhåller be- fogenhet att avslå en tillståndsansökan på liknande grund. Det må ock fram- hållas, att kommittén som i annat sammanhang närmare utvecklas föreslår, att länsstyrelse i viss utsträck- ning skall pröva fråga angående utvis- ning (förpassning) av utlänning på den grund att utlänningen saknar uppe- hållstillstånd. Eftersom dylik fråga lämpligen bör prövas i sammanhang med frågan om utlänningen skall väg- ras uppehållstillstånd, ligger häri ett

skäl att låta länsstyrelse avgöra även tillståndsfrågan.

Länsstyrelses befogenhet att avslå ansökningar om tillstånd bör begränsas till särskilt angivna fall. Det synes nämligen icke vara lämpligt att vid angivande av länsstyrelses avslagsbe- fogenhet inskränka sig till en allmänt avfattad regel, att det skall vara up- penbart att ansökningen bör avslås. Länsstyrelse bör erhålla sådan be— fogenhet i de fall, då utlänningen på grund av uppenbar asocialitet icke är önskvärd här. Kommittén avser där- med närmast omständigheter hänför- liga till utlänningens personliga för- hållanden, likartade med dem som upptagits i 22 g 2) och 3) förslaget till utlänningslag. Även i det fall att ut- resebeslut tidigare meddelats, bör läns- styrelse, om utlänningen det oaktat ansöker om nytt tillstånd, äga avslå hans ansökan. Detsamma synes böra vara förhållandet, om utlänningens an- sökan om arbetstillstånd tidigare av- slagits och han för sin försörjning är beroende av detta tillstånd. Länssty- relse bör däremot icke kunna annor- ledes än efter den centrala utlännings- myndighetens särskilda bemyndigande — avslå en ansökan av allmänt immi- grationspolitiska skäl. Om utlänning är politisk flykting, bör länsstyrelse icke heller äga avslå en tillståndsan- sökan.

Befogenheten för länsstyrelse att meddela avslagsbeslut synes i huvud- sak böra omfatta endast sådana an- sökningar, som polismyndighet ägt upptaga men icke funnit sig böra bi- falla. Det kan emellertid ifrågasättas, om icke en något större ram för läns-

styrelses befogenhet kan vara lämplig. Anknyter man nämligen befogenheten till vissa särskilda grunder för avslaget, synes det icke uteslutet att denna skul- le kunna omfatta jämväl andra an- sökningar än dem polismyndighet äger bifalla. Även beträffande dylika an- sökningar kan det förekomma sådana omständigheter, att det är uppenbart att ansökningen bör avslås. Föreligger beträHande en utlänning, vars till- ståndsansökan polismyndighet äger bifalla, skäl till utvisning, synes det inkonsekvent, att länsstyrelsen skulle äga utvisa utlänningen men icke avslå ansökningen. I dylika fall, lik- som när utresebeslut föreligger, synes

icke

det vara möjligt att utsträcka läns- styrelses avslagsbefogenhet även till sådana ansökningar, som polismyndig- het icke är behörig att bifalla. Dylika ansökningar böra icke för avslag över- lämnas till länsstyrelse i annat fall än när polismyndighet finner utvisnings- anledning föreligga.

Kommittén vill härefter till behand- ling upptaga frågan, huruvida icke länsstyrelse även bör tillerkännas be- fogenhet att i viss utsträckning bifalla ansökningar om uppehållstillstånd. En- ligt kommitténs mening finnes icke någon anledning, varför icke länssty— relse, som är den mera kvalificerade myndigheten, skulle ha samma behö- righet som polismyndighet att bevilja tillstånd i fråga om de ansökningar, som av polismyndighet överlämnats dit. Det är snarare så, att länsstyrelses högre kvalifikationer tala för att läns- styrelse i större utsträckning än polis- myndighet bör äga rätt att bevilja till- stånd. Kommittén anser emellertid, att

länsstyrelses och polismyndighets be- fogenheter att bevilja tillstånd i stort sett böra vara densamma och ansluta sig till vad nu gäller i fråga om polis- myndighet. Detta står nämligen bäst i överensstämmelse med vad kommit- tén funnit böra vara grundprincipen för decentraliseringen, nämligen att den centrala myndigheten skall bibe- hålla ledningen av tillståndsgivningen och att lokala myndigheter endast sko- la pröva sådana ärenden, som icke äro av komplicerad beskaffenhet. Endast i ett avseende anser kommittén, att länsstyrelses befogenhet att bevilja tillstånd bör vara vidare än polismyn- dighets. En ansökan om uppehållstill- stånd, som icke faller inom polismyn- dighetens behörighetsområde, skall den- na enligt nu gällande bestämmelser överlämna till den centrala utlännings- myndigheten. Polismyndigheten äger icke bifalla densamma med sådan jämkning att behörigheten icke över- skrides. Enligt nuvarande regler äger till exempel polismyndighet bevilja en viseringsfri utlänning ett förstagångs- tillstånd på sex månader, dock endast under förutsättning att utlänningen ansökt om tillstånd för samma tid. Kommittén vill icke föreslå någon ändring i polismyndighets befogenhe- ter i detta avseende men förordar, att länsstyrelse skall äga bifalla en ansökan med sådan jämkning att behörigheten ej överskrides, alltså till exempel kun- na bevilja ett förstagångstillstånd på sex månader, även om ansökningen avser tillstånd på längre tid.

Det här ovan anförda har närmast haft avseende å ansökningar om uppe- hållstillstånd, men det äger i viss mån

motsvarande tillämpning i fråga om arbetstillstånd. Det skulle sålunda en- ligt kommitténs mening vara till fördel, om länsstyrelse ägde avslå en ansökan om arbetstillstånd, som länsarbets- nämnd med avstyrkande överlämnat till länsstyrelsen. Däremot bör, med hänsyn till den speciella sakkunskap i arbetsmarknadspolitiska frågor som länsarbetsnämnd besitter, länsstyrelse icke tillerkännas befogenhet att bevilja arbetstillstånd mot länsarbetsnämnds avstyrkan. Det bör måhända anmär- kas, att motivet till att andra myndig- heter än arbetsmarknadsmyndigheter överhuvud ha att behandla ärenden angående arbetstillstånd är att dylika ärenden måste avgöras under hänsyns- tagande till jämväl andra omständig- heter än de arbetsmarknadspolitiska. Finner länsstyrelse med hänsyn till dylika omständigheter, att arbetstill- stånd bör beviljas trots att detta av- styrkts av länsarbetsnämnden, bör ärendet överlämnas till den centrala utlänningsmyndigheten, som i samråd med arbetsmarknadsstyrelsen får prö- va ärendet. En ansökan om arbetstill- stånd bör kunna avslås av länsstyrelse icke endast av det skälet, att den av- styrkts av länsarbetsnämnd utan även på den grund att länsstyrelsen finner utlänningen såsom asocial vara icke önskvärd i landet. Länsstyrelses be- fogenhet att avslå ansökningar om arbetstillstånd bör i huvudsak endast omfatta sådana ansökningar, som läns- arbetsnämnd äger bifalla. Emellertid äro vissa utvidgningar i länsstyrelses befogenhet tänkbara. Förekommer så- lunda beträffande en utlänning, vars ansökan om arbetstillstånd länssty-

relse icke äger bifalla, anledning till utvisning eller har utresebeslut med- delats, torde länsstyrelse böra kunna avslå ansökningen. Även i ett annat fall är en dylik utvidgning tänkbar. Om exempelvis arbetslöshet förekom- mer inom ett visst fack, kan det vara lämpligt att länsstyrelse efter den cen- trala utlänningsmyndighetens bestäm— mande erhåller befogenhet att avslå ansökningar om arbetstillstånd inom detta yrke.

I fråga om ansökningar, som avse såväl uppehålls- som arbetstillstånd, bör i tillämpliga delar gälla vad ovan sagts. Det är givetvis synnerligen an- geläget att frågor om uppehålls- och arbetstillstånd prövas samtidigt och att tillstånden, i den mån det är möj- ligt, följa varandra.

Det kan vara föremål för delade meningar, huruvida de nu berörda grundlinjerna för länsstyrelses befatt- ning med tillståndsärenden böra upp- tagas i utlänningslagen . Deras upp- tagande i lagen skulle emellertid allt för mycket tynga denna och kommit- tén föreslår därför att, så vitt angår länsstyrelses befattning med tillstånds- ärenden, i lagen endast angives, att i den omfattning Kungl. Maj:t förordnar må fråga om uppehållsstillstånd eller arbetstillstånd upptagas och avgöras av länsstyrelse (8 å andra stycket, 16 å andra stycket). Samma bestämmelse föreslås gälla även för polismyndighet och lokal arbetsmarknadsmyndighet (länsarbetsnämnd), därvid dock till- fogats den inskränkningen, att Kungl. Maj:ts förordnande ej må innehålla be- myndigande för dessa myndigheter att avslå ansökan om uppehålls- eller ar-

betstillstånd. Med detta förslag kan Kungl. Maj:t sägas erhålla tämligen fria händer att utfärda förordnande om hur tillståndsärenden skola hand- läggas, och det kan vara till fördel, att Kungl. Maj:t kan anpassa decentrali- seringens omfattning efter vad olika förhållanden kunna kräva. Kommittén vill emellertid betona, att det icke är tillrådligt att gå längre i fråga om de- centraliseringen än kommittén här ovan ifrågasatt. I varje fall böra icke ärenden, som för sin prövning förut- sätta ett hänsynstagande till faktorer av allmänt immigrationspolitisk karak- tär, prövas av annan myndighet än den centrala utlänningsmyndigheten. Det- ta är nödvändigt för bevarandet av enhetligheten i tillämpningen. Det sist sagda bör icke utgöra hinder för att länsstyrelse som förut berörts bör kun- na erhålla bemyndigande att avslå en ansökan av allmänt immigrationspo- litiska skäl. Den centrala utlännings- myndigheten måste emellertid få be- stämma i vilka fall avslag skall med- delas på sådan grund.

Förslaget innehåller icke någon be- stämmelse om att Kungl. Maj:ts för- ordnande angående decentralisering av tillståndsärenden skall utfärdas efter hörande av den centrala utlännings- myndigheten. Att så skall ske synes emellertid särskilt med hänsyn till att decentraliseringen är att anse som en delegation av den centrala myndig- hetens befogenheter så självfallet, att kommittén icke ansett det erfor- derligt att upptaga en bestämmelse härom i lagen. Uppenbarligen måste Kungl. Maj:t fästa avgörande vikt vid den centrala myndighetens synpunk-

ter. Det synes i detta sammanhang böra framhållas, att det lämpligaste torde vara, att Kungl. Maj:t liksom nu utfärdar de grundläggande bestäm- melserna om decentraliseringen och därvid bemyndigar den centrala ut- länningsmyndigheten att utfärda när- mare föreskrifter och anvisningar. Den centrala myndigheten bör kunna för- behålla sig prövningen av vissa grup- per av ärenden eller vissa särskilda ärenden, som eljest enligt de allmänna reglerna skulle tillkomma lokal myn- dighet att avgöra. Den centrala myn- digheten bör även utan att sådant för- behåll gjorts vara befogad att, när sär- skilda skäl därtill föreligga, sj älv pröva ett ärende, som lokal myndighet äger upptaga.

I det föregående har kommittén en- dast redogjort för huvudlinjerna för decentraliseringen av tillståndsärenden och för att mera i detalj åskådliggöra hur kommittén tänkt sig decentrali- seringen har kommittén upprättat en sammanställning (se sid. 86—87).

Det ställer sig svårt att avgöra i vilken omfattning det nu framlagda förslaget till ökad decentralisering av tillståndsärenden kommer att med- föra en lättnad i den centrala myndig- hetens arbetsbörda. Det är givet, att en viss lättnad måste inträda, men hur stor denna blir, kommer i främsta rum- met att bero på omfattningen av full- följden mot länsstyrelses beslut i dessa ärenden. Mot länsstyrelses beslut om utvisning enligt gällande lag fullföljes talan i mycket ringa utsträckning och det är därför icke osannolikt, att det- samma kan bliva fallet i tillstånds- ärenden. Länsstyrelses avslagsbefo-

genhet skulle ju i princip endast om- fatta de mera uppenbara fallen. Det må vidare framhållas, att förslaget även synes vara till fördel därigenom, att det möjliggör en snabbare och förenklad handläggning med direkt kontakt mellan polismyndigheten och den bestämmande myndigheten, läns- styrelsen.

Mot förslaget torde ej med fog kunna göras gällande, att man äventyrar en- hetligheten i tillämpningen. Det måste nämligen uppmärksammas, att läns- styrelses prövningsrätt endast skall omfatta vissa bestämda grupper av ärenden och att prövningsrätten icke blir fri utan skall ske i enlighet med de grundlinjer, som meddelas vid de- centraliseringen och som skola gälla för alla länsstyrelser. Kan ett ärende icke avgöras enligt dessa linjer, skall det överlämnas till den centrala ut- länningsmyndigheten. I fråga om av- slagna tillståndsansökningar torde be- hovet av enhetlighet kunna tillgodoses genom att vederbörande utlänning tillerkännes rätt att överklaga avslags- beslut hos den centrala myndigheten.

Avgörandet av om bosättningstillstånd skall beviljas är uppenbarligen av så kvalificerad art, att det bör tillkomma den centrala utlänningsmyndigheten. Med hänsyn till den betydelse medde- landet av bosättningstillstånd kommer att få för arbetsmarknaden genom att tillståndens innehavare äga att utan arbetstillstånd taga anställning av vad slag som helst »— föreslår kom- mittén, att den centrala utlännings- myndigheten skall samråda med ar- betsmarknadsstyrelsen angående rikt-

! l l ! | | | !

linjerna ur arbetsmarknadspolitisk syn- punkt för beviljande av bosättnings- tillstånd (9 5 andra st.). Därjämte kan det i särskilda fall vara erforderligt att den centrala utlänningsmyndig- heten inhämtar yttrande från arbets- marknadsstyrelsen eller andra myn- digheter, t. ex. polismyndighet, kom- merskollegium. Med arbetsmarknads- styrelsen måste tid efter annan över- läggningar ske angående vilka prin- ciper som böra följas vid beviljande av bosättningstillstånd; i främsta rummet angående utrymmet för bosättnings- tillstånd med hänsyn till läget på ar- betsmarknaden. — Det är möjligt, att det därvid kan befinnas lämpligt att beräkna en viss kvot för bosättnings- tillstånden under en bestämd tidspe- riod. Härutinnan vill kommittén icke göra något bestämt förslag utan finner det mest ändamålsenligt att denna fråga löses i praxis efter vad som kan befinnas lämpligast.

I gällande utlänningslag stadgas, att den centrala arbetsmarknadsmyndig- heten i arbetstillståndsärende av prin- cipiell betydelse eller eljest av större vikt bör bereda sammanslutningar av arbetsgivare eller arbetstagare inom verksamhetsområdet i fråga tillfälle att uttala sig. Någon motsvarighet till detta stadgande föreslår kommittén icke i fråga om bosättningstillstånd. Detta har sin förklaring i det förhållan- det, att en utlänning, som erhåller bo- sättningstillstånd, icke är bunden till något visst verksamhetsområde.

Kommittén har icke funnit anled- ning föreslå att utlänningsnämnden skall höras, innan bosättningstillstånd

beviljas. Skälet härtill år i första hand att nämndens hörande skulle tynga handläggningen av ärenden angående bosättningstillstånd alltför mycket. Kommitténs ståndpunktstagande är också i linje med den gällande rätten; utlänningsnämnden höres icke vid be- viljande av tillstånd annat än då utre- sebeslut meddelas. Detta sammanhäng- er med reglerna om klagorätt, vartill kommittén senare skall återkomma. En avvikelse från vad som nu an- givits vara den gällande rättens stånd- punkt i fråga om utlänningsnämndens hörande i tillståndsärenden innebär kommitténs förslag beträffande med- delande av vissa lokala begränsningar i uppehållstillstånd. Som förut anförts kan en sådan begränsning, som avser ett mindre område och som gäller för längre tid, stå en direkt frihetsberö- vande åtgärd mycket nära. Så synes kunna vara fallet, även om i enlighet med kommitténs förslag en lokal be- gränsning i uppehållstillstånd ej får avse mindre område än viss kommun. Kommittén finner det med hänsyn här- till önskvärt att i förevarande avseende skapas vissa rättsskyddsgarantier för utlänningarna. Kommittén föreslår där- för, att en i uppehållstillstånd med- delad föreskrift att utlänningen icke må uppehålla sig utom viss kommun eller visst landsliskalsdistrikt ej må gälla över ett år utan att utlänningsnämn- dens yttrande inhämtas. Finner nämn- den icke behov föreligga av en så stark inskränkning i utlänningens rörelse- frihet, skall ärendet underställas Kungl. Maj:ts prövning (44 å andra st.).

Decentralisering av tillståndsärenden enligt kommitténs förslag

Ansökan

Befogenhet

för

avser .. .. länsarbetsnämnd

l

polismyndighet

i länsstyrelse (KB.)

Grund för länsstyrelses

avslagsbeslut

A . Uppehålls- tillstånd (u.-t.)

&

Bifalla Överlämna till K. B. med avstyrkande.

Överlämna till K. B. eller U. K. på grund av bristande behörig- het för polismyndig- heten.

Bifalla eller avslå el- ler ock överlämna till den centrala utlän- ningsmyndigheten

(U. K.)

Bifalla med sådan jämkning att K. B:s behörighet ej över- skrides

eller avslå

eller överlämna till

U. K.

1) Omständigheter, hänförliga till utlänningens personliga förhållan- den, av samma art som dem, som upptagits i 22 g 2) och 3) i förslaget till Ul.

2) Utresebeslut gäller för utlän- ningen. 3) Utlänningens ansökan om ar- betstillstånd har tidigare avslagits och han är för sin försörjning be- roende av detta tillstånd.

Lika med A 1—3 ovan.

sänd.—Gift.)

C. Uppehålls- och arbetstill— stånd. (u.-t. + a.-t.)

Överlämna till K. B. med avstyrkan. Överlämna till K. B. eller U. K. på grund av bristan- de behörighet för länsarbetsnämn- den.

Tillstyrka a.-t. Avstyrka a.-t.

Bifalla u.-t. + a.-t.

Överlämna till K.B. med avstyrkande av u.-t. + a.-t. (dock ej av arbetsmarknads- politiska skäl) Överlämna till K.B. med till- eller avstyr- kan av u.-t. Överlämna till K.B. eller U.K. på grund av bristande behö- righet för polismyn- digheten.

Avslå eller överläm- na till U. K. Dzo

Bifalla eller u.-t. + a.-t. men ej ettdera tillståndet el- ler ock överlämna

till U. K.

avslå

Avslå u.-t. + a.-t. eller överlämna till U. K. eller ock bi- falla u.-t. och avslå ål.-t. Avslå eller överläm-

na till U. K.

li

Länsarbetsnämndens avstyrkan el- ler (och) A 1 och 2 ovan. Lika med A 1 och 2 ovan.

Lika med A 1 och 2 ovan (Anm: Något skäl att endast bifalla ett- dera tillståndet kan icke finnas; i fråga om a.-t. bör K.B.icke över- pröva de arbetsmarknadspolitiska skälen.) Lika med A 1 och 2 ovan och (eller)

länsarbetsnämndens avstyrkan.

Lika med A 1 och 2 ovan.

Anm. I uppställningen har icke medtagits de fall, då den centrala utlänningsmyndigheten bemyndigat länsstyrelsen att avslå vissa bestämda grupper av tillståndsärenden, t. ex. ansökan om arbetstillstånd inom visst yrke.

I kommitténs direktiv framhålles

det nära samband, som förefinnes mel- lan frågan om tillstånd för utlänning att taga arbetsanställning i Sverige och frågan om tillstånd för utlänning att här utöva näring. Det erinras om att sistnämnda fråga ingår i en inom han- delsdepartementet pågående revision av näringslagstiftningen. Vidare an- föres att även inom kommittén bör denna fråga upptagas, så att efter samråd mellan dessa båda utredningar förslag kan framläggas rörande nä- ringstillstånd för utlänningar. Den i direktiven nämnda utred- ningen om en revision av näringslag- stiftningen verkställes av kommerse- rådet K. S. Matz och kommittén har haft överläggningar med denne angå- ende frågan om utlännings rätt till näringsutövning i Sverige. Kommerse- rådet Matz har beträffande denna frå- ga efter samråd med kommittén ut- arbetat en promemoria, vilken såsom bilaga (Bilaga 3) är fogad vid detta betänkande. Kommittén ansluter sig i det väsentliga till vad i promemorian anföres.

Såsom framhålles i promemorian måste lagstiftningen om utlännings rätt till näringsutövning i Sverige uppen- barligen utformas med utgångspunkt från vad som i detta avseende gäller för svenska medborgare. Det synes där- för icke vara ändamålsenligt att nu ge sig i kast med att omarbeta närings- lagstiftningen för utlänningar, när nä- ringslagstiftningen i dess helhet står inför en genomgripande reform. Denna reform torde icke kunna genomföras så

snart, att förslag i ämnet kan fram- läggas samtidigt med förslag till ny utlänningslag. Som i promemorian an- föres bortfaller därmed möjligheten till en samtidig prövning av båda lag- stiftningsfrågorna och man måste vid utarbetande av ny utlänningslag utgå från att gällande lags regler om den rätt till idkande av näring, som kan förvärvas av utlänning, tills vidare lämnas i stort sett oförändrade.

I ett särskilt avseende synas dock av kommittén föreslagna ändringar i fråga om utlänningslagstiftningen för- anleda ändringar även på näringslag- stiftningens område, vilka icke böra an- stå till dess en ny näringslag träder i kraft. ningstillstånd kommer nämligen att

Genom införandet av bosätt-

uppstå ett i viss mån ändrat läge även i vad gäller näringslagstiftningen. En utlänning, som erhåller bosättnings- tillstånd, skall enligt kommitténs för- slag i fråga om rätten att taga arbets- anställning i allt väsentligt jämställas med landets egna inbyggare, och det kan med hänsyn härtill knappast vara lämpligt, att han på ett så närliggande område som rätten att idka näring skall vara underkastad de restriktio- ner gällande näringsfrihetsförordning (NFF) föreskriver. Denna fråga göres i promemorian till föremål för en när- mare undersökning och som samman- fattning anföres där följande.

1. Bosättningstillstånd bör innefatta jämväl den rätt till näringsutövning, som avses i 5 26 mom. 1 NFF.

2. De särbestämmelser om förbud för ut- länning att driva viss näringsverksamhet. som

förutom i 526 mom. 2 NFF finnas intagnai vissa lagar och författningar, böra oförändrat bibehållas, dock bör meddelande av tillstånd åt utlänning att anordna realisation enligt 5 26 mom. 2 NFF överflyttas från Kungl. Maj:t till den centrala utlänningsmyndigheten. Tillståndstvång enligt 5 26 mom. 3 NFF bör gälla även utlänning som emått bosättnings- tillstånd och tillståndsgivningen bör överflyttas till nämnda myndighet.

3.I administrativt hänseende bör på den centrala utlänningsmyndigheten överflyttas den rätt att bevilja tillstånd till näringsutöv- ning, som enligt 5 26 mom. 1 NFF f.n. ankom- mer på Kungl. Maj:t. Denna överflyttning bör ske redan i samband med den nya utlännings- lagstiftningens ikraftträdande.

Den centrala utlänningsmyndigheten bör vid prövning av frågor om bosättningstillstånd — såvitt därvid principiella spörsmål om ut- lännings rätt till näringsutövning komma un- der övervägande — ävensom vid prövning av ärenden om utlännings rätt till näringsutöv- ning —- därest dessa ärenden överflyttas från Kungl. Maj:t till myndigheten ifråga till- föras särskild sakkunskap på det näringspo- litiska området.

Som förut anförts delar kommittén den uppfattning om lösningen av före- varande problem, som kommit till ut- tryck i promemorian. Kommittén vill tillägga, att det naturligtvis vore önsk- värt att undvika att göra ändringar i den föråldrade NFF , vilken antagligen kommer att upphöra att gälla inom en ej alltför avlägsen framtid. De nu ifrågasatta ändringarna i NFF synas emellertid icke vara av särdeles ge- nomgripande beskaffenhet, och det medför otvivelaktigt väsentliga för- delar, att på en gång få bosättnings- tillstånden även i detta avseende reg- lerade på det sätt, som funnits vara mest ändamålsenligt. Om bosättnings- tillstånden först i samband med ikraft- trädandet av en ny näringslagstiftning

skulle medföra de föreslagna närings- rättsliga förmånerna, skulle vissa icke obetydliga övergångssvårigheter upp- komma. Samtidigt med att bosätt- ningstillstånden erhålla den föreslagna betydelsen i näringsrättsligt avseende, bör enligt kommitténs mening till- ståndsgivningen enligt NFF i fråga om utlänningar överflyttas på den centra- la utlänningsmyndigheten. Ett av de skäl som tala härför är, att den cen- trala utlänningsmyndigheten, vars or- ganisation skall fastställas i samband med utlänningslagens ikraftträdande, kan samtidigt anpassas efter de nya näringsrättsliga uppgifterna.

Förslag till erforderliga ändringar i NFF har upprättats av kommerse- rådet Matz i samråd med kommittén och framlägges i detta betänkande. Motivering till ändringarna, såväl all- män som speciell, finnes i promemo- rian, till vilken kommittén hänvisar. Kommittén vill här endast påpeka, att den huvudsakliga innebörden av detta ändringsförslag är, att utlänning med bosättningstillstånd i stort sett blir likställd med svensk medborgare i fråga om rätten att här i riket idka handels- eller fabriksrörelse, hantverk eller annan hantering, som avses i NFF. Liksom andra utlänningar skall dock utlänning med bosättningstillstånd ic- ke äga idka gårdfarihandel eller använ- das till biträde vid dylik handel. För utlänning med bosättningstillstånd skall också gälla, att han icke utan sär- skilt tillstånd må verkställa realisa- tion enligt 5 26 mom. 2 st. 2 NFF eller under kringresande eller kringvandran- de idka hantverk eller annan hantering. I fråga om andra författningar, som

innehålla inskränkningar i utlännings rätt att utöva särskilda yrken eller innehava vissa befattningar, föreslås icke någon motsvarande ändring. Be- träffande utlänningar, som icke er- hållit bosättningstillstånd, skola hit- tillsvarande regler i allt väsentligt gälla oförändrade. All tillståndsgiv- ning enligt NFF beträffande utlän- ningar skall dock övertagas av den centrala utlänningsmyndigheten. Lik- som för närvarande skola ansökningar om tillstånd ingivas till länsstyrelse eller överståthållarämbetet. I över- ensstämmelse med vad som föreslås som allmän regel i fråga om tillstånds- givning enligt utlänningslagen får den centrala myndighetens beslut enligt NFF icke överklagas. _ Vidare må anmärkas, att de föreslagna ändrin-

garna föranleda en jämkning av för- ordningen den 29 december 1949 (nr 723) angående handel med skrot, lump och begagnat gods. Förslag till ändring av denna förordning framläg- ger kommittén och en närmare mo- tivering finnes i promemorian.

I direktiven för kommittén angives, att under utredningen bör närmare övervägas, huruvida frågan om nä- ringstillstånd för utlänningar bör be- handlas inom näringslagstiftningens eller utlänningslagstiftningens ram. En- ligt kommitténs uppfattning kan slut- lig ståndpunkt till denna fråga emel- lertid icke tagas, förrän klarhet vun- nits angående innehållet i de blivande reglerna om utlännings rätt att idka näring i landet.

Enligt 52 % första stycket utlännings- kungörelsen skall den som upplåter bostad åt utlänning eller som anställt , utlänning i sin tjänst inom tjugofyra

? * timmar efter det att utlänningen an- i kommit till bostaden eller tillträtt ar- l betsanställningen till polismyndigheten | l

' i orten ingiva skriftlig anmälan därom i två exemplar. Inom samma tid efter : det utlänning avflyttat från bostaden eller lämnat arbetsanställningen, skall anmälan därom enligt andra stycket i samma paragraf göras i ett exemplar. Vad nu sagts om skyldighet för den , som upplåter bostad att göra anmälan * gäller också för den som åt utlänning för övernattning upplåter annan bygg- nad än bostadsbyggnad, markområde eller annat utrymme, därvid dock för- utsättes, att upplåtelsen sker yrkes- mässigt och ej avser upplåtelse av sovplats å järnväg eller fartyg i trafik , (50 5 andra st. utlänningskungörelsen). ' Bestämmelserna i utlänningskungö- relsen om bostadsanmälan avse icke den som driver hotell eller pensionat. I stadgan den 8 juni 1917 (nr 474) ang. hotell- och pensionatrörelse (35 &) fin- nas emellertid föreskrifter, enligt vilka i stort sett samma anmälningsskyldig- het åvilar innehavare av eller förestån- dare för hotell eller pensionat. Sedan de nu nämnda anmälningarna inkom- mit till polismyndigheten, skall denna vidarebefordra det ena exemplaret av anmälan om upplåtelse av bostad eller annat utrymme till den centrala ut- länningsmyndigheten och det ena ex- emplaret av arbetsanmälan till läns- arbetsnämnden.

Länsarbetsnämnden Kap. 5. Den inre utlänningskontrollen

skall i sin tur till utlänningsmyndig- heten vidarebefordra anmälningar an- gående arbetsanställning. Om utlän- ningsmyndigheten så förordnar, skall polismyndigheten även insända an- mälan om utlännings avfiyttning till utlänningsmyndigheten (54 % utlän- ningskungörelsen, 37 & hotellstadgan).

De nu berörda bestämmelserna om bostads- och arbetsanmälan utgöra grundvalen för den inre utlännings- kontrollen. Syftet med bestämmelser- na om bostadsanmälan torde i främsta rummet vara att tillse, att utlänning icke vistas här utan uppehållstillstånd eller utanför sådant område, där han enligt meddelat uppehållstillstånd äger vistas. Vidare torde avses att sätta myndigheterna i tillfälle att veta var en utlänning befinner sig, om man skulle önska komma i förbindelse med honom. Såvitt angår de utlänningar, vilka icke äro skyldiga att vid inresan till riket lämna inreseuppgift, i främ- sta rummet danskar och norrmän, ut- gör bostadsanmälningarna den grund på vilken den centrala utlänningsmyn- digheten bygger det centrala register, som myndigheten för över utlänning- arna i riket.

Med arbetsanmälningarna avses att möjliggöra en kontroll över att utlän- ning icke tager arbetsanställning utan tillstånd resp. icke annat arbete än det, för vilket han erhållit arbetstillstånd. Arbetsanmälningarna äro även av be- tydelse för arbetsmarknadsstatistiken. Anmärkas må, att arbetsanmälan skall ske även i fråga om sådan anställning, för vilken arbetstillstånd icke erford-

ras. Till den centrala utlänningsmyn- digheten översända arbetsanmälning- ar användas på samma sätt som bo- stadsanmälningar av myndigheten för den inre kontrollen.

Bostads- och arbetsanmälningarna ha en viktig funktion att fylla som ett komplement till inresekontrollen. Det måste nämligen anses praktiskt ute- slutet att åstadkomma en fullt effek- tiv gränskontroll, men genom bostads- och arbetsanmälningarna kunna myn- digheterna erhålla kännedom om så- dana personer, som icke anmält sig hos passkontrollen eller som där fått passera utan tillräcklig granskning av sina personliga förhållanden.

Beträffande bör anmärkas, att skyldigheten att an- mäla utlännings avflyttning infördes den 19 januari 1951 genom ändringar i utlänningskungörelsen och hotell- stadgan (SFS 1951:32 och 33). Skyldig- heten har tidigare funnits men upp- hävdes genom författningsändringar den 20 juni 1947. Dessa s.k. avanmäl- ningar äro framför allt av betydelse för att den lokala polisen skall kunna veta vilka utlänningar som befinna sig

bostadsanmälningarna

inom dess område; flyttar en utlänning från en ort till en annan, erhåller näm- ligen om avanmälan icke skall äga rum polismyndigheten på den förra orten icke kännedom om flyttningen utan utlänningen kan stå kvar i denna polismyndighets register långt efter det han lämnat orten. Den centrala utlänningsmyndigheten skall däremot erhålla anmälan angående utlänning- ens nya bostad och kan därför i sitt register utan avanmälan avföra ho- nom från den gamla bostaden.

Mot de gällande reglerna om anmäl- ningsskyldighet beträffande utlänning- ar har riktats den anmärkningen, att anmälningsskyldigheten är mera om- fattande än som i själva verket är nödvändigt med hänsyn till syftet med anmälningarna. Det har också gjorts gällande, att den börda för den en- skilde, som fullgörandet av anmäl- ningsskyldigheten innebär, borde åvila utlänningarna sj älva.

Vid en undersökning av förevarande spörsmål torde en jämförelse med vissa bestämmelser om bostadsan- mälan i utländsk rätt vara av värde. Enligt den danska rätten skall an- mälan ske var gång en utlänning byter bostad. Anmälningsskyldigheten åvi- lar, när utlänningen Hyttar in i hotell e.d., värden och, när utlänningen er- håller bostad hos privatperson, såväl bostadsupplåtaren som utlänningen. Vid avflyttningen åvilar dock skyldig- heten endast bostadsupplåtaren. _ Vad den norska rätten angår föreligger anmälningsskyldighet såväl för hotell som privatpersoner som ger utlän- ningar nattlogi. _ I den finska utlän- ningsförordningen föreskrives anmäl- ningsskyldighet för bostadsupplåtare liksom ock för utlänningen själv vid ombyte av bostad. Enligt den schweiziska federala utlänningslagen gäller, att den som mot vederlag upp- låter bostad åt utlänning är skyldig att göra anmälan därom till polis- myndigheten, men den som gör det utan vederlag åligger sådan skyldig- het först om utlänningen bor hos ho- nom längre tid än en månad, veder- börande kanton dock obetaget att meddela strängare föreskrifter.

Såsom framgår av det förut anförda utgör anmälningsskyldigheten grund- valen för kontrollen av att utlännings- lagens regler om att utlännings rätt att uppehålla sig i riket och att antaga arbetsanställning efterlevas. En lätt- nad i anmälningsskyldigheten får där- för återverkningar på kontrollsyste- mets effektivitet. Vid en undersökning av möjligheten till lättnader i anmäl- ningsskyldigheten bör man med hän- syn härtill först pröva, om eftergifter äro möjliga i fråga om kontrollen. Utformningen av utlänningskontrollen är naturligtvis beroende av de politiska förhållandena i världen och måste där- för växla från tid till annan. Att under de förhållanden som nu äro rådande i någon mera väsentlig mån lätta på kontrollen i allmänhet, anser kommit- tén icke vara möjligt.

Vad angår frågan huruvida icke an- mälningsskyldigheten bör överflyttas från bostadsupplåtaren till utlänningen må anmärkas, att enligt det före år 1928 rådande systemet ålåg anmäl- ningsskyldighet i fråga om uppehålls- ort utlänningarna själva. Detta an- sågs emellertid icke vara en tillräckligt betryggande ordning. Med hänsyn till syftet med anmälningarna är det en- ligt kommitténs mening uppenbarli- gen icke lämpligt att utlänningen — som skall kontrolleras själv skall göra anmälningen.

Kommittén har övervägt att lätta anmälningsskyldigheten i fråga om bostad efter mönster av den schwei- ziska lagen. En sådan lättnad har kom- mittén också ansett eftersträvansvärd, därför att det främst torde vara i fråga om skyldigheten för den som tillfälligt-

vis upplåter bostad utan vederlag som den nuvarande anmälningsskyldighe- ten kan förefalla för vittgående under fredstid. Kommittén har emellertid an- sett, att ett generellt eftergivande av anmälningsskyldigheten i enlighet med det schweiziska systemet skulle inne- bära en så väsentlig försämring ur kontrollsynpunkt, att kommittén icke kan tillstyrka densamma. Däremot torde det i fråga om vissa särskilda kategorier av utlänningar vara möjligt att på den nu antydda vägen i viss ut- sträckning lätta anmälningsskyldig- heten. Till denna fråga återkommer kommittén i det följande.

Kommittén har undersökt om skyl- digheten att anmäla utlännings av- flyttning bör bibehållas. Denna fråga sammanhänger med spörsmålet om den lokala polisen skall föra register över utlänningarna i orten. För när- varande finnas icke några författnings- bestämmelser om att polismyndigheten skall föra utlänningsregister, men så- dana register torde likväl föras i täm- ligen stor utsträckning. Registren kun- na förefalla onödiga ur den synpunk- ten, att de innebära en dubblering av den centrala myndighetens register. Å andra sidan synes det ur ordnings- och säkerhetssynpunkt vara av värde att den lokala polisen har kännedom om vilka utlänningar som vistas i orten. Med hänsyn till den decentra- lisering av tillståndsgivningen som skett och icke minst i betraktande av den decentralisering av den nuva- rande förpassningen, som kommittén föreslår, torde det även vara av be- tydelse för de lokala myndigheterna att ha tillgång till lokala register över

utlänningarna. Ur beredskapssynpunkt synes det också vara angeläget att lokala register upprättas. Kommittén anser därför, att lokala register böra föras hos polismyndigheterna. Dessa register böra icke vara lika omfattande som det centrala registret utan det torde vara tillräckligt, om de inskränk- as till att i huvudsak endast omfatta adressuppgifter. Registerna torde i överensstämmelse med vad nu i all- mänhet tillämpas kunna uppläggas genom att på lämpligt sätt ordna in- komna bostadsanmälningar. Skola des- sa register vara av något värde, måste polismyndigheten emellertid ha till- gång till uppgifter om utlänningars avflyttning. Under den tid skyldig- het att göra avanmälan icke förelåg, förekom det på sina håll att den lokala polisen själv undersökte, om utlän- ningarna bodde kvar på de ställen de anmälts. Dessa undersökningar föror- sakade emellertid polismyndigheterna stort arbete och kunde lätt verka irri- terande för allmänheten. Kommittén fmner det med hänsyn till det anförda motiverat att bibehålla skyldigheten att anmäla utlännings avflyttning. Enligt den gällande rätten är anmäl- ningsskyldigheten lika utformad för alla utlänningar, oavsett om det är mer eller mindre angeläget att utlän- ningen i fråga är underkastad kontroll. Beträffande vissa utlänningskategorier torde emellertid behovet av kontroll icke vara så starkt som i fråga om andra och det är därför beträffande de förra, som lättnader i anmälnings- skyldigheten synas kunna övervägas. Främst gäller detta utlänningar med bosättningstillstånd. Även i fråga om

danskar och norrmän synes det kunna ifrågasättas, om icke en lättnad i an-

mälningsskyldigheten skulle kunna medgivas. Utlänningar med bosättningstill- stånd ha fått sina förhållanden grund- ligt granskade, innan tillståndet medde- las, och det kan knappast vara erforder- ligt med samma kontroll över dem som över andra utlänningar. Utlän- ningar med bosättningstillstånd kunna enligt förslaget icke underkastas några begränsningar i rätten att vistas i riket, och de skola äga frihet från arbetstillstånd. En bostadsanmälan be- träffande en utlänning med bosätt- ningstillstånd skulle knappast tjäna annat ändamål än att möjliggöra för den centrala utlänningsmyndigheten att veta var i riket utlänningen vistas. En synpunkt, som i fråga om dessa utlänningar också talar för att bo- stadsanmälningar skulle kunna und- varas, är att enligt kommitténs för- slag såsom nedan skall närmare utvecklas _ varje sådan utlänning skall vara kyrkobokförd å Viss fastig- het här i riket och att han en gång är- ligen skall inställa sig hos polismyndig- heten och uppvisa sin legitimations- handling. Vid denna inställelse kan polismyndigheten också göra anteck-

ning om utlänningens bostadsadress. . Mot ett borttagande av bostadsan- mälningarna beträffande utlänningar med bosättningstillstånd kan möjligen invändas, att om anmälningsskyldig- heten beträifande utlänningar i övrigt bibehålles, kan det bliva svårt för all- mänheten att göra skillnad mellan oli- ka utlänningar och avgöra, när an- mälningsskyldighet föreligger eller ic- '

ke. Enligt kommitténs mening torde det emellertid icke komma att dröja länge, innan allmänheten lärt sig att utlänningar med bosättningstillstånd i åtskilliga avseenden äro i en förmån- ligare ställning än andra utlänningar och om anmälningsskyldigheten i detta fall avskaffas att även i detta avseende särskilda regler gälla för dem.

Med hänsyn till vad nu anförts har kommittén kommit till den uppfatt- ningen, att den anmälningsplikt i fråga om upplåtelse av och avflyttning från bostad, varom föreskrift nu finnes i utlänningskungörelsen, icke bör gälla beträffande utlänningar med bosätt- ningstillstånd. Den anmälningsskyl- dighet, som föreligger enligt hotell- stadgan och som även gäller svenskar, anser kommittén däremot böra bibe— hållas oförändrad.

Vad angår anmälningsskyldigheten beträffande arbetsanställning synes det även i fråga om utlänningar med bo- sättningstillstånd icke vara någon an- ledning att göra någon ändring i de bestämmelser därom, som för närva- rande gälla för alla utlänningar. Även beträffande en utlänning med bosätt- ningstillstånd är en sådan anmälan av värde för arbetsmarknadsorganen för att möjliggöra en överblick över den utländska arbetskraftens fördelning.

En uppmjukning av bostadsanmäl- ningsskyldigheten beträffande danskar och norrmän torde i allmänhetens ögon förefalla önskvärd. Det anföres sålun- da, att beträffande oss så närstående folk icke i samma utsträckning som beträffande flertalet andra utlänningar torde föreligga något mera påtagligt behov av kontroll. Det torde också

förhålla sig så, att en mycket stor del av de danskar och norrmän, som uppe- hålla sig i landet, äro här endast på rent tillfälliga besök. En synpunkt som vidare förtjänar att beaktas är att ett upphävande av bostadsanmäl- ningsskyldigheten beträffande danskar och norrmän eller vissa grupper av dem skulle —— med hänsyn till den förhål- landevis stora del av utlänningsstoc- ken i landet dessa nationaliteter ut- göra medföra en avsevärd lättnad i myndigheternas registreringsarbete. Det är emellertid att märka, att dan- skar och norrmän icke lämna in- eller utreseuppgift och att bostads- och arbetsanmälningar därför utgöra den enda grund på vilken den centrala myndigheten kan bygga sin kontroll och sitt registreringsarbete. Så länge uppehållstillstånd över huvud taget kräves för medborgare i dessa länder, synes även uppgifter böra finnas, vilka kunna läggas till grund för en tillsyn över att skyldigheten att inneha uppe- hållstillstånd icke eftersättes. Det kan också nämnas, att bostadsanmälning- arna i viss mån även utnyttjas av myndigheterna i våra grannländer (mantals-, socialvårds- och polismyn- digheter). Anmärkas må, att det på grund av den starka resetrafiken med Danmark och Norge måste anses ute- slutet att påbjuda att danskar och norrmän skola lämna inreseuppgift. Inom kommittén ha rätt delade me- ningar, huruvida den nuvarande an- mälningsskyldigheten i fråga om upp- låtelse av bostad åt danskar och norr- män bör bibehållas. Kommittén vill förorda att en lättnad sker i ett sär- skilt avseende, nämligen beträffande

tillfälliga bostadsupplåtelser utan ve- derlag. I fråga om sådana upplåtel- ser till danska och norska medborgare torde det sannolikt för närvarande för- hålla sig så, att anmälan underlåtes i ett förhållandevis stort antal fall. En lättnad i fråga om anmälningsplikten för tillfälliga bostadsupplåtelser utan vederlag skulle antagligen hos allmän- heten kunna undanröja det missnöje, som den nuvarande ovillkorliga anmäl- ningsskyldigheten på sina håll visat sig framkalla. Även om en sådan lättnad måste innebära en viss försämring ur utlänningskontrollens synpunkt, torde i betraktande av att den nuvarande anmälningsplikten angående danskar ifrågavarande fall mången gång försummas försämringen i sj älva verket bliva av ringa betydelse. Det ställer sig naturligtvis svårt att draga upp en bestämd gräns för den upplåtelse som skall anses tillfällig. Kommittén vill emellertid föreslå, att om tiden icke överstiger en vecka skall upplåtelsen anses tillfällig och anmäl- ningsskyldighet icke föreligga.

Det är enligt kommitténs mening

och norrmän i

av största vikt att anmälningsskyldig- hetens fullgörande underlättas för all- mänheten. Ett förhållande som vållar allmänheten en viss olägenhet är att anmälan skall göras på särskild blan- kett. Blanketterna tillhandahållas vis- serligen utan avgift hos polismyndig- heterna, men det skulle säkerligen för allmänheten lättnad, om blanketterna funnes att tillgå även på andra ställen. Det skulle enligt kommitténs mening vara särskilt lämpligt om de tillhandahöllos på post- anstalter och kommittén vill därför

innebära en väsentlig

förorda att så sker. Starka skäl tala enligt kommitténs mening också för att anmälningarna skola kunna insän- das portofritt till polismyndigheten.

Beträffande avanmälningarna vill kommittén fästa uppmärksamheten på, att det kan föreligga svårigheter för den anmälningsskyldige att lämna vederbörliga uppgifter, när utlänningen lämnat orten. Dessa svårigheter skulle i viss mån kunna undvikas, om blan- ketten för avanmälan uppställdes efter i huvudsak samma formulär som blan- ketten för anmälan om bostadsupp- låtelse och om den utgjorde en del av den senare blanketten, vilken del gen- om perforering e.d. ginge att avskilja. Detta skulle göra det möjligt för den uppgiftsskyldige att medelst genom- skriftssystem samtidigt ifylla de för upplåtelse av bostad och avanmälan gemensamma uppgifterna. Efter ifyl- landet skulle blanketten för avanmä- lan frånskiljas och behållas av upp- giftslämnaren för att vid utlänningens avflyttning kompletteras med avflytt- ningsdag och om möjligt även den nya bostaden samt därefter ingivas till polismyndigheten.

Kommittén vill framhålla, att det i ett skärpt läge med hänsyn till rikets säkerhet kan bliva nödvändigt att utforma anmälningsskyldigheten på annat sätt än i det föregående ut- vecklats.

Som nyss nämndes förslår kommit- tén, att en utlänning med bosättnings- tillstånd skall vara kyrkobokförd här i riket. Motiveringen till att så bör vara fallet synes lämpligen böra lämnas i detta sammanhang.

Det har förut anförts att ett bosätt- ningstillstånd bör gälla, så länge ut- länningen är bosatt i riket. En utlän- ning med sådant tillstånd bör kunna lämna riket för kortvariga besök ut- omlands utan att tillståndet upphör att gälla. Upphör utlänningen att vara bosatt här, bör däremot tillståndet förfalla. Beträffande utlänning, som erhållit bosättningstillstånd redan före inresan till riket, måste i viss utsträck-

'

nings särskilda regler gälla. För honom måste tillståndet gälla även under så

lång tid som erfordras för att han skall kunna flytta hit och bosätta sig här.

Dröjer utlänningen en längre tid med att bosätta sig här i riket, torde emel- lertid tillståndet böra förfalla. Med hänsyn till de olika förhållanden, som kunna fögellgga, har kommittén an- sett det lämpligaste vara att en ut- länning, som erhållit bosättningstill- stånd före inresan till riket, har möj- lighet att dröja intill sex månader efter tillståndets beviljande med att bosätta sig här (11 å andra st. i för- ' slaget).

Den frågan uppställer sig, hur det skall konstateras, om en utlänning med bosättningstillstånd är bosatt här. Det synes av praktiska skäl uteslutet, att beträffande varje utlänning med bo- sättningstillstånd tid efter annan verk- ställa undersökning, huruvida med hänsyn till samtliga föreliggande om- ständigheter utlänningen är att anse som bosatt här. Att i gränskontrollen göra en undersökning av bosättnings- tillstånds giltighet, då utlänning efter en utlandsresa återvänder till Sverige, skulle ur olika synpunkter icke heller vara lämpligt.

En utväg kan synas vara att låta av bosättningstillstånd lämna in- och utreseuppgift i gräns- innehavare kontrollen, varefter den centrala myn- digheten på grundval av dessa upp- gifter och övriga föreliggande om- ständigheter finge pröva, om tillstån- den skulle fortfara att gälla. Danskar och norrmän äro emellertid fritagna från skyldigheten att lämna in- och utreseuppgift, och det låter sig icke gärna göra att ålägga de danskar och norrmän, som erhållit bosättningstill- stånd, en vidsträcktare anmälnings- skyldighet vid in- och utresa än deras landsmän, som icke innehava sådant tillstånd. En dylik ordning skulle även medföra en ej obetydlig arbetsbelast- ning för såväl myndigheterna i gräns- kontrollen som den centrala utlän- ningsmyndigheten. Svårigheter skulle också uppkomma att, sedan den cen- trala myndigheten konstaterat att bo- sättningstillståndet upphört att gälla, annullera det bevis om det meddelade tillståndet, som utlänningen erhållit antingen instämplat i sin legitimations- handling eller i form av en särskild handling.

Kommittén har funnit, att det skulle vara mest ändamålsenligt, om bedöm- ningen av om en utlänning skall anses bosatt här eller icke, kunde anknytas till någon särskild, lätt konstaterbar, obj ek- tiv omständighet. En sådan anknytning synes kunna ske till utlänningens kyr- kobokföring. Enligt 13 % folkbokfö- ringsförordningen den 28 juni 1946 (nr 469) skall envar som regel kyrko- bokföras i den församling, där han är bosatt, och enligt 23 & samma förord- ning skall den som från utrikes ort

inkommit i riket och blivit här bosatt senast inom fjorton dagar efter bo- sättningen göra anmälan härom för kyrkobokföring. Kyrkobokföringen i dessa fall skall hänföra sig till den fas— tighet, där vederbörande är bosatt. En utlänning, som bosatt sig i riket, skall sålunda kyrkobokföras å viss fas- tighet och denna kyrkobokföring kom- mer alltså att utgöra ett belägg för att han är bosatt här. När en utlänning har för avsikt att stadigvarande bo- sätta sig å utrikes ort, åligger honom att uttaga utvandringscertifikat och, sedan han lämnat landet, skall bevis om tid och ort för utresan (utvand- ringsbevis) tillställas vederbörande pas- tor, som avför utlänningen från för- samlingsboken. Ofta nog inträffar det dock, att en utlänning lämnar landet utan att uttaga utvandringscertifikat, ochi allmänhet kommer utlänningen då att i minst ett och stundom flera år kvarstå som kyrkoskriven i samma för- samling som förut. Vid den mantals- skrivning, som förrättas näst efter det utlänningen lämnat landet, kommer han nämligen att mantalsskrivas utan känt hemvist och först om detta även inträffar vid följande års mantals- skrivning skall han avföras från för- samlingsboken. I och med att en ut- länning saknar känt hemvist, skall han emellertid icke längre kyrkobokföras å viss fastighet utan under rubriken ”å församlingen skrivna”. En utlän- ning, som lämnar riket utan att uttaga utvandringscertifikat, kommer att upp- höra att vara kyrkobokförd å viss fastighet senast i samband med den mantalsskrivning, som förrättas när- mast efter hans utresa. Vid denna man-

talsskrivning skall det, om mantals- uppgift icke lämnats, undersökas, var utlänningen har hemvist, och om hans hemvist icke kan konstateras, skall han mantalsskrivas utan känt hemvist. Sedan mantalsskrivningen slutförts, skola av denna föranledda ändringar vidtagas i kyrkobokföringen. Har ut- länningen mantalsskrivits utan känt hemvist, skall han då kyrkobokföras under rubriken ”å församlingen skriv- na”. Konstateras det på annat sätt än genom utvandringsbevis eller vid man- talsskrivning, att utlänning icke läng- re har hemvist i riket, skall också kyrkobokföringen ändras. Till känne- tecken på att en utlänning upphört att vara bosatt här, synes man med hänsyn till det nu anförda kunna välja, att utlänningen upphört attJ yara kyr- kobokförd å viss fastighet.,

Det torde icke vara skäl att ålägga vederbörande kyrkobokförare skyldig- het att för den centrala utlänningsmyn- digheten anmäla olika åtgärder be- träffande utlännings kyrkobokföring. Detta skulle, bl.a. med hänsyn till ut- länningarnas flyttning inom riket, ver- ka allt för tyngande för såväl kyrko- bokförarna som den centrala utlän- ningsmyndigheten. Genom att be— dömningen av bosättningstillstånds giltighet uteslutande sker med hänsyn till kyrkobokföringen synes det möjligt att låta en mindre kvalificerad myndig- het än den centrala utlänningsmyndig- heten pröva om utlänningen innehar giltigt bosättningstillstånd. Kommit- tén föreslår följande system.

I det bevis om bosättningstillstånd, som instämplas i utlänningens legiti- mationshandling eller som utfärdas

som särskild handling, bör angivas, att beviset men ej bosättningstill- ståndet —— endast är giltigt under viss tid från bevisets dag, t.ex. ett år. Är utlänningen vid utgången av denna ' tid kyrkoskriven å viss fastighet i ; riket, skall han äga rätt till nytt bevis. _ Är han däremot icke kyrkoskriven å viss fastighet i riket, skall bosättnings- tillståndet anses förfallet och nytt be- vis givetvis icke utfärdas. Bevis bör utfärdas av lokal polismyndighet. För , denna myndighet kan det knappast möta några svårigheter, att hos läns- byrå för folkbokföringen, lokal skatte- myndighet eller pastorsämbete genom en enkel förfrågan konstatera, om ut- länningen är kyrkobokförd å den fas- tighet han uppgiver. Som regel torde något skriftligt bevis om kyrkobok- föringen icke böra krävas. En fördel med den årliga förnyelsen av bevisen om bosättningstillstånd synes vara att därvid också kan prövas, om legitima- tionshandlingen fortfarande är giltig, och vidare kan då också göras anmälan om utlänningens bostad. Om vad som förekommit synes polismyndigheten

böra lämna uppgift till den centrala utlänningsmyndighetens utlänningsre- gister.

Med det angivna systemet kunna bå- de myndigheter och enskilda utan svå- righet konstatera, om en utlänning giltigt bosättningstillstånd. Utlänningarna få själva ett intresse av att deras kyrkobokföring blir veder- börligen ordnad, och detta är ur det allmännas synpunkt av stort värde. Som det nu är, förekommer det näm- ligen icke så sällan, att utlänningar söka undandraga sig kyrkoskrivning, innehar och man har länge eftersträvat en bättre ordning härutinnan. Bestämmelser om kyrkobokföringens betydelse för innehavare av bosätt- ningstillstånd torde kunna upptagas i tillämpningskungörelsen till utlän- ningslagen. Det synes emellertid vara nödvändigt att en utlänning, som bc- viljas bosättningstillstånd, av myndig- heterna på lämpligt sätt underrättas om innehållet i dessa bestämmelser. Särskilt gäller detta naturligtvis för utlänning, som beviljas tillstånd före inresan till riket.

Kap. 6. Utlännings avlägsnande ur riket m. 111.

A. Gällande rätt

Ul skiljer mellan tre former för ut- lännings avlägsnande från riket, av- visning (4 kap.), förpassning (5 kap.) och utvisning (6 kap.). Avvisningen innebär som framgår av benämningen, att utlänningen vid ankomsten till riket hindras att inresa. Har utlän- ningen tillåtits komma in i landet, äro formerna för hans avlägsnande prin- cipiellt förpassning eller utvisning. Skiljelinjen mellan avvisningen och de båda andra instituten är emeller- tid icke så skarp, eftersom avvisning även kan ske inom kortare tid efter ut- länningens ankomst till riket. Under det att utvisningen avser brottslingar, lösdrivare och andra utlänningar, som på grund av asocialitet icke äro önsk- värda här i riket, är syftet med förpass- ningen att avlägsna utlänningar, som icke äro asociala men som av andra skäl, företrädesvis immigrationspoli- tiska, icke kunna få vistas här. Utvis- ningen skiljer sig från förpassningen också däri, att den är kringgärdad med särskilt starka garantier med obliga- toriskt förhör hos länsstyrelse och obe- gränsad fullföljdsrätt för utlänningen till högsta domstolen, medan förpass- ningen är avsedd att vara ett mera summariskt förfarande. Anledningen till denna skillnad är, att det vid till- komsten av 1927 års lag med dess före- skrifter om tillstånd och kontroll av olika slag ansågs önskvärt med en enklare procedur än utvisning, då frå- ga uppstode om avlägsnande av utlän- ning, som under sitt uppehåll i riket i

ett eller annat avseende uraktlåtit att ställa sig till efterrättelse dessa före- skrifter, i främsta rummet genom att uppehålla sig här utan pass, uppehålls- tillstånd eller visering, där detta er- fordrades. De omständigheter som i dylikt fall vore av betydelse för frågan om en utlännings avlägsnande ansågos ej vara av den beskaffenhet, att de fordrade en mera ingående undersök- ning; de krävde i regel ett skälighets- bedömande, som lämpligast tillhörde administrativ myndighet 1. Utvisningsbeslut skall enligt 34 % Ul innehålla förbud för utlänningen vid äventyr av straff att återvända till Sverige utan särskilt tillstånd. Sådant tillstånd meddelas jämlikt 38 a 5 av Kungl. Maj:t eller, såvitt fråga är om kort besök för angelägenhet av synnerlig vikt, av den cen- trala utlänningsmyndigheten. Beträf- fande förpassningsbeslut gäller enligt 28 %, att det skall, när särskild anled- ning därtill föreligger, innehålla förbud för utlänningen att återvända till riket, med mindre han, där visering ej er- fordras, före ankomsten till riket er- hållit uppehållstillstånd. Ett avvis- ningsbeslut kan däremot icke för- ' bindas med förbud för utlänningen att återvända till Sverige.

De omständigheter, som kunna ut- göra grund för avvisning, angivas i 19 & Uli sju moment. Momenten l)—3) avse utlänningar, som på grund av kriminalitet eller eljest av sociala skäl

1 Prop. nr 198/1927 sid. 56.

icke äro önskvärda här i riket. Momen- ten 4)——6) innehålla sådana avvisnings- grunder, som avse åsidosättande av utlänningslagens ordnings- och kon- trollföreskrifter angående inresan. Mo- mentet 7) gäller utlänning, som ut- visats men som återvänder utan veder- börligt tillstånd. Enligt 1 mom. må avvisning ske av utlänning, som är zigenare eller som uppenbarligen har för avsikt att söka sitt uppehälle ge- nom bettlande eller att under vandring från ort till annan vinna sin utkomst genom utförande av musik, förevisan- de av djur eller annan dylik sysselsätt- ning. Enligt 2 mom. må utlänning av- visas, om han har för avsikt att här i riket söka sitt uppehälle samt det skä- ligen bör antagas, att han saknar möj- | '

lighet att här ärligen vinna sin försörj- ning. Avvisning må enligt 3 mom. ske beträffande utlänning, som varit dömd för förfalsknings-, tjuvnads-, bedrä- geri- eller förskingringsbrott eller för häleri eller gjort sig skyldig till yrkes- mässigt hasardspel, yrkesmässigt övan- de av otukt, utnyttjande av annans otuktiga levnadssätt eller yrkesmäs- sigt bedrivande av olovlig in- eller ut- försel av varor och som skäligen kan antagas komma att här i riket fortsätta sådan brottslig eller osedlig verksam- het. Reglerna i 4—7 mom. torde icke behöva angivas mer än ovan skett.

De tre första momenten i 19 å ha sin motsvarighet i utvisningsbestämmel- serna (31 å), ehuru utvisningsgrunder- na äro betydligt mera omfattande. Denna skillnad fanns redan i 1914 års lag och motiverades då på följande sätt:1

1 Prop. nr 42/1913 sid. 129.

Emellertid lärer det icke gå för sig att göra avvisningsinstitutet tillämpligt i fråga om samtliga de grupper av invandrare, vilka äro att beteckna såsom icke önskvärda. Den sum- mariska karaktär, som är utmärkande för sist- nämnda institut, medgiver icke detsammas ut- sträckande till sådana fall, där prövningen av en invandrares egenskaper och förhållanden kräver mera ingående undersökning; dylika fall äro att utreda och avgöra enligt de för ut- visningsförfarandet gällande former. Däremot bör den enklare och snabbare avvisningsproce- duren lämpligen komma till användning, där de omständigheter, vilka anses böra föranleda utlännings avlägsnande från riket, äro mer omedelbart i det yttre framträdande, så att det är jämförelsevis lätt att utan allt för vid- lyftig efterforskning konstatera deras tillvaro.

Ul skiljer mellan två slag av utvis- ning vilka pläga benämnas vanlig ut- visning (31 g) och politisk utvisning (37 5). I den föregående framställning- en har tagits sikte på den vanliga ut- visningen.

Politisk utvisning grundas därpå, att det med hänsyn till rikets säkerhet eller eljest i statens intresse är påkallat att utvisning äger rum.

Vanlig utvisning kan enligt 31 å Ul äga rum i fråga om fem grupper av utlänningar. Den första gruppen (1 mom.) omfattar zigenare ävensom den som beträdes med lösdriveri eller bettlande och den som under vandring från ort till annan söker sin utkomst genom utförande av musik, förevisan- de av djur eller annan dylik sysselsätt- ning. Den andra gruppen (2 mom.) av- ser dem som göra sig skyldiga till yrkesmässigt hasardspel, yrkesmässigt övande av otukt eller utnyttjande av annans otuktiga levnadssätt. Enligt 3 mom. kan den utvisas, som inom lop- pet av de närmast förflutna två åren

här i riket genom utslag, som äger laga kraft, dömts för gårdfarihandel eller biträdande vid dylik handel eller för förbrytelse mot gällande bestäm- melser om tillverkning av brännvin eller försäljning av vin eller spritdryc— ker eller olovlig befattning i andra fall med sådana drycker eller eljest för olov- lig in- eller utförsel av varor eller för det han utan vederbörligt tillstånd här i riket under kringresande eller kring- vandrande idkat hantverk eller annan hantering. I 4 mom. upptages som ut- visningsgrund vissa här i riket ådömda bestraffningar eller sakerförklaringar ochi 5 mom. bestraffningar utomlands. Enligt 4 mom. förutsättes, att det ådömda straffet skall vara av viss svårhetsgrad, i allmänhet straffarbete eller ock fängelse ej under sex månader, och vidare att gärningens beskaffenhet föranleder till antagande att fara av hans vistelse i riket kan uppstå för allmän säkerhet, ordning eller sedlig- het. Enligt 5 mom. skall det vara fråga om frihetsstraff för brott, varför enligt lagen om utlämning av förbrytare ut- lämning må ske. I de båda sistnämnda momenten uppställas vidare vissa tids- gränser. Enligt 4 mom. skall utvis- ningsförhör hållas inom sex månader från det utlänningen frigivits eller ut- skrivits från fångvårdsanstalt, eller om han fått villkorlig dom eller Straffri- förklarats, inom ett år från det utslaget I fråga om he- straH'ning utomlands gäller, att den skall hava ådömts eller utlän- skall hava avtjänat den- samma inom de närmast förflutna vann laga kraft.

ningen

fem åren. Grunderna till förpassning angivas

i 25 och 26 åå Ul. Enligt 25 & äro för- utsättningarna, att utlänning uppe- håller sig här utan vederbörlig legiti- mationshandling eller utan att, där så erfordras, innehava visering eller up- pehållstillstånd. Den centrala utlän- ningsmyndigheten må då meddela för- ordnande, att utlänningen ofördröjli- gen eller inom viss tid skall avresa från riket vid äventyr att han, därest han ej avreser, skall förpassas ur riket. I 26 & upptages som grund till förpass- ning, att utlänning i annat avseende än varom i 25 5 är fråga uraktlåter att ställa sig till efterrättelse vad i utlänningslagen eller med stöd därav blivit föreskrivet eller mot bättre vetande lämnar oriktig uppgift vid fullgörande av anmälningsskyldighet eller eljest i ansökningsårende, var- om är stadgat i denna lag eller i författning som med stöd därav utfärdats. Förpassning enligt denna paragraf må dock icke meddelas utan att särskilda skäl därtill före- ligga.

Beslutanderätten tillkommer vid av- visning som regel polismyndighet, vid politisk utvisning Kungl. Maj:t, vid vanlig utvisning länsstyrelse och vid förpassning den centrala utlännings- myndigheten. Med hänsyn till den följande framställningen skall här vi- dare nämnas, att polismyndighets be- slut om avvisning i motsats till övriga beslut om utlännings avlägsnande ur riket går i verkställighet utan hinder av förd klagan.

I samband med genomgången av formerna för utlännings avlägsnande ur riket jämlikt utlänningslagen synes ock böra anmärkas, att en utlänning,

lagen, kan hemsändas (jfr 31 & tredje stycket Ul).

som fallit fattigvården till last eller omhändertagits jämlikt barnavårds-

B. Kommitténs förslag

Förändringar i formerna för utlännings avlägsnande ur riket. Införande av

återkallelse av uppehålls- och bosättningstillstånd.

? I direktiven för kommittén framhål- ; ningen, att det icke finnes anledning les önskvärdheten av att söka åstad- komma en förenkling av lagens syste- matiska uppbyggnad och det betonas ningen och utvisningen överensstäm- isamband därmed huru invecklat kom- ma däremot därutinnan, att åtgärden plex utlänningslagens regler om ut- vidtages först sedan utlänningen vis-

att söka sammanföra avvisning med de båda andra instituten. Förpass-

lännings avlägsnande ur riket för när- tats någon tid i landet, och i fråga om varande utgöra. dessa institut synes det därför finnas Frågan huruvida en förenkling av anledning att undersöka, om icke ett reglerna om utlännings avlägsnande sammanförande skulle kunna ske. ur riket skulle kunna ske genom sam- De skäl, som från början varit grun- manförande av några av de olika in- den till skillnaden mellan förpassning stituten undersöktes av 1943 års ut- och utvisning och för vilka redogörelse länningssakkunnigal. De sakkunniga lämnats här ovan, synas nu knappast funno emellertid, att de särskilda för- vara bärande. Med införandet av för- utsättningarna för de olika institutens passningen avsågs att åstadkomma ett tillämpning gjorde, att ett samman- enklare och snabbare förfarande än förande svårligen kunde ske. Det vore utvisning, men utvecklingen har blivit uppenbart, uttalade de sakkunniga, sådan, att förpassningsförfarandet i att avvisningsinstitutet intoge en sär- allmänhet icke är enklare eller snab- ställning i förhållande till övriga insti- bare än utvisningsproceduren. Vad tut. Att förena förpassningen med ut- åter angår de andra skälen för för- visningen vore icke heller lämpligt, då passningen, nämligen att de omstän- den centrala utlänningsmyndigheten digheter, som i dylikt fall vore av be- borde ha kvar den möjlighet att dif- tydelse, icke fordrade en så ingående ferentiera reaktionen mot här icke undersökning, synes detta icke heller önskvärda utlänningar, som förpass- överensstämma med verkliga förhål- ningsinstitutet erbjöde. landet. De i 25 & Ul upptagna förpass- Kommittén finner i likhet med 1943 ningsgrunderna förefalla visserligen va- ärs utlänningssakkunniga det vara up- ra av sådan beskaffenhet, att det skulle penbart, att avvisningsinstitutet in- vara enkelt att pröva deras förbanden- tager en sådan särställning i förhål— varo. Emellertid sker i praxis i förpass- lande till utvisningen och förpass- ningsärenden enligt 25 & icke endast en 11944 års betänkande sid. 25. prövning av om utlänningen i fråga

saknar legitimationshandling, visering eller uppehållstillstånd, utan det prö- vas också, om icke i förekommande fall främlingspass bör utfärdas för honom eller om han icke bör erhålla uppehålls- visering eller uppehållstillstånd. Här- igenom blir det ofta nog en minst lika omfattande undersökning av utlänningens förhållanden som i ut- visningsärenden. Beträffande förpass- ningen enligt 26 å Ul är att märka att denna paragraf har en vid avfatt- ning, som täcker skilda situationer. Då de olika omständigheter, som kunna utgöra grund för utvisning, äro tämli- gen noggrant avgränsade i lagen, synes behovet av rättsskydd för utlänningen vara mera framträdande vid tillämp- ning av 26 & än vid utvisningen.

1943 års utlänningssakkunniga ha såsom ett skäl mot ett sammanförande av de olika formerna för att avlägsna en utlänning ur landet anfört, att den centrala utlänningsmyndigheten borde ha möjlighet att differentiera reaktio- nen mot här icke önskvärda utlän- ningar. Härmed torde de sakkunniga bland annat ha åsyftat, att vid för- passningen utlänningen kan föreläggas att avresa omedelbart eller efter viss tid och att förbud kan men icke behö- ver meddelas för utlänningen att åter- vända,—medan vid utvisningen utlän- ningen måste utre'sa så gott som ome- delbart och icke äger återvända utan tillstånd av Kungl. Maj:t eller i vissa fall av den centrala utlänningsmyndig- heten. Det kan emellertid ifrågasättas, om förekomsten av olika institut verk- ligen är en förutsättning för den nämn- da differentieringen. Om utvisningen och förpassningen sammanfördes till ett

institut, kunde vid tillämpningen av detta myndigheterna lämnas fria hän- der att utforma sitt beslut om utlän- nings avlägsnande ur riket i enlighet med de bestämmelser, som nu gälla för de olika instituten. 1 fall som motsvara den nuvarande utvisningen skulle så- lunda utlänningen, när skäl därtill förelåge, kunna föreläggas att först efter viss tids förlopp avresa ur landet och det vore icke nödvändigt att med- dela förbud mot återresa. Förenas ut- visning och förpassning till ett institut, behöver detta icke innebära att samma förfarande alltid blir tillämpligt.

Ett sammanförande av utvisningen med förpassningen skulle vara till för- del ur den synpunkten att det skulle innebära en avsevärd förenkling av lagen. Detta synes också kunna ske utan att ofördelaktigt inverka på än- damålsenligheten och tydligheten.

Enligt nuvarande ordning ha olika myndigheter att besluta om utvisning och förpassning, och häri kan ligga ett motiv till att upprätthålla två institut. Sammanföres befogenhet att besluta i ärenden av båda slagen till en myn- dighet, föreligger emellertid icke detta motiv. Som den föregående framställ- ningen giver vid handen, skulle det då medföra vissa praktiska fördelar att sammanföra utvisningen med förpass- ningen. Kommittén vill förutskicka, att kommittén såsom kommer att närmare utvecklas i det följande föreslår den ändringen av rätten att besluta i förevarande ärenden att, ehuru beslutanderätten skall fördelas mellan olika myndigheter, denna för- delning ej följer den nuvarande skilje- linjen mellan förpassning och utvisning.

;

Vid bedömande av förhållandet mel- lan utvisning och förpassning måste uppmärksammas, att kommittén enligt vad som anförts i samband med diskussionen om införande av icke tidsbegränsade tillstånd — funnit införandet av dylika tillstånd förut- sätta, att tillstånden kunna brytas på annat sätt än genom utvisning på nuvarande grunder. Detta kunde ske antingen genom en utvidgning av utvisningsgrunderna i gällande lag eller genom införande av stadgande att dylika tillstånd kunna återkallas för skärpning av villkoren för utlän- ningens fortsatta vistelse eller ock genom en kombination av dessa båda alternativ. Vilken väg som skall väljas, torde böra tagas upp till närmare undersökning i detta sammanhang.

En utvidgning av möjligheten att bryta upp tillstånd innebär, att andra omständigheter än de nuvarande ut- visnings- eller förpassningsanledning- arna skola få läggas till grund för ett beslut om återkallelse eller utvisning. Frågan är då, vilka omständigheter detta bör vara. Som förut nämnts bör en utlänning med bosättningstillstånd få stanna i landet oavsett växlingarna i det befolkningspolitiska eller arbets- marknadspolitiska läget. Först om han missköter sig, bör tillståndet kun- na återkallas eller utlänningen kunna avlägsnas ur landet. Varje slag av misskötsel, hur ringa den än är, bör självfallet icke kunna föranleda en sådan åtgärd. Förutsättningen bör vara, att utlänningen misskött sig i sådan grad, att han kan sägas hava ådagalagt, att han icke lämpar sig för fortsatt bosättning i landet; han har

icke visat sig motsvara det förtroende som meddelande av bosättningstill- stånd innebär. De nya grunderna böra därför ansluta sig till utvisningsskälen i gällande lag och innebära en utbygg- nad av dessa. De komma däremot icke att stå så nära förpassningsgrunderna. Detta ligger i sakens natur beträffande de i 25 & Ul angivna fallen och beträf- fande 26 & följer det av det förhållan- det, att villkor eller begränsningar icke skola kunna anknytas till bosättnings- tillstånd och att innehavare av dylika tillstånd skola vara fritagna från ar- betstillstånd.

Införande av en möjlighet att åter- kalla tillstånd skulle ur vissa synpunk— ter vara fördelaktigt. När en utlänning med bosättningstillstånd missköter sig men misskötseln icke är så grov att han omedelbart bör avlägsnas ur lan- det, kan det vara lämpligt att myndig- heterna ställa honom under noggran- nare uppsikt än som kan åvägabringas, om han har bosättningstillstånd. Till ett sådant tillstånd kunna ju icke några villkor eller begränsningar an- knytas. Det skulle därför vara ända- målsenligt, om tillståndet kunde ut- bytas mot ett tidsbegränsat uppehålls- tillstånd. Ett dylikt utbyte kan ske vid återkallelse men icke vid utvisning eller förpassning. Även i fråga om van- liga uppehållstillstånd synes det finnas skäl som tala för möjligheten till åter- kallelse. Behovet av återkallelse kan föreligga i det fall, att man skulle vilja förkorta tillståndstiden eller ställa ut- länningen under uppsikt, därför att han icke sköter sig så som han bör. Genom befogenheten att återkalla bo- sättnings- eller uppehållstillstånd skul-

le myndigheterna också erhålla en möjlighet att giva en utlänning, som iakttagit ett mindre gott uppförande, en allvarlig varning, innan den mera radikala åtgärden att avlägsna honom ur riket tillgripes.

I detta sammanhang synes böra nämnas, att ifråga om de i 25 5 Ul av- sedda fall givetvis icke finnes något utrymme för en återkallelse. Beträf- fande 26 & Ul skulle det däremot ur samma synpunkter som i fråga om vanlig utvisning vara av värde med en möjlighet till återkallelse.

Det måste uppmärksammas, att önskemålet att kunna skärpa kontrol- len över en utlänning, som erhållit uppehållstillstånd, skulle kunna till- godoses utan införande av återkallelse, om myndigheterna i stället ägde be- fogenhet att ändra villkor i ett tillstånd eller tillägga nya villkor. Några be- stämmelser härom innehåller icke gäl- lande lag. En ändring av villkor i uppe- hållstillstånd kan i sak nästan vara det- samma som en återkallelse jämte med- delande av nytt tillstånd. Den skillna- den föreligger dock, att vid en ändring av villkoren i tillstånd utlänningen har kvar sin rätt att uppehålla sig i riket den tid, som bestämts i det ursprung- liga tillståndet, medan återkallelsen innebär att detta tillstånd upphör att gälla. Beträffande utlänning med bo- sättningstillstånd är att märka, att enligt kommitténs förslag sådant till- stånd icke skall kunna förknippas med några villkor. Skall behovet av att kunna skärpa kontrollen över en ut- länning med bosättningstillstånd kun- na tillgodoses, måste det därför ske genom möjligheten att återkalla till-

ståndet och meddela nytt uppehålls- tillstånd med erforderliga förbehåll och begränsningar. I fråga om utlän- ningar med uppehållstillstånd skulle det emellertid enligt kommitténs me- ning vara lämpligt att i vissa särskilda fall såsom en lindrigare åtgärd än åter- kallelse kunna anknyta nya villkor och begränsningar till tillstånden. Vad som i främsta rummet synes önskvärt är att av säkerhetsskäl kunna tillägga eller skärpa en föreskrift om lokal be- gränsning.

Vad som kan anföras emot ett in- förande av möjligheten att återkalla tillstånd är givetvis, att tillstånden icke komma att giva utlänningarna en så tryggad ställning i landet som förefaller önskvärt. Det måste emeller- tid beaktas, att endast utlänningens individuella förhållanden och icke all- mänt immigrationspolitiska skäl få vara grund för återkallelse. Grunderna till återkallelse måste liksom grunderna för förpassning och utvisning vara tyd- ligt angivna i lagen. Det är enligt kom- mitténs uppfattning också givet, att en återkallelse, som till sina verk- ningar för utlänningen står en utvis- ning eller förpassning mycket nära, i samma mån som dessa åtgärder måste i fråga om förfarandet vara förbunden med tillfredsställande rättssäkerhets- garantier för utlänningarna.

Som av det nu anförda torde framgå finner kommittén övervägande skäl tala för att möjligheten till återkallelse av bosättnings- och uppehållstillstånd införes i utlänningslagen . Frågan är då, om grunderna för utvisning sam- tidigt böra utvidgas. Det förtjänar uppmärksammas, att det visat sig

föreligga ett praktiskt behov av att kunna ur landet avlägsna en utlänning under den första uppehållstillstånds— fria tiden, även om han icke gjort sig skyldig till misskötsamhet av sådan jämförelsevis svårartad beskaffenhet som nu förutsättes för utvisning; en- ligt gällande lag kan han då icke avlägsnas ur landet förrän för honom inträtt skyldighet att inneha uppe- hållstillstånd. Nu anförda förhållan- den synas tala för att i varje fall i fråga om utlänningar utan uppe- hållstillstånd sådan misskötsamhet som skall vara grund för återkallelse jäm- väl upptages som utvisningsgrund. Även beträffande utlänningar med uppehålls- eller bosättningstillstånd har kommittén funnit det vara mest ändamålsenligt, att ifrågakomna miss- skötsamhet upptages som grund till såväl utvisning som återkallelse. Detta innebär, att myndigheterna, när denna misskötsamhet föreligger, få valrätt mellan återkallelse och utvisning, en som ur myndigheternas synpunkt är till fördel. Detta resul- tat, att myndigheterna vid lindrigare former av misskötsamhet från ut- länningarnas sida böra kunna välja mellan utvisning och återkallelse, för- anleder osökt den frågan, om det icke finnes skäl att införa en liknande valrätt vid de grövre fall av missköt- samhet, som de nuvarande utvisnings- grunderna utgöra. Denna fråga har kommittén funnit böra besvaras jakan- de. Man skulle därigenom slippa ifrån den svåra gränsdragningen mellan så- dan misskötsamhet, som endast bör föranleda utvisning, och sådan som även bör kunna leda till återkallelse.

anordning

Myndigheterna skulle vid förekom- mande fall av misskötsamhet icke bliva så strängt bundna utan skulle få bättre möjlighet att vidtaga den för varje fall lämpligaste åtgärden. - Det nu anförda synes äga motsvarande till- lämpning i fråga om de i 26 5 Ul av- sedda fall.

Sedan kommittén nu dragit upp grundlinjerna för införandet av åter- kallelse, återstår att se huru återkallel- sen inverkar på frågan om en samman- slagning av förpassningen med utvis- ningen. Återkallelsen kommer som för- ut berörts att bliva ett alternativ till utvisningen men även till förpassning enligt 26 % Ul. Den gemensamma möj- ligheten till återkallelse synes vara ett skäl för att sammanslå dessa förpass- ningsfall med utvisningen. Den om- ständigheten att återkallelse icke kan ifrågakomma i fall enligt 25 & synes icke vara ett så vägande skäl emot ett sammanförande av utvisning med för- passning, att det kan väga upp de väsentliga fördelar som enligt vad förut anförts ett sådant sammanfö- rande ur andra synpunkter skulle innebära. Kommittén föreslår därför, att förpassningen sammanslås med utvisningen till ett institut, för vilket kommittén förordar benämningen ut- visning.

Förhållandet mellan grunderna för av-

visning och utvisning. Beträffande förhållandet grunderna för avvisning och utvisning

enligt gällande rätt må till en början erinras om vad 1943 års utlännings- sakkunniga anfört häroml. I ett ytt- 1 1944 års betänkande sid. 26—27.

mellan

rande hade föreslagits, att 19 5 3) i den dåvarande utlänningslagen skulle er- hålla en allmännare avfattning av sådan innebörd, att avvisning skulle få ske av utlänning som straffats för brott, vilket enligt den svenska strafflagen vore att anse som grovt och tillika av det slag att utlämning av förbrytare skulle kunnat ske med tillämpning av 1913 års lag angående utlämning av förbrytare. Med anled- ning härav framhöllo de sakkunniga, att avvisning, som beslutas av polis- myndighet, nödvändigtvis måste inne- bära ett summariskt förfarande och att beslutet måste gå i verkställighet utan hinder av anförda besvär. Med hänsyn härtill borde avvisningsinstitutet icke göras tillämpligt annat än i fråga om sådana grupper av utlänningar, beträf- fande vilka på grund av de givna stad- gandena beslut omedelbart kunde med- delas. Avvisningsinstitutets karaktär medgåve, ansågo de sakkunniga, icke detsammas utsträckande till sådana fall, där prövningen av en utlännings egenskaper och förhållanden krävde en mera ingående undersökning; dylika fall borde utredas och avgöras enligt övriga för utlänningars avlägsnande ur riket gällande former. De i lagen angivna avvisningsgrunderna borde därför vara sådana, att det i regel vore lätt för vederbörande gränsmyndighet att konstatera huruvida avvisnings- anledning förelåge. Härav följde, att enligt de sakkunnigas uppfattning lag- rummets kasuistiska avfattning borde bibehållas. De sakkunniga framhöllo vidare, att av förarbetena till stadgan- det i 19 Q 3) framginge, att detsamma avsåge att förhindra inresa i riket av

internationella förbrytare, som begått mynt- och sedelförfalskning, rån, tjuv- nad och alla slag av bedrägeri, inklusive falskt spel. Att utvidga stadgandet till att avse även sådana som begått mord, dråp eller liknande brott, skulle enligt de sakkunnigas mening innebära en principiell ändring i bestämmelsens syfte. Beträffande spioner, sabotörer och liknande torde för avvisningsin- stitutets tillämpning förutsättas en prövning av omständigheterna vid brottets begående, en prövning som svårligen kunde verkställas i de former som gällde för avvisningsärendenas handläggning.

I yttrande över de sakkunnigas för- slag anförde utlänningsnämnden, att det kunde ifrågasättas, huruvida icke avvisningsanledning borde anses före- ligga även i vissa andra fall, då utlän- ning blivit dömd för grövre brott. Nämnden påpekade därvid, att utvis- ning på grund av brott kunde ske i långt större utsträckning än avvis- ning. I andra yttranden uttalades, att starka skäl talade för en generell av- fattning av ifrågavarande stadgande, och det föreslogs bl. a., att ådömd ur- bota bestraifning skulle bliva avvis- ningsgrund.

De nu nämnda ändringsförslagen av- visades emellertid av föredragande de- partementschefen i 1945 års proposi- tion med förslag till utlänningslag m.m.1 Departementschefen uttalade därvid, att såväl tanken att bringa avvisningsgrunderna att mera full- ständigt motsvara grunderna för van- lig utvisning som förslaget att giva ifrågavarande stadgande en generell 1 Prop. 259 sid. 78.

avfattning syntes honom icke tillräck- ligt beakta avvisningens egenskap att vara ett summariskt förfarande, som icke medgåve en mera ingående pröv- ning.

Under förarbetena till 1947 års för- längning av utlänningslagen framhöll utlänningskommissionen att det vore önskvärt, att avvisningsbestämmel- serna utformades på sådant sätt, att under fredstid ordnings-, säkerhets- och sedlighetssynpunkter icke skulle nödvändiggöra bibehållandet av det för den legala resandetrafiken betung- ande viseringstvånget. Kommissionen ansåg därför, att den kasuistiska ut- formning, som momenten 1—3 i 19 5 hade, icke vore tillfredsställande. Be- stämmelserna fyllde icke uppgiften att möjliggöra ett hejdande vid gränsen av icke önskvärda individer. Kommis- sionen ville därför ifrågasätta, om det icke vore ändamålsenligt, att bestäm— melserna erhölle en mera allmänt hål- len avfattning. Därest detta icke an- såges lämpligt, därför att avvisnings- bestämmelserna skulle tillämpas av underordnade lokala myndigheter, ville kommissionen i likhet med utlännings- nämnden förorda, att avvisningsgrun- derna bringades att mera fullständigt motsvara grunderna för utvisning jäm- likt 31 5. Det syntes nämligen kommis- sionen opraktiskt att först låta en ut- länning, som i utlandet ådömts visst strängare straff, inkomma i riket för att sedermera vidtaga en mera omständlig procedur för hans avlägsnande.

I propositionen nr 297 till 1947 års riksdag fann föredragande departe- mentschefen (sid. 27) de av utlännings- kommissionen föreslagna komplette-

ringarna av avvisningsgrunderna i 19 & förutsätta en genomgripande omarbet- ning av berörda stadganden i utlän- ningslagen. Då därtill det praktiska be- hovet av lagändringen icke vore mera betydande, ansåge departementsche- fen, att denna fråga borde tills vidare anstå för att upptagas i samband med en allmän revision av utlänningslagen .

Vid undersökningen av föreliggande fråga måste man enligt kommitténs uppfattning utgå från den principiella skillnaden mellan avvisningen och ut- visningen; med avvisningen avses att hindra en icke önskvärd utlänning att inkomma till riket, medan utvisningen tjänar till att ur landet avlägsna en utlänning, som redan inkommit och vars fortsatta vistelse här befinnes vara icke önskvärd. Denna principiella skill- nad mellan instituten skulle också teo- retiskt sett kunna ha sin motsvarighet i fråga om grunderna för instituten på så sätt, att medan grunderna för av- visning endast kunna innefatta vad som förekommit före inresan, borde såsom utvisningsgrund allenast upp- tagas omständigheter som inträffat efter inresan. I praktiken är det emel- lertid enligt kommitténs mening icke möjligt att draga skiljelinjen mellan de olika grunderna på detta sätt. Inrese- kontrollen kan icke vara så noggrann, att man kan uppmärksamma alla de omständigheter, som kunna göra en utlänning icke önskvärd i landet. För att därför förhindra att en icke önsk- värd utlänning skall få möjlighet att kvarstanna i riket, om han blott lyc- kats passera gränskontrollen utan att hans icke-önskvärdhet observerats, bö-

ra tydligen utvisningsgrunderna även omfatta sådana förhållanden, som före- legat vid inresan men då icke iakt- tagits. Å andra sidan måste härvidlag den synpunkten uppmärksammas, att det är ett allvarligare ingrepp mot en utlänning, att han avlägsnas ur riket, sedan han kommit in i detta och vistats här någon tid, än att han avvisas vid gränsen. Särskilt om utlänningen varit länge i landet, kan det framstå som obilligt att utvisning äger rum på grund av en omständighet, i fråga om vilken det icke gärna kunde riktats någon be- fogad invändning mot att den lagts till grund för en avvisning. Ju längre tid en utlänning varit i landet desto star- kare skäl synas därför böra krävas för hans utvisning.

Det kan ifrågasättas, om icke även andra avsteg måste göras från den nyss antydda teoretiska skiljelinjen mellan grunderna för avvisning och utvisning. Inresekontrollen måste —— särskilt med hänsyn till de livliga för- bindelserna med våra nordiska grann- länder vara summarisk och får icke lägga för stora hinder i vägen för rese- trafiken. Eftersom det ligger i sakens natur, att det ej sällan blir beroende på tillfälligheter, om det vid inresan kan konstateras, att en utlänning är att anse som icke önskvärd i landet, kan det kanske göras gällande, att det icke är mycket mening att upprätta en kontroll i detta avseende. Som nyss nämnts är emellertid avvisningen ett mindre ingrepp för den enskilde än en utvisning, och det är vidare betydligt enklare för myndigheterna att verk- ställa en avvisning än en utvisning. Om det därför vid den mera summaris-

ka gränskontrollen kan konstateras, att en utlänning är att anse som icke önskvärd i landet, är det ändamåls- enligare att han avvisas än att han släppes in i landet för att sedan, genom ett omständligare förfarande, utvisas. Ur denna synpunkt sett bör avvis- ningen omfatta alla sådana omständig- heter som föreligga redan vid inresan och som göra att en utlänning framstår som icke önskvärd i landet, även om sannolikheten för att en dylik omstän- dighet skall upptäckas vid inresan ej är så stor. Den reservationen vill kom- mittén dock göra, att det med hänsyn till att avvisningen måste vara en sum- marisk procedur, som handhaves av en gränsmyndighet, icke är lämpligt att som avvisningsanledning upptaga omständigheter, vilkas bedömande krä- ver en ingående prövning av de före- liggande förhållandena. I anslutning härtill bör framhållas, att sådana om- ständigheter, som inträffat under ut- länningens uppehåll här i riket och som kunnat läggas till grund för ett utvisningsbeslut men som icke föran- lett utvisning, icke böra utgöra avvis- ningsgrund, om utlänningen efter att ha lämnat riket återvänder hit. Har en utlänning dömts för ett brott här i riket, synes det ändamålsenligaste vara, att det i utvisningsförfarandets former prövas, om han skall få stanna i landet. Anses han icke böra utvisas, synes det icke finnas något skäl till att han, efter ett besök eller en vistelse utomlands, skall vid sin återkomst på grund av denna dom kunna genom den summariska avvisningsproceduren hindras att komma in i landet.

Från denna princip, att vid ett brott

här i riket utvisning men icke avvis- ning bör ifrågakomma, synes av prak- tiska skäl en avvikelse påkallad i fråga om brott, som företrädesvis förövas under färd från det ena landet till det andra, nämligen yrkesmässigt bedri- vande av olovlig in- och utförsel av varor. Även i fråga om sådana asociala beteenden med ofta internationell ka- raktär som yrkesmässigt hasardspel, yrkesmässigt övande av otukt eller ut- nyttjande av annans otuktiga levnads- sätt anser kommittén det riktiga vara, att avvisning kan äga rum oberoende av om gärningen skett inom eller utom riket.

Förhållandet mellan grunderna för avvisning och utvisning i Ul överens- stämmer icke med de här anförda syn- punkterna utan väsentliga skillnader föreligga. Med hänsyn till dessa för- hållanden har kommittén funnit det nödvändigt att underkasta den nuva- rande lagens avvisnings- och utvis- ningsgrunder en tämligen genomgri- pande omarbetning. I fråga om utvis- ningen har en sådan omarbetning —— som den tidigare framställningen ger vid handen varit påkallad jämväl av införandet av institutet återkallelse.

Avvisning.

I fråga om avvisningsanledningarna ha de i det föregående anförda syn- punkterna på förhållandet mellan av- visning och utvisning utgjort den grund, på vilken kommittén byggt sitt förslag (17 5). Även i andra avseenden än som föranletts av nämnda synpunk- ter ha avvisningsgrunderna jämkats. Vid förslagets utarbetande har kom-

mittén också sökt komma ifrån den nuvarande kasuistiska utformningen. Den nya avfattningen täcker i huvud- sak de nuvarande avvisningsgrunder- na; i fiera avseenden föreligga utvidg- ningar, ehuru även i något avseende grunderna kommit att begränsas. Bland utvidgningarna må nämnas, att utlänning skall kunna avvisas, om det med hänsyn till hans före- gående verksamhet eller eljest skä- ligen bör antagas, att han kommer att här i riket bedriva sabotage, spio- neri eller olovlig underrättelseverksam- het (17 ä 8). En närmare redogörelse för de förändringar i förhållande till Ul, som kommitténs förslag i fråga om de särskilda avvisningsgrunderna in- nebär, kommer att lämnas i special- motiveringen.

I detta sammanhang synes emeller- tid böra upptagas ett spörsmål av mera principiell natur. Det bör övervägas, huruvida de i lagen stadgade avvis- ningsgrunderna böra gälla även för utlänningar, som vid ankomsten till riket äro försedda med visering, uppe- hålls- eller bosättningstillstånd. Utlän- ningen kan ha erhållit uppehålls- eller bosättningstillstånd medan han befun- nit sig utomlands eller också under en tidigare vistelse i riket. Beträffande utlänning, som erhållit visering, stad- gas i Ul, att han icke må avvisas på annan grund än att han uraktlåter att vid ankomsten till riket fullgöra i 3 g föreskriven anmälningsskyldighet eller vid fullgörande därav mot bättre ve- tande lämnar oriktig uppgift. Som motiv till detta stadgande har anförts, att det icke är lämpligt, att en lokal polismyndighet efter summarisk pröv-

ning avvisar en utlänning, som efter grundlig prövning av annan svensk myndighet redan erhållit tillstånd att inresa, och detta motiv synes fort- farande äga giltighet. Det kan ifråga- sättas, om icke liknande skäl kunna åberopas för att begränsa tillämp- ligheten av avvisningsgrunderna be- träffande utlänningar med uppehålls- eller bosättningstillstånd. Så har dock såvitt angår uppehållstillstånd icke skett i gällande lag.

Frågan är vilka av kontrollföre- skrifterna i 2 kap. i förslaget, som böra tillämpas på utlänningar med bosätt- nings- eller uppehållstillstånd. Det sy- nes vara självfallet, att man måste kunna konstatera utlänningens identi- tet och med hänsyn härtill böra be- stämmelserna om legitimationsskyl- dighet samt om skyldighet att på be- gäran lämna polismyndighet upplys- ningar gälla även för dessa utlänningar. Det är också tydligt, att skyldighet att vid inresan vara försedd med arbets- tillstånd bör kunna föreskrivas i fråga om utlänningar med uppehållstillstånd men icke beträffande utlänningar med bosättningstillstånd. Enligt Ul gälla stadgandena om viseringsskyldighet även för utlänningar, som erhållit up- pehållstillstånd, och någon anledning att göra ändring härutinnan föreligger icke. Beträffande utlänningar med bo- sättningstillstånd kan det möjligen ifrågasättas, huruvida dessa icke i det- ta avseende böra vara underkastade samma regler som utlänningar med uppehållstillstånd. emellertid funnit, att så icke bör vara fallet (4 å andra st. och 17 5 andra st. i förslaget) och skälen härtill äro i

Kommittén har

huvudsak följande. Orsaken till en föreskrift om visering är, att man av säkerhetsskäl eller arbetsmarknadspo- litiska skäl vill hindra att utlänningar hemmahörande i ett visst land komma in i Sverige utan att vara förhands- prövade. En utlänning med bosätt- ningstillstånd skall emellertid vara grundligt prövad, och hans uppehåll här skall vara bedömt med hänsyn till såväl rikets säkerhet som läget på arbetsmarknaden.

Vad härefter angår spörsmålet om det för utlänningar med uppehålls- el- ler bosättningstillstånd finnes skäl till begränsning av tillämpligheten av de avvisningsgrunder, som avse fall av kriminalitet eller annan asocialitet, må erinras om att dylika tillstånd i motsats till visering icke innebära nå- gon tillåtelse att inresa. Den under- sökning av utlänningars förhållanden, som äger rum vid tillståndsprövningen, måste emellertid vara betydligt grund- ligare än den som sker i viseringsför- farandet. Har därför en utlänning vid tillståndsprövningen blivit godkänd för vistelse här, bör han enligt kommit- téns mening icke i gränskontrollen kun- na hindras inresa på grund av sådana omständigheter, som bliva föremål för bedömande under tillståndsprövning- en, d.v.s. kriminalitet eller annan aso- cialitet. Har en avvisningsgrund upp- kommit först efter det att utlänningen erhållit sitt tillstånd, vore det kanske principiellt icke oriktigt att använda avvisning. Emellertid synes det vara ur praktisk synpunkt lämpligare i fråga om utlänningar med uppehålls- eller bosättningstillstånd att i gränskontrol- len icke företaga någon undersökning

av förefintligheten av nämnda avvis- ningsgrunder. Upptäckes det oaktat en sådan avvisningsgrund av gräns- myndigheten, synes ett utvisningsför— farande böra igångsättas. Skulle den omständighet, som utgör avvisnings- grund, vara av så allvarlig art, att ut- länningen icke gärna kan tillåtas att fritt inresa, torde utlänningen av gränsmyndigheten böra tagas i förvar i avbidan på utvisning. Förekommer anledning till antagande att utlänning kommer att här i riket bedriva sabo- tage, spioneri eller olovlig underrättel- severksamhet, synes han dock höra av- visas, även om han erhållit uppehålls- tillstånd.

Från de nu anförda synpunkterna på frågan om en begränsning av till- lämpligheten av avvisningsgrunderna för utlänningar med uppehålls- eller bosättningstillstånd har kommitténs förslag utarbetats (17 5 andra och tredje st.).

Beträffande ordningen för pröv- ningen av avvisningsfrågor överens- stämmer kommitténs förslag i allt vä- sentligt med den gällande rätten. Lik- som hittills skall sålunda som regel beslut om avvisning meddelas av polis- myndighet. I vissa fall, i huvudsak överensstämmande med den gällande rätten, skall dock avvisningsärende prövas av den centrala utlänningsmyn- digheten. Den nyss antydda generella avfattningen av avvisningsgrunderna har ansetts nödvändiggöra en bestäm- melse om att närmare anvisningar till ledning för polismyndigheterna vid tillämpning av dessa grunder skola ut- färdas av den centrala utlänningsmyn- digheten (18 & tredje st.).

Grunderna för utvisning och återkallelse.

Kommittén har -— som förut an- förts funnit, att den nuvarande för- passningen hör förenas med utvis- ningen enligt 31 å Ul till ett institut, vilket kommittén vill benämna utvis- ning. (När i det följande användes be- nämningen utvisning, förstås därmed denna nya utvisning, såvida icke sär- skilt angives att det är fråga om utvis- ning enligt gällande rätt eller politisk utvisning.) Denna utvisning bör ut- formas så, att myndigheterna få valrätt mellan de olika former för utlännings avlägsnande ur riket, som kunna an- vändas enligt ettvart av de nuvarande båda instituten. Kommittén föreslår därför, att beslut om utvisning skall innehålla åläggande för utlänningen att ofördröjligen eller inom viss tid av- resa från riket vid äventyr att han, därest han ej avreser, skall avlägsnas ur riket (26 5 första st. i förslaget). Vidare föreslås, att utvisningsbeslut, när anledning därtill föreligger, skall innehålla förbud för utlänningen vid äventyr av straff att återvända till riket, såvida han icke före ankomsten hit erhållit visering eller uppehållstill- stånd (26 å andra st.). I fråga om ett dylikt återreseförbud har kommittén ansett, att det skulle vara av värde om dess giltighet kunde begränsas till viss tid. Någon möjlighet härtill erbjuder icke gällande lag. Myndigheterna skulle emellertid genom befogenheten att tidsbegränsa återreseförbudet få bättre möjlighet att anpassa reaktionen mot en utlänning, som misskött sig, efter vad omständigheterna i det särskilda fallet påkalla. En sådan befogenhet skulle också vara värdefull ur den syn-

punkten, att de förteckningar över ut- visade personer, som upprättas till ledning för inresekontrollen, lättare skulle kunna hållas aktuella och däri- genom bliva mindre omfattande än för närvarande. Dessa synpunkter ha för- anlett kommittén att föreslå, att åter- reseförbud må begränsas till viss tid (26 5 andra st. sista punkten).

Har en utlänning med uppehålls- tillstånd erhållit arbetstillstånd, bör vid återkallelse av uppehållstillståndet som regel arbetstillståndet även upp- höra att gälla. Det bör nämligen vara möjligt för myndigheterna att efter en återkallelse helt omreglera vill- koren för utlänningens fortsatta vistel- se här i riket. —— Kommittén vill i detta sammanhang anmärka, att kom- mittén icke funnit anledning till änd- ring i den i Ul (17 %) stadgade möjlig- heten att återkalla arbetstillstånd (25 % lagförslaget).

Av den betydelse, kommittén givit åt återkallelse av uppehålls- ellerbosätt- ningstillstånd, följer att nytt tillstånd (med strängare villkor, på kortare tid) kommer att givas efter det återkallelse skett; skall utlänning avlägsnas ur riket, bör nämligen icke återkallelse utan utvisning användas. Någon be- stämmelse om meddelande av nytt tillstånd efter återkallelse av tidigare tillstånd har emellertid icke ansetts behövlig i lagen. I de fall då beslut om återkallelse meddelas av annan myn- dighet än som har att pröva frågan om nytt tillstånd, kan det under den tid, som föriiyter mellan återkallelsen och prövningen av tillståndsfrågan in- träffa omständigheter som giva vid handen att utlänningens fortsatta vis-

telse här icke är önskvärd. Under så- dana förhållanden bör naturligtvis nytt tillstånd icke meddelas. Är det å andra sidan från början klart att utlänningen bör avlägsnas ur riket, bör såsom nyss nämnts tillståndet icke återkallas utan utvisning beslutas.

Frågan om vilka omständigheter som skola utgöra grund för återkallelse och utvisning har flera gånger berörts i den föregående framställningen. Kom- mittén har därvid funnit, att såsom grunder böra upptagas de nuvarande utvisnings- och förpassningsanledning- arna samt även främst med hänsyn till det av bosättningstillståndens in- förande föranledda behovet av ökade möjligheter att bryta upp tillstånd lindrigare former av misskötsamhet än de nuvarande utvisningsskälen. Utvis- ning eller återkallelse av uppehålls- eller bosättningstillstånd skall alterna- tivt kunna ske i samtliga dessa fall utom i dem som motsvara förpass- ningen enligt 25 5 U]. Jämväl i ett annat fall, som kommittén nu vill beröra, finnes icke något utrymme för återkallelse.

Enligt 37 % Ul må Konungen, där sådant av hänsyn till rikets säkerhet eller eljest i statens intresse finnes på- kallat, förordna om utvisning av ut- länning. Detta stadgande har kommit- tén upptagit i 32 5 av sitt förslag. Före- ligger emellertid det fall att en utlän- ning bedriver verksamhet av sådan art, att den kan medföra allvarligt men för rikets säkerhet, torde det vara ändamålsenligt att även den centrala utlänningsmyndigheten till- erkännes befogenhet att meddela be- slut om utvisning (23 5 tredje stycket

jämfört med 27 5 i förslaget). Det torde vara uppenbart, att man icke kan inskränka sig till att återkalla uppehålls- eller bosättningstillståndet för en utlänning, som bedriver verk- samhet av nu avsedd beskaffenhet.

Då sådana omständigheter icke före- ligga, att utvisning enligt nyss berörda bestämmelser bör äga rum, kan med hänsyn till rikets säkerhet dock före- ligga skäl att flytta en utlänning med uppehållstillstånd till annan del av riket. Har uppehållstillståndet med- delats utan förbehåll, erfordras för än- damålet att en lokal begränsning an- knytes till detsamma. Det kan också förhålla sig så, att ett uppehållstill— stånd från början meddelats med lokal begränsning men att det sedan visar sig, att denna begränsning icke är ändamålsenlig, därför att det just inom det område, där utlänningen äger vistas, ur säkerhetssynpunkt kan vara olämpligt att han uppehåller sig. Föreskrivande av andra villkor än lokala begränsningar kan också vara påkallat för att ur säkerhets- synpunkt skärpa kontrollen över en utlänning. I nu avsedda fall synes böra finnas möjlighet att anknyta nya villkor och begränsningar till uppehållstillståndet, vars giltighetstid skall vara oförändrad. Stadgande i ' ämnet har upptagits i 22 å andra styc- ket i förslaget.

Det ligger i sakens natur, att det måste vara starkare skäl för utvisning än för återkallelse. Enligt kommitténs ;' mening bör därför återkallelse vara den primära åtgärden och utvisning endast tillgripas, om återkallelse i förening . med en skärpning av villkoren för ut-

länningens fortsatta vistelse här icke är en tillräcklig reaktion mot denne; utvisning bör användas, om samhällets intresse påkallar att utlänningen ge- nast avlägsnas ur riket. Dessa syn- punkter utgöra bakgrunden till den ut- formning hithörande bestämmelser fått i förslaget. I 22 % upptagas de omstän- digheter, som kunna utgöra skäl för återkallelse, medan i 23 & första stycket angives vad som i de 22 & nämnda fall ytterligare fordras för att utvisning skall få ske.

Grunderna för återkallelse äro enligt förslaget dels vad som motsvarar för- passningsskålen i 26 % Ul [22 5 1) i för- slaget], dels utomlands ådömda be- straffningar [22 g 2)] och dels vad som kan kallas allmän misskötsamhet [22 Q 3)]. Vidare har i enlighet med vad förut anförts såsom grund för ändring av villkor i uppehållstillstånd i 22 å andra stycket upptagits hänsyn till rikets säkerhet.

Det kan vara föremål för delade me- ningar om ett uppehålls- eller bosätt- ningstillstånd bör kunna återkallas eller utvisning beslutas på grund av en omständighet, som inträffat utom- lands. Har den inträffat efter tillstån- dets beviljande vid ett besök, som ut- länningen gjort utomlands, är det självfallet, att så bör kunna ske. Men har den inträffat innan tillståndet meddelades, kan det göras gällande, att eftersom utlänningen icke misskött sig sedan han erhöll tillståndet, det icke finnes anledning att vidtaga någon åt- gärd mot honom. Enligt kommitténs uppfattning kan man i likhet med vad nu gäller för utvisningen icke draga en skiljelinje mellan omständigheter,

som inträffat före och efter tillståndets meddelande. Förbises vid tillstånds- prövningen en omständighet, som om den varit känd skulle utgjort hinder för beviljande av tillståndet, bör den, när den upptäckes, kunna föranleda att tillståndet återkallas eller att ut- visning sker. Det är dock självfallet att liksom i fråga om den nuvarande utvisningen den tid, som förflutit sedan omständigheten inträffade, är av allra största betydelse.

Av utomlands inträffade omständig- heter synas i främsta rummet böra uppmärksammas utomlands ådömda bestraffningar. Den i 31 5 5) Ul an- vända bestämningen, att det skall vara fråga om frihetsstraff för brott, varför utlämning enligt gällande lag må äga rum, synes kommittén lämplig, och kommittén föreslår därför, att den upptages även i den nya lagen. I de fall, då utlämning icke må ske för ett brott, synes detta icke heller böra ut- göra grund för utvisning eller återkal- lelse. Kommittén föreslår vidare, att den nuvarande tidsgränsen av fem år bibehålles.

Såsom förut anförts skall utvidg- ningen av möjligheten att bryta upp meddelade tillstånd tillgodoses genom att såsom utvisnings- och återkallelse- grund upptagas lindrigare former av misskötsamhet. Även de nuvarande utvisningsgrunderna utgöras huvud- sakligen av olika former av missköt- samhet. Till viss del är det fråga om sådana omständigheter, som inträffat utom riket. Till den del de nuvarande utvisningsgrunderna avse misskötsam- het här i riket blir det endast en grad- skillnad mellan dem och de nytill-

komna grunderna. Detta vida fält av misskötsamhet här i riket, som sålunda skall utgöra grund för återkallelse och utvisning, kan uppenbarligen icke an- givas i lagen med en sådan kasuistisk metod som i Ul användes för utvis- ningsgrunderna. För att täcka hela det område som avses torde det vara nöd- vändigt att i lagen begagna en allmän- nare formulering. Vid utformningen av en dylik är det svårt att åstadkom- ma en skarp gräns nedåt, så att icke alltför ringa förseelser eller obetydlig misskötsamhet bliva grund för åter- kallelse. Enligt kommitténs uppfatt- ning skall det för att ett meddelat uppehålls- eller bosättningstillstånd skall få brytas upp vara fråga om sådan misskötsel, att man därav är berättigad att draga den slutsatsen, att utlänningen icke kan eller icke vill anpassa sig efter den här i riket gäl- lande ordningen. En dylik misskötsam- het kan föreligga utan att man kan peka på något brott som bevis för att utlänningen icke anpassar sig; utlän- ningens livsföring kan bevisa detta. Med hänsyn till det nu anförda föreslår kommittén att såsom grund för åter- kallelse och i andra hand även för ut- visning i lagen angives, att utlänningen genom sin vandel eller livsföring eller sina gärningar ådagalagt, att han icke kan eller icke vill anpassa sig efter den här i riket gällande ordningen [22 g 3) i lagförslaget]. För att närmare klar- lägga bestämmelsens innebörd har kommittén i en följande paragraf [24 å andra st.] exemplifierat den missköt— samhet som åsyftas. Kommittén vill framhålla, att å ena sidan exemplifi- eringen icke kan vara uttömmande

utan att även andra former av miss- skötsamhet än där angives skall kunna föranleda utvisning eller återkallelse, och att å andra sidan i de i exemplen angivna fallen icke finnes grund för sådan åtgärd, om icke den allmänna förutsättningen — att utlänningen åda- galagt att han icke kan eller icke vill anpassa sig efter den här i riket gällan- de ordningen är för handen.

Som nyss nämnts bör för utvisning föreligga starkare skäl än för återkal— lelse. I fråga om de utvisningsfall som motsvara 26 & Ul skall enligt kommit- téns förslag samma förutsättning för utvisning gälla som i den nuvarande lagen för förpassning, nämligen att sådan åtgärd endast må användas, när särskilda skäl äro därtill. I fall som avses i 22 Q 2) och 3) av förslaget föreslår kommittén, att utvisning må ske, om genom utlänningens fortsatta vistelse i riket kan antagas uppstå fara för allmän ordning, säkerhet eller sed- lighet. En liknande föreskrift finnes i 31 å4) Ul.

I fråga om utlänning, som äger vistas i riket utan uppehållstillstånd, bör en- ligt kommitténs mening i tillämpliga delar samma utvisningsgrunder gälla som beträffande andra utlänningar. Det ligger emellertid i sakens natur, att det med hänsyn till den korta tid nu avsedda utlänningar vistats i riket för utvisning icke bör fordras så starka skäl som för andra utlänningar (jfr 24 5 första st. i förslaget).

Beträffande utlänning med bosätt- ningstillstånd måste övervägas, huru- vida samma grad av misskötsamhet skall vara tillräcklig för utvisning som för utlänning utan sådant tillstånd

eller om det med hänsyn till att utlänningar med bosättningstillstånd skola ha en säkrare ställning i landet skall vara misskötsamhet av grövre beskaffenhet. Kommittén anser, att den säkrare ställning som avses för utlänningar med bosättningstillstånd bör leda till, att de icke utvisas annat än om starkare skäl föreligga än be- träffande utlänningar utan sådant till- stånd. Beträifande fall som avses i 22 g 2) och 3) i förslaget har kommittén (23 5 första st.) angivit detta på det sättet, att den förut nämnda faran för allmän ordning, säkerhet eller sedlighet skall beträffande utlänningar med bo- sättningstillstånd vara att anse som allvarlig eller eljest synnerliga skäl till utvisning föreligga. För återkallelse av bosättningstillstånd har kommittén ic- ke föreslagit någon motsvarande skärp- ning av förutsättningarna. Uppenbart är emellertid, att återkallelse icke får användas för att på en omväg nå samma resultat som med en direkt utvisning.

Vid prövning av fråga om återkallel- se av tillstånd eller utvisning i fall, där såsom grund för åtgärden åberopas om- ständighet som avses i 22 åförsta styc- ket av lagförslaget, bör liksom i mot- svarande fall av förpassning och ut- visning enligt den nuvarande lagen gälla, att skälig hänsyn skall tagas till utlänningens levnads- och familjeför- hållanden samt till längden av den tid han vistats i riket. Något utrymme för sådant hänsynstagande finnes givetvis icke i de fall som upptagas i 22 5 andra stycket samt 23 å andra och tredje styckena av lagförslaget. Härmed över- ensstämma 25 och 37 åå Ul.

I samband med genomgången av grunderna för utvisning och återkal- lelse vill kommittén framhålla ange- lägenheten av att vid utformningen av förfarandet i utvisnings- och åter- kallelseärenden aktgives på att utlän- ningens rättsskydd blir behörigen till- godosett.

Ordningen för prövningen av frågor om utvisning och återkallelse av uppehålls- och bosättningstillstånd.

Enligt gällande rätt tillkommer som förut nämnts beslutanderätten i för- passningsärenden den centrala utlän- ningsmyndigheten och i vanliga ut- visningsärenden länsstyrelse.

Innan förpassningsbeslut meddelas skall, om ej ärendet är synnerligen brådskande, den centrala utlännings- myndigheten i andra fall än där utrese- beslut tidigare meddelats inhämta ytt- rande från utlänningsnämnden (46a & Ul). Nämnden äger hålla förhör med utlänningen (50 å andra st.). Över den centrala myndighetens förpassnings— beslut må utlänningen endast klaga i det fall, att nämnden ej avgivit ytt- rande eller nämnden eller någon dess ledamot yppat avvikande mening. Klagan föres hos Konungen och prövas i statsrådet (47 5).

I utvisningsärenden skall enligt 33 å Ul länsstyrelsen alltid hålla förhör med utlänningen. Över länsstyrelsens beslut i utvisningsärenden må utlän- ningen fullfölja talan till högsta dom- stolen (35 å).

I 1944 års betänkande föreslogs, att beslutanderätten i utvisningsärenden skulle överföras från länsstyrelserna

till den centrala utlänningsmyndig- heten. Som skäl härför anfördes 1, att den centralisering av vissa utlännings- ärenden, som genomfördes 1937, visat sig lämplig och ägnad att åstadkomma en snabbare och mera enhetlig behand- ling av ärendena. Såsom en särskild anledning betecknades, att den centra- la myndighetens under årens lopp sam- lade erfarenheter om bedömandet av såväl allmänna utlänningsproblem som enskilda utlänningars förhållanden gen- om en dylik överflyttning bättre kunde utnyttjas.

Detta förslag mötte skarpa gensagor i åtskilliga av remissyttrandena2 och i 1945 års proposition med förslag till utlänningslag m.m. avvisade föredra— gande departementschefen förslageta. Departementschefen åberopade till stöd härför bland annat, att då det icke borde ifrågakomma att uppdraga åt den centrala utlänningsmyndigheten att vara förhörsorgan, utan skyldig- heten att hålla förhören fortfarande borde åvila länsstyrelserna, även be- slutanderätten alltjämt syntes höra tillkomma dessa. Beslutanderättens överförande till den centrala utlän- ningsmyndigheten skulle enligt de- partementschefens mening medföra omgång och tidsutdräkt. För upprätt- hållandet av enhetlighet i tillämpning- en av lagens bestämmelser om förut- sättningarna för vanlig utvisning vore, uttalade departementschefen vidare, besvärsrätten till högsta domstolen tillfyllest.

I fråga om befogenheten att besluta

1 Sid. 25. 2 Prop. 259/1945 sid. 69—72. 3 Prop. 259/1945 sid. 77.

i ärenden angående utvisning och åter- kallelse vill kommittén till en början framhålla, att vissa omständigheter tala för att den centrala utlänningsmyndig- heten tillerkännes denna befogenhet. Den centrala myndigheten är i allmän- het mera kvalificerad att handlägga dessa ärenden än de lokala myndig- heter som eljest kunna komma i fråga. Det kan också framhållas, att den cen— trala myndigheten, som handhar den allmänna kontrollen över utlänningar- na, i helt annan utsträckning än andra myndigheter har möjlighet till en all- män överblick över hela utlännings- frågan och därigenom även har bättre förutsättningar att bedöma jämväl dessa ärenden. Som högsta tillstånds- beviljande myndighet är den centrala utlänningsmyndigheten naturligtvis i särskilt hög grad ägnad att handhava befogenheten att återkalla tillstånd. Ge- nom en handläggning hos den centrala myndigheten skapas också förutsätt- ningar för en fast och enhetlig praxis. I många utlänningsärenden, icke minst i frågor om politiskt flyktingskap, måste ett hänsynstagande ske till politiska för- hållanden i främmande stater, vilket svårligen kan äga rum vid en handlägg- ning hos lokal myndighet.

Å andra sidan äro naturligtvis åt- skilliga nackdelar förknippade med en handläggning hos den centrala myndig- heten. Den garanti för rättssäkerheten, som anses ligga i en muntlig förhand- ling inför den beslutande myndigheten, därvid den mot vilken förfarandet rik- tas har tillfälle att bemöta och granska vad som anföres mot honom, är svå- rare att åstadkomma vid en central än en lokal handläggning. Skall avgöran-

det i alla utvisnings- och återkallelse- ärenden ligga hos den centrala myndig- heten, blir det bland annat på grund av den arbetsbörda, som föranledes av förhören, icke möjligt för denna beslu- tande myndighet att hålla dessa utan förhören måste äga rum inför annan myndighet. Ärendena måste då av- göras på skriftligt material och häri ligger en avgjord försämring ur rätts- säkerhetssynpunkt. Det får icke heller förglömmas, huru mycket gynnsam— mare det ur kostnadssynpunkt ställer sig med ett förhör inför en lokal myn- dighet. Det bör vidare framhållas, att en icke ringa del av de nuvarande för— passnings— och utvisningsärendena tor- de vara av enkel beskaffenhet och icke kräva en prövning av en så kvalificerad myndighet som den centrala; en sådan prövning innebär då onödig omgång och tidsutdräkt.

En handläggning av utvisnings- och återkallelseärenden hos lokal myndig- het skulle för ett stort antal ärenden innebära att högre myndighet icke an- litades än som ärendenas beskaffenhet påkallar och den skulle medföra en välbehövlig lättnad i den centrala myndighetens stora arbetsbörda. Pröv- ningen av ärendena skulle kunna ske snabbare. Framför allt skulle emeller- tid en lokal handläggning vara till för- del med hänsyn till möjligheterna att snabbt och utan omgång anordna en muntlig förhandling inför den beslu- tande myndigheten med de rättssäker- hetsgarantier detta innebär. Enhetlig- heten i tillämpningen kan även vid en handläggning hos lokala myndigheter tillgodoses genom den gemensamma besvärsinstansen och om den centrala

utlänningsmyndigheten blir besvärs- instans, kan myndigheten ha ledningen av utlänningspolitiken även på detta område.

Av det anförda torde framgå, att det vid prövning av frågan, huruvida en centraliserad eller decentraliserad handläggning av utvisnings- och åter- kallelseärenden skall anordnas, är av stor vikt att taga ställning till spörs- målet, huruvida vid ärendenas pröv- ning en muntlig förhandling skall äga rum eller ej. Denna fråga upptager kommittén till närmare behandling i ett följande kapitel (kap. 8) och såsom där utvecklas är det i främsta rummet i ärenden enligt 22 5 första stycket och 23 % första stycket, som det finnes an- ledning att hålla förhör. Beträffande dessa ofta svårbedömda ärenden utgör därför önskemålet att på ett enkelt sätt kunna anordna förhör ett synnerligen starkt skäl för en handläggning hos lokal myndighet. Samma skäl gör sig däremot icke gällande i fråga om utvis- ningsärenden enligt 23 & andra stycket i förslaget.

Trots de fördelar som äro förknip- pade med att förhör med utlänningen hålles inför lokal myndighet synas vissa ärendens beskaffenhet påkalla, att prövningen likväl sker hos den centra- la utlänningsmyndigheten. Sålunda tor- de, oavsett vad som åberopas som grund för en utvisning eller återkallelse, de ärenden, där fråga är om politiskt iiyktingskap,icke lämpligen böra hand- läggas av annan myndighet än den centrala, såvida icke påståendet up- penbarligen är oriktigt. Likaså torde en prövning hos den centrala myndig- heten vara att föredraga i de fall, som

avses i 22 å andra och 23 g tredje styc- ket i förslaget, där bedömningen ofta torde vara mycket ömtålig och över huvud av sådan art att den icke lämp- ligen bör ske hos lokal myndighet. Vi- dare synas de i 22 5 1) av förslaget av- sedda fallen, d.v.s. de som ha sin mot- svarighet i 26 & Ul, i allmänhet äga sådant samband med den centrala myndighetens och kontrollerande verksamhet, att de böra

tillståndsgivning

handläggas av denna.

Beträffande de ärenden enligt 23 å andra stycket i förslaget, där fråga icke är om politiskt iiyktingskap, föreligger som ovan framhållits i allmänhet icke något behov av muntligt förhör. Dessa ärendens beskaffenhet synes vara så- dan, att vissa enklare ärenden skulle kunna handläggas av lokal myndig- het medan de mera komplicerade böra prövas av den centrala myndigheten. Emellertid är en annan omständighet av betydelse för bedömande av spörs- målet, hos vilken myndighet ärendena böra handläggas. Frågan om en utlän- ning skall utvisas enligt 23 5 andra stycket, därför att han saknar uppe- hållstillstånd eller giltig legitimations- handling står nämligen i mycket nära samband med frågan om utlänningen skall erhålla uppehållstillstånd eller främlingspass. Det är därför mest än- damålsenligt att samma myndighet, som prövar om utlänningen skall be- viljas uppehållstillstånd eller erhålla främlingspass, Också prövar om ut- länningen skall utvisas ur riket. Fråga om utlänning skall erhålla svenskt främlingspass kan endast avgöras av den centrala utlänningsmyndigheten och det är endast i de fall, då grunden

till den ifrågasatta utvisningen är att utlänningen saknar uppehålls- eller bo- sättningstillstånd, som en handlägg- ning hos lokal myndighet bör kunna äga rum. Är lokal myndighet behörig att avslå ansökan angående uppehålls- tillstånd för en utlänning, bör lokal myndighet också kunna pröva fråga om hans avlägsnande ur riket på den grund att han icke har tillstånd att vistas här. Särskilt i de fall, då utrese- beslut gäller, synes det icke finnas an- ledning, att den centrala myndigheten skall pröva ärendet. Den centrala myn- digheten har då en gång bestämt, att utlänningen skall avlägsnas ur landet, och själva utvisningsärendet blir där- för, såvida icke utlänningen gör gäl- lande politiskt flyktingskap, av enkel beskaffenhet; det är närmast att be- trakta som en verkställighet av det tidigare beslutet.

Med hänsyn till det nu anförda har kommittén funnit sig böra draga föl— jande huvudlinjer för ärendenas för- delning mellan den centrala och de lo- kala myndigheterna. Samtliga ärenden, där utlänningen gör gällande politiskt flyktingskap och där detta påstående icke är uppenbarligen oriktigt, böra prövas av den centrala utlänningsmyn- digheten. Även andra ärenden, som avse tillämpning av 22 g 1) och samma paragraf andra stycket samt 23 & tredje stycket i förslaget böra avgöras av den centrala utlänningsmyndigheten, me- dan lokal myndighet bör handlägga ärenden som gälla tillämpning av 22 5 2) och 3) i förslaget. I fråga om ärenden enligt 23 5 andra stycket bör en fördelning ske mellan den centrala utlänningsmyndigheten och

lokal myndighet på sätt nyss be- rörts.

Kommittén har härefter att taga ställning till frågan, vilken lokal myn- dighet som bör handlägga utvisnings- och återkallelseärenden. Då utvisnings- ärenden enligt gällande lag handläggas hos länsstyrelse, ligger det närmast till hands att, i varje fall i fråga om de ärenden i förslaget som motsvara dessa, bibehålla denna ordning för handlägg- ningen. Att förlägga prövningen till lägre myndighet, torde med hänsyn till ärendenas beskaffenhet och avgöran- dets vikt för vederbörande utlänning icke böra komma i fråga. Beträffande de utvisningsärenden enligt 23 5 andra stycket i förslaget, där skälet till en lokal handläggning är det nära sam— bandet mellan tillstånds- och utvis- självfallet att handläggningen bör äga rum hos läns- styrelse.

För vissa utvisningsfall synes emel- lertid ett alternativ till länsstyrelse kunna övervägas. Det kan nämligen ifrågasättas, om det icke skulle vara ändamålsenligt att tillerkänna domstol viss befogenhet att besluta om utvis- ning. En anledning därtill skulle vara —— förutom det förhållandet att en domstolsbehandling alltid måste anses innefatta en god rättssäkerhetsgaranti att grunderna till utvisning och återkallelse till stor del bestå i brott, för vilket straffansvar ådömts utlän- ningen vid domstol. Det synes då rim- ligt att domstolen, som bedömt brottet och bestämt straffpåfölj dema för detta, även beslutar om den för utlänningen kanske viktigaste följden, hans ut- visning ur riket. I de ofta förekom- ningsfrågan, är det

mande fall, där utlänningen vid ut- visningsärendets anhängiggörande un- dergår straff [jfr 31 5 4) Ul] framträder också i synnerligen skarp dager olägen- heterna av att förfarandet ordnas på sådant sätt, att förhör icke kan hållas på den ort, där strafi'verkställigheten äger rum, och att dröjsmål sker med beslut i ärendet. Skola emellertid de ärenden, där utvisnings- och återkal- lelsegrunden utgöres av brott, ankom- ma på domstols avgörande, uppställer sig den frågan, om icke detsamma bör vara förhållandet såväl i andra fall av allmän misskötsel som ock i de fall, där grunden är en utomlands ådömd be- straffning. Beträffande dessa båda fall synes emellertid domstol icke äga före- träde framför länsstyrelse, ty samband med ett vid domstolen anhängigt mål finnes ej här. Snarare torde länsstyrel- sernas organisation och arbetssätt pas- sa bättre för handläggning av dessa ärenden. Beträffande de utvisnings- ärenden enligt 23 å andra stycket, som skola handläggas av lokal myndighet, är det uppenbarligen icke lämpligt att prövningen tillägges dom- stol.

Av det anförda framgår, att det egentligen endast är i fråga om de utvisningsgrunder, vilka avse brott här i riket, som det skulle vara att

föredraga att förlägga prövningen till'

domstol i stället för till länsstyrelse. Att fördela beslutanderätten i utvis- ningsärenden mellan domstol och läns- styrelse skulle emellertid enligt kom- mitténs uppfattning medföra väsent- liga nackdelar, och kommittén hyser därför icke någon tvekan om, att det är bättre att beträffande dessa ärenden

sammanföra prövningen hos länssty- relse.

I enlighet med de nu anförda syn- punkterna har kommittén utarbetat sitt förslag till fördelning mellan den centrala utlänningsmyndigheten och länsstyrelse av prövningen av ärenden angående utvisning och återkallelse. Bestämmelser i ämnet ha upptagits i 27 å i lagförslaget.

Då den centrala utlänningsmyndig- heten bör pröva alla tillståndsärenden av mera komplicerad beskaffenhet, bör därför endast denna myndighet kunna meddela uppehållstillstånd i samband med att ett tidigare tillstånd återkallas. I dylikt fall torde i allmän— het det nya tillståndet böra förbindas med särskilda villkor och föreskrifter. När länsstyrelse meddelat beslut om återkallelse, skall för den skull ärendet omedelbart överlämnas till den centra- la utlänningsmyndigheten för pröv- ning av frågan, huruvida nytt uppe- hållstillstånd jämte arbetstillstånd bör meddelas. skall icke erhålla verkan, förrän denna prövning ägt rum (28 g i förslaget).

I överensstämmelse med vad som nu gäller i fråga om förpassningsären- den synes den centrala utlänningsmyn- digheten i annat fall än där utrese- beslut gäller böra höra utlännings- nämnden, innan beslut meddelas om utvisning. Före beslut om återkallelse av uppehålls- eller bosättningstillstånd torde utlänningsnämndens yttrande även böra inhämtas (29 5 i förslaget). Dessa beslut äro nämligen av djupt ingripande betydelse för vederbörande utlänning. I de fall då myndigheten har valrätt mellan utvisning och åter-

Beslutet om återkallelse

- anM—m »w—a

kallelse tala även praktiska skäl för att nämndens yttrande inhämtas, innan myndigheten bestämmer sig för något av dessa alternativ.

För att den centrala utlännings- myndigheten icke skall stå helt vid sidan av den viktiga grupp av utvis— nings- och återkallelseärenden, som endast länsstyrelse skulle bli behörig pröva, föreslår kommittén, att den centrala myndigheten skall erhålla viss initiativrätt i dylika ärenden. Såsom centralt kontrollorgan får myndig- heten vetskap om omständigheter, som kunna göra ett utvisnings- eller återkallelseförfarande påkallat, och sy- nes därför böra erhålla befogenhet att igångsätta ett sådant förfarande. Ini— tiativrätt i dessa ärenden torde natur- ligtvis i första hand böra tillkomma polismyndighet och länsstyrelse men om dessa myndigheter i ett ärende, där den centrala myndigheten linnet skäl till utvisning eller återkallelse före- ligga, icke taga initiativ till ett dylikt förfarande, bör den centrala myndig- heten kunna göra detta. Då emellertid denna myndighet såsom i annat sammanhang närmare utvecklas (Se kap. 7 nedan) skall vara besvärs- instans i förhållande till länsstyrelse i utvisnings- och återkallelseärenden, föreslår kommittén den ordningen, att initiativrätt skall tillkomma en sär- skild tjänsteman med förhållande- vis självständig ställning hos den cen- trala myndigheten (30 5 första st.). Denne tjänsteman, som icke skall äga deltaga i prövningen av besvärsären- den hos myndigheten, synes också lämpligen böra erhålla en viss full- följdsrätt (34 å andra st.).

I anslutning till behandlingen av länsstyrelses befattning med återkal- lelse- och utvisningsärenden vill kom- mittén ingå på frågan om länsstyrelses sammansättning vid handläggning av utlänningsärenden. Det kan nämligen ifrågasättas, om icke i vissa fall lek- män böra deltaga i handläggningen.

1948 års länsstyrelseutredning före- slog i sitt betänkande angående läns- styrelsernas organisation och ställning inom länsförvaltningen (SOU 195028 5. 107—120) bl.a., att lekmän skulle deltaga i handläggningen hos läns- styrelse av vissa grupper av ärenden och framlade förslag till lag om sär- skilda bisittare i länsstyrelserna. Bland nämnda ärenden upptogos icke ut- länningsärenden. Behandlingen av dy- lika ärenden hos länsstyrelse berördes över huvud taget icke i utredningens betänkande.

På uppdrag av chefen för inrikes- departementet har länsassessor Åke Sylwan i vissa avseenden överarbetat utredningens förslag och den 14 juli 1951 framlagt en promemoria härom. Även i denna promemoria föreslås lek- mannamedverkan i länsstyrelserna och icke heller där behandlas handlägg— ningen av utlänningsärenden.

Åtskilliga av de skäl länsstyrelseut- redningen anfört till stöd för sitt för- slag om lekmannamedverkan i länssty- relse äga sin fulla giltighet även i fråga om utlänningsärenden. Såsom utred- ningen framhållit bör lekmannamed- verkan ses som ett led i strävandena att hos allmänheten bibehålla förtro- endet för länsstyrelsen. Detta förtro- ende är enligt utredningens mening särskilt betydelsefullt med avseende

på sådana områden, där skönsavgö- randen intaga en betydande plats. Länsstyrelseutredningen har anfört vis- sa allmänna synpunkter på en lekman- namedverkan, till vilka kommittén i detta sammanhang vill ge sin anslut- ning. Länsstyrelseutredningen anför

sålunda:

Med ett allmänt förtroende för länsstyrelsens åtgärder bör också kunna följa vidgad förstå- else för de strävanden, som det på olika områ- den ankommer på länsstyrelsen att fullfölja. Det är enligt utredningens mening av vikt, att man på allt sätt söker understryka och även hos allmänheten skapa känsla för att av stats- makterna beslutade åtgärder äro en hela folkets sak, i vars utformning folket själv får deltaga. Överhuvud kan väl sägas, att en organiserad lekmannamedverkan i länsstyrelsen bör inne- bära att former skapas för ett ordnat samarbete mellan länsstyrelsen och för dess uppgifter in- tresserade lekmän. Lekmannamedverkan bör därför —— om den ordnas och begagnas på ett ändamålsenligt sätt —— komma att utgöra ett värdefullt stöd för länsstyrelseni dess verksam- het. Genom att deltaga i och vinna förtrogen- het med länsstyrelsearbetet kunna lekmännen bidraga till att utåt sprida större förståelse för detsamma och att inom länsstyrelsen ställa mindre lämplig praxis eller handläggningsord- ning under diskussion.

Länsstyrelseutredningen har särskilt

betonat värdet av att lekmän kunna tillgodose behovet av speciell sakkun- skap eller av orts- och personkänne- dom. Detta behov torde visserligen icke vara särskilt framträdande i fråga om utlänningsärenden, men man kan dock icke bortse därifrån. Framför allt är det emellertid utlänningarnas rättssäker- hetsintresse, som talar för en lekman- namedverkan. Beslut om utvisning och om återkallelse av tillstånd, som en— ligt kommitténs förslag i viss utsträck- ning skola meddelas av länsstyrelse,

äro för vederbörande utlänning av djupt ingripande betydelse. Förutsätt- ningarna för dessa beslut måste i lagen angivas på sådant sätt att de i stor omfattning nödvändiggöra skönsmäs- siga avgöranden. En jämförelse med straffrättsskipningen ger vid handen, att de straffrättsliga ingripandena mången gång icke äro så kännbara för individen som ett beslut om återkallel- se eller utvisning kan vara. Likväl äro förutsättningarna för straffrättsliga in- gripanden noggrannare angivna än vad som kan ske i fråga om återkallelse och utvisning. Då såsom länsstyrelse- utredningen framhållit någon tvekan icke lärer råda om det berättigade i lekmäns medverkan i straifrättsskip- ningen, synes en jämförelse med denna giva ett starkt stöd för att lekmän böra deltaga i länsstyrelses avgörande av nämnda utlänningsärenden.

Såsom länsstyrelseutredningen be- tonat följa dock vissa olägenheter med lekmannamedverkan. Framför allt mås- te uppmärksammas, att ett lekmanna- deltagande medför en viss tungroddhet och minskar tempot i ärendenas be- handling. Då ett av skälen till att ut- länningsärenden skola avgöras av läns- styrelse är, att man vill nå ett snabbare avgörande än som kan ske hos den centrala myndigheten, är det tydligen av vikt att tillse att icke genom lek- mannamedverkan i länsstyrelse snabb- hetskravet motverkas.

Skola lekmän medverka i utlännings- ärenden, synes detta blott kunna kom- ma i fråga liksom i andra fall av lek- mannamedverkan i länsstyrelse i mera betydelsefulla ärenden; ärenden av rutinmässig karaktär böra avgöras

:mmxzu—kxtvm— ? u'u

i. l ,, .

utan lekmän. Som förut berörts äro ärenden angående återkallelse av till- stånd och utvisning av stor betydelse för vederbörande utlänning, och det synes därför främst i fråga om dessa finnas skäl för att lekmän medverka vid avgörandet. Åtskilliga återkallelse- och utvisningsärenden äro dock av tämligen enkel beskaffenhet. Detta torde i synnerhet vara fallet med de ärenden, där något förhör med ut- länningen icke äger rum. De äter- kallelse- och utvisningsärenden, där förhör hålles, synas vara särskilt ägna- de för lekmäns medverkan. Emellertid kan det ifrågasättas, huruvida det även när förhör hålles — alltid är på- kallat med lekmannamedverkan i ären- den som angå återkallelse av uppehålls- tillstånd. Det torde dock bliva mycket sällsynt, att det i ett ärende, där förhör hålles, redan från början står klart att allenast återkallelse och ej utvisning kan komma i fråga.

Enligt kommitténs förslag torde proceduren i återkallelse- och utvis- ningsärenden i tämligen stor omfatt- ning bliva av icke offentlig natur, och en lekmannamedverkan synes därför vara av värde som en motvikt mot avsaknaden av offentlighet. I samband härmed synes böra framhållas, att det ur sekretessynpunkt icke torde med- föra någon olägenhet med en medver- kan av lekmän i länsstyrelse. Förhål— landen, som ur utrikespolitisk syn- punkt äro av sådan natur att de böra hemlighållas, torde icke komma att behandlas av länsstyrelse; alla ärenden angående politiskt flyktingskap skola enligt kommitténs förslag prövas av den centrala utlänningsmyndigheten.

Som ett motiv för lekmannamedver- kan i länsstyrelse i nu avsedda utlän- ningsärenden må jämväl anföras, att i högre instans, i utlänningsnämnden, lekmän deltaga i avgörandet. Även i den centrala myndighetens organisa— tion ingår för närvarande lekmän. Vad angår frågan, huruvida lekmän böra medverka i länsstyrelses hand- läggning av ansökningar om uppehålls- och arbetstillstånd är att märka att de ärenden, i vilka länsstyrelse beviljar tillstånd, uppenbarligen i allmänhet äro av rutinmässig karaktär. Det finnes med hänsyn härtill icke skäl för en medverkan av lekmän. Emellertid vore tänkbart med en föreskrift att lekmän skulle deltaga, innan avslag meddela- des å en ansökan om tillstånd, åtmin- stone om grunden till avslaget över- ensstämde med någon av återkallelse- och utvisningsgrunderna i 22 g 2) eller 3). En sådan föreskrift skulle dock medföra att tämligen många ärenden skulle gå till länsstyrelsen i denna sammansättning och detta kan icke anses önskvärt. Å andra sidan kan det vara påkallat att lekmän deltaga i av- görandet av tillståndsfrågor vid sam- tidig prövning av sådan fråga och där- av beroende utvisning. Begränsas lekmäns länsstyrelses handläggning av utlän- ningsärenden i enlighet med vad nu antytts, synes det icke finnas någon anledning att befara, att en sådan an- ordning skulle verka tyngande för läns- styrelses arbete. Denna medverkan torde icke heller i någon mera avsevärd grad komma att fördröja ärendenas avgörande. Utlänningsärendena böra

medverkan i

som regel avgöras utan dröjsmål, men

det uppskov som kan uppkomma genom att ett sammanträde med lek- män anordnas torde bliva så obetyd- ligt, att därav icke kan föranledas någon egentlig olägenhet. Kommittén hyser den bestämda uppfattningen, att fördelarna av lekmannamedverkan i utlänningsär- enden överväga de nackdelar, som kunna vara förknippade därmed, och förordar sådan medverkan i den omfattning här ovan utvecklats. Beträffande sammansättningen av lekmannakollegiet i utlänningsärenden må erinras om att länsstyrelseutred- ningen föreslagit att särskilda lekman- nakollegier skola finnas för var och en av de olika grupper ärenden, där enligt utredningens förslag lekmän skola deltaga. För de olika ärendes- gruppema skola utses särskilda lek- män med speciella kvalifikationer med hänsyn till ärendenas beskaffenhet. Detta är motiverat av att lekmännen i viss mån skola tillgodose behovet av särskild sakkunskap. I utlännings- ärenden är grunden till en lekmanna- medverkan icke behovet av sakkun- skap i något särskilt ämne utan i främ- sta rummet utlänningens rättsskydds- intresse. Beträffande lekmän i dessa ärenden bör därför icke krävas någon särskild sakkunskap utan i stället all- männa kvalifikationer av liknande art som för nämndemän. Det skulle med hänsyn till utlänningspolitikens nöd- vändiga sammanhang med läget på arbetsmarknaden möjligen kunna ifrågasättas, om icke lekmännen borde äga särskild insikt beträffande arbets- marknadspolitiska frågor. Länsstyrelse skall emellertid i återkallelse- och ut-

visningsärenden bedöma utlänningens individuella förhållanden (misskötsel o.d.) och får icke annat än efter särskilt bemyndigande grunda ett återkallelse- eller utvisningsbeslut på allmänna ar- betsmarknadspolitiska hänsynstagan- den.

I fråga om det antal lekmän som sko- la deltaga i avgörandet av ett utlän- ningsärende torde det icke finnas anled- ning att frångå vad som enligt läns- styrelseutredningens förslag skall vara den allmänna regeln för lekmäns med- verkan, d.v.s. tre lekmannabisittare.

Lekmän för utlänningsärenden sy- nas böra utses på samma sätt som enligt huvudregeln i länsstyrelseutred- ningens förslag; de böra således utses av Kungl. Maj:t samt av landsting och stadsfullmäktige i stad, som ej deltager i landsting, var för sig till det antal Kungl. Maj:t bestämmer.

Kommittén framlägger icke något förslag till författningsbestämmelser angående lekmäns medverkan i ut- länningsärenden. Erforderliga bestäm- melser härom böra enligt kommitténs mening upptagas i den av länsstyrelse- utredningen föreslagna lagen om sär- skilda bisittare i länsstyrelserna. Kom- mittén vill emellertid betona, att frå- gan om lekmäns medverkan i utlän- ningsärenden icke äger något sådant samband med länsstyrelseutredning- ens förslag att den är beroende av ge- nomförandet av detta. Skulle nämnda förslag icke förverkligas, utgör detta förhållande enligt kommitténs mening icke något skäl att dröja med lekman- namedverkan i utlänningsärenden. I sådant fall synas erforderliga bestäm- melser böra införas i utlänningslagen.

! ! |

Polismyndighets beslut om avvis- ' ning och länsstyrelses beslut om ut- L visning kunna enligt Ul överklagas av utlänningen genom besvär. Över polis- _ myndighetens beslut skall enligt 23 % Ul talan fullföljas till den centrala utlänningsmyndigheten, medan talan mot länsstyrelsens beslut enligt 35 5 skall föras hos Kungl Maj:t i högsta domstolen. Bortsett från formella före- skrifter angående tid och sätt för full- följd av talan mot länsstyrelses utvis- ningsbeslut gäller icke någon annan begränsning i utlännings rätt till dylik talan än att han icke äger återtaga en i särskild form avgiven förklaring att han åtnöjes med beslutet (36 & första st.). I fråga om polismyndighets beslut om avvisning finnes icke något utrym- me för en dylik förklaring, eftersom ett sådant beslut enligt 23 g sista styc- ket Ul skall gå i verkställighet utan hinder av anförda besvär.

Mot den centrala utlänningsmyndig- hetens beslut må talan endast fullföljas i begränsad omfattning (47 5). Klagan föres hos Kungl. Maj:t genom besvär. Besvären skola prövas i statsrådet. Besvär må föras endast över myndig- hetens avvisningsbeslut, förpassnings- beslut i annat fall än där utresebeslut gäller, beslut i ärende angående uppe- hålls- eller arbetstillstånd, som tilllika innehåller utrese- eller förpassnings- beslut, samt över vissa beslut angåen- de verkställighet av avvisning, för- passning eller utvisning. Besvärsrätt

, föreligger emellertid i dessa fall endast

Gällande rätt

under förutsättning att antingen ut- länningsnämnden eller någon dess le- damot yppat avvikande mening eller ock beslutet meddelats utan att ytt- rande inhämtats från nämnden. De verkställighetsbeslut, som enligt de nu angivna reglerna må överklagas, äro sådana, där utlänningen gjort gällande politiskt flyktingskap och detta på- stående ej är uppenbarligen oriktigt samt, såvitt angår avvisning och för- passning, påståendet ej prövats av ut- länningsnämnden i avvisnings- eller förpassningsärendet. Det må an- märkas, att utlänning även i fråga om förpassningsbeslut må avgiva förkla- ring, att han åtnöjes med beslutet (29 €)-

Reglerna om fullföljd i utlännings- ärenden äga ett visst samband med vad som enligt 49 5 andra och tredje styc- kena Ul gäller angående s.k. återbryt- ning av beslut. Enligt 49 å andra styc- ket må Kungl. Maj:t, om beslut om utlännings avvisning, förpassning eller utvisning icke kan verkställas eller om skäl eljest föreligga att beslutet icke längre skall lända till efterrättelse, förordna därom ävensom meddela er- forderliga föreskrifter angående utlän- ningens uppehåll i riket eller ock upp- draga åt den centrala utlänningsmyn- digheten att meddela sådana före- skrifter. Har den centrala myndig- heten meddelat avvisnings- eller för- passningsbeslut, som icke överklagats, och hava nya skäl yppats, må myndig- heten enligt tredje stycket förordna

att beslutet icke skall lända till efter- rättelse. Myndigheten skall i dylikt fall först höra utlänningsnämnden. En- ligt 24 & tredje stycket sista punkten kan den centrala utlänningsmyndig- heten även förordna om återbrytning av ett avvisningsbeslut, som polis- myndighet meddelat. Någon föreskrift om utlänningsnämndens hörande i det- ta fall finnes icke.

Processlagberedningen föreslog i sitt betänkande med förslag till lag om införande av nya rättegångsbalken m.m. ( SOU 1944:9 ,10), att talan mot länsstyrelses beslut angående utvis- ning skulle fullföljas till hovrätt i stället för till högsta domstolen. Detta förslag motiverades i främsta rummet därmed, att det vore oegentligt att fullföljdsrätten i detta hänseende vore obegränsad medan fullföljden till hög- sta domstolen i vanliga rättegångs-

mål vore starkt beskuren. Det anfördes vidare, att det behov av utredningens fullständigande och hörande av veder- börande utlänning, som kunde före- ligga vid fullföljd av talan i utvisnings- ärende, lättare och med mindre kost- nad kunde tillgodoses, om den omedel- bara fullföljden skedde till hovrätt som mellaninstans; endast i undantags- fall torde rättsfrågor av mera princi- piell betydelse förekomma till avgö- rande.

Processlagberedningens förslag till ändrad fullföljd i utvisningsärenden upptogs icke, när övriga följdförfatt- ningar till rättegångsbalken genom- fördes. Chefen för justitidepartementet uttalade i en proposition till 1947 års riksdag (nr 297 sid. 33), att förslaget lämpligen borde behandlas i samband med en allmän revision av utlännings- lagen.

Kommitténs förslag

I fråga om fullföljd mot polismyndig— hets beslut i avvisningsärenden synes någon anledning till ändring i nuva- rande regler icke föreligga. Det för- hållandet, att länsstyrelse enligt kom- mitténs förslag tillerkännes väsentligt ökade befogenheter i utlänningsären- den i allmänhet, torde icke utgöra till- räckligt skäl för att låta länsstyrelse få befattning med avvisningsärenden såsom fullföljdsinstans, en ordning som för övrigt avskaffades så sent som år 1945. Kommitténs förslag i denna del (34 % första st.) överensstämmer därför med Ul.

Några regler angående klagan över

polismyndighets beslut i ärende angående uppehållstillstånd och lokal arbetsmark- nadsmyndighets beslut angående arbets- tillstånd flnnas ej i Ul. Detta har sin förklaring däri, att dessa myndigheter icke äga avslå ansökningar om till- stånd. Så är även förhållandet enligt kommitténs förslag och detta innehål- ler därför icke heller några bestämmel- ser angående överklagande i ifråga- varande fall. Något berättigat intresse av att överklaga en bifallen ansökan om tillstånd kan knappast tänkas före- ligga annat än beträffande arbetstill— stånd; en fackorganisation kan ur kon— kurrenssynpunkt motsätta sig att en

. 1

utlänning erhåller arbetstillstånd inom en bransch, där fara för arbetslöshet föreligger. I dylikt fall torde emellertid ärendet icke vara av sådan enkel be- skaffenhet, att det bör avgöras av lokal ), myndighet. Har detta likväl skett och arbetstillstånd beviljats, det möjlighet att vinna rättelse genom att

finnes

den centrala utlänningsmyndigheten, där det är påkallat, med stöd av 25 å i förslaget återkallar tillståndet. Erhåller länsstyrelse befogenhet att i viss ut-

som kommittén föreslår

sträckning avslå ansökningar om up- pehålls- och arbetstillstånd, erfordras bestämmelser om överklagande av länsstyrelses beslut i tillståndsfrågor. Att i detta fall den ce'ntrala utlännings- myndigheten bör vara besvärsinstans, synes vara självfallet (34— % andra st.).

I utvisningsärenden har högsta dom- stolen varit fullföljdsinstans alltsedan vår första utlänningslag. I den propo- sition (nr 55) till 1914 års riksdag, vari förslaget till denna lag framlades, före- slogs att fullföljd skulle ske till Kungl. Maj:t i statsrådet. Riksdagen ansåg emellertid, att då det i dessa ärenden förelågo frågor om rättstillämpning, borde enligt allmänna grunder pröv- ningen tillkomma annan myndighet än Kungl. Maj:t i statsrådet. Med hänsyn till att målen vore av administrativ art, vore det enligt riksdagens mening i och för sig naturligast att de i sista instans överlämnades åt regeringsrätten. Det- ta läte sig emellertid på grund av re- geringsrättens arbetsformer icke göra. Riksdagen ansåg därför någon annan lösning ej stå till buds än att avgöran- det skulle tillkomma högsta domstolen. Att detta skulle medföra en ytterligare

ökning av domstolens arbetsbörda, utgjorde enligt riksdagens mening icke något avgörande skäl mot den före- slagna ordningen, då denna syntes på- kallad ur rättssäkerhetssynpunkt.

Det är enligt kommitténs mening uppenbart, att vid bedömande av frå- gan om fullföljd i utvisningsärenden det största avseende måste fästas vid rättssäkerhetssynpunkter. Det synes emellertid möjligt att beakta dessa även utan att följa den väg riksdagen valde 1914. Andra myndigheter än de som funnos då kunna numera komma i fråga som besvärsinstans iutvisnings- ärenden. I främsta rummet kommer härvid den centrala utlänningsmyn- digheten i åtanke. En prövning från denna myndighets sida, efter det att utlänningsnämnden avgivit yttrande och eventuellt förhör hållits med utlän— ningen, synes kunna tillfredsställa högt ställda rättssäkerhetsanspråk. Den cen- trala myndighetens ställning såsom ledande för utlänningspolitiken i dess helhet synes också påkalla att myndig- heten icke uteslutes från befattning med en viss grupp av ärenden. Även om enligt kommitténs förslag pröv- ningen av vad som motsvarar de nu- varande utvisningsärendena i viss ut- sträckning skall fördelas mellan läns- styrelse och den centrala utlännings- myndigheten, torde det icke vara än- damålsenligt att utlänningsmyndig- heten ställes vid sidan av den förhål- landevis stora grupp utvisningsären- den, som i första instans skola avgöras av länsstyrelse.

Andra vägande skäl för att den cen- trala myndigheten blir överinstans föreligga i synnerhet i fråga om de ut-

visningsärenden, som motsvara de nu- varande förpassningsärendena och som enligt kommitténs förslag i första in- stans i viss utsträckning skola prövas av länsstyrelse. Dessa synas äga sådant samband med frågor om uppehålls- och bosättningstillstånd, att det fram- står som nästan nödvändigt, att den myndighet som skall vara överinstans beträffande tillståndsfrågorna, alltså den centrala utlänningsmyndigheten, också blir det beträffande utvisnings- frågorna. Skulle därför högsta domsto- len bliva besvärsinstans i dessa utvis- ningsfrågor, finge den bliva det även beträffande tillståndsfrågorna. Att en sådan ordning icke skulle vara lämp- lig, ligger emellertid i öppen dag.

Vad som också synes utgöra ett mo- tiv för att den centrala utlänningsmyn- digheten bör bliva överinstans i för- hållande till länsstyrelse i utvisnings- ärenden är den omständigheten, att i dessa ärenden enligt kommitténs för- slag återkallelse av tillstånd skall vara ett alternativ till utvisning. Då någon annan myndighet än den centrala ut- länningsmyndigheten icke bör med- dela nytt tillstånd efter återkallelse, synes det ur denna synpunkt vara att föredraga, att samma myndighet är besvärsinstans beträffande frågan hu- ruvida utvisning eller återkallelse bör ske.

Såsom förut berörts ansåg process- lagberedningen av vissa skäl en änd- ring påkallad i den nuvarande full- följdsordningen i utvisningsärenden. Beredningen riktade sin kritik mot det förhållandet, att fullföljden går direkt från länsstyrelse till högsta domstolen, och föreslog därför, att hovrätt skulle

bli mellaninstans mellan länsstyrelse och högsta domstolen. De skäl, som förut anförts till stöd för att den cen- trala utlänningsmyndigheten och icke högsta domstolen bör vara besvärs- myndighet i utvisningsärenden, synas med samma styrka också tala emot att hovrätt erhåller befattning med dessa ärenden. Även andra invändningar kunna resas mot detta förslag. Kom- mittén har med hänsyn till det nu an- förda funnit den bästa ordningen otvi- velaktigt vara, att den centrala utlän- ningsmyndigheten blir fullfölj dsinstans i förhållande till länsstyrelse i utvis- nings- och återkallelseärenden (34— å andra st. i förslaget).

Vad härefter angår frågan om full- följd mot den centrala utlänningsmyn- dighetens beslut, skulle det möjligen kunna ifrågasättas om icke högsta domstolen borde bliva högsta instans i utvisnings- och återkallelseärenden. Emellertid synas de omständigheter, som föranleda att den centrala utlän- ningsmyndigheten är att föredraga framför högsta domstolen som över- instans i förhållande till länsstyrelse, även utgöra bärande skäl mot att hög- sta domstolen blir högsta instans i dessa ärenden. Det må framhållas, att om såsom kommittén föreslår den nu- varande utvisningen förenas med för- passningen, man icke lämpligen kan anordna en särskild fullföljdsordning för vad som svarar mot de nuvarande utvisningsärendena och en annan för övriga utvisningsärenden. Och att låta även de nuvarande förpassningsären- dena fullföljas till högsta domstolen är uppenbarligen icke motiverat.

Skall såsom kommittén funnit hög-

sta domstolen icke vara fullföljdsin- stans i förhållande till den centrala ut- länningsmyndigheten torde övervä- gande skäl tala för, att denna uppgift i stället bör tillkomma Kungl. Maj:t i statsrådet eller regeringsrätten. Med hänsyn till ärendenas beskaffenhet och i anslutning till vad som nu gäller i förpassningsärenden synes prövning- en lämpligen böra ske hos Kungl. Maj:t i statsrådet. Den frågan upp- ställer sig, huruvida fullföljden till Kungl. Maj:t skall underkastas be- gränsningar motsvarande de nu gäl— lande. Det synes kommittén uppen- bart, att en obegränsad fullföljdsrätt ' skulle leda till en alltför stor arbets-

belastning för Kungl. Maj:t och vi-

, dare skulle medföra en väsentlig för- ? sening av verkställigheten i ärenden

angående utlännings avlägsnande ur riket. En dylik försening skulle otvi-

- velaktigt vara till allvarlig skada

i?

för utlänningspolitikens effektivitet. Det synes vidare böra framhållas, att den prövning av ärendena, som äger rum hos den centrala utlännings- myndigheten och utlänningsnämnden,

? synes vara av så kvalificerad natur, '. att om myndigheten och samtliga leda-

möter av nämnden varit ense om en utlännings avlägsnande ur riket, det . regelmässigt icke torde vara av objek-

tiva skäl påkallat med en ny prövning av ärendet hos högre myndighet. Ur rättssäkerhetssynpunkt torde någon berättigad invändning icke kunna resas . mot det sätt på vilket fullfölj dsreglerna % .

& i fråga om den centrala myndighetens * beslut utformats, särskilt om hänsyn

tages till den möjlighet Kungl. Maj:t äger att återbryta beslut.

De nuvarande fullfölj dsbegränsning- arna äro utformade efter två huvud- linjer. Vissa beslut få över huvud taget ej överklagas, och andra beslut få överklagas endast i den mån särskilda förutsättningar föreligga beträffande utlänningsnämndens yttrande. Grund- principen för den förra begränsningen är, att i huvudsak endast beslut om utlännings avlägsnande ur riket få överklagas. Mot beslut i tillstånds- ärenden får sålunda talan icke full- följas, såvida icke samtidigt beslut meddelats att utlänningen omedelbart eller vid tillståndstidens slut skall av- lägsnas ur riket. Någon ändring i den- na princip finner kommittén icke på- kallad. Vad angår frågor om beviljande av bosättningstillstånd må anmärkas, att avgörandet av ett dylikt ärende visserligen är av den största betydelse för vederbörande utlänning, men att det likväl enligt kommitténs uppfatt- ning icke torde fmnas tillräckliga skäl att skapa större möjligheter till klagan över beslut i dessa än i andra ärenden angående beviljande av tillstånd. Skill- le man skapa sådana möjligheter, mås- te klagorätten i allt fall — på liknande sätt som i fråga om andra beslut av den centrala utlänningsmyndigheten — an- knytas till ett yttrande av utlännings- nämnden. Detta skulle emellertid med- föra, att utlänningsnämnden regel- mässigt finge höras, innan en ansökan om bosättningstillstånd avsloges, och en sådan ordning skulle tvivelsutan medföra en alltför stor arbetsbelast- ning för nämnden.

Särskild uppmärksamhet förtjänar frågan om fullföljd mot den centrala myndighetens beslut i ärenden angå-

ende återkallelse av uppehålls— eller bosättningstillstånd. Dylika beslut in- nebära ju icke att utlänningen skall avlägsnas ur riket, och det kan därför ifrågasättas, om besluten överhuvud böra kunna överklagas. En återkallelse av ett bosättningtillstånd är emellertid för vederbörande utlänning av en så ingripande beskaffenhet, att den enligt kommitténs mening bör kunna få över- klagas under samma förutsättningar som ett utvisningsbeslut. Mot den cen- trala myndighetens beslut om återkal- lelse av uppehållstillstånd bör talan däremot icke kunna föras.

Beträffande de fullföljdsbegräns- ningar i den gällande lagen, som an- knyta till utlänningsnämndens yttran- de, kan det ifrågasättas, om icke vissa invändningar kunna riktas mot deras ändamålsenlighet. Dessa invändningar ha sin grund i det samband, som finnes mellan fullföljdsbegränsningarna och möjligheten att återbryta lagakraftvunna beslut. Om en utlänning, som enligt beslut av den centrala myndigheten skall avlägsnas ur riket, på grund av fullföljdsbegränsningarna icke äger fullfölja talan till Kungl. Maj:t, kan han nämligen genom en ansökan om återbrytning av beslutet ändå bringa detta under Kungl. Maj:ts prövning. I praxis låter i sådant fall den centrala utlänningsmyndigheten verkställighe- ten anstå intill dess Kungl. Maj:t av- gjort frågan om återbrytning av be- slutet. Utlänningen vinner således i fråga om verkställigheten samma re- sultat som genom ett överklagande. Inom kommittén har under hänvisning till nu berörda förhållande gjorts gäl- lande, att det icke är motiverat att

fullföljdsbegränsningen kvarstår i la- gen; den verkar vilseledande och skym- mer bort möjligheten till återbrytning. | Å andra sidan har också ifrågasattsf om det icke vore riktigare att —— i stål- let för att taga bort fullföljdsbegräns- ningen —— beskära möjligheten till åter- brytning.

Nu berörda synpunkter göra det enligt kommitténs uppfattning nöd- vändigt att något närmare ingå på den nuvarande återbrytningen och dess förhistoria.

," Bestämmelser om återbrytning av

lagakraftvunna beslut i utlännings- ärenden upptogos första gången i 1937 års utlänningslag. Enligt denna skulle Kungl. Maj:t, om det visade sig omöj- ligt att verkställa ett beslut om utlän- nings avvisning, förpassning eller ut- visning, äga rätt att förklara att be- slutet icke skulle lända till efterrättelse. Därutöver gällde emellertid, att ett förpassningsbeslut, om efter dess med- delande nya skäl yppats, fick återbry- tas av den myndighet som meddelat beslutet, d.v.s. Kungl. Maj:t eller soci- alstyrelsen. Beträffande uttrycket ”nya skäl” uttalades i motiven till stadgan- det, att dessa skäl, om de förut varit kända, skolat påkalla en annan utgång av ärendet 1.

1943 års utlänningssakkunniga fram- höllo 2, att det funnes skäl för att även ett lagakraftvunnet avvisnings- eller utvisningsbeslut borde kunna återbry- tas, när nya skäl förelåge. I enlighet härmed ändrades också lagen 1945. Befogenheten att i dessa fall meddela beslut om återbrytning tillkom Kungl.

1 Prop. 269/1937 sid. 55. 2 1944 års betänkande sid. 41.

Maj:t eller i fråga om beslut, som med- delats av den centrala utlänningsmyn- digheten och ej överklagats, denna myndighet.

1947 erhöllo 49 5 andra och tredje styckena Ul sin nuvarande lydelse. I en inom justitiedepartementet utarbe- tad promemoria, som låg till grund för propositionen nr 297 till 1947 års riks- ; dag, föreslogs att rätt för Kungl. Maj:t ; att återbryta beslut skulle föreligga, ,, även om det icke kunde sägas, att ”nya ; skäl” yppats efter beslutet. Det fram- hölls i promemorian, att efter en längre

tids förlopp de skäl, som föranlett be- slutet, kunde tillmätas en annan be- tydelse än tidigare och föranleda ett , mildare bedömande. Lagtexten erhöll emellertid i propositionen en avfatt- ning som innefattar mera omfattande ändringar än vad motiveringen giver vid handen. Kungl. Maj:t tillades nämligen enligt propositionen befogen- het att återbryta alla beslut om avvis— ning, förpassning eller utvisning, då skäl förelåg att beslutet icke längre borde lända till efterrättelse. Enligt den dittills gällande lagen hade Kungl. Maj:ts befogenhet att återbryta av annan myndighet meddelat avvisnings- eller förpassningsbeslut varit begrän- sad till de fall att verkställighetshinder förelegat. Propositionens förslag till lagtext upphöjdes till lag. Vad i pro- memorian anförts därom, att det efter en längre tids förlopp kunde föreligga anledning till ändrat bedöm- ande, kom icke heller till direkt ut— tryck i lagtexten. Där står det näm- ligen endast ”föreligga eljest skäl att beslutet icke längre skall lända till ' efterrättelse”. — 1947 vidtogs också

'

sådan ändring av 24 5 att den cen- trala utlänningsmyndigheten fick rätt att upphäva ett av polismyndighet meddelat avvisningsbeslut.

Även enligt kommitténs mening kan det inträffa att de skäl, som föranlett ett beslut om utlännings avlägsnande ur riket, efter en längre tids förlopp kunna tillmätas en annan betydelse än tidigare och att detta kan föranleda ett mildare bedömande. Det är lika- ledes givet, att nya skäl, som icke varit kända vid tiden för beslutet, kunna riva bort grunden för detta. Det är med hänsyn härtill enligt kommitténs uppfattning befogat, att lagen erbju- der möjlighet att i de nu angivna fallen återbryta ett lagakraftvunnet beslut. Det ligger i öppen dag, att så också bör kunna ske med beslut, som på grund av rådande förhållanden fak- tiskt icke kunna verkställas. Det är självfallet, att denna befogenhet att återbryta beslut icke kan tillkomma någon annan myndighet än Kungl. Maj:t, när det gäller beslut, som med- delats eller fastställts av Kungl. Maj:t. Även i fråga om beslut, som meddelats av andra myndigheter och som icke överklagats, synes det knappast kunna vara föremål för någon tvekan, att nämnda befogenhet bör tillkomma Kungl. Maj:t såsom den högsta myn- digheten. Mera tveksamt är däremot, om den centrala utlänningsmyndighe- ten bör erhålla dylik befogenhet i fråga om beslut som meddelats av denna eller lägre myndighet. I det fall att nya skäl föreligga torde det emellertid i en- lighet med vad den gällande lagen stadgar vara lämpligt, att den centrala myndigheten äger rätt att återbryta

sådana beslut. Så synes böra vara fal- let även när verkställighetshinder före- ligger. Verkställighetshinder torde ofta nog kunna anses vara ett nytt skäl, och dessutom kan ett dylikt hinder göra be— slutet om utvisning eller avvisning verkningslöst, varför det knappast tor— de finnas fog för några invändningar .mot att den centrala myndigheten även i dessa fall tillägges befogenhet att återbryta besluten. Vad härefter angår det fall, att det efter en längre tids förlopp finnes anledning till ändrat bedömande utan att dock nya skäl föreligga, har kommittén icke funnit sig böra frångå den nuvarande lagens ståndpunkt, att endast Kungl. Maj:t äger återbryta besluten.

Även om icke någon längre tid för- flutit från beslutet och även om skälen till ett ändrat bedömande icke kunna sägas vara nya, äger Kungl. Maj:t en- ligt gällande lag återbryta ett beslut om utlännings avlägsnande ur riket. Det är i detta avseende som befogen- heten att återbryta beslut kan komma att motverka fullföljdsbegränsningar- na och särskild uppmärksamhet bör därför ägnas däråt. Enligt kommitténs uppfattning kan ifrågavarande befo- genhet betraktas som en motsvarighet till Konungens rätt att giva nåd i brott- måll. Även på utlänningslagstiftning- ens område torde otvivelaktigt finnas behov av en möjlighet för Kungl. Maj:t att med hänsyn till särskilda omstän- digheter mildra lagakraftvunna beslut,

1 Före tillkomsten av utlänningslagens be- stämmelser om återbrytning av beslut, före- kom det också, att Kungl. Maj:t ”av nåd” förklarade, att utvisningsbeslut icke skulle gå iverkställighet; se t.ex. Nytt Jur. Arkiv. avd. 1 1919 s. 210.

som innebära tvångsåtgärder mot den. enskilde. Befogenheten för Kungl. , Maj:t att i detta fall återbryta beslut måste också ses mot bakgrund av de 3 starka begränsningarna av rätten att fullfölja talan mot den centrala utlän- ningsmyndighetens beslut. Denna be- fogenhet kan sägas fungera som ett slags säkerhetsventil; den hindrar en alltför formell och kanske ojämnt ver- kande begränsning av fullföljden till Kungl. Maj:t. Det är emellertid på det- ta område av vikt, att Kungl. Maj:ts befogenhet icke utövas annat än i undantagsfall; eljest föreligger en fara för att de begränsningar som ansetts - nödvändiga i fråga om de ordinära besvärsmedlen bliva verkningslösa.

Det bör i detta sammanhang fram- hållas, att Kungl. Maj :t äger återbryta ett beslut i ett utlänningsärende även utan att vederbörande utlänning gör ansökan därom och att Kungl. Maj:t så snart till prövning upptagits fråga om återbrytning skall ske äger meddela beslut om att med vidare verkställighet skall anstå. Enbart det förhållandet att en utlänning gör an- sökan om återbrytning bör därför icke medföra, att den centrala utlän- ningsmyndigheten inställer vidare verkställighet, utan detta bör ske först då Kungl. Maj :t meddelar beslut därom. Härigenom ernås, att en ut- länning icke kan hindra verkställighet av ett lagakraftvunnet beslut om hans avlägsnande ur riket blott genom att till Kungl. Maj:t ingiva ansökan om återbrytning av beslutet.

Som det nu anförda giver vid han- den, finner kommittén icke anledning föreslå någon ändring i de befogenheter

1qu» 9. -*.- ':” , i !, å , i; .v

att återbryta beslut, som den gällande lagen tillerkänner Kungl. Maj:t (45 5 första st. i förslaget). Kommittén an- ser också, att de nuvarande fullföljds- begränsningarna i fråga om den cen- trala utlänningsmyndighetens beslut måste bibehållas, och kommittén finner sig kunna utgå från att Kungl. Maj:ts befogenhet att återbryta beslut kom- mer att utövas så, att den endast ut- gör ett ändamålsenligt komplement till dessa begränsningar. Beträffande den centrala myndighetens befogenhet att återbryta beslut har kommittén _som förut berörts funnit den utvidg-

ningen påkallad, att myndigheten be- myndigas återbryta egna beslut även vid verkställighetshinder och lägre myndighets beslut såväl då sådant hinder som då eljest nya skäl föreligga (45 å andra st.). Det må anmärkas, att enligt den nuvarande lagen den cen- trala utlänningsmyndigheten icke har någon befogenhet att återbryta ut- visningsbeslut. Detta är motiverat med hänsyn därtill, att myndigheten ej är behörig att besluta om utvis- ning. I och med att myndigheten enligt kommitténs förslag erhåller be- hörighet härtill, finnes icke någon an- ledning att i förevarande avseende in- skränka myndighetens befogenhet i fråga om återbrytning.

Det bör framhållas, att återbrytning av beslut såväl enligt gällande lag som enligt kommitténs förslag endast före- kommer i fråga om beslut om utlän- nings avlägsnande ur riket. Kommit- tén har icke funnit några skäl för att möjliggöra återbrytning av beslut om återkallelse av tillstånd.

Beträffande den fullföljdsbegräns-

ning, som hänför sig till utlännings- nämndens yttrande, mittén en viss jämkning. Enligt gällan-

föreslår kom- de rätt är som förut nämnts förutsätt- ningen för att fullföljd skall föreligga, att utlänningsnämnden icke yttrat sig eller att nämnden eller någon dess leda— mot yppat avvikande mening. Kom- mittén föreslår nu, att den avvikande meningen skall vara till utlänningens förmån (36 5 första st. i förslaget). Detta förslag är föranlett av att åter- kallelse införts som ett alternativ till utvisning. Har t.ex. utlänningsnämn- den eller någon ledamot i nämnden förordat, att en utlänning med bosätt— ningstillstånd skall utvisas, medan den centrala myndigheten stannat för att endast återkalla bosättningstillståndet, kan i denna skiljaktighet icke ligga något skäl att ge utlänningen klago- rätt.

I den nuvarande lagen finnes icke något stadgande om besvärsrätt för annan än vederbörande utlänning; har sålunda länsstyrelse lämnat en begäran av polismyndighet om utvisning av en utlänning utan bifall, kan polismyndig- heten icke anföra besvär över beslutet. En ändring härutinnan har kommittén ansett påkallad. Skall såsom kommit- tén föreslår länsstyrelses befogenheter i utlänningsärenden ökas, synes det nödvändigt, att man också ökar möj- ligheterna för den centrala myndig- heten att ompröva ärendena, så att myndigheten i erforderlig utsträckning kan leda utlänningspolitiken och åstad- komma enhetlighet i tillämpningen. En utväg vore att den centrala myn— digheten tillerkändes rätt att oavsett att besvär icke anföres övertaga ärende

från länsstyrelse, så snart enligt den centrala myndighetens mening funnes anledning till ändring i länsstyrelses beslut. En sådan ordning skulle emel- lertid icke medföra den lättnad i den centrala myndighetens arbetsbörda som man velat åstadkomma genom de- centraliseringen, eftersom den centrala myndigheten då finge granska varje be- slut av den lägre myndigheten för att konstatera, huruvida det funnes skäl till en omprövning. Länsstyrelses pröv- ning skulle också bliva skäligen osjälv- ständig. Kommittén föreslår därför såsom förut berörts1 att en företrä- dare för det allmänna i vissa fall skall få överklaga länsstyrelses beslut. Har ett utlänningsärende upptagits av läns- styrelse efter anmälan av polismyndig- het eller tjänsteman hos den centrala utlänningsmyndigheten, skall besvärs- rätt tillkomma förutom utlänningen jämväl den som gjort sådan anmälan

(34 å andra st.). Det kan måhända före— falla anmärkningsvärt, att en tjänste- man hos den centrala utlänningsmyn- digheten skall äga att genom besvär draga ett ärende under den egna myn— dighetens prövning. Detta är emeller- tid icke något enastående förhållande (jämför t.ex. advokatfiskal i hovrätt). Den tjänsteman, som har att göra an- mälan hos länsstyrelse och att anföra besvär, måste naturligtvis få en fullt fristående ställning inom myndigheten; det är självfallet, att han icke kan del- taga i besvärsprövningen.

De motiv, som tala för att en repre- sentant för det allmänna tillerkännes klagorätt i fråga om länsstyrelses be- slut, föreligga icke beträifande beslut av den centrala utlänningsmyndighe- ten. därför icke någon bestämmelse om rätt till fullföljd för det allmännas företrä- dare i fråga om sistnämnda beslut.

Kommitténs förslag innehåller

Förutsättningar för förhör och förhörsmyndighet

? Enligt gällande rätt kan förhör med i; utlänning 1 utlänningsärende förekom- l—j rna inför länsstyrelse, utlänningsnämn- i den eller domstol. Länsstyrelse skall hålla förhör med utlänning, när läns- . styrelse flnner anledning till utvisning | föreligga (33 5). Enligt 50 5 första styc- ; ket äger Kungl. Maj. t i ärende, som % avses i Ul eller med stöd därav utfär- ' dad författning, förordna om förhör med utlänning inför länsstyrelse. I ärende angående politisk utvisning ' skall enligt 37 & förhör hållas inför läns- styrelse. Utlänningsnämnden äger hålla förhör med utlänning i förpass- ningsärende och annat ärende, där nämnden skall avgiva yttrande. För- hör skall hållas, när nämnden har att avgiva yttrande angående utlännings hållande i förvar över tre månader (50 5 andra stycket). Beträffande ut- länningsnämndens förhör gäller, att nämnden må uppdraga åt ledamot av nämnden eller suppleant att hålla för- höret. — Förhör inför domstol kan enligt 51 & första stycket äga rum efter Kungl. Maj:ts förordnande i ärende, som avses i utlänningslagen eller med stöd därav utfärdad författning. För- utsättning är, att utredning vid dom- stol erfordras rörande viss omständig- het av betydelse för ärendets avgö- rande. Enligt kommitténs uppfattning ha som förut berörts1 —— förhör i utlän- j ningsärenden en ur rättssäkerhetssyn- ;. punkt mycket viktig uppgift att fylla.

För den myndighet, som har att be- sluta i ett utlänningsärende, kan det vara av betydelse att få komplettera utredningen och att genom en person- lig kontakt med utlänningen skapa en mera tillförlitlig grund för beslutet än vad ett enbart skriftligt material kan giva. Även ur utlänningarnas synpunkt är det naturligtvis av största vikt att de bästa förutsättningar skapas för att giva myndigheterna en tillförlitlig grund för deras bedömande. Genom ett förhör beredes utlänningen möjlighet att få själv framföra sina synpunkter inför vederbörande myndighet och av särskilt värde är detta, om han får taga del av och tillfälle att bemöta vad som åberopas emot honom.

Det är självfallet, att förhör icke är erforderligt i varje utlänningsärende. Är det skriftliga materialet fullständigt eller är ett ärende av mindre vikt, är det med hänsyn till myndigheternas arbetsbörda önskvärt, att ärendet av- göres utan muntlig förhandling. En rent skriftlig procedur i utlännings- ärenden är ofta mindre arbetskrävan— de för myndigheterna.

Enligt Ul skall länsstyrelse i utvis- ningsärende alltid hålla förhör med ut- länningen. I förpassningsärenden är förhör däremot icke obligatoriskt, men utlänningsnämnden kan, om den finner skäl därtill, hålla förhör. Då kommittén nu föreslår en förening av utvisningen med förpassningen till ett institut och samtidigt föreslår en omläggning av behörigheten att avgöra dessa ärenden,

erfordras givetvis en nyreglering av bestämmelserna om förhör. Ett ställ- ningstagande till frågan om förhör i ärenden angående återkallelse av up- pehålls- eller bosättningstillstånd är också nödvändigt.

De gemensamma grunderna för ut- visning och återkallelse ha i förslaget avfattats på sådant sätt, att de med- giva en tämligen vidsträckt tolkning, och det är med hänsyn härtill av sär- skilt värde med en muntlig förhand- ling. Genom en sådan skapas helt and- ra förutsättningar än genom en skrift- lig procedur att komma fram till ett riktigt avgörande av frågan om de omständigheter, som åberopas emot utlänningen, äro av sådan beskaffen-

het att han förverkat sin rätt att _ vistas i landet. Den bedömning av ut- länningens levnads- och familjeför- hållanden, som enligt 24 5 första stycket i förslaget liksom enligt gäl- lande rätt skall ske i dessa ärenden, måste bliva av betydligt större värde om den beslutande myndigheten är i tillfälle att direkt få del av utlän- ningens synpunkter. I den nuvarande utvisningsproceduren ingår som ett obligatoriskt moment såväl då det gäller politisk som vanlig utvisning förhör med utlänningen hos länsstyrel- se, och det skulle enligt kommitténs uppfattning ur rättssäkerhetssynpunkt innebära en väsentlig tillbakagång att icke bibehålla möjligheten till förhör i dessa ärenden. I de i 23 å andra stycket av lagförslaget upptagna ut- visningsfall, d.v.s. de som ha sin mot- svarighet i nuvarande 25 %, synes icke föreligga samma behov av förhör som i övriga utvisningsärenden. De omstän-

digheter, som i dessa fall äro utvis- ningsgrundande, kunna på helt annat sätt objektivt konstateras. I dessa fall skall icke heller något sådant hänsyns- -

tagande till utlänningens levnads- och familjeförhållanden äga rum, som före- skrives i 24 5 första stycket i förslaget.

Kommittén har funnit sig kunna ut- gå från, att om utlänningen icke själv begär att förhör skall hållas och veder- börande myndighet icke finner skäl därtill, det med hänsyn till utlänning- ens rättssäkerhet icke heller torde före- ligga behov av förhör. Att å andra sidan anordna förhör i alla ärenden angående utvisning och återkallelse, så snart utlänningen begär det, torde föra för långt. I fråga om vissa utvis- ningsärenden torde det vara tillräck- ligt, om förhör hålles, när myndigheten finner skäl därtill. Så synes kunna ske beträffande de utvisningsärenden, som avses i 23 å andra stycket i kommitténs förslag, d.v.s. utvisning på grund av att utlänning saknar legitimations- handling, visering, uppehålls- eller bo- sättningstillstånd. För närvarande hål- les i motsvarande ärenden, förpass- ningsärenden enligt 25 % Ul, endast förhör, när utlänningsnämnden finner anledning därtill föreligga. I de ären- den, där fråga är huruvida med hänsyn till rikets säkerhet ett uppehållstill- stånd bör kunna förbindas med nya villkor och föreskrifter (22 5 andra st. i förslaget), synes det icke heller flnnas anledning att anordna förhör annat än när myndigheten finner detta vara av omständigheterna på- kallat. Upptages beträffande nu av- sedda ärenden en föreskrift av innehåll, att myndigheten äger hålla förhör, när

anledning därtill föreligger, är det en-

ligt kommitténs uppfattning självfallet, att myndigheten vid bedömande av fråga huruvida skäl till förhör föreligga, måste fästa särskilt avseende vid en begäran av utlänningen om förhör. I fråga om återkallelseärenden samt ut- visningsärenden av annat? slag än i 23 5 andra stycket av förslaget anser kommittén, att

som avses

det skulle vara en god rättssäkerhets- garanti att stadfästa den regeln, att förhör med utlänningen skall äga rum, om han begär det. Denna regel synes dock endast böra gälla för handlägg- ningen i första instans. I fråga om ut- visnings- eller återkallelseärenden, som handläggas av den centrala utlännings- myndigheten i andra instans, torde ut- länningen ickc böra erhålla rätt att påkalla förhör, och detta även om för- hör icke hållits i första instans.

Det är knappast troligt, att en ut- länning kommer att begära förhör an- nat än då särskild anledning därtill föreligger. Såvitt angår de ärenden, som motsvara de nuvarande utvis- ningsfallen, är det därför snarast an- tagligt, att resultatet av en regel som den nyssnämnda om att utlänningen äger påkalla förhör, kompletterad med en bestämmelse att myndigheten äger hålla förhör då anledning därtill före- ligger, skulle resultera i en minskning av antalet förhör. Detta motverkas visserligen i någon mån dels av att området för utvisningen utvidgas gen- om att däri upptages vissa ringare ut- visningsfall och dels av att förhör även skall äga rum vid återkallelse. Det är likväl knappast att förvänta att för-

hörens antal skall stiga i någon mera väsentlig omfattning.

För tillämpningen av en föreskrift om att utlänning äger påkalla förhör är av stor betydelse, att utlänningen vet om, att han äger dylik rätt. I de fall, då sådan rätt föreligger, bör därför vederbörande myndighet lämna utlän- ningen underrättelse därom.

Som framgår av det förut anförda är det angeläget, att förhör hålles inför den myndighet som avgör ärendet. Det är emellertid att märka, att enligt gäl- lande rätt den centrala utlänningsmyn- digheten icke äger hålla förhör. I ären- de, som den centrala utlänningsmyn- digheten har att avgöra, hålles förhör i stället av utlänningsnämnden. An- ledningen till denna ordning torde i främsta rummet vara att det ansetts möta organisatoriska svårigheter för den centrala utlänningsmyndigheten att hålla förhör. Det må i detta sam- manhang anmärkas, att bestämmelser om att utlänningsnämnden äger hålla förhör icke upptogos i utlänningslagen förrän 1946. Redan vid nämndens till- komst framhöll emellertid riksdagen1 att nämnden ägde sådan befogenhet, fastän någon uttrycklig föreskrift här- om icke funnes i lagen. I 1945 års lag angående utlännings omhändertagande i anstalt eller förläggning stadgades, att utlänningsnämnden skulle vara för- hörsorgan och då denna lag 1946 upp- hörde att gälla, upptogs i utlännings- lagen det nuvarande stadgandet om förhör inför utlänningsnämnden. I den proposition (nr 270), varigenom förslag härom framlades för riksdagen, uttala-

1 Första lagutskottets utlåtande nr 59/1937.

de föredragande departementschefen, att den centrala utlänningsmyndig- heten kunde vända sig till utlännings- nämnden med anhållan om förhör i ärende, där myndigheten funne förhör behövligt, och att föreskrift härom lämpligen kunde meddelas i admini- strativ ordning.

Kommitténs nyss berörda förslag att utlänning i vissa fall skall äga rätt att påkalla förhör torde visserligen på det hela taget icke komma att medföra någon mera väsentlig ökning av antalet förhör. Såvitt angår de ärenden, som den centrala utlänningsmyndigheten har att avgöra, måste man emellertid räkna med en ganska avsevärd ökning av förhören. Bibehålles den nuvarande ordningen med utlänningsnämnden som förhörsmyndighet i stället för den centrala utlänningsmyndigheten, kom- mer till följd härav nämndens arbets- börda att ökas. Man bör emellertid undvika en sådan belastning av nämn- den, att den icke kan fullgöra sina upp- gifter utan ändrad organisation. Nämn- dens nuvarande organisation -— där ledamöterna ha ledamotskapet som en bisyssla ger nämnden en självstän- dig ställning, som det synes synner- ligen angeläget att bibehålla. Det är naturligtvis omöjligt att göra något mera bestämt uttalande om, hur stor ökning av antalet förhör kommitténs förslag kan komma att medföra. An- talet är i första hand beroende av en så oviss faktor som utlänningsstockens blivande storlek. Om man med ut- gångspunkt från de senaste årens sta- tistik över utvisnings- och förpassnings- beslut gör en överslagsberäkning över antalet förhör i de ärenden, som skola

handläggas av den centrala utlännings- myndigheten1, förefaller det emeller- tid, som om antalet förhör skulle bliva så pass stort, att det icke synes möjligt att nämnden med bibehållande av sin nuvarande organisation skulle kunna hinna med att hålla dessa. Kommittén har med hänsyn härtill ansett sig böra föreslå, att den centrala utlännings- myndigheten erhåller befogenhet att hålla förhör. En sådan ordning har man tidigare icke velat införa, men enligt kommitténs mening är det lämpligt att nu, då även den centrala myndighetens organisation skall behandlas, så an- passa denna, att myndigheten sj älv kan hålla förhör. Kommittén anser emel- lertid, att utlänningsnämnden det oak- tat bör bibehållas vid sin befogenhet att i ärende, där nämnden skall av- giva yttrande, hålla förhör med ut- länningen.

Förhören böra enligt kommitténs mening fördelas mellan den centrala utlänningsmyndigheten och nämnden på följande sätt. I de ärenden, där ut- länningen äger påkalla förhör, skall för- höret regelmässigt hållas av den centra- la utlänningsmyndigheten. Finner den centrala utlänningsmyndigheten i an- nat ärende förhör erforderligt för att komplettera utredningen och föreligger icke sådant fall, att detta kan ske gen- om ett vanligt polisförhör, skall myn- digheten också själv hålla förhöret. Om den centrala utlänningsmyndig- heten skulle finna ett ärende vara av sådan beskaffenhet, att utlännings- nämnden uppenbarligen icke kan av- giva yttrande i ärendet utan att själv

1 Se sid. 148—149.

& i

höra utlänningen, skall myndigheten

äga överlämna åt nämnden att hålla förhöret. Den centrala utlänningsmyn- digheten skall också, då det är påkallat av särskilda skäl, såsom att utlän- ningen befinner sig å avlägsen ort i riket, kunna uppdraga åt länsstyrelse att hålla förhör. Den centrala utlän- ningsmyndighetens förhör bör äga rum, innan ett ärende överlämnas till nämn- den för yttrande. Även om förhör hål- lits av den centrala utlänningsmyndig- heten, bör nämnden, om den finner anledning därtill föreligga, kunna hål— la förhör. Förhöret i ärende angående frihetsberövande av utlänning över tre månader (44 5 första st. sista punk- ten i förslaget) skall hållas av utlän- ningsnämnden.

Den centrala utlänningsmyndighe- tens förhör bör i regel hållas av tj änste- man vid myndigheten, som äger del- taga i ärendets avgörande. Då den cen- trala utlänningsmyndigheten överläm- nat åt nämnden att hålla förhör, bör sådan tjänsteman äga närvara vid för- höret.

De grundläggande reglerna angående när förhör skall hållas inför den centra- la utlänningsmyndigheten, utlännings- nämnden eller länsstyrelse har kom- mittén upptagit i 55 5 av förslaget. Be- stämmelser angående det sätt på vilket den centrala myndigheten bör vara or- ganiserad vid förhör synes böra lämnas i instruktionen för myndigheten. Det bör uppmärksammas, att kommittén icke i förslaget behandlar förhör inför polismyndighet. Beträffande dylika för- hör, som givetvis måste förekomma i stor utsträckning i utlänningsärenden,

synas några särskilda regler icke er- forderliga.

Ul innehåller icke något stadgande om att vid förhör inför länsstyrelse eller utlänningsnämnd andra personer än vederbörande utlänning kunna hö- ras . Utlänningskungörelsen (7 1 a & tredje st.) förutsätter emellertid, att sådant förhör kan hållas av utlänningsnämn- den. Detta har också i praxis skett i stor omfattning. Enligt kommitténs uppfattning kan det i utlänningsären- den vara av värde att ha möjlighet att höra andra än utlänningen. Särskilt i ärenden, där fråga är, huruvida ut- länningen utan att ha begått brott genom allmän misskötsel förverkat sitt bosättningstillstånd eller över- huvud sin rätt att vistas i landet, synes det vara önskvärt att förhör med andra personer kan äga rum. Det kan vara av intresse ej blott för polismyndighet eller den centrala utlänningsmyndig- heten att förebringa närmare utred- ning om vad som ligger utlänningen till last utan i icke mindre grad för utlänningen att motbevisa vad som åberopas emot honom. Det är själv- fallet, att vittnesförhör i egentlig me- ning icke kan äga rum inför länssty- relse eller utlänningsnämnd, men trots detta torde de nu åsyftade förhören kunna vara betydelsefulla för utred- ningen. Kommitténs förslag innehåller på grund härav bestämmelser om att inför den centrala utlänningsmyndig- heten, utlänningsnämnden och läns- styrelse kunna höras andra personer än utlänningen, om dessa kunna för- väntas lämna upplysning av betydelse för ärendes bedömande (55 % första st.). Sistnämnda bestämmelser göra icke

domstolsförhören enligt 51 & Ul över- flödiga, eftersom det även i utlännings- ärenden i vissa fall kan vara erforder- ligt att anordna förhör under vittnes- ansvar. Kommittén föreslår därför, att domstolsförhören bibehållas (59 å i förslaget). Kommittén vill emellertid framhålla, att kommittén är medveten om att behovet av dylika förhör som redan nu synes vara skäligen ringa — efter införande av möjligheten för den centrala utlänningsmyndigheten, utlänningsnämnden och länsstyrelse att höra andra än utlänningen torde komma att bliva än mindre än förut.

Kommittén har i sitt förslag upp- tagit ett stadgande (60 %) av innehåll, att Konungen må förordna, huru er-

sättning må bestämmas åt den som kallats att höras upplysningsvis vid förhör i utlänningsärende eller åt ut- länningen vid förhör inför den centrala utlänningsmyndigheten Några motsvarande

eller utlän- ningsnämnden. regler finnas icke i gällande lag. Nyss- nämnda bestämmelser i utlännings- kungörelsen (71 a 5) innehåller emeller- tid stadgande om ersättning till veder- börande utlänning och till den som upplysningsvis höres vid förhör inför utlänningsnämnden. Det må anmärkas, att kommittén icke anser sig kunna förorda, att utlänning tillerkännes rätt till ersättning för inställelse vid förhör med honom inför länsstyrelse.

Företrädare för det allmänna vid förhör

Vid domstolsförhör i utlännings- ärende skall enligt 51 å andra stycket Ul för att tillvarataga statens intresse vara närvarande lämplig person, som av länsstyrelsen därtill förordnas. I fråga om andra förhör i utlänningsären- den iinnes icke något motsvarande stadgande. Ehuru det i allmänhet icke torde föreligga något behov av att vid förhör inför den centrala utlän- ningsmyndigheten, utlänningsnämnd eller länsstyrelse någon särskild person är närvarande för att tillvarataga statens intresse, torde det dock under vissa förhållanden kunna vara oläg- ligt att någon sådan person ej är med vid förhöret. Särskilt i sådana fall, då utlänningen bestrider riktigheten av vad som åberopas emot honom och en omfattande utredning skall genomgås vid förhöret eller andra personer än

utlänningen skola höras, skulle det vara av värde, om någon annan än förhörsmyndigheten tillvaratoge det allmännas intresse. Kommittén före- slår därför, att då det för att tillvara- taga statens intresse är av särskilda skäl påkallat, en företrädare för det allmänna skall kunna närvara vid förhör inför den centrala utlännings- myndigheten, utlänningsnämnden eller länsstyrelse (56 5 första stycket). Vid förhör inför länsstyrelse i ärende som länsstyrelsen upptagit efter an- mälan av tjänsteman hos den centrala utlänningsmyndigheten bör enligt kommitténs mening denne eller annan person, som denne förordnar därtill, vara sådan företrädare för det all- männa. Då länsstyrelse har att hålla förhör i andra ärenden, synes det böra ankomma på länsstyrelsen att

avgöra, huruvida det är erforderligt att statens intresse tillvaratages av någon särskild representant, samt att om så befinnes vara fallet, bestämma, huruvida denna uppgift skall fullgöras av vederbörande polismyndighet eller .av särskilt förordnad person. Beträf- " fande förhör inför den centrala utlän- ningsmyndigheten eller utlännings- nämnden torde i huvudsak samma reg- ler böra gälla som angående förhör in- för länsstyrelse. Det ligger emellertid

Enligt gällande lag äger vid förhör inför länsstyrelse i utvisningsärende utlänningen i vissa fall erhålla biträde på det allmännas bekostnad (33 5 and- ra st.). Har utlänningen sålunda ej själv skaffat sig något biträde och an- ser länsstyrelsen, att han på grund av sakens beskaffenhet eller av annat skäl icke kan utan biträde tillvarataga sin rätt, skall länsstyrelse förordna lämp- ligt biträde. Är utlänningen ej på fri fot, skall länsstyrelse även eljest på begäran av utlänningen förordna bi— träde åt honom. I fråga om andra för- hör i utlänningsärenden gälla motsva- rande regler (50 5, 51 & tredje st.).

Kommittén vill erinra om, att de nu berörda bestämmelserna om ut- lännings rätt till biträde äro utformade efter mönster av nya rättegångsbal- kens regler om offentlig försvarare (Jfr 21 kap. 3 & tredje st. rättegångs- balken). Det måste emellertid upp— märksammas, att det i förevarande * avseende föreligger en icke oväsentlig ' skillnad mellan rättegångsbalkens och ,utlänningslagens system. Enligt rätte-

i sakens natur, att det endast torde bliva i sällsynta undantagsfall, som det kan föreligga skäl att lokal polismyn- dighet skall närvara vid förhör inför den centrala utlänningsmyndigheten eller utlänningsnämnden. Regelmäs- sigt torde i de fall, då det föreligger behov av en företrädare för allmänt intresse, den centrala utlänningsmyn- digheten böra förordna någon lämplig person därtill.

Utlännings rätt till biträde vid förhör

gångsbalken (31 kap. 1 5) skall som regel den tilltalade i ett mål, om han dömes för brottet, till statsverket åter- gälda arvode och ersättning till försva- raren. Enligt utlänningslagen förelig- ger det däremot icke någon skyldighet för utlänningen att återgälda kostna- den för biträdet. Även om en utlän- ning kan betala biträdesersättning, erhåller han sålunda på statens be- kostnad biträde vid förhör. Om utlän- ningen icke är på fri fot, torde det icke vara något att invända häremot. Är utlänningen på fri fot, synes det däre- mot riktigt, att han, om han själv kan bekosta sitt biträde, också skall göra det. Då det icke är möjligt att i ett ut- länningsärende förplikta en utlänning, för vilken förordnats biträde, att till statsverket återgälda ersättningen till biträdet, föreslår kommittén, att rät- ten för utlänning, som är på fri fot, att åtnjuta biträde på det allmännas be- kostnad inskränkes sålunda, att denna förmån icke tillkommer honom, om han kan antagas äga tillgång till gäl- dande av biträdesersättning eller hans

rätt på grund av sakens beskaHenhet eller eljest finnes kunna tillvaratagas utan biträde (56 'g' andra och 59 & tredje st.). Kommittén föreslår vidare, att det alltid skall bero på begäran från utlänningens sida, om biträde skall förordnas. Liksom enligt den nuvaran- de lagen bör utlänningen före förhöret underrättas om sin rätt att erhålla bi- träde.

Det må i detta sammanhang an- märkas, att kommitténs förslag icke innehåller några bestämmelser om ut- lännings rätt till biträde vid fullföljd. I Ul stadgas (35 & första och 47 5 andra st.), att om utlänning, som vill anföra besvär, är intagen i fångvårdsanstalt eller häkte, besvären må ingivas till styresmannen för anstalten eller före- ståndaren för häktet samt att denne skall tillse, att utlänningen ej saknar nödigt biträde vid besvärens anföran- de. Ett motsvarande stadgande röran- de fullföljdsinlagor i vanliga rätte- gångsmål och nådeansökningar fanns före nya rättegångsbalkens ikraftträ- dande i 12 & promulgationslagen till 1901 års lag om vissa ändringar i rät- tegångsbalken. I nya rättegångsbalken regleras emellertid nu frågan om rätt till biträde vid fullföljd i brottmål (of- fentlig försvarare). Rätten att erhålla biträde vid avfattande av nådeansök-

ningar behandlas i en administrativ författning. [Instruktion för fångvårds-F styrelsen och fångvårdsanstalterna den, 21 juni 1946 (nr 395)]. I administrativi ordning ha även utfärdats föreskrifter om skyldighet för styresman vid fång- vårdsanstalt och häktesföreståndare att biträda i fråga om begäran om of- fentlig försvarare samt att vidarebe- fordra fullföljdsinlaga och annan dylik handling. [Se nyssnämnda instruktion och kungörelsen den 4 maj 1934 (nr 134) med vissa föreskrifter angående förvaring av personer i härads- och stadsfängelser samt polisarrester.] En- ligt kommitténs uppfattning böra i administrativ ordning meddelas be- stämmelser motsvarande de nu i Ul upptagna _ om skyldighet för styresman vid fångvårdsanstalt och föreståndare för häkte att tillse att där intagen utlänning, som vill full- följa talan i utlänningsärende, erhåller erforderligt biträde vid besvärens an- förande. Detsamma synes böra ske i fråga om skyldighet att vidarebeford- ra besvärshandlingar. Att införa be- stämmelser om att utlänning, som är på fri fot, skall på statsverkets bekost- nad erhålla biträde vid fullföljd eller i annat ärende än vid förhör, anser sig kommittén icke kunna tillstyrka.

Sekretess och offentlighet vid förhör

I 33 & tredje stycket Ul föreskrives, att utlänningen och hans biträde äga taga del av den utredning som åbero- pas vid förhör inför länsstyrelse i ut- visningsärende. Detta stadgande skall enligt 50 & äga motsvarande tillämp-

ning i fråga om andra förhör inför länsstyrelse och i fråga om förhör, som utlänningsnämnden har att hålla.

En med stadgandet i 33 & tredje styc- ket överensstämmande bestämmelse fanns i 1945 års lag angående utlän-

nings omhändertagande i anstalt eller förläggning, och då denna lag 1946 upp- hörde att gälla, upptogs stadgandet i Ul. Bestämmelsen i 1945 års lag till- kom efter förslag av 1943 års utlän- ningssakkunniga, vilka uttaladel, att rätt för utlänningen och hans biträde attptaga del av den utredning som åbe- ropades vid förhöret utgjorde en för- utsättning för att utlänningen skulle kunna utföra sin talan. I yttranden över de sakkunnigas förslag framställ- des åtskilliga invändningar mot ifråga-

varande bestämmelse, därvid bl.a. an- fördes att obehöriga därigenom kunna få del av vår säkerhetstjänst och vad därmed sammanhängde. I den propo- sition, i vilken förslaget till 1945 års lag framlades för riksdagen (prop. 259/1945 sid. 109), framhöll föredra- gande departementschefen, statsrådet Bergquist, att invändningarna icke syntes tillräckligt beakta skäliga hän- syn till utlänningens rättsställning. Departementschefen ville därför un- der anslutning till de sakkunnigas för- slag förutsätta att vid förhöret fram- lades alla omständigheter, som an- sågos skola ligga till grund för ärendets prövning. — I lagrådet och riksdagen framställdes ej någon erinran mot dessa uttalanden.

Då förslag 1946 framlades att stad- gandet skulle införas i utlänningslagen (prop. 270/1946), gjorde departements- chefen, statsrådet Zetterberg — efter en redogörelse för en till grund för för- slaget liggande promemoria jämte ytt- randen över densamma bl.a. föl— jande uttalande:

1 1944 års betänkande sid. 100.

I ett par yttranden ha emellertid uttalats betänkligheter mot att vid förhöret framlägga även material av politisk art. Såsom framhållits i promemorian torde emellertid vid förhöret åberopas endast utredning om sådana särskilda förhållanden, som röra utlänningens person, och av dylik utredning hör han av principiella skäl få taga del. Vid ärendets slutliga avgöran- de kunna dessutom politiska hänsyn komma i betraktande, men det torde knappast förekom- ma, att vid förhör formlig utredning därom förebringas. Jag finner därför riktigast att bi- behålla förslaget i denna del.

Även detta uttalande lämnades i lagråd och riksdag utan erinran.

Parts rätt att utbekomma allmän handling regleras numera i betydelse- fulla delar i 39 å i lagen den 28 maj 1937 om inskränkning i rätten att ut- bekomma allmänna handlingar (sekre- tesslagen) efter en 1947 vidtagen änd- ring av samma paragraf. Efter denna ändring föreskrives i paragrafen, att vad som stadgas i sekretesslagen ej länder till inskränkning i sökandes, klagandes eller andra parters rätt att i mål och ärenden hos domstol eller annan myndighet utbekomma dom, beslut och andra handlingar, dock att om det finnes av hänsyn till allmänna eller enskilda intressen vara av syn- nerlig vikt att innehållet i annan hand- ling än dom eller beslut icke uppenba- ras, utlämnande av sådan handling till parten må 'med stöd av stadgande i sekretesslagen vägras. I den mån hin- der ej möter på grund av sådant stad- gande inskränker sålunda sekretess- lagen icke utlännings rätt att taga del av handlingarna i ärende rörande ho- nom. Att märka är att sekretesslagen ej reglerar befogenheten att muntligen giva annan del av innehållet i skriftlig handling.

I fråga om rättegång vid domstol gäller den principen, att part skall vid förhandling erhålla kännedom om alla de omständigheter som åberopas som bevis. Föredragande departementsche- fen framhöll 1947 (prop. 260/1947), att den i 39 & sekretesslagen föreslagna be- gränsningen av parts rätt att utfå handlingar icke innebure någon in- skränkning i domstolens eller myndig- hetens skyldighet att vid förhandling eller annan handläggning låta parten erhålla kännedom om alla de omstän- digheter som åberopades till bevis. Tvärtom vore det, uttalade departe- mentschefen, av vikt att denna princip noga iakttoges; endast i den mån så skedde kunde man nämligen bortse från de betänkligheter som kunde an- föras mot att partens rätt att utfå handlingar begränsades.

Enligt kommitténs mening bör i fråga om utlännings rätt att utbekomma handlingar i ärende enligt utlän- ningslagen gälla de inskränkningar sekretesslagen stadgar. Vidare anser kommittén, att vägande skäl tala för att vid förhör i ärende angå- ende utvisning eller återkallelse den principen bör gälla, att utlänning- en bör erhålla kännedom om den utredning som åberopas i ärendet. Det är framför allt hänsyn till ut- länningens rättsskydd som kräver, att han erhåller del av vad som åberopas emot honom, så att han får tillfälle att försvara sig och bemöta eventuellt oriktiga påståenden och anklagelser. Förhörets värde ur rättssäkerhetssyn- punkt förminskas avsevärt, om utlän- ningen icke får vetskap om vad saken gäller. Det finnes olika vägar att välja

på, om man skall tillämpa den nämnda principen att utlänningen skall erhålla . kännedom om vad som åberopas emot honom. Vid förhöret kan den myndig- ; het som håller förhöret muntligen fram- lägga vad saken gäller. Om en företrä- dare för det allmänna är närvarande vid förhöret, kan denne lägga fram vad som åberopas emot utlänningen. Å andra sidan synes det icke erforderligt att vid förhör muntligen framlägga det mot utlänningen åberopade mate- rialet om denne före förhöret tagit del av detta.

Emellertid har efter mycket ingående överläggningar fun- nit, att nämnda princip icke, såsom förbehållandena nu kommit att ge- stalta sig, bör gälla utan inskränk- ning. I utlänningsärenden inflyter i betydande omfattning informations- och utredningsmaterial, som kommit polisen tillhanda i dess av den utrikes- politiska utvecklingen framtvungna verksamhet för bekämpande av spio- neri och sabotage m.m. Det skulle kunna få betänkliga konsekvenser, om utlänning, mot vilken sådana upp- gifter åberopades, under alla förhållan- den skulle tillerkännas rätt att få kän- nedom om desamma. Ur utrikespolitisk synpunkt kan det stundom vara olämpligt att de verkliga skälen till ett ingripande mot en utlänning bliva kän- da i sådana fall, där detta grundar sig på misstankar om politisk verksam- het från utlänningens sida. Utlänning, som antages arbeta illegalt till förmån för främmande makt, skulle vidare bli underrättad om de mot honom rik- tade misstankarna och genom utlän- ningen även hans uppdragsgivare, som

kommittén

larm” *S*—r.— ...— *r—W'E

skulle bliva i tillfälle att träffa ändrade dispositioner. Ur säkerhetssynpunkt skulle en sådan underrättelse till en misstänkt utlänning innebära, att re- dan nedlagt arbete kunde bliva utan värde och polisens möjlighet att i ett för landet kritiskt läge ingripa mot en främmande agent försvårades eller ginge om intet. Även röjande av poli- sens arbetsmetoder kan understundom få liknande följder. Slutligen måste framhållas, att det för polisens verk- samhet är av största betydelse, att polisen icke nödgas för en utlänning yppa sina källor. Ett hävdande av ut- länningens rätt att erhålla vetskap om samtliga åberopade omständigheter även i de fall, där detta skulle göra det möjligt för utlänningen att av upp- gifternas sakinnehåll sluta sig till poli- sens sagesmän och upplysningsvägar, skulle beröva polisen dess uppgifts- lämnares förtroende och nedbringa dess effektivitet.

Kommittén har med hänsyn till det anförda ansett det nödvändigt att en viss inskränkning sker i principen, att utlänningen vid förhör skall erhålla kännedom om allt som åberopas emot honom. Det är utlänningens rätts- skyddsintresse, som kräver att prin- cipen upprätthålles, men detta intresse måste underordnas hänsyn till rikets säkerhet. Undantag från principen måste ske, då detta ur sistnämnda synpunkt är påkallat av tvingande skäl. Kommittén föreslår därför, att utlänning vid förhör skall erhålla kännedom om den utredning, som åbe- ropas i ärendet, såframt icke annat finnes vara av tvingande skäl påkallat

med hänsyn till rikets säkerhet (57 & femte st.).

Det förtjänar uppmärksammas, att det föreslagna stadgandet icke på samma sätt som 32 å i förslaget (mot— svarande 37 5 Ul) såsom alternativ till rikets säkerhet upptager statens intres- se. Fastän åtskilliga omständigheter kunna åberopas till stöd för att för- budet för utlänningen att erhålla del av utredningen i ärendet utsträckes till att omfatta även det fall, att detta är påkallat i statens intresse, har kom- mittén likväl funnit övervägande skäl tala för att så icke sker. En så omfat- tande inskränkning i utlänningens rätt att erhålla del av utredningen skulle innebära stora faror ur rättssäkerhets- synpunkt.

Det må tilläggas, att det endast är i den mån det är påkallat av hänsyn till rikets säkerhet, som utlänningens rätt att få kännedom om utredningen inskränkes. Kan någon del av utred- ningen yppas utan men för rikets säkerhet, skall det ock ske. Endast i undantagsfall bör utlänningen un- danhållas kännedom om den mot honom riktade misstanken. Vidare må framhållas, att den föreslagna regeln icke innebär något eftersättande av kravet på erforderlig utredning.

Det bör beaktas, att det föreslagna stadgandet icke i lika stor omfattning inskränker utlännings rätt att erhålla kännedom om utredningen, som den förut berörda bestämmelsen i sekre- tesslagen begränsar möjligheterna att till utlänning utlämna annan handling än dom eller beslut. Det kan sålunda inträffa, att utlänningen vid förhör muntligen kan erhålla del av material,

som finnes i handlingar, vilka enligt sekretesslagen icke kunna utlämnas till honom. Som förut berörts kan lik- nande förhållande föreligga i rätte- gångsmål. Det bör dock observeras, att där icke gäller någon inskränkning i principen, att part skall erhålla del av alla omständigheter som åberopas som bevisl

I fråga om offentlighet vid förhör in— nehåller Ul icke några bestämmelser. Med hänsyn härtill kunna förhören icke anses vara offentliga. Kommittén har funnit, att oll'entlighet vid förhör kan vara av värde för utlänningen ur rättssäkerhetssynpunkt. Skulle emel- lertid utlänningen föredraga att för- höret icke är oH'entligt, synes något annat icke heller vara påkallat ur all- män synpunkt. Det är å andra sidan självfallet, att det med hänsyn till olika allmänna intressen kan vara nöd- vändigt att, även om utlänningen be-

Överslagsberäkning av antalet förhör i ärenden som den centrala utlän- ningsmyndigheten enligt kommitténs förslag skall handlägga.

A. Tillfällen då utlänningen äger påkalla förhör.

1. Utvisning eller återkallelse i fall som avses i 22 5 1) i förslaget. Motsvarande bestämmelse i gällande lag (26 5) tillämpas praktiskt taget icke, men förutsättningar för dess tillämpning torde dock föreligga i ett antal fall, som kan uppåkattas till högst 10 årligen. I samtliga fall torde förhör komma att begäras.

2. Utvisning eller återkallelse i fall som avses i 22 5 2) och 3) i förslaget. Endast i det fall, att utlänning gör gällande politiskt flyktingskap, skall dock handläggningen i första instans till- komma den centrala utlänningsmyndigheten. Under åren 1947—1949 ha i medeltal c:a 180

gär det, förhören icke äro offentliga. Kommittén . föreslår. därför, att det skall tillkomma den myndighet som håller förhör, att om utlänningen be- går att förhör skall vara offenligt, av- göra huruvida så bör ske (57 & fjärde st., 59 & tredje st,). Finnes icke särskilda omständigheter som föranleda till an- nat, bör emellertid, om utlänningen begär det, förhör vara offentligt. Att i lagen angiVa de omständigheter som kunna föranleda att ett förhör icke bör vara offentligt, har -kommittén icke funnit påkallat. —- Det förtjänar an- märkas, att bestämmelser om offent- lighet vid administrativt förhör finnas i 21 & fjärde stycket alkoholistlagen. Sådana bestämmelser ha också före- slagits av 1946 års alkoholistvårds- utredning (SOU 1948:23) och av 1948 års lösdriveriutredning (SOU 1949:4).

utlänningar årligen utvisats ur riket och av dessa ha i genomsnitt 42 fall överlämnats till utlänningskommissionen för beslut i verkstäl- lighetsfrågan. Av dessa ha i genomsnitt 18 ärenden eller 10 procent av samtliga utvis- ningar remitterats till utlänningsnämnden på grund av att utlänningen gjort gällande poli- tiskt flyktingskap. Med hänsyn till utvidg- ningen av utvisningsgrundernas omfattning och införandet av återkallelse kan hela antalet utvisningar och återkallelser i fall, som avses i 22 5 2) och 3), uppskattningsvis beräknas öka med 50 procent eller till 270 och av dessa ären— den skulle då 10 procent utgöras av ärenden angående politiska Hyktingar. Dessa torde så gott som undantagslöst komma att påkalla förhör.

3. Utvisning enligt 23 € tredje stycket i för- slaget. Denna utvisningsgrund utgör en del av

den nuvarande politiska utvisningen enligt 37 g Ul. Detta lagrum tillämpas dock ytterst sällan. Med hänsyn härtill kan det icke beräk- nas att 23 % tredje stycket i förslaget kommer att tillämpas i mer än högst 5 fall årligen. I samtliga dessa torde emellertid utlänningen komma att påkalla förhör.

B. Tillfällen, då förhör måste hållas för prövning av frihetsberövande åtgärd ( 44 5 1 st. i förslaget. )

Dylika förhör förekomma för närvarande ytterst sällan. Att uppskatta antalet förhör, som kan komma att hållas, är omöjligt.

C. Tillfällen, då förhör kan hållas, om särskild anledning därtill föreligger.

1. Ärenden — utom de under A upptagna — där den centrala utlänningsmyndigheten är första instans. Dessa ärenden utgöras av dels vissa avvis- ningsärenden dels ock de nuvarande för— passningsärendena med undantag för dem, som decentraliserats till länsstyrelse. Av de nuvarande förpassningsärendena ut- göras c:a 60 % av ärenden rörande skandinaver o.d. och kunna därför vid ett genomförande av

kommitténs förslag beräknas gå till läns- styrelse.

Medeltalet ärenden hos utlänningsnämnden under åren 1946—1949 utgjorde 944 och till den centrala utlänningsmyndigheten kan be- räknas gå 40 procent eller 377 ärenden. I hur många av dessa, som det kan finnas anledning att hålla förhör, ställer sig emellertid svårt att bedöma. F.n. håller nämnden endast ett fåtal förhör (25 i årligt medeltal för 1946—1949), men införandet av rätt för utlänningen att påkalla förhör i ärenden under A. 1—3 kan möjligen få som konsekvens, att förhör hålles i ett tämligen stort antal av dessa ärenden. Att uppskatta antalet förhör låter sig knappast gora.

2. Ärenden där den centrala utlänningsmyn- digheten är andra instans. I dessa ärenden, där det icke kan vara fråga om politiskt flyktingskap eller om politisk utvisning, och där förhör i ett stort antal fall hållits hos länsstyrelse, torde det ytterst sällan föreligga behov av nytt förhör. Någon upp- skattning av antalet förhör kan icke göras. Det kan anmärkas, att fullföljdsfrekvensen i fråga om utvisningsbeslut för närvarande är i medeltal c:a 11 %.

Kap. 9. Verkställighet och utlännings tagande i förvar m. m.

Gällande rätt

Som förut nämnts skall beslut om avvisning, som meddelats av polis- myndighet, gå i verkställighet utan hinder av anförda besvär (23 5 3 st.). Andra beslut om utlännings avlägs- nande ur riket må ej verkställas utan att de äga laga kraft (49 å första st.).

Avvisad person bör befordras till det land, varifrån han kommit (24 å andra st.) samt förpassad eller utvisad person i första hand till sitt hemland och i andra hand till det land, varifrån han kommit (30 å andra st. och 36 å andra st.). I fråga om verkställighet av beslut om politisk utvisning äger Kungl. Maj:t förordna efter omstän- digheterna (37 5 andra st.). För samt- liga fall gäller, att utlänningen icke bör befordras till land, varifrån han av politiska orsaker flytt, eller till land, där han kan antagas icke åtnjuta trygg- het mot att bli återsänd till land, vari- från han av politiska orsaker Hytt. Vi- dare stadgas beträifande avvisning, förpaSsning och vanlig utvisning, att hänsyn skall tagas till om landet är avlägset, samt att utlänningen ej bör befordras till land, varifrån han ut- visats.

Verkställighet av avvisningsbeslut ankommer på polismyndighet (24 5 första st.), medan förpassning och ut- visning verkställes genom länsstyrelses försorg (30 5 första st., 36 & första st.). I tvivelaktiga fall eller då svårighet möter för verkställigheten, skall verk— ställighetsfrågan av polismyndighet respektive länsstyrelse överlämnas

till den centrala myndighetens av- görande.

Utlänning, som utvisats från riket men som återvänt utan tillstånd, skall sedan han i förekommande fall under- gått straif därför, föras ur riket. Där- vid skall förfaras enligt de i fråga om vanlig utvisning gällande grunderna (42 5)-

För att underlätta utlännings av- lägsnande ur riket ha i utlänningslagen meddelats föreskrifter om utlännings tagande i förvar eller ställande under uppsikt. Förfarandet avser ingripande av tillfällig art i avbidan på beslut om avlägsnande eller på verkställighet av sådant beslut.

Beslut om att utlänning skall tagas i förvar må enligt gällande bestämmel- ser meddelas av den centrala utlän- ningsmyndigheten, länsstyrelse eller polismyndighet.

Polismyndighet äger enligt utlän- ningslagen taga utlänning i förvar i avvaktan på beslut av den centrala utlänningsmyndigheten angående ut- länningens avvisning från riket även- som då avvisningsbeslut ej genast kan verkställas (20 å andra st., 24 % tredje st.). Vidare må polismyndighet med- dela sådant förordnande, när fråga uppkommit om förpassning eller van- lig utvisning eller när beslut om sådan åtgärd icke genast kan verkställas samt det skäligen kan befaras att utlänning- en avviker (27 å andra st., 30 & tredje st., 32 å andra st. och 36 5 tredje st.).

Länsstyrelse må taga utlänning i förvar, när fråga uppstått om förpass- ning eller utvisning (27 å andra st., 32 å andra st. och 38 5 andra st.). Vida- re må länsstyrelse meddela sådant för- ordnande, när beslut om förpassning eller vanlig utvisning ej genast kan verkställas (30 5 tredje st. och 36 5 tredje st.).

Den centrala utlänningsmyndigheten äger taga utlänning i förvar, när fråga uppkommit om förpassning eller poli- tisk utvisning (27 å andra st. och 38 å andra st.) samt när fråga om avvisning eller om verkställighet av avvisning, förpassning eller utvisning överläm- nats till myndighetens avgörande (20 & fjärde st., 24 & tredje st., 30 & tredje st. och 36 % tredje st.).

Har polismyndighet tagit utlänning i förvar, skall länsstyrelsen eller i fråga om avvisning den centrala utlännings- myndigheten ofördröjligen underrät- tas. Länsstyrelse skall, så snart ske kan, underrätta den centrala utlän— ningsmyndigheten om förvarstagande, varom länsstyrelsen eller underordnad polismyndighet förordnat.

Vad här ovan sagts om tagande i förvar gäller även i fråga om befogen-

heten att ställa utlänning under upp- sikt.

Beträffande förvarstagande men icke ställande under uppsikt —— gäller vidare enligt 49 & fjärde st. att fråga därom skall, om utlänningen skall hållas i förvar över en månad, inom samma tid underställas Kungl. Maj:ts prövning. Av Kungl. Maj:t meddelat beslut om utlännings hållande i förvar gäller för varje gång ej längre tid än tre månader.

I Ul ha icke meddelats föreskrifter om verkställighet av beslut om utlån- nings tagande i förvar eller ställande under uppsikt. I utlänningskungörelsen (67—70 åå) lämnas emellertid vissa be- stämmelser om förvarstagande. Ut- länning, som tagits i förvar, skall in- tagas i statens fångvårdsanstalt, polis- arrest eller härads- eller stadsfängelse. Utlänning, som intagits i annan anstalt än statens fångvårdsanstalt, skall med visst undantag så snart förhållandena det medgiva överilyttas till sådan an- stalt. I fråga om behandlingen av ut- länning som hålles i förvar skall i tillämpliga delar med mindre jämk- ningar gälla vad som är stadgat om behandlingen av den som är häktad.

Kommitténs förslag

Liksom i Ul göres i kommitténs för— slag skillnad mellan beslut om utlän- nings avlägsnande ur riket och beslut om verkställighet därav. Får nämligen ett beslut om utlännings avlägsnande ur riket icke verkställas, förrän det vunnit laga kraft, kan det möta svå- righeter att redan i samband med detta beslut förordna om verkställig- heten.

Från principen att beslut om utlän- nings avlägsnande ur riket skall ha vunnit laga kraft, innan det får verk— ställas, har i kommitténs förslag gjorts vissa undantag. Kommittén bibehåller sålunda bestämmelsen i gällande lag, att beslut om avvisning, som meddelas av polismyndighet, skall gå i verkstäl- lighet utan hinder av anförda besvär (38 & första st. i lagförslaget). Beträf-

fande utvisningsbeslut föreslår kom- mittén en ändring i vad nu gäller i fråga om förpassning och den nuvaran- de utvisningen. För att förhindra att en utlänning genom klagan över läns- styrelses beslut om utvisning åstad- kommer onödigt uppskov med verk- ställigheten skall länsstyrelse nämligen enligt kommitténs förslag erhålla be- fogenhet att i beslut om utvisning för- ordna, att beslutet må gå i verkställig- het utan hinder av anförda besvär (38 å andra st.). Förutsättning för sådant förordnande är, att det finnes vara uppenbart, att utlänningen icke äger kvarstanna i riket. Som exempel kan nämnas, att utresebeslut med- delats eller att utlänningen dömts för mycket grova förbrytelser. Har länsstyrelse meddelat förordnande som nu avses vilket skall ske i samband med själva utvisningsbeslutet —— må verkställigheten emellertid icke äga rum, förrän fjorton dagar efter det att utlänningen erhållit del av beslutet. Anledningen härtill är, att den centrala utlänningsmyndigheten, utlän- ningen besvärar sig, skall ha tillfälle

om

att pröva, huruvida det verkligen är uppenbart att utlänningen icke äger kvarstanna här, och om tveksamhet i denna fråga föreligger, meddela he- slut om anstånd med verkställigheten. Meningen är icke, att den centrala ut- länningsmyndigheten, så snart besvär anföres över nu ifrågavarande beslut, skall närmare pröva utvisningsbeslu- tet, ty detta torde i allmänhet icke kunna medhinnas inom en tid av fjor- ton dagar efter det att utlänningen er- hållit del av länsstyrelses beslut. Ut- länningen har nämligen först en tid

av åtta dagar för att besvära sig och därefter skola besvären, om de ingivits till länsstyrelse, insändas till den cen- trala utlänningsmyndigheten. Denna skall inhämta utlänningsnämndens ytt- rande och först därefter kan en real- prövning äga rum hos myndigheten. Enligt kommitténs förslag skall där- för den centrala utlänningsmyndig- heten inom fjortondagarstiden endast avgöra huruvida anstånd skall medde- las med verkställigheten eller icke, och detta kan ske utan att nämnden höres. Sedan denna fråga avgjorts, skall i van- lig ordning prövas, huruvida utvis- ningsbeslutet skall bestå.

Beträffande den senare prövningen kan det kanske anföras, att i det fall, då anstånd med verkställigheten icke meddelats, prövningen icke är av myc- ket värde för utlänningen, eftersom han vid tiden för denna redan avlägs- nats ur riket. Särskilt för en utlänning, som har hemvist i något av våra grann- länder, är denna prövning emellertid icke utan betydelse. Det bör å andra sidan framhållas, att sannolikheten för att utvisningsbeslutet skall komma att upphävas torde vara ytterst ringa, om länsstyrelse efter en grundlig och den centrala utlänningsmyndigheten efter en mera summarisk prövning funnit det vara uppenbart, att utlänningen bör avlägsnas ur riket. Det kan med hänsyn härtill icke anses obefogat, att utlänningen utom riket får avvakta utgången av denna prövning.

Den centrala utlänningsmyndighe- ten har enligt kommitténs förslag icke någon motsvarande befogenhet att för- ordna om omedelbar verkställighet av sina beslut. Skälet härtill är att dessa

beslut äro verkställbara, så snart ut- länningsnämndens ledamöter äro ense med den centrala myndigheten. Före— ligger icke sådan enighet, torde om man bortser från de sällsynta fall, då nämndens yttrande icke inhämtats — det icke kunna anses uppenbart, att ut- länningen bör avlägsnas ur riket. Med hänsyn härtill synes det riktiga vara, att man i dylika fall avvaktar klago- tidens utgång, innan verkställighet äger rum.

Den gällande lagens regler om hur verkställighet av beslut om utlännings avlägsnande ur riket skall ske och om i vilka myndigheter som skola förordna om verkställighet ha frånsett vad som rör politisk flykting — med i allt väsentligt oförändrat innehåll över- flyttats till förslaget (39 och 40 åå). Kommittén föreslår dock ändringar i följande två avseenden.

Vid verkställighet av avvisning skall enligt gällande lag som förut berörts utlänningen befordras till det land, var- ifrån han hit ankommit, såvida icke annat föranledes av särskilda skäl. Som ett sådant särskilt skäl nämnes i lagen, att utlänningen utvisats från det land, varifrån han ankommit hit. Enligt kommitténs mening bör emel- lertid den omständigheten, att en ut- länning vid utvisning från ett främ- mande land sänts hit, icke utgöra nå- got hinder mot att från svensk sida sända honom tillbaka, om grund till avvisning föreligger enligt svensk lag. Vid verkställighet av utvisning från Sverige bör det däremot liksom enligt gällande rätt icke komma i fråga att sända utlänningen till det land, var- ifrån han utvisats.

Den andra ändringen kommittén föreslår gäller verkställighet av avvis- ning eller utvisning av utlänning, som ånkommit hit med fartyg eller luft- fartyg. Enligt 53 & Ul är befälhavare på fartyg eller luftfartyg under vissa förutsättningar skyldig att, då avvis- an-g sker, återföra sådan utlänning till (le—t land, varifrån han medtagits. Des-

770m-

sa förutsättningar äro dels att ständigheterna uppenbarligen voro så- dana att befälhavaren bort inse att ut- länningen kunde komma att härifrån avvisas” och dels att fartyget inom kortare tid återvänder till landet ifråga. Innebörden av den första förutsätt- ningen, d.v.s. närmast när befälhava- ren bort inse förhållandet, framgår icke av förarbetena. Praxis ger icke heller någon ledning, eftersom man där synes bortse från nämnda förutsättning.

En förklaring till att i praxis befäl- havare utan hänsyn till denna förut- sättning anses skyldig att medtaga en

utlänning kan ligga i följande förhål-

lande. Nuvarande 53 5 är enligt vad motiven tydligt utvisa icke tillämp— lig, när utlänningen vid avvisningen förhindras att landstiga här i landet. Det säges i motiven härom,1 att situa- tionen då är sådan, att myndigheterna icke hava något vidare att åtgöra utan det uteslutande blir en sak mellan far- tygets befälhavare och den avvisade, vart denne skall bliva befordrad. Gen- om att företaga passkontrollen ombord på fartyg och förbjuda passagerarna att landstiga dessförinnan kunna på gnmd härav myndigheterna uppnå att befälhavaren måste medtaga utlän-

1 Prop. nr 42/1913 sid. 119.

ningen, oavsett om omständigheterna äro sådana att befälhavaren bort inse att utlänningen kunde komma att här- ifrån avvisas.

Det synes kommittén icke rimligt, att avgörandet av om en befälhavare skall vara skyldig att medtaga en av- visad utlänning skall utfalla olika, be- roende på den omständigheten om pass- kontrollen företages ombord på farty- get eller i land. Att fartyget återvänder till det land, varifrån det ankommit, synes icke heller böra vara av någon betydelse för frågan om utlänningen skall med fartyget föras ur riket eller icke. Avgörande bör i stället vara, om fartyget inom den närmaste tiden efter ankomsten lämnar riket, så att utlän- ningen med detta kan föras ur riket. Kommittén föreslår med hänsyn här- till (39 å tredje st.), att om utlänning, som skall avvisas, ankommer hit med fartyg, han bör återföras till detta, så- framt fartyget omedelbart eller inom den närmaste tiden skall avgå till ut- landet. Skall fartyget icke göra detta, men har fartygets ägare annat fartyg, som inom nämnda tid skall avgå till utlandet, bör utlänningen i stället kun- na föras ombord på detta fartyg. Stadgande härom har också upptagits i förslaget. Vad nu sagts om fartyg synes böra äga motsvarande tillämpning i fråga om luftfartyg. Även i vissa fall av utvisning bör enligt kommitténs mening en utlänning, som ankommit med fartyg eller luftfartyg, kunna åter- föras till detta. Så synes böra ske, om utlänningen vid inresan åsidosatt före- skriften i 6 5 av förslaget att uppvisa sin legitimationshandling och genom att sålunda undandraga sig inresekon-

trollen omöjliggjort för myndigheterna att meddela avvisningsbeslut beträf- fande honom. För att utlänningen i nu avsedda fall skall få återföras till fartyg eller luftfartyg torde dock beslut om utvisning böra meddelas inom ej allt- för lång tid efter inresan. Kommittén föreslår att denna tid bestämmes till sex månader.

Det bör här påpekas, att kommitténs förslag i denna del innehåller särskilda bestämmelser för utlänning, som gör gällande, att han är politisk flykting. Härmed sammanhängande spörsmål komma att behandlas i det följande kapitlet.

Då en utlänning enligt de nyssbe- rörda reglerna vid avvisning eller ut- visning återföres till fartyg eller luft- fartyg, skall han utan kostnad för stats- verket föras ur riket. Denna skyldig- het att föra utlänningen ur riket bör enligt kommitténs mening i första hand åvila fartygets eller luftfartygets ägare och icke som i förekommande fall en- ligt gällande lag befälhavaren (67 å andra st. i förslaget). Uppenbarligen bör, om fartyget är tidsbefraktat, nämnda skyldighet åvila befraktaren.

De föreslagna bestämmelserna inne- bära, att fartygsredare i större ut- sträckning än för närvarande bliva skyldiga att utan kostnad för stats- verket föra en utlänning ur riket. I ut- ländsk rätt finnas emellertid liknande stadganden. I den norska lagen före- skrives sålunda, att när en utlänning som avvisas har kommit med fartyg eller luftfartyg, detta är pliktigt att utan gottgörelse av det allmänna taga honom ombord igen eller på annat sätt föra honom ut ur landet.

>.. 4, HHW *mxrm—Y-w"

% 1 ?

Enligt den engelska utlänningslag- stiftningen skall en utlänning, som icke erhållit tillstånd att inkomma i landet, föras ur landet av befälhavaren på det fartyg, med vilket han ankommit dit, eller, efter vederbörande myndighets bestämmande, av ägaren till eller re- presentanterna för detta fartyg. I fråga om utvisning gäller enligt den engelska lagen, att befälhavaren på ett fartyg, som skall avgå till en hamn utom Eng- land, är om myndigheten så bestäm- mer skyldig att på resan medtaga än utvisad utlänning och hans familj. I andra länder, såsom Canada och U.S.A. har man ålagt fartygsbefälha- vare och redare än mer omfattande förpliktelser. Vid sidan av skyldighe- ten att föra utlänningen ur landet förekomma i dessa länders lagstift- ning bestämmelser om ersättnings- skyldighet för redare eller hans agen- ter för kostnader, som uppkomma vid avvisning eller utvisning.

Med gällande lagstiftning är Sverige ett av de länder i vilka redarnas för- pliktelser för personer, som landsättas från deras fartyg eller luftfartyg, äro mest begränsade. Detta medför, att rederierna i stor utsträckning låta per- soner, s'om icke mottagas annorstädes, landstiga här och att statsverket sedan åsamkas stora kostnader för deras hem- sändande. Det förekommer bland an- nat, att fripassagerare landsättas här från fartyg, som äro på väg från en utländsk hamn till en annan och endast tillfälligtvis anlöpa Sverige. Fall ha till och med inträffat, då svensk hamn angjorts endast för att låta fripassa- gerare landstiga. De av kommittén

föreslagna bestämmelserna äro ägnade att förekomma en dylik trafik.

Kommittén har övervägt, huruvida man bör införa stadganden om ersätt- ningsskyldighet för befälhavare eller redare i det fall att utlänning, som av— visas, icke kan återföras till fartyg eller luftfartyg. Bestämmelser av så- dant innehåll finnas som förut berörts i utländsk rätt. Flera gånger ha också förslag varit uppe att införa en lik- nande bestämmelse i utlänninglagen,1 men dessa förslag ha strandat. Kom- mittén har icke heller funnit skäl att föreslå något stadgande om ersätt- ningsskyldighet i nu avsedda fall. Ut- vidgas nämligen på sätt kommittén föreslår redares skyldighet att föra en avvisad utlänning ur riket, är behovet och den praktiska betydelsen av ett stadgande om ersättningsskyldighet av mindre betydelse.

Den nu gällande lagens bestämmel- ser om utlännings tagande i förvar och ställande under uppsikt ha med endast oväsentliga ändringar i sak överförts till förslaget (se 18 5 1 och 2 st., 30 ä 2 st., 32 ä 3 st., 41 och 44- åå). Kom— mittén vill liksom tidigare utredningar framhålla att befogenheten att taga utlänning i förvar bör användas med största varsamhet. Förvars— tagande bör icke ske om lindri- gare åtgärder mot utlänningen kun- na anses vara tillräckliga. Förut- sättningarna för att en utlänning skall tagas i förvar eller ställas under upp-

1 Se prop. nr 42/1913 sid. 39, 1936 års utred- ning sid. 68, prop. nr 269/1937 sid. 56 och ut- länningskommissionens skrivelse till Konungen den 14 december 1946.

sikt ha i förslaget angivits på samma sätt som i den gällande lagen. Förvars- tagande eller ställande under uppsikt får sålunda icke tillgripas annat än som ett led i ett förfarande för utlän- nings avlägsnande ur riket; det kan enligt förslaget äga rum i avbidan på dels beslut om avvisning eller utvis- ning och dels verkställighet av sådant beslut. Enbart den omständigheten att beslut om utlännings avlägsnande ur riket icke omedelbart kan verkställas får icke utgöra grund för att han tages i förvar eller ställes under uppsikt. För att sådan åtgärd skall få tillgripas måste vid sidan av verkställighets- hinder föreligga andra omständigheter, som göra denna påkallad t.ex. fara för att utlänningen håller sig undan eller för att han här. kommer att bedriva för riket skadlig verksamhet. Före- komma icke sådana omständigheter, höra i avbidan på verkställigheten —— såsom en lindrigare åtgärd än förvars- tagande och ställande under uppsikt— särskilda föreskrifter utfärdas angå- ende utlänningens uppehåll i riket (41 & sista punkten). I sådant fall må ut- länningen bl.a. åläggas att uppehålla sig t.o.m. på mindre område än viss kommun. Dylika föreskrifter få natur- ligtvis jämkas, när helst anledning där- till föreligger. Att en utlänning tages i förvar uteslutande i syfte att därigenom underlätta utredningen är icke försvar- ligt.

Liksom den gällande lagen innehål- ler förslaget icke någon föreskrift om viss maximitid för utlännings hållande i förvar. Till förslaget ha i sak oföränd- rade överiiyttats de nuvarande be- stämmelserna om att Kungl. Maj:t

skall ompröva förvarstagande, så snart detta varar mer än en månad, och att av Kungl. Maj:t meddelat beslut om utlännings hållande i förvar för varje gång ej gäller längre tid än tre månader från beslutets dag (44 5 första st. i för- slaget). Någon begränsning i fråga om Kungl. Maj:ts befogenhet att' genom nya beslut förlänga förvarstagandet innehålla dessa bestämmelser icke.— I enlighet härmed kan ett förvarstagan- de fortgå så länge detta kan anses ut- göra ett led i ett förfarande för utlän- ningens avlägsnande ur riket och det i övrigt finnes anledning till att ut- länningen hålles i förvar. Det förekom- mer för närvarande, att vissa stater icke utan vidare äro villiga att mottaga egna medborgare, som vistas i Sverige, och att svårigheter därför föreligga att verkställa beslut om dylika utlän- ningars avvisning, förpassning eller utvisning. Detta utgör dock enligt kommitténs mening icke något hinder mot att de hållas i-förvar. Möjlighet till verkställighet till hemlandet eller an- nat land kan komma att yppa sig och det kan också inträffa att utlänningen själv kan skaffa sig inresetillstånd till annat land.

Det ligger emellertid i sakens natur att ett förvarstagande, som utgör led i en verkställighetsåtgärd, icke kan fortsätta alltför lång tid. Uppenbart bör en avvägning äga rum mellan samhällets intresse och skälig hänsyn till utlänningen. Skulle ett verkstäl- lighetsbinder kvarstå under avsevärd tid, kunna skäl föreligga att tillämpa 45 å i förslaget, och Kungl. Maj:t eller den centrala utlänningsmyndigheten kan förordna, att beslutet om utlän-

ningens avlägsnande ur riket icke .längre skall lända till efterrättelse. Nytt uppehållstillstånd med erfor- derliga begränsningar enligt 8 % kan då meddelas, eller ock kan Kungl. Maj:t jämlikt 46 å i samband med att beslutet om utlänningens avlägsnande ur riket sättes ur kraft meddela de' före- skrifter med avseende å utlänningens uppehåll som prövas nödiga eller ock uppdraga åt den centrala utlännings— myndigheten att utfärda sådana före- skrifter. Dessa föreskrifter kunna inne- fatta mera långtgående begränsningar i utlännings rörelsefrihet än som kunna förbindas med uppehållstillstånd.

I detta sammanhang förtjänar an- märkas, att utlänningskommissionen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 24 januari 1950 framhållit de olägenheter, som föranleddes av svårigheterna att från landet avlägsna här icke önsk- värda utlänningar. Enligt kommissio- nens mening kunde det därför ifråga- sättas, om icke möjlighet borde skapas att mera varaktigt än som kunde ske genom ett förvarstagande omhänder- taga dylika utlänningar. Att i fredstid tillgripa så starka tvångsmedel, ville kommissionen emellertid för det dåva- rande ickc förorda. Kommissionen före- slogi stället, att uppehållstillstånd, be- gränsade till viss ort, och skärpta straff för överträdelse av sådana lokala be- gränsningar skulle komma till använd- ning. En minoritet på fyra ledamöter inom kommissionen förordade dock in- förandet av lagbestämmelser, vilka möjliggjorde frihetsberövande i ad- ministrativ ordning av återfallsför- brytare och andra samhällsfarliga ut-

länningar genom deras omhänderta- gande i anstalt.

Det bör påpekas, att kommitténs ståndpunkt, att förvarstagande endast får användas i samband med åtgärder för utlännings avlägsnande ur riket, med Europarådets konvention angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grund- läggande friheterna. I denna konven- tion, till vilken Sverige anslutit sig, stadgas nämligen (artikel 5 mom. 1 f), att ingen må berövas sin frihet utom i överensstämmer vissa i konventionen angivna fall. Bland dessa fall upptages, att någon lagligen är arresterad eller eljest be- rövad sin frihet till förhindrande av att han obehörigen inkommer i landet eller som ett led i förfarande för hans utvis- ning.

Som förut berörts skall enligt Ul, om polismyndighet tagit utlänning i förvar eller ställt honom under uppsikt, underrättelse lämnas till länsstyrelse eller i fråga om avvisning till den cen- trala utlänningsmyndigheten. styrelse skall i sin tur underrätta den

Läns-

centrala utlänningsmyndigheten om sådan åtgärd, som vidtagits av läns- styrelsen eller enligt anmälan till läns- styrelsen av underordnad polismyndig- het. Någon ändring i fråga om denna underrättelseskyldighet föreslår kom- mittén icke. Kommittén har emellertid till en paragraf (70 &) sammanfört de i Ul på skilda ställen förekommande stadgandena om denna underrättelse- skyldighet.

Kommittén vill erinra om, att en- ligt gällande rätt verkan av en under- rättelse om förvarstagande är i viss mån olika, beroende på om under-

rättelsen lämnas av polismyndighet eller länsstyrelse. Genom en anmälan från polismyndighet till högre myn- dighet överflyttas ansvaret för åt- gärdens fortsatta bestånd på denna myndighet. Att länsstyrelsen under- rättat den centrala utlänningsmyndig- heten om förvarstagande medför där- emot icke, att nämnda ansvar över-

går å den centrala utlänningsmyndig- heten annat än i det fall då utvisnings- eller verkställighetsfrågan skall upp- tagas av denna myndighet. Kommit- tén ansluter sig till den gällande rät- tens ståndpunkt, och kommittén har upptagit ett stadgande i ämnet i 70 5 andra stycket av förslaget.

Inledande anmär-

Frågan om asylrätt för politiska flyktingar har sedan lång tid tillbaka varit ett av de mest betydelsefulla pro- blemen inom utlänningslagstiftningen. Ehuru asylrättsbegreppet är av mycket gammalt datum, är det dock tämligen sent som asylrätten kommit att avse politiska flyktingar. Dessa voro näm- ligen länge undantagna från förmånen att åtnjuta asyl i det land, dit de flytt, och utlämnades staterna emellan, me— dan personer som flytt av annan orsak erhöllo en fristad i tillflyktslandet. Först mot slutet av 1700-talet synes den meningen ha börjat vinna allmän- nare spridning att framför allt de som förföljdes på grund av att de begått po- litiska brott borde erhålla asyl. För närvarande torde också överallt inom den civiliserade världen den uppfatt- ningen vara erkänd, att politiska flyk- tingar regelmässigt böra erhålla asyl i det land dit de flytt.

Det är att märka, att varken enligt den gängse folkrättsliga doktrinen eller enligt praxis i nära nog alla länder asyl- rätt anses innebära en rätt för en flyk- ting att erhålla asyl i det land, dit han flytt. Asylrätten uppfattas i stället som en rätt för denna stat att giva flyk- tingen asyl utan att detta skall kunna anses som en ovänlig handling mot den stat, varifrån flykten skett. Tillflykts- landet äger att med hänsyn till före- liggande förhållanden pröva, huruvida asyl skall givas åt en flykting. Detta land kan nämligen icke anses skyldigt i. att mottaga flyktingar, vilka ur landets , synpunkt icke äro önskvärda. Ehuru

ar ur rättslig synpunkt en stat måste an- ses ha full frihet att pröva om den skall mottaga en flykting eller icke, är det dock oförenligt med västerländsk upp- fattning att vägra asyl annat än i de fall då ett verkligt statsintresse talar för att så sker.

I den av Förenta Nationernas gene- ralförsamling antagna förklaringen om de mänskliga rättigheterna finnes en bestämmelse rörande asylrätt. Enligt deklarationens fjortonde artikel har envar rätt att i andra länder söka och åtnjuta fristad från förföljelse. Denna rätt må dock, enligt vad som vidare stadgas i artikeln, icke åberopas vid laga åtgärder, reellt grundade på icke- politiska brott eller på handlingar, som strida mot Förenta Nationernas ända- mål och grundsatser. Såsom närmare utvecklas i en av kommitténs ledamot, professor Åke Holmbäck, verkställd utredning ”Förenta Nationerna och asylrätten”, vilken såsom bilaga 4 fo- gats vid detta betänkande, kan arti- keln emellertid icke anses giva den en- skilde mer än en rätt att söka asyl och att åtnjuta asyl, om en stat ger honom denna. Däremot innebär artikeln icke att den enskilde får någon rätt att er- hålla asyl. Icke heller i det konven- tionsförslag angående flyktingars rätts- ställning, som Förenta Nationernas generalförsamling den 14 december 1950 hänskjutit till behandling vid en diplomatisk konferens i Genével, eller

1 Se Förenta Nationernas stenciler E 1618, E 1850, A 1682, 1685 och A/l751 samt bilagan 4 s. 299 ff.

i det reviderade förslag, som antogs vid denna konferens i juli 1951 och undertecknades av ombud för bl. a. Sverigel, stadgas någon ovillkorlig skyldighet att mottaga en flykting, som söker asyl i landet.

Det förekommer i undantagsfall, att en stat i sin lagstiftning garanterar asyl åt politiska flyktingar eller vissa grupper därav. I inledningen till den franska konstitutionen förklaras så- lunda, att envar som förföljes på grund av verksamhet för frihetens sak har rätt till asyl på franskt territorium. Liknande uttalanden förekomma i den italienska och den västtyska författ- ningen. Även i de författningar, som gälla för Sovjetryssland och av Sovjet- ryssland behärskade stater, finnas asyl- rättsliga stadgandena.

I den svenska lagstiftningen gavs först genom 1913 års lag om utlämning av förbrytare uttryck för principen att en politisk flykting borde erhålla asyl i vårt land. Enligt denna lag, som medgiver utlämning av utländsk med- borgare till annat land för lagföring eller bestraffning av här begånget brott, får dock utlämning som regel icke ske, om brottet är att anse som politiskt. Vid lagens tillkomst var ut- lännings rätt att inkomma i riket och att kvarstanna här ej beroende på sär- skild prövning. Dock ansågs oaktat författningsbestämmelser härom sak- nades utlänning kunna i administra-

1 Den i Genéve antagna konventionen (Unit- ed Nations Publications, Sales Nr 1951. IV. 4.) har blivit tillgänglig för kommittén först sedan kommitténs arbete i huvudsak slut- förts och den har därför icke kunnat beaktas i vidare mån än som särskilt angivits i det följande. 2 Se bilaga 4 sid. 287 f.

tiv ordning utvisas ur riket och något skydd för politisk flykting förekom ej härvidlag. Genom 1914 års lag angå- ende förbud för vissa utlänningar att . här i riket vistas reglerades den ad- ministrativa rätten att ur landet av-

lägsna icke önskvärda utlänningar. Lagen innehöll icke några föreskrifter om uppehållstillstånd, och endast om förutsättningarna för avvisning eller utvisning voro för handen kunde en utlänning därför avlägsnas ur riket. Allenast i undantagsfall torde dessa förutsättningar ha varit tillämpliga på en utlänning, som på grund av poli- tiskt brott flytt hit, och en sådan ut- länning skulle därför som regel erhålla asyl här. I fråga om verkställighet av avvisning och utvisning stadgades i nämnda lag dessutom, att utlänningen icke fick befordras till land, där han sannolikt skulle tilltalas eller straffas för politiskt brott.

Sedan mot slutet av det första världskriget med stöd av ett fullmakts- stadgande i 1914 års utlänningslag meddelats föreskrift om visering och särskilda tillstånd för utlänning att vistas i riket, blev möjligheten för en flykting att erhålla asyl här i första hand beroende på om han erhöll till- stånd att inresa och uppehålla sig här. Så är också förhållandet enligt de föl- jande utlänningslagarna och är det även enligt Ul. Även om utlämning icke kan äga rum därför att det brott, för vilket utlämning begäres, är av po- litisk beskaffenhet, kan sålunda enligt Ul en utlänning avlägsnas från riket på den grund att han icke erhållit vi— sering eller uppehållstillstånd. Han får dock icke avlägsnas till land, var-

ifrån han av politiska orsaker flytt. Det förhållandet att en utlämnings- begäran avslagits på grund av att den avsett ett brott av politisk beskaffen- het berättigar enligt Ul icke utlän- ningen att erhålla uppehållstillstånd. Däremot tillmätes i praxis ett dylikt förhållande avgörande betydelse vid be- dömande av om en utlänning med hänsyn till föreliggande omständig- heter bör erhålla uppehållstillstånd.

Enligt 1914 års utlänningslag fick såsom nyss nämndes en utlänning icke avlägsnas till land, där han sannolikt skulle tilltalas eller straffas för politiskt brott. Det förelåg däremot enligt lagen icke något hinder mot att sända honom till land, där han — utan att ha begått '. något brott enbart på grund av sin ' politiska uppfattning eller av liknande

skäl kunde vänta att bliva utsatt för förföljelse. Först i 1937 års utlännings- ," lag utvidgades skyddet. En utlänning , flck enligt denna lag icke avlägsnas till

land, varifrån han av politiska orsaker ' Hytt eller där han kunde antagas icke

Ul innehåller icke något stadgande, varigenom den som är politisk flykting _ tillförsäkras rätt till asyl här i riket. Termerna ”politisk flykting” och ”po- : litiskt flyktingskap” förekomma över

huvud taget icke i Ul. Lagen använder

uttrycket ”av politiska orsaker flytt ' från annat land”. Den tillerkänner ut-

; länning, som av sådana orsaker flytt hit, ett visst skydd mot att bliva åter- sänd till det land varifrån han flytt eller till annat land, där han kan anta- gas ej åtnjuta trygghet mot att bliva

åtnjuta trygghet mot att bliva sänd till dylikt land. Lagen om utlämning av förbrytare står i förevarande av- seende på en liknande ståndpunkt som 1914 års utlänningslag. Utlämning kan sålunda —— om den begäres för icke- politiskt brott ske även till land, varifrån utlänningen av politiska or- saker flytt.

Såsom torde framgå av det nu sagda är det vid behandlingen av frågan om politiskt flyktingskap nödvändigt att noggrant beakta det samband som i i förevarande avseende finnes mellan utlänningslagen och lagen om utläm- ning av förbrytare. Ehuru kommittén i förevarande kapitel företrädesvis kommer att behandla frågan om poli- tiskt flyktingskap enligt utlännings- lagen, måste åtskilliga för båda lagarna gemensamma frågor upptagas till be- dömande i detta sammanhang. Även vid genomgången av lagen om utläm- ning av förbrytare komma emellertid vissa av de gemensamma frågorna att beröras.

Gällande rätt

återsänd till land, varifrån han flytt. Bestämmelser, som stadga förbud mot verkställighet av beslut om avlägs- nande till land som nu sagts, finnas i fråga om avvisning i 24 å andra stycket, i fråga om förpassning i 30 5 andra stycket samt i fråga om utvisning i 36 å andra stycket och 37 å andra stycket. I vissa andra paragrafer i Ul finnas även stadganden som röra politiskt flyktingskap. Sålunda stadgas i fråga om avvisning i 20 å andra stycket, att avvisningsärende skall hänskjutas till

den centrala myndighetens prövning, om polismyndighet finner anledning till avvisning, men utlänningen påstår, att han av politiska orsaker flytt från annat land och att han ankommit där- ifrån eller från land, varest han kan antagas icke åtnjuta trygghet mot att bliva återsänd till förstnämnda land. Sådant hänskjutande skall dock ej äga rum, om påståendet uppenbarligen är oriktigt. I 46 a 5 d) och e) Ul finnas föreskrifter om att den centrala ut- skall inhämta utlänningsnämndens yttrande i vissa verkställighetsärenden. Sådant yttran- de skall infordras, innan myndigheten meddelar beslut om verkställighet av avvisning, förpassning eller utvisning, där utlänningen som skäl mot åtgärden åberopar, att han av politiska orsaker flytt från det land till vilket han skall befordras eller att han i sistnämnda land kan antagas icke åtnjuta trygghet mot att bliva återsänd till land, från vilket han av dylika orsaker flytt, samt detta påstående ej är uppenbarligen oriktigt. I fråga om avvisning och för-

länningsmyndigheten

passning förutsättes vidare, att på- ståendet ej prövats av utlännings- nämnden i avvisnings- och förpass- ningsärendet. Beträffande verkställig- hetsbeslut, i fall då utlänningsnämn- dens yttrande skall inhämtas, gäller enligt 47 5 första stycket, att de —i motsats till andra verkställighetsbe- slut må överklagas, om övriga i nämnda stycke stadgade förutsätt- ningar därför äro för handen. Ytter- ligare ett stadgande som berör po- litiskt flyktingskap finnes i 42 5 Ul. Enligt detta lagrum skall straff icke ådömas utvisad utlänning, som åter-

vänt utan erforderligt tillstånd, om utlänningen av politiska orsaker flytt från det land, varifrån han ankommit hit.

Utlänningar, som av politiska orsa- ker llytt hit, äro i fråga om sitt uppe- håll i riket och rätten att antaga ar- betsanställning underkastade samma regler som övriga utlänningar. Beträf- fande dem kan också i samma mån som angående andra utlänningar med- delas beslut om avvisning, förpass- ning och utvisning. Som framgår av det föregående år det bortsett från prövningen av avvisningsärenden först i fråga om verkställigheten av sådana beslut som särskilda regler gälla. Att märka är emellertid att dessa icke innebära att utlänning som av po- litiska orsaker flytt hit äger rätt att stanna kvar här utan endast att han skall sändas till annat land än det, varifrån han flytt eller där han kan befara att bliva återsänd till dylikt land.

Det måste vidare uppmärksammas, att Ul även ger en möjlighet att under särskilda omständigheter göra undan- tag från de nämnda verkställighets- reglema. Enligt 56 5 Ul äger Konungen i händelse av krig eller fara för krig eller där sådant för rikets försvar eller eljest på grund av särskilda omstän- digheter prövas erforderligt meddela särskilda bestämmelser angående ut- länningskontrollen i olika avseenden. I sådant fall äger Konungen också att i fråga om utlännings avvisning, för- passning eller utvisning förordna efter omständigheterna.

I praxis har förbudet mot att av- lägsna utlänning till land, varifrån han

av politiska orsaker flytt eller där han kan antagas bliva återsänd till dylikt land, erhållit en vidsträckt tolkning. Uttrycket politiska orsaker anses så- lunda icke nödvändigtvis innebära, att flyktingen skall ha varit politiskt verksam eller ens att han skall hava en politisk uppfattning, som strider mot den som de härskande ansluta sig till i det land, varifrån han har Hytt. Avgörande är om flyktingen i nyss- nämnda land utsatts eller kan antagas bliva utsatt för förföljelse av orsak, som har politisk bakgrund. Grunden kan vara flyktingens ras, nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp, po- litiska eller religiösa uppfattning. Icke heller ordet ”flytt” tolkas bokstavligt.

* Även den anses hava flytt, som lämnat

landet i vederbörlig ordning men som sedan på grund av de politiska för- hållandena där icke anser sig kunna återvända (s.k. avhoppare). Något egentligt krav på bevisning om att flyktingen i ifrågavarande land verk— ligen blivit eller med säkerhet skulle bliva utsatt för förföljelse upprätthål-

, les icke. Det fordras knappast mer än

att det skäligen kan antagas att det finnes fara för förföljelse. Att närmare angiva vad det här använda ordet förföljelse i praxis anses innefatta, ställer sig svårt. De medel, som nu- mera i diktaturstyrda stater användas gentemot politiska meningsmotstån- dare eller ur regimens synpunkt icke önskvärda individer, äro av alltför skiftande slag. Förföljelse kan möjligen sägas innefatta alla sådana tvångsåt- gärder mot individen som ur väster- ländsk-demokratisk synpunkt icke kunna anses tillåtliga. Dessa åtgärder

måste för att man överhuvud skall kunna tala om förföljelse —— vara av en viss intensitet. Det kan vidare näm- nas, att politiskt flyktingskap ansetts föreligga i fråga om utlänning, som flytt från ett land därför att han där —— trots att han icke varit politiskt verk- sam skulle blivit föremål för tvångs- förflyttning. Den utvidgningen av ut- trycket ”av politiska orsaker flytt” har också förekommit, att under detta förts utlänning, som utan tillstånd lämnat sitt land endast av det skälet att han hoppats finna bättre utkomst- möjligheter här men som, om han åter- vände till sitt hemland, skulle straffas mycket strängt för att han lämnat landet. Det förtjänar också anmärkas, att chefen för inrikesdepartementet i ett svar på en interpellation i riksda- gens första kammare den 9 november 1949 bl.a. uttaladel, att begreppet politisk flykting givits en mycket vid tolkning. Han framhöll därvid, att i fråga om flyktingar från Öst-tyskland och Polen det egentligen endast vore de fall, där vederbörande utan att vara politiskt belastad Hytt enbart därför att han vantrivts med de sociala och ekonomiska förhållandena i hemlandet eller därför att han hoppats på bättre försörjningsmöjligheter, som politiskt flyktingskap icke ansetts föreligga.

I praxis ha myndigheterna, som bakom sig ha haft en stark folkopi- nion, intagit den ståndpunkten att politiska flyktingar fått åtnjuta asyl här. Myndigheterna ha sökt tillämpa en human flyktingpolitik och det po- litiska flyktingskapet har därför an-

1 Första kammarens protokoll 1949 nr 26 sid. 8.

setts vara en omständighet som såvitt möjligt bör föranleda att utlänningen får uppehålls- och arbetstillstånd. De politiska flyktingarna ha sålunda i praktiken blivit särskilt gynnade.

Beträffande tillämpningen av undan— tagsstadgandet i 56 5 Ul såvitt angår politiska flyktingar, må erinras om att Kungl. Maj:t med stöd av detsamma vidtog åtgärder till förhindrande av den flyktinginvasion som väntades 1945 i samband med avslutandet av andra världskriget. Även senare har från de svenska statsmakternas sida givits uttryck för att vårt land icke kan i obegränsad omfattning mottaga" flyktingar, som vilja söka sig hit. Så- lunda yttrade chefen för inrikesde— partementet i berörda interpellations- svar härom bl.a. följandelz

När man skall taga ställning till vår flyk- tingspolitik, måste man bl.a. taga hänsyn till att en okontrollerad flyktingsström kan kom- ma att få en sådan storleksordning, att den även ur arbetsmarknadspolitiska synpunkter kan bli svår att bemästra. Blir det bekant i östzonen, att vi i motsats till Danmark inte skickar tillbaka några flyktingar till öst- zonen, kan det tänkas, att ett stort antal rena försörjningsfall söka sig till vårt land i förhopp- ning om en bättre utkomst. Sannolikt skulle icke ens med nuvarande läge på arbetsmarkna- den samtliga dessa flyktingar kunna placeras i arbete och erhålla bostäder. Vi skulle i ett sådant läge kanske nödgas att inrätta särskilda läger och hålla ett relativt stort antal män- niskor kasernerade kanske för en längre tid. Jag har svårt att tänka mig, att vi själva skulle känna oss till freds med ett sådant arrangemang.

Det må vidare framhållas, att Kungl.

1 Första kammarens protokoll 1949 nr 26 sid. 10. 2 Prop. 259/1945 sid. 120. 3 Prop. 259/1945 sid. 49.

Maj:t vid slutet av andra världskriget tog fullmaktsstadgandet i bruk för att avvisa och härifrån avlägsna personer, som ansågos ha ”i sin gärning utma- nat den civiliserade världens samvete eller uppträtt som förrädare mot sitt eget land”. Angående denna praxis ut- talade föredragande departementsche- fen i 1945 års proposition med förslag till utlänningslag m.m. bland annat följande:2

Vårt land har under de senaste åren fört en mot flyktingar välvillig politik. Vi ha där- under av flera skäl nödgats mottaga även icke önskvärda personer, såsom quislingar från Norge och danska samarbetsmän från Dan- mark. Redan i början av september 1944 har emellertid givits offentligt uttryck däråt, att vi icke ämna bereda en fristad åt personer som i sin gärning utmanat den civiliserade världens samvete eller uppträtt som förrädare mot sitt eget land. — — _

Beträffande möjligheten att låta föra ur landet sådana icke önskvärda personer som faktiskt lyckats komma in i riket vill jag fram— hålla, att den omständigheten att de eventuellt åberopa politiskt flyktingskap icke skäligen bör utgöra hinder mot att avlägsna dem till det land varifrån de kommit, därest det före eller vid deras ankomst tydligt givits tillkänna att vårt land icke vill ge dem skydd eller en var- aktig fristad. Sådan deklaration har såsom nyss nämnts blivit offentligen avgiven. Denna ståndpunkt bör vidare komma till uttryck genom att vederbörande formellt blir föremål för avvisnings- eller förpassningsbeslut, även om detta ej kan gå i omedelbar verkställighet. Ett sådant beslut torde tydligt giva till känna att vi ej tagit ansvar för vederbörande utlän- ning utan ha för avsikt att när så lämpligen kan ske avlägsna honom ur riket. Det tillväga- gångssätt som nu antytts förutsätter, att Kungl. Maj:t för ändamålet tager i bruk full- maktsstadgandet i utlänningslagen .

Det förtjänar anmärkas, att departe- mentschefen vidare framhöll3, att full-

maktsstadgandet icke borde begagnas för att i uppkommande särskilda ären- den behandla enskilda utlänningar på ett sätt som avveke från lagens stad- ganden.

1945 års riksdag1 godkände departe- mentschefens nyss återgivna uttalande flyktingspolitiken, därvid riksdagen emellertid betonade, att ut- talandet icke ägde tillämplighet be- träffande andra förhållanden eller and- ra kategorier av flyktingar än de då ifrågavarande. Ej heller kunde det an- ses innebära ett rättesnöre för asyl- rättens blivande innebörd, enär åt spörsmål om politiskt flyktingskap icke kunde ges en- för alla förhållanden likartad lösning.

I en proposition till 1946 års riksdag med förslag till ändring i utlännings- lagen framhöll föredragande departe- mentschefen2, att vid tillämpningen av fullmaktsstadgandet i 56 & utlän- ningslagen måste asylrätten uppenbar- ligen respekteras. Enligt departements- chefens mening borde en utlänning, som avlägsnas ur riket, icke befordras till land, varifrån han av politiska or- saker flytt, eller till land, från vilket han kunde antagas riskera att bli åter- sänd till det förra landet. Vad nu sagts borde dock, enligt vad departements- chefen vidare uttalade, icke kunna åberopas av dem som i sin gärning ut-

angående

manat den civiliserade världens sam- vete eller uppträtt som förrädare mot eget land.

1 Se första lagutskottets utlåtande nr 40 sid. 32. 2 Prop. 270/1946 sid. 23. Se första lagutskottets utlåtande nr 45.

;Första kammarens protokoll 1949 nr 26 si . 7—8.

I en vid 1946 års riksdag väckt mo- tion (II:358) hemställdes om utredning angående sådan ändring av fullmakts- stadgandet i 56 & utlänningslagen, att Kungl. Maj:t frånkändes befogenhet att befordra utlänning till land, var- ifrån han av politiska orsaker flytt, eller till land, varest han kunde an- tagas icke åtnjuta trygghet mot att bliva återsänd till förstnämnda land. Riksdagenä, som behandlade motionen i samband med nyssnämnda proposi- tion, förklarade sig dela den till grund för motionen liggande uppfattningen att asylrätten måste respekteras av Kungl. Maj:t vid tillämpning av full- maktsstadgandet men avslog motionen under hänvisning till att departements- chefen givit uttryck åt samma uppfatt- ning och att en revision av utlännings- lagen vore nära förestående. Beträffande tillämpningen av utlän- ningslagens asylrättsstadganden under senare år förtjänar framhållas, att chefen för inrikesdepartementet i förut nämnda interpellationssvar bland an- nat uttalade4, att vårt land sedan gammalt tillämpat den grundsatsen, att personer, som flytt bit av politiska orsaker, skola få åtnjuta asyl. Det funnes, yttrande han vidare, ingen tanke på att rubba denna grundsats.

Antalet vuxna flyktingar, som den 1 januari 1951 uppehöllo sig i landet, uppskattas till omkring 42.000. Efter- som utländska barn under sexton år regelmässigt sakna egen legitimations- handling och erhålla uppehållstillstånd gemensamt med sina föräldrar, finnes icke någon mera exakt siffra på total- antalet flyktingar i landet. Uppskatt-

ningsvis torde den emellertid kunna sättas till närmare 50.000. Tillström- ningen av flyktingar har varit ganska varierande de senaste åren. Den upp- gick emellertid under 1949 och 1950 icke till så höga siffror som de två före—

Grundlinjer för

När kommittén skall draga upp grundlinjerna för en ny lagstiftning på detta område, utgår kommittén från att den nya lagen skall bereda skydd åt politiska flyktingar i minst samma utsträckning som den nuvarande. Nå- gon inskränkning torde icke böra ifrå- gakomma. Snarare synes frågan vara den, om skyddet för politiska flyk- tingar skall utsträckas så långt, att man i en ny lag skall stadga att en po- litisk flykting har rätt till asyl här i riket. Såsom framgår av den förut lämnade framställningen har enligt gäl- lande lag politisk flykting icke rätt till asyl här. I praxis ha visserligen poli- tiska flyktingar i största omfattning erhållit asyl, men därifrån och till att i lagen garantera rätt därtill är steget långt, och kommittén anser lika med 1943 års utlänningssakkunniga det ute- slutet, att vårt land i alla lägen skall vara berett att utan gallring mottaga alla utlänningar, vilka av skilda or- saker önska lämna sitt hemland. En begränsning bör kunna ske med hän- syn till utlänningens personliga för- hållanden. Vidare kunna sådana ex- traordinära förhållanden uppkomma, att det på grund därav blir nödvändigt att mera allmänt avvisa flyktingar. Så kan bliva fallet då riket befinner sig i krig eller krigsfara, och ändrade

gående åren. Närmare uppgifter an- gående flyktingströmmens storlek de senaste åren finnas i den vid betänkan- det fogade bilagan 1, till vilken kom- mittén hänvisar.

en ny lagstiftning

politiska situationer i andra länder kunna åstadkomma flyktingströmmar, som vi icke ha möjlighet eller önska att taga emot.

Utlänningslagens bestämmelser om politiskt flyktingskap böra enligt kom- mitténs mening vara avfattade på sådant sätt, att vår flyktingpolitik icke stelt fastlåses utan kan anpassas efter växlande lägen och förhållanden. Samtidigt som reglerna skola med- giva en smidig tillämpning, måste de erbjuda betryggande säkerhet för att den som påstår politiskt flyktingskap icke under normala förhållanden av- lägsnas ur landet utan att hans sak blivit föremål för en grundlig pröv- ning av en väl kvalificerad myndig- het. Vidare måste gälla, att den som av politiska orsaker flytt från annat land —— i den uttolkning detta ut- tryck fått i praxis icke annat än i undantagsfall, då ett viktigt stats- intresse talar därför, bör kunna sändas tillbaka till det land, varifrån han flytt.

Vid utarbetandet av en ny utlän- ningslagstiftning måste, såsom förut berörts, eftersträvas, att skyddet för politiska flyktingar såvitt möjligt kor- responderar med det skydd, lagen om utlämning av förbrytare skall giva. Kan sålunda en utlänning icke utläm- nas därför att det brott för vilket ut-

lämning begäres är politiskt, hör han principiellt icke heller kunna avlägsnas enligt utlänningslagen till det land, som begärt hans utlämnande. Utlän- ningslagen får icke ge möjlighet att . kringgå det skydd lagen om utlämning

& &

av förbrytare avser att bereda förövare av politiskt brott. Anses åter en utlän- ning icke kunna avvisas eller utvisas till ett visst land, hör han som regel icke heller kunna utlämnas till detta land. Angeläget är, att viss likformig- het vinnes mellan lagarna i fråga om de undantag, som må kunna ske från grundprincipen att politisk flykting bör åtnjuta asyl i vårt land.

Vid tillämpning av utlänningslagen böra vissa politiska flyktingar på grund av sina personliga förhållanden vägras asyl. Starka skäl tala nämligen för att en politisk flykting, som är farlig för rikets säkerhet eller är svårt krimi- nellt belastad, skall kunna avvisas eller oavsett utlämningsbegäran kunna sändas tillbaka till sitt hemland, åt- minstone om den politiska förföljelse, som han kan antagas bliva utsatt för, måste anses tämligen lindrig. I fråga om de kriminellt belastade kan det antingen förhålla sig så, att en flykting begått mycket grova brott, innan han kommit hit och erhållit asyl här, eller också på det sättet att han, medan han åtnjuter asyl i riket, begår grova brott. En kombination av dessa fall är också tänkbar.

Det nu anförda berör frågan om för- verkande av asyl. Det synes vara en allmänt erkänd grundsats, att en poli— tisk flykting, som erhållit asyl i ett land, är skyldig att underkasta sig de regler för hans uppehåll som gälla där

och att han, om han bryter mot dessa, kan avlägsnas ur landet. Denna grund- sats har i viss mån vunnit tillämpning i praxis, och det är enligt kommitténs uppfattning angeläget att den kommer till direkt uttryck i utlänningslagstift— ningen.

Vid behandlingen av lagstiftningen om utlämning av förbrytare (avdel- ning II) skall kommittén upptaga frågan om undantag inom ramen för denna lagstiftning från principen att politiska flyktingar skola åtnjuta asyl i vårt land.

Enligt Ul är det principiellt den cen— trala utlänningsmyndigheten som prö- var, om en utlänning som politisk flykting skall erhålla asyl här i ri- ket. Även utlänningsnämnden deltager i prövningen genom att dess yttrande som regel skall inhämtas, innan en ut- länning avlägsnas härifrån. Den cen- trala utlänningsmyndigheten och ut- länningsnämnden ha emellertid icke någon befattning med ärenden angåen- de utlämning av förbrytare. Enligt la- gen om utlämning av förbrytare är det Kungl. Maj:t som avgör om en ut- lämningsframställning skall bifallas. Utlämning får emellertid icke ske om högsta domstolen funnit hinder möta däremot, t.ex. därför att brottet är politiskt. Ehuru detta förhållande —— att prövningen av asylrättsfrågor ligger hos olika myndigheter enligt Ul och lagen om utlämning av förbrytare i tillämpningen kan tänkas leda till vissa skiljaktigheter, skulle dock ett sammanförande av prövningen hos en myndighet enligt kommitténs uppfatt- ning medföra avsevärda svårigheter. Då den nuvarande ordningen för pröv-

ningen på det hela taget också fungerat tillfredsställande, föreslår kommittén därför, att den i princip bibehålles oförändrad.

Som nyss nämnts måste vid krig eller krigsfara eller andra extraordi- nära förhållanden finnas möjlighet att göra avvikelser från de regler, som el- jest skola gälla i fråga om behandlingen av politiska flyktingar. Dessa avvikel-

ser bli helt avhängiga av vad olika upp- kommande lägen kunna kräva och det torde icke låta sig göra att på förhand draga upp några allmänna riktlinjer ' angående innehållet i dessa undantags- bestämmelser. Självfallet är det emel- lertid även för dylika situationer av största vikt att den principen upprätt- hålles att politiska flyktingar såvitt möjligt erhålla asyl i vårt land.

Kommitténs förslag till bestämmelser

Vad ovan anförts om grundprinci- perna för reglerna om politiskt flyk- tingskap i en ny utlänningslag innebär icke, att några mera betydande sakliga ändringar i bestämmelserna i Ul skulle vara erforderliga. Dessa bestämmelser ha möjliggjort en human flyktingpoli- tik, och även i fortsättningen bör lagen givetvis skapa förutsättningar för en sådan politik. Det måste emellertid uppmärksammas, att nuvarande praxis i vissa hänseenden går utöver lagens ordalag. Sålunda behandlas såsom po- litiska flyktingar även andra än dem, som enligt lagens uttryckssätt "av po- litiska orsaker flytt hit”. Det synes önskvärt att bringa lagens ord till närmare överensstämmelse med praxis. Därigenom skapas säkerhet för att de kategorier, som enligt nuvarande pra- xis behandlas som politiska flyktingar, även framgent komma att erhålla så- dan behandling.

Såväl 1936 års som 1943 års utlän- ningssakkunniga ha framhållit, att någon absolut, en gång för alla given definition av politisk flykting icke kan upprätthållas. Detta äger otvivelaktigt sin riktighet. Gives emellertid defini-

tionen en mera allmän avfattning och upptages icke någon bestämmelse om att den som är politisk flykting skall erhålla asyl, torde en dylik definition kunna vara användbar lång tid framåt. Införande i utlänningslagen av en defi- nition på politisk flykting skulle enligt kommitténs uppfattning vara värde- full. En sådan definition skulle giva bestämmelserna om politiskt flykting- skap ett mera konkret innehåll. Lagen skulle komma att vinna i enkelhet och överskådlighet, eftersom de särskilda bestämmelser, som gälla för politiska flyktingar, genom hänvisningar kunde anknyta till definitionen.

Av nu anförda skäl har kommittén i sitt lagförslag upptagit en definition på politisk flykting. Vid definitionens utformning har kommittén utgått från nuvarande praxis och sökt finna en formulering, som överensstämmer med denna. Vid dess utarbetande har viss hänsyn tagits till den förut berörda, vid den diplomatiska konferensen i Geneve antagna konventionen angå- ende flyktingars rättsställning. Denna konvention innehåller i artikel 1 en

definition på politisk flykting. I svensk

översättning lyder den grundläggande bestämmelsen i definitionen sålunda:

A. För denna konventions syften skall ter- men flykting vara tillämplig på varje person

50111: *— _ '_'

21. Som resultat av händelser, vilka inträffat före den 1 januari 1951, och på grund av väl- grundad fruktan att bliva förföljd på grund av sin ras, religion, nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp eller politiska uppfatt- ning vistas utanför det land, där han är med- borgare, och är ur stånd, eller på grund av sådan fruktan är ovillig att begagna sig av det landets skydd; eller beträffande den som icke är medborgare i något land och som vistas utanför det land, där han tidigare haft stadigt hemvist, är ur stånd eller på grund av sådan fruktan är ovillig att återvända till sistnämnda land.

I det fall att en person är medborgare i mer än ett land skall det nämnda uttrycket land, där han är medborgare, avse vart och ett av de länder, där han är medborgare, och en per- son skall icke anses sakna skydd av det land, där han är medborgare, om han utan något giltigt skäl, baserat på välgrundad fruktan, har underlåtit att begagna sig av skyddet av något av de länder, där han är medborgare.

Anmärkas må, att i definitionen vidare upptagas flera stadganden som inskränka eller utvidga den grund- läggande bestämmelsen. Sålunda skall konventionen bland annat ej gälla för person, beträffande vilken det finnes grundad anledning antaga, att han gjort sig skyldig till någon av följande gärningar, nämligen dels brott mot freden, krigsförbrytelse eller brott mot

1 I mom. 1 upptagas vissa Hyktingkategorier, som genom särskilda, redan existerande för- drag erhållit en internationell status, såsom tsarryska och armeniska flyktingar (de s.k. ”Nansenflyktingarna”) samt av nazistregimen från Tyskland och Österrike fördrivna per- soner. 2 Förenta Nationernas stenciler A 1682, resolution A och A 1750.

mänskligheten, dels grov icke-politisk förbrytelse, begången utanför tillflykts— landet och innan han såsom flykting inkommit i detta, dels ock gärningar, som strida mot Förenta Nationernas syften och principer.

Den i konventionen använda defi- nitionen torde icke kunna oförändrad användas i vår utlänningslag. Den överensstämmer icke helt med vår nuvarande praxis och dess uppställ- ning bryter alltför mycket mot svensk lagstil. Den tar vidare endast sikte på dem som blivit flyktingar på grund av händelser under en viss förfluten tidsperiod, låt vara att själva flykten kan ha skett senare, och syftar sålunda som kommitténs att icke förslag täcka alla framtida förhållanden.

Det förtjänar anmärkas, att i de av Förenta Nationernas generalförsamling i december 1950 antagna statuterna för flyktingadministratio- nen2 ingår också en definition på vad som en- ligt dessa statuter skall förstås med flykting. Denna definition överensstämmer icke helt med den som upptagits i Geneve-konventionen.

Enligt kommitténs förslag (47 5) skall en utlänning anses som politisk flyk- ting, om det finnes anledning antaga, att han i sitt hemland på grund av sin härstamning, tillhörighet till viss sam- hällsgrupp, religion eller politiska upp- fattning eller på grund av politiskt brott eller eljest på grund av politiska förhållanden skulle bliva utsatt för fara för liv eller frihet eller för därmed jämförlig förföljelse.

Det i den nuvarande lagen använda uttrycket att utlänningen ”flytt” har icke upptagits i förslaget, som i denna del också överensstämmer med nyssnämnda konvention. Även utlän—

ningar, som i vanlig ordning lämnat sitt land men som sedermera av sådana orsaker som angivas i defini- tionen icke våga återvända dit, äro, såsom jämväl sker i praxis, att hänföra till politiska flyktingar.

Det i kommitténs definition använda uttryckssättet ”fara för liv eller frihet eller för därmed jämförlig förföljelse” motsvaras i konventionstexten när- mast av ”välgrundad fruktan att bliva förföljd”. emellertid

Sistnämnda uttryck har synts kommittén alltför obestämt och passar i allmänhet icke heller för det fall, att utlänningen ho- tas av straff för politiskt brott. Kom- mittén har därför valt den nämnda formuleringen, som i viss mån ansluter sig till ett annat stadgande i konven- tionstexten. Detta stadgande (arti- kel 33 moment 1) lyder i svensk över- sättning. ”Ingen fördragsslutande stat skall utvisa eller avvisa, på vilket sätt det vara må, en flykting till ett terri- torium, där hans liv eller frihet skulle vara hotade på grund av hans ras, reli- gion, nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp eller politiska uppfatt- ning”. Kommittén har emellertid icke ansett tillräckligt att i lagförslaget en- dast använda ”fara för liv eller frihet”. Även åtgärder av annan art kunna en- ligt nuvarande praxis konstituera po- litiskt flyktingskap och häri har kom- mittén — som förut anmärkts —— icke avsett att göra någon ändring. Ut— trycket ”därmed jämförlig förföljelse”, som i definitionen avser dessa åtgärder av skilda slag, innefattar krav på en diskriminering av viss intensitet av särskilda folkgrupper eller individer. Under förföljelse torde kunna ingå

sådana förfaranden som förbud mot religionsutövning, förbud att använda vanliga skolor, avsevärt lägre livsme- delsransoner än folket i övrigt o.s.v. Det är att märka, att en person, som förövat ett politiskt brott, kan vara utsatt för fara för liv eller frihet eller för förföljelse, även om man icke kan antaga att han skulle bliva utsatt här- för enbart på grund av sin politiska uppfattning. Som förut antytts kan anledningen till att en utlänning flytt eller icke vill återvända till sitt hem- land vara att vederbörande hotas av tvångsförflyttning till avlägsen ort. Därmed bör likställas tvång att utföra särskilt pressande arbete. Dylika fall avses genom uttrycket ”politiska för- hållanden”. Under detta uttryck eller under politiskt brott torde också kun- na föras de situationer, där en flykting, som kommit hit endast i avsikt att här vinna en bättre försörjning, icke kan återvända utan att drabbas av mycket strängt straff för att han flytt från sitt hemland. Orden ”ras” och ”natio- nalitet”, som användas i konventions- texten, ha i definitionen i kommitténs lagutkast utbytts mot ”härstamning”, varigenom överensstämmelse uppnåtts med stadgandet angående hets mot folkgrupp i 11 kap. 7 & strafflagen. Beträffande politiskt brott må här anmärkas, att kommittén —— såsom i avdelning II nedan närmare utvecklas föreslår att utlämning i undantags- fall även skall få äga rum för politiskt brott. En utlänning, som begäres ut- lämnad för ett politiskt brott av nu avsett slag, skall således icke erhålla asyl här i riket. Det kan med hänsyn härtill ifrågasättas, huruvida icke i de-

finitionen på politisk flykting bör upp- utsatt för sådan fara eller förföljelse tagas den reservationen, att det skall som här åsyftas. Skulle han i annat vara politiskt brott, för vilket ut- land hotas av sådan fara eller förföljel- lämning ej må äga rum. Kommit- se, skall han visserligen icke sändas tén anser emellertid, att den som på tillbaka till dylikt land, men han är grund av ett politiskt brott flytt hit icke att anse som politisk flykting här bör behandlas som politisk flykting en— (t.ex. en engelsman, som av politiska ligt utlänningslagen . Endast i de for- orsaker flytt bit från Sovjet). Då han

; mer som föreskrivas i lagen om utläm- kan återvända till hemlandet, finnes

ning av förbrytare bör bedömas, om det icke något skäl att tillerkänna ho- sådant undantagsfall är för handen nom företrädesrätt att stanna här i som förutsättes för att förövare av landet, därför att han av nämnda or- politiskt brott skall vägras asyl här. saker flytt från annat land. Det synes sålunda icke nödvändigt, I definitionen angives icke vad som att i detta avseende råder full paritet skall förstås med hemland. Även i gäl- mellan utlänningslagen och lagen om lande utlänningslag finnes emellertid utlämning av förbrytare; ehuru en flyk- samma uttryck utan något angivande ting erhållit asyl enligt utlänningsla- av innebörden och utan att detta synes gen, hör han i nu avsedda fall med hava föranlett några egentliga svårig- hänsyn till de särskilda rättssäkerhets- heter i praxis. I den nyssnämnda kon- garantier, som det judiciella förfaran- ventionen användes icke beteckningen det enligt lagen om utlämning av för- hemland. Där förutsättes, att flyk— brytare erbjuder kunna utlämnas. tingen icke kan återvända till det Har å andra sidan en utlämningsfram- land, där han är medborgare, eller ställning avslagits, därför att brottet om han saknar medborgarskap i något funnits vara av sådan politisk beskaf- land, till det land, där han tidigare haft fenhet att utlämning ej kan ske, böra stadigt hemvist. Har flyktingen med- de myndigheter, som enligt utlännings— borgarskap i mer än ett land, förut- lagen ha att pröva asylrättsfrågan an- sättes att han icke kan återvända till ses bundna av denna bedömning av något av dessa länder. I svensk praxis brottets beskaffenhet. Har framställ- torde hemland ha erhållit en innebörd ning gjorts om utlämning av utlän- som i huvudsak överensstämmer med ning, som påstår sig vara politisk flyk- vad som föreskrives i denna konven- ting, synes den centrala utlännings- tion och något skäl att ändra denna myndigheten lämpligen böra uppskjuta praxis synes icke föreligga. Det är ett definitivt ståndpunktstagande be- givet, att det i de fall, då utlänningen träffande detta påstående, till dess är statslös, kan vara svårt att avgöra utlämningsframställningen blivit av- vilket land som skall anses vara hans gjord. hemland. Det är emellertid för dylika Det är att märka, att enligt defini- fall av vikt att uttrycket icke tolkas tionen endast den är politisk flykting alltför snävt. som i sitt hemland kan antagas bliva Minderåriga barn till politiska flyk-

tingar hava ofta nog icke samma hem- land som dessa; föräldrarna kunna va- ra statslösa och barnen födda i lands- flykt. Barnen kanske icke heller riske- ra samma fara eller förföljelse i det land som är deras eller föräldrarnas hemland. Som regel torde emellertid minderåriga barn böra bedömas som politiska flyktingar i samma mån som föräldrarna.

Att politiskt flyktingskap är en om- ständighet av väsentlig betydelse vid tillståndsprövningen, har ansetts böra komma till direkt uttryck i lagen. I 49 5 av förslaget har därför upptagits en föreskrift om att vid prövning av fråga om uppehålls- eller bosättningstillstånd särskild hänsyn skall tagas till om ut- länningen såsom politisk flykting har behov av en fristad i riket. Det bör an- märkas, att endast den som är poli- tisk flykting i förslagets bemärkelse och således av nu avsedda orsaker icke kan återvända till sitt hemland, bör stå i denna särställning vid tillståndspröv- ningen. Det bör också framhållas, att om en politisk flykting fått en fristad i annat land, han icke har behov av en fristad här och han bör följaktligen icke heller erhålla någon särskilt gyn- nad ställning vid tillståndsprövningen.

I detta sammanhang synes även böra beröras frågan, huruvida icke den omständigheten att en politisk flyk- ting erhållit tillstånd att vara här någon tid för honom skapar en rätt att få stanna i landet, även sedan möjlig- het uppkommit att befordra honom till land, där han icke blir utsatt för förföljelse. Denna fråga måste besvaras nekande, ehuru längden av den tid en utlänning tidigare vistats i landet alltid

måste vara av den största betydelse vid prövning av fråga om nytt uppehålls- tillstånd. Har möjlighet uppkommit att befordra flyktingen till hans hem- land, är han icke längre att betrakta som politisk flykting. Det förhållandet att myndigheterna vid en tidpunkt funnit politiskt flyktingskap föreligga är icke bindande för framtiden utan en omprövning kan äga rum när helst anledning därtill förekommer.

Med hänsyn till att politiska flyk- tingar ofta sakna giltig legitimations- handling och då denna omständighet icke bör föranleda att de avlägsnas ur riket, har i 48 5 i förslaget intagits en föreskrift om att svensk myndighet enligt de bestämmelser Kungl. Maj:t meddelar må utfärda legitimations- handling. Det har icke ansetts lämp- ligt att stadga, att det åligger myndig- heten att utfärda dylik handling.

Kärnpunkten i ningens bestämmelser om politiskt flyk- tingskap är, att en politisk flykting icke bör sändas tillbaka till sitt hemland. Han bör emellertid icke heller sändas till annat land, där han kan antagas bliva utsatt för fara eller förföljelse av nu avsett slag, eller där han kan anta-

utlänningslagstif-

gas icke åtnjuta trygghet mot att bliva sänd till dylikt land. Det är härvidlag att märka, att även andra utlänningar än dem som i förslagets bemärkelse äro politiska flyktingar måste beredas motsvarande skydd. En utlänning, som i annat land än sitt hemland kan antagas bliva utsatt för nu avsedd fara eller förföljelse, är visserligen enligt förslaget icke att anse som politisk flyk- ting, eftersom han kan återvända till hemlandet, och han står därför icke i

någon särställning, när det gäller att pröva om han skall erhålla tillstånd att vistas här. Om beslut meddelas om hans avvisning eller utvisning, får detta emellertid icke verkställas på sådant sätt, att utlänningen befordras till land, där han av nämnda orsaker kan antagas bliva utsatt för fara för liv eller frihet eller för därmed j ämförlig för- följelse, och ej heller till land, där han kan antagas icke åtnjuta trygghet mot att bliva sänd till land som nu nämnts. I förevarande avseende blir skyddet detsamma för politiska flyktingar som andra utlänningar och en gemensam bestämmelse i ämnet har också upp- tagits i 52 5 första stycket av förslaget. Kommittén kommer i det följande att använda beteckningen ”politiskt verk- ställighetshinder” för att angiva att beträffande en utlänning föreligger så- dant hinder mot verkställighet som nu sagts. Det kan anmärkas, att då politiskt verkställighetshinder förelig- ger utan att utlänningen enligt försla- gets terminologi är att beteckna som politiskt Hykting, det aldrig kan vara fråga om att utlänningen skall erhålla asyl här; han kan nämligen då om han icke får tillstånd att vistas här avlägsnas till sitt hemland.

I det fall att utlänning vid avvisning eller utvisning enligt de särskilda reg- ler som förut behandlats kan återföras till fartyg eller luftfartyg (sid. 153 ff), är det givetvis av största betydelse att det tillses, att detta icke direkt eller via land, där utlänningen ej får landstiga skall avgå till sådant land, dit utlänningen på grund av politiskt verkställighetshinder icke får avlägs- Skall fartyget eller luftfartyget

nas.

avgå till sådant land, får man i första band söka föra utlänningen till annat fartyg eller luftfartyg, tillhörande sam- me ägare, beträffande vilket sådant hinder icke föreligger. Finnes icke något sådant fartyg eller luftfartyg att tillgå, får verkställigheten ske i annan ordning.

Såsom förut anförts måste det i en ny utlänningslag, liksom i den gällande, finnas bestämmelser, som öppna möjlighet att i särskilda fall avlägsna en utlänning även till land, där han antages bliva utsatt för sådan fara eller förföljelse som konstituerar politiskt flyktingskap.

Beträffande förverkande av asyl har förut berörts den grundsatsen att en politisk flykting, som erhållit asyl, är skyldig att följa de bestämmelser för hans uppehåll som gälla i asyllandet och att han kan avlägsnas ur landet, om han bryter däremot. 1936 års ut- länningssakkunniga, som behandlade denna fråga, gåvo uttryck för liknande synpunkterl. De erinrade om att även en politisk flykting kunde bliva före- mål för förpassnings- eller utvisnings- beslut men att asylrättssynpunkter och humanitära skäl som regel uteslöte återsändning till hemlandet. De hän- visade vidare till möjligheten att i dylikt fall tillgripa internering. De sak- kunniga ansågo, att en flykting icke finge bedriva politisk agitation, och att det vore självklart att stämplingar vare sig mot vårt eget eller annat land icke finge förekomma.

I senare svensk praxis har som nämnts principen att asyl kan för-

1 1936 års utredning sid. 59—61.

verkas vunnit tillämpning. Utlän- ningsnämnden har sålunda uttalat,1 att asyl kan förverkas, då utlänningens fortsatta vistelse här i landet utgör en allvarlig fara för rikets säkerhet eller utlänningen eljest grovt åsidosatt sina förpliktelser mot asyllandet. Även i sådana fall, då det politiska flykting- skapet vore svagt utvecklat och den fara som i hemlandet hotade utlän- ningen vore av jämförelsevis lindrig beskaffenhet, syntes enligt utlännings- nämndens mening några betänklig- heter icke böra möta mot avlägsnande ur landet av en utlänning, som under sin vistelse här genom sin kriminalitet eller asocialitet visat sig utgöra en all- varlig fara för allmän ordning och säkerhet. I dessa fall borde, uttalade nämnden vidare, en avvägning äga rum. Den centrala utlänningsmyn- digheten synes i sin praxis hava an- slutit sig till den uppfattning, varåt nämnden givit uttryck.

I det vid Geneve-konferensen an- tagna konventionsförslaget (artikel 32) stadgas, att en flykting, som tillåtits inkomma i en stat, icke må utvisas från denna stat av andra skäl än hänsyn till statens säkerhet eller allmän ordning. Denna konvention innehåller vidare — som förut anmärkts i artikel 33 moment 1 ett förbud mot att avlägsna politisk flykting till land, där han av politiska och därmed jämnställda or- saker kan bliva utsatt för fara för liv eller frihet. Enligt moment 2 i sist- nämnda artikel skall emellertid detta förbud icke få åberopas av någon, be- träffande vilken det finnes skäliga or-

1 Skrivelse till utlänningskommissionen den 4 november 1950.

saker att anse att han är en fara för det landets säkerhet, där han vistas, eller som genom slutligt utslag övertygats om ett särskilt allvarligt brott och ut— gör en fara för samhällslivet i landet.

Kommittén hyser den bestämda uppfattningen, att en politisk flykting icke skall erhålla asyl eller, om han redan åtnjuter asyl, icke tillåtas kvar- stanna här, när hans vistelse här i ena eller andra avseendet skulle vara till skada för riket. Han bör då kunna av- lägsnas ur riket, även om han icke kan befordras till annat land än där han kan bliva utsatt för sådan fara eller förföljelse, som konstituerar politiskt flyktingskap. Bestämmelser härom har kommittén upptagit i 52 å andra och tredje styckena i lagförslaget. Kom- mittén skiljer mellan å ena sidan det fall, att en flyktings kvarblivande här skulle innebära en fara för rikets säker- het, och å andra sidan de fall, då en flykting genom brott här i riket eller på annat sätt visat sig utgöra en all- varlig fara för allmän ordning och säkerhet eller då han grovt förbrutit sig mot meddelade föreskrifter an- gående hans uppehåll i riket. Be- träffande det första fallet synes det uppenbart, att flyktingens intresse av att kvarbliva och åtnjuta skydd måste underordnas intresset av rikets säker- het. Flyktingen bör dock aldrig be- fordras till land, där han av politiska och därmed jämställda orsaker skulle vara hotad till sitt liv. Kommittén vill också framhålla, att faran för rikets sä- kerhet måste vara påtaglig, innan man får skrida till en för flyktingen så in- gripande åtgärd som att han avlägsnas till land, där han kan bliva utsatt för

fara eller förföljelse av nu avsett slag. Det måste på grund av flyktingens före- gående verksamhet finnas grundad an- ledning antaga, att han här kommer att utöva för rikets säkerhet farlig verksamhet. Vad åter angår de fall, då en politisk flykting genom brott här i riket eller på annat sätt visat sig utgöra en allvarlig fara för allmän ordning och säkerhet eller då han grovt förbrutit sig mot meddelade föreskrifter angående hans uppehåll i riket, måste en noggrann avväg- ning ske mellan, å ena sidan, intresset av att han avlägsnas och, å andra sidan, den fara eller förföljelse som ho- tar honom i hemlandet. Flyktingen får endast avlägsnas, om den fara eller förföljelse som hotar honom i det land, till vilket han skall befordras, är att anse som ringa i förhållande till den skada, som kan föranledas av hans vistelse i riket. Det är med hänsyn bär- till tydligt, att flyktingen även i dessa fall aldrig kan sändas till land, där hans liv skulle vara i fara. Jämväl i andra fall är det naturligtvis icke osannolikt, att avvägningen kan utfalla på det sättet att flyktingen får stanna här. Förefintligheten av en möjlighet att i nu avsedda fall ur landet avlägsna politiska flyktingar, torde vara av mycket stor betydelse för att förmå dessa att underkasta sig den här gäl- lande ordningen.

Befinnes det vid den nyss berörda avvägningen att en politisk flykting icke kan avlägsnas ur riket, får man —— i avbidan på att möjlighet yppas att avlägsna flyktingen taga honom i förvar eller ställa honom under upp- sikt eller ock få särskilda bestämmelser

utfärdas angående hans uppehåll här. Kommittén hänvisar härutinnan till vad som anförts i det föregående (sid. 156 ff).

I fråga om samtliga här ovan be- handlade tillfällen, då en utlänning, ehuru han är politisk flykting, hör av- lägsnas ur riket, gäller att bedöm- ningen är av ytterst ömtålig beskaffen- het. kunna ifrågasättas, om icke i princip bör gälla, att beslutanderätten skall tillkomma Kungl. Maj:t. I det fall, att en flykting genom kriminalitet visat sig utgöra en allvang fara för ordning och säkerhet eller grovt förbrutit sig mot föreskrifterna angående hans up- pehåll i riket, anser emellertid kom- mittén, att den centrala utlännings— myndigheten bör kunna tillerkännas befogenhet att avgöra om flyktingen skall avlägsnas ur riket. I detta fall skall nämligen den fara eller för- följelse som hotar flyktingen vara ringa i förhållande till den skada, som kan föranledas av flyktingens vistelse i riket. Givetvis bör i ifrå- gavarande ärenden yttrande inhäm- tas från utlänningsnämnden.

Såsom förut berörts har fullmakts— stadgandet i 56 & Ul tagits i anspråk för att på ett från denna lags allmän- na regler avvikande sätt behandla per- soner, vilka i sin gärning utmanat den civiliserade världens samvete eller uppträtt som förrädare mot sitt eget land. I det läge som förelåg vid andra världskrigets slut framstod det som angeläget för vårt land att kunna för- vägra asyl åt vissa flyktingar, som ”uppträtt som förrädare mot sitt eget

Det synes med hänsyn härtill

land”. Det förefaller emellertid tvivel- aktigt, om det numera finnes behov av eller över huvud taget är lämpligt att bibehålla denna möjlighet. Det nämn- da uttrycket är obestämt och kan göra det skydd som lagen avser att beredapo- litiska fiyktingar tämligen illusoriskt. Den andra flyktinggruppen, ”de som isin gärning utmanat den civiliserade världens samvete”, är icke lika omfat- tande, men bestämningen synes så vag, att den lämnar rum för tämligen skif- tande subjektiva bedömningar. Flyk- tingar, som objektivt sett tillhöra den- na grupp, böra visserligen icke åtnjuta asyl i vårt land. Fördenskull erfordras emellertid icke något fullmaktsstad- gande. Personer som i sin gärning ut- manat den civiliserade världens sam- vete torde nämligen enligt kommit- téns förslag regelmässigt icke komma att betraktas som politiska flyktingar, och något hinder mot verkställighet till det land, varifrån de flytt, före- ligger i sådant fall icke. I regel torde de ha begått brott av sådan beskaf- fenhet som enligt kommitténs förslag till ändring i lagen om utlämning av förbrytare icke är att anse som poli- tiskt. Enligt detta förslag skall såsom politiskt brott icke anses brott, som av- ses i konventionen om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord (genocide). Såsom politiskt brott skall icke heller anses brott, vilket i någon av Geneve-konventionerna angående förbättrande av sårades och sjukas behandling vid stridskrafterna i fält, angående förbättrande av behand- lingen av sårade, sjuka och skepps- brutna tillhörande stridskrafterna till sjöss, angående krigsfångars behand-

ling och angående skydd för civilper— soner under krigstid angivits såsom svår överträdelse av konventionen. Det måste antagas bliva i ett ringa antal fall, som nu avsedda utlänningar kunna anses då kunna förutsättningar för till- lämpning av 52 å andra eller tredje

som politisk fiyktingar, och

stycket i förslaget vara för handen. Det bör också framhållas, att kommit- tén — som förut berörts föreslår en sådan ändring av lagen om utlämning av förbrytare att i vissa fall kommer att finnas möjlighet att medgiva ut- lämning för politiskt brott av särskilt grov beskaffenhet.

Det nu anförda har bibragt kom- mittén den uppfattningen, att bestäm- melserna i 52 5 andra och tredje styc- kena i lagförslaget för normala för- hållanden äro tillräckliga för att täcka de tillfällen, då ett verkligt behov före- ligger att avlägsna en politisk Hykting ur riket, fastän han icke kan sändas till annat land än där han kan komma att utsättas för fara för liv eller frihet eller därmed jämförlig personlig för- följelse. I andra fall än som avses med dessa bestämmelser bör enligt kommit- téns mening en politisk flykting icke under normala förhållanden kunna sändas till sådant land.

Såsom anförts vid genomgången av grundlinjerna för hithörande bestäm- melser måste vid krig eller krigsfara eller andra utomordentliga förhållan- den finnas möjlighet att kunna göra undantag från de regler, som eljest skola gälla i fråga om behandlingen av politiska Hyktingar. Bedömningen av om dylika avvikelser böra ske är av sådan politisk karaktär och så betydel-

sefull, att den icke lämpligen kan till- komma annan myndighet än Kungl. Maj:t. Liksom enligt gällande lag synes denna Kungl. Maj:ts befogenhet böra utövas med stöd av ett fullmaktsstad- gande. Att i ett sådant stadgande dra- ga upp några gränser för Kungl. Maj:ts befogenhet i vidare mån än som skett i gällande lag torde knappast vara möjligt, eftersom syftet med stadgan- det just skall vara att lämna rum för en anpassning efter vad växlande för- hållanden och tidslägen kunna kräva. Vad angår befogenheten att vidtaga nödiga åtgärder för att hindra en allt- för stor flyktinginvasion att söka sig hit må erinras om att under förarbe- tena till 1945 års utlänningslag fram- kom det förslaget, att fullmaktsstad- gandet borde begränsas till att avse den situationen, att strömmen av Hyk- tingar toge en sådan omfattning, att det av praktiska skäl ej läte sig göra att tillämpa lagens bestämmelser. I propositionen till 1945 års riksdag (nr 259) framhöll föredragande de- partementschefen, att det icke torde vara möjligt att binda stadgandets tillämplighet vid en viss omfattning av flyktingströmmen, ehuru flyktingar- nas antal självfallet vore en omstän- dighet av största betydelse för frågan, huruvida och på vad sätt fullmakten skulle tagas i anspråk. Till detta ut- talande vill kommittén giva sin an- slutning.

Beträffande fullmaktsbestämmelsen i kommitténs förslag, vilken upptagits i 71 %, hänvisar kommittén i övrigt till vad som anföres nedan i kap. 11.

Kommitténs förslag innehåller för- utom de nu behandlade bestämmel-

serna även vissa andra regler angående politiskt flyktingskap. I huvudsak över- ensstämma de med gällande lag men vissa ändringar föreligga dock.

Stadgande om att frågor om poli- tiskt flyktingskap skola prövas av den centrala utlänningsmyndigheten finnes i 50, 51 och 53 åå av förslaget. Enligt 50 %, vars innehåll i allt väsentligt överensstämmer med 20 å andra styc- ket Ul, skall sålunda polismyndighet hänskjuta avvisningsfråga till den centrala myndighetens prövning, om utlänningen gör gällande, att politiskt verkställighetshinder föreligger för hans avlägsnande, och detta påstående icke är uppenbarligen oriktigt. Kom- mittén vill i detta sammanhang fram- hålla, att polismyndighet vid bedöm- ningen av frågan huruvida ett av en flykting begånget brott är av politisk beskaffenhet bör iakttaga den största varsamhet; förekommer anledning att brottet är av sådan beskaffenhet, som avses i konventionen om folkmord eller i de nyssnämnda Geneve-konventio- nerna, torde sålunda polismyndigheten böra överlämna ärendet till den cen- trala utlänningsmyndighetens pröv- ning.

I 51 5 av förslaget stadgas, att om utlänning påstår att han är politisk flykting, ärende angående återkallelse av tillstånd eller utvisning må prövas av länsstyrelse endast om påståendet uppenbarligen är oriktigt. I denna del innebär förslaget en ändring av reg- lerna i Ul. Länsstyrelse är nämligen enligt denna ensam behörig att pröva fråga om vanlig utvisning, oavsett om vederbörande utlänning är politisk flykting eller icke. Det är enbart fråga

om verkställighet av utvisning, som av länsstyrelse kan hänskjutas till den centrala utlänningsmyndighetens pröv- ning. Den av kommittén föreslagna ordningen är motiverad av dessa ären- dens ömtåliga beskaffenhet och av vad förut anförts därom, att den som påstår politiskt flyktingskap icke bör avlägsnas ur landet utan att hans sak blivit föremål för en grundlig prövning av en väl kvalificerad myndighet. Ut- länningsnämnden bör också höras in- nan en politisk flykting avlägsnas ur riket och detta kan icke lämpligen ske vid en handläggning hos länsstyrelse. Kommittén vill framhålla, att en- ligt förslaget är länsstyrelse behörig att pröva utvisningsärende, då utlänning- en utan att påstå att han är politisk Hykting gör gällande att politiskt verkställighetshinder föreligger hans avlägsnande till visst land. An- ledningen härtill är, att vid utvisning utlänningen —— i motsats till vad som

för

gäller vid avvisning —- i första hand skall befordras till sitt hemland; dit föreligger icke hinder att befordra den som icke är politisk flykting.

I 53 & av förslaget finnas bestäm- melser om handläggningen av ärende angående verkställighet av avvisning eller utvisning, där utlänningen som skäl mot verkställigheten framställt påstående om politiskt verkställig- hetshinder. Sådant ärende skall av polismyndighet eller länsstyrelse över- lämnas till den centrala utlännings- myndighetens avgörande, där påstå- endet ej tidigare prövats av sist- nämnda myndighet och påståendet ej uppenbarligen är oriktigt. Har den centrala myndigheten själv avgjort

avvisnings- eller utvisningsärende, tor- de myndigheten regelmässigt jämlikt 40 å ha meddelat anvisningar angående verkställigheten och då tagit ställning till frågan om politiskt verkställighets- hinder föreligger. Har verkställighets- ärende överlämnats till den centrala myndighetens prövning, skall yttran- de inhämtas från utlänningsnämnden. Är ett verkställighetsärende synnerli- gen brådskande och finner myndig- heten icke politiskt verkställighetshin- der föreligga för utlänningens beford- rande till ifrågakommande land, må dock verkställighet ske utan att nämn- dens yttrande inhämtas. Utan att nämnden yttrat sig får den centrala myndigheten icke förordna om verk- ställighet med tillämpning av 52 å andra stycket i förslaget. 1 de fall då frågan huruvida en politisk flykting bör avlägsnas ur riket jämlikt 52 & tredje stycket skall prövas av Kungl. Maj:t, skall den centrala utlännings- myndigheten med bifogande av ytt- rande från utlänningsnämnden över- lämna ärendet till Kungl. Maj:t. — Det förtjänar anmärkas, att de föreslagna bestämmelserna om att polismyndig- het och länsstyrelse skola överlämna verkställighetsärende till den centrala myndighetens prövning i sak icke skilja sig mycket från vad nu gäller. I Ul föreskrives dock icke att överläm- nande skall äga rum vid påstående om politiskt flyktingskap; det stadgas en- dast att ärende skall överlämnas ”i tvivelaktiga fall eller där svårighet möter”. I praxis torde emellertid detta tillämpas på så sätt, att överlämnande äger rum i de fall kommittén föreslagit. Bestämmelserna i 46 a 5 d) och e) Ul

synas också bygga på den förutsätt- ningen att så sker.

Har utlänningen som skäl mot verk- ställighet av avvisning eller utvisning åberopat politiskt verkställighetshin- der och har den centrala myndigheten i strid häremot förordnat om verkstäl-

lighet, bör utlänningen äga klagorätt

under de förutsättningar som i allmän- het skola gälla för klagan över myndig- hetens beslut. Härom har stadgande upptagits i 54 5 av förslaget. Enligt den nuvarande lagen gäller också i huvud- sak detsamma (jfr 47 & första stycket Ul).

Ul innehåller —— såsom i det föregå- ende berörts i 56 5 ett fullmakts- stadgande. Där föreskrives, att i hän- delse av krig eller fara för krig eller där sådant för rikets försvar eller eljest på grund av särskilda omständigheter prövas erforderligt, äger Kungl. Maj:t med avseende å utlännings rätt att inkomma eller uppehålla sig i riket eller att vistas å viss ort inom riket el- ler att här i riket antaga eller innehava arbetsanställning meddela de särskilda bestämmelser som må finnas nödiga. Vidare stadgas, att i fall varom i pa- ragrafen sägs Kungl. Maj:t må i fråga om utlännings avvisning, förpassning ur riket eller utvisning förordna efter omständigheterna.

Redan i 1914 års lag angående för- bud för vissa utlänningar att här i riket vistas fanns en fullmaktsbestäm- melse, som i fråga om förutsättningar- na för dess tillämpning helt överens- stämde med det nuvarande stadgan- det. Med vissa jämkningar överfördes denna bestämmelse till 1927 års ut- länningslag, varifrån den oförändrad överflyttades till 1937 års lag. Full- maktsstadgandet i dessa båda lagar ansågs under angivna förutsättningar innefatta befogenhet för Kungl. Maj:t att utfärda bestämmelser om inter- nering av utlänningar. Angående in- nebörden av uttrycket "särskilda om- ständigheter” uttalade 1936 års sak- kunniga bland annat, att detta, ehuru endast inrymmande förhållanden av extraordinär karaktär, dock icke måste innebära en med krig eller krigsfara jämförbar förutsättning. 1936 års sak-

kunniga förmenade jämväl, att lag- rummet borde kunna tillämpas, även där särskilda omständigheter förelåge beträffande viss utlänning.

1943 års utlänningssakkunniga fun- no det nödvändigt, att lagen innehöll ett fullmaktsstadgande för extraordi- nära förhållanden. Med hänsyn till det förslag till särskild lagstiftning angå- ende omhändertagande av utlänning i anstalt eller förläggning, som de sak- kunniga framlade, ansågo de att i full- maktsbestämmelsen icke vidare borde inrymmas befogenhet att förordna om frihetsberövande åtgärder på längre tid mot utlänningar. Att så icke skulle vara fallet, kom också till direkt uttryck i fullmaktsstadgandet i 1945 års lag i dess ursprungliga lydelse. Då lagrum- met år 1946 erhöll sin nuvarande av- fattning i samband med att lagen om omhändertagande upphörde att gälla, framhöll föredragande departements- chefen, att det då föreslagna stadgan- det icke heller i fortsättningen skulle innefatta någon sådan befogenhet.

Det synes vidare böra erinras om, att föredragande departementschefen i 1945 års propostition (nr 259) med förslag till utlänningslag framhöll, att fullmaktsstadgandet enligt hans uppfattning icke borde begagnas för att i uppkommande särskilda ärenden behandla enskilda utlänningar på ett sätt som avveke från lagens stadgan- den.

Kommittén anser lika med 1943 års utlänningssakkunniga, att det för oför- utsedda situationer av extraordinär natur måste finnas möjlighet för Kungl.

Maj:t att utfärda särskilda föreskrifter som avvika från eller komplettera la- gens regler. Kommittén föreslår att befogenhet i detta hänseende liksom hittills tillägges Kungl. Maj:t genom att ett fullmaktsstadgande upptages i ut- länningslagen. Förutsättningar för stadgandets tillämpning böra enligt kommitténs mening vara att riket befinner sig i krig eller krigsfara eller att andra utomordentliga förhållanden av allmängiltig karaktär föreligga. Att särskilda omständigheter föreligga be- träffande viss utlänning utan att utom- ordentliga förhållanden av allmängiltig art äro för handen, anser kommittén icke böra vara skäl till undantag från lagens vanliga regler. Med uttrycket ”andra utomordentliga förhållanden” åsyftas i främsta rummet det fall, att en så stark flyktingström skulle söka sig hit att extraordinära åtgärder bliva nödvändiga.

Vid tillämpning av fullmaktsstad- gandet bör Kungl. Maj:t enligt kom- mitténs mening som regel utfärda sär- skilda bestämmelser av allmängiltig karaktär för det läge varom fråga är. Enskilda utlänningar böra däremot icke i särskilda fall med stöd av full- maktsstadgandet behandlas på ett sätt som avviker från eljest tillämpade prin- ciper.

Det nuvarande fullmaktsstadgandet kan tillämpas bl.a. under förutsättning, att det för rikets försvar prövas er- forderligt att utfärda särskilda bestäm- melser. Denna förutsättning är av an- nan karaktär ån de övriga med hänsyn därtill att den icke innebär något extra- ordinärt förhållande. Den har utgjort grunden för tillämpning av fullmakts-

stadgandet, då Kungl. Maj:t med stöd av detsamma utfärdat kungörelsen den 12 januari 1939 (nr 28) angående särskilda villkor för utlännings vistelse inom skyddsområde för fästning eller motsvarande försvarsanläggning samt för utlännings tillträde till etablisse- ment vid försvarsväsendet m.m. Den- na kungörelse, vars giltighet icke är begränsad till krig, krigsfara eller and- ra utomordentliga förhållanden, inne- fattar väsentliga inskränkningar i ut- lännings rätt att vistas i vissa delar av riket. Bestämmelser av det innehåll, som finnes i kungörelsen, äro uppen- barligen av behovet påkallade, och Kungl. Maj:t måste därför bibehållas vid befogenheten att utfärda dylika föreskrifter. Ett bemyndigande härtill synes emellertid icke ha sin rätta plats i det stadgande, som reglerar Kungl. Maj:ts befogenhet att utfärda särskilda bestämmelser för utomordentliga för- hållanden. I stället synes det böra-upp- tagas i kapitlet om utlännings uppehåll i riket och där lämpligen införas såsom ett andra stycke i 13 5. Enligt den be- stämmelse kommittén föreslår skall Kungl. Maj:t, om det med hänsyn till rikets försvar prövas erforderligt att inskränka utlännings rätt att vistas inom vissa områden, äga utfärda er- forderliga bestämmelser därom. Med det i förslaget använda uttrycket ”om- råden”, som till sin innebörd är ganska obestämt, har kommittén närmast av- sett sådana områden, som nu äro skyddade enligt 1939 års kungörelse. De inskränkningar, varom Kungl. Maj:t skall äga meddela föreskrift, kunna avse såväl totalt förbud att uppehålla sig inom dylikt område som

föreskrift om särskilda villkor för up- pehåll där, t.ex. fotograferingsförbud eller förbud att innehava sprängämnen, särskild anmälningsskyldighet e.d.

Det kan ifrågasättas, huruvida icke i det föreslagna stadgandet i 13 & ”hän- syn till folkförsörjningen,” borde upp- tagas som alternativ till ”hänsyn till rikets Stadgandet skulle emellertid då öppna möjlighet för synnerligen omfattande inskränkningar i utlännings rörelsefrihet och kommit- tén vill därför för fredstid icke förorda en sådan formulering. Anmärkas må,

försvar” .

att anläggningar, som äro av särskild betydelse för folkförsörjningen, ofta också äro av största vikt för rikets försvar, t.ex. oljeupplag, och att de i sådant fall kunna skyddas med till- lämpning av stadgandet i den föreslag- na avfattningen.

Beträffande omfattningen av de be- fogenheter det förut berörda fullmakts- stadgandet för extraordinära förhål— Maj:t torde det framför allt vara i fråga om frihetsberövande åtgärder, som begränsningar kunna ifrågasättas. Av fullmaktsbe-

stämmelsen i Ul år 1946 erhöll sin nu-

landen bör giva åt Kungl.

vad som förekom då varande avfattning framgår, att denna bestämmelse icke innefattar något be- myndigande för Kungl. Maj:t att ut- färda föreskrifter om utlännings om- händertagande i anstalt eller förlägg- ning. Om riket befinner sig i krig, torde det emellertid vara ofrånkomligt att omhändertaga sådana utlänningar, som kunna befaras utöva för landet skadlig verksamhet, om de lämnas på fri fot. Möjligheterna att avlägsna icke önskvärda utlänningar till annat land

torde i krigstid komma att väsentligt minskas. Det synes med hänsyn här- till vara tydligt, att de bestämmelser om frihetsberövande åtgärder som kommittén förut

mot utlänningar, behandlat, icke äro tillräckliga under ett krig. Även under krigsfara eller andra utomordentliga förhållanden torde det kunna bliva nödvändigt att utlänningar, som kunna utgöra en fara för rikets säkerhet, berövas friheten under andra förutsättningar än under normala förhållanden. Med hänsyn till de frihetsberövande åtgärdernas ka- raktär framstår det som ett befogat önskemål, att sådana åtgärder icke vidtagas utan att förutsättningarna och formerna därför reglerats i lag, men för det fall att riket kommer i krig eller en överhängande krigsfara has- tigt uppkommer torde de faktiska för- hållandena omöjliggöra att i form av lag då utfärda erforderliga bestämmel- ser. Att på förhand meddela dylika be- stämmelser i en särskild lag skulle vis- serligen låta sig göra, men den snabba anpassning efter växlande lägen och förhållanden, som vid krig eller dylik krigsfara är av särskild vikt, skulle i så fall icke vara möjlig. Fullmakts- stadgandet bör därför enligt kommit— téns mening även giva Kungl. Maj:t befogenhet att vid krig eller överhäng- ande krigsfara meddela föreskrifter om utlännings omhändertagande i an- stalt eller förläggning. Dylik krigsfara bör anses föreligga, då beredskapstill- stånd inträtt, och härom bör föreskrift intagas i lagen. Det må anmärkas, att vad som skall förstås med beredskaps- tillstånd angives i 27 kapitlet 16 5 första stycket strafflagen. För andra

fall än krig eller beredskapstillstånd anser kommittén icke att Kungl. Maj:t bör utan riksdagens hörande kunna vid sidan av lagen utfärda bestäm- melser om frihetsberövande åtgärder.

En i enlighet med det nu anförda utformad fullmaktsbestämmelse för extraordinära förhållanden har av kommittén upptagits i 71 5 av lagförsla- get.

Kommitten vill i detta sammanhang betona, att frihetsberövande åtgärder mot utlänningar icke ens under extra- ordinära förhållanden böra komma till användning annat än då rikets säker- het eller andra allmänna intressen av synnerlig vikt påkalla det.

Vilka avvikelser från den för norma- la förhållanden avpassade lagstift- ningen, som vid sidan av de frihetsbe- rövande åtgärderna kunna bliva er- forderliga i olika situationer, ställer sig svårt att säga. Det ligger i sakens natur, att för det fall att riket råkar i krig avvikelserna måste bliva mycket omfattande och att de bestämmelser, som då skola gälla, måste innefatta väsentliga skärpningar i kontrollen och begränsningar i olika avseenden av den frihet utlänningar under fredstid åtnjuta i vårt land. Under ett krig kunna sålunda icke heller de utlän- ningar, vilka det icke finnes skäl att omhändertaga, medgivas den rörelse- frihet inom riket, som utlänningar i allmänhet åtnjuta under fred. Det torde nämligen då ofta bliva nödvän- digt, att en i Sverige vistande utlän- ning förbjudes att uppehålla sig annat än på viss ort eller inom visst av myndigheterna anvisat område. En vidsträckt anmälningsskyldighet tor-

de också böra åläggas utlänningarna. Det är vidare önskvärt, att reglerna angående utlänningskontrollen i krig bliva särskilt enkla och lätta för myn- digheterna att tillämpa. Förfarandet i utlänningsärenden under krig torde därför såvitt möjligt böra förenklas. Sålunda torde flera av de rättssäker- hetsgarantier, som under fredstid fin- nas till utlänningarnas skydd, i ett krigsläge med hänsyn till intresset av lagstiftningens effektivitet och en- kelhet icke kunna upprätthållas. På grund av nu berörda förhållanden och kanske än mer med hänsyn till risken för förbindelseavbrott mellan den centrala och de lokala myndighe- terna lärer det också bliva nödvändigt, att handläggningen av utlänningsären- den i görligaste mån decentraliseras. Under krigsfara eller andra utomor- dentliga förhållanden än krig torde icke lika vittgående undantag bliva nödvändiga och omfattningen av dessa undantag måste bli beroende på vad olika lägen och förhållanden kunna kräva. I vissa situationer kan det t.ex. tänkas vara lämpligt att tillägga ar- betsmarknadsmyndighet vidgad befo- genhet i arbetstillståndsärenden. Kommittén vill till slut erinra om sina uttalanden i den föregående fram- ställningen angående politiskt flyk- tingskap. Där har framhållits, att vid krig, krigsfara eller andra utomordent- liga förhållanden visserligen avvikelser från de vanliga reglerna angående be- handlingen av politiska flyktingar kun- na vara påkallade, men att även i dy- lika situationer politiska flyktingar så- vitt möjligt böra erhålla asyl i vårt land.

Lagens rubrik och disposition.

Kommittén föreslår, att den nuva- rande rubriken ”lag om utlännings rätt att här i riket vistas (utlännings- lag)” förkortas till den allmänt bruk- liga benämningen ”utlänningslag”. Det förhåller sig visserligen så, att i åtskil- liga andra lagar regleras frågor angåen- de utlännings ställning här i riket, t.ex. lagen om utlämning av förbrytare, lagen den 8 juli 1904 om vissa inter- nationella rättsförhållanden rörande äktenskap, förmynderskap och adop- tion och lagen den 30 maj 1916 om vissa inskränkningar i rätten att för- värva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag. Bestämmelser om utlännings rätt att inresa till riket, att uppehålla sig här och att här antaga och innehava arbetsanställning synas emellertid vara av så grundläggande betydelse för utlännings rättsställning, att det måste anses berättigat att för den lag, som innehåller dessa bestäm- melser, använda benämningen utlän- ningslag.

Kommitténs lagförslag är i fråga om innehållet byggt på den gällande lagens grund och även beträffande uppställ- ningen i formellt hänseende följer för- slaget delvis denna lag. Avsevärda om- grupperingar ha företagits i syfte att vinna större överskådlighet och tyd- lighet och att undvika upprepningar. De viktigaste av dessa omgrupperingar äro att till särskilda kapitel utbrutits samtliga de bestämmelser som röra dels besvär, underställning hos Konungen och verkställighet (7 kap.), dels poli- tiskt flyktingskap (8 kap.) dels ock

förhör (9 kap.). I 1 kap. ha upptagits vissa stadganden av mera allmänt in- nehåll; 1 5 innehåller en principförkla- ring angående utlännings likställighet i vissa avseenden med svensk medbor- gare och i 2 och 3 55 finnas bestäm- melser angående den centrala utlän- ningsmyndighetens nämndens uppgifter. I 10 kap. ha upptagits nuvarande 7 kap. stadganden ersättningsskyldig- het, vilka nu finnas i 8 kap. under ”Särskilda Sistnämnda kapitel, som för närvaran-

och utlännings-

ansvarsbestämmelserna i och vidare de om rubriken bestämmelser”. de innehåller bestämmelser av mycket olikartat innehåll och otvivelaktigt är tämligen svåröverskådligt, har genom nu nämnda omplaceringar kunnat vä-

sentligt begränsas (11 kap.).

Att alla stadganden rörande behand- lingen av utlänningar, som göra gäl- lande politiskt flyktingskap, samman- föras till ett kapitel, har kommittén ansett innebära en avgjord fördel med hänsyn till den överskådlighet över stadgandenas innehåll som därigenom vinnes. Den som läser en särskild be- stämmelse i ett annat kapitel i lagen måste emellertid uppmärksamma den- na allmänna disposition av lagen, så att han t.ex. icke läser bestämmelserna om avvisning i 5 kap. utan att lägga märke till de undantag härifrån som finnas i 8 kap. om politiskt flykting- skap. Kommittén har icke ansett det vara lämpligt att på varje ställe i lagen, där ett beaktande av reglerna om po- litiskt flyktingskap kan vara erforder- ligt, intaga en hänvisning till dessa

regler. Detta skulle nämligen tynga lagtexten alltför mycket. Den olägen- het avsaknaden av dessa hänvisningar möjligen kan innebära, anser kommit- tén väga lätt i förhållande till de för- delar, som ur andra synpunkter ett sammanförande av bestämmelserna synes medföra.

De ändringar i fråga om lagens av- fattning, vilka kommittén föreslår, äro i främsta rummet betingade av de nyheter med avseende å utlännings- kontrollen, som kommittén förut i be- tänkandet föreslagit och motiverat. Det må anmärkas, att åtskilliga para- grafer i Ul praktiskt taget oförändrade eller med endast obetydliga formella jämkningar ha överförts till den nya lagen. I den följande framställningen av de särskilda bestämmelserna i för- slaget har det som regel icke ansetts erforderligt att anmärka när formella jämkningar skett.

1 Kap. Inledande bestämmelser.

1 &.

Denna paragraf, som saknar mot- svarighet i Ul., innehåller vad kom- mittén ansett böra vara grundprinci- pen för utlänningslagstiftningen. En motivering till bestämmelsen har läm- nats i det föregående (sid. 45). Kom- mittén vill här endast anmärka, att i fråga om rätten att utresa ur riket kun- na särskilda inskränkningar gälla för vissa svenskar, vilka inskränkningar icke gälla för utlänningar. Sålunda kunna värnpliktiga svenskar under vissa förutsättningar vara betagna rätten att lämna riket. Kommittén har emellertid icke ansett erforderligt att

i lagtexten beröra dylika speciella för- hållanden.

2 &.

Även denna paragraf saknar mot- svarighet i Ul. Den har motiverats i det föregående (sid. 50).

I 58 & sista stycket Ul stadgas, att Konungen förordnar vilken myndighet som skall vara central utlänningsmyn- dighet. För kommittén, som anser att utlänningskommissionen bör omorga- niseras till ett fast ämbetsverk, finnes det icke anledning att upptaga något motsvarande stadgande i lagen. I 58 % sista stycket föreskrives vidare, att där så med hänsyn till särskilda för— hållanden finnes påkallat, må Konung- en förordna att med avseende å frågor om arbetstillstånd vad i Ul stadgas om den centrala utlänningsmyndigheten i stället skall gälla den centrala arbets- marknadsmyndigheten. Sedan denna bestämmelse 1945 upptogs i lagen, har något dylikt förordnande icke med- delats, och särskilt med hänsyn till den decentralisering av tillståndsgivningen i arbetstillståndsärenden till lokala ar- betsmarknadsorgan, som enligt för- slaget kan äga rum, anser kommit- tén, att det saknas behov att bibe- hålla bestämmelsen.

3 %

motsvaras av 46 & Ul, därvid emel- lertid —- som berörts i den allmänna motiveringen (sid. 50) gjorts det tillägget att nämnden i sin verksamhet särskilt skall beakta utlännings behov av rättsskydd.

Stadgandet i 46 a % Ul om de åren- den, i vilka den centrala utlännings- myndigheten skall inhämta yttrande

har hänsyn till lagens ändrade disposition uppdelats på de kapitel, där de olika ärendena i övrigt behandlas. Bestäm- från utlänningsnämnden, med melser om nämndens hörande finnas i 8, 20, 29, 35, 44, 45 och 53 åå. Kommit- téns förslag innehåller ej någon motsva- righet till stadgandet i 46 a 5 sista styc- ket Ul. Där föreskrives, att om beslut meddelas i ärende, i vilket nämnden skall yttra sig, utan att sådant yttrande dock inhämtats, skall beslutet snarast möjligt anmälas för nämnden. Enligt kommitténs mening böra bestämmel- ser av motsvarande innehåll utfärdas i administrativ ordning.

2 kap. Om utlännings inresa.

4 & motsvarar 1 & Ul. Vad i sistnämnda paragraf stadgas om visering för up- pehåll har kommittén emellertid an- sett ha sin rätta plats i kapitlet om utlännings uppehåll i riket.

Såsom anförts i den allmänna mo- tiveringen (sid. 112) anser kommittén, att en utlänning med bosättningstill- stånd icke bör underkastas viserings- tvång.

Närmare bestämmelser om visering meddelas för närvarande i utlännings- kungörelsen (3 kap.), och kommittén förutsätter, att liknande bestämmelser komma att upptagas i en tillämpnings- kungörelse till den nya utlänningsla- gen. Liksom hittills torde visering böra, när skäl föreligga därtill, kunna åter- kallas av den myndighet som meddelat viseringen ävensom av den centrala utlänningsmyndigheten. Det är emel- lertid önskvärt, att återkallelse av

visering icke utan att särskilt vägande skäl därtill föreligga äger rum i det fall att utlänningen redan ankommit till riket.

5 och 6 åå

motsvaras av 2 och 3 55 Ul.

3 Kap. Om utlännings uppehåll i riket.

I detta kapitel har den förändringen av dispositionen vidtagits, att stadgan- dena angående tillstånd för utlänning att vistas i riket — med hänsyn till den grundläggande betydelse de äga placerats först i kapitlet.

7 5.

Första och sista styckena motsvaras av 7 % Ul. Andra stycket har i viss mån en motsvarighet i 1 % Ul. Det inne- håller i övrigt —— med den modifika- tion, som införandet av bosättnings- tillstånd påkallar endast vad som utan uttryckligt stadgande ändå anses gälla.

Paragrafens första stycke har jäm- kats något i fråga om de kategorier av utlänningar, som skola äga vistas här sex månader utan uppehållstillstånd. Enligt Ul gäller denna tid för utlän- ning, som på grund av födseln varit svensk medborgare ävensom dennes make och ogifta barn i äktenskap under tjugoett år. De ändringar kom- mittén föreslår äro i främsta rummet föranledda av 1950 års lag om svenskt medborgarskap. I anledning av denna lag har Kungl. Maj:t med stöd av 58 & Ul genom kungörelse den 15 decem- ber 1950 (nr 653) förordnat, att nämn- da tid av sex månader skall gälla även för utlänning, som är gift med svensk

medborgare, ävensom sådan utlän- nings ogifta barn i äktenskap under tjugoett år. Kommitténs förslag in- nebär bl.a. att innehållet i denna kun- görelse upptages i lagen.

För att klarlägga skälen till de före- slagna ändringarna skall kommittén göra en jämförelse mellan förhållan- dena under den äldre medborgarskaps- lagen, som gällde fram till den 1 janua- ri 1951, och den nya lagen, som trädde i kraft sistnämnda dag.

Vad först angår det fall att utländsk kvinna gifter sig med svensk man, blev kvinnan enligt den äldre lagen svensk medborgare och behövde sålunda efter äktenskapets ingående icke längre up- pehållstillstånd. Enligt den nya med- borgarskapslagen erhåller hon däremot icke genom äktenskapet svenskt med- borgarskap och är sålunda underkastad utlänningslagens regler om bl.a. up- pehållstillstånd. Enligt stadgandet i 7 % Ul skall, om hon tillhör viseringsfri nation, den vanliga 3-månaderstiden gälla för henne och hon är sålunda en- ligt Ul ehuru gift med svensk med- borgare i detta avseende i sämre läge än om hennes man upphört att vara svensk medborgare. Härav fram- går, att utländsk kvinna, som är gift med svensk man, uppenbarligen bör tillhöra de kategorier, för vilka den uppehållstillståndsfria 6-månadersti- den skall gälla. Ett skäl härtill är ock- så som riksdagen uttalat vid den nya medborgarskapslagens antagande1 att endast mycket starka skäl böra hindra att en sådan kvinna får bo- sätta sig i Sverige och att hon icke

1 Första lagutskottets utlåtande nr 27/1950.

heller bör betungas med ansöknings- förfaranden mer än som är absolut nödvändigt.

Vidkommande det fall, att utländsk man gifter sig med svensk kvinna, för- höll det sig enligt den äldre medborgar- skapslagen så, att kvinnan förlorade sitt svenska medborgarskap, om hon genom giftermålet eller eljest blev medborgare i annat land och där hade eller efter förvärvet av medborgarska- pet tog sitt hemvist. Enligt den nya medborgarskapslagen behåller kvin- nan principiellt sitt svenska medbor- garskap, även om hon tager hemvist i mannens hemland. En svensk kvinna, som efter giftermålet med utländsk man behåller sitt hemvist här i riket, förblir sålunda enligt både den äldre och den nya medborgarskapslagen svensk medborgare. Har kvinnan där- emot tagit hemvist i mannens hem- land, förlorade hon enligt den äldre lagen i regel sitt svenska medborgar- skap. Enligt den nya lagen förblir hon oberoende av denna omständighet svensk medborgare och hennes rätt att vistas här kommer sålunda icke att beröras av utlänningslagstiftning- en. Vad åter angår den utländske man- nen, har i berörda avseende läget blivit förändrat efter den nya medborgar- skapslagens ikraftträdande. Bestäm- melserna i 7 % föra nämligen till det egendomliga resultatet, att utländsk man, som är gift med kvinna som varit svensk medborgare, äger vistas här utan uppehållstillstånd under sex må- nader från ankomsten, medan utländsk man, som är gift med kvinna som är svensk medborgare, endast äger uppe- hålla sig här tre månader utan uppe-

hållstillstånd. Under den äldre med- borgarskapslagens giltighetstid torde det hava varit tämligen sällsynt, att en svenskfödd kvinna bibehållit sitt svenska medborgarskap efter gifter- målet med en utomlands bosatt ut- ländsk man. Efter den nya medborgar- skapslagens ikraftträdande torde vid äkenskap mellan utländsk man och svensk kvinna denna däremot regel- mässigt komma att förbliva svensk medborgare, och det är därför av stor praktisk betydelse, att hennes man i fråga om rätten att vistas här utan tillstånd icke är i sämre läge än en ut- ländsk man, som är gift med kvinna som varit svensk medborgare. Med hänsyn härtill föreslår kommittén, att utländsk man, som är gift med svensk kvinna, i fråga om rätten att uppehålla sig i riket utan uppehållstillstånd lik- ställes med utländsk man, som är gift med kvinna som varit svensk med- borgare. Med detta förslag vinnes, att den uppehållstillståndsfria tiden kom- mer att bliva densamma för utländsk man, gift med svensk kvinna, och för utländsk kvinna, gift med svensk man.

Det må anmärkas, att om det äkten- skap, som är anledningen till att veder- börande utlänning kommit i åtnjutan- de av den tillståndsfria 6-månaders- tiden, upplöses genom dödsfall eller skilsmässa, bortfaller grunden till för- månen för maken och 3-månaderstiden bör gälla.

Av skäl likartade med de ovan an- förda torde barn i äktenskap, där en av föräldrarna är svensk medborgare, i förevarande avseende böra jämställas med barn i äktenskap, där en av föräld- rarna varit svensk medborgare.

Att minderåriga barn i äktenskap få vistas i riket utan uppehållstillstånd i samma utsträckning som föräldrarna eller en av dem, torde vara baserat på den naturliga uppfattningen, att med- lemmar i samma familj såvitt möjligt böra i fråga om rätten att uppehålla sig här behandlas på samma sätt. Ur denna synpunkt är det omotiverat, att enligt Ul barn utom äktenskap icke i samma mån som sin moder kunna vis- tas här utan uppehållstillstånd. Kom- mittén föreslår därför, att lagen ändras, så att i fråga om ogifta barn utom äktenskap den uppehållstillståndsfria tiden blir sex månader, om dess moder som utlänning kommer i åtnjutande av denna tid eller är svensk medborgare.

I den nya medborgarskapslagen har den åldersgräns, vid vilken barn upp- höra att behandlas som bipersoner till föräldrarna vid dessas förvärv av med- borgarskap, sänkts från 21 till 18 år. Enligt kommitténs mening synes detta böra föranleda, att motsvarande sänk- ning sker av åldersgränsen i fråga om barns likställighet med föräldrar eller en av dem beträffande den uppehålls- tillståndsfria tiden.

8 5 har sin motsvarighet i 8 & Ul och, såvitt angår sista stycket sista punkten, i 46 a 5 b) Ul. De sakliga ändringar pa- ragrafen innehåller ha behandlats i den allmänna motiveringen (Se angående första st. särskilt sid. 75 f. och angående andra st. sid. 79—84). Paragrafens första stycke innehåller emellertid även en ändring i förhållande till Ul, som icke tidigare motiverats. I detta stycke har nämligen intagits ett stad-

?

! å .?

gande om att utlänning, som kvar- stannar i riket efter det hans tillstånd upphört att gälla, skall vara underkas- tad den begränsning i fråga om vistel- seort och de föreskrifter i övrigt, som tidigare varit gällande för honom, in- till dess nya föreskrifter angående hans vistelse meddelas. Ett sådant stad- gande synes ha betydelse bl.a. för det fall, att nytt uppehållstillstånd icke meddelas omedelbart vid utgången av giltighetstiden för ett äldre tillstånd, som varit förbundet med lokal begräns- ning. Vid överträdelse av lokal begräns- ning eller annat villkor, som på grund av det föreslagna stadgandet skall fort- fara att gälla, inträder ansvarspåföljd enligt 62 5 eller 63 % första stycket i förslaget.

9 g. I fråga om denna paragraf hänvisas till den allmänna motiveringen (sid. 66 ff.). 10 % motsvaras av 4 & Ul. Motiveringen till det i fråga om utlänning med bosätt- ningstillstånd stadgade undantaget från skyldigheten att innehava veder- börlig legitimationshandling har läm- nats i det föregående (sid. 72).

11 % saknar motsvarighet i gällande Ul. Beträffande föreskriften om den tid en utlänning med uppehålls- eller bo- sättningstillstånd äger vistas utom riket utan att tillståndet förfaller hän- visas till den allmänna motiveringen (sid. 71, 75). Vad som skall förstås med bosättning har behandlats i den all- männa motiveringen (sid. 97—99).

Första stycket motsvaras av 6 5 och andra stycket av 12 % Ul.

Beträffande andra stycket anmärkes, att enligt 12 % Ul är föreskriften om att utlänning vid avresan till utlandet skall uppvisa sin legitimationshand- ling ovillkorlig. Om emellertid en ut- länning, som önskar lämna riket, skulle sakna vederbörlig legitimationshand- ling, finnes det ur utlänningskontrol- lens synpunkt knappast någon anled- ning att på den grund hindra honom att utresa. Även utan pass torde en ut- länning regelmässigt kunna komma in i sitt hemland. Med hänsyn till det nu anförda anser kommittén det icke er- forderligt att uppställa ett ovillkorligt krav på att utlänning som utreser, skall uppvisa sådan legitimationshandling som föreskrives i 4 5. Det synes emeller- tid vara nödvändigt att utlänningen på något sätt styrker sin identitet, så att icke för brott efterlysta utlänningar eller utlänningar, som av annat skäl icke få lämna landet, likväl begiva sig ur riket. Utlänningens identitet är även av betydelse i de fall då utrese- uppgift skall avgivas.

13 &. Första stycket överensstämmer med 5 & Ul. Andra stycket har behandlats i den allmänna motiveringen (s. 181 f.).

4 Kap. Om arbetsanställning för utlän- ning. 14 &.

Första stycket motsvarar med vissa ändringar 13 & Ul, medan andra och tredje styckena sakna motsvarighet i gällande lag.

Beträffande motiveringen till att ar- betstillstånd icke erfordras för utlän- ningar med bosättningstillstånd hän- visas till vad som anförts i den allmän— na motiveringen (sid. 70). I fråga om det undantag från reglerna om arbets- tillstånd, kvinna som är gift med svensk man,

som föreslås för utländsk

må anmärkas, att riksdagen vid an- tagandet av den nya medborgarskaps- lagstiftningen uttalade att för sådan kvinna borde genomföras lättnader i kravet på arbetstillstånd. Kommittén, som hyser den uppfattningen att reg- lerna om arbetstillstånd icke har någon uppgift att fylla i fråga om nu avsedda kvinnor, föreslår att de i enlighet med vad som nu stadgas i utlännings- kungörelsen helt befrias från skyl- digheten att innehava arbetstillstånd.

I paragrafens första stycke stadgas i överensstämmelse med 13 5 andra stycket Ul, att arbetstillstånd icke er- fordras för anställning i statens tjänst. Angående lämpligheten av att bibe- hålla detta undantag har viss tvekan yppat sig inom kommittén. Andra statliga myndigheter än den centrala utlänningsmyndigheten och arbets- marknadsstyrelsen ha nämligen ej samma kompetens att pröva frågor om anställande av utländsk arbets- kraft, som dessa myndigheter besitta. Enligt ett kungligt cirkulär av den 15 juni 1945 (nr 318) åligger det emellertid statlig myndighet, som ämnar anställa utlänning, att där ej ärendet är syn- nerligen brådskande eller andra sär- skilda omständigheter föreligga, sam- råda med statens utlänningskommis- sion, innan utlänningen anställes. Det- ta cirkulär förbises visserligen under-

stundom av myndigheterna. Upp- ställandet av krav på arbetstillstånd även för statliga anställningar skulle dock enligt kommitténs uppfattning vara alltför omständligt. Kommittén anser att det är tillräckligt, om det samråd äger rum som föreskrives i nämnda cirkulär. Kommittén vill där- för framhålla angelägenheten av att detta cirkulär noggrant efterföljes. Kommittén vill vidare påpeka, att statlig myndighet uppenbarligen icke äger anställa utlänning utan att först förvissa sig om att utlänningen äger uppehålla sig i riket och att för honom icke gäller något förbud att vistas på den ort, där arbetet skall utföras. Paragrafens andra stycke har be- handlats å sid. 71 i den allmänna mo- tiveringen och tredje stycket å sid. 46.

155

motsvaras av 14 % Ul.

16 5.

Första stycket överensstämmer med 15 & sista stycket Ul, medan andra och tredje styckena motsvaras av första resp. andra styckena i nämnda para- graf.

Beträffande motiveringen till de ändringar i förhållande till gällande lag, som andra stycket i förevarande para- graf innehåller, hänvisas till vad som anförts i det föregående (sid. 82 il").

Samråd mellan den centrala utlän- arbetsmark- nadsstyrelsen varom föreskrift fin- nes i 15 andra stycket Ul behöver enligt kommitténs mening icke äga rum i varje särskilt arbetstillståndsärende.

ningsmyndigheten och

Det synes i allmänhet tillräckligt, att myndigheterna träffa överenskommel- se angående de allmänna principerna för tillståndsgivningen och att de sär- skilda ärendena endast prövas av båda myndigheterna i de fall, där så enligt dessa principer bör ske. Vad nu anförts utgör grunden till den jämkning av ordalagen i 15 å andra stycket Ul som vidtagits vid över- flyttningen till 16 & sista stycket i för- slaget.

5 Kap. Om utlännings avvisning från riket.

En allmän motivering till de änd- ringar kommittén föreslår i fråga om avvisningsbestämmelserna har läm- nats i det föregående (sid. 109—113).

ngn—3).

Här ha upptagits de avvisnings- grunder av huvudsakligen formell ka- raktär, som finnas i 19 & 4)—7) Ul.

17 5 4).

Detta stadgande motsvarar 19 5 1) och 2) Ul. Den nuvarande kasuistiska utformningen har ersatts av en mera generell avfattning. Den föreslagna lydelsen innebär å ena sidan i viss mån en utvidgning av avvisningsgrunderna men omfattar å andra sidan icke alla de fall, som upptagas i den nuvarande lagen.

Att utlänning är zigenare, är enligt 19 ä 1) Ul avvisningsgrund. En dylik, allenast på tillhörigheten till viss ras grundad diskriminering av en utlän- ning kan enligt kommitténs mening icke anses överensstämma med svensk

rättsuppfattning, och kommittén har därför icke medtagit denna avvisnings- grund i sitt förslag. I denna del ansluter sig förslaget också till den mening, åt vilken riksdagen gav uttryck år 19451 och utlänningskommissionen år 1946.2 Några särregler skola alltså icke gälla för zigenare utan de skola behandlas på samma sätt som andra utlänningar. Finnes det skälig anledning antaga att en zigenare ej kommer att försörja sig genom ärligt arbete utan t.ex. med spådom, signeri e.d., kan avvisning ske enligt förevarande stadgande. Utlänning, som enligt 19 ä 1) Ul ”uppenbarligen har för avsikt att söka sitt uppehälle genom bettlande”, nämnes icke särskilt i det föreslagna stadgandet, men avvisning torde kun- na ske enligt förevarande stadgande. Utlänning, som kan avvisas enligt 19 ä 1) Ul därför att han uppenbarligen har för avsikt ”att under vandring från ort till annan vinna sin utkomst genom utförande av musik, förevisande av djur eller annan dylik sysselsättning”, kan enligt förslaget icke avvisas, så- vida det icke kan antagas, att denna sysselsättning är en täckmantel för någon asocial verksamhet eller den icke kan giva utlänningen hans ärliga för- sörjning. Om sådana omständigheter icke föreligga, finnes det enligt kom- mitténs uppfattning icke någon an- ledning att avvisa utlänningen. Under förevarande stadgande torde regelmässigt också komma det fall, som upptages i 19 5 3) Ul, nämligen att utlänning gj ort sig skyldig till yrkes-

1 Första lagutskottets utlåtande nr 40/1945 sid. 28. 2 Skrivelse till Konungen den 14 dec. 1946.

mässigt hasardspel och det skäligen kan antagas att han skulle komma att här i riket fortsätta sådan osedlig verk- samhet.

17 5 5).

Enligt gällande lag kan en sinnessjuk utlänning icke på grund av sin sjukdom avvisas från riket. Avvisning kan icke ske, även om utlänningen gjort sig skyldig till grova brott, för vilka han på grund av sinnessjukdom eller annan själslig abnormitet ej ådömts straff. Detta har kommittén ansett vara ett missförhållande, som bör undanröjas. Att å andra sidan förbjuda en utlän- ning att komma in i riket, så snart han lider av sinnessjukdom, anser kom- mittén icke kunna komma i fråga. En sådan avvisningsgrund skulle för övrigt vara nästan omöjlig att upprätt- hålla i praktiken. Kommittén föreslår i stället, att som avvisningsanledning upptages, att utlänning på grund av sinnessjukdom eller annan själslig ab- normitet kan antagas komma att här i riket utgöra fara för allmän ordning eller säkerhet. Det må anmärkas, att om en utlänning under sin vistelse i riket blir sinnessjuk, kan han icke ut- visas på denna grund, såvida han icke begår brott [jfr 24 g 1) i förslaget]. Han kan däremot under vissa förhållanden återföras till sitt hemland [jfr kun- görelsen den 26 januari 1951 (nr 35) an- gående underrättelser om utländska medborgares intagande å sinnessjuk- hus m.m.].

17 5 6). En motsvarighet till de i detta stad- gande upptagna avvisningsgrunderna finnes i 19 g 3) Ul. Det där förekom-

.kan antagas att han skulle komma

att här i riket fortsätta sådan brottslig eller osedlig verksamhet” motsvaras i kommitténs förslag av en fast tids- period ”inom loppet av de närmast för- flutna fem åren”. Det må anmärkas, att stadgandet såvitt angår olovlig in- eller utförsel jämkats för att möjlig- göra avvisning även av den som gjort sig skyldig till olovlig in- eller utförsel av valuta.

17 ä 7).

Även detta stadgande har sin mot- svarighet i 19 5 3) Ul. I vad sistnämnda bestämmelse avser brott omfattar den endast vissa brottsarter. Såsom anförts i den allmänna motiveringen (sid. 110) synes det emellertid mest ändamåls- enligt, att avvisningen omfattar alla sådana omständigheter, som föreligga redan vid inresan och som göra att en utlänning framstår som icke önskvärd i landet, även om sannolikheten för att en dylik omständighet skall upptäckas vid inresan ej är så stor. Konstateras det vid en utlännings inresa, att han är en grov förbrytare av annat slag än i den nuvarande lagen angives, t.ex. att han är en mördare eller grov sed- lighetsförbrytare, synes det vara större anledning att avvisa honom än om han är dömd för exempelvis snatteri, vilket faller under gällande lag. Å andra si- dan böra naturligtvis icke brott av vad slag det vara må medtagas. En lämplig gränsdragning har kommittén ansett vara den som skett i fråga om utvisning [jfr 31 g 5) Ul och 22 5 2) i kommitténs förslag]. För att ett brott skall vara utvisningsgrund förutsättes,

att utlänningen för detta dömts till frihetsstraff, samt att enligt den gäl- lande lagen om utlämning av förbry- tare utlämning må äga rum. En enbart på så sätt angiven avvisningsgrund skulle emellertid bliva mycket omfat- tande, och kommittén har därför an- sett det nödvändigt att göra vissa be- gränsningar. Den brottsliga gärningen bör sålunda icke ligga alltför långt tillbaka i tiden, och kommittén före- slår, att samma tidsgräns upp- tages som i fråga om utvisning d.v.s. att dom meddelats inom de närmast förflutna fem åren eller att utlänningen inom denna tid avtjänat omedelbart ådömt straff för brottet. Vidare föreslår kommittén såsom vill- kor för avvisning, att det på grund av beskaffenheten av den gärning, för vilken utlänningen dömts, kan antagas, att genom utlänningens vistelse i riket kan uppstå fara för allmän ordning, säkerhet eller sedlighet. En motsva- rande bestämmelse i fråga om utvis- ning finnes i 31 ä 4) Ul och har av kom- mittén därifrån överflyttats till 23 5 första stycket i förslaget. Icke minst vid tillämpning av förevarande stad- gande synes det vara av värde, att den centrala utlänningsmyndigheten enligt 18 5 sista stycket i förslaget kan ut- färda närmare anvisningar till ledning för polismyndigheterna. Dessa anvis- ningar böra giva erforderlig ledning i fråga om vilka brott som kunna ut- göra grund för avvisning.

17 5 8). Det har framstått som en brist i den gällande lagen, att möjlighet icke fin- nes att avvisa utlänning som på goda

grunder misstänkes för spioneri eller annan dylik statsfientlig verksamhet. Det kan förekomma sådana omstän- digheter i fråga om en utlänning, att det är tämligen uppenbart, att han kommer att här i riket bedriva sådan verksamhet som nyss sagts. En dylik utlänning kan visserligen utvisas en- ligt 37 g Ul, liksom enligt de bestäm- melser kommittén föreslår, men det är givetvis bättre om han avvisas, innan han kommit åt att bedriva någon farlig verksamhet i riket. Kommittén föreslår därför, att utlänning skall kunna avvisas, om det med hänsyn till hans föregående verksamhet eller eljest skäligen bör antagas att han kommer att här i riket bedriva sabotage, spio- neri eller olovlig underrättelseverk- samhet. Det torde ofta nog vara svårt att få full bevisning om utlänningens avsikt med vistelsen i riket, och det bör vara tillräckligt, att det föreligger miss- tankar om nu avsedd brottslig verk- samhet. Kommittén vill emellertid un- derstryka, att dessa misstankar måste vara objektivt grundade. Det måste föreligga någon påtaglig grund för misstanken såsom t.ex. att utlänningen är känd såsom yrkesspion, sabotör e.d.

18 5. Denna paragraf

med 20 % Ul utom att vad som stadgas om politiskt flyktingskap utbrutits och överförts till 50 å i förslaget. I sista stycket av förevarande paragraf har upptagits det förut berörda stadgandet om att den centrala utlänningsmyndig- heten har att utfärda närmare anvis- ningar till ledning för polismyndig- heterna vid tillämpningen av 17 %.

överensstämmer

19 & motsvarar 21 & Ul.

20;J

överensstämmer med 46 a 5 a).

21 & har sin motsvarighet i 22 & Ul. Den skillnaden föreligger mellan den nu- varande lagen och förslaget, att enligt den förra beslut om avvisning skall innehålla de skäl, å vilka beslutet grun- das, medan i förslaget stadgas, att i sådant beslut skall angivas grunden till beslutet. Kommittén vill med den valda formuleringen utmärka, att i ett avvisningsbeslut icke behöver lämnas någon egentlig motivering utan att det är tillräckligt med en hänvisning till den bestämmelse i 17 5 som åberopas.

6 Kap. Om återkallelse av tillstånd samt om utlännings utvisning från riket.

Detta kapitel, som ersatt nuvarande femte kapitlet ”Om utlännings för- passning ur riket” och sjätte kapitlet ”Om utlännings utvisning från riket” innehåller genomgripande ändringar av gällande rätt. Bland dessa bör främst erinras om införandet av insti- tutet återkallelse samt sammanföran- det av utvisningen och förpassningen. Motiveringen till de viktigaste änd- ringarna finnes i det föregående (sid. 103—123).

22—24 55.

Beträffande dessa paragrafer hän- visas till den allmänna motiveringen (sid. 113 ff.).

I fråga om 22 ä 1), som har sin när-

maste motsvarighet i 26 5 Ul, anmär- kes, att ett specialfall regleras i 23 5 andra stycket i förslaget.

22 5 2) överensstämmer helt med 31 g 5) Ul.

Den i 22 g 3) åsyftade misskötsam- heten exemplifieras i 24 5 andra styc- ket. Bestämmelserna i detta stycke äro delvis utformade på grundval av 31 g 1) 4) Ul. Stadgandet i 22 ä 3) täcker icke alla fall, som avses i 31 % 1)—4) Ul, men har å andra sidan på grund av sin generella avfattning i vis- sa avseenden ett vidsträcktare tillämp- ningsområde.

Med utgångspunkt från 31 5 l) ——4) Ul vill kommittén göra en jämförelse mellan nämnda stadganden och för- slaget.

1 31 5 1) Ul upptages såsom utvis- ningsgrund, att utlänningen är zige- nare. Enligt förslaget kan en zigenare utvisas, om han på ett eller annat sätt visat sig vara asocial, men om någon sådan omständighet icke föreligger, kan utvisning icke äga rum. Beträf- fande motiveringen härtill hänvisas till vad som anförts under 17 5 4) ovan.

Lösdrivare eller bettlare, som också nämnas i 31 Q 1) Ul, kunna enligt för- slaget utvisas med stöd av 22 g 3), jämfört med 24 5 3) och 4). Utlänning, 'som under vandring från ort till annan söker sin utkomst genom utförande av musik, förevisande av djur eller annan dylik sysselsättning” kan enligt förslaget — i motsats till vad nu gäller icke utvisas, såvida han icke ådaga- lagt asocialitet i någon form. I denna del överensstämmer förslaget också med vad som förordats beträffande av- visning [jfr 17 g 4) ovan].

De i 31 5 2) upptagna utvisningsan- ledningarna torde i allt väsentligt vara täckta av 22 5 3), jämfört med 24 g 1), 3) eller 4) i förslaget. Det kan möjligen ifrågasättas, om yrkesmässigt hasard- spel, som icke är straffbart enligt svensk lag och därför icke kan falla under 24 5 1) eller 2), alltid är av sådan beskaffenhet att det inbegripes under 24 5 3) och 4). Det måste emellertid understrykas, att den i 24 % förekom- mande uppräkningen av olika fall icke är att anse som uttömmande utan en- dast exemplifierande till 22 & 3).

Vad härefter angår31 ä 3) Ul har detta stadgande ej någon direkt motsvarig- het i förslaget. Endast om en utlän- ning vid upprepade tillfällen gör sig skyldig till sådan brottslighet, som av- ses i detta lagrum eller denna eljest är förenad med försvårande omständig- heter eller av annat skäl är uttryck för asocial livsföring, torde utvisning eller återkallelse av tillstånd kunna äga rum [jfr 24 g 1) och 2)].

31 5 4) Ul motsvaras av 24 g 1) i för- slaget. Det senare stadgandet har dock av skäl, för vilka tidigare redogjorts, betydligt vidare omfattning än 31 5 4) Ul.

I fråga om 22 5 andra stycket må anmärkas, att stadgandet ger möjlig- het att såväl tillfoga en lokal begräns- ning till ett uppehållstillstånd som skärpa en förut meddelad föreskrift om sådan begränsning. Likaså böra villkor av annat slag kunna knytas till ett tillstånd, som meddelats utan för- behåll, och föreskrivna villkor kunna skärpas eller ändras på annat sätt. Givetvis måste därvid föreskrifterna i 8 5 angående de villkor, som kunna an-

knytas till uppehållstillstånd, iaktta- gas.

25 & motsvarar 17 % Ul.

26 5. Första stycket har en motsvarighet i 25 & Ul. Andra stycket motsvaras av 28 5 första stycket och 34 % första styc- ket Ul. I fråga om motiveringen hän-

visas till vad som anförts i det föregå- ende (sid. 113 f.).

27 5.

Beträffande denna paragraf hänvi- sas till den allmänna motiveringen (sid. 118 ff.).

Det måste uppmärksammas, att om en utlänning påstår att han är politisk flykting, länsstyrelse enligt 51 å i för- slaget äger pröva ärende angående återkallelse av tillstånd eller utvis- ning endast om påståendet uppenbarli- gen är oriktigt. Det förhållandet att en utlänning gör gällande, att han i det land från vilket han flytt hit kan bliva utsatt för fara eller förföljelse av orsak som avses i 47 5, är däremot, om detta land icke är att anse som utlänningens hemland, icke av beskaffenhet att för- anleda att ärendet skall prövas av den centrala utlänningsmyndigheten. Det- ta sammanhänger med att vid utvis- ning utlänningen regelmässigt skall be- fordras till sitt hemland.

I de fall som avses i tredje stycket av förevarande paragraf föreligger - be- hörighet för såväl den centrala myndig- heten som länsstyrelse, om den centrala i allmänhet bör upptaga ärenden, vilka behörig att

och även myndigheten icke

länsstyrelse är

pröva, är det likväl tänkbart, att den centrala myndigheten och länssty- relse samtidigt kunna upptaga fråga om utvisning av samme utlänning. I sådant fall torde den centrala myndig- heten böra bestämma, i vilken ordning ärendet skall handläggas. För att före- bygga att både den centrala myndig- heten och länsstyrelse upptaga samma utvisningsärende synes det lämpligt att i administrativ ordning utfärdas bestämmelser om att länsstyrelse, så snart ett utvisnings- eller återkallelse- förfarande inledes, skall insända un- derrättelse därom till den centrala ut- länningsmyndigheten.

Dessa underrättelser skulle kunna vara av värde icke endast i förhållan- det mellan den centrala myndigheten och länsstyrelse utan även i förhål- landet mellan olika länsstyrelser. Ut- visnings- eller återkallelseförfarande bör visserligen upptagas av länsstyrel- sen i det län, där en utlänning vistas, men det kan i något sällsynt fall tänkas inträffa, att flera länsstyrelser kunna igångsätta förfarande för ut- visning av samme utlänning eller återkallelse av tillstånd för honom. 1 dylika fall bör den centrala myndig- heten, som genom nyss berörda under- rättelser erhållit kännedom om saken, avgöra vilken länsstyrelse som bör fullfölja förfarandet.

28 5. Motiveringen till denna paragraf finnes i det föregående (sid. 122).

29 5.

Beträffande denna paragraf hän-

visas till den allmänna motiveringen (sid. 122). 30 5.

Paragrafen motsvaras av 27 5, 32 5 och 33 5 första stycket Ul. Motive- ringen till de ändringar i fråga om ini- tiativrätten, som paragrafen innehål- ler, finnes i det föregående (sid. 123).

31 5. Första stycket har sin motsvarighet i 33 5 fjärde stycket Ul, medan andra stycket motsvaras av 28 5 andra styc- ket och 34 5 första stycket Ul.

32 5 motsvarar 37 och 38 55 Ul.

7 Kap. Om besvär, underställning hos Konungen och verkställighet.

33 5.

I Ul stadgas på åtskilliga ställen (11, 18, 23, 28 och 47 55) att klagan över vissa beslut ej må föras annat än i särskilt angivna fall. Kommittén har ansett det vara till fördel att på ett ställe i lagen direkt utsäges, att klagan över myndighets beslut i ären- de enligt lagen ej må föras i andra fall än i lagen angivas. Ett stadgande här- om har därför upptagits i första styc- ket av förevarande paragraf. Det må påpekas, att detta stadgande givetvis icke innefattar något hinder mot full- följd i mål om ansvar enligt utlännings- lagen. Denna fråga regleras i rätte- gångsbalken. Icke heller avser stad- gandet fullföljdsrätten i fråga om vissa ersättningsanspråk, som icke närmare regleras i själva lagen, t.ex. frågor om

| l »

ersättning åt tolk, biträde åt utlän- ning vid förhör eller den som inställt sig för att upplysningsvis höras vid förhör. Fullfölj dsrätten i dylika frågor är i första hand beroende av innehållet i de bestämmelser Kungl. Maj:t enligt 60 5 utfärdar.

34 5.

Första stycket, som har sin motsva- righet i 23 5 första stycket Ul, har be- handlats i den allmänna motiveringen (sid 128).

Vad andra stycket innehåller om fullföljd mot länsstyrelses beslut till den centrala myndigheten har be- handlats i den allmänna motiveringen (sid. 129 ff.). Motiveringen till att be- svärsrätt tillerkänts även annan än vederbörande utlänning finnes också i det föregående (sid. 135—136).

36 5 motsvarar 47 5 Ul. Paragrafen har be-

handlats i den allmänna motiveringen (sid. 130 ff.).

37 5.

Denna paragraf har, såvitt angår förpassning och utvisning, sin motsva- righet i 29 5 resp. 36 5 första punkten Ul. Kommittén föreslår att nöjdför- klaring skall kunna avgivas även i fråga om avvisningsbeslut. Det är när- mast i fråga om den centrala utlän- ningsmyndighetens avvisningsbeslut, som en nöjdförklaring är av betydelse, eftersom dessa avvisningsbeslut i motsats till vad som gäller polismyn- dighets beslut gå i verkställighet först sedan de vunnit laga kraft.

Efter mönster av bestämmelserna

om nöjdförklaring i 1945 års lag om verkställighet av frihetsstraff föreslår kommittén vidare vissa jämkningar i vad som enligt Ul gäller om sådan för- klaring.

38 5.

Första stycket överensstämmer helt med 23 5 sista stycket Ul.

Andra stycket första och andra punkterna motsvaras av 49 5 första stycket Ul. Den tredje punkten i sam- ma stycke innehåller en nyhet, som be- handlats i den allmänna motiveringen

(sid. 152). 39 5.

Denna paragraf har i Ul motsvarig- het i 24 5 andra st., 30 5 andra st., 36 5 andra st. och 37 5 andra st. Vad nämn- da stadganden innehålla om politiskt flyktingskap har överförts till 52 5 första stycket. Motiveringen till före- varande paragraf finnes i det föregå- ende (sid. 153 ff.).

40 5. Innehållet i denna paragraf överens- stämmer med första och tredje styc- kena i 24, 30 och 36 55 Ul.

41 5.

I denna paragraf är det endast sista punkten, som innehåller en nyhet i förhållande till Ul, och i denna del har motiveringen lämnats i det föregående (sid. 156). Gällande bestämmelser om utlännings tagande i förvar eller stål- lande under uppsikt i avbidan på verk- ställighet av beslut om avvisning och utvisning finnas i 24 5 tredje st., 30 5 tredje st. och 36 5 tredje st. Ul.

42 5.

Första stycket motsvaras av 42 5 andra punkten Ul, där det stadgas, att utlänningen skall, sedan han under- gått straff, omedelbart föras ur riket. Med den ändrade formuleringen i för- slaget avses att täcka även de fall, där utlänningen av någon anledning (t.ex. villkorhg dom eller straffriförklaring) icke skall avtjäna straff, innan han avlägsnas ur riket.

Beträffande andra stycket av före- varande paragraf hänvisas till den all- männa motiveringen (sid. 76—77).

435

överensstämmer med 48 5 Ul.

44 5.

Första stycket motsvarar 49 5 sista stycket Ul. Andra stycket, som saknar motsvarighet i Ul, har motiverats i det föregående (sid. 85 lf). ' Beträffande paragrafens första styc- ke må framhållas, att den myndighet, som är ansvarig för att en utlänning hålles i förvar (Jfr 70 5 andra stycket), också har att tillse att underställning äger rum.

45 och 46 55.

Dessa paragrafer, som motsvaras av 49 5 andra och tredje st. Ul, ha behand- lats i den allmänna motiveringen (sid.

132 s.).

8 Kap. Om politiskt flyktingskap.

Beträffande detta kapitel hänvisar kommittén till den allmänna moti- veringen (sid. 159—179).

9. Kap. Om förhör. Beträffande detta kapitel hänvisar

kommittén till den allmänna motive- ringen (sid. 137—149).

10 Kap. Om ansvar och ersättningsskyl- dighet.

61 5 upptager i huvudsakligen oförändrad form bestämmelserna i 39 5 Ul.

62 5 innehåller, som förut berörts (sid. 76), en straffskärpning beträffande vissa

av de överträdelser, som nu behandlas i 40 5 första stycket Ul.

63 5 överensstämmer med 40 5 Ul utom såtillvida att vissa av de i sistnämnda paragraf avsedda fall utbrutits till sär- skild behandling i 62 5.

64 5 är lika med 41 5 Ul.

65 5 motsvarar 42 5 Ul. Vad sistnämnda paragraf innehåller om att utlänningen skall föras ur riket har, som förut an- märkts, upptagits i 42 5 första stycket av förslaget.

66 5 motsvarar 43 5 Ul. För tillämpning av sistnämnda stadgande, där straffska- lan är fängelse i högst sex månader, förutsättes att ifrågavarande förseelse begåtts i avsikt att bereda utlänningen möjlighet att obehörigen vistas i riket och att omständigheterna äro försvå- rande. Enligt kommitténs mening bör

möjlighet att ådöma fängelse finnas så snart endera av dessa förutsättningar äro för handen. Detta innebär en straff- skärpning, som kommittén anser vara av behovet påkallad. Kommittén före- slår emellertid samtidigt att straffska- lans minimum nedsättes, så att böter skola kunna ifrågakomma även när nämnda förutsättningar äro för han- den. Härigenom möjliggöres en bättre anpassning efter de växlande förhål- landen, som kunna föreligga.

67 5.

Första stycket motsvarar 52 5 Ul. J ämkningar i det nuvarande stadgan- det ha vidtagits dels med hänsyn till att utlänning, som jämlikt 42 5 i för- slaget föres från område, där han icke äger vistas, bör vara skyldig att gälda kostnaden därför och dels med hänsyn till den nya form för verkställighet av avvisning och utvisning som behandlas i 39 5 tredje stycket.

Andra stycket, som också innehåller en följ dändring till 39 5 tredje stycket, har behandlats i den allmänna moti- veringen (sid. 154).

685

överensstämmer med 54 5 Ul.

11 Kap. Särskilda bestämmelser.

69 5.

Enligt 55 5 Ul avses med polismyn- dighet i utlänningslagen bl.a. i Stock- holm chefen för kriminalavdelning samt i övriga städer och å landet polis- chefen i orten eller landsfogden._Med obetydliga jämkningar har detta stad- gande överflyttats till förevarande pa-

ragraf i förslaget. I förslaget har an- givits, att i stad, där kriminalpolisin- tendent finnes, skall denne vara polis- myndighet enligt utlänningslagen. Fin- nes kriminalpolisintendent, är denne regelmässigt chef för den avdelning inom polisen, där utlänningsärendena handläggas, och det synes med hänsyn härtill lämpligast att han då också i utlänningslagens mening är polismyn- dighet. I fråga om landsfogdens ställ- ning som polismyndighet i förevarande avseende har en jämkning skett i an- slutning till innehållet i polisreglemen- tet den 4 juni 1948 (nr 332).

70 5.

Beträffande denna paragraf hänvisas till den allmänna motiveringen (sid. 157—158).

71 5. BeträH'ande denna paragraf hänvi- sas till den allmänna motiveringen (sid. 180—183).

72 5 upptager i oförändrad form bestäm- melserna i 57 5 Ul.

73 5.

Paragrafen motsvarar 58 5 Ul, enligt vilken Konungen äger medgiva undan- tag från bestämmelserna om inrese- kontroll, uppehållstillstånd och arbets- tillstånd. Undantag må medgivas för visst fall eller mera stadigvarande för vissa grupper av utlänningar. Uttryc- ket ”vissa grupper av utlänningar” har -— som förut berörts (sid. 57) —— i fråga om arbetstillstånd i tillämp- ningen givits en så vidsträckt tolkning,

att det även ansetts innefatta alla med- borgare i ett visst land.

Kommittén har ansett det riktigt att Kungl. Maj:t, såvitt angår med- borgare i Danmark, Finland, Island och Norge, skall ha obegränsad rätt att göra undantag från ifrågavarande be- stämmelser. Vad angår utländska med- borgare i övrigt böra generella undan- tag från andra stadganden än dem som röra arbetstillstånd icke med- delas annat än i mån av ömsesidighet (jfr 1 5 andra stycket i förslaget och vad som anförts i den allmänna mo- tiveringen sid. 59—60). I enlighet med det nu anförda har en omarbetning av bestämmelserna i 58 5 första och andra styckena Ul ägt rum.

Angående 58 5 tredje stycket Ul, som saknar motsvarighet i förslaget, jämför motiveringen till 2 5 här ovan.

74 5 har en viss motsvarighet i 31 5 tredje stycket Ul, där det stadgas, att Ko- nungen beslutar om hemsändande av utlänning, som faller fattigvården till last.

Bestämmelser om hemsändande av utlänning finnas nu i kungörelsen den 9 mars 1951 (nr 124) angående anmä- lan om fattigvård åt utlänningar m.m. En utlänning, som erhållit fattigvård här i riket eller här omhändertagits jämlikt barnavårdslagen, kan enligt dessa bestämmelser under vissa förut- sättningar hemsändas. Som förut an- förts (sid. 47) har kommittén icke an- sett sig böra upptaga hemsändnings- institutet till närmare behandling. Den jämkning av stadgandet i 31 5 tredje stycket Ul, som skett vid dess över-

förande till förslaget, kan icke heller anses innebära någon saklig ändring. Det åt Konungen i utlänningslagen givna bemyndigandet att meddela be- stämmelser om hemsändande av ut- länning har uttryckligen angivits om- fatta även hemsändning av den som omhändertagits enligt barnavårdsla- gen. Det undantag som i det föreslagna stadgandet skett beträffande politisk flykting torde överensstämma med tillämpningen av de nuvarande regler- na om hemsändning. I nämnda kun- görelse föreskrives i likhet med föregående kungörelser i ämnet — att framställning om hemsändning icke skall göras om humanitära synpunkter tala däremot.

75 5 motsvarar 59 5 första och andra styc- kena Ul. Tredje stycket i 59 5 Ul har upptagits i 60 5.

Övergångsbestämmelser.

Enligt kommitténs förslag skall den nya utlänningslagen träda i kraft den 1 juli 1952 och det är icke erforderligt att upphäva Ul, vars giltighetstid ut- går den 30 juni 1952. Utan att särskild föreskrift lämnas därom synas beslut, som meddelats med stöd av Ul och reglera förhållanden, behandlade på ett likartat sätt i den nya lagen (t.ex. beslut om beviljande av tillstånd, om avvisning eller utvisning, om förvars- tagande) fortfarande äga giltighet, oav- sett att Ul upphört att gälla. Härmed bör jämföras, att i fråga om uppehålls- och arbetstillstånd i lagen den 2 mars 1951 (nr 106) angående förlängning

av giltighetstiden för utlänningslagen t.o.m. den 30 juni 1952 stadgas, att uppehålls- eller arbetstillstånd må meddelas även för tid efter sistnämnda dag.

Ehuru beslut om uppehålls- och ar- betstillstånd, som meddelats före nya lagens ikraftträdande, även efter denna tidpunkt fortfarande skola äga giltig- het, synes detta förhållande dock icke giva anledning till att Ul fortfarande skall tillämpas beträffande utlänningar med sådana tillstånd. Särskilt med hänsyn till att denna lag haft tidsbe— gränsad giltighet kan det icke anses, att dessa utlänningar genom tillstån- den tillförsäkrats någon rätt till uppe- håll eller arbete här i riket, oberoende av vad som föreskrives i den nya lagen. Vad nu sagts synes också böra äga till- lämpning i fråga om visering, som med- delats före nya lagens ikraftträdande.

I ett avseende synes emellertid den nya lagen icke utan inskränkning böra gälla för utlänningar med visering eller uppehållstillstånd, som meddelats med stöd av äldre lag. Har en omständighet, som enligt den nya lagen utgör grund för återkallelse av tillstånd eller ut- visning, inträifat före denna lags ikraft- trädande, synes det icke skäligt att i fråga om dylika utlänningar på denna omständighet grunda beslut om återkallelse eller utvisning un- der annan förutsättning än att om- ständigheten enligt Ul utgör förpass- nings- eller utvisningsanledning. I frå- ga om utlänningar, som vid lagens ikraftträdande icke inneha visering eller uppehållstillstånd eller som där- efter erhålla ny visering eller nytt up- pehållstillstånd, torde även omstän-

digheter, som inträffat före nämnda tidpunkt, kunna läggas till grund för beslut om utvisning och i förekom- mande fall -— beslut om återkallelse.

Förpassningsinstitutet har icke upp- tagits i nya lagen, men beslut om för- passning, som meddelats före lagens ikraftträdande utan att verkställighet dock skett, böra naturligtvis gälla och kunna verkställas även efter nämnda tidpunkt. I fråga om verkställigheten av dylika beslut, liksom av utvisnings- beslut som meddelats med stöd av Ul synes dock den nya lagens regler lämp- ligen böra gälla. Vad i nya lagen stad- gas om verkställighet av utvisning sy- nes därvid böra tillämpas även beträf- fande förpassning.

Vill en utlänning, som med stöd av äldre lag förpassats med förbud att återvända eller utvisats, åter inresa till riket, synes prövningen av om detta skall tillåtas, böra ske i ordning som föreskrives i nya lagen. Härom har stadgande upptagits i tredje stycket av övergångsbestämmelserna.

Kommittén vill anmärka, att be- stämmelserna i 42 5 första stycket, 65 5 och 67 5 av förslaget bliva tillämp- liga å utlänning som utvisats enligt äldre lag. Stadgandet i 17 5 2) av för- slaget om avvisning av den som icke äger inresa utan visering eller uppe- hållstillstånd måste tydligen gälla även beträffande den som enligt äldre lag förpassats med förbud att återvända eller utvisats.

Har före den nya lagens ikraftträ- dande i uppehållstillstånd meddelats föreskrift att utlänning icke må uppe- hålla sig utom viss kommun eller visst landsfiskalsdistrikt, och uppkommer

efter det lagen trätt i kraft fråga om förlängning av sådan föreskrift, torde det vara skäl att den tid före ikraft- trädandet, som föreskriften varit gäl- lande, medräknas vid bedömande av om utlänningsnämndens yttrande jäm- likt 44 5 andra stycket skall inhämtas.

Det förtjänar framhållas, att i fråga om överträdelse av dylik föreskrift, som meddelats innan lagen trätt i kraft, bliva bestämmelserna i 42 5 andra stycket, 62 5 och 67 5 första stycket nya lagen tillämpliga.

LAGSTIFTNINGEN OM UTLÄMNING AV FÖRBRYTARE

Gällande rätt

Lagen den 4 juni 1913 angående ut- lämning av förbrytare innehåller regler om villkoren för och förfarandet vid utlämning från Sverige till en främ- mande stat av personer, som uppehål- la sig här och som äro för brott miss- tänkta, tilltalade eller dömda. Lagen reglerar däremot icke utlämning från en främmande stat till Sverige. Ut- lämning kan äga rum antingen för lag- föring och, om rättegången resulterar i fällande dom, för verkställighet av straffet eller för enbart verkställighet av ett före utlämningen ådömt straff.

I lagens första kapitel behandlas villkoren för utlämning. Enligt 1 5 and- ra stycket må utlämning äga rum, även om icke till stöd för framställningen därom föreligger någon överenskom- melse med den främmande staten. Finnes det icke någon överenskom- melse, skall dock, såvida ej särskilda omständigheter föranleda undantag, utlämning endast medgivas under den förutsättningen att den främmande staten utfäster sig att i liknande fall villfara från Sveriges sida gjord fram- ställning.

Svensk medborgare får icke utläm- nas (2 5). Har det brott, för vilket ut- lämning begäres, förövats inom Sverige

0

eller a svenskt fartyg utom riket må som regel utlämning ej heller beviljas (3 5). Hinder mot utlämning är vidare, att brottet här blivit föremål för dom eller åtal eller att straff för brottet enligt svensk lag skulle vara preskri— berat (9 5). För att utlämning skall kunna äga rum, måste brottet vara av tämligen svår beskaffenhet. I detta av- seende uppställer lagen det kravet, att den brottsliga gärningen är eller, om den hade begåtts i Sverige och under motsvarande förhållanden, skulle vara att anse som brott, varå enligt den svenska allmänna strafflagen eller sjö- lagen svårare straff än fängelse kan följa (4 5 första stycket). Vissa brott äro dock undantagna från utlämning. Så är fallet med gärningar, varom för- mäles i 10 kap. strafflagen eller i sådan bestämmelse i 26 eller 27 kap. samma lag, som avser brott av krigsman, så- vida icke gärningen, bedömd enligt straiflagen i övrigt eller sjölagen, skulle vara att anse som brott varför ut- lämning må ske (4 5 andra st.). Med- gives utlämning beträffande sådan gärning, skall enligt 11 5 andra stycket uppställas det villkoret att den ut- lämnade icke får straffas för denna gärning i vidare mån än den varit av

beskaffenhet att kunna föranleda ut- lämning. För tryckfrihetsbrott får ut- lämning ej äga rum (5 5). Utlämning får icke heller ske för politiskt brott (7 5). Innefattar den gärning, för vilken utlämning begäres, brott av såväl po- litisk som icke politisk beskaffenhet, må utlämning dock medgivas, för så- vitt gärningen med hänsyn till om- ständigheterna i det särskilda fallet prövas övervägande äga karaktären av ett icke politiskt brott. Beviljas utlämning för gärning, vilken över- vägande äger karaktären av ett icke politiskt brott, skall den betingelse gö- ras, att den utlämnade icke må för gärningen straffas såsom för politiskt brott (11 5 andra stycket).

7 5 andra stycket innehåller den s.k. belgiska attentatsklausulen. Enligt det- ta stadgande skall såsom politiskt brott i intet fall anses mord, mordför- sök eller dråp å främmande statsöver- huvud eller någon till en främmande suveräns familj hörande person.

Som villkor för utlämning upptager lagen vidare i 8 5 första stycket, att till stöd för utlämningsframställningen förebragts antingen av domstol med- delat fällande utslag eller ock av dom- stol eller annan behörig myndighet meddelat beslut, som innebär förord- nande om häktning. Detta villkor är dock icke oeftergivligt. Enligt andra stycket må utlämning medgivas även utan att sådan handling företetts under förutsättning att den som begäres ut- lämnad icke bestrider, att han gjort sig skyldig till ifrågavarande brott, eller ock att sannolika skäl föreligga till misstanke att han gjort sig skyldig till brottet. Efter överenskommelse

med främmande stat och under förut- sättning av ömsesidighet må utlämning emellertid äga rum utan att sådan be- visning som nu sagts förebragts.

I 10 5 behandlas vissa tillfälliga hin- der mot utlämning (straffverkställighet eller häktning här i riket) samt provi- sorisk utlämning till en främmande stat. 11 5 innehåller bestämmelser om de villkor som skola uppställas vid be- viljande av utlämning. Vissa av dessa ha redan berörts i samband med för- budet mot utlämning för politiskt brott och för brott som avses i 10, 26 och 27 kap. strafflagen. Vidare gäller (11 5 1.), att den utlämnade icke i den stat, till vilken utlämningen sker, må åtalas eller straffas för någon annan före ut- lämningen begången straffbar hand- ling än den, för vilken han utlämnats, eller utlämnas vidare till en tredje stat. Detta får dock ske under förutsätt- ning att antingen från svensk sida lämnats medgivande därtill i den ord- ning lagen (27 5) föreskriver eller ock den utlämnade inför domstol eller el- jest fritt och offentligen givit sitt sam- tycke därtill. Likställt med sådant samtycke är att den utlämnade, sedan han slutligen frikänts eller efter till fullo avtjänt straff försatts på fri fot, an- tingen, oaktat hinder icke mött, under- låtit att lämna landet inom loppet av en månad eller ock återvänt dit, sedan han en gång lämnat det. Under denna tid av en månad må enligt 11 5 2. den utlämnade, såvida han icke gör sig skyldig till nytt brott, icke hindras att lämna landet. Enligt 11 5 3. må den utlämnade icke för det ifrågavarande brottet ställas under tilltal inför dom- stol, vilken endast för tillfället eller för

särskilda undantagsförhållanden för- länats befogenhet att döma i mål av sådan beskaffenhet.

I 12 och 13 55 givas regler för det fall, att flera stater begära utlämning av samme person. I 12 5 är det fråga om ett och samma brott, medan 13 5 är tillämplig, när utlämningsframställ- ningarna avse olika brott.

Lagens andra kapitel innehåller be- stämmelser om förfarandet i utlämnings- ärende. Framställning om utlämning skall göras av den främmande statens regering på diplomatisk väg och den prövas av Kungl. Maj:t i statsrådet (1, 14, 15 och 23 55). En utlämnings- begäran kan av Kungl. Maj:t omedel- bart avslås, om det av de inkomna hand- lingarna framgår att den icke är av be- skaffenhet att lagligen kunna efterkom- mas eller om Kungl. Maj:t eljest finner anledning föreligga att icke bifalla den- samma. Finner Kungl. Maj:t ej skäl att på detta sätt avslå framställningen, skall den som begäres utlämnad häktas samt inställas till förhör inför länssty- relse (16 5). Förklarar den häktade vid förhöret, att han icke har något att invända mot bifall till framställningen om hans utlämnande, skall protokollet över vad som förekommit insändas till Kungl. Maj:t (17 5 andra stycket). Även om den häktade medgivit utläm- ning, tillkommer det Kungl. Maj:t att pröva, huruvida framställningen skall beviljas eller icke. Härvidlag har Kungl. Maj:t fri prövningsrätt, såvida icke på grund av traktat föreligger förplik- telse att utlämna. Medgiver icke den häktade vid förhöret att utlämning må ske, skall ärendet av länsstyrelsen hänskjutas till allmänna underrätten

i residensstaden (17 5 tredje stycket). Rätten skall verkställa utredning, hu- ruvida sådant förhållande föreligger som enligt 2—9 55 utgör hinder mot utlämning. När handläggningen hos rätten avslutats, skall rätten insända protokoll och övriga handlingar i ären- det till högsta domstolen. Högsta dom- stolen tillkommer att pröva huruvida mot utlämning möter sådant hinder som nyss sagts (19 5 första st.). Kungl. Maj:t är bunden av högsta domstolens prövning på så sätt, att utlämning ej må medgivas, om högsta domstolen funnit hinder mot utlämning föreligga (23 5 första st.). Anser högsta domsto- len, att hinder mot utlämning icke möter, har Kungl. Maj:t att fritt pröva huruvida utlämning skall beviljas, dock med undantag för det fall att en traktatmässig förpliktelse att utlämna föreligger.

24 5 innehåller bestämmelser om pro- visorisk häktning i avbidan på formlig utlämningsframställning. Huvudregeln är, att sådan häktning kan äga rum, om begäran därom framställts av främmande stats regering på diplo- matisk väg. Efter avtal med främman- de stat och under förutsättning av ömsesidighet äger emellertid Kungl. Maj:t förordna, att dylik begäran må av myndighet i den främmande staten framställas omedelbart hos polismyn- dighet här i riket.

Enligt 25 5 kan utan att framställ- ning om utlämning gjorts och utan att sådan häktningsbegäran föreligger som nyss sagts häktning ske av den som i främmande stat är efterlyst för sådant brott som enligt lagen kan föranleda utlämning. Har häktning skett enligt

24 eller 25 5, skall inom viss tid göras framställning om utlämning. Sker icke detta, skall den häktade försättas på fri fot.

Förutom de bestämmelser, för vilka nu redogjorts och som innefatta hu- vudgrunderna för förfarandet, inne- håller andra kapitlet i lagen stadgan- den bl.a. om den häktades rätt till bi- träde vid förhör inför länsstyrelsen (17 5 första st.) och inför den allmänna underrätten (18 5 tredje st.), om för- ordnande av särskild åklagare vid för- hör inför underrätten (18 5 andra st.), om den häktades kvarhållande i häkte (22 5), om den tid inom vilken den häktade skall av den främmande sta- ten avhämtas (23 5 andra st.) samt om beslag och utlämnande avföremål (26 5).

Tredje kapitlet har rubriken ”Om vissa i samband med utlämningsvä— sendet stående framställningar från främmande stater”. I 27 5 lämnas regler för det fall, att främmande stat vill erhålla tillstånd att utan hinder

av sådant villkor varom förmäles i 11 5 1. —— ställa en utlämnad till ansvar för något annat före utlämningen för- övat brott än det varför utlämning skett eller utlämna honom vidare till en tredje stat. 28 5 behandlar frågan om tillstånd att genom riket föra person, som av en främmande stat till annan utlämnas.

Lagens fjärde kapitel med rubriken ”Övriga bestämmelser” innehåller i 29 5 en bestämmelse, som i fråga om ut- lämning till Danmark och Norge öpp- nar möjlighet till undantag från vissa av de förut angivna villkoren för utläm- ning, samt i 30 5 ett stadgande om att vad i lagen är stadgat icke skall äga till- lämpning å framställningar om återfö- rande av sjömän, som rymt ur tjänsten.

Lagen trädde i kraft den 1 juli 1913. Enligt övergångsbestämmelserna skola emellertid traktater, som gälla vid lagens ikraftträdande, lända till efter- rättelse även i den mån de strida mot vad som stadgas i lagen.

Traktater

Såsom av det föregående framgått kunna även bestämmelser i traktater vara av betydelse för den svenska ut- lämningsrätten. Intill senaste tid har Sverige varit bundet av ett tämligen stort antal utlämningstraktater, men flertalet av dessa har uppsagts under år 1950 och 1951. De, som icke upp- sagts, äro konventionerna med Dan— mark den 17 juni 1913, med Norge den 21 februari 1907 och med Finland den 29 november 1923 (en med Bel- gien den 26 april 1870 avslutad kon- vention med tilläggsdeklaration den

6 november 1877 skall enligt överens- kommelse med Belgien tills vidare behållas i kraft men med möjlighet till uppsägning med omedelbar ver- kan). Uppsägningarna ha skett från svensk sida och under hänvisning till den pågående revisionen av lag- stiftningen om utlämning av förbry- tare.

Konventionerna med Danmark och Norge gällde vid ikraftträdandet av lagen om utlämning av förbrytare och även de bestämmelser i dessa, som strida mot lagens stadganden, skola

jämlikt övergångsbestämmelsema till lagen lända till efterrättelse. Den danska konventionen överensstämmer emellertid i stort sett med lagen. De avvikelser från denna, som konventio- nen med Norge innehåller, äro mera omfattande, men på viktigare punkter överensstämmer även denna konven- tion med lagen. Förbudet mot utläm- ning för politiskt brott har i konventio- nen med Norge angivits på följande sätt: ”Utlämning må icke påfordras för någon politisk förbrytelse eller för någon allmän förbrytelse, som är förövad i förbindelse med en politisk förbrytelse och i avsikt att tjäna

det med denna åsyftade ändamålet”. Till detta förbud anknytes dock ett stadgande, motsvarande den belgiska attentatsklausulen. Någon bestäm- melse om att utlämning må ske, om ett brott visserligen är av politisk karaktär men av övervägande icke- politisk beskaffenhet, har icke upp- tagits i konventionen. I konventionen saknas vidare det i lagen stadgade undantaget i fråga om brott mot 10 kap. strafflagen och tryckfrihetsbrott. Icke heller finnes i konventionen före- skrift om att vid utlämning skola uppställas de villkor varom förmäles ill 5 2. och 3. i lagen.

Utländsk rätt 11]. m.

Beträffande den utländska lagstift- ningen på förevarande område kan kommittén hänvisa till den redogörelse därför, som lämnas i den proposition (nr 50) till 1913 års riksdag, varigenom förslag till den nuvarande lagen fram- lades. En del ändringar ha emellertid sedan dess inträffat och kommittén anser det därför vara av värde att läm- na några uppgifter angående innehållet i utländsk lag (Bilaga 5).

Det har länge varit ett angeläget önskemål inom utlämningsrätten att åstadkomma större likformighet sta- terna emellan. Åtskilliga försök ha också gjorts att få en internationell reglering till stånd genom avslutandet av multilaterala överenskommelser an- gående utlämning. Endast i mycket be- gränsad omfattning ha emellertid dessa försök krönts med framgång. Det är egentligen endast de central- och syd- amerikanska staterna, som avslutat

dylika överenskommelser. Av stor betydelse för vinnande av likformighet inom utlämningslagstiftningen är det arbete som nedlagts av olika samman- slutningar, icke minst genom upprät- tande av konventionsförslag, avsedda att tjäna som mönster vid avslutandet av multi- eller bilaterala överenskom- melser. Bland dem, som tillkommit under senare tid, må nämnas de typ— fördrag som framlagts av Commission internationale pénale et pénitentiaire år 1935 (ett preliminärt utkast publi- cerades 1931)1 och av Harward Law School år 1935 2. I motiven till det se- nare förslaget finnes en omfattande framställning av såväl utländsk lag-

1 Se Recueil de documents en matiere pénale et pénitentiaire, 1931 sid. 314, 1936 sid. 188 samt 1947 sid. 194. Detta förslag har med vissa mindre jämkningar godtagits av inter- nationella kriminalpoliskommissionen vid dess sammanträde i Prag 1948. Se American journal of international law, Supplement, Vol. 29. 1935.

stiftning som förekommande konven- tioner och de uppgifter i dessa hänse- enden, som kommittén lämnar, äro till

Omfattningen av

I kommitténs direktiv framhålles det samband som föreligger mellan å ena sidan utlänningslagen och å andra sidan lagstiftningen om utlämning av förbrytare. Det erinras att sedan pro- position vid 1937 års riksdag framlagts med förslag till förlängning av den då gällande utlänningslagen samt till vis- sa ändringar däri, bl.a. innefattande viss omarbetning av asylrättsbestäm- melserna, i vissa motioner påpekades, att detta ämne berörde även lagen om utlämning av förbrytare och att en revision därför borde äga rum även av den senare lagen, särskilt i syfte att asylrätten skulle få vidsträcktare räck- vidd än tidigare och att jämväl i övrigt rättssäkerhetens krav skulle bli bättre tillgodosedda. I direktiven anföres vi- dare, att 'riksdagen med bifall till motionerna i skrivelse (nr 356) till Kungl. Maj:t begärde sådan revision, och det framhålles, att denna av riks- dagen begärda utredning bör komma till stånd i anslutning till översynen av utlänningslagen.

I den i direktiven omnämnda riks- dagsskrivelsen åberopas som skäl för den begärda revisionen av utlämnings- lagen vad som anförts i första lagut- skottets utlåtande nr 60/1937. Från detta utlåtande må därför här återgivas följande.

Med hänsyn till den nya utformningen av utlänningslagens ställning till flyktingsfrågan

stor del hämtade från denna framställ- ning.

revisionen av lagen

torde föreligga anledning att taga under över- vägande huruvida icke, såsom motionärerna föreslagit, en revision jämväl av 1913 års lag angående utlämning av förbrytare bör vidtagas. Utskottet vill för sin del förorda att en under- sökning verkställes i motionens syfte. Att märka är emellertid att bestämmelserna i 1913 års lag i viss utsträckning få träda tillbaka för däremot stridande bestämmelser i äldre trak- tater, ingångna med olika främmande stater. Sålunda kunna t.ex. enligt nämnda traktater i allmänhet ej vid utlämnings beviljande upp- ställas så stränga villkor som de i 11 5 av 1913 års lag upptagna. Under förarbetena till 1913 års lag förelåg även till bedömande frågan huru- vida ej lagens antagande borde föranleda upp- sägning av samtliga de gällande traktaterna. Det ansågs emellertid att skilj aktigheterna mel- lan traktaterna och lagen icke vore av den be- tydelse att de borde föranleda omedelbar upp- sägning av någon traktat. De nu rådande för- hållandena ha dock såsom känt är givit en hög grad av aktualitet åt flyktingsbegreppet och vad därmed sammanhänger. Vid undersökning an- gående en omarbetning av 1913 års lag synes därför böra tagas under förnyat övervägande jämväl frågan huruvida en revision av de på förevarande område gällande traktaterna lämpligen kan genomföras.

I samband med nyssnämnda undersökning torde också böra beaktas den i motionen be- rörda synpunkten att för medgivande av ut- lämning till främmande stat bör krävas, att straffprocess, straffmätning och strall'verk- ställighet i denna stat icke alltför mycket av- vika från de för svensk rätt normerande principerna å sagda områden.

Kommittén har i likhet med den uppfattning, som göres gällande i di- rektiven, ansett revisionen av lagen om utlämning av förbrytare i främsta

rummet böra inriktas på att i görligaste mån vinna likformighet mellan denna lag och utlänningslagen i fråga om be- handlingen av utlänningar, som av politiska orsaker sökt en fristad här. Kommittén, som granskat lagen jäm- väl ur andra synpunkter, har också funnit frågor om politiskt flyktingskap vara de där en revision synes mest på- kallad. Kommittén har undersökt och beaktat lagstiftningen i vissa utländska stater och de nyss berörda utländ- ska konventionsförslagen med deras motiv.

Vid sin granskning av den gällande svenska lagen om utlämning av för- brytare har kommittén funnit denna i stort sett väl motsvara nutida krav. Sedd ur den synpunkten att utläm- ningsförfarandet skall erbjuda till- fredsställande rättssäkerhetsgarantier åt den som begäres utlämnad kan den

svenska lagen ingalunda anses under- lägsen utländsk lagstiftning i ämnet. På samma gång synes den utgöra ett verksamt medeli det internationella be- kämpandet av kriminaliteten. Kom- mittén har därför ansett den nuvaran- de lagens grundprinciper böra bestå orubbade ehuru kommittén funnit vis- sa ändringar i lagen påkallade. Dessa ändringar beröra ett stort antal av de nuvarande bestämmelserna, men äro icke mera genomgripande än att de enligt kommitténs mening kunna ge- nomföras inom den gällande lagens ram.

Då kommittén av nu anförda skäl anser att den nuvarande lagen bör bibehållas med vissa ändringar, har kommittén icke funnit det erforderligt att i fråga om varje bestämmelse, där någon ändring icke föreslås, framlägga någon motivering för sin uppfattning.

Synpunkter på rättssäkerheten vid utlämning

För en nutida rättsuppfattning fram- står det som självklart, att den som förövat ett_brott av icke—politisk be- skaffenhet ej skall undslippa straff- påföljd genom att begiva sig från det land där brottet begåtts. Med denna utgångspunkt har man att välja mellan att bestraifa en flyende brottsling i det land, där han sökt sin tillflykt, eller ock att utlämna honom för bestraffning i gärningslandet eller i annat land, till vilket han har särskild anknytning t.ex. på grund av medborgarskap. Det första av dessa alternativ överens- stämmer icke med den princip som de flesta stater upprätthålla i fråga om sin straiflags tillämplighet. I allmänhet

bestraffar nämligen en stat icke brott, som begåtts inom en annan stats ter- ritorium, såvida icke brotten förövats av en medborgare i den egna staten eller åtminstone äro riktade mot den staten eller dess medborgare. Denna princip är grundad både på uppfatt— ningen om varje stats överhöghet över sitt territorium och på praktiska hänsynstaganden; det är i allmänhet lämpligast, att ett brott beivras i det land, där det begåtts. Ur denna syn- punkt sett borde utlämning icke äga rum, om det icke kan antagas, att be- ivrande av ett brott sker på ett mera ändamålsenligt sätt i den stat, dit ut- lämning sker, äniden utlämnande sta-

ten. Vidare borde utlämning icke med- givas, om rättskipningen i det land, som begår utlämning, icke tillfreds- ställer befogade anspråk på rättssäker- het. Vårt land bör, enligt kommitténs mening, icke medverka i ett förfarande, som för den enskilde individen är av så djupt ingripande betydelse som ut- lämning, om icke i huvudsak samma rättssäkerhetsgarantier förefinnas som enligt svensk rätt. Kommittén delar därför helt den åsikt, som framförts i första lagutskottets ovan återgivna ut- låtande, nämligen att för utlämning till främmande stat bör krävas att straffprocess, straffmätning och straff- verkställighet i denna stat icke allt- för mycket avvika från de för svensk rätt normerande principerna å sagda områden.

Kommittén har då att undersöka, huruvida den nuvarande svenska ut- lämningslagen garanterar att utläm- ning icke sker utan att dylika rättssä- kerhetssynpunkter äro tillgodosedda. Att märka är därvid, att lagen visser- ligen icke innehåller några bestämmel- ser om att utlämning skall vägras om den som begäres utlämnad kan antagas icke komma att åtnjuta rättssäkerhet, men å andra sidan icke föreskriver att utlämning skall äga rum; lagen upp- tager endast de villkor som måste före- ligga för'att Kungl. Maj:t skall kunna medgiva utlämning. Lagens stånd- punkt är alltså principiellt den, att även om de i lagen föreskrivna förut- sättningarna för utlämning äro för handen, det tillkommer Kungl. Maj:t att pröva om en utlämningsframställ- ning skall bifallas eller icke. Vid denna prövning kan Kungl. Maj:t därför taga

erforderlig hänsyn till rättssäkerhets- synpunkter. Utlämning kan sålunda vägras, om det skulle befinnas, att i det land, till vilket utlämning begäres, straffprocess, straffmätning och straff- verkställighet i väsentlig mån avvika från svensk rätt.

Det måste emellertid uppmärksam- mas, att denna fria prövning bortfaller, om genom en utlämningstraktat upp- kommit förpliktelse att utlämna. Även om vårt land icke skulle avsluta utläm- ningstraktater med andra länder än sådana, där individens anspråk på rättssäkerhet kunna anses i lika hög grad tryggade som hos oss, kan det, sedan en traktat ingåtts, inträffa såda- na genomgripande ändringar i ifrågava- rande lands samhällsordning, att rätts- säkerhetsgarantierna komma att för- svinna. En uppsägning av traktaten kan visserligen äga rum, men ur utrikes- politisk synpunkt kan en uppsägning vara ömtålig, och vidare är att märka, att då den verkar först efter någon tid, under mellantiden utlämning måste ske, fastän det finnes anledning antaga att den utlämnade icke kommer att åtnjuta den rättssäkerhet, varå han skäligen bör kunna göra anspråk.

Med hänsyn till det anförda synes det kunna ifrågasättas, om det icke vore mest ändamålsenligt, att man från svensk sida icke avslöte några traktater angående utlämning. Vissa länder ha emellertid i sin lagstiftning bestämmel- ser om att utlämning icke får medgivas annat än med stöd av traktat. Så är t.ex. fallet med England, U.S.A. och Belgien. Om utlämningstraktat icke finnes mellan Sverige och ett land, vars lagstiftning har sådant innehåll som

nu sagts, kan utlämning visserligen ske till detta land, men utlämning kan icke ske till Sverige. En sådan ordning är naturligtvis icke önskvärd och då det knappast torde vara att förvänta, att dessa länder skola ändra sin lagstift- ning i denna del, synas starka skäl tala för, att man från svensk sida ingår överenskommelser angående ning med länder med dylik lagstift- ning. Även i andra fall kan det av sär- skilda skäl vara lämpligt att avsluta utlämningstraktater. Det synes på grund härav nödvändigt att undersöka, huruvida man icke, även när traktat finnes, kan skapa en spärr mot att ut- lämning sker till land, där den utläm- nade icke kommer i åtnjutande av den

utläm-

rättssäkerhet, varå han enligt svensk samhällsuppfattning kan göra anspråk. Kommittén har övervägt, att i lagen upptaga en bestämmelse, som uttryck- ligen förbjuder utlämning i dylika fall. Ehuru vissa skäl otvivelaktigt tala för en sådan lösning, är det av andra or- saker icke lämpligt att upptaga ett dylikt stadgande i lagen. Det skulle sålunda uppenbarligen möta mycket stora svårigheter att intaga en sådan bestämmelse i traktater. Det skulle likaledes möta stora svårigheter att i ett särskilt fall göra gällande en dylik bestämmelse, som faktiskt influtit i en traktat. Ett avslag på en utlämnings- framställning av det skälet, att ut- lämning med hänsyn till innehållet i stadgandet icke kan äga rum, skulle lätt kunna uppfattas som en deklas- sering eller kränkning av den stat, som begärt utlämning. Som i det föl- jande skall närmare utvecklas föreslår kommittén, att i lagen upptages ett

stadgande, varigenom ett skydd ska- pas mot att någon utlämnas till ett land, där han kan antagas bliva av andra orsaker än politiskt brott utsatt för sådan fara eller förföljelse som kon— stituerar politiskt flyktingskap. Gen- om detta stadgande torde i viss mån även kunna beaktas den synpunkten att utlämning endast bör ske till land, där den utlämnade kan komma i åt- njutande av samma rättssäkerhet som i vårt land. Kommittén vill emellertid framhålla, att denna synpunkt bäst tillgodoses genom att återhållsamhet iakttages vid avslutande av utläm- ningstraktater.

En fråga, som också är av stor bety- delse ur rättssäkerhetssynpunkt, är vilket mått av bevisning angående vederbörandes skuld, som skall krävas för att utlämning skall medgivas. En- ligt den gällande lagen, 8 %, må som förut nämnts utlämning i regel ej med- givas utan att i ärendet förebringas av domstol meddelat fällande utslag eller ock av domstol eller annan behörig myndighet meddelat beslut, som inne- bär förordnande om häktning och som föregåtts domstol eller undersökningsdomare.

av förundersökning inför

Utan sådan handling som nu sagts må utlämning mot vederbörandes bestri- dande ej beviljas, såvida icke sannolika skäl föreligga till misstanke att han är skyldig till det uppgivna brottet. Med stöd av ömsesidiga överenskommelser kan dock kravet på bevisning eftergi- vas.

Den gällande ordningen är enligt kommitténs mening icke tillfredsstäl- lande. Utlämning är för den person, som blir föremål för en sådan åtgärd,

av mycket ingripande betydelse, och även om utlämningen icke skulle re- sultera i fällande dom och straffverk- ställighet, medför den alltid ett täm- ligen långvarigt frihetsberövande. Med hänsyn härtill anser kommittén att det för utlämning alltid bör krävas åtmin- stone så mycket bevisning, att sanno- lika skäl föreligga till misstanke, att vederbörande är skyldig till brottet. Det är att märka, att ett liknande krav på bevisning enligt rättegångsbalken gäller i fråga om häktning på grund av misstanke om brott (RB 24 kap.1 5). Då kommittén som förutsättning för utlämning vill uppställa kravet att sannolika skäl till misstanke skola föreligga, innebär detta icke, att det enligt kommitténs mening i varje ut- lämningsärende skall förebringas be- visning genom vittnen e.d. om sanno- likheten för att vederbörande är skyl- dig till brottet. Ett fällande domstols- utslag eller sådant häktningsbeslut, som avses i den gällande lagen, torde ofta vara tillräckligt för att sannolika skäl skola anses vara för handen. Emel- lertid kunna sådana förhållanden före- ligga att fastän dylikt utslag eller be- slut förebragts, anledning finnes att hysa starka tvivel om vederbörandes brottslighet. Det ligger uppenbarligen i dens intresse som begäres utlämnad att förebringa sådana omständigheter, som kunna utgöra grund för att ifråga- sätta riktigheten av det bevis om hans brottslighet en dom eller ett häktnings- beslut regelmässigt måste anses utgöra. Den tilltro, som skall fästas till dylika bevis om hans skuld, blir givetvis i mycket stor utsträckning beroende på vilken uppfattning man hyser om till-

förlitligheten av rättsskipningen i all- mänhet i det land, där domen eller be- slutet meddelats.

Kommittén har övervägt, om man icke genom ömsesidig överenskom- melse med främmande stat borde kunna lätta på det krav på utredning i skuldfrågan som nu föreslagits. En allmän regel härom anser emellertid kommittén icke böra upptagas i lagen. Även om man vid den tidpunkt då en överenskommelse ingås, hyser det stör- sta förtroende för rättsskipningen i den andra staten, kunna dock som förut berörts sådana omvälvningar inträda att förtroendet förbytes i misstro. Det är vidare att märka, att i det fall att rättsskipningen i det land, som begår utlämning, är att anse som likvärdig med den svenska torde det krav på bevisning som kommittén uppställer icke komma att verka tyngande på utlämningsförfarandet. I fråga om oss i rättsligt hänseende särskilt närstående stater såsom Danmark och Norge anser kommittén emellertid, att möjlighet bör skapas att genom ömsesidig över- enskommelse göra avsteg från den av kommittén föreslagna huvudregeln (29 g 3.).

Med kommitténs ställning till bevis- frågan sammanhänger kommitténs för- slag till ändring av 27 %. Denna para- graf avser möjlighet att ge tillstånd för en främmande stat att åtala eller bestraffa en dit utlämnad person för annat brott än det, för vilket utläm- ning skett, eller utlämna honom vidare till en tredje stat. Det föreskrives i paragrafen i dess gällande lydelse bl.a., att sådant tillstånd må ej givas, om hinder mot utlämning för den upp-

givna förbrytelsen skulle ha mött. son, som av en främmande stat till Vidare stadgas, att prövningen ej un- annan utlämnas, må enligt 28 5 med- der någon förutsättning må omfatta delas av Konungen under förutsätt- frågan om den utlämnades brottslighet. ning att fråga icke är om svensk med- Enligt kommitténs mening kunna be- borgare. Enligt kommitténs mening fogade invändningar riktas mot sist- är det emellertid icke överensstäm- nämnda stadgande, som gör det lättare mande med svensk rättsuppfattning att få tillstånd enligt 27 & än det skulle att medgiva tillstånd till genomtrans- varit att få tillstånd till utlämning för port av personer, som icke skulle kun- samma brott. Även om praktiska svå- na utlämnas härifrån, t.ex. om utläm- righeter naturligtvis möta att i nu av- ning sker för politiskt brott. Kommit- sedda fall verkställa en prövning av tén föreslår därför, att såsom förut- skuldfrågan med hänsyn till att sättning för tillstånd för genomtrans- vederbörande icke befinner sig i landet port uppställes att hinder mot utläm- —— synes det dock ur rättssäkerhets- ning icke skulle ha mött enligt den synpunkt icke tillfredsställande, att i svenska lagen. Prövningen av en fram- detta fall frågan om bevisningen skall ställning om genomtransport bör en- helt lämnas å sido. Kommittén före- ligt kommitténs uppfattning liksom % slår därför att nämnda stadgande bort- hittills kunna ske av Konungen i stats- ] tages ur lagen. rådet utan att högsta domstolen yttrar Utan sådant tillstånd som nu berörts sig i ärendet. Det må anmärkas, att må enligt de villkor som jämlikt 11 å flygtrafikens utveckling medfört att 1. skola uppställas åtal eller bestraff- bestämmelserna om genomtransport ning för nytt brott eller utlämning till fått avsevärt minskad praktisk bety- tredje stat äga rum, om den utlämnade delse. inför domstol i den främmande staten I detta sammanhang vill kommittén eller eljest fritt och offentligen givit behandla frågan, huruvida det icke är sitt samtycke därtill. Lämpligheten mest överensstämmande med svensk av att den utlämnades samtycke skall rättsuppfattning att icke medge ut- ha sådan verkan anser emellertid lämning annat än under förbehåll, att kommittén kunna starkt ifrågasättas. dödsstraff icke får komma till använd— Under den tid en person kvarhålles i en ning. Bestämmelser av dylikt innehåll främmande stat efter att ha blivit ut- äro icke ovanligaiutlämningstraktater lämnad dit, är det ytterst svårt för en och ha även förekommit i svenska trak- annan stat att kontrollera att han verk- tater, t.ex. Sverige—Polen. Kommittén ligen av fri vilja lämnat ett sådant finner det vara i hög grad önskvärt, att samtycke. Kommittén föreslår på dylikt förbehåll göres både i traktater grund härav att vad 11 g 1. innehåller om utlämning från Sverige och då ut- om den utlämnades samtycke skall lämning ifrågasättes oberoende av utgå. traktat. Tillstånd att genom riket föra per-

Frågan huruvida en stat bör utläm- na egna undersåtar har besvarats olika i olika länders lagstiftning. Enligt den svenska lagen, 2 &, må svensk medbor- gare icke utlämnas. Denna regel över- ensstämmer principith med den stånd- punkt, som lagstiftningen i de fiesta länder intager. Som exempel härpå kunna nämnas Frankrike, Norge och Schweiz. I några stater tillåter lag- stiftningen att genom ömsesidig över- enskommelse öppnas möjlighet att ut- lämna egna undersåtar (t.ex. Italien), och i andra länder (t.ex. England, Ca- nada, Chile, U.S.A.) innehålla lagarna icke några bestämmelser om att egna undersåtar icke kunna utlämnas, till följd varav något hinder häremot icke anses föreligga. Det kan också anmär- kas, att båda de förutnämnda, av re- spektive Commission internationale pé- nale et pénitentiaire och Harward Law School framlagda konventionsförslagen uttryckligen ansluta sig till den upp- fattningen, att en stat även bör kunna utlämna egna undersåtar.

Vissa skäl kunna anföras för en änd- ring av den svenska lagen på denna punkt. Att en stat medger utlämning även av egna undersåtar kan sägas överensstämma med den princip, som tidigare sagts vara en grundval för ut- lämning, nämligen att det är mest än- damålsenligt om ett brott bestraffas i det land, där det begåtts. Endast om förtroende finnes för rättsskipningen i den stat, som begär utlämning, bör utlämning kunna beviljas. Finnes så- dant förtroende, synes det ur denna synpunkt sett knappast vara motiverat att vägra att utlämna egna under-

såtar, som begått brott i den främ- mande staten. Å andra sidan kan till stöd för att utlämning av egna under- såtar ej skall medges bl.a. anföras, att en svensk medborgare anses äga rätt att få kvarstanna på den egna statens territorium. I detta samman- hang måste också beaktas, att den svenska straR'lagen möjliggör svensk medborgares bestraffning även för brott, som förövats utomlands. Med hänsyn härtill och då något verkligt behov av ändring icke torde ha före- kommit, anser kommittén icke att det finnes anledning att frångå lagens hävdvunna inställning. I fråga om ut- lämning till Danmark och Norge synes dock icke vara så mycket att invända mot utlämning av svensk medborgare, och av praktiska skäl (t.ex. ligabrotts- lighet) kan utlämning vara motiverad. Kommittén anser därför, att det bör skapas möjlighet att efter ömsesidiga överenskommelser med dessa länder medge utlämning även av svenska medborgare. En sådan möjlighet synes naturlig med hänsyn till de nordiska ländernas nära gemenskap på rätts- livets område. Den ligger också i linje med den mellan Sverige, Danmark och Norge den 8 mars 1948 avslutade kon- ventionen om erkännande och verk- ställighet av domar i brottmål samt den därpå grundade lagstiftningen i samma ämne. På grund av det anförda föreslår kommittén, att i 29 5 av lagen intages en föreskrift om att såvitt an- går utlämning till Danmark eller Norge må under förutsättning av ömsesidig- het utlämning medgivas jämväl av svensk medborgare.

Som förut anförts må enligt den gäl- lande utlämningslagen (7 &) utlämning icke äga rum för politiskt brott. Om den gärning, för vilken utlämning be- gäres, innefattar brott av såväl poli— tisk som icke politisk beskaffenhet må emellertid — enligt vad som vidare stadgas i 7 € — utlämning ske, såvida gärningen med hänsyn till omständig- heterna i det särskilda fallet prövas övervägande äga karaktären av ett icke-politiskt brott. Jämlikt 11 5 sista stycket skall dock vid utlämning för sådan gärning det villkoret uppställas, att den utlämnade icke må för gär- ningen bestraffas såsom för politiskt brott. Omfattningen av begreppet poli- tiskt brott inskränkes genom ett stad- gande, motsvarande den belgiska at- tentatsklausulen. Enligt detta, som upptages i 7 5 andra stycket, skall såsom politiskt brott i intet fall anses mord, mordförsök eller dråp å främ- mande statsöverhuvud eller någon till en främmande suveräns familj hörande person.

I lagen om utlämning av förbrytare definieras icke begreppet politiskt brott. I den proposition (nr 50), vari- genom förslag till lagen framlades för 1913 års riksdag, behandlade föredra— gande departementschefen innebörden av begreppet politiskt brott och från denna framställning synes här böra återgivas följ ande.

Såsom i det föregående antytts gäller inom alla länders utlämningsrätt, att utlämning ej medgives för s.k. politiska brott. Men om innebörden av detta begrepp och vad därunder rätteligen bör innefattas råda mycket diverge- rande meningar. Klart är, att därunder ingå

de brott, som enbart på den grund att de rikta sig direkt mot staten, vare sig dess integritet, dess författning eller statsmaktens represen- tanter, äro underkastade straff (absolut-poli- tiska brott). Det är, när man kommer till de gärningar, som frånsett det politiska momentet däri, äro straffbara även såsom vanliga brott, mord, stöld etc. (relativt-politiska brott), som åsikterna skilja sig. Härvidlag göres å ena sidan gällande, att varje brott, som begåtts i politiskt syfte, bör föras in under begreppet politiskt brott och sålunda undantagas från de utlämningsbara. Å andra sidan framhålles såsom det riktigaste att fatta detta begrepp objektivt, att alltså föra därunder utom de brott, som utgöra direkta angrepp mot staten (d.v.s. ungefärligen de brott, som i vår straff- lag upptagas i 8 och 9 kapitlen) vare sig gär- ningen tillika konstituerar ett vanligt brott eller icke, dessutom endast sådana brott, som förövas i samband med en dylik statsförbry- telse och i avsikt att främja densamma. Ett brott, som begåtts utan dylikt faktiskt sam- band med en statsförbrytelse, är alltså enligt sistnämnda åsikt, oavsett att gärningsmannen velat främja ett politiskt mål, av beskaffen- het att föranleda utlämning. —— — — Men otvivelaktigt är, att allmänna meningen bland dem, som sysslat med hithörande frågor, sådan denna mening framträtt inom lagstiftningen, vetenskapen eller eljest, dock går i riktning mot en inskränkning i begreppet politiska brott; åtminstone såtillvida att icke i varje fall brott, endast därför att det skett i politiskt syfte, skall anses vara av beskaEenhet att ut- lämning därför förbjudes. —— — —

I schweiziska lagen lyder regeln rörande de politiska brotten: ”Utlämning beviljas icke för politiskt brott. Utlämning skall dock medgivas, även om gärningsmannen åberopar ett politiskt motiv eller syfte, när den handling, för vilken utlämningen begäres, i övervägande mån har karaktären av en allmän förbrytelse. För- bundsdomstolen skall i det särskilda fallet efter sitt fria bedömande bestämma brottets karaktär på grundval av de föreliggande om- ständigheterna.' —

Av den nu givna redogörelsen torde framgå,

vilka svårigheter möta att på ett tillfredsstäl- lande sätt genom bestämmelser i lagen lösa frågan om behandlingen av de relativt-politiska brotten. Det synes mig därför som det vore lämpligast att stanna på den schweiziska lagens ståndpunkt och att alltså överlåta åt domstolen att med ledning av doktrin och praxis idet sär- skilda fallet avgöra, huruvida handlingen skall anses vara av övervägande politisk beskaffen- het eller icke, med påföljd att utlämning i förra fallet vägras och i senare fallet medgives. Att märka är, att den praxis, som den schwei- ziska förbundsdomstolen följt, synes gå i rikt- ning mot att tillerkänna de objektiva omstän- digheterna vid brottets förövande en avgöran- de betydelse, så att t.ex. mord av politisk hämnd eller brott (mord eller stöld), som eljest begåtts utan samband med något verkligt för- sök att omstörta den bestående politiska ord- ningen, icke ansetts böra medföra frihet från utlämning.

Vad departementschefen sålunda an- fört måste alltjämt anses vägledande för innebörden av begreppet politiskt brott i utlämningslagen. Det förtjänar i detta sammanhang anmärkas, att i lagen den 17 december 1948 (nr 758) om erkännande och verkställighet i vissa fall av dom, som i brottmål med- delats i Danmark eller Norge, stadgas, att framställning om verkställighet bör avslås, om denna finnes gälla en poli- tisk förbrytelse eller överhuvud en strail'belagd handling, som är förövad för att främja ett politiskt ändamål. Angående anledningen till det i denna lag använda uttryckssättet anföres i motivenl, att vad som skall förstås med politisk förbrytelse är — såsom framgått av tillämpningen av utläm- ningslagen icke entydigt och att försiktigheten därför ansetts bjuda att, i viss anslutning till konventionen med

1 SOU l947:16 sid. 19.

Norge om utlämning av förbrytare, med politisk förbrytelse jämställa straffbelagd handling överhuvud, som är förövad för att främja ett politiskt ändamål.

Inom såväl den utländska rätten som litteraturen göra sig olika upp- fattningar gällande i fråga om inne- börden av begreppet politiskt brott. I lagstiftningen gives i allmänhet endast i negativ form anvisning om vad som skall förstås med politiskt brott. Lik- som i den svenska lagen sägs icke vilka brott som äro politiska utan endast att vissa brott äro att anse som icke-poli- tiska. Det synes endast vara i den tyska utlämningslagen av år 1929, som man finner en definition i positiv form. Den lyder i översättning sålunda: ”Politiska brott äro straffbara gärningar, riktade direkt mot en stats existens eller säker- het, mot statsöverhuvud eller med- lemmar av regeringen i denna deras egenskap, mot medlemmar av den lagstiftande församlingen, mot den medborgerliga rösträtten eller mot fredliga förbindelser med en främman- de stati”.

I det förut omnämnda amerikanska typfördraget har man också sökt giva en positiv definition på politiskt brott. I svensk översättning skulle denna närmast motsvaras av följande: ”I denna konvention omfattar termen politiskt brott förräderi, uppror och spioneri vare sig dessa brott förövats av en eller flera personer; den omfattar varje brott som äger samband med den verksamhet en organiserad grupp rik- tar mot säkerheten eller regeringssy- stemet i den stat, från vilken framställ— ningen om utlämning skett; den ute-

ett politiskt objekt”. Det förtjänar an- märkas, att i detta förslag icke upp- tagits den belgiska attentatsklausulen. I förslagets motiv erinras om den kritik som riktats mot denna bestämmelse och det framhålles, att det lämpligaste synes vara att i traktater icke förbjuda utlämning för politiskt brott utan en- dast stadga att någon förpliktelse att utlämna icke föreligger i fråga om poli- tiskt brott; om särskilda skäl föreligga kan en stat då medge utlämning även för sådant brott. Det erinras i dessa motiv också om att det inom den inter- nationella rätten icke anses iinnas nå- gon allmänt erkänd regel som ovill- korligen förbjuder utlämning för poli- tiskt brott.

I det av Commission internationale pénale et pénitentiaire upprättade kon- ventionsförslaget angives icke vad som skall förstås med politiskt brott; det föreskrives endast att vissa brott skola anses vara icke-politiska.

Enligt kommitténs mening bör re- geln att utlämning ej skall äga rum för politiskt brott i princip bibehållas. Gällande lag upptager ej någon positiv bestämmelse om vad som skall förstås med politiskt brott och kommittén anser anledning icke föreligga att frångå denna ståndpunkt. Begreppet politiskt brott bör även framgent bestämmas i huvudsaklig överensstäm- melse med vad som skett i det nyss återgivna departementschefsuttalan- det. I vissa hänseenden bör dock för framtiden begreppet politiskt brott bestämmas annorlunda.

Det må anmärkas, att en inskränk- ning av omfattningen av begreppet

politiskt brott i själva verket kommer att i praktiken verka på samma sätt som ett undantag från förbudet mot utlämning för politiskt brott. Vilken väg som i det ena eller det andra fallet bör väljas synes i övervägande grad vara en lagteknisk lämplighetsfråga. I utländsk rätt synes man visserligen i all- mänhet hava valt den förra vägen men även den senare synes i viss utsträck— ning hava kommit till användning.

Kommittén vill framhålla, att en ledande grundsats för kommittén varit att frågan om en utlännings avlägs- nande på grund av politiskt brott skall uteslutande regleras i lagen om utlämning av förbrytare och icke i utlänningslagen . Kommittén har så- ledes sökt förhindra att förbudet mot utlämning för politiskt brott kringgås genom att brottslingen med stöd av utlänningslagen vägras till- stånd att vistas här i riket samt av- visas eller utvisas till det land, som begärt hans utlämning.

Den belgiska attentatsklausulen har regelmässigt sådan utformning, att den innebär en inskränkning i vad som el- jest vore att anse som politiskt brott. Dess lämplighet och ändamålsenlighet har sedan gammalt varit en strids- fråga inom utlämningsrätten. Vid till- komsten av den svenska lagen var klau- sulens upptagande i denna också före- mål för mycket delade meningarl. Re- dan i den proposition, varigenom för- slag till lagen förelades riksdagen, ut- talades viss tvekan om klausulens lämplighet. Såväl lagutskottet som

1 Jfr lagutskottets utlåtande nr 25, FK III nr 25 sid. 50—55 och AK V nr 36 sid. 19—47, allt 1913.

starka minoriteter i riksdagens båda kamrar avstyrkte att den medtogs. Den ansågs icke överensstämma med demokratiska principer och det åbe- ropades bl.a., att tillämpningen av den skulle kunna leda till mycket stötande resultat. Som skäl för att klausulen skulle upptagas i lagen anfördes, att den hade hävd inom icke blott den svenska utan de flesta europeiska sta- ters utlämningsrätt. En politisk strid borde, uttalades det vidare, föras med andra medel än mord och dråp och den som använde dylika medel borde där- för icke skyddas mot utlämning. Stats- överhuvuden vore också mera än andra människor föremål för dylika brott och det vore därför nödvändigt att bereda dem ett särskilt skydd.

Ehuru kommittén hyser den upp- fattningen att mord och dråp äro medel som i en demokratisk stat icke böra komma till användning i en poli- tisk strid, anser kommittén förden- skull icke att detta utgör ett tillräck- ligt skäl för den belgiska attentatsklau- sulens bibehållande i lagen. Enligt kommitténs mening har klausulen på en gång en för inskränkt och för vid omfattning. Den är för inskränkt ur den synpunkten, att den endast med- ger utlämning av den som begår vålds- handlingar av avsett slag mot stats- överhuvud eller någon till främmande suveräns familj hörande person, medan däremot sådana våldsverkare, om de rikta sig mot ej så högt uppsatta per- soner, kunna undgå utlämning. Den är för vittomfattande med hänsyn där- till att den förklarar att nu avsedda brott aldrig kunna vara av politisk be- skaffenhet, vilka de föreliggande om-

ständigheterna än må vara. Det må också framhållas, att ehuru klausulen finnes i många länders lagstiftning, det dock icke är så få länder, där den sak- nas. Den finnes sålunda icke i utläm- ningslagstiftningen i Argentina, Cana- da, England, Frankrike, Finland, U.S.A. och Schweiz.

Efter ingående överläggningar har kommittén kommit till den slutsats, att den svenska lagstiftningen icke på denna punkt vidare här bygga på den belgiska attentatsklausulen. Det undantag från förbudet mot utlämning för politiskt brott, som kommittén en- ligt vad vidare nedan utvecklas före- slår, synes i viss mån kunna tillgodose de syften som attentatsklausulen skall tjäna.

Vad som skall förstås med politiskt brott i lagen om utlämning av förbry- tare synes kunna påverkas av Sveriges anslutning till vissa konventioner, i vilka intagits klausuler rörande utlämning. De konventioner, kommittén åsyftar, äro den av Förenta Nationernas gene- ralförsamling den 9 december 1948 an- tagna konventionen om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord (genocide) samt Genévekonventioner- na den 12 augusti 1949 angående för- bättrande av sårades och sjukas be- handling vid stridskrafterna i fält, an- gående förbättrande av behandlingen av sårade, sjuka och skeppsbrutna till- hörande stridskraftema till sjöss, an- gående krigsfångars behandling och angående skydd för civilpersoner un- der krigstid. Dessa fem konventioner ha visserligen ännu icke ratificerats från svensk sida, men en ratifikation

torde vara att vänta inom en icke allt- för avlägsen framtid.

Enligt konventionen om folkmord förstås med folkmord vilken som helst av följande gärningar, som begåtts i avsikt att helt eller delvis förgöra en nationell, etnisk, rasmässigt bestämd eller religiös grupp såsom sådan: a) att döda medlemmar av gruppen; b) att tillfoga medlemmar av gruppen svår kroppslig eller sj älslig skada; e) att uppsåtligen påtvinga gruppen levnads- villkor, som äro avsedda att medföra dess fysiska undergång helt eller delvis; (1) att genomföra åtgärder, som äro av- sedda att förhindra födelser inom grup- pen; samt e) att med våld överföra barn från en grupp till en annan. I arti- kel III i konventionen förklaras, att följande gärningar skola vara straff- bara, nämligen folkmord, stämpling till folkmord, omedelbar och offentlig uppmaning till folkmord, försök till folkmord samt delaktighet i folkmord. I artikel VII föreskrives, att folkmord och övriga i artikel III uppräknade gärningar icke skola betraktas såsom politiska brott, när fråga uppkommer om utlämning. De fördragsslutande parterna förplikta sig att i hithörande fall medgiva utlämning i överensstäm- melse med sina gällande lagar och trak- tater. —— Om Sverige skall kunna ratifi- cera konventionen, måste man därför tillse att brott som avses i konventio- nen ej bliva att anse som politiska brott. Detta synes enklast kunna ske genom att i lagen intaga en direkt före- skrift om att i överensstämmelse med konventionen skola som politiska brott icke anses brott, som omförmälas i denna (6 5 andra st.).

I Genevekonventionerna föreskrives (art. 49 i konventionen angående såra- de och sjuka vid stridskrafterna i fält, art. 50 i konventionen angående såra- de, sjuka och skeppsbrutna tillhörande stridskrafterna till sjöss, art. 129 i konventionen ang. krigsfångars be- handling och art. 146 i konventionen ang. skydd för civilpersoner), att varje fördragsslutande stat skall vara skyldig att åtala personer, som begått vissa angivna svåra överträdelser av kon- ventionerna. Part äger dock, om den det föredrager, med iakttagande av föreskrifterna i sin lagstiftning ut- lämna sådan person till annan fördrags- slutande part. Som exempel på de åsyftade överträdelserna kunna näm- nas uppsåtligt dödande, tortyr eller annan omänsklig behandling av sårade eller sjuka, krigsfångar eller civilper- soner i ockuperat land, tvingande av sistnämnda personer att tjänstgöra i den fientliga maktens stridskrafter, lagstridig deportation eller tagande av gisslan samt olaglig och egenmäktig förstörelse och tillskansande av egen- dom i stor omfattning, vilket icke be- rättigas av militär nödvändighet. Det må anmärkas att det bl.a. med hänsyn till överträdelsernas karaktär av krigsförbrytelser förefaller, såvida Sverige icke är direkt part i en konflikt, att vara ur svensk synpunkt önskvärt att icke behöva åtala förbrytelserna här i riket annat än om de begåtts av svensk medborgare. Utlämning torde då vara att föredraga, och på liknande sätt som i fråga om konventionen om folkmord synes därför böra förebyggas att brotten komma att anses som poli-

tiska i utlämningslagens mening (Ög andra st. i lagförslaget).

Som berörts i framställningen av den utländska rätten förekomma i vis- sa länders lagstiftning andra jämk- ningar i fråga om bestämningen av vad som skall förstås med politiskt brott. Av särskilt intresse synes i detta samman- hang också vara det av Commission internationale pénale et pénitentiaire upprättade typfördraget. I detta an- gives nämligen att som politiskt brott skall icke anses mord eller mordförsök, som förövas med särskild råhet eller grymhet. Det kan anmärkas, att i typ- fördraget även upptagits den belgiska attentatsklausulen och att kommis- sionen understrukit nödvändigheten av att utvidga undantagen från regeln att utlämning icke må äga rum för politiskt brott. Kommissionen fram- håller, att den icke betraktar de un- dantag den upptagit som slutgiltiga och att den icke skulle vilja föregripa ansträngningarna att uppnå en över- enskommelse beträffande terrorhand- lingar och liknande brott, för vilka asylrätten icke kan åberopas. —— Som skäl för ståndpunkten beträffande brott, som förövats med särskild råhet eller grymhet, anför kommissionen bl.a., att i attentatsklausulen ligger fröet till den mera långtgående idén, att människolivet är så värdefullt att dess förintande ovillkorligen måste vara förbjudet i den politiska striden och detta även ur en tredje stats syn- punkt. En regel om att mord aldrig skulle kunna betraktas som ett poli- tiskt brott ansåg kommissionen beklag- ligtvis ha alltför små utsikter att god- kännas för att den skulle upptagas i

typfördraget. En viss inskränkning måste därför ske. En sådan stode en- ligt kommissionens mening att finna i särskild råhet eller grymhet vid brot- tets begående, d.v.s. i omständigheter, som aldrig kunde ursäktas och än

mindre vara berättigade, varken av politiska skäl eller med hänsyn till det politiska objektet för brottet. Dylika omständigheter ökade i stället gär- ningsmannens skuld och farlighet och gjorde det uppenbart, att han icke borde åtnjuta den förmån, som frihet från utlämning innebure.

Det förtjänar vidare nämnas, att i ett av kommissionens tidigare utkast, vilket publicerats 1931, hade uppta- gits en bestämmelse om att alla brott, som vore riktade icke mot en särskild statlig ordning utan mot varje statlig ordning överhuvud, icke skulle betrak- tas som politiska brott. Denna bestäm- melse, som åsyftade anarkistiska brott, uteslöts i det slutliga utkastet, sedan mot densamma anmärkts, att den vore förlegad, eftersom anarkistiska brott icke längre förekomme.

Kommittén har ansett Vissa skäl tala för att i den svenska lagen göra undantag från förbudet mot utlämning för politiskt brott i sådana fall, då brott förövas med särskild råhet eller grym- het. En sådan bestämmelse är emel- lertid så obestämd, att den skulle in- bjuda till alltför skiftande tolkningar. Kommittén föreslår i stället ett annat undantag från förbudet mot utläm- ning för politiskt brott. Detta undan- tag har delvis sin grund i en liknan- de tanke som den som ligger bakom nämnda bestämmelse i konventions- förslaget. '

Det är enligt kommitténs uppfatt- ning tvivelaktigt, om förbudet mot ut- lämning för politiskt brott har något verkligt stöd i den allmänna rättsupp- fattningen i vårt land, då fråga är om mycket grova politiska brott, t.ex. mord eller dråp, som förövas i land, där man lever under samma demokra- tiska förhållanden som här i riket. Användandet av dylika gärningar som medel i en inre politisk strid framstår nämligen om striden kan föras med de i en demokratisk stat tillåtna med- len — som något ur svensk rättsupp- fattning absolut förkastligt. I en de- mokratisk stat kan förövaren av en sådan gärning förutsättas åtnjuta i huvudsak samma rättssäkerhet som enligt den svenska rättsordningen, och det kan därför förefalla, som om det icke vore så mycket att erinra mot att utlämning skedde. Det måste emel- lertid beaktas, att utlämningslagstift- ningen därigenom skulle ställa lag- tillämparen inför stora svårigheter. Under utlämningsförfarandet finge un- dersökas, huruvida i den stat som be- gärde utlämning dels möjlighet funnes för en opposition att med demokra- tiska medel giva uttryck för sin mening och dels rättsordningen erbjöde till- fredsställande rättssäkerhetsgarantier. Det är tydligt, att i det särskilda fallet ett ställningstagande till dessa frågor icke endast skulle kunna vara svårt utan även ur utrikespolitisk synpunkt mycket ömtåligt.

Beträlfande politiska brott av viss särskild beskaffenhet kan det emeller- tid ifrågasättas, om det är sakligt mo- tiverat att upprätthålla ett oinskränkt förbud mot utlämning. Politiska brott

kunna nämligen vara uttryck för en politisk uppfattning som syftar till omstörtning av samhällsordningen icke endast i den stat där brottet be- gåtts utan även i andra stater med lik- artat samhällsskick. Att de senare sta- terna skola förhålla sig fullständigt neutrala till dessa brott, måste ur deras synpunkt vara oriktigt. För dessa stater med likartat samhällsskick är det ett gemensamt intresse och ett utslag av självbevarelsedrift att biträda var- andra i bekämpandet av brott som äro uttryck för en dylik politisk uppfatt- ning. Samma skäl som tala för utläm- ning i fråga om icke-politiska brott kunna sålunda tala för utlämning be- träffande dessa brott. Den politiska karaktären av nu avsedda brott torde icke innefatta något skäl till att för- övaren skall erhålla asyl i ett land, vars samhällsordning han också vill omstörta.

Nu antydda förhållanden hade såsom förut nämnts — på visst sätt beaktats i det sion internationale pénale et péniten- tiaire år 1931 publicerade typfördra- get. I detta tog man emellertid endast sikte på anarkistiska brott. Även andra revolutionära rörelser i vår tid

av Commis-

synas emellertid vara av sådan inter- nationell karaktär, att visst fog finnes för den uppfattningen att stater med ett samhällsskick, som dessa rörelser vända sig mot, knappast kunna för- hålla sig helt passiva till de politiska brott rörelsens anhängare föröva, så snart detta blott sker utanför staten i fråga.

Skall man beträH'ande nu avsedda brott göra undantag från förbudet

mot utlämning för politiska brott, kan detta givetvis icke komma i fråga an- nat än beträffande brott av förhållan- devis grov beskaEenhet. Så länge man revolutionära rörelser överhuvud, torde det icke vara skäl att medgiva utlämning för lind— riga brott av dylik karaktär.

Med hänsyn till nu anförda synpunk- icke förbjuder dessa terhar kommittén funnit skäl framlägga förslag till ett stadgande om undantag från förbudet mot utlämning för poli- tiskt brott i nu avsedda fall (6 & tredje stycket första punkten). Som nyss nämndes bör utlämning endast äga rum under förutsättning att brotten i fråga äro av grov beskaffenhet. Var gränsen i detta hänseende skall dragas, kan givetvis diskuteras, men kommit- tén har stannat för att endast medtaga mord, dråp, mordbrand, allmänfarlig ödeläggelse och grovt sabotage. För att utlämning skall få ske bör det, en- ligt vad som föreskrives i den före- slagna bestämmelsen, kunna med hän- syn till gärningsmannens politiska syfte och omständigheterna i övrigt antagas, att han här i riket kommer att utöva verksamhet, som innebär fara för den svenska samhällsord- ningen.

Det förtjänar anmärkas, att vår lag- stiftning på ett utlämningsrätten när- liggande område vid ett tillfälle över- givit den neutrala ståndpunkten till andra länders inre politiska förhål- landen. Detta har skett i den förut berörda lagen om erkännande och verk- ställighet i vissa fall av dom, som i brottmål meddelats i Danmark eller Norge. I en övergångsbestämmelse till lagen stadgas nämligen, att regeln om

att verkställighet icke bör ske, då fråga är om politisk förbrytelse eller om en straffbelagd handling, förövad i syfte att främja ett politiskt ändamål, icke skall äga tillämpning, om domen med- delats i samband med den i anledning av kriget åren 1939—1945 i Danmark och Norge anställda räfsten mot dem som gjort sig skyldiga till landsförrä- deri eller annan landsskadlig verksam- het. I motiven till denna bestämmelse uttaladesl, att det syntes stå i över- ensstämmelse med de principer, som hävdats av de svenska statsmakterna i fråga om utlämning, att tillåta verk- ställighet i dessa fall. Dessa principer angåvos vara, att asylrätt icke skulle i Sverige åtnjutas av dem som i sin gärning utmanat den civiliserade värl- dens samvete eller uppträtt som för- rädare mot sitt eget land.

Den frågan uppställer sig, huruvida icke införandet av en sådan undantags- bestämmelse som den av kommittén föreslagna kan komma att utnyttjas av en främmande stat för att med maktspråk söka ernå utlämning av politiska förbrytare som flytt hit. Då emellertid bedömningen av om ut- lämning i förevarande fall skall äga rum, skall ske med hänsyn framför allt till faran för den svenska samhälls- ordningen, synes bestämmelsen icke giva den främmande staten stöd för sådana påtryckningar. Att märka är också, att bedömningen av bestäm- melsens tillämplighet bör verkställas av högsta domstolen.

Det kan komma att möta svårig- heter att i utlämningstraktater upp-

1 SOU 194-7:16 sid. 20.

taga något stadgande som svarar mot denna undantagsbestämmelse. Något hinder mot att sluta traktater utan denna föreligger naturligtvis icke. Upp- tages någon motsvarande bestämmelse icke i en utlämningstraktat eller finnes

icke någon traktat med vederbörande land, får Kungl Maj:t ändå möjlighet att om omständigheterna skulle för- anleda därtill, medge utlämning för politiskt brott av nu avsett slag.

Politiskt flyktingskap

I gällande lag om utlämning av förbrytare behandlas icke det fall att utlänningen i det land, som begär hans utlämning, kan utan att straf- fas för politiskt brott bliva utsatt för sådan fara eller förföljelse som en- ligt utlånningslagen konstituerar poli- tiskt flyktingskap. Att sådant förhål- lande föreligger, utgör därför icke nå- got hinder mot utlämning. Denna la- gens ståndpunkt har sin naturliga för- klaring däri, att det vid dess tillkomst knappast förekom att personer av annan orsak än politiskt brott utsattes för politisk förföljelse. I detta sam- manhang förtjänar anmärkas, att i våra tidigare utlänningslagar upptogs politiskt brott som den enda orsaken till politiskt flyktingskap. I någon mån bereder dock lagen om utlämning av förbrytare den utlåmnade'ett visst skydd mot sådan fara eller förföljelse som nu avses. Detta sker genom vad som föreskrives i 11 5 om de betingelser som skola uppställas vid utlämning. Sålunda skall bl. a. föreskrivas, att den utlämnade icke må åtalas eller straffas för någon annan före utläm- ningen begången handling än den för vilken han utlämnats, och vidare att den utlämnade, sedan han slutligen frikänts eller efter till fullo avtjänat straff försatts på fri fot, skall äga frihet

att under en månad lämna landet. Det sist nämnda skall dock icke gälla, om den utlämnade gör sig skyldig till nytt brott. Det torde emellertid vara up- penbart, att uppställandet av dessa villkor icke utgör tillräckligt skydd för en flykting mot sådan i vidsträckt mening politisk förföljelse som nu utövas i många länder.

Enligt kommitténs mening bör som regel gälla att om en utlänning på grund av fara för politisk förföljelse icke kan avvisas eller utvisas till ett visst land, hör han i allmänhet ej heller kunna utlämnas dit. Frågan är då hur man skall åstadkomma, att utlämning icke sker i dylikt fall. Finnes icke ut- lämningstraktat, föreligger ju icke någon förpliktelse att utlämna och Kungl. Maj:t kan då taga hänsyn till förhållanden av antydd art och, om omständigheterna därtill föranleda, vägra utlämning. Som förut nämnts torde det dock icke vara möjligt att helt avvara traktater. För övrigt synes principen om förbud mot utlämning i förevarande fall vara så viktig att den bör upptagas i lagen. Kommittén före— slår därför att där införes ett stadgande i ämnet. Detta stadgande (7 5) har ut- formats i anslutning till den definition å politisk flykting, som Hnnes i försla- get till utlänningslag. För tillämpning

av det föreslagna stadgandet förutsät- tes sålunda, att det i ärende angående utlämning för brott av icke-politisk beskaffenhet finnes anledning antaga, att den som begäres utlämnad på grund av sin härstamning, tillhörighet till viss samhällsgrupp, religion eller poli- tiska uppfattning eller på grund av politiskt brott eller eljest på grund av politiska förhållanden skulle i den stat som begär utlämning bliva utsatt för fara för liv eller frihet eller därmed jämförlig förföljelse. Föreligger denna förutsättning, skall under beaktande av å ena sidan faran eller förföljelsen samt å andra sidan brottets beskaffen- het och omständigheterna i övrigt prö— vas, huruvida utlämning må ske. Kom- mittén har icke ansett det lämpligt att stadga ett ovillkorligt förbud mot ut- lämning i dessa fall. Det viktigaste skälet är, att utlämning när den be- gäres för brott av synnerligen grov be- skaffenhet icke bör hindras, om den fara eller förföljelse som hotar utlän- ningen är ringa i förhållande till det straff som kan följa på brottet. På detta område göra sig sålunda liknande synpunkter gällande som i de fall, då en politisk flykting enligt utlännings- lagen bör vägras asyl på grund av sina individuella förhållanden. Då fråga är om utlämning för sådana brott som avses i de förut berörda Genevekonven- tionerna och konventionen om straff för genocide, torde utlämning kunna äga rum, även om faran eller förföljel- sen kan antagas vara mera avsevärd. Detta får emellertid liksom eljest bero på ett hänsynstagande till omstän- digheterna i det särskilda fallet.

Det förtjänar framhållas, att det

föreslagna stadgandet såsom fram- går av ordalydelsen icke är tillämp- ligt, då fråga är om utlämning för poli- tiskt brott. Att så icke heller bör vara fallet, torde ligga i sakens natur.

Det kan måhända mot ett sådant stadgande som det nu föreslagna fram- ställas den erinran, att det kan komma att verka som en diskriminering av den stat, som begär utlämning, om dess utlämningsbegäran avslås på den grund att den utlämnade kan antagas där bliva utsatt för fara eller förföljelse av antytt slag. Denna anmärkning är ej utan fog, särskilt om det vore Kungl. Maj:t som motiverade avslaget med dylika skäl. I sådant fall kan tänkas, att påtryckningar skulle komma att utövas av den främmande staten. Om emellertid frågan huruvida sådant hin- der mot utlämning föreligger, bedömes av annan myndighet än Kungl. Maj:t och utlämning — i enlighet med vad som för närvarande gäller i fråga om högsta domstolens yttrande icke får ske mot denna myndighets veto, synes befogad erinran ej kunna göras mot ett stadgande av det föreslagna innehållet.

Frågan är då vilken myndighet som lämpligen bör pröva om detta hinder mot utlämning föreligger. Valet synes stå mellan högsta domstolen, å ena, samt den centrala utlänningsmyndig- heten eller utlänningsnämnden å andra sidan. För det förra alternativet talar att högsta domstolen för närvarande har att pröva utlämningsframställ- ningar och speciellt huruvida politiskt brott utgör hinder mot utlämning. Högsta domstolen har också en så självständig ställning, att man icke

behöver befara att den skulle ge efter för påtryckningar från något håll. Högsta domstolen saknar emellertid den speciella sakkunskap som den centrala utlänningsmyndigheten och utlänningsnämnden måste anses besit- ta i fråga om bedömandet av påståen- den om politiskt flyktingskap. Det vore naturligtvis möjligt att ordna förfa- randet så, att den centrala utlännings- myndigheten eller nämnden prövade om politiskt flyktingskap utgjorde hin- der för bifall till en utlämningsfram- ställning, varefter framställningen i övrigt (särskilt frågan huruvida poli- tiskt brott förelåge) bedömdes av hög- sta domstolen. Det senare spörsmålet är nämligen enligt kommitténs mening av sådan natur, att det icke bör prö— vas av annan myndighet än högsta domstolen. Det måste emellertid be- aktas, att frågan om politiskt flykting- skap stundom kan vara svår att av- gränsa från frågan om det brott, för vilket utlämning begäres, är politiskt, och att det därför måste vara lämpli- gast om båda frågorna prövas av sam- ma myndighet. På grund härav och med hänsyn till betydelsen av att den prövande myndigheten äger en, även i förhållande till regeringsmakten, självständig ställning, synes det vara att föredraga, att högsta domstolen tillerkännes befogenhet att pröva frå- gan om politiskt flyktingskap. Den särskilda sakkunskap, som ur en syn- punkt giver utlänningsmyndigheten och utlänningsnämnden ett visst före- träde, kan tillgodoföras högsta dom- stolen genom yttrande från dessa myndigheter.

Genom det föreslagna stadgandet

kan i viss mån även tillgodoses den förut berörda synpunkten att utläm- ning icke bör ske till land, där den som begäres utlämnad icke kommer i åt- njutande av den rättssäkerhet, varå han enligt svensk samhällsuppfatt- ning kan göra anspråk. Det torde näm- ligen framför allt vara i de fall, då poli- tisk förföljelse hotar, som rättssäker- hetssynpunkterna kunna befaras icke bliva tillräckligt beaktade.

Kommittén är medveten om att det kan komma att möta svårigheter att i utlämningstraktater få införda be- stämmelser som motsvara det föreslag- na stadgandet. Något liknande stad- gande förekommer nämligen — såvitt kommittén har sig bekant —— icke i utländsk rätt och utlämningstrakta- terna äro regelmässigt reciproka. Kom- mittén vill emellertid framhålla, att stadgandet kommer att innefatta en begränsning av de förpliktelser att utlämna som upptagas i en traktat och att det därför icke torde möta hinder för en stat att, fastän den saknar motsvarande stad- gande i sin lagstiftning, ansluta sig till en traktat, som innehåller en dylik be- stämmelse. I betraktande av de svå- righeter som stadgandet kan väntas giva anledning till vid avslutande av traktater har kommittén övervägt, om detta icke skulle kunna vara fakulta- tivt; utlämningstraktater skulle kunna slutas både med och utan stadgandet. Detta skulle vara motiverat ur den syn- punkten att traktater, enligt vad förut anförts, icke böra avslutas annat än i undantagsfall och då endast med län- der, vars rättsordning erbjuder till- fredsställande rättssäkerhetsgarantier

åt den som utlämnas. Emellertid kun- na —— som den senaste tidens utveck- ling visar — omvälvningar hastigt ryc- ka bort grunden för rättssäkerheten även i stater, där den tidigare ansetts vila säkert. Just i dylika situationer kan det vara av stor betydelse att en sådan bestämmelse som den av kom- mittén föreslagna upptagits i en ut-

lämningstraktat. Vidare är att märka, att om bestämmelsen icke göres fakul- tativ, måste alla stater i förevarande avseende behandlas lika och detta för- hållande torde vara ägnat att minska bestämmelsen upptagen i traktater. Enligt kommit- téns mening bör stadgandet därför icke vara fakultativt. svårigheterna att få

Utvidgning av straiflagens tillämplighetsområde

Genom det av kommittén föreslagna stadgandet i 7 % utlämningslagen kom- ma från utlämning att undantagas vissa förövare av icke-politiska brott och det kan med hänsyn härtill ifråga- sättas, huruvida man icke då bör vid- ga möjligheterna att här i riket bestraf- fa dylika brott. En utlänning kan en- ligt strafflagen 1 kap. 2 5 här i riket dömas för brott, som han begått utom- lands, endast om brottet begåtts emot Sverige eller svensk man och Konung- en förordnar om åtal. Härutöver före- skrives i samma kap. 3 a & beträffande brott begångna utom riket, där avdel- ning av krigsmakten befinner sig, viss utvidgning av den svenska straffrät- tens tillämplighetsområde.

Det skulle stundom vara stötande, om en flykting, som utomlands för- övat ett grovt brott, skulle kunna und- gå straff genom att han av sådana skäl som sägs i den föreslagna 7 % icke ut- lämnas. Detta förhållande synes tala för att man för nu avsedda fall bör in- föra en möjlighet att lagföra en flyk- ting här i riket. Även om bevisnings- svårigheter icke så sällan kunna anta- gas leda till att åtal icke med fram- gång kan anställas här, motsäger icke

detta, att det i andra fall kan vara på- kallat att möjlighet till lagföring finnes. Det kan i särskilda fall framstå som ett svenskt samhällsintresse att tillse att förövaren av ett utomlands begånget grovt brott icke får ostraffad uppe- hålla sig här. Ett vägande skäl för den ifrågasatta reformen är också, att Kungl. Maj:t, då en utlämningsfram— ställning avslås med hänsyn till faran för politisk förföljelse, skulle kunna hänvisa till att brottslingen komme att lagföras här i riket. Avslaget skulle härigenom kunna verka mjukare. Enligt kommitténs uppfattning böra vidgade möjligheter skapas att här i riket lagföra en utlänning för utom- lands begånget brott. Denna fråga om utvidgning av den svenska strafflagens tillämplighet har emellertid enligt kom- mitténs uppfattning sådant samband med andra allmänstraifrättsliga spörs- mål, att det synes mest ändamålsen— ligt att den löses vid den omarbetning av straiflagens allmänna del, varmed straffrättskommittén är sysselsatt. Det må anmärkas, att strafflagskommissio- nen i sitt år 1923 avgivna betänkande föreslog en utvidgning av strafflagens tillämplighet för det fall att utläm-

ning på grund av krig eller annat hinder ej kunde komma till stånd. Behovet av den nu ifrågasatta ändring- en synes icke vara mera trängande än att därmed torde kunna anstå till dess straffrättskommittén slutfört nämnda omarbetning. Efter samråd med straff- rättskommittén anser sig utlännings- kommittén därför icke böra framlägga något lagförslag i denna del. Kom- mittén vill emellertid framlägga några synpunkter på frågan. % Det är givet att i här avsedda fall

bestraffning i Sverige icke bör ske annat än när ett starkt allmänt in- tresse talar därför. Med hänsyn här- till och i betraktande av de svårig- heter och olägenheter, som städse äro förbundna med en lagföring här i riket av utomlands begångna brott, anser kommittén, att det bör ankom- ma på Kungl. Maj:t att förordna om åtal. Det kan ifrågasättas, huruvida icke denna Kungl. Maj:ts befogenhet bör direkt anknytas till att fram- ställning om utlämning avslagits med stöd av den föreslagna 7 5. En tänkbar gränsdragning vore vidare, att åtal icke finge äga rum annat än för brott av sådan svårhetsgrad som förutsättes för utlämning. Åtal bör icke anställas

för utomlands förövat brott av poli- tisk beskaffenhet. Sådant åtal skulle kunna medföra åtskilliga olägenheter. Vid domstolsprövningen av brottet torde domstolen ofta bliva nödsakad att taga i bedömning de politiska för- hållanden, som influerat på brottet och givit det dess karaktär av po- litiskt brott. Såsom exempel kan an- föras, att en utlänning, som ankla- gas för dråp av en utländsk tjänste- man, åberopar att gärningen varit nödvändig för att avvärja att han själv eller andra våldfördes av politiska or- saker. Ett sådant förhållande måste uppenbarligen ha inverkan på straff- mätningen och borde därför prövas av domstolen. Med hänsyn särskilt till vikten av att domstolarnas opolitiska ställning bibehålles torde emellertid en domstol icke böra ingå på en dylik bedömning. Det kan även befaras, att möjligheten av att bestraffa ett politiskt brott här i riket kunde föran- leda en främmande makt till att utöva påtryckning på vårt land i avsikt att få brottet bestraffat här kanske just i fall då lagföringen för svensk rätts- uppfattning skulle te sig särskilt stö- tande.

Förfarandet i utlämningsärende

Enligt den gällande lagen handlägges en framställning om utlämning om den icke omedelbart avslås eller ock medgives av den som begäres utlämnad — först av Kungl. Maj:t och därefter i tur och ordning av länsstyrelse, all- män underrätt och högsta domstolen samt sedan åter av Kungl. Maj:t. Vid

en granskning av detta förfarande är det naturligt, att den frågan uppställer sig, om det är motiverat att ärendet handlägges av så många olika myndig- heter. Kommittén har icke funnit detta vara fallet. De uppgifter, som nu till- komma länsstyrelse, skulle nämligen enligt kommitténs mening med fördel

kunna överflyttas på allmän underrätt. Länsstyrelse har nu att vid förhör allenast tillfråga den häktade, om han är den person, vars utlämnande be- gärts, och om han har något att in- vända mot bifall till utlämningsfram- ställningen. Det synes kommittén lämp- ligare att dessa frågor framställas till den häktade vid ett förhör inför den allmänna underrätten. Medgiver den häktade vid förhöret att han är den, som begäres utlämnad, och för- klarar han sig ej ha något att invända mot bifall till utlämningsframställ- ningen, bör rätten liksom nu gäller för länsstyrelse — insända protokollet och övriga handlingar i ärendet till Kungl. Maj:t. Lämnar den häktade ej sådant medgivande och sådan förkla- ring, bör rätten fortsätta handlägg- ningen av ärendet och verkställa ut- redning på sätt nu stadgas i 18 5. I en- lighet med det anförda ha reglerna i 16—18 %& i förslaget avfattats. Det må anmärkas, att numera gäller icke det skäl, som vid lagens tillkomst torde ha talat för att det första förhöret icke borde hållas av rätten nämligen att rätten, som bestod av flera personer, hade svårare att sammanträda än länsstyrelsen. Nu skall rätten vid hand- läggning av ärende av ifrågavarande slag bestå av endast en domare och förhör kan därför lika lätt ordnas inför rätten som länsstyrelse.

Kommittén anser, att högsta dom- stolen i vissa fall bör personligen höra den om vars utlämnande är fråga. Detta är motiverat icke minst med hänsyn därtill, att domstolen enligt kommitténs förslag skall pröva frågor om politiskt flyktingskap. Icke blott

för domstolen utan även för den person, vars utlämnande begäres, skulle ett förhör kunna vara av stort värde. Det kan dock icke anses påkallat, att hög- sta domstolen håller förhör i varje ut- lämningsärende. Det synes fullt till— räckligt om förhör äger rum, när det begäres av den om vars utlämnande är fråga eller när högsta domstolen eljest finner anledning därtill föreligga (19 5 3 st.). Förhöret bör hållas av den avdelning, som prövar ärendet. Om högsta domstolen finner skäl, därtill, äger högsta domstolen, utan att särskilt stadgande därom behöver utfärdas, vid sådant förhör höra vitt- nen och andra vilka kunna lämna upp- lysning i saken.

Som förut nämnts bör högsta dom— stolen i ärenden, som röra frågor om politiskt flyktingskap, kunna inhämta yttrande från den centrala utlännings- myndigheten och utlänningsnämnden. Någon särskild bestämmelse härom i lagen torde icke erfordras.

Så snart en utlämningsframställning inkommit, skall enligt den gällande la- gen, om framställningen icke omedel- bart avslås, häktning ske av den som begäres utlämnad. Endast om det un- der utlämningsärendets fortgång kon- stateras att den häktade ej är den per- son, vars utlämnande begä