Till statsrådet Ulla Tillander

Genom beslut den 6 september 1979 bemyndigade regeringen det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden som rör skolväsendet att tillkalla högst tre ledamöter samt sakkunniga, experter och sekreterare med uppdrag att utreda frågor om skolor med annan huvudman än stat och kommun.

Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallade statsrådet Rodhe den 14 september 1979 som ledamöter departementsrådet, numera kanslichefen Staffan Edmar, ordförande, och riksdagsledamoten Ulla Ekelund samt som sakkunnig filosofie licentiaten Frans Carlgren.

Med stöd av samma bemyndigande tillkallade statsrådet Mogård den 16 oktober 1979 som ledamot kommunalrådet, numera landstingsrådet Inge- mar Karlsson, som sakkunnig rektorn Göran Malmeström samt som experter departementssekreteraren Olof Marcusson och rektorn Birgit Rodhe, den 15 januari 1980 som sakkunnig sekreteraren Randolph Norberg och den 29 april 1980 som expert hovrättsassessorn Ingrid Olsson.

Kommittén har antagit namnet kommittén angående skolor med enskild huvudman (SBH-kommittén).

Till sekreterare förordnades den 14 september 1979 skolinspektören Lars-Olof Sjöberg.

Kommittén får härmed överlämna sitt andra delbetänkande med titeln Fristående skolor för skolpliktiga elever. Kommittén är enig i sitt förslag.

Sakkunnige Frans Carlgren har till betänkandet fogat särskilt yttrande beträffande föreslagen ram för antalet statsunderstödda elevplatser vid fristående skolor.

SEH-kommittén har arbetat ifrån förutsättningen att erforderliga beslut skall fattas i sådan tid, att dess förslag skall kunna genomföras fr. o. m. den 1 juli 1982. De tekniska förändringarna av nuvarande bestämmelser om statsbidrag till vissa fristående skolor måste nämligen av skäl som redovisas i avsnitt 7.7.2 samordnas med ikraftträdandet av 1980 års läroplan för grundskolan den 1 juli 1982.

Kommittén kommer att fortsätta sitt arbete med frågor om fristående skolor över grundskolenivå.

Stockholm den 22 maj 1981

Staffan Edmar

Ulla Ekelund Ingemar Karlsson /Lars-Olof Sjöberg

• Sida 4
•  Original

• Sida 5
•  Original

InnehåH

Lagförslag

Kommitténs arbete

1 Skala med enskild huvudman i Sverige — förr och nu 1.1 1.2

1.3 1.4

Historisk inledning . . . . . . . Historisk översikt över det statliga stödet till skola med enskild huvudman . . . . . . . Befintliga skolor med enskild huvudman för skolpliktiga elever Finansiering av verksamheten vid skola med enskild huvud- man . . . . .

1.4.1 Statsbidrag .

1.4.2 Kommunala bidrag . . .

1.4.3 Elevavgifter och andra finansieringsformer

2. Skala med enskild huvudman i de nordiska grannländerna 2.1 2.2 2.3 Förhållandena i Danmark Förhållandena i Norge Förhållandena i Finland

3 Grundskolans statsbidragssystem m.m. 3.1 3.2

3.3

3.4

Beskrivning av statsbidragssystemet m.m. . . . . Förändringar 1 statens bidrag till grundskolan vid förekomst av skola med enskild huvudman

3.2.1 Förändringar i fråga om basresurserna 3.2.2 Förändringar i fråga om förstärkningsresursen

3. 2. 3 Förändringar' 1 fråga om övriga bidrag . Vissa andra konsekvenser för kommun vid förekomst av skola med enskild huvudman Den 5. k. skolpengen

4 Principiella förutsättningar m. m. för skola med enskild huvudman 4.1

Internationella förpliktelser 4.1 1 FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheter- na

13

17 17

19 22

25 25 26 28

29 29 32 33

37 37

40 40 41 42 43 47 47

47

• Sida 6
•  Original

4.1.2 Första tilläggsprotokollet till Europarådets konvention angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna . . 4.1.3 Unesco- konventionen mot diskriminering 1nom undervis- ningen

4.1.4 FN-konventionerna . .

4.1.5 Förbehåll från svensk sida 4.1. 6 Allmänt om konventionsförpliktelserna

4.2 Föräldrarätten . . . . . . . . . .

4.3. Undervisningsverksamhet från näringsrättslig synpunkt

4.4 Begreppet skolplikt . . . . . . . . .

4.5. Behov av skola med enskild huvudman ur samhällets synvin— kel 4.6 Behov av skola med enskild huvudman ur individers eller gruppers synvinkel

5. Överväganden och förslag beträffande vissa allmänna frågor 5.1 Benämning av skola med enskild huvudman 5.2 Skolpliktiga invandrarbarn

6 Överväganden och förslag beträffande förutsättningarna för skolplik- tens fullgörande i fristående skola 6.1 Nuvarande bestämmelser 6.2 Allmänna överväganden och förslag 6.3 Skolor med undervisning på annat språk än svenska 6.3.1 Nuvarande förhållanden och deras överensstämmelse med gällande regler . 6.3.2 Överväganden och förslag

7 Överväganden och förslag beträffande stöd till fristående skolor 7.1 Inledande synpunkter . . 7.2 Tänkbara villkor för statligt stöd . . . 7.3 Frågan om ett begränsat statligt stöd till fristående skola med införande tidigast fr.o.m. läsåret 1982/83 och successivt med början" 1 den lägsta årskursen . . . . . . . 7.4 Garantier för att de grundläggande principerna i det allmänna skolväsendets uppbyggnad inte förändras 7.5 Modeller för statligt stöd 7.5.1 Modell A 7.5.2 Modell B 7.5.3 Modell C 7. 5. 4 Modell D 755 ModellE .. . . . . 7.6 Förslag till utformning av ett begränsat statligt stöd till vissa fristående skolor . . . . . . . . . . 7.7 Förslag till tekniska förändringar beträffande bidragsgivningen till de fristående skolor som i dag är statsunderstödda 7.7.1 Utgångspunkter

47

48 49 49 50 52 53 53

55

57

61 61 62

65 65 66 69

69 70

73 73 73

75

77 78 79 81 81 81 82

82

83 83

• Sida 7
•  Original

7.8 7.9

7.7.2 Skolor som för närvarande får bidrag enligt förordningen (1964:137) om statsbidrag till vissa privatskolor 7.7.3 Skolor som i dag får statsbidrag enligt särskilda bestäm- melser . . . Kommunalt stöd till fristående skola Elevavgifter vid fristående skola

8. Överväganden och förslag beträffande särskilda bestämmelser för fristående skolor för skolpliktiga elever 8.1 8.2

8.3 8.4

Allmänt om regelsystemet för fristående skolor . Beslut om godkännande av fristående skola enligt 345 skolla- gen Tillsyn . . . . . . . . . . . Bestämmelser som rör statsbidrag till fristående skolor 1 allmän- het

9 Överväganden och förslag beträffande åtgärder inom eller i samver- kan med grundskolan 9.1 9.2 Fristående skola och det pedagogiska utvecklingsarbetet m.m. Frågan om särskild skolverksamhet mom grundskolans ram

9..21 Bakgrund .... . ..

9.2.2 Några allmänna reflexioner rörande ”enskild skola mom grundskolans ram”

10. Sammanfattning av SEH-kommitténs förslag

Särskilt yttrande av sakkunnige Frans Carlgren

Bilagor Bilaga 1 SEH- kommitténs direktiv . Bilaga 2 Utdrag ur FN. s allmänna förklaring om de mänskliga rättig-

heterna och ur vissa konventioner . . . . . .

1. FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, artikel 26 . . . . . . . .

1. Förslag till förordning om statsbidrag till fristående skolor för

skolpliktiga elever . . 2 Förslag till förordning om statsbidrag till Kristofferskolan 1 Stockholm

84 86 87 88

91 91

91 92

93 95 95 96 96 97 101

103

111

117 117

117

118

120

121

123

123

127

• Sida 8
•  Original

3. Förslag till förordning om statsbidrag till Hillelskolan i

Stockholm . . . . . . . . . . . . . . . 129

4. Förslag till förordning om statsbidrag till de estniska skolorna i Stockholm och Göteborg . . . . . . . 131

5. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1964:137) om statsbidrag till vissa privatskolor . . . 133 Bilaga 4 Preliminära statsbidragsbelopp för grundskolan läsåret 1980/ 81...................141 Bilaga 5 Basresursbidrag per elev och årskurs enligt statsbidragsmodell C (variant utan förstärkningsresurs) . . . . . . . . 143 Bilaga 6 Reserapporter . . . . . . . . . . . . . . . 145 1. Rapport om skolförhållandena i England . . . . . 145

2. Rapport om skolförhållandena i Nederländerna . . . 155

• Sida 9
•  Original

Lagförslag

Förslag till Lag om ändring i skollagen (1962:319)

Härigenom föreskrivs i fråga om skollagen (1962z319)l dels att 10, 33, 34, 36 och 39 a åå skall ha nedan angivna lydelse, dels atti lagen skall införas tre nya paragrafer, nämligen i 6 kap. 34 a 5 och i 9 kap. 50 a och 50 b åå, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 10 52 På skolstyrelsen ankommer att På skolstyrelsen ankommer att besluta i frågor, som avses i 32 5 och besluta i frågor, som avses i 32, 34 34—37 55. och 35—37 55.

Fråga om att förvägra elev i grundskolan eller kommunens gymnasieskola befrielse enligt 27 å och fråga om att förvägra någon inträde i sådan skola på grund av bestämmelserna i 44 och 45 55 skall prövas av skolstyrelsen, i den mån regeringen ej annorlunda förordnar.

Skolstyrelsen har ock att taga befattning med de ärenden, vilkas handläggning enligt särskilda författningar ankommer på styrelsen.

33 ?

Skolplikt må fullgöras i annan Skolplikt må fullgöras i annan offentlig skola än grundskolan eller i offentlig skola än grundskolan enligt enskild statsunderstödd skola enligt bestämmelser, som utfärdas av rege- bestämmelser, som utfärdas av rege- ringen eller den myndighet regering- ringen eller den myndighet regering- en förordnar. Detsamma gäller i en förordnar. fråga om skola med enskild huvud-

man (fristående skola), som av rege- ringen har förklarats berättigad till statsbidrag.

Skola som avses i första stycket omfattar skolhälsovård för skolpliktig elev. I fråga om skolhälsovården äger 25 a 5 andra—sjätte styckena motsvarande tillämpning.

Regeringen kan medge undantag från vad som gäller enligt andra stycket.

1 Lagen omtryckt 1970:1026.

2 Senaste lydelse 1975: 159.

3 Senaste lydelse 1979:212.

• Sida 10
•  Original

4 Senaste lydelse 1975: 159.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

345

I annan enskild skola än i 33 & avses må skolplikt fullgöras, om skolan godkänts för ändamålet. Godkännande skall meddelas, om skolans undervisning till art, omfatt- ning och allmän inriktning väsentli- gen motsvarar grundskolans och skolan förestås av person, vilken äger erforderlig skicklighet för un- dervisningen och är väl lämpad att förestå skola.

I annan fristående skola än som avses i 33 5 får skolplikt fullgöras, om skolan godkäntsför ändamålet. Godkännande skall meddelas, om skolans undervisning ger väsentligen samma kunskaper och färdigheter som grundskolans och även i Övrigt väsentligen svarar mot grundskolans mål samt skolan förestås av person, vilken äger erforderlig skicklighet för undervisningen och är väl läm- pad att förestå skola.

Uppfyller skolan ej längre angivna villkor eller finnes, att undervisningen ej handhaves av lärare med erforderlig skicklighet eller att verksamheten eljest icke bedrives på tillfredsställande sätt, skall godkännandet återkallas, om rättelse ej vinnes genom hänvändelse till skolans ledning.

I godkänd skola må barn, som ej uppnått skolpliktsåldern, intagasi årskurs som motsvarar årskurs i grundskolan, endast om förutsättning är för handen, varom sägs i 32% första stycket.

34aå

En fristående skola, som bedriver hela eller den övervägande delen av sin undervisning på ett annat språk än svenska, får av regeringen godkän- nas för fullgörande av skolplikten [ vad gäller barn som kan antas inte komma att kvarstanna i landet för en längre tid eller som har andra särskil- da skäl att få fullgöra sin skolplikti en sådan skola.

För godkännande krävs att skolans undervisning som helhet betraktad är likvärdig med grundskolans. Därvid gäller att barn, som är svenska med- borgare eller som kan antas komma att kvarstanna i landet för en längre tid, skall ges undervisning i svens- ka.

Bestämmelsen i 34 & tredje stycket tillämpas även i fråga om fristående skola som avses i denna paragraf.

36 ?

Skolplikten är fullgjord, då eleven tillfredsställande genomgått årskurs

Skolplikten är fullgjord, då eleven tillfredsställande genomgått årskurs

• Sida 11
•  Original

Nuvarande lydelse

9 i grundskolan eller motsvarande årskurs i skola som sägs i 33 och 34 åå, eller då eleven vid särskild prövning styrker sig äga motsvaran- de kunskaper.

Föreslagen lydelse

9 i grundskolan eller motsvarande årskurs i skola som sägs i 33 och 34 åå, eller då eleven vid särskild prövning styrker sig äga motsvaran- de kunskaper. För den som har rätt att fullgöra sin skolplikt vid en skala av det slag som avses i 34aå är skolplikten också fullgjord efter mot- svarande skolgång där eller genom att kunskaper motsvarande sådan skolgång redovisas vid särskild pröv- ning.

Äro med hänsyn till elevens bästa särskilda skäl därtill, må medgivas att hans skolgång utan hinder av vad i första stycket sägs avslutas med utgången av vårterminen det kalenderår, då han fyller femton år. Sådant medgivande får lämnas endast under villkor att eleven under återstoden av sin skolpliktstid får lämplig utbildning eller har annan lämplig sysselsättning. Om villkoret ej uppfylles, skall medgivandet återkallas. Eleven står under tillsyn av skolstyrelsen.

39355

Bestämmelserna i 32—39 55 äga Bestämmelserna i 32—34 och motsvarande tillämpning på barn som på grund av synskada eller dövhet eller hörsel- eller talskada icke kan följa undervisningen i grundskolan. Bestämmelserna i 36 och 37 få om årskurs 9 i grundskolan avse årskurs 10 i specialskolan eller i fråga om elev som anges i 28aå tredje stycket där avsedd undervis- ning.

35—39 55 äger motsvarande tillämp- ning på barn som på grund av synskada eller dövhet eller hörsel- eller talskada icke kan följa under- visningen i grundskolan. Bestäm- melserna i 36 och 37 55 om årskurs 9 i grundskolan avser årskurs 10 i specialskolan eller i fråga om elev som anges i 28 a & tredje stycket där avsedd undervisning.

Fråga huruvida skolplikt enligt 30% tredje stycket gäller för barn efter utgången av vårterminen det kalenderår då barnet fyller sexton år och fråga om barn enligt 31 5 andra stycket skall deltaga i undervisningen i specialskolan prövas av lokal styrelse för specialskolan.

På lokal styrelse för specialskolan ankommer att besluta i frågor som avses i 32 och 34—37 55.

På lokal styrelse för specialskolan ankommer att besluta i frågor som avses i 32, 34 och 35—37 55.

50aå

Skolstyrelsen skall utöva tillsyn över undervisningen av skolpliktiga elever i sådana fristående skolor som avses i 33, 34 och 34 a 55.

5 Senaste lydelse 1977: 108.

• Sida 12
•  Original

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

50b5

Om en skolpliktig elev börjar eller slutar vid en fristående skola som avses i 33, 34 eller34 a 5 skall huvud- mannen för skolan snarast lämna uppgift om detta till skolstyrelsen i den kommun där eleven är kyrko- bokförd.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.

• Sida 13
•  Original

Kommitténs arbete

4. Till kommittén överlämnade skrivelser

Regeringen har till kommittén för beaktande överlämnat följande prome- morior och skrivelser

dels den 24 januari 1980 utredningens (U 1972:06) om skolan, staten och kommunerna kartläggningspromemorior nr 64, 87 och 88 rörande statsbi- drag till enskilda och privata skolor,

dels samma dag E. Ekvalls kartläggnings- och diskussionspromemoria (Ds U 1978:6) De enskilda skolornas ställning inom utbildningsväsendet jämte remissvar,

dels samma dag en skrivelse från skolstyrelseni Örebro kommun angående inrättandet av s. k. waldorfklasser i grundskolan,

dels samma dag två skrivelser från de enskilda läroverkens förbund angående vissa statsbidragsfrågor jämte yttrande av skolöverstyrelsen,

dels samma dag en skrivelse från stiftelsen Lundsbergs skola angående ökat bidrag till lönekostnaderna för elevhemsföreståndarverksamheten vid

• Sida 16
•  Original

skolan jämte yttrande av skolöverstyrelsen, ,

dels samma dag en skrivelse från Fjellstedtska skolans kamratråd i Uppsala angående bl. a. statsbidrag till renovering av skolan,

dels samma dag en skrivelse från Bladins skola i Malmö angående statsbidrag till verksamheten vid skolan,

dels den 21 februari 1980 en skrivelse från länsskolnämnden i Östergöt- lands län angående statsbidragseffekter vid förekomst av enskild skola,

dels den 24 april 1980 en skrivelse från Kristna skolan i Örkelljunga angående statsbidrag till verksamheten vid skolan,

dels samma dag en skrivelse från de enskilda läroverkens förbund angående ändring av vissa statsbidragsbestämmelser för de statsunderstödda privatskolorna,

dels den 5 juni 1980 skolöverstyrelsens utvärdering av den pedagogiska verksamheten vid Kristofferskolan i Stockholm.

1.2. Historisk översikt över det statliga stödet till skola med enskild huvudman

Statligt stöd till en högre flickskola beviljades för första gången av 1862/63 års riksdag. Det gällde bidrag för en övningsskola vid det år 1861 i Stockholm inrättade statliga högre lärarinneseminariet. Skolan kallades Statens normal- skola.

1874 års riksdag beslutade om statligt stöd på vissa villkor åt enskilda högre flickskolor. Beslutet innebar ett principiellt erkännande av statens förplik- telse att skänka flickskolan sitt ekonomiska stöd. Detta stöd utökades kraftigt fram till sekelskiftet, då ett 90-tal enskilda flickskolor erhöll statligt stöd. 1896 års riksdag hade för statsbidrag uppställt det villkoret att kommunen skulle tillskjuta ett lika stort belopp som staten till de enskilda flickskolorna. Det ansågs att flickskolornas verksamhet var till gagn för både staten och kommunen och att kostnaderna därför borde bäras av båda.

Statsbidrag till enskilda läroverk med undervisning som ledde fram till studentexamen beviljades för första gången av 1890 års riksdag. De läroverk som kom i åtnjutande av detta bidrag var Fjellstedtska skolan i Uppsala samt Beskowska skolan och Palmgrenska samskolan i Stockholm. Den sistnämn- da skolan, som år 1888 fick rätt att anställa studentexamen, hade fått ett visst

• Sida 20
•  Original

statligt stöd redan fr. o. m. är 1883.

Det främsta skälet till att de två Stockholmsläroverken fick bidrag var att de bedrev pedagogisk försöksverksamhet, som ansågs vara av värde för skolväsendet. Det framskymtar också ett annat skäl. Dessa skolor bidrog till att begränsa ökningen av statens utgifter för de allmänna läroverken. Det var billigare för staten att ge bidrag till enskilda skolor än att bygga ut de allmänna läroverkens kapacitet. Även önskan att undvika ett statligt ”utbildningsmonopol” torde ha haft betydelse för en del politiker då de tog ställning för ökat statligt stöd till skola med enskild huvudman.

Av villkoren för erhållande av bidrag till enskild högre flickskola har redan nämnts, att kommunen enligt beslut av 1896 års riksdag skulle bidra med samma belopp som staten. Vidare skulle enligt beslut av 1909 års riksdag statligt stöd beräknas endast för de årskurser som låg ovanför folkskolans sex årskurser.

För de enskilda läroverk som bedrev pedagogisk försöksverksamhet uppställdes inte de ovannämnda kraven. Deras verksamhet bedömdes vara till nytta inte endast för den kommun där skolan var belägen utan också för hela det allmänna skolväsendet.

Det statliga stödet till enskilda skolor fick med tiden en betydande omfattning. År 1919 erhöll 103 enskilda skolor statligt stöd, nämligen 10 enskilda mellanskolor, 79 enskilda flickskolor och 14 enskilda högre goss- och samskolor. Mellanskolorna och flickskolorna hade under de två första decennierna av 1900-talet tidvis varit fler, men mellan år 1909 och är 1919 hade en del av dem kommunaliserats eller avvecklats.

1918 års skolkommission framlade ett förslag avseende privatläroverken, som kan betecknas som långtgående. Kommissionen ansåg att behovet av privatläroverken skulle minska, när det statliga skolväsendet byggts ut enligt förslag som kommissionen lade fram. De privata läroverken borde emeller- tid inte alla ersättas av statliga läroverk. Det ansågs nämligen önskvärt att fortfarande ha tillgång till ett mindre antal läroanstalter, som genom en friare organisation skulle kunna dels tjänstgöra som försöksläroverk i egentlig mening, dels även i vissa hänseenden komplettera statens läroanstalter. Enskilda skolor, som med hänsyn till tradition och förutsättningar för framgångsrik pedagogisk försöksverksamhet kunde anses förtjänta av fortsatt understöd, borde enligt kommissionen förbli enskilda.

Enskilda skolor som fyllde särskilda uppgifter borde också kunna få statsunderstöd i framtiden. Med särskilda uppgifter avsågs t. ex. prövande av internatundervisningens lämplighet eller beredande av utbildning till real- och studentexamen av äldre studiebegåvade elever.

Skolkommissionens förslag redovisades, sedan ytterligare utredningar företagits, för riksdagen i proposition 1927:116 angående omorganisation av det högre skolväsendet m. m. Föredragande statsrådet fann inte skäl att förorda kommissionens förslag. Utskott och riksdag anslöt sig till föredra- gandens mening (2 SäU 1927:1, rskr 1927z266).

Varken 1940 års Skolutredning eller 1946 års skolkommission behandlade frågor om enskilda skolor för skolpliktiga barn. Under 1940-talet utreddes emellertid av en särskild kommitté — 1944 års lönekommitté för privatläro- verken — anställningsformer och lönevillkor för lärarna vid de statsunder- stödda privatläroverken. Utredningsarbetet ledde fram till förslag som

• Sida 21
•  Original

innebar att lärarna vid dessa skolor skulle ha statligt reglerade tjänster med de lönevillkor som gällde för lärare vid de statliga och kommunala skolorna. Förslaget antogs av 1950 års riksdag (prop. 19501232; SU 1950z225; rskr 1950:410).

Frågor om enskilda skolor för barn i skolpliktig ålder behandlades ingående av 1957 års skolberedning. I sitt betänkande (SOU 1961:30) Grundskolan (s. 557 ff.) konstaterade beredningen att ”rätten att få upprätta respektive utnyttja en enskild skola konstituerar inte utan vidare motsva- rande rätt till ekonomiskt stöd från det allmänna”. Statsbidrag borde dock kunna utgå, om vissa förutsättningar förelåg.

Beredningen ansåg, att bidrag borde kunna utgå till privata internatskolor som tog hand om elever för vilka det allmänna skolväsendet passade mindre väl. De elever som avsågs var barn till utlandssvenskar och barn till utländska medborgare som vistades i Sverige för uppdrag eller studier. Som en tredje kategori nämndes barn från splittrade hem och som en fjärde barn som vari behov av ett radikalt miljöbyte.

I fråga om skolor i övrigt som ”i stort sett bedriver sin verksamhet efter de för det allmänna skolväsendet gällande tim- och kursplanerna och med huvudsaklig tillämpning av den obligatoriska skolans organisation m. m.” ansåg beredningen, att speciella skäl borde föreligga för att bidrag från det allmänna skulle utgå. Som exempel på speciella skäl angav beredningen en skolverksamhet där man önskade ”förverkliga eller utpröva kursplanemäs- siga, metodiska eller i övrigt pedagogiska idéer eller tankar, eller där man genom en speciell uppläggning av skolans hela arbete ville för praktiskt skolbruk omsätta utvecklingsfrämjande uppfostrings- eller omvårdnadsidé- er”. För sådan skola förelåg enligt beredningen större skäl till statsbidrag än för övriga skolor.

Beredningen betonade dessutom, att man vid den framtida behandlingen av framställningar från de enskilda skolorna om organisatoriska förändringar föranledda av skolreformen och den i samband därmed förnyade prövningen om fortsatt statsbidrag borde iaktta en viss varsamhet och hänsyn. Redan utgående statsbidrag borde indras endast om starka skäl därtill förelåg.

Beredningen behandlade också frågan, för vilka stadier och klasser statsbidrag borde utgå. Den erinrade om den praxis beträffande statsbidrag som syntes ha utbildats i ecklesiastikdepartementet. Enligt denna praxis utgick inte statsbidrag till skolor eller delar av skolor, som var helt parallella med de årskurser av den obligatoriska skolan, som man måste ha genomgått, innan man kunde börja i högre skola.

Skolberedningen föreslog att man skulle frångå denna praxis och att statsbidrag skulle kunna utgå även för stadieri de enskilda skolorna som var parallella med den obligatoriska skolan — här avsågs årskurserna 1—6 —, om såväl de principiella kraven som vissa andra krav var uppfyllda.

I 1962 års grundskoleproposition (1962:54 s. 366 f.) föreslog föredragande statsrådet att statsbidrag även i fortsättningen borde kunna utgå till internatskolor enligt de principer som skolberedningen framlagt. Föredra- ganden anförde vidare, att externatskolor, som tillämpade en särskild pedagogik e. d. enligt vad skolberedningen angivit, borde kunna ifrågakom- ma för statsbidrag. Som exempel på andra särskilda skäl som kunde motivera statsbidrag nämnde han det förhållandet att skolan var avsedd för en

• Sida 22
•  Original

1 Dessutom utgår stats- bidrag till en riksinter- natskola med grundsko- leutbildning.

minoritet, exempelvis en s. k. nationalitetsskola. Riksdagen anslöt sig till vad föredraganden anfört (SäU 1962:1 s. 176, rskr 1962z334).

Frågor om statligt stöd till särskilda skolor för språkliga och religiösa minoriteters barn behandlades av 1964 års utlands- och internatskoleutred- ning i dess betänkande (SOU 1966:55) Skolgång borta och hemma. Utredningens förslag ledde emellertid inte till någon ändringi statsbidrags- givningen till nu aktuella skolor.

1.3. Befintliga skolor med enskild huvudman för skolpliktiga elever

Nuvarande bestämmelser om skolpliktens fullgörande i enskild skola finns i 33 och 34 åå skollagen (1962z319).

Enligt 33 & skollagen får skolplikt fullgöras i enskild statsunderstödd skola enligt bestämmelser som utfärdas av regeringen eller den myndighet regeringen förordnar. Bland enskilda statsunderstödda skolor märks sådana som av regeringen har förklarats berättigade till statsbidrag enligt förord- ningen (1964:137) om statsbidrag till vissa privatskolor. Dessa skolor har statligt reglerade tjänster för skolledare och lärare. De är också i övrigt underkastade särskilda bestämmelser genom att privatskolförordningen (19671270) gäller för dem. Till denna kategori statsunderstödda enskilda skolor hör för närvarande tre skolor med grundskoleutbildning. Ytterligare fyra skolor med grundskoleutbildning får statsbidrag.1

För andra enskilda skolor än sådana som avsesi 33 % skollagen gäller enligt 34 & samma lag att skolplikten får fullgöras där om skolan har godkänts för ändamålet. Fråga om godkännande prövas av kommunens skolstyrelse.

För närvarande finns 35 skolor med enskild huvudman för skolpliktiga elever. I följande förteckning över skolorna anges år för inrättande, årskurser läsåret 1980/81, förekomst av statsbidrag och pedagogisk profil. Förteckningen är ordnad länsvis.

• Sida 23
•  Original

&

Län Skolans namn Kommun Inrät- Års- Stats- Pedagogisk profil tande- kurser bidrag är 1980/81 & AB Ekebyholmsskolan Norrtälje 1898 1—9 Internat. Skola med arbetsmiljö med konfessionell prägel AB Carlssons skola Stockholm 1871 1—6 Nästan parallell med grundskolan AB Carlssons högstadieskola Stockholm 1977 7—9 Nästan parallell med grundskolan AB Estniska skolan Stockholm 1945 1—6 x Minoritetsskola AB Franska skolan Stockholm 1862 1—9 x Viss pedagogisk profil AB Hillelskolan Stockholm 1955 1—6 x Skola med arbetsmiljö med konfes- sionell prägel AB Kristofferskolan Stockholm 1949 1—9 x Waldorfskola AB Maria Elementarskola Stockholm 1885 1—9 Nästan parallell med grundskolan AB Martinskolan Stockholm 1976 1—5 Waldorfskola AB S:t Eriks katolska skola Stockholm 1795 1—9 Skola med arbetsmiljö med konfes- . sionell prägel AB Stefansskolan Stockholm 1979 1—3 Skola med arbetsmiljö med konfes- sionell prägel AB Nibbleskolan Södertälje 1960 1—9 Waldorfskola AB Örjansskolan Södertälje 1978 1—9 Waldorfskola AB Lycée Francais Saint- Stockholm 1862 1—9 " Skola med undervisning på franska Louis AB British Primary School Danderyd 1980 1—4 Skola med undervisning på engelska AB International School Stockholm 1951 1—9 Skola med undervisning på engelska AB Tyska skolan Stockholm 1612 1—9 Skola med undervisning på tyska C Kristna skolan Uppsala 1980 1—2 Skola med arbetsmiljö med konfes- sionell prägel E Waldorfskolan Norrköping 1976 1-7 Waldorfskola F Annaskolan Jönköping 1976 1—5 Skola med arbetsmiljö med konfes- sionell prägel L Kristna skolan Örkelljunga 1971 1—9 Skola med arbetsmiljö med konfes- sionell prägel M Rudolf Steinerskolan Lund 1977 1—4 Waldorfskola M Bladins skola Malmö 1868 1—9 Nästan parallell med grundskolan O Göteborgs högre sam- Göteborg 1901 1-9 x Viss pedagogisk profil. Montessori skola (inkl. Lilla sam- skolan) 0 Drottning Astrids katol- Göteborg 1873 1—4 Skola med arbetsmiljö med konfes- ska skola sionell prägel O Estniska skolan Göteborg 1960 1—6 x Minoritetsskola O Ebba Petterssons pri- Göteborg 1914 1—6 Nästan parallell med grundskolan vatskola O Rudolf Steinerskolan Göteborg 1966 1—9 Waldorfskola O Vasaskolan Göteborg 1971 1—9 Skola med arbetsmiljö med konfes- sionell prägel O English Junior School Göteborg 1958 1—6 Skola med undervisning på engelska S Lundsbergs skola Storfors 1896 6—9 x Internat T Waldorfskolan Örebro 1979 1—3 Waldorfskola X Waldorfskolan i Delsbo Hudiksvall 1977 1—5 Waldorfskola Y Skogsnässkolan Sollefteå 1980 1—8 Viss pedagogisk profil AC Waldorfskolan Umeå 1978 1—5 Waldorfskola

___—R

" Regeringen har senast genom beslut den 10 juli 1980 för läsåret 1979/80 medgett att statsbidrag får utgå till Stockholms kommun för viss undervisning av skolpliktiga elever vid Lycée Francais Saint-Louis.

• Sida 24
•  Original

Av förteckningen framgår bl. a. att tolv av de i denna redovisade skolorna med enskild huvudman inrättats före år 1915. Sju av dessa liggeri Stockholms län, tre i Göteborgs och Bohus län, en i Malmöhus län och en i Värmlands län. Det framgår vidare att av de nu befintliga skolorna med enskild huvudman inte någon inrättats under åren 1915—1944.

Under tiden efter andra världskriget fram till år 1962, det år då riksdagen beslöt att grundskolan skulle genomföras i Sverige, tillkom sju skolor med enskild huvudman, alla belägna i Stockholms län eller i Göteborgs och Bohus län. Under åren 1963—1970 inrättades en skola, belägen i Göteborgs och Bohus län.

Efter år 1970 har femton skolor med enskild huvudman inrättats. Av dessa ligger sex i Stockholms län och Göteborgs och Bohus län, under det att de övriga nio är spridda över landet från Lund i söder till Umeå i norr.

Skola med enskild huvudman finns i 16 av landets 279 kommuner. Dels koncentrationen till storstadslänen Stockholms län och Göteborgs och Bohus län, dels tillväxten fr. o. m. är 1971 är påfallande.

Koncentrationen till storstadslän torde huvudsakligen kunna förklaras av att skola med enskild huvudman (utom internatskolor) för sin existens normalt är beroende av att kunna rekrytera elever från stora och befolkningstäta områden med goda kommunikationer.

Tillväxten från år 1971 förklaras av dels det ökade intresset för Waldorfpedagogik, dels den försvagade ställning som kristendomsämnet på sina håll ansågs ha fått i 1969 års läroplan för grundskolan. Av de femton nytillkomna skolorna efter 1970 är sju Waldorfskolor och fem skolor med arbetsmiljö med konfessionell prägel.

I fråga om de 35 skolornas pedagogiska profil kan konstateras följande. Tio skolor är Waldorfskolor med den pedagogiska metod som har Rudolf Steiner till upphovsman. Nio skolor har konfessionell prägel (bl. a. två med katolsk, nämligen S:t Eriks katolska skola i Stockholm och Drottning Astrids katolska skola i Göteborg, och en med judisk, nämligen Hillelskolan i Stockholm). Två skolor är minoritetsskolor (de estniska) och fem har sin undervisning på annat språk än svenska (engelska, franska eller tyska). Av de resterande nio är fem i metodiskt hänseende nästan alldeles lika med den kommunala grundskolan. De fyra sista, slutligen, bedriver en verksamhet som har en speciell inriktning (Franska skolan med inriktning på franska språket och kulturen) eller en speciell form (Lundsbergs skola som är en internatskola) eller en speciell metod (Göteborgs högre samskola med Montessoripedagogik och Skogsnässkolan i Sollefteå med en ekologisk, naturnära metod).

Grupperingen av skolorna skulle självfallet kunna göras på annat sätt. Bl.a. skulle den judiska skolan och de katolska kunna rubriceras som minoritetsskolor (etnisk eller konfessionell).

Det finns en särskild kategori skolor som kallas riksinternatskolor. Om dessa finns bestämmelser i förordningen (1970:333) om riksinternatskolor. En riksinternatskola har till uppgift att meddela utbildning som motsvarar utbildning enligt läroplanerna för grundskolan och gymnasieskolan. Som internatelever intas enligt förordningen barn och ungdomar som har utlandssvenska föräldrar, har behov av miljöombyte eller är från glesbygd

• Sida 25
•  Original

och inte kan beredas tillfredsställande inackordering. Såväl enskild som kommun kan vara huvudman för en riksinternatskola. För inrättande av en riksinternatskola krävs medgivande av regeringen. Förordningen om riksin- ternatskolor innebär att privatskolförordningen (1967z270) till stora delar skall tillämpas på riksinternatskolorna. Ifråga om statsbidrag gäller särskilda regler.

För närvarande finns två riksinternatskolor, nämligen Grännaskolan och Sigtunaskolan Humanistiska Läroverket. Grännaskolan, som har Jönkö- pings kommun som huvudman, bedriver endast gymnasieskolutbildning. Sigtunaskolan Humanistiska Läroverket har en enskild huvudman, nämligen Sigtuna Skolstiftelse. Skolan omfattar utbildning motsvarande årskurserna 7—9 i grundskolan samt gymnasieskolutbildning. Mellan staten och Sigtuna Skolstiftelse gäller ett avtal av den 19 januari 1981.

Sigtunaskolan Humanistiska Läroverket har inte tagits med i förteckning- en, eftersom riksinternatskolorna får anses i princip ligga utanför kommit- téns utredningsområde.

I förteckningen har inte heller tagits med Liber/Hermods skola i Malmö. Denna skola är en division inom Liber Grafiska AB, som ingår i Statsföretagsgruppen. Skolans verksamhet är helt inriktad på korrespon- densundervisning. Även denna skola får anses ligga utanför kommitténs utredningsområde.

1.4. Finansiering av verksamheten vid skola med enskild huvudman »

1.4.1. Statsbidrag

Statligt stöd utgår såsom nämnts för närvarande till sju av de 35 skolor för skolpliktiga barn som har enskild huvudman. De skolor som för sin grundskoleutbildning har förklarats berättigade till statsbidrag enligt förordningen (1964:137) om statsbidrag till vissa privat- skolor är Franska skolan i Stockholm, Göteborgs högre samskola och Lundsbergs skola i Storfors. Statsbidrag till dessa skolor har getts under en lång följd av år och utgår numera för samtliga årskurser vid skolorna. Enligt den nämnda förordningen utgår statsbidrag med i princip 60 % av ett bidragsunderlag som omfattar kostnad för avlöning av rektor, studierek- tor och lärare. Regeringen kan dock besluta om högre statsbidrag. För närvarande utgår statsbidrag med 97,5 %1 av Franska skolans och Göteborgs högre samskolas bidragsunderlag och med 101,5 %1 av Lundsbergs skolas bidragsunderlag. Statsbidrag till avgifter till försäkring för tilläggspension och statsbidrag till skolhälsovård utgår enligt särskilda bestämmelser. Rektor, studierektor och lärare vid nämnda skolor har statligt reglerad anställning, dvs. avlöningsförmånerna fastställs under medverkan av rege— lHäTigenom kan Sko- ringen eller myndighet som regeringen bestämmer. För denna personals lomasägas få dels, ViSSt . .. . . .. . . . .. .. . lönebidrag, dels bidrag pen51on, utover folkpenswn och t1llaggspens1on enligt soc1alforsakr1ngslag- till socialförsäkringsav- stiftningen, gäller i princip samma regler och kostnadsansvar för staten som gift till sjukförsäkringen om personalen hade varit statligt anställd. Denna särskilda pensionskostnad och folkpensioneringen.

• Sida 26
•  Original

för staten föranleder att 5. k. reducerat lönekostnadspålägg beräknas på bidragsunderlaget för avlöningsbidraget. Lönekostnadspålägget är dock inte något bidrag som betalas ut till skolans huvudman.

De övriga fyra enskilda skolor för skolpliktiga barn som får statsbidrag är de estniska skolorna i Stockholm och Göteborg samt Hillelskolan i Stockholm och Kristofferskolan i Stockholm. Den estniska skolan i Stockholm, som inrättades år 1945, har fått statsbidrag sedan år 1955. Den estniska skolan i Göteborg fick statsbidrag i samband med att den inrättades år 1960. Kristofferskolan erhöll statsbidrag år 1960 och Hillelskolan år 1963. Statsbidraget till de estniska skolorna har motiverats bl. a. av humanitära skäl. Samma motivering gäller för bidraget till Hillelskolan. När det gäller Kristofferskolan har motiveringen varit att det är av värde i pedagogiskt hänseende för det svenska skolväsendet att det finns en skola som bygger på den pedagogiska grundsyn som utvecklats av Rudolf Steiner. Till de fyra skolorna utgår statsbidrag enligt särskilda förordningar, nämligen förordningen (SÖ—FS 1978:186) om statsbidrag till de estniska skolorna, förordningen (SÖ-FS 1978:175) om statsbidrag till Hillelskolan i Stockholm och förordningen (SÖ—FS 1978:174) om statsbidrag till Kristof- ferskolan i Stockholm. Statsbidrag utgår med 99 % av ett bidragsunderlag som omfattar dels lönekostnad för lärare och skolledare, dels kostnaden för socialförsäkringsavgift till sjukförsäkringen, folkpensioneringen och försäk- ringen för tilläggspension (f. n. totalt 28,9 % av lönekostnaden) för nämnda personalkategorier.

Vid de fyra skolorna finns ingen personal med statligt reglerad anställning, och författningsregleringen är inte på långt när lika omfattande som för Franska skolan, Göteborgs högre samskola och Lundsbergs skola. Som statsbidragsvillkor gäller emellertid för de estniska skolorna att de skall följa läroplan som skolöverstyrelsen fastställer samt för Hillelskolan och Kristof- ferskolan att de skall följa av skolöverstyrelsen fastställda timplaner och andra föreskrifter.

Det skall slutligen nämnas att regeringen, senast genom beslut den 10 juni 1980 för läsåret 1979/80, har medgett att statligt bidrag får utgå till Stockholms kommun för viss undervisning, bl. a. i svenska, av skolpliktiga elever vid Lycée Francais Saint-Louis i Stockholm.

1.4.2. Kommunala bidrag

Det kommunala stödet till skolor med enskild huvudman för skolpliktiga barn inom den egna kommunen varierar från kommun till kommun. Det finns kommuner som inte ger något bidrag till skolor med enskild huvudman, under det att andra ger ett ganska omfattande stöd. Det förekommer vidare att kommun ger olika bidrag till enskilda skolor i kommunen. Det kommunala stödet kan också vara olika utformat för de skilda stadierna i en enskild skola. En del kommuner upplåter lokaler kostnadsfritt, under det att andra tar ut en marknadsmässig eller'symbolisk hyra.

För elev i enskild skola, som ligger i annan kommun än hemkommunen, lämnar vissa kommuner bidrag till den enskilda skolan motsvarande en del av den interkommunala ersättning som utgår då barn från en kommun går i

• Sida 27
•  Original

annan kommuns skolor.1 Andra kommuner lämnar inte något bidrag alls till den enskilda skolan. Några kommuner betalar en reducerad interkommunal ersättning, då motsvarande undervisning (t. ex. undervisning på tyska) inte kan erbjudas eleven i hemkommunen eller om särskilda skäl föreligger.

Beträffande skolskjutsning förekommer att elev i skola med enskild huvudman får utnyttja den befintliga skolskjutsorganisationen, förutsatt att detta inte medför extra kostnader. Det händer också att kommun ger resebidrag för elev som går i enskild skola i annan kommun.

Såvitt SEH-kommittén kunnat utröna, ges i de flesta berörda kommuner bidrag till läroböcker, skolmåltider och hälsovård, antingen i form av direkt bidrag— det gäller framför allt läroböcker — eller på så sätt att eleverna i skola med enskild huvudman får inta sina måltider och besöka hälsovården i närmast belägna kommunala skola. Bidrag därutöver är beroende av bedömningen av den aktuella skolan och av hänsynen till elevens behov.

Förklaringen till denna splittrade bild av det kommunala stödet är givetvis det förhållandet att kommunen har frihet att själv ombesörja sina angelä- genheter inom de ramar som kommunallagen fastställer. Det föreligger å ena sidan inte någon skyldighet för en kommun att ge bidrag till skola med enskild huvudman. Å andra sidan innebär de kommunala befogenheterna att de kommuner som vill lämna bidrag i olika former normalt kan göra detta.2

1 En kommun som för undervisning i grundskolan tar emot elev från annan kommun är — utom i vissa undantagsfall — berättigad att uppbära ersättning från elevens hemkommun. Denna ersättning brukar kallas interkommunal ersättning och utgår, om kommunerna inte kommer överens om annat, med belopp som årligen fastställs av regeringen (senaste förordning i ämnet är SFS 1980:650). Beloppen är olika stora beroende på vilket stadium eleven tillhör och till vilken bidragszon den mottagande kommunen hör. Landet är för bestämmande av den interkommunala ersättningen indelat i tre zoner. Zon III omfattar kommunerna i Norrbottens län, zon II kommunerna i Stockholms, Västernorrlands, Jämtlands och Västerbottens län och zon I övriga landet. Beloppen för läsåret 1980/81 framgår av följande sammanställning.

___—3

Årskurs Kronor ___—&_ Zon I Zon II Zon III

& 1—6 3 620 3 840 4 060 7—9 4 950 5 250 5 550

&

Därutöver utgår ersättning för fria Skolmåltider med ett enhetligt belopp om 1 280 kronor per elev och läsår.

2 Om hithörande frågor se t. ex. Regeringsrättens årsbok 1970 ref. 64 samt Lindquist, Kommunala befogenheter (1977) s. 148 ff. med där anmärkta rättsfall.

• Sida 28
•  Original

1.4.3. Elevavgifter och andra finansieringsformer

Den enskilda skola som får sina driftkostnader till största delen täckta genom bidrag från stat och kommun finansierar sina återstående kostnader bl. a. genom elevavgifter. Dessa är av varierande storlek beroende på vilka övriga finansieringskällor som står till buds. Stödföreningar, fonder och föräldra- insatser av olika slag bidrar till att begränsa elevavgifternas storlek och också till att skolan i vissa fall kan medge nedsättning av eller t. o. m. befrielse från avgiften.

Elevavgiften vid de statsunderstödda skolorna varierar mellan ingen avgift och ca 3 500 kronor per år.

Enskilda skolor utan statligt och kommunalt stöd eller med endast visst kommunalt stöd finansierar sin verksamhet på olika sätt.

En de] skolor är nästan helt beroende av elevavgifterna, som därigenom blir höga. Avgiften ligger — möjligen med något undantag — för högstadie- elever i intervallet 4 700—8 800 kronor för läsåret 1980/81 och för låg- och mellanstadieelever i intervallet 2 200—8 000 kronor för samma läsår.

Andra skolor åter, som kan räkna med föräldrainsatser och stor idealitet hos lärarna, har elevavgifter kring 4 000 kronor per läsår.

En tredje kategori skolor har inte fastställda elevavgifter utan förutsätter frivilliga bidrag och insatser i övrigt från föräldrarna, bidrag från organisa- tioner och stiftelser samt bidrag från enskilda givare som utan att ha egna barn i skolan önskar stödja verksamheten.

De två sist redovisade slagen av skolor har som huvudprincip att ingen av ekonomiska skäl skall hindras från att gå i dessa skolor. Antalet friplatser eller elever med reducerad avgift är inte obetydligt.

• Sida 29
•  Original

2.1. Förhållandena i Danmark

Föräldrarnas rätt att för sina barns undervisning välja den form de själva finner riktig är i Danmark inskriven i grundlagen. Den undervisningsplikt (jfr avsnitt 4.4) som föreligger för barnet kan uppfyllas efter föräldrarnas fria val i den allmänna skolan eller i skola med enskild huvudman eller genom undervisning i hemmet. Det väsentliga är att barnets kunskaper i danska, räkning/matematik och engelska har en tillfredsställande nivå.

Rätten att välja skola med enskild huvudman (privat skola) utnyttjas i Danmark i en förhållandevis stor omfattning. Orsaken härtill ligger delsi den danska traditionen, dels i utformningen av det statliga och kommunala stödet till skolor med enskild huvudman.

Den danska folkskolan räknar sin tillkomst från de två förordningar, utfärdade år 1814, som föreskrev undervisningsplikt dels på landsbygden, dels i städerna för barn mellan 7 och 14 år.

Staten lämnade emellertid inte ekonomiskt stöd till skolbyggande och skolornas drift utan den bördan vilade på de lokala skattebetalarna. Detta förhållande och det faktum att bönderna var vana att från tidig ålder utnyttja barnen som arbetskraft i lantbruket gjorde det svårt att förverkliga folkskolans utbyggnad.

Mot den bakgrunden är det lättare att förstå grundlagsbestämmelsen från år 1849 att ”de Born, hvis Foreldre ikke har Evne til at sorge for deres Oplaerelse vil erholde fri Undervisning i Almueskolen”. Folkskolan var inte en skola för alla barn utan en skola för de barn, vilkas föräldrar inte hade råd att på annat sätt sörja för deras undervisning.2

Införandet av folkskolan upplevdes likväl som ett outhärdligt "skole- tvang”, vilket säkerligen också berodde på innehållet i folkskolans under- visning och på dess ofruktbara metod för inlärning.

”Skoletvangen” var en väsentlig orsak till att Grundtvigs lärjunge och medarbetare Kold år 1852 startade den första friskolan i Dalby vid Kerteminde. Grundtvig-Kolds friskoletankar påverkade skollagen från år 1855. Dess första paragraf lyder: ”Foreldre eller Vaerger, der selv sorger for,

1 I bilaga 6 finns rese— rapporter om förhållan- dena i England och Ne- derländerna.

2 Liknande tankegångar återfinns också i den svenska folkskoledebat- ten vid samma tid.

• Sida 30
•  Original

att Barnene får en Undervisning, der kan stå i Mål med, hvad det almindeligt kraeves i Folkeskolen, er ikke pligtige at lade Bornene undervise i Folkesko- len.”

Denna paragraf betraktas som de danska friskolornas fribrev. Paragrafen återfinns i nästan oförändrad formi den nu gällande danska grundlagen av år 1953 (76 5).

Den andra orsaken till privatskolväsendets omfattning är det statliga och kommunala stöd som utgår. Redan år 1899 tillkom en lag som bl. a. innehöll bestämmelser om visst statligt stöd till friskolorna. De nu gällande bestämmelserna finns i lagen om ”friskoler og private grundskoler" från den 8 juni 1977 (Lov nr 306). Enligt denna betalar staten ett bidrag — som för närvarande uppgår till 85 % av ett framräknat bidragsunderlag — om vissa villkor är uppfyllda. Bland dessa märks kravet på att det skall finnas ett visst antal elever vid skolan, att skolledare och lärare skall ha avtalsenliga löner, att elevavgiften (”skolepengen”) inte skall vara orimligt hög samt att skolan skall vara en privat institution vars stadgar godkänts av undervisningsminis- teriet. Lagen innehåller också bestämmelser om kommunens skyldigheter bl. a. gällande skolskjutsning, specialundervisning och skolpsykologisk verksamhet.

Friskolorna i Danmark kan indelas i flera grupper. Den första gruppen utgörs av de ursprungliga friskolorna, de Grundtvig-Koldska skolorna, som numera i allmänhet är nioåriga skolor, motsvarande en fullständig grund- skola. Sedan slutet av 1960-talet har tillkommit en grupp friskolor som kan sägas vara inrättade som en protest mot miljöförstöring, kärnkraft m. m. De benämns "lilleskoler" och hör direkt samman med den politiska ungdoms— revolten under 1960-talet. Ett stort antal av dessa skolor är socialistiskt präglade. Deras pedagogik vill vara antiauktoritär. En tredje grupp, som präglas av en mer auktoritär pedagogik, är de kristna skolor som ofta tillhör ”Indre Mission” inom folkkyrkan eller också kan tillhöra fria församlingar och samfund. De bygger ofta på en protest mot samhällets skola eller mot politiska beslut t. ex. i fråga om samlevnadsundervisningen, undervisningen i biologi (ärftlighetsläran) eller abortsynen. En fjärde grupp utgörs av Rudolf Steiner-skolor och en femte grupp av nedläggningshotade glesbygdsskolor som av föräldrarna bevaras som friskolor.

I de större städerna, främst i Köpenhamn och dess omgivningar, finns också privata skolor med grundskolkaraktär utan särskild pedagogisk eller ideologisk/religiös prägel. De är tidigare privata realskolor som omvandlats till privata grundskolor, av vilka en del bildar bottenskola för gymnasiesko- lor.

Bilden av ”friskoler og private grundskoler” bör kompletteras med de skolor som sedan länge finns för den tyska minoriteten i Sönderjylland och med de friskolor för minoritetsbarn, arabiska och pakistanska, som inrättats under de senaste åren. .

De statsunderstödda privatskolorna för undervisningspliktiga barn (års- kurserna 1—9) bedömdes år 1980 omfatta ca 6,2 % av elevantalet på detta ' stadium eller ca 60 000 elever (jfr 0,2 % för Sverige). Härtill kommer de eleveri åldern 14—16 år som går i s. k. efterskolor, varom mera i det följande. Läsåret 1979/80 beräknades ca 14 % av samtliga elever i årskursema 1—10 — i Danmark har grundskolan också ett tionde år — som var bosatta i

• Sida 31
•  Original

Köpenhamns kommun gå i privata skolor. En viss koncentration till storstadsområdet är sålunda för handen (jfr avsnitt 1.3).

Skolor på stadiet ovanför folkskolan, numera huvudsakligen gymnasie- skolor och studenterkursus (den senare närmast motsvarande kommunal vuxenutbildning i Sverige) har i Danmark äldre tradition än friskolan. På 1700-talet inrättades två högre privatskolor med karaktären av realskolor i Köpenhamn med de filantropiska sällskapen ”Selskabet for Borgerdyd” och ”Selskapet for Efterslzegten” som huvudmän. Kring sekelskiftet 1800 uppstod under upplysningens inflytande en rad liknande privata realskolor, där realämnena och danskan fick större plats än i den offentliga latinskolan. I det stora hela följde dock dessa privata skolor de offentliga undervisnings- planerna och förde sina elever fram till offentliga examina. Den kvantitativa utvecklingen inom det statliga gymnasieområdet var dock under 1800-talet mycket långsam och den gick snarare bakåt än framåt, så att vid nästa sekelskifte 1900 det endast fanns 12 statliga gymnasier jämte de två internatskolorna i Sorö akademi och Herlufsholm. I hela Köpenhamnsom- rådet fanns fram till 1920 bara Metropolitanskolan. Däremot fanns det 18 privata gymnasieskolor, varav 12 låg i Köpenhamnsområdet och 4 i städerna Fredericia, Helsingör, Kolding och Vejle.

Flertalet privata gymnasieskolor motsvarade ett kvantitativt behov när de kom till. En del av dessa — Bagsvaerd Gymnasium är ett exempel — består fortfarande och den amtskommunala planeringen tar hänsyn till deras existens. Andra skolor har däremot övertagits av amtskommun eller i något fall av staten. Nya privata gymnasieskolor har tillkommit under tiden efter andra världskriget, nämligen år 1950 det katolska Niels Steensens Gymna- sium och under 1970-talet ”Det Frie Gymnasium” i Gladsaxe, adventisternas realskola och gymnasium i Daugård vid Vejle fjord och det folkkyrkliga gymnasiet i Lunderskov. Dessa skolor kan ses som gymnasiala motsvarig- heter till de under 1970-talet upprättade friskolorna. Bakom dem står dock sällan bara lokala föräldrakretsar utan de har stöd också i konfessionella, pedagogiska och ideologiska kretsar av rikskaraktär. I lagen om gymnasie— skolor infördes år 1970 en bestämmelse om att privat gymnasieskola får inrättas om behov föreligger, men tolkningen av detta begrepp är liksom i Norge oklar.

En skolform som helt ligger på det privata området och som överbryggar gränsen mellan grundskola och gymnasieskola är den för Danmark typiska ”efterskolen”. Den är en internatskola och står i allmänhet öppen för elever mellan 14 och 18 år. Efterskolorna är ett slags småsyskon till folkhögskolorna och ibland kombinerade med sådana. I allmänhet drivs de dock separat och tar i medeltal emot 100 elever, ibland bara ca 50, ibland upp till 150. De kan ibland vara specialiserade för t. ex. lässvaga elever. De har visat sig kunna utgöra ett gott alternativ för elever som av någon anledning inte trivs med grundskolans högstadium eller som behöver komma bort från miljön i skola och/eller hem utan att därför vara i grav mening missanpassade. Ca 10 000 elever gick läsåret 1978/79 i "efterskole”. Deras elev— och inackorderings- avgifter betalas ofta av kommunen eller staten. Skolorna drivs i regel av någon ideell organisation. Läsåret 1978/79 fanns 127 efterskolor. Liksom i folkhögskolan är kurserna i allmänhet ettåriga men eleverna kan genomgå flera kurser. Undervisningen anpassas i olika ämnen till varje elevs

• Sida 32
•  Original

förutsättningar så att han om han så önskar kan delta i den offentliga skolans avgångsprövning. Lektionerna fördelas över hela dagen, så att fritid och arbetstid integreras. Ämnena är i stort sett desamma som inom folkskolan men större frihet att välja ämnen råder.

2.2. Förhållandena i Norge

Det norska privatskolväsendet är inte på långt när så omfattande som det danska. INorge finns ca 140 privatskolor, i Danmark finns ca 600. Merparten av de norska privatskolorna bedriver sin undervisning på gymnasial nivå med huvudsaklig inriktning på yrkesutbildning. Andelen skolpliktiga elever i skolor med enskild huvudman är däremot ungefär densamma som i Sverige. Av de drygt 580 000 elever i skolpliktig ålder som finns i Norge går ca 3 400 i annan skola än den allmänna.

Vad gäller skolornas spridning över landet kan konstateras att Östlandet (med Oslo) och Västlandet har totalt tre fjärdedelar av de privata skolorna.

De allra flesta privata skolorna i Norge har statsbidrag. Bestämmelser om statsbidrag finns i lagen av den 6 mars 1970 ”om tilskudd til private Skoler”. Bidragslagen gäller alla privata skolor med undantag av folkhögskolor, brevskolor och skolor som drivs av politiska grupper eller partier på partipolitisk grund.

Ett fåtal skolor får inte statsbidrag beroende bl. a. på att de inte har föreskrivet minimiantal elever, nämligen åtta. I sammanhanget kan nämnas att Kirke- og undervisningsdepartementet, som är den instans som godkän- ner privata skolor och som förklarar dem berättigade till statsbidrag, nyligen godkänt en privat skola med fyra elever. Det bör tilläggas att enskild undervisning i hemmet är tillåten men endast för barn från den egna familjen. Tillförs barn från andra familjer skall verksamheten bedömas som privat skola vilken skall godkännas av departementet (jfr SBH-kommitténs delbetänkande, Ds U 1980:3, Enskild undervisning enligt 35 & skollagen).

Bidragslagens bestämmelser för statsbidrag är mycket detaljerade. Som huvudvillkor gäller att skolan skall driva försök eller vara inrättad på religiös och/eller etisk grund eller fylla ett kvantitativt undervisningsbehov. Det sista villkoret är föremål för olika tolkningar. Det hävdas å ena sidan att därmed skall avses att skolan fyller ett behov som komplement till den allmänna skolan kvantitativt sett. Från den andra sidan framhålls att om en skola har fler sökande än elevplatser så föreligger ett kvantitativt undervisningsbe- hov.

Bidragslagen föreskriver vidare att skolans lokaler skall vara godkända av departementet, att hela landet skall vara upptagningsområde och att skolor som är parallella med den allmänna skolan (till parallella räknas Waldorf- skolor, skolor med konfessionell prägel m. fl.) skall meddela en undervisning som svarar mot den som ges i den allmänna skolan. Elevavgifter får tas ut endast om bidrag från stat och kommun inte helt täcker driftkostnaderna. Avgiftens storlek skall godkännas av skoldirektören (länsskolinspektören) när det gäller grundskolan och av departementet när det gäller skolor på högre nivå.

• Sida 33
•  Original

Privata grundskolor för "funksjonshemmede,” får sina bidragsberättigade driftkostnader täckta helt av statliga och fylkes- (landstings- -)kommunala bidrag. Övriga privata grundskolor får sina bidragsberättigade driftkostna- der täckta till 85 procent genom bidrag från stat och kommun.

Bland övriga bestämmelser kan nämnas att eleveri privata grundskolor får anlita kommuns skolpsykolog och kurator och att avlöning av lärare skall ske enligt gällande avtal.

De privata grundskolornas utveckling efter bidragslagens tillkomst år 1970 bör också redovisas. Vid lagens ikraftträdande fick 25 privata grundskolor (exkl. grundskolor i utlandet) statsbidrag. Sedan dess har två av skolorna förlorat sin rätt till statsbidrag. Fyra skolor har slagits samman till två. Sex nya skolor har inrättats och godkänts för statsbidrag, bl. a. två med konfessionell prägel. För närvarande behandlas ett antal ansökningar om godkännande och statsbidrag. På nivån ovanför grundskolan har tillväxten varit betydligt större. De merkantila skolorna har ökat kraftigt 1 antal, från 15 till 37. Även de teologiska skolorna har ökat, från 7 till 18. De privata ungdoms- och gymnasieskolorna har minskat i antal, från 10 till 4, huvudsakligen beroende på att privata ungdomsskolor (realskolor) avveck- lats.

Den vid lagens tillkomst förväntade utökningen av antalet privata skolor på grundskolnivå har uteblivit. Under senare år har dock en tendens till ökning av antalet skolor kunnat konstateras.

2.3. Förhållandena i Finland

Den nioåriga grundskolan i Finland kommer att vara fullt genomförd i hela landet i och med läsåret 1981/82. Införandet av den nya skolformen har påverkat omfattningen av privatskolväsendet i Finland. Utrymmet för privata skolor har begränsats genom att kommunerna strävat efter att anordna all undervisning på grundskolnivå i kommunal regi.

För närvarande finns ett 30-tal privata skolor med grundskolutbildning. Den största gruppen utgörs av de 5. k. ”grundskolan ersättande privata skolorna” (21 st). Dessa skolor, som tidigare var privata läroverk, omfattar— förutom gymnasium — hela eller en del (högstadium eller årskurserna 5—9) av grundskolan. De har fortfarande enskild huvudman, men är integrerade i skolväsendet i kommunen. Läroplikten (skolplikten) fullgörs i dessa skolor på samma sätt som i den kommunala grundskolan. Varje skola har ett avgränsat elevupptagningsområde i den kommun där den är belägen och den ersätter den kommunala skolan 1 det området. Skolorna är avgiftsfria för eleverna och de erhåller bidrag till samtliga kostnader från stat och kommun. Det bör också nämnas att de svenskspråkiga minoritetsskolorna 1 de nästan helt finskspråkiga trakterna alla har ombildats till ”ersättande skolor”. Det gäller de svenska skolorna i Björneborg, Kotka, Tammerfors och Uleå- borg.

En andra grupp av privata skolor utgörs av de 5. k. ”grundskolan motsvarande privata skolorna” som enligt särskilt beslut av statsrådet (regeringen) kan inrättas för särskilt ändamål (jfr lag nr 467/1968 om grunderna för skolsystemet & 2). Denna grupp kan uppdelas i två underav-

• Sida 34
•  Original

delningar, nämligen dels skolor med annat undervisningsspråk än finska eller svenska, dels skolor inrättade för annat ändamål.

Skolor som har annat undervisningsspråk än finska eller svenska består numera — sedan skolorna med undervisning på franska och ryska förstatligats år 1977 — endast av två skolor, den engelska och den tyska. Den engelska skolan har förskola (reception) och årskurserna 1—9 i grundskolan. Den tyska skolan har dels förskola och grundskola, dels gymnasium. Den tyska skolan har dessutom en tvåspråkig utbildning i årskurserna 3—9, där undervisnings- språket till en början är finska men så småningom alltmer övergår till tyska.

Skolorna har inte avgränsade elevupptagningsområden. De står under undervisningsministeriets speciella tillsyn, dvs. reglemente, läroplan och lärokursernas innehåll fastställs av ministeriet. Skolstyrelsen (skolöversty- relsen) har den närmare tillsynen.

Skolornas verksamhet är reglerad i särskild lag och särskild förordning. Däremot ärinte frågan om statligt och kommunalt stöd reglerad. Statsbidrag utgår likväl till dessa skolor efter särskilt beslut varje år. Elevernas hemkommuner betalar efter eget bestämmande stöd till skolorna. Det statliga och kommunala stödet täcker inte alla utgifter, utan en viss elevavgift tas ut.

Skolorna är i första hand avsedda för elever som har respektive skolas undervisningsspråk som modersmål. Det är i förordningen särskilt föreskri- vet att viss undervisning i ettdera av finska eller svenska språken skall anordnas för eleverna i grundskolan, på det lägre stadiet med åtta veckotimmar och på det högre med fyra veckotimmar. Befrielse från att delta i denna undervisning kan endast beviljas elev som inte är finsk medborgare. Lärokurserna i de samhällsorienterande ämnena bör vara desamma som i finsk- eller svenskspråkig skola.

En förutsättning för att läroplikten (skolplikten) skall anses vara fullgjord genom skolgång i dessa skolor är att eleverna i varje klass erhåller ett likvärdigt mått av kunskaper och färdigheter som i motsvarande finsk- eller svenskspråkig skola.

Riksgiltiga avgångsbetyg får utfärdas av dessa skolor. Godkännande av privat skola med annat undervisningsspråk än finska eller svenska meddelas av regeringen.

De skolor som bildar den andra underavdelningen är — om man bortser från de 5. k. sjukhusskolorna — endast två, nämligen hemhushållningsmel- lanskolan i Aitoo och den judiska skolan i Helsingfors. Dessa skolor har inte avgränsade upptagningsområden, utan rekryteringen till dem kan ske oberoende av bostadsort. Skolorna uppbär statsbidrag för driftkostnader.

Som villkor för att statligt stöd skall kunna utgå till 5. k. motsvarande skolor gäller generellt att skolan bedriver en försöksverksamhet som är väsentlig för landets undervisningsväsen eller att den genom sin verksamhet tillgodoser en lokal språklig minoritets utbildningsbehov eller att den fyller ett behov av särskilt slag.

En speciell grupp av privata skolor utgörs av Steinerskolorna (Waldorf- skolorna). Deras verksamhet regleras i särskild lag och särskild förordning. Steinerskolorna får enligt lagen till antalet vara högst tre. Däremot finns inte någon föreskrift om hur stora skolorna får vara. Detta har medfört att

• Sida 35
•  Original

Steinerskolan i Helsingfors har vuxit ut till en för Steinerskolor ovanlig storlek (ca 1 200 elever).

Som förutsättning för medgivande att inrätta en Steinerskola gäller att skolan bedöms vara av värde för det allmänna skolväsendets utveckling samt att den kommun där skolan är belägen ger ett visst stöd till verksamheten vid skolan.

Slutligen skall här nämnas den enda kvarvarande skolan av äldre typ med mellanskola och gymnasium, nämligen adventisternas skola i Toivonlinna. Skolan, som drivs i internatform, har statsbidrag till lärarlöner.

Enskild undervisning i hemmet förekommer i mycket begränsad omfatt- ning. Elev som undervisas hemma avlägger årligen tentamen i motsvarande lärokurs inför lärare som utses särskilt.

De privata läroverk som finns kvar omfattar regelmässigt — utöver grundskola eller vissa årskurser av denna ("ersättande” skolor) — också gymnasium. De är statsunderstödda, såvitt gäller gymnasiedelen.

För yrkesutbildning finns privata yrkesutbildningsanstalter. En del av dessa samverkar med företag. Statsbidrag utgår under förutsättning att utbildningen anordnas efter fastställda regler.

• Sida 36
•  Original

• Sida 37
•  Original

3 Grundskolans statsbidragssystem rn. m.

3.1. Beskrivning av statsbidragssystemet m. m.

Sedan läsåret 1978/79 ger staten bidrag till den kommunala grundskolan enligt förordningen (1978:345) om statsbidrag till driftkostnader för grund- skolan, m. m. Därmed infördes ett nytt statsbidragssystem, som innebär att statsbidraget till kostnader för lärarlöner och vissa anordningar inte längre beräknas på de faktiska kostnaderna utan på ett schabloniserat sätt. För statens del har det inneburit betydande administrativa vinster i fråga om rekvisitions- och granskningsförfarandet.

Statsbidraget består av basresurser och en förstärkningsresurs. För dessa resurser utgör schablonmässigt beräknade timkostnader underlag. Härtill kommer tilläggsbidrag samt särskilda bidrag för speciella ändamål. Vid små skolenheter kan tillkomma s. k. garantitimmar.

Bidrag till kostnader för lärarlöner utgår huvudsakligen i form av basresurser.

En basresurs utgår i normalfallet för varje påbörjat 25-tal eleveri var och en av årskurserna 1—3 och för varje påbörjat 30-tal elever i var och en av årskurserna 4—9. Länsskolnämnden fastställer antalet basresurser för varje skolenhet i en kommun med hänsyn till antalet elever i varje årskurs av grundskolan vid enheten.

En basresurs i årskurserna 1—6 motsvaras av ett bestämt antal veckotimmar per årskurs (för årskurserna 1—6 f. n. 20, 24, 31, 36, 37 resp. 37 veckotimmar enligt visst timpris). På högstadiet varierar antalet veckotimmar per basresurs inom en årskurs beroende på hur många basresurser som fastställs för årskursen vid skolenheten. Antalet veckotimmar för varje basresurs minskar, ju fler basresurser som fastställs för årskursen.

På låg- och mellanstadierna kan en basresurs omfatta två eller flera årskurser (jfr s. k. b/B-klasser före den 1 juli 1978). Antalet veckotimmar för varje sådan basresurs skall ökas med 8 % , om samtliga basresurser på ett och samma stadium i en skolenhet utgår för två eller flera årskurser gemensamt. Denna utökning av veckotimtalet kallas garantitimmar. Det primära syftet med garantitimmarna är att garantera ett visst timunderlag för lärartjänster vid skolenheten.

Statsbidraget till basresurserna beräknas med utgångspunkt i ett riks- genomsnittligt timpris för lärarlöner per stadium. Veckotimpriset utgörs av årskostnaden för en veckotimme i basresursen och fastställs årligen med hjälp av lönestatistik. Inom varje stadium är veckotimpriset indelat i fem

• Sida 38
•  Original

arvodesgrupper och kommunerna är grupperade efter den faktiska avvikel- sen från riksgenomsnittet. I den praktiska tillämpningen innebär detta att en och samma kommun kan tillhöra olika arvodesgrupper för låg-, mellan- resp. högstadiet beroende på hur stor löneavvikelsen är för de olika lärargrupper- na inom vart och ett av stadierna.

Det finns anledning att framhålla, att även om basresurserna beräknas efter påbörjade 25-tal resp. 30-tal elever per årskurs vid skolenheten antalet elever per basresurs på de olika stadierna kommit att ligga avsevärt under delningstalen 25 och 30. Detta beror på de regler som gäller för beräkning av antalet basresurser i en kommun.

Enligt uppgifter från skolöverstyrelsen är elevmedeltalen i riket per basresurs och stadium för de två senaste läsåren följande:

L M H 1979/80 20,14 22,26 26,75 1980/81 20,07 21 ,80" 26,52

" Medeltalet för mellanstadiet torde bli högre för läsåret 1981/82 (jfr prop. 1980/81:20 bil. 8 s. 10, UbU 1980/81:12 och 15, rskr 1980/81:120).

Skolöverstyrelsens beräkningar av elevmedeltalen per basresurs bygger på länsskolnämndernas beslut om basresurstilldelningen för skolenheterna i kommunerna. Dessa beräkningar utgör grund för regeringens bedömning i budgetpropositionen av basresursbehovet.

Bidrag till kostnader som avser olika insatser för undervisning och andra särskilda insatser under skoldagen inom grundskolan utgår i form av en förstärkningsresurs. Förstärkningsresursen har ersatt flertalet tidigare spe- cialdestinerade bidrag, bl. a. bidragen till specialundervisning, resurstim- mar, fritt valt arbete, maskinskrivning, frivillig musikundervisning och viss undervisning i slöjd (veckotimmarna för undervisningen i slöjd är till en del inräknade i basresurserna). Huvuddelen av förstärkningsresursen utgår direkt till kommunerna och en mindre del till länsskolnämnderna för fördelning mellan kommunerna. Förstärkningsresursen utgår med hänsyn till antalet elever i kommunens grundskola den 15 september. Den direkt till kommunerna utgående delen uppgår till 0,5625 veckotimmar per elev för läsåret 1980/81. Den del som länsskolnämnderna förfogar över motsvarar för Stockholms län 0,040 veckotimmar per elev, för Malmöhus län samt Göteborgs och Bohus län 0,035 veckotimmar per elev och för övriga län 0,020 veckotimmar per elev. Denna del används som en regional utjämningsresurs för insatser i kommuner med särskilda behov.

Statsbidraget till förstärkningsresursen beräknas efter ett veckotimpris, som fastställs årligen och är ett enhetligt schablonbelopp, lika för alla stadier och för alla kommuner.

Basresurserna är i princip knutna till skolenheten. Förstärkningsresursen däremot fördelas av kommunen till skolorna efter behov. .

Bidrag i form av tilläggsbidrag utgår till kostnader för lärarvikarier och vissa övriga anordningar. Tilläggsbidraget utgår med viss. procentsats på ;

• Sida 39
•  Original

bidragen till basresurser och förstärkningsresurs, för närvarande normalt 13,4 %.

Utöver bidragen till basresurser och förstärkningsresurser samt tilläggsbi- draget utgår särskilda bidrag till kostnader för

skoldirektörcr och biträdande skoldirektörer, rektorer och studierektorer, särskild undervisning, viss stödundervisning,

undervisning i hemspråk, kallortstillägg, finskspråktillägg och vissa uppdragstillägg, viss praktisk lärarutbildning, icke timplanebunden verksamhet under den samlade skoldagen och vissa arbetsgivaravgifter (socialförsäkringsavgift till sjukförsäkringen, folk- pensioneringen och försäkringen för tilläggspension).

Bidraget till kostnader för samlad skoldag är schabloniserat. Det utgår med ett på visst sätt beräknat belopp för varje elev som omfattas av sådan verksamhet.

Bidrag utgår till kostnad för socialförsäkringsavgift till sjukförsäkringen och folkpensioneringen med belopp som för närvarande motsvarar samman— lagt 11,9 % av beloppen för basresurser, förstärkningsresurser, tilläggsbi- drag och angivna särskilda bidrag med undantag av bidraget för icke timplanebunden verksamhet under samlad skoldag.

Till försäkring för tilläggspension utgår bidrag enligt särskilda föreskrifter. De senast meddelade (SÖ—FS 1980:173) avser redovisningsåret 1979/80 och innebär att bidrag utgår med 9,8 % av de belopp på vilka de nyss nämnda bidragen till andra arbetsgivaravgifter beräknas.

Skolledare och lärare inom grundskolan har statligt reglerad anställning, dvs. avlöningsförmånerna fastställs under medverkan av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. För denna personals pension, utöver folkpension och tilläggspension enligt socialförsäkringslagstiftningen, gälleri princip samma regler och kostnadsansvar för staten som om personalen hade varit statligt anställd. Denna särskilda pensionskostnad för staten föranleder att 5. k. reducerat lönekostnadspålägg om 11 % beräknas på statsbidraget. Lönekostnadspålägget är dock inte något bidrag som betalas ut till kommunen.

Riksdagen har våren 1981 beslutat om vissa ändringar i fråga om driftbidraget till grundskolan (se prop. 1980/81:100 bil. 12 punkterna C 10 och C 12, UbU 1980/81:22 och 30, rskr 1980/81:283), nämligen dels en tvåprocentig minskning av statsbidraget, dels att länsskolnämndsdelen av förstärkningsresursen skall upphöra i sin nuvarande form. I ett nytt anslag på riksstaten, kallat Särskilda åtgärder på skolområdet, sammanförs medel motsvarande denna s. k. länsskolnämndsresurs och vissa andra medel. Medel från det nya anslaget avses bli fördelade av länsskolnämnderna till kommuner med särskilda behov enligt vissa angivna regler.

• Sida 40
•  Original

3.2. Förändringar i statens bidrag till grundskolan vid förekomst av skola med enskild huvudman

3.2.1. Förändringar i fråga om basresurserna

Skolpliktiga elever som går i skola med enskild huvudman minskar elevantalet i den eller de kommuners skolor varifrån de kommer. I vilken utsträckning denna minskning även leder till en reducering av berörda kommuners basresurser kan inte besvaras generellt. Detta har sin grund i sättet att beräkna basresurser.

Som tidigare nämnts utgår i normalfallet en basresurs för varje påbörjat 25—tal elever i var och en av årskurserna 1—3 och för varje påbörjat 30-tal elever i var och en av årskurserna 49.

Vid de divisioner med 25 resp. 30 som företas för att fastställa antalet basresurser erhålls (om divisionerna inte går jämnt upp) rester som ligger i intervallet 1—24 resp. 1—29. Restposten elever i resp. intervall ger den ”sista” basresursen för resp. årskurs och stadium.

I extremfallet kan sålunda en enda elevs övergång till skola med enskild huvudman innebära att en basresurs försvinner. Men å andra sidan kan ända upp till 24 resp. 29 elever övergå utan att så sker.

Bedömningen av vilken effekt elevers övergång till skola med enskild huvudman har på basresurstilldelningen kompliceras emellertid av att sådan skola normalt rekryterar elever från ett upptagningsområde som är mycket större än grundskolenheternas upptagningsområden. Därför kan basresurser försvinna vid flera skolenheter även när endast få elever övergår till skola med enskild huvudman. Det kan emellertid också hända att inte någon förändring sker i basresurstilldelningen, fastän mer än 24 resp. 29 elever övergår till skola med enskild huvudman.

Om övergångarna till skola med enskild huvudman inte medför någon minskning i antalet basresurser, blir elevantalet per basresurs i kommuns grundskola lägre. Ekonomiskt föranleder övergångarna emellertid inte någon ändring i förhållandet mellan stat och kommun i vad avser basresurser.

Det kan däremot bli fråga om en höjning av medeltalet elever per basresurs i kommuns grundskola, om elevers övergång till skola med enskild huvudman medför en minskning av antalet basresurser. Detta gäller emellertid endast om antalet ”försvinnande elever" för varje basresurs som faller bort är lägre än basresursmedeltalet. Statens kostnader reduceras givetvis, när antalet basresurser minskar.

Det bör i sammanhanget erinras om att länsskolnämnden — med hänsyn till kravet att det genomsnittliga antalet elever per basresurs för varje årskurs i kommuns grundskola bör ligga på viss nivå— kan besluta att en basresurs skall utgå för två eller flera årskurser vid viss skolenhet eller att en reducering av antalet basresurser skall ske genom överförande av elever från en skolenhets upptagningsområde till ett annat område. Sistnämnda slag av åtgärd sker i regel endast vid basresurstilldelningen till de stadieinledande årskurserna 1, 4 och 7. Nämndens åtgärder medför minskad tilldelning av basresurser och därmed minskade kostnader för statsverket.

• Sida 41
•  Original

Det bör också framhållas att förekomst av skola med enskild huvudman kan inverka på kommuns skolenhetsorganisation. Underlaget för viss skolenhet — framför allt i glesbygd eller i utglesningsområde — kan genom att elever börjar i skola med enskild huvudman tunnas ut.

SBH-kommittén har genom olika beräkningar kommit fram till att med ungefär nuvarande omfattning av skolverksamhet med enskild huvudman det lika ofta inträffar, att basresursmängden i det kommunala skolväsendet förblir oförändrad när elever går till skola med enskild huvudman, som att basresurserna minskar och staten får minskade utgifter. Det sagda gäller sett över en längre tidsperiod och sammantaget för de kommuner i vilka skolor med enskild huvudman finns.

Sammanfattande kan alltså konstateras att statens kostnader minskar om basresursantalet för kommunen minskar som en följd av attelever går i skola med enskild huvudman. En basresurs inkl. tilläggsbidrag om 13,4 % motsvarar på lågstadiet genomsnittligt ca 78 000 kronor, på mellanstadiet ca 121 000 kronor och på högstadiet — vid två paralleller per årskurs— ca 177 000 kronor för budgetåret 1980/81. Beloppen som inte inrymmer arbetsgivarav- gifter och lönekostnadspålägg är beräknade efter arvodesgrupp 3 med de preliminärt fastställda veckotimpriserna enligt förordningen 1980—06-19 (SÖ-FS 1980: 139) om veckotimpris för bas- och förstärkningsresurser m. m. (jfr bilaga 4).

Bortfaller en basresurs då barn går till skola med enskild huvudman, innebär detta för kommunens del bortfall av ett lönebidrag till en lärartjänst, vilken inte behövs för undervisningen av dessa barn. Kommunen sparar in den del av lärarlönekostnaden som kommunen skall svara för (bl. a. 7 % av socialförsäkringsavgiften för sjukförsäkringen samt enligt riksdagens beslut våren 19812 % av lärarlönerna, se prop. 1980/81:100 bil. 12 punkt C 12, UbU 1980/81:22 och 30, rskr 1980/81:283). En minskning av det totala antalet basresurser kan medföra högre antal elever per basresurs i grundskolan, men som redovisats i det föregående torde det omvända förhållandet med lägre anta] elever per basresurs vara lika vanligt.

3.2.2. Förändringar i fråga om förstärkningsresursen

Den förstärkningsresurs som kommunen direkt förfogar över är elevrelate- rad och utgår med för närvarande 0,5625 veckotimmar per elev. För läsåret 1980/81 innebär detta ett bidrag per elev om ca 2 000 kronor (inkl. tilläggsbidrag om 13,4 % men exkl. arbetsgivaravgifter och lönekostnadspå- lägg). Statens kostnader för den elevrelaterade förstärkningsresursen minskar för varje elev, som lämnar grundskolan och går till skola med enskild huvudman.

Den statliga förstärkningsresursen har, som påpekats i det föregående, ersatt bidragen till specialundervisning, resurstimmar, fritt valt arbete, maskinskrivning, frivillig musikundervisning och viss undervisning i slöjd. 1Till kommunala kost— Denna resurs skall till en del användas till insatser för elever med särskilda "fd" På SkOlans ()?-"råde behov.1 Om de elever som går till skola med enskild huvudman är elever utan raknas kostnader for

._ _ . , __ skolpsykolog- och skol- sarsk1lda behov av msatser mnebar elevbortfallet för kommunens del en

kuratorsverksamhet (jfr minskning, räknat per elev, av de ekonomiska resurserna för undervisningen UbU 1977/78:21 s. 11).

• Sida 42
•  Original

av barn med särskilda behov. I de fall däremot då elev som går till skola med enskild huvudman har särskilda behov blir resurssituationen bättre för undervisningen av barn med särskilda behov i grundskolan.

Det skulle vara förhastat att anta att endast elever utan särskilda behov av insatser går i skola med enskild huvudman. Från Waldorfskolor och flertalet av skolorna med arbetsmiljö med konfessionell prägel finns uppgifter om att eleverna där har behov av särskilda insatser i samma utsträckning som eleverna i grundskolan.

Det bör slutligen nämnas att även den s. k. länsskolnämndsresursen i sin nuvarande utformning påverkas av att elever går i skola med enskild huvudman. Dessa elever får inte inräknas i underlaget vid fastställandet av resursens storlek. Statens kostnader för denna resurs minskar sålunda för varje elev som går i skola med enskild huvudman. Per elev innebär länsskolnämndsresursen ett bidrag om ca 93 kronor exkl. bidrag till arbetsgivaravgifter och lönekostnadspålägg för läsåret 1980/81.

3.2.3. Förändringar i fråga om övriga bidrag

Såsom nämnts innebär grundskolans statsbidragssystem, att tilläggsbidrag utgår med viss procentsats på bidragen till basresurser och förstärkningsre- surs. Om dessa bidrag inte behöver utgå i samma utsträckning som eljest därför att vissa elever går i skola med enskild huvudman i stället för i grundskolan, minskar alltså även statens kostnader för tilläggsbidraget.

Statens bidrag till kostnader för rektorer och studierektorer i grundskolan kan indirekt påverkas av förekomsten av skolor med enskild huvudman. Skolledarorganisationen dimensioneras efter det poängtal som grundskolan omfattar enligt 1 kap. 75 skolförordningen.

Omfattningen av särskild undervisning, stödundervisning och undervis- ning i hemspråk och därmed statens kostnader för sådan undervisning kan minska om elever går i skola godkänd enligt 34 & skollagen. Det bör nämnas att bidrag för undervisning i hemspråk kan utgå till kommun som efter överenskommelse med statsunderstödd skola med enskild huvudman anordnar undervisning i hemspråk för elev vid sådan skola (se förordningen 1978-06-29, SÖ—FS 1978:191, om statsbidrag till kostnader för undervisning i hemspråk m. m. som kommun anordnat för elever med minoritetsspråk vid vissa enskilda statsunderstödda skolor och privatskolor).

Bidraget till samlad skoldag är relaterat till antalet elever som omfattas av verksamheten. För statens del blir det minskade kostnader om en elev som skulle ha omfattats av samlad skoldag i grundskolan går i skola med enskild huvudman.

Bidrag till kostnader för arbetsgivaravgifter beräknas såsom nämnts på grundval av beloppen för flertalet övriga bidrag. Om dessa bidrag inte behöver utgå i samma utsträckning som eljest därför att vissa elever går i skola med enskild huvudman, får detta följdverkningar på statens bidrag till arbetsgivaravgifter till kommunen.

• Sida 43
•  Original

3.3. Vissa andra konsekvenser för kommun vid förekomst av skola med enskild huvudman

Kommunen har det samlade ansvaret för skolväsendet i kommunen. Den är skyldig att tillhandahålla de skollokaler och den utrustning av dessa som fordras för en tidsenlig undervisning. Den har också ansvaret — såväl ekonomiskt som i övrigt — för anskaffandet av läromedel, skolmåltidsverk- samhet, skolhälsovård och övrig elevvård, skolskjutsning och andra verk- samheter av pedagogisk och social art.1 Dessa olika verksamheter är planerade och uppbyggda för att kunna tillgodose behoven hos samtliga kommunens skolpliktiga elever i varje årskurs. Frågan är i vilken utsträck- ning förekomsten av skola med enskild huvudman innebär kostnader eller besparingar för kommunen i nu nämnt avseende. I den mån kommunen påtagit sig kostnader för läroböcker, Skolmåltider och skolhälsovård för elever i skola med enskild huvudman såsom för egna elever — något som enligt vad som redovisats i avsnitt 1.4.2 inte är ovanligt — och för eventuellt andra verksamheter, innebär förekomsten av skola med enskild huvudman endast kostnader som kommunen skulle ha haft, om alla elever gått i grundskolan. Om någon eller några av dessa förmåner inte utgår för elever i skola med enskild huvudman kan besparingar uppstå för kommunen i första hand beträffande de rörliga kostnaderna (t. ex. lärome- del och skolmåltider). Beträffande de fasta kostnaderna (t. ex. för skolmål- tidslokaler, centralkök) eller personalkostnaderna kan inte besparingar göras, såvida inte så många elever går till skola med enskild huvudman att lokalbehovet och personalbehovet därför minskar. Vad gäller investeringar i skolbyggnader och följdkostnader av dessa investeringar (kapitaltjänstkostnader, m. m.) kan följande anföras. Kommunerna planerar och bygger regelmässigt skollokaler för ett långsiktigt behov. Det kortsiktiga behovet, som i nya bostadsområden normalt är betydligt större än det långsiktiga, måste tillgodoses genom ytterligare lokaltillskott (paviljonger eller förhyrningar). När det gäller det kortsiktiga behovet är det lättare att ta hänsyn till att skola med enskild huvudman finns eller upprättas. När en kommuns folkmängd inte ökar eller rent av minskar kan lokaler bli överflödiga, vilket ytterligare accentueras vid förekomst eller nyetablering av skola med enskild huvudman i kommunen. Dock förekommer det att övertaliga lokaler används för t. ex. fria aktiviteter under den samlade skoldagen, fritidshem, kommunal vuxenutbildning, m. m. eller att lokalerna hyrs ut till exempelvis skola med enskild huvudman. Sammanfattande kan sägas att förekomst av skola med enskild huvudman i så begränsad omfattning som i Sverige endast torde ha marginella effekter på en kommuns skolbyggnadsverksamhet och därmed sammanhängande kost— 1 Viss verksamhet av nader. Detta gäller särskilt om skolan med enskild huvudman sedan länge är angivna slag har kom- inrättad. I sådant fall kan man ta hänsyn till skolan, när nya kommunala mun?" författningsenlig lokaler anskaffas. Om skola med enskild huvudman inrättas efter det att Skyldighm att anordna. I ovr1gt ankommer det kommunen genomfört ett skolbyggnadsprogram som baserats på det totala på kommunen att själv elevunderlaget i kommunen får kommunen högre kostnader per elev. Kan bestämma därvidlag.

• Sida 44
•  Original

övertaliga lokaler utnyttjas för annat ändamål, begränsas kostnadsökningen i motsvarande mån.

3.4. Den 5. k. skolpengen

Iden svenska debatten om statligt och kommunalt stöd till skola med enskild huvudman har begreppet ”skolpeng" använts flitigt. Förespråkare för bidrag till skolor med enskild huvudman har bl. a. under hänvisning till förhållan- den i Danmark hävdat, att ”skolpengen skall följa eleven”. Ett sådant uttalande synes förutsätta den innebörden av begreppet skolpeng att därmed skall avses en genomsnittlig kostnad per elev, beräknad på den totala statliga och kommunala kostnaden för skolväsendet. Det underförstås också att systemet med skolpeng är genomfört i Danmark och att det fungerar väl. Eleven får så att säga skolpengen med sig, då eleven lämnar den kommunala skolan och går över till en skola med enskild huvudman.

Det finns anledning att här klargöra vissa förhållanden beträffande stödet till skola med enskild huvudman i Danmark.

Med skolpeng avses i Danmark den avgift som föräldrarna erlägger till den privata skolan för elevens skolgång. Detta framgår t. ex. av 13 ä 5 punkten i Lov nr 306 af 8. juni 1977 om friskoler og private grundskoler m. v., där det anförs: ”Skolepengene må ikke skonnes urimeligt hdje” och av 17 & samma lag: ”Til nedbringelse av skolepengene ved friskoler og private grundsko- ler. . . .

Det förhåller sig så att den danska staten täcker 85 % av kostnaderna för driften av enskild skola. Dessa 85 % utgår på ett bidragsunderlag, som räknas fram efter ett i administrativt hänseende ganska invecklat system. Det statliga bidraget utgår till den enskilda skolan och ärinte ett bidrag som följer den enskilda eleven.

Det förhåller sig vidare så, att den danska staten betalar ett bidrag till skolväsendet i varje kommun i landet inom ramen för blockbidraget (bloktilskud). Detta bidrag beräknas efter ett system som har vissa likheter med skatteutjämningssystemet i Sverige. Bidraget räknas fram med utgångs- punkt i vissa s. k. objektiva kriterier. Samtliga eleveri undervisningspliktig ålder ingår i beräkningsunderlaget, även de som går i skola med enskild huvudman.

För att undvika att staten får en dubbel kostnad för de elever som går i skola med enskild huvudman dels genom bidraget till den enskilda skolan, dels genom bidraget till kommunen, är kommunen skyldig att återbetala viss del av "bloktilskudet”.

Hur stor del därav som skall återbetalas, räknas fram på följande sätt. På ett representativt urval av enskilda skolor i olika kommuner beräknas statens genomsnittliga kostnad per elev i dessa skolor. Kommunen skall sedan för varje barn som går i skola med enskild huvudman till staten återbetala 65 % av det belopp som motsvarar statens genomsnittliga kostnad per elev i nyssnämnda urval skolor. Dessa medel kan staten använda till att betala bidraget till enskilda skolor. Bidraget minskar elevavgiften (= ”skolepeng- en”) och indirekt tar eleven med sig ett belopp från den allmänna skolan till den enskilda skolan.

37

• Sida 45
•  Original

, SBH-kommittén måste mot den bakgrunden konstatera, att talet om en i ”skolpeng” (= bidrag motsvarande den totala statliga och kommunala kostnaden per elev), som i Danmark skulle följa eleven, visserligen har något fog för sig men inte ger en adekvat beskrivning av de verkliga förhållan- dena.

• Sida 46
•  Original

• Sida 47
•  Original

4.1. Internationella förpliktelser

Rätten till undervisning behandlas i flera internationella överenskommelser som Sverige har tillträtt. Till dessa hör främst dels ett första tilläggsprotokoll av den 20 'mars 1952 till Europarådets konvention den 4 november 1950 angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, dels en av Unescos generalkonferens den 14 december 1960 antagen konvention mot diskriminering inom undervisningen, dels två av FN:s generalförsamling den 16 december 1966 antagna konventioner, nämligen internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kultu- rella rättigheter samt internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter.

Konventionernas bestämmelser om rätten till undervisning skall ses mot bakgrund av art. 26 i den av FN:s generalförsamling den 10 december 1948 antagna allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, en förklaring som inte är en konvention och alltså inte bindande som en sådan.

4.1.1. FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna

I art. 26 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna uttalas att envar har rätt till undervisning. Undervisningen skall vara kostnadsfri, åtminstone på de elementära och grundläggande stadierna. Den elementära undervisningen skall vara obligatorisk. Undervisningen skall syfta till personlighetens fulla utveckling och till att stärka respekten för människans grundläggande fri— och rättigheter. Undervisningen skall främja förståelse, tolerans och vänskap mellan alla nationer, rasgrupper och religiösa grupper samt befordra FN:s verksamhet för fredens bevarande. Rätten att välja den undervisning, som skall ges åt barnen, tillkommer enligt artikelns tredje moment i främsta rummet barnens föräldrar.

4.1.2. Första tilläggsprotokollet till Europarådets konvention angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grund- läggande friheterna

I art. 2 i första tilläggsprotokollet till Europarådets konvention angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna stadgas att ingen får förvägras rätten till undervisning samt att staten, vid

• Sida 48
•  Original

1 Konventionens engels- ka text har här ”in addi- tion to”.

utövandet av den verksamhet staten kan påta sig i fråga om uppfostran och undervisning, skall respektera föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina barn en uppfostran och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse.

4.1.3. Unesco-konventionen mot diskriminering inom undervisningen

Unesco—konventionen mot diskriminering inom undervisningen innehåller bestämmelser om undanröjande av diskriminerande företeelser inom undervisningen och anger också vissa allmänna principer för staternas undervisningspolitik.

Enligt art. ] förstås i konventionen med diskriminering varje åtskillnad; uteslutning, begränsning eller fördel på grund av ras, färg, kön, språk, religion, politiska eller andra åsikter, nationellt eller socialt ursprung, ekonomiska villkor eller börd, vars syfte eller verkan är att omintetgöra eller inskränka likställighet inom undervisningen.

I art. 2 anges vissa fall som, då de är tillåtna i en stat, inte skall anses utgöra diskriminering i konventionens bemärkelse. Ett sådant fall är inrättande eller bibehållande av privata läroanstalter. Därvid förutsätts att ändamålet med dessa inte är att utesluta någon grupp utan att erbjuda utbildningsmöjligheter utöverl dem som ges av de offentliga myndigheterna. Vidare förutsätts att dessa läroanstalter förvaltas i enlighet med nämnda ändamål och att den undervisning som meddelas överensstämmer med de standardkrav som må ha fastställts eller godkänts av vederbörande myndigheter, särskilt för undervisning på samma nivå.

Enligt art. 3 gör konventionsstaterna vissa utfästelser för att avskaffa och förhindra diskriminering. De förbinder sig bl. a. att upphäva varje författ- ningsb'estämmelse och förvaltningsföreskrift samt avskaffa varje förvalt- ningspraxis, som innefattar diskriminering inom undervisningen. De förbin- der sig också att inte tillåta att offentliga myndigheter gör åtskillnad i behandlingen av landets egna medborgare, utom på grund av förtjänst eller behov, i vad avser skolavgifter och beviljande av stipendier eller andra former av studiehjälp samt att inte, i någon av de stödformer som utgår till läroanstalter från offentliga myndigheters sida, tillåta några inskränkningar eller fördelar som enbart grundar sig på att eleverna tillhör en viss grupp.

Enligt art. 4 skall staterna bl. a. göra den grundläggande skolundervis- ningen avgiftsfri och obligatorisk. .

Art. 5 innehåller allmänna uttalanden om undervisningens uppgift att främja förståelse mellan folken och stärka respekten för mänskliga rättigheter. Vidare förklarar sig konventionsstaterna vara ense om bl. a. följande. Det är väsentligt att respektera föräldrars frihet, för det första, att välja andra läroanstalter för sina barn än dem som upprätthålls av de offentliga myndigheterna men som motsvarar de minimikrav för undervis- ning som må ha fastställts eller godkänts av vederbörande myndzgheter och, för det andra, att på ett sätt som överensstämmer med formerna för landets rättstillämpning tillförsäkra barnen en religiös och moralisk uppfostran i enlighet med föräldrarnas övertygelse. Det är väsentligt att tillerkänna medlemmar av nationella minoriteter rätt att bedriva egen undervisnings-

• Sida 49
•  Original

verksamhet, innefattande upprätthållande av skolor samt, beroende på varje stats undervisningspolitik, användning av eller undervisning i deras eget språk, under förutsättning bl. a. att undervisningens nivå inte är lägre än den allmänna nivå som fastställts eller godkänts av vederbörande myndigheter. Art. 5 avslutas med att konventionsstaterna förbinder sig att vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa tillämpningen av de principer som uppställts i artikeln.

4.1.4. FN-konventionerna

Internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättighe- ter innehåller i art. 13 en rad föreskrifter som syftar till att vidga möjligheterna för den enskilde att få lämplig utbildning. I mom. 1 erkänner konventionsstaterna rätten för envar till utbildning och förklarar sig vara överens om vissa mål för utbildningen som är formulerade i huvudsaklig överensstämmelse med vad som anges i art. 26 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna. Metoderna för att uppnå dessa mål anges i mom. 2, där det bl. a. sägs att grundskoleundervisningen skall vara obligatorisk och kostnadsfritt tillgänglig för alla. Enligt mom. 3 förpliktar sig konventionsstaterna att respektera föräldrars frihet att dels för sina barn välja andra skolor än dem som inrättats av offentlig myndighet, såvida läroplanerna täcker vad som från det offentligas sida må ha föreskrivits eller godkänts som minimistandard, dels tillförsäkra sina barn den religiösa och moraliska fostran, som står i överensstämmelse med föräldrarnas övertygel- se. Enligt mom. 4 får intet i artikeln tolkas såsom medförande inskränkningi den enskildes eller organisationers rätt att grunda och driva undervisnings- anstalter, under förutsättning att de i första momentet av artikeln uppställda principerna iakttas och att undervisningen står i överensstämmelse med vad som från det offentligas sida angetts som minimistandard.

Även i internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter finns ett stadgande om att konventionsstaterna förpliktar sig att respektera föräldrars frihet att tillförsäkra sina barn den religiösa och moraliska uppfostran som är i överensstämmelse med deras egen övertygelse (art. 18 mom. 4).

4.1.5. Förbehåll från svensk sida

Vid ratificeringen av första tilläggsprotokollet till Europarådets konvention angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna gjordes från svensk sida förbehåll mot art. 2 i protokollet (jfr prop. 1953z32, UU 1953:1, rskr 1953:124). Enligt förbehållet kunde Sverige inte medge föräldrar rätt att under hänvisning till sin filosofiska övertygelse för sina barn erhålla befrielse från skyldigheten att delta i delar av de allmänna skolornas undervisning.1 Vidare förklarades från svensk sida att befrielse från kristendomsundervisningen i de allmänna skolorna endast kunde medges för barn som har annan trosbekännelse än svenska kyrkans och för vilka tillfredsställande religionsundervisning är anordnad. Reservationen innebar inte någon inskränkning i föräldrarnas rätt att välja skola med enskild huvudman för sina barn.

1 Dessa skolors under- visning var nämligen i princip att betrakta så- som ett helt (se prop. 195332 5. 6).

• Sida 50
•  Original

1 Samtliga här nämnda konventioner har trätt i kraft. De som trädde i kraft senast — år 1976 — var de båda FN-kon- ventionerna.

2 Detta gäller i den mån annat inte följer av kon- ventionen. I art. 2 mom. 1 i internationella kon- ventionen om ekono- miska, sociala och kul- turella rättigheter anges att varje konventionsstat skall utnyttja sina resur- ser för att säkerställa att de i konventionen in- skrivna rättigheterna gradvis förverkligas.

Det gjordes inte något motsvarande förbehåll mot art. 5 i Unesco- konventionen, art. 13 mom. 3 i internationella konventionen om ekono- miska, sociala och kulturella rättigheter eller art. 18 mom. 4 i internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, när dessa konventioner ratificerades (jfr prop. 1967z36, UU 1967: 14, rskr 1967:369 och prop. 1971:125, UU 1971:13, rskr 1971:270). I propositionen angående godkännande av Unesco-konventionen — vilken inte tillåter reservationer — erinrade föredraganden om att statsmakterna vid skilda tillfällen beslutat att religionsundervisningen inom det allmänna skolväsendet skall vara objektiv och att det enligt skollagen finns möjlighet till befrielse från undervisning i kristendoms- resp. religionskunskap för elev som tillhör annat trossamfund än svenska kyrkan.

Vissa förbehåll gjordes i samband med ratificeringen av FN-konventio- nerna, men dessa förbehåll avsåg inte sådana bestämmelser som rör undervisning.

4.1.6. Allmänt om konventionsförpliktelserna

Genom att tillträda konventionerna har Sverige gentemot de övriga konventionsstaterna förpliktat sig att, så snart konventionerna trätt i kraft]— tillförsäkra enskilda personer de i konventionerna angivna fri- och rättighe- terna.2

I vissa länder är konventioner direkt tillämplig nationell rätt. I Sverige blir emellertid en konvention inte automatiskt tillämplig nationell rätt genom att Sverige tillträder konventionen. Detta har fastslagits i rättspraxis genom domar som högsta domstolen, regeringsrätten och arbetsdomstolen har meddelat under 1970-talet.

Målet i regeringsrätten rörde art. 2 i första tilläggsprotokollet till Europarådets konvention angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. I målet hävdades att en skolstyrelses beslut att tillåta affischering av vålds- och sexfilmer inom en skolas lokaler stred mot denna artikel. Regeringsrätten uttalade i sin dom (se Regeringsrättens årsbok 1974 ref. 61) följande.

En av Sverige biträdd internationell överenskommelse gäller ej direkt för den inomstatliga rättstillämpningen i vårt land, utan de rättsliga principer, som kommit till uttryck i överenskommelsen, måste för att bli gällande rätt i vårt land. i den mån så erfordras, upptagas i en motsvarande svensk lag (transformering). Någon mot art. 2 i tilläggsprotokollet 20.3.52 till Europarådets konvention angående skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna svarande svensk transforme- ringslag har icke kommit till stånd. Förpliktelse har således icke uppkommit för skolstyrelsen att i sin verksamhet iakttaga reglerna i tilläggsprotokollet.

Som arbetsdomstolen anförde i sin dom (se Arbetsdomstolens domar 1972 nr 5) kan emellertid bestämmelser i internationella överenskommelser belysa innebörden av i Sverige stiftade lagar, vilka får antas stå i överensstämmelse med Sveriges internationella åtaganden.

Lagstiftning är såsom framgått det normala sättet atti svensk rätt inlemma en konvention som Sverige tillträder. Någon lagstiftning behövs dock inte,

• Sida 51
•  Original

om redan gällande lagbestämmelser och andra rättsprinciper är tillräckliga för att Sverige skall kunna fullgöra sina åtaganden enligt konventionen.

När Sverige tillträdde de ovan angivna konventionerna ansåg man att det inte behövdes någon ny lagstiftning. Gällande lag ansågs tillgodose de rättigheter som konventionerna värnar om. Tillträdet till konventionerna fick därmed på lagstiftningsområdet endast den verkan, att handlingsfriheten beträffande framtida lagstiftning inskränktes.

Internationella överenskommelser är ofta svåra att tolka. Detta gäller inte minst konventionerna om mänskliga rättigheter. Parterna i en internationell överenskommelse utgår inte sällan från helt olika förutsättningar. Många konventionsbestämmelser är allmänt hållna, delvis med tanke på att anslutningen till konventionen skall kunna bli så stor som möjligt. Det är också praktiskt taget omöjligt att vid formuleringen av konventionsbestäm- melser som täcker ett stort område ta med i beräkningen alla olika frågor som kan aktualiseras i sammanhanget.

När det gäller Europarådets konvention angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna jämte tilläggsprotokoll finns en viktig källa för tolkningen av konventionsbestämmelserna i de ställnings- taganden som görs av de organ, som har inrättats för att trygga uppfyllandet av konventionsstaternas förpliktelser, nämligen den europeiska kommissio- nen för de mänskliga rättigheterna och den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna.

Enligt konventionen har en konventionsstat rätt att väcka talan mot en annan konventionsstat inför kommissionen. De konventionsstater som så önskar kan därutöver godta att enskilda personer eller organisationer vänder sig till kommissionen med klagomål över att deras mänskliga rättigheter har kränkts. De konventionsstater som så önskar kan också godta att mål som behandlats av kommissionen hänskjuts till domstolen för avgörande. Det ankommer på Europarådets ministerkommitté att slutligt ta ställning i ett mål som först har behandlats i kommissionen och som inte hänskjuts till domstolen. Såväl domstolens som ministerkommitténs avgöranden är bindande för den anklagade staten, som kan bli skyldig att ändra sin lagstiftning m. m.

Art. 2 i första tilläggsprotokollet till Europarådets konvention angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna har blivit föremål för tolkning främst i de 5. k. belgiska språkmålen. Klagandena i dessa mål gjorde gällande att Belgien genom restriktioner för franskspråkig undervisning på flamländskt område hade kränkt bestämmelserna i bl. a. denna artikel. Den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna gjorde i en dom är 1968 vissa uttalanden om innebörden av bestämmelsen att ingen får förvägras rätten till undervisning. Denna bestämmelse förklarades innebära att konventionsstaterna inte erkänner en rätt till undervisning som skulle förplikta dem att med statliga medel organisera eller att subventionera en undervisning i bestämd form eller på bestämd nivå. I stället skulle : bestämmelsen uppfattas främst som en garanti för rätt till tillträde till de undervisningsanstalter som existerar vid en viss tidpunkt.

Bland juridiska framställningar om internationella överenskommelser kan nämnas Frede Castbergs bok Den europeiske konvensjon om menneskeret- tighetene (Oslo. 1971). Castberg uttalar där (s. 162) följande om innebörden

• Sida 52
•  Original

1 Andra meningen i art. 2 har följande lydelse: ”Vid utövandet av den verksamhet staten kan påtaga sig i fråga om uppfostran och under- visning skall staten re- spektera föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina barn en uppfostran och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska överty- gelse".

av andra meningen i art. 2 i första tilläggsprotokollet.l Staten kan självfallet inte vara skyldig att i sitt skolsystern tillfredsställa varje krav på undervisning i överensstämmelse med vilken religion eller livsåskådning som helst. Det kan inte antas att andra meningen i art. 2 kräver mer än att det skall råda frihet att organisera undervisning som är baserad på en annan grundsyn än den som statens skolor utgår från. Så snart det vid offentlig kontroll konstateras att undervisningen motsvarar den standard som annars gäller, får också en privat skola, som är baserad på t. ex. en icke kristen livssyn, godtas. Om staten sträcker sig längre och själv driver eller ger ekonomiskt stöd till skolor av sådant slag, är det ett lovvärt utslag av respekt för tankefriheten. Men någon folkrättslig förpliktelse till detta kan inte härledas ur art. 2 andra meningen. Denna förbjuder inte heller att staten stöder en viss religiös eller etisk grundsyn mer än andra åskådningar.

4.2. Föräldrarätten

16 kap. föräldrabalken finns bestämmelser om vårdnaden av barn. Barn står under vårdnad av bägge eller den ene av sina föräldrar eller av särskilt förordnad förmyndare till dess barnet har fyllt 18 år eller ingått äktenskap. Den som har vårdnaden om ett barn skall sörja för barnets person och ge det en sorgfällig uppfostran. Vårdnadshavaren skall se till att barnet får uppehälle och utbildning efter vad som är tillbörligt med hänsyn till föräldrarnas villkor och de tillgångar barnet kan ha samt barnets anlag.

Bestämmelserna om vårdnaden är av civilrättslig karaktär och reglerar vårdnadshavarens rättigheter och skyldigheter i förhållande till barnet. Föreskrifter om förhållandet mellan å ena sidan det allmänna och å andra sidan barnet och vårdnadshavaren finns i offentligrättslig lagstiftning. Ett exempel är skollagens föreskrifter om skolplikten. Vårdnaden är avsedd att utövas med iakttagande av sådana offentligrättsliga föreskrifter.

Utredningen om barnens rätt har i sitt betänkande (SOU 1979:63) Barnets rätt 2. Om föräldraansvar m. m. lagt fram förslag till nya bestämmelser i 6 kap. föräldrabalken. Enligt de föreslagna bestämmelserna har barnet rätt till utbildning som motsvarar dess önskemål, behov och förutsättningar. Det anges vidare att föräldraansvaret medför skyldighet att tillgodose bl.a. barnets rätt till utbildning. Föräldraansvaret skall medföra rätt och skyldighet att bestämma rörande barnets personliga förhållanden om inte annat följer av särskild föreskrift. Föräldraansvaret skall också medföra skyldighet att, så snart det är möjligt, samråda med barnet i angelägenheter som rör dess personliga förhållanden. Enligt förslaget skall den som har föräldraansvaret, med iakttagande av att barnets behov tillgodoses, ge barnet en med stigande ålder och mognad allt större rätt att själv bestämma i personliga angelägenheter. Denna allmänna regel skall inte innebära inskränkning i bestämmanderätt som enligt annan författning än föräldra- balken tillkommer föräldraansvarig.

• Sida 53
•  Original

4.4. Begreppet skolplikt

Den svenska skollagen (1962z319) anger fyra sätt, på vilka skolplikt kan fullgöras. Skolplikten kan fullgöras i den kommunala grundskolan (31 å). Detta är det vanligaste sättet. Mer än 99 procent av de skolpliktiga barnen deltar i grundskolans undervisning. Skolplikt kan också fullgöras utanför grundskolan i t. ex. statsunderstödd enskild skola (33 5) eller i annan enskild skola som godkänts för ändamålet (34 5) eller genom enskild undervisning i hemmet (35 å).

Då begreppet skolplikt ofta anses liktydigt med skolgång under ett visst antal år, finns det anledning att närmare belysa begreppets innebörd. 1956 års skolförfattningssakkunniga, som hade till uppgift att framlägga förslag till nya författningar inför omläggningen av skolväsendets lokala och regionala ledning, avlät den 9 oktober 1957 en skrivelse till regeringen, vari bl. a. frågor om skolplikten behandlades. De sakkunniga definierade inte direkt skolpliktsbegreppet men fastslog de skolpliktigas rätt att anlita den allmänna skolan och deras skyldighet att anlita den, om deras skolplikt inte fullgjordes på annat i författning godtaget sätt.

I proposition (1958z93) angående vissa följdfrågor i anledning av skolstyrelsereformen m. m. framhöll departementschefen1 bl. a. att

”benämningen skolplikt inte är helt adekvat, eftersom den närmast leder tanken till en skyldighet att gå ett visst antal år i skola. Emellertid är det i första hand fråga om en skyldighet att deltaga i undervisning för att inhämta ett visst mått av kunskaper i vidaste mening och för det ändamålet godtages andra sätt än skolgång i vanlig 1Se prop. s. 29.

• Sida 54
•  Original

betydelse. Endast sekundärt innebär skolplikt således en skyldighet att tillbringa så eller så många år i skola eller genomgå ett bestämt antal årskurser”.

Departementschefen framhöll vidare, att

"uttrycket skolplikt skymmer bort den numera dominerande synpunkten, att det för den enskilde föreligger en rätt till grundläggande utbildning. . . Eftersom begreppet skolplikt har gammal hävd och svårligen kan ersättas med något bättre, bör det bibehållas”.

Skollagen fastslår, att det skolpliktiga barnet äger rätt att få undervisning i grundskolan (23 år). Den fastslår vidare att barnet är skolpliktigt i åldern 7—16 år med vissa undantag (30 å) och att det har skyldighet att delta i undervisningen i grundskolan, om undervisningen inte ordnas på annat sätt (31 å). Skolplikten är fullgjord, då barnet tillfredsställande genomgått årskurs 9 i grundskolan eller motsvarande årskurs i enskild skola eller "då eleven vid särskild prövning styrker sig äga motsvarande kunskaper” (36 å). Här lyser skolpliktsbegreppets primära betydelse fram (”skyldighet att deltaga i undervisning för att inhämta ett visst mått av kunskaper i vidaste mening”).

Skollagen betonar också föräldrarnas skyldighet att tillse att det skolplik- tiga barnet fullgör sin skolgång (38 å).

Det kan här vara av intresse att studera det danska undervisningsplikts- begreppet som ofta anförs som något helt annorlunda än det svenska skolpliktsbegreppet. Den danska grundlagen betonar dels att alla barn i undervisningspliktig ålder har rätt till fri undervisning i den allmänna skolan och att föräldrar, som själva sörjer för att barnen får en undervisning som motsvarar den allmänna skolans, inte har skyldighet att låta sina barn undervisas i den allmänna skolan. Uppfyller föräldrarna inte kravet att ge barnet en undervisning som motsvarar den allmänna skolans, är barnet skyldigt att delta i den allmänna skolans undervisning.

Det danska undervisningspliktsbegreppet och det svenska skolpliktsbe- greppet har närliggande innebörd. Både Danmarks och Sveriges lagstiftning inrymmer rätten till undervisning, föräldrarnas ansvar och valfrihet och barnets skyldighet att gå i den allmänna skolan, om inte annan motsvarande undervisning anordnas för barnet. Skillnaden ligger i viss olikhet i vad som mest betonas. I Danmark läggs stor vikt vid föräldrarnas möjlighet att själva sörja för barnets undervisning (i hemmet eller i annan skola än den allmänna). I Sverige förutsätts barnet normalt fullgöra sin skolplikt genom skolgång i den allmänna skolan.

I Finland används begreppet läroplikt. Enligt 40 å i den finska folkskol- lagen (247/57) avser läroplikt inhämtande av det mått av kunskaper och färdigheter, som meddelas i folkskolan. 142 & anges att läropliktigt barn äger rätt att vinna inträde i folkskola, och i 43 & anges att barn för fullgörande av läroplikten bör besöka folkskola eller erhålla motsvarande undervisning i annan läroanstalt eller i hemmet. Om föräldrarnas (målsmans) skyldighet att dra försorg om att barnet fullgör sin läroplikt stadgas i 45 &. Barnet är läropliktigt i åldern 7—16 år. I 7 %, andra stycket, lagen (den 26 juli 1968) om grunderna för skolsystemet anförs: ”Beträffande läroplikten och uppfyllan— det av den gäller vad därom i folkskollagen (247/57) är stadgat, likväl så, att i grundskoldistrikt bosatt barn i läropliktsåldern skall besöka grundskola, ifall

• Sida 55
•  Original

barnet icke erhåller undervisning på annat sätt eller enligt folkskollagen på grund av sin ålder icke längre är läropliktigt”. Läropliktsbegreppet skiljer sig i sak inte från skolpliktsbegreppet.

4.6. Behov av skola med enskild huvudman ur individers eller gruppers synvinkel

Av de 35 befintliga skolorna med enskild huvudman för skolpliktiga barn har som nämnts i det föregående 15 tillkommit under det senaste decenniet.1 Dessa skolor har startats för att tillgodose behov som enskilda personer eller den grupp av människor de representerar uppfattat som väsentliga. Tillkomsten av skolor med arbetsmiljö med konfessionell prägel under tiden efter år 1970 har med all säkerhet sin huvudsakliga förklaring i den förändrade ställning som ämnet religionskunskap fått i grundskolan under 1960-talet. I 1962 års läroplan, där ämnet hette kristendomskunskap, betonades, att undervisningen i ämnet måste bedrivas så att den inte kom i konflikt med kravet på tanke— och trosfrihet. Den skulle vara objektiv i den meningen, att den meddelade sakliga kunskaper om olika trosåskådningars

1 En rad skolor med enskild huvudman antingen avvecklades eller kommunaliserades som en följd av skolreformerna på 1960-talet och i början av 1970-talet. Det synes inte finnas något samband mellan detta förhållande och den nyetablering som skett. De avvecklade eller kommunaliserade skolorna omfattade huvudsakligen flickskolor, realskolor, gymnasier och yrkesskolor. De nyetablerade torde inte ha tillkommit för att fylla tomrummet efter de avvecklade eller kommunaliserade. De nyetablerade är helt inriktade på skolpliktsåldern och dessutom har de en annan spridning över landet.

• Sida 58
•  Original

innebörd och innehåll utan att auktoritativt söka påverka eleverna att omfatta en viss åskådning. Vid 1969 års läroplansreform ändrades namnet kristendomskunskap till religionskunskap och ämnet blev en integrerad del av det samhällsorienterande ämnesblocket. Föräldrar som ville ge sina barn en skolundervisning, som präglades av de kristna värderingarna, kände oro inför den sekularisering av skolan som ändringen av kristendomsämnets ställning enligt deras mening medförde. De slöt sig samman och använde den möjlighet som skollagen ger att starta, driva och utnyttja skola med enskild huvudman. Skola med enskild huvudman fyller i detta fall uppenbarligen ett av föräldrarna känt behov.

På liknande sätt torde man kunna se på utökningen av antalet Waldorf- skolor. Intresset för det pedagogiska system som dessa representerar har skapat en önskan och ett behov hos föräldrar och lärare att ge barnen en undervisning enligt detta system. Detta behov har man inte kunnat få tillgodosett inom ramen för grundskolan och därför har man tillgripit möjligheten att starta skola med enskild huvudman. Ett motsvarande förhållande föreligger när det gäller föräldrars intresse för Montessoripeda- gogiken.

Det finns också människor som funnit skolverksamhet i egen skola vara en lämplig och stimulerande väg att på ideell basis göra en social insats. Detta utesluter givetvis inte att det i alla skolor görs motsvarande insatser.

Det bör också nämnas att det finns föräldrar som låter sitt barn gå över till skola med enskild huvudman därför att barnet haft problem med sina skolkamrateri grundskolan (mobbning) eller på annat sätt inte kunnat finna sig till rätta där. Skolan med enskild huvudman fungerar i sådana fall som ett slags säkerhetsventil. Självfallet kan även en kommunal skola ha samma funktion för elever i skola med enskild huvudman.

Även för vissa organisationer (t. ex. Estniska kommittén med dess speciella estniska bakgrund) har det funnits ett behov att skapa skolverk- samhet för medlemmarnas barn. Syftet var bl. a. - efter det andra världskrigets slut — att till den uppväxande generationen överföra egna kulturella och/eller religiösa traditioner.

Internatskolan Lundsbergs skola i Storfors kommun som, om man bortser från riksinternatskolan i Sigtuna, är landets enda statsunderstödda internat- skola för grundskolelever, tillgodoser särskilt ett behov för bl. a. utlands- svenskars barn och barn som behöver miljöbyte. Skolan har dessutom, om ock sekundärt, betydelse i arbetsmarknadspolitiskt hänseende för Storfors kommun (jfr mot. 1978/79:1368, UbU 1979/80:5 och Stiftelsen Lundsbergs skolas skrivelse till regeringen 1979-05-31).

Landets fem skolor på grundskolnivå med undervisning på engelska, franska eller tyska och med annan läroplan än den svenska fyller ett behov för barn till bl. a. de utländska medborgare som för studier eller uppdrag under kortare tid är bosatta i Sverige eller de svenska medborgare som tillfälligt är bosatta i hemlandet.

. SEH-kommittén har vid sina kontakter med företrädare för skolorna med enskild huvudman inhämtat att det till en del av dessa skolor finns betydligt fler sökande än antalet elevplatser. Kommittén har också inhämtat att det på ett tiotal orter finns intresse att starta nya skolor, huvudsakligen Waldorf- skolor.

• Sida 59
•  Original

Samhällsutvecklingen under de två senaste decennierna har i många stycken inneburit genomgripande förändringar för medborgarna och torde vara en förklaring till det ökade intresset för skolor med enskild huvudman. 1960-talets utveckling mot större enheter, t. ex. större kommuner, större sjukhus, större skolor har — trots att förbättrade resurser därigenom skapats — upplevts som ett fjärmande mellan dem som fattar besluten och dem som berörs därav. Byalag, miljögrupper och andra aktionsgrupper är utslag av en strävan att öka individens inflytande att kunna påverka dem som beslutar. 1970-talets decentraliseringsåtgärder är tillkomna i syfte att tillgodose dessa behov.

Det är således flera omständigheter som kan ha bidragit till det ökade intresset för skolverksamhet i egen regi. Intresset för skola med enskild huvudman kan hos många bottna i en önskan att få vara med och forma barnens utbildning och fostran i skolan.

• Sida 60
•  Original

• Sida 61
•  Original

5.1. Benämning av skola med enskild huvudman

I SBH-kommitténs direktiv anförs bl. a. följande:

av "

”Till sist vill jag i korthet beröra uttrycken ”enskild skola , enskild undervisning” och "privatskola". I debatten täcker dessa termer stundom varandra, stundom har de på ett oklart sätt olika innebörd. Vidare är enligt somliga remissinstanser ordet "privatskola" negativt värdeladdat. Uttrycket "enskild skola” avser i vanliga fall skola med annan huvudman än stat, primärkommun eller landstingskommun, men i dagligt tal förekommer det ibland synonymt med ”skolanläggning”. Formellt avser slutligen "privatskola” sådan skola på vilken privatskolförordningen är tillämplig och till vilken statsbidrag utgår enligt kungörelsen (1964:137) om statsbidrag till vissa privatskolor. Därjämte förekommer "friskola" såsom benämning på Waldorfskola. Utredningen bör överväga en enhetlig benämning för alla skolor som ej har det allmänna som huvudman".

SBH—kommittén menar att en enhetlig benämning av skolor med enskild huvudman bör vara enkel och klar. Den bör inte vara mångtydig och inte heller värdeladdad. Benämningen bör dessutom snarare avse skolans relation till den allmänna skolan (huvudmannaskapet) än ge en beskrivning av verksamheten. Det är till fördel om benämningen kan knytas till benämningar av motsvarande skolor i andra länder. Slutligen bör benäm- ningen vara godtagbar i språkligt hänseende.

Sedd mot bakgrund av denna kravkatalog är, såsom direktiven anför, en benämning i vilken orden ”enskild” eller ”privat" ingår inte acceptabel. Till benämningen ”friskola" återkommer kommittén senare.

Vid en genomgång av benämningarna av nu aktuella skolor i andra länder kan följande konstateras. I Finland används beteckningarna "privata skolor", ”privata läroverk”, i äldre tid också ”privat folkskola". De nya beteckningarna ”ersättande skola" och ”motsvarande skola” som införts i samband med grundskolereformen bygger på förutsättningar som inte föreliggeri Sverige. I Norge är den officiella benämningen ”private skoler”. I Danmark talas om ”friskoler og private grundskoler” i skollagen. Benäm- ningarna i de nordiska grannländerna ger inte några nya uppslag i benämningsfrågan. Det danska ”friskole” diskuteras i det följande.

I Tyskland och England förekommer "icke-statlig" (nicht-staatlich resp. non-governmental) som samlande beteckningar på skolor med enskild

• Sida 62
•  Original

huvudman. I Tyskland förekommer dessutom ”icke-offentlig” (nicht- öffentlich). Benämningen ”icke-statlig” är inte möjlig att använda i Sverige, då den benämningen täcker inte bara skolor med enskilda huvudmän utan också skolor som drivs av kommunerna som ju är huvudmän för den största delen av det allmänna skolväsendet. Benämningen "icke-offentlig” är däremot i flera hänseenden acceptabel. Den beskriver relationen i fråga om huvudmannaskapet, den täcker därvidlag varken mer eller mindre än det som avses och den knyter an till internationella förebilder. Mot denna benämning talar att den är en negativ definition och att den i språkligt hänseende känns tung. Benämningen bör enligt SEH-kommitténs uppfatt- ning därför inte komma i fråga.

Benämningen ”alternativ skola” eller motsvarande benämningar är visserligen enkla och klara, men är inte tillfredsställande, då de mera berör innehållet i verksamheten än säger något om huvudmannaskapet.

Benämningen ”friskola” förtjänar en närmare analys. Den fyller flera av de uppställda kraven. Den är enkel och klar och har paralleller (t. ex. frikyrka). Problemet med denna benämning är, såsom kommittén ser det, att den redan används om vissa skolor med enskild huvudman, Waldorfskolor- na. Därtill kommer att benämningen friskola såsom ovan nämnts också förekommer i Danmark, där den — ursprungligen — betecknade den av Grundtvig-Kold initierade skolan. Benämningen används också om ”lille- skoler” och Waldorfskolorna i Danmark. Ordet ”friskole” betydde i äldre danska avgiftsfri skola och samma betydelse har ordet ”friskola" i äldre nusvenska (1700- och 1800-talen). Kommittén anser med hänsyn till det anförda att benämningen "friskola” inte bör komma i fråga.

Enligt SEH-kommitténs mening är det nödvändigt att söka finna en helt ny benämning som inte förbinds med äldre föreställningar och företeelser. Med hänsyn härtill vill kommittén lansera benämningen ”fristående skola” för skola med annan huvudman än stat och kommun. Denna benämning är i det närmaste entydig och den leder inte tanken till något annat. Den torde sålunda inte komma att förväxlas med "friliggande”. Den är inte värdelad- dad och den är i språkligt hänseende godtagbar. Den beskriver närmast skolans relation till det allmänna skolväsendet och den binder inte skolans verksamhet till någon bestämd uppfattning eller utformning.

SEH-kommittén föreslår därför att benämningen ”fristående skola” skall införas som sammanfattande benämning för skolor som har annan huvud- man än stat och kommun.

5.2. Skolpliktiga invandrarbarn

Målen för den svenska invandrarpolitiken som fastställdes av 1975 års riksdag (prop. 1975126, InU 1975:6, rskr 19751160) har uttrycktsi begreppen jämlikhet, valfrihet och samverkan. I enlighet med dessa mål har undervis- ningen för skolpliktiga invandrarbarn utformats (prop. 1975/76:118, UbU 1975/76:33, rskr 1975/762391).

Antalet barn i skolpliktig ålder med annat hemspråk än svenska uppgick hösten 1979 till ca 87 000, vilket motsvarar drygt åtta procent av samtliga barn i grundskolan. Av invandrarbarnen deltog ca 47 000 i hemspråksun-

• Sida 63
•  Original

dervisningen och ca 37 000 i stödundervisningen i svenska i grundskolan.

Syftet med hemspråksundervisningen och stödundervisningen i svenska är att ge invandrarbarnen förutsättningar att själva välja i vilken grad de vill nå svensk kulturell tillhörighet och i vilken grad de vill bibehålla och utveckla den ursprungliga tillhörigheten. Undervisningen av invandrarbarn skall således ge möjlighet till valfrihet.

Regeringen har i förordning 1979-06-21 (SÖ—FS 1979:133) meddelat bestämmelser om försöksverksamhet med jämkade timplaner på grund- skolans låg- och mellanstadier för hemspråksundervisning. Försöksverksam- heten skall omfatta såväl enspråkiga förberedelseklasser (s. k. hemspråks- klasser) som bl. a. sammansatta klasser, där eleverna får en betydande del av undervisningen på hemspråket. Skolöverstyrelsen skall senast den 1 oktober 1982 till regeringen lämna en samlad redogörelse för försöksverksamheten och därvid presentera förslag till åtgärder.

Frågan om särskilda skolor för skolpliktiga invandrarbarn med undervis- ning på hemspråk har under det senaste decenniet varit föremål för debatt. Debatten har i första hand gällt frågan om inrättande av särskilda skolor för finska barn. Men även från andra invandrargrupper än den finska har önskemål förts fram om egna skolor.

I direktiven för SBH-kommittén sägs att önskemålen från invandrarhåll om att invandrarbarnen skall ha möjlighet till undervisningi egna skolor har tillfört debatten om enskilda skolor ytterligare en dimension som bör övervägas i ett vidare sammanhang.

Kommittén vill till att börja med som sin uppfattning framhålla följande. Det allmänna har ett ansvar för att alla skolpliktiga barn ges möjlighet till en tillfredsställande undervisning. Därför bör det allmänna skolväsendet, och då naturligen i första hand grundskolan, inrymma sådana anordningar att invandrarbarnens särskilda behov kan i skälig mån bli tillgodosedda. Det är alltså mot det allmänna skolväsendet som blicken bör riktas när det gäller behövliga förbättringar i fråga om undervisningen av invandrarbarnen.

SBH-kommittén har således den principiella uppfattningen att lösningar på skolpliktiga invandrarbarns utbildningsbehov skall kunna sökas inom grundskolans ram.

Kommittén kan mot denna bakgrund inte finna skäl att för invandrarbar- nen föreslå särskilda regler om skolpliktens fullgörande i fristående skola (om benämningen fristående skola se avsnitt 5.1).

• Sida 64
•  Original

• Sida 65
•  Original

6. Överväganden och förslag beträffande förutsättningarna för skolpliktens fullgörande i fristående skola

6.1. Nuvarande bestämmelser

Bestämmelser om skolpliktens fullgörande i skola med enskild huvudman finns i 33 och 34 55 skollagen (1962z319).

Enligt 33 5 skollagen får skolplikten fullgöras i enskild statsunderstödd skola enligt bestämmelser som utfärdas av regeringen eller den myndighet som regeringen förordnar.

I annan enskild skola får skolplikten enligt 345 skollagen fullgöras, om skolan har godkänts för ändamålet. Fråga om godkännande prövas enligt 105 skollagen av kommunens skolstyrelse. Enligt 345 skall godkännande meddelas om två angivna villkor är uppfyllda. Enligt det första skall skolans undervisning till art, omfattning och allmän inriktning väsentligen motsvara grundskolans. Enligt det andra skall skolan förestås av en person som äger erforderlig skicklighet för undervisningen och som är väl lämpad att förestå en skola.

Bakgrunden till formuleringen av det första villkoret är följande. Enligt skollagens föregångare folkskolestadgan skulle enskild skolas undervisning väsentligen motsvara undervisning i obligatorisk skola.

I sitt betänkande (SOU 1961:30) Grundskolan anförde 1957 års skolbe- redning, att folkskolestadgans bestämmelse torde ha avsett huvudsakligen krav på att elevernas kunskaper och färdigheter motsvarar dem som bibringas i den obligatoriska skolan på motsvarande stadium. Skolbered- ningen ansåg emellertid inte att anspråken på den undervisning och fostran som meddelas i enskilda skolor kunde begränsas på detta sätt efter grundskolans tillkomst. För att få en närmare precisering i lagtexten föreslog skolberedningen formuleringen att undervisningen till art, omfattning och allmän inriktning skulle väsentligen motsvara grundskolans. Denna formu- lering skulle enligt skolberedningen innebära bl.a. att en skola, som på högstadiet ensidigt inriktas på viss elevkategori och visst studiemål, t. ex. enbart en teoretisk väg som leder fram till gymnasiestudier, inte borde godkännas utan särskilda skäl. Kursinnehållet borde emellertid kunna avvika från grundskolans, om avvikelsen föranleddes av att undervisningen bygger på en annan religiös eller filosofisk övertygelse än den som ligger till grund för det svenska skolväsendet i allmänhet (se SOU 1961 :30 s. 553 ff och 813).

I propositionen (1962:54) angående reformering av den obligatoriska

. skolan m. m. anförde departementschefen som sin mening att det inte kunde

• Sida 66
•  Original

1 1962 års läroplan för grundskolan upptog 17 tillvalsgrupper i årskurs 7, 17 tillvalsgrupper i årskurs 8 samt 9 linjer i årskurs 9.

komma i fråga att enskild undervisning för skolpliktiga elever skulle, sedan grundskolan allmänt genomförts, få meddelas efter normer och riktlinjer för skola, som' statsmakterna menar bör avlösas av grundskolan. I de svåra avvägnings- och prövningsproblem som därvid emellanåt kunde uppkomma borde man dock alltid förfara med aktsamhet och erforderlig hänsyn. Departementschefen underströk att det med hänsyn till den pedagogiska utvecklingen var angeläget, att det allmänna visade förståelse för och tillmötesgående mot dem som obundna av en konventionell pedagogisk uppfattning vill leta sig fram på andra vägar för att nå det mål man ställer för en god skola (se prop. 1962254 5. 365 f.).

I anslutning till nämnda proposition 1962z54 framlades proposition 1962:136 med förslag till skollag m.m. I denna proposition anslöt sig departementschefen till skolberedningens förslag rörande villkoret beträf- fande undervisningens art, omfattning och allmänna inriktning. Departe- mentschefen uttalade att kravet i tillämpningen inte fick upprätthållas alltför rigoröst, exempelvis så att man skulle kräva att skolans undervisning på högstadiet skulle omfatta samtliga eller nästan samtliga tillvalsgrupper och linjer.1 För godkännande syntes det departementschefen tillräckligt, om skolan visade att den inriktade sig på att i överensstämmelse med huvudprinciperna för grundskolan tillhandahålla undervisning med vissa ej alltför obetydliga möjligheter att anordna tillvalsgrupper och linjer. Därvid måste självfallet också beaktas, att elevernas val av tillvalsgrupper och linjer inverkar på skolans organisation. Vad det i detta avseende närmast kom an på var enligt departementschefen huruvida skolans syften, om än inte alltid de praktiska möjligheterna att helt fullfölja dessa, låg i linje med den allmänna skolans målsättning och innehåll (se prop. 1962:136 5. 60 f.).

6.2. Allmänna överväganden och förslag

Enligt sina direktiv skall SEH-kommittén så klart som möjligt formulera de förutsättningar som enligt kommitténs mening bör föreligga för att skolplik- ten skall kunna fullgöras i en fristående skola (om benämningen fristående skola se avsnitt 5.1). Förutsättningarna skall formuleras mot bakgrund av de principiella resonemang om de fristående skolornas roll som kommittén enligt direktiven skall föra och som skall utgå från att samhället har ett övergripande ansvar för att alla elever får en likvärdig utbildning präglad av de värderingar om t. ex. demokrati och tolerans som för övrigt gäller i samhället.

Kommittén skall enligt direktiven också ange de förutsättningar som enligt kommitténs mening bör gälla för att en fristående skola skall få statsbidrag. Det ärinte givet att det för statsbidrag skall räcka att skolan har godkänts för skolpliktens fullgörande. Kommittén behandlar förutsättningarna för stats- bidrag i kapitel 7.

De krav som bör ställas på en fristående skola för att skolplikten skall få fullgöras där måste enligt kommitténs mening utgå från en jämförelse med grundskolan. Annars skulle skolplikten och den mot denna svarande rätten till undervisning kunna urholkas. Att utgångspunkten är en jämförelse med grundskolan innebär emellertid inte att den fristående skolan i fråga om

• Sida 67
•  Original

lärostoff, metodik och uppbyggnad i övrigt behöver eller ens bör vara en ren efterbildning av grundskolan. Det kan i sammanhanget finnas anledning att erinra om vad vissa konventioner innehåller om rätten att välja fristående skola, som uppfyller vad som från det allmännas sida må ha uppställts som minimikrav (se kapitel 4).

En allmän förutsättning för skolpliktens fullgörande i en fristående skola bör enligt kommitténs mening vara att undervisningen där som slutresultat ger väsentligen samma kunskaper och färdigheter som grundskolans.

Vid jämförelsen med grundskolan skall självfallet beaktas att läroplanen1 för denna skola ger en tämligen stor handlingsfrihet. Mål och huvudmoment för de olika ämnena bestäms där efter stadium (låg-, mellan- respektive högstadium) och inte efter årskurs. Vidare knyts kunskapskraven endast i begränsad utsträckning till ett bestämt lärostoff. Det ges ett stort utrymme för val genom lokala beslut delvis med hänsyn till elevernas egna önskemål. Kravet på att den fristående skolans undervisning skall ge väsentligen samma kunskaper och färdigheter som grundskolans bör inte utesluta att vissa ämnen ges en mer och andra en mindre framskjutande plats än de har i grundskolan. Det är emellertid viktigt att förskjutningen inte blir så stor, att eleven i vissa ämnen inte når upp till en med grundskolemått mätt godtagbar standard. Det bör inte heller vara uteslutet med vissa förskjutningar i tiden på så sätt att kunskapsinhämtningen inte är fördelad mellan stadierna på alldeles samma sätt som i grundskolan. En sådan ordning kan vara ett led i en annan pedagogik som förtjänar att prövas.

Det måste också förutsättas att undervisningen åtminstone till övervägan- de delen bedrivs på svenska språket. Visst inslag av undervisning på annat språk, såsom för närvarande förekommer vid t. ex. de estniska skolorna, bör självfallet kunna godtas. I avsnitt 6.3 behandlar SBH—kommittén frågan om särskilda regler för skolor med undervisning helt eller till övervägande delen på annat språk än svenska.

Vad gäller frågan om tillvalsämnen på högstadiet för en elev vid en fristående skola ligger det i sakens natur att en liten sådan skola inte kan tillgodose elevernas önskemål i samma utsträckning som grundskolan, låt vara att de val som blir tillgodosedda kan variera år från år. Begränsningen i detta hänseende, motiverad av de yttre omständigheterna, bör inte betraktas som ett hinder för skolpliktens fullgörande i sådan skola. I sammanhanget bör också beaktas att utbudet kan ha samband med en särskild ideologi eller liknande som skolans verksamhet bygger på.

Ifråga om sättet att undervisa finner kommittén det vara angeläget att de fristående skolorna har vida möjligheter att söka sig fram på egna vägar. Grundskolans undervisning är ju för övrigt inte låst till någon viss metod. Däremot finns det för grundskolan föreskrifter av bl. a. organisatorisk karaktär som påverkar arbetssättet. Kommittén tänker här på t. ex. föreskrifter om klass- och arbetsenhetskonferenser rn. m. Krav på en ordning som svarar mot dessa föreskrifter bör i princip inte ställas på de fristående skolorna.

" Sasotr. anges 1 skollagens mledande paragraf har den genom samhallets lHär och i fortsättning- forsorg bednvna underv1sn1ngen till syfte inte endast att meddela eleverna en avses, om inte annat kunskaper och öva deras färdigheter utan också atti samarbete med hemmen anges, 1980 års läroplan främja elevernas utveckling till harmoniska människor och till dugliga och för grundskolan.

• Sida 68
•  Original

1 Förslaget avser 34 5 skollagen. Kommittén utgår från att endast sådana fristående skolor som uppfyller den all- männa förutsättningen är eller blir fristående skolor enligt 33 5 skol- lagen.

ansvarskännande samhällsmedlemmar. En vidareutveckling av denna grundsyn ges i läroplanen för grundskolan, framför allt i avsnittet om mål och riktlinjer.

Grundskolan skall alltså ge även en annan skolning än kunskaper och färdigheter. Det är närmast fråga om vad man kan kalla social träning, dvs. utveckling till harmoniska människor och till dugliga och ansvarskännande samhällsmedlemmar. För detta kan också hjälp genom elevvårdande insatser behövas. En fristående skola bör ge en skolning som väsentligen svarar mot grundskolans mål även när det gäller elevernas allmänna utveckling. Självfallet skall elevvård förekomma i fristående skola, men dess organisa- tion behöver inte nödvändigtvis vara uppbyggd efter mönster från grund- skolan. SEH—kommittén förutsätter att fristående skola samverkar med sociala och barnavårdande myndigheter och institutioner.

Enligt mål och riktlinjer i grundskolans läroplan skall skolans verksamhet präglas av de grundläggande värderingar om demokrati, tolerans, jämlikhet m. m. på vilka det svenska samhället bygger.

Kommittén anser att det för att skolplikten skall få fullgöras i en fristående skola bör krävas att dennas undervisning väsentligen svarar mot grund- skolans mål även i nu berört avseende. Detta innebär såväl att kunskaps- förmedlingen inte får snedvridas genom en ensidig framställning som att eleverna skall lära sig att respektera — och påverkas till att själva omfatta — de grundläggande värderingarna i det samhälle som de själva är en del av.

Som en följd av dessa överväganden föreslår kommittén att skollagen som första villkor för att en fristående skola skall godkännas för skolpliktens fullgörande skall ange att

skolans undervisning ger väsentligen samma kunskaper och färdigheter som grund- skolans och även i övrigt väsentligen svarar mot grundskolans mål.

Denna allmänna förutsättning bör gälla oavsett om skolan är statsunderstödd eller inte.1 Vissa avsteg bör kunna tillåtas i fall som kommittén återkommer till i avsnitt 6.3.

Den nuvarande formuleringen ”till art, omfattning och allmän inriktning" kan enligt kommitténs mening lätt missförstås. Kommittén anser också att förarbetena inte ger tillräcklig vägledning för en tillämpning av formulering— en på nutida förhållanden (jfr avsnitt 6.1).

Det andra villkoret i 345 första stycket skollagen för godkännande av enskild skola innebär att skolan skall förestås av en person som har erforderlig skicklighet för undervisningen och som är väl lämpad att förestå en skola. Detta villkor bör enligt SEH-kommitténs mening kvarstå oförändrat.

SBH-kommittén vill slutligen tillägga, att något minimikrav i fråga om elevantal inte bör uppställas för godkännande enligt 34 5 skollagen (jfr Ds U 1980:3 Enskild undervisning enligt 35 5 skollagen, s. 26).

• Sida 69
•  Original

6.3. Skolor med undervisning på annat språk än svenska

6.3.1. Nuvarande förhållanden och deras överensstämmelse med gällande regler

Som nämnts i det föregående finns i Sverige för närvarande fem fristående skolor vilka bedriver undervisningen på annat språk än svenska, nämligen en engelskspråkig i Göteborgs kommun, en engelskspråkig i Danderyds kommun samt en engelskspråkig, en franskspråkig och en tyskspråkig i Stockholms kommun (jfr avsnitt 1.3).

Undervisningen vid dessa skolor bedrivs inte efter svensk läroplan utan efter förebilder från England, USA, Frankrike och Västtyskland.

Skolorna med undervisning på engelska, franska eller tyska har bl. a. till uppgift att bereda undervisning åt barn till utländska medborgare, som vistas i Sverige för studier eller uppdrag under kortare tid. I dessa skolor går även barn från svenska familjer, i vilka en förälder haft utlandsuppdrag eller kommer från engelsk-, fransk- eller tyskspråkig miljö.1 Bland eleverna finns dels svenska och utländska barn som är skolpliktiga enligt svensk lag i och med att de är bosatta här i landet, dels bl. a. utländska diplomaters barn som inte omfattas av skolplikten (jfr prop. 1962:136 5. 78 f).

Skollagen innehåller inte några särskilda bestämmelser om skolpliktens fullgörande i skolor av hithörande slag.

De fyra äldsta skolorna som startade sin verksamhet före skollagens tillkomst år 1962 har av de lokala skolstyrelserna meddelats fortsatt godkännande för skolpliktens fullgörande. Den femte som inrättades år 1980 har av den lokala skolstyrelsen godkänts enligt 34 5 skollagen för skolpliktens fullgörande såvitt gäller engelskspråkiga barn.

Ingen av skolorna uppbär bidrag från svenska staten2 (jfr 335 skolla- gen).

Enligt gällande rätt (jfr avsnitt 6.2) krävs att en fristående skolas undervisning väsentligen motsvarar grundskolans för att den fristående skolan skall godkännas för skolpliktens fullgörande.

Denna allmänna förutsättning kan enligt kommitténs mening inte anses uppfylld, om skolan genomgående eller till övervägande delen bedriver undervisningen på ett annat språk än svenska. I sådana fall kan eleverna nämligen inte förutsättas få väsentligen de kunskaper i svenska språket som grundskolan är avsedd att ge.

Såsom nämnts bedrivs undervisningen vid de berörda skolorna inte heller med utgångspunkt i den svenska läroplanen för grundskolan utan efter utländska förebilder, som i fråga om t. ex. lärostoff kan vara väsentligt

1 Det är normalt en nödvändig förutsättning att barnet redan från skolgångens början har tillräckliga kunskaper för att följa undervisningen på det språk som är skolans undervisningsspråk. Tyska skolan i Stockholm utgör i viss mån ett undantag, då man vid denna skola sedan några år tillbaka kan börja skolgång där utan att ha grundläggande kunskaper i tyska. Avsikten är emellertid att barnet efter några års skolgång skall ha nått så långt i inlärandet av tyska språket att all undervisning kan bedrivas på detta språk. 2 Dock har regeringen medgett att ett schabloniserat bidrag får utgå till Stockholms kommun för viss undervisning vid Lycée Francais Saint-Louis (se avsnitt 1.4.1).

• Sida 70
•  Original

annorlunda. Detta är enligt kommitténs mening ytterligare ett skäl till att diskutera om undervisningen kan anses uppfylla den allmänna förutsättning- en för att skolan skall kunna godkännas för skolpliktens fullgörande.

6.3.2. Överväganden och förslag

Skolplikten har — genom läroplanen för grundskolan och den allmänna förutsättningen för godkännande av fristående skolor — fått sitt innehåll med tanke på dem som är bosatta här i landet för en längre tid. Det är ofrånkomligt att detta innehåll kan passa mindre väl för vissa kategorier av skolpliktiga. Det gäller framför allt utländska barn som vistas i Sverige för en kortare tid. Men det kan även gälla svenska barn som befinner sig här för en kortare tid.

Enligt kommitténs mening står det klart att skolor, som bedriver sin undervisning helt eller till övervägande delen på annat språk än svenska och normalt också i väsentliga delar efter en utländsk läroplan, för nämnda elever fyller ett påtagligt behov, som svårligen kan tillgodoses inom grundskolan eller inom fristående skolor i allmänhet. För sådana barn bör skolplikten därför kunna ges ett delvis annat innehåll.

Även sådana skolpliktiga barn — svenska medborgare eller inte —, som kan antas kvarstanna i landet för en längre tid, kan i undantagsfall ha särskilda skäl att åberopa som gör att skolplikten också av dem bör kunna fullgöras i en skola av berört slag. Som särskilt skäl bör inte räcka att barnet genom den ena av eller båda föräldrarna eller på något annat sätt har anknytning till ett land där skolans undervisningsspråk talas. Det bör krävas att barnets särskilda förhållanden gör att barnet har svårt att gå i vanlig skola eller att barnet i varjefall har en påtaglig nytta av atti stället få fullgöra sin skolgång i en skola av det aktuella slaget. En sådan skolgång måste framstå som ett för barnet uppenbarligen bättre alternativ, trots att kunskaperna i svenska språket och om svenska förhållanden får antas bli sämre.

Med hänsyn till dessa omständigheter anser kommittén att regeringen under vissa förutsättningar bör för skolpliktens fullgörande få godkänna en fristående skola, som bedriver hela eller den övervägande delen av sin undervisning på annat språk än svenska. Godkännandet bör endast få avse barn som kan antas inte komma att kvarstanna i landet för en längre tid eller som kan åberopa andra särskilda skäl.

En förutsättning för sådant godkännande bör vara att skolans undervisning som helhet betraktad kan anses vara likvärdig med grundskolans.

I kravet på likvärdighet med grundskolan bör enligt kommitténs uppfatt- ning ligga att skolans undervisning utgår från de allmänna värderingar på vilka det svenska samhället bygger.

I kravet på likvärdighet bör också ligga att kunskaper och färdigheter samt skolning i övrigt visserligen kan avse delvis andra sakområden men att den allmänna nivån inte bör få vara lägre än grundskolans. Sådana skillnader i fråga om lärostoff som är betingade av att eleverna skall ges en grund för fortsatt skolgång utomlands bör i regel kunna godtas. Även frånsett detta bör en sådan omständighet som att eleverna ges goda kunskaper i ett världsspråk som t. ex. engelska kunna tillmätas särskild betydelse vid bedömningen av om undervisningen som helhet betraktad är likvärdig med grundskolans.

• Sida 71
•  Original

Beträffande barn som är svenska medborgare eller som kan antas kvarstanna i landet för en längre tid bör enligt kommitténs mening krävas att de får en viss undervisning i svenska. De bör få träning i att tala, läsa och skriva svenska godtagbart. Annars kan skolans undervisning inte anses för dem vara likvärdig med grundskolans.

SBH-kommittén förutsätter att fristående skola av nu aktuellt slag i sin elevvårdande verksamhet samverkar med sociala och barnavårdande myn- digheter och institutioner.

Som en följd av dessa överväganden föreslår kommittén att i skollagen införs nya bestämmelser av följande lydelse:

En fristående skola, som bedriver hela eller den övervägande delen av sin undervisning på ett annat språk än svenska, får av regeringen godkännas för fullgörande av skolplikten i vad gäller barn som kan antas inte komma att kvarstanna i landet för en längre tid eller som har andra särskilda skäl att få fullgöra sin skolplikt i en sådan skola.

För godkännande krävs att skolans undervisning som helhet betraktad är likvärdig med grundskolans. Därvid gäller att barn, som är svenska medborgare eller som kan antas komma att kvarstanna i landet för en längre tid, skall ges undervisning i svenska.

• Sida 72
•  Original

• Sida 73
•  Original

7. Överväganden och förslag beträffande stöd till fristående skolor

7.1. Inledande synpunkter

Rätten att starta, driva och utnyttja fristående skola konstituerar ingen rätt till stöd från det allmänna. Någon folkrättslig förpliktelse att ge stöd till fristående skola kan inte härledas ur de internationella konventioner som Sverige tillträtt. Det finns inte heller något hinder för staten att ge stöd av större omfattning till vissa skolor och mindre stöd eller inget stöd alls till andra skolor om sakliga grunder finns för en sådan ordning.1 Därför är frågan om statligt stöd till fristående skola huvudsakligen en fråga om vad som är skäligt och inte en fråga om vad som är rätt eller fel.

I SBH-kommitténs direktiv anförs följande:

"Utredningens överväganden i vad avser statsbidrag bör inte leda fram till att de grundläggande principerna i skolväsendets uppbyggnad förändras. Reglerna i ett nytt system får ej vara så utformade att det finns risk för att det vid sidan om det allmänna skolväsendet växer upp ett omfattande system av enskilda skolor”.

SEH-kommitténs förslag skall sålunda vara ganska restriktiva och så avvägda att de inte gynnar framväxandet av ett med grundskolan parallellt skolsystem. Restriktivitet i fråga om det statliga stödet kan ta sig uttryck på flera sätt. En möjlighet är att ge ett generöst statligt stöd till ett fåtal skolor som fyller högt ställda krav. För att begränsa antalet kan också spärregler införas t. ex. att endast ett bestämt antal skolor av samma typ kan få statligt stöd (jfr de finska bestämmelserna om högst tre Steinerskolor med statsbidrag). En annan möjlighet är att ge ett begränsat statligt stöd till samtliga skolor utan åtskillnad. Det enda krav som då kan ställas är att skolan är godkänd för fullgörande av skolplikten. Begränsningen av stödets omfattning skulle därvid kunna utgöra en tillbakahållande faktor.

7.2. Tänkbara villkor för statligt stöd

Som redovisats i avsnitt 1.4.1 har sju fristående skolor för närvarande statligt stöd. Tre av dem får statsbidrag enligt förordningen (1964:137) om statsbidrag till vissa privatskolor. De fyra övriga får statsbidrag enligt särskilda bestämmelser meddelade av regeringen. Enligt SEH-kommitténs

1 Beträffande inte god- tagbara grunder för åt- skillnad jfr t. ex. Unes- co-konventionen och regeringsformens stad- ganden mot diskrimine- ring på grund av etniskt ursprung m.m.

• Sida 74
•  Original

1Jfr internationell skola utomlands och Ds U 1978z6 De enskilda sko- lornas ställning inom utbildningsväsendet, s. 112 Språkskolorna.

uppfattning bör statligt stöd utgå till dessa skolor i nuvarande omfattning även i fortsättningen. Kommittén behandlar dessa skolor i avsnitt 7.7.

Riksdagen beslöt våren 1976 (mot. 1975/76:1423, UbU 1975/76:21, rskr 1975/76:248) att riktlinjerna för den då arbetande utredningen (U 1972:06) om skolan, staten och kommunerna (SSK) skulle vara att statsbidrag skall utgå till vissa enskilda skolor även i framtiden. SSK borde framlägga ett förslag till statsbidragssystem som var tillämpbart på sådana skolor utanför det kommunala skolväsendet som syftar till att förverkliga eller utpröva mer omfattande eller genomgripande kursplanemässiga, metodiska eller andra pedagogiska idéer och tankar eller där man genom en speciell uppläggning av skolans arbete vill för praktiskt skolbruk omsätta utvecklingsfrämjande uppfostrings- eller omvårdnadsidéer. Det borde enligt riksdagsbeslutet även i framtiden vara möjligt att med statsbidrag starta och driva en skola utanför det kommunala skolväsendet.

Detta riksdagsuttalande som återges i SEH-kommitténs direktiv skall vara utgångspunkt för kommitténs utredningsarbete. I direktiven anförs bl. a. att

försöksverksamhet vid enskild skola kan vara ett kriterium för att erhålla statsbidrag. Det kan emellertid finnas skäl att låta även skolor som inte bedriver försöksverksam- het erhålla statsbidrag (jfr Hillelskolan och estniska skolor). Jag vill samtidigt betona att frågan om statsbidrag till enskild skola även i fortsättningen måste bli föremål för prövning från fall till fall.

Med anledning av vad som anförts i direktiven har SBH-kommittén övervägt vilka grundläggande villkor som skall gälla för att statligt stöd skall kunna utgå till fristående skola.

SBH-kommittén delar den uppfattning som anförts i direktiven att skola som bedriver försöksverksamhet eller som bedriver sin undervisning enligt ett speciellt pedagogiskt system bör kunna komma i fråga för ett begränsat statligt stöd. Det bör därvid enligt kommitténs mening inte göras någon åtskillnad mellan skolor som bedriver mer genomgripande kursplanemässiga försök och skolor som genom en speciell uppläggning av skolans arbete syftar till att utveckla och utpröva utvecklingsfrämjande uppfostrings- eller omvårdnadsidéer. Som gemensam grundförutsättning bör gälla att skolans verksamhet bedöms vara av värde för det allmänna skolväsendets utveckling. Prövning om en fristående skola skall anses berättigad till statsbidrag bör göras av skolöverstyrelsen efter yttrande av den lokala skolstyrelsen och vederbörande länsskolnämnd.

Även skolor som bedriver sin undervisning på annat språk än svenska och som av regeringen godkänts för skolpliktens fullgörande bör kunna komma i fråga för ett begränsat statligt stöd. Flera skäl kan anföras härför. Det behov som dessa skolor fyller kan svårligen tillgodoses inom grundskolans ram. Det är av värde att kunna erbjuda barn till utländska medborgare, som kortvarigt vistasi landet för studier eller uppdrag och vilkas barn är skolpliktiga enligt svensk lag, en skolundervisning som motsvarar hemlandets. 1 Det ligger också ett värde i att sådana kortvarigt hemmavarande utlandssvenskar som i vistelselandet haft sina barn i skola med undervisning på annat språk än svenska, kan låta sina barn gå i skola som ger undervisning på samma språk. För barn till föräldrar, av vilka den ena eller båda har anknytning till något

• Sida 75
•  Original

land inom exempelvis engelskt, franskt eller tyskt språkområde, kan det också i vissa fall vara lämpligt att få fullgöra skolplikten i skola av nu aktuellt slag.

Statligt stöd bör dock endast utgå för de enligt svensk lag skolpliktiga barnen vid dessa skolor. De barn vilkas föräldrar är anställda vid ambassader eller konsulat och som inte är skolpliktiga enligt svensk lag bör inte få inräknas i underlaget för statsbidrag. Det bör ankomma på skolöverstyrelsen att pröva om skolor som bedriver sin undervisning på annat språk än svenska skall anses berättigade till statligt stöd. Yttranden bör ha lämnats av den lokala skolstyrelsen och av vederbörande länsskolnämnd. Nämnden bör också beräkna antalet skolpliktiga elever vid skolorna.

Vad gäller skolor med arbetsmiljö med konfessionell prägel vill SEH- kommittén anföra följande.

Den svenska grundskolan är i konfessionellt hänseende neutral och dess undervisning i religionskunskap skall vara saklig och allsidig. Denna undervisning är i princip obligatorisk. Konfessionell undervisning däremot bör normalt anordnas i föräldrarnas eller det egna samfundets regi. I skola med arbetsmiljö med konfessionell prägel eftersträvar man inte bara en religionsundervisning av konfessionell art. Man söker också skapa arbets- former och en arbetsmiljö som är genomsyrade av en bestämd livshållning. Enligt SEH-kommitténs mening är inte det förhållandet att skolan har en arbetsmiljö med konfessionell prägel i sig ett skäl till att statsbidrag skall kunna utgå. Om en sådan skola önskar komma i åtnjutande av statligt stöd, bör den genom sin verksamhet visa att den för praktiskt skolbruk utvecklar uppfostrings- eller omvårdnadsidéer som kan bedömas vara av värde för skolväsendet i dess helhet (jfr riksdagsbeslutet våren 1976 som redovisats inledningsvis). Som självklart krav bör gälla att skolan är öppen även för barn till föräldrar som inte bekänner sig till den religiösa eller filosofiska övertygelse som karakteriserar skolan och att en allsidig undervisning i religionskunskap meddelas.

Prövning om en skola med arbetsmiljö med konfessionell prägel skall anses berättigad till statsbidrag bör göras av skolöverstyrelsen efter yttrande av den lokala skolstyrelsen och vederbörande länsskolnämnd.

7.3. Frågan om ett begränsat statligt stöd till fristående skola med införande tidigast fr. o. rn. läsåret 1982/83 och successivt med början i den lägsta årskursen

I kapitel 3 har redovisats att statens utgifter minskar i vissa avseenden om skolpliktiga barn börjar i fristående skola godkänd enligt 34 5 skollagen. När det gäller basresursbidraget uppgår minskningen enligt SEH-kommitténs beräkningar till hälften av den kostnad som staten skulle ha haft, om dessa elever gått i grundskolan. I reda pengar betyder detta att statens utgifter i vad gäller basresurser minskar med genomsnittligt ca 2 500 kronor per elev på lågstadiet, ca 3 500 kronor per elev på mellanstadiet och ca 4 200 kronor per elev på högstadiet. Vid beräkningen av de genomsnittliga basresursbidragen per elev har hänsyn tagits till det för läsåret 1980/81 gällande genomsnittliga

• Sida 76
•  Original

1 Såsom redovisats i av- snitt 1.4.1 ger staten till Stockholms kommun ett bidrag till undervis— ningen i svenska av skol- pliktiga elever vid en av de berörda skolorna, nämligen Lycée Francais Saint—Louis.

2 Som exempel kan näm- nas att Waldorfskolornas driftunderskott i juli 1980 uppgick till 1,1 milj. kr.

antalet elever per basresurs och stadium och till kostnaderna för tilläggsbi- drag, arbetsgivaravgifter och lönekostnadspålägg.

När det gäller bidraget i form av förstärkningsresurs medför en elevs övergång till fristående skola, att statens utgifter minskar med hela det belopp som skulle ha utgått, om eleven gått i den kommunala grundskolan. Detta belopp uppgår till ca 2600 kronor per elev. Vid beräkningen av beloppet har hänsyn också tagits till kostnaderna för tilläggsbidrag. arbetsgivaravgifter och lönekostnadspålägg.

Förekomst av fristående skola kan också påverka statens kostnader på annat sätt än i fråga om basresurser och förstärkningsresurs. Elever i fristående skola inräknas inte i underlaget för beräkning av den s. k. länsskolnämndsresursen. Denna resurs, som är elevrelaterad. utgår i genomsnitti riket med 0,026 veckotimmar per elev och år (= ca 125 kronor inkl. arbetsgivaravgifter och lönekostnadspålägg).

Förekomst av fristående skola kan också påverka dimensioneringen av Skolledarorganisationen i grundskolan i vissa kommuner. Skolledarorgani- sationens dimensionering beräknas på det poängtal som grundskolan omfattar enligt 1 kap. 75 skolförordningen.

I de fem skolor i Sverige som bedriver sin undervisning på engelska, franska eller tyska är merparten elever skolpliktiga enligt svensk lag. Bland dessa finns ett inte obetydligt antal som, om de gick i grundskolan. skulle behöva särskilt stöd framför allt i svenska för att kunna följa undervisningen. Det ärinte möjligt att exakt beräkna hur många elever det egentligen skulle röra sig om. Det är emellertid uppenbart att statens kostnader i detta hänseende begränsats genom att eleverna gått till nu berörda skolor.1

Statsbidraget per elev i grundskolan uppgår till i genomsnitt 11 000—12 000 kronor innevarande läsår (1980/81). Bidraget per elev i årskurs 1 är givetvis betydligt lägre än bidraget per elev i årskurs 9.

Med stöd av de kostnadsberäkningar som gjorts (jfr avsnitten 3.2 och 7.6 om ett elevbidrag samt en viss besparing för statsverket inom ramen för den summa utgifter staten skulle ha haft, om eleverna gått i grundskolan) finner SEH-kommittén det skäligt att ett begränsat statligt stöd efter särskild prövning ges till fristående skola. Ett sådant statligt stöd bör dock inte utgå generellt utan endast till skola som fyller vissa krav (se avsnitt 7.2). Ett begränsat statligt stöd bör i förekommande fall ges tidigast från läsåret 1982/83 och successivt, dvs. stödet bör införas fr. o. m. årskurs 1 och byggas ut med en årskurs i taget.

Ett på så sätt infört stöd — det gäller barn som ännu inte uppnått skolpliktsåldern — bör inte betraktas som en merkostnad i vanlig bemärkelse utan jämföras med de kostnader staten skulle ha haft, om eleverna gick i grundskolan. SEH-kommittén föreslår således inte statsbidrag för elever som nu befinner sig i enskild skola godkänd enligt 34 5 skollagen — det skulle bli en opåräknad kostnad för statsverket. Kommittén är dock medveten om att många skolor godkända enligt 34 5 skollagen har ekonomiska svårigheter och att det finns risk för avveckling under de närmaste åren, om inte visst stöd till de högre årskurserna ges från det allmänna.2 Med hänsyn till de krav på återhållsamhet med kostnadskrävande förslag som gäller för utredningsar- betet, är det enligt kommitténs mening inte möjligt att föreslå ett begränsat statligt stöd för elever som nu befinner sig i skolor utan statsstöd. Detta

• Sida 77
•  Original

utesluter självfallet inte att regeringen kan se frågan från en annan synpunkt och medge ett begränsat stöd för elever som nu befinner sig i sådan skola.

Utformningen av det fortsatta statsstödet till fristående skolor som i dag erhåller sådant stöd behandlar kommittén i avsnitt 7.7.

Frågan om ram för den totala omfattningen av fristående skolor med statsstöd behandlar SEH-kommittén i följande avsnitt.

7.4. Garantier för att de grundläggande principerna i det allmänna skolväsendets uppbyggnad inte förändras

I direktiven för SEH-kommitténs arbete framhålls bl. a. vikten av att de regler som kommittén kan komma att föreslå för tilldelning av statsbidrag till fristående skolor inte får vara så utformade att ”det finns risk för att det vid sidan om det allmänna skolväsendet växer upp ett omfattande system av enskilda skolor”.

Den enhetlighet som kännetecknar det allmänna skolväsendet i Sverige har flera fördelar, och det är därför angeläget att slå vakt om den. Den ger möjlighet till en likvärdig utbildning för barnen, oavsett bostadsort, och den är ett av medlen att uppnå större jämlikhet och att överbrygga motsättningar mellan olika grupper i samhället. I det pluralistiska samhälle som alltmer växer fram är det väsentligt och värdefullt att barnen genom det enhetliga allmänna skolväsendet erbjuds en gemensam plattform att stå på.

Ett enhetligt skolväsende bör likväl inte utesluta, att det vid sidan om detta ges ett utrymme för skolverksamhet som tillgodoser särskilda behov eller önskemål i pedagogiskt eller annat hänseende. Statligt stöd bör också — såsom tidigare anförts — kunna ifrågakomma för sådan verksamhet. Utifrån dels kommitténs egen uppfattning, dels de krav som direktiven ställer på att de grundläggande principerna för det allmänna skolväsendets uppbyggnad inte får förändras, är emellertid en fri och obegränsad tillväxt för statsunderstödd verksamhet av detta slag inte möjlig.

Med hänsyn härtill föreslår SEH-kommittén att det sätts en gräns för den totala omfattningen av den statsunderstödda enskilda skolverksamheten. Ett begränsat statligt stöd för elever vid- fristående skolor, i vilka skolplikt kan fullgöras, bör enligt kommitténs mening fr. o. m. läsåret 1982/83 kunna utgå till uppemot 0,6—0,7 % av det totala antalet skolpliktiga barn i riket.1 Ett fastställande av den slutliga storleken på elevtalsramen måste föregås av

' Antalet elever i fristående skolor utgör i dag 0,58 % av antalet skolpliktiga ele- ¹ ver i riket. I sin preliminära kalkyl beträffande procentsatsen har SEH—kommittén

utgått från

a) att nu befintliga fristående skolor vid full utbyggnad i och för sig skall kunna inrymmas i ramen. Ingen nu befintlig skola bör på grund av för liten ram ute- slutas från möjligheten att bli föremål för prövning för ett begränsat statligt stöd,

b) att ett antal nya skolor skall kunna tillkomma och inte i förväg på grund av för liten ram vara uteslutna från möjligheten att få statsbidrag.

c) att inte alla skolor i grupp a) och b) blir förklarade berättigade till ett begränsat statligt stöd.

• Sida 78
•  Original

1 Mått för fulltalig klass i b-form på lågstadiet.

politiska beslut av regering och riksdag. Frågan om fastställande av annat procenttal bör kunna prövas, om den föreslagna ramen skulle bli ianspråk- tagen.

SEH-kommitténs förslag innebär, om hela ramen tas i anspråk, en ökning av antalet skolpliktiga elever i statsunderstödda fristående skolor från 0,2 % till 0,6—0,7 % av det totala antalet eleveri skolpliktig ålder. I individer räknat innebär detta att nuvarande antal skolpliktiga elever i statsunderstödda fristående skolor — för närvarande ca 2 000 — kan komma att öka med drygt 4 000. Eftersom det begränsade statliga stödet föreslås bli infört successivt med en årskurs i sänder med början från den lägsta, innebär den föreslagna ramen att ytterligare drygt 400 elever per årskull kan komma att gå i statsunderstödd fristående skola.

Undervisningen som ges i de skolor som skall ifrågakomma för statligt stöd skall vara av god kvalitet. Därvid bör det mindre vara fråga om verksam- hetens yttre utformning och materiella resurser än om dess innehåll och resultat. Då de avvägningar och bedömningar som här avses endast kan göras under pågående verksamhet och kräver en längre tid, föreslår SEH- kommittén att statligt stöd till fristående skola skall kunna utgå först efter det att verksamheten pågått i minst tre år. Med denna karenstid blir det möjligt att tillfredsställande bedöma skolans verksamhet, innan statligt stöd utgår. Det begränsade statsstödet föreslås alltså kunna utgå först för elever som tas in under det fjärde verksamhetsåret. Regeringen bör kunna medge undantag från denna regel, om särskilda skäl föreligger.

Det finns också anledning att överväga vilket antal elever vid fristående skola som skall utgöra minimum för att statligt stöd skall utgå. Enligt SEH-kommitténs mening bör skolan omfatta minst 251 elever när beslut om statsbidrag första gången fattas. Regeringen bör kunna medge undantag från denna regel.

De anförda reglerna, nämligen elevtalsramen, kvalitetskravet, det succes- siva införandet av bidraget samt minimiantalet elever synes SBH-kommittén ge tillräckliga garantier för att de grundläggande principerna i det allmänna skolväsendets uppbyggnad inte skall förändras.

7.5. Modeller för statligt stöd

Enligt SBH-kommitténs direktiv har kommittén bl. a,. att överväga om det är möjligt att för grundskoldelen av fristående skola tillämpa någon eller några av principerna för nu gällande statsbidragsbestämmelser för grundskolan.

I det nuvarande statsbidragssystemet för grundskolan finns ett bidrag, förstärkningsresursen, som är relaterat till eleven. Detta bidrag per elev är schabloniserat. Schablonen är beräknad på genomsnittliga kostnader för vissa aktiviteter som skall täckas genom bidraget. Veckotimpriset och därmed bidragsbeloppet fastställs årligen.

Förstärkningsresursen skulle kunna användas som modell för bidrag till fristående skola. Eftersom bidraget är elevanknutet är det administrativt lätthanterligt. Om denna bidragsform skulle komma till användning, måste det understrykas att modellen endast anger ett mått på bidraget. Använd- ningen av bidraget kan inte såsom i grundskolan förbehållas vissa aktiviteter.

• Sida 79
•  Original

Bidraget får ses som ett allmänt driftbidrag, som mottagaren själv disponerar efter gottfinnande.

Basresursen är den dominerande bidragsformen i grundskolans statsbi- dragssystem. Även denna bidragsform skulle kunna användas när det gäller bidrag till fristående skola. Den är emellertid ett mindre lätthanterligt mått än förstärkningsresursen, då den inte är elevrelaterad utan knuten till påbörjade 25-tal elever (lågstadiet) eller 30-tal elever (mellan- och högsta- dierna) vid viss skolenhet. Denna bolägenhet kan elimineras genom att basresursen (b) delas 1 elevandelar,b ,_5 -delar ellerb 3— -delar. Det är inte svårt att räkna fram hur många kronor varje elevandel uppgår till. Basresursen kan på detta sätt liksom förstärkningsresursen beräknas med visst belopp per elev. Något beslut om antalet basresurser per skolenhet blir inte nödvändigt. Elevantalet vid given tidpunkt (t. ex. den 15 september) avgör bidragets omfattning.

Nämnarna 25 och 30, de 5. k. delningstalen, i bråken 12)—5 och 133—0 är avsevärt högre än det riksgenomsnittliga antalet elever per basresurs och stadium. De är likväl valda, då de är den enklaste anknytningen till grundskolans statsbidragssystem, som i fråga om basresursen bygger på 25-tal resp. 30-tal elever. Det ligger i sakens natur att inte någon kommun kan ha medelvärden som ligger i omedelbar närhet av delningstalen. Det innebär att fristående skola får ett basresursbidrag per elev som är lägre än normalt, nämligen ca 80 % för lågstadiet, ca 73 % för mellanstadiet och ca 89 % för högstadiet (vid två paralleller) av det basresursbidrag som kommunerna riksgenomsnittligen får vid nuvarande basresursmedeltal om 20,07 elever för lågstadiet, 21,80 elever för mellanstadiet och 26,52 elever för högstadiet. Den minskade statliga transfereringen av bidrag till kommun (jfr prop. 1980/81: 100 bil. 12 p. C 12) täcks alltså mer än väl' m i de modeller för ett begränsat statligt stöd till fristående skolor som kommer att redovisas' 1 detta kapitel.

SEH- kommittén presenterar i det följande fem olika modeller A, B, C, D och E för statsbidragsgivning. I modellerna tillämpas principerna för grundskolans statsbidragssystem, i fråga om basresurser dock med belopp per elev. Beräkningen sker genomgående efter det vecckotimpris som gäller för kommuner tillhöriga arvodesgrupp 3. Beträffande bidragsberäkningar årskurs för årskurs enligt en av modellerna hänvisas till bilaga 5.

7. 5. 1 Modell A. I/x- dels basresurs + 90 % av förstärkningsre- sursen + tilläggsbidrag + bidrag till arbetsgivaravgifter

Utredningen om skolan, staten och kommunerna (SSK) har i sitt slutbetän- kande (SOU 1978:65) Skolan. En ändrad ansvarsfördelning presenterat två modeller för statsbidragssystem för grundskolan. Den ena modellen, SSK:s huvudmodell, innebär ett helt nytt bidragssystem. Enligt detta fastställer man med hänsyn till vissa objektiva kriterier (kommunens stödområdestill- hörighet, kommunens utvecklingsgrad och tätortsgrad, antalet elever i . grundskolan etc.) kommunens bidragsgrad i förhållande till ett genomsnitt- ' ligt statsbidrag per elev i riket. Systemet är således elevrelaterat. Den andra ' modellen är en vidareutveckling av det sedan budgetåret 1978/79 gällande statsbidragssystemet för grundskolan. Den innebär att vissa av de bidrag som

• Sida 80
•  Original

nu är separata (bidrag till tjänster som skoldirektör, biträdande skoldirektör, rektor och studierektor samt bidragen till hemspråksundervisning, stödun- dervisning och särskild undervisning) inordnas i första hand i förstärknings- resursen och i andra hand i tilläggsbidraget. De separata bidragen skulle, om de inordnas i förstärkningsresursen, bli elevrelaterade. Med denna modell kommer likväl fortfarande ca 75 % av det statliga bidraget, dvs. bidraget till basresurser, att vara knutna till skolenhetsorganisationen i kommunen och därmed beroende av länsskolnämndens årliga beslut.

Enligt SEH-kommitténs mening skulle det vara möjligt att modifiera det nuvarande statsbidragssystemet för grundskolan på så sätt att bidraget till basresurser — den avgjort största delen av det statliga bidraget till den kommunala grundskolan — görs elevrelaterat. För varje årskurs i grundskolan i varje kommun räknas basresursmedeltalen (genomsnittligt antal elever per basresurs) fram för de senaste fem åren. Den första femårsperioden efter det nya statsbidragssystemets införande omfattar åren 1978/79—1982/83. De genomsnittliga elevtalen per basresurs och årskurs för de fem åren fastställs som kommunens medeltal för basresurstilldelningen för exempelvis den närmaste femårsperioden. För varje elev i grundskolan erhåller kommunen 1/x-dels basresurs, varvid x står för kommunens basresursmedeltal för årskursen i fråga. Elevantalet för viss årskurs multiplicerat med 1/x-del av bidraget för en basresurs för samma årskurs ger kommunens totala basresursbidrag för årskursen. Kommunens basresursmedeltal omprövas inför varje ny femårsperiod eller oftare, om särskilda förhållanden påkallar det.

En fördel med det nu föreslagna systemet är att kommunen får möjlighet till en mer långsiktig planering och inte som nu blir beroende av länsskolnämndens beslut våren före varje läsår vad gäller basresurser. Det lokala inflytandet över statsbidragets användning ökar. Även i administrativt hänseende synes det nu föreslagna modifierade bidragssystemet medföra vinster, framför allt beträffande den administration som avser fastställandet av antalet basresurser vid kommunens skolenheter. I vad gäller rekvisitions- och utbetalningsförfarandet för statsbidraget kan också vissa vinster uppnås.

Det modifierade statsbidragssystem som redovisats i det föregående skulle också kunna tjäna som modell för statsbidragssystem för fristående skola. För varje elev i sådan skola utgår statligt stöd med 1/x-dels basresurs. x står för det basresursmedeltal som gäller för den aktuella årskursen i den kommun, där den fristående skolan är belägen. Därtill utgår 90 % av förstärkningsresursen samt tilläggsbidrag och bidrag till arbetsgivaravgifter- na. Ett sådant system är rättvist och ger fristående skola i statsbidragshän- seende i stort sett samma förutsättningar som grundskolan i den kommun, där skolan är belägen.

Även om det föreslagna systemet i princip är enkelt, torde det emellertid inte vara möjligt att tillämpa det utan en föregående mer fördjupad analys. För en sådan analys saknar SEH-kommittén resurser. Kommittén vill likväl presentera denna modell som en framtida statsbidragsmodell för såväl fristående skola som grundskola.

• Sida 81
•  Original

7.5.2. Modell B: I/Z5-dels resp. l/30-dels basresurs + 90 % av förstärkningsresursen + tilläggsbidrag + bidrag till arbetsgivaravgifter

Det elevrelaterade statliga stödet enligt Modell B består av dels 1/25-dels basresurs per elev på lågstadiet och 1/30-dels basresurs per elev på mellan- och högstadierna, dels 90 % av en förstärkningsresurs om 0,5625 veckotim- mar per elev (för läsåret 1980/81). Tilläggsbidrag, för närvarande 13,4 %, beräknas på summan av beloppen för basresurs och förstärkningsresurs. På summan av beloppen för basresurs, förstärkningsresurs och tilläggsbidrag beräknas bidraget till kostnader för arbetsgivaravgifter (avgifter för sjukför- säkring, folkpensionering och ATP) med för närvarande 28,9 %. Procent- satsen 28,9 % motsvarar den som idag tillämpas för statsbidraget till de estniska skolorna, Hillelskolan och Kristofferskolan. Det sammanlagda beloppet för basresurs, förstärkningsresurs, tilläggsbidrag och bidrag till arbetsgivaravgifter utgör det statliga stödet per elev.

Per elev och år ger Modell B för lågstadiet 3 142 kronor, för mellanstadiet 4 021 kronor och för högstadiet 5 906 kronor i basresursbidrag (exkl. bidrag till arbetsgivaravgifter). 90 % av förstärkningsresursen ger 1 807 kronor per elev och år (exkl. bidrag till arbetsgivaravgifter).

En variant av Modell B är en modell utan förstärkningsresurs, dvs. bidrag per elev och är motsvarande 1/25-dels resp. 1/30-dels basresurs + tilläggsbi- drag + bidrag till arbetsgivaravgifter.

7.5.3. Modell C: 90 % av 1/25-dels resp. 1/30-dels basresurs + 90 % av förstärkningsresursen + tilläggsbidrag + bidrag till arbetsgivaravgifter

I Modell C utgår basresursbidraget med 90 % av 1/25-dels resp. 1/30-dels basresurs. Förstärkningsresursen utgår liksom i modellerna A och B med 90 % av denna. Per elev och år ger Modell C genomsnittligt för lågstadiet 2 828 kronor, för mellanstadiet 3 619 kronor och för högstadietS 316 kronori basresursbidrag (exkl. bidrag till arbetsgivaravgifter). 90 % av förstärknings- resursen ger 1 807 kronor per elev och år (exkl. arbetsgivaravgifter).

En variant av Modell C är en modell utan förstärkningsresurs, dvs. bidrag per elev och år med 90 % av 1/25—dels resp. 1/30-dels basresurs + tilläggsbidrag + bidrag till arbetsgivaravgifter.

7.5.4 Modell D: 90 % av l/25—dels resp. I/30-dels basresurs + 90 % av förstärkningsresursen, varav hälften går till fristående skola och hälften till den kommun i vilken skolan är belägen + tilläggsbidrag + bidrag till arbetsgivaravgifter

Denna modell skiljer sig från övriga bl. a. därigenom att förstärkningsresur- sen utgår med 45 % till fristående skola och med 45 % till kommun i vilken skolan är belägen. Skälet till denna uppdelning av förstärkningsresursen är att den del som tilldelas kommunen skall kunna tillföras antingen den kommunala grundskolan eller den fristående skolan eller delas mellan dessa alltefter de behov som föreligger. Härigenom ges möjlighet att pröva från fall

• Sida 82
•  Original

till fall hur resursen bäst kan användas. Kommunens beslut i denna fråga bör lämpligen föregås av samråd med den fristående skolan.

Basresursbidraget per elev och år enligt denna modell ger för lågstadiet 2 828 kronor, för mellanstadiet 3 619 kronor och för högstadiet 5 316 kronor (exkl. bidrag till arbetsgivaravgifter). 90 % av förstärkningsresursen fördelas med 903 kronor till kommunen och 903 kronor till den fristående skolan (bidrag till arbetsgivaravgifter inte inräknat).

7.5.5. Modell E: 98 % av förstärkningsresursen + tilläggsbidrag + bidrag till arbetsgivaravgifter

Modell E innebär att bidrag utgår endast i form av förstärkningsresurs inkl. tilläggsbidrag och bidrag till arbetsgivaravgifter. Kostnaderna enligt denna modell svarar mot de minskade utgifter som staten får i vad avser förstärkningsresursen, när elever går i fristående skola och inte i den kommunala grundskolan. Per elev och år uppgår bidraget till 1 967 kronor (exkl. bidrag till arbetsgivaravgifter).

Ytterligare modeller kan självfallet konstrueras genom andra kombinatio- ner av modellerna och varianterna av dessa samt av procentsatserna.

7.6. Förslag till utformning av ett begränsat statligt stöd till vissa fristående skolor

Det statliga stödet till fristående skola bör enligt SEH-kommittén i nuläget utformas i enlighet med den variant av Modell C som redovisats i avsnitt 7.5.3. Enligt denna modell utgår endast bidrag per elev och år med 90 % av 1/25-dels resp. 1/30-dels basresurs, tilläggsbidrag och bidrag till arbetsgivar- avgifter med för närvarande 28,9 %. Därmed kommer elevbidraget samt en viss besparing att rymmas inom ramen för den summa utgifter staten skulle ha haft om eleverna gått i grundskolan och inte börjat i årskurs 1 i fristående skola (jfr avsnitt 3.2).1

Kommittén vill stryka under följande. Det ligger i sakens natur att inte någon kommun kan ha basresursmedeltal som ligger i omedelbar närhet av delningstalen 25 och 30. Det innebär att fristående skola — om bidrag med 100 % av en basresursandel skulle utgå — får ett basresursbidrag per elev som är lägre än normalt, nämligen ca 80 % för lågstadiet, ca 73 % för mellanstadiet och ca 89 % för högstadiet av det basresursbidrag per elev som

1 Alternativt har kommittén övervägt stöd i enlighet med Modell D som redovisats i avsnitt 7.5.4. Det skulle innebära att den skola som förklarats berättigad till statligt stöd per elev erhåller 90 % av 1/25-dels resp. 1/30-dels basresurs samt att 90 % av förstärkningsresursen per elev utgår. Denna förstärkningsresurs delas i princip lika mellan fristående skola (45 %) och den kommun i vilken skolan är belägen (45 %). Med denna modell är det inte möjligt att rymma såväl ett elevbidrag som en viss besparing för statsverket inom ramen för den summa utgifter som staten skulle haft, om eleverna gått i grundskolan. Kommittén har därför avstått från att nu förorda denna modell. Modellen bör emellertid kunna övervägas i ett senare sammanhang.

• Sida 83
•  Original

kommunerna riksgenomsnittligen får vid nuvarande basresursmedeltal. Eftersom SEH-kommittén per elev föreslår bidrag med 90 % av en basresursandel, skall vid jämförelse med bidraget till grundskolan nyssnämn- da procenttal 80, 73 och 89 minskas med en tiondel, vilket innebär 72 %, 66 % och 80 % av nuvarande basresursbidrag per elev i grundskolan. Det bör noteras att denna bidragsmodell inte inrymmer förstärkningsresurs (som är ca en fjärdedel av nuvarande statsbidragskostnad per elev) samt bidrag till kostnader för skolledare och viss stödundervisning m. 111.

Det föreslagna systemet med basresursandelar för statligt stöd till fristående skola är lätt att hantera i administrativt hänseende. Genom att systemet är elevrelaterat kan mycket statsbidragsarbete undvikas. Den slutliga regleringen av statsbidraget kan göras nästan omedelbart efter redovisningsårets slut.

Som föreslagits i avsnitt 7.2 bör det ankomma på skolöverstyrelsen att pröva vilka skolor som skall anses berättigade till ett begränsat statsstöd.

I bilaga 3 finns under punkt 1 förslag till förordning om statsbidrag till fristående skolor för skolpliktiga elever.

SBH-kommittén vill också föreslå att de elever som går i sådan fristående skola som förklarats berättigad till statligt stöd inräknas i underlaget för beräkningen av den s. k. länsskolnämndsresursen under anslaget Särskilda åtgärder på skolområdet.1 Därigenom ges en viss möjlighet att eliminera kommunalekonomiskt negativa effekter som förekomsten av fristående skola kan ha medfört. Omvänt bör statsbidragsberättigad fristående skola, som har elever med behov av särskilda insatser, kunna ifrågakomma för bidrag ur länsskolnämndsresursen. Bedömningen av denna fråga bör — efter anökan om huvudmannen — ingå i länsskolnämndens årliga arbete med fördelning av resursen.

7.7. Förslag till tekniska förändringar beträffande bidragsgivningen till de fristående skolor som i dag är statsunderstödda

7.7.1. Utgångspunkter

Såsom redovisats i avsnitt 1.4.1 finns det för närvarande sju fristående skolor som erhåller statsbidrag.

Tre av skolorna — Franska skolan i Stockholm, Göteborgs högre samskola och Lundsbergs skola i Storfors — får nu statsbidrag enligt förordningen (1964:137) om statsbidrag till vissa privatskolor. Dessa tre skolor har såväl grundskola som gymnasieskola. De fyra övriga skolorna — de estniska skolorna i Stockholm och Göteborg, Hillelskolan i Stockholm och Kristof-

1 Riksdagen har våren 1981 beslutat att länsskolnämndsdelen av förstärkningsresursen skall upphöra i sin nuvarande form. I ett nytt anslag på riksstaten, kallat Särskilda åtgärder på skolområdet, sammanförs medel motsvarande denna s. k. länsskol- nämndsresurs och vissa andra medel. Medel från det nya anslaget avses bli fördelade av länsskolnämnderna till kommuner med särskilda behov efter vissa allmänt angivna regler (prop. 1980/81:100, bil. 12 punkterna C 10 och C 12, UbU 1980/81:22 och 30, rskr 1980/81:283).

• Sida 84
•  Original

ferskolan i Stockholm — får bidrag enligt särskilda bestämmelser meddelade av regeringen. Av dessa fyra skolor har endast Kristofferskolan elever också på gymnasial nivå.

De nuvarande bidragssystemen för dessa sju skolor är i princip uppbyggda efter de system som gällde för grundskolan före läsåret 1978/79 resp. alltjämt gäller för gymnasieskolan. En kortfattad redovisning har lämnats i aVSnitt 1.4.1.

Den administrativa hanteringen av bidragsgivningen åvilar skolöverstyrel- sen. Hanteringen är ganska komplicerad.

Enligt SEH-kommitténs mening bör de sju skolorna även i fortsättningen få statsbidrag för sin grundskola. Reglerna för bidrag bör emellertid ändras. så att de närmare ansluter till det system som kommittén har föreslagit i avsnitt 7.6. Kommittén anser att de sju skolorna i princip skall få statsbidrag i oförändrad omfattning. Den modell som används i förslaget till förordning om statsbidrag till fristående skolor för skolpliktiga elever ger inte skolorna samma bidrag som nuvarande regler. Därföi krävs delvis andra konstruk- tioner.

Kommittén föreslår att bidragsgivningen för tiden fr. o. m. den 1 juli 1982 konstrueras med utgångspunkt i modell C i avsnitt 7.5.3. Modell C innebär per elev 90 % av 1/25-dels resp. 1/30-dels basresurs + 90 % av en förstärkningsresurs + tilläggsbidrag + bidrag till arbetsgivaravgifter med för närvarande 28,9 %. När det gäller veckotimpriset för basresurser bör skolorna inplaceras i arvodesgrupp 3.

Vissa av de berörda skolorna har få elever. För att de likväl genom modell C skall kunna få statsbidrag i oförändrad omfattning föreslår kommittén att tilläggsbidragsdelen i modellen används som regulator. Särskilda procent- satser för tilläggsbidraget bör kunna fastställas för olika skolor enligt vad kommittén redovisar i det följande.

Kommittén anser att bidragsadministrationen övergångsvis under tre är bör ligga kvar hos skolöverstyrelsen. Därefter bör, sedan arbetsrutinerna fastlagts, denna uppgift läggas på respektive länsskolnämnd.

I det följande behandlar kommittén först de tre skolor som får statsbidrag enligt förordningen (1964:137) om statsbidrag till vissa privatskolor (se avsnitt 7.7.2). Därefter behandlar kommittén de fyra skolor som får statsbidrag enligt särskilda bestämmelser (se avsnitt 7.7.3).

7.7.2 Skolor som för närvarande får bidrag enligt förordningen (1964:137) om statsbidrag till vissa privatskolor Verksamheten vid sådana skolor som får bidrag enligt förordningen (1964:137) om statsbidrag till vissa privatskolor regleras i privatskolförord- ningen (1967z270). Vad gäller arbetets anordning i grundskolan hänvisar privatskolförord- ningen huvudsakligen till skolförordningen (1971:235) i dess lydelse vid utgången av juni 1978. Vidare skall skolorna enligt förordningen normalt tillämpa 1969 års läroplan för grundskolan (Lgr 69). Statsbidragssystemet för skolorna anknyter till dessa i mångt och mycket föråldrade bestämmelser.

Det fr. o. m. läsåret 1978/79 införda statsbidragssystemet för grundskolan medförde ett ökat lokalt inflytande över statsbidragets användning. Statsbi-

• Sida 85
•  Original

drag som tidigare var specialdestinerade inordnades i bidraget till förstärk- ningsresursen och i tilläggsbidraget. Detaljregleringen av bidragsanvänd- ningen upphörde.

För att 1980 års läroplan för grundskolan (Lgr 80) fr. o. m. läsåret 1982/83 skall kunna tillämpas även vid de skolor som omfattas av privatskolförord- ningen är det enligt SEH-kommitténs mening nödvändigt att skolorna lösgörs från de snart föråldrade bestämmelserna och att deras inflytande över resursernas användning ökas. Detta bör naturligen ske genom ett nytt statsbidragssystem som knyter an till grundskolans.

Vid de tre berörda skolorna skulle det därför komma att finnas två statsbidragssystem, nämligen dels det nuvarande som används för gymna- sieskolan, dels det nya som används för grundskolan. Detta kan synas vara opraktiskt, men de eventuella olägenheterna väger lätt jämförda med de vinster vad gäller rekvisition och granskning som det nya systemet medför för grundskoldelen. Dubbla bidragssystem vid en och samma skolenhet tilläm- pas alltjämt vid ett antal gymnasieskolor kombinerade med grundskola i det allmänna skolväsendet. Några påfallande olägenheter av det dubbla systemet har inte framkommit.

Kommittén har i avsnitt 7.7.1 angett utgångspunkterna för ett nytt statsbidragssystem för grundskoldelen vid de aktuella skolorna. Såsom kommittén då framhöll bör skolorna i princip få bidrag i oförändrad omfattning.

Kommittén föreslår att 1964 års statsbidragsförordning ändras på det sättet, att en grundskolresurs utformad enligt den i avsnitt 7.7.1 nämnda modellen införs (jfr avsnitt 7.5.3). Därvid bör beträffande tilläggsbidragsde- len föreskrivas att sådant bidrag utgår efter den procentsats som fastställs för varje skola. Procentsatsen bör fastställas med hänsyn till vad som krävs för att varje skola, om den har ungefär samma antal elever som tidigare, skall kunna få bidrag i oförändrad omfattning. Skolöverstyrelsen bör kunna få regeringens uppdrag att göra erforderliga beräkningar av procentsatsen för tilläggsbidraget.

Enligt kommitténs beräkningar torde det för Franska skolan och Göteborgs högre samskola kunna tillämpas ungefär samma procentsats för tilläggsbidraget som tillämpas för grundskolan och fristående skolor i allmänhet. För Lundsbergs skola är situationen annorlunda. För att den skolan skall kunna få bidrag i oförändrad omfattning, behövs en högre procentsats för tilläggsbidraget. Detta beror på det jämförelsevis låga antalet elever vid skolan och på dennas karaktär av internatskola.

Enligt 1964 års förordning utgår statsbidrag till kostnader för särskild undervisning (bl. a. för undervisning av sjuka barn). Detta statsbidrag bör självfallet utgå även framdeles. Vid beräkningen av bidraget bör i princip 28—30 55 förordningen (1978:345) om statsbidrag till driftkostnader för grundskolan tillämpas.

I bilaga 3 redovisas under punkt 5 förslag till förordning om ändring i förordningen (1964: 137) om statsbidrag till vissa privatskolor. Förordningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1982.

SEH-kommittén föreslår slutligen att kostnaden för basresurser, förstärk- ningsresurs och tilläggsbidrag till grundskoldelen av de tre skolorna belastar anslaget Bidrag till driften av grundskolor m. m. fr. o. m. budgetåret

• Sida 86
•  Original

1983/84. Av tidsskäl torde det inte vara möjligt att genomföra denna ändring fr. o. m. budgetåret 1982/83.

7.7.3. Skolor som i dag får statsbidrag enligt särskilda bestämmelser

Verksamheten vid de fyra fristående skolor som i dag får statsbidrag enligt särskilda bestämmelser meddelade av regeringen — de två estniska skolorna, Hillelskolan och Kristofferskolan — är inte reglerad i samma omfattning som verksamheten vid de skolor som omfattas av privatskolförordningen. Som villkor för statsbidrag gäller för de estniska skolorna bl. a. att de skall följa av skolöverstyrelsen fastställd läroplan. För Hilleskolan och Kristofferskolan gäller att de skall följa av skolöverstyrelsen fastställda timplaner samt de föreskrifter i övrigt som skolöverstyrelsen meddelar.

En övergång till ett bidragssystem enligt de riktlinjer som har angetts i avsnitt 7.7. 1 innebär en väsentlig förenkling i administrativt hänseende. Den innebär samtidigt bättre möjligheter för de berörda skolorna att planera sin verksamhet.

Kristofferskolan

Enligt föreskrifter i regleringsbrev för innevarande budgetår skall Kristof- ferskolan vid fastställande av bidragsunderlag beräknas omfatta högst 600 elever fördelade på 21 klasser, varav högst tre i årskurserna 10—12.

För en verksamhet av denna storlek bör Kristofferskolan enligt kommit- téns mening få statsbidrag enligt den i avsnitt 7.7.1 nämnda modellen (jfr avsnitt 7.5.3). Därvid bör procentsatsen för tilläggsbidrag fastställas med hänsyn till vad som krävs för att bidrag skall kunna utgå i oförändrad omfattning.

För årskurserna 10—12, som egentligen svarar mot det gymnasiala stadiet, föreslås att statsbidraget beräknas på samma sätt som för årskurs 9 vid skolan.

I bilaga 3 redovisas under punkt 2 förslag till förordning om statsbidrag till Kristofferskolan i Stockholm.

H illelskolan

Hillelskolan omfattar för närvarande sju klasser av låg- och mellansta- dierna.

För det antal elever som motsvarar en organisation av denna storlek bör Hillelskolan få statsbidrag enligt samma modell som Kristofferskolan. Storleken av procentsatsen för tilläggsbidraget påverkas av att det totala bidraget liksom nu bör inrymma resurs för en skolledartjänst.

I bilaga 3 redovisas under punkt 3 förslag till förordning om statsbidrag till Hillelskolan i Stockholm.

• Sida 87
•  Original

De estniska skolorna

Den estniska skolan i Stockholm omfattar för närvarande sex klasser på låg- och mellanstadierna, medan den estniska skolan i Göteborg omfattar endast tre klasser på samma stadier. Antalet elever är enligt uppgift 98 vid skolan i Stockholm och 35 vid skolan i Göteborg.

Kommittén anser att vardera skolan för ungefär nuvarande antal elever bör få statsbidrag konstruerat på samma sätt som statsbidragen till Kristofferskolan och Hillelskolan. Därvid bör beträffande tilläggsbidragsde- len föreskrivas att sådant bidrag utgår efter den procentsats som fastställs för varje skola. Vad gäller skolan i Stockholm bör procentsatsen bestämmas med hänsyn till vad som krävs för att skolan skall kunna få bidrag i oförändrad omfattning. Beträffande skolan i Göteborg bör enligt kommitténs mening övervägas att fastställa procentsatsen på grundval av en ev. minskad organisation.

I bilaga 3 redovisas under punkt 4 förslag till förordning om statsbidrag till de estniska skolorna i Stockholm och Göteborg.

Det bör tilläggas att det statsbidrag som i dag utgår för de s. k. kompletteringsskolorna1 inte berörs av övergången till det nu föreslagna bidragssystemet. Det bidraget bör utgå även fortsättningsvis i oförändrad omfattning och på samma grunder som hittills.

7.8. Kommunalt stöd till fristående skola

I avsnitt 1.4.2 har SEH-kommittén redovisat formerna för det nu förekom- mande kommunala stödet till fristående skolor. Omfattningen av det kommunala stödet varierar från kommun till kommun. Det finns kommuner som inte ger något stöd till fristående skola, under det att andra ger ett ganska omfattande stöd. Det förekommer också att bidragen till fristående skolor i samma kommun har olika omfattning. Bidraget kan också vara olika utformat för skilda stadier i en och samma skola. Vad gäller lokaler, upplåter en del kommuner övertaliga skollokaler kostnadsfritt, under det att andra tar ut en marknadsmässig eller symbolisk hyra. Om elev går i fristående skolai annan kommun än hemortskommunen, ger vissa kommuner bidrag som svarar mot en reducerad interkommunal ersättning, andra åter ger inte något bidrag. Några kommuner betalar denna reducerade ersättning i de fall då kommunen inte kan erbjuda motsvarande undervisning (t. ex. för skolgång i skola med annat undervisningsspråk än svenska) eller om särskilda skäl föreligger för skolgång i fristående skola i annan kommun. .. . . , . skolor avses den under- Det forekommer att elev 1 fr1staende skola får utnyttja kommuns visning i estniska språket skolskjutsorganisation, förutsatt att detta inte medför extra kostnader för m, m, som meddelas kommunen. Resebidrag betalas av en de] kommuner för elever som går i Skolpliktiga elever av fristående skola i annan kommun. ?Stniskt "”Prung på ett De flesta kommuner ger bidrag till läroböcker Skolmåltider och skolhäl- tiotal orter ] landet. ” Verksamheten omfattar sovård. Det sker antingen genom kontantbidrag — det är den vanliga formen ca 3 700 undervisnings- för bidrag till läroböcker — eller på så sätt att elev i fristående skola får inta timmar per läsår.

1 Med kompletterings-

• Sida 88
•  Original

sina måltider och besöka hälsovården i närmast belägna kommunala skola.

Praxis i de berörda kommunerna är sålunda olika. Förklaringen härtill är den stora frihet som en kommun har att själv bestämma i vilken utsträckning den vill ge stöd till fristående skola. Det föreligger ingen skyldighet att ge bidrag, men det finns normalt inte heller något hinder för att ge stöd (se avsnitt 1.4.2).

Enligt SBH-kommitténs mening är det inte en tillfredsställande lösning att genom lagstiftning reglera frågan om kommunalt stöd till fristående skola. Kommunens rätt att själv bestämma över sina angelägenheter bör inte onödigtvis begränsas.

Kommittén har i sina överväganden om statligt stöd till fristående skola inte tagit hänsyn till frågan om kommunalt stöd utgår till fristående skola eller inte. Lika litet bör kommun enligt kommitténs mening vid sina ställningstaganden till frågan om kommunalt stöd till fristående skola ta hänsyn till om statligt stöd utgår eller inte.

7.9. Elevavgifter vid fristående skola

Det finns anledning att först något beröra elevavgifter och deras effekt i rekryteringshänseende. Om man undantar internatskolorna, är de statsun- derstödda fristående skolornas elevavgifter inte så höga att de ohjälpligt hindrar flertalet föräldrar att låta sina barn gå i dem. Det är för många en prioriteringsfråga. Nedsättning av eller befrielse från elevavgift förekom- mer.

Vid vissa av de inte statsunderstödda fristående skolorna är avgifterna så höga att en i socialt hänseende allsidig rekrytering inte är möjlig att uppnå. Det bör emellertid framhållas, att Waldorfskolorna och skolorna med arbetsmiljö med konfessionell prägel genomgående synes ha en socialt allsidig rekrytering. Detta beror på att dessa skolor dels har förhållandevis låga elevavgifter, dels — såsom påpekats i avsnitt 1.4.3 — söker tillämpa principen att ingen av ekonomiska skäl skall vara förhindrad att låta sina barn gå i dessa skolor. Skolverksamheten vid de två sistnämnda slagen av skolor bygger emellertid på ett starkt föräldra- och lärarengagemang. Föräldrarnas bidrag är exempelvis inte endast pekuniärt.

Det finns anledning att behandla frågan om elevavgifternas storlek vid skola som enligt SBH-kommitténs förslagi avsnitt 7.2 ovan kan komma att få statligt stöd. Även frågan om nedsättning av eller befrielse från elevavgift bör beaktas i detta sammanhang.

Det är enligt kommitténs mening rimligt att som villkor för statligt stöd till skola med enskild huvudman kräva att elevavgiften är skälig.

Som tidigare nämnts är elevavgifterna vid fristående skolor olika höga beroende på skolornas olika förutsättningar att finansiera verksamheten. Då det emellertid inte gärna kan komma i fråga att bestämma en högsta tillåten elevavgift för varje skola för sig, föreslår SBH-kommittén att skolöverstyr- elsen i samband med prövningen om fristående skola skall förklaras berättigad till statsbidrag får bedöma om elevavgiften är skälig.

Den nu föreslagna prövningen av elevavgiftens storlek bör kunna bidra till

• Sida 89
•  Original

att en i socialt hänseende allsidig rekrytering till fristående skola uppnås.

Enligt SBH-kommitténs mening är det emellertid angeläget att ytterligare öka möjligheten till en socialt allsidig rekrytering. Ett medel är att som statsbidragsvillkor föreskriva att möjlighet till nedsättning av eller befrielse från elevavgift skall finnas.

Föräldrarnas inkomst- och förmögenhetsförhållanden bör vara avgörande för om nedsättning av eller befrielse från elevavgift skall ifrågakomma. De inkomstgränser som gäller för inkomstprövat tillägg till studiebidraget enligt studiestödslagen (1973:349) och studiestödsförordningen (1973:418) bör därvid kunna tjäna som vägledning. Befrielse från elevavgift bör medges barn till föräldrar vilkas ekonomiska underlag inte överstiger det belopp som årligen fastställs för att maximalt inkomstprövat tillägg skall kunna erhållas. Överstiger föräldrarnas ekonomiska underlag den gräns som gäller för befrielse bör nedsättning av elevavgiften kunna medges. Vid beräkningen av nedsättningens storlek bör centrala studiestödsnämndens tabeller för beräk- ning av inkomstprövat tillägg vara vägledande.

• Sida 90
•  Original

• Sida 91
•  Original

8.1. Allmänt om regelsystemet för fristående skolor

Skollagen gör åtskillnad mellan statsunderstödda och icke statsunderstödda enskilda skolor (33 5 resp. 34 5).

De statsunderstödda enskilda skolorna kan i sin tur indelas i två grupper till följd av att regeringen har meddelat olika bestämmelser för resp. grupp.

Till den ena gruppen hör enskilda skolor vilkas huvudmän av regeringen har förklarats berättigade till statsbidrag enligt förordningen (1964:137) om statsbidrag till vissa privatskolor. Dessa skolor omfattas av privatskolförord- ningen (1967:270) och är därmed underkastade en tämligen ingående reglering. Tjänsterna som rektor, studierektor och lärare är statligt reglerade, dvs. avlöningsförmånerna fastställs under medverkan av regering- en eller myndighet som regeringen bestämmer, liksom fallet är för motsvarande tjänster vid den kommunala grundskolan.

Den andra gruppen består av statsunderstödda skolor som inte har statligt reglerade tjänster. De är inte heller underkastade några ingående bestäm- melser i övrigt.

Enligt nuvarande bestämmelser i skollagen krävs inte ett särskilt godkännande för skolpliktens fullgörande för skolor som uppbär statsbidrag. De anses godkända i och med beslutet om statsbidrag.1 För närvarande är det alltid regeringen som — med stöd av riksdagsbeslut — fattar beslut om vilka skolor som skall få statsbidrag. Som framgår av kapitel 7 innebär SBH-kommitténs förslag att skolöverstyrelsen skall kunna förklara vissa fristående skolor, som godkänts för skolpliktens fullgörande enligt 34 5 eller 34 a 5 skollagen, berättigade till statsbidrag, om vissa villkor är uppfyllda. Det föreslagna systemet bör inte utesluta att regeringen liksom hittills skall kunna förklara en skola berättigad till statsbidrag och därmed godkänna den för skolpliktens fullgörande.

8.2. Beslut om godkännande av fristående skola enligt 34 5 skollagen

Beslut om godkännande av skola enligt 34 5 skollagen fattas av skolstyrelsen i den kommun där skolan är belägen (105 skollagen). Frågan om beslut om godkännande skulle fattas av skolstyrelsen eller av

1 Enligt 33 5 skollagen får skolplikten fullgöras i enskild statsunderstödd skola enligt bestämmel- ser som meddelas av regeringen eller myndig- het som regeringen ut- ser.

• Sida 92
•  Original

länsskolnämnden behandlades vid skollagens tillkomst år 1962.

1957 års skolberedning hade i sitt betänkande (SOU 1961:30) Grundsko- lan föreslagit att skolstyrelsen skulle vara beslutsinstans.

Vid remissbehandlingen av skolberedningens betänkande tog några remissinstanser upp frågan på vilken nivå beslutet om godkännande skulle ligga. Dessa remissinstanser ansåg att det borde ankomma på länsskolnämn- den att fatta beslutet bl. a. med den motiveringen att det var angeläget att trygga en viss enhetlighet vid bedömningen.

Föredragande statsråd framhöll (prop. 19622136 s. 61) att han biträdde skolberedningens förslag främst därför att det lokala organet lättast och enklast kunde skaffa sig kunskap om underlaget för bedömningen. De önskemål som framkommit vid remissbehandlingen av skolberedningens betänkande torde i huvudsak bli tillgodosedda genom att besvär kunde anföras mot skolstyrelsens beslut.

Riksdagen hade inget att erinra mot vad föredraganden anfört (SäU 196212, rskr 1962z334).

SEH-kommittén vill till frågan om vilken myndighet som skall pröva godkännande av fristående skola enligt 345 skollagen anföra följande.

Det är angeläget att prövning av skola enligt 34 5 skollagen sker på ett så enhetligt sätt som möjligt för hela landet. En sådan enhetlig prövning skulle måhända lättast kunna uppnås, om beslutet om godkännande fattades av central myndighet. Eventuell uppkomst av fristående skola av nytt slag kan också tala för att prövningen av godkännande skall ske centralt.

För ett bibehållande av nuvarande ordning kan emellertid följande framhållas.

Sedan år 1962, då skollagen tillkom, har kommunindelningen förändrats och större enheter bildats. Kommunens resurser vad gäller skolverksamhe- ten har i alla hänseenden ökats. Utvecklingen har också gått mot att kommunerna i större utsträckning än tidigare får fatta beslut beträffande skolverksamheten.

Skolstyrelsen har ett övergripande ansvar för att skolpliktiga elever fullgör sin skolplikt i grundskolan eller på annat sätt. Skolstyrelsen har också de bästa förutsättningarna för att skaffa sig information och kunskap om underlaget för den bedömning som måste föregå ett beslut om godkännande av skola enligt 345 skollagen.

SEH-kommittén har vid en sammanvägning av de olika synpunkter som redovisats i det föregående kommit till den uppfattningen att det för närvarande inte finns några avgörande skäl för en ändring av den nuvarande ordningen. Beslut om godkännande av fristående skola enligt 34 5 skollagen bör alltjämt fattas av skolstyrelsen. Kommittén förutsätter att länsskolnämn- derna och skolöverstyrelsen följer utvecklingen på detta område.

8.3. Tillsyn

Skolöverstyrelsen och länsskolnämnden bör ha tillsyn över undervisningen av alla skolpliktiga elever i fristående skolor. Härutöver bör skolstyrelsen i den kommun där fristående skola ligger ha tillsyn över skolan (jfr 50 a 5 i förslaget till lag om ändring i skollagen).

• Sida 93
•  Original

Om en skolpliktig elev börjar eller slutar vid fristående skola, bör huvudmannen för skolan ha skyldighet att snarast lämna uppgift om detta till skolstyrelsen i den kommun där eleven är kyrkobokförd (jfr 50 b 5 i förslaget till lag om ändring i skollagen).

i

8.4. Bestämmelser som rör statsbidrag till fristående skolor i allmänhet

SEH-kommittén har i kapitel 7 behandlat grunderna för det statsbidragssys- tem som enligt kommitténs mening bör kunna tillämpas på fristående skolor som inte uppbär statsbidrag enligt förordningen (1964:137) om statsbidrag till vissa privatskolor eller enligt särskilda bestämmelser meddelade av regeringen (estniska skolorna, Hillelskolan och Kristofferskolan). Beslut att förklara annan fristående skola berättigad till statligt stöd inom den av regeringen fastställda elevtalsramen bör såsom redan framgått enligt SBH-kommitténs mening fattas av skolöverstyrelsen. Över ansökan från fristående skola om statligt stöd bör skolstyrelsen i den kommun där skolan ligger och vederbörande länsskolnämnd avge yttrande. Skolöverstyrelsen bör vid sitt beslut om statsbidrag också fastställa det högsta antal elever som vid full utbyggnad av skolan får utgöra underlag för bidraget. Om en fristående skola önskar utöka sin organisation skall framställning därom göras till skolöverstyrelsen. Det är av praktiska skäl nödvändigt att en central instans fattar förstagångsbeslutet. Därigenom kan en likartad bedömning uppnås och dessutom krävs inte någon särskild samordning för att se till att den fastställda elevtalsramen inte överskrids. De årliga statsbidragsbesluten inom för varje skola fastställd ram kan lämpligen fattas av länsskolnämnden i samband med dess övriga beslut om resurstilldelning. Eftersom det föreslagna stödet ges i elevrelaterad form blir beslutet på våren före läsårets början preliminärt. Det slutliga beslutet kan fattas först sedan det definitiva antalet elever per den 15 september meddelats nämnderna. Detta bör ske senast den 1 oktober varje år. Vad gäller rekvisition och utbetalning av statsbidrag bör i princip kunna tillämpas de regler som gäller för statsbidraget för grundskolan. Som allmänna förutsättningar för att skolöverstyrelsen skall kunna besluta om statligt stöd till fristående skola bör gälla bl. a. att skolan skall ha minst 25 elever och att verksamheten skall ha pågått i minst tre år innan statsbidrag utgår att skolans undervisning skall vara av god kvalitet att elevavgifterna är skäliga att möjlighet till nedsättning av eller befrielse från elevavgift finns för barn till mindre bemedlade föräldrar samt att plan för skolans avsedda organisation företes.

I sina yttranden över ansökan från fristående skola om statligt stöd bör skolstyrelsen och länsskolnämnden också avge ett omdöme om skolans undervisning. Omdömet bör mera ta sikte på skolans samlade verksamhet och dennas inriktning på att uppnå läroplanens mål än utgöra en detaljerad

• Sida 94
•  Original

jämförelse med grundskolan.

Elevavgifterna har behandlats i avsnitt 7.9. Som ytterligare villkor för statsbidrag bör gälla följande. Skolans verksamhet bör ledas av en styrelse, som utses av huvudmannen. Normalt är huvudmannen en sådan juridisk person som har egen styrelse. Denna bör då kunna vara styrelse även för skolan, om den uppfyller vissa krav i fråga om ledamotsantal m. m. Styrelsen bör ha minst fem ledamöter. SBH-kommittén har inte funnit skäl att föreslå att någon eller några ledamöter i styrelsen skall utses av staten eller kommunen.

För undervisningen bör finnas tim- och kursplaner som fastställs av skolans styrelse och som länsskolnämnden bör få del av.

Statligt reglerade tjänster bör inte finnas vid nu berörda skolor. Såsom tidigare nämnts finns i bilaga 3 under punkt 1 förslag till förordning om statsbidrag till fristående skolor för skolpliktiga elever.

• Sida 95
•  Original

9. Överväganden och förslag beträffande åtgärder inom eller i samverkan med grundskolan

9.1 Fristående skola och det pedagogiska utvecklingsarbetet m. 111.

Det har i kapitel 4 antytts, hur svårt det kan vara att sprida och nyttiggöra erfarenheter och resultat från de olika slag av försöksverksamhet och utvecklingsarbete som bedrivs inom ramen för det statligt stödda forsknings- och utvecklingsarbetet. Skolforskningskommittén har i sitt betänkande (SOU 1980:2) Skolforskning och skolutveckling belyst problemen och lagt fram förslag till lösningar. I propositionen (1980/81:97) om Skolforskning och personalutveckling har regeringen lagt fram sina förslag till riksdagen bl. a. om det framtida pedagogiska utvecklingsarbetet.

Det har också redovisats, att det föreligger samma svårigheter att direkt nyttiggöra de erfarenheter som vunnits genom skolverksamhet i enskild regi (jfr avsnitt 4.5 och vad som där sägs om Kristofferskolan i Stockholm).

I ett inte obetydligt antal fristående skolor bedrivs en verksamhet som i olika hänseenden skulle kunna vara av intresse för den allmänna skolan att ta del av. Detta gäller t. ex. skolor som arbetar efter Steiners eller Montessoris pedagogiska idéer. Andra skolor som t. ex. de estniska med sin speciella inriktning torde också kunna förtjäna särskild uppmärksamhet.

Inom ramen för det pedagogiska utvecklingsarbetet pågår projektverk- samhet. Det synes inte föreligga några hinder för att statliga medel används till projekt som fristående skola självständigt eller i samverkan med andra skolor bedriver. Enligt vad SEH-kommittén inhämtat från skolöverstyrelsen förekommer för närvarande inte några sådana statligt stödda projekt. Ett centralt initierat projekt som består i en utvärdering av verksamheten vid t. ex. de estniska skolorna skulle kunna bidra till en ökad insikt i minoriteternas skolproblematik och ge uppslag och idéer till lösningar av dessa spörsmål. Det skulle enligt SEH-kommitténs mening vara av värde om kontakter etablerades mellan skolmyndigheter och fristående skola även i andra frågor än de rent ekonomiska, vilka hittilldags har dominerat.

En samverkan på det lokala planet mellan lärare i grundskolan och lärare i fristående skola bör enligt SEH-kommitténs mening också eftersträvas. Ett utbyte av erfarenheter skulle kunna vara till ömsesidigt gagn för det dagliga arbetet i skolan. Detta slag av lokalt utvecklingsarbete förekommer i dag endast i begränsad omfattning. Samverkan kan utformas på olika sätt allt efter de lokala förutsättningarna. Studiebesök eller gemensamma studieda- gar är tänkbara former. Den fortbildningsverksamhet som statlig myndighet

• Sida 96
•  Original

anordnar bör stå öppen även för lärare som tjänstgör vid fristående skola. Detta bör i första hand gälla för lärare vid de statsunderstödda skolorna.

SEH-kommittén föreslår att det statliga utvecklingsarbetet på skolans område skall kunna omfatta även fristående skola,

att den statliga fortbildningsverksamheten skall kunna omfatta också personal vid fristående skola.

SEH-kommittén rekommenderar att samverkan av olika slag etableras på lokal nivå mellan den kommunala grundskolan och fristående skola i syfte att främja skolverksamheten.

9.2. Frågan om särskild skolverksamhet inom grundskolans ram

9.2.1. Bakgrund

Enligt direktiven bör SEH-kommittén överväga möjligheterna att genom olika åtgärder inom det allmänna skolväsendet tillgodose de krav som ligger bakom önskemålen om ökat utrymme för enskilda skolor.

Eugéne Ekvall har i sin kartläggnings- och diskussionspromemoria (Ds U 1978:6) De enskilda skolornas ställning inom utbildningsväsendet fört fram tanken på avtal om ”enskild skola inom grundskolans ram” (s. 106. 109 f. och 126 f.). Enligt Ekvall torde regeringen, lämpligen efter riksdagens hörande, med stöd av bemyndigande i skollagen kunna meddela bestämmelser om försöksverksamhet med enskild skola inom det kommunala skolväsendets ram.

Regeringen har genom beslut den 24 januari 1980 till SEH-kommittén för beaktande överlämnat en skrivelse av den 24 oktober 1979 från skolstyrelsen i Örebro kommun. I skrivelsen redovisar skolstyrelsen överläggningar som skolstyrelsen har haft med Föreningen för Waldorfpedagogik i Örebro angående inrättande av s. k. waldorfklasser inom grundskolans ram. I redovisningen ingår ett förslag till avtal som föreningen i samband med överläggningarna lämnade till skolstyrelsen.

Utifrån dessa förutsättningar diskuteras i det följande idén att bedriva särskild skolverksamhet inom grundskolans ram.

En redovisning av överläggningarna mellan skolstyrelsen i Örebro kommun och Föreningen för Waldorfpedagogik i Örebro är av intresse som utgångspunkt för diskussionen.

Vad föreningen tänkt sig i sammanhanget framgår av det förslag till avtal som föreningen lämnade till skolstyrelsen. Avtalsförslaget innebär bl. a. följande.

Kommunen och föreningen enas om att driva en tioårig försöksverksamhet med waldorfpedagogisk undervisning genom att i grundskolan starta waldorfklasser. En gemensam förutsättning för försöket är att waldorfpeda- gogiken får fungera utifrån sina egna förutsättningar och villkor och att varken skolstyrelsen eller föreningen är betjänt av att pedagogiken uttunnas.

Waldorfklasserna styrs genom ett waldorfkollegium som består enbart av lärare som tjänstgör i dessa klasser.

• Sida 97
•  Original

Hela Örebro kommun skall vara upptagningsområde för waldorfklasser- na. Intagning avgörs av waldorfkollegiet. Om kö uppstår, får kvotering tillämpas i syfte att få en allsidig social sammansättning av en klass.

En ny waldorfklass av årskurs 1 startar varje år under förutsättning att lärare och elever finns. En klass skall hållas samman under samtliga årskurser. Klassläraren följer en klass t. o. m. årskurs 7 eller 8.

Waldorfklasserna förläggs till samma skolenhet. Samma tim- och kursplaner används som gäller för Kristofferskolan. Waldorfkollegiet fastställer vilka läromedel som skall användas. Även i övrigt gäller att waldorfkollegiet självständigt avgör frågor om waldorfpedagogikens metod och tillämpning.

Waldorfkollegiet avgör om en elev skall flyttas till högre årskurs. Waldorfkollegiet utfärdar läsårsbrev och avgångsbetyg med karakterise- rande omdömen. Avgångsbetyg från årskurs 9 översätts av skolan till sifferbetyg, om detta begärs av t. ex. intagningsnämnd.

Länsskolnämnden eller skolstyrelsen anställer lärare för waldorfklasserna i enlighet med waldorfkollegiets val.

Lärarna skall vara utbildade waldorfpedagoger och kan sakna formell grundskollärarkompetens. Lärarnas kompetens bedöms av en grupp sakkun- niga från Rudolf Steiner-seminariets waldorfpedagogiska lärarutbildning och Svenska waldorfskolors konferens.

Skolförordningens bestämmelser gäller inte i fråga om arbetsvillkoren för lärarna i waldorfklasserna. Alla sådana frågor avgörs av waldorfkollegiet. Härigenom bestämmer lärarna själva sin tjänstgöringsskyldighet, omfatt- ningen av undervisningen i klass eller i särskild grupp samt tid för konferenser m. m.

Lärarna erhåller de bruttolöner som skulle ha utgått för motsvarande tjänstgöring i grundskolans reguljära verksamhet.

För 5. k. social lönesättning eller lön efter behov skall lärarna ha rätt att i den mån de önskar lägga ihop sina lönebelopp och omfördela medlen i enlighet med principer som beslutats av waldorfkollegiet.

Skolstyrelsen i Örebro har redovisat sina synpunkter på förslaget till avtal. Meningsskiljaktigheterna mellan föreningen och skolstyrelsen har enligt den senare i första hand gällt de bestämmelser i avtalsförslaget som reglerar lärares tjänstgörings- och avlöningsförhållanden. Skolstyrelsen anser sig i dessa avseenden bunden av gällande förordningar och kollektivavtal.

9.2.2. Några allmänna reflexioner rörande ”enskild skola inom grundskolans ram”

Det redovisade avtalsförslaget innebär en konstruktion som i stort svarar mot det av Ekvall använda uttrycket ”enskild skola inom grundskolans ram”. Den första fråga som inställer sig är naturligen vilka önskemål och resonemang som i allmänhet — det aktuella fallet lämnas därhän — kan tänkas ligga bakom idén med särskild skolverksamhet i den angivna meningen. En del förespråkare ser kanske systemet som ett medel att få till stånd nära kontakter mellan grundskolan och den ”enskilda skolan” för att dessa skall kunna tillgodogöra sig varandras erfarenheter. För dem som anser att staten och kommunen skall ha samma ekonomiska ansvar för en enskild skola som

• Sida 98
•  Original

för grundskolan kan systemet med en enskild skola inom grundskolans ram kanske framstå som ett sätt att motivera att den enskilda skolan skall ges samma ekonomiska stöd. En del av dessa förespråkare kanske också ser systemet som ett i administrativt hänseende enkelt sätt att tillföra den enskilda skolan samma ekonomiska stöd som grundskolan.

Till bilden hör kanske även att den som uppfattar inrättandet av en enskild skola som en generell kritik mot grundskolan kan ha en annan inställning till det hela, om verksamheten ges formen av särskild skolverksamhet inom grundskolan.

Avtalsförslaget ger anledning till följande allmänna reflexioner rörande idén med enskild skola inom grundskolans ram.

Det är naturligt att en skolförening i fråga om såväl pedagogik som organisation vill driva skolverksamhet på sina egna villkor. Så länge det rör sig om skolföreningens egen verksamhet, som bedrivs såsom fristående skola med föreningen som huvudman, är en sådan utgångspunkt helt i sin ordning. Men om verksamheten görs till en del av grundskolan, som kommunen har ansvaret för och som helt bekostas med statliga och kommunala medel, är det inte rimligt ens om saken ses i första hand från föreningens horisont att tänka sig att föreningen skall ha samma inflytande som om verksamheten hade varit föreningens skola.

Än mindre rimligt med en sådan ordning är det om saken ses ur kommunens — och statens — synvinkel. Grundskolan är baserad på offentligrättslig reglering. Genom skollagen har kommunerna ålagts skyldig- het att driva grundskola under ledning av en skolstyrelse för vilken gäller bl. a. regler som ansluter till kommunallagens system för kommunala nämnder. En kommun kan därför inte utan särskilt stöd i lag — och något sådant finns inte för fall av åsyftat slag1 — genom avtal i praktiken överlämna en del av grundskolan att drivas av annan. Så länge kommunen måste ha ansvaret för en verksamhet, kan kommunen inte avhända sig de befogen- heter som ansvaret förutsätter.

Det är i och för sig möjligt att genom ny lagstiftning och åtföljande föreskrifter i förordning skapa utrymme för en anordning som rent faktiskt innebär enskild skola inom grundskolans ram. Men det krävs en mer omfattande och komplicerad specialreglering än idéns förespråkare torde ha föreställt sig.

1 Jfr särskild undervisning enligt 24 5 tredje stycket skollagen för barn som på grund av handikapp, långvarig sjukdom eller sjukdom som tvingar till upprepad kortare frånvaro inte kan delta i vanligt skolarbete. Enligt 485 andra stycket förordnar regeringen om rätt för kommun att genom annan anordna undervisning som avses i 245 tredje stycket. Sådana föreskrifter finns i 5 kap. 455 skolförordningen. Där föreskrivs att huvudman för sjukvårdsanstalt, barnhem eller liknande anstalt gentemot den kommun där anstalten ligger får äta sig att svara för särskild undervisning av grundskolelever vid anstalten. Är landstingskommun eller annars annan än kommun huvudman, fordras medgivande av länsskolnämnden. Jfr även 25 a 5 skollagen. Där föreskrivs att grundskolan omfattar skolhälsovård. Vidare föreskrivs bl. a. att kommun får besluta att uppgifter som enligt paragrafen ankommer på kommunen i stället skall fullgöras av landstingskommun, om denna har åtagit sig att fullgöra uppgifterna.

• Sida 99
•  Original

Vad gäller särskilda frågor i problemkomplexet kan nämnas lärartjänster- na. Lärarna i grundskolan har statligt reglerad anställning, varmed avses att avlöningsförmånerna fastställs under medverkan av regeringen eller myn- dighet som regeringen bestämmer. Kollektivavtal om bl. a. löneförmåner för lärarna träffas på arbetsgivarsidan av staten genom statens arbetsgivarverk. Av bl. a. det förhållandet att anställningarna är statligt reglerade följer att de är underkastade en ganska omfattande författningsreglering. Vill man för s. k. särskild skolverksamhet inom grundskolan tillgodose önskemål av den art som det tidigare redovisade avtalsförslaget ger uttryck åt, lär man såväl när det gäller författningsreglering som när det gäller kollektivavtal få låta dessa lärare bilda en kategori för sig.

Det kan diskuteras om det verkligen finns skäl att genom en komplicerad specialreglering möjliggöra "enskild skola inom grundskolans ram”. Samar- bete med och ekonomiskt stöd till en fristående skola kan ju åstadkommas utan att man i någon mening behöver inordna skolan i grundskolan. Pedagogiska metoder och idéer, som har prövats i en fristående skola och som är av intresse även för den allmänna skolan, kan likaledes bekantgöras och tillföras läroplanens kommentarmaterial utan att man därför måste använda sig av den berörda konstruktionen.

SEH-kommittén finner på anförda grunder inte anledning att lägga fram något förslag om särskild skolverksamhet inom grundskolans ram.

• Sida 100
•  Original

• Sida 101
•  Original

. 1

Socialdepartementet

Hälso- och sjukvård införSO-talet. 1. Hälsorisker. [1] 2. Ohälsa och värdutnyttiande. [2] 3. Hälso- och sjukvård i internationellt perspektiv. [31 4. Utgångspunkter och riktlinjer för det fortsatta arbetet. [41 Lag om vård av missbrukare i vissa fall. [7] Minskat tobaksbruk. [18] Sjukersättningsfrågor. [22] Socialförsäkringens datorer. [24] Bra daghem för små barn. [25] Omsorgskommittén. 1. Omsorger om vissa handikappade. [26] 2. Omsorger om vissa handikappade. Sammanfattning, lagför— slag, specialmotiveringar. [27] Fluor i kariesförebyggande syfte. [32]

Kommunikationsdepartementet Inrikesflyget under 1980—talet. [12]

Utbildningsdepartementet

Enhetligt huvudmannaskap för högskolan. [9] Närradio. [13] Film och TV i barnens värld. [16] Översyn av radiolagen. [19] Tekniska hjälpmedel för handikappade. [23] Utredningen om forskningens och forskarutbildningens situa— tion. 1. Forskningens framtid. [29] 2. Forskarutbildningens meritvärde. [30] Fristående skolor för skolpliktiga elever. [34]

Jordbruksdepartementet Turism och friluftsliv. Det centrala myndighetsansvaret. [28]

Handelsdepartementet Internationellt patentsamarbete III. [21]

Arbetsmarknadsdepartementet

Ny arbetstidslag. [5] Industrins datorisering. [17]

Industridepartementet

Data- och elektronikkommittén. 1. Datateknik i verkstadsindu- strin. [10] 2. Datateknik i processindustrin. [11] Effekter av investeringar utomlands. [33]

Kommundepartementet

Översyn av lagen om församlingsstyrelse. [6] Reformerat kyrkomöte, kyrklig lagstiftning m.m. [14] Omprövning av samvetsklausulen. [20]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.

• Sida 162
•  Original

• Sida 163
•  Original

• Sida 164
•  Original

. -- ISBN 91'38'0 019-1 leefFOl'lag ISSN 0375-2560x