SOU 1981:73

Landskapsinformation under 1980-talet

Landskapsintorma 'on under 1980 talet

SME;

! Jag my ra I larv.)?

Prox—

PHULm-Q/a/IÄXÄ

w (- » $"

('019

National Library of Sweden

Landskapsinlormation

under 1980 talet

SMU]

magmym av

& Statens offentliga utredningar

ww 1981173

& Bostadsdepartementet

Landskapsinformation under 1980-talet

Betänkande av landskapsinformationsutredningen

Omslaget är utfört av Jan Bohman efter idé av Stig Oveland Flygfotografiet på omslaget godkänt ur sekretessynpunkt för spridning LMV 1981-09-16 Jernström Offsettryck AB

ISBN 91-38-06447-2 ISSN 0375-250X

Gotab, Stockholm 1981

Till statsrådet och chefen för bostadsdepartementet

Den 23 november 1978 bemyndigade regeringen chefen för bo— stadsdepartementet att tillsätta en särskild utredare för att närmare överväga vilka uppgifter lantmäteriet bör ha som producent, samordnare och distributör av landskapsin— formation. Syftet skulle vara att åstadkomma en effektiv organisation och rationella arbetsformer för insamling och behandling av landskapsinformation-

Den 11 december 1978 tillkallades jag av departementsche— fen för att utföra detta uppdrag. Att som experter biträda mig i arbetet förordnades samma dag tekniske direktören Rune Olsson samt, den 30 januari 1979, stadsingenjören Göran Lif, avdelningsdirektören Nils Mellander (t.o.m. den 14 oktober 1979), stadsingenjören Gösta Pellbäck, kansli— rådet Bengt Söderström och regionplanedirektören Bo Wijkmark. Som sekreterare förordnades samma dag avdel— ningsdirektören Lars Hammar och departementssekreteraren Lars Johansson. Den 1 januari 1980 förordnades byrådirek— tören Ingrid Jansson att vara sekreterare efter Lars

Johansson. Som sekreterare har även Lif fungerat.

Utredningen har kallats "Landskapsinformatiohsutredning— en", (LINFO). Jag får härmed överlämna dess betänkande "Landskapsinformation under 1980—talet". Inledningsvis vill jag redovisa några övergripande synpunkter på LINFO:s arbete.

En särskild svårighet har varit att begreppet landskaps— information täcker ett mycket stort område. Detta har in— neburit problem bl.a. när det gällt att avgränsa utred— ningsuppdraget. I första hand behandlas här sådan småska— lig landskapsinformation som är av kontinuerligt intresse för många olika kategorier användare. Bedömningar och för— slag hänför sig i huvudsak till de statliga insatserna för försörjningen med landskapsinformation. Enligt direk— tiven har därvid lantmäteriets roll särskilt uppmärksam—

mats.

Värdet av en god landskapsinformation är svårt att mäta i pengar. Allmän enighet torde dock råda om att en väl fun— gerande försörjning med landskapsinformation är av stor betydelse för väsentliga delar av vårt samhällsliv. Ett exempel på detta är skogsnäringens stora behov av högklas— siga data om skogsbestånd m.m. Ett annat är landskapsin— formationens betydelse för möjligheterna att utnyttja al— ternativa energikällor. Enligt direktiven får mina förslag inte innebära några anspråk på ökade anslag. Man måste emellertid vara medveten om att ökade insatser på en sek— tor bör kunna leda till kostnadsbesparingar på en annan. Inom ramen för totalt oförändrade statliga anslag bör så— ledes resurser kunna föras över från en myndighet till en annan. De finansiella problemen bör i första hand kunna

lösas genom ökad avgiftsfinansiering.

Förändringar av sådan grundläggande landskapsinformation som här behandlas innebär ofta resurskrävande investe— ringar som tar mycket lång tid att genomföra. Ett riks—

täckande kartverk kan exempelvis ta 30—40 år att produ—

cera. Ställningstaganden måste därför grundas på succes— siva bedömningar av utvecklingen för långa tidsperioder framåt och på bredast möjliga användarbas. LINFO:s be— dömningar gäller i första hand inriktningen under 1980— talet med utblickar mot sekelskiftet. Förslagen är på många punkter av principiell karaktär och kräver ett fortsatt, bredare arbete innan konkreta förändringar kan vidtas. Sedan statsmakterna efter sedvanlig remissbehand— ling tagit ställning till dessa principförslag förutsätts de bli föremål för försöksverksamhet och, i förekommande

fall, förhandlingar mellan berörda intressenter.

Bl.a. de snäva samhällsekonomiska ramarna har medfört att förslagen måst bli en kompromiss mellan olika önskemål. Som exempel på detta vill jag särskilt nämna förslagen 1 kap. 11 avseende "den allmänna landskapsinformationen". De olika basprodukter som där skisseras utgör en avväg— ning mellan olika krav — på aktualitet, skalstorlek, de— taljrikedom etc.

Under de dryga två år som LINFO arbetat har det paral— lellt skett ett omfattande utrednings— och utvecklings— arbete hos bl.a. olika statliga och kommunala organ. Som exempel må nämnas lantmäteriets insatser för att förbätt— ra flygbildsförsörjningen. Former har också utvecklats

för en framtida samverkan mellan lantmäteriet och den statliga rymdorganisationen. Förutsättningarna för LINFO:s arbete har därmed delvis förändrats under utredningsarbe—

tets gång.

Av betydelse för vårt slutbetänkande är också att stats— makterna under tiden för vårt arbete tillsatt några yt; terligare utredningar som direkt berör LINFO:s utred— ningsområde. I första hand gäller detta utredningen

(Bo 1980:02) om det lokala lantmäteriet och utredningen (E 1980:02) om den statliga statistiken.

S()lJ l981:73 Under utredningsarbetet har i huvudsak enighet kunnat upp— nås med de deltagande experterna om de bedömningar och förslag som framförs här. Jag finner det därför naturligt att skriva detta betänkande i vi—form.

Ett särskilt yttrande har lämnats av experten Rune Olsson.

Uppdraget är härmed slutfört.

Stockholm i oktober 1981

SVEN JOHANSSON

Rune Olsson /Lars Hammar Gösta Pellbäck Ingrid Jansson Bengt Söderström Göran Lif

Bo Wijkmark

INNEHÅLL

Avdelning I Sammanfattning och inledning

Avdelning II Nuläge och utvecklingstendenser

3 3.1 3.2

3.3

SAMMANFATTNING................................ Uppdraget och arbetets bedrivande............. Försörjning med landskapsinformation i Sverige Behov av landskapsinformation under 1980—talet Aktuell teknik................................ Försörjning med landskapsinformation i några andra 1änder................................ Utgångspunkter för överväganden och förslag... Satellitbaserad fjärranalys................... Flygbildsförsörjning.......................... Informationssökning........................... Riktlinjer för samhällets försörjning med grundläggande landskapsinformation.......... Riktlinjer för ansvars— och uppgiftsfördelning Konsekvenser för lantmäteriets uppgifter och organisation................................ Finansiering..................................

UPPDRAGET OCH ARBETETS BEDRIVANDE............. Uppdraget..................................... Arbetets uppläggning.......................... Begreppet landskapsinformation och därav föranledda avgränsningar....................

FÖRSÖRJNING MED LANDSKAPSINFORMATION I SVERIGE Inledning..................................... Gällande regler och bestämmelser.............. 3.2.1 Ansvar för grundläggande mätning och kartläggning......................... 3.2.2 Kartinnehåll........................... 3.2.3 Rätten att utnyttja bild— och kartmaterial......................... 3.2.4 Kart— och bildsekretess................ Huvuddragen av produktion och utnyttjande av landskapsinformation........................ 3.3.1 Fördelning av ansvar och uppgifter..... 3.3.1.l Staten........................ 3.3.l.2 Kommunerna.................... 3.3.1.3 Enskilda företag och organisationer.............. Produktion av landskapsinformation..... Användning av landskapsinformation..... Forsknings— och utvecklingsverksamhet..

. .

www . www . blu—lN

13 13 13 15 16

17 17 19 20 22

23 25

27

31 31

35

b&b ww . . . . NH Ut-LN

4.3

UIU'IU'I .- Nt—l

UIU'I . åta)

5.5

Vissa samverkans— och kontaktorgan. . . . . . . . . . . . 69 Kostnader för landskapsinformation. . . . . . . . . . 71

BEHOV AV LANDSKAPS INFORMATION UNDER 1980—ta1et ?? Inledning..................................... (7 Behov av landskapsinformation för vissa sam—

4 2 l Fysisk planering....................... 78 4 2 2 Naturresursplanering................... 82 4 2 3 Kulturminnesvård....................... 84 4.2.4 Areella näringar....................... 85 4 2 5 Försvar................................ 86 4 2 6 Samfärdsel............................. 87 4.2.7 Rekreation och turism.................. 88 Önskemål beträffande vissa grundläggande produkter................................... 89 4.3.1 Bildprodukter.......................... 89 4.3.1.1 Satellitregistreringar........ 89 4.3.1.2 Flygbilder.................... 89 4.3.1.3 Ortofoto och höjddata......... 91 4.3.2 Kartprodukter.......................... 92

4.3.2.1 Allmänna kartor............... 92 4.3.2.2 Andra officiella kartor....... 95 4.3.2.3 Kommunala kartor m.m.......... 99 4.3.2.4 Fritidskartor................. 99 4.3.3 Registerprodukter m.m.................. 101 4.3.3.l Fastighetsregistrering........ 101 4.3.3.2 Byggnadsregister.............. 103 4.3.3.3 Inventeringar, sammanställ—

ningar, statistik........... 101;

4.3.4 Vissa nya produkter....................105 4.3.4.1 Vegetationskarta..............105 4.3.4.2 Geomorfologisk karta.......... 106 Sammanfattning................................107

AKTUELL TEKNIK................................109 Inledning.....................................109 Fjärranalys...................................110 5.2.1 Inledning..............................110 5.2.2 Satellitbaserad datainsamling....... . .. 110 5. 2.3 Flygbase-rad datainsamling. . . . . . . . . . . . . . 111 Höjddata och ortofoto.........................112 Datorstödd behandling av landskapsinformation. 112 5. 4. 1 Allmänna utvecklingstendenser. . . . . . . . . . 112 5.4.2 Digital kartteknik.....................113 5.4.3 Insamling och lagring av data.......... 114 5.4.4 Överföring av data.....................115

5.4.5 Bearbetning och presentation........... 117 Aktuella tillämpningar under 1980—talet....... 119 5.5.1 Digitala kartsystem....................119 5.5.2 Fjärranalys............................121 5.5.3 Sammanfattning.........................123

OCD . . NH

6.3

6.4

Avdelning III Överväganden och förslag

NINJNI .. Nt—l

NIX! . bb)

oooooooooo

. wat—i

coon . GNU!

NORDND .. NH

9.3

FÖRSÖRJNING MED LANDSKAPSINFORMATION I NÅGRA ANDRA LÄNDER................................ Inledning..................................... Institutionella förhållanden.................. 6.2.1 6.2.2 Finland................................ 6.2.3 Storbritannien......................... Produktion och tillgänglighet till allmänt kartmaterial................................ Utvecklingstendenser.......................... 6.4.1 6.4.2 Utnyttjande av ADB.....................

Norge..................................

Informations— och samordningsbehov.....

UTGÄNGSPUNKTER................................ Problembilden................................. Vissa allmänna förutsättningar och principer

för samverkan i landskapsinformationsför— sörjningen.................................. 7.2.1 Användarnas roll....................... 7.2.2 Utnyttjande av ADB..................... 7.2.3 Ekonomiska utgångspunkter.............. Vissa avgränsningsfrågor...................... Skiss till framtida systemstruktur för land—

skapsinformationsförsörjning i samverkan....

SATELLITBASERAD FJÄRRANALYS................... Inledning..................................... Organisation.................................. Registrering och bearbetning av Landsatdata... DRF:s plan för den fortsatta fjärranalysverk— samheten.................................... Lantmäteriets utnyttjande av satellitdata..... Overväganden och förslag...................... 8.6.1 Ansvarsfördelning...................... 8.6.2 Arkivfrågor............................

FLYGBILDSFORSORJNING.......................... Inledning..................................... Nuvarande ordning............................. 9.2.1 9.2.2 Regler för flygfotografering och deras

9 9 9

2 2 2

3 4 5

Bakgrund...............................

tillämpning.......................... Säkerhet och sekretess................. LMV:s flygfotografering................

Flygfotografering utförd av andra organ än LMV...............................

Overväganden och förslag beträffande flyg— fotografering...............................

NDXDNDNDXD wwwww

1 2 3 4 5

Motiv att se över nuvarande system..... Alternativa systemutformningar......... Principiella överväganden.............. Förslag................................ Vissa genomförandefrågor...............

125

125 125 126 128 130

131 13h 13h 139

1111 141

11.5 1145 11.6 1147 1h8

151

155 155 156 159

162 165

166 166 167

169 169 170 170

171 173 176

181

182 182 181» 187 192 193

9.4

10 10.1 10.2

10.3

10.4

11.3

11.4

11.5

12 12.1 12.2

12.3

Ovriga åtgärder för att stimulera bild— användningen................................

INFORMATIONSSOKNING........................... Bakgrund...................................... Statskontorets förstudie avseende ett in— formationssökningssystem för landskaps— information................................. Vissa andra aktiviteter för att söka landskapsinformation........................ Overväganden och förslag......................

RIKTLINJER FOR SAMHÄLLETS FÖRSÖRJNING MED GRUNDLÄGGANDE LANDSKAPSINFORMATION.......... Avgränsning................................... Problembeskrivning............................ 11.2.1 Det allmänna kartmaterialet........... 11.2.2 Registerkartan........................ 11.2.3 Kostnader och kostnadsutveckling...... Huvuddragen av ett nytt system................ 11.3.1 Utgångspunkter........................ 11.3.2 Systemets uppbyggnad i stort.......... 11.3.3 Beskrivning av vissa produkter........ 11.3.3.l Allmän landskapsinformation. 11.3.3.2 Följdproduktion............. Gverväganden beträffande systemets reali— serbarhet................................... 11.4.1 Kostnadsjämförelser................... 11.4.2 Avvägning mellan central och regional produktion.......................... Förslag till fortsatta åtgärder............... 11.5.1 Principförslagets genomförande........ 11.5.2 Inriktningen av lantmäteriets arbete i övrigt med grundläggande landskaps— information under de närmaste åren..

RIKTLINJER FÖR ANSVARS— OCH UPPGIFTSFORDELNING Inledning..................................... Planeringssamverkan........................... 12.2.1 Nuvarande ordning..................... 12.2.2 Principskiss till ett system för behovsuppföljning och prioritering.. Produktionssamverkan.......................... 12.3.1 Inledning............................. 12.3.2 Gemensamma fältinventeringar m.m...... 12.3.3 Utbyte av data........................ 12.3.4 Reglering............................. Samverkan vid metod— och teknikutveckling-.... Anskaffning och utnyttjande av viss teknisk utrustning.................................. Konsekvenser för kommunerna...................

198

199 199

?00

202 201

207 207 207 207 210 212 216 216 220 223 223 226

228 228

2314 235 235

238

21.3 2113 213 2143

2116 252 252 253 255 259 261

263 266

13 KONSEKVENSER FOR LANTMÄTERIETS UPPGIFTER OCH ORGANISATION............................ 13.1 Lantmäteriverket.............................. 13.1.1 Roll och uppgifter.................... 13.1.2 Organisationsstruktur................. 13.1.3 Frågor rörande detaljorganisationen... 13.2 Länsorganen................................... 13.2.1 Roll, uppgifter och organisations— struktur............................ 13.2.2 Frågor rörande detaljorganisationen...

14 FINANSIERING............................... 14.1 Inledning..................................... 14.2 Kostnader..................................... 14.3 Finansiering.................................. 14.3.1 Teknisk och administrativ rationali— sering.............................. 14.3.2 Omfördelning mellan anslag............ 14.3.3 Avgiftsfinansiering................... 14.3.4 Sammanfattande bedömning..............

Avdelning IV Bilagor

Bilaga 1 Förkortningar och ordförklaringar Bilaga 2 Nuvarande försörjning med landskapsin— formation i Sverige: Intressentbeskrivning Bilaga 3 Modern teknik inom mätnings— och

kartverksamheten Bilaga 4 Författningsförslag

______________________________________________

Särskilt yttrande av experten Rune Olsson

269 269 269 271 273 275 275" 276

281 281 282 282

281;

281; 285 289

291

301

1117 501

505

”d'.-.;

I SAMMANFATTNING OCH INLEDNING

1 SAMMANFATTNING

1.1 Uppdraget och arbetets bedrivande (Kap. 2)

Efter vissa förberedande studier inom bostadsdepartementet och dess markdatagrupp tillsattes en särskild utredare (dir. 1978z97) för att studera vilka åtgärder som kunde behövas för att effektivera arbetsformer och organisation för insamling och behandling av landskapsinformation. Med landskapsinformation avsågs därvid lägesbestämbara data, dvs. sådana uppgifter som traditionellt brukat redovisas på kartor. Utredningen har bedrivits under namnet "Land—

skapsinformationsutredningen (LINFO)".

Arbetet har bedrivits i nära kontakt med producenter och användare av landskapsinformation. Det har främst omfattat sådan grundläggande landskapsinformation som har bred an- vändning inom flera samhällssektorer. Lantmäteriets upp— gifter som producent, samordnare och distributör av data om landskapet har stått i centrum vad gäller utrednings—

förslagen. 1.2 Försörjning med landskapsinformation i Sverige (Kap. 3)

Det första steget i LINFO:s arbete skulle enligt direkti— ven syfta till att ge en överblick över nuvarande produk— tion och utnyttjande av landskapsinformation samt hur an—

svar och kostnader fördelar sig mellan olika huvudmän.

Ett flertal skilda författningar reglerar ansvar, inne—

håll, upphovsrätt och sekretessförhållanden.

Inom den statliga sektorn produceras landskapsinformation i större omfattning vid ett trettiotal myndigheter. Till en grupp rena producenter hör, förutom lantmäteriet, CFD, sjöfartsverket, SGU, SMHI och SCB. En annan grupp behand— lar och framställer internt landskapsinformation för den egna verksamheten, t.ex. skogs— och jordbruksorganisa— tionerna. Primärkommunerna bedriver en mycket omfattande verksamhet både som producenter och konsumenter av land— skapsinformation. Ansvarsmässigt kan en gräns mellan stat och kommun dras vid skalan 1:10 000, där statliga organ verkar inom det mera småskaliga området. Utanför den of— fentliga sektorn har kartproducerande företag och tekniska konsultföretag en omfattande produktion. Även orienterings— klubbarna gör kartor som har ett betydande allmänt intrese.

Produkterna består av bilder, kartor och register av olika slag. Tyngdpunkten utgörs av kartor men bildmaterial och

datorlagrad information börjar utnyttjas allt mera. Bland den småskaliga produktionen har främst det allmänna kart— materialet, sjökorten, de allmänna geologiska kartorna och

fastighetsregistret ett brett intresse.

Liksom produktionen är forsknings— och utvecklingsverk— ________________________________ samheten på området spridd på många organisationer.

Mellan producenter och användare finns i vissa fall perma— nenta samverkans— och kontaktformer exempelvis olika kart- råd. Försvarets kartbehov skall vidare samordnas med de civila behoven via LMV. Organ inom producent/konsument— gruppen utformar dock själva i stor utsträckning sina pro— dukter utan externa kontakter.

Det är svårt att räkna ut resursåtgången för insamling, bearbetning och presentation av landskapsinformation bl.a.

eftersom detta slag av informationsbehandling sällan sär—

redovisas. Kostnaderna hos ett organ motsvaras också ofta

av intäkter på andra håll. LINFO uppskattar de årliga

bruttokostnaderna i samhället (omslutningen) till ca 1,5 miljarder kronor om året. Siffran baserar sig på förhåll— andena hos de studerade organen budgetåret 1978/79. Stat och kommun svarar vardera för ca 40 % och enskilda företag och organisationer för ca 20 %. Trots en intensiv teknisk utveckling är informationshanteringen mycket personalkrä— vande och kan uppskattas ta i anspråk ca 10 000 — 12 000

personår årligen.

I bilaga 2 finns en mera detaljerad beskrivning av nulä—

get.

1.3 Behov av landskapsinformation under l980—ta1et (Kap. 4)

Data om landskapet används för många, vitt skilda ändamål och i många olika presentationsformer. Behoven har kommit att förändras över tiden snabbare än förut, bl.a. genom ett större behov av data om natur och naturresurser samt helt nya, tekniska möjligheter att få fram sådan informa— tion. Detta gör det svårt att redovisa en samlad bild av de framtida behoven. Det synes också svårt för användarna att formulera sina behov på sikt då man är bunden av da-

gens ganska stela produktutbud.

Även om en ganska splittrad behovsbild framträtt har vi ansett oss kunna utläsa följande grunddrag beträffande

informationsbehoven under 1980—talet:

0 Höjd ambitionsnivå främst vad gäller fysisk planering och hushållning med naturresurser medför ett växande krav på landskapsinformation. Delvis återspeglas detta i lagar som nyligen trätt i kraft eller där förberedel— searbetet befinner sig i ett framskridet stadium.

0 Nya tekniska möjligheter — bl.a. datorstöd — inom de fotogrammetriska och kartografiska områdena har gjort det möjligt att tillgodose vissa latenta behov.

o Användarnas behov av en mer flexibel basinformation som

dukter ökar. Hit hör olika slag av flygbilder och andra

fjärranalysprodukter, kartmaterial i form av delorigi— nal med varierande skalor och innehåll, nya lagrings— och presentationsmedia etc.

Samtidigt kvarstår behovet av tryckta enhetliga kart—

serier för vissa kategorier användare t.ex. för allmän- heten och försvaret. .

0 Vad gäller den f.n. mest utnyttjade basinformationen, de allmänna kartorna och fastighetsregistret,föreligger dels brister i fråga om aktualiteten, dels önskemål om

kompletteringar av datainnehållet. Däremot synes till—

gängligheten avsevärt ha förbättrats efter tillkomsten

av de friare former för upplåtelse av det allmänna kart—

materialet för följdproduktion m.m. som nyligen trätt i

kraft.

1.4 Aktuell teknik (Kap. 5)

De aktuella tekniska trender som kan urskiljas för hante— ring av landskapsinformation har på uppdrag av LINFO be— lysts av en särskild expertgrupp. Gruppens rapport finns i bilaga 3. LINFO har inte tagit ställning i alla de frågor som behandlats i den. Vi bedömer emellertid för vår del att särskilt två ämnesområden kommer att stå i centrum

för utvecklingen under l980—ta1et nämligen

o datorstödda (digitala) system för viss kartframställ— ning och

o ökad användning av fjärranalysinformation och — metoder (satellitdata, bildanalys och bildtolkning, ortofoto—

teknik m.m.).

ADB—tekniken synes, särskilt vad gäller tillämpningar inom storskalig kartframställning, kunna ge goda rationalise— ringsmöjligheter. Främst gäller det i fråga om kartor som behöver revideras eller ajourföras med täta intervall el— ler önskas i flera varianter. Även ett effektivare utnytt— jande av flygbildstekniken kan ge besparingseffekter på

relativt kort sikt. Den satellitbaserade fjärranalysen kommer enligt vår uppfattning att få viss betydelse för allmän kartläggning under 1980—talets senare del men först under 1990—talet kommer den att spela en mera betydelse— full roll. Under överskådlig tid kan den endast i begrän— sad omfattning ersätta registrering från flygplan.

För att dessa moderna tekniker skall få full genomslags— kraft i praktiken behövs ett intensivare utvecklings— och uppbyggnadsarbete. Besparingsaspekterna måste därvid mer än hittills studeras och beaktas. En viss styrning av ut— vecklingsresurserna bör ske till flygbildstekniken för att

förbättra möjligheterna till bl.a. bildtolkning och orto— fotoframställning.

1.5 Försörjning med landskapsinformation i några andra

länder (Kap. 6)

Problem motsvarande dem LINFO haft att studera har även

uppmärksammats utomlands. LINFO ger därför en översiktlig bild av sådana förhållanden rörande försörjning med land— skapsinformation i några andra länder, som vi ansett vara

av intresse i detta sammanhang.

Beskrivningar görs av hur verksamheten är organiserad dels i Norge och Finland, där förutsättningarna liknar dem i

Sverige, dels i Storbritannien.

Vidare redovisas jämförelser beträffande produktion, till— gänglighet och finansiering av allmänt kartmaterial samt aktuella utvecklingstendenser i ett antal europeiska län—

der samt USA och Canada.

1.6 Utgångspunkter för överväganden och förslag

(Kap. 7)

Som en gemensam grund för de olika åtgärder som behövs för att effektivera försörjningen med landskapsinformation

Den bakomliggande problembilden sammanfattas. Hit hör den

ändrade efterfrågan och de nya tekniker som beskrivits ovan. Vidare att den offentliga sektorns ekonomi, som har

avgörande betydelse för möjligheterna att möta de ökande kraven på landskapsinformation och erforderliga investe— ringar i utrustning m. m., försämrats. Denna utveckling har skärpts under utredningsarbetets gång och ytterligare strukits under genom särskilda tilläggsdirektiv. Samman- taget kan huvudproblemet uttryckas så att samtidigt som behoven av landskapsinformation för olika ändamål växer torde samhället under överskådlig tid inte komma att av— sätta de ekonomiska resurser som skulle behövas för att tillgodose dessa behov på ett sätt som användarna förvän—

tar sig.

I detta läge anser LINFO att det mest angelägna är att dra upp riktlinjer för ett system som kan bidra till ett bätt— re utnyttjande av befintliga resurser. Ett sådant system bör främst bygga på ökad samverkan. Angelägna åtgärder är

att

0 samordna de statliga insatserna på området,

o anpassa nuvarande basinformation, främst lantmäteriets grundläggande kartläggning, till användarnas behov, o åstadkomma en produktionsmässig samverkan mellan olika organ — inte minst mellan stat och kommun — bl.a. genom ökat utbyte av data samt

0 införa och sprida ny, rationell teknik.

Inför en sådan ökad samverkan fastslår LINFO att användar— na är ytterst ansvariga för att deras informationsbehov blir tillgodosett men att de samtidigt bör ha intresse av vissa gemensamma åtgärder. Vidare bör de ADB—politiska riktlinjer som statsmakterna dragit upp gälla även utnytt— jande av ADB för behandling av landskapsinformation. I fråga om ekonomin måste ökade kostnader för det allmänna finansieras genom avgifter från användarna, något som ock— så kan bidra till en bättre marknadsanpassning av produk— tionen.

Med hänsyn till problemområdets omfattning och annat på— gående utredningsarbete avgränsar LINFO sitt arbete till åtgärder avseende viss grundläggande, småskalig landskaps— information motsvarande de allmänna kartorna och kartre—

dovisningen av fastigheter.

Föreliggande problem och andra utgångspunkter resulterar i

en skiss till hur en framtida systemstruktur för land— skapsinformationsförsörjning i samverkan borde vara upp— byggd. Konkreta åtgärder för att nå detta mål utvecklas 1 kap. 8 — 14.

1.7 Satellitbaserad fjärranalys (Kap. 8)

LINFO har funnit en ökad användning av fjärranalysinfor-

mation och — metoder angelägen för att tillgodose vissa

nya behov och uppnå rationaliseringsvinster vid insamling

av data om landskapet.

Den satellitbaserade fjärranalysen, som under de närmaste åren endast undantagsvis bedömts kunna ersätta flygfoto— grafering, utgör dock redan nu ett komplement för studium av förlopp som växtcykel och isläggning. Nästa generation satelliter, med bl.a. Landsat D och SPOT, skall bära re— gistreringsutrustning med betydligt högre upplösning än

dagens och kan därigenom ändra dagens situation.

I sammanhanget redovisas nuvarande organisation, verksam- het och planer avsende utnyttjande av satellitregistre— ringar för landskapsinformationsändamål närmare.

Vi föreslår därvid inga formella ändringar av ansvarsför— delningen mellan LMV och rymdorganisationen i Sverige, statens delegation för rymdverksamhet (DFR) och Rymdbola- get (RB). Dock framhåller LINFO vikten av att den i Dszs nya långsiktsplan upptagna satsningen på tillämpningar rö— rande landskapsinformation i samarbete mellan rymdorgani—

sationen och LMV fortsätter och successivt vidareutvecklas.

Vi stryker även under vikten av att DFR vid resursfördel— ningen inom detta område medverkar till att på relativt bred bas tillgodose såväl vetenskapliga organs som kart—

producenters behov av resurser, t.ex. utrustning.

De framtida formerna för arkivering m.m. av satellitbild— _______________________________ material bör klarläggas av LMV och rymdorganisationen ge— mensamt. I avvaktan på resultaten av dessa överväganden föreslås att LMV som en serviceåtgärd tillhandahåller

s.k. quick—lookbilder från sitt flygbildsarkiv. Det syns också naturligt att detta arkiv successivt byggs upp med andra lagringsmedia (CCT) omfattande registreringar av landets yta, i första hand för egna behov, men på sikt för att kunna framställa bildprodukter på uppdragsbasis. 1.8 Flygbildsförsörjning (Kap. 9)

Fjärranalys via fotografiska bilder tagna från flygplan har använts sedan 1920—talet men alltmer fått en nyckel— roll för försörjningen med landskapsinformation. Flygfoto— grafering är av sekretesskäl strikt reglerad och LMV har i praktiken fått ett monopol att utföra sådan fotografering

för kartläggningsändamål. Verksamheten består i omdrevs— fotografering och olika slag av uppdragsfotografering.

Tunga grupper av användare har anfört kritik mot nuvarande ordning då genomförandet av omdrevsplanerna tidigare ofta brustit och då den anses innebära otillfredsställande be—

redskap och höga priser.

Mot den bakgrunden och för att bana väg för nya typer av tillämpningar och ett bredare utnyttjande har vi ansett

det motiverat att se över nuvarande ordning. Med utgångspunkt i att även fortsättningsvis o staten skall ha ansvar för omdrevsfotograferingen, o flygbildsmaterialet skall hållas allmänt tillgängligt

SOU 198173 0 en statlig tillståndsprövning skall krävas

har tre alternativa lösningar utformats och remitterats till lantmäteriet och vissa användare. LINFO har därefter gjort vissa principiella överväganden rörande konsekven— serna av en friare tillståndsgivning för sekretesskyddet, för lantmäteriet och för användarna. Beträffande sekre— tessfrågan, som vi funnit avgörande, anser vi att den ej längre torde utgöra ett avgörande hinder för en friare tillståndsgivning. Hos dåvarande planministern har LINFO begärt en samlad översyn av såväl nuvarande kart— som

bildsekretessbestämmelser.

Vårt förslag innebär att LMV:s nuvarande särställning

upphör så att

0 LMV fortsättningsvis svarar för sådan flygfotografering som erfordras för produktion av allmän landskapsinfor— mation (omdrevet). Denna verksamhet utförs helt eller delvis med egna resurser.

0 Andra producenter än LMV under vissa förutsättningar kan få tillstånd av regeringen att bedriva sådan flyg—

fotografering som inte ingår i omdrevet.

Tillstånden, som bör gälla 5—10 år, bör förenas med vill— kor rörande sekretessbehandling, tillhandahållande av

flygbilder m.m.

Beträffande åtkomst föreslås att det centrala bildarkivet hos LMV bibehålls och att den som fått tillstånd till flyg— fotografering för kartläggningsändamål blir skyldig att dit gratis leverera stråköversikter, papperskopior av re— gistrerade bilder och, efter tre år, originalnegativen.

Beträffande sekretessgranskning föreslås t.v. endast små ändringar av nuvarande formella bestämmelser. All gransk- ning av bilder för kartläggningsändamål bör således ut—

föras av LMV.

För att underlätta övergången till ny ordning föreslås LMV i huvudsak få behålla sin särställning i två år efter det

att statsmakterna tagit ställning för att genomföra LINFO:s

förslag.

LINFO pekar även på vissa andra åtgärder för att stimulera

till ökad bildanvändning, exempelvis att

'

o komplettera det bildmaterial som OLM tillhandahåller,

o rabattera bilder för forsknings— och utbildningsändamål och

o att stat och kommun bedriver och stöder utbildning i

bildtolkning och annan bildanvändning.

1.9 Informationssökning (Kap. 10)

LINFO konstaterar att behoven att ställa samman olika data om landskapet som underlag för bl.a. fysisk planering och naturresurshushållning torde komma att öka i framtiden. F.n. är det svårt för användarna att få en överblick över och finna lämpliga källor vilket kan föranleda egna omfatt— ande och resurskrävande datainsamlingsaktiviteter i form

av fältinventeringar och dylikt.

På grundval bl.a. av en förstudie som statskontoret gjort på uppdrag av LINFO, skisseras ett sammanhållet, regionalt baserat informationssökningssystem. Systemet skall omfatta referenser till sådana regionala och lokala landskapsin— formationsprodukter (bilder, kartor, register och rappor—

ter) som kan vara av allmänt intresse.

För att få ett bättre beslutsunderlag för att införa ett sådant system föreslår LINFO uppbyggnad och drift under tre år av ett försökssystem i ett län. Som försökslän kan Västernorrland vara lämpligt eftersom en likartad verksam— het pågår där. Det förutsätts sedan ankomma på LMV att i

enlighet med vad som nu gäller om investeringar i statliga

ADB—system komma in till regeringen med förslag till ut—

vidgning av systemet även till andra län.

Vid sidan av ett sådant allmänt informationssökningssystem, rekommenderar vi att olika sektorsmyndigheter och andra organisationer som förvaltar landskapsinformation av all— mänt intresse, vidtar åtgärder för att skapa och ajourhål— la en överblick över dessa källor och underlätta åtkomst.

1.10 Riktlinjer för samhällets försörjning med grund— läggande landskapsinformation (Kap. 11)

I kap. 11 behandlas problem och åtgärder avseende det all— männa kartmaterialet och registerkartan.

Denna grundläggande landskapsinformation tillfredställer ej längre användarnas behov av aktuella data. Ej heller datainnehåll och utförande kan möta kraven på användbarhet i många olika sammanhang. Vad beträffar det allmänna kart— materialet, som nu förstagångsframställts i hela landet med vissa undantag i fjällen, är lantmäteriets produktion även fortsättningsvis i huvudsak inriktad mot nuvarande tryckta kartverk. Möjligheterna att tillgodose användarnas krav genom planerad revidering och ajourhållning synes alltmer försämras genom det statsfinansiella läget. Detta gäller även registerkartverket som är i behov av upprust— ning, särskilt de storskaliga delarna. Förhållandet komp— liceras här ytterligare genom sambandet med pågående fas— tighetsregisterreform. Ärskostnaderna för nu berörda pro— dukter har uppskattats till ca 65 milj. kr. (1979/80).

LINFO finner det därför nödvändigt med en omprövning av såväl inriktningen på statens insatser för produktion av grundläggande landskapsinformation som finansieringen av

densamma.

LINFO skisserar ett framtida system med följande huvud—

drag:

Samhället, via LMV, skall svara för framställningen av vissa basprodukter ("allmän landskapsinformation"). Dessa föreslås utgöras av ett sortiment produkter och tjänster omfattande geodetiska data, höjddata, flygbilder och annat fjärranalysmaterial samt kartmaterial fördelat på bestämda deloriginal.1 Som förlagsprodukter ingår en enkel ortofo— tokarta ett tryckt topografiskt kartverk samt en översikts— karta. Den allmänna landskapsinformationen finansieras till

huvuddelen av anslagsmedel.

Den allmänna landskapsinformationen skall liksom nu kunna utnyttjas endera självständigt eller som underlag för följd— produktion. För att trots begränsade resursramar kunna

möjliggöra ett rikhaltigare utbud av kartor föreslås vissa

mekanismer för ökad marknadsanpassning. Genom avtal mellan LMV eller annat statligt producentorgan och en eller flera grupper av användare kan en kontinuerlig produktion av vis— sa kartverk komma till stånd. Sådan följdproduktion kallar vi permanent följdproduktion. Exempel kan vara speciella kartversioner för försvaret, en tryckt ekonomisk karta el— ler motsvarande, en tryckt vegetationskarta m.fl. Den per— manenta följdproduktionen finansieras i huvudsak av använ—

darna.

LINFO jämför kostnaderna för det skisserade systemet (FZ) med system i alternativa ambitionsnivåer, dels ett som i huvudsak motsvarar en produktion med dagens inriktning (O—alternativ) dels ett som i stort svarar mot användarnas krav f.n. (Fl). Jämförelsen avser dels ett uppbyggnads— skede under vilket bl.a. revidering av nuvarande material

görs, dels ett driftsskede.

lMed deloriginal avser vi en produkt som redovisar någon eller några typer av data om landskapet och som tekniskt kan sammanföras med andra deloriginal och/eller komplet— teras med andra data. Förutom kart— och bildmaterial kan elektroniska databärare, t.ex. magnetband, utgöra delori— ginal.

Jämförelse mellan årliga genomsnittskostnader 1 milj.

kronor

Alternativ erkostnad under ett Årskostnad under reviderings— och upp— följande byggnadsskede (av n år) driftsskede

0 66 — 79 (20 år) 57

F 1 101 — 107 (10 år) 72 (5 år) 70

F 2 82 — 87 (10 år) 59 (5 år) 57

För att i rimlig utsträckning möta användarnas behov har vi måst gå utanför nuvarande ramar under ett reviderings— och uppbyggnadsskede. Det system som LlNFO skisserat synes dock bäst svara mot kraven på att till lägsta kostnad snabbt få fram en aktuell och flexibel basinformation. Ef— tersom förslaget har principiell karaktär och på sikt kan innebära stora ändringar i arbetssätt m.m. bör det föregås av en utvecklings— och försöksverksamhet. Lenna föreslås styras av statsmakterna och genomföras av lantmäteriet i samråd med LMV:s kartråd, som av bl.a. detta skäl bör ut- vidgas. LINFO anger vissa närmare riktlinjer för upplägg— ningen av denna försöksverksamhet samt för lantmäteriets

arbete under de närmaste åren.

1.11 Riktlinjer för ansvars— och uppgiftsfördelning (Kap. 12)

För att successivt åstadkomma en ökad samverkan föreslås

vissa nya administrativa instrument.

Vi anser att landskapsinformation som skall finansieras med anslagsmedel i större utsträckning bör bli föremål för sammanvägda och samlade beslut från statsmakternas

sida. Ärenden gällande framtagning av eller utrustning för landskapsinformation och som är kostnadskrävande, skall

alltid beredas i samråd med chefen för bostadsdepartemen—

tet. Myndigheterna skall särredovisa sådana åtgärder i si— na anslagsframställningar. Kartrådets roll som rådgivande organ kan bl.a. i samband med denna rutin och förslagen rörande ny inriktning av allmän landskapsinformation komma att öka i betydelse. Rådet föreslås därför utvidgas med re- presentanter för tekniska konsultföretag och kartproduce—

rande företag.

För att sänka kostnaderna för att samla in landskapsinfor— mation, höja aktualiteten hos produkterna och möjliggöra olika sammanställningar föreslås vissa åtgärder i samband

med insamling och utbyte av data. Obligatoriskt samråd

mellan myndigheter som planerar fältaktiviteter och lant— mäteriet föreslås i syfte att skapa kontakter mellan olika intressenter och för att sprida kännedom om befintliga da— ta. I stor utsträckning torde dessa kontakter komma att

tas på regional nivå. Skyldigheten föreslås regleras genom en ny författning. En ökad normering av data bedöms nöd—

vändig för att åstadkomma ett rationellt datautbyte, sär—

skilt vid ett ökat utnyttjande av ADB. En mera systematisk

uppföljning och bevakning av dessa frågor bör ske från lantmäteriets sida och konkreta förslag till normeringsåt— gärder utarbetas i samråd med berörda myndigheter och kom— muner. Någon närmare reglering bedöms dock varken lämplig eller nödvändig.

För att åstadkomma en intensivare samverkan vad gäller den statliga sektorns satsningar inom främst teknikområdena flygbaserad fjärranalys resp. datorstödd kartografi före— slås ett tekniskt utvecklingsråd knytas till LMV med repre— sentanter för lantmäteriet, CFD, FOA, universitets— och högskoleväsendet, SGU, SMHI, SjöfV, SCB samt berörda cent— rala personalorganisationer. Rådet bör verka för en närma— re kontakt med utvecklingsarbetet inom den kommunala och

enskilda sektorn.

Möjligheterna till anskaffning och utnyttjande av kost— nadskrävande fotogrammetrisk och kartografisk utrustning ________________________________________________________

torde under överskådlig tid begränsas av det statsfinan— siella läget. LINFO finner nuvarande modell med myndig—

hetsvisa investeringsanslag i allt väsentligt lämplig men anser att anskaffning av räntabel utrustning ej får för— svåras av att statsmakterna sätter för låga "tak" för an- slagen. Man bör samtidigt bli mera uppmärksam på möjlig— heterna att samutnyttja utrustning mellan flera myndighe—

ter samt mellan forskningsorgan och myndigheter.

1.12 Konsekvenser för lantmäteriets uppgifter och or—

ganisation (Kap. 13)

Beträffande LMV diskuteras motiven för en organisatorisk lösning innebärande renodling av myndighets— resp. produk— tionsfunktionerna till skilda organ. LINFO anser emeller— tid att en sådan stor strukturändring inte bör göras t.v. Dock bör övervägas att föra över programansvaret för land— skapsinformation från produktions— (P) till kartavdel—

ningen (K).

För att genomföra LINFO:s förslag erfordras inga ändringar av det centrala verkets organisationsstruktur. De föranle—

der dock:

0 viss förstärkning av K för samordnings— och utveck— lingsuppgifter samt, i avvaktan på begärd utredning av kart— och bildsekretessbestämmelserna, för sekretess— granskning av flygbilder,

o minskat resursbehov inom P, sektionerna PSF och PSL, om LMV:s andel av marknaden för flygbilder minskar, samt

ökat resursbehov inom PSA.

Underlag för att närmare bedöma de ytterligare organisato- riska konsekvenser som kan följa av förslagen till ny in— riktning av produktionen av allmän landskapsinformation

föreligger inte ännu.

Beträffande länsorganen konstateras inledningsvis att nu—

varande integrerade organisation mellan lantmäteriet och

länsstyrelsen inte är helt problemfri beroende på det de— lade ansvaret för fastighetsinformation samt i viss mån olika administrativa rutiner. LINFO avstår dock för sin del från att ta upp denna fråga.

Kortsiktigt innebär LINFO—förslagen att länsorganens ställ— ning som regionala informations— och samverkanscentraler

för landskapsinformation stärks varvid

o regionala kartråd bör inrättas och o samordningsresurserna, bl.a. för informationsförmedling

förstärkas.

Liksom beträffande LMV saknas ännu underlag för att närma— re bedöma de organisatoriska konsekvenserna på längre sikt av en ny produktionsinriktning. Personella förstärkningar torde dock behövas under ett reviderings— och uppbyggnads— skede för insamling, bearbetning och ajourhållning främst av deloriginal. I fråga om vegetationskartering bör närma— re övervägas hur vissa befintliga resurser vid Stockholms universitet som nu arbetar med dylik produktion skall kun— na knytas till lantmäteriets verksamhet.

1.13 Finansiering (Kap. 14)

LINFO:s förslag är i många fall principförslag. Därför är det inte möjligt att nu göra regelrätta kalkyler över kost— nader och intäkter för olika åtgärder.

Avslutningsvis har vi inriktat oss på att belysa de bud—

getmässiga kostnadsändringar som kan uppstå och finansi— _____________________________ eringen av dessa. En utgångspunkt har därvid varit att några anslagsökningar ej kan påräknas.

En del åtgärder tar lång tid att genomföra. Kostnadsänd— ringarna belyses därför fram till år 2000. På grund av den långa kalkylperioden och då kostnaderna måste baseras på dagens produktion och produktionsteknik är beloppen osäk—

ra. Den sammanlagda förändring som kan följa av LlNFO—för—

slagen framgår av följande sammanställning:

Kostnadsändringar genom LINFO:s förslag 1982—2000.

1979/80 års anslagsnivå. Milj. kr.

82/83 83/84 84/85 _ 85/86 86/87 87/88 88/89 89/90

90/91 91/92 92/93 93/94 94/95 95/96—99/00 därefter

Följande källor att finansiera den förväntade kostnadsök—

ningen diskuteras:

o Teknisk och administrativ rationalisering

o Omfördelning mellan anslag

o Avgiftsfinansiering

Rationaliseringsmöjligheterna genom införande av ny teknik

har som ovan framgått bedömts goda för vissa typer av till— lämpningar- ökad uppmärksamhet måste då ägnas åt att kalky— lera och införa sådan teknik som kan ge snabba besparingar. Besparingarna måste minst motsvara den procentuella, årli- ga nedskärning av anslagen som mot bakgrund av statsmak—

ternas budgetpolitiska uttalanden kan förväntas även under

de närmaste åren.

Omfördelning av anslag förutsätts såväl inom som utom

lantmäteriet. Huvudregeln bör vara att varje användare/

myndighet för sig gör erforderliga omprioriteringar i sam— band med ökade avgifter för tillhandahållande av landskaps—

information. I vissa fall kan direkta anslagsöverföringar i samband med statsmakternas budgetbehandling vara admini—

strativt enklare.

Huvuddelen av det genomsnittligt ökade resursbehovet — ca 15 milj. kr. — måste täckas genom ökade avgiftsuttag. LINFO bedömer att detta kan ske genom att man avgiftsbe—

lägger fastighetsregistreringen samt minst fördubblar in—

täkterna från allmän landskapsinformation i övrigt.

Ett ökat resursbehov förestår även med bibehållen produk— tionsinriktning om en nöjaktig aktualitet i materialet skall upprätthållas. De olika åtgärder som LINFO föresla— git syftar till att under en begränsad tid öka resursin- satserna för framtagning av delvis nya produkter och att åstadkomma ökad samverkan för att på sikt kunna nedbringa

resursbehoven samtidigt som nyttan av den allmänna land-

skapsinformation blir större och indirekt kan ge bespa—

ringar i konsumentledet.

S(DIJ 1981 73 2 UPPDRAGET OCH ARBETETS BEDRIVANDE 2.1 Uppdraget

Under åren 1977 och 1978 genomfördes vissa förberedande studier inom bostadsdepartementet och dess markdatagrupp som visade på att det finns uppenbara risker för dubbelin— vesteringar och dubbelarbete vad gäller utveckling och produktion av information om landskapet. Genom att ge detta verksamhetsområde en mer samlad behandling borde

rationaliseringsvinster kunna uppnås.

Genom beslut den 23 november 1978 bemyndigade regeringen chefen för bostadsdepartementet att tillsätta en utredare med uppgift att föreslå åtgärder som skulle syfta till att åstadkomma en effektiv organisation och rationella arbets— former för insamling och behandling av landskapsinforma— tion. Därvid skulle lantmäteriets uppgifter som producent, samordnare och distributör av landskapsinformation närmare

övervägas.

Som allmänna utgångspunkter för utredningen angav rege—

ringen (direktiv 1978:97) följande:

Lantmäteriet bör även i framtiden ha en central roll när det gäller att samla in och lagra information om landskapet. Lantmäteriet bör liksom hittills till— handahålla viss grundläggande information om land— skapet, motsvarande nuvarande allmänna kartor. Olika avnämargrupper bör tillförsäkras ett inflytande vid lantmäteriets planering inom detta område. Detta sker i dag i fråga om allmänna kartor främst genom det till LMV knutna kartrådet.

Lantmäteriverket bör även fortsättningsvis ha vissa samordnande uppgifter när det gäller delar av andra myndigheters produktion av landskapsinformation samt ha till uppgift att informera vissa avnämargrupper om sådan produktion.

För att kunna tillämpa de möjligheter som erbjuds genOm introduktion av ny teknik bl.a. för insamling och bearbetning av information, är det viktigt att LMV ges möjlighet att bedriva utvecklingsarbete.

Beträffande utredningens uppläggning och omfattning i öv— rigt anfördes i direktiven följande:

Ett första steg i utredningsarbetet bör vara att kartlägga vilka organisationer och myndigheter som arbetar med insamling m.m. av landskapsinformation. Utredaren bör grovt ange huvuddragen i uppgiftsför— delningen mellan dels olika statliga myndigheter, dels statliga och kommunala myndigheter. Vidare bör en beräkning göras av kostnaderna för denna verksam— het fördelat på olika huvudmän.

Mot bakgrund av en sådan kartläggning bör utredaren översiktligt belysa hur tillgängliga statliga resur— ser bäst kan utnyttjas för att svara mot konstatera— de behov. Utredaren bör vara oförhindrad att i den

utsträckning som bedöms erforderlig föreslå sådana omprioriteringar inom nuvarande verksamhet som kan leda till ett effektivt utnyttjande av tilldelade statliga resurser. Utredaren bör överväga vilken typ av landskapsinformation som bör finansieras över statsbudgeten.

När det gäller den totala omfattningen av landskaps— informationsverksamheten och vilken andel av denna som bör finansieras över statsbudgeten bör utredaren ange några alternativa ambitionsnivåer. Därvid bör gälla att något nämnvärt utrymme för ökning av den totala anslagsfinansierade volymen inte kan förutses under de närmaste åren.

Mot bakgrund av den översiktliga kartläggningen bör utredaren överväga vilka uppgifter som bör tillkom— ma lantmäteriet vad gäller insamling, lagring och distribution av grundläggande landskapsinformation. Utredaren bör härvid även överväga vilka mera spe— ciella behov som med fördel kan tillgodoses av lant— mäteriet genom uppdragsverksamhet. Utredaren bör an— ge de tekniska lösningar som kan utnyttjas för att inom lantmäteriet åstadkomma ett samlat och flexi— belt system för landskapsinformation som ger erfor— derliga möjligheter till samutnyttjande med annan information, t.ex. SCB:s statistik, och som gör det möjligt att ta fram varierande produkter i form av kartor, bilder, diagram etc.

Som en utgångspunkt bör gälla att grundläggande land— skapsinformation som motsvarar nuvarande allmänna kartläggning huvudsakligen bör finansieras via an— slag över statsbudgeten. Med hänsyn till bl.a. kost— naderna är det viktigt att väl definiera denna pro— duktion. Lantmäteriet bör, förutom den statsfinan—

sierade produktionen, inom ramen för sin uppdrags— verksamhet tillhandahålla information om landskapet i sådana former som är avpassade efter speciella behov. Denna senare produktion bör finansieras av uppdragsgivaren, som därvid bör svara för såväl sär— kostnader som, i förekommande fall, andel i kostna— der för basmaterialet. Sådan landskapsinformation bör så långt som möjligt samordnas med produktionen av den landskapsinformation som finansieras över statsbudgeten. På så sätt bör ett brett utbud och en effektiv produktion kunna erhållas.

Utredaren bör vidare överväga vilken samordnande roll lantmäteriet bör ha när det gäller delar av andra myndigheters produktion av landskapsinforma— tion samt vilka uppgifter LMV bör ha när det gäller att informera vissa avnämargrupper om sådan produk— tion. SCst roll som överordnat organ för samordning av statistikproduktion i Sverige måste härvid beak— tas.

Utredaren bör särskilt bedöma fjärranalysens fram— tida roll inom landskapsinformationen och mot bak— grund av detta överväga lantmäteriverkets uppgifter i fråga om utveckling, datafångst, datalagring och tillhandahållande.

Utredaren bör studera möjligheterna att i större ut— sträckning än för närvarande decentralisera delar av LMV:s landskapsinformationsverksamhet till regional och lokal nivå och härvid belysa frågan om teknisk utrustning. Overlantmätarmyndigheterna har med sin närhet till viktiga grupper av producenter och kon— sumenter av landskapsinformation goda förutsätt- ningar att ta aktiv del i lantmäteriets verksamhet inom landskapsinformationens område. Detta bör tas till vara.

Utredaren bör studera LMV:s nuvarande kontakter med producenter och konsumenter av landskapsinformation och härvid föreslå de förändringar som erfordras för att ett effektivt informationsutbyte skall kunna er— hållas. Utredaren bör särskilt överväga det till LMV knutna kartrådets funktion samt vilken roll som överlantmätarmyndigheterna bör spela.

Utredaren bör i sina överväganden beakta att land— skapsinformation måste kunna tillhandahållas även under kris— och krigsförhållanden. Utredaren bör även beakta behovet av sekretessgranskning av kartor och annan landskapsinformation.

Utredaren bör lämna förslag till de författningsänd— ringar som föranleds av de förslag som utredaren i övrigt lämnar.

Utredaren bör i sitt arbete med att belysa sambanden mellan olika producenter av landskapsinformation samråda med berörda myndigheter, organisationer och institutioner.

I den mån utredarens överväganden kan förutses leda till större förändringar i organisations— eller per— sonalhänseende bör samråd ske med personalorganisa— tionerna.

Utredaren bör även samråda med pågående utredning (Bo 1977zl) angående sammanföring av vissa verksam- heter avseende allmänna kartor samt med den av rege— ringen tillsatta kommittén (Jo l978:7) med uppgift att utarbeta riktlinjer för den framtida naturre— surs— och miljöpolitiken.

Utredaren bör samråda med den till bostadsdeparte— mentet knutna markdatagruppen och i sin inledande kartläggning utnyttja det material som har tagits fram inom ramen för markdatagruppens arbete.

2.2 Arbetets uppläggning

Arbetet har bedrivits i nära kontakt med producenter och användare av landskapsinformation inom olika samhällssek— torer. Utredningen har bl.a. besökt olika statliga lant— mäterimyndigheter, CFD, SCB, SGU, delegationen för rymd— verksamhet, Stockholms läns landsting och Malmö kommun samt hållit hearings med bl.a. företrädare för försvaret, naturvårdsverket, Skogsstyrelsen och Svenska Konsultföre— ningen. Sekretariatet har genom intervjuer och enkäter in— hämtat uppgifter och synpunkter från ett 30—ta1 myndighe— ter, företag m.fl. som i större utsträckning producerar eller utnyttjar landskapsinformation. Under arbetet har samråd ägt rum med vissa kommittéer och markdatagruppen informerats. Utredningen har även besökt Miljöverndepar— tementet och vissa intressenter av landskapsinformation i Norge samt Lantmäteristyrelsen i Finland. På utredningens uppdrag har vissa specialfrågor utretts av statskontoret samt särskilt tillkallade konsulter och experter. Utreda— rens överväganden avseende flygbildsförsörjning har re— mitterats till LMV och de större användarna av flygbilds—

Som ett led i att samordna hanteringen av landskapsinfor— mation arrangerade utredningen den 12 december 1980 en konferens om fastighetsregistrering med särskild inrikt— ning på frågor rörande organisation och registerkartor. I konferensen deltog företrädare för berörda statliga och

kommunala myndigheter och kommittéer.

Utredaren informerade den 14 maj 1981 de centrala per—

sonalorganisationerna om sina överväganden och förslag.

2.3 Begreppet landskapsinformation och därav föran- ledda avgränsningar

Vårt uppdrag innebär i korthet att kartlägga och föreslå möjliga effektiveringar av försörjningen med landskaps— information, dvs. leden insamling, lagring, bearbetning och presentation. Begreppet "landskapsinformation" har,

främst inom lantmäteriet, kommit att användas som ett

samlingsbegrepp för data om landskapet. I våra direktiv har detta begrepp beskrivits som

lägesbestämd information om landskapets naturgivna innehåll och egenskaper (berg, jord, vegetation, vat— ten, topografi etc.) Och dess konstgjorda företeel— ser (anläggningar, fastigheter, byggnader, etc.). Be— greppet innefattar vidare sådana geodetiska och fo— togrammetriska data som utnyttjas för lägesbestäm- ning av landskapsinformation samt geografiska namn och gränser, institutionella förhållanden m.m. I begreppet ryms information om förhållanden på eller under markytan samt om markanvändning. Landskapsin— formationen kan utvärderas och presenteras efter olika verksamheters syften och behov.

Vi har konstaterat att någon mera allmänt vedertagen ter— minologi inte föreligger på detta område — ett förhållande som i samordningssammanhang upplevs som särskilt besväran— de och därför bör uppmärksammas mera i fortsättningen. Som mer eller mindre synonyma begrepp används t.ex. "markdata", "geodata", "markinformation", ”terränginformation" etc. Som allmän benämning på informationsbehandlingssystemen inom detta område brukas internationellt ofta termen "land information system". Vi kommer i denna rapport att använda begreppet landskapsinformation som ett kollektivt begrepp

för lägesbestämbara data. Beträffande övrig i rapporten använd terminologi hänvisar vi till ordförklaringar i bilaga 1.

Redan nu vill vi understryka att utredningsområdet är mycket omfattande då landskapsinformation används i olika

former och i vitt skilda sammanhang. Det kan således i praktiken aldrig bli fråga om att utforma EEE informa— tionssystem. Aktuellt är istället att utforma separata organisatoriska och tekniska åtgärder som kan medverka till en rationell försörjning med främst basinformation och därutöver även viss annan samverkan i resurssparande syfte. Vi har som bakgrund gjort en relativt omfattande kartläggning av nuvarande försörjning med landskapsinfor— mation, behov m.m. Våra överväganden och förslag har sedan i huvudsak kancentrerats till sådan grundläggande land— skapsinformation som kan ha en bred användning inom flera samhällssektorer. Uttryckt i karttermer rör det sig om

småskalig landskapsinformation.

Det traditionella mediet att lagra och presentera land— skapsinformation är kartan. Samhällets gemensamma åtgärder har hittilldags främst inriktats mot den s.k. grundlägg— ande kartläggningen i form av produktion av tryckta kar— tor. Bl.a. genom moderna tekniker för registrering, repro— duktion och ADB har det blivit möjligt att hantera land— skapsinformation med samma metoder som andra slag av data. Landskapsinformation kommer alltmer att lagras och presen— teras i form av bilder, kartor och register som kan kopp— las med eller komplettera varandra. Vårt arbete omfattar

således inte bara kartprodukter.

II NULÄGE OCH UTVECKLINGSTENDENSER

3 FÖRSÖRJNING MED LANDSKAPSINFORMATION I SVERIGE 3.1 Inledning

Ett första steg i utredningsarbetet skall enligt utred— ningens direktiv vara att kartlägga vilka organisationer och myndigheter som arbetar med att samla in, lagra och sprida landskapsinformation. Härvid skall huvuddragen i uppgiftsfördelningen anges dels mellan olika statliga myn— digheter, dels mellan statliga och kommunala myndigheter. Vidare skall en beräkning göras av kostnaderna för denna

verksamhet.

Vi tecknar i detta kapitel huvuddragen av nuvarande för— sörjning med landskapsinformation. En mera detaljerad redogörelse för de viktigare intressenternas befattning

med landskapsinformation återfinns i bilaga 2.

Resurserna för att hantera landskapsinformation är ofta svåra att särskilja från övrig verksamhet. Vi har till— sammans med berörda organ försökt uppskatta resursinsat— serna under ett "normalår". De angivna kostnaderna får ses som relativt grova skattningar. Eftersom vissa producen— ter, främst inom enskild sektor, tar igen sina kostnader av avnämarna, speglar summan av kostnaderna den ekonomiska omslutningen i samhället för försörjning med landskapsin—

formation.

Som bakgrund till översikten redogör vi först för vissa övergripande regler som styr försörjningen med landskaps— information i författningar och föreskrifter samt enligt

praxis.

I avsnitt 3.3 om huvuddragen av produktionen och använd—

ningen ger vi en kortfattad sammanställning av ansvars— och uppgiftsfördelningen beträffande främst den grundlägg— ande landskapsinformationen samt en presentation av vissa viktigare produkter. Dessutom redogörs i korthet för viss

forsknings— och utvecklingsverksamhet inom detta område.

Därefter redovisas vissa permanenta samverkans— och kon—

taktformer mellan intressenterna (avsnitt 3.4). Slutligen lämnas en översiktlig redovisning av resursinsatserna för att samla in, bearbeta och presentera landskapsinformation

(avsnitt 3.5).

3.2 Gällande regler och bestämmelser

Samhället har sedan'gammalt reglerat försörjningen med landskapsinformation framför allt i form av kartor. I det— ta avsnitt redovisas först vissa bestämmelser beträffande ansvarsuppdelningen vid kartproduktionen inom den offent— liga sektorn. Därefter redogörs för vissa specialförfatt— ningar rörande innehållet i kartor och kartkvalitet. Vi- dare behandlas bestämmelser rörande rätten att utnyttja bild- och kartmaterial samt bestämmelser om kart- och bildsekretess.

3.2.1 Ansvar för grundläggande mätning och kartläggning

Föreskrifter om den allmänna kartläggningen, som är av grundläggande karaktär, har tidigare utfärdats av stats— makterna i s.k. kartbrev (1961—06-30, 1966—06—16 med till— lägg 1973—06—29). I kartbreven preciserades vilka kartse— riet med enhetlig, systematisk, fast bladindelning som skulle vara allmänna kartor. Enligt beslut av regeringen har bestämmelserna i kartbreven upphört att gälla den

1 november 1980. Den allmänna kartläggningen regleras nu— mera av en mera allmän bestämmelse i lantmäteriinstruk—

tionen ( 1980:753 ). Lantmäterimyndigheterna skall enligt

denna instruktion ta befattning med de kartor som ingår

i allmänna kartserier och ha hand om lokal mätning och kartläggning av grundläggande natur. LMV skall årligen upprätta förslag till plan för de allmänna kartarbetena och utföra grundläggande kartläggning samt ge ut kartor i skalor, serier och versioner som är anpassade till sam— hällets grundläggande och kontinuerliga kartbehov i form av ekonomiska och topografiska kartor samt översikts— och

flygkartor.

Vissa andra myndigheter vid sidan av lantmäteriet har

också enligt sina instruktioner att svara för en systema- tisk framställning av sådana kartor som kan anses vara av grundläggande karaktär. Hit hör framställningen av geolo— giska kartor vid SGU och Sjöfartsverkets sjökortsproduk— tion. Dessa kartor brukar vanligen inte avses med begrep—

pet allmänna kartor.

Som grundläggande kartor får också räknas de registerkar— tor som läggs upp och förs av statliga och kommunala fas- tighetsregistermyndigheter (FRM) i anslutning till fastig— hetsregistren- Fastighetsregistreringen regleras f.n. av

olika äldre och nyare författningar.

De nuvarande jordregistren, som förs i större delen av landet, med tillhörande fastighets— och bestämmelsekar— tor, regleras främst av jordregisterförordningen (1908z74 ändrad 1971). De i områden med tätare bebyggelse upprätta—

de stadsregistren regleras av stadsregisterkungörelsen ( 1971:1010 ) och fastighetsregisterförordningen (1917z281). Enligt fastighetsregisterkungörelsen (1974:1059 med änd- ring 1979zll) skall registerkartor av i kungörelsen defi— nierad standard höra till de ADB—baserade fastighetsregist— ren. CFD, lantmäteriet och domstolsverket har hittills ge— nomfört omläggningen av dessa register till ADB i Uppsala län samt i vissa delar av Stockholms och Gävleborgs län. Denna omläggning föregås av koordinatsättning av alla fas—

tigheter, samfälligheter och fornminnen.

Den grundläggande kartläggningen inom tätbebyggda områden sker vanligen genom upprättande av s.k. primärkartor i skalområdet 1:400—1:1 000. Med dessa kartor som underlag upprättas olika typer av följdprodukter. Sådana produkter används t.ex. vid redovisning av översiktsplaner, plane— ring av bebyggelseutveckling, ledningsarbeten, projekte— ring och byggande. Framställningen sker genom kommunernas försorg endera genom egna mätningsorganisationer och/eller

genom anlitande av konsulter.

Det primära ansvaret för den grundläggande kartläggningen i landet är således i praktiken delat mellan staten och kommunerna. Med utgångspunkt i de kartprodukter som skall framställas av vissa statliga myndigheter brukar ansvars— fördelningen ibland uttryckas så att staten svarar för skalområdena 1:10 000 och mindre (småskaliga kartor) och kommunerna för kartläggning i större skalor än 1:10 000 (storskaliga kartor). Denna principiella uppdelning av ansvaret för kartverksamheten betyder emellertid inte att gränserna för statens respektive kommunernas intressen i kartläggningen helt följer dessa linjer. Kommunerna har å ena sidan för bl.a. den översiktliga planeringen intressen i den allmänna kartläggningen och upprättar även småskali— ga kartor. Staten har å andra sidan intressen i den stor— skaliga kartläggningen för bl.a. ajourhållning av allmänna kartor samt för fastighetsbildnings— och fastighetsregist— reringsverksamheten. Det statliga lantmäteriet deltar vi— dare i kommunernas planering för och framställning av stor-

skaliga kartor inom ramen för sin uppdragsverksamhet. 3.2.2 Kartinnehåll

Den tidigare i kartbreven noggranna angivelsen av vilka kartskalor och versioner de allmänna kartorna skulle upp— rättas i har utgått vid ändringen av lantmäteriinstruk— tionen. Regeringsbeslut krävs dock alltjämt när en ny all— män kartserie skall fastställas eller om någon betydande

ändring i en sådan serie skall göras. I bl.a. reglerings—

brev har regeringen möjlighet att precisera mer detaljera-

de åligganden.

Detaljerade föreskrifter om innehåll i registerkarta, fas— tighets—, stads— och Specialkarta (tätortskarta) finns i de tidigare nämnda fastighetsregister—, jordregister— och

stadsregisterkungörelserna.

I byggnadslagstiftningen uppställs vissa krav på den fy— siska planeringen, på grundkarta och nybyggnadskarta, på kontroll av byggnadsläge m.m. Fastighetsbildningslagen

(1970: 988) reglerar landskapsinformation i form av för—

rättningskartor.

För all författningsreglerad mätning och kartläggning en— ligt bl.a. byggnads—, vattenvårds—, miljöskydds— och väg— lagstiftningen finns grundläggande föreskrifter i mätnings— kungörelsen (MK) (l974:33). Detaljerade anvisningar för tillämpningen av MK finns i de av LMV utgivna tekniska för— klaringarna och anvisningarna (TFA). TFA innehåller inte bindande föreskrifter, men det är förutsatt att samråd i allmänhet sker med ÖLM eller LMV när det gäller avsteg

från dessa anvisningar. Beträffande kartor innehåller TFA riktlinjer för skalor, kartformat, bladindelning, kartma— terial, utförande och godkänd beteckningsstandard.

Behörig att verkställa mätning och kartläggning är enligt MK i första hand lantmäterimyndighet, som inte är fastig— hetsregistermyndighet, och kommunalt mätningsorgan med chef som uppfyller vissa angivna behörighetskrav. Denna behörighet syftar till att upprätthålla kvalitén på mät—

nings— och kartläggningsarbetena.

3.2.3 Rätten att utnyttja bild— och kartmaterial

Bestämmelser om upphovsrätt till kartor och bildmaterial

finns i lagen om upphovsrätt till litterära och konstnär— liga verk (1960:729 med senare ändringar) och i lagen om rätt till fotografisk bild ( 1960:730 ).

S.k. officiella kartor är upphovsrättsligt skyddade med stöd av bestämmelserna i upphovsrättslagen . Med officiella kartor avses kartor som det enligt verkens instruktioner eller i övrigt enligt statsmakternas beslut åligger verk och myndigheter att upprätta och ge ut oberoende av om be— ställning föreligger eller ej (prop. l956:184). Till de officiella kartorna kan därmed räknas inte bara de allmän— na kartorna utan också t.ex. de geologiska kartorna vid SGU och sjökorten vid sjöfartsverket.

Upphovsrätten till de officiella och därmed även de all— männa kartorna tillkommer staten. Det upphovsrättsliga skyddet innebär att dessa kartor inte får återges eller mångfaldigas utan tillstånd av upphovsmannen. Detta skydd inskränks av vissa allmänna undantagsbestämmelser. Sålunda skall allmän karta hållas tillgänglig i den ordning som tryckfrihetsförordningen anger. Som exempel på inskränk— ningar i upphovsrätten kan även nämnas framställning av enstaka exemplar för enskilt bruk och återgivning såsom citat eller i samlingsverk till bruk vid undervisning. Det kan också nämnas att det upphovsrättsliga skyddet för kar— ta enligt uttalande av föredragande departementschefen (prop. 1960:17) självfallet inte kan avse de kartografiska elementen — angivande av orters och gränsers belägenhet osv. — som sådana, utan endast det urval och den kombina— tion av dessa som gjorts för den föreliggande produkten.

En speciell reglering fanns i de tidigare s.k. kartbreven beträffande de allmänna kartorna. lMV skulle svara för framställning och förläggning av dessa kartor samt tryck— ning efter anbudsförfarande. Liber Grafiska AB hade ensam— rätt att utnyttja de allmänna kartorna och grundmaterialet till dessa för att framställa särtryck och andra följdpro— dukter.

I och med den nya förordningen om upplåtande av det all— männa kartmaterialet för följdproduktion (1980:754) upp— hörde denna ensamrätt. När det gäller följdproduktionen är

det fr.o.m. den 1 november 1980 LMV som prövar frågan om upplåtande av det allmänna kartmaterialet (allmänna kartor och deloriginal till dessa). LMV skall därvid hålla grund— materialet till allmänna kartor tillgängligt för använd— ning senast när exemplar av kartan hålls tillgängliga för försäljning eller för annan Spridning till allmänheten. Denna förordning ger således både lantmäterimyndigheterna och andra möjlighet att mot avgift utnyttja det allmänna kartmaterialet för följdproduktion. Vissa övergångsbestäm— melser gäller dock under en treårsperiod beträffande sam—

arbetet mellan LMV och Liber Grafiska AB. 3.2.4 Kart— och bildsekretess

Ett generellt förbud mot spridning och utförsel av kartor över svenskt område i skalor större än 1:500 000, som ej framställts eller granskats av LMV eller sjöfartsverket, finns i särskild lag (1975:370). Motsvarande skydd för utlämning av kartor, som är att anse som allmän handling, ges i tryckfrihetsförordningen och sekretesslagen (senast omtryckt 1980:100). Av den sistnämnda framgår att sådana handlingar som har upprättats av LMV eller sjöfartsverket och som innehåller kart- och flygbildmaterial av betydelse för rikets försvar, likSom data ur LMV:s geodetiska arkiv, endast får lämnas ut efter prövning av det verk som upp—

rättat handlingen.

Ej heller andra flygbilder och vissa fotografiska bilder får spridas eller föras ut ur riket utan föregående granskning (lag 197Sz371). Denna granskning utförs i nor- malfallet av DB. Sekretessreglerna i samband med flygfoto—

grafering beskrivs mera utförligt 1 kap. 9.

Flygfotografering för kartläggningsändamål regleras i luftfartslagen (1957z297) och luftfartskungörelsen 1 (1961:558).

Närmare bestämmelser om sekretess vad gäller framställning och utlämnande av kart— och flygbildmaterial vid LMV och

sjöfartsverket ges i kartsekretessförordningen (1975z372 med ändring 1977:1108).

3.3 Huvuddragen av produktion och utnyttjande av ____________________________________________

landskapsinformation ___________________

Vi ger i detta avsnitt en översikt över främst produktion— en av olika typer av grundläggande kartor, flygbilder och annan landskapsinformation. Dessutom redovisas översikt— ligt de viktigaste intressenterna när det gäller sådan in— formation. I ett inledande avsnitt beskriver vi i korthet hur ansvar och uppgifter när det gäller försörjningen av landskapsinformation f.n. är uppdelad mellan olika myndig— heter och organ. Lantmäteriets organisation och uppgifter redovisas i anslutning till detta avsnitt. Utförligare be— skrivningar finns i bilaga 2.

3.3.1 Fördelning av ansvar och uppgifter

Organisationstablån, figur 3.1 ger en överblick över vik— tigare intressenter inom den offentliga sektorn.

3.3.l.1 Staten

På den statliga sidan berör frågor om landskapsinformation många departement och myndigheter. Bostadsdepartementet, som bl.a. har att handlägga ärenden om lantmäteri— och kartväsendet, kan anses vara det departement som främst har ansvaret för grundläggande landskapsinformation men även ett flertal andra departement har anknytning till frågor rörande landskapsinformation via de myndigheter som tillhör dessa departement.

Inom bostadsdepartementets ansvarsområde är det framför allt LMV och den statliga lantmäteriorganisationen som inom ramen för sin mätnings— och kartläggningsverksamhet producerar information om landskapet. Eftersom lantmäte—

riet har en central roll när det gäller att samla in och

Figur 3.1 Viktigare intressenter av Landskapsinformotion inom den offentliga sektorn(orgnnisotionstoblå).

"'" L Pla Unlv unt- L M vev- och bruk v ket högsk univ

| | | | | | | I | | | |

/ / JL

_1'_=N____;_; _____ =E. —FL___"

.. k . ' Naturvards- | | lPlanenhelev med bl. &. lansanll vana ' | enheter Lanl- Skog. | |. _____________ ._ _ __ _ _| bru verds

ni styrel-

| La 'nsstyrelser ......

1 [_ | ' | ; | | | ( Loka- Loka- Loka-_ | l la '? ru- man ug- :$."- 1 l 0 bud 16" | l | K o m m u n e r

streckad istället lör heldragen linje mellan myndigheter Inger en annan end-el ler fed. ev region-l myndlehet

tr lok central

reglonnll oc 'öreskriner

För- bind

A" driv verk

Vet- len- (lll Do- mil vou. kul med reo"- nal: och loke-

S 5 G V U U

anvisning" Ill.!

lagra grundläggande landskapsinformation, ges här först en kortfattad presentation av dess organisation och uppgif—

ter.

Lantmäterimyndigheter är statens lantmäteriverk (LMV), överlantmätarmyndigheterna (OLM), fastighetsbildnings— myndigheterna (FEM) och fastighetsregistermyndigheterna (FRM). LMV leder och utövar tillsyn över fastighetsbild— nings— och fastighetsregistreringsmyndigheterna som kan vara statliga eller kommunala. Länsstyrelsen (lantmäte— rienheten) är fastighetsregistermyndighet (SFRM) utom i det trettiotal kommuner som medgivits att själva sköta fastighetsregistreringen för hela eller delar av kommunen (kommunala fastighetsregistermyndigheter (KFRM). Antalet anställda inom det statliga lantmäteriet är ca 2 900, av vilka ca 800 finns vid LMV. Hela lantmäteriets totala ekonomiska omslutning uppgick till drygt 410 milj.kr. 1979/80, varav ca 110 milj.kr. var statliga anslagsmedel. Grundläggande landskapsinformation produceras framför allt inom ramen för mätnings— och kartläggningsverksamheten vid lantmäteriet och omfattade samma budgetår ca 60 milj.kr.

(program 3).

LMV är central myndighet för lantmäterifrågor. Verkets hu— vuduppgifter hänför sig till frågor om fastighetsbildning, fastighetsbestämning, fastighetsvärdering, fastighetssam— verkan och fastighetsregistrering samt mätningsverksamhet och allmän kartläggning.

ÖLM har länet som verksamhetsområde och skall inom detta område leda och utöva tillsyn över verksamheten vid SFRM, utöva tillsyn över mätningsverksamheten samt verka för samordning av grundläggande mätnings— och kartläggnings— verksamhet- Myndigheten skall också lämna medverkan i ar— betet för framställning av allmänna kartor (bl.a. upprätta programplaner för grundläggande stomnät och kartläggning) och hjälpa FBM liksom kommuner och enskilda med råd och upplysningar inom sitt verksamhetsområde. Likaså skall ÖLM ge råd och upplysningar om och hjälpa till vid förmedling

lantmäteriet. ÖlM är organisatoriskt samordnad med läns—

styrelsens lantmäterienhet, främst genom att överlantmäta—

ren är chef för båda organen.

Inom det lokala lantmäteriet har FBE hand om fastighets— bildningsverksamheterna. För dessa verksamheter är landet indelat i 87 statliga lantmäteridistrikt. Varje

lantmäteridistrikt utgör verksamhetsområde för en FBM.

Härtill kommer 25 statliga specialenheter, varav 24 har uppgifter som hänger samman med jordbrukets och skogsbru— kets rationalisering och en handlägger frågor rörande tät— bebyggelseutveckling. I 42 av landets kommuner finns

kommunala FBM (KFBM).

Lantmäteriet tillämpar programbudget. Verksamheten indelas i följande program:2

1. Vissa allmänna myndighetsuppgifter 2. Förrättnings— och uppdragsverksamhet 3. Mätning och kartläggning

4. Försvarsberedskap

Samtliga program omfattar hantering av landskapsinforma— tion. Vad gäller grundläggande landskapsinformation är

program 3 av särskilt intresse. Detta program finansieras

med anslagsmedel och omfattar delprogrammen:

o geodetisk verksamhet

0 kartläggning i skalor större än 1:25 000 (omdrevsfotograferingen och det ekonomiska kartverket)

o kartläggning i skalorna 1:25 000 — 1:100 000 (det topo- grafiska kartverket)

o kartläggning i skalor mindre än 1:100 000 (översikts-

kartor)

2En ny indelning har beslutats av statsmakterna att gälla från den 1 juli 1982.

Av centrala myndigheter i övrigt som producerar landskaps— information kan nämnas CFD, sjöfartsverket, SGU, SMHI och

statistiska centralbyrån.

På regional nivå inom statsförvaltningen sker ett omfatt— ande arbete med landskapsinformation främst vid länssty— relserna. Inventeringar utförs t.ex. av olika natur— och kulturmiljöer samt kartläggningar av hur dessa resurser utnyttjas. Länsinventeringarna, som utgjorde underlaget för den hittills genomförda fysiska riksplaneringen, är exempel på detta. Vid länsstyrelsernas lantmäterienheter

förs register med tillhörande registerkarta över fastig— heter.

De centrala ämbetsverk, som hanterar landskapsinformation, har i många fall regionala organ.

Även den lokala statsförvaltningen medverkar i försörj— ningen med landskapsinformation eller utgör betydande int—

ressenter. Som exempel kan nämnas de till lantmäteriet hö— rande statliga FBM samt lokala ortsombud eller distrikt son tillhör lantbruks— respektive skogsvårdsorganisationerna.

För att komplettera bilden bör också erinras om de offent—

liga utredningar som behandlar eller nyligen har behandlat frågor av betydelse för försörjningen med landskapsinfor—

mation:

0

Fastighetsdata— och inskrivningsregisterkommittén (Ju 1979:07) — (FADIR) har utrett den fortsatta fastighets— dataverksamheten och därvid bl.a. prövat frågan om systemstruktur, organisation för uppbyggnad och drift samt införandetakt (betänkande DsJu 1981:l). SMHI—utredningen (K l977:01) har utrett SMHI:s verksam— het och organisation (slutbetänkande DsK l980:11). Statistikutredningen (E 1980:02) skall närmare se över

den statliga statistikens innehåll och framtida inrikt— ning.

o Utredningen om ortnamnsverksamheten (U 1980:02) i riket

m.m. har bl.a. till uppgift att formulera allmänna riktlinjer för fastställande av ortnamn, gatu— och väg— namn samt föreslå regler om förfarandet vid namnsätt— ning.

o Skogsadministrativa utredningen (Jo 1974:03) har utrett

den statliga administrationen på skogsbrukets område (slutbetänkande Skogsvårdsstyrelsernas administration DsJo 1980:01).

0 Vattenplaneringsutredningen (Jo 1977:06) har utrett

frågan om vattenplanering (slutbetänkande Vattenplane— ring SOU 1980:39 ).

0 Naturresurs— och miljöutredningen (Jo 1978:Ol) skall

utforma riktlinjer för den framtida naturresurs— och miljöpolitiken.

o Kartutredning 78 (Bo 1977:01) har utrett vissa frågor angående sammanföring av vissa verksamheter avseende allmänna kartor (slutbetänkande Allmänt kartmaterial DsBo 1980:01).

0 Utredning om ny byggnadslagstiftning (PBL—utredningen) (Bo 1978:O7) har lagt fram förslag till ny plan— och bygglag (SOU l979:65 och 66)

0 1980 års lantmäteriutredning (Bo 1980:02) skall kart—

lägga den lokala lantmäteriverksamheten och dess orga— nisation.

o Utredningen om lantmäteritaxan (Bo 1980:03) skall se

över principerna för lantmäteritaxan och taxans konst— ruktion.

o Mineralpolitiska utredningen (I 1974:02) har utrett den

långsiktiga hushållningen med mineralresurser (slutbe— tänkande Mineralpolitik SOU l980:12).

o ADB—beredningsgruppen (C 1973:06) skall behandla frågor om utveckling och utnyttjande av automatisk databehand— ling med anknytning till samhällsplanering inom läns—

styrelserna m.m.

50. Försörjning med landskapsinformation i Sverige SOU 1981:73 3.3.1.2 Kommunerna

Kommunerna, främst då primärkommunerna, har en omfattande verksamhet både som producenter och konsumenter av land— skapsinformation. Huvudsyftet är att förse den egna verk— samheten med beslutsunderlag. Kommunala produkter i form av kartor och register används också i stor utsträckning

av allmänhet, privata företag och statliga myndigheter.

Grunden för kartläggningen i kommunerna utgörs av stomnät som i regel bygger på rikets nät i plan och höjd. På basis av stomnäten upprättas primärkartor som ofta ajourhålls fortlöpande och utgör utgångsmaterial för kartor för bl.a. fastighetsbildning, projektering, redovisning och plane— ring. Dessa kartor är också av betydande intresse för stat— liga myndigheter med ansvar för anläggningsverksamhet t.ex. vägverket och televerket (se schema över PRIMÅRKARTA i kommunalt kartprogram i bilaga 2).

Kommunerna utför själva huvuddelen av den grundläggande kartläggningen, men lägger också ut uppdrag rörande mät— ning och kartläggning på privata konsulter och på det statliga lantmäteriet. Det senare är vanligt bland de be— folkningsmässigt mindre kommunerna. Därutöver utnyttjas också de allmänna kartorna och annat översiktligt material

som underlag för kommunala följdprodukter.

Kommunerna har i byggnadslagstiftningen specificerade upp— gifter beträffande mätning och kartläggning i samband med byggande t.ex. tillhandahållande av nybyggnadskarta och kontroll av byggnads läge.

I den kommunala mätnings— och kartläggningsverksamheten ökar särskilt behovet av information om undermarksförhåll—

anden t.ex. geotekniska egenskaper och undermarksledningar.

Inom 42 av de större kommunerna i landet svarar KFBM för

fastighetsbildningen, vilket i övriga kommuner sköts av

SFBM. Vanligen är denna verksamhet geografiskt uppdelad så att kommunerna svarar för verksamheten i de tätbebyggda delarna, medan det statliga lantmäteriet står för fastig—

hetsbildningen i landsbygdsdelarna.

Fastighetsregistrering, som är slutåtgärd vid all fastig— hetsbildning, är organisatoriskt skild från denna och i princip en statlig verksamhet. I 34 kommuner finns dock KFRM, som ajourhåller de manuellt förda eller datorbase— rade fastighetsregistren, för registerkarta och sköter

akt— och kartarkiv.

3.3.1.3 Enskilda företag och organisationer

Inom den enskilda sektorn är ett antal tekniska konsult— företag inriktade på geotekniska undersökningar och fram— ställning av storskaliga kartor och specialkartor för oli—

ka ändamål på uppdrag av kommuner och olika företag.

Bland kartföretagen har Esselte Kartor och Liber Kartor en dominerande ställning i landet beträffande framställning av förlagskartor (t.ex. skärgårdskartor, fjällkartor, tu—

ristkartor och atlaser).

En stor kartproducent är också Svenska orienteringsförbun— det och till detta förbund anslutna klubbar, som framstäl— ler orienterings— och fritidskartor i olika versioner och

skalor. Denna verksamhet bygger i stor utsträckning på fri—

villiga insatser.

Skogs— och gruvindustrin är i betydande utsträckning bero— ende av landskapsinformation. Inom båda dessa branscher producerar företagen själva en avsevärd del av den infor— mation som erfordras (olika typer av skogskartor respekti— ve gruvkartor och underlag för prospektering). I anslut— ning till de pågående översiktliga skogsinventeringarna har kartor upprättats såväl i samband med bolagsskogsbru— kens skogsbruksplaner som de privata skogsägarnas olika

Landskapsinformation framställs och utnyttjas även av and—

ra organisationer och företag bl.a. som informationsunder—

lag för transporter, resor o.d. 3.3.2 Produktion av landskapsinformation

I tabell 3:l sammanfattar vi produktionen av landskapsin— formation inom den offentliga sektorn. Av denna tabell framgår att landskapsinformation produceras av ett rela—

tivt stort antal myndigheter.

Syftet med produktionen av landskapsinformation varierar mellan de olika organisationerna. Vissa har till huvudsak— lig uppgift att producera landskapsinformation för andra avnämares behov. De kan därför betecknas som rena producen— ter. Andra organisationer tar själva regelmässigt fram så— dan landskapsinformation som de behöver för att bedriva

sin verksamhet, dvs. de är både producenter och konsumen— ter. Underlaget för denna information kan dock basera sig på produkter som framställs av producentorganen. Den in— formation som framställs inom en enskild myndighet kan ock— så samtidigt vara av intresse för och utnyttjas av andra

avnämare-

Till den förstnämnda kategorin, som vi i fortsättningen betecknar som "producenter", hör förutom LMV främst sjö— fartsverket, SMHI, statistiska centralbyrån och SCU. Av dessa myndigheter har som nämnts LMV, sjöfartsverket och SGU enligt sina instruktioner direkta åligganden att fram— ställa kartor.

Till producenterna kan också räknas CFD, FRM och Rymdbo— laget. Naturgeografiska institutionen vid Stockholms uni— versitet och institutionen för skogstaxering vid Sveriges lantbruksuniversitet är universitetsorgan genom sitt ar— bete med vegetations— och geomorfologiska kartor respek— tive riksskogstaxeringar i detta sammanhang kan betecknas

som producentorgan.

Tabell 3.1 Huvuddra en av den offentliga sektorns

roduktion av lan

dska sinformation

Allmänna kartor Övriga småskaliga kartor

Produkter

Flyg— Satel— ADB—

Geol. kar— tor Topo— Ekon. Över— Orto— kar— kar— sikts— foto—

tor tor kartor kar— tor

Hydrol. kartor OCh/el. sjökort

Veg. Regis— Kommun och/e ter— över- geo— kar— Sikts— morf. tor kar— kar— tor tor

X X X X X X X X X X X X

Producenter

"Producentorgad LMV

öLM SFBM CFD Sjöfartsverket SMMI SCB

Sthlm universi— tet (naturgeo— gr. inst.)

SLU (inst. för skogstaxering)

SGU Rymdbolaget SFRM KFBM KFRM

bil— der lit— infor— mation base rade re— gis— ter

Väder— progn. kar— tor

Skogs— And— kar— ra

tor kar— tor

And— ra re— gis— ter Sta— tis— tik Dep. till— rig— het

Kn Kn Kn

Tabell 3.1 (forts.)

Produkter

Producenter

'?roducent-konsu ————————1r———— mentorgan

Planverket

Försvarsmakten Televerket

Statens vägverk Luftfartsverket Statens geotek— niska institut

Riksantikvarie— ämbetet

Skogsvårdsorg. Lantbruksorg. Naturvårdsverke Domänverket

Industriverket (och NSG)

vattenfall

Länsstyrelsen

Allmänna kartor

Huvuddra en av den offentliga sektorns Orto— Geol. Hydrol.

kartor kar—

roduktion av landska sinformation

övriga småskaliga kartor

Många organisationer framställer landskapsinformation för eget bruk eller för användning huvudsakligen inom en viss sektor. Vi har valt att i fortsättningen beteckna dessa som "producent—konsumenter". Bland dem återfinns vissa försvarsmyndigheter, skogsvårdsorganisationen, lantbruks— organisationen, naturvårdsverket, riksantikvarieämbetet, statens planverk, statens geotekniska institut, statens industriverk, statens vägverk och affärsdrivande verk som SJ,televerket, luftfartsverket, domänverket och statens vattenfallsverk. Hit hör också olika kommunala organ och enheter inom länsstyrelsernas planeringsavdelningar. Många privata företag, framför allt inom skogsbruket, har egen

produktion av kartor och annan landskapsinformation.

En tredje grupp av intresse är de organ som främst sysslar med forskning och utvecklingsarbeten (FoU). Den omfattande forsknings— och utbildningsverksamhet, som utgör grunden för myndigheternas utvecklingsverksamhet, bedrivs vid lan— dets universitet och högskolor. Universitetsorganen arbe- tar för utveckling av nya metoder och ny kunskap som kan innebära produktion av landskapsinformation både för egen räkning och för andra avnämares behov. Vissa myndigheter med sektorsansvar har även särskilda medel för forsknings— och utvecklingsverksamhet. Till denna tredje grupp kan också räknas organ som miljödatanämnden med uppgift att

utveckla Och bygga upp ADB—system rörande yttre miljö.

En särställning intar de forskningsråd och motsvarande or— gan, som har till uppgift att initiera ny forskningsverk— samhet och fördela statliga anslagsmedel till olika forsk— are och forskargrupper vid universitet och högskolor samt till andra myndigheter och organisationer. De kan inte di— rekt betecknas som konsumenter eller producenter av land— skapsinformation utan får snarast ses som stödjande organ. Hit hör främst styrelsen för teknisk utveckling, statens råd för byggnadsforskning, naturvetenskapliga forsknings— rådet samt delegationen för samordning av havsresursverk—

samheten och statens delegation för rymdverksamhet.

Lantmäteriet har ansvaret för framställning av de allmänna kartorna. På uppdragsbasis produceras olika del— och följd— produkter, bl.a. ortofotokartor och flygbilder. Förstagångs— utgivningen är nu avslutad av de tre stora allmänna kart— verken, dvs. ekonomiska kartan i skala 1:10 000 (1:20 000

i vissa delar av Sverige), topografiska kartan i skala

1:50 000 (respektive 1:100 000 i vissa delar av fjällen) och översiktskartan i skala 1:250 000. LMV har därmed gått över från en uppbyggnadsfas till en reviderings— och ajour— hållningsfas. Stora kvalitetsskillnader har uppstått mel— lan äldre och nyare kartblad i dessa serier. Åven andra översiktskartor i mindre skalor har framställts (i ska— lorna 12500 000 — l:2 000 000) eller planeras framställas (en ny serie i skala 1:500 000).

Den ekonomiska kartan omfattar ca 80 % av landets yta.

Viss kompletterande kartläggning i denna serie har påbör— jats i delar av fjälltrakterna. Tyngdpunkten i arbetet med ekonomiska kartan ligger för närvarande på revidering av de utgivna bladen. Årligen utförs fullständig revidering av ca 390 blad (E4—revidering) och partiell revidering av ca 140 blad (EZ—revidering). De reviderade kartbladens detalj— och fastighetsoriginal avses härefter bli ajour— hållna genom ÖLMzs respektive lantmäterienheternas för—

sorg.

Den topografiska kartans resurser används till ca 85—90 %

för fullständig revidering (T3— och Tå—revidering) och ca 10—15 % för partiell revidering (TZ—revidering). För när—

" varande revideras årligen ca 35 blad fullständigt och lika många partiellt. Enligt LMV:s planer kommer fr.o.m. bud— getåret 1983/84 tyngdpunkten att läggas på partiell revi— dering.

I nuvarande plan ingår också framställning av provblad av

en ny topografisk karta i skala 1:100 000.

När det gäller översiktskartorna pågår en utveckling mot

lagring och hantering av kartdata med datorstödda metoder inom projektet "koordinatsatt Sverigekarta" som startats av Miljödataprojektet vid Lunds universitet. Avsikten är att arbetet skall resultera i ett system för datorlagrad kartinformation. En successiv övergång i verksamheten från produktion av enskilda kartblad till insamling, lagring och bearbetning av kartdata i digital form kan bli en ut— veckling på sikt under förutsättning att resurser finns tillgängliga. (I bilaga 2, finns faktarutor om ekonomiska och topografiska kartan samt olika översiktskartor.)

Geologiska kartor i reguljära serier framställs vid SGU.

Dessa s.k. allmänna geologiska kartor redovisar främst berggrund, jordarter och grundvattenförhållanden (se fak— taruta i bilaga 2). Av landets yta är hittills endast 8,5 % täckt av berggrundskartor och ca 5,5 % av jordartskartor i skala 1:50 000. I genomsnitt har ca fyra till fem jordarts— respektive berggrundskartor framställts per år under de se— naste åren. En ny tioårsplan för den geologiska karteringen har fastställts som ifråga om jordartskarteringen i skala 1:50 000 innebär att produktionen med hjälp av ändrad meto— dik ökar till 7,5 blad/år. När det gäller berggrundskarte— ringen har en ny karttyp införts nämligen provisoriska översiktliga berggrundskartor i skala 1:250 000 i södra och mellersta Sverige. På vissa ställen av kontinental— sockeln utförs maringeologiska arbeten av SGU i samarbete med statens industriverk, vilka redovisas bl.a. i form av

maringelogiska kartor.

Geologiska kartor eller kartor med viss geologisk informa— tion produceras även av andra organ än SGU. I samband med malmprospektering tar t.ex. gruvföretagen fram speciella berggrundskartor. Inom jord— och skogsbruk görs olika slag av markkartering av lantbruksnämnder och hushållningssäll— skap. Vidare tar skogsbolagen, skogsvårdsorganisationen

och domänverket fram skogskartor som bl.a. informerar om

jordarter och fuktighet m.m. Dessutom sker viss markkarte— ring vid riksskogstaxeringarna vid Sveriges lantbruksuni— versitet. Vid naturgeografiska institutionen vid Stock— holms universitet har inom ramen för naturvårdsverkets fjällutredning försök gjorts med geomorfologisk kartlägg— ning, där förutom ytformer även översiktlig redovisning görs av jordarter m.m.

Till geologiska kartor räknas också hydrogeologiska kartor som redovisar grundvattenförhållanden. Kännedom om större grundvattenförekomster och möjligheter till grundvatten— uttag är väsentlig för de vattenöversikter som behövs i samhällsplaneringen enligt vattenplaneringsutredningen. SGU påbörjade regelmässig framställning av denna typ av kartor först 1969 och hittills har ett antal hydrogeolo— giska kartor främst i skala 1:50 000 givits ut över vissa delar av landet, där grundvattnet är av stor betydelse för kommunal vattenförsörjning m. m. För att snabbare få fram översiktligt planeringsunderlag på länsnivå har nya över— siktliga hydrogeologiska kartor i skala 1:250 000 börjat framställas.

Inom det geotekniska området har statens geotekniska ins— titut ett ansvar för utveckling och dokumentation men be— driver också liksom ett antal privata konsultföretag upp— dragsverksamhet. Denna sker till avsevärd del på kommuner— nas beställning.

På sjökort redovisar sjöfartsverket regelmässigt den sjö- mätning och sjökartläggning som utförs inom svenska havs— områden samt några större insjöar med handelssjöfart (Vä— nern och Mälaren). Syftet med sjökartläggningen är främst att tillgodose sjöfartens och försvarets behov av informa— tion om farlederna. Stora delar av mätningarna utanför farlederna är mindre tillförlitliga, eftersom de ofta ba— serar sig på äldre mätundersökningar utförda före 1930 med handledning och mindre noggranna positionsbestämningar. Farlederna är numera uppmätta med moderna metoder.

I den svenska sjökortsportföljen ingår allmänna sjökort, båtsportkort och vissa specialkort (se faktaruta i bilaga 2). Dessutom finns en särskild militär sjökortsportfölj samt ett antal beredskapssjökort. I genomsnitt produceras två helt nya kort per år av sjöfartsverket. Jämsides här— med görs kontinuerliga rättelser och revideringar av ett antal befintliga sjökort (nytryck).

Mätningar av djupförhållanden i havet görs förutom av sjö— fartsverket även av marinen och fiskeristyrelsen, vilka också utför hydrologiska och hydrografiska observationer. SMHI ansvarar för motsvarande verksamhet när det gäller främst insjöar, för vilka institutet också har ett djup-

kartearkiv.

Hydrologiska kartor ger en bild av ytvattnets fördelning och variationer av olika hydrologiska element (nederbörd, vattenföring, sedimenttransport, avdunstning o.d.). Hydro- logiska kartor åskådliggör vattendata som samlats in, lag— rats och analyserats på olika sätt. De kan därigenom vara ett verktyg i planeringssammanhang som underlag för bl.a. vattenresursbeskrivningar. Denna typ av kartor förekommer i andra länder, men har hittills endast i mindre omfatt-

ning framställts i Sverige.

I samband med bl. a. oceanografisk forskningsverksamhet vid universiteten kan vissa hydrografiska och hydrologiska data presenteras i kartform, men någon regelmässig kartut—

givning förekommer inte.

Inom delegationen för samordning av havsresursverksamheten pågår arbete med att belysa och klargöra uppbyggnad och in- riktning av nuvarande havsforsknings— och kartläggnings— verksamhet. Särskild uppmärksamhet ägnas åt frågan om for—

merna för insamling och lagring av data om havet.

Beskrivning av vattenresurser sker även vid andra myndig—

heter än SMHI och SGU. Flödestillgången för ytvatten re—

gistreras förutom av SMHI av t.ex. kraftstationer, enskil— da kommuner och industrier. Likaså beskrivs vattenförekoms— tens storlek och beskaffenhet av naturvårdsverket, länssty— relser och kommuner. Crundvattenflöden registreras av SCU

samt länsstyrelser och kommuner.

En översiktlig inventering av vatten och vattenanvändning i Sverige blev klar 1978 vid naturvårdsverket. Lagring av grunddata på blanketter och kartor i skala 1:250 000 har där skett och det bearbetade materialet finns lagrat på ADB—medium. Vattendata samlas även in inom ramen för ver— kets program för miljökvalitetsövervakning (PMK). Enligt vattenplaneringsutredningen är det dock svårt att utnyttja data från PMK för regional eller kommunal vattenplanering, eftersom PMKzs datainsamlingsnät är alltför glest.

Vegetationskartor (i skala 1:100 000) och geomorfologiska kartor (i skala 1:250 000) har framställts över de svenska fjällen i samband med naturvårdsverkets fjällutredning. Produktionen sker vid naturgeografiska institutionen vid Stockholms universitet i samverkan med naturvårdsverket. I ett samarbetsprojekt mellan denna institution, naturvårds— verket och länsstyrelserna i länen kring Nedre Dalälven provas denna vegetationskarteringsteknik även i områden utanför fjällvärlden. Ett liknande försök med denna teknik bedrivs även av OLM i Norrbottens län, där ett antal int— ressenter har gått samman i ett projekt för att utföra ve—

getationskartering i skala 1:50 000.

Skogsorganisationen, domänverket och skogsbolagen fram—

ställer olika typer av skogskartor som främst är avsedda

för den egna verksamheten inom respektive myndighet eller organisation. Skogskartorna upprättas vanligen på basis av ortofoton, kompletterade med viss fältinventering. Mark- innehav och skogsbestånd samt planlagda och vidtagna åt— gärder redovisas på dessa kartor. Med utgångspunkt från bl.a. dessa skogskartor och skogsinventeringarna utarbetas skogsbruksplaner och planer för skogsdikningsföretag, byg— gande av skogsbilvägar o.d.

ADB utnyttjas i vissa fall för att behandla skogliga data. Försök med digitaliserade skogskartor pågår i samarbete

mellan Stora Kopparbergs Bergslags AB och IMV.

För sport— och friluftsändamål framställer Svenska orien— teringsförbundet och till detta förbund anslutna klubbar förutom tävlingskartor också fritids— och allemanskartor för allmänhetens bruk. Dessa kartor förekommer i olika ver— sioner och skalor (1:15 OOO—1:20 000) och är noggrannt ter—

rängrekognoserade av de olika orienteringsklubbarna.

På olika typer av registerkartor redovisas landets fastig—

hetsindelning. De statliga och kommunala FRM upprättar des— sa kartor, som för större delen av landet förs i anslut— ning till jordregister (fastighetskarta med tillhörande bestämmelsekarta) eller stadsregister (registerkarta eller s.k. specialblad). Till framtida ADB—baserade fastighets— register som håller på att läggas upp av CFD skall en re— gisterkarta med bestämt innehåll finnas (se vidare fakta-

ruta i bilaga 2). Kommunala översiktskartor upprättas av många kommuner. Den tekniska produktionen sker oftast med bistånd av konsulter och kartföretag (se faktaruta i bilaga 2).

Satellitinformation från Landsat—satelliterna tas ned vid

Esrangebasen utanför Kiruna. Verksamheten drivs av Rymdbo— laget på uppdrag av European Space Agency (ESA). Satellit— data avseende svenskt område kan i viss utsträckning också införskaffas från andra nedtagningsstationer. Korrigering, lagring och viss bearbetning av satellitdata sker vid Es— range Landsat Station. Större bearbetningssystem för sa— tellitdata finns bl.a. vid Rymdbolaget, Stockholms univer— sitet, FOA Och LMV.

Manuella och ADB—baserade register som innehåller läges—

anknuten landskapsinformation finns vid många myndigheter.

Myndigheter, kommuner och andra organisationer överför i

allt större utsträckning även landskapsinformation i ma— nuellt förda register till ADB för att bl.a. förbättra

överblicken och lättare komma åt stora datamängder.

Några av de statliga "producenterna" som hanterar data från ett stort observationsmaterial, såsom t.ex. SGU, SMHI, statistiska centralbyrån och CFD samt LMV, har ett antal sådana register i drift. SGU utnyttjar ADB för de i brunnsarkivet lagrade hydrogeologiska uppgifterna från brunnsborrnings— och grundvattentäktsundersökningarna. SMHI för i stor utsträckning in sina observationer i olika ADB-baserade register med referensdata, som kan användas för bl.a. kartläggningsändamål (basnät för vattentempera— tur, vattenföring o.d.). Vid statistiska centralbyrån ut— nyttjas bl.a. fastighetstaxeringsregistrets och lantbruks— registrets rikstäckande uppgifter för statistiska beräk— ningar och försök att finna metoder för markanvändnings— statistik i tätorter m.m. CFD har till uppgift att bygga upp ett ADB—baserat fastighetsregister och producerar där— vid bl.a. i samarbete med LMV och statiStiska centralbyrån befolkningskartor baserade på fastighetskoordinater. LMV samlar in och lagrar tyngdkraftdata och höjddata i riks— täckande ADB-register. Försök görs med att digitalt fram— ställa kartor (bl.a. Sverigekartan).

Även i gruppen "producent—konsumenter" har många organisa— tioner byggt upp datorbaserade register. Vägverkets data— bank innehåller uppgifter om statliga vägar. I detta re— gister har lagrats ett antal lägesbestämda dataelement som kan identifieras genom länsnummer, vägnummer och löpnummer (således ej koordinater i rikets nät). Vid naturvårdsver— ket finns ett antal olika ADB—register innehållande infor— mation om mark och vatten. Inom den skogliga sektorn har Skogsstyrelsen lagt upp dataregister med beskrivning av privatägd skog som underlag för framställning av skogs— bruksplaner. Domänverket har på motsvarande sätt informa— tion om statliga skogar samlade i ett s.k. "indelningsre— gister". skogsbolag har utfört koordinatsättning av skogs—

bestånd. Genom digitalisering av viss basinformation (fas— tighetsgränser, vägar, vattendrag m.m.) har försök med maskinell ritning av skogskartor utförts från registerin—

formation vid ett sådant bolag.

Inom många kommuner har ADB—register lagts upp med fastig— hetsbeteckning eller gatuadress som sökbegrepp. Sådana re— gister beskriver i stor utsträckning olika fastigheters

tekniska och ekonomiska status samt rättigheter och skyl—

digheter SOm är förknippade med fastigheterna. 3.3.3 Användning av landskapsinformation

Huvuddragen av den offentliga sektorns utnyttjande av över— siktlig landskapsinformation sammanfattas i tabell 3.2.

Särskild markering har gjorts i de fall en myndighet eller ett organ utnyttjar en viss produkt avsevärt mer än de and—

ra redovisade produkterna i denna tabell.

Av tabellen framgår att de flesta myndigheter i stor ut—

sträckning använder allmänna kartor, ortofotokartor och flygbilder producerade av LMV. Även övriga småskaliga kar— tor utnyttjas av statliga och kommunala organ, medan däre— mot satellitinformation hittills endast i mycket begränsad omfattning kommit i bruk . Användningen av olika typer av register torde främst gälla sådana som byggts upp vid den

egna myndigheten. 3.3.4 Forsknings— och utvecklingsverksamhet

Vid universitet och högskolor bedrivs grundläggande forsk— ning (grundforskning) och därmed sammanhängande utveck— lingsverksamhet som kan utgöra underlag för vidare till— lämpningar av olika slag (tillämpad forskning). Från att ursprungligen vara koncentrerad till universitet och hög— skolor där forskningen initierades och styrdes utifrån de förutsättningar som gällde för deras verksamhet, har till— lämpad, statligt stödd forsknings— och utvecklingsverksam-

Tabell 3.2

Produkter

Användare

"Produ entorgan _LMV

ÖLM

SFBM

CFD Sjöfartsverket SMHI SCB

Sthlm univ. na— turgeogr. inst)

SLU (inst. för skogstaxering) SGU

Rymdbolaget

ducentekon—4

Planverket Försvarsmakten Televerket

Huvuddragen av den offentl

iga sektorns utn tt ande av landska s

Allmänna kartor

>4>€>4©>€>C>€>4 xxxxxxxx

Övriga småskaliga kartor

(j>= produkter av stor betydelse för den egna myndigheten X = produkter av betydelse för den dvs. produkter som utnyttjas i större omfattning

egna myndigheten

till—

Tabell 3.2

(forts.)

Huvuddra en av den offentli a sektorns utn tt'ande av landska sinformation

Produkter Allmanna kartor Ovriga smaskaliga kartor

Geol. Hydrol. kartor kartor kar— tor och/eL

Användare

SJ Statens vägverk Luftfartsverket

Statens geotek- niska institut

Riksantikvarie— ämbetet

Skogsvårdsorg.

Lantbruksorg.

Naturvårdsverke

Domänverket

Industriverket (och NSG)

Vattenfall

Länsstyrelsen

KFBM KFRM

Sthlms_1äns landsting

Forskninzs— och utbildningsorgu Universitet och högskolor SLU

(:>= produkter av stor betydelse för den egna myndigheten

Sjokort

dvss produkter som utnyttjas i större omfattning

X produkter av betydelse f den egna myndigheten

het (FoU) alltmer kommit att bedrivas inom och knytas till olika sektorer (sektoriell forskning). Denna inriktning på— börjades först inom försvarssektorn med satsningar på tek— nisk— naturvetenskaplig forskning som senare kom att rik— tas även mot civila ändamål för teknisk och ekonomisk ut— veckling. Den sektoriella forskningen har sin utgångspunkt i ett myndighetsansvar för samhällsproblem som skall lösas och syftar bl.a. till att ge underlag för precisering av en sektors mål, att identifiera och analysera alternativa handlingslinjer för att nå målen samt att utveckla de me— toder och redskap som behövs för att nå målen (Forsknings— rådsutredningens betänkande "Forskningspolitik", SOU l977:52).

Forskning inom landskapsinformationens område har sedan lång tid tillbaka i huvudsak varit förlagd till universi— tet och högskolor, och i väsentlig grad haft karaktär av grundforskning. Den högskolebaserade forskningen rörande landskapsinformation har till stor del utförts inom uni— versitetens geografiska institutioner, vid sektionen för lantmäteri vid KTH och vid Sveriges lantbruksuniversitet. I äldre tider var den kartografiska verksamheten förlagd till militära organ och den kartografiska utvecklingen kom till stor del att verkställas inom försvaret och så små— ningom också vid rikets allmänna kartverk (sedermera LMV)

och några kartografiskt inriktade företag.

Inom ramen för sitt sektorsansvar har flera statliga myn— digheter numera forsknings— och utvecklingsverksamhet med anknytning till landskapsinformation. I denna FoU—verksam— het kombineras inte sällan grundforskning med tillämpad forskning, som kan förläggas till universitet och högsko— lor på sektorsmyndighetens uppdrag. LMV har enligt sin instruktion att utföra vetenskapliga utvecklingsarbeten inom geodesi, fotogrammetri och kartografi samt närliggan— de ämnesområden i den mån dessa arbeten står i samband med verkets övriga uppgifter. Andra myndigheter med tillämpad forskning är FOA, SGU, statens vägverk, statens geotek—

När det gäller fjärranalysens flygfotografiska del har ut— vecklingsverksamheten sedan länge varit knuten till LMV och KTH. Två professurer i tillämpad fjärranalys finns också inrättade i landet — en vid Sveriges lantbruksuni— versitet i skoglig fjärranalys och en vid Stockholms uni— versitet i fjärranalys med inriktning främst mot naturre— sursinventering och miljöövervakning. Konsulter och andra privata företag har också bidragit till utvecklingen be— träffande tolkning och bearbetning av flygbilder.

Inom den satellitbaserade fjärranalysen, som i Sverige utvecklats sedan slutet av 60—talet, stod FOA inlednings— vis för merparten av insatserna. Sedan tillkomsten av de— legationen för rymdverksamhet år 1972 kanaliseras en stor del av forsknings— och utvecklingsverksamheten genom detta organ med dess rådgivande organ fjärranalyskommitten och forskningsprojektberedningen. Crundforskningen utförs hu— vudsakligen inom ramen för ett teknik— och metodutveck— lingsprogram, i vilket ett stort antal universitetsinsti— tutioner m.fl. är engagerade. Utveckling av instrument sker inom Rymdbolaget i samarbete med några högskoleinsti—

tutioner och svenska industriföretag.

Den tillämpade forskningen inom fjärranalysområdet sker till stor del som ett samarbete mellan Rymdbolaget och de

för respektive verksamhet ansvariga myndigheterna som t.ex. SMHI för vädertjänst, sjöfartsverket för iskartering (som underlag för isbrytning) och naturvårdsverket för kartlägg— ning av luftföroreningar. Som närmare framgår av kap. 8 intensifieras f.n. samarbetet mellan Rymdbolaget och LMV

med inriktning på tillämpningar inom kartering m.m.

Forsknings— och utvecklingsverksamhet inom områdena geo— desi, fotogrammetri och kartografi pågår inom sektionen för lantmäteri vid KTH. Denna forskning syftar bl.a. till att effektivera mätning— och kartläggning. Utvecklings—

verksamhet framför allt när det gäller instrument— och

bearbetningsteknik pågår också inom dessa områden vid LMV i anslutning till produktionen av underlag för de allmänna kartorna. Svenska kommunförbundet har i samarbete med ett antal kommuner liknande utvecklingsarbete inom det stor— skaliga kartområdet. Teknikutvecklingen inom datorområdet sker i nära anslutning till alla de ovannämnda teknikom— rådena.

Mark— och vattenresurser studeras ur olika aspekter såväl vid universitet och högskolor som vid ett antal myndighe— ter. Nya tekniker för kartering av vegetation och geomor— fologi, som bygger på tolkning av infraröd (IR)—känsliga registreringar, har utvecklats eller håller på att utveck— las vid geografiska och geologiska institutioner inom lan— det. De beräknas få stor betydelse för kartläggning av mark— och valtenförhållanden. Bl.a. har naturgeografiska institutionen vid Stockholms universitet varit aktiv på detta område under senare år. Vid SGU pågår försök med översiktlig jordartskartering baserade på denna nya meto— dik. Förutom medelsstöd till sådan metodutveckling i sam— band med fjällutredningen har naturvårdsverket också givit stöd till olika typer av s.k. landskapsanalyser (Öresunds— och Linköpingsprojekten) och naturresursundersökningar som bl.a. kan vara av värde för fysisk planering. Vid bostads— departementet har en särskild grupp Expertgruppen för fy— sisk planering och bebyggelse ansvar för viss samordning och beredning av forskning i anslutning till detta områ— de.

SMHI och SGU samarbetar med anslagsstöd från bl.a. natur— vetenskapliga forskningsrådet vid datainsamling, modell— studier m.m. inom de s.k. fältforskningsområdena som avses ge underlag för hydrologiska data om grund— och ytvatten— förekomster o.d. Vid SMHI bedrivs också viss utvecklings— verksamhet i samråd med LMV avseende ett system för hyd— rologiska lägesangivelser (HYPOS). Både SGU och LMV deltar med delprojekt inom internationella forskningsprogram på

geoområdet.

SOU 1981173 Försörjning med landskapsinformation i Sverige 69 3.4 Vissa samverkans— och kontaktorgan

Myndigheter som svarar för produktion av grundläggande landskapsinformation samarbetar i vissa fall vid fram- ställning av sådan information. Producenterna har i olika former etablerat kontakter med användarna för att ta reda på vilka krav som ställs. Organisationer och myndigheter inom den s.k. producent—konsumentgruppen kan i stor ut— sträckning själva ge sina produkter den inriktning de

önskar.

Vissa av producenterna är i sina instruktioner ålagda att samråda med andra intressenter. Även annat samarbete inom gemensamma problemområden sker ofta i mer eller mindre permanent form. Andra producenter har funnit likartade former för regelbundna kontakter med intressenterna. Vi ger i detta avsnitt en översikt över mer permanenta sam— verkansorgan och samarbetsformer mellan producenter och

avnämare.

LMV skall årligen utarbeta ett förslag till plan för de allmänna kartarbetena. Betydelsefulla frågor om riktlinjer för de allmänna kartarbetena skall avgöras i verket efter samråd med kartrådet i vilket ingår vissa avnämare. IMV utser företrädare för ÖB, vägverket, lantbruksstyrelsen, naturvårdsverket, Skogsstyrelsen, planverket, SGU och Svenska kommunförbundet att ingå i kartrådet. Ordförande är UMV:s chef och vice ordförande hans ställföreträdare. Som ett informellt beredningsorgan till kartrådet i frågor om underlagskartor för fysisk planering har bildats den s.k. plankartegruppen. På länsplanet skall överlantmätarna periodiskt genomföra länskonferenser med kartanvändarna.

Mellan lantmäteriet och försvaret sker direkt samarbete som en följd av LMV:s uppgift att trygga totalförsvarets

kartbehov. En militärassistent är chef för LMV:s försvars—

enhet.

Vid SGU finns ett permanent rådgivande organ, SGU:s kart— råd, som representerar kartanvändarna. Detta organ regle— ras emellertid inte av instruktionen. I rådet ingår före— trädare för Skogsstyrelsen, industriverket, naturvårdsver— ket, statens planverk, statens vägverk, OB, Svenska kom— munförbundet, Svenska gruvföreningen, Byggnadsgeologiska sällskapet och Svenska nationalkommittén för geologi.

Vid SMHI fanns till helt nyligen ett rådgivande organ, me— teorologiska och hydrologiska rådet, med uppgift att bistå institutet i mera betydelsefulla frågor om allmänna rikt— linjer för verksamheten. Rådets sammansättning och uppgif— ter reglerades i SMHI:s instruktion. I och med att insti— tutet den 1 juli 1981 fått en styrelse har detta råd av— skaffats.

CFD har på liknande sätt en sakkunniggrupp för sin utveck— lingsverksamhet med bl.a. representanter för avnämarna.

Vid sjöfartsverket saknas något formaliserat, allmänt kon— taktorgan med avnämarna. Försvaret har dock militär perso— nal direkt placerad i sjöfartsverket för produktion av de militära sjökorten.

I samband med sin utveckling av markanvändnings— och na— turresursstatistik har statistiska centralbyrån haft fort— löpande avnämarkontakter genom att provprodukter tagits fram för granskning-

Inom den kommunala sektorn pågår i kommunförbundets regi en långsiktig verksamhet för att bättre samordna kommuner— nas inre arbete med landskapsinformation. Efter gemensam utredning kom kommunförbundet och lantmäteriet fram till att samrådsgrupper behövdes för samordning av de mätnings— och karttekniska verksamheterna. Detta ledde till att s.k. MBK—grupper organiserades inom kommunerna. Syftet med des— sa är bl.a. att berörda förvaltningar skall använda samma

baskartor och referensteknik. Vidare har påbörjats en ge—

mensam utveckling av ADB—tekniska hjälpmedel inom området

samhällsplanering och kommunalteknik, det s.k. ISOK—pro—

jektet, i vilket även vissa statliga organ deltar.

I nämnden för skoglig flygbildteknik som har till uppgift att verka för samordning av flygfotografering och kart- framställning mellan skogsbrukets intressenter, ingår re— presentanter för både statliga organ och det enskilda nä- ringslivet. Nämnden hör till Skogsstyrelsen men är place— rad vid LMV. Ett annat samrådsorgan inom det skogliga om— rådet är skogsindustriernas samarbetsutskott (SISU), vari

ingår representanter för det enskilda skogsbruket.

På en del håll i landet har också olika statliga, kommu— nala och enskilda organ startat samarbete kring speciella projekt. Ett exempel på detta är samverkan i Norrbottens län under ÖLMzs ledning för samordnad produktion av vege— tations— och skogskartor. Samverkan sker inte bara med statliga myndigheter såsom SGU, försvaret, arbetsmarknads— styrelsen och länsstyrelsernas olika enheter utan även med gruvbolag, skogsbolag och skogsvårdsstyrelser.

Sedan 1977 finns vid bostadsdepartementet en särskild ar— betsgrupp, markdatagruppen, med uppgift att lämna förslag till markfaktorer som skall behandlas i samband med fram— läggandet av förslag till fortsatt fysisk riksplanering. Denna grupp skall även behandla frågor rörande fortsatt utveckling och samordning av insamling och presentation av landskapsinformation som är av särskild betydelse för den fysiska planeringen. I gruppen ingår ett tjugotal repre- sentanter för departement, centrala myndigheter och andra

statliga organ. 3.5 Kostnader för landskapsinformation Vår kartläggning av landets landskapsinformationsförsörj— ning visar att de sammanlagda årliga bruttokostnaderna

(omslutningen) för sådan verksamhet uppgår till ca 1,5

miljarder kr. Härav faller ca 40 % på statliga organ, ca 40 % på kommuner och ca 20 % på enskilda företag, organi— sationer och personer. Intäkter genom avgifter m.m. uppgår till ca 500 milj. kr. Kostnader och intäkter under budget— året 1978/79 för ett antal statliga verk, företag och bran— scher redovisas i tabell 3.3. Siffermaterialet, som har uppskattats i samråd med resp. organisationer, är inte ho— mogent och bör därför behandlas med viss försiktighet. Det— ta hänger samman med svårigheterna att skilja resurser för landskapsinformation från andra insatser. Det har därför varit nödvändigt att i stor utsträckning göra relativt grova uppskattningar.

Vi har även försökt kartlägga hur resursutnyttjandet för— delar sig mellan personal och utrustning. Det tillgängliga materialet tyder på att 10 000—12 000 personår årligen disponeras för insamling, bearbetning och presentation av landskapsinformation. Härav följer att hantering av land— skapsinformation — trots de senaste decenniernas tekniska utveckling — alltjämt är en mycket personalintensiv verk— samhet. (Det bör observeras att tiden och kostnaderna för användningen av denna information ej är inkluderad.) Det uppskattade värdet av vissa större instrument och annan mer dyrbar utrustning för hantering av landskapsinforma— tion framgår av tabell 3.3. Exempel på sådan utrustning är automatiska ritbord, avancerade mätinstrument och tyngre borrutrustning. Vi vill därutöver göra följande kommenta— rer till tabellen.

åtatgn

Ett trettiotal verk och myndigheter har intervjuats. Be— träffande lantmäteriet har hälften av förrättningsverksam— heten räknats som insamling av landskapsinformation. En liknande uppdelning har utförts för CFD, varvid upplägg— ning av fastighetsregistret, ca en tredjedel av den totala verksamheten, räknats som landskapsinformationsbehandling.

SMHI hävdar att klimatet direkt sammanhänger med landska— pets topografi och att även klimatuppgifter bör ses som landskapsinformation. Insamling och bearbetning av klimat—

data ingår därför i kostnadssammanställningen.

Vi vill peka på att några statliga myndigheter, forsknings— råd och motsvarande organ finansierar forskning och viss tillämpning inom landskapsinformationens område över sina respektive anslag. En liknande ställning har nämnden för statens gruvegendom (NSG), som beställare av prospektering, till—stor del vid SGU, för vilken verksamhet NSG uppburit anslag om 45 milj. kr. 1978/79. Det har inte varit möjligt att få fram baskostnaderna för den universitetsanknutna forsknings— och utvecklingsverksamheten med anknytning till landskapsinformation. En stor del av denna verksamhet ut— förs dock som projektarbete med medel från de forsknings-

stödjande organen och ingår därför i de redovisade kostna—

derna för dessa organ i tabell 3.3.

Eommgnsrga

Kostnadsuppskattningarna bygger på material som samman— ställts inom Svenska kommunförbundet. De redovisade kost— naderna omfattar personalkostnader inkl. sociala avgifter, materiel— och materialkostnader samt upphandlade tjäns-

ter.

Givetvis inkluderar inte heller de kommunala kostnaderna användning eller sökning av landskapsinformation. Sökning av den behövliga informationen borde strängt taget ingå i kostnaderna, men eftersom denna kalkyl av praktiska skäl knappast låter sig göras har något sådant belopp ej med— tagits-

I kostnadssammanställningen har dessutom uteslutits hante— ring av markanvändningsdata och terrängmodeller samt vissa

sektoriella planer som t.ex. skyddsrumsplaner.

Hanteringen av landskapsinformation inom landstingskommu—

1. STATEN

ner är av blygsamt omfång jämfört med sådan verksamhet

inom primärkommunerna. Dock bör observeras att Stockholms läns landsting har verksamhet om knappt en halv milj. kr. som en följd av att detta landsting svarar för länets re— gionplanering.

Enskilda förgtåg ogh ozganisatioEeE

Inom den privata sektorn svarar konsulterna för huvuddelen

av hanteringen av landskapsinformation. Fe angivna belopp—

en har uppskattats av företrädare för Svenska konsultföre—

ningen.

Även resursuppskattningarna inom industrin har utförts med hjälp av branschföreningar. Industrins kostnader är i hög

grad intäkter för konsulterna. Allmänhetens kostnader för inköp av landskapsinformation, huvudsakligen i form av tryckta kartor torde uppgå till ca

40 milj. kr.

Tabell 3:3 Landskapsinformation

Ekonomisk omslutning m.m. budgetåret 1978/79 (milj. kr.)

___—___—

Departement Kostnader Anmärkning Myndighet/verk ________________________________________________________________________________

Bostadsdepartementet:

LMV

Statens planverk Byggforsknings— organisationen

190 I detta belopp inkluderas hälften av fas— tighetsbildningsverksamheten. Intäkter av uppdrag och försäljning uppgår till ca 130 milj. kr. Värdet av mätningsteknisk utrustning inom lantmäteriet kan uppskat- tas till ca 60 milj. kr. '..

SOU 1981:73 Försörjning med landskapsinformation i Sverige 75 Departement Kostnader Anmärkning Myndighet/verk

Justitiedepartementet: CFD 5

Försvarsdepartementet: Försvarsmakten 23

Kommunikationsdepartementet:

Televerket 5 SJ & Statens vägverk 40 Sjöfartsverket 30 SMHI 22 Luftfartsverket l Statens geotekniska 5 institut Ekonomidepartementet: Statistiska central— 25 byrån Utbildningsdepartementet: Riksantikvarieämbetet 15 Naturvetenskapliga 5

forskningsrådet

Jordbruksdepartementet: Lantbruksorganisationen 10

Skogsvårdsorganisationen 25

Naturvårdsverket 7 Sveriges lantbruks— 6 universitet

Avser främst uppläggningen av fastighets— registret.

Utrustning vid verket värderas till ca 20 milj. kr.

Värdet av utrustning (inkl. sjömätnings— fartyg) uppskattas till ca 100 milj. kr.

Intäkter av uppdragsverksamhet uppskattas till ca 10 milj. kr.

Kostnaderna täcks helt av intäkter av uppdragsverksamheten. Utrustningen vär— deras till ca 2 milj. kr.

I kostnaderna inkl. även arkeologiska undersökningar.

Ca en fjärdedel av kostnaderna täcks av ersättning för uppdrag.

Kostnaderna avser insamling och registre— ring av fältdata. Intäkter i samband med uppdrag o.d. uppskattas till ca 4 milj. kr.

Avser endast riksskogstaxeringsverksam— het.

Departement Kostnader Anmärkning Myndighet/verk __ __ Industridepartementet: Statens industriverk l SGU 127 Kostnaderna inkl. prospektering och and— ra uppdrag. Intäkter av uppdragsverksam— heten uppgår till ca 100 milj. kr. Ut— rustning uppskattas till ca 15 milj. kr. Statens vattenfallsverk 15 Verkets utrustning värderas till ca 4 milj. kr. Styrelsen för teknisk 1 utveckling Rymdbolaget och statens 7 Kostnaderna avser fjärranalys och de svenska kostnaderna för Landsatstationen vid Esrange. Utrustningen har uppskattats till ca 15 milj. kr. Domänverket 15 Statens delegation 2 Beloppet avser budgetåret 1980/81. för samordning av havsresursverksamheten

Kommundepartementet: Länsstyrelserna 30 Avser huvudsakligen fastighetsregistre— ringsverksamheten.

___—%.....—

Summa statliga sektorn ca 620 _________________________________________________________________________________

2. KOMMUNERNA

___—______________

Organ Kostnader Anmärkning ___________________________________________________________________.______________

Kommunerna ca 600 ______________________________________________________________________________ 3. ENSKILDA FÖRETAG OCH ORGANISATIONER

Företag, organisation Kostnader Anmärkning eller verksamhet

___—___m

Konsultverksamhet ca 200 Esselte Kartor ca 35 Intäkterna från försäljning omfattar även Liber Kartor ca 20 utländska kartor.

Turist— och fri— Huvuddelen av kostnaderna avser oriente—

luftsorganisationer ringsförbundets verksamhet. Med marknads— mässiga priser för hela denna verksamhet skulle kostnaderna överstiga 20 milj. kr.

Gruvindustrin ca 5 Inkl. prospektering Skogsindustrin ca 15 Övrig industri ca 20

4 BEHOV AV LANDSKAPSINFORMATION UNDER 1980—TALET

4.1 Inledning

I föregående kapitel beskrev vi hur försörjningen med land- skapsinformation går till i dag — ansvars— och intressent— förhållanden, vilken information som regelmässigt produce— ras samt resursinsatser. Denna beskrivning kan i sig sägas återge en bild av de föreliggande behoven. I detta kapitel skall vi anpassa den bilden till den överblickbara framti— den genom att i stora drag försöka redovisa vilka brister

och nya behov av landskapsinformation som vi kunnat kon—

statera.

Att på detta sätt samlat beskriva informationsbehoven är självfallet mycket svårt eftersom data om landskapet an— vänds för vitt skilda ändamål och i många olika presenta— tionsformer. Olika intressen står ofta mot varandra t.ex- i fråga om informationsinnehållet. Behoven ändras också över tiden relativt snabbt. Detta kan illustreras genom att peka på att kraven på underlag för översiktlig fysisk planering och naturresurshushållning ökat markant under 1970—talet. Ett annat exempel är den av statsmakterna be— slutade nya skogspolitiken som kommit att ställa ökade

anspråk på skogliga data.

Även inom andra verksamheter som försvar, byggande, natur—

vård, turism och rekreation kommer sannolikt nya förutsätt— ningar och ny inriktning att ställa speciella krav på för—

sörjningen med landskapsinformation under l980—ta1et.

Parallellt med de verksamhetsgenererade skiftningarna av behoven pågår en snabb teknisk utveckling som radikalt

förändrar möjligheterna att samla in, lagra, bearbeta och presentera landskapsinformationen. Särskilt kan nämnas

utvecklingen på ADB—området med sådana tillämpningar som

automatisk datafångst, beräkning av mätdata och automatisk kartframställning från databaser. På fjärranalysens område har satellit— och vissa andra nya flygburna registrerings— utrustningar och bearbetningssystem för dessa data öppnat helt nya möjligheter. Denna tekniska utveckling ger i sig upphov till önskemål om landskapsinformation som tidigare inte kunnat tillgodoses. Den aktuella tekniska utvecklingen behandlas vidare i kap. 5 och i bilaga 3.

I det följande beskriver vi först översiktligt vilka fak— torer som väntas komma att påverka behovsbilden inom de samhällsfunktioner och andra verksamheter för vilka land— skapsinformation utgör ett viktigt underlag. Därefter re— dogör vi för sådana brister och behov i anslutning till vissa grundläggande produkter som intressenterna utpekat. Det ligger i sakens natur att redovisningen endast kan bli

översiktlig.

4.2 Behov av landskapsinformation för vissa samhälls— _______________________.________________________ funktioner m.m.

4.2.1 Fysisk planering

Ekologiska aspekter och behovet av hushållning med mark— och vattenresurserna har fått en allt större tyngd i sam— band med fysisk planering. Under 1970—talet har ett system för fysisk riksplanering (FKP) vuxit fram. På grundval av propositionen l972:lll beslutade statsmakterna om vissa riktlinjer för hushållning med mark och vatten och former för fortlöpande fysisk riksplanering. Tre huvuduppgifter angavs. Den första är att kartlägga dels de långsiktiga önskemål som skilda intressenter riktar mot mark och andra naturtillgångar dels de tillgångar som svarar mot de an— språk som kan förutses. Den andra är att analysera i vil— ken utsträckning det finns konflikter mellan olika anspråk och klarlägga konsekvenserna av alternativa sätt att ut— nyttja naturresurserna. Den tredje huvuduppgiften är att,

i den mån det är motiverat av riksintresse, dra upp rikt—

linjer för hushållningen med sådana naturtillgångar som är eller kan väntas bli efterfrågade av skilda intressen el— ler är särskilt känsliga för miljöpåverkan. Inom regering— en behandlas f.n. förslagen från den s.k. PBL-utredningen (SOU l979:65, 66) om att riktlinjer för hushållning med mark och vatten skall skrivas in i en ny plan— och bygg— lag. Formerna för fortsatt fysisk riksplanering har bc— handlats i SOU l979z54, 55 samt prop. l980/81:183. An— svarsfördelning, kunskapsförsörjning m. m. i detta system som engagerar alla nivåer inom den offentliga sektorn, kan

illustreras schematiskt enligt följande:

Former för fortsatt fysisk riksplanering (Källa: SOU

l979:54) | Fastställar ' riktlinjer RRSdag

Förslag till riktlinjer

Uppdrag om redovisningar

Tillämpnings- Beslut i föreskrilter enskilda ärenden

Regenng Rd w sw, sw HaVSfeSU'S' FÖLJER FORTLÖPANDE mark— och vattenanvändningen samt miljösituationen

delegationen _l»— j: Ämbetsverk . L . . ' ' ' AJOURHÅLLER RIKSÖVERSIKTER ' : : Rapportering om riktlinjer särskilda problem ning

_-

Som underlag för en sådan planeringsprocess krävs en fort— satt systematisk kunskapsinsamling. Kartläggning och ana— lyser av anspråk som från skilda verksamheter ställs på bevarande och utnyttjande av naturresurserna, kartläggning av olika slags naturtillgångar och studier av naturresur— sernas känslighet för olika slags påverkan är väsentliga. Anskaffandet av planeringsundcrlag får ofta karaktär av

mer eller mindre tillfälliga inventeringar av olika egen—

skaper hos landskapet.

Beträffande informationsbehoven för FRP kan bl.a. följande framhållas:

Under de hittills genomförda etapperna har en stor mängd planeringsunderlag tagits fram under medverkan av centrala och regionala statliga myndigheter och kommuner. Denna kunskapsbank bör vidmakthållas och göras känd och till— gänglig för alla potentiella användare. Detta gäller även annan landskapsinformation som kan utnyttjas för invente—

ringar.

Naturresurs— och miljökommittén har bl.a. för oss framhål— lit att det finns stora mängder data om miljön samlade i olika register och system men att det många gånger saknas kontinuitet i datainsamlingen och att befintlig informa—

tion är svår att överblicka.

Det kan erinras om att planverket på regeringens uppdrag i december 1980 redovisat en förstudie om den fysiska riks— planeringens kunskapsförsörjning. Man pekar bl.a. på att sektormyndigheternas redovisning behöver utvecklas i fråga om noggrannhet, aktualitet och redovisningsteknik. Även

ansvarsfördelningen behöver klaras ut beträffande vissa objekt såsom bebyggelse och anläggningar samt energi och

vattentillgångar.

En översiktlig basinformation i form av bilder och kartor som redovisar naturresurser — särskilt vegetation — synes vara av intresse i detta sammanhang. Viss komplettering av den s. k. planeringskartan i skala 1:250 000 anses önsk—

värd.

PBL—utredningens förslag till ny plan— och bygglagstift— ning innebär en reform även av den fysiska detaljplane— ringen. Nuvarande plansystem moderniseras. Sådana över—

siktliga planer som allmänt används i dag men utan direkt

lagstöd — kommunöversikter, områdesplaner m.m. — blir

reglerade i lagen. Samtidigt avses medborgarinflytandet förbättras. I lagen införs regler som syftar till att medborgarna skall garanteras ett större inflytande på

planprocessen.

Behovet av ett bättre planeringsunderlag kommer till ut— tryck på flera ställen i utredningsförslagen. Beträffande det nya institutet marköversikt sägs t.ex. att denna skall vara avfattad på en eller flera kartor. Härtill skall fo— gas en planbeskrivning och en genomförandebeskrivning. Liknande bestämmelser föreslås också beträffande de övriga

planinstituten.

De krav på underlagskartor, som föranleds av en ny plan— och bygglag har bl.a. behandlats av planverket i anslags— framställningen för 1979/80. För den översiktliga kommuna— la planeringen behöver vissa deloriginal till den topogra— fiska kartan bättre anpassas till den fysiska planeringens behov. En större betydelse för den kommunala översiktliga planeringen har den ekonomiska kartan och ortofotokartan som underlag vid projektering och redovisning. Det är an— geläget att detta underlagsmaterial hålls så aktuellt som möjligt. Ett femårigt omdrev anses kunna täcka behoven. För områdesplanering och kommunal bebyggelseplanering är ortofotokarta i skalorna 1:4 000 — l:5 000 en ofta utnytt— jad baskarta. Planverket stöder LMV i kraven på en förbätt— rad flygbildsförsörjning. Man understryker också vikten av att samla in baskunskaper genom inventeringar av olika

slag.

Tidigare har även RRV undersökt behovet av underlag för översiktlig fysisk planering (Revisionsrapport 1977—09—15). Han konstaterar att kommunernas viktigaste kvalitetskrav på kartunderlaget - främst topografiska och ekonomiska kartan - är att det skall vara aktuellt och att det skall

vara möjligt att få innehållet separerat. Exempel på inne— håll som anses väsentligt att hålla aktuellt är vägar, be—

byggelse och fastighetsgränser- Gnskemålen om separering

gäller främst nivåkurvor och fastighetsgränser. Kommunerna

vill ha sådant material lätt tillgängligt.

För den mera detaljerade planredovisningen, i stads— och byggnadsplaner m. fl. används i regel kartor i skalorna lzl OOO — l:a 000. Lessa är vanligen baserade på kommunala primärkartverk i motsvarande skalor. Någon mera väsentlig förändring i behovet av sådana kartor torde ej uppkomma genom förslaget till ny plan— och bygglag. Nya behov upp— står här i fråga om en mer lättillgänglig redovisning av detaljplaner bl.a för att tillgodose kraven på ett djupare medborgarinflytande. Ett sådant hjälpmedel är flygbilder tagna i vinkel mot marken — s.k. snedbilder — på vilka

tilltänkt bebyggelse kan ritas in på ett åskådligt sätt.

Vad gäller behovet av information i övrigt om fastigheter, byggnader och anläggningar kan främst konstateras att det föreligger stora kvalitetsmässiga brister i fråga om re— gisterkartverket, främst inom de större skalområdena. Be— hov av ett rikstäckande byggnads— eller husregister har framförts i olika sammanhang bl.a. som underlag för ener— giplanering. Behov av systematisk registrering av nya data har även uppmärksammats när det gäller vissa anläggningar, framför allt undermarksanläggningar — bergrum, tunnlar och ledningar. I en rapport från byggforskningsrådet (T8:1978) konstateras t.ex. att avsevärda besparingar hade kunnat göras med en bättre information om befintliga undermarks—

anläggningar och om markens geologiska egenskaper. 4.2.2 Naturresursplanering

Vi skall här något beröra de behov som växer fram inför l980—talet och som avser underlag för planering av söt—

vatten—, energi— och havsresurser.

Vattenplaneringsutredningen (Jo 1977:06) föreslår i sitt betänkande (SOU l980:39) ett system för vattenplanering —

i första hand omfattande grundvatten, sjöar och vatten— drag. Stommen i systemet skall utgöras av kommunala vat— tenöversikter kompletterade med vattenhushållningsplaner för vissa områden. En särskild förrättningsform — "vat— tenfördelningsförrättning" — föreslås för att förhindra konflikter mellan vattenintressenter inom mindre, avgrän— sade områden. Beträffande informationförsörjningen finner utredningen att dokumentationen om vatten och vattenan— vändning f.n. är i många avseenden otillfredsställande. Förslag förs därför fram om att systematiskt redovisa de hydrologiska förhållandena på särskilda hydrologiska kar— tor. Sådana kartor skulle på ett enkelt sätt kunna redovi— sa variationer av olika hydrologiska element som är av vikt för ett planerat vattenresursutnyttjande. För att en vattenplanering skall kunna byggas upp inom rimlig tid måste den dock t.v. baseras på sammanställningar av sådan information som finns hos ett stort antal centrala myndig— heter, länsstyrelser, kommuner, universitet, forsknings— institutioner, konsultföretag m.fl. Vissa kompletteringar — främst när det gäller vattenföringsdata och det hydro— geologiska underlaget — anser vattenplaneringsutredningen angelägna redan i det korta perspektivet. För vår del vill vi understryka att datanormering därvid torde behövas om de

nuvarande system lätt skall kunna tappas på information.

Ökade kunskaper om våra naturresurser behövs som underlag för den framtida energipolitiken. Ett absolut krav anses här bl.a. vara en god flygbildsförsörjning inkluderande lR—bilder, det senare som grund för en vegetationskarte— ring. Härigenom kan man få underlag för exempelvis plane— ring av torvbrytning, odling av energiskog samt uttag av spillved och annan biomassa. Även för att på bästa sätt kunna lösa konflikter mellan motstående intressen, t.ex. renbete och naturvård, är ett sådant underlag av stort värde. Flygbilderna anses också behöva kompletteras med en

i förhållande till nuläget betydligt ökad takt i försörj— ningen med ortofotokartor, som är av stor betydelse för

t.ex. skogsbrukets kartförsörjning och därmed för bedöm— ningar av t.ex. möjligheterna att odla energiskog, uttag av spillved etc. Som underlag för energisparande har flyg— buren termografi visat sig värdefull för studium av ener— giläckage i bebyggelse, varmvattenutsläpp, lokalklimat

m.m.

Frågan om havsresursernas utnyttjande har på senare tid aktualiserats i olika sammanhang. Man kan även i Sverige räkna med ett ökat utnyttjande av havsbotten, vilket i sin tur ställer ökande krav på bl. a. bottentopografisk infor— mation. Behovet av data om det kustnära havet undersöks f.n. av den nyinrättade delegationen för samordning av

havsresursverksamheten. 4.2.3 Kulturminnesvård

Kulturminnesvårdens ökande deltagande i den fysiska plane— ringen på olika nivåer ställer större krav på landskapsin— formation. bessa behov hänför sig dels till sektorns egen dokumentationsverksamhet, dels till lämpligt underlagsma— terial framför allt i form av allmänt kartmaterial, men även sjökort, kommunala primärkartverk och vissa tematiska

kartor såsom jordartskartor.

Den ekonomiska kartan utgör landets enda kulturhistoriska registerkarta genom sin redovisning av lagskyddade forn— lämningar och byggnader. För närvarande saknas sådan re— gistrering inom de fjällområden där ekonomisk karta sak— nas. Detta gäller bl.a. i fråga om lämningar av samisk kultur. Ett centralt intresse för sektorn är därför en komplettering av kartans täckningsområde. Från kulturmin— nesvårdens synpunkt är även fastighetsredovisningen vä— sentlig. övrigt innehåll i den nuvarande ekonomiska kartan skulle enligt riksantikvarieämbetet kunna delas upp på skilda deloriginal. Flygbilder har utnyttjats i flera sam— manhang och ett eftersatt område är härvid sökning av över— odlade fornlämningar i fullåkersbygd vilket ställer krav på tillgång till storskaliga flygbilder.

Med det ökande marinarkeologiska intresset och kulturmin— nesvården beträffande skeppsvrak växer betydelsen av goda sjökort. I övrigt kanznämnas att redovisning av lagskydd, kultur (Q)—märkning m.fl. data är av intresse i samband med en systematisk byggnadsregistrering. Sektorn framhål— ler även betydelsen av att den fysiska riksplaneringens

kulturhistoriska innehåll ajourhålls.

4.2.4 Areella näringar

För de markbundna areella näringarna, skogsbruk, jordbruk och renskötsel, är tillgången till kartor och annan land— skapsinformation en nödvändig förutsättning för planering av verksamheten. Särskilt för skogsbrukets del har behovet av sådan information förändrats inför l980—talet. För att förbättra den svenska bytesbalansen behöver virkesuttaget inom skogsbruket ökas. Även som energiresurs tilldrar sig skogen ett ökat intresse. Statsmakterna har genom den nya skogsvårdslagstiftning, som trädde i kraft den 1 januari 1980, dragit upp riktlinjer för en ny skogspolitik. Sko— gen, ca 60 % av landets yta är en förnyelsebar resurs. Skogsbruket måste bedrivas långsiktigt och med en ekolo— gisk grundsyn där även miljö— och rekreationsintressena beaktas. Den nya skogsvårdslagen har vidgats att gälla all

skogsmark, således även kyrkans och statens skogar.

För kunskapsförsörjningen innebär detta bl.a. att över— siktliga skogsinventeringar fortsättningsvis behöver ge- nomföras i alla delar av landet. I förarbetena till den nya skogsvårdslagen (prop. 1978/79:110) anges vikten av att varje skogsägare upprättar en skogsbruksplan för att få till stånd ett aktivt och rationellt brukande av skogs— marken. Grundläggande kartprodukter av särskilt intresse

i dessa sammanhang är ortofotokartan, som har betydelse för detaljerad skoglig inventering och planläggning, samt

transportkartor, som redovisar det aktuella vägnätet och

utgör grund för planering och genomförande av virkestrans- porterna. Indirekt stärks därmed skogsbrukets krav på en förbättrad flygbildsförsörjning med ett tätare omdrev än hittills. Datainsamling för skogsbrukets behov kan i allt större utsträckning göras i flygbilder för att reducera kostnaderna för fältarbeten som därvid kan inskränkas till vissa kontroller. Vidare efterfrågas lättillgängliga data om höjdförhållanden, fastighetsgränser och vägar, i vissa fall i digital form. Försök har också visat att satellit— registreringar redan nu kan utnyttjas för att få fram viss

skoglig information bl.a. om byggen.

För lantbrukets del synes behovet av information för jord— bruksplanering, förvärvsärenden etc motsvara nuvarande ekonomiska karta. Detta behov kan förväntas bestå i prin—

cip oförändrat. 4.2.5 Försvar

Landskapsinrormation har stor betydelse för såväl planlägg— ning som för de stridande förbandens operativa verksamhet. En mindre krigsorganisationen med större rörlighet, ett bibehållet värnpliktssystem etc. befäster det grundlägg— ande kravet att informationen skall vara rikstäckande, en— hetligt utformad och systematiskt uppbyggd (bladindelning etc). Behoven inriktas f.n. främst på den topografiska kartan och avser information med hög noggrannhet och ak— tualitet. Krav har ställts på att dess innehåll utökas med uppgifter om markbeskaffenhet, framkomlighet, bärighet

m.m., krav som delvis sammanfaller med skogsbrukets.

I det korta perspektivet har försvaret sammanfattat sitt

behov av information om landskapet på följande sätt:

0 bredare användbar, anslagsfinansierad omdrevsfotografe— ring, o snabbare ortofotoomdrev bl.a. som underlag för aktuel—

lare ekonomiska kartor,

o anpassning av ekonomiska kartans skalområde (mot 1:20 000) och produktionsmetoder,

o övergripande kartografisk värdering av 2000—talets to— pografiska fältkarta (1:50 000) och

o innehåll och utformning av aktuell 1:100 000 karta som

underlag för bl.a. planering.

På lång sikt skulle detta enligt försvarets mening kunna utmynna i ett rationellt kartförsörjningssystem — "Sveri— ges karta" — utformat för att motsvara samhällets behov av

geografiskt underlag år 2000.

Genomsnittskravet på upplösning och noggrannhet i detta framtida system motsvaras av skalan 1:50 000. En motsva— righet till dagens fältkarta bör utgöra grunden, komplet— terad med geologi—, geomorfologi— och vegetationskartor, sjökort och skogsinventeringar. Ytterligare komplement skulle kunna utgöras av en ny topografisk karta i större skala (1:20 000) och kartografiska databaser, både som underlag för direkt kartproduktion och ingående i övriga samhällssektorers system. Genom ett sådant långsiktigt samordnat system skulle enligt försvarets mening de sek— torvisa resursinsatserna minimeras och den allmänna kart—

läggningen även i realiteten bli mer allmänt användbar. 4.2.6 Samfärdsel

Behovet av kartor och sjökort är mycket stort inom trans— portsektorn, där exempelvis de numera högt ställda kraven på systematisering av fordonstransporter har lett till ett betydande behov av aktuell Väginformation. De av oljepri— serna ökade transportkostnaderna har skärpt dessa krav.

Data om vägnätets struktur (bärighet etc.), om transport—

avstånd osv. är nödvändiga.

Speciella krav inom transportsektorn har också medfört nya

krav på landskapsinformation. Utarbetandet av transport—

planer för miljöfarligt gods utgör ett område där sådana krav är märkbara t.ex. vad gäller sambandet mellan redo— visningen av vägnätet och av områden som är känsliga för miljöpåverkan, t.ex. vattentäkter. Tankersjöfartens behov av ytterligt noggranna sjökort är ett annat högaktuellt

exempel.

Samhällets räddningsfunktioner i form av brandkår, fjäll— räddning, oljesanering m.m. är beroende av detaljerat, aktuellt och enhetligt kartmaterial. Effektiviteten i insatserna hänger ofta på detta, särskilt som räddnings— organisationerna tenderar att centraliseras. En av uppgif— terna för det nyinrättade fjällsäkerhetsrådet är att beva— ka dessa krav vad gäller fjällkartor. Enligt vad vi erfa— rit har olika funktioner ibland utarbetat olika rutiner för sin kartanvändning vilket försvårat snabba insatser. En bättre normering av lägesbestämningsdata skulle här be—

hövas. 4.2.7 Rekreation och turism

Fritidsaktiviteterna har genom längre fritid och förbätt— rad ekonomi hos hushållen fått ett allt större utrymme.

Med dessa verksamheter följer generellt ett behov av kart— material som ännu ej anses tillgodosett. Den ökande bety— delsen av turismen som näring medför också behov av ett

mer utvecklat och utbrett kartmaterial. Behoven riktar sig främst mot våra fjäll och kuster samt tätorternas närområ—

den.

Kartmaterial och beskrivningar i skalområdet 1:50 000 — 1:100 000 har en viktig funktion när det gäller planering och genomförande av fjällvandringar och turer med småbå— tar, kanoter, cyklar etc. För orientering och vandringar i

Strövområden är kartor i skalområden omkring 1:20 000 av

intresse. För att tillgodose de ofta mycket skiftande an—

språken på produkter synes kraven på samhället gälla ett

enhetligt topografiskt kartverk, och därtill tillhanda—

hållande av ett flexibelt utgångsmaterial som kan utnytt—

jas för varierande ändamål.

4-3 Önskemål beträffande vissa grundläggande produkter 4.3.1 Bildprodukter 4.3.1.1 Satellitregistreringar

Försöksverksamhet och viss tillämpning grundad på insam— ling och bearbetning av satellitdata har pågått i Sverige sedan 1972. För försörjningen med landskapsinformation har främst data från Landsatsatelliterna varit av intresse. Verksamheten hittills tyder på att satellitinformation i vissa fall är ett realistiskt komplement till flygburen registrering. Landsat—data har, när det gäller markanvänd- ningsstudier, mestadels kommit till användning vid karte— ring av hyggen, översiktlig vegetationskartering, geolo— gisk kartering samt översiktlig markanvändningskartering.

Genom att Landsat—registreringar sedan 1978 tas emot vid Esrangestationen utanför Kiruna har möjligheterna att i Sverige få snabb tillgång till satellitdata ökat. Rymdbo— laget emotser en ökning av efterfrågan på satellitdata

under l980—talet. 4.3.1.2 Flygbilder

Många användare anser att försörjningen med flygbilder i Sverige inte svarar mot behoven. Kritiska synpunkter på hittillsvarande flygfotograferings— och bildförsörjning— sverksamhet har framförts såväl från enskilda företag, kommuner och branschorganisationer som från en del stat—

liga myndigheter.

Användarna har framställt följande generella önskemål beträffande flygfotografering för kartläggningsändamål:

a) bättre framförhållning vid planering av omdrevsverk— samheten

b) lägre priser för fotografering och bildframställning

c) bättre kvalitet i produkterna

d) snabbare och säkrare leveranser

Användarna har därvid uttryckt behov av en fast omdreVS— plan för fotograferingen från normalhöjd (4 600 m) och höghöjd (9 200 m). Under senare delen av 1970—talet har omdrevsplanerna av olika skäl ofta inte följts vilket medfört att beställare haft svårt att planera uppdrags— fotografering samt den följdverksamhet — inventering, kartframställning och reproduktion — som grundas på flyg— bildförsörjningen. Man har istället tvingats använda mind— re lämpligt bildmaterial. LMst senaste verksamhetsplaner (VP 80 och VP 81) tar dock sikte på att eliminera dessa brister. I VP 81 ingår även en omdrevsfotografering med IR—färgfilm, vilket är ett önskemål från bl.a. skogsbruk, försvar och naturvård. Försök med att tolka sådant flygfo- tomaterial har visat på sänkta kostnader för bl.a. geolo— giska undersökningar. Skogsbruket anser sig i skogslänen

dock ha behov av en högre omdrevstakt än vad VP 81 anger.

Utöver omdrevsfotograferingen finns ett stort och ökande be— hov av låghöjdsfotografering (flyghöjder upp till 3 000 m). De från låg höjd tagna bilderna har mycket skiftande an— vändningsområden. En stor del används som underlag för upp— rättande eller ajourföring av kommunala primärkartor. Bil— derna kan även användas vid framställning av annat plane— rings— och projekteringsunderlag, beståndsavgränsning i skog och olika slags massberäkningar. Vidare finns ett be— hov av att skaffa information om skador som t.ex. insekts—

angrepp på skog och grödor, vattenföroreningar m.m.

Ett relativt nytt område där behoven växer är registre— ringar i det termiska våglängdsområdet, s.k. termografi eller registrering av värmestrålning. Med hjälp av sådan

kan man t.ex kontrollera byggnaders och ledningars värme— isolering, lokalisera vattenläckor samt varmvatten— och

oljeutsläpp.

Vad beträffar bildanvändningen kan önskemålen i huvudsak

sammanfattas i följande punkter:

a) enkel tillgång till flygbilder

b) hög aktualitet i bilderna

c) tillgång till lämplig bildtolkningsutrustning d) förbättrad utbildning i bildanvändning

Å.3.l.3 Ortofoto och höjddata

Rektifierade flygbilder, s.k. ortofoton, har på senare år blivit en av de mest efterfrågade produkterna för redovis- ning av landskapsinformation. Detta hänger delvis samman med att framställningskostnaden per arealenhet är förhål— landevis låg jämfört med ritade kartor, samtidigt som in— formationsinnehållet är stort. En annan orsak är att orto— fotokartan jämfört med äldre fotokartor har hög geometrisk noggrannhet och därmed kan utgöra underlag för mätning av

arealer m.m.

Revidering av den ekonomiska kartan baseras numera alltid på en nyproducerad ortofotokarta. härutöver finns behov, främst från skogsbrukets sida, av ortofotokartor som un— derlag för skoglig planering och redovisning. Skalan i så— dana skogskartor är oftast 1:10 000 eller 1:20 000.

Så långt möjligt försöker konsumenter av ortofotokartor att i tiden förlägga sina beställningar så att omdrevsfo— tograferingar utnyttjas. Detta har dock hittills inte all— tid varit möjligt och beställningsfotografering för orto— fotoproduktion har därför i stor utsträckning fått till— gripas, särskilt inom skogsbruket. Flera användare menar

att omdrevsfotografering regelmässigt och snabbt borde

följas av ortofotoproduktion för hela det fotograferade

omdrevet. Önskemålen rörande flygbilder vad avser leve— ranstider, kvalitet och priser gäller i allt väsentligt

också ortofotokartor.

Höjddata är en nödvändig teknisk förutsättning för fram— ställning av ortofoto. Beställare av ortofotokarta har

hittills i viss utsträckning fått betala kostnaderna för framtagning av höjddata och i en del fall också fått be— tala överföring av höjddata från glasplåtar till ADB—me— dium. Många användare menar att en digital höjddatabank helt bör finansieras med allmänna medel och uppbyggnaden påskyndas på grund av informationens värde i olika sam—

manhang t.ex. vattenplanering, vägprojektering etc. 4.3.2 Kartprodukter 4.3.2.l Allmänna kartor

Ekonomiska kartan

Den ekonomiska kartan har sin största betydelse som under— lag för fysisk planering, som planerings— och redovisnings— underlag för de areella näringarna och som registerkarta

på landsbygden. Den utgör också bas för dokumentationen av

fasta fornlämningar.

Det ekonomiska kartverket täcker ungefär 80 % av landets yta. Generella brister är att åldersstrukturen är mycket ojämn. Helt föråldrade kartblad från 1940— och 1950—talen finns över vissa delar av landet. Le kommuner som helt el— ler delvis saknar ekonomisk karta önskar att sådan upprät— tas för ifrågavarande områden.

Lantbrukets basbehov av landskapsinformation täcks till

stor del av den ekonomiska kartan. Den nuvarande redovis— ningen av åker— och ängsmark är mycket värdefull. Lant-

bruksnämnderna bidrar i vissa fall till framställning av

deloriginal avseende åkermarksredovisningen i samband med

revidering av de ekonomiska kartorna.

För stora delar av Sverige är den ekonomiska kartan det enda kartverk som redovisar fastlghetsindelningen. Let är följaktligen angeläget att fastighetsindelningen ajour— hålls, att gränserna är geometriskt korrekta och att re— Sultatet hålls lättillgängligt för användarna. Allmänt kan dock sägas att den ekonomiska kartan har begränsningar som underlag för fastighetsredovisning, dels på grund av att skalan är för liten i tätbebyggda områden, dels genom att den övriga informationsmängden är så stor att den stör

fastighetsredovisningen.

Flera användare anser att redovisningen av vägar och bygg— nader bör hållas uppdaterad och några hävdar att vägdata—

banken vid vägverket borde kunna utnyttjas för ajourhåll—

ning av huvudvägnätet.

Höjdkurvor infördes på det ekonomiska kartverket i och med att ortofoto började användas vid slutet av 60—talet.

Många blad saknar fortfarande höjdinformation och det är ett allmänt önskemål att sådan information införs i snab- bast möjliga takt- I de fall höjdkurvor saknas har vissa

kommuner på egen hand kompletterat med sådana.

Leloriginalen har av många användare t.ex. kommunerna och skogsbruket kommit att efterfrågas mer än den tryckta kar— tan eftersom visst informationsinnehåll vid planering och redovisning upplevs som onödigt eller till och med störan— de och och därför helst bör "filtreras" bort. Lelorigina— len utnyttjas också som underlag för produktion av kommu—

nala kartor för olika ändamål.

Bl.a. försvarsmakten uppfattar valet av kartskalan 1:10 000

som hög ambition och förordar att ett grundläggande kart-

material upprättas i skala 1:20 000.

Topografiska kartan och översiktskartor

I likhet med den ekonomiska kartan har det topografiska kartverket en mycket vidsträckt användning. Let nyttjas framförallt av försvaret, inom skogsbruket, vid rekreation och friluftsliv samt som underlag för översiktlig plane—

ring.

Vad som i föregående avsnitt anförts rörande den ekono— miska kartan beträffande aktualitet och tillgång till del— original gäller i stora drag också för den topografiska kartan. Trots att deloriginalen i topografiska kartan är betydligt fler än i den ekonomiska kartan är den förra lättare att hålla aktuell än den senare. Detta hänger sam— man med att de topografiska kartbladen har lägre genom— snittsålder och att antalet blad är c:a 700 mot ca 13 000

för den ekonomiska kartan.

Len topografiska kartan är ett ofta använt underlag vid översiktlig fysisk planering. Den kan t.ex. användas vid kommunomfattande planering om kommunens yta inte är allt— för stor. Behovet av planeringsunderlag i skala 1:5b 000 tillgodoses huvudsakligen av topografiska kartans plane- ringsversioner (med och utan höjdkurvor).

Den största nyttjaren av topografiska kartan (fältkartan) är försvaret. Chefen för armén, som har huvudstabsansvar för försvarets kartförsörjning, framhåller att den svenska topografiska kartan i internationell jämförelse redovisar få detaljer och önskar en förbättrad terrängåtergivning beträffande differentiering av skogsmark, berg i dagen, blockmark m-m- Gnskemålen synes överensstämma med vissa andra myndigheters, t. ex. Skogsstyrelsens. lMV har dock bedömt resurserna otillräckliga för att medge en sådan

utökning vid revideringen .

Försvaret har även behov av karta i skala 1:100 000, i

första hand över Norrland. Liknande behov har skogsbruket

som bl.a. för transportplanering föredrar den mindre ska— lan. Även länsstyrelser, andra länsorgan och kommuner med stor markareal synes föredra skalan 1:100 000 som underlag

för översiktliga planer och redovisningar.

Skogsbruket har tidigare framställt en speciell Vägkarta. De skogliga intressenterna anser att den topografiska kar— tan efter måttliga ändringar ifråga om utformning och re— videring skulle kunna användas som Vägkarta och härigenom sannolikt komma till ökad användning. De större skogsföre- tagen har också förklarat sig beredda att engagera sig i

uppgiftslämning för sådan revidering.

4.3.2.2 Andra officiella kartor

9621281858 karina

SGU:s kartverksamhet har under senare år vid flera till— fällen varit föremål för översyn i avsikt att med i stort sett oförändrade resurser åstadkomma en snabbare och till behoven med anpassad kartutgivning. Med hittillsvarande resurstilldelning beräknas det nämligen ta ytterligare c:a 100 år att ge ut jordartskarta och berggrundskarta i skala 1:50 000 (1:100 000) över hela Sverige.

Chefen för industridepartementet har, mot bakgrund av vis— sa utredningar, behandlat den allmänna geologiska kartverk— samheten i budgetsammanhang (prop. 1978/79:100 s. 88—96

och 1979/80:100 s. 101—107). I den förstnämnda anfördes bl.a. följande:

SGU framhåller att målet för den geologiska karteringen på något sätt bör kvantifieras. Som målsättning anger SCU att större delen av landet skall vara täckt med mo- derna berggrunds— och jordartskartor i skala 1:50 000 omkring år 2025. Jag delar inte SGU:s uppfattning att denna typ av målangivelse skulle vara nödvändig. Jag bedömer det snarare så att en hård prioritering av kar— teringsresurserna kan leda till att vissa områden där behovet av geologiskt underlagsmaterial är stort blir

karterade en andra gång innan mindre efterfrågade områ— den över huvud taget blir karterade med moderna metoder annat än möjligen mycket översiktligt. Detta innebär att karteringen ges en sådan omfattning och inriktning på områden att den samhällsekonomiska vinsten av karte— ringen blir så stor som möjligt.

Departementschefen konstaterade också att flera användare av berggrundskartor pekat på behovet av mer översiktlig berggrundskartering, främst för prospekteringsändamål och framhöll att mineralpolitiska utredningen (MPU) undersökte

denna fråga.

MPU har sedermera i sitt betänkande Mineralpolitik (SOU l980:12) föreslagit att produktion av förenklade berg— grundskartor i skala 1:50 000 för prospekteringsändamål bör inledas vid SGU. Även försök med översiktskartor i

skala 1:250 000 föreslås tas upp vid samma myndighet.

Mot bakgrund av dels ovanstående uttalanden och MPU:s förslag, dels kontakter med avnämarna via enkäter, semi— narier och sitt kartråd har SGU föreslagit åtgärder som medför en betydande höjning av karteringstakten för jord— artskarteringen i ett förenklat, mindre detaljerat utfö— rande. Under förutsättning av oförändrad medelstilldelning samt att LMV:s omdrevsfotografering med IR—färgfilm pla— nenligt genomförs från normalhöjd beräknas södra Sverige vara täckt med denna typ av jordartskartor inom 20 år. Vi— dare har föreslagits att en översiktlig berggrundskarta i

skala 1:250 000 utarbetas för södra och mellersta Sverige.

SGU bedriver i samarbete med industriverket sedan början av 1970—talet maringeologisk kartering och inventeringar i vissa begränsade havsområden. MPU:s betänkande behandlar också utveckling av metoder för prospektering till havs och i sjöar. Den marina prospekteringen kommer sannolikt att ställa krav på ny landskapsinformation. MPU konstate— rar nämligen att en utveckling av dessa metoder fordrar betydande kunskap om den svenska havsbottnen och att sådan

kunskap saknas i väsentlig grad.

Sjöfartsverket har till LINFO anfört följande synpunkter:

Behovet av sjömätning har redovisats i en utredning utförd

av sjöfartsverket 1975. Den gäller i huvudsak fortfarande.

Nätningsbehovet grundas främst på:

o Nuvarande mätningars höga ålder och ofullständighet. Den övervägande delen av mätningarna är utförda med handlod och före omkring 1950. Nya grund påträffas ofta.

0 Fartygens ökade djupgående. Så är t.ex. Östersjön fr.o.m. 1976 tillgänglig för 15 m djupgående genom Stora Bält. Ökat djupgående innebär, generellt sett, att riskerna för grundstötning på okända grund ökar i farvatten som inte nymätts.

o Farledssystemen förändras kontinuerligt. Nya farleder och hamnar tillkommer, farleder fördjupas (t.ex. Vänern och Mälaren), nya fyrar byggs, trafiksepareringar in— förs osv. Utökade krav ställs på vintersjöfart.

o Ökade krav från olika avnämare (industrier, hamnar, försvaret, båtsporten, miljövården etc.).

0 Intresseområdena på havet har i väsentlig grad utvid— gats (ökad omfattning av territorialhavet och fiske— zoner, införande av ekonomiska zoner, utnyttjande av kontinentalsockelns resurser etc). Därav följer bl.a. nya sjömätningsbehov.

o Fartygens större djupgående innebär snävare marginaler och ökade krav på sjömätningens noggrannhet. Tidsödande

ramningar måste tillgripas i allt större omfattning.

Sjömätningen har under 70—talet moderniserats och numera

använda metoder ger hög noggrannhet.

Sjökortens tillförlitlighet har i samband med några upp—

märksammade grundstötningar under senare delen av 1970—

talet ställts under intensiv debatt och föranlett ett an— tal undersökningar. En allsidig översyn av effektiviteten och tillförlitligheten i processen från sjömätning till färdiga sjökort har på uppdrag av chefen för kommunika— tionsdepartementet utförts under år 1978, vilket resulte— rat i betänkandet Sjöfartsverket sjökortsframställning (Ds K 1978:14).

I detta betänkande konstateras att de svenska sjökorten ofta är mycket gamla — ca 70 % är utgivna före 1950. Om

bristerna sägs bl.a:

Självfallet har korten utsatts för kontinuerliga rätt— elser, men en av de verkligt allvarliga bristerna med gamla kort är att flera av de topografiska uppgifterna, t.ex. strandkonturer och öars inbördes lägen osv, inte med säkerhet återges med tillfredsställande noggrann— het. Detta innebär bl.a. att för navigeringen viktiga enslinjer inte alltid är helt tillförlitliga. Dessa topografiska felaktigheter kan inte rättas i gamla kort utan nya måste ges ut.

Det är sålunda av säkerhetsskäl ytterst angeläget att sjökortsportföljen moderniseras. Sjökarteavdelningen håller på med detta, men kapaciteten — medeltal två nya kort per år — är alldeles för liten för att ge erfor— derlig effekt inom rimlig tid.

Sjöfartsverket har under flera år i samband med anslags— framställningen pekat på här anförda brister och framhål— lit nödvändigheten av att resurserna för nyproduktion av sjökort ökas. Vissa resursförstärkningar har under senare år givits verket och en förbättring i arbetsbelansen har därför kunnat uppnås. Sjöfartsverket anser emellertid dessa insatser vara långtifrån tillräckliga och anför i sin verksamhetsplan 1979/80 — 1984/85 att en sjökarteverk— samhet med tillräckliga resurser är en förutsättning för

olika farledsaktiviteter.

I övrigt kan följande önskemål här noteras i fråga om sjö—

korten:

a) Förbättrad och utökad landinformation i sjökorten

(byggnader, ledningar och höjdinformation för under—

b) Förbättrad typografi och färgsättning Samt kvalitets—

deklaration av sjökorten.

4.3.2.3 Kommunala kartor m.m

Tyngdpunkten i den kommunala kartproduktionen ligger inom det storskaliga området. För att tillgodose det mångfacet— terade behovet av storskaliga kartor arbetar kommunerna vanligen med en basprodukt, primärkartan. Genom uppdelning av primärkartans innehåll på flera deloriginal kan så vitt skilda användningsområden som exempelvis grundkartor för

detaljplaner och underlag för ledningskartor tillgodoses.

Ett omfattande arbete har satts igång i kommunerna för att effektiv framställning och ajourhållning av kartor. Denna verksamhet bedrivs under benämningen MBK (mätning, beräk— ning, kartframställning). Syftet är att åstadkomma en bättre samordning dels mellan kartanvändarna i kommunen, dels mellan kommunala och vissa statliga intressenter (t.ex. televerket). Samordningen avser främst samutnytt— jande av basprodukter samt metodik och arbetsfördelning i datafångsten. Under 1980—talet förutses ADB—tekniska hjälp— medel komma till stor användning vid insamling, lagring

och presentation av landskapsinformation i kommunerna.

Ett område där betydande förbättringar i informationsför— sörjningen kan emotses under 1980-ta1et är beträffande

förhållandena under markytan. Det gäller såväl befintliga undermarksanläggningar (t.ex. ledningar, tunnlar, bergrum)

som geotekniska och geohydrologiska förhållanden.

4.3.2.4 Fritidskartor

För friluftsliv, rekreation och turism till lands används

framför allt

0 ekonomiska— och topografiska kartor o fjällkartor (följdprodukter från ovan nämnda kartor)

0 fritids— eller s.k. "allemanskartor" utgivna av orien— teringsklubbar

o vissa specialprodukter exempelvis kommunala fritidskar—

tor.

Förstagångsutgivningen av Libers produkt "Nya fjällkartan" har fullbordats i februari 1981. Den omfattar 31 blad i skala 1:100 000 och 9 i skala 1:50 000. Kartan framställs och revideras i samarbete med Svenska Turistföreningen och fyller behov inom turism och friluftsliv samt som underlag för fjällräddning och annat säkerhetsarbete i fjälltrak—

terna.

Fritids— eller allemanskartor har kommit fram som en följd av vissa orienteringsklubbars arbete med att framställa tävlingskartor. Klubbarna försöker tillgodose allmänhetens behov av förenklade varianter av orienteringskartorna. De omfattar områden, ofta i ansluting till tätbebyggelse, läm—

pade för orienteringssport och annat friluftsliv.

Den hittillsvarande produktionen av tävlingskartor och fri— tidskartor täcker ungefär 50 000 km2 av landets yta och omfattar huvudsakligen skogsmark kring tätorter. Målet är

inte att skapa ett rikstäckande kartverk, men ett behov av

att kartlägga drygt 100 000 km2 i fritidskartornas ska—

la (vanligen 1:15 000 — 1:25 000) och utförande kan anses

föreligga. *

Verksamheten leds och samordnas av svenska orienterings— förbundet (SOFT) både på riks— och regionnivå. Behovet av fortsatt sådan verksamhet torde vara stort. Därvid behövs insatser för att normera kartornas innehåll, symbolrepre— sentation m.m. och att åstadkomma en fast bladindelning, ( åtminstone för de orter kring vilka antalet kartor är be—

tydande.

Försök med ett samarbete mellan SOFT och några av dess

klubbar samt LMV pågår. Det går ut på att fritidskartor

upprättas för vissa intressanta områden i samband med re— videring av den ekonomiska kartan. Därvid sker inventering i skogsmark av orienterare och i kulturmark genom LMV:s personal. SOFT har också ett samarbetexmed många kommuner

och åtnjuter kommunala ekonomiska bidrag. 4.3.3 Registerprodukter m.m. 4.3.3.l Fastighetsregistrering

Beträffande landskapsinformation i registerform framhåller flera användare att det är mer angeläget att lokalisera,

systematisera och utnyttja befintliga data än att öka in— samlingskapaciteten. En datorisering av befintliga regis—

ter m.m. är då naturlig.

Riksdagen tog 1968 ställning för att lägga över den skriv— na delen av fastighetsregistret till ADB. Det ansågs då att de skrivna registren var så bristfälliga och svåra att ajourhålla att en sådan åtgärd var nödvändig för att klara informationsbehovet. För att genomföra denna omläggning som även omfattar inskrivningsväsendets databehov inrätta— des en särskild myndighet, (CFD). Enligt statsmakternas beslut har fastighetsdatasystemet f.n. helt eller delvis genomförts i Uppsala, Gävleborgs och Stockholms län. Re— gisteröverföring förbereds i Malmöhus län. Ställningsta— gande till fortsatt verksamhet förväntas eller behandling

av FADlR—kommitténs förslag.

Kommunerna tillhör de största användarna av den informa— tion som finns samlad i fastighetsregistren. ten löpande verksamheten i en kommun kan knappast fungera utan omedel— bar tillgång till ett korrekt fastighetsregister och all— mänhetens krav på service i sådant avseende är betydande. Fastighetsregistren utgör också grund för ett flertal and— ra register inom kommunerna, t.ex. adressregister, förteck— ning över mark i kommunens ägo, anläggningsregister, bygg—

nadsnämndsarkiv etc.

Mot denna bakgrund och fördröjningen av fastighetsdatare— formen har kommunerna börjat lägga upp och ajourföra da— torbaserade fastighetsregister eller fastighetsförteck—

ningar vid sidan om det officiella fastighetsregistret,

/ _.

s.k. skuggregister.

Beträffande de till fastighetsregistret hörande register— kartorna konstateras i en promemoria 1979-10—10 "Kartor för fastighetsregistrering", utarbetad inom LMV att dessas

tillstånd är dåligt särskilt inom det storskaliga området.

Nya regler för registerkartas utförande och innehåll en— ligt fastighetsregisterkungörelsen ( 1974:1059 ) blir till— lämpliga i den takt fastighetsregisterreformen genomförs. Behovet av att nyproducera eller åtminstone revidera re— gisterkartan är redan dessförinnan stort och gäller med få undantag hela landets yta. Detta behov är till stor del en följd av en eftersläpning på detta område, som förr eller

senare måste återhämtas.

Den samlade kostnaden för registerkarteverksamheten be— räknades av LMV 1979 till 6 milj. kr./år. Kostnaderna för en upprustning av registerkartorna bedömdes till ca 3 milj. kr./år under en lS—årsperiod. Därav skulle ökade kostnader för ajourföring i slutet av perioden kräva ca 1 milj. kr./år. Den sammanlagda investeringen för en upp— rustning skulle kosta ca 40 milj. kr. Med utgångspunkt i nuvarande huvudmannaskap för fastighetsregistreringen skulle 32 milj. kr. falla på staten och 8 milj. kr. på kommunerna. Samtidigt bedömde LMV de möjliga vinsterna till följd av förenklad ajourföring, förbättrad samverkan, ökad användbarhet m m till 8 — 11 milj. kr./år. Kalkylerna gäller vid i princip samma produktionsteknik som i dag, dvs. utan utnyttjande av datorstöd vid kartframställning

och ajourhållning.

4.3.3.2 Byggnadsregister

Behov av en systematisk och enhetlig redovisning av bygg— nadsdata redovisades redan vid mitten av 1960—talet av flera utredningar och arbetsgrupper. I skilda yttranden över fastighetsregisterutredningens betänkande (SOU l966:63) och betänkandet Statistikbehov och statistikpro— dukton för regionala utredningar (SOU l968:29) behandlades behov av bättre data om byggnader och om enskilda lägenhe—

ter och lokaler.

Härefter har frågan om byggnadsregistrering tagits upp

till behandling bl.a. i följande dokument:

o promemorian (Ju 1969z32) Byggnadsredovisning del I, Insamling av nybyggnadsdata m.m.

o CFDzs promemoria (nov. 1976) Husregistrering

o FoB—utredningens betänkande HBS 80 (SOU l978:79) samt 0 betänkandet Fastighetstaxering 81 ( SOU 1979:32 —33).

Exempelvis har förslag om uppbyggnad av ett basregister innehållande frekventa data om hus (eventuellt lägenheter)

framförts.

På senare tid har framför allt möjligheterna till samord— ning mellan husregister, folk— och bostadsräkningen (FoB) samt den allmänna fastighetstaxeringen tilldragit sig int— resse, inte minst p.g.a. de rationaliseringsvinster som sannolikt finns att hämta vid en samordnad insamling och registerhållning. Ätskilligt utredningsarbete torde emel— lertid kvarstå innan ett husregisters innehåll och upp— läggning får klara konturer. Framtida insatser på energi— området (främst besparingar i fråga om energianvändningen) torde ställa ytterligare krav på systematisk registrering av data om byggnader och anläggningar. Vissa energivariab—

ler har därvid samlats in i samband med FoB 80.

4.3.3.3 Inventeringar, sammanställningar, statistik

Insamling av data om landskapet sker ofta genom tillfälli— ga inventeringar på fältet eller genom uppsökande och sam— manställning av information som tagits fram i annat samman— hang. Sådant underlag är givetvis alltför mångskiftande för att beskrivas i ett sammanhang. Behovet av sådan kunskaps— insamling torde dock öka bl.a. för att skaffa underlag för

utbyggd fysisk planering och naturresursplanering.

Önskemål finns också om en systematisk information rörande det faktiska markutnyttjandet och förändringar i detta ut— nyttjande. Dessa behov skulle kunna tillgodoses genom en generell markanvändningsstatistik. Statistiska centralby— rån utvecklar på försök en sådan statistik med utgångs— punkt från vissa befintliga register. Användarnas reak— tioner rörande behovet därav har dock inte varit entydiga. Vissa intressenter anser sig ha sitt behov av basdata tillgodosett genom nuvarande lantbruksstatistik, fastig— hetstaxeringsregister, riksskogstaxeringen och lokalt kartmaterial men efterlyser mera detaljerad markanvänd—

ningsstatistik inom sina egna arbetsområden. Behovet av en

redovisning på tätortsnivå och geografiska rutor påtalas därvid. Man betonar vidare att statistikförsörjningen kan vara av större värde för beslutsprocesser o.d. om den kopplas samman tidsmässigt med planeringsprocesser och större redovisningar som t.ex. folk— och bostadsräkning— arna och fastighetstaxeringarna vart femte år. Ett av problemen i dessa sammanhang består i att entydigt klas— sificera markanvändning så att materialet går att använda för olika planeringsändamål.

Som svar på bl.a. framförda behov av maskinellt framtagna kartpresentationer av folk— och bostadsdata och grafisk presentation av rumsligt fördelad statistik gör SCB i sam— råd med CFD försök med koordinatbaserad statistik. Fastig— hetsregisterbaserade befolkningskartor med geografisk för— delning av åldersgrupper m.m. kan t.ex. framställas i så—

dana områden där koordinatsättning skett av fastigheter

för Cszs fastighetsregister.

4.3.4 Vissa nya produkter

4.3.4.l Vegetationskarta

Under senare hälften av 1970—talet har två större projekt

avseende vegetationskartläggning påbörjats i Sverige.

Det ena, startat 1975 på naturvårdsverkets tillskyndan, har avsett kartläggning av fjälltrakterna i skala 1:100 000. Projektet har ingått som en del i naturvårds— verkets fjällutredning och arbetet har utförts av insti—

tutionen för naturgeografi vid Stockholms universitet.

Det andra projektet avser vegetationskartläggning i skala 1:50 000 av Norrbottens inland och kustland och startades 1978 under länsstyrelsens ledning. Det har finansierats främst genom medel från länsarbetsnämnden och länsstyrel- sen, men också med bidrag från försvaret, lantbruksstyrel— sen, naturvårdsverket, LMV, skogsvårdsstyrelsen, SGU,

Boliden och LKAB.

Sedermera har vegetationskartering påbörjats också i Kop—

parbergs län.

Naturvårdsverket har, bl.a. i samband med remissbehand— lingen av betänkandena "Hushållning med mark och vatten 1 (SOU l971:75) och 2 (SOU l980z54—55)", pekat på behovet av yttäckande inventeringar av vegetation, djurliv, land— former och landskapsbild. En del av dessa behov skulle bli täckta genom vegetationskartering, som dock bör ha en så- dan profil att flera samhällssektorers intressen täcks in. Exempel på andra verksamheter som anses ha nytta av vege— tationskartering är fysisk planering, försvar, planering av areella näringar (jordbruk, skogsbruk, rennäring) och geologiska undersökningar (prospekteringar m.m.). Inte

minst vid Norrbottensförsöket har en sådan allmän profil eftersträvats.

Några myndigheter uttalar oro över att den projektvisa vegetationskarteringen leder till innehålls— och utföran— demässigt alltför olika produkter. Bl.a. med anledning härav har naturvårdsverket sagt att en rikstäckande vege— tationskartering i form av ett allmänt kartverk bör komma till utförande, förslagsvis i skala 1:50 000. Kostnaden härför uppskattas till 100 — 150 milj. kr., vilket belopp

även inkluderar en geomorfologisk karta.

4.3.4.2 Geomorfologisk karta

Inom ramen för naturvårdsverkets fjällutredning och i nära samband med naturgeografiska institutionens vegetations-

a

!

kartering har försök utförts med geomorfologisk kartlägg—

ning i skala 1:250 000. * w

Geomorfologi är läran om markens struktur och ytformer. Behovet av sådan kartläggning baseras också i detta fall

på önskemål om planeringsunderlag, främst för den fysiska riksplaneringen. Härutöver bedöms geomorfologisk kartlägg— ning ha ett värde som underlag för hydrogeologisk kartlägg— nings— och undersökningsverksamhet och för materialinven—

teringar (grus— och sandförekomst m.m.). Dessutom anses kartläggningen ha ett rent vetenskapligt värde som redo—

visning av en del av landets naturhistoria. : Metodik för geomorfologisk kartläggning i skala 1:50 000

har utarbetats inom naturgeografiska institutionen vid

Stockholms universitet. [essa kartor avses innehålla, för— utom ytformer, också en översiktlig redovisning av jordar— ; ter samt en morfologisk regionindelning baserad på land— ? skapets brutenhet. Kartering sker genom flygbildtolkning och begränsade fältkontroller. IR—färgbilder används vid

bildtolkningen.

4.4 Sammanfattning

Även om behovsbilden som framgått är mycket splittrad kan sammantaget följande utläsas i fråga om informationsbeho—

vet:

0 Höjd ambitionsnivå framför allt vad gäller fysisk pla— nering och hushållning med naturresurser leder till växande krav på landskapsinformation. Delvis återspeg— las detta i lagar som nyligen trätt i kraft eller där förberedelsearbetet befinner sig i ett framskridet stadium.

0 Nya tekniska möjligheter — bl.a. datorstöd — inom de fotogrammetriska och kartografiska områdena gör det möjligt att tillgodose vissa latenta behov. 0 De ökande behoven av landskapsinformation avser i stor utsträckning tematiska eller andra användarspecifika produkter. Detta innebär samtidigt att efterfrågan på grundmaterial växer och inriktas mot differentierade produkter såsom olika slags flygbilder eller andra fjärranalysprodukter, kartmaterial i form av delorigi— nal med varierande skalor och innehåll, nya lagrings— och presentationsmedia etc. Med andra ord användarnas intresse för en mer flexibel basinformation ökar kraf— tigt. Samtidigt kvarstår behovet av tryckta enhetliga

___—___—

kartserier för många verksamheter.

Basinformation om landskapet utgörs f.n. i stor utsträck— ning av de allmänna kartorna och fastighetsregistret. Kra— ven på aktualitet och tillgänglighet hos detta material är höga. Svårigheter att möta aktualitetskravet har uppstått i takt med snabbare samhällsförändringar och åldrande kar— tor. Tillgängligheten har förbättrats genom att friare former för upplåtelse av det allmänna kartmaterialet för följdproduktion m.m. trätt i kraft nyligen. Tillgänglig- heten till landskapsinformation vid sidan av det allmänna

kartmaterialet och vissa andra officiella kartprodukter

synes alltjämt mycket begränsad genom att kännedom om så— dana produkter är dåligt spridd. Vissa kompletteringar av datainnehållet, främst i den topografiska kartan, är ett

framträdande behov.

S()l) 1981 73 5 AKTUELL TEKNIK 5.1 Inledning

Tekniken har under de senaste årtiondena ändrat förutsätt— ningarna för hantering av landskapsinformation avsevärt. Förbättrade instrument har gjort mätningsarbetet snabbare och enklare, stora informationsmängder kan lagras på små utrymmen med hjälp av ADB— och mikrofilmteknik, datorer har gjort beräkningsarbetet snabbare och säkrare och utgör numera ett etablerat hjälpmedel i många led av hanteringen

av landskapsinformation.

I LINFO:s uppdrag ingår bl.a. att ange de tekniska lös- ningar som kan utnyttjas för att inom lantmäteriet åstad— komma ett samlat och flexibelt system för landskapsinfor- mation som kan samutnyttjas med andra informationssystem. Särskilt skall vi bedöma fjärranalysens framtida roll inom landskapsinformationen och mot bakgrund av detta överväga LMV:s uppgifter i fråga om datafångst, datalagring och tillhandahållande.

LINFO har därför funnit det angeläget att få aktuella, tek— niska trender belysta för att kunna dra slutsatser om hur teknikutnyttjandet lämpligen bör inriktas på olika områden. För att utarbeta ett underlag tillkallades i januari 1980 tre experter, civilingenjör Axel Andersson, K-Konsult, by— råchefen vid LMV, Lars Ottoson och numera professorn vid Stockholms universitet, Leif Wastenson. Experterna avläm— nade sin rapport i april 1980, men har i vissa avseenden kompletterat den till och med april 1981. Denna rapport

bifogas betänkandet som bilaga 3.

Rapporten redovisar experternas uppfattning i ett antal frågor av teknisk karaktär. LINFO har ej tagit ställning till alla dessa frågor, men redovisar i innevarande kapi—

tel, med expertrapporten som underlag, vissa beskrivningar och bedömningar som är av vikt för de fortsatta övervägan—

dena. 5.2 Fjärranalys 5.2.1 Inledning

Gemensamt för fjärranalysmetoderna är att man fångar in— formation om ett objekt genom registrering på avstånd, dvs. utan direkt kontakt med objektet. I allmänhet utnytt— jas elektromagnetisk strålning i ett brett spektrum av våglängder. Metodiken har sina rötter dels inom militär spaningsteknik, dels inom den etablerade flygbildstekniken som innesluts i fjärranalysbegreppet. Fjärranalysen är med detta betraktelsesätt en "gammal" disciplin. Under de se— naste 10—15 åren har utvecklingen varit språngartad bero—

ende på en kombination av kraftigt ökade behov och till— gång till ny teknik.

5.2.2 Satellitbaserad datainsamling

Den nu överskådliga utvecklingen inom den satellitbaserade fjärranalysen innebär att fler satelliter försedda med ut— rustning för digital, multispektral registering kommer att sändas upp 1 banor runt jorden. Närmast aktuella är Land— sat D, Landsat D' och den franska jordresurssatelliten SPOT. Sverige deltar i det sistnämnda projektet. Sensorerna i Landsat D och D' kommer att förbättra den maximala upplös— ningen i bilderna från ca 80 till ca 30 meter. SPOT—satel— liten förväntas ge en upplösning av ca 20 meter i tre ka—

naler och 10 meter i en pankromatisk kanal.

Fotografering med mätkameror från rymden kommer att prövas under de kommande åren bl.a. inom amerikanska rymdflygsty— relsens projekt Spacelab. Nya satelliter för havs— och vä—

derövervakning kommer också att sändas upp.

Satellitdata har hittills inte utnyttjats i allmän kart— läggning i Sverige. Trots förfinade sensorer och avance— rade bildbearbetningssystem torde satellitinformation, i vart fall under det närmaste decenniet, bara i begränsad omfattning komma till användning för framställning och ajourhållning av allmänt kartmaterial i Sverige. Den svenska, på satellitdata grundade fjärranalysverksamheten

behandlas vidare 1 kap. 8.

5.2.3 Flygbaserad datainsamling

Fastän flygbildstekniken numera är en etablerad metod att samla in data om landskapet är det uppenbart att ett ökat utnyttjade ger möjligheter såväl till besparingar i kart— läggningsverksamheten på nuvarande ambitionsnivå, som till en utvidgning av försörjningen av landskapsinformation, främst när det gäller storskalig kartframställning i skala 1:10 000 och större, t.ex. som underlag för fysisk plane—

ring.

Termografi och annan registrering av strålning utanför det synliga ljusets spektrum har likaså blivit operativt an— vändbara. De utnyttjas alltmer för inventerings— och över— vakningsuppgifter i samband med energi- och naturresurs- hushållning. Utvecklingen inom detta område torde bli spe— ciellt intressant under de kommande åren.

Man kan också förvänta sig kamerasystem, som möjliggör fo— tografering med förbättrad bildkvalitet, samt en utveck- ling av förhållandevis billiga kamera— och bearbetnings— system för att tillgodose behov med lägre krav på nog- grannhet. Inte minst ur bildtolkningssynpunkt är en sådan

utveckling av intresse.

Mot bakgrund av detta samt förväntade behov från användar— na och andra krav har LINFO funnit det angeläget att när— mare belysa den svenska flygbildsförsörjningen och föreslå åtgärder inom detta område. Denna framställning har sam—

5.3 Höjddata och ortofoto

Den nya datorbaserade teknik, som under senare år tagits i bruk vid LMV för framställning av ortofotokartor medger produktion av sådana kartor med hög kvalitét. Den dator— stödda produktionen av ortofoton förutsätter tillgång till höjdinformation i numerisk form. Insamling av digital höjd— information för uppbyggnad av en rikstäckande höjddatabas har pågått vid LMV sedan 1978. Med nuvarande takt kan en fullständig databas föreligga tidigast om 10—15 år. När en höjddatabas väl finns tillgänglig kan ortofotokartor fram— ställas till en förhållandevis låg styckkostnad. Den orto— projektor som nu används vid LMV har en så hög kapacitet att utrymme finns för en betydande ökning av produktionen

av ortofoton.

5.4 Datorstödd behandling av landskapsinformation

5.4.1 Allmänna utvecklingstendenser

Datorer har sedan lång tid använts för att hantera land— skapsinformation. Tillämpningarna avsåg till en början geodetiska och fotogrammetriska beräkningar, men använd— ningsområdet har successivt breddats till alla led i be— handlingen av landskapsinformation; insamling, lagring,

överföring, bearbetning och presentation.

Elektronik— och datorutvecklingen under de närmast komman— de åren bedöms innebära att vi får mer kraftfull utrust— ning till relativt sett billigare pris. Detta kommer att leda till ökad automation och datoranvändning även i han-

teringen av landskapsinformation.

Metoder och programvaror för att rationellt utnyttja dessa nya tekniska hjälpmedel, främst i ajourföringsarbete av kartor, är inte lika väl utvecklade som själva utrustning— en. Det blir under 1980-talet därför allt viktigare att bringa "mjukvaran" i paritet med "hårdvaran".

ADB—utvecklingen går mot allt billigare och effektivare enheter lämpade för speciella användningar. Detta samver— kar med de ADB—politiska strävandena att sprida och ut— nyttja den moderna tekniken, bl.a. för att åstadkomma en ökad förståelse och kunskap om tekniken och dess möjlighe— ter. För att uppnå en god ekonomi och utnyttja den ökade kapaciteten hos utrustningen måste dock vissa tillämpning— ar hållas samman. Ett exempel på detta är behandlingen av data registrerade från satellit. Förbearbetning till "sce— ner" måste ske i stora kraftfulla datorer centralt, medan klassning och fortsatt bearbetning kan ske i enklare ut—

rustningar hos olika intressenter.

5.4.2 Digital kartteknik

Digital kartframställning innebär att varje objekt koordi— natsätts i ett referenssystem och att koordinaterna lagras på datamedium tillsammans med en kod som anger Objekttyp och eventuella data som beskriver objektets egenskaper. Delmängder av information kan presenteras i valfri skala, ändras, kompletteras eller avföras. Tekniken utnyttjas även i tillämpningar som sker i dialog med datorn, s.k. interaktiva grafiska system (ICS). Information kan presen— teras på grafiska skärmar eller ritas ut med hjälp av

automatiska ritmaskiner eller plottrar.

Den digitala karttekniken har hittills huvudsakligen an— vänts för storskaliga kartarbeten inom lantmäteriet och de större kommunerna. Kommunförbundet har utvecklat ett kart— system med vars hjälp den digitala karttekniken under 1980—talet avses spridas till medelstora kommuner. Lant— mäteriet har utvecklat ett likartat system för digital behandling av data och framställning av kartor. Liknande system utnyttjas och marknadsförs också av flera företag. LMV har under de senaste åren i samarbete med Stora Kop— parbergs Bergslags AB lagt upp databaser för skoglig kart— läggning. Systemet är i drift. Mer allmän försöksverkSam— het avseende uppläggning av en digital kartdatabas för den

ekonomiska kartan i Gävleborgs län har igångsatts under 1981. Härvid berörs ca 700 ekonomiska kartblad över

1 000 000 hektar. Ett problem är att erforderliga kapital— investeringar kan vara svåra att realisera i nuvarande eko— nomiska situation. De erfarenheter som finns tyder dock på att man i vissa typer av tillämpningar relativt snabbt kan

återvinna investeringskostnaderna och nå lönsamhet. 5.4.3 Insamling och lagring av data

Som ovan framhållits kommer fjärranalysmetoder att få vid— gad betydelse för insamling av data om landskapet. Data— mängderna kommer med en ökad upplösning i de satellitburna sensorerna att bli allt större. Datorteknik är därför nöd— vändig. Uppbyggnad och vidmakthållande av mycket stora da— tabaser förblir en relativt kostnadskrävande och tekniskt komplicerad verksamhet. Ur samhällsekonomisk synpunkt bör uppbyggnad av dylika databaser med likartat innehåll hos

flera olika myndigheter och institutioner därför undvikas.

Landskapsinformation i digital form erhålls inte bara från sensorer i satelliter, flygplan och fartyg, utan även ge— nom geodetisk mätning med efterföljande beräkning - där data numera ofta registreras i inbyggda minnen s.k. data— stackar — samt genom digitalisering av befintliga bilder och kartor. Det senare arbetet kan utföras manuellt eller automatiskt. Automatisk digitalisering kan utföras genom s.k. rasterscanning, där man använder sig av ett instru— ment som läser av kartan radvis och registrerar olika grå— toner eller färger. På liknande sätt digitaliseras bilder. Färgbilder kan digitaliseras genom upprepad scanning i tre färger. Rasterscanning är en väsentligt snabbare metod än manuell digitalisering, men en nackdel är att datamängder—

na blir mycket stora.

Flera typer av instrument för automatisk digitalisering finns f.n. på marknaden, men endast några enstaka är i

bruk i Sverige. Antalet kommer sannolikt att flerdubblas

under 1980—talet. Av särskild betydelse är den pågående utvecklingen av programvara. I själva verket är utveck— lingen av den automatiska digitaliseringen en springande punkt när det gäller en god del av den fortsatta över— gången till datorstödd kartografisk verksamhet. För till— fället förefaller det som om rastertekniken är den mest lovande metoden för en långt driven automatisering av

digitaliseringsarbetet men många och stora problem åter—

står att lösa.

Utvecklingen av dataregistreringsmetoder kan vidare för— väntas leda till en ökad användning av interaktiv grafisk teknik i anslutning till kontroll och uppdatering av in— samlade data. Redan nu har denna teknik tagits i bruk i mindre omfattning. Det finns dock anledning framhålla att den interaktiva grafiska tekniken ej är ett hjälpmedel, som kan lösa alla de praktiska problem, som uppstår vid en

mer omfattande övergång till datorstödd kartframställning. 5.4.4 Överföring av data

Direktöverföring av data mellan datorer, "on—line", har i många fall visat sig vara komplicerad och kostsam, då det i kart— och bildsammanhang ofta är frågan om mycket stora datavolymer. Förbindelse med en dator via terminal över

telenätet medför av samma skäl långa överföringstider och

därmed förenade höga kostnader. Som exempel kan nämnas att

överföringen av data från 35 landsat—scen, med en hastig— het av 1 200 baud1 (vilket för närvarande är standardhas— tigheten för överföring på uppringbara förbindelser), skul—

le ta närmare 18 timmar.

Inom de närmaste åren kommer televerkets allmänna datanät att byggas ut, och överföringshastigheter på upp till 9 600 baud bli tillgängliga. På sikt kommer hastigheter på

1Baud är ett mått på hastigheten vid signalöverföring. l baud = 1 bit (nolla/etta) per sekund.

upp till 48 000 baud att kunna utnyttjas. Det allmänna da—

tanätet byggs i första hand ut för att klara kommunikation

mellan de större städerna.

Överföring av data med hjälp av satellit har i viss ut— sträckning prövats i Sverige. Exempel härpå är det s.k. SPINL—projektet som genomförs av ESA och Eutelsat (de europeiska teleförvaltningarnas organ för kommunikations— satelliter). Från svensk sida medverkar Rymdbolaget, Es— range och televerket i projektet, som avser överföring av fjärranalysdata mellan Esrange utanför Kiruna, Rymdbolaget i Solna och motsvarande organ i England och Västtyskland.

Beträffande utbyte av data mellan olika användares kart— databaser bör'påpekas att normeringsproblemen inte synes vara lösta eller ens tillräckligt uppmärksammade. Vill man nå god ekonomi, få färska data, minska riskerna för fel m.m. är det önskvärt att information endast samlas in en gång och att vidare spridning sker genom överföring av dessa data i maskinläsbar eller annan form. En förutsätt— ning för enkel överföring av data är att man använder sig av samma kodsystem för att identifiera objekt och att det

geografiska referenssystemet är enhetligt.

För överföring av data på magnetband i samband med kommu- nala tillämpningar har ett datatekniskt normverk utarbe— tats inom kommunförbundets ISOK—projekt. Därvid har ut— seendet av en transfereringsfil på magnetband bestämts liksom identifikation för olika slag av data om terrängen och vissa anläggningar. Under de närmaste åren får man räkna med att fysiskt informationsutbyte mellan olika system sker i form av att databärare som magnetband, kas— setter etc. skickas med post eller liknande transporter. Detta förfarande är ännu så länge mest ekonomiskt vid * överföring av stora datamängder och tillräckligt snabbt

för flertalet här aktuella behov.

5.4.5 Bearbetning och presentation

Den fotogrammetriska instrument— och bearbetningstekniken bygger i allt större utsträckning på digitala metoder. Ett exempel härpå är analytiska bearbetningsinstrument av vil— ka ett nyligen tagits i bruk vid LMV. I stället för manu— ell inpassning av bildunderlaget sker de för bildmätningen nödvändiga förberedelserna i sådana instrument i form av matematiska beräkningar och korrektioner. Den modifiering av befintliga större stereoinstrument för registrering av digitala data, som redan påbörjats i begränsad omfattning, förväntas fortsätta i sådan takt att inom en tioårsperiod huvuddelen av de praktiskt använda instrumenten är ut— rustade för digital registrering. En ökad användning av till stereoinstrumenten direktanslutna datorstyrda ritbord

kan också förutses.

Bildskärmar utnyttjas i stor omfattning för att presentera landskapsinformation. Två huvudtyper av bildskärmar före— kommer: alfanumeriska och grafiska. De alfanumeriska skärmarna kan endast användas för teckenpresentation. De grafiska skärmarna kan användas för presentation i svart—

vitt eller färg av bl.a. kartinformation i grafisk form.

De grafiska bildskärmarna utnyttjas speciellt i digital kartteknik som terminaler i interaktiva grafiska system. De interaktiva systemen kan användas i direkt kommunika— tion med en dator. Med hjälp av ljuspenna eller annat hjälpmedel är det möjligt att på bildskärmen peka på de- taljer, som skall utsättas för någon form av behandling, t.ex. skaländring, flyttning eller vridning av symboler eller uppdatering. Den stora fördelen med de interaktiva systemen är att operatören får ett snabbt besked om att ändringar av data effektueras. Färgbildsskärmen ger sär—

skilt goda möjligheter att betrakta data i grafisk form.

Utvecklingen går mot mera kraftfulla — "intelligenta" —

bildskärmar. Detta leder till att värddatorn till stor del

avlastas den ofta tidsödande bildbearbetningen. Värddatorn måste dock användas för överföring av data mellan bildpro—

cessorn och omvärlden.

Färgbildskärmar är ett intressant hjälpmedel för bearbet— ning av digitala bilddata t.ex. av den typ som registeras med Landsat. Med bildskärmen kan man lätt visuellt kont— rollera och få överblick över bilddata, lokalisera trä— ningsområden för klassning och välja ut lämpliga stödpunk—

ter för geometriska transformationer.

Avancerade system för bearbetning av digital bildinforma— tion via färgbildskärm har hittills varit mycket dyrbara och tills vidare endast i begränsad omfattning tagits i bruk i Sverige. Således finns sådana system för närvarande endast hos Rymdbolaget, FOA och Stockholms universitet. Den pågående utvecklingen tyder på att priset för sådan utrustning under närmaste S—årsperioden kommer att reduce— ras avsevärt. I sammanhanget kan nämnas det svenska bild— behandlingssystemet EBBA (Enkel BildarbetningsApparat) som nyligen utvecklats under Rymdbolagets ledning och som beräknas kosta drygt 100 000 kr. i inköp.

Sedan slutet av 1960—talet har utrustning funnits som automatiskt ritar kartor med den höga noggrannhet som er— fordras för originalframställning inom kartografi. Sådana ritmaskiner finns numera inom några myndigheter, konsult— företag och i ett tiotal kommuner. Härtill kommer plotter— utrustningar, som medger ritning med lägre kvalitet t.ex. för kontrolländamål, manuskript eller tematisk kartfram— ställning. I marknaden finns numera plottrar, som ritar med ungefär samma noggrannhet och med betydligt större hastighet än vad stora ritmaskiner gjorde vid slutet av 1960—talet. En fortsatt utveckling mot ritutrustning med

högre prestanda kan förväntas under de närmaste åren.

Andra typer av datorstyrd presentationsutrustning som

alltmer kommer till användning är exempelvis fotohuvuden

eller liknande för linje—, text— och symbolutskrifter och bläckstråleskrivare (hittills främst använda i samband med framställning av tematiska kartor). Bildframställning sker genom s.k. bildskrivare eller genom omprojektion i ortofo—

toinstrument.

5.5 Aktuella tillämpningar under 1980—talet

Mot bakgrund av de utvecklingstendenser som nu beskrivits

samt förevarande ekonomiska förutsättningar bedömer vi att

särskilt följande två teknikområden kommer att vara cent—

rala för tillämpningar under 1980—talet.

0 digitala system för viss kartframställning och o ökad användning av fjärranalysinformation och —metoder (satellitdata, bildanalys och bildtolkning,

ortofototeknik m.m.).

5.5.1 Digitala kartsystem

De digitala kartsystemen har fördelar jämfört med konven—

tionell kartritningsteknik vad gäller

0 flexibilitet (innehåll och skala), o ajourföring och o som underlag för automatiserad produktion (t.ex.

automatisk ritning).

Nackdelarna består av att mycket stora datamängder måste hanteras, vilket i sin tur ställer speciella krav på pro- gramvara, datorer och kringutrustning. Investeringskostna— derna blir därför ofta betydande. Härtill kommer krav på

utbildning av den berörda personalen.

Särskilda föreskrifter reglerar sedan den 15 maj 1981 myndigheternas investeringar i ADB—system (SFS 1981:266). En central fråga under 1980—talet torde därvid bli om den

digitala karttekniken kan ge besparingseffekter och vilka

tillämpningar som i första hand bör utvecklas. I Sverige finns ännu ganska litet underlag för att bedöma de digita— la kartsystemens lönsamhet. De kalkyler som gjorts hänför sig till system för i första hand storskalig kartläggning.

LMV har på uppdrag av byggforskningsrådet år 1979 slutfört en studie "Digital teknik för storskalig fotogrammetrisk kartering". Denna undersökning är begränsad till 8 kart— blad framställda med konventionella metoder jämförda med 14 kartblad utförda med digitala metoder. Studien leder fram till slutsatsen att digitala metoder ger ungefär sam— ma kostnader som motsvarande konventionella metoder. Detta är giltigt då databasen använts för förstagångsuppritning. Om samma information skall användas i flera olika samman— hang, t.ex. för uppritning i olika kartskalor eller vid olika tidpunkter, så blir kostnadsbilden betydligt gynn—

sammare för digitala system.

Det synes då uppenbart att de digitala kartsystemen bäst lämpar sig för kartor som ständigt måste uppdateras. Så länge man använder sig av manuell digitalisering av kart— underlag är rätlinjiga objekt att föredra framför sådana som bildas av kurvor. Dessa båda faktorer talar för att digitalisering i första hand bör användas för att lagra och återge exempelvis fastighetsindelning och likartade objekt såsom administrativa gränser. En upprustning av re— gisterkartorna borde alltså med fördel kunna utföras med digital kartteknik. LMV har, som ovan nämnts, inlett en försöksverksamhet i Gävleborgs län innehållande sådana moment. Därvid bör ytterligare underlag komma fram för så— dana kostnads— och effektbedömningar som krävs enligt nyssnämnda författning. En annan fråga som bör besvaras

av fortsatta studier är om CFD:s nuvarande koordinatre— gistrering av fastigheter kan ersättas med en digitalise—

ring av fastighetsgränserna.

Ett tekniskt problem i samband med digitalisering av lä—

gesbestämbara data är vilken noggrannhet som erfordras för

att ett utbyte av information mellan myndigheter skall bli möjligt och omvänt hur generalisering skall åstadkommas- Om t.ex. gränspunkter skall användas för beräkningar av sidlängder och arealer vid ny fastighetsbildning, duger knappast digitaliserade koordinater från en register— eller primärkarta, utan då måste numeriska värden grundade

på mätning ha lästs in.

Samma sak gäller t.ex. byggnader som CFD digitaliserar med en punkt för läge, men LMV på sina kartor skall redovisa med en riktningsorienterad symbol, vilket kräver minst två koordinatpunkter. Vägverkets digitalisering av vägar i form av förenklade nätverk är f.n. inte heller tillräck— ligt noggrann för LMV:s ajourhållning av allmänna kartor—

nas vägredovisning. 5.5.2 Fjärranalys

Som nämnts under 5.2.2 kommer satellitbaserad fjärranalys, med data huvudsakligen från jordresurssatelliterna Landsat och SPOT, att i viss utsträckning kunna utnyttjas inom den allmänna kartläggningen. Den tillämpning som härvid nått längst i utveckling är redovisning av nyupptagna hyggen. Detta sker genom automatisk klassning av Landsatdata och redovisningen sker i topografiska kartans skala. Metoder har utvecklats i samarbete mellan Rymdbolaget och natur— geografiska institutionen vid Stockholms universitet. Var— je överlägg (50x50 cm) beräknas kosta 3 500—4 500 kr., vilket belopp dock vid kontinuerlig framställning torde

kunna nedbringas avsevärt.

Tolkning av flygbilder används för närvarande i många sam— manhang. Kartframställning grundad på bildtolkning med be— gränsade fältkontroller eller helt utan fältarbete före— kommer. Exempel på detta är den hittillsvarande vegeta— tionskarteringen resp. arbetet med provbladen i ekonomiska kartans system för områden i fjälltrakterna. Det förefal—

ler emellertid som om bildtolkning i högre grad än vad

som nu sker skulle kunna utnyttjas för att samla in data om landskapet. Kan den omdrevsfotografering med IRfärgfilm, som LMV inkluderat i verksamhetsplanen för 1981, genomfö— ras över hela landets yta skapas bättre förutsättningar för bildtolkning än vad som tidigare förelegat. Samtidigt

pågår utveckling av bättre instrument för bildtolkning.

Beträffande den topografiska kartan har ibland diskuterats en utvidgning av innehållet med redovisning av berg i da— gen och blockmark. En sådan kartläggning skulle kunna ut— föras med hjälp av tolkning av IR—färgbilder. Den förut— sätter att IR—färgbilder från normalhöjd (bildskala ca 1:30 000) finns tillgängliga och att förstoring 8—10 ggr vid betraktning kan erhållas. Kostnaden per topografiskt kartblad beräknas till 5 OOO—7 500 kr., varav kostnaderna för behövliga diapositiv beräknas till 2 500 kr., medan tolkning, uppritning, gravyr och begränsad kontroll upp— skattas till 2 500—5 000 kr.

Tolkning av IR—färgbilder kan också underlätta och förbil— liga framställningen av geologiska kartor och sjökort. Inom den geologiska kartläggningen har sådana metoder bör—

jat användas med gott resultat.

En förbättring vore att rutinmässigt, snarast möjligt ef— ter omdrevsfotograferingen, framställa ortofotokartor. Ut- över utnyttjandet vid ajourhållning och revidering av eko— nomiska kartan ger de ett mer aktuellt planeringsunderlag bl.a. för skogsbruket. Aktuella ortofotokartor är också ett angeläget underlag för andra karteringsarbeten, t.ex.

vegetationskartering och geologisk kartering.

En höjddatabas är, förutom ett nödvändigt underlag för or— tofotoframställningen, av intresse bl.a. för framställning av terrängmodeller. Vissa sekretessproblem kan dock uppstå

vid ett bredare utnyttjande av höjddata.

S()lJ 1981 73 5.5.3 Sammanfattning

LINFO finner sammanfattningsvis att den pågående och över- blickbara tekniska utvecklingen ger goda möjligheter att rationalisera hanteringen av landskapsinformation. Den möjliggör vidare en viss kvalitetshöjning såväl när det gäller innehåll som ajourföring och distribution. Sats— ningar bör t.v. framför allt göras på att införa sådan teknik som kan ge besparingseffekter på kort sikt. Detta gäller digital teknik för viss kartframställning samt ett ökat utnyttjande av flygbildsmaterial. För att den moderna tekniken skall få full genomslagskraft i praktisk tillämp— ning krävs emellertid ett intensifierat utvecklings— och

uppbyggnadsarbete.

Den digitala karttekniken är ännu relativt oprövad i Sve- rige, men tillämpningar inom storskalig kartläggning tyder på att goda rationaliseringsmöjligheter föreligger med så— dana metoder, främst för kartmaterial som skall revideras eller ajourhållas i täta intervall eller önskas i flera varianter. Besparingsaspekterna måste dock mer än hittills

studeras och beaktas.

Ett effektivare utnyttjande av flygbildtekniken är ett exempel på åtgärder som kan ge besparingseffekter på re— lativt kort sikt medan rationaliseringsvinster genom sa— tellitbaserad fjärranalys ligger i det längre persektivet. Den satellitbaserade fjärranalysen kommer enligt vår be— dömning att få viss betydelse för den allmänna kartlägg— ningen under senare delen av 1980—talet och spela en allt mer betydelsefull roll under 1990—talet. Den kommer dock inom överskådlig tid endast i begränsad mån att ersätta flygfotografering. Mot denna bakgrund finner LINFO det motiverat att utvecklingsresurser på fjärranalysområdet styrs till flygbildtekniken t.ex. för att förbättra möj— ligheterna till bildtolkning och utvidga ortofotoframställ—

ningen.

S()lJ 1981:73 6 FÖRSÖRJNING MED LANDSKAPSINFORMATION I NÅGRA ANDRA LÄNDER

6.1 Inledning

I allt fler länder börjar man granska samhällets kartpro— duktion. Orsakerna synes vara likartade och främst ha sin grund i de ökade kostnaderna för traditionell kartfram— ställning och därmed sammanhängande önskemål om rationali— sering och bättre samordning samt tillkomsten av nya tek— niker inom detta område. I diskussionerna om kartorganisa— tionernas roll tycks en gemensam utgångspunkt vara att nationella kartorganisationer skall förse samhället med topografis ka baskartor som är aktuella och framställda i en form som ett stort antal användare är betjänta av. Dis— kussionerna gäller bl.a. vilka typer av kartor som bör be— kostas direkt med statliga medel och vilka som bör finan—

sieras av användarna.

I detta kapitel ges en översiktlig bild av förhållandena i några andra länder som kan vara av intresse i det här sam— manhanget. Av de nordiska länderna har vi valt Norge och Finland, där förutsättningarna liknar dem i Sverige. Här— utöver redovisas i vissa avseenden förhållandena i Storbri— tannien, Frankrike, Nederländerna, Västtyskland, USA och Canada. Materialet har till stor del hämtats från en om— fattande internationell enkätundersökning som utförts av

en brittisk utredning (Ordnance Survey Review Committee). 6.2 Institutionella förhållanden

På liknande sätt som i Sverige bestämmer regeringarna in—

riktning och omfattning på produktionen av landskapsinfor— mation. På lång sikt anges denna verksamhet genom allmänna mål och program. Särskild långsiktsbudget utarbetas i vissa länder. På kort sikt utgör den årliga budgeten ett styrin—

strument.

Utöver den övergripande styrning som regeringarna utövar finns i några länder särskilda organ som bereder policyfrå—

gor och svarar för samordning av landskapsinformationen.

Vi ger här en översikt av hur verksamheten är organiserad i Norge, Finland och Storbritannien och vilka lösningar man i dessa länder valt för att styra och samordna land—

skapsinformationen.

6.2.1 Norge

I Norge håller Miljöverndepartementet samman frågor röran— de policy, utveckling och samordning av landskapsinforma— tion. Departementet har ett huvudansvar för produktion av flygbilder och kartor samt data om naturresurser, miljö,

bosättning, byggnader o.d.

En särskild enhet vid departementet, geodataenheten, har till uppgift att svara för bl.a samordning av mätnings— och kartläggningsverksamhet samt utveckling av ett "geo— datasystem" (ett datorbaserat system för behandling av lägesbestämbar "stedfestet" information) och metoder för automatisk kartframställning. Man arbetar nu med att ge— nomföra ett program — Norsk Kartplan — syftande till ett samordnat, datorbaserat kart— och registersystem. 1 an— slutning till genomförandet av kartplanen fortsätter ut— redningsarbetet med att dra upp riktlinjerna för Norges framtida kartverksamhet, bl.a. avseende tematiska kartor. Miljöverndepartementet har förvaltningsansvar för den to— pografiska kartläggningen (skala 1:5 000 och mindre), sjö— kartläggningen samt vissa register. Verkställighets— och produktionsansvaret är förlagt till Norges geografiske oppmåling, Norges sjökartverk samt Norsk Polarinstitutt.

Norges geografiske oppmåling är det centrala ämbetsverket för offentlig kartverksamhet med undantag av kartläggning— en av polarområdena som Norsk Polarinstitutt ansvarar för.

Bland verkets uppgifter ingår att svara för framställning—

en av det topografiska kartverket samt det geodetiska un— derlaget både till detta kartverk och till det ekonomiska kartverket, för vilket Norges geografiske oppmåling är

central samordnande och rådgivande instans.

Kartläggning och dataregistrering bedrivs även vid andra statliga institutioner som inte hör till Miljöverndepar— tementet. Norges geologiske undersökelse och Jordregis— terinstituttet är t.ex. viktiga producenter av kartor och data om geologiska resurser, markslag och arealtillstånd. Institutioner som Vegdirektoratet, Jordskifteverket, Nor— ges Statsbaner, Televerket och Vassdragsvesenet producerar data som ofta är av stort intresse för andra. Universitet

och högskolor deltar också i kart— och dataproduktionen.

På regional och lokal nivå i fylkeskommuner och övriga kommuner sker en betydande produktion av landskapsinfor— mation. De statliga fylkeskartkontoren framställer och ajourhåller bl.a. det ekonomiska kartverket. De ansvarar också för samordningen av regionala och lokala kartlägg— ningsarbeten samt fungerar som förbindelselänk mellan kom— muner och statliga myndigheter. I deras uppgifter ingår vidare att ansvara för systematisk arkivering, lagring, distribution och marknadsföring av kart— och datamaterial samt att ta fram och distribuera kataloger över tillgången på sådant material. Dessa kontor svarar också för generell rådgivning till primärkommuner, fylkeskommunala organ och statliga myndigheter på fylkesnivå, förmedlar och kontrol— lerar statliga entreprenaduppdrag till privata firmor och tillrättalägger kartmaterial för användning i undervis—

ning, turism, friluftsliv m.m.

Kommunerna svarar i princip för den storskaliga kartfram— ställningen och det stomnät som behövs för denna kartlägg— ning. Privata mätningskontor utför en stor del av de of— fentliga kart— och mätningsarbetena i Norge. Kommunerna

har vidare totalansvar för fastighetsbildning och fastig—

hetsregistrering inkl. därmed sammanhängande mätning och kartläggning. I de flesta fylkeskommuner finns särskilda fylkeskartnämnder som är rådgivande organ i alla frågor rörande kartläggnings— och mätningsverksamhet av intresse

för fylket.

Ett särskilt kartråd, Rådet for Norsk Kart— och Oppmålings— virksomhet, är rådgivande organ och diskussionsforum för principiella frågor rörande utveckling av landets kartverk. De flesta departement, fylkeskommuner och övriga kommuner är representerade i detta kartråd. Direktörerna för Norges sjökartverk, Norsk polarinstitutt och Norges geografiske oppmåling är konsultativa medlemmar. Rådet skall arbeta

för så rationell och användaranpassad kartproduktion som möjligt. Vidare skall rådet värdera ekonomiska ramar, främ— ja prioriteringsförslag och granska ändringsförslag i kart—

politiken. 6.2.2 Finland

I Finland är det departementala ansvaret för landskapsin— formation fördelat på flera olika ministerier. Kartproduk— tionen sker främst inom den finska lantmäteriorganisation— en, det s.k. lantmäteriverket, som lyder under jord— och skogsbruksministeriet. Lantmäteriverkets verksamhet leds av lantmäteristyrelsen. På regional nivå finns länslantmä—

terikontor och på lokal nivå lantmäteribyråer.

Det finska lantmäteriverket framställer, ajourhåller och utvecklar kartor för hela rikets behov. I uppgifterna in— går att upprätta och underhålla stomnätet och att utföra flygfotograferingar och andra flygbildsarbeten. Stommät— ningarna utförs på grundval av triangelnätningar och av— vägningar som verkställs vid ett särskilt geodetiskt in— stitut. Inom lantmäteriverket framställs dels terrängkar— tor i olika skalor från 1:20 000 till 1:400 000 som kan sägas motsvara de svenska allmänna kartorna, dels tema— tiska kartor för olika ändamål.

Terrängkartor och tematiska kartor framställs också vid andra statliga verk och inrättningar. Tillsammans med lant— mäteriverket har t.ex. topografiska kåren hand om riksom— fattande kartverksuppgifter som tillgodoser försvarsminis- teriets och försvarsmaktens kartbehov. Geologiska forsk— ningsanstalten framställer geologiska kartor och lantbru— kets forskningscentral svarar för produktion av jordarts— kartor för lantbruket. Dessa kartor trycks i lantmäteristy— relsens karttryckeri, som utöver lantmäteristyrelsens för— lagskartor även svarar för tryckning av andra myndigheters kartor. Sjöfartsstyrelsens sjökartavdelning utför djupmät— ningar på insjö— och havsområden och producerar sjökort. Olika djupkartor, strandkartor och tematiska kartor över vattendrag framställs av vattenstyrelsen och vattenbyråer— na. Även andra myndigheter som t.ex. lantbruksstyrelsen och forststyrelsen med deras olika distriktsorgan framställer

kartor för den egna verksamheten.

Kommunerna framställer främst storskaliga kartor över mind—

re områden.

Kartläggningsarbeten och kartframställning liksom flygfoto— grafering för kommuner, vissa statliga myndigheter, skogs— bolag och kraftbolag utförs ofta på entreprenad av privata

kartläggningsfirmor.

Jord— och skogsbruksministeriet och lantmäteristyrelsen

biträds i kartfrågor av en särskild kartverksdelegation.

Delegationen har ställning som en statlig kommitté. Ord— förande i delegationen är lantmäteristyrelsens generaldi- rektör. Delegationens övriga medlemmar skall företräda jord— och skogsbruksministeriet, ministeriet för inrikes ärenden, finansministeriet, undervisningsministeriet, myn— digheter och samfund som framställer och använder kartor samt sakkunskapen på området. Delegationens medlemmar kal—

las av statsrådet för tre år 1 sänder. Delegationen äger

rätt att inom sig tillsätta arbetsutskott och sektioner (f.n. finns sektioner för terrängkartor, temakartor och

forskning).

Delegationen har ett utvecklings— och samordningsansvar för framställning och revidering av de allmänna topogra— fiska kartorna. Det åligger också delegationen att bl.a. främja samarbetet mellan statliga ämbetsverk och kommuna—

la myndigheter i fråga om storskalig kartframställning. 6.2.3 Storbritannien

Ordnance Survey är ansvarig myndighet för officiell mät— ning och kartläggning av Storbritannien. Ceneraldirektören är ansvarig direkt inför statssekreteraren för miljö— och bostadsdepartementet (Department of Environment). I verk— samheten för Ordnance Survey ingår geodetiska undersök— ningar och därtill hörande vetenskapligt arbete samt to— pografisk kartläggning främst i form av kartor i skalorna l:1 250 — 1:25 000. Kartmyndigheten svarar också mot sär— skild avgift för bl.a. kartläggnings— och tryckningsarbe— ten åt försvarsministeriet (Ministry of Defence) och dess organ samt åt den geologiska undersökningen (Geological Survey). I samråd med försvarsmyndigheterna har t.ex. ta— gits fram topografiska kartor i skala 1:50 000 som till en fjärdedel bekostas av försvarsministeriet. Försvarsmaktens egen kartorganisation (Directorate of Military Survey) står främst för produktion av kartor över områden utanför

Storbritannien.

Ordnance Survey trycker också kartor för andra myndigheter

som t.ex. Directorate for Overseas Surveys, Civil Aviation i Authority och Institute of Geological Sciences.

Inom Ordnance Survey finns två rådgivande kommittéer med verkschefen som ordförande, en för offentliga användare

och en för övriga kartanvändare. Härutöver finns fem spe—

cialråd som själva tillsätter ordförande. Specialråden

skall fånga upp önskemål från lokala myndigheter, profes— sionella kartanvändare, vetenskapliga behov, rekreation

samt arkeologi.

Den inledningsvis nämnda utredningen, Ordnance Survey Review Committee har nyligen sett över organisation och arbetsuppgifter m.m. för Ordnance Survey. Utredningen fö— reslår bl.a. ett nytt rådgivande organ. Huvudmotivet för att tillskapa ännu ett sådant organ är att kartmyndigheten behöver stimuleras för att kunna följa med i bl.a. den tek— niska utvecklingen. Rådet föreslås få en oberoende ordfö— rande som, liksom övriga medlemmar, tillsätts av regering— en. Medlemmarna skall väljas mera på personliga kvalifika— -tioner än på myndighets- och organisationstillhörighet. Rådet skall i första hand bistå kartmyndigheten men även ha kanaler till regeringen. Enligt förslaget skall rådet vara policyskapande och härvid bl.a. arbeta med följande

uppgifter:

0 genomförande av kartutredningens förslag 0 S—årsprogram för kartmyndigheten

0 större policybeslut

o teknisk utveckling

0 marknadsföring, forskning och utvecklingsstrategier.

En utvärdering av rådets arbete föreslås ske efter två

till tre år.

6.3 Produktion och tillgänglighet till allmänt kartma— terial

Produktionen av grundläggande landskapsinformation skiljer sig inte mycket åt mellan de studerade länderna. I de utom— nordiska länderna har man dock större variationer i kart— skalorna mellan tätbebyggda områden och glesbygd än i

Norden. I t.ex. Storbritannien har man en allmän kartlägg—

ning i betydligt större skalor än i Sverige vilket torde

vara naturligt med hänsyn till bebyggelsestrukturen. I

Norge sker den ekonomiska kartläggningen för vissa områden i skala 1:5 000.

När det gäller förstagångsutgivningen av allmänna topogra— fiska kartor eller motsvarande är läget f.n. att Norge i motsats till vad som är fallet i Sverige och Finland ännu inte har avslutat utgivningen av allmänna kartor över hela landet. Ajourhållning har dock skett i Norge parallellt med förstagångsutgivningen, som beräknas vara avslutad vid

mitten av 1980—talet.

Revideringstakten är det som mest skiljer Sverige från öv— riga länder. I runda tal har Sverige dubbelt så långa re—

videringsintervall som övriga studerade länder.

Kartorna och kartunderlaget är i samtliga studerade länder tillgängligt för olika användare utan större restriktioner. När det gäller kommersiellt utnyttjande finns i de nordis— ka länderna vissa restriktioner. I t.ex. Norge behövs spe— ciellt tillstånd för reproduktion av kartor eller delar av kartor som getts ut av Norges geografiske oppmåling.

Liksom i Sverige finansieras framställningen av det all— männa kartmaterialet till övervägande delen av anslag. Frankrike, Storbritannien, Danmark och Finland är länder där kartläggningsverksamheten till en icke obetydlig del finansieras genom försäljning av kartor, avgiftsfinansie— ring samt ersättning för upphovsrätt.

Variationerna i kartläggningsskalor (grundmaterialet), slutliga kartskalor, geografisk täckning, revideringstakt

och finansiering framgår närmare av tabell 6.1.

Tabell 6.1 Utgivning av allmänna kartprodukter (huvudsakligen topografiska kartor och översiktskartor) i några olika länder1

Land Färdig— Grundmaterial produkter Område/ Reviderings— Anslags— i skala i skala täckning intervall finansierad del SVERIGE 90 % 1:10 000— 1:10 000 60 % 20 år 1:50 000 1:20 000 Norrlands 20 % inland 1:50 000 75 % 6—10 år 1:100 000 Fjälltrak— 25 % 10 år terna Mindre skalor 100 % 5 år DANMARK 67—75 7. 1:10 000 1:20 000 Färöarna 1:25 000 Danmark 10 år 1:50 000 " 1:100 000 " , Färöarna 5 år 1:250 000 Grönland 2—5 år (utom Mindre skalor Danmark, Grönland Grönland) NORGE 90 % 1:5 000— 1:5 000, 1210 000 1:50 000 1:50 000 60 % 1:250 000 100 % I princip 10 år Mindre skalor 100 % FINLAND 72 7. 1:10 000, 1:20 000 100 % 5—15 år 1:20 000 1:50 000 40 % 1:100 000 80 % 10—15 år 1:200 000 och mindre 100 % 2—4 år STORBRITANNIEN l:1 250— l:l 250, Tätbebyggda Kontinuerlig 1:10 000 l:2 500 områden ajourföring av 1:10 000 Landsbygd storskaliga 1: 25 000 kartor 1: 50 000 Vissa bergsområden 1:250 000 1:625 000

1Källa: Ordnance Survey Review Committee, Storbritannien (enkät sammanställd 1979)

Land Färdig— Grundmaterial produkter Område/ Reviderings— Anslags— i skala i skala täckning intervall finansierad del FRANKRIKE 60 % 1:5 000 1:5 000 Prioriterade områden 1:60 000 1:25 000 100 % 8—10 år 1:50 000 100 % 1:100 000 och mindre 100 1 VÄSTTYSKLAND 93 % delstaten 1:25 000 Bayern 1:50 000 1:100 000 och mindre federalt 1:200 000 100 % 5 år 95 % 1:250 000 80 % 4 år 1:500 000 70 % 4 år l:l 000 000 80 % Vid behov CANADA 1:25 000- 1:25 000 1:250 000 1:50 000 50 % Beror på områdets 1:250 000 100 % utvecklingstakt AUSTRALIEN 94 % 1:100 000 1:100 000 30 % 1:250 000 100 % Bristande aktualitet l:l 000 000 100 % God aktualitet

___—___— ' —.—— ”__—' ' ___" ""—'—

6.4 Utvecklingstendenser

Landskapsinformationsverksamheten är ett område som i de flesta av de studerade länderna utvecklas snabbt för när— varande. I första hand gäller det teknikutvecklingen och då främst beträffande digitalisering av kartinformation. Även vad gäller behov och system— och produktionssamord— ning kan man skönja vissa likartade utvecklingstendenser. I detta avsnitt redovisas sådana utvecklingstendenser som

är av speciellt intresse för LINFO:s arbete. 6.4.1 Informations— och samordningsbehov Den aktuella utvecklingen i de europeiska länderna påver—

kas av en vikande ekonomi. Samtidigt ökar medvetenheten om

miljöförhållandena. Bättre kunskaper om bl.a. natur— och

bebyggelseresurserna blir allt viktigare delar av det be— sluts— och planeringsunderlag som behövs för att styra samhällsutvecklingen. Produktion av landskapsinformation hamnar därför i ett dilemma. Eftersom samhällsutvecklingen går fort och nya stora frågor som rör landskapet och dess utnyttjande, t.ex. energifrågorna, snabbt aktualiseras, är det svårt att på längre sikt precisera behovet av land— skapsinformation och avsätta resurser för att ta fram den—

na information.

I många länder är man tveksam till att bygga upp stora komp— licerade system (främst ADB system) för lagring Och produk— tion av landskapsinformation. Däremot är man angelägen att enskilda och avgränsade informationssystem utformas så att kopplingar underlättas. Ett undantag synes vara Norge där utvecklingen enligt "Norsk kartplan" siktar till ett mera

integrerat informationssystem.

Som exempel på hur man utomlands bedömer behoven av land— skapsinformation kan man se hur de nyligen genomförda kart— utredningarna i Norge och Storbritannien har redovisat des—

53-

I Norge ser man flygbilder, topografiska kartor och vissa

dataregister som väsentliga komponenter i en basinforma—

tion.

I den norska kartplanen redovisas hur behovet av olika kart—

skalor i Norge varierar inom olika användningsområden:

Bruksområde Kartbehov

Kartlegging av eiendoms- forhold 11500 —1 : 10 000

Generell planlegging: Kommuneplaner Kommunedelplaner Reguleringsplaner

:5000 —1:50 000 12000 —1:10000 2500 —12 2000

Planlegging 1 skogbruket :5 000 —1:10 000 Planleggingijordbruket 1:1000 —1: 5000

D—l __|-n..-

Planlegglng og drift av veg-, bane- og lednings- nett,havncr 12500 —1: 5000

Diverse forvaltnings- og driftsformål i tettbebyg- de stmk 1:500 —1:20 000 Fritidsformål 1 : 10 OOO—1:50 000

Militar planlegging og ' ovingsvirksomhet 1:25 OOO—1:50 000

Källa: Norsk kartplan,NOU 1979154

Med utgångspunkt i detta behov föreslår kartutredningen att kartor för olika användningsområden upprättas enligt följ—

ande:

Ansldtt areal

Målestokk 1.000

Områdetype

LBy

2. Bebygd 3. Jordbruk 4. Prod. skog,

5. Annan skog Prod. arealer over skoggr.

6. Lavprod. bart fjell o. skoggr. Evig is og sno

Forvaltningsansvarlig

Vidare bedömer man att behov finns av en höjddatabas. Den—

na skall ingå bland ett antal register som redovisar läges— bestämbar information. I registren finns kompletterande

information om kartobjekten. De register som i dag finns

eller som planeras är följande:

Informasjonsgruppe

Registre

Hoydedatabase (z-base) Blir foreslått i denne utred-

Terrengform

ningen Fastmerker i_Fastmerkereglster | Etablering pågår Arealtilstand 1 Arealregister Forslag i Stmeld. nr. 25

Jordreglster

_] (1977—78)

Etablering pågår. St.meld. nr. 26 (1975—76)

_| Se ovenfor

Vannsystem Arealreglster lr Vassdragsregister Planlegges Administrative områder | Grunnkretsregister ] Etablering pågår Elendomsforhold Grunneiendomsregister Praveetablering pågår. St. meld. nr. 25 (1977—78) Adresser _] Adresseregister Som grunneiendomsregister Byggverk ]F'Bygningsreglster Som grunneiendomsregister Samferdselsneut Vegreglster Etableres for riks» og fylkes- veger Arealregister Se ovenfor Ledningsnett Ledningsregister Finnes i ledningsetatene

Sjomerker Norsk fyrllste

Behandles i utredning om sjo-

Merkeliste kartlegglng Kulturminner liulturminneregister Proveetablering pågår Stedänavn J—Stedsnavnregister Etablering pågår

Källa: Norsk kartplan, NO'J 197954

I kartplanen föreslås en teknisk samordning av bilder, kartor och register. I ett framtida kart— och register— system skall kartorna redovisa objektens läge, form och viktigaste egenskaper (geometrisk information). Den de— taljerade beskrivningen av objektens egenskaper läggs i

registren. Härutöver finns i systemet också en bilddel som består av flygbilder, satellitbilder och ortofoto. Denna

del är också ett viktigt underlag för kart— och register— produktionen.

Kart— och registersystemets uppbyggnad framgår av nedan— stående modell. Den visar var de olika elementen i syste— met har sin plats och hur de skall anpassas till andra element. Modellen utgör en ram när de enskilda kartorna och registren skall läggas upp. För att göra en enkel koppling mellan kart— och registerdata möjlig, avses de viktigaste elementen tilldelas entydiga identifikationer som lagras i register och kartdatabas och som även framgår av kartan. En viktig uppgift blir därför att finna en än— damålsenlig indelning och kodning av de olika objekttyper—

na. De planerade registren avses bli datorbaserade.

KART- OG REGISTERSYSTEMET

Administrative Flybilder, Ortofoto kilder fjernmålingsdoto _

Registrering || &

(beskrivelse) Kortdoto (x Y Z )

Andre regislre

Registre over "kart "- objektet

Den brittiska kartutredningen betraktar ett "geodetiskt och topografiskt arkiv" som en viktig del av infrastruktu— ren i ett modernt samhälle. Man tror också att dess bety— delse kommer att öka under de närmaste årtiondena genom utveckling av informationssystem som innehåller landskaps—

information och som har de allmänna kartorna som ett ge—

mensamt referenssystem.

6.4.2 Utnyttjande av ADB

Arbetet med att upprätta digitala kartdatabaser pågår i ett flertal länder. På sina håll intas dock som nämnts en relativt tveksam hållning till denna teknik. Läget i några

olika länder är följande:

I Finland utförs viss digitalisering av kartinformation. Verksamheten väntas expandera trots ett visst motstånd. Mycket preliminära planer finns på en digital topografisk

databas-

l Ngrgg_pågår försöksverksamhet med digitala metoder i kartframställningen, bl.a. avseende en digital topografisk databas. Man ser här ett stort behov av automatisk inte— grering med andra databaser. För detta krävs bl.a- en nor— mering av geografiska referenssystem som länkar mellan re—

gister och kartor.

I Storbritannien utförs digitalisering av de storskaliga

kartorna. Inom kort avses även den topografiska databasen i skala 1:50 000 digitaliseras. Upprättandet av ett na— tionellt topografiskt arkiv i digital form förväntas bl.a.

väsentligt öka möjligheterna till utbyte och analyser av

data.

I Frankrike vill man bygga ut den digitala kartframställ—

ningen så snabbt som möjligt. En topografisk databas uti—

från kartor i skala 1:25 000 och 1:100 000 skulle vara klar 1980. Någon samordning med andra databaser inne— hållande t-ex. tematiska data har ännu inte utvecklats. Katasterkartor i vissa större städer finns i digital form. Någon utökning av verksamheten planeras inte av kostnads—

skäl.

I Västtyskland har en karta med administrativa gränser digitaliserats. Planer finns på att utöka verksamheten, bl.a. till en digital topografisk databas. I delstaten Bayern har katasterkartor i skala 111 000, l:2 500 och 1:5 000 digitaliserats till 90 %. Planer finns på digital databas med möjlighet till samordning med andra databaser.

I Nederländerna pågår digital kartframställning i stor om— fattning. En särskild kommission studerar möjligheterna att samla in och lagra topografiska data på ett mera sam— ordnat sätt. Inom katasterväsendet används digitala meto—

i der vid revidering av en karta i skala 1:1 000. I

Det främsta målet för den digitala kartografin i Håå är att upprätta en nationell databas. Planerna går ut på att först bygga upp en bas i skala 1:2 000 000 och därefter fortsätta med större skalor bl.a. 1:24 000. En normering av digitala produkter förekommer i samarbete med andra or— ganisationer inom området. Tematiska data kan på så sätt kopplas till databasen.

I Canada upprättas en karta i skala 1:50 000 delvis med digital teknik. På så sätt produceras data till en na-

tionell topografisk databas. Olika användare skall kunna föra in och ta ut data med hjälp av överenskommen stan— dardisering. En sådan normering finns ännu inte men ut— vecklingsarbetet ges hög prioritet.

111 O'VERVÅGANDEN OCH FÖRSLAG 7 UTGÄNGSPUNKTER

7.1 Problembilden

Som vi tidigare redovisat i kap. 3 är det ett stort antal myndigheter och organisationer inom statlig, kommunal och enskild sektor som arbetar med insamling, lagring, bear— betning och presentation av landskapsinformation. I många fall ingår detta som ett normalt led i inhämtandet av un— derlag för den egna verksamheten och materialet sprids in— te utanför denna. Den samlade resursinsatsen för att han— tera landskapsinformation inom de nämnda sektorerna har vi uppskattat till ca 1,5 miljarder kr. under 1978/79.

Antalet intressenter och deras många gånger olikartade be— hov utgör givetvis ett problem i sig då det gäller att åstadkomma en effektiv organisation och rationella arbets— former för insamling och behandling av landskapsinformation. En mer flexibel efterfrågan och en tilltagande knapphet på

resurser för det allmänna har ytterligare komplicerat prob-

lembilden.

Efterfrågan på landskapsinformation har vuxit till följd av ökade insatser främst vad gäller fysisk planering och hushållning med naturresurser. De nya behoven avser i stor utsträckning tematiska eller användarspecifika produkter. Efterfrågan på basinformation har därmed ökat och inrik— tats mot differenterade produkter såsom olika slags flyg— bilder eller andra fjärranalysprodukter, deloriginal etc.

Kraven på aktualitet och tillgänglighet till detta basma— terial har ökat. Samtidigt kan konstateras att ett tradi- tionellt behov av enhetliga, tryckta kartserier för bl.a. allmänheten och försvaret kvarstår, varvid önskemål om ett

vidgat datainnehåll föreligger. Det nyligen upphävda kart—

brevets modell att styra samhällets resurser för produk— tion av basinformation till framställning av tryckta kar— tor i vissa fastställda serier och versioner kan mot denna

bakgrund ha haft en olycklig, konserverande effekt.

En aspekt som bör framhållas i detta sammanhang är att in— formation om landskapet utgör ett viktigt underlag för så— dana beslut om markens användning, lokalisering av byggna— der och anläggningar, miljövårdsåtgärder etc. som är vik— tiga för den enskilde medborgaren. Kraven att sådana be— slut skall föregås av en öppen debatt där allmänheten och olika intressenter ges tillfälle att bedöma konsekvenserna av den planerade åtgärden har accentuerats och utgör en av grundstenarna i förslagen till ny plan— och byggnadslag— stiftning. En förutsättning för att en debatt skall kunna föras är att det finns tillgång till ett objektivt under— lagsmaterial för konsekvensbedömningar. Från demokratiska utgångspunkter är det därför viktigt att samhällsorganen förmår uppfylla de grundläggande kraven på ett för allmän— heten tillgängligt underlagsmaterial för bedömningar av

förändringar i den fysiska miljön.

De nya teknikerna för insamling, lagring, bearbetning och spridning av landskapsinformation kommer i allt större ut— sträckning till praktiskt bruk. Liksom vid annan informa— tionsbehandling hänger detta bl.a. samman med att kostna— derna för elektroniska komponenter snabbt sjunker så att

det blir lönsamt att använda exempelvis ADB för allt flera uppgifter. Eftersom hanteringen av landskapsinformation är mycket personalintensiv är förutsättningarna att nå lön—

samhet vid en mekanisering av produktionen goda. Det finns dock faktorer som verkar återhållande. Effekterna av kost— nadsminskningarna på utrustning motverkas av att lokal—

och personalkostnaderna för utveckling och drift fortsät— ter att öka. När det gäller viss, för hantering av land—

skapsinformation speciell utrustning är teknikutvecklingen

ännu mycket dynamisk och innebär framför allt bättre pres—

tanda. Exempel är viss rymdteknisk— och annan informa— tionsbehandlingsutrustning såsom scanners, bläckstråle— skrivare, avancerade ritmaskiner m.m. Kostnaden för att anskaffa sådana kraftfulla komponenter kan för den en— skilde användaren bli oförsvarligt hög i förhållande till utnyttjandegraden. Härtill kan komma icke önskvärda effek— ter på arbetsmiljön i vissa fall. Frågor om kostnader och andra effekter av en mekanisering synes ännu inte ha rönt samma uppmärksamhet som exempelvis då det gäller administa— tiv ADB—användning. LINFO finner att om dessa nya hjälpme— del skall kunna utnyttjas på ett optimalt sätt så behövs det en mera systematisk lönsamhetskalkylering samt en sam— ordning såväl när det gäller metod— och teknikutveckling

som utnyttjandet av viss, mera kostsam utrustning.

Ungefär 80% av den samlade resursinsatsen för landskaps— informationsförsörjning faller på den offentliga sektorn -

stat och kommun. Den offentliga sektorns ekonomi är därför

av avgörande betydelse för möjligheterna att möta de ökan— de kraven på 1andskapsinformation och investeringar i

maskinell utrustning m.m.

När det gäller den statliga sektorn har de senaste årens budgetarbete präglats av samhällsekonomins krav på åter— hållsamhet. Myndigheternas anslag har baserats på en real minskning av ZZ per år. Utrymme för mera omfattande refor— mer eller nya åtgärder har i princip bara kunnat skapas

genom omprövning av tidigare åtaganden.

Av våra direktiv framgår att något nämnvärt utrymme för en ökning av den totala anslagsfinansierade volymen av land— skapsinformationsverksamheten inte heller kan förutses under de närmaste åren. I tilläggsdirektiv (1980:20) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående fi—

nansiering av reformer slås fast att en utgångspunkt för

alla kommittéer skall vara att förslagen skall kunna ge—

nomföras inom ramen för oförändrade resurser inom det om—

råde som förslagen avser. Om kostnadskrävande förslag läggs fram måste samtidigt visas hur förslagen kan finansieras genom besparingar i form av rationaliseringar och ompröv— ning av pågående verksamhet inom utredningsområdet. Med utgångspunkt i riksdagens uttalande (FiU 1979/80:15) att en självklar utgångspunkt för riksdagens ställningstagan— den bör vara att kommuner och landstingskommuner inte an— nat än undantagsvis åsamkas nya utgifter till följd av statliga beslut åläggs det kommittéerna att även noga be— akta de kommunalekonomiska konsekvenserna av lämnade för—

slag.

Sammantaget finner vi att huvudproblemet består i att sam— tidigt som behoven av landskapsinformation för olika ända— mål växer och förändras torde samhället under överskådlig tid inte komma att avsätta de ekonomiska resurser som skul— le behövas för att tillgodose dessa behov på ett sätt som användarna förväntar sig. Genom att insatserna för försörj— ning med landskapsinformation i dag är spridda på så många myndigheter och organisationer skulle dock mycket vara att Vinna genom att åstadkomma en förbättrad samordning och

samverkan mellan skilda producenter och konsumenter.

Synpunkter på en bättre samordning inom detta område har för övrigt framförts vid åtskilliga tidigare tillfällen. Sålunda anförde föredragande departementschefen i sitt förslag till inriktning och organisation av den statliga kartverksamheten (prop. l973:1, bil. 14) att det, med hän— syn till den omfattning som kartverksamheten hade, var an— geläget med en samordning. Denna skulle inte bara avse tek- nisk produktionssamordning av kartframställningen utan ock— så en sådan samordning i planeringen av kartverksamheten som särskilt tog sikte på de produktionsinsatser som be—

hövdes för skilda samhälleliga verksamhetsfält-

Trots att ett antal sådana samordningsåtgärder vidtagits synes den effekt som man i praktiken uppnått helt otill—

räcklig mot bakgrund av föreliggande behov och förutsätt—

ningar. Det i dagsläget krympande ekonomiska utrymmet skär— per kraven på en samordnad och rationell informationsför— sörjning även när det gäller landskapsinformation. Vi fin— ner därför att det mest angelägna är att dra upp riktlin— jerna för ett system som på sikt bidrar till ett bättre utnyttjande av befintliga resurser och därmed möjligheter

att möta de nya behov som finns. Vi anser därvid att behov

av åtgärder föreligger främst i följande avseenden:

o Fortlöpande styrning av statliga anslag till framtag— ning av sådan landskapsinformation som kan användas generellt av många användare.

0 Anpassning av nuvarande basinformation, främst lant— mäteriets allmänna kartläggning, till användarnas

aktuella och gemensamma behov.

o Produktionsmässig samverkan för att bl.a. genom ökat utbyte av data begränsa kostnaderna för datafångst.

o Införande och spridning av ny rationell teknik bl.a. genom gemensamma former för anskaffning och utnyttjande av avancerad, dyrbar utrustning samt hithörande metod—

och teknikutveckling.

7.2 Vissa allmänna förutsättningar och principer för

samverkan i landskapsinformationsförsörjningen

Innan vi skisserar hur försörjningen med landskapsinfor— mation mot denna bakgrund bör förändras är det nödvändigt att ta upp några allmänna principer och förutsättningar för hur långt sådana samverkansåtgärder bör sträcka sig

samt också i någon mån avgränsa LINFO:s arbete.

7.2.1 Användarnas roll

Liksom annan information utgör den lägesbestämbara infor— mationen underlag som behövs för att planera och genomföra vissa aktiviteter. Varje myndighet, organisation eller in—

divid är själv primärt ansvarig för att bedriva sina upp—

gifter på ett effektivt sätt. Det bör därför också ankomma på respektive användare att förse sig med och bekosta den landskapsinformation som behövs. För att användarna ej skall belastas med orimliga kostnader måste staten även fortsättningsvis träda in. Då det kan förutsättas vara ett intresse såväl för den enskilde användaren som för samhäl— let att den erforderliga landskapsinformationen kan erhål— las till ett så billigt pris som möjligt bör man öka an— strängningarna att gemensamt samla in, bearbeta och pre— sentera sådan information som är av allmänt intresse. In— formationsinsamling som sker för ett begränsat syfte bör så långt möjligt ordnas så att den kan nyttiggöras även i

andra sammanhang.

Vi finner det härvid vara en grundläggande princip att an— vändarna skall ha ett inflytande på innehåll, aktualitet, kvalitet etc. hos den landskapsinformation som de inte själva tar fram och medverka till att prioritera produk— tionen. Rena producenter som lantmäteriet, SGU, SCB m.fl. har en serviceroll. Eftersom man kan anta att behoven kom— mer att bli mer differentierade och förändras snabbare framöver är det viktigt att användarbehoven fortlöpande

följs upp. 7.2.2 Utnyttjande av ADB

Den tekniska utvecklingen, besparingskraven och användar—

nas behov av ett mera differentierat, "skräddarsytt" under—

lag är skäl till att datorer torde komma att användas allt

mer även för behandling av landskapsinformation. Grunden

för en statlig ADB—politik har lagts genom statsmakternas * ställningstagande till ADB i statsförvaltningen (prop. 1978/79:121, PiU 34, rskr 339). Även i övrigt pågår ett

omfattande policyskapande arbete rörande datateknikens

effekter på samhällets sårbarhet, sysselsättning och ar—

betsmiljö, näringspolitik, integritet etc. Detta bör i

tillämpliga delar läggas till grund även vid utnyttjande 5 av ADB för hantering av landskapsinformation. Vi har där—

o ADB är ett hjälpmedel i myndigheternas verksamhet. Det övergripande målet för användning av ADB i statsför— valtningen måste därför vara att tillgängliga resurser utnyttjas effektivare eller att verksamhetens resultat förbättras i andra avseenden.

o Statsmakternas möjligheter att påverka inriktningen av ADB— användningen i statsförvaltningen har nyligen förstärkts genom förordningen (l981:266) om investe- ringar i statliga ADB—system. För alla viktiga ADB— system skall regeringen successivt ta ställning till systemens ändamål, ambitionsnivån i datorstödet, sys— tem— och driftsstrukturerna samt i vilken takt ADB skall införas på olika områden.

0 Systemutveckling bör ske gemensamt för statliga verk— samheter som förekommer i hela landet. Ansvaret läggs i regel på den myndighet som svarar för respektive verk— samhet. Där det går utnyttjas de delvis färdiga system och program av olika slag som maskinleverantörer, kon- sultföretag m.fl. tillhandahåller på marknaden.

0 Datordrift som är av större omfattning bör i första hand ske för varje ADB—system eller verksamhet för sig (s.k. "dedicerad" eller myndighetsspecifik drift). Da— tordriften inom en verksamhet bör spridas på lämpligt sätt allt eftersom de tekniska och ekonomiska förut— sättningarna härför bli bättre. 0 När det gäller samverkan på ADB—området mellan stat, kommuner och landstingskommuner bedöms förutsättningar— na för en samordnad datordrift — exempelvis stora data— centraler — som små. Däremot finns möjligheter till mer begränsad samverkan i en rad frågor och på avgränsade verksamhetsområden. Dessa möjligheter till samverkan

bör tas till vara.

7.2.3 Ekonomiska utgångspunkter

Den samhällsekonomiska situationen leder till följande

principiella utgångspunkter:

0 Åtgärderna bör främst inriktas på att åstadkomma be— sparingar och därmed utrymme för förbättringar och nya åtaganden oavsett huvudman och sektor.

o Möjligheterna måste förbättras att finansiera sådan ny teknik som innebär att hanteringen av landskapsinforma— tion klart kan förbilligas.

0 Ökade kostnader måste finansieras genom avgifter från användarna. Detta bör även bidra till en allmänt bättre resurshushållning samt utgöra ett instrument för pro— ducenterna — bl.a. lantmäteriet — att marknadsanpassa sin produktion. Allmänhetens behov av kartor till rim— *

lig kostnad måste dock beaktas. 7.3 Vissa avgränsningsfrågor

Enligt våra direktiv skall vi "översiktligt belysa hur tillgängliga statliga resurser bäst kan utnyttjas för att svara mot konstaterade behov av landskapsinformation". Vi skall därvid överväga vilka uppgifter som lantmäteriet bör ha när det gäller insamling, lagring och distribution av grundläggande landskapsinformation samt vilka mera spe— ciella behov man med fördel kan tillgodose inom ramen för

sin uppdragsverksamhet.

Ansvaret för den grundläggande kartläggningen är i dag de— lat mellan staten och kommunerna. Staten svarar i första hand genom de allmänna kartorna för den mera översiktliga kartläggningen, medan kommunerna — genom sitt ansvar för plan— och bebyggelsefrågor — svarar för den mer storska— liga kartläggningen som behövs för planering av tätorter— nas utveckling m.m. Uttryckt i skalområden kan staten sä— gas svara för kartor i skalorna 1:10 000 och mindre. När det gäller grundläggande landskapsinformation i andra for— mer än på kartor kan konstateras att vissa statliga organ i praktiken har ensamrätt att utföra flyg— och satellit— bildupptagningar för kartläggningsändamål. För registerin— formation är det svårare att finna några formella gräns— dragningar. I praktiken torde det dock vara så att regis—

ter innehållande landskapsinformation av stort allmänt intresse, t.ex. lantbruksregistret, vägdatabanken, forn— minnesregistret m.fl. förs av statliga organ. Undantag är fastighetsregistreringen, som visserligen i princip är en statlig angelägenhet och åvilar länsstyrelsen, men som även förs vid ett antal kommunala fastighetsregistermyn— digheter. Det kan noteras att vid sidan av det officiella fastighetsregistret för åtskilliga kommuner tekniskt avan— cerade fastighetsregister innehållande fastighetsdata av

grundläggande intresse.

Som vi redan inledningsvis berört 1 kap. 2 har vi avgrän— sat vårt intresseområde till sådan lägesbestämbar informa— tion som är av kontinuerligt intresse för många olika ka— tegorier användare. Tyngdpunkten faller då på geografiskt omfattande, översiktlig information. Uttryckt i karttermer sådan landskapsinformation som är småskalig. Möjligheterna att genom samverkan uppnå rationaliseringsvinster bör vara störst genom insatser på detta område. Det torde vara na— turligt att staten även i fortsättningen svarar för att tillhandahålla sådan landskapsinformation varför vårt ar— bete i huvudsak kommer att behandla statliga myndigheters roll och produktion. För en sådan avgränsning talar också att frågor som rör gränsdragningen mellan stat och kommun när det gäller lantmäteritekniska uppgifter för närvarande kartläggs av utredningen (Bo 1980:02) om vissa förutsätt— ningar för den lokala lantmäteriverksamheten. Kommunerna berörs av vårt arbete främst i sin egenskap av avnämare av grundläggande landskapsinformation och som en viktig källa

för vissa data av sådan karaktär.

Sammanfattningsvis kan sägas att LINFO främst riktat sin uppmärksamhet på åtgärder som rör statliga insatser för försörjning med landskapsinformation. Vi behandlar främst grundläggande, småskalig landskapsinformation i form av

bilder, kartmaterial och register avsedda att användas i

många olika sammanhang.

Sådan landskapsinformation är f.n. främst de allmänna kar— torna, de allmänna geologiska kartorna och sjökorten, fas— tighetsregistret och viss statlig statistik. Av nämnda produkter har fastighetsregistrets skrivna delar, de geo— logiska kartorna och sjökorten nyligen varit föremål för utredningar och ställningstaganden i andra sammanhang. Statistikbehovet inom skilda samhällsområden kartläggs av utredningen (E 1980:02) om den statliga statistiken. Sist- nämnda områden behandlas därför ej närmare i fortsätt—

ningen.

Mot bakgrund av de mera differentierade behov som förvän— tas i framtiden och den tekniska utveckling som gör det möjligt att tillgodose dessa behov borde frågan om vad som skall vara grundläggande landskapsinformation fortsätt— ningsvis inte så fast som hittills knytas till en viss presentationsform — den tryckta kartan. Det centrala borde i stället vara själva informationsinnehållet. Vi har där— för undersökt om det går att närmare definiera vilka bas— data som i ett utgångsläge borde utgöra grundläggande, småskalig landskapsinformation. Det mest logiska vore nämligen att man utifrån en sådan utgångspunkt kunde fastställa vilka data som skulle insamlas, lagras och tillhandahållas användarna, vilka egenskaper dessa data borde ha för att möjliggöra största möjliga utbytbarhet,

ansvars— och kostnadsfördelning etc.

I praktiken visar det sig knappast möjligt att konstruera och vidmakthålla ett system för försörjning med grundläg— gande landskapsinformation enbart utifrån ett faststäl— lande av vissa basdata. Svårigheterna beror bl.a. på föl—

jande faktorer:

o Omfattningen av landskapsinformation, nedbruten till datatermnivå, blir alltför oöverskådlig för att till— räckligt noggrant kunna bestämma vilka behov som är

"mest allmänna".

o Användarna har ofta mycket svårt att definiera sina framtida informationsbehov på datatermnivån.

0 Vissa produkter är mycket flexibla vad avser datainne— hållet t.ex. fjärranalysprodukter.

o Produkten är ibland det centrala, t.ex. förekomsten av en enhetlig topografisk karta i ett land har ett egen—

värde som gemensam kunskapsbas.

Vi har därför valt att i huvudsak betrakta landskapsin— formationen som produkter av olika slag. Givetvis bör ut— formningen av dessa basera sig på en analys av informa— tionsbehovet i varje särskilt fall. Särskilt viktigt är att användarna får möjligheter att fortlöpande påverka

utformningen av den grundläggande landskapsinformationen.

7.4 Skiss till framtida systemstruktur för landskaps— informationsförsörjning i samverkan

Mot bakgrund av de brister och behov som kunnat konstate— ras samt de övriga allmänna utgångspunkter som vi ställt upp har vi dragit upp följande riktlinjer för en framtida systemstruktur för försörjning med landskapsinformation:

0 Ett övergripande system för behovsuppföljning och re— surstilldelning bör styra den produktion som i första hand staten bekostar. Genom bättre möjligheter för an— vändarna att påverka innehåll och kvalitet kan produk— terna vid varje tillfälle bli mer lämpade att utnyttja direkt eller som underlag för vidareproduktion.

o Basinformation produceras gemensamt för olika användare i syfte att hushålla med resurser. Basinformationen bör utgöras av vissa innehålls— och kvalitetSmässigt defi— nierade bild—, kart— och registerprodukter. Produktio— nen bör ske samlat och med optimalt utnyttjande av mo- dern teknik. Funktionen är en service till hela sam—

hället och bör därför ske i statlig regi.

0 Vid sidan av produktionen av basinformation finns an— vändarspecifika system för framställning av sådan landskapsinformation, ofta tematisk eller storskalig, som utgör underlag för olika sektorers verksamhet och som inte kan tillgodoses enbart genom basprodukterna. Användarna svarar för utveckling, underhåll och drift av sådana system. För att sänka kostnaderna bör sam— produktion eftersträvas även beträffande sådana pro— dukter.

0 De direkta kopplingarna mellan produktionen av basin— formation och övriga produktionssystem består — förutom i anpassningen av basinformationen — i att primärdata från de senare så långt som möjligt utnyttjas för fram— ställning av basprodukterna. Stora integrerade system— konstruktioner, baserade på ADB—teknik eller annan tek— nik, bör dock undvikas.

o Utbyte av data underlättas genom systematiska samord— ningsåtgärder avseende exempelvis normering och kun— skapsspridning om befintlig landskapsinformation. Hu— vudprincipen för datafångst bör vara att samma informa— tionsslag om möjligt samlas in bara en gång av ett or— gan. Former för samordning av metod— och teknikutveck—

ling och —utnyttjande utvecklas.

En framtida systemstruktur för samordnad landskapsinforma- tionsförsörjning skulle därmed mycket schematiskt kunna illustreras enligt modellen i figur 7.1 nedan. Den är i huvudsak teknik— och organisationsoberoende. Strukturen bör ses som ett långsiktigt mål som man kan nå genom många, sinsemellan oberoende åtgärder. Vi har koncentrerat oss på vissa sådana åtgärder. För det första sådana som vi bedömt särskilt angelägna p.g.a. att de kan förväntas med— föra rationaliseringsvinster eller tillgodose behov som vi uppfattat som särskilt starka. Hit hör en förbättrad för— sörjning med fjärranalysmaterial, ett samlat system för att söka fram befintlig landskapsinformation av allmänt intresse samt basproduktionens framtida utformning. Dessa

förslag tas upp närmare i kapitlen 8 — ll. för det andra sådana åtgärder som vi anser vara en förutsättning för att uppnå och vidmakthålla den skisserade strukturen och som främst avser uppgifts— och ansvarsfördelning för vissa övergripande funktioner av planerings— och samordnings— karaktär. Fetta behandlas 1 kap. 12. Konsekvenserna för lantmäteriet tar vi upp i kap. 13 samt finansieringen av

föreslagna åtgärder 1 kap. 14.

Figur 7.1 Principskiss för Londskopsinformotions- försörjning i samverkan

System for över— gripande priorite— ring och budget— styrning

Samordning;— atgärder

Användarspecitiko produktionssystem inom offentlig och privat sektor

System för pro» duktion ov bos- information

Primärdata Primärdata

Anvöndnrspecifiko produkter

Bosprodukter

bildmaterial kartmaterial register

Informationsutnyttja nde

8 SATELLITBASERAD FJÄRRANALYS

8.1 Inledning

LINFO har enligt sina direktiv att "särskilt bedöma fjärr— analysens roll inom landskapsinformationen och mot bak— grund av detta överväga lantmäteriverkets uppgifter i frå— ga om utveckling, datafångst, datalagring och tillhanda— hållande".

Fjärranalystekniken och dess nu överskådliga utveckling under 1980—talet har översiktligt behandlats i kap. 5.1 En mer detaljerad teknisk redogörelse för fjärranalysen ingår i bila—

ga 3.

På grund av de stora skillnader i organisation, teknik2 och

användning som föreligger mellan flygfotografering och satel— litbaserad fjärranalys har vi valt att ta upp dessa ämnesområ— den var för sig. Den satellitbaserade fjärranalysen behandlas

i detta kapitel och flygfotografering i kap. 9.

1Begreppet fjärranalys definieras i 5.2

2Det kan i detta sammanhang vara värt att notera de av— sevärda skillnader i teknik och prestanda som föreligger mellan t.ex. registrering från Landsat—satellit och flyg— fotografering, vilket också medför skillnader i organisa— tion, föreskrifter, användning m.m.

Landsat—satelliterna går i banor ca 920 km över jordytan. och fullbordar 14 varv runt jorden per dygn. Efter ca 18 dygn återkommer satelliten i den bana den först hade. Mins— ta identifierbara objekt är ca 80x80 meter.

Flygfotografering för kartläggningsändamål sker från höjder som varierar från några hundra meter till ca 10 kilometer. Fotograferingen sker vid ett visst tillfälle och omfotogra— fering av samma område blir, bl.a. av kostnadsskäl, sällan aktuell förrän efter flera år. Minsta identifierbara objekt har en utbredning av ca 1 dm vid de lägsta flyghöjderna och ca 1 meter vid höghöjdsfotografering. Noggrannheten i be— stämning av objektens läge är starkt beroende av flyghöjden.

Data från satellitregistreringar kan — med nuvarande tek— niska möjligheter — endast undantagsvis ersätta flygfoto— grafering. Den satellitbaserade fjärranalysen innebär dock redan nu ett värdefullt komplement till flygfotografering, inte minst för studium av förlopp som t.ex. växtcykeln och isläggning på hav och sjöar. Under 1980—talet tillkommande satelliter, innehållande registreringsutrustning som med— ger betydligt högre upplösning, kan förändra dagens situa—

tion. 8.2 Organisation

Statens delegation för rymdverksamhet (DFR) är enligt sin instruktion (1977:1066) "central förvaltningsmyndighet för frågor som gäller den svenska rymd— och fjärranalys— verksamheten, särskilt såvitt avser forskning och utveck— ling, i den mån dessa inte ankommer på annan myndighet". [ delegationens uppgifter ingår att ta initiativ till forsk— nings— och utvecklingsarbete inom fjärranalysverksamheten, samordna verksamhet inom detta område och fördela statligt stöd. Delegationen har dessutom uppgifter inom informa— tions— och dokumentationsområdet och som kontaktorgan gent— emot internationell rymd— och fjärranalysverksamhet.

DFR bildades år 1972 och samma år tillkom det statsägda Svenska rymdaktiebolaget (RB) som ett beredande och verk—

ställande organ till DFR. Följande år inrättades en fjärr- analyskommitté (FAK) som rådgivande organ till DFR i fjärr— analysfrågor. För beredning av forskningsfrågor finns forsk— ningsprojektberedningen (FPB). I DFR ingår representanter

för industridepartementet, industri och forskning. FAK är

sammansatt av företrädare för användarintressena, huvudsak— [ ligen från statliga myndigheter, medan i FPB finns personer med forskarkompetens inom skilda tillämpningsområden.

I Rst organisation ingår forskningsstationen Esrange i ' Kiruna kommun. Esrange består av två enheter, dels Esrange

Special Programme (ESP) som svarar för sondraketverksamhet och tillhandahåller viss instrumentering för sådan, dels Esrange Landsat Station (ELS) som mottar, bearbetar och

lagrar data från Landsatsatelliterna.

Fjärranalysfrågor kom i Sverige tidigt att uppmärksammas inom FOA varvid militära tillämpningar ägnades särskilt intresse. Inom FOA har utvecklats bearbetningsprogram för satellitdata och man förfogar numera över apparatur för bildanalys och framställning. Flera statliga myndigheter har stort intresse av tillämpningar grundade på satellit— data såsom t.ex. SMHI, LMV, tullverket, sjöfartsverket

samt skogsbrukets och lantbrukets organ.

DFR:s budget uppgick verksamhetsåret 1980/81 till 177 milj. kr. Huvuddelen täcktes genom anslag från industri— och utbildningsdepartementen.3 Kostnaderna fördelar sig med 3 milj. kr. på myndighetsuppgifter, 115 milj. kr. på europeiskt rymdsamarbete samt 59 milj. kr. på nationell verksamhet. Av den senare Summan tilldelades fjärranalysen (exkl. ELS) 4,5 milj. kr. enligt figur 8.1. Anslagsutveck— lingen för fjärranalysverksamheten framgår av figur 8.2. Verksamheten vid ELS omsluter ca 11 milj. kr. och finan— sieras genom kontrakt med vissa länder som ingår i Euro—

pean Space Agency.

European Space Agency (ESA) är en samarbetsorganisation i vilken elva västeuropeiska länder, bl.a. Sverige deltar. ESA har under större delen av 1970—talet bedrivit en om— fattande studieverksamhet inom fjärranalysområdet. År 1976 togs det första steget mot ett operativt program i och med att man beslutade inrätta en organisation för insamling och distribution av data från fjärranalyssatelliter,

Earthnet.

3Till viss del via styrelsen för teknisk utveckling och naturvetenskapliga forskningsrådet.

Mkr

vatten dimo- sfär

gemen- som

VIII/IA . ämm-| teknik

72/73 73/71. 74/75 75/76 76/77 77/78 78/79 79/80 80/81

Figur 8.1 DFRs fjörronolysbudget med ungefärlig uppdelning på tillömpningsomröden

Mkr

5,0 1.0

2.0

1,0 0,8

0,5 0.4

0,2 72/73 73/74 74/75 75/76 75/77 77/78 78/79 79/80 80/81

Figur 8.2 DFR:s fjörronolysbudget korrigerad till 1980 års penningvärde (logaritmisk presentation ).

Kölld:Svensk fjärranalys inför BO-tolet. DFR,1980.

SOU 1981:73 Satellitbaserad fjärranalys 159 Earthnet består av följande komponenter:

o Earthnet Programme Office 1 Frascati utanför Rom med ansvar för administration, planering och information.

0 Ett antal nedtagningsstationer för satellitdata, bl.a. Esrange utanför Kiruna och Fucino utanför Rom som tar emot Landsat—data.

o I varje deltagarland finns en så kallad National Point of Contact (NPOC) med uppgift att distribuera data, informera om hur data kan användas samt aktivt stödja

metodutvecklingen och tillämpning. RB är svensk NPOC.

I dag är Earthnet en organisation med omfattande verksam— het. Flera NPOC—er har stor försäljningsvolym och bedriver

utvecklingsverksamhet.

8.3 Registrering och bearbetning av Landsatdata

Vid ELS mottas data från Landsat 2 och 3. Han förbereder mottagning av data från Landsat D, D' och SPOT (i första hand för Landsat D). Data registreras på magnetband s.k. högtäthetsband (High Density Digital Tape, HDDT) och arki— veras- Vid årsskiftet 1980/81 fanns drygt 500 sådana hög— täthetsband i arkiv vid ELS. Antalet kommer snabbt att öka med ökat antal satelliter och registrerande kanaler, var— för en övergång till lagring på speciella skivor övervägs. Ett annat skäl för en sådan förändring är den förbättrade lagringsbeständigheten. I samband med nedtagningen av data produceras okorrigerade svart—vita bilder (Quick—look—bil— der, QL) som underlag för bedömningen av registreringens kvalitet. Vid stationen utförs också viss korrigering och bearbetning av rådata, som därefter lagras på vanliga mag- netband (Computer Compatible Tape, CCT). CCTzerna utgör

underlag för fortsatt bildanalys.

Bilder genereras för närvarande i en Optronics filmskri— vare, men man avser att inom kort ersätta denna med en s.k. Laser Beam Recorder ett betydligt effektivare bild— genereringsinstrument. Goda resurser finns numera vid fotolaboratoriet (t.ex. utrustning för framställning av färgnegativ och kopior). Systemet för registrering och

bearbetning av data framgår av figur 8.3.

Som svensk NPOC har RB att årligen köpa minst 70 CCTzer från ESA, vilka erhålls till ett betydligt reducerat pris. Svenska beställningar, som administreras av RB, frånräknas

denna kvot.

I Sverige finns de mest avancerade bildbearbetningssystemen vid RB, FOA och Stockholms universitet. Under år 1981 vän— tas ett nyutvecklat, svenskt bildbehandlingssystem, OSIRIS, tas i bruk. Inom RB utvecklas ett enkelt bildbearbetnings— system (EBBA) av vilket fem prototyper väntas bli tagna i drift under år 19814. Ett exemplar av EBBA kommer enligt DFR:s tillämpningsprogram för år 81/82 att placeras vid LMV. Bildbearbetningssystemen genomgår f.n. samma hastiga utveckling som annan ADB - utrustning, vilket torde inne— bära sjunkande priser på utrustning och programvaror. Pri— set på en bildbearbetningsutrustning, med kapacitet att behandla en hel scen på en gång har under de senaste åren reducerats med 60—75% och är numera av storleksordningen 0.5 milj. kr. Eftersom Landsat D och SPOT kommer att vara utrustade med sensorer, som medger en upplösning av 10—30 m, vilket i förhållande till nuläget innebär mångdubbelt antal data per scen, kommer denna ökade datamängd dock att

uppväga det sjunkande priset på bearbetningsutrustning.

4Vid Lunds universitet, Stockholms universitet, naturvårds— verket, skogsstyrelsen octhattenbyggnadsbyrån AB

Figur 8.3 Registrering och behandling av satellitdata vid ELS

Å Mottagare

MDA bearbetningssystem: ( .. * Hoghastighets- ' Formotsynkrclnisering4—— . bandspelare . Arkiv

Buffertminne

i

Skivminne H Dator H Monitor

Celco Optronics , film— film- / / skrivare skrivare

Film- negativ

Quick-look Svart—vit bild bild

8.h DFR:s plan för den forsatta fjärranalysverk—

samheten

DFR har i december 1980 fastställt en ny femårsplan5 för den fortsatta fjärranalysverksamheten inom delegationens ansvars— område. Planen bildar fortsättning på den femårsplan som ut— arbetades år 1973. Den nu aktuella planen anger den övergri— pande målsättningen för delegationens fortsatta verksamhet inom fjärranalysområdet. Målet är att för angelägna samhälle— liga behov föra ut fjärranalystekniken till praktisk och

rutinmässig användning.

DFR anser att den snabba tekniska utvecklingen inom främst rymd—, sensor— och datorområdena inneburit att det upp— stått ett gap mellan vad som är tekniskt möjligt och lön— samt och vad som kan tillämpas operativt. Delegationen ser som sin huvuduppgift inom fjärranalysområdet att under 1980—talet brygga över denna klyfta och anger tre "brist—

områden" som kräver intensifierade åtgärder:

— grundläggande kunskaper som ger de praktiska förut— sättningarna att använda fjärranalysteknik inom olika specifika tillämpningsområden, *

— vidareutveckling och anpassning av teknik och metodik för operativt utnyttjande,

— information till och utbildning av i första hand an— vändare eller potentiella användare vid företag och offentliga institutioner, men också lärare och "bli— vande" användare vid universitet och högskolor.

Åtgärderna för att avhjälpa dessa brister och även i öv— rigt föra den satellitbaserade fjärranalysen framåt kana—

liseras till fyra program:

— Ett tillämpningsprogram (som utgör verksamhetens kärna)

huvudsakligen uppbyggt av ett antal väl sammanhållna ; större projekt i nära samarbete med användarna. '

- Ett teknik— och metodutvecklingsprogram för framtag—

ning av system av gemensamt intresse för flera tillämp— ningsområden och som ej utvecklas inom tillämpnings— programmet.

Projektbenämning

Kartläggning av luft— föroreningar med la- serteknik

Fjärranalyssystem för vädertjänsten

Fjärranalyssystem för havsövervakning

— Ett informations— och utbildningsprogram för att täcka de potentiella användare som inte aktivt engageras i det pågående utvecklingsarbetet.

— Ett forskningsprogram uppdelat på riktad forskning inom nyckelområden, ofta i anknytning till tillämp— ningsprojekt, och en mera fristående del för utveck— ling av "nya idéer".

Erfarenheterna visar att en lämplig metod att föra ut avan— cerad teknik till praktisk användning är att välja ut någ— ra delområden och i nära samband med användarna arbeta ige— nom och lösa problemen. Härigenom får tillämpningsprogram— met särskild tyngd inom fjärranalysverksamheten.

Följande tabell sammanfattar ett antal projekt inom till— lämpningsprogrammet, som delegationen bedömt lämpliga att

genomföra under S—årsperioden 1981—1985.

Huvudintressent Beskrivning

Andra intressenter

naturvårdsverket Projektet avser utveckling av operativa metoder för kartlägg— SMHI, länsstyrelser, ning av luftföroreningar och kommuner, IVL och centreras kring vidareutveckling förorenande industrier av det redan framtagna mobila systemet

SMHI Projektet avser utveckling av

system och metoder nödvändiga för en framtida regionalise— STU och svensk industri ring av vädertjänsten. Arbetet koncentreras till utveckling av en prototyp till regional vädercentral. För projektets genomförande förutsätts bety— dande finansiering utanför de— legationens fjärranalysverk— samhet generaltullstyrelsen Projektet avser fullföljande av redan påbörjad verksamhet samt SMHI och sjöfartsverket utveckling av nya systemkompo—

nenter. Betydande finansiering kan även fortsättningsvis på— räknas från användarna

Projektbenämndning

Huvudintressent

Beskrivning

Kartläggning av vattenkvalitet med satellitteknik

Utveckling av Landsat D/SPOT— teknik

Landsat—teknik för kartrevidering och markanvändningskar— tering

Landsat—tillämp— ningar inom geologiområdet

Landsat—teknik för skogliga till— lämpningar

Landsat—tillämpningar i u—land

Andra intressenter

naturvårdsverket

SMHI, fiskeristyrelsen

Ett flertal olika poten— tiella användare bör en— gageras inom detta pro— jekt. Speciellt bör också också möjligheterna till internationellt samarbete tillvaratas

LMV

länsstyrelser, natur— vårdsverket och planverket

SGU

olika prospekterings— företag

Skogsstyrelsen

SIDA

Projektet avser utveckling av operativa metoder att utnyttja dagens och 1980—talets satel— litdata för kontinuerlig upp— följning av miljöförändringar i sjöar och i Östersjön

Projektet avser utveckling av nödvändig teknik och metoder för att utnyttja 1980—talets fjärr— analyssatelliter och tidigt för— bereda användarna på de nya möj— ligheterna. Inom detta område måste också betydande riktade forskningsinsatser göras

Projektet inriktas mot tidig de— ! monstration av några aktuella tillämpningar av hög angelägen— het t.ex.: — revidering av topografiska kartor — översiktlig markanvändnings— kartering — kartering av våtmarker och torv

Projektet inriktas mot: — kartläggning av storskaliga strukturer

— kartläggning av grusförande avlagringar och torvmarker — möjligheterna att sambearbeta Landsat—data med annan infor— mation

Projektet bör inledas med ut— arbetande av operativa metoder & för kartering av nyupptagna kal— hyggen. Därefter utvidgas det successivt så att allt flera skogsparametrar kan inklude— i deras

Projektet avser vidareutveck— ling av operativa metoder för användning av Landsat—data i u—länder. Ett stort antal möj— liga tillämpningsområden finns och metoder har utvecklats utomlands men är ofta ännu ej tillgängliga för svenska in— tressenter

8.5 Lantmäteriets utnyttjande av satellitdata

LMV bygger successivt upp sin kompetens när det gäller att utnyttja satellitbaserad fjärranalys. Arbetet inriktas på att ha beredskap för att kunna utföra t.ex. kartrevidering med sådan teknik, när detta blir möjligt med hänsyn till satellitregistreringarnas geometriska upplösning. Verket gör bedömningen att i och med tillgång till data från sen— sorerna Thematic Mapper i Landsat D, och HRV (High Resolu- tion Visible Scanner) i SPOT skapas vissa förutsättningar för användning av satellitdata i den allmänna kartläggning

en i Sverige.

Verket har i vissa hänseenden goda förutsättningar att nyt—

tiggöra sig satellitdata. Dessa förutsättningar utgörs av:

0 Tillgång till flygbildarkivet.

o Tillgång till deloriginalen till topografiska kartan och andra översiktskartor. Om dessa kartor förs över i numerisk form kan kombinationen av befintlig informa— tion med nyinsamlade data öka noggrannheten i resulta— tet av bearbetningen. Överhuvudtaget har det efter hand blivit alltmera klart att satellitmaterial kan utnytt— jas mest effektivt om det sker i samverkan med annan landskapsinformation t.ex. flygbilder och kartor. Denna landskapsinformation måste vara arrangerad på ett för detta ändamål lämpligt sätt.

0 Tillgång till en växande databas av digitala höjddata för hela landet.

0 Personal med erfarenhet av insamling av landskapsinfor— mation och av geometriska och kartografiska bearbetning—

ar.

På den tekniska sidan har LMV vissa resurser som är unika för landet. Detta gäller bl.a. ortoprojektorn. Med detta instrument kan man transformera en bild från en projektion

till en annan. Detta har bl.a. betydelse för att geomet—

riskt korrigera bilder registrerade med svepradiometer.

Andra tekniska resurser som LMV har och som har betydelse för bearbetning av fjärranalysdata är utrustning för digi— talisering av linjeinformation, stereo— och bildtolknings— instrument samt ett fotografiskt laboratorium. Till detta kommer datorkraft, som man planerar att utöka, bl.a. för att kunna användas vid bearbetning av fjärranalysdata. Ver— ket saknar dock egen utrustning för bildgenerering från

digitala data. 8.6 Överväganden och förslag

8.6.1 Ansvarsfördelning

DFR har, som framgått av 8.2.1, ett myndighetsansvar för utveckling och forskning inom bl. a. fjärranalysens områ— de, i den mån detta inte ankommer på annan myndighet. För sådan verksamhet fördelar DFR ca 4,5 milj. kr. per år (be— loppet avser budgetåret 1980/81) till RB, forskningsorgan och andra intressenter. RB genomför utvecklingsprojekt i samarbete med vissa sektorsmyndigheter, och beträffande instrumentutveckling m.m. i samarbete med svenska industri— företag. RB fungerar också som konsultföretag beträffande

behandling av fjärranalysdata.

LMV har enligt sin instruktion ett myndighetsansvar för utveckling av allmän kartläggning. Härav följer att verket bl.a. skall utveckla metoder som bidrar till att den all— männa kartläggningen genomförs så effektivt och rationellt som möjligt. Data från de planerade satelliterna SPOT och Landsat D torde därvid komma att bli av intresse för den

allmänna kartläggningen.

LMV har härutöver — i likhet med t.ex. vissa konsultföretag — ett intresse av att utveckla teknik för användning av sa—

tellitinformation i uppdragsverksamheten.

I DFst tillämpningsprogram för budgetåret 1981/82 har ta— gits upp en markant ökning av tillämpningar med inriktning på kartering och annan analys av mark och vegetation m.m. Efter samarbete mellan RB och LMV i förberedelserna för programmet, markeras däri att ett projektsamarbete mellan

rymdverksamheten och lMV inleds.

De tillämpningar, som LMV enligt programmet kommer att med— verka i utvecklingen av, gäller bl.a. samutnyttjande av

olika databaser (bl.a. material ur topokartorna), kartering i utvecklingsländerna samt förberedelser för utnyttjande av

Landsat D och SPOT.

Det är enligt LINFO:s bedömning angeläget att den satsning på utveckling av tillämpningar inom landskapsinformations— området som sålunda har inletts, successivt vidareutvecklas. Det gäller båda de aspekter som tidigare har behandlats

(och för vilka lMV har ansvar i egenskap av central myndig— het för landskapsinformation) nämligen dels bästa möjliga

utnyttjande av satellitmaterial i kartläggning m.m., dels

att så bra som möjligt anpassa annan landskapsinformation till samutnyttjande med satellitmaterial. LINFO anser att en fortsatt samverkan mellan DFR/RB och LMV är ett natur—

ligt och viktigt led i en sådan utveckling.

LINFO vill även understryka, att det vid resursfördelning inom detta område, är väsenligt att DFR medverkar till att på relativt bred bas tillgodose såväl vetenskapliga organs som kartproducenters behov av resurser t.ex. i fråga om ut— rustning. Ett sådant agerande medverkar till en mångsidig utvecklingsverksamhet och till en tidig tillämpning hos

många användare. 8.6.2 Arkivfrågor I olika sammanhang har diskuterats huruvida LMV:s flygbilds— arkiv bör utvidgas till ett fjärranalysarkiv, dvs. i någon

form även omfatta satellitdata.

Signalerna från Landsat uppfångas, korrigeras och lagras i form av HDDT:er vid ELS. Här framställs också CCT:er och bildprodukter. Såvitt LINFO kan bedöma finns ännu ingen klar policy om hur arkivering och sortering av för längre tidsserier särskilt användbart material, återfinnande av sådant material osv. skall gå till när det gäller satellit— baserat material. Frågan om lagringsmedia och form för ar— kivering är mer komplicerad än när det gäller flygbilder. Formerna för lagring av data inom Sverige (inklusive frågan om i vilken utsträckning visst material bör betraktas som svensk egendom via NPOC—avtalet) i relation till vad som lagras inom Sverige av ESA—material över andra länders ter—

ritorium har hittills diskuterats mycket litet.

Enligt LINFO:s mening bör — innan man närmare kan ta ställ— ning till hur arkiveringen av satellitmaterial skall samord— nas med LMV:s flygbildsarkiv — de framtida formerna för ar— kivering m.m. av satellitmaterial över svenskt territorium klarläggas. I anslutning härtill föreslår LINFO att DFR/RB och LMV får uppdrag att överväga frågan om sambanden och lämplig samverkan vid arkivering m.m. av satellitmaterial och flygbilder.

I avvaktan på dessa överväganden bör LMV kunna tillhanda— hålla quick—look—bilder som ett underlag för beställare av bilder att bedöma om satellitbilder kan vara ett alternativ eller komplement till flygbilder. Det är också naturligt att LMV successivt bygger upp ett arkiv av CCT:er omfatt— ande landets yta, i första hand för egna behov, men på sikt

för att kunna framställa bildprodukter.

9 FLYCBILDSFORSORJNINC

9.1 Inledning

Flygbilder har en nyckelroll i försörjningen med landskaps- information. De utnyttjas dels självständigt, dels som bas— information vid produktion av kartor, statistik etc. Kost— nadsmässigt svarar bildanskaffningen för en ganska ringa del, 12 milj. kr. eller ca 12, av den totala omslutningen

för framtagning av landskapsinformation.

Utnyttjande av flygbilder framstår som en relativt sett allt mindre resurskrävande teknik att samla in data om landskapet. LINFO bedömer att betydelsen av sådant mate— rial kommer att öka i framtiden. I våra kontakter med nu- varande tunga grupper av användare har vi också konstate— rat att det föreligger starka krav på förbättringar i frå—

ga om flygbildsförsörjningen.

Vi har därför ansett det angeläget att särskilt studera detta område. Utredningsmannen tillkallade den 26 februa— ri 1980 två konsulter, lektor Lennart Ekelund och tekn-dr. Per Olof Fagerholm, att biträda ned en delstudie avseende flygfotografering och bildförsörjning i Sverige. Det fram— tagna materialet kompletterades av LINFO och ställdes sam— man till en diskussionspromemoria. I syfte att kontrollera fakta och få synpunkter på olika, alternativa lösningar re— mitterades diskussionspromemorian den 28 oktober 1980 till följande myndigheter och organ som huvudsakligen represen— terar olika användare: Skogsstyrelsen, naturvårdsverket, LMV, SGU, domänverket, nämnden för skoglig flygbildsteknik, Svenska kommunförbundet, Svenska Konsultföreningen och

Skogsindustriernas Samarbetsutskott.

9.2 Nuvarande ordning

9.2.1 Bakgrund

Flygbilder som underlag för kartläggning har i Sverige an— vänts sedan l920—talet. Riksdagsbeslutet år 1937 att eko— nomisk karta grundad på flygfotografering skulle ges ut för större delen av landet innebar en intensifiering av flyg— bildsverksamheten. Rikets allmänna kartverk (RAK), som ha— de ansvaret för den allmänna kartläggningen, fick också till uppgift att svara för flygfotograferingen. Under 1940— talet tillkom flygfotograferingsuppgifter för andra ändamål än allmän kartläggning, till stor del avseende planering och projektering för tekniska anläggningar. Dessa uppgifter kom att bilda kärnan i flygfotograferingens uppdragsdel, som finansieras av olika beställare. Den allmänna kartlägg— ningens behov tillgodoses sedan början av 1960—talet genom den s.k. omdrevsfotograferingen, som huvudsakligen finan—

sieras genom anslag.

Under 1940—talet och början av 1950—talet gällde restrik— tiva regler för utlämning av flygbilder till privata före— tag och personer. RAK hade i det närmaste ett faktiskt mo— nopol på såväl flygfotografering som fotogrammetrisk bear— betning av flygbilder.

Trycket från andra statliga verk och från olika privata företag att få utföra flygfotografering — eller i varje fall bearbetning — i egen regi blev allt starkare och som en följd bl.a. av 1953 års fotogrammetriutredning (Ds Jo 1968z5) infördes också liberalare regler. Bearbetningen av flygbilder släpptes fri och möjlighet gavs för andra före— tag och myndigheter än RAK att söka tillstånd för flyg— fotografering. Detta ledde till att ett privat företag — Airborne Mapping AB — erhöll tillstånd att fr.o.m. 1954 utföra kommersiell flygfotografering parallellt med kart— verket. Företagets flygfotoverksamhet i Sverige upphörde år 1961. Tillståndsgivningen har sedan dess varit mycket

9.2.2 Regler för flygfotografering och deras tillämpning

För svensk luftfart gäller föreskrifterna i luftfartslagen (1957:297) och luftfartskungörelsen (l961:558). l kungörel— sens 1095 stadgas bl.a. att

"Från annat luftfartyg" (än luftfartyg i linje— fart eller därmed jämställd annan luftfart) "är fotografering förbjuden, såvida icke tillstånd därtill lämnats av överbefälhavaren eller, då fråga är om fotografering för kartläggningsän—

damål, av regeringen."

Av samma paragraf framgår även att fotografering från luft— fartyg i linjefart inom restriktionsområde är förbjuden utan tillstånd av OB, samt att bestämmelserna i paragrafen ej gäller den fotografering som sker för LMV. Med "fotogra— fering för kartläggningsändamål" brukar avses lodrätt se— riebildfotografering med övertäckning. På senare år har

med fotografering jämförlig registrering inkluderats i be—

greppet.

Restriktioner för luftfart inom vissa områden finns i en särskild kungörelse (1968:4l7 med ändring 1973:494). Inom de restriktionsområden som anges i kungörelsen är luft- fart förbjuden (25). (Områdena omfattar ca 12 av Sveriges landareal.) Luftfart är dock medgiven i luftled inom rest— riktionsområde (35), för vissa myndigheter bl.a. lMV (ÅF), samt i de fall OB finner att särskilda skäl föreligger och medger tillstånd (55).

I tryckfrihetsförordningen (TF) 6 kap 25 anges att sär— skilda bestämmelser skall finnas beträffande spridande av karta, ritning eller bild som innehåller upplysningar av betydelse för rikets försvar. Beträffande bilder finns de närmare bestämmelserna i lagen om förbud mot spridning och

utförsel av flygbilder och vissa fotografiska bilder

(1975:371). Enligt lagen får flygbild över svenskt område ej saluföras eller spridas om bilden ej har blivit godkänd vid granskning av OB. Lagen gäller ej för LMV och sjöfarts— verket, för vilka myndigheter i stället kartsekretessför— ordningen (1975:372) tillämpas. I förordningen finns be— stämmelser om vilken utformning kartor och bilder skall ha med hänsyn till sekretesskyddet samt regler för utlämnande,

spridningsgodkännande och utförsel av sådana produkter.

Även sekretesslagen (l980:100) innehåller bestämmelser rörande kartor och bilder. Sålunda stadgas i 2 kap., 25 3

St:

"Begäran att få ta del av handling som har upp— rättats av statens lantmäteriverk eller sjö— fartsverket och som innehåller kart— eller flyg— bildmaterial av betydelse för totalförsvaret el— ler uppgift ur verkets geodetiska arkiv skall, vid tillämpningen av denna paragraf, prövas av

det verk som har upprättat handlingen".

LMV:s uppgift att utföra flygfotografering finns intagen i lantmäteriinstruktionen (1974z336 omtryckt l980z753) 115 punkterna 4 och 7. Vidare stadgas i punkt 14 att det ålig— ger LMV att till skydd för rikets säkerhet granska flyg— bildmaterial.

För att utföra flygfotografering fordras således tillstånd

av ÖB eller, när fotograferingen utförs för kartläggnings— ändamål, av regeringen.

Beträffande sådan flygfotografering, som ej är att hänföra till kartläggningsändamål, existerar ca 1 200 giltiga till— stånd, varav flertalet innehas av enskilda fotografer vid press, radio och TV. Sådana tillståndsärenden handläggs av försvarsstaben. Vid ansökan om tillstånd att utföra flygfo—

tografering för kartläggningsändamål inhämtas regelmässigt

yttrande från LMV (före 1974—07—01 RAK). LMV och tidigare RAK har i regel avstyrkt tillstånd. Då tillstånd i enstaka fall givits har dessa avsett begränsade uppgifter. Luft— fartskungörelsens 1095 har härigenom i praktiken erhållit

en snäv tillämpning.

Ingivna ansökningar rörande flygfotografering för kart— läggningsändamål och beslut i respektive ärende fr.o.m. 1954 redovisas i tabell 9.1. En översiktlig jämförelse beträffande regler för flygfotografering och deras till— lämpning i Sverige och fem andra västeuropeiska länder

redovisas i tabell 9.2.

9.2.3 Säkerhet och sekretess

De huvudsakliga motiven bakom gällande restriktioner för flygfotografering torde vara säkerhets— och sekretesskäl. Sekretessarbetet syftar till att bl.a. skydda viktiga för— svarsanläggningar (skyddsobjekt) från obehörig lokalise— ring och beskrivning. Verksamheten utgör en av länkarna i säkerhetsarbetet. Säkerhetsriskerna vid flygfotografering utgörs av att existensen av ett skyddsobjekt kan röjas,

läget för objektet kan bestämmas eller att detaljer be—

träffande dess utformning och funktion avslöjas-

ÖB (försvarsstaben) granskar och godkänner flygbilder (här inkluderas även material som registreras från luftfarkost på annat sätt än genom fotografering) med undantag av så— dant flygbildmaterial som framställts av LMV och sjöfarts— verket. Inom LMV svarar försvarsenheten, sektionen för sä— kerhetsskydd, för sekretessbehandlingen som består i sek— retessutredning, granskning och retusch samt handläggning

av ansökningar om spridning och utförsel ur riket av bl.a. flygbilder.

Bildgranskningen omfattar årligen 20 000—24 000 flygbild- negativ och ca 110 000 laboratorieprodukter. Sekretessbe—

handling i egentlig mening sker dock endast för ett be—

Tabell 9.1 BEHANDLADE ANSOKNINGAR FR.O.M. 1954 AVSEENDE FLYGFOTOGRAFERING FOR KARTLÅGGNING ____________________________________________._.___________________________________________

Sökande Ansökans syfte Ansökan beviljad av Tillståndsperiod

Ansökan avslagen av

Airborne Mapping

Skandinavisk Aerotjänst

Scandinavian Airborne Mapping

Altair AB

AB Skogsflyg

Kommunernas Konsultbyrå LBF AIB AB

Svenska Reproduk— tions AB

Firma Lodbild

Boliden AB

Svenska Reproduktions AB

Altair AB

VIAK AB

Naturgeogr. inst. Sthlms univ.

VIAK AB

Gränges AB

Pubbli Aer Foto (Italien)

Svenska Rymd AB

VIAK AB Bohusflyg

Kartläggning

Kartläggning

Kartläggning

Stereobildpar av begränsade motiv

Kartläggning för skogliga ändamål Kartläggning Kartläggning

Utvecklingsarbete

Kartläggning Kartläggning i sam— band med prospekte— ring m.m. (endast egen verksamhet) Kartläggning Kartläggning

Kartläggning begränsat objekt

Utvecklingsarbete

Kartläggning

Prospekterings— ändamål

Kartläggning Registrering med IR— scanner

Kartläggning Kartläggning

Kungl. Maj:t 540101—611231

Försvarsstaben 650723 till 680731

Kungl. ijzt 650805 till 691231

Kungl. Maj:t 670317

Kungl . Maj: t 560420

RAK avstyrkt på remiss av försv. staben 1958

Kungl. Maj:

Kungl. Maj:

maj och augusti 1967 670810

Kungl. Maj:t 680216 till 701231 förlängt 701217 och 731130 att gälla till 761231

Kungl. Maj:t 720407 till 731231

Kungl. Maj:t 740220 till 741231 och 750313

Kungl. Maj:t 740426

Regeringen 751009

Kungl. bbj:

Kungl. Maj:

Kungl. Maj:

Kungl. Maj:

Regeringen

Regeringen

Regeringen

t 661007

t 661202

t 670922

t 680405

t 690627

t 740517

Tabell 9.2 BESTÄMMELSER OCH TILL— STÅNDSCIVNING I OLIKA LÄNDER

(feb. 1980)

Landareal med överflygnings— och

flygfotoförbud

Tillåts inhemska firmor kart— läggningsfotografera över icke förbjudna områden?

Erfordras särskilt tillstånd?

Hur många firmor är i verksamhet? Får andra statliga myndigheter än

kartverket och försvaret flyg— fotografera för egna behov?

Behöver de skaffa tillstånd?

Tillståndsgivande organ

Sker filmframkallning under sekretesskontroll

Sker sekretessgranskning och retusch av bilder utanför för—

bjudna områden?

Föreligger restriktioner för spridning av flygbildmaterial från icke förbjudet område

1. Antalet har under senare delen av

NORGE DANMARK

1 % O—l

Ja Ja Ja Ja 31 4

All foto— Ja grafering utförs av privat företag

— Ja

FINLAND

1 %

Ja Ja Ja

Ja

Försvarets Luftfartsdi- Luftfarts—

över— rektoratet

kommando

Nej Nej (först ef—

ter framk. och betr. foton över förbj. omr.

Nej Nej Nej Nej

1980 reducerats till 1.

styrelsen

Nej

Ja

Nej

VÄSTTYSKLAND

Partiella rest—

riktioner f. 40 % undantag beviljas

Ja

Nej ca 10 Nej

Delstatsorgan

Nej (först efter

framkallning)

Ja

Nej

ENGLAND

0—1 % Ja Ja ca 10 Ja

Nej Nej Nej

SVERIGE

1,5 %

I praktiken nej

Ja Ja

Ja (utom SjöV)

Regeringen

Ja, 1 princ1p

Ja Ja

gränsat antal av dessa produkter, eftersom flertalet snabbt kan hänföras till ur säkerhetssynpunkt fria om—

råden-

För granskning av kartor och flygbilder finns ett sekre— tessunderlag som omfattar några tusental objekt vars rö— jande bedöms innebära men för rikets säkerhet. Underlaget erhålls från försvarsstaben och olika totalförsvarsmyndig— heter såsom SJ, Vattenfall, televerket, överstyrelsen för

ekonomiskt försvar m.fl.

Granskning av snedbilder och lodbilder utan stereoöver— täckning sker enligt väsentligt enklare regler än vad som gäller bilder för kartläggningsändamål. Dessa regler ut— färdas av försvarsstaben och finns samlade i en folder "Flygfoto B". Av Flygfoto B framgår bl.a. att fotografen är skyldig att sända in bildmaterialet till försvarsstaben för granskning. Fotografer vid press och TV får själva granska sina bilder. Möjligheten att övervaka att dessa bestämmelser efterlevs synes dock vara relativt begränsad, bl.a. med tanke på det stora antal tillstånd som finns

utfärdade. 9.2.4 LMV:s flygfotografering

årgdukEign LMV:s flygfotoproduktion består av omdrevsfotografering, uppdragsfotografering inom Sverige och utomlands samt snedbildsfotografering.

Omdrevsfotograferingen verkställs enligt en s.k. omdrevs— plan. Det ursprungliga omdrevet, som tillkom under början av 1960—talet, var 7—årigt med undantag för norra Norrland, där man räknade med en omdrevstid av 10 år (10—15 år i fjälltrakterna). Flyghöjden var 4 600 m. Under 1970—talet tillkom höghöjdsfotografering från den dubbla flyghöjden.

Önskemål om en snabbare omdrevstakt ledde till ett 6—årigt

omdrev i södra och 7—årigt i norra Sverige. Fjälltrakterna fotograferades från höghöjd. Kostnaderna för det under 1970—talet tillämpade omdrevet uppgick till 3—4 milj. kr. per år. Planen har dock endast delvis kunnat genomföras. Ett huvudskäl härtill har varit att successiva kostnadsök— ningar gjort anslagsramen för trång. Genom en höjning av anslagsramen med 1 milj. kr. under budgetåret 1980/81, var— av hälften överförts från anslag till skogs— och naturvård, disponerade LMV 4,7 milj. kr. och kunde genomföra en något större insats detta år. Med denna anslagsnivå planerar LMV ett omdrev enligt nedanstående plan. Vissa kompletterande IR—insatser ingår därvid förutom höghöjdsfotograferingen

som normalt utförs med IR— färgfilm.

Omdrevsplan enligt LMV:s verksamhetsplan 1981 (VP 81)

OMRÅPE AREAL ONDREVSFOTOCRAFERING

km2 Inter— Flyg— Ärsyta vall höjd km2

Svart—vit fotografering Södra Sverige 137 000 6 år 4 600 23 000 Skogslänen 250 000 10 år 4 600 25 000

lR—färgfilm Södra Sverige 137 000 6 år 4 600 23 000 Skogslänen 267 000 10 år 9 200 27 000' Fjällen 46 000 10 år 9 200 5 000

Summa 450 000 103 000

Kalkylkostnad: 55 kr/km2 för normalhöjd, 35 kr/km2 för hög— höjd (utom i fjällen där 45 kr tillämpas). Prisläge enligt VP 80. Efter överläggningar mellan Skogsstyrelsen och LMV kommer LMV att för södra Sverige förkorta tidsintervallet för svartvit fotografering till 5 år. Denna ändring kommer att successivt införas vid planeringen för olika delområ— den.

Uppdragsfotograferingen omfattar ca 400 uppdrag per år av mycket varierande slag. Fotograferingen är i regel förenad med tekniska villkor, t.ex. att skugglängden i förhållande till objekten ej får överskrida ett visst värde, att foto— graferingen skall utföras före lövsprickningen eller vid ett visst vattenstånd. Den vanliga uppdragsperioden är mars—juni, med början i den södra delen av landet och för—

flyttning norrut i takt med snösmältningen.

På senare år har LMV under namnet Swedsurvey engagerat sig i utlandsverksamhet och därvid också utfört flygfotografe—

ringsuppdrag.

Härtill konmer den snedbildsfotografering, som LMV bedri- vit under 1978 och 1979. Antalet exponeringar var 10 000 resp. 16 000 för dessa båda år. Snedbildsfotograferingen, som hittills varit att betrakta som försöksverksamhet, har utförts från ca 500 meters höjd med en handhållen hassel—

bladskamera.

Beviset eeh organisatioe

lnom LMV är flygfotografering och bildproduktion inordnad i produktionsavdelningens produktionsserviceenhet (PS). Enheten omfattar ca 130 tjänster. Flygfotosektionen (PSF) omfattar därav 19 tjänster, men på grund av in— och ut— låning av personal varierar antalet verksamma under året mellan 11 och 38 personer. Det fotografiska laboratorict (PSL) omfattar ca 60 tjänster, bildarkivet (PSA) 13 tjäns— ter och verkstaden (PSV) 7 tjänster. Laboratoriet omfattar sex delsektioner, av vilka PSL 1—3 i större omfattning be— rörs av flygfotograferingen. Totalt berörs ca 30 personer

inom laboratoriet av flygbilds— och ortofotoverksamheten.

För flygfotografering hyr LMV in flygplan med pilot.

Fr.o.m. 1981 har LMV tecknat femårsavtal med tre flygföre—

tag, X—Air i Gävle, Värmlandsflyg i Torsby och Basair i Västerås om inhyrning av fem flygplan. Fyra av dessa är av märket Rockwell med typbeteckningarna 840, 680 och två stycken 690 A. Det femte är en Learjet 35 A.

LMV förfogar över totalt 6 mätkameror av typ Wild RC 8 och RC 10 samt värmekamera och utrustning för multispektral registrering. lMV:s fotolaboratorium har rymliga lokaler

och en allsidig maskinell utrustning av mycket hög kvali—

tet.

Erisgr

För att erhålla en uppfattning om den svenska prisnivån för flygfotografering och olika slags bildmaterial gjorde konsulterna under våren 1980 jämförelser med de nordiska grannländerna Danmark, Norge och Finland samt med Väst— Tyskland. Prisuppgifter infordrades från ledande flygfoto— företag i respektive länder. Undersökningen visar att de svenska priserna, även med hänsyn tagen till vår relativt höga löne— och omkostnadsnivå, är betydligt högre än i grannländerna. En direkt jämförelse mellan priserna för flygfotografering och bildprodukter visar att de i Sverige är ungefär dubbelt så höga som i jämförelseländerna. Också yttrandena över diskussionspromemorian bekräftar att pris— nivån i Sverige genomsnittligt är högre än på de flesta

andralåll.l

Det kan i detta sammanhang noteras att när omdrevsfoto— graferingen infördes i Sverige inkluderades i bildpriset vid försäljning en utnyttjandeavgift, som skulle tillföras omdrevsfotograferingen, och därmed medge en omdrevsverk— samhet utöver den anslagsfinansierade. LMV har förklarat att någon sådan överföring av utnyttjandeavgifter från

bildförsäljning till omdrevsverksamhet ej längre utförs.

LMV:s intäkter och kostnader för uppdragsfotograferingen

samt fördelningen på olika beställargrupper framgår av

Flygfoto (lodbilder)

Swedsurvey Laboratorium (totalt)

Snedbilder (särskilt projekt)

tabellerna 9.3 och 9.4. För budgetåret 1980/81 förväntas intäkter från den svenska lodbildfotograferingen på ca 6 milj. kr. och från lodbildfotograferingen i utlandet på 1,7 milj. kr. Härtill kommer intäkterna från snedbilds— verksamheten. Kostnadstäckningen för lodbildfotografering i Sverige budgeteras för detta år till 11522. Flygfotogra— feringens kostnadstäckning har under budgetåren 1975/76— 1978/79 uppgått till 107, 121, 132 och 1042 respektive år.

Tabell 9.3. LMV:s uppdragsverksamhet: intäkter och kostnad tkr.

Resultåt 1978/79 Resultat 1979/80 Prognos 1980/81 Kostn. täckn. Intäkt Kostnad Intäkt Kostnad Intäkt Kostnad 1980/81

4 968 4 758 5 224 5 077 5 958 5 181 1152

— — 2 7213 2 364 2 329 2 329 1002

6 169 5 662 7 061 6 745 8 597 8 188 1052

1 4344 1 434

2LMV uppger att marginalen avser täcka kostnader för väderberoende, kvarstående kostnader för Omlokaliseringen till Gävle m.m.

3Beloppet inkluderar lodbildfotografering för 1,7 milj. kr. ersättning för laboratoriearbeten 0,2 milj. kr., geo— detisk mätning 0,5 milj. kr. och övrigt 0,2 milj. kr.

4Huvuddelen härav 0,8 milj. kr. utgör värdet av bild— material i lager.

Tabell 9.4 Antalet årligen registrerande lodbilder och för— delning på beställargrupper.

Antal 1974775 1975/76 1976777 1977/78 1978/79 1979/80 1980/81 registrerade lodbilder

Fördelning på beställar— grupper (budgetår 1978/79)

antal bilderZ kronorZ

14 000 17 300 13 500 13 100 13 700 16 600 15 000

LMV5 Kommuner Konsulter Skogs— Vägverket Ovriga företag

34 27 10 9 6 14 21 28 14 6 9 22

9.2.5 Flygfotografering utförd av andra organ än LMV

Som ovan nämnts har regeringen under det senaste decenniet varit restriktiv vid utfärdande av tillstånd för flygfoto— grafering för kartläggningsändamål. Under 1970—talet har ett tillstånd givits för kartläggningsändamål i egentlig mening och då endast för ett visst projekt under begränsad

till (VIAK AB, 1972)

Flygfotografering för kartläggningsändamål och därmed jäm— förliga arbeten har därför endast i begränsad omfattning kunnat utföras av andra än LMV. Ett företag, LAIRCO, har dock under perioden 1974—1980 utfört enkelbildfotografe" ring för olika ändamål och även, inom ramen för LMV:s generella rätt att flygfotografera, utfört fotografering för kartläggningsändamål med enklare mätkameror. Samarbe— tet mellan företaget och LMV har inneburit att företaget svarat för ackvisition och fotografering (flygplan, pilot, kamera) medan LMV utfört framkallning, kvalitets— och sek— retessgranskning samt leverans. Samarbetet har numera upp—

hört.

5För vidare bearbetning.

Inom den statliga sektorn utför, förutom LMV, försvaret och tullverket regelmässig flygfotografering. I dessa sam— manhang registreras också strålning av annan våglängd än det synliga ljusets. Kustbevakningen använder sig t.ex. av

sidspanande radar (SLAR) och värmekamera (IR—scanner).

Enkla fotograferingssystem har prövats av Stockholms och Göteborgs kommuner, i Stockholm för punktförtätning genom kombination av geodetiska och fotogrammetriska metoder, i Göteborg för ajourhållning av primärkarta. Mycket god nog— grannhet har uppnåtts och slutsatsen i båda fallen är att för vissa ändamål enkla kamerasystem kan ge betydande be— sparingar både i förhållande till geodetisk mätning och

till fotografering med stora mätkameror.

9.3 Överväganden och förslag beträffande flygfotogra— fering

9.3.1 Motiv att se över nuvarande system

De argument som brukar anföras till stöd för nuvarande ordning beträffande flygfotografering för kartläggnings—

ändamål kan sammanfattas enligt följande:

0 Sekretessgranskning och spridningskontroll underlättas om produktionen inte sprids. Säkerhetsriskerna kan där— vid minskas.

o Konkurrensutrymmet begränsas av att LMV:s utrustning och personal bör beläggas så att kostnaderna för statliga åtaganden (omdrevet) hålls nere.

0 Genom att staten svarar för verksamheten kan alla av- nämare — även glesbygdskommuner och små organisationer — garanteras service på lika villkor.

0 Uppbyggnad av ett centralt och för alla tillgängligt flygbildsarkiv underlättas om flygfotografering hålls

ihop i samma organisation.

Under LINFO:s arbete har det framstått att flygbildsför— sörjningen har en strategisk roll för produktionen av landskapsinformation och att åtskilliga problem är för—

knippade med dagens system för flygbildsförsörjning.

Tunga användargrupper har fört fram krav dels på en om— drevsplan, som i görligaste mån blir genomförd, dels på en snabbare och mer flexibel service med flygning och bild— franställning för särskilda ändamål. Som framgår av ovan redovisade VP 81 har dock lMV, under den tid LINFO har ar— betat, verkat för en förbättring av omdrevets planering

och genomförande i enlighet med användarnas önskemål.

Allmänt anser man att prisnivån på flygbildprodukter är för hög. En internationell jämförelse har i huvudsak be— kräftat att priserna för vissa produkter och tjänster inom

detta område i genomsnitt är ungefär dubbelt så höga som i

våra grannländer.

Kostnadsutvecklingen främst på lönesidan och nya tekniker har successivt gjort fjärranalysmetoderna mer lönsanmm för insamling av landskapsinformation. Denna utveckling för— väntas fortsätta och kräver därför en anpassning av pro—

duktionsapparaten.

Nya tillämpningsområden är på stark frammarsch. Exempel på sådana är kartering av naturresurser och vissa miljöstör— ningar med hjälp av registreringar utanför det synliga ljusets våglängder, ajourhållning av storskaligt kartmate— rial med hjälp av låghöjdsbilder eller användning av så- dana i samband med specialfotogrammetriska bearbetningar som underlag för projektering, byggande och byggnadskont— roll. Vid sidan av lodbilder har snedbilder visat sig mycket användbara för att åskådliggöra fysiska detaljpla— ner, ett behov som förväntas öka bl.a. om förslaget till

ny plan— och bygglag genomförs.

Många avnämare har anfört att de nackdelar, som enligt deras uppfattning finns i dag, kan tillskrivas det faktum att det f.n. saknas en konkurrens i fråga om flygfotogra— fering för kartläggningsändamål. Man menar att en såväl teknisk som ekonomisk stimulans borde bli följden om man

avskaffade LMV:s nuvarande monopolställning på området.

LINFO ser som väsentligt att fjärranalysmetoderna mer kom- mer till användning, dels för att tillgodose de nytillkom— na behoven, dels för att ersätta personalintensiv data— fångst och därmed hålla tillbaka kostnaderna för produk— tion av landskapsinformation. Registrering från konven— tionella flygplan bedöms vara dominerande under överskåd— lig tid. Satellitregistreringar kan t.v. ses som en värde- full, kompletterande metod att samla in data om landska—

pet.

Det är mot den bakgrunden motiverat att se över och pröva vilka förändringar av det svenska systemet som kan göras för att tillgodose efterfrågan och öka bildutnyttjandet. De nya behoven och deras inte alltid så starka samband med

omdrevsfotograferingen måste därvid beaktas.

Den inledningsvis nämnda diskussionspromemorian, som LINFO sammanställt och remitterat för att bl.a. få underlag för sina slutliga avvägningar, har besvarats av samtliga re— missinstanser. Synpunkter har dessutom lämnats av profes— sor Kennert Torlegård, institutionen för fotogrammetri vid KTH. Någon särskild redovisning av remissynpunkterna görs

inte, utan de har inarbetats i det följande. 9.3.2 Alternativa systemutformningar

LMV:s faktiska monopol beträffande flygfotografering för kartläggningsändamål framstår alltså som den centrala frågan. De utgångspunkter, som även fortsättningsvis bör

gälla för flygbildsförsörjningen, är enligt LINFO att

0 staten skall ha ansvar för omdrevsfotografering,

o flygbildsmaterial skall vara allmänt tillgängligt i den mån det kan vara av allmänt intresse och sekretesskäl ej hindrar och

o en statlig tillståndsprövning för flygfotografering

skall krävas-

I diskussionspromemorian formulerade LINFO följande al—

ternativa organisationsformer:

A)

B)

C)

"LMV—monopol", vilket i huvudsak svarar mot nuva— rande förhållanden Och som innebär att LMV behåller ensamrätt till all flygfotografering för kartlägg— ningsändamål- För att garantera tillräcklig ser— vicenivå förutsätts dock ensamrätten bli formali—

serad och innebära en skyldighet att genomföra alla

slag av sådana flygfotouppdrag.

"Konkurrens inom uppdragssektorn" innebärande rätt för LMV, kommuner, privata företag och andra int— ressenter att med iakttagande av vissa villkor rö— rande sekretessbehandling, tillhandahållande av

bildmaterial m.m. utföra alla slag av flygfotoupp— drag. [MV utför omdrevsfotografering helt eller

delvis med egna resurser.

"Blandalternativ" innebärande att omdrevsfotogra—

fering och därmed sammanhängande uppdragsverksam— het. d.v.s. i princip hög— och normalhöjdsfoto- grafering, genomförs i lantmäteriets regi, medan låghöjdsfotografering för storskalig kartläggning av samhällen, byggnadsprojekt etc. samt övrig flyg— fotografering som saknar samband med den grundlägg— ande småskaliga kartläggningen, exempelvis sådan som kan ske med hjälp av lätta flygplan och enklare

kamerautrustning, öppnas för konkurrens.

Beträffande genomförande av något av dessa alternativ kan

först följande översiktliga bedömningar göras.

Alternativ A innebär inte någon mera väsentlig förändring av nuvarande flygfotoverksamhet och kan därför betraktas som ett "nollalternativ". De sekretess— och arkiverings— tekniska kraven torde även fortsättningsvis enklast till— godoses inom en sammanhållen, statlig flygfotograferings—

organisation.

Alternativ B innebär att LMV, inom ramen för sitt myndig— hetsansvar svarar för omdrevet på det mest ändamålsenliga sättet. När det gäller uppdragsverksamheten skall däremot

andra intressenter ha möjlighet att konkurrera.

I fråga om omdrevsverksamheten skulle således LMV, med iakttagande av affärsmässiga principer, kunna välja mellan att utföra arbetena helt eller delvis med egna resurser alternativt upphandla tjänsterna genom flerårskontrakt. Om ett tillräckligt utbud byggs upp och prisnivån blir till— räckligt låg skulle en avveckling av lantmäteriets nuva- rande flygfotoverksamhet kunna bli aktuell. Vissa budget— mässiga besparingar skulle därvid kunna påräknas. Den svenska marknaden är dock relativt liten och det är osä— kert om den kan locka till erforderliga investeringar. Det är även möjligt att en situation skulle uppstå, där ett eller ett fåtal företag helt behärskar marknaden så att insyn och konkurrens sätts ur spel. Ett totalt entrepre— nadförfarande torde, i vart fall under de närmaste åren, inte vara möjligt. Det kapital i form av modern utrustning och personal, som finns inom lantmäteriet, kan heller inte

avvecklas på kort sikt utan negativa följder.

I det fall LMV har egna resurser för att genomföra omdre— vet bör goda möjligheter finnas att konkurrera om uppdrag, särskilt när det gäller sådana som geografiskt och tek—

niskt går att samordna med omdrevet.

Tillståndsgivningen blir i detta alternativ relativt enkel genom att det tillståndsgivande organet ej behöver ta

ställning till vad som kan samordnas med omdrevet.

Alternativ C, blandalternativet, innebär en uppdelning av marknaden i två sektorer, en i princip statlig och en med etableringsmöjlighet även för andra intressenter. Inom den förstnämnda svarar LMV för omdrevsverksamheten och har företräde till sådan uppdragsverksamhet som tidsmässigt, geografiskt och tekniskt kan samordnas med omdrevet. Ett sådant företräde skulle kunna konstrueras så, att LMV tillförsäkras ensamrätt till all flygfotografering över en viss höjd, exempelvis fr.o.m. 4 600 meter. På så vis skulle en marknad utöver omdrevet kunna garanteras och en fördelning av kostnaderna för detta relativt kapitalkrä— vande statliga åtagande uppnås. LMV:s ensamrätt skulle dock ej omfatta flygfotografering av särskild karaktär — t.ex. uppdrag med kort varsel, från låga höjder, geogra— fiskt avgränsade uppdrag (en tätort eller en projekte— ringsplats) eller eljest sådana uppdrag som kräver annan utrustning än den som normalt används för omdrevsfotogra— feringen. lMV bör även i detta alternativ ha rätt att på affärsmässiga grunder utföra flygfotograferingsuppdrag av alla slag. lMV bör inte ha skyldighet att åta sig flyg— fotouppdrag utan samband med omdrevet. Det nu beskrivna alternativet syftar till att för låghöjdsfotograferingen uppnå sådan konkurrens att prispress och teknisk utveck— ling stimuleras, samtidigt som staten och berörda konsu— menter kan tillgodogöra sig samordningsvinster inom nor—

mal— och höghöjdsområdet.

9.3.3 Principiella överväganden

Sekretessfrågan

Bakom nuvarande restriktiva bestämmelser för flygfotogra— fering över landet står i första hand försvarsmaktens krav på att hindra en spridning av uppgifter om viktiga för—

tionerna för flygfotografering ingår, är en betydelsefull del av landets försvar. Frågan om en utvidgning av rätten till flygfotografering är alltså i första hand beroende av möjligheterna att, även inom ett liberalare system, kunna upprätthålla nödvändiga säkerhets— och sekretesskrav.

Gällande regler för kart— och bildsekretess är fastställda år 1975, men grundar sig till stor del på förhållanden och regler som tillkommit under 1940—talet. Sedan dess har kartverksamheten förändrats mot att i mindre grad omfatta nyframställning och i högre grad utföras i form av revi—

dering och ajourhållning. De nuvarande reglerna för kart—

sekretess är därvid osmidiga att tillämpa och torde ofta

kringgås.

Beträffande bildsekretessen kan sägas att främst de senas— te årens snabba tekniska utveckling på fjärranalysområdet har förändrat förutsättningarna för kontroll av gjorda re—

gistreringar.

För att närmare belysa vilka möjligheter som kan finnas till förenklingar och besparingar inom sekretessbehand— lingen har LINFO den 28 oktober 1980 hemställt hos dåva— rande planministern om en samlad översyn av kart— och bildsekretessbestämmelserna. Vi har därvid särskilt pekat

på följande frågor att behandla i sådant sammanhang:

o Behovet av kart— och bildsekretess med hänsyn till kända möjligheter att registrera och utnyttja land— skapsinformation.

o Precisering av de registreringsmetoder och —media som bör omfattas av sekretessbehandling.

o höjligheter att förenkla sekretessbehandlingen av kar— tor, bilder m.m. Bland annat bör förutsättningar för Och konsekvenserna av en decentraliserad handlägg—

ning undersökas.

ÖB har förklarat sig beredd medverka i en sådan utredning. LINFO finner för sin del att sekretessfrågan ej utgör ett avgörande hinder för en liberalisering av tillståndsgiv— ningen. Nuvarande regler för granskning bör därvid kunna tillämpas i princip oförändrade i avvaktan på resultatet

av en mer övergripande översyn.

183 9. elteinetiv

I valet mellan de av LINFO skisserade lösningarna är an- vändaropinionen entydig. De synpunkter som anförts i an— slutning till diskussionspromemorian innebär ett klart stöd för alternativ B. Såväl alternativ A som C bedöms av samtliga användare utom naturvårdsverket i huvudsak leda till att man befäster dagens olägenheter inom flygbilds- försörjningen. LMV uttalar för sin del att underlag saknas

för en ny ordning inom flygbildsförsörjningen.

Beträffande alternativet C, som i förhållande till alter- nativ B skulle kunna ge vissa samordningsvinster vid upp- dragsfotografering från normal— och höghöjd, påtalas de praktiska problem, som kan uppstå vid tillämpningen. En gränsdragning efter flyghöjd avvisas allmänt. LMV synes dock kunna acceptera en sådan gräns om den sätts vid 3 000 meter, men påpekar att efterlevnaden av en sådan regel kan

bli svår att kontrollera.

Med hänsyn till användarnas krav och svårigheterna att ad— ministrera tillståndsgivningen i alternativ C tar LINFO alternativet B som utgångspunkt för sina fortsatta övervä—

ganden och förslag. Konsgkxensgr för lantmäteriet LINFO har försökt analysera konsekvenserna för LMV av en

vidgad konkurrens. Detta är svårt bl.a. därför att man inte bestämt kan förutsäga hur många intressenter, som kan

komma att ansöka om och få tillstånd till flygfotografe— ring för kartläggningsändamål, ej heller hur stor mark—

nadsandel som dessa kan erövra.

Genom olika räkneexcmpel har vi försökt belysa hur föränd— ringar i uppdragsvolymen kan påverka LMV:s produktionsvo— lym vid mitten av 1980—talet. Under antagande att beställ— ningsefterfrågan på lodbilder ökar något (16 000 bilder i förhållande till de 15 000 LMV budgeterat under senare år) samt att LMV erhåller halva marknadsandelen skulle detta innebära att produktionen mätt i antal bilder minskar med

en dryg fjärdedel enligt följande:

Typ av produktion Antal registrerade bilder 1978/79 Prognos 1985 Lifferens _____ _ Totalt Varav LhV för LMV % Omdrev 6 000 6 000 6 000 0 Uppdrag 13 700 16 000 8 000 —50 Totalt 19 700 22 000 14 000 —29

På motsvarande sätt behövs för att behålla 1978/79 årspro— duktionsvolym en ca öSZ—ig marknadsdel. l räkneexemplet har vi dock bortsett från effekterna av den enligt LMV:s planer expanderande Swedsurvey—verksamheten och vidare antagit att antalet bilder från omdrevet förblir kon—

stant.

Cenomsnittskostnaden för en bild tagen från låg höjd är normalt lägre än för en bild tagen från hög höjd. Len flygfotografering för kartläggningsändamål, som kan komma att utföras av andra än LMV, torde i väsentlig grad avse låghöjdsfotografering. Ln eventuell minskning av antalet bilder i LMV:s uppdragsverksamhet medför således inte att

LMV:s produktion värdemässigt minskar i samma grad.

Vid jämförelse med de nordiska grannländerna kan konstate—

privat företag utför flygfotografering för kartläggnings— ändamål. I Norge behärskar företaget Fjellanger & Wideröe marknaden helt. Ännu våren 1980 var dock i detta land tre privata företag verksamma inom denna sektor. 1 Danmark

ägnar sig fyra företag åt flygfotografering för kartlägg—

ningsändamål.

Med stöd av denna jämförelse verkar det sannolikt att ett eller två svenska företag förutom LMV kan komma att ägna sig åt sådan kommersiell uppdragsverksamhet som kräver avancerade mätkameror och flygplan. Letta kan innebära en viss risk för uppväxandet av ett privat monopol. lNV för— utsätts därför t. v. få behålla sådana resurser för flyg— fotografering att de, förutom att garantera omdrevet, bidrar till att en konkurrens råder och de fasta kostna— derna för gjorda investeringar fördelas. Uppdragsverksam— heten bör bedrivas på affärsmässiga grunder, men som kon- kurrent synes LHV genom nuvarande etablering och resurser

ha ett gynnsamt utgångsläge.

LMV sysselsätter under sommarhalvåret ca 20 fotografer och navigatörer mod flygfotografering. Denna personal har un— der vinterhalvåret andra beiattningar inom verket eller arbetar med flygfotouppdrag utomlands. Även den av flyg— fotograferingen berörda laboratoriepersonalen ombesörjer i större eller mindre utsträckning andra arbetsuppgifter än sådana som föranleds av flyyfotograferingcn. LlNFU bedömer det inte sannolikt att LMV, som följd av utvidgad konkur— rens, skulle få personal som ej kan sysselsättas. Däremot torde risk finnas, att personal av ovan nämnda kategorier övergår från LMV till andra som kommer att bedriva flyg—

fotografering och att verkets kompetens därmed tunnas ut.

Konsekvenser för användarna

För användarna bör en effektiv konkurrens generellt med—

föra en förbättrad service t.ex. genom kortare leverans—

tider, större urval av produkter och tjänster samt lägre prisnivå. Detta skulle då i sin tur leda till en ökad bildanvändning och därmed möjligheter till besparingar i

samband med insamling av data om landskapet.

Under utredningsarbetet har till LINFO framförts farhågor för att med LMV konkurrerande företag skulle koncentrera sig på de ekonomiskt mest fördelaktiga uppdragen. Detta skulle kunna innebära svårigheter att få flygfotografering utförd där uppdrag kan förmodas vara ekonomiskt mindre intressanta, t.ex. på grund av ringa omfattning, lång an—

flygning, olämplig tidpunkt etc. 9.3.4 Förslag

Mot bakgrund av vad som nu anförts finner LINFO övervä— gande skäl tala för att flygfotograferingen regleras på

följande sätt:

0 nav svarar fortsättningsvis för sådan flygfotografering som erfordras för produktion av allmän landskapsinfor— mation (omdrevet). Lenna verksamhet utförs helt eller delvis med lantmäteriets egna resurser.

0 Efter tillstånd av regeringen kan annan producent än LMV få rätt att bedriva flygfotografering som inte in—

går i omdrevet.

Regeringen bör vid sin prövning av tillstånd till flygfo— tografering och vid tilldelningen av resurser till LMV ut-

gå från önskemålen att

0 främja användningen av flygfototeknik, 0 underlätta införandet av ny och bättre teknik, särskilt o lättare system,

0 möjliggöra konkurrens inom flygfotoverksamheten.

S(JIJ 1981:73 Samtidigt bör regeringen beakta att

0 garantier skapas mot privata monopol,

o gjorda investeringar och befintlig personal inom den statliga sektorn utnyttjas på ett ekonomiskt försvar- bart sätt,

0 flygfotografering skall kunna ske i alla landsdelar på för beställarna rimliga villkor,

0 den sökande kan genomföra flygfotograferingar med rim—

liga krav på kvalitet m.m.

Regeringens tillstånd till annan än LMV att bedriva flyg—

fotografering bör förenas med villkor rörande sekretessbe—

handling, tillhandahållande av flygbilder m.m.

Den föreslagna ordningen för flygfotografering är i linje med den tendens i svensk, ekonomisk politik som kommit till uttryck bl.a. i statsmakternas beslut (prop. l979/— 80:134, FiU 1978/79:6, rskr 1978/79:55) om upphörande av vissa företags och myndigheters särställning och som syf—

tar till att stimulera konkurrens och begränsa monopol. 9.3.5 Vissa genomförandefrågor

Efter ställningstagandet i huvudfrågan har vi också funnit lämpligt att lägga fran förslag i vissa följdfrågor nämli—

gen:

o Åtkomst :111 flygbilder. o Tillståndsprövning och reglering.

0 Övergångsbestämmelser.

Vi kommer också avslutningsvis att beröra några andra åt—

gärder för att stimulera användningen av flygbilder.

Åtkomst till flygbilder

Även vid en utvidgning av rätten att flygfotografera bör

bildmaterial som kan vara av allmänt intresse. Letta krav har understrukits av flera intressenter. Arkivet bör som

hittills vara förlagt till LMV.

I samband med tillstånd till flygfotografering bör ställas villkor om leverans till det centrala arkivet av sådant material som kan vara av intresse för andra användare. Klart är att en sådan leveransskyldighet bör omfatta stråköversikter. Härutöver har LINFO diskuterat tre olika

alternativ, nämligen levererans av

0 papperskopior, o duplikatnegativ,

o originalnegativ.

Remissynpnnkterna i denna fråga är inte entydiga. Några organ menar att en leverans av produkter utöver en stråk— översikt ej är nödvändig, medan andra anser att leverans av papperskopior bör ske. En avnämare har förordat inle— verans av originalnegativ, dock utan att ta ställning i ersättningsfrågan. LMV påpekar, att såväl kopiering av bilder för leverans till LMV, som ersättning till produ— centen är tillkommande kostnader som kommer att belasta

slutprodukten.

LINFU finner det skäligt att den som producerar flygLilder för kartläggningsändamål, i anslutning till fotografe— ringstillfället inlevererar en stråköversikt och en omgång papperskopior av registrerade flygbilder till LMV:s cent— rala arkiv. Efter förslagsvis tre år skall originalnega— tiven lämnas över till LMV för arkivering i det centrala bildarkivet. En sådan ordning tillämpas i Finland. Någon

särskild ersättning skall ej utgå för detta material.

1 tillståndet bör även frågan om utnyttjande av sådant bildmaterial som kan vara av allmänt intresse, regleras. Rätten till fotografisk bild tillkommer den som framställt

densamma. har fotograferingen utförts på beställning till—

kommer rätten beställaren, om ej annat uttryckligen avta— lats (lag l960:730 om rätt till fotografisk bild). Som ett villkor för rätten att flygfotografera bör enligt vår me- ning gälla, att bildmaterialet mot skälig ersättning skall kunna nyttjas även av tredje man. Från sådan nyttjanderätt bör undantas bilder vars innehåll ej kan spridas med hän—

syn till ägarens intressen i övrigt.

Sammantaget innebär det föreslagna systemet för åtkomst, att en intressent får möjlighet att skaffa sig en samlad överblick av vilka bilder som finns tillgängliga och kva— litén hos dessa. Genom att negativen förvaras hos produ- centen/beställaren och kundkontakter tas direkt med denne så länge bildmaterialet kan vara av ekonomiskt intresse, undviker man en upphörd av royalties och därmed samman— hängande administration hos LMV. Genom det slutliga över— lämnandet till LMV skapas ett sammanhållet flygbildmate—

rial för användning i bl.a. forskningssammanhang.

Utöver vad som nu behandlats föreslår vi att regeringen följer prisutvecklingen och vid behov vidtar åtgärder för att undvika en sådan prohibitiv prissättning för följdut— nyttjandet som skulle motverka ett brett utnyttjande av

flygbildmaterial. Eillståndspröygigg ogh reglerigg

Ansökningar om tillstånd kan också i fortsättningen [ör— väntas från olika kategorier av intressenter, kommuner, flygföretag, tekniska konsultföretag m.fl. Let finns inte någon anledning att avgränsa tillståndsmöjligheterna till en viss kategori av sökande. En allmän lämplighetsprövning bör alltid göras med avseende på den sökandes möjligheter att resurs— och kvalitetsmässigt fullgöra sina åtaganden i fråga om sådana uppdrag och villkor som förknippas med

tillståndet.

För att nå önskade effekter av en konkurrens på området bör tillstånd ges för så lång tid att en affärsmässig av— skrivning på erforderliga investeringar kan göras, dvs.

minst 5—10 år.

Tillstånd hör automatiskt kunna förlängas om inte särskil-

da skäl föranleder behov av förnyad prövning.

I tillståndsprövningen bör ingå ett utvidgat remissförfa— rande så att förutom CB och LMV, Svenska kommunförbundet och det sökande företagets eller organisationens bransch—

organisationer bereds tillfälle att komma med synpunkter.

LINFU har också övervägt frågan om tillståndsgivning till utländska företag. Om luftfartsverket (som efter rege— ringens bemyndigande har att pröva ärenden om tillstånd för kommersiell luftfart) tillstyrker och försvarsmakter— nas krav på säkerhet bedöms kunna uppfyllas, anser LINFO att även utländska företag bör kunna erhålla flygfotogra—

feringstillstånd.

Slutligen har vi undersökt om det erfordras någon ändring av nuvarande regelverk för att genomföra en friare flyg— fotografering. Som framgått ovan kan regeringen redan nu bevilja tillstånd till flygfotografering för kartlägg— ningsändamål. Även gällande bestämmelser om kart— och bildsekretess bör t.v. kunna tillämpas i princip oföränd— rade. Vi föreslår därvid att granskning av lodbilder i serie med stereoövertäckning av samordningsskäl utförs av LhV. hetta kräver dock ett tillägg till 15 lagen (l975z37l) om förbud mot spridning och utförsel av flygbilder och vissa fotografiska bilder. Kostnaderna för granskningsför— farandet bör belasta producenten. Närmare villkor för sek- retessgranskning och överlämnande av arkivmaterial kan

formuleras i tillståndet med stöd av gällande regler.

Vår slutsats blir att några mera väsentliga författnings— ändringar inte är nödvändiga utan en annorlunda praxis än

I detta sammanhang har LINFO även övervägt en delegering av tillståndsprövningen från regerings— till myndighets— nivå. En sådan delegering skulle kunna komma i fråga när en fast praxis uppnåtts. Som tillståndsmyndighet har LMV, ÖB och luftfartsverket diskuterats. Mot LMV kan anföras den jävssituation som härigenom skulle uppstå så länge LMV självt är engagerat i flygfotoverksamheten och mot luft— fartsverket att det saknar anknytning till de sekretess— mässiga problemen. LINFO finner för närvarande inte skäl att ta ställning i denna fråga, men föreslår sådana änd- ringar i 109 & luftfartskungörelsen som gör en framtida

delegering av tillståndsprövningen möjlig.

Förslag till nu nämnda författningsändringar finns i bi—

laga 4. strååsgäbssgamsliez

Den föreslagna förändringen kan komma att kräva viss an— passning av LMV:s nuvarande verksamhet. Räntabiliteten av gjorda investeringar såsom kameror och framkallningsut— rustning kan försämras. Vissa omplaceringar av personal

kan behövas.

LINFO har studerat de nyligen ingångna femåriga avtalen mellan tre olika flygföretag å ena sidan och UlV å andra rörande flygtjänster. Vi konstaterar att beträffande tre av de fem flygplanen inga utfästelser gjorts om kompensa— tion för minskat utnyttjande. Sådana garantier har lämnats beträffande de båda övriga planen. Den avtalade årliga fasta kostnader för dessa plan uppgår till 2,75 milj. kr. LMV uppskattar att ca 60 % av lodbildfotograferingen ut— förs med dessa båda flygplan.

I syfte att för LMV underlätta en övergång till den nya ordningen finner LINFO att LMV:s särställning bör kvarstå

under en övergångstid av två år efter det att statsmakter—

na tagit ställning för att genomföra förslaget. Under övergångstiden bör i viss utsträckning, exempelvis i fråga om smärre flygfotouppdrag eller flygfotouppdrag med ut— nyttjande av utrustning som ej innehas av LMV, tillstånd

kunna lämnas till annan. LINFO vill därvid understryka vikten av att den under

9.3.3 föreslagna sekretessutredningen genomförs skynd—

samt.

9-4 Övriga åtgärder för att stimulera bildanvänd—

ningen

LINFO vill avslutningsvis peka på vissa andra åtgärder för att stimulera bildanvändningen. En sådan vore att förse ULM i respektive län med duplikatnegativ eller kontaktko— pior (papperskopior) av omdrevsbilder, där sådana saknas. Noggrannhet och serviceberedskap talar för duplikatnega— tiv, kostnadsaspekten för kontaktkopior. Bildkostnaderna skulle uppskattningsvis uppgå till 100 000 — 300 000 kr per år beroende på vilket material som väljs. Intäkterna är svåra att uppskatta. Flera ÖLM har till LINFO uttryckt önskemål om möjligheter att sälja flygbilder "över disk", vilket också skulle kunna ha den psykologiska effekten att

flygbilder får karaktär av iörbrukningsvara.

LINFO finner det också angeläget att forsknings— och ut- bildningsorgan kan skaffa flygbilder till måttliga kost— nader. Den nuvarande rabatteringen av bilder för sådana ändamål är blygsam och enligt vår uppfattning finns skäl att till sådana institutioner tillhandahålla kopior av

omdrevsbilder till självkostnadspris.

Lct är enligt LINFO:s mening också angeläget att stat och kommun bedriver och stöder utbildning i bildtolkning och

annan bildanvändning.

10 lNFORHATIONSSÖKNING

10.1 Bakgrund

Vi har konstaterat att behoven att ställa samman land— skapsinformation av olika slag torde komma att öka i framtiden. Detta har sin grund i de stigande kraven på planering av samhällets utbyggnad och utnyttjandet av na— turresurser, vilka hittills tagit sig uttryck i förslag till nya system för fysisk planering, vattenplanering m.m. samt en rad olika naturresursinventeringar. Som underlag för sådan verksamhet behövs sammanställningar av data om mark, vatten och luftsituationen och en analys av dessa inför tilltänkta åtgärder. Insamling av ett sådant brett underlag behövs också i allt större utsträckning som un— derlag för vissa komplexa sektorsverksamheters operativa planering, exempelvis försvarets, samt för statistiska

ändamål rörande markens användning m.m.

Det har ofta visat sig vara svårt för användarna att få en överblick över och finna lämpliga källor för att tillgodo— se sitt databehov. De tvingas därmed i onödan till att ut— föra cgen datainsamling genom omfattande och resurskrävan— de fältinventeringar. Härigenom genereras ytterligare in— formationsmängder som borde kunna utnyttjas även i andra

sammanhang.

För att förbättra överblicken har ett flertal kataloger

och andra register över källor innehållande landskapsin— formation tagits fram. De är ofta inriktade mot ett be— stämt användningsområde och eftersom de som regel ej ajour—

hålls blir de snabbt inaktuella och okända.

Som en viktig länk i ett system för samordnad landskapsin— formationsförsörjning borde ingå ett allmänt informations—

sökningssystem för landskapsinformation syftande till att

underlätta spridningen och att undvika dubbelarbete då det gäller datainsamling.

10.2 Statskontorets förstudie avseende ett informa— __________________.__________________________

tionssökningssystem för landskapsinformation

För att få ett bättre underlag för att kunna bedöma beho— vet av och förutsättningarna för att inrätta ett sådant

referenssystem för landskapsinformation har statskontoret på vår begäran genomfört en förstudie. Förstudien redovi— sas i en rapport från statskontoret nr. 1980:23. Av rap—

porten framgår följande:

Ett begränsat urval tänkbara intressenter företrädande statlig, kommunal och enskild sektor har kontaktats. En mera samordnad hantering av landskapsinformation har där— vid efterlysts av alla intressenter. När det gäller beho— vet att bygga upp ett informationssökningssystem för land— skapsinformation är reaktionerna inte lika entydiga. Några intressenter har ansett sig mera betjänta av ett system som direkt kan tillhandahålla den faktiska landskapsinfor— mation som krävs i en viss situation. Även om en sådan upp— läggning legat utanför ramen för förstudien har statskonto— ret dock bedömt att ett sådant samlat system för "styrin— formation" är olämpligt att genomföra såväl av tekniska

som av organisatoriska skäl. Den oavsiktliga dubblering av fältarbete som ofta påtalats vid Statskontorets kartlägg— ning anser verket allmänt tala för att ett samlat söksys— tem bör inrättas eftersom man då med mindre resursåtgång snabbare kan få fram information. Kartläggningen ger i övrigt vid handen vissa allmänna förutsättningar för hur ett sådant söksystem bör vara beskaffat.

a) Det bör vara orienterat mot dels de många små producen— terna och konsumenterna, dels tillfällig informationsin—

hämtning hos större intressenter. Det stora rutinmässiga

informationsflödet och den mer långsiktiga informations— inhämtningen företer inte lika stora behov av effektivare

sökhjälpmedel-

b) Ansvaret för uppbyggnad och underhåll av söksystemet bör vara spritt över hela landet. De centrala behoven till— godoses genom decentralt lagrad information och därvid är

central åtkomst i de flesta fall inte något krav.

c) Systemet bör begränsas till att producera något slag av kataloger med en större eller mindre insats av dator— stöd. Härigenom blir utnyttjandet oberoende av användarnas datavana samtidigt som ADB—teknikens rationaliseringsver— kan kan tas tillvara. Katalogerna kan givetvis, oavsett om de produceras på central, regional eller lokal nivå, inne— hålla material från andra nivåer, och speciellt då viss

del riksgiltig landskapsinformation.

d) Systemet bör endast omfatta referenser till den egent— liga landskapsinformationen (kartor, statistik, rapporter

etc) i form av beskrivande notiser.

I rapporten presenteras en principiell skiss till ett re— gionalt referenssystem som genom kataloger framtagna med ADB skulle kunna tillgodose de väsentligaste användarkra— ven. Enligt en grov teknisk systembeskrivning skulle det

kunna bestå av följande delar:

0 register där varje registerpost utgör en referens till en konkret landskapsinformationsprodukt,

o inmatningsrutiner som innefattar blanketter, regler för inmatning och kontroller av olika slag,

o ändringsrutiner för strykning, tillägg, felrättning och aktualisering av registrerade uppgifter,

0 bearbetningsrutiner för beräkningar, sorteringar, selek— teringar etc av registrerade uppgifter,

0 utmatningsrutiner för framställning av utskrifter som

underlag för katalogproduktion,

0 organisatoriska, maskinella och personliga resurser för

drift, utveckling och förvaltning av systemet.

Statskontorets förstudie utmynnar inte i någon klar rekom— mendation om lämplig utformning av ett samlat referenssys— tem som lösning på informationssökningsproblemen inom landskapsinformationsområdet. Han anser istället att det bästa sättet att få underlag för fortsatta ställningsta— ganden till ett informationssökningssystem är att genom— föra en försöksverksamhet enligt de riktlinjer som man skisserat och att därefter utvärdera denna. Som lämplig miljö föreslås länsstyrelsen i Västernorrlands län där ett likartat arbete nyligen initierats. Försöksverksamheten föreslås bedrivas under en tid av tre år. Kostnaden bedöms kunna begränsas till 100—200 tkr. per år under de tre åren exkl. datainsamling, den mot användarna riktade löpande handläggningen och medverkan i utvärdering som förutsätts ske inom den ordinarie verksamheten på den regionala ni— vån. Jämsides med försöksverksamheten föreslås studier av liknande aktiviteter på andra håll för att nyttiggöra de

erfarenheter som kan finnas.

10.3 Vissa andra aktiviteter för att söka landskapsin—

formation

Behovet av effektivare hjälpmedel för att nå befintlig landskapsinformation har uppmärksammats på flera håll. Den s.k. SPM—förstudie som föregick vårt arbete var också inne på denna linje. I Sverige är det kanske främst mil— jödatanämnden och naturvårdsverket som praktiskt arbetat med relativt breda, datorbaserade informationssöknings— system för data om den yttre miljön. Sektorvis har exem— pelvis SCU satsat på söksystem för geologiska data. I Norge har Hiljöverndepartementet drivit fram uppbyggnaden av ett system — "Referensearkiv for data om naturresurser och fororensningar" — med motiv liknande dem LINYU nu an— fört. För att bredda bakgrundsmaterialet har vi i tabell 10.1 ställt samman en del fakta om några av dessa system

SNV/MDN register över inventerings— och pla— neringsverksamhet rö— rande yttre miljö Provdrift 1979

Blanketter från SNV lsty. Granskning och komplettering vid SNV

Benämning

Registret omfattar 700 referenser angå— ende inventerings— och planeringsverk— samhet vid SNV och lsty rörande yttre miljö. Det är orga— niserat i fem delre— gister med korsrefe— renser och förs cen— tralt med ADB

Data:

_ län/kommun

— titel

— utförande organ

— författare

_ startår/slutår — sammanfattning

— bibliotekskonferens — åtkomst nyckelord vattendrag Katalog i provutgava (SNV FM 1112). Möjlig— heter till selektiv sökning ur MDN:s data— bas SERIX (Swedish En—

vironmental Research Index)

— register

MDN register över forskning och yttre miljö

Ett 20-ta1 statliga och privata organ har åtagit sig fortlöpan— de uppgiftslämnande

Registret omfattar forskningsprojekt och —rapporter rörande yttre miljö. Regist— ret förs centralt med ADB

Data:

— projektbenämning

— projektledare

— utförande organ

— finansierande organ — sammandrag — avlämnade rapporter — författare

— biblioteksreferens — åtkomst

Katalog, selektiva sammanställningar ef— ter beställning, ter— minal åtkomst vid bl a MDN eller genom det skandinaviska termi— nalnätet SCANDINET,

mikrofiche

Referensearkiv for data om naturresurser och fororensninger vid Norsk statistisk sentralb rå Blanketter fran statli—

ga, kommunala och priva—

ta organ på frivillig

basis (uppgiftsskyldig-

het föreslås i fortsätt—

ningen) Registret omfattar 350

referenser om landskaps—

informationsprodukter

från 177 organ. Regist—

ret förs centralt med

ADB

Data:

— organ (informations—

' källa)

- kontaktperson

— typ av landskapsinfor— mation (enl given re— sursslagsindelning)

— geografisk täckning

— aktualitet

— mätfrekvens

— insamlingsmetod

— lagringsmedium

— system för läges— bestämning — åtkomst

— .lanerad ändring Katalog sorterad på or— gan, typ av landskapsin—

formation, produkternas

referensnr 10.1 NÅGRA EXEMPEL PÅ INFORMATIONSSÖKNINGSSYSTEM FÖR LANDSKAPSINFORMATION

Lsty Y förslag till katalog över markin— formation m m (Rao-Ott 1980:3)

Intern bearbetning inom lsty

Omfattar lsty-rappor—

ter om markinforma— tion, information om

näringsliv, befolk—

ningsutveckling m m.

Manuell registrering

Data:

— rapportrubrik — rapportnummer

— kopia av omslags— bild

— källor

- aktualitet

— innehåll (redovis— ningar)

— lägesbeskrivning (karta)

— tidigare rapporter

— utdrag ur innehål—

let

kartskala/or

Katalog enl lösblads— principen

Statskontorets förslag till söksystem för landskapsinformation (Ra-»ort 1980123) Principskiss

Skyldighet att leverera pliktexemplar av kartan rapporter etc till lsty

Regionala register förda med ADB Data:

— ansvarig instans — geografisk bestämning — tidsmässig bestämning — åtkomstinformation

— kartobjekt — kartlagd egenskap

— skala

— rubrik

— sammanfattning

— nyckelord (Sv standard SIS 614121 "Dokumentation, doku- mentdata, beskrivande uppgifter" rekommende- ras som förebild

Periodiska kataloger

10.4 Överväganden och förslag

LINFO delar Statskontorets uppfattning att ett tillräck— ligt underlag ännu inte föreligger för att föreslå upp— byggnad av ett sammanhållet informationssökningssystem för landskapsinformation i hela landet. En praktisk försöks— verksamhet synes vara den bästa vägen att skaffa ett så— dant beslutsunderlag. Det arbete med en katalog för mark— information som initierats vid länsstyrelsen i Väster— norrland bör kunna utvecklas i riktning mot ett sådant regionalt informationssökningssystem som statskontoret skisserat. Vi föreslår följande riktlinjer som grund för

detta arbete:

0 Systemet skall omfatta referenser till sådana regionala och lokala landskapsinformationsprodukter (bilder, kartor, register och rapporter) som kan vara av allmänt intresse.

o Registerinnehållet definieras i ett första steg genom att man tillsammans med tänkbara avnämare går igenom kraven på önskvärda uppgifter ur systemet. Utifrån en sådan användarkravspecifikation bestäms närmare vilka uppgifter som skall föras in i registret och lämplig lagringsstruktur. Registret bör omfatta data om varje produkt med avseende på dess innehåll, kvalitet och åt— komlighet. Till ledning kan tjäna den sammanställning av registerinnehållet i likartade system som redovisas i tabell 10.1. Registret bör föras med hjälp av ADB. o Datainsamlingen organiseras systematiskt med hjälp av blanketter och uppgifterna bör hämtas från såväl stat— liga länsorgan som kommuner och i förekommande fall privata företag. Under försöksskedet förutsätts data— insamlingen kunna ske på frivillig väg.

0 Utdata begränsas huvudsakligen till en enkel katalog— produkt med erforderliga korsreferenser.

0 Försöksverksamheten avgränsas tidsmässigt så att erfa— renheter kan dras av såväl uppläggning som uppdatering och utnyttjande av systemet. En lämplig tidsperiod sy— nes vara tre år varefter en utvärdering skall ske.

0 Försöksverksamheten organiseras som ett projekt vid det regionala lantmäteriet i Västernorrlands län med delta— gande från LMV och avnämarna för att erfarenheterna skall kunna gälla en informationsservice som innefattar inte bara var användbar information kan finnas utan

även hu£_den tekniskt skall kunna utnyttjas för att tillgodose förefintliga behov.

o Uttag ur registret bör på sikt taxebeläggas med en låg avgift som ej avskräcker från att utnyttja denna ser— vice. Avgiften bör dock sättas så att den motsvarar den

rörliga kostnaden (ADB—drift och tryckningskostnader).

Sedan en försöksverksamhet genomförts och utvärderats bör det ankomma på LMV att i enlighet med den handläggnings— ordning för investeringar i statliga ADB—system som gäller enligt SFS 1981:266 inkomma till regeringen med närmare förslag om eventuell utvidgning av systemet till andra län. Det bör då övervägas om ett utbyggt system även skall innehålla referenser till pågående forsknings— och utveck- lingsarbeten rörande metoder och tekniker för landskapsin- formationsförsörjning. Förvaltningen av sistnämnda delsys— tem skulle lämpligen kunna förläggas till LMV som även bör

hålla ihop utvecklingen av det utbyggda systemet.

LINFO har diskuterat denna uppläggning med bl.a. företrä— dare för länsstyrelsen i Västernorrland och ALE—bered— ningsgruppen (C l973:06). Len senare har till uppgift att utarbeta ett konkret förslag till en samlad lösning för den regionala och lokala samhällsplaneringens informa— tionsförsörjning och skall därvid lägga särskild tonvikt vid utnyttjandet av befintlig information från register som skapats för olika samhälleliga ändamål. Diskussionerna

har resulterat i att det av länsstyrelsen initierade arbe—

tet med en katalog över egen markinformation vidgats till att närmare undersöka användarkrav och andra förutsätt— ningar [ör ett sådant informationssökningssystem som vi här skisserat. Vi anser det väsentligt att detta projekt följs och stöds av LMV och AlB—Leredningsgruppen så att

det kan utgöra grunden för en försöksverksamhet.

Vid sidan av ett sådant allmänt informationssökningssystem för landskapsinformation som vi nu har behandlat rekommen— derar vi att olika sektorsmyndigheter och andra organisa— tioner som förvaltar landskapsinformation av allmänt int— resse vidtar åtgärder för att skapa och ajourhålla en över— blick över dessa källor och underlätta åtkomsten. SGU:s uppbyggnad av ett georegister och ett datorbaserat grusar— kiv är exempel på sådana åtgärder. Lantmäteriets allmänna informationssökningssystem förutsätts innehålla referenser

till dylika sektoriella informationssökningssystem.

11 RIKTLINJER FÖR SAMHÄLLRTS FÖRSÖRJNING NED CKUNL— LÄGGANFE LANDSKAPSINFORMATION

11.1 Avgränsning

Som framgått av kap. 7 har LINFO främst riktat sin uppmärk— samhet på frågor som rör statens insatser för försörjning med sådan landskapsinformation som har kontinuerligt in— tresse för många olika kategorier användare, dvs. grund— läggande, småskalig landskapsinformation i form av bilder, kartmaterial och vissa register. Eftersom behoven av dylik landskapsinformation för många användargrupper f.n. täcks av de allmänna kartorna har det varit naturligt att i förs— ta hand gå in på de problem som gäller de ekonomiska och topografiska kartorna och de delprodukter som ligger till grund för dem (det allmänna kartmaterialet). Det har också varit nödvändigt att ta upp en del av de problem som är förknippade med fastighetsredovisningen på karta (regis— terkartverket), eftersom denna landskapsinformation är av grundläggande karaktär och det existerar ett nära samband mellan registerkartor i skalorna 1:10 OOO—1:20 000 och den

ekonomiska kartan. 11.2 Problembcskrivning 11.2.1 Det allmänna kartmaterialet

Den ekonomiska kartan och grundmaterialet till denna är av central betydelse för det allmänna kartmaterialet. Före— liggande prohlem och behov kan sammanfattas i följande

punkter:

A. Kartmaterialet är till stor del inaktuellt och behöver revideras. Helt föråldrade kartor från 1940— och 1950—ta— len håller på att ersättas av nya editioner _ i princip

genom nyproduktion. Vid årsskiftet 1980/81 hade kartserien

följande sammansättning:

Det ekonomiska kartverkets ålder

Ekonomiska kartor antal andel utgivna åren blad % 1941—44 100 1 1945—54 2 000 15 1955—64 4 200 32 1965—74 4 200 32 1975-80 2 600 20

13 100 100

Ungefär halva kartserien (ca 6 300 blad) är alltså äldre än 15 år. Vid årsskiftet 1980/81 saknade ca 4 700 av dessa

kartor höjdkurvor och ca 8 000 ortofotobild.

B. För att vidmakthålla aktualiteten efter revideringen behövs en fortlöpande ajourhållning. Systematisk ajour— hållning av detalj— och fastighetsoriginal till ekonomiska kartan har inletts i 15 län. För ca 3 300 ekonomiska kart— blad har separata fastighets— och detaljoriginal levere—

rats till LE resp. ÖLM.

Resursinsatsen för att ajourhålla detaljoriginalen uppgår för närvarande till ca 1,8 milj. kr. per år. I detta be— lopp ingår också att uppdatera kartorna (på grund av in— träffade förändringar mellan revideringstillfället och ajourhållningens början) och att ajourhålla fastighetsori— ginalen i de områden där ekonomiska kartan redovisar en fastighetsindelning men ej fungerar som registerkarta (dvs. områden med specialblad).

Många användare hävdar att ajourhållning så långt möjligt bör ersätta revidering för att kraven på aktualitet skall

bli tillgodosedda.

C. Synpunkterna på ekonomiska kartan hänför sig vidare i

stor utsträckning till möjligheterna att mera flexibelt kunna utnyttja delar av den i ekonomiska kartan ingående

informationen.

Intresset för den ekonomiska kartans information i form av deloriginal framgår bl.a. av en rundfråga som LINFO gjorde till vissa större användare i oktober 1980. Fastän svaren i viss utsträckning tar sikte på traditionella, befintliga produkter kan konstateras att mer än hälften av de till— frågade myndigheterna och organisationerna uttrycker int—

resse för ekonomiska kartans deloriginal.

D. Landet täcks ej helt av ekonomisk karta. Behov av helt

nya kartblad föreligger över vissa fjällområden.

LMV fick år 1977 bemyndigande att utvidga området för ekonomiska kartan i fjällområdet. Särskilda medel anvisa— des icke för detta. Under budgetåret 1979/80 har fyra så— dana blad i skala 1:20 000 givits ut. De har ett delvis förenklat utförande och har upprättats utan något fältar— bete. En fortsatt produktion har under 1979/80 hindrats av att aktuella flygbilder saknas för stora områden. I LMV:s VP 1979 anges vilka blad som i första hand är angelägna att ge ut, ca 150 st till en beräknad kostnad av 30 000

kr. per blad. Utgivningstakten har närmare preciserats i

VP 1981.

Beträffande den topografiska kartan är situationen något annorlunda. Fastän deloriginalen till detta kartverk också är av betydande allmänt intresse, t.ex. som planeringsun- derlag, kan konstateras att intresset för den topografis- ka kartan i högre grad knyts till den tryckta produkten. Förändringsbehovet hänför sig väsentligen till önskemål

om vidgat innehåll-

Efterfrågan på de allmänna kartorna återspeglas i någon mån 1 försäljningssiffrorna. Under åren 1973—78 var anta— let årligen försålda blad av den topografiska kartan ca

1 miljon medan motsvarande för den ekonomiska kartan var 100 000. Av översiktskartorna såldes också ca 100 000 blad.

11.2.2 Registerkartan

Till fastighetsregistret hör författningsenligt en regis—

terkarta med ett definierat innehåll.

Den skrivna delen av fastighetsregistret håller på att läggas över till ADB. I anslutning därtill reformeras fas— tighetsbeteckningarna. ADB—systemets uppbyggnad har varit föremål för ett flertal utredningar, senast av den s.k. FADIR—kommittén som avgett principbetänkandet "Den fram— tida fastighetsdataverksamheten" (Ds Ju 1981:l). Fastig— hetsregistreringsverksamheten berörs även av 1980 års lantmäteriutredning (Bo 1980:02). I olika sammanhang över- vägs möjligheterna att avgiftsfinansiera fastighetsregist—

reringen.

Underhåll och önskvärda förbättringar av registerkartorna synes ha fått stå tillbaka för ADB—reformen av det skrivna registret, vilket medfört att ett uppdämt behov av att rusta upp registerkartorna föreligger. Resurser att åstad— komma sådana förbättringar saknas dock. Behovet gäller främst registerkartor i större skalor (1:1 OOO—1:5 000). Mot bakgrund av en enkätundersökning som LMV presenterade 1979 bedömde man att en tillfredsställande ordning bör kunna uppnås med en insats av ytterligare ca 3 milj. kr. per år under en lS—årsperiod varav ca 30 milj. kr. skulle

falla på staten.

LMV har 1980-11—17 i en särskild framställning till Kom— munförbundet och länsstyrelsernas organisationsnämnd heh— ställt om överläggningar med syfte att bl.a. träffa en överenskommelse om ett ramavtal mellan stat och kommun be— träffande samverkan för de storskaliga registerkartorna. Dessa kartor kan nämligen i stor utsträckning framställas med kommunalt kartmaterial som underlag. Den delvis otill- fredsställande ordning som råder beträffande de officiella, storskaliga registerkartorna har lett till en omfattande

kommunalt finansierad verksamhet med s.k. skuggregister—

kartor. Eftersom utredningar och överläggningar pågår kommer LINFO inte att närmare behandla de storskaliga

registerkartorna.

Vi vill emellertid framhålla nödvändigheten av att stats— makterna gör en samlad bedömning av fastighetsregistre— ringen så snart de olika utredningarna m.m. slutförts. Den— na bedömning bör gälla såväl funktionella som ekonomiska

och organisatoriska förhållanden.

Som småskalig registerkarta fungerar en genomsynlig kopia av det s.k. svarttrycket av den ekonomiska kartan. Fastig— hetsindelningen ajourhålls kontinuerligt på denna produkt. Först då den tryckta ekonomiska kartan revideras uppdate— ras fastighetsindelningen på denna. Fastighetsinforma— tionen är av utomordentligt stor betydelse för användarna, vilket gör att svarttryckets värde som informationsbärare ökar under de långa perioder som löper mellan reviderings—

tidpunkterna.

Den produktionstekniska samordning som för närvarande sker mellan ekonomiska kartan och den småskaliga registerkartan har säkert varit välmotiverad med de begränsade resurser som funnits för fastighetsregistreringen. Å andra sidan är det enligt vår mening besvärande med det beroendeförhållan— de som därmed uppstått mellan produktionen av allmänna kar— tor och fastighetsregistreringen. Detta beroendeförhållan— de har blivit särskilt tydligt och svårhanterligt i sam— band med den nu pågående fastighetsregisterreformen. Den därtill hörande beteckningsreformen leder till krav från registerfunktionen att anpassa revideringen av den ekono— miska kartan geografiskt och tidsmässigt till registerre— formens etappindelning. Detta krav baseras främst på att fastighetsbeteckningarna ändras och viss annan information tillförs registerkartan. Den ekonomiska kartans revidering måste emellertid i allt väsentligt planeras utifrån andra utgångspunkter än registerreformen. Samplaneringen och produktionen försvåras också därigenom att fastighetsre—

sker hos olika myndigheter (länsstyrelserna och 34 kommu— ner resp. LMV). Som tidigare framhållits har den under lång tid rådande resursbristen på registerkartsidan lett till ett ackumulerat behov av åtgärder. Riskerna är enligt vår mening uppenbara att gapet mellan behoven och förut— sättningarna att kunna tillgodose dem kommer att öka ytter— ligare i takt med registerreformens genomförande om inte

vägar till resursförstärkning kan anvisas- 11.2.3 Kostnader och kostnadsutveckling

Den allmänna kartläggningen bekostas huvudsakligen av skat—

temedel via lantmäteriets anslag till programmet 3, "Mät— ning och kartläggning". Budgetåret 1979/80 envisades medel

enligt följande:

Anslag D 3 Lantmäteriet: Mätning och kartläggning, anvi— sat 1979/80

Delprogram Milj. kr. 3 a. Geodetisk verksamhet 10,1 3 b. Kartläggning i skalor större 32,5 än 1:25 000 3 c. Kartläggning i skalor 1:25 000— 11,8 1:100 000 3 d. Kartläggning i skalor mindre än 4,1 ___ 1:100 000 __*___ Summa 58,5

För 1980/81 tillkom ytterligare 500 tkr. som disponerades av andra anslagsmedel för förbättrad flygbildsförsörjning. Fr.o.m. detta år tillgodoräknas också eventuellt överskott— från försäljningen av allmänt kartmaterial LMV sedan i reg— leringsbrev föreskriven inbetalning skett till statsbudge— ten. Något sådant överskott synes ännu ej ha uppstått.

Knappt 60 milj. kr. satsas sålunda på allmän kartläggning.

Fastighetsregistreringen bekostas helt av skattemedel. Drygt 40 milj. kr. anslås via anslagen till CFD, LMV och länsstyrelserna. Härtill kommer kommunernas kostnader i de fall dessa svarar för verksamheten. För den statliga re— gisterkartverksamheten bedöms f.n. ca 6 milj. kr./år an—

vändas.

Statens samlade insatser i nuläget för sådan grundläggan— de, småskalig 1andskapsinformation som vi här kommer att beröra kan därmed uppskattas till ca 65 milj. kr. (i 79/80

års anslagsnivå).

De ekonomiska problemen vad gäller det allmänna kartmate— rialet hänger främst samman med produktionen av den ekono— miska kartan och grundmaterialet till denna (Lelprogrammet 3 b. Kartläggning i skalor större än 1:25 000). Ifrågava— rande anslagspost uppgick för budgetåret 1979/80 till 32,5 milj. kr. Utfallet uppgick till 33,3 milj. kr. Kostnaderna

fördelades sig enligt följande:

Delprogram 3 b, förbrukat 1979/80

Verksamheter Milj. kr. Flygfotografering 4,1 Revidering 25,0

varav framställning av ortofoto 4,8 (inkl. uppläggning av höjddatabas) och höjdkurvor 2,6 milj. kr.

Ajourhållning 1,8 Karttryck 1,3 Utveckling m.m. _______ 1,1 Summa _ 33 3

Den övervägande delen av de tillgängliga resurserna går

således åt för att revidera de ekonomiska kartorna. Efter

revidering skall kartorna ajourhållas avseende detaljer och fastighetsindelning. Detaljoriginalen ajourhålls av OLM medan fastighetsoriginalet förs av LE vid länsstyrel— sen. Kostnaderna för fullt utbyggd ajourhållning av de— taljoriginalen beräknas stiga till ca 8 milj- kr.

Det föreliggande revideringsbehovet är ca 10 000 blad. Med nuvarande revideringstakt (ca 530 blad per år) kan det kom— ma att ta ca 20 år att revidera dessa blad. För att upp- rätthålla en rimlig aktualitet utgår vi från att det under tiden kommer att uppstå behov av att byta ut ortofotot i de förstagångsreviderade kartorna, att aktualisera myr—, "kåker— och höjdredovisning samt troligen också att kont— rollera och rätta de ajourförda originalen. Sistnämnda åtgärder kan sammanlagt öka resursbehovet med ytterligare ca 10 milj. kr. Utvecklingen därefter är svår att nu bedö— ma men borde — om ajourhållningen fungerar och väsentliga krav på ändring av kartornas innehåll och utförande ej framställs — innebära en resursbelastning något lägre än

f.n.

Detta skulle kunna rubriceras som ett "nollalternativ" dvs. fortsatt verksamhet med bibehållen kvantitativ och kvali— tativ inriktning. I detta fall skulle alltså det enligt vår bedömning innebära en framskrivning av produktionen av ekonomiska kartan och grundmaterialet till denna inkl. utbyte av ortofotot efter tio år men i övrigt oförändrad inriktning på framställningen av allmänt kartmaterial. Ekonomiskt skulle det medföra att det årliga resursbehovet vid slutet av revideringsperioden är ca 15 milj. kr.

större än idag.

Ett tillfredsställande av användarnas krav på högre aktua— litet omfattande förstärkt omdrevsverksamhet (S—årigt flyg— fotoomdrev), fullständig revidering (E 4) av alla delori— ginal på tio år samt vissa insatser beträffande vegetations— kartering skulle uppskattningsvis innebära att kostnaderna

ökar med 35—40 milj. kr. i förhållande till dagsläget.

Mot detta ökande resursbehov skall ställas de krav på år— lig minskning av myndigheternas utgifter med 2 % som stats—

makterna ställt upp.

För registerkartans del är problemen likartade. Som ovan nämnts har LMV där räknat med ett resurstillskott för upp— rustning som för statens del kan uppgå till 2 milj. kr./år under en 15—årsperiod. Vi återkommer till kostnaderna för

olika alternativa ambitionsnivåer i avsnittet 11.4.1 ne—

dan.

Sammantaget drar LINFO slutsatsen att det är nödvändigt med en omprövning såväl av inriktningen på statens insat— ser för produktion av grundläggande landskapsinformation

som finansieringen av densamma.

Huvudskälen för detta är dels användarnas förändrade behov, främst kraven på aktualitet, dels den ekonomiska situation som uppstått genom de relativt höga kostnaderna för revide— ring av de allmänna kartorna i kombination med begränSning

av medelstilldelningen.

Vi har vid våra överväganden utgått från direktiven som säger att något nämnvärt utrymme för att öka anslagen inte kan förutses under de närmaste åren. De generella direktiv som utgått till alla kommittér under utredningsarbetet har ytterligare markerat detta förhållande. Omprioriteringar inom lantmäteriets verksamhet torde inte kunna tillföra den allmänna kartläggningen belopp av den storleksordning, ca 15—40 milj. kr., som skulle krävas vid skilda, i det föregående antydda ambitionsnivåer. Eftersom den ekono— miska åtstramningen gäller hela den offentliga sektorn synes det inte heller möjligt att enbart genom intäkter från andra statliga myndigheter och anslagsöverföringar

täcka resursbehoven för den högre ambitionsnivån.

Vi kommer i det följande att dra upp huvuddragen av ett

nytt system för samhällets försörjning med grundläggande

landskapsinformation. Systemet innebär ett förändrat ar— betssätt, inriktat på högsta möjliga aktualitet i land— skapsinformationen samt samverkan och rationalisering i produktionen. För att i stort kunna hålla sig inom givna ekonomiska ramar krävs emellertid — trots en förutsatt ökad avgiftsfinansiering — att man accepterar vissa kva— litetssänkningar när det gäller detta innehållet i de all— männa kartorna. LINFO har nämligen inte funnit det möjligt att inom givna ramar konstruera ett system som i tillräck— lig grad tillgodoser både kravet på aktualitet och önske— målen om innehåll i den grundläggande kartproduktionen.

11.3 Huvuddragen av ett nytt system _____.________________________

11.3.1 Utgångspunkter

1 kap. 7 ställde vi upp ett antal generella principer för hur en framtida systemstruktur för försörjning med land— skapsinformation bör vara utformad.

Vid bedömningen av det framtida arbetet med landskapsinfor— mation bör, utöver vad som nu sagts om de föreliggande problemen, som en allmän förutsättning beaktas dels den nya kommunstruktur som erhållits genom kommunsammanlägg— ningarna, dels de förutsättningar som sammanläggningen mellan lantmäteristyrelsen (LHS) och rikets allmänna kart— verk (RAK) har givit. De nya kommunerna har bl.a. succes— sivt fått vidgade planeringsuppgifter och har byggt upp personella och tekniska resurser som bör göra det möjligt för dem att medverka i försörjningen med landskapsinforma— tion på ett helt annat sätt än de små kommuner som fanns vid uppbyggnaden av de ekonomiska och topografiska kart— ' verken. Som en följd av sammanslagningen mellan LHS och l RAK bör vidare övervägas om inte den regionala organisa— tionen bör utnyttjas bättre än vad som hittills har skett

i arbetet med de allmänna kartorna.

Som utgångspunkter för utformningen av ett nytt system för Samhällets försörjning med grundläggande landskapsinforma— tion vill vi vidare något närmare utveckla följande frå—

gor.

En central utgångspunkt vid framställning av kartor och annan landskapsinformation är att kunna tillgodose många användares vitt skilda behov av information. Dessa behov är inte bara vittförgrenade med hänsyn till sektorernas sinsemellan olikartade verksamheter, utan kraven från an— vändarna varierar dessutom alltifrån att få maximal infor— mation om landskapet till att t.ex. avse underlag för pla— ner vilka endast skall innehålla den information som be— hövs för rumslig orientering. I den sistnämnda situationen är det själva planen som utgör budskapet, medan landskaps—

informationen är av underordnad betydelse.

Användarna av landskapinformation är som verksamhetsansva— riga även primärt ansvariga för kartor och annan informa— tion som behövs i verksamheten. Detta förhållande ställer speciella krav på serviceorganet LMV:s produktion. Lels blir det fråga om att i stor utsträckning tillhandahålla en bas för vidareförädling, dels måste användarna ges en reell möjlighet att påverka såväl denna produktion som den därpå grundade följdproduktionen. Ju större medansvar an— vändarna får desto större blir garantierna för att använ— darnas behov tillgodoses. Hetta medansvar kan avse både funktionella frågor och finansiering av grundläggande pro— dukter. (Vi återkommer till vissa ansvars— och organisa—

tionsfrågor i kap. 12 och 13.)

Det nuvarande systemet för statens produktion av grundlägg— ande landskapsinformation innebär att arbetet i huvudsak

är inriktat på slutprodukten, den tryckta kartan. I skilda

led av framställningsprocessen utförs ofta inte mer än vad

som erfordras för att få fram den slutliga produkten. Len—

na måste i sin tur få formen av en kompromiss mellan många

användares intressen. De centrala produkterna är i dag de ekonomiska och topografiska kartverken. Av tradition har dessa kartverk utformats för att i första hand tillgodose de areella näringarna resp. försvaret. Den ekonomiska kar— tan har dessutom en viktig funktion som registerkarta för områden utanför tätorterna. Den topografiska kartan är den produkt som allmänheten har störst nytta av. De mer tät— ortsbetonade behoven som t.ex. underlag för fysisk plane- ring blir endast i begränsad utsträckning tillgodosedda med nuvarande allmänna kartor. Den bristande aktualiteten i kartorna är dagens största problem vid sidan av svårig— heten att kunna tillgodose de många och vitt skilda an—

vändarkraven med ett fåtal produkter.

Den hittillsvarande inriktningen med det huvudsakliga int— resset knutet till tryckta kartor får ses som naturligt med hänsyn till att det varit fråga om en förstagångsut— givning av rikstäckande kartverk. Vi bedömer tiden nu mo— gen att överväga en ändrad inriktning på verksamheten så att ett flexiblare system åstadkoms med målsättningen att bättre tillgodose användarnas krav i berörda avseenden. Om sådana förändringar inte kan åstadkommas är riskerna uppen— bara att användarna var och en för sig börjar producera kartor med grundläggande landskapsinformation. Kartor och flygbilder är i sig ägnade att effektivera tunga samhälls— funktioner. Det gäller också att ta tillvara möjligheterna att rationalisera själva hanteringen och utbudet av land— skapsinformation.

Användarna av de allmänna kartorna har i många fall att i sina respektive verksamheter hantera data om landskapet. Detta gäller främst kommuner, statliga sektorsmyndigheter och olika huvudmän för anläggningar (t.ex. kraftbolag, vägmyndigheter m.fl.). Dessa data är i vissa fall av int— resse för försörjningen med grundläggande landskapsinfor—

mation.

Ett lämpligt arbetssätt för att vidmakthålla en hög aktu—

alitet i exempelvis kartor är att ajourhållningen inordnas

så långt som möjligt i den verksamhet som direkt eller in— direkt orsakar förändringarna. Hur långt en samverkan när det gäller datafångsten skall drivas är främst en ekono— misk fråga. Enligt vår bedömning finns det emellertid ut— rymme för en större enhetlighet. Det kan exempelvis bli fråga om normeringsåtgärder för att underlätta ett utbyte av data. Sådana strävanden bör bli ett naturligt led i ett framtida samarbete mellan intressenterna främst vid

produktion av grundläggande landskapsinformation.

Förhållandet att statsmakterna via t.ex. föreskrifter inte skall detaljstyra kommunerna utesluter inte möjligheterna till samverkan i hanteringen av landskapsinformation. Ce— nom goda kontakter och avtalsreglering bedömer vi att stat och kommun bäst kan tillgodose kravet på en effektivare försörjning med information om landskapet. Avtalskonstruk— tion behövs därför att samverkan mellan stat och kommun förutsätts bygga på frivillighet. För att avtal skall kun— na ingås krävs en grov gränsdragning mellan statlig och kommunal produktion av grundläggande kartverk och andra produkter. Denna gräns går enligt nuvarande praxis vid skala 1:10 000. Något skäl att ändra denna grundprincip

har vi inte funnit föreligga.

För att komma tillrätta med nuvarande brister och problem i den allmänna kartläggningen blir det mot den nu tecknade bakgrunden nödvändigt att satsa mer på framställning av olika slag av produkter innehållande basinformation, exem— pelvis motsvarande nuvarande deloriginal. Det blir också enligt vår mening nödvändigt att bredda kontaktytan mot användarna. En framskrivning av nuvarande system synes till följd av kostnadsutvecklingen och den allmänna ekono— miska åtstramningen leda till rakt motsatta effekter. Let är därför nödvändigt att närmare penetrera ett alternativ där den anslagsfinansierade verksamheten omdisponeras för

att ge utrymme för här påtalade behov av förbättringar.

220 Riktlinjer för samhällets försörjning. . . SOU 1981:73 11.3.2 Systemets uppbyggnad i stort

Vi skisserar i det följande huvuddragen i ett delvis nytt system för försörjning med grundläggande, småskalig land— skapsinformation. Systemet innebär att staten svarar för gemensam framställning av basinformation - som mer än nu föreslås omfatta underlagsmaterial — och att former skapas för ett vidgat användaransvar vad gäller den därpå grunda— de följdproduktionen.1 åaåiafereaiielu(ellmärelenistaasylåqmetioa)

Utbudet av produkter innehållande aktuella, grundläggande data om landskapet bör enligt vår uppfattning betonas mer i ett framtida system. Detta såväl av resursskäl som för att möjliggöra en mera differentierad följdproduktion. Praktiskt innebär detta att en viss förskjutning av sam— hällets produktion bör ske från tryckta kartor mot att tillhandahålla aktuella basdata presenterade i enklare

produkter som kan användas som "halvfabrikat".

lLINFO ansluter i det följande till den struktur och de begrepp som framgår av 2 5 förordningen (1980:754) om upplåtande av det allmänna kartmaterialet för följdpro— duktion m.m. Däri avses med 1- Allmänna kartor: Sådana kartor för samhällets grund— läggande och kontinuerliga behov som det enligt 11 S 5 lantmäteriinstruktionen (l974:336) ankommer på statens lantmäteriverk att utge. 2. Grundmaterial till allmänna kartor: Deloriginal till allmänna kartor. 3. Allmänt kartmaterial: Allmänna kartor och grundmate— rialet till dessa. 4. Följdprodukter: Kartor som helt eller till någon del återger allmänt kartmaterial. 5. Förlagsprodukter: Följdprodukter som bedöms få en var— aktig spridning och som därför hålls i lager för att säljas.

Den allmänna kartläggningen bör därvid inriktas mot ett sortiment av produkter och tjänster omfattande geodetiska data, höjddata, flygbilds— och annat fjärranalysmaterial samt kartmaterial fördelat på olika deloriginal.2 För att möta allmänhetens, försvarets och andra verksamheters be— hov av rikstäckande enhetliga kartverk bör i basinforma— tionen som förlagsprodukter ingå en enkel ortofotokarta (skalområde 1:10 OOO—1:20 000), ett tryckt topografiskt kartverk (skalområde 1:50 OOO—1:100 000) samt en översikts— karta (förslagsvis i skalan 1:250 000).

Basinformation skall produceras kontinuerligt och i huvud—

sak vara rikstäckande och enhetligt utformad.

Produktionen förutsätts garanteras av statsmakterna med

LMV som huvudman. Den bör specificeras i särskild författ— ning eller i lantmäteriinstruktionen. Den nuvarande bestäm— melsen att LMV skall utge "ekonomiska och topografiska kar— tor samt översikts— och flygkartor" synes därvid alltför

allmänt hållen och bör formuleras om.

Basinformationen finansieras huvudsakligen genom anslags— medel och till en mindre del av användarna i huvudsak en— ligt samma principer som f.n. gäller i samband med försälj— ning och upplåtelse av det allmänna kartmaterialet. I se— nare sammanhang bör en uppföljning av erfarenheterna gö— ras och möjligheterna att förenkla prissättningssystemet studeras så att hanteringskostnaderna ej blir för höga i

förhållande till de intäkter som flyter in.

2Med deloriginal avser vi en produkt som redovisar någon eller några typer av data om landskapet och som tekniskt kan sammanföras med andra deloriginal och/eller komplet— teras med andra data. Förutom kart— och bildmaterial kan elektroniska databärare, t.ex. magnetband, utgöra delori— ginal.

Basinformationen skall i princip vara fritt tillgänglig

för alla mot ersättning.

Basinformationen skall ses som en motsvarighet till nuva— rande allmänna kartmaterial. Den benämns därför fortsätt—

ningsvis "allmän landskapsinformation".

töijgptoguttion

Följdproduktionen utgörs av de produkter som helt eller till någon del återger den allmänna landskapsinformation— en. För att trots begränsade resursramar möjliggöra ett rikhaltigare utbud av kartor anser LINFO att det bör ska— pas former där LMV eller annat statligt producentorgan träffar avtal med en eller flera avnämargrupper om konti— nuerlig produktion av vissa kartverk. Sådan följdproduk— tion benämner vi permanent följdproduktion. En permanent följdprodukt avser sålunda att i första hand samordna vissa sektorers speciella, kontinuerliga behov av land—

skapsinformation men kan även ha ett allmänintresse.

Liksom den allmänna landskapsinformationen förutsätts de permanenta följdprodukterna produceras kontinuerligt. De kan i stor utsträckning komma att omfatta rikstäckande förlagsprodukter. Ansvaret för resp. produkt regleras mel—

lan intressenterna enligt avtal.

Den permanenta följdproduktionen skall helt finansieras av användarna i de delar kostnaderna överstiger den allmänna

landskapsinformationens anslagssubventionerade delar.

I fråga om åtkomligheten anser LINFO att permanent land— skapsinformation, som till huvuddelen finansieras av myn— digheter med anslagsmedel, bör kunna utnyttjas av andra användare än de avtalsslutande på samma villkor som för— utsätts gälla allmän landskapsinformation. Samma kan f.ö. gälla andra slag av statligt finansierad landskapsinforma- tion, t.ex. de allmänna sjökorten, som dock ej behandlas i

I övrigt föreslås inga förändringar av villkoren för följd—

produktion.

11.3.3 Beskrivning av vissa produkter

11.3.3.l Allmän landskapsinformation

Den allmänna landskapsinformationen föreslås således ut— göras av geodetiska data, bilder från flygfotoomdrevet, ortofotokarta, ett antal deloriginal, en (modifierad) to— pografisk karta samt en översiktskarta. Därutöver ingår en höjddatabas som dessutom är en förutsättning för en

rationell framställning av ortofotokartan.

Deloriginalen överensstämmer i utgångsläget med de fysiska deloriginal som ingår i den ekonomiska resp. den topogra- fiska kartan. Den ekonomiska kartan har för närvarande sju deloriginal (foto—, rutnäts—, gräns—, detalj—, kurv—, myr— och åkeroriginal). Rutnäts— och gränsoriginalen med viss marginaltext bildar tillsammans fastighetsoriginalet, vil— ket är den enda information som ajourhålla kontinuerligt. Ovriga original revideras i större eller mindre utsträck— ning beroende på vilken typ av revidering (E 4 eller E 2)

som är aktuell.

Deloriginalen och arbetet med dem bör på sikt förändras så

att följande krav tillgodoses.

A. Deloriginalen skall ajourhållas i reglerad samverkan mellan å ena sidan lantmäteriet och å den andra statliga sektorsmyndigheter och anläggningshuvudmän samt kommuner—

na. Aktualiteten prioriteras framför detaljrikedomen.

B. Deloriginalen skall utformas så att de ger bästa möj— liga betingelser för att producera den allmänna topogra— fiska kartan och översiktskartan, kommunala översiktskar—

tor och en permanent följdproduktion.

Huvudsyftet med här ställda krav är att bredda förutsätt- ningarna för ett större utbud av slutprodukter, där olika användare får svara för kostnaderna utöver basinformationen. Med detta kostnadsansvar skall följa ett reellt inflytande över produktionen av grundläggande landskapsinformation. Ajourhållningsverksamheten kräver en viss regionalisering av lantmäteriets verksamhet. Därigenom breddas också kon— taktytan mot olika användare till gagn för samverkan och tillgodoseende av regionala behov. Avgränsningen mellan centrala och regionala insatser får prövas närmare efter— hand som förändringen från dagens system mot det här före— slagna alternativet fortskrider. Även utvecklingen på det tekniska området är av betydelse i denna process. På sikt kommer information som nu redovisas på definierade delori— ginal i större utsträckning att digitaliseras och lagras i kartdatabanker. Därmed ökas flexibiliteten i tillgången till data och möjligheterna att exempelvis framställa re—

gionala särprodukter.

Informationsinnehåll, aktualitet och utförande på sikt av de olika deloriginalen är inte möjligt att nu specificera. En avgörande faktor synes vara det ekonomiska utrymme som står till buds och de möjligheter till rationell datafångst som kan uppnås bl.a. genom avtal med kommuner. Med hänsyn till fastighetsdatas grundläggande betydelse för olika funktioner i samhället förutsätter vi att den information som nu finns i registerkartan ingår som en del i den all—

männa landskapsinformationen.

Omdrevsfotograferingen bör genomföras med det intervall

och den sammansättning som tagits upp i LMV:s VP 1981 som innebär en förkortning av omdrevet från normalhöjd i södra Sverige från sex till fem år. En systematisk fotografering med lR—bilder ingår därvid. Det är viktigt att omdrevet

fortsättningsvis följer en fast plan som möjliggör en sta—

bil planering hos användarna.

För att underlätta möjligheterna att tillgodose behovet av vegetationskartering bör lantmäteriet på några platser i landet tillhandahålla instrument och personal för sådana arbeten på basis av IR-bilderna från omdrevet. Huruvida detta skall resultera i en mera regelmässig framställning av vegetationsdeloriginal (t.ex. som ersättare för myr— och åkeroriginalen) får avgöras i samband med den mera övergripande prövningen av innehåll etc. i de olika del—

originalen.

På basis av bilderna från omdrevet föreslår vi framställ— ning av en enkel ortofotokarta. Hur denna skall utformas bör övervägas närmare i det fortsatta arbetet. En tänkbar kombination är att den, förutom ortofotot, skulle innehål— la fastighetsindelningen och viss orienterande text. Foto— originalen skulle således samkopieras med fastighetsori— ginalet/registerkartan. Det väsentliga är emellertid en god tillgång till aktuella ortofoton för direkt bruk eller för samkopiering med annan information. Ambitionsnivån borde vara att revidera ortofotokartan i takt med omdre— vet. Av resursskäl föreslår vi dock nyframställning t.v. vart tionde år. Skalan torde i norra och mellersta Sverige

i stor utsträckning få bli 1:20 000 och i södra Sverige 1:10 000.

I anslutning till förstagångsframställningen av ortofoto—

kartan bör den digitala höjddatabasen byggas upp.

Det nuvarande topografiska kartverket har grundläggande be—

tydelse för allmänheten, försvaret, den översiktliga fysis— ka planeringen m.fl. verksamheter. En version, telefältver— sionen, är direkt inriktad mot användningen inom försvaret. Dylika specialversioner bör fortsättningsvis utgöra perma— nent följdproduktion. Produktionsansvaret förutsätts falla på LMV eftersom verket har till uppgift att trygga total— försvarets behov av kartor m.m. ”Grundversionen" av det topografiska kartverket bör i vissa avseenden kompletteras för att bli bättre anpassat till de krav som en bredare

pelvis den kulturhistoriska informationen av särskilt intresse, likaså en bättre redovisning av naturhistoriska förhållanden liksom av information av naturvårdsintresse. Vandringsleder och andra intressanta fakta för det rörliga

friluftslivet bör också kunna redovisas.

En närmare precisering av den topografiska kartans utform— ning föreslås bli utförd vid de detaljstudier som föreslås följa efter ställningstagande till den principiella inrikt— ningen för verksamheten. Därvid förutsätts att en avstäm— ning görs gentemot bl.a. produktionen av fritidskartor och ev. specialversioner för militärt bruk, som kan bli aktu—

ella att framställa som permanenta följdprodukter.

Inom ramen för den allmänna landskapsinformationen bör även nuvarande översiktskarta i skala 1:250 000 ingå bl.a. för att möta behoven från den översiktliga fysiska plane—

ringen. ll.3.3.2 Följdproduktion

De främsta motiven för konstruktionen med en permanent följdproduktion är dels kraven på ett mer mångfacetterat utbud av kartor, dels att anslagsramen är otillräcklig för att klara dagens tryckta kartprodukter med tillfredsställ— ande aktualitet. Eftersom olika användare eller grupper av användare enligt vårt förslag skall upphandla de permanen— ta följdprodukterna kan vi inte nu närmare specificera den— na produktion. Konstruktionen med förhandlingar och upp— handling medför enligt vår mening den fördelen att kart— behoven kommer att mer ingående prövas än när produkterna direkt finansieras över lantmäteriets anslag. Dessutom får användarna ett större ansvar för och inflytande över kart— produktionen. Även om vi alltså inte närmare kan precisera omfattningen och utformningen av de permanenta följdproduk—

terna, vill vi exemplifiera med några tänkbara produkter.

Försvaret blir en viktig intressent i denna kartproduktion. Den för Sverige unika konstruktionen med en samordnad ci— vil och militär kartproduktion består med den här före— slagna lösningen. Däremot blir förutsättningarna för att tillgodose försvarets speciella behov gynnsammare. Vi be— dömer det möjligt att med underlaget till en ny topogra— fisk karta jämte vissa kompletteringar klara försvarets behov bättre än för närvarande. Därvid kan sådana specifi— ka krav som framkomlighet i terräng, vägklasser m.m. till— godoses på en militär version av den topografiska kartan. De skogliga organen torde kunna bli medintressenter till

försvaret när det gäller en sådan version.

En viktig produkt i dagens allmänna kartproduktion är den ekonomiska kartan. Den föreslagna ortofotokartan bör till del kunna fylla samma behov. Graden blir beroende på kar— tans ambitionsnivå. Vid en hög nivå torde användarnas int— resse av en tryckt ekonomisk karta bli relativt liten. Ef— tersom emellertid ortofotokartan styrs av en begränsad anslagsram och i vårt förslag förutsätts få en enkel ut— formning kan en tryckt ekonomisk karta komma att finnas kvar som permanent följdprodukt. En betydande intressent när det gäller den ekonomiska kartan är den statliga lant—

bruks organisationen.

Ett stigande intresse har konstaterats i fråga om vegeta— tionskartering och vissa regionala försök har bedrivits. Med utgångspunkt i det systematiska IR—omdrevet och de re— surser för bearbetning därav som enligt vår mening kan in— gå i den allmänna landskapsinformationen, finns goda för— utsättningar för att som permanent följdprodukt framställa en tryckt vegetationskarta. En lång rad intressenter har lämnat stöd åt hittills bedrivna försök. Relativt stora re—

gionala variationer i utformningen torde bli nödvändiga.

Av naturliga skäl kan inte heller omfattningen av övrig

följdproduktion förutses. Denna torde dock bli av bety—

dande omfattning med hänsyn till att kontaktytan mot an-

vändarna breddas genom en förutsatt större grad av regio— nalisering av lantmäteriets verksamhet. En annan viktig anledning till denna bedömning är att deloriginalen skall ajourhållas i fråga om viktiga detaljer som bebyggelse, vägar och andra mer betydande anläggningar. Det torde bli ett ökat intresse att producera kartor för regionala be— hov. Dessa kan i vissa fall bli likartade de permanenta följdprodukterna med avseende på omloppstider, bladindel—

ning, etc.

11.4 Overväganden beträffande systemets realiserbarhet 11.4.1 Kostnadsjämförelser

LINFO redoviSar i tabell 11.1—11.3 kostnadsuppskattningar och anslagsbehov för lantmäteriets produktion av allmän landskapsinformation. Kalkylerna har karaktären av teore— tiska kostnadsmodeller. De innehåller dels ett "nollalter— nativ" — som i huvudsak är en framskrivning av nuvarande verksamhet med allmänna kartor — dels två förändringsal— ternativ där F 1 utgör ett system med en ambitionsnivå som bör svara mot användarnas krav i dag och F 2 det ovan fö— reslagna systemet. Kostnaderna utgår från 1979/80 års an— slag avseende lantmäteriets mätning och kartläggning (pro— gram 3) och de statliga registermyndigheternas kostnader för verksamhet avseende registerkartor. I kalkylerna har kostnaderna för delprogram 3 a "geodetisk verksamhet", 3 c "kartläggning i skalor 1:25 OOO—1:100 000" samt 3 d "kart— läggning i skalor mindre än 1:100 000" t.v. tagits upp oförändrade. Kostnadsjämförelserna avser dels en uppbygg— nadsperiod, under vilken bl.a. det ekonomiska kartmateria— let förstagångsrevideras, dels ett efterföljande drifts—

skede. Kalkylperioden har därför satts till 25 år.

Nollalternativet

Nuvarande revideringsmetodik och kostnader har redovisats

under 11.2.3. Tiden för förstagångsrevidering är ca 20 år.

Med den allmänt eftersträvade ambitionen att ortofotot i en ekonomisk karta inte skall vara äldre än 10 år bör den förstagångsreviderade kartan förses med nytt ortofoto ef— ter denna period. Samtidigt utförs vissa revideringsinsat—

ser utöver den fortlöpande ajourhållningen.

Detta system kommer alltså att omfatta en överlappning av

förstagångs— och andragångsrevidering.

Uppskattad årskostnad: 66 milj. kr. stigande till 79 milj. kr. efter 20 år; under efterföljande driftsskede 57 milj. kr.

Alterngtiy_£_l

Detta alternativ skiljer sig från nollalternativet främst genom att tiden för förstagångsrevidering halverats till

ca 10 år. Härigenom kan bl.a. förstagångsrevideringen av— slutas innan ortofotot behöver bytas ut. Alternativet in— nehåller i förhållande till nollalternativet flera förbätt— ringar; förstärkt omdrevsverksamhet, fullständig revidering (E 4) av alla deloriginal, vissa insatser beträffande vege— tationskartering och ett resurstillskott för förbättring

av registerkartor. Den sistnämnda upprustningen har med ledning av LMV:s tidigare nämnda bedömningar sträckte ut

över en lS—årsperiod.

Uppskattad årskostnad: 101 milj. kr. stigande till 107 milj. kr. efter 10 år; under de följande 5 åren 72 milj. kr. och i det efterföljande driftsskedet 70 milj. kr.

Algegnatiy_f_2

Detta alternativ är det av LINFO skisserade systemet. Det innebär förenklingar i förhållande till alternativ F 1 och omprioriteringar i förhållande till nollalternativet. Flygfotografering förutsätts ske i enlighet med LMV:s VP 81. Revideringen av ekonomiska kartan sker huvudsakligen

genom bildtolkning. Liksom i F 1 halveras revideringstiden

till 10 år för att motsvara kraven på aktualitet. Antalet kartlagda objekt måste sannolikt minskas. Hydrografin re— dovisas på förenklat sätt och åkerredovisningen förutsätts ske genom lantbruksnämndernas försorg. Den slutliga karto—

grafiska redovisningen bör dock även i detta fall ombesör—

jas av lantmäteriet.

Även detta alternativ omfattar i likhet med alt. F 1 re— sursförstärkningar beträffande registerkartorna och grund—

läggande insatser för vegetationskartering.

Uppskattad årskostnad: 82 milj. kr. stigande till 87 milj. kr. efter 10 år; under de följande 5 åren 59 milj. kr. och i det efterföljande driftsskedet 57 milj. kr.

Tabell 11.1 Sammanställning av årliga genomsnittkostnader

under ett uppbyggnads— och revideringsskede (milj. kr.)

Åtgärd Alt. 0 Alt. F 1 Alt. F 2 Flygfotografering 4 6,5 5 Revidering3 ortofoto höjddatabas) 5 12 7 7 kurvoriginal 2,5 2,5 2,5 rutnätsoriginal 0,5 l l detaljoriginal 6 20 12 gränsoriginal 8 12 10 myroriginal l 3 2 åkeroriginal 2 5 1 Ajourföring 2—8 4—10 3—8 Karttryck Utveckling 2,5 3 3 Nykartläggning

Avrundad summa för kartläggning i större 34—47 64—70 47—52 skala än 1:25 000

Delprogram 3a 10 10 10 Delprogram 3c 12 12 12 Delprogram 3d & 4 4 Komplettering av orto-

foto till ortofotokartan — 0,5 0,5 Vegetationskartering — 2 l Registerkarteverks. 6 84 84 Avrundad summa 66—79 101—107 82-87

3Nollalternativet avser revidering av ca 500 blad per år,

de andra alternativen ca 1000 blad/år med undantag för kurvoriginalet

['Under 15 år

Tabell 11.2 Sammanställning av årliga genomsnittskostnader under ett driftsskede (milj. kr.)

Åtgärd Alt. 0 Alt. F 1 Alt. F 2 Flygfotografering 5 7 5 Revidering

ortofoto 4 4 4 annan revidering 6 12 5 Kompl. av ortofoto till

ortofotokarta — 0,5 0,5 Ajourföring 8 10 8 Karttryck

_ 2.5 2.5 1,5

Utveckling Avrundad summa 26 36 24 Delprogram 33 10 10 10 Delprogram >3c 11,5 11, 5 11,5 Delprogram 3d 4 4 4 Vegetationskartering — 2 l Registerkarteverks. 6 6 6

Avrundad summa 57 70 57

Tabell. 11.3

RNSLHGSBEHOV VID OLIKR TIDPUNKTER

1985 1998 1985 2008

Av tabellerna framgår att nuvarande anslagsnivå inte är tillräcklig för att täcka kostnaderna för något av alter— nativen under ett övergångsskede. Väsentliga skillnader är att kostnaderna i förändringsalternativen, F 1 och F 2, tidigarelagts för att så snabbt som möjligt möta kraven på en aktuell och flexibel basinformation. Om man tar hänsyn till tidsfaktorn blir den sammanlagda kostnaden för revi— derings— och uppbyggnadsskedet — omräknat till nuvärde — lägst i det av oss skisserade alternativet F 2. Möjlighe— terna till intäkter bedöms vidare bättre än i nollalterna— tivet bl.a. genom att F 2 omfattar regelmässig produktion av ortofotokartor och förbättrad aktualitet i delorigina— len. Den föreslagna snabbare uppbyggnaden av höjddatabasen bör också kunna leda till ökade intäkter. Beträffande

finansieringsfrågorna i övrigt hänvisas till kap. 14.

11.4.2 Avvägning mellan central och regional produktion

Kraven på aktualitet i den allmänna landskapsinformationen bör leda till ett ökat regionalt ansvar för bl.a. datain— samlingen. Detta innebär att tyngdpunkten i produktionen förskjuts från central till i första hand regional nivå. Det blir vid de regionala lantmäteriorganen som framför allt de olika deloriginalen kommer att ajourhållas. Där sker kontakterna med kommuner och andra myndigheter och där finns baser i form av fastighetsinformation m.m. för utnyttjande i andra kartsystem. Som ovan sagts kan det va— ra lämpligt att föra samman vissa speciella funktioner, t.ex. avancerad bildtolkning, till några samverkansområden-

När det gäller fördelningen mellan produktionsinsatser på olika nivåer måste emellertid närmare avvägningar ske. Sam— ordnings— och stordriftsfördelar i utvecklingsverksamhet och vissa delar av produktionen talar för ett utvecklat samspel mellan regionala och centrala insatser. Framställ— ning av ortofotokartor, utnyttjande av avancerade rit— maskiner och högt automatiserad digital kartframställning är exempel på arbetsmoment som inte kan splittras upp på små enheter.

11.5 Förslag till fortsatta åtgärder

___—___.—_————

ll.5.l Principförslagets genomförande

Det här framlagda principförslaget kan på sikt leda till relativt stora förändringar jämfört med dagens system. Ef— tersom det föreslagna systemet ger användarna en delvis

ny roll såväl i funktionella som finansiella avseenden finner vi det lämpligast att förslaget först blir föremål för en bredare diskussion och ställningstaganden från statsmakternas sida. Det är mot den bakgrunden inte me— ningsfullt att LINFO genomför omfattande studier till

grund för mera konkreta förslag än som nu lagts fram.

Verksamheten med grundläggande landskapsinformation i form av allmänna kartor utgör endast en del av lantmäteriets verksamhet. Andra delar studeras inom 1980 års lantmäteri— utredning och lantmäteritaxeutredningen. Dessutom övervägs i särskild ordning förutsättningarna för en avgiftsfinan— sierad fastighetsregistrering. FADIR—kommitténs förslag att regionalisera driften av fastighetsdatasystemet kan tillsammans med kommande förslag från ADB—beredningsgrup- pen påverka informationshanteringen på regional nivå. En annan betydelsefull fråga är en ny plan— och bygglag, vil— ken för närvarande ntarbetas inom bostadsdepartementet. Ortsnamnskommitténs (U 1980:02) arbete med ett förslag till hur namnsättningen skall fungera i framtiden kan också komma att påverka hanteringen med grundläggande

landskapsinformation.

Mot den ovan tecknade bakgrunden föreslår vi att princip— förslaget efter sedvanlig remissbehandling och ställnings— tagande av statsmakterna konkretiseras i detalj genom en försöksverksamhet. Försöksverksamheten skall påvisa hur

dagens system kan förändras till det system som här före—

slagits. Försöksverksamheten bör efter statsmakternas

ställningstaganden kunna övergå i ett genomförandeskede. Det är angeläget att en verksamhet med ny inriktning så snabbt som möjligt kan startas i hela landet. Försöksverk— samheten bör i viss utsträckning kunna få formen av sär— skilt intensiva insatser i vissa län. I det fortsatta ar— betet bör fortlöpande kontakter hållas med övriga nordiska

länder så att motsvarande utveckling där kan beaktas.

I försöksverksamheten föreslås främst följande moment in—

gå.

A. Specificering av ortofotokartan

B. Specificering av en ny topografisk karta

C. Specificering av deloriginal och andra delprodukter en— ligt principförslaget. I arbetet ingår att överväga hur nuvarande deloriginal till den ekonomiska och den topogra— fiska kartan skall förändras för att passa in i princip— förslaget. Den småskaliga registerkartans samordning med annan allmän och grundläggande landskapsinformation blir en Viktig fråga i detta sammanhang.

D. Utredning av lämplig fördelning mellan centrala och re-

gionala insatser i lantmäteriets verksamhet.

E. Specificering av en permanent följdproduktion. Detta arbete baseras på förhandlingar med användarna beträffan— de såväl produktutformning som deras medverkan vid ajour- hållningen av deloriginalen.

F. Förhandlingar om ramavtal eller motsvarande för sam— verkan med de icke—statliga organ som inte är direkta in— tressenter i den permanenta följdproduktionen enligt E. Det kan vara lämpligt med sådana avtal när det gäller exempelvis vissa större kraftbolag. Även om kommunerna skulle bli intressenter i följdproduktionen är det önsk—

värt att utarbeta ett ramavtal avseende kommunal medverkan

i ajourhållningen av deloriginalen. Detta ramavtal bör också syfta till en bättre samordning totalt sett mellan kommunal och statlig kartproduktion. De avtal som nu finns i Stockholms län och som successivt börjar tilläm—

pas i andra län på försöksbasis kan tjäna till vägledning.

G. Utredning av de upphovsrättsliga och nyttjanderättsmäs— siga konsekvenserna av det nya systemet. Med dessa frågor sammanhänger också finansieringsformerna och avgifter för delprodukter. Via en ny kartförfattning skulle samtliga frågor enligt denna punkt kunna regleras i upphandlings—

eller ramavtal enligt punkterna E och F.

H. Utredning av hur distributionen och försäljningen av ortofotokartan, omdrevsbilder, den nya topografiska kartan samt de permanenta följdprodukterna skall organiseras. Ställningstaganden till upphandlingsformerna för den per—

manenta följdproduktionen kommer att påverka denna fråga.

I varje län bör under försöksperioden utredas intresset

för följdprodukter av större betydelse. Målet bör vara att varje län skall ha en rullande kartplan för statlig kart— produktion. Som vi senare kommer att föreslå i kap. 12 bör länsorganisationen därutöver förbättra informationen även

om annan förekommande kartproduktion.

Försöksverksamheten och de förhandlingar som förutsätts i anslutning därtill representerar sammantaget en ganska om— fattande arbetsvolym. Vi bedömer det därför nödvändigt att försöksperioden utsträcks fram till 1985. Under denna tid förutsätts även erforderlig utvärdering kunna äga rum. Det blir en viktig uppgift för LMV att under försöksperioden inom ramen för fortgående produktion underlätta en över— gång till det nya systemet. Vi har därvid räknat med att merkostnader kan uppstå. Inriktningen på berörd verksamhet i lantmäteriet i det korta tidsperspektivet behandlas när—

mare i avsnitt 11.5.2.

Det bör ankomma på regeringen att efter remissbehandling och ställningstagande till våra förslag ange de närmare riktlinjerna för försöksverksamheten. Vi har särskilt övervägt om det skulle vara nödvändigt att för ledning och sammanhållning av försöken inrätta ett särskilt lednings— organ som en mellaninstans mellan LMV och regeringskans— liet. Vi har emellertid stannat för att genomförandet bör uppdras åt LMV som därvid bör avrapportera resultaten så att statsmakterna successivt kan ta ställning. Behovet av särskilda resurser i regeringskansliet för att leda och

följa försöksverksamheten får senare övervägas närmare.

Som rådgivande organ förutsätts LMV utnyttja sitt kartråd. Det hör av bl.a. detta skäl övervägas att utvidga kartrå— det med representanter för sådana användargrupper som f.n. ej är representerade men som kan förutses ha ett starkt användarintresse av den allmänna landskapsinformationens utformning. Vi återkommer till denna fråga 1 kap. 12 där vi bl.a. kommer att behandla rutiner och organisation för prioritering och medelstilldelning avseende den anslags— finansierade landskapsinformationen.

11.5.2 Inriktningen av lantmäteriets arbete i övrigt med

grundläggande landskapsinformation under de närmaste åren

åtEaEegi

Dagens arbete med grundläggande landskapsinformation måste successivt anpassas till den långsiktiga inriktning som statsmakterna kan komma att lägga fast på grundval av LINFO:s förslag och remissynpunkterna på detta. Inrikt— ningen konkretiseras efter hand genom försöksverksamheten- Följande punkter kan utgöra huvudmoment i en strategi för en sådan anpassning.

1. Arbetet med teknisk utveckling inriktas mot de långsik— tiga målen. Såvitt nu kan bedömas innebär det bl.a. en

fortsatt verksamhet avseende digitala metoder och automa—

tiserad kartläggning inom områden där man genom automati— sering kan uppnå besparingar och därmed utrymme för att tillgodose uppdämda behov. Dessa tekniska insatser kommer att ge effekter först på relativt lång sikt, men vara av grundläggande betydelse för ett flexibelt fungerande sys— tem med basinformation. I samma tidsperspektiv, senare hälften av 1980—talet, kan utnyttjande av satellitbaserad fjärranalys komma att få betydelse för t.ex. begränsade

delar av kartrevideringen.

2. Successiv anpassning av nuvarande produktion. Eventu— ellt kan särskilda utvecklingsinsatser krävas direkt in— riktade på en anpassning av nuvarande produkter. Paral—

lellt härmed organiseras en regional medverkan i arbetet med landskapsinformationen liksom samverkan med kommuner,

sektorsorgan osv.

3. En resursförstärkning skapas genom bl.a. successivt ökat uttag av avgifter för utnyttjande av landskapsinfor—

mation.

Eillämenins Beträfiaeds toeosrafiSEaJariae

När det gäller att tillämpa den nu angivna strategin be— träffande den topografiska kartan synes förutsättningarna vara goda. I sin anslagsframställning för budgetåret 1982/ 83 föreslår LMV en produktion under en relativt kort tid

av en ny topografisk karta i skala 1:100 000. Avsikten här— med är att så långt möjligt försöka bemästra de problem som uppkommit i försörjningen av topografiska kartor

p.g.a. bristande resurser. Under motsvarande tid avses förnyelsen av den topografiska kartan i skala 1:50 000 i

huvudsak begränsas till partiell revidering.

Om LMV:s förslag fullföljs får man erforderligt utrymme för mera ingående överväganden om framtiden för den to— pografiska kartan i skala 1:50 000. Dessa kan inriktas på

dels på en modifierad topografisk karta, främst för all—

mänheten enligt det tidigare principförslaget, dels på

eventuella permanenta följdprodukter. Zillämenins Bairäfiaeds skanamisiakargas

När det gäller arbetet med den ekonomiska kartan finns f.n. ingen parallell till förslaget om en topografisk karta i mindre skala. Även om inget sådant rådrum fö— religger är det viktigt att långsiktiga överväganden kommer i gång om den totala inriktningen av kartverksamhe— ten i skalområdet 1:10 OOO—1:25 000. Utifrån de nya förut— sättningar som nu har skisserats kan det gälla följdproduk— ter, t.ex. för de areella näringarnas behov eller avseende mindre tätorter. Det kan också bli fråga om en mot allmän— heten inriktad förlagsprodukt av typ allemanskarta, kanske i samarbete med kommuner, orienteringsförbund och andra intressenter. LMV bör svara för ett utredningsarbete i

dessa frågor med stöd av sitt kartråd.

På kortare sikt bör bl.a. följande anpassningar av det nu—

varande arbetet med den ekonomiska kartan kunna ske:

0 Utökad användning av ortofotokarta som grund för bl.a. ajourhållning av materialet till den ekonomiska kartan. Detta kräver en så snabb utbyggnad som möjligt av höjd— databasen som grund för produktionen av ortofoto.

o Utökad användning av bildtolkning och parallellt därmed minskning av fältarbetet. Häri innefattas bättre utnytt— jande äva av det utökade omdrevet.

o Ökad automatisering. Digitaliseringsförsöket i Gävle— borgs län som avser bl.a. fastighetsgränser, vägar och kraftledningar, bör utvärderas så snabbt som möjligt och — vid positivt utfall — föras vidare till andra län.

0 Vidgning av det område där ekonomiska kartan kan läggas upp och bearbetas i skala 1:20 000 i stället för 1:10 000. Fastighetsinformationens krav på tillräckligt

stor skala är tills Vidare i stor utsträckning avgöran—

de. Digitalisering undanröjer problemet på sikt.

o Prov med ett förbättrat E Z—alternativ, bl.a. genom en direkt efter revidering inledd uppdatering, genom en kompletterande åkerredovisning (kanske via bildtolk— ning) och eventuellt andra kompletteringar. Parallellt härmed bör den fullständiga revideringen (E 4) kunna begränsas.

o Ökade insatser på regional nivå, samarbete med kommuner m.fl., kontakter med regionala sektorsorgan, oriente— ringsförbunden m.fl.

0 Slutsatser bör dras av LMV:s pågående utvärdering av den hittillsvarande ajourhållningen. Studierna hittills kan tyda på att regionerna behöver ett mer samlat stöd från det centrala verket, t.ex. vid val av metoder och arbetsformer för uppdatering och ajourhållning. Nya för- sök förbereds i anslutning till arbetet med ekonomiska kartan i Älvsborgs län. En snabb igångsättning av upp— datering är avgörande för en framgångsrik ajourhåll— ning. En flexibel igångsättning av ajourhållning från t.ex. ortofotokarta eller annat bildmaterial är möj—

lig.

SOU 1981:73 12. RIKTLINJER FÖR ANSVARS— OCH UPPGIFTSFÖRDELNING 12.1 Inledning

I de föregående kapitlen har vi lämnat förslag till ett antal konkreta åtgärder som vi bedömt särskilt angelägna. Inom ramen för vårt arbete har det inte varit möjligt att lösa alla de problem som kommit fram. För att ta itu med sådana samverkansfrågor, som bör bevakas fortlöpande anser vi det först och främst viktigt att man skapar förutsätt— ningar i form av viss ansvars— och uppgiftsfördelning samt utformar erforderliga samverkansrutiner. Vi tar i det föl-

jande upp former för

o planeringssamverkan beträffande statligt finansierad landskapsinformation,

o samverkan mellan producenter,

o samverkan vid metod— och teknikutveckling samt

0 anskaffning och utnyttjande av viss teknisk utrust—

ning.

12.2 Planeringssamverkan

12.2.1 Nuvarande ordning

En central utgångspunkt för våra överväganden är att land— skapsinformation som är av gemensamt intresse för många användare skall produceras samlat i syfte att hushålla med givna resurser. Med hänsyn till kostnaderna och informa— tionens värde från samhällssynpunkt förutsätts att staten via lantmäteriet tar ansvaret i första hand för den all— männa landskapsinformationen. I nuvarande ekonomiska si— tuation måste dock även andra behov kunna vägas samman. Eftersom egentliga marknadsmekanismer saknas i fråga om den anslagsfinansierade produktionens inriktning bör så— dana former skapas att statsmedlen så långt möjligt kan

styras till de mesta angelägna behoven.

Vi har studerat vilka former som finns i dag för att fånga

upp och samlat behandla anspråk på landskapsinformation.

Som framgått av tidigare redogörelser har producentmyndig— heterna i några fall en instruktionsenlig skyldighet att tillgodose ett "allmänt" behov av information om landska— pet (lantmäteriet, SGU, SMHI, sjöfartsverket, CFD, SCB m.fl.). Permanenta samverkans— och kontaktorgan företrä— dande användarintressena finns inrättade som rådgivande organ vid några av dessa myndigheter. Den vanligaste kon— taktformen torde dock vara att den initiativtagande parten etablerar kontakt i olika former med tänkbara intressenter

i anslutning till ett aktuellt projekt.

Den bild vi fått är att behoven av landskapsinformation i huvudsak fångas upp av varje producent för sig och att kontaktformerna med avnämarna varierar avsevärt. Några samlade bedömningar och prioriteringar mellan olika typer av landskapsinformation förekommer knappast under rege— ringsnivån. Ett visst samband kan dock tänkas såtillvida att samma personer ofta representerar användarna i olika

grupper.

Vad gäller övergripande beslut om vilken landskapsinforma— tion som staten skall bekosta kan först konstateras att sådan verksamhet av betydelse förekommer inom nio depart— ementsområden. För att ge en ungefärlig uppfattning om storleksordningen redovisar vi de uppskattade resursin— satserna för insamling, lagring och presentation av land— skapsinformation under 1978/79 fördelade på dessa depar—

tements ansvarsområden (se vidare tabell 3:3).

Tabell 12:l Större resursinsatser 1978/79 för att fram— ställa landskapsinformation departementsvis (milj. kr.)

Bostadsdepartementet 195 Industridepartementet 168 Kommunikationsdepartementet 107 Jordbruksdepartementet 48 Kommundepartementet 30 Ekonomidepartementet 25 Försvarsdepartementet 23 Utbildningsdepartementet 19 Justitiedepartementet 5

Följande uppställning visar några av de större anspråk på ny eller förbättrad landskapsinformation som olika myndig— heter under senare år begärt särskilda medel för eller el—

jest aktualiserat:

Tabell 12:2 Medelsanspråk på ny landskapsinformation 1978 — och senare (milj.kr.)

Myndighet/projekt Medelsbehov

naturvårdsverket/Våtmarksinventering 11,4 totalt SGU/torvinventering 11,3 totalt nd. för energiprod. forskning/energi— 0,4 etapp 1 skogsinventering skogsstyrelsen/skogsinventering 7,5 totalt LMV/ändrat omdrev 1,0/år LMV/upprustning av registerkartverk 40,0 totalt naturvårdsverket/rikstäckande vegeta— 100,0 — 150,0 tions— och geomorfologisk totalt kartläggning

I den mån nya anspråk på landskapsinformation kräver ökade anslag tar statsmakterna ställning i den ordinarie budget- processen eller vid behandling av separata utredningsför— slag och framställningar från myndigheterna. Vederbörande fackdepartement bereder sådana ärenden och frågan om land— skapsinformation är sällan den centrala. Enligt lantmäte— riinstruktionen skall dock fråga om fastställande av en eller flera nya allmänna kartserier eller betydande för— ändring i sådan serie alltid underställas regeringen. Sam—

Tvärkontakter mellan olika departement förekommer i varie— rande utsträckning vid beredning av-ärenden som rör land— skapsinformation. Enligt 5 & departementsförordningen (1963z214 med senare ändringar) skall ett ärende som fal— ler inom två eller flera departements verksamhetsområden handläggas inom det departement till vilket ärendet huvud— sakligen hör och beredas i samråd med cheferna för det eller de övriga departementen (gemensam beredning). Ären— den av betydelse för totalförsvaret samt ärenden som gäl— ler avgifter skall beredas i samråd med chefen för för— svarsdepartementet resp. chefen för budgetdepartementet. Enligt särskilda anvisningar skall gemensam beredning all— tid ske med budgetdepartementet i ärenden som inrymmer fi— nansiella eller organisatoriska frågor m.fl. Någon regel— mässig kommunikation mellan departementen om avvägningar och prioriteringar mellan nya anspråk på landskapsinforma— tion förekommer emellertid inte. Markdatagruppen vid bo— stadsdepartementet utgör främst ett forum för information och diskussion. Den har inte utnyttjats för att systema— tiskt bedöma vilka satsningar samhället bör göra på pro—

duktion av landskapsinformation.

12.2.2 Principskiss till ett system för behovsuppfölj—

ning och prioritering

Vi anser att olika behov av landskapsinformation i större utsträckning än för närvarande måste vägas mot varandra i fortsättningen. Först därigenom kan kraftfulla satsningar styras till sådana områden som bedöms särskilt angelägna och reella förutsättningar för omprioriteringar skapas. Detta blir så mycket mer angeläget i ett samhällsekono— miskt läge där de tillgängliga realresurserna förväntas successivt minska. Av praktiska skäl får en sådan samlad vägning inskränkas till den landskapsinformation som sta— ten skall betala. En grov skiss till ett sådant system för

behovsuppföljning och prioritering framgår av figur 12.1.

Figur 12.1 Samordnad planering av stat- lig Landskapsinformation

Bedömning och prioritering Riksdag och regering

Behov(AF)

Användare

Endast behov som skall finansieras med anslagsmedel bör således bli föremål för en sådan samlad bedömning. Det bör ankomma på statsmakterna, riksdag och regering, att beslu— ta om vilka behov som skall prioriteras samt ge uppdrag och anvisa medel till berörda myndigheter. Det ankommer på användare och producenter att tillsammans bedöma vilka be— hov som kan komma i fråga för allmän finansiering. För att underlätta det senare kan man överväga att inrätta perma— nenta organ av typ INV:s och SGUzs kartråd även vid andra producentmyndigheter. Initiativ till detta bör ankomma på

Det centrala att diskutera i detta sammanhang blir hur statsmakternas beslut i dylika ärenden bättre skall kunna samordnas och underlag beredas. Vi diskuterar i det föl—

jande tre alternativ att förankra ett sådant förfarande;

o sammanföring under ett fackdepartement,

0 ett fristående beredningsorgan till regeringen, 0 ett beredningsorgan på myndighetsnivå. élterngtiy;l._F5ckdepa£tgmgn£

I andra länder har man många gånger samlat ansvaret för landskapsinformationsproduktion på departementsnivå. I Norge har sålunda Miljöverndepartementet fått huvudan— svaret för försörjningen med lägesbestämd information. Miljöverndepartementet har att samordna flygfotografe— ring, fjärranalys, kartläggning och annan produktion av lägesbestämbar information. Man har därvid direkt för— valtningsansvar för den topografiska kartläggningen i skala 1:5000 och mindre, för sjökortframställning och för vissa register, bl.a. registret för fastigheter, adresser och byggnader. I USA har US Geological Survey ett samlat ansvar för kartläggning av naturresurser, topografi, geo- logi, vattenresurser, mineralråvaror och fjärranalys.

Ett sammanhållet ansvar på departementsnivå för ärenden rörande landskapsinformation skulle givetvis i hög grad underlätta en sådan beslutsordning som vi nyss skisserat.

De viktigaste producentmyndigheterna skulle i så fall sam— manföras till ett departement. Samtidigt kan konstateras att väsentlig produktion av landskapsinformation utförs av myndigheter vars egentliga huvuduppgift inte är att samla in, lagra och presentera landskapsinformation. En omgrup— pering av myndigheternas departementstillhörighet kan knappast motiveras bara med att man vill åstadkomma ett samlat ansvar för en stödfunktion som försörjning med landskapsinformation. En sådan lösning är därför inte

realistisk i detta sammanhang.

alternativ; £riSiåsnee_bsredeieseozgen

För ärenden av gemensamt intresse har i vissa fall sär— skilda samordningsorgan i eller i anslutning till rege— ringskansliet inrättats. Statsrådsberedningen och för— svarsdepartementets samordningsavdelning är sådana exem— pel. Den senare skall enligt 7 S instruktionen för rege— ringskansliet (1965z386 med senare ändringar) handlägga frågor om samordning mellan totalförsvarets olika grenar. Därutöver finns ett antal särskilda samråds— och bered— ningsorgan för olika frågor. Antalet sådana organ var i januari 1978 38 stycken (källa: KU granskningsbetänkande 1977/78:35). Deras uppgifter är givetvis mycket skiftande och varierar från "att följa verksamheten och ge råd" inom respektive område till mera operativa uppgifter t.ex. att ”bereda frågor och avge förslag" (delegationen för bo— stadsfinansiering) eller "utveckla och leda viss verksam— het" (f.d. delegationen för informationssystemet före— tag—samhälle). Antalet ledamöter är ofta stort och till

varje organ finns som regel en permanent kanslifunktion.

Vi har övervägt inrättandet av ett dylikt organ med upp— gift att fortlöpande följa upp vilka behov av landskaps— information i samhället som kan vara gemensamma, föreslå lämpliga åtgärder för att samordna och tillgodose dessa samt medverka vid beredningen av statsmakternas ställ— ningstaganden till produktion av allmän landskapsinforma— tion och annan grundläggande landskapsinformation genom att biträda vid prövning av nwndigheternas förslag i dessa

avseenden.

Något utrymme att inrätta nya organ torde ej finnas under överskådlig tid. Enligt särskilda anvisningar från stats— rådsberedningen (skr 1975—06—02) skall man också sträva efter att hålla antalet dylika organ och arbetsgrupper

nere. Därtill kommer att risker för en oklar gränsdragning

mellan detta organ och lantmäteriet i frågor om samordning av grundläggande kartverksamhet skulle kunna uppstå. Vi anser det därför olämpligt att nu inrätta ett dylikt or—

gan. 956939); åetesninesereae eå_mxneiehst5n£*'å

Vi har slutligen prövat om det kan vara lämpligt att för— lägga beredningsuppgiften jämte vissa andra övergripande samordningsuppgifter till verksnivån. Skäl som talar för detta är bl.a. att rutinuppgifter inte bör belasta rege— ringskansliet. En förläggning till LMV:s kartråd vore där— vid tänkbar. Detta skulle då uttryckligen ha till uppgift att verka för samordning och samverkan mellan statliga, kommunala och andra intressenter vad gäller landskapsin— formationsförsörjning. Kartrådet skulle därvid bl.a. ha att självständigt ställa samman och till regeringen över— lämna ett förslag till prioritering av statligt finansie— rad landskapsinformation. Det kan f.ö. erinras om att en liknande konstruktion fanns under åren 1880—1974 senast genom kartkommissionen. I Finland har kartverksdelega— tionen liknande uppgifter.

Lösningen förutsätter att kartrådets nuvarande sammansätt— ning och ställning förändras. Det borde utvidgas med re— presentanter för flera användargrupper än i dag och dess självständighet i förhållande till LMV stärkas. För admi— nistrativa göromål kunde dock, liksom nu, LMV svara. Vi finner emellertid en sådan övergripande uppgift svår att förena med kartrådets ställning och uppgifter som rådgi— vare till LMV, en uppgift som blir ännu viktigare genom vårt förslag till ändrad inriktning av produktionen av

allmän landskapsinformation.

Mot bakgrund av vad som ovan sagts har LINFO stannat för

följande förslag:

Inom regeringskansliet bör bostadsdepartementet som fack— departement svara för frågor om samordning av landskapsin— formation. Skälet är att fackmyndigheten för denna verk— samhet — LMV — tillhör bostadsdepartementet och att de största resursinsatserna för landskapsinformationsförsörj- ning bereds där. Av departementsförordningen eller sär— skilda anvisningar bör därvid framgå att mera betydelse— fulla ärenden som gäller framtagning av landskapsinforma— tion alltid skall beredas i samråd med chefen för bostads—

departementet.

Som underlag för regeringens ställningstaganden föreslår vi att myndigheterna i anslutning till arbetet med an— slagsframställningarna blir skyldiga att särredovisa åt— gärder för framtagning av landskapsinformation. andighe— terna bör utarbeta materialet i sådan tid att det hinner bearbetas i tid till höstens budgetarbete. Beträffande produktion bör åtgärder som beräknas kosta sammanlagt mer än 500 tkr tas upp. Beträffande utrustningsanskaffningar kan gränsen sättas till 300 tkr. För varje produkt eller motsvarande insats bör redovisas en översiktlig beskriv— ning av produkt och användning samt en kalkyl som upptar de totala kostnaderna för framtagning och uppdatering. En föreskrift om denna redovisningsskyldighet kan tas in i budgetdepartementets årliga anvisningar för myndigheternas anslagsframställningar. Närmare föreskrifter om innehållet i de myndighetsvisa redovisningarna förutsätts utarbetas sedan ställning tagits till LINFO:s principförslag på

denna punkt.

Det får ankomma på regeringskansliet (bostadsdepartemen— tet) att anlita de resurser som kan anses erforderliga för att bereda det inkomna underlaget. I första hand kan över— vägas att lämna över materialet till LMV för att i samråd med kartrådet ställa samman ett förslag till långsiktig, rullande plan för statlig landskapsinformationsförsörj—

ning.

Som tidigare antytts kommer LMV:s kartråd att spela en viktig roll även i samband med ny inriktning av produktio— nen av allmän landskapsinformation samt den försöksverk— samhet som föreslagits föregå denna. Vi föreslår därför en viss utvidgning av rådet. Förutom nuvarande företrädare (för OB, statens vägverk, lantbruksstyrelsen, statens na— turvårdsverk, Skogsstyrelsen, statens planverk, SCU och Svenska kommunförbundet) bör kartrådet förstärkas med företrädare för vissa grupper av användare som nu ej är representerade. Vi föreslår att företrädare för kartpro— ducerande företag och tekniska konsultföretag fortsätt— ningsvis ingår i rådet. Dessa företrädare bör utses av regeringen. För att praktiskt kunna hantera det vidgade intresseområdet kan det vara lämpligt att rådet arbetar i olika grupper ("utskott") som inriktas på vissa använd— ningsområden i likhet med den nuvarande plankartegruppen.

Erforderliga kansliresurser tas ur LMV.

12.3 Produktionssamverkan

12.3.1 Inledning

Datafångsten är ofta det mest resurskrävande ledet vid produktion av landskapsinformation. Det är därför särskilt angeläget att försöka effektivera detta arbete. Åtgärder bör i första hand vidtas för att sänka kostnaderna för att samla in landskapsinformation, höja aktualiteten hos produkterna och möjliggöra att sammanställningar av land— skapsinformation kan ske på ett enklare sätt.

Vi har tidigare behandlat vissa konkreta åtgärder med mot— svarande syften i anslutning till fjärranalysproblemen

(kap. 8 och 9) och uppbyggnaden av ett allmänt informa— tionssökningssystem för landskapsinformation (kap. 10). Vi

tar här upp åtgärder avseende

o samverkan vid fältarbete m.m

o utbyte av data

12.3.2 Gemensamma fältinventeringar m.m.

I den förstudie som bostadsdepartementets markdatagrupp låtit göra och som föregick vårt arbete analyserades bl.a. vilka huvudmetoder som används för att samla in data om

landskapet. Därav framgår följande:

Metod för datainsamling Producent

CFD Försv SGI SCB LBS SKS SNV LMV SGU SLL1

1. 2.

Enkäter, intervjuer x x x x x x x Bef källor, litteratur, x x x x x x x register, arkiv Kartor, bilder, planer Flygfotografering, flyg— x x 2 x x x x x x bildtolkning, geobild—

tolkning, fjärranalys

Fältinventering, fält— x x x x x x x x x kontroll, fältprovtag—

ning, besiktning

Bearbetning, beräkning, x x x x analys, klassning,

utredning

X X X X N X >€

1Stockholms läns landsting

2Vissa försök att utnyttja fjärranalysmaterial för produktion av mark— användningsstatistik har utförts

Särskilt fältarbetet är tidsödande och förenat med höga kostnader för personal, resor och traktamenten etc. För den allmänna geologiska kartläggningen har exempelvis SGU beräknat att denna fas tar 36—50 % av framställningskost— naden för ett kartblad (medelkostnaden för olika typer av geologiska kartor varierar mellan 270—925 tkr). Motsvaran— de beräkningar i samband med allmän kartläggning finns in— te men kostnaden torde vara lägre. Det kan dock konstateras att ca 100 personer vid LMV:s produktionsavdelning i Gävle

säsongsvis är sysselsatta med fältarbeten.

I olika sammanhang har möjligheterna att samordna olika myndigheters datainsamlingsaktiviteter studerats. Några

exempel kan här nämnas:

Skogsstyrelsen har tillsammans med ett antal andra intres— senter genomfört en utredning om hur insamling och utnytt— jande av skogliga data skulle kunna utnyttjas gemensamt (SKS rapport 1978—01—12). Man föreslår därvid en översyn av systemet för framställning av skogsbruksplaner. Det därefter utvecklade systemet för översiktlig skogsinven— tering (OSI) bedöms erbjuda möjligheter för datainsamling åt andra intressenter än skogsbruket.

Inom Sveriges lantbruksuniversitet har en kartläggning gjorts av olika inventeringar i skogsmark som inte direkt berör virkesproduktionen. Avsikten var att få ett underlag för hur den skogsvetenskapliga fakulteten skulle kunna samordna sin verksamhet med andra myndigheters. (SLU rap— port "Inventering för samhällsplanering — Om förutsätt— ningar för samarbete i fält” Umeå 1978). I undersökningen redovisas ett antal möjligheter att utnyttja riksskogs- taxeringarna för andra naturresursinventeringar. Det kon- stateras där att riksskogstaxeringen i dess nuvarande uppläggning har flera begränsningar för ett sådant vidgat

utnyttjande.

Såvitt vi känner till har inget av de nämnda förslagen re— sulterat i några konkreta åtgärder. Vi delar uppfattningen att alla eventuella möjligheter till samverkan i samband med inventeringar och annat fältarbete måste tas till vara på grund av den växande kostnaden för sådan personalinten— siv verksamhet. Samtidigt synes betydande praktiska svå— righeter föreligga att genomföra en dylik samverkan. Vi vill särskilt peka på problemen att åstadkomma en tids— och kompetensmässig koordination mellan berörda intressen— ter. Viss datainsamling kan således kräva specialistkompe— tens hos den som utför arbetet, exempelvis geologisk eller

biologisk utbildning. De förslag till samordning som före—

ligger utgår också som regel från att den egna organisa— tionen skall utföra uppgiften. Enligt vår mening borde dock systematiska kontakter mellan den myndighet eller or— ganisation som planerar att genomföra en fältinventering i ett område och andra tänkbara intressenter kunna klargöra vilka möjligheter som finns i varje särskilt fall. En så— dan obligatorisk kontaktyta bör därför skapas. Vi föreslår att statliga myndigheter blir skyldiga att i god tid sam- råda med det statliga lantmäteriet i fråga om dylika ak— tiviteter. Även kommuner och andra organisationer bör sti- muleras att ta sådan kontakt. I stor utsträckning torde dessa kontakter kunna tas på regional nivå. Lantmäteriets roll blir därvid att förmedla kontakt med andra intressen— ter och i förekommande fall aktivt biträda med samordning av aktiviteten. Alternativt kan råd ges om eventuell be— fintlig information som kan'utnyttjas. Det system för sök— ning av landskapsinformation som vi föreslagit i kap-10 kan härvid tjäna som ett tekniskt hjälpmedel.

12.3.3 Utbyte av data

Den modell för samverkan i landskapsinformationsförsörj- ningen som vi tagit till utgångspunkt för våra förslag bygger bl.a. på att förbättrade möjligheter till utbyte av lagrade data skapas. Särskilt vid ajourhållning och revi— dering av allmän landskapsinformation bör primärdata häm- tas från källregistrerande organ för att uppnå en till—

fredsställande aktualitet.

De särskilda anvisningar för ajourhållning av ekonomiska kartan som LMV utfärdat 1979 innebär i princip en sådan ordning. Administrativ indelning och fastighetsindelning skall ajourhållas inom länsstyrelsens lantmäterienheter liksom även på fastighetsoriginalet förekommande allmänna vägar, strandlinjer, fasta fornlämningar och byggnadsmin— nen. Vissa andra delar av innehållet skall ajourhållas hos ÖLM under förutsättning att kartan grundar sig på ortofo—

tokarta. Detta gäller främst enskilda vägar, bebyggelse,

järnvägar, kraftledningar, militära skjutfält m.m. Även andra kartobjekt bör ajourhållas, om tillförlitlig infor— mation om förändringar kan erhållas t.ex. naturvårdsob— jekt. De uppgifter som behövs för ajourhållningen kan en— ligt anvisningarna hämtas från vissa uppräknade statliga och kommunala myndigheter och organisationer samt från flygbilder.

En enkät beträffande erfarenheterna av ajourhållning av ekonomiska kartan — som hittills omfattar ca 3 000 blad i 15 län — utvärderas för närvarande av LMV. En preliminär sammanställning utvisar att möjligheter och rutiner att hämta källuppgifter i praktiken varierar högst avsevärt inom landet. Problem föreligger särskilt avseende data om

bebyggelse, enskilda vägar och kraftledningar.

I vissa fall har datautbytet börjat få fastare former ge— nom de avtal som efter regeringens medgivande upprättats mellan lantmäteriet och kommunerna i Stockholms län. Avtalen innebär i korthet att kommunerna tar på sig att till ÖLM rapportera förändringar främst i fråga om bebyggelsen mot en på visst sätt beräknad ersättning. Denna utgår i form av ekonomiskt kartmaterial utan annan kostnad än material— och kopieringskostnader. Avtalen reglerar också samverkan vid framställning av tätortskarta. Regeringen har beslutat att försök enligt denna s.k. Stockholmsmodell till 1985 även får vidgas till andra län. LMV har delegerat till ÖLM att sluta sådana

avtal med kommunerna.

Dessa exempel får tjäna som belysning på att en utveckling i riktning mot ett mera systematiskt utbyte av data mellan olika producenter inletts. De belyser samtidigt att möjligheterna att utnyttja landskapsinformation för olika ändamål ännu så länge begränsas av en rad faktorer

avseende

o åtkomligheten (kunskap saknas om var materialet finns,

materialet är osystematiskt organiserat eller före— kommer sporadiskt, upphovsrätten hindrar),

o kvaliteten (noggrannheten är otillräcklig eller varie— rande),

o enhetligheten (olika ritmanér, olika skalor).

Att den nuvarande bristande enhetligheten hos produkterna är ett hinder för samordning och samverkan i produktionen har också särskilt påpekats från bl.a. försvarets sida. Man menar att en grund för ett samhällsövergripande system måste vara standardisering av terminologi, utföranden, va—

rianter, funktioner etc.

Särskilt med ett vidgat utnyttjande av ADB kommer enligt vår uppfattning kraven på större enhetlighet att växa om ett rationellt utbyte av data skall kunna ske. I samband med övergången till ett datorstött, sammanhållet s.k. kart— och registersystem i Norge (som vi beskrivit 1 kap. 6) har Miljöverndepartementet föreslagit att varje enskild dataproducent skall anpassa sig till ett enhetligt regel—

verk för

o lägesbestämning (samma koordinatsystem för direkt lä— gesbestämning),

o normering av data (enhetliga kodsystem för kartob— Jekt) , o beskrivning av data i lager (systematiska "innehålls— förteckningar" upprättas för landskapsinformation som finns hos en producent och blir åtkomliga genom ett informationssökningssystem),

o mjukvara (vissa programspråk rekommenderas),

o kartpresentation (skalor, projektioner, koordinatnät, bladformat, separation på deloriginal, symboler, text— typer och färger),

0 användarpassning, ajourhållning (inklusive omdrev) och

o arkivering av landskapsinformation.

Även om vi inte är beredda att gå så långt finner vi att

frågor om normering måste ägnas en väsentligt ökad uppmärk— samhet i framtiden om man skall uppnå ett smidigt utbyte

av information om landskapet. Lämpliga lösningar måste utarbetas från fall till fall och i samband med berörda intressenter. Detta arbete är således en löpande samord— ningsfunktion. Vi vill i detta sammanhang endast peka på några exempel på åtgärder:

0 Enhetlighet i fråga om system för lägesredovisning. En anpassning till de allmänna kartsystemens nät (Rikets nät) och skalor är önskvärd.

o Behovet av integrationsnycklar mellan olika ADB—base— rade register bör uppmärksammas. Vid sidan av koordi— natuppgifter behövs integrationsnycklar för Vissa ob— jekt. En enhetlig kodsättning av hydrologiska objekt skulle exempelvis kunna underlätta en systematisk vattenplanering. En teknisk lösning kan vara konstruk— tion av särskilda s.k. transfereringsfiler för kod— sättning av objekt i samband med utbyte av data mellan datorer.

o Viss enhetlighet vid lagring och presentation av land- skapsinformation av allmänt intresse måste kunna på— fordras även om detta i något fall skulle gå utöver den enskilde producentens eget behov. Detta kan exempelvis innebära skyldighet för en sektormyndighet att redovisa och tillhandahålla landskapsinformation med ett vidare innehåll, en högre kvalitet eller eljest i annan form

än som behövs för det egna bruket.

Vad slutligen gäller frågan om ersättning för att lagra och tillhandahålla landskapsinformation för externt bruk bör sådana primärdata som statliga myndigheter lämnar som

underlag till allmän landskapsinformation normalt lämnas

utan särskild ersättning. Beträffande kommuner bör erfa— renheterna från tillämpningen av Stockholmsavtalet utgöra grund för fortsatta överväganden. När det gäller andra or— gan än de offentliga kan erinras om att uppgiftsskyldighet redan nu åligger vissa företagare enligt lagen (l975z424)

om uppgiftsskyldighet till SGU i samband med brunnsborr— ning och grundvattenundersökning. Ingen kompensation utgår därvid. Vi vill dock inte generellt förorda denna modell. Fråga om ersättning för lagring och tillhandahållande av primärdata från utomstatliga organ bör således bedömas från fall till fall och regleras genom avtal mellan be—

rörda parter.

12.3.4 Reglering

Vi har nu pekat på några åtgärder för att få till stånd en bättre produktionssamverkan. Frågan om vilka styrmedel som behövs samt vilket eller vilka organ som skall svara för

dessa uppgifter behöver då utvecklas något närmare.

I olika sammanhang har frågan väckts om att författnings— vägen fördela statliga myndigheters åligganden vad gäller insamling, lagring och tillhandahållande av information om vissa landskapsobjekt. Med undantag av att lantmäteriets skyldighet att framställa allmän landskapsinformation bör specificeras mer än f. n. anser vi att en sådan närmare reglering utöver den som nu finns skulle innebära risk för onödiga låsningar. Vi anser att en tillräcklig styrning av myndigheternas anslagsfinansierade produktion av land— skapsinformation kan åstadkommas genom statsmakternas ställningstagande till den samlade plan som vi föreslagit att LMV och kartrådet skall ställa samman.

Vad gäller övergripande samordning åligger det enligt lantmäteriinstruktionen LMV att bl.a. särskilt verka för samordning av grundläggande mätnings— och kartläggnings— verksamhet samt att meddela föreskrifter och utöva tillsyn i fråga om mätningsverksamhet liksom även att meddela föreskrifter rörande tillämpningen av lagar och andra för— fattningar i den mån verket bemyndigats härtill. Motsva— rande gäller även det regionala och lokala lantmäteriet

inom deras ansvarsområden.

Bestämmelser om mätning, kartläggning samt upprättande av beskrivningar och förteckningar till kartor enligt vissa uppräknade författningar meddelas i mätningskungörelsen (1974:33). LMV har att meddela de närmare föreskrifterna för tillämpningen av denna kungörelse. Tillsyn utövas av lantmäteriet samt vägverket med avseende på åtgärder som avses i väglagen respektive industriverket beträffande åtgärder som avses i gruvlagen samt lagen om vissa mine—

ralfyndigheter.

Anvisningar för tillämpningen av mätningskungörelsen har utfärdats av LMV år 1976 (Tekniska förklaringar Och anvis— ningar, TFA). LMV har valt att inte i någon del ge ut ma— terialet i form av bindande föreskrifter. Vid sidan av TFA har Kommunförbundet och LMV gemensamt givit ut en handbok "Mätning och kartläggning" med riktlinjer för kommunal

mätningsteknisk verksamhet.

Utöver detta har även vissa andra myndigheter och organ uppgifter som berör eller kan beröra normering av land— skapsinformation. Sålunda svarar SCB för samordning av statistik och fastställer bl.a. koder för landets judi—

ciella, administrativa, kommunala och kyrkliga indelning.

Vi har konstaterat att en ökad normering behövs för att åstadkomma ett utbyte av data och att dessa krav stiger med ett vidgat utnyttjande av ADB. Detta är en löpande arbetsuppgift. Enligt gällande författningar åligger det redan LMV att svara för en sådan samordningsfunktion. En mera systematisk uppföljning och bevakning av dessa frågor bör dock komma till stånd inom lantmäteriet och konkreta förslag utarbetas i samråd med övriga berörda myndigheter och kommunerna. Vi förutsätter att parterna kan skapa så goda betingelser för samverkan att rationaliseringsmöjlig— heterna genom normering kan tas till vara. Genom samverkan och samråd kan en sådan detaljstyrning och kontroll, som bl.a. översynsförordningen (1981:305) skall motverka,

undvikas. Någon närmare reglering synes ej behövlig.

Vi har vidare föreslagit att statliga myndigheter som planerar insamling av landskapsinformation i fält skall samråda med lantmäteriet. Denna skyldighet anser vi dock bör regleras genom en ny författning i likhet med vad som gäller för samråd med SCB i frågor rörande statistikpro— duktion m.m. (l978:620). Bestämmelserna bör ha innebörden att statlig myndighet skall samråda med LMV så snart man planerar insamling, lagring eller publicering av land— skapsinformation utom sådan som är av intresse enbart för den myndighet som utarbetar landskapsinformationen. Om åtgärden är avgränsad till ett län kan samrådet delegeras till överlantmätaren i länet. Det ankommer sedan på lant— mäteriet att inleda kontakter med eventuella andra berörda intressenter. Samråd skall också tas vid ändring av administrativt förfarande som är av betydelse för produk— tionen av landskapsinformation som har allmänt intresse.

Förslag till en sådan författning finns i bilaga 4.

12.4 Samverkan vid metod— och teknikutveckling

Vad gäller FoU inom områdena fotogrammetri, kartografi och mätteknik synes särskilt metod— och teknikutvecklingen av— seende fjärranalys och datorstödd kartografi vara av int— resse under 1980—talet. Den rationaliseringspotential som dessa tekniker kan innebära bör särskilt uppmärksammas. Utvecklingsarbete avseende dessa tekniker bedrivs eller stöds inom den offentliga sektorn av flera statliga myn— digheter och forskningsinstitutioner. Svenska kommunför— bundet utvecklar för kommunerna datorstöd inom det stor— skaliga området. Enligt vad vi erfarit kommer 1980 års lantmäteriutredning att närmare belysa behovet av samord- nade utvecklingsinsatser inom det storskaliga kartområ—

det.

En samordning av utvecklingssrbetet över organisations— gränserna föreligger främst vad gäller utnyttjandet av den

satellitbaserade fjärranalysen bl.a. genom fjärranalyskom—

mittén. Nämnden för skoglig flygbildsteknik har att verka för samordning och samverkan mellan skogsbrukets intres—

senter.

Vid LMV finns sedan ett år tillbaka ett tekniskt utveck— lingsråd till chefens för kartavdelningen förfogande. Dess huvudsakliga uppgift är att

0 ge förslag till riktlinjer och resurser för utveck— lingsverksamheten, o ge förslag till prioritering av viktigare utvecklings— insatser, o ge förslag till samordning av andra viktigare insatser och resurser inom lantmäteriet varav utvecklingsverk— samheten är beroende.

Det tekniska utvecklingsområdet vid LMV skall även

0 tjäna som ett forum för initiering av utvecklingspro— jekt samt 0 verka för och ge förslag till samordning mellan lant— mäteriets utvecklingsinsatser och utvecklingen inom andra myndigheter och institutioner.

Rådet består av fem representanter för LMV:s avdelningar,

två för GLM/FBM och en representant för vardera personal-

organisationen.

LINFO anser att en intensivare samverkan måste komma till stånd vad gäller den offentliga sektorns utvecklingssats— ningar främst inom området flygbaserad fjärranalys och

datorstödd kartografi.

Det enklaste sättet att lösa detta inom den statliga sek— torn synes vara att anknyta till den uppgift LMV:s tek— niska utvecklingsråd redan har att "verka för och ge för— slag till samordning mellan lantmäteriets utvecklingsin— satser och utvecklingen inom andra myndigheter och insti— tutioner". Vi föreslår att ett tekniskt utvecklingsråd med

extern inriktning och sammansättning inrättas vid LMV.

Detta nya utvecklingsråd ges till huvuduppgift att

0 verka för och ge förslag till samordning av lantmäte— riets utvecklingsinsatser och utvecklingen inom andra myndigheter och institutioner inom den statliga sektorn främst inom områdena flygbaserad fjärranalys, dator— stödd kartografi och mätteknik. Rådet skall därvid utgöra forum för initiering av nya utvecklingsprojekt, o ge förslag till prioritering av viktigare utvecklings— insatser, o sprida information om pågående utvecklingsarbete inom sitt bevakningsområde. 0

I rådet bör ingå representanter för lantmäteriet, CFD, FOA, universitet och högskolor, SCU, SMHI, SjöfV, SCB samt berörda centrala personalorganisationer. Att personalorga— nisationerna är representerade anser vi särskilt viktigt p.g.a. de ofta avsevärda förändringar i arbetsmiljö som

den nya tekniken innebär.

Rådet bör ha en ställning som rådgivande organ till LMV.

Utvecklingsarbetet bör bedrivas i projektform och med del— tagare från olika myndigheter och institutioner.

Rådet bör verka för en närmare kontakt med utvecklingsar— betet inom den kommunala och enskilda sektorn. Det bör vidare särskil undersöka möjligheterna att inleda ett samarbete med länder utanför Sverige, i första hand de nordiska. Vad LINFO nu föreslagit hindrar inte att lant- mäteriets interna utvecklingsarbete hålls samman i nuva—

rande form.

12.5 Anskaffning och utnyttjande av viss teknisk

utrustning

Behoven att anskaffa teknisk utrustning för hantering av landskapsinformation förväntas öka kraftigt under 1980— talet- Skälen är dels större krav på en rationalisering av verksamheten dels utvecklingen av helt nya, tekniska hjälpmedel. De tillkommande behoven torde i stor utsträck—

ning komma att avse sådan kostnadskrävande fotogrammetrisk

och kartografisk utrustning som kan effektivera personal— krävande arbetsmoment i samband med insamling, registre— ring och presentation av data (instrument för stereobear- betning och bildtolkning, digitaliseringsutrustning, rit— maskiner och plottrar). Denna utrustning kommer ofta att

vara beroende av datorkraft, inbyggd i de olika utrust—

ningsobjekten eller fristående, generellt användbara da—

toranläggningar.

De statliga producentmyndigheterna finansierar som regel dylika investeringar över särskilda investeringsanslag (utrustningsanslag). Statliga forskningsorgan har vid sidan härav andra möjligheter exempelvis genom fondmedel. Myndigheterna har att avsätta medel motsvarande avskriv— ning och ränta till särskild inkomsttitel på statsbudge— ten. Gränserna för Vilka tekniska hjälpmedel som finan— sieras på detta sätt kan variera något mellan olika myn— digheter. Inom lantmäteriet används utrustningsanslaget för s.k. strategisk utrustning. Därmed avses sådan utrust— ning som ofta är förbunden med ny produktionsteknik och leder till sådana förändringar att de långsiktigt binder resurser av olika slag. Likaså inbegripes utrustning som är en konsekvens av strategiska och policybetonade beslut som statsmakterna träffar angående lantmäteriets verksam— het. De utrustningsobjekt som utgör strategisk utrustning preciseras i regleringsbrevet. Övrig utrustning, s.k. var— dagsutrustning skall finansieras genom tillskott av medel från driften. De belopp som vissa producentmyndigheter be— gärt respektive fått för investeringar i utrustning 80/82 framgår av följande tabell: (Beloppen avser endast delvis renodlad utrustning för produktion av landskapsinforma-

tion).

LMV SjöfV SMHI scn 80/81 81/82 80/81 81/82 80/81 81/82 80/81 81/82

Begärt 10,0 4,83 145,0 190,2 4,3 7,6 9,8 7,5 milj. kr.

Anslag 4,9 3,53 47,9 34,0 4,2 4,2 8,0 5,0 milj. kr

_____________________———————————

3Fr.o.m. budgetåret 81/82 endast strategisk utrustning. Totalt medels— behov — inkl. vardagsutrustning — beräknas av LMV till 10,2 milj. kr.

Anskaffning av ADB—utrustning inom statsförvaltningen är samordnad såtillvida statskontoret svarar för all upphand— ling av s.k. generellt användbar ADB—utrustning. Finansie— ring sker över ett särskilt investeringsanslag förvaltat av statskontoret. De myndigheter som driver respektive anläggningar betalar årliga avgifter som skall täcka av— skrivning, ränta och statskontorets administrationskost— nad. En nyligen presenterad utredning (Ds B 1980219) före— slår att de enskilda myndigheterna själva skall få bestäm— ma om inköp under 300 tkr och att regeringen endast under—

ställs mycket stora investeringar.

Samordnade former för anskaffning av utrustning för att hantera landskapsinformation enligt denna modell skulle otvivelaktigt kunna ge möjligheter till en bättre samord— ning och styrning inom statsförvaltningen. Liksom i fråga om generellt användbar ADB—utrustning gäller det ofta tek— niskt komplicerad apparatur där användarna kan behöva ett stöd vid upphandlingen. Samtidigt kan konstateras att spridningen av dylik utrustning ännu är begränsad till relativt få producenter. Det synes av detta skäl onödigt att nu bygga upp särskilda administrativa rutiner. Vi be- dömer att tillräckliga möjligheter att uppmärksamma sam—

verkansmöjligheter kan skapas genom arbetet i det av oss

föreslagna "tekniska utvecklingsrådet" vid LMV samt den

samordnade budgetbehandlingen.

Vad gäller de budgettekniska formerna för att finansiera investeringar i mera dyrbar utrustning för behandling av landskapsinformation finner vi modellen med investerings— anslag lämplig. Statsmakterna bör dock vara uppmärksamma på att vid budgetbehandlingen icke sätta ett så lågt tak för investeringsanslagen att anskaffning av "räntabel" utrustning försvåras. Tillräckliga garantier för att be— vara statskapitalet torde föreligga genom kraven på av— skrivning och förräntning. Vad gäller möjligheterna att investera i utrustning för utvecklingsändamål som icke är räntabel — i varje fall inte på kort sikt - begränsas manöverutrymmet givetvis under överskådlig tid av det statsfinansiella läget. LINFO anser på denna punkt att de statliga myndigheterna bör uppmärksamma möjligheterna att gemensamt anskaffa sådan utrustning för att hålla nere anspråken på de egna investeringsanslagen. Även forsk— ningsorganens utrustning bör kunna samutnyttjas av myn—

digheterna.

Slutligen vill vi framhålla värdet av att det erfarenhets— utbyte rörande utrustning och metoder inom områdena mät— nings—, beräknings— och kartteknik som organiseras inom lantmäteriet också kommer andra myndigheter och intressen— ter till del. LMV bör undersöka möjligheter och former för

en breddad rådgivningsverksamhet i detta avseende-

12.6 Konsekvenser för kommunerna

Kommunerna är betydande producenter och konsumenter av landskapsinformation. Med de ökade krav som numera före— ligger att redovisa konsekvenserna av föreslagna åtgärder för den kommunala självstyrelsen och kommunala ekonomin, skall vi i detta avsnitt göra en sammanfattning i dessa avseenden. 1980 års lantmäteriutredning förväntas belysa

vissa organisatoriska och tekniska frågor som hänger sam—

man med den lokala lantmäteriverksamheten. Denna utred- ning kan också komma att behandla möjligheterna till en förbättrad samverkan vad gäller utvecklingsinsatserna inom det storskaliga kartområdet. Vi förutsätter att lantmäte— riutredningens förslag i berörda avseenden föreligger när regeringen tar ställning till här föreslagna åtgärder be-

träffande hanteringen av landskapsinformation.

Den praktiska ansvarsfördelningen mellan statlig och kom— munal kartproduktion som f.n. i princip går vid skalan

1:10 000 förutsätts bestå. Vi anser det vara viktigt att

en sådan principiell gräns finns så att den kommunala kartproduktionen kan bedrivas under lämpliga former. En ökad samverkan mellan kommunerna och det statliga lantmä- teriet är önskvärd för ett totalt sett bättre resursut- nyttjande när det gäller allmän landskapsinformation. Så— dan samverkan blir aktuell främst vid ajourhållning av deloriginalen till de allmänna kartorna. Förslaget att lantmäteriets anslagsfinansierade produktion i större ut— sträckning skall omfatta deloriginal bör vidga kommunernas möjligheter att tillgodose sina behov av översiktligt kart— material för den kommunala planeringen. Att kommunerna själva i vissa fall får svara för framställningen av de färdiga produkterna utgående från dessa deloriginal ökar flexibiliteten i systemet till gagn för den kommunala kart— försörjningen. Kommunernas medverkan i ajourhållningen av allmänna kartor förutsätts i första hand bli ersatt avtals— vägen t.ex. genom lägre kostnader för nyttjandet av den allmänna landskapsinformationen. Den avtalsmodell för sam— verkan som nu finns i Stockholms län skulle således utvid—

gas att omfatta hela landet.

Konstruktionen med avtalsreglerad samverkan mellan stat och kommun syftar bl.a. till att undvika detaljstyrning av kommunerna och onödig byråkrati. Dessutom anser vi att ett förtroendefullt samarbete inom den offentliga sektorn bättre gagnas av denna konstruktion. Även när det gäller

normering av data i form av kartbeteckningar o.d. bör fö—

reskriftsformen i stort sett kunna undvikas. Erforderliga standards för ett effektivt utbyte av data mellan statliga och kommunala system bör parterna kunna komma överens om

med den fördjupade samverkan som avsetts komma till stånd

inom utvecklingsområdet.

Hittillsvarande allmänna kartproduktion har endast i be— gränsad utsträckning tillgodosett kommunernas behov av översiktligt kartmaterial. LINFO har konstaterat att bris— terna främst hänför sig till aktualiteten i materialet och beträffande kartunderlag för planeringsändamål. Dessutom saknas heltäckande ekonomiskt kartverk för vissa kommu— ner. Våra direktiv möjliggör inte någon utökning av lant— mäteriets anslagsram av den storleken att rådande brister kan avhjälpas fullt ut. Den kvalitetshöjning som föreslås komma till stånd beträffande aktualiteten i kartmaterialet leder till vissa avgiftsuttag på slutprodukterna, vilka också drabbar kommunerna i viss utsträckning. Vår bedöm— ning är att de sammantagna effekterna i huvudsak blir po— sitiva för kommunerna och bl.a. kan leda till vissa ekono— miska rationaliseringsvinster. Den föreslagna försöksverk— samheten får närmare påvisa mer i detalj hur det nya sys— temet påverkar kommunernas ekonomi.

13 KONSEKVENSER FÖR LANTMÄTERIETS UPPGIFTER OCH ORGANISATION 13.1 Lantmäteriverket

13.1.1 Roll och uppgifter

I korthet skulle LMV:s nuvarande funktioner i fråga om

försörjning med landskapsfunktion grovt kunna sammanfattas

enligt följande:

Verket har

en myndighetsfunktion1 vad gäller att leda och ut— öva tillsyn över fastighetsbildnings—, fastighetsre— gistrerings— och mätningsverksamhet samt handlägga vissa ärenden avseende sekretess, utnyttjande av kart— och bildmaterial m.m.,

en samordningsfunktion i frågor om grundläggande mät— ning och kartläggning,

en utvecklingsfunktion såväl beträffande vetenskapliga insatser inom geodesi, fotogrammetri, kartografi och närliggande ämnesområden som beträffande övrig utveck— ling med anknytning till verksamheten,

en producentfunktion som syftar till att dels tillgodo— se samhällets basbehov av geodetiska data, flygfotogra— fering och vissa tryckta kartor, dels att på beställ— ning utföra speciella mätnings—, flygfotograferings— och kartframställningsuppdrag samt slutligen att för försäljning ta fram och sälja sådana kartor som har ett nära samband med de allmänna kartorna.

Beträffande LMV:s framtida roll och uppgifter kan man ut—

läsa vissa utgångspunkter i våra direktiv. I fråga om sam—

ordningsfunktionen sägs att LMV även fortsättningsvis bör

ha samordnande uppgifter när det gäller delar av andra

myndigheters produktion av landskapsinformation samt ha

till uppgift att informera vissa avnämargrupper om sådan

1 Begreppet myndighetsfunktion syftar här på uppgif— terna och inte verksamhetsformen. I det senare avseendet är såväl LMV som regionala och lokala delar av organisa— tionen myndigheter.

produktion. Vad gäller utvecklingsfunktionen betonas vik— ten av att verket ges möjlighet att bedriva utvecklings—

arbete.

Som producent bör LMV även i fortsättningen ha en central roll när det gäller att samla in och lagra information om landskapet. Liksom hittills bör lantmäteriet tillhandahål— la viss grundläggande information om landskapet motsvaran— de nuvarande allmänna kartor och, inom ramen för sin upp— dragsverksamhet, tillhandahålla information om landskapet i sådana former som är avpassade efter speciella behov. Beträffande den förstnämnda produktionen — enligt våra förslag den allmänna landskapsinformationen — framhålls i direktiven att olika avnämargrupper bör tillförsäkras in— flytande vid planeringen och att det är viktigt att väl

definiera denna produktion.

Med undantag av att upphovsrätten till det allmänna kart- materialet tillförts lantmäteriet kvarstår uppgifterna för LMV i princip oförändrade sedan tillkomsten år 1974. Vi kan konstatera att direktiven i detta avseende inte heller synes förutsätta att några väsentliga förändringar skall

ske av lantmäteriets uppgifter.

Våra förslag i det föregående berör främst lantmäteriets samordnings— och produktionsfunktioner. Med beaktande av direktivens organisatoriska utgångspunkter innebär de en viss ökning av centralmyndighetens uppgifter som samord— ningsorgan medan omfattningen av produktionen i Gävle på sikt kan komma att minska som en följd av att särställ— ningen vid flygfotografering upphör och de regionala in— satserna ökar. Verkets möjligheter till konkurrens inom uppdragssektorn torde härvid få en avgörande betydelse. Vi

tar i fortsättningen upp vissa synpunkter och förslag på

hur våra åtgärder kan återspeglas i LMV:s organisation.

13.1.2 Organisationsstruktur

I och för sig skulle relativt långtgående förändringar av den statliga lantmäteriorganisationen kunna diskuteras utifrån det i våra direktiv angivna, allmänna syftet med uppdraget, nämligen att åstadkomma en effektiv organisa— tion och rationella arbetsformer för insamling och behand— ling av landskapsinformation. Det har i vårt arbete fram— gått att de olikartade funktioner som åligger LMV är svåra att förena i en och samma organisation utan att vissa kon— flikter med omvärlden uppstår. Framför allt synes rollen som myndighet å ena sidan respektive producent av produk— ter och tjänster å den andra skapa oklarheter i relatio—

nerna till avnämare och konkurrerande producenter.

Ett radikalt steg vore naturligtvis att organisatoriskt avskilja uppdragsverksamheten. För att behålla de ratio— naliseringsvinster som följer av att man håller samman de personella och tekniska resurserna för kart— och mätnings— verksamheten — ett grundmotiv bakom bl.a. avskaffandet av LIBER—monopolet — skulle i så fall även produktionen av allmän landskapsinformation och därmed sammanhängande utvecklingsverksamhet avskiljas. Detta synes också fullt tänkbart om man anlägger grundsynen att den enda skillna— den mellan produktion av allmän landskapsinformation respektive landskapsinformation på uppdragsbasis är att staten beställer förstnämnda produkter och betalar med anslagsmedel. I en sådan produktionsorganisation skulle även delar av den regionala och lokala lantmäteriorgani— sationen kunna ingå. Budgettekniskt kunde produktions— organisationen vara självbärande. Resterande delar av

LMV skulle då svara för renodlade myndighetsuppgifter så— som styrning, kontroll och vissa administrativa beslut, övergripande samordning av produktionen av landskapsinfor— mation samt ledning av utvecklingsverksamheten på området. Organisationen vore i denna del ett naturligt stabsorgan till regeringen i frågor om sådan landskapsinformation som

staten skall svara för (jämför avsnitt 12.2.2). En nackdel

med den skisserade strukturen skulle vara att kontakterna och erfarenhetsöverföringen mellan myndigheten och produk—

tionsorganet sannolikt skulle försämras.

Den centrala statliga lantmäteriorganisationen har nyligen gått igenom en relativt omfattande strukturförändring i och med sammanslagningen av LMS och RAK. Samtidigt skedde Omlokaliseringen till Gävle. Därefter har en period av successiv anpassning av organisationen till gjorda erfa— renheter och nya behov inletts. Bl.a. har åtgärder vid— tagits för att samordna lantmäteriets tekniska verksamhet på olika nivåer, den administrativa funktionen har orga— niserats om och uppgiftsfördelningen mellan kart— och pro— duktionsavdelningen har setts över. LINFO anser det olämp— ligt att ånyo störa arbetet genom att ta itu med nya, om—

fattande omstruktureringar.

LINFO vill emellertid stryka under att en klar åtskillnad mellan rollen som myndighet respektive uppdragsorgan måste eftersträvas. Särskilt i ekonomiskt avseende måste olika funktioner kunna hållas isär. Ett sådant steg tas när den nya programindelningen genomförs 1982/83. I anslutning härtill finns det enligt LINFO:s mening skäl att överväga en överföring av programansvaret för det nya programmet "Landskapsinformation" till kartavdelningen. Detta skulle innebära att tankarna bakom den ovan skisserade organisa— tionsuppdelningen i någon mån kunde realiseras. Problemen förutsätts även beaktas i samband med den pågående upp— byggnaden av ett nytt ekonomiadministrativt redovisnings—

system.

Den period av fortlöpande administrativ utveckling (AU) som inletts bör fortsätta för att bl.a. sänka de gemen— samma kostnaderna. Den nyligen inrättade särskilda AU— funktionen vid LMV bör kunna stimulera detta arbete. Det är väsentligt att de olika projekten samplaneras och att utredningsarbetet ej alltför mycket betungar linjeperso—

nalen. Vi avgränsar oss i det följande till att behandla

de organisatoriska konsekvenser som mera direkt följer av

de förslag som vi lagt i tidigare kapitel. 13.1.3 Frågor rörande detaljorganisationen

För att genomföra de förslag som vi fört fram behövs inte några yttre förändringar av LMV:s organisation. Verkets roll som centralt samordningsorgan för landskapsinforma— tion kräver emellertid en viss organisatorisk förstärk— ning. Till följd av förslagen rörande flygbildsförsörjning samt den delvis nya inriktningen av produktionen kan så— dana konsekvenser successivt uppstå som kräver omdispone—

ringar av befintliga resurser inom lantmäteriorganisa—

tionen.

LMV:s roll som centralt samordningsorgan bör förstärkas något i syfte att realisera en bättre samverkan och utbyte av landskapsinformation. Vi föreslår 1 kap. 12 att LMV skall svara för en mera systematisk uppföljning och bevak— ning av frågor om standardisering och normering av land— skapsinformation. En bättre informationsspridning och kra— vet att statliga myndigheter skall samråda med lantmäte— riet vid planering, produktion eller publicering av land— skapsinformation som kan vara av intresse för andra av-

nämare kräver också central bevakning och initiativ.

Inom LMV svarar nu kartavdelningen för anvisnings— och ut— vecklingsarbete, rationalisering, information samt tillsyn inom verksamhetsområdet. Som sammanhållare av nuvarande och föreslagna uppgifter bör kartavdelningen förstärkas med en handläggare, placerad vid staben (KP). Uppgiften skall inte rubba nuvarande princip att lantmäteriets till— syn och samordning av mätning och kartläggning effektueras

på alla nivåer i organisationen.

Kartrådet påverkas genom våra förslag om vissa nya uppgif— ter och en bredare sammansättning. Kanslifunktionen förut—

sätts även fortsättningsvis åligga LMV. Det merarbete som

därvid kan uppstå bör kunna täckas genom nyssnämnda för—

stärkning av KP.

LMV:s uppgifter inom utvecklingsfunktionen påverkas när— mast genom tillkomsten av ett nytt tekniskt utvecklingsråd med en mer utåtriktad verksamhet. Vilka helt nya arbets— uppgifter som följer av detta är inte möjligt att nu kvan— tifiera bl.a. med hänsyn till att det befintliga utveck— lingsrådet är nyligen inrättat.

Produktionsfunktionen vid LMV kan på kort sikt påverkas av förslagen rörande flygbildsförsörjning. Dessa berör främst flygfotosektionen (PSF), fotografiska laboratoriet PSL), bildarkivet (PSA) samt försvarsenhetens (KM) sektion för säkerhetsskydd (KMS). Förslaget att vidga rätten till flygfotografering men behålla bildarkiv och t.v. även sek— retessgranskningsfunktionerna vid verket ger inte anled- ning att göra någon omedelbar ändring av den yttre organi— sationen. En minskning av LMV:s marknadsandel för beställ— ningsfotografering kan på sikt medföra ett motsvarande lägre personalbehov inom PSF och PSL förutsatt att efter— frågan på flygbildsmaterial inte ökar totalt sett. Mot bakgrund av det intresse för ökad användning av flygbilder som vi mött hos flertalet användare har vi bedömt att efterfrågan kommer att öka. Vårt räkneexempel 1 kap. 9 utgick från en beställningsverksamhet på 16 000 lodbilder vid mitten av 1980—talet. Om LMV därvid endast skulle lyckas hålla en marknadsandel på 50 % skulle detta inne— bära ca 30—procentig minskning av resursbehovet motsva— rande ca 9 personer vid PSL respektive 6 personer vid PSF under den tid av året dessa normalt arbetar med flyg—

tjänst.

Vi har därvid inte tagit hänsyn till de ökade resursan— språk som kan bli följden av den utlandsverksamhet som

bedrivs av Swedsurvey. Vid PSA och KMS kan i stället ett ökat resursbehov förväntas och detta oberoende av LMV:s

marknadsandel i övrigt. Vid KM anses resurserna redan nu

vara otillräckliga för att sekretessbehandla materialet från den ökande flygbildsverksamheten. Storleken av dessa framtida resursanspråk går dock inte att kvantifiera i dag bl.a. i avvaktan på den översyn av kart— och bildsekretes— sens regler och former som vi begärt. I första hand bör man pröva att täcka dessa anspråk genom omdisponering av even—

tuella frigjorda resurser från PSF och PSL.

Effekterna i övrigt på LMV:s produktionsorganisation hänger samman med våra förslag 1 kap. 11 rörande den fram- tida produktionsinriktningen. Något underlag för att när— mare bedöma de organisatoriska konsekvenserna föreligger dock inte innan resultaten av försöksverksamheten är för

handen.

13.2 Länsorganen

13.2.1 Roll, uppgifter och organisationsstruktur

Den regionala lantmäteriorganisationen i sin nuvarande ut— formning tillkom i början av 1970—talet i samband med re— former på fastighetsbildnings- och fastighetsregistrerings— områdena samt en ny länsstyrelseorganisation. Grundtankar— na var bl.a. att skapa en bärkraftig, sammanhållen organi— sation som på ett enhetligt sätt kunde handlägga förstnämn— da ärenden. Förutsättningarna att lämna kommunerna mät— ningsteknisk service betonades särskilt och denna funktion flyttades därför ut från dåvarande LMS till länsorganen

som fick ett tjugotal kvalificerade tjänster för ändamå— let. Genom knytningen till länsstyrelsen avsågs denna för sitt planeringsarbete lätt få tillgång till underlag ur fastighetsregistren och därtill hörande kartverk. Något senare, vid integrationen med RAK, framhölls den regionala lantmäteriorganisationens möjligheter att medverka i den allmänna kartläggningen och fungera som en länk till av—

nämarna i samband med övergripande kartplanering.

Den valda organisationsstrukturen syftade till rationella och samordnade arbetsformer mellan länsstyrelsens plane— rande uppgifter och de av överlantmätarens uppgifter som hade ett naturligt samband med dessa samtidigt som över— lantmätarens självständiga ställning kunde hävdas i vissa

andra lantmäteritekniska frågor.

Denna ordning har dock enligt vad vi funnit inte varit problemfri. Framför allt synes detta komma sig av att fastighetsregistreringen leds av LMV men finansieras via länsstyrelserna. Genomförandeansvar och ekonomiskt ansvar sammanfaller alltså inte helt. Dessutom tillhör verksam— heten olika departement. Genom denna konstruktion har or— ganisationen också i praktiken blivit administrativt krånglig.

För närvarande pågår olika utredningar som berör länssty— relsernas roll och uppgifter i stort, exempelvis länsdemo— kratiutredningen (Kn 1976:04). Fastighetsregistreringens och den lokala lantmäteriverksamhetens organisation be— handlas i särskilda utredningar. Ur dessa kan mera under— lag för ett definitivt ställningstagande till den regio— nala lantmäteriorganisationens struktur komma fram. LINFO avstår därför från att i detta sammanhang behandla det re—

gionala lantmäteriets organisationsstruktur. 13.2.2 Frågor rörande detaljorganisationen

Detaljutformningen av den regionala lantmäteriorganisatio— nen regleras genom spridda bestämmelser i lantmäteriin— struktionen, länsStyrelseinstruktionen samt genom arbets— ordningar och andra interna föreskrifter. Sålunda stadgas bl.a.

att chef för OLM skall vara överlantmätaren som dess— utom är tjänsteman hos länsstyrelsen (lantmäteriin— struktionen),

att det inom länsstyrelsens planeringsavdelning skall finnas en lantmäterienhet för fastighetsregisterfrågor med överlantmätaren som chef (länsstyrelseinstruktio— nen),

att det skall finnas en teknisk enhet vid OLM för att handha tekniska frågor och samordningen av dessa inom lantmäteriorganisationen (LMV föreskrift i Meddelande 1978z4),

att det vid OLM skall finnas ett kansli som arbetsor— ganisatoriskt bör samordnas med LE (arbetsordning för ÖLM/FBM).

Vi kan konstatera att en relativt stor frihet föreligger

att utforma organisationen i det enskilda länet. I princip

framgår den av följande schema

Överlantmätare Biträdande överlantmätare

OUH

Kansli LE

Repro, teknisk ser— vice, beställningar

Administration (HAVLE/FBM, skrivfumktion

Fastighetsregister, arkiv,

plangranskning m m

I våra direktiv framhålls att ÖLM med sin närhet till vik— tiga grupper av producenter och konsumenter av landskaps— information har goda förutsättningar att ta aktiv del i

lantmäteriets verksamhet på landskapsinformationens om— råde.

I våra uppgifter ingår därför att studera möjligheterna

att i större utsträckning än för närvarande förlägga delar av LMV:s landskapsinformationsverksamhet till regional och lokal nivå och därvid belysa frågan om teknisk utrustning.

Eftersom våra förslag på avgörande punkter är av princi—

piell natur har det inte varit meningsfullt att nu utar— beta några fullständiga och detaljerade lösningar i dessa avseenden. De förslag vi för fram beträffande den regio— nala nivån är begränsade och gäller samordnings— och 252—

duktionsfunktionerna.

Vad gäller den förstnämnda funktionen skall först allmänt sägas att vi strävat efter att ge den regionala lantmäteri— organisationen en ställning som länsvisa informations— och samverkanscentraler i frågor om landskapsinformation gente— mot såväl statliga som kommunala och privata intressenter. Därvid har främst vissa externa samordningsuppgifter aktua—

liserats.

Extern samgrdning och samverkan

Overlantmätarna skall enligt 28 S lantmäteriinstruktionen verka för samordning av grundläggande mätnings— och kart— verksamhet. Enligt LMV:s ovan nämnda anvisningar ingår i

detta att hålla överläggningar och kontinuerliga kontakter

mellan OLM och representanter för kommuner, länsmyndighe—

ter m.fl.

Att hålla regelbundna kontakter med avnämarna framhölls som en mycket väsentlig uppgift i förarbetena till nu— varande organisation. Formerna för detta varierar. Ibland ordnas exempelvis särskilda "landskapsinformationsdagar". Det är enligt vår uppfattning väsentligt att denna upp— gift ges en bättre stadga så att avnämarnas behov kan fångas och användas som ett styrmedel för produktionen. I samordningssyfte är det också väsentligt att intressen— terna får inblick i varandras behov till vilket sådana

sammankomster medverkar.

Vi rekommenderar att man inrättar särskilda regionala kart— råd med företrädare för sektorsintressen, kommuner och

andra tunga intressenter i länet. Modeller för hur sådana

regionala kartråd skall arbeta och sättas samman bör utar—

betas i LMV:s regi.

En konkret samverkansuppgift som tillförs genom våra för— slag blir att handlägga anmälningar om planerad insamling m.m. av landskapsinformation och att därvid undersöka om eventuella samverkansmöjligheter med andra intressenter föreligger. Vidare att informera om befintlig landskaps- information genom publikationer eller på förfrågan. Vi anser det viktigt att överlantmätaren utser en särskild

befattningshavare att handlägga dessa frågor.

Ett tekniskt hjälpmedel för nyssnämnda uppgift är regio— nala informationssökningssystem av den typ som vi skisse— rat 1 kap. 10. Frågan om en utbyggnad av sådana regionala referenssystem blir beroende av utfallet av den försöks— verksamhet som initierats vid länsstyrelsen i Västernorr— land. Eftersom funktionen avser en informationsservice som innefattar inte bara 355 användbar information kan finnas utan även dess tekniska lämplighet för ändamålet bör för— valtningsansvaret knytas till OLM:s tekniska service. Driften av systemet förutsätts ske utanför lantmäteriorga—

nisationen på servicebyråbasis och personella resurstill—

skott torde främst behövas under uppläggningsskedet.

Sammantaget synes en viss förstärkning för samordnings— uppgifter behövlig även på regional nivå. Kalkylmässigt har vi uppskattat detta behov till 0,5 tjänst per län.

Ergdngign

Vad slutligen produktionsorganisationen på regional nivå beträffar, gäller liksom tidigare konstaterats om LMV att underlag för att närmare bedöma de organisatoriska konse— kvenserna av föreslagen produktionsinriktning först finns

när försöksverksamheten genomförts och utvärderats. En

slutsats som redan nu kan dras är dock att under den in— ledande reviderings— och uppbyggnadsperioden behöver yt— terligare personal tillföras främst den regionala organi— sationen för insamling, bearbetning och ajourhållning av data i första hand för detaljoriginalen. Vad gäller de resurser som skulle åtgå för en eventuell, regional vege— tationskartering finns f.n. vissa personella och materi— ella resurser utanför lantmäteriet, vid Stockholms univer— sitet. Om försöksverksamheten och de bedömningar och prio— riteringar som skall göras i anslutning till denna resul— terar i att viss vegetationskartering skall ingå som all— män landskapsinformation, bör det närmare övervägas hur dessa resurser skall kunna anknytas till lantmäteriets

verksamhet.

S()lJ 1981:73 14 FINANSIERING 14.1 Inledning

Våra förslag i det föregående har i huvudsak varit av principiell karaktär. En sådan inriktning på utredningen har nämligen framstått som mest lämplig på grund av den

komplexitet och de bindningar som präglar utredningsområ—

det.

Härav följer att det är svårt att mäta effekterna av för— slagen i pengar och göra upp regelrätta projekt— och lön— samhetskalkyler för olika åtgärder. En bidragande orsak till detta är att kalkylgränserna måste dras mycket vida eftersom intäkter av en förbättrad, grundläggande land— skapsinformation förväntas uppkomma hos många olika an— vändare. Dessa intäkter består huvudsakligen i att använ— darna kan förenkla det egna arbetet med att skaffa fram sådant underlag resp. uppnå förbättrade resultat i den verksamhet för vilken landskapsinformation behövs. Dylika effekter torde även efter fördjupade studier vara svåra att uppskatta på förhand. De kan först mätas genom den efterfrågan olika produkter får. En annan svårighet i kal— kylsammanhang är att kalkylperioderna måste göras mycket långa till följd av den tid som går åt för att ta fram nya produkter som är rikstäckande vilket är fallet såväl med den allmänna landskapsinformationen som med stora delar av den permanenta följdproduktionen. Detta medför betydande

osäkerhet om ekonomin i slutet av kalkylperioden.

Vi kommer i detta avslutande kapitel att försöka belysa vilka budgetmässiga kostnadsförändringar som kan uppstå till följd av LINFO:s förslag och hur dessa kostnader skall kunna finansieras. En utgångspunkt har därvid varit

att några anslagsökningar inte kan påräknas.

14.2 Kostnader

I kostnadssammanställningen i tabell 14.1 redovisas de merkostnader som kan uppstå till följd av LINFO:s förslag fram till år 2000 och som kan påverka statsbudgeten. Våra överväganden och förslag i fråga om fjärranalys (kap. 8 och 9) har ej tagits med eftersom några monetära effekter ännu ej kan fastställas. Ej heller ingår olika användares kostnader för inköp av landskapsinformation då dessa för— utsätts motsvaras av besparingar i verksamheten för att ett intresse att skaffa landskapsinformation från annan pro—

ducent skall föreligga.

Av sammanställningen framgår sålunda att de tillkommande årskostnaderna för att förbättra och samordna landskapsin— formationen enligt våra förslag successivt kommer att sti— ga med upp till 25 milj. kr. vid mitten av 1990—talet. Där efter sjunker belastningen under nuvarande anslagsnivå till följd av att revideringsverksamheten bör kunna minska ge— nom att den allmänna landskapsinformationen ajourhållits Denna utveckling förutsätter dock som sagts tidigare att några väsentliga krav på fördyrande ändringar av innehåll och utförande ej ställs. Eftersom en riktpunkt för vårt arbete varit att anslagen till landskapsinformation ej får överstiga dagens nivå återstår att diskutera vilka vägar som finns att finansiera dessa ökade kostnader. Vi vill påpeka att en sådan diskussion även måste föras beträffan— de nollalternativet eftersom detta enligt våra bedömningar också leder till kostnadsökningar av storleken 10—15 milj. kr. per år.

14.3 Finansiering

Förutom högre anslag finns det i princip följande källor

till ökat ekonomiskt utrymme för landskapsinformation:

o Teknisk och administrativ rationalisering o Omfördelning mellan anslag o Avgiftsfinansiering

TABELL 1u.l KOSTNADSÄNDRINGAR I FÖRHÅLLANDE TILL DAGSLÄGET FÖR ATT GENOMFÖRA VISSA LINFO—FÖRSLAG

UNDER ÅREN 1982—2000. (mil.. kr. i 1979/80 års ansl snivå) Åtgärd 82/83 83/8h Sh/BS 85/86 86/37 87/88 58/89 89/90 90/91 91/92 92/93 93/9h 9h/95 95/96 96/97 97/98 98/99 99/00 Där— efter

l Informa- tionssök— ningssystem (kap. 10)1

— försök 0,2 0,1 0,1

— fullskale— system 0.7 0.7 1,5 1,5 1,5 1.5 1,5 1.5 1.5 1.5 1,5 1.5 1.5 1.5 1.5 1.5

2. Landskaps— information (kap. 11)

—försök 2,0 2,0 2,0 1,0

—produktion3 17,0 17,6 18,1 18,7 19,0 19,8 20,3 20,8 21,1. 22,0 —6,5 —6,5 —6,5 —6,5 —6,5 —8,5 . h

3. Samordning

(kap. 12, 13)

— LMV 0,15 0,15 0,15 0,15 0,15 0,15 0,15 0,15 0,15 0,15 0,15 0,15 0,15 0,15 0,15 0,15 0,15 0,15 0,15

—region&lt 1,8 1,8 1,8 1,8 1,8 1,8 1,8 1,8 1,8 1,8 1,8 1,8 1,8 1,8 1,8 1,8 1,8 1,8 1,8 ____________________________———

Avrundad summa h h h 21 21 22 22 22 23 2h 2h 25 25 —3 —3 —3 —3 '3 '5

Exkl. datainsamling och användarservice (Jfr punkt 3).

Utveckling och utvärdering, fortsatt drift 1 Y-län. Enligt alt. F 2 fr.o.m. 1985/86. Minus nuvarande anslag 65 milj. kr.

1 handläggare LMV, 0,5 handläggare per län.

14.3.1 Teknisk och administrativ rationalisering

Möjligheterna att genom utnyttjande av fjärranalysmetoder och datorstödd kartframställning sänka produktionskostna— derna synes för vissa typer av tillämpningar vara relativt goda. Det saknas dock f.n. underlag för att närmare kunna

bedöma dessa möjligheter ekonomiskt. Vad gäller utnyttjan—

de av ADB för hantering av landskapsinformation bör därför särskild uppmärksamhet ägnas kostnads— och effektbedöm— ningar i samband med den föreslagna försöksverksamheten avseende utformning och produktion av allmän landskapsin— formation. Innan sådana studier bedrivits saknas förutsätt— ningar att ange vilket ekonomiskt utrymme en teknisk ra— tionalisering kan skapa. Likaså saknas möjligheter att utan närmare studier och försök bedöma om kostnadssänk— ningar kan upp stå till följd av en regionaliserad ajour— hållning. Genom en fortlöpande administrativ rationalise— ring inom lantmäteriet bör man sikta till att minska stor— leken av de indirekta kostnaderna som belastar produktion— en. I detta avseende bedömer vi lantmäteriets nuvarande organisation och resurser tillräckliga för att bevaka och

vidta lämpliga åtgärder.

14.3.2 Omfördelning mellan anslag

Omfördelning mellan statliga anslagsmedel kan komma ifråga såväl inom lantmäteriet som inom och mellan myndigheter. Utanför lantmäteriet bör i första hand sådana ompriorite— ringar göras av varje myndighet för sig i samband med en ökad avgiftsbeläggning av allmän landskapsinformation. Bättre förutsättningar för att göra omprioriteringar mel— lan olika myndigheters anslag i samband med budgetbehand— lingen bör uppkomma genom det system för samlad behovs— prövning och prioritering som vi föreslagit i avsnitt 12.2.2. I sådana fall kan anslagsmedel direkt destineras till LMV eller annan producentmyndighet. För att åstad—

komma administrativ enkelhet bör detta vara fallet vid

produktion av permanenta följdprodukter där medintressen—

terna är statliga myndigheter.

Inom lantmäteriet används anslagsmedel inom delprogrammet

"Ovriga myndighetsuppgifter" huvudsakligen till service åt statliga myndigheter, kommuner och andra intressenter.

(1 e-medel, budgetåret 1980/81 ca 25 milj. kr.) Vi finner

att dessa bör kunna komma ifråga för att betala föreslagna samordningsåtgärder och informationssökningssystemet. Det

sistnämnda förutsätts på sikt också kunna finansieras ge—

nom avgifter på uttag ur registren.

Under utredningsarbetet har vissa användare framfört syn— punkter på att begränsa den geodetiska verksamheten. Detta skulle ge möjligheter att föra över vissa resurser (3 a— medel, budgetåret 1980/81 ca 11 milj. kr.) till produktion av andra typer av allmän landskapsinformation. Från andra håll har dock behovet av bibehållen verksamhet inom detta område hävdats. Till följd av den geodetiska verksamhetens speciella karaktär torde under alla omständigheter ev. om— prioriteringar kunna ske först på längre sikt. LMV bör där— för få uppdraget att i samråd med användare av geodetisk information redovisa en närmare plan beträffande behov och

utveckling inom detta område.

14.3.3 Avgiftsfinansiering

Med hänsyn till nämnda svårigheter att bedöma storleken av ev. rationaliseringsvinster (i detta sammanhang kan erin- ras om att nuvarande successiva anslagsminskning med 2 % per år redan intecknar en del av dessa ev. vinster) samt de relativt små belopp som på kort sikt skulle kunna om— fördelas inom lantmäteriets nuvarande anslagsramar finner LINFO att den huvudsakliga källan för att vidmakthålla och förbättra lantmäteriets produktion av landskapsinformation

i enlighet med våra förslag måste vara genom avgifter från

användarna.

För närvarande gäller beträffande det allmänna kartmate— rialet att kostnaderna för tryckning och distribution

skall täckas av avgifter. Priserna skall också inkludera ett bidrag till gemensamma kostnader. Bidragets storlek fastställs av regeringen i regleringsbrev. I en särskild förordning bestämmer regeringen ersättning för nyttjan— derätten av det allmänna kartmaterialet medan LMV fast—

ställer kartpriserna.

LMV skall av de influtna medlen inbetala ett i reglerings— brevet fastställt belopp till inkomsttiteln "Övriga in— komster av statens verksamhet". (För budgetåret 1980/81, det första år som systemet fungerar fullt ut, skall

4,75 milj. kr. betalas in). Overstigande belopp får LMV disponera för grundläggande kartläggning. Storleken av

detta ev. överskott är ännu ej känt.

I fråga om lantmäteriets uppdragsverksamhet gäller att varje resultatenhet skall ge full kostnadstäckning. Upp— dragstaxan fastställs av LMV i samråd med RRV. Länen har

viss frihet att variera denna taxa.

Genom principförslagen i kap. 11 har vi försökt att dra en klar gränslinje mellan den produktion hos lantmäteriet som skall utgöra allmän verksamhet (allmän landskapsinforma— tion) och den produktion som bör betraktas som uppdrags- verksamhet (följdproduktion). Dessa båda typer av produk— tion bör behandlas något olika vad gäller principerna för

finansiering och prissättning.

Vad gäller de produkter som föreslagits utgöra allmän landskapsinformation finner LINFO att denna produktion i princip måste vara en samhällsservice som staten bekostar genom anslag till lantmäteriet. Eftersom den nuvarande an— slagsnivån ej är tillräcklig och i syfte att stimulera en kundstyrning av sortimentet bör dock varje produkt pris— sättas i huvudsak efter samma principer som gäller sedan

november 1980, dvs. reproduktions— och vissa andra särkost—

nader skall ersättas av kunden jämte ett visst bidrag till lantmäteriets samkostnader. Detta innebär att vissa produk— ter kan komma att fördyras i den mån bidrag ej tas ut f.n. Utnyttjandet av geodetiska data för rikets nät kommer exem—

pelvis att avgiftsbeläggas.

Det bör också fortsättningsvis ankomma på regeringen att utfärda närmare bestämmelser till ledning för lantmäteriets prissättning liksom att i anslutning till behandlingen av anslagsframställningarna och den 1 kap. 12 föreslagna pla— nen besluta om vilka produkter som skall utgöra allmän

landskapsinformation.

Den finansiella huvudprincipen bör vara att priserna mark— nadsanpassas och sätts så att största möjliga bidrag upp— står. Dock bör beaktas att den tryckta kartproduktionen

tillhandahålls allmänheten till ett sådant pris att en god

spridning inte motverkas.

För att ge lantmäteriet en omedelbar stimulans till sådana åtgärder som leder till största möjliga försäljning av all— män landskapsinformation bör även bidragen tillgodogöras direkt i verksamheten istället för att som nu tillföras en allmän inkomsttitel på statsbudgeten. Detta förfarande sy— nes också administrativt enklare än nuvarande särbehandling av bidragsdelen i intäkterna. Statsmakterna kan sedan vidta

lämpliga åtgärder på grundval av resultatredovisningen.

En avgiftsfinansiering av fastighetsregistret har över— vägts i olika sammanhang. Bl.a. studerar LMV f.n. den frå- gan. LINFO anser utifrån sina utgångspunkter att ett av— giftsuttag även av fastighetsregistreringen är nödvändigt

för att skapa utrymme för en upprustning av registerkart—

verket.

Ur finansiell synpunkt bör all följdproduktion betraktas

som uppdragsverksamhet. Därav följer enligt vår uppfatt—

ning att den i sin helhet skall bekostas av användarna frånsett den subvention som det innebär att ingående all— män landskapsinformation till övervägande del betalas av statsmedel. Taxeprincipen bör vara full kostnadstäckning för varje produkt (kartverk) och priserna sättas så att de täcker dels alla direkta särkostnader (för FoU, lokaler, utrustning, personal etc. som direkt engageras i produk— tens framställning), dels ger ett bidrag för andel i lant- mäteriets samkostnader- Även om detta i förhållande till dagens situation innebär att högre kostnader kommer att övervältras på andra myndigheter anser vi att principen innebär väsentliga fördelar genom att kostnaderna direkt belastar användarna och därmed automatiskt medverkar till ett bättre användarinflytande på produktionen samt upprätt— hållande av en konkurrens på lika villkor med andra kart—

producenter.

De upphovsrättsliga reglerna för att vidareutnyttja perma- nent följdproduktion som finansieras av statliga medel bör i princip vara desamma som gäller i fråga om allmän land— skapsinformation. I fråga om annan följdproduktion avgörs

frågor om åtkomst och ersättning av upphovsrättshavaren.

Vad gäller intäkterna från såväl permanent— som tillfällig följdproduktion, bör dessa tillföras producentmyndigheten

i sin helhet som en stimulans till en användaranpassad pro— duktion och för att öka handlingsutrymmet. En bedömning av framtida intäkter från kartförsäljning och, i förekommande fall, nyttjanderätter förutsätts då göras och avräknas in— tressenternas avgifter i samband med att avtal om produk—

tion ingås.

Systemet med en ökad avnämarfinansiering måste lämna ut— rymme för viss kapitalbildning för att klara periodisering och risktagande. Detta talar för en viss ökning av den till LMV:s förfogande stående, rörliga krediten. lMV bör

också ha möjlighet att omfördela intäkterna inom lantmäte—

riet. Intäkter från regional följdproduktion måste dock i

rimlig utsträckning få stanna kvar hos resp. region.

14.3.4 Sammanfattande bedömning

Ovan redovisade kalkyler och bedömningar måste betraktas som relativt osäkra bl.a. då kostnaderna för framtida produkter måste baseras på dagens produktion och produk— tionsteknik. Det står dock klart att de åtgärder som vi bedömer nödvändiga för att anpassa lantmäteriets samord- nings— och produktionsuppgifter i fråga om grundläggande landskapsinformation till aktuella behov och förutsätt— ningar innebär ökade resursinsatser under ett tiotal år. Det genomsnittliga årliga resurstillskott som behövs fram till mitten av 1990—talet uppgår till ca 20 milj. kr. Först efter denna tidpunkt torde kostnaderna för den all—

männa landskapsinformationen komma att minska.

Av merkostnaden bör enligt vår uppfattning de ca 3—4 milj. kr. som avser löpande samordningsåtgärder i huvudsak kunna täckas genom omprioriteringar inom nuvarande anslag. I sammanhanget vill vi understryka nödvändigheten av att den allmänna rationaliseringen av produktionen inriktas så att den mer än motsvarar den av statsmakterna fastställda

generella minskningen av anslagen.

Huvuddelen av resursbehovet — ca 15 milj. kr. — måste en- ligt vår uppfattning täckas genom avgifter på produktion- en. F.n. inbringar intäkterna från den allmänna landskaps— informationen omkring 5 milj. kr. En fördubbling av dessa intäkter borde enligt vår mening på sikt vara möjlig genom den ökade avsättning som det av oss skisserade produktsor- timentet bör kunna få bl.a. för följdprodukter. Vidare vill vi visa på det resurstillskott som skulle kunna skapas ge—

nom en avgiftsbeläggning av fastighetsregistreringen.

Kostnadsökningen för själva försöksverksamheten — ca 2 milj. kr. per år — bör enligt LINFO:s uppfattning täckas genom tillfälliga anslagsförstärkningar.

Avslutningsvis vill vi erinra om att många avnämargrupper efterlyst en förbättrad och utökad allmän landskapsinfor— mation. Utan resurstillskott är det uppenbar risk för att det blir ytterligare sänkningar av kvaliteten. De av oss skisserade åtgärderna innebär visserligen att man under ett antal år ökar insatserna på detta verksamhetsområde. På sikt räknar vi dock med att kostnaderna skall bli lägre samtidigt som kvaliteten på den allmänna landskapsinforma—

tionen blir bättre.

SOU 1981:73

FÖRKORTNINGAR OCH ORDFÖRKLARINGAR

I LINFO:s betänkande förekommer förkortningar och vissa teknis— ka termer och uttryck som kan behöva förklaras.

Listan över förkortningar upptar endast sådana förkortningar som förekommer på ett flertal ställen utan nämnare förtydligan— den (främst i huvudbetänkandet).

Ordförklaringarna grundar sig på gällande svensk standard i den mån det finns sådan (SIS). Vissa förklaringar är hämtade från Tekniska nomenklaturcentralens Kommunalteknisk ordlista (TNC 61). Vissa begrepp är definierade i Svensk författningssamling (SFS) eller i de av LMV utgivna tekniska förklaringarna och anvisning- arna (TFA) till mätningskungörelsen. I många fall finns dock inte exakta definitioner eller allmänt vedertagen terminologi.

I listan är i förekommande fall angivet källan till definitio—

nen .

Understreckning av ord markerar att det är förklarat på ett annat ställe i listan.

Förkortningar

AF anslagsframställning AMS arbetsmarknadsstyrelsen AUTOKA automatisk kartframställning (system utvecklat vid lbhO CCT Computer Compatible Tape CFD centralnämnden för fastighetsdata CTH Chalmers tekniska högskola DFR statens delegation för rymdverksamhet EBBA enkel bildbearbetningsapparat

(bildbearbetningssystem utvecklat vid Svenska Rymdaktiebolaget)

ELS Esrange Landsat Station

ESA 'European Space Agency

ESP Esrange Special Programme FADIR fastighets- och inskrivningsregisterkommittén FBL fastighetsbildningslagen FBM fastighetsbildningsmyndighet

FOA försvarets forskningsanstalt FoU forskning och utveckling FRM fastighetsregistermyndighet FRP fysisk riksplanering FTR fastighetstaxeringsregistret

HDDT High Density Digital Tape IGS interaktivt grafiskt system

IR infraröd

ISOK infonnationsbehandling för samhällsplanering och kommunalteknik

KFBM kommunal fastighetsbildningsmyndighet KFRM kommunal fastighetsregistermyndighet KOMB kommunala mätningstekniska beräkningar (ADB-system som tillhandahålls av Kommunförbundet) KTH Tekniska högskolan i Stockholm Landsat Land Satellite (jordresurssatellit)

LE lantmäterienhet (vid länsstyrelserna)

LINFO landskapsinformationsutredningen LMS lantmäteristyrelsen (upphörde 1974—07—01)

LMV statens lantmäteriverk

LU 80 MBK

MDN MI

MK MSS NASA NPOC NSG OSIRIS

PBL PMK

QL QZ RAK RB RRV SCB SFBM SFRM SFS sou SHAFK

SIDA SIND SLAR SMHI SNV

SPOT

STF

"595555

lantmäteriutredning 80 mätning, beräkning, kartläggning (utbildningsprogram initierat av Kommunförbundet)

miljödatanämnden informationssystem för miljövärden mätningskungörelsen multispektral svepradiometri

National Aeronautics and Space Administration National Point of Contact (inom Earthnet) nämnden för statens gruvegendom Our Second Image Reading Instrument System (bildbehandlingssystem utvecklat vid KTH) plan— och bygglagen (förslag till ny lag) programmet för övervakning av miljökvalitet (vid SNV)

Quick-look (okorrigerad satellitbild) Stockholms datamaskincentral

rikets allmänna kartverk (upphörde 1974-07-01) Svenska Rymdaktiebolaget riksrevisionsverket

statistiska centralbyrån

statlig fastighetsbildningsmyndighet statlig fastighetsregistennyndighet

Svensk författningssamling Sveriges geologiska undersökning storskalig halvautomatisk fotogrammetrisk kar— tering (system utvecklat vid KTH) styrelsen för internationell utveckling statens industriverk Side Looking Airborne Radar Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut statens naturvårdsverk

Systéme Probatoire d'Observation de la Terre (planerad fransk jordresurssatellit)

Svenska turistföreningen styrelsen för teknisk utveckling tekniska förklaringar och anvisningar (till MK) ultraviolett

verksamhetsplan överbefälhavaren

Ordförklaringar

Ajourföring

Ajourhållning

Allemanskarta Allmänna kartor

Allmänt kart- material

Baskarta

Bildtolkning (el Flygbilds— tolkning)

Bladformat (el Kartformat)

Bladindelning

Centralprojek- tion

Databas

Datorstödd kart— framställning

Korrigering av kartinnehåll och mätdata så att kagta eller register redovisar de faktiska förhållandena vid en viss tid—

punkt (TFA).

Kontroll av huruvida förändring inom ett kartlagt område skett — och i sådana fall —

Sådana kartor för samhällets grundläggande och kontinuerliga behov som det enligt 11 5 5 lantmäteriinstruktionen (1974z336) ankommer på statens lantmäteriverk att utge (SFS 1980:754). Allmänga_kgrtgz och grundmaterialet till dessa (SFS 1980:754).

Karta som med ändamålet varierande innehåll, skala och kvalitet har till uppgift att ut- göra kartunderlag vid planering, projekte— ring och redovisning (TFA).

Inhämtande av kvalitativ och kvantitativ information ur flygbild.

Kartas format, vanligen i A—serien, eller med en rityta om 500 x 500 mm, 500 x 800 mm

eller 600 x 800 mm (TFA).

Inom den allmänna kartläggningen används en kartbladsindelning grundad på storru— tor om 50 x 50 km och tillhörande beteck- ningssystem. För kommunala kartor används ofta lokala bladindelningssystem (TFA).

Avbildning av ett objekts punkter med hjälp av strålar (räta linjer) genom en gemensam punkt, projektionscentrmn. Den fotografiska bilden är ett exempel på centralprojektion, varvid kameralinsen utgör projektionscentrum (se även grtg: gQQålEZQiQKEiQE) . Mängd av data som består av åtminstone ett register och som är tillräckligt för ett visst ändamål eller för ett visst databe- handlingssystem och som kan utgöra en del av en annan samling av data (SIS).

Kartframställning vari ingår moment av automatisk databehandling t ex datastyrd uppritning. En liknande term är automatisk kartframställning.

Dedicerad drift

Deloriginal

Detaljplan

Digitala data (el Numeriska data) Digitalisering

Ekonomisk karta

Fastighets— bildning

Fastighetskarta

Fastighets— register

Fjärranalys

Flygbild

Fotogrammetri

Myndighetsvis eller sektorvis organiserad datadrift (prop. 1978/79:121).

Kartblad eller ADB-register med specificerad del av kartas innehåll. LINFO använder denna term i en vidare betydelse som en produkt re— dovisande någon eller några typer av data om landskapet och som tekniskt kan sammanföras med andra deloriginal och /eller komplette— ras med andra data.

Sammanfattandebegrepp för stadsplan, bygg— nadsplan och tomtindelning. Även plan- institut för detaljplanering föreslaget av PBL—utredningen.

Data som representeras av tal och eventuella specialtecken.

Omvandling av analoga data i form av t ex fotogrammetriska stereomodeller eller kar- tor till digitalg_dgta för ADB. Karta som i huvudsak återger dels markanvänd- ning, bebyggelse, kommunikationsleder, hydro- logiska förhållanden, nivåkurygr, fornminnen m m, dels administrativ och judiciell indel— ning samt fastighetsindelning (TNC 61).

Åtgärd genom vilken fastighetsindelningen ändras eller servitut bildas, ändras eller upphävs (SFS 1970:988). Karta utvisande fastighetsförhållanden. Fastighetskartan består av fastighets— originalet till skgugmiälsejsertån och ett särskilt rättighetsoriginal. Om sär- skild bestämmelsekarta tillägges talar man om fastighets— och bestämmelsekarta. Sammanfattande term för jordregister, stads- register och det nya fastighetsregister som enligt SFS 1968:379 och SFS 1974:1059 skall föras med hjälp av automatisk databehand— ling (TNC 61).

Samlingsnamn för de tekniska metoder med vilka man på avstånd samlar in och däref— ter bearbetar och presenterar data om mark— ytan, vattnet och atmosfären. Fotografisk bild av markytan tagen från luften. Vanligen eftersträvas en vertikal fotograferingsinriktning (lgdbild). Läran om mätning i bilder, t ex flygbildey, för bestämning av främst geometriska egen— skaper, såsom storlek, läge och form hos avbildade föremål (TNC 61).

Fotogrammetrisk bearbetning Fritidskarta

Fältkarta Följdprodukt

Förlagsprodukt

Geodesi

Geologiska kartor

Geomorfologi Geoteknik

Gon

Grundkarta

Grundläggande landskaps— information

Hydrogeologisk karta

Höjddata Höjdkurva (el Nivåkurva)

Informations- behandlings— system

Se återegbeérbstniag-

Karta för friluftslivsverksamhet, ofta i skalintervallet 1:10 000 — 1:20 000. Allemanskarta är en liknande benämning.

Huvudversionen av den tgpggrgfiskg_kgztan. Kartor som helt eller till någon del åter— ger allmäa£_kér£astsrial (SFS 1980=754)- Eöljdprgdukter som bedöms få en varaktig spridning och därför hålls i lager för att säljas (SFS l980:754). Läran om mätning på, eller i anslutning till, jorden för bestämning av fonn, di— mensioner, massfördelning och gravita— tionsfält hos jorden eller del därav (TNC'61).

Samlingsbenämning för olika typer av berg- grundskartor, jordartskartor och hydrggeg: lggiäka_kerzer- Läran on1 markens struktur och ytformer.

Läran om jords och bergs tekniska egenska— per samt dess tillämpning vid främst bygg— nads- och anläggningsverksamhet (TNC 61).

Enhet för plan vinkel där 1 gon = 1/400 av ett varv (TFA).

Storskalig karta över ett område som be— rörs av förslag till stadsplan eller bygg- nadsplan; till kartan hör fastighetsför— teckning (TNC 61 och TFA).

Landskapsinformation i form av bilder, kart- material och register avsett att användas i många olika sammanhang, t ex gmdreysbildez, allmäaue_ke££92. primärkartgr, Sjökort och fastighetsregister—

Karta utvisande de geologiska förutsättning— arna för bl. a. grundvattnets förekomst och strömning.

Digitglg_dgtg om markens nivå. Linje som på karta eller ritning sammanbin— der punkter med samma nivå (TNC 61 och TFA).

Samling av maskinenheter, metoder och proce— durer samt ev. även människor organiserad med uppgift att genomföra databehandling (SIS).

Infraröd film (IR—färgfilm)

Interaktivt grafiskt system

Kartformat Kartografi

Katasterkarta

Kommunöversikt

Koordinat

Koordinatsystem

Landskapsinfor— mation

Lodbild

Multispektral svepradiometri

Nivåkurva Normalhöjd

Numeriska data

Film med stor känslighet i den infraröda delen av spektrum, som omfattar våglängder i ungefär området 5-10—6 - 10'4m.IR-färg- film används ofta vid fotografering för vegetationskartläggning m. m.

Informationssystem för behandling av grafis— ka data genom dialog med dator. Sådana sy— stem finns numera för framställning och

Den del av kartframställningsprocessen som avser den grafiska utformningen av kartan (TNC 61).

En fastighetskarta med rättsverkan, som fö- rekommer i vissa europeiska länder(dock ej i Sverige). Informellt planinstrument för översiktlig markanvändningsplanering inom en kommun. Linjär eller vinkelberoende storhet som be- stämmer positioner för en punkt i ett givet referenssystem. För allmän kartläggning i Sverige används ett koordinatsystem där x—koordinaterna räk- nas positiva norrut med början från ekvatorn och y-koordinaterna positiva österut med början från medelmeridianen 2,5 ggn V. Gemensamt begrepp för lägesbestämbar infor— mation om landskapets naturgivna innehåll och egenskaper och dess konstgjorda före- teelser. Begreppet innefattar även sådana geodetiska och fotogrammetriska data som ut- nyttjas för lägesbestämning av landskaps— information samt geografiska namn och grän— ser, institutionella förhållanden m m (LINFO:s direktiv). Flygbild tagen med vertikal kameraaxel. Avsökning av strålning reflekterad eller emitterad från landskapet. Strålningen kan delas upp i flera våglängdsområden som fokuseras på var sin sensor. De elektriska signalerna lagras ofta i var sin kanal på magnetband. Se bäiékurrå-

Höjd vid flygfotografering om ca 4 600 m. Man talar i övrigt om låghöjds— resp hög— höjdsfotografering.

Se digitala_éetå-

Nybyggnadskarta

Omdrevs— fotografering Områdesplan Ortofbto

Ortofotokarta

Ortogonal- projektion

Pixel Plotter

Primärkarta

Registerkarta

Revidering

Rikets nät

Samkopiering

Satellitbild

Scanner

Karta utvisande fastighets exakta mått, gränser för byggnadsrätt, läge för va— ledningar, angränsande gata m m. Bygg— nadsnämnd är i viss omfattning ålagd att tillhandahålla nybyggnadskarta, se 2 5 byggnadsstadgan (TNC 61). Systematisk flygfotografering med regel— bundna tidsintervall.

Planinstitut för mindre kommundel före— slaget av PBL—utredningen. Bild uppbyggd av små, vanligen rektifiera— de, element från flygbilder. Karta framställd genom kartografisk komp— lettering av grtgfgtg (TNC 61, TFA). Avbildning i ett plan genom strålar vinkel- rätt mot planet (till skillnad från gen: Erélgzgisktiga)- Bildelement. Uttrycket pixel används ofta i samband med klassning av satellitdata. Datorstyrd ritmaskin, ofta med förhållande— vis måttliga prestanda. Det storskaliga kommunala kartverk varpå kommunens allmänna (grundläggande) kart— läggningsarbete fortlöpande redovisas. Karta hörande till fastighetsregistei. Reg— ler för registerkartas skala, innehåll och utformning finns bl.a.i fastighetsregister—

kungörelsen (1974:1059).

Förbättring av kartas innehåll och utföran— de m.m.vid viss tidpunkt. Om sådan översyn sker kontinuerligt talas om ajourhållning. Omfattar rikets triangelnät, tyngdkrafts— nät och höjdnät, vartill stommätning nor— malt skall anslutas. Undantag får i vissa fall göras för anslutning till lokala, till riksnätet ej anslutna system. Koordinaterna i rikets nät beräknas i det system som be— skrivits i kggréiaéEäXEEew— Successiv eller samtidig kopiering av del: original till ett s.k.samlingsoriginal in— nehallande information som finns i delori—

ginalen (TFA).

Bild-erhållen genom bearbetning av data re— gistrerade från satellit (genom t.ex_korri— gering, klassning) och framställning av bild, ofta med hjälp av s.k bildskrivare.

Utrustning som avsöker och registrerar data från markyta, vattenyta, bild eller karta. Satellitregistrering över visst område. En Landsat—scen täcker exempelvis en yta av 185 x 185 km.

Sensor

Snedbild

Specialblad

Stereo- bearbetning

Stereo— instrument

Stereoöver— täckning

Stomnät (el Stomsystem)

Stråköversikt

Stödpunkt

Tematisk karta

Termografi (termisk svepa radiometri)

Terrester mätning

Topografisk karta

Instrument för avkänning av strålning. Sen— sorer brukar indelas i aktiva (t. ex. radar) och passiva(t.exkameror, multispektrala stagnera)- Avbildning från luften med avsiktlig avvi— kelse från lodlinjen.

Regisieikaiia över jordregisterområde där skgagmlåké_kérténå skala ej är tillräcklig för godtagbar redovisning. Specialbladens

skala är ofta 1:2 000. Inom fgtggiammegiin vanlig benämning på be— arbetning av flygbilder i instrument som möjliggör tredimensionellt betraktande av terrängen. Instrument för steiegbeaibegning av bilder.

För att möjliggöra stereobetraktning av flygbilder och därmed sammanhängande mät— ning brukar flygbilder fotograferas i serie med viss övertäckning, som i längsriktning ofta uppgår till 60 eller 80 % och i sidled till ca 30 %.

Samling av fixpunkter vilkas läge bestämts i plan och/eller i höjd genom officiell mät— ning (stommätning) isamma geodetiska kggréiuetäxätsm (TNC 61)- Översikt över flygfotograferingsstråk med bildcentrum för bilderna inlagda längs stråken. I mätbild väl definierad punkt (signalerad, naturligt eller artificiellt) vars läge i plan eller höjd bestämts i markens koordinat- system för användning vid återgivning av ter— rängen i sieieginsgiument (absolut oriente- ring) (TFA)_ En karta som representerar ett eller några få teman, som blir starkt framhävda. Ofta är temat redovisat på ett topografiskt un- derlag som tjänar som lägesredovisning. Registrering av värmestrålning i spektral— området ca 3-5'10'6m och 8—14'10'Öm.

Mätning på marken.

En karta som återger jordytans topografiska egenskaper (terrängform) och andra natur— givna eller av människan skapade objekt. Avsikten med kartan är att ge en allmän orientering om terrängen utan att framhäva något speciellt element (tema). Huvudskalan för topografisk karta i Sverige är 1:50 000.

Transfererings- Register organiserat för överföring fil (transferering) mellan databasei. Vegetations— Karta som redovisar vegetationsförhållan— karta den, oftast tillkommen genom tolkning av

flygbilder fotograferade med lRIfäigfilm.

Version Karta bestående av ett eller flera del: original. Se även samkopiering. Översiktskarta AllllläQJSEIEå i skala mindre än 1:100 000.

NUVARANDE FÖRSÖRJNING MED LANDSKAPSINFORMATION I SVERIGE: INTRESSENTBESKRIVNING

Enligt direktiven bör LINFO inledningsvis kartlägga vilka organisationer och myndigheter som arbetar med insamling m.m. av landskapsinformation. Därvid bör huvuddragen i upp— giftsfördelningen mellan olika intressenter inom den offent—

liga sektorn grovt anges och kostnaderna för verksamheten be- räknas.

I kap. 3 i betänkandet beskrivs översiktligt dagens försörj— ning med landskapsinformation — regelverk och ansvar, produk— tion och konsumtion samt resursinsatser. Vi har ansett det motiverat att i denna särskilda bilaga lämna en mera full- ständig redogörelse för de viktigare intressenterna och de— ras befattning med landskapsinformation. Avsikten är att den inte bara skall kunna användas som en uppslagsbok i samband med läsningen av huvudtexten utan också tjäna som underlag för olika intressenter att finna möjligheter till samverkan vid anskaffning av landskapsinformation.

Intressentbeskrivningen omfattar ett antal statliga, kommu- nala och enskilda organisationer som samlar in, producerar och/eller använder sig av landskapsinformation i större om— fattning. Uppgifterna grundar sig på offentligt tryck och andra skriftliga källor samt på de intervjuer som LINFO ge— nomfört med flertalet av intressenterna. Svenska kommunför- bundet har i huvudsak svarat för beskrivningen av primär— kommunernas hantering av landskapsinformationen. Alla upp— gifter hänför sig till budgetåret 1978/79 om inte annat an— ges.

Vi har så långt möjligt försökt redigera materialet efter enhetliga principer. Mot bakgrund av varje organisations upp:

gifter beskrivs produktion och utnyttjande av landskaps— information närmare. Separat redovisas eventuell forsknings— och utvecklingsverksamhet, M, samt samverkan rörande land— skapsinformation. Beträffande resurser redovisas sådan mer kostnadskrävande utrustning som man har för att behandla landskapsinformation samt de totala kostnaderna. De senare är ofta mycket svåra att särskilja från övrig verksamhet och motsvaras ibland av intäkter. Den upptagna summan ger en bild av infomationsbehandlingens ekonomiska omslutning men måste i flera fall ses som en relativt grov uppskattning.

INNEHÅLL

l. STATEN

Bos tadsdepartementet Den statliga lantmäteriorganisationen 305 Byggforskningsorganisationen 330 Statens planverk 332

Justitiedepartementet Centralnämnden för fastighetsdata 33h

Försvarsdepartementet Försvarsmakten 3 38

Kommunikat ions departementet

Televerket 3 1, 2 Statens järnvägar 3 1, 3 Statens vägverk 3 1, 3 Sjöfartsverket 3146 Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut Luftfartsverket 322 Statens geotekniska institut 3 5 h Ekonomidepartementet Statistiska centralbyrån 3 5 5 Utbildningsdepartementet Riksantikvarieämbetet 3 5 8 Naturvetenskapli ga forskningsrådet 3 6 O

Universitet och högskolor 362

Jordbruksdepartementet Lantbruksorganisationen 3 6 5 Skogsvårdsorganisationen 3 6 7 Statens naturvårdsverk 3 7 O Mil j ödatanämnden Sveriges lantbruksuniversitet 37 3 3 7 6 Industridepartementet Statens industriverk, bergsstaten och nämnden för statens gruvegendom 3 7 7 Sveriges geologiska undersökning 3 8 0 Statens vattenfal lsverk 3 8 7 Styrelsen för teknisk utveckling 3 8 7 Statens delegation för rymdverksamhet och Svenska rymdaktiebolaget 389 Domänverket 3 9 l Delegationen för samordning av havsresursverk— samheten 3 9 2 Kommundepartementet Länsstyrelserna 39 3 2 . KOWUNERNA Primärkommunerna 3 9 8 Stockholms läns landsting 1, l 0

3 . ENSKI LDA FÖRETAG OCH ORGANISATIONER ), l l

STATEN

BOSTADSDEPARTEMENTET

Den statliga lantmäteriorganisationen

Lantmäteriet har huvudsakligen till uppgift att samla in och tillhandahålla landskapsinformation samt att genom förrätt— ningsverksamhet svara för väsentliga delar av genomförandet av samhällsplaneringen. Tillsammans med samhällsplanerande organ skall lantmäteriet verka för att dess tjänster inom kart— och flygbildsframställningen m.m. liksom förrättningsverksamhet ut— nyttjas på ett ändamålsenligt sätt.

Det statliga lantmäteriet är organiserat på tre nivåer, näm— ligen en central myndighet, statens lantmäteriverk (LNN), i varje län en överlantmätarmyndighet (ÖLM) samt lokalt en distriktsorganisation med fastighetsbildningsmyndigheter (FBND. För särskilda uppgifter är lokalt vissa myndigheter inrättade som arbetar frikopplade från distriktsindelningen, s.k. special- enheter. Utanför den statliga lantmäteriorganisationen finns dels kommunala fastighetsbildningsmyndigheter, specialenheter för tätortsutveckling (KFBND, dels statliga och kommunala fastig— hetsregistermyndigheter (SFRM resp. KFRND. I förhållande till dessa utomstående myndigheter har det statliga lantmäteriet vissa tillsynsuppgifter.

Lantmäteriets organisation framgår av figur 2.1 och 2.2.

Flera organisationsförändringar har under den senaste tioårs— perioden genomförts på central, regional och lokal nivå. Statens lantmäteriverk bildades den 1 juli 1974 genom en sammanslagning av lantmäteristyrelsen och rikets allmänna kartverk och övertog de båda verkens arbetsuppgifter i princip oförändrade. Syftet med reformen var främst att få till stånd bättre samordning och ökade resurser för de grundläggande mätnings— och kartläggnings-

Allmänna upp— gifter och

organisation

Figur 2.1 LANTMÄTERIETS ORGANISATION

1981- 07 - 01

Lantmäteriverket . _ CENTRAL (LMV) Generalduektor

onemusmion

Administ . Fastighets- Kart- Produk- tiv avdelning avdelning tions- avdelninq avdelning

(A) (F) (K) (P)

, . Överlantmätarmyndigheter (ÖLM) REGIONAL ORGANISATION

Lantmäteri- distrikt

Kommunala specialenheter för tätorts-

Specialenheter för iord- och skogsbrukets rationalisering m m

Statlig special- enhet för tätortsutvecklin-

LOKAL ORGANISATION 575 _ _ __ utveckling lKFBMl

Lokalkontor 29 st 23 st 42 st

SFBM

FastighetsbiIdningsmyndigheter ( FBM)

Streckad linje till figur betyder att underordnat organ inte organisatoriskt tillhör lantmäteriet utan endast i tillsynshänseende är underordnat

Länstyrelsernas lammämrienheterlL : [ :Smllu futighotuqin- ;:umyruignnulsmm | i 24 st

Kommunala fastighets- ngittermyn- digheter (KFRMI

335t

Faniuhetsregimrmyndighmr (FRM)

Figur 2.2

LANTMÄTERIV E RKETS DETALJORGANISATIO N

1981-07 -0'l

enereldinktör GD

Nemnirenden Adm eervieeenhet Bibliotek, erkiv Expedition Lolulvln! Lolulpleneting qunretur Kontornrvckeri Telefonväxel

Redovisningscentrel

"Enheten innehlller iven en grupp för lestiqhetstexering

Revisions- RK kontor [_ "I L _| ADMINISTRATIV A FASTIGHETS- F KARY- K PRODUKTIONS— P AVDELNING AVDELNING AVDELNING AVDELNING Utvecklingsplanering FP Stab Stab Ekonomienhet AE Fenighetsbildninnsenhet FF Geodetisk enhet Geodetisk minn enhet pc Inköpseentrel AEI Allmänna ärenden FFA Vetenskepl ärenden KGV Triengulerinq o stomnät pc] Kemerele irenden AEK Fenighettsemverlun FFS Mätnimsleknik KGM Berikning PG! Plenerinu AEP Plen- o bebyggelsävenden FFF Rldqvn tilämpn "(RFA Avvägning P63 Utveckling AEU Fastighetsbestimninn FFF Datateknik Geodetiskt erkiv PCC Kelibr, im" service Ornenitelionsenhet AO Virderingsenhet FV1 Fotogrammetrisk enhet KF Fotogrammetrisk enhet _ PF Allminne ärenden ADA Allmänna ärenden FVA Foto— 0 evkinningstekn KFF Förbered erheten FFI Information ADI Jord» o tkoasbr 'e'renden FVJ Fotogram bearbetning KFB Stommitning PFZ Admininretiv utveckling Bebyggelseirenden FVB Kertteknik KFK | Profilmitninu PF3 [_ ...-.. _| - _. _ _ _, Småskalig kerterinn PFA ! 'Storskalig lurt-ring PF5 % Grevering PFG Pereonelenhet |__—__ Löneirenden APL Peuonelplenering AFP Reuiltennhet Kenouveiisk enhet KK Ekonomisk kenenhet Utbildning APU Allmänna irenden FRA Kenplenerinu KKP Kemedektion Arbetsmiljö Reninerföring FRF Förlagsverksemhet KKF Pen m Regineromliggning FRO Kertutvecklino Fulla rev

Fallet rev Fullet rev Fullet lev

Försvarsenhet Säkerhettskydd Beredskapsärenden

KMS Tupourefisk kertenhet Fulln rev o följdprod Fulla rev

Fullst vev o part rev Översiktskarta, Maskinen ritn

Produktionsservieeenhet

Flygletonrefering FSF Fotografiskt Ieb PSL ADB—drift FSD Arkiv PSA

Verkstad Fö'rlld

arbetena i landet. En omlokalisering av verket från Stockholm till Gävle skedde 1975. Under början av l970-ta1et inordnades överlantmätaren och länslantmäterikontoret i länsstyrelsen.

Antalet anställda inom den statliga lantmäteriorganisationen ut— tryckt i helårsarbetande är ca 2 900 personer, varav drygt 800 finns inom LMV och resten inom den regionala och lokala organi— sationen (1980—07—01). Därtill kommer AMS—personal och säsongs- anställd biträdande personal i fältarbete.

LMV är central förvaltningsmyndighet för frågor om fastighets— bildning, fastighetsbestämning, fastighetsvärdering, fastighets— samverkan och fastighetsregistrering samt mätningsverksamhet och allmän kartläggning. Inom verket finns fyra avdelningar, nämli- gen en administrativ avdelning, en fastighetsavdelning, en kart— avdelning och en produktionsavdelning. Inom kartavdelningen finns en försvarsenhet som förestås av en militärassistent (se figur 2.2).

För samråd i mera betydelsefulla frågor om riktlinjer för de all— männa kartarbetena finns ett kartråd vid LMV, bestående av före- trädare för olika kartkonsumenter i samhället. Enligt LMV:s in- struktion skall företrädarna utses på förslag av ÖB, vägverket, lantbruksstyrelsen, naturvårdsverket, Skogsstyrelsen, statens planverk, SGU och Svenska kommunförbundet. Till kartrådet är knutet ett beredande organ för samråd om plankartor m.m., den s.k. plankartegruppen, som består av representanter från lant— mäteriet, statens planverk, naturvårdsverket, Svenska kommunför— bundet och Liber Kartor.

öLM har länet som verksanhctsområde och skall inom detta område leda och utöva tillsyn över verksamheten vid SFBM, utöva till— syn över mätningsverksamheten samt verka för samordning av grundläggande mätnings— och kartläggningsverksamhet. Myndig— heten skall också enligt sin instruktion lämna medverkan i arbetet för framställning av allmänna kartor och hjälpa FBM

liksom kommuner och enskilda med råd och upplysningar inom sitt verksamhetsområde. Likaså skall OLM ge råd och upplys— ningar om och hjälpa till vid förmedling av allmänna kartor och andra produkter som framställs inom lantmäteriet. I sam- band med dessa uppgifter skall OLM bl.a.följa verksamheten vid FBM och vid behov bistå dessa myndigheter med upplysningar och utredningar. Likaså fastslås i instruktionen att myndigheten skall upprätta programplaner för grundläggande stomnät och kartläggning samt kontrollera mätningsarbeten på begäran av kommun om inte uppgifterna utförs av LMV.

Overlantmätarmyndigheten är organisatoriskt samordnad med läns— styrelsens lantmäterienhet, främst genom att överlantmätaren är chef för båda organen.

Lantmäteriet strävar efter att arbeta som ett samlat, inte— grerat organ över de olika nivåerna. Som ett led i samordningen av de tekniska resurserna har LMV utarbetat särskilda.riktlinjer för samverkan mellan överlantmätarnwndigheternas tekniska enheter och LMV samt mellan enheterna inbördes. Regionalt har åtta s.k.samverkansområden bildats, som vart och ett består

av flera ULM.

FBM har hand om lantmäteri- och kartverksamheterna på den loka— la nivån. För dessa verksamheter är landet indelat i 87 lant— mäteridistrikt. Varje lantmäteridistrikt utgör verksamhetsom— råde för en fastighetsbildningsmyndighet. Chef för lantmäteri- distrikt är en distriktslantmätare.

För särskilda fastighetsbildningsuppgifter, främst sådana som hänger samman med jordbrukets och skogsbrukets rationalisering eller som rör utveckling av tätbebyggelse, finns för närvaran— de ytterligare 67 fastighetsbildningsmyndigheter, s.k.special— enheter. Av de 67 specialenheterna är 25 statliga — 24 för jord— och skogsbruksändamål och en enhet för tätortsutveckling avseende flera kommuner - medan återstående 42 står under kommunalt huvudmannaskap, samtliga för tätortsutveckling.

Landskaps— information

Program 1 Vissa allmänna

myndighetsupp— gifter

Chef för statlig specialenhet är en länslantmätare och för kommunal specialenhet i regel en stadsingenjör.

Det statliga lantmäteriet har tillsyn över FRII, som kan vara statlig eller komrmmal. Statliga FRM är länsstyrelserna, där ärendena handläggs inom lantmäterienheterna. Kommunala FRM finns i 34 av de 42 ovan nämnda kommunerna.

Lantmäteriet tillämpar programbudget. Verksamheten indelas i följande fyra programområden 1 :

l. vissa allmänna myndighetsuppgifter 2. förrättnings— och uppdragsverksamhet 3. mätning och kartläggning 4 . förs varsberedskap

Program 1 omfattar följande helt anslagsfinansierade delpro— gram:

a) föreskrifter och allmänna råd för lantmäteri— och kartverk- samheten

b) nytt fastighetsregister

c) riksgränsarbeten

d) allmänna utvecklingsarbeten e) övriga myndighetsuppgifter

Inom LMV utarbetas fortlöpande tillämpningsanvisningar till mätningskungörelsen (TFA). En omfattande rådgivning sker från LMV:s sida till regionala och lokala organ i fråga om mättek- niska frågor, val av instrument och utrustning, val av koordi- natsystem samt olika karttekniska problem i samband med mät— ningskungörelsen. LMV har vidare ett tillsyns— och gransk— ningsansvar för mätningsverksamheten i landet, liksom ansvar för att ge föreskrifter inom detta område. Huvuddelen av till— synsgranslmingen handläggs dock av 'O'LM. FBM och öLM svarar i övrigt för teknisk service beträffande bl. a. program och pla—

1 En ny indelning har beslutats av statsmakterna att gälla fr. o. m. den 1 juli 1982.

ner för grundläggande stomnät och kartläggning åt konmunerna samt för rådgivnings— och upplysningsverksamhet till kommunala och statliga organ. Vissa förarbeten till det nya ADB-baserade fastighetsregistret utförs också vid lantmäteriets regionala

organ.

Av betydelse för fastighetsregisterverksanheten är bl. a. de anvisningar som ges för fastighets- och registerkartor samt regler för ortnamn. Infomation förs även fram via utarbetande av handböcker eller vid kurser. Som ett led i den ökade sats— ningen på värderingsverksamheten (skogs— och jordbruksvärdering m. m.) sker t. ex utbildnings-, informations— och anvisnings-

insatser.

LMV medverkar för närvarande i en översyn av riksgränsen mellan Sverige och Finland. Motsvarande arbete planeras senare även

för gränsen mot Norge.

Utvecklingsverksamheten inom kartområdet inriktas främst på teknik och metodfrågor i samband med automatisk kartläggning (beträffande införande av ny teknik även utvecklingsarbeten in— om delprogrammen 2 c och 3 b-d). Inom fjärranalysverksamheten har t. ex. program tagits fram för behandling av Landsat—data. Försök har inletts med att bl. a. tolka och jämföra fjärranalys- data med topografiska kartans innehåll.

Metodutveckling pågår även inom områdena fotografisk teknik (re- produktionsteknik m. m.) och bildtolkning, då informationen i flygbilden är av stor betydelse för verket både som hjälpmedel vid revidering av de allmänna kartserierna och i uppdragsverk- samheten. Utvecklingsinsatserna på fotogrammetriområdet har koncentrerats till ortofoto- och stereobearbemingsteknik samt försök med användning av digitala kartdata.

Metoder för datorstödd kartering innebär behov av kraftigt öka— de resurser för databehandling och speciellt vid helautomatisk kartering, nya karteringsinstmment. LMV har hittills valt att

satsa på halvautomatisk kartering där befintliga utrustning- ar i form av stereoinstrument och ritmaskiner kunnat utnytt- jas och investeringsbehovet i nya instrument kunnat hållas på en förhållandevis låg nivå. Programsystem för insamling, lagring och redovisning av digitala kartdata har färdig— ställts och prövats i begränsad produktion.

På sikt syftar utvecklingsarbetet med numeriskt styrd kart— framställning till att integrera samtliga delmoment i den datorstödda kartografin såsom datainsamling, datalagring med rättning och uppdatering av information samt uppritning av kartdetaljer och fotosättning av text. Ett produktionssystem för uppbyggnad av kommunala kartdatabaser för storskaliga kartor är i huvudsak utvecklat. I arbetet med samordning av grundläggande storskaliga kartor ingår utveckling av frank ställningsmetoder för ledningskartor, rationella förfaranden vid arbetet med nybyggnadskartor, utsättning, lägeskontroll och ajourföring av primärkartor. Vidare utvecklas framställ— ningsmetoder och utförs kostnads— och noggrannhetsstudier rörande storskaliga översiktskartor. Försök med datorstödd framställning av skogs- och vegetationskartor pågår också.

I anslutning till verkets myndighetsuppgift att ge service och rådgivning till andra myndigheter medverkar LMV i arbetet med den fysiska riksplaneringen. Ett försöksprojekt har be— drivits för bostadsdepartementets markdatagrupps räkning rö— rande insamling, lagring och bearbetning av lägesbestämd in— formation om mark och markanvändning (faktabank för fysisk riksplanering, FRP—faktabanken). LMV utför även arealberäk— ningar åt Statistiska centralbyrån.

Som ett led i servicen till kommunerna ingår lantmäteriets kartförsörjningsplanering, som främst syftar till att kommu- nerna skall få en rationell karthantering. Detta sker genom att kartförsörjningsprogram eller MBK—program (mätning, be— räkning och kartläggning) upprättas. I arbetet med dessa pro— gram omsätts planerade kommunala aktiviteter i kartbehov för

olika områden och tidpunkter.

Program 2 omfattar:

a) förrättningsverksamhet (avgiftsfinansierad enligt lantmäte- ritaxan, men visst statsbidrag utgår)

b) särskilda skiftesverksamheten i Kopparbergs län (finansie— rad helt genom statsbidrag)

c) uppdragsverksamhet (finansierad via uppdragstaxa på affärs— mässiga grunder)

Den dominerande delen av förrättningsverksamheten bedrivs vid FBM och inkluderar viss rådgivning till enskilda. En viss del av verksamheten utförs även vid ÖLM. Förrättningsverksamheten består i att ny— eller ombilda fastigheter för olika ändamål.

Efterfrågan på lantmäteriförrättningar har minskat under sena— re år. Samtidigt ökar resursinsatsen mätt som antalet insatta persondagar per avslutad åtgärd. LMV anger att detta till stor del beror på förändringar i den miljö som lantmäteriet verkar. Dessa externa faktorer består i bl. a. ändrad åtgärdsstruktur, ökat samrådsförfarande, ändrad lagstiftning inom plan— och byggnadssektorn samt fastighetsbildningsområdet. En allt stör— re del av arbetet avser nu äldre ofta mer arbetskrävande ären—

den.

Uppdragsverksamhet bedrivs både inom LMV och vid öLM och FBM. Främst produceras och marknadsförs teknisk service, landskaps— information i form av kartläggnings- och flygfotouppdrag samt fastighetsvärdering och därtill angränsande tjänster. Upp— dragsverksamheten vid LMV omfattar bl. a. upprättande av stom— nät, flygfotograferingar, bildkartor, ritade kartor, reproduk- tioner och fastighetsvärderingar. Kundgrupper är i första hand kommuner och företag inom skogsnäringen. Samarbetet med kommu— nerna regleras ofta i fasta former genom särskilda avtal

(se faktaruta).

Program 2 Förrättnings— och uppdrags— verksamhet

Program 3 Mätning och kartläggning

llN'har övertagit termograferingsutrustning med IR—scanner— system för registrering av termal infraröd strålning, som ur— sprungligen köpts in och byggts upp av $Wil i samråd med Rymd— bolaget. LMV svarar nu för flygfotografering och filmkopiering medan Rymdbolaget har ansvaret för bildframställning. Inom ramen för sin uppdragsverksamhet utför LMV kartering av kyl— vatten- och industriutsläpp m.m. med denna utrustning.

Både absolut och relativt sett har en ökning skett de senaste åren av uppdragsverksamheten (se figur 2.3). Produktområden med stor förväntad efterfrågan är fotogrammetriska produkter, digitalisering, kartläggning (t.ex. lednings- och primärkartor) och följdprodukter till allmän karta. Utöver en integrerad marknadsföring planeras marknadsföringsinsatser mot speciella målgrupper avseende specificerade produkter och tjänster. Tyngdpunkten i de planerade åtgärderna ligger på MBK— och kart— läggningsprogram.

Program 3 indelas i följande delprogram:

a) geodetisk verksamhet (anslagsfinansierad) b) kartläggning i skalor större än 1:25 000 " c) kartläggning i skalorna 1:25 OOO—1:100 OOO " d) kartläggning i skalor mindre än 1:100 000 " e) försäljning av allmänna kartor (avgiftsfinansierad) f) medgivande till följdproduktion "

Programmet omfattar grundläggande mätning och kartläggning, * främst framställning av de allmänna kartorna. Verksamheten one spänner hela kartläggningsproceduren, dvs. geodetiska, foto— grammetriska och kartografiska arbeten.

Förstagångsutgivningen av de tre stora kartverken, ekonomiska kartan, topografiska kartan och översiktskartan i skala 1:250 000 är nu avslutad. LMV har därmed övergått från en upp- byggnadsfas till en ajourhållnings— och revideringsfas. Det allmänna kartmaterialet karakteriseras av att stora kvalitets— skillnader föreligger mellan äldre och nyare kartblad.

De olika karttyper som produceras av LMV presenteras närmare i separata faktarutor. verksamheten inom de olika delprogrammen samt planerna för de närmaste åren presenteras i korthet nedan.

Den geodetiska verksamheten (3 a) avser upprättande av geode- tiskt underlag för den allmänna kartläggningen, mätning och underhåll av riksomfattande geodetiska nät samt samordning av den mättekniska verksamheten i landet. Dessutom bedriver LMV en relativt omfattande vetenskaplig geodetisk verksamhet.

Följande verksamheter pågår eller planeras i anslutning till de geodetiska näten:

— I rikets triangelnät har sedan början av 1960—talet en full— ständig nymätning skett. Mätningarna slutförs 1982, var- efter avslutande beräkningsarbeten kommer att ske.

- Rikets höjdnät planeras genomgå en upprustning i fråga om kvalitet och täthet genom nymätningar under ca 15 år fr.o.m. 1980. ANvägningsarbetet sker till största delen som motori- serad avvägning och genomförs i princip från söder till norr.

— Rikets tyngdkraftsnät består av ett primärnät och ett de- taljnät. Tyngdkraftsnäten görs bl.a. som underlag för de ovan nämnda avvägningsinsatserna och för mineralprospekte- ring inom SGU. Vissa kompletteringar och förbättringar av näten pågår.

Inom ramen för den vetenskapliga geodesin har internationell tvärvetenskaplig forskning bedrivits om rörelseförhållandena i jordskorpan. Syftet med detta är att ge ökad information om landhöjningens förlopp och orsaker. Vidare har geodetisk astro- nomi och satellitgeodesi med utnyttjande av laserinstrument och dopplerutrustning fått stor betydelse för noggrannare bestänh ning av långa avstånd. De terrestra triangelnäten kan därför bl.a. förstärkas i synnerhet om samtidiga satellitobservationer sker från flera stationer, vilket ofta är fallet vid samordnade internationella kampanjer.

Kartläggning i skalor större än 1:25 000 (3 b) omfattar dels omdrevsfotograferingen dvs. den systematiska flygfotografe— ringen av landet som genomförs med statliga anslagsmedel, dels den ekonomiska kartan.

Elygfgtggpafezingep_utgör en viktig grund både för den ekono— miska och den topografiska kartan. Den för kartläggningen nöd— vändiga fotograferingen sker huvudsakligen inom ramen för om— drevet. (Utförligare beskrivning av flygfotoverksamheten ges i kap. 9 i huvudbetänkandet).

Vid LMV sker en omprojicering av flygbilder från dessa flyg- fotograferingar i en s.k. ortofotoprojektor så att en geome— triskt riktig ortofotobild framställs, på vilken sedan orto— fotokartan grundas. I ortofotobilden har korrigeringar gjorts för de förskjutningar av avbildade föremål som uppstår i ett flygfoto beroende på kameralutning och det avbildade föremålets höjdläge. I moderna instrument kan också omtransformering av bilden ske med hjälp av digitala data som lagrats på magnetband.

LMV har i praktiken ensamrätt till flygfotografering för kart— läggningsändamål (lodbilder). Därutöver produceras bl.a. sned— bilder. I LMV:s arkiv finns närmare 800 000 flygbildsnegativ. Varje bild har markerats med sitt bildcentrum på stråköversik- ter som gör det lätt att ta fram önskade bilder. Dessa stråk- översikter finns även tillgängliga hos respektive ÖLM. En ny plan för omdrevsverksamheten under den närmaste femårsperioden har presenterats av LMV.

_Den ekonomiska kazpap utgör genom sin omfattning och skala den största kartserien över Sverige. Den används inom såväl myndig- heter som företag för planering, olika registerfunktioner (fastigheter, fornminnen), skoglig verksamhet osv. LMV:s arbete med den ekonomiska kartan är idag inriktat på revide— ring och underhåll av kartserien. Vid revideringen sker förutom aktualisering av kartinnehållet även en kvalitetshöjning. Nya typer av objekt förs in och det tekniska utförandet blir annor— lunda jämfört med den föregående editionen som vanligen är ca_ 25 år gammal.

Revideringen sker dels som fullständig revidering (typ E4), dels som partiell (typ E2). Under de senaste åren har i genom- snitt ca 400 blad reviderats fullständigt och ca 120 blad revi- derats partiellt per år. Den äldre hälften av kartbeståndet som för närvarande inte har höjdkurvor eller grundar sig på orto- fotokarta avses enligt planerna ersättas snarast.

Vidare pågår hos vissa överlantmätarmyndigheter en ajourhåll— ning av en del moderna ekonomiska kartblad. Verksamheten syftar till åtminstone årlig uppdatering. Hittills genomförd ajour- hållning är för närvarande föremål för utvärdering vid LMV. Svaren på en i slutet av 1980 utförd enkät visar att det finns stora skillnader mellan länen beträffande dagens ajourhållning. Största problemen gäller ajourhållning av bebyggelsen. Enkäten visar att ökad vikt bör fästas vid ajourhållning av de eko-

nomiska kartorna.

Helt nya kartblad planeras ges ut för begränsade delar av fjäll- området som nu saknar ekonomisk karta. Fyra försöksblad har ut— givits och genom flygfotograferingar under 1980 har förutsätt— ningar skapats för att påbörja sådan framställning.

Kartläggning i skalorna 1:25 000 — 1:100 000 (3 c) omfattar för närvarande enbart revidering av den topografiska kartan.

Framställning av aktuella topografiska kartor är en av LMV:s huvuduppgifter. Topografiska kartan har ett brett användnings— område och utgör dessutom grunden för en mångfald följdpro- dukter och för översiktskartor i mindre skalor.

Ca 85-90 procent av delprogrammets resurser används för när— varande för fullständig revidering och ca 10—15 procent för partiell revidering. Båda revideringsformerna resulterar i stort sett i lika många nya blad per är (ca 35 nya blad av vardera revideringstypen).

Fullständig revidering planeras i huvudsak ske enligt en ny typ (T4) med bl.a nya vägbeteckningar, men övergångsvis finns ett antal blad i produktionen enligt den äldre metoden (T3). Partiell revidering (TZ) sker numera främst för Norrlandsom— råden. För vissa blad i södra Sverige sker partiell revidering genom komplettering av redan utförd revidering i rött påtryck.

I nuvarande plan ingår också framställning av provblad i skala 1:100 000 med bl.a.ny text och nytt vägnät. Årlig ajourhåll— ning av topografiska kartan på motsvarande sätt som för ekono- miska kartan förekommer inte.

Kartorna i skalor mindre än 1:100 000 (3 d) används för olika

slag av samhällsplanering, inom försvaret och som underlag för turist- och bilkartor. LMV räknar med att översiktskartorna i skalorna 1 250 000 och 11500 000 kan få stor betydelse som fär- diga kartversioner och som underlag för följdprodukter av olika slag.

På förslag av LMV:s plankartegrupp har tagits fram särskilda planeringsversioner av översiktskartan i skalorna 1:250 000 och

1:500 000. Dessa kartor är producerade i samarbete med Liber Kartor förlag och främst avsedda för regionala redovisningar

av inventeringar och sammanställningar för den fysiska riks— planeringen. Utförandet på planeringskartorna varierar men van- ligtvis används färgmässigt nedtonad underlagskarta som sam- kopieras med användarnas eget material.

Inom skalområdet pågår en utveckling mot lagring och hantering av kartdata med datorstödda metoder inom projektet ”koordinat— satt Sverigekarta” som startats av Miljödataprojektet vid Lunds universitet. Avsikten är att arbetet skall re—

sultera i ett system för datorlagrad kartinformation. En successiv övergång i verksamheten från produktion av enskilda kartblad till insamling, lagring och bearbetning av kartdata i digital form kan bli en utveckling på sikt under förutsätt- ning att resurser finns tillgängliga.

Inom det nya delprogrammet Försäljning av allmänna kartor (3 e) svarar LMV sedan 1980-11—01 självt för försäljningen av de all- männa kartorna, varvid tryckkostnaderna för dessa kartor skall täckas med inkomsterna av försäljningen.

Även verksamheten under det nya delprogrammet Medgivande för följdproduktion (3 f) skall bedrivas med full kostnadstäckning.

Verksamheten inom program 4 är anslagsfinansierad och omfattar följande:

a) säkerhetsskydd b) beredskapsplanläggning

Målsättning är enligt lantmäteriinstruktionen att verksamheten i fred skall bedrivas så att de krav totalförsvaret ställer i krig kan tillgodoses i största möjliga utsträckning. Till skydd för rikets säkerhet har LMV särskilt i uppgift att granska kart— och flygbildmaterial samt uppgifter ur verkets geodetiska arkiv.

Program 4 Försvars-

beredskap

Försvarsenheten vid verkets kartavdelning svarar för försvars- beredskapsprogrammet. En väsentlig del av säkerhetsskyddsarbetet omfattar sekretesskydd avseende kartor, flygbilder och geo— detiska data. Detta innebär dels granskning av externt fram— ställda kartor för spridning eller utförsel, dels sekretessbe— handling av kartor och flygbilder som framställs av IAN.

De flesta externt framställda kartorna (i skala större än 1:500 000) kommer från kommuner, myndigheter, undervisnings— väsendet och fritidsverksamhet som t.ex. orienteringsklubbar. Antalet granskade kartor ökade under slutet av 1970—ta1et och omfattar ca 7 000 kartor årligen.

Sekretessbehandlingen av kartor och flygbilder som framställts av IlN'innebär årligen granskning av ca 1 300 allmänna kartor i samband med nyutgivning eller revidering, ca 25 000 flygbild— negativ och ca 80 000 laboratorieprodukter. Därtill har under de senaste åren tillkommit även sekretessbehandling av produk— ter från snedbildsfotograferingen vid verket. LMV grundar sin sekretessbedömning på underlag som erhålles från försvars— staben och olika totalförsvarsmyndigheter som SJ, statens vat— tenfallsverk, televerket, överstyrelsen för ekonomiskt försvar m.fl. Försöksverksamhet pågår med att få fram snabba sökrutiner

genom användning av mikrografiteknik.

Inom ramen för beredskapsplanläggningen svarar LMV bl.a. för administration och teknisk ledning av krigstryckningsorganisa- tionen. Denna organisation skall under beredskapsförhållande och krig trycka de kartor som behövs. Kostnaderna för krigs- tryckningsorganisationen bestrids av försvarsanslag. LMV:s sektion för beredskapsärenden har fullmakt att avgöra vissa frågor på uppdrag av chefen för armén.

Försöksverksamhet sker i samarbete med försvarsmakten för krigs— produktion av olika typer av kartor och andra produkter. Sam— verkan sker vidare mellan lantmäteriet och försvarsmakten på

regional nivå, där ÖLM medverkar i det pågående arbetet med det s.k-militärgeografiska verket med särskilda beskrivningar för de olika försvarsområdena.

I anslutning till försvarsberedskapsplaneringen ansvarar LMV även för viss rådgivnings— och upplysningsverksamhet gentemot totalförsvarsmyndigheterna samt för sådan utbildning i total— försvarsfrågor och säkerhetsskydd som krävs för lantmäteriets egen beredskap.

Genom LMV:s kartråd kanaliseras vissa avnämargruppers behov. Plankartegruppens verksamhet med bl.a.försök med särskilda pla- neringskartor har också vidgat samarbetet med vissa större in—

tressenter inom samhällsplaneringen.

I anslutning till sin utvecklingsverksamhet samarbetar LMV i olika former med statliga och kommunala organ liksom med en— skilda företag och organisationer.

Inom det småskaliga kartområdet pågår ett försöksprojekt i Norrbottens län med vegetationskartering i skogsområden nedan— för fjällregionen. Projektet drivs av OLM och LMV i samverkar med intressenter från skogsbruket och naturvården, försvaret, SGU och vissa gruvbolag. En utvärdering av projektet pågår.

Lantmäteriet har också påbörjat samverkan med enskilda kommuner i Stockholms län beträffande ajourhållning och revidering av den ekonomiska kartan (se separat faktaruta). Denna försöks-

verksamhet kommer även att vidgas till andra län.

I samband med det militärgeografiska verket pågår också sam—

arbete mellan öLM och försvaret,

Samverkan

Utrustning

Ekonomisk

omslutning

Vid ÖLM och FBM finns relativt dyrbar utrustning som t.ex. längdmätare, teodoliter och liknande geodetisk utrustning samt reproutrustning och koordinatografer. Vid LMV finns geodetisk, kartografisk och fotogrammetrisk utrustning i form av bl.a. ett antal digitaliseringsinstrument, ritmaskiner och digitalt rit— bord. Dessutom finns utrustning för flygfotografering och foto— grafiskt laboratorium vid LMV. Värdet av mätningsteknisk ut— rustning har grovt uppskattats till drygt 60 milj. kr.

Lantmäteriets totala ekonomiska omslutning uppgick för budget— året 1979/80 till ca 420 milj.kr. Ca 110 milj.kr. av dessa medel utgjorde statliga anslagsmedel till lantmäteriet. Kostnaderna fördelade sig på de olika programmen under budgetåren 1978/79 och 1979/80 enligt följande (milj.kr.).

1978/79 1979/80

Program 1: Vissa allmänna myndig—

hetsuppgifter 42 43 Program 2a,b: Förrättningsverksamhet 152 154 Program 2c: Uppdragsverksamhet 85 1581 Program 3: Mätning och kartläggning 58 60 Program 4: Försvarsberedskap 2 2

S:a ca 340 ca 420

I figur 2.3 ges en översikt över utvecklingen av an— slags— och avgiftsfinansierad verksamhet i % av totala om—

slutningen vid lantmäteriet under perioden 1974/75 - 1979/80.

Avgränsningen av landskapsinformationen från annan verksamhet inom lantmäteriet är svår att göra. Vi har gjort försök att bedöma hur stor del av respektive program inom lant- mäteriets verksamhet som är landskapsinformation. När det gäller program 1 har vi räknat in vissa myndighetsuppgifter av—

1 Inkl. arbete med allmän fastighetstaxering (AFT 81) om ca 32 milj.kr.

seende service och utveckling (delprogram 1 c, 1 d och 1 e). Inom program 2 har hälften av förrättningsverksamheten (del— program 2 a och 2 b) samt de delar av uppdragsverksamheten som avser mätning och kartläggning (delar av delprogram 2 c) in— kluderats. Hela program 3 och 4, mätning, kartläggning och försvarsberedskap har tagits med i denna beräkning.

För budgetåret 1978/79 har vi på detta sätt beräknat den ekono— miska omslutningen av landskapsinformationen till

ca 190 milj.kr. varav ca 130 milj.kr. avser intäkter för för— rättnings- och uppdragsverksamhet samt försäljning.

Figur2.3 Utvecklingen av anslogs- och avgiftsfinansierad verksamhet i % av totala omslutningen vid lantmäteriet

A % 5 0

LG

30 "AFT 81

20

10

75/76 76/77 77/78 78/7 79/80

71./ 75

Program: 1. 20, 2c. 3. 4. -b. 7 g % % Myndigh- Förrättn. Uppdrags— Mätning o. Försvars- anslog verksamhet verksamhet kortläggnings— beredskap

verksamhet

Program 1, 3 och 1. ör anslagsfinansierade och program 2 i princip avgiftsfinansieradl uppdragsverksamheten 1979/80 in— går arbete med allmän fastighetstaxering AFT 81 (ca 7% av den totala omstutningen)

FAKTARUTA OM EKONOMISKA KARTAN

VAD ÄR EN EKONOMISK KARTA

Ekonomiska kartan ger en bild av kulturlandskapet med bl.a. vägar och bebyggelse, fornlämningar och fastig— hetsförhållanden. Kartan bygger på fotografisk åter— givning av landskapet men vissa generaliseringar har gjorts när det gäller t.ex. bebyggelseredovisning. Huvuddelen av bladen har skalan 1:10 000 (ca 11 800 blad) och ett mindre antal i inre delarna av mellersta och norra Sverige har skala 1:20 000 (ca 1 100 blad). Om— kring hälften av kartbladen saknar för närvarande höjdkurvor.

HUR ERAMSTALLS DEN

Ekonomiska kartan baseras numera på ortofotobilder dvs. flygbilder som är geometriskt korrigerade i ortofoto- projektor. Kartan framställs vid LMV genom sammanställ— ning av olika deloriginal. Som exempel på deloriginal i den nya fullständigt reviderade ekonomiska kartan kan förutom ortofotobilden nämnas detaljoriginalet med järnvägar, enskilda vägar, bebyggelse, vattendrag m.m., gränsoriginalet med fastighetsgränser, registerbeteck— ningar, administrativa gränser, allmänna vägar, kart— text m.m., kurvoriginalet och åkeroriginalet.

Transparenta kopior av deloriginalen finns idag hos vissa överlantmätarmyndigheter i länen men beräknas om några år finnas vid alla dessa myndigheter. Möjlighet finns här att samkopiera deloriginal för framställning av olika kartprodukter.

Framställningen av ekonomiska kartan har idag formen av revidering av tidigare upprättade kartblad. Revi— deringen sker antingen som fullständig eller partiell revidering. Partiell revidering omfattar inte hela kartinnehållet (som t.ex. åker, stigar, myr, mindre vattendrag och kraftledningar) och fältkontroll ut— förs ej.

VILKA TYPER FINNS

Ekonomiska kartan utges i två versioner. Nyframställd och fullständigt reviderad ekonomisk karta trycks i fyra färger med ortofoto i grönt, höjdkurvor och sank mark i rödbrunt, åkermark i gult samt fastighetsin— delning och övrig planbild i svart. Den andra versionen, planeringsversionen, saknar ortofoto och särskild färg för åker och trycks numera i svart och rödbrunt i dämpad färgstyrka. För äldre blad motsvaras denna version av ett s.k. svarttryck.

VAD FINNS KARTERAT

Ekonomiska kartblad täcker hela landet utom fjäll— trakterna. Utgivningen av de första bladen i nuvarande ekonomiska kartverk började under 1940—talet. De nu äldsta bladen som är i bruk är ca 35 år gamla (ca 100 stycken). Drygt hälften av bladen i detta kartverk är äldre än 15 år. Kartans innehåll, utförande och aktua- litet varierar med åldern. Före 1968 framställdes t.ex. fotobilden genom en sammansättning av flera bilder (fotomosaik) i stället för en ortofotobild. Höjdkurvor fanns inte heller med på de ursprungliga kartorna.

Planer finns på att även ge ut ekonomiska kartor för vissa områden i fjälltrakterna som nu inte alls är karterade.

FAKTARUTA OM TOPOGRAFISKA KARTAN

VAD ÄR EN TOPOGRAFISK KARTA

Topo rafiska kartan återger terränginformation och andra förhallanden och objekt som är synliga vid markytan. Denna karta ersätter den tidigare generalstabskartan som främst utfördes i skala 1:100 000 och 1:200 000. Den topografiska kartan har utgivits i skalan 1:50 000 (648 blad) och i skalan 1:100 000 över mellersta och norra fjällområdet (41 blad).

HUR FRAMSTÄLLS DEN

Utgivningen av den topografiska kartan startade ca 20 år senare än den ekonomiska kartan och framställningen ba— serades bl.a. på samma flygbildsunderlag. Topografiska kartan framställs vid LMV i ett stort antal deloriginal, som samkopieras till den slutliga kartversionen. över- lantmätarmyndigheterna i länen erhåller efter hand kopior av tryckoriginalen för alla kartor inom respektive län.

Fortsatt framställning av topografiska kartan skall en— ligt planerna ske genom revidering - fullständig eller partiell — av de äldre kartbladen. Vid partiell revide— ring skall bl.a. vägnätet hållas aktuellt. Fullständig revidering, som innebär att hela kartinnehållet moderni— seras, avses kunna ske först efter ca 20—25 år. Nbd nu beräknad revideringstakt skulle dock någon form av revi— dering av kartinnehållet ske med högst tio års mellan— rum.

VILKA TYPER FINNS

Varje topografiskt kartblad finns i två versioner, fält— versionen och telefältversionen med teleledningar. Den topografiska kartan trycks oftast i fyra olika färger — svart för plandetaljer o.d., blått för vatten och hydro— logi, brunt för konturer och myrmarker samt grönt för skog. Vid utnyttjande av topografiska kartan som under— lag för översiktlig planredovisning används ibland inte hela det innehåll som finns i den tryckta kartan. Den vanligaste varianten av särtryck framställs genom sam— kopiering av tryckoriginal för svart, blått och brunt.

VAD FINNS KARTERAT

Det topografiska kartverket blev färdigställt över hela landet 1979. Parallellt med framställningen under l970-talet har även revidering skett av ca 300 äldre kartblad.

Planer finns och försök pågår med att ta fram ny karta i skala 1:100 000.

FAKTARUTA OM LMV:s ÖVERSIKTSKARTOR VAD ÄR ÖVERSIKTSKARTOR

Med översiktskarta avses här de allmänna kartor som utges av LMV i skalorna 1:250 000 och mindre.

HUR FRANSTÄLLS DE

Översiktskartorna utarbetas huvudsakligen på grundval av topografiska kartan. 1 den pågående produktionen av över- siktskartan i skala 1:500 000 görs försök med digital framställningsteknik.

VILKA TYPER FINNS OCH VAD ÄR KARTERAT

Hela den nya serien av översiktskartor i skala 1:250 000 blev färdigställd 1980. Serien Eestar av 45 blad. En re— videring har inletts för de äldsta bladen i denna serie som började utges 1974 (ett blad dock redan 1972). Vid revideringen skall huvud— och flygversionerna få delvis ny färgsättning.

En ny översiktskarta i skala 1:500 000 (fem blad) är pla— nerad att framställas över hela landet. Varje blad avses täcka hela landets bredd.

LMV utger också generalkartan i skala l:l 000 000 som med två blad täcker hela landet. Tva speciella versioner för planeringsändamål har även framställts. Revidering plane- ras mot mitten av 1980—talet.

Vidare har en helt n karta nyligen utkommit över Skandi— navien (Nordosteuro ai i skala 1:2 000 000.

Flygkartor utges av LMV enligt internationella överens— kommelser om dels en serie i skala 11500 000 (AC-ICAO), dels ett blad i skala l:2 000 000 (ANC-ICAO). 500 000— delskartan består av sju blad som för närvarande revide— ras även beträffande den topografiska grundkartan. I öv- rigt får bladen fortlöpande ny flyginformation.

FAKTARUTA

SAMARBETSAVTAL MELLAN LANTIMTERIET OCH ENSKILDA KOMMUNER I STOCKHOLMS LÄN OM AJOURHÅLLNING OCH REVIDERING AV DEN EKONOMISKA KARTAN

Avtal har under 1980 träffats mellan lantmäteriet och ett antal kommuner i Stockholms län om samverkan för ajourhållning och revidering av ekonomiska kartan. Av— talen grundar sig på en utredning ”Revidering av eko— nomiska kartan i Stockholms län" som utförts på upp— drag av LMV i samråd med kartanvändarna i länet, främst Storstockholms kartgrupp.

Försöken i Stockholms län syftar till att minska dubbelarbetet i statliga och kommunala organ vid framställning av ekonomiska kartor och vissa tät— ortskartor inom länet. Samarbetet innebär dels att vissa ekonomiska kartblad ersätts med förenklade sådana i form av ortofotokartor inom områden (Stor— stockholmsområdet) där det finns kommunala över— siktskartor (tätortskartor), dels att berörda kom— muner samverkar med öLM vid ajourhållning och/eller revidering i övriga delar av länet.

Som ersättning för sina insatser får kommunerna rätt att för eget bruk utnyttja det allmänna kartmaterialet (kartor och grundmaterial). Detta material får an— vändas av kommunen utan andra kostnader än för kopie— ring o.d. under förutsättning att kommunen rapporterar uppgifter om förändringar i byggnadsbeståndet och eventuella detaljer i kartinnehållet som inte kan hämtas från annat håll (orienterande namn m.m.). Om kommunens uppgifter om ändringar i byggnadsbeståndet endast avser byggnadslov och inte faktiska förändringar skall kommunen betala 50 % av ordinarie ersättning för rätten att utnyttja kartan.

Normalavtalet avser samverkan under en femårsperiod. Avsikten är att utvärdering därefter skall göras av IlAloch Storstockholms planeringsnämnd av erfaren- heterna under denna försöksperiod i syfte att even— tuellt utvidga samarbetet till att gälla även andra kartfrågor.

Beslut har även fattats om att LMV fram till juni månad 1985 får vidga denna försöksverksamhet till andra län. Samma ersättningsprincip som inom Stor- stockholmsområdet får därvid tillämpas. Före försöks- periodens utgång skall verket utvärdera dessa försök och redovisa utvärderingen till regeringen.

Uppgifter

Landskapsin— formation FoU

Byggforskningsorganisationen

Den statliga byggforskningsorganisationen består av statens råd för byggnadsforskning (BFR) och statens institut för byggnadsforskning (SIB).

BFR har till uppgift att främja forskning och rationalisering inom byggnads— och anläggningsområdet. SIB skall bedriva så— dan forsknings— och försöksverksamhet som främjar rationell utveckling och planering, produktion och förvaltning inom byggnadsområdet.

BFR:s verksamhet är indelad i åtta områden som bl. a. omfat— tar samhällsplanering—kommunal planering, byggnadsplanering (planering, brukande och förvaltning av byggnader), byggnads- teknik, lokala energikällor och energihushållning. Stöd kan ges till forskning inom dessa områden som bedrivs vid univer— sitet, högskolor och specialinstitut samt inom konsult—, en— treprenad— och förvaltningsföretag. BFR:s verksamhet finan— sieras dels med byggforskningsavgifter,1 dels med anslag un— der bostadsdepartementets och industridepartementets huvud— titlar.

I SIst verksamhetsområde ingår bl. a. samhällsplanering. In— stitutet finansieras väsentligen med anslag från BFR genom att institutet är rådets största anslagsmottagare.

Inom området samhällsplanering—kommunal planering har BFR be— viljat medel till ett flertal projekt under de senaste åren som är av intresse i samband med landskapsinformation. Hit hör t. ex. projekt om kommunernas planerings— och planläggningsprocesser som bl. a. berör naturresursplanering (ekologisk planering, vattenresursplanering), projekt som gäller urban markanvänd— ning samt ett omfattande forsknings— och utvecklingsarbete

om koordinatsatta data i samhällsplanering som bl. a. lett till utvecklingen av ett system för bearbetning av koordinat—

data och automatisk konstruktion av färgbildkartor (Lunds tek— niska högskola och universitet). Inom ramen för BFR:s rampro— gram för storskalig kartframställning har vidare vissa medel beviljats till Svenska kommunförbundet i samråd med STU för utveckling av kartdatabank för lagring och samordning av olika kart— och registerdata. Medel har även beviljats till LMV för utveckling av digital teknik för storskalig fotogrammetrisk kartering samt en jämförande studie av ekonomin i konventio- nell kartframställning jämfört med digital kartering. Slut— ligen kan nämnas ett projekt angående förbättrad fysisk plane— ring genom ökad användning av flygbilder, som genomförs i nära

samarbete mellan Gävle kommun och LMV.

Inom området tätortsteknik har bl.a.medel utgått till olika in— stitutioner vid de tekniska högskolorna för studier av vatten— avrinning och vattenhushållning samt geohydrologiska förut- sättningar när det gäller markens förmåga att ta emot, tran— sportera och magasinera vatten. Ett projekt rörande geoteknisk terrängklassificering för fysisk planering (SGI) är ett annat exempel på pågående projekt för att försöka ge ett bättre geo- tekniskt kunskapsunderlag för fysisk samhällsplanering.

Inom SIst grupp för samhällsplanering har bl.a.behandlats problem rörande kommunernas fysiska planering och genomförande av planer och beslut. Som exempel kan nämnas granskningen av tillgången på data i en delstudie inom forskningsområdet Orts— utveckling och förändring av levnadsvillkor. I denna delstudie av tätorters förändring studeras efter vilka principer olika uppgifter skall dokumenteras, hur data som samlats in av olika myndigheter kan användas inom detta område, vilka viktiga data som saknas för att belysa ställda problem samt hur dessa kan bli åtkomliga.

Kostnaderna för anslag från BFR som kan anses gälla landskaps— information i form av projekt av den typ som nämnts ovan har grovt uppskattats till ca 4 milj kr_1978/79. Vissa av de nämnda

Ekonomisk

omslutning

Uppgifter

Landskaps— information

projekten har dock startats först de senaste åren och är där— med ej inkluderade i detta belopp.

Statens planverk

Statens planverk är central förvaltningsmyndighet för ärenden om plan- och byggnadsväsendet. Det åligger planverket att samla in och bearbeta kunskaper rörande byggnads— och planväsendet, att ge råd och vägledning för planväsendet, att meddela före— skrifter, råd och anvisningar för byggnadsväsendet samt att verka för samordning mellan myndigheter i dessa frågor. Plan— verket skall vidare verka för samordning mellan verket och andra myndigheter när det gäller dels insamling och bearbet— ning av kunskaper och erfarenheter som rör hushållningen med mark och vatten, dels råd och anvisningar beträffande full— görandet av de riktlinjer som har ställts upp för hushållningen med mark och vatten.

Planverkets verksamhet rör i hög grad landskapsinformation men verket varken producerar eller utnyttjar vanligen denna in— formation direkt. Planverket har en central samordningsfunk- tion när det gäller sådan landskapsinformation som är av vikt för den fysiska riksplaneringen. Detta underlag tas främst fram av kommunerna, varför planverkets intresse inriktar sig på att se till att kommunerna får den landskapsinformation de behöver för denna planering. Planverket skall här tekniskt sam— ordna det kunskapsunderlag, bl.a.i form av landskapsinforma— tion, som utnyttjas och skickas mellan olika myndigheter. I samband med särskilda uppdrag tar dock verket fram viss land— skapsinformation för eget bruk.

Insamling av erforderlig information sker alltså i stor ut— sträckning genom kommunerna via länsstyrelserna. I viss ut— sträckning utnyttjas tillfälligt anställd personal för kom— pletterande fältundersökningar i samband med dessa invente— ringar. Presentation av materialet sker i form av småskaliga kartor, varvid särskilt länsanpassade planeringskartor grun—

dade på översiktskartor i skala 1:250 000 kommer till använd- ning. Viss användning av flygbilder förekommer.

På särskilda uppdrag av regeringen eller på eget initiativ ut— för planverket inventeringar av markanvändning och geografiska områden. Undersökningarna baserar sig då vanligen på grund— material som tagits fram av sektorsmyndigheter eller regionala organ som t.ex. länsstyrelserna i samband med de s.k. länsin— venteringarna. Verket är vidare samrådsmyndighet t.ex. vid lokalisering av flygplatser samt remissorgan i plan—, kon— cessions— och industrilokaliseringsärenden.

Planverket följer även markanvändningsförändringar genom att registrera vissa plan— och tillståndsbeslut på småskaliga kartor (1:250 000—122 000 000).

I egenskap av central samordningsmyndighet för landskapsin— formation för den fysiska riksplaneringen ser planverket det som en angelägen uppgift att beskriva och finna former för dokunentation och presentation av underlagsmaterial som behövs på såväl central och regional som lokal nivå. Av särskilt in— tresse är därvid bevakning och utveckling av den regionala

informationshanteringen.

Planverket har som särskilt uppdrag att studera formerna för de föreslagna läns— och riksöversikterna i samband med den fysiska riksplaneringen för att eventuellt finna förenklingar av form och innehåll i underlaget. Samtidigt skall också för- söksverksamheten med den s.k. faktabanken för den fysiska riksplaneringen (FRP-faktabanken) utvärderas.

Ett samarbete på kartområdet har utvecklats inom plankarte— gruppen — ett samarbetsorgan knutet till LMV:s kartråd — i vilken förutom planverket ingår representanter för naturvårds— verket, lantmäteriverket, Svenska kommunförbundet och Liber Kartor.

Uppgifter

Landskaps— information

JUSTITIEDEPARTEMENTET

Centralnämnden för fastighetsdata

Centralnämnden för fastighetsdata (CFD) arbetar med utveckling och införande av ett nytt enhetligt ADB—baserat fastighets— registersystem. Nämnden har därvid bl.a. till uppgift

— att svara för driften och underhållet av fastighetsdata— systemet,

— att bygga upp fastighetsregister och inskrivningsregister, — att vidareutveckla system och metoder för registrens aktua— lisering och utnyttjande för de ändamål som motsvarande äldre register har att tillgodose, — att koordinatregistrera fastigheter och samfälligheter.

I arbetet ingår att komplettera fastighets— och inskrivnings— registren med sådana uppgifter om fastigheter och samfällig— heter som nu inte finns i motsvarande register. Även andra re— gister kan byggas upp som innehåller sådana uppgifter om fas- tigheter som är av betydelse för statliga och andra myndighe— ters planerande och förvaltande verksamhet.

CFD bedriver också uppdragsverksamhet som i huvudsak baserar

sig på användningen av fastighetskoordinaterna.

CFD har byggt upp ett samordnat terminalbaserat fastighets— och inskrivningssystem, det s.k. driftsystem 1, som är i drift med rättsverkan i Uppsala län samt i Norrtälje, Stockholms, Sollentuna, Upplands Väsby, Sigtuna, Gävle, Bollnäs, Ovanåkers och Söderhamns kommuner. Den 1 juli 1981 kommer ytterligare nio kommuner att ha register med rättskraft. Regeringen har be— slutat dels att detta system skall utvidgas och 1982 omfatta hela Gävleborgs län samt delar av Stockholms län, dels att om— läggningsarbeten får starta i Malmöhus län. Driftsystem 1 är uppbyggt av fastighetsregister och inskrivningsregister, vars

uppgifter hämtas från de statliga och kommunala FRM respek— tive inskrivningsmyndigheterna vid tingsrätterna (domstols— väsendet). Från de kartor över fastighetsindelningen som förs av FRM (se även faktaruta beträffande registerkarta vid läns— styrelserna) hämtas lägesangivelser för alla fastigheter, sam- fälligheter och fornminnnii form av koordinater i rikets koordinatsystem. Koordinatsättning har hittills genomförts i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Kalmar, Malmöhus, Skara— borgs, Örebro, Västmanlands och Gävleborgs län samt i delar av Kristianstads, Värmlands och Norrbottens län. Resurser har begärts i anslagsframställningen för 1981/82 så att hela landet kan vara koordinatsatt 1985/86. 1 driftsystem l förs dessutom in andra uppgifter som hämtas från olika datasystem som t.ex. taxeringsuppgifter och vissa andra adressuppgifter.

Landskapsinformation lagras huvudsakligen i fastighetsregist— ret som består av följande delregister:

o Huvudregistret — ett register över fastigheter och sam— fälligheter. I registret finns uppgifter om bl.a. omfång och läge, rättigheter samt hänvisning till planer och be- stämmelser som berör fastigheterna.

o Koordinatregistret - ett register över koordinater för varje fastighets eller samfällighets centralpunkt, byggnadspunkt och eventuell fornlämning.

o Planregistret — ett register över planer och andra be— stämmelser för markens användning:

o Adressregistret - ett register med uppgifter om fastig—

heters adresser.

o Gemensamhetsanläggningsregistret — ett register med upp— gifter om gemensamma anläggningar som t.ex. garage, lek— platser o.d.

Samverkan

0 Kvartersregistret — ett register med uppgifter om bygg— nadskvarter.

Fastighetsregistret kommer i den första etappen att inne— hålla data om ca 600 000 fastigheter.

Den fortsatta fastighetsdataverksamheten har senast utretts av en kommitté, Fastighetsdata— och inskrivningsregister— kommittén, FADIR. I ett betänkande (Ds Ju 1981:l) har kommittén lagt förslag om systemstruktur, organisation för

uppbyggnad och drift samt införandetakt.

Arbetet inom fastighetsdataprojektet sker i nära samverkan med bl.a. domstolsverket, LMV och berörda fastighetsregister— och

inskrivningsmyndigheter.

Vid CFD pågår även verksamhet som syftar till att utveckla me— toder för användning av fastighetskoordinater i kombination med andra direkt eller indirekt fastighetsanknutna data. Till— sammans med statistiska centralbyrån görs bl.a. försök med grafisk framställning av statistik. CFD, statistiska central— byrån och lantmäteriet kan t.ex. erbjuda olika typer av fas— tighetskoordinatbaserade befolkningskartor med geografisk för— delning av ur planeringssynpunkt intressanta åldersgrupper m.m. till kommuner med koordinatsatta fastigheter. Dessa pro— dukter har utformats som ett resultat av verksamheten inom

en samarbetsgrupp mellan dessa tre myndigheter för samordnad koordinatanvändning (ASKA) och det s.k. kommunprojektet vid CFD, inom vilket undersökts hur befolkningskartor kan ut— nyttjas vid olika kommunala förvaltningar.

För utvecklingsverksamheten finns en särskild sakkunniggrupp med representanter för LMV, ÖB, statistiska centralbyrån, naturvårdsverket, planverket, vägverket, länsstyrelserna i Uppsala och Gävleborgs län, Svenska kommunförbundet, Nordiska institutet för samhällsplanering (NORDPLAN) och Expertgruppen för forskning om regional utveckling (ERU) vid Industrideparte— mentet samt Sveriges industriförbund.

Datoranläggningen vid DAFA, till vilken berörda myndigheter är anslutna, utnyttjas för driften. Vid CFD finns plotterut- rustning för kartframställning.

Med utgångspunkt i fastighetsregistrets relativa omfattning har kostnaderna för landskapsinformationen uppskattats till ca 5 milj.kr. Ca en tredjedel av den totala verksamheten, främst då uppläggningen av fastighetsregistret, har utgjort beräkningsgrund för denna kostnadsuppskattning. Intäkterna för uppdragsverksamheten uppgick till ca en halv milj.kr.

Utrustning

Ekonomisk

omslutning

Landskaps-

information

FÖRSVARSDEPARTEMENTET

Försvarsmakten

Till försvarsmakten hör förutom överbefälhavaren (ÖB) och de olika försvarsgrenarna även myndigheter som t.ex. fortifika— tionsförvaltningen och FOA.

ÖB leder försvarsmaktens utveckling och försörjning med mili— tärgeografiskt underlag för beredskap och krig samt samordnar totalförsvarets behov av landskapsinformation. Handläggningen är delegerad till chefen för armén vad gäller terrester geogra- fi, kartografi, geodesi etc. och till chefen för marinen vad gäller dess marina motsvarigheter. Chefen för flygvapnet hand- lägger frågor knutna till flygsäkerhet och navigation. Regional anpassning av visst material leds av militärbefälhavarna. För— svarsområdesbefälhavarna upprättar det militärgeografiska ver— ket. Utbildningsförbanden svarar för egen försörjning för fredsbruk.

Den militära byggnadsverksamheten leds centralt av fortifika— tionsförvaltningen, som även svarar för vissa markfrågor vid

en särskild markbyrå.

FOA bedriver forskning för försvarsändamål, främst inom de naturvetenskapliga, tekniska, beteendevetenskapliga och medicinska områdena i den mån sådan forskning inte ankonmer på annan myndighet. Dessutom medverkar FOA till standardisering och biträder med kontroll och metoder för försvarsändamål.

Försvaret använder landskapsinformation främst för följande aktiviteter:

— planläggning och genomförande av verksamhet i fred och krig, — anläggningsförsörjning, — forskning och utveckling av betydelse för landets försvar.

För sin verksamhet är försvarsmakten i hög grad beroende av olika typer av geografiskt underlag och använder därför i stor utsträckning landskapsinformation. Operativa planer och för— bandens taktik liksom den militär-tekniska utvecklingen styr behoven och kraven på beslutsunderlaget. På alla militära nivåer behövs lättillgänglig geografisk information alltifrån detaljerade uppgifter om framkomligheten till översiktlig be— arbetad landskapsinformation t.ex. i form av statistiska be— skrivningar av terrängtyper.

Försvarets kartbehov tillgodoses i flertalet tekniskt utveck— lade länder genom särskilda militära institutioner för kart— produktion. I Sverige är däremot den militära och civila kart— försörjningen samordnad i fredstid. 1966 års kartbrev föreskrev att samma karttyper skulle utnyttjas för civilt och militärt bruk i den mån det var möjligt. I lantmäteriinstruktionen 6FS l980:73)sägs nu enbart att LMV skall trygga totalförsvarets behov av kartor m.m.

Av de allmänna kartorna som LMV framställer, utnyttjar för— svaret framför allt översiktskartan och den topografiska kartan. Översiktskartan i främst huvud— och flygversionerna är basprodukten för samordning och ledning av totalförsvaret. Den topografiska kartan i dess fältversion används i stor om— fattning men fyller inte helt de krav som försvaret ställer på detaljinformation och noggrannhet. I viss utsträckning ut— nyttjas också både flygbilder och ekonomiska kartor.

Av övriga grundläggande kartor har försvaret främst intresse

av de geologiska kartorna (jordartskartorna) och skogsbruks— planernas kartor och beskrivningar (främst skogskartornas terrängklasser och beståndsfaktorer). Information om vägar och vissa anläggningar erhålles direkt från vägverkets vägdatabank. Fullständig väginventering sker regionalt i egen regi. Sjökort för militärt ändamål (den militära sjökortsport- följen m.mo framställs av sjöfartsverket med anslag från chefen

för marinen.

Försvaret utnyttjar som konsument många olika utomstående källor för landskapsinformation kompletterad med egna rekogno— seringar o.d. Produktionen av landskapsinformation avser främst information som används för att täcka försvarets speciella behov.

Som ett komplement till den information försvaret samlar in via allmänna och andra grundläggande kartor pågår en insamling och bearbetning av geografiskt underlag över hela landet i form av det s.k. militärgeografiska verket. Tanken med denna verksamhet är att man i första hand på försvarsområdesnivå sammanställer och militärt värderar den landskapsinformation som samlas in och levereras i samverkan med GLM. De allmänna kartorna utgör underlaget för produktionen av det militärgeografiska verket, som är tänkt att genomföras under en tioårig uppbyggnadsfas. Verket avses bl.a. minska behovet av översiktlig rekognosering och faktainsamling vid förbanden samt utgöra underlag för un— dervisning och krigsplanering. Vissa delar av detta verk är inte hemliga och kan troligen på sikt komma till användning även utanför försvaret. Det militärgeografiska verket ingår som en del i uppgiftsinsamlingen för ett planerat datorstött system för ledning på högkvarters— och milonivå, LEO—systemet. Ett annat datorledningssystem, DATAL, utvecklas inom armén.

I fredstid framställda kartor för krigsbehov lagras i mobilise— ringsförråd. Dessa s.k.krigskartor som omfattar olika typer av

:

allmänna kartor och sjökort samt de av försvaret framställda

särskilda försvarskartorna anskaffas till en mot bakgrund av beredskapskrav och ekonomi bedömd miniminivå. Värdet av dessa kartor uppskattas för närvarande till ca 5 milj. kr. per år. I en beredskapssituation eller vid krig är det planlagt att en särskild krigstryckningsorganisation svarar för tryckning av kartor i de upplagor som behövs. Genom särskilda försvarsan— slag har LbN'ansvaret för administration och teknisk ledning av krigstryckningsorganisationen.

Vid FOA pågår olika forskningsverksamheter med anknytning till terränginformation. Vissa metodstudier har påbörjats rörande datorbearbetning och presentation av terränginformation base— rade på tidigare inventeringar och beskrivningar av olika terrängtyper. Vidare pågår bl.a. metodutveckling av geografiska datasystem och studier av terrängstrålningens uppkomst, karak- tär och variation. FOA är en av landets ledande myndigheter inom fjärranalysområdet och förfogar över utrustning för detta ändamål. Försök har bl.a. pågått för datorbearbetning av fjärr— analysdata från Landsat—satelliterna i samarbete med naturgeo— grafiska institutionen vid Stockholms universitet delvis med anslag från delegationen för rymdverksamhet m.fl.

Försvaret samverkar på olika sätt med ett antal myndigheter både när det gäller konsumtion och produktion av landskapsin— formation. Utöver de direkta kontakterna genom militär personal knutna till den militära sjökortsproduktionen vid sjöfarts— verket samt LMV:s krigstryckningsorganisation, är försvaret också representerat i samrådsorgan som t.ex. kartråden vid LMV och SGU. Ett direkt samarbete pågår också på regional nivå mellan försvaret och öLM beträffande produktionen av det mili— tärgeografiska verket. På forsknings— och utvecklingssidan har FOA ett stort kontaktnät med olika forskningsstödjande och forskningsutförande organ.

En ny sektion, ”Fysisk miljö”, vid FOA 2 har bl.a. som uppgift att ta vara på de samverkansmöjligheter som finns mellan för— svaret cch civila myndigheter samt sprida kunskap om var in— formation om terräng och atmosfär kan hämtas.

FoU

Samverkan

Ekonomisk

omslutning

Uppgifter

Landskaps—

information

Vid FOA 2 finns också sekretariatet för Samarbetsorganisa— tionen för fordon—markforskning (SFM), som är en sammanslut— ning av intressenter inom terrängtransportområdet represente— rande företag, statliga verk, forskningsinstitutioner och hög— skolor m.fl. SFM har genomfört olika konferenser och utred- ningar inom sitt fackområde. Som exempel på det senare kan nämnas rapporten SFM Förstudie till markdatautredning.

Försvaret satsar stora belopp varje år för att säkerställa tillgången på framför allt kartor och militärgeografiska verk. Någon särredovisning förekommer inte av kostnaderna för geo- grafisk information, men den beräknas uppgå till totalt ca 23 milj. kr. I detta belopp ingår 22 milj. kr. för försvars— maktens krigskartförsörjning, arméns utbildningskartor, mari— nens särskilda sjökortsproduktion, flygvapnets kart— och data- produktion samt rekognoseringar och personalkostnader. Reste— rande 1 milj. kr. är uppskattade kostnader för FOA s och for— tifikationsförvaltningens verksamhet inom detta område.

KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET

Televerket

Televerket har till uppgift att tillhandahålla myndigheter, förvaltningsorgan, näringsliv och enskilda medborgare tids-

enliga telekommunikationer.

Verket utnyttjar i sin verksamhet främst lägesbestämd infor— mation för planering, projektering, byggande, underhåll och sökning av teleledningar. I elva av de tjugo teleområdena har påbörjats uppbyggnad av en egen mätnings— och kartläggnings—

organisation.

Underlag om byggnader, vägnät och viss terränginformation hämtas från LMV och i stor utsträckning också från kommunerna (primärkartan och dess följdprodukter). En särskild version finns av den topografiska kartan (telefältversionen), där te— leverket bidrar med vissa uppgifter om telenätet.

Kompletterande data om teleledningar, skåp och elcentraler sam— las in och redovisas på storskaligt kartunderlag med tyngdpunk— ten i skalor mellan l:l 000 och 1:400. Inom vissa teleområden pågår en uppbyggnad av resurser för automatritning.

Televerkets kostnader för landskapsinformation har uppskattats till ca 5 milj. kr.

Statens Järnvägar (SJ)

SJ är ett affärsdrivande verk som bedriver gods- och persontra- fik på järnväg samt busstrafik och färjetrafik. Kompletterande verksamhet bedrivs inom ett antal dotterbolag.

verkets egen produktion av landskapsinformation består främst av upprättande av storskaliga bangårdskartor, generalprofiler, grundkartor, geotekniska planer och sektioner. Kartorna base— ras på underlag eller undersökningar som framtagits resp. ut— förts inom den centrala banavdelningens bantekniska sektion, på bandistrikten eller av konsulter.

Landskapsinformation hämtas såväl från ekonomiska och topogra— fiska kartor som från kommunala kartor, fastighetsregister- kartor och geologiska kartor i den mån sådana kartor finns tillgängliga.

Samarbete i hithörande frågor sker bl.a. med statens vägverk, OLM, statens geotekniska institut och kommunerna.

SJ:s kostnader för landskapsinformation har uppskattats till 3—4 milj.kr.

Statens vägyerk

Statens vägverk har till uppgift att bygga och underhålla de statliga vägarna och att ge bidrag till byggande och underhåll av vissa kommunala och enskilda vägar. verket är även tillsyns- myndighet för spårvägar, tunnelbanor och enskilda järnvägar.

Ekonomisk

omslutning

Uppgifter

Landskaps—

information

Samarbete

Ekonomisk

omslutning

Uppgifter

Landskaps- information

Samverkan

Utrustning

Ekonomisk

omslutning

verket använder landskapsinformation för planering av byggande och drift, för projektering av nybyggnation, som underlag för

bedömning av ersättningsfrågor m.m.

Data av grundläggande natur hämtas från ekonomiska och topogra— fiska kartor, berggrunds— och jordartskartor samt kommunala kartor av olika slag, t.ex. ledningskartor. Kompletterande data— insamling rörande markanvändning, detaljhöjder m.m. sker genom egna inventeringar, mätningar och bildtolkning. För det senare ändamålet beställer verket flygningar på relativt låg höjd,

1 500 m., för ett bildunderlag i skala 1:10 000.

Lagringen av data rörande vägnätet sker i ett terminalbaserat informationssystem benämnt Vägdatabanken.

Vägdatabankens uppgifter används främst inom vägverket som under— lag för dess verksamhet. Simuleringar och modellberäkningar av olika slag har t.ex. använts i projekt PLANVÄG, vars syfte är att försörja vägplaneringen med ADB—hjälpmedel för framställning, bearbetning, lagring och presentation av datorbehandlad infor- mation. All forskning om trafikolyckor som bedrivs inom vägver— ket eller väg— och trafikinstitutet för vägverkets räkning är baserad på uppgifter ur Vägdatabanken.

Datauppgifter ur banken kan presenteras i form av trafikplats— skisser och referenskartor som upprättas på en specialversion av topografiska kartan.

Vägverket samarbetar främst med LMV, trafiksäkerhetsverket, CFD, SGU, statens geotekniska institut, försvaret, kommunerna och

transportnämnden.

verket har avancerad utrustning i form av två datorer UNIVAC 1100/60 som utnyttjas för brokonstruktion, geoteknik, mätnings— teknik, väggeometri, förrådshantering och ajourföring av väg— databanken. Vidare finns en grafisk bildskärm, en ritmaskin med plant ritbord (Kongsberg) och en trumritare. verket bedriver också försök med regionalt placerade ritutrustningar. Vägverkets kostnader för landskapsinformation uppskattas till ca 40 milj.kr.

FAKTARUTA OM VÄGDATABANKEN

VAD ÄR VÄGDATABANKEN

Vägdatabanken är ett samordnat ADB—register som har till uppgift att ge aktuell information om vägnät, trafik och trafikolyckor. En etappvis uppbyggnad sker av banken som varit i drift några år. Lägesbestämda uppgifter enligt vägdatabankens referenssystem kan efter hand kopplas in i systemet.

HUR ÄR DEN UPPBYGGD

Vägdatabanken är uppbyggd av ett antal lägesbestämda data— element som t.ex. knutpunkt, mätnollpunkt, länk, gren, väg, vägkorsning och konstbyggnad (bro, vägport o.d.). Identifiering av dessa element sker främst genom läns— nummer, vägnummer och löpnummer.

Uppdateringen sker kvartalsvis genom att förändringar och vägdata rapporteras in av särskilt utbildade vägnätsrap— portörer vid resp. läns vägförvaltning.

VILKA TYPER AV DATA TAS FRAM

Förutom presentation av data i form av t.ex. vägdatalistor och periodiska registeruppgifter om vägars linjeföring, broar och vägbeläggningar, kan även kartor och skisser tas fram med hjälp av ritmaskin.

Referenskartor upprättas på en specialversion av topogra— fiska kartan i skala 1:50 000, där bl.a. höjdkurvor har utelämnats. För vissa delar av inre Norrland används kartskalan 1:100 000. var och en av referenskartorna har ett unikt nummer, som ingår i knutpunkternas identifika- tioner. På referenskartorna finns samtliga knutpunkter och konstbyggnader utsatta. Dessutom innehåller referens— kartorna länsgränser, länsnummer och vägnummer.

Trafikplatsskisser upprättas i ungefärlig skala 1:5 000 över samtliga knutpunkter med mätnollpunkter dvs. alla trafikplatser och vissa vägskäl. Både referenskartor och skisser finns tillgängliga vid vägförvaltningarna.

VEM ANVÄNDER DESSA DATA

Vägdatabankens uppgifter används främst inom vägverket som underlag för dess verksamhet. Även användare utan- för vägverket får mot debitering av kostnaderna utnyttja dessa data. Bland användarna märks försvaret, polisen, kommuner, transportnämnden och trafiksäkerhetsverket samt kartproducerande företag.

Uppgifter

Landskaps—

information

Sjöfartsverket

Sjöfartsverket är central förvaltningsmyndighet för ärenden som rör sjöfarten med huvudsaklig inriktning på handelssjö— farten. I verksamheten ingår bl.a. att handha sjökarteverk— samheten. På detta område har verket särskilt till uppgift att utföra sådana mätningar och undersökningar i farvatten inom landet och i angränsande havsområden som fordras för sjöfarten och försvaret, utarbeta och utge allmänna sjökort och seglingsbeskrivningar samt utarbeta särskilda sjökort och seglingsbeskrivningar för marinen. I den mån det är ända— målsenligt för landets sjöfart skall verket utarbeta, utge eller låta utge sjökort och seglingsbeskrivningar även över områden som ej gränsar till svenska farvatten.

Inom myndigheten finns en särskild avdelning för kartproduk— tion, sjökarteavdelningen, som med medel från försvaret även svarar för den militära sjökortsframställningen.

Verkets nuvarande s.k. svenska sjökortportfölj omfattar 136 sjökort av olika slag och åtta serier båtsportkort för fri— tidsbruk, dvs. tillsammans 178 kort. Utöver dessa finns speciella sjökort för särskilda ändamål (se faktaruta).

En särskild militär sjökortportfölj finns också med ca 140 kort av olika skalor och täckningsområden, liksom ett antal beredskapssjökort för handelssjöfarten i krig.

Jämsides med nyproduktion av sjökort, dvs. framställning av helt nya kort (f.n. ca 2 kort per år) sker kontinuerliga rättelser och revideringar av befintliga sjökort (nytryck).Vid nyproduktion hämtas topografisk information väsentligen från flygbilder och den ekonomiska kartan. Hydrografisk informa— tion hämtas från djupkartor som verket upprättar vid sin ny- mätning samt djup— och grundkartor som använts vid framställ— ning av äldre sjökort. Dessutom får man viss information direkt från sjöfarande. Vid revidering (nytryck) utgår man

från ett befintligt sjökort som korrigeras och kompletteras. De flesta sjökort som ingår i den svenska sjökortportföljen innehåller därför material från en mängd olika mätningstill— fällen — utanför farlederna är större delen av mätunderlaget mindre tillförlitligt.

De svenska sjökorten är ofta mycket gamla. Av de 104 över— sikts—, kust— och skärgårds— samt inlandskorten är inte mindre än 70 stycken utgivna före 1950. Större delen av sjökorten bygger på mätningar utförda före 1930 då djupmätningar vanligen skedde med handlodning och positionsbestämningar inte kunde utföras med någon större noggrannhet. Själva farlederna är numera uppmätta med moderna metoder.

Sjöfartsverket har i viss utsträckning utfört egen stommätning när det gällt topografisk information till sjökort framför allt i Stockholms skärgård. Orientering av dessa stomnät har hittills ej varit helt i överensstämmelse med de stomnät som uppmätts av LMV (och tidigare Rikets allmänna kartverk).

Försök med användning av IR—färgbilder och satellitregistre- ringar pågår, liksom digitalisering av djupinformation.

Samverkan sker främst med UWV för viss topografisk informa— tion (landkonturer, terränginformation, namn m m). Det förut- ses att samverkan även kommer att ske med den nyligen till— satta delegationen för samordning av havsresursverksamheten, eftersom sjökartläggning är en fundamental förutsättning för havsbottnens utnyttjande.

Verket har egna tryckeri- och reproresurser och samtliga sjö- kort framställs i sjökarteavdelningens tryckeri. Tryckeriet är utrustat för fullständig kartreproduktion på vinyl— och polyesterplast. Distribution och försäljning sker genom lokala ombud i hela landet.

Samverkan

Utrustning

Ekonomisk

omslutning

Kostnaderna för sjökarteverksamheten uppgick till ca 30 milj. kr. Härtill kommer kostnader för t ex den militära personal som bemannar sjömätningsfartygen. Från chefen för marinen er— hölls ca 3 milj.kr. för den militära sjökartläggningen, vil— ket bl a finansierar framställningen av den militära sjökort— portföljen. Viss kostnadstäckning sker genom framställning och försäljning av sjökort och ersättning för vissa sjökart— läggningsuppdrag från utomstående om ca 4 milj.kr.

FAKTARUTA

SJÖFARTSVERKETS PRODUKTION AV SJÖKORT

Vid sjöfartsverket framställs följande sjökort o.d.:

Generalkort i skalor 121 500 000-1:l 000 000

Översiktskort i skalor 12550 OOO-12500 000

Kustkort i skalor 1 250 OOO—1:200 000

Skärgårdskort i skalor 12125 OOO—1:50 000

Båtsportkort i skalor 1:100 OOO-1:20 000

Specialkort: Hamnkort

Deccakort i skalor 1:550 OOO-1:25 000

Militära sjökort

Fiskerikort i skalor 1:300 OOO—1:50 000

Kort över inlands- farvatten i skalor 1:180 OOO-1:20 000

Radarnavigeringsskisser

7 sjökort har framställts varav 2 utgivits på 1800—talet och resten före 1950. Dessa sjökort ger ej detaljerad nautisk infor— mation. 1 nytt kort har utgivits 1980.

15 kustkort har framställts varav 8 utgivits före 1950 och 3 ny— tryckts 1980.

57 skärgårdskort har framställts varav 30 nyproducerats före 1950 och 13 nytryckts 1980. Skärgårds— korten är av central betydelse för navigering.

Båtsportkorten är utdrag ur ordi— narie sjökort men ger också in— formation om speciella båtsport- leder, gästhamnar, fågelskyddsom— råden m.m. Åtta serier är ut— givna 1977-1980.

Hamnkort finns i olika skalor.

22 deccakort finns varav 5 har ny- tryckts 1980.

Den militära sjökortsportföljen omfattar ca 140 kort av olika skalor och täckningsområden samt ett antal beredskapssjökort för handelssjöfarten i krig.

Fiskerikort är utgivna för S Östersjön och Nordsjön.

16 inlandskort är utgivna varav 11 har utgivits före 1950 och 8 nytryckts 1980.

Dessa skisser är avsedda för lotsar.

Uppgifter

Landskaps- information

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SdiI) har till uppgift att inhämta tillförlitlig kännedom om Sveriges meteorologi och hydrologi. SMHI skall därvid anordna och övervaka meteorologiska och hydrologiska observationer och mätningar inom landet, oceanografiska mätningar vid kusterna och meteorologiska iakttagelser ombord på svenska civila fartyg och flygplan samt granska och bevara insamlat material. äWil skall vidare följa och söka bidra till den vetenskapliga utvecklingen inom de meteorologiska och hydrologiska veten— skaperna. Institutet skall bl.a. ha hand om den allmänna vädertjänsten, stormvarningstjänsten, kustisrapporttjänsten och den civila flygvädertjänsten. På uppdrag utförs även ut— redningar och undersökningar åt myndigheter och enskilda.

Inom SMHI:s verksamhet kan inte bara hydrologiska och oceano— grafiska utan också klimatologiska data räknas som landskaps— information. Via ett nät av meteorologiska, hydrologiska och oceanografiska stationer samlar SMHI in olika data, som be- arbetas och lagras på magnetband (ADB). Dessa data utgör underlag för SMHI:s information om bl.a. klimat, nederbörd, ytvattnens hydrologi och vattentillgång, vattenstånd, isför— hållanden o.d. samt oceanografiska uppgifter om kustnära havsområden.

Verket har huvudmannaskapet för viss observationsverksanmet (vattenprover m.m.) som utförs av kustbevakningen med bidrag från naturvårdsverket. Dessa observationer används dels inom programmet för miljökvalitetsövervakning vid naturvårdsverket, dels av SMHI för isprognoser och ytvattentemperaturkartor.

Vid institutet finns ett djupkartearkiv som SMHI övertagit ansvaret för efter samråd med SGU och naturvårdsverket.

Som underlag för sin verksamhet har SFHI behov av olika typer av grundläggande landskapsinformation. Av de allmänna kartorna använder verket främst de topografiska och ekonomiska kartor—

na för lägesbestämning av observationsstationerna och för klimatologiska undersökningar och utredningar. Vidare används berggrunds— och jordartskartor samt hydrogeologiska kartor inom de s.k.fältforskningsområdena, som delvis drivs i sam— råd med SGU och naturvetenskapliga forskningsrådet. Vid koordinatsättnings— och digitaliseringsarbeten behöver SMHI tillgång till höjddata och marktäcknings— och terränginforma— tion inom avrinningsområdena, vilket kräver samarbete med

IAN och statistiska centralbyrån. Likaså behövs flygbilder ibland över visst område som hämtas från både LMV:s omdrevs— fotograferingar och från speciella fotograferingar för studier av vissa klimatfaktorer samt studier av land—vatten— gräns, vattendjup och vattengrumlingar. Sjökort erfordras för

undersökningar i stora sjöar, kustvatten och hav.

Vädersatellitdata används av SMHI för många typer av verk— samheter som t.ex havsiskartering, vattentemperaturkarte— ringar, sjökarteringar och klimatstudier. Främst har därvid Landsat—bilder och bilder från meteorologiska satelliter (TIROS) utnyttjats.

Resultaten från SMHI:s verksamhet bearbetas och presenteras eller publiceras dels i väderleksrapporter med väderprognos— kartor o.d., dels i publikationer som t ex månads- och års— skrifter, där bl a långtidsmedelvärden och avvikelser redo— visas i kartform. I "Månadsöversikt över väderlek och vatten— tillgång i Sverige” publiceras allmän klimatinformation samt vissa uppgifter om vattenståndsdata och isförhållanden i vattendrag. Allmän hydrologisk information och klimatinforma— tion redovisas i årsböckerna ”Hydrologiska iakttagelser i Sverige" respektive ”Meteorologiska iakttagelser i Sverige”.

På uppdrag görs utredningar och undersökningar avseende bl a vattenresursfrågor, vattenvärd, hydrotekniska beräkningar i samband med och vid kontroll av vattenföretag m.m. Även flödes—, översvämnings— och havsvattenståndsprognoser samt

statistiska bearbetningar av väder— och klimatinformation

FoU

Samverkan

utförs vid behov.

Inom sitt verksamhetsområde bedriver SMHI forsknings— och utvecklingsarbete vid sidan om den egentliga produktionen. Till övervägande del gäller denna verksamhet metodutveckling och tillämpad forskning. Utveckling pågår t ex av olika typer av hydrologiska och oceanografiska instrument och mätmetoder. Verksamheten är bl a inriktad på vidareutveckling av nume— riska modeller för analys och prognos av hydrologiska, mete- orologiska och marina skeenden.

Utveckling pågår vidare av ett hydrologiskt informations— system (HYPOS) där lägesuppgifter om vattendelare, vatten— dragssträckning, sjökonturer m.m. koordinatsätts och lagras. Även överföring av denna information till digital form sker.

SMHI har uppskattat att ca 2 milj.kr. av myndighetsanslaget utgör FoU-kostnader. Som bidrag till täckning av kostnaderna för externa forskningsuppdrag från forskningsråd m fl har ca 2,5 milj.kr. erhållits.

SMHI samarbetar i mer eller mindre fasta former med olika myndigheter och organisationer. Till SMHI är knutet ett råd— givande organ, ett meteorologiskt och hydrologiskt råd med uppgift att bistå institutet när det gäller allmänna rikt— linjer för institutets verksamhet. I rådet finns bl a före— trädare för försvaret, vägverket, luftfartsverket, vatten- fallsverket, lantbruksstyrelsen, SGU och naturvårdsverket. Dessutom utser regeringen ledamöter som skall representera andra intressen som vetenskaplig undervisning inom institutets verksamhetsområde, skogsbruk eller sjöfart. Enligt förslag i prop. 1980/81:149 skall dock detta råd upphöra i sam—

band med inrättandet av en särskild styrelse vid SMHI.

SMHI har en centraldator (UNIVAC 1100/21) med kommunikations- Utrustning datoranläggning samt ett antal separata kommunikations— och

minidatorer, terminaler, plottrar m m. Olika typer av mät-

ningsutrustning är vidare knutna till observationsnäten. Att

bedöma vilka delar av denna utrustning som kan avses utnytt-

jas för landskapsinformation har inte varit möjligt.

Verksamheten med landskapsinformation är svår att särskilja Ekonomisk från verkets övriga verksamhet. LINFO har dock uppskattat omslutning kostnaderna till ca 22 milj.kr., varav ca 10 milj.kr. avser all uppdragsverksamhet med anknytning till hydrologiska, klimatologiska och oceanografisk-marina tjänster.

Luftfartsverket

Luftfartsverket driver och förvaltar statliga flygplatser Uppgifter för civil luftfart och därmed sammanhängande rörelse. I fredstid svarar verket för både civil och militär luftfart.

Verket har överinseende över flygsäkerheten för den civila luftfarten. Som underlag för verkets egen produktion av olika typer av Landskaps- översiktskartor, flygplatskartor och hinderkartor över flyg- information platsernas omgivningar används ekonomiska och topografiska kartor från LMV samt flygfoton främst producerade av flygvap— net. Verket låter dessutom framställa s k Radio Navigation Charts och Instrument Approach Charts. Av de allmänna kartor som utges av LMV finns också olika internationella flygkartor (ICAO—kartor utarbetade efter internationell standard). De sju bladen över Sverige av den internationella flygkartan, ANC—ICAO, görs i skala 112 000 000. En särskild flygversion finns också av den allmänna översiktskarten i skala

1:250 000. Luftfartsverket bidrar med vissa data för dessa kartor. Även vissa av flygvapnet producerade kartor utnytt- jas.

Ekonomisk omslutning

Uppgifter

Landskaps-

information

Stommen i informationsverksamheten är Aeronautical Information Publication (AIP) som finns i en civil och en militär version. Flygbolag och flygklubbar utger dessutom med jämna mellanrum information mestadels i form av kartskisser.

Verkets kostnader för landskapsinformation uppgår till mindre än 1 milj.kr. I detta belopp inräknas dock inte meteorologiska

data, väderkartor o.d.

Statens geotekniska institut

Statens geotekniska institut (SGI) är central förvaltnings— myndighet för geotekniska ärenden, dvs. ärenden som gäller jords och bergs tekniska egenskaper och utnyttjande vid mark— användning och byggande. Institutet har till uppgift att be— driva geoteknisk forskning och att utveckla och utprova geo- teknisk utrustning samt nya metoder för grundläggning, jord— förstärkning m.m. SGI skall också inventera och värdera efter- frågan på geoteknisk forskning samt systematiskt samla, bear— beta och offentliggöra resultat av verksamheten. Vidare skall institutet verka för att sprida geoteknisk kunskap samt främja utbildningen inom detta område. SGI utför undersökningar och utredningar på uppdrag av myndigheter och enskilda beställare.

Både för forsknings— och uppdragsverksamheten behövs geotek— niska och geohydrologiska data vilka dels hämtas från allmänna topografiska, ekonomiska och geologiska kartor, dels samlas in genom bildtolkning och fältundersökningar i SGI s regi. Land— skapsinformation produceras framför allt genom uppdragsverk- samhet. Geotekniska översiktskartor utförs ofta över hela el- ler delar av kommuner. Som ett exempel kan nämnas att på upp— drag av Stockholms kommun en kartering utförts av sprickzoner i berg som underlag för översiktlig planering. Genom bidrag från statens råd för byggnadsforskning har även utförts olika metodutvecklingsprojekt rörande geoteknisk flygbildtolk— ning och geoteknisk terränganalysinventering för fysisk planering. Metodutveckling pågår om geoteknisk terrängklassi— ficering och inventering av skredfarliga områden.

SGI:s information hålls tillgänglig genom ett arkiv som för när- varande innehåller data från ca 10 000 uppdrag. Institutets bibliotek som har ställningen som landets centralbibliotek inom det geotekniska området, går systematiskt igenom svensk och utländsk geoteknisk litteratur. Totalt har under årens lopp nära 70 000 klassificeringar utförts. Ett datorbaserat sök- system - GEOROAD - används.

För insamling och bearbetning disponerar SGI utrustning till Utrustning ett värde av ca 1,5 milj.kr., bl a en borrbandvagn, diverse mätinstrument, två minidatorsystem och bildskärmsterminaler.

Datordriften sker i samarbete med vägtekniska institutet.

Resursinsatsen för insamling, bearbetning och presentation Ekonomisk av landskapsinformation har uppskattats till ca 5 milj.kr. som omslutning huvudsakligen täcks genom intäkter från uppdrag.

EKONOMIDEPARTEMENTET

Statistiska centralbxrån

Statistiska centralbyrån (SCB) är central förvaltningsmyndighet Uppgifter för den statliga statistiken och har därvid hand om den löpande statistikproduktion som inte ankommer på annan myndighet. Verket svarar för den statliga statistiken och verkar för samordning mellan statlig och annan statistik. Vidare skall verket bevaka att statistiska synpunkter tillgodoses i de fall underlag för statistiken utgörs av material som annan myndighet insamlat för administrativt ändamål. I verkets uppgifter ingår också att upp— rätta olika register och prognoser för samhällets behov. En om— fattande uppdragsverksamhet bedrivs för statliga och kommunala myndigheter samt enskilda intressenter.

Vid SCB finns en avdelning för areell statistik som är in— Landskaps— riktad på att tillgodose behoven av statistik för fysisk information riksplanering och miljöfrågor samt för jordbruks- och skogs- frågor. Inom denna avdelning bedrivs flera projekt för ut-

veckling av svensk statistik över miljö- och naturresurs- förhållanden, som t ex pågående planering för försök till upprättande av officiell markanvändningsstatistik. Sådan statistik kan för närvarande endast till en viss del baseras på befintlig registerinformation. Av de register som SCB be- arbetar är särskilt fastighetstaxeringsregistret (FTR) och lantbruksregistret (LBR) av intresse i samband med landskaps— information (se faktaruta om vissa register vid SCB).

Tillsammans med CFD försöker SCB ta fram bättre statistiskt planeringsunderlag i fonn av lägesbestämd markanvändningsin— formation. Genom att föra in koordinater för fastigheter i FTR och LBR finns möjlighet att redovisa registeruppgifterna med hjälp av prick—, rut- eller isaritmkartor, dvs kartor där punkter sammanbinds som har lika värde t ex beträffande befolkningstäthet. SCB har också låtit koordinatregistrera gränser för bl a tätorter, avrinningsområden och skördeområ- den. När det gäller allmän markanvändningsstatistik har myn— digheten bl.a.försökt finna metoder för beskrivning av mark— användning inom tätorterna och förändringar i markanvändningen vid tätortsexpansion. —

SCB bearbetar statistiskt även andra data från olika myndig- heter. Inom det miljöstatistiska området leder SCB t.ex.ett utvecklingsprojekt för miljödatanämndens räkning, där grund- data hämtas in från andra myndigheter och bearbetas av SCB. Resultaten publiceras i Miljöstatistisk årsbok.

Egna insamlingar sker också av exempelvis jord- och skogs— bruksdata via enkäter, intervjuer, fältundersökningar, mät- ningar och tolkningar av foton och kartor. Försök har gjorts att utnyttja fjärranalysmaterial som underlag för statistik— produktion.

FAKTARUTA OM VISSA REGISTER VID SCB

I fastighetstaxeringsregistret lagras insamlade uppgifter från den allmänna fastighetstaxering som utförs av riksskatteverket via länsdatakontoren vanligen vart femte år. Korrigeringar av ny- och omtaxeringar sker årligen vid särskilda fastighets— taxeringar. I registret finns bl a uppgifter om fastighets— beteckning, ägarens namn och adress, arealuppgift samt antal byggnader och huvudsaklig användning. Uppgifter saknas dock om mindre byggnader samt om mark som inte utgör fastighet som t ex vissa vägar, gator och torg. FTR är emellertid det enda riksomfattande ADB—baserade registret med detaljerad informa- tion om den fasta egendomen som finns i Sverige.

Statistiska bearbetningar av detta register utförs av SCB som en del av den löpande statistiken. De senaste resultaten publicerades 1 "Allmän fastighetstaxering 1975, del 1 och 2". Dessa publikationer innehåller bl a uppgifter om totalarealer och antal taxeringsenheter. För jordbruksfastigheter finns bl a uppgifter om arealer av olika ägoslag och virkesförråd på skogsmark. De särskilda fastighetstaxeringarna redovisas i "Statistiska meddelanden”.

Lantbrukets företagsregister (LBR) innehåller uppgifter om företag med verksamhet inom jordbruk, skogsbruk, husdjurs— skötsel, frukt- eller trädgårdsodling. För varje företag regi- streras bl a uppgifter om företagare, fastigheter som ingår i företaget och areal av olika ägoslag (åker, skogsmark m m) församlingsvis. I förekommande fall finns också uppgifter om åkerarealens användning, antal husdjur, antal sysselsatta m m.

SCB samlar varje år in uppgifter till LBR genom en postenkät till företagarna i juni månad. Jordbruksföretagen ingår varje år i uppgiftsinsamlingen medan skogsföretag (utan åker) endast ingår i registreringen vart femte år vid 5 k lantbruksräkningar.

Uppgifter ur lantbruksregistret ligger bl a till grund för er- sättningsberäkningar i skördeskadeskyddet och för beräkning av arealavgifter i samband med marknadsregleringen för potatis. Lantbruksnämnderna har för sin verksamhet tillgång till upp— gifter för enskilda företag.

Statistik från de årliga uppgiftsinsamlingarna redovisas ned till kommunnivå i ”Statistiska meddelanden" och på länsnivå i ”Jordbruksstatistisk årsbok”. Lantbruksnämnderna erhåller en särskild statistik med redovisning ned till församlingsnivå för det egna länet. vid lantbruksräkningar sker resultatredo— visning i en separat SOS- -publikation varvid uppgifterna redo— visas ned till församlingsnivå. Den senaste publikationen är ”Lantbruksräkningen 1976, del 1 och 2”.

Fastighets- taxeringsre- gistret (FTR)

Lantbruks-

registret (LBR)

Samverkan

Ekonomisk omslutning

Uppgifter

I en särskild samrådsförordning (SFS 1978:620) föreskriver regeringen bl a att statliga myndigheter skall samråda med SCB både vid uppgiftsinsamling till och vid planering, produk- tion och publicering av sådan statistik som är av intresse för annan än den som utarbetar statistiken. Statliga myndigheter skall också ge SCB tillfälle att lämna anbud när myndigheten avser att ge utomstående organ uppdrag för statistisk under— sökning, statistisk databehandling eller statistisk konsulta- tion.

I enlighet med sitt samordningsansvar för statlig statistik har SCB ett brett upplagt samarbete med användare av och upp- giftslämnare till statistiken. Inom områden som har anknytning till landskapsinformation har verket främst kontakter med CFD, statens jordbruksnämnd, LMV, lantbruksstyrelsen, naturvårds— verket, lantbruksnämnderna och länsstyrelserna. Vid bearbet— ningen av de ovan nämnda registren, FTR och LBR, finns sedan länge etablerad samverkan med de berörda myndigheterna.

Den statistik av allmänt intresse som SCB framställer är helt anslagsfinansierad. Övrig statistik för speciella ändamål el— ler statistik begränsad till vissa geografiska områden är dock vanligen uppdragsfinansierad.

Kostnaderna för insamling, lagring och presentation av land- skapsinformation har uppskattats till 25 milj.kr., varav 15 milj.kr. avser skördeuppskattningar.

UTB I LDN I NGSDEPARTEMENTET Riksantikvarieämbetet

Riksantikvarieämbetet (RAÄ) är central förvaltningsmyndighet för kulturminnesvården. Ämbetet skall verka för kulturminnes- vårdens övergripande planering och bevaka dess intressen vid bebyggelse- och annan samhällsplanering. RAÄ skall bl.a.leda arbetet med att planmässigt inventera och dokumentera kultur-

minnen och kulturmiljöer. Verket har här en central roll som förmedlare av kunskap rörande historiska händelseförlopp som resulterar i förändringar i landskap och miljö. Verket skall också lämna råd och anvisningar samt följa den regionala kul- turminnesvården och biträda länsstyrelser och länsmuseer

i dessa frågor.

RAÄ är liksom kulturminnesvårdens institutioner producent av

historiska markdata främst i form av registrering av fornfynd,

fasta fornlämningar m m. Som underlag för sina fornminnesin- venteringar använder RAÄ olika typer av landskapsinformation från andra myndigheter. Härvid utnyttjas miljöinformation från olika statliga och kommunala kartor, information från kulturhistoriska arkiv,ortnamnsarkiv, lantmäteriakter, fynd- förteckningar och publikationer samt från flygbilder för att spåra överodlade fornlämningar. Huvudinformationen erhålls genom systematisk terrängrekognosering. Som konsument av landskapsinformation gör ämbetet vanligen en behandling och strukturering av data för utvärdering av miljöer och histo- riska rekonstruktioner.

Information samlas främst om läge och utsträckning av fasta fornlämningar, bebyggelse och miljöstrukturer. Metoder som används är fornminnesinventering i form av fältarbete, arkeo- logiska undersökningar, byggnadsinventeringar och analyser (fosfatkartering m m). Fornminnesinventeringen för den ekono- miska kartan påbörjades 1938 och utförs parallellt med LMV:s karteringar och fältarbeten för denna karta. Fr o m 1977 på— går revidering av förstagångsinventeringen.

Information lagras i form av rapporter och kartor (vanligen

i skala 1:10 000) samt i förteckningar och register fördelade på socken och kategori, det 5 k fornlämningsregistret. Detta register innehåller ca 200 000 lägesbestämda punkter och ytor över tillsammans ca 500 000 individuella objekt med sär— skilda beskrivningar. Under åren 1972-74 skedde en struktu— rering av hela registret för ADB. Uppgifter om fornlämningars

Landskaps- information

Samverkan

Ekonomisk

omslutning

Uppgifter

Landskaps— information FoU

förekomst och läge förs genom koordinatregistrering successivt in i CFD25 fastighetsregister. Ett flertal kartor av frekvens- typ har upprättats på grundval av registret.

Utöver samarbetet med LMV och CFD vid inventering och databe— handling sker också samverkan medlänsstyrelser och länsmuseer till vilka registret distribueras. Samarbete med andra myndig— heter förekommer särskilt i samband med speciella vetenskapliga projekt. En gemensam samrådsgrupp med naturvårdsverket har till uppgift att samordna naturvårdens och kulturminnesvårdens planerings- och vårdresurser.

För lagring, insamling och presentation av landskapsinforma— tion räknar RAÄ med en kostnad på ca 15 milj.kr., vari ingår medel för arkeologiska undersökningar. Dessa kostnader bestrids med statliga anslagsmedel.

RAÄ utför avgiftsbelagd uppdragsverksamhet rörande byggnads- verksamhet för stat, kommun och enskilda. Denna verksamhet är helt självbärande och omfattade det aktuella budgetåret

ca 10 milj.kr.

Naturvetenskapliga forskningsrådet

Naturvetenskapliga forskningsrådet (NFR) har till uppgift att inom sitt område stödja och främja vetenskapligt betydelsefull forskning. Rådet fördelar statliga anslagsmedel främst till

forskare vid universitet och högskolor.

Rådet beviljar medel till olika projekt inom grundläggande geologisk, naturgeografisk och hydrologisk forskning vid olika universitetsinstitutioner i landet. Inom hydrologiområdet kan som exempel nämnas studier av urbaniseringens inverkan på vattenomsättningen (Institutionen för teknisk vattenresurs- lära i Lund) och, grundvattenbildning i några geologiska typområden (Institutionen för kulturteknik vid KTH). På initiativ av rådets hydrologikommitté har även medel givits

till forskare vid SGU och SMHI inom ramen för det 5 k Inter— nationella Hydrologiska Programmet (IHP) och dess efterfölja— re den Internationella Hydrologiska Dekaden (IHD). På så sätt har bl.a.byggts upp ett nät av små avrinningsområden, s.k. fältförskningsområden, som nu drivs gemensamt av rådet, SGU och SMHI. En samordning skall där ske av skilda slag av vatten— data så att modeller skulle kunna göras för beräkning av vattentillgång i vattendrag där observationer saknas. I mät- programmet ingår undersökningar av vattenbeskaffenheten i nederbörd, ytvatten och grundvatten. Dessa forskningsområden är valda så att de täcker ett par olika typer av markanvänd— ning i de viktigaste naturgeografiska regionerna i landet.

Rådet har startat ett svenskt forskningsprogram inom ramen för det UNESCO—stödda Internationella Geologiska Korrelations— programmet (IGCP). Medel har här beviljats både till universi— tetsforskare och forskare vid SGU för olika delstudier inom detta program som syftar till studier av interkontinentala samband (korrelation) mellan olika enheter inom berggrund och jordlager liksom av geologiska händelser som bidragit till och påverkar deras bildning och utbredning.

NFR har vidare bidragit med medel till de metodstudier inom fjärranalysområdet vid naturgeografiska institutionen i Stockholm som bl a lett till framställningen av vegetations—

kartor och geomorfologiska kartor i samarbete med_naturvårdsverket.

NFR:s forskningsinsatser inom forskning med anknytning till landskapsinformation har det aktuella budgetåret skattats till ca 5 milj.kr., vari ingår ca 2 milj.kr. för hydrologiområdet och 1 milj.kr. för IGCP-projektet samt knappt en halv milj.kr. för fjärranalysprojekt.

Ekonomisk

omslutning

Landskaps— information FoU

Universitet och högskolor

Forskning och utveckling av intresse för försörjningen av landskapsinformation bedrivs vid flera universitet och hög— skolor i landet. LINFO redovisar här enbart några olika pro— jekt som har direkt anknytning till de frågeställningar som ingår i utredningens uppdrag.

Vid tekniska högskolan i Stockholm (KTH) till vilken lant— mäteriutbildningen är förlagd bedriver institutionerna för geodesi och fotogrammetri forskning och utveckling som syftar till effektivisering av mätning och kartläggning. Som exempel på sådan verksamhet kan nämnas ett projekt vid den senare institutionen som avser system för storskalig halvautomatisk fotogrammetrisk kartläggning.

Utveckling av metoder och system för behandling av data som inhämtats med hjälp av satellit pågår bl.a,vid tekniska hög— skolan i Luleå och Stockholms universitet (närmare beskrivet nedan). Instrumentutveckling för sådana tillämpningar har också utförts inom några institutioner inom övriga tekniska högsko- lor. Exempel på detta är OSIRIS—systemet för bildanalys, som grundar sig på en ny optisk metod för distorsionsfri bildav— sökning uppfunnen av forskare vid institutionen för fysik,

KTH.

Inom institutionen för geologi vid Chalmers tekniska högskola har forskning kring ingenjörsgeologiska kartor pågått sedan 1973.

De geografiska och geologiska universitetsinstitutionerna baserar sin verksamhet på kartor av olika slag. Underlaget för en omfattande nationalatlas, Atlas över Sverige, utarbe— tades under 1950— och 1960—talen av ett stort antal forskare vid olika geografiska institutionsgrupper. Atlasen består av 520 kartor i 75 häften med beskrivningar. De vanligaste kartskalorna är l:2 milj men även andra skalor mellan 114 milj

och 1:12 milj förekommer. Häftena har utgivits av Svenska Sällskapet för Antropologi och Geografi under åren 1953-1971. De kartografiska arbetena har utförts av Kartografiska Institu— tet, Generalstabens Litografiska Anstalts förlag (en del av Esselte Kartor AB). Syftet med atlasen har varit att ge en sam- lad, överskådlig bild av Sveriges olika natur- och kulturgeo— grafiska företeelser. Bland de huvudtema som behandlats kan nämnas geomorfologi och geologi, meteorologi, hydrologi och elkraft, befolkning, jordbruk och skogsbruk.

Naturgeografiska institutionen vid Stockholms universitet

bedriver bl a fjärranalysverksamhet, som består av såväl metodutveckling som tillämpningar. Metodundersökningarna syf- tade från början främst till prövning av flygbildsteknikens möj- ligheter inom olika typer av kartframställning, men sedan bör- jan av l970—talet har parallellt härmed försök bedrivits med multispektral svepradiometri (MSS) från flygplan och satellit, termografi och multispektral fotografi. Man arbetar med automatisk klassificering av MSS—data, digitalisering av flyg— bildstolkad information och kartor samt datorkartografiskt utvecklingsarbete och system för naturresursräkenskaper.

Bland de flygbildsmetodiska projekt, som institutionen bedri— ver eller har bedrivit kan särskilt framhållas geomorfologisk kartläggning och vegetationskartering i fjällen och i syd— och mellansvensk terräng. Metodstudierna har i dessa fall följts av tillämpningar inom fjällkedjan och Siljansregionen med SNV respektive länsstyrelsen i Kopparbergs län som upp— dragsgivare.

Institutionen startade tidigt försök med automatisk klassifi- cering av Landsat—data i samarbete med FOA och senare med Rymdbolaget. Det har därvid gällt kartläggning av kalhyggen, skogsmark, myrmark och markanvändning.

Institutionen sysselsätter ett tjugotal personer inom fjärr— analysverksamheten. En ny professur i ämnet fjärranalys, sär- skilt tillämpad fjärranalys, har inrättats fr o m 1980—07—01

vid institutionen.

En väsentlig upprustning av institutionens apparatur för fjärranalysverksamhet har skett under l970—talet. Bl.a.för— fogar institutionen över ett datorsystem för geografisk in— formationsbehandling.

Fjärranalysverksamheten vid institutionen finansieras vid sidan om tjänster och medel inom universitetets budget främst av anslag från naturvårdsverkets forskningsnämnd, naturveten— skapliga forskningsrådet och byggnadsforskningsrådet. De till— lämpade karteringsuppgifterna finansieras främst av natur— vårdsverket.

Miljödataprojektet vid Lunds universitet har under l970—ta1et utvecklat teknik för grafisk informationsbehandling i sam- hällsplaneringen. I samarbete med institutionen för elektrisk mätteknik i Lund har utvecklats en s k färgbildskrivare eller färgplotter som med hjälp av ADB kunnat utnyttjas för automa— tisk uppritning av olika tematiska kartor i färg. På detta sätt har miljödataprojektet tagit fram en koordinatsatt Sverigekarta, som grundar sig på LMV:s översiktskarta i ska— la 1:250 000. Kartan består för närvarande av en stor mängd koordinater i rikets allmänna nät som beskriver olika objekt som t ex statliga vägnätet, SCB:s tätortsgränser samt kuster, större sjöar, floder, läns—, kommun—, församlings— och dom— sagogränser samt vissa namnuppgifter som läns— och kommunnamn.

Lunds datacentral som svarar för driften avkartan har byggt upp en databas för att kunna göra utdrag av Sverigekartan som en del av deras driftsystem. Under hösten 1979 har det därigenom varit möjligt att installera sådana databaser även i Gävle för bl a CFD och IMV samt i örebro förstatistiska centralbyrån. Avsikten är att Sverigekartan skall kunna underlätta kommunikation

och integration mellan olika sektorsplanerande organ på statlig och kommunal nivå. Miljödataprojektet för diskus- sioner med LMV om den fortsatta verksamheten med den koordinat— satta Sverigekartan.

Finansieringen av projektet med den koordinatsatta Sverige- kartan har skett genom samverkan med en rad statliga myn—

digheter. Kostnaderna för sådan universitetsforskning som direkt har Ekonomisk anknytning till landskapsinformation har inte varit möjliga omslutning

att skilja ut från övriga baskostnader vid universitet och högskolor. I viss mån redovisas dessa kostnader dock i form av beviljade anslags— och projektmedel från forskningsråd och motsvarande organ eller från myndigheter med sektors—

ansvar, som disponerar vissa FoU—medel.

JORDBRUKSDEPARTEMENTET

Lantbruksorganisationen

Den statliga lantbruksorganisationen består av lantbruks— styrelsen (LBS) och de länsvisa lantbruksnämnderna.

LBS är central myndighet för ärenden som rör lantbruket Uppgifter (jordbruket, skogsbruket och trädgårdsnäringen) och dess rationalisering, kontroll och inspektion på växtskyddsområ- det, husdjurens hälso— och sjukvård, veterinärsväsendet

samt rennäringen. Styrelsen är därmed även chefsmyndighet

för lantbruksnämnderna och deras ortsombud.

Lantbruksnämnderna svarar för den statliga verksamhet som syftar till att hjälpa lantbrukarna att bygga upp och driva effektiva företag. Detta sker bl a genom olika tillstånds— prövningar enligt den markpolitiska lagstiftningen, genom egen aktiv köp— och försäljningsverksamhet, genom förmedling av ekonomiskt stöd samt genom rådgivning och upplysning. En

Landskaps— information

Samverkan

Ekonomisk

omslutning

viss mindre del av verksamheten bedrivs på uppdragsbasis.

Lantbruksorganisationens behov och produktion av landskaps— information hänger i första hand samman med uppgifterna röran— de översiktlig planering och strukturrationalisering.

Den översiktliga planeringen syftar till att ge underlag för uppläggning och inriktning av rationaliseringsverksamheten, vilken i sin tur skall samordnas med annan samhällsplanering. Lantbruksorganisationen har här att informera andra myndig— heter och organisationer om lantbruket och dess utveckling.

I samband med den fysiska riksplaneringen behövs t.ex data om jordbruksmarkens omfattning och belägenhet. De allmänna ekonomiska och topografiska kartorna utnyttjas i stor utsträck— ning som arbets- och redovisningsunderlag i lantbruksnämnder- nas arbete, t.ex vid planering av markavvattning, vid mark- kartering av jordens näringstillstånd, vid prövning av jord— förvärvsärenden, vid fastighetsvärdering osv. Utöver de all— männa kartorna utnyttjas geologiska kartor och flygbilder samt uppgifter från lantbruksregistret (se faktaruta SCB). Denna information kompletteras med egna fältinventeringar i samband med enskilda ärenden.

Särskilt i fråga om den ekonomiska kartan kan lantbruksorga- nisationen betecknas som en av de större konsumenterna i landet.

LBS och lantbruksnämnderna samarbetar framför allt med lant- brukets olika organisationer och Sveriges lantbruksuniversi— tet. Ett särskilt statligt organ, Statens lantbruksinforma— tion, svarar för allmän information om lantbruket, dess forskningsresultat m m till olika konsumentgrupper.

Insamling och bearbetning av landskapsinformation är svår att avskilja från övriga arbetsmoment i rationaliserings— arbetet, men kostnaderna har dock uppskattats till ca 10 milj.

kr., varav en fjärdedel beräknas inflyta som ersättning för

uppdrag (2,5 milj.kr).

Skogsvårdsorganisationen

Den statliga Skogsvårdsorganisationen utgörs av Skogsstyrelsen (SKS) och de länsvisa Skogsvårdsstyrelserna med sina lokala distrikt.

SKS är central förvaltningsmyndighet för ärenden om skogs— Uppgifter bruket på all skogsmark. Det åligger styrelsen särskilt att leda de statliga åtgärderna för att främja det enskilda skogs— bruket och att verka för att detta och skogsnäringen utvecklas. SKS är ledande, samordnande och rådgivande organ för skogs— vårdsstyrelsernas verksamhet och central myndighet för råd— givnings— och fortbildningsverksamhet rörande det enskilda skogsbrukets rationalisering samt för virkesmätning och skogsstatistik. SKS bedriver den skogliga prognosverksamheten som behövs som underlag bl.a.för utformning och tillämpning

av skogspolitiken.

Skogsvårdsstyrelserna har till uppgift att främja och stödja den enskilda skogshushållningen, att genomföra de uppgifter Skogsvårdsorganisationen har samt att verka för att skogs— vårdsarbetet inom de enskilda skogarna bedrivs på ett planmässigt sätt. Denna del av verksamheten bedrivs till stor del som uppdrag.

I egenskap av skogliga länsmyndigheter skall Skogsvårds— styrelserna också ha tillsyn och vidta åtgärder i enlighet med bl.a. skogsvärds— och naturvårdslagstiftningen samt

svara för rådgivning och information.

På länsstyrelsens uppdrag svarar Skogsvårdsorganisationen

för förvaltningen av 700 av de totalt ca 1 000 naturreservaten i landet. Likaså administreras på AMS uppdrag en omfattande landskaps- och faunavård.

Landskaps— infonnation

Skogsvårdsstyrelserna är fr.o.m. den 1 juli 1981 statliga regionala organ. Offentlig verksamhet med rådgivning, upp— lysning och övervakning har dock även bedrivits tidigare av dessa styrelser med statliga medel.

Skogsvårdsorganisationen producerar skogliga markdata för

egen konsumtion liksom för de enskilda skogsintressenternas behov. Data om skogsmarken samlas in och utnyttjas för den skogliga planläggnings- och prognosverksamheten. Med utgångs— punkt i skogsinventeringar, som bl.a. omfattar mark—, bestånds- och åtgärdsdata, tas skogsbruksplaner fram för områden och enskilda fastigheter. Planer utarbetas vidare för bl.a. skogsdikningsföretag och byggande av skogsbilvägar. Av betydel— se för skogsvårdsorganiationen är lantbruksuniversitetets riksskogstaxering, som ger ett översiktligt prognosunderlag grundat på stickprov från olika provytor.

Insamling av data i fält sker till övervägande del inom skogs- vårdsorganisationen av personal med skogs— eller vägteknisk utbildning. Möjligheterna att i samband med organisationens fältinventeringar även samla in data för andra intressenter har undersökts. Flygbilder och ortofotokartor används i stor utsträckning i den mån aktuella sådana finns tillgängliga. Försöksvis studeras även nyare former av fjärranalysteknik. För presentation av data används tabeller, diagram och kartor vanligen i skalorna 1:250 000, 1:50 000 och 1:10 000, vilka baseras på allmänna kartor och geologiska kartor samt i före— kommande fall ortofotokartor eller flygbilder från LMV och SGU.

Vissa skogliga data från såväl Skogsvårdsorganisationen som riksskogstaxeringen lagras på magnetband. Försök att presen- tera data ur skogsbruksplaner med hjälp av koordinatsättning har utförts. Genom användning av datorkartografi har t.ex.

bonitetskartor i skala 1:50 000 framställts. Försök pågår också med koordinatsättning av beståndsgränser. På initiativ från nämnden för skoglig flygbildteknik har beståndsgränser överförts i numerisk form (digitalisering). Fem sådana för— söksblad i skala 1:10 000 över N Uppland och ett i närheten av Luleå har hittills framställts i samverkan med privata skogsbolag och Skogsvårdsorganisationen. Användning av IR-färgfilm och multispektral fotometri har även prövats vid framställning av skogskartor.

Genom inventeringar av skogsbrukets intresseområden t.ex. bedömningar av de viktigaste produktionsområdena i landet baserade på skogsmarkens bonitet, kan skogliga data utnyttjas på riks— och länsnivå i den fysiska riksplaneringen. Invente— ringarna av skog och skogsmark inom fastigheter och enskilda skogsbestånd omfattar däremot uppgifter som primärt berör lokal nivå (kartskalor 1:10 000 alternativt 1:20 000).

Under 1980 genomförde SKS inventering av alla enskilda vägar med indelning i bärighetsklasser, ”VÄG 80”. Sådan aktuell information om vägarna och deras beskaffenhet är väsentlig

även för andra myndigheter som t.ex. försvarsmakten.

En redovisning av skogliga och vissa skogsindustriella upp- gifter lämnas i den av SKS utgivna ”Skogsstatistisk årsbok".

SKS har ett särskilt organ, nämnden för skoglig flygbildtek— nik - placerat vid LMV i Gävle — som skall verka för samord— ning av flygfotografering och kartframställning mellan skogs— brukets intressenter. Nämnden har även till uppgift att bedriva upplysnings— och kursverksamhet, serviceverksamhet och erfor— derlig praktisk försöksverksamhet inom detta område. I nämnden finns representanter från SKS, domänverket, UWV, skogsindustri— ernas samarbetsutskott (SISU) och Sveriges skogsägarföre— ningars riksförbund. Samarbete sker också med Sveriges lant- bruksuniversitet (riksskogstaxeringen och andra invente—

ringar).

Samverkan

Utrustning

Ekonomisk omslutning

Uppgifter

De data som samlas in av Skogsvårdsorganisationen om skogs- produktion, nuvarande markanvändning och dess förändringar, skogstillstånd på enskilda fastigheter, uppgifter om skogs— intensitet, ägareförhållanden m.m. utnyttjas även av universi- tetsforskningen. Skogsvårdsstyrelserna hjälper också natur— vårdsverket, länsstyrelser m.fl. med översiktliga invente—

ringar av växt- och djurliv.

Samarbetet förväntas öka med länsstyrelserna och kommunerna

när det gäller regional och lokal planering.

Skogsvårdsorganisationen har vissa större mät- och stereo— instrument till ett värde av ca en halv milj. kr.

Skogsvårdsorganisationen har uppskattat kostnaderna till ca 25 milj. kr. för insamling och registrering (inklusive viss presentation) av skogliga fältdata.

Uppdragsverksamheten vid Skogsvårdsstyrelserna finansieras av inkomster som grundar sig på taxor utformade på självkostnads- basis. Kostnaderna för uppdrag i samband med utarbetande av skogsbruksplaner och bidrag åt skogsägare samt bidrag från statliga myndigheter som t.ex. AMS för samordnad datainsam- ling som underlag för beredskapsarbeten har uppskattats till ca 4 milj. kr.

Statens naturvårdsverk

Statens naturvårdsverk (SNV) är central förvaltningsmyndighet för ärenden om naturvård, vattenvärd, luftvård, buller och renhållning utomhus samt rörligt friluftsliv o.d., i den mån sådana ärenden ej ankommer på annan statlig myndighet. Till verkets förvaltningsområde hör även ärenden enligt miljö- skyddslagen, i den mån dessa ej ankommer på koncessionsnämn- den för miljöskydd eller annan myndighet. SNV har tillsyn över efterlevnaden av lagen om hälso— och miljöfarliga varor och i anslutning därtill meddelade föreskrifter, i den mån

tillsynen ej ankommer på annan myndighet. SNV har vidare till uppgift att leda och främja företrädesvis målinriktad natur— vårdsforskning och undersökningsverksamhet inom naturvårds— området.

SNV hämtar i första hand sin landskapsinfonnation från läns— styrelser och kommuner. En systematisk insamling av landskapsin- formation sker genom länsvisa naturinventeringar (naturvårds- planer). Många specialundersökningar sker och har skett till största delen genom länsstyrelsernas försorg för att ge underlag för olika planerings-, tillsyns—, kontroll- och vårdfrågor.

Större översiktliga inventerings— och utvärderingsarbeten ut- förs som regel direkt av SNV - ibland i form av projektupp- drag till forskargrupper vid universitet och högskolor. Som ett led i verkets fjällutredning har t.ex. vid naturgeogra— fiska institutionen i Stockholm framställts geomorfologiska kartor (skala 1:250 000) och vegetationskartor (skala 1:100 000) över de svenska fjällen. Likaså pågår metodutveck— lingsprojekt för naturresursräkenskaper, dvs. system med vars hjälp tillgång och förändringar av naturresurser kan följas. Studier av långsiktiga förändringar i miljön ingår i programmet för övervakning av miljökvalitet (PMK).

För översiktliga inventeringar har SNV utarbetat metodik för inventering (Översiktlig naturinventering och naturvårds- planering). I projektet ”Landskapsanalys för fysisk plane— ring" har metodiken för inventering på kommunal nivå närmare belysts och i ett samarbetsprojekt mellan länsstyrelserna i länen kring Nedre Dalälven och SNV prövas bl.a. vegetations— karteringstekniken (Ne Da-projektet). I ett annat samarbets- projekt mellan SNV och länsstyrelsen i Västernorrlands län, det s.k. DaNi-projektet (Datoranpassad naturinventering), tas rutiner fram för de olika nivåer av kartläggning av mark- och vattenresurser som är aktuella med hänsyn till resurser och behov inom den allmänna naturvårdens sektor. Systemet

Landskaps-

infonnation

bygger på register med uppgifter om naturförhållanden, dvs. landskapsbildtyper, naturtyper, växt- och djurliv etc. För varje naturföreteelse skall uppgift finnas om tidpunkt, observatör, metodik, region m.m. samt lägesbestämning till kartruta i rikets nät. Med hjälp av radskrivare avses sedan kartor framställas, som förväntas kunna utgöra planerings- underlag anpassat till olika plansyften och planerings— nivåer.

I egen regi utför SNV också objektinventeringar av våtmarker, ädellövskogar, naturskogar, bokskogar, hotade växter m.m. En vattenkartläggning har t.ex. skett där uppgifter redovisas om vattenkvalitet, vattenkvantitet och vattenanvändning. Fältarbetet utförs vanligen på uppdragsbasis med hjälp av personal från universitet, högskolor, länsstyrelser och andra myndigheter som t.ex. grusinventeringen, där SNV tar fram anvisningar för regionala inventeringar och SGU utför inventeringsarbetet. Lövskogsinventeringen i samarbete med Skogsstyrelsen är ett annat sådant exempel på samarbets- projekt.

Vid verket finns infonnation samlad om vattenförhållanden, täktverksamhet, strandskydd, naturreservat, natunninnen, kommu— nala översiktsplaner m.m. Ett antal system, register och olika former för statistikproduktion har utvecklats inom myndigheten som en följd av bl.a. ökade krav på miljödata och statistik. Bland registren kan nämnas miljöskyddsre— gistret, data om utbyggnad av kommunala anläggningar, registret över tusen sjöar, ytkemiska nätet och riks— registret rörande förordnanden enligt naturvårdslagen. En omläggning av vissa register till ADB pågår. I samarbete

med miljödatanämnden har en katalog tagits fram med upp- gifter om den inventerings— och planeringsverksamhet rörande den yttre miljön som bedrivs vid länsstyrelser och SNV (Yttre miljö, PM 1112). Några dataregister har också tagits över från MDN som t.ex. MI-01 och MI—33 (EWK). Förutom att vara primärdatabank kommer PMK också att innehålla information

som kan bearbetas och utvärderas för olika ändamål. Miljö— statistiska uppgifter lämnas till statistiska centralbyrån och publiceras i Miljöstatistisk årsbok.

Beträffande SNV:s lagring och bearbetning av landskapsinforma- tion kan nämnas att i vattenkartläggningen som avslutades 1978 har grunddata samlats till ca 300 geografiska områden. Grundmaterialet har lagrats på blanketter och på kartor (100 kartblad i skala 1:250 000). Det bearbetade materialet finns lagrat på ADB—medium.

SNV:s forskningsnämnd fördelar medel till målinriktad natur— FoU vårdsforskning. Verksamheten bedrivs dels i form av enskilda projekt, dels som stöd till vissa behovsområden som t.ex. hushållning med naturresurser och miljökonsekvenser av skogs— och myrdikning. Som resultat av ett enskilt projekt ”Biodata” har t.ex. ett generellt system för ADB—behandling av biologiska och kemisk-fysikaliska data utvecklats (RUBIN)

som bl.a. kommer att användas för EWK.

SNV samarbetar både med länsstyrelser, kommuner, universitet, Samverkan högskolor och med andra statliga myndigheter.

På utrustningssidan har verket bl.a. investerat i interpreto- Utrustning skop m.m. för kartframställning i samband med fjällutred-

ningen.

Totala kostnader för insamling, lagring och presentation av Ekonomisk landskapsinformation vid SNV har uppskattats till ca omslutning 7 milj. kr.

Miljödatanämnden

Miljödatanämnden (MDN) är en organisation tillhörig jordbruks— Uppgifter departementet som får medel för sin verksamhet från departe- mentets kommittéanslag. MDN har sedan 1974 lett arbetet med utveckling av ett informationssystem för miljövärden med

Landskaps- information

utnyttjande av datatelmik (MI) . MI är en samlande beteck— ning på rutiner för insamling, lagring, bearbetning och presentation av data som belyser milj öförhållanden och faktorer som påverkar miljön. Syftet med MI är att

- stegvis bygga upp en central för sådana uppgifter om miljövärden som kan tillgodose olika myndigheters, or— ganisationers och enskildas behov,

- bidra till att olika miljödata standardiseras så att de kan jämföras och användas i generella bedömningar inom

milj övården ,

- förbättra möjligheterna att utnyttja utländska infoma—

tions sys tem .

MDN kan inte direkt anses vara vare sig producent eller konsument av landskapsinformation. Nämnden har däremot en viktig funktion att fylla såsom systemuppläggare av olika informationssystem av betydelse för många avnämare. MI skall vara ett hjälpmedel för myndigheter, forskare, fackorgan, allmänhet m.fl. i deras miljövårdsarbete.

Sedan 1977 har MDst verksamhet varit indelad i två program, Samordning av ADB och Informationsservice inom miljöområdet. Arbetet bedrivs huvudsakligen i projektform tillsammans med berörda myndigheter. Ur landskapsinformationssynpunkt är följande projekt av intresse:

Inom projektet "Dokumentation över ADB på milj öområdet" (MI—0623) i progranmet Samordning av ADB har tagits upp frågan om regler för informationsbehandling inom MI. Sådana förslag skulle grundas på samverkan t.ex. i form av gemen— samma insamlingar av grunddata och produktion av grunddata från flera databaser. Nordiskt samarbete pågår också för

enhetliga regler för hur miljödata från den yttre miljön bör "karakteriseras” samt om system för referens till mätdata och biologiska provbanker.

I anslutning till MDN:s uppgift att bygga upp en databas om forskningsverksamheten inom miljöområdet i Sverige drivs projektet ”Information om forsknings- och undersökningsverk- samhet" (MI—20). Redovisning sker i årliga kataloger. Data— banken SERIX är vidare tillgänglig för online—sökning.

I ett annat av nämndens pågående projekt arbetar man med informa- tionsanalys som syftar till en s.k. miljökvalitetsredovisning (MI—35) som komplement till de ndljöstatistiska årsböckerna (MI—44) som i flera utgåvor tagits fram av statistiska central- byrån som ett led i nämndens utveckling av MI. Miljökvalitets- redovisningen tas fram tillsammans med ett stort antal experter och utkommer som en särskild publikation sommaren 1981. Den kommer att i tillämpliga delar illustreras genom tabell- och kartmaterial. Någon automatiserad bearbetning av data ingår ej i detta projekt. För miljöstatistiken har statistiska centralbyrån för närvarande ett uppdrag från MDN att bl.a. tillsammans med naturvårdsverket ta fram en flerårsplan.

Några utvecklingsprojekt inom MI har tidigare överlämnats till naturvårdsverket Detta gäller dels ett program för över- vakning av miljökvalitet (PMK), (MI—33), dels också ett pro— jekt ”Information från tillsynsverksamhet enligt miljöskydds— lagen" (MI—0111), där ett ADB—system utvecklats som inne- håller bl.a. landskapsinformation knuten till tillsynsobjekt (plats, anläggning, station m.m.).

Regeringen skall fatta beslut om den fortsatta verksamheten med MI på basis av en rapport med värderingar och förslag

från MDN, vilken lämnades till regeringen 1980 som betänkan— det ”Bättre miljöinformation” (SOU 1980:24). I denna rapport föreslås att olika verksamheten som miljödatanämnden utveck— lat eller eljest föreslagit,övergår till permanenta organ i

Ekonomisk omslutning

Uppgifter

Landskaps— information FoU

samhället, varvid nämnden som sådan sanmidigt upphör. Förslagen som avses träda i kraft den 1 juli 1981 innebär t.ex. att sta— tistiska centralbyrån får det formella ansvaret för all offi- ciell miljöstatistik, vilket ligger i linje med dess allnanna åligganden ”att svara för samordning av den statliga statistik— produktionen”. Vad gäller samordning av ADB rent allmänt pekas på Statskontorets generella uppgifter härvidlag. Verksam— heten i SERIX med registrering av svensk miljöforskning förut— sätts fortsätta som en fast funktion. Även i övrigt föreslås avsevärda satsningar på informationsservice inom miljöområdet, speciellt beträffande toxikologiska frågor där förslag förs fram om en ny organisation som skall kunna ge service med in- formation i fråga om kemiska hälso— och miljörisker.

Det har inte varit möjligt att bedöma hur mycket av MDN:s verksamhet som kan räknas som landskapsinformation. Dels är avgränsningen svår att göra inom de olika MI—projekten, dels har även andra än MDN deltagit med egna resurser,vilka torde vara inräknade i budgeten hos respektive myndighet.

Sveriges lantbruksuniversitet

Sveriges lantbruksuniversitet har ansvar för utbildning och forskning rörande bl.a. jordbruk och skogsbruk samt delar av områdena fysisk miljö och landskapsplanering.

Vid universitetets lantbruksvetenskapliga och skogsveten— skapliga fakulteter bedrivs både programbunden och grund— läggande forskning som på olika sätt har anknytning till landskapsinformation. I den programbundna forskningen för vilken forskarna upprättar särskilda projektplaner, som skall godkännas av styrelsen, ingår även uppdragsprojekt av olika slag.

Flera av dessa forskningsprogram gäller mark och markanvänd—

ning. Av särskilt intresse har LINFO ansett vara den verk— samhet som bedrivs vid institutionen för skogstaxering

rörande de årliga riksskogstaxeringarna.

Riksskogstaxeringen vid institutionen för skogstaxering är en årlig stickprovsinventering av landets skogstillgångar.

inventering sker av ett antal systematiskt utlagda provytor över hela landet, vilka omfattar olika ägoslag som skog, myr, fjäll, vatten o.d. Med utgångspunkt från resultaten från dessa provytor kan de olika ägoslagens arealfördelning be— stämnas. Vidare bestäms virkesförråd, tillväxt, avverkning,

återväxternas kvalitet, åtgärdsbehov m.m.

Data från dessa inventeringar finns lagrade på magnetband sedan 1953. Från 1973 och senare finns också data lagrade som lättillgänglig databas på skiva.

Det insamlade materialet vid riksskogstaxeringen är inte yt— täckande på grund av taxeringens uppläggning som stickprovs— undersökning. Stickprovens täthet medger inte redovisning

på mindre områden än län.

Den statistiska redovisningen av riksskogstaxeringen sker vanligen i fonn av medeltal av fem års resultat för större områden. De senaste taxeringarna redovisas av lantbruks— universitetet i ”Riksskogstaxeringen åren 1973-1977” samt i ”Riksskogstaxeringens återväxtinventering 1973—1977".

Riksskogstaxeringen finansieras i huvudsak genom universitets ordinarie budget. Kostnaderna för 1978/79 var ca 6 milj. kr.

INDUSTRIDEPARTEMENTET

Statens industriverk, bergsstaten och nämnden för statens

gruvegendom

Statens industriverk (SIND) är central förvaltningsmyndighet

för ärenden som rör industri, hantverk och energiförsörjning

Ekonomisk omslutning

Uppgifter

Landskaps—

information

samt mineralhantering. Verket bedriver bl.a. utredningsverk— samhet inom de industri—, energi— och mineralpolitiska områdena. SIND har också tillsyn samt handlägger tillstånds— frågor enligt gruvlagstiftningen, minerallagstiftningen och lagstiftningen om kontinentalsockeln samt lagstiftningen inom energiområdet.

Bergsstaten är lokal statlig organisation som är underställd SIND men har tillsyns— och myndighetsuppgifter på bergshante— ringsområdet som t.ex. tillståndsbeviljning enligt gruvlagen.

Nämnden för statens gruvegendom (NSG) är ett självständigt beslutande organ för förvaltning av statens gruvegendom.

Inom SIND har nämnast energibyrån och mineralbyrån verksam— heter med anknytning till landskapsinformation.

Energibyrån arbetar bl.a. med övergripande energiplanering, kommunal energiplanering, elsäkerhet, energiöverföring och distribution. Inom ramen för SIND:s tillståndsgivning och tillsynsansvar för överföring och distribution av energi behandlas här ärenden rörande dragning, utförande och skötsel av anläggningar för denna verksamhet.

Som arbetsunderlag för energibyråns prövning om behov och ändamålsenlighet liksom den lokala elinspektionens (statens elektriska inspektion) tillsynsverksamhet framställs kartor över ledningsnäten inom elinspektionsdistrikten med utgångs— punkt från den topografiska kartan i skala 1:50 000 (versio— nen utan höjdkurvor). Inom västra elinspektionsdistriktet pågår omritning till sådant underlag från tidigare general— stabskartor i skala 1:100 000. Utöver dessa interna under— lagskartor sammanställs och ajourförs stam— och regionnäten på länsvisa översiktskartor i skala 1:250 000 (de nordli— gaste kartorna dock i skala 1:500 000). Dessa länsvisa översiktskartor distribueras en gång per år till respektive länsstyrelse.

Mineralbyrån handlägger olika mineralpolitiska frågor samt vissa frågor som berör minerallagstiftningen och lagen om kontinentalsockeln. Dessutom ansvarar byrån för tillsynen över gruvdrift och annan mineralhantering i samverkan med bl.a.bergsstaten. Bergmästarna vid bergsstaten upprättar kartor över inmutningar, utmål o.d.

Mineralbyrån utreder, bereder och verkställer uppgifter vid nämnden för statens gruvegendom. NSG ansvarar för den stat— ligt anslagsfinansierade prospekteringsverksamheten med undan- tag av uranprospektering som utförs av SGU genom direkta an— slag. Nämnden har fått befogenheter att prospektera efter fyndigheter oberoende av om det krävs inmutning enligt gruv- lagen, koncession enligt lagen om vissa mineralfyndigheter eller tillstånd av jordägare. Nämnden skall dessutom ta initiativ till åtgärder för att förbättra det ekonomiska ut— bytet av mineraltillgångarna. NSG s prospekteringsuppdrag läggs huvudsakligen på SGU.

SIND hämtar in geologisk infonnation och annan landskapsin— formation i fonn av geologiska, topografiska och ekonomiska kartor samt sjökort. Verket har vidare behov av att få fram uppgift om fastighetsägare. De gruv— och borrhålskartor som gruvidkare m.fl.enligt lag är skyldiga att upprätta och ajour— föra, av vilka utdrag förvaras hos respektive bergmästare, är

en annan viktig informationskälla.

SIND ställer krav på hög aktualitet, stor åtkomlighet samt geometrisk noggrannhet i kartinformationen. Sedan budgetåret 1978/79 bedrivs vid SIND en utredningsverksamhet inriktad mot sammanställning och utvärdering av geologi, mineralföre— komster och prospekteringsverksamhet på länsnivå, Denna verk- samhet har hittills omfattat de nordliga länen.

SIND har på uppdrag av bostadsdepartementet i anslutning till den fysiska riksplaneringen utfört vissa studier av landets mineraltillgångar m.m.

Samverkan

Ekonomisk omslutning

Uppgifter

Landskaps- information

SIND:s nwndighetsroll för den konmmnala energiplaneringen innefattar bl.a. att ge kommunerna information om tillgängliga metoder och hjälpmedel för den kommunala energiplaneringen. SIND anser sig ha möjligheter att inom detta område sprida in— formation till kommunerna om sådana olika typer av landskaps— information som kan vara tillämpliga vid den kommunala energi— planeringen.

SIND samarbetar bl.a. med SGU och CFD. En särskild rapport om grus och sand på land och i hav har t.ex. tagits fram i sam— verkan med SGU. Verket planerar ta ett eget dataregister i bruk. Tillgången till CFDzs fastighetsregister och koordinatregister anges som betydelsefull i detta sammanhang.

Mineralbyråns och bergsstatens kostnader för insamling, lagring och presentation av landskapsinformation är för närvarande obetydliga. Totala kostnaderna för SIND:s landskapsinformation uppskattas till högst ca 1 milj.kr.

NSG hade 1978/79 en kostnad på ca 45 milj.kr. för prospekte— ringsverksannet.

Syegiges_geologiska undersökning

Sveriges geologiska undersökning (SGU) är central förvaltnings— myndighet för ärenden som rör landets geologiska beskaffenhet. SGU skall utföra allmän geologisk kartering, bedriva informa— tions— och dokumentationsverksamhet på det geologiska området och på uppdrag uppsöka och undersöka förekomster av tekniskt användbara mineral, bergarter och jordarter samt grundvatten.

Ett särskilt rådgivande organ, kartrådet, är knutet till SGU sedan 1975 med uppgift att medverka vid planering av karte— ringsverksamheten och att med utgångspunkt från den övergri— pande samhällsplaneringens intresse ge synpunkter på inrikt—

ningen av denna verksamhet och på kartornas utförande. I detta råd ingår företrädare för de huvudsakliga kartkonsumenterna: Skogsstyrelsen, industriverket, naturvårdsverket, planverket, vägverket, öB, Svenska kommunförbundet, Svenska gruvföreningen, Byggnadsgeologiska sällskapet och Svenska nationalkommittén för geologi.

Vid SGU tillämpas programbudgetering med följande program— indelning

1. Kartering

2. Information och dokumentation

3 Prospektering

4. Speciella undersökningar

Den allmängeologiska karteringen är en ursprunglig uppgift

för SGU och består i att ta fram och i form av kartor i regul— jära serier ge information om landskapet, främst då beskriv— ning av berggrunden, jordlagren och grundvattnet. Beträffande karttyper se faktaruta om landskapsinformation vid SGU.

Som underlag för framställningen av de geologiska kartorna används flygbilder och allmänna kartor såsom topografiska kartcr i skala 1:50 000 och ekonomiska kartor i skala

1:10 000 (främst för jordartskarteringen). För de hydrogeo— logiska kartorna används oftast jordartskartorna kompletterade med information från brunnsarkiv och utredningsmaterial från länsstyrelser och kommuner. Tidsmässigt har SGU:s mål varit att täcka de viktigaste delarna av landet med moderna jordarts- och berggrundskartor i skala 1:50 000 inom 50 år. Hittills— varande kartering i denna skala (ca fyra till fem nya jordarts— resp. berggrundskartor per år under de senaste åren) motsvarar dock endast en täckningsgrad av 8,5 % av landets yta för moder- na berggrundskartblad och 5,5 % för moderna jordartskartblad. Härutöver framställs även översiktliga separata jordartsgeo— logiska och berggrundsgeologiska s.k. länskartor i skala

1:200 000 som f.n. täcker hälften av landets yta (främst norra Sverige). Karteringstakten för jordartskartor i 1:5 000 höjs

Program 1

Kartering

Program 2 Information och dokumenta—

tion

Program 3

och 4 Prospektering och speciella undersökning— ar (uppdrags— verksamhet)

nu väsentligt. Nya översiktliga berggrundskartor i södra Sverige i 1:250 000 har börjat framställas.

Enligt prop. l974:60 angående organisation för SGU m.m. skall verket fbngera som centralt geologiskt arkiv— och dokumenta- tionsorgan i landet och som museum för mineral samt jord- och bergarter. Vidare skall SGU tillhandahålla sakuppgifter av— seende geologiska, geofysiska och geokemiska observationer och analyser. Resultaten redovisas förutom i de ordinarie kart— serierna med beskrivningar, i särskilda publikationer och i uppdragsrapporter. I samband med brunnsborrning föreligger också en lagenlig skyldighet att lämna uppgift till SGU, där data lagras i det s.k. brunnsarkivet (SFS 1975:424).

Kunskap om den geologiska information som finns hos SGU sprids genom bl.a. SGU:s bibliotek, museum och geologiska insamlingar, publikationsverksamhet samt intern och extern information. Genom sina omfattande arkiv har SGU en stor källa för lagrad landskapsinformation. Möjligheterna att förbättra åtkomsten genom en uppbyggnad av ett enhetligt informationssystem — till vilket även externa producenter av geologiska data skulle kunna anslutas — har utretts i flera omgångar under 1970—talet. Eftersom den geologiska informationen finns fysiskt fördelad på många håll och lagrad på skilda medier samt under olika grad av sekretess planerar man i första hand att skapa ett informationssökningssystem — Georegister - som ger uppgift

om vilken information som finns och var den är lagrad. Det planerade datorbaserade registret (geodataarkivet) beräknas även omfatta sådan geoinformation som finns vid gruvbolag.

I samband med budgetbehandlingen i prop. 1979/80 angavs att SGU mer aktivt skulle informera om sina möjligheter att till- handahålla detaljerat geologiskt underlagsmaterial på upp- dragsbasis. Uppdragsverksamheten gäller främst undersökningar av mineraltillgångar. Vidare utförs anläggningsgeologiska undersökningar, regionala inventeringar och prospektering efter sand, grus och övriga jordarter inklusive torv samt grundvatten. I övrigt ingår naturvårdsundersökningar samt

mätnings— och analysverksamhet.

Prospekteringsprogrammet omfattar främst exploateringsbara mineralråvaror dvs,malmer (järn, uran, legeringsmetaller och s.k.basmetaller), industrimineral (sand och grus även på havsbotten, byggnadssten, leror, kalksten, diabas, alun- skiffrar m.fl) samt fossila bränslen (kol, olja och naturgas). SGU s största uppdragsgivare är nämnden för statens gruvegen— dom. Basmaterial för prospektering i form av geologiska och geofysiska kartor föreligger över begränsade områden där SGU utfört berggrundskartering med statliga medel (främst södra och mellersta Sverige) eller som biprodukt från SGU:s tidigare prospektering i norra Sverige. Mot ersättning utförs även geologiska uppdrag åt statliga myndigheter, kommuner och en— skilda.

SGU bedriver en omfattande forsknings- och utvecklingsverk— FoU samhet inom sitt verksamhetsområde. I många fall sker detta med särskilda projektmedel från forskningsråd och motsvarande (naturvetenskapliga forskningsrådet, styrelsen för teknisk utveckling, naturvårdsverket, byggnadsforskningsrådet m.fl) eller genom särskilt påslag vid uppdragsverksamhet. SGU del— tar t.ex.i den forskningsverksamhet som delvis i samråd med Qiu bedrivs vid de 5 k fältforskningsområdena och som också finansieras av naturvetenskapliga forskningsrådet. Av intres- se för SGU är där särskilt studier rörande grundvattenbild- ning och grundvattnets roll i det hydrologiska kretsloppet. SGU svarar också för grundvattendelen av naturvårdsverkets program för miljöövervakning (PMK), där data från observatio— ner i SGU:s grundvattennät utnyttjas. SGU—geologer deltar vidare i ett antal forskningsprojekt inom ramen för det UNESCO—stödda internationella geologiska korrelationsprogram— met (IGCP), som syftar till att finna interkontinentala geo— logiska samband (korrelation) mellan olika enheter inom berg— grund och jordlager liksom av geologiska händelser som bidra- git till och påverkat deras bildning och utbredning. SGU har beräknat FoU—andelen av sitt myndighetsanslag till ca 3 milj.

Samverkan

Utrustning

Ekonomisk

omslutning

kr. vilket helt kan anses omfatta landskapsinformation.

Genom sitt kartråd får verket fortlöpande synpunkter på sina produkter m.m från de representanter för avnämarna som ingår i rådet.

Ny teknik för grafisk kartframställning prövas inom verket. Verket förfogar över två bläckstråleskrivare som används för produktion av kartor som åskådliggör flygmätningsdata, vilka främst används för internt bruk vid SGU för närvarande. Vid denna kartframställning utnyttjas SGU:s egna datorer. Värdet av mera kostnadskrävande utrustning som bedömts utnyttjas för landskapsinfonnation har uppskattats till ca 15 milj.kr.

Karterings-, dokumentations— och informationsverksamheten finansieras så gott som helt av direkta anslag och utgjorde det aktuella budgetåret ca 30 milj.kr. Härtill kommer att landskapsinformation även produceras i samband med prospekte— ringsverksamhet och undersökningsuppdrag, som betalas av upp— dragsgivarna. Uppdragsverksamheten skall ge full kostnads— täckning. De geologiska uppdragen, främst i form av prospekte— ring har en omfattning som svarar för ca 65 % av verkets totala ekonomiska omslutning dvs.uppemot ca 100 milj.kr.

För prospektering m.m.inklusive speciella undersökningar, som inte kan finansieras genom uppdragsintäkter, disponerade SGU statliga bidrag om ca 15 milj.kr. (största delen för uran— prospektering och en mindre del för sand, grus och övriga jordarter).

FAKTARUTA OM LANDSKAPSINFORMATION VID SGU

43 moderna jordartskartor finns utgivna sedan 1964 för Syd- och Mellansverige. Äldre kombinerade jordarts— och berg- grundskartor utfördes fram till 1965 över större delen av

detta område. Kartorna i denna äldre serie är nu till största

delen utgångna.

32 berggrundskartor finns utgivna sedan 1967 för Syd— och Mellansverige. Dessutom finns 34 bergartskartor för Norra Sverige som har producerats i samband med malmprospektering— en. De geologiska kartorna över Syd— och Mellansverige åt— följs av tektoniska kartor över krosszoner, sprickor m m.

Översiktliga länskartor har utgivits för Norra Sverige. Sex jordarts— och sex berggrundskartor är hittills producerade franför allt i skala 1:200 000.

Geofysiska kartor omfattar f n flygmagnetiska kartor, gamma— strålnings- samt elektriska RAMA—kartor, vilka är baserade på flygmätning. De flygmagnetiska kartorna, som visar den magnetiska totalintensiteten utges tillsammans med berg— grundskartorna och är viktiga hjälpmedel vid berggrunds— karteringen då de ger en bild av berggrundens struktur.

Efter en försöksserie om åtta kartor i skala 1:50 000 har fr o m 1978 främst översiktskartor i skala 1:250 000 fram- ställts. Hydrogeologiska kartor visar grundvattenförhållan— den i berggrund och jordlager och ger bl.a information om möjligheter till uttag av större grundvattenmängder.

SGU bedriver maringeologiska arbeten på kontinentalsockeln främst inriktade på sand- och grusförekomster. Resultaten redovisas bl.a.i kartform. Hittills har fem kartor i skala 1:50 000 över havsbottnarna i Öresund framställts samt en karta i skala 1:100 000 vid Norra Gotland.

Geologer vid SGU deltar i sammanställning av de svenska delarna av internationella kartserier som t ex.Metamorphic Map of Europe, International Quarternary Map of Europe och Tectonic Map of Europe i skala l:2 500 000 samt Hydrogeolo- gical Map of Europe i skala 1:1'500 000 (de fem kartbladen över Sverige beräknas vara klara 1980). Samordning och ut— givning sker inom ramen för Commission of Geological Map of the World och UNESCO.

Ca 50 000 brunnsuppgifter är f.n.lagrade på magnetband i detta system som är baserat på obligatorisk uppgiftsskyldig— het om hydrogeologiska uppgifter vid brunnsborrnings- och grundvattentäktsundersökningar. Utöver lägesbestämning av borrplatser finns också information om geologi, grundvatten- nivåer, grundvattenkemi m.m. Lägesbestämning av brunnar sker

Jordartsgeolo— giska kartor i skala 1:50 000

Berggrundsgeo— logiska kartor i skala 1:50 000

Översiktliga jord— och berg- artskartor i skalor

1:100 000 -

1:1 000 000

Geofysiska kartor i skala 1:50 000

Hydrogeologiska kartor i skalor 1:50 000 och 1:250 000

Maringeologiska kartor i skalor 1:50 000 och 1:100 000

Svensk del av internationella översiktskartor

Brunns- och borr— arkiv

via fastighetsregister med koordinatangivelser från CFD.

ADB-baserade Ett stort antal geofysiska mätningar, geokemiska analyser register samt geologiska observationer från olika undersökningsområden finns lagrade på datorbaserat media. SGU har sedan länge använt datasystem för insamling, lagring, bearbetning och presentation av information från geofysiska mätningar av olika slag från luften och på marken, från kemiska provtagningar av jord— och bergarter samt grundvatten, från fältobservationer, från borrningar samt från anläggningstekniska undersökningar. En kontinuerlig insamling sker av uppgifter rörande grund- vattnets långsiktiga och kortsiktiga variation i olika geo— logiska och klimatologiska miljöer. Dessa datasystem genom— går f.n_en genomgripande modernisering bl.a.för att infonna— tion lättare skall bli tillgänglig och bättre kunna utnyttjas i flera sammanhang.

ADB—baserade register för dokumentation och presentation av uppgifter rörande naturgrus— och torvtillgångar håller på att upprättas vari ingår uppgifter om areal, utseende, läge, kvali— tet m.m. Genom att förekomsten av tillgångarna koordinatsätts kan uppgifterna redovisas i kartform.

Vidare utvecklas i nära anslutning till prospekteringen register över malmfyndigheter samt observerade malmblock.

Statens vattenfallsverk

Statens vattenfallsverk (Vattenfall) har bl.a.hand om statens Uppgifter kraftverksrörelse och verkar för en rationell elenergiförsörj— ning inom riket. Kraftverksrörelsen omfattar produktion, distribution och försäljning av elenergi.

Verket samlar in, bearbetar och sammanställer landskapsinfor— Landskaps— mation dels som underlag för utförande av tekniska anlägg- information ningar som kraftstationer, kraftverksdammar och distributions— ledningar, dels som underlag för skadereglering.

Vattenfall beställer egna flygfotograferingar hos LMV men använder också bildmaterial från omdrevsfotograferingar. Förutom med LMV sker ett nära samarbete med bl.a. sara, sjö— fartsverket och SGU samt regionala och lokala myndigheter för insamling av landskapsinformation.

Verket utför karteringar för projekterande anläggningar, ut— för borrningar för att bestämma berggrundens läge och beskaf— fenhet samt undersöker jordlagren ovanför berget såväl på land som i vatten.

Värdet på utrustning i form av olika borrmaskiner och mät— Utrustning instrument vid verket har uppskattats till ca 4 milj.kr.

Kartverksamheten vid verket är bred såväl innehållsmässigt Ekonomisk som beträffande kartskalor. Omfattningen av verkets land— omslutning skapsinfonnation kan uppskattas till ca 15 milj.kr.

Styrelsen för teknisk utvecklino

Styrelsen för teknisk utveckling (STU) är central förvalt— Uppgifter ningsmyndighet för initiativ och stöd till samt planläggning och rådgivning rörande teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete i den mån sådana uppgifter inte ankommer på annan statlig myndighet.

Landskaps— infonnation FoU

Styrelsens uppgifter innebär att man har möjlighet att stödja utvecklingen av metoder och tekniker för att ta fram och presentera olika typer av landskapsinformation. För undersök— ning av behovet av åtgärder inom fjärranalysområdet tillsatte STU 1969 en särskild "Remote—sensing"—kommitté (STURSK). Delegationen för rymdverksamhet fick några år senare ansvaret för beredning av bl.a.fjärranalysfrågor. STU gör dock fort— farande satsningar på teknisk utveckling inom detta område vid sidan av eller i direkt samverkan med delegationen. Vid institutionen för fysik vid KTH har t.ex,utvecklats ett komplett datoriserat mätsystem OSIRIS, för analys av fotogra- fiska fjärranalysbilder. Med stöd från STU och delegationen för rymdverksamhet avses en prototyp för industriell produk— tion tas fram under 1980—81 av SAAB—SCANIA och Victor Hassel— blad AB. SGU har fått medel från STU för utveckling av meto— dik vid jordartskartläggning med hjälp av infraröd färgfilm samt för system- och apparatutveckling för tröghetsnavigering för att förbättra de geofysiska flygmätningarna. Vidare har STU bl.a.beviljat medel till forskare vid Luleå högskola för att utveckla fjärranalysmetoder för prospekteringsändamål. Även andra metoder för malmprospektering har undersökts och intresset fokuseras bl.a.på framtida marin prospekteringsteknik.

Instrumentutveckling för digitalisering av kartor (institutio— nen för elektrisk mätteknik i Lund) och kartografiska metoder för terrängåtergivning i svenska landskapstyper (naturgeogra— fiska institutionen vid Uppsala universitet) är andra projekt som stötts av STU. Medel har på senare tid även beviljats

till det 5 k ISOK-projektet vid Svenska kommunförbundet för storskalig kartframställning (ca 1 milj.kr. per år).

Av betydelse för vidgad användning av fjärranalysen kan de satsningar vara som STU föreslagit under den kommande femårs— perioden på datorbaserad bildbehandling. Styrelsens strävan har varit att skapa ett tekniskt underlag för en svensk produktlinje, som kan ge tillämpningar på bl.a.kartproduk— tionen.

STU:s satsningar på forsknings— och utvecklingsprojekt inom ovan nämnda områden har uppskattats till knappt 1 milj. kr 1978/79. En ökad satsning har skett de senaste åren genom bl.a. bidragen till ISOK—projektet.

Statens delegation för rymdverksamhet och Svenska rymdaktie- bolaget

Statens delegation för rymdverksamhet (DFR) är central för- valtningsmyndighet för frågor som gäller den svenska rymd- och fjärranalysverksamheten särskilt avseende forskning och utveckling i den mån dessa frågor inte ankommer på annan myn- dighet. DFR har till uppgift bl.a. att ta initiativ till, verka för en samordning av och fördela statligt stöd till rymdforsk— ning, rymdtekniskt utvecklingsarbete och fjärranalysverksam- het. DFR är vidare kontaktorgan med internationella organisa- tioner, speciellt European Space Agency (ESAJ, och utländska institutioner på rymd— och fjärranalysområdet.

Till DFR är knutna ett antal kommittéer av vilka främst fjärranalyskommittén (PAK) är av intresse i samband med land— skapsinformation. FAK har till uppgift att samordna svensk fjärranalysverksamhet, formulera program för utveckling och tillämpning av fjärranalys och informera om teknikens möjlig— heter.

FAK har fyra projektberedningar för vatten, atmosfär, land— vegetation och fysisk planering samt databehandling. Inom PAK och dess projektberedningar finns ett flertal forsknings— institutioner, industriföretag och statliga myndigheter (naturvårdsverket, LMV, SMHI och Skogsstyrelsen) represente- rade.

Delegationens verkställande organ är det statsägda Svenska

rymdaktiebolaget (Rymdbolaget). I Rymdbolagets uppgifter ingår att verkställa DFst rymd— och fjärranalysprogram,

att svara för driften av sondraket— och satellitmottagnings-

Ekonomisk omslutning

Uppgifter

Landskaps—

information

Utrustning

Ekonomisk omslutning

stationen Esrange utanför Kiruna, att driva tekniska utveck— lingsprojekt i samarbete med industrin, att främja marknads— föring av svensk rymdindustri utomlands samt att fungera som rådgivare åt DFR.

FAK har bl.a. bidragit till att förbättra de metoder som ut— vecklats för isövervakning och oljeövervakning till sjöss, vegetationskartering, övervakning av luftföroreningar samt utnyttjande av Landsat-data för skogsinventering, geologisk kartering, kartläggning av vattenkvalitet m.m. Forsknings— och utvecklingsarbete bedrivs i samarbete med LMV, sjöfarts— verket, generaltullstyrelsen, naturvårdsverket, SNHI, FOA, de naturgeografiska institutionerna vid Stockholms och Lunds universitet samt vissa institutioner vid Sveriges lantbruks- universitet och de tekniska högskolorna.

Rymdbolaget har med utgångspunkt från sådana metodundersök— ningar utvecklat olika flygburna övervakningssystem som bl.a. används av kustbevakningen.

Vid Esrange utanför Kiruna driver bolaget en mottagnings— station för data från jordresurssatelliterna (Landsat) och i Solna finns en datoranläggning för interaktiv, grafisk behand— ling av sådana data. Rymdbolaget är svensk s.k. National Point of Contact inom ESA:s Earthnet. I uppgifterna ingår att för— medla satellitbilder (film, pappersbilder eller magnetband) enligt fastställda priser till olika användare.

Anskaffningsvärdet för utrustning, för Landsat-data mottagning vid Esrange—stationen samt bildbearbetningsanläggningen i Solna har uppskattats till ca 15 milj. kr.

Den totala resursinsatsen för verksamheten på fjärranalysområ— det utgjorde ca 3 milj. kr som finansierades av anslag från industridepartementet. De svenska kostnaderna för Landsat— mottagningarna har uppskattats till ca 4 milj. kr.

Domänverket

Domänverket har till uppgift att förvalta statens skogar

och jordbruksmark samt att driva skogsbruk och därmed samman— hängande verksamhet. De statligt ägda skogarna omfattar unge— fär en femtedel av all skog i landet. Vid sin skötsel av sko- gen skall hänsyn tas till naturvårdens och andra allmänna in-

tressen.

I likhet med skogsvårdsorganisationen och skogsägare hämtar .verket sin landskapsinformation från allmänna kartor (de eko- nomiska och topografiska kartorna samt översiktskartan), jordartskartor, flygbilder från 3 000 m till 9 200 m höjd samt fotokartor i skala 1:10 000 och 1:20 000. Uppgifter som samlas in i samband med riksskogstaxeringen vid Sveriges lant- bruksuniversitet utnyttjas också liksom upplysningar om all— männa vägars standard från vägverket.

Genom tolkning av flygbilder och datainsamling i fält tar verket fram information om egna skogsbestånd och fastighets— innehav. Domänverkets skogskartor upprättas nästan undan- tagslöst genom tolkning i flygbilder och registrering på fotokarta men viss fältinventering av våtmarker och enskilda vägars standard äger även rum.

Fastighetsregisterkartor har betydelse för verket främst vid byten, försäljning och köp av fastigheter. Förutom på skogskartor är information om skogen samlad i ett ADB—register, "indelningsregistret" som för närvarande omfattar ca 50 milj. data. Datalagringsbehovet förväntas öka snabbt i och med att

digitalisering av skogskartor startar.

Verket har ett särskilt miljövårdsprogram, i vilket bl.a. betonas vikten av samråd mellan verket och planmyndigheterna vid markanvändningsplanering i samband med den fysiska riks- planeringen. Vidare skall domänverket informera fritidsnämnder, friluftsorganisationer och andra berörda organ liksom

Uppgifter

Landskaps— information

Samverkan

Ekonomisk omslutning

Uppgifter

Landskaps—

information

allmänheten om sina flerårsplaner för de marker som omger tätorterna. Som förvaltare åt naturvårdsverket av vissa nationalparker och naturreservat skall samråd också upprätt— hållas med vederbörande länsstyrelse.

Samverkansmöjligheter anges kunna finnas med LMV beträffande viss grundläggande information för skogskartor och vägkartor. verket har en representant i nämnden för skoglig flygbild— teknik.

Kartverksamheten vid verket är bred såväl innehållsmässigt som beträffande kartskalor. Omfattningen av verkets hante- ring av landskapsinformation kan uppskattas till ca 15 milj. kr.

Delegationen för samordning av havsresursverksamheten

Delegationen för samordning av havsresursverksamheten (DSH) är sedan 1979 central myndighet med uppgift att verka för samordning av svensk havsresursverksamhet, som innefattar utnyttjande, skydd och utforskande av havet liksom verksam- het med anknytning till havet. DSH har bl.a. regeringens upp— drag att lägga fram förslag till övergripande program för svensk havsresursverksamhet i samverkan med berörda intres— senter. DSH skall också fortlöpande hålla sig underrättad om havsanknutna aktiviteter i Sverige och följa den inter— nationella havsresursverksamheten samt lämna underlag för regeringens och myndigheters ställningstagande i frågor som rör utnyttjande eller skydd av havet.

Tre expertgrupper har tillsatts av DSH för att ta fram underlag till det övergripande programmet som beräknas vara klart hösten 1981.

Den första gruppen skall studera den internationella havs- resursverksamheten för att bl.a. försöka belysa havens roll i ett globalt system och identifiera vilka mänskliga aktivi— teter, som allvarligt kan störa havens funktioner.

Den andra gruppen avser att identifiera, sammanställa och prioritera viktiga samordningsfrågor rörande de svenska kust— och havsområdenas utnyttjande, utforskning och skydd samt att utveckla samverkan mellan skilda myndigheter på olika nivåer. Syftet med denna grupps program är att ge underlag för en samordnad och effektiv naturresurspolitik för de svenska kust— och havsområdena samt redovisa förslag till innehåll i och former för översiktlig havsplanering. I detta arbete ingår belysning av problem i samband med bl.a. havsforsknings— och kartläggningsverksamhetens uppbyggnad och inriktning samt analys av behov av underlagsdata för havsresursverksamheten. ijligheterna till integrerad redo— visning av land— och havsdata avses också belysas. Förslag till upprättande av en kunskapsbank — ett datorbaserat litteratursökningssystem för havsfrågor — diskuteras också.

Den tredje gruppen behandlar samverkan inom havsresursverk- samheten mellan myndigheter och näringsliv jämte svensk teknisk forskning och utveckling, syftande till export- och sysselsättningsbefrämjande åtgärder.

Kostnaderna för DSH:s verksamhet var 1980/81 ca 2 milj. kr, vilken i huvudsak kan anses vara landskapsinformation.

KOMMUNDEPARTEMENTET

Länsstyrelserna

Länsstyrelserna har en viktig roll som samordnande statliga myndigheter på regional nivå och som förmedlare av informa— tion mellan stat och kommun. Detta markeras bl.a. av att sär— skilda planeringsavdelningar är inrättade sedan omorganisa— tionen 1971. Uppbyggnaden av planeringsformer som länsplane- ringen och den fysiska riksplaneringen har givit länsstyrel— serna nya uppgifter. I samband med omorganisationen 1971 sammanfördes även överlantmätarna och länslantmäterikontoren

Ekonomisk omslutning

Uppgifter

Landskaps— information

inklusive fastighetsregisterverksamheten till planeringsavdel— ningarna. Sådana lantmäteriuppgifter som saknade egentlig anknytning till planeringsarbetet i länsstyrelserna organise— rades inom öLM, som sorterar under lantmäteriet, medan läns— styrelsen är huvudman för fastighetsregistreringen. Gemensam chef är överlantmätaren som tillhör länsstyrelsen.

Inom länsstyrelsernas planeringsavdelningar sker ett omfattande arbete med anknytning till landskapsinformation. Inom 1 första hand planenheten, naturvårdsenheten och hos länsantikvarien inventeras bl.a. länets natur— och kulturmiljöer samt andra naturresurser av betydelse för länets utveckling. Vidare kart— läggs utnyttjandet av dessa resurser och de konsekvenser i

form av föroreningar och sår i landskapsbilden m.m. som detta medför. Vid naturvårds-, plan— och kulturminnesvårdsenheterna utförs även översiktliga inventeringar som t.ex. undersök— ningar om sjöars kvalitet, byggnadsutveckling och kulturminnes— vårdsprogram. Lantmäterienheten för register över landets fastigheter och har betydelsefulla uppgifter i länsstyrelser- nas landskapsinformation (se faktaruta om kartor för fastig-

hetsregistrering).

Vid sidan av de centrala myndigheterna har länsstyrelserna viktiga uppgifter i den fysiska riksplaneringens kunskaps— försörjning. Länsstyrelserna svarade bl.a. för de länsinvente— ringar som upprättades i samtliga län under perioden 1969—72 som underlag för den fysiska riksplaneringen. Inventeringarna omfattade intresseområden för naturvård, kulturminnesvård, rörligt friluftsliv och fritidsfiske, klassificering av jord— bruks— och skogsmark, markanvändningsplaner och markanvänd- ningsreglerande bestämmelser, flygplatser, vägnät och försvar. Vissa av de upprättade inventeringskartorna ajourförs vid vissa tidpunkter. Den landskapsinformation som tagits fram genom länsinventeringarna är i stor utsträckning värderade data, vilka grundas på tidigare framtagna basdata eller grunddata.

I en nyligen framlagd rapport från bostadsdepartementet ”Hushållning med mark och vatten II” anges att länsstyrel- serna även framdeles bör hålla aktuella sammanställningar över förhållanden av betydelse för den fysiska riksplane— ringen. Ett flertal av dessa sammanställningar torde avse landskapsinformation. Formerna för detta skall utredas vidare.

Kostnaderna för landskapsinformationen vid lantmäteri- enheterna har uppskattats till ca 30 milj. kr (ca 70 % av totalt anvisade 43 milj. kr för dessa enheter). Resurserna för övrig verksamhet vid länsstyrelserna med anknytning till landskapsinformation har däremot inte varit möjliga att särskilja.

Ekonomisk omslutning

FAKTARUTA OM KARTOR FÖR FASTIGHETSREGISTRERING

VAD ÄR REGISTERKARTA

Registerkartor regleras främst av jordregisterförordningen 1971 respektive fastighetsregisterförordningen 1917 med tillägg samt stadsregisterktmgörelsen 1971 och fastighets— registerkungörelsen 1974.

För större delen av landet förs f. n. jordregister. Den 5. k. fasti hetskartan med tillhörande bestämmelsekarta utgör här registerkarta. Fastighetskartan är en speciell version av den ekonomiska kartan i skala 1:10 000 (för vissa områden 1:20 000).

För områden med tätare bebyggelse är kartor i skala 1:10 000 inte användbara för fastighetsredovisning. För orter där stadsregister förs är registerkartan vanligen upprättad i skala 112 000 eller 121 000. I mindre tätorter där jordregister förs finns ibland s. k. specialblad - van— ligen i skala l:2 000 —, men i betydande utsträckning sak- nas för dessa orter registerkarta i större skala än 1:10 000.

Stadsregisterkartorna och specialbladen till fastighetskar— tan är av växlande beskaffenhet och standard. Ganska ofta är kartorna mycket dåliga, vanligen_beroende på att kartor- na ursprungligen framställts genom sammanställning av äld— re material med bristfällig geometri. Sådana registerkar- tor kan i längden inte tjäna som underlag för ajourhåll— ning och behöver ersättas av nya registerkartor.

Enligt den nya fastighetsregisterkungörelsen 1974 skall re isterkarta finnas och höra till de framtida ADB—basera- de fastighetsregister som håller på att läggas upp för he— la landet. Detaljregler för registerkartans beskaffenhet och utförande har sammanställts av LMV dels i TFA, dels i Handbok registerkarta (HER).

Registerkartan har till uppgift att offentligt och lättill— gängligt redovisa fastighetsindelningen och de förhållan— den som i övrigt föreskrivs i den nya fastighetsregister- kungörelsen. Denna karta är ett viktigt underlag och bas— funktion för många offentliga och enskilda verksamheter.

VEM FÖR DESSA KARTOR

Registerkartor upprättas och ajourförs av de statliga fas— tighetsregistermyndigheterna vid länsstyrelsernas lantmä— terienheter. I 34 kommuner finns dock särskild fastighets— registermyndighet under kommunalt huvudmannaskap som för stadsregister med dess registerkartor eller nytt fastigl hetsregister. Jordregistren med fastighetskartorna förs däremot alltid vid länsstyrelserna.

HUR FRAMSTALLS DESSA KARTOR

Registerkartan framställs som en delprodukt vid den allmänna kartläggningen. En nyligen genomförd omläggning av rutinerna för framställningen av fastighetskartan har eliminerat vissa brister i dennas användbarhet som registerkarta och skapat förutsättningar för redovisning av rättigheter m. m. på ett särskilt rättighetsoriginal vid fastighetsregistreringen. Sådana rättighetsoriginal och förbättrade fastighetskartor (fastighetsoriginal) blir tillgängliga successivt i anslut- ning till framställningen av reviderade blad av ekonomiska kartan. Genom samkopiering av fastighets—, bestämmelse— och rättighetsoriginal kan registerkartan framställas.

Inom kommunerna (KFRM) framställs vanligen registerkarta med utgångspunkt från primärkarta eller dess fastighets— och planoriginal, där sådana finns.

VAD FINNS KARTERAT

Den nya registerkartan finns hittills endast i de delar av landet där det nya ADB—baserade fastighetsregistret är in- fört. Detta register, som har byggts upp av CFD i samråd med LMV och domstolsverket, är i drift i Uppsala län samt i de— lar av Stockholms och Gävleborgs län.

De nuvarande registerkartorna som hör till jord— och stads— registren i övriga län är av mycket skiftande utförande och kvalitet och finns inte heller inom de områden där ekonomis— ka kartor inte upprättats (vissa delar av fjällområdet).

Kommunernas behov av landskaps-

infornation.

Allmänt

2. KONFRDERNA

Kommunerna är stora producenter och konsumenter av land- skapsinformation. Olika typer av främst storskaliga kartor och register som bl.a.utgör viktigt underlag för de kommu— naltekniska verksamheterna upprättas huvudsakligen i egen regi. Vissa produkter eller moment i produktionen upphand- las av konsulter. Behovet av småskalig landskapsinformation täcks till en del av allmänna kartor och annat översiktligt material som staten producerar.

Följande beskrivning avser främst primärkommunal verksamhet. Den bygger på en generell studie som Svenska kommunförbundet gjort för LINPO. Materialet har kompletterats med en special- studie över Norrtälje kommun likaledes utförd av Svenska kommunförbundet samt en av riksrevisionsverket 1977 fram— ställd rapport avseende lantmäteriets uppgifter i kartför— sörjningen. Utöver den primärkommunala verksamheten behand— las vissa verksamheter inom Stockholms läns landsting.

Primärkommunerna

Kommunerna har huvudansvaret för den fysiska planeringen och plangenomförandet, ett ansvar som kommer att öka om

en ny plan— och byggnadslagstiftning (PBL) genomförs enligt PBL—utredningens förslag (SOU 1979:65). Plan— och byggnads— processen innebär för kommunerna en omfattande verksamhet alltifrån översiktliga planer, detaljplanläggning och plan— genomförande till dokumentation av genomförda åtgärder.

Kartor utnyttjas i många av kommunens verksamheter både som arbetsmaterial och vid redovisning och information. Av de allmänna kartorna som framställs av LMV är framför allt

den ekonomiska och topografiska kartan samt översiktskar— tan i skalorna 1:10 000, 1:50 000 respektive 1:250 000 av kommunalt intresse. Riksrevisionsverkets undersökning 1977 rörande utnyttjande av allmänt kartmaterial för fysisk

planering i ett antal kommuner visade att många kommuner använder samma karttyp för både markdispositionsplaner och kommunöversikter. I ett antal Norrlandskommuner var dock markdispositionsplanen inbakad som en del i kommunöversikten, i vilken vanligtvis ingår en redovisningskarta. Vidare fram— gick att av de allmänna kartorna kom främst den topografiska kartan till användning för dessa plantyper, oftast då i för— minskad form (vanligen i skala 1:100 000). Ekonomiska kartan liksom översiktskartan har endast utnyttjats i några enstaka fall. I några kommuner har använts de särskilda länsanpassade planeringskartorna grundade på de allmänna kartorna i skala 1:250 000 som utarbetats av LMV på försök i vissa delar av landet. Vissa kommuner har även själva reviderat allmänna kartor inom sitt område för att få fram lämpligt planerings— underlag.

Vanligt är annars att material från de allmänna kartorna an— vänds i sammanställd, förminskad eller förstorad form. Detta gäller i synnerhet framställning av kartmaterial för områdes— planering (skalorna l:4 000 — ca 1:20 000), där oklarhet rå— der om lämpliga kartor och redovisningsmetoder. I stor ut— sträckning framställer kommunerna dock själva eller med hjälp av konsulter de kartor som behövs för områdesplanering. Detta bekräftas också av Norrtäljestudien som visar att all— männa kartor överhuvudtaget används i mycket begränsad omfatt— ning. Orsaken är de allmänna kartornas ofta bristande aktuali— tet .

Informationen i kommunerna samlas in, lagras och bearbetas vanligen i form av kartor och register som t.ex. adress-, byggnads—, fastighets—, plan— och anläggningsregister samt som statistik över befolkning, bostäder, arbetsställen m. m.

Kommunerna är som grupp betraktad landets största kartprodu— cent. Kartproduktionen är främst inriktad på fysisk plane- ring, plangenomförande och förvaltning av kommunaltekniska anläggningar. De anläggande förvaltningarna med verksamhet

Landskapsinfor- mation vid olika kommunala förvaltnings- enheter

inriktad mot projektering, byggande och drift samt redovis— ning av bl.a. geologiska och geotekniska data har fått allt större behov av register— och kartredovisning. Samtidigt har nya mätnings— och kartbehov tillkommit för bedömning av immissioner och miljöskyddande åtgärder liksom kartor för

rekreation och friluftsliv.

Grunden för kartläggningen i kommunerna är stomnäten som ibland bygger på rikets nät i plan och höjd. På basis av stom— näten upprättas primärkartor, som är storskaliga, grundlägg— ande kommunala kartverk. Primärkartorna ajourhålls i allmänhet fortlöpande och utgör utgångsmaterial för kartor för bl.a. fastighetsbildning, projektering, redovisning och planering (se schema över PRIMÄRKARTA i kommunalt kartprogram). Kommunerna utför själva huvuddelen av dessa arbeten, men lägger också ut uppdrag på privata konsulter och lantmäteriet. Den kommunala primärkartans följdprodukter ligger sedan till grund för mätnings—, lednings— och projekteringskartor för bl.a. olika statliga anläggningshuvudmän som vägverket och televerket.

För att ge en fylligare bild av landskapsinformationen inom olika delar av kommunernas verksamhet kommer vi i fortsätt— ningen att göra en uppdelning enligt följande intresseområden

- gemensam kommunadministration, fysisk planering och plan— genomförande

— arbete och näringsliv

— markförsörjning, fastighetsförvaltning och bostäder

- teknisk försörjning (kommunikationer, energi, vatten, avlopp och avfall)

— utbildning, kultur, fritid och social omsorg — miljö— och hälsovård, samhällsskydd.

Bland gemensamma verksamheter inom kommunerna har främst Gemensam kommun- fysisk planering, byggnadsväsende och mätningsteknisk verk— administration, samhet liksom allmän informationsverksamhet ett omfattande fysisk plane— behov av landskapsinformation. Nånga kommuner har särskilda ring, plangenom— planeringskontor för samordning av den kommunala planeringen. förande hätnings— eller stadsingenjörskontor utför grundläggande mätningar, beräkningar och kartarbeten som underlag för den övriga kommunala förvaltningen. Särskilda infonnationsenheter

svarar vanligen för både intern information mellan förvalt— ningar, nämnder och styrelser samt extern information till allmänheten.

Samtliga kommunala verksamheter behöver översiktskartor i olika skalor (1:10 000 — 1:100 000). Den ekonomiska kartan liksom den topografiska kan fylla vissa av dessa behov. Kommunerna upprättar emellertid även egna översiktskartor i stor omfattning. De allmänna kartorna är ofta alltför detaljrika för att direkt lämpa sig som planeringsunderlag och saknar ofta nödvändig aktualitet.

Enkla kartor för tematisk redovisning upprättas i många fall. Turistkartor eller motsvarande kartor för information till allmänheten innehåller också verbal information, t.ex. gaturegister och beskrivningar av sevärdheter. översikts— kartor används även för allmän orientering, redovisning av övergripande försörjningssystem, statistikområden, indel— ning i valdistrikt, distrikt för olika kommunala funktioner, m.m. De gemensamma planeringsförutsättningarna och kommun— planeringen redovisas också till viss del på kartor. Vidare behövs kartinformation till beslutsfattarna vid ärendebe- handlingen i kommunfullmäktige, kommunstyrelse, nämnder och styrelser.

För den övergripande kommunala planeringen krävs statistik över befolkning och bostäder, flyttningsrörelser, arbetsstäl— len, m.m, vilken redovisas fördelad efter t.ex.kommundelar och särskilda statistikområden. Kommunerna arbetar med olika

kartor och tabeller används ADB—teknik för hantering av den-

na typ av information.

Den mätningstekniska verksamheten är av utpräglad service— karaktär och svarar för den grundläggande landskapsinforma— tionen till den samlade kommunförvaltningen. Plan— och bygg- nadsprocessen innefattar framställning av general—, mark-, dispositions—, områdes— och detaljplaner, varvid flera av primärkartans följdprodukter, detaljerade och översiktliga grundkartor likaväl som översiktliga kommunkartor kommer till användning.

Kommunerna har stort behov av storskaliga grundkartor och andra underlagskartor för den fysiska planeringen. Dessa kar- tor i skalorna 1:400 — 1:5 000 har till uppgift dels att ge maximal information om befintliga förhållanden, dels att vara lämpade som underlag för kommunikation med myndigheter och allmänheten. Kartor ingående i marköversikter och gene- ralplaner redovisar markanvändningen schematiskt liksom vissa turistkartor och adresskartor i tätorterna. Redovisning av markanvändning omfattar vanligen både den faktiska och den planerade användningen. Kommunerna har ofta översikter över gällande planer och bestämmelser som ger hänvisningar till akter i byggnadsnämndens arkiv. Den mer detaljerade redo— visningen av gällande planer framgår av registerkartan. Vissa kommuner har för tätorterna kortregister eller motsvarande med noteringar fastighetsvis om bl.a.planförhållanden. Bygg— nadsnämndens verksamhet med byggnadslovsgivning, kontroll och besiktning kräver främst tillgång till redovisning av tillåten markanvändning. Den detaljerade informationen om försörjningssystemet redovisas av respektive huvudman för vatten, el, gas, fjärrvärme och avlopp. Byggnadsnämnden in— fordrar erforderliga uppgifter om försörjningssystemen vid upprättandet av nybyggnadskartor. Granskningen av byggnads- 1ovshandlingar för statlig belåning ger upphov till en mängd byggnadsdata som i viss utsträckning tas tillvara i kommunala och statliga register. För den fysiska planeringen samlas även

andra typer av information in. I grafisk form redovisas såväl geoteknisk information som information om hjälpmedel för kommunens hantering av schakt- och fyllnadsmassor i samband med övergripande åtgärder och vissa byggnadsprojekt. Även ADB—bearbetningar förekommer.

Denna sektor omfattar arbetsområden och lokaler, sanering Arbete och och upprustning samt arbetsbefrändande åtgärder. Vidare kan näringsliv olika typer av kommersiell service, konsumentpolitisk verk- samhet och turistbefrändande åtgärder räknas hit liksom hamn— verksamhet. verksamheten inom sektorn kräver översiktligt kartmaterial för bl.a.varuförsörjningsplanering. Redovisningen

av markanvändningen vad gäller sysselsättning och kommersiell service är av särskild vikt liksom befolkningens geografiska fördelning och pendling mellan bostadsområden och arbets— platser. Kommunens naturliga förutsättningar för industri, handel och sjöfart bedöms med hjälp av information om bl.a. naturresurser, kommunikationer och markberedskap. Kommuner med hamnverksamhet har behov av en detaljerad information

(bl.a.kartor) om vatten- och bottenförhållanden samt mark inom hamnområden. Till de turistbefrändande åtgärderna hör upprättande av t.ex,turistkartor och speciella cykel- och strövkartor. I denna del sammanfaller i stort åtgärderna

med vad som erfordras för kommunens fritidsverksamhet.

Till detta område hör mark— och exploateringsverksamhet samt Markförsörjning, bostadsförsörjning. Även förmedling av bostäder och statliga fastighetsför- lån innefattas liksom övriga bostadspolitiska åtgärder. valtning och Fastighetskontor svarar främst för dessa verksamheter men bostäder även stadsarkitekt— och stadsingenjörskontor samt gatu- och renhållningskontor kan vara berörda. Av de kommunala styrel- serna och nämnderna är främst kommunstyrelse, fastighets- nämnd och i viss mån byggnadsnämnd ansvariga för denna sek-

tor.

Betydande mängder landskapsinformation behövs inom denna sektor. Den förvaltande verksamheten behöver god tillgång

Teknisk

forsörjning

till detaljerade data om mark, byggnader och anläggningar samt uppgifter erforderliga för jord- och skogsbruk. Program för mark— och bostadsförsörjning kräver tillgång till upp- gifter om planberedskap, förnyelsebehov (byggnadsdata), markbeskaffenhet, teknisk försörjning, m.m. verksamheten med ekonomisk granskning av fysiska planer (exploateringskal— kyler och årskostnadskalkyler) förutsätter detaljerade upp— gifter till grund för dimensionering och kostnadsberäkning av tekniska försörjningssystem och servicefunktioner. De kommunala storskaliga kartorna baserade på primärkartan och dess följdprodukter har här en viktig uppgift att fylla.

Området omfattar gatu— och väghållning, trafik och trafik- säkerhetsfrågor, energiförsörjning samt avfallshantering. Gatukontor, energiverk och renhållningskontor sysslar främst med dessa frågor men även andra förvaltningar som parkförvalt— ningar eller särskilda vatten- och avloppsförvaltningar kan förekomma. Utöver kommunstyrelse berörs trafik- och gatu— nämnder liksom tekniska nämnder och elverksstyrelser eller liknande kommunala organ.

Kartor används inom kommunikationsområdet för översiktlig redovisning av linjenät, kapacitetsdata, turtäthet, m.m. Samordnad redovisning med turist— eller adresskarta kan även förekomma. För planering, projektering, byggande och drift av kommunikationsanläggningar används kartor i större skalor (skalområdet l:2 000 — 1:200). hätningar och beräk- ningar i kommunernas koordinatsystem sker liksom redovisning av andra lägesrelaterade data om kommunikationsnäten. Denna redovisning görs såväl på kartor och ritningar som i manuella och ADB-baserade register. Kommunernas ökade engagemang i väghållningen och kollektivtrafiken leder till ett ökat behov av lättillgänglig landskapsinformation omfattande främst kar- tor för allmän orientering, redovisning av markanvändning och finfördelad statistik över befolkningen.

När det gäller energiförsörjningen redovisas bl.a.verksamhets- områden för de olika försörjningssystemen på översiktskartor. För upprättande av abonnentregister är förteckningar över både fastigheter och adresser av intresse. Vid redovisning av ledningsnät och därtill hörande anläggningar utnyttjas vanligen storskaliga ledningskartor. Berörda kommunala för- valtningar är således såväl konsumenter som producenter av landskapsinformation. För projektering och byggande används projekteringskartor ofta i samma skala som ledningskartorna (vanligen 1:400). Dessutom hanteras i detta sammanhang stora mängder data för lägesredovisning liksom data om geotekniska förhållanden och hantering av schakt— och fyllnadsmassor samt fastighets— och markägarförhållanden.

Omfattande insatser görs nu inom energiförsörjningsområdet. En vidgad och fördjupad energiplanering kräver stora mängder av data. Inte minst gäller det data om byggnader. Frågan om byggnadsregister har utretts i många kommuner och i vissa fall lett till begränsade lösningar. Data behövs om lokala energikällor som skogsenergi, torv och energiskog, där olika typer av skogs—, torvmarks- eller vegetationskartor skulle kunna utnyttjas för inventering. Vid planering av energisystem för inhemska förnyelsebara energikällor behövs bl.a.lokal- klimatologiska uppgifter.

Utöver utbildningsverksamhet för barn och vuxna omfattar denna Utbildning, kul- sektor även andra typer av kulturutbud (konst—, teater-, tur, fritid och film- och biblioteksverksamhet) samt kulturminnesvård. Även social omsorg olika fritids- och omsorgsverksamheter räknas hit. Inom kom-

munerna behandlas dessa frågor vid skolkontor, kulturförvalt- ningar, fritids— och hälsovårdskontor. Motsvarande kommunala

styrelser och nämnder svarar för respektive verksamheter.

Översiktligt kartmaterial för allmän orientering om dessa sektorers utbud av tjänster används ofta. Speciella behov av landskapsinformation förekommer dock. Utbildningssektorn an- vänder t.ex,olika kartor för orientering och rörligt frilufts-

Miljö- och hälsovård samt samhällsskydd

Samverkan

liv liksom undervisning i elementär kartografi och mätnings- teknik. Via kommunala bidrag till klubbar inom Svenska orienteringsförbundet produceras orienterings- och fritids- kartor. Även andra ideella föreningar medverkar inom fritids- sektorn när kommunerna upprättar specialkartor för t.ex. cykelvägar, vandringsleder och strövområden. Till grund för barnomsorgsplaneringen likaväl som äldre- och handikappom— sorgen är.det nödvändigt att ha tillgång till lägesbestämda data om befolkningen. Ofta är det då fråga om att förändra befintliga miljöer där olika omlandsberäkningar för anlägg- ningar och dylikt kan bli aktuella.

Denna sektor omfattar miljöskydd (immissioner m HD, natur- vård, hälso- och sjukvård samt brandförsvar och civilförsvar. Hälsovårdskontor liksom brandförsvarsorganisationen svarar främst för dessa verksamheter. Inom vissa kommuner finns även särskilda sjukvårdsförvaltningar inrättade. Kommunstyrelse, hälsovårdsnämnd och brandstyrelse är närmast ansvariga poli-

tiska organ.

Vid sidan av lämpliga översiktskartor för olika redovisnings- ändamål är frågan om en effektivare informationsförsörjning för utryckningsfordon av speciellt intresse för denna samhälls- sektor. Intresse i denna fråga har också taxi, distributions- företag och postverket. Insatserna på kart— och registersidan vägs vanligen mot de åtgärder som vidtas på marken med skyltar

och informationstavlor.

Kravet på kommuntäckande fysiska planer och den fysiska riks- planeringen medför att naturvården får en ökad tyngd i den kommunala verksamheten. Kartläggningen av vegetation och andra naturresurser ställer krav på specialkartor och annan land— skapsinformation som t ex förekomsten av användbara grustäk- ter. Planering och tillsyn av täktverksamheten ger upphov till produktion av kartor och insatser av mätningsteknisk art.

Alla primärkommuner i landet är anslutna till Svenska kommun—

förbundet som är ett gemensamt intresse- och serviceorgan. Förbundet har vid sidan av sin centrala organisation även

en regional organisation, länsavdelningarna, med uppgift att verka för kontakter och samverkan mellan kommunerna inom länet främst i frågor som rör organisation, kommunal ekonomi, information och utbildning. Förbundet bedriver utvecklings— arbete på flera områden. Som exempel kan nämnas projektet informationsbehandling för samhällsplanering och kommunal— teknik (ISOK). Detta projekt innefattar i sig ett tiotal olika delprojekt som arbetar med informationsförsörjning på sju insatsområden - samhällsplanering, storskalig kartframställ— ning, geohydrologi, geoteknik och markhantering, fastighets- förvaltning samt informationssystem för planering, projekte- ring, byggande och drift av gator, vägar och ledningar. Kommunförbundet utvecklar för närvarande i samverkan med kommunerna ett datorbaserat system för kommunernas mätnings- tekniska beräkningar samt framställning och ajourhållning

av kartor. Detta KOMB-system är ett stöd för den samordning som erfordras mellan förvaltningarna inom området mätning, beräkning och kartframställning (MBK).

Ökat behov av samverkan mellan kommuner som ligger nära varan- dra har lett till bildandet av kommunalförbund, vilka ibland sträcker sig över länsgränserna. Skåne täcks av fem sådana förbund som gått olika långt beträffande samordningsformerna. Samordningen gäller främst den övergripande samhällsplane— ringen, där kommunerna i vissa fall t.ex.samordnat framställ- ning av gemensamt kartunderlag (flygfotografering för mark- hushållningsplaner, befolkningskartor m.mD. Göteborgsregio- nens kommunalförbund har huvudansvaret för regionplaneringen i Stor-Göteborg, ett område som omfattar delar av tre län och fyra landsting. I Stockholmsområdet sköts motsvarande uppgift av landstinget (se vidare särskilt avsnitt om Stockholms län landsting).

Ekonomisk

omslutning

Andra former av kommunal samverkan förekommer också. Ett an— tal kommuner kan t.ex. samverka kring gemensamma intresse— frågor. I Storstockholm samverkar kommunerna i en särskild planeringsnämnd till vilken hör en expertgrupp, Stor—Stock— holms kartgrupp. Kartgruppen svarar för samordning av den kommunala kartförsörjningen i detta område. I nära samarbete med denna kartgrupp har en av LMV tillsatt utredning tagit fram ett normalavtal,l som kan slutas mellan lantmäteri— myndigheterna (öLM) och en enskild kommun. Några sådana avtal har träffats och under en femårsperiod kommer försök att pågå med samverkan vid revidering och ajourhållning av ekonomiska kartan samt i vissa fall även vid framställning av kommunal tätortskarta. Genom sådan samverkan kan dubbel— arbete undvikas, vilket bör leda till bättre resursutnytt— jande.

Kommunernas årliga kostnader för grundläggande mätnings— och kartläggningsinsatser kan uppskattas till ca 350 milj. kr. Därtill kommer insamling av geologiska och geotekniska data, registerhållning m.m. om ca 250 milj. kr. per år.

Den kommunala verksamheten med landskapsinformation bekostas dels med skattemedel, dels med intäkter från mätnings- och kartläggningsarbete som debiteras enligt uppdragstaxa. Viss avgiftsfinansiering förekommer också via va-taxa och eltaxa.

,.

1 Se särskild faktaruta om samarbetsavtal mellan lant— mäteriet och enskilda kommuner i Stockholms län m.m. (i avsnittet om den statliga lantmäteriorganisationen).

Schema över PR | MÄR KAR TA i kommunalt kartprogram

rAllmön_na Eno—r _| | (Ekonomiska och |

Översiktskarta (Turistkarta och

Översiktskarta Fotogrammetriskt framställd karta stadskarta) topografiska __ _ —'| kartor) ' | | 125000 el 1:4000 1:10000, l:20000 [_lleOOO, l:50000 J

Baskarta till generalplan el dispositionsplan

Översiktskarta till arbetsplaner för gator, va, el,

fiörrva'rme, tele mm

1:10000, 1:5000 el 1:4000 _ (1:2000)

Översiktskarta (Sammanstö | |— ningskarta 1:2000)

115000 (124000, 1:10 000 1:20 000) l:5000 el 114000

PRIMÄRKARTA

Grund karta till detaljplan

Baskarta till led- ningskartor och ar- betsplaner För gator, va, el, fjärrvärme,

tele mm l:500 el lz400

1:1000

Koncept och deloriginal

Fasti ghetsversion Fastighets— och planversion

Projekteringsversion

Grundkarteverslon 1:500 el 1:400, l:l000

1:500, 1:1000, 122000 (11400, 15000)

Tomtindelnings- karta

Registerkarta (fastighetsversion och planversion)

Nybyggnadskarta

1:500 (1:200, 11400, 121000 el 1:2000)

1:500,1:1000 (1:100,1:200, 1:400,1:2000)

1:500 el 11400 mooo, 1:2000

Förrättningskarta vid Fastighetsbild- ning , expropria— tionskarta

11500 el 1:1000 (1:100,1:200. 11400. 112000. 114000, 115000 1:10 000, 1: 20 000)

Kvarterskarta (fastighetsplan)

1:500 el l:400 I:]GOO

Uppgifter

Ekonomi sk

oms lutning

Stockholms läns landsting

- Stockholms läns landsting har ett vidare kompetensområde än

de andra landstingen i landet. Förutom de traditionella lands— tingsuppgifterna skall detta landsting även svara för länets regionplanering. Bland huvuduppgifterna för dess regionplane— och näringslivsnämnd ingår att upprätta regionplan för Stock— holms län och att vara landstingets centrala statistik- och dataorgan. Som hjälpmedel vid insamling, hantering och analys av underlagsinformation om geologi, befolkning, arbetsplatser m.m. har regionplanekontoret utarbetat ett geografiskt infor— mationssystem benämnt GISA (=Geografiskt Informationssystem för AB län). Systemet är kapabelt att hantera infomation om objekts lägen t.ex. koordinater. Vissa bearbetningar med sy- stemet genomfördes redan 1968 men numera används systemet av alla kategorier av utredare och planerare.

GISA kan indelas i tre delar, register, program samt maskin- utrustning. Registerdelen består av flera delregister för bl.a. geologi, topografi, markanvändning, skogsförhållanden, sjöförhållanden, fysiskt miljöutbud enligt landstinges mil- jöinventering, kommunikationssystem, fritidsfastigheter, be— folkning och bostäder. I markanvändningsregistret är marken indelad i 64 klasser. Underlag för detta register togs fram via flygfotograferingar med IR—färgfilm från 4 600 11 höjd. Genom jämförelser med senare flygfotograferingar kar. även förändringar i markanvändning redovisas.

Detta system kan användas direkt av kommunerna i Stcckholms län för översiktlig planering.

Driftkostnaderna för GISA—systemet uppskattas till knappt en halv milj. kr. '

3. ENSKILDA FÖRETAG OCH ORGANISATIONER

Många olika enskilda företag och organisationer producerar landskapsinformation. I översikten över dessa intressenter har vi valt att börja med att presentera sådana företag och organisationer som i första hand för annans räkning produce- rar landskapsinformation. Därefter redogör vi för några typ- exempel på organisationer som producerar sådant material främst för eget bruk.

Inom den enskilda sektorn produceras årligen landskapsinfor- Tekniska mation till ett värde av ca 350 milj. kr. Ungefär två tredje- konsultföretag delar av denna produktion faller på de tekniska konsultföre- tagen, av vilka några är helt inriktade på kartframställning eller har särskilda avdelningar för sådan verksamhet.

Arbetet är i hög grad inriktat mot produktion av storskaliga kartor på beställning av kommuner och olika företag. En be— tydande del utgörs av framställning av kommunala primärkartor från flygbilder, vilken marknad konsultföretagen och lant- mäteriet delar ungefär i förhållandet 70—30.

Konsulterna framställer också en lång rad specialkartor för skilda ändamål och i varierande skala.

Numera arbetar konsulterna även med framställning av origi— nal för tryckning av adress-, översikts- och turistkartor, vanligtvis för kommunala beställare. Skalområdet är ofta 114 000 - 1:15 000 men översikter i mindre skala förekommer också. Underlaget utgörs av kommunala kartor för tätorter och de ekonomiska och topografiska kartorna på landsbygden. Kon— sultföretagen är bl.a. beroende på detta även stora konsumen- ter av landskapsinformation.

I de ovan nämnda produktionskostnaderna för landskapsinfonna- tion inkluderas också en betydande geoteknisk verksamhet. Produktionen omfattar bl.a. geologiska detaljkartor och stor- skaliga vegetationskartor framställda av landskapsarkitekter.

Kartföretag

De båda företagen Esselte Kartor och Liber Kartor har en helt dominerande ställning inom landet vad gäller produktion av tryckta kartor för försäljning. Liber Kartor har hittills haft en särställning genom ensamrätten till utnyttjandet av det all— männa kartmaterialet för följdproduktion, vilket dock ipphört 1980 enligt beslut av regeringen.

Liber Kartor är en division inom Liberkoncernen som tillhör Statsföretagsgruppen. Kartdivisionens försäljning uppgick 1978 och 1979 till ca 21 milj. kr. resp. ca 23 milj. kr.

En stor del av Liber Kartors produktion utgörs av den s.k. sär- trycksverksamheten grundad på utnyttjandet av de allmänna kar— torna. Särtryckskartorna omfattar kartor för militära ändamål, för fysisk planering och för fritidsändamål. För SGU trycks de

geologiska kartorna, som är baserade på allmänt kartmaterial.

Andra verksamhetsgrenar är framställning av förrättningskartor, specialkartor i liten skala, tematiska kartor av olika slag, atlaser m.m. I samarbete med STF utger Liber sedan lång tid tillbaka fjällkartor. Nya Fjällkartan i skala 1:100 000 är exempel på sådan karta som baserar sig på topografiska kartan som underlag. Vidare framställs kommunala adress—, turist— och översiktskartor.

Esselte Kartor ingår i läromedelsdivisionen inom Esseltekoncer- nen. Bland koncernens kartografiska företag ingår bl.a. Kart— förlaget Generalstabens litografiska anstalt (GLA), Kartogra- fiska institutet och Kartlitografen. Esselte Kartor hade rä— kenskapsåret 1979/80 en bruttoförsäljning om 42 milj. kr. Även andra koncernföretag bidrar med insatser rörande produktionen av landskapsinformation som dock ej inkluderas i den ovan nämnda siffran. Företaget är även i övrigt till sin Struktur inte olikt Liber,_men har hittills inte haft rätt att utnyttja all—

männa kartor för följdproduktion.

Förlagsverksamheten omfattar över 400 olika kartor, där dock

de utländska är i flertal och Esselte Kartors egna produkter ca 90. Exempel på produkter är skärgårdskartan i skala 1:50 000, fjällkartor som Stora Fjällkartan i skala 1:100 000, turistkar— tan i skala 1:300 000 och KAK:s bilatlas i skala 1:400 000.

En stor kartproducent inom den enskilda sektorn är Svenska Svenska orienteringsförbundet (SOFT) och till detta anslutna klubbar. orienterings— Verksamheten är i hög grad baserad på frivilliga insatser, men förbundet för samordnings- och rådgivningsverksamheten finns hel- eller deltidsverksamma konsulter anställda centralt och regionalt. För verksamheten erhålls kommunala bidrag som uppskattas till

6-7 milj. kr. per år. Om marknadsmässiga lönekostnader skulle belasta kartverksamheten, skulle kostnaden sannolikt överstiga

20 milj. kr.

Orienteringsförbundet framställer ca 3 milj. exemplar fri— tidskartor om året. Fritidskartorna finns i olika versioner och skalor (1:15 000 — 1:20 000) och är noggrant terräng— rekognoserade av de olika orienteringsklubbarna. Dessutom pro— duceras andra närområdeskartor i skala 1:10 000 och s.k. lär- kartor vanligen i skala 1:5 000 för kartläsningsträning vid skolor, fritidsgårdar osv. Orienteringsförbundet organiserar självt utbildning för rekognoserare, kartritare och projekt—

ledare.

Vid framställning av vissa närområdeskartor och storskaliga lärkartor används i stor utsträckning förefintliga kommunala kartor, ekonomiska kartan och uppförstorade flygbilder som underlag. Övriga kartor framställs dock med helt eget grund— material. Eftersom orienteringsverksamheten ställer särskilda krav på informationsinnehållet i kartorna, speciellt i skogs— terrängen, beställs i regel flygfotografering. Bilderna, nor— malt tagna från 2 500 — 3 000 meters höjd, stereobearbetas av

Gruv- och skogsföretag

ett antal mindre konsultföretag, som specialiserat sig på denna typ av kartering. Klubbritarna rekognoserar och ren— ritar kartorna egenhändigt varefter produkten läggs ut för tryckning, ofta hos något lokalt tryckeriföretag.

En stor del av kartorna används av orienteringsklubbarna för intern verksamhet. Numera säljs dock kartorna i viss utsträck- ning till allmänheten. Information om dessa kartor sprids främst genom distriktvisa kartfoldrar som börjat utges de senaste åren.

Visst samarbete har påbörjats mellan SOFT och LMV. Vissa del— original av den ekonomiska kartan har därvid visat sig kunna användas vid framställningen av orienteringskartorna.

Företag inom de areella näringarna använder landskapsinfonna— tion i betydande utsträckning. Detta gäller framför allt gruv— och skogsföretagen. Båda dessa grupper producerar själva en

betydande del av den landskapsinformation som används inom de egna företagen.

Gruvindustrin behöver landskapsinfonmation dels för kartlägg— ning under mark för utsättning, inmätning och redovisning av gruvornas geometri, dels som underlag för prospektering. De fyra stora gruvbolagen i Sverige har samtliga egen gruvmät- nings— och prospekteringsverksamhet.

Inom skogsbruket och skogsindustrin förekommer också betydan— de insamling och produktion av landskapsinformation. Frågor

av gemensamt intresse för bolagsskogsbruken och skogsindustrin handläggs i Skogsindustriernas samarbetsutskott (SISU), vars skogskommitté och särskilt utsedda kartgrupp är kontaktorgan med myndigheter och organisationer. SISU är representerat i Nämnden för skoglig flygbildteknik(vid Skogsstyrelsen).

Bolagsskogsbruket använder sig främst av skogskartor som produceras för egna behov, som t.ex. att redovisa markinnehav

och skogsbestånd, planlägga åtgärder och redovisa åtgärder bå— de internt ochexternt gentemot myndigheter m.fl. Skogskar— torna upprättas ofta på basis av flygbilder eller ortofoto— kartor. Flygbilder används vanligen vid inventeringar och vid övriga detaljstudier, medan ortofotokartorna främst an- vänds för registrering av inventeringar och åtgärder samt som arbetskartor över huvud taget. Koordinatsättning av skogsbestånd förekommer inom flera skogsbolag. Försök med maskinell ritning av skogskartor har utförts vid Stora Kop- parberg — Bergvik AB, varvid fastighetsgränser, vägar, vat— ten och bestånd digitaliserats. Vägkartor upprättas med den topografiska kartan som underlag för att ge information om bl.a. vägars framkomlighet.

Över hela bolagsskogsbrukets areal finns skogsbruksplaner upprättade. Mer än hälften av den privata skogsarealen är också täckt av planer antingen i form av enskilda fastighets- planer eller som områdesplaner. I sådana översiktliga skogs— inventeringar redovisas vissa lägesbestämda uppgifter om skogen i fonn av kartor med tillhörande beskrivningar. Alla ägoslagsgränser är utritade liksom gränser för någorlunda enhetliga bestånd. Även markens terrängklass är ibland an—

given. Utöver den landskapsinformation vi här beskrivit producerar Övrig Svenska turistföreningen och Sverlges turistrad landskaps— verksamhet

information i första hand för turism ochfriluftsliv. Inom sina specialområden framställs även landskapsinfonnation av t.ex. sjösportorganisationer och flygklubbar.

|||", - , :. ,,'r .. "i'l'.,,1 ',1 'al'wl" C".' .. H'u'l' ,'|,J "ÄLJ-. "l'_"..,l,'"i. ,1,,',$.,,'_,+1'l.,-;F"., .; ',L- '

' "IHH: !” ' ' ." ; l"u""|t' u.,ku' hi' Lt" ' .u) J”" '1' '.... ,_ "ih" " ..,; t. a'", . l. ' ll , , ,,

,-,ll-'l' w,!rm' mtb '; ' ,fgf'r'-'l',.v1"|_'k|", ..r'_rg1r" _q ., J' ..-r i, '

.: .. - !. =*- gay-hp:” "n'.”r . ':'-.,T- - ',l'fnu (':.1' -"f mr

' ," ,, n'(. Fia,?" || "L.. .',,';n.,1', l',|, r't,-',,' .' '.|,.. ,. 'i, '-... ..l "f.—|"

t..-|, " . , . ' ,, , ,,,, "--.- . . _, ,. , . ,. "'""ll" "w, å...-% %,, ,.,, . , ,,,.,.3

, " ,- '.'» ' " "('"'iF' Wigh? %..an äl'. m. ,.,. ('n'-mg:? ' '. åa-åaé":1ul'*.u nu”—una: (sinkar. .. duu-'" .. '. , Am"” kungl.,- .P,=,- nyantagna» "Lii'L'Fm-y .,.. . :l "rl

. | U|

".l- ,, , "' ' '""""" '"""m" ""F—'i' .l"""" [*"—"" _??er ""'"?" '"""l'" "ETH" " l ,,,,,,,l,, ,,,, , , , ,,,, ""W"???" lm,; i'ul ö?"), J,.J,'El", 1, vi"""lrj Jättarna," hm,]; ”34,1 ,, ] :» : w . - ; ' _” a'»:- ...-.: l "'|' , -.|

Ja,-(' _ ': " - 'F'nlnn'umluaoaf! om in... ,----n'.....l..-._..-.r-.-.'-... . ' -' .-

"P.,,,”L..',,, " '",'.1 - " ,ffhm -u"i' W'WW -"?'—'l MH #' ""* . ', " .. www-y' uma-a' '#'-mr, m'a-'...' - ,. .: - ' mum-raw ! ...a -: mama.-wamm- . ., . ......— "'_"li1',' " MFA" "%... rJ ni '.l:- || .nuli'rl mm Naturil .H. . , ,é , mumifi'y'mä -".l'"'1'.lr1=w '..L'Hia.uf*lilll itll?! _

,. ', ' , . r.”.un '=-mr|£.1'!nl'w,g|iw:'r tält.—vt n-nilt' ,M't. ' " '

' .. ' , n".. ..

.| " . . -' "' " 'n' -'.'-. . "|" ”i. |

'. ' 115-nm täWf'FuHMF-F lui-n Mwl.M!.uk.t»l-é "'.' ' " ' Håll—'i'.”:l'llv ”Wbd'liu 'Md'mlw'war' ”Elim” ”*" ' ' man” utan... man ...and—ru: mot. l...-.c . - ' , "411:me hut!?" '='—'tis".

--" wmllifkma MM utan" '" .- ' . »m-

'i'”

rt, '=' a l'l : = _" rr, . " _ . . ;..- . ' .' . '. .r .". |. -|- f.,,lll , ., __

MODERN TEKNIK INOM MÄTNINGS— OCH KARTVERKSAMHETEN

För att erhålla en bild av den nuvarande och när— mast förestående tekniska utvecklingen, som under— lag för fortsatta överväganden, engagerade LINFO i december 1979 tre experter för belysning av detta ämnesområde.

De tre, som kom att bilda den s k tekniska gruppen, var lantmätaren Axel Andersson, K—Konsult, byrå— chefen Lars Ottoson, LMV och numera professorn vid Stockholms universitet, Leif Wastenson. Som sam— ordnare från LINFO:s sekretariat har Göran Lif fungerat.

I den uppdragsbekrivning som LINFO lade till grund för tekniska gruppens arbete framhölls att gruppen särskilt borde belysa

— möjligheterna till rationalisering av nuvarande verksamhet inom mätnings— och kartläggnings— området med användande av modern teknik samt

— hur den förestående tekniska utvecklingen kan komma att förändra sådan verksamhet i organisa— toriskt och ekonomiskt avseende.

Efterföljande rapport framlades av gruppen i april 1980. Den innehåller fyra huvudavsnitt: datainsam— ling, hantering och lagring, överföring av data samt presentation och utnyttjande. I ett avslutande avsnitt sammanfattar gruppen sina synpunkter och rekommendationer. Viss uppdatering har utförts av texten fram till och med april 1981.

Innehållsförteckning Eid l DATAINSAMLING 1320 1.1 Terrester mätning 420 1.2 Flygbildsteknik ugg 1.2.1 Fotogrammetrisk bearbetning hgg 1.2.2 Flygbildstolkning hgs 1.3 Ovrig fjärranalys h29 1.3.1 Vad är fjärranalys? h29 1.3.2 Avkänningsinstrument — h30 sensorer 1.3.3 Instrumentplattformar 432 1.3.4 Den internationella utveck— lingen h33 1.3.5 Svensk fjärranalys hh3 1.3.6 Sammanfattning hh7 1.4 Digitalisering th 1.4.1 Elektromekaniska digitali— seringsinstrument hh9 1.4.2 Elektroniska digitaliserings— ' instrument 450 1.4.3 Rasterscanning h52 1.4.4 Kringutrustning vid digita— lisering h53 1.4.5 Arbetsmetodik vid digitali— sering h5h 1.5 Utvecklingstendenser h55 2 HANTERING OCH LAGRING ).;57 2.1 Befintliga metoder och utrustning MST 2.1.1 Metoder h57 2.1.2 Utrustning h59 2.1.3 Databaser i Sverige 460 2.2 Kapacitet och datamängder h61 2.2.1 Datamängder h61 2.2.2 Kapacitet h63 2.3 Bearbetningssystem ugn 2.4 Ajourföring * h65 2.5 Utvecklingstendenser 466 3 öVERFöRING AV DATA ng? 3.1 Överföring genom mellanlagring på hg? kommunikationsmedier 3.2 Överföring via ledning h68 3.3 Utvecklingstendenser h68

Si_d 4 PRESENTATION OCH UTNYTTJANDE )470 4.1 Presentation på bildskärm h70 4.1.1 Grafiska bildskärmar för linjeinformation 470 4.1.2 Bildskärmar för presentation i färg hYl 4.2 Presentation som karta eller bild h72 4.2.1 Olika typer av ritmaskiner h73 4.2.2 Radskrivare h78 4.2.3 Bläckstråleskrivare h79 4.2.4 Utrustning för bildpresenta— tion 479 4.3 Användning av digital teknik vid kartframställning 481 4.3.1 Användning vid storskalig kartläggning 481 4.3.2 Användning inom allmän kart- läggning 1482 4.3.3 Användning i övrig kartfram— ställning h82 4.4 Annat utnyttjande 4.4.1 Utnyttjande för olika ”3 matematiska analyser hgh 4.4.2 Utnyttjande vid processtyr— ning MBT 5 SYNPUNKTER OCH REKOMMENDATIONER ' 1489 5.1 utvecklingstendenser på längre sikt (10—20 år) hgg 5.2 Flygfotografering och ortofoto— kartor 491 5.3 Informationshantering och lagring h9h 5.4 Utökat innehåll i topgrafiska kartan 495 5 5 Utrustning och personal h97 5.6 Omdisponering av resurser h99 5 7 Forskning och utveckling h99

1 DATAINSAMLING

1.1 Terrester mätning

Rikstrianguleringen omfattar stomnät i plan yt— täckande med l—3 mils punkttäthet och avvägningsnät med precisionsavvägningslinjer i kransar med punkt— täthet 1—3 km i linjerna. Punkerna utläggs och underhålls av staten genom lantmäteriverket. Båda näten har på senare tid upprustats och nymätts, nivånätet under 1960—talet och det plana stomnätet 1968—80. En ny precisionsavvägning har påbörjats 1979. stomnäten är därför av hög geometrisk nog— grannhet och täcker alla kända behov i fråga om kvalitet. Plannätet torde också täcka behovet ifråga om täthet medan nivånätet i vissa delar kan behöva förtätas i ordningen under precisionsavväg— ningen, de så kallade huvudnäten.

Kommunerna har i mycket betydande omfattning an— slutit och förtätat sina huvud— och detaljnät i an— slutning till eller efter riksnätsarbetena. Därför har vi nu i Sverige som aldrig förr utomordentliga förutsättningar för noggranna mätnings— och kart— arbeten för olika förekommande behov. Den tidigare stommätningen (från i huvudsak 1910— och 20—talet) har sålunda språngvis förbättrats både beträffande noggrannhet och täthet.

Detta har bl a möjliggjorts genom de nya mätinstru— ment för längd— och vinkelmätning som vuxit fram sedan 1950—talet. Utvecklingstakten tycks till och med ha accelererat på senare år.

Polär mätning är numera den nästan uteslutande metoden för terrester mätning. Härvid registreras en vektor med riktning (vinkel) och längdmått från en punkt med kända koordinater x och y (stations— punkt) till mätpunkten. För att rekonstruera mät— ningen vid koordinatberäkning eller kartering krävs ytterligare en punkt med kända koordinater x och y som utgångspunkt för vinkelmätning (utgångsrefe— rensriktning). Detta nät av stompunkter (polygon— och triangelpunkter) behövs med tillräcklig täthet och utläggs från rikets triangelnät (cirka 1 mils punktavstånd) via kommunala triangelnät (punkt- avstånd 1—5 km) till tätorternas polygonnät där täthet på cirka 100—400 m eftersträvas.

Liksom andra delar av kartframställningen har fält— mätningsutrustningen successivt blivit alltmer elektronisk och på senaste åren även försedd med

mikroprocessorer. Den utrustning som används vid fältmätning är vinkelinstrument (teodolit) och längdmätare (mätband eller elektro—optiskt instru— ment).

För cirka 15 år sedan började elektro—optiska längdmätare komma i bruk. I dag är dessa instrument i prisläge 50—70 tkr självklara hjälpmedel. De är ekonomiskt försvarbara trots att de tidigare an— vända mätbanden låg i prisklass 400—700 kronor. Detta har varit rationellt dels därför att kapaci— teten ökar — fler mått tas per tidsenhet och längre mått kan tas med bibehållen noggrannhet, dels där— för att vissa uppgifter inte kunde lösas tidigare, t ex måttagning över notorleder eller starkt trafi— kerade gator.

På senaste åren har även automatiska teodoliter ut— vecklats, där Vinkelvärden registreras automatiskt och visas i sifferfönster eller lagras via mikro— processoner i små dataminnen som via en kabel kan anslutas till instrumentet. Mikroprocessorn är fast programmerad att klara vissa enkla beräkningar, t ex beräkna horisontellt avstånd och nivåskillnad ur lutningsvinkel och lutande längd.

Dessa små fältminnen för cirka 20 tkr ersätter sannolikt på ganska kort sikt de vanliga proto— kollsblocken å 10 kronor i varje fall för vissa typer av mätningar med stor datavolym (takymet— rering för volymbestämning, digitala terrängmo— deller m m) och det anses liksom för längdmätarna lönsamt.

Dessa nya digitala teodoliter med automatisk vin— kelregistrering kostar 150—200 tkr mot cirka 20—25 tkr för de äldre rent optiska instrumenten. Trots att elektronik—komponenter är ganska billiga blir deras inbyggnad i mätinstrument med samtidig metod— utveckling alltid kostsam för användaren. Hittills kan ett lO—tal instrument av dessa typer beräknas vara igång i Sverige enligt uppgifter från några leverantörer. Placeringen verkar bli likformigt fördelad med cirka en tredjedel vardera på statliga myndigheter, kommunala förvaltningar och enskilda företag.

Terrester mätning har under 1960— och 1970—talen starkt begränsats i förhållande till fotogramme— trisk kartering som kostnadsmässigt varit gynnsam— mare för områden med storlek på ett par hektar och uppåt. Terrester mätning har förutom för inmätning av stödpunkter och signaler vid flygkartläggning

mest utnyttjats för komplettering av fotogramme— triska kartor, osäkra detaljer på grund av skymd sikt, nya föremål etc.

På de sista tre—fyra åren har terrester mätning åter ökat i omfattning, dels därför att de nya längdmätarna medger lika noggranna mätningar på 400 meters avstånd som tidigare på högst 40—50 meter med mätband, dels därför att noggrannhetskravet särskilt i nivå ökat. Så har man t ex för lednings— inmätning i Stockholm funnit att endast terrester mätning ger tillräcklig noggrannhet i nivåbestäm— ning av brunnslock och vattengång.

1.2 Flygbildsteknik 1.2.1 Fotogrammetrisk bearbetning

Sedan länge används fotogrammetrisk bearbetning av flygbilder vid praktiskt taget all kartframställ— ning av grundläggande karaktär. Den fotogrammet— riska bearbetningen sker vid statliga myndigheter såsom LMV och vägverket eller vid ett begränsat an- tal privata företag. Den instrumentpark,.som an— vänds i sammanhanget, är i stor omfattning anskaf— fad under tiden 1955—1970 och innehåller huvudsak— ligen schweiziska och tyska instrument av analog typ. Instrumenten har visat sig ha lång livslängd med bibehållen noggrannhet.

I landet finns totalt cirka 100 större stereo— instrument som utnyttjas för punktförtätning, kar— tering och utbildningsverksamhet. Fördelningen framgår av nedanstående tabell. Ett 30—tal av in— strumenten är utrustade för digital registrering.

Antal större stereoinstrument i Sverige

Innehavare Stereo— Wild Wild Wild övriga kompara— A5,A6 A7,A8, BB,B9 instru- torer A9,A10 ment

Lantmäteriet 2 17 9 9

övr statl myndigheter 5

Privata före— tag 2 27 1 6

Utbildnings— anstalter 2 5 6 6 4

Summa 4 7 55 16 19

Den fotogrammetriska stödpunktsförtätningen utförs numera vanligtVis som s k blocktriangulering.

Blocktrianguleringen har sedan de nya tillämpnings— föreskrifterna till mätningskungörelsen, TFA, pre— senterades 1975, i allt större omfattning ersatt delar av den geodetiska stödmätningen.

Vid blocktrianguleringen sker med datorns hjälp i princip en hopräkning av mätningar som görs i en— skilda stereomodeller och en inpassning av de foto— grammetriska mätningarna i det geodetiska systemet.

Normalt sker mätningen i vanliga s k analoga stereoinstrument. I begränsad omfattning utnyttjas också 5 k analytiska instrument i sammanhanget. I sådana instrument sker mätning av bildkoordinater under det att man i analoga instrument mäter punk— ters modellkoordinater.

Punktförtätningen avser i första hand att bestämma koordinater för punkter, som skall användas för kartframställningen. De koordinater, som beräknas, har dock så hög noggrannhet att punkterna normalt också är användbara för kompletterande geodetiska mätningar. I anslutning till blocktrianguleringen sker ofta också mätning och beräkning av signalera— de punkter t ex gränspunkter och brunnar.

Den nu allmänt tillämpade tekniken för fotogrammet— risk punktbestämning har nöjliggjorts genom utveck— ling av effektiva ADB—program för att lösa det mycket komplicerade beräkningsproblem, som en blocktriangulering innebär. Mätningen har under— lättats genom att de använda instrumenten kunnat modifierats så att koordinatregistreringen kan ske automatiskt på databärande medium.

Kartframställning med fotogrammetrisk teknik har utnyttjats i Sverige sedan 1930—talet. Den foto— grammetriska bearbetningstekniken har fram till de senaste åren helt byggt på analoga förfaranden där stereooperatören successivt ritar upp kartan på ett till instrumentet anslutet ritbord. Datortekniken har emellertid på olika sätt kommit att påverka utvecklingen av den fotogrammetriska bearbetnings— tekniken. Man kan särskilja tre skilda linjer i denna utveckling:

— Digital registrering i stereoinstrument och upp— ritning av kartan i ritmaskin.

— Anslutning av digitalt styrt ritbord till stereoinstrument.

- övergång till helt analytisk teknik vid kart— framställningen.

I det första fallet är det alltså fråga om att i stereoinstrumentet bestämma koordinater för de terrängdetaljer, som skall redovisas på kartan.

Arbetet kan utföras i normalt använda instrument, under förutsättning att de modifieras, så att registrering av modellkoordinater kan göras. Det är också lämpligt att förse instrumentet med en bords— kalkylator med bildskärm, för att möjliggöra en successiv grafisk redovisning av de detaljer som registreras. Efter mätningen sker databehandling varvid de mätta punkterna lagras i en databas. Uppritning kan sedan ske i ritmaskin. Den här skisserade metoden har i begränsad omfattning bör— jat användas vid LMV. En studie har visat att metoden har många fördelar jämfört med konventio- nell teknik. Ur-ekonomisk synpunkt är den vid fram— ställning av storskaliga kartor (skalområdet 1:400— 1:l 000) jämförbar med tidigare använd teknik, men bl a det faktum att kartdetaljerna också föreligger i en databas gör metoden attraktiv.

Den andra utvecklingslinjen innebär att ett digi— talt styrt ritbord ansluts till ett analogt stereo— instrument. Denna anslutning gör det möjligt att avlasta operatören en god del av det arbete, som han annars måste utföra vid ritbordet. Det ritbord det här är fråga om har emellertid begränsade pres— tanda, varför uppritningen ej kan bli av den kvali— tet som kan uppnås i en avancerad ritmaskin. Ett begränsat antal ritbord av här aVSedd typ är för närvarande i bruk i landet. Man torde kunna för— vänta sig en fortsatt utveckling av denna typ av ritbord.

Den tredje utvecklingslinjen avser helt analytiska bearbetningsinstrument. I denna typ av utrustningar utnyttjas ett datorsystem för att utföra mycket av det, som i vanliga stereoinstrument lösts med ana— loga metoder. Sålunda behöver flygbilderna ej åter— ges den orientering de hade vid exponeringstill— fället utan datorn beräknar nödvändiga oriente— ringsdata och räknar successivt om bildkoordinater— na till modellkoordinater. Datorn styr vidare de motorer, som sköter uppritning på det till utrust— ningen anslutna ritbordet. Ur ekonomisk synpunkt

innebär det faktum att tidsåtgången för oriente— ringsmomentet i ett analytiskt instrument blir för— hållandevis låg att denna typ av instrument är mest intressant för blocktriangulering. En fördel med analytiska instrument är att det medger bearbetning av flygbilder fotograferade med alla typer av kame— ror. Analytiska karteringsinstrument tillverkas av flera olika företag. Det vanligaste torde vara det som saluförs av västtyska Zeiss under namnet Plani— comp. Kostnaden är i storleksordningen 1—2 miljoner kronor. LMV har anskaffat en sådan utrustning 1981.

1.2.2 Flygbildstolkning

Inom fotogrammetrin bestämmer man geometriska egen— skaper som storlek, läge och form hos de avbildade föremålen. Genom flygbildstolkning utvärderas, främst ur flygbildernas gråtons— och färgvariation— er, andra egenskaper hos kultur— och naturland— skapet, t ex typ av bebyggelse, vägar, kraftled— ningar, ägoslag, markanvändning, naturlig vegeta— tion, geologi och geomorfologi.

Vid identifiering av enkla objekt i flygbilden ut— nyttjas vid sidan om gråton eller färg: storlek, form i tre dimensioner, skugga, textur, mönster, läge i plan och höjd samt position i förhållande till andra objekt. Vid bildtolkning sker en sam— verkan mellan information hämtad från bilden och information lagrad som erfarenhet och kunskap hos tolkaren.

För att klara mera avancerad bildtolkning, t ex vid jordartskartering, vegetationskartering eller geo— morfologisk kartering, krävs vid sidan om kunskapen i flygbildsteknik såväl teoretiska kunskaper som praktisk fälterfarenhet från det ämnesområde och den geografiska region som tolkningen avser. Många gånger utnyttjas nämligen indirekta samband som viktiga tolkningsindikatorer, t ex möjliga lägen och kombinationer av jordarter eller växtsamhällen, samband mellan jordart och geomorfologi. Tolkningen måste därför utföras av fackutbildad personal. Flygbildstolkning måste vanligen kombineras med fältkontroller för att acceptabel säkerhet skall

uppnås.

Flygbildstolkning har sedan länge varit ett viktigt hjälpmedel inom t ex:

— topografisk och ekonomisk kartläggning,

— skogsbruket för beståndsavfattning och insamling av beståndsdata,

— geologisk och geomorfologisk kartering.

För ovanstående ändamål har främst använts pankro— matiska svartvita flygbilder, vanligen s k omdrevs— bilder i negativskalan 1:30 000 eller standardför- storingar i 1:20 000.

Flygbilden registrerar landskapet vid en bestämd tidpunkt. Upprepade fotograferingar ger möjligheter att studera kultur— och naturlandskapets utveck— ling.

I slutet av 1960—talet och under 1970—talet ökade intresset för infrarödkänslig färgfilm (IR—färg— film) för insamling av landskapsinformation. Ett stort antal undersökningar påvisade för tolknings— ändamål IR—färgfilmens överlägsenhet mot såväl pankromatisk film som konventionell färgfilm. Nedan ges några exempel:

— kartläggning av berg i dagen — kartläggning av blockmark - kartläggning av jordarter — kartläggning av geomorfologi

- kartläggning av vattenvegetation, strandinvente— ring

— myrinventering - översiktlig vegetationskartering

— inventering av vissa skogliga beståndsdata, t ex trädslagsblandning

— inventering av skador på skog — revidering av båtsportkort.

Genom användning av IR—färgfilm har flygbildstolk— ning blivit ett viktigt hjälpmedel för att nöta de krav som ställts på bättre planerings— ooh besluts— underlag i form av aktuell och relevant informa ion om landskapets natur— och kulturgeografiska förut— sättningar för olika typer av markutnyttjande. Ett antal större tillämpade karteringar har redan genomförts, respektive påbörjats, baserade på tolk— ning av IR—färgdiapositiv. Några exempel:

l. översiktlig vegetationskartering

— Fjällkedjan i kartskala 1:100 000. Karteringen baseras på flygbildstolkning av IR—färgbilder i skalan 1:60 000 och utförs vid Naturgeografiska institutionen, Stockholms universitet (SU) på uppdrag från statens naturvårdsverk. Projektet omfattar 21 kartblad, totalt täckande cirka 55 000 km2, och beräknas vara slutfört 1982.

— Norrbottens Skogsland i kartskala 1:50 000. Kar— teringen utförs Vid Overlantmätarmyndigheten i länet. Den baseras på tolkning av IR—färgbilder i skala 1:60 000 och planeras omfatta ett 20—tal kartblad. '

— Kopparbergs län. Karteringen omfattar 2 kartblad (cirka 4 000 km2 i nordvästra Dalarna i kart- skalan l:100 000 och 5 kartblad (cirka 3 0000 km?) i Siljansregionen i skalan 1:50 000. Kar— teringen baseras på IR—färgbilder i skala 1:50 000 och utförs vid Naturgeografiska insti— tutionen, Stockholms universitet. Beräknas vara slutförd 1982.

2. Kartläggning av högre vattenvegetation

— Mälaren, Hjälmaren och delar av Vänern har kart— lagts av Naturvårdsverkets limnologiska under— sökning. Karteringen baseras på bildtolkning av IR-färgbilder i skala 1:10 000.

3. Strandinventering

- Bl a delar av Vänerns stränder i kartskalan 1:10 000. Omfattning 40 ekonomiska kartblad. Karteringen baseras på tolkning av IR—färgbilder i skala 1:10 000 har utförts vid Naturgeogra— fiska institutionen, SU, på uppdrag av statens naturvårdsverk.

IR—färgbildsmaterialet har för dessa ändamål fram— tagits genom specialfotograferingar inom LMV:s uppdragsverksamhet. Inventeringarna har i några fall avsevärt fördröjts beroende på svårigheter för LMV att genomföra fotograferingarna inom kontrak— terad tid.

För många översiktliga inventeringar kan med bibe— hållen eller förbättrad informationsnivå fotogra— fering med IR—färgfilm ske från högre fotografe— ringshöjd än med pankromatisk film. Det är av eko— nomisk betydelse, då vid yttäckande fotografering en fördubbling av fotograferingshöjden från 2 300 meter (skala 1:15 000) till 4 600 meter (skala

1:30 000) reducerar fotograferingskostnaden med cirka 60 procent. Motsvarande kostnadsreduktion blir cirka 50 procent enligt LMV:s nuvarande taxa vid höjning av fotograferingshöjden från 4 600 till 9 200 meter. Kostnaden för inköp av kontaktkopior reduceras med 75 procent vid en fördubbling av fotograferingshöjder.

Så kan t ex IR—färgfilm i skalområdet 1:50 000— —1:60 000 användas för översiktlig kartering (skala 1:50 000 och mindre) av vegetation och geomorfo— logi—jordarter.

För att optimalt utnyttja informationen i höghöjds— bilder bör tolkning ske i stereoskop med möjlig— heter till variabel och hög instrumentförstoring (10—12 ggr). Sådana instrument finns på marknaden sedan ett lO—tal år. De i Sverige vanligaste in— strumenten av detta slag redovisas i nedanstående tabell:

__———————____________

Organisation Zeiss Jena Wild Interpreto— Ariopret skop ca ca 120 000:- 45 000:—

LMV: centralt regionalt 3

'övriga statliga myndig—

heter 2 2 Kommuner l 1 Privata företag 4 Utbildningsanstalter 9 Summa 19 3

___—___

Resultatet av flygbildstolkningen skall vanligen överföras från flygbildens centralprojektion till ett kartunderlag. Det kan ske visuellt/manuellt mot t ex en ortofotokarta eller med fotogrammetriska karteringsinstrument (se 1.2). På marknaden finns också speciella överföringsinstrument s k bild— omtecknare som i Sverige hittills anskaffats enligt följande:

SOLJ198k73 Organisation Antal överförings- instrument

LMV: centralt 1 regionalt 4

Övriga statliga myndig—

heter 5

Landsting l

Utbildningsanstalter 5

Summa 16

Flygbildtolkning, särskilt av IR—färgbilder, kommer under den närmaste S—årsperioden att vara det kanske viktigaste hjälpmedlet för insamling av ny landskapsinformation och revidering av gamla kar— tor. Aven senare bedöms flygbildstolkningen bestå som viktigt och många gånger nödvändigt komplement till andra fjärranalysmetoder (se 1.3).

1.3. Övrig fjärranalysl 1.3.1 Vad är fjärranalys?

Fjärranalys är ett samlingsnamn för alla de tek— niska metoder med vilka man på avstånd insamlar, och därefter bearbetar och presenterar data om markytan, vattnet och atmosfären. Metodiken har sina rötter dels inom militär spaningsteknik, dels inom den väletablerade flygbildstekniken som nu innesluts i fjärranalysbegreppet. Fjärranalysen är med detta betraktelsesätt en "gammal" disciplin. Under de senaste 10—15 åren har emellertid utveck— lingen varit språngartad beroende på en kombination av kraftigt ökade behov och tillgång till ny teknik. Spec1alister inom olika användningstfbch teknikområden måste samarbeta för att bygga upp kompletta informationssystem. Detta, mer än något annat, karaktäriserar fjärranalysen och rättfärdi— gar själva begreppet.

1 Avsnittet baseras i stor utsträckning på "Svensk fjärranalys inför 80—talet", DFR 1980.

Gemensamt för fjärranalysmetoderna är att man skaf— far information om ett objekt genom registrering på avstånd, d v 5 utan direkt kontakt med objektet. I allmänhet utnyttjas elektromagnetisk strålning i ett brett spektrum av våglängder, från kortvågig gamma— och röntgenstrålning över ultraviolett strålning synligt ljus och infraröd strålning, till långvågiga mikro— och radiovågor.

Fjärranalysen bygger i stor utsträckning på det faktum att olika objekt i allmänhet uppvisar skilda strålningsegenskaper inom olika våglängdsområden. Man brukar säga att de har olika spektrala signa— turer. Dels avges s k egenstrålning som bestäms av föremålets temperatur och av dess emissionsförmåga, dels reflekterar föremålet strålning från solen och atmosfären eller från artificiella strålnings— källor.

l.3.2 Avkänningsinstrument — sensorer

För registrering av den elektromagnetiska strål— ningen används ett flertal olika typer av sensorer. Principiellt brukar man skilja mellan aktiva och passiva sensorer. De aktiva sensorerna utsänder energi och registrerar den av mätobjektet reflekte— rade energin. Denna typ av sensorer utnyttjar så— ledes främst mätobjektets reflexionsegenskaper. Exempel på aktiva sensorer är radar (mikrovågs— radar) och lidar (laserradar). De passiva sensorer— na däremot utnyttjar antingen den strålning som emitteras från m — terade eller transmitterade strålning som härrör från bakgrundsstrålningen (solljus, himmelsljus o dyl). Exempel på passiva sensorer är kameror, TV— system, multispektrala scanners, IR—scanners och mikrovågsradiometrar.

Möjligheten att på avstånd registrera strålnings— intensiteten hos föremål begränsas av att strål— ningen i vissa våglängdsband helt eller delvis ab— sorberas av atmosfären. Den för fjärranalys intres— santaste delen av spektrum kan grovt indelas i:

— Ultraviolett och synligt ljus (O,3—O,75 um) och nära infrarött (0,75—l,35 pm och 2—3 um). Inom dessa våglängsområden kan registrering ske av ref— lekterad solstrålning med multis ektral svepradio— metri (MSS). Den fotografiska tekniken begränsas till O,3—l,O pm. Med laserteknik kan strålning aktivt utsändas i konkreta våglängder inom såväl synligt ljus som nära infrarött och den från före— målet reflekterade strålningens intensitet regist— reras.

— infraröd (termisk) strålning, som med hänsyn till atomosfärens absorbtionsegenskaper delas upp i två våglängdsband: 3—5 pm och 8—14 pm. Registre— ringstekniken kallas termografi. Den strålning som registreras är beroende av föremålets temperatur och förmåga att utsända strålning. För registre— ringen används ofta svepande radiometrar med kylda, IR—känsliga detektorelement.

— mikrovågsområdet med våglängder från 1 mm till flera meter. Man utnyttjar inom dessa våglängder såväl aktiva som passiva sensorer. De passiva mäter den mycket svaga naturliga mikrovågsstrålningen från jordytan. Den aktiva sänder ut mikrovågsenergi och mäter hur mycket av denna som reflekteras till- baka. Passiv mikrovågsradiometri och radar är exem— pel på registreringstekniker inom detta våglängds— område.

De olika registreringsteknikernas våglängdsomfång har sammanställts i figuren nedan. Där framgår också att det fotografiska och termiska området kan registreras med s k multispektral svepradiometer— teknik, MSS.

VÅGLÄNGD

Mikrometer (pm) Millimeler (mm) 2 0.5 I 2 3 45678910 ]

Elektro— . 1: _ _ . .'.'.'.'.'.'.'. magnetiskt &; ' ' ' Infrarön spektrum

Typ av strålning

rings- teknik

Fjärranalysteknik inom olika delar av den elektro— magnetiska strålningens spektrum.

De nya sensorerna ger i allmänhet bilddata ofta i flera våglängdområden parallellt. Dessa registre— ringar innehåller mycket stora datamängder som tidigare endast har kunnat reduceras till användbar

4 56789l0

Mikrovågsradlometrar Radar

information genom en kombination av optisk—fotogra— fisk teknik och visuell bildtolkning. Den snabba utvecklingen på datorsidan har emellertid medfört att det idag är möjligt att automatiskt — eller åtminstone halvautomatiskt — bearbeta och tolka bilddata. Flera av fjärranalysteknikerna t ex mul— tispektral svepradiometri digitaliserar strålnings— informationen redan vid registreringstillfället. I andra fall digitaliseras den ursprungligen analoga registreringen senare.

1.3.3. Instrumentplattformar

Den snabba utvecklingen inom rymdteknikens område har kraftigt påverkat fjärranalysens utveckling både när det gäller avkänningsinstrumenten (sensor— erna) och plattformar för dessa.

Med flygplan och ballonger som instrumentplatt— formar når man upp till 20-25 km höjd, t ex med det amerikanska spaningsplanet U2. Raketer har använts som plattformar för kamerapaket. Fotografering kan då ske mot jorden från höjder mellan 90 och 400 km. Genom stegvis vridning av nyttolasten i raketens övre bandel kan man uppnå en täckning av stora arealer. Kamerorna landas med fallskärm efter expo- neringen.

På högre nivåer används satelliter som plattformar. Satelliterna kom först att utnyttjas av meteorolo— ger och militärer. De militära fotospaningssatelli— terna har som regel en nästan polär bana med cirka 90 min omloppstid vanligen på höjder mellan 150 och 250 km. Deras banor runt jorden täcker systematiskt hela jordytan. Andra exempel på polära satelliter utgör de 5 k jordresursstelliterna 1 Landsatserien med en banhöjd på 917 km och en omloppstid på 103 minuter.

De 5 k geostationära satelliterna registrerar från en höjd av cirka 36 000 km. På denna banhöjd följer satelliten jordens rotationshastighet, varför regi— strering från dessa satelliter ständigt kan ske över samma område. Geostationära satelliter används t ex i system för global väderövervakning och som kommunikationssatelliter.

Det förekommer även markbunden fjärranalys, t ex vid sondering av atmosfärens struktur och samman— sättning med laser— och radarteknik. Bland fjärr— analysmetoder som ej baserar sig på registrering av elektromagnetisk strålning kan slutligen nämnas

akustiska, magnetiska och seismiska mätningar. De sistnämnda teknikerna brukar dock i Sverige inte ingå i fjärranalysbegreppet.

1.3.4. Den internationella utvecklingen

Ännu så sent som i början av l970—talet fanns en betydande osäkerhet om fjärranalysteknikens fram— tida möjligheter. I Europa gjordes försök med flyg— fototeknik och med flygburna scannande instrument med efterföljande fotografisk bearbetning av data. I USA sände man upp den första avancerade fjärr— analyssatelliten — Landsat _ med endast grova idéer om hur data skulle utnyttjas.

Idag talar man allmänt om fjärranalysens operativa användning för en lång rad tillämpningar såväl för kartläggning av naturresurser som för övervakning av miljön. System på global, nationell och mer lokal nivå presenteras.

Till grund för denna utveckling av tillämpningarna ligger det snabba framåtskridandet på den tekniska sidan. Fyra huvudfaktorer har bidragit till denna

utveckling:

— Nya sensorer har successivt utvecklats och bli— vit kommersiellt tillgängliga.

— Ett flertal fjärranalyssatelliter har sänts upp och ett stort antal nya satelliter kommer att sän— das upp i början av 1980—talet.

— Utvecklingen på ADB—sidan har medfört att det idag är möjligt att automatiskt, eller åtminstone halvautomatiskt, bearbeta bilddata, till rimliga kostnader.

— Speciellt väsentligt är att man allt mer börjat beakta fjärranalysteknikens systemmässiga aspekter

och därvid koordinerat fjärranalysen med andra in— formationssystem. Nu utvecklas totalsystem omfatt— ande såväl insamling och överföring som bearbetning och tolkning av data.

USA är klart utvecklingsledande inom fjärranalys- området. Redan under 1960—talet började man att civilt pröva den nya militära spaningstekniken som utvecklats under och efter andra världskriget: fotografering med IR—färgfilm, multispektral foto— grafering, multispektrala svepradiometrar, termisk

kartering med IR—scanner och kartering med sid— tittande radar (SLAR). Den civila utvecklingen drevs framåt av olika universitetsanknutna utveck— lingslaboratorier.

Den civila satellittekniken utvecklades först för meteorologiska tillämpningar. Tre år efter uppsänd— andet av Sputnik—l år 1957 hade amerikanarna den första vädersatelliten Tiros uppe. Denna följdes sedan i snabb takt av en hel serie militära och civila vädersatelliter. Satelliterna utrustades bl a med avbildande instrument i de visuella och infraröda våglängdsområdena i första hand för att

kartlägga molnrörelser.

Denna teknik kom väl till pass då Department of the Interior år 1966 vände sig till NASA med en för— frågan om det vore möjligt att uppsända en satellit för övervakning av jorden. År 1970 utformade NASA specifikationerna för den första jordresurssatelli— ten ERTS (numera benämnd Landsat). Uppgiften angavs vara att demonstrera möjligheterna att med upprepad multispektral fjärranalys från rymden genomföra praktiska tillämpningar inom resursområdet. Land— sat—l sändes upp 1972, Landsat-2 1975 och Landsat—3 1978.

USA bedriver för närvarande ett mycket ambitiöst program för utveckling av den satellitburna fjärr— analystekniken. Förutom Landsat har ett flertal satelliter av fjärranalysintresse sänts upp de senaste åren. Dessa satelliter har en mångfald olika sensorer arbetande inom såväl mikrovågsområ— det som de visuella och infraröda våglängdsbanden.

För 1980—talet kan man i USA se en utveckling av satellittekniken längs tre linjer:

— Kontinuerlig drift av operativa vädersatelliter. såväl polära som geostationära.

— Fortsättning av den halvoperativa Landsat—serien närmast med Landsat D, 1982/83. Instrumentuppsätt— ningen kommer att successivt kompletteras och för— nyas.

- Utprovning av ett flertal nya experimentella sa— telliter för olika mer specifika ändamål.

USA har visat en mycket öppen attityd gentemot ut— nyttjare i andra länder. Data från de olika satel— literna har gjorts allmänt tillgängliga till endast

nominella kostnader. För att lagra data, informera om tillgängliga data och distribuera produkter har man byggt upp omfattande dokumentationscentraler.

För att bringa Landsat—tekniken närmare operativa tillämpningar har man i USA satsat på ett begränsat antal större väl sammanhållna demonstrationspro— jekt. Det mest kända av dessa är Large Area Crop Inventory Experiment (LACIE). Projektet, som i en första etapp avslutades 1978, går ut på att visa att man med hjälp av vädersatellit— och Landsatdata kan göra världsomfattande skördeprognoser.

Försöksverksamheten har vid sidan av USA bedrivits i Kanada, Ungern och Sovjetunionen. För arealupp— skattningar utnyttjas MSS—data från Landsat och för uppskattning av avkastningen per odlad ytenhet an— vänds data från vädersatelliter Odh tidigare kända samband mellan vädersituationer och skördeutfall. Försöken har bedömts som mycket framgångsrika. Det goda resultatet kan expemplifieras med prognoser över veteskörden i Sovjet 1977. Den slutgiltiga LACIE—prognosen ligger inom någon procent från det officiellt från Sovjet presenterade skördeutfallet och är klart bättre än den av amerikanska jord— bruksdepartementet producerade prognosen med kon— ventionell teknik.

Andra större demonstrationsprojekt i USA har gällt bl a snökartering och inventering av skogsresur— ser.

Kanada har sedan tidigt 1970—tal ett mycket omfatt— ande och välorganiserat fjärranalysprogram. Verk— samhet organiseras runt Canada Centre for Remote Sensing (CCRS) och ett antal regionala centra. CCRS med 150 anställda driver idag två Landsat—station— er, ett flertal sensorutrustade flygplan gch ett mycket avancerat bildbearbetningssystem. Aven in— satserna för att utveckla ny teknik och föra ut me— toderna till praktisk användning är betydande, bl a inom Canada Land Inventory.

Sovjet tycks fortfarande ligga långt efter den västliga världen speciellt vad avser moderna digi— tala satellitburna system. Under 1970-talet har en högupplösande multispektral kamera flugits på flera av de bemannade rymdstationerna. En Landsat-liknan— de satellit väntas under tidigt 1980—tal. Man är för närvarande i färd med att bygga upp ett fjärr— analysinstitut och där skapa de utrustningsmässiga och kunskapsmässiga resurser som behövs för att ut— veckla avancerad fjärranalysteknik.

European Space Agency (ESA) är en samarbetsorgani— sation 1 Vilken elva västeuropeiska länder, bl a Sverige deltar. ESA har under större delen av 1970— talet bedrivit en omfattande Studieverksamhet inom fjärranalysområdet. 1976 togs det första steget mot ett operativt program i och med att man beslutade inrätta en organisation för insamling och distribu— tion av data från fjärranalyssatelliter, Earthnet.

Earthnet består av följande komponenter:

— Eaerthnet Programme Office (EPO) i Frascati utanför Rom med ansvar för administration, plane— ring och information.

— Ett antal nedtagningsstationer för satellit— data:

— Fucino (Italien): Landsat — Esrange (Sverige): Landsat — Oakhanger (England): Seasat -' Lannion (Frankrike): HCMM och Nimbus 7 — Mas Palomas (Spanien, 1980): Nimbus 7.

— I varje deltagarland finns en så kallad National Point of Contact (NPOC) med uppgift att distribuera data, informera om hur data kan användas samt ak— tivt stödja metodutveckling och tillämpning. Rymd— bolaget är svensk NPOC.

Idag är Earthnet en i huvudsak väl fungerande orga— nisation med en omfattande verksamhet och en stor försäljningsvolym. Man bedriver också en betydande utvecklingsverksamhet inom respektive lands NPOC.

1979 lanserade ESA ett program med syftet att de— finiera två fjärranalyssatelliter, LASS och COMSS. Enligt de senaste planerna kommer COMSS, som är en satellit för havstillämpningar, att sändas upp 1986. Landtillämpningssate]liten LASS anpassas till eurOpeiska förhållanden och kommer därför att för— ses med högupplösande sensorer i det visuella om— rådet kombinerade med en Synthetic Aperture Radar (SAR) för allväderskapacitet. Den sänds upp 1988.

Redan 1982 kommer emellertid ESA att placera fjärr— analysinstrument i rymden. Då kommer en fotogramme— trisk kamera och ett mikrovågsexperiment (för ut— provning av SAR) att placeras ombord på rymdsta— tionen Spacelab.

Med den under de senaste åren inledda utvecklingen har grunden lagts för ett samordnat europeiskt satellitbaserat fjärranalysprogram som motpol till de massiva amerikanska satsningarna. Under de när— maste åren kommer också samordnade forsknings— och utvecklingsprogram att inledas bl a som förberedel— se för de kommande satellitprojekten.

För meteorologiska tillämpningar driver ESA ett särskilt program som utnyttjar satelliter i geo— stationär bana. Meteosat—l sändes upp 1977 och nästa satellit i serien sänds enligt planerna upp hösten 1980.

Frankrike och Västtyskland har de mest ambitiösa fjärranalysprogrammen i Europa.

I Frankrike startades redan i början på 1970—talet ett omfattande program för utveckling av flygburna fjärranalysmetoder.

Under 1970—talet har man i Frankrike skaffat sig ingående kännedom om fjärranalysens alla olika no— ment och tekniker. Med denna bakgrund lanserade CNES (Centre Nationale d'Etudes Spatiales) år 1977 en egen fjärranalyssatellit, SPOT, avsedd att sän— das upp 1983/84. Senare har Sverige gått in i SPOT— projektet med en cirka 5 procentig andel.

Även på metodutvecklings— och tillämpningssidan står Frankrike väl rustat inför 1980—talet med ett flertal väl etablerade organisationer. Avancerade bildbearbetningssystem finns t ex på flera håll och fjärranalystekniken tillämpas operativt såväl inom som utom Frankrike.

1 Västtyskland har ett omfattande flygprogram med olika sensorer genomförts under slutet av 1970—ta— let. Verksamheten leds av Deutsche Forschungs und Versucbanstalt för Luft— und Raumfahrt (DFVLR). Ett stort antal olika forskningsorganisationer med- verkar i testen av fjärranalysens nöjligheter.

Även i Storbritannien och Italien har betydande fjärranalysaktivitet, om än inte lika välorganise— rad och målmedveten som i de två tidigare länderna. Ett flertal konsultföretag i dessa länder använder fjärranalysteknik regelbundet framför allt för ar— beten i tredje världen.

Bemnumde

Satellit Land Ä? Kanera Höjd Brännv chmat Upplösning

I övriga västeuropeiska länder är i allmänhet fjärranalysverksamheten centrerad kring några få ledande grupper. I första hand är man nu i färd med att anskaffa moderna digitala bildbearbetnings— system. Detta gäller såväl ESA—länder som Danmark, Holland och Irland, som icke—medlemsländer som Norge, Finland och Österrike.

Sammanfattningsvis kan sägas att en rad länder inom och utom Europa i snabb takt bygger ut sin fjärr— analysverksamhet. Särskilt på satellitsidan kommer den hittillsvarande snabba utvecklingen att accele— rera under 1980—talet. I nedanstående tabeller (enligt Konecny, 1980) ges en översikt över hit— tills uppsända satelliter, satelliter under byggnad och antagna program för 1980—talet. Sammanställ— ningen avser banhöjd, sensorer och markupplösning.

Sannolikt kommer nästa satellitgeneration att på många områden innebära ett genombrott mot operativa tillämpningar. Det gäller för naturresursinvente— ringar och miljöövervakning av mark, främst Landsat D, SPOT och LASSu När det gäller havsområden torde den redan uppsända Nimbus 7, eventuell ersättare för Seasat 1 samt den av ESA planerade COMSS få störst betydelse.

satelliter ned fbtografisk utrustning 1964—1976.

H,km C,nm an l/mm m

GEMINI 4—7 USA 1965 Hasselblad 200 80 5,7x5,7 20 125 C Zeiss—Optik

GEMINI 10—12 USA 1966 Maurer 200 80 5,7x5,7 20 125

Apollo 7 USA 1968 P—22O Maurer 225—420 80 5,7x5,7 35 70

Apollo 9 USA 1969 Hasselblad 192—496 80 5,7x5,7 35 70 C Zeiss—Optik

Skylab (Sl90A) USA 1973 TTEK 435 152 5,7x5,7 29 99

SKYLAB (Sl 9OB) USA 1973 ETC ACTON 435 460 ll,5xll,5 25 38

SOJUZ 22—30 USSR Sedan MKF—6 250 125 5,5x8,l 80 25

1976 JENA

obemannade väder— Odl jordrsurssatelliter uppsända 1964-1980.

Satellit Land Tid Pb'jd Sensor Upplösning NIMBUS 1—6 USA 1964— 1 000 km Vidicon 1 km Termisk IR 8 km ATS 1—4 USA 1966—68 36 000 km Vidicon 3—färg LANDSAT 1—2 USA 1972—80 917 km NES: 4 kanaler 80 m LANDSAT 3 USA l978— 917 km NES: 4 kanaler 80 m RBV: l kanal 40 m NES: termisk 260 m (fung ej) SEASAT 1 USA 1978 SAR (Syntetisk appertur radar) 25 m X—band (fungerar ej längre) NIMBUS 7 USA CZCS 6 kanaler 700 m HCMM USA 1978 Dag: Synligt— (Heat Capaci— termisk IR ty Mapping Natt: Termisk 500 m Mission) m

Program för fjärranalyssatelliter i USA under 1980—talet.

A. Pågående utveckling 1. Space—Shuttle (återanvändbar rymdfarkost) 2. T.D.R.S.S. (globalt mottagningssystem via geostationära satelliter)

3. Multinodulära satelliter

B. Systen under byggnad

Satel lit Planerad Sensorer Våglängdla nd Upplösning uppskjutn Landsat—D 1982 Thematic Mapper 6 band: 0,42—2,35 pm 30 m Termisk scanner l barrh 10—12,5 um 120 m Shuttle l a) Itek—kanera Format 23x46 cm 4000 bilder

b) Sansat—SAR L— och X—hand 1,14 & 9,3 (Hz

C . Planerade system

Satellit Höjd Sensorer Våglängdsband Upplösning MAPSAT 900 km DES, Stereo l hard, 30—40 m (Geological 2 band 60-90 m Survey)

STEREOSAT 3 diodceller 1 End 15 m (global täckning) Stereo

MULTIMODULÄR— 900 km Storfornats— SATELLIT kamera

Nationella fjärranalyssatelliter utanför USA planerade för 1980— talet.

Land _ Satellit År_ __Sensor Våglängdband Upplösning___ USSR Soyuz i verk— Kanera: samhet Zeiss Jena NKF—6 Frankrike SPOT 1984 High Reso- Multispektral 20 m (under lution (Synl—när IR) byggnad) Visible Pankronatisk 10 m Scanner (Stereo) Japan mos 1983 Mss Synl 50 m (Marine (under Term IR Observation byggnad) Satellite) IOS (Land 1987 IVSS 30 m Observation (planerad) Satellite)

ESA:s program för fjärranalyssatel liter under 1980—talet.

A. Pågående utveckling och byggande av system

1. Byggande av SPACELAB till NASA:s rymdskyttel 2. Byggande av bärraketen ARIANE

B . Planerade projekt

SPACELAB—l—förs'cket (start 18 april 1982)

1. Fotogrammetrisk kamera Zeiss RMK 30/23 (inom A'IlAS-progranmet, se nedan) 2. Mikrovågs—scatterometer

3. Passiv mikrovågsradiometer

4. Bildradar (X—band) 25 m upplösning. Bildbredd 9 km.

AMS—programmet innefattar försöksfotograferingar med olika kaneratyper från SPACELAB. Ingående kameratyper förtecknas nedan:

Del— Kamera Höjd Brännv Format Yta Upplösning _______ projekt H, km C, mm om km Sv7vitt IR—färg _______ ___ __________________ 1/rml ___ m Hm _ m

ATLAS—A Zeiss RMK 250 305 23x23 189x189 401 21 251 33 Under 30/ 23 bygg— i Space- nad lab—1 1982 ATLAS—B Alternativ Under a) RMK 30/ 250 153 23x23 380x380 1001 16 501 32 diskus— /23 mit Bew sion Karp för cm— b) RMK 60/ 250 305 23x23 l89x189 701 12 351 24 byggnad /23 mit Bew Konp c) 'I'Rb 60/ 250 610 23x23 95x 95 601 7 301 14 /24 mit Bew Komp 23xll,5 on

ATLAS-C Alternativ Nyut— a) 516 750 18x18 124x124 601 12 301 24 veCK- b) 480 610 23x23 181x181 601 13 301 26 ling C) 360 610 23x23 136x136 601 10 301 20

d) 360 305 23x23 272x272 701 17 351 34

1.3.5 Svensk fjärranalys

Svensk fjärranalys befinner sig i en snabb forsk— nings— och utvecklingsfas. Man kan hittills, vid sidan om den redan väletablerade flygbildstekniken bara uppvisa ett fåtal operativa tillämpningar. Detta är naturligt med hänsyn till att det rör sig om relativt ny teknik och en mycket snabb interna— tionell och nationell utveckling inom såväl rymd—, sensor— som datorområdet. Det uppstår då lätt ett gap mellan vad som är tekniskt möjligt och vad som tillämpas operativt.

1969 tillsatte STU en särskild "Remote sensing"— kommitté (STURSK). I och med bildandet av Statens delegation för rymdverksamhet (DFR) 1972 inrättades för beredning av fjärranalysfrågor en fjärranalys— kommitté (FAK) med en särskild beredning av forsk— ningsfrågor (FPB). Som beredande och verkställande organ bildades samtidigt det statsägda Svenska rymdaktiebolaget (Rymdbolaget).

I DFR återfinns representanter för industrideparte— mentet, industri och forskning. FAK är sammansatt av företrädare för användarintressena huvudsakligen från statliga myndigheter, medan i FPB återfinns personer med forskarkompetens inom skilda tillämp— ningsområden.

Det bör understrykas att Sverige kan betraktas som ett föregångsland i Europa vad gäller att på ett tidigt stadium uppmärksamma fjärranalysens möjlig— heter och få till stånd ett nationellt fjärranalys— program.

Målsättningen för delegationens fjärranalysverksam— het har varit och är att föra fjärranalystekniken till praktisk och rutinmässig användning i sam— hället. Det sker bl a genom initiering och finan— siellt stöd av forskning och utveckling, genom— förande av större demonstrationsprojekt i samarbete med statliga myndigheter och företag samt informa— tionsverksamhet. Samtidigt stöder delegationen in— dustrins engagemang i såväl svensk som internation— ell rymdverksamhet.

De ekonomiska villkoren för BFR:s fjärranalysverk— samhet har vuxit från en budget 1972/73 på 0,5 miljoner kronor till knappt 5 miljoner kronor 1980/81. Den aktuella budgeten kan ungefär uppdelas på insatsområden med 0,8 miljoner kronor på gemen—

samma resurser, med 1 miljon kronor vardera på vatten— och atmosfärstillämpningar samt 2 miljoner kronor på marktillämpningar. Det skall framhållas att det vid sidan om DFst fjärranalysbudget sker betydande satsningar av intresse för svensk fjärr— analys genom ESA, t ex byggandet och driften av nedtagningsstationen för Landsat—data vid Esrange, Kiruna.

De statliga forskningråden NFR, BFR, STU, SNV:s forskningsnämnd, högskolorna och de statliga ver— ken, Wallenbergsstiftelsen m fl fonder gör vid si— dan av DFR betydande satsningar för utveckling av svensk fjärranalys.

Den svenska fjärranalysen har hittills koncentre— rats till fyra områden, där man bedömt att operati- va fjärranalyssystem kan tas i drift inom en rela— tivt nära framtid:

— System för havsövervakning, speciellt för kart— läggning av oljeutsläpp.

— System för kartläggning av havsis i syfte att underlätta vintersjöfarten på norrlandshamnarna.

— System för övervakning av luftföroreningar. — System för vegetationskartering.

Högst påtagliga resultat har hittills uppnåtts spe— ciellt inom de fyra prioriterade områdena.

I samarbete med generaltullstyrelsens kustbevakning har två prototypsystem för havsövervakning (ett klarsiktsystem baserat på en IR7UV-scanner och ett allväderssystem baserat på en sidtittande radar — SLAR) utvecklats och utprovats. Ett operativt klar- siktssystem och tre allväderssystem (tillverkade av LM Ericson) togs i drift under 1980. Utveckling av kompletterande sensorer pågår med ekonomiskt stöd från generaltullstyrelsen. Sverige ligger inom detta område i utvecklingens frontlinje, och fram— tagna system bedöms ha goda exportmöjligheter.

Inom havsisområdet har ett flertal försök och systemstudier genomförts i samarbete med bl a Sjö- fartsverket och SMHI. Avsikten är att söka etablera ett havsiskarteringssystem uppbyggt av systemkompo— nenter som i huvudsak framtagits för andra ändamål, t ex flygburen SLAR, data från vädersatelliter och överföring av bildinformation till fartyg.

Ett mobilt prototypsystem för kartläggning av luft— föroreningar med laserteknik har utvecklats vid CTH. Utvecklingen har finansierats av DFR, STU och Naturvårdsverket. Systemet kommer att i samarbete med olika berörda myndigheter utprovas för verifie— ring av metodikens operativa användbarhet.

Inom vegetations— och bildbearbetningsområdena har verksamheten expanderat kraftigt de senaste åren. Detta gäller speciellt användningen av satellit— data.

Vid FOA har, delvis finansierat av DFR, gjorts be— tydande utvecklingsinsatser inom bildbearbetnings— området och omfattande bearbetningsresurser har successivt byggts upp. Ett omfattande metodutveck— lingsarbete har bedrivits vid de naturgeografiska institutionerna vid Stockholms och Lunds universi— tet. Även en lång rad andra institutioner har varit engagerade t ex lantmäteriverket, SMHI, jord— och skogsbrukets organisationer och konsultföretag. Nedan redovisas några av de hittills uppnådda resultaten:

— Rymdbolaget har etablerat en station för ned— tagning av satellitdata, i första hand från den amerikanska jordresurssatelliten Landsat. Station— en som är belägen vid Esrange utanför Kiruna drivs på uppdrag av den europeiska rymdorganisationen ESA.

— Bildbearbetningssystem, lämpliga för satellit— tillämpningar, finns nu bl a vid Rymdbolaget, FOA, Luleå tekniska högskola och Naturgeografiska insti— tutionen vid Stockholms universitet. Dessutom upp— rätthåller DFR vid QZ ett programpaket, Piccola, utvecklat vid FOA för bildbearbetning och tillgäng— ligt via fjärrterminaler (GUTS).

— Sedan 1973 har ett flertal försök genomförts med klassificering av Landsat—data för bl a markanvänd— ningskartering av svensk terräng. Tekniken med klassificering i dator fungerar fram till kartredo— visning i rikets nät och med utskrift av kartor med bläckstråleskrivare på överlägg till topografiska kartans svarttryck. Säkerheten i klassificeringen är dock alltför dålig för att tillämpning skall kunna rekommenderas. Nyligen har i samverkan mellan naturgeografiska institutionen, SU, Rymdbolaget och Skogsstyrelsen, med gott resultat demonstrerats möjligheter till kartläggning av kalhyggen genom tidsrelaterade analyser av Landsat—data. Vid LMV

och Stockholms universitet har demonstrerats möj— ligheter till samanalys av data från topografiska kartan och från Landsat. En rad demonstrations— projekt har genomförts i samverkan mellan Rymd— bolaget, forskargrupper och konsultbyråer avseende bl a kartläggning av markanvändning och skogs— resurser i U—länder.

— 1975 genomfördes ett brett upplagt fältförsök med en flygburen multispektral svepfotometer, MSS— 75. Utvärderingen av detta försök har engagerat ett stort antal avnämare och kraftigt bidragit till ökad förståelse för den multispektrala tekniken så— väl bland forskare som avnämare.

— Sverige har beslutat gå med i det franska SPOT— projektet som avser uppsändandet 1984 av en fjärr— analyssatellit med kraftigt förbättrade prestanda. SPOT—projektet kommer att få stor betydelse för ut— vecklingen av satellittekniken på 1980—talet.

Även utanför de prioriterade områdena har det skett en betydande utveckling, några exempel:

— SMHI och Rymdbolaget har gemensamt anskaffat ett flygburet IR—scannersystem. Systemet används sedan flera år operativt bl a för rutinmässig registrering av kylvattenutsläpp från värme— och kraftverk. LMV har nyligen från SMHI övertagit registreringssystemet.

— Den militära vädertjänsten har anskaffat en mot— tagningsstation för vädersatellitdata (Meteosat och Tiros 11). Information från vädersatelliter används nu operativt av såväl militära vädercentralen (MVC) som SMHI.

— DFR:s satsningar på utveckling av sodarteknik (ljudradar) har lett till att svenska sådana system nu används rutinmässigt, finns kommersiellt till— gängliga och har sålts på den internationella mark— naden.

— Utveckling av mätmaskinen OSIRIS för analys av

fotografiska fjärranalysbilder. Instrumentutveck—

lingen har skett vid Fysik IV, KTH. Prototyp i ett utförande avsett för industriell produktion fram— tages under 1980 av SAAB—Scania och Victor Hassel— blad AB med ekonomiskt stöd från STU och DFR.

1.3.6 Sammanfattning

Sammanfattningsvis kan sägas att ett omfattande uppbyggnadsarbete skett inom svensk fjärranalys under 1970—talet. Det gäller främst

— anskaffning och utveckling av instrument, såväl sensorer som datasystem för bildbehandling,

— kompetensuppbyggnad genom forsknings— och ut— vecklingsprojekt,

— tester av fjärranalysens möjligheter inom olika tillämpningsområden genom mindre pilotundersökning— ar och större demonstrationsprojekt, — internationellt samarbete.

I några få fall kan sägas att man redan nu är fram— me vid operationella tillämpningar. Det gäller t ex

— utnyttjande av vädersatellitdata i prognosarbe— tet,

— IR—termografi för registrering av utsläpp från igggstrier, kraft— och värmeverk samt kommunala av- I

— IR—termografi för detektering av värmeläckage från byggnader och kulvertsystem,

— detektering av oljeutsläpp till sjöss genom klarsikts— och allvädersystem,

— kartläggning av geologiska lineament.

I andra fall har man så väl demonstrerat potentia— len att tillämpningarna ligger inom mycket nära räckhåll, t ex

— rutinmässig kartläggning av isförhållanden,

— kartläggning av luftföroreningar med laser— teknik,

— kartläggning av nyupptagna kalhyggen, från Land— satdata,

— översiktlig markanvändningskartering i U—land från Landsatdata.

Inom 5—10 år bedöms i Sverige ett stort antal till— lämpningar vara inom räckhåll. Delvis har möjlig— heterna redan demonstrerats, men karteringssäker— heten är i många fall ännu för låg.

Exempel på tänkbara framtida tillämpningar:

— vertikalsondering av atmosfärens temperatur, luftfuktighet och vindförhållanden

— rutinmässig kartering av is— och snöförhållan— den, främst i fjälltrakterna för elkraftsprog— noser

— översiktlig vegetations— och markanvändnings— kartering

— Inventering av torvmarker och annan våtmark — Kartläggning av berg i dagen

— Kartläggning av storskaliga geologiska struk— turer

— Kartläggning av vattenföroreningar

— Kartläggning av vattentempertur och plankton— förekomst för indikering av fiskförekomst

— Kartläggning av grödor — Indikering av skördeskador

— äggåläggning av skogsbestånds trädslagsbland—

— Ätgärdsinventering för skogsbruket, t ex behov av slyröjning, gallring, avverkning

_ t ' ' , ' _ ååårågggnlng av skador på skog t ex lnsekts

1.4. Digitalisering

Kartor har använts och kommer även i framtiden att användas för att presentera information om land— skapet. Vid användning av datorbaserad teknik i in— formationshanteringen är det därför nödvändigt med metoder för att kunna översätta olika kartmaterial i numerisk form. Vid sådan s k digitalisering är det allså fråga om att sätta koordinater på kart— information, som föreligger i ritad form (koncept, manuskript, deloriginal etc).

Sedan början av 1960—talet har en uppsättning olika utrustningar utvecklats för kartografiskt digitali— seringsarbete. I denna presentation urskiljs tre huvuddtyper av instrument, nämligen

— elektromekaniska utrustningar — elektroniska utrustningar - utrustningar för rasterscanning

Inom de två förstnämnda typerna existerar instru— ment för såväl manuell som automatisk mätning. Ut— rustning för rasterscanning kan betraktas som ett mellanting mellan elektromekaniska och elektroniska konstruktioner och är i normalfallet byggda för automatisk digitalisering.

De första digitaliseringsinstrumenten i Sverige an- skaffades i mitten av 1960—talet. Det totala antal instrument som utnyttjas för kartografiskt bruk är nära 60. Fördelningen framgår av nedanstående ta— bell.

Digitaliseringsinstrument i Sverige

Organisation Antal instrument Lantmäteriet 10

Övriga statliga myndig— 9

heter

Kommunala myndigheter 16

Privata företag 14 Utbildningsanstalter 6

Summa 55

1.4.1. Elektromekaniska digitaliseringsinstrument

Vid den tidpunkt då digitalisering av kartdetaljer blev aktuell existerade klassiska rätvinkliga koor— dinatografer, som primärt var avsedda för manuell kartering av koordinatkända detaljer. De kunde även användas för uppmätning av kartobjekt. Rent manuell avläsning och registrering av koordinatvärden var emellertid tidsödande och behäftad med relativt stora felrisker. Dessa problem kunde elimineras genom att koordinatläsningen automatiserades genom att avkänningsanordningar och ett registreringsverk kopplades till koordinatografen.

Instrument av ifrågavarande typ existerar av en mångfald olika fabrikat. Vid sidan av rena koordi— natografer har även registreringsutrustning an— slutits till ritbord av den typ, som används vid konstruktionsritning.

En speciell grupp av elektromekaniska digitalise— ringsutrustningar representeras av d—Mac's linje— följare. Här har man konstruerat instrumentet så att xy—vagnen löper på undersidan av mätbordet medan den normalt annars är på översidan av det— samma. Vagnen är indirekt kopplad till mätluppen och bringas av ett servosystem att följa mätluppens rörelser under digitaliseringsarbetet. Denna typ av instrument tillverkas ej längre, men finns fort— farande i bruk i begränsad omfattning i landet.

Flertalet elektromekaniska instrument — i vart fall om sådana av typ d—Mac undantages — är mest lämpade för punktvis mätning. På grund av att trögheten vid förflyttning av xy—vagnen oftast är olika i de två axelriktningarna är det praktiskt taget omöjligt att utnyttja instrument av ifrågavarande slag för kontinuerlig registrering av konturlinjer.

Xy—vagnens rörelser regleras ofta via spindlar eller kuggstänger. Detta bidrar till att noggrann- heten vid registrering i instrument av denna typ kan hållas realtivt hög. Medelfel i koordinatmät— ningen av storleksordningen några hundradels mm är vanlig.

Till denna grupp av digitaliseringsutrustningar hör även instrument för registrering av polära koordi— nater (vinkel och avstånd).

1.4.2. Elektroniska digitaliseringsinstrument

De första digitaliseringsinstrumenten var av elek— tromekanisk konstruktion. Numera har dock rent elektroniska instrument tagit över huvuddelen av marknaden. I allmänhet består dessa instrument av ett mätbord, som är försett med ett trådnät an- slutet till en elektronikenhet. I mätkroppen, som kan vara formad som en lupp eller penna, finns en spole genom vilken elektriska pulser sänds. Dessa pulser påverkar nätet i bordet så att elektronik— enheten kan registrera mätkroppens läge. Konstruk— tionsprincipen innebär sålunda att inga rörliga de— lar ingår i instrumentet, vilket medverkar till att göra denna typ av utrustningar mycket driftsäkra.

Flera olika typer av digitaliseringsinstrument som bygger på fasta rutnät i mätbord finns nu på mark— naden. Det första instrumentet av denna typ som marknadsfördes i landet var tillverkat av Bendix Computer Graphics, USA, som dock 1978 lade ned tillverkningen.

Ett annat instrument av en konstruktion som är mycket lik Bendix—instrumentets tillverkas av den amerikanska firman GTCO Corporation. Den största skillnaden i förhållande till Bendix—utrustningen är att mätluppen kan lyftas från mätbordet utan att koordinatsambandet förloras. Instrumentet kan ut- rustas med glasskiva och underbelysning. Med ett sådant ljusbord underlättas speciellt mätning på negativ material.

Ytterligare ett instrument av ur praktisk synpunkt likvärdig konstruktion kallas Altek Datatab och tillverkas av Altek Corporation, USA.

Inom lantmäteriet används för närvarande tio ut- rustningar av typerna Bendix, GTCO och Altek. Bland liknande utrustningar som marknadsförs och används i Sverige kan nämnas Calcomp och Summagrid.

Noggrannheten i elektroniska instrument är normalt något sämre än i elektromekaniska. Normal storleks— ordning på koordinatfel torde vara 0,1-0,2 mm. ' Genom tillsats av mikroprocessor e dyl är det möj- ligt att korrigera vissa systematiska fel. Nog— grannheten kan då ökas till cirka 0,05 mm. Kostna— den för elektroniska digitaliseringsutrustningar har under senare år märkbart reducerats. I dags- läget kan man räkna med att en noggrann mätutrust— ning för manuell mätning med ett mätbord i stor— leken cirka 1 m2, försett med ljusbord, bordsdator och kassettbandspelare kostar i storleksordningen 100 000 kronor. Med lägre krav på noggrannhet, storlek etc kan kostnaden reduceras betydligt.

En helt annan konstruktion av elektroniska digita— liseringsinstrument representerar det engelsktill— verkade instrumentet Fastrak från Laser—Scan Ltd. I denna utrustning fås en laserstråle att följa en linje när den av operatören förts till en start- punkt på linjen. Det är således ett halvautomatiskt instrument som medger en förhållandevis snabb och noggrann digitalisering. Mätningen sker på en bild— skärm på vilken projiceras ett förminskat negativ av det kartmaterial, som skall mätas. Successivt som digitaliseringen fortskrider ritas de mätta

detaljerna med laserstråle på en film som också projiceras på samma bildskärm. Eftersom denna rit— ning sker i positiv form släcks bilden av de mätta negativa detaljerna ut efterhand som mätningen är klar. Härigenom är det mycket lätt för operatören att följa och kontrollera att digitaliseringen görs korrekt och fullständigt. Ett instrument av denna typ finns vid ett privat företag i Lund.

I USA tillverkas en utrustning som är uppbyggd i stort sett på samma sätt som Fastrak. Den saluförs under beteckningen "IOM Automatic Line Following Digitizer" av i/o Metrics.

1.4.3. Rasterscanning

Ett flertal instrument för helt automatisk digita- lisering genom 5 k rasterscanning finns numera på marknaden. Här särskiljs två typer av sådana ut— rustningar. I den första typen monteras det kart— eller bildmaterial som skall digitaliseras på en trumma. Vid digitaliseringen roterar trumman och avkänning görs kontinuerligt via en särskild av— känningsanordning som flyttas successivt i trummans längdriktning. I den andra typen av rasterscanners placeras kartmaterialet på ett plant mätbord. Av— känningen sker via en fotodiod—rad monterad på en xy—vagn. Digitaliseringen sker här genom att remsor om exempelvis 5 cm successivt känns av.

Typiskt för rasterscanners är att registrering ofta kan ske av olika (ofta ända till 256) gråtoner och färger. Mätningen i dessa typer av utrustning går ofta förhållandevis snabbt. För normalstora kartor anges tidsåtgången för själva mätningen normalt till 0,25—O,5 timmar. Tidsåtgången är beroende av den upplösning med vilken mätningen sker, men obe— roende av informationsmängden. Vissa utrustningar medger en maximal upplösning av några 1/100 mm.

Ett exempel på trumscanners utgörs av Scitex—in— strumentet tillverkat i Israel som nu satts in i kartografisk produktion vid såväl det civila som militära kartverket i USA. I Sverige finns vid FOA en trumscanner av typ Optronics. Detta instrument är av amerikansk tillverkning och är i första hand framtaget för digitalisering av bildmaterial. Det medger mätning av original med ett största format av 23x23 cm.

I Tyskland har en automatisk scanner för mätning på plant bord utvecklats. Den marknadsförs under nam—

net Kartoscan. En liknande amerikansktillverkad scanner med namnet Broomall finns också på markna— den.

Informationsmängden vid användning av rasterscan— ning blir normalt mycket stor. En särskild datortyp s k array—processorer har utvecklats för att snabba upp den typ av databehandling det här är fråga om. Ett exempel på en sådan dator är Staran, tillverkad i USA.

Kostnaderna för rasterscanners är ännu förhållande— vis höga bl a till följd av att man torde behöva anskaffa såväl speciell dator som programvara för ändamålet. Kostnaden för ett fullständigt system för automatisk rasterscanning ligger därför i stor— leksordningen 2—5 miljoner kronor.

1.4.4. Kringutrustning vid digitalisering

Digitaliseringsinstrument kan förses med olika kringutrustningar. För utmatning av data kan olika typer av utmatningsorgan användas t ex remsstans, kassett— eller magnetbandstation. Inom lantmäteriet har nu en övergång från pappersremsa till kassett— band skett. I princip finns också möjlighet att an— sluta mätinstrumentet direkt till ett större dator— system, s k on—line—lösning. Denna teknik tillämpas ofta utomlands, men har i Sverige ej kommit till användning bl a på grund av stora risker för om— fattande produktionsbortfall när datorsystemet av någon anledning ej fungerar.

Av särskilt intresse är möjligheten att ansluta programmerbar beräkningskapacitet av annat slag än stort datorsystem till digitaliseringsutrustningen, exempelvis någon typ av bordsdator. I det på detta sätt utbyggda instrumentet kan mätvärdena behandlas på olika sätt före utmatning. Således kan eventu— ella dimensionsförändringar hos det kartmaterial, på vilket mätningen sker, korrigeras av datorn.

Vidare kan givetvis mätta koordinater transformeras från det lokala system, i vilket mätningen sker, till ett känt geodetiskt system (exempelvis rikets system). En annan tillämpning är att låta kalkyla— torn successivt beräkna arealer.

En ytterligare tillämpning är att man kan program— mera bordsdatorn så att operatören får viss hjälp i sitt arbete. Sålunda kan programmet skrivas så att endast vissa koder accepteras. Om operatören då

exempelvis knappar in felaktig kod ger kalkylatorn ifrån sig en signal, varvid mätningen måste upp— repas med rätt kod.

Inom lantmäteriet är numera alla digitaliserings— utrustningar försedda med bordsdatorer av typ Wang 600 eller ABC 80.

I USA har nyligen utvecklats en talförstående ter— minal (Voice Data Entry System, VDES) avsedd bl a för inmatning av data i samband med digitalisering. Operatören talar i en mikrofon som är inkopplad till systemet. VDES har kapacitet för 850 ord från en användare.

1.4.5. Arbetsmetodik vid digitalisering

Manuell mätning i digitaliseringsinstrument är i princip en relativt tidsödande och därmed kostnads- krävande operation. Det är därför av vikt att mät— arbetet organiseras så att operatören ej belastas med onödiga detaljer.

Man kan knappast förvänta sig att operatören kan arbeta felfritt. Det är därför väsentligt att till— gång finns till något system för snabb verifiering av de registrerade värdena. I viss utsträckning kan felsökning och korrigering utföras med rent manu- ella metoder. För mer komplex digitalisering är det dock rationellt att utnyttja ADB för kontroll av registrerade data. Sådan programvara måste först och främst möjliggöra automatisk sökning efter grova fel, varvid datorn själv i möjligaste mån skall korrigera åtminstone vissa typer av fel. Vidare bör det vara möjligt att utföra snabb upp— ritning av mätta detaljer, för en kontroll av bl a den geometriska kvaliteten i mätningen.

Den största felrisken torde förefinnas vid inmat— ning av koder för de mätta detaljerna. Användning av mycket enkla koder, som vid en efterföljande databehandling kan transformeras till mer komplice— rade sådana, är således väsentlig.

I vissa utrustningar används 5 k meny för under— lättande av inmatning av koder. Två typer av menyer finns. Den enklaste kan bestå av ett rutsystem, varvid olika symboler ritas i respektive ruta. En sådan meny kan placeras i godtyckligt läge på mät— bordet. Vid pekning på respektive symbol registre— ras helt enkelt koordinaterna för den punkt som ut— pekas. Vid efterföljande databehandling kan dessa

koordinatvärden räknas om till en kodsiffra. En "äkta" meny har ett fast läge på mätbordet och vid pekning på symboler inom menyn registreras en spe— ciell teckenkombination.

Ju mer komplext det utgångsmaterial, som skall di- gitaliseras är, desto större är också riskerna att felaktigheter kommer in vid mätningen. Utvecklingen inom digitaliseringstekniken måste därför av dessa anledningar gå mot en automatisering av mätproce— duren. Som ovan nämnts finns det nu'olika typer av automatiska instrument där själva mätningen kan ske med en betydligt högre hastighet än vid manuellt förfarande. Vid digitalisering i rasterscanners uppstår emellertid vissa speciella problem. Här kan således ingen kodsättning av skilda detaljer ske i samband med själva digitaliseringen. Detta måste i stället göras i en separat omgång innan insamlade data kan betraktas som kompletta. För ett ratio— nellt genomförande av kodsättningen i detta samman— hang torde interaktiv grafisk teknik vara mer eller mindre oundgänglig.

Ett annat problem, som uppstår vid användning av denna typ av digitalisering, är att tolka de re— gistrerade värdena. Symboler, linjer etc delas vid mätningen upp i punktvisa registreringar (s k ras— terformat), som för fortsatt användning vanligen på något sätt behöver återföras till respektive symbo— ler, linjer etc. Denna transformation av rasterdata måste utföras i dator och brukar kallas vektorise— ring. Den kräver normalt tillgång till ett mycket kraftfullt datorsystem. Föreliggande litteraturupp— gifter visar för övrigt att databehandlingen av rasterdata ofta är långt mer tidsödande än själva digitaliseringsmomentet.

1.5. Utvecklingstendenser

Den fotogrammetriska instrument— och bearbetnings— tekniken kan förväntas få ett allt större inslag av datorstöd. En begränsad övergång till rent analy- tiska instrument för i första hand blocktriangule— ring är nära förestående. Den modifiering av be— fintliga större stereoinstrument för registrering av digitala data, som redan påbörjats i begränsad omfattning kan förväntas fortsätta i sådan takt att inom en tioårsperiod huvuddelen av de praktiskt an- vända instrumenten är utrustade för digital regist- rering. En ökad användning av till stereoinstrumen— ten direktanslutna datorstyrda ritbord kan också förutses.

När det gäller utrustning för digitalisering från kartmaterial kan en ökad användning av manuella in— strument förväntas. Några revolutionerande nya in— strument för denna typ av mätning kan ej förutses. Däremot kan man förvänta sig att de utrustningar för automatisk digitalisering, som redan i viss om— fattning finns på marknaden, kommer i bruk på några få ställen i landet. Av särskild betydelse är där— vid att pågående utveckling av den programvara som behövs för att behandla all den information, som insamlas, leder fram till effektiva förfaranden. I själva verket är utvecklingen av den automatiska digitaliseringen en springande punkt när det gäller en god del av den fortsatta övergången till dator— stödd kartografisk verksamhet. För tillfället före— faller det som om rastertekniken är den mest lovan— de metoden för en långt driven automatisering av digitaliseringsarbetet.

Utvecklingen kan vidare förväntas leda till en be— gränsad ökad användning av interaktiv grafisk tek— nik i anslutning till kontroll och uppdatering av insamlade data. Redan nu har denna teknik tagits i bruk i mindre omfattning. Det finns dock i detta sammanhang anledning framhålla att den interaktiva grafiska tekniken ej är ett hjälpmedel, som kan komma att lösa alla de praktiska problem, som upp— står vid en mer omfattande övergång till datorstödd kartframställning. De höga kostnader som är för— bundna med en insats av denna teknik torde innebära att endast ett begränsat antal större användare, i vart fall inom den närmaste framtiden, torde finna det realistiskt att ta den i bruk.

2 HANTERING OCH LAGRING

2.1. Befintliga metoder och utrustning 2.1.1 Metoder

Landskapsinformation kan lagras i dator på endera av två principiellt olika sätt, nämligen antingen som linjer (vektorsystem) eller som små bildelement av regelbundna rutor (rastersystem).

I vektorsystem representeras en figur av punkt— koordinater x och y i ett rätvinkligt koordinatsy— stem för brytpunkter i figurens yttre begränsnings— linje. Detta gäller såväl räta som böjda begräns— ningslinjer, men för de senare kan antalet lagrade punkter växa och bli stort därför att vid utmatning skall linjer kunna återskapas med någon till punkt— följden anpassad matematiskt definierad kurva.

I rastersystem finns hela bildytan representerad av en matris med mycket stort antal små bildelement (t ex 0,2 mm i kvadrat, varvid en 50x50 cm karta upplöses i 6,25 miljoner element). Ett sådant differentiellt bildelement brukar benämnas pixel.

Det finns principiella skillnader mellan de två sätten att lagra bildinformation. Vektoriell lag— ring kan ske direkt i kompakt form medan raster— digitaliseringen ger konstant stor volym oavsett om bilden är enkel eller komplex och därför måste data bearbetas och bantas kraftigt för att uppnå ekono— miskt rimliga lagringsvolymer. Vid digitalisering för insamling av data är rastertekniken lättare att automatisera, då ju apparaten kan svepa bilden lin— je för linje i sin helhet. Vektormetoden vid data— insamling innebär att följa figurens linjer vilket är svårare att automatisera vid bl a skärningspunk— ter. Datorsystem har utvecklats för översättning från raster till vektorer.

Lika viktig som den geometriska informationen om figurens storlek och form är att få med och lagra (i regel i kodform) uppgift om figurens innehåll. I en karta innebär detta t ex gräns, hus,.väg. I en satellitbild kanske åker med växtslag, barr- eller lövskog, bebyggelse.

Gemensamt för all bildinformation lagrad i dator är att det alltid är stora datavolymer att lagra och hantera. Därför krävs stor minneskapacitet av en

typ där informationen är snabbt tillgänglig för ut— matning så att utmatning och bilduppbyggnad kan ske utan långa väntetider. Därför är skivminnen för närvarande de enda använda lagringsmedia för infor— mation under bearbetning. Arkivlagring kan dock ske på magnetband.

För att få hanterliga datavolymer brukar informa— tionen lagras uppdelad bild— eller kartbladsvis. Detta innebär ingen begränsning eftersom man mate— matiskt kan koppla ihop de enskilda bladen till större ytor. För varje kartblad vill man dessutom dela upp informationen och lagra den i delregister efter innehåll. T ex gränser, byggnader, nivåkurvor var för sig. Detta för att enklare kunna bygga upp varierande kartor allt efter behov ooh användning.

För ny information sker i viss omfattning redan in— lagring direkt från mätning och koordinatberäkning utan att passera kartering och digitalisering. Detta gäller för de storskaliga kartarbetena och avser både fältmätning och fotogrammetrisk regist— rering.

För satellitbilder är närmast all information di— rekt i datorbearbetbar form. Först genom bearbet- ning i dator (automatisk klassning) skapas de kon— trastmönster som ger oss de satellitbilder vi vant oss vid att betrakta.

För att bearbeta informationen, t ex analysera eller uppdatera, brukar man arbeta vid en grafisk bildskärm i direkt kontakt med datorn (interaktiv teknik). Härifrån kan man påverka den lagrade in- formationen.

Lagring sker för kartor i regel i x— och y—koordi- nater i meter på marken (d v s skala l:1). För att inte onödigtvis försämra noggrannheten är det ange— läget att lagring sker från största tillgängliga kartskala. Förminskning vid utritning går bra så länge ej olika typer av generalisering behöver tillgripas. Vid förstoring växer också de från digitaliseringen ofrånkomliga mätfelen.

Satellitbilder från t ex Landsat lagras som inten— sitetstal för elektromagnetisk strålning inom flera olika Våglängdsband. Man kan se det som att fyra olika delbilder finns över samma område. För analys och bearbetning används grafiska färgbildskärmar där de olika delbilderna ges olika färger som kan

sammanlagras. Viktigt är att delbilderna kan resti— tueras så att verkligen samma bildelement från olika delbilder sammanförs.

Signalerna från Landsatzs multispektrala svepradio— metersystem (MSS) lämpar sig väl för automatisk databehandling. Så kan t ex geometriska korrektion— er göras genom omräkning av bildelementens lägen från den ursprungliga cylinderprojektionen till en ortogonal valfri kartprojektion. Korrektioner kan också företas av strålningsvärdena med hänsyn till felkällor vid registreringen. Det kan t ex gälla korrektion för variation i registreringsvinkeln inom sveplinjen.

För att styra såväl lagringen som hanteringen och bearbetning av informationen krävs omfattande datorprogramsystem. I själva verket blir program— utveckligen eller inköpskostnaden för programpaket ofta dyrare än kostnaden för själva maskinerna.

2.1.2. Utrustning

Ett system för lagring och hantering av grafiska data kan bestå av en minidator med grafisk bild— skärm och kringutrustning för inmatning och ut— läsning. In— och utmatning förutsätts kunna ske både numeriskt (i digital form) och grafiskt (som kartor, ritningar eller bilder).

För storskaliga kartor har Göteborg och Malmö kom— muner senaste åren köpt utrustning och program för l—l,5 miljoner kronor. Stockholm upphandlar just nu ett system som planeras för 4—6 arbetsplatser och priset 3—3,5 miljoner kronor har nämnts.

Lantmäteriverket bygger upp motsvarande funktioner runt sin centrala dator PRIME som kraftigt utbyggts under 1979.

Några system finns också vid forsknings— och ut— bildningsanstalter, t ex KTH (fotogrammetri) och Stockholms universitet (naturgeografi).

För bearbetning av digitala satellitbildsdata finns system med olika grader av interaktivitet vid FOA, LMV, Rymdbolaget, Tekniska högskolan i Luleå och Naturgeografiska institutionen vid Stockholms uni- versitet. Bearbetning, för närvarande dock med låg interaktivitet, kan också ske vid Stockholms data— maskincentral (QZ), direkt eller via terminal en— ligt den s k PICCOLA-rutinen i GUTS.

2.1.3. Databaser i Sverige

I Sverige finns redan ett antal geografiska in— formationssystem i drift eller under uppbyggnad som arbetar med grafisk information och databasteknik.

SCB har den regionalstatistiska databasen som be— arbetar statistiska data på kommun— eller länsdels— nivå.

CFD lägger upp ADB—baserat fastighetsregister som med koordinatsättning kan användas för bearbetning av lägesangiven information, t ex befolkning, in— komster, jordbruksstatistik och bebyggelse.

Vägdatabanken hos Statens Vägverk har information om det allmänna vägnätet i Sverige (omkring 100 000 km). Uppbyggt på länkar och knutpunkter.

Vid LMV är några olika databaser under uppbyggnad. Vad avser höjdinformation finns två olika baser en med 500 m och en med 50 m (punktavstånd). Den förra omfattar praktiskt taget hela landet medan den andra, som huvudsakligen framtas för ortofotopro— duktion ännu bara täcker cirka 10 procent av lan— dets areal. En annan databas innehåller 3 k flyg— information av den typ som redovisas på småskaliga flygkartor t ex flyghinder, restriktionsområden, flygfält och luftleder. Ytterligare ett exempel från LMV är den namndatabas som byggs upp i anslut— ning till framställning av de allmänna kartorna. I samband med den nyligen påbörjade produktionen av översiktskarta i skala 1:500 000 byggs en databas upp som successivt avses komma att omfatta hela landet. Den innehåller bl a läns—, kommun— och församlingsgränser, järnvägar, tätorter och väg— nätet. Denna s k digitala Sverigekarta kan på sikt komma att ersätta den sedan några år existerande databas, som tagits fram vid Lunds Universitets

Miljödataprojekt.

Vid regionplanekontoret inom Stockholms läns lands— ting har en databas med information om markanvänd— ningen inom Stockholmsområdet byggts upp.

Kommuninvånarregister (KIR) har utvecklats av Kom— mun-Data. Ett interaktivt adb—system för hantering av information om samtliga individer som är man— talsskrivna i kommunen. Veckovis a—jourhållning. Personuppgifter kan redovisas på nyckelkodsområden (enligt SCB:s NYKO—system).

Persondatabaser finns även i vissa större kommuner med egen adb—drift.

Punktdatabaser finns i många kommuner, där stads- ingenjörskontoret har använt adb—stöd för beräk— ningsteknik. Från enkla punktuppgifter i bords— datorsystem till punktinformationsbanker av typ KOMB .

Fastighetsinformationsregister (FIR) utvecklas inom Kommunförbundets ISOK—projekt. För närvarande finns en första enkel version av FIR som utvecklats i anslutning till KOMB—systemet. I anslutning till ett adb—stöd för energisparplanering, som tas i drift hösten 1981 kommer den fastighetsanknutna informationen i kommunernas databaser att utökas med stora mängder byggnadsuppgifter. Projektarbete pågår inom ISOK—projektet, som syftar till att skapa ytterligare adb—stöd för hantering av kommu— nens fastighetsanknutna information.

Gatudatabank (gatuliggare). Projekt inom ISOK, som syftar till ett interaktivt adb—stöd för att han— tera trafik— och gatuinformation. Ett försökssystem provas för närvarande i två kommuner.

I Göteborg och Sundsvall finns datoriserade gatu— liggare i drift.

Ledningsdatabank. Ett annat utvecklingsprojekt inom ISOK, som befinner sig ungefär i samma stadium som gatudatabanken.

I Stockholms kommun finns en så kallad nätdatabank i provdrift.

2.2. Kapacitet och datamängder

2.2.1. Datamängder

När man delar upp en karta eller bild i sådan digi— tal information som kan lagras i dator blir det alltid fråga om mycket stora volymer oavsett vilken metod man väljer. Vektoriell lagring ger dock den fördelen att mängden blir mindre för enkla bilder. Siffror över informationsmängder är ännu inte så vanliga. Här skall anges erfarenheter från digi— taliserade kartor i Stockholm. Utgångsmaterialet var planbild (inga nivåkurvor) ritad på kartblad i

skala 1:400. Området var normalt förortsområde med villor och stadsdelscentrum. Tätheten varierade mellan cirka 1 000 och 13 000 byte per hektar nark— yta. Medeltalet kan anses ligga mot den högre grän— sen, säg 10 000 byte per hektar eller 1 000 kbyte per kmz.

Över stora tätortsområden finns idag kartor i skala 1:1000. Här är informationsmängden tätare men en viss generalisering görs i förhållande till 1:400— 1:500. Kanske är informationen hälften mot 1:400 per ytenhet. Men samtidigt måste nivåinformationen tas med också. I brist på bättre uppgifter kan man även för dessa kartor räkna med samma informations— täthet .

I utredningen om ekonomiska kartan i Stockholms län finns siffror på arealen storskaliga kartor i Stor— Stockholm. Där anges 540 km2 vara karterade i skala l:400—l:500, 870 km2 i skala 1:1000 och 160 km2 i skala l:2 000 eller totalt 1 570 km2 storskalig karta. Av hela Sveriges befolkning bor cirka 17 procent i Stor—Stockholm. Kanske vågar man använda denna faktor för att räkna fram arealen storskalig karta i hela Sverige. Den blir då 9 235 km2.

Per kartblad om 50 ha i skala 1:1000 kan lagrad in— formation vara 0,5 Mbyte/blad. För hela landet blir det då cirka 500 Gbyte.

Informationen växer också starkt från mätdata via digitaliserade rådata till bearbetade och lagrade databasvärden med koder och kopplingar m m. Följan— de tal har noterats:

Mätdata 0,05 Mb/hektar digitaliserade basdata O,l " — rådata 0,2-0,4 " — lagrade basdata O,4-0,B " -

För ekonomiska kartan och skogskartor finns projekt startade som avser lagring av i första hand fastig— hets— och beståndsgränser. Per kartblad lagras där— vid i medeltal cirka 1 Mbyte. Antalet ekonomiska kartblad är 12 000.

För ett helt topografiskt blad har beräkningar visat att ett normalblad kan alstra 3,2 Mbyte in- formation.

För att ge en uppfattning om vilka datamängder man har att hantera vid bearbetning av Landsat—scener skall nedan redovisas siffror från en "normal— kommun" med en yta av lOOxlOO km vilket ger en kartstorlek på 2x2 meter i skalan 1:50 000 (16 topografiska kartblad).

I Landsat l—3 med en markupplösning på 80x60 m i MSS—systemet rör det sig om cirka 2,1 Mpixel och 4 Våglängdsband, d v 5 en datamängd av 8,4 Mbyte eller per topoblad cirka 0,5 Mbyte.

För Landsat—D med 3 sensorer rör det sig om följan— de datamängder:

___—___—

Sensor Upplösning Antal pixel Datamängd MSS: l termisk 240x180 m 0,7 Mpixel 0,7 Mbyte kanal "Thematic mapper": 6 kanaler 40x 80 m 8,4 Mpixel 50,4 Mbyte

51,1 Mbyte

Datamängden blir av storleksordningen 3,2 Mbyte/ topografiskt kartblad. En satellitbild täcker 185x x185 km eller 7,4 topoblad i skalan 1:50 000. Lan— det täcks av cirka 60 Landsat—scener. Datamängden för att täcka Sverige vid ett tillfälle blir för Landsat 1-3 cirka 240 Mbyte och för Landsat D cirka 1420 Mbyte.

För specialbearbetingen med lägre krav på upplös— ning blir dock datamängden väsentligt lägre. Vid t ex vegetationskartering kan upplösningen i rutnät med 1 mm sida godtas i skala 1:50 000. Detta ger blott 250 000 byte för en kartyta 50x50 cm.

2.2.2. Kapacitet

De system som nu finns i Sverige kan normalt på en gång ha tillgång till endast delar av hela informa— tionsmängden. Men Göteborg och Malmö räknar med att bygga ut sina minnesvolymer successivt efterhand som uppbyggnad sker så att i princip hela kommunens kartverk skall kunna lagras på en gång. Denna upp— byggnad planeras på sikt, för närvarande finns kapacitet för 1,5—2 års insamlingsarbete.

För centrala myndigheter som normalt har behov en— dast av generaliserad och bantad information kan likväl volymerna bli stora. Det är å andra sidan helt klart att man ej behöver ha allt direkt till— gängligt. Istället kan man planera sin verksamhet så att endast vissa delar av informationen finns aktivt tillgänglig medan resten är arkiverad på magnetband, varvid informationen vid behov snabbt kan överföras till skivminne.

2.3. Bearbetningssystem

Ett antal olika datorsystem för interaktiv bearbet— ning av grafisk information har utvecklats eller inköpts till olika företag och organisationer i Sverige. Bland de system som finns kan nämnas:

AUTOKA har utvecklats av lantmäteriverket för be— arbetning på verkets datorsystem PRIME av dator— lagrad information för framställning av olika kart— produkter.

SHARFK är ett motsvarande system som utvecklats av fotogrammetriinstitutionen vid tekniska högskolan som forskningsprojekt (medel från byggforsknings— rådet) med inriktning i första hand på datainsam— ling från flygbilder.

DIGIKART vid VIAK AB och DUBOK hos K—Konsult har utvecklats respektive inköpts för samma ändamål.

Ett system BERIT har utvecklats gemensamt av Jakobsson & Widmark och HSB:s projekteringskontor för i första hand mark— och byggnadsprojektering.

GISA vid regionplanekontoret inom Stockholms läns landsting används för att ta fram planerings— information inom kontoret.

KOORDA är ett system hos Malmö kommuns stadsbygg— nadskontor som bearbetar befolknings— och vissa byggnadsdata till underlag för planering.

NIMS är ett liknande system utvecklat vid Nordplan som bl a Linköping och Nacka kommuner utnyttjat.

KOMB har utvecklats av kommunförbundet för produk— tion och ajourhållning av ett grafiskt kartverk.

Göteborgs och Malmö kommuner har köpt system av fabrikat Computervision och Stockholm prövar för närvarande ett SYSSCAN—system för liknande ändamål.

ERU kartsystem kan bearbeta och redovisa på rut- näts— eller isaritmkartor.

2.4. Ajourföring

En digital karta måste förutsättas bli hanterad och bearbetad på ett annat sätt än det hittills vanliga för ritade kartor. Ajourhållningen i den mån den förekommit har gjorts genom terrester eller foto— grammetrisk bearbetning beroende på omfattning. Efter kartering av ett koncept har renritning på originalet fått starta med en radering av utgående detaljer innan det nya kunnat läggas in.

Ajourföring har hittills varit starkt eftersatt till förmån för nykartering. Bland annat genom det förändrade byggandet på senare år — förtätning och sanering istället för nyexploatering har behovet av ajourhållning ökat starkt. Den digitala tekniken öppnar här nya förenklade vägar om den blir rätt utnyttjad.

Det måste alltid finnas en ritad karta att betrak— ta, ta kopior av med mera. Men den kan betraktas som en kopia om det finns en digital karta som ori- ginal. Vid småändringar kan de ritade kartorna kompletteras på ett enkelt, ej för noggrant sätt. Digitalinformationen rättas och nästa gång upprit— ning sker blir ändringen definitiv.

System för ajourföring hela vägen från fält med elektroniska takymetrar och datastackar som proto- koll till koordinatberäkning i dator med lagring av kartinformationen finns klart utrustningsmässigt.

Volymen storskaliga kartor som upprättats från 1950 fram till i dag är avsevärd. Mycket få av dem har hittills blivit föremål för ajourhållning. Insats— erna för ajourhållning måste därför nu växa medan nyframställningar avtar. Detta gäller de stor- skaliga kartorna, men också lantmäteriets allmänna kartor där nyframställningen avslutades 1979 för både ekonomisk och topografisk karta.

För satellitinformationen öppnar det faktum att nya bilder teoretiskt kan tas var 18:e dag över samma område nya möjligheter till korta ajour— föringsintervall för översiktskartor. Det finns alltså möjligheter att från satellitbilder ajour— hålla kartor när klassificeringssäkerheten blivit tillräckligt stor. Stereobilder från mätkamera i Spacelab kan bli av största intresse för ajour—

föring av topografiska kartor och motsvarande ska— lor i en framtid. Samtidigt måste observeras svårigheterna att få fram molnfria bilder. För lantmäteriets sammansatta Sverige—bild krävdes främst av detta skäl bilder från flera års regist— reringar. Vidare är även den automatiska, i dator utförda klassningen omfattande och tidskrävande. Den största bilddel som hittills bearbetats och klassats i Sverige (Linköpingsförsöket) omfattade bara en sjättedel av en hel bild (scen) om 185 x 185 km.

Nya möjligheter och större detaljrikedom kommer om ett par år när satellitbildernas upplösning ökas från 80 m i dag till 30 m.

2.5 utvecklingstendenser

Elektronik— och datorutvecklingen kommer att gå snabbt framåt under de närmast kommande åren liksom den gjort under de senaste decennierna. Detta inne— bär att vi får allt kraftfullare utrustning till relativt sett allt billigare pris. Detta kommer att leda till ökad automation och datoranvändning i kartverksamheten. Redan nu har på ett par är många kommuner vuxit från dator som enbart koordinat— beräkningshjälpmedel till lagring av information och inköp av ritbord, ex Örebro, Norrköping, Huddinge och Botkyrka. Det dröjer inte många år innan de också har grafiska bildskärmar och dator— lagrade kartor.

Metoder och programsystem för att rationellt ut— nyttja dessa nya tekniska hjälpmedel, främst i ajourföringsarbete av kartor är inte lika väl ut— vecklat som själva utrustningen utan måste tas fram.

3 ÖVERFÖRING AV DATA

Vid utnyttjande av digital teknik för behandling av skilda typer av landskapsinformation finns behov av att överföra större eller mindre mängder data mellan olika datorsystem samt mellan datorer och olika utrustningar för presentation av information. I många sammanhang t ex vid behandling av geode— tiska mätvärden är informationsmängden relativt be— gränsad. I andra fall såsom vid överföring av fjärranalysdata kan det emellertid bli fråga om mycket stora datamängder.

Flera olika möjligheter finns när det gäller att överföra data. De olika överföringssystemen medger skilda hastigheter vid kommunikationen. Över— föringssystemen kräver ofta att data matas i en annan takt och i en annan form än den som är den naturliga för sändar— respektive nottagarutrust— ningen. Detta ger upphov till buffrings—, lagrings— och omformatteringsproblem, som kräver stor teknisk sakkunskap för sin lösning.

Ett särskilt problem uppträder vid överföring av data mellan olika databassystem. Det är därvid väsentligt att informationen ges ett väl definierat format så att den kan accepteras av det mottagande systemet. En särskild arbetsgrupp i Kommunförbun— dets regi har under senare tid arbetat med att de— finiera uppbyggnaden av en s k transfereringsfil avsedd att användas vid överföring av digital land— skapsinformation. Ett förslag till lösning har pre— senterats, men några praktiska försök har ännu ej genomförts.

3.1. Överföring genom mellanlagring på kommunikationsmedier

Sedan länge används flera olika typer av kommunika— tionsmedier för överföring av data. Den äldsta ty— pen är hålkortet, som fortfarande har viss betydel— se särskilt vid programutveckling och vid 5 k sats— vis bearbetning på större datorsystem.

Hålremsan används i relativt stor omfattning t ex vid utmatning av data vid fotogrammetrisk nätning och för styrning av ritmaskiner och fotosättare. Hålremsan är ej lämplig vid stora datamängder. Den ersätts bl a därför numera ofta med kassettband, floppy disk eller magnetband. Särskilt magnetbandet är av stor betydelse vid olika typer av dataöver— föring.

Genom utnyttjande av något av de nämnda medierna för mellanlagring kan data lätt överföras t ex per post. Hastigheten i överföring genom mellanlagring på kommunikationsmedier blir givetvis begränsad.

3.2. Överföring via ledning

Via ledning är det möjligt överföra digital infor— mation över kortare eller längre avstånd. Över telenätet kan data överföras med hastigheter upp till 1200 baud (i vissa fall 2400) på uppringbara förbindelser. På förhyrda ledningar kan hastigheter på upp till 9600 baud erhållas. Kostnaden för över— föring via telenätet är bl a beroende av avståndet. Vid stora datamängder blir överföringskostnaden re— lativt hög.

För att något illustrera problemen vid överföring via det ordinarie telenätet kan nämnas att över— föring av en enda kanal av en Landsatregistrering med överföringshastigheten 1200 baud skulle ta när— mare 18 timmar. Kostnaden vid en sådan överföring mellan Stockholm och Göteborg blir då cirka 1 100 kronor.

Inom de närmaste åren avses det nordiska datanätet byggas ut. På sikt skall då hastigheter på upp till 48000 baud kunna utnyttjas. Nätet byggs i första hand ut för att klara kommunikation mellan de större städerna.

3.3 utvecklingstendenser

Satelliter för överföring av data från själv— registrerade mätstationer finns för närvarande inom meteorologi (ARGOS—systemet) och räddningstjänst (SARSAT—projektet). Någon satellit för "reguljär" dataöverföring finns ej i drift och den kommande utvecklingen är för närvarande något oklar. Ett sådant system skulle omfatta datalänkar mellan fasta punkter. Datahastigheter på 2 Mbit/s och högre är möjliga att erhålla. Utredningar pågår även om mobila länkstationer till telesatelliter.

Eftersom överföringssystemet är en kritisk kompo— nent vars tekniska och ekonomiska egenskaper ofta är helt avgörande för de breda tillämpningar man hoppas få för fjärranalys—tekniken, så måste vissa tekniska nyckelområden bli föremål för en mycket aktiv bevakning under de närmaste åren t ex:

— Teknikområdet dataöverföring generellt

— Tekniken att via satellit reläa information från mätplatser i ödemark och på hav

— Teknik för överföring av bilder, ty:

a) Bilder är det naturliga presentations— sättet i många fjärranalys—system

b) Bildöverföring är en grundläggande förutsättning i många fall

c) Bildlänkar är idag dyra vilket medför att omsorg måste läggas ner på system— definition

d) Kunskaper krävs om vad olika störning— ar och kapacitetsbegränsningar innebär. Metoder att reducera överföringsbehovet vid källan (bildkompression inför okända problem).

— Tekniken för överföring av stora datamängder.

4 PRESENTATION OCH UTNYTTJANDE

4.1. Presentation på bildskärm

I stor omfattning utnyttjas bildskärmar för att i olika sammanhang presentera landskapsinformation. Två huvudtyper av bildskärmar förekommer: alfa— numeriska och grafiska. De alfanumeriska skärmarna kan endast användas för utskrift av siffror och bokstäver och kan sålunda endast användas för pre— sentation i klartext av information. De är vanligt förekommande och används numera i stor utsträckning som terminaler till datorsystem.

Den andra huvudgruppen av bildskärmar kan som nam— net anger användas för presentation av kartinforma— tion i grafisk form i svartvitt eller färg. Vidare

kan man särskilja utrustning för presentation dels i linjeform dels i matrisform.

4.1.1. Grafiska bildskärmar för linjeinformation

Vid uppritning av linjeinformation på bildskärm kan två skilda förfaranden tillämpas. I det ena fallet byggs linjer upp av punkter i ett raster, i det andra av linjeelement.

När bilden byggs upp av punkter i ett raster hämtas informationen från särskilda s k refresh—minnen eller från skivminnen. Data 1 minnena kan förändras successivt och därmed kan också bilden på skärmen fortlöpande ändras. Den kvalitet med vilken linje— informationen visas på skärmen är bl a beroende av det antal bildpunkter, som kan genereras. Normalt är att antalet bildpunkter ligger inom intervallet 1024 x 1024 — 4096 x 4096 punkter.

Vanligen måste styrinformation för uppritning på skärmen matas ut 25 gånger per sekund. Vissa s k minnesskärmar har dock förmåga att själv lagra den grafiska informationen upp till cirka 30 minuter.

De grafiska bildskärmarna spelar en stor roll inom digital kartteknik speciellt som terminaler i s k interaktiva grafiska system. De interaktiva syste— men kan användas för en direkt kommunikation med datorsystem. Med hjälp av ljuspenna eller annat hjälpmedel är det möjligt att på bildskärmen peka på detaljer, som skall utsättas för någon form av behandling, t ex skaländring, flyttning eller vrid— ning av symboler eller uppdatering. Den stora för— delen med de interaktiva systemen är att operatören får ett snabbt besked om att ändringar av data effektueras.

De grafiska bildskärmarna tillverkas av ett stort antal företag i en mängd olika varianter. De är konstruerade för anslutning till någon dator som kan vara allt ifrån en mikroprocessor till en stor— dator. På den billiga sidan finns t ex den s k hem— datorn Apple II eller bordsdatorerna Tektronix 4051 och Hewlett Packard 9845. De mer avancerade syste— men sätts samman av firmor som dessutom utvecklar och levererar programvara till utrustningen. Sådana interaktiva grafiska system för bearbetning av kar— tografisk information levereras bl a av de ameri— kanska företagen M&S Computer, Computer Vision och Applicon. Sådana specialiserade system kostar upp till flera miljoner kronor.

I Sverige används interaktiv grafisk bearbetnings— teknik bl a vid LMV (eget system), K—Konsult (Du— bok), i Göteborgs och Malmö kommuner (Computer Vision) och i Stockholm (SYSSCAN).

4.1.2. Bildskärmar för presentation i färg

Den typiska bildskärmen för färgbilder innehåller 512 x 512 bildpunkter. Den har sålunda lägre geome— trisk upplösning än de skärmar, som normalt används för linjepresentation. I färgbildskärmen kan varje bildpunkt återge 256 intensitetsvärden. För att sanna färger skall kunna visas krävs minst tre skilda bildplan. Bildinformationen lagras i s k refresh—minnen och matas ut 25 gånger per sekund. Separata s k grafiska bildplan ingår ofta för redo— visning av t ex text, masker och mätmärke.

Färgbildskärmen ger goda möjligheter att betrakta data i grafisk form. Vanligtvis kan man förstora delar av bilden och förflytta sig inom den i minnet lagrade bilden. Vidare är det möjligt att ändra bildens kontrast och färgåtergivning.

Trenden i utvecklingen av bildskärmar går mot att allt mer datakraft byggs in i bildskärmen. Detta leder till att värddatorn till stor del avlastas den ofta tidsödande bildbearbetningen. Värddatorn måste dock användas för överföring av data mellan bildprocessorn och omvärlden.

Färgbildskärmar är ett intressant hjälpmedel vid bearbetning av digitala bilddata t ex av den typ som registreras med Landsat. Med bildskärmen kan man lätt visuellt kontrollera och få överblick över bilddata, lokalisera träningsområden för klassning och välja ut lämpliga stödpunkter för geometriska

transformationer. Bildskärmar kan vidare användas för att snabbt inspektera resultatet av olika typer av bearbetningar, som kan göras dels i värddatorn dels med utnyttjande av den i bildskärmen eventu— ellt inbyggda mikroprocessorn. Med mikroprocessor kan man t ex göra addition, subtraktion, multi— plikation och division av bilder. Genom att låta en gång bearbetade data ersätta ursprunglig informa— tion i bildminnena kan man göra upprepade bearbet— ningar liksom bearbetningar, som berör omgivningen av en bildpunkt (s k filtrering). sådana bearbet— ningar kan genomföras för att minska inverkan av olika typer av störningar eller för att öka kant— skärpan hos bilder.

Avancerade system för bearbetning via färgbildskärm av digital bildinformation är dyrbara och har tills vidare endast i begränsad omfattning tagits i bruk i Sverige. Sådana system finns för närvarande hos Rymdbolaget, FOA och Stockholms universitet.

Vid Rymdbolaget har nyligen utvecklats ett enkelt bildbehandlingssystem (EBBA). En förserie om 5 exemplar levereras i maj 1981 till naturgeografiska institutionerna vid Lunds och Stockholms universi— tet, naturvårdsverket, skogsstyrelsen och Vatten— byggnadsbyrån AB.

4.2 Presentation som karta eller bild _____________________________________

Datorstödd ritning har förekommit sedan man mer allmänt började använda sig av datorer under 1950— talet. Olika typer av ritutrustning har länge kun— nat anslutas till datorer för uppritning i olika form. Redan tidigt utnyttjade man också "ritning" på katodstrålerör. Dessa bilder avbildades för fortsatt studium ofta med något fotografiskt för— farande.

Den kvalitet, som kunde uppnås med datorstödd rit— ning kunde inledningsvis varken i geometriskt eller annat avseende accepteras inom kartografin. Under 1960—talet framkom emellertid ett antal konstruk— tioner av numeriskt styrda ritmaskiner, vars pres— tanda var sådana att ett utnyttjande för kartogra— fiska ändamål blev aktuellt. Det dröjde dock till slutet av 1960—talet, innan man i utrustningar av ifrågavarande slag kunde utföra ritning med den höga kvalitet som erfordras i samband med original— framställning inom kartografin.

Ett förhållandevis stort antal olika ritmaskiner finns nu på marknaden. I Sverige och för övrigt även i övriga nordiska länder har emellertid av olika skäl norsktillverkade (Kongsberg Våpen— fabrikk) ritmaskiner blivit dominerande när det gäller ritning där höga kartografiska anspråk ställs på kvaliteten. Därtill finns en uppsättning olika ritutrustningar som medger ritning med lägre kvalitet t ex för kontrolländamål, manuskript eller tematisk kartframställning.

Här ges en kort presentation av de olika typer av utrustning som nu finns tillgängliga för presenta— tion av information i kart— eller bildform. Samman— ställningen gör ej anspråk på att lämna en full— ständig redovisning av alla tillgängliga system.

4.2.1. Olika typer av ritmaskiner

Som tidigare antytts finns nu ett flertal olika typer av datorstyrda ritmaskiner. Alla utrustningar är givetvis varken lämpade eller avsedda för karto— grafiskt arbete. Dessa ur allmän kartografisk syn- punkt relativt ointressanta konstruktionerna lämnas därför i huvudsak därhän i den fortsatta framställ— ningen.

Moderna ritmaskiner är normalt uppbyggda så att verktygen och deras rörelser på ritbord eller trumma kontrolleras av en s k styrdator. Den infor— mation som behövs för att få styrdatorn att styra ritningen måste normalt med hjälp av särskild pro— gramvara beräknas i en större dator. Styrinforma— tion överförs vanligast med utnyttjande av hålremsa eller magnetband. Eventuellt kan ritmaskinen vara direktansluten till en större dator, varvid infor— mationen alltså kan överföras direkt utan mellan— lagring på kommuniktionsmedium.

I styrdatorns minne är ett s k systemprogram lag— rat. Programmet möjliggör för datorn att läsa in styrinformation, översätta den samt vidarebefordra den till en s k kurvgenerator. Den enklaste typen av kurvgeneratorer förmår endast styra ritning längs räta linjer. Mer avancerade kurvgeneratorer kan därutöver styra ritning även längs exempelvis cirkel— och parabelbågar. Generatorn styr motorer, som kontrollerar ritverktygets rörelser i rit— enheten.

Ritmaskinerna har här indelats i tre grupper

— elektromekaniska ritutrustningar — elektrografiska utrustningar — bläckstråleskrivare

Bläckstråleskrivarna redovisas här som en särskild grupp men är närmast att hänföra till elektro— mekaniska utrustningar.

De vanligaste typerna av elektromekaniska rit— maskiner bygger i stort på samma princip som klas— siska ortogonalkoordinatografer. I princip kan man tänka sig arbetet i en vanlig koordinatograf auto— matiserat genom att en mekanism monteras in för att lyfta och sänka verktyget och för att förflytta det i x— och y—riktningen.

Karaktäristiskt för de elektromekaniska utrustning— arna är att ritning eller gravering kan ske på nor— malt ritmaterial, d v 5 olika slag av papper eller ritfilm. Vissa typer är dessutom utrustade med tillsatsanordning för "ritning" genom exponering på ljuskänsligt material via exempelvis ett s k foto— huvud.

Två olika typer av elektromekaniska maskiner kan särskiljas där ritning sker på

— plant ritbord respektive — trumma

De maskiner, som är utrustade med plana ritbord, är, åtminstone för närvarande, de som är mest läm— pade för kartografiskt arbete. Anledningen härtill är framför allt, att denna konstruktionsprincip medger en hög geometrisk ritnoggrannhet. Den höga absoluta noggrannheten kan också erhållas över stora ytor (max 1,5 x 1,5 m), vilket i många sammanhang är av väsentlig betydelse.

Ur kartografisk synpunkt är det för de flesta rit— uppgifter nödvändigt att man inom hela ritområdet kan utföra kartering med ett medelfel av högst + 0,05 mm. För att hålla så hög geometrisk kvalitEt måste ritborden ges en mycket robust konstruktion. Därtill är det normalt nödvändigt att pennförflytt— ningen sker med en förhållandevis låg hastighet. Dagens ritmaskiner med den för kartografiskt bruk erforderliga kvaliteten har normalt en rithastighet av cirka 15 m/min. Det senaste ritsystmet, som in— stallerats vid LMV har dock så hög maximal hastig—

het som 60 m/min. Av stor betydelse för prestanda är den acceleration som gäller vid förflyttning av ritverktygen. I de allra modernaste utrustningarna av ifrågavarande typ är accelerationen 0,7 g medan den i äldre instrument ej var högre än 0,1 9. I praktiken innebär de successivt förbättrade pres— tanda som gäller för modernare ritutrustningar att produktionen i dessa är många (2—5) gånger större än i äldre naskiner.

Datorstyrda ritmaskiner kan utrustas med olika ty— per av ritverktyg för varierande ändamål. Det nor— mala är att utnyttja sådana ritverktyg, som utnytt— jas vid manuella metoder, d v s tuschpennor, kul— spets— och blyertspennor eller gravyrverktyg. För vissa specialtillämpningar kan emellertid mer okon— ventionella verktyg såsom exempelvis s k fotohuvu— den för exponering på ljuskänsligt material utnytt- jas.

Tuschritning utnyttjas i många sammanhang. De prak— tiska problemen hänger samman med tuschets benägen— het att torka i pennan. Flera tillverkare har där— för under den senaste tiden utvecklat verktyg där tuschritning sker under kontinuerligt reglerat tryck. Tuschning uppges då kunna ske med god kvali— tet vid så hög hastighet som 60 m/min.

Gravering kan ske med runda eller mejselformade gravyrnålar. Vid användning av mejselformade gravyrverktyg är det, med hänsyn till ritkvalite— ten, nödvändigt att verktyget styrs så, att mejsel— eggen kontinuerligt vrids så att den står vinkel— rätt mot tangenten för den kurva som ritas. Detta brukar kallas tangentialstyrning. En annan teknisk lösning på detta problem är att utnyttja ett rote— rande gravyrverktyg. Nackdelen med detta senare förfarande är att de graverade linjerna blir avrun— dade i start— och slutpunkten.

I Sverige används huvudsakligen gravering när höga anspråk ställs på ritkvaliteten. På flera håll utomlands har i stället ljusexponering med foto— huvud kommit att bli det mest använda förfarandet vid sådana tillämpningar.

För exponering av ljuskänslig film kan ett s k fotohuvud användas. Det är försett med en roterande skiva på vilken ett antal symboler är lagrade i negativ form. Vid exponering av en viss symbol flyttas fotohuvudet till rätt position på ritbordet samtidigt som symbolskivan roteras, så att den

önskade symbolen kommer i rätt läge. Därefter sker exponering genom att ett ljusknippe får passera den negativa symbolen och via ett linssystem avbildas på negativmaterialet. Låter man ljuset vara tänt och slutaren öppen är det också möjligt att rita godtyckliga linjer med ljusexponeringen.

I moderna fotohuvuden är det möjligt att rotera symbolerna och ändra deras storlek. Det fotohuvud som används vid LMV tillåter rotation i 3 steg och förstoring %, 1 och 2 gånger. Detta huvud är för— sett med utbytbara symbolskivor med 96 symboler.

Den största vinsten med ljusexponering vid karto— grafiskt arbete torde vara att göra vid exponering av kartsymboler. Dessa är många gånger så kompli— cerade, att de ej kan åstadkommas med varken manu— ell eller numeriskt styrd gravyr. Vid ljusexpone— ring möter det dock knappast några problem att ut— nyttja vilka komplicerade symboler som helst.

I Sverige har ljusexponering endast kommit till an— vändning vid LMV. Där används tekniken i huvudsak endast för exponering av kartsymboler på topogra— fiska kartor.

Ett intressant alternativ till det normala foto— huvudet har utvecklats i USA. Det är ett instru— ment, som kallas CRT 2000 och som är en elektronisk tillsatsutrustning till en ritmaskin. På en liten bildskärm (storlek cirka 7 x 7 cm) ritas en kart— bild, som exponeras på ljuskänsligt material. Eftersom "ritningen" görs med katodstråle sker pre— sentationen mycket snabbt. Hög upplösning kan er— hållas vilket bl a innebär att utrustningen är lämplig också för utplacering av text på kartor. Kartbilden måste delas upp i rutor i en storlek motsvarande den som kan erhållas på bildskärmen.

Kongsberg Våpenfabrikk A/S, Norge, har sedan 1960— talets början producerat ritmaskiner. I mitten av 1960—talet installerades det första instrumentet i Sverige vid statens vägverk. Denna utrustning ut— nyttjades i viss utsträckning för kartografiskt arbete. Bland annat utförde dåvarande rikets all— männa kartverk vissa inledande försöks— och produk- tionsarbeten i detta instrument.

Sedan dessa har ett relativt stort antal ritmaskin— er av kongsbergstyp installerats hos olika stat— liga, kommunala myndigheter samt hos privata före— tag.

Kongbergsmaskinerna finns i två huvudtyper. Den ena är ett fullständigt utbyggt system medan den andra typen är en förenklad variant av den förra. Denna enklare typ är sålunda försedd med reducerad styr— utrustning och har bl a till följd härav lägre prestanda beträffande hastighet och ritkvalitet. Kostnaden för ritsystem av här behandlad art är förhållandevis hög. Ett modernt fullt utbyggt sys— tem med möjligheter till bl a tangentialstyrd gra— vering och ljusexponering kostar sålunda i stor— leksordningen 1,5 miljoner kronor medan ett enklare system kostar 3—400 000 kronor.

Trumritare utnyttjas endast i begränsad omfattning 1 samband med datorstyrd kartografisk ritning. An— ledningen härtill är framför allt att dessa utrust— ningar ej kan ge den höga noggrannhet, som krävs vid kartografiskt arbete. Med hänsyn till att denna typ av ritapparater är förhållandevis snabb kan man dock utnyttja trumritare i samband med vissa enk— lare ritarbeten där hög noggrannhet ej krävs, t ex i samband med kontroll av datainsamling genom 5 k verifikationsritning.

I princip arbetar ifrågavarande ritenheter så att ritning sker på ett ritmaterial (vanligen papper), som löper över en trumma. Ritverktyget är rörligt i trummans längdriktning, medan ritning i den andra koordinatriktningen åstadkommes genom att trumman, och därmed ritmaterialet, vrids fram och tillbaka kring sin axel. På grund av konstruktionen kan rit— ningar göras med nästan obegränsad längd, endast pappersformatet begränsar längden.

De ovan behandlade elektromekaniska ritmaskinerna är den vanligast förekommande typen. Under senare år har emellertid s k elektrografiska (ibland också kallade elektrostatiska) maskiner kommit på markna— den. De utnyttjar en metod för elektrisk ritning på papper och uppnår därigenom bl a betydligt högre rithastighet än de elektromekaniska utrustningar— na.

Ritningen i denna typ av instrument sker genom 5 k linjerastermetodik. Papperet passerar sålunda förbi en serie rithuvuden, vars inbördes avstånd kan vara av storleksordningen endast 0,2 mm. Ritbredden kan vara upp till cirka 75 cm. Bilden på ritmaterialet, som är försett med ett tunt dielektriskt skikt, alstras genom att en elektrisk spänning läggs på längs den linje där en bild önskas. När spänningen läggs på alstras en s k latent bild, som kan fram— kallas genom en enkel framkallningsmetodik.

Den tid, som åtgår för att "exponera" bilden på det elektrografiska papperet, är i storleksordningen några mikrosekunder. Det är därmed uppenbart att rithastigheten kan göras avsevärt högre än i kon— ventionella ritapparater, där mekaniska anordningar skall lyfta ritverktyget etc. Som exempel på rit— hastighet kan anges att en hel kartbild med en bredd av cirka 75 cm kan produceras med en hastig— het av upp till 40 cm/min.

Till denna grupp av ritmaskiner kan också räknas sådana där ritning sker med elektrofotografiska ne— toder. Där utnyttjas exempelvis en laser och en mekanisk avlänkningsanordning för att alstra en linjerasterbild på ett ljuskänsligt material. Laserstrålen förs sålunda med en roterande spegel i linjer vinkelrätt mot filmens rörelseriktning. På grund av laserstrålarnas speciella egenskaper kan de fokuseras till mycket små punkter med hög inten— sitet. Med laser är det därför nöjligt att snabbt åstadkomma den exponering, som behövs för att en bild skall uppstå. På grund av den mekaniska av— länkningen är det också möjligt att utnyttja laser— tekniken för ritning över förhållandevis stora ytor. Elektrografiska utrustningar har tillsvidare ej funnit någon större användning inom kartogra— fin.

4.2.2. Radskrivare

Radskrivare används normalt som utmatningsorgan till flertalet datorer. Därmed är det uppenbart att radskrivare utnyttjas vid de flesta databeräkningar som görs för kartografiskt bruk. Därvid utmatas data av olika slag i klartext. Av större intresse i detta sammanhang är emellertid att radskrivare i viss utsträckning kan nyttjas för utmatning av kar— tografisk information, varvid utmatningen arrange— ras på ett sådant sätt, att utskriften kan användas antingen som ett manuskript för fortsatt bearbet— ning eller som en slutprodukt. Sådana tillämpningar kan exempelvis återfinnas inom olika typer av tema— tisk kartläggning.

För användning av radskrivare i samband med tema— tisk kartläggning har speciella dataprogram utveck— lats för utmatning av radskrivar—"kartor". Denna teknik har speciellt utvecklats i England och USA där omfattande programsystem benämnda LINMAP res— pektive SYMAP har framtagits. Radskrivarens ordina— rie symboler utnyttjas för att återge delytor med varierande svärtning. I viss utsträckning skrivs

tecken i samma position för att åstadkomma lämplig symbol. Nyligen har radskrivare för utskrift i tre färger presenterats.

Fördelen med att utnyttja radskrivare för presenta— tion av kartdata är att utmatningen sker snabbt till lågt pris. Emellertid är även nackdelar före— nade med systemet. En sådan är den låga kvalitet, som erhålls på radskrivarutskriften, vilket gör den svår att reproducera. Radskrivarpapperet är vidare av begränsat format, vilket ofta medför att olika utskrifter behöver sammansättas till en färdig produkt.

En klar nackdel är vidare att de tecken, som kan matas ut i radskrivare normalt har en enda storlek. Därtill kommer att tecknen endast kan skrivas i fasta positioner.

4.2.3. Bläckstråleskrivare

Utveckling av s k bläckstråleskrivare har bl a skett i Sverige vid Lunds universitet. Detta ut— vecklingsarbete har lett fram till en färdig pro— dukt som nu tillverkas av det amerikanska företaget Applicon. Bläckstrålar används för uppritning i så— väl en som flera (tre) färger.

Ritning med bläckstråle kan ske med hög hastighet. Som ett mått på hastigheten kan nämnas siffran 100 000 diskreta punkter per sekund. Ritning sker på papper eller ritfilm, som monteras på en trumma, som roterar med hög hastighet. Bilden genereras så— ledes punkt för punkt. I vissa utrustningar kan punktens svärtning moduleras.

De prestanda, som kännetecknar bläckstråleskrivare, gör dem i första hand lämpade för tillämpning inom tematisk kartframställning där man ofta är nöjd med att framställa kartor i enstaka exemplar. Bläck— stråleskrivare utnyttjas praktiskt bl a vid flera datacentraler i Sverige och vid SGU. Den huvudsak- liga tillämpningen är inom tematisk kartläggning för exempelvis redovisning av statistiska analyser och olika inventeringar.

4.2.4. Utrustning för bildpresentation

I många sammanhang utnyttjas nu digital teknik för behandling i olika avseenden av bilder eller digi— tala registreringar tagna från flygplan eller sa— tellit. Den bildbehandling det här är fråga om kan avse olika typer av korrektioner för att förändra

bilders geometriska egenskaper men också annan be— handling för att framhäva vissa egenskaper. Här särskiljs två skilda förfaranden

— ortoprojektion — presentation av digitala registreringar

Flygbilder används i stor utsträckning inom modern kartframställning bl a därför att de har förutsätt— ningar att ge en mycket detaljerad information om landskapet. Flygbilder som sådana har tyvärr egen— skapen att ej återge terrängen med de geometriska egenskaper som normalt kännetecknar kartor. Sär— skilt besvärande är att flygbilder ej har en enhet- lig skala, vilket är det vanliga för kartor i nor— malt använda projektioner. Flygbildernas varierande skala är en följd dels av att den terräng, som av— bildas uppvisar större eller mindre höjdskillnader, dels av att exponeringen oftast görs med kameror som ej riktas exakt lodrätt. För att ge flygbilder en enhetlig skala är det numera möjligt att proji— cera om bilderna i särskilt instrument, s k orto- fotoprojektor. Under de senaste åren har dator— styrda ortoprojektorer tagits i bruk för detta ändamål, i Sverige vid LMV.

För framställning av ortofotokartor med datorstyrd projektor krävs tillgång på digital höjdinforma— tion. För den vid LMV bedrivna produktionen av de ortofotokartor, som utnyttjas som grundmaterial för den ekonomiska kartan, byggs därför en digital höjddatabank successivt upp. Denna grundläggande datainsamling rörande höjdförhållandena i landet har pågått sedan 1978. Den härigenom uppbyggda databasen utgör en väsentlig grund för den framtida framställningen av ortofotokartor. När väl digital höjdinformation finns tillgänglig kan ortofoto— kartor framställas snabbt och till en förhållande— vis låg kostnad.

Hittills har ljuskänslig film i regel utgjort det normala material på vilket information om land— skapet lagrats i samband med fjärranalys (flygfoto— grafering). Numera har dock i växande omfattning digital registreringsteknik börjat användas för registrering från såväl flygburna som satellitburna utrustningar. Det har också öppnats möjligheter att överföra flygbilder till digital form med scan— ningteknik.

För presentation av digitala bilddata finns ett an— tal skilda utrustningar i bruk. Användning av bild-

skärmar i detta sammanhang har redovisats under punkt 4.1. För övrig bildmässig presentation är det rasterscanners som ifrågakommer. Exponering av det ljuskänsliga materialet sker därvid på en snabb trumma med förhållandevis hög upplösning. Som exem— pel på utrustning av denna typ kan nämnas Optronics tillverkad i USA. Utrustning av ifrågavarande typ finns i Sverige vid Rymdbolaget och FOA.

4.3. Användning av digital teknik vid kart- framställning

Den digitala tekniken började användas i Sverige i samband med kartframställning i mitten av 1960—ta— let. Från att vid denna tidpunkt ha varit av mycket blygsam omfattning har den numera tagits i bruk på flera håll för tillämpningar inom skilda kartogra— fiska arbetsmoment. Sålunda används datorstödd tek— nik inom såväl statliga som kommunala myndigheter liksom vid privata företag.

Nedan ges ett sammandrag över användningen av datorstödd teknik inom storskalig kartläggning, allmän kartläggning samt tematisk kartframställ— ning.

4.3.l Användning vid storskalig kartläggning

Särskilt i samband med alla slags fotogrammetriska bearbetningar behövs noggranna karteringsunderlag. Manuell kartering och uppritning av sådana underlag är förhållandevis tidsödande, varför det varit naturligt att automatisera framställning av denna produkt. I dagens läge torde huvuddelen av de aktu— ella karteringsunderlagen framställas genom utnytt— jande av datorstyrd ritmaskin vid såväl statliga myndigheter som privata företag.

För framställning av förrättningskartor används vidare datorstödd teknik såväl inom lantmäteriet som inom några större kommuner.

Digital teknik utgör vidare ett relativt flitigt utnyttjat hjälpmedel vid upprättande av storskaliga primärkartor inom de större kommunerna t ex Stock— holm, Göteborg och Malmö. Flera konsultföretag och LMV använder sig av liknande teknik.

4.3.2. Användning inom allmän kartläggning

Den första användningen av ADB—beräkning och auto— matritning inom den allmänna kartläggningen var beräkning och uppritning av de olika typer av före— kommande referensnät såsom rikets koordinatnät, gradnätet och UTM—nätet. I dag görs alla delorigi— nal, som redovisar referensnäten och deras besiff— ring på de allmänna kartorna, helt med digital teknik.

Vid ekonomiska kartans framställning görs nu den grundläggande ortofotokartan helt med datorstyrd ortoprojektor. Därutöver har fastighetsgränser och andra gränser digitaliserats och graverats i rit— maskin för ett begränsat antal blad. Datorstödd fotosättning har också tagits i bruk i viss ut— sträckning för att underlätta texthanteringen, sär— skilt vad avser registerbeteckningarna. Ett om- fattande försök med användning av digital teknik vid revidering av ekonomiska kartan i Gävleborgs län har igångsatts under våren 1981.

I den topografiska kartläggningen har sedan flera är S k fotohuvud utnyttjats för exponering av alla de på kartan förekommande kartsymbolerna. Därtill framställs förekommande administrativa gränser med digital teknik. Automatisk fotosättning har börjat användas i samband med revidering av namnredovis- ningen.

För framställning av översiktskartor har i samband med produktion av den nya 500 OOO—delen digitalise— ring och datorteknik börjat användas för framställ— ning av huvuddelen av den planbild (bebyggelse, vägar etc) som redovisas. Därtill utnyttjas dator— styrd fotosättning för den aktuella texthantering— en.

4.3.3. Användning i övrig kartframställning

Inom lantmäteriet har ADB och datorstödd presenta— tionsteknik också använts i olika typer av tematisk kartläggning. Sålunda har en mindre databas lagts upp för den flyginformation som behövs för den civila och militära luftfarten. Informationen an— vänds för framställning av deloriginal för flyg— kartor i olika skalor och för ett speciellt kart- material, som används vid övervakning av luft— farten. Vidare har i begränsad omfattning digital teknik börjat användas vid framställning av skogs— och vegetationskartor. Vissa typer av översikts— kartor redovisande exempelvis utförda geodetiska mätningar och flygfotograferingar har också fram—

ställts med ADB—baserade metoder. Försöksvis har vissa översiktliga tematiska kartor framställts i anslutning till den fysiska riksplaneringen.

Vid centralnämnden för fastighetsdata, CFD, har olika typer av planeringskartor börjat framställas. Grundinformation tas ur CFD:s egna databaser som samkörs med andra centrala dataregister. Befolk— ningskartor är ett exempel på produkter, som nu rutinmässigt kan framställas vid CFD inom de län där koordinatsättning av fastigheterna har skett.

För den svenska Öresundsdelegationen har vid lant— bruksuniversitetet, Alnarp utarbetats en rapport om plan— och miljöfrågor. Härvid har ett stort antal kartor kunnat uppritas från i huvudsak befintliga statistiska data med hjälp av bläckstråle— och färgbläckstråleskrivaren vid Lunds universitet.

I stor omfattning utnyttjas digital teknik i sam— band med pågående utvecklingsarbeten rörande insat— ser av såväl fjärranalys som annan datorbaserad teknik i kartografin. Sådant utvecklingsarbete be— drivs på många håll i landet t ex inom LMV, Kommun— förbundet, KTH, Stockholms universitet, Rymdbolaget och VIAK .

4.4 A Annat utnyttjande

En mycket väsentlig fördel med att insamla, lagra och arbeta med landskapsinformation i digital form är att denna teknik tillåter stor flexibilitet i utnyttjande av informationen. Ovan har presentation av digitalt lagrad information i kart- eller bild— form behandlats. Här skall ges en översikt över andra former av användning av numerisk information för olika civila och militära tillämpningar. Det kan här särskilt framhållas att man särskilt i USA lägger ner stora resurser på uppbyggnad av digitala databaser där den huvudsakliga användningen är olika militära tillämpningar som där för närvarande är av betydligt större omfattning än användning av digital landskapsinformation för civilt bruk inklu— sive kartframställning.

De tillämpningar som här kan komma ifråga uppdelas i denna presentation i två huvudgrupper:

- olika matematiska analyser och

— processtyrning.

4.4.1. Utnyttjande för olika matematiska analyser

En uppenbar tillämpning av digital landskapsinfor— mation ligger i användning av numeriskt lagrade data för olika typer av matematiska och statistiska anlyser med utnyttjande av datorteknik. Nedan anges ett antal exempel på sådant utnyttjande för

— arealberäkning — volymberäkning — tyngdkraftsmätning — fjärranalys — hydrologi — siktanalys.

Arealuppgifter är ofta av stort intresse inte minst i olika planeringssammanhang. Om den grundläggande informationen föreligger i kartform kan arealuppj gifter tas fram genom uppmätning på kartmaterialet genom exempelvis planimetrering eller genom mätning i digitaliseringsinstrument. Sådan mätning är emel— lertid förhållandevis tidsödande. Om informationen föreligger i digital form kan beräkning av arealer mycket enkelt utföras av dator. Detta förutsätter givetvis att informationen insamlats och lagrats på ett sådant sätt att adekvata uppgifter finns till— gängliga för databehandlingen.

Arealberäkning är exempelvis av stort intresse i samband med framställning av skogs— och vegeta— tionskartor. Vid sådan typ av tematisk kartläggning kan det faktum att arealberäkningen kan göras för- hållandevis billigt när digitala data väl före- ligger motivera användning av digital teknik vid kartframställningen.

Programvaror som för närvarande finns tillgängliga tillåter ej full flexibilitet vid arealberäkningen. För att ytberäkning skall kunna genomföras förut— sätts att digitalisering gjorts av alla de figurer för vilka arealer skall beräknas. En betydligt större flexibilitet skulle uppnås om figurmätning kunde ske i olika nivåer, som sedan beräknings— mässigt kunde överlagras varandra. Konkret innebär detta att exempelvis en mätning av fastighetsgrän— ser skulle kunna överlagras en registrering av ägo— figurer så att ytan av den del av respektive ägo— figur som faller på de skilda fastigheterna kunde beräknas automatiskt. Utveckling av programvara för denna typ av arealberäkning pågår inom lantmäte— riet. När den slutförts möjliggörs framtagning av ett underlag som det hittills i det flesta samman—

hang av ekonomiska skäl har varit omöjligt att tillhandahålla. Förfarandet med sådan automatisk arealberäkning är av stort intresse ej bara vid framställning av skogs- och vegetationskartor utan också vid fastighetsreglering och i andra fall där arealstatistik är väsentlig.

Sedan länge har man vid olika typer av projekte— ringsverksamhet använt sig av s k terrängmodeller för att med dator beräkna bl a volymförändringar i samband med planerade ingrepp i naturen. För att beskriva terrängmodellerna behövs bl a data om markytans höjdförhållanden. Dessa kan insamlas genom geodetisk eller fotogrammetrisk mätteknik t ex i anslutning till framställning av storskalig karta över det aktuella projekteringsområdet. I huvudsak används tekniken för ytmässigt relativt begränsade områden. Vidare är det för att erhålla någorlunda god kvalitet i beräknade volymer och kostnader nödvändigt med hög noggrannhet vid be— skrivning av terrängens topografi. Av denna anled— ning är det knappast möjligt att annat än undan— tagsvis utnyttja sådan information som vid LMV tas fram vid den pågående uppbyggnaden av den höjddata- bas som avses täcka större delarna av landet. Endast för vissa mycket översiktliga utvärderingar av alternativa lokaliseringar av större objekt, t ex flygplatser, torde därför rikstäckande data— material komma till användning vid volymberäkning— ar.

Lantmäteriet har ansvaret för det allmänna tyngd- kraftsnätet. Vid behandlingen av mätta tyngkrafts— data är det nödvändigt att ta hänsyn till det in— flytande som terrängens höjdförhållanden har i sam— manhanget. Eftersom därvid terrängförhållandena inom ett förhållandevis stort område måste tas i beaktande är en rent manuell insamling av höjd— information så tidsödande att det hittills ej varit möjligt att genomföra de aktuella beräkningarna annat än för ett begränsat antal punkter. Ett kon— sekvent genomförande av denna typ av korrektions— beräkning för det rikstäckande tyngdkraftsnätet har blivit möjligt först genom tillgången till en landsomfattande digital höjddatabas.

Beräkningar av ifrågavarande art utförs, utöver inom lantmäteriet, vid SGU i anslutning till de gravimetermätningar som där görs för prospekte— ringsändamål.

Fjärranal sen har under det gångna decenniet till— drag1t s19 stort intresse inte minst från forskar— håll. Såväl flyg— som satellitburen teknik kan ifrågakomma för digital registrering i olika våg— längdsområden. Den efterföljande databehandlingen avser normalt att utnyttja den insamlade informa— tionen för datormässig tolkning av olika företeel—

ser .

Det är uppenbart att den datorstödda tolkningen kan underlättas om viss annan digital landskapsinforma- tion kan utnyttjas som ett komplement i samman— hanget. Detta gäller i första hand sådan informa— tion som kan betraktas som mer eller mindre oför— änderlig i sammanhanget. Som exempel kan man tänka sig att använda den typ av yttäckande landskaps— information, som föreligger på topografiska kartan och som insamlats med förhållandevis hög kvalitet såsom sjöar, sank— och skogsmark. Denna information kan användas för att förbättra tolkningsresultatet vid behandling av fjärranalysdata t ex från Land— sat.

På motsvarande sätt kan man tänka sig att utnyttja digital höjdinformation så att man exempelvis vid tolkning av sankmarker ur fjärranalysdata med da— torns hjälp konstaterar om terrängens höjdförhåll— anden är sådana att det är sannolikt att sankmarker kan föreligga.

Vid SMHI pågår vissa förberedelsearbeten för över— gång till mer omfattande datorbearbetning inom hydrologin. Bland annat är det av intresse att bygga upp matematiska modeller av terrängen för att kunna genomföra analyser av avrinningsförhållanden o dyl. För detta ändamål är vissa grundläggande uppgifter om terrängens höjdförhållanden liksom om markanvändningen av betydelse.

Sedan länge har man på militärt håll utnyttjat databehandling för att genomföra analyser av sikt— förhållanden i samband med planering av lägen för fasta och mobila radarstationer liksom för att hitta lämpliga lägen för sändare ooh mottagare vid radiokommunikation. För sådana beräkningar krävs tillgång på digitala höjddata och vissa komplette— rande uppgifter om terrängförhållanden speciellt förekomst av skog. Den höjddatabas, som redovisar höjdförhållanden inom större delarna av landet i ett regelbundet rutnät med 500 m rutnätsintervall, har framtagits vid LMV i huvudsak för denna typ av

tillämpningar.

ADB—baserad siktanalys är även användbar för att studera hur olika vapensystem, för vilka siktför— hållandena är viktiga, kan fungera i skilda ter— rängtyper. Därvid fordras tillgång till höjddata med hög täthet liksom till information av före- kommande vegetationstyper.

4.4.2. Utnyttjande vid processtyrning

Användning av digital landskapsinformation i sam— band med processtyrning, som ej avser ren kartfram— ställning, är ännu ej så vanlig bl a därför att sådan information ej finns att tillgå över stora områden. Man kan dock förvänta sig att denna an- vändning kommer att öka med tiden. Här ges exempel på denna form av tillämpning i samband med flyg— simulering, navigation, trafikövervakning och vissa andra processer.

Särskilda flygsimulatorer används för träning av piloter vid utbildning för såväl civila som mili— tära ändamål. Hittills har i sådana anläggningar analoga metoder använts för att simulera terräng— återgivningen på flygplanets radarskräm. För denna simulering krävs kännedom om terrängens höjdför— hållanden och radarreflektionsförmåga.

Genom övergång till digital teknik vid simuleringen ges bl a möjligheter att bättre simulera högupp— lösande radarsystem och snabba flygplans uppträdan— de. Utomlands har digitala simulatorer nu börjat tas i bruk för detta ändamål.

För militärt bruk har under senare tid olika system för datorstödd navigering av såväl bemannade som obemannade farkoster utvecklats. Navigeringstekni- ken bygger på att en dator gör successiva jämförel— ser mellan terränginformation lagrad i en dator om— bord och sådan insamlad genom mätning i den posi— tion vars läge skall bestämmas. Olika typer av in— formation kan användas för denna sorts navigering t ex höjddata eller data insamlade med radarteknik eller radiometriska metoder. I första hand torde för svenska ändamål digital höjdinformation i fram— tiden kunna ifrågakomma för datorstödd navigering i luften.

All flygtrafik inom landet övervakas från särskilda ledningscentraler. De system, som används i samman— hanget, bygger på utnyttjande av radarteknik. För att exempelvis kontrollera att utländska militära flygplan ej kränker svenskt territorium samt att

den civila luftfarten iakttager gällande bestämmel— ser behövs information om vissa geografiska detal— jer (kustkontur, större sjöar etc) samt om terri— torialgräns, luftleder, förbjudna områden m m.

I denna övervakning av lufttrafiken har nu en över— gång påbörjats till utnyttjande av utrustning där digital teknik används för att generera bakgrunds— bilder på de bildskärmar där också radarbilden av flygplanen visas. Successivt kan man förvänta sig att de digitala systemen ersätter de analoga in— strument som för närvarande är de mest använda. I stor utsträckning kan digitala data som insamlats för kartframställning utnyttjas i dessa digitala system.

Utöver de ovan beskrivna tillämpningarna finns ytterligare ett antal möjligheter att utnyttja datorlagrad informat1on. Ett sådant exempel är be— räkning av utstakningsdata för utsättning i ter— rängen av planerade byggnader, vägar, gränser etc. Datorberäknade utstakningsdata används sedan länge inom såväl lantmäteriet som vid andra statliga och kommunala myndigheter liksom vid privata företag.

I utlandet har man i vissa sammanhang utnyttjat digital teknik för framställning av tredimensionel— la modeller av terrängen t ex i samband med fram— ställning av reliefkartor.

En ytterligare militär tillämpning av kartdata pla— neras i samband med övergång till digitala metoder för uppföljning av det aktuella läget vid strids— ledningscentraler.

Utomlands har man vidare utvecklat digitala system där man med hjälp av radar och digitala höjddata snabbt kan spåra artilleriprojektiler och beräkna uppställningsplatsen. Vidare kan noteras att ut— veckling pågår även av simulatorer för övning med stridsvagnar. Digital simulering ger möjlighet till billigare och effektivare utbildning.

5 SYNPUNKTER OCH REKOMMENDATIONER

I denna rapport har endast behandlats landskaps- informationen presenterad i grafisk form, vanligen som kartor men i framtiden sannolikt alltmer som bildskärmsbilder framtagna från i dator lagrad in— formation i numerisk form. Här utelämnas således all annan information, som nu finns som register, men i framtiden också kan tänkas bli lagrad i dator.

5.1. Utvecklingstendenser på längre sikt (10—20 år)

Informationsbehovet har kraftigt ökat på senare år inom all verksamhet hos myndigheter och företag. Det ger därför normalt rationaliseringseffekter att effektivisera insamling och tillhandahållande av för verksamheten behövlig information.

Landskapsinformationen följer samma mönster. Sär— skilt för planering och projektering av föränd— ringar har behovet av information om bestående för— hållanden kraftigt vuxit hos myndigheter, kommuner och enskilda konsultföretag. Därvid är det natur— ligt att varje enhet skapar och underhåller infor— mation som behövs i den egna verksamheten på ett så effektivt sätt som möjligt. Exempel på detta är Vägdatabanken, skogsbrukets påbörjade digitalise— ring av skoglig information och de tidigare nämnda systemen GISA och KOORDA för planering.

Datautvecklingen går mot allt billigare och effek— tivare enheter lämpade för speciella användningar och bort från stora centrala enheter. Detta samver— kar sålunda med den ovan nämnda drivkraften att sprida och utnyttja den moderna tekniken på många lokala enheter, vilket i sin tur också medför en ökad förståelse och kunskap om tekniken och dess möjligheter. Ett exempel på hur detta kan tas till— vara är bearbetningen av satellitbilder. Nedtagning och den första bearbetningen till "scener" måste ske i stora kraftfulla datorer centralt, medan klassning och bearbetning därefter kan ske och sker i mindre utrustningar hos olika företag. Denna ut— veckling måste fortsätta och uppmuntras.

Den helt digitala kartan kommer säkert i en fram— tid. Tekniskt är den redan möjlig, men stora pro—

blem finns av ekonomisk art och beträffande hanter— barheten. På 20 års sikt bör man ha hunnit långt, men det är svårt att idag tro, att man ens då har kunnat slopa den vanliga ritade eller tryckta kar— tan.

I stället kommer utvecklingen att ge många olika mindre databaser skapade och utnyttjade för olika myndigheters och företags egna informationsbehov. Det är angeläget att följa och om möjligt styra ut- vecklingen så, att information kan utbytas mellan olika användare och att en information endast in— samlas och ajourhålles en gång. En första förut— sättning för enkel sammanföring av olika databaser är att det geografiska referenssystemet blir rikets koordinatsystem eller lokala system med översätt— ningsmöjligheter dit.

Utbyte av information mellan olika fristående sys— tem måste främjas och kunna ske på ett enkelt sätt. Datalagrad information kommer därvid i överskådlig tid att utbytas via magnetband, kartinformation som olika former av deloriginal för fortsatt bearbet— ning.

För överföring av datainformation på magnetband har ett första försök till normering skett inom ISOK— projektet under benämningen "Kodning av objekt". Därvid har utseendet av en transfereringsfil på magnetband bestämts liksom identifikation för olika typer av information om terrängen och olika led— ningsslag.

Under överskådlig tid kan man räkna med att olika typer av flygbildsmaterial kommer att vara av den största betydelsen för datainsamlingen. Beträffande den konventionella flygfotograferingen kan man möjligen förvänta sig bättre kamerasystem, som möjliggör fotografering med bättre bildkvalitet än vad som nu kan erhållas. Inte minst ur bildtolk— ningssynpunkt är en sådan utveckling av intresse. Ett intressant alternativ som möjligen om något tiotal år kan komma att få praktisk betydelse, är fotografering med mätkamera från satellit, varvid rymdskyttel används för uppsändning och nedtagning av film. Aven om, åtminstone inledningsvis, denna teknik ej kan ge bildmaterial med särskilt hög upplösning är det ändå fullt tänkbart att sådana bilder skulle kunna användas för revidering av småskaliga kartor och för översiktliga inventering— ar.

Utöver den ovan antydda utvecklingen på litet läng— re sikt finns, som redan antytts i avsnitten 1—4, ett antal relativt närliggande frågor av särskilt intresse vid hanteringen av landskapsinformation. Dessa redovisas kortfattat i det följande.

5.2. Flygfotografering och ortofotokartor

Som tidigare nämnts kan den fortsatta utvecklingen inom fjärranalysen förväntas medföra att alltmer sofistikerade registreringsutrustningar sänds upp i satelliten. Den förbättrade upplösningen liksom förfinad teknik i övrigt torde dock innebära att fjärranalysen i vart fall för den närmaste tioårs— perioden ej kan få annat än begränsad betydelse för kartframställningen i landet. Detta innebär att den konventionella flygbildstekniken även fortsätt— ningsvis kommer att ha en avgörande betydelse för svensk kartproduktion.

Även om flygbildstekniken är en etablerad metod för datainsamling är det uppenbart att ett bättre ut— nyttjande av tekniken ger möjligheter till betydan— de rationaliseringar i kartläggningsverksamheten på nuvarande ambitionsnivå, men också möjligheter till utvidgning av försörjningen av landskapsinforma— tion, främst när det gäller översiktlig kartering i skala 1:50 000 och mindre, som underlag för fysisk planering. I detta sammanhang understryks särskilt behovet av en planmässig omdrevsfotografering med såväl pankromatisk film som IR—färgfilm, aktuella ortofotokartor och snabb uppbyggnad av höjddatabas över landet.

En fastare omdrevsplan med större sammanhängande områden och fixerade fotograferingshöjder bör in— föras. De senare årens flexibilitet vad gäller flyghöjden är enligt vår bedömning olycklig, då ofta lokala och tillfälliga intressenter kommit att vara styrande. Omdrevet bör även fortsättningsvis ske från 4 600 meters höjd, men utvidgas till att omfatta en samtidig fotografering med IR—färgfilm genom utnyttjande av flygplan med två fotogra— feringsschakt. På detta sätt skulle en IR—fotogra— fering av landet planmässigt kunna ske till låg kostnad.

Frågan om IR—färgfotografering inom omdrevet har länge diskuterats. Det är uppenbart att detta bild— material skulle utgöra den viktigaste förutsätt— ningen för en snabb förbättring av landskapsinfor—

mationsförsörjningen i landet. Det skulle bl a ska— pa basresurser för

— en utvidgning av topografiska kartans innehåll med berg i dagen och möjligen också blockmark

- en översiktlig vegetationskartering av landet

— en rikstäckande våtmarks— och torvinventering

— en rationalisering av skogsbrukets datainsam— ling

— en rationalisering av den geologiska kartlägg— ningen

- en geomorfologisk kartläggning av landet.

IR—färgfotografering av landet bedöms som så ange— lägen, att man snarast bör skapa resurser för ett första genomförande. Denna första fotografering, som kan göras från 9 200 meters höjd, bör ske med en flexibilitet i planläggningen, så att väder— situationen utnyttjas optimalt. Fotograferingen bör för tolkningsändamål ske i ost—västliga stråk.

Vi föreslår således

— att omdrevsfotografering med 5—årsintervall ut— föres från 4 600 meter genom samtidig fotografering i två schakt med pankromatisk film och IRfärgfilm

— att en IR—färgfotografering från 9 200 meters höjd snarast genomföres täckande hela landet.

Ett väsentligt krav från olika kartavnämare på det allmänna kartmaterialet är en hög grad av aktuali— tet. När det gäller den ekonomiska kartan, som är den grundläggande allmänna kartan, har fastighets— redovisningen sedan länge varit föremål för en kon— tinuerlig uppdatering på respektive länsstyrelse. Vad avser övriga delar av kartinnehållet har man under senare år i de län där kartan grundas på ortofotokarta börjat en ajourhållning, som omfattar vissa väsentliga kartdetaljer såsom bebyggelse och vägar.

Kostnaden för en kontinuerlig ajourhållning av det slag, som nu bedrivs i ett begränsat antal län är förhållandevis hög. Då det därtill har konstaterats att den geometriska kvaliteten på inlagda kart—

detaljer ej alltid blir särskilt hög syns det ange— läget att överväga om arbetet kan fortsätta på den inslagna vägen. Som ett alternativ till det hit— tills använda förfarandet rekommenderas utredningen att överväga en intensifierad framställning och användning av ortofotokartor, som i sig själva har ett mycket stort informationsinnehåll.

Den nya datorbaserade teknik, som under senare år tagits i bruk vid LMV för framställning av orto— fotokartor medger produktion av sådana kartor med hög kvalité. Den datorstödda produktionen av orto— foton förutsätter tillgång till höjdinformation i numerisk form. Insamling av digital höjdinformation för uppbyggnad av en rikstäckande höjddatabas har nu pågått i cirka tre års tid vid LMV, men mycket arbete återstår innan en fullständig databas etab- lerats. När dock en höjddatabas väl finns tillgäng— lig kan ortofotokartor framställas till en förhåll— andevis låg kostnad. Den ortoprojektor, som nu an— vänds, har vidare en så hög kapacitet att utrymme i princip finns för en betydande ökning av produk— tionen av ortofoton.

De tekniska förutsättningarna för ett mer intensivt utnyttjande av ortofotokartor i den ekonomiska kartläggningen existerar således redan. Emellertid är den takt med vilken datainsamlingen för höjd— databasen nu bedrivs sådan att man måste räkna med att den ej blir färdig förrän om 10—15 år. En för— utsättning för att ett tätare omdrev av ortofoto— kartor med ett intervall om 5—10 år skall kunna igångsättas inom en nära framtid är att den påbör— jade uppbyggnaden av höjddatabasen intensifieras så att den sker i takt med den ovan rekommenderade om— drevsfotograferingen med femårigt intervall. Detta innebär sålunda att höjddatabasen skulle färdig— ställas på 5 år.

Ortofotokartor bör fortsättningsvis framtagas rutinmässigt snarast möjligt efter omdrevsfotogra— feringen. Utöver utnyttjandet vid ajourhållning och revidering av ekonomiska kartan ger de ett mera aktuellt planeringsunderlag bl a för skogsbruket. Aktuella ortofotokartor är också ett angeläget underlag för andra karteringsarbeten, t ex vegeta— tionskartering och geologisk kartering.

Höjddatabasen är vid sidan av att den utgör ett nödvändigt underlag för ortofotokartframställningen av intresse för t ex geomorfologisk kartläggning och försvarets framkomlighetskartering och behov av digitala terrängmodeller.

Vi föreslår att - uppbyggnaden av höjddatabanken påskyndas,

— ortofotokartan rutinmässigt framtages snarast efter omdrevsfotografering och

— ajourhållning och revidering av i första hand den ekonomiska kartan grundas på ortofotokartor.

5.3. Informationshantering och lagring

Hanteringen av datorlagrad information har visat sig i många fall vara ganska komplicerad. Den stora volymen data försvårar t ex uttag via terminaler på större avstånd från datorn via telenätet eftersom överföringstiden och därmed kOStnaden blir för stor. Vidare blir program och hanteringsrutiner för grafisk information ofta så speciella och komplexa att det är mer rationellt att använda en speciell dator än att använda en stor centraldator som sam— tidigt används med program för tekniska beräkning— ar, administrativa redovisningar etc.

Detta innebär att för den närmaste framtiden någon långt driven decentralisering av datorstödd kart— framställning ej kan rekommenderas när det gäller den allmänna kartläggningen. Detta också av den an— ledningen att det ur produktionssynpunkt är ange- läget att dataströmmen från insamling till presen— tation är integrerad i ett enhetligt system och lätt kontrollerbar.

Den tekniska utvecklingen inom kartframställningen går, som tidigare nämnts, alltmer mot utnyttjande av datorbaserad utrustning bl a därför att det på olika håll i samhället finns behov av numerisk landskapsinformation. Informationen samlas lämp— ligen i databaser. Det är ett väl känt faktum att uppbyggnaden av databaser av här aktuellt slag är en dyrbar och tekniskt komplicerad verksamhet.

Det är därför av stor vikt, inte minst ur samhälls— ekonomisk synpunkt, att uppbyggnaden av databaser med grundläggande topografisk information inte igångsätts hog flera olika myndigheter, institu— tioner och företag. Arbetsgruppen rekommenderar därför utredningen att överväga en koncentration av sådan verksamhet till lantmäteriet, som bl a i stor utsträckning förfogar över det grundmaterial som behövs för datainsamlingen. Ett snart anskaffande

till LMV av en effektiv utrustning för datainsam— ling från befintliga deloriginal till de allmänna kartorna utgör en grundförutsättning för en samman— hållen försörjning av digitala data av grundläggan— de t0pografisk information.

Även om datorerna blivit billigare, mer kraftfulla och därmed lättare att sprida, finns det av skäl som ovan nämnts, anledning att noga sätta sig in i de verkningar som en omstrukturering av dataverk— samheten kan föra med sig.

I sammanhanget kan nämnas att de länsdatorer som inköpts och utplacerats på länsstyrelserna är an— passade till administrativ databehandling och ej särskilt lämpade för lösning av tekniska uppgifter, även om de i viss utsträckning och med hjälp av lämplig kringutrustning kan användas för sådan verksamhet.

5.4. Utökat innehåll i topografiska kartan

Önskemålen om vidgad landskapsinformation från olika intressenter kan rimligen tillgodoses i de allmänna kartorna endast om större kartkonsumenter har gemensamma intressen och att den aktuella kart— typen tål mera information ur kartografisk syn— punkt. En förutsättning är vidare att det före— ligger tekniska resurser och metodik att insamla informationen till rimlig kostnad.

Enligt vår bedömning uppfylles dessa kriterier när det gäller de i Topo—BO—utredningen aktualiserade objekten berg i dagen, blockmark och kalhyggen.

Berg i dagen är ett grundläggande kartelement för att återge landskapets karaktär. Det är inte rim— ligt att som nu i topografiska kartan återge Bohus— läns hällmarker, Skånes jordbruksmark med samma be— teckning i topografiska kartan.

Berg i dagen är av intresse för många ändamål t ex vid berg— och jordartskartering, avgränsning av im— pediment vid skogskartläggning, bedömning av fram— komlighet och befästningsmöjligheter för försvaret, förprojektering av vägar, kraftledningar m m.

Det måste ur samhällsekonomisk synpunkt vara vettigt att kartlägga berg i dagen inom ramen för den topografiska kartläggningen. Ur inventerings— metodisk synpunkt finns inga hinder.

Berg i dagen kan med tillfredsställande säkerhet inventeras från IR—färgbilder om en omdrevsfotogra— fering kommer till stånd.

Målsättningen i en topografisk karta i 1:50 000 är givetvis inte en redovisning av varje enskild små— häll utan en hög grad av generalisering kan accep— teras. Sannolikt är den generalisering som erhålles genom tolkning av höghöjdbilder tillfredsställande för flertalet kartkonsumenter. Tolkningshastigheten för berg i dagen är av storleksordningen 10—15 ka/timme i bildskalan 1:30 000 och 20—25 ka/timme i bildskala 1:60 000.

Blockmark är främst av intresse ur framkomlighete— synpunkt. Inventeringen kan i stor utsträckning ske från IR—färgbilder i skala 1:30 000 om man inskrän— ker sig till stor— och rikblockig terräng. Problem kan föreligga inom områden med mycket tät skog, där kompletterande fältkartering kan erfordras. Flyg— bildsinventeringen av blockmark måste ske i goda tolkningsinstrument med möjligheter till instru— mentförstoring upp mot tio gånger.

Kalhyggen kartläggning av kalhyggen kan enkelt ske genom tolkning av aktuella flygbilder eller orto— fotokartor. Förändringen är dock så snabb att årlig ajourhållning önskas. Behovet av aktuell informa— tion om kalhyggenas utbredning är stort för bl a försvaret (framkomlighet, skyl), skogs— och natur— vård samt för kartanvändare i allmänhet som viktiga orienteringselement och för bedömning av framkom— lighet. Upp till 15—20 år gamla föryngringar (be— roende på bonitet och geografisk region) är av in— tresse att få kartografiskt redovisade varför man bör överväga att redovisa äldre hyggen i kartbilden vid revidering av topografiska kartor.

Frågan om kartläggning av skogliga föryngringsytor aktualiserades i Topo—80—utredningen, men avfördes med hänsyn till ajourföringsproblematiken. Det har nu visat sig vara möjligt att med hjälp av Landsat— data årligen inventera nya kalhyggen. Mellan revi— deringarna av topografiska kartan kan tillkommande hyggen redovisas på särskilda överlägg.

Med hänsyn till att hyggen och skogliga föryng— ringsytor är av stort intresse för flera och stora kartkonsumenter och enkel teknik för kartläggning och ajourföring finns att tillgå i landet föreslås att resurser skapas för genomförande och ajour— föring av en sådan kartläggning.

Vi föreslår därför att topografiska kartans inne- håll utv1dgas med i första hand berg i dagen och i andra hand blockmark. Karteringen baseras på flyg— bildstolkning i IR—färgfilm. Vidare föreslås att topografiska kartan (eller eventuellt i särskilt överlägg) redovisar aktuell bild av kalhyggen (in— klusive plantskog 1,3 m höjd). Denna information framtages från Landsatdata.

5.5. Utrustning och personal

Flygbildstekniken är en etablerad metod för data- 1nsam11ng, men det är uppenbart att ett bättre ut— nyttjande av tekniken ger möjligheter till betydan— de rationaliseringar i kartläggningsverksamheten på nuvarande ambitionsnivå, men också möjligheter till utvidgning av försörjningen av landskapsinforma— tion, främst när det gäller översiktlig kartering i skalor från 1:50 000 och mindre som underlag för fysisk planering. Efter hand kommer övrig fjärrana— lys att komplettera och ibland ersätta flygbilds— t5kniken som hjälpmedel för insamling av landskaps— information.

En förutsättning för utnyttjande av ny teknik är att såväl personella som instrumentella resurser avsättes för att överbrygga gapet mellan vad som är tekniskt möjligt och vad som kan praktiskt till- lämpas.

Instrumentellt bör en regional uppbyggnad av resur— ser ske för att optimera utnyttjandet av de före— slagna omdrevsbilderna i IR—färgfilm. Det kräver bl a tolkningsinstrument med hög och variabel in— strumentförstoring. Overlantmätarmyndigheterna i länen bör svara för uppbyggnad av en sådan instru- mentresurs och bör även i övrigt i större utsträck— ning än hittills tillhandahålla kartografiskteknisk service åt andra regionala myndigheter.

På motsvarande sätt bör lantmäteriverket när det gäller dyrbar kartografisk apparatur svara för ser— vice åt andra myndigheter. Det bör ske inom LMV:s myndighetsuppgift och till självkostnadspris för att undvika dyrbar dubblering av sådan utrustning. Exempel utgör redan befintlig ritmaskin. Exempel på behov av nyanskaffning utgör utrustnin för rasterscanning för automatisk dlgitalisering av t ex topograf1ska kartans deloriginal och laser— skrivare för kartutskrift.

Det är också nödvändigt att för den allmänna kart— läggningens framtida behov skapa kraftfulla resur— ser vid lantmäteriverket för digital bearbetening av satellitdata. Resurser bör vidare skapas för att bygga upp ett centralt arkiv för satellitbilder i anslutning till lantmäteriverkets flygblldsarkiv. Det gäller såväl digitalt lagrad information från t ex Landsat och fotografiska produkter med hög upplösning från kommande bemannade satelliter.

Det är angeläget att den instrumentella uppbyggna— den av avancerad utrustning till delar kan ske redan i utvecklingsstadiet, så att den kommande tillämparen har kunnat anpassa ny teknik till lö- pande produktion.

Vi har tidigare konstaterat att en allmän IR—färg— fotografering skapar förutsättningar för rationali— sering av datainsamlingen i befintliga karttyper, men också för utvidgning av informationsinnehållet i dessa kartor och för framtagning av nya kart— typer, t ex översiktlig vegetationskartering och geomorfologisk kartering inkluderande en jordarts— kartering med ett förenklat indelningssystem. Fram— komlighetskartor för militära fordon är ett annat exempel. Det ligger utanför vår uppgift att bedöma hur dessa angelägna karttyper skall finansieras. Vi vill dock understryka att samordning erfordas för att få enhetlighet i kartbladsindelning, tematiskt innehåll och kartografiska lösningar inom olika de— lar av landet.

Det har tidigare framhållits att vid framställning av olika tematiska kartor som baseras på flygbilds— tolkning måste tolkningen utföras av fackutbildad personal, t ex botanister vid vegetationskartering, geovetare vid geologisk— och geomorfologisk karte— ring. Tillgången på personal med biologisk— geo— vetenskaplig utbildning i flygbildstolkning är för närvarande ytterst begränsad. För att utnyttja den potential som flygbildstekniken utgör måste en ökad utbildning i flygbildstolkningen och fjärranalys ske inom lantmätarutbildningen, men också inom universitetens biologiska och geovetenskapliga utbildningslinjer. Vidare måste i större utsträck— ning bio— och geovetare rekryteras till statliga och kommunala myndigheter samt till byggkonsult— byråer. Alternativet på kort sikt är att ta vara på befintlig kompetens vid högskolorna genom att skapa speciella inventeringsinstitut inom ramen för den sektoriellt finansierande högskoleverksamheten och med t ex lantmäteriverket eller naturvårds— verket som huvudman.

På längre sikt måste analys och tolkning av flyg— bilder och övrigt fjärranalysmaterial ske decentra— liserat hos respektive tillämpare och användnings— område. Det är inte rimligt att bygga upp central kompetens för en rad tillämpningar vid ett enda statligt verk.

5.6 Omdisponering av resurser

I det föregående har förslag lämnats som — om än i måttlig utsträckning — innebär kostnadstillägg. Eftersom målsättningen enligt LINFO:s direktiv innebär oförändrad kostnadsnivå bör några förslag till besparingar också anges.

För närvarande uppgår LMV:s kostnader för geode— tiska arbeten till cirka 10 miljoner kronor per år. Detta innebär cirka 20 procent av kostnaderna för den allmänna kartläggningen, vilket i internatio— nell jämförelse måste anses vara ett högt belopp. Enligt en framlagd kartplan i Norge beräknas under— håll av stomnätet uppgå till 4 procent av kartlägg— ningskostnaden under den följande 20—årsperioden.

LMV har under 1970—talet ägnat mycket kraft åt en nymätning och utökning av rikets triangelnät. Denna verksamhet är nu i stort sett avslutad. En ny om— mätning och utökning av avvägningsnätet är planerad och igångsatt.

Det kan konstateras att de rikstäckande plan— och höjdnäten är i förhållandevis gott skick i vart fall om man ser till de behov som föreligger för den fortsatta revideringen av de allmänna kartorna. Ur kommunal synpunkt är givetvis den planerade av— vägningsinsatsen av betydelse, men det syns ändå angeläget att utredningen prövar om det ej vore möjligt omdisponera en mindre del av de resurser, som nu används för den geodetiska verksamheten.

För att omfördela kostnader inom nuvarande ramar bör vidare ekonomisk karta i skala 1:20 000 kunna godtas i stora delar av mellersta och norra Sveriges inland och skogsbygder. Aven en enklare produkt (t ex ljuskopior istället för tryck) kan övervägas.

5.7. Forskning och utveckling

Vår genomgång av teknik för insamling, hantering, lagring och presentation av geografiska data har visat på en snabb utveckling under det senaste

decenniet. Mycket tyder på att utvecklingen under den närmaste lO—årsperioden kommer att fortgå i accellererad takt.

Den nya tekniken har skapat möjligheter till ratio— nalisering av nuvarande kartläggningsverksamhet, men också skapat förutsättningar för en ambitions— höjning när det gäller innehåll, ajourföring och distribution av landskapsinformation i framtiden.

Vid en snabb teknisk utveckling uppkommer ofta ett gap mellan vad som är tekniskt möjligt och vad som praktiskt tillämpas. Detta gap är påtagligt inom kartläggningsområdet och måste överbryggas främst genom utbildning, utvecklingsverksamhet nära till— lämparna och investeringar i modern utrustning så att resultat från genomförd forskning och utveck— ling snabbare kan komma att utnyttjas i verksam— heten.

Utbildningen i kartografi, flygbildsteknik och fjärranalys måste förstärkas. Med hänsyn till den snabba internationella utvecklingen, inte minst inom datorkartografi och fjärranlays, måste i Sverige en kraftfullare satsning komma till stånd vad gäller forskning och utveckling inom dessa om— råden. Vid sidan om de sedan länge vid KTH befint— liga professurerna i fotogrammetri och geodesi finns för närvarande två professurer i tillämpad fjärranalys. Den ena placerad vi Lantbruksuniver— sitetet med benämningen "Skoglig fjärranalys" och den andra, nyinrättad fr o m 1 juli 1980, vid Stockholms universitet med inriktning främst mot naturresursinventering och miljöövervakning. Med hög angelägenhet borde en professur i "kartografi" inrättas vid KTH.

Av stor betydelse för den fortsatta utvecklingen av nya metoder och produkter inom kartläggningstekni— ken är att LMV ges bättre resurser att sucessivt i sin egen utvecklingsverksamhet pröva ny teknik. I första hand är det i detta sammanhang angeläget att vissa dyrbara instrument av det slag att de utgör en basinvestering för fortsatt utveckling och pro— duktion kan anskaffas på ett relativt tidigt sta— dium. Som aktuella exempel på instrument av denna typ kan nämnas dels en avancerad bildbearbetnings— utrustning och dels en rasterscanner för digitali— sering och ritning.

_FÖ_RSLAG TILL FÖRFA'ITNINGSÄNDRINGAR

_Förslag till ändring av luftfartskungörelsen (1961:558)

109 5

Nuvarande lydelse

Från luftfartyg ... med linjefart.

Från annat luftfartyg än i första stycket sägs är fotografering förbjuden, såvida icke tillstånd därtill lämnats av över— befälhavaren eller, då fråga är om fotografering för kartläggningsändamål, av regeringen.

Vad i ... statens lantmä— teriverk.

Föreslagen lydelse

Från luftfartyg .. fart.

. med linje—

Från annat luftfartyg än i första stycket sägs är fotogra— fering förbjuden, såvida icke tillstånd därtill lämnats av överbefälhavaren eller, då frå— ga är om fotografering för kart— läggningsändamål av regeringen eller Eygdighet som regeringen bestämmer.

Vad i ... statens lantmä— teriverk.

Förslag till ändring av Lag (1975z37l) om förbud mot spridnino och utförsel av flygbilder och vissa fotografiska bilder

1 5

Nuvarande lydelse

Flygbild över ... rikets försvar.

Föreslagen lydelse

Flygbild över svenskt område samt fotografisk bild av för— svarsmaktens stridskrafter ' eller försvarsväsendet till—

hörande befästningsanläggning och av kraftverksanläggning, fabrik, varv, förråd eller annan dylik anläggning får ej saluföras eller spridas på annat sätt om ej bilden har blivit godkänd vid granskning i fråga

om detaljer som kan vara av be— tydelse för rikets försvar. Så— dant ärende om spridning och ut— försel prövas av överbefälhava— ren eller, vad gäller flygbild over svenskt område för kartlägg—

ninwsändamål som framställts ef—

ter tillstånd av regeringen en- ligt 109 5, andra stycket i

luftfartskungörelsen, av sta— tens lantmäteriverk.

Förslag till förordning om samråd med lantmäteriet i vissa frå- gor rörande landskapsinformation

utfärdad den

Regeringen föreskriver följande.

1 5 Med landskapsinformation avses i denna förordning läges— bestämbara data om

1. landskapets naturgivna innehåll och egenskaper (berg, jord, vegetation, vatten, topografi etc.),

2. konstgjorda företeelser (anläggningar, fastigheter, bygg— nader, etc.).

Begreppet innefattar vidare sådana geodetiska och fotogram— metriska data som utnyttjas för lägesbestämning samt geogra— fiska namn och gränser, institutionella förhållanden m.m. I begreppet ryms information om förhållanden på eller under

markytan samt om markanvändning.

Z 5 Statlig myndighet skall samråda med lantmäteriverket i fråga om åtgärder som avser

l. insamling, lagring eller publicering av landskapsinfor— mation utom sådan som är av intresse enbart för den myndighet som planerar åtgärden,

2. ändring av förfarande av betydelse för sådan landskapsinfor— mation.

Är åtgärden avgränsad till ett län skall myndigheten istället samråda med överlantmätarmyndigheten i länet.

3 5 Föreskrifter för tillämpningen av denna förordning medde—

las av lantmäteriverket.

Denna förordning träder i kraft den

'|-'"1' 111511 51:-11I:|..,1I-1_1.'-

__ _ ____.__P'___,, ______1 ._____ _ . __ ___._. __ _ . ,-1|mdåFEI*å=ELE:-l ||. .?

.- II..f|.I_II .]

l'l r|_|,| 1|' 'P , $'”-w

_ .. —,.| .I-I?" ' '"!"-1,1'1'1'1'31w_m'1',,.11,111._,,'1151 J'g- .- , _. __L-wu JJ. 1..- . _ - .. _'_1'.1,*_'I-I. ,_ . . . ]

, »"'1—'.' ...-'...If" ,,,, ._ .I. __ .,.||- .Ii I'1. . ". ".I..-... 5.1-...i” l'.'. ,,,,11..;,_.,__,.',1,-.1., '1|""'1".:#'-""" 'I: », " 111141? ' * ""'|*_-'"'""_|1,.E':5"'. '..1, " '4'_'."'-H'I"_"'Ä:' '|1'IC'E',,,-.|11 . | '- '..'. r. " *. ,, — ,...-" '1'._" ".'I' 11 . . " ' .|_ .'..."If"" ""':..".'.'.*,.: - - ..III'. _.__..._.._,__11,__.,.,._.-.

*n't..",""1.'u 1,1'1'31"å'.'.|||"11 ' Hihi-" '-I"-" 1:|'

.'1'." —',,_."I_ __,__j.....'-1'I'.'.'-"

| |

-.|... . - . . . .. , ,, . HI” ,, ..

. _ . , _ , _ _,,—__._,,_._ -. _,_.' ,_|._.. ':.1'1'1'..'.._..I11_, _1 1". '1'1'11-u; ;_',', .J- ..' . . , ,,,. _| _ '; -...._.|'1' ._|.__II,r -_,.1_ ..11 .'_.11. . . "'.'I " ' | |"".. l1_:'] '-'-_-".;.;" Ill":" _ |""|"" "|_-

i || " |'I ' '

._ . ._.1,- .___,...'1.,...,.|.. '..'.:;'... — I .- - |....-' __ .? ._ , '-I-1. ....1':'.. 5! :...-M. | - I, . II .1I . ,.._ I, |_ _ "';».__ .I". ,_ ...1 i I . I. . :- ,.;-:u.- ..IPI'rh'*:I1.-;n'.--'- -"-.'.'. _, "-..'If.. *. ...|- .' .I " " . ' ' .. I.. ' - " 1|'.'-.1"" ..',1 ' _._ '., '."."'1"F"".-l , ,, _ '_.__ _..-_ .I.|— ' -..I..I. |" 1. - ' ',|.'.,I.. .,. ..:11'1, ' . . IT.. ' ".:". .I..'.='.'...|'1"" i.'..',1.'I;."" . 3.1 ..' ...1, |1 ,.1,--. , ._..1,..._ | - . . '.|. ,. ., | . I .I I - r; I .. .,- __.1I___'., '|. 5," - .. , .H.-,. " .' '1..I___I,__.J_, u .'."""_1_JI _ .. .. ___ . .,..i_.. _,,._, _._ _|_ _ _, 1_._ _,._,_ ._11_u___- _1.,.,11I'ri |',__ || __ T1|:.11____ ___ , ,_1p-' , . ,, ' _,_,|f.___I "” I 'II,L ,,'|'|'|I . .'.4' | |" . n . ._.,_ ., I, . VIHI " 1 I I - . '|.'I' _. . |'|. "_._ NI ' I '_."11' _f' ' . _, . _ __ __.- .. __ ..1_ _ _1|-,,||,..._ ..I.,_. -_ __ ..1 '- . I | .' .-|'.' . .. .I — . . . ,_.._...'x_._., 1I.1,,1.,11 ..... __..1. I , ,I , '._,I . ,.1.II,;I ' ..,_.1.F__1 1__, ||” . . _ _ , 1, ___, .__ . . _ 1,1 . , .L _ , ,. ,-.__.. ..1'. ". I_II-1__..._J,' . ,, __.|'1'.'_, "rd11. : , -. ""...|,L|.l.l.'_'.,,, ,... : = — ' .- I.. ,.'.1,..'_1 .- .|.?'.. .III".- ;. " -' ': ! ..' ' . .!" . .,..' ': "". .- 1'.. .- '. I I'| . * ...-1 ...”J', ','-I —.1.1 .| -. ,,,, . — I ; '.- . I .I.-I — ,_1__,1._ .. .'wII ..,, -._-,1 _ ,. ._ n_—. ,I.._,-,_._r 1_.I.- ,.., ,_._ ,1.__. " " -.1 I' I'- I"|1I' _1...|'|"_1'. . , I , .. | .- : - | '; | ' '_,_, ,.. , |_' 1. '

SOU 1981:73

Särskilt yttrande av egperten Rune Olsson

Det långsiktiga målet för verksamheten med landskapsinfor— mation borde — när det gäller produkter som i stor utsträck— ning riktar sig mot allmänheten - vara att uppehålla minst den volym och huvudinriktning som svarar mot dagens ekono— miska kartor, topografiska kartor samt de viktigaste över— siktskartorna. Det borde i 1980-talets Sverige vara både angeläget och möjligt att vidmakthålla de kartverk som har nyproducerats sedan 1930— och l940—talen.

Utgångspunkten för de långsiktiga övervägandena borde allt— så inte vara en given anslagsnivå — fixerad vid en tid— punkt med ett besvärligt ekonomiskt läge. Avgörande borde i stället vara hur mycket som optimalt bör satsas på all— män landskapsinformation inom ramen för den betydande total- volym för verksamheten som LINFO har påvisat, för att onö— digt dubbelarbete och dyrbara engångslösningar skall undvi— kas.

En låsning till nuvarande sjunkande statliga anslag som ett led i en generell återhållsamhet med offentliga utgifter är inte heller logisk. Ett av huvudsyftena med att hålla till- baka offentlig verksamhet är att ge utrymme för expansion i exportindustrin, bl.a.skogsnäringen. Ett annat mål för den ekonomiska politiken är att öka utnyttjandet av inhems— ka energikällor. I båda dessa fall är en god landskapsinfor— mation av så avgörande betydelse att anslagsutvecklingen för densamma borde anpassas till att bäst gagna dessa precise- rade mål inom den ekonomiska politiken.

LINFO s förslag innebär nu att den ekonomiska kartan — el— ler någon annan ersättare för denna i skalområdet 1:10 000— 20 000 — inte längre kommer att ges ut som allmän karta. Vidare kommer en begränsning att ske av antalet översikts— kartor.

LINFO:s föreslagna principsystem, som jag ansluter mig

till, ger — om det visar sig kunna fungera som tänkt i praktiken — underlag för att i olika former ge ut en karta även inom det nu aktuella skalområdet. I princip gäller lik— som nu att kostnader för tryckning och distribution av all- männa kartor skall bära sina kostnader genom intäkter.

LINFO anvisar två möjligheter att få fram en karta för bred användning inom skalområdet. Den ena är att man når överens— kommelse med någon eller några intressenter (främst kanske företrädare för de areella näringarna) om en s.k.permanent följdprodukt, varvid intressenterna bidrar till kostnaderna. Den andra möjligheten är att en karta ges ut av LMV eller annan kartproducent som en ren förlagsprodukt baserad på en tillräckligt omfattande försäljning.

Båda dessa lösningar kan medföra risk för en alltför olikar- tad behandling av olika delar av landet. Områden med liten betydelse för berörda intressenter - dvs. glesbygderna —kan få en sämre försörjning än andra delar av landet eller ingen alls. Utvecklingen kan leda till att Sverige ensamt bland jämförbara länder kan komma att sakna en heltäckande allmän karta inom det aktuella skalområdet.

De ytterligare kostnader som skulle kunna tillkomma om man med statliga medel vill garantera en allmän karta också i skalområdet 1:10 000 - 20 000 är av två slag. Dels kan det bli fråga om att förbättra innehållet i basinformationen så att den får en sådan kvalitet och detaljeringsnivå att det blir möjligt att därpå grunda en karta i denna relativt sto— ra skala. Dels rör det sig om den merkostnad som kan upp— stå för att kartverket skall bli i princip rikstäckande och alltså även omfatta vissa delar av landet, där kostnaderna för tryckning och distribution inte blir täckta. Den senare kostnaden bör kunna begränsas genom en överföring av intäk— ter från mera tätbebyggda delar av landet. Enligt min mening

bör, om den fortsatta utvecklingen av LINFO:s förslag ger

anledning härtill, samhället vara berett att svara för nu nämnda kostnader och garantera en allmän karta inom skal— området i fråga. Vad jag nu har anfört hindrar inte de an— gelägna överväganden som LINFO har förutsatt om hur en i princip rikstäckande karta i skalområdet 1:10 000 — 20 000 skall utformas i framtiden. Därvid bör särskilt samverkans— möjligheterna med kommunerna och med orienteringsrörelsen, som har en omfattande produktion av kartor i detta skalom—

råde, beaktas.

I linje med vad jag nu har anfört borde de motiveringar som LINFO har fört fram i bl.a.kap. 7 om det angelägna i ökade tekniska utvecklingsinsatser ha lett till förslag om ökade resurser för denna verksamhet och om ökade möjligheter till investeringar, särskilt i långsiktigt viktig strategisk ut—

rustning.

Statens offentliga utredningar 1981

Kronologisk förteckning

28.

29. 30. 31 . 32. 33. 34. 35. 36. 37. 38. 39. 40. 41. 42. 43.

45. 46. 47.

49. 50. 51. 52. 53. 54. 55. 56. 57. 58. 59. 60. 61 . 62.

HS 90: Hälsorisker. S. HS 90: Ohälsa och värdutnyttjande. S. HS 90: Hälso— och sjukvård i internationellt perspektiv, S. HS 90: Utgångspunkter och riktlinjer för det fortsatta arbetet. 8. Ny arbetstidslag. A. Översyn av lagen om församlingsstyrelse. Kn. Lag om vård av missbrukare i vissa fall. S. Översyn av sjölagen 1. Ju. Enhetligt huvudmannaskap för högskolan. U. Datateknik i verkstadsindustrin. l. Datateknik i processindustrin. l. lnrikesflyget under 1980—talet. K. Närradio. U. Reformerat kyrkomöte, kyrklig lagstiftning m. rn. Kn. Grundlagsfrågor. Ju Film och TV i barnens värld. U. Industrins datorisering. A. Minskat tobaksbruk. S. Översyn av radiolagen. U. Omprövning av samvetsklausulen. Kn. . Internationellt patentsamarbete Ill. H. . Sjukersättningsfrågor. S.

Tekniska hjälpmedel för handikappade. U. . Socialförsäkringens datorer. S. . Bra daghem för små barn. S. . Omsorger om vissa handikappade. S. . Omsorger om vissa handikappade. Sammanfattning, lag-

förslag, specialmotiveringar. S. Turism och friluftsliv, Det centrala myndighetsansvaret. Jo. Forskningens framtid. U. Forskarutbildningens meritvärde. U. Avtalsvilikor mellan näringsidkare. Ju. Fluor i kariesförebyggande syfte. S. Effekter av investeringar utomlands. l. Fristående skolor för skolpliktiga elever. U. Sjukresor. S. Begravningsverksamheten. Kn. Företags obestånd II. 8. Om hets mot folkgrupp. A. Svenk krigsmaterielexport. H. Prisreglering mot inflation? H. Prisreglering mot inflation? Bilagor 1—6. H. Prisreglering mot inflation? Bilagor 7—12. H. De internationella investeringarnas effekter. |. Löntagarna och kapitaltillväxten. Slutrapport. E. Nya medier — text-TV, teledata. U. Ändringar i förvaltningslagen. Ju. Hyresgästinflytande på målning och tapetsering, Bo. Telubaffären. Ju. Den svenska psalmboken. Band 1. Kn. Den svenska psalmboken. Band 2. Kn. Den svenska psalmboken. Band 3. Kn. Den svenska psalmboken. Band 4. Kn. Stockholms kommunala styrelse. Kn. Kooperativa företag. |. Video. U. Bibeln. Nya testamentet. U. Djurens hälso- och sjukvård. Jo. Samverkan vid uppgiftslämnande. B. Datateknik i industriproduktionen. I. Kooperationen i samhället. I. Familjepensionen. S. Familjepensionen. Sammanfattning. S.

63. 65.

66. 67,

68.

69. 70. 71. 72. 73.

Samhället och samlingslokalarna. Bo. Våldtäkt. Ju. Svenska kyrkans gudstjänst. Band 5. Kyrkliga handlingar Kn. Svenska kyrkans gudstjänst. Bilaga 3. Kyrkliga handlingar, Vägen in ikyrkan. Dop, konfirmation, kommunion - aktuelle liturgiska utvecklingslinjer. Kn. Svenska kyrkans gudstjänst. Bilaga 4. Kyrkliga handlingar. Äktenskap och vigsel i dag — Liturgiska utecklingslinjer. Kn. Svenska kyrkans gudstjänst. Bilaga 5. Kyrkliga handlingar. Döendet, döden och begravningsgudstjänsten. Kn. Pris på energi. |. Äldre arbetskraft. A. Prostitutionen i Sverige. 5. Att aweckla en kortsiktig stödpolitik. l. Landskapsinformation under 1980—talet. Bo.

Statens offentliga utredningar 1981

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Översyn av sjölagen 1. [8] Grundlagsfrågor. [15]

Avtalsvillkor mellan näringsidkare. [31] Ändringar i förvaltningslagen. [46] Telubaffären. [48] Våldtäkt. [64]

Socialdepartementet

Hälso- och sjukvård införSO-talet. 1. Hälsorisker. [1] 2. Ohälsa och vårdutnyttjande. [2] 3. Hälso- och sjukvård i internationellt perspektiv. [3] 4. Utgångspunkter och riktlinjer för det fortsatta arbetet. [4] Lag om vård av missbrukare i vissa fall. [7] Minskat tobaksbruk. [18]

Sjukersättningsfrägor. [22] Socialförsäkringens datorer. [24] Bra daghem för små barn. [25] Omsorgskommittén. 'I. Omsorger om vissa handikappade. [26] 2. Omsorger om vissa handikappade. Sammanfattning, lagför- slag, specialmotiverlngar. [27] Fluor i kariesförebyggande syfte. [32] Sjukresor. [35] Pensionskommittén. 1. Familjepensionen. [6112 Familjepensio- nen. Sammanfattning. [62] Prostitutionen i Sverige. [71]

Kommunikationsdepartementet Inrikesflyget under 1980-talet. [12]

Ekonomidepartementet Löntagarna och kapitaltillväxten. Slutrapport. [44]

Budgetdepartementet

Företags obestånd II. [37] Samverkan vid uppgiftslämnande. [58]

Utbildningsdepartementet

Enhetligt huvudmannaskap för högskolan. [9] Närradio. [13] Film och TV i barnens värld. [16] Översyn av radiolagen. [19] Tekniska hjälpmedel för handikappade. [23] Utredningen om forskningens och forskarutbildningens situa- tion. 1. Forskningens framtid. [29] 2. Forskarutbildningens meritvärde. [30] Fristående skolor för skolpliktiga elever. [34] Nya medier — text-TV, teledata. [45] Video. [55] Bibeln. Nya testamentet. [56]

Jordbruksdepartementet

Turism och friluftsliv. Det centrala myndighetsansvaret. [28] Djurens hälso- och sjukvård. [57]

Handelsdepartementet

Internationellt patentsamarbete III. [21] Svensk krigsmaterielexport. [39] Prisregleringskommittén. 1. Prisreglering mot inflation? [40] 2. Prisreglering mot inflation? Bilagor 1—6. (4113. Prisreglering mot inflation? Bilagor 7—12. [42]

Arbetsmarknadsdepartementet

Ny arbetstidslag. [5] Industrins datorisering. [17] Om hets mot folkgrupp. [38] Äldre arbetskraft. [70]

Bostadsdepartementet

Hyresgästinflytande på målning och tapetsering. [47] Samhället och samlingslokalerna. [63] Landskapsinformation under 1980-talet. [73]

Industridepartementet

Data- och elektronikkommittén. 1. Datateknik i verkstadsindu- strin. [10] 2. Datateknik i processindustrin. [11] 3. Datateknik i industriproduktionen. [59] Direktinvesteringskommittén. 1. Effekter av investeringar utom- lands. [33] 2. De internationella investeringarnas effekter. [43] Kooperationsutredningen. 1. Kooperativa företag, [54] 2. Koope- rationen i samhället. [60] Pris på energi. [69] Att aweckla en kortsiktig stödpolitik. [72]

Kommundepartementet

Översyn av lagen om församlingsstyrelse. [6] Reformerat kyrkomöte, kyrklig lagstiftning m. rn. [14] Omprövning av samvetsklausulen. [20] Begravningsverksamheten. [36] 1969 års psalmkommitté. 1. Den svenska psalmboken. Band 1. [49] 2. Den svenska psalmboken. Band 2. [50] 3. Den svenska psalmboken. Band 3. [51] 4. Den svenska psalmboken. Band 4. [52] Stockholms kommunala styrelse. [53] 1968 års kyrkohandbokskommitté. 1. Svenska kyrkans handbok. Band 5. Kyrkliga handlingar. [65] 2. Svenska kyrkans gudstjänst. Bilaga 3. Kyrkliga handlingar. Vägen in i kyrkan. Dop, konfirma- tion, kommunion - aktuella liturgiska utvecklingslinjer. [66] 3. Svenska kyrkans gudtjänst. Bilaga 4. Kyrkliga handlingar. Akten- skap och vigsel i dag — Liturgiska utvecklingslinjer. [67] 4. Svenska kyrkans gudstjänst. Bilaga 5. Kyrkliga handlingar. Döendet, döden och begravningsgudstjänsten. [68]

wrrJ " . ' n. ' l: lll. l...—l...

. .». lollo-amn» .es . llLli"ll '_a "n . . . . ,.ipm '... 't

m.../s- .. neg....” mmm..-.....» 'li- M |". mnirl'l * |;..#ål'-M—"_ ' å...; .. _

-|' || urgammal—nm.! :.?&WMf-l' ... .. "l..... .:,» w......

” ', WWII—NW

|||... ». .-- I..., ...... .

italian-ll = -. will,», .. lm...

" _| '. 'W'WWWU' ' '.! _._.-[mm., ,|_|,'r_|,'_ rJ ilfljthuuu-l .H.. .. .. _..;- .... .'z'l m..-i r.. . " ..,um..- n. han - ' . llm- l.]rr..F-..11M—-.

.lei Wu 3] ».

llf— ,,".ll _!

. . ...?-drf

[.*i .Mhl

-uh...la1'

”Lik du.) m_cl', ... .--.l|...l IM ..

" _' unfun-uu. . . will.” .;

ä...-l.... - ...." ,...:......".

..hj'll: .. .. ' , . , " ,. j .- & _,.'-._ , I....FFIT- ' .li '. , 2- _,j , I ' _ > . , , i | ' l ' i V , , , , , , - ." , , I. - " . - * i;, ' ll , , , . - , , , * :* ' | ,'If ' | :"[l , : ,.

' | . ,, . ,,.g .. f,, . >" l ', l -. ' | ||. .. ,'. - " '_' " .' . ' . |, .

. | ll ! ' I | ' : I' :, ' ' . '. ' . . | ,L' _ '., l , s ' , ,lll l' . " ' _ . || | ' " " I , ,l ' " 'll ' l' ' . l l ] '|' " ' , .. .' "'..|'., ',"..' ', , l ' I"".v""|.'*f. ,I ,... '_ ., , . ,. . .,.r." . ,,, Ill l | l"ll ll IF |,. , ;. _, U' ' || I II .f . . , , ,, .ll ' ' ' ',. ,., ' ,,' |. '.'-'if |, .. ' " ||. |||" |' | , ., .,, .. , |'_|" , |". -. > ' ,'. | ' . ., . l . . ,. .. ' |' I' ' ' "> ""' ' . ' . _ ' ..M' '.... ',,',.,."!'|, , ,, .' ." i 'i l .,: ll .. '. . .. , . . .. |. . . . . . . . ' | ll-t T 'i] ll . . . Il lll. 'll . . . . . . .. |." .? ,l.....' l.."- ' || .' . - ... ...._ ' ll IJ ' | 1 ' , r '. ..| | .. :'r,,, '. |||,' , ' ..]j- '.| — .. ' ' = .. . ,, - .."-'. |"- ..|. ' .' |" ' . . ll '