SOU 1981:73

Landskapsinformation under 1980-talet

Landskapsintorma 'on under 1980 talet

SME;

! Jag my ra I larv.)?

Prox—

PHULm-Q/a/IÄXÄ

w (- » $"

('019

National Library of Sweden

Landskapsinlormation

under 1980 talet

SMU]

magmym av

& Statens offentliga utredningar

ww 1981173

& Bostadsdepartementet

Landskapsinformation under 1980-talet

Betänkande av landskapsinformationsutredningen

Omslaget är utfört av Jan Bohman efter idé av Stig Oveland Flygfotografiet på omslaget godkänt ur sekretessynpunkt för spridning LMV 1981-09-16 Jernström Offsettryck AB

ISBN 91-38-06447-2 ISSN 0375-250X

Gotab, Stockholm 1981

Till statsrådet och chefen för bostadsdepartementet

Den 23 november 1978 bemyndigade regeringen chefen för bo— stadsdepartementet att tillsätta en särskild utredare för att närmare överväga vilka uppgifter lantmäteriet bör ha som producent, samordnare och distributör av landskapsin— formation. Syftet skulle vara att åstadkomma en effektiv organisation och rationella arbetsformer för insamling och behandling av landskapsinformation-

Den 11 december 1978 tillkallades jag av departementsche— fen för att utföra detta uppdrag. Att som experter biträda mig i arbetet förordnades samma dag tekniske direktören Rune Olsson samt, den 30 januari 1979, stadsingenjören Göran Lif, avdelningsdirektören Nils Mellander (t.o.m. den 14 oktober 1979), stadsingenjören Gösta Pellbäck, kansli— rådet Bengt Söderström och regionplanedirektören Bo Wijkmark. Som sekreterare förordnades samma dag avdel— ningsdirektören Lars Hammar och departementssekreteraren Lars Johansson. Den 1 januari 1980 förordnades byrådirek— tören Ingrid Jansson att vara sekreterare efter Lars

Johansson. Som sekreterare har även Lif fungerat.

Utredningen har kallats "Landskapsinformatiohsutredning— en", (LINFO). Jag får härmed överlämna dess betänkande "Landskapsinformation under 1980—talet". Inledningsvis vill jag redovisa några övergripande synpunkter på LINFO:s arbete.

En särskild svårighet har varit att begreppet landskaps— information täcker ett mycket stort område. Detta har in— neburit problem bl.a. när det gällt att avgränsa utred— ningsuppdraget. I första hand behandlas här sådan småska— lig landskapsinformation som är av kontinuerligt intresse för många olika kategorier användare. Bedömningar och för— slag hänför sig i huvudsak till de statliga insatserna för försörjningen med landskapsinformation. Enligt direk— tiven har därvid lantmäteriets roll särskilt uppmärksam—

mats.

Värdet av en god landskapsinformation är svårt att mäta i pengar. Allmän enighet torde dock råda om att en väl fun— gerande försörjning med landskapsinformation är av stor betydelse för väsentliga delar av vårt samhällsliv. Ett exempel på detta är skogsnäringens stora behov av högklas— siga data om skogsbestånd m.m. Ett annat är landskapsin— formationens betydelse för möjligheterna att utnyttja al— ternativa energikällor. Enligt direktiven får mina förslag inte innebära några anspråk på ökade anslag. Man måste emellertid vara medveten om att ökade insatser på en sek— tor bör kunna leda till kostnadsbesparingar på en annan. Inom ramen för totalt oförändrade statliga anslag bör så— ledes resurser kunna föras över från en myndighet till en annan. De finansiella problemen bör i första hand kunna

lösas genom ökad avgiftsfinansiering.

Förändringar av sådan grundläggande landskapsinformation som här behandlas innebär ofta resurskrävande investe— ringar som tar mycket lång tid att genomföra. Ett riks—

täckande kartverk kan exempelvis ta 30—40 år att produ—

cera. Ställningstaganden måste därför grundas på succes— siva bedömningar av utvecklingen för långa tidsperioder framåt och på bredast möjliga användarbas. LINFO:s be— dömningar gäller i första hand inriktningen under 1980— talet med utblickar mot sekelskiftet. Förslagen är på många punkter av principiell karaktär och kräver ett fortsatt, bredare arbete innan konkreta förändringar kan vidtas. Sedan statsmakterna efter sedvanlig remissbehand— ling tagit ställning till dessa principförslag förutsätts de bli föremål för försöksverksamhet och, i förekommande

fall, förhandlingar mellan berörda intressenter.

Bl.a. de snäva samhällsekonomiska ramarna har medfört att förslagen måst bli en kompromiss mellan olika önskemål. Som exempel på detta vill jag särskilt nämna förslagen 1 kap. 11 avseende "den allmänna landskapsinformationen". De olika basprodukter som där skisseras utgör en avväg— ning mellan olika krav — på aktualitet, skalstorlek, de— taljrikedom etc.

Under de dryga två år som LINFO arbetat har det paral— lellt skett ett omfattande utrednings— och utvecklings— arbete hos bl.a. olika statliga och kommunala organ. Som exempel må nämnas lantmäteriets insatser för att förbätt— ra flygbildsförsörjningen. Former har också utvecklats

för en framtida samverkan mellan lantmäteriet och den statliga rymdorganisationen. Förutsättningarna för LINFO:s arbete har därmed delvis förändrats under utredningsarbe—

tets gång.

Av betydelse för vårt slutbetänkande är också att stats— makterna under tiden för vårt arbete tillsatt några yt; terligare utredningar som direkt berör LINFO:s utred— ningsområde. I första hand gäller detta utredningen

(Bo 1980:02) om det lokala lantmäteriet och utredningen (E 1980:02) om den statliga statistiken.

S()lJ l981:73 Under utredningsarbetet har i huvudsak enighet kunnat upp— nås med de deltagande experterna om de bedömningar och förslag som framförs här. Jag finner det därför naturligt att skriva detta betänkande i vi—form.

Ett särskilt yttrande har lämnats av experten Rune Olsson.

Uppdraget är härmed slutfört.

Stockholm i oktober 1981

SVEN JOHANSSON

Rune Olsson /Lars Hammar Gösta Pellbäck Ingrid Jansson Bengt Söderström Göran Lif

Bo Wijkmark

INNEHÅLL

Avdelning I Sammanfattning och inledning

Avdelning II Nuläge och utvecklingstendenser

3 3.1 3.2

3.3

SAMMANFATTNING................................ Uppdraget och arbetets bedrivande............. Försörjning med landskapsinformation i Sverige Behov av landskapsinformation under 1980—talet Aktuell teknik................................ Försörjning med landskapsinformation i några andra 1änder................................ Utgångspunkter för överväganden och förslag... Satellitbaserad fjärranalys................... Flygbildsförsörjning.......................... Informationssökning........................... Riktlinjer för samhällets försörjning med grundläggande landskapsinformation.......... Riktlinjer för ansvars— och uppgiftsfördelning Konsekvenser för lantmäteriets uppgifter och organisation................................ Finansiering..................................

UPPDRAGET OCH ARBETETS BEDRIVANDE............. Uppdraget..................................... Arbetets uppläggning.......................... Begreppet landskapsinformation och därav föranledda avgränsningar....................

FÖRSÖRJNING MED LANDSKAPSINFORMATION I SVERIGE Inledning..................................... Gällande regler och bestämmelser.............. 3.2.1 Ansvar för grundläggande mätning och kartläggning......................... 3.2.2 Kartinnehåll........................... 3.2.3 Rätten att utnyttja bild— och kartmaterial......................... 3.2.4 Kart— och bildsekretess................ Huvuddragen av produktion och utnyttjande av landskapsinformation........................ 3.3.1 Fördelning av ansvar och uppgifter..... 3.3.1.l Staten........................ 3.3.l.2 Kommunerna.................... 3.3.1.3 Enskilda företag och organisationer.............. Produktion av landskapsinformation..... Användning av landskapsinformation..... Forsknings— och utvecklingsverksamhet..

. .

www . www . blu—lN

13 13 13 15 16

17 17 19 20 22

23 25

27

31 31

35

b&b ww . . . . NH Ut-LN

4.3

UIU'IU'I .- Nt—l

UIU'I . åta)

5.5

Vissa samverkans— och kontaktorgan. . . . . . . . . . . . 69 Kostnader för landskapsinformation. . . . . . . . . . 71

BEHOV AV LANDSKAPS INFORMATION UNDER 1980—ta1et ?? Inledning..................................... (7 Behov av landskapsinformation för vissa sam—

4 2 l Fysisk planering....................... 78 4 2 2 Naturresursplanering................... 82 4 2 3 Kulturminnesvård....................... 84 4.2.4 Areella näringar....................... 85 4 2 5 Försvar................................ 86 4 2 6 Samfärdsel............................. 87 4.2.7 Rekreation och turism.................. 88 Önskemål beträffande vissa grundläggande produkter................................... 89 4.3.1 Bildprodukter.......................... 89 4.3.1.1 Satellitregistreringar........ 89 4.3.1.2 Flygbilder.................... 89 4.3.1.3 Ortofoto och höjddata......... 91 4.3.2 Kartprodukter.......................... 92

4.3.2.1 Allmänna kartor............... 92 4.3.2.2 Andra officiella kartor....... 95 4.3.2.3 Kommunala kartor m.m.......... 99 4.3.2.4 Fritidskartor................. 99 4.3.3 Registerprodukter m.m.................. 101 4.3.3.l Fastighetsregistrering........ 101 4.3.3.2 Byggnadsregister.............. 103 4.3.3.3 Inventeringar, sammanställ—

ningar, statistik........... 101;

4.3.4 Vissa nya produkter....................105 4.3.4.1 Vegetationskarta..............105 4.3.4.2 Geomorfologisk karta.......... 106 Sammanfattning................................107

AKTUELL TEKNIK................................109 Inledning.....................................109 Fjärranalys...................................110 5.2.1 Inledning..............................110 5.2.2 Satellitbaserad datainsamling....... . .. 110 5. 2.3 Flygbase-rad datainsamling. . . . . . . . . . . . . . 111 Höjddata och ortofoto.........................112 Datorstödd behandling av landskapsinformation. 112 5. 4. 1 Allmänna utvecklingstendenser. . . . . . . . . . 112 5.4.2 Digital kartteknik.....................113 5.4.3 Insamling och lagring av data.......... 114 5.4.4 Överföring av data.....................115

5.4.5 Bearbetning och presentation........... 117 Aktuella tillämpningar under 1980—talet....... 119 5.5.1 Digitala kartsystem....................119 5.5.2 Fjärranalys............................121 5.5.3 Sammanfattning.........................123

OCD . . NH

6.3

6.4

Avdelning III Överväganden och förslag

NINJNI .. Nt—l

NIX! . bb)

oooooooooo

. wat—i

coon . GNU!

NORDND .. NH

9.3

FÖRSÖRJNING MED LANDSKAPSINFORMATION I NÅGRA ANDRA LÄNDER................................ Inledning..................................... Institutionella förhållanden.................. 6.2.1 6.2.2 Finland................................ 6.2.3 Storbritannien......................... Produktion och tillgänglighet till allmänt kartmaterial................................ Utvecklingstendenser.......................... 6.4.1 6.4.2 Utnyttjande av ADB.....................

Norge..................................

Informations— och samordningsbehov.....

UTGÄNGSPUNKTER................................ Problembilden................................. Vissa allmänna förutsättningar och principer

för samverkan i landskapsinformationsför— sörjningen.................................. 7.2.1 Användarnas roll....................... 7.2.2 Utnyttjande av ADB..................... 7.2.3 Ekonomiska utgångspunkter.............. Vissa avgränsningsfrågor...................... Skiss till framtida systemstruktur för land—

skapsinformationsförsörjning i samverkan....

SATELLITBASERAD FJÄRRANALYS................... Inledning..................................... Organisation.................................. Registrering och bearbetning av Landsatdata... DRF:s plan för den fortsatta fjärranalysverk— samheten.................................... Lantmäteriets utnyttjande av satellitdata..... Overväganden och förslag...................... 8.6.1 Ansvarsfördelning...................... 8.6.2 Arkivfrågor............................

FLYGBILDSFORSORJNING.......................... Inledning..................................... Nuvarande ordning............................. 9.2.1 9.2.2 Regler för flygfotografering och deras

9 9 9

2 2 2

3 4 5

Bakgrund...............................

tillämpning.......................... Säkerhet och sekretess................. LMV:s flygfotografering................

Flygfotografering utförd av andra organ än LMV...............................

Overväganden och förslag beträffande flyg— fotografering...............................

NDXDNDNDXD wwwww

1 2 3 4 5

Motiv att se över nuvarande system..... Alternativa systemutformningar......... Principiella överväganden.............. Förslag................................ Vissa genomförandefrågor...............

125

125 125 126 128 130

131 13h 13h 139

1111 141

11.5 1145 11.6 1147 1h8

151

155 155 156 159

162 165

166 166 167

169 169 170 170

171 173 176

181

182 182 181» 187 192 193

9.4

10 10.1 10.2

10.3

10.4

11.3

11.4

11.5

12 12.1 12.2

12.3

Ovriga åtgärder för att stimulera bild— användningen................................

INFORMATIONSSOKNING........................... Bakgrund...................................... Statskontorets förstudie avseende ett in— formationssökningssystem för landskaps— information................................. Vissa andra aktiviteter för att söka landskapsinformation........................ Overväganden och förslag......................

RIKTLINJER FOR SAMHÄLLETS FÖRSÖRJNING MED GRUNDLÄGGANDE LANDSKAPSINFORMATION.......... Avgränsning................................... Problembeskrivning............................ 11.2.1 Det allmänna kartmaterialet........... 11.2.2 Registerkartan........................ 11.2.3 Kostnader och kostnadsutveckling...... Huvuddragen av ett nytt system................ 11.3.1 Utgångspunkter........................ 11.3.2 Systemets uppbyggnad i stort.......... 11.3.3 Beskrivning av vissa produkter........ 11.3.3.l Allmän landskapsinformation. 11.3.3.2 Följdproduktion............. Gverväganden beträffande systemets reali— serbarhet................................... 11.4.1 Kostnadsjämförelser................... 11.4.2 Avvägning mellan central och regional produktion.......................... Förslag till fortsatta åtgärder............... 11.5.1 Principförslagets genomförande........ 11.5.2 Inriktningen av lantmäteriets arbete i övrigt med grundläggande landskaps— information under de närmaste åren..

RIKTLINJER FÖR ANSVARS— OCH UPPGIFTSFORDELNING Inledning..................................... Planeringssamverkan........................... 12.2.1 Nuvarande ordning..................... 12.2.2 Principskiss till ett system för behovsuppföljning och prioritering.. Produktionssamverkan.......................... 12.3.1 Inledning............................. 12.3.2 Gemensamma fältinventeringar m.m...... 12.3.3 Utbyte av data........................ 12.3.4 Reglering............................. Samverkan vid metod— och teknikutveckling-.... Anskaffning och utnyttjande av viss teknisk utrustning.................................. Konsekvenser för kommunerna...................

198

199 199

?00

202 201

207 207 207 207 210 212 216 216 220 223 223 226

228 228

2314 235 235

238

21.3 2113 213 2143

2116 252 252 253 255 259 261

263 266

13 KONSEKVENSER FOR LANTMÄTERIETS UPPGIFTER OCH ORGANISATION............................ 13.1 Lantmäteriverket.............................. 13.1.1 Roll och uppgifter.................... 13.1.2 Organisationsstruktur................. 13.1.3 Frågor rörande detaljorganisationen... 13.2 Länsorganen................................... 13.2.1 Roll, uppgifter och organisations— struktur............................ 13.2.2 Frågor rörande detaljorganisationen...

14 FINANSIERING............................... 14.1 Inledning..................................... 14.2 Kostnader..................................... 14.3 Finansiering.................................. 14.3.1 Teknisk och administrativ rationali— sering.............................. 14.3.2 Omfördelning mellan anslag............ 14.3.3 Avgiftsfinansiering................... 14.3.4 Sammanfattande bedömning..............

Avdelning IV Bilagor

Bilaga 1 Förkortningar och ordförklaringar Bilaga 2 Nuvarande försörjning med landskapsin— formation i Sverige: Intressentbeskrivning Bilaga 3 Modern teknik inom mätnings— och

kartverksamheten Bilaga 4 Författningsförslag

______________________________________________

Särskilt yttrande av experten Rune Olsson

269 269 269 271 273 275 275" 276

281 281 282 282

281;

281; 285 289

291

301

1117 501

505

”d'.-.;

I SAMMANFATTNING OCH INLEDNING

1 SAMMANFATTNING

1.1 Uppdraget och arbetets bedrivande (Kap. 2)

Efter vissa förberedande studier inom bostadsdepartementet och dess markdatagrupp tillsattes en särskild utredare (dir. 1978z97) för att studera vilka åtgärder som kunde behövas för att effektivera arbetsformer och organisation för insamling och behandling av landskapsinformation. Med landskapsinformation avsågs därvid lägesbestämbara data, dvs. sådana uppgifter som traditionellt brukat redovisas på kartor. Utredningen har bedrivits under namnet "Land—

skapsinformationsutredningen (LINFO)".

Arbetet har bedrivits i nära kontakt med producenter och användare av landskapsinformation. Det har främst omfattat sådan grundläggande landskapsinformation som har bred an- vändning inom flera samhällssektorer. Lantmäteriets upp— gifter som producent, samordnare och distributör av data om landskapet har stått i centrum vad gäller utrednings—

förslagen. 1.2 Försörjning med landskapsinformation i Sverige (Kap. 3)

Det första steget i LINFO:s arbete skulle enligt direkti— ven syfta till att ge en överblick över nuvarande produk— tion och utnyttjande av landskapsinformation samt hur an—

svar och kostnader fördelar sig mellan olika huvudmän.

Ett flertal skilda författningar reglerar ansvar, inne—

håll, upphovsrätt och sekretessförhållanden.

Inom den statliga sektorn produceras landskapsinformation i större omfattning vid ett trettiotal myndigheter. Till en grupp rena producenter hör, förutom lantmäteriet, CFD, sjöfartsverket, SGU, SMHI och SCB. En annan grupp behand— lar och framställer internt landskapsinformation för den egna verksamheten, t.ex. skogs— och jordbruksorganisa— tionerna. Primärkommunerna bedriver en mycket omfattande verksamhet både som producenter och konsumenter av land— skapsinformation. Ansvarsmässigt kan en gräns mellan stat och kommun dras vid skalan 1:10 000, där statliga organ verkar inom det mera småskaliga området. Utanför den of— fentliga sektorn har kartproducerande företag och tekniska konsultföretag en omfattande produktion. Även orienterings— klubbarna gör kartor som har ett betydande allmänt intrese.

Produkterna består av bilder, kartor och register av olika slag. Tyngdpunkten utgörs av kartor men bildmaterial och

datorlagrad information börjar utnyttjas allt mera. Bland den småskaliga produktionen har främst det allmänna kart— materialet, sjökorten, de allmänna geologiska kartorna och

fastighetsregistret ett brett intresse.

Liksom produktionen är forsknings— och utvecklingsverk— ________________________________ samheten på området spridd på många organisationer.

Mellan producenter och användare finns i vissa fall perma— nenta samverkans— och kontaktformer exempelvis olika kart- råd. Försvarets kartbehov skall vidare samordnas med de civila behoven via LMV. Organ inom producent/konsument— gruppen utformar dock själva i stor utsträckning sina pro— dukter utan externa kontakter.

Det är svårt att räkna ut resursåtgången för insamling, bearbetning och presentation av landskapsinformation bl.a.

eftersom detta slag av informationsbehandling sällan sär—

redovisas. Kostnaderna hos ett organ motsvaras också ofta

av intäkter på andra håll. LINFO uppskattar de årliga

bruttokostnaderna i samhället (omslutningen) till ca 1,5 miljarder kronor om året. Siffran baserar sig på förhåll— andena hos de studerade organen budgetåret 1978/79. Stat och kommun svarar vardera för ca 40 % och enskilda företag och organisationer för ca 20 %. Trots en intensiv teknisk utveckling är informationshanteringen mycket personalkrä— vande och kan uppskattas ta i anspråk ca 10 000 — 12 000

personår årligen.

I bilaga 2 finns en mera detaljerad beskrivning av nulä—

get.

1.3 Behov av landskapsinformation under l980—ta1et (Kap. 4)

Data om landskapet används för många, vitt skilda ändamål och i många olika presentationsformer. Behoven har kommit att förändras över tiden snabbare än förut, bl.a. genom ett större behov av data om natur och naturresurser samt helt nya, tekniska möjligheter att få fram sådan informa— tion. Detta gör det svårt att redovisa en samlad bild av de framtida behoven. Det synes också svårt för användarna att formulera sina behov på sikt då man är bunden av da-

gens ganska stela produktutbud.

Även om en ganska splittrad behovsbild framträtt har vi ansett oss kunna utläsa följande grunddrag beträffande

informationsbehoven under 1980—talet:

0 Höjd ambitionsnivå främst vad gäller fysisk planering och hushållning med naturresurser medför ett växande krav på landskapsinformation. Delvis återspeglas detta i lagar som nyligen trätt i kraft eller där förberedel— searbetet befinner sig i ett framskridet stadium.

0 Nya tekniska möjligheter — bl.a. datorstöd — inom de fotogrammetriska och kartografiska områdena har gjort det möjligt att tillgodose vissa latenta behov.

o Användarnas behov av en mer flexibel basinformation som

dukter ökar. Hit hör olika slag av flygbilder och andra

fjärranalysprodukter, kartmaterial i form av delorigi— nal med varierande skalor och innehåll, nya lagrings— och presentationsmedia etc.

Samtidigt kvarstår behovet av tryckta enhetliga kart—

serier för vissa kategorier användare t.ex. för allmän- heten och försvaret. .

0 Vad gäller den f.n. mest utnyttjade basinformationen, de allmänna kartorna och fastighetsregistret,föreligger dels brister i fråga om aktualiteten, dels önskemål om

kompletteringar av datainnehållet. Däremot synes till—

gängligheten avsevärt ha förbättrats efter tillkomsten

av de friare former för upplåtelse av det allmänna kart—

materialet för följdproduktion m.m. som nyligen trätt i

kraft.

1.4 Aktuell teknik (Kap. 5)

De aktuella tekniska trender som kan urskiljas för hante— ring av landskapsinformation har på uppdrag av LINFO be— lysts av en särskild expertgrupp. Gruppens rapport finns i bilaga 3. LINFO har inte tagit ställning i alla de frågor som behandlats i den. Vi bedömer emellertid för vår del att särskilt två ämnesområden kommer att stå i centrum

för utvecklingen under l980—ta1et nämligen

o datorstödda (digitala) system för viss kartframställ— ning och

o ökad användning av fjärranalysinformation och — metoder (satellitdata, bildanalys och bildtolkning, ortofoto—

teknik m.m.).

ADB—tekniken synes, särskilt vad gäller tillämpningar inom storskalig kartframställning, kunna ge goda rationalise— ringsmöjligheter. Främst gäller det i fråga om kartor som behöver revideras eller ajourföras med täta intervall el— ler önskas i flera varianter. Även ett effektivare utnytt— jande av flygbildstekniken kan ge besparingseffekter på

relativt kort sikt. Den satellitbaserade fjärranalysen kommer enligt vår uppfattning att få viss betydelse för allmän kartläggning under 1980—talets senare del men först under 1990—talet kommer den att spela en mera betydelse— full roll. Under överskådlig tid kan den endast i begrän— sad omfattning ersätta registrering från flygplan.

För att dessa moderna tekniker skall få full genomslags— kraft i praktiken behövs ett intensivare utvecklings— och uppbyggnadsarbete. Besparingsaspekterna måste därvid mer än hittills studeras och beaktas. En viss styrning av ut— vecklingsresurserna bör ske till flygbildstekniken för att

förbättra möjligheterna till bl.a. bildtolkning och orto— fotoframställning.

1.5 Försörjning med landskapsinformation i några andra

länder (Kap. 6)

Problem motsvarande dem LINFO haft att studera har även

uppmärksammats utomlands. LINFO ger därför en översiktlig bild av sådana förhållanden rörande försörjning med land— skapsinformation i några andra länder, som vi ansett vara

av intresse i detta sammanhang.

Beskrivningar görs av hur verksamheten är organiserad dels i Norge och Finland, där förutsättningarna liknar dem i

Sverige, dels i Storbritannien.

Vidare redovisas jämförelser beträffande produktion, till— gänglighet och finansiering av allmänt kartmaterial samt aktuella utvecklingstendenser i ett antal europeiska län—

der samt USA och Canada.

1.6 Utgångspunkter för överväganden och förslag

(Kap. 7)

Som en gemensam grund för de olika åtgärder som behövs för att effektivera försörjningen med landskapsinformation

Den bakomliggande problembilden sammanfattas. Hit hör den

ändrade efterfrågan och de nya tekniker som beskrivits ovan. Vidare att den offentliga sektorns ekonomi, som har

avgörande betydelse för möjligheterna att möta de ökande kraven på landskapsinformation och erforderliga investe— ringar i utrustning m. m., försämrats. Denna utveckling har skärpts under utredningsarbetets gång och ytterligare strukits under genom särskilda tilläggsdirektiv. Samman- taget kan huvudproblemet uttryckas så att samtidigt som behoven av landskapsinformation för olika ändamål växer torde samhället under överskådlig tid inte komma att av— sätta de ekonomiska resurser som skulle behövas för att tillgodose dessa behov på ett sätt som användarna förvän—

tar sig.

I detta läge anser LINFO att det mest angelägna är att dra upp riktlinjer för ett system som kan bidra till ett bätt— re utnyttjande av befintliga resurser. Ett sådant system bör främst bygga på ökad samverkan. Angelägna åtgärder är

att

0 samordna de statliga insatserna på området,

o anpassa nuvarande basinformation, främst lantmäteriets grundläggande kartläggning, till användarnas behov, o åstadkomma en produktionsmässig samverkan mellan olika organ — inte minst mellan stat och kommun — bl.a. genom ökat utbyte av data samt

0 införa och sprida ny, rationell teknik.

Inför en sådan ökad samverkan fastslår LINFO att användar— na är ytterst ansvariga för att deras informationsbehov blir tillgodosett men att de samtidigt bör ha intresse av vissa gemensamma åtgärder. Vidare bör de ADB—politiska riktlinjer som statsmakterna dragit upp gälla även utnytt— jande av ADB för behandling av landskapsinformation. I fråga om ekonomin måste ökade kostnader för det allmänna finansieras genom avgifter från användarna, något som ock— så kan bidra till en bättre marknadsanpassning av produk— tionen.

Med hänsyn till problemområdets omfattning och annat på— gående utredningsarbete avgränsar LINFO sitt arbete till åtgärder avseende viss grundläggande, småskalig landskaps— information motsvarande de allmänna kartorna och kartre—

dovisningen av fastigheter.

Föreliggande problem och andra utgångspunkter resulterar i

en skiss till hur en framtida systemstruktur för land— skapsinformationsförsörjning i samverkan borde vara upp— byggd. Konkreta åtgärder för att nå detta mål utvecklas 1 kap. 8 — 14.

1.7 Satellitbaserad fjärranalys (Kap. 8)

LINFO har funnit en ökad användning av fjärranalysinfor-

mation och — metoder angelägen för att tillgodose vissa

nya behov och uppnå rationaliseringsvinster vid insamling

av data om landskapet.

Den satellitbaserade fjärranalysen, som under de närmaste åren endast undantagsvis bedömts kunna ersätta flygfoto— grafering, utgör dock redan nu ett komplement för studium av förlopp som växtcykel och isläggning. Nästa generation satelliter, med bl.a. Landsat D och SPOT, skall bära re— gistreringsutrustning med betydligt högre upplösning än

dagens och kan därigenom ändra dagens situation.

I sammanhanget redovisas nuvarande organisation, verksam- het och planer avsende utnyttjande av satellitregistre— ringar för landskapsinformationsändamål närmare.

Vi föreslår därvid inga formella ändringar av ansvarsför— delningen mellan LMV och rymdorganisationen i Sverige, statens delegation för rymdverksamhet (DFR) och Rymdbola- get (RB). Dock framhåller LINFO vikten av att den i Dszs nya långsiktsplan upptagna satsningen på tillämpningar rö— rande landskapsinformation i samarbete mellan rymdorgani—

sationen och LMV fortsätter och successivt vidareutvecklas.

Vi stryker även under vikten av att DFR vid resursfördel— ningen inom detta område medverkar till att på relativt bred bas tillgodose såväl vetenskapliga organs som kart—

producenters behov av resurser, t.ex. utrustning.

De framtida formerna för arkivering m.m. av satellitbild— _______________________________ material bör klarläggas av LMV och rymdorganisationen ge— mensamt. I avvaktan på resultaten av dessa överväganden föreslås att LMV som en serviceåtgärd tillhandahåller

s.k. quick—lookbilder från sitt flygbildsarkiv. Det syns också naturligt att detta arkiv successivt byggs upp med andra lagringsmedia (CCT) omfattande registreringar av landets yta, i första hand för egna behov, men på sikt för att kunna framställa bildprodukter på uppdragsbasis. 1.8 Flygbildsförsörjning (Kap. 9)

Fjärranalys via fotografiska bilder tagna från flygplan har använts sedan 1920—talet men alltmer fått en nyckel— roll för försörjningen med landskapsinformation. Flygfoto— grafering är av sekretesskäl strikt reglerad och LMV har i praktiken fått ett monopol att utföra sådan fotografering

för kartläggningsändamål. Verksamheten består i omdrevs— fotografering och olika slag av uppdragsfotografering.

Tunga grupper av användare har anfört kritik mot nuvarande ordning då genomförandet av omdrevsplanerna tidigare ofta brustit och då den anses innebära otillfredsställande be—

redskap och höga priser.

Mot den bakgrunden och för att bana väg för nya typer av tillämpningar och ett bredare utnyttjande har vi ansett

det motiverat att se över nuvarande ordning. Med utgångspunkt i att även fortsättningsvis o staten skall ha ansvar för omdrevsfotograferingen, o flygbildsmaterialet skall hållas allmänt tillgängligt

SOU 198173 0 en statlig tillståndsprövning skall krävas

har tre alternativa lösningar utformats och remitterats till lantmäteriet och vissa användare. LINFO har därefter gjort vissa principiella överväganden rörande konsekven— serna av en friare tillståndsgivning för sekretesskyddet, för lantmäteriet och för användarna. Beträffande sekre— tessfrågan, som vi funnit avgörande, anser vi att den ej längre torde utgöra ett avgörande hinder för en friare tillståndsgivning. Hos dåvarande planministern har LINFO begärt en samlad översyn av såväl nuvarande kart— som

bildsekretessbestämmelser.

Vårt förslag innebär att LMV:s nuvarande särställning

upphör så att

0 LMV fortsättningsvis svarar för sådan flygfotografering som erfordras för produktion av allmän landskapsinfor— mation (omdrevet). Denna verksamhet utförs helt eller delvis med egna resurser.

0 Andra producenter än LMV under vissa förutsättningar kan få tillstånd av regeringen att bedriva sådan flyg—

fotografering som inte ingår i omdrevet.

Tillstånden, som bör gälla 5—10 år, bör förenas med vill— kor rörande sekretessbehandling, tillhandahållande av

flygbilder m.m.

Beträffande åtkomst föreslås att det centrala bildarkivet hos LMV bibehålls och att den som fått tillstånd till flyg— fotografering för kartläggningsändamål blir skyldig att dit gratis leverera stråköversikter, papperskopior av re— gistrerade bilder och, efter tre år, originalnegativen.

Beträffande sekretessgranskning föreslås t.v. endast små ändringar av nuvarande formella bestämmelser. All gransk- ning av bilder för kartläggningsändamål bör således ut—

föras av LMV.

För att underlätta övergången till ny ordning föreslås LMV i huvudsak få behålla sin särställning i två år efter det

att statsmakterna tagit ställning för att genomföra LINFO:s

förslag.

LINFO pekar även på vissa andra åtgärder för att stimulera

till ökad bildanvändning, exempelvis att

'

o komplettera det bildmaterial som OLM tillhandahåller,

o rabattera bilder för forsknings— och utbildningsändamål och

o att stat och kommun bedriver och stöder utbildning i

bildtolkning och annan bildanvändning.

1.9 Informationssökning (Kap. 10)

LINFO konstaterar att behoven att ställa samman olika data om landskapet som underlag för bl.a. fysisk planering och naturresurshushållning torde komma att öka i framtiden. F.n. är det svårt för användarna att få en överblick över och finna lämpliga källor vilket kan föranleda egna omfatt— ande och resurskrävande datainsamlingsaktiviteter i form

av fältinventeringar och dylikt.

På grundval bl.a. av en förstudie som statskontoret gjort på uppdrag av LINFO, skisseras ett sammanhållet, regionalt baserat informationssökningssystem. Systemet skall omfatta referenser till sådana regionala och lokala landskapsin— formationsprodukter (bilder, kartor, register och rappor—

ter) som kan vara av allmänt intresse.

För att få ett bättre beslutsunderlag för att införa ett sådant system föreslår LINFO uppbyggnad och drift under tre år av ett försökssystem i ett län. Som försökslän kan Västernorrland vara lämpligt eftersom en likartad verksam— het pågår där. Det förutsätts sedan ankomma på LMV att i

enlighet med vad som nu gäller om investeringar i statliga

ADB—system komma in till regeringen med förslag till ut—

vidgning av systemet även till andra län.

Vid sidan av ett sådant allmänt informationssökningssystem, rekommenderar vi att olika sektorsmyndigheter och andra organisationer som förvaltar landskapsinformation av all— mänt intresse, vidtar åtgärder för att skapa och ajourhål— la en överblick över dessa källor och underlätta åtkomst.

1.10 Riktlinjer för samhällets försörjning med grund— läggande landskapsinformation (Kap. 11)

I kap. 11 behandlas problem och åtgärder avseende det all— männa kartmaterialet och registerkartan.

Denna grundläggande landskapsinformation tillfredställer ej längre användarnas behov av aktuella data. Ej heller datainnehåll och utförande kan möta kraven på användbarhet i många olika sammanhang. Vad beträffar det allmänna kart— materialet, som nu förstagångsframställts i hela landet med vissa undantag i fjällen, är lantmäteriets produktion även fortsättningsvis i huvudsak inriktad mot nuvarande tryckta kartverk. Möjligheterna att tillgodose användarnas krav genom planerad revidering och ajourhållning synes alltmer försämras genom det statsfinansiella läget. Detta gäller även registerkartverket som är i behov av upprust— ning, särskilt de storskaliga delarna. Förhållandet komp— liceras här ytterligare genom sambandet med pågående fas— tighetsregisterreform. Ärskostnaderna för nu berörda pro— dukter har uppskattats till ca 65 milj. kr. (1979/80).

LINFO finner det därför nödvändigt med en omprövning av såväl inriktningen på statens insatser för produktion av grundläggande landskapsinformation som finansieringen av

densamma.

LINFO skisserar ett framtida system med följande huvud—

drag:

Samhället, via LMV, skall svara för framställningen av vissa basprodukter ("allmän landskapsinformation"). Dessa föreslås utgöras av ett sortiment produkter och tjänster omfattande geodetiska data, höjddata, flygbilder och annat fjärranalysmaterial samt kartmaterial fördelat på bestämda deloriginal.1 Som förlagsprodukter ingår en enkel ortofo— tokarta ett tryckt topografiskt kartverk samt en översikts— karta. Den allmänna landskapsinformationen finansieras till

huvuddelen av anslagsmedel.

Den allmänna landskapsinformationen skall liksom nu kunna utnyttjas endera självständigt eller som underlag för följd— produktion. För att trots begränsade resursramar kunna

möjliggöra ett rikhaltigare utbud av kartor föreslås vissa

mekanismer för ökad marknadsanpassning. Genom avtal mellan LMV eller annat statligt producentorgan och en eller flera grupper av användare kan en kontinuerlig produktion av vis— sa kartverk komma till stånd. Sådan följdproduktion kallar vi permanent följdproduktion. Exempel kan vara speciella kartversioner för försvaret, en tryckt ekonomisk karta el— ler motsvarande, en tryckt vegetationskarta m.fl. Den per— manenta följdproduktionen finansieras i huvudsak av använ—

darna.

LINFO jämför kostnaderna för det skisserade systemet (FZ) med system i alternativa ambitionsnivåer, dels ett som i huvudsak motsvarar en produktion med dagens inriktning (O—alternativ) dels ett som i stort svarar mot användarnas krav f.n. (Fl). Jämförelsen avser dels ett uppbyggnads— skede under vilket bl.a. revidering av nuvarande material

görs, dels ett driftsskede.

lMed deloriginal avser vi en produkt som redovisar någon eller några typer av data om landskapet och som tekniskt kan sammanföras med andra deloriginal och/eller komplet— teras med andra data. Förutom kart— och bildmaterial kan elektroniska databärare, t.ex. magnetband, utgöra delori— ginal.

Jämförelse mellan årliga genomsnittskostnader 1 milj.

kronor

Alternativ erkostnad under ett Årskostnad under reviderings— och upp— följande byggnadsskede (av n år) driftsskede

0 66 — 79 (20 år) 57

F 1 101 — 107 (10 år) 72 (5 år) 70

F 2 82 — 87 (10 år) 59 (5 år) 57

För att i rimlig utsträckning möta användarnas behov har vi måst gå utanför nuvarande ramar under ett reviderings— och uppbyggnadsskede. Det system som LlNFO skisserat synes dock bäst svara mot kraven på att till lägsta kostnad snabbt få fram en aktuell och flexibel basinformation. Ef— tersom förslaget har principiell karaktär och på sikt kan innebära stora ändringar i arbetssätt m.m. bör det föregås av en utvecklings— och försöksverksamhet. Lenna föreslås styras av statsmakterna och genomföras av lantmäteriet i samråd med LMV:s kartråd, som av bl.a. detta skäl bör ut- vidgas. LINFO anger vissa närmare riktlinjer för upplägg— ningen av denna försöksverksamhet samt för lantmäteriets

arbete under de närmaste åren.

1.11 Riktlinjer för ansvars— och uppgiftsfördelning (Kap. 12)

För att successivt åstadkomma en ökad samverkan föreslås

vissa nya administrativa instrument.

Vi anser att landskapsinformation som skall finansieras med anslagsmedel i större utsträckning bör bli föremål för sammanvägda och samlade beslut från statsmakternas

sida. Ärenden gällande framtagning av eller utrustning för landskapsinformation och som är kostnadskrävande, skall

alltid beredas i samråd med chefen för bostadsdepartemen—

tet. Myndigheterna skall särredovisa sådana åtgärder i si— na anslagsframställningar. Kartrådets roll som rådgivande organ kan bl.a. i samband med denna rutin och förslagen rörande ny inriktning av allmän landskapsinformation komma att öka i betydelse. Rådet föreslås därför utvidgas med re- presentanter för tekniska konsultföretag och kartproduce—

rande företag.

För att sänka kostnaderna för att samla in landskapsinfor— mation, höja aktualiteten hos produkterna och möjliggöra olika sammanställningar föreslås vissa åtgärder i samband

med insamling och utbyte av data. Obligatoriskt samråd

mellan myndigheter som planerar fältaktiviteter och lant— mäteriet föreslås i syfte att skapa kontakter mellan olika intressenter och för att sprida kännedom om befintliga da— ta. I stor utsträckning torde dessa kontakter komma att

tas på regional nivå. Skyldigheten föreslås regleras genom en ny författning. En ökad normering av data bedöms nöd—

vändig för att åstadkomma ett rationellt datautbyte, sär—

skilt vid ett ökat utnyttjande av ADB. En mera systematisk

uppföljning och bevakning av dessa frågor bör ske från lantmäteriets sida och konkreta förslag till normeringsåt— gärder utarbetas i samråd med berörda myndigheter och kom— muner. Någon närmare reglering bedöms dock varken lämplig eller nödvändig.

För att åstadkomma en intensivare samverkan vad gäller den statliga sektorns satsningar inom främst teknikområdena flygbaserad fjärranalys resp. datorstödd kartografi före— slås ett tekniskt utvecklingsråd knytas till LMV med repre— sentanter för lantmäteriet, CFD, FOA, universitets— och högskoleväsendet, SGU, SMHI, SjöfV, SCB samt berörda cent— rala personalorganisationer. Rådet bör verka för en närma— re kontakt med utvecklingsarbetet inom den kommunala och

enskilda sektorn.

Möjligheterna till anskaffning och utnyttjande av kost— nadskrävande fotogrammetrisk och kartografisk utrustning ________________________________________________________

torde under överskådlig tid begränsas av det statsfinan— siella läget. LINFO finner nuvarande modell med myndig—

hetsvisa investeringsanslag i allt väsentligt lämplig men anser att anskaffning av räntabel utrustning ej får för— svåras av att statsmakterna sätter för låga "tak" för an- slagen. Man bör samtidigt bli mera uppmärksam på möjlig— heterna att samutnyttja utrustning mellan flera myndighe—

ter samt mellan forskningsorgan och myndigheter.

1.12 Konsekvenser för lantmäteriets uppgifter och or—

ganisation (Kap. 13)

Beträffande LMV diskuteras motiven för en organisatorisk lösning innebärande renodling av myndighets— resp. produk— tionsfunktionerna till skilda organ. LINFO anser emeller— tid att en sådan stor strukturändring inte bör göras t.v. Dock bör övervägas att föra över programansvaret för land— skapsinformation från produktions— (P) till kartavdel—

ningen (K).

För att genomföra LINFO:s förslag erfordras inga ändringar av det centrala verkets organisationsstruktur. De föranle—

der dock:

0 viss förstärkning av K för samordnings— och utveck— lingsuppgifter samt, i avvaktan på begärd utredning av kart— och bildsekretessbestämmelserna, för sekretess— granskning av flygbilder,

o minskat resursbehov inom P, sektionerna PSF och PSL, om LMV:s andel av marknaden för flygbilder minskar, samt

ökat resursbehov inom PSA.

Underlag för att närmare bedöma de ytterligare organisato- riska konsekvenser som kan följa av förslagen till ny in— riktning av produktionen av allmän landskapsinformation

föreligger inte ännu.

Beträffande länsorganen konstateras inledningsvis att nu—

varande integrerade organisation mellan lantmäteriet och

länsstyrelsen inte är helt problemfri beroende på det de— lade ansvaret för fastighetsinformation samt i viss mån olika administrativa rutiner. LINFO avstår dock för sin del från att ta upp denna fråga.

Kortsiktigt innebär LINFO—förslagen att länsorganens ställ— ning som regionala informations— och samverkanscentraler

för landskapsinformation stärks varvid

o regionala kartråd bör inrättas och o samordningsresurserna, bl.a. för informationsförmedling

förstärkas.

Liksom beträffande LMV saknas ännu underlag för att närma— re bedöma de organisatoriska konsekvenserna på längre sikt av en ny produktionsinriktning. Personella förstärkningar torde dock behövas under ett reviderings— och uppbyggnads— skede för insamling, bearbetning och ajourhållning främst av deloriginal. I fråga om vegetationskartering bör närma— re övervägas hur vissa befintliga resurser vid Stockholms universitet som nu arbetar med dylik produktion skall kun— na knytas till lantmäteriets verksamhet.

1.13 Finansiering (Kap. 14)

LINFO:s förslag är i många fall principförslag. Därför är det inte möjligt att nu göra regelrätta kalkyler över kost— nader och intäkter för olika åtgärder.

Avslutningsvis har vi inriktat oss på att belysa de bud—

getmässiga kostnadsändringar som kan uppstå och finansi— _____________________________ eringen av dessa. En utgångspunkt har därvid varit att några anslagsökningar ej kan påräknas.

En del åtgärder tar lång tid att genomföra. Kostnadsänd— ringarna belyses därför fram till år 2000. På grund av den långa kalkylperioden och då kostnaderna måste baseras på dagens produktion och produktionsteknik är beloppen osäk—

ra. Den sammanlagda förändring som kan följa av LlNFO—för—

slagen framgår av följande sammanställning:

Kostnadsändringar genom LINFO:s förslag 1982—2000.

1979/80 års anslagsnivå. Milj. kr.

82/83 83/84 84/85 _ 85/86 86/87 87/88 88/89 89/90

90/91 91/92 92/93 93/94 94/95 95/96—99/00 därefter

Följande källor att finansiera den förväntade kostnadsök—

ningen diskuteras:

o Teknisk och administrativ rationalisering

o Omfördelning mellan anslag

o Avgiftsfinansiering

Rationaliseringsmöjligheterna genom införande av ny teknik

har som ovan framgått bedömts goda för vissa typer av till— lämpningar- ökad uppmärksamhet måste då ägnas åt att kalky— lera och införa sådan teknik som kan ge snabba besparingar. Besparingarna måste minst motsvara den procentuella, årli- ga nedskärning av anslagen som mot bakgrund av statsmak—

ternas budgetpolitiska uttalanden kan förväntas även under

de närmaste åren.

Omfördelning av anslag förutsätts såväl inom som utom

lantmäteriet. Huvudregeln bör vara att varje användare/

myndighet för sig gör erforderliga omprioriteringar i sam— band med ökade avgifter för tillhandahållande av landskaps—

information. I vissa fall kan direkta anslagsöverföringar i samband med statsmakternas budgetbehandling vara admini—

strativt enklare.

Huvuddelen av det genomsnittligt ökade resursbehovet — ca 15 milj. kr. — måste täckas genom ökade avgiftsuttag. LINFO bedömer att detta kan ske genom att man avgiftsbe—

lägger fastighetsregistreringen samt minst fördubblar in—

täkterna från allmän landskapsinformation i övrigt.

Ett ökat resursbehov förestår även med bibehållen produk— tionsinriktning om en nöjaktig aktualitet i materialet skall upprätthållas. De olika åtgärder som LINFO föresla— git syftar till att under en begränsad tid öka resursin- satserna för framtagning av delvis nya produkter och att åstadkomma ökad samverkan för att på sikt kunna nedbringa

resursbehoven samtidigt som nyttan av den allmänna land-

skapsinformation blir större och indirekt kan ge bespa—

ringar i konsumentledet.

S(DIJ 1981 73 2 UPPDRAGET OCH ARBETETS BEDRIVANDE 2.1 Uppdraget

Under åren 1977 och 1978 genomfördes vissa förberedande studier inom bostadsdepartementet och dess markdatagrupp som visade på att det finns uppenbara risker för dubbelin— vesteringar och dubbelarbete vad gäller utveckling och produktion av information om landskapet. Genom att ge detta verksamhetsområde en mer samlad behandling borde

rationaliseringsvinster kunna uppnås.

Genom beslut den 23 november 1978 bemyndigade regeringen chefen för bostadsdepartementet att tillsätta en utredare med uppgift att föreslå åtgärder som skulle syfta till att åstadkomma en effektiv organisation och rationella arbets— former för insamling och behandling av landskapsinforma— tion. Därvid skulle lantmäteriets uppgifter som producent, samordnare och distributör av landskapsinformation närmare

övervägas.

Som allmänna utgångspunkter för utredningen angav rege—

ringen (direktiv 1978:97) följande:

Lantmäteriet bör även i framtiden ha en central roll när det gäller att samla in och lagra information om landskapet. Lantmäteriet bör liksom hittills till— handahålla viss grundläggande information om land— skapet, motsvarande nuvarande allmänna kartor. Olika avnämargrupper bör tillförsäkras ett inflytande vid lantmäteriets planering inom detta område. Detta sker i dag i fråga om allmänna kartor främst genom det till LMV knutna kartrådet.

Lantmäteriverket bör även fortsättningsvis ha vissa samordnande uppgifter när det gäller delar av andra myndigheters produktion av landskapsinformation samt ha till uppgift att informera vissa avnämargrupper om sådan produktion.

För att kunna tillämpa de möjligheter som erbjuds genOm introduktion av ny teknik bl.a. för insamling och bearbetning av information, är det viktigt att LMV ges möjlighet att bedriva utvecklingsarbete.

Beträffande utredningens uppläggning och omfattning i öv— rigt anfördes i direktiven följande:

Ett första steg i utredningsarbetet bör vara att kartlägga vilka organisationer och myndigheter som arbetar med insamling m.m. av landskapsinformation. Utredaren bör grovt ange huvuddragen i uppgiftsför— delningen mellan dels olika statliga myndigheter, dels statliga och kommunala myndigheter. Vidare bör en beräkning göras av kostnaderna för denna verksam— het fördelat på olika huvudmän.

Mot bakgrund av en sådan kartläggning bör utredaren översiktligt belysa hur tillgängliga statliga resur— ser bäst kan utnyttjas för att svara mot konstatera— de behov. Utredaren bör vara oförhindrad att i den

utsträckning som bedöms erforderlig föreslå sådana omprioriteringar inom nuvarande verksamhet som kan leda till ett effektivt utnyttjande av tilldelade statliga resurser. Utredaren bör överväga vilken typ av landskapsinformation som bör finansieras över statsbudgeten.

När det gäller den totala omfattningen av landskaps— informationsverksamheten och vilken andel av denna som bör finansieras över statsbudgeten bör utredaren ange några alternativa ambitionsnivåer. Därvid bör gälla att något nämnvärt utrymme för ökning av den totala anslagsfinansierade volymen inte kan förutses under de närmaste åren.

Mot bakgrund av den översiktliga kartläggningen bör utredaren överväga vilka uppgifter som bör tillkom— ma lantmäteriet vad gäller insamling, lagring och distribution av grundläggande landskapsinformation. Utredaren bör härvid även överväga vilka mera spe— ciella behov som med fördel kan tillgodoses av lant— mäteriet genom uppdragsverksamhet. Utredaren bör an— ge de tekniska lösningar som kan utnyttjas för att inom lantmäteriet åstadkomma ett samlat och flexi— belt system för landskapsinformation som ger erfor— derliga möjligheter till samutnyttjande med annan information, t.ex. SCB:s statistik, och som gör det möjligt att ta fram varierande produkter i form av kartor, bilder, diagram etc.

Som en utgångspunkt bör gälla att grundläggande land— skapsinformation som motsvarar nuvarande allmänna kartläggning huvudsakligen bör finansieras via an— slag över statsbudgeten. Med hänsyn till bl.a. kost— naderna är det viktigt att väl definiera denna pro— duktion. Lantmäteriet bör, förutom den statsfinan—

sierade produktionen, inom ramen för sin uppdrags— verksamhet tillhandahålla information om landskapet i sådana former som är avpassade efter speciella behov. Denna senare produktion bör finansieras av uppdragsgivaren, som därvid bör svara för såväl sär— kostnader som, i förekommande fall, andel i kostna— der för basmaterialet. Sådan landskapsinformation bör så långt som möjligt samordnas med produktionen av den landskapsinformation som finansieras över statsbudgeten. På så sätt bör ett brett utbud och en effektiv produktion kunna erhållas.

Utredaren bör vidare överväga vilken samordnande roll lantmäteriet bör ha när det gäller delar av andra myndigheters produktion av landskapsinforma— tion samt vilka uppgifter LMV bör ha när det gäller att informera vissa avnämargrupper om sådan produk— tion. SCst roll som överordnat organ för samordning av statistikproduktion i Sverige måste härvid beak— tas.

Utredaren bör särskilt bedöma fjärranalysens fram— tida roll inom landskapsinformationen och mot bak— grund av detta överväga lantmäteriverkets uppgifter i fråga om utveckling, datafångst, datalagring och tillhandahållande.

Utredaren bör studera möjligheterna att i större ut— sträckning än för närvarande decentralisera delar av LMV:s landskapsinformationsverksamhet till regional och lokal nivå och härvid belysa frågan om teknisk utrustning. Overlantmätarmyndigheterna har med sin närhet till viktiga grupper av producenter och kon— sumenter av landskapsinformation goda förutsätt- ningar att ta aktiv del i lantmäteriets verksamhet inom landskapsinformationens område. Detta bör tas till vara.

Utredaren bör studera LMV:s nuvarande kontakter med producenter och konsumenter av landskapsinformation och härvid föreslå de förändringar som erfordras för att ett effektivt informationsutbyte skall kunna er— hållas. Utredaren bör särskilt överväga det till LMV knutna kartrådets funktion samt vilken roll som överlantmätarmyndigheterna bör spela.

Utredaren bör i sina överväganden beakta att land— skapsinformation måste kunna tillhandahållas även under kris— och krigsförhållanden. Utredaren bör även beakta behovet av sekretessgranskning av kartor och annan landskapsinformation.

Utredaren bör lämna förslag till de författningsänd— ringar som föranleds av de förslag som utredaren i övrigt lämnar.

Utredaren bör i sitt arbete med att belysa sambanden mellan olika producenter av landskapsinformation samråda med berörda myndigheter, organisationer och institutioner.

I den mån utredarens överväganden kan förutses leda till större förändringar i organisations— eller per— sonalhänseende bör samråd ske med personalorganisa— tionerna.

Utredaren bör även samråda med pågående utredning (Bo 1977zl) angående sammanföring av vissa verksam- heter avseende allmänna kartor samt med den av rege— ringen tillsatta kommittén (Jo l978:7) med uppgift att utarbeta riktlinjer för den framtida naturre— surs— och miljöpolitiken.

Utredaren bör samråda med den till bostadsdeparte— mentet knutna markdatagruppen och i sin inledande kartläggning utnyttja det material som har tagits fram inom ramen för markdatagruppens arbete.

2.2 Arbetets uppläggning

Arbetet har bedrivits i nära kontakt med producenter och användare av landskapsinformation inom olika samhällssek— torer. Utredningen har bl.a. besökt olika statliga lant— mäterimyndigheter, CFD, SCB, SGU, delegationen för rymd— verksamhet, Stockholms läns landsting och Malmö kommun samt hållit hearings med bl.a. företrädare för försvaret, naturvårdsverket, Skogsstyrelsen och Svenska Konsultföre— ningen. Sekretariatet har genom intervjuer och enkäter in— hämtat uppgifter och synpunkter från ett 30—ta1 myndighe— ter, företag m.fl. som i större utsträckning producerar eller utnyttjar landskapsinformation. Under arbetet har samråd ägt rum med vissa kommittéer och markdatagruppen informerats. Utredningen har även besökt Miljöverndepar— tementet och vissa intressenter av landskapsinformation i Norge samt Lantmäteristyrelsen i Finland. På utredningens uppdrag har vissa specialfrågor utretts av statskontoret samt särskilt tillkallade konsulter och experter. Utreda— rens överväganden avseende flygbildsförsörjning har re— mitterats till LMV och de större användarna av flygbilds—

Som ett led i att samordna hanteringen av landskapsinfor— mation arrangerade utredningen den 12 december 1980 en konferens om fastighetsregistrering med särskild inrikt— ning på frågor rörande organisation och registerkartor. I konferensen deltog företrädare för berörda statliga och

kommunala myndigheter och kommittéer.

Utredaren informerade den 14 maj 1981 de centrala per—

sonalorganisationerna om sina överväganden och förslag.

2.3 Begreppet landskapsinformation och därav föran- ledda avgränsningar

Vårt uppdrag innebär i korthet att kartlägga och föreslå möjliga effektiveringar av försörjningen med landskaps— information, dvs. leden insamling, lagring, bearbetning och presentation. Begreppet "landskapsinformation" har,

främst inom lantmäteriet, kommit att användas som ett

samlingsbegrepp för data om landskapet. I våra direktiv har detta begrepp beskrivits som

lägesbestämd information om landskapets naturgivna innehåll och egenskaper (berg, jord, vegetation, vat— ten, topografi etc.) Och dess konstgjorda företeel— ser (anläggningar, fastigheter, byggnader, etc.). Be— greppet innefattar vidare sådana geodetiska och fo— togrammetriska data som utnyttjas för lägesbestäm- ning av landskapsinformation samt geografiska namn och gränser, institutionella förhållanden m.m. I begreppet ryms information om förhållanden på eller under markytan samt om markanvändning. Landskapsin— formationen kan utvärderas och presenteras efter olika verksamheters syften och behov.

Vi har konstaterat att någon mera allmänt vedertagen ter— minologi inte föreligger på detta område — ett förhållande som i samordningssammanhang upplevs som särskilt besväran— de och därför bör uppmärksammas mera i fortsättningen. Som mer eller mindre synonyma begrepp används t.ex. "markdata", "geodata", "markinformation", ”terränginformation" etc. Som allmän benämning på informationsbehandlingssystemen inom detta område brukas internationellt ofta termen "land information system". Vi kommer i denna rapport att använda begreppet landskapsinformation som ett kollektivt begrepp

för lägesbestämbara data. Beträffande övrig i rapporten använd terminologi hänvisar vi till ordförklaringar i bilaga 1.

Redan nu vill vi understryka att utredningsområdet är mycket omfattande då landskapsinformation används i olika

former och i vitt skilda sammanhang. Det kan således i praktiken aldrig bli fråga om att utforma EEE informa— tionssystem. Aktuellt är istället att utforma separata organisatoriska och tekniska åtgärder som kan medverka till en rationell försörjning med främst basinformation och därutöver även viss annan samverkan i resurssparande syfte. Vi har som bakgrund gjort en relativt omfattande kartläggning av nuvarande försörjning med landskapsinfor— mation, behov m.m. Våra överväganden och förslag har sedan i huvudsak kancentrerats till sådan grundläggande land— skapsinformation som kan ha en bred användning inom flera samhällssektorer. Uttryckt i karttermer rör det sig om

småskalig landskapsinformation.

Det traditionella mediet att lagra och presentera land— skapsinformation är kartan. Samhällets gemensamma åtgärder har hittilldags främst inriktats mot den s.k. grundlägg— ande kartläggningen i form av produktion av tryckta kar— tor. Bl.a. genom moderna tekniker för registrering, repro— duktion och ADB har det blivit möjligt att hantera land— skapsinformation med samma metoder som andra slag av data. Landskapsinformation kommer alltmer att lagras och presen— teras i form av bilder, kartor och register som kan kopp— las med eller komplettera varandra. Vårt arbete omfattar

således inte bara kartprodukter.

II NULÄGE OCH UTVECKLINGSTENDENSER

3 FÖRSÖRJNING MED LANDSKAPSINFORMATION I SVERIGE 3.1 Inledning

Ett första steg i utredningsarbetet skall enligt utred— ningens direktiv vara att kartlägga vilka organisationer och myndigheter som arbetar med att samla in, lagra och sprida landskapsinformation. Härvid skall huvuddragen i uppgiftsfördelningen anges dels mellan olika statliga myn— digheter, dels mellan statliga och kommunala myndigheter. Vidare skall en beräkning göras av kostnaderna för denna

verksamhet.

Vi tecknar i detta kapitel huvuddragen av nuvarande för— sörjning med landskapsinformation. En mera detaljerad redogörelse för de viktigare intressenternas befattning

med landskapsinformation återfinns i bilaga 2.

Resurserna för att hantera landskapsinformation är ofta svåra att särskilja från övrig verksamhet. Vi har till— sammans med berörda organ försökt uppskatta resursinsat— serna under ett "normalår". De angivna kostnaderna får ses som relativt grova skattningar. Eftersom vissa producen— ter, främst inom enskild sektor, tar igen sina kostnader av avnämarna, speglar summan av kostnaderna den ekonomiska omslutningen i samhället för försörjning med landskapsin—

formation.

Som bakgrund till översikten redogör vi först för vissa övergripande regler som styr försörjningen med landskaps— information i författningar och föreskrifter samt enligt

praxis.

I avsnitt 3.3 om huvuddragen av produktionen och använd—

ningen ger vi en kortfattad sammanställning av ansvars— och uppgiftsfördelningen beträffande främst den grundlägg— ande landskapsinformationen samt en presentation av vissa viktigare produkter. Dessutom redogörs i korthet för viss

forsknings— och utvecklingsverksamhet inom detta område.

Därefter redovisas vissa permanenta samverkans— och kon—

taktformer mellan intressenterna (avsnitt 3.4). Slutligen lämnas en översiktlig redovisning av resursinsatserna för att samla in, bearbeta och presentera landskapsinformation

(avsnitt 3.5).

3.2 Gällande regler och bestämmelser

Samhället har sedan'gammalt reglerat försörjningen med landskapsinformation framför allt i form av kartor. I det— ta avsnitt redovisas först vissa bestämmelser beträffande ansvarsuppdelningen vid kartproduktionen inom den offent— liga sektorn. Därefter redogörs för vissa specialförfatt— ningar rörande innehållet i kartor och kartkvalitet. Vi- dare behandlas bestämmelser rörande rätten att utnyttja bild- och kartmaterial samt bestämmelser om kart- och bildsekretess.

3.2.1 Ansvar för grundläggande mätning och kartläggning

Föreskrifter om den allmänna kartläggningen, som är av grundläggande karaktär, har tidigare utfärdats av stats— makterna i s.k. kartbrev (1961—06-30, 1966—06—16 med till— lägg 1973—06—29). I kartbreven preciserades vilka kartse— riet med enhetlig, systematisk, fast bladindelning som skulle vara allmänna kartor. Enligt beslut av regeringen har bestämmelserna i kartbreven upphört att gälla den

1 november 1980. Den allmänna kartläggningen regleras nu— mera av en mera allmän bestämmelse i lantmäteriinstruk—

tionen ( 1980:753 ). Lantmäterimyndigheterna skall enligt

denna instruktion ta befattning med de kartor som ingår

i allmänna kartserier och ha hand om lokal mätning och kartläggning av grundläggande natur. LMV skall årligen upprätta förslag till plan för de allmänna kartarbetena och utföra grundläggande kartläggning samt ge ut kartor i skalor, serier och versioner som är anpassade till sam— hällets grundläggande och kontinuerliga kartbehov i form av ekonomiska och topografiska kartor samt översikts— och

flygkartor.

Vissa andra myndigheter vid sidan av lantmäteriet har

också enligt sina instruktioner att svara för en systema- tisk framställning av sådana kartor som kan anses vara av grundläggande karaktär. Hit hör framställningen av geolo— giska kartor vid SGU och Sjöfartsverkets sjökortsproduk— tion. Dessa kartor brukar vanligen inte avses med begrep—

pet allmänna kartor.

Som grundläggande kartor får också räknas de registerkar— tor som läggs upp och förs av statliga och kommunala fas- tighetsregistermyndigheter (FRM) i anslutning till fastig— hetsregistren- Fastighetsregistreringen regleras f.n. av

olika äldre och nyare författningar.

De nuvarande jordregistren, som förs i större delen av landet, med tillhörande fastighets— och bestämmelsekar— tor, regleras främst av jordregisterförordningen (1908z74 ändrad 1971). De i områden med tätare bebyggelse upprätta—

de stadsregistren regleras av stadsregisterkungörelsen ( 1971:1010 ) och fastighetsregisterförordningen (1917z281). Enligt fastighetsregisterkungörelsen (1974:1059 med änd- ring 1979zll) skall registerkartor av i kungörelsen defi— nierad standard höra till de ADB—baserade fastighetsregist— ren. CFD, lantmäteriet och domstolsverket har hittills ge— nomfört omläggningen av dessa register till ADB i Uppsala län samt i vissa delar av Stockholms och Gävleborgs län. Denna omläggning föregås av koordinatsättning av alla fas—

tigheter, samfälligheter och fornminnen.

Den grundläggande kartläggningen inom tätbebyggda områden sker vanligen genom upprättande av s.k. primärkartor i skalområdet 1:400—1:1 000. Med dessa kartor som underlag upprättas olika typer av följdprodukter. Sådana produkter används t.ex. vid redovisning av översiktsplaner, plane— ring av bebyggelseutveckling, ledningsarbeten, projekte— ring och byggande. Framställningen sker genom kommunernas försorg endera genom egna mätningsorganisationer och/eller

genom anlitande av konsulter.

Det primära ansvaret för den grundläggande kartläggningen i landet är således i praktiken delat mellan staten och kommunerna. Med utgångspunkt i de kartprodukter som skall framställas av vissa statliga myndigheter brukar ansvars— fördelningen ibland uttryckas så att staten svarar för skalområdena 1:10 000 och mindre (småskaliga kartor) och kommunerna för kartläggning i större skalor än 1:10 000 (storskaliga kartor). Denna principiella uppdelning av ansvaret för kartverksamheten betyder emellertid inte att gränserna för statens respektive kommunernas intressen i kartläggningen helt följer dessa linjer. Kommunerna har å ena sidan för bl.a. den översiktliga planeringen intressen i den allmänna kartläggningen och upprättar även småskali— ga kartor. Staten har å andra sidan intressen i den stor— skaliga kartläggningen för bl.a. ajourhållning av allmänna kartor samt för fastighetsbildnings— och fastighetsregist— reringsverksamheten. Det statliga lantmäteriet deltar vi— dare i kommunernas planering för och framställning av stor-

skaliga kartor inom ramen för sin uppdragsverksamhet. 3.2.2 Kartinnehåll

Den tidigare i kartbreven noggranna angivelsen av vilka kartskalor och versioner de allmänna kartorna skulle upp— rättas i har utgått vid ändringen av lantmäteriinstruk— tionen. Regeringsbeslut krävs dock alltjämt när en ny all— män kartserie skall fastställas eller om någon betydande

ändring i en sådan serie skall göras. I bl.a. reglerings—

brev har regeringen möjlighet att precisera mer detaljera-

de åligganden.

Detaljerade föreskrifter om innehåll i registerkarta, fas— tighets—, stads— och Specialkarta (tätortskarta) finns i de tidigare nämnda fastighetsregister—, jordregister— och

stadsregisterkungörelserna.

I byggnadslagstiftningen uppställs vissa krav på den fy— siska planeringen, på grundkarta och nybyggnadskarta, på kontroll av byggnadsläge m.m. Fastighetsbildningslagen

(1970: 988) reglerar landskapsinformation i form av för—

rättningskartor.

För all författningsreglerad mätning och kartläggning en— ligt bl.a. byggnads—, vattenvårds—, miljöskydds— och väg— lagstiftningen finns grundläggande föreskrifter i mätnings— kungörelsen (MK) (l974:33). Detaljerade anvisningar för tillämpningen av MK finns i de av LMV utgivna tekniska för— klaringarna och anvisningarna (TFA). TFA innehåller inte bindande föreskrifter, men det är förutsatt att samråd i allmänhet sker med ÖLM eller LMV när det gäller avsteg

från dessa anvisningar. Beträffande kartor innehåller TFA riktlinjer för skalor, kartformat, bladindelning, kartma— terial, utförande och godkänd beteckningsstandard.

Behörig att verkställa mätning och kartläggning är enligt MK i första hand lantmäterimyndighet, som inte är fastig— hetsregistermyndighet, och kommunalt mätningsorgan med chef som uppfyller vissa angivna behörighetskrav. Denna behörighet syftar till att upprätthålla kvalitén på mät—

nings— och kartläggningsarbetena.

3.2.3 Rätten att utnyttja bild— och kartmaterial

Bestämmelser om upphovsrätt till kartor och bildmaterial

finns i lagen om upphovsrätt till litterära och konstnär— liga verk (1960:729 med senare ändringar) och i lagen om rätt till fotografisk bild ( 1960:730 ).

S.k. officiella kartor är upphovsrättsligt skyddade med stöd av bestämmelserna i upphovsrättslagen . Med officiella kartor avses kartor som det enligt verkens instruktioner eller i övrigt enligt statsmakternas beslut åligger verk och myndigheter att upprätta och ge ut oberoende av om be— ställning föreligger eller ej (prop. l956:184). Till de officiella kartorna kan därmed räknas inte bara de allmän— na kartorna utan också t.ex. de geologiska kartorna vid SGU och sjökorten vid sjöfartsverket.

Upphovsrätten till de officiella och därmed även de all— männa kartorna tillkommer staten. Det upphovsrättsliga skyddet innebär att dessa kartor inte får återges eller mångfaldigas utan tillstånd av upphovsmannen. Detta skydd inskränks av vissa allmänna undantagsbestämmelser. Sålunda skall allmän karta hållas tillgänglig i den ordning som tryckfrihetsförordningen anger. Som exempel på inskränk— ningar i upphovsrätten kan även nämnas framställning av enstaka exemplar för enskilt bruk och återgivning såsom citat eller i samlingsverk till bruk vid undervisning. Det kan också nämnas att det upphovsrättsliga skyddet för kar— ta enligt uttalande av föredragande departementschefen (prop. 1960:17) självfallet inte kan avse de kartografiska elementen — angivande av orters och gränsers belägenhet osv. — som sådana, utan endast det urval och den kombina— tion av dessa som gjorts för den föreliggande produkten.

En speciell reglering fanns i de tidigare s.k. kartbreven beträffande de allmänna kartorna. lMV skulle svara för framställning och förläggning av dessa kartor samt tryck— ning efter anbudsförfarande. Liber Grafiska AB hade ensam— rätt att utnyttja de allmänna kartorna och grundmaterialet till dessa för att framställa särtryck och andra följdpro— dukter.

I och med den nya förordningen om upplåtande av det all— männa kartmaterialet för följdproduktion (1980:754) upp— hörde denna ensamrätt. När det gäller följdproduktionen är

det fr.o.m. den 1 november 1980 LMV som prövar frågan om upplåtande av det allmänna kartmaterialet (allmänna kartor och deloriginal till dessa). LMV skall därvid hålla grund— materialet till allmänna kartor tillgängligt för använd— ning senast när exemplar av kartan hålls tillgängliga för försäljning eller för annan Spridning till allmänheten. Denna förordning ger således både lantmäterimyndigheterna och andra möjlighet att mot avgift utnyttja det allmänna kartmaterialet för följdproduktion. Vissa övergångsbestäm— melser gäller dock under en treårsperiod beträffande sam—

arbetet mellan LMV och Liber Grafiska AB. 3.2.4 Kart— och bildsekretess

Ett generellt förbud mot spridning och utförsel av kartor över svenskt område i skalor större än 1:500 000, som ej framställts eller granskats av LMV eller sjöfartsverket, finns i särskild lag (1975:370). Motsvarande skydd för utlämning av kartor, som är att anse som allmän handling, ges i tryckfrihetsförordningen och sekretesslagen (senast omtryckt 1980:100). Av den sistnämnda framgår att sådana handlingar som har upprättats av LMV eller sjöfartsverket och som innehåller kart- och flygbildmaterial av betydelse för rikets försvar, likSom data ur LMV:s geodetiska arkiv, endast får lämnas ut efter prövning av det verk som upp—

rättat handlingen.

Ej heller andra flygbilder och vissa fotografiska bilder får spridas eller föras ut ur riket utan föregående granskning (lag 197Sz371). Denna granskning utförs i nor- malfallet av DB. Sekretessreglerna i samband med flygfoto—

grafering beskrivs mera utförligt 1 kap. 9.

Flygfotografering för kartläggningsändamål regleras i luftfartslagen (1957z297) och luftfartskungörelsen 1 (1961:558).

Närmare bestämmelser om sekretess vad gäller framställning och utlämnande av kart— och flygbildmaterial vid LMV och

sjöfartsverket ges i kartsekretessförordningen (1975z372 med ändring 1977:1108).

3.3 Huvuddragen av produktion och utnyttjande av ____________________________________________

landskapsinformation ___________________

Vi ger i detta avsnitt en översikt över främst produktion— en av olika typer av grundläggande kartor, flygbilder och annan landskapsinformation. Dessutom redovisas översikt— ligt de viktigaste intressenterna när det gäller sådan in— formation. I ett inledande avsnitt beskriver vi i korthet hur ansvar och uppgifter när det gäller försörjningen av landskapsinformation f.n. är uppdelad mellan olika myndig— heter och organ. Lantmäteriets organisation och uppgifter redovisas i anslutning till detta avsnitt. Utförligare be— skrivningar finns i bilaga 2.

3.3.1 Fördelning av ansvar och uppgifter

Organisationstablån, figur 3.1 ger en överblick över vik— tigare intressenter inom den offentliga sektorn.

3.3.l.1 Staten

På den statliga sidan berör frågor om landskapsinformation många departement och myndigheter. Bostadsdepartementet, som bl.a. har att handlägga ärenden om lantmäteri— och kartväsendet, kan anses vara det departement som främst har ansvaret för grundläggande landskapsinformation men även ett flertal andra departement har anknytning till frågor rörande landskapsinformation via de myndigheter som tillhör dessa departement.

Inom bostadsdepartementets ansvarsområde är det framför allt LMV och den statliga lantmäteriorganisationen som inom ramen för sin mätnings— och kartläggningsverksamhet producerar information om landskapet. Eftersom lantmäte—

riet har en central roll när det gäller att samla in och

Figur 3.1 Viktigare intressenter av Landskapsinformotion inom den offentliga sektorn(orgnnisotionstoblå).

"'" L Pla Unlv unt- L M vev- och bruk v ket högsk univ

| | | | | | | I | | | |

/ / JL

_1'_=N____;_; _____ =E. —FL___"

.. k . ' Naturvards- | | lPlanenhelev med bl. &. lansanll vana ' | enheter Lanl- Skog. | |. _____________ ._ _ __ _ _| bru verds

ni styrel-

| La 'nsstyrelser ......

1 [_ | ' | ; | | | ( Loka- Loka- Loka-_ | l la '? ru- man ug- :$."- 1 l 0 bud 16" | l | K o m m u n e r

streckad istället lör heldragen linje mellan myndigheter Inger en annan end-el ler fed. ev region-l myndlehet

tr lok central

reglonnll oc 'öreskriner

För- bind

A" driv verk

Vet- len- (lll Do- mil vou. kul med reo"- nal: och loke-

S 5 G V U U

anvisning" Ill.!

lagra grundläggande landskapsinformation, ges här först en kortfattad presentation av dess organisation och uppgif—

ter.

Lantmäterimyndigheter är statens lantmäteriverk (LMV), överlantmätarmyndigheterna (OLM), fastighetsbildnings— myndigheterna (FEM) och fastighetsregistermyndigheterna (FRM). LMV leder och utövar tillsyn över fastighetsbild— nings— och fastighetsregistreringsmyndigheterna som kan vara statliga eller kommunala. Länsstyrelsen (lantmäte— rienheten) är fastighetsregistermyndighet (SFRM) utom i det trettiotal kommuner som medgivits att själva sköta fastighetsregistreringen för hela eller delar av kommunen (kommunala fastighetsregistermyndigheter (KFRM). Antalet anställda inom det statliga lantmäteriet är ca 2 900, av vilka ca 800 finns vid LMV. Hela lantmäteriets totala ekonomiska omslutning uppgick till drygt 410 milj.kr. 1979/80, varav ca 110 milj.kr. var statliga anslagsmedel. Grundläggande landskapsinformation produceras framför allt inom ramen för mätnings— och kartläggningsverksamheten vid lantmäteriet och omfattade samma budgetår ca 60 milj.kr.

(program 3).

LMV är central myndighet för lantmäterifrågor. Verkets hu— vuduppgifter hänför sig till frågor om fastighetsbildning, fastighetsbestämning, fastighetsvärdering, fastighetssam— verkan och fastighetsregistrering samt mätningsverksamhet och allmän kartläggning.

ÖLM har länet som verksamhetsområde och skall inom detta område leda och utöva tillsyn över verksamheten vid SFRM, utöva tillsyn över mätningsverksamheten samt verka för samordning av grundläggande mätnings— och kartläggnings— verksamhet- Myndigheten skall också lämna medverkan i ar— betet för framställning av allmänna kartor (bl.a. upprätta programplaner för grundläggande stomnät och kartläggning) och hjälpa FBM liksom kommuner och enskilda med råd och upplysningar inom sitt verksamhetsområde. Likaså skall ÖLM ge råd och upplysningar om och hjälpa till vid förmedling

lantmäteriet. ÖlM är organisatoriskt samordnad med läns—

styrelsens lantmäterienhet, främst genom att överlantmäta—

ren är chef för båda organen.

Inom det lokala lantmäteriet har FBE hand om fastighets— bildningsverksamheterna. För dessa verksamheter är landet indelat i 87 statliga lantmäteridistrikt. Varje

lantmäteridistrikt utgör verksamhetsområde för en FBM.

Härtill kommer 25 statliga specialenheter, varav 24 har uppgifter som hänger samman med jordbrukets och skogsbru— kets rationalisering och en handlägger frågor rörande tät— bebyggelseutveckling. I 42 av landets kommuner finns

kommunala FBM (KFBM).

Lantmäteriet tillämpar programbudget. Verksamheten indelas i följande program:2

1. Vissa allmänna myndighetsuppgifter 2. Förrättnings— och uppdragsverksamhet 3. Mätning och kartläggning

4. Försvarsberedskap

Samtliga program omfattar hantering av landskapsinforma— tion. Vad gäller grundläggande landskapsinformation är

program 3 av särskilt intresse. Detta program finansieras

med anslagsmedel och omfattar delprogrammen:

o geodetisk verksamhet

0 kartläggning i skalor större än 1:25 000 (omdrevsfotograferingen och det ekonomiska kartverket)

o kartläggning i skalorna 1:25 000 — 1:100 000 (det topo- grafiska kartverket)

o kartläggning i skalor mindre än 1:100 000 (översikts-

kartor)

2En ny indelning har beslutats av statsmakterna att gälla från den 1 juli 1982.

Av centrala myndigheter i övrigt som producerar landskaps— information kan nämnas CFD, sjöfartsverket, SGU, SMHI och

statistiska centralbyrån.

På regional nivå inom statsförvaltningen sker ett omfatt— ande arbete med landskapsinformation främst vid länssty— relserna. Inventeringar utförs t.ex. av olika natur— och kulturmiljöer samt kartläggningar av hur dessa resurser utnyttjas. Länsinventeringarna, som utgjorde underlaget för den hittills genomförda fysiska riksplaneringen, är exempel på detta. Vid länsstyrelsernas lantmäterienheter

förs register med tillhörande registerkarta över fastig— heter.

De centrala ämbetsverk, som hanterar landskapsinformation, har i många fall regionala organ.

Även den lokala statsförvaltningen medverkar i försörj— ningen med landskapsinformation eller utgör betydande int—

ressenter. Som exempel kan nämnas de till lantmäteriet hö— rande statliga FBM samt lokala ortsombud eller distrikt son tillhör lantbruks— respektive skogsvårdsorganisationerna.

För att komplettera bilden bör också erinras om de offent—

liga utredningar som behandlar eller nyligen har behandlat frågor av betydelse för försörjningen med landskapsinfor—

mation:

0

Fastighetsdata— och inskrivningsregisterkommittén (Ju 1979:07) — (FADIR) har utrett den fortsatta fastighets— dataverksamheten och därvid bl.a. prövat frågan om systemstruktur, organisation för uppbyggnad och drift samt införandetakt (betänkande DsJu 1981:l). SMHI—utredningen (K l977:01) har utrett SMHI:s verksam— het och organisation (slutbetänkande DsK l980:11). Statistikutredningen (E 1980:02) skall närmare se över

den statliga statistikens innehåll och framtida inrikt— ning.

o Utredningen om ortnamnsverksamheten (U 1980:02) i riket

m.m. har bl.a. till uppgift att formulera allmänna riktlinjer för fastställande av ortnamn, gatu— och väg— namn samt föreslå regler om förfarandet vid namnsätt— ning.

o Skogsadministrativa utredningen (Jo 1974:03) har utrett

den statliga administrationen på skogsbrukets område (slutbetänkande Skogsvårdsstyrelsernas administration DsJo 1980:01).

0 Vattenplaneringsutredningen (Jo 1977:06) har utrett

frågan om vattenplanering (slutbetänkande Vattenplane— ring SOU 1980:39 ).

0 Naturresurs— och miljöutredningen (Jo 1978:Ol) skall

utforma riktlinjer för den framtida naturresurs— och miljöpolitiken.

o Kartutredning 78 (Bo 1977:01) har utrett vissa frågor angående sammanföring av vissa verksamheter avseende allmänna kartor (slutbetänkande Allmänt kartmaterial DsBo 1980:01).

0 Utredning om ny byggnadslagstiftning (PBL—utredningen) (Bo 1978:O7) har lagt fram förslag till ny plan— och bygglag (SOU l979:65 och 66)

0 1980 års lantmäteriutredning (Bo 1980:02) skall kart—

lägga den lokala lantmäteriverksamheten och dess orga— nisation.

o Utredningen om lantmäteritaxan (Bo 1980:03) skall se

över principerna för lantmäteritaxan och taxans konst— ruktion.

o Mineralpolitiska utredningen (I 1974:02) har utrett den

långsiktiga hushållningen med mineralresurser (slutbe— tänkande Mineralpolitik SOU l980:12).

o ADB—beredningsgruppen (C 1973:06) skall behandla frågor om utveckling och utnyttjande av automatisk databehand— ling med anknytning till samhällsplanering inom läns—

styrelserna m.m.

50. Försörjning med landskapsinformation i Sverige SOU 1981:73 3.3.1.2 Kommunerna

Kommunerna, främst då primärkommunerna, har en omfattande verksamhet både som producenter och konsumenter av land— skapsinformation. Huvudsyftet är att förse den egna verk— samheten med beslutsunderlag. Kommunala produkter i form av kartor och register används också i stor utsträckning

av allmänhet, privata företag och statliga myndigheter.

Grunden för kartläggningen i kommunerna utgörs av stomnät som i regel bygger på rikets nät i plan och höjd. På basis av stomnäten upprättas primärkartor som ofta ajourhålls fortlöpande och utgör utgångsmaterial för kartor för bl.a. fastighetsbildning, projektering, redovisning och plane— ring. Dessa kartor är också av betydande intresse för stat— liga myndigheter med ansvar för anläggningsverksamhet t.ex. vägverket och televerket (se schema över PRIMÅRKARTA i kommunalt kartprogram i bilaga 2).

Kommunerna utför själva huvuddelen av den grundläggande kartläggningen, men lägger också ut uppdrag rörande mät— ning och kartläggning på privata konsulter och på det statliga lantmäteriet. Det senare är vanligt bland de be— folkningsmässigt mindre kommunerna. Därutöver utnyttjas också de allmänna kartorna och annat översiktligt material

som underlag för kommunala följdprodukter.

Kommunerna har i byggnadslagstiftningen specificerade upp— gifter beträffande mätning och kartläggning i samband med byggande t.ex. tillhandahållande av nybyggnadskarta och kontroll av byggnads läge.

I den kommunala mätnings— och kartläggningsverksamheten ökar särskilt behovet av information om undermarksförhåll—

anden t.ex. geotekniska egenskaper och undermarksledningar.

Inom 42 av de större kommunerna i landet svarar KFBM för

fastighetsbildningen, vilket i övriga kommuner sköts av

SFBM. Vanligen är denna verksamhet geografiskt uppdelad så att kommunerna svarar för verksamheten i de tätbebyggda delarna, medan det statliga lantmäteriet står för fastig—

hetsbildningen i landsbygdsdelarna.

Fastighetsregistrering, som är slutåtgärd vid all fastig— hetsbildning, är organisatoriskt skild från denna och i princip en statlig verksamhet. I 34 kommuner finns dock KFRM, som ajourhåller de manuellt förda eller datorbase— rade fastighetsregistren, för registerkarta och sköter

akt— och kartarkiv.

3.3.1.3 Enskilda företag och organisationer

Inom den enskilda sektorn är ett antal tekniska konsult— företag inriktade på geotekniska undersökningar och fram— ställning av storskaliga kartor och specialkartor för oli—

ka ändamål på uppdrag av kommuner och olika företag.

Bland kartföretagen har Esselte Kartor och Liber Kartor en dominerande ställning i landet beträffande framställning av förlagskartor (t.ex. skärgårdskartor, fjällkartor, tu—

ristkartor och atlaser).

En stor kartproducent är också Svenska orienteringsförbun— det och till detta förbund anslutna klubbar, som framstäl— ler orienterings— och fritidskartor i olika versioner och

skalor. Denna verksamhet bygger i stor utsträckning på fri—

villiga insatser.

Skogs— och gruvindustrin är i betydande utsträckning bero— ende av landskapsinformation. Inom båda dessa branscher producerar företagen själva en avsevärd del av den infor— mation som erfordras (olika typer av skogskartor respekti— ve gruvkartor och underlag för prospektering). I anslut— ning till de pågående översiktliga skogsinventeringarna har kartor upprättats såväl i samband med bolagsskogsbru— kens skogsbruksplaner som de privata skogsägarnas olika

Landskapsinformation framställs och utnyttjas även av and—

ra organisationer och företag bl.a. som informationsunder—

lag för transporter, resor o.d. 3.3.2 Produktion av landskapsinformation

I tabell 3:l sammanfattar vi produktionen av landskapsin— formation inom den offentliga sektorn. Av denna tabell framgår att landskapsinformation produceras av ett rela—

tivt stort antal myndigheter.

Syftet med produktionen av landskapsinformation varierar mellan de olika organisationerna. Vissa har till huvudsak— lig uppgift att producera landskapsinformation för andra avnämares behov. De kan därför betecknas som rena producen— ter. Andra organisationer tar själva regelmässigt fram så— dan landskapsinformation som de behöver för att bedriva

sin verksamhet, dvs. de är både producenter och konsumen— ter. Underlaget för denna information kan dock basera sig på produkter som framställs av producentorganen. Den in— formation som framställs inom en enskild myndighet kan ock— så samtidigt vara av intresse för och utnyttjas av andra

avnämare-

Till den förstnämnda kategorin, som vi i fortsättningen betecknar som "producenter", hör förutom LMV främst sjö— fartsverket, SMHI, statistiska centralbyrån och SCU. Av dessa myndigheter har som nämnts LMV, sjöfartsverket och SGU enligt sina instruktioner direkta åligganden att fram— ställa kartor.

Till producenterna kan också räknas CFD, FRM och Rymdbo— laget. Naturgeografiska institutionen vid Stockholms uni— versitet och institutionen för skogstaxering vid Sveriges lantbruksuniversitet är universitetsorgan genom sitt ar— bete med vegetations— och geomorfologiska kartor respek— tive riksskogstaxeringar i detta sammanhang kan betecknas

som producentorgan.

Tabell 3.1 Huvuddra en av den offentliga sektorns

roduktion av lan

dska sinformation

Allmänna kartor Övriga småskaliga kartor

Produkter

Flyg— Satel— ADB—

Geol. kar— tor Topo— Ekon. Över— Orto— kar— kar— sikts— foto—

tor tor kartor kar— tor

Hydrol. kartor OCh/el. sjökort

Veg. Regis— Kommun och/e ter— över- geo— kar— Sikts— morf. tor kar— kar— tor tor

X X X X X X X X X X X X

Producenter

"Producentorgad LMV

öLM SFBM CFD Sjöfartsverket SMMI SCB

Sthlm universi— tet (naturgeo— gr. inst.)

SLU (inst. för skogstaxering)

SGU Rymdbolaget SFRM KFBM KFRM

bil— der lit— infor— mation base rade re— gis— ter

Väder— progn. kar— tor

Skogs— And— kar— ra

tor kar— tor

And— ra re— gis— ter Sta— tis— tik Dep. till— rig— het

Kn Kn Kn

Tabell 3.1 (forts.)

Produkter

Producenter

'?roducent-konsu ————————1r———— mentorgan

Planverket

Försvarsmakten Televerket

Statens vägverk Luftfartsverket Statens geotek— niska institut

Riksantikvarie— ämbetet

Skogsvårdsorg. Lantbruksorg. Naturvårdsverke Domänverket

Industriverket (och NSG)

vattenfall

Länsstyrelsen

Allmänna kartor

Huvuddra en av den offentliga sektorns Orto— Geol. Hydrol.

kartor kar—

roduktion av landska sinformation

övriga småskaliga kartor

Många organisationer framställer landskapsinformation för eget bruk eller för användning huvudsakligen inom en viss sektor. Vi har valt att i fortsättningen beteckna dessa som "producent—konsumenter". Bland dem återfinns vissa försvarsmyndigheter, skogsvårdsorganisationen, lantbruks— organisationen, naturvårdsverket, riksantikvarieämbetet, statens planverk, statens geotekniska institut, statens industriverk, statens vägverk och affärsdrivande verk som SJ,televerket, luftfartsverket, domänverket och statens vattenfallsverk. Hit hör också olika kommunala organ och enheter inom länsstyrelsernas planeringsavdelningar. Många privata företag, framför allt inom skogsbruket, har egen

produktion av kartor och annan landskapsinformation.

En tredje grupp av intresse är de organ som främst sysslar med forskning och utvecklingsarbeten (FoU). Den omfattande forsknings— och utbildningsverksamhet, som utgör grunden för myndigheternas utvecklingsverksamhet, bedrivs vid lan— dets universitet och högskolor. Universitetsorganen arbe- tar för utveckling av nya metoder och ny kunskap som kan innebära produktion av landskapsinformation både för egen räkning och för andra avnämares behov. Vissa myndigheter med sektorsansvar har även särskilda medel för forsknings— och utvecklingsverksamhet. Till denna tredje grupp kan också räknas organ som miljödatanämnden med uppgift att

utveckla Och bygga upp ADB—system rörande yttre miljö.

En särställning intar de forskningsråd och motsvarande or— gan, som har till uppgift att initiera ny forskningsverk— samhet och fördela statliga anslagsmedel till olika forsk— are och forskargrupper vid universitet och högskolor samt till andra myndigheter och organisationer. De kan inte di— rekt betecknas som konsumenter eller producenter av land— skapsinformation utan får snarast ses som stödjande organ. Hit hör främst styrelsen för teknisk utveckling, statens råd för byggnadsforskning, naturvetenskapliga forsknings— rådet samt delegationen för samordning av havsresursverk—

samheten och statens delegation för rymdverksamhet.

Lantmäteriet har ansvaret för framställning av de allmänna kartorna. På uppdragsbasis produceras olika del— och följd— produkter, bl.a. ortofotokartor och flygbilder. Förstagångs— utgivningen är nu avslutad av de tre stora allmänna kart— verken, dvs. ekonomiska kartan i skala 1:10 000 (1:20 000

i vissa delar av Sverige), topografiska kartan i skala

1:50 000 (respektive 1:100 000 i vissa delar av fjällen) och översiktskartan i skala 1:250 000. LMV har därmed gått över från en uppbyggnadsfas till en reviderings— och ajour— hållningsfas. Stora kvalitetsskillnader har uppstått mel— lan äldre och nyare kartblad i dessa serier. Åven andra översiktskartor i mindre skalor har framställts (i ska— lorna 12500 000 — l:2 000 000) eller planeras framställas (en ny serie i skala 1:500 000).

Den ekonomiska kartan omfattar ca 80 % av landets yta.

Viss kompletterande kartläggning i denna serie har påbör— jats i delar av fjälltrakterna. Tyngdpunkten i arbetet med ekonomiska kartan ligger för närvarande på revidering av de utgivna bladen. Årligen utförs fullständig revidering av ca 390 blad (E4—revidering) och partiell revidering av ca 140 blad (EZ—revidering). De reviderade kartbladens detalj— och fastighetsoriginal avses härefter bli ajour— hållna genom ÖLMzs respektive lantmäterienheternas för—

sorg.

Den topografiska kartans resurser används till ca 85—90 %

för fullständig revidering (T3— och Tå—revidering) och ca 10—15 % för partiell revidering (TZ—revidering). För när—

" varande revideras årligen ca 35 blad fullständigt och lika många partiellt. Enligt LMV:s planer kommer fr.o.m. bud— getåret 1983/84 tyngdpunkten att läggas på partiell revi— dering.

I nuvarande plan ingår också framställning av provblad av

en ny topografisk karta i skala 1:100 000.

När det gäller översiktskartorna pågår en utveckling mot

lagring och hantering av kartdata med datorstödda metoder inom projektet "koordinatsatt Sverigekarta" som startats av Miljödataprojektet vid Lunds universitet. Avsikten är att arbetet skall resultera i ett system för datorlagrad kartinformation. En successiv övergång i verksamheten från produktion av enskilda kartblad till insamling, lagring och bearbetning av kartdata i digital form kan bli en ut— veckling på sikt under förutsättning att resurser finns tillgängliga. (I bilaga 2, finns faktarutor om ekonomiska och topografiska kartan samt olika översiktskartor.)

Geologiska kartor i reguljära serier framställs vid SGU.

Dessa s.k. allmänna geologiska kartor redovisar främst berggrund, jordarter och grundvattenförhållanden (se fak— taruta i bilaga 2). Av landets yta är hittills endast 8,5 % täckt av berggrundskartor och ca 5,5 % av jordartskartor i skala 1:50 000. I genomsnitt har ca fyra till fem jordarts— respektive berggrundskartor framställts per år under de se— naste åren. En ny tioårsplan för den geologiska karteringen har fastställts som ifråga om jordartskarteringen i skala 1:50 000 innebär att produktionen med hjälp av ändrad meto— dik ökar till 7,5 blad/år. När det gäller berggrundskarte— ringen har en ny karttyp införts nämligen provisoriska översiktliga berggrundskartor i skala 1:250 000 i södra och mellersta Sverige. På vissa ställen av kontinental— sockeln utförs maringeologiska arbeten av SGU i samarbete med statens industriverk, vilka redovisas bl.a. i form av

maringelogiska kartor.

Geologiska kartor eller kartor med viss geologisk informa— tion produceras även av andra organ än SGU. I samband med malmprospektering tar t.ex. gruvföretagen fram speciella berggrundskartor. Inom jord— och skogsbruk görs olika slag av markkartering av lantbruksnämnder och hushållningssäll— skap. Vidare tar skogsbolagen, skogsvårdsorganisationen

och domänverket fram skogskartor som bl.a. informerar om

jordarter och fuktighet m.m. Dessutom sker viss markkarte— ring vid riksskogstaxeringarna vid Sveriges lantbruksuni— versitet. Vid naturgeografiska institutionen vid Stock— holms universitet har inom ramen för naturvårdsverkets fjällutredning försök gjorts med geomorfologisk kartlägg— ning, där förutom ytformer även översiktlig redovisning görs av jordarter m.m.

Till geologiska kartor räknas också hydrogeologiska kartor som redovisar grundvattenförhållanden. Kännedom om större grundvattenförekomster och möjligheter till grundvatten— uttag är väsentlig för de vattenöversikter som behövs i samhällsplaneringen enligt vattenplaneringsutredningen. SGU påbörjade regelmässig framställning av denna typ av kartor först 1969 och hittills har ett antal hydrogeolo— giska kartor främst i skala 1:50 000 givits ut över vissa delar av landet, där grundvattnet är av stor betydelse för kommunal vattenförsörjning m. m. För att snabbare få fram översiktligt planeringsunderlag på länsnivå har nya över— siktliga hydrogeologiska kartor i skala 1:250 000 börjat framställas.

Inom det geotekniska området har statens geotekniska ins— titut ett ansvar för utveckling och dokumentation men be— driver också liksom ett antal privata konsultföretag upp— dragsverksamhet. Denna sker till avsevärd del på kommuner— nas beställning.

På sjökort redovisar sjöfartsverket regelmässigt den sjö- mätning och sjökartläggning som utförs inom svenska havs— områden samt några större insjöar med handelssjöfart (Vä— nern och Mälaren). Syftet med sjökartläggningen är främst att tillgodose sjöfartens och försvarets behov av informa— tion om farlederna. Stora delar av mätningarna utanför farlederna är mindre tillförlitliga, eftersom de ofta ba— serar sig på äldre mätundersökningar utförda före 1930 med handledning och mindre noggranna positionsbestämningar. Farlederna är numera uppmätta med moderna metoder.

I den svenska sjökortsportföljen ingår allmänna sjökort, båtsportkort och vissa specialkort (se faktaruta i bilaga 2). Dessutom finns en särskild militär sjökortsportfölj samt ett antal beredskapssjökort. I genomsnitt produceras två helt nya kort per år av sjöfartsverket. Jämsides här— med görs kontinuerliga rättelser och revideringar av ett antal befintliga sjökort (nytryck).

Mätningar av djupförhållanden i havet görs förutom av sjö— fartsverket även av marinen och fiskeristyrelsen, vilka också utför hydrologiska och hydrografiska observationer. SMHI ansvarar för motsvarande verksamhet när det gäller främst insjöar, för vilka institutet också har ett djup-

kartearkiv.

Hydrologiska kartor ger en bild av ytvattnets fördelning och variationer av olika hydrologiska element (nederbörd, vattenföring, sedimenttransport, avdunstning o.d.). Hydro- logiska kartor åskådliggör vattendata som samlats in, lag— rats och analyserats på olika sätt. De kan därigenom vara ett verktyg i planeringssammanhang som underlag för bl.a. vattenresursbeskrivningar. Denna typ av kartor förekommer i andra länder, men har hittills endast i mindre omfatt-

ning framställts i Sverige.

I samband med bl. a. oceanografisk forskningsverksamhet vid universiteten kan vissa hydrografiska och hydrologiska data presenteras i kartform, men någon regelmässig kartut—

givning förekommer inte.

Inom delegationen för samordning av havsresursverksamheten pågår arbete med att belysa och klargöra uppbyggnad och in- riktning av nuvarande havsforsknings— och kartläggnings— verksamhet. Särskild uppmärksamhet ägnas åt frågan om for—

merna för insamling och lagring av data om havet.

Beskrivning av vattenresurser sker även vid andra myndig—

heter än SMHI och SGU. Flödestillgången för ytvatten re—

gistreras förutom av SMHI av t.ex. kraftstationer, enskil— da kommuner och industrier. Likaså beskrivs vattenförekoms— tens storlek och beskaffenhet av naturvårdsverket, länssty— relser och kommuner. Crundvattenflöden registreras av SCU

samt länsstyrelser och kommuner.

En översiktlig inventering av vatten och vattenanvändning i Sverige blev klar 1978 vid naturvårdsverket. Lagring av grunddata på blanketter och kartor i skala 1:250 000 har där skett och det bearbetade materialet finns lagrat på ADB—medium. Vattendata samlas även in inom ramen för ver— kets program för miljökvalitetsövervakning (PMK). Enligt vattenplaneringsutredningen är det dock svårt att utnyttja data från PMK för regional eller kommunal vattenplanering, eftersom PMKzs datainsamlingsnät är alltför glest.

Vegetationskartor (i skala 1:100 000) och geomorfologiska kartor (i skala 1:250 000) har framställts över de svenska fjällen i samband med naturvårdsverkets fjällutredning. Produktionen sker vid naturgeografiska institutionen vid Stockholms universitet i samverkan med naturvårdsverket. I ett samarbetsprojekt mellan denna institution, naturvårds— verket och länsstyrelserna i länen kring Nedre Dalälven provas denna vegetationskarteringsteknik även i områden utanför fjällvärlden. Ett liknande försök med denna teknik bedrivs även av OLM i Norrbottens län, där ett antal int— ressenter har gått samman i ett projekt för att utföra ve—

getationskartering i skala 1:50 000.

Skogsorganisationen, domänverket och skogsbolagen fram—

ställer olika typer av skogskartor som främst är avsedda

för den egna verksamheten inom respektive myndighet eller organisation. Skogskartorna upprättas vanligen på basis av ortofoton, kompletterade med viss fältinventering. Mark- innehav och skogsbestånd samt planlagda och vidtagna åt— gärder redovisas på dessa kartor. Med utgångspunkt från bl.a. dessa skogskartor och skogsinventeringarna utarbetas skogsbruksplaner och planer för skogsdikningsföretag, byg— gande av skogsbilvägar o.d.

ADB utnyttjas i vissa fall för att behandla skogliga data. Försök med digitaliserade skogskartor pågår i samarbete

mellan Stora Kopparbergs Bergslags AB och IMV.

För sport— och friluftsändamål framställer Svenska orien— teringsförbundet och till detta förbund anslutna klubbar förutom tävlingskartor också fritids— och allemanskartor för allmänhetens bruk. Dessa kartor förekommer i olika ver— sioner och skalor (1:15 OOO—1:20 000) och är noggrannt ter—

rängrekognoserade av de olika orienteringsklubbarna.

På olika typer av registerkartor redovisas landets fastig—

hetsindelning. De statliga och kommunala FRM upprättar des— sa kartor, som för större delen av landet förs i anslut— ning till jordregister (fastighetskarta med tillhörande bestämmelsekarta) eller stadsregister (registerkarta eller s.k. specialblad). Till framtida ADB—baserade fastighets— register som håller på att läggas upp av CFD skall en re— gisterkarta med bestämt innehåll finnas (se vidare fakta-

ruta i bilaga 2). Kommunala översiktskartor upprättas av många kommuner. Den tekniska produktionen sker oftast med bistånd av konsulter och kartföretag (se faktaruta i bilaga 2).

Satellitinformation från Landsat—satelliterna tas ned vid

Esrangebasen utanför Kiruna. Verksamheten drivs av Rymdbo— laget på uppdrag av European Space Agency (ESA). Satellit— data avseende svenskt område kan i viss utsträckning också införskaffas från andra nedtagningsstationer. Korrigering, lagring och viss bearbetning av satellitdata sker vid Es— range Landsat Station. Större bearbetningssystem för sa— tellitdata finns bl.a. vid Rymdbolaget, Stockholms univer— sitet, FOA Och LMV.

Manuella och ADB—baserade register som innehåller läges—

anknuten landskapsinformation finns vid många myndigheter.

Myndigheter, kommuner och andra organisationer överför i

allt större utsträckning även landskapsinformation i ma— nuellt förda register till ADB för att bl.a. förbättra

överblicken och lättare komma åt stora datamängder.

Några av de statliga "producenterna" som hanterar data från ett stort observationsmaterial, såsom t.ex. SGU, SMHI, statistiska centralbyrån och CFD samt LMV, har ett antal sådana register i drift. SGU utnyttjar ADB för de i brunnsarkivet lagrade hydrogeologiska uppgifterna från brunnsborrnings— och grundvattentäktsundersökningarna. SMHI för i stor utsträckning in sina observationer i olika ADB-baserade register med referensdata, som kan användas för bl.a. kartläggningsändamål (basnät för vattentempera— tur, vattenföring o.d.). Vid statistiska centralbyrån ut— nyttjas bl.a. fastighetstaxeringsregistrets och lantbruks— registrets rikstäckande uppgifter för statistiska beräk— ningar och försök att finna metoder för markanvändnings— statistik i tätorter m.m. CFD har till uppgift att bygga upp ett ADB—baserat fastighetsregister och producerar där— vid bl.a. i samarbete med LMV och statiStiska centralbyrån befolkningskartor baserade på fastighetskoordinater. LMV samlar in och lagrar tyngdkraftdata och höjddata i riks— täckande ADB-register. Försök görs med att digitalt fram— ställa kartor (bl.a. Sverigekartan).

Även i gruppen "producent—konsumenter" har många organisa— tioner byggt upp datorbaserade register. Vägverkets data— bank innehåller uppgifter om statliga vägar. I detta re— gister har lagrats ett antal lägesbestämda dataelement som kan identifieras genom länsnummer, vägnummer och löpnummer (således ej koordinater i rikets nät). Vid naturvårdsver— ket finns ett antal olika ADB—register innehållande infor— mation om mark och vatten. Inom den skogliga sektorn har Skogsstyrelsen lagt upp dataregister med beskrivning av privatägd skog som underlag för framställning av skogs— bruksplaner. Domänverket har på motsvarande sätt informa— tion om statliga skogar samlade i ett s.k. "indelningsre— gister". skogsbolag har utfört koordinatsättning av skogs—

bestånd. Genom digitalisering av viss basinformation (fas— tighetsgränser, vägar, vattendrag m.m.) har försök med maskinell ritning av skogskartor utförts från registerin—

formation vid ett sådant bolag.

Inom många kommuner har ADB—register lagts upp med fastig— hetsbeteckning eller gatuadress som sökbegrepp. Sådana re— gister beskriver i stor utsträckning olika fastigheters

tekniska och ekonomiska status samt rättigheter och skyl—

digheter SOm är förknippade med fastigheterna. 3.3.3 Användning av landskapsinformation

Huvuddragen av den offentliga sektorns utnyttjande av över— siktlig landskapsinformation sammanfattas i tabell 3.2.

Särskild markering har gjorts i de fall en myndighet eller ett organ utnyttjar en viss produkt avsevärt mer än de and—

ra redovisade produkterna i denna tabell.

Av tabellen framgår att de flesta myndigheter i stor ut—

sträckning använder allmänna kartor, ortofotokartor och flygbilder producerade av LMV. Även övriga småskaliga kar— tor utnyttjas av statliga och kommunala organ, medan däre— mot satellitinformation hittills endast i mycket begränsad omfattning kommit i bruk . Användningen av olika typer av register torde främst gälla sådana som byggts upp vid den

egna myndigheten. 3.3.4 Forsknings— och utvecklingsverksamhet

Vid universitet och högskolor bedrivs grundläggande forsk— ning (grundforskning) och därmed sammanhängande utveck— lingsverksamhet som kan utgöra underlag för vidare till— lämpningar av olika slag (tillämpad forskning). Från att ursprungligen vara koncentrerad till universitet och hög— skolor där forskningen initierades och styrdes utifrån de förutsättningar som gällde för deras verksamhet, har till— lämpad, statligt stödd forsknings— och utvecklingsverksam-

Tabell 3.2

Produkter

Användare

"Produ entorgan _LMV

ÖLM

SFBM

CFD Sjöfartsverket SMHI SCB

Sthlm univ. na— turgeogr. inst)

SLU (inst. för skogstaxering) SGU

Rymdbolaget

ducentekon—4

Planverket Försvarsmakten Televerket

Huvuddragen av den offentl

iga sektorns utn tt ande av landska s

Allmänna kartor

>4>€>4©>€>C>€>4 xxxxxxxx

Övriga småskaliga kartor

(j>= produkter av stor betydelse för den egna myndigheten X = produkter av betydelse för den dvs. produkter som utnyttjas i större omfattning

egna myndigheten

till—

Tabell 3.2

(forts.)

Huvuddra en av den offentli a sektorns utn tt'ande av landska sinformation

Produkter Allmanna kartor Ovriga smaskaliga kartor

Geol. Hydrol. kartor kartor kar— tor och/eL

Användare

SJ Statens vägverk Luftfartsverket

Statens geotek- niska institut

Riksantikvarie— ämbetet

Skogsvårdsorg.

Lantbruksorg.

Naturvårdsverke

Domänverket

Industriverket (och NSG)

Vattenfall

Länsstyrelsen

KFBM KFRM

Sthlms_1äns landsting

Forskninzs— och utbildningsorgu Universitet och högskolor SLU

(:>= produkter av stor betydelse för den egna myndigheten

Sjokort

dvss produkter som utnyttjas i större omfattning

X produkter av betydelse f den egna myndigheten

het (FoU) alltmer kommit att bedrivas inom och knytas till olika sektorer (sektoriell forskning). Denna inriktning på— börjades först inom försvarssektorn med satsningar på tek— nisk— naturvetenskaplig forskning som senare kom att rik— tas även mot civila ändamål för teknisk och ekonomisk ut— veckling. Den sektoriella forskningen har sin utgångspunkt i ett myndighetsansvar för samhällsproblem som skall lösas och syftar bl.a. till att ge underlag för precisering av en sektors mål, att identifiera och analysera alternativa handlingslinjer för att nå målen samt att utveckla de me— toder och redskap som behövs för att nå målen (Forsknings— rådsutredningens betänkande "Forskningspolitik", SOU l977:52).

Forskning inom landskapsinformationens område har sedan lång tid tillbaka i huvudsak varit förlagd till universi— tet och högskolor, och i väsentlig grad haft karaktär av grundforskning. Den högskolebaserade forskningen rörande landskapsinformation har till stor del utförts inom uni— versitetens geografiska institutioner, vid sektionen för lantmäteri vid KTH och vid Sveriges lantbruksuniversitet. I äldre tider var den kartografiska verksamheten förlagd till militära organ och den kartografiska utvecklingen kom till stor del att verkställas inom försvaret och så små— ningom också vid rikets allmänna kartverk (sedermera LMV)

och några kartografiskt inriktade företag.

Inom ramen för sitt sektorsansvar har flera statliga myn— digheter numera forsknings— och utvecklingsverksamhet med anknytning till landskapsinformation. I denna FoU—verksam— het kombineras inte sällan grundforskning med tillämpad forskning, som kan förläggas till universitet och högsko— lor på sektorsmyndighetens uppdrag. LMV har enligt sin instruktion att utföra vetenskapliga utvecklingsarbeten inom geodesi, fotogrammetri och kartografi samt närliggan— de ämnesområden i den mån dessa arbeten står i samband med verkets övriga uppgifter. Andra myndigheter med tillämpad forskning är FOA, SGU, statens vägverk, statens geotek—

När det gäller fjärranalysens flygfotografiska del har ut— vecklingsverksamheten sedan länge varit knuten till LMV och KTH. Två professurer i tillämpad fjärranalys finns också inrättade i landet — en vid Sveriges lantbruksuni— versitet i skoglig fjärranalys och en vid Stockholms uni— versitet i fjärranalys med inriktning främst mot naturre— sursinventering och miljöövervakning. Konsulter och andra privata företag har också bidragit till utvecklingen be— träffande tolkning och bearbetning av flygbilder.

Inom den satellitbaserade fjärranalysen, som i Sverige utvecklats sedan slutet av 60—talet, stod FOA inlednings— vis för merparten av insatserna. Sedan tillkomsten av de— legationen för rymdverksamhet år 1972 kanaliseras en stor del av forsknings— och utvecklingsverksamheten genom detta organ med dess rådgivande organ fjärranalyskommitten och forskningsprojektberedningen. Crundforskningen utförs hu— vudsakligen inom ramen för ett teknik— och metodutveck— lingsprogram, i vilket ett stort antal universitetsinsti— tutioner m.fl. är engagerade. Utveckling av instrument sker inom Rymdbolaget i samarbete med några högskoleinsti—

tutioner och svenska industriföretag.

Den tillämpade forskningen inom fjärranalysområdet sker till stor del som ett samarbete mellan Rymdbolaget och de

för respektive verksamhet ansvariga myndigheterna som t.ex. SMHI för vädertjänst, sjöfartsverket för iskartering (som underlag för isbrytning) och naturvårdsverket för kartlägg— ning av luftföroreningar. Som närmare framgår av kap. 8 intensifieras f.n. samarbetet mellan Rymdbolaget och LMV

med inriktning på tillämpningar inom kartering m.m.

Forsknings— och utvecklingsverksamhet inom områdena geo— desi, fotogrammetri och kartografi pågår inom sektionen för lantmäteri vid KTH. Denna forskning syftar bl.a. till att effektivera mätning— och kartläggning. Utvecklings—

verksamhet framför allt när det gäller instrument— och

bearbetningsteknik pågår också inom dessa områden vid LMV i anslutning till produktionen av underlag för de allmänna kartorna. Svenska kommunförbundet har i samarbete med ett antal kommuner liknande utvecklingsarbete inom det stor— skaliga kartområdet. Teknikutvecklingen inom datorområdet sker i nära anslutning till alla de ovannämnda teknikom— rådena.

Mark— och vattenresurser studeras ur olika aspekter såväl vid universitet och högskolor som vid ett antal myndighe— ter. Nya tekniker för kartering av vegetation och geomor— fologi, som bygger på tolkning av infraröd (IR)—känsliga registreringar, har utvecklats eller håller på att utveck— las vid geografiska och geologiska institutioner inom lan— det. De beräknas få stor betydelse för kartläggning av mark— och valtenförhållanden. Bl.a. har naturgeografiska institutionen vid Stockholms universitet varit aktiv på detta område under senare år. Vid SGU pågår försök med översiktlig jordartskartering baserade på denna nya meto— dik. Förutom medelsstöd till sådan metodutveckling i sam— band med fjällutredningen har naturvårdsverket också givit stöd till olika typer av s.k. landskapsanalyser (Öresunds— och Linköpingsprojekten) och naturresursundersökningar som bl.a. kan vara av värde för fysisk planering. Vid bostads— departementet har en särskild grupp Expertgruppen för fy— sisk planering och bebyggelse ansvar för viss samordning och beredning av forskning i anslutning till detta områ— de.

SMHI och SGU samarbetar med anslagsstöd från bl.a. natur— vetenskapliga forskningsrådet vid datainsamling, modell— studier m.m. inom de s.k. fältforskningsområdena som avses ge underlag för hydrologiska data om grund— och ytvatten— förekomster o.d. Vid SMHI bedrivs också viss utvecklings— verksamhet i samråd med LMV avseende ett system för hyd— rologiska lägesangivelser (HYPOS). Både SGU och LMV deltar med delprojekt inom internationella forskningsprogram på

geoområdet.

SOU 1981173 Försörjning med landskapsinformation i Sverige 69 3.4 Vissa samverkans— och kontaktorgan

Myndigheter som svarar för produktion av grundläggande landskapsinformation samarbetar i vissa fall vid fram- ställning av sådan information. Producenterna har i olika former etablerat kontakter med användarna för att ta reda på vilka krav som ställs. Organisationer och myndigheter inom den s.k. producent—konsumentgruppen kan i stor ut— sträckning själva ge sina produkter den inriktning de

önskar.

Vissa av producenterna är i sina instruktioner ålagda att samråda med andra intressenter. Även annat samarbete inom gemensamma problemområden sker ofta i mer eller mindre permanent form. Andra producenter har funnit likartade former för regelbundna kontakter med intressenterna. Vi ger i detta avsnitt en översikt över mer permanenta sam— verkansorgan och samarbetsformer mellan producenter och

avnämare.

LMV skall årligen utarbeta ett förslag till plan för de allmänna kartarbetena. Betydelsefulla frågor om riktlinjer för de allmänna kartarbetena skall avgöras i verket efter samråd med kartrådet i vilket ingår vissa avnämare. IMV utser företrädare för ÖB, vägverket, lantbruksstyrelsen, naturvårdsverket, Skogsstyrelsen, planverket, SGU och Svenska kommunförbundet att ingå i kartrådet. Ordförande är UMV:s chef och vice ordförande hans ställföreträdare. Som ett informellt beredningsorgan till kartrådet i frågor om underlagskartor för fysisk planering har bildats den s.k. plankartegruppen. På länsplanet skall överlantmätarna periodiskt genomföra länskonferenser med kartanvändarna.

Mellan lantmäteriet och försvaret sker direkt samarbete som en följd av LMV:s uppgift att trygga totalförsvarets

kartbehov. En militärassistent är chef för LMV:s försvars—

enhet.

Vid SGU finns ett permanent rådgivande organ, SGU:s kart— råd, som representerar kartanvändarna. Detta organ regle— ras emellertid inte av instruktionen. I rådet ingår före— trädare för Skogsstyrelsen, industriverket, naturvårdsver— ket, statens planverk, statens vägverk, OB, Svenska kom— munförbundet, Svenska gruvföreningen, Byggnadsgeologiska sällskapet och Svenska nationalkommittén för geologi.

Vid SMHI fanns till helt nyligen ett rådgivande organ, me— teorologiska och hydrologiska rådet, med uppgift att bistå institutet i mera betydelsefulla frågor om allmänna rikt— linjer för verksamheten. Rådets sammansättning och uppgif— ter reglerades i SMHI:s instruktion. I och med att insti— tutet den 1 juli 1981 fått en styrelse har detta råd av— skaffats.

CFD har på liknande sätt en sakkunniggrupp för sin utveck— lingsverksamhet med bl.a. representanter för avnämarna.

Vid sjöfartsverket saknas något formaliserat, allmänt kon— taktorgan med avnämarna. Försvaret har dock militär perso— nal direkt placerad i sjöfartsverket för produktion av de militära sjökorten.

I samband med sin utveckling av markanvändnings— och na— turresursstatistik har statistiska centralbyrån haft fort— löpande avnämarkontakter genom att provprodukter tagits fram för granskning-

Inom den kommunala sektorn pågår i kommunförbundets regi en långsiktig verksamhet för att bättre samordna kommuner— nas inre arbete med landskapsinformation. Efter gemensam utredning kom kommunförbundet och lantmäteriet fram till att samrådsgrupper behövdes för samordning av de mätnings— och karttekniska verksamheterna. Detta ledde till att s.k. MBK—grupper organiserades inom kommunerna. Syftet med des— sa är bl.a. att berörda förvaltningar skall använda samma

baskartor och referensteknik. Vidare har påbörjats en ge—

mensam utveckling av ADB—tekniska hjälpmedel inom området

samhällsplanering och kommunalteknik, det s.k. ISOK—pro—

jektet, i vilket även vissa statliga organ deltar.

I nämnden för skoglig flygbildteknik som har till uppgift att verka för samordning av flygfotografering och kart- framställning mellan skogsbrukets intressenter, ingår re— presentanter för både statliga organ och det enskilda nä- ringslivet. Nämnden hör till Skogsstyrelsen men är place— rad vid LMV. Ett annat samrådsorgan inom det skogliga om— rådet är skogsindustriernas samarbetsutskott (SISU), vari

ingår representanter för det enskilda skogsbruket.

På en del håll i landet har också olika statliga, kommu— nala och enskilda organ startat samarbete kring speciella projekt. Ett exempel på detta är samverkan i Norrbottens län under ÖLMzs ledning för samordnad produktion av vege— tations— och skogskartor. Samverkan sker inte bara med statliga myndigheter såsom SGU, försvaret, arbetsmarknads— styrelsen och länsstyrelsernas olika enheter utan även med gruvbolag, skogsbolag och skogsvårdsstyrelser.

Sedan 1977 finns vid bostadsdepartementet en särskild ar— betsgrupp, markdatagruppen, med uppgift att lämna förslag till markfaktorer som skall behandlas i samband med fram— läggandet av förslag till fortsatt fysisk riksplanering. Denna grupp skall även behandla frågor rörande fortsatt utveckling och samordning av insamling och presentation av landskapsinformation som är av särskild betydelse för den fysiska planeringen. I gruppen ingår ett tjugotal repre- sentanter för departement, centrala myndigheter och andra

statliga organ. 3.5 Kostnader för landskapsinformation Vår kartläggning av landets landskapsinformationsförsörj— ning visar att de sammanlagda årliga bruttokostnaderna

(omslutningen) för sådan verksamhet uppgår till ca 1,5

miljarder kr. Härav faller ca 40 % på statliga organ, ca 40 % på kommuner och ca 20 % på enskilda företag, organi— sationer och personer. Intäkter genom avgifter m.m. uppgår till ca 500 milj. kr. Kostnader och intäkter under budget— året 1978/79 för ett antal statliga verk, företag och bran— scher redovisas i tabell 3.3. Siffermaterialet, som har uppskattats i samråd med resp. organisationer, är inte ho— mogent och bör därför behandlas med viss försiktighet. Det— ta hänger samman med svårigheterna att skilja resurser för landskapsinformation från andra insatser. Det har därför varit nödvändigt att i stor utsträckning göra relativt grova uppskattningar.

Vi har även försökt kartlägga hur resursutnyttjandet för— delar sig mellan personal och utrustning. Det tillgängliga materialet tyder på att 10 000—12 000 personår årligen disponeras för insamling, bearbetning och presentation av landskapsinformation. Härav följer att hantering av land— skapsinformation — trots de senaste decenniernas tekniska utveckling — alltjämt är en mycket personalintensiv verk— samhet. (Det bör observeras att tiden och kostnaderna för användningen av denna information ej är inkluderad.) Det uppskattade värdet av vissa större instrument och annan mer dyrbar utrustning för hantering av landskapsinforma— tion framgår av tabell 3.3. Exempel på sådan utrustning är automatiska ritbord, avancerade mätinstrument och tyngre borrutrustning. Vi vill därutöver göra följande kommenta— rer till tabellen.

åtatgn

Ett trettiotal verk och myndigheter har intervjuats. Be— träffande lantmäteriet har hälften av förrättningsverksam— heten räknats som insamling av landskapsinformation. En liknande uppdelning har utförts för CFD, varvid upplägg— ning av fastighetsregistret, ca en tredjedel av den totala verksamheten, räknats som landskapsinformationsbehandling.

SMHI hävdar att klimatet direkt sammanhänger med landska— pets topografi och att även klimatuppgifter bör ses som landskapsinformation. Insamling och bearbetning av klimat—

data ingår därför i kostnadssammanställningen.

Vi vill peka på att några statliga myndigheter, forsknings— råd och motsvarande organ finansierar forskning och viss tillämpning inom landskapsinformationens område över sina respektive anslag. En liknande ställning har nämnden för statens gruvegendom (NSG), som beställare av prospektering, till—stor del vid SGU, för vilken verksamhet NSG uppburit anslag om 45 milj. kr. 1978/79. Det har inte varit möjligt att få fram baskostnaderna för den universitetsanknutna forsknings— och utvecklingsverksamheten med anknytning till landskapsinformation. En stor del av denna verksamhet ut— förs dock som projektarbete med medel från de forsknings-

stödjande organen och ingår därför i de redovisade kostna—

derna för dessa organ i tabell 3.3.

Eommgnsrga

Kostnadsuppskattningarna bygger på material som samman— ställts inom Svenska kommunförbundet. De redovisade kost— naderna omfattar personalkostnader inkl. sociala avgifter, materiel— och materialkostnader samt upphandlade tjäns-

ter.

Givetvis inkluderar inte heller de kommunala kostnaderna användning eller sökning av landskapsinformation. Sökning av den behövliga informationen borde strängt taget ingå i kostnaderna, men eftersom denna kalkyl av praktiska skäl knappast låter sig göras har något sådant belopp ej med— tagits-

I kostnadssammanställningen har dessutom uteslutits hante— ring av markanvändningsdata och terrängmodeller samt vissa

sektoriella planer som t.ex. skyddsrumsplaner.

Hanteringen av landskapsinformation inom landstingskommu—

1. STATEN

ner är av blygsamt omfång jämfört med sådan verksamhet

inom primärkommunerna. Dock bör observeras att Stockholms läns landsting har verksamhet om knappt en halv milj. kr. som en följd av att detta landsting svarar för länets re— gionplanering.

Enskilda förgtåg ogh ozganisatioEeE

Inom den privata sektorn svarar konsulterna för huvuddelen

av hanteringen av landskapsinformation. Fe angivna belopp—

en har uppskattats av företrädare för Svenska konsultföre—

ningen.

Även resursuppskattningarna inom industrin har utförts med hjälp av branschföreningar. Industrins kostnader är i hög

grad intäkter för konsulterna. Allmänhetens kostnader för inköp av landskapsinformation, huvudsakligen i form av tryckta kartor torde uppgå till ca

40 milj. kr.

Tabell 3:3 Landskapsinformation

Ekonomisk omslutning m.m. budgetåret 1978/79 (milj. kr.)

___—___—

Departement Kostnader Anmärkning Myndighet/verk ________________________________________________________________________________

Bostadsdepartementet:

LMV

Statens planverk Byggforsknings— organisationen

190 I detta belopp inkluderas hälften av fas— tighetsbildningsverksamheten. Intäkter av uppdrag och försäljning uppgår till ca 130 milj. kr. Värdet av mätningsteknisk utrustning inom lantmäteriet kan uppskat- tas till ca 60 milj. kr. '..

SOU 1981:73 Försörjning med landskapsinformation i Sverige 75 Departement Kostnader Anmärkning Myndighet/verk

Justitiedepartementet: CFD 5

Försvarsdepartementet: Försvarsmakten 23

Kommunikationsdepartementet:

Televerket 5 SJ & Statens vägverk 40 Sjöfartsverket 30 SMHI 22 Luftfartsverket l Statens geotekniska 5 institut Ekonomidepartementet: Statistiska central— 25 byrån Utbildningsdepartementet: Riksantikvarieämbetet 15 Naturvetenskapliga 5

forskningsrådet

Jordbruksdepartementet: Lantbruksorganisationen 10

Skogsvårdsorganisationen 25

Naturvårdsverket 7 Sveriges lantbruks— 6 universitet

Avser främst uppläggningen av fastighets— registret.

Utrustning vid verket värderas till ca 20 milj. kr.

Värdet av utrustning (inkl. sjömätnings— fartyg) uppskattas till ca 100 milj. kr.

Intäkter av uppdragsverksamhet uppskattas till ca 10 milj. kr.

Kostnaderna täcks helt av intäkter av uppdragsverksamheten. Utrustningen vär— deras till ca 2 milj. kr.

I kostnaderna inkl. även arkeologiska undersökningar.

Ca en fjärdedel av kostnaderna täcks av ersättning för uppdrag.

Kostnaderna avser insamling och registre— ring av fältdata. Intäkter i samband med uppdrag o.d. uppskattas till ca 4 milj. kr.

Avser endast riksskogstaxeringsverksam— het.

Departement Kostnader Anmärkning Myndighet/verk __ __ Industridepartementet: Statens industriverk l SGU 127 Kostnaderna inkl. prospektering och and— ra uppdrag. Intäkter av uppdragsverksam— heten uppgår till ca 100 milj. kr. Ut— rustning uppskattas till ca 15 milj. kr. Statens vattenfallsverk 15 Verkets utrustning värderas till ca 4 milj. kr. Styrelsen för teknisk 1 utveckling Rymdbolaget och statens 7 Kostnaderna avser fjärranalys och de svenska kostnaderna för Landsatstationen vid Esrange. Utrustningen har uppskattats till ca 15 milj. kr. Domänverket 15 Statens delegation 2 Beloppet avser budgetåret 1980/81. för samordning av havsresursverksamheten

Kommundepartementet: Länsstyrelserna 30 Avser huvudsakligen fastighetsregistre— ringsverksamheten.

___—%.....—

Summa statliga sektorn ca 620 _________________________________________________________________________________

2. KOMMUNERNA

___—______________

Organ Kostnader Anmärkning ___________________________________________________________________.______________

Kommunerna ca 600 ______________________________________________________________________________ 3. ENSKILDA FÖRETAG OCH ORGANISATIONER

Företag, organisation Kostnader Anmärkning eller verksamhet

___—___m

Konsultverksamhet ca 200 Esselte Kartor ca 35 Intäkterna från försäljning omfattar även Liber Kartor ca 20 utländska kartor.

Turist— och fri— Huvuddelen av kostnaderna avser oriente—

luftsorganisationer ringsförbundets verksamhet. Med marknads— mässiga priser för hela denna verksamhet skulle kostnaderna överstiga 20 milj. kr.

Gruvindustrin ca 5 Inkl. prospektering Skogsindustrin ca 15 Övrig industri ca 20

4 BEHOV AV LANDSKAPSINFORMATION UNDER 1980—TALET

4.1 Inledning

I föregående kapitel beskrev vi hur försörjningen med land- skapsinformation går till i dag — ansvars— och intressent— förhållanden, vilken information som regelmässigt produce— ras samt resursinsatser. Denna beskrivning kan i sig sägas återge en bild av de föreliggande behoven. I detta kapitel skall vi anpassa den bilden till den överblickbara framti— den genom att i stora drag försöka redovisa vilka brister

och nya behov av landskapsinformation som vi kunnat kon—

statera.

Att på detta sätt samlat beskriva informationsbehoven är självfallet mycket svårt eftersom data om landskapet an— vänds för vitt skilda ändamål och i många olika presenta— tionsformer. Olika intressen står ofta mot varandra t.ex- i fråga om informationsinnehållet. Behoven ändras också över tiden relativt snabbt. Detta kan illustreras genom att peka på att kraven på underlag för översiktlig fysisk planering och naturresurshushållning ökat markant under 1970—talet. Ett annat exempel är den av statsmakterna be— slutade nya skogspolitiken som kommit att ställa ökade

anspråk på skogliga data.

Även inom andra verksamheter som försvar, byggande, natur—

vård, turism och rekreation kommer sannolikt nya förutsätt— ningar och ny inriktning att ställa speciella krav på för—

sörjningen med landskapsinformation under l980—ta1et.

Parallellt med de verksamhetsgenererade skiftningarna av behoven pågår en snabb teknisk utveckling som radikalt

förändrar möjligheterna att samla in, lagra, bearbeta och presentera landskapsinformationen. Särskilt kan nämnas

utvecklingen på ADB—området med sådana tillämpningar som

automatisk datafångst, beräkning av mätdata och automatisk kartframställning från databaser. På fjärranalysens område har satellit— och vissa andra nya flygburna registrerings— utrustningar och bearbetningssystem för dessa data öppnat helt nya möjligheter. Denna tekniska utveckling ger i sig upphov till önskemål om landskapsinformation som tidigare inte kunnat tillgodoses. Den aktuella tekniska utvecklingen behandlas vidare i kap. 5 och i bilaga 3.

I det följande beskriver vi först översiktligt vilka fak— torer som väntas komma att påverka behovsbilden inom de samhällsfunktioner och andra verksamheter för vilka land— skapsinformation utgör ett viktigt underlag. Därefter re— dogör vi för sådana brister och behov i anslutning till vissa grundläggande produkter som intressenterna utpekat. Det ligger i sakens natur att redovisningen endast kan bli

översiktlig.

4.2 Behov av landskapsinformation för vissa samhälls— _______________________.________________________ funktioner m.m.

4.2.1 Fysisk planering

Ekologiska aspekter och behovet av hushållning med mark— och vattenresurserna har fått en allt större tyngd i sam— band med fysisk planering. Under 1970—talet har ett system för fysisk riksplanering (FKP) vuxit fram. På grundval av propositionen l972:lll beslutade statsmakterna om vissa riktlinjer för hushållning med mark och vatten och former för fortlöpande fysisk riksplanering. Tre huvuduppgifter angavs. Den första är att kartlägga dels de långsiktiga önskemål som skilda intressenter riktar mot mark och andra naturtillgångar dels de tillgångar som svarar mot de an— språk som kan förutses. Den andra är att analysera i vil— ken utsträckning det finns konflikter mellan olika anspråk och klarlägga konsekvenserna av alternativa sätt att ut— nyttja naturresurserna. Den tredje huvuduppgiften är att,

i den mån det är motiverat av riksintresse, dra upp rikt—

linjer för hushållningen med sådana naturtillgångar som är eller kan väntas bli efterfrågade av skilda intressen el— ler är särskilt känsliga för miljöpåverkan. Inom regering— en behandlas f.n. förslagen från den s.k. PBL-utredningen (SOU l979:65, 66) om att riktlinjer för hushållning med mark och vatten skall skrivas in i en ny plan— och bygg— lag. Formerna för fortsatt fysisk riksplanering har bc— handlats i SOU l979z54, 55 samt prop. l980/81:183. An— svarsfördelning, kunskapsförsörjning m. m. i detta system som engagerar alla nivåer inom den offentliga sektorn, kan

illustreras schematiskt enligt följande:

Former för fortsatt fysisk riksplanering (Källa: SOU

l979:54) | Fastställar ' riktlinjer RRSdag

Förslag till riktlinjer

Uppdrag om redovisningar

Tillämpnings- Beslut i föreskrilter enskilda ärenden

Regenng Rd w sw, sw HaVSfeSU'S' FÖLJER FORTLÖPANDE mark— och vattenanvändningen samt miljösituationen

delegationen _l»— j: Ämbetsverk . L . . ' ' ' AJOURHÅLLER RIKSÖVERSIKTER ' : : Rapportering om riktlinjer särskilda problem ning

_-

Som underlag för en sådan planeringsprocess krävs en fort— satt systematisk kunskapsinsamling. Kartläggning och ana— lyser av anspråk som från skilda verksamheter ställs på bevarande och utnyttjande av naturresurserna, kartläggning av olika slags naturtillgångar och studier av naturresur— sernas känslighet för olika slags påverkan är väsentliga. Anskaffandet av planeringsundcrlag får ofta karaktär av

mer eller mindre tillfälliga inventeringar av olika egen—

skaper hos landskapet.

Beträffande informationsbehoven för FRP kan bl.a. följande framhållas:

Under de hittills genomförda etapperna har en stor mängd planeringsunderlag tagits fram under medverkan av centrala och regionala statliga myndigheter och kommuner. Denna kunskapsbank bör vidmakthållas och göras känd och till— gänglig för alla potentiella användare. Detta gäller även annan landskapsinformation som kan utnyttjas för invente—

ringar.

Naturresurs— och miljökommittén har bl.a. för oss framhål— lit att det finns stora mängder data om miljön samlade i olika register och system men att det många gånger saknas kontinuitet i datainsamlingen och att befintlig informa—

tion är svår att överblicka.

Det kan erinras om att planverket på regeringens uppdrag i december 1980 redovisat en förstudie om den fysiska riks— planeringens kunskapsförsörjning. Man pekar bl.a. på att sektormyndigheternas redovisning behöver utvecklas i fråga om noggrannhet, aktualitet och redovisningsteknik. Även

ansvarsfördelningen behöver klaras ut beträffande vissa objekt såsom bebyggelse och anläggningar samt energi och

vattentillgångar.

En översiktlig basinformation i form av bilder och kartor som redovisar naturresurser — särskilt vegetation — synes vara av intresse i detta sammanhang. Viss komplettering av den s. k. planeringskartan i skala 1:250 000 anses önsk—

värd.

PBL—utredningens förslag till ny plan— och bygglagstift— ning innebär en reform även av den fysiska detaljplane— ringen. Nuvarande plansystem moderniseras. Sådana över—

siktliga planer som allmänt används i dag men utan direkt

lagstöd — kommunöversikter, områdesplaner m.m. — blir

reglerade i lagen. Samtidigt avses medborgarinflytandet förbättras. I lagen införs regler som syftar till att medborgarna skall garanteras ett större inflytande på

planprocessen.

Behovet av ett bättre planeringsunderlag kommer till ut— tryck på flera ställen i utredningsförslagen. Beträffande det nya institutet marköversikt sägs t.ex. att denna skall vara avfattad på en eller flera kartor. Härtill skall fo— gas en planbeskrivning och en genomförandebeskrivning. Liknande bestämmelser föreslås också beträffande de övriga

planinstituten.

De krav på underlagskartor, som föranleds av en ny plan— och bygglag har bl.a. behandlats av planverket i anslags— framställningen för 1979/80. För den översiktliga kommuna— la planeringen behöver vissa deloriginal till den topogra— fiska kartan bättre anpassas till den fysiska planeringens behov. En större betydelse för den kommunala översiktliga planeringen har den ekonomiska kartan och ortofotokartan som underlag vid projektering och redovisning. Det är an— geläget att detta underlagsmaterial hålls så aktuellt som möjligt. Ett femårigt omdrev anses kunna täcka behoven. För områdesplanering och kommunal bebyggelseplanering är ortofotokarta i skalorna 1:4 000 — l:5 000 en ofta utnytt— jad baskarta. Planverket stöder LMV i kraven på en förbätt— rad flygbildsförsörjning. Man understryker också vikten av att samla in baskunskaper genom inventeringar av olika

slag.

Tidigare har även RRV undersökt behovet av underlag för översiktlig fysisk planering (Revisionsrapport 1977—09—15). Han konstaterar att kommunernas viktigaste kvalitetskrav på kartunderlaget - främst topografiska och ekonomiska kartan - är att det skall vara aktuellt och att det skall

vara möjligt att få innehållet separerat. Exempel på inne— håll som anses väsentligt att hålla aktuellt är vägar, be—

byggelse och fastighetsgränser- Gnskemålen om separering

gäller främst nivåkurvor och fastighetsgränser. Kommunerna

vill ha sådant material lätt tillgängligt.

För den mera detaljerade planredovisningen, i stads— och byggnadsplaner m. fl. används i regel kartor i skalorna lzl OOO — l:a 000. Lessa är vanligen baserade på kommunala primärkartverk i motsvarande skalor. Någon mera väsentlig förändring i behovet av sådana kartor torde ej uppkomma genom förslaget till ny plan— och bygglag. Nya behov upp— står här i fråga om en mer lättillgänglig redovisning av detaljplaner bl.a för att tillgodose kraven på ett djupare medborgarinflytande. Ett sådant hjälpmedel är flygbilder tagna i vinkel mot marken — s.k. snedbilder — på vilka

tilltänkt bebyggelse kan ritas in på ett åskådligt sätt.

Vad gäller behovet av information i övrigt om fastigheter, byggnader och anläggningar kan främst konstateras att det föreligger stora kvalitetsmässiga brister i fråga om re— gisterkartverket, främst inom de större skalområdena. Be— hov av ett rikstäckande byggnads— eller husregister har framförts i olika sammanhang bl.a. som underlag för ener— giplanering. Behov av systematisk registrering av nya data har även uppmärksammats när det gäller vissa anläggningar, framför allt undermarksanläggningar — bergrum, tunnlar och ledningar. I en rapport från byggforskningsrådet (T8:1978) konstateras t.ex. att avsevärda besparingar hade kunnat göras med en bättre information om befintliga undermarks—

anläggningar och om markens geologiska egenskaper. 4.2.2 Naturresursplanering

Vi skall här något beröra de behov som växer fram inför l980—talet och som avser underlag för planering av söt—

vatten—, energi— och havsresurser.

Vattenplaneringsutredningen (Jo 1977:06) föreslår i sitt betänkande (SOU l980:39) ett system för vattenplanering —

i första hand omfattande grundvatten, sjöar och vatten— drag. Stommen i systemet skall utgöras av kommunala vat— tenöversikter kompletterade med vattenhushållningsplaner för vissa områden. En särskild förrättningsform — "vat— tenfördelningsförrättning" — föreslås för att förhindra konflikter mellan vattenintressenter inom mindre, avgrän— sade områden. Beträffande informationförsörjningen finner utredningen att dokumentationen om vatten och vattenan— vändning f.n. är i många avseenden otillfredsställande. Förslag förs därför fram om att systematiskt redovisa de hydrologiska förhållandena på särskilda hydrologiska kar— tor. Sådana kartor skulle på ett enkelt sätt kunna redovi— sa variationer av olika hydrologiska element som är av vikt för ett planerat vattenresursutnyttjande. För att en vattenplanering skall kunna byggas upp inom rimlig tid måste den dock t.v. baseras på sammanställningar av sådan information som finns hos ett stort antal centrala myndig— heter, länsstyrelser, kommuner, universitet, forsknings— institutioner, konsultföretag m.fl. Vissa kompletteringar — främst när det gäller vattenföringsdata och det hydro— geologiska underlaget — anser vattenplaneringsutredningen angelägna redan i det korta perspektivet. För vår del vill vi understryka att datanormering därvid torde behövas om de

nuvarande system lätt skall kunna tappas på information.

Ökade kunskaper om våra naturresurser behövs som underlag för den framtida energipolitiken. Ett absolut krav anses här bl.a. vara en god flygbildsförsörjning inkluderande lR—bilder, det senare som grund för en vegetationskarte— ring. Härigenom kan man få underlag för exempelvis plane— ring av torvbrytning, odling av energiskog samt uttag av spillved och annan biomassa. Även för att på bästa sätt kunna lösa konflikter mellan motstående intressen, t.ex. renbete och naturvård, är ett sådant underlag av stort värde. Flygbilderna anses också behöva kompletteras med en

i förhållande till nuläget betydligt ökad takt i försörj— ningen med ortofotokartor, som är av stor betydelse för

t.ex. skogsbrukets kartförsörjning och därmed för bedöm— ningar av t.ex. möjligheterna att odla energiskog, uttag av spillved etc. Som underlag för energisparande har flyg— buren termografi visat sig värdefull för studium av ener— giläckage i bebyggelse, varmvattenutsläpp, lokalklimat

m.m.

Frågan om havsresursernas utnyttjande har på senare tid aktualiserats i olika sammanhang. Man kan även i Sverige räkna med ett ökat utnyttjande av havsbotten, vilket i sin tur ställer ökande krav på bl. a. bottentopografisk infor— mation. Behovet av data om det kustnära havet undersöks f.n. av den nyinrättade delegationen för samordning av

havsresursverksamheten. 4.2.3 Kulturminnesvård

Kulturminnesvårdens ökande deltagande i den fysiska plane— ringen på olika nivåer ställer större krav på landskapsin— formation. bessa behov hänför sig dels till sektorns egen dokumentationsverksamhet, dels till lämpligt underlagsma— terial framför allt i form av allmänt kartmaterial, men även sjökort, kommunala primärkartverk och vissa tematiska

kartor såsom jordartskartor.

Den ekonomiska kartan utgör landets enda kulturhistoriska registerkarta genom sin redovisning av lagskyddade forn— lämningar och byggnader. För närvarande saknas sådan re— gistrering inom de fjällområden där ekonomisk karta sak— nas. Detta gäller bl.a. i fråga om lämningar av samisk kultur. Ett centralt intresse för sektorn är därför en komplettering av kartans täckningsområde. Från kulturmin— nesvårdens synpunkt är även fastighetsredovisningen vä— sentlig. övrigt innehåll i den nuvarande ekonomiska kartan skulle enligt riksantikvarieämbetet kunna delas upp på skilda deloriginal. Flygbilder har utnyttjats i flera sam— manhang och ett eftersatt område är härvid sökning av över— odlade fornlämningar i fullåkersbygd vilket ställer krav på tillgång till storskaliga flygbilder.

Med det ökande marinarkeologiska intresset och kulturmin— nesvården beträffande skeppsvrak växer betydelsen av goda sjökort. I övrigt kanznämnas att redovisning av lagskydd, kultur (Q)—märkning m.fl. data är av intresse i samband med en systematisk byggnadsregistrering. Sektorn framhål— ler även betydelsen av att den fysiska riksplaneringens

kulturhistoriska innehåll ajourhålls.

4.2.4 Areella näringar

För de markbundna areella näringarna, skogsbruk, jordbruk och renskötsel, är tillgången till kartor och annan land— skapsinformation en nödvändig förutsättning för planering av verksamheten. Särskilt för skogsbrukets del har behovet av sådan information förändrats inför l980—talet. För att förbättra den svenska bytesbalansen behöver virkesuttaget inom skogsbruket ökas. Även som energiresurs tilldrar sig skogen ett ökat intresse. Statsmakterna har genom den nya skogsvårdslagstiftning, som trädde i kraft den 1 januari 1980, dragit upp riktlinjer för en ny skogspolitik. Sko— gen, ca 60 % av landets yta är en förnyelsebar resurs. Skogsbruket måste bedrivas långsiktigt och med en ekolo— gisk grundsyn där även miljö— och rekreationsintressena beaktas. Den nya skogsvårdslagen har vidgats att gälla all

skogsmark, således även kyrkans och statens skogar.

För kunskapsförsörjningen innebär detta bl.a. att över— siktliga skogsinventeringar fortsättningsvis behöver ge- nomföras i alla delar av landet. I förarbetena till den nya skogsvårdslagen (prop. 1978/79:110) anges vikten av att varje skogsägare upprättar en skogsbruksplan för att få till stånd ett aktivt och rationellt brukande av skogs— marken. Grundläggande kartprodukter av särskilt intresse

i dessa sammanhang är ortofotokartan, som har betydelse för detaljerad skoglig inventering och planläggning, samt

transportkartor, som redovisar det aktuella vägnätet och

utgör grund för planering och genomförande av virkestrans- porterna. Indirekt stärks därmed skogsbrukets krav på en förbättrad flygbildsförsörjning med ett tätare omdrev än hittills. Datainsamling för skogsbrukets behov kan i allt större utsträckning göras i flygbilder för att reducera kostnaderna för fältarbeten som därvid kan inskränkas till vissa kontroller. Vidare efterfrågas lättillgängliga data om höjdförhållanden, fastighetsgränser och vägar, i vissa fall i digital form. Försök har också visat att satellit— registreringar redan nu kan utnyttjas för att få fram viss

skoglig information bl.a. om byggen.

För lantbrukets del synes behovet av information för jord— bruksplanering, förvärvsärenden etc motsvara nuvarande ekonomiska karta. Detta behov kan förväntas bestå i prin—

cip oförändrat. 4.2.5 Försvar

Landskapsinrormation har stor betydelse för såväl planlägg— ning som för de stridande förbandens operativa verksamhet. En mindre krigsorganisationen med större rörlighet, ett bibehållet värnpliktssystem etc. befäster det grundlägg— ande kravet att informationen skall vara rikstäckande, en— hetligt utformad och systematiskt uppbyggd (bladindelning etc). Behoven inriktas f.n. främst på den topografiska kartan och avser information med hög noggrannhet och ak— tualitet. Krav har ställts på att dess innehåll utökas med uppgifter om markbeskaffenhet, framkomlighet, bärighet

m.m., krav som delvis sammanfaller med skogsbrukets.

I det korta perspektivet har försvaret sammanfattat sitt

behov av information om landskapet på följande sätt:

0 bredare användbar, anslagsfinansierad omdrevsfotografe— ring, o snabbare ortofotoomdrev bl.a. som underlag för aktuel—

lare ekonomiska kartor,

o anpassning av ekonomiska kartans skalområde (mot 1:20 000) och produktionsmetoder,

o övergripande kartografisk värdering av 2000—talets to— pografiska fältkarta (1:50 000) och

o innehåll och utformning av aktuell 1:100 000 karta som

underlag för bl.a. planering.

På lång sikt skulle detta enligt försvarets mening kunna utmynna i ett rationellt kartförsörjningssystem — "Sveri— ges karta" — utformat för att motsvara samhällets behov av

geografiskt underlag år 2000.

Genomsnittskravet på upplösning och noggrannhet i detta framtida system motsvaras av skalan 1:50 000. En motsva— righet till dagens fältkarta bör utgöra grunden, komplet— terad med geologi—, geomorfologi— och vegetationskartor, sjökort och skogsinventeringar. Ytterligare komplement skulle kunna utgöras av en ny topografisk karta i större skala (1:20 000) och kartografiska databaser, både som underlag för direkt kartproduktion och ingående i övriga samhällssektorers system. Genom ett sådant långsiktigt samordnat system skulle enligt försvarets mening de sek— torvisa resursinsatserna minimeras och den allmänna kart—

läggningen även i realiteten bli mer allmänt användbar. 4.2.6 Samfärdsel

Behovet av kartor och sjökort är mycket stort inom trans— portsektorn, där exempelvis de numera högt ställda kraven på systematisering av fordonstransporter har lett till ett betydande behov av aktuell Väginformation. De av oljepri— serna ökade transportkostnaderna har skärpt dessa krav.

Data om vägnätets struktur (bärighet etc.), om transport—

avstånd osv. är nödvändiga.

Speciella krav inom transportsektorn har också medfört nya

krav på landskapsinformation. Utarbetandet av transport—

planer för miljöfarligt gods utgör ett område där sådana krav är märkbara t.ex. vad gäller sambandet mellan redo— visningen av vägnätet och av områden som är känsliga för miljöpåverkan, t.ex. vattentäkter. Tankersjöfartens behov av ytterligt noggranna sjökort är ett annat högaktuellt

exempel.

Samhällets räddningsfunktioner i form av brandkår, fjäll— räddning, oljesanering m.m. är beroende av detaljerat, aktuellt och enhetligt kartmaterial. Effektiviteten i insatserna hänger ofta på detta, särskilt som räddnings— organisationerna tenderar att centraliseras. En av uppgif— terna för det nyinrättade fjällsäkerhetsrådet är att beva— ka dessa krav vad gäller fjällkartor. Enligt vad vi erfa— rit har olika funktioner ibland utarbetat olika rutiner för sin kartanvändning vilket försvårat snabba insatser. En bättre normering av lägesbestämningsdata skulle här be—

hövas. 4.2.7 Rekreation och turism

Fritidsaktiviteterna har genom längre fritid och förbätt— rad ekonomi hos hushållen fått ett allt större utrymme.

Med dessa verksamheter följer generellt ett behov av kart— material som ännu ej anses tillgodosett. Den ökande bety— delsen av turismen som näring medför också behov av ett

mer utvecklat och utbrett kartmaterial. Behoven riktar sig främst mot våra fjäll och kuster samt tätorternas närområ—

den.

Kartmaterial och beskrivningar i skalområdet 1:50 000 — 1:100 000 har en viktig funktion när det gäller planering och genomförande av fjällvandringar och turer med småbå— tar, kanoter, cyklar etc. För orientering och vandringar i

Strövområden är kartor i skalområden omkring 1:20 000 av

intresse. För att tillgodose de ofta mycket skiftande an—

språken på produkter synes kraven på samhället gälla ett

enhetligt topografiskt kartverk, och därtill tillhanda—

hållande av ett flexibelt utgångsmaterial som kan utnytt—

jas för varierande ändamål.

4-3 Önskemål beträffande vissa grundläggande produkter 4.3.1 Bildprodukter 4.3.1.1 Satellitregistreringar

Försöksverksamhet och viss tillämpning grundad på insam— ling och bearbetning av satellitdata har pågått i Sverige sedan 1972. För försörjningen med landskapsinformation har främst data från Landsatsatelliterna varit av intresse. Verksamheten hittills tyder på att satellitinformation i vissa fall är ett realistiskt komplement till flygburen registrering. Landsat—data har, när det gäller markanvänd- ningsstudier, mestadels kommit till användning vid karte— ring av hyggen, översiktlig vegetationskartering, geolo— gisk kartering samt översiktlig markanvändningskartering.

Genom att Landsat—registreringar sedan 1978 tas emot vid Esrangestationen utanför Kiruna har möjligheterna att i Sverige få snabb tillgång till satellitdata ökat. Rymdbo— laget emotser en ökning av efterfrågan på satellitdata

under l980—talet. 4.3.1.2 Flygbilder

Många användare anser att försörjningen med flygbilder i Sverige inte svarar mot behoven. Kritiska synpunkter på hittillsvarande flygfotograferings— och bildförsörjning— sverksamhet har framförts såväl från enskilda företag, kommuner och branschorganisationer som från en del stat—

liga myndigheter.

Användarna har framställt följande generella önskemål beträffande flygfotografering för kartläggningsändamål:

a) bättre framförhållning vid planering av omdrevsverk— samheten

b) lägre priser för fotografering och bildframställning

c) bättre kvalitet i produkterna

d) snabbare och säkrare leveranser

Användarna har därvid uttryckt behov av en fast omdreVS— plan för fotograferingen från normalhöjd (4 600 m) och höghöjd (9 200 m). Under senare delen av 1970—talet har omdrevsplanerna av olika skäl ofta inte följts vilket medfört att beställare haft svårt att planera uppdrags— fotografering samt den följdverksamhet — inventering, kartframställning och reproduktion — som grundas på flyg— bildförsörjningen. Man har istället tvingats använda mind— re lämpligt bildmaterial. LMst senaste verksamhetsplaner (VP 80 och VP 81) tar dock sikte på att eliminera dessa brister. I VP 81 ingår även en omdrevsfotografering med IR—färgfilm, vilket är ett önskemål från bl.a. skogsbruk, försvar och naturvård. Försök med att tolka sådant flygfo- tomaterial har visat på sänkta kostnader för bl.a. geolo— giska undersökningar. Skogsbruket anser sig i skogslänen

dock ha behov av en högre omdrevstakt än vad VP 81 anger.

Utöver omdrevsfotograferingen finns ett stort och ökande be— hov av låghöjdsfotografering (flyghöjder upp till 3 000 m). De från låg höjd tagna bilderna har mycket skiftande an— vändningsområden. En stor del används som underlag för upp— rättande eller ajourföring av kommunala primärkartor. Bil— derna kan även användas vid framställning av annat plane— rings— och projekteringsunderlag, beståndsavgränsning i skog och olika slags massberäkningar. Vidare finns ett be— hov av att skaffa information om skador som t.ex. insekts—

angrepp på skog och grödor, vattenföroreningar m.m.

Ett relativt nytt område där behoven växer är registre— ringar i det termiska våglängdsområdet, s.k. termografi eller registrering av värmestrålning. Med hjälp av sådan

kan man t.ex kontrollera byggnaders och ledningars värme— isolering, lokalisera vattenläckor samt varmvatten— och

oljeutsläpp.

Vad beträffar bildanvändningen kan önskemålen i huvudsak

sammanfattas i följande punkter:

a) enkel tillgång till flygbilder

b) hög aktualitet i bilderna

c) tillgång till lämplig bildtolkningsutrustning d) förbättrad utbildning i bildanvändning

Å.3.l.3 Ortofoto och höjddata

Rektifierade flygbilder, s.k. ortofoton, har på senare år blivit en av de mest efterfrågade produkterna för redovis- ning av landskapsinformation. Detta hänger delvis samman med att framställningskostnaden per arealenhet är förhål— landevis låg jämfört med ritade kartor, samtidigt som in— formationsinnehållet är stort. En annan orsak är att orto— fotokartan jämfört med äldre fotokartor har hög geometrisk noggrannhet och därmed kan utgöra underlag för mätning av

arealer m.m.

Revidering av den ekonomiska kartan baseras numera alltid på en nyproducerad ortofotokarta. härutöver finns behov, främst från skogsbrukets sida, av ortofotokartor som un— derlag för skoglig planering och redovisning. Skalan i så— dana skogskartor är oftast 1:10 000 eller 1:20 000.

Så långt möjligt försöker konsumenter av ortofotokartor att i tiden förlägga sina beställningar så att omdrevsfo— tograferingar utnyttjas. Detta har dock hittills inte all— tid varit möjligt och beställningsfotografering för orto— fotoproduktion har därför i stor utsträckning fått till— gripas, särskilt inom skogsbruket. Flera användare menar

att omdrevsfotografering regelmässigt och snabbt borde

följas av ortofotoproduktion för hela det fotograferade

omdrevet. Önskemålen rörande flygbilder vad avser leve— ranstider, kvalitet och priser gäller i allt väsentligt

också ortofotokartor.

Höjddata är en nödvändig teknisk förutsättning för fram— ställning av ortofoto. Beställare av ortofotokarta har

hittills i viss utsträckning fått betala kostnaderna för framtagning av höjddata och i en del fall också fått be— tala överföring av höjddata från glasplåtar till ADB—me— dium. Många användare menar att en digital höjddatabank helt bör finansieras med allmänna medel och uppbyggnaden påskyndas på grund av informationens värde i olika sam—

manhang t.ex. vattenplanering, vägprojektering etc. 4.3.2 Kartprodukter 4.3.2.l Allmänna kartor

Ekonomiska kartan

Den ekonomiska kartan har sin största betydelse som under— lag för fysisk planering, som planerings— och redovisnings— underlag för de areella näringarna och som registerkarta

på landsbygden. Den utgör också bas för dokumentationen av

fasta fornlämningar.

Det ekonomiska kartverket täcker ungefär 80 % av landets yta. Generella brister är att åldersstrukturen är mycket ojämn. Helt föråldrade kartblad från 1940— och 1950—talen finns över vissa delar av landet. Le kommuner som helt el— ler delvis saknar ekonomisk karta önskar att sådan upprät— tas för ifrågavarande områden.

Lantbrukets basbehov av landskapsinformation täcks till

stor del av den ekonomiska kartan. Den nuvarande redovis— ningen av åker— och ängsmark är mycket värdefull. Lant-

bruksnämnderna bidrar i vissa fall till framställning av

deloriginal avseende åkermarksredovisningen i samband med

revidering av de ekonomiska kartorna.

För stora delar av Sverige är den ekonomiska kartan det enda kartverk som redovisar fastlghetsindelningen. Let är följaktligen angeläget att fastighetsindelningen ajour— hålls, att gränserna är geometriskt korrekta och att re— Sultatet hålls lättillgängligt för användarna. Allmänt kan dock sägas att den ekonomiska kartan har begränsningar som underlag för fastighetsredovisning, dels på grund av att skalan är för liten i tätbebyggda områden, dels genom att den övriga informationsmängden är så stor att den stör

fastighetsredovisningen.

Flera användare anser att redovisningen av vägar och bygg— nader bör hållas uppdaterad och några hävdar att vägdata—

banken vid vägverket borde kunna utnyttjas för ajourhåll—

ning av huvudvägnätet.

Höjdkurvor infördes på det ekonomiska kartverket i och med att ortofoto började användas vid slutet av 60—talet.

Många blad saknar fortfarande höjdinformation och det är ett allmänt önskemål att sådan information införs i snab- bast möjliga takt- I de fall höjdkurvor saknas har vissa

kommuner på egen hand kompletterat med sådana.

Leloriginalen har av många användare t.ex. kommunerna och skogsbruket kommit att efterfrågas mer än den tryckta kar— tan eftersom visst informationsinnehåll vid planering och redovisning upplevs som onödigt eller till och med störan— de och och därför helst bör "filtreras" bort. Lelorigina— len utnyttjas också som underlag för produktion av kommu—

nala kartor för olika ändamål.

Bl.a. försvarsmakten uppfattar valet av kartskalan 1:10 000

som hög ambition och förordar att ett grundläggande kart-

material upprättas i skala 1:20 000.

Topografiska kartan och översiktskartor

I likhet med den ekonomiska kartan har det topografiska kartverket en mycket vidsträckt användning. Let nyttjas framförallt av försvaret, inom skogsbruket, vid rekreation och friluftsliv samt som underlag för översiktlig plane—

ring.

Vad som i föregående avsnitt anförts rörande den ekono— miska kartan beträffande aktualitet och tillgång till del— original gäller i stora drag också för den topografiska kartan. Trots att deloriginalen i topografiska kartan är betydligt fler än i den ekonomiska kartan är den förra lättare att hålla aktuell än den senare. Detta hänger sam— man med att de topografiska kartbladen har lägre genom— snittsålder och att antalet blad är c:a 700 mot ca 13 000

för den ekonomiska kartan.

Len topografiska kartan är ett ofta använt underlag vid översiktlig fysisk planering. Den kan t.ex. användas vid kommunomfattande planering om kommunens yta inte är allt— för stor. Behovet av planeringsunderlag i skala 1:5b 000 tillgodoses huvudsakligen av topografiska kartans plane- ringsversioner (med och utan höjdkurvor).

Den största nyttjaren av topografiska kartan (fältkartan) är försvaret. Chefen för armén, som har huvudstabsansvar för försvarets kartförsörjning, framhåller att den svenska topografiska kartan i internationell jämförelse redovisar få detaljer och önskar en förbättrad terrängåtergivning beträffande differentiering av skogsmark, berg i dagen, blockmark m-m- Gnskemålen synes överensstämma med vissa andra myndigheters, t. ex. Skogsstyrelsens. lMV har dock bedömt resurserna otillräckliga för att medge en sådan

utökning vid revideringen .

Försvaret har även behov av karta i skala 1:100 000, i

första hand över Norrland. Liknande behov har skogsbruket

som bl.a. för transportplanering föredrar den mindre ska— lan. Även länsstyrelser, andra länsorgan och kommuner med stor markareal synes föredra skalan 1:100 000 som underlag

för översiktliga planer och redovisningar.

Skogsbruket har tidigare framställt en speciell Vägkarta. De skogliga intressenterna anser att den topografiska kar— tan efter måttliga ändringar ifråga om utformning och re— videring skulle kunna användas som Vägkarta och härigenom sannolikt komma till ökad användning. De större skogsföre- tagen har också förklarat sig beredda att engagera sig i

uppgiftslämning för sådan revidering.

4.3.2.2 Andra officiella kartor

9621281858 karina

SGU:s kartverksamhet har under senare år vid flera till— fällen varit föremål för översyn i avsikt att med i stort sett oförändrade resurser åstadkomma en snabbare och till behoven med anpassad kartutgivning. Med hittillsvarande resurstilldelning beräknas det nämligen ta ytterligare c:a 100 år att ge ut jordartskarta och berggrundskarta i skala 1:50 000 (1:100 000) över hela Sverige.

Chefen för industridepartementet har, mot bakgrund av vis— sa utredningar, behandlat den allmänna geologiska kartverk— samheten i budgetsammanhang (prop. 1978/79:100 s. 88—96

och 1979/80:100 s. 101—107). I den förstnämnda anfördes bl.a. följande:

SGU framhåller att målet för den geologiska karteringen på något sätt bör kvantifieras. Som målsättning anger SCU att större delen av landet skall vara täckt med mo- derna berggrunds— och jordartskartor i skala 1:50 000 omkring år 2025. Jag delar inte SGU:s uppfattning att denna typ av målangivelse skulle vara nödvändig. Jag bedömer det snarare så att en hård prioritering av kar— teringsresurserna kan leda till att vissa områden där behovet av geologiskt underlagsmaterial är stort blir

karterade en andra gång innan mindre efterfrågade områ— den över huvud taget blir karterade med moderna metoder annat än möjligen mycket översiktligt. Detta innebär att karteringen ges en sådan omfattning och inriktning på områden att den samhällsekonomiska vinsten av karte— ringen blir så stor som möjligt.

Departementschefen konstaterade också att flera användare av berggrundskartor pekat på behovet av mer översiktlig berggrundskartering, främst för prospekteringsändamål och framhöll att mineralpolitiska utredningen (MPU) undersökte

denna fråga.

MPU har sedermera i sitt betänkande Mineralpolitik (SOU l980:12) föreslagit att produktion av förenklade berg— grundskartor i skala 1:50 000 för prospekteringsändamål bör inledas vid SGU. Även försök med översiktskartor i

skala 1:250 000 föreslås tas upp vid samma myndighet.

Mot bakgrund av dels ovanstående uttalanden och MPU:s förslag, dels kontakter med avnämarna via enkäter, semi— narier och sitt kartråd har SGU föreslagit åtgärder som medför en betydande höjning av karteringstakten för jord— artskarteringen i ett förenklat, mindre detaljerat utfö— rande. Under förutsättning av oförändrad medelstilldelning samt att LMV:s omdrevsfotografering med IR—färgfilm pla— nenligt genomförs från normalhöjd beräknas södra Sverige vara täckt med denna typ av jordartskartor inom 20 år. Vi— dare har föreslagits att en översiktlig berggrundskarta i

skala 1:250 000 utarbetas för södra och mellersta Sverige.

SGU bedriver i samarbete med industriverket sedan början av 1970—talet maringeologisk kartering och inventeringar i vissa begränsade havsområden. MPU:s betänkande behandlar också utveckling av metoder för prospektering till havs och i sjöar. Den marina prospekteringen kommer sannolikt att ställa krav på ny landskapsinformation. MPU konstate— rar nämligen att en utveckling av dessa metoder fordrar betydande kunskap om den svenska havsbottnen och att sådan

kunskap saknas i väsentlig grad.

Sjöfartsverket har till LINFO anfört följande synpunkter:

Behovet av sjömätning har redovisats i en utredning utförd

av sjöfartsverket 1975. Den gäller i huvudsak fortfarande.

Nätningsbehovet grundas främst på:

o Nuvarande mätningars höga ålder och ofullständighet. Den övervägande delen av mätningarna är utförda med handlod och före omkring 1950. Nya grund påträffas ofta.

0 Fartygens ökade djupgående. Så är t.ex. Östersjön fr.o.m. 1976 tillgänglig för 15 m djupgående genom Stora Bält. Ökat djupgående innebär, generellt sett, att riskerna för grundstötning på okända grund ökar i farvatten som inte nymätts.

o Farledssystemen förändras kontinuerligt. Nya farleder och hamnar tillkommer, farleder fördjupas (t.ex. Vänern och Mälaren), nya fyrar byggs, trafiksepareringar in— förs osv. Utökade krav ställs på vintersjöfart.

o Ökade krav från olika avnämare (industrier, hamnar, försvaret, båtsporten, miljövården etc.).

0 Intresseområdena på havet har i väsentlig grad utvid— gats (ökad omfattning av territorialhavet och fiske— zoner, införande av ekonomiska zoner, utnyttjande av kontinentalsockelns resurser etc). Därav följer bl.a. nya sjömätningsbehov.

o Fartygens större djupgående innebär snävare marginaler och ökade krav på sjömätningens noggrannhet. Tidsödande

ramningar måste tillgripas i allt större omfattning.

Sjömätningen har under 70—talet moderniserats och numera

använda metoder ger hög noggrannhet.

Sjökortens tillförlitlighet har i samband med några upp—

märksammade grundstötningar under senare delen av 1970—

talet ställts under intensiv debatt och föranlett ett an— tal undersökningar. En allsidig översyn av effektiviteten och tillförlitligheten i processen från sjömätning till färdiga sjökort har på uppdrag av chefen för kommunika— tionsdepartementet utförts under år 1978, vilket resulte— rat i betänkandet Sjöfartsverket sjökortsframställning (Ds K 1978:14).

I detta betänkande konstateras att de svenska sjökorten ofta är mycket gamla — ca 70 % är utgivna före 1950. Om

bristerna sägs bl.a:

Självfallet har korten utsatts för kontinuerliga rätt— elser, men en av de verkligt allvarliga bristerna med gamla kort är att flera av de topografiska uppgifterna, t.ex. strandkonturer och öars inbördes lägen osv, inte med säkerhet återges med tillfredsställande noggrann— het. Detta innebär bl.a. att för navigeringen viktiga enslinjer inte alltid är helt tillförlitliga. Dessa topografiska felaktigheter kan inte rättas i gamla kort utan nya måste ges ut.

Det är sålunda av säkerhetsskäl ytterst angeläget att sjökortsportföljen moderniseras. Sjökarteavdelningen håller på med detta, men kapaciteten — medeltal två nya kort per år — är alldeles för liten för att ge erfor— derlig effekt inom rimlig tid.

Sjöfartsverket har under flera år i samband med anslags— framställningen pekat på här anförda brister och framhål— lit nödvändigheten av att resurserna för nyproduktion av sjökort ökas. Vissa resursförstärkningar har under senare år givits verket och en förbättring i arbetsbelansen har därför kunnat uppnås. Sjöfartsverket anser emellertid dessa insatser vara långtifrån tillräckliga och anför i sin verksamhetsplan 1979/80 — 1984/85 att en sjökarteverk— samhet med tillräckliga resurser är en förutsättning för

olika farledsaktiviteter.

I övrigt kan följande önskemål här noteras i fråga om sjö—

korten:

a) Förbättrad och utökad landinformation i sjökorten

(byggnader, ledningar och höjdinformation för under—

b) Förbättrad typografi och färgsättning Samt kvalitets—

deklaration av sjökorten.

4.3.2.3 Kommunala kartor m.m

Tyngdpunkten i den kommunala kartproduktionen ligger inom det storskaliga området. För att tillgodose det mångfacet— terade behovet av storskaliga kartor arbetar kommunerna vanligen med en basprodukt, primärkartan. Genom uppdelning av primärkartans innehåll på flera deloriginal kan så vitt skilda användningsområden som exempelvis grundkartor för

detaljplaner och underlag för ledningskartor tillgodoses.

Ett omfattande arbete har satts igång i kommunerna för att effektiv framställning och ajourhållning av kartor. Denna verksamhet bedrivs under benämningen MBK (mätning, beräk— ning, kartframställning). Syftet är att åstadkomma en bättre samordning dels mellan kartanvändarna i kommunen, dels mellan kommunala och vissa statliga intressenter (t.ex. televerket). Samordningen avser främst samutnytt— jande av basprodukter samt metodik och arbetsfördelning i datafångsten. Under 1980—talet förutses ADB—tekniska hjälp— medel komma till stor användning vid insamling, lagring

och presentation av landskapsinformation i kommunerna.

Ett område där betydande förbättringar i informationsför— sörjningen kan emotses under 1980-ta1et är beträffande

förhållandena under markytan. Det gäller såväl befintliga undermarksanläggningar (t.ex. ledningar, tunnlar, bergrum)

som geotekniska och geohydrologiska förhållanden.

4.3.2.4 Fritidskartor

För friluftsliv, rekreation och turism till lands används

framför allt

0 ekonomiska— och topografiska kartor o fjällkartor (följdprodukter från ovan nämnda kartor)

0 fritids— eller s.k. "allemanskartor" utgivna av orien— teringsklubbar

o vissa specialprodukter exempelvis kommunala fritidskar—

tor.

Förstagångsutgivningen av Libers produkt "Nya fjällkartan" har fullbordats i februari 1981. Den omfattar 31 blad i skala 1:100 000 och 9 i skala 1:50 000. Kartan framställs och revideras i samarbete med Svenska Turistföreningen och fyller behov inom turism och friluftsliv samt som underlag för fjällräddning och annat säkerhetsarbete i fjälltrak—

terna.

Fritids— eller allemanskartor har kommit fram som en följd av vissa orienteringsklubbars arbete med att framställa tävlingskartor. Klubbarna försöker tillgodose allmänhetens behov av förenklade varianter av orienteringskartorna. De omfattar områden, ofta i ansluting till tätbebyggelse, läm—

pade för orienteringssport och annat friluftsliv.

Den hittillsvarande produktionen av tävlingskartor och fri— tidskartor täcker ungefär 50 000 km2 av landets yta och omfattar huvudsakligen skogsmark kring tätorter. Målet är

inte att skapa ett rikstäckande kartverk, men ett behov av

att kartlägga drygt 100 000 km2 i fritidskartornas ska—

la (vanligen 1:15 000 — 1:25 000) och utförande kan anses

föreligga. *

Verksamheten leds och samordnas av svenska orienterings— förbundet (SOFT) både på riks— och regionnivå. Behovet av fortsatt sådan verksamhet torde vara stort. Därvid behövs insatser för att normera kartornas innehåll, symbolrepre— sentation m.m. och att åstadkomma en fast bladindelning, ( åtminstone för de orter kring vilka antalet kartor är be—

tydande.

Försök med ett samarbete mellan SOFT och några av dess

klubbar samt LMV pågår. Det går ut på att fritidskartor

upprättas för vissa intressanta områden i samband med re— videring av den ekonomiska kartan. Därvid sker inventering i skogsmark av orienterare och i kulturmark genom LMV:s personal. SOFT har också ett samarbetexmed många kommuner

och åtnjuter kommunala ekonomiska bidrag. 4.3.3 Registerprodukter m.m. 4.3.3.l Fastighetsregistrering

Beträffande landskapsinformation i registerform framhåller flera användare att det är mer angeläget att lokalisera,

systematisera och utnyttja befintliga data än att öka in— samlingskapaciteten. En datorisering av befintliga regis—

ter m.m. är då naturlig.

Riksdagen tog 1968 ställning för att lägga över den skriv— na delen av fastighetsregistret till ADB. Det ansågs då att de skrivna registren var så bristfälliga och svåra att ajourhålla att en sådan åtgärd var nödvändig för att klara informationsbehovet. För att genomföra denna omläggning som även omfattar inskrivningsväsendets databehov inrätta— des en särskild myndighet, (CFD). Enligt statsmakternas beslut har fastighetsdatasystemet f.n. helt eller delvis genomförts i Uppsala, Gävleborgs och Stockholms län. Re— gisteröverföring förbereds i Malmöhus län. Ställningsta— gande till fortsatt verksamhet förväntas eller behandling

av FADlR—kommitténs förslag.

Kommunerna tillhör de största användarna av den informa— tion som finns samlad i fastighetsregistren. ten löpande verksamheten i en kommun kan knappast fungera utan omedel— bar tillgång till ett korrekt fastighetsregister och all— mänhetens krav på service i sådant avseende är betydande. Fastighetsregistren utgör också grund för ett flertal and— ra register inom kommunerna, t.ex. adressregister, förteck— ning över mark i kommunens ägo, anläggningsregister, bygg—

nadsnämndsarkiv etc.

Mot denna bakgrund och fördröjningen av fastighetsdatare— formen har kommunerna börjat lägga upp och ajourföra da— torbaserade fastighetsregister eller fastighetsförteck—

ningar vid sidan om det officiella fastighetsregistret,

/ _.

s.k. skuggregister.

Beträffande de till fastighetsregistret hörande register— kartorna konstateras i en promemoria 1979-10—10 "Kartor för fastighetsregistrering", utarbetad inom LMV att dessas

tillstånd är dåligt särskilt inom det storskaliga området.

Nya regler för registerkartas utförande och innehåll en— ligt fastighetsregisterkungörelsen ( 1974:1059 ) blir till— lämpliga i den takt fastighetsregisterreformen genomförs. Behovet av att nyproducera eller åtminstone revidera re— gisterkartan är redan dessförinnan stort och gäller med få undantag hela landets yta. Detta behov är till stor del en följd av en eftersläpning på detta område, som förr eller

senare måste återhämtas.

Den samlade kostnaden för registerkarteverksamheten be— räknades av LMV 1979 till 6 milj. kr./år. Kostnaderna för en upprustning av registerkartorna bedömdes till ca 3 milj. kr./år under en lS—årsperiod. Därav skulle ökade kostnader för ajourföring i slutet av perioden kräva ca 1 milj. kr./år. Den sammanlagda investeringen för en upp— rustning skulle kosta ca 40 milj. kr. Med utgångspunkt i nuvarande huvudmannaskap för fastighetsregistreringen skulle 32 milj. kr. falla på staten och 8 milj. kr. på kommunerna. Samtidigt bedömde LMV de möjliga vinsterna till följd av förenklad ajourföring, förbättrad samverkan, ökad användbarhet m m till 8 — 11 milj. kr./år. Kalkylerna gäller vid i princip samma produktionsteknik som i dag, dvs. utan utnyttjande av datorstöd vid kartframställning

och ajourhållning.

4.3.3.2 Byggnadsregister

Behov av en systematisk och enhetlig redovisning av bygg— nadsdata redovisades redan vid mitten av 1960—talet av flera utredningar och arbetsgrupper. I skilda yttranden över fastighetsregisterutredningens betänkande (SOU l966:63) och betänkandet Statistikbehov och statistikpro— dukton för regionala utredningar (SOU l968:29) behandlades behov av bättre data om byggnader och om enskilda lägenhe—

ter och lokaler.

Härefter har frågan om byggnadsregistrering tagits upp

till behandling bl.a. i följande dokument:

o promemorian (Ju 1969z32) Byggnadsredovisning del I, Insamling av nybyggnadsdata m.m.

o CFDzs promemoria (nov. 1976) Husregistrering

o FoB—utredningens betänkande HBS 80 (SOU l978:79) samt 0 betänkandet Fastighetstaxering 81 ( SOU 1979:32 —33).

Exempelvis har förslag om uppbyggnad av ett basregister innehållande frekventa data om hus (eventuellt lägenheter)

framförts.

På senare tid har framför allt möjligheterna till samord— ning mellan husregister, folk— och bostadsräkningen (FoB) samt den allmänna fastighetstaxeringen tilldragit sig int— resse, inte minst p.g.a. de rationaliseringsvinster som sannolikt finns att hämta vid en samordnad insamling och registerhållning. Ätskilligt utredningsarbete torde emel— lertid kvarstå innan ett husregisters innehåll och upp— läggning får klara konturer. Framtida insatser på energi— området (främst besparingar i fråga om energianvändningen) torde ställa ytterligare krav på systematisk registrering av data om byggnader och anläggningar. Vissa energivariab—

ler har därvid samlats in i samband med FoB 80.

4.3.3.3 Inventeringar, sammanställningar, statistik

Insamling av data om landskapet sker ofta genom tillfälli— ga inventeringar på fältet eller genom uppsökande och sam— manställning av information som tagits fram i annat samman— hang. Sådant underlag är givetvis alltför mångskiftande för att beskrivas i ett sammanhang. Behovet av sådan kunskaps— insamling torde dock öka bl.a. för att skaffa underlag för

utbyggd fysisk planering och naturresursplanering.

Önskemål finns också om en systematisk information rörande det faktiska markutnyttjandet och förändringar i detta ut— nyttjande. Dessa behov skulle kunna tillgodoses genom en generell markanvändningsstatistik. Statistiska centralby— rån utvecklar på försök en sådan statistik med utgångs— punkt från vissa befintliga register. Användarnas reak— tioner rörande behovet därav har dock inte varit entydiga. Vissa intressenter anser sig ha sitt behov av basdata tillgodosett genom nuvarande lantbruksstatistik, fastig— hetstaxeringsregister, riksskogstaxeringen och lokalt kartmaterial men efterlyser mera detaljerad markanvänd—

ningsstatistik inom sina egna arbetsområden. Behovet av en

redovisning på tätortsnivå och geografiska rutor påtalas därvid. Man betonar vidare att statistikförsörjningen kan vara av större värde för beslutsprocesser o.d. om den kopplas samman tidsmässigt med planeringsprocesser och större redovisningar som t.ex. folk— och bostadsräkning— arna och fastighetstaxeringarna vart femte år. Ett av problemen i dessa sammanhang består i att entydigt klas— sificera markanvändning så att materialet går att använda för olika planeringsändamål.

Som svar på bl.a. framförda behov av maskinellt framtagna kartpresentationer av folk— och bostadsdata och grafisk presentation av rumsligt fördelad statistik gör SCB i sam— råd med CFD försök med koordinatbaserad statistik. Fastig— hetsregisterbaserade befolkningskartor med geografisk för— delning av åldersgrupper m.m. kan t.ex. framställas i så—

dana områden där koordinatsättning skett av fastigheter

för Cszs fastighetsregister.

4.3.4 Vissa nya produkter

4.3.4.l Vegetationskarta

Under senare hälften av 1970—talet har två större projekt

avseende vegetationskartläggning påbörjats i Sverige.

Det ena, startat 1975 på naturvårdsverkets tillskyndan, har avsett kartläggning av fjälltrakterna i skala 1:100 000. Projektet har ingått som en del i naturvårds— verkets fjällutredning och arbetet har utförts av insti—

tutionen för naturgeografi vid Stockholms universitet.

Det andra projektet avser vegetationskartläggning i skala 1:50 000 av Norrbottens inland och kustland och startades 1978 under länsstyrelsens ledning. Det har finansierats främst genom medel från länsarbetsnämnden och länsstyrel- sen, men också med bidrag från försvaret, lantbruksstyrel— sen, naturvårdsverket, LMV, skogsvårdsstyrelsen, SGU,

Boliden och LKAB.

Sedermera har vegetationskartering påbörjats också i Kop—

parbergs län.

Naturvårdsverket har, bl.a. i samband med remissbehand— lingen av betänkandena "Hushållning med mark och vatten 1 (SOU l971:75) och 2 (SOU l980z54—55)", pekat på behovet av yttäckande inventeringar av vegetation, djurliv, land— former och landskapsbild. En del av dessa behov skulle bli täckta genom vegetationskartering, som dock bör ha en så- dan profil att flera samhällssektorers intressen täcks in. Exempel på andra verksamheter som anses ha nytta av vege— tationskartering är fysisk planering, försvar, planering av areella näringar (jordbruk, skogsbruk, rennäring) och geologiska undersökningar (prospekteringar m.m.). Inte

minst vid Norrbottensförsöket har en sådan allmän profil eftersträvats.

Några myndigheter uttalar oro över att den projektvisa vegetationskarteringen leder till innehålls— och utföran— demässigt alltför olika produkter. Bl.a. med anledning härav har naturvårdsverket sagt att en rikstäckande vege— tationskartering i form av ett allmänt kartverk bör komma till utförande, förslagsvis i skala 1:50 000. Kostnaden härför uppskattas till 100 — 150 milj. kr., vilket belopp

även inkluderar en geomorfologisk karta.

4.3.4.2 Geomorfologisk karta

Inom ramen för naturvårdsverkets fjällutredning och i nära samband med naturgeografiska institutionens vegetations-

a

!

kartering har försök utförts med geomorfologisk kartlägg—

ning i skala 1:250 000. * w

Geomorfologi är läran om markens struktur och ytformer. Behovet av sådan kartläggning baseras också i detta fall

på önskemål om planeringsunderlag, främst för den fysiska riksplaneringen. Härutöver bedöms geomorfologisk kartlägg— ning ha ett värde som underlag för hydrogeologisk kartlägg— nings— och undersökningsverksamhet och för materialinven—

teringar (grus— och sandförekomst m.m.). Dessutom anses kartläggningen ha ett rent vetenskapligt värde som redo—

visning av en del av landets naturhistoria. : Metodik för geomorfologisk kartläggning i skala 1:50 000

har utarbetats inom naturgeografiska institutionen vid

Stockholms universitet. [essa kartor avses innehålla, för— utom ytformer, också en översiktlig redovisning av jordar— ; ter samt en morfologisk regionindelning baserad på land— ? skapets brutenhet. Kartering sker genom flygbildtolkning och begränsade fältkontroller. IR—färgbilder används vid

bildtolkningen.

4.4 Sammanfattning

Även om behovsbilden som framgått är mycket splittrad kan sammantaget följande utläsas i fråga om informationsbeho—

vet:

0 Höjd ambitionsnivå framför allt vad gäller fysisk pla— nering och hushållning med naturresurser leder till växande krav på landskapsinformation. Delvis återspeg— las detta i lagar som nyligen trätt i kraft eller där förberedelsearbetet befinner sig i ett framskridet stadium.

0 Nya tekniska möjligheter — bl.a. datorstöd — inom de fotogrammetriska och kartografiska områdena gör det möjligt att tillgodose vissa latenta behov. 0 De ökande behoven av landskapsinformation avser i stor utsträckning tematiska eller andra användarspecifika produkter. Detta innebär samtidigt att efterfrågan på grundmaterial växer och inriktas mot differentierade produkter såsom olika slags flygbilder eller andra fjärranalysprodukter, kartmaterial i form av delorigi— nal med varierande skalor och innehåll, nya lagrings— och presentationsmedia etc. Med andra ord användarnas intresse för en mer flexibel basinformation ökar kraf— tigt. Samtidigt kvarstår behovet av tryckta enhetliga

___—___—

kartserier för många verksamheter.

Basinformation om landskapet utgörs f.n. i stor utsträck— ning av de allmänna kartorna och fastighetsregistret. Kra— ven på aktualitet och tillgänglighet hos detta material är höga. Svårigheter att möta aktualitetskravet har uppstått i takt med snabbare samhällsförändringar och åldrande kar— tor. Tillgängligheten har förbättrats genom att friare former för upplåtelse av det allmänna kartmaterialet för följdproduktion m.m. trätt i kraft nyligen. Tillgänglig- heten till landskapsinformation vid sidan av det allmänna

kartmaterialet och vissa andra officiella kartprodukter

synes alltjämt mycket begränsad genom att kännedom om så— dana produkter är dåligt spridd. Vissa kompletteringar av datainnehållet, främst i den topografiska kartan, är ett

framträdande behov.

S()l) 1981 73 5 AKTUELL TEKNIK 5.1 Inledning

Tekniken har under de senaste årtiondena ändrat förutsätt— ningarna för hantering av landskapsinformation avsevärt. Förbättrade instrument har gjort mätningsarbetet snabbare och enklare, stora informationsmängder kan lagras på små utrymmen med hjälp av ADB— och mikrofilmteknik, datorer har gjort beräkningsarbetet snabbare och säkrare och utgör numera ett etablerat hjälpmedel i många led av hanteringen

av landskapsinformation.

I LINFO:s uppdrag ingår bl.a. att ange de tekniska lös- ningar som kan utnyttjas för att inom lantmäteriet åstad— komma ett samlat och flexibelt system för landskapsinfor- mation som kan samutnyttjas med andra informationssystem. Särskilt skall vi bedöma fjärranalysens framtida roll inom landskapsinformationen och mot bakgrund av detta överväga LMV:s uppgifter i fråga om datafångst, datalagring och tillhandahållande.

LINFO har därför funnit det angeläget att få aktuella, tek— niska trender belysta för att kunna dra slutsatser om hur teknikutnyttjandet lämpligen bör inriktas på olika områden. För att utarbeta ett underlag tillkallades i januari 1980 tre experter, civilingenjör Axel Andersson, K-Konsult, by— råchefen vid LMV, Lars Ottoson och numera professorn vid Stockholms universitet, Leif Wastenson. Experterna avläm— nade sin rapport i april 1980, men har i vissa avseenden kompletterat den till och med april 1981. Denna rapport

bifogas betänkandet som bilaga 3.

Rapporten redovisar experternas uppfattning i ett antal frågor av teknisk karaktär. LINFO har ej tagit ställning till alla dessa frågor, men redovisar i innevarande kapi—

tel, med expertrapporten som underlag, vissa beskrivningar och bedömningar som är av vikt för de fortsatta övervägan—

dena. 5.2 Fjärranalys 5.2.1 Inledning

Gemensamt för fjärranalysmetoderna är att man fångar in— formation om ett objekt genom registrering på avstånd, dvs. utan direkt kontakt med objektet. I allmänhet utnytt— jas elektromagnetisk strålning i ett brett spektrum av våglängder. Metodiken har sina rötter dels inom militär spaningsteknik, dels inom den etablerade flygbildstekniken som innesluts i fjärranalysbegreppet. Fjärranalysen är med detta betraktelsesätt en "gammal" disciplin. Under de se— naste 10—15 åren har utvecklingen varit språngartad bero—

ende på en kombination av kraftigt ökade behov och till— gång till ny teknik.

5.2.2 Satellitbaserad datainsamling

Den nu överskådliga utvecklingen inom den satellitbaserade fjärranalysen innebär att fler satelliter försedda med ut— rustning för digital, multispektral registering kommer att sändas upp 1 banor runt jorden. Närmast aktuella är Land— sat D, Landsat D' och den franska jordresurssatelliten SPOT. Sverige deltar i det sistnämnda projektet. Sensorerna i Landsat D och D' kommer att förbättra den maximala upplös— ningen i bilderna från ca 80 till ca 30 meter. SPOT—satel— liten förväntas ge en upplösning av ca 20 meter i tre ka—

naler och 10 meter i en pankromatisk kanal.

Fotografering med mätkameror från rymden kommer att prövas under de kommande åren bl.a. inom amerikanska rymdflygsty— relsens projekt Spacelab. Nya satelliter för havs— och vä—

derövervakning kommer också att sändas upp.

Satellitdata har hittills inte utnyttjats i allmän kart— läggning i Sverige. Trots förfinade sensorer och avance— rade bildbearbetningssystem torde satellitinformation, i vart fall under det närmaste decenniet, bara i begränsad omfattning komma till användning för framställning och ajourhållning av allmänt kartmaterial i Sverige. Den svenska, på satellitdata grundade fjärranalysverksamheten

behandlas vidare 1 kap. 8.

5.2.3 Flygbaserad datainsamling

Fastän flygbildstekniken numera är en etablerad metod att samla in data om landskapet är det uppenbart att ett ökat utnyttjade ger möjligheter såväl till besparingar i kart— läggningsverksamheten på nuvarande ambitionsnivå, som till en utvidgning av försörjningen av landskapsinformation, främst när det gäller storskalig kartframställning i skala 1:10 000 och större, t.ex. som underlag för fysisk plane—

ring.

Termografi och annan registrering av strålning utanför det synliga ljusets spektrum har likaså blivit operativt an— vändbara. De utnyttjas alltmer för inventerings— och över— vakningsuppgifter i samband med energi- och naturresurs- hushållning. Utvecklingen inom detta område torde bli spe— ciellt intressant under de kommande åren.

Man kan också förvänta sig kamerasystem, som möjliggör fo— tografering med förbättrad bildkvalitet, samt en utveck- ling av förhållandevis billiga kamera— och bearbetnings— system för att tillgodose behov med lägre krav på nog- grannhet. Inte minst ur bildtolkningssynpunkt är en sådan

utveckling av intresse.

Mot bakgrund av detta samt förväntade behov från användar— na och andra krav har LINFO funnit det angeläget att när— mare belysa den svenska flygbildsförsörjningen och föreslå åtgärder inom detta område. Denna framställning har sam—

5.3 Höjddata och ortofoto

Den nya datorbaserade teknik, som under senare år tagits i bruk vid LMV för framställning av ortofotokartor medger produktion av sådana kartor med hög kvalitét. Den dator— stödda produktionen av ortofoton förutsätter tillgång till höjdinformation i numerisk form. Insamling av digital höjd— information för uppbyggnad av en rikstäckande höjddatabas har pågått vid LMV sedan 1978. Med nuvarande takt kan en fullständig databas föreligga tidigast om 10—15 år. När en höjddatabas väl finns tillgänglig kan ortofotokartor fram— ställas till en förhållandevis låg styckkostnad. Den orto— projektor som nu används vid LMV har en så hög kapacitet att utrymme finns för en betydande ökning av produktionen

av ortofoton.

5.4 Datorstödd behandling av landskapsinformation

5.4.1 Allmänna utvecklingstendenser

Datorer har sedan lång tid använts för att hantera land— skapsinformation. Tillämpningarna avsåg till en början geodetiska och fotogrammetriska beräkningar, men använd— ningsområdet har successivt breddats till alla led i be— handlingen av landskapsinformation; insamling, lagring,

överföring, bearbetning och presentation.

Elektronik— och datorutvecklingen under de närmast komman— de åren bedöms innebära att vi får mer kraftfull utrust— ning till relativt sett billigare pris. Detta kommer att leda till ökad automation och datoranvändning även i han-

teringen av landskapsinformation.

Metoder och programvaror för att rationellt utnyttja dessa nya tekniska hjälpmedel, främst i ajourföringsarbete av kartor, är inte lika väl utvecklade som själva utrustning— en. Det blir under 1980-talet därför allt viktigare att bringa "mjukvaran" i paritet med "hårdvaran".

ADB—utvecklingen går mot allt billigare och effektivare enheter lämpade för speciella användningar. Detta samver— kar med de ADB—politiska strävandena att sprida och ut— nyttja den moderna tekniken, bl.a. för att åstadkomma en ökad förståelse och kunskap om tekniken och dess möjlighe— ter. För att uppnå en god ekonomi och utnyttja den ökade kapaciteten hos utrustningen måste dock vissa tillämpning— ar hållas samman. Ett exempel på detta är behandlingen av data registrerade från satellit. Förbearbetning till "sce— ner" måste ske i stora kraftfulla datorer centralt, medan klassning och fortsatt bearbetning kan ske i enklare ut—

rustningar hos olika intressenter.

5.4.2 Digital kartteknik

Digital kartframställning innebär att varje objekt koordi— natsätts i ett referenssystem och att koordinaterna lagras på datamedium tillsammans med en kod som anger Objekttyp och eventuella data som beskriver objektets egenskaper. Delmängder av information kan presenteras i valfri skala, ändras, kompletteras eller avföras. Tekniken utnyttjas även i tillämpningar som sker i dialog med datorn, s.k. interaktiva grafiska system (ICS). Information kan presen— teras på grafiska skärmar eller ritas ut med hjälp av

automatiska ritmaskiner eller plottrar.

Den digitala karttekniken har hittills huvudsakligen an— vänts för storskaliga kartarbeten inom lantmäteriet och de större kommunerna. Kommunförbundet har utvecklat ett kart— system med vars hjälp den digitala karttekniken under 1980—talet avses spridas till medelstora kommuner. Lant— mäteriet har utvecklat ett likartat system för digital behandling av data och framställning av kartor. Liknande system utnyttjas och marknadsförs också av flera företag. LMV har under de senaste åren i samarbete med Stora Kop— parbergs Bergslags AB lagt upp databaser för skoglig kart— läggning. Systemet är i drift. Mer allmän försöksverkSam— het avseende uppläggning av en digital kartdatabas för den

ekonomiska kartan i Gävleborgs län har igångsatts under 1981. Härvid berörs ca 700 ekonomiska kartblad över

1 000 000 hektar. Ett problem är att erforderliga kapital— investeringar kan vara svåra att realisera i nuvarande eko— nomiska situation. De erfarenheter som finns tyder dock på att man i vissa typer av tillämpningar relativt snabbt kan

återvinna investeringskostnaderna och nå lönsamhet. 5.4.3 Insamling och lagring av data

Som ovan framhållits kommer fjärranalysmetoder att få vid— gad betydelse för insamling av data om landskapet. Data— mängderna kommer med en ökad upplösning i de satellitburna sensorerna att bli allt större. Datorteknik är därför nöd— vändig. Uppbyggnad och vidmakthållande av mycket stora da— tabaser förblir en relativt kostnadskrävande och tekniskt komplicerad verksamhet. Ur samhällsekonomisk synpunkt bör uppbyggnad av dylika databaser med likartat innehåll hos

flera olika myndigheter och institutioner därför undvikas.

Landskapsinformation i digital form erhålls inte bara från sensorer i satelliter, flygplan och fartyg, utan även ge— nom geodetisk mätning med efterföljande beräkning - där data numera ofta registreras i inbyggda minnen s.k. data— stackar — samt genom digitalisering av befintliga bilder och kartor. Det senare arbetet kan utföras manuellt eller automatiskt. Automatisk digitalisering kan utföras genom s.k. rasterscanning, där man använder sig av ett instru— ment som läser av kartan radvis och registrerar olika grå— toner eller färger. På liknande sätt digitaliseras bilder. Färgbilder kan digitaliseras genom upprepad scanning i tre färger. Rasterscanning är en väsentligt snabbare metod än manuell digitalisering, men en nackdel är att datamängder—

na blir mycket stora.

Flera typer av instrument för automatisk digitalisering finns f.n. på marknaden, men endast några enstaka är i

bruk i Sverige. Antalet kommer sannolikt att flerdubblas

under 1980—talet. Av särskild betydelse är den pågående utvecklingen av programvara. I själva verket är utveck— lingen av den automatiska digitaliseringen en springande punkt när det gäller en god del av den fortsatta över— gången till datorstödd kartografisk verksamhet. För till— fället förefaller det som om rastertekniken är den mest lovande metoden för en långt driven automatisering av

digitaliseringsarbetet men många och stora problem åter—

står att lösa.

Utvecklingen av dataregistreringsmetoder kan vidare för— väntas leda till en ökad användning av interaktiv grafisk teknik i anslutning till kontroll och uppdatering av in— samlade data. Redan nu har denna teknik tagits i bruk i mindre omfattning. Det finns dock anledning framhålla att den interaktiva grafiska tekniken ej är ett hjälpmedel, som kan lösa alla de praktiska problem, som uppstår vid en

mer omfattande övergång till datorstödd kartframställning. 5.4.4 Överföring av data

Direktöverföring av data mellan datorer, "on—line", har i många fall visat sig vara komplicerad och kostsam, då det i kart— och bildsammanhang ofta är frågan om mycket stora datavolymer. Förbindelse med en dator via terminal över

telenätet medför av samma skäl långa överföringstider och

därmed förenade höga kostnader. Som exempel kan nämnas att

överföringen av data från 35 landsat—scen, med en hastig— het av 1 200 baud1 (vilket för närvarande är standardhas— tigheten för överföring på uppringbara förbindelser), skul—

le ta närmare 18 timmar.

Inom de närmaste åren kommer televerkets allmänna datanät att byggas ut, och överföringshastigheter på upp till 9 600 baud bli tillgängliga. På sikt kommer hastigheter på

1Baud är ett mått på hastigheten vid signalöverföring. l baud = 1 bit (nolla/etta) per sekund.

upp till 48 000 baud att kunna utnyttjas. Det allmänna da—

tanätet byggs i första hand ut för att klara kommunikation

mellan de större städerna.

Överföring av data med hjälp av satellit har i viss ut— sträckning prövats i Sverige. Exempel härpå är det s.k. SPINL—projektet som genomförs av ESA och Eutelsat (de europeiska teleförvaltningarnas organ för kommunikations— satelliter). Från svensk sida medverkar Rymdbolaget, Es— range och televerket i projektet, som avser överföring av fjärranalysdata mellan Esrange utanför Kiruna, Rymdbolaget i Solna och motsvarande organ i England och Västtyskland.

Beträffande utbyte av data mellan olika användares kart— databaser bör'påpekas att normeringsproblemen inte synes vara lösta eller ens tillräckligt uppmärksammade. Vill man nå god ekonomi, få färska data, minska riskerna för fel m.m. är det önskvärt att information endast samlas in en gång och att vidare spridning sker genom överföring av dessa data i maskinläsbar eller annan form. En förutsätt— ning för enkel överföring av data är att man använder sig av samma kodsystem för att identifiera objekt och att det

geografiska referenssystemet är enhetligt.

För överföring av data på magnetband i samband med kommu- nala tillämpningar har ett datatekniskt normverk utarbe— tats inom kommunförbundets ISOK—projekt. Därvid har ut— seendet av en transfereringsfil på magnetband bestämts liksom identifikation för olika slag av data om terrängen och vissa anläggningar. Under de närmaste åren får man räkna med att fysiskt informationsutbyte mellan olika system sker i form av att databärare som magnetband, kas— setter etc. skickas med post eller liknande transporter. Detta förfarande är ännu så länge mest ekonomiskt vid * överföring av stora datamängder och tillräckligt snabbt

för flertalet här aktuella behov.

5.4.5 Bearbetning och presentation

Den fotogrammetriska instrument— och bearbetningstekniken bygger i allt större utsträckning på digitala metoder. Ett exempel härpå är analytiska bearbetningsinstrument av vil— ka ett nyligen tagits i bruk vid LMV. I stället för manu— ell inpassning av bildunderlaget sker de för bildmätningen nödvändiga förberedelserna i sådana instrument i form av matematiska beräkningar och korrektioner. Den modifiering av befintliga större stereoinstrument för registrering av digitala data, som redan påbörjats i begränsad omfattning, förväntas fortsätta i sådan takt att inom en tioårsperiod huvuddelen av de praktiskt använda instrumenten är ut— rustade för digital registrering. En ökad användning av till stereoinstrumenten direktanslutna datorstyrda ritbord

kan också förutses.

Bildskärmar utnyttjas i stor omfattning för att presentera landskapsinformation. Två huvudtyper av bildskärmar före— kommer: alfanumeriska och grafiska. De alfanumeriska skärmarna kan endast användas för teckenpresentation. De grafiska skärmarna kan användas för presentation i svart—

vitt eller färg av bl.a. kartinformation i grafisk form.

De grafiska bildskärmarna utnyttjas speciellt i digital kartteknik som terminaler i interaktiva grafiska system. De interaktiva systemen kan användas i direkt kommunika— tion med en dator. Med hjälp av ljuspenna eller annat hjälpmedel är det möjligt att på bildskärmen peka på de- taljer, som skall utsättas för någon form av behandling, t.ex. skaländring, flyttning eller vridning av symboler eller uppdatering. Den stora fördelen med de interaktiva systemen är att operatören får ett snabbt besked om att ändringar av data effektueras. Färgbildsskärmen ger sär—

skilt goda möjligheter att betrakta data i grafisk form.

Utvecklingen går mot mera kraftfulla — "intelligenta" —

bildskärmar. Detta leder till att värddatorn till stor del

avlastas den ofta tidsödande bildbearbetningen. Värddatorn måste dock användas för överföring av data mellan bildpro—

cessorn och omvärlden.

Färgbildskärmar är ett intressant hjälpmedel för bearbet— ning av digitala bilddata t.ex. av den typ som registeras med Landsat. Med bildskärmen kan man lätt visuellt kont— rollera och få överblick över bilddata, lokalisera trä— ningsområden för klassning och välja ut lämpliga stödpunk—

ter för geometriska transformationer.

Avancerade system för bearbetning av digital bildinforma— tion via färgbildskärm har hittills varit mycket dyrbara och tills vidare endast i begränsad omfattning tagits i bruk i Sverige. Således finns sådana system för närvarande endast hos Rymdbolaget, FOA och Stockholms universitet. Den pågående utvecklingen tyder på att priset för sådan utrustning under närmaste S—årsperioden kommer att reduce— ras avsevärt. I sammanhanget kan nämnas det svenska bild— behandlingssystemet EBBA (Enkel BildarbetningsApparat) som nyligen utvecklats under Rymdbolagets ledning och som beräknas kosta drygt 100 000 kr. i inköp.

Sedan slutet av 1960—talet har utrustning funnits som automatiskt ritar kartor med den höga noggrannhet som er— fordras för originalframställning inom kartografi. Sådana ritmaskiner finns numera inom några myndigheter, konsult— företag och i ett tiotal kommuner. Härtill kommer plotter— utrustningar, som medger ritning med lägre kvalitet t.ex. för kontrolländamål, manuskript eller tematisk kartfram— ställning. I marknaden finns numera plottrar, som ritar med ungefär samma noggrannhet och med betydligt större hastighet än vad stora ritmaskiner gjorde vid slutet av 1960—talet. En fortsatt utveckling mot ritutrustning med

högre prestanda kan förväntas under de närmaste åren.

Andra typer av datorstyrd presentationsutrustning som

alltmer kommer till användning är exempelvis fotohuvuden

eller liknande för linje—, text— och symbolutskrifter och bläckstråleskrivare (hittills främst använda i samband med framställning av tematiska kartor). Bildframställning sker genom s.k. bildskrivare eller genom omprojektion i ortofo—

toinstrument.

5.5 Aktuella tillämpningar under 1980—talet

Mot bakgrund av de utvecklingstendenser som nu beskrivits

samt förevarande ekonomiska förutsättningar bedömer vi att

särskilt följande två teknikområden kommer att vara cent—

rala för tillämpningar under 1980—talet.

0 digitala system för viss kartframställning och o ökad användning av fjärranalysinformation och —metoder (satellitdata, bildanalys och bildtolkning,

ortofototeknik m.m.).

5.5.1 Digitala kartsystem

De digitala kartsystemen har fördelar jämfört med konven—

tionell kartritningsteknik vad gäller

0 flexibilitet (innehåll och skala), o ajourföring och o som underlag för automatiserad produktion (t.ex.

automatisk ritning).

Nackdelarna består av att mycket stora datamängder måste hanteras, vilket i sin tur ställer speciella krav på pro- gramvara, datorer och kringutrustning. Investeringskostna— derna blir därför ofta betydande. Härtill kommer krav på

utbildning av den berörda personalen.

Särskilda föreskrifter reglerar sedan den 15 maj 1981 myndigheternas investeringar i ADB—system (SFS 1981:266). En central fråga under 1980—talet torde därvid bli om den

digitala karttekniken kan ge besparingseffekter och vilka

tillämpningar som i första hand bör utvecklas. I Sverige finns ännu ganska litet underlag för att bedöma de digita— la kartsystemens lönsamhet. De kalkyler som gjorts hänför sig till system för i första hand storskalig kartläggning.

LMV har på uppdrag av byggforskningsrådet år 1979 slutfört en studie "Digital teknik för storskalig fotogrammetrisk kartering". Denna undersökning är begränsad till 8 kart— blad framställda med konventionella metoder jämförda med 14 kartblad utförda med digitala metoder. Studien leder fram till slutsatsen att digitala metoder ger ungefär sam— ma kostnader som motsvarande konventionella metoder. Detta är giltigt då databasen använts för förstagångsuppritning. Om samma information skall användas i flera olika samman— hang, t.ex. för uppritning i olika kartskalor eller vid olika tidpunkter, så blir kostnadsbilden betydligt gynn—

sammare för digitala system.

Det synes då uppenbart att de digitala kartsystemen bäst lämpar sig för kartor som ständigt måste uppdateras. Så länge man använder sig av manuell digitalisering av kart— underlag är rätlinjiga objekt att föredra framför sådana som bildas av kurvor. Dessa båda faktorer talar för att digitalisering i första hand bör användas för att lagra och återge exempelvis fastighetsindelning och likartade objekt såsom administrativa gränser. En upprustning av re— gisterkartorna borde alltså med fördel kunna utföras med digital kartteknik. LMV har, som ovan nämnts, inlett en försöksverksamhet i Gävleborgs län innehållande sådana moment. Därvid bör ytterligare underlag komma fram för så— dana kostnads— och effektbedömningar som krävs enligt nyssnämnda författning. En annan fråga som bör besvaras

av fortsatta studier är om CFD:s nuvarande koordinatre— gistrering av fastigheter kan ersättas med en digitalise—

ring av fastighetsgränserna.

Ett tekniskt problem i samband med digitalisering av lä—

gesbestämbara data är vilken noggrannhet som erfordras för

att ett utbyte av information mellan myndigheter skall bli möjligt och omvänt hur generalisering skall åstadkommas- Om t.ex. gränspunkter skall användas för beräkningar av sidlängder och arealer vid ny fastighetsbildning, duger knappast digitaliserade koordinater från en register— eller primärkarta, utan då måste numeriska värden grundade

på mätning ha lästs in.

Samma sak gäller t.ex. byggnader som CFD digitaliserar med en punkt för läge, men LMV på sina kartor skall redovisa med en riktningsorienterad symbol, vilket kräver minst två koordinatpunkter. Vägverkets digitalisering av vägar i form av förenklade nätverk är f.n. inte heller tillräck— ligt noggrann för LMV:s ajourhållning av allmänna kartor—

nas vägredovisning. 5.5.2 Fjärranalys

Som nämnts under 5.2.2 kommer satellitbaserad fjärranalys, med data huvudsakligen från jordresurssatelliterna Landsat och SPOT, att i viss utsträckning kunna utnyttjas inom den allmänna kartläggningen. Den tillämpning som härvid nått längst i utveckling är redovisning av nyupptagna hyggen. Detta sker genom automatisk klassning av Landsatdata och redovisningen sker i topografiska kartans skala. Metoder har utvecklats i samarbete mellan Rymdbolaget och natur— geografiska institutionen vid Stockholms universitet. Var— je överlägg (50x50 cm) beräknas kosta 3 500—4 500 kr., vilket belopp dock vid kontinuerlig framställning torde

kunna nedbringas avsevärt.

Tolkning av flygbilder används för närvarande i många sam— manhang. Kartframställning grundad på bildtolkning med be— gränsade fältkontroller eller helt utan fältarbete före— kommer. Exempel på detta är den hittillsvarande vegeta— tionskarteringen resp. arbetet med provbladen i ekonomiska kartans system för områden i fjälltrakterna. Det förefal—

ler emellertid som om bildtolkning i högre grad än vad

som nu sker skulle kunna utnyttjas för att samla in data om landskapet. Kan den omdrevsfotografering med IRfärgfilm, som LMV inkluderat i verksamhetsplanen för 1981, genomfö— ras över hela landets yta skapas bättre förutsättningar för bildtolkning än vad som tidigare förelegat. Samtidigt

pågår utveckling av bättre instrument för bildtolkning.

Beträffande den topografiska kartan har ibland diskuterats en utvidgning av innehållet med redovisning av berg i da— gen och blockmark. En sådan kartläggning skulle kunna ut— föras med hjälp av tolkning av IR—färgbilder. Den förut— sätter att IR—färgbilder från normalhöjd (bildskala ca 1:30 000) finns tillgängliga och att förstoring 8—10 ggr vid betraktning kan erhållas. Kostnaden per topografiskt kartblad beräknas till 5 OOO—7 500 kr., varav kostnaderna för behövliga diapositiv beräknas till 2 500 kr., medan tolkning, uppritning, gravyr och begränsad kontroll upp— skattas till 2 500—5 000 kr.

Tolkning av IR—färgbilder kan också underlätta och förbil— liga framställningen av geologiska kartor och sjökort. Inom den geologiska kartläggningen har sådana metoder bör—

jat användas med gott resultat.

En förbättring vore att rutinmässigt, snarast möjligt ef— ter omdrevsfotograferingen, framställa ortofotokartor. Ut- över utnyttjandet vid ajourhållning och revidering av eko— nomiska kartan ger de ett mer aktuellt planeringsunderlag bl.a. för skogsbruket. Aktuella ortofotokartor är också ett angeläget underlag för andra karteringsarbeten, t.ex.

vegetationskartering och geologisk kartering.

En höjddatabas är, förutom ett nödvändigt underlag för or— tofotoframställningen, av intresse bl.a. för framställning av terrängmodeller. Vissa sekretessproblem kan dock uppstå

vid ett bredare utnyttjande av höjddata.

S()lJ 1981 73 5.5.3 Sammanfattning

LINFO finner sammanfattningsvis att den pågående och över- blickbara tekniska utvecklingen ger goda möjligheter att rationalisera hanteringen av landskapsinformation. Den möjliggör vidare en viss kvalitetshöjning såväl när det gäller innehåll som ajourföring och distribution. Sats— ningar bör t.v. framför allt göras på att införa sådan teknik som kan ge besparingseffekter på kort sikt. Detta gäller digital teknik för viss kartframställning samt ett ökat utnyttjande av flygbildsmaterial. För att den moderna tekniken skall få full genomslagskraft i praktisk tillämp— ning krävs emellertid ett intensifierat utvecklings— och

uppbyggnadsarbete.

Den digitala karttekniken är ännu relativt oprövad i Sve- rige, men tillämpningar inom storskalig kartläggning tyder på att goda rationaliseringsmöjligheter föreligger med så— dana metoder, främst för kartmaterial som skall revideras eller ajourhållas i täta intervall eller önskas i flera varianter. Besparingsaspekterna måste dock mer än hittills

studeras och beaktas.

Ett effektivare utnyttjande av flygbildtekniken är ett exempel på åtgärder som kan ge besparingseffekter på re— lativt kort sikt medan rationaliseringsvinster genom sa— tellitbaserad fjärranalys ligger i det längre persektivet. Den satellitbaserade fjärranalysen kommer enligt vår be— dömning att få viss betydelse för den allmänna kartlägg— ningen under senare delen av 1980—talet och spela en allt mer betydelsefull roll under 1990—talet. Den kommer dock inom överskådlig tid endast i begränsad mån att ersätta flygfotografering. Mot denna bakgrund finner LINFO det motiverat att utvecklingsresurser på fjärranalysområdet styrs till flygbildtekniken t.ex. för att förbättra möj— ligheterna till bildtolkning och utvidga ortofotoframställ—

ningen.

S()lJ 1981:73 6 FÖRSÖRJNING MED LANDSKAPSINFORMATION I NÅGRA ANDRA LÄNDER

6.1 Inledning

I allt fler länder börjar man granska samhällets kartpro— duktion. Orsakerna synes vara likartade och främst ha sin grund i de ökade kostnaderna för traditionell kartfram— ställning och därmed sammanhängande önskemål om rationali— sering och bättre samordning samt tillkomsten av nya tek— niker inom detta område. I diskussionerna om kartorganisa— tionernas roll tycks en gemensam utgångspunkt vara att nationella kartorganisationer skall förse samhället med topografis ka baskartor som är aktuella och framställda i en form som ett stort antal användare är betjänta av. Dis— kussionerna gäller bl.a. vilka typer av kartor som bör be— kostas direkt med statliga medel och vilka som bör finan—

sieras av användarna.

I detta kapitel ges en översiktlig bild av förhållandena i några andra länder som kan vara av intresse i det här sam— manhanget. Av de nordiska länderna har vi valt Norge och Finland, där förutsättningarna liknar dem i Sverige. Här— utöver redovisas i vissa avseenden förhållandena i Storbri— tannien, Frankrike, Nederländerna, Västtyskland, USA och Canada. Materialet har till stor del hämtats från en om— fattande internationell enkätundersökning som utförts av

en brittisk utredning (Ordnance Survey Review Committee). 6.2 Institutionella förhållanden

På liknande sätt som i Sverige bestämmer regeringarna in—

riktning och omfattning på produktionen av landskapsinfor— mation. På lång sikt anges denna verksamhet genom allmänna mål och program. Särskild långsiktsbudget utarbetas i vissa länder. På kort sikt utgör den årliga budgeten ett styrin—

strument.

Utöver den övergripande styrning som regeringarna utövar finns i några länder särskilda organ som bereder policyfrå—

gor och svarar för samordning av landskapsinformationen.

Vi ger här en översikt av hur verksamheten är organiserad i Norge, Finland och Storbritannien och vilka lösningar man i dessa länder valt för att styra och samordna land—

skapsinformationen.

6.2.1 Norge

I Norge håller Miljöverndepartementet samman frågor röran— de policy, utveckling och samordning av landskapsinforma— tion. Departementet har ett huvudansvar för produktion av flygbilder och kartor samt data om naturresurser, miljö,

bosättning, byggnader o.d.

En särskild enhet vid departementet, geodataenheten, har till uppgift att svara för bl.a samordning av mätnings— och kartläggningsverksamhet samt utveckling av ett "geo— datasystem" (ett datorbaserat system för behandling av lägesbestämbar "stedfestet" information) och metoder för automatisk kartframställning. Man arbetar nu med att ge— nomföra ett program — Norsk Kartplan — syftande till ett samordnat, datorbaserat kart— och registersystem. 1 an— slutning till genomförandet av kartplanen fortsätter ut— redningsarbetet med att dra upp riktlinjerna för Norges framtida kartverksamhet, bl.a. avseende tematiska kartor. Miljöverndepartementet har förvaltningsansvar för den to— pografiska kartläggningen (skala 1:5 000 och mindre), sjö— kartläggningen samt vissa register. Verkställighets— och produktionsansvaret är förlagt till Norges geografiske oppmåling, Norges sjökartverk samt Norsk Polarinstitutt.

Norges geografiske oppmåling är det centrala ämbetsverket för offentlig kartverksamhet med undantag av kartläggning— en av polarområdena som Norsk Polarinstitutt ansvarar för.

Bland verkets uppgifter ingår att svara för framställning—

en av det topografiska kartverket samt det geodetiska un— derlaget både till detta kartverk och till det ekonomiska kartverket, för vilket Norges geografiske oppmåling är

central samordnande och rådgivande instans.

Kartläggning och dataregistrering bedrivs även vid andra statliga institutioner som inte hör till Miljöverndepar— tementet. Norges geologiske undersökelse och Jordregis— terinstituttet är t.ex. viktiga producenter av kartor och data om geologiska resurser, markslag och arealtillstånd. Institutioner som Vegdirektoratet, Jordskifteverket, Nor— ges Statsbaner, Televerket och Vassdragsvesenet producerar data som ofta är av stort intresse för andra. Universitet

och högskolor deltar också i kart— och dataproduktionen.

På regional och lokal nivå i fylkeskommuner och övriga kommuner sker en betydande produktion av landskapsinfor— mation. De statliga fylkeskartkontoren framställer och ajourhåller bl.a. det ekonomiska kartverket. De ansvarar också för samordningen av regionala och lokala kartlägg— ningsarbeten samt fungerar som förbindelselänk mellan kom— muner och statliga myndigheter. I deras uppgifter ingår vidare att ansvara för systematisk arkivering, lagring, distribution och marknadsföring av kart— och datamaterial samt att ta fram och distribuera kataloger över tillgången på sådant material. Dessa kontor svarar också för generell rådgivning till primärkommuner, fylkeskommunala organ och statliga myndigheter på fylkesnivå, förmedlar och kontrol— lerar statliga entreprenaduppdrag till privata firmor och tillrättalägger kartmaterial för användning i undervis—

ning, turism, friluftsliv m.m.

Kommunerna svarar i princip för den storskaliga kartfram— ställningen och det stomnät som behövs för denna kartlägg— ning. Privata mätningskontor utför en stor del av de of— fentliga kart— och mätningsarbetena i Norge. Kommunerna

har vidare totalansvar för fastighetsbildning och fastig—

hetsregistrering inkl. därmed sammanhängande mätning och kartläggning. I de flesta fylkeskommuner finns särskilda fylkeskartnämnder som är rådgivande organ i alla frågor rörande kartläggnings— och mätningsverksamhet av intresse

för fylket.

Ett särskilt kartråd, Rådet for Norsk Kart— och Oppmålings— virksomhet, är rådgivande organ och diskussionsforum för principiella frågor rörande utveckling av landets kartverk. De flesta departement, fylkeskommuner och övriga kommuner är representerade i detta kartråd. Direktörerna för Norges sjökartverk, Norsk polarinstitutt och Norges geografiske oppmåling är konsultativa medlemmar. Rådet skall arbeta

för så rationell och användaranpassad kartproduktion som möjligt. Vidare skall rådet värdera ekonomiska ramar, främ— ja prioriteringsförslag och granska ändringsförslag i kart—

politiken. 6.2.2 Finland

I Finland är det departementala ansvaret för landskapsin— formation fördelat på flera olika ministerier. Kartproduk— tionen sker främst inom den finska lantmäteriorganisation— en, det s.k. lantmäteriverket, som lyder under jord— och skogsbruksministeriet. Lantmäteriverkets verksamhet leds av lantmäteristyrelsen. På regional nivå finns länslantmä—

terikontor och på lokal nivå lantmäteribyråer.

Det finska lantmäteriverket framställer, ajourhåller och utvecklar kartor för hela rikets behov. I uppgifterna in— går att upprätta och underhålla stomnätet och att utföra flygfotograferingar och andra flygbildsarbeten. Stommät— ningarna utförs på grundval av triangelnätningar och av— vägningar som verkställs vid ett särskilt geodetiskt in— stitut. Inom lantmäteriverket framställs dels terrängkar— tor i olika skalor från 1:20 000 till 1:400 000 som kan sägas motsvara de svenska allmänna kartorna, dels tema— tiska kartor för olika ändamål.

Terrängkartor och tematiska kartor framställs också vid andra statliga verk och inrättningar. Tillsammans med lant— mäteriverket har t.ex. topografiska kåren hand om riksom— fattande kartverksuppgifter som tillgodoser försvarsminis- teriets och försvarsmaktens kartbehov. Geologiska forsk— ningsanstalten framställer geologiska kartor och lantbru— kets forskningscentral svarar för produktion av jordarts— kartor för lantbruket. Dessa kartor trycks i lantmäteristy— relsens karttryckeri, som utöver lantmäteristyrelsens för— lagskartor även svarar för tryckning av andra myndigheters kartor. Sjöfartsstyrelsens sjökartavdelning utför djupmät— ningar på insjö— och havsområden och producerar sjökort. Olika djupkartor, strandkartor och tematiska kartor över vattendrag framställs av vattenstyrelsen och vattenbyråer— na. Även andra myndigheter som t.ex. lantbruksstyrelsen och forststyrelsen med deras olika distriktsorgan framställer

kartor för den egna verksamheten.

Kommunerna framställer främst storskaliga kartor över mind—

re områden.

Kartläggningsarbeten och kartframställning liksom flygfoto— grafering för kommuner, vissa statliga myndigheter, skogs— bolag och kraftbolag utförs ofta på entreprenad av privata

kartläggningsfirmor.

Jord— och skogsbruksministeriet och lantmäteristyrelsen

biträds i kartfrågor av en särskild kartverksdelegation.

Delegationen har ställning som en statlig kommitté. Ord— förande i delegationen är lantmäteristyrelsens generaldi- rektör. Delegationens övriga medlemmar skall företräda jord— och skogsbruksministeriet, ministeriet för inrikes ärenden, finansministeriet, undervisningsministeriet, myn— digheter och samfund som framställer och använder kartor samt sakkunskapen på området. Delegationens medlemmar kal—

las av statsrådet för tre år 1 sänder. Delegationen äger

rätt att inom sig tillsätta arbetsutskott och sektioner (f.n. finns sektioner för terrängkartor, temakartor och

forskning).

Delegationen har ett utvecklings— och samordningsansvar för framställning och revidering av de allmänna topogra— fiska kartorna. Det åligger också delegationen att bl.a. främja samarbetet mellan statliga ämbetsverk och kommuna—

la myndigheter i fråga om storskalig kartframställning. 6.2.3 Storbritannien

Ordnance Survey är ansvarig myndighet för officiell mät— ning och kartläggning av Storbritannien. Ceneraldirektören är ansvarig direkt inför statssekreteraren för miljö— och bostadsdepartementet (Department of Environment). I verk— samheten för Ordnance Survey ingår geodetiska undersök— ningar och därtill hörande vetenskapligt arbete samt to— pografisk kartläggning främst i form av kartor i skalorna l:1 250 — 1:25 000. Kartmyndigheten svarar också mot sär— skild avgift för bl.a. kartläggnings— och tryckningsarbe— ten åt försvarsministeriet (Ministry of Defence) och dess organ samt åt den geologiska undersökningen (Geological Survey). I samråd med försvarsmyndigheterna har t.ex. ta— gits fram topografiska kartor i skala 1:50 000 som till en fjärdedel bekostas av försvarsministeriet. Försvarsmaktens egen kartorganisation (Directorate of Military Survey) står främst för produktion av kartor över områden utanför

Storbritannien.

Ordnance Survey trycker också kartor för andra myndigheter

som t.ex. Directorate for Overseas Surveys, Civil Aviation i Authority och Institute of Geological Sciences.

Inom Ordnance Survey finns två rådgivande kommittéer med verkschefen som ordförande, en för offentliga användare

och en för övriga kartanvändare. Härutöver finns fem spe—

cialråd som själva tillsätter ordförande. Specialråden

skall fånga upp önskemål från lokala myndigheter, profes— sionella kartanvändare, vetenskapliga behov, rekreation

samt arkeologi.

Den inledningsvis nämnda utredningen, Ordnance Survey Review Committee har nyligen sett över organisation och arbetsuppgifter m.m. för Ordnance Survey. Utredningen fö— reslår bl.a. ett nytt rådgivande organ. Huvudmotivet för att tillskapa ännu ett sådant organ är att kartmyndigheten behöver stimuleras för att kunna följa med i bl.a. den tek— niska utvecklingen. Rådet föreslås få en oberoende ordfö— rande som, liksom övriga medlemmar, tillsätts av regering— en. Medlemmarna skall väljas mera på personliga kvalifika— -tioner än på myndighets- och organisationstillhörighet. Rådet skall i första hand bistå kartmyndigheten men även ha kanaler till regeringen. Enligt förslaget skall rådet vara policyskapande och härvid bl.a. arbeta med följande

uppgifter:

0 genomförande av kartutredningens förslag 0 S—årsprogram för kartmyndigheten

0 större policybeslut

o teknisk utveckling

0 marknadsföring, forskning och utvecklingsstrategier.

En utvärdering av rådets arbete föreslås ske efter två

till tre år.

6.3 Produktion och tillgänglighet till allmänt kartma— terial

Produktionen av grundläggande landskapsinformation skiljer sig inte mycket åt mellan de studerade länderna. I de utom— nordiska länderna har man dock större variationer i kart— skalorna mellan tätbebyggda områden och glesbygd än i

Norden. I t.ex. Storbritannien har man en allmän kartlägg—

ning i betydligt större skalor än i Sverige vilket torde

vara naturligt med hänsyn till bebyggelsestrukturen. I

Norge sker den ekonomiska kartläggningen för vissa områden i skala 1:5 000.

När det gäller förstagångsutgivningen av allmänna topogra— fiska kartor eller motsvarande är läget f.n. att Norge i motsats till vad som är fallet i Sverige och Finland ännu inte har avslutat utgivningen av allmänna kartor över hela landet. Ajourhållning har dock skett i Norge parallellt med förstagångsutgivningen, som beräknas vara avslutad vid

mitten av 1980—talet.

Revideringstakten är det som mest skiljer Sverige från öv— riga länder. I runda tal har Sverige dubbelt så långa re—

videringsintervall som övriga studerade länder.

Kartorna och kartunderlaget är i samtliga studerade länder tillgängligt för olika användare utan större restriktioner. När det gäller kommersiellt utnyttjande finns i de nordis— ka länderna vissa restriktioner. I t.ex. Norge behövs spe— ciellt tillstånd för reproduktion av kartor eller delar av kartor som getts ut av Norges geografiske oppmåling.

Liksom i Sverige finansieras framställningen av det all— männa kartmaterialet till övervägande delen av anslag. Frankrike, Storbritannien, Danmark och Finland är länder där kartläggningsverksamheten till en icke obetydlig del finansieras genom försäljning av kartor, avgiftsfinansie— ring samt ersättning för upphovsrätt.

Variationerna i kartläggningsskalor (grundmaterialet), slutliga kartskalor, geografisk täckning, revideringstakt

och finansiering framgår närmare av tabell 6.1.

Tabell 6.1 Utgivning av allmänna kartprodukter (huvudsakligen topografiska kartor och översiktskartor) i några olika länder1

Land Färdig— Grundmaterial produkter Område/ Reviderings— Anslags— i skala i skala täckning intervall finansierad del SVERIGE 90 % 1:10 000— 1:10 000 60 % 20 år 1:50 000 1:20 000 Norrlands 20 % inland 1:50 000 75 % 6—10 år 1:100 000 Fjälltrak— 25 % 10 år terna Mindre skalor 100 % 5 år DANMARK 67—75 7. 1:10 000 1:20 000 Färöarna 1:25 000 Danmark 10 år 1:50 000 " 1:100 000 " , Färöarna 5 år 1:250 000 Grönland 2—5 år (utom Mindre skalor Danmark, Grönland Grönland) NORGE 90 % 1:5 000— 1:5 000, 1210 000 1:50 000 1:50 000 60 % 1:250 000 100 % I princip 10 år Mindre skalor 100 % FINLAND 72 7. 1:10 000, 1:20 000 100 % 5—15 år 1:20 000 1:50 000 40 % 1:100 000 80 % 10—15 år 1:200 000 och mindre 100 % 2—4 år STORBRITANNIEN l:1 250— l:l 250, Tätbebyggda Kontinuerlig 1:10 000 l:2 500 områden ajourföring av 1:10 000 Landsbygd storskaliga 1: 25 000 kartor 1: 50 000 Vissa bergsområden 1:250 000 1:625 000

1Källa: Ordnance Survey Review Committee, Storbritannien (enkät sammanställd 1979)

Land Färdig— Grundmaterial produkter Område/ Reviderings— Anslags— i skala i skala täckning intervall finansierad del FRANKRIKE 60 % 1:5 000 1:5 000 Prioriterade områden 1:60 000 1:25 000 100 % 8—10 år 1:50 000 100 % 1:100 000 och mindre 100 1 VÄSTTYSKLAND 93 % delstaten 1:25 000 Bayern 1:50 000 1:100 000 och mindre federalt 1:200 000 100 % 5 år 95 % 1:250 000 80 % 4 år 1:500 000 70 % 4 år l:l 000 000 80 % Vid behov CANADA 1:25 000- 1:25 000 1:250 000 1:50 000 50 % Beror på områdets 1:250 000 100 % utvecklingstakt AUSTRALIEN 94 % 1:100 000 1:100 000 30 % 1:250 000 100 % Bristande aktualitet l:l 000 000 100 % God aktualitet

___—___— ' —.—— ”__—' ' ___" ""—'—

6.4 Utvecklingstendenser

Landskapsinformationsverksamheten är ett område som i de flesta av de studerade länderna utvecklas snabbt för när— varande. I första hand gäller det teknikutvecklingen och då främst beträffande digitalisering av kartinformation. Även vad gäller behov och system— och produktionssamord— ning kan man skönja vissa likartade utvecklingstendenser. I detta avsnitt redovisas sådana utvecklingstendenser som

är av speciellt intresse för LINFO:s arbete. 6.4.1 Informations— och samordningsbehov Den aktuella utvecklingen i de europeiska länderna påver—

kas av en vikande ekonomi. Samtidigt ökar medvetenheten om

miljöförhållandena. Bättre kunskaper om bl.a. natur— och

bebyggelseresurserna blir allt viktigare delar av det be— sluts— och planeringsunderlag som behövs för att styra samhällsutvecklingen. Produktion av landskapsinformation hamnar därför i ett dilemma. Eftersom samhällsutvecklingen går fort och nya stora frågor som rör landskapet och dess utnyttjande, t.ex. energifrågorna, snabbt aktualiseras, är det svårt att på längre sikt precisera behovet av land— skapsinformation och avsätta resurser för att ta fram den—

na information.

I många länder är man tveksam till att bygga upp stora komp— licerade system (främst ADB system) för lagring Och produk— tion av landskapsinformation. Däremot är man angelägen att enskilda och avgränsade informationssystem utformas så att kopplingar underlättas. Ett undantag synes vara Norge där utvecklingen enligt "Norsk kartplan" siktar till ett mera

integrerat informationssystem.

Som exempel på hur man utomlands bedömer behoven av land— skapsinformation kan man se hur de nyligen genomförda kart— utredningarna i Norge och Storbritannien har redovisat des—

53-

I Norge ser man flygbilder, topografiska kartor och vissa

dataregister som väsentliga komponenter i en basinforma—

tion.

I den norska kartplanen redovisas hur behovet av olika kart—

skalor i Norge varierar inom olika användningsområden:

Bruksområde Kartbehov

Kartlegging av eiendoms- forhold 11500 —1 : 10 000

Generell planlegging: Kommuneplaner Kommunedelplaner Reguleringsplaner

:5000 —1:50 000 12000 —1:10000 2500 —12 2000

Planlegging 1 skogbruket :5 000 —1:10 000 Planleggingijordbruket 1:1000 —1: 5000

D—l __|-n..-

Planlegglng og drift av veg-, bane- og lednings- nett,havncr 12500 —1: 5000

Diverse forvaltnings- og driftsformål i tettbebyg- de stmk 1:500 —1:20 000 Fritidsformål 1 : 10 OOO—1:50 000

Militar planlegging og ' ovingsvirksomhet 1:25 OOO—1:50 000

Källa: Norsk kartplan,NOU 1979154

Med utgångspunkt i detta behov föreslår kartutredningen att kartor för olika användningsområden upprättas enligt följ—

ande:

Ansldtt areal

Målestokk 1.000

Områdetype

LBy

2. Bebygd 3. Jordbruk 4. Prod. skog,

5. Annan skog Prod. arealer over skoggr.

6. Lavprod. bart fjell o. skoggr. Evig is og sno

Forvaltningsansvarlig

Vidare bedömer man att behov finns av en höjddatabas. Den—

na skall ingå bland ett antal register som redovisar läges— bestämbar information. I registren finns kompletterande

information om kartobjekten. De register som i dag finns

eller som planeras är följande:

Informasjonsgruppe

Registre

Hoydedatabase (z-base) Blir foreslått i denne utred-

Terrengform

ningen Fastmerker i_Fastmerkereglster | Etablering pågår Arealtilstand 1 Arealregister Forslag i Stmeld. nr. 25

Jordreglster

_] (1977—78)

Etablering pågår. St.meld. nr. 26 (1975—76)

_| Se ovenfor

Vannsystem Arealreglster lr Vassdragsregister Planlegges Administrative områder | Grunnkretsregister ] Etablering pågår Elendomsforhold Grunneiendomsregister Praveetablering pågår. St. meld. nr. 25 (1977—78) Adresser _] Adresseregister Som grunneiendomsregister Byggverk ]F'Bygningsreglster Som grunneiendomsregister Samferdselsneut Vegreglster Etableres for riks» og fylkes- veger Arealregister Se ovenfor Ledningsnett Ledningsregister Finnes i ledningsetatene

Sjomerker Norsk fyrllste

Behandles i utredning om sjo-

Merkeliste kartlegglng Kulturminner liulturminneregister Proveetablering pågår Stedänavn J—Stedsnavnregister Etablering pågår

Källa: Norsk kartplan, NO'J 197954

I kartplanen föreslås en teknisk samordning av bilder, kartor och register. I ett framtida kart— och register— system skall kartorna redovisa objektens läge, form och viktigaste egenskaper (geometrisk information). Den de— taljerade beskrivningen av objektens egenskaper läggs i

registren. Härutöver finns i systemet också en bilddel som består av flygbilder, satellitbilder och ortofoto. Denna

del är också ett viktigt underlag för kart— och register— produktionen.

Kart— och registersystemets uppbyggnad framgår av nedan— stående modell. Den visar var de olika elementen i syste— met har sin plats och hur de skall anpassas till andra element. Modellen utgör en ram när de enskilda kartorna och registren skall läggas upp. För att göra en enkel koppling mellan kart— och registerdata möjlig, avses de viktigaste elementen tilldelas entydiga identifikationer som lagras i register och kartdatabas och som även framgår av kartan. En viktig uppgift blir därför att finna en än— damålsenlig indelning och kodning av de olika objekttyper—

na. De planerade registren avses bli datorbaserade.

KART- OG REGISTERSYSTEMET

Administrative Flybilder, Ortofoto kilder fjernmålingsdoto _

Registrering || &

(beskrivelse) Kortdoto (x Y Z )

Andre regislre

Registre over "kart "- objektet

Den brittiska kartutredningen betraktar ett "geodetiskt och topografiskt arkiv" som en viktig del av infrastruktu— ren i ett modernt samhälle. Man tror också att dess bety— delse kommer att öka under de närmaste årtiondena genom utveckling av informationssystem som innehåller landskaps—

information och som har de allmänna kartorna som ett ge—

mensamt referenssystem.

6.4.2 Utnyttjande av ADB

Arbetet med att upprätta digitala kartdatabaser pågår i ett flertal länder. På sina håll intas dock som nämnts en relativt tveksam hållning till denna teknik. Läget i några

olika länder är följande:

I Finland utförs viss digitalisering av kartinformation. Verksamheten väntas expandera trots ett visst motstånd. Mycket preliminära planer finns på en digital topografisk

databas-

l Ngrgg_pågår försöksverksamhet med digitala metoder i kartframställningen, bl.a. avseende en digital topografisk databas. Man ser här ett stort behov av automatisk inte— grering med andra databaser. För detta krävs bl.a- en nor— mering av geografiska referenssystem som länkar mellan re—

gister och kartor.

I Storbritannien utförs digitalisering av de storskaliga

kartorna. Inom kort avses även den topografiska databasen i skala 1:50 000 digitaliseras. Upprättandet av ett na— tionellt topografiskt arkiv i digital form förväntas bl.a.

väsentligt öka möjligheterna till utbyte och analyser av

data.

I Frankrike vill man bygga ut den digitala kartframställ—

ningen så snabbt som möjligt. En topografisk databas uti—

från kartor i skala 1:25 000 och 1:100 000 skulle vara klar 1980. Någon samordning med andra databaser inne— hållande t-ex. tematiska data har ännu inte utvecklats. Katasterkartor i vissa större städer finns i digital form. Någon utökning av verksamheten planeras inte av kostnads—

skäl.

I Västtyskland har en karta med administrativa gränser digitaliserats. Planer finns på att utöka verksamheten, bl.a. till en digital topografisk databas. I delstaten Bayern har katasterkartor i skala 111 000, l:2 500 och 1:5 000 digitaliserats till 90 %. Planer finns på digital databas med möjlighet till samordning med andra databaser.

I Nederländerna pågår digital kartframställning i stor om— fattning. En särskild kommission studerar möjligheterna att samla in och lagra topografiska data på ett mera sam— ordnat sätt. Inom katasterväsendet används digitala meto—

i der vid revidering av en karta i skala 1:1 000. I

Det främsta målet för den digitala kartografin i Håå är att upprätta en nationell databas. Planerna går ut på att först bygga upp en bas i skala 1:2 000 000 och därefter fortsätta med större skalor bl.a. 1:24 000. En normering av digitala produkter förekommer i samarbete med andra or— ganisationer inom området. Tematiska data kan på så sätt kopplas till databasen.

I Canada upprättas en karta i skala 1:50 000 delvis med digital teknik. På så sätt produceras data till en na-

tionell topografisk databas. Olika användare skall kunna föra in och ta ut data med hjälp av överenskommen stan— dardisering. En sådan normering finns ännu inte men ut— vecklingsarbetet ges hög prioritet.

111 O'VERVÅGANDEN OCH FÖRSLAG 7 UTGÄNGSPUNKTER

7.1 Problembilden

Som vi tidigare redovisat i kap. 3 är det ett stort antal myndigheter och organisationer inom statlig, kommunal och enskild sektor som arbetar med insamling, lagring, bear— betning och presentation av landskapsinformation. I många fall ingår detta som ett normalt led i inhämtandet av un— derlag för den egna verksamheten och materialet sprids in— te utanför denna. Den samlade resursinsatsen för att han— tera landskapsinformation inom de nämnda sektorerna har vi uppskattat till ca 1,5 miljarder kr. under 1978/79.

Antalet intressenter och deras många gånger olikartade be— hov utgör givetvis ett problem i sig då det gäller att åstadkomma en effektiv organisation och rationella arbets— former för insamling och behandling av landskapsinformation. En mer flexibel efterfrågan och en tilltagande knapphet på

resurser för det allmänna har ytterligare komplicerat prob-

lembilden.

Efterfrågan på landskapsinformation har vuxit till följd av ökade insatser främst vad gäller fysisk planering och hushållning med naturresurser. De nya behoven avser i stor utsträckning tematiska eller användarspecifika produkter. Efterfrågan på basinformation har därmed ökat och inrik— tats mot differenterade produkter såsom olika slags flyg— bilder eller andra fjärranalysprodukter, deloriginal etc.

Kraven på aktualitet och tillgänglighet till detta basma— terial har ökat. Samtidigt kan konstateras att ett tradi- tionellt behov av enhetliga, tryckta kartserier för bl.a. allmänheten och försvaret kvarstår, varvid önskemål om ett

vidgat datainnehåll föreligger. Det nyligen upphävda kart—

brevets modell att styra samhällets resurser för produk— tion av basinformation till framställning av tryckta kar— tor i vissa fastställda serier och versioner kan mot denna

bakgrund ha haft en olycklig, konserverande effekt.

En aspekt som bör framhållas i detta sammanhang är att in— formation om landskapet utgör ett viktigt underlag för så— dana beslut om markens användning, lokalisering av byggna— der och anläggningar, miljövårdsåtgärder etc. som är vik— tiga för den enskilde medborgaren. Kraven att sådana be— slut skall föregås av en öppen debatt där allmänheten och olika intressenter ges tillfälle att bedöma konsekvenserna av den planerade åtgärden har accentuerats och utgör en av grundstenarna i förslagen till ny plan— och byggnadslag— stiftning. En förutsättning för att en debatt skall kunna föras är att det finns tillgång till ett objektivt under— lagsmaterial för konsekvensbedömningar. Från demokratiska utgångspunkter är det därför viktigt att samhällsorganen förmår uppfylla de grundläggande kraven på ett för allmän— heten tillgängligt underlagsmaterial för bedömningar av

förändringar i den fysiska miljön.

De nya teknikerna för insamling, lagring, bearbetning och spridning av landskapsinformation kommer i allt större ut— sträckning till praktiskt bruk. Liksom vid annan informa— tionsbehandling hänger detta bl.a. samman med att kostna— derna för elektroniska komponenter snabbt sjunker så att

det blir lönsamt att använda exempelvis ADB för allt flera uppgifter. Eftersom hanteringen av landskapsinformation är mycket personalintensiv är förutsättningarna att nå lön—

samhet vid en mekanisering av produktionen goda. Det finns dock faktorer som verkar återhållande. Effekterna av kost— nadsminskningarna på utrustning motverkas av att lokal—

och personalkostnaderna för utveckling och drift fortsät— ter att öka. När det gäller viss, för hantering av land—

skapsinformation speciell utrustning är teknikutvecklingen

ännu mycket dynamisk och innebär framför allt bättre pres—

tanda. Exempel är viss rymdteknisk— och annan informa— tionsbehandlingsutrustning såsom scanners, bläckstråle— skrivare, avancerade ritmaskiner m.m. Kostnaden för att anskaffa sådana kraftfulla komponenter kan för den en— skilde användaren bli oförsvarligt hög i förhållande till utnyttjandegraden. Härtill kan komma icke önskvärda effek— ter på arbetsmiljön i vissa fall. Frågor om kostnader och andra effekter av en mekanisering synes ännu inte ha rönt samma uppmärksamhet som exempelvis då det gäller administa— tiv ADB—användning. LINFO finner att om dessa nya hjälpme— del skall kunna utnyttjas på ett optimalt sätt så behövs det en mera systematisk lönsamhetskalkylering samt en sam— ordning såväl när det gäller metod— och teknikutveckling

som utnyttjandet av viss, mera kostsam utrustning.

Ungefär 80% av den samlade resursinsatsen för landskaps— informationsförsörjning faller på den offentliga sektorn -

stat och kommun. Den offentliga sektorns ekonomi är därför

av avgörande betydelse för möjligheterna att möta de ökan— de kraven på 1andskapsinformation och investeringar i

maskinell utrustning m.m.

När det gäller den statliga sektorn har de senaste årens budgetarbete präglats av samhällsekonomins krav på åter— hållsamhet. Myndigheternas anslag har baserats på en real minskning av ZZ per år. Utrymme för mera omfattande refor— mer eller nya åtgärder har i princip bara kunnat skapas

genom omprövning av tidigare åtaganden.

Av våra direktiv framgår att något nämnvärt utrymme för en ökning av den totala anslagsfinansierade volymen av land— skapsinformationsverksamheten inte heller kan förutses under de närmaste åren. I tilläggsdirektiv (1980:20) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående fi—

nansiering av reformer slås fast att en utgångspunkt för

alla kommittéer skall vara att förslagen skall kunna ge—

nomföras inom ramen för oförändrade resurser inom det om—

råde som förslagen avser. Om kostnadskrävande förslag läggs fram måste samtidigt visas hur förslagen kan finansieras genom besparingar i form av rationaliseringar och ompröv— ning av pågående verksamhet inom utredningsområdet. Med utgångspunkt i riksdagens uttalande (FiU 1979/80:15) att en självklar utgångspunkt för riksdagens ställningstagan— den bör vara att kommuner och landstingskommuner inte an— nat än undantagsvis åsamkas nya utgifter till följd av statliga beslut åläggs det kommittéerna att även noga be— akta de kommunalekonomiska konsekvenserna av lämnade för—

slag.

Sammantaget finner vi att huvudproblemet består i att sam— tidigt som behoven av landskapsinformation för olika ända— mål växer och förändras torde samhället under överskådlig tid inte komma att avsätta de ekonomiska resurser som skul— le behövas för att tillgodose dessa behov på ett sätt som användarna förväntar sig. Genom att insatserna för försörj— ning med landskapsinformation i dag är spridda på så många myndigheter och organisationer skulle dock mycket vara att Vinna genom att åstadkomma en förbättrad samordning och

samverkan mellan skilda producenter och konsumenter.

Synpunkter på en bättre samordning inom detta område har för övrigt framförts vid åtskilliga tidigare tillfällen. Sålunda anförde föredragande departementschefen i sitt förslag till inriktning och organisation av den statliga kartverksamheten (prop. l973:1, bil. 14) att det, med hän— syn till den omfattning som kartverksamheten hade, var an— geläget med en samordning. Denna skulle inte bara avse tek- nisk produktionssamordning av kartframställningen utan ock— så en sådan samordning i planeringen av kartverksamheten som särskilt tog sikte på de produktionsinsatser som be—

hövdes för skilda samhälleliga verksamhetsfält-

Trots att ett antal sådana samordningsåtgärder vidtagits synes den effekt som man i praktiken uppnått helt otill—

räcklig mot bakgrund av föreliggande behov och förutsätt—

ningar. Det i dagsläget krympande ekonomiska utrymmet skär— per kraven på en samordnad och rationell informationsför— sörjning även när det gäller landskapsinformation. Vi fin— ner därför att det mest angelägna är att dra upp riktlin— jerna för ett system som på sikt bidrar till ett bättre utnyttjande av befintliga resurser och därmed möjligheter

att möta de nya behov som finns. Vi anser därvid att behov

av åtgärder föreligger främst i följande avseenden:

o Fortlöpande styrning av statliga anslag till framtag— ning av sådan landskapsinformation som kan användas generellt av många användare.

0 Anpassning av nuvarande basinformation, främst lant— mäteriets allmänna kartläggning, till användarnas

aktuella och gemensamma behov.

o Produktionsmässig samverkan för att bl.a. genom ökat utbyte av data begränsa kostnaderna för datafångst.

o Införande och spridning av ny rationell teknik bl.a. genom gemensamma former för anskaffning och utnyttjande av avancerad, dyrbar utrustning samt hithörande metod—

och teknikutveckling.

7.2 Vissa allmänna förutsättningar och principer för

samverkan i landskapsinformationsförsörjningen

Innan vi skisserar hur försörjningen med landskapsinfor— mation mot denna bakgrund bör förändras är det nödvändigt att ta upp några allmänna principer och förutsättningar för hur långt sådana samverkansåtgärder bör sträcka sig

samt också i någon mån avgränsa LINFO:s arbete.

7.2.1 Användarnas roll

Liksom annan information utgör den lägesbestämbara infor— mationen underlag som behövs för att planera och genomföra vissa aktiviteter. Varje myndighet, organisation eller in—

divid är själv primärt ansvarig för att bedriva sina upp—

gifter på ett effektivt sätt. Det bör därför också ankomma på respektive användare att förse sig med och bekosta den landskapsinformation som behövs. För att användarna ej skall belastas med orimliga kostnader måste staten även fortsättningsvis träda in. Då det kan förutsättas vara ett intresse såväl för den enskilde användaren som för samhäl— let att den erforderliga landskapsinformationen kan erhål— las till ett så billigt pris som möjligt bör man öka an— strängningarna att gemensamt samla in, bearbeta och pre— sentera sådan information som är av allmänt intresse. In— formationsinsamling som sker för ett begränsat syfte bör så långt möjligt ordnas så att den kan nyttiggöras även i

andra sammanhang.

Vi finner det härvid vara en grundläggande princip att an— vändarna skall ha ett inflytande på innehåll, aktualitet, kvalitet etc. hos den landskapsinformation som de inte själva tar fram och medverka till att prioritera produk— tionen. Rena producenter som lantmäteriet, SGU, SCB m.fl. har en serviceroll. Eftersom man kan anta att behoven kom— mer att bli mer differentierade och förändras snabbare framöver är det viktigt att användarbehoven fortlöpande

följs upp. 7.2.2 Utnyttjande av ADB

Den tekniska utvecklingen, besparingskraven och användar—

nas behov av ett mera differentierat, "skräddarsytt" under—

lag är skäl till att datorer torde komma att användas allt

mer även för behandling av landskapsinformation. Grunden

för en statlig ADB—politik har lagts genom statsmakternas * ställningstagande till ADB i statsförvaltningen (prop. 1978/79:121, PiU 34, rskr 339). Även i övrigt pågår ett

omfattande policyskapande arbete rörande datateknikens

effekter på samhällets sårbarhet, sysselsättning och ar—

betsmiljö, näringspolitik, integritet etc. Detta bör i

tillämpliga delar läggas till grund även vid utnyttjande 5 av ADB för hantering av landskapsinformation. Vi har där—

o ADB är ett hjälpmedel i myndigheternas verksamhet. Det övergripande målet för användning av ADB i statsför— valtningen måste därför vara att tillgängliga resurser utnyttjas effektivare eller att verksamhetens resultat förbättras i andra avseenden.

o Statsmakternas möjligheter att påverka inriktningen av ADB— användningen i statsförvaltningen har nyligen förstärkts genom förordningen (l981:266) om investe- ringar i statliga ADB—system. För alla viktiga ADB— system skall regeringen successivt ta ställning till systemens ändamål, ambitionsnivån i datorstödet, sys— tem— och driftsstrukturerna samt i vilken takt ADB skall införas på olika områden.

0 Systemutveckling bör ske gemensamt för statliga verk— samheter som förekommer i hela landet. Ansvaret läggs i regel på den myndighet som svarar för respektive verk— samhet. Där det går utnyttjas de delvis färdiga system och program av olika slag som maskinleverantörer, kon- sultföretag m.fl. tillhandahåller på marknaden.

0 Datordrift som är av större omfattning bör i första hand ske för varje ADB—system eller verksamhet för sig (s.k. "dedicerad" eller myndighetsspecifik drift). Da— tordriften inom en verksamhet bör spridas på lämpligt sätt allt eftersom de tekniska och ekonomiska förut— sättningarna härför bli bättre. 0 När det gäller samverkan på ADB—området mellan stat, kommuner och landstingskommuner bedöms förutsättningar— na för en samordnad datordrift — exempelvis stora data— centraler — som små. Däremot finns möjligheter till mer begränsad samverkan i en rad frågor och på avgränsade verksamhetsområden. Dessa möjligheter till samverkan

bör tas till vara.

7.2.3 Ekonomiska utgångspunkter

Den samhällsekonomiska situationen leder till följande

principiella utgångspunkter:

0 Åtgärderna bör främst inriktas på att åstadkomma be— sparingar och därmed utrymme för förbättringar och nya åtaganden oavsett huvudman och sektor.

o Möjligheterna måste förbättras att finansiera sådan ny teknik som innebär att hanteringen av landskapsinforma— tion klart kan förbilligas.

0 Ökade kostnader måste finansieras genom avgifter från användarna. Detta bör även bidra till en allmänt bättre resurshushållning samt utgöra ett instrument för pro— ducenterna — bl.a. lantmäteriet — att marknadsanpassa sin produktion. Allmänhetens behov av kartor till rim— *

lig kostnad måste dock beaktas. 7.3 Vissa avgränsningsfrågor

Enligt våra direktiv skall vi "översiktligt belysa hur tillgängliga statliga resurser bäst kan utnyttjas för att svara mot konstaterade behov av landskapsinformation". Vi skall därvid överväga vilka uppgifter som lantmäteriet bör ha när det gäller insamling, lagring och distribution av grundläggande landskapsinformation samt vilka mera spe— ciella behov man med fördel kan tillgodose inom ramen för

sin uppdragsverksamhet.

Ansvaret för den grundläggande kartläggningen är i dag de— lat mellan staten och kommunerna. Staten svarar i första hand genom de allmänna kartorna för den mera översiktliga kartläggningen, medan kommunerna — genom sitt ansvar för plan— och bebyggelsefrågor — svarar för den mer storska— liga kartläggningen som behövs för planering av tätorter— nas utveckling m.m. Uttryckt i skalområden kan staten sä— gas svara för kartor i skalorna 1:10 000 och mindre. När det gäller grundläggande landskapsinformation i andra for— mer än på kartor kan konstateras att vissa statliga organ i praktiken har ensamrätt att utföra flyg— och satellit— bildupptagningar för kartläggningsändamål. För registerin— formation är det svårare att finna några formella gräns— dragningar. I praktiken torde det dock vara så att regis—

ter innehållande landskapsinformation av stort allmänt intresse, t.ex. lantbruksregistret, vägdatabanken, forn— minnesregistret m.fl. förs av statliga organ. Undantag är fastighetsregistreringen, som visserligen i princip är en statlig angelägenhet och åvilar länsstyrelsen, men som även förs vid ett antal kommunala fastighetsregistermyn— digheter. Det kan noteras att vid sidan av det officiella fastighetsregistret för åtskilliga kommuner tekniskt avan— cerade fastighetsregister innehållande fastighetsdata av

grundläggande intresse.

Som vi redan inledningsvis berört 1 kap. 2 har vi avgrän— sat vårt intresseområde till sådan lägesbestämbar informa— tion som är av kontinuerligt intresse för många olika ka— tegorier användare. Tyngdpunkten faller då på geografiskt omfattande, översiktlig information. Uttryckt i karttermer sådan landskapsinformation som är småskalig. Möjligheterna att genom samverkan uppnå rationaliseringsvinster bör vara störst genom insatser på detta område. Det torde vara na— turligt att staten även i fortsättningen svarar för att tillhandahålla sådan landskapsinformation varför vårt ar— bete i huvudsak kommer att behandla statliga myndigheters roll och produktion. För en sådan avgränsning talar också att frågor som rör gränsdragningen mellan stat och kommun när det gäller lantmäteritekniska uppgifter för närvarande kartläggs av utredningen (Bo 1980:02) om vissa förutsätt— ningar för den lokala lantmäteriverksamheten. Kommunerna berörs av vårt arbete främst i sin egenskap av avnämare av grundläggande landskapsinformation och som en viktig källa

för vissa data av sådan karaktär.

Sammanfattningsvis kan sägas att LINFO främst riktat sin uppmärksamhet på åtgärder som rör statliga insatser för försörjning med landskapsinformation. Vi behandlar främst grundläggande, småskalig landskapsinformation i form av

bilder, kartmaterial och register avsedda att användas i

många olika sammanhang.

Sådan landskapsinformation är f.n. främst de allmänna kar— torna, de allmänna geologiska kartorna och sjökorten, fas— tighetsregistret och viss statlig statistik. Av nämnda produkter har fastighetsregistrets skrivna delar, de geo— logiska kartorna och sjökorten nyligen varit föremål för utredningar och ställningstaganden i andra sammanhang. Statistikbehovet inom skilda samhällsområden kartläggs av utredningen (E 1980:02) om den statliga statistiken. Sist- nämnda områden behandlas därför ej närmare i fortsätt—

ningen.

Mot bakgrund av de mera differentierade behov som förvän— tas i framtiden och den tekniska utveckling som gör det möjligt att tillgodose dessa behov borde frågan om vad som skall vara grundläggande landskapsinformation fortsätt— ningsvis inte så fast som hittills knytas till en viss presentationsform — den tryckta kartan. Det centrala borde i stället vara själva informationsinnehållet. Vi har där— för undersökt om det går att närmare definiera vilka bas— data som i ett utgångsläge borde utgöra grundläggande, småskalig landskapsinformation. Det mest logiska vore nämligen att man utifrån en sådan utgångspunkt kunde fastställa vilka data som skulle insamlas, lagras och tillhandahållas användarna, vilka egenskaper dessa data borde ha för att möjliggöra största möjliga utbytbarhet,

ansvars— och kostnadsfördelning etc.

I praktiken visar det sig knappast möjligt att konstruera och vidmakthålla ett system för försörjning med grundläg— gande landskapsinformation enbart utifrån ett faststäl— lande av vissa basdata. Svårigheterna beror bl.a. på föl—

jande faktorer:

o Omfattningen av landskapsinformation, nedbruten till datatermnivå, blir alltför oöverskådlig för att till— räckligt noggrant kunna bestämma vilka behov som är

"mest allmänna".

o Användarna har ofta mycket svårt att definiera sina framtida informationsbehov på datatermnivån.

0 Vissa produkter är mycket flexibla vad avser datainne— hållet t.ex. fjärranalysprodukter.

o Produkten är ibland det centrala, t.ex. förekomsten av en enhetlig topografisk karta i ett land har ett egen—

värde som gemensam kunskapsbas.

Vi har därför valt att i huvudsak betrakta landskapsin— formationen som produkter av olika slag. Givetvis bör ut— formningen av dessa basera sig på en analys av informa— tionsbehovet i varje särskilt fall. Särskilt viktigt är att användarna får möjligheter att fortlöpande påverka

utformningen av den grundläggande landskapsinformationen.

7.4 Skiss till framtida systemstruktur för landskaps— informationsförsörjning i samverkan

Mot bakgrund av de brister och behov som kunnat konstate— ras samt de övriga allmänna utgångspunkter som vi ställt upp har vi dragit upp följande riktlinjer för en framtida systemstruktur för försörjning med landskapsinformation:

0 Ett övergripande system för behovsuppföljning och re— surstilldelning bör styra den produktion som i första hand staten bekostar. Genom bättre möjligheter för an— vändarna att påverka innehåll och kvalitet kan produk— terna vid varje tillfälle bli mer lämpade att utnyttja direkt eller som underlag för vidareproduktion.

o Basinformation produceras gemensamt för olika användare i syfte att hushålla med resurser. Basinformationen bör utgöras av vissa innehålls— och kvalitetSmässigt defi— nierade bild—, kart— och registerprodukter. Produktio— nen bör ske samlat och med optimalt utnyttjande av mo- dern teknik. Funktionen är en service till hela sam—

hället och bör därför ske i statlig regi.

0 Vid sidan av produktionen av basinformation finns an— vändarspecifika system för framställning av sådan landskapsinformation, ofta tematisk eller storskalig, som utgör underlag för olika sektorers verksamhet och som inte kan tillgodoses enbart genom basprodukterna. Användarna svarar för utveckling, underhåll och drift av sådana system. För att sänka kostnaderna bör sam— produktion eftersträvas även beträffande sådana pro— dukter.

0 De direkta kopplingarna mellan produktionen av basin— formation och övriga produktionssystem består — förutom i anpassningen av basinformationen — i att primärdata från de senare så långt som möjligt utnyttjas för fram— ställning av basprodukterna. Stora integrerade system— konstruktioner, baserade på ADB—teknik eller annan tek— nik, bör dock undvikas.

o Utbyte av data underlättas genom systematiska samord— ningsåtgärder avseende exempelvis normering och kun— skapsspridning om befintlig landskapsinformation. Hu— vudprincipen för datafångst bör vara att samma informa— tionsslag om möjligt samlas in bara en gång av ett or— gan. Former för samordning av metod— och teknikutveck—

ling och —utnyttjande utvecklas.

En framtida systemstruktur för samordnad landskapsinforma- tionsförsörjning skulle därmed mycket schematiskt kunna illustreras enligt modellen i figur 7.1 nedan. Den är i huvudsak teknik— och organisationsoberoende. Strukturen bör ses som ett långsiktigt mål som man kan nå genom många, sinsemellan oberoende åtgärder. Vi har koncentrerat oss på vissa sådana åtgärder. För det första sådana som vi bedömt särskilt angelägna p.g.a. att de kan förväntas med— föra rationaliseringsvinster eller tillgodose behov som vi uppfattat som särskilt starka. Hit hör en förbättrad för— sörjning med fjärranalysmaterial, ett samlat system för att söka fram befintlig landskapsinformation av allmänt intresse samt basproduktionens framtida utformning. Dessa

förslag tas upp närmare i kapitlen 8 — ll. för det andra sådana åtgärder som vi anser vara en förutsättning för att uppnå och vidmakthålla den skisserade strukturen och som främst avser uppgifts— och ansvarsfördelning för vissa övergripande funktioner av planerings— och samordnings— karaktär. Fetta behandlas 1 kap. 12. Konsekvenserna för lantmäteriet tar vi upp i kap. 13 samt finansieringen av

föreslagna åtgärder 1 kap. 14.

Figur 7.1 Principskiss för Londskopsinformotions- försörjning i samverkan

System for över— gripande priorite— ring och budget— styrning

Samordning;— atgärder

Användarspecitiko produktionssystem inom offentlig och privat sektor

System för pro» duktion ov bos- information

Primärdata Primärdata

Anvöndnrspecifiko produkter

Bosprodukter

bildmaterial kartmaterial register

Informationsutnyttja nde

8 SATELLITBASERAD FJÄRRANALYS

8.1 Inledning

LINFO har enligt sina direktiv att "särskilt bedöma fjärr— analysens roll inom landskapsinformationen och mot bak— grund av detta överväga lantmäteriverkets uppgifter i frå— ga om utveckling, datafångst, datalagring och tillhanda— hållande".

Fjärranalystekniken och dess nu överskådliga utveckling under 1980—talet har översiktligt behandlats i kap. 5.1 En mer detaljerad teknisk redogörelse för fjärranalysen ingår i bila—

ga 3.

På grund av de stora skillnader i organisation, teknik2 och

användning som föreligger mellan flygfotografering och satel— litbaserad fjärranalys har vi valt att ta upp dessa ämnesområ— den var för sig. Den satellitbaserade fjärranalysen behandlas

i detta kapitel och flygfotografering i kap. 9.

1Begreppet fjärranalys definieras i 5.2

2Det kan i detta sammanhang vara värt att notera de av— sevärda skillnader i teknik och prestanda som föreligger mellan t.ex. registrering från Landsat—satellit och flyg— fotografering, vilket också medför skillnader i organisa— tion, föreskrifter, användning m.m.

Landsat—satelliterna går i banor ca 920 km över jordytan. och fullbordar 14 varv runt jorden per dygn. Efter ca 18 dygn återkommer satelliten i den bana den först hade. Mins— ta identifierbara objekt är ca 80x80 meter.

Flygfotografering för kartläggningsändamål sker från höjder som varierar från några hundra meter till ca 10 kilometer. Fotograferingen sker vid ett visst tillfälle och omfotogra— fering av samma område blir, bl.a. av kostnadsskäl, sällan aktuell förrän efter flera år. Minsta identifierbara objekt har en utbredning av ca 1 dm vid de lägsta flyghöjderna och ca 1 meter vid höghöjdsfotografering. Noggrannheten i be— stämning av objektens läge är starkt beroende av flyghöjden.

Data från satellitregistreringar kan — med nuvarande tek— niska möjligheter — endast undantagsvis ersätta flygfoto— grafering. Den satellitbaserade fjärranalysen innebär dock redan nu ett värdefullt komplement till flygfotografering, inte minst för studium av förlopp som t.ex. växtcykeln och isläggning på hav och sjöar. Under 1980—talet tillkommande satelliter, innehållande registreringsutrustning som med— ger betydligt högre upplösning, kan förändra dagens situa—

tion. 8.2 Organisation

Statens delegation för rymdverksamhet (DFR) är enligt sin instruktion (1977:1066) "central förvaltningsmyndighet för frågor som gäller den svenska rymd— och fjärranalys— verksamheten, särskilt såvitt avser forskning och utveck— ling, i den mån dessa inte ankommer på annan myndighet". [ delegationens uppgifter ingår att ta initiativ till forsk— nings— och utvecklingsarbete inom fjärranalysverksamheten, samordna verksamhet inom detta område och fördela statligt stöd. Delegationen har dessutom uppgifter inom informa— tions— och dokumentationsområdet och som kontaktorgan gent— emot internationell rymd— och fjärranalysverksamhet.

DFR bildades år 1972 och samma år tillkom det statsägda Svenska rymdaktiebolaget (RB) som ett beredande och verk—

ställande organ till DFR. Följande år inrättades en fjärr- analyskommitté (FAK) som rådgivande organ till DFR i fjärr— analysfrågor. För beredning av forskningsfrågor finns forsk— ningsprojektberedningen (FPB). I DFR ingår representanter

för industridepartementet, industri och forskning. FAK är

sammansatt av företrädare för användarintressena, huvudsak— [ ligen från statliga myndigheter, medan i FPB finns personer med forskarkompetens inom skilda tillämpningsområden.

I Rst organisation ingår forskningsstationen Esrange i ' Kiruna kommun. Esrange består av två enheter, dels Esrange

Special Programme (ESP) som svarar för sondraketverksamhet och tillhandahåller viss instrumentering för sådan, dels Esrange Landsat Station (ELS) som mottar, bearbetar och

lagrar data från Landsatsatelliterna.

Fjärranalysfrågor kom i Sverige tidigt att uppmärksammas inom FOA varvid militära tillämpningar ägnades särskilt intresse. Inom FOA har utvecklats bearbetningsprogram för satellitdata och man förfogar numera över apparatur för bildanalys och framställning. Flera statliga myndigheter har stort intresse av tillämpningar grundade på satellit— data såsom t.ex. SMHI, LMV, tullverket, sjöfartsverket

samt skogsbrukets och lantbrukets organ.

DFR:s budget uppgick verksamhetsåret 1980/81 till 177 milj. kr. Huvuddelen täcktes genom anslag från industri— och utbildningsdepartementen.3 Kostnaderna fördelar sig med 3 milj. kr. på myndighetsuppgifter, 115 milj. kr. på europeiskt rymdsamarbete samt 59 milj. kr. på nationell verksamhet. Av den senare Summan tilldelades fjärranalysen (exkl. ELS) 4,5 milj. kr. enligt figur 8.1. Anslagsutveck— lingen för fjärranalysverksamheten framgår av figur 8.2. Verksamheten vid ELS omsluter ca 11 milj. kr. och finan— sieras genom kontrakt med vissa länder som ingår i Euro—

pean Space Agency.

European Space Agency (ESA) är en samarbetsorganisation i vilken elva västeuropeiska länder, bl.a. Sverige deltar. ESA har under större delen av 1970—talet bedrivit en om— fattande studieverksamhet inom fjärranalysområdet. År 1976 togs det första steget mot ett operativt program i och med att man beslutade inrätta en organisation för insamling och distribution av data från fjärranalyssatelliter,

Earthnet.

3Till viss del via styrelsen för teknisk utveckling och naturvetenskapliga forskningsrådet.

Mkr

vatten dimo- sfär

gemen- som

VIII/IA . ämm-| teknik

72/73 73/71. 74/75 75/76 76/77 77/78 78/79 79/80 80/81

Figur 8.1 DFRs fjörronolysbudget med ungefärlig uppdelning på tillömpningsomröden

Mkr

5,0 1.0

2.0

1,0 0,8

0,5 0.4

0,2 72/73 73/74 74/75 75/76 75/77 77/78 78/79 79/80 80/81

Figur 8.2 DFR:s fjörronolysbudget korrigerad till 1980 års penningvärde (logaritmisk presentation ).

Kölld:Svensk fjärranalys inför BO-tolet. DFR,1980.

SOU 1981:73 Satellitbaserad fjärranalys 159 Earthnet består av följande komponenter:

o Earthnet Programme Office 1 Frascati utanför Rom med ansvar för administration, planering och information.

0 Ett antal nedtagningsstationer för satellitdata, bl.a. Esrange utanför Kiruna och Fucino utanför Rom som tar emot Landsat—data.

o I varje deltagarland finns en så kallad National Point of Contact (NPOC) med uppgift att distribuera data, informera om hur data kan användas samt aktivt stödja

metodutvecklingen och tillämpning. RB är svensk NPOC.

I dag är Earthnet en organisation med omfattande verksam— het. Flera NPOC—er har stor försäljningsvolym och bedriver

utvecklingsverksamhet.

8.3 Registrering och bearbetning av Landsatdata

Vid ELS mottas data från Landsat 2 och 3. Han förbereder mottagning av data från Landsat D, D' och SPOT (i första hand för Landsat D). Data registreras på magnetband s.k. högtäthetsband (High Density Digital Tape, HDDT) och arki— veras- Vid årsskiftet 1980/81 fanns drygt 500 sådana hög— täthetsband i arkiv vid ELS. Antalet kommer snabbt att öka med ökat antal satelliter och registrerande kanaler, var— för en övergång till lagring på speciella skivor övervägs. Ett annat skäl för en sådan förändring är den förbättrade lagringsbeständigheten. I samband med nedtagningen av data produceras okorrigerade svart—vita bilder (Quick—look—bil— der, QL) som underlag för bedömningen av registreringens kvalitet. Vid stationen utförs också viss korrigering och bearbetning av rådata, som därefter lagras på vanliga mag- netband (Computer Compatible Tape, CCT). CCTzerna utgör

underlag för fortsatt bildanalys.

Bilder genereras för närvarande i en Optronics filmskri— vare, men man avser att inom kort ersätta denna med en s.k. Laser Beam Recorder ett betydligt effektivare bild— genereringsinstrument. Goda resurser finns numera vid fotolaboratoriet (t.ex. utrustning för framställning av färgnegativ och kopior). Systemet för registrering och

bearbetning av data framgår av figur 8.3.

Som svensk NPOC har RB att årligen köpa minst 70 CCTzer från ESA, vilka erhålls till ett betydligt reducerat pris. Svenska beställningar, som administreras av RB, frånräknas

denna kvot.

I Sverige finns de mest avancerade bildbearbetningssystemen vid RB, FOA och Stockholms universitet. Under år 1981 vän— tas ett nyutvecklat, svenskt bildbehandlingssystem, OSIRIS, tas i bruk. Inom RB utvecklas ett enkelt bildbearbetnings— system (EBBA) av vilket fem prototyper väntas bli tagna i drift under år 19814. Ett exemplar av EBBA kommer enligt DFR:s tillämpningsprogram för år 81/82 att placeras vid LMV. Bildbearbetningssystemen genomgår f.n. samma hastiga utveckling som annan ADB - utrustning, vilket torde inne— bära sjunkande priser på utrustning och programvaror. Pri— set på en bildbearbetningsutrustning, med kapacitet att behandla en hel scen på en gång har under de senaste åren reducerats med 60—75% och är numera av storleksordningen 0.5 milj. kr. Eftersom Landsat D och SPOT kommer att vara utrustade med sensorer, som medger en upplösning av 10—30 m, vilket i förhållande till nuläget innebär mångdubbelt antal data per scen, kommer denna ökade datamängd dock att

uppväga det sjunkande priset på bearbetningsutrustning.

4Vid Lunds universitet, Stockholms universitet, naturvårds— verket, skogsstyrelsen octhattenbyggnadsbyrån AB

Figur 8.3 Registrering och behandling av satellitdata vid ELS

Å Mottagare

MDA bearbetningssystem: ( .. * Hoghastighets- ' Formotsynkrclnisering4—— . bandspelare . Arkiv

Buffertminne

i

Skivminne H Dator H Monitor

Celco Optronics , film— film- / / skrivare skrivare

Film- negativ

Quick-look Svart—vit bild bild

8.h DFR:s plan för den forsatta fjärranalysverk—

samheten

DFR har i december 1980 fastställt en ny femårsplan5 för den fortsatta fjärranalysverksamheten inom delegationens ansvars— område. Planen bildar fortsättning på den femårsplan som ut— arbetades år 1973. Den nu aktuella planen anger den övergri— pande målsättningen för delegationens fortsatta verksamhet inom fjärranalysområdet. Målet är att för angelägna samhälle— liga behov föra ut fjärranalystekniken till praktisk och

rutinmässig användning.

DFR anser att den snabba tekniska utvecklingen inom främst rymd—, sensor— och datorområdena inneburit att det upp— stått ett gap mellan vad som är tekniskt möjligt och lön— samt och vad som kan tillämpas operativt. Delegationen ser som sin huvuduppgift inom fjärranalysområdet att under 1980—talet brygga över denna klyfta och anger tre "brist—

områden" som kräver intensifierade åtgärder:

— grundläggande kunskaper som ger de praktiska förut— sättningarna att använda fjärranalysteknik inom olika specifika tillämpningsområden, *

— vidareutveckling och anpassning av teknik och metodik för operativt utnyttjande,

— information till och utbildning av i första hand an— vändare eller potentiella användare vid företag och offentliga institutioner, men också lärare och "bli— vande" användare vid universitet och högskolor.

Åtgärderna för att avhjälpa dessa brister och även i öv— rigt föra den satellitbaserade fjärranalysen framåt kana—

liseras till fyra program:

— Ett tillämpningsprogram (som utgör verksamhetens kärna)

huvudsakligen uppbyggt av ett antal väl sammanhållna ; större projekt i nära samarbete med användarna. '

- Ett teknik— och metodutvecklingsprogram för framtag—

ning av system av gemensamt intresse för flera tillämp— ningsområden och som ej utvecklas inom tillämpnings— programmet.

Projektbenämning

Kartläggning av luft— föroreningar med la- serteknik

Fjärranalyssystem för vädertjänsten

Fjärranalyssystem för havsövervakning

— Ett informations— och utbildningsprogram för att täcka de potentiella användare som inte aktivt engageras i det pågående utvecklingsarbetet.

— Ett forskningsprogram uppdelat på riktad forskning inom nyckelområden, ofta i anknytning till tillämp— ningsprojekt, och en mera fristående del för utveck— ling av "nya idéer".

Erfarenheterna visar att en lämplig metod att föra ut avan— cerad teknik till praktisk användning är att välja ut någ— ra delområden och i nära samband med användarna arbeta ige— nom och lösa problemen. Härigenom får tillämpningsprogram— met särskild tyngd inom fjärranalysverksamheten.

Följande tabell sammanfattar ett antal projekt inom till— lämpningsprogrammet, som delegationen bedömt lämpliga att

genomföra under S—årsperioden 1981—1985.

Huvudintressent Beskrivning

Andra intressenter

naturvårdsverket Projektet avser utveckling av operativa metoder för kartlägg— SMHI, länsstyrelser, ning av luftföroreningar och kommuner, IVL och centreras kring vidareutveckling förorenande industrier av det redan framtagna mobila systemet

SMHI Projektet avser utveckling av

system och metoder nödvändiga för en framtida regionalise— STU och svensk industri ring av vädertjänsten. Arbetet koncentreras till utveckling av en prototyp till regional vädercentral. För projektets genomförande förutsätts bety— dande finansiering utanför de— legationens fjärranalysverk— samhet generaltullstyrelsen Projektet avser fullföljande av redan påbörjad verksamhet samt SMHI och sjöfartsverket utveckling av nya systemkompo—

nenter. Betydande finansiering kan även fortsättningsvis på— räknas från användarna

Projektbenämndning

Huvudintressent

Beskrivning

Kartläggning av vattenkvalitet med satellitteknik

Utveckling av Landsat D/SPOT— teknik

Landsat—teknik för kartrevidering och markanvändningskar— tering

Landsat—tillämp— ningar inom geologiområdet

Landsat—teknik för skogliga till— lämpningar

Landsat—tillämpningar i u—land

Andra intressenter

naturvårdsverket

SMHI, fiskeristyrelsen

Ett flertal olika poten— tiella användare bör en— gageras inom detta pro— jekt. Speciellt bör också också möjligheterna till internationellt samarbete tillvaratas

LMV

länsstyrelser, natur— vårdsverket och planverket

SGU

olika prospekterings— företag

Skogsstyrelsen

SIDA

Projektet avser utveckling av operativa metoder att utnyttja dagens och 1980—talets satel— litdata för kontinuerlig upp— följning av miljöförändringar i sjöar och i Östersjön

Projektet avser utveckling av nödvändig teknik och metoder för att utnyttja 1980—talets fjärr— analyssatelliter och tidigt för— bereda användarna på de nya möj— ligheterna. Inom detta område måste också betydande riktade forskningsinsatser göras

Projektet inriktas mot tidig de— ! monstration av några aktuella tillämpningar av hög angelägen— het t.ex.: — revidering av topografiska kartor — översiktlig markanvändnings— kartering — kartering av våtmarker och torv

Projektet inriktas mot: — kartläggning av storskaliga strukturer

— kartläggning av grusförande avlagringar och torvmarker — möjligheterna att sambearbeta Landsat—data med annan infor— mation

Projektet bör inledas med ut— arbetande av operativa metoder & för kartering av nyupptagna kal— hyggen. Därefter utvidgas det successivt så att allt flera skogsparametrar kan inklude— i deras

Projektet avser vidareutveck— ling av operativa metoder för användning av Landsat—data i u—länder. Ett stort antal möj— liga tillämpningsområden finns och metoder har utvecklats utomlands men är ofta ännu ej tillgängliga för svenska in— tressenter

8.5 Lantmäteriets utnyttjande av satellitdata

LMV bygger successivt upp sin kompetens när det gäller att utnyttja satellitbaserad fjärranalys. Arbetet inriktas på att ha beredskap för att kunna utföra t.ex. kartrevidering med sådan teknik, när detta blir möjligt med hänsyn till satellitregistreringarnas geometriska upplösning. Verket gör bedömningen att i och med tillgång till data från sen— sorerna Thematic Mapper i Landsat D, och HRV (High Resolu- tion Visible Scanner) i SPOT skapas vissa förutsättningar för användning av satellitdata i den allmänna kartläggning

en i Sverige.

Verket har i vissa hänseenden goda förutsättningar att nyt—

tiggöra sig satellitdata. Dessa förutsättningar utgörs av:

0 Tillgång till flygbildarkivet.

o Tillgång till deloriginalen till topografiska kartan och andra översiktskartor. Om dessa kartor förs över i numerisk form kan kombinationen av befintlig informa— tion med nyinsamlade data öka noggrannheten i resulta— tet av bearbetningen. Överhuvudtaget har det efter hand blivit alltmera klart att satellitmaterial kan utnytt— jas mest effektivt om det sker i samverkan med annan landskapsinformation t.ex. flygbilder och kartor. Denna landskapsinformation måste vara arrangerad på ett för detta ändamål lämpligt sätt.

0 Tillgång till en växande databas av digitala höjddata för hela landet.

0 Personal med erfarenhet av insamling av landskapsinfor— mation och av geometriska och kartografiska bearbetning—

ar.

På den tekniska sidan har LMV vissa resurser som är unika för landet. Detta gäller bl.a. ortoprojektorn. Med detta instrument kan man transformera en bild från en projektion

till en annan. Detta har bl.a. betydelse för att geomet—

riskt korrigera bilder registrerade med svepradiometer.

Andra tekniska resurser som LMV har och som har betydelse för bearbetning av fjärranalysdata är utrustning för digi— talisering av linjeinformation, stereo— och bildtolknings— instrument samt ett fotografiskt laboratorium. Till detta kommer datorkraft, som man planerar att utöka, bl.a. för att kunna användas vid bearbetning av fjärranalysdata. Ver— ket saknar dock egen utrustning för bildgenerering från

digitala data. 8.6 Överväganden och förslag

8.6.1 Ansvarsfördelning

DFR har, som framgått av 8.2.1, ett myndighetsansvar för utveckling och forskning inom bl. a. fjärranalysens områ— de, i den mån detta inte ankommer på annan myndighet. För sådan verksamhet fördelar DFR ca 4,5 milj. kr. per år (be— loppet avser budgetåret 1980/81) till RB, forskningsorgan och andra intressenter. RB genomför utvecklingsprojekt i samarbete med vissa sektorsmyndigheter, och beträffande instrumentutveckling m.m. i samarbete med svenska industri— företag. RB fungerar också som konsultföretag beträffande

behandling av fjärranalysdata.

LMV har enligt sin instruktion ett myndighetsansvar för utveckling av allmän kartläggning. Härav följer att verket bl.a. skall utveckla metoder som bidrar till att den all— männa kartläggningen genomförs så effektivt och rationellt som möjligt. Data från de planerade satelliterna SPOT och Landsat D torde därvid komma att bli av intresse för den

allmänna kartläggningen.

LMV har härutöver — i likhet med t.ex. vissa konsultföretag — ett intresse av att utveckla teknik för användning av sa—

tellitinformation i uppdragsverksamheten.

I DFst tillämpningsprogram för budgetåret 1981/82 har ta— gits upp en markant ökning av tillämpningar med inriktning på kartering och annan analys av mark och vegetation m.m. Efter samarbete mellan RB och LMV i förberedelserna för programmet, markeras däri att ett projektsamarbete mellan

rymdverksamheten och lMV inleds.

De tillämpningar, som LMV enligt programmet kommer att med— verka i utvecklingen av, gäller bl.a. samutnyttjande av

olika databaser (bl.a. material ur topokartorna), kartering i utvecklingsländerna samt förberedelser för utnyttjande av

Landsat D och SPOT.

Det är enligt LINFO:s bedömning angeläget att den satsning på utveckling av tillämpningar inom landskapsinformations— området som sålunda har inletts, successivt vidareutvecklas. Det gäller båda de aspekter som tidigare har behandlats

(och för vilka lMV har ansvar i egenskap av central myndig— het för landskapsinformation) nämligen dels bästa möjliga

utnyttjande av satellitmaterial i kartläggning m.m., dels

att så bra som möjligt anpassa annan landskapsinformation till samutnyttjande med satellitmaterial. LINFO anser att en fortsatt samverkan mellan DFR/RB och LMV är ett natur—

ligt och viktigt led i en sådan utveckling.

LINFO vill även understryka, att det vid resursfördelning inom detta område, är väsenligt att DFR medverkar till att på relativt bred bas tillgodose såväl vetenskapliga organs som kartproducenters behov av resurser t.ex. i fråga om ut— rustning. Ett sådant agerande medverkar till en mångsidig utvecklingsverksamhet och till en tidig tillämpning hos

många användare. 8.6.2 Arkivfrågor I olika sammanhang har diskuterats huruvida LMV:s flygbilds— arkiv bör utvidgas till ett fjärranalysarkiv, dvs. i någon

form även omfatta satellitdata.

Signalerna från Landsat uppfångas, korrigeras och lagras i form av HDDT:er vid ELS. Här framställs också CCT:er och bildprodukter. Såvitt LINFO kan bedöma finns ännu ingen klar policy om hur arkivering och sortering av för längre tidsserier särskilt användbart material, återfinnande av sådant material osv. skall gå till när det gäller satellit— baserat material. Frågan om lagringsmedia och form för ar— kivering är mer komplicerad än när det gäller flygbilder. Formerna för lagring av data inom Sverige (inklusive frågan om i vilken utsträckning visst material bör betraktas som svensk egendom via NPOC—avtalet) i relation till vad som lagras inom Sverige av ESA—material över andra länders ter—

ritorium har hittills diskuterats mycket litet.

Enligt LINFO:s mening bör — innan man närmare kan ta ställ— ning till hur arkiveringen av satellitmaterial skall samord— nas med LMV:s flygbildsarkiv — de framtida formerna för ar— kivering m.m. av satellitmaterial över svenskt territorium klarläggas. I anslutning härtill föreslår LINFO att DFR/RB och LMV får uppdrag att överväga frågan om sambanden och lämplig samverkan vid arkivering m.m. av satellitmaterial och flygbilder.

I avvaktan på dessa överväganden bör LMV kunna tillhanda— hålla quick—look—bilder som ett underlag för beställare av bilder att bedöma om satellitbilder kan vara ett alternativ eller komplement till flygbilder. Det är också naturligt att LMV successivt bygger upp ett arkiv av CCT:er omfatt— ande landets yta, i första hand för egna behov, men på sikt

för att kunna framställa bildprodukter.

9 FLYCBILDSFORSORJNINC

9.1 Inledning

Flygbilder har en nyckelroll i försörjningen med landskaps- information. De utnyttjas dels självständigt, dels som bas— information vid produktion av kartor, statistik etc. Kost— nadsmässigt svarar bildanskaffningen för en ganska ringa del, 12 milj. kr. eller ca 12, av den totala omslutningen

för framtagning av landskapsinformation.

Utnyttjande av flygbilder framstår som en relativt sett allt mindre resurskrävande teknik att samla in data om landskapet. LINFO bedömer att betydelsen av sådant mate— rial kommer att öka i framtiden. I våra kontakter med nu- varande tunga grupper av användare har vi också konstate— rat att det föreligger starka krav på förbättringar i frå—

ga om flygbildsförsörjningen.

Vi har därför ansett det angeläget att särskilt studera detta område. Utredningsmannen tillkallade den 26 februa— ri 1980 två konsulter, lektor Lennart Ekelund och tekn-dr. Per Olof Fagerholm, att biträda ned en delstudie avseende flygfotografering och bildförsörjning i Sverige. Det fram— tagna materialet kompletterades av LINFO och ställdes sam— man till en diskussionspromemoria. I syfte att kontrollera fakta och få synpunkter på olika, alternativa lösningar re— mitterades diskussionspromemorian den 28 oktober 1980 till följande myndigheter och organ som huvudsakligen represen— terar olika användare: Skogsstyrelsen, naturvårdsverket, LMV, SGU, domänverket, nämnden för skoglig flygbildsteknik, Svenska kommunförbundet, Svenska Konsultföreningen och

Skogsindustriernas Samarbetsutskott.

9.2 Nuvarande ordning

9.2.1 Bakgrund

Flygbilder som underlag för kartläggning har i Sverige an— vänts sedan l920—talet. Riksdagsbeslutet år 1937 att eko— nomisk karta grundad på flygfotografering skulle ges ut för större delen av landet innebar en intensifiering av flyg— bildsverksamheten. Rikets allmänna kartverk (RAK), som ha— de ansvaret för den allmänna kartläggningen, fick också till uppgift att svara för flygfotograferingen. Under 1940— talet tillkom flygfotograferingsuppgifter för andra ändamål än allmän kartläggning, till stor del avseende planering och projektering för tekniska anläggningar. Dessa uppgifter kom att bilda kärnan i flygfotograferingens uppdragsdel, som finansieras av olika beställare. Den allmänna kartlägg— ningens behov tillgodoses sedan början av 1960—talet genom den s.k. omdrevsfotograferingen, som huvudsakligen finan—

sieras genom anslag.

Under 1940—talet och början av 1950—talet gällde restrik— tiva regler för utlämning av flygbilder till privata före— tag och personer. RAK hade i det närmaste ett faktiskt mo— nopol på såväl flygfotografering som fotogrammetrisk bear— betning av flygbilder.

Trycket från andra statliga verk och från olika privata företag att få utföra flygfotografering — eller i varje fall bearbetning — i egen regi blev allt starkare och som en följd bl.a. av 1953 års fotogrammetriutredning (Ds Jo 1968z5) infördes också liberalare regler. Bearbetningen av flygbilder släpptes fri och möjlighet gavs för andra före— tag och myndigheter än RAK att söka tillstånd för flyg— fotografering. Detta ledde till att ett privat företag — Airborne Mapping AB — erhöll tillstånd att fr.o.m. 1954 utföra kommersiell flygfotografering parallellt med kart— verket. Företagets flygfotoverksamhet i Sverige upphörde år 1961. Tillståndsgivningen har sedan dess varit mycket

9.2.2 Regler för flygfotografering och deras tillämpning

För svensk luftfart gäller föreskrifterna i luftfartslagen (1957:297) och luftfartskungörelsen (l961:558). l kungörel— sens 1095 stadgas bl.a. att

"Från annat luftfartyg" (än luftfartyg i linje— fart eller därmed jämställd annan luftfart) "är fotografering förbjuden, såvida icke tillstånd därtill lämnats av överbefälhavaren eller, då fråga är om fotografering för kartläggningsän—

damål, av regeringen."

Av samma paragraf framgår även att fotografering från luft— fartyg i linjefart inom restriktionsområde är förbjuden utan tillstånd av OB, samt att bestämmelserna i paragrafen ej gäller den fotografering som sker för LMV. Med "fotogra— fering för kartläggningsändamål" brukar avses lodrätt se— riebildfotografering med övertäckning. På senare år har

med fotografering jämförlig registrering inkluderats i be—

greppet.

Restriktioner för luftfart inom vissa områden finns i en särskild kungörelse (1968:4l7 med ändring 1973:494). Inom de restriktionsområden som anges i kungörelsen är luft- fart förbjuden (25). (Områdena omfattar ca 12 av Sveriges landareal.) Luftfart är dock medgiven i luftled inom rest— riktionsområde (35), för vissa myndigheter bl.a. lMV (ÅF), samt i de fall OB finner att särskilda skäl föreligger och medger tillstånd (55).

I tryckfrihetsförordningen (TF) 6 kap 25 anges att sär— skilda bestämmelser skall finnas beträffande spridande av karta, ritning eller bild som innehåller upplysningar av betydelse för rikets försvar. Beträffande bilder finns de närmare bestämmelserna i lagen om förbud mot spridning och

utförsel av flygbilder och vissa fotografiska bilder

(1975:371). Enligt lagen får flygbild över svenskt område ej saluföras eller spridas om bilden ej har blivit godkänd vid granskning av OB. Lagen gäller ej för LMV och sjöfarts— verket, för vilka myndigheter i stället kartsekretessför— ordningen (1975:372) tillämpas. I förordningen finns be— stämmelser om vilken utformning kartor och bilder skall ha med hänsyn till sekretesskyddet samt regler för utlämnande,

spridningsgodkännande och utförsel av sådana produkter.

Även sekretesslagen (l980:100) innehåller bestämmelser rörande kartor och bilder. Sålunda stadgas i 2 kap., 25 3

St:

"Begäran att få ta del av handling som har upp— rättats av statens lantmäteriverk eller sjö— fartsverket och som innehåller kart— eller flyg— bildmaterial av betydelse för totalförsvaret el— ler uppgift ur verkets geodetiska arkiv skall, vid tillämpningen av denna paragraf, prövas av

det verk som har upprättat handlingen".

LMV:s uppgift att utföra flygfotografering finns intagen i lantmäteriinstruktionen (1974z336 omtryckt l980z753) 115 punkterna 4 och 7. Vidare stadgas i punkt 14 att det ålig— ger LMV att till skydd för rikets säkerhet granska flyg— bildmaterial.

För att utföra flygfotografering fordras således tillstånd

av ÖB eller, när fotograferingen utförs för kartläggnings— ändamål, av regeringen.

Beträffande sådan flygfotografering, som ej är att hänföra till kartläggningsändamål, existerar ca 1 200 giltiga till— stånd, varav flertalet innehas av enskilda fotografer vid press, radio och TV. Sådana tillståndsärenden handläggs av försvarsstaben. Vid ansökan om tillstånd att utföra flygfo—

tografering för kartläggningsändamål inhämtas regelmässigt

yttrande från LMV (före 1974—07—01 RAK). LMV och tidigare RAK har i regel avstyrkt tillstånd. Då tillstånd i enstaka fall givits har dessa avsett begränsade uppgifter. Luft— fartskungörelsens 1095 har härigenom i praktiken erhållit

en snäv tillämpning.

Ingivna ansökningar rörande flygfotografering för kart— läggningsändamål och beslut i respektive ärende fr.o.m. 1954 redovisas i tabell 9.1. En översiktlig jämförelse beträffande regler för flygfotografering och deras till— lämpning i Sverige och fem andra västeuropeiska länder

redovisas i tabell 9.2.

9.2.3 Säkerhet och sekretess

De huvudsakliga motiven bakom gällande restriktioner för flygfotografering torde vara säkerhets— och sekretesskäl. Sekretessarbetet syftar till att bl.a. skydda viktiga för— svarsanläggningar (skyddsobjekt) från obehörig lokalise— ring och beskrivning. Verksamheten utgör en av länkarna i säkerhetsarbetet. Säkerhetsriskerna vid flygfotografering utgörs av att existensen av ett skyddsobjekt kan röjas,

läget för objektet kan bestämmas eller att detaljer be—

träffande dess utformning och funktion avslöjas-

ÖB (försvarsstaben) granskar och godkänner flygbilder (här inkluderas även material som registreras från luftfarkost på annat sätt än genom fotografering) med undantag av så— dant flygbildmaterial som framställts av LMV och sjöfarts— verket. Inom LMV svarar försvarsenheten, sektionen för sä— kerhetsskydd, för sekretessbehandlingen som består i sek— retessutredning, granskning och retusch samt handläggning

av ansökningar om spridning och utförsel ur riket av bl.a. flygbilder.

Bildgranskningen omfattar årligen 20 000—24 000 flygbild- negativ och ca 110 000 laboratorieprodukter. Sekretessbe—

handling i egentlig mening sker dock endast för ett be—

Tabell 9.1 BEHANDLADE ANSOKNINGAR FR.O.M. 1954 AVSEENDE FLYGFOTOGRAFERING FOR KARTLÅGGNING ____________________________________________._.___________________________________________

Sökande Ansökans syfte Ansökan beviljad av Tillståndsperiod

Ansökan avslagen av

Airborne Mapping

Skandinavisk Aerotjänst

Scandinavian Airborne Mapping

Altair AB

AB Skogsflyg

Kommunernas Konsultbyrå LBF AIB AB

Svenska Reproduk— tions AB

Firma Lodbild

Boliden AB

Svenska Reproduktions AB

Altair AB

VIAK AB

Naturgeogr. inst. Sthlms univ.

VIAK AB

Gränges AB

Pubbli Aer Foto (Italien)

Svenska Rymd AB

VIAK AB Bohusflyg

Kartläggning

Kartläggning

Kartläggning

Stereobildpar av begränsade motiv

Kartläggning för skogliga ändamål Kartläggning Kartläggning

Utvecklingsarbete

Kartläggning Kartläggning i sam— band med prospekte— ring m.m. (endast egen verksamhet) Kartläggning Kartläggning

Kartläggning begränsat objekt

Utvecklingsarbete

Kartläggning

Prospekterings— ändamål

Kartläggning Registrering med IR— scanner

Kartläggning Kartläggning

Kungl. Maj:t 540101—611231

Försvarsstaben 650723 till 680731

Kungl. ijzt 650805 till 691231

Kungl. Maj:t 670317

Kungl . Maj: t 560420

RAK avstyrkt på remiss av försv. staben 1958

Kungl. Maj:

Kungl. Maj:

maj och augusti 1967 670810

Kungl. Maj:t 680216 till 701231 förlängt 701217 och 731130 att gälla till 761231

Kungl. Maj:t 720407 till 731231

Kungl. Maj:t 740220 till 741231 och 750313

Kungl. Maj:t 740426

Regeringen 751009

Kungl. bbj:

Kungl. Maj:

Kungl. Maj:

Kungl. Maj:

Regeringen

Regeringen

Regeringen

t 661007

t 661202

t 670922

t 680405

t 690627

t 740517

Tabell 9.2 BESTÄMMELSER OCH TILL— STÅNDSCIVNING I OLIKA LÄNDER

(feb. 1980)

Landareal med överflygnings— och

flygfotoförbud

Tillåts inhemska firmor kart— läggningsfotografera över icke förbjudna områden?

Erfordras särskilt tillstånd?

Hur många firmor är i verksamhet? Får andra statliga myndigheter än

kartverket och försvaret flyg— fotografera för egna behov?

Behöver de skaffa tillstånd?

Tillståndsgivande organ

Sker filmframkallning under sekretesskontroll

Sker sekretessgranskning och retusch av bilder utanför för—

bjudna områden?

Föreligger restriktioner för spridning av flygbildmaterial från icke förbjudet område

1. Antalet har under senare delen av

NORGE DANMARK

1 % O—l

Ja Ja Ja Ja 31 4

All foto— Ja grafering utförs av privat företag

— Ja

FINLAND

1 %

Ja Ja Ja

Ja

Försvarets Luftfartsdi- Luftfarts—

över— rektoratet

kommando

Nej Nej (först ef—

ter framk. och betr. foton över förbj. omr.

Nej Nej Nej Nej

1980 reducerats till 1.

styrelsen

Nej

Ja

Nej

VÄSTTYSKLAND

Partiella rest—

riktioner f. 40 % undantag beviljas

Ja

Nej ca 10 Nej

Delstatsorgan

Nej (först efter

framkallning)

Ja

Nej

ENGLAND

0—1 % Ja Ja ca 10 Ja

Nej Nej Nej

SVERIGE

1,5 %

I praktiken nej

Ja Ja

Ja (utom SjöV)

Regeringen

Ja, 1 princ1p

Ja Ja

gränsat antal av dessa produkter, eftersom flertalet snabbt kan hänföras till ur säkerhetssynpunkt fria om—

råden-

För granskning av kartor och flygbilder finns ett sekre— tessunderlag som omfattar några tusental objekt vars rö— jande bedöms innebära men för rikets säkerhet. Underlaget erhålls från försvarsstaben och olika totalförsvarsmyndig— heter såsom SJ, Vattenfall, televerket, överstyrelsen för

ekonomiskt försvar m.fl.

Granskning av snedbilder och lodbilder utan stereoöver— täckning sker enligt väsentligt enklare regler än vad som gäller bilder för kartläggningsändamål. Dessa regler ut— färdas av försvarsstaben och finns samlade i en folder "Flygfoto B". Av Flygfoto B framgår bl.a. att fotografen är skyldig att sända in bildmaterialet till försvarsstaben för granskning. Fotografer vid press och TV får själva granska sina bilder. Möjligheten att övervaka att dessa bestämmelser efterlevs synes dock vara relativt begränsad, bl.a. med tanke på det stora antal tillstånd som finns

utfärdade. 9.2.4 LMV:s flygfotografering

årgdukEign LMV:s flygfotoproduktion består av omdrevsfotografering, uppdragsfotografering inom Sverige och utomlands samt snedbildsfotografering.

Omdrevsfotograferingen verkställs enligt en s.k. omdrevs— plan. Det ursprungliga omdrevet, som tillkom under början av 1960—talet, var 7—årigt med undantag för norra Norrland, där man räknade med en omdrevstid av 10 år (10—15 år i fjälltrakterna). Flyghöjden var 4 600 m. Under 1970—talet tillkom höghöjdsfotografering från den dubbla flyghöjden.

Önskemål om en snabbare omdrevstakt ledde till ett 6—årigt

omdrev i södra och 7—årigt i norra Sverige. Fjälltrakterna fotograferades från höghöjd. Kostnaderna för det under 1970—talet tillämpade omdrevet uppgick till 3—4 milj. kr. per år. Planen har dock endast delvis kunnat genomföras. Ett huvudskäl härtill har varit att successiva kostnadsök— ningar gjort anslagsramen för trång. Genom en höjning av anslagsramen med 1 milj. kr. under budgetåret 1980/81, var— av hälften överförts från anslag till skogs— och naturvård, disponerade LMV 4,7 milj. kr. och kunde genomföra en något större insats detta år. Med denna anslagsnivå planerar LMV ett omdrev enligt nedanstående plan. Vissa kompletterande IR—insatser ingår därvid förutom höghöjdsfotograferingen

som normalt utförs med IR— färgfilm.

Omdrevsplan enligt LMV:s verksamhetsplan 1981 (VP 81)

OMRÅPE AREAL ONDREVSFOTOCRAFERING

km2 Inter— Flyg— Ärsyta vall höjd km2

Svart—vit fotografering Södra Sverige 137 000 6 år 4 600 23 000 Skogslänen 250 000 10 år 4 600 25 000

lR—färgfilm Södra Sverige 137 000 6 år 4 600 23 000 Skogslänen 267 000 10 år 9 200 27 000' Fjällen 46 000 10 år 9 200 5 000

Summa 450 000 103 000

Kalkylkostnad: 55 kr/km2 för normalhöjd, 35 kr/km2 för hög— höjd (utom i fjällen där 45 kr tillämpas). Prisläge enligt VP 80. Efter överläggningar mellan Skogsstyrelsen och LMV kommer LMV att för södra Sverige förkorta tidsintervallet för svartvit fotografering till 5 år. Denna ändring kommer att successivt införas vid planeringen för olika delområ— den.

Uppdragsfotograferingen omfattar ca 400 uppdrag per år av mycket varierande slag. Fotograferingen är i regel förenad med tekniska villkor, t.ex. att skugglängden i förhållande till objekten ej får överskrida ett visst värde, att foto— graferingen skall utföras före lövsprickningen eller vid ett visst vattenstånd. Den vanliga uppdragsperioden är mars—juni, med början i den södra delen av landet och för—

flyttning norrut i takt med snösmältningen.

På senare år har LMV under namnet Swedsurvey engagerat sig i utlandsverksamhet och därvid också utfört flygfotografe—

ringsuppdrag.

Härtill konmer den snedbildsfotografering, som LMV bedri- vit under 1978 och 1979. Antalet exponeringar var 10 000 resp. 16 000 för dessa båda år. Snedbildsfotograferingen, som hittills varit att betrakta som försöksverksamhet, har utförts från ca 500 meters höjd med en handhållen hassel—

bladskamera.

Beviset eeh organisatioe

lnom LMV är flygfotografering och bildproduktion inordnad i produktionsavdelningens produktionsserviceenhet (PS). Enheten omfattar ca 130 tjänster. Flygfotosektionen (PSF) omfattar därav 19 tjänster, men på grund av in— och ut— låning av personal varierar antalet verksamma under året mellan 11 och 38 personer. Det fotografiska laboratorict (PSL) omfattar ca 60 tjänster, bildarkivet (PSA) 13 tjäns— ter och verkstaden (PSV) 7 tjänster. Laboratoriet omfattar sex delsektioner, av vilka PSL 1—3 i större omfattning be— rörs av flygfotograferingen. Totalt berörs ca 30 personer

inom laboratoriet av flygbilds— och ortofotoverksamheten.

För flygfotografering hyr LMV in flygplan med pilot.

Fr.o.m. 1981 har LMV tecknat femårsavtal med tre flygföre—

tag, X—Air i Gävle, Värmlandsflyg i Torsby och Basair i Västerås om inhyrning av fem flygplan. Fyra av dessa är av märket Rockwell med typbeteckningarna 840, 680 och två stycken 690 A. Det femte är en Learjet 35 A.

LMV förfogar över totalt 6 mätkameror av typ Wild RC 8 och RC 10 samt värmekamera och utrustning för multispektral registrering. lMV:s fotolaboratorium har rymliga lokaler

och en allsidig maskinell utrustning av mycket hög kvali—

tet.

Erisgr

För att erhålla en uppfattning om den svenska prisnivån för flygfotografering och olika slags bildmaterial gjorde konsulterna under våren 1980 jämförelser med de nordiska grannländerna Danmark, Norge och Finland samt med Väst— Tyskland. Prisuppgifter infordrades från ledande flygfoto— företag i respektive länder. Undersökningen visar att de svenska priserna, även med hänsyn tagen till vår relativt höga löne— och omkostnadsnivå, är betydligt högre än i grannländerna. En direkt jämförelse mellan priserna för flygfotografering och bildprodukter visar att de i Sverige är ungefär dubbelt så höga som i jämförelseländerna. Också yttrandena över diskussionspromemorian bekräftar att pris— nivån i Sverige genomsnittligt är högre än på de flesta

andralåll.l

Det kan i detta sammanhang noteras att när omdrevsfoto— graferingen infördes i Sverige inkluderades i bildpriset vid försäljning en utnyttjandeavgift, som skulle tillföras omdrevsfotograferingen, och därmed medge en omdrevsverk— samhet utöver den anslagsfinansierade. LMV har förklarat att någon sådan överföring av utnyttjandeavgifter från

bildförsäljning till omdrevsverksamhet ej längre utförs.

LMV:s intäkter och kostnader för uppdragsfotograferingen

samt fördelningen på olika beställargrupper framgår av

Flygfoto (lodbilder)

Swedsurvey Laboratorium (totalt)

Snedbilder (särskilt projekt)

tabellerna 9.3 och 9.4. För budgetåret 1980/81 förväntas intäkter från den svenska lodbildfotograferingen på ca 6 milj. kr. och från lodbildfotograferingen i utlandet på 1,7 milj. kr. Härtill kommer intäkterna från snedbilds— verksamheten. Kostnadstäckningen för lodbildfotografering i Sverige budgeteras för detta år till 11522. Flygfotogra— feringens kostnadstäckning har under budgetåren 1975/76— 1978/79 uppgått till 107, 121, 132 och 1042 respektive år.

Tabell 9.3. LMV:s uppdragsverksamhet: intäkter och kostnad tkr.

Resultåt 1978/79 Resultat 1979/80 Prognos 1980/81 Kostn. täckn. Intäkt Kostnad Intäkt Kostnad Intäkt Kostnad 1980/81

4 968 4 758 5 224 5 077 5 958 5 181 1152

— — 2 7213 2 364 2 329 2 329 1002

6 169 5 662 7 061 6 745 8 597 8 188 1052

1 4344 1 434

2LMV uppger att marginalen avser täcka kostnader för väderberoende, kvarstående kostnader för Omlokaliseringen till Gävle m.m.

3Beloppet inkluderar lodbildfotografering för 1,7 milj. kr. ersättning för laboratoriearbeten 0,2 milj. kr., geo— detisk mätning 0,5 milj. kr. och övrigt 0,2 milj. kr.

4Huvuddelen härav 0,8 milj. kr. utgör värdet av bild— material i lager.

Tabell 9.4 Antalet årligen registrerande lodbilder och för— delning på beställargrupper.

Antal 1974775 1975/76 1976777 1977/78 1978/79 1979/80 1980/81 registrerade lodbilder

Fördelning på beställar— grupper (budgetår 1978/79)

antal bilderZ kronorZ

14 000 17 300 13 500 13 100 13 700 16 600 15 000

LMV5 Kommuner Konsulter Skogs— Vägverket Ovriga företag

34 27 10 9 6 14 21 28 14 6 9 22

9.2.5 Flygfotografering utförd av andra organ än LMV

Som ovan nämnts har regeringen under det senaste decenniet varit restriktiv vid utfärdande av tillstånd för flygfoto— grafering för kartläggningsändamål. Under 1970—talet har ett tillstånd givits för kartläggningsändamål i egentlig mening och då endast för ett visst projekt under begränsad

till (VIAK AB, 1972)

Flygfotografering för kartläggningsändamål och därmed jäm— förliga arbeten har därför endast i begränsad omfattning kunnat utföras av andra än LMV. Ett företag, LAIRCO, har dock under perioden 1974—1980 utfört enkelbildfotografe" ring för olika ändamål och även, inom ramen för LMV:s generella rätt att flygfotografera, utfört fotografering för kartläggningsändamål med enklare mätkameror. Samarbe— tet mellan företaget och LMV har inneburit att företaget svarat för ackvisition och fotografering (flygplan, pilot, kamera) medan LMV utfört framkallning, kvalitets— och sek— retessgranskning samt leverans. Samarbetet har numera upp—

hört.

5För vidare bearbetning.

Inom den statliga sektorn utför, förutom LMV, försvaret och tullverket regelmässig flygfotografering. I dessa sam— manhang registreras också strålning av annan våglängd än det synliga ljusets. Kustbevakningen använder sig t.ex. av

sidspanande radar (SLAR) och värmekamera (IR—scanner).

Enkla fotograferingssystem har prövats av Stockholms och Göteborgs kommuner, i Stockholm för punktförtätning genom kombination av geodetiska och fotogrammetriska metoder, i Göteborg för ajourhållning av primärkarta. Mycket god nog— grannhet har uppnåtts och slutsatsen i båda fallen är att för vissa ändamål enkla kamerasystem kan ge betydande be— sparingar både i förhållande till geodetisk mätning och

till fotografering med stora mätkameror.

9.3 Överväganden och förslag beträffande flygfotogra— fering

9.3.1 Motiv att se över nuvarande system

De argument som brukar anföras till stöd för nuvarande ordning beträffande flygfotografering för kartläggnings—

ändamål kan sammanfattas enligt följande:

0 Sekretessgranskning och spridningskontroll underlättas om produktionen inte sprids. Säkerhetsriskerna kan där— vid minskas.

o Konkurrensutrymmet begränsas av att LMV:s utrustning och personal bör beläggas så att kostnaderna för statliga åtaganden (omdrevet) hålls nere.

0 Genom att staten svarar för verksamheten kan alla av- nämare — även glesbygdskommuner och små organisationer — garanteras service på lika villkor.

0 Uppbyggnad av ett centralt och för alla tillgängligt flygbildsarkiv underlättas om flygfotografering hålls

ihop i samma organisation.

Under LINFO:s arbete har det framstått att flygbildsför— sörjningen har en strategisk roll för produktionen av landskapsinformation och att åtskilliga problem är för—

knippade med dagens system för flygbildsförsörjning.

Tunga användargrupper har fört fram krav dels på en om— drevsplan, som i görligaste mån blir genomförd, dels på en snabbare och mer flexibel service med flygning och bild— franställning för särskilda ändamål. Som framgår av ovan redovisade VP 81 har dock lMV, under den tid LINFO har ar— betat, verkat för en förbättring av omdrevets planering

och genomförande i enlighet med användarnas önskemål.

Allmänt anser man att prisnivån på flygbildprodukter är för hög. En internationell jämförelse har i huvudsak be— kräftat att priserna för vissa produkter och tjänster inom

detta område i genomsnitt är ungefär dubbelt så höga som i

våra grannländer.

Kostnadsutvecklingen främst på lönesidan och nya tekniker har successivt gjort fjärranalysmetoderna mer lönsanmm för insamling av landskapsinformation. Denna utveckling för— väntas fortsätta och kräver därför en anpassning av pro—

duktionsapparaten.

Nya tillämpningsområden är på stark frammarsch. Exempel på sådana är kartering av naturresurser och vissa miljöstör— ningar med hjälp av registreringar utanför det synliga ljusets våglängder, ajourhållning av storskaligt kartmate— rial med hjälp av låghöjdsbilder eller användning av så- dana i samband med specialfotogrammetriska bearbetningar som underlag för projektering, byggande och byggnadskont— roll. Vid sidan av lodbilder har snedbilder visat sig mycket användbara för att åskådliggöra fysiska detaljpla— ner, ett behov som förväntas öka bl.a. om förslaget till

ny plan— och bygglag genomförs.

Många avnämare har anfört att de nackdelar, som enligt deras uppfattning finns i dag, kan tillskrivas det faktum att det f.n. saknas en konkurrens i fråga om flygfotogra— fering för kartläggningsändamål. Man menar att en såväl teknisk som ekonomisk stimulans borde bli följden om man

avskaffade LMV:s nuvarande monopolställning på området.

LINFO ser som väsentligt att fjärranalysmetoderna mer kom- mer till användning, dels för att tillgodose de nytillkom— na behoven, dels för att ersätta personalintensiv data— fångst och därmed hålla tillbaka kostnaderna för produk— tion av landskapsinformation. Registrering från konven— tionella flygplan bedöms vara dominerande under överskåd— lig tid. Satellitregistreringar kan t.v. ses som en värde- full, kompletterande metod att samla in data om landska—

pet.

Det är mot den bakgrunden motiverat att se över och pröva vilka förändringar av det svenska systemet som kan göras för att tillgodose efterfrågan och öka bildutnyttjandet. De nya behoven och deras inte alltid så starka samband med

omdrevsfotograferingen måste därvid beaktas.

Den inledningsvis nämnda diskussionspromemorian, som LINFO sammanställt och remitterat för att bl.a. få underlag för sina slutliga avvägningar, har besvarats av samtliga re— missinstanser. Synpunkter har dessutom lämnats av profes— sor Kennert Torlegård, institutionen för fotogrammetri vid KTH. Någon särskild redovisning av remissynpunkterna görs

inte, utan de har inarbetats i det följande. 9.3.2 Alternativa systemutformningar

LMV:s faktiska monopol beträffande flygfotografering för kartläggningsändamål framstår alltså som den centrala frågan. De utgångspunkter, som även fortsättningsvis bör

gälla för flygbildsförsörjningen, är enligt LINFO att

0 staten skall ha ansvar för omdrevsfotografering,

o flygbildsmaterial skall vara allmänt tillgängligt i den mån det kan vara av allmänt intresse och sekretesskäl ej hindrar och

o en statlig tillståndsprövning för flygfotografering

skall krävas-

I diskussionspromemorian formulerade LINFO följande al—

ternativa organisationsformer:

A)

B)

C)

"LMV—monopol", vilket i huvudsak svarar mot nuva— rande förhållanden Och som innebär att LMV behåller ensamrätt till all flygfotografering för kartlägg— ningsändamål- För att garantera tillräcklig ser— vicenivå förutsätts dock ensamrätten bli formali—

serad och innebära en skyldighet att genomföra alla

slag av sådana flygfotouppdrag.

"Konkurrens inom uppdragssektorn" innebärande rätt för LMV, kommuner, privata företag och andra int— ressenter att med iakttagande av vissa villkor rö— rande sekretessbehandling, tillhandahållande av

bildmaterial m.m. utföra alla slag av flygfotoupp— drag. [MV utför omdrevsfotografering helt eller

delvis med egna resurser.

"Blandalternativ" innebärande att omdrevsfotogra—

fering och därmed sammanhängande uppdragsverksam— het. d.v.s. i princip hög— och normalhöjdsfoto- grafering, genomförs i lantmäteriets regi, medan låghöjdsfotografering för storskalig kartläggning av samhällen, byggnadsprojekt etc. samt övrig flyg— fotografering som saknar samband med den grundlägg— ande småskaliga kartläggningen, exempelvis sådan som kan ske med hjälp av lätta flygplan och enklare

kamerautrustning, öppnas för konkurrens.

Beträffande genomförande av något av dessa alternativ kan

först följande översiktliga bedömningar göras.

Alternativ A innebär inte någon mera väsentlig förändring av nuvarande flygfotoverksamhet och kan därför betraktas som ett "nollalternativ". De sekretess— och arkiverings— tekniska kraven torde även fortsättningsvis enklast till— godoses inom en sammanhållen, statlig flygfotograferings—

organisation.

Alternativ B innebär att LMV, inom ramen för sitt myndig— hetsansvar svarar för omdrevet på det mest ändamålsenliga sättet. När det gäller uppdragsverksamheten skall däremot

andra intressenter ha möjlighet att konkurrera.

I fråga om omdrevsverksamheten skulle således LMV, med iakttagande av affärsmässiga principer, kunna välja mellan att utföra arbetena helt eller delvis med egna resurser alternativt upphandla tjänsterna genom flerårskontrakt. Om ett tillräckligt utbud byggs upp och prisnivån blir till— räckligt låg skulle en avveckling av lantmäteriets nuva- rande flygfotoverksamhet kunna bli aktuell. Vissa budget— mässiga besparingar skulle därvid kunna påräknas. Den svenska marknaden är dock relativt liten och det är osä— kert om den kan locka till erforderliga investeringar. Det är även möjligt att en situation skulle uppstå, där ett eller ett fåtal företag helt behärskar marknaden så att insyn och konkurrens sätts ur spel. Ett totalt entrepre— nadförfarande torde, i vart fall under de närmaste åren, inte vara möjligt. Det kapital i form av modern utrustning och personal, som finns inom lantmäteriet, kan heller inte

avvecklas på kort sikt utan negativa följder.

I det fall LMV har egna resurser för att genomföra omdre— vet bör goda möjligheter finnas att konkurrera om uppdrag, särskilt när det gäller sådana som geografiskt och tek—

niskt går att samordna med omdrevet.

Tillståndsgivningen blir i detta alternativ relativt enkel genom att det tillståndsgivande organet ej behöver ta

ställning till vad som kan samordnas med omdrevet.

Alternativ C, blandalternativet, innebär en uppdelning av marknaden i två sektorer, en i princip statlig och en med etableringsmöjlighet även för andra intressenter. Inom den förstnämnda svarar LMV för omdrevsverksamheten och har företräde till sådan uppdragsverksamhet som tidsmässigt, geografiskt och tekniskt kan samordnas med omdrevet. Ett sådant företräde skulle kunna konstrueras så, att LMV tillförsäkras ensamrätt till all flygfotografering över en viss höjd, exempelvis fr.o.m. 4 600 meter. På så vis skulle en marknad utöver omdrevet kunna garanteras och en fördelning av kostnaderna för detta relativt kapitalkrä— vande statliga åtagande uppnås. LMV:s ensamrätt skulle dock ej omfatta flygfotografering av särskild karaktär — t.ex. uppdrag med kort varsel, från låga höjder, geogra— fiskt avgränsade uppdrag (en tätort eller en projekte— ringsplats) eller eljest sådana uppdrag som kräver annan utrustning än den som normalt används för omdrevsfotogra— feringen. lMV bör även i detta alternativ ha rätt att på affärsmässiga grunder utföra flygfotograferingsuppdrag av alla slag. lMV bör inte ha skyldighet att åta sig flyg— fotouppdrag utan samband med omdrevet. Det nu beskrivna alternativet syftar till att för låghöjdsfotograferingen uppnå sådan konkurrens att prispress och teknisk utveck— ling stimuleras, samtidigt som staten och berörda konsu— menter kan tillgodogöra sig samordningsvinster inom nor—

mal— och höghöjdsområdet.

9.3.3 Principiella överväganden

Sekretessfrågan

Bakom nuvarande restriktiva bestämmelser för flygfotogra— fering över landet står i första hand försvarsmaktens krav på att hindra en spridning av uppgifter om viktiga för—

tionerna för flygfotografering ingår, är en betydelsefull del av landets försvar. Frågan om en utvidgning av rätten till flygfotografering är alltså i första hand beroende av möjligheterna att, även inom ett liberalare system, kunna upprätthålla nödvändiga säkerhets— och sekretesskrav.

Gällande regler för kart— och bildsekretess är fastställda år 1975, men grundar sig till stor del på förhållanden och regler som tillkommit under 1940—talet. Sedan dess har kartverksamheten förändrats mot att i mindre grad omfatta nyframställning och i högre grad utföras i form av revi—

dering och ajourhållning. De nuvarande reglerna för kart—

sekretess är därvid osmidiga att tillämpa och torde ofta

kringgås.

Beträffande bildsekretessen kan sägas att främst de senas— te årens snabba tekniska utveckling på fjärranalysområdet har förändrat förutsättningarna för kontroll av gjorda re—

gistreringar.

För att närmare belysa vilka möjligheter som kan finnas till förenklingar och besparingar inom sekretessbehand— lingen har LINFO den 28 oktober 1980 hemställt hos dåva— rande planministern om en samlad översyn av kart— och bildsekretessbestämmelserna. Vi har därvid särskilt pekat

på följande frågor att behandla i sådant sammanhang:

o Behovet av kart— och bildsekretess med hänsyn till kända möjligheter att registrera och utnyttja land— skapsinformation.

o Precisering av de registreringsmetoder och —media som bör omfattas av sekretessbehandling.

o höjligheter att förenkla sekretessbehandlingen av kar— tor, bilder m.m. Bland annat bör förutsättningar för Och konsekvenserna av en decentraliserad handlägg—

ning undersökas.

ÖB har förklarat sig beredd medverka i en sådan utredning. LINFO finner för sin del att sekretessfrågan ej utgör ett avgörande hinder för en liberalisering av tillståndsgiv— ningen. Nuvarande regler för granskning bör därvid kunna tillämpas i princip oförändrade i avvaktan på resultatet

av en mer övergripande översyn.

183 9. elteinetiv

I valet mellan de av LINFO skisserade lösningarna är an- vändaropinionen entydig. De synpunkter som anförts i an— slutning till diskussionspromemorian innebär ett klart stöd för alternativ B. Såväl alternativ A som C bedöms av samtliga användare utom naturvårdsverket i huvudsak leda till att man befäster dagens olägenheter inom flygbilds- försörjningen. LMV uttalar för sin del att underlag saknas

för en ny ordning inom flygbildsförsörjningen.

Beträffande alternativet C, som i förhållande till alter- nativ B skulle kunna ge vissa samordningsvinster vid upp- dragsfotografering från normal— och höghöjd, påtalas de praktiska problem, som kan uppstå vid tillämpningen. En gränsdragning efter flyghöjd avvisas allmänt. LMV synes dock kunna acceptera en sådan gräns om den sätts vid 3 000 meter, men påpekar att efterlevnaden av en sådan regel kan

bli svår att kontrollera.

Med hänsyn till användarnas krav och svårigheterna att ad— ministrera tillståndsgivningen i alternativ C tar LINFO alternativet B som utgångspunkt för sina fortsatta övervä—

ganden och förslag. Konsgkxensgr för lantmäteriet LINFO har försökt analysera konsekvenserna för LMV av en

vidgad konkurrens. Detta är svårt bl.a. därför att man inte bestämt kan förutsäga hur många intressenter, som kan

komma att ansöka om och få tillstånd till flygfotografe— ring för kartläggningsändamål, ej heller hur stor mark—

nadsandel som dessa kan erövra.

Genom olika räkneexcmpel har vi försökt belysa hur föränd— ringar i uppdragsvolymen kan påverka LMV:s produktionsvo— lym vid mitten av 1980—talet. Under antagande att beställ— ningsefterfrågan på lodbilder ökar något (16 000 bilder i förhållande till de 15 000 LMV budgeterat under senare år) samt att LMV erhåller halva marknadsandelen skulle detta innebära att produktionen mätt i antal bilder minskar med

en dryg fjärdedel enligt följande:

Typ av produktion Antal registrerade bilder 1978/79 Prognos 1985 Lifferens _____ _ Totalt Varav LhV för LMV % Omdrev 6 000 6 000 6 000 0 Uppdrag 13 700 16 000 8 000 —50 Totalt 19 700 22 000 14 000 —29

På motsvarande sätt behövs för att behålla 1978/79 årspro— duktionsvolym en ca öSZ—ig marknadsdel. l räkneexemplet har vi dock bortsett från effekterna av den enligt LMV:s planer expanderande Swedsurvey—verksamheten och vidare antagit att antalet bilder från omdrevet förblir kon—

stant.

Cenomsnittskostnaden för en bild tagen från låg höjd är normalt lägre än för en bild tagen från hög höjd. Len flygfotografering för kartläggningsändamål, som kan komma att utföras av andra än LMV, torde i väsentlig grad avse låghöjdsfotografering. Ln eventuell minskning av antalet bilder i LMV:s uppdragsverksamhet medför således inte att

LMV:s produktion värdemässigt minskar i samma grad.

Vid jämförelse med de nordiska grannländerna kan konstate—

privat företag utför flygfotografering för kartläggnings— ändamål. I Norge behärskar företaget Fjellanger & Wideröe marknaden helt. Ännu våren 1980 var dock i detta land tre privata företag verksamma inom denna sektor. 1 Danmark

ägnar sig fyra företag åt flygfotografering för kartlägg—

ningsändamål.

Med stöd av denna jämförelse verkar det sannolikt att ett eller två svenska företag förutom LMV kan komma att ägna sig åt sådan kommersiell uppdragsverksamhet som kräver avancerade mätkameror och flygplan. Letta kan innebära en viss risk för uppväxandet av ett privat monopol. lNV för— utsätts därför t. v. få behålla sådana resurser för flyg— fotografering att de, förutom att garantera omdrevet, bidrar till att en konkurrens råder och de fasta kostna— derna för gjorda investeringar fördelas. Uppdragsverksam— heten bör bedrivas på affärsmässiga grunder, men som kon- kurrent synes LHV genom nuvarande etablering och resurser

ha ett gynnsamt utgångsläge.

LMV sysselsätter under sommarhalvåret ca 20 fotografer och navigatörer mod flygfotografering. Denna personal har un— der vinterhalvåret andra beiattningar inom verket eller arbetar med flygfotouppdrag utomlands. Även den av flyg— fotograferingen berörda laboratoriepersonalen ombesörjer i större eller mindre utsträckning andra arbetsuppgifter än sådana som föranleds av flyyfotograferingcn. LlNFU bedömer det inte sannolikt att LMV, som följd av utvidgad konkur— rens, skulle få personal som ej kan sysselsättas. Däremot torde risk finnas, att personal av ovan nämnda kategorier övergår från LMV till andra som kommer att bedriva flyg—

fotografering och att verkets kompetens därmed tunnas ut.

Konsekvenser för användarna

För användarna bör en effektiv konkurrens generellt med—

föra en förbättrad service t.ex. genom kortare leverans—

tider, större urval av produkter och tjänster samt lägre prisnivå. Detta skulle då i sin tur leda till en ökad bildanvändning och därmed möjligheter till besparingar i

samband med insamling av data om landskapet.

Under utredningsarbetet har till LINFO framförts farhågor för att med LMV konkurrerande företag skulle koncentrera sig på de ekonomiskt mest fördelaktiga uppdragen. Detta skulle kunna innebära svårigheter att få flygfotografering utförd där uppdrag kan förmodas vara ekonomiskt mindre intressanta, t.ex. på grund av ringa omfattning, lång an—

flygning, olämplig tidpunkt etc. 9.3.4 Förslag

Mot bakgrund av vad som nu anförts finner LINFO övervä— gande skäl tala för att flygfotograferingen regleras på

följande sätt:

0 nav svarar fortsättningsvis för sådan flygfotografering som erfordras för produktion av allmän landskapsinfor— mation (omdrevet). Lenna verksamhet utförs helt eller delvis med lantmäteriets egna resurser.

0 Efter tillstånd av regeringen kan annan producent än LMV få rätt att bedriva flygfotografering som inte in—

går i omdrevet.

Regeringen bör vid sin prövning av tillstånd till flygfo— tografering och vid tilldelningen av resurser till LMV ut-

gå från önskemålen att

0 främja användningen av flygfototeknik, 0 underlätta införandet av ny och bättre teknik, särskilt o lättare system,

0 möjliggöra konkurrens inom flygfotoverksamheten.

S(JIJ 1981:73 Samtidigt bör regeringen beakta att

0 garantier skapas mot privata monopol,

o gjorda investeringar och befintlig personal inom den statliga sektorn utnyttjas på ett ekonomiskt försvar- bart sätt,

0 flygfotografering skall kunna ske i alla landsdelar på för beställarna rimliga villkor,

0 den sökande kan genomföra flygfotograferingar med rim—

liga krav på kvalitet m.m.

Regeringens tillstånd till annan än LMV att bedriva flyg—

fotografering bör förenas med villkor rörande sekretessbe—

handling, tillhandahållande av flygbilder m.m.

Den föreslagna ordningen för flygfotografering är i linje med den tendens i svensk, ekonomisk politik som kommit till uttryck bl.a. i statsmakternas beslut (prop. l979/— 80:134, FiU 1978/79:6, rskr 1978/79:55) om upphörande av vissa företags och myndigheters särställning och som syf—

tar till att stimulera konkurrens och begränsa monopol. 9.3.5 Vissa genomförandefrågor

Efter ställningstagandet i huvudfrågan har vi också funnit lämpligt att lägga fran förslag i vissa följdfrågor nämli—

gen:

o Åtkomst :111 flygbilder. o Tillståndsprövning och reglering.

0 Övergångsbestämmelser.

Vi kommer också avslutningsvis att beröra några andra åt—

gärder för att stimulera användningen av flygbilder.

Åtkomst till flygbilder

Även vid en utvidgning av rätten att flygfotografera bör

bildmaterial som kan vara av allmänt intresse. Letta krav har understrukits av flera intressenter. Arkivet bör som

hittills vara förlagt till LMV.

I samband med tillstånd till flygfotografering bör ställas villkor om leverans till det centrala arkivet av sådant material som kan vara av intresse för andra användare. Klart är att en sådan leveransskyldighet bör omfatta stråköversikter. Härutöver har LINFO diskuterat tre olika

alternativ, nämligen levererans av

0 papperskopior, o duplikatnegativ,

o originalnegativ.

Remissynpnnkterna i denna fråga är inte entydiga. Några organ menar att en leverans av produkter utöver en stråk— översikt ej är nödvändig, medan andra anser att leverans av papperskopior bör ske. En avnämare har förordat inle— verans av originalnegativ, dock utan att ta ställning i ersättningsfrågan. LMV påpekar, att såväl kopiering av bilder för leverans till LMV, som ersättning till produ— centen är tillkommande kostnader som kommer att belasta

slutprodukten.

LINFU finner det skäligt att den som producerar flygLilder för kartläggningsändamål, i anslutning till fotografe— ringstillfället inlevererar en stråköversikt och en omgång papperskopior av registrerade flygbilder till LMV:s cent— rala arkiv. Efter förslagsvis tre år skall originalnega— tiven lämnas över till LMV för arkivering i det centrala bildarkivet. En sådan ordning tillämpas i Finland. Någon

särskild ersättning skall ej utgå för detta material.

1 tillståndet bör även frågan om utnyttjande av sådant bildmaterial som kan vara av allmänt intresse, regleras. Rätten till fotografisk bild tillkommer den som framställt

densamma. har fotograferingen utförts på beställning till—

kommer rätten beställaren, om ej annat uttryckligen avta— lats (lag l960:730 om rätt till fotografisk bild). Som ett villkor för rätten att flygfotografera bör enligt vår me- ning gälla, att bildmaterialet mot skälig ersättning skall kunna nyttjas även av tredje man. Från sådan nyttjanderätt bör undantas bilder vars innehåll ej kan spridas med hän—

syn till ägarens intressen i övrigt.

Sammantaget innebär det föreslagna systemet för åtkomst, att en intressent får möjlighet att skaffa sig en samlad överblick av vilka bilder som finns tillgängliga och kva— litén hos dessa. Genom att negativen förvaras hos produ- centen/beställaren och kundkontakter tas direkt med denne så länge bildmaterialet kan vara av ekonomiskt intresse, undviker man en upphörd av royalties och därmed samman— hängande administration hos LMV. Genom det slutliga över— lämnandet till LMV skapas ett sammanhållet flygbildmate—

rial för användning i bl.a. forskningssammanhang.

Utöver vad som nu behandlats föreslår vi att regeringen följer prisutvecklingen och vid behov vidtar åtgärder för att undvika en sådan prohibitiv prissättning för följdut— nyttjandet som skulle motverka ett brett utnyttjande av

flygbildmaterial. Eillståndspröygigg ogh reglerigg

Ansökningar om tillstånd kan också i fortsättningen [ör— väntas från olika kategorier av intressenter, kommuner, flygföretag, tekniska konsultföretag m.fl. Let finns inte någon anledning att avgränsa tillståndsmöjligheterna till en viss kategori av sökande. En allmän lämplighetsprövning bör alltid göras med avseende på den sökandes möjligheter att resurs— och kvalitetsmässigt fullgöra sina åtaganden i fråga om sådana uppdrag och villkor som förknippas med

tillståndet.

För att nå önskade effekter av en konkurrens på området bör tillstånd ges för så lång tid att en affärsmässig av— skrivning på erforderliga investeringar kan göras, dvs.

minst 5—10 år.

Tillstånd hör automatiskt kunna förlängas om inte särskil-

da skäl föranleder behov av förnyad prövning.

I tillståndsprövningen bör ingå ett utvidgat remissförfa— rande så att förutom CB och LMV, Svenska kommunförbundet och det sökande företagets eller organisationens bransch—

organisationer bereds tillfälle att komma med synpunkter.

LINFU har också övervägt frågan om tillståndsgivning till utländska företag. Om luftfartsverket (som efter rege— ringens bemyndigande har att pröva ärenden om tillstånd för kommersiell luftfart) tillstyrker och försvarsmakter— nas krav på säkerhet bedöms kunna uppfyllas, anser LINFO att även utländska företag bör kunna erhålla flygfotogra—

feringstillstånd.

Slutligen har vi undersökt om det erfordras någon ändring av nuvarande regelverk för att genomföra en friare flyg— fotografering. Som framgått ovan kan regeringen redan nu bevilja tillstånd till flygfotografering för kartlägg— ningsändamål. Även gällande bestämmelser om kart— och bildsekretess bör t.v. kunna tillämpas i princip oföränd— rade. Vi föreslår därvid att granskning av lodbilder i serie med stereoövertäckning av samordningsskäl utförs av LhV. hetta kräver dock ett tillägg till 15 lagen (l975z37l) om förbud mot spridning och utförsel av flygbilder och vissa fotografiska bilder. Kostnaderna för granskningsför— farandet bör belasta producenten. Närmare villkor för sek- retessgranskning och överlämnande av arkivmaterial kan

formuleras i tillståndet med stöd av gällande regler.

Vår slutsats blir att några mera väsentliga författnings— ändringar inte är nödvändiga utan en annorlunda praxis än

I detta sammanhang har LINFO även övervägt en delegering av tillståndsprövningen från regerings— till myndighets— nivå. En sådan delegering skulle kunna komma i fråga när en fast praxis uppnåtts. Som tillståndsmyndighet har LMV, ÖB och luftfartsverket diskuterats. Mot LMV kan anföras den jävssituation som härigenom skulle uppstå så länge LMV självt är engagerat i flygfotoverksamheten och mot luft— fartsverket att det saknar anknytning till de sekretess— mässiga problemen. LINFO finner för närvarande inte skäl att ta ställning i denna fråga, men föreslår sådana änd- ringar i 109 & luftfartskungörelsen som gör en framtida

delegering av tillståndsprövningen möjlig.

Förslag till nu nämnda författningsändringar finns i bi—

laga 4. strååsgäbssgamsliez

Den föreslagna förändringen kan komma att kräva viss an— passning av LMV:s nuvarande verksamhet. Räntabiliteten av gjorda investeringar såsom kameror och framkallningsut— rustning kan försämras. Vissa omplaceringar av personal

kan behövas.

LINFO har studerat de nyligen ingångna femåriga avtalen mellan tre olika flygföretag å ena sidan och UlV å andra rörande flygtjänster. Vi konstaterar att beträffande tre av de fem flygplanen inga utfästelser gjorts om kompensa— tion för minskat utnyttjande. Sådana garantier har lämnats beträffande de båda övriga planen. Den avtalade årliga fasta kostnader för dessa plan uppgår till 2,75 milj. kr. LMV uppskattar att ca 60 % av lodbildfotograferingen ut— förs med dessa båda flygplan.

I syfte att för LMV underlätta en övergång till den nya ordningen finner LINFO att LMV:s särställning bör kvarstå

under en övergångstid av två år efter det att statsmakter—

na tagit ställning för att genomföra förslaget. Under övergångstiden bör i viss utsträckning, exempelvis i fråga om smärre flygfotouppdrag eller flygfotouppdrag med ut— nyttjande av utrustning som ej innehas av LMV, tillstånd

kunna lämnas till annan. LINFO vill därvid understryka vikten av att den under

9.3.3 föreslagna sekretessutredningen genomförs skynd—

samt.

9-4 Övriga åtgärder för att stimulera bildanvänd—

ningen

LINFO vill avslutningsvis peka på vissa andra åtgärder för att stimulera bildanvändningen. En sådan vore att förse ULM i respektive län med duplikatnegativ eller kontaktko— pior (papperskopior) av omdrevsbilder, där sådana saknas. Noggrannhet och serviceberedskap talar för duplikatnega— tiv, kostnadsaspekten för kontaktkopior. Bildkostnaderna skulle uppskattningsvis uppgå till 100 000 — 300 000 kr per år beroende på vilket material som väljs. Intäkterna är svåra att uppskatta. Flera ÖLM har till LINFO uttryckt önskemål om möjligheter att sälja flygbilder "över disk", vilket också skulle kunna ha den psykologiska effekten att

flygbilder får karaktär av iörbrukningsvara.

LINFO finner det också angeläget att forsknings— och ut- bildningsorgan kan skaffa flygbilder till måttliga kost— nader. Den nuvarande rabatteringen av bilder för sådana ändamål är blygsam och enligt vår uppfattning finns skäl att till sådana institutioner tillhandahålla kopior av

omdrevsbilder till självkostnadspris.

Lct är enligt LINFO:s mening också angeläget att stat och kommun bedriver och stöder utbildning i bildtolkning och

annan bildanvändning.

10 lNFORHATIONSSÖKNING

10.1 Bakgrund

Vi har konstaterat att behoven att ställa samman land— skapsinformation av olika slag torde komma att öka i framtiden. Detta har sin grund i de stigande kraven på planering av samhällets utbyggnad och utnyttjandet av na— turresurser, vilka hittills tagit sig uttryck i förslag till nya system för fysisk planering, vattenplanering m.m. samt en rad olika naturresursinventeringar. Som underlag för sådan verksamhet behövs sammanställningar av data om mark, vatten och luftsituationen och en analys av dessa inför tilltänkta åtgärder. Insamling av ett sådant brett underlag behövs också i allt större utsträckning som un— derlag för vissa komplexa sektorsverksamheters operativa planering, exempelvis försvarets, samt för statistiska

ändamål rörande markens användning m.m.

Det har ofta visat sig vara svårt för användarna att få en överblick över och finna lämpliga källor för att tillgodo— se sitt databehov. De tvingas därmed i onödan till att ut— föra cgen datainsamling genom omfattande och resurskrävan— de fältinventeringar. Härigenom genereras ytterligare in— formationsmängder som borde kunna utnyttjas även i andra

sammanhang.

För att förbättra överblicken har ett flertal kataloger

och andra register över källor innehållande landskapsin— formation tagits fram. De är ofta inriktade mot ett be— stämt användningsområde och eftersom de som regel ej ajour—

hålls blir de snabbt inaktuella och okända.

Som en viktig länk i ett system för samordnad landskapsin— formationsförsörjning borde ingå ett allmänt informations—

sökningssystem för landskapsinformation syftande till att

underlätta spridningen och att undvika dubbelarbete då det gäller datainsamling.

10.2 Statskontorets förstudie avseende ett informa— __________________.__________________________

tionssökningssystem för landskapsinformation

För att få ett bättre underlag för att kunna bedöma beho— vet av och förutsättningarna för att inrätta ett sådant

referenssystem för landskapsinformation har statskontoret på vår begäran genomfört en förstudie. Förstudien redovi— sas i en rapport från statskontoret nr. 1980:23. Av rap—

porten framgår följande:

Ett begränsat urval tänkbara intressenter företrädande statlig, kommunal och enskild sektor har kontaktats. En mera samordnad hantering av landskapsinformation har där— vid efterlysts av alla intressenter. När det gäller beho— vet att bygga upp ett informationssökningssystem för land— skapsinformation är reaktionerna inte lika entydiga. Några intressenter har ansett sig mera betjänta av ett system som direkt kan tillhandahålla den faktiska landskapsinfor— mation som krävs i en viss situation. Även om en sådan upp— läggning legat utanför ramen för förstudien har statskonto— ret dock bedömt att ett sådant samlat system för "styrin— formation" är olämpligt att genomföra såväl av tekniska

som av organisatoriska skäl. Den oavsiktliga dubblering av fältarbete som ofta påtalats vid Statskontorets kartlägg— ning anser verket allmänt tala för att ett samlat söksys— tem bör inrättas eftersom man då med mindre resursåtgång snabbare kan få fram information. Kartläggningen ger i övrigt vid handen vissa allmänna förutsättningar för hur ett sådant söksystem bör vara beskaffat.

a) Det bör vara orienterat mot dels de många små producen— terna och konsumenterna, dels tillfällig informationsin—

hämtning hos större intressenter. Det stora rutinmässiga

informationsflödet och den mer långsiktiga informations— inhämtningen företer inte lika stora behov av effektivare

sökhjälpmedel-

b) Ansvaret för uppbyggnad och underhåll av söksystemet bör vara spritt över hela landet. De centrala behoven till— godoses genom decentralt lagrad information och därvid är

central åtkomst i de flesta fall inte något krav.

c) Systemet bör begränsas till att producera något slag av kataloger med en större eller mindre insats av dator— stöd. Härigenom blir utnyttjandet oberoende av användarnas datavana samtidigt som ADB—teknikens rationaliseringsver— kan kan tas tillvara. Katalogerna kan givetvis, oavsett om de produceras på central, regional eller lokal nivå, inne— hålla material från andra nivåer, och speciellt då viss

del riksgiltig landskapsinformation.

d) Systemet bör endast omfatta referenser till den egent— liga landskapsinformationen (kartor, statistik, rapporter

etc) i form av beskrivande notiser.

I rapporten presenteras en principiell skiss till ett re— gionalt referenssystem som genom kataloger framtagna med ADB skulle kunna tillgodose de väsentligaste användarkra— ven. Enligt en grov teknisk systembeskrivning skulle det

kunna bestå av följande delar:

0 register där varje registerpost utgör en referens till en konkret landskapsinformationsprodukt,

o inmatningsrutiner som innefattar blanketter, regler för inmatning och kontroller av olika slag,

o ändringsrutiner för strykning, tillägg, felrättning och aktualisering av registrerade uppgifter,

0 bearbetningsrutiner för beräkningar, sorteringar, selek— teringar etc av registrerade uppgifter,

0 utmatningsrutiner för framställning av utskrifter som

underlag för katalogproduktion,

0 organisatoriska, maskinella och personliga resurser för

drift, utveckling och förvaltning av systemet.

Statskontorets förstudie utmynnar inte i någon klar rekom— mendation om lämplig utformning av ett samlat referenssys— tem som lösning på informationssökningsproblemen inom landskapsinformationsområdet. Han anser istället att det bästa sättet att få underlag för fortsatta ställningsta— ganden till ett informationssökningssystem är att genom— föra en försöksverksamhet enligt de riktlinjer som man skisserat och att därefter utvärdera denna. Som lämplig miljö föreslås länsstyrelsen i Västernorrlands län där ett likartat arbete nyligen initierats. Försöksverksamheten föreslås bedrivas under en tid av tre år. Kostnaden bedöms kunna begränsas till 100—200 tkr. per år under de tre åren exkl. datainsamling, den mot användarna riktade löpande handläggningen och medverkan i utvärdering som förutsätts ske inom den ordinarie verksamheten på den regionala ni— vån. Jämsides med försöksverksamheten föreslås studier av liknande aktiviteter på andra håll för att nyttiggöra de

erfarenheter som kan finnas.

10.3 Vissa andra aktiviteter för att söka landskapsin—

formation

Behovet av effektivare hjälpmedel för att nå befintlig landskapsinformation har uppmärksammats på flera håll. Den s.k. SPM—förstudie som föregick vårt arbete var också inne på denna linje. I Sverige är det kanske främst mil— jödatanämnden och naturvårdsverket som praktiskt arbetat med relativt breda, datorbaserade informationssöknings— system för data om den yttre miljön. Sektorvis har exem— pelvis SCU satsat på söksystem för geologiska data. I Norge har Hiljöverndepartementet drivit fram uppbyggnaden av ett system — "Referensearkiv for data om naturresurser och fororensningar" — med motiv liknande dem LINYU nu an— fört. För att bredda bakgrundsmaterialet har vi i tabell 10.1 ställt samman en del fakta om några av dessa system

SNV/MDN register över inventerings— och pla— neringsverksamhet rö— rande yttre miljö Provdrift 1979

Blanketter från SNV lsty. Granskning och komplettering vid SNV

Benämning

Registret omfattar 700 referenser angå— ende inventerings— och planeringsverk— samhet vid SNV och lsty rörande yttre miljö. Det är orga— niserat i fem delre— gister med korsrefe— renser och förs cen— tralt med ADB

Data:

_ län/kommun

— titel

— utförande organ

— författare

_ startår/slutår — sammanfattning

— bibliotekskonferens — åtkomst nyckelord vattendrag Katalog i provutgava (SNV FM 1112). Möjlig— heter till selektiv sökning ur MDN:s data— bas SERIX (Swedish En—

vironmental Research Index)

— register

MDN register över forskning och yttre miljö

Ett 20-ta1 statliga och privata organ har åtagit sig fortlöpan— de uppgiftslämnande

Registret omfattar forskningsprojekt och —rapporter rörande yttre miljö. Regist— ret förs centralt med ADB

Data:

— projektbenämning

— projektledare

— utförande organ

— finansierande organ — sammandrag — avlämnade rapporter — författare

— biblioteksreferens — åtkomst

Katalog, selektiva sammanställningar ef— ter beställning, ter— minal åtkomst vid bl a MDN eller genom det skandinaviska termi— nalnätet SCANDINET,

mikrofiche

Referensearkiv for data om naturresurser och fororensninger vid Norsk statistisk sentralb rå Blanketter fran statli—

ga, kommunala och priva—

ta organ på frivillig

basis (uppgiftsskyldig-

het föreslås i fortsätt—

ningen) Registret omfattar 350

referenser om landskaps—

informationsprodukter

från 177 organ. Regist—

ret förs centralt med

ADB

Data:

— organ (informations—

' källa)

- kontaktperson

— typ av landskapsinfor— mation (enl given re— sursslagsindelning)

— geografisk täckning

— aktualitet

— mätfrekvens

— insamlingsmetod

— lagringsmedium

— system för läges— bestämning — åtkomst

— .lanerad ändring Katalog sorterad på or— gan, typ av landskapsin—

formation, produkternas

referensnr 10.1 NÅGRA EXEMPEL PÅ INFORMATIONSSÖKNINGSSYSTEM FÖR LANDSKAPSINFORMATION

Lsty Y förslag till katalog över markin— formation m m (Rao-Ott 1980:3)

Intern bearbetning inom lsty

Omfattar lsty-rappor—

ter om markinforma— tion, information om

näringsliv, befolk—

ningsutveckling m m.

Manuell registrering

Data:

— rapportrubrik — rapportnummer

— kopia av omslags— bild

— källor

- aktualitet

— innehåll (redovis— ningar)

— lägesbeskrivning (karta)

— tidigare rapporter

— utdrag ur innehål—

let

kartskala/or

Katalog enl lösblads— principen

Statskontorets förslag till söksystem för landskapsinformation (Ra-»ort 1980123) Principskiss

Skyldighet att leverera pliktexemplar av kartan rapporter etc till lsty

Regionala register förda med ADB Data:

— ansvarig instans — geografisk bestämning — tidsmässig bestämning — åtkomstinformation

— kartobjekt — kartlagd egenskap

— skala

— rubrik

— sammanfattning

— nyckelord (Sv standard SIS 614121 "Dokumentation, doku- mentdata, beskrivande uppgifter" rekommende- ras som förebild

Periodiska kataloger

10.4 Överväganden och förslag

LINFO delar Statskontorets uppfattning att ett tillräck— ligt underlag ännu inte föreligger för att föreslå upp— byggnad av ett sammanhållet informationssökningssystem för landskapsinformation i hela landet. En praktisk försöks— verksamhet synes vara den bästa vägen att skaffa ett så— dant beslutsunderlag. Det arbete med en katalog för mark— information som initierats vid länsstyrelsen i Väster— norrland bör kunna utvecklas i riktning mot ett sådant regionalt informationssökningssystem som statskontoret skisserat. Vi föreslår följande riktlinjer som grund för

detta arbete:

0 Systemet skall omfatta referenser till sådana regionala och lokala landskapsinformationsprodukter (bilder, kartor, register och rapporter) som kan vara av allmänt intresse.

o Registerinnehållet definieras i ett första steg genom att man tillsammans med tänkbara avnämare går igenom kraven på önskvärda uppgifter ur systemet. Utifrån en sådan användarkravspecifikation bestäms närmare vilka uppgifter som skall föras in i registret och lämplig lagringsstruktur. Registret bör omfatta data om varje produkt med avseende på dess innehåll, kvalitet och åt— komlighet. Till ledning kan tjäna den sammanställning av registerinnehållet i likartade system som redovisas i tabell 10.1. Registret bör föras med hjälp av ADB. o Datainsamlingen organiseras systematiskt med hjälp av blanketter och uppgifterna bör hämtas från såväl stat— liga länsorgan som kommuner och i förekommande fall privata företag. Under försöksskedet förutsätts data— insamlingen kunna ske på frivillig väg.

0 Utdata begränsas huvudsakligen till en enkel katalog— produkt med erforderliga korsreferenser.

0 Försöksverksamheten avgränsas tidsmässigt så att erfa— renheter kan dras av såväl uppläggning som uppdatering och utnyttjande av systemet. En lämplig tidsperiod sy— nes vara tre år varefter en utvärdering skall ske.

0 Försöksverksamheten organiseras som ett projekt vid det regionala lantmäteriet i Västernorrlands län med delta— gande från LMV och avnämarna för att erfarenheterna skall kunna gälla en informationsservice som innefattar inte bara var användbar information kan finnas utan

även hu£_den tekniskt skall kunna utnyttjas för att tillgodose förefintliga behov.

o Uttag ur registret bör på sikt taxebeläggas med en låg avgift som ej avskräcker från att utnyttja denna ser— vice. Avgiften bör dock sättas så att den motsvarar den

rörliga kostnaden (ADB—drift och tryckningskostnader).

Sedan en försöksverksamhet genomförts och utvärderats bör det ankomma på LMV att i enlighet med den handläggnings— ordning för investeringar i statliga ADB—system som gäller enligt SFS 1981:266 inkomma till regeringen med närmare förslag om eventuell utvidgning av systemet till andra län. Det bör då övervägas om ett utbyggt system även skall innehålla referenser till pågående forsknings— och utveck- lingsarbeten rörande metoder och tekniker för landskapsin- formationsförsörjning. Förvaltningen av sistnämnda delsys— tem skulle lämpligen kunna förläggas till LMV som även bör

hålla ihop utvecklingen av det utbyggda systemet.

LINFO har diskuterat denna uppläggning med bl.a. företrä— dare för länsstyrelsen i Västernorrland och ALE—bered— ningsgruppen (C l973:06). Len senare har till uppgift att utarbeta ett konkret förslag till en samlad lösning för den regionala och lokala samhällsplaneringens informa— tionsförsörjning och skall därvid lägga särskild tonvikt vid utnyttjandet av befintlig information från register som skapats för olika samhälleliga ändamål. Diskussionerna

har resulterat i att det av länsstyrelsen initierade arbe—

tet med en katalog över egen markinformation vidgats till att närmare undersöka användarkrav och andra förutsätt— ningar [ör ett sådant informationssökningssystem som vi här skisserat. Vi anser det väsentligt att detta projekt följs och stöds av LMV och AlB—Leredningsgruppen så att

det kan utgöra grunden för en försöksverksamhet.

Vid sidan av ett sådant allmänt informationssökningssystem för landskapsinformation som vi nu har behandlat rekommen— derar vi att olika sektorsmyndigheter och andra organisa— tioner som förvaltar landskapsinformation av allmänt int— resse vidtar åtgärder för att skapa och ajourhålla en över— blick över dessa källor och underlätta åtkomsten. SGU:s uppbyggnad av ett georegister och ett datorbaserat grusar— kiv är exempel på sådana åtgärder. Lantmäteriets allmänna informationssökningssystem förutsätts innehålla referenser

till dylika sektoriella informationssökningssystem.

11 RIKTLINJER FÖR SAMHÄLLRTS FÖRSÖRJNING NED CKUNL— LÄGGANFE LANDSKAPSINFORMATION

11.1 Avgränsning

Som framgått av kap. 7 har LINFO främst riktat sin uppmärk— samhet på frågor som rör statens insatser för försörjning med sådan landskapsinformation som har kontinuerligt in— tresse för många olika kategorier användare, dvs. grund— läggande, småskalig landskapsinformation i form av bilder, kartmaterial och vissa register. Eftersom behoven av dylik landskapsinformation för många användargrupper f.n. täcks av de allmänna kartorna har det varit naturligt att i förs— ta hand gå in på de problem som gäller de ekonomiska och topografiska kartorna och de delprodukter som ligger till grund för dem (det allmänna kartmaterialet). Det har också varit nödvändigt att ta upp en del av de problem som är förknippade med fastighetsredovisningen på karta (regis— terkartverket), eftersom denna landskapsinformation är av grundläggande karaktär och det existerar ett nära samband mellan registerkartor i skalorna 1:10 OOO—1:20 000 och den

ekonomiska kartan. 11.2 Problembcskrivning 11.2.1 Det allmänna kartmaterialet

Den ekonomiska kartan och grundmaterialet till denna är av central betydelse för det allmänna kartmaterialet. Före— liggande prohlem och behov kan sammanfattas i följande

punkter:

A. Kartmaterialet är till stor del inaktuellt och behöver revideras. Helt föråldrade kartor från 1940— och 1950—ta— len håller på att ersättas av nya editioner _ i princip

genom nyproduktion. Vid årsskiftet 1980/81 hade kartserien

följande sammansättning:

Det ekonomiska kartverkets ålder

Ekonomiska kartor antal andel utgivna åren blad % 1941—44 100 1 1945—54 2 000 15 1955—64 4 200 32 1965—74 4 200 32 1975-80 2 600 20

13 100 100

Ungefär halva kartserien (ca 6 300 blad) är alltså äldre än 15 år. Vid årsskiftet 1980/81 saknade ca 4 700 av dessa

kartor höjdkurvor och ca 8 000 ortofotobild.

B. För att vidmakthålla aktualiteten efter revideringen behövs en fortlöpande ajourhållning. Systematisk ajour— hållning av detalj— och fastighetsoriginal till ekonomiska kartan har inletts i 15 län. För ca 3 300 ekonomiska kart— blad har separata fastighets— och detaljoriginal levere—

rats till LE resp. ÖLM.

Resursinsatsen för att ajourhålla detaljoriginalen uppgår för närvarande till ca 1,8 milj. kr. per år. I detta be— lopp ingår också att uppdatera kartorna (på grund av in— träffade förändringar mellan revideringstillfället och ajourhållningens början) och att ajourhålla fastighetsori— ginalen i de områden där ekonomiska kartan redovisar en fastighetsindelning men ej fungerar som registerkarta (dvs. områden med specialblad).

Många användare hävdar att ajourhållning så långt möjligt bör ersätta revidering för att kraven på aktualitet skall

bli tillgodosedda.

C. Synpunkterna på ekonomiska kartan hänför sig vidare i

stor utsträckning till möjligheterna att mera flexibelt kunna utnyttja delar av den i ekonomiska kartan ingående

informationen.

Intresset för den ekonomiska kartans information i form av deloriginal framgår bl.a. av en rundfråga som LINFO gjorde till vissa större användare i oktober 1980. Fastän svaren i viss utsträckning tar sikte på traditionella, befintliga produkter kan konstateras att mer än hälften av de till— frågade myndigheterna och organisationerna uttrycker int—

resse för ekonomiska kartans deloriginal.

D. Landet täcks ej helt av ekonomisk karta. Behov av helt

nya kartblad föreligger över vissa fjällområden.

LMV fick år 1977 bemyndigande att utvidga området för ekonomiska kartan i fjällområdet. Särskilda medel anvisa— des icke för detta. Under budgetåret 1979/80 har fyra så— dana blad i skala 1:20 000 givits ut. De har ett delvis förenklat utförande och har upprättats utan något fältar— bete. En fortsatt produktion har under 1979/80 hindrats av att aktuella flygbilder saknas för stora områden. I LMV:s VP 1979 anges vilka blad som i första hand är angelägna att ge ut, ca 150 st till en beräknad kostnad av 30 000

kr. per blad. Utgivningstakten har närmare preciserats i

VP 1981.

Beträffande den topografiska kartan är situationen något annorlunda. Fastän deloriginalen till detta kartverk också är av betydande allmänt intresse, t.ex. som planeringsun- derlag, kan konstateras att intresset för den topografis- ka kartan i högre grad knyts till den tryckta produkten. Förändringsbehovet hänför sig väsentligen till önskemål

om vidgat innehåll-

Efterfrågan på de allmänna kartorna återspeglas i någon mån 1 försäljningssiffrorna. Under åren 1973—78 var anta— let årligen försålda blad av den topografiska kartan ca

1 miljon medan motsvarande för den ekonomiska kartan var 100 000. Av översiktskartorna såldes också ca 100 000 blad.

11.2.2 Registerkartan

Till fastighetsregistret hör författningsenligt en regis—

terkarta med ett definierat innehåll.

Den skrivna delen av fastighetsregistret håller på att läggas över till ADB. I anslutning därtill reformeras fas— tighetsbeteckningarna. ADB—systemets uppbyggnad har varit föremål för ett flertal utredningar, senast av den s.k. FADIR—kommittén som avgett principbetänkandet "Den fram— tida fastighetsdataverksamheten" (Ds Ju 1981:l). Fastig— hetsregistreringsverksamheten berörs även av 1980 års lantmäteriutredning (Bo 1980:02). I olika sammanhang över- vägs möjligheterna att avgiftsfinansiera fastighetsregist—

reringen.

Underhåll och önskvärda förbättringar av registerkartorna synes ha fått stå tillbaka för ADB—reformen av det skrivna registret, vilket medfört att ett uppdämt behov av att rusta upp registerkartorna föreligger. Resurser att åstad— komma sådana förbättringar saknas dock. Behovet gäller främst registerkartor i större skalor (1:1 OOO—1:5 000). Mot bakgrund av en enkätundersökning som LMV presenterade 1979 bedömde man att en tillfredsställande ordning bör kunna uppnås med en insats av ytterligare ca 3 milj. kr. per år under en lS—årsperiod varav ca 30 milj. kr. skulle

falla på staten.

LMV har 1980-11—17 i en särskild framställning till Kom— munförbundet och länsstyrelsernas organisationsnämnd heh— ställt om överläggningar med syfte att bl.a. träffa en överenskommelse om ett ramavtal mellan stat och kommun be— träffande samverkan för de storskaliga registerkartorna. Dessa kartor kan nämligen i stor utsträckning framställas med kommunalt kartmaterial som underlag. Den delvis otill- fredsställande ordning som råder beträffande de officiella, storskaliga registerkartorna har lett till en omfattande

kommunalt finansierad verksamhet med s.k. skuggregister—

kartor. Eftersom utredningar och överläggningar pågår kommer LINFO inte att närmare behandla de storskaliga

registerkartorna.

Vi vill emellertid framhålla nödvändigheten av att stats— makterna gör en samlad bedömning av fastighetsregistre— ringen så snart de olika utredningarna m.m. slutförts. Den— na bedömning bör gälla såväl funktionella som ekonomiska

och organisatoriska förhållanden.

Som småskalig registerkarta fungerar en genomsynlig kopia av det s.k. svarttrycket av den ekonomiska kartan. Fastig— hetsindelningen ajourhålls kontinuerligt på denna produkt. Först då den tryckta ekonomiska kartan revideras uppdate— ras fastighetsindelningen på denna. Fastighetsinforma— tionen är av utomordentligt stor betydelse för användarna, vilket gör att svarttryckets värde som informationsbärare ökar under de långa perioder som löper mellan reviderings—

tidpunkterna.

Den produktionstekniska samordning som för närvarande sker mellan ekonomiska kartan och den småskaliga registerkartan har säkert varit välmotiverad med de begränsade resurser som funnits för fastighetsregistreringen. Å andra sidan är det enligt vår mening besvärande med det beroendeförhållan— de som därmed uppstått mellan produktionen av allmänna kar— tor och fastighetsregistreringen. Detta beroendeförhållan— de har blivit särskilt tydligt och svårhanterligt i sam— band med den nu pågående fastighetsregisterreformen. Den därtill hörande beteckningsreformen leder till krav från registerfunktionen att anpassa revideringen av den ekono— miska kartan geografiskt och tidsmässigt till registerre— formens etappindelning. Detta krav baseras främst på att fastighetsbeteckningarna ändras och viss annan information tillförs registerkartan. Den ekonomiska kartans revidering måste emellertid i allt väsentligt planeras utifrån andra utgångspunkter än registerreformen. Samplaneringen och produktionen försvåras också därigenom att fastighetsre—

sker hos olika myndigheter (länsstyrelserna och 34 kommu— ner resp. LMV). Som tidigare framhållits har den under lång tid rådande resursbristen på registerkartsidan lett till ett ackumulerat behov av åtgärder. Riskerna är enligt vår mening uppenbara att gapet mellan behoven och förut— sättningarna att kunna tillgodose dem kommer att öka ytter— ligare i takt med registerreformens genomförande om inte

vägar till resursförstärkning kan anvisas- 11.2.3 Kostnader och kostnadsutveckling

Den allmänna kartläggningen bekostas huvudsakligen av skat—

temedel via lantmäteriets anslag till programmet 3, "Mät— ning och kartläggning". Budgetåret 1979/80 envisades medel

enligt följande:

Anslag D 3 Lantmäteriet: Mätning och kartläggning, anvi— sat 1979/80

Delprogram Milj. kr. 3 a. Geodetisk verksamhet 10,1 3 b. Kartläggning i skalor större 32,5 än 1:25 000 3 c. Kartläggning i skalor 1:25 000— 11,8 1:100 000 3 d. Kartläggning i skalor mindre än 4,1 ___ 1:100 000 __*___ Summa 58,5

För 1980/81 tillkom ytterligare 500 tkr. som disponerades av andra anslagsmedel för förbättrad flygbildsförsörjning. Fr.o.m. detta år tillgodoräknas också eventuellt överskott— från försäljningen av allmänt kartmaterial LMV sedan i reg— leringsbrev föreskriven inbetalning skett till statsbudge— ten. Något sådant överskott synes ännu ej ha uppstått.

Knappt 60 milj. kr. satsas sålunda på allmän kartläggning.

Fastighetsregistreringen bekostas helt av skattemedel. Drygt 40 milj. kr. anslås via anslagen till CFD, LMV och länsstyrelserna. Härtill kommer kommunernas kostnader i de fall dessa svarar för verksamheten. För den statliga re— gisterkartverksamheten bedöms f.n. ca 6 milj. kr./år an—

vändas.

Statens samlade insatser i nuläget för sådan grundläggan— de, småskalig 1andskapsinformation som vi här kommer att beröra kan därmed uppskattas till ca 65 milj. kr. (i 79/80

års anslagsnivå).

De ekonomiska problemen vad gäller det allmänna kartmate— rialet hänger främst samman med produktionen av den ekono— miska kartan och grundmaterialet till denna (Lelprogrammet 3 b. Kartläggning i skalor större än 1:25 000). Ifrågava— rande anslagspost uppgick för budgetåret 1979/80 till 32,5 milj. kr. Utfallet uppgick till 33,3 milj. kr. Kostnaderna

fördelades sig enligt följande:

Delprogram 3 b, förbrukat 1979/80

Verksamheter Milj. kr. Flygfotografering 4,1 Revidering 25,0

varav framställning av ortofoto 4,8 (inkl. uppläggning av höjddatabas) och höjdkurvor 2,6 milj. kr.

Ajourhållning 1,8 Karttryck 1,3 Utveckling m.m. _______ 1,1 Summa _ 33 3

Den övervägande delen av de tillgängliga resurserna går

således åt för att revidera de ekonomiska kartorna. Efter

revidering skall kartorna ajourhållas avseende detaljer och fastighetsindelning. Detaljoriginalen ajourhålls av OLM medan fastighetsoriginalet förs av LE vid länsstyrel— sen. Kostnaderna för fullt utbyggd ajourhållning av de— taljoriginalen beräknas stiga till ca 8 milj- kr.

Det föreliggande revideringsbehovet är ca 10 000 blad. Med nuvarande revideringstakt (ca 530 blad per år) kan det kom— ma att ta ca 20 år att revidera dessa blad. För att upp- rätthålla en rimlig aktualitet utgår vi från att det under tiden kommer att uppstå behov av att byta ut ortofotot i de förstagångsreviderade kartorna, att aktualisera myr—, "kåker— och höjdredovisning samt troligen också att kont— rollera och rätta de ajourförda originalen. Sistnämnda åtgärder kan sammanlagt öka resursbehovet med ytterligare ca 10 milj. kr. Utvecklingen därefter är svår att nu bedö— ma men borde — om ajourhållningen fungerar och väsentliga krav på ändring av kartornas innehåll och utförande ej framställs — innebära en resursbelastning något lägre än

f.n.

Detta skulle kunna rubriceras som ett "nollalternativ" dvs. fortsatt verksamhet med bibehållen kvantitativ och kvali— tativ inriktning. I detta fall skulle alltså det enligt vår bedömning innebära en framskrivning av produktionen av ekonomiska kartan och grundmaterialet till denna inkl. utbyte av ortofotot efter tio år men i övrigt oförändrad inriktning på framställningen av allmänt kartmaterial. Ekonomiskt skulle det medföra att det årliga resursbehovet vid slutet av revideringsperioden är ca 15 milj. kr.

större än idag.

Ett tillfredsställande av användarnas krav på högre aktua— litet omfattande förstärkt omdrevsverksamhet (S—årigt flyg— fotoomdrev), fullständig revidering (E 4) av alla delori— ginal på tio år samt vissa insatser beträffande vegetations— kartering skulle uppskattningsvis innebära att kostnaderna

ökar med 35—40 milj. kr. i förhållande till dagsläget.

Mot detta ökande resursbehov skall ställas de krav på år— lig minskning av myndigheternas utgifter med 2 % som stats—

makterna ställt upp.

För registerkartans del är problemen likartade. Som ovan nämnts har LMV där räknat med ett resurstillskott för upp— rustning som för statens del kan uppgå till 2 milj. kr./år under en 15—årsperiod. Vi återkommer till kostnaderna för

olika alternativa ambitionsnivåer i avsnittet 11.4.1 ne—

dan.

Sammantaget drar LINFO slutsatsen att det är nödvändigt med en omprövning såväl av inriktningen på statens insat— ser för produktion av grundläggande landskapsinformation

som finansieringen av densamma.

Huvudskälen för detta är dels användarnas förändrade behov, främst kraven på aktualitet, dels den ekonomiska situation som uppstått genom de relativt höga kostnaderna för revide— ring av de allmänna kartorna i kombination med begränSning

av medelstilldelningen.

Vi har vid våra överväganden utgått från direktiven som säger att något nämnvärt utrymme för att öka anslagen inte kan förutses under de närmaste åren. De generella direktiv som utgått till alla kommittér under utredningsarbetet har ytterligare markerat detta förhållande. Omprioriteringar inom lantmäteriets verksamhet torde inte kunna tillföra den allmänna kartläggningen belopp av den storleksordning, ca 15—40 milj. kr., som skulle krävas vid skilda, i det föregående antydda ambitionsnivåer. Eftersom den ekono— miska åtstramningen gäller hela den offentliga sektorn synes det inte heller möjligt att enbart genom intäkter från andra statliga myndigheter och anslagsöverföringar

täcka resursbehoven för den högre ambitionsnivån.

Vi kommer i det följande att dra upp huvuddragen av ett

nytt system för samhällets försörjning med grundläggande

landskapsinformation. Systemet innebär ett förändrat ar— betssätt, inriktat på högsta möjliga aktualitet i land— skapsinformationen samt samverkan och rationalisering i produktionen. För att i stort kunna hålla sig inom givna ekonomiska ramar krävs emellertid — trots en förutsatt ökad avgiftsfinansiering — att man accepterar vissa kva— litetssänkningar när det gäller detta innehållet i de all— männa kartorna. LINFO har nämligen inte funnit det möjligt att inom givna ramar konstruera ett system som i tillräck— lig grad tillgodoser både kravet på aktualitet och önske— målen om innehåll i den grundläggande kartproduktionen.

11.3 Huvuddragen av ett nytt system _____.________________________

11.3.1 Utgångspunkter

1 kap. 7 ställde vi upp ett antal generella principer för hur en framtida systemstruktur för försörjning med land— skapsinformation bör vara utformad.

Vid bedömningen av det framtida arbetet med landskapsinfor— mation bör, utöver vad som nu sagts om de föreliggande problemen, som en allmän förutsättning beaktas dels den nya kommunstruktur som erhållits genom kommunsammanlägg— ningarna, dels de förutsättningar som sammanläggningen mellan lantmäteristyrelsen (LHS) och rikets allmänna kart— verk (RAK) har givit. De nya kommunerna har bl.a. succes— sivt fått vidgade planeringsuppgifter och har byggt upp personella och tekniska resurser som bör göra det möjligt för dem att medverka i försörjningen med landskapsinforma— tion på ett helt annat sätt än de små kommuner som fanns vid uppbyggnaden av de ekonomiska och topografiska kart— ' verken. Som en följd av sammanslagningen mellan LHS och l RAK bör vidare övervägas om inte den regionala organisa— tionen bör utnyttjas bättre än vad som hittills har skett

i arbetet med de allmänna kartorna.

Som utgångspunkter för utformningen av ett nytt system för Samhällets försörjning med grundläggande landskapsinforma— tion vill vi vidare något närmare utveckla följande frå—

gor.

En central utgångspunkt vid framställning av kartor och annan landskapsinformation är att kunna tillgodose många användares vitt skilda behov av information. Dessa behov är inte bara vittförgrenade med hänsyn till sektorernas sinsemellan olikartade verksamheter, utan kraven från an— vändarna varierar dessutom alltifrån att få maximal infor— mation om landskapet till att t.ex. avse underlag för pla— ner vilka endast skall innehålla den information som be— hövs för rumslig orientering. I den sistnämnda situationen är det själva planen som utgör budskapet, medan landskaps—

informationen är av underordnad betydelse.

Användarna av landskapinformation är som verksamhetsansva— riga även primärt ansvariga för kartor och annan informa— tion som behövs i verksamheten. Detta förhållande ställer speciella krav på serviceorganet LMV:s produktion. Lels blir det fråga om att i stor utsträckning tillhandahålla en bas för vidareförädling, dels måste användarna ges en reell möjlighet att påverka såväl denna produktion som den därpå grundade följdproduktionen. Ju större medansvar an— vändarna får desto större blir garantierna för att använ— darnas behov tillgodoses. Hetta medansvar kan avse både funktionella frågor och finansiering av grundläggande pro— dukter. (Vi återkommer till vissa ansvars— och organisa—

tionsfrågor i kap. 12 och 13.)

Det nuvarande systemet för statens produktion av grundlägg— ande landskapsinformation innebär att arbetet i huvudsak

är inriktat på slutprodukten, den tryckta kartan. I skilda

led av framställningsprocessen utförs ofta inte mer än vad

som erfordras för att få fram den slutliga produkten. Len—

na måste i sin tur få formen av en kompromiss mellan många

användares intressen. De centrala produkterna är i dag de ekonomiska och topografiska kartverken. Av tradition har dessa kartverk utformats för att i första hand tillgodose de areella näringarna resp. försvaret. Den ekonomiska kar— tan har dessutom en viktig funktion som registerkarta för områden utanför tätorterna. Den topografiska kartan är den produkt som allmänheten har störst nytta av. De mer tät— ortsbetonade behoven som t.ex. underlag för fysisk plane- ring blir endast i begränsad utsträckning tillgodosedda med nuvarande allmänna kartor. Den bristande aktualiteten i kartorna är dagens största problem vid sidan av svårig— heten att kunna tillgodose de många och vitt skilda an—

vändarkraven med ett fåtal produkter.

Den hittillsvarande inriktningen med det huvudsakliga int— resset knutet till tryckta kartor får ses som naturligt med hänsyn till att det varit fråga om en förstagångsut— givning av rikstäckande kartverk. Vi bedömer tiden nu mo— gen att överväga en ändrad inriktning på verksamheten så att ett flexiblare system åstadkoms med målsättningen att bättre tillgodose användarnas krav i berörda avseenden. Om sådana förändringar inte kan åstadkommas är riskerna uppen— bara att användarna var och en för sig börjar producera kartor med grundläggande landskapsinformation. Kartor och flygbilder är i sig ägnade att effektivera tunga samhälls— funktioner. Det gäller också att ta tillvara möjligheterna att rationalisera själva hanteringen och utbudet av land— skapsinformation.

Användarna av de allmänna kartorna har i många fall att i sina respektive verksamheter hantera data om landskapet. Detta gäller främst kommuner, statliga sektorsmyndigheter och olika huvudmän för anläggningar (t.ex. kraftbolag, vägmyndigheter m.fl.). Dessa data är i vissa fall av int— resse för försörjningen med grundläggande landskapsinfor—

mation.

Ett lämpligt arbetssätt för att vidmakthålla en hög aktu—

alitet i exempelvis kartor är att ajourhållningen inordnas

så långt som möjligt i den verksamhet som direkt eller in— direkt orsakar förändringarna. Hur långt en samverkan när det gäller datafångsten skall drivas är främst en ekono— misk fråga. Enligt vår bedömning finns det emellertid ut— rymme för en större enhetlighet. Det kan exempelvis bli fråga om normeringsåtgärder för att underlätta ett utbyte av data. Sådana strävanden bör bli ett naturligt led i ett framtida samarbete mellan intressenterna främst vid

produktion av grundläggande landskapsinformation.

Förhållandet att statsmakterna via t.ex. föreskrifter inte skall detaljstyra kommunerna utesluter inte möjligheterna till samverkan i hanteringen av landskapsinformation. Ce— nom goda kontakter och avtalsreglering bedömer vi att stat och kommun bäst kan tillgodose kravet på en effektivare försörjning med information om landskapet. Avtalskonstruk— tion behövs därför att samverkan mellan stat och kommun förutsätts bygga på frivillighet. För att avtal skall kun— na ingås krävs en grov gränsdragning mellan statlig och kommunal produktion av grundläggande kartverk och andra produkter. Denna gräns går enligt nuvarande praxis vid skala 1:10 000. Något skäl att ändra denna grundprincip

har vi inte funnit föreligga.

För att komma tillrätta med nuvarande brister och problem i den allmänna kartläggningen blir det mot den nu tecknade bakgrunden nödvändigt att satsa mer på framställning av olika slag av produkter innehållande basinformation, exem— pelvis motsvarande nuvarande deloriginal. Det blir också enligt vår mening nödvändigt att bredda kontaktytan mot användarna. En framskrivning av nuvarande system synes till följd av kostnadsutvecklingen och den allmänna ekono— miska åtstramningen leda till rakt motsatta effekter. Let är därför nödvändigt att närmare penetrera ett alternativ där den anslagsfinansierade verksamheten omdisponeras för

att ge utrymme för här påtalade behov av förbättringar.

220 Riktlinjer för samhällets försörjning. . . SOU 1981:73 11.3.2 Systemets uppbyggnad i stort

Vi skisserar i det följande huvuddragen i ett delvis nytt system för försörjning med grundläggande, småskalig land— skapsinformation. Systemet innebär att staten svarar för gemensam framställning av basinformation - som mer än nu föreslås omfatta underlagsmaterial — och att former skapas för ett vidgat användaransvar vad gäller den därpå grunda— de följdproduktionen.1 åaåiafereaiielu(ellmärelenistaasylåqmetioa)

Utbudet av produkter innehållande aktuella, grundläggande data om landskapet bör enligt vår uppfattning betonas mer i ett framtida system. Detta såväl av resursskäl som för att möjliggöra en mera differentierad följdproduktion. Praktiskt innebär detta att en viss förskjutning av sam— hällets produktion bör ske från tryckta kartor mot att tillhandahålla aktuella basdata presenterade i enklare

produkter som kan användas som "halvfabrikat".

lLINFO ansluter i det följande till den struktur och de begrepp som framgår av 2 5 förordningen (1980:754) om upplåtande av det allmänna kartmaterialet för följdpro— duktion m.m. Däri avses med 1- Allmänna kartor: Sådana kartor för samhällets grund— läggande och kontinuerliga behov som det enligt 11 S 5 lantmäteriinstruktionen (l974:336) ankommer på statens lantmäteriverk att utge. 2. Grundmaterial till allmänna kartor: Deloriginal till allmänna kartor. 3. Allmänt kartmaterial: Allmänna kartor och grundmate— rialet till dessa. 4. Följdprodukter: Kartor som helt eller till någon del återger allmänt kartmaterial. 5. Förlagsprodukter: Följdprodukter som bedöms få en var— aktig spridning och som därför hålls i lager för att säljas.

Den allmänna kartläggningen bör därvid inriktas mot ett sortiment av produkter och tjänster omfattande geodetiska data, höjddata, flygbilds— och annat fjärranalysmaterial samt kartmaterial fördelat på olika deloriginal.2 För att möta allmänhetens, försvarets och andra verksamheters be— hov av rikstäckande enhetliga kartverk bör i basinforma— tionen som förlagsprodukter ingå en enkel ortofotokarta (skalområde 1:10 OOO—1:20 000), ett tryckt topografiskt kartverk (skalområde 1:50 OOO—1:100 000) samt en översikts— karta (förslagsvis i skalan 1:250 000).

Basinformation skall produceras kontinuerligt och i huvud—

sak vara rikstäckande och enhetligt utformad.

Produktionen förutsätts garanteras av statsmakterna med

LMV som huvudman. Den bör specificeras i särskild författ— ning eller i lantmäteriinstruktionen. Den nuvarande bestäm— melsen att LMV skall utge "ekonomiska och topografiska kar— tor samt översikts— och flygkartor" synes därvid alltför

allmänt hållen och bör formuleras om.

Basinformationen finansieras huvudsakligen genom anslags— medel och till en mindre del av användarna i huvudsak en— ligt samma principer som f.n. gäller i samband med försälj— ning och upplåtelse av det allmänna kartmaterialet. I se— nare sammanhang bör en uppföljning av erfarenheterna gö— ras och möjligheterna att förenkla prissättningssystemet studeras så att hanteringskostnaderna ej blir för höga i

förhållande till de intäkter som flyter in.

2Med deloriginal avser vi en produkt som redovisar någon eller några typer av data om landskapet och som tekniskt kan sammanföras med andra deloriginal och/eller komplet— teras med andra data. Förutom kart— och bildmaterial kan elektroniska databärare, t.ex. magnetband, utgöra delori— ginal.

Basinformationen skall i princip vara fritt tillgänglig

för alla mot ersättning.

Basinformationen skall ses som en motsvarighet till nuva— rande allmänna kartmaterial. Den benämns därför fortsätt—

ningsvis "allmän landskapsinformation".

töijgptoguttion

Följdproduktionen utgörs av de produkter som helt eller till någon del återger den allmänna landskapsinformation— en. För att trots begränsade resursramar möjliggöra ett rikhaltigare utbud av kartor anser LINFO att det bör ska— pas former där LMV eller annat statligt producentorgan träffar avtal med en eller flera avnämargrupper om konti— nuerlig produktion av vissa kartverk. Sådan följdproduk— tion benämner vi permanent följdproduktion. En permanent följdprodukt avser sålunda att i första hand samordna vissa sektorers speciella, kontinuerliga behov av land—

skapsinformation men kan även ha ett allmänintresse.

Liksom den allmänna landskapsinformationen förutsätts de permanenta följdprodukterna produceras kontinuerligt. De kan i stor utsträckning komma att omfatta rikstäckande förlagsprodukter. Ansvaret för resp. produkt regleras mel—

lan intressenterna enligt avtal.

Den permanenta följdproduktionen skall helt finansieras av användarna i de delar kostnaderna överstiger den allmänna

landskapsinformationens anslagssubventionerade delar.

I fråga om åtkomligheten anser LINFO att permanent land— skapsinformation, som till huvuddelen finansieras av myn— digheter med anslagsmedel, bör kunna utnyttjas av andra användare än de avtalsslutande på samma villkor som för— utsätts gälla allmän landskapsinformation. Samma kan f.ö. gälla andra slag av statligt finansierad landskapsinforma- tion, t.ex. de allmänna sjökorten, som dock ej behandlas i

I övrigt föreslås inga förändringar av villkoren för följd—

produktion.

11.3.3 Beskrivning av vissa produkter

11.3.3.l Allmän landskapsinformation

Den allmänna landskapsinformationen föreslås således ut— göras av geodetiska data, bilder från flygfotoomdrevet, ortofotokarta, ett antal deloriginal, en (modifierad) to— pografisk karta samt en översiktskarta. Därutöver ingår en höjddatabas som dessutom är en förutsättning för en

rationell framställning av ortofotokartan.

Deloriginalen överensstämmer i utgångsläget med de fysiska deloriginal som ingår i den ekonomiska resp. den topogra- fiska kartan. Den ekonomiska kartan har för närvarande sju deloriginal (foto—, rutnäts—, gräns—, detalj—, kurv—, myr— och åkeroriginal). Rutnäts— och gränsoriginalen med viss marginaltext bildar tillsammans fastighetsoriginalet, vil— ket är den enda information som ajourhålla kontinuerligt. Ovriga original revideras i större eller mindre utsträck— ning beroende på vilken typ av revidering (E 4 eller E 2)

som är aktuell.

Deloriginalen och arbetet med dem bör på sikt förändras så

att följande krav tillgodoses.

A. Deloriginalen skall ajourhållas i reglerad samverkan mellan å ena sidan lantmäteriet och å den andra statliga sektorsmyndigheter och anläggningshuvudmän samt kommuner—

na. Aktualiteten prioriteras framför detaljrikedomen.

B. Deloriginalen skall utformas så att de ger bästa möj— liga betingelser för att producera den allmänna topogra— fiska kartan och översiktskartan, kommunala översiktskar—

tor och en permanent följdproduktion.

Huvudsyftet med här ställda krav är att bredda förutsätt- ningarna för ett större utbud av slutprodukter, där olika användare får svara för kostnaderna utöver basinformationen. Med detta kostnadsansvar skall följa ett reellt inflytande över produktionen av grundläggande landskapsinformation. Ajourhållningsverksamheten kräver en viss regionalisering av lantmäteriets verksamhet. Därigenom breddas också kon— taktytan mot olika användare till gagn för samverkan och tillgodoseende av regionala behov. Avgränsningen mellan centrala och regionala insatser får prövas närmare efter— hand som förändringen från dagens system mot det här före— slagna alternativet fortskrider. Även utvecklingen på det tekniska området är av betydelse i denna process. På sikt kommer information som nu redovisas på definierade delori— ginal i större utsträckning att digitaliseras och lagras i kartdatabanker. Därmed ökas flexibiliteten i tillgången till data och möjligheterna att exempelvis framställa re—

gionala särprodukter.

Informationsinnehåll, aktualitet och utförande på sikt av de olika deloriginalen är inte möjligt att nu specificera. En avgörande faktor synes vara det ekonomiska utrymme som står till buds och de möjligheter till rationell datafångst som kan uppnås bl.a. genom avtal med kommuner. Med hänsyn till fastighetsdatas grundläggande betydelse för olika funktioner i samhället förutsätter vi att den information som nu finns i registerkartan ingår som en del i den all—

männa landskapsinformationen.

Omdrevsfotograferingen bör genomföras med det intervall

och den sammansättning som tagits upp i LMV:s VP 1981 som innebär en förkortning av omdrevet från normalhöjd i södra Sverige från sex till fem år. En systematisk fotografering med lR—bilder ingår därvid. Det är viktigt att omdrevet

fortsättningsvis följer en fast plan som möjliggör en sta—

bil planering hos användarna.

För att underlätta möjligheterna att tillgodose behovet av vegetationskartering bör lantmäteriet på några platser i landet tillhandahålla instrument och personal för sådana arbeten på basis av IR-bilderna från omdrevet. Huruvida detta skall resultera i en mera regelmässig framställning av vegetationsdeloriginal (t.ex. som ersättare för myr— och åkeroriginalen) får avgöras i samband med den mera övergripande prövningen av innehåll etc. i de olika del—

originalen.

På basis av bilderna från omdrevet föreslår vi framställ— ning av en enkel ortofotokarta. Hur denna skall utformas bör övervägas närmare i det fortsatta arbetet. En tänkbar kombination är att den, förutom ortofotot, skulle innehål— la fastighetsindelningen och viss orienterande text. Foto— originalen skulle således samkopieras med fastighetsori— ginalet/registerkartan. Det väsentliga är emellertid en god tillgång till aktuella ortofoton för direkt bruk eller för samkopiering med annan information. Ambitionsnivån borde vara att revidera ortofotokartan i takt med omdre— vet. Av resursskäl föreslår vi dock nyframställning t.v. vart tionde år. Skalan torde i norra och mellersta Sverige

i stor utsträckning få bli 1:20 000 och i södra Sverige 1:10 000.

I anslutning till förstagångsframställningen av ortofoto—

kartan bör den digitala höjddatabasen byggas upp.

Det nuvarande topografiska kartverket har grundläggande be—

tydelse för allmänheten, försvaret, den översiktliga fysis— ka planeringen m.fl. verksamheter. En version, telefältver— sionen, är direkt inriktad mot användningen inom försvaret. Dylika specialversioner bör fortsättningsvis utgöra perma— nent följdproduktion. Produktionsansvaret förutsätts falla på LMV eftersom verket har till uppgift att trygga total— försvarets behov av kartor m.m. ”Grundversionen" av det topografiska kartverket bör i vissa avseenden kompletteras för att bli bättre anpassat till de krav som en bredare

pelvis den kulturhistoriska informationen av särskilt intresse, likaså en bättre redovisning av naturhistoriska förhållanden liksom av information av naturvårdsintresse. Vandringsleder och andra intressanta fakta för det rörliga

friluftslivet bör också kunna redovisas.

En närmare precisering av den topografiska kartans utform— ning föreslås bli utförd vid de detaljstudier som föreslås följa efter ställningstagande till den principiella inrikt— ningen för verksamheten. Därvid förutsätts att en avstäm— ning görs gentemot bl.a. produktionen av fritidskartor och ev. specialversioner för militärt bruk, som kan bli aktu—

ella att framställa som permanenta följdprodukter.

Inom ramen för den allmänna landskapsinformationen bör även nuvarande översiktskarta i skala 1:250 000 ingå bl.a. för att möta behoven från den översiktliga fysiska plane—

ringen. ll.3.3.2 Följdproduktion

De främsta motiven för konstruktionen med en permanent följdproduktion är dels kraven på ett mer mångfacetterat utbud av kartor, dels att anslagsramen är otillräcklig för att klara dagens tryckta kartprodukter med tillfredsställ— ande aktualitet. Eftersom olika användare eller grupper av användare enligt vårt förslag skall upphandla de permanen— ta följdprodukterna kan vi inte nu närmare specificera den— na produktion. Konstruktionen med förhandlingar och upp— handling medför enligt vår mening den fördelen att kart— behoven kommer att mer ingående prövas än när produkterna direkt finansieras över lantmäteriets anslag. Dessutom får användarna ett större ansvar för och inflytande över kart— produktionen. Även om vi alltså inte närmare kan precisera omfattningen och utformningen av de permanenta följdproduk—

terna, vill vi exemplifiera med några tänkbara produkter.

Försvaret blir en viktig intressent i denna kartproduktion. Den för Sverige unika konstruktionen med en samordnad ci— vil och militär kartproduktion består med den här före— slagna lösningen. Däremot blir förutsättningarna för att tillgodose försvarets speciella behov gynnsammare. Vi be— dömer det möjligt att med underlaget till en ny topogra— fisk karta jämte vissa kompletteringar klara försvarets behov bättre än för närvarande. Därvid kan sådana specifi— ka krav som framkomlighet i terräng, vägklasser m.m. till— godoses på en militär version av den topografiska kartan. De skogliga organen torde kunna bli medintressenter till

försvaret när det gäller en sådan version.

En viktig produkt i dagens allmänna kartproduktion är den ekonomiska kartan. Den föreslagna ortofotokartan bör till del kunna fylla samma behov. Graden blir beroende på kar— tans ambitionsnivå. Vid en hög nivå torde användarnas int— resse av en tryckt ekonomisk karta bli relativt liten. Ef— tersom emellertid ortofotokartan styrs av en begränsad anslagsram och i vårt förslag förutsätts få en enkel ut— formning kan en tryckt ekonomisk karta komma att finnas kvar som permanent följdprodukt. En betydande intressent när det gäller den ekonomiska kartan är den statliga lant—

bruks organisationen.

Ett stigande intresse har konstaterats i fråga om vegeta— tionskartering och vissa regionala försök har bedrivits. Med utgångspunkt i det systematiska IR—omdrevet och de re— surser för bearbetning därav som enligt vår mening kan in— gå i den allmänna landskapsinformationen, finns goda för— utsättningar för att som permanent följdprodukt framställa en tryckt vegetationskarta. En lång rad intressenter har lämnat stöd åt hittills bedrivna försök. Relativt stora re—

gionala variationer i utformningen torde bli nödvändiga.

Av naturliga skäl kan inte heller omfattningen av övrig

följdproduktion förutses. Denna torde dock bli av bety—

dande omfattning med hänsyn till att kontaktytan mot an-

vändarna breddas genom en förutsatt större grad av regio— nalisering av lantmäteriets verksamhet. En annan viktig anledning till denna bedömning är att deloriginalen skall ajourhållas i fråga om viktiga detaljer som bebyggelse, vägar och andra mer betydande anläggningar. Det torde bli ett ökat intresse att producera kartor för regionala be— hov. Dessa kan i vissa fall bli likartade de permanenta följdprodukterna med avseende på omloppstider, bladindel—

ning, etc.

11.4 Overväganden beträffande systemets realiserbarhet 11.4.1 Kostnadsjämförelser

LINFO redoviSar i tabell 11.1—11.3 kostnadsuppskattningar och anslagsbehov för lantmäteriets produktion av allmän landskapsinformation. Kalkylerna har karaktären av teore— tiska kostnadsmodeller. De innehåller dels ett "nollalter— nativ" — som i huvudsak är en framskrivning av nuvarande verksamhet med allmänna kartor — dels två förändringsal— ternativ där F 1 utgör ett system med en ambitionsnivå som bör svara mot användarnas krav i dag och F 2 det ovan fö— reslagna systemet. Kostnaderna utgår från 1979/80 års an— slag avseende lantmäteriets mätning och kartläggning (pro— gram 3) och de statliga registermyndigheternas kostnader för verksamhet avseende registerkartor. I kalkylerna har kostnaderna för delprogram 3 a "geodetisk verksamhet", 3 c "kartläggning i skalor 1:25 OOO—1:100 000" samt 3 d "kart— läggning i skalor mindre än 1:100 000" t.v. tagits upp oförändrade. Kostnadsjämförelserna avser dels en uppbygg— nadsperiod, under vilken bl.a. det ekonomiska kartmateria— let förstagångsrevideras, dels ett efterföljande drifts—

skede. Kalkylperioden har därför satts till 25 år.

Nollalternativet

Nuvarande revideringsmetodik och kostnader har redovisats

under 11.2.3. Tiden för förstagångsrevidering är ca 20 år.

Med den allmänt eftersträvade ambitionen att ortofotot i en ekonomisk karta inte skall vara äldre än 10 år bör den förstagångsreviderade kartan förses med nytt ortofoto ef— ter denna period. Samtidigt utförs vissa revideringsinsat—

ser utöver den fortlöpande ajourhållningen.

Detta system kommer alltså att omfatta en överlappning av

förstagångs— och andragångsrevidering.

Uppskattad årskostnad: 66 milj. kr. stigande till 79 milj. kr. efter 20 år; under efterföljande driftsskede 57 milj. kr.

Alterngtiy_£_l

Detta alternativ skiljer sig från nollalternativet främst genom att tiden för förstagångsrevidering halverats till

ca 10 år. Härigenom kan bl.a. förstagångsrevideringen av— slutas innan ortofotot behöver bytas ut. Alternativet in— nehåller i förhållande till nollalternativet flera förbätt— ringar; förstärkt omdrevsverksamhet, fullständig revidering (E 4) av alla deloriginal, vissa insatser beträffande vege— tationskartering och ett resurstillskott för förbättring

av registerkartor. Den sistnämnda upprustningen har med ledning av LMV:s tidigare nämnda bedömningar sträckte ut

över en lS—årsperiod.

Uppskattad årskostnad: 101 milj. kr. stigande till 107 milj. kr. efter 10 år; under de följande 5 åren 72 milj. kr. och i det efterföljande driftsskedet 70 milj. kr.

Algegnatiy_f_2

Detta alternativ är det av LINFO skisserade systemet. Det innebär förenklingar i förhållande till alternativ F 1 och omprioriteringar i förhållande till nollalternativet. Flygfotografering förutsätts ske i enlighet med LMV:s VP 81. Revideringen av ekonomiska kartan sker huvudsakligen

genom bildtolkning. Liksom i F 1 halveras revideringstiden

till 10 år för att motsvara kraven på aktualitet. Antalet kartlagda objekt måste sannolikt minskas. Hydrografin re— dovisas på förenklat sätt och åkerredovisningen förutsätts ske genom lantbruksnämndernas försorg. Den slutliga karto—

grafiska redovisningen bör dock även i detta fall ombesör—

jas av lantmäteriet.

Även detta alternativ omfattar i likhet med alt. F 1 re— sursförstärkningar beträffande registerkartorna och grund—

läggande insatser för vegetationskartering.

Uppskattad årskostnad: 82 milj. kr. stigande till 87 milj. kr. efter 10 år; under de följande 5 åren 59 milj. kr. och i det efterföljande driftsskedet 57 milj. kr.

Tabell 11.1 Sammanställning av årliga genomsnittkostnader

under ett uppbyggnads— och revideringsskede (milj. kr.)

Åtgärd Alt. 0 Alt. F 1 Alt. F 2 Flygfotografering 4 6,5 5 Revidering3 ortofoto höjddatabas) 5 12 7 7 kurvoriginal 2,5 2,5 2,5 rutnätsoriginal 0,5 l l detaljoriginal 6 20 12 gränsoriginal 8 12 10 myroriginal l 3 2 åkeroriginal 2 5 1 Ajourföring 2—8 4—10 3—8 Karttryck Utveckling 2,5 3 3 Nykartläggning

Avrundad summa för kartläggning i större 34—47 64—70 47—52 skala än 1:25 000

Delprogram 3a 10 10 10 Delprogram 3c 12 12 12 Delprogram 3d & 4 4 Komplettering av orto-

foto till ortofotokartan — 0,5 0,5 Vegetationskartering — 2 l Registerkarteverks. 6 84 84 Avrundad summa 66—79 101—107 82-87

3Nollalternativet avser revidering av ca 500 blad per år,

de andra alternativen ca 1000 blad/år med undantag för kurvoriginalet

['Under 15 år

Tabell 11.2 Sammanställning av årliga genomsnittskostnader under ett driftsskede (milj. kr.)

Åtgärd Alt. 0 Alt. F 1 Alt. F 2 Flygfotografering 5 7 5 Revidering

ortofoto 4 4 4 annan revidering 6 12 5 Kompl. av ortofoto till

ortofotokarta — 0,5 0,5 Ajourföring 8 10 8 Karttryck

_ 2.5 2.5 1,5

Utveckling Avrundad summa 26 36 24 Delprogram 33 10 10 10 Delprogram >3c 11,5 11, 5 11,5 Delprogram 3d 4 4 4 Vegetationskartering — 2 l Registerkarteverks. 6 6 6

Avrundad summa 57 70 57

Tabell. 11.3

RNSLHGSBEHOV VID OLIKR TIDPUNKTER

1985 1998 1985 2008

Av tabellerna framgår att nuvarande anslagsnivå inte är tillräcklig för att täcka kostnaderna för något av alter— nativen under ett övergångsskede. Väsentliga skillnader är att kostnaderna i förändringsalternativen, F 1 och F 2, tidigarelagts för att så snabbt som möjligt möta kraven på en aktuell och flexibel basinformation. Om man tar hänsyn till tidsfaktorn blir den sammanlagda kostnaden för revi— derings— och uppbyggnadsskedet — omräknat till nuvärde — lägst i det av oss skisserade alternativet F 2. Möjlighe— terna till intäkter bedöms vidare bättre än i nollalterna— tivet bl.a. genom att F 2 omfattar regelmässig produktion av ortofotokartor och förbättrad aktualitet i delorigina— len. Den föreslagna snabbare uppbyggnaden av höjddatabasen bör också kunna leda till ökade intäkter. Beträffande

finansieringsfrågorna i övrigt hänvisas till kap. 14.

11.4.2 Avvägning mellan central och regional produktion

Kraven på aktualitet i den allmänna landskapsinformationen bör leda till ett ökat regionalt ansvar för bl.a. datain— samlingen. Detta innebär att tyngdpunkten i produktionen förskjuts från central till i första hand regional nivå. Det blir vid de regionala lantmäteriorganen som framför allt de olika deloriginalen kommer att ajourhållas. Där sker kontakterna med kommuner och andra myndigheter och där finns baser i form av fastighetsinformation m.m. för utnyttjande i andra kartsystem. Som ovan sagts kan det va— ra lämpligt att föra samman vissa speciella funktioner, t.ex. avancerad bildtolkning, till några samverkansområden-

När det gäller fördelningen mellan produktionsinsatser på olika nivåer måste emellertid närmare avvägningar ske. Sam— ordnings— och stordriftsfördelar i utvecklingsverksamhet och vissa delar av produktionen talar för ett utvecklat samspel mellan regionala och centrala insatser. Framställ— ning av ortofotokartor, utnyttjande av avancerade rit— maskiner och högt automatiserad digital kartframställning är exempel på arbetsmoment som inte kan splittras upp på små enheter.

11.5 Förslag till fortsatta åtgärder

___—___.—_————

ll.5.l Principförslagets genomförande

Det här framlagda principförslaget kan på sikt leda till relativt stora förändringar jämfört med dagens system. Ef— tersom det föreslagna systemet ger användarna en delvis

ny roll såväl i funktionella som finansiella avseenden finner vi det lämpligast att förslaget först blir föremål för en bredare diskussion och ställningstaganden från statsmakternas sida. Det är mot den bakgrunden inte me— ningsfullt att LINFO genomför omfattande studier till

grund för mera konkreta förslag än som nu lagts fram.

Verksamheten med grundläggande landskapsinformation i form av allmänna kartor utgör endast en del av lantmäteriets verksamhet. Andra delar studeras inom 1980 års lantmäteri— utredning och lantmäteritaxeutredningen. Dessutom övervägs i särskild ordning förutsättningarna för en avgiftsfinan— sierad fastighetsregistrering. FADIR—kommitténs förslag att regionalisera driften av fastighetsdatasystemet kan tillsammans med kommande förslag från ADB—beredningsgrup- pen påverka informationshanteringen på regional nivå. En annan betydelsefull fråga är en ny plan— och bygglag, vil— ken för närvarande ntarbetas inom bostadsdepartementet. Ortsnamnskommitténs (U 1980:02) arbete med ett förslag till hur namnsättningen skall fungera i framtiden kan också komma att påverka hanteringen med grundläggande

landskapsinformation.

Mot den ovan tecknade bakgrunden föreslår vi att princip— förslaget efter sedvanlig remissbehandling och ställnings— tagande av statsmakterna konkretiseras i detalj genom en försöksverksamhet. Försöksverksamheten skall påvisa hur

dagens system kan förändras till det system som här före—

slagits. Försöksverksamheten bör efter statsmakternas

ställningstaganden kunna övergå i ett genomförandeskede. Det är angeläget att en verksamhet med ny inriktning så snabbt som möjligt kan startas i hela landet. Försöksverk— samheten bör i viss utsträckning kunna få formen av sär— skilt intensiva insatser i vissa län. I det fortsatta ar— betet bör fortlöpande kontakter hållas med övriga nordiska

länder så att motsvarande utveckling där kan beaktas.

I försöksverksamheten föreslås främst följande moment in—

gå.

A. Specificering av ortofotokartan

B. Specificering av en ny topografisk karta

C. Specificering av deloriginal och andra delprodukter en— ligt principförslaget. I arbetet ingår att överväga hur nuvarande deloriginal till den ekonomiska och den topogra— fiska kartan skall förändras för att passa in i princip— förslaget. Den småskaliga registerkartans samordning med annan allmän och grundläggande landskapsinformation blir en Viktig fråga i detta sammanhang.

D. Utredning av lämplig fördelning mellan centrala och re-

gionala insatser i lantmäteriets verksamhet.

E. Specificering av en permanent följdproduktion. Detta arbete baseras på förhandlingar med användarna beträffan— de såväl produktutformning som deras medverkan vid ajour- hållningen av deloriginalen.

F. Förhandlingar om ramavtal eller motsvarande för sam— verkan med de icke—statliga organ som inte är direkta in— tressenter i den permanenta följdproduktionen enligt E. Det kan vara lämpligt med sådana avtal när det gäller exempelvis vissa större kraftbolag. Även om kommunerna skulle bli intressenter i följdproduktionen är det önsk—

värt att utarbeta ett ramavtal avseende kommunal medverkan

i ajourhållningen av deloriginalen. Detta ramavtal bör också syfta till en bättre samordning totalt sett mellan kommunal och statlig kartproduktion. De avtal som nu finns i Stockholms län och som successivt börjar tilläm—

pas i andra län på försöksbasis kan tjäna till vägledning.

G. Utredning av de upphovsrättsliga och nyttjanderättsmäs— siga konsekvenserna av det nya systemet. Med dessa frågor sammanhänger också finansieringsformerna och avgifter för delprodukter. Via en ny kartförfattning skulle samtliga frågor enligt denna punkt kunna regleras i upphandlings—

eller ramavtal enligt punkterna E och F.

H. Utredning av hur distributionen och försäljningen av ortofotokartan, omdrevsbilder, den nya topografiska kartan samt de permanenta följdprodukterna skall organiseras. Ställningstaganden till upphandlingsformerna för den per—

manenta följdproduktionen kommer att påverka denna fråga.

I varje län bör under försöksperioden utredas intresset

för följdprodukter av större betydelse. Målet bör vara att varje län skall ha en rullande kartplan för statlig kart— produktion. Som vi senare kommer att föreslå i kap. 12 bör länsorganisationen därutöver förbättra informationen även

om annan förekommande kartproduktion.

Försöksverksamheten och de förhandlingar som förutsätts i anslutning därtill representerar sammantaget en ganska om— fattande arbetsvolym. Vi bedömer det därför nödvändigt att försöksperioden utsträcks fram till 1985. Under denna tid förutsätts även erforderlig utvärdering kunna äga rum. Det blir en viktig uppgift för LMV att under försöksperioden inom ramen för fortgående produktion underlätta en över— gång till det nya systemet. Vi har därvid räknat med att merkostnader kan uppstå. Inriktningen på berörd verksamhet i lantmäteriet i det korta tidsperspektivet behandlas när—

mare i avsnitt 11.5.2.

Det bör ankomma på regeringen att efter remissbehandling och ställningstagande till våra förslag ange de närmare riktlinjerna för försöksverksamheten. Vi har särskilt övervägt om det skulle vara nödvändigt att för ledning och sammanhållning av försöken inrätta ett särskilt lednings— organ som en mellaninstans mellan LMV och regeringskans— liet. Vi har emellertid stannat för att genomförandet bör uppdras åt LMV som därvid bör avrapportera resultaten så att statsmakterna successivt kan ta ställning. Behovet av särskilda resurser i regeringskansliet för att leda och

följa försöksverksamheten får senare övervägas närmare.

Som rådgivande organ förutsätts LMV utnyttja sitt kartråd. Det hör av bl.a. detta skäl övervägas att utvidga kartrå— det med representanter för sådana användargrupper som f.n. ej är representerade men som kan förutses ha ett starkt användarintresse av den allmänna landskapsinformationens utformning. Vi återkommer till denna fråga 1 kap. 12 där vi bl.a. kommer att behandla rutiner och organisation för prioritering och medelstilldelning avseende den anslags— finansierade landskapsinformationen.

11.5.2 Inriktningen av lantmäteriets arbete i övrigt med

grundläggande landskapsinformation under de närmaste åren

åtEaEegi

Dagens arbete med grundläggande landskapsinformation måste successivt anpassas till den långsiktiga inriktning som statsmakterna kan komma att lägga fast på grundval av LINFO:s förslag och remissynpunkterna på detta. Inrikt— ningen konkretiseras efter hand genom försöksverksamheten- Följande punkter kan utgöra huvudmoment i en strategi för en sådan anpassning.

1. Arbetet med teknisk utveckling inriktas mot de långsik— tiga målen. Såvitt nu kan bedömas innebär det bl.a. en

fortsatt verksamhet avseende digitala metoder och automa—

tiserad kartläggning inom områden där man genom automati— sering kan uppnå besparingar och därmed utrymme för att tillgodose uppdämda behov. Dessa tekniska insatser kommer att ge effekter först på relativt lång sikt, men vara av grundläggande betydelse för ett flexibelt fungerande sys— tem med basinformation. I samma tidsperspektiv, senare hälften av 1980—talet, kan utnyttjande av satellitbaserad fjärranalys komma att få betydelse för t.ex. begränsade

delar av kartrevideringen.

2. Successiv anpassning av nuvarande produktion. Eventu— ellt kan särskilda utvecklingsinsatser krävas direkt in— riktade på en anpassning av nuvarande produkter. Paral—

lellt härmed organiseras en regional medverkan i arbetet med landskapsinformationen liksom samverkan med kommuner,

sektorsorgan osv.

3. En resursförstärkning skapas genom bl.a. successivt ökat uttag av avgifter för utnyttjande av landskapsinfor—

mation.

Eillämenins Beträfiaeds toeosrafiSEaJariae

När det gäller att tillämpa den nu angivna strategin be— träffande den topografiska kartan synes förutsättningarna vara goda. I sin anslagsframställning för budgetåret 1982/ 83 föreslår LMV en produktion under en relativt kort tid

av en ny topografisk karta i skala 1:100 000. Avsikten här— med är att så långt möjligt försöka bemästra de problem som uppkommit i försörjningen av topografiska kartor

p.g.a. bristande resurser. Under motsvarande tid avses förnyelsen av den topografiska kartan i skala 1:50 000 i

huvudsak begränsas till partiell revidering.

Om LMV:s förslag fullföljs får man erforderligt utrymme för mera ingående överväganden om framtiden för den to— pografiska kartan i skala 1:50 000. Dessa kan inriktas på

dels på en modifierad topografisk karta, främst för all—

mänheten enligt det tidigare principförslaget, dels på

eventuella permanenta följdprodukter. Zillämenins Bairäfiaeds skanamisiakargas

När det gäller arbetet med den ekonomiska kartan finns f.n. ingen parallell till förslaget om en topografisk karta i mindre skala. Även om inget sådant rådrum fö— religger är det viktigt att långsiktiga överväganden kommer i gång om den totala inriktningen av kartverksamhe— ten i skalområdet 1:10 OOO—1:25 000. Utifrån de nya förut— sättningar som nu har skisserats kan det gälla följdproduk— ter, t.ex. för de areella näringarnas behov eller avseende mindre tätorter. Det kan också bli fråga om en mot allmän— heten inriktad förlagsprodukt av typ allemanskarta, kanske i samarbete med kommuner, orienteringsförbund och andra intressenter. LMV bör svara för ett utredningsarbete i

dessa frågor med stöd av sitt kartråd.

På kortare sikt bör bl.a. följande anpassningar av det nu—

varande arbetet med den ekonomiska kartan kunna ske:

0 Utökad användning av ortofotokarta som grund för bl.a. ajourhållning av materialet till den ekonomiska kartan. Detta kräver en så snabb utbyggnad som möjligt av höjd— databasen som grund för produktionen av ortofoto.

o Utökad användning av bildtolkning och parallellt därmed minskning av fältarbetet. Häri innefattas bättre utnytt— jande äva av det utökade omdrevet.

o Ökad automatisering. Digitaliseringsförsöket i Gävle— borgs län som avser bl.a. fastighetsgränser, vägar och kraftledningar, bör utvärderas så snabbt som möjligt och — vid positivt utfall — föras vidare till andra län.

0 Vidgning av det område där ekonomiska kartan kan läggas upp och bearbetas i skala 1:20 000 i stället för 1:10 000. Fastighetsinformationens krav på tillräckligt

stor skala är tills Vidare i stor utsträckning avgöran—

de. Digitalisering undanröjer problemet på sikt.

o Prov med ett förbättrat E Z—alternativ, bl.a. genom en direkt efter revidering inledd uppdatering, genom en kompletterande åkerredovisning (kanske via bildtolk— ning) och eventuellt andra kompletteringar. Parallellt härmed bör den fullständiga revideringen (E 4) kunna begränsas.

o Ökade insatser på regional nivå, samarbete med kommuner m.fl., kontakter med regionala sektorsorgan, oriente— ringsförbunden m.fl.

0 Slutsatser bör dras av LMV:s pågående utvärdering av den hittillsvarande ajourhållningen. Studierna hittills kan tyda på att regionerna behöver ett mer samlat stöd från det centrala verket, t.ex. vid val av metoder och arbetsformer för uppdatering och ajourhållning. Nya för- sök förbereds i anslutning till arbetet med ekonomiska kartan i Älvsborgs län. En snabb igångsättning av upp— datering är avgörande för en framgångsrik ajourhåll— ning. En flexibel igångsättning av ajourhållning från t.ex. ortofotokarta eller annat bildmaterial är möj—

lig.

SOU 1981:73 12. RIKTLINJER FÖR ANSVARS— OCH UPPGIFTSFÖRDELNING 12.1 Inledning

I de föregående kapitlen har vi lämnat förslag till ett antal konkreta åtgärder som vi bedömt särskilt angelägna. Inom ramen för vårt arbete har det inte varit möjligt att lösa alla de problem som kommit fram. För att ta itu med sådana samverkansfrågor, som bör bevakas fortlöpande anser vi det först och främst viktigt att man skapar förutsätt— ningar i form av viss ansvars— och uppgiftsfördelning samt utformar erforderliga samverkansrutiner. Vi tar i det föl-

jande upp former för

o planeringssamverkan beträffande statligt finansierad landskapsinformation,

o samverkan mellan producenter,

o samverkan vid metod— och teknikutveckling samt

0 anskaffning och utnyttjande av viss teknisk utrust—

ning.

12.2 Planeringssamverkan

12.2.1 Nuvarande ordning

En central utgångspunkt för våra överväganden är att land— skapsinformation som är av gemensamt intresse för många användare skall produceras samlat i syfte att hushålla med givna resurser. Med hänsyn till kostnaderna och informa— tionens värde från samhällssynpunkt förutsätts att staten via lantmäteriet tar ansvaret i första hand för den all— männa landskapsinformationen. I nuvarande ekonomiska si— tuation måste dock även andra behov kunna vägas samman. Eftersom egentliga marknadsmekanismer saknas i fråga om den anslagsfinansierade produktionens inriktning bör så— dana former skapas att statsmedlen så långt möjligt kan

styras till de mesta angelägna behoven.

Vi har studerat vilka former som finns i dag för att fånga

upp och samlat behandla anspråk på landskapsinformation.

Som framgått av tidigare redogörelser har producentmyndig— heterna i några fall en instruktionsenlig skyldighet att tillgodose ett "allmänt" behov av information om landska— pet (lantmäteriet, SGU, SMHI, sjöfartsverket, CFD, SCB m.fl.). Permanenta samverkans— och kontaktorgan företrä— dande användarintressena finns inrättade som rådgivande organ vid några av dessa myndigheter. Den vanligaste kon— taktformen torde dock vara att den initiativtagande parten etablerar kontakt i olika former med tänkbara intressenter

i anslutning till ett aktuellt projekt.

Den bild vi fått är att behoven av landskapsinformation i huvudsak fångas upp av varje producent för sig och att kontaktformerna med avnämarna varierar avsevärt. Några samlade bedömningar och prioriteringar mellan olika typer av landskapsinformation förekommer knappast under rege— ringsnivån. Ett visst samband kan dock tänkas såtillvida att samma personer ofta representerar användarna i olika

grupper.

Vad gäller övergripande beslut om vilken landskapsinforma— tion som staten skall bekosta kan först konstateras att sådan verksamhet av betydelse förekommer inom nio depart— ementsområden. För att ge en ungefärlig uppfattning om storleksordningen redovisar vi de uppskattade resursin— satserna för insamling, lagring och presentation av land— skapsinformation under 1978/79 fördelade på dessa depar—

tements ansvarsområden (se vidare tabell 3:3).

Tabell 12:l Större resursinsatser 1978/79 för att fram— ställa landskapsinformation departementsvis (milj. kr.)

Bostadsdepartementet 195 Industridepartementet 168 Kommunikationsdepartementet 107 Jordbruksdepartementet 48 Kommundepartementet 30 Ekonomidepartementet 25 Försvarsdepartementet 23 Utbildningsdepartementet 19 Justitiedepartementet 5

Följande uppställning visar några av de större anspråk på ny eller förbättrad landskapsinformation som olika myndig— heter under senare år begärt särskilda medel för eller el—

jest aktualiserat:

Tabell 12:2 Medelsanspråk på ny landskapsinformation 1978 — och senare (milj.kr.)

Myndighet/projekt Medelsbehov

naturvårdsverket/Våtmarksinventering 11,4 totalt SGU/torvinventering 11,3 totalt nd. för energiprod. forskning/energi— 0,4 etapp 1 skogsinventering skogsstyrelsen/skogsinventering 7,5 totalt LMV/ändrat omdrev 1,0/år LMV/upprustning av registerkartverk 40,0 totalt naturvårdsverket/rikstäckande vegeta— 100,0 — 150,0 tions— och geomorfologisk totalt kartläggning

I den mån nya anspråk på landskapsinformation kräver ökade anslag tar statsmakterna ställning i den ordinarie budget- processen eller vid behandling av separata utredningsför— slag och framställningar från myndigheterna. Vederbörande fackdepartement bereder sådana ärenden och frågan om land— skapsinformation är sällan den centrala. Enligt lantmäte— riinstruktionen skall dock fråga om fastställande av en eller flera nya allmänna kartserier eller betydande för— ändring i sådan serie alltid underställas regeringen. Sam—

Tvärkontakter mellan olika departement förekommer i varie— rande utsträckning vid beredning av-ärenden som rör land— skapsinformation. Enligt 5 & departementsförordningen (1963z214 med senare ändringar) skall ett ärende som fal— ler inom två eller flera departements verksamhetsområden handläggas inom det departement till vilket ärendet huvud— sakligen hör och beredas i samråd med cheferna för det eller de övriga departementen (gemensam beredning). Ären— den av betydelse för totalförsvaret samt ärenden som gäl— ler avgifter skall beredas i samråd med chefen för för— svarsdepartementet resp. chefen för budgetdepartementet. Enligt särskilda anvisningar skall gemensam beredning all— tid ske med budgetdepartementet i ärenden som inrymmer fi— nansiella eller organisatoriska frågor m.fl. Någon regel— mässig kommunikation mellan departementen om avvägningar och prioriteringar mellan nya anspråk på landskapsinforma— tion förekommer emellertid inte. Markdatagruppen vid bo— stadsdepartementet utgör främst ett forum för information och diskussion. Den har inte utnyttjats för att systema— tiskt bedöma vilka satsningar samhället bör göra på pro—

duktion av landskapsinformation.

12.2.2 Principskiss till ett system för behovsuppfölj—

ning och prioritering

Vi anser att olika behov av landskapsinformation i större utsträckning än för närvarande måste vägas mot varandra i fortsättningen. Först därigenom kan kraftfulla satsningar styras till sådana områden som bedöms särskilt angelägna och reella förutsättningar för omprioriteringar skapas. Detta blir så mycket mer angeläget i ett samhällsekono— miskt läge där de tillgängliga realresurserna förväntas successivt minska. Av praktiska skäl får en sådan samlad vägning inskränkas till den landskapsinformation som sta— ten skall betala. En grov skiss till ett sådant system för

behovsuppföljning och prioritering framgår av figur 12.1.

Figur 12.1 Samordnad planering av stat- lig Landskapsinformation

Bedömning och prioritering Riksdag och regering

Behov(AF)

Användare

Endast behov som skall finansieras med anslagsmedel bör således bli föremål för en sådan samlad bedömning. Det bör ankomma på statsmakterna, riksdag och regering, att beslu— ta om vilka behov som skall prioriteras samt ge uppdrag och anvisa medel till berörda myndigheter. Det ankommer på användare och producenter att tillsammans bedöma vilka be— hov som kan komma i fråga för allmän finansiering. För att underlätta det senare kan man överväga att inrätta perma— nenta organ av typ INV:s och SGUzs kartråd även vid andra producentmyndigheter. Initiativ till detta bör ankomma på

Det centrala att diskutera i detta sammanhang blir hur statsmakternas beslut i dylika ärenden bättre skall kunna samordnas och underlag beredas. Vi diskuterar i det föl—

jande tre alternativ att förankra ett sådant förfarande;

o sammanföring under ett fackdepartement,

0 ett fristående beredningsorgan till regeringen, 0 ett beredningsorgan på myndighetsnivå. élterngtiy;l._F5ckdepa£tgmgn£

I andra länder har man många gånger samlat ansvaret för landskapsinformationsproduktion på departementsnivå. I Norge har sålunda Miljöverndepartementet fått huvudan— svaret för försörjningen med lägesbestämd information. Miljöverndepartementet har att samordna flygfotografe— ring, fjärranalys, kartläggning och annan produktion av lägesbestämbar information. Man har därvid direkt för— valtningsansvar för den topografiska kartläggningen i skala 1:5000 och mindre, för sjökortframställning och för vissa register, bl.a. registret för fastigheter, adresser och byggnader. I USA har US Geological Survey ett samlat ansvar för kartläggning av naturresurser, topografi, geo- logi, vattenresurser, mineralråvaror och fjärranalys.

Ett sammanhållet ansvar på departementsnivå för ärenden rörande landskapsinformation skulle givetvis i hög grad underlätta en sådan beslutsordning som vi nyss skisserat.

De viktigaste producentmyndigheterna skulle i så fall sam— manföras till ett departement. Samtidigt kan konstateras att väsentlig produktion av landskapsinformation utförs av myndigheter vars egentliga huvuduppgift inte är att samla in, lagra och presentera landskapsinformation. En omgrup— pering av myndigheternas departementstillhörighet kan knappast motiveras bara med att man vill åstadkomma ett samlat ansvar för en stödfunktion som försörjning med landskapsinformation. En sådan lösning är därför inte

realistisk i detta sammanhang.

alternativ; £riSiåsnee_bsredeieseozgen

För ärenden av gemensamt intresse har i vissa fall sär— skilda samordningsorgan i eller i anslutning till rege— ringskansliet inrättats. Statsrådsberedningen och för— svarsdepartementets samordningsavdelning är sådana exem— pel. Den senare skall enligt 7 S instruktionen för rege— ringskansliet (1965z386 med senare ändringar) handlägga frågor om samordning mellan totalförsvarets olika grenar. Därutöver finns ett antal särskilda samråds— och bered— ningsorgan för olika frågor. Antalet sådana organ var i januari 1978 38 stycken (källa: KU granskningsbetänkande 1977/78:35). Deras uppgifter är givetvis mycket skiftande och varierar från "att följa verksamheten och ge råd" inom respektive område till mera operativa uppgifter t.ex. att ”bereda frågor och avge förslag" (delegationen för bo— stadsfinansiering) eller "utveckla och leda viss verksam— het" (f.d. delegationen för informationssystemet före— tag—samhälle). Antalet ledamöter är ofta stort och till

varje organ finns som regel en permanent kanslifunktion.

Vi har övervägt inrättandet av ett dylikt organ med upp— gift att fortlöpande följa upp vilka behov av landskaps— information i samhället som kan vara gemensamma, föreslå lämpliga åtgärder för att samordna och tillgodose dessa samt medverka vid beredningen av statsmakternas ställ— ningstaganden till produktion av allmän landskapsinforma— tion och annan grundläggande landskapsinformation genom att biträda vid prövning av nwndigheternas förslag i dessa

avseenden.

Något utrymme att inrätta nya organ torde ej finnas under överskådlig tid. Enligt särskilda anvisningar från stats— rådsberedningen (skr 1975—06—02) skall man också sträva efter att hålla antalet dylika organ och arbetsgrupper

nere. Därtill kommer att risker för en oklar gränsdragning

mellan detta organ och lantmäteriet i frågor om samordning av grundläggande kartverksamhet skulle kunna uppstå. Vi anser det därför olämpligt att nu inrätta ett dylikt or—

gan. 956939); åetesninesereae eå_mxneiehst5n£*'å

Vi har slutligen prövat om det kan vara lämpligt att för— lägga beredningsuppgiften jämte vissa andra övergripande samordningsuppgifter till verksnivån. Skäl som talar för detta är bl.a. att rutinuppgifter inte bör belasta rege— ringskansliet. En förläggning till LMV:s kartråd vore där— vid tänkbar. Detta skulle då uttryckligen ha till uppgift att verka för samordning och samverkan mellan statliga, kommunala och andra intressenter vad gäller landskapsin— formationsförsörjning. Kartrådet skulle därvid bl.a. ha att självständigt ställa samman och till regeringen över— lämna ett förslag till prioritering av statligt finansie— rad landskapsinformation. Det kan f.ö. erinras om att en liknande konstruktion fanns under åren 1880—1974 senast genom kartkommissionen. I Finland har kartverksdelega— tionen liknande uppgifter.

Lösningen förutsätter att kartrådets nuvarande sammansätt— ning och ställning förändras. Det borde utvidgas med re— presentanter för flera användargrupper än i dag och dess självständighet i förhållande till LMV stärkas. För admi— nistrativa göromål kunde dock, liksom nu, LMV svara. Vi finner emellertid en sådan övergripande uppgift svår att förena med kartrådets ställning och uppgifter som rådgi— vare till LMV, en uppgift som blir ännu viktigare genom vårt förslag till ändrad inriktning av produktionen av

allmän landskapsinformation.

Mot bakgrund av vad som ovan sagts har LINFO stannat för

följande förslag:

Inom regeringskansliet bör bostadsdepartementet som fack— departement svara för frågor om samordning av landskapsin— formation. Skälet är att fackmyndigheten för denna verk— samhet — LMV — tillhör bostadsdepartementet och att de största resursinsatserna för landskapsinformationsförsörj- ning bereds där. Av departementsförordningen eller sär— skilda anvisningar bör därvid framgå att mera betydelse— fulla ärenden som gäller framtagning av landskapsinforma— tion alltid skall beredas i samråd med chefen för bostads—

departementet.

Som underlag för regeringens ställningstaganden föreslår vi att myndigheterna i anslutning till arbetet med an— slagsframställningarna blir skyldiga att särredovisa åt— gärder för framtagning av landskapsinformation. andighe— terna bör utarbeta materialet i sådan tid att det hinner bearbetas i tid till höstens budgetarbete. Beträffande produktion bör åtgärder som beräknas kosta sammanlagt mer än 500 tkr tas upp. Beträffande utrustningsanskaffningar kan gränsen sättas till 300 tkr. För varje produkt eller motsvarande insats bör redovisas en översiktlig beskriv— ning av produkt och användning samt en kalkyl som upptar de totala kostnaderna för framtagning och uppdatering. En föreskrift om denna redovisningsskyldighet kan tas in i budgetdepartementets årliga anvisningar för myndigheternas anslagsframställningar. Närmare föreskrifter om innehållet i de myndighetsvisa redovisningarna förutsätts utarbetas sedan ställning tagits till LINFO:s principförslag på

denna punkt.

Det får ankomma på regeringskansliet (bostadsdepartemen— tet) att anlita de resurser som kan anses erforderliga för att bereda det inkomna underlaget. I första hand kan över— vägas att lämna över materialet till LMV för att i samråd med kartrådet ställa samman ett förslag till långsiktig, rullande plan för statlig landskapsinformationsförsörj—

ning.

Som tidigare antytts kommer LMV:s kartråd att spela en viktig roll även i samband med ny inriktning av produktio— nen av allmän landskapsinformation samt den försöksverk— samhet som föreslagits föregå denna. Vi föreslår därför en viss utvidgning av rådet. Förutom nuvarande företrädare (för OB, statens vägverk, lantbruksstyrelsen, statens na— turvårdsverk, Skogsstyrelsen, statens planverk, SCU och Svenska kommunförbundet) bör kartrådet förstärkas med företrädare för vissa grupper av användare som nu ej är representerade. Vi föreslår att företrädare för kartpro— ducerande företag och tekniska konsultföretag fortsätt— ningsvis ingår i rådet. Dessa företrädare bör utses av regeringen. För att praktiskt kunna hantera det vidgade intresseområdet kan det vara lämpligt att rådet arbetar i olika grupper ("utskott") som inriktas på vissa använd— ningsområden i likhet med den nuvarande plankartegruppen.

Erforderliga kansliresurser tas ur LMV.

12.3 Produktionssamverkan

12.3.1 Inledning

Datafångsten är ofta det mest resurskrävande ledet vid produktion av landskapsinformation. Det är därför särskilt angeläget att försöka effektivera detta arbete. Åtgärder bör i första hand vidtas för att sänka kostnaderna för att samla in landskapsinformation, höja aktualiteten hos produkterna och möjliggöra att sammanställningar av land— skapsinformation kan ske på ett enklare sätt.

Vi har tidigare behandlat vissa konkreta åtgärder med mot— svarande syften i anslutning till fjärranalysproblemen

(kap. 8 och 9) och uppbyggnaden av ett allmänt informa— tionssökningssystem för landskapsinformation (kap. 10). Vi

tar här upp åtgärder avseende

o samverkan vid fältarbete m.m

o utbyte av data

12.3.2 Gemensamma fältinventeringar m.m.

I den förstudie som bostadsdepartementets markdatagrupp låtit göra och som föregick vårt arbete analyserades bl.a. vilka huvudmetoder som används för att samla in data om

landskapet. Därav framgår följande:

Metod för datainsamling Producent

CFD Försv SGI SCB LBS SKS SNV LMV SGU SLL1

1. 2.

Enkäter, intervjuer x x x x x x x Bef källor, litteratur, x x x x x x x register, arkiv Kartor, bilder, planer Flygfotografering, flyg— x x 2 x x x x x x bildtolkning, geobild—

tolkning, fjärranalys

Fältinventering, fält— x x x x x x x x x kontroll, fältprovtag—

ning, besiktning

Bearbetning, beräkning, x x x x analys, klassning,

utredning

X X X X N X >€

1Stockholms läns landsting

2Vissa försök att utnyttja fjärranalysmaterial för produktion av mark— användningsstatistik har utförts

Särskilt fältarbetet är tidsödande och förenat med höga kostnader för personal, resor och traktamenten etc. För den allmänna geologiska kartläggningen har exempelvis SGU beräknat att denna fas tar 36—50 % av framställningskost— naden för ett kartblad (medelkostnaden för olika typer av geologiska kartor varierar mellan 270—925 tkr). Motsvaran— de beräkningar i samband med allmän kartläggning finns in— te men kostnaden torde vara lägre. Det kan dock konstateras att ca 100 personer vid LMV:s produktionsavdelning i Gävle

säsongsvis är sysselsatta med fältarbeten.

I olika sammanhang har möjligheterna att samordna olika myndigheters datainsamlingsaktiviteter studerats. Några

exempel kan här nämnas:

Skogsstyrelsen har tillsammans med ett antal andra intres— senter genomfört en utredning om hur insamling och utnytt— jande av skogliga data skulle kunna utnyttjas gemensamt (SKS rapport 1978—01—12). Man föreslår därvid en översyn av systemet för framställning av skogsbruksplaner. Det därefter utvecklade systemet för översiktlig skogsinven— tering (OSI) bedöms erbjuda möjligheter för datainsamling åt andra intressenter än skogsbruket.

Inom Sveriges lantbruksuniversitet har en kartläggning gjorts av olika inventeringar i skogsmark som inte direkt berör virkesproduktionen. Avsikten var att få ett underlag för hur den skogsvetenskapliga fakulteten skulle kunna samordna sin verksamhet med andra myndigheters. (SLU rap— port "Inventering för samhällsplanering — Om förutsätt— ningar för samarbete i fält” Umeå 1978). I undersökningen redovisas ett antal möjligheter att utnyttja riksskogs- taxeringarna för andra naturresursinventeringar. Det kon- stateras där att riksskogstaxeringen i dess nuvarande uppläggning har flera begränsningar för ett sådant vidgat

utnyttjande.

Såvitt vi känner till har inget av de nämnda förslagen re— sulterat i några konkreta åtgärder. Vi delar uppfattningen att alla eventuella möjligheter till samverkan i samband med inventeringar och annat fältarbete måste tas till vara på grund av den växande kostnaden för sådan personalinten— siv verksamhet. Samtidigt synes betydande praktiska svå— righeter föreligga att genomföra en dylik samverkan. Vi vill särskilt peka på problemen att åstadkomma en tids— och kompetensmässig koordination mellan berörda intressen— ter. Viss datainsamling kan således kräva specialistkompe— tens hos den som utför arbetet, exempelvis geologisk eller

biologisk utbildning. De förslag till samordning som före—

ligger utgår också som regel från att den egna organisa— tionen skall utföra uppgiften. Enligt vår mening borde dock systematiska kontakter mellan den myndighet eller or— ganisation som planerar att genomföra en fältinventering i ett område och andra tänkbara intressenter kunna klargöra vilka möjligheter som finns i varje särskilt fall. En så— dan obligatorisk kontaktyta bör därför skapas. Vi föreslår att statliga myndigheter blir skyldiga att i god tid sam- råda med det statliga lantmäteriet i fråga om dylika ak— tiviteter. Även kommuner och andra organisationer bör sti- muleras att ta sådan kontakt. I stor utsträckning torde dessa kontakter kunna tas på regional nivå. Lantmäteriets roll blir därvid att förmedla kontakt med andra intressen— ter och i förekommande fall aktivt biträda med samordning av aktiviteten. Alternativt kan råd ges om eventuell be— fintlig information som kan'utnyttjas. Det system för sök— ning av landskapsinformation som vi föreslagit i kap-10 kan härvid tjäna som ett tekniskt hjälpmedel.

12.3.3 Utbyte av data

Den modell för samverkan i landskapsinformationsförsörj- ningen som vi tagit till utgångspunkt för våra förslag bygger bl.a. på att förbättrade möjligheter till utbyte av lagrade data skapas. Särskilt vid ajourhållning och revi— dering av allmän landskapsinformation bör primärdata häm- tas från källregistrerande organ för att uppnå en till—

fredsställande aktualitet.

De särskilda anvisningar för ajourhållning av ekonomiska kartan som LMV utfärdat 1979 innebär i princip en sådan ordning. Administrativ indelning och fastighetsindelning skall ajourhållas inom länsstyrelsens lantmäterienheter liksom även på fastighetsoriginalet förekommande allmänna vägar, strandlinjer, fasta fornlämningar och byggnadsmin— nen. Vissa andra delar av innehållet skall ajourhållas hos ÖLM under förutsättning att kartan grundar sig på ortofo—

tokarta. Detta gäller främst enskilda vägar, bebyggelse,

järnvägar, kraftledningar, militära skjutfält m.m. Även andra kartobjekt bör ajourhållas, om tillförlitlig infor— mation om förändringar kan erhållas t.ex. naturvårdsob— jekt. De uppgifter som behövs för ajourhållningen kan en— ligt anvisningarna hämtas från vissa uppräknade statliga och kommunala myndigheter och organisationer samt från flygbilder.

En enkät beträffande erfarenheterna av ajourhållning av ekonomiska kartan — som hittills omfattar ca 3 000 blad i 15 län — utvärderas för närvarande av LMV. En preliminär sammanställning utvisar att möjligheter och rutiner att hämta källuppgifter i praktiken varierar högst avsevärt inom landet. Problem föreligger särskilt avseende data om

bebyggelse, enskilda vägar och kraftledningar.

I vissa fall har datautbytet börjat få fastare former ge— nom de avtal som efter regeringens medgivande upprättats mellan lantmäteriet och kommunerna i Stockholms län. Avtalen innebär i korthet att kommunerna tar på sig att till ÖLM rapportera förändringar främst i fråga om bebyggelsen mot en på visst sätt beräknad ersättning. Denna utgår i form av ekonomiskt kartmaterial utan annan kostnad än material— och kopieringskostnader. Avtalen reglerar också samverkan vid framställning av tätortskarta. Regeringen har beslutat att försök enligt denna s.k. Stockholmsmodell till 1985 även får vidgas till andra län. LMV har delegerat till ÖLM att sluta sådana

avtal med kommunerna.

Dessa exempel får tjäna som belysning på att en utveckling i riktning mot ett mera systematiskt utbyte av data mellan olika producenter inletts. De belyser samtidigt att möjligheterna att utnyttja landskapsinformation för olika ändamål ännu så länge begränsas av en rad faktorer

avseende

o åtkomligheten (kunskap saknas om var materialet finns,

materialet är osystematiskt organiserat eller före— kommer sporadiskt, upphovsrätten hindrar),

o kvaliteten (noggrannheten är otillräcklig eller varie— rande),

o enhetligheten (olika ritmanér, olika skalor).

Att den nuvarande bristande enhetligheten hos produkterna är ett hinder för samordning och samverkan i produktionen har också särskilt påpekats från bl.a. försvarets sida. Man menar att en grund för ett samhällsövergripande system måste vara standardisering av terminologi, utföranden, va—

rianter, funktioner etc.

Särskilt med ett vidgat utnyttjande av ADB kommer enligt vår uppfattning kraven på större enhetlighet att växa om ett rationellt utbyte av data skall kunna ske. I samband med övergången till ett datorstött, sammanhållet s.k. kart— och registersystem i Norge (som vi beskrivit 1 kap. 6) har Miljöverndepartementet föreslagit att varje enskild dataproducent skall anpassa sig till ett enhetligt regel—

verk för

o lägesbestämning (samma koordinatsystem för direkt lä— gesbestämning),

o normering av data (enhetliga kodsystem för kartob— Jekt) , o beskrivning av data i lager (systematiska "innehålls— förteckningar" upprättas för landskapsinformation som finns hos en producent och blir åtkomliga genom ett informationssökningssystem),

o mjukvara (vissa programspråk rekommenderas),

o kartpresentation (skalor, projektioner, koordinatnät, bladformat, separation på deloriginal, symboler, text— typer och färger),

0 användarpassning, ajourhållning (inklusive omdrev) och

o arkivering av landskapsinformation.

Även om vi inte är beredda att gå så långt finner vi att

frågor om normering måste ägnas en väsentligt ökad uppmärk— samhet i framtiden om man skall uppnå ett smidigt utbyte

av information om landskapet. Lämpliga lösningar måste utarbetas från fall till fall och i samband med berörda intressenter. Detta arbete är således en löpande samord— ningsfunktion. Vi vill i detta sammanhang endast peka på några exempel på åtgärder:

0 Enhetlighet i fråga om system för lägesredovisning. En anpassning till de allmänna kartsystemens nät (Rikets nät) och skalor är önskvärd.

o Behovet av integrationsnycklar mellan olika ADB—base— rade register bör uppmärksammas. Vid sidan av koordi— natuppgifter behövs integrationsnycklar för Vissa ob— jekt. En enhetlig kodsättning av hydrologiska objekt skulle exempelvis kunna underlätta en systematisk vattenplanering. En teknisk lösning kan vara konstruk— tion av särskilda s.k. transfereringsfiler för kod— sättning av objekt i samband med utbyte av data mellan datorer.

o Viss enhetlighet vid lagring och presentation av land- skapsinformation av allmänt intresse måste kunna på— fordras även om detta i något fall skulle gå utöver den enskilde producentens eget behov. Detta kan exempelvis innebära skyldighet för en sektormyndighet att redovisa och tillhandahålla landskapsinformation med ett vidare innehåll, en högre kvalitet eller eljest i annan form

än som behövs för det egna bruket.

Vad slutligen gäller frågan om ersättning för att lagra och tillhandahålla landskapsinformation för externt bruk bör sådana primärdata som statliga myndigheter lämnar som

underlag till allmän landskapsinformation normalt lämnas

utan särskild ersättning. Beträffande kommuner bör erfa— renheterna från tillämpningen av Stockholmsavtalet utgöra grund för fortsatta överväganden. När det gäller andra or— gan än de offentliga kan erinras om att uppgiftsskyldighet redan nu åligger vissa företagare enligt lagen (l975z424)

om uppgiftsskyldighet till SGU i samband med brunnsborr— ning och grundvattenundersökning. Ingen kompensation utgår därvid. Vi vill dock inte generellt förorda denna modell. Fråga om ersättning för lagring och tillhandahållande av primärdata från utomstatliga organ bör således bedömas från fall till fall och regleras genom avtal mellan be—

rörda parter.

12.3.4 Reglering

Vi har nu pekat på några åtgärder för att få till stånd en bättre produktionssamverkan. Frågan om vilka styrmedel som behövs samt vilket eller vilka organ som skall svara för

dessa uppgifter behöver då utvecklas något närmare.

I olika sammanhang har frågan väckts om att författnings— vägen fördela statliga myndigheters åligganden vad gäller insamling, lagring och tillhandahållande av information om vissa landskapsobjekt. Med undantag av att lantmäteriets skyldighet att framställa allmän landskapsinformation bör specificeras mer än f. n. anser vi att en sådan närmare reglering utöver den som nu finns skulle innebära risk för onödiga låsningar. Vi anser att en tillräcklig styrning av myndigheternas anslagsfinansierade produktion av land— skapsinformation kan åstadkommas genom statsmakternas ställningstagande till den samlade plan som vi föreslagit att LMV och kartrådet skall ställa samman.

Vad gäller övergripande samordning åligger det enligt lantmäteriinstruktionen LMV att bl.a. särskilt verka för samordning av grundläggande mätnings— och kartläggnings— verksamhet samt att meddela föreskrifter och utöva tillsyn i fråga om mätningsverksamhet liksom även att meddela föreskrifter rörande tillämpningen av lagar och andra för— fattningar i den mån verket bemyndigats härtill. Motsva— rande gäller även det regionala och lokala lantmäteriet

inom deras ansvarsområden.

Bestämmelser om mätning, kartläggning samt upprättande av beskrivningar och förteckningar till kartor enligt vissa uppräknade författningar meddelas i mätningskungörelsen (1974:33). LMV har att meddela de närmare föreskrifterna för tillämpningen av denna kungörelse. Tillsyn utövas av lantmäteriet samt vägverket med avseende på åtgärder som avses i väglagen respektive industriverket beträffande åtgärder som avses i gruvlagen samt lagen om vissa mine—

ralfyndigheter.

Anvisningar för tillämpningen av mätningskungörelsen har utfärdats av LMV år 1976 (Tekniska förklaringar Och anvis— ningar, TFA). LMV har valt att inte i någon del ge ut ma— terialet i form av bindande föreskrifter. Vid sidan av TFA har Kommunförbundet och LMV gemensamt givit ut en handbok "Mätning och kartläggning" med riktlinjer för kommunal

mätningsteknisk verksamhet.

Utöver detta har även vissa andra myndigheter och organ uppgifter som berör eller kan beröra normering av land— skapsinformation. Sålunda svarar SCB för samordning av statistik och fastställer bl.a. koder för landets judi—

ciella, administrativa, kommunala och kyrkliga indelning.

Vi har konstaterat att en ökad normering behövs för att åstadkomma ett utbyte av data och att dessa krav stiger med ett vidgat utnyttjande av ADB. Detta är en löpande arbetsuppgift. Enligt gällande författningar åligger det redan LMV att svara för en sådan samordningsfunktion. En mera systematisk uppföljning och bevakning av dessa frågor bör dock komma till stånd inom lantmäteriet och konkreta förslag utarbetas i samråd med övriga berörda myndigheter och kommunerna. Vi förutsätter att parterna kan skapa så goda betingelser för samverkan att rationaliseringsmöjlig— heterna genom normering kan tas till vara. Genom samverkan och samråd kan en sådan detaljstyrning och kontroll, som bl.a. översynsförordningen (1981:305) skall motverka,

undvikas. Någon närmare reglering synes ej behövlig.

Vi har vidare föreslagit att statliga myndigheter som planerar insamling av landskapsinformation i fält skall samråda med lantmäteriet. Denna skyldighet anser vi dock bör regleras genom en ny författning i likhet med vad som gäller för samråd med SCB i frågor rörande statistikpro— duktion m.m. (l978:620). Bestämmelserna bör ha innebörden att statlig myndighet skall samråda med LMV så snart man planerar insamling, lagring eller publicering av land— skapsinformation utom sådan som är av intresse enbart för den myndighet som utarbetar landskapsinformationen. Om åtgärden är avgränsad till ett län kan samrådet delegeras till överlantmätaren i länet. Det ankommer sedan på lant— mäteriet att inleda kontakter med eventuella andra berörda intressenter. Samråd skall också tas vid ändring av administrativt förfarande som är av betydelse för produk— tionen av landskapsinformation som har allmänt intresse.

Förslag till en sådan författning finns i bilaga 4.

12.4 Samverkan vid metod— och teknikutveckling

Vad gäller FoU inom områdena fotogrammetri, kartografi och mätteknik synes särskilt metod— och teknikutvecklingen av— seende fjärranalys och datorstödd kartografi vara av int— resse under 1980—talet. Den rationaliseringspotential som dessa tekniker kan innebära bör särskilt uppmärksammas. Utvecklingsarbete avseende dessa tekniker bedrivs eller stöds inom den offentliga sektorn av flera statliga myn— digheter och forskningsinstitutioner. Svenska kommunför— bundet utvecklar för kommunerna datorstöd inom det stor— skaliga området. Enligt vad vi erfarit kommer 1980 års lantmäteriutredning att närmare belysa behovet av samord- nade utvecklingsinsatser inom det storskaliga kartområ—

det.

En samordning av utvecklingssrbetet över organisations— gränserna föreligger främst vad gäller utnyttjandet av den

satellitbaserade fjärranalysen bl.a. genom fjärranalyskom—

mittén. Nämnden för skoglig flygbildsteknik har att verka för samordning och samverkan mellan skogsbrukets intres—

senter.

Vid LMV finns sedan ett år tillbaka ett tekniskt utveck— lingsråd till chefens för kartavdelningen förfogande. Dess huvudsakliga uppgift är att

0 ge förslag till riktlinjer och resurser för utveck— lingsverksamheten, o ge förslag till prioritering av viktigare utvecklings— insatser, o ge förslag till samordning av andra viktigare insatser och resurser inom lantmäteriet varav utvecklingsverk— samheten är beroende.

Det tekniska utvecklingsområdet vid LMV skall även

0 tjäna som ett forum för initiering av utvecklingspro— jekt samt 0 verka för och ge förslag till samordning mellan lant— mäteriets utvecklingsinsatser och utvecklingen inom andra myndigheter och institutioner.

Rådet består av fem representanter för LMV:s avdelningar,

två för GLM/FBM och en representant för vardera personal-

organisationen.

LINFO anser att en intensivare samverkan måste komma till stånd vad gäller den offentliga sektorns utvecklingssats— ningar främst inom området flygbaserad fjärranalys och

datorstödd kartografi.

Det enklaste sättet att lösa detta inom den statliga sek— torn synes vara att anknyta till den uppgift LMV:s tek— niska utvecklingsråd redan har att "verka för och ge för— slag till samordning mellan lantmäteriets utvecklingsin— satser och utvecklingen inom andra myndigheter och insti— tutioner". Vi föreslår att ett tekniskt utvecklingsråd med

extern inriktning och sammansättning inrättas vid LMV.

Detta nya utvecklingsråd ges till huvuduppgift att

0 verka för och ge förslag till samordning av lantmäte— riets utvecklingsinsatser och utvecklingen inom andra myndigheter och institutioner inom den statliga sektorn främst inom områdena flygbaserad fjärranalys, dator— stödd kartografi och mätteknik. Rådet skall därvid utgöra forum för initiering av nya utvecklingsprojekt, o ge förslag till prioritering av viktigare utvecklings— insatser, o sprida information om pågående utvecklingsarbete inom sitt bevakningsområde. 0

I rådet bör ingå representanter för lantmäteriet, CFD, FOA, universitet och högskolor, SCU, SMHI, SjöfV, SCB samt berörda centrala personalorganisationer. Att personalorga— nisationerna är representerade anser vi särskilt viktigt p.g.a. de ofta avsevärda förändringar i arbetsmiljö som

den nya tekniken innebär.

Rådet bör ha en ställning som rådgivande organ till LMV.

Utvecklingsarbetet bör bedrivas i projektform och med del— tagare från olika myndigheter och institutioner.

Rådet bör verka för en närmare kontakt med utvecklingsar— betet inom den kommunala och enskilda sektorn. Det bör vidare särskil undersöka möjligheterna att inleda ett samarbete med länder utanför Sverige, i första hand de nordiska. Vad LINFO nu föreslagit hindrar inte att lant- mäteriets interna utvecklingsarbete hålls samman i nuva—

rande form.

12.5 Anskaffning och utnyttjande av viss teknisk

utrustning

Behoven att anskaffa teknisk utrustning för hantering av landskapsinformation förväntas öka kraftigt under 1980— talet- Skälen är dels större krav på en rationalisering av verksamheten dels utvecklingen av helt nya, tekniska hjälpmedel. De tillkommande behoven torde i stor utsträck—

ning komma att avse sådan kostnadskrävande fotogrammetrisk

och kartografisk utrustning som kan effektivera personal— krävande arbetsmoment i samband med insamling, registre— ring och presentation av data (instrument för stereobear- betning och bildtolkning, digitaliseringsutrustning, rit— maskiner och plottrar). Denna utrustning kommer ofta att

vara beroende av datorkraft, inbyggd i de olika utrust—

ningsobjekten eller fristående, generellt användbara da—

toranläggningar.

De statliga producentmyndigheterna finansierar som regel dylika investeringar över särskilda investeringsanslag (utrustningsanslag). Statliga forskningsorgan har vid sidan härav andra möjligheter exempelvis genom fondmedel. Myndigheterna har att avsätta medel motsvarande avskriv— ning och ränta till särskild inkomsttitel på statsbudge— ten. Gränserna för Vilka tekniska hjälpmedel som finan— sieras på detta sätt kan variera något mellan olika myn— digheter. Inom lantmäteriet används utrustningsanslaget för s.k. strategisk utrustning. Därmed avses sådan utrust— ning som ofta är förbunden med ny produktionsteknik och leder till sådana förändringar att de långsiktigt binder resurser av olika slag. Likaså inbegripes utrustning som är en konsekvens av strategiska och policybetonade beslut som statsmakterna träffar angående lantmäteriets verksam— het. De utrustningsobjekt som utgör strategisk utrustning preciseras i regleringsbrevet. Övrig utrustning, s.k. var— dagsutrustning skall finansieras genom tillskott av medel från driften. De belopp som vissa producentmyndigheter be— gärt respektive fått för investeringar i utrustning 80/82 framgår av följande tabell: (Beloppen avser endast delvis renodlad utrustning för produktion av landskapsinforma-

tion).

LMV SjöfV SMHI scn 80/81 81/82 80/81 81/82 80/81 81/82 80/81 81/82

Begärt 10,0 4,83 145,0 190,2 4,3 7,6 9,8 7,5 milj. kr.

Anslag 4,9 3,53 47,9 34,0 4,2 4,2 8,0 5,0 milj. kr

_____________________———————————

3Fr.o.m. budgetåret 81/82 endast strategisk utrustning. Totalt medels— behov — inkl. vardagsutrustning — beräknas av LMV till 10,2 milj. kr.

Anskaffning av ADB—utrustning inom statsförvaltningen är samordnad såtillvida statskontoret svarar för all upphand— ling av s.k. generellt användbar ADB—utrustning. Finansie— ring sker över ett särskilt investeringsanslag förvaltat av statskontoret. De myndigheter som driver respektive anläggningar betalar årliga avgifter som skall täcka av— skrivning, ränta och statskontorets administrationskost— nad. En nyligen presenterad utredning (Ds B 1980219) före— slår att de enskilda myndigheterna själva skall få bestäm— ma om inköp under 300 tkr och att regeringen endast under—

ställs mycket stora investeringar.

Samordnade former för anskaffning av utrustning för att hantera landskapsinformation enligt denna modell skulle otvivelaktigt kunna ge möjligheter till en bättre samord— ning och styrning inom statsförvaltningen. Liksom i fråga om generellt användbar ADB—utrustning gäller det ofta tek— niskt komplicerad apparatur där användarna kan behöva ett stöd vid upphandlingen. Samtidigt kan konstateras att spridningen av dylik utrustning ännu är begränsad till relativt få producenter. Det synes av detta skäl onödigt att nu bygga upp särskilda administrativa rutiner. Vi be- dömer att tillräckliga möjligheter att uppmärksamma sam—

verkansmöjligheter kan skapas genom arbetet i det av oss

föreslagna "tekniska utvecklingsrådet" vid LMV samt den

samordnade budgetbehandlingen.

Vad gäller de budgettekniska formerna för att finansiera investeringar i mera dyrbar utrustning för behandling av landskapsinformation finner vi modellen med investerings— anslag lämplig. Statsmakterna bör dock vara uppmärksamma på att vid budgetbehandlingen icke sätta ett så lågt tak för investeringsanslagen att anskaffning av "räntabel" utrustning försvåras. Tillräckliga garantier för att be— vara statskapitalet torde föreligga genom kraven på av— skrivning och förräntning. Vad gäller möjligheterna att investera i utrustning för utvecklingsändamål som icke är räntabel — i varje fall inte på kort sikt - begränsas manöverutrymmet givetvis under överskådlig tid av det statsfinansiella läget. LINFO anser på denna punkt att de statliga myndigheterna bör uppmärksamma möjligheterna att gemensamt anskaffa sådan utrustning för att hålla nere anspråken på de egna investeringsanslagen. Även forsk— ningsorganens utrustning bör kunna samutnyttjas av myn—

digheterna.

Slutligen vill vi framhålla värdet av att det erfarenhets— utbyte rörande utrustning och metoder inom områdena mät— nings—, beräknings— och kartteknik som organiseras inom lantmäteriet också kommer andra myndigheter och intressen— ter till del. LMV bör undersöka möjligheter och former för

en breddad rådgivningsverksamhet i detta avseende-

12.6 Konsekvenser för kommunerna

Kommunerna är betydande producenter och konsumenter av landskapsinformation. Med de ökade krav som numera före— ligger att redovisa konsekvenserna av föreslagna åtgärder för den kommunala självstyrelsen och kommunala ekonomin, skall vi i detta avsnitt göra en sammanfattning i dessa avseenden. 1980 års lantmäteriutredning förväntas belysa

vissa organisatoriska och tekniska frågor som hänger sam—

man med den lokala lantmäteriverksamheten. Denna utred- ning kan också komma att behandla möjligheterna till en förbättrad samverkan vad gäller utvecklingsinsatserna inom det storskaliga kartområdet. Vi förutsätter att lantmäte— riutredningens förslag i berörda avseenden föreligger när regeringen tar ställning till här föreslagna åtgärder be-

träffande hanteringen av landskapsinformation.

Den praktiska ansvarsfördelningen mellan statlig och kom— munal kartproduktion som f.n. i princip går vid skalan

1:10 000 förutsätts bestå. Vi anser det vara viktigt att

en sådan principiell gräns finns så att den kommunala kartproduktionen kan bedrivas under lämpliga former. En ökad samverkan mellan kommunerna och det statliga lantmä- teriet är önskvärd för ett totalt sett bättre resursut- nyttjande när det gäller allmän landskapsinformation. Så— dan samverkan blir aktuell främst vid ajourhållning av deloriginalen till de allmänna kartorna. Förslaget att lantmäteriets anslagsfinansierade produktion i större ut— sträckning skall omfatta deloriginal bör vidga kommunernas möjligheter att tillgodose sina behov av översiktligt kart— material för den kommunala planeringen. Att kommunerna själva i vissa fall får svara för framställningen av de färdiga produkterna utgående från dessa deloriginal ökar flexibiliteten i systemet till gagn för den kommunala kart— försörjningen. Kommunernas medverkan i ajourhållningen av allmänna kartor förutsätts i första hand bli ersatt avtals— vägen t.ex. genom lägre kostnader för nyttjandet av den allmänna landskapsinformationen. Den avtalsmodell för sam— verkan som nu finns i Stockholms län skulle således utvid—

gas att omfatta hela landet.

Konstruktionen med avtalsreglerad samverkan mellan stat och kommun syftar bl.a. till att undvika detaljstyrning av kommunerna och onödig byråkrati. Dessutom anser vi att ett förtroendefullt samarbete inom den offentliga sektorn bättre gagnas av denna konstruktion. Även när det gäller

normering av data i form av kartbeteckningar o.d. bör fö—

reskriftsformen i stort sett kunna undvikas. Erforderliga standards för ett effektivt utbyte av data mellan statliga och kommunala system bör parterna kunna komma överens om

med den fördjupade samverkan som avsetts komma till stånd

inom utvecklingsområdet.

Hittillsvarande allmänna kartproduktion har endast i be— gränsad utsträckning tillgodosett kommunernas behov av översiktligt kartmaterial. LINFO har konstaterat att bris— terna främst hänför sig till aktualiteten i materialet och beträffande kartunderlag för planeringsändamål. Dessutom saknas heltäckande ekonomiskt kartverk för vissa kommu— ner. Våra direktiv möjliggör inte någon utökning av lant— mäteriets anslagsram av den storleken att rådande brister kan avhjälpas fullt ut. Den kvalitetshöjning som föreslås komma till stånd beträffande aktualiteten i kartmaterialet leder till vissa avgiftsuttag på slutprodukterna, vilka också drabbar kommunerna i viss utsträckning. Vår bedöm— ning är att de sammantagna effekterna i huvudsak blir po— sitiva för kommunerna och bl.a. kan leda till vissa ekono— miska rationaliseringsvinster. Den föreslagna försöksverk— samheten får närmare påvisa mer i detalj hur det nya sys— temet påverkar kommunernas ekonomi.

13 KONSEKVENSER FÖR LANTMÄTERIETS UPPGIFTER OCH ORGANISATION 13.1 Lantmäteriverket

13.1.1 Roll och uppgifter

I korthet skulle LMV:s nuvarande funktioner i fråga om

försörjning med landskapsfunktion grovt kunna sammanfattas

enligt följande:

Verket har

en myndighetsfunktion1 vad gäller att leda och ut— öva tillsyn över fastighetsbildnings—, fastighetsre— gistrerings— och mätningsverksamhet samt handlägga vissa ärenden avseende sekretess, utnyttjande av kart— och bildmaterial m.m.,

en samordningsfunktion i frågor om grundläggande mät— ning och kartläggning,

en utvecklingsfunktion såväl beträffande vetenskapliga insatser inom geodesi, fotogrammetri, kartografi och närliggande ämnesområden som beträffande övrig utveck— ling med anknytning till verksamheten,

en producentfunktion som syftar till att dels tillgodo— se samhällets basbehov av geodetiska data, flygfotogra— fering och vissa tryckta kartor, dels att på beställ— ning utföra speciella mätnings—, flygfotograferings— och kartframställningsuppdrag samt slutligen att för försäljning ta fram och sälja sådana kartor som har ett nära samband med de allmänna kartorna.

Beträffande LMV:s framtida roll och uppgifter kan man ut—

läsa vissa utgångspunkter i våra direktiv. I fråga om sam—

ordningsfunktionen sägs att LMV även fortsättningsvis bör

ha samordnande uppgifter när det gäller delar av andra

myndigheters produktion av landskapsinformation samt ha

till uppgift att informera vissa avnämargrupper om sådan

1 Begreppet myndighetsfunktion syftar här på uppgif— terna och inte verksamhetsformen. I det senare avseendet är såväl LMV som regionala och lokala delar av organisa— tionen myndigheter.

produktion. Vad gäller utvecklingsfunktionen betonas vik— ten av att verket ges möjlighet att bedriva utvecklings—

arbete.

Som producent bör LMV även i fortsättningen ha en central roll när det gäller att samla in och lagra information om landskapet. Liksom hittills bör lantmäteriet tillhandahål— la viss grundläggande information om landskapet motsvaran— de nuvarande allmänna kartor och, inom ramen för sin upp— dragsverksamhet, tillhandahålla information om landskapet i sådana former som är avpassade efter speciella behov. Beträffande den förstnämnda produktionen — enligt våra förslag den allmänna landskapsinformationen — framhålls i direktiven att olika avnämargrupper bör tillförsäkras in— flytande vid planeringen och att det är viktigt att väl

definiera denna produktion.

Med undantag av att upphovsrätten till det allmänna kart- materialet tillförts lantmäteriet kvarstår uppgifterna för LMV i princip oförändrade sedan tillkomsten år 1974. Vi kan konstatera att direktiven i detta avseende inte heller synes förutsätta att några väsentliga förändringar skall

ske av lantmäteriets uppgifter.

Våra förslag i det föregående berör främst lantmäteriets samordnings— och produktionsfunktioner. Med beaktande av direktivens organisatoriska utgångspunkter innebär de en viss ökning av centralmyndighetens uppgifter som samord— ningsorgan medan omfattningen av produktionen i Gävle på sikt kan komma att minska som en följd av att särställ— ningen vid flygfotografering upphör och de regionala in— satserna ökar. Verkets möjligheter till konkurrens inom uppdragssektorn torde härvid få en avgörande betydelse. Vi

tar i fortsättningen upp vissa synpunkter och förslag på

hur våra åtgärder kan återspeglas i LMV:s organisation.

13.1.2 Organisationsstruktur

I och för sig skulle relativt långtgående förändringar av den statliga lantmäteriorganisationen kunna diskuteras utifrån det i våra direktiv angivna, allmänna syftet med uppdraget, nämligen att åstadkomma en effektiv organisa— tion och rationella arbetsformer för insamling och behand— ling av landskapsinformation. Det har i vårt arbete fram— gått att de olikartade funktioner som åligger LMV är svåra att förena i en och samma organisation utan att vissa kon— flikter med omvärlden uppstår. Framför allt synes rollen som myndighet å ena sidan respektive producent av produk— ter och tjänster å den andra skapa oklarheter i relatio—

nerna till avnämare och konkurrerande producenter.

Ett radikalt steg vore naturligtvis att organisatoriskt avskilja uppdragsverksamheten. För att behålla de ratio— naliseringsvinster som följer av att man håller samman de personella och tekniska resurserna för kart— och mätnings— verksamheten — ett grundmotiv bakom bl.a. avskaffandet av LIBER—monopolet — skulle i så fall även produktionen av allmän landskapsinformation och därmed sammanhängande utvecklingsverksamhet avskiljas. Detta synes också fullt tänkbart om man anlägger grundsynen att den enda skillna— den mellan produktion av allmän landskapsinformation respektive landskapsinformation på uppdragsbasis är att staten beställer förstnämnda produkter och betalar med anslagsmedel. I en sådan produktionsorganisation skulle även delar av den regionala och lokala lantmäteriorgani— sationen kunna ingå. Budgettekniskt kunde produktions— organisationen vara självbärande. Resterande delar av

LMV skulle då svara för renodlade myndighetsuppgifter så— som styrning, kontroll och vissa administrativa beslut, övergripande samordning av produktionen av landskapsinfor— mation samt ledning av utvecklingsverksamheten på området. Organisationen vore i denna del ett naturligt stabsorgan till regeringen i frågor om sådan landskapsinformation som

staten skall svara för (jämför avsnitt 12.2.2). En nackdel

med den skisserade strukturen skulle vara att kontakterna och erfarenhetsöverföringen mellan myndigheten och produk—

tionsorganet sannolikt skulle försämras.

Den centrala statliga lantmäteriorganisationen har nyligen gått igenom en relativt omfattande strukturförändring i och med sammanslagningen av LMS och RAK. Samtidigt skedde Omlokaliseringen till Gävle. Därefter har en period av successiv anpassning av organisationen till gjorda erfa— renheter och nya behov inletts. Bl.a. har åtgärder vid— tagits för att samordna lantmäteriets tekniska verksamhet på olika nivåer, den administrativa funktionen har orga— niserats om och uppgiftsfördelningen mellan kart— och pro— duktionsavdelningen har setts över. LINFO anser det olämp— ligt att ånyo störa arbetet genom att ta itu med nya, om—

fattande omstruktureringar.

LINFO vill emellertid stryka under att en klar åtskillnad mellan rollen som myndighet respektive uppdragsorgan måste eftersträvas. Särskilt i ekonomiskt avseende måste olika funktioner kunna hållas isär. Ett sådant steg tas när den nya programindelningen genomförs 1982/83. I anslutning härtill finns det enligt LINFO:s mening skäl att överväga en överföring av programansvaret för det nya programmet "Landskapsinformation" till kartavdelningen. Detta skulle innebära att tankarna bakom den ovan skisserade organisa— tionsuppdelningen i någon mån kunde realiseras. Problemen förutsätts även beaktas i samband med den pågående upp— byggnaden av ett nytt ekonomiadministrativt redovisnings—

system.

Den period av fortlöpande administrativ utveckling (AU) som inletts bör fortsätta för att bl.a. sänka de gemen— samma kostnaderna. Den nyligen inrättade särskilda AU— funktionen vid LMV bör kunna stimulera detta arbete. Det är väsentligt att de olika projekten samplaneras och att utredningsarbetet ej alltför mycket betungar linjeperso—

nalen. Vi avgränsar oss i det följande till att behandla

de organisatoriska konsekvenser som mera direkt följer av

de förslag som vi lagt i tidigare kapitel. 13.1.3 Frågor rörande detaljorganisationen

För att genomföra de förslag som vi fört fram behövs inte några yttre förändringar av LMV:s organisation. Verkets roll som centralt samordningsorgan för landskapsinforma— tion kräver emellertid en viss organisatorisk förstärk— ning. Till följd av förslagen rörande flygbildsförsörjning samt den delvis nya inriktningen av produktionen kan så— dana konsekvenser successivt uppstå som kräver omdispone—

ringar av befintliga resurser inom lantmäteriorganisa—

tionen.

LMV:s roll som centralt samordningsorgan bör förstärkas något i syfte att realisera en bättre samverkan och utbyte av landskapsinformation. Vi föreslår 1 kap. 12 att LMV skall svara för en mera systematisk uppföljning och bevak— ning av frågor om standardisering och normering av land— skapsinformation. En bättre informationsspridning och kra— vet att statliga myndigheter skall samråda med lantmäte— riet vid planering, produktion eller publicering av land— skapsinformation som kan vara av intresse för andra av-

nämare kräver också central bevakning och initiativ.

Inom LMV svarar nu kartavdelningen för anvisnings— och ut— vecklingsarbete, rationalisering, information samt tillsyn inom verksamhetsområdet. Som sammanhållare av nuvarande och föreslagna uppgifter bör kartavdelningen förstärkas med en handläggare, placerad vid staben (KP). Uppgiften skall inte rubba nuvarande princip att lantmäteriets till— syn och samordning av mätning och kartläggning effektueras

på alla nivåer i organisationen.

Kartrådet påverkas genom våra förslag om vissa nya uppgif— ter och en bredare sammansättning. Kanslifunktionen förut—

sätts även fortsättningsvis åligga LMV. Det merarbete som

därvid kan uppstå bör kunna täckas genom nyssnämnda för—

stärkning av KP.

LMV:s uppgifter inom utvecklingsfunktionen påverkas när— mast genom tillkomsten av ett nytt tekniskt utvecklingsråd med en mer utåtriktad verksamhet. Vilka helt nya arbets— uppgifter som följer av detta är inte möjligt att nu kvan— tifiera bl.a. med hänsyn till att det befintliga utveck— lingsrådet är nyligen inrättat.

Produktionsfunktionen vid LMV kan på kort sikt påverkas av förslagen rörande flygbildsförsörjning. Dessa berör främst flygfotosektionen (PSF), fotografiska laboratoriet PSL), bildarkivet (PSA) samt försvarsenhetens (KM) sektion för säkerhetsskydd (KMS). Förslaget att vidga rätten till flygfotografering men behålla bildarkiv och t.v. även sek— retessgranskningsfunktionerna vid verket ger inte anled- ning att göra någon omedelbar ändring av den yttre organi— sationen. En minskning av LMV:s marknadsandel för beställ— ningsfotografering kan på sikt medföra ett motsvarande lägre personalbehov inom PSF och PSL förutsatt att efter— frågan på flygbildsmaterial inte ökar totalt sett. Mot bakgrund av det intresse för ökad användning av flygbilder som vi mött hos flertalet användare har vi bedömt att efterfrågan kommer att öka. Vårt räkneexempel 1 kap. 9 utgick från en beställningsverksamhet på 16 000 lodbilder vid mitten av 1980—talet. Om LMV därvid endast skulle lyckas hålla en marknadsandel på 50 % skulle detta inne— bära ca 30—procentig minskning av resursbehovet motsva— rande ca 9 personer vid PSL respektive 6 personer vid PSF under den tid av året dessa normalt arbetar med flyg—

tjänst.

Vi har därvid inte tagit hänsyn till de ökade resursan— språk som kan bli följden av den utlandsverksamhet som

bedrivs av Swedsurvey. Vid PSA och KMS kan i stället ett ökat resursbehov förväntas och detta oberoende av LMV:s

marknadsandel i övrigt. Vid KM anses resurserna redan nu

vara otillräckliga för att sekretessbehandla materialet från den ökande flygbildsverksamheten. Storleken av dessa framtida resursanspråk går dock inte att kvantifiera i dag bl.a. i avvaktan på den översyn av kart— och bildsekretes— sens regler och former som vi begärt. I första hand bör man pröva att täcka dessa anspråk genom omdisponering av even—

tuella frigjorda resurser från PSF och PSL.

Effekterna i övrigt på LMV:s produktionsorganisation hänger samman med våra förslag 1 kap. 11 rörande den fram- tida produktionsinriktningen. Något underlag för att när— mare bedöma de organisatoriska konsekvenserna föreligger dock inte innan resultaten av försöksverksamheten är för

handen.

13.2 Länsorganen

13.2.1 Roll, uppgifter och organisationsstruktur

Den regionala lantmäteriorganisationen i sin nuvarande ut— formning tillkom i början av 1970—talet i samband med re— former på fastighetsbildnings- och fastighetsregistrerings— områdena samt en ny länsstyrelseorganisation. Grundtankar— na var bl.a. att skapa en bärkraftig, sammanhållen organi— sation som på ett enhetligt sätt kunde handlägga förstnämn— da ärenden. Förutsättningarna att lämna kommunerna mät— ningsteknisk service betonades särskilt och denna funktion flyttades därför ut från dåvarande LMS till länsorganen

som fick ett tjugotal kvalificerade tjänster för ändamå— let. Genom knytningen till länsstyrelsen avsågs denna för sitt planeringsarbete lätt få tillgång till underlag ur fastighetsregistren och därtill hörande kartverk. Något senare, vid integrationen med RAK, framhölls den regionala lantmäteriorganisationens möjligheter att medverka i den allmänna kartläggningen och fungera som en länk till av—

nämarna i samband med övergripande kartplanering.

Den valda organisationsstrukturen syftade till rationella och samordnade arbetsformer mellan länsstyrelsens plane— rande uppgifter och de av överlantmätarens uppgifter som hade ett naturligt samband med dessa samtidigt som över— lantmätarens självständiga ställning kunde hävdas i vissa

andra lantmäteritekniska frågor.

Denna ordning har dock enligt vad vi funnit inte varit problemfri. Framför allt synes detta komma sig av att fastighetsregistreringen leds av LMV men finansieras via länsstyrelserna. Genomförandeansvar och ekonomiskt ansvar sammanfaller alltså inte helt. Dessutom tillhör verksam— heten olika departement. Genom denna konstruktion har or— ganisationen också i praktiken blivit administrativt krånglig.

För närvarande pågår olika utredningar som berör länssty— relsernas roll och uppgifter i stort, exempelvis länsdemo— kratiutredningen (Kn 1976:04). Fastighetsregistreringens och den lokala lantmäteriverksamhetens organisation be— handlas i särskilda utredningar. Ur dessa kan mera under— lag för ett definitivt ställningstagande till den regio— nala lantmäteriorganisationens struktur komma fram. LINFO avstår därför från att i detta sammanhang behandla det re—

gionala lantmäteriets organisationsstruktur. 13.2.2 Frågor rörande detaljorganisationen

Detaljutformningen av den regionala lantmäteriorganisatio— nen regleras genom spridda bestämmelser i lantmäteriin— struktionen, länsStyrelseinstruktionen samt genom arbets— ordningar och andra interna föreskrifter. Sålunda stadgas bl.a.

att chef för OLM skall vara överlantmätaren som dess— utom är tjänsteman hos länsstyrelsen (lantmäteriin— struktionen),

att det inom länsstyrelsens planeringsavdelning skall finnas en lantmäterienhet för fastighetsregisterfrågor med överlantmätaren som chef (länsstyrelseinstruktio— nen),

att det skall finnas en teknisk enhet vid OLM för att handha tekniska frågor och samordningen av dessa inom lantmäteriorganisationen (LMV föreskrift i Meddelande 1978z4),

att det vid OLM skall finnas ett kansli som arbetsor— ganisatoriskt bör samordnas med LE (arbetsordning för ÖLM/FBM).

Vi kan konstatera att en relativt stor frihet föreligger

att utforma organisationen i det enskilda länet. I princip

framgår den av följande schema

Överlantmätare Biträdande överlantmätare

OUH

Kansli LE

Repro, teknisk ser— vice, beställningar

Administration (HAVLE/FBM, skrivfumktion

Fastighetsregister, arkiv,

plangranskning m m

I våra direktiv framhålls att ÖLM med sin närhet till vik— tiga grupper av producenter och konsumenter av landskaps— information har goda förutsättningar att ta aktiv del i

lantmäteriets verksamhet på landskapsinformationens om— råde.

I våra uppgifter ingår därför att studera möjligheterna

att i större utsträckning än för närvarande förlägga delar av LMV:s landskapsinformationsverksamhet till regional och lokal nivå och därvid belysa frågan om teknisk utrustning.

Eftersom våra förslag på avgörande punkter är av princi—

piell natur har det inte varit meningsfullt att nu utar— beta några fullständiga och detaljerade lösningar i dessa avseenden. De förslag vi för fram beträffande den regio— nala nivån är begränsade och gäller samordnings— och 252—

duktionsfunktionerna.

Vad gäller den förstnämnda funktionen skall först allmänt sägas att vi strävat efter att ge den regionala lantmäteri— organisationen en ställning som länsvisa informations— och samverkanscentraler i frågor om landskapsinformation gente— mot såväl statliga som kommunala och privata intressenter. Därvid har främst vissa externa samordningsuppgifter aktua—

liserats.

Extern samgrdning och samverkan

Overlantmätarna skall enligt 28 S lantmäteriinstruktionen verka för samordning av grundläggande mätnings— och kart— verksamhet. Enligt LMV:s ovan nämnda anvisningar ingår i

detta att hålla överläggningar och kontinuerliga kontakter

mellan OLM och representanter för kommuner, länsmyndighe—

ter m.fl.

Att hålla regelbundna kontakter med avnämarna framhölls som en mycket väsentlig uppgift i förarbetena till nu— varande organisation. Formerna för detta varierar. Ibland ordnas exempelvis särskilda "landskapsinformationsdagar". Det är enligt vår uppfattning väsentligt att denna upp— gift ges en bättre stadga så att avnämarnas behov kan fångas och användas som ett styrmedel för produktionen. I samordningssyfte är det också väsentligt att intressen— terna får inblick i varandras behov till vilket sådana

sammankomster medverkar.

Vi rekommenderar att man inrättar särskilda regionala kart— råd med företrädare för sektorsintressen, kommuner och

andra tunga intressenter i länet. Modeller för hur sådana

regionala kartråd skall arbeta och sättas samman bör utar—

betas i LMV:s regi.

En konkret samverkansuppgift som tillförs genom våra för— slag blir att handlägga anmälningar om planerad insamling m.m. av landskapsinformation och att därvid undersöka om eventuella samverkansmöjligheter med andra intressenter föreligger. Vidare att informera om befintlig landskaps- information genom publikationer eller på förfrågan. Vi anser det viktigt att överlantmätaren utser en särskild

befattningshavare att handlägga dessa frågor.

Ett tekniskt hjälpmedel för nyssnämnda uppgift är regio— nala informationssökningssystem av den typ som vi skisse— rat 1 kap. 10. Frågan om en utbyggnad av sådana regionala referenssystem blir beroende av utfallet av den försöks— verksamhet som initierats vid länsstyrelsen i Västernorr— land. Eftersom funktionen avser en informationsservice som innefattar inte bara 355 användbar information kan finnas utan även dess tekniska lämplighet för ändamålet bör för— valtningsansvaret knytas till OLM:s tekniska service. Driften av systemet förutsätts ske utanför lantmäteriorga—

nisationen på servicebyråbasis och personella resurstill—

skott torde främst behövas under uppläggningsskedet.

Sammantaget synes en viss förstärkning för samordnings— uppgifter behövlig även på regional nivå. Kalkylmässigt har vi uppskattat detta behov till 0,5 tjänst per län.

Ergdngign

Vad slutligen produktionsorganisationen på regional nivå beträffar, gäller liksom tidigare konstaterats om LMV att underlag för att närmare bedöma de organisatoriska konse— kvenserna av föreslagen produktionsinriktning först finns

när försöksverksamheten genomförts och utvärderats. En

slutsats som redan nu kan dras är dock att under den in— ledande reviderings— och uppbyggnadsperioden behöver yt— terligare personal tillföras främst den regionala organi— sationen för insamling, bearbetning och ajourhållning av data i första hand för detaljoriginalen. Vad gäller de resurser som skulle åtgå för en eventuell, regional vege— tationskartering finns f.n. vissa personella och materi— ella resurser utanför lantmäteriet, vid Stockholms univer— sitet. Om försöksverksamheten och de bedömningar och prio— riteringar som skall göras i anslutning till denna resul— terar i att viss vegetationskartering skall ingå som all— män landskapsinformation, bör det närmare övervägas hur dessa resurser skall kunna anknytas till lantmäteriets

verksamhet.

S()lJ 1981:73 14 FINANSIERING 14.1 Inledning

Våra förslag i det föregående har i huvudsak varit av principiell karaktär. En sådan inriktning på utredningen har nämligen framstått som mest lämplig på grund av den

komplexitet och de bindningar som präglar utredningsområ—

det.

Härav följer att det är svårt att mäta effekterna av för— slagen i pengar och göra upp regelrätta projekt— och lön— samhetskalkyler för olika åtgärder. En bidragande orsak till detta är att kalkylgränserna måste dras mycket vida eftersom intäkter av en förbättrad, grundläggande land— skapsinformation förväntas uppkomma hos många olika an— vändare. Dessa intäkter består huvudsakligen i att använ— darna kan förenkla det egna arbetet med att skaffa fram sådant underlag resp. uppnå förbättrade resultat i den verksamhet för vilken landskapsinformation behövs. Dylika effekter torde även efter fördjupade studier vara svåra att uppskatta på förhand. De kan först mätas genom den efterfrågan olika produkter får. En annan svårighet i kal— kylsammanhang är att kalkylperioderna måste göras mycket långa till följd av den tid som går åt för att ta fram nya produkter som är rikstäckande vilket är fallet såväl med den allmänna landskapsinformationen som med stora delar av den permanenta följdproduktionen. Detta medför betydande

osäkerhet om ekonomin i slutet av kalkylperioden.

Vi kommer i detta avslutande kapitel att försöka belysa vilka budgetmässiga kostnadsförändringar som kan uppstå till följd av LINFO:s förslag och hur dessa kostnader skall kunna finansieras. En utgångspunkt har därvid varit

att några anslagsökningar inte kan påräknas.

14.2 Kostnader

I kostnadssammanställningen i tabell 14.1 redovisas de merkostnader som kan uppstå till följd av LINFO:s förslag fram till år 2000 och som kan påverka statsbudgeten. Våra överväganden och förslag i fråga om fjärranalys (kap. 8 och 9) har ej tagits med eftersom några monetära effekter ännu ej kan fastställas. Ej heller ingår olika användares kostnader för inköp av landskapsinformation då dessa för— utsätts motsvaras av besparingar i verksamheten för att ett intresse att skaffa landskapsinformation från annan pro—

ducent skall föreligga.

Av sammanställningen framgår sålunda att de tillkommande årskostnaderna för att förbättra och samordna landskapsin— formationen enligt våra förslag successivt kommer att sti— ga med upp till 25 milj. kr. vid mitten av 1990—talet. Där efter sjunker belastningen under nuvarande anslagsnivå till följd av att revideringsverksamheten bör kunna minska ge— nom att den allmänna landskapsinformationen ajourhållits Denna utveckling förutsätter dock som sagts tidigare att några väsentliga krav på fördyrande ändringar av innehåll och utförande ej ställs. Eftersom en riktpunkt för vårt arbete varit att anslagen till landskapsinformation ej får överstiga dagens nivå återstår att diskutera vilka vägar som finns att finansiera dessa ökade kostnader. Vi vill påpeka att en sådan diskussion även måste föras beträffan— de nollalternativet eftersom detta enligt våra bedömningar också leder till kostnadsökningar av storleken 10—15 milj. kr. per år.

14.3 Finansiering

Förutom högre anslag finns det i princip följande källor

till ökat ekonomiskt utrymme för landskapsinformation:

o Teknisk och administrativ rationalisering o Omfördelning mellan anslag o Avgiftsfinansiering

TABELL 1u.l KOSTNADSÄNDRINGAR I FÖRHÅLLANDE TILL DAGSLÄGET FÖR ATT GENOMFÖRA VISSA LINFO—FÖRSLAG

UNDER ÅREN 1982—2000. (mil.. kr. i 1979/80 års ansl snivå) Åtgärd 82/83 83/8h Sh/BS 85/86 86/37 87/88 58/89 89/90 90/91 91/92 92/93 93/9h 9h/95 95/96 96/97 97/98 98/99 99/00 Där— efter

l Informa- tionssök— ningssystem (kap. 10)1

— försök 0,2 0,1 0,1

— fullskale— system 0.7 0.7 1,5 1,5 1,5 1.5 1,5 1.5 1.5 1.5 1,5 1.5 1.5 1.5 1.5 1.5

2. Landskaps— information (kap. 11)

—försök 2,0 2,0 2,0 1,0

—produktion3 17,0 17,6 18,1 18,7 19,0 19,8 20,3 20,8 21,1. 22,0 —6,5 —6,5 —6,5 —6,5 —6,5 —8,5 . h

3. Samordning

(kap. 12, 13)

— LMV 0,15 0,15 0,15 0,15 0,15 0,15 0,15 0,15 0,15 0,15 0,15 0,15 0,15 0,15 0,15 0,15 0,15 0,15 0,15

—region&lt 1,8 1,8 1,8 1,8 1,8 1,8 1,8 1,8 1,8 1,8 1,8 1,8 1,8 1,8 1,8 1,8 1,8 1,8 1,8 ____________________________———

Avrundad summa h h h 21 21 22 22 22 23 2h 2h 25 25 —3 —3 —3 —3 '3 '5

Exkl. datainsamling och användarservice (Jfr punkt 3).

Utveckling och utvärdering, fortsatt drift 1 Y-län. Enligt alt. F 2 fr.o.m. 1985/86. Minus nuvarande anslag 65 milj. kr.

1 handläggare LMV, 0,5 handläggare per län.

14.3.1 Teknisk och administrativ rationalisering

Möjligheterna att genom utnyttjande av fjärranalysmetoder och datorstödd kartframställning sänka produktionskostna— derna synes för vissa typer av tillämpningar vara relativt goda. Det saknas dock f.n. underlag för att närmare kunna

bedöma dessa möjligheter ekonomiskt. Vad gäller utnyttjan—

de av ADB för hantering av landskapsinformation bör därför särskild uppmärksamhet ägnas kostnads— och effektbedöm— ningar i samband med den föreslagna försöksverksamheten avseende utformning och produktion av allmän landskapsin— formation. Innan sådana studier bedrivits saknas förutsätt— ningar att ange vilket ekonomiskt utrymme en teknisk ra— tionalisering kan skapa. Likaså saknas möjligheter att utan närmare studier och försök bedöma om kostnadssänk— ningar kan upp stå till följd av en regionaliserad ajour— hållning. Genom en fortlöpande administrativ rationalise— ring inom lantmäteriet bör man sikta till att minska stor— leken av de indirekta kostnaderna som belastar produktion— en. I detta avseende bedömer vi lantmäteriets nuvarande organisation och resurser tillräckliga för att bevaka och

vidta lämpliga åtgärder.

14.3.2 Omfördelning mellan anslag

Omfördelning mellan statliga anslagsmedel kan komma ifråga såväl inom lantmäteriet som inom och mellan myndigheter. Utanför lantmäteriet bör i första hand sådana ompriorite— ringar göras av varje myndighet för sig i samband med en ökad avgiftsbeläggning av allmän landskapsinformation. Bättre förutsättningar för att göra omprioriteringar mel— lan olika myndigheters anslag i samband med budgetbehand— lingen bör uppkomma genom det system för samlad behovs— prövning och prioritering som vi föreslagit i avsnitt 12.2.2. I sådana fall kan anslagsmedel direkt destineras till LMV eller annan producentmyndighet. För att åstad—

komma administrativ enkelhet bör detta vara fallet vid

produktion av permanenta följdprodukter där medintressen—

terna är statliga myndigheter.

Inom lantmäteriet används anslagsmedel inom delprogrammet

"Ovriga myndighetsuppgifter" huvudsakligen till service åt statliga myndigheter, kommuner och andra intressenter.

(1 e-medel, budgetåret 1980/81 ca 25 milj. kr.) Vi finner

att dessa bör kunna komma ifråga för att betala föreslagna samordningsåtgärder och informationssökningssystemet. Det

sistnämnda förutsätts på sikt också kunna finansieras ge—

nom avgifter på uttag ur registren.

Under utredningsarbetet har vissa användare framfört syn— punkter på att begränsa den geodetiska verksamheten. Detta skulle ge möjligheter att föra över vissa resurser (3 a— medel, budgetåret 1980/81 ca 11 milj. kr.) till produktion av andra typer av allmän landskapsinformation. Från andra håll har dock behovet av bibehållen verksamhet inom detta område hävdats. Till följd av den geodetiska verksamhetens speciella karaktär torde under alla omständigheter ev. om— prioriteringar kunna ske först på längre sikt. LMV bör där— för få uppdraget att i samråd med användare av geodetisk information redovisa en närmare plan beträffande behov och

utveckling inom detta område.

14.3.3 Avgiftsfinansiering

Med hänsyn till nämnda svårigheter att bedöma storleken av ev. rationaliseringsvinster (i detta sammanhang kan erin- ras om att nuvarande successiva anslagsminskning med 2 % per år redan intecknar en del av dessa ev. vinster) samt de relativt små belopp som på kort sikt skulle kunna om— fördelas inom lantmäteriets nuvarande anslagsramar finner LINFO att den huvudsakliga källan för att vidmakthålla och förbättra lantmäteriets produktion av landskapsinformation

i enlighet med våra förslag måste vara genom avgifter från

användarna.

För närvarande gäller beträffande det allmänna kartmate— rialet att kostnaderna för tryckning och distribution

skall täckas av avgifter. Priserna skall också inkludera ett bidrag till gemensamma kostnader. Bidragets storlek fastställs av regeringen i regleringsbrev. I en särskild förordning bestämmer regeringen ersättning för nyttjan— derätten av det allmänna kartmaterialet medan LMV fast—

ställer kartpriserna.

LMV skall av de influtna medlen inbetala ett i reglerings— brevet fastställt belopp till inkomsttiteln "Övriga in— komster av statens verksamhet". (För budgetåret 1980/81, det första år som systemet fungerar fullt ut, skall

4,75 milj. kr. betalas in). Overstigande belopp får LMV disponera för grundläggande kartläggning. Storleken av

detta ev. överskott är ännu ej känt.

I fråga om lantmäteriets uppdragsverksamhet gäller att varje resultatenhet skall ge full kostnadstäckning. Upp— dragstaxan fastställs av LMV i samråd med RRV. Länen har

viss frihet att variera denna taxa.

Genom principförslagen i kap. 11 har vi försökt att dra en klar gränslinje mellan den produktion hos lantmäteriet som skall utgöra allmän verksamhet (allmän landskapsinforma— tion) och den produktion som bör betraktas som uppdrags- verksamhet (följdproduktion). Dessa båda typer av produk— tion bör behandlas något olika vad gäller principerna för

finansiering och prissättning.

Vad gäller de produkter som föreslagits utgöra allmän landskapsinformation finner LINFO att denna produktion i princip måste vara en samhällsservice som staten bekostar genom anslag till lantmäteriet. Eftersom den nuvarande an— slagsnivån ej är tillräcklig och i syfte att stimulera en kundstyrning av sortimentet bör dock varje produkt pris— sättas i huvudsak efter samma principer som gäller sedan

november 1980, dvs. reproduktions— och vissa andra särkost—

nader skall ersättas av kunden jämte ett visst bidrag till lantmäteriets samkostnader. Detta innebär att vissa produk— ter kan komma att fördyras i den mån bidrag ej tas ut f.n. Utnyttjandet av geodetiska data för rikets nät kommer exem—

pelvis att avgiftsbeläggas.

Det bör också fortsättningsvis ankomma på regeringen att utfärda närmare bestämmelser till ledning för lantmäteriets prissättning liksom att i anslutning till behandlingen av anslagsframställningarna och den 1 kap. 12 föreslagna pla— nen besluta om vilka produkter som skall utgöra allmän

landskapsinformation.

Den finansiella huvudprincipen bör vara att priserna mark— nadsanpassas och sätts så att största möjliga bidrag upp— står. Dock bör beaktas att den tryckta kartproduktionen

tillhandahålls allmänheten till ett sådant pris att en god

spridning inte motverkas.

För att ge lantmäteriet en omedelbar stimulans till sådana åtgärder som leder till största möjliga försäljning av all— män landskapsinformation bör även bidragen tillgodogöras direkt i verksamheten istället för att som nu tillföras en allmän inkomsttitel på statsbudgeten. Detta förfarande sy— nes också administrativt enklare än nuvarande särbehandling av bidragsdelen i intäkterna. Statsmakterna kan sedan vidta

lämpliga åtgärder på grundval av resultatredovisningen.

En avgiftsfinansiering av fastighetsregistret har över— vägts i olika sammanhang. Bl.a. studerar LMV f.n. den frå- gan. LINFO anser utifrån sina utgångspunkter att ett av— giftsuttag även av fastighetsregistreringen är nödvändigt

för att skapa utrymme för en upprustning av registerkart—

verket.

Ur finansiell synpunkt bör all följdproduktion betraktas

som uppdragsverksamhet. Därav följer enligt vår uppfatt—

ning att den i sin helhet skall bekostas av användarna frånsett den subvention som det innebär att ingående all— män landskapsinformation till övervägande del betalas av statsmedel. Taxeprincipen bör vara full kostnadstäckning för varje produkt (kartverk) och priserna sättas så att de täcker dels alla direkta särkostnader (för FoU, lokaler, utrustning, personal etc. som direkt engageras i produk— tens framställning), dels ger ett bidrag för andel i lant- mäteriets samkostnader- Även om detta i förhållande till dagens situation innebär att högre kostnader kommer att övervältras på andra myndigheter anser vi att principen innebär väsentliga fördelar genom att kostnaderna direkt belastar användarna och därmed automatiskt medverkar till ett bättre användarinflytande på produktionen samt upprätt— hållande av en konkurrens på lika villkor med andra kart—

producenter.

De upphovsrättsliga reglerna för att vidareutnyttja perma- nent följdproduktion som finansieras av statliga medel bör i princip vara desamma som gäller i fråga om allmän land— skapsinformation. I fråga om annan följdproduktion avgörs

frågor om åtkomst och ersättning av upphovsrättshavaren.

Vad gäller intäkterna från såväl permanent— som tillfällig följdproduktion, bör dessa tillföras producentmyndigheten

i sin helhet som en stimulans till en användaranpassad pro— duktion och för att öka handlingsutrymmet. En bedömning av framtida intäkter från kartförsäljning och, i förekommande fall, nyttjanderätter förutsätts då göras och avräknas in— tressenternas avgifter i samband med att avtal om produk—

tion ingås.

Systemet med en ökad avnämarfinansiering måste lämna ut— rymme för viss kapitalbildning för att klara periodisering och risktagande. Detta talar för en viss ökning av den till LMV:s förfogande stående, rörliga krediten. lMV bör

också ha möjlighet att omfördela intäkterna inom lantmäte—

riet. Intäkter från regional följdproduktion måste dock i

rimlig utsträckning få stanna kvar hos resp. region.

14.3.4 Sammanfattande bedömning

Ovan redovisade kalkyler och bedömningar måste betraktas som relativt osäkra bl.a. då kostnaderna för framtida produkter måste baseras på dagens produktion och produk— tionsteknik. Det står dock klart att de åtgärder som vi bedömer nödvändiga för att anpassa lantmäteriets samord- nings— och produktionsuppgifter i fråga om grundläggande landskapsinformation till aktuella behov och förutsätt— ningar innebär ökade resursinsatser under ett tiotal år. Det genomsnittliga årliga resurstillskott som behövs fram till mitten av 1990—talet uppgår till ca 20 milj. kr. Först efter denna tidpunkt torde kostnaderna för den all—

männa landskapsinformationen komma att minska.

Av merkostnaden bör enligt vår uppfattning de ca 3—4 milj. kr. som avser löpande samordningsåtgärder i huvudsak kunna täckas genom omprioriteringar inom nuvarande anslag. I sammanhanget vill vi understryka nödvändigheten av att den allmänna rationaliseringen av produktionen inriktas så att den mer än motsvarar den av statsmakterna fastställda

generella minskningen av anslagen.

Huvuddelen av resursbehovet — ca 15 milj. kr. — måste en- ligt vår uppfattning täckas genom avgifter på produktion- en. F.n. inbringar intäkterna från den allmänna landskaps— informationen omkring 5 milj. kr. En fördubbling av dessa intäkter borde enligt vår mening på sikt vara möjlig genom den ökade avsättning som det av oss skisserade produktsor- timentet bör kunna få bl.a. för följdprodukter. Vidare vill vi visa på det resurstillskott som skulle kunna skapas ge—

nom en avgiftsbeläggning av fastighetsregistreringen.

Kostnadsökningen för själva försöksverksamheten — ca 2 milj. kr. per år — bör enligt LINFO:s uppfattning täckas genom tillfälliga anslagsförstärkningar.

Avslutningsvis vill vi erinra om att många avnämargrupper efterlyst en förbättrad och utökad allmän landskapsinfor— mation. Utan resurstillskott är det uppenbar risk för att det blir ytterligare sänkningar av kvaliteten. De av oss skisserade åtgärderna innebär visserligen att man under ett antal år ökar insatserna på detta verksamhetsområde. På sikt räknar vi dock med att kostnaderna skall bli lägre samtidigt som kvaliteten på den allmänna landskapsinforma—

tionen blir bättre.

SOU 1981:73

FÖRKORTNINGAR OCH ORDFÖRKLARINGAR

I LINFO:s betänkande förekommer förkortningar och vissa teknis— ka termer och uttryck som kan behöva förklaras.

Listan över förkortningar upptar endast sådana förkortningar som förekommer på ett flertal ställen utan nämnare förtydligan— den (främst i huvudbetänkandet).

Ordförklaringarna grundar sig på gällande svensk standard i den mån det finns sådan (SIS). Vissa förklaringar är hämtade från Tekniska nomenklaturcentralens Kommunalteknisk ordlista (TNC 61). Vissa begrepp är definierade i Svensk författningssamling (SFS) eller i de av LMV utgivna tekniska förklaringarna och anvisning- arna (TFA) till mätningskungörelsen. I många fall finns dock inte exakta definitioner eller allmänt vedertagen terminologi.

I listan är i förekommande fall angivet källan till definitio—

nen .

Understreckning av ord markerar att det är förklarat på ett annat ställe i listan.

Förkortningar

AF anslagsframställning AMS arbetsmarknadsstyrelsen AUTOKA automatisk kartframställning (system utvecklat vid lbhO CCT Computer Compatible Tape CFD centralnämnden för fastighetsdata CTH Chalmers tekniska högskola DFR statens delegation för rymdverksamhet EBBA enkel bildbearbetningsapparat

(bildbearbetningssystem utvecklat vid Svenska Rymdaktiebolaget)

ELS Esrange Landsat Station

ESA 'European Space Agency

ESP Esrange Special Programme FADIR fastighets- och inskrivningsregisterkommittén FBL fastighetsbildningslagen FBM fastighetsbildningsmyndighet

FOA försvarets forskningsanstalt FoU forskning och utveckling FRM fastighetsregistermyndighet FRP fysisk riksplanering FTR fastighetstaxeringsregistret

HDDT High Density Digital Tape IGS interaktivt grafiskt system

IR infraröd

ISOK infonnationsbehandling för samhällsplanering och kommunalteknik

KFBM kommunal fastighetsbildningsmyndighet KFRM kommunal fastighetsregistermyndighet KOMB kommunala mätningstekniska beräkningar (ADB-system som tillhandahålls av Kommunförbundet) KTH Tekniska högskolan i Stockholm Landsat Land Satellite (jordresurssatellit)

LE lantmäterienhet (vid länsstyrelserna)

LINFO landskapsinformationsutredningen LMS lantmäteristyrelsen (upphörde 1974—07—01)

LMV statens lantmäteriverk

LU 80 MBK

MDN MI

MK MSS NASA NPOC NSG OSIRIS

PBL PMK

QL QZ RAK RB RRV SCB SFBM SFRM SFS sou SHAFK

SIDA SIND SLAR SMHI SNV

SPOT

STF

"595555

lantmäteriutredning 80 mätning, beräkning, kartläggning (utbildningsprogram initierat av Kommunförbundet)

miljödatanämnden informationssystem för miljövärden mätningskungörelsen multispektral svepradiometri

National Aeronautics and Space Administration National Point of Contact (inom Earthnet) nämnden för statens gruvegendom Our Second Image Reading Instrument System (bildbehandlingssystem utvecklat vid KTH) plan— och bygglagen (förslag till ny lag) programmet för övervakning av miljökvalitet (vid SNV)

Quick-look (okorrigerad satellitbild) Stockholms datamaskincentral

rikets allmänna kartverk (upphörde 1974-07-01) Svenska Rymdaktiebolaget riksrevisionsverket

statistiska centralbyrån

statlig fastighetsbildningsmyndighet statlig fastighetsregistennyndighet

Svensk författningssamling Sveriges geologiska undersökning storskalig halvautomatisk fotogrammetrisk kar— tering (system utvecklat vid KTH) styrelsen för internationell utveckling statens industriverk Side Looking Airborne Radar Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut statens naturvårdsverk

Systéme Probatoire d'Observation de la Terre (planerad fransk jordresurssatellit)

Svenska turistföreningen styrelsen för teknisk utveckling tekniska förklaringar och anvisningar (till MK) ultraviolett

verksamhetsplan överbefälhavaren

Ordförklaringar

Ajourföring

Ajourhållning

Allemanskarta Allmänna kartor

Allmänt kart- material

Baskarta

Bildtolkning (el Flygbilds— tolkning)

Bladformat (el Kartformat)

Bladindelning

Centralprojek- tion

Databas

Datorstödd kart— framställning

Korrigering av kartinnehåll och mätdata så att kagta eller register redovisar de faktiska förhållandena vid en viss tid—

punkt (TFA).

Kontroll av huruvida förändring inom ett kartlagt område skett — och i sådana fall —

Sådana kartor för samhällets grundläggande och kontinuerliga behov som det enligt 11 5 5 lantmäteriinstruktionen (1974z336) ankommer på statens lantmäteriverk att utge (SFS 1980:754). Allmänga_kgrtgz och grundmaterialet till dessa (SFS 1980:754).

Karta som med ändamålet varierande innehåll, skala och kvalitet har till uppgift att ut- göra kartunderlag vid planering, projekte— ring och redovisning (TFA).

Inhämtande av kvalitativ och kvantitativ information ur flygbild.

Kartas format, vanligen i A—serien, eller med en rityta om 500 x 500 mm, 500 x 800 mm

eller 600 x 800 mm (TFA).

Inom den allmänna kartläggningen används en kartbladsindelning grundad på storru— tor om 50 x 50 km och tillhörande beteck- ningssystem. För kommunala kartor används ofta lokala bladindelningssystem (TFA).

Avbildning av ett objekts punkter med hjälp av strålar (räta linjer) genom en gemensam punkt, projektionscentrmn. Den fotografiska bilden är ett exempel på centralprojektion, varvid kameralinsen utgör projektionscentrum (se även grtg: gQQålEZQiQKEiQE) . Mängd av data som består av åtminstone ett register och som är tillräckligt för ett visst ändamål eller för ett visst databe- handlingssystem och som kan utgöra en del av en annan samling av data (SIS).

Kartframställning vari ingår moment av automatisk databehandling t ex datastyrd uppritning. En liknande term är automatisk kartframställning.

Dedicerad drift

Deloriginal

Detaljplan

Digitala data (el Numeriska data) Digitalisering

Ekonomisk karta

Fastighets— bildning

Fastighetskarta

Fastighets— register

Fjärranalys

Flygbild

Fotogrammetri

Myndighetsvis eller sektorvis organiserad datadrift (prop. 1978/79:121).

Kartblad eller ADB-register med specificerad del av kartas innehåll. LINFO använder denna term i en vidare betydelse som en produkt re— dovisande någon eller några typer av data om landskapet och som tekniskt kan sammanföras med andra deloriginal och /eller komplette— ras med andra data.

Sammanfattandebegrepp för stadsplan, bygg— nadsplan och tomtindelning. Även plan- institut för detaljplanering föreslaget av PBL—utredningen.

Data som representeras av tal och eventuella specialtecken.

Omvandling av analoga data i form av t ex fotogrammetriska stereomodeller eller kar- tor till digitalg_dgta för ADB. Karta som i huvudsak återger dels markanvänd- ning, bebyggelse, kommunikationsleder, hydro- logiska förhållanden, nivåkurygr, fornminnen m m, dels administrativ och judiciell indel— ning samt fastighetsindelning (TNC 61).

Åtgärd genom vilken fastighetsindelningen ändras eller servitut bildas, ändras eller upphävs (SFS 1970:988). Karta utvisande fastighetsförhållanden. Fastighetskartan består av fastighets— originalet till skgugmiälsejsertån och ett särskilt rättighetsoriginal. Om sär- skild bestämmelsekarta tillägges talar man om fastighets— och bestämmelsekarta. Sammanfattande term för jordregister, stads- register och det nya fastighetsregister som enligt SFS 1968:379 och SFS 1974:1059 skall föras med hjälp av automatisk databehand— ling (TNC 61).

Samlingsnamn för de tekniska metoder med vilka man på avstånd samlar in och däref— ter bearbetar och presenterar data om mark— ytan, vattnet och atmosfären. Fotografisk bild av markytan tagen från luften. Vanligen eftersträvas en vertikal fotograferingsinriktning (lgdbild). Läran om mätning i bilder, t ex flygbildey, för bestämning av främst geometriska egen— skaper, såsom storlek, läge och form hos avbildade föremål (TNC 61).

Fotogrammetrisk bearbetning Fritidskarta

Fältkarta Följdprodukt

Förlagsprodukt

Geodesi

Geologiska kartor

Geomorfologi Geoteknik

Gon

Grundkarta

Grundläggande landskaps— information

Hydrogeologisk karta

Höjddata Höjdkurva (el Nivåkurva)

Informations- behandlings— system

Se återegbeérbstniag-

Karta för friluftslivsverksamhet, ofta i skalintervallet 1:10 000 — 1:20 000. Allemanskarta är en liknande benämning.

Huvudversionen av den tgpggrgfiskg_kgztan. Kartor som helt eller till någon del åter— ger allmäa£_kér£astsrial (SFS 1980=754)- Eöljdprgdukter som bedöms få en varaktig spridning och därför hålls i lager för att säljas (SFS l980:754). Läran om mätning på, eller i anslutning till, jorden för bestämning av fonn, di— mensioner, massfördelning och gravita— tionsfält hos jorden eller del därav (TNC'61).

Samlingsbenämning för olika typer av berg- grundskartor, jordartskartor och hydrggeg: lggiäka_kerzer- Läran on1 markens struktur och ytformer.

Läran om jords och bergs tekniska egenska— per samt dess tillämpning vid främst bygg— nads- och anläggningsverksamhet (TNC 61).

Enhet för plan vinkel där 1 gon = 1/400 av ett varv (TFA).

Storskalig karta över ett område som be— rörs av förslag till stadsplan eller bygg- nadsplan; till kartan hör fastighetsför— teckning (TNC 61 och TFA).

Landskapsinformation i form av bilder, kart- material och register avsett att användas i många olika sammanhang, t ex gmdreysbildez, allmäaue_ke££92. primärkartgr, Sjökort och fastighetsregister—

Karta utvisande de geologiska förutsättning— arna för bl. a. grundvattnets förekomst och strömning.

Digitglg_dgtg om markens nivå. Linje som på karta eller ritning sammanbin— der punkter med samma nivå (TNC 61 och TFA).

Samling av maskinenheter, metoder och proce— durer samt ev. även människor organiserad med uppgift att genomföra databehandling (SIS).

Infraröd film (IR—färgfilm)

Interaktivt grafiskt system

Kartformat Kartografi

Katasterkarta

Kommunöversikt

Koordinat

Koordinatsystem

Landskapsinfor— mation

Lodbild

Multispektral svepradiometri

Nivåkurva Normalhöjd

Numeriska data

Film med stor känslighet i den infraröda delen av spektrum, som omfattar våglängder i ungefär området 5-10—6 - 10'4m.IR-färg- film används ofta vid fotografering för vegetationskartläggning m. m.

Informationssystem för behandling av grafis— ka data genom dialog med dator. Sådana sy— stem finns numera för framställning och

Den del av kartframställningsprocessen som avser den grafiska utformningen av kartan (TNC 61).

En fastighetskarta med rättsverkan, som fö- rekommer i vissa europeiska länder(dock ej i Sverige). Informellt planinstrument för översiktlig markanvändningsplanering inom en kommun. Linjär eller vinkelberoende storhet som be- stämmer positioner för en punkt i ett givet referenssystem. För allmän kartläggning i Sverige används ett koordinatsystem där x—koordinaterna räk- nas positiva norrut med början från ekvatorn och y-koordinaterna positiva österut med början från medelmeridianen 2,5 ggn V. Gemensamt begrepp för lägesbestämbar infor— mation om landskapets naturgivna innehåll och egenskaper och dess konstgjorda före- teelser. Begreppet innefattar även sådana geodetiska och fotogrammetriska data som ut- nyttjas för lägesbestämning av landskaps— information samt geografiska namn och grän— ser, institutionella förhållanden m m (LINFO:s direktiv). Flygbild tagen med vertikal kameraaxel. Avsökning av strålning reflekterad eller emitterad från landskapet. Strålningen kan delas upp i flera våglängdsområden som fokuseras på var sin sensor. De elektriska signalerna lagras ofta i var sin kanal på magnetband. Se bäiékurrå-

Höjd vid flygfotografering om ca 4 600 m. Man talar i övrigt om låghöjds— resp hög— höjdsfotografering.

Se digitala_éetå-

Nybyggnadskarta

Omdrevs— fotografering Områdesplan Ortofbto

Ortofotokarta

Ortogonal- projektion

Pixel Plotter

Primärkarta

Registerkarta

Revidering

Rikets nät

Samkopiering

Satellitbild

Scanner

Karta utvisande fastighets exakta mått, gränser för byggnadsrätt, läge för va— ledningar, angränsande gata m m. Bygg— nadsnämnd är i viss omfattning ålagd att tillhandahålla nybyggnadskarta, se 2 5 byggnadsstadgan (TNC 61). Systematisk flygfotografering med regel— bundna tidsintervall.

Planinstitut för mindre kommundel före— slaget av PBL—utredningen. Bild uppbyggd av små, vanligen rektifiera— de, element från flygbilder. Karta framställd genom kartografisk komp— lettering av grtgfgtg (TNC 61, TFA). Avbildning i ett plan genom strålar vinkel- rätt mot planet (till skillnad från gen: Erélgzgisktiga)- Bildelement. Uttrycket pixel används ofta i samband med klassning av satellitdata. Datorstyrd ritmaskin, ofta med förhållande— vis måttliga prestanda. Det storskaliga kommunala kartverk varpå kommunens allmänna (grundläggande) kart— läggningsarbete fortlöpande redovisas. Karta hörande till fastighetsregistei. Reg— ler för registerkartas skala, innehåll och utformning finns bl.a.i fastighetsregister—

kungörelsen (1974:1059).

Förbättring av kartas innehåll och utföran— de m.m.vid viss tidpunkt. Om sådan översyn sker kontinuerligt talas om ajourhållning. Omfattar rikets triangelnät, tyngdkrafts— nät och höjdnät, vartill stommätning nor— malt skall anslutas. Undantag får i vissa fall göras för anslutning till lokala, till riksnätet ej anslutna system. Koordinaterna i rikets nät beräknas i det system som be— skrivits i kggréiaéEäXEEew— Successiv eller samtidig kopiering av del: original till ett s.k.samlingsoriginal in— nehallande information som finns i delori—

ginalen (TFA).

Bild-erhållen genom bearbetning av data re— gistrerade från satellit (genom t.ex_korri— gering, klassning) och framställning av bild, ofta med hjälp av s.k bildskrivare.

Utrustning som avsöker och registrerar data från markyta, vattenyta, bild eller karta. Satellitregistrering över visst område. En Landsat—scen täcker exempelvis en yta av 185 x 185 km.

Sensor

Snedbild

Specialblad

Stereo- bearbetning

Stereo— instrument

Stereoöver— täckning

Stomnät (el Stomsystem)

Stråköversikt

Stödpunkt

Tematisk karta

Termografi (termisk svepa radiometri)

Terrester mätning

Topografisk karta

Instrument för avkänning av strålning. Sen— sorer brukar indelas i aktiva (t. ex. radar) och passiva(t.exkameror, multispektrala stagnera)- Avbildning från luften med avsiktlig avvi— kelse från lodlinjen.

Regisieikaiia över jordregisterområde där skgagmlåké_kérténå skala ej är tillräcklig för godtagbar redovisning. Specialbladens

skala är ofta 1:2 000. Inom fgtggiammegiin vanlig benämning på be— arbetning av flygbilder i instrument som möjliggör tredimensionellt betraktande av terrängen. Instrument för steiegbeaibegning av bilder.

För att möjliggöra stereobetraktning av flygbilder och därmed sammanhängande mät— ning brukar flygbilder fotograferas i serie med viss övertäckning, som i längsriktning ofta uppgår till 60 eller 80 % och i sidled till ca 30 %.

Samling av fixpunkter vilkas läge bestämts i plan och/eller i höjd genom officiell mät— ning (stommätning) isamma geodetiska kggréiuetäxätsm (TNC 61)- Översikt över flygfotograferingsstråk med bildcentrum för bilderna inlagda längs stråken. I mätbild väl definierad punkt (signalerad, naturligt eller artificiellt) vars läge i plan eller höjd bestämts i markens koordinat- system för användning vid återgivning av ter— rängen i sieieginsgiument (absolut oriente- ring) (TFA)_ En karta som representerar ett eller några få teman, som blir starkt framhävda. Ofta är temat redovisat på ett topografiskt un- derlag som tjänar som lägesredovisning. Registrering av värmestrålning i spektral— området ca 3-5'10'6m och 8—14'10'Öm.

Mätning på marken.

En karta som återger jordytans topografiska egenskaper (terrängform) och andra natur— givna eller av människan skapade objekt. Avsikten med kartan är att ge en allmän orientering om terrängen utan att framhäva något speciellt element (tema). Huvudskalan för topografisk karta i Sverige är 1:50 000.

Transfererings- Register organiserat för överföring fil (transferering) mellan databasei. Vegetations— Karta som redovisar vegetationsförhållan— karta den, oftast tillkommen genom tolkning av

flygbilder fotograferade med lRIfäigfilm.

Version Karta bestående av ett eller flera del: original. Se även samkopiering. Översiktskarta AllllläQJSEIEå i skala mindre än 1:100 000.

NUVARANDE FÖRSÖRJNING MED LANDSKAPSINFORMATION I SVERIGE: INTRESSENTBESKRIVNING

Enligt direktiven bör LINFO inledningsvis kartlägga vilka organisationer och myndigheter som arbetar med insamling m.m. av landskapsinformation. Därvid bör huvuddragen i upp— giftsfördelningen mellan olika intressenter inom den offent—

liga sektorn grovt anges och kostnaderna för verksamheten be- räknas.

I kap. 3 i betänkandet beskrivs översiktligt dagens försörj— ning med landskapsinformation — regelverk och ansvar, produk— tion och konsumtion samt resursinsatser. Vi har ansett det motiverat att i denna särskilda bilaga lämna en mera full- ständig redogörelse för de viktigare intressenterna och de— ras befattning med landskapsinformation. Avsikten är att den inte bara skall kunna användas som en uppslagsbok i samband med läsningen av huvudtexten utan också tjäna som underlag för olika intressenter att finna möjligheter till samverkan vid anskaffning av landskapsinformation.

Intressentbeskrivningen omfattar ett antal statliga, kommu- nala och enskilda organisationer som samlar in, producerar och/eller använder sig av landskapsinformation i större om— fattning. Uppgifterna grundar sig på offentligt tryck och andra skriftliga källor samt på de intervjuer som LINFO ge— nomfört med flertalet av intressenterna. Svenska kommunför- bundet har i huvudsak svarat för beskrivningen av primär— kommunernas hantering av landskapsinformationen. Alla upp— gifter hänför sig till budgetåret 1978/79 om inte annat an— ges.

Vi har så långt möjligt försökt redigera materialet efter enhetliga principer. Mot bakgrund av varje organisations upp:

gifter beskrivs produktion och utnyttjande av landskaps— information närmare. Separat redovisas eventuell forsknings— och utvecklingsverksamhet, M, samt samverkan rörande land— skapsinformation. Beträffande resurser redovisas sådan mer kostnadskrävande utrustning som man har för att behandla landskapsinformation samt de totala kostnaderna. De senare är ofta mycket svåra att särskilja från övrig verksamhet och motsvaras ibland av intäkter. Den upptagna summan ger en bild av infomationsbehandlingens ekonomiska omslutning men måste i flera fall ses som en relativt grov uppskattning.

INNEHÅLL

l. STATEN

Bos tadsdepartementet Den statliga lantmäteriorganisationen 305 Byggforskningsorganisationen 330 Statens planverk 332

Justitiedepartementet Centralnämnden för fastighetsdata 33h

Försvarsdepartementet Försvarsmakten 3 38

Kommunikat ions departementet

Televerket 3 1, 2 Statens järnvägar 3 1, 3 Statens vägverk 3 1, 3 Sjöfartsverket 3146 Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut Luftfartsverket 322 Statens geotekniska institut 3 5 h Ekonomidepartementet Statistiska centralbyrån 3 5 5 Utbildningsdepartementet Riksantikvarieämbetet 3 5 8 Naturvetenskapli ga forskningsrådet 3 6 O

Universitet och högskolor 362

Jordbruksdepartementet Lantbruksorganisationen 3 6 5 Skogsvårdsorganisationen 3 6 7 Statens naturvårdsverk 3 7 O Mil j ödatanämnden Sveriges lantbruksuniversitet 37 3 3 7 6 Industridepartementet Statens industriverk, bergsstaten och nämnden för statens gruvegendom 3 7 7 Sveriges geologiska undersökning 3 8 0 Statens vattenfal lsverk 3 8 7 Styrelsen för teknisk utveckling 3 8 7 Statens delegation för rymdverksamhet och Svenska rymdaktiebolaget 389 Domänverket 3 9 l Delegationen för samordning av havsresursverk— samheten 3 9 2 Kommundepartementet Länsstyrelserna 39 3 2 . KOWUNERNA Primärkommunerna 3 9 8 Stockholms läns landsting 1, l 0

3 . ENSKI LDA FÖRETAG OCH ORGANISATIONER ), l l

STATEN

BOSTADSDEPARTEMENTET

Den statliga lantmäteriorganisationen

Lantmäteriet har huvudsakligen till uppgift att samla in och tillhandahålla landskapsinformation samt att genom förrätt— ningsverksamhet svara för väsentliga delar av genomförandet av samhällsplaneringen. Tillsammans med samhällsplanerande organ skall lantmäteriet verka för att dess tjänster inom kart— och flygbildsframställningen m.m. liksom förrättningsverksamhet ut— nyttjas på ett ändamålsenligt sätt.

Det statliga lantmäteriet är organiserat på tre nivåer, näm— ligen en central myndighet, statens lantmäteriverk (LNN), i varje län en överlantmätarmyndighet (ÖLM) samt lokalt en distriktsorganisation med fastighetsbildningsmyndigheter (FBND. För särskilda uppgifter är lokalt vissa myndigheter inrättade som arbetar frikopplade från distriktsindelningen, s.k. special- enheter. Utanför den statliga lantmäteriorganisationen finns dels kommunala fastighetsbildningsmyndigheter, specialenheter för tätortsutveckling (KFBND, dels statliga och kommunala fastig— hetsregistermyndigheter (SFRM resp. KFRND. I förhållande till dessa utomstående myndigheter har det statliga lantmäteriet vissa tillsynsuppgifter.

Lantmäteriets organisation framgår av figur 2.1 och 2.2.

Flera organisationsförändringar har under den senaste tioårs— perioden genomförts på central, regional och lokal nivå. Statens lantmäteriverk bildades den 1 juli 1974 genom en sammanslagning av lantmäteristyrelsen och rikets allmänna kartverk och övertog de båda verkens arbetsuppgifter i princip oförändrade. Syftet med reformen var främst att få till stånd bättre samordning och ökade resurser för de grundläggande mätnings— och kartläggnings-

Allmänna upp— gifter och

organisation

Figur 2.1 LANTMÄTERIETS ORGANISATION

1981- 07 - 01

Lantmäteriverket . _ CENTRAL (LMV) Generalduektor

onemusmion

Administ . Fastighets- Kart- Produk- tiv avdelning avdelning tions- avdelninq avdelning

(A) (F) (K) (P)

, . Överlantmätarmyndigheter (ÖLM) REGIONAL ORGANISATION

Lantmäteri- distrikt

Kommunala specialenheter för tätorts-

Specialenheter för iord- och skogsbrukets rationalisering m m

Statlig special- enhet för tätortsutvecklin-

LOKAL ORGANISATION 575 _ _ __ utveckling lKFBMl

Lokalkontor 29 st 23 st 42 st

SFBM

FastighetsbiIdningsmyndigheter ( FBM)

Streckad linje till figur betyder att underordnat organ inte organisatoriskt tillhör lantmäteriet utan endast i tillsynshänseende är underordnat

Länstyrelsernas lammämrienheterlL : [ :Smllu futighotuqin- ;:umyruignnulsmm | i 24 st

Kommunala fastighets- ngittermyn- digheter (KFRMI

335t

Faniuhetsregimrmyndighmr (FRM)

Figur 2.2

LANTMÄTERIV E RKETS DETALJORGANISATIO N

1981-07 -0'l

enereldinktör GD

Nemnirenden Adm eervieeenhet Bibliotek, erkiv Expedition Lolulvln! Lolulpleneting qunretur Kontornrvckeri Telefonväxel

Redovisningscentrel

"Enheten innehlller iven en grupp för lestiqhetstexering

Revisions- RK kontor [_ "I L _| ADMINISTRATIV A FASTIGHETS- F KARY- K PRODUKTIONS— P AVDELNING AVDELNING AVDELNING AVDELNING Utvecklingsplanering FP Stab Stab Ekonomienhet AE Fenighetsbildninnsenhet FF Geodetisk enhet Geodetisk minn enhet pc Inköpseentrel AEI Allmänna ärenden FFA Vetenskepl ärenden KGV Triengulerinq o stomnät pc] Kemerele irenden AEK Fenighettsemverlun FFS Mätnimsleknik KGM Berikning PG! Plenerinu AEP Plen- o bebyggelsävenden FFF Rldqvn tilämpn "(RFA Avvägning P63 Utveckling AEU Fastighetsbestimninn FFF Datateknik Geodetiskt erkiv PCC Kelibr, im" service Ornenitelionsenhet AO Virderingsenhet FV1 Fotogrammetrisk enhet KF Fotogrammetrisk enhet _ PF Allminne ärenden ADA Allmänna ärenden FVA Foto— 0 evkinningstekn KFF Förbered erheten FFI Information ADI Jord» o tkoasbr 'e'renden FVJ Fotogram bearbetning KFB Stommitning PFZ Admininretiv utveckling Bebyggelseirenden FVB Kertteknik KFK | Profilmitninu PF3 [_ ...-.. _| - _. _ _ _, Småskalig kerterinn PFA ! 'Storskalig lurt-ring PF5 % Grevering PFG Pereonelenhet |__—__ Löneirenden APL Peuonelplenering AFP Reuiltennhet Kenouveiisk enhet KK Ekonomisk kenenhet Utbildning APU Allmänna irenden FRA Kenplenerinu KKP Kemedektion Arbetsmiljö Reninerföring FRF Förlagsverksemhet KKF Pen m Regineromliggning FRO Kertutvecklino Fulla rev

Fallet rev Fullet rev Fullet lev

Försvarsenhet Säkerhettskydd Beredskapsärenden

KMS Tupourefisk kertenhet Fulln rev o följdprod Fulla rev

Fullst vev o part rev Översiktskarta, Maskinen ritn

Produktionsservieeenhet

Flygletonrefering FSF Fotografiskt Ieb PSL ADB—drift FSD Arkiv PSA

Verkstad Fö'rlld

arbetena i landet. En omlokalisering av verket från Stockholm till Gävle skedde 1975. Under början av l970-ta1et inordnades överlantmätaren och länslantmäterikontoret i länsstyrelsen.

Antalet anställda inom den statliga lantmäteriorganisationen ut— tryckt i helårsarbetande är ca 2 900 personer, varav drygt 800 finns inom LMV och resten inom den regionala och lokala organi— sationen (1980—07—01). Därtill kommer AMS—personal och säsongs- anställd biträdande personal i fältarbete.

LMV är central förvaltningsmyndighet för frågor om fastighets— bildning, fastighetsbestämning, fastighetsvärdering, fastighets— samverkan och fastighetsregistrering samt mätningsverksamhet och allmän kartläggning. Inom verket finns fyra avdelningar, nämli- gen en administrativ avdelning, en fastighetsavdelning, en kart— avdelning och en produktionsavdelning. Inom kartavdelningen finns en försvarsenhet som förestås av en militärassistent (se figur 2.2).

För samråd i mera betydelsefulla frågor om riktlinjer för de all— männa kartarbetena finns ett kartråd vid LMV, bestående av före- trädare för olika kartkonsumenter i samhället. Enligt LMV:s in- struktion skall företrädarna utses på förslag av ÖB, vägverket, lantbruksstyrelsen, naturvårdsverket, Skogsstyrelsen, statens planverk, SGU och Svenska kommunförbundet. Till kartrådet är knutet ett beredande organ för samråd om plankartor m.m., den s.k. plankartegruppen, som består av representanter från lant— mäteriet, statens planverk, naturvårdsverket, Svenska kommunför— bundet och Liber Kartor.

öLM har länet som verksanhctsområde och skall inom detta område leda och utöva tillsyn över verksamheten vid SFBM, utöva till— syn över mätningsverksamheten samt verka för samordning av grundläggande mätnings— och kartläggningsverksamhet. Myndig— heten skall också enligt sin instruktion lämna medverkan i arbetet för framställning av allmänna kartor och hjälpa FBM

liksom kommuner och enskilda med råd och upplysningar inom sitt verksamhetsområde. Likaså skall OLM ge råd och upplys— ningar om och hjälpa till vid förmedling av allmänna kartor och andra produkter som framställs inom lantmäteriet. I sam- band med dessa uppgifter skall OLM bl.a.följa verksamheten vid FBM och vid behov bistå dessa myndigheter med upplysningar och utredningar. Likaså fastslås i instruktionen att myndigheten skall upprätta programplaner för grundläggande stomnät och kartläggning samt kontrollera mätningsarbeten på begäran av kommun om inte uppgifterna utförs av LMV.

Overlantmätarmyndigheten är organisatoriskt samordnad med läns— styrelsens lantmäterienhet, främst genom att överlantmätaren är chef för båda organen.

Lantmäteriet strävar efter att arbeta som ett samlat, inte— grerat organ över de olika nivåerna. Som ett led i samordningen av de tekniska resurserna har LMV utarbetat särskilda.riktlinjer för samverkan mellan överlantmätarnwndigheternas tekniska enheter och LMV samt mellan enheterna inbördes. Regionalt har åtta s.k.samverkansområden bildats, som vart och ett består

av flera ULM.

FBM har hand om lantmäteri- och kartverksamheterna på den loka— la nivån. För dessa verksamheter är landet indelat i 87 lant— mäteridistrikt. Varje lantmäteridistrikt utgör verksamhetsom— råde för en fastighetsbildningsmyndighet. Chef för lantmäteri- distrikt är en distriktslantmätare.

För särskilda fastighetsbildningsuppgifter, främst sådana som hänger samman med jordbrukets och skogsbrukets rationalisering eller som rör utveckling av tätbebyggelse, finns för närvaran— de ytterligare 67 fastighetsbildningsmyndigheter, s.k.special— enheter. Av de 67 specialenheterna är 25 statliga — 24 för jord— och skogsbruksändamål och en enhet för tätortsutveckling avseende flera kommuner - medan återstående 42 står under kommunalt huvudmannaskap, samtliga för tätortsutveckling.

Landskaps— information

Program 1 Vissa allmänna

myndighetsupp— gifter

Chef för statlig specialenhet är en länslantmätare och för kommunal specialenhet i regel en stadsingenjör.

Det statliga lantmäteriet har tillsyn över FRII, som kan vara statlig eller komrmmal. Statliga FRM är länsstyrelserna, där ärendena handläggs inom lantmäterienheterna. Kommunala FRM finns i 34 av de 42 ovan nämnda kommunerna.

Lantmäteriet tillämpar programbudget. Verksamheten indelas i följande fyra programområden 1 :

l. vissa allmänna myndighetsuppgifter 2. förrättnings— och uppdragsverksamhet 3. mätning och kartläggning 4 . förs varsberedskap

Program 1 omfattar följande helt anslagsfinansierade delpro— gram:

a) föreskrifter och allmänna råd för lantmäteri— och kartverk- samheten

b) nytt fastighetsregister

c) riksgränsarbeten

d) allmänna utvecklingsarbeten e) övriga myndighetsuppgifter

Inom LMV utarbetas fortlöpande tillämpningsanvisningar till mätningskungörelsen (TFA). En omfattande rådgivning sker från LMV:s sida till regionala och lokala organ i fråga om mättek- niska frågor, val av instrument och utrustning, val av koordi- natsystem samt olika karttekniska problem i samband med mät— ningskungörelsen. LMV har vidare ett tillsyns— och gransk— ningsansvar för mätningsverksamheten i landet, liksom ansvar för att ge föreskrifter inom detta område. Huvuddelen av till— synsgranslmingen handläggs dock av 'O'LM. FBM och öLM svarar i övrigt för teknisk service beträffande bl. a. program och pla—

1 En ny indelning har beslutats av statsmakterna att gälla fr. o. m. den 1 juli 1982.

ner för grundläggande stomnät och kartläggning åt konmunerna samt för rådgivnings— och upplysningsverksamhet till kommunala och statliga organ. Vissa förarbeten till det nya ADB-baserade fastighetsregistret utförs också vid lantmäteriets regionala

organ.

Av betydelse för fastighetsregisterverksanheten är bl. a. de anvisningar som ges för fastighets- och registerkartor samt regler för ortnamn. Infomation förs även fram via utarbetande av handböcker eller vid kurser. Som ett led i den ökade sats— ningen på värderingsverksamheten (skogs— och jordbruksvärdering m. m.) sker t. ex utbildnings-, informations— och anvisnings-

insatser.

LMV medverkar för närvarande i en översyn av riksgränsen mellan Sverige och Finland. Motsvarande arbete planeras senare även

för gränsen mot Norge.

Utvecklingsverksamheten inom kartområdet inriktas främst på teknik och metodfrågor i samband med automatisk kartläggning (beträffande införande av ny teknik även utvecklingsarbeten in— om delprogrammen 2 c och 3 b-d). Inom fjärranalysverksamheten har t. ex. program tagits fram för behandling av Landsat—data. Försök har inletts med att bl. a. tolka och jämföra fjärranalys- data med topografiska kartans innehåll.

Metodutveckling pågår även inom områdena fotografisk teknik (re- produktionsteknik m. m.) och bildtolkning, då informationen i flygbilden är av stor betydelse för verket både som hjälpmedel vid revidering av de allmänna kartserierna och i uppdragsverk- samheten. Utvecklingsinsatserna på fotogrammetriområdet har koncentrerats till ortofoto- och stereobearbemingsteknik samt försök med användning av digitala kartdata.

Metoder för datorstödd kartering innebär behov av kraftigt öka— de resurser för databehandling och speciellt vid helautomatisk kartering, nya karteringsinstmment. LMV har hittills valt att

satsa på halvautomatisk kartering där befintliga utrustning- ar i form av stereoinstrument och ritmaskiner kunnat utnytt- jas och investeringsbehovet i nya instrument kunnat hållas på en förhållandevis låg nivå. Programsystem för insamling, lagring och redovisning av digitala kartdata har färdig— ställts och prövats i begränsad produktion.

På sikt syftar utvecklingsarbetet med numeriskt styrd kart— framställning till att integrera samtliga delmoment i den datorstödda kartografin såsom datainsamling, datalagring med rättning och uppdatering av information samt uppritning av kartdetaljer och fotosättning av text. Ett produktionssystem för uppbyggnad av kommunala kartdatabaser för storskaliga kartor är i huvudsak utvecklat. I arbetet med samordning av grundläggande storskaliga kartor ingår utveckling av frank ställningsmetoder för ledningskartor, rationella förfaranden vid arbetet med nybyggnadskartor, utsättning, lägeskontroll och ajourföring av primärkartor. Vidare utvecklas framställ— ningsmetoder och utförs kostnads— och noggrannhetsstudier rörande storskaliga översiktskartor. Försök med datorstödd framställning av skogs- och vegetationskartor pågår också.

I anslutning till verkets myndighetsuppgift att ge service och rådgivning till andra myndigheter medverkar LMV i arbetet med den fysiska riksplaneringen. Ett försöksprojekt har be— drivits för bostadsdepartementets markdatagrupps räkning rö— rande insamling, lagring och bearbetning av lägesbestämd in— formation om mark och markanvändning (faktabank för fysisk riksplanering, FRP—faktabanken). LMV utför även arealberäk— ningar åt Statistiska centralbyrån.

Som ett led i servicen till kommunerna ingår lantmäteriets kartförsörjningsplanering, som främst syftar till att kommu- nerna skall få en rationell karthantering. Detta sker genom att kartförsörjningsprogram eller MBK—program (mätning, be— räkning och kartläggning) upprättas. I arbetet med dessa pro— gram omsätts planerade kommunala aktiviteter i kartbehov för

olika områden och tidpunkter.

Program 2 omfattar:

a) förrättningsverksamhet (avgiftsfinansierad enligt lantmäte- ritaxan, men visst statsbidrag utgår)

b) särskilda skiftesverksamheten i Kopparbergs län (finansie— rad helt genom statsbidrag)

c) uppdragsverksamhet (finansierad via uppdragstaxa på affärs— mässiga grunder)

Den dominerande delen av förrättningsverksamheten bedrivs vid FBM och inkluderar viss rådgivning till enskilda. En viss del av verksamheten utförs även vid ÖLM. Förrättningsverksamheten består i att ny— eller ombilda fastigheter för olika ändamål.

Efterfrågan på lantmäteriförrättningar har minskat under sena— re år. Samtidigt ökar resursinsatsen mätt som antalet insatta persondagar per avslutad åtgärd. LMV anger att detta till stor del beror på förändringar i den miljö som lantmäteriet verkar. Dessa externa faktorer består i bl. a. ändrad åtgärdsstruktur, ökat samrådsförfarande, ändrad lagstiftning inom plan— och byggnadssektorn samt fastighetsbildningsområdet. En allt stör— re del av arbetet avser nu äldre ofta mer arbetskrävande ären—

den.

Uppdragsverksamhet bedrivs både inom LMV och vid öLM och FBM. Främst produceras och marknadsförs teknisk service, landskaps— information i form av kartläggnings- och flygfotouppdrag samt fastighetsvärdering och därtill angränsande tjänster. Upp— dragsverksamheten vid LMV omfattar bl. a. upprättande av stom— nät, flygfotograferingar, bildkartor, ritade kartor, reproduk- tioner och fastighetsvärderingar. Kundgrupper är i första hand kommuner och företag inom skogsnäringen. Samarbetet med kommu— nerna regleras ofta i fasta former genom särskilda avtal

(se faktaruta).

Program 2 Förrättnings— och uppdrags— verksamhet

Program 3 Mätning och kartläggning

llN'har övertagit termograferingsutrustning med IR—scanner— system för registrering av termal infraröd strålning, som ur— sprungligen köpts in och byggts upp av $Wil i samråd med Rymd— bolaget. LMV svarar nu för flygfotografering och filmkopiering medan Rymdbolaget har ansvaret för bildframställning. Inom ramen för sin uppdragsverksamhet utför LMV kartering av kyl— vatten- och industriutsläpp m.m. med denna utrustning.

Både absolut och relativt sett har en ökning skett de senaste åren av uppdragsverksamheten (se figur 2.3). Produktområden med stor förväntad efterfrågan är fotogrammetriska produkter, digitalisering, kartläggning (t.ex. lednings- och primärkartor) och följdprodukter till allmän karta. Utöver en integrerad marknadsföring planeras marknadsföringsinsatser mot speciella målgrupper avseende specificerade produkter och tjänster. Tyngdpunkten i de planerade åtgärderna ligger på MBK— och kart— läggningsprogram.

Program 3 indelas i följande delprogram:

a) geodetisk verksamhet (anslagsfinansierad) b) kartläggning i skalor större än 1:25 000 " c) kartläggning i skalorna 1:25 OOO—1:100 OOO " d) kartläggning i skalor mindre än 1:100 000 " e) försäljning av allmänna kartor (avgiftsfinansierad) f) medgivande till följdproduktion "

Programmet omfattar grundläggande mätning och kartläggning, * främst framställning av de allmänna kartorna. Verksamheten one spänner hela kartläggningsproceduren, dvs. geodetiska, foto— grammetriska och kartografiska arbeten.

Förstagångsutgivningen av de tre stora kartverken, ekonomiska kartan, topografiska kartan och översiktskartan i skala 1:250 000 är nu avslutad. LMV har därmed övergått från en upp- byggnadsfas till en ajourhållnings— och revideringsfas. Det allmänna kartmaterialet karakteriseras av att stora kvalitets— skillnader föreligger mellan äldre och nyare kartblad.

De olika karttyper som produceras av LMV presenteras närmare i separata faktarutor. verksamheten inom de olika delprogrammen samt planerna för de närmaste åren presenteras i korthet nedan.

Den geodetiska verksamheten (3 a) avser upprättande av geode- tiskt underlag för den allmänna kartläggningen, mätning och underhåll av riksomfattande geodetiska nät samt samordning av den mättekniska verksamheten i landet. Dessutom bedriver LMV en relativt omfattande vetenskaplig geodetisk verksamhet.

Följande verksamheter pågår eller planeras i anslutning till de geodetiska näten:

— I rikets triangelnät har sedan början av 1960—talet en full— ständig nymätning skett. Mätningarna slutförs 1982, var- efter avslutande beräkningsarbeten kommer att ske.

- Rikets höjdnät planeras genomgå en upprustning i fråga om kvalitet och täthet genom nymätningar under ca 15 år fr.o.m. 1980. ANvägningsarbetet sker till största delen som motori- serad avvägning och genomförs i princip från söder till norr.

— Rikets tyngdkraftsnät består av ett primärnät och ett de- taljnät. Tyngdkraftsnäten görs bl.a. som underlag för de ovan nämnda avvägningsinsatserna och för mineralprospekte- ring inom SGU. Vissa kompletteringar och förbättringar av näten pågår.

Inom ramen för den vetenskapliga geodesin har internationell tvärvetenskaplig forskning bedrivits om rörelseförhållandena i jordskorpan. Syftet med detta är att ge ökad information om landhöjningens förlopp och orsaker. Vidare har geodetisk astro- nomi och satellitgeodesi med utnyttjande av laserinstrument och dopplerutrustning fått stor betydelse för noggrannare bestänh ning av långa avstånd. De terrestra triangelnäten kan därför bl.a. förstärkas i synnerhet om samtidiga satellitobservationer sker från flera stationer, vilket ofta är fallet vid samordnade internationella kampanjer.

Kartläggning i skalor större än 1:25 000 (3 b) omfattar dels omdrevsfotograferingen dvs. den systematiska flygfotografe— ringen av landet som genomförs med statliga anslagsmedel, dels den ekonomiska kartan.

Elygfgtggpafezingep_utgör en viktig grund både för den ekono— miska och den topografiska kartan. Den för kartläggningen nöd— vändiga fotograferingen sker huvudsakligen inom ramen för om— drevet. (Utförligare beskrivning av flygfotoverksamheten ges i kap. 9 i huvudbetänkandet).

Vid LMV sker en omprojicering av flygbilder från dessa flyg- fotograferingar i en s.k. ortofotoprojektor så att en geome— triskt riktig ortofotobild framställs, på vilken sedan orto— fotokartan grundas. I ortofotobilden har korrigeringar gjorts för de förskjutningar av avbildade föremål som uppstår i ett flygfoto beroende på kameralutning och det avbildade föremålets höjdläge. I moderna instrument kan också omtransformering av bilden ske med hjälp av digitala data som lagrats på magnetband.

LMV har i praktiken ensamrätt till flygfotografering för kart— läggningsändamål (lodbilder). Därutöver produceras bl.a. sned— bilder. I LMV:s arkiv finns närmare 800 000 flygbildsnegativ. Varje bild har markerats med sitt bildcentrum på stråköversik- ter som gör det lätt att ta fram önskade bilder. Dessa stråk- översikter finns även tillgängliga hos respektive ÖLM. En ny plan för omdrevsverksamheten under den närmaste femårsperioden har presenterats av LMV.

_Den ekonomiska kazpap utgör genom sin omfattning och skala den största kartserien över Sverige. Den används inom såväl myndig- heter som företag för planering, olika registerfunktioner (fastigheter, fornminnen), skoglig verksamhet osv. LMV:s arbete med den ekonomiska kartan är idag inriktat på revide— ring och underhåll av kartserien. Vid revideringen sker förutom aktualisering av kartinnehållet även en kvalitetshöjning. Nya typer av objekt förs in och det tekniska utförandet blir annor— lunda jämfört med den föregående editionen som vanligen är ca_ 25 år gammal.

Revideringen sker dels som fullständig revidering (typ E4), dels som partiell (typ E2). Under de senaste åren har i genom- snitt ca 400 blad reviderats fullständigt och ca 120 blad revi- derats partiellt per år. Den äldre hälften av kartbeståndet som för närvarande inte har höjdkurvor eller grundar sig på orto- fotokarta avses enligt planerna ersättas snarast.

Vidare pågår hos vissa överlantmätarmyndigheter en ajourhåll— ning av en del moderna ekonomiska kartblad. Verksamheten syftar till åtminstone årlig uppdatering. Hittills genomförd ajour- hållning är för närvarande föremål för utvärdering vid LMV. Svaren på en i slutet av 1980 utförd enkät visar att det finns stora skillnader mellan länen beträffande dagens ajourhållning. Största problemen gäller ajourhållning av bebyggelsen. Enkäten visar att ökad vikt bör fästas vid ajourhållning av de eko-

nomiska kartorna.

Helt nya kartblad planeras ges ut för begränsade delar av fjäll- området som nu saknar ekonomisk karta. Fyra försöksblad har ut— givits och genom flygfotograferingar under 1980 har förutsätt— ningar skapats för att påbörja sådan framställning.

Kartläggning i skalorna 1:25 000 — 1:100 000 (3 c) omfattar för närvarande enbart revidering av den topografiska kartan.

Framställning av aktuella topografiska kartor är en av LMV:s huvuduppgifter. Topografiska kartan har ett brett användnings— område och utgör dessutom grunden för en mångfald följdpro- dukter och för översiktskartor i mindre skalor.

Ca 85-90 procent av delprogrammets resurser används för när— varande för fullständig revidering och ca 10—15 procent för partiell revidering. Båda revideringsformerna resulterar i stort sett i lika många nya blad per är (ca 35 nya blad av vardera revideringstypen).

Fullständig revidering planeras i huvudsak ske enligt en ny typ (T4) med bl.a nya vägbeteckningar, men övergångsvis finns ett antal blad i produktionen enligt den äldre metoden (T3). Partiell revidering (TZ) sker numera främst för Norrlandsom— råden. För vissa blad i södra Sverige sker partiell revidering genom komplettering av redan utförd revidering i rött påtryck.

I nuvarande plan ingår också framställning av provblad i skala 1:100 000 med bl.a.ny text och nytt vägnät. Årlig ajourhåll— ning av topografiska kartan på motsvarande sätt som för ekono- miska kartan förekommer inte.

Kartorna i skalor mindre än 1:100 000 (3 d) används för olika

slag av samhällsplanering, inom försvaret och som underlag för turist- och bilkartor. LMV räknar med att översiktskartorna i skalorna 1 250 000 och 11500 000 kan få stor betydelse som fär- diga kartversioner och som underlag för följdprodukter av olika slag.

På förslag av LMV:s plankartegrupp har tagits fram särskilda planeringsversioner av översiktskartan i skalorna 1:250 000 och

1:500 000. Dessa kartor är producerade i samarbete med Liber Kartor förlag och främst avsedda för regionala redovisningar

av inventeringar och sammanställningar för den fysiska riks— planeringen. Utförandet på planeringskartorna varierar men van- ligtvis används färgmässigt nedtonad underlagskarta som sam- kopieras med användarnas eget material.

Inom skalområdet pågår en utveckling mot lagring och hantering av kartdata med datorstödda metoder inom projektet ”koordinat— satt Sverigekarta” som startats av Miljödataprojektet vid Lunds universitet. Avsikten är att arbetet skall re—

sultera i ett system för datorlagrad kartinformation. En successiv övergång i verksamheten från produktion av enskilda kartblad till insamling, lagring och bearbetning av kartdata i digital form kan bli en utveckling på sikt under förutsätt- ning att resurser finns tillgängliga.

Inom det nya delprogrammet Försäljning av allmänna kartor (3 e) svarar LMV sedan 1980-11—01 självt för försäljningen av de all- männa kartorna, varvid tryckkostnaderna för dessa kartor skall täckas med inkomsterna av försäljningen.

Även verksamheten under det nya delprogrammet Medgivande för följdproduktion (3 f) skall bedrivas med full kostnadstäckning.

Verksamheten inom program 4 är anslagsfinansierad och omfattar följande:

a) säkerhetsskydd b) beredskapsplanläggning

Målsättning är enligt lantmäteriinstruktionen att verksamheten i fred skall bedrivas så att de krav totalförsvaret ställer i krig kan tillgodoses i största möjliga utsträckning. Till skydd för rikets säkerhet har LMV särskilt i uppgift att granska kart— och flygbildmaterial samt uppgifter ur verkets geodetiska arkiv.

Program 4 Försvars-

beredskap

Försvarsenheten vid verkets kartavdelning svarar för försvars- beredskapsprogrammet. En väsentlig del av säkerhetsskyddsarbetet omfattar sekretesskydd avseende kartor, flygbilder och geo— detiska data. Detta innebär dels granskning av externt fram— ställda kartor för spridning eller utförsel, dels sekretessbe— handling av kartor och flygbilder som framställs av IAN.

De flesta externt framställda kartorna (i skala större än 1:500 000) kommer från kommuner, myndigheter, undervisnings— väsendet och fritidsverksamhet som t.ex. orienteringsklubbar. Antalet granskade kartor ökade under slutet av 1970—ta1et och omfattar ca 7 000 kartor årligen.

Sekretessbehandlingen av kartor och flygbilder som framställts av IlN'innebär årligen granskning av ca 1 300 allmänna kartor i samband med nyutgivning eller revidering, ca 25 000 flygbild— negativ och ca 80 000 laboratorieprodukter. Därtill har under de senaste åren tillkommit även sekretessbehandling av produk— ter från snedbildsfotograferingen vid verket. LMV grundar sin sekretessbedömning på underlag som erhålles från försvars— staben och olika totalförsvarsmyndigheter som SJ, statens vat— tenfallsverk, televerket, överstyrelsen för ekonomiskt försvar m.fl. Försöksverksamhet pågår med att få fram snabba sökrutiner

genom användning av mikrografiteknik.

Inom ramen för beredskapsplanläggningen svarar LMV bl.a. för administration och teknisk ledning av krigstryckningsorganisa- tionen. Denna organisation skall under beredskapsförhållande och krig trycka de kartor som behövs. Kostnaderna för krigs- tryckningsorganisationen bestrids av försvarsanslag. LMV:s sektion för beredskapsärenden har fullmakt att avgöra vissa frågor på uppdrag av chefen för armén.

Försöksverksamhet sker i samarbete med försvarsmakten för krigs— produktion av olika typer av kartor och andra produkter. Sam— verkan sker vidare mellan lantmäteriet och försvarsmakten på

regional nivå, där ÖLM medverkar i det pågående arbetet med det s.k-militärgeografiska verket med särskilda beskrivningar för de olika försvarsområdena.

I anslutning till försvarsberedskapsplaneringen ansvarar LMV även för viss rådgivnings— och upplysningsverksamhet gentemot totalförsvarsmyndigheterna samt för sådan utbildning i total— försvarsfrågor och säkerhetsskydd som krävs för lantmäteriets egen beredskap.

Genom LMV:s kartråd kanaliseras vissa avnämargruppers behov. Plankartegruppens verksamhet med bl.a.försök med särskilda pla- neringskartor har också vidgat samarbetet med vissa större in—

tressenter inom samhällsplaneringen.

I anslutning till sin utvecklingsverksamhet samarbetar LMV i olika former med statliga och kommunala organ liksom med en— skilda företag och organisationer.

Inom det småskaliga kartområdet pågår ett försöksprojekt i Norrbottens län med vegetationskartering i skogsområden nedan— för fjällregionen. Projektet drivs av OLM och LMV i samverkar med intressenter från skogsbruket och naturvården, försvaret, SGU och vissa gruvbolag. En utvärdering av projektet pågår.

Lantmäteriet har också påbörjat samverkan med enskilda kommuner i Stockholms län beträffande ajourhållning och revidering av den ekonomiska kartan (se separat faktaruta). Denna försöks-

verksamhet kommer även att vidgas till andra län.

I samband med det militärgeografiska verket pågår också sam—

arbete mellan öLM och försvaret,

Samverkan

Utrustning

Ekonomisk

omslutning

Vid ÖLM och FBM finns relativt dyrbar utrustning som t.ex. längdmätare, teodoliter och liknande geodetisk utrustning samt reproutrustning och koordinatografer. Vid LMV finns geodetisk, kartografisk och fotogrammetrisk utrustning i form av bl.a. ett antal digitaliseringsinstrument, ritmaskiner och digitalt rit— bord. Dessutom finns utrustning för flygfotografering och foto— grafiskt laboratorium vid LMV. Värdet av mätningsteknisk ut— rustning har grovt uppskattats till drygt 60 milj. kr.

Lantmäteriets totala ekonomiska omslutning uppgick för budget— året 1979/80 till ca 420 milj.kr. Ca 110 milj.kr. av dessa medel utgjorde statliga anslagsmedel till lantmäteriet. Kostnaderna fördelade sig på de olika programmen under budgetåren 1978/79 och 1979/80 enligt följande (milj.kr.).

1978/79 1979/80

Program 1: Vissa allmänna myndig—

hetsuppgifter 42 43 Program 2a,b: Förrättningsverksamhet 152 154 Program 2c: Uppdragsverksamhet 85 1581 Program 3: Mätning och kartläggning 58 60 Program 4: Försvarsberedskap 2 2

S:a ca 340 ca 420

I figur 2.3 ges en översikt över utvecklingen av an— slags— och avgiftsfinansierad verksamhet i % av totala om—

slutningen vid lantmäteriet under perioden 1974/75 - 1979/80.

Avgränsningen av landskapsinformationen från annan verksamhet inom lantmäteriet är svår att göra. Vi har gjort försök att bedöma hur stor del av respektive program inom lant- mäteriets verksamhet som är landskapsinformation. När det gäller program 1 har vi räknat in vissa myndighetsuppgifter av—

1 Inkl. arbete med allmän fastighetstaxering (AFT 81) om ca 32 milj.kr.

seende service och utveckling (delprogram 1 c, 1 d och 1 e). Inom program 2 har hälften av förrättningsverksamheten (del— program 2 a och 2 b) samt de delar av uppdragsverksamheten som avser mätning och kartläggning (delar av delprogram 2 c) in— kluderats. Hela program 3 och 4, mätning, kartläggning och försvarsberedskap har tagits med i denna beräkning.

För budgetåret 1978/79 har vi på detta sätt beräknat den ekono— miska omslutningen av landskapsinformationen till

ca 190 milj.kr. varav ca 130 milj.kr. avser intäkter för för— rättnings- och uppdragsverksamhet samt försäljning.

Figur2.3 Utvecklingen av anslogs- och avgiftsfinansierad verksamhet i % av totala omslutningen vid lantmäteriet

A % 5 0

LG

30 "AFT 81

20

10

75/76 76/77 77/78 78/7 79/80

71./ 75

Program: 1. 20, 2c. 3. 4. -b. 7 g % % Myndigh- Förrättn. Uppdrags— Mätning o. Försvars- anslog verksamhet verksamhet kortläggnings— beredskap

verksamhet

Program 1, 3 och 1. ör anslagsfinansierade och program 2 i princip avgiftsfinansieradl uppdragsverksamheten 1979/80 in— går arbete med allmän fastighetstaxering AFT 81 (ca 7% av den totala omstutningen)

FAKTARUTA OM EKONOMISKA KARTAN

VAD ÄR EN EKONOMISK KARTA

Ekonomiska kartan ger en bild av kulturlandskapet med bl.a. vägar och bebyggelse, fornlämningar och fastig— hetsförhållanden. Kartan bygger på fotografisk åter— givning av landskapet men vissa generaliseringar har gjorts när det gäller t.ex. bebyggelseredovisning. Huvuddelen av bladen har skalan 1:10 000 (ca 11 800 blad) och ett mindre antal i inre delarna av mellersta och norra Sverige har skala 1:20 000 (ca 1 100 blad). Om— kring hälften av kartbladen saknar för närvarande höjdkurvor.

HUR ERAMSTALLS DEN

Ekonomiska kartan baseras numera på ortofotobilder dvs. flygbilder som är geometriskt korrigerade i ortofoto- projektor. Kartan framställs vid LMV genom sammanställ— ning av olika deloriginal. Som exempel på deloriginal i den nya fullständigt reviderade ekonomiska kartan kan förutom ortofotobilden nämnas detaljoriginalet med järnvägar, enskilda vägar, bebyggelse, vattendrag m.m., gränsoriginalet med fastighetsgränser, registerbeteck— ningar, administrativa gränser, allmänna vägar, kart— text m.m., kurvoriginalet och åkeroriginalet.

Transparenta kopior av deloriginalen finns idag hos vissa överlantmätarmyndigheter i länen men beräknas om några år finnas vid alla dessa myndigheter. Möjlighet finns här att samkopiera deloriginal för framställning av olika kartprodukter.

Framställningen av ekonomiska kartan har idag formen av revidering av tidigare upprättade kartblad. Revi— deringen sker antingen som fullständig eller partiell revidering. Partiell revidering omfattar inte hela kartinnehållet (som t.ex. åker, stigar, myr, mindre vattendrag och kraftledningar) och fältkontroll ut— förs ej.

VILKA TYPER FINNS

Ekonomiska kartan utges i två versioner. Nyframställd och fullständigt reviderad ekonomisk karta trycks i fyra färger med ortofoto i grönt, höjdkurvor och sank mark i rödbrunt, åkermark i gult samt fastighetsin— delning och övrig planbild i svart. Den andra versionen, planeringsversionen, saknar ortofoto och särskild färg för åker och trycks numera i svart och rödbrunt i dämpad färgstyrka. För äldre blad motsvaras denna version av ett s.k. svarttryck.

VAD FINNS KARTERAT

Ekonomiska kartblad täcker hela landet utom fjäll— trakterna. Utgivningen av de första bladen i nuvarande ekonomiska kartverk började under 1940—talet. De nu äldsta bladen som är i bruk är ca 35 år gamla (ca 100 stycken). Drygt hälften av bladen i detta kartverk är äldre än 15 år. Kartans innehåll, utförande och aktua- litet varierar med åldern. Före 1968 framställdes t.ex. fotobilden genom en sammansättning av flera bilder (fotomosaik) i stället för en ortofotobild. Höjdkurvor fanns inte heller med på de ursprungliga kartorna.

Planer finns på att även ge ut ekonomiska kartor för vissa områden i fjälltrakterna som nu inte alls är karterade.

FAKTARUTA OM TOPOGRAFISKA KARTAN

VAD ÄR EN TOPOGRAFISK KARTA

Topo rafiska kartan återger terränginformation och andra förhallanden och objekt som är synliga vid markytan. Denna karta ersätter den tidigare generalstabskartan som främst utfördes i skala 1:100 000 och 1:200 000. Den topografiska kartan har utgivits i skalan 1:50 000 (648 blad) och i skalan 1:100 000 över mellersta och norra fjällområdet (41 blad).

HUR FRAMSTÄLLS DEN

Utgivningen av den topografiska kartan startade ca 20 år senare än den ekonomiska kartan och framställningen ba— serades bl.a. på samma flygbildsunderlag. Topografiska kartan framställs vid LMV i ett stort antal deloriginal, som samkopieras till den slutliga kartversionen. över- lantmätarmyndigheterna i länen erhåller efter hand kopior av tryckoriginalen för alla kartor inom respektive län.

Fortsatt framställning av topografiska kartan skall en— ligt planerna ske genom revidering - fullständig eller partiell — av de äldre kartbladen. Vid partiell revide— ring skall bl.a. vägnätet hållas aktuellt. Fullständig revidering, som innebär att hela kartinnehållet moderni— seras, avses kunna ske först efter ca 20—25 år. Nbd nu beräknad revideringstakt skulle dock någon form av revi— dering av kartinnehållet ske med högst tio års mellan— rum.

VILKA TYPER FINNS

Varje topografiskt kartblad finns i två versioner, fält— versionen och telefältversionen med teleledningar. Den topografiska kartan trycks oftast i fyra olika färger — svart för plandetaljer o.d., blått för vatten och hydro— logi, brunt för konturer och myrmarker samt grönt för skog. Vid utnyttjande av topografiska kartan som under— lag för översiktlig planredovisning används ibland inte hela det innehåll som finns i den tryckta kartan. Den vanligaste varianten av särtryck framställs genom sam— kopiering av tryckoriginal för svart, blått och brunt.

VAD FINNS KARTERAT

Det topografiska kartverket blev färdigställt över hela landet 1979. Parallellt med framställningen under l970-talet har även revidering skett av ca 300 äldre kartblad.

Planer finns och försök pågår med att ta fram ny karta i skala 1:100 000.

FAKTARUTA OM LMV:s ÖVERSIKTSKARTOR VAD ÄR ÖVERSIKTSKARTOR

Med översiktskarta avses här de allmänna kartor som utges av LMV i skalorna 1:250 000 och mindre.

HUR FRANSTÄLLS DE

Översiktskartorna utarbetas huvudsakligen på grundval av topografiska kartan. 1 den pågående produktionen av över- siktskartan i skala 1:500 000 görs försök med digital framställningsteknik.

VILKA TYPER FINNS OCH VAD ÄR KARTERAT

Hela den nya serien av översiktskartor i skala 1:250 000 blev färdigställd 1980. Serien Eestar av 45 blad. En re— videring har inletts för de äldsta bladen i denna serie som började utges 1974 (ett blad dock redan 1972). Vid revideringen skall huvud— och flygversionerna få delvis ny färgsättning.

En ny översiktskarta i skala 1:500 000 (fem blad) är pla— nerad att framställas över hela landet. Varje blad avses täcka hela landets bredd.

LMV utger också generalkartan i skala l:l 000 000 som med två blad täcker hela landet. Tva speciella versioner för planeringsändamål har även framställts. Revidering plane- ras mot mitten av 1980—talet.

Vidare har en helt n karta nyligen utkommit över Skandi— navien (Nordosteuro ai i skala 1:2 000 000.

Flygkartor utges av LMV enligt internationella överens— kommelser om dels en serie i skala 11500 000 (AC-ICAO), dels ett blad i skala l:2 000 000 (ANC-ICAO). 500 000— delskartan består av sju blad som för närvarande revide— ras även beträffande den topografiska grundkartan. I öv- rigt får bladen fortlöpande ny flyginformation.

FAKTARUTA

SAMARBETSAVTAL MELLAN LANTIMTERIET OCH ENSKILDA KOMMUNER I STOCKHOLMS LÄN OM AJOURHÅLLNING OCH REVIDERING AV DEN EKONOMISKA KARTAN

Avtal har under 1980 träffats mellan lantmäteriet och ett antal kommuner i Stockholms län om samverkan för ajourhållning och revidering av ekonomiska kartan. Av— talen grundar sig på en utredning ”Revidering av eko— nomiska kartan i Stockholms län" som utförts på upp— drag av LMV i samråd med kartanvändarna i länet, främst Storstockholms kartgrupp.

Försöken i Stockholms län syftar till att minska dubbelarbetet i statliga och kommunala organ vid framställning av ekonomiska kartor och vissa tät— ortskartor inom länet. Samarbetet innebär dels att vissa ekonomiska kartblad ersätts med förenklade sådana i form av ortofotokartor inom områden (Stor— stockholmsområdet) där det finns kommunala över— siktskartor (tätortskartor), dels att berörda kom— muner samverkar med öLM vid ajourhållning och/eller revidering i övriga delar av länet.

Som ersättning för sina insatser får kommunerna rätt att för eget bruk utnyttja det allmänna kartmaterialet (kartor och grundmaterial). Detta material får an— vändas av kommunen utan andra kostnader än för kopie— ring o.d. under förutsättning att kommunen rapporterar uppgifter om förändringar i byggnadsbeståndet och eventuella detaljer i kartinnehållet som inte kan hämtas från annat håll (orienterande namn m.m.). Om kommunens uppgifter om ändringar i byggnadsbeståndet endast avser byggnadslov och inte faktiska förändringar skall kommunen betala 50 % av ordinarie ersättning för rätten att utnyttja kartan.

Normalavtalet avser samverkan under en femårsperiod. Avsikten är att utvärdering därefter skall göras av IlAloch Storstockholms planeringsnämnd av erfaren- heterna under denna försöksperiod i syfte att even— tuellt utvidga samarbetet till att gälla även andra kartfrågor.

Beslut har även fattats om att LMV fram till juni månad 1985 får vidga denna försöksverksamhet till andra län. Samma ersättningsprincip som inom Stor- stockholmsområdet får därvid tillämpas. Före försöks- periodens utgång skall verket utvärdera dessa försök och redovisa utvärderingen till regeringen.

Uppgifter

Landskapsin— formation FoU

Byggforskningsorganisationen

Den statliga byggforskningsorganisationen består av statens råd för byggnadsforskning (BFR) och statens institut för byggnadsforskning (SIB).

BFR har till uppgift att främja forskning och rationalisering inom byggnads— och anläggningsområdet. SIB skall bedriva så— dan forsknings— och försöksverksamhet som främjar rationell utveckling och planering, produktion och förvaltning inom byggnadsområdet.

BFR:s verksamhet är indelad i åtta områden som bl. a. omfat— tar samhällsplanering—kommunal planering, byggnadsplanering (planering, brukande och förvaltning av byggnader), byggnads- teknik, lokala energikällor och energihushållning. Stöd kan ges till forskning inom dessa områden som bedrivs vid univer— sitet, högskolor och specialinstitut samt inom konsult—, en— treprenad— och förvaltningsföretag. BFR:s verksamhet finan— sieras dels med byggforskningsavgifter,1 dels med anslag un— der bostadsdepartementets och industridepartementets huvud— titlar.

I SIst verksamhetsområde ingår bl. a. samhällsplanering. In— stitutet finansieras väsentligen med anslag från BFR genom att institutet är rådets största anslagsmottagare.

Inom området samhällsplanering—kommunal planering har BFR be— viljat medel till ett flertal projekt under de senaste åren som är av intresse i samband med landskapsinformation. Hit hör t. ex. projekt om kommunernas planerings— och planläggningsprocesser som bl. a. berör naturresursplanering (ekologisk planering, vattenresursplanering), projekt som gäller urban markanvänd— ning samt ett omfattande forsknings— och utvecklingsarbete

om koordinatsatta data i samhällsplanering som bl. a. lett till utvecklingen av ett system för bearbetning av koordinat—

data och automatisk konstruktion av färgbildkartor (Lunds tek— niska högskola och universitet). Inom ramen för BFR:s rampro— gram för storskalig kartframställning har vidare vissa medel beviljats till Svenska kommunförbundet i samråd med STU för utveckling av kartdatabank för lagring och samordning av olika kart— och registerdata. Medel har även beviljats till LMV för utveckling av digital teknik för storskalig fotogrammetrisk kartering samt en jämförande studie av ekonomin i konventio- nell kartframställning jämfört med digital kartering. Slut— ligen kan nämnas ett projekt angående förbättrad fysisk plane— ring genom ökad användning av flygbilder, som genomförs i nära

samarbete mellan Gävle kommun och LMV.

Inom området tätortsteknik har bl.a.medel utgått till olika in— stitutioner vid de tekniska högskolorna för studier av vatten— avrinning och vattenhushållning samt geohydrologiska förut- sättningar när det gäller markens förmåga att ta emot, tran— sportera och magasinera vatten. Ett projekt rörande geoteknisk terrängklassificering för fysisk planering (SGI) är ett annat exempel på pågående projekt för att försöka ge ett bättre geo- tekniskt kunskapsunderlag för fysisk samhällsplanering.

Inom SIst grupp för samhällsplanering har bl.a.behandlats problem rörande kommunernas fysiska planering och genomförande av planer och beslut. Som exempel kan nämnas granskningen av tillgången på data i en delstudie inom forskningsområdet Orts— utveckling och förändring av levnadsvillkor. I denna delstudie av tätorters förändring studeras efter vilka principer olika uppgifter skall dokumenteras, hur data som samlats in av olika myndigheter kan användas inom detta område, vilka viktiga data som saknas för att belysa ställda problem samt hur dessa kan bli åtkomliga.

Kostnaderna för anslag från BFR som kan anses gälla landskaps— information i form av projekt av den typ som nämnts ovan har grovt uppskattats till ca 4 milj kr_1978/79. Vissa av de nämnda

Ekonomisk

omslutning

Uppgifter

Landskaps— information

projekten har dock startats först de senaste åren och är där— med ej inkluderade i detta belopp.

Statens planverk

Statens planverk är central förvaltningsmyndighet för ärenden om plan- och byggnadsväsendet. Det åligger planverket att samla in och bearbeta kunskaper rörande byggnads— och planväsendet, att ge råd och vägledning för planväsendet, att meddela före— skrifter, råd och anvisningar för byggnadsväsendet samt att verka för samordning mellan myndigheter i dessa frågor. Plan— verket skall vidare verka för samordning mellan verket och andra myndigheter när det gäller dels insamling och bearbet— ning av kunskaper och erfarenheter som rör hushållningen med mark och vatten, dels råd och anvisningar beträffande full— görandet av de riktlinjer som har ställts upp för hushållningen med mark och vatten.

Planverkets verksamhet rör i hög grad landskapsinformation men verket varken producerar eller utnyttjar vanligen denna in— formation direkt. Planverket har en central samordningsfunk- tion när det gäller sådan landskapsinformation som är av vikt för den fysiska riksplaneringen. Detta underlag tas främst fram av kommunerna, varför planverkets intresse inriktar sig på att se till att kommunerna får den landskapsinformation de behöver för denna planering. Planverket skall här tekniskt sam— ordna det kunskapsunderlag, bl.a.i form av landskapsinforma— tion, som utnyttjas och skickas mellan olika myndigheter. I samband med särskilda uppdrag tar dock verket fram viss land— skapsinformation för eget bruk.

Insamling av erforderlig information sker alltså i stor ut— sträckning genom kommunerna via länsstyrelserna. I viss ut— sträckning utnyttjas tillfälligt anställd personal för kom— pletterande fältundersökningar i samband med dessa invente— ringar. Presentation av materialet sker i form av småskaliga kartor, varvid särskilt länsanpassade planeringskartor grun—

dade på översiktskartor i skala 1:250 000 kommer till använd- ning. Viss användning av flygbilder förekommer.

På särskilda uppdrag av regeringen eller på eget initiativ ut— för planverket inventeringar av markanvändning och geografiska områden. Undersökningarna baserar sig då vanligen på grund— material som tagits fram av sektorsmyndigheter eller regionala organ som t.ex. länsstyrelserna i samband med de s.k. länsin— venteringarna. Verket är vidare samrådsmyndighet t.ex. vid lokalisering av flygplatser samt remissorgan i plan—, kon— cessions— och industrilokaliseringsärenden.

Planverket följer även markanvändningsförändringar genom att registrera vissa plan— och tillståndsbeslut på småskaliga kartor (1:250 000—122 000 000).

I egenskap av central samordningsmyndighet för landskapsin— formation för den fysiska riksplaneringen ser planverket det som en angelägen uppgift att beskriva och finna former för dokunentation och presentation av underlagsmaterial som behövs på såväl central och regional som lokal nivå. Av särskilt in— tresse är därvid bevakning och utveckling av den regionala

informationshanteringen.

Planverket har som särskilt uppdrag att studera formerna för de föreslagna läns— och riksöversikterna i samband med den fysiska riksplaneringen för att eventuellt finna förenklingar av form och innehåll i underlaget. Samtidigt skall också för- söksverksamheten med den s.k. faktabanken för den fysiska riksplaneringen (FRP-faktabanken) utvärderas.

Ett samarbete på kartområdet har utvecklats inom plankarte— gruppen — ett samarbetsorgan knutet till LMV:s kartråd — i vilken förutom planverket ingår representanter för naturvårds— verket, lantmäteriverket, Svenska kommunförbundet och Liber Kartor.

Uppgifter

Landskaps— information

JUSTITIEDEPARTEMENTET

Centralnämnden för fastighetsdata

Centralnämnden för fastighetsdata (CFD) arbetar med utveckling och införande av ett nytt enhetligt ADB—baserat fastighets— registersystem. Nämnden har därvid bl.a. till uppgift

— att svara för driften och underhållet av fastighetsdata— systemet,

— att bygga upp fastighetsregister och inskrivningsregister, — att vidareutveckla system och metoder för registrens aktua— lisering och utnyttjande för de ändamål som motsvarande äldre register har att tillgodose, — att koordinatregistrera fastigheter och samfälligheter.

I arbetet ingår att komplettera fastighets— och inskrivnings— registren med sådana uppgifter om fastigheter och samfällig— heter som nu inte finns i motsvarande register. Även andra re— gister kan byggas upp som innehåller sådana uppgifter om fas- tigheter som är av betydelse för statliga och andra myndighe— ters planerande och förvaltande verksamhet.

CFD bedriver också uppdragsverksamhet som i huvudsak baserar

sig på användningen av fastighetskoordinaterna.

CFD har byggt upp ett samordnat terminalbaserat fastighets— och inskrivningssystem, det s.k. driftsystem 1, som är i drift med rättsverkan i Uppsala län samt i Norrtälje, Stockholms, Sollentuna, Upplands Väsby, Sigtuna, Gävle, Bollnäs, Ovanåkers och Söderhamns kommuner. Den 1 juli 1981 kommer ytterligare nio kommuner att ha register med rättskraft. Regeringen har be— slutat dels att detta system skall utvidgas och 1982 omfatta hela Gävleborgs län samt delar av Stockholms län, dels att om— läggningsarbeten får starta i Malmöhus län. Driftsystem 1 är uppbyggt av fastighetsregister och inskrivningsregister, vars

uppgifter hämtas från de statliga och kommunala FRM respek— tive inskrivningsmyndigheterna vid tingsrätterna (domstols— väsendet). Från de kartor över fastighetsindelningen som förs av FRM (se även faktaruta beträffande registerkarta vid läns— styrelserna) hämtas lägesangivelser för alla fastigheter, sam- fälligheter och fornminnnii form av koordinater i rikets koordinatsystem. Koordinatsättning har hittills genomförts i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Kalmar, Malmöhus, Skara— borgs, Örebro, Västmanlands och Gävleborgs län samt i delar av Kristianstads, Värmlands och Norrbottens län. Resurser har begärts i anslagsframställningen för 1981/82 så att hela landet kan vara koordinatsatt 1985/86. 1 driftsystem l förs dessutom in andra uppgifter som hämtas från olika datasystem som t.ex. taxeringsuppgifter och vissa andra adressuppgifter.

Landskapsinformation lagras huvudsakligen i fastighetsregist— ret som består av följande delregister:

o Huvudregistret — ett register över fastigheter och sam— fälligheter. I registret finns uppgifter om bl.a. omfång och läge, rättigheter samt hänvisning till planer och be- stämmelser som berör fastigheterna.

o Koordinatregistret - ett register över koordinater för varje fastighets eller samfällighets centralpunkt, byggnadspunkt och eventuell fornlämning.

o Planregistret — ett register över planer och andra be— stämmelser för markens användning:

o Adressregistret - ett register med uppgifter om fastig—

heters adresser.

o Gemensamhetsanläggningsregistret — ett register med upp— gifter om gemensamma anläggningar som t.ex. garage, lek— platser o.d.

Samverkan

0 Kvartersregistret — ett register med uppgifter om bygg— nadskvarter.

Fastighetsregistret kommer i den första etappen att inne— hålla data om ca 600 000 fastigheter.