SOU 1981:95
Tillväxtkapital : delbetänkande
. KAPITAL
DELBETÄNKANDE ;
Utredningen angående de små och medelstora företagens finansiella situation
1"..."'1.”..'.'-' *
. !.: [I..
ll * ' . l l i I. I I .*i j.. .. _ 2.930" .*1 'l '- * * I I ”I | ll II I P. ..lln ML ” I '. I . | .. FI.-... .. H I ' IH 1 H 1! .. l .! l . * I .. . IIH IW * ... _ [Multi..l"? Å H* 1. .. "*" "” "* ... ... .. "* wii" i' 'N 1 . .. . .fi. ' . "i".
.i . . ' ' r. . . H * ” ..ll. . | i.
& Statens offentliga utredningar ww 1981:95 % Ekonomidepartementet
Tillväxtkapital
Delbetänkande av utredningen angående de små och medelstora företagens finansiella situation
Omslagsbild August Malmström, "Grindslanten". Östergötlands Museum Omslagsarrangemang Johan Ogden Jernström Offsettryck AB
ISBN 91-38-06603-3 ISSN 0375—250X
Gotab, Stockholm 1981
T H E V E N T U R E - C A P I T A L b 0 0 M
"... Forget oil and gas deals and commodity straddles, and don't bother looking for bargains in the battered stock nerket — today's smart investment money is pOuring into
venture capital ...
.... Since 1975 the amount of private capital annually com- nntted to funding promising new ventures has more than doub- led, and the prospects are for still greater growth in the
years ahead ...
.... It seems that every third business-school graduate
wants to become a venture capitalist these days ...
(ur Newsweek, sept 7, 1981)
Fri översättning till svenska:
B 0 0 M F Ö R R I 5 K V I L L I G T K A P I T A L
"... Glöm olJe- och gasaffärerna och spekulationerna i rå— varor, strunta i att leta efter klipp på den tilltufsade aktiebörsen - dagens smarta investerare satsar pengarna som riskkapital i tillväxtbolag ...
.... Sedan 1975 har det privata kapital som årligen invest- eras i lovade nya riskföretag mer än fördubblats och utsikt- erna är goda för ytterligare stora ökningar framöver ...
.... Det verkar som om var tredje nyutexaminerad ekonom vill
arbeta i riskkapitalbranschen nu för tiden ...
. i|..,' i...- , . , , , _l'i .» . . . , , - _ - . .. ."-"”..'.. | , , .. . , _ , . .. Infall-"lilla , , " ' .. . — . f '.'" -.i '.thm .|-. ._ ; *.. ' . |. . '- ' "' ' . ,. , ,” . ._ , , lännu!... "VII-'Gå L , , .. , " . , Il. -' | . ,_ * fllfl * ' *Ilf ' i , : . i i i - . I..: I II Vlli .iH !I-I . 'L, , 4 .. . |. ' | , . ' I.M. "mullvad, . , * . . 1 -'I'*:ili1-I'1".||'l"!Fl|'- .
"**il . "i n'
":l-1-
it.”"). _”.
_... ." , 'N'l I:"lal
Till Statsrådet och Chefen för Ekonomidepartementet
Den 26 _juni 1980 bemyndigade regeringen chefen för ekonomi- departementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda de små och medelstora företagens finansiella si— tuation m m. Med stöd av detta bemyndigande förordnade rege- ringen den 21 oktober 1980 ambassadören Johan Nordenfalk till särskild utredare.
Till sakkunniga förordnades den 17 november 1980 direktören Robert Alderin, civilekonomen Arne Björhn, kanslirådet Olle Stångberg samt bankdirektören Lars-Gunnar Åberg.
Som komnitténs sekreterare förordnades den 28 november 1980 hovrättsfiskalen Olof Söderström. Som biträdande sekreterare har under tiden den 15 januari till den 25 oktober 1981 va- rit förordnad ekonomen Jens Albråten.
För beaktande vid utredningsuppdragets fullgörande har rege- ringen överlämnat skrivelser bl a från Svenska Företagares Riksförbund och Sveriges Industriförbund.
Enligt direktiven har utredningen att behandla ett stort an- tal frågor. Under utredningsarbetets gång har utredningen funnit skäl till att de frågor som rör de mindre och medel- stora företagens försörjning med ri skvilligt kapital bör ges förtur. Utredningen har därför beslutat att behandla dessa
frågor i ett delbetänkande, "Tillväxtkapital", vilket härmed överlämnas.
I ett eller möjligen flera senare betänkanden avser utredni— ningen att behandla bl a de mindre och medelstora företagens försörjning ned lånekapital — varibland frågor du utsträckt amorteringstid i vissa fall och om personlig borgen — prin- ciperna för mindre och medelstora företagens äterlån från AP-fonderna, statens kreditstöd till de unndre och medelsto- ra företagen, vissa problem i sauband med generationsväxling bland företagarna och vid behov av utlösen av meddelägare, Företagskapital AB:s framtida verksamhet, frågor rörande Handelskreditzs kapitalförsörjning och spörsmålet an ett ev— entuellt inrättande av en femte AP-fond.
Stockholm i november 1981
Johan Nordenfalk
Robert Alderin Arne björhn
Olle Stångberg Lars—Gunnar Åberg
/0lof Söderström
1.1
1.2.
1.3.
2.
2.1.
2.2.
2.3.
3.1. 3.2.
4.1. 4.2.
Imenmt
SAMMANFATTNING
FÖRFATTNINGSFÖRSLAG
INLEDNING
Utredningens direktiv
Propositioner, motioner och utredningar m m rörande de mindre och medelstora fö— retagen Utredningsarbetet
FÖRtTAGSBESTÅND OCH SYSSELSÄTTNINu 1 MINDRE OCH PEDELSTORA FÖRETAU Allmänt
Sysselsättning Företagsform
DE MINDRE OCH PEDELSTURA FÖRETAGENS FI— NANSIELLA SITUATIGN Inledning
Den finansiella situationen
KAPITALFÖRSÖRJNING M M TILL MINDRE ocn MEUELSTURA FÖRETAG
Allmänt om kapitalförsörjningen
Bankers, finansbolags och försäkringsbo- lags kreditgivning m m
11
39
44
44
49
bö
00
60
67
71
74
74 76
89
89 99
4.3.
4.3.1.
4.3.2. 4.3.3. 4.4.
4.5. 4.6.
4.6.1. 4.0.2. 4.6.3. 4.6.4.
5.1.
5.3. 5.4. 5.4.1. 5.4.2.
5.5.
7. 7.1. 7.2.
Andra huvudsakligen privata institutio- nella finansiärer
Investmentbolag, större företag, diverse fonder och stiftelser
Aktiefonder
AktieSparfonder
Vissa hel— och halvstatliga institutio-
nella finansiärer
Enskilda privata finansiärer
Vissa faktorer som berör kapitalförsörj— ningen Handel
säkerhetsfrågor
Sparstimulanser Företagsservice
INTERNATIONELLA FÖRHALLANUEN
Inledning Skattelättnader och räntesubventioner på lån min
Handel ned icke börsnoterade värdepapper Investmentbolag Förenta Staterna
Institut och organ som tillhandahåller rnleHgtkmntd Hlimhdm whne- delstora företag
Övriga åtgärder
ÖVERVÄGANUEN OLH FÖRSLAG
ALLMÄNNA ÖVERVÄGANUEN
OLIKA FINANSIERINUSFORMER Allmänt Aktier
109
109
111 110 120
137 138
139 144 144 146
147 147 147
152 158 158 104
171
1/5
193 193 195
7.3. 7.4. 7.5. 7.6. 7.7. 7.8. 7.9.
8.1. 8.2. 8.3.
9.
9.1. 9.2. 9.2.1. 9.2.2. 9.2.3. 9.2.4.
9.2.5.
9.2.6.
9.2.7.
9.2.8.
9.3.
10.
10.1. 10.2.
Handelsbolag Kommanditbolag
Annan bolagsform Vinstandelslån
Konvertibla skuldebrev m m Patenträtter
Sammanfattande synpunkter
HANDEL NED AKTIER OCH ANDRA VÄRUEPAPPER I ICKE BÖRSNOTERADE UULAG
Inledning Utvidgad börshandel
Handel ned icke börsnoterade papper
FINANSIÄRER - ökade |.iöjlig'heter och in- citament att placera i ndndre och sedel- stora företag
Olika finansiärer
Institutionella finansiärer Aktiefonder
AktieSparfonder ned riskspridning Företagsanknutna aktiesparfonder "Företagsanknutna" aktiesparfonder ned riskspridning Vissa för aktiefonder och aktiesparfon- der gemensamma frågor Allmänna pensionsfonden Försäkringsbolag
Andra institutionella placerare - vissa fonder och stiftelser
Privata finansiärer
"SMALL BUSINESS INVESTMENT CUMPANIES" Internationella förebilder
Svenska investmentbolag för mindre och medelstora företag
190 202 207 207 213 210 220
221
221 221 220
230
230 230 238 240 248 250
253
255
255
258
260
207
207 269
10.2.1. Inledning 209 10.2.2. VerkSamhetsområden 272 10.2.3. Huvudmannaskap 273 10.2.4. Bolagsfonn 274 10.2.5. Former för finansieringsmedverkan 275 10.2.6. "Tillväxtinvests" egen finansiering 277 10.2.7. Skattefrågor 280 1o.z.a. Tillsyn 285 10.2.9. Konkurrensneutralitet 280 10.2.10. Förväntat antal "Tillväxtinvest" 280 11. SPAHSTIMULANSER 2ö7 12. MARKNADSFÖRING 292 13. STATSFINANSIELLA KUSTNADER 295 14. IKRAFTTRÄDANIJE 297
SPLCIALMOTIVERING TILL LAGTEXTEN 298
SAMMANFATTNING
Vi har ca 400.000 mindre och medelstora företag. De syssel- sätter över en miljon människor. De är en livsviktig be- ståndsdel i vår eknomi.
Deras finansiella situation har försämrats. Soliditeten är otillfredsställande. Lönsamheten understiger kostnaden för nytt kapital. Deras ekonomiska aktivitet riskerar stagnera.
Tillskotten av r'iskvilligt kapital måste öka. På sätt som passar både företag och finansiärer.
Utredningen föreslår bl a att
0 ett antal olika former för tillskott av riskkapital görs mer användbara och mer kända
möjligheterna för handel med idag icke börsnoterade vär- depapper ökas genom dels en A Ill-lista på börsen,dels vidgad handel utanför börsen
aktie—och aktiesparfonder får förvärva även icke-börsno- terade värdepapper
även andra institutionella placerare får vidgade möjlig- heter förvärva sådana papper
anställda i dessa företag får möjlighet bilda "företags- anknutna" aktiesparfonder med riskspridning
även övriga sparstimulanser skall omfatta också placer— ingar i icke börsnoterade företag
anställda får incitament låta pengar, t ex bonus, kvarstå i det egna företaget
särskilda investmentbolag med förmånliga fi nansieri ngs- villkor får inrättas för minoritetsengagemang i mindre och medelstora företag.
SAMMANFATTNING
De mindre och medelstora företagen är en viktig beståndsdel i den svenska ekonomin. I Sverige finns inalles ca 400 000 företag registrerade inklusive ca 100 000 jord— och skogs- bruksföretag. Detta innebär att genomsnittligt var tionde yrkesverksam äger ett företag. Drygt 200 000 företag har an- ställd personal. Av dessa är endast 1 500 stora företag nmd 200 anställda eller fler, medan drygt 99 procent av företa- gen är mindre och medelstora, d v 5 med mindre än 200 an- ställda. Av de mindre och medelstora företagen ned anställd personal verkar ungefär hälften inom sericenäringarna, en knapp fjärdedel inom jord— och skogsbruk samt merparten av de övriga inom industrisektorn. Antalet företag har minskat något under senare år.
Företagsformen varierar. En inte ringa del av företagen drivs i form av handelsbolag eller kommanditbolag. Mest van- ligt är dock aktiebolagsformen.
De mindre och medelstora företagen sysselsätter över en ndl- jon männmskor. Omkring 350 000 sysselsätts i de 3 500 före— tag som har mellan 50 och 200 anställda och återstående 750 000 i företag med mindre än 50 anställda. Antalet syssel- satta inom industrin minskar, men i gengäld byggs service- näringar ut.
De mindre och medelstora företagen har en särskild betydelse då det gäller att skapa Iwa arbetstillfällen. Någon svensk undersökning i denna del har utredningen visserligen inte kunnat finna, men enligt utomlands gjorda nätningar har kon-
staterats, att den största andelen nya arbetstillfällen upp- kommer just hos de allra minsta företagen. Bl a visar en amerikansk undersökning att företag med mindre än 50 an— ställda under perioden 1960-76 svarade för ungefär 75 pro- cent av alla nya arbetstillfällen.
De mindre och medelstora företagen spelar också en viktig roll som grogrund för innovationer. Merparten av nya produk- ter, affärsidéer och tillverkningSprocesser växer fram Just inom denna företagsgrupp.
De mindre och medelstora företagen är ofta mer flexibla än större företag och kan lättre anpassa sig till förändrade konjunktursituationer, vilket kan vara positivt nationaleko- nomiskt sett. Även ur en rad andra synpunkter, exempelvis såsom underleverantörer och främJare av en god arbetsmilJö, spelar de mindre företgen en viktig roll.
Det är därför naturligt att man från samhällets sida, inte minst i landets nuvarande ekonomiska läge, slår vakt om de mindre och medelstora företagen så att de på ett effektivt sätt kan fullgöra sin roll i samhällsekonomin. Det är bl a mot denna bakgrund som förevarande utredning om de mindre och medelstora företagens finansiella situation har til I- satts.
Just finansieringsfrågorna har under senare tid av företa— garna upplevts som alltmer väsentliga. Detta bekräftas av olika enkäter. Att så är fallet är föga förvånande. Det har sin förklaring bl a i den under de senaste åren raskt sti- gande räntenivån, som fört med sig betydande kostnader för kapital, liksomi ett antal andra yttringar av den alltmer
accelererande inflationen.
Utredningen har försökt att närmare kartlägga de mindre och
medelstora företagarens finansiella situation. Bl a med hän- syn till att det rör sig om en mycket stor och heterogen grupp företag är det dock svårt att få en helt klar bild.
Vad man kan konstatera är bl a att soliditeten försämrats och nu ligger på en nivå som inte kan anses tillfredsstäl- lande, allra minst i en inflationsekonomi. Detta innebär att den finansiella motståndskraften är alltför låg, vilket ock— så visat sig i ett ökat antal konkurser.
Vidare kan konstateras, att de ökade kostnaderna för kapi- talet inte har kunnat kompenseras genom en ökad lönsamhet. Tvärtom har de senaste åren ett kraftigt gap uppstått mellan låneräntan och den genomsnittliga avkastningen på det kapi- tal som arbetari företagen. detta innebär att företagens och företagarnas ekonomiska möjligheter och vilja att göra investeringar minskat. Tilltänkta inVesteringar och expan- sionsplaner som hade kunnat bli till gagn såväl för företa- gen som för landet har istället i stor utsträckning måst skrinläggas.
Att så är fallet är i och för sig ganska naturligt. Det tar nämligen ofta flera år innan en satsning börjar betala sig. Låt oss anta att introduktionstiden för en ny produkt är fem år,vilket den ofta är. I ett inflationslöst samhälle med en realränta av tre procent som läggs till kapitalskulden sti- ger denna under en sådan period från index 100 till index 116. Om räntenivån i stället är 20 procent stiger den acku- mulerade kapitalskulden från index 100 till index 2501 Det är inte svårt att förstå att detta har en starkt hämmande effekt på viljan att skuldsätta sig och våga en satsning, även om man har höga lönsamhetsförväntningar för åren efter det att produkten väl är introducerad.
Någon svensk undersökning som bekräftar detta har inte gjorts. Däremot finns en amerikansk undersökning från 1980 som visar att det höga ränteläget medförde att ca 80 procent av de mindre företagen med under 100 anställda inställde eller senarelade planer på att bygga ut verksamheten. Man kan föreställa sig vilka effekter en sådan utveckling får på företagandet och samhällsekonomin.
Utredningen har mot denna bakgrund studerat hur de mindre och medelstora företagens kapitalförsörjni ng är ordnad lik- som olika typer av finansiärers möjlighet och intresse av
att medverka.
Det egna kapitalet tillhandahålls till övervägande del av företagarna själva och i någon mån av dem närstående perso- ner och vissa institutionella placerare. Då tillskott sker mot nyemission av aktier underlättas detta genom de s k Annell-reglerna. Lånekapitalet tillhandahålls framför allt av banker, hel- och halvstatliga mellanhandsinstitut samt finansbolag.
Utredningen konstaterar att samtidgt som företagen har en försämrad finansiell situation och minskad benägenhet för expansiva investeringar har det blivit mindre attraktivt för kapitalplacerarna att satsa i de mindre och medelstora före- tagen. Även detta sammanhänger i stor utsträckning med in— f'lationsekonomi ns effekter. 1 och för sig synes det finnas gott om kapital på marknaden, men detta söker sig till andra typer av placeringar, exempelvis i realvärden och till pla- ceri ngar .ned mindre risk än dem som normalt förknippas med satsningar i mindre och medelstora företag. En bidragande orsak har varit att kapitalplaceri ngar i större, börsnote- rade företag på olika sätt gynnats under senare är, exempel- vis genom Sparstimulanser. Detta är i och för sig positivt,
men genom att de icke börsnoterade företagen inte åtnjuter
samma förmåner har de fått en diskriminerad ställning och haft svårt att behålla sin del av kapitalflödena.
Det har i debatten gjorts gällande att bankerna i sin lån- givning missgynnat de mindre företagen, särskilt då nystar- tade företag och satsningar på nya produkter.
Visserligen har de mindre företagens andel av bankutlåningen minskat men någon medveten politik från bankernas sida att strypa kapitalförsörjningen till mindre och medelstora före- tag har utredningen dock ej kunnat finna. I stället har oli- ka specialinstitut och finansbolag, som inriktat sig på lea- sing och factoring, samt det statliga kreditstödet tagit över en del av bankernas roll. Noteras kan också att ett flertal banker på senare tid avdelat särskilda resurser, om än begränsade, för speciella små företagssatsni ngar.
Vad kan man då göra för att förbättra de mindre och medel- stora företagens finansiella situation så att deras fort- satta satsningar inte hämmas? Att något i nuvarande läge bör göras har under utredningens hearings inte ifrågasatts av någon, bl a med tanke på att en stagnerande eller reducerad ekonomisk aktivitet hos småföretagen får uppenbara negativa effekter för samhällsekonomin.
En mängd synpunkter med förslag till åtgärder för att värna om de mindre och medelstora företagens situation har förts fram såväl till utredningen som i andra fora.
För att börja med en ofta framförd synpunkt av mer allmän karaktär, så har det gjorts gällande att förbättringar en- bart på det finansiella området båtar föga. Det krävs, menar man, att också det allmänna företagarklimatet förbättras, eftersom annars de nog så viktiga psykologiska förutsätt- ningarna för fortsatta satsningar inte kommer att föreligga.
Som det nu är, hävdar man, upplever sig företagarna miss- gynnade för att inte säga "förföljda" av samhället och kän- ner osäkerhet inför framtiden, vilket utgör en hämsko på ex— pansionslusten. Detta sammanhänger med att man från samhäl- lets sida infört en mängd restriktioner, en allmänt besvä- rande byråkratisk ordning och också vidtagit åtgärder ägnade att underblåsa en allmänt misstänksam attityd mot företa- gande.
Även om utredningens uppgifter begränsar sig till det fi- nansiella området anser sig utredningen inte utan vidare kunna gå förbi dessa synpunkter. Utredningen vill därför framhålla att vad som krävs är inte blott åtgärder som för— bättrar den finansiella situationen utan ett betydling bre- dare batteri av åtgärder.
Ett första steg i sådan riktning togs i regeringens småföre- tagsproposition (prop 1977/78:40), vilket i någon mån synes ha vänt den negativa psykologiska trenden. Nu krävs ett för- djupat helhetsgrepp med åtgärder inom en rad områden, exem— pelvis det byråkratiska regelsystemet, finansieringen, an— ställningsfrågorna, skatterna m in så att ett positivare fö- retagarklimat skapas utan de många hinder som dagligen läg- ger hämsko på expansionslusten. Utredningen vill särskilt understryka att ett väsentligt element i ett sådant åtgärds— program är att den uppfattning, som ett stort antal företa- gare alltjämt hyser om att de är missgynnade och "förföljda" av samhället förändras. Det bör i stället vara en strävan för samhället att etablera en allmän insikt om att det ar— bete som denna företagsgrupp utför är till allmän nytta för oss alla. Först härigenom kan man uppnå de nog så viktiga psykologiska förutsättningarna för ett expanderat företa- gande.
1 det sammanhanget bör också understrykas, att den osäkerhet som alltjämt består om risken för att någon form av kollek- tiva löntagarfoner menligt skall inverka på Småföretagarnas möjlighet att själva driva sina företag i framtiden, vid hearings har framhållits som en inte oväsentlig faktor som hämmar fortsatta satsningar.
En annan grupp av förslag hänför sig till åtgärder för att förbättra företagens lönsamhet. Bl a har hävdats att höga kapitalkostnader i sig inte är roten till problemen utan företagens otillfredsställande lönsamhet. Vad som i första hand borde åtgärdas är därför lönsamhetsförutsättningarna.
Uppenbarligen ligger det mycket i detta. Med en högre lön- samhet ökar självfinansieringsförmågan och det blir också lättare att bära höga kapitalkostnader för de medel som även så måste tillföras från externa källor.
Att höja företagens lönsamhet är emellertid inte så helt enkelt. Svårigheterna bottnar till stor del i den accelere- rande inflationen. Att bekämpa inflationen framstår därför som centralt. De åtgärder som torde erfordras är också fram— för allt av allmän ekonomisk—politisk natur eller beroende
av förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter. De faller ' därmed utanför ramen för denna utredning.
Det är emellertid inte bara företagens lönsamhet som är vik- tig utan också lönsamheten för ägarna/företagarna. Denna samnanhäng'er givetvis med företagens lönsamhet men är även till stor del beroende av skattesystemets effekter för före- tagarna personligen, vilka försvårat för företagarna att, särskilt i en accelererande inflation, få sina satsningar i företagen lönsamma. Detta verkar också hämmande på investe— ringsvi ljan. Ett antal utredningar har tillsatts
med uppgift att granska skattefrågorna, och det är närmast deras uppgift att göra en för dagens situation anpassad av- vägning mellan fördelni ngspoliti ska och samhällsekonomi ska hänsyn och försöka lösa de uppkomna problemen. Utredningen vill dock för sin del understryka vikten ur samhällsekono— mi sk synpunkt av att skatterättsliga förbättringar för före- tagarna genomförs. Man kan nämligen inte bortse från att det är naturligt för företagarna att göra en samlad bedömning av utvecklingen av företagets ekonomi och den egna personliga ekonomin och att det är denna samlade lönsamhetsbedömni ng, som påverkar expansionsbenägenheten.
Viktigt är också att den osäkerhet som många företagare upp- lever beträffande risken för försämringar av deras skatte- rättsliga situation undanröjs.
En annan grupp av förslag går ut på att införa en ordning, så att de mindre och medelstora företagen skulle få tillgång till billigt, subventionerat, lånekapital. Man har därvid hänvisat bl a till den ordning som gällt på bostadsfinansi- eri ngens område och betonat att en utvecklig av företagandet framstår som minst lika viktig ur samhällssynpunkt. Utom- lands finns också ett flertal exempel på en sådan subventio- nerad ordning. Hänvisning har också skett till de obligatio- ner nied skattefri avkastning som förekommer i vissa länder. Utredningen är emellertid för sin del inte i första hand beredd att föreslå sådana lösningar. Detta sammanhänger med flera omständigheter, främst att soliditeten därigenom inte skulle förbättras.
Därmed är inte sagt att det inte finns ett antal förbätt- ringar som behöver göras för att underlätta de mindre och medelstora företagens försörjning med lånekapital. dtred- ningen avser att återkomma härtill i ett senare betänkande.
Ett annat förslag som förts fram är att särskilt nystartade företags finansiella situation borde förbättras genom att de under de första åren inte skulle behöva erlägga sociala avgifter eller att de i vartfall skulle ha möjlighet att be— hålla dessa avgifter såsom arbetande kapital i rörelsen. Ut- redningen, som enligt sina direktiv har att se på frågan om återlånen från AP—fonderna, fortsätter sina övervägenden i dessa frågor och kommer också i denna del att återkomma i ett senare betänkande.
Inte minst med hänsyn till behovet av en förbättrad solidi- tet bör i stället lösningen på problemen i första hand sökas inom ramen för förbättrade möjligheter att attrahera externt ri skvilligt kapital. Merparten av de förslag som framförts till utredningen tar också sikte på detta.
Utredningen har därför funnit det naturligt att som ett för- sta steg behandla frågorna om det ri skvilliga kapitalet i ett delbetänkande.
Frågan om möjligheten att öka utbudet av ri skvilligt kapital till de mindre och medelstora företagen är förvisso inte ny, utan har övervägts tidigare i ett flertal sammanhang. Ett tillvägagångssätt som förespråkats och tillämpats har varit att låta investmentbolag och andra mellanhandsinstitut för- värva mi nori tetsposter i dessa företag. erarenheterna visar emellertid att det har varit svårt, bl a med hänsyn till ka- pi talmarknadens utveckling och skattesystemets utformning, att få en tillfredsställande avkastning på sådana satsning- ar. En annan hämmande faktor har varit att det varit svårt att vid behov avyttra värdepapper av detta slag på grund av den begränsade handel som förekommer med sådana papper. Av betydelse i sammanhanget är också företagarnas egen inställ- ning. För den typiske småföretagaren ter det sig ofta mot- bjudande att försöka locka till sig riskvilligt kapital om
han samtidigt måste avstå från en del av äganderätten och kontrollen till företaget. Delat ägande kan också leda till konfliktsituationer beträffande vilken utdelningspolitik som företaget skall föra. Vidare kan ett spridande av ägandet till en större krets också föra med sig att företaget ur skattemässig synpunkt kommer att behandlas på ett annat sätt än vad som gäller för ett utpräglat fåmansföretag.
Utredningen har övervägt hur man på ett lämpligt sätt skall kunna eliminera dessa hämmande faktorer och hur man skall kunna fi nna former för att öka tillskottet av riskkapital till mindre och medelstora företag.
Utredningen har därvid granskat det ibland framförda påstå- endet att tillgången på ri skvilligt kapital skulle vara bristfällig. Utredningen anser att detta inte är riktigt. Tvärtom bekräftas bl a från bankhåll att det finns gott om kapital och även riskvilligt sådant i marknaden. Men detta kapital söker sig för närvarande till andra placeringar.
Problemet är alltså hur man skall kunna göra det mer attrak- tivt för finansiärerna att satsa kapital i mindre och medel- stora företag och samtidigt - vilket kan låta som en utOpi — åstadkomma att villkoren för sådana placeringar ur företa- gens synpunkt är eller åtminstone ter sig mer förmånliga än de villkor som är förknippade med gängse lånekapital. Det sistnämnda är i dagens läge en väsentlig förutsättning för att företagens investeringsbenägenhet skall öka.
Utredningen för vissa pri ncipresonemang rörande de angivna problemställningarna, bl a beträffande vilken inverkan en hög inflation parad med ett högt skattetryck har på fi nans- iärernas placeringsöverväganden. Bl a konstaterar utred- ningen att konbinationen hög inflation — hög skatt gör det
praktiskt taget omöjligt att genom någorlunda "normala" pla— ceringar ens bevara insatskapitalets realvärde intakt (vil- ket bl a förklarar den ökade benägenheten för spel med en liten men dock chans till storvinst och därmed positiv real— förräntning). Denna utveckling leder till utomordentligt komplicerade investeringsbedömningar. Erfarenhetsmässigt medför detta att även vissa mindre förändringar i t ex skattesystemet kan få tämligen stora effekter på kapital- strömmarna. Som exempel kan anföras utvecklingen - upp och ner - på premieobligationsmarknaden och i fråga om aktie— sparfonderna.
Finansiärerna blir alltså under de angivna betingelserna hänvisade till att välja det minst dåliga av olika placer- ingsalternativ. Detta kan - men behöver ingalunda — innebära exempelvis att de blir mer benägna att avstå från en initial di rektavkastning, särskilt om en förlust är avdragsgill, och i stället hoppas på en något rejälare värdetillväxt senare. Det kan också innebära att en finansiär, i syfte att uppnå den minst dåliga genomsnittliga nettoavkastningen är beredd
att ställa sitt kapital till förfogande på villkor som ger en lägre direkt bruttoavkastning än gängse lånekapital.
Båda dessa effekter kan vara till fördel för de låntagande företagen. Dels har dessa i ett av inflationen framtvingat högt ränteläge ett utpräglat behov av kapital som kan vänta med di rektavkastning och som är berett att i tiden anpassa avkastningskraven till ett investeringsprojekts återbetal- ningsförmåga. Dels har de, som tidigare berörts, behov av att finna kapital som har lägre bruttoavkastningskrav än gängse lånekapital.
Att dra några säkra slutsatser om hur finansiärens bedöm- ningar skall kunna influeras så att de finner det attaktiv- are att placera i produktiva objekt, typ mindre företag, låter sig inte göras på grund av de mycket komplicerade sam-
band som enligt vad nyss sagts råder mellan olika infla- tions— och skatterelaterade placeringsbedömningar. De enda någorlunda säkra antaganden som kan göras är
att finansiärernas vilja att placera i mindre och medelstora företag går att påverka och förmodligen även genom ganska
marginella åtgärder
och att de därvid märkligt nog kan ställa riskkapital ti ll förfogande på villkor som för det kapitalberoende företaget ter sig attraktivare än gängse lånekapital.
På grund av de komplicerade sambanden i bedömningarna är det också svårt att dra några säkra slutsatser om i vilken om- fattning företagens investeringsbenägenhet kan öka om de får en större tillgång på kapital, som är berett att-i tiden an- passa avkastningskraven och som ställs till förfogande på i övrigt förmånligare villkor än gängse lånekapital. Därmed blir det också utomordentligt vanskligt att avgöra hur stora tillskott av riskkapital som erfordras för att den ekonomi- ska aktiviteten hos våra mindre och medelstora företag inte skall stagnera. En grov uppskattning ger vid handen att det vid oförändrat ränteläge skulle krävas årliga tillskott av externt riskvilligt kapital i storleksordningen minst fyra miljarder kr om investeri ngsni vån från 7u-talets andra hälft skall kunna bibehållas.
Eftersom nytillskotten av externt ri skvilligt kapital i min- dre och medelstora företag, vid sidan av företagarens egna insatser, under senare år kan antagas ha varit blygsamma måste så gott som hela det erforderliga tillskottet ske från
nya finansiäreri den mån företagarna själva inte orkar
klara tillskotten.
Med hänsyn till att det sålunda i dagens inflations- och skattesituation rör sig om utomordentligt komplicerade be— dömningar har utredningen avstått från att bygga sina för- slag på teoretiska modeller. Utredningen har i stället valt att försöka lyssna till de förslag som framlagts av personer som har betydande erfarenhet av såväl finansiärernas som fö— retagarnas finansieringsbedömningar. Utredningen har också nära samarbetat med ett antal organ som löpande kommer i kontakt med hithörande spörmål, såsom STU, bankerna, utveck- lingsfonderna, fondkommissionärerna och börsledningen. ot— redningen har också försökt dra nytta av de erfarenheter som gjorts utomlands.
Genom de svenska ambassaderna i OLCU-länderna har utred- ningen erhållit ett omfattande material som belyser dessa frågor. materialet visar att i flertalet OLCD-länder har selektiva åtgärder vidtagits för att på olika sätt stimulera riskkapitaltillskott till de mindre och medelstora företa— gen. Förenklat uttryckt består åtgärderna i allmänhet i att man genom skattelättnader av olika slag försökt öka benägen- heten för risktagande. På flera håll har man också skapat förutsättni ngr för bildande av särskilda investmentbolag med förmånliga villkor, t ex i USA, 5 k Small Business Invest- ment Companies. I vissa länder, i synnerhet de anglosach- siska, har man också öppnat möjligheter för en mer omfattan— de handel med andelar i småföretag.
Vad gäller utländska förebilder finner utredningen det emel- lertid angeläget att_ framhålla, att det föreligger väsent- liga skillnader mellan Sverige och många av de andra OECD- länderna. En sådan skillnad är utformningen av vårt skatte- system, vilket gör det betydligt svårare att få en satsning i mi nori tetsposter i aktier lönsam i Sverige än i andra län-
der.
Detta belyses exempelvis av en amerikansk undersökning som visar det utbyte en någorlunda förmögen kapitalplacerare får av en sådan satsning i olika länder.Undersökningen utgår från en vinst före skatt på 100 enheter dollar, kronor etc i företaget. Um målsättningen är att så mycket som möjligt av denna vinst skall tillföras kapitalplaceraren erhåller denne sedan såväl företagets som hans egna skatter betalts följande utbyte av sin satsning:
Västtyskland 44 kr Frankrike 43 kr 90 öre Storbritannien 25 kr Nederländerna 14 kr 60 öre Sverige 6 kr 75 öre
Medan den västtyske placeraren av varje hundralapp som före— taget tjänar före skatter får behålla 44 procent efter skatt får hans svenske kollega endast behålla mindre än sju pro— cent!
Även om vår utredning inte i första hand skall syssla med skatter, kan inte utredningen underlåta att framhålla de dramatiska effekter den sVenska dubbelbeskattningen sålunda leder till. En naturlig slutsats är därför att den mest ef- fektiva åtgärden för att förbättra kapitalförsörjningen till de mindre och medelstora företagen vore att för dessa före- tag slopa den nuvarande dubbelbeskattningen främst då i fi- nansiärsledet. Denna fråga övervägs för närvarande av kapi- talvinstkommittén.
En annan slutsats som föranleds av de angivna förhållandena är att svårigheten att göra ri skkapitalsatsni ngar attraktiva i Sverige delvis bottnari den ensidiga fokusering på pla- ceri ng i aktier som ägt rum i Sverige under senare år. Denna är en följd bl a av att sådana placeringar rönt särskild uppmärksamhet från massmedia och från olika sam—
manslutningar som huvudsakligen koncenterar sitt intresse på börsföretagens kapitalförsörjning. Sett i ett historiskt perspektiv är inte aktiebolagsformen den mest naturliga fö- retagsformen för ett småföretag. Under århundraden har andra företagsformer framstått som lämpligare för just småföretag och även andra fi nanSieringsformer än tillskott i utbyte mot aktier.
Utredningen har därför sett det som en naturlig första ut- gångspunkt att inventera de olika fi nansieri ngsformer som står till buds och undersöka om inte en del av lösningen på finansieringsproblemen liggeri ett förbättrat utnyttjande av andra sådana fi nansieri ngsformer.
Fi nansi eri ngsfonner
En väsentlig utgångspunkt för utredningens överväganden har varit det stora antalet företag som berörs, närmare 400 000, om alla medräknas. Det är självklart att då man rör sig med så många företag kan det inte vara bara en enda finansi- eringsform som är lämplig. Behovet och förutsättningarna varierar starkt mellan olika grupper och typer av företag. Det fordras därför också att det finns tillgång till en mängd olika finansieringslösningar. Kapitaltillskott genom aktieteckning är blott en av dessa. Det finns emellertid också en rad andra fi nansieringsformer att tillgå. oessa har dock numera kommit att utnyttjas i relativt liten utsträck- ning. Detta synes pero på flera orsaker. En orsak är den re- lativt begränsade kännedom som såväl företagare som kapital- placerare har om dessa alternativa finansieringsformer. En annan orsak är att vissa alternativa fi nansieri ngsformer un- dan för undan genom olika lagstiftningsåtgärder blivit min- dre brukbara i praktiken. 1 andra fall har en växande osä- kerhet om tillämpningen av gällande rättsregler bidragit till en motvilja att pröva på och utnyttja dessa alternativa fi nansi eri ngsformer.
Utredningen är väl medveten om att en del av de rättsregler som införts är att se som ett naturligt led i vårt alltmer komplicerade samhällssystem och att vissa rättsregler till— kommit för att förhindra missbruk i bl a skattehänseende. Självfallet skall missbruk stävjas, men utredningen anser att detta bör ske i former som inte samtidigt verkat häm- mande på seriösa företagares expansionssträvanden. Exempel— vis har införts den s k generalklausulen mot skatteflykt. Detta bör kunna medföra att ett antal tidigare Specialreg— ler, som tillkommit i syfte att hindra skattemissbruk men
som också hindrar seriöst företagande, nu elimineras.
Utredningen anser det sålunda väsentligt att ett antal al- ternativa fi nansieringsformer ånyo görs brukbara och attrak— tiva samt att man sprider kännedom om dem bland såväl före— tagare som kapitalplacerare.
En sådan fi nansieringsform som ligger nära sedvanliga aktier är preferensaktie . Det finns också möjlighet att ge ut %— tier i olika serier med olika röstvärde. Fördelen med dessa alternativ är bl a att det mindre företaget kan bedriva en differentierad utdelningspolitik. Nackdelen är att alla ak- tier omfattas av samma dubbelbeskattningSSystem.
En annan väg är att man i stället för aktiebolag som före— tagsform väljer handelsbolag. Förvärv av andel i handels- M lämpar sig framför allt för aktiva finansiärer, ex— empelvis uå en uppfinnare söker en partner med administrativ och finansiell erfarenhet.
Besläktat med handel sbolaget är kommanditbolaget. Förvärv av andelar i kommanditbolag är en urgammal fi nansieringsform. Det är en lämplig form för passiva kapitalplacerare att sat- sa i småföretag. En fördel är att om risktagandet leder
till förlust blir denna avdragSgill för kapitalplaceraren. Det finns dock idag regler som försvårar utnyttjadet av kommanditbolagsformen. [n är den skattemässiga bedömningen av företagandets driftställe, vilket särskilt miSSgynnar företag i glesbygd. l;n annan är de regler som Sami-[anhänger med utdebitering av socialavgifter. Utredningen föreslår förändringar i dessa avseenden för att underlätta utnyttjan— det av kommanditandelar såsom fi nansieri ngsform.
Osäkerhet om vilka regler som kan komma att gälla för den framtida skattemässiga behandlingen av såväl handels- som konunanditbolagen är också en hämmande faktor. Företagsskatte- kommittén har ett särskilt uppdrag i denna del. Utredningen vill för sin del framhålla vikten av att de berörda bolagen inte görs till självständiga skattesubjekt. genom en lag- ändring 1977 öppnades ökade möjligheter att utnyttja sk vinstandelslån. Sådana s k participating debentures är en vanlig fi nansieringsforini vissa länder. Finansieringsformen har flera fördelar. En är att företagaren därvid slipper släppa ifrån sig äganderätt och kontroll över företaget. |:n annan är att räntan relateras "till vinsten. Det innebär att företaget under ett uppbyggnadsskede eller i dåliga tider inte belastas med räntekostnader, medan samtidigt kapital- placeraren ha möjligheter till goda förtjänster om företget utvecklas väl. Möjligheterna att utnyttja vi nstandelslån är föga kända i Sverige. På senare år har emellertid några in- stitut såsom Företagskapital AB, Svetab, AP-fonden m fl börjat nyttja denna fi nansieri ngsform och funnit den mycket användbar.
I vissa fall krävs dock diSpens av riksskatteverket för att vinstandelslånen skall kunna utnyttjas på ett riktigt sätt.
Utredningen föreslår en förenkling i denna del. Vidare har riksbanken med stöd av lagen om kreditpoliti ska medel inta— git en restriktiv hållning till vi nstandelslånen i vissa fall. Det är angeläget att nya diskussioner tas upp i denna fråga.
Ln finansieringsform som vunnit ökad utbredning bland börs- företag under senare tid är utgivandet av konvertibla skul- debrev. Utredningen pekar på möjligheterna till en utökad användning av denna finanSieringsfonn också i mindre och me- delstora företag. Närbesläktade är skuldebrev med option - rätt till aktieteckning. Dessa kan vara särskilt lämpliga då företagaren hoppas genom återlösen framgent kunna begränsa en spridning av ägandet.
En annan fi nasieri ngsform som i mycket begränsad utsträck- ning har börjat utnyttjas på senare tid är placering i patenträttsandela . Även denna finansieringsform öppnar möj- lighet för en placerare att utan delägande i företaget njuta frukterna av en positiv vinstutveckling. Även i denna del finns dock vissa skattemässiga spörsmål som behöver klar- läggas. En är frågan om bedömningen av företagandets drift- ställe.
Utökade mö iligheter till handel med andelar och värdepap per
Att man ser över och förbättrar arsenalen av finansierings- instruemnt är inte tillfyllest. inan måste också skapa för— bättrade möjligheter för handel med sådana andelar och vär- depapper. [tt naturligt önskemål från de flesta kapitalpla— cerare är nämligen att det skall vara lätt att göra en pla- cering och vidare att man vid varje given tidpunkt skall kunna avveckla sitt engagemang och omvandla det till likvida medel. En fungerande marknad är också väsentlig som en vär- demätare på hur kapitalplaceraren likaväl som företaget har lyckats i sin satsning.
Den etablerade handeln med aktier och andra värdepapper sker över fondbörsen och genom förmedling av fondkommissionär- erna. Fondbörsen har en monopolställning. Regelystemet gäl- ler börsnoterade värdepapper. Några mer systematiska försök med en handel och notering av icke börsnoterade värdepapper
har däremot knappast skett.
Utredningen föreslår i samråd med börsledningen och fond— handlareföreningen att förutsättningar skapas för en utökad handel med aktier, andelar i bolag och andra värdepapper i syfte att omfatta även placeringar i mindre och medelstora företag. Denna handel bör huvudsakligen ske i två former. Den ena innebär att en ny lista, en s k A III-lista, till- skapas på fondbörsen för handel med aktier i medelstora företag. Skillnaden mellan denna A III-lista och nuvarande A I— och A II-listorna är att tillträdeskraven för att ett fö- retag skall bli uppfört på listan blir mindre stränga än vad som nu är fallet på de andra listorna.
De företag som skulle kunna vara intresserade av tillträde till A III-listan är tämligen få, överslagsvis högst ett femtiotal.
För handel med aktier, andelar och andra värdepapper som be- rör mångfalden av övriga småföretag föreslår utredningen en annan väg. Utredningen har här hämtat sin förebild i de anglosachsiska länderna där det finns ett system enligt vil— ken fondkommissionärerna åtar sig att hålla en marknad för handel med sådana värdepapper. Ln fondkommissionär åtar sig att vara huvudmäklare och blir tillsammans med en eller fle- ra andra konunissionärer, s k market maker. Någon regelbunden handel förväntas inte men noteringar om market maker's köp- och säljkurs kan ges löpnade. Köp Och försäljning kan gi- vetvis ske när som helst, varvid prisnivån fastställs av marknadskrafterna. Saknas vid ett givet tillfälle annan kö—
pare åtar sig market makern att förvärva värdepapperet till angiven köpkurs. För att systemet skall fungera krävs rätt för fondkommissionärerna att hålla ett ouffertlager av be— rörda värdepapper. Utredningen har förstått att bankinSpek— tionen i annat sammanhang överväger att medge förenklade re— gler för fondkommissionärerna i detta avseende. lned de båda angivna systemen anser utredningen att tillfredsställande möjligheter öppnas för erforderlig handel med andelar m m i
mindre och medelstora företag.
Vidgade möjligheter för institutionella ocn privata
finansiärer att SdtSd i mindre och medelstora företag.
Utredningen har inventerat förutsättningarna för olika tänk- bara grupper av finansiärer att satsa i mindre och medelsto— ra företag. Ett särskilt intresse knyter sig till de insti- tutionella placerarna såsom investmentbolag, aktiefonder, aktieSparfonder, vissa hel— och halvstatliga institut, försäkringsbolag mfl. Flera av dessa har idag ingen eller endast en begränsad möjlighet att placera i mindre och me- delstora företag. Aktiefonderna har t ex idag inte lagligen rätt att göra sådana satsningar. De kapitaltillgångar som förvaltas av sådana institutionella kapitalplacerare är be- tydande. Utredningen finner det angeläget att möjligheterna vidgas för dessa att göra satsningar i mindre och medelstora företag. Genom hearings med berörda institutioner har utred— ningen kunnat konstatera att det finns ett påtagligt in— tresse för en sådan placeringsmöjlighet. Utredningen vill understryka att det hos sådana placerare finns ett betydande kunnande och erfarenhet som det kan Vara befruktande för de mindre och medelstora företagen att få del av.
Utredningen föreslår därför att aktiefonderna får rätt att placera högst tio procent av sina tillgångar i akter, an—
delar och andra värdepapper som inte är börsnoterade. Den angivna gränsen överensstämmer med en rekommendation från OECD. Utredningen har inhämtat att bankinspektionen inte kommer att ställa sig avvisande till ett sådant förslag. Motsvarande bör gälla aktiesparfonderna. Även andra fonder, stiftelser m fl, vilkas bestämmelser har fastställts av re- gering och riksdag föreslås på ansökan kunna medges rätt placera sina tillgångari aktier, andelar och andra värde- papper utan begränsning till börsintroducerade papper.
Vad gäller aktiesparfonder föreslår utredningen vidare att anställda vid icke-börsnoterade företag visserligen inte bör ges möjlighet bilda rena företagsanknutna aktiesparfonder, men väl "företagsanknutna" fonder med riskspridning. Dessa bör till 20 — 25 procent kunna få inneha aktier, andelar och andra värdepapper i det egna företaget.
För försäkringsbolagens del aktualiseras bl a den tidigare berörda frågan om riksbanken och lagen om kreditpolitiska medel, bl a i vad avser vi nstandelån.
Utredningen vill understryka att det inte bara bör kunna bli ett betydande direkt kapitaltillskott till de mindre och me- del stora företagen från dessa institutionella placerare. De intar också en framträdande position i opinionsbildni ngen när det gäller kapitalplaceri ngar och bör alltså kunna få en banbrytande effekt även när det gäller andra grupper.
När det gäller enskilda privata finansiärer har tillskotten av riskvilligt kapital hittills kommit främst från ägarna/ företagarna själva och dem närstående personer. Utredningen vill dels slå vakt om dessas möjligheter till fortsatta tillskott, dels vidga möjligheterna även för andra grupper privatpersoner, såsom "professionella" kapitalplacerare, an— ställda och även en bredare allmänhet att göra sådana sats ni ngar.
'När det gäller ägarna/företagarna själva och de "professio-
nella" kapitalplacerarna kommer intresset och möjligheterna till fortsatta kapitaltillskott att till stor del bero på skattesystemets utfomini ng. Utredningen vill härvid särskilt framhålla vikten av att de kommande regler som berör rätten till underskottsavdrag utformas så att tillskott inte för— svåras eller omöjliggörs. Annars torde förutsättningarna för ett livskraftigt och expansivt företagande dramatiskt för- sämras, med allvarliga samhällsekonomi ska konsekvenser.
När det gäller närstående, anställda och även en bredare allmänhet torde intresset att satsa i mindre och medelstora företag till stor del bli avhängigt av att sparstimulanser blir tillämpliga även för sådana placeringar och ej blott för placeringari börsnoterade företag. Inte minst när det gäller de anställda har till utredningen framförts ett antal förslag om hur man skall kunna stimulera en fördjupad ekono- mi sk relation med det egna företaget.
Sparstimulanser
De bestäimnelser som idag finns syftar till att ge incitament för riskvilliga kapitalsatsni ngar i det svenska näringsli- vet. De fördelar som kommer den enskilde till del är lätt- nader i beskattningen. Dessa åtgärder tar, som nämnts, hit- tills sikte endast på satsningar i börsnoterade företag. dt- redningen anser det vara inte blott ett oavvisligt rättvise- krav utan också samhällsekonomiskt angeläget att dessa spar— stimulanser även omfattar de mindre och medelstora företa- gen.
Utredningen föreslår därför - utöver sitt tidigare nämnda förslag om aktiesparfonder — att de särskilda avdrag som idag medges i sanband med att man deklarerar utdelning på aktier i börsnoterade företag även bör gälla vid utdelning på aktier i icke börsnoterade företag. Vidare föreslår ut- redningen att motsvarande regler skall gälla för det fall anställda i en eller annan form låter medel, exempelvis er- hållen bonus, kvarstå i företaget.
Särskilda investmentbolag , "Til lväxtinvest"
En fråga som diskuterats är möjligheten att efter utländska förebilder inrätta särskilda investmentbolag för mi noritets— satsningar i mindre och medelstora företag. Sådana invest- mentbolag skulle bl a kunna tillgodose eventuella önskemål från en bredare allmänhet om möjlighet till riskspridning vid placeringar i mindre och medelstora företag. Eftersom befintliga investmentbolag med få undantag hittills funnit sådana satsningar mindre lönsamma skulle erfordras någon form av förmånlig finansiering eller dylikt av investment- bolagen.
Utredningen har i denna del efter samråd med STU stannat för att föreslå införandet av en motsvarighet till de sk Small Business Investment Companies som bl a finns i Förenta Sta- terna. Dessa investmentföretag arbetar under särskilt för- månliga förhållanden. bl a tillförsäkras de visst kapital från staten.
Utredningen föreslår sålunda att möjligheter öppnas för att inrätta särskilda bolag, "Tillväxtinvest", som lämpligen koncentrerar sin verksamhet till en viss region eller en viss bransch. Som bolagsform bör kunna väljas aktiebolag eller kommanditbolag. Bolagen bör kunna få bildas av såväl privata personer som privata eller statliga institutionella
placerare. Rätt att teckna andelar skall erbjudas allmänhe- ten men antalet andelar får självfallet begränsas. Investe- ringsbolagens eget riskkapital skall bestå av vad finansi- ärerna satsat jämte förslagsvis vi nstandelslån av motsvaran— de storlek, för vilken staten skall stå som gararit.bolagen bör ha rätt att göra placeringar i värdepapper av olika ty- per, såsom aktier, andelar i handelsbolag och kommanditbo- lag, konvertibla skuldebrev, skuldebrev med optionsrätt, vinstandelslån och patenträtter. För att initialt ge ett incitament för kapitaltillskott till "Tillväxtinvest" bör sådana tillskott omfattas av vissa skattemässiga fördelar. Bl a föreslås att reglerna om investeringsanrag görs ana— logt tillämpliga på sådana satsningar. Bolagen bör stå under bankinspektionens tillsyn.
Marknadsföring
För att de åtgärder utredningen har föreslagit skall få av- sedd effekt är det viktigt att möjligheterna till kapital- placeringar i mindre och medelstora företag marknadförs på ett riktigt och attraktivt sätt.
Utredningen anser att bankerna härvidlag har en viktig roll att spela. Dels svarar bankerna för aktiefondernas och en rad andra institutionella placerares satsningar, dels har bankerna en omfattande placeringsrådgivning gentemot allmän- heten. Bankerna är också regelmässigt rådgivare till företa- gen i deras finansiella planering. Utredningen har därför samrått med bankerna i denna fråga och anser sig efter dessa diskussioner ha god grund att tro att bankerna aktivt kommer att främja en ökad kapitaltillförsel till de mindre och me- delstora företagen. Även ett antal andra företag och orga- nisationeri närigslivet har ställt sig positiva till att medverka i en aktiv marknadsföring.
Utredningen föreslår därutöver att statliga medel, tre mil- joner kr, anslås till en särskild upplysningskampanj. Kam- panjen bör ledas av en för ändamålet bildad arbetsgrupp med företrädare för berörda departement och myndigheter, utveck- lingsfonderna, bankerna och näringslivets organisationer.
Statsfi nansiella kostnader
De direkta statsfinansiella kostnaderna av utredningens förslag uppgår till tre miljoner kr.
De indirekta kostnaderna i form av att ändrade regler kan leda till skattebortfall m m är svårare att beräkna. Samman- taget uppskattar utredningen dessa kostnader till årligen högst något trettiotal miljoner kr. Detta skattebortfall m m torde mer än väl kompenseras av de ökade skatteintäkter och andra samhällsekonomiska fördelar som en ökad ekonomisk ak- ti vitet hos de mindre och medelstora företagen leder till.
Lagändringar, tidpunkt för införande m m
Utredningen lägger fram förslag till de lagändringar som i olika avseenden erfordras.
Utredningen föreslår att de förslag som här framlagts införs att gälla från den 1 juli 1982, dock med undantag förbe- stämmelserna för aktiefonder och aktieSparfonder, vilka bör införas att gälla senast den 1 april 1982.
Det kan synas som om utredningens sätt att angripa fi nansi- eringsproblemen och de förslag utredningen lägger fram är föga revolutionerande. Han skall dock hålla i mi nnet att fö— retagande bedrivits i hundratals, för att inte säga tusen- tals år. Under denna tid har en stor mängd fi nansieri ngslös- ningar kunnat prövas, även under skiftande konjunkturella och samhälleliga betingelser. Det skulle alltså vara för- vånande om man nu plötsligt kunde fundera ut några nya om—
väl vande lösningar.
Utredningens strävan har därför i stället varit att försöka komma underfund med varför de under lång tid prövade fi- nasieringslösningarna inte nu längre skulle fungera. Till en del sammanhänger detta med att vårt samhälle blivit alltmer komplext med alltmer komplicerade regelsystem som hindrar eller försvårar effektiva lösningar på de mi nere och medel- stora företagens fi nansieri ngsproblem. Utredningen har där- för försökt undanröja sådana hindrande faktorer eller, i den mån det inte går, försöka kompensera dem med andra åtgärder.
Det är enligt utredningens mening genom att man med ett an- tal sådana åtgärder öppnar möjligheter till en mångfald 0— lika fi nansieri ngslösni ngar och till medverkan av en rad 0- lika finansiärer som man bäst tillgodoser de mindre och me- delstora företagens finansiella behov. Detta är i sin tur en anörande förutsättning för att den ekonomiska aktiviteten hos mindre och medelstora företag nu inte skall stagnera utan tvärtom öka, till fromma för den svenska ekonomin.
FÖRFATTNINGSFÖRSLAG
Förslag till
Lag on ändring i aktiefondslagen (1974z931).
Härigenom föreskrivs att 19 och 30 åå aktiefondslagen l1974z931) skall ha nedan angivna lydelse
199
Nuvarande lvdelse
Medel som tillföres aktiefond skall så snart det anses läm- pligt placeras i värdepapper, i den mån behov av likvida medel icke föreligger. Fondbolag får till aktiefond förvärva endast följande slag av värdepapper, nämligen
1. svenska aktier, obligati- oner och andra värdepapper som noteras vid Stockholms fondbörs eller på lista utgi-
ven av sammanslutning av
svenska fondkommision'a'rer=
2. utländska aktier, obliga- tioner och andra värdepapper, om förvärv av sådana får ske enligt fondbestänmmlserna och värdepapperen är föremål för notering och handel vid fond— börs eller eljest under be- tryggande förhållanden,
Föreslagen lxdelse
Medel som tillföres aktiefond skall så snart det anses läm- pligt placeras i värdepapper, i den mån behov av likvida nedel icke föreligger. Fondbolag får till aktiefond förvärva endast följande slag av värdepapper, nämligen
1. svenska aktier, obligatio- ner och andra värdepapper, som noteras vid Stockholms fondbörs,
2. utländska aktier, obliga- tioner och andra värdepapper, om förvärv av sådana får ske enligt fondbestämmelserna och värdepapperen är föremål för notering och handel vid fond- börs eller eljest under be- tryggande förhållanden,
3. aktier, obligationer och andra värdepapper som uthud- es till försäljning under så- dana förhållanden att sanno- lika skäl finnes för antagan- de att de inom ett år från förvärvet kommer att inregi— streras vid fondbörs eller noteras på lista utgien av sammanslutning av svenska fondkommi ssi onärer,
4. bevis om rätt att teckna eller erhålla aktier eller andra värdepapper som avses i 1—3,
5. skattkammarväxl ar.
Har värdepapper som fövärv- ats enligt andra stycket 3 ej inregistrerats el ler noterats inom ett år från förvärvet, skall de avyttras så snart det lämpligen kan ske. Fondbolag får ej till aktie- fond förvärva aktier i bolag- et eller fondandel i fonden.
3. aktier, ooligationer och andra värdepapper som utbjud— es till försälJni ng under så- dana förhållanden att sanno- lika skäl finnes för antagan- de att de inom ett år från förvärvet kommer att inregi- streras vid fondbörs,
4. bevis om rätt att teckna eller erhålla aktier eller andra värdepapper som avses i 1-3,
5. skattkammarväxlar.
Utan hinder av andra stycket 1-5 får till aktiefond för värvas svenska aktier_,_ opli: gationer, förlagsbevis, lik- nande skuldebrev och andra b_evis om delaktighet i svenskt bolag, vilka inte är noterade på Stockholns fond- börs eller som utb "udes till försäl jninglunder sådana för- hållanden att sannolika skäl finnes för att de inonett år från förvärvet kommer att in- registreras vid Stockholms fondbörs. Sådana värcepapper får utgöra högst en tiondel av fondens totala värdepap-
persinnehav. Har värdepapper som förvärv-
ats enligt andra styCQet 3 e_j inregistrerats eller ioterats inom ett år från förvärvet, skall de avyttras så snart det lämpligen kan ske. Fondbolag får ej till aktie- fond förvärva aktier i bolag— et eller fondandel i fonden.
Andelarna i en aktiefond skall vara lika stora och medföra lika rätt till den egendom som ingår i fonden. Värdet av en fondandel är ak- tiefondens värde delat med antalet utelöpande fondandel- ar. Fondens värde beräknas genom att från tillgångarna avdrages de skulder som avser fonden, inbegripet framtida skatteskulder, om sådana skall beaktas enligt fondbe— stämmelserna. Värdepapper som ingår i fonden värderas med ledning av gällande marknads— värde. Det åligger fondbolag att fortlöpande beräkna fond- andelsvärdet.
I den nån det är tillåtet en- ligt fondbestäumwlserna får 1. Vid försäljning av fondan- del tillägg till värdet av andelen göras med försälj- ningskostnuder och kostnader vid inköp av värdepapper till fonden,
2. Vid inlösen av fondandel avdrag från värdet av andelen göras med kostnader för in- lösningsförfarandet och för försäljning av värdepapper från fonden.
30 g
Andelarna i en aktiefond skall vara lika stora och medföra lika rätt till den egendmn som ingår i fonden. Värdet av en fondandel är ak- tiefondens värde delat med antalet utelöpande fondandel- ar. Fondens värde beräknas genom att från tillgångarna avdrages de skulder som avser fonden, inbegripet framtida skatteskulder, om sådana skall beaktas enligt fondbe- stämmelserna. Värdepapper som ingår i fonden värderas med ledning av gällande uerknads- värde eller annat motsvarande värde. Det åligger fondbolag- et att fortlöpande beräkna fondandelsvärdet. I den nån det är tillåtet en- ligt fondbestämmelserna får 1. vid försäljning av fondan- del tillägg till värdet av andelen göras med försälj- ningskostnader och kostnader vid inköp av värdepapper till fonden,
2. Vid inlösen av fondandel avurag från värdet av andelen göras med kostnader för in- lösningsförfarandet och för försäljning av värdepapper från fonden.
Dennalag träder i kraft den 1 april 1982.
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1978:428) om aktiesparfonder
Härigenom föreskrivs att 3 5 lagen (1978:428) om aktie- sparfonder skall ha nedan angiven lydelse
Nuvarande lydelse
Till aktiesparfond får för- värvas endast värdepapper en- ligt 19 g aktiefondslagen (1974:931) vilka är
1. aktier i svenskt aktiebo- lag,
2. sådana konvertibla skulde- brev eller skuldebrev förena- de med optionsrätt till ny— teckning som har utfärdats av svenskt aktiebolag. Om det lämpligen kan ske, skall förvärvas sådana aktier som utfärdas i samband med nyemission eller konvertibla skuldebrev.
35
Föreslagen lydelse
Hll aktiesparfond får för- värvas endast värdepapper en— ligt 19 5 andra stycket akti- efondslagen (1974:931) vilka är
1. aktier i svenskt aktiebo- lag.
2. sådana konvertibla skulde- brev eller skuldebrev förena- de med optionsrätt till ny- teckning som har utfärdats av svenskt aktiebolag. Om det lämpligen kan ske, skall förvärvas sådana aktier som utfärdas i samband med nyemission eller konvertibla skuldebrev. Utan hinder av första stycket får till aktiesparfond för- värvas sådana värdepapper och i sådan omfattning som i 19 g tredje stycket aktiefonds- lagen säges.Där nämnd tiondel må överskridas vid förvärv av värdepapper mgg samme utfär- dare.
___—___—
Denna lag träder i kraft den 1 april 1982.
Förslag till
Ändring i lagen (1980:1047) om skattereduktion för
aktieutdelning
Härigenom föreskrivs att 2 5 lagen (1980:1047) om skattereduktion för aktieutdelning skall ha nedan angiven lydelse
Nuvarande lydelse
Med aktieutdelning avses i denna lag utdelning i pengar som utgår på '
1. aktie i svenskt aktiebolag om aktien vid den tidpunkt då utdelningen blir tillgänglig
för lyftning är inregistrerad vid Stockholms fondbörs,
2. andel i svensk aktiefond, om fonden vid ingången av det år då utdelningen blir till- gänglig för lyftning till minst två tredjedelar består av vid Stockholms fondbörs inregistrerade aktier i svenska aktiebolag.
2 9
Föreslagen lydelse
Med aktieutdelning avses i denna lag utdelning i pengar som utgår på
1. aktie i svenskt aktiebo- lag,
2. andel i svensk aktiefond, om fonden vid ingången av det år då utdelningen blir till— gänglig för lyftning till minst två tredjedelar består av vid Stockholms fondbörs inregistrerade aktier i svenska aktiebolag.
Med aktieutdelning jämställs utbetald avkastning på kapi- tal som arbetstagare låtit
innestå i svenska aktiebolag.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1962 och tillämpas för första gången i fråga an utdelning som tas till beskattning vid 1983 års
taxering.
INLEDNING
1.1. UTREDNINGENS DIREKTIV
Utredningens direktiv innefattas i ett anförande till stats— rådsprotokollet den 26 juni 19o0 av dåvarande chefen för ekonomidepartementet, statsrådet bohman, och innehåller bl a följande.
De små och medelstora företagen, dvs företag med mindre än ca 200 anställda, utgör en viktig beståndsdel i Sveriges ekonomi. De svarar för omkring hälften av sysselsättningen inom det svenska näringslivet. Det betyder att mer än en miljon människor är verksamma i dessa företag. Företagen har stor betydelse för den regionala utvecklingen. Tekniska ny- heter och nya affärsidéer har mycket ofta utvecklats inom dem. De har också viktiga funktioner som underleverantörer och legotillverkare åt stora företag.
För de små och medelstora företagen är bankerna sedan gam— malt de mest betydande kreditgivarna. På senare år har fi— nansbolagen genom sin snabba tillväxt och utveckling av nya fi nansieringsformer, t ex factori ng och leasing, kommit att svara för en växande del av finansieringsbehovet. När det gäller försörjningen med eget kapital tillförs företagen så- dant främst genom fondering av vinstmedel och genom till- skott från ägarna. I viss utsträckning kan de få kapital ut- ifrån genom tillskott från nya ägare. Någon organiserad marknad för sådana nytillskott finns dock inte för de små och medelstora företagen.
För att underlätta finansieringen och för att komplettera den finansiering som sker i de traditionella formerna görs statliga insatser av skilda slag. Här kan särskilt nämnas den kreditgivning som sker genom de regionala utvecklings- fonderna. Tillskott utifrån av riskkapital kan erhållas ge- nom bl a Svenska Industri etableri ngs AB (Svetab), som ägs av Statsföretag AB och som i sin tur har fyra regionala dotter- bolag, samt av Företagskapital AB, som ägs till hälften var- dera av affärsbankerna och staten.
I en motion (mot. 1979/öU:25) i anledning av propositionen om den svenska kapitalmarknaden (prop 1978/79zlbå) framhölls att de mindre och medelstora företagen genomgående har en betydligt lägre soliditet än den som är genomsnittlig inom näringslivet. 1 motionen anfördes vidare bl a följande. Des- sa företag saknar de möjligheter till försörjning med risk- kapital som aktiemarknaden erbjuder de större företagen. För att förbättra dessa företags finansieringsförutsättningar borde bl a vissa ändringar i skattelagstiftningen göras. Om dubbelbeskattningen av utdelade vinster kunde upphävas eller begränsas, skulle nya resurser kunna kanaliseras till de mindre och medelstora företagen t ex genom en regionalt ori- enterad femte AP-fond. Motionärerna åberopade en utredning av statens industriverk (SINO PM 1979:11) enligt vilken de mindre och medelstora företagens andel av bankernas kredit- givning till industriföretagen hade minskat under senare år. Enligt den utredningen skulle de utestående krediterna till de små och medelstora företagen vid utgången av år 1976 ha varit totalt 7,9 miljarder kr, varav ca 5,7 miljarder kr lån från bankerna och ca 2,2 miljarder kr från statliga och andra specialinstitut. För år 1978 var motsvarande siffror 8,6 miljarder kr, fördelat på 5,8 och ca 2,8 miljarder kr. Affärsbankernas andel av den totala utlåningen till små och medelstora företag hade sjunkit från Ca 72 i; år 1976 till ca 67 % år 1978. Det bedömdes som angeläget att kartlägga orSa- kerna till denna utveckling och att återställa en rimlig an- del av banksystemets kreditresurser till sinlåföretagen.
Näringsutskottets majoritet tillstyrkte motionen och uttala- de att en utredning av de mindre och medelstora företagens finansiella situation skyndsamt borde ske enligt de riktlin— jer som angavs i motionen och följas av förslag till riks- dagen om erforderliga åtgärder för att befrämja utvecklings— möjligheterna inom denna företagssektor (NU 1979/80:lU 5.36). Riksdagen har, med bifall till motionen, som sin mening gett regeringen till känna vad utskottet anfört (rskr 1979/öozo2)
Utredaren bör kartlägga olika kreditgivarkategoriers rela— tiva betydelse för dessa företags finansiering och därviu särskilt uppmärksamma statens kreditgivni ng såväl totalt som i olika former. Han bör undersöka i vilken utsträckning som de regionala utvecklingsfonderna, Industrikredit och bransch institut samt direkt statlig kreditgivning, främst i form av regionalpolitiskt stöd, ger de små och medelstora företagen resurser som är jämförbara med dem som står de större före- tagen till buds. Utredaren bör vidare klarlägga i vad mån den ökade statliga kreditgivningen till de Små och medelsto- ra företagen har ersatt bankernas kreditgivni ng och i vad mån deras andel av bankernas kreditgivning till industrifö— retagen minskat under senare år. I den mån så är fallet bör orsakerna till denna utveckling kartläggas.
Utredaren bör lägga fram de förslag han anser motiverade av kartläggningen av de små och medelstora företagens finansi- ella situation.
Frågor rörande ändringar i skattelagstiftningen bör inte om- fattas av uppdraget. I motionen 1979/80:25 berördes beskatt— ningssystemet för fåmansbolag och dubbelbeskattningen av ut- delade bolagsvinster. Frågor om ändring i dessa regler om- fattas av de uppdrag 1980 års företagsskattekommitté (B 1979 :13) reSp kapitalvinstkommittén (B 1979:U£>) har erhållit (tilläggsdirektiv för kapitalvinstkormnittén, bir 1980:1U).
Frågan om att slopa eller modifiera huvudregeln i banklagar- na att för bankkredit skall ställas särskild säkerhet kom- mer jag senare denna dag att föreslå regeringenatt låta banklagsutredningen (Fi 1976:04) utreda. Det bör alltså inte ingå i utredarens uppgift att överväga sådana ändringar. Finansieringsproblen. för små och medelstora företag inom jordbrukssektorn utreds av kommittén (E 1980:01) om jordbrukets kapitalförsörjni ng och bör därför också undantas från det nu aktuella uppdraget. Däremot bör utredaren
samråda med de nu nämnda kommittéerna.
Utredaren bör analysera i vad mån det vid given risknivå rå- der skillnad mellan mindre och större företags möjligheter att få sina kreditbehov tillgodosedda. Bedömningen bör där- vid inte grundas på vilka formella säkerheter som föreligger utan i stället bygga på sådana faktorer som företagens soli- ditet, räntabilitet och framtidsutsikter bl a med hänsyn till företagsledningens skicklighet.
Finansbolagen har under de senaste åren kommit att spela en allt större roll för de små och medelstora företagens fi nans- iering. Utredaren bör närmare analysera effekterna av detta. Vidare bör utredaren upplnärksanuna de under senare tid genom- förda förändringarna i fråga om Industrikredit, småföreta- gens återlånerätt samt olika former av statligt kreditstöd.
Skulle utredaren finna att de små och medelstora företagen vid en given risknivå är sämre ställda än de stora bör han söka klarlägga i vilken utsträckning detta sammanhänger med de institutionella förhållandena på kreditmarknaden och med de mindre företagens svårigheter att prestera formella sä- kerheter. Utredaren bör belysa i vilken utsträckning som stelheteri räntestrukturen kan tänkas göra framför allt bankerna mindre benägna att ge mer riskbetonade krediter. Samråd bör ske med den kreditpolitiska kommitté som rege- ringen den 27 mars 1980 bemyndigade mig att tillkalla.
Utredaren bör vidare pröva om inriktningen och utformningen av statens kreditstöd till de små och medelstora företagen bör förändras. Utredaren bör ange de principer som skall gäl- la när staten går in med kreditstöd åt små och medelstora företag. Bl a bör analyseras i vilka fall som samhället bör kräva marknadsmässig ersättning, t ex i form av garantiav- avgift för sitt kreditstöd.
Utredaren bör studera vilka åtgärder som kan vidtas för att förbättra företagens möjligheter att dra till sig nytt risk- kapital. Jag har tidigare framhållit att samråd bör ske med kapitalvinstkonmlittén och 19o'U års företagsskattekommitté. Utredaren bör bedöma vilka konsekvenser för de små och me- delstora företagens kapitalförsörjni ng de ändringar får som dessa båda utredningar kan komma att föreslå. [ ett avseende bör ett mer fördjupat samarbete ske med 19oo års företags— skattekommitté, som enligt sina direktiv (Dir 19791106) bl a skall undersöka möjligheterna att underlätta finansieringen av enskilda personers företagsköp. l direktiven nämns olika åtgärder på skatterättens område. Det bör övervägas om en del av de problem som är förknippade med speciella skatte— regler hellre än genom ändrad skattelagstiftning bör lösas finansieringsvägen. Vidare bör utredaren granska den verk- samhet som bedrivs av Företagskapital AB och överväga hu ru- vida en utökning av bolagets verkSamhet skulle kunna främja de små och medelstora företagens möjligheter att få sitt be- hov av riskvilligt kapital tillgodosett. Möjligheterna att utnyttja s.k. vinstandelslån, bl.a. i form av konvertibla skuldebrev, bör undersökas. Utredaren bör också undersöka om andra mellanformer av lån och tillskott av eget kapital kan användas. Enligt min mening finns det anledning att överväga en typ av låneavtal, som innebär att betalningssky'ldigheten förfaller om låntagaren kommer på obestånd eller måste gå i likvidation, och att man får bortse från lånet vid bedömande av om låntagaren är skyldig att gå i konkurs eller likvida-
tion.
Om ytterligare åtgärder för att förbättra de små och medel- stora företagens försörjning med riskvilligt kapital bedöms vara behövliga, kan utredaren ha anledning att pröva om in- rättandet av en femte fondstyrelse för AP-fonden skulle kunna tillgodose detta behov.
1.2. Propositioner, motioner och utredningar m m
rörande de mindre ooh medelstora företagen
Frågan om de mindre och medelstora företag-ens finansiella situation har under de senaste åren varit föremål för in- tresse och uppmärksamhet. Från statsmakternas sida har be- tydelsen av denna företagsgrupp framhävts i olika samman- hang. Som exempel härpå tjänar riktlinjer för industripo- litikens inriktning och skilda åtgärder med avseende på de mindre och medelstora företagen, vilka riksdagen beslutat om som en följd av de propositioner regeringen avgivit.
I den s k småföretagarpropositionen (prop 1977/78:40) be- handlades förslag till åtgärder för att främja utvecklingen av de mindre och medelstora företagen. I propositionen gavs en allmän bild av denna företagsgrupps finansiella situa— tion vid den tidpunkten. på vissa förhållanden alltjämt kan sägas äga giltighet kan det vara motiverat att kort redo- visa några av de tankegångar som berördes i propositionen. Däri anfördes bl a: liapitalförsörjningen var en för fler- talet små företag strategisk faktor. Dessa företag Saknade tillgång till aktie- och obligationsmarknaderna, genom vil- ka näringslivet i övrigt erhöll inemot 20 procent av sin årliga kapitaltillförsel. Ue mindre och medelstora företa- gen hade oftast en avsevärt sämre soliditet än större före- tag och var i högre grad hänvisade till upplåning för fin- ansiering av sina investeringar. Flertalet små företag prä- glas emellertid av svårigheter att prestera tillräckliga och
fullgoda säkerheter för sin upplåning. detta sist nämnda förhållande sammanhängde med företagets starka bindning till ett fåtal personers ekonomi och dessas begränsade möjlighe— ter att satsa eget kapital i företaget. kapitalanskaffnings- problemens omfattning hängde emellertid i hög grad samman med sådana faktorer som företagsstartarens utbildningsnivå liksom motiven bakom företagsstarten. i.?n från kapitalan— skaffningssynpunkt Mycket väsentlig åtskillnad mellan eta- bleringen av ett företag och finansieringen av en existeran- de verksamhet gällde ri skaSpekten. Många gånger var det lät- tare att uppbringa kapital i det senare fallet. Men även re- dan etablerade företag hade ibland behov av betydande ri sk— kapital, t ex i sanband med s k immateriella investeringar.
Även kapitalbeskattningsfrågor behandlades i propositionen, varvid påpekades att kapitalbeskattningen hade stor betydel- se för många mindre och medelstora företags fortlevnad. Fömiögenhetsskatten utgjorde ett problem för framför allt de medelstora familjeföretagen. Ägaren tvangs ta ut en årlig "överlön", som för familjeföretagen kunde utgöra en broms för dessas vidare utveckling. I samband med företagsöver- låtelser t ex till följd av generationsskifte utgjorde arvs-
och gåvobeskattningen ett problem. hn följd av den betydan- de finansiella belastning, som denna beskattning givit upp- hov till, hade blivit att företag i stället för att överlå- tas inom familjen försåldes till utomstående. ue medelsto— ra familjeföretagen hade mot denna bakgrund en i förvärvs- hänseende särskilt utsatt position. Andelen försäljningar bland medelstora företag var mer än dubbelt så hög som för de mindre företagen.
I syfte att åstadkomma förbättringar i villkoren för de mi n- dre och medelstora företagen föreslogs i propositionen att de näringspolitiska insatserna på regional nivå byggdes ut genom inrättandet av de länsvisa utvecklingsfonderna från
och med den 1 juli 1978, vars huvuduppgifter skulle vara att tillhandahålla de mindre och medelstora företagen rådgiv— nings—, utbildnings- och konsulttjänster samt lämna lån på en hög risknivå. Vidare föreslogs att Företagskapital AB, som ägs av staten och bankerna gemensamt, skulle erhålla möjlighet att få förvärva andra andelar i företag än aktier, samt andra åtgärder rörande kapitalförsörjning, företags- service mm. Samtidigt lades förslag om vissa lättnader på kapitalbeskattningens område samt ändring i de regler om be- skattning av s k fåmansföretag som infördes 1970.
I prepositionen aviserades slutligen att en särskild småfö- retagsdelegation skulle tillsättas med uppgift att fortlö- pande följa och bevaka utvecklingen på småföretagsområdet. De föreslagna åtgärderna har genomförts.
I två propositioner under riksmötet 1978/79 uppmärksaimnades de mindre och medelstora företagens situation, dels i pro- positionen om riktlinjer för industripolitiken (prop 1978/ 79: 123), och dels i propositionen om den svenska kapital- marknaden (prop 1978/79:165). I båda pr0positionerna fram— hölls att behovet av riskvilligt kapital var särskilt fram- trädande för denna företagsgrupp, sem ofta hade en liten andel eget kapital och bristfälliga bankmässiga säkerheter, samt att räntabiliteten och solidi teten överhuvudtaget måste förbättras.
För att utreda frågor kring aktievinstbeskattning och be- skattningsregler för familjeföretag bemyndigades 1979 chefen för budgetdepartementet att tillsätta två kommittéer. uessa kommittér är kapitalvinstkommittén (Dir 197937 och 19b0: 10), och 1980 års företagsskattekommitté (Dir 1979zloo). Närmare om kommittéernas uppgifter redovisas i senare av- snitt.
Under våren 1981 behandlades i riksdagen prOpositionen om industripolitikens inriktning under 1980-talet (prop 1980/ 81:130). Den centrala uppgiften för industripolitiken var att stimulera och underlätta överförandet av produktions- resurser till de lönsamma och konkurrenskraftiga delarna av industrin. som Speciellt viktiga områden för att påverka industrins utveckling på lång sikt framhölls försörjningen med riskkapital. iluvuddragen när det gällde att förändra näringslivets kapital för såväl mindre och meoelsmra företag som de stora borde vara att påverka kapitalmarknaden så att riskkapital i ökad takt fördes över till närings- livet. Den helt avgörande vägen för att öka företagens risksatsningar var därför att öka deras försörjning med eget kapital. En målsättning borde vara att återställa solidite— ten i företagen till den nivå företagen hade i början av 1970-talet.l£n redogörelse för några av de åtgärder som riks- dagen beslöt i anledning av propositionen lämnas i kap 4.
De mindre och medelstora företagen behandlas ganska ofta i olika motioneri riksdagen. De mest förekommande frågorna rör dessa företags finansiella situation. Det skulle föra alltför långt att redovisa alla de riksdagsmotioner som un- der senare år förekommit och som berört de mindre och medel- stora företagen. Utredningen har därför valt att i samman- drag redovisa några viktigare frågor, som behandlats i de två senaste årens motioner och som ansluter till de avsnitt utredningen behandlar i detta delbetänkande.
Lnxestaeateolae I flera motioner har hemställts att det enskilda näringsli-
vet skulle stimuleras att starta investmentbolag, som skulle ha till huvudsaklig uppgift att tillföra nyetablerace före-
tag ri Skvilligt kapital. Som förebild för sådana bolag har nämnts det amerikanska systemet med Small business Invest— ment Companies.
Förslag har också väckts om att införa statliga investment— bolag med samma syfte.
Einaesletingsfråeor & en
Under riksmötet 1980/81 hemställde några motionärer om att de stimulansåtgärder som vidtagits för att öka enskildas placeringar i aktier också borde omfatta Sparande som kom att gälla icke börsnoterade aktier.
Behovet av längre löptid på lån till industrifastigheter och jämförbara anläggningar har påtalats.
De regionala utvecklingsfondernas utlåningskapacitet har föreslagits bli förstärkt i betydande mån.
Underleverantörernas finansiella situation har uppmärksam- mats. Bl a har föreslagits att de regionala utvecklingsfon- derna eller ett organ knutet till dem skulle få uppgift att överta det levererande företagets fakturor och sedan handha inkasseringen av utestående kundfordri ngar.
Upprepade gånger har i motioner hemställts att frågan om egenföretagarens personliga borgensåtaganden utreds. I en motion hemställdes att yngre personer som ville bli egenfö- retagare skulle få göra avsättningar till ett etablerings— konto. Särskilda låneformer för finansiering av nya före— tag har föreslagits.
Flera av de berörda motionerna har inte föranlett någon riksdagens åtgärd med motiveringen att pågående utredningar — bl a denna utredning - har till uppgift att behandla de frågor respektive motion tagit upp.
553991"?! ELSEÖEEESJDÖESEFIVEFE & El
Vid sidan av de frågor rörande de mindre och medelstora fö- retagen, som varit föremål för regeringens överväganden och förslag och olika ställningstaganden från riksdagens sida har också på andra håll kartlagts och behandlats finansier- ingsfrågor för denna företagsgrupp.
Statens industri verk har företagit flera undersökningar på detta område. År 1976 redovisade verket en första utredning om kreditförsörjni ng i mindre och medelstora företag (SIND 1976:5), där det bl a konstaterades, att bilden av de mindre och medelstora företagens försörjning med och behov av ex- ternt långfristigt kapital var långt ifrån entydig. Av skäl som saimianhängde med dessa företags individualitet och de i olika avseenden stora variationerna inom denna företagsgrupp var det enligt utredningens mening svårare än för andra och större företag att dra några generella Slutsatser om den finansiella situationen och behovet av främmande kapital. I en mindre uppföljningsstudie (SIND Pl'l 1979:11) diskuterades vad som hade ägt rum rörande utbudet av långfristiga kredi- ter till mindre och medelstora företag. Av det framtagna ma- terialet kunde konstateras att mindre industri företags andel av utlåningen från affärs-, spar- och föreningsbankerna hade minskat i omfattning alltsedan 19o5. Förklaringen härtill torde vara att tillkomsten av en rad Speciella kreditinsti- tut under det senaste decenniet inneburit att viss långiv- ning till de mindre och medelstora företagen förts över från bankerna till dessa Specialinstitut.
En mer ingående utredning som behandlade industriföretagens finansiella struktur, utbud av långfristiga krediter och ett tjugotal enskilda företags finansiella Situation inom Eskilstuna kommun framtogs 1980 av industri verket (SIND 1980:15). I utredningen framhölls beträffande industriföre- tagens finansiella struktur, att vissa förändringar skett i denna under 1970-talet. Framför allt hade företagen haft en sjunkande soliditet samt fått allt svårare att generera in- terna medel till investeringar, vilket lett till stora ök— ningar av långfristiga skulder.
Härigenom kom krav på ökade framtida amorteringar att stäl- las, vilket i sin tur innebar krav på internt tillförda me- del. Utvecklingen var problematisk på längre sikt eftersom man i många företag tidigare uppnått en hög skuldsättnings— grad. Alternativt kunde detta enligt utredningen uttryckas så, att behovet av riskvilligt lånekapital kunde förväntas öka mycket snabbt. Det förda resonemanget bekräftades av ut- redningens undersökningar om utbudet av långfristiga kredi- ter, något som steg under slutet av 1970-talet.
Härutöver har de mindre och medelstora företagens finansi- ella situation tidigare varit föremål för andra Statliga ut- redningar bl a företagskreditutredningen, delegationen för de mindre OCh medelstora företagen, serviceföretagsutred-
ningen m fl.
Inom näringslivets organisationer har också företagits ett flertal utredningar och framtagits ett omfattande material rörande de mindre och medelstora företagen. Av färskt datum är Sveriges Industriförbunds skrift "Egenkapital i mindre företag", som utkom i septenber 1981.
Inom industri departementet har vidare utarbetats flera pro- memorior och sammanställni ngar rörande de mindre och medel- stora företagen.
1.3. Utredning'sarbetet
Utredningen har enligt sina direktiv bl a att kartlägga oli— ka kreditgivares betydelse för de mindre och medelstora fö- retagens finansiering, att uppmärksamma om det skett för- skjutningar mellan olika kreditgi vare och det medfört att de mindre företagen missgynnats vid kreditgivningen Jämfört med större företag, att pröva om inriktningen och utformningen av statens kreditstöd till de mindre och medelstora företa— gen bör förändras, att överväga åtgärder som kan vidtas för att förbättra de mindre och medelstora företagens möjlighe- ter att dra till sig nytt riskkapital och undersöka om andra mellanformer av lån och tillskott av eget kapital kan använ— das samt att pröva om inrättandet av en femte fondstyrelse för allmänna pensionfonden skulle tillgodose företagen med ri skbärande kapital.
Utredningsarbetet har bedrivits genom bearbetning och ana- lys av befintligt material, som berör de mindre och medel— stora företagens finansiella situation och av material som utredningen själv samlat in.
Utredningen har låtit sända ut en enkät till de svenska am— bassaderna inom OECD-länderna för att kartlägga vissa för- hållanden rörande mindre och medelstora företag i dessa länder (se vidare kapitel 5). Utredningen har dessutom in- hämtat uppgifter och synpunkter vid ett flertal hearings och överläggningar som hållits med företrädare för myndigheter, kommittéer, kreditinstitut, företag, organisationer m fl,
nämligen
Arbetsmarknadsstyrel sen Banki nspekti onen
Försäk ri ngsi nspekti onen Statens industri verk
Styrelsen för teknisk utveckling Kapitalvinstkommittén 1980 års företagsskattekommitté Utredningen om Jordbrukets kapitalförsörjning Fondstyrelserna för allmänna pensionsfonden Affärs— och Sparbankernas aktiefonder Finansbolagens förening AB Företagskapital
Försäkrings Ab Skandia
AB Handelskredit
Industrikredit AU
Landsorganisationen (LO)
New Products Investment AB
Stockholms fondbörs
Svenska Arbetsgivareförningen Svenska Bankföreningen Svenska Företagares Riksförbund
Svenska industrietablerings Ab (Svetab) Svenska Sparbanksföreningen
Svenska åkeriförbundet
Sveriges Industriförbund
Sveriges Investeringsbank Ab Tjänstemännens centralorganisation (TCO) Utvecklingsfonden i Göteborgs och bonus län Utvecklingsfonden i Stockholms län
Därutöver har ett antal företrädare för mindre och nedelsto- re företag vid formella som informella möten delgivit utred- ningen sin syn på finansieringsfrågor m m inom denna före—
tagsgrupp.
Vid utredningens hearings och i andra sammanhang under ut- redningsarbetet har framhållits bl a från utvecklingsfondei i Stockholms län, Svetab och övriga nellanhandsinstitut det angelägna i att frågor kring företagens riskkapitalförsörj—
ning blir föremål för utredningens överväganden så skyndsamt som möjligt. Särskilda framställningar rörande betydelsen av att tillgången på riskkapital och eget kapital inom närings— livet föroättrades har gjorts. Sålunda hemställde i skrivel— se den 25 mars 1981 till chefen för ekonomidepartenientet Svenska Företagares Riksförbund att nuvarande lagstiftning om aktiesparfonder ändrades så att den kom att gälla även sparande i familjeföretag. Regeringen beslöt vid sammanträde den 9 april 1961 att överlämna framställningen till utred- ningen. Vid en uppvaktning hos budgetministern Rolf Wirtén den 7 maj 1981 begärde företrädare för några medelstora fö— retag bl a att skattefondsparandet skulle utsträckas till icke börsnoterade företag. Den skrivelse som överlämnades i sanband därmed har översänts till utredningen för kännedom. I skrivelse uen 13 maj hemställde Sveriges Industriförbund bl a att regeringen vidtog åtgärder så att aktieSparfonder med riskspridning gavs möjlighet att placera en mindre del av förmögenheten i icke börsnoterade företag. Regeringen be— slöt den 18 juni att också överlämna denna skrivelse till
utredningen.
Flera andra skrivelser har inkommit till utredningen, bl a från Svenska Bankföreningen, Svenska Sparbanksföreningen, Företagskapital AD, Trygghetsrådet SAF—PTK och Ab iandels- kredit.
Utredningen har bl a med hänsyn till de framställningar re- geringen överlämnat och övriga skrivelser och som får anses besvarade med detta delbetänkande funnit det angeläget att studera olika alternativ för att tillföra de mindre och me- delstora företagen riskvilligt kapital. Då frågor, som rör denna företagsgrupps ri skkapitalförsörjning kan behandlas fristående från andra spörsmål, som utredningen ha" att ta ställning till, har den Valt att redovisa dessa i ett delbe— tänkande.
Utredningen har i de delar som behandlar införandet av sär— skilda investmentbolag fått del av överväganden och annat värdefullt material som tagits fram på annat håll. Sålunda har styrelsen för teknisk utveckling (STU) gjort en grund- läggande studie om förutsättningarna att i Sverige införa en motsvarighet till de amerikanska företagen Small business Investment Companies (SBIC).
Utredningens delbetänkande är uppdelat i 14 kapitel. I ka— pitel 2 - 4 behandlas de mindre och medelstora företagens struktur och finansiella situation samt kapitalförsörjning. I kapitel 5 lämnas en sammanfattning om internationella för- hållanden. I kapitel 6—14 redovisas utredningens övervägan- den och förslag.
2. FÖRLTAGSBESTÅND ocn SYSSELSÄTTNING 1 MINDRI; ocn l/EDELSTUKA FÖRtTAG
2.1 Allmänt
När det gäller att bestämma vilka företag som avses med mi n- dre och medelstora företag har ett vanligt förekommande stor- leksmått varit att knyta an till antalet anställda. L'n veder— tagen storleksgraderi ng är att med mindre och medelstora fö— retag avses företag med färre än 200 anställda. Såsom mindre företag räknas sådana, som har färre än 50 anställda och som medelstora företag de, som har 50 — 20u anställda. Denna de— finition återfinns också i utredningens direktiv.
Utredningen hari det fortsatta resonemanget utgått ifrån denna vedertagna indelning.
De mindre och medelstora företagen utgör en mycket heterogen grupp. Förutsättningarna för att driva sådana företag är där— för mycket olika mellan skilda näringsgrenar och branscher. Inom vissa sektorer finns särskilda förutsättningar för en verksamhet i större anläggningar på grund av stordriftsför- delar i tillverkning och distribution medan andra närings- grenar kan ha gynnsamma tekniska förutsättningar för proouk- tion i liten skala. Denna företagsgrupp kan också ha goda e— konomiska förutsättningar om en bransch befinner sig i ett expansivt skede. tha bygger de mest lönsamma småföretagen sin verksamhet kring en ny produkt eller affärsidé. De mindre och medelstora företagen inom industri sektorn är till största
delen helt eller delvis verksamma som unoerleverantörer till de större företagen. Den talrika förekomsten av mindre lego- tillverkande företag inom industrisektorn beror på att man i de mindre företagen har ett specifikt tekniskt kunnande som gör att man på ett effektivare sätt kan producera komponen— ter än vad som skulle vara fallet vid produktion i de större företagen. Genom sin underleverantörsroll medverkar även
dessa företag indirekt i de större företagens export.
Ett område där de mindre företagen enligt flera undersökning- ar hävdat sig väl gäller innovationer. l'lya idéer, utveckling av prototyper samt kännedom om förutsättningarna för mark- nadsföring av en färdig produkt är viktiga faser i innova- tionsprocessen, vilken äger rum huvudsakligen i de mindre förtagen eller utgör drivkraften för att igångsätta sådana företag.
De mindre företagen har inte sällan gooa förutsättningar till ändrad inriktning av produktionen, vilket gör att de relativt lät kan anpassa sig till nya produkter och nya mar- knader. Detta är delvis betingat av en ofta lägre automati- seringsgrad, varför de relativt enkelt kan ställa om sin produktion till marknadens krav. En stor kostnadsmedvetenhet är nödvändig i dessa företag, vilket delvis hänger samman med att man i större företag ofta kan driva parallella pro- duktutvecklingspmjekt, medan man i mindre företag i högre utsträckning är hänvisad av ekonomiska och personella skäl att söka se till att ett enskilt utvecklingspmjekt lyckas.
Utmärkande för de mindre och medelstora företagen är även att företagarens personlighet och detaljkunnande ofta Spelar en större roll för företagets skötsel och utveckling än vad som är fallet i större företag. Därmed följer ofta ett stort engagemang i företaget. Småföretagarens kännedom om kunder- nas problem och önskemål konbinerat med en förhållandevis
hög flexibilitet i verksamheten samt en smidig beslutsstruk— tur gör att man i högre utsträckning än bland större företag kan tillgodose särskilda önskemål eller fi nna lösningar som är individuellt avpassade för varje enskilt fall.
Vid årsskiftet 1980/81 uppgick antalet registrerade företag i Sverige till ca 43D DDD stycken enligt centrala företags— registret hos statistiska centralbyrån. ungefär hälften av detta antal utgörs av egenföretagare, som ensamma utan någon anställd driver viss verksamhet. Resterande företag, unge- färligen 210 DDD stycken, har en eller flera anställda. Av dessa är ca 208 500 att hänföra till mindre och medelstora företag och endast 1 500 företag till större med fler än ZDu anställda.
99 procent av företagsbeståndet i Sverige utgörs alltså av mindre och medelstora företag. I tabell 2.2. redovisas anta- let företag med anställda uppdelat på nio olika branscher enligt den av statistiska centralbyrån uppställda standarden för näri ngsgrensindelni ng (SNI-kod).
Tabell 2.1. Antalet företag med anställda, uppdelat i _ branscher och storleksklass per 1980-12-31 a)
Näringsgrupp A n t a l f ö r e t a g SNI-kod A n t a l s y 5 s e l s a t t a
__ __ —49 _____ 50-199 200- totalt 1 Jordbruk
skogsbruk 37 431 67 20 37 o24 2 Gruvor
mineralbrott 383 9 2 394
3. Tillverknings- industri 21 242 1 505 609 23 350
4 El-, gas- och vattenförsörjning 328 39 11 378
5 ByggnadsverKSamhet 23 086 298 59 23 443
6 Varuhandel Hotell 0 restaurang 48 917 603 211 49 931
7. Samfärdsel, post, tele 14 891 219 oz 18 172
8 Banker, försäkr. bolag, fastighets- förv, uppdragsverks. 27 056 340 147 27 543
9. Offentlig förvalt- ning o andra tjänster 33 357 394 446 __ 34 197
Totalt 206 691 3 674 1 573 211 938
Källa: Centrala företagsregistret (SUB)
a) Uppgifterna bygger på inlämnade arbetsgivaruppgifter och mervärdesskatteredovisningar. Dessa kan vara något ofullstän- diga. Likaså kan branschklassificeringarna vara något osäkra.
1 tabell 2.2. redovisas det antal företag som vid tidpunkt— en för uppgifternas sammanställande ej hade någon anställd.
Tabell 2.2. Antal företag som drivs som enmansföretcg
per 1980-12-31
Näringsgrupp SNI—kod
1 Jordbruk, skogsbruk 108
2. Gruvor mineralbrott
3 Tillverknings- industri 14
4 El-, gas- och vattenförsörjning
5. Byggnadsverksamhet 23
6 Varuhandel hotell 0 restaurang Bb
7 Sanmärdsel post, tele 10
8. Banker, försäkr.bolag fastighetsförvaltning uppdragsverksamhet 9
9 Offentlig förvaltning
och andra tjänster 13 '
Totalt 218
källa: Centrala företagsregistret (SCB)
991
353
900
116
853
325
823
966
Bland det totala antalet företag med anställda dominerar företag inom handels-, samfärdsel- och tjänstesektorn, vil- ka tillsammans svarar för ungefär 60 procent av antalet fö- retag. Också inom gruppen mindre och medelstora företag finns en liknande fördelning av de nämnda näringsgrenarna. Bland enmansföretagen utan anställda dominerar jordbruk och skogs- bruk, vilka ihop svarar för hälften av alla sådana företag.
De mindre och medelstora företagen har inte lämnats opåverka- de av de konjunktur- och strukturförändri ngar som ägt rum in- om hela det svenska näringslivet. Under det senaste decenniet har småföretagandet förskjutits från vissa sektorer över till andra. Bland jord- och skogsbruk har rationaliseri ngar inne- burit ständigt minskat antal mindre enheter. Inom industri- sektorn har kunnat konstateras motsvarande förändringar i fö— retagsbeståndet. Däremot har andra näringsgrenar ökat. I ta— bell 2.3. har gjorts en sammanställning över företagsbestån- dets förändring år 1974 jämfört med år 1980 avseende mindre och medelstora företag ned anställda. Tabellen redovisar det totala antalet företag med anställda vid två tidpunkter.
Tabell 2.3. Företagsbeståndets förändringar 1974 - 1980
Näringsgrupp Förändring i antalet företag SNI—kod Antal anställda _______________________ - 49 ___ 50-199
Jordbruk
skogsbruk - 3 253 - _
Gruvor
mi neralbrott - o4 - 4
Ti l lverknings-
industri - 1 413 - 71 El, gas, vattenförsörjning - 110 + 12 Byggnadsindusti + 203 — 88
Varuhandel , hotell, och restaurang + 695 + 33 Samfärdsel post tele - 1 229 - 24
Banker, försäkr.bolag, fastighets- och uppdrags- - 1 706 + öl) verksamhet
Offentlig förvaltning 0 andra tjänster 7+ _ bo _ — 6
Totalt - 0 705 - 04
Källa: Centrala företagsregistret (Stb)
Tabellen visar att gruppen mindre företag under 50 anställda har en nettoförlust på knappt 7 000 företag under perioden. Utan ingående analys är det vanskligt att dra några bestämda slutsatser om orsakerna härtill.
AVgörande för minskningen av jord- och skogsbruk torde - så- som nämnts - vara sammanläggningar till större enheter. An- dra näringsgrenar där företagsbeståndet nnnskat är bl a sam- färdseln och tillverkningSindusLin. Dessa förändringar torde bero på Sammanslagningar av mindre företagsenheter och upp- köp av företag. Förändrade ekonomiska villkor har också 0- möjliggjort flera mindre och medelstora företags fortbes— stånd. Ln analys i sistnämnda avseende har lämnats av företagsobeståndskommittén.
Under januari - septenber i år ökade konkurserna kraftigt, eller med 34 procent, jämfört med föregående år, till 2 800 stycken.
2.2. Sysselsättning
Antalet sysselsatta i landet beräknas uppgå till drygt 4 nnljoner.
Under 1950-talet och fram till nntten av 19b0-talet var sys- selsättningen inom näringslivet i stort sett oförändrad,|nen en kraftig förskjutning mellan branscherna ägde rum. Medan arbetskraften, som var verksam inom jordbruk, skogsbruk och fiske sjönk fram till nntten av 1900-talet ökade varuprodu- cerande näringar och tjänstesektorn. Från mitten av 1900-ta— let har industrisysselsättningen minskat och inom tjänste— näringarna har en stagnation inträffat under 1970-talet. An- talet sysselsatta inom näringslivet har härigenom nnn5kat.
Ett sätt att beskriva sysselsättningen inom näringslivet är en redovisning av antalet årsverken inom respektive företags storleksklass. Med årsverk menas den totalt arbetade tiden inom respektive storleksklass dividerat ned den normala ar— betstiden under ett år. Som framgår av tabell 2.4. svarade de unndre och medelstora företagen för något över 30 procent av antalet utförda årsverken år 1980.
Man kan inte göra en direkt jämförelse mellan antal årsverk— en och antal sysselsatta eftersom detta skulle ge en under- skattning av det senare antalet på grund av många deltidsar- betande personer.
Tabell 2.4. Antal årsverken fördelat på företagsstorlek
Näringslivet 15111 1 - 92 _
Proc D - 49 50 - 199 200 — Totalt År ______________
% 25,2 11,4 63,4 100,0 1975 752 196 338 669 1 892 354 2 983 219 i. 26,0 11,5 62,5 100,0 1976 762 730 335 896 1 829 993 2 928 619 i. 25,2 11,2 63,6 100,0 1977 771 182 342 766 1 948 75/ 3 062 lub % 24,6 11,0 — 64,4 100,0 1978 747 244 334 436 1 957 363 3 039 043 % 24,5 10,8 64,7 100,0 1979 750 857 330 732 1 982 692 3 064 281 % 23,1 10,3 66,6 100,0 1980 754 633 335 258 2 175 547 3 265 438
___—___—________————
källa: Centrala företagsregistret (SCB)
Antalet årsverken i mindre och medelstora företag har niin- skat sedan mitten av 1970-talet medan det omvända förhål- landet gäller för de större företagen. Förklaringar till dessa förändringar torde stå att finna i samma orsaker som påverkat företagsbeståndet. Det bör också framhållas att de tjänsteproducerande näringarna har en stor del deltidsarbe- tande, vilka antalsmässigt inte är obetydligt. Inom exem- pelvis hotell— och restaurangnäringen var år 1973 drygt 40 procent deltidsanställda. Motsvarande tal 1977 var drygt 50 procent.
Även om de mindre och medelstora företagens andel av anta- let årsverken minskat något är det viktigt att framhålla denna företagsgrupps betydelse för att främja sysselsätt- ningen. En undersökning som genomförts i Förenta Staterna, Massachusetts Institute of Technology (program on Neighbour- hood and Regional Change) visar att den största andelen av nya arbetstillfällen skapas bland de minsta företagen med mindre än 50 anställda. Enligt undersökningen, som omfattade perioden 1969—1979, svarade dessa företag för drygt 77 pro- cent av alla nyanställningar. En fransk undersökning visar, att under perioden 1976-1979 skapades 380 000 nya arbets- tillfällen i franska mindre och medelstora företag. Även om förhållandena i dessa länder skilJer sig från de svenska marknadsvillkoren ger resultaten en indikation på att det främst är inom de mindre och medelstora företagen som nya arbetstillfällen kan skapas.
iözändti 393111 aom 199359
Industrins utveckling under 1970-talet skilJer sig i flera avseenden från utvecklingen under 1950— och 1960—talen. Den tidigare jämna och goda tillväxten av företagsbeståndet har fölJts av en mera ryckig och ojämn utveckling. Åren kring mitten av 1960-talet framstår som en brytpunkt. tfter den tidpunkten minskade industriföretagsbeståndet. under perio- den 1970 - 1975 har antalet företag inom industri sektorn va- rit i det närmaste oförändrat, men har fram till 1980 mins- at bland de mindre företagen.
De iakttagbara förändringarna har också påverkat industri- sysselsättningen. Denna nådde sin kulmen omkring år 1965. Sysselsättningsutredningen konstaterade i sitt betänkande (500 1979:24), att inom industrin hade under 1970-talet sysselsättningen i mindre företag minskat, ökat i större
företag samt varit oförändrad i mellangruppen. Av intresse kan vara sysselsättningsutvecklingen inom vad som kan klassificeras som tillverkningsindustri, byggverksamhet och uppdragsverksamhet. Andelsmässigt har tillverknings- och byggnadsindustrin minskat medan uppdragsverksamheten stadigt ökat.
Medeltalet sysselsatta inom tillverkningsindustri n i genom- snitt under perioden 1975 - 1978 var 1 018 500 för att 1979 ha minskat till 968 000. Trots en konJunkturuppgång 1979 har sysselsättningen fortsatt att minska. De mindre och medel- stora företagens andel av den totala sysselsättningen inom tillverkningsindustrin uppgår till ungefär 30 procent.
åetvlcsnärlnsat
Servicenäringarna eller de tJänsteproducerande sektorerna präglas av heterogenitet. Inom dessa sektorer förekommer artskilda verksamheter såsom t ex försäkringsverksamhet och bi lreparationsverksamhet.
Serviceföretagens fördelning på storleksklasser framgår av tabell 2.5. Över hälften av antalet företag hade år 1976
högst en anställd (omräknat i årsverken). Här kan även före- tagets innehavare och eventuella familJemedlemmar vara verk— samma. Denna grupp av företag svarade för endast 3,5 procent av det totala antalet anställda. Företag med över 50 an- ställda uthorde 1976 endast en procent av totalantalet men svarade för hälften av arbetsstyrkan.
Tabell 2.5. Serviceföretagens fördelning på storleks- klasser 1976 a)
Storleksklass Antal 3. Antal ?» iantal anställda) _ företag __ årsverken __ Över 50 1 709 1,2 403 409 50,1 20-49 3 560 2,5 104 413 13,0 10—19 6 345 4,4 84 646 10,5 5—9 14 942 10,3 96 719 12,0 2-4 32 978 22,7 87 831 10,9 0—1 65 548 58,9 27 651 "&. Summa 145 082 100,0 804 729 100,0
a) Tabellen baserar sig på uppgifter från näringsgrenarna med SNI-kod 502, 61, 62, 63, 711, 832, 92 och 95. Källa: 500 1979z74
Ett omfattande material om utveckling inom enskilda bran— schernai näringslivet redovisas i Sysselsättningsutred— ningens huvudbetänkande, bilaga 3 (500 1979:27). Redovis- ningen ärinte uppdelad på storleksklasser utan omfattar varje delbransch i sin helhet.
2.3. äretagsform
De vanligaste bolagsformerna är aktiebolag, handelsbolag, konmianditbolag och enkelt bolag. En översyn av de tre sist nämnda företagsformerna har företagits helt nyligen och re— sulterat i ny lagstiftning, lagen (1980z1102) om handelsbo- lag och enkla bolag.
Av lagen framgår bl a, att ett handelsbolag föreligger om två eller flera har avtalat att utöva näringsverksamhet i bolag. Denna definition innebär en avsevärd utvidgning av användningsområdet för handelsbolagen och motsvarande in- skränkning för de enkla bolagen, vilka endast får användas då det är fråga om icke näri ngsdri vande verksamhet eller då fysiska personer har avtalat att i bolag driva jordbrul el- ler skogsbruk eller uthyrning som inte är underkastad bok- föringsplikt.
Dessa förändringar medför att mindre företag som före den 1 juli 1981 drevs som enkla bolag måste byta företagsform om de utövar näringsverksamhet, som är bokföringspliktig. Anta— let enkla bolag kommer därför troligen att minska.
En annan lagändring som torde få konsekvenser för de mindre företagen är att lägsta aktiekapital i ett aktiebolag inte får understiga 50 000 kr efter årsskiftet 1981/82. Det kan påverka företagandet att i ett etableringsskede i stället välja handelsbolaget eller kommanditbolaget SOm bolagsform. Det totala antalet företag redovisas i tabell 2.6., förde- lade på storleksklasser och juridisk form.
Tabell 2.6. Antal företag fördelade på storleksklass och
juridisk form med anställda 1980-12—31
Storleks- Handels— klass, an- Juridisk bolag och tal syssel- form Enkelt kommandit- Aktie- Totalt satta bolag bolag _ bolag
- 49 6 642 15 651 74 963 97 256 50 — 99 3 30 2 123 2 156 100 - 199 2 15 993 1 010 200 - 5 8 957 970
Totalt summa 6 652 15 704 79 036 161 392 Källa: Centrala företagsregistret (SCB)
I redovisningen bortses från stiftelser, ekonomiska före- ningar samt företag utan anställda. Som synes om man jämför totala antalet företag med andra tabeller i det föregående saknas dessutom uppgifter i flera fall, vilket kan påverka tillförlitligheten.
Tabellen visar således att bland de här redovisade mindre och medelstora företagen utgör aktiebolagen totalt inemot 80 procent. En förhållandevis stor andel mindre företag är organiserade som handelsbolag eller 16 procent. Denna andel kan av skäl som redovisats ovan förväntas stiga medan anta— let enkla bolag minskar. Tabellens uppgifter bör tas med stor försiktighet. Om alla företag medräknas torde aktiebo— lagen, som förmodligen är de mest ordentligt redovisade, ut- göra en mindre del.
Då det gäller fördelning på näringsgrenar består exempelvis affärs- och hotellbranschen till en tredjedel av handelsbo- lag. I övrigt dominerar aktiebolagen, särskilt inom indu- strisektorn.
3. DE MIHDRt Ubll l-lEULLölURA FÖRETAGENS FINANbIELL/i SITUATIUN
3.1. Inledning
De mindre och medelstora företagens finansiella situation har belysts av många utredningar eller blivit föremål för undersökningar av ekonomisk eller annan karaktär. Det är behäftat med stora svårigheter att göra bedömningar av lön— samhetsutvecklingen och kapitalstrukturen i företagsgruppen som helhet. Detta beror på en rad faktorer, bl a svårighe- ten att få fram ett pålitligt statistiskt material för de mindre och medelstora företagen. Företagsgruppen är i sig mycket heterogen vad gäller verksamhet och ägarstruktur. Det största antalet mindre och medelstora företag återfinns i de tjänsteproducerande näringarna. Dessa näringar innefattar så artskilda verksamheter som t ex finansbolag och bilverkstä— der. De tjänsteproducerande företagen har mycket skilda för- utsättningar vad gäller t ex kapitalanskaffning och deras kapitalstruktur skiljer sig avsevärt, betingat av den verk- samhet man ägnar sig åt. Inom varuhandeln och även i hotell- och restaurangnäringen arbetar företagen t ex med en gene— rellt sett högre andel främmande kapital än vad som gäller för industriföretag. Detta beror främst på att man i de först nämnda branscherna arbetar med en högre omsättning på kapitalet.
Med dessa skillnader följer metodsvårigheter att göra en helhetsbedömni ng av den finansiella situationen över samt— liga näringsgrenar. iiärtill krävs att man genomför et". stort antal sektorstudier varvid man, särskilt när det gäller de tjänsteproducerande företagen, får bryta ner näringssektor- erna på ett stort antal näringSgrenar. ttt sätt att genomfö-
ra undersökningar kan t ex vara att som statens industriverk gå ut med en enkätundersökni ng. Sliluzs undersökning gällde mindre och medelstora industriföretag i tskilstunaregionen.
Förutom skillnader som kan hänföras till olikheter i bransch eller näringstillhörighet kommer de Speciella förhållanden som råder i det betydande antalet enmansägda företag, där företagaren själv ofta gör en arbetsinsats som är mycket svår att uppskatta. Särskilt bland de allra minsta företagen kan det vara svårt att skilja företagets finansiella situa- tion och ägarens privatekonomi. Ägarens löneuttag har för- hållandevis stor betydelse för de mindre företagens lönsam- hetsutveckling. Löneuttagets storlek påverkas av skattemäs-
si ga förhållanden.
Det har i olika sammanhang konstaterats att det bland de mindre och medelstora företagen finns en stor Spridning vad gäller kapitalstruktur och lönsamhetsutveckling. oftast hit- tar man inte oväntat de mest lönsamma småföretagen i expan- siva branscher. Småföretag som kan visa upp en god lönsamhet är för det mesta företag som bygger sin verksamhet kring en ny produkt eller affärsidé.
Mindre företag i sådana näringar är ofta nyetablerade före- tag som befinner sig i snabb tillväxt. Ett bra exempel på detta var utvecklingen inom dator- Och elektronikbranschen under 1970-talet, där ett stort antal företag- etablerades. Många av dessa kunde redan efter en förhållandevis kort tidSperiod uppvisa en nycket god lönsamhet.
Företag i snabb tillväxt uppvisar ofta en växande skuldsätt- ningsgrad. Tillförseln av egna vi nstmedel är ofta otillräck- lig för att företagen skall kunna undvika en ökad skuldsätt- ning. De "nar även större svårigheter att attrahera riskkapi- tal än de större börsnoterade företagen eftersom de i mot- sats till dessa inte har tillgång till aktie- och värdepap- persmarknaden.
I det följande avsnittet framkommer bl a att de mindre och medelstora företagen i allmänhet har en lägre soliditetsnivå (eget kapital i procent av totalt kapital) jämfört med de större företagen. Detta innebär bl a att företagsgruppen i gemen har högre känslighet för lönSamhetsförändri ngar.
En lönsamhetsförbättri ng gör att företagen, på grund av häv- stångseffekten, kan uppvisa en hög avkastning på det egna kapitalet. Eftersom skuldsättningen är hög saknar man emel- lertid i förhållandevis stor utsträckning motståndskraft att möta tillfälliga lönsamhetsförsämringar. Sådana förändringar kan därigenom orsaka en förhållandevis hög utslagning i fö- retagSgruppen. Den höga skuldsättningen får även som följd att företagsgruppen är mycket känslig för ränteförändri ngar. De senaste årens räntehöjningar har inneburit svårigheter för företagen, eftersom det har höjt kostnaden för upplånat kapital och därigenom skärpt kraven på lönsamhet.
Det finns tecken som tyder på att den låga soliditeten och det höga ränteläget har minskat företagens investeringsbe- nägenhet. Detta har bl a medfört att många företag avstått från investeringar som i sig har en hög lönsamhetspotential. De mindre och medelstora företagens problem kan sålunda till ' relativt stor del hänföras till den existerande kapital- strukturen i företagsgruppen och de effekter som uppstår av ett allt högre ränteläge.
3.2. Den finansiella situationen
under årens l0pp har det företagits olika undersökningar om
mindre och medelstora företags finansiella struktur och lön- samhetsutveckling. Utmärkande för sådana undersökningar är
att de varit inriktade på företag inom industri sektorn.
Utredningar som bör nämnas är bl a den tidigare nämnda un- dersökningen av statens industriverk angående mindre och medelstora företags finansieringssituation (SIND 1960:15) samt de årligen återkommande rapporterna från Sveriges verk- stadsföreni ng.
Undersökningarna ger vid handen att de mindre och medelstora företagens lönsamhet generellt försämrats under 19/0-talet. Jämfört med 1960-talet befinner sig företagen i en besvärlig situation med förhållandevis låg avkastning på eget och to- talt kapital samt en hög skuldsättning.
I industri verkets undersökning om mindre och medelstora fö- retags fi nansieri ngssituation konstateras att soliditeten, d v s graden av företagens eget kapital, varit låg under 1970-talet. Detta förhållande gäller även för näringslivet i allmänhet. I bl a den senaste långtidsutredningen (500 1980: 52) framgår det att skuldsättningen ökat trendmässigt bland industriföretag under det senaste årtiondet.
Diagram 3.1. visar att soliditeten sjunkit i samtliga före- tagsklasser mellan 1960-talet och 1970-talet. Skuldsättning- en är hög för samtliga företagsgrupper. Att soliditeten bland de mindre och medelstora företagen under 1970-talet inte sjunkit ytterligare utan legat på en någorlunda oför- ändrad nivå kan sannolikt delvis förklaras av att den redan nått ned till den i praktiken absolut lägsta nivå som kan medge en ökad skuldsättning.
Diagram 3.1 Soliditetsutvecklingen i tillverkningsi nda- strin, 1965 — 1979, uppdelat på företags-
_ _ storlek __ _ _ _ — P t rocen ..........-. —500 anst 45 ——-- 200—499 anst _ 100—199 anst ...-___- 50— 993nst .__ .o—o—o-o 20— 49 anst 40 ...,__. ..- 35
30 "'.. C..-.... .. _
1965 1970 75 1979 År
Källa: SUS-företagen, statens industri verk
Värt att notera är att de minsta företagen, under 50 anställda, har en genomgående lägre soliditet än de övriga storleksklasserna. I mitten av 1960-talet var soliditeten bland mindre och medelstora företag omkring 30 procent. Där- efter sjönk den för att i slutet av det årtiondet ligga på endast drygt 20 procent för företagsgruppen.
De mindre och medelstora företagen har en högre skuldsätt— ning än de större företagen. Skillnaden mellan företag i olika storleksklasser har emellertid minskat under de två senaste årtiondena. Vid natten av 1960-talet låg de större företagens soliditet omkring 15 procent högre än de mindre företagens. På 1970-talet har skillnaden varit onkring fem procent.
Den främsta anledningen till den försämrade soliditetsut- vecklingen är att lönsamheten i näringslivet försänrats under en lång tidsperiod varför unnskade vinstavsättningar lett till att man i ökad utsträckning lånefinansierat investeringar.
Som framgår av tabell 3.1 har nedgången av internt tillförda medel inom industrin varit kraftig nellan åren 1974 och 19/7. Tabellen visar utvecklingen i löpande priser, varför de reala förändringarna är större än vad som framgår av tabellen.
Tabell 3.1. Genomsnittliga värden för internt tillförda ne- del, bruttoinvesteringar och långfristiga skul- ____der 1974 och 197/ imkr),industrin.
Antal anställda 20—49 50-99 100-199 200-499 500—
Internt tillförda 1974 423 1 127 2 270 7 784 71 990
medel/företag 1977 505 1 014 1 637 4 262 33 172 Druttoinveste- 1974 943 712 1 415 3 595 41- 131 ringar/företag 1977 383 808 1 736 3 **2 45 312 Långfristiga 1974 59 157 249 514 8 330 skulder/företag 1977 222 316 769 2 569 z7 210
(nettoökningar)
Källa: Statens industriverk
Den genomsnittliga investeringsnivån har hållits relativt stabil mellan de två tidpunkterna, vilket inneburit stora nettoökni ngar av de långfristiga skulderna.
Sveriges verkstadsföreni ng har sedan 1903 årligen analeer- at lönsamheten inom verkstadsindustrin. Undersökningei om— fattar omkring 3311 företag/koncerner med drygt Zoe Uut an- ställda. Verkstadsföreningens uppdelning i företagsstor— leksklasser avviker något från vad nan traditionellt avser med mindre och medelstora företag. Till mindre företag räk— nas h'a'r verkstadsföretag med mellan 71) och lou anställda. Medelstora verkstadsföretag är de företag som har mella'i 151 och BUD anställda. Vid Jämförelse ned andra undersökningar visar det sig att de resultat som framkommer i verkstads- rapporten väl avspeglar den finansiella utvecklingen i såväl industriföretagen i allmänhet som i företag med färre än 75 anställda.
Materialet visar att den genomsnittliga avkastningen på eget kapital varit låg under den senaste sexårSperiouen tse tabell 3.2.), 1975 — 1980. Under hela perioden, 19115 - 1980, var avkastningen för samtliga företag omkring ID procent. Motsvarande värden för perioden 1975 - 1950 ligger på drygt sju procent.
Tabell 3.2. Den genomsnittliga avkastningen på eget kapital före skatt i procent 1903-1980 i man verk stadsi ndustri n
___—_________———— __ ___—___- _
Storleksklass 75—150 lol-ooo över bUU Totalt antal anställda
__ År - __ ..___ ___. __ 1903 - 1980 9,7 9,9 9,9 9,8 19bL$ - 1908 8,2 12,7 10,8 10,9 1969 — 1974 12,4 11,6 11,2 11,3 1975 - 1980 8,5 5,3 7,5 7,4
Källa: Verkstadsföreningen
Detta kan JälllföY'äS med den avkastning på eget kapital som uppnåddes under de två föregående sexårsperioderna 1963 - 1968 respektive 1969 - 1974 då den genomsnittliga avkast- ningen var omkring 11 procent för samtliga företag. Som framgår av tabell 3.2. uppvisar mindre företag större va- riationer vad gäller avkastning på det egna kapitalet än vad som är fallet för de större företagen. Detta beror främst på att de mindre företagen i allmänhet har en högre skuldsätt— ning, varför hävstångseffekten då blir kraftigare.
Verkstadsföretag med mellan 75 och ISD anställda uppvisade en kraftigt försämrad lönsamhet mellan 1970 och 1978 (se diagram 3.2.). Därefter inträffade en förbättring av lönsam- heten under197ö och 1979. Förbättringen fortsatte under 1980.
Diagram 3.2. Lönsamhetsutvecklingen 1903-1980 inom verk-
stadsföretag med 75—150 anställda
% _ : Avkastning på eget kapital töre skatt (He) 13 = Avkastning på totalt kapital före skatt (Rt) = Vinst löre skatt/omsättningen 16
14
12
10
_] L___LJ_L_1LIIJ_1_L_L_L 63 64 65 66 67 66 69 70 7172 73 74 75 76 77 78 79 80
Trots lönsamhetsförbättringen under de sista åren på 1970- talet när avkastningen på det egna kapitalet 1980 inte upp till den avkastning som gällde under den första hälften av 1970—talet.
Även för verkstadsföretag med mellan 151 och 5110 anställda innebar utvecklingen mellan 1975 och 1978 en drastisk för- sämring av lönsamheten (se diagram 3.3.). under 1979 in- träffade en förbättring vilken ytterligare förstärktes un- der 1980.
Diagram 3.3. Lönsamhetsutvecklingen 1963—1980 inom verk- % stadsföreta' med 151-500 anställda
_2 _ : Avkastning på eget kapital löre skatt (Re) v .. ...- = Avkastning på totalt kapital löre skatt (ltt) '
'4 __ -'—' = Vinst töre skatt/omsättningen
-ti
. L 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 811
Källa: Sveri ges verkstadsföreni ng
Lönsamhetsnivån för företagsgruppen är dock klart otillräck- lig, eftersom avkastningen på det egna kapitalet för 19öU är Jämförbar med den avkastning, som uppnåddes 1966 och 1970, d v s de sämsta åren under slutet av 1960-talet och början av 1970—talet.
Lönsamhetsutvecklingen skall Jämföras med företagens skuld— ränta. Den genomsnittliga skuldräntan är den ränta som före— taget betalar på sina skulder. Skuldräntan kan inte direkt jämföras med bankräntan eftersom den består av både ränte- bärande och räntefria skulder. Det finns emellertid ett stark sanband däremellan.
Den skillnad man får genom att Jämföra avkastningen på det totala kapitalet och den genomsnittliga skuldräntan (ränte- marginalen) är ett mått på den finansiella risk som före- taget arbetar med. Om avkastningen på det totala kapitalet är lägre än den genomsnittliga skuldräntan tvingas företa- get att betala sina räntekostnader med det egna kapitalet. Vid hög skuldsättning, d v s låg soliditet, då räntekost- naderna i nominella belopp kan förväntas vara höga äts så- lunda det egna kapitalet upp förhållandevis snabbt. Solidi- teten kommer i ett sådant läge att SJunka.
1 diagram 3.4. redovisas räntemarginalens utveckling bland verkstadsföretag under perioden 1963 - 1981).
Diagram 3.4. Räntemargi nal (RT- rs) inom verkstadsföretag
1963-1980 Procent 7 _ företag m 151—500 anst 6 ------— företag m 75—150 anst
_ i l
4 A 4— l 1 1 1
F & I & x 3 *. ;L —X —,*— *.. 2 ' __xx I 1— x I 1 1 + NJ . o &— * I .; —2 —3 | 1963 1965 1970 75 1980 År
Källa: överi ges verstadsföreni ng
Som framgår av diagram 3.4. har räntemargi nalen bland verk- stadsföretagen sjunkit alltsedan mi tten av 197U-talet. Mel- lan åren 1977 och 1979 var räntemarginalen negativ. Före— tagen tvingades då betala räntekostnader med det egna ka- pitalet. Från 1979 till 1980 förbättrades situationen något så att räntemargi nalen åter blev positiv. Värdena för 1980 ligger emellertid på ungefär Samma nivå som de sämsta åren på 1960—talet.
Man får ta i beaktande den finansiella risk som företaget utsätter sig för då skillnaden mellan avkastningen på totalt kapital och skuldräntan är liten samtidigt som soliditeten är låg i företaget. En förhållandevis marginell förändring av avkastning på totalt kapital (vid hög skuldsättning) ger en stor effekt på det egna kapitalet. En lönsamhetsförsäm— ring i ett sådant läge kan utsätta företaget för finansiella påfrestningar.
Sonl tidigare nämnts har antalet konkurser ökat kraftigt mel- lan 1980 och 1981. Detta torde ha ett samband med här ovan relaterade förhållanden.
Samtidigt som skuldsättningen är hög bland företagen har även kostnaderna för kapitalupplåni ng stigit kraftigt un- der de senaste åren. Anledningen till detta är att det skett en generell höjning av di skontot under 1970-talet. Under den senaste tiden, 1980-1981, har diskontot höjts påtagligt och för närvarande ligger den allmänna räntenivån på en högre nivå än någonsin förut. Den allmänna räntenivån har stor be- tydelse för företagens lånekostnader. Detta eftersom räntan på de flesta lån är knuten till di skontot.
I diagram 3.5. redovisas medelräntan för affärsbankernas utlåning under perioden 1903-1980 och lönsamheten mätt som avkastning på totalt kapital bland verkstadsföretag. Utlå- ni ngsräntan från 1970 och framåt gäller vid lån mot inteck- ning i industrifastighet. Dessförinnan (1903 t o m 1909) gäller räntan för checkräkningskredit. Som framgår av dia- gram 3.5. har gapet mellan avkastningen på det totala ka- pitalet och utlåningsräntan från affärsbankerna vidgats betydligt alltsedan mitten av det förra årtiondet.
Diagram 3.5. Affärsbankernas medelränta, avkastning på totalt kapital bland verkstadsföretag
1963 — 1980
Procent l 5
_— Affärsbankernas medelränta vid utlåning 1963—1969 vid checkräkn 1970—1980 inteckning i industrifastighet 13 ------- Avkastning tot kap verkstadsföret 75—150 anst __ Avkastning tot kap verkstadsföret 151—500 anst
1963 65 1970 75 1980 Är
___—___—
Källa: Riksbanken, Sveriges verkstadsförening
I slutet av 1960—talet och början av 1970 talet låg utlån- ingsräntan och avkastningen på det totala kapitalet på unge- fär samma nivå, medan gapet dem emellan de senaste åren oli—
vit betydande.
De höga utlåningsräntorna medför bl a att avkastningskraven på investeringar som helt eller delvis lånefinansieras mås- te ställas höga för att möjliggöra för företaget att betala räntekostnader på upplånat kapital. Som framgått tidigare har de mindre och medelstora företagen en lägre soliditet än de större företagen. Detta medför bl a att företagsgruppen har en förhållandevis hög räntekänslighet. lzn avvikelse från en förväntad avkastning på lånefinansierade investeringar kan i ett sådant läge utsätta företaget för stora finansi- ella påfrestningar. Även företag med god soliditet kan, när utlåningsräntan är hög, avhålla sig från att genomföra in- vesteringar som helt eller delvis lånefinansieras. Enligt en undersökning 1) som genomfördes i Förenta Staterna 1980 medförde det höga ränteläget att omkring 80 procent av de mindre företagen, under 100 anställda, inställde eller sena- relade planer att utbygga verksamheten. Ungefär 90 procent av företag som hade planerat att nyanställa arbetskraft in- ställde eller senarelade dessa planer av samma orsak. Det kan inte uteslutas att liknande förhållanden kan gälla även i Sverige. Särskilt besvärligt är det för företag som be— finner sig i ett etableringsskede el ler just påbörjat sin verksamhet, att under de första åren uppnå en avkastning som möjliggör för företaget att kunna klara av att oetala till- baka upplånat kapital och räntekostnader. De höga lånekost— naderna kan därigenom verka hämmande på antalet nyetable- ringar.
Här redovisade undersökningar bekräftar alltså entydigt att de mindre och medelstora företagens finansiella situation har försämrats under 1970-talet.
1) Federal monetary policy and its effect on Small busi- ness. Report of the committee on Small Business, House of Representatives, 9bth Congress, second session.
En låg lönsamhetsnivå kombinerat ned en ökad upplåning till växande räntekostnader har lett till en försvagning av soli-
diteten bland företagen.
I industri verkets rapport (SIND 1980:15) om mindre och me— delstora företags fi nansieri ngssituation framkommer det bl a att de flesta mindre och medelstora företagen inte har några problem att erhålla krediter. Detta trots en redan hög skuldsättningsgrad. På längre sikt medför emellertid en hög skuldsättning att företagen kan få svårigheter att er— hålla lånekapi tal. Därtill konnner att en ökning av skul- derna ger ökade krav på framtida amorteringar, vilket ytterligare skärper kraven på lönsamhet.
I den senaste långtidsutredningen har det bedömts som an— geläget att det sker en tillväxt av ägarkapitalet bland företagen. Där framkommer även att detta inte enbart kan ske genom tillförsel av företagens egna vi nstmedel, främst på grund av den låga lönsamhetsni vån, utan det krävs också att företagen utifrån får ett ökat tillskott av riskkapital.
4. Bli MINDRE ocn itnttsinRA FÖRtTAGENS KAPITAL- FÖRSÖRJNING
4.1. Allmänt om kapitalförsörjningen
De mindre och medelstora företagens behov av kapital till- godoses i skiftande former. I det fölJande lämnas en kort redogörelse om kapitalförsörjningen inom näringslivet ned huvudsaklig inriktning på de mindre och medelstora företa- gen. Kapitalförsörjningsfrågor ned avseende på denna före— tagsgrupp har tidigare behandlats av olika utredningar. Kapitalet i ett företag är dels främmande kapital och dels eget kapital. Med riskkapital brukar inte sällan avses eget kapital och sådant främmande kapital som kan anses utgöra en mellanform mellan eget kapital och traditionellt lånekapi- tal. Så har exempelvis gjorts i utredningens direktiv. bt- redningen godtar denna definition, vilket dock inte får leda till den föreställningen att det övriga främmande kapitalet inte skulle vara riskbärande. Allt kapital som arbetar i ett företag måste anses vara i olika grad riskbärande.
Vad först gäller det främmande kapitalet tillgodoses detta i första hand genom krediter hos bankerna. Vid sidan av deSSa har tillkommit nya kreditinstitut och andra organ som bidragit till att utveckla nya former för kreditgivning till näringslivet. i det sammanhanget bör omnämnas finans- bolagen och nytillkomna statliga Specialinstitut. den all- männa pensionsfondens tillväxt har i inte ringa omfattning ökat utbudet av krediter samt tillskapat gynsamma förut- sättningar för en ökad användning av s k mellanhandsinsti- tut.
Den organiserade kredit— och kapitalmarknadens utestående lån uppgick den 31 decenber 1980 totalt till drygt 580 mil- Jarder kr. Av den totala utlåningen gick omkring 250 mil- Jarder kr, eller 43 procent, till näringslivet. Som fram- går av tabell 4.1. dominerar banker och mellannandsinsti- tuten både den totala utlåningen och den utlåning som går till näringslivet. Bankernas andel av utlåningen är något större än mellanhandsinstitutens. Av den totala utlåningen till näringslivet har bankerna en andel på omkring 37 pro— cent. nellanhandsinstitutens andel utgör ca 32 procent. I övrigt har de statliga lånefonderna och regionala utveck- lingsfonderna en andel på drygt 15 procent av utlåningen till näringslivet.
Tabell 4.1. kreditinstitutens utlåning till näringslivet (icke finansiella företag) och totalt 1980-12-31 gmil oner kri
Utlåning n Utlåning % _________ totalt näringsliv
Banker ZzB 822 39,4 92 473 37,2 Bankernas byggnads— krediter (prioriterade) 31 895 5,5 13 375 5,4 Försäkringsbolag 31 865 5,5 18 974 7,6 Mellanhandsinstitut 194 600 33,5 80 694 32,4 Statl. lånefonder och
Regionala utv.fonder 81 083 14,0 38 387 15,4 AP-fonden 12 140 2,1 4 901 2,0 Sunma 580 405 100,0 z48 804 100,0
Källa: SCL
I tabell 4.2. redovisas kreditinstitutens utlåning till näringslivet fördelat på olika näringsgrenar. Som framgår av tabellen svarar näringssektorn fastighetsförvaltning och uppdragsverksamhet för den största andelen av kreditinsti- tutens utlåning. sektorns andel uppgår till drygt 45 pro- cent. Tillverkningsindustrins andel av utlåningen är om- kring 20 procent. 1 övrigt är kreditinstitutens utlåning fördelat på relativt små poster bland näringSgrenarna. Noterbart är att tJänste- och serviceSektorerna dominerar den totala utlåningen.
Tabell 4.2. Kreditinstitutens utlåning (exkl prioriterade byggnadskrediter) till näringslivet fördelat på näringSt renar 1980-12—31 (milJoner kr)
')o Jordbruk, skogsbruk 1 193 0,5 Gruvor, mineralbrott 697 0,3 Tillverkningsindusti 52 500 22,3 El, gas, värme, vatten 5 988 2,5 Byggnadsindustri 11 529 4,9 Varuhandel, restaurang— och hotellrörelse 25 118 10,7 Samfärdsel, post- o tele 8 758 3,7 Fastighetsförvaltning, uppdragsverksamhet 108 415 46,0 Offentlig förvaltning, andra tJänster 4 302 1,9 E_j branschfördelade 10 841 7,2 Summa 235 432 100,0 Källa: SCB
De förändringar som skett på kreditmarknaden genom tillkom- sten av nya organ har bl a medfört att bankernas andel av kreditmarknaden har minskat.
Enligt uppgifter som redovisats av statens industri verk har bankernas andel av den totala utlåningen till de mindre och medelstora företagen minskat under de senaste åren. Kredit- gi vningens utformning till de mindre och medelstora företa- gen har även påverkats av denna företagsgrUpps finansiella situation och behov. Särskilda frågor har varit hur kredit- givning vid hög risknivå och behov av långfristiga krediter skall tillgodoses. Genom att tillskapa nya institut - eller genom att tillföra befintliga organ - t ex Industrikredit AL. - nya resurser, har vidtagits åtgärder som varit ägnade att förbättra de mindre och medelstora företagens finansiella
situation.
Vad gäller att förse näringslivet med riskkapital har en om— fattande studie gJorts av kapitalmarknadsutredningen avse- ende de börsregistrerade företagens försörjning med externt riskvilligt kapital (500 1978:13, bilaga nr 3). lied hänsyn till de skilda förutsättningar som föreligger mellan den fö- retagsgruppen Och de mindre och medelstora företagen kan ka- pitalmarknadsutredningens slutsatser inte utan vi dare omfat- ta denna utrednings företagSgrupp. Någon motsvarande under— sökning rörande de mindre och medelstora företagen har inte gJorts annat än som berörts i kapitel 1 och 3.
Allmänt kan sägas att riskkapital tillförs företagen främst genom tillskott av befintliga eller nya ägare i utbyte mot aktier eller andra andelsbevis i företaget. I vilken ut— sträckning kapital placeras i akter eller andra värdepapper beror på en rad faktorer såsom placerarnas avkastningskrav, grad av ri skvillighet, likviditetspreferenser, förväntningar beträffande utvecklingen av vinster och andra faktorer. när det gäller mindre och medelstora företag där ägarna - före— tagarna SJälVa svarar för merparten av tillgångarna är möj- ligheterna att belåna andra tillgångar och dessa låns skat- temässiga bahandling ofta av avgörande betydelseån för fler
talet kapitalplacerare avgörande fråga är de skattemässiga konsekvenserna av befintliga placeringsalternativ. Kapital- placeringsobjekten, som fast egendom, aktier, obligationer, konst eller andra förmögenhetstillgångar behandlas skatte- mässigt olika.
b'land denna mångfald av skilda sätt att placera sina kapi- taltillgångar är förekomsten av en marknad för aktier och andra värdepapper av stor betydelse. be börsnoterade före— tagens tillgång till aktie- och andra värdepapperSmarknader har därmed inneburit fördelar. de har genom notering på Stockholms fondbörs och den publicitet som man konnner i å- njutande av i massmedia, haft goda förutsättningar att öka intresset bland allmänheten och andra kapitalplacerare in— för nyemissioner. Dessa har också ökat det senaste året. För 1980 uppgick de registrerade nyemissionerna till ca 3 miljarder kr, vilket kan jämföras med senaste stora emis- sionsår 1970, då det totala beloppet var 2,9 miljarder kr.
Statsmakterna har också genom olika åtgärder bidragit till att stimulera placeringar i aktier. benom lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer åtnjuter den som gör insättningar på ett akties'parkonto en sparskattereduktion med 30 procent av det insatta beloppet. Lagen(1980: 1047) om skattereduktion för aktieutdelning medger rätt till skatte- reduktion vid aktieutdelning upp till 30 procent av ett beräkningsunderlag som får uppgå till högst 7 500 kr för o- gift och 15 000 kr för makar gemensamt under beskattnings- året.
Samma förutsättningar föreligger inte för de mindre och me- delstora företagen. De är i stället hänvisade till en av- gjort mer begränsad krets personer eller institut som är villiga att tillföra dem riskvilligt kapital. Ln möjlig ut- väg har då varit att vända sig till ett mellanhandsinstitut
eller annan finansiär som kan tillhandagå företaget med riskkapital. txempel på sådana institut eller investmentbo- lag är Företagskapital Ab och Svenskaindustrietablerins- saktiebolaget (SVETAt). De mindre och medelstora företagen hyser dock ofta en motvilja mot ett sådant förfarandeefter— som en inblandning av utomstående kan beröva företagsägaren det avgörande inflytande han har över företaget. För de allra minsta företagen och i synnerhet för de nyeta— blerade bolagen har dessutom förutsättningar ofta saknats för att erhålla riskvilligt kapital genom skilda organ eller genom försäljning av aktier eller andra värdepapper. dessa företags möjligheter att erhålla riskvilligt kapital synes vara begränsade till vad företagets ägare eller honom när- stående personer tillskjuter. Samma begränsade möjligheter att attrahera riskkapital föreligger för de mindre företag, som drivs i annan bolagsform än aktiebolag.
Speciella problem uppkommer för de mindre företagen i sam- band med generationsskifte. Till en del sammanhänger detta med arvs- och gåvobeskattningens utformning, vilket kommer att beröras i det följande. Till en del Uppkommer då ofta behöv av utlösen av medarvingar, vilket kan vara svårt att finansiera eftersom förmögenhetstillgångarna är bundna i fö- retaget och samtidigt ofta lågavkastande. Uenna problem- ställning aktualiseras också i andra fall av utlösen av med- delägare.
För den som avser att placera tillgångar i olika objekt är som nämnts flera skäl utslagsgivande. Ett viktigt sådant är självfallet vad det satsade kapitalet ger för avkastning, vilken kan variera 'till följd av skattesystemets utformning. Om man bortser från de nyligen införda bestämmelserna om skattereduktion, får man vid jämförelse mellan några euro- peiska länder om avkastning efter skatt på investeringar i
aktier påtagliga skillnader. 0m man utgår från 100 kr i vinst före skatt i bolaget, vilka helt utdelas, erhåller den relativt förmögne aktieägaren/privatpersonen med en hög marginalskatt följande avkastning.
Västtyskland 44 kr Frankrike 43 kr 90 öre Storbritannien 25 kr Nederländerna 14 kr 60 öre Sverige 6 kr 75 öre
Det resultat som exemplet ger beror på dubbelbeskattningen. Vid en kommunal debitering på 30 kr och en statlig inkomst- skatt om 40 procent (10 g 2 inom lagen (1947:570) om statlig inkomstskatt) blir aktiebolagets sammanlagda skattesats 50 procent.
Bolagets utdelning beskattas sedan hos aktieägaren. bubbel- beskattningen har medfört att kapitalanskaffni ng genom ny- emission är dyrare än kapitalanskaffning genom län.
I syfte att lindra dubbelbeskattningens effekter för före- tagen infördes de 5 k nnnell-reglerna, som återfinns i la- gen (1967:94) om avdrag vid inkomsttaxeringen för viss aktieutdelning. Lagen tillkom för att underlätta nyemis- sioner och därmed göra bolagens kostnad för kapitalanskaff- ning genom nyemissioner mer jämförlig med kostnaden för upplåning. I fråga om utdelning på den stora del av aktie- stocken, som inte omfattas av en nyemission blir reglerna inte tillämpliga. Annell—reglerna innebär att ett begrän- sat avdrag medges bolaget för utdelning på nyemitteraue ak- tier och får uppgå till högst tio procent av vad som inbe- talats för aktien och kan sägas bara delvis motverka dub- belbeskattningens effekt att försvåra anskaffningen av riskvilligt kapital.
Enligt tilläggdirektiv (0ir1980:10) till kapitalvinstkom- mitten åligger det denna att se över dubbelbeskattningsfrå- gor m lll som innebär bl a att kommittén skall undersöka möj- ligheterna att gå över till ett system för bolagsbeskatt- ning som ökar aktiebolagens möjligheter att attrahera risk- villigt kapital. kommittén har vidare att behandla frågor rörande de mindre och medelstora företagen. 1 direktiven framhålls att "en förutsättning för att de mi nere och me- delstora företagen skall kunna dra till sig ri skbäranoe ka- pital utifrån är dock i regel att utdelning kommer att läm- nas. Nuvarande dubbelbeskattni ng utgör här ett hinder. Mot denna bakgrund är behovet att undanröja eller begränsa dub- belbeskattningen lika stor för s...åiöretagen sol.. för de
större företagen" .
En annan faktor som äger sanband med kapitalförsörjningen är utfonnningen av regler om förmögenhets-, arvs- och gåvo- skatt, vilken påverkar de mindre och medelstora företagens finansiella situation.
Olika åtgärder har vidtagits från statsmakternas sida för att underlätta i första hand fåmansföretagens situation, varmed enligt 35 g 1 mom konnnunalskattelagen avses aktie- bolag, ekonomisk förening och handelsbolag, vari aktierna eller andelarna till övervägande del ägs av en fysisk per- son eller ett fåtal fysiska personer, samt aktiebolag, eko- nomisk förening och handelsbolag, vars verksamhet är uppdel- ad på verksamhetsgrenar som är oberoende av varandra, såvida en person genom aktie- eller andelsinnehav, avtal eller på därmed jämförligt sätt har den reella bestämmanderätten över sådan verksamhetsgren och självständigt kan förnga över
dess resultat.
Som fåmansbolag räknas följaktligen inte enskild firma, en- kelt bolag eller partrederi, och inte heller stiftelse och ideell förening.
Flera betydelsefulla beskattningsfrågor rörande dessa före- tag är föremål för pågående utredning förutom i kapital- vinstkommittén också i 1980 års företagsskattekommitté. [;f- ter förslag i småföretagspropositionen infördes hösten 1977 nya bestämmelser för värderingen av förmögenheter i familje- företag (mindre och medelstora företag) (prop 1977/78:40, bil 3, SkU 1977/78:19, rskr 1977/78:111, SFS 1977:1173 och 1174). Innebörden av de nya reglerna är att man fastställer ett substansvärde av den förmögenhet, som lagts ned i rörel- sen. Substansvärdet erhålls efter avräkning av skulder och avgående poster. Det skattepliktiga förmögenhetsvärdet be— stäms därefter till 30 procent av substansvärdet. En viss justering rörande lantbruksföretag och vissa fastigheter i näringsverksamhet har företaits under våren 1981 (prop 1980/ 81:193, SkU 1980/81:61).
be genomförda ändringarna för familjeföretag har medfört en nedsättning av de beskattningsbara förmögenhetsvärdena. Där- med har i någon mån de skattemässigt betingade problemen i sanband med företagens kapitalförsörjni ng kunnat reduceras.
Den berörda värderingsregeln bör dock ses som ett proviso- ri um. Enligt direktiven till 1980 års företagsskattekonmiit- té (Dir 1979:10o) ankommer på kommittén att Se över värde- ringsbestämmelserna och utforma ett system som på längre sikt löser kapitalskatteproblemen i familjeföretagen. 'l'ill kommitténs utredningsarbete hör att se över förmögenhets- skatten, arvs- och gåvoskatten och inkomstbeskattningen för familjeföretagen samt att behandla frågan om handelsbolag- ens och kommanditbolagens skatterättsliga ställning. Även möjligheten att genom ändrade beskattningsregler underlät- ta familjeföretagens försörjning med riskkapital hör till kommitténs uppdrag.
En viktig del av kapitalförsörjningen till de mindre och medelstora företagen sker genom di rekt statlig kreditgiv- ning eller genom statliga stödåtgärder. Särskilt kan näm— nas den kreditgivning som sker genom de regionala utveck- lingsfonderna. Staten lämnar vidare regionalpolitiskt stöd. Statliga kreditgarantier förekommer också i olika former. Med hjälp av statliga borgensutfästelser, s k industrilåne- garantier, kan mindre och medelstora företag få industriga- rantilån hos kreditinstituten. Exportkreditnämnuen ger ga- rantier i samband med svenska företags utlandsaffärer. Statliga strukturgarantier förekommer inom viSSa branscher.
Dessa åtgärder berör väsentliga delar av företagens kapi— talförsörjni ng. Enligt utredningens direktiv bör utredaren undersöka i vilken utsträckning som en direkt statlig kre- ditgivning, främst i form av regionalpolitiskt stöd ger de mindre och medelstora företagen resurser som är jämförbara med dem som står de större till buds.
Vidare bör utredaren pröva om inriktningen och utformningen av statens kreditstöd till de mindre och medelstora företa- gen bör förändras och ange de principer som skall gälla när staten går in med kreditstöd åt denna företagsgrupp. bl a bör utredningen analysera i vilka fall som staten bör kräva marknadsmässig ersättning, t ex i form av garantiavgift för sitt kreditstöd. Med hänsyn till frågornas omfattning och den analys, som måste föregå ett ställningstagande från ut- redningen i dessa delar, finns det skäl att anstå till ett senare betänkande med en mer ingående redogörelse för stat- liga kreditformer, statliga kreditgarantier m m. Utredningen har även erfarit att det regionalpolitiska stödet är föremål
för en översyn inom industri departementet.
4.2. bankers, fi nansbolags och försäkringsbolags kredit- givning m m
Utredningen redovisar i detta avsnitt något om den kredit-" givning som sker genom banker, finansbolag och försäkrings- bolag. oetta kapitel avser inte ge någon fullständig bild av dessa instituts verksamhet, men söker förmedla en bild av deras ställning på kreditmarknaden.
l_5_ai_ikgr
Bankinstitutens verkSamhet är ingående reglerad. De grund— läggande författningarna är lagen (1955:183) om bankrörelse (BL), lagen (1955:416) om sparbanker (SpL) och lagen (1956: 216) om jordbrukskasserörelse (JkL).
Bankernas verksamhet styrs förutom av banklagstiftningen också av de kreditpolitiska överväganden, som återfinns i lagen (1974:922) om kreditpoliti ska medel.
Lagreglerna om bankernas utlåning är tämligen detaljerade och restriktiva, medan bestämmelserna om inlåning är mer li- berala. banklagstiftningen innehåller ett flertal bestämmel- ser som reglerar bankernas utlåningsvillkor och placeringar. Sålunda uppställer banklagarna krav på att kredit skall be- viljas endast mot betryggande säkerhet i fast eller lös egen dom eller i form av borgen. Detta gäller inte vid lån till staten, kommun, svensk eller utländsk bank, kreditaktiebo- lag, hypoteks- eller försäkringsinstitut eller jämförlig samfällighet. Vidare får kortvarig kredit beviljas närings- idkare i och för hans rörelse. Härutöver får kredit lämnas inom ramen för den s k blancokrediten (se nedan), 59 g BL, 28 g SpL och 56 did..
Utöver de refererade bestämmelserna finns ingående regler som påverkar bankernas utlåningsvillkor i kapitaltäckni ngs— reglerna 57 g BL, 265 SpL och 34 'g JkL.
När det gäller frågan om en banks verksamhetsinriktning läm— nar också banklagstiftningen besked om vad bankerna får för- värva och inneha. Några lättnaderi detta avseende - såsom att banker får utge s k bankcertifikat och andra obligation- er samt kan förvärva förlagsbevis - genomfördes på förslag av kapitalmarknadsutredningen.
Bankerna är förbjudna att äga aktier och får enligt uttryck- ligt stadgande i den nyligen införda regeln inte bevilja kredit mot skuldebrev som medför rätt till betalning först efter låntagarens övriga borgenärer (SFS 1980:1113-1115). Undantag från regeln kräver regeringens tillstånd.
Bank kan förvärva konvertibla skuldebrev men det torde stå klart med hänsyn till förbudet att förvärva aktier att banker inte kan utnyttja konverteringsrätten. Oklarhet råder om bankernas möjlighet att förvärva vinstandelsbevis. Bl a 64 g BL stadgar visserligen att oank inte vid avtal om kredit eller eljest i sin rörelse får förbehålla sig andel i vinst på affär, som banken Själv inte äger avsluta. Såvitt framgår av motiven, tar dessa i första hand inte Sikte på vinstandelslån.
Utredningen har erfarit, att banklagsutredningen närmare överväger dessa frågor.
Bankerna har på olika sätt sökt bidra till att stimulera de mindre och medelstora företagen. bland annat ansökte Skandi- naviska Enskilda Banken under våren 1981 om regeringens tillstånd att få förvärva samtliga aktier i ett planerat bolag, som enbart skulle syssla med kreditgivni ng till
mindre och medelstora företag.
Då det gäller bankernas utlåning indelas låntagarna ofta i fyra sektorer, nämligen staten, kommunerna, bostadssektorn och näringslivet. Av intresse i detta sammanhang är utlån- ingen till näringslivet. Då det gäller att uppskatta om- fattningen av utlåningen till näringslivet och särskilt de mindre och medelstora företagen föreligger en hel del sta- tistiska problem och en mindre tillfredsställande säkerhet i redovisade uppgifter.
Ostri di gt är att bankerna dominerar kreditgivningen till de mindre och medelstora företagen. Av tillgängliga uppgifter framgår att under 1970-talet har en förskjutning skett av bankernas totala utlåning till dessa företag till förmån för finansbolagen. Det har också gjorts gällande att bankernas långivning i större omfattning har kommit de stora företagen till del. En sådan förändring har bekräftats av SIND:s utredning (1980:15). lznligt denna har affärsbankerna ökat sin procentuella andel av den totala utlåningen till de större företagen från 67 procent till 72 procent år 1979, medan andelen till mindre och medelstora företag minskat. Denna förändring torde förklaras bl a av att vissa stora fi- nansieringsobjekt har krävt betydande kreditvolymer. I ta- bell 4.3. redovisas bankernas utlåning till näringslivet under perioden 1976 - 1980.
Tabell 4.3.
utestående lån i nhldoner kr per 1970-12-31 — 80—12-31 från affärsbanker samt Spar- och för-
eningsbanker till näringslivet fördelat på
storleksklasser
l &
Storleks- .
klass. Antal ;EJ stor- |anställda & 0-19 20-199 ' 200- Lleksklas- Totalt Ä ! ' sade
lÅr Affärsbanker
l : 1
;1975 10 025 10 507 ' 14 925 5 035 ; 41 595 ,1977 11 422 12 501 19 054 7 289 3 50 375 1978 14 786 13 454 22 086 5 089 5 55 425 1979 16 436 16 502 27 510 4 970 55 518 1980 19 235 19 585 31 851 5 859- 77 531
___—___— Spar- o föreningsbanker l
1975 3 426 1 575 1 387 1 5/9 7 957 1977 3 978 1 957 1 814 , 1 753 9 522 1978 5 023 2 290 2 134 1 239 10 585 1979 6 003 2 593 2 435 ' 1 757 12 795 1980 6 868 3 082 2 730 2 262 14 942
käl la: SCB, kredi tmarknad
Vad gäller bankernas utlåning till näringslivet utgör de mindre och medelstora företagen den största andelen av af- färsbankernas utlåning. oetta gäller inte inom gruppen indu- striföretag, där huvuddelen lån går till de stora företagen. Tendensen att de mindre och medelstora företagen dominerar bankernas utlåning är mer framträdande bland spar- och för- eningsbankerna. Av tabell 4.4. framgår de utestående lånen fördelade på företagsstorlek inom industrin.
Tabell 4.4. Fördelning av utestående lån från bankinstituten
till industriföreta . l ; : ' i ** l . l l
| 5 l : Storleks- , i i l *
| ”klass. Antal l , [ t anställda i 0-19 '? 20-199 200— ; Totalt År | ! Affärsbanker ! i — i Ä . 1976 f 1 093 ! 3 015 7 993 12 101 : 1977 1 292 13 507 11 067 , 15 865 f 1978 1 720 4 075 13 148 18 944 | 1979 1 752 4 871 16 051 22 584 1980 2 053 5 309 17 912 25 274
spar-oföreningsbankerl
1975 270 419 379 . 1 068 1977 311 481 663 1 455 1978 382 532 847 1 761 11979 424 587 949 1 950 f1980 466 740 1 076 . 2 282
_________-————-—————-———————
Käl l a: SCB, Kredi tmarknad
Olika åtgärder har vidtagits för att underlätta kreditgiv- ningen till näringslivet. En sådan är blancokrediter. I viss utsträckning får banken lämna kredit utan säkerhet. En be— gränsning som gällde från den 1 juli 1975 var att högst fem procent av summan av bankens eget kapital och dess inlåning fick användas för blancokrediter. I ett delbetänkande" (bs E 1979:5) av banklagsutredningen röranoe blancokredit och bankkontorsetablering framhölls bl a att kravet på betryg- gande säkerhet hade lett till svårigheter från kreditför- sörjningssynpunkt för företag, som trots goua framtidsutsik- ter saknade bankmässiga säkerheter.
Detta gällde främst nystartade och mindre och medelstora företag. bankernas rätt att inom en allmän ram lämna blanco— krediter borde därför vidgas. Resultatet därav blev att ramen för blancokrediter ökade från fem till tic procent av bankens eget kapital och inlåning (prop 1979/80:51, SFS 1979:1113).
Eieaaseteae
I Sverige finns något över 100 finansbolag. Deras verksamhet regleras genom lagen (1960:2) om finansbolag. Ue domineran- de bolagen är bankägda. Finansbolagens verksamhet innefattar bl a att fördela utlåning från större företag och andra sto- ra placerare till huvudsakligen mindre företag. Denna förmedling av likvida medel sker normalt i kombination med administrativ service från fi nansbolagens si du den admi- nistrativa servicen kan lämnas exempelvis i form av bevakning av fordringar, Statistik, reskontraregistrering m m. Av fi nansbolagens tjänster är factoring )ch leasing vanligast förekommande. Factoring innebär i princip en belåning av kundfordri ngar. litt fi nansieri ngsföretag övertar inkasseringen av fordringarna och kan därvid köpa dessa och därmed överta risken för förluster eller ge kredit med kundfordri ngar som säkerhet. Leasing innebär i korthet att finansbolaget köper upp objektet hos producenten för att sedan hyra ut det till användaren. utrustniigen ägs av finansbolaget, medan hyresavtalet ger den som använder objektet nyttjanderätt under de vanligtvis till den ekonomi— ska livslängden avpassad tidsperiod.
Av de totala kapitalströmmarna på den fria kreditmarknaden går nära 40 procent genom fi nansbolagen,därav omfattar leasing och factoring ankri ng 25 procent.Finansbolagen har under 1970-talet uppvisat en kraftig expansion.
Under senare delen av 1970—talet är det främst leasing som finansieringsform av investeringar, som ökat Dlan de mindre företagen.
I tabell 4.5. redovisas bankernas och finansbolagens kredit till näringslivet 1) fördelat på företagsstorlek.
Tabell 4.5. utlåning till ickefinansiella företag per 1980-12-31, mil arder kr
Antal an- Affärsbanker Sparbanker Föreningb. ställda exkl SPB inkl SPB inkl Före- Samtliga Finansbolag Bank Bank ningsb.bank
Antal
Anställda
0 - 19 19.2 6.2 0.7 20.1
10.9
20 - 199 19.6 2.7 0.3 22.7
200 - 31.8 2.0 0.8 34.6 4.2 Ospecifi— cerat 6.9 1.7 0.5 9.1 - Totalt 77.5 12.0 2.3 92.5 21.1 Varav min-
dre och ue- 38.8 8.9 1.0 46.8 12.8 delstora
företag
Källa: Finansbolagens förening 1) Icke finansiella företag
Av utlåningen till icke finansiella unndre och medelstora företag svarade vid utgången av år 1980 finansbolagen för drygt femton procent.
En undersökning av användningen av leasing visar att denna finansieringsform i stor omfattning utnyttjas av mindre företag. Tabell 4.6. visar att gruppen företag ned nnndre än 50 anställda är störst. Uenna utgör drygt 78 procent. Medel- stora företag ligger andelsmässigt på unkring 16 procent. De större företagen har slutligen en andel på knappt sex pro- cent av det totala antalet leasingtagare.
Tabell 4.0. Andelen leasingtagare fördelat på storleks-
klass 1979 ! | ;Antal anställda Relativ andel lo U - 49 78,4 50 - 199 16,0
200 -
U— .. C*
Källa: Finansbolagens förening EÖLSÄKLllgåbålås
Försäkringsbolagen i Sverige svarar för en inte ringa andel av det totala kapitalmarknadsutbudet. Efter 1960 har snabb expansion av det totala försäkringssparande: skett till följd av fondbildningen inom AP—fonden.
Försäkringsbolagens kreditgivning till näringsliVet har un— det årens lopp varit ganska stabil. Av bolagens totalt läm- nade krediter har cirka 30 procent omfattat näringslivet.
Den ändrade fördelningen av bolagens andel av det totala ka- pitalmarknadsutbudet efter AP-fondens tillkomst har medfört förskjutningar i placeringsmönstret hos bolagen. Sålunda har placeringar i obligationer och andra värdehandlingar, varmed ej avses aktier, ökat under senare tid. Av bolagens totala tillgångar på något över 100 000 miljoner kr vid årsskiftet 1980/81 utgjorde över 50 procent tillgångar i obligationer, medan aktier svarade för drygt tre procent.
Försäkringsbolagens placeringsmöjligheter regleras genom Ia- gen (1948:433) om försäkringsrörelse. 1 lagen anges bl a på vilket sätt bolagens åtaganden gentemot försäkringstagarna skall motsvaras av placeringar i olika tillgångsslag. Denna utformning har tillkommit med hänsyn till kravet på trygghet för försäkringstagarna. oenom försäkringsrörelselagen och lagen om kreditpolitiska medel har försäkringsbolagens kre— ditgivning kunnat prioriteras och styras.
Då det gäller livförsäkringsbolagens placeringar finns reg- ler härom i 274 g försäkringsrörelselagen. Lnligt den be- stämmelsen skall bolagets förpliktelser mot försäkringsta- garna garanteras av en försäkringsfond. För en närmare redo- visning av vilka slag av värdehandlingar som skall ingå i försäkringsfonden hänvisas till lagtexten (senast omtryckt SFS 1979:1053). L'tt belopp motsvarande högst en tiondel av försäkringsfonden får dock redovisas i andra värdehandlingar än som ingår i fonden. penna andel utgör den s k fria sek- torn. Aktier får inte inräknas i den fria sektorn.
Under år 1905 och 1972 framförde försäkringsbolagen förslag om att vidga den fria sektorn. Kapitalmarknadsutredningen
återkom till 1972 års framställning och redoviSade utförligt försäkringsbolagens förslag till en utvidgning av den fria sektorn till ett belOpp motsvarande en femtedel av försäk- ri ngsfonden.
Samma utredning tog upp försäkringsbolagens placeringar i aktier. Enligt såväl då som nu gällande rätt äger försäk- ringsbolagen av tillgångar som är att hänföra till de 5 k fria fonderna eller överskottsfonderna att placera i andra tillgångar utöver vad som medges inom den fria sektorn. Så— dana tillgångsslag har omfattat främst fastigheter, aktier och lån mot annan säkerhet än inteckningar. Ett försäkrings- bolags innehav av aktier i enstaka företag får inte vara mer än fem procent, eller om aktier med olika röstvärde finns, större antal än att röstetalet för aktier utgör högst en tjugondel av röstetalet för samtliga aktier (530 5» lagen om försäkringsrörelse). Utredningen framhöll bl a att försäk- ringsbolagen hade hittills inte till fullo utnyttjat det ut— rymme till aktieplaceringar som förelegat, trots att den effektiva avkastningen på aktier, inkluderar såväl den di- rekta avkastningen som värdestegringen regelbundet hade överstigit och förväntades överstiga avkastningen på alter- nativa placeringar. En försiktig placeringspolitik torde enligt utredningens uppfattning vara en av förklaringarna till att innehavet av aktier i enstaka bolag i många fall betydligt underskred den femprocentiga gränsen.
Utredningen diskuterade vidare tänkbara verkningar av fem— procentsregeln vid försäkringsbolagens aktieplaceringar och om denna regel verkade hindrande för försäkringsbolagen att hävda sin betydelse i de företag där placeringar skett. Ut— redningen övergick därefter till att diskutera effekterna av ett slopande av femprocentsregeln och kom fram till den slutsatsen att möjligheterna till placering i aktier borde vidgas även för försäkringsbolagen och att den då gällande
andels- och röstetalsgränsen borde höjas till tio procent (betänkandet sid 544 ff).
Utredningens förslag om en vidgni ng av den fria sektorn god- togs, medan regeringen inte fann skäl att i propositionen om den svenska kapitalmarknaden föreslå en ökning av fempro— centsregeln för aktieinnehav i ett företag.
4.3. Andra huvudsakligen privata institutionella finansiärer
Till denna grupp av finansiärer hänför utredningen invest- mentbolag , vissa andra större företag, värdepappersfonder
samt ett antal andra fonder.
4.3.1. Investmentbolag, större företag, diverse fonder __ och stiftelser
Som kommer att redovisas i tabell 4.8. utgjorde investment- aktiebolagens aktieinnehav den 31 december 1900 drygt 9,4 miljarder kr. Därav utgjorde 813 miljoner kr aktieinnehav i mindre och medelstora företag.
Det skulle föra för långt att inom ramen för denna utredning närmare söka ge en detaljerad bild av den finansiella struk- turen hos investmentbolagen. Det torde dock kunna hävdas att olika bedömningar har styrt investmentbolagens placeringar framförallt till iiiajoritetsengagemang i olika företag. Orsakerna härtill har bland annat varit att det visat sig svårt att få mi noritetsengagemang lönsamma samt att endast begränsade möjligheter funnits för att avyttra sina minoritetsposter i företag som inte varit börsnoterade.
Utöver dessa bolag bör också uppmärksammas andra större fö- retag, som i inte obetydlig omfattning uppträder som fi nans— iärer för mindre och medelstora företag. De motiv, som kan vara avgörande för att man går in som finansiär i ett mindre företag kan skifta betydligt. Det kan exempelvis vara fråga om att stödja en underleverantör eller att försäkra sig om och främja utvecklingen av andra intressanta produkter som komplement till det egna sortimentet.
Det går inte att lämna några nera exakta uppgifter om vilken omfattning dessa större företagsengagemang i mindre företag uppgår till.
Härutöver finns ett avsevärt antal fonder och stiftelser, som förvaltar betydande tillgångar. Flera av dessa fonder och stiftelser förvaltas av staten eller har fått staten att fastställa ett reglemente för deras förvaltning. genom ett sådant reglemente eller på annat sätt har också fastställts placeri ngsregler.
En grupp statliga fonder utgör de allmänna försäkringskas— sornas och ametslöshetskassornas fonder. Andra fonder för- valtas exempelvis av kammarkollegiet. Hit hör allmänna arvs- fonden och den gemensamma placeringsfonden, som bildats av donati onsmedel .
Vissa andra fonder ägs inte av Staten, men har fått sina placeringsregler fastställda av staten. Exempel på sådan fond är Nobelstiftelsen.
4.3.2. Aktiefonder
Aktiefonder är ett relativt nytt begrepp i Sverige. De an- knyts i allmänhet till en verksamhet som går ut på att er- bjuda allmänheten att teckna andelar i en fond, bestående av vissa värdepapper och att förvalta fonden under iakttagande av principen om riskfördelning. Det har i internationella saimnanhang eftersträvats att en viss Samordning av reglerna för aktiefondsverksamhet i de olika länderna.
Inom Europarådet har utarbetats riktlinjer beträffande in- hemska aktiefoner (Luropean rules for investment fund, an- tagna 1972). Även DLtU föreslår i en rekommendation sina medlemmar att tillämpa vissa inom organisationen utformade riktlinjer angående företag för kollektiva investeri ngar i värdepapper (Standard rules for the operation of institu— tions for collective investment in Securities, antagna 1972). De allmänna principerna i Luroparådets och DEtbzs riktlinjer är i huvudsak likartade. Av intresse för övervä— gandena i detta betänkande är Europarådets tiktlinjer (art- ikel 10, punkt 3), som anger att förvaltningsföretaget - i Sverige fondbolaget - inte för fondens räkning får förvärva värdepapper, som inte officiellt noteras eller är föremål för regelbunden handel vid en inhemsk eller utländsk fond— börs. 1 nationell lag kan tillsynsnwndighet dock tillerkän— nas rätt att medge förvärv av sådana värdepapper upp till tio procent av fondens tillgångar.
Aktiefonder och aktieSparfonder nar bidragit med betydande kapitaltillskott till näringslivet genom sina placeringar. Fondernas aktie- och andelsinnehav åren 1975 - 1980 redo—
visas i tabell 4.7.
Tabell 4.7. Aktiefonders och aktieSparfonders tillskott aktie- och andelsinnehav per den 31 decenber
1900 lmiljoner kr) __
19/b 1970 1977 1976 1979 1960
Aktier och andelar 518 700 002 808 914 1 230
källa: Statistiska centralbyrån
1 tabell 4.8. lämnas en jämförelse Nellan fondernas och in- vestmentbolagens aktieinnehav.
Tabell 4.0. Innehav av aktier och andelar per 31 decenber 1970 - 1980 (mkr)
Investmentaktiebolag Aktiefonder o aktiesparfonder 1980 1979 1978 1980 1979 1978 BÖRSNUTERADE SVLNSKA (marknadsvärden) Investmentföretag 892,1 003,5 609,25 149,7 64,1 61,0 Övr finansiella företag 804,8 601,9 794,1 74,0 07,3 81,0 Övr svenska företag 6 771,0 5 363,5 5 047,9 770,0 625,8 534,1 Summa 8 517,9 6 708,91 0 538,8 994,11 757,2 067,3 ta BÖRSNOTERAUE SVtNSle (nominella värden) Investmentföretag 30,0 64,3 60,0 - - - Övr finansiella företag 114,0 92,0 106,5 - - - Övr svenska företag 602,6 733,1 834,4 - - — Summa 813,65 889,4 999,9 - - - UTLÄNDSKA . *(marknadsvärden) 93,3 87,0 132,5 243,7 150,4 131,2 Totalt 9 425,0 7 683,11 7 071,2 -1 238,23 913,55 808,b
___—___—_______—.—_—
Källa: Statistiska centralbyrån
Av särskilt intresse för denna utredning är investmentbola- gens innehav av aktier och andelar i icke börsnoterade före- tag. Av bolagens totala innehav 1979 och 1980 utgjorde denna företagsgrupp 11,6 procent reSpektive 8,0 procent.
Med hänsyn till utredningens överväganden och förslag röran- de aktiefonder och aktiesparfonder (avsnitt 9.2.1-5.) kan det finnas skäl att i korthet redovisa gällandebestämmels- er. Regler härom återfinns i aktiefondslagen (1974:931) och lagen (1978:428) om aktiesparfonder.
För förvaltningen av en aktiefond svarar ett fondbolag som bildats för att bedriva aktiefondsverksamhet.Tillstånd här— till meddelas av bankinspektionen. Fondbolaget skall vara ett aktiebolag för vilket aktiebolagslagen i allmänhet gäl- ler om ej annat föreskrivs, och ha ett aktiekapital om minst 250 000 kr, om värdet av den eller de aktiefonder som bola- get förvaltar sammanlagt uppgår till högst 50 miljoner kr. Annars skall aktiekapitalet uppgå till 500 000 kr, om värdet av vad bolaget förvaltar är högre. beträffande villkoret om visst minsta aktiekapital äger enligt 89 kungörelsen (1974: 930) om tillsyn över fondbolag och aktiefonder banki nspek— tionen medge, om särskilda skäl föreligger, undantag från kravet på ett aktiekapital om 250 000 kr. Denna diSpensmöj- lighet kan användas för fondbolag, som avser bedriva en mi n- dre omfattande fondförvaltni ng.
Det åligger fondbolaget att upprätta fondbestämmelser för aktiefonden.
Fondbolaget skall vidare så snart det anses lämpligt placera de medel som tillförs fonden i värdepapper.
AV 199 aktiefondslagen framgår i vilka värdepapper fondbola- get får göra sina placeringar. Dessa är svenska och utländ- ska aktier, obligationer m m.
För svenska aktier och andra värdepapper gäller att dessa är noterade på Stockholm fondbörs eller på lista, utgiven av sammanslutning av svenska fondkonnnissionärer eller sådana aktier och andra värdepapper som är nära förestående att no- teras. 19g innehåller alltså den regel som säger att fond- bolagen endast i princip kan förvärva börsnoterade papper. För aktiesparfonderna är förvärvsmöjligheten ytterligare in— skränkt, såtillvida att sådan fond endast får förvärva akti- er i svenskt bolag eller konvertibla skuldebrev eller skul- debrev om optionsrätt till nyteckni ng som har utfärdats av svenskt aktiebolag. Om det lämpligen kan ske, skall aktie— sparfonderna förvärva aktier, som utfärdas i samband med nyemission, eller konvertibla skuldebrev.
Med syfte att den som placerar pengar i en fond skall vid— kännas en så liten risk som möjligt föreskrivs att fondbo- laget skall tillse att aktiefonden får en med hänsyn till intresset av riskspridning lämplig sammansättning värdepap- per. Därför är fondbolaget förhindrat att förvärva värde- papper med samma utfärdare i sådan omfattning att värdet av de värdepapper i fonden som utfärdats av denne genom för- värvet kommer att överstiga tio procent av fondens värde. Föreligger särskillda skäl kan bankinSpektionen medge att procenttalet överskrids.
Fondbolaget skall utfärda fondandelsbevis till varje fond— andelsägare eller föra register över innehav av andelar. An- delsbevis är fungibla och faller under reglerna om löpande skuldebrev enligt lagen (1930:81; om skuldebrev.
Fondbolag-et skall för varje kvartal avge en kvartalsredogö- relse, som skall innehålla uppgifter av väsentlig betydelse för fondverksamheten samt för viss dag utvisa fondens aktu- ella tillgångar, skulder och andelar. Dessa handlingar skall insändas till bankinspektionen, som med ledning härav utövar tillsyn över fondbolagen med stöd av kungörelsen om tillsyn över fondbolag och aktiefonder m m.
4.3.3. Aktiesparfonder
LönSparutredningen framhöll i sitt betänkande (Ds & l978:1) att ett lönsparande i bank endast delvis kunde lösa mål— sättningen om en ökad kapitalbildni ng i de svenska företa— gen. Utredningen menade, att om lönsparandet kunde föras öv- er till näringslivet skulle förutsättningar skapas för en ö— kni ng av kapitalbildningen i företagen. Med hänsyn till den målsättningen ansåg utredningen att bankernas aktiefonder kunde erbjuda en lämplig form, där lönspararen hade möjlig- het att placera sina medel, men att aktiefonderna borde vara speciella och benämnas aktiesparfonder. Lönsparutredningens förslag kom att ligga till grund för regeringens proposition om ett värdesäkert lönSparande (prop 1977/78:105, FiU 1977/ 78:37, rskr 1977/78:340, SFS 1978:428). Bestämmelser om aktiesparfonder kom att gälla från den 1 oktober 1970. Med aktiesparfond avses - efter ändring i lagen (1980:1001) - fond för lönSparande som sker enligt lagen om skattelättna- der för vissa Sparfonder, vilken antogs samtidigt av riks- dagen (prop 1977/78:165, FiU 1977/78:37, rskr 1977/78:346, SFS 1978:423).
Skattelättnader för vissa sparformer medges fysisk person över 10 år, som har varit bosatt eller stadigvarande vistats här i riket under någon del av inkomståret. Förutsättningen är vidare att vederbörande haft sådan inkomst som enligt 9g 3 mom andra stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt är att anse som A-inkomst eller haft inkomst enligt lagen (1958:290) om sjömansskatt.
Den som uppfyller angivna förutsättningar kommer i åtnjut- ande av sparskattereduktion med 20 prOcent av belopp som un- der inkomståret insatts på särskilt lönsparkonto och som vid årets slut innestår på kontot samt med 30 procent av belopp som under inkomståret har insatts på aktiesparkonto och som vid årets utgång motsvarats av andelar i aktieSparfond eller innestår på kontot för inköp av sådana andelar.
Sparskattereduktion åtnjuts under förutsättning att insätt— ningar på lönsparkonto eller aktiesparkonto har gJorts på kontot under minst sex av inkomstårets månader. Varje in- sättning skall uppgå till lägsr. 75 kr och högst bOU kr. Sparskattereduktion får normalt inte beräknas på högre be- lopp än 7 ZUJ kr, för lönsparkonto 4 UDO kr.
Sparskattereduktion med 30 procent på belopp som insatts på aktiesparkonto var ändring mot ursprunglig reduktion på 20 procent (SFS 1980:1053)
Den som åtnjuter skattereduktion under givna förutsättning— ar erhåller ränta på sparat kapital. Denna ränta är under inkomståret och närmast följande fem år inte skattepliktig inkomst vid taxering enligt kommunalskattelagen (1928:;>70) eller lagen (1947:576) om statlig inkomscskatt.
Den som gör uttag från lönsparkonto före utgången av det femte året efter det år, för vilket sparskattereduktion kan komma ifråga men efter utgången av sisnämnda år, skall vid- kännas ett avdrag med 25 procent på det uttagna beloppet. Avdraget görs av banken. Inlöses andel i aktiesparfond inom samma tid är avdraget 3b procent på beloppet. under viss förutsättning kan avdraget på de uttagna sparmedlen nedsät- tas. Det åligger den skatteskyldi ge som vill erhålla spar- skattereduktion att till sin självdeklaration bifoga ett intyg som utfärdats av kreditinrättningen eller fondbolaget och som utvisar insättningar, behållning, ränta eller antal andelar i aktiefond.
Efter en ny utredning (us |; 19öU:c) infördes den 1 Januari 19251 särskilda bestämt.;elser för företagsanknutna aktiespar- fonder (prop 1980/8lz4b, Fiu' 1980/81:12, rskr 1980/61:74, SFS 1960:1001), som nöjliggör för anställda i ett företag eller inom en koncern att lönspara i en aktiSparfond vilken uteslutande ingår aktier i företaget eller i ett företag utanför koncernen.
Anställda inom företaget eller i ett företag inom koncernen
kommer därvid i åtJnutande av de skatteförmåner som allmänt
aktiefondsparande tidigare eerudit.
Lönsparandet administreras av riksgäldskontoret. Enligt
föreliggande beräkning per den 31 augusti 1981 var 979 450
konton anslutna till skattesparandet. Det sammanlagda spana loppet beräknas uppgå till över 6 milJarder kr.
Tabell 4.9. Fördelning av skattesparformer per 1981-08-31
Skattesparkonto:
Affärsbanker Sparbanker Föreningsbanker Övriga
Skattefondkonto
Företagsanknutna aktiesparfonder
Antal konton (avrundat)
391 213 41
' 100
b48
286
44
Summa skattespar-
och skattefondko
Källa: Riksgä
nton 979
ldskontoret
750 000 750
bUU
300
550
450
Föränr under
aug 1981 + 450 + 400 + 150 + 0 + 1 000 + 1 150 + 100 + 2 250
Innestående Förändring behållning under aUg
mkr 1981 mkr
3 269,4 + 94,1
1 700,6 + 54,3 339,1 + 12,5 11,7 + 0,5 5 320,8 + 161,4
994,3 + 100,6
95,4 + 20,1
6 410,5 + 282,1
Medeltal
per konto (avrunu)
& 345 / 955 8 120 5 570 8 205
3 470
2 140
0 545
Sveriges Industriförbund har utarbetat en rapport som bl a omfattar de företag som startat företagsanknutna aktiespar— fonder (Sveriges Industriförbund - aktieSparande hos de an— ställda i börsföretagen - en lägesrapport,augusti 1981).
Av rapporten framgår att i augusti 1981 hade 47 företag startat företagsanknutna aktiesparfonder. Vid den tidpunkten deltog 40 000 anställda. Av det totala antalet företag som bildat företagsanknutna aktiesparfonder hade sex företag valt "företagsanknutna fonder med ri skSpri dni ng".
I tabell 4.10. sammanfattas förhållandena vid slutet av au- gusti månad 1981.
_Tabell 4.10. Företagsanknutna aktiesparfonder augusti 1981
Antal företag Antal sparare
Företagsanknutna totalt procent , aktiesparfonder = med ri sk5pridning 6 11 000 14 utan riskspridnig 41 3b 000 12 Summa 47 40 ooo
Källa: Sveriges Industriförbund
Industriförbundet avgav en motsvarande rapport om antalet företagsanknutna aktiesparfonder vid utgången av mars 1981. Vid den tidpunkten deltog 13 företag med cirka lb 000 spa- rare. Antalet företag och sparare har alltså mer än tre- dubblats.
I de "företagsanknutna aktieSparfonderna med ri sk5pridning" sparas i genomsnitt 4,7 milJoner kr, medan motsvarande siffra för helt företagsanknutna aktiesparfonder är 15,9 mi ljoner kr.
4.4. Vissa hel- och halvstatliga institutionella finansiärer
Allmänna_pensiensfendeu
Allmänna pensionsfonden förvaltas av fyra fondstyrelser en- ligt bestämmelser i fondreglementet (1959393). Fonden skall förvaltas så att den blir till största nöjliga gagn för för- säkringen för allmän pension. Därvid skall iakttas att pla— ceringen av fondmedlen tillgodoser kraven på betryggande sä- kerhet, god avkastning och tillfredsställande betalningsbe- redskap. Fondens tillväxt har tillfört den organiserade kre- di tmarknaden ett betydande kapitalutbud. Fondens andel av hela den organiserade inhemska kreditmarknaden är också be- tydande. En stagnation av kapitalutbudet har emellertid ägt rum i början av 1970-talet. En analys av orsaker härtill har presenterats av kapitalmarknadsutredningen (Suu 1978:11 sid 447 f), till vilken denna utredning hänvisar.
I kapitalmarknadsutredningen belystes utförligt fondens pla- ceri ngar på låntagargrupper och fördelade efter placerings- objekt. Utredningen anser med hänvisning till kapitalmark- nadsutredningen i avsedda delar det vara tillfyllest för denna utrednings syften att begränsa sig till en kort redo- görelse om den fjärde fondstyrelsen för fonden.
Den fjärde fondstyrelsen inledde sin verksamhet 1974. Rambe— loppet var då fastställt till 500 miljoner kr. Det belOpp som får användas för fondens placeringar är efter senaste höjning,som träder i kraft den 1 januari 1982,1 850 miljoner kr (prop 1980/81:81, SFS 1981:b97).
Fjärde fondstyrelsen får placera de fondmedel den förvaltar i aktier, konvertibla skuldebrev och warraan. Till en bör- jan gällde ingen begränsning för hur många aktier som fick förvärvas i samma bolag. På förslag av kapitalmarknadsut— redningen infördes den 1 januari 1980 en begränsningsregel som innebär att fjärde fondstyrelsen får högst inneha tio procent av aktierna i samma aktiebolag, eller om aktierna har olika röstvärde, ej större antal än att röstetalet för aktierna utgör tio procent av röstetalet för samtliga akti— er (12 ag fondreglementet - prop 1978/79:165, MU 1979/80:10 rskr 1979/80:62, SFS 1979:1056). Syftet med regeln var bl a att ge fondstyrelsen ett visst Spelrum inom vilket den kun- de utöva sin placeringsverksamhet. Liknande bestämmelse återfinns i aktiefondslagen och i lagen om försäkrings- rörelse.
Fjärde fondstyrelsen har i sin årsredovisning för verksam— hetsåret 1980, återgiven i regeringens skrivelse 1980/81: 173, angivit att fondens värdepappersinnehav mätt i an— skaffningsvärden, vid slutet av år 1900 uppgick till 1 252 miljoner kr. Motsvarande belopp var vid utgången av år 1970 725 miljoner kr.
Fondens fem största placeringar mätt efter marknaosvärden vid årSskiftet 1980/81 redovisas i tabell 4.11.
Tabell 4.11. AP-fondens fem största aktieplaceringar den 31 decenber 1980
Företag Aktier, mark- nads värde mk r
Astra 131 AGA 116 Sandvik 114 Vol vo 93 L M Ericsson 90
KällazAP-fonden
I fondstyrelsens årsberättelse påpekas att fondens styrelse i början av år 1980 fattade ett principbeslut som innebar att man numera kan engagera sig i icke börsnoterade företag. I första hand gäller det företag som har ett eget kapital på 5 - 10 miljoner kr och en omsättning på 100 miljoner kr och som inom några år kan bli aktuella för börsintroduktion.
Fjärde fondStyrelsen har genom sitt engagemang i aktier tillfört ue börsnoterade företagen en inte obetydlig andel riskvilligt kapital. Som placeringsobjekt har det senaste året också tillkommit aktier i icke börsnoterade företag, vilket utredningen finner tillfredsställande. Det ligger i utredningens direktiv att pröva huruvida det finns anledning att inrätta en femte delfond. utredningen återkommer till denna fråga i ett senare betänkande.
I anslutning till redogörelsen om allmänna pensionsfonden bör något nämnas om att återlåna ATP-avgifter. Nya bestäm- melser härom infördes den 1 januari 1960 efter förslag i kapitalmarknadsutredningen Om en revidering av tidigare re- gler rörande återlånesystemet (SDU l978:11, sid 473 ff, prop 1978/79:165, nlu' 1979/80:10, rskr 1979/ö0:02, SFS 1979:1056). Avsikten med en utvidgning av återlånerätten var att avse- värt förbättra de mindre företagens fi nansieri ngssituation. Återlån får ske av inbetalda ATP-avgifter till ett belopp, högst 500 000 kr. Återlånen kan inte sägas ha kommit till användning för de mindre företagen. Av tabell 4.12. framgår återlånens storlek och fördelning.
Tabell 4.12 Aterlånens storlek och fördelning på stor- leksklasSer 1900-12-31
belopp mkr Första fondstyrelsen 527 (offentliga företag) Andra fondstyrelsen 10 622 (Företag med 50 eller fler anställda) Tredje fondstyrelsen 118 (Företag med högst 50 anställda) Totalt utestående återlån 11 267
Totalt beviljade s k ackumulerade återlån utgjorde 1980
72 miljoner kr. källa: AP-fonden
Mellanhandsinstitut m fl
För kapitalmarknaden finns också ett antal mellanhandsin- stitut, vilkas verksamhet är inriktad på utlåning till när-
ingslivet.
Då instituten i första hand är avsedda att förmedla lång- fristiga lån till sådana företag och för sådana ändamål där Obligationslån inte kan komma i fråga är uessa av central betydelse för näringslivet. lviellanhandsinstituten kom till eller utvidgades under 1900—talet efter bildandet av allmän- na pensionsfonden. Inför fondens grundande räknade man också med att en del av fondens kapitalutbud skulle kunna kanali- seras genom sådana institut. utöver Ab Industrikredit och Ab Handelskredit, som tillkom på 1930-talet, bör i detta sammanhang nämnas Företagskapital Ab (1973). Dessa är sk kreditaktiebolag, för vilka gäller en särskild lag, lagen om kreditaktiebolag (190396). Andra mellanhandsinStitut är ex- empelvis hypoteksföreningarna, Bostadsfinansiering AB (00- fab), Sparbankernas inteckningsaktiebolag (Spi ntab) samt Kommunkredit Ab. Därjämte bör också omnämnas Svenska Indu- strietableringsaktiebolaget, SVETAB (1909) och de regionala utvecklingsfonderna (1978). Dessa skiljer sig från mellan- handsinstituten genom att de fått eller får sitt kapital- tillskott enbart av staten. Särskilt bör också omnämnas Sveriges Investeringsbank Ab.
Härutöver tillkommer en rad andra organ med möjlighet att förmedla län eller lämna kreditgarantiutfästelser m in. Till dessa organ kan hänföras styrelsen för teknisk utveckling (STU), Norrlandsfonden, prortkreditnämnden m fl. Staten lämnar vidare regionalpolitiskt stöd samt stöd åt vissa branscher. Den verksamheten sköts företrädesvis genom arbetsmarknadsstyrelsen och har en betydande omfattning.
Genom en ökad uppmärkSamhet av de mindre och medelstora företagen, har dessa kommit att utgöra en betydande andel av mellanhandsinstitutens eller de andra organens verksamhets- fält. Särskilt inriktade på denna företagsgrupp är de regio- nala utvecklingsfonderna.
AB Industrikredit
Ab' Industrikredit, som sedan årsskiftet 1979/80 är samman- lagt med AB Företagskredit, har till uppgift att bl a läm— na långfristiga krediter till mindre och medelstora företag inom alla branscher. Ändamålet med kreoiterna skall vara att åstadkomma en långfristig finansiering av främst fastigheter och maskinell utrustning. Lån kan även beviljas för uthyr- ning till rörelsedrivande företag, omläggning av befitliga län eller långsiktig förstärkning av rörelsekapital.
För sin kapitalanskaffning replierar Industrikredit prak- tiskt taget till 100 procent på AP-fonden. Företagets re- verslåneskuld uppgick vid årsskiftet 1950/ö1 till 9 oöz mkr. Vid samma tidpunkt var den totala utlåningen 11 662,o mkr och antalet låntagare inalles 8 110. De utestående lånen inklusive beviljade men ej utlämnade krediter är fördelade
branschvis i tabell 4.13.
Tabell 4.13. Industrikredits utlåning inklusive beviljade ej utlämnade krediter fördelade på branscher 1900—12—31
Industri Beviljat 1900 Utlåning 80-12-31 mkr % nmr %
___—___—
Gruv— metall och
verkstadsindusti 440,1 10,1 2 237,0 19,1 Jord- och stenindustri 5/,3 2,1 297,1 2,5 Trä- och pappersindustri 240,7 8,8 1 171,0 10,0 Bruksrörelse - - 19,4 0,2 Textil och sömnadsindustri 45,2 1,7 l91,1 1,0 Läder- o gummiindustri 32,8 1,2 110,2 0,9 Livsmedelsindustri 79,0 2,9 374,0 3,2 Kemisk— teknisk industri 94,0 3,5 427,0 3,7 Grafisk industri 122,4 4,5 400,6 3,5 Övrig industri 09,0 2,5 239,9 2,1
1 181,1 43,3 5 475,7 40,8
Handel och servicenäringar
Partihandel 405,9 17,1 1 805,4 10,0 Detaljhandel 205,8 7,0 739,4 6,3 Handel o transportmedel 123,1 4,5 758,2 0,5 Servicenärningar 151,6 5,0 524,0 4,5 _ 946,4 34,8 3 887,0 33,3 Samfärdsel 81,5 3,0 445,9 3,8 Byggnadsverksamhet och fastighetsförvaltning 409,3 17,2 1 691,5 14,5 Övrigt 40,7 1,7 iao,9 1,0 Totalt 2 725,0 100,0 11 087,6 100,0
Källa: Industrikredit
Dominerande under en följd av år har varit grov—, metall— och verkstadsindustrin, men dess relativa andel har min- skat. I stället har handels- och servicenäri ngar varit ex- panderande sektorer. Handeln och övriga servicenäringar svarade 1977 för 32 procent, 1979 för 33,5 procent samt 1900 för 34,8 procent av lånestocken.
Av Industrikredits totala antal nybeviljade lån utgjorde vid utgången av 19/7 37 procent lån till företag med mindre än 20 anställda. 1976 skedde en markant ökning. Andelen beviljade lån till de företagen utgjorde då 59 procent för att ytterligare stiga under 1979 till 04 procent och 1980 till 05 procent. Beloppsmässigt uppgick 1979 nybeviljningen till denna företagsgrupp till 969 mkr eller ca 40 procent och 1950 till 1 310 mkr eller cirka 48 procent av den totala nybeviljningen. Under 1977 utgjorde antalet nybevi ljade lån till företag med under 100 anställda 70 procent. Denna an- del hade 1979 ökat till 93 procent och var 1980 oförändrad. Även av det totala antalet utestående lån dominerar lånen till de mindre företagen.
Lånen i Industrikredit löper med bunden ränta som justeras vart femte år och kostar låntagaren efter senaste ränteju- steringen normalt 15,45 procent (beräknat per 1.2.1981). Industrikredit begär betryggande säkerhet i fast eller lös egendom eller i form av borgen. Lån mot säkerhet av pant- brev i fast egendom eller tomträtt skall ligga inom 75 pro— cent av beräknat värde. Lånen kan löpa på olika tid, vilket är beroende av vad lånen används till. Således är brukligt att lån vid maskininvesteringar normalt sträcker sig upp till tio år och lån vid byggnadsinvesteringar upp till 20 år. Övervägande antalet utestående lån har en amorterings- tid på 15 år. Industrikredit har breddat valmöjligheterna när det gäller amorteringstiderna.
Det senaste året har krediter med maximalt två års amorte- ri ngfri het beviljats för såväl 10-, 15—, som 20-årslån. kre— diter med viss aniorteringsfrihet är främst avsedda för ny-
investeringar i byggnader.
åvsrlsss_leveS£e£iosäkert Lib;
Investeringsbanken har till Uppgift bl a att bidra till fi- nansieri ngar av investeringar inom näringslivet som inriktas på rationalisering, strukturanpassning och utveckling. Nor- malt deltar banken inte i finansiering av ett projekt eller företag så länge andra kreditgivare är beredda att ställa erforderliga medel till förfogande. banken kommer därmed att arbeta med mer ri skbetonade krediter än vad som är normalt inom bankväsendet i övrigt. En inte ringa andel av bankens engagemang omfattar de mindre och medelstora företagen Samt lånesamarbete med de regionala utvecklingsfonderna.
Bankens beviljade krediter och garantier uppgick vid utången av 1900 till 7 380 mkr. En redovisning härom lämnas i tabell 4.14. Drygt hälften av bankens kunder är företag med färre än 50 anställda samtidigt som den alldeles övervägande delen av det beloppsniässiga åtagandet avser företag med fler än 200 anställda.
Tabell 4.14. Investeringsbankens totala engagemang förde-
lat på företagsstorlek (anställda) 1980-12—31
Företags Totalt engagemang Därav beviljat 1980 storlek 1980-12-31
Antal % BelOpp ;. Antal ?. Belopp ';.
Anstäl lda företag mkr företag mkr 0- 49 434 55,6 846 11,5 134 50,1 200 8,8 50-200 197 25,3 1128 15,3 62 25,9 214 9,5 201- 149 19,1 5400 75,2 43 18,0 1850 61,7 Summa 780 100,0 7380 100,0 239 100,0 2264 100,0
Källa: Sveri ges Investeri ngsbank
Redan i propositionen om Sveriges Investeringsbank 1967 under- ströks att banken borde ägna uppmärksamhet åt mindre företag. Detta har skett på olika sätt. Ett låneSamarbete påbörjades 1974 med länens företagareföreni ngar, numera de regionala utvecklings- fonderna, och har utvecklats alltsedan dess. Samarbetet gäller i första hand utlåningen till företagen. Utvecklingsfondernas långivning är efter den 1 juli 1901 höjd och kan uppgå till högst 1 miljon kr. banken har åtagit sig att efter sedvanlig prövning men till största delen förlitande sig på fondens utrednings- material ge kompletterande lån intill ett belopp om 1 miljon kr. Denna låneform kallas kombinationslån och är ett komplement till de krediter som företagen kan erhålla från sina ordinarie bank-
förbindelser.
banken har i samarbete med utvecklingsfonderna under peri- oden 1974 — 1980 beviljat 455 företag kombinationslån till ett belopp av sammanlagt 227,9 mkr. Fonderna svarade för 141,1 mkr, därav beviljades under 1900, 80 företag kombina— tionslån på sammanlagt 09,2 mkr.
Utöver lån kan bankens insats i det gemensamma engagemanget med utvecklingsfonderna också utgöras av garantier, som de lånesökande företagen kan använda för upplåning hos de or- di narie kreditgivarna. Vid sidan om kombinationslånen kan Självfallet banken efter prövning från fall till fall be- vilja företag större lån än vad som tillskjutits genom kom- binationslånen. Sådana direktlån kommer företrädesvis att gälla större företag.
ge_reg_i_onala_utvecklings-fonderga_
De regionala utvecklingsfonderna är organiserade son. stif- telser med staten och landstingen som huvudmän. Målet för fondernas verksamhet är att främja utvecklingen av ett in- ternationellt konkurrenskraftigt svenskt näringsliv som ger möjligheter till en ökad och trygg sysselsättning. Detta bör ske med Speciell inriktning på småföretagen (prop 1977/ 78:40, sid 142). Vidare bör utvecklingsfondernas insatser närmast ha karaktären av hjälp till självhjälp och skall inte ha till syfte att kortsiktigt rädda sysselsättningen i ett visst företag om detta inte bedöms ha några möjligheter att överleva på sikt. Som målgrupp angavs i propositionen, att man av resursskäl borde inrikta verksamheten på de tillverkande företagen och tjänsteproducerande företag, som har direkt anknytning till den förra gruppen.
Fonderna har två huvuduppgifter, nämligen kreditverksamhet och företagsserviceverksamhet. Det är inte deras uppgift att konkurrera med redan befintliga privata rådgivnings- och konsultorgan eller kreditinstitut. Dessa privata organ svarar för den helt dominerande delen av kreditutbudet till de
mindre och medelstora företagen.
Finansieringsansvaret för utvecklingsfondernas verksamhet åvilar huvudmännen, d v s stat och landsting.
Den statlig finansierade kreditverksamheten regleras genom förordningen (1978:500) om statligt kreditstöd genom regio- nal utvecklingsfond. Ändrad senast 1981. Statens bidrag till fondernas kredit- och företagsserviceverksamhet Uppgår för budgetåret 1981/82 till 95 miljoner kr. Landstingens bidrag är mindre.
etxeeklingsfeneezngs_k_reei£%ö£
I utvecklingsfondernas kreditstödjande verksamhet ingår ut- låni ng av rörelselån och produktutvecklingslån, förmedling av industrigarantilån samt konbinationslån i samarbete med Investeri ngsbanken.
Utvecklingsfondernas kreditverksamhet skall utgöra ett kom- plement till det ordinarie kreditväsendet. Kreditstöd oör därför som regel endast lämnas till företag med tillräckliga lånesäkerheter för lån på den allmänna kreditmarknaden och bör utgå till verksamhet som har eller bedöms kunna få till- fredsställande lönsamhet.
Rörelselån lämnas för anskaffning av anläggnings- eller om- sättningstillgångar eller för främjande av rörelsens utveck-
ling på annat sätt. Rörelselån kan sålunda avse investe- ringar i fastigheter, maskiner, marknadsföring, produktut- veckling eller rörelsekapital. Högsta lånebelopp var ur- sprungligen 500 000 kr. Med hänsyn till den fortlöpande penningvärdesförändringen sedan fondernas tillkomst och att fonderna borde ha en stor självständighet förordades i in- dustripropositionen att lånegränsen per företag skulle höjas till 1 miljon kr. Riksdagen beslöt i enlighet därmed (prop 1980/81:130, sid 53, NU 1980/81:04, rskr 1900/81:425, SFS 1981:ö49).
Löptiden för rörelselånen är normalt tio år. Återbetalnings— villkoren bestäms med häsnyn till syftet med lånet, låntaga— rens ekonomiska ställning och övriga omständigheter. Räntan- är marknadsmässig och bunden till riksbankens diskonto.ote— stående län är av betydande storlek.
Rörelselånen kan kompletteras med lån från Investeringsbank- ken - s k kombinationslån. ! industripropositionen 1981 an- gavs att Investeringsbanken skulle erbjuda fonderna ett vid- gat samarbete, då banken avsåg att till mindre företag lämna s k förlagslån - d v s lån utan säkerhet med en förmånsrätt rätt närmast före det egna kapitalet (prop 1980/01:1s0, sid 54). Detta tillstyrktes av näringsutskottet (nu 1980/ 'olzo4, sid 30).
Den 1 juli 1973 infördes en möjlighet till kreditstöd för att stödja ri skbetonade investeringar inom de mindre OCh me- delstora företagen för utveckling av nya produkter, proces— ser eller system. lzn särskild myndighet, Statens utveck- lingsfond (SUFO), inrättades för att handlägga stödet. Stö-
det fick formen av lån med villkorlig återbetalningsskyldig- het. Den 1 juli 1978 upphörde 'oUFO med sin verksamhet, vil— ken övertogs av de nya fonderna. Samtidigt fick fonderna rätt att bevilja nya lån för produktutveckling — produktut- vecklingslån. Lånen får ej överstiga 3 miljoner kr. Innan lån överstigande 1 miljon kr beviljas skall samråd ske med styrelsen för teknisk utveckling (STU). Produktutvecklings- lingslån får beviljas till högst 50% av den beräknade kost— naden för det projekt lånet avser. Den gränsen får, om syn- nerliga skäl föreligger, överskridas. För lånen behöver inte ställas särskild säkerhet. De är villkorliga, vilket innebär att lånen helt eller delvis kan avskrivas om låntagaren vi— sar att förutsättningar saknas att utnyttja projektets re— sultat lönsamt. Återbetalningen är knuten till inkomsten av projektet och inte som vid normala lån till låntagaren.
Statens industri verk har gjort en utvärdering om denna låne- form. Resultatet av utredningen har redovisats i rapporten ' de regionla utvecklingsfondernas produktutvecklingsverksam- het (SIND 198013). Verket konstaterade bl a att SuF0 och fonderna fram till den 1 januari 1980 har betalat ut 129 miljoner kr, varav endast 5 miljoner kr återbetalats under samma tid. SIND föreslog därför att ändrade former för stöd— givningen borde prövas, vilket i huvudsak också förordades i industriproposionen (prop sid 49). utvecklingsfonderna med- verkar även med kreditgarantier samt garantier för pank- garanti. Sedan våren 1980 kan utvecklingsfonderna teckna egna lånegarantier (prop 1979/80:101, bil 8, lid 1979/80:32, rskr 1979/80:172). Tillvägagångssättet bygger i stort på den ordning som gäller för de statliga industrigarantilånen, som beviljas av statens industri verk.
Företagskapital Ab” tillkom 1975 (prop 1972:101). Det är hälften ägt av staten och vissa affärsbanker. Dess uppgift är att förbättra tillgången på riskbärande kapital för de mindre och medelstora företagen. Bolagets finansiella in— satser riktar sig normalt till lönsamma mindre och medelsto- ra företag med goda framtidsutsikter och med kvalificerde företagsledningar. Bolagets kapitaltillskott avser miniori- tetsposter och får ske endast om engagemanget är ägnat att befrämja företagens lönsamhet och sunda utveckling.
Enligt de ursprungliga riktlinjerna för Företagskapitals verksamhet skulle bolaget förvärva aktier i samband med ny- emission. Denna begränsning utgjorde ett hinder för bolaget att verka inom sitt tilltänkta verksamhetsområde. Därför ge- nomfördes 1977 en anpassning av bolagets verksamhet till de erfarenheter man gjort under de första åren, (se pr0p 1977/ 78:40, bilaga 2). Den ändrade inriktningen av bolagets verk- samhet innebar att man införde konvertibla lån utan säkerhet såsom alternativ till aktieförvärv och vinstandelslån i komination med ett mi noritetsengagemang.
Det konvertibla lånet löper på viss tid med fast ränta och ofta utan amortering. När ett konverteringslån skall ges ut fastställs en konverteringskurs samt villkoren beträffande konvertering av lånet till aktier. utnyttjas ej konverter- ingsrätten av långivaren skall lånet återbetalas av det lån- tagande företaget.
Vinstandelslånet är ett lån med en ränta, vars storlek helt eller delvis är beroende av det låntagande företagets vin- ster. Räntan kan delas upp i en fast och rörlig del, men kan också i sin helhet göras rörlig. Med vinsandelslån följer låntagarens rätt till avdrag för räntan. under senare år har Företagskapital lämnat vinstandelslån till sju företag.
Institutet lånar sitt kapital från Allmänna pensionsfonden. Låneskulden uppgick vid årsskiftet 1980/81 till lo milj.kr.
Tabell 4.15. Företagskapital Ab totala engagemang
1977 — 1980 Engagemang 1977 1978 1979 1978 Milj.kr. Aktier 10,2 12,4 13,3 7,1 Lånt utan säkerhet 13,8 19,9 19,5 21,2 Lån med säkerhet 5,0 3,8 6,0 5,0 Garantier 2,7 2,7 2,7 0,3 Sunma 31,7 38,8 41,5 33,6
Käl la : Fö retagskapi tal Ab
Merparten av bolagets engagemang utgörs alltså av vi nstan- delslån och konvertibla lån.
Utredningen har enligt sina direktiv att granska den verk- samhet som bedrivs av Företagskapital och överväga om en ök- ning av bolagets verksamhet skulle främja de mindre och me- delstora företagens möjligheter att få sitt behov av risk- villigt kapital tillgodosett. utredningen kommer emellertid inte i detta delbetänkande utan senare att granska Företags- kapitals verksamhet men vill bara konstatera att den inrikt- ning bolagets verksamhet på senare tid fått har inneburit ökade möjligheter att anpassa bolagets finansiella tjänster efter marknadens behov av riskkapital.
Svenska industrietableringsaktiebolaget (SVLTAB)
Svetab, som är helägt dotterbolag till Statsföretag, har till uppgift att medverka till etablering av nya och utbygg—
nad av befintliga företag.
1977 beslöt riksdagen att Svetabs nyetableringsfrämjande verksamhet skulle organiseras inom ramen för två särsdlda regionala investmentbolag, som skulle koncentrera verksam- heten till Värmland/Bergslagen (Svetab bergslagen; och mellersta Norrland (Svetab Ilord). Verksamheten startade den 1 juli 1978. Våren 1979 beslöt riksdagen att inrätta ytterligare två investmentbolag som dotterbolag till Sve— tab (NU 1978/79:59). De nya bolagens verksamhetsområde om- fattar Södermanlands, Östergötlands och Gotlands län (Sve- tab Öst) resp Jönköpings, Kronobergs, Kalmar och Blekinge län (Svetab Småland). Förutom de regionala bolag som bil- dades 1978, tillkom samtidigt med dessa ett ytterligare dotterbolag, lnvestkontakt Ab, som är inriktat på en kon- taktskapande verksamhet i systematiska former genom ut- bildning, seminarier för företagsstartare m m.
Svetabs arbete är inriktat på de mindre och medelstora fö- retagen med målsättning att med riskkapital och kunnande medverka i expansiva och utvecklingsbara företag. Det kan gälla såväl start av ny verksamhet som expansion baserad på nya marknader eller produkter. Arbetet i Svetab bedrivs huvudsakligen inom tre verksamhetsområden, nämligen majo- ri tetsengagemang, mi noritetsengagemang samt konsultverk- samhet.
Arbetet med minoritetsengagemangen utgör den viktigaste delen av Svetabs verksamhet och sker genom de regionala investmentbolagen. Deras affärsidé är att som minoritets- intressent investera riskkapital i tillväxtföretag. Det sker normalt i form av vinstandelslån med konverterings- rätt.Risktagandet hanteras genom en speciell utvär- deringsprocess som innebär att,utöver en analys av företagets framtida möjligheter, bedömningen starkt inrik- tad på kompetens och förutsättningar hcs företagen och ledningSgruppen. I varje engagemang går Svetab in som en aktiv partner i företagets styrelse och ställer upp med beprövad erfarenhet av ny verksamhet och utvecklings— projekt samt ett brett småföretagskunnande.
Mi nori tetsengagemanget bygger på tanken att det skall finnas en entreprenör som är beredd att ta huvudansvaret i sitt eg— et bolag men som finner det meningsfullt att ha en mi nori— tetspartner. Han skall också veta att samarbetet är tidspe- gränsat och att han kan öVerta investmentbolagets andel vid en tidpunkt som avtalats i förväg. Denna tidpunkt begränSas med hänsyn till företagets förutsättningar från affärmässig synpunkt.
Då det gäller andra typer av investmentbolag och utveck- lingsbolag äger denna fråga samband med de överväganden ut- redningen redovisar i kapitel 10. lin kortare redogörelse om deras verksamhet och inriktning kommer därför att lämnas i det sammanhanget.
4.5. enskilda privata finansiärer
Betydande finansiella tillgångar finns i den sektor, som vanligen brukar betecknas som hushållssektorn. Som framgår av tabell 4.16. uppgick hushållens finansiella tillgångar till omkring 370 miljarder kr.
Tabell 4.16 Hushållens finansiella tillgångar 1980 (mil iarder kr) __ _
Tillgångar Miljarder procent kr
Sedlar, mynt och banktillgodohavanden 210,1 50,6 Obligationer och förlagsbevis 44,1 11,9 Aktier 37,8 10,2 Lån 16,8 4,5 Övrigt oz,o 16,8 371,4 100,0, Källa: SCB
Av hushållens tillgångar var alltså drygt 55 procent place- rade i sedlar, banktillgodohavanden lll m och drygt tio pro— cent i aktier. Jämfört med år 1979 har hushållens placering— ar i aktier ökat.
Även om hushållen tilskjuter kapital till näringslivet genom en ökad placering i aktier kommer de mesta tillskotten av kapital från företagarna Själva. Deras situation har något berörts tidigare. 1 den mån företagaren inte Själv kan Skaf— fa fram allt kapital för egen del är han ofta hänvisad till att vända sig till andra finansiärer. De enskilda privata finansiärerna är en heterogen grupp. Man kan schablonmässigt dela upp dessa i fyra undergrupper - företagarna Själva, professionella kapitalplacerare, personer med särskild an- knytning till företagaren eller företaget, såsom släkt vän- ner och anställda samt slutligen en bredare allmänhet. Det är delvis ganska olika kriterier som styr dessa olika grup- pers bedömningar av en eventuella kapitalsatsning i ett mi n- dre eller medelstort företag.
Utredningen återkommer med ett resonemang om de enskilda privata finansiärerna under avsnitt 9.3.
4.6. Vissa faktorer som berör kapitalförsörpiingen.
I detta avsnitt berörs bl a värdepappershandeln.
4.b.1 Handel
Börsen och handeln med värdepapper har varit föremål för flera undersökningar. Fondbörsutredningen redogjorde i sitt betänkande Fondbörsen (SOU 1973zb0) ingående för då rådande förhållanden på börsen och värdepappersmarknaden. hn studie av senare datum rörande aktiemarknaden presenterades av kaptialmarknadsutredningen (SDU 1978:1S, bilaga 3). Denna utredning kommer med hänvisning bl a till de analyser om aktiemarknaden som gjorts av de nämnda utredningarna därför att kortfattat uppehålla sig kring gällande förhållanden på aktie— och värdepappersmarknaden.
Bestämmelser om handeln med aktier och andra värdepapper och därmed sammanhängande frågor återfinns i fondkommissions- lagen (1979:748), lagen (1979:749) om Stockholms fondbörs och förordningen (1979:996) om Stockholms fondbörs samt lagen (1908:129 Sid 1) med vissa bestämmelser om handel med fondpapper.
Uenom lagen om Stockholms fondbörs har all fondbörsverksam- het i detta land förbehållits Stockholms fondbörs. Med fond- börsverksamhet förstås att köp- och Säljanbud beträffande fondpapper regelbundet sammanförs för handel och notering av kurs. Med fondpapper avses aktie, annat bevis om delaktighet i bolag, obligation, förlagsbevis och liknande skuldebrev avsett för allmän omsättning samt andel i aktiefond. Fondbörsutredningen diskuterade vad som avsågs med uttrycket fondbörsverksamhet (SOU 1973:60, sid 130-131) och anförde:
"Det skall sålunda enligt definitionen vara fråga om att nå- gon, en institution eller annat subjekt, på visst sätt och i visst syfte ombesörjer sammanförande av köp— och Säljanbud
beträffande värdepapper.
Kravet på regelbundet sammanförande av köp- och Säljanbuo innebär till en början att den som anordnar verksamheten möjliggör att från olika håll anivna anbud enligt en viss förhandlingsmetodik koncentreras. Lxempelvis kan anbuden såsom för närvarande koncentreras i en särskild lokal. Den föreslagna lagtexten täcker emellertid också den Situation att anbuden samlas i ett datamaskinsystem eller att de på anordnarens föranstaltande eljest förs ihop, t ex genom sam- tidigt telefonsamtal mellan flera personer på olika platser i landet. Föreskriften att sammanförandet skall ske regel- bundet innebär Vidare ett krav på viss periodicitet i verk- samheten. Denna skall alltså inte förekomma blott spora- di Skt. Det har inte uttryckligen stadgats något om att verk- samheten måste ha en viss omfattning. Det får anses ligga i sakens natur att det måste vara fråga om verksamhet i rela- tivt stor skala. Avg-ivna köp- och Säljanbud måste tillhopa i allmänhet uppgå till ett Stort antal. Det behövs därvid inte nödvändigtvis föreligga ett Stort antal anbud beträffande varje särskilt slag av värdepapper. Huvudsaken är att verk- samheten i sin helhet vanligen omfattar ett Stort antal an- bud. Detta betyder att fondbörsverksamheten i princip kan tänkas vara för handen även om verksamheten avser endast ett enda slag av värdepapper.
Vidare bör framhållas att antalet köpare och säljare inte behöver vara stort för att fondbörsverksamhet skall kunna anses föreligga. Avser en verksamhet ett flertal olika slags värdepapper kan också ett begränsat antal köpare och säljare avge anbud till ett sammanlagt stort antal. Vid avgörande av frågan huruvida i ett givet fall en verksamhet skall anses ha sådan omfattning, att det kan röra sig om fondverksamhet, får man beakta att paragrafens syfte är att ge Stockholms fondbörs ensamrätten till dylik verksamhet. Om i det givna fallet en verksamhet har den omfattningen att intrång i ej obetydlig mån sker i den officiella fondbörsens monopolrätt bör verksamheten i fråga kunna vara att bedöma som fondbörs- verksamhet".
Fondbörsens uppgift är att främja handel med värdepapper genom att skapa tillfälle till regelbunden handel och note- ring i ordnade former. Genom sin verksamhet bidrar fondbör- sen till att placeringar i allmänt spridda värdepapper blir relativt likvida, d v s snabbt kan omsättas i pengar. Detta medför att Sådana värdepapper kan bli attraktiva place- ringsobjekt, vilket i sin tur främjar utbudet av riskvil- ligt kapital. Härav följer också, att börshandeln har be- tydelse för kapitalbehövande företag genom att underlätta
deras kapi talförsörjni ng.
Det krävs en viss Storlek för att ett företag Skall få in- troduceras på fondbörsen. De bestämmelser som uppställts härom återfinns i förordningen om Stockholms fondbörs. t'n- ligt denna får inregistreri ng vid fondbörsen inte ske av aktier i ett bolag med mindre än att aktiekapitalet uppgår till två miljoner kr eller ett eget kapital om minst fyra miljoner kr. För att det skall finnas en marknad för före- tagets aktier är det vidare nödvändigt att dessa är spridda på ett antal ägare. börsstyrelsen meddelar för varje börs- papper med hänsyn till marknadsförhållandena för börspapp- eret det minsta antal som får bli föremål för en officiell kurssättning vid börsen (börsposter).
Vidare Skall i sanband med ansökan om inregistreri ng av ak- tier på fondbörsen lämnas en ingående redovisning av bola- gets ekonomiska ställning, ägarförhållandena i fråga om bo- lagets aktier och deras spridni ng mm. Det ansökande bola- get utfäster sig också att offentliggöra upplysningar om bolaget och medverka till att börsstyrelsen kan fullgöra Sina Uppgifter enligt lag eller annan författning. Denna utfästelse förutsätts bli intagen i ett inregistrerings- kontrakt mellan Stockholms fondbörs och det bolag som an- söker om inregistrering av aktier vid fondbörsen. Lnligt kontraktet skall företaget åta sig att följa viSSa normer i fråga om redovisning och information till allmänheten och
Beslut om inregistreri ng av fondpapper vid fondbörsen fattas av börsstyrelsen. Finner styrelsen något hinder ej föreligga för bifall till inregistrering, sker så. De regler som gäller beträffande eget kapital och aktiekapital för aktier, eller andelar i aktiefond, obligationer m m är generellt avfattade, varför det hos börsstyrelsen har utvecklats en praxis i dessa avseenden.
De företag vars aktier är noterade på Stockholms fondbörs är upptagna på två listor, kallade A l-listan och A 11-listan. För att komma i fråga för A l-listan, vilken omfattar större börsnoterade företag, krävs ett aktiekapital på minst tio miljoner kr. Antalet börSposter Skall uppgå till 1 000 st. För tillträde till A Il-listan skall företaget ha ett aktie— kapital på fem miljoner kr och ett eget kapital på tio mil- joner kr. Antalet börSposter Skall vara minst 400 stycken. För närvarande är drygt 120 bolags värdepapper inregistre- rade på fondbörsen
Utöver dessa listor finns vid StOCKholms fondbörs också ett antal aktier noterade på Svenska fondhanulareföreningens lista på den listan noterades i mitten av 1970-talet ett fyrtiotal svenska bolag. Genom den nya lagens om Stockholms fondbörs lydelse saknas lagliga förutsättningar för fond- handlareföreningens lista att finnas kvar. För att företag, som var noterade på listan, skulle ha möjlighet att ansöka om inregiStrering och att börsstyrel sen skulle kunna verk- ställa erforderlig prövning huruvida företaget uppfyllde kraven härför bestämdes enligt punkt 5 iövergångsbestämmel- serna till lagen om Stockholms fondbörs att föreningen fram till utgången av 1981 fick fortsätta sin handel ned notering av värdepapper på den s k fondhandlarlistan om intebörs- styrelsen dessförinnan meddelat beslut om registrering. Så har skett i flera fall. Utanför fondbörsen - vid sidan av överlåtelser aktier och andelar man och man emellan - finns
en begränsad handel med icke börsnoterade papper. Denna han— del ombesörjer fondkommissionärer,bla offentliggörs med jäm-
na mellanrum den lista som något felaktigt benämns C-listan. Den utgör ett samlingsnamn för ett tiotal papper. Handeln med C—listans aktier är Sporadisk.
Ett annat exempel på noteringar och sporadisk handel gäller Forshedaaktier på den s k Värnamobörsen.
Handel med värdepapper kan delas in på olika sätt. tn indel- ningsgrund är slaget av värdepapper. En liuvudgrupp av värde- papper på värdepappersmarknaden utgör aktier och andra bevis i bolag, föreningar och andra samfälligheter. Ln andra hu— vuogrupp består av de värdepapper, som anses representativa för olika fordringsrätter Såsom obligationer, förlagsbevis m fl. Dit räknas också skuldebreven. De kan på olika villkor bytas mot eller ge rätt till teckning av aktier i emitteran- de företag.Alltefter Slagen av de värdepapper som är föremål för viss hantering talar man om en aktiemarknad, en obliga- tionsmarknad etc. Värdepappersmarknaden kan också indelas med hänsyn till de institutionella former under vilka värde- papperen omsätts. Den som man vanligen brukar nämna först är den offici ella handel som försiggår på Stockholms fondbörs med där inregistrerade värdepapper. Handeln sker efter ue bestämmelser som finns i lagen om Stockholms fondbörs och fondbörsförordningen. En andra typ av handel är den halv- officiella handel, som äger rum mellan olika börsmedlemmar inom fondbörsens lokaler och avser inom börsen icke regist-
l rerade värdepapper. Noteringar av kurser på sådana papper Sker på svarta tavlor som är upphängda i börsens lokaler eller på annat sätt. Noteringarna är oregelbundna. Ltt tre— dje Slag av värdepappersmarknad är den som består i en han- del genom förmedling av fondkommissionärerna utanför börsens lokaler. Denna handel kan bestå av såväl inregistrerade icke inregistrerade papper och sker på uppdrag av någon köpare eller för någon Säljares räkning.
Slutligen brukar man till en fjärde huvudtyp räkna sådan handel, som äger rum utan förmedling av Stockholms fondbörs eller av någon fondkommissionär. Prissättningen på aktien el ler annat värdepapper bestäms ofta med stöd av marknads— värdet eller av köpare och Säljare direkt.
4.6.2. Säkerhetsfrågor
Enligt utredningens direktiv bör utredningen belysa i vad mån företagaren personligen eller hans anhöriga behöver ställa borgen eller annan säkerhet för företagets Skulder. Denna fråga har ofta blivit uppmärksammad i riksdagen (se kap 1.2.).
Utredningen har under sitt arbete kunnat konstatera att frå— gor om personlig borgen fått högst olikartade utformningar, vilket väl kan förklaras av de individuella förutsättningar, som föreligger i varje enSkilt fall. Lnligt vad utredningen erfarit pågår inom banklagsutredningen en översyn om regel- systemet rörande säkerhetskrav för banker och därmed Samman- hängande frågor.
l Utredningen anser att det finns anledning att ytterligare ( studera denna fråga och kommer att behandla den i senare be- tänkande.
4.b.3. Sparstimulanser
Kapitalvinstkommittén konstaterade i sitt delbetänkande om stimulans av aktiesparandet (Ds b 1980:11) bl a att det inte var realistiskt att räkna med att börsföretagen i gemen skulle kunna höja soliditeten eller ens stoppa den nedåtgå- ende trend Som dessa företags soliditet visade (betänkandet sid bl ff). Kommittén hade därför att med förtur utreda och lägga fram förslag om provisoriska åtgärder för att stimulera aktiesparandet och därmed öka utbudet av riskkapi- tal. Kommittén ansåg att förhållandevis små förändringar i hushållens sparande och placeringsvanor till förmån för ak- tier skulle ge företagen ett betydande tillskott av riskka- pital.
En avgörande faktor i sammanhanget var vilken avkastning hushållen kunde förvänta sig på aktier i förhållande till avkastningen på andra placeringar. En särskild förmån bor- de därför ges ett Sparande i aktier. I enlighet med kom— mitténs betänkande föreslogs i prOpositionen (1980/81:39) om stimulans av aktiesparandet att fysiska personer och dödsbon Skulle medges skattereduktion, d v S ett avorag från inkomstskatten med 30 procent av mottagen utdelning till den del denna inte översteg 10 000 kr för ensamstående och 20 000 kr för makar gemensamt. Den maximala skattereduktionen blev Således 3 000 kr reSpektive 6 000 kr. Skattereduktionen beräknas på utdelning på svenska börsnoterade aktier och an- delar i svensk aktiefond som till minst två tredjedelar De— står av sådana aktier.
Vidare föreslogs att ett s k schablonavdrag vid beräkning av skattepliktig realisationsvinst för aktier som innehafts i mer än två år höjdes från 1 000 kr till 3 000 kr. Dessutom föreslogs att högsta sparbeloppet i månaden för aktie- sparande inom ramen för det 5 k skattesparandet höjdes till 600 kr.
Vid riksdagsbehandlingen av propositionen kom belOppgränsen för mottagen utdelning, då skattereduktion medges, att sänkas till 7 500 kr för ensamstående och 15 000 kr för ma- kar gemensamt. I övrigt anslöt sig riksdagen till de före- slagna ändringarna (SkU 1980/81:12, rskr 1980/81:97, SFS 1980:1047 - 10523). Reglerna om skattereduktion återfinns i lagen (1980:1047) om skattereduktion för aktieutdelning och skall tillämpas första gången i fråga om utdelning SOm tas till beskattning. vid 1982 års taxering.
4.6.4. Företagsservice
En betydelsefull del för att etablera och utveckla de mindre och medelstora företagen är tillgången på företagsservice, varmed man vanligen brukar avse utbildning och rådgivning. Företagsservice betyder mycket för dessa företag eftersom dessa endast i begränsad utsträckning kan anställa Special- ister på olika områden.
Den statliga eller av staten finansierade rådgivningen som riktas till mindre och medelsora företag lämnas främst av
utveckl i ngsfonderna.
En omfattande serviceverksamhet bedrivs också av närigs-
livets organisationer.
5 INTERNATIUNtLLA FÖRHÅLLANUEN
5.1. Inledning
Utredningen har genom de svenska anbassaderna i OECD-länder- na erhållit ett omfattande material angående mindre och me- delstora företag i dessa länder. Av de uppgifter utredning- en fått fram kan konstateras att de mindre och medelstora företagen ofta är föremål för stor uppmärksamhet, vilket kommer till uttryck i att en rad näringspolitiska och eko- nomiska åtgärder vidtagits för att underlätta denna före- tagsgrupps finansiella situation. Utformningen av åtgärderna kan dock variera. Det skulle föra för långt att inom ramen för denna utredning återge alla de olika fi nansieri ngsformer som finns inom OECD-länderna och som rör denna företagSgrupp eller i detalj beskriva andra sätt att förbättra de mindre och medelstora företagens situation i uessa länder. Utred- ningen har valt att belysa några områden som är av intresse för svenska förhållanden och som ansluter till de ämnen ut- redningen har att behandla. Utredningen kommer därför att redovisa frågor som rör riskkapitalförsörjningen till mindre och medelstora företag inom OECD-länderna, bl a skattelätt— nader, handel med icke börsnoterade papper samt investment- och andra finansieringsbolag.
5.2. Skattelättnader och räntesubventioner på lån m m
Inom flera OECD—länder finns bestämmelser, som medger skat- telättnader för den som satsar kapital i mindre och medel-
stora företag, men också för det kapital som arbetar i ett sådant företag. Utformningen av skattelättnader är ofta olikartade emellan de olika länderna. Flera regler tar fasta på att underlätta för och stimulera företag, som befinner sig i ett etableringsskede. Likartade avvägningar gör sig gällande när man har utformat villkoren för statliga ränte- subventioner i sanband med långivning till mindre och medel- stora företag.
Skattelättnader
I Frankrike kan nyetablerade företag med en omsättning på mindre än 30 miljoner francs och med mindre än lbu anställda erhålla befrielse från att erlägga bolagsskatt under tre år under förutsättning att vinsten behålls inom företaget.
Den franska staten har också medgivit skattelättnader i form av avdrag för kostnader i sanband med anskaffande av lokaler, som är nödvändiga för ett företags regionala utveckling el- ler för ny industriell verksamhet. Till sådana företag som etablerar sig utanför de större industri regionerna ger DATAR (Délégation ä l'Amenagement du Territoi re et ä l'Action Re- gionale) ett särskilt stöd på 15-25 000 francs per skapat arbetstillfälle.
Le Fonds National de Garantie är en statlig fond som träder in som garant för att täcka de risker som är förenade med starten av ett nytt företag upp till ett belopp som motsvar- ar bankkredi terna i företaget.
I flera andra länder har även staten påtagit sig att lämna garantier för de krediter som mindre och medelstora företag erhåller från banker eller andra kreditinstitut. Detta gäl- ler bl a i Finland och_Schweiz.
Sociétés d'Investissement ä Capital Variable (SICAV) är i Frankrike bolag som erbjuder personer, vilka själva inte känner sig kunniga nog att köpa aktier, att investera i när- ingslivet och tillgodOgöra sig aktiernas värdestegringar. SICAV är närmast att jämställa med de svenska aktiefonderna. SICAV-bolag förvärvar även icke börsnoterade värdepapper.
I syfte att stimulera aktiesparandet införde den dåvarande franska regeringen år 1978 skattereduktion för den som för- värvar aktier. Avdragsrätten är maximerad till 5 000 francs per år. Avdrag kan alternativt erhållas vid beskattning av utdelningar på franska aktier.
Den canadensiska regeringen har utarbetat ett omfattande ekonomiskt program, som tar fasta på småföretagsverksamhe— ten. Som ett led i strävandena att underlätta för de mindre och medelstora företagen har alla mindre företag med en om- sättning mindre än 50 000 can dollar erhållit fullständig befrielse från den statliga skatten. Skattebefrielse kan också erhållas i sairband med generationsskifte i mindre fö- retag. Vinsten i företagen beskattas också olika. I mindre företag är skatten lägre vid en viss given vinst än vad som gäller vid motsvarande vinstnivå i ett större företag.
I den brittiska regeringens program för mindre och medelsto- ra företag har medtagits flera åtgärder i syfte att stimule- ra kapitalplacerare att delta i finansieringen av små före- tag.
Inom ramen för projektet "Business Start Up scheme" medges privatpersoner ett avdrag upp till maximalt £ 10 000 per år från sin skattepliktiga inkomst under förutsättning att de köpt aktier i fåmansföretag, som är högst fem år gamla. Den som vill åtnjuta avdraget får inte vara anställd i företaget eller vara släkt med företagets ägare. För att ytterligare underlätta för inVESterarna har det bildats särskilda fonder Som har till uppgift att slussa pengarna från privatpersoner till intresserade bolag. Därigenom erhålls en viss ri sk- spridning.
Liksom i Canada får ett småföretag i Storbritannien betala en lägre bolagsskatt än ett större företag. Full bolags- skatt.'vilken är 52 procent, betalas först vid en vinst på S 100 000. Vinsten under detta belopp beskattas enligt en fallande skala.
I Storbritannien medges avdrag för kapitalförluster i icke börsnoterade företag. Sålunda är kapitalplaceraren berätti- gad till avdrag för förluster i icke börsnoterade företags aktier mot olika slag av förvärvskällor.
Skattelättnader lämnas i några länder i sanband meo nyemis- sion av aktier oberoende av om de är börsnoterade eller ej. Detta gäller bl a i Belgien och Grekland.
Käntssgbxeatloaet._f'_öret£93e£ael£rineat & &
Ett omfattande utbud av lån till mindre och medelstora före— tag finns i de flesta OECD-länderna. Utredningen kommer inte att i detta betänkande uppehålla sig kring dessa frågor. Däremot kan det finnas skäl att något beröra hur reglerna om räntesubventioner utformas.
I Danmark förmedlar Egnsudviklingsdirektoratet lån som har en ränta på nio procent per år, vilket skall jämföras med en genomsnittsränta på 18,5 procent. Håndvaerksrådet, som är en organisation för danska småföretag, kan bl a gå in med risk? villigt kapital för att finansiera nya uppfinningar under en första utvecklingsfas.
I Belgien tillhandahåller staten de mindre och medelstora företagen räntesubventioner med fem procent under fem år på nyinvesteringar och med fyra procent vid ersättningsinveste- ringar. Ägs företaget av en person under 35 år kan subven- tionen ökas med ytterligare en procent.
En motsvarande lösning med att lämna banklån med särskilt förmånliga räntevillkor är föremål för överväganden i Neder- länderna.
Räntesubventionerade lån, som får ha en löptid om högst tio år tillhandahålls också i Italien. Årligen avsätts för detta ändamål ungefär 100 miljarder lire. Portugal har ett liknan- de system.
I Västtyskland lämnas också räntesubventionerade lån inom ramen för det ännu existerande European ReCOVery Program, som går tillbaka till Marshall-hjälpen. Lånet löper för när- varande med högst nio procents ränta under en tioårsperiod. Totalt beviljades under 1979 nära 900 milj Ul"! i sådana lån.
För att stimulera personer att starta egna företag lämnas inom ramen för det 5 k ExistenSgröndungSprogram etablerings- lån, vilka i första hand är avsedda för personer som är mel- lan 21 och 50 år gamla. Ilögsta lånebelopp är Dh 200 000, vilka skall återbetalas på tio år. De två första åren är dock amorteringsfria.
En ytterligare kanal för kapitaltillskott ti ll mindre och medelstora företag går via Kreditanstalt för Niederaufbau (wa). wa bidrar till finansieringen inom näringslivet ge- nom att ge långfristiga investeringslån. Det bör nämnas att wa det senaste året beviljade över b miljarder DM i inve- steringslån inom landet.
Den lämnade redogörelsen uppvisar alltså mycket skiftande lösningar på hur man utformar skattelättnader och subven- tioner eller stimulanser vid företagsetableri ngar m m i de
ol i ka länderna.
5.3. "Handel med icke börsnoterade värdepapper
I de anglosachsiska länderna har utvecklats en organiserad aktiemarknad vid sidan om den officiella börshandeln. Mest känd är den amerikanska Over the Counter Market (UTC).
Vid sidan om den amerikanska börsverksamheten, som domineras av New York Stock Exchange samt andra börser, vilka åter- finns i ett antal städer runt om i Förenta Staterna, bl a i Chicago och San Fransisco, har ett betydande antal värde- papper kommit att noteras over the counter. Denna marknad är världens största värdepappersmarknad och omfattar alla slags värdepapper som inte är. föremål för handel på någon börs.
Eftersom många lokala och regionala värdepappersemissioner är olistade, är omfattningen av UTC-handeln omöjlig att mäta. Man räknar med att det handlas med över 50 000 bolags- och offentliga papper utanför den officiella börsmarknaden (off board).
Medan den organiserade börshandeln är en auktionshandel har OTC-handeln ingen bestämd "marknadsplats". Handeln sköts av
mäklare, börshandlare, investerare och bankirer i större och mindre städer som över hela landet genomför förmedlingsaffä—
rer.
Det är ett faktum att "off board"—marknaden är en mycket he- terOgen marknad: "penny Speculation", företag på frammarsch (Xerox och Polaroid började på denna marknad), de flesta bankernas och försäkringsbolagens stamaktier samt värdepap- per från flera ledande industri- och allmännyttiga företag har varit eller är noterade DTC. Lägg till denna lista ak— tiefonder, statliga och kommunala obligationer, utländska papper och flera obligationer utgivna av amerikanska staten och man får någon aning om den marknadens mångskiftande na— tur. Man bör hålla i minnet att det låga anseende som "off board"-marknaden hade tidigare delvis berodde på det inveck— lade, långsamma och klumpiga sätt som den fungerade på genom de oändliga telefonsamtal som måste föregå en slutlig över— enskommel se om pris.
Idag är det annorlunda. Affärerna förmedlas antingen direkt av en ensam mäklare eller mellan mäklare genom förmedling av NASDAQ, National Association of Securities Dealers Automated Quotations. NASDAQ är ingen börs utan ett avancerat datasy- stem med terminaler utspridda hos landets 1 200 tvåvägster- minaler inkopplade i systemet. NASDAQ är på så vis ett mark- nadsinformationssystem. Själva affären kommer tillstånd på annat sätt, ofta telefonledes.
NÅSDAQS samlade omsättning var år 1979 44,3 miljarder US dollar. Genom NASDAg förmedlades 3,7 miljarder aktier. 1980 hade omsättningen nått 21 miljoner aktier per dag till och med över 30 miljoner aktier vissa dagar.
Något över 2 500 värdepapper är noterade i NASDAQ-systemet. För vart och ett av dessa finns minst två 5 k "market ma- kers". En market maker är en börsmäklare som handlar i det
aktuella papperet. Varje market maker som är ansluten till systemet skall anmäla en köp- och säljkurs. Till denna kurs skall mäklaren vara beredd att köpa eller sälja en börspost, normalt 100 aktier. Eftersom det ofta är fråga om papper med en begränsad omsättning kan mäklaren ha ett mindre omsätt- ningslager av aktier. Detta för att öka förutsättningarna för att unsätta de värdepapper som finns i systemet.
En del stora företag har valt att avstå från börsintroduk- tion och har stannat "OTC", även om systemet främst är av- sett för mindre företag. Fem av dessa företag inom NASDAo hade marknadsvärden över en miljard US dollar, ytterligare
elva låg inom intervallet SDU miljoner - en miljard uS ool-
lar.
Det finns en stark opinion för att man bör använda "stege- teorin", som i princip går ut på att företagen tar den tra- ditionella vägen från OTC till American Stock Exchange och till New York-börsen allteftersom man vill ha ökad investe— ringSprestige.
Flertalet noteringar avser emellertid betydligt mindre före- tag. Hos dessa är upperbart att riskerna är större och där- med osäkerhet om avkastningen på kapitalplaceringen. Resul— taten från de senaste åren visar dock mycket stora värde- stegringar bland vissa papper, medan andra har sjunkii.
NASDAQ ställer upp vissa minimikrav för att bli registrerad i systemet. Kommer värdepapperet att efter registrering inte uppfylla kraven kan det bli fråga om avregistrering, vilket framgår av följande uppställning.
Krav för Krav för att registrering undgå avregi- strering Minsta antal "arket 2 l makers Minsta antal aktie— 300 300 ägare Minsta antal aktier 100 000 100 000 "in public float” Minsta balansomslut- 1 000 000 500 000 ning, US dollar Minsta egna kapital 500 000 250 000 US dollar
Härutöver ställs krav på offentlig redovisning och öppenhet av ungefär samma unfattning som gäller börsnoterade företag.
En viktig skillnad nellan börsnoterade aktier och aktier som noteras OTC är att mäklarna för de sistnämnda företagen även kan ha uppgiften att "marknadsföra aktierna". Det blir na- turligtvis en besvärlig avvägningsfråga hur långt mäklaren kan gå. National Association of Securities Dealers faststäl- ler etiska regler för mäklarna, som måste upprätthålla en neutral attityd i sina relationer till den investerande all- mänheten.
Någon direkt nmtsvarighet till den amerikanska UTC-marknaden finns inte på andra låll.
Visserligen förekommer i andra länder en handel med icke börsnoterade värdepapper i en inte obetydlig omfattning, men denna sker inte i samma organiserade former som i Förenta Staterna.
I Storbritannien återfinns två småföretagsbörser, vilka är kända under namnen "Nightingale Market" och "Unlisted Securities Market - USM". Nightingale Market består toktooer 1981) av 19 företag med ett eget kapital på en miljon I; och däröver. Antalet aktieägare är relativt litet, i genomsnitt omkring 100. Det finns inga krav på ett visst minimiantal aktieägare. Dock krävs att minst tio procent av aktiekapita- let är placerat hos andra än hos ägarna. Det är vanligt att
aktieinnehavarna utgörs av anställda och leverantörer.
Nightingale Market är intresserad av att notera solida, väl- etablerade företag. Kraven på den löpande redovisningsinfor- mationen från de företag som noteras är i stort sett desam- ma som för börsnoterade företag.
Intresset för att bli noterad på den officiella aktiebörsen i London har varit relativt lågt under 1970-talet. I första hand torde detta bero på det allmänna ekonomiska klimatet. Många företag har emellertid också framhållit de betydande kostnader som är förenade med en officiell notering, enligt uppgift £ 250 u00. I slutet av 1970-talet började därför börsen diskutera möjligheterna att starta en småföretagsbörs eller "Unlisted Securities Market".
I slutet av 1980 öppnades USM. Efter ett år omfattar den öo företag. Kraven för notering på USM är bl a följande:
- Företaget måste vara ett "public company" (se nedan,. Det innebär framför allt att aktiekapitalet måste va- ra lägst £ 50 000.
- Verksamheten skall normalt ha bedrivits i minst tre år.
— Under denna tid får inte revisorerna ha framställt nå- gon allvarlig anmärkning mot företagets räkenskaper.
- Minst 10 procent av aktierna måste spridas bland all-
mänheten.
- Företaget måste förbinda sig att lämna i stort sett samma löpande information om sin verSamhet som offici— ellt noterade företag.
- Kravet på en revisorsgranskning av företaget före in- troduktionen är väsentligt mindre än för officiellt noterade företag liksom kraven på information till allmänheten att företaget anhållit om börsintroduktion.
En invändning mot USM från näringslivets sida är att endast "public companies" får noteras. Det innebär att det stora flertalet företag "private companies" inte tillåts int rodu— ceras på USM. Skillnaderna mellan private och public compa- nies är bl a, att aktiekapitalet i public companies inte får understiga E 50 000, att endast public companies får emitte- ra aktier till allmänheten och att de formella kraven på re- gistrering av ett företags redovisningshandlingar är väsent- ligt mindre för private companies.
Det finns alltså starka skäl för ett företag att förbli pri- vate. Uppenbarligen är det bara ett mindre antal som ansett det värt kostnaderna att bli public.
Väsentligt i sammanhanget är dock att alla företag, (1 v s både public och private, skattemässigt behandlas som fåmans- bolag så länge de inte är börsnoterade på den officiella
listan.
Marknader med onoterade värdepapper finns utöver Storbritan- nien också i Frankrike och Västtyskland. I Danmark framlades i septenber 1981 ett förslag om att införa en börs för mi n- dre och medelstora företag på Köpenhamns fondbörs.
5.4. Investmentbolag
5.4.1. Förenta Staterna 1)
1 Förenta Staterna har utvecklats flera typer av investment- bolag, vars inriktning i huvuddrag kan sägas vara att satsa kapital eller bedriva låneverksamhet i nystartade eller ex- panderande mindre och medelstora företag. Mest bekantgjorda är Venture Capital Firms och Small Business Investment (Jom- panies.
Peters saeital Dons
Venture Capital Firms huvuosakliga uppgift är att finansiera nystartade företag som befinner sig i ett första utveck- lingsskede.
1)
Uppgifterna i detta avsnitt bygger bl a på Sveriges Industi— förbunds PM 1980-10—17 om SBIC, H U Little: History of the SBIC/MESBIC industry etc, 1960, samt Sveriges Industriför- bunds skrift "Eget kapital i mindre företag" nr 10/1981.
Venture Capital—företagen inriktar sig främst på att göra realisationsvinster och är mindre intresserade av långsik- tiga placeringar och kommande utdelningar. Risktagandet 'är ofta högt, vilket innebär att man räknar med både vinster och förluster, men att några få mycket stora vinster skall kompensera de små vinsterna eller eventuella förlusterna. Venture Capital—företagen medverkar både med lånefinansi- eri ng och tillskott av eget kapital.
Företagen är känsliga för förändringar i realisationsvinst- beskattningen. En höjning av den skatten i slutet av 1960- talet ledde till svårigheter för nya företag att erhålla ka- pital. När realisationsvinstreglerna sänktes till högst 28 procent år 1978 blev resultatet att antalet investeringar i Venture Capital-företag ökade markant. under år 1950 satsa- de kapitalplacerare över en milJard US dollar i dessa före- tag. I år har realisationsvinstreglerna sänkts till 20 pro— cent.
Ett Venture t'a'pital-företag skapas genom att en person eller en grupp personer värvar finansiärer. Initiativtagarna vän- der sig till välbärgade privatpersoner, stiftelser, företag, pensionsfonder och liknande. uessa förväntas var och en sat- sa större belopp kanske en halv till en mil,,on US dollar. Pengarna är låsta under en längre tidsperiod, exempelvis sju år. Under denna tid satsas resurserna i nya utvecklingsbara projekt. Vid periodens slut upplöses det för ändamålet bil- dade konsortiet. Aktietillgodohavandena likvideras och upp— komna vinster fördelas mellan kapitalägarna och initiativ- tagarna enligt en i förväg upngord plan. lnitiativtagarna kan exempelvis tillgodogöra sig Zu procent av vinsten, trots att de svarat för endast någon procent av kapitalinsatsen.
Ett typiskt Venture-konsortium kan ha en volym på zu milJon- er US dollar. De största flerdubblar det beloppet. En studie av 32 Venture-företag som existerat minst fem är, gjord av
konsultföretaget Venture tconomic, visade en medianavkast- ning på 23,1 procent och en medelavkastning på 24,2 procent. De bästa företagen nådde mellan 50 och 6U procents avkast- ning på kapitalet. Inget gick med förlust, men några hade
under 5 procents avkaStning.
Smell Evaieeåalnvssylent Qomv'gnles
Ett särskilt slag av Venture Capital-företag är Small Uusi- ness Investment Companies, vilka tillkom 1956. Syftet med dessa företag är enligt Small Business Investment Act "att förbättra och stimulera samhällsekonomin och småföretagsam- heten genom att skapa resurser för att bidra till och stimu- lera sådan tillförsel av privat eget kapital och långfristi- ga lån, som småföretag behöver för en sund finansiering av deras affärsverksamhet och för deras tillväxt, expansion och modernisering och som annars inte finns att tillgå i till- räcklig omfattni ng."
SD'IC bildas av privata finansiärer, vilka sedan hjälper små- företag i deras finansiering. SBIC i sin tur har möjlighet att hos federala myndigheter på särskilda villkor erhålla län eller borgen för att kunna utvidga sin finansierings- verksamhet. För SBlC och för delägarna gäller i vissa avse- enden förmånligareIskatteregler än normalt.
Ett SBIt' kan vara ett aktiebolag eller den amerikanska mot- svarigheten till handelsbolag eller kommanditbolag. Även fö- retag med begränsat ansvar kan vara delägare i dessa bolag. Föremål för 58165 verksamhet skall vara att fullfölja de syften som anges i Small Business Investment Act. Denna fi- nansieringsform får således inte vara en av flera verksamhe- ter. Bolagsordning och bolagsavtal samt ändringar i dessa skall godkännas av Small Business Administration (SBA), sam
är det federala organ, som handlägger frågor rörande SBIC.
När SBA godkänt bolaget tilldelas detta en licens att verka under bestämmelserna i Small Business Investment Act. det ingår också i SBAs uppgifter att övervaka SBIC.
Ett SBIC skall ha en kvalificerad ledning. Även andra krav ställs, vilka alla syftar till att hindra skrivbordsorgani- sationer.
Verksamhetsområdgnjun
Ett SBIC kan specialisera sig på finansiering av speciella branscher eller engagera sig på vitt skilda områden. Helt fritt får dock inte bolaget arbeta. Det är inte tillåtet att ha mer än en tredjedel av tillgångarna investerade i fastig— heter. Ytterligare några begränsningar gäller andra verksam- hetsområden. SBIC får inte finansiera utländska investering- ar, inte heller ägna sig åt investeringar, som strider mot god sed eller som kan skapa monopol. Man får heller inte fi- nansiera underställda småföretags utlåningsverksamhet.
Det finns flera bolag, som koriCentrerat sin verksamhet till områden, där ledningen i SBIC besitter särskilda kunskaper att bedöma olika projekt. De flesta SBICs har intressen i många olika branscher. U'Iand idag verksamma SBICs finns praktiskt taget alla branscher företrädda i tillverknings- och servicesektorn. Många SBICs söker småföretag med helt nya produkter eller tjänster, vilka kan antas ha särskild Växtkraft, t ex elektronik—, forsknings- och utvecklingsbo- lag.
Ledningen för SBICs skall eftersträva vinst för det egna fö— retaget. Bolaget skall våga ta risker i sina investeringsav- vägningar genom att tillhandahålla småföretag eget kapital
och lån utan säkerhet, eller med mindre säkerhet än vad lån-
givaren normalt begär.
Alla som under normala omständigheter äger rätt att vara delägare eller bolagsman kan delta i verksamheten. ShA äger dock rätt att vid sin licensgivning avgöra om delägare och ledning uppfyller normala krav på gott affärsrykte.
SBIC skall ha ett kapital tillräckligt för att det skall finnas skäliga utsikter att bolaget kommer att kunna drivas på ett sunt och vinstgivande sätt. kapitalet får aldrig un— derstiga 150 000 US dollar. Beloppet skall inbetalas i kon— tanter eller godkända statsobligationer. För en delägare, som förvärvar tio procent eller mer i ett SBIC, är det inte tillåtet att låna pengar för förvärvet, om inte SBA ger sär— skilt tillstånd eller delägaren har en nettoförmögenhet minst två gånger större än det lånade beloppet. Någon gräns uppåt för SbICs kapital finns inte.
111150: för ieeeralajånjlll sec
Licens såsom SBIC ger bolaget möjlighet att utnyttja fede- rala lån och borgensåtaganden. Ett SBIC kan erhålla lån och/ eller borgen upp till ett belopp som högst motsvarar tre gånger bolagets bundna kapital. Dessa lån skall efterställas andra lån SBIC tagit, om inte SBA med hänsyn till omständig— heterna beslutar annat. Lånetiden kan vara högst femton år.
Det totala lånebeloppet till ett SBIC kan inte överstiga 35 miljoner US dollar.
former_för_flngnsigrlng gv_småf_ö£etag
Tre olika former av fi nansieringsmedverkan är tillåten
- tillskott av eget kapital
- långfristiga lån eller
— borgensförbindelser o dyl.
De olika fi nansieringsmetoderna kan användas samtidigt för samma småföretag. Två eller flera SBICs kan samtidigt upp- träda som finansiärer. Ltt SBIC kan även uppträda tillsam- mans med annan finansiär.
Tillskott av eget kapital sker i form av aktiekapital i ett aktiebolag eller såsom kapital för begränsat ansvarig del- ägare i ett "limited partnership". Småföretagen kan också utfärda konvertibla skuldebrev.
Vissa allmänna regler finns om lån. Löptiden får inte över- stiga tjugo år (men kan förnyas ytterligare tio år) eller understiga fem år. Låntagaren skall ha rätt att i förtid kunna uppsäga lån.
det är vanligt att SBIC bedriver rådgivningsverksamhet till underställda småföretag. SBIC får ta ut arvode för sådana tjänster.
5 ö rmå n & r_för_SBI £ - delä ga re
För SBICs erbjuder reglerna olika fördelar. Ovan har nämnts de olika möjligheterna att erhålla lån och borgen av SBA.
För delägarna i ett SBIC finns skattemässiga fördelar. Ef- tersom det är svårt att i detalj jämföra två länders skatte- system, får redovisningen bli kortfattad. En delägare i SBIC kan sälja sitt innehav med tillämpning av fördelaktiga
realisationsvinstregler. En förlust kan kvittas inte endast mot realisationsvinster utan även gentemot andra inkomster.
Utdelningar till ett bolag från ett annat bolag beskattas i Förenta Staterna i allmänhet hos det förstnämnda bolaget till femton procent. Utdelningen till ett SBIC är emellertid skattefri.
Ett SBIC är frikallat från skatt "on excess accumulation" och kan bli frikallat från skatt "on personal holding com- panies".
SBlclvgrksai[metens_omfgt£nln_g
Sedan starten har ca 50 000 småföretag fått finansierings- i hjälp till ett sammanlagt belopp av över 3 miljarder US dol— *I lar. Vid årsskiftet 1979/80 fanns 328 SBIC i verksamhet med ett privat tillskjutet riskkapital på 558 miljoner US dol- lar. Upptagna federala lån uppgick till något över 600 mil— joner US dollar.
5.4.2. Institut och organ som tillhandahåller riskvilligt
kapital till mindre och medelstora företag
I det följande lämnas en redogörelse över institut och bolag som tillhandagår mindre och medelstora företag med ri skvill— igt kapital. Vissa överensstämmelser finns med svenska mellanhandsinstitut som Företagskapital och Svetab. Några direkta motsvarigheter till det amerikanska SBIC-systemet har inte förrän de senaste åren etablerats i bl a Nederlän- derna, Canada och Nya Leeland.
I Storbritannien har i mer än 30 år det statliga National Research Development Corporation (NRDC) finansierat teknisk och kommersiell utveckling genom främst "joint venture fi- nancing". nRUC tar ut sin ersättning i form av royalty på omsättningen under förutsättning att företaget visar vinst efter justering med hänsyn till avskrivningar på invester- ingar och ränta på satsat kapital. I undantagsfall går NRDC in med temporära engagemang i aktier. Engagemangen uppgick i början av 1979 till ca £ 8,2 miljoner i "joint venture fi- nancing" och till £ 0,7 miljoner i minoritetsposter i akti- er. Antalet engagemang uppgick till 230, varav 216 utgjorde "joi nt venture" och 14 aktieengagemang.
Det största privata institutet för finansiering av ri skkapi- tal är Industrial and Commercial Finance Corporation (ICFC), som genom sitt moderbolag, Finance for Industry (FFI) ägs till övervägande del av affärsbankerna.
Finansiering från ICFC sker antingen genom långivning eller aktieengagemang. Kombinationer mellan aktier och län kan förekomma.
Engagemanget i aktier sker alltid med minoritetsposter och begränsas normalt till en i förväg bestämd tidsperiod. ICFC förbehåller sig rätten att tillsätta egen styrelseledamot i intresseföretagen men har utnyttjat denna rätt endast i mycket liten utsträckning.
Engagemanget i olika företag uppgick 1979 till £ 530 mil- joner. Av bolagets tillgångar utgjorde E 39 miljoner'icke börsnoterade papper. ICFC satsar vanligen på preferensakti- er. Detta för att förena ägarnas intresse av' långsiktig tillväxt och kontroll över företaget med ICFCsintresse av kontinuerlig avkastning. Totala antalet kundföretag uppgick till ca 2 400, varav 860 representerade företag vari ICFC hade aktier.
ICFC har under de senaste 10 åren finansierat ca 300 nystar- tade företag, varav 44 procent har överlevt.
Vid sidan av ICFC finns ett trettiotal mindre institut.
Av de större instituten kan nämnas Gresham Investment Trust Ltd, som under 1901-79 investerat i 125 icke börsnoterade företag.
De ledande bankerna har under senare år aktiverat sin verk- samhet vad gäller utbudet av riskkapital till icke börsnote— rade företag. Midland Bank driver flera fi nansieringsföre— tag, bland vilka kan nämnas Midland Montagu Industrial Fi- nance Ltd (l'lMIF). Detta företag har koncentrerat sig på att finansiera företag i stark tillväxt snarare än nystartande av företag. Vidare har man under senare år koncentrerat sig på investeringar som förväntas ge löpande inkomster genom utdelningar och avstått från engagemang där avkastningen skulle uppstå genom värdestegri ng.
Även försäkringsbolag och pensionsfonder ingår bland deläg- arna i de företag, som specialiserat sig på riskkapital för icke börsnoterade företag.
Storbritannien uppvisar alltså ett brett utbud av riskkapi- tal till de mindre företagen. Den fortsatta utvecklingen för finansieringsföretagen på denna marknad bedöms mera vara frågan du att finna objekt för investeringar än att utvidga fi nansi eri ngsmöjl i gheterna.
I Storbritannien föredrar investerarna i större utsträckning än i många andra länder permanenta investeringar i aktie- engagemang framför temporära.
I Frankrike är det viktigaste statliga organet Agence Natio- nale de Valorisation de la Recherche lANVAR), som kan lämna stöd för forskning och utveckling av nya produkter. ANVAR kan gå in ned riskvilligt kapital, men gör det sällan. In- stitutets viktigaste insatser är villkorslån, vars totala storlek uppgår till ca 400 miljoner francs per år.
En annan typ av offentliga finansieringsföretag är de regio- nala utvecklingsföretagen, Société de dévelopement régional, vilka tillskapades 1955. De går in ned aktieengagemang och lån. Det finns 15 sådana regionala företag i Frankrike. De får ej äga mer än 35 procent av aktierna i ett intresseföre- tag.
Engagemangen i aktier utgör fortfarande en mindre del av portföljen, medan utlåningen dominerar.
För att främja SDRs investeringar i aktier lämnar staten bi- drag ned 50 procent av aktieinvesteringen i nystartade före- tag och med 25 procent av övriga investeringar i aktier.
Totalt uppgår f n engagemangen i aktier och övrigt riskkapi- tal från statliga utvecklings- och finansieringsföretag till ca 100 miljoner francs årligen.
Sociétés Finansiéres d'Innovation (SFIs) söker företag ned goda tillväxtmöjligheter i hopp om att kunna realisera vär- destegringar på aktier.
Ett SFI måste enligt lag ha investerat minst 80 procent av sitt kapital inom sex år från starten i "innovativa situa- tioner" och måste onsätta sin portfölj till unnst 33 procent inom varje treårsperiod. I gengäld tillåts ägarna till ett SFI att från sin beskattningsbara inkomst göra avdrag ned 50 procent av investeringen i SFI. Ägare till SFI får endast vara aktiebolag eller finansinstitut. Ett SFI har tillgång till statliga lån.
Av de totala engagemangen från samtliga SFIs i Frankrike (år 1977 ca 25 miljoner francs) utgjorde aktier 59 procent, konvertibla lån 14 procent och övriga lån 27 procent.
De två största SFIs är SUFINNDVA med dotterbolag och SOBIN- NOVE.
SOFINNOVA startades 1972 av några av de större bankerna. Dess aktiekapital uppgick 1979 till 58,5 miljoner francs. Bolaget söker innovativa företag som har en god tillväxtpo- tential.
BATINNOVA, som är dotterbolag till SOFINNDVA, har ett aktie- kapital på 10 miljoner francs och har specialiserat sig på byggnadsbranschen.
SDFININDEX, som också är ett dotterbolag till SOFINNOVA men utan SFI-status, är inriktat på att uppnå värdestegringar genom minoritetSposter i snabbt växande företag, speciellt företag med stor exporthandel.
De tre företagen i SuFIilllDVA-gruppen går tillsammans in i 15-20 nya företag årligen.
SOGINNDVE har ett aktiekapital på 20 miljoner francs och fi- nansierar företrädesvis investeringar omkring och över 500 000 francs.
Det finns i Frankrike en mängd institut för finansiering med riskkapital. Privata organ svarar för den dominerande delen av utbudet. Affärsbankerna är ovanligt aktiva.
I Nederländerna får banker endast äga fem procent av aktier- na i företag, vars verksamhet ligger utanför ordinarie bank- verksamhet. Detta innebär, att det inte är praktiskt möjligt för banker att starta egna fi nansieri ngsföretag med.
inriktning på riskkapital. Följden har blivit att bankerna gått tillsammans med den statsägda National Investment Bank (NIB) och andra institut och bildat två företag för finansi- ering med riskkapital.
Nederlandse Participatie Maatschappij (NPM) går inte in i nystartade företag och man gynnar ej speciellt de små före- tagen.
Risiko Kapitaal Nederland (RKN), som startades 1975 av NIB och sex bankinstitut, skall ägna sig åt nystartade företag. Fram till 1980 har man dock inte kunnat uppvisa några fram- gångsrika projekt.
Den nederländska staten äger The Industry Guarantee Fund (IDF). Denna kan gå in i icke börsnoterade företag med enga- gemang i aktier eller konverteringslån. IBF begränsar sig till minoritetsposter. Man räknar med att engagemangen skall löpa under en period av 8-10 år och man söker få majoritets- ägaren att lösa ut andelarna till priser som baseras på be- räknad ränta på investeringen under löptiden plus en risk— premie. IGF arbetar genom två dotterbolag. Hos det ena före- taget uppgick volymen engagemang vid slutet av 1978 till 50 miljoner floriner fördelat på 49 företag. Det andra företa- get hade en volym på 10 miljoner flori ner.
Det rapporteras att företagen ofta avböjt IGFs erbjudanden att träda in ned riskkapital. Förklaringen är dels villkoren för återköp och dels dubbelbeskattningen av utdelning, som innebär att utdelning till IGF blir kostsam för företaget. Dessa faktorer innebär att upplåning i regel blir billigare för företaget och dess ägare än ett tillskott av eget kapi- tal från IGF. I Nederländerna har införts ett system som liknar den amerikanska SBIC—modellen. Enskilda finansiärer erbjuds särskilda förmåner i den mån de bildar s k andels-
bolag, vilka skall satsa kapital i mindre företag i utbyte mot andelar i dessa bolag. Staten erbjuder investeraren att stå för hälften av den finansiella risken, dock högst upp till två miljoner holländska flori ner. De aktie— och kurs— vinster som man kan göra blir skattefria för den som satsat i andelsbolaget. Systemet är ganska nytt varför någon erfa— renhet inte vunnits ännu.
I Västtyskland finns ett företag som specialiserat sig på aktieengagemang. Det är Deutsche Wagnisfinanzierungsgesell- schaft (WFU), som ägs av 28 finansinstitut. NFGs förluster finansieras med statsbidrag upp till 75 procent genom långa lån som löper med fem procents ränta.
WFG går in i nystartade företag, ofta baserade på tekniska innovationer och begränsar sig till mi noritetposter med möj— lighet för ägarna till återlösen. Endast hälften av alla projekt rapporterades 1979 ha uppnått lönsamhet.
Vidare finns i landet 20 Kapitalbeteiligungsgesellschaften (KBG), som ägs av affärsbanker och sparbanker. Ett KBu går in med riskkapital i olika former till existerande, huvud- sakligen lönsamma företag. Ett KBUS insatser får ses som ett komplement till bankens övriga kreditgivning till sina kun- der. KBD refinansierar sig delvis från offentliga institut och intar en helt passiv roll gentemot sina intresseföretag. Omfattningen av denna verksamhet anses vara relativt liten.
En ungefärlig motsvarighet till det amerikanska SBIC är i Canada Small Business Development Corporation (SBDC'). De tillkom genom en särskild lag 1979. llitintills har 125 5500 blivit registrerade. I stora drag kan sägas att dessa arbe— tar under former, som överensstämmer med vad som gäller för de amerikanska SBICs. På liknande sätt som i Förenta Stater- na har den canadensiska regeringen medgivit skatteförmåner för den som tillskjuter kapital till ett SBDC.
I Nya Zeeland startades i slutet av år 1980 Small Business Venture Capital Facility, vars uppgift bl a är att till— handagå mindre företag med riskkapital. Satsningar sker ge- nom förvärv av aktier i minoritetsposter. Vanligt är att in- vestmentbolaget förvärvar preferensaktier med ackumulativ vinstutdelningsrätt. Engagemangen i de olika företagen be- räknas normalt pågå mellan fem till sju år, varefter en in- lösen av aktier skall äga rum.
5.5. Övriga åtgärder
Utredningen vill i detta avsnitt endast peka på några åt— gärder av skilda slag, som tillkommit för att stödja de mi n- dre och medelstora företagen. Några kommentarer härtill sy- nes inte erforderliga.
- I Danmark erbjuder några statliga organ den etablerande företagaren två dagars gratis utbildning rörande bok- föring, administrativa problem, ansökningsblanketter, ifyllande m m.
— Canadensisk lag medger generösa lättnader för de mindre och medelstora företagen att lämna uppgifter i olika avseenden till myndigheter. I samma syfte har i Stor- britannien avvecklats en rad näringSpolitiska regle- ringar bl a behöver en registrering i moms-registret inte ske förrän omsättningen överstiger £ 15 000.
- I Västtyskland inbjuds inte sällan finansiärer att för- värva andelar i mindre och medelstora företag. VlSSd handelskamrar driver försöksvis den s k Existenzgrönd- ungsbörsen, som syftar till att stimulera till kapital— placeringar under ett företags etableringsskede. Man bör hålla erinra om att den tyska bolagsfonnen Gesell- schaft mit beschränkter Haftung (anh') överensstämmer i stora drag med det svenska kommanditbolaget.
- I Belgien har de mindre företagen sedan länge kunnat hävda sin ekonomiska och politiska betydelse. För att främja dessa företags betydelse har inrättats ett sär- skilt ministerium — Ministére des Classes Moyennes. Mindre företag är befriade från vissa sociala avgif-
ter.
- I Norge kommer de planerade aktiefonderna att få pla- cera tio procent av fondernas tillgångar i icke börs-
noterade norska aktier.
ÖVERVÄGANDEN ocn FÖRSLAG
0. ALLMÄNNA ÖVERVÄGANDEN
Som framgått av tidigare kapitel utgör de mindre och medel- stora företagen en viktig beståndsdel i den svenska ekono- min. Inalles finns cirka 400 000 sådana företag registrera- de, varav drygt ZUU 000 med anställd personal. Tillsammans sysselsätter de mindre och medelstora företagen över en mil- Jon människor.
Som tidigare belysts har de mindre och medelstora företagen en särskild betydelse när det gäller att skapa nya arbets- tillfällen. De har också en viktig roll att spela SOHI gro- grund för nya affärsidéer och tillverkningsprocesser. De är ofta mer flexibla än större företag och kan lättare anpassa sig till förändrade konjunktursituationer, vilket kan vara positivt nationalekonomiskt sett. Även ur en rad andra syn— punkter exempelvis såsom underleverantörer och en bas för god arbetsmilJö spelar de mindre företagen en viktig roll.
Det är därför naturligt att man från samhällets sida, inte minst i landets nuvarande ekonomiska läge, slår vakt om de mindre och medelstora företagen så att de på ett effektivt sätt kan fullgöra sin roll i samhällsekonomin. Det är bl a mot denna bakgrund som förevarande utredning om de mindre och medelstora företagens finansiella situation har till— satts.
Just finansieringsfrågorna har under senare tid av före— tagarna upplevts som alltmer väsentliga. Uetta bekräftas av olika enkäter. Att så är fallet är föga förvånande. Det har sin förklaring bl a i den under de senaste åren raskt sti- gande räntenivån, som fört med sig betydande kostnader för
kapital, liksom i ett antal andra yttringar av den alltmer
accel ererande inflationen.
Som framgått av kapitel 3 är det behäftat med vissa svårig- heter att på grundval av statistiskt material ge en helt klar bild av de mindre och medelstora företagens finansiella situation. Vad man kan konstatera är emellertid bl a att so- liditeten försämrats och nu ligger på en nivå som inte kan anses tillfredsställande,allra minst i en inflationsekonomi. Vidare kan konstateras, att de ökade kostnaderna för kapita— let inte har kunnat kompenseras genom en ökad lönsamhet. Tvärtom har de senaste åren ett kraftigt gap uppstått mellan låneräntan och den genomsnittliga avkastningen på det kapi- tal som arbetari företagen. Detta innebär att företagens och företagarnas ekonomiska möjligheter och vilda att göra investeringar minskat. Tilltänkta investeringar och expansi- onsplaner som hade kunnat bli till gagn såväl för företagen som för landet har istället i stor utsträckning måst skrinl'a'ggas.
Att så är fallet är i och för sig ganska naturligt. Det tar nämligen ofta flera år innan en satsning börjar betala sig. Låt oss anta att introduktionstiden för en ny produkt är fem år,vilket den ofta är. I ett inflationslöst samhälle med en realränta av tre procent som läggs till kapitalskulden stiger denna under en sådan period från index 100 till index 116. Om räntenivån i stället är zu procent stiger den acku- mulerande kapitalskulden från index 100 till index 250. Det är inte svårt att förstå att detta har en starkt hämmande effekt på viljan att skuldsätta sig och våga en satsning, även om man har höga lönsamhetsförväntningar för åren efter
det att produkten väl är introducerad.
Effekterna på investeringsutvecklingen av de höga kapital— kostnaderna kan också åskådliggöras genom ett enkelt sche— matiskt diagram.
Förväntad lön- samhet, brutto procent
Hög räntenivå/kapitalkostnad
Låg räntenivå/kapitalkostnad
___-L__-—---
Antal projekt
Som synes minskar höga kapitalkostnader i betydande mån an- talet projekt som med en given förväntad lönsamhet kan ge- nomföras.
Samtidigt som företagen och företagarna sålunda har en för— sämrad finansiell situation och minskad benägenhet för ex— pansiva investeringar har det blivit mindre attraktivt för kapitalplacerarna att satsa i de mindre och medelstora företagen. Även detta sammanhänger i stor utsträckning med inflationsekonomi ns effekter. I och för sig synes det finnas gott om kapital på marknaden, men detta söker sig till andra typer av placeringar, exempelvis i realvärden och till pla- ceri ngar med mindre risk än den som normalt förknippas med satsningar i mindre och medelstora företag. En bidragande orsak har varit att kapitalplaceringar i större, börsnotera- de företag på olika sätt gynnats under senare år, exempelvis
genom sparstimulanser. Detta är i och för sig positivt, men genom att de icke börsnoterade företagen inte åtnjuter samma förmåner har de fått en diskriminerad ställning och haft svårt att behålla sin del av kapitalflödena.
Det har i debatten också gjorts gällande att bankerna i sin långivning missgynnat de mindre företagen, särskilt då nystartade företag och satsningar på nya produkter.
Visserligen har dessa företags andel av bankutlåningen min- skat men någon medveten politik från bankernas sida att strypa kapitalförsörjningen till mindre och medelstora före- tag har utredningen dock ej kunnat finna. I stället har oli— ka specialinstitut och finansbolag, som inriktat sig på lea- sing och factori ng samt det statliga kreditstödet tagit öv— er en del av bankernas roll. noteras kan också att ett fler- tal banker på senare tid avdelat särskilda resurser, om än begränsade, för Speciella småföretagssatsningar.
Vad kan man då göra för att förbättra de mindre och medel— stora företagens finansiella situation så att deras fortsat— ta satsningar inte hämmas? Att något i nuvarande läge bör göras har under utredningens hearings inte ifrågasatts av någon, bl a med tanke på att en stagnerande eller reducerad ekonomisk aktivitet hos småföretagen får uppenbara negativa
effekter för samhällsekonuni n.
En mängd synpunkter med förslag till åtgärder för att värna om de mindre och medelstora företagens situation har förts
fram såväl till utredningen som i andra fora.
För att börja med en ofta framförd synpunkt av mer allmän karaktär, så har det gjorts gällande att förbättringar en— bart på det finansiella området båtar föga. Det krävs, menar man, att också det allmänna företagarklimatet förbättras,
eftersom annars de nog så viktiga psykologiska förutsätt- ningarna för fortsatta satsningar inte kommer att föreligga. Som det nu är, hävdar man, upplever sig företagarna miss- gynnade för att inte säga "förföljda" av samhället och kän- ner osäkerhet inför framtiden, vilket utgör en hämsko på ex- pansionslusten. Detta sammanhänger med att man från samhäl- lets sida infört en mängd restriktioner, en allmänt besvä- rande byråkratisk ordning och också vidtagit åtgärder ägnade att underblåsa en allmänt misstänksam attityd mot företa- gande.
Även om utredningens uppgifter begränsar sig till det fi— nansiella området anser sig utredningen inte utan vidare kunna gå förbi dessa synpunkter. Utredningen vill därför framhålla att vad som krävs är inte blott åtgärder som för- bättrar den finansiella situationen utan ett betydligt bre— dare batteri av åtgärder.
Ett första steg i sådan riktning togs i regeringens småföre- tagsprOposition (prOp 1977/76:40), vilket i någon mån synes ha vänt den negativa psykologiska trenden. Hu krävs ett för- djupat helhetsgrepp med åtgärder inom en rad områden, exem- pelvis det byråkratiska regelsystemet, finansieringen, an- ställningsfrågorna, skatterna mm så att ett positivare fö- retagarklimat skapas utan de många hinder som dagligen läg- ger hämsko på expansionslusten. Utredningen vill särskilt understryka att ett väsentligt element i ett sådant åtgärds- program är att den uppfattning, som ett stort antal företa— re alltjämt hyser om att de är misSgynnade och "förföljda" av samhället, förändras. Det böri stället vara en strävan för samhället att etablera en allmän insikt om att det ar— bete som denna företagsgrupp utför är till allmän nytta för oss alla. Först härigenom kan man uppnå de nog så viktiga psykologiska förutsättningarna för ett expanderat företagan- de.
I det sammanhanget bör också understrykas, att den osäkerhet som alltjämt består om risken för att någon form av kollek- tiva löntagarfonder menligt skall inverka på småföretagarnas möjlighet att själva driva sina företag i framtiden, vid hearings har framhållits som en inte oväsentlig faktor som hämmar fortsatta satsningar.
En annan grupp av förslag hänför sig till åtgärder för att förbättra företagens lönsamhet. bl a har hävdats att höga kapitalkostnader i sig inte är roten till problemen utan företagens otillfredsställande lönsamhet.Vad som i första hand borde åtgärdas är därför lönsamhetsförutsättningarna. Uppenbarligen ligger det mycket i detta. Med en högre lön- samhet ökar självfinansieringsförmågan och investeringarna hämmas i motsvarande mindre grad genom att behovet att anlita dyrt externt kapital minskar. Med en högre förväntad lönsamhet blir det också lättare att bära höga kapitalkost- nader för de medel som även då måste tillföras från externa källor.
Att höja företagens lönsamhet är emellertid inte så helt en— kelt. Svårigheterna bottnar till stor del i den accelereran- de inflationen. Att bekämpa inflationen framstår därför som centralt, men detta innefattar en rad mycket komplicerade frågeställningar. De åtgärder som torde erfordras är också framför allt av allmän ekonomisk-politisk natur eller bero- ende av förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter. De faller därmed utanför ramen för denna utredning.
Det är emellertid inte bara företagens lönsamhet som är vik- tig utan också lönsamheten för ägarna/företagarna. Denna sammanhänger givetvis med företagens lönsamhet men är även till stor del beroende av skattesystemets effekter för före- tagarna personligen,vilka försvårat för företagarna att,
särskilt i en accelererande inflation få sina satsningar i företagen lönsamma. Detta verkar också hämmande på investe- ringsviljan. Ltt antal utredningar har tillsatts med uppgift att granska skattefrågorna och det är närmast deras uppgift att göra en för dagens situation anpassad avvägning mellan fördelninQSpolitiska och samhällsekonomi ska hänsyn och för- söka lösa de uppkomna problemen.
Utredningen vill dock för sin del understryka vikten ur sam- hällsekonomisk synpunkt av att skatterättsliga förbättringar för företagarna genomförs. Man kan nämligen inte bortse från att det är naturligt för företagarna att göra en samlad be— dömning av utvecklingen av företagets ekonomi och den egna personliga ekonomin och att det är denna samlade lönsamhets- bedömning, som påverkar expansionsbenägenheten.
Viktigt är också att uen osäkerhet som många företagare upp— lever beträffande risken för försämringar av deras skatte- rättsliga situation undanröjs. Som en företagare uttryckte det: "Finns det inget sätt på vilket man skulle kunna få en garanti under tio år att inte skattesituationen ytterligare försämras? Om det åtminstone funnes det, så skulle jag vara beredd att satsa på att expandera mitt företag". Osäkerheten i sig upplevs alltså som hotbild som hämmar expansionslus- ten. Utredingen vill betona vikten av att de negativa effek- terna av denna osäkerhet inte underskattas av olika besluts- fattare i samhället. Utredningen vill också, även om den in— ser svårigheterna att utställa politiska garantier i skatte- frågorna, framhålla att man i vart fall nu bör slå fast principen att skatterättsliga förändringar inte får genom- föras på sådant sätt att de retroaktivt, direkt eller indi— rekt, får en för individerna negativ effekt.
Eftersom de berörda lönsamhetsfrågorna till stor del faller utanför utredningens uppdrag, är utredningen för sin del
hänvisad till att försöka finna andra vägar för at: för- bättra relationen förväntad lönsamhet - kostnaden för ex-
ternt tillfört kapital.
En grupp av förslag med detta syfte går ut på att infSra en ordning, så att de mindre och medelstora företagen sktlle få tillgång till billigtz subventionerat, lånekapital. Min har därvid hänvisat bl a till den ordning som gällt på bostads- finansieringens område och betonat att en utveckling av fö— retagandet framstår som minst lika viktig ur samhällssyn— punkt. Utomlands finns också ett flertal exempel på en sådan subventionerad ordning. Hänvisning har också skett till de obligationer med skattefri avkastning som förekommer i vis- sa länder. Utredningen är emellertid för sin del inte i för- sta hand beredd att föreslå sådana lösningar. Detta samman- hänger med flera omständigheter, främst att soliditeten därigenom inte skulle förbättras. Från SIND:s sida har också framhållits att det inte i första hand är tillgången på lå- nekapital utan soliditetsfrågorna som f n framstår som av- görande. Därmed är inte sagt att det inte finns ett antal förbättringar som behöver göras för att underlätta de mindre och medelstora företagens försörjning med lånekapital. ut- redningen avser att återkomma härtill i ett senare betänk- ande.
Ett annat förslag som förts fram är att särskilt nystartade företags finansiella situation borde förbättras genom att de under de första åren inte skulle behöva erlägga sociala av- gifter eller att de i vart fall skulle ha möjlighet att be hålla dessa avgifter som arbetande kapital i rörelsen. Ut— redningen, som enligt sina direktiv har att se på frågan om återlånen från AP—fonderna, fortsätter si na överväganden i dessa frågor och kommer också i denna del att återkomma i ett senare betänkande.
Inte minst med hänsyn till behovet av en förbättrad solidi- tet bör i stället lösningen på problemen i första hand sökas inom ramen för förbättrade möjligheter att attrahera externt riskvilligt kapital. Merparten av de förslag som framförts till utredningen tar också sikte på detta.
Utredningen har därför funnit det naturligt att som ett för- sta steg behandla dessa frågor i ett delbetänkande.
Med riskkapital eller mer adekvat uttryckt riskvilligt kapi— tal, avses i detta sammanhang dels eget kapital, dels kapi- taltillskott i andra former vilka är mer riskbärande än gängse former av lånekapital. Huvuddelen av det riskbärande kapitalet utgörs, vid sidan av företagarnas egna insatser, av kapitaltillskott som olika kapitalplacerare tillför före- tagen genom att teckna aktier eller andra andelar.
Frågan om möjligheten att öka utbudet av ri skvilligt kapital till de mindre och medelstora företagen är förvisso inte ny, utan har övervägts tidigare i ett flertal sammanhang. Ett tillvägagångssätt som förespråkats och tillämpats har varit att låta investmentbolag och andra mellanhandsinstitut för- värva minoritets-poster i dessa företag. Erfarenheterna visar emellertid att det har varit svårt, "bl a med hänsyn till kapitalmarknadens utveckling och skattesystemets utformning, att få en tillfredsställande avkastning på sådana satsningar En annan hämmande faktor har varit att det varit svårt att vid behov avyttra värdepapper av detta slag på grund av den begränsade handel som förekommer med sådana papper.
Av betydelse i sammanhanget är ocksålföretagarnas egen in- ställning. För den typiske småföretagaren ter det sig ofta motbjudande att försöka locka till sig riskvilligt kapital om han samtidigt måste avstå från en del av äganderätten och kontrollen till företaget. Delat ägande kan också leda till konfliktsituationer beträffande vilken utdelningspolitik som företaget skall föra. Vidare kan ett spridande av ägandet till en större krets också föra med sig att företaget ur skattemässig synpunkt kommer att behandlas på ett annat sätt än vad som gäller för ett utpräglat fåmansföretag.
Utredningen har övervägt hur man på ett lämpligt sätt skall kunna eliminera dessa hämmande faktorer och hur man skall kunna _finna former för att öka tillskottet av riskkapital till mindre och medelstora företag.
Utredni gen har därvid granskat det ibland framförda påståen- det att tillgången på ri skvilligt kapital skulle vara brist- fällig. Utredningen anser att detta inte är riktigt. Tvärtom bekräftas bl a från bankhåll att det finns gott om kapital och även riskvilligt sådant i marknaden. Men detta kapital söker sig för närvarande till andra placeringar. Problemet är alltså hur man skall kunna göra det mer attraktivt för finansiärerna att satsa kapital i mindre och medelstora fö- retag och samtidigt - vilket kan låta som en utopi - åstad- komma att villkoren för sådana placeringar ur företagens synpunkt är eller åtminstone ter sig mer förmånliga än de villkor som är förknippade med gängse lånekapital. Det si st- nämda är i dagens läge en väsentlig förutsättning för att företagens investeringsbenägenhet skall öka.
Innan utredningen går in på sina överväganden anser utred— ningen det vara på sin plats med ett mera principiellt reso— nemang.
Normalt bör ur företagens synpunkt riskkapital ställa sig dyrare än gängse lånekapital. Om i ett inflations- och skattelöst samhälle realräntan är ungefär 3 procent för lå— nekapital så är kostnaderna för riskkapi talet en eller fle- ra procentenheter högre beroende på graden av den bedömda risken. Marknadskrafterna styr då kapitalströmmarna till de placeringar som väntas ge den högsta bruttoavkastningen. Under sådana omständigheter framstår inte heller kapital— kostnadernas nominella nivå som avskräckande för de kapi- talbehövande företagen.
I ett samhälle med hög inflation och höga skatter ter sig situationen annorlunda. Inflationens effekter leder till mer komplicerade bedömningar för såväl finansiär som före— tagare. ur finansiärens synpunkt måste en avvägning ske mellan di rektavkastanning och avkastning genom värdetill- växt, vars resultat varierar beroende på den förväntade in- flationsutvecklingen. Tag t ex en placering i icke di rekt— avkastande objekt såsom guld eller frimärken (här bortses från samlarintressen e dyl). I ett inflationslöst samhälle är en sådan placering tämligen ointressant jämfört med t ex en räntebärande placering. Vid en inflation som väntas accelerera snabbare än marknadsräntan framstår däremot en placering i ett av de nämnda objekten med en förväntad in- flationsrelaterad värdetillväxt som lönsam. När inflation- nen väntas närma sig sin kulmen blir dock en räntebärande placering i papper ånyo mer intressant.
Vid placeringari produktiva objekt typ ett företag blir bedömningen mer komplicerad, eftersom de normalt innefattar förväntningar om såväl en direkt avkastning som en värde— stegring. Det finns dock även här ett markant samband mellan graden av förväntad inflation och avvägningen nellan di rektavkastning och värdetillväxt. En ytterligare kompli- kation ligger i att graden av inflation i sin tur - kanske
i motsatt riktning - påverkar också företagets förmåga att tillgodose önskemålet om di rektavkastning och värdetill- växt.
Benägenheten att satsa i ett givet objekt blir alltså till stor del beroende av fi nansiärens bedömning av graden av förväntad inflation.
I ett samhälle med höga skatter får de skatterelaterade be- dömningarna en avgörande effekt. Detta sammanhänger med att skattesystemen normalt behandlar olika former av avkastning olika. Om exempelvis skatt på direkt avkastning är högre än skatten på värdetillväxt söker sig finansiärerna företrädes- vis till den senare typen av placeringar efterson nettobe- hållningen då blir större. Aviserade eller antagna föränd- ringar av skattereglerna påverkar givetvis också bedömning- arna. Ett ganska belysande exempel på här avsedda effekter är premieobligationsmarknadens utveckling - upp och ner - under senare år. Det bör särskilt noteras att de förändring- ar i regelsystemet som kan framkalla ganska stora föränd- ringari placeringsbenägenheten i och för sig inte behöver vara så stora. Finansiärerna reagerar ofta även på ganska marginella förskjutningar.
Sammanlägger man effekterna av hög inflation och hög skatt blir bedömningarna ur finansiärens synpunkt utomordentligt komplicerade. I ett sådant läge visar det sig dessutom i allmänhet praktiskt taget omöjligt att uppnå en nettoavkasting som ens räcker till att inflationssäkra det placerade kapitalet. Detta illustreras bl a av att inte ens de skattefria AP—fonderna under senare år lyckats bibehålla real värdet av fonderna. Finansiären blir då hänvisad till att försöka välja det minst dåliga av olika alternativ. 1) Detta kan då - men behöver ingalunda - innebära exempelvis att han blir mer benägen att avstå från en initial di rektav- kastning, särskilt om en förlust är avdragsgill, och i stäl- let hoppas på en något rejälare värdetillväxt senare. Det kan också innebära att finansiären, i syfte att uppnå den minst dåliga genomsnittliga nettoavkastningen, är beredd att
1) Den frustreri ng som det innebär att med normala" place— ringar inte ens kunna bevara det satsade kapitalet intakt torde vara en av förklaringarna till den nu ökande benägen— hetern för olika spekulativa spelaktiviteter med en liten men dock chans till storvinst och därmed en positiv realför- räntni ng.
ställa sitt kapital till förfogande på villkor som ger en lägre direkt bruttoavkastning än gängse lånekapital.
Båda dessa effekter kan vara till fördel för de låntagande företagen. Dels har dessa i ett av inflationen framtvingat högt ränteläge ett utpräglat behov av kapital som kan vänta med di rektavkastning och som är berett att i tiden anpassa avkastningskraven till ett investeringsprOJekts återbetal— ningsförmåga. Dels har de, som tidigare berörts, behov av att finna kapital som har lägre bruttoavkastningskrav än gängse lånekapi tal.
Att dra några säkra slutsatser om hur finansiärens bedöm— ningar skall kunna influeras så att de finner det attrakti- vare att placera i produktiva objekt, typ mindre företag, låter sig inte göras på grund av de mycket komplicerade sam- band som enligt vad nyss sagts råder mellan olika infla— tions— och skatterelaterade placeringsbedömningar. De enda någorlunda säkra antaganden som kan göras är & finansiärernas vilja att placera i mindre och medelstora företag går att påverka och förmodligen även genom ganska marginella åtgärder
och att de därvid märkligt nog kan ställa riskkapital till - förfogande på villkor som för det kapitalberoende företaget ter sig attraktivare än gängse lånekapital.
På grund av de komplicerade sanbanden i bedömningarna är det också svårt att dra några säkra slutsatser om i vilken om- fattning företagens investeringsbenägenhet kan öka om de får en större tillgång på kapital som är berett att i tiden an- passa avkastningskraven och som ställs till förfogande på i övrigt förmånligare villkor än gängse lånekapital. Därmed blir det också utomordentligt vanskligt att avgöra hur stora tillskott av riskkapital som erfordras för att den ekono- miska aktiviteten hos våra mindre och medelstora företag inte skall stagnera.
Uppskattningsvis bör-statistiken är bristfällig och svår- tolkad — de mindre och medelstora företagens årliga inves- teri ngar för att bibehållas på en jämfört med andra hälften av 70-talet oförändrad nivå, uppgå till mellan 20 och 30 miljarder kr. Om investeringarna skall komma till stånd bör grovt räknat, om nuvarande ränteläge består,närmare hälften av dessa investeringar finansieras med riskvilligt kapital inklusive internt genererade medel, med förhållandevis låga anspråk under de första åren i fråga om den direkta brutto- avkastningen.Detta innebär ett årligt tillskott av externt riskvilligt kapital i storleksordningen minst 4 miljarder kr.
Eftersom nytillskotten av externt riskvilligt kapital i min- dre och medelstora företag, vid sidan av företagarnas egna insatser, under senare år kan antagas ha varit blygsamma måste så gott som hela det erforderliga tillskottet ske från "nya" finansiärer i den mån ägarna inte själva orkar svara för tillskotten.
Med hänsyn till att det som nämnts i dagens inflations— och skattesituation rör sig om utomordentligt komplicerade be- dömni ngar har utredningen avstått från att bygga sina reso- nemang på teoretiska modeller. Utredningen har i stället valt att försöka lyssna till de förslag som framlagts av personer som har betydande erfarenhet av såväl fi nansiärer- nas som företagarnas fi nansieri ngsbedömni ngar. Utredningen har också nära samarbetat med ett antal organ som löpande kommer i kontakt med hithörande spörsmål, såsom STU, bank- erna, utvecklingsfonderna, fondkommissionärerna och börsled- ningen. Utredningen har också försökt dra nytta av de er- farenheter som gjorts utomlands och som redovisats i kapitel 5.
Vad gäller utländska förebilder finner utredningen det emel- lertid angeläget att framhålla, att det ibland föreligger väsentliga skillnader mellan Sveri ge och många andra OECD- länder. En sådan skillnad är utformningen av vårt skatte-
system, vilket gör det betydligt svårare att få en satsning i minoritetsposter i aktier lönsam i bveri ge än i andra län— der. Detta belyses, som tidigare redovisats, exempelvis av en amerikansk undersökning som visar det utbyte en någor- lunda förmögen kapitalplacerare får av en sådan satsning i olika länder. medan den västtyske placeraren av varje hund- ralapp som företaget tjänar före skatter får behålla 44 procent efter skatt får hans svenske kollega endast behålla mindre än sju procent!
Även en vår utredning inte i första hand skall syssla med skatter, kan inte utredningen underlåta att framhålla de dramatiska effekter den svenska dubbelbeskattningen sålunda leder till. En naturlig slutsats är därför att den mest ef- fektiva åtgärden för att förbättra kapitalförsörjningen till de mindre och medelstora företagen vore att för dessa före- tag slopa den nuvarande dubbelbeskattningen främst då i fi— nansiärsledet. Denna fråga övervägs för närvarande av kapi- talvinstkormnittén.
lin annan slutsats som föranleds av de angivna förhållandena är att svårigheten att göra ri skkapitalsatsni ngar attraktiva i Sverige delvis bottnar i den ensidiga fokusering på place- ring i aktier som ägt rum i Sverige under senare år. Denna är en följd bl a av att sådana placeringar rönt särskild uppmärksamhet från massmedia och från olika sammanslutningar som huvudsakligen koncentrerar sitt intresse på börsföreta- gens kapitalförsörjning. Sett i ett historiskt perspektiv är inte aktiebolagsfomien den mest naturliga företagsfonnen för ett småföretag. Under århundraden har andra företagsformer framstått som lämpligare för just småföretag och även andra finansieringformer än tillskott i utbyte mot aktier.
Utredningen har därför sett det som en naturlig första ut- gångspunkt att inventera de olika finansieringsformer som står till buds och undersöka om inte enldel av lösningen på finansieringsproblemen ligger i ett förbättrat utnyttjande av andra sådana finansieringsformer.
Det är självklart att då man rör sig med så många företag kan det inte vara bara en enda fi nansieri ngsform som är läm— lig. behoven och förutsättningarna varierar starkt mellan 0- lika grupper och typer av företag. Det fordras därför också att det finns tillgång till en mängd olika finansieringslös- ningar och ofta också en förmåga att konbinera dessa. Kapi- taltillskott genom aktieteckning är blott en sådan form. Det finns emellertid också en rad andra fi nansieri ngsformer att tillgå. Dessa har dock numera kommit att utnyttjas i rela- tivt liten utsträckning. Uetta synes bero på flera orsaker. En orsak är den relativt begränsade kännedom som såväl före- tagare som kapitalplacerare har om dessa alternativa fi— nansieringsformer. En annan orsak är att vissa alternativa finansieringsformer undan för undan genom olika lagstift— ni ngsåtgärder blivit mindre brukbara i praktiken. I andra fall har en växande osäkerhet om tillämpningen av gällande rättsregler bidragit till en motvilja att pröva på och ut— nyttja dessa alternativa fi nansieri ngsformer.
Utredningen är väl medveten om att en del av de rättsregler som införts är att se som ett naturligt led i vårt alltmer komplicerade samhällssytem och att vissa rättsregler till- kommit för att förhindra missbruk i bl a skattehänseende. Självfallet skall missbruk stäVJas, men utredningen anser att detta bör ske i former som inte samtidigt verkar hämman- de på seriösa företagares expansionssträvanden. Exempelvis har införts den s k generalklausulen mot skatteflykt. Detta bör kunna medföra att ett antal tidigare special regler, som tillkommit i syfte att hindra skattemissbruk men som också hindrar seriöst företagande, nu elimineras.
Utredningens överväganden utmynnar sålunda i att det är vä- sentligt att ett antal alternativa fi nansieri ngsformer ånyo görs brukbara och attraktiva samt att man sprider kännedom om dem bland såväl företagare som kapitalplacerare. Utred— ningen analyserar dessa frågor och framlägger förslag i ka- pitel 7.
Att man ser över och förbättrar arsenalen av finansierings- instrument är dock inte tillfyllest. Man måste också skapa förbättrade möjligheter för handel med sådana andelar och värdepappe . Ett naturligt önskemål från de flesta kapital- placerare är nämligen att det skall vara lätt att göra en placering och vidare att man vid varje given tidpunkt skall kunna avveckla sitt engagemang och omvandla det till likvida medel. En fungerande marknad är också väsentlig som en vär- demätare på hur en kapitalplacerare likaväl som företaget i fråga har lyckats i sin satsning.
Den etablerade handeln med aktier och andra värdepapper sker över fondbörsen och genom förmedling av fondkommissionärer— na. Fondbörsen har en monopolställning. Regelsystemet gäller börsnoterade värdepapper. Några mer systematiska försök med en handel och notering av icke börsnoterade värdepapper har däremot knappast skett.
Mot denna bakgrund föreslår utredningen i kapitel 8. ef- ter överläggningar med börslednigen och fondhandlareför- eningen att förutsättningar skapas för en utökad handel med aktier, andelar i bolag och andra värdepapper i syfte att omfatta även placeringar i mindre och medelstora företag.
Utredningen har vidare inventerat förutsättningarna för oli- ka tänkbara grupper av såväl institutionella som enskilda att satsa i mindre och medelstora företag. Det har varit ut- redningens strävan att på olika sätt kunna öppna möjligheter för och intressera så många olika finansiärer som möjligt för sådana satsningar.
Ett särskilt intresse knyter sig härvid till de institution— ella placerarna. Flera av dessa har idag endast begränsade möjligheter att placera i mindre och medelstora företag. Ak- tiefonderna har till exempel idag inte laglig rätt att göra sådana satsningar. Samtidigt är de kapitaltillgångar som förvaltas av sådana institutionella placerare betydande. Genom hearings med berörda institutioner har utredningen också kunnat konstatera att det finns ett påtagligt intresse för placeringar i mindre och medelstora företag. Utredningen finner det därför angeläget att möjligheter öppnas för dessa institutioner att göra sådana satsningar. Utredningen vill också understryka att hos sådana placerare finns betydande kunnande och erfarenhet som det kan vara befruktande för de mindre och medelstora företagen att få ta del av.
Utredningen vill vidare understryka att det inte bara bör kunna bli ett betydande direkt kapitaltillskott till de mi n- dre och medelstora företagen från dessa institutionella pla- cerare. De intar också en framträdande position i opinions- bildningen när det gäller kapitalplaceringar och bör alltså kunna få en banbrytande effekt även när det gäller andra grupper.
När det gäller enskilda privata finansiärer har tillskotten av riskvilligt kapital hittills kommit främst från ägarna/ företagarna Själva och dem närstående personer. Utredningen vill dels slå vakt om dessas möjligheter till fortsatta tillskott, dels vidga möjligheterna även för andra grupper privatpersoner, såsom "professionella" kapitalplacerare, an— ställda och även en bredare allmänhet att göra sådana sats- ningar. lnte minst när det gäller de anställda har till ut- redingen framförts ett antal förslag, bl a rörande aktie- sparfonder och andra sparstimulanser.
Utredningen behandlar frågorna rörande de olika fi nansiärer— na i kapitel 9.
En särskild fråga som diskuterats är möjligheten att efter utländska förebilder inrätta särskilda investmentbolag för mi noritetssatsni ngar i mindre och medelstora företag. Sådana investmentbolag skulle bl a också tillgodose privata fi nans-
iärers önskemål om riskspridning vid placeringar i mindre och medelstora företag. Eftersom befintliga investmentbolag med få undantag hittills funnit sådana satsningar mindre lönsamma skulle någon form av förmånlig finansiering eller dylikt av särskilda investmentbolag antagligen erfordras. Utredningen lägger i kapitel 10. fram sina överväganden och förslag i denna del.
För närvarande finns, som tidigare berörts, ett antal be- stämmelser som syftar till att ge incitament för riskvilliga kapitalsatsningari det svenska näringslivet. De fördelar som kommer den enskilde till del är i allmänhet lättnader i beskattningen. Dessa åtgärder tar för närvarande sikte en- dast på satsningar i börsnoterade företag. utredningen anser det inte blott vara ett rättvisekrav utan jämväl samhälls- ekonomiskt angeläget att dessa sparstimulanser också omfat— tar de mindre och medelstora företagen. Utredningens övervä- ganden i denna del läggs fram i kapitel 11.
För att de åtgärder utredningen har föreslagit skall få av- sedd effekt är det viktigt att möjligheterna för kapitalpla- cering'ar i mindre och medelstora företag marknadsförs på ett riktigt och attraktivt sätt. Utredningen berör denna fråga i kapitel 12.
I kapitel 13. behandlas de statsfinansiella kostnaderna för utredningens förslag.
Det kan synas som om utredningens sätt att angripa fi nansi— eringsproblemen och de förslag utredningen lägger fram är föga revolutionerande. han skall dock hålla i minnet att företagande bedrivits i hundratals, för att inte säga tusen- tals år. Under denna tid har en stor mängd finansieringslös— ningar kunnat prövas, även under skiftande konjunkturella och samhälleliga betingelser. Det skulle alltså vara förvån- nande om man nu plötsligt kunde fundera ut några nya omväl— vande lösningar.
Utredningens strävan har därför i stället varit att försöka komma underfund med varför de under lång tid prövade fi— nansieringslösningarna inte nu längre skulle fungera. Till en del sammanhänger detta med att vårt samhälle blivit allt- mer komplext med alltmer komplicerade regelsystem som hin- drar eller försvårar effektiva lösningar på de mindre och medelstora företagens fi nansieri ngsproblem. Utredningen har därför försökt undanröja sådana hindrande faktorer eller, i den mån det inte går, försöka kompensera dem med andra åt— gärder.
Det är enligt utredningens mening genom att man med att an- tal sådana åtgärder öppnar möjligheter till en mångfald olika finansieringslösningar och till medverkan av en rad olika finansiärer som man bäst tillgouoser de mindre och me— delstora företagens behv av en förbättrad finansiell situa- tion. Detta är i sin tur en avgörande förutsättning för att den ekonomiska aktiviteten hos mindre och medelstora företag inte skall stagnera utan tvärtom öka, till fromma för den svenska ekonomin.
7. OLIKA FINANSIERINGSFURMER
7.1. Allmänt
I inledningen till detta kapitel framhöll utredningen bety- delsen av att man håller i minnet det stora antalet mindre och medelstora företag och deras heterogena karaktär när man utformar olika fi nansieringslösningar. Förutsättningar och behov är skiftande mellan olika grupper av företag eller slag av företag, vilket fordrar att ett flertal fi nanssi- eringsformer finns att tillgå eller kan erbjudas. Hitintills har det dominerande sättet att tillföra företagen riskkapi- tal vid sidan av företagarnas egna insatser varit att låta allmänheten och andra kapitalplacerare teckna aktier. De börsnoterade företagen har härvid haft betydligt större för— utsättningar än de icke börsnoterade att nyemittera aktier. För att öka utbudet av riskvilligt kapital till de mindre och medelstora företagen har under senare årtionden till- kommit investmentbolag och andra institut, vilkas syfte va- rit att förvärva mi noritetsposter. Exempel på sådana insti- tut är Företagskapital och Svetab, men exempel finns också på privata institut. ll'linoritetsengagemangen i aktier har dock inte varit så framgångsrika utan resulterat i flera misslyckanden. Flera orsaker har samverkat härtill, vilket utredningen närmare utvecklat i kapitel 6.
Andra fi nansieri ngsformer har också utnyttjats, men endast i mer begränsad omfattning. En rad faktorer har bidragit här— till. Ett skäl är att andra fi nansieringsformer än aktier har varit mindre välkända bland såväl företagare som kapi- talplacerare. Ett annat skäl att andra finansieringsformer blivit mindre utnyttjade är att olika lagstiftningsåtgärder gjort dem mindre användbara eller att tillämpliga regelsy— stem framstått som krångliga och svåröverblickbara. Exempel härpå är partrederierna. Ytterligare ett skäl är att många finansiärer och företagare känt sig osäkra om hur olika rättsregler skall komma att utformas eller tillämpas i fram— tiden, varför de funnit det säkrast att avstå från att pröva och utnyttja alternativa fi nansieri ngsformer.
Till en del har dessa lagtekniska komplikationer uppkommit som en bieffekt av lagstifningsåtgärder med annat huvudsyf- te, till en del har de varit ägnade att stävja möjligheterna att på ett otillbörligt sätt utnyttja skattelagstiftningen. Givetvis bör åtgärder vidtas för att förhindra missbruk, men utredningen menar att dessa inte samtidigt bör ha den effek- ten att de omöjliggör eller allvarligt försvårar verksamhe- ten för företag med en seriös inriktning. Man bör då istäl- let försöka finna andra former för att förhindra eventuella missbruk. Statsmakterna har genom införandet av lagen om skatteflykt skaffat sig ett instrument, vars syfte är att komma tillrätta med åtgärder som företas i avsikt att undgå skatt. 1' och med denna lags tillkomst borde ökade möjlighe- ter föreligga att förenkla andra rättsregler som tidigare tillkommit i liknande syfte men som har negativa bieffekter för seriösa företagare.
Utredningen kan i detta sammanhang inte undgå att påpeka att en begränsning av rätten att göra avdrag för underskott som uppkommer i sarrband med en satsning av ri skvilligt kapital i mindre och medelstora företag allvarligt kan komma att för— svåra dessa företags kapitalanskaffning, givetvis beroende
på hur reglerna slutligt kommer att utformas. Det kapital som satsats härrör ofta ur annan förvärvskälla, exempelvis från tjänsteinkomster eller genom belåning av villor och an- dra kapitaltillgångar. En sådan satsning i ett nyetablerat eller expanderande småföretag innebär ofta risk för förlust under ett initialskede innan vinster kan påräknas och det är just kapitaltillskott av denna typ, där förräntningsförvänt— ningarna kan anpassas till projektets oregelbundna återbe- talningsförmåga, som är viktiga för det investerande småfö- retaget.
Utredningen, som har förståelse för motiven att begränsa rätten till avdrag för ränteavgifter på lån som använts för konsumtion, har svårare att förstå behovet av att minska rätten till avdrag för ränteutgifter eller förluster som uppkommer i samband med satsningar i mindre och medelstora företag. Tvärtom framstår det som angeläget att sådana sats- ningari produktiv verksamhet uppmuntras, inte minst i da- gens ekonomiska läge.
Utredningen kommer i den fortsatta framställningen att be- handla de huvudsakliga former för tillskott av riskvilligt kapital som står till buds och i den mån så erfordras före- slå ändringar i gällande regelsystem för att göra dem mera brukbara. De instrument som behandlas är aktier av olika slag, andelar i handels- och kommanditbolag, vinstandelslån, konvertibla skuldebrev, skuldebrev med optionsrätt och ande— lar i patenträtt.
7.2. Aktier
Aktier är som nämnts det mest utnyttjade finansieringsin- strumentet, särskilt för de större företagen. Bland de mi n— dre och medelstora företagen har man inte sällan uttryckt farhågor för att använda sig av aktietillskott som finansi— eringsform.
Den uppfattningen torde kunna förklaras av att företagaren är rädd att förlora inflytande över företaget eller att kravet på utdelning skall bli för kostsamt. Att döma av de uppgifter som lämnats utredningen kan dock ett sådant ställ- ningstagande ibland förklaras av att man inte känt till vil- ka möjligheter som finns att utnyttja aktier av olika slag.
Sålunda medger aktiebolagslagen möjlighet att utge såväl preferensaktier som stamaktier av olika kategorier, normalt betecknade A- och b-aktier. En vanlig skillnad mellan olika aktieslag är att aktier av ett slag har annat röstvärde än aktier av annat slag. Exempelvis brukar preferensaktier och B—aktier ha ett lägre röstvärde än stamaktier. Skillnaden i röstvärde är dock begränsad, så att ingen aktie får ha ett röstvärde som tio gånger överstiger röstvärdet för annan ak- tie. i'ian får inte heller ge ut aktier utan rösträtt.
Dessa möjligheter till differentiering ökar förutsättningar- na för att använda aktier som ett finansieringsinstrument i mindre och medelstora företag. Det företag som vi ll behålla ett så stort inflytande över företaget som möjligt men ändå låta en del av aktierna omsättas kan exempelvis låta utom- stående kapitalplacerare få förvärva aktier som har en tion- dels lägre röstvärde än de aktier som behålls inom företag- et. l'lan skulle då kunna uppnå att företagarens inflytande över företaget inte märkbart påverkades fastän ett antal ak- tier blev spridda på andra händer. Medan A-aktier, som kan äga tio röster, behålls av företagaren eller honom närstå- ende personer, kan U-aktien, som har en röst, förvärvas av allmänheten. Aktier av olika kategorier kan också ha olika rätt till utdelning. För preferensaktier kan t ex bestämmas att innehavaren av sådan aktie skall äga rätt till viss pro- cents förräntning innan stamaktierna får någon utdelning. Bakgrunden till en sådan bestämmelse är att om bolaget går bra, båda aktieslagen har samma vinstchanser, men om bolaget
går mindre bra skall de kapitalplacerare - ofta utomstående - som förvärvat preferensaktier ändock vara tillförsäkrade viss förräntni ng. Genom att dessa aktier så att säga garan- teras en viss utdelning blir det lättare att attrahera till- skott av riskvilligt kapital. För ägaren/företagaren, som många gånger är mindre intresserad av utdelning än att kon— solidera bolaget är en sådan möjlighet till differentierad utdelningspolitik värdefull.
Inte sällan ägs ett fåmansbolag av en krets personer, som är angelägna om att inte vilken utomstående som helst skall kunna komma in i kretsen av ägare. Ett sådant önskemål kan tillgodoses genom att i bolagsordningen bestäms att aktie- ägarna eller annan person skall vara berättigade att lösa aktien för en på objektiva grunder fastställd löseskilling om aktien övergår på en helt utomstående person.
En bestämmelse om att lösa aktier vid något förvärv skall ange vilka som är lösningsberättigade och den ordning, i vilken lösningsrätt tillkommer flera lösningsberättigade in- bördes.
Den som alltså förvärvat en aktie under sådana förhållanden att lösningsrätt föreligger är skyldig att anmäla sitt för- värv till bolagets styrelse. Man brukar säga att detta inne- bär att henbudsskyldighet föreligger. Om ett företag har två aktieserier kan man låta en serie - A-aktierna - omfattas av hembudsskyldighet medan för B—aktierna, som kan tänkas bli föremål för omsättning, inte föreskrivs denna skyldighet.
Vanligt utomlands är tillståndsklausuler, enligt vilka ak- tier inte får förvärvas utan bolagets tillstånd samt för- köpsklausuler innebärande förbud att överlåta aktier innan den som är förköpsberättigad erbjudits att förvärva aktier.
Genom att utnyttja henbudsskyldighet'kan de övriga aktieäg- arna hindra utomstående att bli delägare i bolaget.
Gemensamt för alla aktieslagen är att någon skattemässig åt—
skillnad inte görs utan alla aktier omfattas av samma
skattesystem. Som utredningen redan tidigare påpekat gör den , nuvarande ordningen med dubbelbeskattni ng det svårt att i en * inflationsekonomi med höga alternativa kapitalförräntnings- möjligheter få en satsning i aktier lönsam. Det krävs vid sidan av den utdelningsbara vinsten en betydande värdetill- växt på aktien, vilken vid försäljning beskattas enligt de något mindre betungande realisationsvinstskattereglerna för
att en sådan satsning skall kunna försvaras. Detta kräver i ' sin tur att även aktier i mindre och medelstora företag ! verkligen kan omsättas, vartill utredningen återkommer i av- 1 Snitt 8.3. i
l Utredningen har med denna korta redogörelse pekat på några A möjligheter som erbjuds inom gällande lagstiftning, vilka rätt använda kan något öka aktiens användbarhet för kapital- tillskott ur såväl företagens som placerarens synpunkt. Ut- redningen - som inte har att framlägga förslag beträffande dubbelbeskattningen - anser det i övrigt inte påkallat att föreslå någon ändring av gällande lagstiftning. Utredningen vill dock understryka vikten av att man inte inför regler som begränsar den flexibilitet som nuvarande system med ak- tier av olika slag innebär.
7.3. Handelsbolag
Handelsbolaget är en företagsform med mycket gamla anor. En- ligt lagen om handelsbolag och enkla bolag föreligger ett handelsoolag om två eller flera har avtalat att gemensamt utöva näringsverksamhet i bolag.
Huvudprinciperna för handelsbolag - rättssubjektivitet och solidariskt ägaransvar för bolagets förpliktelser - är en- ligt lagens förarbeten lämpliga för bolag som idkar näring. Med den i lagtexten använda termen näringsverksamhet avses en yrkesmässigt driven verksamhet av ekonomisk natur. be- greppet näringsverksamhet får därmed samma innebörd som återfinns i marknadsföringslagen (1975zl418) och bokförings- lagen (1976:125).
Den nya handelsbolagslagen inskränker användningsområdet för enkla bolag. Så snart en näringsverksamhet bedrivs i bolags- form anses ett handelsbolag föreligga. Undantag gäller för jord- och skogsbruk och för sådan verksamhet som inte är näringsverksamhet. Bara i de senare fallen kan enkelt bolag användas.
Ett handelsbolag bildas forml öst genom ett muntligt avtal. I bolagskommitténs betänkande (SOU 1978:67) diskuterades om något krav på skriftligt bolagsavtal borde uppställas, men man fann att det inte förelåg tillräckliga skäl för att i lag kräva att handelsbolagsavtalet skulle vara skriftligt.
Reglerna om att bolagsmännen får bestämma hur bolagsavtalet skall utformas medför att dessa fritt kan avtala hur del- ägarskapet skall fördelas mellan dem och hur stor del i han- delsbolaget varje bolagsman skall svara för.
Den del en bolagsman innehar representerar ett visst värde, vilket uppskattas efter bolagets ekonomiska ställning. An- delen kan också bli föremål för överlåtelse till tredje man eller kan uppköpas av en eller övriga bolagsmän. Något hin- der för att en andel i ett handelsbolag blir föremål för on- sättning finns inte. Det är alltså möjligt att handelsoola- gets delägare låter utbjuda en andel i bolaget till försälj- ning.
Oaktat att en sådan möjlighet står till buds kan det finnas vissa betänkligheter mot att släppa in vilken bolagsman som helst.
De personer som träffar avtal om ett handelsbolag torde i allmänhet göra detta därför att de har förtroende för var- andras duglighet och ekonomiska ställning. Det personliga ansvaret för uppkommande förbindelser skärper i hög grad en bolagsmans intresse av att såsom medbolagsman endast ha per— son som han själv godkänt. Det har därför ansetts självklart 1 att en ny bolagsman inte kan tas upp i handelsbolaget utan i att samtycke inhämtas från samtliga övriga bolagsmän (; kap l 2 9, lagen om handelsbolag och enkla bolag). Denna bestämel- se äger tillämpning även om det är fråga om att ta in en ny 1 l ! bolagsman utan att en förutvarande bolagsman utträder. Man kan därför utgå ifrån att i den mån bolagsmän i ett handels- bolag söker en ersättare för en delägare eller handelsbola- get skall utökas med ytterligare bolagsmän, de kvarvarande bolagsmännen utför en mycket noggrann prövning innan den nye medbolagsmannen godkänns.
Handelsbolaget beskattas inte särskilt utan inkomsterna de- las upp mellan delägarna med belopp som för var och en mot- svarar hans andel i bolaget eller i enlighet med vad som av— talats mellan bolagsmännen. Likaså delas förluster upp mel- lan bolagsmännen. Förlusterna är avdragsgilla, vilket med hittills tillämpade skatteregler innebär att under den peri- od företaget gör förluster, d v s ofta i ett initialskede, kan delägarna få göra avdrag härför mot andra intäkter. Ett uppdrag finns hos företagsskattekommittén att se över be- skattningarna för handels- och kommanditbolag. Bl a har tan- ken förts fram om att dessa bolag skulle behandlas som självständiga skattesubjekt. Något förslag har ännu inte framlagts.
Med handelsbolagets konstruktion, som bygger på ett långt— gående personligt ansvar och ett ömsesidigt förtroende mel- lan bolagsmännen, är det utredningens uppfattning att ande- lar bara under vissa förutsättningar kan komma att utbjudas till en större krets personer. Handelsbolaget och dess ande- lar är alltså knappast något lämpligt instrument om man sö— ker tillskott av riskvilligt kapital från en vidare krets finansiärer. Däremot är handelsbolaget en lämplig form t ex för att finansiera en uppfinning, särskilt i sådana fall då uppfinnaren inte blott behöver kapital utan även assistans av en eller flera personer med erfarenhet och kunnighet i administration, marknadsföring ptc. Det är då mycket lämp- ligt att en finansiär går in som solidariskt ansvarig del- ägare i företaget och aktivt deltar i företagets drift och utveckling. Inte minst till följd av samhällets och företa- gandets alltmer komplexa natur framstår sådana arrangemang som alltmer angelägna. Antalet handelsbolag har också mar- kant ökat på senare tid.
För att sådana arrangemang skall bli möjliga även fortsätt- ningsvis framstår det som en absolut nödvändighet att nu tillämpade skattesystemet för handelsbolag bibehålls i hu- vudsak. En omläggning så att handelsbolagen blir Självstän- diga skattesubjekt skulle enligt utredningens mening mer el- ler mindre omöjliggöra för presumtiva aktiva finansiärer att engagera sig i utvecklingen av uppfinningar och pröjekt - eftersom de med största sannolikhet kommer att vara förlust- bringande i ett initialskede. Den uppfattning som ibland förs fram att rätten till avdrag för sådana förluster skul- le vara något olämpligt för att inte säga otillbörligt fram- står som högst förvånande och måste bygga på någon form av missuppfattning. Vad det är fråga om är ju kostnader för framtida intäkters förvärvande och den dag företaget går med vinst tas ju denna upp till beskattning. Problemen är såle— des inte att söka i handelsbolgets civilrättsliga ocn skatterättslig konstuktion utan på andra håll i vårt skatte- system.
Liksom när det gäller tillskott av riskkapital till aktie- bolag (se ovan) framstår vidare risken som betydande för att en allmän begränsning av rätten till underskottsavdrag Skall få allvarliga konsekvenser för viljan och möjligheterna att göra sådana kapitaltillskotttill handelsbolag. Utredningen vill därför ånyo poängtera vikten av att man nu väljer ett system så utformat att satsningar i produktiv verksamhet av detta slag inte försvåras utan tvärtom uppmuntras.
7 . 4. Kommanditbolag
kommanditbolaget blev reglerat i svensk lagstiftning först genom den numera upphävda 1895 års lag om handelsbolag och enkla bolag. Det är ett över hela den civiliserade världen känt rättsinstitut som utvecklades i medeltidens italienska handelsrepubliker. Institutet bygger på associationsformer som påträffats redan hos babylonierna.
Enligt gällande lagstiftning skiljer sig kommanditbolaget från det vanliga handelsbolaget genom att inte alla bolags- män svarar obegränsat för bolagets förpliktelser. Dock måste minst en av bolagsmännen, komplementären, vara obegränsat ansvarig för bolagets förpliktelser. Bolagskommittén fram— förde den uppfattningen att i princip endast fysiska person- er borde tillåtas som komplementärer. Möjlighet till dispens borde dock finnas. Departementschefen ansåg däremot, att nå- gon sådan begränsning inte borde genomföras, varför såväl fysiska personer som ett aktiebolag kan ingå som komplemen- tärer. Däremot stadgas ett förbud för stiftelser eller ide- ella föreningar att vara komplementärer.
Den andel som en kommanditdelägare kan satsa i bolaget be- stäms av bolagsmännen. Hur stora kommantidandelarna skall vara torde alltid avvägas från fall till fall. Några minimi- gränser för de insatser som skall göras av konnnanditdelägare
har inte heller uppställts.
Med ett kommanditdelägarskap följer en begränsad ansvarig— het, men ej heller en given rätt att delta i bolagets för- valtning. Denna begränsning nedför att kommanditdelägarens personliga egenskaper ofta inte har samma betydelse som när det gäller en medbolagsman i ett handelsbolag. konnnanditdel- ägaren har emellertid visst ansvar för bolagets förbindelser intill belOppet av sin insats. Han har rätt att få del av bolagets angelägenheter och kan också enligt bolagsavtalet tillerkännas förvaltningsrätt. En viss valmöjlighet och flexibilitet föreligger alltså. De ursprungliga bolagsmännen kan som nämnts förbehålla sig rätt att själva välja nytill- trädande bolagsmän. Intet hindrar emellertid att de i stäl- let uppdrar åt bank eller annan att sälja andelar till en
bredare krets av personer.
Kommanditbolaget behandlas skattemässigt på samma sätt som handelsbolaget, vilket bl a innebär att vinst och förlust upptas till beskattning hos andelsägarna enligt vad som be- stämts i bolagsavtalet.
Enligt utredningens uppfattning har kommanditbolaget uppen- bara förtjänster, inte minst när det gäller nyetablerade fö- retag, där vinsterna kan komma att dröja något. Det är väl lämpat för en större krets andelsägare, särskilt sådana som är beredda att tidsmässigt anpassa sina förräntningSKrav till ett projekts återbetalnins- och vinstförmåga. Med ett begränsat ansvar för den andel man tillskjutit och ingen skyldighet att delta i förvaltningen lämpar sig andelar i ett kommanditbolag också väl för en handel.
Kommanditbolagsformen är dock förhållandevis litet utnytt- jad. Utredningen hari sanband med sina hearings fått den uppfattningen att satsningar i kommanditbolagsandelar inte är särskilt välbekanta, vilket kan vara en orsak till det begränsade utnyttjandet. Det kan heller inte uteslutas, att
många finansiärer ställt sig avvaktande inför satsningar i kommanditbolag med hänsyn till att gällande beskattningsreg- ler rörande dessa bolag skulle komma att ändras. Ett uppdrag finns, som nämnts, hos företagsskattekommittén att se över beskattningsreglerna för handels- och kommanditbolag, varför det råder viss osäkerhet om vad som kommer att gälla i fram— tiden. De invändningar som utredningen rest mot att handels— , bolag framgent behandlas som Självständigt skattesubjekt har l samma tyngd när det gäller kommanditbolag. Andra hindrande orsaker kan vara anständigheterna som sammanhänger med den skattemässiga bedömningen av företagets driftställe och skyldighet att erlägga egenavgifter för intäkter från kom- mandi tbolaget.
Vad till en början gäller den skattemässiga bedömningen av företagets driftställe följer av 57 g 1 mom kommunalskatte- lagen att skatt för inkomst av rörelse Skall utgöras till kommun där rörelsen utövas från fast driftställe. Har fast driftställe inte begagnats skall beskattning för inkomsten, om inkomsten förvärvats av fysisk person, normalt ske i hem- ortskommunen. För vissa slag av rörelse finns särskilda be— stäninelser.
Man torde kunna utgå ifrån att de flesta kommanditbolag kom- mer att ha ett fast driftställe. Huvudsakligen kommer det därför att bli fråga om att beskatta rörelsen i den kommun där den är belägen.
I en affärsmässigt driven rörelse måste man räkna med både vinst och förluSt. Särskilt de mindre företagen som satsar på innovationer måste ofta kalkylera med att de första åren sällan lämnar någon vinst utan i stället går med förlust. Denna äger kommanditdelägare, som nämnts, att göra avdrag för. Sådant avdrag skall då göras i den kommun där rörelsen belägen. Är kommunen en annan än delägarens hemortskommun, äger denne inte tillgodogöra sig förlusten om han inte sam-
tidigt har någon intäkt i rörelsekommunen.
I hög grad aktualiseras denna problemställning när det bo— lag som vill starta eller utöka sin verksamhet, är beläget i glesbygdskommun. På mindre orter går det ofta inte att samla ihop tillräckligt många kapitalplacerare, som kan vara in— tresserade av att tillskJuta kapital genom förvärv av bo- lagsandelar. Det kapitalbehövande företaget är därför hänvi- sat till personer bosatta på andra håll. Dessa måste då gö- ra en bedömning av ri sktagandet och de skattemässiga effek- terna av eventuella förluster. Rätt att göra avdrag för för- lust kan ibland vara tillräcklig för att tillgodose riskta— gandet. Fi nns inte denna möjlighet bortfaller ofta benägen- heten för kapitalsatsningen. Fi nansiärer som är bosatta på annat håll kan således på goda grunder antas avstå från satsningar i mindre och medelstora företag i glesbygden.
Utredningen anser det vara en mindre tillfredsställande ord- ning att glesbygdsföretag som välJer kommanditbolagsformen skall vara ställda i en sämre situation än t ex liknande fö- retag i Stockholm. Möjligheten bör därför ges den som vill satsa kapital i en sådan rörelse att beskattas för intäker och därmed också få rätt till avdrag för förlust i vederbör- andes hemortskommun. Någon menlig inverkan på glesbygdskom— munens beskattningsunderlag torde en sådan ändring inte få, snarare tvärtom.
Utredningen anser att behovet att ändra beskattningsreglerna i förevarande fall är särskilt påkallat för den person som enbart satsar kapital i en rörelse utan att därmed göra an- språk på att delta i rörelsen och dess angelägenheter. ut- redningen är medveten om svårigheten att göra åtskillnad mellan den som aktivt deltar i bolagets verksamhet och den
som endast skulle vara att anse som finansiär och menar där—
för att tolknings- och tillämpningsfrågor talar för att alla personer som är delägare i ett kommanditgolag utom komple— mentären skall äga rätt att beskttas i sin hemortskommun.
Utredningen föreslår därför att den som är kommanditdelägare i ett kommanditbolag skall kommunalt beskattas för intäker av kouuuanditbolagets rörelse i sin hemortskommun. Härmed följer också rätten till avdrag för förluster i hemorts- kommunen.
Uen andra frågan är kommanditdelägarens egenavgifter. den som förvärvar en andel i kommanditbolag anses ha del i rör- else, från vilken vederbörande erhåller inkomst. Den som har inkomst av annat förvärvsarbete, varmed avses bl en inkomst av här i riket bedriven rörelse (11 kap 3 g lagen om allmän försäkring), t ex från ett kommanditbolag, skall på inkomst- en betala egenavgifter. Uessa kommer enligt den från den 1 januari 1962 gällande lagen om socialavgifter att uppgå till drygt 30 procent.
För de egenavgifter, som inbetalats, medges avdrag i form av ett schablonavdrag och ett avdrag för slutligt betalda av— gifter (anvisningarna punkt 2 a till 22 9 samt 41 b 9 kom- munalskattelagen).
Före den 1 januari 1982 har förelegat och föreligger en val— möjlighet för exempelvis en kommanditdelägare att för denna sin inkomst inte betala egenavgift. Såvitt utredningen för- stått användes denna valmöjlighet sällan. Om, som utredning- en förespråkar, kapitaltillskott via kommanditandelar fram- gent skall bli en mera vanlig företeelse kan dock det angiv— na förfarandet med egenavgifter framstå som en administrativ belastning som skapar motvilja hos presumtiva finansiärer och leder till att de i stället väljer mindre produktiva ka- pitalinvesteri ngar. Utredningen föreslår därför att den hit- tills tillämpade valmöjligheten återinförs.
7.5. Annan bolagsform
Utredningen har studerat förslag till andra bolagsformer för mindre och medelstora företag. Iztt sådant förslag framlades i delbetänkandet (SOU 1978:60) om andelsbolag. Detta föran— ledde inte något lagförslag. Utredningen har funnit att exi— sterande bolagsformer är tillfyllest för mindre och medel- stora företag. Skulle däremot handels- eller kommanditbolag- et göras mindre användbart kan frågan om en ny bolagsform ånyo aktualiseras.
7.6. Vi nstandelslån
När ett aktiebolag behöver nytt kapital kan det ske i pri n- cip på två sätt. Bolaget kan genom nyemission av aktier öka det egna kapitalet. Man kan också öka det främmande kapital- et genom att ta upp lån, vilket vanligtvis sker mot Obliga- tioner eller skuldebrev. Uet förekommer också mellanformer av aktier och vanliga lånefordringar. En sådan form är vinstandelbevis eller participating debentures. I ett vinst- andelslån kan räntans storlek göras beroende av bolagets vinst eller vinstutdelnigen på bolagets aktier. Vanligast torde vara att räntan delas upp i en fast och en rörlig del.
I den nya aktiebolagslagen finns i 7 kap 2 "g regler om vinstandelsbevis. Anledningen till att man införde bestäm- melser om vi nstandelslån i aktiebolagslagen var att man hade observerat att man inom svenskt näringsliv var intresserad av denna fi nansieri ngsform, bl a av det skälet att man skul- le kunna förmå utländskt kapital att göra investeringar i svenska företag utan att det svenska inflytandet över före- tagen som följde med det urSprungliga aktieinnehavet skulle
behöva uppges. Tankegångarna i denna del har vissa likheter med många småföretagares ambition att finna finansierings- former som inte rubbar hans ägarinflytande.
Reglerna i aktiebolagslagen ger utrymme för en mycket vid användning av vi nstandelslån. Bortsett från ett förbud mot 5 k delägardebentures, finns det inte några föreskrifter som begränsar det emitterande företagets handlingsfrihet i fråga om utformningen av villkoren för ett sådant lån.
För andra bolagsformer än aktiebolag finns för närvarande inga särskilda bestämmelser om vi nstandelslån, men ingenting synes hindra ett handels- eller kommanditbolag att ta ett sådant lån.
Som vi nstandelslånets fördelar har framhållits att ett så— dant lån inte behöver påverka ägandeförhållandena i ett fö- retag. Vidare relateras räntan till vinsten varför företaget får en begränsad kapitalkostnadsbörua när det går dåligt. Däremot har kapitalplaceraren möjlighet till en god för- tjänst när företaget går bra. Denna följsamhet mellan de lö- pande kapitalkostnaderna och företagets vinstutveckling är särskilt betydelsefull vid finansiering av uppfinningar och projekt. Vinstandelslånet kan exempelvis användas i ett innovationsprojekt, som först efter några år beräknas lämna avkastning men då en god sådan. Den kapitalplacerare som är beredd att avstå från en omedelbar avkastning kan med vi nst- andelslånets konstruktion finna en sådan placering förmån— lig. Mellanhandsinstitut har utvecklat denna form som ett led i företagens kapitalförsörjning. I kapitel 4 redovisade utredningen bl a att Företagskapital AB under senare år har lämnat vinstandelslån till ett flertal företag. Andra kapi— talplacerare har också prövat denna form (AP-fonden, Sve- tab).
Utredningen vill med ett exempel återge hur avtalsvillkoren i ett vi nstandelslån kan utformas och anpassas till förhåll- andena i varje enskilt fall. Allmänna pensionsfonden har be- viljat ett vinstandelslån på tio miljoner kr till ett före- tag inom renhållningsbranschen. Lånet löper med tio procent cent årlig ränta samt en vi nstandel som utgör tio procent av försäljningsvinsten på de i anläggningen framställda Säljba— ra produkterna. Vinstandelen maximeras till fem procent av den under räkenskapsåret i medeltal utestående skulden till Allmänna pensionsfonden. Med försäljningsvinst avses intäkt av försäljning av de i anläggningen framställda produkterna efter avdrag för försäljningskostnader (marknadsföring, tul- lar, skatter).
Före 1977 saknades bestämmelser om hur vi nstandelslån skulle behandlas skattemässigt. Departementschefen framhöll i pro- positionen om ändringar i kommunalskattelagen härom (prop 1976/77:93, sid Zz) att den praktiska användningen av denna finansieringsform skulle underlättas för en så bred grupp som möjligt och att även fåmansföretag och företg av mindre storlek kunde finna det "lämpligt att utnyttja vi nstandels- lån. Skattereglerna om vinstandelslån återfinns i 41 c g kommunalskattelagen (prop 1970/77:93, SkU 1976/77:36, rskr 1976/77:221, SFS 1977:243). Av bestämmelsen framgår att, har svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening upptagit lån som löper med ränta vars storlek är helt eller delvis beroende av företagets utdelning eller av dess vinst (vinst- andelslån), medges avdrag för ränta på sådant lån i den ut- sträckning som framgår av anvisningarna till kommunalskatte- lagen.
Den rätt till avdrag för ränta som kan komma i fråga för ett företag belyses genom nedanstående sammanställning utifrån det låntagande företagets och långivarens synpunkt.
A-_ Jess Lälltå
Företaget medges avdrag med fulla beloppet såvitt räntan är marknadsmässig. Överstiger den fasta räntan vad som är marknadmässig kan överskjutande del ses som en förtäckt UT.- delning, vilken därmed inte är avdragsgill för företaget.
&; _Rärlis 3533 I I
Varmed avses ränta vars storlek är beroende av företagets utdelning eller vinst, anses som avdragsgill omkostnad för företaget, under förutsättning att
1. lånet har utbjudits till teckning på den allmänna marknaden, eller
2. ensamrätt eller företrädesrätt till teckning av lånet har lämnats någon som inte är delägare i det låntagan— de företaget och inte står i intressegemenskap med fö- retaget och — då fråga är om fåmansföretag - inte hel- ler är företagsledaren i företaget eller närstående till sådan företagsledare eller delägare i företaget eller
3. aktierna eller andelarna i företaget är noterade på svensk börs eller föremål för liknande notering här i riket och företrädesrätt till teckning av lånet har lämnats delägare i företaget i förhållande till deras innehav av aktier eller andelar. Om det är fråga om fall som avses här skall företaget beskattas för ett belOpp, motsvarande det sammanlagda värde som genom företrädesrätterna kan anses ha tillförts delägarna, beskattningen sker därvid för det beskattningsår under vilken teckningen av lånet avslutas, i aktuella fall
får riksskatteverket på ansökan av företaget medge diSpens - för sådan diSpens krävs att lånevillkoren med hänsyn till omständigheterna vid lånets upptagande får antas ha bestämts på affärsmässig grund.
&_ _Rärlie Lästa trånjémsnsbglas
Rörlig ränta, som utbetalas av fåmansföretag till delägare eller företagsledare i företaget eller dem närstående per- soner eller någon som på annan grund har intressegemenskap i företaget, är inte avdragsgill. Avgörande för om företaget skall åtnjuta rätt till avdrag för den rörliga räntan är alltså bl a att det rör sig om svenskt aktiebolag eller eko- nomisk förening och att lånet utbjudits till teckning på den allmänna marknaden eller aktierna och andelarna är noterade på svensk börs eller är föremål för annan liknande notering här i riket. Med det senare förstås Svenska fondhandlareför- eningens lista (prop sid 27).
För långivare som är fysisk person gäller normalt att såväl fast som rörlig ränta beskattas som kapitalinkomst.
De nya skattereglerna för vi nstandelslånen har medfört en ökning av dessa. De skattemässiga reglerna om vi nstandels- lån är dock komplicerade för gemene man, vilket kan vara en orsak till att denna finansieringsform kommit till så ringa användning bland mindre och medelstora företag. Vidare är en spridd uppfattning att vi nstandelslån bara kan användas om det är fråga om betydande kapitalstorlek. Intet hindrar emellertid att ett större lån delas upp på ett flertal ande- lar som skilda kapitalplacerare bidrar med. Härigenom skulle en större grupp av finansiärer kunna tillföra ett företag kapital genom att förvärva andelar i ett vi nstandelslån. Det är utredningens uppfattning att vi nstandelslånen borde kunna
utnyttjas i större omfattning än vad som för närvarande är fallet. Därför måste vinstandelslånet som fi nansieringsform bekantgöras och kunskaperna om den skattemässiga behandling- en förbättras.
Utredningen vill i det sammanhanget ta upp en fråga, som be- rör om den rörliga räntan skall anses avdragsgill. Enligt anvisningarna till 41 c g kommunalskattelagen får riks- skatteverket under förutsättning att lånevillkoren med hän- syn till omständigheterna vid lånets upptagande får antas ha bestämts på affärsmässig grund, besluta att rörlig ränta skall anses som avdragsgill omkostnad för företaget utan hinder av att rätt till teckning av länet har förbehållits person eller personer som äger aktier och andelar i företa- get.
Det är på ansökan av det låntagande företaget riksskattever- ket kan lämna sitt medgivande. Enligt utredningens bedömning bör det administrativa förfarandet kunna underlättas för det låntagande företaget. 1 den mån långivaren är visst institut eller bolag bör riksskatteverket mer generellt kunna medge låntagande företag rätt till avdrag för den rörliga räntan. Således skulle vi nstandelslån, som lämnas av Företagkapital AB, Svenska industrietableringsaktiebolaget (Svetab) och de "Tillväxtinvest" som utredningen föreslår under avsnitt 10.2.kvalificera företaget att anse den rörliga räntan som avdragsgill utan hinder av att rätt till teckning av lånet förbehållits personer eller bolag som äger aktier el ler an- delar i företaget.
Utredningens förslag i denna del föranleder ingen lagänd- ring, men bör klargöras i anvisningar från riksskatteverket.
En annan fråga är hur vi nstandelsbevis skall behandlas vid realisationsvi nstbeskattni ng. I sanband med propositionen om
de nya skattereglerna om vi nstandelsbevis förklarade sig de- partementschefen inte vara beredd att föreslå någon generell praxis. Gränsdragningen skulle överlämnas åt praxis tills erfarenheter av lånets användning vunnits.
Anses vi nstandelsbevisen en med aktier eller andelar jämför- lig rättighet blir aktievinstreglerna tillämpliga. I annat fall kommer realisationsvinstbeskattningen att ske enligt de regler som gäller för obligationer, förlagsbevis och liknan— de värdepapper.
Såvitt utredningen inhämtat finns ännu inte något prejudi- kat. Utredningen vill framhålla betydelsen av att man klar- gör hur vi nstandelsbevi sen skall behandlas. Enligt utred- ningens bedömning talar skäl för att dessa skall behandlas som obligationer, d v s som lös egendom.
7.7. Konvertibla skuldebrev m m
Konverteringslån kan ha formen av obligationer, förlagsbevis eller andra skuldebrev. Låneformen innebär att skuldebrevs- innehavaren vid vissa från början fastställda tidpunkter har rätt att påkalla utbyte av skuldebrevet mot aktier till en från början fastställd kurs. Denna s k konverteringskurs sätts normalt högre än aktiernas börskurs vid den tidpunkt skuldebrevet utfärdas.
Rätten att emittera konvertibla skuldebrev regleras i 5 kap aktiebolagslagen. Enligt denna äger akiebolag att mot veder- lag utge konvertibla skuldebrev eller skuldebrev med op— tionsrätt till nyteckning. konvertibla skuldebrev skall in- nehålla utfästelser från bolaget om att borgenär har rätt att helt eller delvis utbyta sin fordran enligt skuldebreven mot aktier i bolaget.
Ur långivarens synvinkel utgör skuldebreven en säkerhet mot förluster om företaget inte skulle utvecklas enligt förvänt— ningarna samtidigt som möjligheterna bevaras att förvärva aktier vid en positiv utveckling. För det låntagande före- taget kan det ligga en fördel i att räntan på konverterings- lånet kan sättas högre än räntan på andra lån med hänsyn till det tillkommande värdet av konverteringsrätten. En nackdel ur vissa företags synpunkt kan vara att ägarinfly- tandet på sikt kan utspädas på samma sätt som vid vanliga aktieemissioner.
I beskattningshänseende behandlas konvertibla skuldebrev som andra skuldebrev. Kursvinster blir således skattefria för innehavaren om denne innehaft skuldebrev i minst fem år. Eftersom kursen på skuldebrev kan väntas följa kursen på fö- retagets aktier medför denna regel att beskattningen vid ett visst givet mönster kan bli lägre för långivaren'än motsva- rande aktievinstbeskattning. För företaget utgör räntan på konverteringslånen i motsats till utdelningen på aktier en avdragsgill kostnad vid beskattning.
Den skattemässiga ställning de konvertibla skuldebreven har, den säkerhet och flexibilitet de erbjuder långivarna samt den möjlighet till relativt sett förmånliga kapitalkostnads- villkor under ett initialskede som de kan erbjuda de lånta— gande företagen gör instrumentet i vissa situationer attak- tivt som fi nansieri ngsf'orm.
Närbesläktade med konvertibla skuldebrev är skuldebrev med optionsrätt för långivaren att teckna aktier. Bestämmelser härom återfinns också i 5 kapitlet aktiebolagslagen. Skulde- brev med optionsrätt skiljer sig från konvertibla skuldebrev på så sätt att innehavaren inte byter ut sina skuldebrev mot aktier utan betalar för de aktier man förvärvar vid utnytt- jandet av optionsrätten. För låntagaren innebär detta ytter- ligare kapitaltillskott.
I de fall företagaren i stället på sikt vill mi nska utomstå- endes inflytande över företaget bör han välja optionslån, eftersom han då har en större möjlighet till återköp av den potentiella äganderätten än om han skulle återlösa exempel- vis den rätt som följer ned konverteringslån. Långivaren har ändock därvid möjligheter dra ekonomisk nytta av företagets värdetillväxt.
Såväl konvertibla skuldebrev som skuldebrev med optionsrätt har liksom vinstandelslånen använts i liten utsträckning bland de mindre och medelstora företagen. Skälen härför tor- de också vara desamma som redovisades i avsnittet om vi nst- andelslån. Dock anser utredningen att skuldebrev i nu redo- visade former förtjänar att utnyttjas i större omfattning, även om villkor m m emellanåt kan framstå som komplicerade. Utredningen anser därför att även dessa finansieri ngsformer bör bekantgöras bättre.
Utredningen har också erfarit att det från olika berörda myndigheters sida har förelegat en viss tvekan mot att medge olika institutionella placerare rätt att teckna lån av här angivet slag. Det skulle föra för långt att här ge sig in på alla olika överväganden som kan behöva göras i de enskilda fallen, men utredningen vill gärna uttala en allmän rekom- mendation att man från myndigheternas sida ser positivt på dessa former för tillskott av riskvilligt kapital till mindre och medelstora företag.
7.8. Pantenträtter
Svårigheter på grund av bristen på riskvilligt kapital möter ofta innovatörer, som vill utveckla och marknadsföra en pro- dukt. Som berörts i kapitel 2 gäller detta i hög grad för mindre företag, som koncentrerar sin verksamhet kring en en- da produkt. Utredningen återkommer i detta sammanhang till tidigare resonemang om att man vid ri skkapitalförsörjningen måste göra åtskillnad mellan etablerade företag och företag som är under uppbyggnad. Risktagandet för kapitalplaceraren blir i det senare fallet inte sällan högre. Några godtagbara säkerheter kan en innovatör ofta inte heller ställa.
Ett sätt att lösa problemet med att få kapital för att fi- nansiera utvecklingen av en ny teknik har prövats bl a av ett företag i Göteborg, New Products Investment Ab. Några andra liknande företag finns också. .
I korthet är NPI:s system uppbyggt på följande sätt. New Products Investment förvärvar äganderätten till ett antal icke exploaterade patent. Dessa sammanförs till ett innova- tionsblock, i vilket vanligen ingår fem av varandra obero— ende uppfinningar. Den person som är villig att satsa pengar på innovationsblocket förvärvar genom ett patenträttsavtal i sin tur äganderätt till viss angiven procent av uppfinning- arna (patentandel) och därmed motsvarande andel av royalty- inkomster som inflyter till följd av upplåtelse eller över- låtelse av patenträtt och/eller mönsterskydd. Det åligger invetsmentbolaget att verka för att upplåta licenser vad av- ser uppfinningarna för att därigenom erhålla bästa möjliga avkastning och att varje kalenderår redovisa royaltyinkom- ster som inflyter genom exploatering av uppfinningarna.
Den person som har förvärvat en patentandel anses bedriva patentexploateringsrörelse och skall därför deklarera royal- tyinkomster som inkomst i patentexploateringsrörelsen. An— delarna berättigar till värdeminskningsavdrag på anskaff- ni ngskostnaden för andelen. De andelar som den enskilde kan förvärva avser alltså ge intäkter i form av royalty, vilken i sin tur är beroende av den omsättning produkten kan räkna med. Man har alltså att göra ned en misättningsrelaterad av- kastning vilken liksom den vi nstrelaterade avkastning som är aktuell vid vinstandelslån på ett för det kapitalbehövande företaget värdefullt sätt anpassar kapitalkostnaderna till projektets återbetalningsförmåga. För en finansiär kompense- ras en troligen låg avkastning i början av högre vinstmöj— ligeter framöver. Vid förvärvet av en patentandel kan det vara naturligt att tillse att det finns en riskfördelning. Det åstadkommer man genom det tillämpade tillvägagångssättet att bjuda ut skilda uppfinningar i ett block eller "en korg".
New Products Investment AB har vid en hearing inför utred- ningen uppgivit att förvärv av patentandelar rönt ett betyd- ande intresse och bekräftat att såväl enskilda som andra finansiärer har gått in med kapital och förvärvat andelar.
En person som förvärvar andelar i patenträttigheter anses, som nämnts, driva rörelse. Frågan om andelsinnehavarens be- skattningsort för royalty har aktualiserats i avgörande i regeringsrätten. Ien ansökan om förhandsbesked hos riks- skatteverkets nämnd för rättsärenden begärde en person, som förvärvat andelar i ett innovationsblock hos NPI, förhands- besked i en skatterättslig fråga avseende huruvida sökanden skulle anses bedriva patentexploateringsrörelse i Askims församling, där New Products Investment AB har sitt kontor eller i den församling där sökanden hade sitt hemvist.
Rättsnämnden meddelade det förhandsbeskedet, såvitt nu är i- fråga, att sökanden genom det uppdragsavtal han ingått med NPI hade överlämnat alla väsentliga befogenheter vad avsåg rörelsen. Denna ansågs för sökandens del därför bedriven av New Products Investment AB i Askim, där bolaget har fast driftställe. Till följd härav skulle sökanden taxeras till kommunal inkomstskatt i Askims församling i Göteborg för si- na inkomster från innovationsblocket.
Regeringsrätten fastställde i dom den 22 januari 1981 (H 23— 24-1980) riksskatteverkets besked.
Med den ståndpunkt regeringsrätten intog kan alltså ett un- derskott endast utnyttjas statligt såvida den skattskyldi— ge inte även har andra inkomster i den kommun där rörelsen är belägen.
Den behandlade frågeställningen har vissa likheter med den fråga, som gäller i det fall någon förvärvar en andel i ett kommanditbolag. I den refererade domen synes en avgörande fråga ha varit vilket innehåll ett uppdragsavtal kunde anses ha. Det har alltså gällt att i någon mån utröna parter nas avsikter. Om det blir fråga om att sälja patenträttsandelar till en större krets personer genom förmedling av bank eller fondkommissionär torde de behandlade frågeställningarna bli mer komplexa och inbjuda till oklarheter i rättstillämp- ningen. Andra oklarheter om beskattningsorten kan tänkas un- der liknande förhållanden. Förvärvas del i enstaka patent är det också fråga om rörelse, vars driftställe bestämmer be- skattningsorten.
Denna rättstillämpning liksom rådande ovisshet bidrar till att göra denna finansieringsform mindre attraktiv framför allt i fall som avser uppfinnarverksamhet i glesbyggd. Ut-
redningens ståndpunkt om att kapitaltillskott till rörelser i glesbygdsområden kommer att missgynnas har samma styrka i denna del som vad gäller för kommanditbolag.
Utredningen anser det rimligt att i de fall någon har för- värvat patentandelar han skall anses bedriva patentexploate- ringsrörelse och beskattas i sin hemortskommun. Uetta undan- tag från huvudregeln skall kunna göras om andelsinnehavet utgör ett led i företagets kapitalförsörjning. Utredningen går därvid inte in på frågan om en sådan kapitalsatsning skulle kunna hänföras till inkomst av kapital i Stället för rörelse.
Utredningen föreslår sålunda att den som förvärvar andel i patenträtt bör för intäkter eller i förekommande fall för förluster beskattas i sin hemortskommun. Utredningen menar att samma skäl gör sig gällande vid en sådan kapitalsatsning som för den som satsar i en andel i ett kommanditbolag. En regel av liknande innebörd som utredningen föreslagit bör gälla för den som satsar i ett kommanditbolag bör också in- föras för den som förvärvar andelar i patenträttigheter (se avsnitt 7.4.).
Genom instrumentet patenträttsandelar har man öppnat nya vä- gar för att finansiera en utveckling och exploatering av nya idéer eller produkter. Med de goda erfarenheter man erhållit bör man se om det finns andra rättigheter av liknande karak- tär, vilka skulle lämpa sig för motsvarande fi nansierings— sätt. Exempel på immateriella rättigheter är varumärkesrätt, mönsterskydd, upphovsrätt och rätt till fotografisk bild. Vad som kan invändas mot att använda alla rättigheter är att rättsskyddet har olika styrka. Starkast skydd tillkommer pa- tent- och upphovsrätt, medan skyddet för varumärken och mönster är svagare. Utredningen vill därför uttala vissa be- tänkligheter mot att utan ingående bedömningar av konsekven-
serna bjuda ut andelar i rättigheter, som saknar det rätts— skydd, vilket tillkommer ett patent. Däremot synes goda för- utsättningar finnas för en vidgad marknad av andelar i pa- tenträttigheter.
7.9. Sauunanfattande synpunkter
Utredningen har med dessa exempel på olika fi nansieringsfor— mer velat peka på och Sprida mer kännedom om att det finns en flora av finansieringsinstrument, som står de mindre och medelstora företagen till buds. Som framgått av redogörelsen har utredningen funnit att kännedomen om fler av dessa al- ternativ förvånansvärt nog är begränsad hos ett antal före- tag som finansiärer. Till en del sammanhänger detta med att vårt samhälle blivit alltmer komplicerat med ett svåröver— skådligt regelverk. Utredningen har också pekat på ett antal hinder, ofta av skattemäSSig natur, som försvårar ett effek- tivt utnyttjande av vissa finansieringsinstrument. Rådande osäkerhet om nuvarande och framtida rättsregler har också verkat hindrande.
Utredningens förslag har tagit Sikte på att undanröja vissa av dessa försvårande faktorer. Det måste enligt utredningens mening vara en fortlöpande strävan att se till att vi får enklare och mer överskådliga regler med varaktighet. Före— tagen skall inte behöva ägna stora resurser åt finansier- ingsproblem utan i stället kunna ägna sig åt att utveckla och marknadsföra sina produkter och tjänster.Regelerna bör också vara sådana att de gör det attraktivt för fi nansiären att satsa i produktiv verksamhet i stället för i mera kom— plicerade men mindre produktiva objekt.
8 HANDEL NED AKTIER ocn ANURA VÄRUEPAPPER l 1th BÖRSNUTtRADE BOLAG
8.1 Inledning
Utredningen har i föregående avsnitt behandlat alternativa finansieringsformer. För att dessa skall kunna bli attrakti- va för en bredare krets finansiärer är det viktigt att man på ett enkelt sätt kan handla ned berörda värdepapper. Det är ett för varje kapitalplaCerare naturligt önskemål att inte bara under enkla former kunna gå in i ett eller flera engagemang i mindre och uedelstora företag, utari också att vid en viss given tidpunkt snabbt kunna avveckla sitt aktie— eller andelsinnehav för att få tillgång till likvida medel. Möjligheterna att idag avyttra aktier eller andra värdepap- per, avseende unndre och uedelstora företag, är begränsade och ofta förenade med en i tiden utdragen avvecklingspro- cess. En nera smidigt fungerande handel anser utredningen därför vara ett viktigt led när det gäller att förbättra ka- pitalförsörjningen till denna företagsgrupp. För att till- godose detta behov framlägger utredningen i det följande förslag un dels en utvidgad börshandel och dels en mer in- formell handel utanför fondbörsen.
Utredningen har i sina överväganden samrått med ledningen för Stockholms fondbörs.
8.2 Utvidgad börshandel
Handeln ned börsnoterade värdepapper röner en inte oberätti- gad uppmärksamhet från massmedia och allmänhet. Som kapital— placeringsobjekt framstår dessa företags aktier som intres- santa och attraktiva, något som förstärkts under 1980 och 1981 till följd av sparstimulanser för placeringar i sådana
aktier som införts. Härigenom har börsföretagen fått möjlig- het att erhålla ökade kapitaltillskott från allmänheten.
Ett företag som blir börsregistrerat uppfattas inte sällan av allmänheten som om företaget därmed erhållit någon slags auktorisation på att vara ett säkert placeringsobjekt. Detta synsätt har i allmänhet även omfattat företag, vars aktier noterats på fondhandlarlistan. I och med att den listan upp- hör vid instundande årsskifte kommer denna mellanform att försvinna för företag med anbitioner att så småningom komma i fråga för börsintroduktion.
Till utredningen har framförts önskemål om att fler företag borde få tillträde till fondbörsen och på så sätt erbjudas möjlighet att klara sin kapitalförsörjning via denna.
I den mån man möjliggör att fler aktier och andra värdepap- per kan inregistreras på Stockholms fondbörs är utredningen medveten om att såväl praktiska som andra skäl hindrar att man alltför långtgående skulle öppna för bolag att få värde— papper inregistrerade på fondbörsen.
Mot bakgrund av tidigare undersökningar, bl a av kapital— marknadsutredningen och de uppgifter som utredningen erhål- lit, Kan man anta att sannolikt ett hundratal företag på viss sikt skulle lämpa sig för börsintroduktion. Det är tro- ligt att några företag bland det antal utredningen anser va- ra tänkbara för börsintroduktion skulle kunna bli inregi- strerade redan med nuvarande regelsystem. Det är emellertid utredningens uppfattning att ett antal kvalificerade medel- stora företag har svårt att uppfylla gällande krav men ändå skulle vilja komma i fråga för inregistreri ng på fondbörsen. Uppskattningsvis kan detta röra sig om ett femtiotal före- tag.
Kommer fler företag att bli börsnoterade kommer detta att gälla företrädesvis medelstora företag. Mot ett förslag att öppna möjligheter för fler företag att komma in på fondbör- sen har hävdats att man inte bör ändra villkoren för till- träde till fondbörsen utan i stället bör man finna någon form för noteringar av ett antal medelstora företag utanför börsen. Innan en introduktion blir aktuell skulle därmed fö- retagets marknadsmässiga förutsättningar kunna iakttas och bedömas. Man borde därför inte minska kraven för börsintro- duktion innan företagen visar att de svarar mot de krav man tidigare ställt på börsnoterade företag. En sådan ståndpunkt har visst fog för sig. utredningen menar emellertid att den plattform som fondhandlarlistan har utgjort bör kunna säker- ställas inom ramen för den handel som utredningen föreslår skall kunna äga rum i annan ordning (avsnitt 8.3). På det stadiet kommer en första analys av företaget att göras där man också bör kunna bedöma utvecklingen och expansionsmöj- ligheter i företaget.
Utredningen menar att ett led i att öka företrädesvis de medelstora företagens kapitalförsörjning är att dessa får tillträde till börsmarknaden. En sådan åtgärd kommer också att ha en betydande psykologisk betydelse för denna före- tagsgrupp, något som inte får underskattas. Frågan blir då om detta skall ske inom ramen för den befintliga s k A II- listan eller genom tillskapandet av en A III-lista.
A II-listans företag utgörs till inte ringa del av sådana företag, som tidigare varit noterade på fondhandlarlistan eller som med hänsyn till företagets förutsättningar blivit direkt upptagna på A II—listan.
Med anbitionen att låta flera företag bli registrerade på börsen skulle man i stället kunna överväga att föreslå börs- styrelsen att sänka de uppställda kraven på företagets ak- tiekapital, eget kapital och antal börsposter. För ett så— dant förslag talar den omständigheten, att man därigenom skulle möjliggöra för en grupp av medelstora företag, som har förutsättningar för en god utveckling, att vinna inträde på A II—listan. Vad som kan invändas mot ett sådant förslag är främst rättviseskäl. Hittills har höga krav ställts på de företag som uppförts på A II-listan. Utredningen fäster vikt vid de invändningar, som kan resas mot att nu uppställa mindre stränga villkor för inträde på A II- listan och fi n- ner det därför mindre välbetänkt att föreslå att A II-listan utvidgas genom att tillträdeskraven sänks.
Om man vill minska nu uppställda inregistreringskrav kan detta i stället ske genom att man tillskapar en tredje lista på fondbörsen, som kan benämnas A III-listan. Fördelen med en sådan lista skulle vara att man fick ett antal företag börsnoterade utan att ändra de institutionella förutsätt- ningarna.
Vilka krav skulle då ställas för inregistreri ng av värdepap- per på en sådan lista? Enligt 19 g första stycket förord- ningen om Stockholms fondbörs får som nämnts inregistreri ng vid fondbörsen inte ske om aktie- eller det egna kapitalet understiger två respektive fyra miljoner kr, men börsstyrel- sen har möjlighet att fastställa högre belOppgränser. Dessa har av börsstyrelsen bestämts för A II-listan till fem mil- joner kr i aktiekapital Och tio miljoner kr i eget kapital. Skall en sänkning av den finansiella nivån ske måste börs- styrelsen i administrativ ordning fastställa kraven för en A III—lista. Denna nivå bör alltså vara lägre men ligga inom ramen för gällande bestämmelser i fondbörsförordningen.
Utredningen föreslår lägsta godtagbara värden för en A III- lista vara ett aktiekapital om minst två miljoner kr och ett eget kapital om minst fyra miljoner kr. Dessa gränser över- enstäimner med gällande bestämmelser i förordningen om Stock- holms fondbörs om minsta belopp för aktie— och eget kapital, varför någon ändring i kungörelsen inte behöver göras. De föreslagna gränserna för aktie- och eget kapital bör upp- fattas vad som minst bör uppfyllas för att kunna komma i fråga för A III-listan. Enligt utredningens bedömning torde dessa förhållanden inte vålla några svårigheter att uppfylla för tänkbara företag på den föreslagna listan.
Vad därefter angår antalet börsposter är kravet på A II-lis- tan 400 poster. Ett lågt antal poster och därmed en förhåll- andevis ringa spridning kan medföra en viss risk för kurs- sättningen av aktierna. Mot detta står att ett krav på sam- ma antal börsposter som för närvarande skulle försvåra för de företag som skulle önska att bli börsnoterade på en A III-lista. Ett lämpligt antal börSposter bör enligt utred— ningens rekommendation vara 100 stycken. Synpunkter kan vä- gas för och emot att bestämma antalet börsposter till 100 stycken. Den tillsyn börsstyrelsen kan utöva menar utred- ningen är en tillräcklig garanti för att stävja eventuella försök från majoritetsinnehavare eller andra att påverka kursnoteringarna. Kan det antas att handeln i ett inregi- strerat fondpapper skulle strida mot god affärssed eller an- dra o'nständigheter föranleder att papperet inte bör vara in- registrerat har börsstyrelsen möjlighet att besluta om avre— gistrering.
Hur ofta handel med fondpapper på A III—listan skall äga rum bör börsstyrelsen bestämma.
Flera administrativa bestämmelser finns i lagen om Stock- holms fondbörs och i förordningen om Stockholms fondbörs,
vilka rör uppgifter m m om det bolag som ansöker om inregi- strering, avgifter till fondbörsen m m. Utredningen anser att någon ändring inte är påkallad i gällande lagstiftning eller att någon lättnad i administrativt hänseende inte bör gälla för företag som skall kunna föras upp på A III-listan.
8.3 Handel med icke börsnoterade papper
I flera andra länder bl a i de anglosachsiska har en organi— serad värdepappersmarknad utvecklats vid sidan av börsen. Mest omfattande är den amerikanska over the counter-market, (se avsnitt 5.3.). En sådan handel i organiserad form med värdepapper utanför fondbörsen får enligt lagen om Stock— holms fondbörs inte förekomma i Sverige. Däremot sker vid sidan av överlåtelse på rent personlig basis en viss spora- disk handel i begränsad omfattning utanför fondbörsen.
Ett exempel är den handel som bedrivs med de papper som no- teras på den s k C-listan. Den utgör ett samlingsnamn för ett litet antal papper, ett tiotal, vilka fått en viss spridning och som omsätts genom förmedling av fondkonunissio- närerna.
Ett annat exempel är den s k Värnamobörsen i Värnamo. Uenom Götabankens kontors försorg därstädes äger en handel rum med aktier i Forsheda AB. Kursavslut bestäms av köpare och sälj— are med ledning av tidigare noteringar. Handeln är koncen- trerad till Värnamo.
Skälen till att handeln utanför fondbörsen varit så begrän- sad är delvis historiskt betingade. För de svenska mindre företagen har det traditionellt tett sig mindre naturligt än för deras kollegor i andra länder att vända sig till en nå- got bredare marknad för att trygga kapitalförsörjningen.
Tidigare har ju också lönsamhetsläget och självfinansi- eringsmöjligheterna varit sådana att behov av riskvilligt externt kapital varit begränsat. En bidragande orsak under senare år synes ha varit oklarheten om vad regelsystemet tillåter i fråga om en handel vid sidan av fondbörsen, lik- som om vilka konsekvenser en sådan handel skulle kunna få exempelvis på den skattemässiga bedömningen av företagets värde. Såvitt utredningen kunnat finna har någon mer syste- matisk genomgång av förutsättningarna för och konsekvenserna av en handel med icke börsnoterade värdepapper inte gjorts.
Vid en bedömning av hur en handel med icke börsnoterade pap— per skulle kunna gå till anser utredningen att två förhåll- anden särskilt bör beaktas.
För det första bör hänsyn tas till att det bara för något mer än ett år sedan infördes en ny fondkommissions- och börslagstiftning, i vilken bl a fastslogs att endast Stock— holms fondbörs får utöva fondbörsverksamhet. Utredningen be- dömer det inte möjligt och heller inte angeläget att ändra på denna bestämmelse. Målsättningen bör därför vara att in— föra ett system som är förenligt ned gällande lagstiftning.
För det andra har här i landet byggts upp en organisation med banker och fondkommissionärer som besitter ett
gediget kunnande och en rik erfarenhet kring varjehanda frågor som rör handel med aktier och andra värdepapper. Den- na organisation, som särskilt genom bankernas många lokal- kontor är förgrenad över hela riket, är en viktig komponent för tillhandahållande och förmedling av värdepapper till en bredare allmänhet. Dessa institut och bolag har under årens lopp byggt upp rutiner och kontaktnät, som har stor betydel— se för en utvidgad handel.
Utredningen anser därför att banker och fondkommissionärer bör vara de institutioner som är nest lämpade att utnyttjas
för en handel med aktier och andra värdepapper som inte är börsnoterade. Verksamheten med icke börsnoterade värdepap- per bör därför inte onbesörjas av särskilt upprättade organ eller organiseras på annat sätt utanför bankers och fondkom- missionärers medverkan.
Från dessa utgångSpunkter har utredningen funnit det natur- ligt vid utarbetande av ett förslag om handel med icke börs- noterade papper att ha samråd med fondhandlareföreningens styrelse.
Förslaget presenteras i det följande. Vissa frågor har ut- redningen funnit det naturligt att inte nu ta ställning till i detalj, utan överlåta till den praktiska tillämpningen att lösa.
I huvudsak borde en handel ned icke börsnoterade aktier och andra värdepapper kunna ske på följande sätt:
Förutsättningen för att en handel med aktier eller andra värdepapper skall etableras är dels att det berörda företa- get är intresserat av att medverka, dels att en fondkommis- sionär anmäler intresse att handla med företagets värdepap- papper. En sådan fondkommissionär bör då betraktas som hu- vudmäklare. Denne kan då vända sig till en eller flera andra fondkommissionärer och överenskomma att man på vissa vill- kor är beredd att hålla marknad i företagets onoterade ak- tier eller andra värdepapper. Huvudmäklaren och den eller de medverkande fondkommissionärerna blir då 5 k market makers för värdepapperet ifråga. Utredningen har diskuterat om man bör hitta någon lämplig översättning av order market maker, men stannat för att behålla termen i den fortsatta fram- ställningen för att på så vis ha en särskiljande beteckning för de personer som kommer att åta sig att handla med icke börsnoterade papper.
sådana att det bör bli föremål för en handel eller inte, måste företaget vara villigt att lämna en presentation och information om sig självt. Företaget sammanställer till- sammans nied huvudmäklaren/medverkande market makers en pro— memoria eller ett prospekt som innehåller en beskrivning av företaget och dess verksamhet, utdrag ur de senare årens årsredovisningar och revisionsberättelser. Man torde ställa för höga anspråk om man vid denna prövning skulle kräva samma underlag som vid ansökan om inregistrering på fondbör- sen (11 g fondbörsförordningen), men det är väsentligt att det framtagna underlaget ger en så rättvisande och allsidig bild av företaget som möjligt. Vidare bör framgå hur stor del av antalet aktier eller andra värdepapper företaget är berett att släppa ut på marknaden och till vilket introduk- tionspri's samt det antal värdepapper dessa market makers är beredda att genomföra en handel med. PrOSpektet bör också utsäga vilka åtaganden de ansvariga market makers fortsätt- ningsvis är beredda att göra. Bl a förutsätts de löpande lämna bud med köp- och säljkurs omfattande ett visst antal aktier (börsposter) och då till redan i prospektet angiven högsta skillnad mellan köp- och säljkurstenna i förväg etablerade högsta skillnad mellan köp- och säljkurs är av väsentlig betydelse för att minimera risken för manipula— tioneri papperet ifråga. Vidare skall market makers ange till vilka andra kurser man är beredd att göra avslut i udda antal aktier.
De börsmedlemniar som har affärer att utföra i ett onoterat papper förutses vända sig till någon market maker. Denne skall upplysa om de avslut han känner till samt ställa" köp- och säljkurs. Hur länge bör i så fall en market maker stå för sina kurser? Olika avvägningar kan givetvis göras. Ut- redningen anser att den tid en market maker skulle behöva stå för kursen skall vara kort, säg någon dag, i annat fall finns risk för att marknaden blir för stel. Sker avslut omfattande det antal papper market maker garanterar till den
angivna kursen, äger han därefter ange ny kurs.
Sedan handel påbörjats i ett papper kommer efter en tid upp- gifter att finnas till vilka kurser avslut har skett i den mån en handel har kommit igång. Dessa uppgifter är viktiga att sprida kännedom om. Lika viktigt är att man kan få veta vilka bolags aktier eller andra värdepapper som en market maker har åtagit sig att handla med. Dessa uppgifter bör på något sätt sammanställas. Utredningen har inhämtat att fond— handlareföreningens styrelse har förklarat sig beredd att på enklaste sätt upprätta en förteckning över de bolags aktier och andra värdepapper som kommer att bli föremål för en han- del och vilka som är registrerade som market makers för ett bolags papper och vem som är huvudmäklare. Den senare bör vara beredd att lämna uppgift om de avslut han får kännedom om samt i övrigt vara kontaktman för bolaget. När det skett avslut i något papper bör alltså uppgifterna härom spridas. Detta föreslås med viss nödvändighet ske ganska oregelbundet genom att en lista sammanställs som fondhandlareföreningens styrelse låter publicera eller att de svarta tavlorna inom Stockholms fondbörs lokaler används för information om senaste kända avslut.
Den handel, som kommer att äga rum med värdepapper i mindre och medelstora företag, skall inte bara omfatta aktier utan även andra värdepapper. utredningen har redovisat behovet av att använda andra fi nansieringsformer, som vinstandelslån, konvertibla skuldebrev, andelar i patenträtter m m. I den mån dessa värdepapper och andelar kan omsättas bör de kunna bli föremål för noteringar lika väl som aktier. Utredningen tänker sig därför att man utöver en lista över aktier i vil- ka en handel ägt rum någonstans också kan föra en förteck- ning över andelar i bolag, bevis om vi nstandelslån etc.
De åtaganden som görs upp mellan företaget och de market ma- kers som förklarat sig villiga att hålla marknad i företag- ets papper, kan behöva bringas att upphöra. Detta kan inte ske utan vidare. Utredningen anser att någon form av uppsäg- ningstid måste iakttas, förslagsvis uppgående till tre måna- der. Vidare är det väsentligt att i det fall huvudmäklaren av olika skäl skulle vilja dra sig ur sitt åtagande detta inte bör gå ut över tredje man. Yrkesetiska skäl talar där- för för att den huvudmäklare som vill lämna sitt engagege- mang bör eftersträva att medverka till att en marknad upp- rätthålls sedan han själv lämnat sitt åtagande. Detta bör dock inte gälla under alla omständigheter. Skulle oförut— sedda händelser inträffa som att förhållandena i företaget påkallar att man inte längre handlar i det papperet eller dylikt, bör detta lösa huvudmäklaren från hans åtaganden.
Svårigheter kan då uppstå för den enskilde aktieägaren att avveckla sitt innehav. En sista åtgärd skulle i så fall vara att huvudmäklaren blir skyldig att låta verkställa en auk- tion på värdepapperen.
Är en handel på här angivet sätt så ordnad att den inte kan anses komma i konflikt med vad i lagen om Stockholms fond- börs nenas med fondbörsverksamhet?
Fondbörsutredningen uttalade att kravet på regelbundet sam- manförande av köp- och Säljanbud innebär att den som anord- nar verksamheten möjliggör att från olika håll avgivna anbud enligt en viss förhandlingsmetodik koncentreras.
Lagtexten avsåg också täcka den situation att anbuden sam- las för att databehandlas.
Utredningen anser att en sådan koncentration av anbud inte kommer att vara förhanden vid en handel enligt utredningens förslag.
Vidare anges i motiven till fondbörslagen att sammanförandet skall ske regelbundet, vilket ställer krav på en ofta åter— kommande verksamhet. Det skall också vara fråga om verksam- het i relativt stor skala.
Utredningen menar,att man inte kan förvänta sig handel annat än sporadiskt och då i begränsad omfattning. Särskilt vad gäller omfattningen torde handeln med aktier och andra vär- depapper utgöra en mindre del av företagets totala utgivna värdepapper eller förefintliga aridelar.Spridningen blir där- för begränsad, vilket påverkar handelns omfattning och spo- radiska förekomst.
Utredningen anser nu påtalade skillnader vara så påtagliga att den av utredningen föreslagna ordningen inte är att be- trakta som fondbörsverksamhet.
En handel med ifrågavarande värdepapper aktualiserar också vissa andra frågor.
Utredningen behandlar först lnformgtlopsfråggnå
Innan det kan bli fråga om en handel i ett onoterat värde- papper, måste, som nämnts, det företag, vars aktie eller an- nan andel skall omsättas ta fram ett underlag om företagets ekonomiska ställning, framtidsutsikter rn m. På grundval här— av görs en företagsanalys. Denna måste givetvis anpassas ef- ter behovet i det individuella fallet.
som kan begäras att företaget lämnar. För börsföretagen är detta en fråga som bestäms efter avtal mellan börsstyrelsen och börsföretaget i det s k inregistreringskontraktet.
I de mindre och medelstora företagen är informationen om fö- retaget ofta mindre lätt tillgänglig. Det allmänna behovet att Sprida information om företaget är också mindre bland de mindre och medelstora företagen. Dessutom tillkommer kost- nadsskäl som inte sällan omöjliggör att ge ut intresseväck- ande presentationer. Utredningen nenar trots detta att vissa minimikrav måste ställas på den löpande informationen. Såda— na minimikrav bör utvecklas i praxis under överinseende av fondhandlareföreningens styrelse. Det ömsesidiga beroende, som finns mellan ett företag och dem som är market makers i företagets papper torde också öka benägenheten hos företaget att presentera grundläggande fortlöpande information, exem— pelvis delårsrapporter. Sker inte detta torde man enklast konstatera att någon handel i det papperet inte längre är möjlig.
Skattetästsliga tråget
När det gäller tillgångar som placeras i ett företag värde- ras dessa olika. Om det är fråga om ett fåmansföretag i kom- munalskattelagens mening kommer särskilda bestämmelser att gälla för kapitalbeskattningen. hur bolagets aktier värderas påverkar förmögenhets- samt arvs- och gåvobeskattningen.
Aktier som noteras på in- eller utländsk fondbörs eller är föremål för liknande notering skall enligt 4 g sjätte styck- et lagen om statlig förmögenhetsskatt upptas till det note- rade värdet eller, om detta inte motsvarar vad som skulle kunna påräknas vid en försäljning under normala förhållanden
till det pris som skulle kunna påräknas vid en sådan för- säljning. Denna värderingsprincip gäller även för sådana ak- tier, som inte är börsnoterade eller är föremål för likiande notering, men som ändå omsätts på kapitalmarknaden.
Aktier som inte omsätts på kapitalmarknaden kan värderas med utgångSpunkt från de värden som fastställs av länstyrel- serna. Dessa bolags aktier sammanställs i en aktievärde- ringslista som årligen utges av riksskatteverket. Listan upptar för närvarande över lU 000 aktier. Det skattepliktiga bel0ppet beräknas enligt substansvärderingsmetoden.
I den mån ett bolags aktier blir föremål för omsättning på kapitalmarknaden kan det alltså bli fråga om skilda värde- ri ngsregler för bolaget. Riksskatteverket har meddelat när- mare anvisningar under vilka förhållanden och i vilken om- fattning omsättning av minoritetSposter av aktier medför att olika värderingsmetoder skall iakttas.
Utredningen anser att de värden som kan komma att åsättas aktier som blir föremål för en sporadisk handel inte alltid kommer att vara en riktig värdemätare. Förmögenhetsvärder- ingen bör inte givet grundas på det värde som ett fåtal ak- tier har åsatts vid någon tidpunkt då en handel kan ha ägt rum. En sådan värdering och de osäkerhetsmoment den skulle medföra för företagets huvuddelägare skulle starkt begränsa benägenheten att utnyttja en bredare marknad för företagets kapitalförsörjning. Iförsta hand bör alltså den hittills tillämpade principen med särskild värdering av länsstyrelse bibehållas även om en sporadisk handel sker.
Eondkonnlssiensbelass esetjktleiötvärx
16 g fondkommissionslagen föreskriver att fondkommissions- bolag får inneha akter, emissionsbevis, andelar i aktiefond
och i ekonomisk förening till ett anskaffningsvärde som upp— går till högst två miljoner kr eller som svarar mot två pro- cent av den genomsnittliga årsomsättningen i bolagets kom- missionshandel under de fem närmast föregående åren dock högst tio miljoner kr. Vid beräkning av inneliavets omfatt- ning skall inte medräknas innehav av sådana aktier och an- delar som bolaget enligt 15 g samma lag får förvärva.
De införda reglerna om fondkommissionärernas rätt till han- del för egen räkning syftade till att minska riskerna för den intressekonflikt som kunde bli följden av att sådan han- del drevs samtidigt med kommissionsuppdrag. Ett annat syfte var att nå en utjämning av konkurrensvillkoren mellan banker och andra fondkonunissionärer genom att även bankerna fick rätt att ha ett handelslager av aktier m m (prOp 1978/79z9 sid 137). I propositionen om fondkommissionslagen tillade departementschefen bestämmelsen att fondkommissionärernas aktieinnehav får uppgå till två procent av den genomsnittli- ga årsomsättningen.
En handel med onoterade aktier och andra värdepapper kan an- tas öka behovet för fondkommissionsbolagen att inneha värde- papper i större omfattning än vad fondkommissionslagen med- ger. Den fondkommissionär som kommer att bli market maker har därför ett behov av ett lager, vilket måste rymmas inom hans tillåtna värdepappersinnehav. Gränsen för eget innehav bör därför ökas.
Utredningen har av bankinspektionen erfarit att det hos in- spektionen övervägs att föreslå regeringen att ändra fond- komnissionslagen så att ett större värdepappersinnehav med-— ges. Utredningen anser med hänsyn härtill inte påkallat att själv också föreslå en ändring av lagen utan utgår ifrån att frågan kommer att föras fram av bankinSpektionen.
9 FINANSIÄRER — ökade möjligheter och incitament att placera i mindre och medelstora företag
9.1 Olika finansiärer
Utredningen har vid sina överväganden rörande riskkapital till de mindre och medelstora företagen sett på möjligheter- na för olika grupper av finansiärer att satsa i denna före- tagsgrupp.
Utredningens målsättning är att undanröja eventuella hinder för olika finansiärer att göra kapitaltillskott av detta slag och ge ökade möjligheter och incitament till sådana placeringar.
I grova drag kan man hänföra finansiärerna till två huvud- grupper, dels institutionella finansiärer och dels privat- personer. 9.2 Instituionella finansiärer
I denna grupp ingår investmentbolag, vissa andra större fö- retag, aktiefonder och aktieSparfonder, allmänna pensions— fonden, försäkringsbolag samt ett antal andra fonder och stiftelser.
Som framgår av avsnitt 4.3.1 förfogar förvaltnings- och in- vestmentbolagen över betydande resurser för kapitalplace- ringar. Värdet av deras aktie- och andelsinnehav uppgick vid årsskiftet 1980/81 till 9 miljarder kr. Cirka en tiondel av det innehavet, drygt SOU miljoner kr, utgjordes av placeringar i mindre och medelstora företag.
Bland annat på grund av skattesystemets utformning samt de begränsade möjligheterna till handel med icke börsnoterade papper har det visat sig fördelaktigare för dessa fi nansi- ärer att göra majoritetsengagemang, som under vissa förut- sättningar möjliggör koncernbidrag och som i allmänhet är lättare att avyttra än mi noritetsengagemang. Det har visat sig svårt att göra mi noritetsengagemangen lönsamma.
Utredningen, som något berört denna problematik under tidi- gare avsnitt, anser att det skulle föra för långt att här framlägga förslag om ändringar i de komplicerade och inbör- des delvis olika regelsystem som reglerar investment- och förvaltningsbolagens skattesituation. konsekvenserna av så- dana ändringar är nämligen svåröverskådliga.
Utredningen menar dock att det finns anledning att de berör- da företagen själva överväger dessa frågor mot bakgrund av de förslag utredningen i övrigt lagt fram och därefter fram— lägger förslag om hur regelsystemet skulle kunna anpassas så att exempelvis andra fi nansieri ngsinstrument än aktier skul- le kunna bli attraktiva för dessa finansiärer.
Vid sidan av investment- och förvaltningsbolagen uppträder även andra större företag i inte obetydlig omfattning som finansiärer för mindre och medelstora företag. Även här gäl- ler dock att det i allmänhet varit attraktivare att göra majoritetsengagemang. Olika former av minoritetsengagemang förekommer dock, exempelvis för att stödja underleverantörer eller för att främja utvecklingen av produkter som kan ha intresse som komplement till det egna sortimentet. Det synes vara mycket skiftande motiv, som dikterar de olika engage- mang större företag göri mindre. Några direkta önskemål om regeländringar i denna del har inte framförts till utred- ningen. Utredningen vill dock peka på att de förslag som den
framlägger under kapitel 7 bör kunna ge ökade möjligheter även för större företag att lönsamt ti llskjuta riskvilligt kapital till mindre och medelstora företag.
9.2.1 Aktiefonder
Som framgått av avsnitt 4.3.2 hade aktiefonderna vid års- skiftet 1980/81 ett värdepappersinnehav på närmare en mil- jard kr, vilket på grund av gällande regler i princip inte till någon del kunnat avse icke börsnoterade svenska värde-
papper.
Aktiefondsutredningen angav i sitt betänkande (SOU 19b9zlo) med hänsyn bl a till att de medel som ingick i en aktiefond skulle placeras under så betryggande former som möjligt, att fondandelarna skulle kunna lösas in och värdepapperen om- sättas, att ett marknadsvärde lätt skulle kunna fastställas och att det i princip bara fick röra sig om värdepapper no- terade vid fondbörs eller på svensk fondhandlarlista. Före- dragande departementschef delade utredningens förslag (prop 1974:128, sid 158).
AVgörande skäl varför aktiefonderna endast kan förvärva värdepapper noterade på fondbörsen eller under motsvarande förhållanden utländska papper är således, att tillgångarna snabbt skall kunna realiseras till gällande marknadsvärde vid inlösen och att varje fondandel skall kunna åsättas ett visst värde. Detta skall också tjäna som underlag för fond- andelsägarens beräkning av förinögenlietsvärdet på hans ande"- lar i fonden eller vad han kommer att erhålla vid inlösen av sina andelar. Rätten att när som helst påkalla inlösen ställer också krav på likviditet hos fondbolaget. Skulle bolaget sakna medel vid inlösen skall försäljning ske av värdepapper i erforderlig utsträckning.
Fondbolagen äger enligt gällande bestämmelser att göra placeringar i aktier, obligationer och andra värdepapper.
Det har i sanband med utredningens hearings framförts syn- punkter på att man borde låta aktiefonderna få placera sina tillgångar i andra förmögenhetsvärden än värdepapper, exem- pelvis i industrifastigheter för småföretag.
Skulle fondbolagen tillåtas placera fondernas tillgångar i andra objekt än värdepapper skulle detta inte överensstämma med fondernas syften, nämligen att förvalta just värdepap- per. Utredningen anser därför att någon ändring av gällande lagstifning för angivet syfte inte är lämpligt och inte hel- ler är påkallat för närvarande.
Utredningens överväganden kommer därför att inskränka sig till frågan om lämpligheten att tillåta fondbolagen att till aktiefonderna få förvärva aktier, andelar eller andra värde- papper som inte är börsnoterade och i så fall i vilken om— fattning.
Utredningen kommer i _det fortstta resonemanget att tala om såväl börsnoterade som icke börsnoterade värdepapper. För systematikens skull hänför utredningen sådana värdepapper, som upptas i 19 9 andra stycket 3 aktiefondslagen och som inom en viss tid beräknas bli inregistrerade på fondbörs, till gruppen börsnoterade värdepapper.
I framställningar till regeringen, vilka denna överlämnat till utredningen, har upptagits frågan om att vidga aktie- fondernas och aktieSparfondernas rätt att förvärva icke börsnoterade aktier och andra värdepapper (se avsnitt 1.2.). Ämnet har också berörts i andra sammanhang. I samband med införandet av aktiesparfonder diskuterades bl a om dessa skulle få förvärva icke börsnoterade papper. Detta skulle
enligt föredragande departementschef (prop 1980 /81:45) krä- va, att en mängd praktiska och andra problem först löstes. Ett avgörande skäl var också att det inte fanns någon mark- nad där aktier och andelar i mindre företag kunde omsättas.
Visserligen kan det anses föreligga vissa praktiska problem, men till en del kan dessa lösas om utredningens förslag be- träffande handel i icke börsnoterade papper genomförs. Sedan väl principerna för att kunna omsätta ifrågavarande papper knäsatts bör enbart den omständigheten, att värdepapper inte är noterade på fondbörs inte utgöra hinder för fondbolagen att få förvärva sådana papper.
En annan praktisk fråga är beräkningen av värdet på fondan- delarna. Det kan då vara på sin plats att erinra om de enga- gemang, som sedan början av 1980 gjorts av fjärde fondsty- relsen i allmänna pensionsfonden. Vid fondens värdering av sin värdepappersportfölj upptas onoterade aktier till an- skaffningsvärdet. Ett liknande betraktelsesätt skulle kunna läggas på de förvärv och den värdering fondbolagen skulle göra av icke börsnoterade papper. Emellertid bör - med andra förutsättningar för en handel med icke börsnoterade värde- papper - man kunna anta att man endast i undantagsfall skulle behöva lägga ett anskaffningsvärde till grund för värderingen. Ett annat värde som kan användas är de förslag till värden som utarbetats hos respektive länsstyrelse.
Utredningen anser att de värderingsmetoder, som står till buds, är godtagbara.
Den avgörande frågan blir därmed om placeringar i icke börs- noterade papper rent allmänt står i samklang med fondernas uppgift att bevaka fonddel ägarnas gemensamma intressen.
Utredningen, som inhämtat synpunkter från ledningarna för fondförvalningarna, delar deras uppfattning att placeringar i mindre och medelstora företag många gånger kan utgöra väl så lönsamma och säkra satsningar som i placeringar i börsno- terade aktier. En förutsättning är att det finns en till- räcklig och erfaren analys— och uppföljningskapacitet hos finansiären. Utredningen hyser för sin del inte några be— tänkligheter mot att aktiefonderna skulle få förvärva icke börsnoterade värdepapper i den mån rätten att placera i så- dana papper begränsas och bestäms till en viss andel av fon- dens totala värdepappersinnehav.
Härtill kommer att i de internationella rekommendationer som legat till grund för utformning av aktiefondslagen uttalats att placeringar till viss del bör kunna ske i icke börsnote- rade papper.
Då det gäller att bestämma, vilken andel en sådan placering bör ha, har till utredningen framförts synpunkter om att in- rätta fonder, som bara skulle bestå av värdepapper från icke börsnoterade mindre och medelstora företag. Utredningen an— ser att man på sikt bör se om man kan genomföra ett sådant förslag, men ställer sig för närvarande tveksam till att föreslå fonder med sådan sammansättning. Utredningen vill i stället ansluta sig till de rekommendationer som utfärdats av Europarådet innebärande att högst tio procent skulle få förvärvas till en aktiefond. Mot en sådan utvidgad place- ri ngsrätt har vid sammanträde med företrädare för bankin— spektionen inte rests några eri nri ngar.
Om lagliga möjligheter öppnas för aktiefonderna att placera högst tio procent av innehavet i mindre och medelstora före- tag synes något särskilt tillstånd för individuella place- ringar av tillsynsmyndighet inte erfordras. Det får i stäl- let ankomnia på fondens placerare att göra erforderliga be- dömningar rörande riskspridning och lämpligheten i övrigt av placeringen.
Den vidgade placeringsrätten för aktiefonderna förutsätter en ändring av 19 & aktiefondslagen.
Närmaraom läIdEPEPBP-I
Av aktiefondens totala placeringar i värdepapper skulle en- ligt utredningens förslag mi nst nio tiondelar utgöras av ak- tier, obligationer och andra värdepapper som är inregistre- rade på Stockholms fondbörs eller utländska värdepapper lik- som hittills. De nuvarande reglerna inkluderar även aktier, obligationer och andra värdepapper, om det finns sannolika skäl för antagande att de värdepapperen kommer att inom ett år inregistreras vid fondbörs.
Utredningen konstaterar att ifrågavarande bestämmelse redan ger utrymme för aktiefonder att förvärva värdepapper som formellt sett inte är börsnoterade. Den utformning regeln har begränsar fondbolagens förvärv av introduktionSpapper till ett fåtal företag. Utredningen har i sina överväganden om fondbolagens utvidgade placeringsrätt ansett att den föreslagna tiondel, som fondbolagen skulle kunna förvärva i icke börsnoterade värdepapper, inte skall inkludera den pla- ceringsmöjlighet fondbolagen redan har i de nämnda introduk- tionspapperen.
I den mån värdepapper, som förvärvats med beaktande av att de kommer att inregistreras på fondbörsen inom ett år, inte uppfyller förutsättningarna skall de enligt nuvarande regler avyttras så snart det lämpligen kan ske. Avsikten med denna bestämmelse är att fonden inte skall behöva under en längre tid än ett år inneha introduktionspapper som inte blir före- mål för omsättning eller kontinuerlig värdesättning. Skulle aktiefonderna medges rätt att till en tiondel inneha icke börsnoterade värdepapper är det tänkbart att papper,som inte
blir inregistrerade på fondbörs, ändå är så intressanta pap- per att de även efter ett års innehav inte bör avyttras som föreskrivs i 19 g tredje stycket aktiefondslagen. Utredning- en anser att bestämmelsen om skyldighet att avyttra sådan aktie, som eJ inregistrerats inom ett år från förvärvet kan kvarstå, men att kravet på en försäljning kan göras beroende av om andelen av fondens innehav av andra icke börsnoterade värdepapper inte överstiger en tiondel.
Den förändring av förhållandet mellan fondens andelar av 0- lika värdepapper som kan äga rum måste det förvaltande fond- bolaget iaktta. Ytterst bör det ankomma på tillsynsmyndig- heten att tillse att fördelningen av värdepapper överens- stämmer med lag.
I sammanhanget bör ånyo eri nras om att den notering som sker på lista utgiven av svenska fondkonmiissionärer (fondhandlar- listan) upphör den 1 Januari 1982 enligt övergångsbestämmel- serna punkt 5 till lagen om Stockholms fondbörs. Ändring av 19 9 andra och tredje stycket föreslås ske i konsekvens där- med.
Vad sedan gäller det slag av värdepapper i icke börsnoterade företag som skulle kunna utgöra en tiondel av aktiefondernas placeringsobjekt gör utredningen fölJande överväganden. Ett fondbolag får idag till aktiefond förvärva aktier, obligati- oner och andra värdepapper. Vad som skulle avses därmed re— dovisades i aktiefondsutredningen (sid 114 f).
Sedan aktiefondslagens tillkomst 1974 har tillkommit lagen om Stockholm fondbörs och fondkommissionslagen. 1 de båda lagarna finns en legal definition på fondpapper, varmed av- ses aktier, annat bevis om delaktighet i bolag, obligatio— ner, förlagsbevis och liknande skuldebrev avsett för allmän omsättning samt andel i aktiefond. Dit räknas konvertibla skuldebrev, vinstandelsbevis m m (SDU 1973:00, sid 70 och 131, prop 1978/799, sid 194 och 260).
I anslutning till propositionen om ny fondkommissions- och börslagstiftning (prop 1978/79:9) diskuterade lagrådet be- greppet värdepapper och fondpapper (prop sid 201). Lagrådet framhöll att värdepapper är ett större begrepp, inom vilket fondpapper är en avgränsad grupp. Lagrådet ansåg att termen fondpapper skulle förbehållas de värdepapper som definiera— des i de föreslagna lagarna. (Se också Walin: Lagen om skul- debrev, 1977, sid 87, not 1). Utredningen hari inledningen till kapitel () betonat behovet av en mångfald finansi— eri ngsi nstrument. Ett sätt att tillgodose detta är att in— stitutionella placerare som aktiefonderna kan göra place- ringar i många skilda objekt. En vid placeringsrätt samman- faller med utredningens förslag om att få till stånd en om- sättning av aktier, andelar i bolag, skuldebrev m in, som härrör från mindre och medelstora företag.
Även om värdepapper i sig är ett vidsträckt begrepp anser utredningen att en tvekan om fondernas pl aceringsrätt i mi n- dre och medelstora icke börsnoterade företag unuanröjs om deras placeringsrätt anges få omfatta de värdepapper som upptagits i lagen on Stockholms fondbörs. På så sätt uppnås en viss överensstämmelse med fondpapper i fondkommissions— och börslagstiftningens mening. Särskilt vill utredningen framhålla att med bevis om delaktighet i svenskt bolag bör irbegripas andelar i kommanditbolag. Även vinstandelsbevis och lån med konverterings- och optionsrätt bör innefattas i den angivna placeri ngsrätten.
Utredningen föreslår därför, att fondbolagen får möjlighet att förvärva svenska aktier, obligationer, förlagsbevis och liknande skuldebrev samt annat bevis om delaktighet i sven- skt bolag, vilka inte är börsnoterade till högst tio procent av fondens totala värdepappersinnehav. Ue uppräknade papperen är värdepapper. Vad som skall avses därmed följer bl a av ovan lämnade hänvisningar.
De värdepapper som fondbolaget inom den angivna procentramen skulle kunna förvärva bör inte omfatta utländska värdepapper utan endast svenska icke börsnoterade papper.
Hur fondens placeringar kommer att fördela sig äger samband med frågor om riskspridning. Tidigare har utredningen pekat på att fondbolaget skall enligt 21 g aktiefondslagen tillse att aktiefonden får en med hänsyn till intresset av ri sk— spridning lämplig sammansättning av värdepapper och att för- värvet av värdepapper från samma utfärdare ej får ske i sådan omfattning att förvärvet överstiger tio procent av fondens värde. Utredningen anser att det framlagda förslaget om att till aktiefond får förvärvas högst en tiondel av fondens värdepappersinnehav bestående av icke börsnoterade värdepapper inte ändrar detta förhållande.
359125sz Enligt 22 g aktiefondslagen får i aktiefond inte ingå mer än fem procent av röstvärdet för samtliga aktier i ett och sam— ma bolag.
Då det gäller de mindre och medelstora företagen skulle kunna hävdas att det för den som gör placeringar i sådana företag är av betydelse att få ett inflytande i företaget så att hans intressen åtminstone skulle kunna tillgodoses genom aktiebolagslagens minoritetsregler. I—läremot talar med viss styrka då det gäller mindre och medelstora företag att ägare till sådana företag är beroende av att behålla ett avgörande inflytande över företaget. En möjlighet att få förvärva aktier med ett högre sammanlagt röstvärde än fem procent bör därför inte övervägas. Frågor rörande redovisning, tillsyn och andra frågor, som är gemensamma för aktiefonder och aktiesparfonder behandlas nedan.
9.2.2 Aktiesparfonder med riskspridning
samm
Utredningen har i föregående avsnitt behandlat frågan Jm att fondbolagen skulle få rätt att upp till en tiondel av en ak- tiefonds värdepappersinnehav få förvärva värdepapper som in— te är eller antas bli inregistrerade på Stockholms fondbörs. De överväganden utredningen redovisat har inte tagit fasta på de särskilda förhållanden som gäller aktiesparfonder och därmed sammanhängande sparstimulanser.
Utredningen har inledningsvis kunnat konstatera att skatte- lättnader vid sparande på lönsparkonto och aktiesparkonto har ökat intresset att förvärva aktier och andra värdepapper påtagligt. Den 31 augusti 1981 var innestående behållning i aktiesparfonderna över en miljard kr. I de företagsinriktade aktiesparfonderna antas behållningen uppgå till inemot 200 miljoner kr av det totala beloppet.
De införda sparstimulanserna har alltså fått ett betydande gensvar från allmänheten. Utredningen menar att detta för- hållande bör påverka frågan om ett sparande på aktiesparkon- to och åtföljande placeringar i aktieSparfonder också skulle kunna komma de mindre och medelstora företagen till del.
Vissa förändringar av gällande bestämmelser måste i så fall ske. En utgångspunkt för utredningens överväganden är att några mer betydande ändringar av gällande lagstiftning inte bör göras då sådana mindre väl skulle kunna harmoniera med de principiella överväganden som finns inom detta regelsy- stem. Övervägandena bör därför ske med beaktande av de grundläggande bestämmelserna inom lagen om aktiesparfonder. Flera fördelar står också att vinna med ett sådant synsätt. Genom den marknadsföring som sker genom banker eller på
annat sätt har allmänheten erhållit god kännedom om hur skattefondsparandet skall gå till, vilka förmåner detta sparande kan förväntas ge m m. Bankerna har också byggt upp administrativa rutiner kring skattefondsparandet, som väl kan utnyttjas också för tillgångar, som kan komma att place- ras i aktier och andra värdepapper i mindre och medelstora företag.
Aktissearfenee: med riskspridning
Efter tillkomsten av de företagsanknutna aktiesparfonderna är det viktigt att skilja de fonder, som erbart placerar si- na tillgångar i det egna företagets aktier, från de aktie- sparfonder med riskspridning , vilka är tillgängliga för allmänheten och måste iaktta regler om riskSpridning m m i aktiefondslagen. Undantag härifrån behandlas senare.
Lagen om aktiesparfonder hänvisar till 19 "g aktiefondslagen för att ange vilka värdepapper som kan ingå i aktiesparfon- derna med de begränsningar som följer av 3 g lagen om aktie- sparfonder.
Utredningen kan inte finna några vägande skäl mot vad gäller rätt till placeringar i icke börsnoterade företag. Utred- ningen föreslår därför att aktiesparfonder med riskspridning får samma rätt som aktiefonderna att placera i icke börsno- terade aktier och andra värdepapper. Detta innebär dels att aktieSparfonderna medges sådan placeringsrätt inom en tio- procentsram, dels att de värdepapper som de får placera l definieras på samma sätt som fastslagits beträffande aktie- fonderna.
Förslaget föranleder en ändring i 3 9 lagen om aktieSparfon- der.
9.2.3 Företagsanknutna aktiesparfonder
Vid remissbehandlingen av promemorian om företagsanknutna aktiesparfonder rådde delade meningar om hur företagsinrikt- ade aktiesparfonder borde konstrueras främst med hänsyn till riskspridningen. I propositionen om förslag till ändring i lagen om aktieSparfonder kom att förordas (prop 1980/61:45, sid 127) att de fonder, som bildades för att förvärva aktier genom kapitaltillskott endast från anställda i ett visst bo- lag eller inom en viss koncern, kunde utan hinder av aktie- fondslagens krav på riskSpridning få förvärva aktier enbart från ett enda företag. Då den konstruktionen avvek så påtag- ligt från bestämmelserna hur aktiefonder skulle vara utfor- made enligt aktiefondslagen togs genom lagändring steget fullt lut så att dessa aktieSparfonder reglerades i särskild ordning.
En företagsanknuten aktiesparfond kan enligt 9 g lagen om aktiesparfonder bildas genom kapitaltillskott endast från anställda i ett visst aktiebolag eller inom en viss koncern. För närvarande får företagsanknutna aktiesparfonder endast bildas för anställda i ett börsnoterat eller fondhandlarno- terat bolag eller inom koncern med ett sådant moderbolag. Avgörande är också att anställningsförhållandet föreligger när tillskotten till fonden sker.
Svenska Företagares Riksförbund har i sin framställan till regeringen uttalat att flera skäl talar för att nuvarande lagstiftning bör ändras så att ett lönsparande med därtill hörande skattereduktion möjliggörs i familjeföretag oavsett företagsform. '
Från Sveriges Industriförbund och från andra håll har fram— hållits det angelägna i att anställda i aktiebolag, vars ak- tier inte är börsnoterade kan få del av skattereduktionen som lönsparandet i det egna företaget medför.
Utredningen vill först beröra möjligheten att anställda i en annan företagsform än ett aktiebolag fick bilda en företags- anknuten aktiesparfond vars tillgångar skulle placeras i fö- retaget.
Vad först gäller handelsbolaget är - såsom redovisats i av- snitt 7.3 — utmärkande för detta bl a bolagsmännens soli- dariska ansvar. Denna princip liksom vissa andra egenskaper hos ett handelsbolag gör att en företagsanknuten aktiespar- fonds tillgångar inte lämpar sig för placeringar i sådana bolagsandelar. Återstår så kommanditbolaget. Detta skiljer sig i vissa väsentliga avseenden från handelsbolaget, bl a såtillvida att kommanditdelägarna inte har samma solidariska ansvar som delägarna i ett handelsbolag. Utredningen anser därför att på kommanditbolag bör kunna anläggas ett liknande synsätt som när det gäller att avgöra om anställda i icke börsnoterade aktiebolag bör få bilda en företagsanknuten ak— tieSparfond.
Vilka förutsättningar finns då för att utvidga bestämmelser- na om företagsanknutna aktiesparfonder till att omfattta icke börsnoterade aktiebolag och kommanditbolag? Ett av skä- len för att år 1960 inte införa företagsanknutna aktiespar— fonder i icke börsnoterade företag var att någon marknad där aktier i sådana företag kunde säljas inte fanns. Utredningen anser dock, att detta hinder genom utredningens förslag om en handel med andra värdepapper till viss del undanröjts.
Värderings— och omsättningsfrågor måste dock tillmätas be- tydelse vid överväganden du nya regler, som skulle vidga
rätten att bilda företagsanknutna aktieSparfonder. Troligen kommer många aktier och andelar att inte ofta bli föremål för omsättning. Vidare måste beaktas att de mindre och me- delstora företagen är en heterogen grupp. Det finns bland dessa många företag som kan betecknas som mycket säkra pla- ceringar, men det finns också företag med en utpräglad risk- profil. Att göra åtskillnad mellan dessa olika företag när det gäller lämpligheten att inrätta en företagsanknuten ak- tiesparfond ter sig ogörligt. Dessa unständigheter samman- tagna anser utredningen vara så avgörande att den inte anser sig kunna föreslå att företagsanknutna aktiefonder skulle få bildas som till lUU procent skulle placera sina tillgångar i mindre och medelstora företag vars aktier eller andelar inte är börsnoterade.
9. 2.4 "Företagsanknutna" akti eSparfonder med
riskspridning
Vid augusti månads utgång 1981 hade 47 företag startat ak- tieSparfonder. 41 av dessa företag har valt att starta före- tagsanknutna aktiesparfonder utan riskspridning, medan re- sterande sex valt " företagsanknutna" aktieSparfonder med riskspridning. De sist nämnda fonderna skiljer sig från de vanliga aktiesparfonderna med riskSpridning genom att de jämlikt 21 9 andra stycket aktiefondslagen medgivits dispens av bankinSpektionen och får placera mer än tio procent i det egna företagets aktier. hormalt får dessa fonder placera 20-25 procent i egna aktier, medan resterande del skall vara andra börsnoterade värdepapper. Av bestämmelserna för aktie- sparfonden följer hur fondens placeringar skall fördela sig mellan egna och andra företags värdepapper.
Utredningen anser att dessa fonder skulle kunna utgöra en lämplig förebild för en modell att låta anställda i icke börsnoterade företag få starta aktiesparfonder.
Det icke börsnoterade företagets värdepapper skulle endast till viss del få förvärvas av fonden medan övriga värde- papper skulle vara börsnoterade. En lämplig fördelning är att fonden fick bestå av 20-25 procent egna icke börsnotera— de aktier eller andra värdepapper och 75-öU procent börsno— terade värdepapper.
Utredningen föreslår således att aktiesparfonder med risk— spridning får startas i icke börsnoterade företag och att dessa fonder får till 20 eller högst 25 procent förvärva ak- tier i det egna företaget, medan övriga tillgångar skall va- ra börsregistrerade värdepapper. Utredningen anser sig där- med ha åstadkommit en rimlig avvägning mellan de intressen som bör beaktas om man öppnar vägen för ett aktiesparande för anställda i icke börsnoterade mindre och medelstora företag.
Tillstånd att förvärva mer än tio procent av värdet av vär- depapperen i fonden, som utfärdats av samme utfärdare lämnas som nämnts av bankinspektionen. Utredningen anser att någon ändring av aktiefondslagen i denna del inte är påkallad. Hänsyn till anställdas intressen och allmänna överväganden, som redovisats vid införandet av bestämmelserna on företags- anknutna aktiesparfonder, gör att det också när det gäller icke börsnoterade företag bör ankomma på inspektionen att lämna särskilt tillstånd. han bör därvid förutsätta att så— dant tillstånd regelmässigt lämnas när det gäller aktiebo- lag. När det gäller kommanditbolag - vilket torde bli säll- synt - kan särskilda överväganden komma att erfordras. Nå- got tillstånd enligt 21 g aktiefondslagen erfordras givetvis inte om det gäller aktiesparfonder med ett innehav av högst tio procent av icke börsnoterade aktier eller andra värde—
papper.
Det har inom utredningen övervägts att föreslå en begräns- ning av rätten att starta aktiesparfonder till företag av
viss storl ek. Utredningen har förståelse för synpunkten att begränsa antalet bolag med hänvisning till ett visst antal anställda. utredningen har dock stannat för att inte föreslå någon särskild gräns. Utredningen menar att fondsystemets uppbyggnad ändock i praktiken utesluter de minsta företagen att inrätta ifrågavarande aktiesparfonder. Det bör ytterst ankomma på bankinspektionen att vid tillståndsgivningen prö- va lämpligheten av att företag av mindre unfattning inrättar en "företagsanknuten" aktiesparfond med riskspridning.
Kostnader för fondbolagets tjänster eller i sairband med ny— emissioner är väsentliga faktorer som måste antas påverka förutsättningarna att bilda aktiesparfonder. Därtill kommer att mycket begränsade förutsättningar finns att omsätta och värdera aktier i sådana företag samt att företagsägaren ofta önskar att någon omsättning på aktier inte alls sker med hänsyn till den förmögenhetsökning och andra ändrade be- skattningsregler detta kan medföra.
Det kan ändå inte uteslutas att flera av de aktiesparfonder som kan komma att inrättas blir förhållandevis små. Sådana fonder kan därför få svårt att bära höga förvaltningskostna— der. Man kan då tänka sig att ett fondbolag åtar sig för- valtningen av flera sådana fonder. En liknande tankegång framfördes också i propositionen om företagsanknutna fonder. [ det sammanhanget uttalade bankinspektionen som sin mening att ett fondbolag borde förvalta högst tre aktiesparfonder med risk5pridning. Denna gräns borde enligt departements- chefen kunna höjas när det gäller företagsanknutna fonder (prop 1980/81:45, sid 15). Utredningen anser det inte vara orimligt att ett fondbolag bör kunna förvalta fem aktiespar- fonder av det slag som nu föreslagits.
Fondbolaget som förvaltar fonder med små tillgångar kan ock- så ha svårt att få fram ett aktiekapital på minst 250 UUU kr. Bankinspektionen kan medge dispens från denna minsta
gräns. Enligt vad utredningen inhämtat från inspektionen kan ett aktiekapital om 100 000 kr godtas om fondbolaget förval- tar en eller flera fonder om högst 5 miljoner kr.
Bankinspektionens praxis synes väl kunna tillgodose de ön- skemål som kan finnas om ett lägre aktiekapital i ett fond- bolag med små tillgångar, varför någon ändring av de grund- läggande bestämmelserna om fondbolagets aktiekapital inte föreslås.
9.2.5 Vissa för aktiefonder och aktiesparfonder
gemensamma frågor
lätdsrlne
I 30 9 andra stycket tredje meningen aktiefondslagen värder- as värdepapper som ingåri fonden med ledning av gällande marknadsvärde, vilket brukar avse det pris som ett värdepap- per betingar när prisbildningen regleras av tillgång och ef- terfrågan. En närmare redovisning av begreppet har lämnats i propositionen om aktiefondslagen (prop 1974:128, sid 162).
I tidigare avsnitt har framhållits att det kan vara ett pro— blem att kontinuerligt få fram ett rättvisande marknadsvär- de. Som likvärdigt värde har utredningen ansett att man bör kunna acceptera anskaffningsvärdet eller länsstyrelsens fö- reslagna värden. I den mån man finner detta inte vara till- fyllest skulle man kunna överlämna värderingsfrågorna till fondandlareföreningens styrelse. Dessa värden jämte övriga värdepappers värden skulle utgöra fondens totala värde, på vilket fondandelsvärdet skall beräknas. Fondbolaget skall fortlöpande beräkna fondandelsvärdet.
Um fondandelsvärdet skall beräknas med ledning av gällande marknadsvärde eller sådant liknande värde som nyss angivits bör en komplettering av lagtexten göras sålunda att jämte "marknadsvärde" införs "eller annat notsvarande värde". För—
slaget innebär ändring av 30 g aktiefondslagen.
111133 e &
Det ankommer på fondbolaget att för varje kalenderkvartal senast en uånad efter kvartalet avge kvartalsredogörelse för aktiefond (aktiesparfond) som bolaget förvaltar. Vidare skall årsberättelse avges. Bankinspektionen äger medge un- dantag från fondens skyldighet att avge kvartalsredogörelse i de företagsanknutna aktiesparfonderna. Vidare kan inspek- tionen, såvitt avser dessa fonder, avstå från att för fond- bolaget förordna revisor som avses i 40 g aktiefondslagen. Utredningen finner inte några övertygande skäl föreligga som borde föranleda den att föreslå några ändringar härutinnan eller att övriga aktiesparfonder skulle komma i åtnjutande av den dispensnöjlighet bankinspektionen äger medge de före- tagsanknutna aktiesparfonderna.
Qvarsåegsbsaäenelser
Inom utredningen har övervägts att införa övergångsbestämel- ser för en succesiv utökning av existerande fonders rätt att förvärva upp till en tiondel icke börsnoterade papper, ef- tersom denna andel i de större fonderna skulle gälla inte 0- betydliga belopp. Utredningen har stannat för att inte före— slå några sådana bestämmelser utan man bör kunna anta att förhållandena på marknaden nedger en succesiv utvidgning av fondernas placeringar i andra värdepapper än börsnoterade.
9.2.6. Al l männa pensionsfonden
I kapitel 4 har behandlats fjärde fondstyrelsens för allmän- na pensionsfonden placeringar. Som redovisats har denna år 1980 börjat placera delar av sitt tillgängliga kapital i icke börsnoterade företag. Enligt direktiven åligger det ut— redningen att öveväga lämpligheten av att inrätta en femte fondstyrelse för AP-fondeh för placering i mindre och medel- stora företag. Utredningen bedömer att denna fråga bör yt— terligare utredas innan slutligt ställningstagande görs. Ut- redningen avser återkomma i denna fråga i senare betänkande.
9.2.7. Försäkringsbolag
Frågan om försäkringsbolagens rätt till vidgade placeringar och i andra placeringsalternativ än vad lagen om försäk- ri ngsrörelse medgivit har varit föremål för behandling tidi- gare. Vid skilda tillfällen har försäkringsbolagen gjort framställningar om en liberalisering av bestämmelserna för deras placeringar. Några av de förslag man framfört har av- sett slopande av regeln att aktier inte får ingå i den fria sektorn samt en höjning av nu gällande gräns för bolagen att äga mer än fem procent av aktierna eller inneha aktier med ett röstvärde motsvarande högst fem procent i ett och samma bolag. Sådana framställningar gjordes bl a år 1965 och 1972 men föranledde inga ändringar av placeringsreglerha varom nu är fråga.
I propositionen om den svenska kapitalmarknaden (prop 1978/ 79:165) framhölls bl a, att försäkringsbolagen inte fick driva annan rörelse än försäkringsrörelse. I den mån försäk- ri ngsbolagens aktieinnehav i ett företag kunde ökas till tio
procent borde man räkna med att krav kunde uppstå att bola- gen fick ta på sig ett aktivt ägaransvar. Detta innebar att principen att försäkringsbolagen inte fick driva verksamhet som är främmande för försäkringsrörelse kunde komma att å- sidosättas. Mot bakgrund därav ville departementschefen inte förorda någon ändring av femprocentsregeln. Dock erhöll för- säkringsbolagen ökade möjligheter att välja placeringar ge- nom att den s k fria sektorn inom försäkringsfonden utvidga- des från IU till 20 procent dock inte i aktier (prop 197ö/ 79: 165, NU 1979/80:10, rskr 1979/80:62, SFS 197911053).
Försäkrihgsrörelseutredhingen. som inte har haft att ta ställning till materiella regler rörande försäkringsbolagens verksamhet, har i sitt delbetänkande om ny lag om försäk- ringsrörelse (Ds E 198U:G) intagit en paragraf med samma in- nehåll som i 336 g i gällande lag, lagförslaget 7 kap 10 g.
Utredningen har efter kontakter med försäkringsbolagen erfa- rit att femprocehtsgränsen för försäkringsbolagens aktie- innehav i enstaka bolag inte innebär något avgörande hinder för bolagen att göra lämpliga placeringar i mindre och me- delstora företag.
Utredningen är därför inte beredd att åter aktualisera en ändring i detta avseende.
Försäkringsbolagen kan lämna vi nstandelslån. Liksom bl a bankerna har försäkringsbolagen att iaktta ett räntetak. Detta hänger samman med lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel. Enligt denna äger riksbanken efter regeringens för- ordnande meddela föreskrifter om bl a ränteregleri ng.
Enligt riksbankens föreskrifter, utfärdade den 12 mars 1981, framgår bl a att räntesatsen för lån inte får överstiga 15,5 procent.
Enligt utredningens uppfattning kan ett sådant räntetak vara återhållande för placeringar, särskilt i mindre och medel- stora företag, där man skulle vilja kompensera ett riskta- gande något. Utredningen har i kontakter med riksbanken framhållit betydelsen av att kapitalplaceringar i mindre och medelstora företag kan underlättas. Utredningen har inte för avsikt att gå in på de kreditpolitiska överväganden som lig- ger bakom gällande lagstiftning. Däremot är det betydelse- fullt att diskussioner tas upp med riksbanken om räntevill- kor mm i samband med placeringar i mindre och medelstora företag.
En allmänn regel för försäkringsbolagens placeringar är att de skall ske med försiktighet. När fråga uppkommer om pla- ceringar i mindre och medelstora företag gäller om detta står i samklang med denna allmänna regel. Som utredningen tidigare framhållit kan placeringar i många mindre och medel stora företag betraktas som mycket säkra. Härtill kommer att försäkringsbolagen normalt har en stab med högt kvalifice- rade analytiker som gör bedömningar och följer upp bolagens placeringar. Utredningen finner med hänsyn härtill att av— görande invändningar mot att försäkringsbolagen medverkar i ri skkapitalförsörjningen till mindre och medelstora företag knappast kan resas. Utredningen har också efter överlägg- ningar med försäkringsinspektionen anledning förmoda att en- gagemang i mindre och medelstora företag kan komma att be- dömas välvilligt.
9.2.8. Andra institutionella placerare - vissa fonder och stiftelser
Det finns ett flertal fonder och stiftelser vilkas tillgång- gar är betydande. Många av dessa fonder har placeringsregler som är fastställda i lag eller i annan författning. Exempel härpå utgör riksförsäkringsverkets, de allmänna försäkrings- kassornas, de erkända arbetslöshetskassornas samt av kam- markollegiet förvaltade fonder. Bland stiftelserna kan näm— nas bl a Nobelstiftelsen. Placeringsreglerna tillåter inte alltid att tillgångarna investeras i aktier. Däremot anges att fondmedel får placeras i obligationer, som stat eller kommun utfärdat eller garanterar eller andra för den all- männa rörelsen avsedda förskrivningar, samt i fastigheter. De regler som medger att fondmedel placeras i aktier omfat- tar fonder som kammarkollegiet förvaltar, såsom den gemen- samma placeringsfonden, allmänna arvsfonden, kyrkofonderna m fl. Enligt beslut av Kungl Maj:t får kollegiet ej placera sina tillgångar i annat än börsnoterade aktier.
Exempel på bestämmelser som reglerar fondernas placeringar är följande:
- kungörelsen (1968:453) om placering av donations- och fondmedel som förvaltas av statlig myndighet.
- reglemente för Nobelstiftelsen.
- Kungl Maj:ts beslut den 28 juni 1968 och den 14 mars 1969 om gemensarmna placeringsfondens och allmänna arvs- fondens placeringar i aktier.
Skilda framställningar har gjorts under åren om en utvidgad rätt att placera fondmedel i aktier. Dessa har enligt upp- gift ej föranlett några åtgärder.
Det är utredningens uppfattning att en uppmjukning av för— budet mot aktieplaceringar eller mot placeringar i andra värdepapper än börsnoterade vore påkallad. Något förslag till ändrade placeringsregler framläggs inte, men utredning— en instämmer i de synpunkter kapitalmarknadsutredningen gav uttryck åt och förordar att vidgade möjligheter till place- ring i mindre och medelstora företag medges vid en översyn av olika placeringsbestämmelser.
Utöver dessa fonder och stiftelser finns också ett antal understödsföreningar, vars verksamhet regleras genom lagen (1972:262) om understödsföreningar. Dessa kan vara pensions- kassor, begravningskassor samt Sjukkassor. Enligt den nämnda lagen får understödsföreningar inom ramen för sina place- ri ngsregler inte förvärva aktier med mer än fem procents röstvärde i ett bolag. Något hinder att förvärva aktier i icke börsnoterade företag föreligger ej. Kapitalmarknadsut— redningen ansåg att understödsföreningarna också skulle få vidgade möjligheter att placera i aktier och föreslog därför att föreningarna skulle få inneha högst tio procent av akti- erna i ett bolag. Utredningen menade att man därmed skulle uppnå likformighet mellan utredningens förslag och den ut— ökade placeringsrätten för försäkringsbolagen (betänkandet sid 739). Utredningen konstaterade dock att understödsför- eningarna i ringa omfattning utnyttjade de redan då befint- liga möjligheterna till placering i aktier, varför det i och för sig ej framstod som angeläget att ändra gällande bestäm- melser.
Utredningen, som konstaterar att understödsföreningarna re— dan har möjligheter att utöka si tt innehav av aktier i icke börsnoterade företag, finner inte påkallat att föreslå någon ändring av understödsföreningarnas placeringsregler. Härut- över finhs ett antal pensionfonoer, stiftelser mm med an- knytning till företag, institutioner, organisationer etc.
Att gå in på placeringsreglerna för dessa skulle föra för långt. Utredningen vill dock rekommendera att man även inom dessa i förekommande fall beaktar möjligheterna till place- ringar i mindre och medelstora företag.
9.3 Privata finansiärer
Den andra viktiga gruppen finansiärer är enskilda personer som inom ramen för hushållens sparande disponerar betydande kapitalresurser. Som tidigare nämnts uppskattas hushå'lens samlade kapitalplaceringar till 370 miljarder kr, varav ca 38 miljarder kr i aktier, 44 miljarder kr i obligationer och förlagsbevis samt 17 miljarder i diverse lån. Även om det är svårt att få en mera precis uppfattning om hur mycket av des sa resurser som på ett eller annat sätt medverkar i fi nansi— eri ngen av mindre och medelstora företag kan med ng antas att det rör sig om inte obetydliga belopp. Framförallt är det då fråga om ägartillskott som de hundratusentals företa- garna gjort samt kapital som tillskjutits av dem närstående personer.
Med hänsyn till storleken av hushållens samlade kapitalre— surser är det givet att även marginella förändringar som ökar de enskilda finansiärernas möjligheter och intresse att satsa riskkapital i mindre och medelstora företag kan leda till att betydande belopp kanaliseras till denna företags- grupp. Andra exempel på hur sådana marginella förändringar lett till betydande kapitalsatsningar är inrättandet av ak- tiesparfonderna samt den reduktion av reavinstskatter i För- enta Staterna som på fem år ledde till en fördubbling av de 5 k venture—capitalsatsningarna i mindre och medelstora tillväxtföretag. Effekterna av de ändrade reglerna beträff— ande premieobligationer är ett annat exempel.
Då man överväger möjligheterna att öka intresset för enskil-
da personer att satsa i mindre och medelstora företag är det
till att börja med angeläget att erinra om att denna före- taQSgrupp för närvarande är missgynnad när det gäller förut- sättningarna för kapitaltillskott. Detta gäller såväl i för- hållande till kapitalplaceringar i börsnoterade värdepapper som till placeri ngar i andra objekt. Till exempel är det be- tydligt enklare att göra placeringar via börsen, det finns större möjligheter att handla med börsnoterade papper, de mindre och medelstora företagen är i allmänhet föga kända, möjligheterna till riskspridning är begränsade och, inte minst, de sparstimulanser som gäller för placeringar i börs- noterade papper gäller inte placeringar i mindre och medel- stora företag. Som utredningen tidigare berört är det enligt utredningens mening nödvändigt för att trygga kapitalför- sörjningen till mindre och medelstora företag att man försö- ker göra förutsättningarna för kapitalplaceringar i sådana företag åtminstone någorlunda jämställda med vad som gäller exempelvis för placeringar i börsnoterade företag. Inte minst när det gäller sparstimulanserna framstår en sådan jämställdhet som ett oavvisligt rättvisekrav.
Vid övervägandena finns det också anledning att erinra om att de enskilda privata finansiärerna är en heterOgen grupp. För enkelhets skull kan man schablonmässigt dela upp den i fyra undergrupper - företagarna Själva, professionella ka- pitalplacerare, personer med särskild anknytning till före— tagaren eller företaget, såsom släkt, vänner och anställda, samt slutligen en bredare allmänhet. Det är delvis ganska olika kriterier som styr dessa olika gruppers bedömningar av en eventuell kapitalsatsning i ett mindre eller medelstort företag.
För att börja med företagarna Själva svarar dessa idag tvek— löst för den dominerande delen av ri skkapi talet i mindre och
medelstora företag. De styrs härvid av en blandning av mo- tiv såsom förhoppningen om goua vi nst- och försörjningsmöj- ligheter, önskan om att få utlopp för en inneboende skapar- kraft , sociala motiv etc. Den inbördes betydelsen av sådana olika motiv är oklar och torde variera från fall till fall. Klart är emellertid att denna grupp normalt har ett intres- se av att medverka i företagets kapitalförsörjning, förut- satt givetvis att de inte har en alltför pessimistisk upp- fattning om de framtida allmänna förutsättningarna för före- tagande i Sverige. Det blir därmed i stor utsträckning till- gången på egna kapitalresurser, inklusive belåningsbara tillgångar, som blir avgörande jämte förutsättningarna för att uppnå en åtminstone någorlunda likartad kapitalavkast- ning som vid alternativa placeringar. Härvid spelar belån- ingsmöjligheter och skattemässiga överväganden en betydande roll. Som ofta påpekas kan särskilda fi nansieringsprOblem drabba företagaren vid generationsskiften eller vid krav på utlösen från någon meddelägare.
När det gäller de professionella kapitalplacerarna, exempel- vis f d företagare som sålt sina företag, torde rena lönsam- hetsöverväganden inklusive den skattemässiga bedömningen va- ra helt avgörande. I vissa fall kan möjligheterna till sido— effekter av kapitalplaceringen , såsom tillfälle till eget personligt engagemang i företaget också spela in. Någon brist på kunnande om hur man skall bedöma ett företags fram- tidsutsikter föreligger normalt inte inom denna fi nansiärs- grupp. Den kan också antas vara tämligen väl förtrogen med de regelsystem som påverkar valet mellan olika finansi- eringsformer.
De lönsamhets- och skatteöverväganden som dessa båda första grupper finansiärer gör torde endast i begränsad utsträck- ning påverkas av allmänna sparstimulanser. Någon anledning
att för den skull utesluta dem från tillämpligheten av så- dana sparstimulanser finns dock inte, allrahelst som större aktieägare och företagsledare i börsnoterade företag omfat- tas av stimulanser vid placeringar i börsnoterade papper. Avgörande blir emellertid utformningen av skattesystemet i övrigt. Till en del har detta redan berörts under tidigare avsnitt. utredningen vill dock ånyo understryka vikten av att de begränsningar av avdragsrätten som nu diskuterats inte ges en sådan utformning att företagarnas och de profes- sionella kapitalplacerarnas satningar i mindre och medelsto- ra företag försvåras. Skulle så ske kan de nya reglerna få katastrofala följder för småföretagandet i Sverige och där- med också för den ekonomiska utvecklingen i landet. Tvärtom bör inom ramen för pågående skatteutredningar ytterligare möjligheter att skattemässigt stimulera dessa gruppers ka- pitaltillskott till de mindre och medelstora företagen över-
vägas.
För den tredje gruppen, personer med särskild anknytning till företagaren eller företaget, synes just de personliga relationerna, omsorgen om släktingar och vänner och det fö- retag man arbetar i, spela en betydande roll i fi nansi- eringsövervägandena. Inte minst när det gäller de anställda har på senare tid en tendens till fördjupade engagemang i relationerna till företaget gjort sig gällande. Någon sådan brist på kunskap om företaget och företagarens förutsätt- ningar som skulle kunna verka avhållande från satsningen, föreligger i allmänhet inte. Även för denna grupp är emel- lertid också lönsamhetsöverväganden väsentliga. Särskilt torde därvid för denna grupp möjligheterna att åtnjuta Espar- stimulanser spela en central roll. Utredningen, som under avsnitt 9.2.4. föreslagit rätt att bilda "företagsanknutna” aktiesparfonder med risk5pridning återkommer i kapitel 11 med förslag i denna del.
Utredningen vill dock redan nu något ytterligare beröra frå— gan om möjligheterna att stimulera anställda att medveka i det egna företagets ri skkapitalförsörjning. Ett antal syn- punkter och förslag har lämnats till utredningen i denna fråga. Bl a har påpekats att det synes föreligga en viss tvekan hos många anställda mot att teckna aktier eller ande- lar i företaget och därmed ikläda sig en ägarroll. Även från företagarnas sida kan hysas betänkligheter mot en sådan ord— ning. Däremot synes de anställda vara mera benägna att låta visst kapital t ex en bonus kvarstå under någon tid i före— taget om de kan uppnå en skälig förräntning på sådan insats. Utredningen finner detta vara en intressant väg att gå vida- re på. Utredningen föreslår därför att avkastning på kapital som anställda låter innestå i företaget skall jämställas med utdelning på aktier i vad avser rätt till särskild skattere— duktion. Utredningen behandlar denna fråga närmare i kapitel 11.
När det gäller de här ovan behandlade grupperna av enskilda finansiärer anser utredingen att några ytterligare förslag utöver vad utredningen tidigare föreslagit i kapitel 7, 8, och 9 tills vidare inte är påkallade för att öka deras möj- ligheter och intresse för tillskott av riskkapital till mi n— dre och medelstora företag. Utredningen undantar då de sär- skilda finansieringsproblem som sammanhänger med genera— tionsskiften och situationer då en meduelägare behöver ut— lösas. Till dessa frågor återkommer utredningen i ett senare betänkande.
När det gäller den fjärde gruppen av enskilda finansiärer, som schablonmässigt betecknats som en bredare allmänhet ställer det sig något annorlunda. Denna grupps möjligheter till och intresse för satsningar i mindre och medelstora företag är för närvarande mycket begränsat. de mindre och
medelstora företagen är i allmänhet mindre kända för denna grupp och om den överhuvudtaget är intresserad av en kapi- talsatsning i företag ställer det sig naturligare att välja ett välbekant börsnoterat företag. Av betydelse för denna grupp är också att satsningen kan ske på ett enkelt sätt och att förvärvade värdepapper ånyo snabbt kan omsättas. Utred- ni ngens förslag om en utökad handel med värdepapper avse- ende mindre och medelstora företag tillgouoser till en del dessa krav, men det torde ändå vara att vänta sig för mycket att tro att värdepapper i mindre och medelstora företag därmed skulle framstå som lika behändiga ur omsättnings- synpunkt som traditionella börsnoterade papper. det är vi- dare naturligt för denna grupp av finansiärer att söka en viss riskspridning. Sådan kan i dag erhållas via placeringar i aktiefonder och aktiesparfonder liksom i vissa börsnotera- de papper. Ett direkt engagemang i ett eller även ett par mindre och medelstora företag kommer emellertid knappast att tillgodose detta krav. Till de faktorer som för närvarande verkar avhållande hör också med betydande tyngd den omstän- digheten att Sparstimulanserna inte omfattar satsningar i mindre och medelstora företag.
De påtalade förhållandena gör att utredningen inte hyser alltför långtgående förhoppningar att man med rimliga änd- ringar av gällande regelsystem snabbt skall kunna påtagligt öka den bredare allmänhetens benägenhet för satningar av riskvilligt kapital i mindre och medelstora företag. Helt omöjligt är det dock inte, vilket bl a visas av det påtag- liga intresse placeringar på Over the Counter Market rönt även bland en bredare allmänhet i Förenta Staterna, liksom av det tidigare intresset i Sverige för premieobligationer och det nuvarande för aktiesparfonder. Det vore ju för öv- ri gt märkvärdigt om inte åtminstone en del av de kapitalre- surser som för närvarande går till improduktiva investering- ar och till spel skulle kunna kanaliseras till produktiva,
om än ibland riskbetonande satsningar i mindre och medelsto- ra företag.
Ett oeftergivligt krav för att benägenheten hos den bredare allmänheten att satsa i mindre och medelstora företag skall öka är att sparstimulanserna omfattar även sådana satsning- ar. Som nämnts kommer utredningen att framlägga förslag här- om i kapitel 11.
En annan väsentlig förutsättning är att behovet av risk- spridning kan tillgodoses. Utredningen har därför övervägt möjligheterna att inrätta någon form av "korgar" med risk- Spridning för satsningar i mindre och medelstora företag. Andelar i sådana "korgar" måste då också vara lätta att för- värva och omsätta och "korgarna" måste bli välbekanta. Uessa överväganden, tillsammans med andra faktorer, har föranlett utredningen att i kapitel 10 föreslå att man efter interna- tionella förebilder inrättar särskilda investmentbolag för mindre och medelstora företag.
Som en sauunanfattande bedömning anser utredningen att om dess olika förslag under detta och andra avsnitt genomförs, åtminstone marginella men, även så, betydande tillskott av riskkapital till mindre och medelstora företag kan komma att ske från de enskilda privata fi nansiärernas sida.
SOU 1981:95 10 "SMALL BUSINESS INVtSTMENT COMPANIES" 10.1 Internationella förebilder
I avsnitt 5.4. har utredningen lämnat en ingående redogörel- se för utländska investmentbolag bland vilka Venture Capital-företagen i Förenta Staterna under senare år kommit att spela en allt mer betydelsefull roll för försörjningen med riskvilligt kapital till mindre och medelstora företag. Bland dessa intar Small Business Investment Companies en särställning.
Det kan i detta sammanhang finnas anledning att anknyta till huvuddragen i det amererikanska SBIC-systemet.
Syftet med Small Business Investment Companies är "att för- bättra och stimulera samhällsekonomin och småföretagsamheten genom att skapa resurser för att bidra till och stimulera sådan tillförsel av privat eget kapital och långfristiga lån, som småföretag behöver för en sund finansiering av de- ras affärsverksamhet och för deras tillväxt, expansion och modernisering och som annars inte finns att tillgå i till- räcklig omfattning".
SBIC bildas av privata finansiärer, vilka sedan hjälper små- företag i deras finansiering. SBIC i sin tur har möjlighet att hos federala myndigheter på särskilda villkor erhålla lån eller borgen för att kunna utvidga sin fi nansieri ngs— verksamhet. För SBIC och för delägarna gäller i vissa avse- enden förmånligare skatteregler än normalt.
Ett SBIC kan vara ett aktiebolag eller den amerikanska nmt— svarigheten till handelsbolag eller kommanditbolag. Även fö— retag med begränsat ansvar kan vara delägare i dessa bolag.
Ett SBIC skall ha ett kapital tillräckligt för att det skall finnas skäliga utsikter att bolaget kommer att kunna drivas på ett sunt och vinstgivande sätt. Kapitalet får inte under- stiga US dollar lbU UOU.
Tre fonner av finansieringsmedverkan är tillåten, nändigen tillskott av eget kapital, långfristiga lån samt ställande av borgensförbindelser. Det är också vanligt att ett SBIC bedriver rådgivningsverksamhet till underställda småföretag. SBIC får ta ut ersättning för sådana tjänster.
Sedan starten 1958 har ungefär 50 000 småföretag fått fi- nansieringshjälp till ett sammanlagt belopp över 3 miljarder US dollar. Vid årsskiftet 1979/80 fanns 328 SBIC i verksam- het med ett privat tillskjutet riskkapital på 558 miljoner US dollar. Upptagna federala lån uppgick till något över 600 miljoner US dollar.
Ue erfarenheter man hittills vunnit av SBIC-systemet i För- enta Staterna visar, att dessa har inneburit betydande för- delar för de mindre och medelstora företagens kapitalför- sörjning och att det bidragit till att utveckla och stimule- ra småföretagsamheten. Misslyckanden har uppenbart funnits och åtskilliga SBIC-företag har inte visat sig livsdugliga. Orsakerna till dessa förhållandevis många misslyckanden tor- de har sin förklaring i felsatsningar och missbedömningar innan SBIC—systemet hade blivit inkört.
Några ingående erfarenheter från andra länder än Förenta Staterna finns inte även om — såsom framgår av kapitel 5 - möjligheterna för likartade investmentföretag införts i nå- gra andra länder.
10.2. Svenska investmentbolag för mindre och medel- stora företag
Utredningen har i kapitel 4 behandlat några svenska regio- nala investmentbolag, som inrättats med målsättning att med riskkapital medverka i expansiva och utvecklingsbara mindre och medelstora företag.
I Sverige kan de regionala investmentbolag, som är dotterbo— lag till Svetab, sägas i någon mån efterlikna den amerikan— ska förebilden SBIC och fullgöra de funktioner som tillkom- mer ett SBIC. Avgörande skillnader föreligger dock. I det amerikanska SBIC-systemet har det egna kapitalet tillförts av ett antal privata intressenter, medan Svetabs investment- bolag har fått sitt kapital uteslutande av staten. Sålunda har staten tillskjutit till de fyra regionala investmentbo— lagen 70 miljoner kr. Verksamheten för dessa bolag har för- lagts till geografiska områden där behovet av nyetablerings— och sysselsättningsfrämjande åtgärder har bedömts vara stort. Bolagens verksamhetsinriktning kan således sägas ha präglats av regionalpolitiska och andra hänsyn. Ett liknande betraktelsesätt kan också läggas på andra investmentbolag som finansierats med statliga medel. Exempel härpå är de re- gionala utvecklingsbolagen Z-invest AB och AC-invest AB. Liknande överväganden kan även sägas gälla för andra regio- nala investmentbolag. I det nyligen bildade investmentbola— get Wermia Ab är också de regionalpolitiska inslagen fram- trädande.
De regionala utvecklingsfonderna har betydelsefulla uppgif— ter när det gäller kapitalförsörjningen till mindre och me- delstora företag. Fondernas verksamhet är till stor del in— riktad på låneverksamhet, vilket gör att inte heller fonder-
na kan anses arbeta wider former som står det amerikanska SBIC-systemet nära. I propositionen om industripolit'kens inriktning mm (prop 1980/81:130) berördes frågan on att låta de regionala fonderna bli huvudman för tilltänkta in- vestment- och utvecklingsbolag. Uenna tanke avvisades, men det uttalades i propositionen att det fanns skäl att förmoda att ett nära samarbete skulle kunna komma till stånd mellan fonderna och investmentbolagen i framtiden.
Något större likhet med ett amerikanskt SBIC-företag har Företagskapital Ab, som utan regionalpolitiSka hänsyn inrik— tar sig på expansiva, lönsamhetsinriktade mindre och medel- stora företag. Men även det skiljer sig i några avseenden från vad som normalt är att hänföra till ett SBIC, bland an- nat genom de speciella ägarförhållandena i bolaget ocn att kapitaltillskott inte kan lämnas från allmänheten.
Någon direkt motsvarighet till investmentbolag enligt den amerikanska SBIC-mooellen finns inte i Sverige.
Enligt utredningens uppfattning kan det finnas flera motiv för att tillskapa svenska investmentbolag efter amerikansk modell. Avgörande faktorer bör vara att skapa gynnsamma för- utsättningar att förbättra utvecklingsmöjligheterna för de mindre och medelstora företagen och därmed stimulera sam- hällsekonomin. I en sådan målsättning ligger också att öka tillgången på ri skvilligt kapital för de mindre och medel- stora företagen med effekter på investeringsbenägenheten, att stimulera kapitalplacerare av skilda slag till sats- ningar i sådana bolag samt att göra enskilda individer mo- tiverade för att satsa på och arbeta med utvecklingsbara företag och projekt.
Vad som alltså krävs är att finna former för satsningar som skulle tjäna de angivna syftena, tillgodose en viss risk- spridning samt lämna en tillfredställande avkastning.
Det är vidare viktigt att sådana former för kapitalsatsning- ar i mindre och medelstora företag tillkommer utan att sär- skilda hänsyn behöver tas till sysselsättnings- eller regio- nalpolitiska avvägningar. utredningen anser att införandet av en motsvarighet till det amerikanska SBIC-systemet i Sverige skulle kunna förverkliga de nu uppställda kriteri-
erna.
Såvitt utredningen kunnat utröna kan man räkna med ett inte obetydligt intresse på regional och lokal nivå att stimulera svenska SBIC-företag till satsningar i den egna regionens företag lokalt eller regionalt. Vidare har företrädare för skilda institutionella kapitalplacerare förklarat sitt in- tresse för att få igångsätta SBIC—företag i Sverige.
Utredningen föreslår därför att förutsättningar skapas för att svenska SBIC-företag införs. dessas uppbyggnad och verk— samhetsinriktni ng skulle i huvudsak bygga på de erfarenheter som vunnits i Förenta Staterna. Ue skillnader som finns mel- lan Sverige och Förenta Staterna i olika avseenden gör att det ameriknska SBIC-systemet måste anpassas till vad som är rimligt för svenska förhållanden.
Utredningens förslag har framtagits i samråd med styrelsen för teknisk utveckling, vilken kommer att arbeta vidare med vissa ytterligare tankegångar för att utveckla ett svenskt SBIC-system. STUs rapport är avsedd att avlämnas i mitten av november 1981 till industridepartementet.
Det finns flera synpunkter på hur man skulle benämna de fö- reslagna investmentbolagen. Nära tillhands ligger exempelvis "Småföretagsinvestmentbolag”, vilket ger en anvisning om bo- lagens verksamhetsinriktning. Utredningen anser att man bör eftersträva att finna ett kortare namn och kommer utan att göra anspråk på en helt passande benämning att använda sig av arbetsnamnet "Tillväxtinvest".
10 .2.2 Verksamhetsområden
"Tillväxtinvest" skall ägna sin huvudsakliga verksamhet åt de mindre och medelstora företagen. Någon entydig precise— ring av vilka företag, som anses ingå i denna grupp finns inte. Utredningen har tidigare sagt att man bör acceptera den gängse uppfattningen om att till de mindre och medel- stora företagen räknas bolag med mindre än 200 anställda. Utredningen anser att en sådan gräns kan vara vansklig att uppställa med hänsyn till att en gräns med ett exakt antal anställda kan bli svår att tillämpa och slå orättvist under vissa förhållanden. Utredningen anser därför att någon be— gränsning i förhållande till antalet anställda inte bör ställas upp utan att man istället väljer en ganska vid ram, inom vilken "Tillväxtinvest" skulle tillåtas medverka i olika finansieringar. utredningen föreslår att "Tillväxtin— vest" i princip bör kunna engagera sig i samtliga företag utom de som är börsnoterade på A I- och A II-listorna.
Det är väsentligt att verksamheten inriktas på kapitalför- sörjning till företag med god lönsamhetspotential. Måttet på ett "Tillväxtinvests" framgång skall vara dess egen lönsam- het. Endast därigenom kan ett "Tillväxtinvest" långsiktigt dra till sig kapital för förmedling till de mindre och medelstora företagen.
Då det gäller bolagens geografiska verksamhetsområden bör inte några föreskrifter uppställas. Lämplighetsskäl talar för att "Tillväxtinvest" koncentrerar sin verksamhet till olika regioner eller branscher. Inriktning på lokala orter bör inte heller uteslutas.
10.2.3. lluvudmannaskap
Flera alternativ finns för hur ett huvudmannaskap för ett svenskt investmentbolag av SBIC-modell kan utformas. Sålunda kan bolaget vara helägt av privata intressenter. En annan möjlighet är ett delat huvudmannaskap mellan staten och pri— vata intressenter, exempelvis banker. En sådan ordning gäl- ler för Företagskapital och Industrikredit. Ett tredje al— ternativ är helstatliga bolag.
Under utredningens arbete har från olika håll framförts att det hos de kapitalbehövande företagen finns en viss tveksam— het mot att öppna sig för engagemang från en finansiär, i vilken staten har ett betydande inflytande. Utredningen - som inte har anledning att värdera det berättigade i en så- dan inställning utan endast konstaterar att den föreligger - föreslår därför ett "Tillväxtinvest" i första hand bör ägas av privata finansiärer utan delägarskap av staten. Ett så— dant ställningstagande utesluter emellertid inte ett stat- ligt engagemang, men detta bör ta formen av annan medverkan än ett direkt ägarförhållande. Vidare bör inte någon be- gränsning införas, som skulle omöjliggöra för staten eller_ annan offentligrättslig intressent att starta ett eget SBIC-företag. Inte heller bör man utesluta en kombination av statligt och privat ägande. Det väsentliga är att man skapar förutsättningar för ett förtroendefullt samarbete mellan "Tillväxtinvest" och mindre och medelstora företag med det
gemensamma målet att främja en lönsam och expanderande verk— samhet.
Med utgångspunkt från att investmentbolagen kommer att ägas av ett antal privata finansiärer är det svårt att i ett in- ledningsskede föutsäga vilken krets av juridiska eller fy- siska personer, som kan förväntas bli delägare i dessa bo- lag. Si gnifikati vt för det amerikanska Venture Capital—före— taget är att en grupp personer vänder sig till ett begränsat
antal finansiärer, som förklarar sig villiga att satsa medel i företaget. Utredningen bedömer det som troligt att det till en början företrädesvis kommer att bara banker, andra institutionella kapitalförvaltande organ eller andra större finansiärer som kommer att vara initiativtagare till de pla- nerade investmentbolagen. Med dessa kategorier finansiärer bör förutsättningar finnas att m0tivera en bredare krets att satsa medel i de berörda företagen.
10.2.4. Bolagsform
Då det gäller att välja bolagsform för ett investmentbolag ligger aktiebolagsfonnen nära till hands. Det bör emeller- tid inte vara något hinder att en annan bolagsform kan fram- stå som lämpligare för en grupp finansiärer. Vad som i så fall skulle komma i fråga är kommanditbolagen. Tänkbart är att ett vanligt investmentbolag, bank närstående bolag, fi- nansbolag eller annat bolag med gott anseende går in som komplementär i ett kommanditbolag och värvar ett antal fi- nansiärer som går in som medbolagsmän. Det är angeläget att det finns en valmöjlighet mellan bolagsformer särskilt under ett uppbyggnadsskede. Utredningen vill också erinra om att man i Förenta Staterna återfinner SBIC-företag som är orga- niserade såväl i aktiebolagsform somi bolag som nära mot- svarar de svenSKa handels- och kommanditbolagen. I den mån "Tillväxtinvest" inte kommer att hänföras till kreditaktie- bolag enligt kreditaktiebolagslagen, vilken endast medger att bolagen får drivas i aktiebolagsform, bör därför inte föreskrivas vilken särskild associationsform "Tillväxtin— vest" skall ha.
10.2.5. Former för fi nansieringsmedverkan
Innan utredningen går in på att redovisa olika former för ”Tillväxtinvests" finansieringsmedverkan vill utredningen påpeka att den ser som sin uppgift att ange den allmänna in- riktningen och ge vissa ramar för denna verksamhet, men att den inte kan ha anledning ge sig in på någon detaljregle- ring. llur finansieringsverksamheten närmare bör utformas får i stället överlämnas till bolagen själva att göra på grund- val av praktiska bedömningar.
Flera former för fi nansieri ngsmedverkan kan övervägas. En- ligt det amerikanska systemet är tre former tillåtna, näm- ligen tillskott av eget kapital, långfristiga län, samt bor- gensförbi ndel ser.
Vilka former för fi nansieri ngsmedverkan skall ett "Tillväxt- invest" välja? Skälen för att införa dessa bolag är att öka möjligheterna att erbjuda de mindre och medelstora företagen ri skvilligt kapital och tillgodose en rimlig riskspridning i kapitalplaceringen. Med hänsyn till att de mindre och medel- stora företagen är en stor och heterogen grupp bör den pla- ceringsform som passar bäst i det individuella fallet an- vändas och det får anses lika väsentligt för dessa bolag som för en finansiär i allmänhet att man utnyttjar alternativa finansieringsfonner, vilka utredningen redovisade under av— snitt 6.2. Engagemangen i de företag där "Tillväxtinvest" skulle kunna gå in skulle alltså kunna omfatta aktier av 0- lika slag, vinstandelslån, andelar i kommandit- eller han- delsbolag, konvertibla skuldebrev eller skuldebrev med opti- onsrätt eller andelar i patenträttighet. uet är betydelse— fullt för "Tillväxtinvest" att ha ett brett register av fi— nansieringsformer att arbeta med.
Däremot skall "Tillväxtinvest" inte ägna sig åt sedvanlig utlåningsverksamhet. Utredningen anser nämligen att det inte
bör införas ytterligare institut som skulle bedriva i huvud- sak samma verksamhet som en rad mellanhandsintitut, exempel- vis de regionala utvecklingsfonderna. Emellertid bör förut- sättas att ett nära samarbete äger rum mellan dessa institut och de tilltänkta "Tillväxtinvest".
Även om alternativa fi nansieringsformer står till buds är det troligt att en del av engagemangen kommer att innebära delägarskap. Enligt utredningens mening bör "Tillväxtinvest" därvid inte engagera sig annat än som minoritetsdelägare. Syftet är att hjälpa etablerade företagare med kapitaltill- försel till deras bolag, inte att ta över ansvaret för verk- samheten. Härtill kommer att redan befintliga investmentbo- lag med nuvarande regelsystem har visat sig ha goda möjlig- heter att förvärva majoritetsintressen i mindre företag och driva dem vidare. Detta ställer särskilda krav på invest- mentbolagen i fråga.
Några riktlinjer för hur ett "Tillväxtinvest" skall driva sin verksamhet vill utredningen inte ställa upp. Bolagens ledning kommer självfallet att ha sådana kvalifikationer att de självständigt kan ansvara för och i samråd med extern sakkunskap utföra fullständiga företagsanalyser och före- tagsvärderingar i de företag eller branscher av företag i vilka de avser att göra satsningar. I betydande grad blir verksamheten och inriktningen beroende av synsätt, kompetens och bakgrund hos personer som kommer att ingå i ledningen för de tilltänkta "Til lväxtinvesten". Den förväntade bilden av ledningens kvalifikationer och andra egenskaper bör kom- pletteras med skyldigheten att tillvarata kapitalplacerarnas intressen genom en aktiv uppföljning av mi noritetsengage- mangen. Till uppföljningen bör hänföras såväl rådgivning till de berörda företagsledningarna som en kontinuerlig kontroll av företagens utveckling.
Det är därför viktigt att kunna konbinera kapitalplacering i skilda mindre och medelstora företag med företagsservice. Hit hör exempelvis administrativ service, "management" samt juridisk eller ekonomisk rådgivning.
Denna kombination av finansiella engagemang och kvalificerad rådgivning eller annan hjälp till företagen är vanlig i Förenta Staterna.
När det gäller bolagens engagemang kan man på goda grunder anta att det kommer att gälla företag i skiftande situa- tioner. Som redan nämnts bör dock de företag som "Tillväxt- invest" engagerar sig i ha det gemensamt att de har en god lönsamhetspotential. Enligt utredningens uppfattning är det inte lämpligt att redan på förhand söka närmare precisera vilka engagemang bolagen huvudsakligen bör inrikta sig på. Denna fråga får avgöras av bolagsledningen. Man bör likaså iaktta en viss försiktighet med rekommendationer om bolagens arbets- och samarbetsfonner med de företag där riskkapital insätts. Dock bör det vara möjligt för bolaget att ingripa då utvecklingen i ett företag där man gått in med riskkapi- tal går i mindre gynnsam riktning. Hur detta skall gå till får lösas från fall till fall. Väsentligt är att man ut— vecklar ett aktivt samspel mellan "Tillväxtinvest" och de företag, i vilka bolaget engagerar sig.
10.2.6. "Tillväxtinvests" egen finansiering
Utredningen har i avsnittet om huvudmannaskap berört ägar- frågan. Nära sanband med den har fi nansieringsfrågan. För att återknyta till de amerikanska förhållandena kan ett SBIC erhålla lån från federala organ till ett belOpp som högst motsvarar tre gånger bolagets bundna kapital. pet totala lå- nebeloppet får uppgå till högst 35 miljoner US dollar.
bet amerikanska systemet bygger alltså på att SBIC erhåller lån för sin egen finansiering. Detta sker genom Small busi— ness Administration, som byggt upp en administrativ apparat för detta ändamål.
Andra finansieringsmöjligheter än att statlig myndighet läm- nar sedvanliga lån finns. En utväg är att staten går in med riskvilligt kapital. Uetta skulle kunna ske även ifall sta- ten inte är delägare genom att staten lämnar ett vinstan- delslån. Lånebestämmelserna skulle kunna anpassas efter den förväntade utveckling man kunde räkna med att ett nystartat "Tillväxtinvest" skulle komma att få. Ett annat sätt att tillgodose "Tillväxtinvests" finansiering är att staten i stället för att gå in med riskvilligt kapital skulle lämna garantier för exempelvis vi nstandelslån som "Tillväxtinvest" kan förväntas erhålla från andra håll.
Skäl kan anföras såväl för att staten direkt går in med riskvilligt kapital som för att staten lämnar kreditgaranti- er. Utredningen är närmast benägen att förorda att staten ikläder sig ansvaret för de riskvilliga krediter "Tillväxt- invest" kan erhålla. Utredningen anser att statens engage- mang utformas så att staten förbinder sig att ställa garan- tier som skulle motsvara storleken av "Tillväxtinvests" eget kapital. Ställande av kreditgarantier utöver detta belopp bör vara möjligt men bör avgöras efter förhandlingar mellan staten och det enskilda "Tillväxtinvestet". Staten skulle således lämna vissa kreditgarantier och "Tillväxtinvests" egna fi nans1eri ngsfrågor skötas på det sätt som man finner lämpligt.
Med ställningstagande för att staten bara skall ställa kre— ditgarantier bör beröras vilket organ eller vilken myndig- het som skall handlägga ärenden om dessa krediter. utred— ningen har funnit att inget organ framstår som helt givet, men menar att en samlad erfarenhet av sådana frågor finns
hos statens industriverk. Man bör heller inte utesluta de regionala utvecklingsfonderna, vilka genom en decentralise- rad verksamhet kan antas ha lättare att skaffa sig kännedom om lokala förhållanden eller andra frågor i samband med att man ikläder sig garantiansvar för upptagna län.
I anslutning härtill bör beröras frågorna kring eget kapi- tal. I det amerikanska systemet är en nedre gräns för 55105 eget kapital satt till 150 000 US dollar. Detta är enligt utredningens uppfattning ett för lågt belopp och bör därför sättas högre. Rimligt synes vara att anpassa kraven på en kapitalnivå till vad som föreslås gälla som lägsta krav på inregistrering på fondbörsen, således fyra miljoner kr i eget kapital och två miljoner kr i aktiekapital. ue förslag utredningen presenterat skulle kunna åskådliggöras med föl- jande figur.
Figur 10.1. Organisationstablå över tilltänkt "Tillväxt-
i nvest” r _ _.__._ _ . 1 r'""1 | . . . | | . M. | Institutlonella Enskllda Flnan81arer | Staten | placerare placerare | Banker | ' L _ _ _| | ' | 7 _ _ ____. _ m /, X X /" ägä'åzzlfnt' "Tillväxt invest " S åf” t Vinstan— Andelar i Patenträtts- m ore ag delslån kommandit— andelar
bolag
10.2.7. Skattefrågor
Den framgång SBIC-systemet fått i Förenta Staterna har inte minst berott på de skattemässiga fördelar som särskilt gäl— ler för den som satsat i SBIC-bolaget samt för de engagemang detta gjort i olika företag.
De skatteregler som gäller för det amerikanska SbIC-systemet är salmnanfattningsvis följande:
- En delägare i ett SBIC kan sälja sitt innehav med till— ämpni ng av fördelaktiga realisationsvinstsskatteregler. En förlust kan kvittas inte bara mot realisationsvin- ster utan även gentemot andra inkomster.
- Utdelningar till ett bolag från ett annat bolag beskat- tas i Förenta Staterna i allmänhet hos det förstnämnda bolaget till femton procent. Utdelning till ett SBIC är emellertid skattefri.
— Ett SBIC är frikallat från skatt på "excess accumula- tion" och kan bli frikallat från skatt på "personal holding companies".
Beskattningsreglerna är svåra för gemene man att överblicka. Bortsett från överskådligheten visar sig också skattesyste- met genom dubbelueskattningen ge ringa utrymme för att få en vettig avkastning på satsat kapital i ett "Tillväxtinvest". Det ligger därför nära till hands att kapitalplacerare kom- mer att välja andra placeringsobjekt som kan stå till buds.
Det är utredningens bestämda uppfattning att en ändring av beskattningsreglerna är nödvändig för att ett system med "Tillväxtinvest" skall komma att lyckas. Erfarenheten från andra länder bekräftar denna uppfattning. Utredningen anser inte att man genom att föreslå särskilda skatteförmåner för denna typ av bolag skulle särskilt favorisera denna före- tagsgrupp. Det är tvärtom så att förmåner har kommit dem till del, som gjort kapitalplaceringar i andra objekt, medan kapi talplaceri ngar i mindre och medelstora företag inte un- derlättats i samma utsträckni ng. Utredningen anser därför att, om särskilda fördelar är påkallade för att öka utbudet av ri skvilligt kapital till de mindre och medelstora företa— gen är detta i högsta grad för att kompensera den mindre förmånliga stäl lning dessa företag haft tidigare.
Till utredningen har framförts många förslag hur skattereg- ler borde utformas för dessa bolag. Särskilt har framhållits att dubbelbeskattningen borde lindras. Vidare Skall investe- rare medges rätt till avdrag för alla förluster de gör i ett "Tillväxtinvest". Utredningen - som i annat sammanhang på- pekat betydelsen av ett generellt slopande av dubbelbeskatt- ningen ävensom vikten av Möjligheten till förlustavdrag för dem som riskerar pengar i produktiva satsningar — anser dock att man bör inventera on det inom ramen för gällande bestäm- mel ser kan finnas motsvarigheter som skulle kunna anpassas till och äga tillämpning på dessa bolag.
Till att börja med bör erinras om den s k Annell-lagen, som medger vissa skattelättnader vid nyemission av aktier. Denna skall självfallet vara tillämplig för "Tillväxtinvest" lika väl som för andra bolag.
Genom lagen om skattereduktion för aktieutdelning erhåller aktieägare i börsnoterade företag viss lindring i beskatt- ningen. Utredningen föreslår i kapitel 11 att dessa regler
utvidgas till att gälla alla svenska aktiebolag. Konsekven- sen härav skulle bli att alla "Tillväxtinvest", som drivs i form av aktiebolag som kom att lämna utdelning också omfat- tades av skattereduktionen. Utredningen bedömer att denna princip till en början endast kommer att ha begränsad bety- delse eftersom man knappast kan påräkna att "Tillväxtinvest" lämnar utdelning de första åren.
För närvarande äger skattskyldig vid beräkning av förmögen— hetsvärde nedsätta substansvärdet av i rörelse eller jord- bruksfastighet nedlagd förmögenhet till 3U procent. Före— tagsskattekommittén har föreslagit att arbetande kapital i mindre och medelstora företag helt bör undantas från för- mögenhetsbeskatt ni ng.
Utredningen anser att detta synsätt för beräkning av för- mögenhetsvärde bör tillämpas även på de medel som skatte- skyldig- satsat i ett "Tillväxtinvest". Man kan med fog häv- da att det i sådana fall rör sig om arbetande kapital. Ut- redningen är medveten om att dessa tillgångar utgörs av ak- tier eller andra andelar som kan omsättas och därför inte normalt blir föremål för en nedsättning av förmögenhetsvär- det. Utredningen anser ändå att syftet med ”Tillväxtinvest" och de speciella förhållanden varunder ett sådant bolag skulle arbeta motiverar ett sådant begränsat avsteg.
I Förenta Staterna har intresset för att satsa i SBIC för- klarats av att realisationsvinstbeskattningen varit förmån- lig i de fall man önskat att avveckla sitt engagemang. De svenska skattereglerna som rör realisationsvinster är omfat- tande. Utredningen är inte beredd att föreslå någon särskild lättnad för den som avyttrar aktier eller annan andel ii ett "Tillväxtinvest", men vill ändå fästa uppmärksamheter på att olika realisationsvinstregler kan bli tillämpliga beroende på om det rör sig om innehav av aktier eller av vi nstanrdels- bevis eller konvertibla skuldebrev. Utredningen erinrar
också om att den skatteskyldige äger åtnjuta ett avdrag med 3 uUU kr vid avyttring av aktier och andra andelar enligt 35 g 3 mom första stycket konmiunalskattelagen, vilket något kompenserar konsekvenserna av realisationsvinstbeskattning- en.
De hittills redovisade reglerna kan som framgått av redogö— relsen sägas vara av tämligen generell natur och kommer att omfatta placeringari "Tillväxtinvest" endera automatiskt eller till följd av smärre anpassningar av gällande regler.
Detta skulle alltså förenklat uttryckt innebära att kapital— placerarna vid en satsning i "Tillväxtinvest" fick en skat— tesituation som är i huvudsak likvärdig med den som gäller för kapitalplaceringari andra företag. Huruvida detta kan anses tillräckligt med hänsyn till den riskbetonade karaktä- ren i "Tillväxtinvests" verksamhet är svårt att bedöma. dt- redningen anser för sin del att man i varje fall till en början borde erbjuda finansiärerna ett visst ytterligare in— citament för att verksamheten skall få en någorlunda gynnsam start.
Det finns olika vägar att gå för att skapa ett sådant inci- tament. Utredningen anser att man bör välja en netoo med så enkla regler som möjligt. En förhållandevis enkel metod vore att tillåta ett avdrag för de placeringar som skett i ett "Tillväxtinvest". utredningen har tvekat något inför att förorda en avdragsmooell, men ändå funnit att denna ur praktisk och kontrollsynpunkt kan äga förtjänster framför andra metoder.
Utredningen har då det gäller att hitta former för en sådan avdragsrätt funnit det lämpligt att anknyta till de regler som medger särskilda avdrag i sauband ned investeringar, ex- empelvis lagen (1975:1147) om särskilt investeringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt och lagen (1978z950)
om särskilt investeringsavdrag för vissa byggnadsarbeten. Utredningen anser att han vid utformningen av en bestämmelse som skulle medge avdragsrätt för satsningar i "Tillväxtin- vest" bör kunna använda sig av den etablerade princip som de berörda lagarna bygger på.
Med utgångspunkt härifrån föreslår utredningen att såväl fy- siska som juridiska personer skall få tillgodogöra sig ett avdrag för de kapitalsatsningar de gör i ett "Tillväxtin- vest".
I de ryss berörda lagarna medges vanligen ett avdrag på 10 eller 25 procent av investerat belopp. Utredningen har över- vägt vilken onfattning det föreslagna avdraget skall ha för den som satsar i ett "Tillväxtinvest". Utredningen anser det lämpligt att anknyta till principen om ett avdrag on 25 pro— cent att beräknas på anskaffningsvärdet av aktierna eller andelarna i'Willväxtinvest". Utredningen finner det dock rimligt att det föreslagna avdraget fördelas över flera år så att finansiären medges ett avdrag om högst tio procent per år. Avdraget skulle på så sätt spridas över unnst tre år. Förutsättningarna för att man under denna eller en läng- re tidsperiod skall få tillgodogöra sig avdrag är att berör- da aktier och andelar i"Tillväxtinvest"förvärvats någon gång före utgången av det beskattningsår för vilket avdrag första gången yrkas och sedan behållits hela de följande beskatt- ningsår för vilka avdrag begärs.
De föreslagna åtgärderna är särskilt betydelsefulla under ett uppbyggnadsskede. Utredningen menar därför att det bör finnas utrymme för att senare unpröva behovet av denna sär- reglering av "Tillväxtinvesten". utredningen föreslår därför "att vad som föreslagits en rätt till avdrag och avskrivning—
ar tidsbegränsas att gälla under högst tio år från dess ikraftträdande.
Vad så slutligen gäller "Tillväxtinvestets" egen skattesi— tuation blir denna beroende på hur den verksamhet bolaget i det enskilda fallet kommer att bedriva skattemässigt betrak- tas. Man skulle kunna överväga att utfärda bestämmelser för en enhetlig klassificering av "Tillväxtinvest". Utredningen vill dock inte förorda en sådan lösning utan menar att gäl- lande ordning får anses vara tillfredsställande i detta av— seende.
10.2.8. Tillsyn
I syfte att stimulera till satsningar i "Tillväxtinvest" har utredningen föreslagit att dessa bolag skulle komma i åt- njutande av vissa investeringsavdrag. Utredningen har inte velat föreskriva någon detaljreglering av "Tillväxtinvests" verksamhet utan givit de tilltänkta bolaget stor frihet och menat att verksamheten bör utformas genom praktisk tillämp- ning. För att tillse att bolagens verksamhetsinriktning åt- minstone under ett uppbyggnadsskede utvecklas inom givna ra- mar bör dessa - tills praxis etablerats - ställas under tillsyn av någon statlig myndighet.
I korthet kunde detta ske på följande sätt:
När tillväxtföretagen startar sin verksamhet bör bolagsord- ningen eller-bolagsavtalet inges till tillsynsmyndigheten, vilken har att bedöma om den tänkta verksamheten kan anses vara att hänföra till ett "Tillväxtinvest".Möjlighet bör finnas för tillsynsmyndigheten att vid behov påkalla änd- ringar i bolagsordningen/avtalet. Myndigheten bör också fortlöpande kunna övervaka att bestämmelser eller föreskrif- ter som följer av lag, särskilda regler eller av bolagsord— ningen/avtalet följs.
Det bör ankomma på respektive bolag att till tillsynsmyndig- heten inge översikt som visar bolagets tillgångar och skul-
der, lämna årsredovisning, revi sionsberättel se och protokoll från bolagsstämma samt i övrigt lämna myndigheten alla upp- gifter och upplysningar som är nödvändiga för att den skall kunna fullgöra sina tillsynsuppgifter.
I likhet med vad som gäller för fi nansbolagen och fondbola- gen bör tillsynsmyndigheten ha möjlighet att kalla till sam— manträde med bolagets styrelse och andelsägare, utse revisor och vidta andra administrativa åtgärder.
Utredningen anser med den överensstämmelse som får anses föreligga med nyss nämnda bolag att bankinSpektionen fram- står som mest lämplig tillsynsmyndighet för dessa bolag. Ut- redning föreslår därför att bankinSpektionen blir tillsyns- myndighet för dessa bolag.
10.2.9. Konkurrensneutralitet
Som framgått av det föregående finns redan vissa hel— och halvstatliga investmentföretag. Utredningen vill framhålla det angelägna i att en princip med konkurrensneutrala be— tingelser mellan olika typer av investmentbolag i görligaste mån upprätthålls. Avsteg bör om möjligt endast ske i den utsträckning det kan motiveras av att ett bolag ålagts sär- skilda sysselsättnings— eller regionalpolitiska uppgifter.
10.2.10 Förväntat antal "Tillväxtinvest"
Då det gäller att beräkna hur många "Tillväxtinvest" som kan tänkas etablera sig i Sverige är det inte möjligt att göra någon säkrare prognos. En försiktig uppskattning är enligt utredningens mening att man under ett inledande skede torde kunna räkna med ett tjugotal "Tillväxtinvest".
11. SPARSTIMULANStR
Genom tilläggsdirektiv (Dir 1980:19) fick kapitalvinstkom- mittén i uppdrag att lägga fram ett förslag om provisoriska åtgärder i syfte att stimulera aktiesparandet och därigenom tillföra näringslivet kapital. Så skedde i ett delbetänkande (Ds B198U111). Utredningen gav i betänkandet mycket ingå- ende analys av effekterna av och en statsfinansiell kost- nadsram för de modeller, som utredningen arbetat med. Av särskild betydelse för att belysa konsekvenserna av en skattereduktion var utredningens bedömningar om åtgärder- nas finansiering. Utredningens förslag utmynnade i den tidi- gare berörda lagen om skattereduktion på aktieutdelning. Därmed avses utdelning i pengar, som utgår på aktie i svenskt aktiebolag, om aktien vid den tidpunkt då utdelning- en blir tillgänglig för lyftning är inregistrerad vid Stock- holms fondbörs, eller på andel i svensk aktiefond, om fonden vid ingången av det år då utdelning blir tillgänglig för lyftning till minst två tredjedelar består av vid Stockholms fondbörs inregistrerade aktier i svenska aktiebolag.
Aktieutdelningen medför rätt till skattereduktion endast om utdelningen utgör intäkt av kapital för den skattskyldige och denne är skattskyldig för utdelning enligt 53 g kommu- nalskattelagen och 6 g lagen om statlig inkomstskatt. Skattereduktion för aktieutdelning uppgår till 30 procent av underlaget som beräknas på summan av de aktieutdelni ngar som blivit tillgängliga för lyftning under beskattningsåret, dock högst 7 500 kr.
De gällande reglerna innebär alltså att skattereduktionen inte är tillämplig på avkastning av satsningar i mindre och medelstora företag. Beträffande denna fråga anfördes i pro— positionen om den nya lagen bl a att några remissinstanser hade riktat kritik mot att kommitténs förslag- — enligt kom- mittédirektiven - bara avsett börsnoterade aktier. Varför andra företag än de börsnoterade ej behandlades beroode på att vissa andra förhållanden förelåg i fråga om de mindre företagen, varför särskilda överväganden var påkallade i dessa frågor. Bl a hänvisades till denna utredning (prop 1980/ölz39 sid 27).
Som utredningen tidigare framhållit är de mindre och medel- stora företagen på olika sätt miSSgynnade jämfört med de större börsnoterade företagen när det gäller möjligheterna att attrahera tillskott av riskvilligt kapital. Att skatte- reduktionen inte är tillgänglig på kapitaltillskott till denna företagsgrupp är ett exempel på detta. Därmed styrs kapitalströmmarna företrädesvis till andra objekt. Enligt vad utredningen tidigare i detta kapitel anfört talar inte blott rättviseskäl utan i minst lika hög grad samhällsekono- miska skäl för att denna ordning ändras så att även avkast- ningen på kapitalplaceri ngar i mindre och medelstora företag omfattas av rätten till skattereduktion.
En fråga som anmäler sig i sammanhanget är huruvida skatte— reduktionen i så fall skulle få tillämpas på kapitaltill- skott till alla mindre och medelstora företag oavsett före- tagsform och oavsett vilket av de fi nansieri ngsi nstrumet som utredningen behandlat i kapitel 7 som används. Med hänsyn till att lagen bl a tar sikte på att något reducera de negativa effekterna av den dubbelbeskattni ng som drabbar just aktiebolagen och till att inkomster från handelsbolag och kommanditbolag hänförs till intäkter av rörelse medan
lagen särskilt begränsats till intäkter av kapital anser ut- redningen att det f n skulle föra för långt att utsträcka rätten vidare än till utdelning på aktier. Som utredningen tidigare aviserat bör dock även vissa kapitaltillskott från anställda omfattas, se vidare nedan.
Mot att utdelningsinkomster från alla aktiebolag skulle med- föra rätt till skattereduktion har hävdats att kontrollmöj- ligheter inte skulle stå till buds, varför många skulle kun- na tillgodogöra sig ett avdrag orättmätigt. Enligt utred— ningens mening bör detta problem inte överdrivas. Bl a er- håller ju den skatteskyldi ge endast en reduktion motsvarande 30 procent av utdelningsbeloppet. Återstående del inkluderas alltså i vederbörandes skattepliktiga intäkter och därmed torde risken för missbruk vara tämligen obefintlig. Det är inte heller sannolikt att det skulle medföra större problem i det praktiska taxeringsarbetet att pröva det berättigade i yrkat avdrag eftersom man ju ändå måste ta ställning till exempelvis förmögenhetsvärderingen av aktier i mindre och medelstora företag. Med hänsyn härtill bör det ur administ- rativ och praktisk synpunkt inte vara några påtagliga hin- der att låta skattereduktionen omfatta andra än börsnoterade aktier.
Utredningen anser att en skattereduktion på utdelningsinkom— ster skulle kunna minska den nuvarande motviljan mot att lämna utdelning bland de icke börsnoterade aktiebolagen. Överskott i företaget skulle i större utsträckning än för närvarande kunna tas ut i form av utdelning i stället för lön. Därmed skulle det också bli lättare för dessa företag att vända sig till utemstående finansiärer för kapitaltill— skott.
Sammantaget anser utredningen att några hinder inte finns som skulle omöjliggöra att lagen om skattereduktion för ak- tieutdelning även skulle omfatta aktiebolag som inte är börsnoterade. Utredningen föreslår därför att lagen ändras i enlighet härmed.
I detta sammanhang bör påpekas bestämmelsen i 2 g andra punkten om rätt till reduktion på utdelning i andel i svensk aktiefond, om fonden till minst två tredjedelar består av vid Stockholms fondbörs inregistrerade aktier i svenska ak— tiebolag. Utredningen anser att de förslag som framläggs om aktiefondernas rätt att placera tio procent i icke börsnote- rade papper inte behöver föranleda någon justering av ifrå- gavarande regel.
Utredningen har under avsnitt 9.2.4. föreslagit att anställ- da vid mindre och medelstora företag skall få rätt att bilda "företagsanknutna" aktiesparfonder med riskspridning. Under avsnitt 9.3. har utredningen berört frågan om de anställda bör ges incitament att även i andra former medverka i före- tagens försörjning med riskkapital. utredning-en kom därmed till den slutsatsen att det vore intressant att pröva en idé om att de anställda skulle ges någon form av stimulans-eller premie om de lät visst kapital, exempelvis erhållen bonus eller dylikt, innestå i företaget någon tid. Sådana system har med viss framgång prövats i ett antal svenska företag. För att ge systemet större spridning skulle dock, menar man, erfordras dels att det belopp som fick innestå inte tas upp till inkomStbeskattning förrän det utbetalas dels att av- kastningen på det innestående kapitalet fick omfattas av skattefördelar, exempelvis genom att lagen om skattereduk— tion på aktieutdelning gjordes tillämplig även på sådan av— kastning. Beskattningsreglerna för bonus eller tantiem föl- jer dock huvudregeln i 41 & komunalskattelagen vilken stad—
gar att intäkt anses ha åtnjutits det beskattningsår under vilket intäkten blivit tillgänglig för lyftning, något som i praxis givits den innebörden att så sker när tantiemet gottskri vits den berättigade. Detta innebär att det beskatt- ningsår, som företaget beslutat om att utbetala bonus och tantiem, detta normalt skall upptas till beskattning. utred- ningen menar att någon ändring i lagen inte kan motiveras, men att praxis torde ändras så att beloppet beskattas först när det faktiskt utbetalas. Låter de anställda visst kapital innestå i företaget bör det finnas skäl för att låta den avkastning det innestående kapitalet ger omfat— tas av skattefördelar. Utredningen ansluter sig därför till förslaget om att låta lagen om skattereduktion för aktieutdelning bli tillämplig även på här avsedd avkastning. Det ligger både i de anställdas och företagarens intresse att de anställda uppmuntras till djupare relationer med det egna företaget. Samtidigt erbjuds därigenom möjligheter till engagemang i sådana fall då man inte vill ikläda sig en ägarroll.
Lagen bör ändras i enlighet härmed. Det innebär att i 2 g görs ett tillägg av förslagsvis följande lydelse: "Med ak- tieutdelning jämställs utbetalad avkastning på kapital som arbetstagare låtit innestå i svenska aktiebolag."
12. MARKNADSFÖRING
Utredningen har i det föregående pekat på att en bland många anledningar till att det i rådande inflationsekonomi varit svårt att finna lönsamma fi nansieri ngslösningar för de min- dre och medelstora företagen är att kännedomen och kunskapen om alternativa fi nansieri ngsformer är bristfällig såväl hos företagen som hos potentiella placerare. Detta sammanhäng— er bl a med att regelsystemet är komplicerat och svåröver- blickbart. Det finns alltså enligt utredningens mening ett behov av att bättre bekantgöra de olika finansieringsformer som står till buds.
Utredningen har vidare framlagt en rad förslag som syftar till att underlätta de mindre och medelstora företagens för- sörjning med riskkapital, exempelvis avseende handel med icke börsnoterade värdepapper, aktiefonder och aktieSparfon- der, särskilda investmentbolag för mindre och medelstora företag, sparstimulanser mm. För att dessa förslag skall få avsedd effekt krävs att det sprids en ordentlig och omfat- tande kännedom om oem.
För att stimulera intresset för placering i börsnoterade ak- tier har under senare år en ganska omfattande marknadsföring bedrivits bl a genom näringslivet inklusive bankerna och ge— nom aktiesparsammanslutningar av olika slag. Massmedia har också ägnat dessa frågor betydande uppmärksamhet. Ur sam- hällsekonomisk synpunkt är det angeläget att en motsvarande marknadsföring och uppmärksamhet ägnas åt möjligheterna för riskkapitaltillskott till de mindre och medelstora företa— gen.
En central roll bör bankerna härvid kunna Spela. De svarar för aktiefondernas, aktiesparfondernas och en rad andra in- stituionella finansiärers placeringar. De lämnar också en omfattande placeringsrådgivning till allmänheten. Samtidigt fungerar de som huvudsakliga rådgivare till företagen i de- ras finansiella planering. Bankerna är alltså i hög grad in- volverade i de informationsflöden och beslutsprocesser som påverkar de aktuella kapitalförsörjningsfrågorna.
Utredningen, som haft samråd med företrädare för bankerna, har förstått att det finns en positiv inställning hos bank- erna till att genom en ökad spridning av information och kunskap stimulera intresset för riskkapitaltillskott till mindre och medelstora företag. Ett väsentligt led häri blir att föra ut denna kunskap också till de lokala bankkontoren.
Utredningen har tidigare också pekat på den banbrytande och opinionsbildande effekt som olika andra institutionella fi— nansiärer kan ha i detta sammanhang.
En väsentlig uppgift som opinionsbildare och informations- rådgivare åvilar näringslivets olika organisationer. Utred- ningen har inhämtat att man inte minst från de mindre och medelstora företagens egna intresseorganisationer såsom SHIO-Familjeföretagen och Svenska Företagares Riksförbund, kommer att aktivt verka för att stimulera intresset för 0— lika former av riskkapitaltillskott till mindre och medel- stora företag.
Utredningen har övervägt om härutöver erfordras särskilda åtgärderi informationssyfte. Med hänsyn till kapitalför- sörjningens samhällsekonomiska betydelse och till att det rör sig om ett ganska invecklat problem— och regelkomplex har utredningen kommit fram till att sådant behov förelig— ger. Utredningen, som sneglat bl a på kampanjen för lönspa—
rande och starta-eget-kampanjen föreSlår att någon form av liknande upplysnings- och prepagandaverksamhet genomförs.
Denna upplysningskampanj bör ledas av en för ändamålet bil- dad arbetsgrupp i vilken bör ingå företrädare för berörda departement och myndigheter, utvecklingsfonderna, närings- livet samt bankerna.
Utredningen har anledning räkna med att näringslivsorganisa- tioner och banker kommer att bidraga till kampanjens finans—- iering. Härutöver föreslår utredningen ett tillskott av statliga medel. Storleken av det erforderliga tillskottet blir till stor del beroende av kampanjens uppläggning. Med ledning av kostnaderna för andra upplysningskampanjer före— slår utreningen att statliga medel anvisas i storleksord- ningen tre miljoner kr.
13. STATSFINANSIELLA KOSTNADER M M
De av utredningens förslag föranledda direkta kostnaderna uppgår för statens del till ca tre miljoner kr, som skulle anslås till en upplysnings- och propagandakampanj för att stimulera intresset för olika former av riskkapitaltillskott till nnndre och medelstora företag.
Att ge några exakta beräkningar över vad andra förslag som utredningen lägger fram kommer att kosta är däremot vanskli- gare.
Utredningen föreslår att utvidga rätten till sparskattere— duktion till att omfatta placeringar i mindre och nedelstora företag. Vid införandet av lagen dn skattereduktion för ak- tieutdelning på börsnoterade papper beräknades bortfallet av skatteintäkter till ca 200-250 miljoner kr. Då nen skall be- döma effekterna av en utvidgning av rätten till skattereduk- tion bör nen ha i minnet att en del sparare har placeringar i såväl börsnoterade som icke börsnoterade företag och där- för inte alls eller endast i begränsad män kan utnyttja den utvidgade rätten. Vidare kan man räkna ned att det i någon mån sker en omfördelning mellan placeringar i börsnoterade och icke börsnoterade företag, vilket inte heller leder till något ökat skattebortfall. Med all säkerhet kommer dock en viss ökning av det reduktionsberättigade underlaget att ske. Samtidigt räknar dock utredningen ned att utdelningsbenägen- heten kommer att öka hos mindre och medelstora företag, vil— ket verkar i motsatt riktning och nedför ökade skatteintäk- ter. Utredningen bedömer därför att den skattemässiga netto- effekten för statsverket kommer att bli ganska marginell, och uppskattningsvis inte överstiga 25 miljoner kr per år.
Detta bör mer än kompenseras av den indirekta ökning av skatteunderlaget som en ökad ekonomisk aktivitet hos mindre och medelstora företag beräknas medföra.
Aktiesparfonderna beräknas för detta år medföra ett skatte- bortfall på ungefär 400 miljoner kr. Det ytterligare kapital som skulle placeras i aktiesparfonderna som följd av utred- ningens förslag kommer troligen att vara av mindre omfatt- ning. Den huvudsakliga effekt som utredningen velat uppnå är ju att aktiesparfonderna skall få placera även i mindre och medelstora företag. Utredningen anser därför att merkostna- den i form av uteblivna skatteintäkter på grund av detta förslag bör bli obetydliga.
Vad därefter gäller förslaget om inrättande av särskilda in— vestmentbolag för mindre och medelstora företag, "Ti llväxt- invest", innebär utredningens förslag bl a att staten i för— sta hand skall lämna garantier för upplånat kapital. Staten åsamkas härigenom utgifter endast i den mån garantierna be- höver infrias. Det finns givetvis en viss risk att så kan behöva ske till följd av att en del av de nyinrättade in- vestmentbolagen nnsslyckas. Dessa fall kommer att vara ut- spridda över ett antal år. De genomsnittliga årliga kostna- derna för statsverket - om några — bör därmed bli margi- nella.
Detsamma gäller kostnaderna för de särskilda investeringsav— drag för placeringar i "Tillväxtinvest" som utredningen fö- respråkar. Om de samlade egenkapitalsatsningarna i "Till- växtinvest" efter ett antal år när en storleksordning av 50-100 miljoner kr skulle de årliga avdragen som föreslås bli utspridda i tiden uppgå till mellan 5 och 10 miljoner kr och de åtföljande skatteeffekterna till hälften, eller 2,5— 5 miljoner kr.
De statsfinansiella kostnaderna för utredningens övriga för- slag beräknas bli obetydliga.
14. IKRAFTTRÄDANDE
Utredningen lägger fram vissa förslag till lagändringar. I några fall innebär utredningens förslag att ändringar i ad- ministrativ ordning är tillräckliga.
Utredningen anser det angeläget att de föreslagna åtgärderna kan genomföras snarast. En lämplig tidpunkt bör vara den 1 juli 1982. Med hänsyn till de bestämmelser som gäller för aktiesparfonder och rätten till att åtnjuta sparskattereduk— tion föreslås att utredningens förslag om ändring i aktie- fondslagen och lagen om aktieSparfonder skall träda i kraft den 1 april 1982.
SPkCIALMOTIVERING TILL LAGFÖRSLAGEN
Lag om ändring i aktiefondslagen
195:
Bestämmelserna om fondbolagens rätt att till aktiefond för- värva värdepapper återfinns i 19 g aktiefondslagen. Enligt huvudregeln skall medel som tillförs aktiefond placeras i värdepapper, som är noterade på Stockholms fondbörs eller utländsk fondbörs.
Utredningens förslag innebär en utvidgning så att fondbolag- et till aktiefonden även äger förvärva icke börsnoterade värdepapper. Denna utvidgning har i lagtexten införts som ett särskilt nytt stycke.
Utredningen anser det påkallat att göra en uppräkning av de slag av värdepapper som fondbolaget kan förvärva i mindre och medelstora företag. Utredningen har i detta avseende haft som förebild den definition som återfinns i lagen om Stockholms fondbörs.
Vidare har i lagtexten den redaktionella ändring gjorts att lista utgiven av sanunanslutning av svenska fondkommissionär— er borttagits med hänsyn till att listan upphör den 1 janua- ri 1982.
Utredningen har då det gäller att bestämma ett värde på de värdepapper fondbolaget kan komma att förvärva bedömt att det inte alltid är möjligt att ha ett enligt gängse begrepp tillgängligt marknadsvärde. Utredningen har därför föresla- git att ett annat värde, som kan vara anskaffningsvärdet eller det värde som föreslagits av en länsstyrelse, bör kun- na godtas. Detta värde bör också accepteras som delvärde vid beräkning av värdet på fondandel. För att inte bara mark- nadsvärdet skall vara godtagbart bör i 30 & införas det föreslagna tillägget.
Lag om ändring i lagen om aktiesparfond 3_å
Utredningens förslag är att utöka jämväl aktiesparfondernas placeringsrätt till icke börsnoterade värdepapper. Utred- ningen anser att då det gäller mindre och medelstora icke börsnoterade företag bör aktiesparfonderna få förvärva samma slags värdepapper som gäller för aktiefonderna. Dessa värde- papper bör också högst få utgöra tio procent av aktiespar- fondens totala värdepappersinnehav,om det inte gäller vär- depapper med samma utfärdare.
Lag om ändring i lagen om skattereduktion för aktieutdelning Lå
I utredningsförslaget har framförts att starka rättviseskäl talar för att låta utdelning från alla aktiebolag omfattas av lagen om skattereduktion på utdelning. Utformningen av lagförslaget medför att den i lagen upptagna inskränkningen till börsnoterade aktier utgår.
Utredningen har också föreslagit att den avkastning på kapi- tal som anställda i ett företag låter innestå i företaget bör omfattas av skattefördelar. En sådan avkastning bör jäm- ställas med aktieutdelning. Utredningen föreslår därför att ett andra stycke tilläggs i 2 5 lagen om skattereduktion för aktieutdelning.
Kronologisk förteckning
28.
29. 30. 31. 32. 33. 34. 35. 36. 37. 38. 39. 40. 41 . 42. 43.
45. 46. 47.
49. 50. 51 . 52. 53. 54. 55. 56. 57. 58. 59.
HS 90: Hälsorisker. S. HS 90: Ohälsa och vårdutnyttjande. S. HS 90: Hälso- och sjukvård i internationellt perspektiv. S. HS 90: Utgångspunkter och riktlinjer för det fortsatta arbetet. 5. Ny arbetstidslag. A. Översyn av lagen om församlingsstyrelse. Kn. Lag om vård av missbrukare i vissa fall. S. Översyn av sjölagen 1. Ju. Enhetligt huvudmannaskap för högskolan. U. Datateknik i verkstadsindustrin. l. Datateknik i processindustrin. |. Inrikesflyget under 1980-talet. K. Närradio. U. Reformerat kyrkomöte, kyrklig lagstiftning m. m. Kn. Grundlagsfrågor. Ju " Film och TV i barnens värld. U. . Industrins datorisering. A.
|_VIinskat tobaksbruk. S. Oversyn av radiolagen. U. Omprövning av samvetsklausulen. Kn. _ internationellt patentsamarbete lll. H. . Sjukersättningsfrågor. S.
Tekniska hjälpmedel för handikappade. U. Socialförsäkringens datorer. S. . Bra daghem för små barn. S. . Omsorger om vissa handikappade. S. . Omsorger om vissa handikappade. Sammanfattning, lag-
förslag, specialmotiveringar. S. Turism och friluftsliv. Det centrala myndighetsansvaret. Jo. Forskningens framtid. U. Forskarutbildningens meritvärde. U. Avtalsvillkor mellan näringsidkare. Ju. Fluor i kariesförebyggande syfte. S. Effekter av investeringar utomlands. i. Fristående skolor för skolpliktiga elever. U. Sjukresor. S. Begravningsverksamheten. Kn. Företags obestånd ll. B. Om hets mot folkgrupp. A. Svenk krigsmaterielexport. H. Prisreglering mot inflation? H. Prisreglering mot inflation? Bilagor 1—6. H. Prisreglering mot inflation? Bilagor 7-12. H. De internationella investeringarnas effekter. |. Löntagarna och kapitaltillväxten. Slutrapport. E. Nya medier — text-TV, teledata. U. Ändringar i förvaltningslagen. Ju. Hyresgästinflytande på målning och tapetsering. Bo. Telubaffären. Ju. Den svenska psalmboken. Band 1. Kn. Den svenska psalmboken. Band 2. Kn. Den svenska psalmboken. Band 3. Kn. Den svenska psalmboken. Band 4. Kn. Stockholms kommunala styrelse. Kn. Kooperativa företag. |. Video. U. Bibeln. Nya testamentet. U. Djurens hälso- och sjukvård. Jo. Samverkan vid uppgiftslämnande. B. Datateknik i industriproduktionen. |.
60. 61. 62. 63. 64. 65.
66.
67.
68.
69. 70. 71. 72. 73. 74. 75.
76. 77. 78. 79. 80. 81. 82. 83.
84.
85. 86.
87.
88. 89. 90. 91 . 92. 93. 94. 95.
Kooperationen i samhället. I. Familjepensionen. S. Familjepensionen. Sammanfattning. S. Samhället och samlingslokalerna. Bo. Våldtäkt. Ju. Svenska kyrkans gudstjänst. Band 5. Kyrkliga handlingar. Kn. Svenska kyrkans gudstjänst. Bilaga 3. Kyrkliga handlingar. Vägen in i kyrkan. Dop, konfirmation, kommunion— aktuella liturgiska utvecklingslinjer. Kn. Svenska kyrkans gudstjänst. Bilaga 4. Kyrkliga handlingar. Äktenskap och vigsel i dag — Liturgiska utecklingslinjer. Kn. Svenska kyrkans gudstjänst. Bilaga 5. Kyrkliga handlingar. Döendet, döden och begravningsgudstjänsten. Kn. Pris på energi. I. Arbete eller pensionering. A. Prostitutionen i Sverige. S. Att avveckla en kortsiktig stödpolitik. I, Landskapsinformation under 1980-talet. Bo. Från hyresrätt till bostadsrätt. Bo. Länsrätternas målområde — administrativ tväpartsprocess. Kn. Företagshypotek. Ju. Hyresrätt 3. Ju. Löntagarna och kapitaltillväxten 6. E. Löntagarna och kapitaltillväxten 7. E. Arrenderätt 2. Ju. Skogsindustrins virkesförsörjning. ]. Samhällets räddningstjänst. Kn. Punkskatter och prisregleringsavgifter. Del 1. Redovisning, Beslut, Uppbörd, Kontroll. B. Punktskatter och prisregleringsavgifter. Del 2. Författnings- förslag. B. Äktenskapsbalk. Ju. Svenskundervisning för vuxna invandrare. Del 1. Övervä- ganden och förslag. A. Svenskundervisning för vuxna invandrare. Del 2. Kartlägg- ning av nuläget. A. Ekonomisk utjämning inom svenska kyrkan. Kn. Ekonomisk utjämning inom svenska kyrkan. Bilagor. Kn. Frivård. Ju. Ställföreträdare för fastighetsägare i vissa fall. Ju. Villkorlig frigivning. Ju. Inomregional skatteutjämning. Kn. Energisamverkan-stat, kommun, näringsliv. !. Tillväxtkapital. E.
5ystematisk förteckning
ustitiedepartementet
versyn av sjölagen 1. [8] rundlagsfrågor. [15] vtalsvillkor mellan näringsidkare. [31] ndringar i förvaltningslagen. [46] elubaffären. [48] åldtäkt. [64] aretagshypotek. [76] yresrätt 3. [77] rrenderatt 2. [80]
ktenskapsbalk. [85] rivård. [90]
tällföreträdare för fastighetsägare i vissa fall. [91] illkorlig frigivning. [92]
iocialdepartementet
älso— och sjukvård inför 90-talet. 1. Hälsorisker. [1] 2. Ohälsa och årdutnyttjande. [2] 3. Hälso- och sjukvård i internationellt erspektiv. [3] 4. Utgångspunkter och riktlinjer för det fortsatta rbetet [4] ag om vård av missbrukare i vissa fall. [7] 'linskat tobaksbruk. [18] »jukers'attningsfrågor. [22] ,ocialförsäkringens datorer. [24] lra daghem för små barn. [25] )msorgskommittén. 1. Omsorger om vissa handikappade. [26] .Omsorger om vissa handikappade. Sammanfattning, lagför- lag, specialmotiveringar. [27] Iuor i kariesförebyggande syfte. [32] ijukresor. [35] 'ensionskommittén. 1. Familjepensionen. [61] 2. Familjepensio- ien. Sammanfattning. [62] 'rostitutionen i Sverige. [71]
(ommunikationsdepartementet nrikesflyget under 1980-talet. [12]
Ekonomidepartementet
.öntagarna och kapitaltillväxten. 1. Löntagarna och kapitaltill- /äxten. Slutrapport. [44] 2. Löntagarna och kapitaltillväxten 6. 78] 3. Löntagarna och kapitaltillväxten 7. [79] l'illväxtkapitai. [95]
iudgetdepartementet
iöretags obestånd II. [37] Samverkan vid uppgiftslämnande. [58] )unktskatteutredningen. 1. Punktskatter och prisregleringsavgif— er. Del 1. Redovisning, Beslut, Uppbörd, Kontroll. [83] 2. lunktskatter och prisregleringsavgifter. Del 2. Författningsför- :Iag. [84]
thildningsdepartementet
Enhetligt huvudmannaskap för högskolan. [9]
»lärradio. [131 '
:ilm och TV i barnens värld. [16] Översyn av radiolagen. [19] i'ekniska hjälpmedel för handikappade. [23] Jtredningen om forskningens och forskarutbildningens situa- ion. 1. Forskningens framtid. [29] 2. Forskarutbildningens meritvärde. [30] :ristående skolor för skolpliktiga elever. [34] lea medier — text-TV, teledata. [45] Video. [55] Bibeln. Nya testamentet. [56]
Jordbruksdepartementet
Turism och friluftsliv. Det centrala myndighetsansvaret. [28] Djurens hälso- och sjukvård. [57]
Handelsdepartementet
internationellt patentsamarbete III. [21] Svensk krigsmaterielexport. [39] Prisregleringskommittén. 1, Prisreglering mot inflation? [40] 2. Prisreglering mot inflation? Bilagor 1—6. [41] 3. Prisreglering mot inflation? Bilagor 7-12. [42]
Arbetsmarknadsdepartementet
Ny arbetstidslag. [5] Industrins datorisering. [17] Om hets mot folkgrupp. [38] Arbete eller pensionering. [70]
SFI-kommittén. 1. Svenskundervisning för vuxna invandrare. Del 1. Överväganden och förslag. [86] 2. Svenskundervisning för vuxna invandrare. Del 2. Kartläggning av nuläget. [871
Bostadsdepartementet
Hyresgästinflytande på målning och tapetsering, [47] Samhället och samlingslokalerna. [63] Landskapsinformation under 1980-talet. [73] Från hyresrätt till bostadsrätt. [74]
Industridepartementet
Data— och elektronikkommittén. 1. Datateknik i verkstadsindu' strin. [10] 2. Datateknik i processindustrin. [11] 3. Datateknik i industriproduktionen. [59] Direktinvesteringskommittén. 1. Effekter av investeringar utom» lands. [33] 2. De internationella investeringarnas effekter. [43] Kooperationsutredningen. 1. Kooperativa företag. [54] 2. Koope- rationen i samhället. [60] Pris på energi. [69] Att avveckla en kortsiktig stödpolitik. [72]
Skogsindustrins virkesförsörjning. [81] Energisamverkanastat, kommun, näringsliv. [94]
Kommundepartementet
Översyn av lagen om församlingsstyrelse. [61 Reformerat kyrkomöte, kyrklig lagstiftning m. m. [14] Omprövning av samvetsklausulen. [20] Begravningsverksamheten. [36] 1969 års psalmkommitté. 1. Den svenska psalmboken". Band 1. [49] 2. Den svenska psalmboken. Band 2. [50] 3. Den svenska psalmboken. Band 3. [51] 4. Den svenska psalmboken. Band 4. [52i Stockholms kommunala styrelse. [53] 1968 års kyrkohandbokskommitté. 1, Svenska kyrkans handbok. Band 5. Kyrkliga handlingar. [65] 2. Svenska kyrkans gudstjänst. Bilaga 3. Kyrkliga handlingar. Vägen in i kyrkan. Dop, konfirma- tion, kommunion — aktuella liturgiska utvecklingslinjer. [66] 3. Svenska kyrkans gudtjänst. Bilaga 4. Kyrkliga handlingar. Äkten- skap och vigsel i dag — Liturgiska utvecklingslinjer. [67] 4. Svenska kyrkans gudstjänst. Bilaga 5. Kyrkliga handlingar. Döendet, döden och begravningsgudstiänsten. [68] Länsrätternas målområde — administrativ tvåpartsprocess. [75] Samhällets räddningstjänst. [82] Kyrkofondsutredningen. 1. Ekonomisk utjämning inom svenska kyrkan. [88] 2. Ekonomisk utjämning inom svenska kyrkan. Bilagor. [89] lnomregional skatteutjämning. [93]
Inu-adj | Hål 3 W Ull-l"
. u nu]. ' . _wfl
'Iqu-c .] ..l
” - H- .Iil .. "lm
lll-vgl.| .
diary—rutin!" *
.' lä & & ju i *. _ .j. "mW-lll ' 'I. ; . _ .. _; ri im '—'l|'.lj Il]
- MQHW- _
w M a..)
'. ....ar. 4» r... »m
l.]vllxl'åi
lll | 'll I'lll '
=” i. g
