& Statens offentliga utredningar %& 198239 . & Justitiedepartementet

Stöld i butik

Betänkande av itöldutredningen

Stockholm 1982

• Sida 2
•  Original

Omslag Johan Ogden Jemström Offsettryck AB

ISBN 91-38-07081'2 ISSN 0375-250X

Gotab, Stockholm 1982

• Sida 3
•  Original

Till statsrådet och chefen

för justitiedepartementet

Regeringen bemyndigade den 31 januari 1980 chefen

för justitiedepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att undersöka frågan om åtgärder mot butikstillgrepp m.m. Med stöd av bemyndigandet tillkallade departementschefen den 28 februari 1980

undertecknad Carl G Persson.

Som sakkunnig i utredningen förordnades den 10 mars 1980 polismästaren Åke Magnusson och som sekreterare den 25 april 1980 kammaråklagaren Gunnar Adell. Utredningen, som antagit namnet stöldutredningen, får härmed överlämna betänkandet Stöld i butik.

Uppdraget är därmed slutfört.

Stockholm i juni 1982 Carl G Persson

/Gunnar Adell

• Sida 4
•  Original

• Sida 5
•  Original

INNEHÅLL

FÖRKORTNINGAR

FÖRFATTNINGSFÖRSLAG

SAMMANFATTNING

_. _ _. _. _. . . >> w N —'

2.1 2.1u1

N N N .

_. _. _. .

>> w N

2.1.6 2.1.7

UTREDNINGENS UPPDRAG OCH ARBETE

Krav på åtgärder mot butikstillgrepp Frågans behandling i riksdagen Utredningens direktiv

Utredningens arbete. Betänkandets

disposition

GÄLLANDE RÄTT. UTREDNINGAR MED ANKNYT— NING TILL STRAFF— OCH PROCESSRÄTTSLIGA FRÅGOR

Gällande rätt

Straffbestämmelser. Fullbordanspunkt vid butikstillgrepp. Gränsdragning mellan snatteri och stöld Förundersökning och tvångsmedel Rapporteftergift

Åtalsunderlåtelse jml. 20 kap. 7 S

1 st 1 p rättegångsbalken

Andra åtalsregler. Lagen om unga lagöverträdare

Strafföreläggande

Registrering av domar, strafföreläggande och beslut

Förmögenhetsbrottsutredningen

13

15

21

31

31

32

34

35

37 37

37 40 42

45

46 48

• Sida 6
•  Original

4.6

4.7

Fängelsestraffkommittén Rättegångsutredningen

UTLÄNDSK RÄTT

Strafflagstiftning i Norden Strafflagstiftning utom Norden Straffbarhet vid försök och regler vid återfall

Regler om åtal och åtalsunderlåtelse Envarsgripande och tvångsmedel

Förenklad form för lagföring

STATISTISKA OCH KRIMINOLOGISKA UNDERSÖKNINGAR

Offentlig kriminalstatistik Malmö—undersökningen (Malmö polis— distrikt) Åklagarmaterialet (Åklagarmyndigheten i Malmö)

Uppgifter från företag

Prefera AB

Annan företagsstatistik

Uppgifter från rikspolisstyrelsen om rapporteftergift och åtalsunderlåtelse SCB:s attitydundersökning avseende allmänheten

Straffbarheten vid mindre tillgrepp Benägenhet att ingripa vid butiks- tillgrepp

Orsaker till butikstillgrepp Attityder till åtgärder

SCB:s attitydundersökning avseende butikspersonal Frekvensen tillgrepp. Upptäcktsrisk Ålders— och könsfördelning Benägenhet att ingripa vid butiks— tillgrepp Åtgärder vid upptäckta tillgrepp

,Orsaker till butikstillgrepp

54 55

57 57 58

60 60 62 63

65 65

67

69

70 70

71

72

75 75

76 77 78

80 80 81

81 82 83

• Sida 7
•  Original

4.9" 4.10

4.11

5.3.2 5.3.3 5.3.4

Attityder till åtgärder Göteborgsundersökningen 1979 Omfattning av snatteri och sociala värderingar

Benägenhet att ingripa vid butiks- tillgrepp

Orsaker till snatteri

Attityder till åtgärder Stockholmsundersökningen 1976—77 Dold brottslighet m.m.

Dold brottslighet

Butikstillgrepp och missbruk av alkohol och narkotika

Sammanfattning

UNDERSÖKNINGAR AV HANDELNS UTREDNINGS— INSTITUT

Sammanfattning Inledning Bakgrund Syfte och avgränsningar Definitioner

Metodik

Genomförande

Tidigare undersökningar Elektronisk varuövervakning Sortimentsstudier

Allmänna svinnstudier

Enkäter

Större detaljhandelsföretag Svinnredovisning i stora företag Det totala svinnets storlek Andelen stöldsvinn

Särskilt utsatta varuslag Upptäckta stölder och snatterier 1980 Mindre detaljhandelsföretag Filialföretag

Undersökning av svinnsituationen

i byggvaruhus

84 85

85

86 86 87 88 90 90

91 92

95

95

98

98

99 100 103 104 105 105 106 109 110 110 111 112 113 113 114 115 116

118

• Sida 8
•  Original

5.3.5

5.3.6

5.3.7

5.4

5.4.1 5.4.2 5.4.3

5.4.4.

5.4.5 5.4.6 5.4.7 5.5

5.5.1.

Allmänt om branschen

Metodfrågor Redovisningsprinciper Huvudresultaten i sammandrag Bensinstationer

Urval och bortfall

Resultat

Företagarenkät

Allmänt

Metodik

Frågeformulär Undersökningsresultaten i sammandrag Personalenkät

Metodik

Frågeformulär Undersökningsresultaten i Sammandrag Butiksundersökningen och interna företagsrapporter Syfte Uppläggning och genomförande Analys av svinnkomponenter i butiker Varuhus

Servicebutik

Medelstor allivsbutik Storlivsbutik

Herrekipering Svinnriskbedömning

Resultat

Damekipering Svinnriskbedömning

Resultat

Prisundersökningar

Metodik

Resultat

Kassasvinn Inventeringsdifferenser

Fysiskt svinn

Slutsatser

Delstudier

118 120 123 124 128 129 130 133 133 133 136 136 142 142 145 146

151 151 152 154 154 156 157 157 159 159 161 162 162 163 163 164 165 165 169 170 178 179

• Sida 9
•  Original

5.5.2

6.1 6.2 612.1 6.2.2 6.2.3 6.2.4 6.2.5 6.3 6.3.1

6.3.2

6.3.3

Benägenheten att polisanmäla Stöldsvinnet i detaljhandeln

ÅTGÄRDER MOT BUTIKSTILLGREPP Inledning Åtgärder från handeln

Allmänna rekommendationer Varuexponering Tekniska hjälpmedel och bevakning Information till allmänhet och personal Åtgärder vid upptäckta tillgrepp Åtgärder från samhället Principfrågor om sanktionssystemet Bakgrund till gällande rätt civilrättslig eller straffrättslig påföljd

Straff för oaktsamt brott

Straff för försök till snatteri Påföljd för snatteri

Förenklad handläggning av mindre brott Bakgrund till gällande rätt Handläggningsformer och tidsåtgång Behovet av straffprocessuella förändringar Handläggning vid domstol Strafföreläggande Ordningsföreläggande

Införande av ordningsföreläggande vid butikssnatteri

Dagsböter vid ordningsföreläggande Begränsningar för användning av ordningsföreläggande Förundersökningen

Straffskala vid ordningsföreläggande Ordningsföreläggande betr. unga lagöverträdare Vissa tekniska frågor Sammanfattning

184 185

189 189 191 192 193 194 196 198 199 200 200

200 201 203 203 204 204 205

207 208 209 212

213 214

215 216 217

218 219 220

• Sida 10
•  Original

6.3.4

6.3.5

6.3.6

7.1

7.2 7.2.1 7.2.2 7.3

Rapporteftergift

Bakgrund till gällande rätt 20—kronorsgränsen. Rapportefter— giften i praxis

Bibehållande av eftergiftsinstitut vid snatteri

Införande av böteseftergift. Förut— sättningar

Sammanfattning

Åtalsunderlåtelse jml. 20 kap 7 5

1 st 1 p rättegångsbalken Bakgrund till gällande rätt Utveckling av praxis Överväganden och riktlinjer för ändrad tillämpning

Registrering

Behovet av registeruppgifter vid butikstillgrepp

Registrering av ordningsföreläggande,

böteseftergift och åtalsunderlåtelse

221 221

222

224

225 228

228 228

229

231 235

236

238

BEFOGENHETER FÖR BUTIKS— OCH BEVAKNINGS—

PERSONAL M.M.

Översikt över gällande rätt Gripande och återtagande av gods Befogenheter för bevakningspersonal Ingripande vid butikstillgrepp Brottmålsutredningens bedömningar Justitiekanslerns bedömningar Stöldutredningens överväganden

SPECIALMOTIVERING

Förslag till ändring i rättegångsbalken Förslag till ändring i polis— instruktionen

Förslag till ändring i polis— registerkungörelsen

241 241 241 244 246 246 247 253

259 259

261

263

• Sida 11
•  Original

BILAGOR

Bilaga A RÅ:s cirkulär C 67 267 Bilaga B RÅ:s cirkulär C 70 273 Bilaga C Offentlig kriminalstatistik 275 Bilaga D Undersökning av anmälda butikstill-

grepp i Malmö polisdistrikt 1980-81 279 Bilaga E Undersökning av vissa butikstill-

grepp handlagda vid åklagarmyndig—

heten i Malmö 1979 285 Bilaga F Uppgifter från bevakningsföretag m.m. 289 Bilaga G RPS:s statistik betr. rapportefter—

gift och åtalsunderlåtelse 291 Bilaga H SCB:s attitydundersökning avseende

allmänheten 299 Bilaga J SCB:s attitydundersökning avseende

butikspersonal 311 Bilaga K Svinnanalys på varugruppsnivå 337 Bilaga L Stora och små företag — frågeformulär 339 Bilaga M Byggvaruhus - frågeformulär 341 Bilaga N Byggvaruhus — tabeller 345 Bilaga 0 Bensinstationer — frågeformulär 359 Bilaga P Företagarenkät — frågeformulär 363 Bilaga Q Företagarenkät — tabeller 369 Bilaga R Personalenkät - frågeformulär 381 Bilaga S Personalenkät — tabeller 385 Bilaga T Butiksstudier — varuhus 397 Bilaga U Butiksstudier — prisinventering 399 Bilaga Y Butiksstudier — inventerings-

differenser 405

• Sida 12
•  Original

• Sida 13
•  Original

FÖRKORTNINGAR

BrB brottsbalken

BRÅ brottsförebyggande rådet

EVS elektroniska varuövervakningssystem

HD högsta domstolen

HUI Handelns utredningsinstitut AB

JK justitiekanslern

LOB lag (1976:511) om omhändertagande av berusade personer m.m.

LTO lag (1973:558) om tillfälligt omhändertagande

LUL lag (1964z167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare

NJA Nytt juridiskt arkiv avd. I

PBR person— och belastningsregistret RB rättegångsbalken Re rapporteftergift RPS rikspolisstyrelsen

RÅ riksåklagaren

SCB statistiska centralbyrån

SF strafföreläggande

SFS Svensk författningssamling

SOU statens offentliga utredningar

Åu åtalsunderlåtelse

• Sida 14
•  Original

• Sida 15
•  Original

FÖRFATTNINGSFÖRSLAG'

Förslag till Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom förordnas att 23 kap. 22 5 och 48 kap. 13 S rättegångsbalken erhåller ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

Nuvarande lydelse

23 kap.

Förundersökning enligt detta kapitel är, om tillräckliga skäl för åtal ändock föreligga,

ej erforderlig beträffan— de brott, för vilket icke svårare påföljd än böter är stadgad, eller beträf— fande brott, som avses i 45 kap. 2 5 första eller andra stycket. Ej heller är förundersökning erfor— derlig i mål om brott, som avses i 3 kap. 3 5 och 7 kap. 4 5 andra stycket, med mindre anled— ning förekommer till ådö— mande av annan påföljd än

böter.

Föreslagen lydelse

S

Förundersökning enligt detta kapitel är, om tillräckliga skäl för åtal ändock föreligga,

ej erforderlig beträffan— de brott, för vilket icke svårare påföljd än böter är stadgad, eller beträf— fande brott som avses i 45 kap. 2 5 första eller andra stycket eller be— träffande sådant brott mot 8 kap. 2 S brotts—

balken som avses i 48

kap. 13 5. Ej heller är förundersökning erfor—

derlig i mål om brott, som avses i 3 kap. 3 S och 7 kap. 4 5 andra

• Sida 16
•  Original

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

stycket, med mindre an— ledning förekommer till ådömande av annan på—

följd än böter.

Vill åklagaren utvidga väckt åtal, må det ske, utan

att förundersökning enligt detta kapitel ägt rum.

48 kap.

Föreläggande av ordnings—

bot får utfärdas beträffande

brott,för vilket ej stad— gas annat straff än böter omedelbart i penningar och ej heller normerade böter och för vilket

ordningsbot bestämts på

sätt föreskrives i 14 5.

13 5

Föreläggande av ordnings- bot får utfärdas beträf— fande brott

1; för vilket ej stadgas annat straff än böter omedelbart i penningar och ej heller normerade böter

2. som avses i 8 kap. 2 S brottsbalken

och för vilket påföljd bestämts på sätt före- skrives i 14 S.

Bestämmelserna om föreläggande av ordningsbot äro

icke tillämpliga, om särskilt villkor är stadgat för

allmänt åtal.

Denna lag träder i kraft den

• Sida 17
•  Original

Förslag till Förordning om ändring i polisinstruktionen (1972z511)

Härigenom förordnas att 12 5 tredje stycket polisin— struktionen (1972z511) erhåller ändrad lydelse på sätt

nedan angives.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 12 5

När polismannen får kännedom om ett brott som hör under allmänt åtal, skall han lämna en rapport om detta till vederbörande förman så snart det kan ske. Polismannen får lämna rapporteftergift eller låta bli att lämna rapport vidare till åklagaren och nöja sig med ett påpekande eller erinran till den felande om det inte är föreskrivet svårare straff än böter för brottet och brottet med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet är obetydligt. Detsamma gäller i fråga om överträdelser som omfattas av förordnande

enligt lagen (1972:206) om felparkeringsavgift.

Den polisman som leder Föreligger vid brott som förundersökningen i fråga avses i 8 kap. 2 S om snatteri får låta bli brottsbalken, för vilket att lämna rapport vidare polismannen har rätt att till åklagaren och i utfärda föreläggande om stället låta saken bero ordningsbot, sådana sär— vid en erinran, om brot— skilda omständigheter tet med hänsyn till värdet att lagföring uppenbar— på det tillgripna och öv— ligen är opåkallad, får riga omständigheter är polismannen besluta att obetydligt. låta saken bero vid en

skriftlig erinran.

Denna förordning träder i kraft den Därvid upphör Cirk (1972z25) till polismyndigheterna om rapporteftergift för vissa snatteribrott att gälla.

• Sida 18
•  Original

Förslag till Förordning om ändring i polisregisterkungörelsen (1969z38)

Härigenom föreskrivs att 2 S och 14 5 polisregister— kungörelsen (1969z38) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 5

I polisregister får rikspolisstyrelsen, i den omfattf ning det behövs för ändamål som anges i 2 5 första stycket lagen om polisregister m.m., anteckna uppgif—

ter om den som

1. ådömts påföljd eller 1. ådömts påföljd eller genom godkänt strafföre— genom godkänt strafföre— läggande bötfällts för läggande eller godkänt brott mot föreläggande om ordnings—

bot bötfällts för brott

mot a) brottsbalken, b) valutaförordningen den 5 juni 1959 (nr 264), nar— kotikaförordningen den 14 december 1962 (nr 704) och narkotikastrafflagen den 8 mars 1968 (nr 64), c) 1 5 andra stycket eller 3—5 5 lagen den 28 septem— ber 1951 (nr 649) om straff för vissa trafikbrott eller d) 1 5 första stycket eller 2 S sistnämnda lag eller bestämmelse i annan lag eller författning, om påfölj— den är dagsböter, lägst tjugofem, eller normerade böter, lägst ettusen kronor, eller om annan påföljd än böter ådömts, 2. blivit med tillämpning av 33 kap. 2 5 brottsbalken förklarad fri från påföljd eller dömd till lägre bö— tesstraff än sådant som får antecknas enligt 1 d, 3. ålagts förvandlingsstraff för böter, 4. på grund av åklagares beslut enligt 20 kap. 7 5 första stycket 4 rättegångsbalken, 1 eller 6 5

• Sida 19
•  Original

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga

lagöverträdare eller 31 5 lagen (1981:1243) om vård

av missbrukare i vissa fall ej åtalats för brott,

som enligt åklagarens bedömande skulle ha lett till

påföljd som nämns i 2 5 lagen (1963:197) om allmänt

kriminalregister,

;; enligt dom eller beslut skall utvisas ur riket el— ler

6; blivit för brott utläm—

nad till annan stat.

14 S

varvid sistnämnda in— skränkning dock inte skall gälla brott som

avses i 8 kap. 2 5

brottsbalken, 5. på grund av åklagares beslut enligt 20 kap. 7 5

första stycket 1 rätte— gångsbalken erhållit åtalsunderlåtelse för brott som avses i 8 kap. 2 5 brottsbalken eller genom beslut av polisman enligt 12 5 tredje stycket polisinstruktio- nen (1972z511) erhållit böteseftergift för sådant brott,

6; enligt dom eller be—

slut skall utvisas ur ri— ket eller 7. blivit för brott ut—

lämnad till annan stat.

Uppgift som intagits i polisregister skall utgå ur

registret, om det kan ske med hänsyn till registrets

tekniska beskaffenhet och om

1. misstanke som antecknats ej längre föreligger

• Sida 20
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 7. uppgiften i annat fall ej behövs för registret.

Uppgift om brott som av—

ses i 8 kap. 2 5 brotts—

balken och som intagits

i polisregister med stöd av bestämmelserna i 2 S

4 eller 2 S 5 skall utgå ur registret när fem år förflutit från den dag

då beslutet om åtals— underlåtelse eller bötes—

eftergift meddelades.

Denna förordning träder i kraft den

• Sida 21
•  Original

SAMMANFATTNING

Inledning

Stöldutredningens första uppgift har varit att kart— lägga svinnet i detaljhandeln på grund av butikstill— grepp. Detta har skett genom undersökningar som ut— förts av stöldutredningen och statistiska centralby— rån. Vidare har, sedan tillstånd meddelats och medel beviljats av justitiedepartementet, en omfattande eko— nomisk undersökning genomförts av Handelns utrednings— institut AB (HUI). Utredningen har funnit det lämpligt att i direkt anslutning till redovisningen av under— sökningarna föreslå åtgärder från handelns och sam— hällets sida för att komma tillrätta med butikstill—

greppen.

Undersökningarna

Brottsutvecklingen uppvisar under perioden 1970—1980 en kraftig ökning vad gäller tillgreppsbrotten. Bu- tikstillgreppen har ökat med mer än 50 %, vilket är ca 20 % mer än ökningen av den totala tillgrepps— brottsligheten. Antalet anmälda butikstillgrepp upp— gick 1980 till 35 142.

Vad gäller de kända gärningsmännen är det påfallande att butikstillgrepp förövas av personer i alla åldrar. Vidare är kvinnor väl representerade vid denna brotts— typ och de tidigare gjorda antagandena om en fördel—

ning mellan män och kvinnor i förhållandet 60—40 6 tycks fortfarande vara riktiga.

• Sida 22
•  Original

Vad gäller tillgreppsobjekt visar undersökningarna

att flertalet tillgrepp avser mer än en vara och upp till 20 % mer än fem varor. De varutyper som tycks vara mest utsatta för tillgrepp är bijouteri— och par— fymvaror, mat, konfektyrer och kläder. Värdemässigt utgör kapitalvaror och kläder de stora posterna, som svarar för avsevärt mer än hälften av det totala till— greppsvärdet. Vid en jämförelse med de resultat som redovisades av brottmålsutredningen 1971 har en klar förskjutning skett från matvaror till kläder och öv— riga varutyper. Modebetonade varor, såväl kläder som

kapitalvaror, intar en framskjuten plats.

I den riksomfattande undersökningen av svinnet som företagits av Handelns utredningsinstitut AB har en väsentlig svårighet varit att man inom handeln 1 an— märkningsvärd utsträckning saknat underlag för en nog— grann bedömning av svinnet. Undersökningens metod har varit att från det totala redovisade svinnet avgränsa samtliga kända icke brottsbetingade svinnfaktorer och bestämma dessas storlek. Det brottsorsakade svinnet har därefter med ledning av delundersökningar kunnat hänföras till bl.a. butikstillgrepp.

Enligt HUI:s undersökning kan vid en försiktig bedöm— ning av stöldsvinnet detta uppskattas till 0,8 % av omsättningen, drygt 900 miljoner kronor. Härav kan 0,3 % beräknas utgöra oregistrerade företagaruttag och personalstölder samt 0,5 % eller ca 565 miljoner kronor, kundstölder och stölder av leverantörsrepre— sentanter, bevaknings— och Städpersonal samt andra som inte utgör ordinarie personal eller kunder. De erhållna resultaten utgör ett medeltal för hela de— taljhandeln. Det är av vikt att beakta att man i ut— satta butikstyper har ett svinn på grund av brott som ligger över 5 % av omsättningen. Vidare framgår, lik— som av den offentliga statistiken, att tillgrepps— problemen är särskilt framträdande i storstadsregio—

nerna. Det kan också konstateras att förhållandena

• Sida 23
•  Original

växlar starkt mellan olika butiker beroende på typ och

geografisk belägenhet.

En försiktig uppskattning av genomsnittsvärdet per tillgrepp kan på grundval av tillgängliga undersök— ningsresultat vara 2—300 kronor. Detta skulle innebära att antalet butikstillgrepp uppgår till mellan två

och tre miljoner årligen, dvs. mellan 6 500 och 10 000 butikstillgrepp varje vardag.

Anmälningsfrekvensen från företagen har visat sig låg. Endast få av de upptäckta tillgreppen anmäls. De er— tappade som anmäls erhåller i stor omfattning ingen påföljd. Endast omkring hälften av de anmälda butiks— tillgreppen leder till strafföreläggande eller åtal. Återstoden bortfaller på grund av rapporteftergift, olika slag av åtalsunderlåtelse, preskription m.m.

I nära 30 % av fallen meddelas rapporteftergift eller åtalsunderlåtelse jml. RB 20 kap. 7 S 1 st 1 p. Upp— skattningsvis 9—10 % av meddelade rapporteftergifter avser belopp som överstiger det i rikspolisstyrelsens anvisningar högsta tillåtna, dvs. omkring 20 kronor. Vad gäller åtalsunderlåtelserna avser ungefär hälften av besluten personer i åldern 19—59 år. Tillgrepps— värdena ligger i flertalet fall under 50 kronor. Dock meddelades 1980 28 åtalsunderlåtelser i 17 av landets polisdistrikt för brott som avsåg mer än 100 kronor. Åtalsunderlåtelse jml. 20 kap. 7 5 1 st 1 p rätte— gångsbalken tycks således lämnas även i andra fall än sådana som angivits i riksåklagarens cirkuläranvis—

ningar.

En undersökning av handläggningstiderna för butiks- tillgrepp visar att dessa minskat sedan 1969. Ca 95 % av de ärenden som avgörs genom strafföreläggande hand- läggs vid åklagarmyndighet inom sex månader från brot— tet. Av de ärenden som går till domstol handläggs nu

ca 70 % inom sex månader från brottet. Dock kräver

fortfarande ca 20 % av ärendena en handläggningstid

av sex månader till ett år.

• Sida 24
•  Original

De genomförda attitydundersökningarna visar som mest anmärkningsvärt resultat att en majoritet av allmän— heten tror att tillgrepp avseende mindre än 20 kronor är straffritt eller inte vet om det är straffbart eller ej, medan endast fyra av tio tillfrågade känner till att sådant tillgrepp är straffbart. Vidare har attitydundersökningarna givit vid handen att den ge— nomsnittlige kunden har relativt liten benägenhet att

ingripa då han ser ett tillgrepp.

Undersökningarna har slutligen också berört frågan om orsakerna till butikstillgrepp. Allmänhetens uppfatt— ning är att varornas lättåtkomlighet och spännings— momentet vid tillgrepp är de främsta orsakerna, medan butikspersonalen anser att uteblivna samhällsreaktio— ner vid upptäckta tillgrepp är den viktigaste orsaken. I undersökningarna har också framkommit att man anser att brister i attitydbildning och grundläggande moral— uppfattning väsentligt bidrar till butikstillgreppens

omfattning.

Förslag till åtgärder

Vad först avser handeln anser stöldutredningen att betydande åtgärder bör kunna vidtas av företagen för att förbättra kontrollen över det totala svinnet och därmed också över det svinn som orsakas av tillgrepp. En grundförutsättning för verksamma åtgärder mot stöldsvinnet är att företagen själva har en god bild av hela svinnkomplexet. Stöldutredningen är därför av den uppfattningen att det finns skäl för detaljhandeln att väsentligt förbättra redovisningssystem och svinn— kontroll. Vidare bör de orsaker till tillgrepp som kan sökas inom handeln själv till stor del kunna åt— gärdas. Förbättrade rutiner bör avsevärt kunna för— svåra tillgrepp. Handeln får också anses ha ett vä— sentligt ansvar för saklig information om tillgrep—

pens verkningar.

• Sida 25
•  Original

Till butikstillgreppens omfattning bidrar naturligen varornas lättillgänglighet och exponering. Utredningen anser det angeläget att man försöker begränsa varuex— poneringen. Vidare bör enligt utredningens uppfattning dyra och stöldbegärliga artiklar i större utsträckning förvaras mindre åtkomliga för kunderna, varvid begrän— sad manuell betjäning bör övervägas. Som komplement till sådana åtgärder anser utredningen att de elektro— niska stöldskyddssystemen även i fortsättningen måste utnyttjas. Även sådana system kräver dock personal både för att förhindra kringgående av systemen och

för att kunna ingripa då larm utlöses.

Utredningen efterlyser också en mera konsekvent atti— tyd från företagens sida då butikstillgrepp upptäckts. De nu rådande kraftiga skillnaderna i anmälningspraxis torde bidra till föreställningen att butikstillgrepp inte är allvarligt och att följder oftast uteblir vid upptäckt. Utredningen bedömer det viktigt att företa— gen utarbetar bestämda handlingsrutiner för upptäckta butikstillgrepp. I de fall polisanmälan inte görs an— ser utredningen väsentligt att företagen i stället

vidtar annan åtgärd t.ex. underättar föräldrar.

Vad härefter gäller åtgärder från samhällets sida har utredningen diskuterat principiella förändringar vad gäller det straffbara området vid butikstillgrepp och sanktionssystemets utformning. Utredningen finner att en avkriminalisering av butikssnatteri inte kan komma ifråga. Vidare anser utredningen att ett straffbeläg— gande av oaktsamma tillgrepp av principiella skäl

inte heller bör införas. Den praxis som råder vad gäller fullbordanspunkten för snatteri i butik gör

att behovet av straff för försök till ringa till— greppsbrott är litet. Utredningen föreslår därför inte någon ändring i detta avseende. Inte heller finner ut— redningen skäl att föreslå ändring av straffskalan

för snatteri.

• Sida 26
•  Original

Utredningen konstaterar att en förkortning av hand— läggningstiderna för butikstillgrepp skett. Utred— ningen anser det emellertid mycket angeläget att finna vägar att ytterligare förkorta tiden mellan gärning och rättslig åtgärd. En snabb handläggning ligger främst i den misstänktes intresse. Stöldutred— ningen är därutöver av den uppfattningen att snabb och konsekvent lagföring är det kanske mest verksamma sättet att positivt påverka normbildningen och att hålla tillbaka brottsökningen.

Stöldutredningen finner inte att inrättande av någon form av jourdomstol är motiverat. Inte heller anser utredningen att strafföreläggande kan utnyttjas på sådant sätt att handläggningstiderna förkortas. Där— vid förkastar utredningen också tanken på att införa möjlighet att utdöma skadestånd genom strafföreläg—

gande.

Utredningen anser emellertid att de goda erfarenhe— terna av ordningsbotssystemet medför att detta nu bör komma till användning vid okomplicerade snatterier avseende begränsade värden. Utredningen bedömer att användande av ordningsföreläggande i de nämnda fallen skulle innebära ett bättre utnyttjande av de till— gängliga resurserna genom att polisen självständigt får utföra lagföringen. Utredningens förslag innebär att dagsböter skall kunna åläggas genom ordningsföre— läggande. Detta föreslås kunna ske i okomplicerade fall av butikstillgrepp där tillgreppsvärdet under- stiger 200 kronor. I föreläggande skall enligt utred— ningens förslag 20, 25 eller 30 dagsböter kunna åläg— gas i enlighet med en mall grundad på tillgreppsvär— det. De av riksåklagaren utfärdade reglerna för ut— räkning av dagsbotens storlek skall därvid gälla.

Den praktiska skillnaden från nuvarande tillämpning av ordningsbot blir enligt utredningens mening obe— tydlig. För att förenkla handläggningen genom ord—

• Sida 27
•  Original

ningsföreläggande föreslår utredningen också ändring

i 23 kap. rättegångsbalken. Härigenom skall förunder— sökning inte bli erforderlig vid enkla fall av snatte— ri. De tillgrepp som avser högre värden eller inte är av enkel art skall som hittills föranleda förundersök— ning och redovisas till åklagaren för fortsatt hand— läggning. Den föreslagna handläggningsformen minskar åklagarnas och förenklar polisens arbete med de mind—

re butikstillgreppen.

Stöldutredningens undersökning av praxis vid medde— lande av rapporteftergift visar att bestämmelserna tillämpas extensivt och delvis överträds. Detta fin— ner utredningen allvarligt. En ändring av rådande förhållanden framstår som påkallad. Vid övervägande om polisen överhuvud skall äga rätt att besluta om utebliven lagföring för snatteri anser utredningen att flera skäl talar för bibehållandet av sådana be— fogenheter. Utredningen finner det naturligt och ra— tionellt att den polisman som äger rätt att utfärda ordningsföreläggande för brottet också skall ha befo— genhet att underlåta lagföringsåtgärder. Rätt för polisen att meddela eftergift av bötesstraff medver— kar också till den omedelbarhet och snabbhet i för— farandet vid butikssnatterier som utredningen efter— strävar. När det gäller grunden för eftergift ser stöldutredningen den fasta beloppsgränsen som en mycket stor svaghet i det nuvarande systemet med rap- porteftergift. Utredningen anser att utgångspunkten för att underlåta lagföring i stället bör vara en helhetsbedömning, varvid det tillgripnas värde inte skall vara avgörande. Förutsättningarna för att under— låta lagföring skall enligt utredningens förslag vara att erkännande föreligger och att den misstänkte inte förut, i vart fall inte under den senaste tiden, gjort sig skyldig till förmögenhetsbrott. Lågt värde hos det tillgripna skall, lika litet som låg eller hög ålder hos den misstänkte, ensamt utgöra tillräck— lig grund att underlåta lagföring. Förhållandena

• Sida 28
•  Original

skall sammantagna vara sådana att det framstår som uppenbart att lagföring är opåkallad och att erinran är en tillräcklig åtgärd för att förhindra återfall. Erinran skall alltid ske skriftligen. Stöldutred— ningen föreslår att institutet benämnes bötesefter— gift. Med den föreslagna utformningen av bestämmel— serna avser utredningen att böteseftergift skall få väsentligt mindre omfattning än den nuvarande rapport—

eftergiften.

Utredningen finner att åtalsunderlåtelse jml. 20 kap. 7 S 1 st 1 p rättegångsbalken kommit att lämnas schab— lonmässigt på ett sådant sätt att snatteri för mindre än 50 kronor numera kan bedömas vara en gärning som regelmässigt inte leder till påföljd. Stöldutred— ningen anser att en sådan tillämpning av åtalsunder— låtelse är oacceptabel med hänsyn till normbildning och brottsutveckling och att den på processrättslig väg föregriper en avkriminalisering. Stöldutredningen föreslår därför att butikssnatterier inte skall inta någon särställning vid tillämpning av RB 20 kap. 7 S 1 st 1 p. Presumtionen för lagföring skall således vara stark. Tillämpningen av åtalsunderlåtelse bör enligt utredningens mening bli mera restriktiv och bör lika litet som den föreslagna böteseftergiften grundas enbart på tillgreppsvärdet. Med hänsyn till brottstypens omfattning och ökning anser utredningen att man inte längre kan bibehålla det värdemässiga

schablontänkandet.

Införandet av ett centralt polisregister och möjlig— heten för polisdistrikten att därifrån snabbt få upp— gifter har medfört att tidigare lokala anteckningar av beslut och uppgifter kraftigt inskränkts. Betr. butikstillgrepp sker f.n. centralt registrering av dom och godkänt strafföreläggande, men inte av beslut om åtalsunderlåtelse jml. RB 20 kap. 7 5 1 st 1 p eller rapporteftergift. Andra beslut om åtalsunder— låtelse registreras endast i få undantagsfall. Det

• Sida 29
•  Original

förutsattes vid införandet av instituten rapportef— tergift och åtalsunderlåtelse jml. RB 20 kap. 7 5 1 st 1 p för snatteri att lagföring inte skulle underlåtas om liknande beslut tidigare meddelats. Detta kan f.n. i praktiken inte kontrolleras, vilket medför att rap— porteftergift och åtalsunderlåtelse kan komma att med—

delas upprepade gånger för samma person.

Stöldutredningen anser de rådande förhållandena klart otillfredsställande. Såväl nuvarande praxis som före— slagna riktlinjer betr. underlåtenhet att lagföra mindre tillgrepp förutsätter att beslutsfattaren har ett tillräckligt underlag för sitt beslut. Ett minskat antal sådana beslut medför inte mindre starka skäl att ändra det nuvarande systemet. Central registrering av beslut om böteseftergift och åtalsunderlåtelse för

. snatteri är enligt stöldutredningen en nödvändig för— utsättning för en likformig och rättssäker tillämpning av underlåtelseinstituten. Utredningen finner motive— rat att samtliga beslut jml. 20 kap. 7 5 1 st 1 p och 4 p rättegångsbalken, liksom jml. lagen om unga lag— överträdare och lagen om vård av missbrukare registre— ras. Stöldutredningen föreslår också att godkänt ord— ningsföreläggande för snatteri registreras centralt på sätt som nu sker betr. godkänt strafföreläggande.

Formerna för ingripande av butiks— och bevakningsper— sonal då någon ertappats vid butikstillgrepp har varit föremål för diskussion och ibland föranlett kritik.

Stöldutredningen har tagit upp frågorna härom.

Den praxis som f.n. råder innebär att den ertappade uppmanas att följa med till någon avskild del av affären, att lämna ifrån sig tillgripna varor samt uppge och styrka sin identitet. När så skett får den misstänkte lämna affären. Stöldutredningen kan inte finna att detta innebär något otillåtet förfarande och inte heller något frihetsberövande eller gripande

• Sida 30
•  Original

1 rättegångsbalkens mening. Utredningen anser att den praxis som utbildats vid ingripanden vid butikstill— grepp väl svarar mot vad som är försvarbart och rim— ligt i förhållandet mellan butikerna och dem som där ertappas med tillgrepp. Betr. behovet av lagstiftning på området anser utredningen att praxis ter sig så naturlig att särskild reglering i lag är opåkallad. Inte heller ser utredningen skäl att föreslå någon

typ av kontrollverksamhet betr. ingripanden i affärer. Med hänsyn till det stora ansvar som i hithörande frå— gor åvilar butiks— och bevakningspersonal anser utred— ningen emellertid naturligt att samhället med uppmärk— samhet följer den fortsatta utvecklingen betr. ingri— panden i affärer.

Vad angår befogenheterna för bevakningspersonal anser utredningen att polisiära befogenheter endast i undan— tagsfall skall tilläggas annan än polisman. Utred— ningen finner inte några skäl att utöka de befogenhe—

ter som f.n. tillkommer bevakningspersonalen.

• Sida 31
•  Original

1 UTREDNINGENS UPPDRAG OCH ARBETE

1.1 Krav på åtgärder mot butikstillgrepp

Inom straff— och processrätten har under 1970—talets lagstiftningsarbeten framförts en delvis ny syn på många förmögenhetsbrott. Bl.a. har betonats vikten av att jämföra de traditionella förmögenhetsbrotten med s.k. modern brottslighet som narkotikabrott, miljöbrott och organiserad och ekonomisk brottslighet. Man har härvid ibland framfört uppfattningen att synen på de sedvanliga förmögenhetsbrotten är oproportioner- ligt sträng. Emellertid har kritik mot sådana för— skjutningar i synen på de olika brottstyperna också framförts. Härvid har butikstillgreppen och samhällets reaktion på sådana blivit aktuella.

Sveriges livsmedelshandlareförbund har den 20 decem— ber 1978 och den 2 juli 1979 tillskrivit justitie— ministern, varvid man föreslagit borttagande av 20— kronorsgränsen vid rapporteftergift, påföljdsskärpning samt förstärkning av polisens och åklagarnas resurser att beivra tillgreppen. I det senare brevet proteste— rade förbundet också mot riksåklagarens uttalande om en övre gräns för åtalsunderlåtelse vid ett till— greppsvärde av 50 kronor och en gräns mellan snatteri

och stöld vid 400 kronor. I båda breven hemställdes

om närmare utredning av problemen. Konsumentföreningen Stockholm med omnejd har den 22 november 1979 vänt sig till rikspolisstyrelsen med förslag att registrering av rapporteftergift vid butikstillgrepp införes för

att undvika att flergångssnattare erhåller rapport—

• Sida 32
•  Original

eftergift. Föreningenxhar den 22 februari 1980 vänt sig till justitieministern med hemställan om ändring av gällande författningar, så att rapporteftergift vid butikstillgrepp skall registreras. Den 24 januari 1980 har Stockholms handelskammare tillskrivit justitiemi—

nistern och handelskammaren uttalade därvid att svin—

net nu blivit så stort att kraftiga åtgärder är påkal— lade från såväl handelns som samhällets sida. Den öka— de oron inför brottsutvecklingen betr. butikstillgrepp

avspeglas också i att frågan tagits upp i riksdagen. 1.2 Frågans behandling i riksdagen

I två motioner (mot. 1978/79:1191 och 1754) av

Ingrid Sundberg (m) och Rolf Clarkson (m) resp. Alf Wennerfors (m) hemställde motionärerna om en utredning med uppgift att lägga fram förslag om åtgärder i syfte att minska stöldsvinnet i handeln. I ytterligare en motion (mot. 1979/80:612) av Blenda Littmarck (m) och Margareta Gard (m) har uttryckts oro för utvecklingen. Motionärerna framhöll att företagen tvingas kompensera sig för tillgreppen genom prishöjningar eller nedlägg— ning av alltför olönsamma affärer, vilket drabbar de laglydiga konsumenterna resp. de anställda. Motionä— rerna såg orsaken till samhällets svaga ingripande ligga i reglerna om rapporteftergift och åtalsunderlå— telse samt domstolarnas milda syn på de mindre förmö— genhetsbrotten, och hemställde om ett riksdagens ut— talande om att möjligheterna att meddela rapportefter—

gift och åtalsunderlåtelse avsevärt skulle inskränkas.

Sedan remissyttranden över motionerna 1978/79:1191 och 1754 inhämtats avgav justitieutskottet den 4 de- cember 1979 betänkandet JuU 1979/80:15. I betänkandet redogjorde utskottet för motionerna, gav en översikt över gällande straff— och processrättsliga bestämmel— ser rörande butikstillgrepp samt redogjorde för re— missyttrandena. Härefter uttalade utskottet bl.a. följande.

• Sida 33
•  Original

Vid ställningstagande till motionsyrkandena får en— ligt utskottets mening först slås fast att problemet rörande stöldsvinnet inom handeln i sig rymmer ett flertal frågor, något som bl.a. hänger samman med att stöldsvinnet bara är en del av det totala svinnet. vid sidan av tillgrepp av kunder förekommer nämligen på annat sätt uppkomna förluster, kallade t.ex. "fy— siskt svinn" och "administrativt svinn". Härav följer att många av de åtgärder som kan vara påkallade för att minska svinnets omfattning måste ankomma på han— deln själv. Samtidigt är det emellertid också klart att det stöldsvinn inom detaljhandeln som beror på tillgrepp av kunder har en oroväckande omfattning. Stor osäkerhet råder dock om hur stor del av de tota— la svinnförlusterna som orsakas genom tillgrepp av kunder.

Förekomsten av butiksstölder får enligt utskottets mening anses ha samband med självbetjäningssystemet och andra rationaliseringsåtgärder inom handeln. Bl.a. mot denna bakgrund bör också när det gäller tillgrepp av kunder åtgärder för att komma till rätta med prob— lemet i första hand övervägas inom handelns och de handelsanställdas egna organisationer.

Emellertid måste åtgärder för att stävja butiks— stölderna naturligtvis också ses som en uppgift för samhället. Härvid bör särskilt beaktas att det med hänsyn till den allmänna laglydnaden är viktigt att inte den uppfattningen sprids att tillgrepp av detta slag lämnas utan ingripanden från samhällets sida; det måste stå klart att alla former av varutillgrepp i princip är straffbara. Samtidigt måste beaktas att det också kan finnas starka skäl att i det enskilda fallet underlåta lagföring; exempelvis har gärningsmännen ofta svåra personliga förhållanden och stort behov av hjälpinsatser från det allmänna. Även andra skäl kan tala för begränsningar i lagföringen.

Enligt utskottets mening kan erforderligt underlag för att bedöma vilka åtgärder från samhällets sida som bör sättas in knappast anses föreligga förrän det har skapats en klarare bild rörande omfattningen av stöldsvinnet. Statistiken över polisanmälda stölder ger nämligen inte någon sådan bild; långt ifrån alla stölder polisanmäls och många förblir oupptäckta. Utskottet finner därför att en närmare undersökning är påkallad.

Riksdagen överlämnade den 12 december 1979 justitieut—

skottets betänkande efter att ha bifallit utskottets hemställan om begäran om en utredning.

• Sida 34
•  Original

1.3 Utredningens direktiv

Utredningens direktiv lämnades genom ett anförande av statsrådet Winberg vid regeringssammanträde den 31 januari 1980. Sedan han redogjort för den straff— rättsliga utvecklingen, 1968 års brottmålsutredning och bestämmelserna om rapporteftergift och åtalsun— derlåtelse vid butikssnatteri och brottsutvecklingen berörde statsrådet de uppgifter om svinnet i handeln som framförts från olika håll. Det framhölls som be— tänkligt om det i vissa kretsar och åldersgrupper skulle sprida sig en föreställning att butikstill— grepp inte beivras av samhället och därför utgör en mer eller mindre lovlig verksamhet. Man fick inte bortse från att detta kunde leda till en uppluckring av rättsmoralen. Slutligen redogjordes också för justitieutskottets betänkande JuU 1979/80:15. Häref—

ter anförde statsrådet bl.a. följande.

Den undersökningsom riksdagen har begärt bör nu komma till stånd. Det är enligt min mening av vikt att ar— betet bedrivs i en sådan form att det redan från bör- jan kan inriktas inte bara på en kartläggning på om— rådet utan också på förslag till konkreta åtgärder. Jag förordar att en särskild utredare tillkallas för ändamålet.

Utredarens första uppgift bör vara att i enlighet med riksdagens önskemål undersöka omfattningen av svinnet på grund av butikstillgrepp. Därvid bör också de fö— retags— och samhällsekonomiska konsekvenserna av svinnet belysas.

Utredarens uppdrag bör emellertid som jag nyss har antytt inte begränsas till en sådan undersökning. I den mån undersökningen skulle bekräfta att svinnet numera har en sådan omfattning att särskilda insatser behövs, bör utredaren också lämna förslag till åtgär— der som kan vara ändamålsenliga för att man skall komma tillrätta med problemet. En väsentlig del av uppdraget blir givetvis därvid att belysa vilka yt— terligare åtgärder som kan vidtas av handeln själv. Eftersom frågor som rör samordning och inriktning av näringslivets brottsförebyggande insatser fortlö— pande bevakas av BRÅ, bör utredaren i denna del be— driva sitt arbete i samverkan med rådet.

• Sida 35
•  Original

Lika viktigt är emellertid att utredaren undersöker vad som kan göras från statsmakternas sida. Jag vill i denna del till en början erinra om att regeringen nyligen i en proposition till riksdagen (prop.1979/ 80:66) har föreslagit skärpt lagstiftning mot häleri— brottsligheten. Genomförs förslagen i denna proposi— tion, torde det vara ägnat att dämpa sådan till— greppsbrottslighet där gärningsmannen inte stjäl för egen konsumtion. Som jag framhållit i propositionen (s. 7) torde det nämligen vara uppenbart att häleri— verksamheten utgör en grundval för en betydande del av den professionella förmögenhetsbrottsligheten, och då särskilt stöldbrottsligheten.

Åtskilliga förslag till andra typer av åtgärder mot butikstillgrepp har emellertid lagts fram från olika håll. I den förut nämnda skrivelsen från Sveriges livsmedelshandlareförbund har t.ex. föreslagits att 1972 års cirkulär till polismyndigheterna upphävs, att straffen för stölder och snatterier skärps samt att polis— och åklagarmyndigheterna får förstärkta personalresurser med särskild inriktning på butiks— snatterier och butiksstölder. Kooperativa förbundet har föreslagit att rapporteftergift för snatteri skall registreras (jfr JuU 1979/80:15 s. 11). Bland förslag som har lagts fram i andra sammanhang och som delvis diskuteras i det förut nämnda utskottsbe— tänkandet kan nämnas införandet av en straffavgift för butikssnatteri, som man från handelns sida själv skulle få ta ut, eller av en ny straffbestämmelse som täcker även sådana olovliga tillgrepp som har be— gåtts av oaktsamhet. En annan fråga som kan behöva belysas närmare är befogenheterna för butikskontrol— lanter och annan bevakningspersonal.

1.4 Utredningens arbete. Betänkandets disposition

Utredningens första uppgift har varit att söka få klarhet i stöldsvinnets omfattning. Förutom kontakter med handelns organisationer och inhämtande av mate— rial från flera olika företag har utredningen funnit nödvändigt att mera ingående belysa svinnets storlek och orsaker. Detta har skett genom att utredningen låtit Handelns utredningsinstitut verkställa en om- fattande undersökning av svinnet i detaljhandeln. Den oro för en attitydförändring betr. mindre butikstill— grepp som uttalats i direktiven har kommit till ut— tryck också vid utredningens kontakter med olika rep—

resentanter för näringslivet. För att erhålla en grund

• Sida 36
•  Original

för förslag till verkningsfulla åtgärder har utred- ningen därför låtit statistiska centralbyrån utföra attitydundersökningar ang. butikstillgrepp. På grund— val av de gjorda undersökningarna och efter samråd med det aktuella området närliggande utredningar har stöldutredningen föreslagit åtgärder för att komma tillrätta med kundtillgreppen i detaljhandeln. I en— lighet med vad som uttalats i direktiven har utred- ningen särskilt behandlat problemen kring rapportef— tergift och åtalsunderlåtelse liksom de processuella problemen kring ingripande vid butikstillgrepp.

Betänkandet har disponerats på följande sätt. I det första kapitlet behandlas utredningens uppdrag och arbete, varvid bl.a. motioner och utredningsdirektiv redovisas. Andra kapitlet upptar en kort översikt över gällande straff— och processrättsliga bestäm— melser betr. butikstillgrepp samt redogörelser för andra närliggande utredningars direktiv och arbete. Tredje kapitlet upptar översiktligt vissa förhållan— den i utländsk rätt, medan fjärde kapitlet behandlar det statistiska material som utredningen inhämtat

och innehåller redogörelser för de gjorda attityd— undersökningarna. I detta sammanhang har utredningen också kort tagit upp frågorna om sambandet mellan butikstillgrepp och missbruk av alkohol och narkotika och något belyst frågorna kring den dolda brottslig— heten. Det femte kapitlet innehåller slutrapporten från Handelns utredningsinstitut avseende de gjorda undersökningarna om svinnets storlek. I sjätte kapit— let avger utredningen förslag till åtgärder från handeln och samhället samt lagändringar i följd därav. Det sjunde kapitlet upptar de processrättsliga prob— lemen vid ingripande vid butikstillgrepp samt frågor— na kring bevakningspersonalens befogenheter. Slutli— gen har i det åttonde kapitlet intagits specialmoti— vering till de föreslagna lagändringarna. Sist har

till betänkandet hörande bilagor redovisats.

• Sida 37
•  Original

2 GÄLLANDE RÄTT. UTREDNINGAR MED ANKNYTNING TILL STRAFF— OCH PROCESSRÄTTSLIGA FRÅGOR

2.1 Gällande rätt

2.1.1 Straffbestämmelser. Fullbordanspunkt vid butikstillgrepp. Gränsdragning mellan

snatteri och stöld.

De straffrättsliga bestämmelserna som är tillämpliga vid butikstillgrepp återfinns i brottsbalkens 8 kap. 1 S, 2 5 och 4 5.

8 kap. 1 5

Den som olovligen tager vad annan tillhör med uppsåt att tillägna sig det, dömes, om tillgreppet innebär skada, för stöld till fängelse i högst två år.

2 5

Är brott som i 1 S sägs med hänsyn till det tillgrip— nas värde och övriga omständigheter vid brottet att anse som ringa, skall för snatteri dömas till böter eller fängelse i högst sex manader.

4 5

Är brott som i 1 5 eller 3 5 sägs att anse som grovt, skall för grov stöld dömas till fängelse, lägst sex månader och högst sex år.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall sär— skilt beaktas, om det avsett sak som någon bar på sig, om gärningsmannen varit försedd med vapen, sprängämne eller annat dylikt hjälpmedel eller om gärningen eljest varit av särskilt farlig eller hän— synslös art, avsett betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar skada.

• Sida 38
•  Original

Försök till stöld och grov stöld är straffbart enligt bestämmelserna i 8 kap. 12 5 och 23 kap. 1 S brotts— balken. Däremot är försök till snatteri inte straff— bart. Detta medför att frågan om när tillgreppet är fullbordat kan bli avgörande för om brottslig gärning överhuvud föreligger. Den s.k. fullbordanspunkten för snatteri, och då särskilt butikssnatteri, har därför intresse. Först bör påminnas om att, som även berörts i SOU 1971:10, rättspraxis stannat för bedömningen att tillgreppsbrott och inte bedrägeribrott föreligger när någon tar en vara i en självbetjäningsbutik och där— efter lämnar butiken utan att betala. Frågan om tid— punkten för tillgreppets fullbordan har kommit att knytas till lämnandet av den plats där betalning rätteligen skulle ha skett. I affärer med kassalinje, där inköpsområdet således är avgränsat, har i praxis tillgrepp ansetts fullbordat först när kassan passe— rats utan att betalning skett. I butiker med s.k. punktkassor är inköpsområdet oftast inte avgränsat.

I dessa fall anses tillgrepp fullbordat när gärnings— mannen lämnat avdelningen på ett mera påtagligt sätt, t.ex. genom att förflytta sig till en annan, avlägsen del av butiken. Det uppstår i dessa senare fall ibland svårighet att bedöma när avlägsnandet är tillräckligt för att brott skall föreligga. En tämligen konsekvent praxis har därför utvecklats hos butikskontrollanter och butikspersonal. Denna praxis innebär att man vän— tar med att ingripa tills gärningsmannen passerat ut— gången och lämnat butiken. Praxis grundar sig bl.a. på rättsfallet NJA 1972:253 och senast HD:s dom 1981—09—07 DE 33, där fullbordat brott ansågs före— ligga först när gärningsmannen lämnade butiken. I motsatt fall föreligger vid ringa värde inte straff— bart handlande. I de fall där tillägnelseuppsåtet

är klarlagt på ett tidigare stadium och den miss— tänkte konsumerat godset i affären anses brottet fullbordat trots att gärningsmannen ännu inte pas— serat någon spärr eller lämnat kassaområdet. Så som frågan om fullbordanspunkten vid snatteri kommit

• Sida 39
•  Original

att bedömas i domstolspraxis blir gränsdragnings— problem sällan aktuella för den personal som ingriper

i butikerna.

En annan gräns som har stor betydelse är den mellan snatteri och stöld. Enligt lagtexten i 8 kap. 2 S brottsbalken har man att bedöma dels värdet av det

tillgripna, dels övriga omständigheter vid brottet. Före 1942 gällde endast en fixerad värdegräns. I de flesta fall läggs fortfarande värdet ensamt till grund för rubriceringen, eftersom övriga omständigheter vid brottet ofta är ordinära och inte påverkar bedömning— en. Värdegränsen mellan snatteri och stöld bedömdes 1 SOU 1971:10 ligga vid 100 — 125 kronor och i justi— tieutskottets betänkande 1979/80:15 mellan 200 och

300 kronor. Enligt en enkät hos landets åklagare före— tagen av riksåklagaren och redovisad i RÅ—nytt 1979 nr 7 svarade drygt hälften av åklagardistrikten att Värdegränsen låg vid 300 kronor. Ett fåtal distrikt angav en gräns vid 400 kronor. Riksåklagaren uttalade att tillämpade värdegränser väl borde anpassas efter penningvärdets förändringar, men samtidigt inte allt— för ofta ändras. Riksåklagaren ansåg att det som all— män riktlinje för okomplicerade fall kunde tillämpas en gräns vid 400 kronor. Man kan konstatera att värde— gränsen följt eller i vart fall påverkats av penning— värdets fall. Det skall dock konstateras att i vissa fall omständigheterna vid brottet kan sätta värde— gränsen ur spel, varigenom gärningen istället bedöms som stöld. Typiska sådana fall är då gärningsmannen använt särskilt hjälpmedel vid brottet, såsom special— preparerade lådor eller väskor i vilka gods kan gömmas eller specialsydda kläder med fickor avsedda för att

gömma tillgripet gods.

Slutligen uppkommer också en gränsdragningsfråga mellan snatteri och stöld i de fall då flera brott förövats och varje enskilt brott avser snatterivärde. Sammantagna kan brotten utgöra grund för påstående

• Sida 40
•  Original

att omständigheterna vid dessa inte skall leda till bedömningen att ringa brott föreligger. Rättspraxis tycks i denna fråga vara delad. En uppfattning är att varje gärning skall bedömas för sig och rubriceringen då bli snatteri för varje brottstillfälle. En annan uppfattning är att ett flertal likartade gärningar sammantagna utgör grund för slutsatsen att brottslig— heten inte kan bedömas som ringa, varvid gärningarna bedömes som'Stöld eller stölder. Hovrätten över Skåne och Blekinge har i dom den 21 april 1975, DB 2091 an—

slutit sig till den senare ståndpunkten.

2.1.2 Förundersökning och tvångsmedel

Butikstillgrepp faller oavsett rubriceringen under allmänt åtal. Reglerna om förundersökning i 23 kap. rättegångsbalken och i förundersökningskungörelsen (1947z948) är därvid tillämpliga. Förundersökning skall inledas så snart på grund av angivelse eller eljest anledning förekommer att brott förövats. För— undersökning inleds av polismyndighet eller åklagare. När det gäller enklare fall av butikstillgrepp är polisen i regel förundersökningsledare. Vid förunder— sökning skall föras protokoll. I mindre mål får istället för protokoll föras anteckningar. Detta för— farande får tillämpas i mål där brottet inte kan antas föranleda annat än böter och förundersökningen är av mindre omfattning. Vid de mindre butikstillgreppen är skillnaden mellan protokoll och anteckningar oftast mera formell än reell. Då ärendet från början kar be— dömas som ett bötesfall och förutsättningar för strafföreläggande föreligger blir resultatet av för— undersökningen kopia av anmälan, kort förhör med den misstänkte samt personblad med uppgifter om personliga och ekonomiska förhållanden. Enligt 23 kap. 18 5 rättegångsbalken föreligger skyldighet att underrätta den misstänkte om innehållet i förundersökningsproto— koll eller anteckningar innan åtal väcks. Det är van—

ligt vid erkända brott av enkel art att den miss-

• Sida 41
•  Original

tänkte redan från början får sådan kännedom om för— undersökningen att han inte önskar ta del av det färdigställda protokollet.

De personella tvångsmedel som kan bli aktuella vid butikstillgrepp kommer att behandlas nedan under av— snittet rörande gripande m.m. Vid butikstillgrepp sker inte sällan beslag, vanligtvis av gods som misstänks vara tillgripet, men vars ägare omedelbart inte kan fastställas. Det mest frekvent använda tvångsmedlet vid tillgrepp i butik torde vara husrannsakan, vilket kan ske dels i form av genomsökning av den misstänktes bagage, dels i form av husrannsakan i bostad vanligen för eftersökande av ytterligare stöldgods. Även kroppsvisitation kan i vissa fall bli aktuell för att eftersöka tillgripna varor som den misstänkte dolt

på sig. För husrannsakan och kroppsvisitation krävs förutom brottsmisstanken att brottet skall kunna föl— jas avfängelse.Även misstanke om snatteri medför där— för rätt att tillgripa dessa tvångsmedel. Beslut om husrannsakan kan i vissa fall, bl.a. då fara i dröjs— mål föreligger, beslutas av polisman, men i de flesta fall torde åklagare besluta om åtgärden liksom betr. kroppsvisitation. Över husrannsakan och kroppsvisita- tion skall föras protokoll oavsett om något beslag gjorts eller inte. Som en form av tvångsmedel kan också betraktas den under brottsbalkens promulga— tionslag intagna bestämmelsen att varje besittnings— förhållande som någon utan rätt rubbat å färsk gärning må återställas av den vars besittning rubbats eller den som är i hans ställe. Detta innebär vid butiks— tillgrepp att butikspersonal äger rätt att återta gods från tjuven om denne tas på bar gärning. Dessa regler och gränsdragningen mellan återtagande av gods och gripande skall närmare belysas under kapitel 7.

• Sida 42
•  Original

2.1.3 Rapporteftergift

Rapporteftergift regleras genom bestämmelser i 12 51)

polisinstruktionen (1972z511) (Senast omtryckt SFS 1981:735).

När polismannen får kännedom om ett brott som hör under allmänt åtal, skall han lämna en rapport om detta till vederbörande förman så snart det kan ske.

Polismannen får lämna rapporteftergift eller låta bli att lämna rapport vidare till åklagaren och nöja sig med ett påpekande eller erinran till den felande om det inte är föreskrivet svårare straff än böter för brottet och brottet med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet är obetydligt. Detsamma gäller i fråga om överträdelser som omfattas av förordnande enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift.

Den polisman som leder förundersökningen i fråga om snatteri får låta bli att lämna rapport vidare till åklagaren och i stället låta saken bero vid en erin- ran, om brottet med hänsyn till värdet på det till— gripna och övriga omständigheter är obetydligt.

Som framgår av författningstexten meddelas två typer av rapporteftergift, dels på platsen, dels i efter— hand. Den första typen utgör vad benämningen utsäger, nämligen ett underlåtande av rapport. Den andra typen innebär att rapport visserligen inte går till åklaga— ren, men att ärendet blir lokalt dokumenterat hos polisen. Vid rapporteftergift i efterhand är besluts— fattaren förundersökningsledaren, dvs. en polisman i befälsställning. I samband med att bestämmelserna om rapporteftergift infördes den 1 april 1972 utfärdades Kungl. Maj:ts cirkulär (1972:25) till polismyndig—

heterna om rapporteftergift för vissa snatteribrott:

Kungl. Maj:t har denna dag utfärdat kungörelse (1972: 24) om ändring i polisinstruktionen (1965:686). Änd— ringen innebär att i ett nytt tredje stycke i 14 5 in— förs en föreskrift att polisman som är förundersök— ningsledare kan under vissa förutsättningar underlåta att vidarebefordra rapport till åklagare beträffande brott som avses i 8 kap. 2 5 brottsbalken. Samtidigt har Kungl. Maj:t genom kungörelse (1972:23) om

1)Tidigare 14 S

• Sida 43
•  Original

ändring i åklagarinstruktionen (1964z739) utvidgat behörigheten för åklagare att besluta om åtalsunder— låtelse och att utfärda strafföreläggande för bl.a. sådant brott. Ändringarna, som skall träda i kraft den 1 april 1972, syftar främst till att begränsa det straffrättsliga ingripandet vid s.k. butikssnatterier av obetydlig art och att skapa förutsättningar för en snabbare handläggning av mål om sådana brott.

Kungl. Maj:t ger följande anvisningar för tillämp— ningen av 14 S tredje stycket polisinstruktionen.

1. Gärningen skall gälla tillgrepp i affärslokal av vara som hålls till salu under sådana former att den är lätt tillgänglig för kunden. Främst avses tillgrepp i snabbköpsbutiker och i varuhus med självbetjäning. Även tillgrepp i andra affärslokaler med liknande för— säljningssystem, t.ex. inom bokhandeln, bör bedömas på samma sätt.

Erkännande behöver inte föreligga. Rapporteftergift får således lämnas även om den misstänkte t.ex. för— nekar tillägnelseuppsåt. Det måste dock stå klart för polismannen att den misstänkte har begått gärningen och att denna är att bedöma som snatteri, dvs. att han bl.a. haft uppsåt att olovligen tillägna sig varan.

Brottet skall framstå som obetydligt. Värdet av det tillgripna skall vara lågt. I regel bör det åsatta försäljningspriset inte vara högre än omkring 20 kronor. Framgår det av utredningen att det finns för— svårande omständigheter får rapporteftergift inte läm— nas, även om värdet av det tillgripna är lågt. Rapport skall avges när tillgängliga uppgifter visar att till— vägagångssättet har varit särskilt förslaget, t.ex. om den misstänkte använt hjälpmedel eller samarbetat med andra personer. Även när andra försvårande omständig— heter framkommer kan dessa utgöra skäl att avge rap— port.

En mera ingripande åtgärd får inte framstå som på— kallad. Rapporteftergift skall inte lämnas, när om— ständigheterna i det särskilda fallet tyder på att beslut om rapporteftergift och den erinran som lämnas i samband därmed inte har en tillräckligt avhållande verkan. Vid bedömningen härav bör den misstänktes per— sonliga förhållanden beaktas. Ger tillgängliga upp— gifter eller omständigheterna i övrigt vid handen att den misstänkte förut har gjort sig skyldig till förmö— genhetsbrott av liknande eller allvarligare slag, bör rapport avges. Hänsyn skall dock inte tas till för— hållanden som ligger långt tillbaka i tiden.

• Sida 44
•  Original

Det skall vara utrett att den som lidit skada av till— greppet har fått ersättning eller avstår från att rikta ersättningsanspråk mot den misstänkte.

2. Hinder föreligger inte att lämna rapporteftergift enligt 14 S tredje stycket polisinstruktionen även för annat snatteribrott än butikssnatteri. De under 1 giv— na anvisningarna gäller i tillämpliga delar även i Så— dant fall. Brottet skall vara bagatellartat och ett straffrättsligt ingripande bedömas som uppenbart överflödigt med hänsyn till omständigheterna.

3. Framstår det redan vid brottsanmälan som sannolikt att rapporteftergift kan komma att meddelas, bör i stället för protokoll föras kortfattade anteckningar

enligt 23 kap. 21 S tredje stycket rättegångsbalken.

I fråga om handläggningen av ärende om rapportefter— gift för snatteri iakttages vad rikspolisstyrelsen föreskriver i fråga om s.k. rapporteftergift i efter— hand.

I rikspolisstyrelsens anvisningar regleras vissa tekniska frågor. Skriftlig underrättelse om rapport— eftergiften skall lämnas till den misstänkte. Beslut om rapporteftergift redovisas till rikspolisstyrelsen genom användande av kopia av anmälan på vilken an—

teckning om beslutet gjorts.

Tillämpningen av ovan upptagna regler för rapport— eftergift vid butikssnatteri har föranlett rikspolis— styrelsen att i Allmänna meddelanden från rikspolis— styrelsen 1977:22, 184 göra påpekande betr. de aktu—

ella bestämmelserna.

Rapporteftergift för vissa snatteribrott

I AM 6/1972 har intagits regler och anvisningar för tillämpning och handläggning av ärenden om rapport— eftergift för snatteribrott.

Enligt Kungl. Maj:ts anvisningar kan rapporteftergift meddelas om brottet framstår som obetydligt och värdet av det tillgripna är lågt. Som värdegräns har Kungl. Maj:t angivit, att det åsatta försäljningspriset " i regel inte bör vara högre än omkring 20 kronor".

Rikspolisstyrelsen får på förekommen anledning erinra om att angivna värdegräns — omkring 20 kronor — fort— farande gäller. Polisman, som är förundersöknings— ledare, äger sålunda inte rätt att med åberopande av

• Sida 45
•  Original

inträffad inflation eller av andra skäl generellt frångå (höja) angivna värdegräns.

2.1.4 Åtalsunderlåtelse jml_20 kap. 7 S 1 st 1 p

rättegångsbalken

Åklagaren har i egenskap av förundersökningsledare be— fogenhet att underlåta lagföring. Åtalsunderlåtelse kan meddelas på flera olika grunder, av vilka betr. butikstillgrepp tillämpning främst sker av möjligheten att underlåta åtal vid s.k. bagatellbrott. Bestämmel— sen härom finns i 20 kap. 7 S 1 st 1 p rättegångs— balken:

Åklagare får besluta att underlåta åtal för brott (åtalsunderlåtelse):

1. om det kan antas att i händelse av lagföring någon annan påföljd än böter icke skulle komma att ådömas och den misstänktes lagföring ej krävs ur allmän syn- punkt;

En ändring av lagrummet skedde den 1 juli 1971. Där— vid vidgades ramen för åtalsunderlåtelse något genom att åklagaren fick rätt att underlåta åtal även då

påföljden vid lagföring skulle ha blivit höga böter.

Grunden för lagändringen var att man ansåg det nöd— vändigt att utnyttja tillgängliga resurser för brotts— bekämpning på bästa möjliga sätt. En ytterligare

grund var den kriminalpolitiska synpunkten att man

såg det önskvärt att undvika att personer genom åtal och dom stämplades som tillhörande en viss brottskate— gori. I anledning av lagändringen utfärdade riksåkla- garen den 15 juni 1971 cirkulär C 67. (Cirkuläret in— fört i bilaga A) Riksåklagaren framhöll i cirkuläret att det dock måste föreligga särskilda omständigheter i det enskilda fallet för att åtal skulle underlåtas. Åtalsunderlåtelse fick inte bli så vanligt för vissa kategorier av gärningar att allmänheten kunde räkna med att undgå påföljd första gången man upptäcktes.Än mindre fick stadgandet tillämpas på sådant sätt att

• Sida 46
•  Original

en hel brottstyp inte beivrades. Om lagföring för visst slags gärning regelmässigt framstod som opå- kallad fick enligt riksåklagaren lagändring över— vägas. Det var inte åklagarens sak att föregripa en sådan utveckling. Riksåklagaren uttalade Slutligen att en huvudregel vid tillämpningen av 20 kap. 7 5 första stycket 1 RB som inte fick tappas ur sikte var att brott föranleder lagföring och att presumtionen således är för åtal.

Brottmålsutredningens betänkande SOU 1971:10 ledde även till ändringar i åklagarinstruktionen. För åklagarnas del medförde ändringarna behörighetsmässigt att distriktsåklagare fick rätt att besluta enligt

RB 20:7 1 st 1 p. vid snatteri och vissa andra mindre brott. I cirkulär C 70 den 21 februari 1972 uttalade sig riksåklagaren angående tillämpningen av lagrummet, varvid delvis innehållet i Kungl. Maj:ts cirkulär 1972:25 upprepades. Betr. den fortsatta tillämpningen av åtalsunderlåtelse vid snatteri uttalade riks— åklagaren bl.a. att syftet med de nya bestämmelserna var att begränsa de straffrättsliga ingripandena vid mindre förmögenhetsbrott. Främst avsågs därvid butiks— snatterier. Meningen var att underlåtelse för snatteri skulle förekomma i större utsträckning än dittills varit fallet. Åtal borde enligt riksåklagaren i många fall kunna underlåtas även då värdet av det tillgripna låg över gränsen för att rapporteftergift skulle kunna meddelas (dvs. omkring 20 kronor). Sammanfattningsvis borde åtal underlåtas om brottet vid en samlad bedöm—

ning kunde anses ha ringa straffvärde.(Se bilaga B)

2.1.5 Andra åtalsregler. Lagen om unga lagöver—

trädare

Förutomdet.ovan behandlade 1 st 1 p. i 20 kap. 7 S rättegångsbalken upptar samma paragraf också andra möjligheter till åtalsunderlåtelse. Punkten 2 avser

åtalsunderlåtelse i de fall den misstänkte förövat

• Sida 47
•  Original

brottet innan han dömts för annat brott eller innan han undergått påföljd för sådant brott och det är uppenbart att det nya brottet är utan nämndvärd be— tydelse med hänsyn till påföljden. Punkten 3 får till- lämpas endast av riksåklagaren och avser fall där det av särskilda skäl är uppenbart att påföljd inte er— fordras för att avhålla den misstänkte från vidare brottslighet och det med hänsyn till omständigheterna inte heller eljest är påkallat att väcka åtal. Punkten 4 avser slutligen åtalsunderlåtelse betr. den som be— gått brott under inflytande av själslig abnormitet

och som erhåller vård härför.

Förlagöverträdaresom vid brottet är mellan 15 och

18 år finns särskilda åtalsregler i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare (LUL). Utöver reglerna i 20 kap. 7 S rättegångsbalken föreligger enligt lagen om unga lagöverträdare möjlig— het att meddela åtalsunderlåtelse dels om den under— årige utan lagföring blir föremål för åtgärder som

kan antas lämpligast för hans tillrättaförande, exempelvis övervakning, omhändertagande eller annan hjälp— eller stödåtgärd, dels om brottet uppenbarligen skett av okynne eller förhastande. Någon begränsning

i fråga om typen av brott vid vilka åtalsunderlåtelse kan ske föreligger formellt inte. Beslut enligt lagen om unga lagöverträdare fattas fr.o.m. 1.9.1980 av distriktsåklagare. Även betr. lagen om unga lagöver— trädare uttalade sig riksåklagaren i cirkulär C 67

i anledning av lagändring år 1971. Han anförde däri att det måste sägas vara lagstiftarens mening att åtal

normalt inte skall anställas mot den som vid brottets

begående inte fyllt 18 år. Riksåklagaren ansåg detta kunna förenas med de alltmerökande resurserna och de större möjligheterna till nyanserade åtgärder inom

barnavårdens område. 1971 års lagändring innebar att hjälp— och stödåtgärder, som inte tidigare kunnat ut— göra grund för underlåtenhet att åtala nu skulle jäm— ställas med övriga åtgärder från barnavårdsmyndig—

• Sida 48
•  Original

heternas sida. Lagändringen påverkade inte möjlig—

heten att underlåta åtal vid okynnesbrott.

De vidsträckta möjligheter till åtalsunderlåtelse som lämnas genom lagen om unga lagöverträdare begränsas av regeln att åtal skall väckas om det ur allmän syn— punkt är påkallat med lagföring. Exempel på brott där åtal sker av denna anledning är misshandel och ratt— onykterhet/rattfylleri. Det är att märka att vid bötesbrott de unga inte intar någon särställning. Vid sådana brott sker regelmässigt lagföring, främst genom ordningsbot och strafföreläggande. Enligt KK (1964: 740) med föreskrifter för åklagare i vissa brottmål föreligger skyldighet för åklagare att upprätta sär— skilt protokoll vid åtalsprövning jml lagen om unga lagöverträdare om svårare straff än böter är stadgat för brottet.

2.1.6 strafföreläggande

Strafföreläggandeinstitutet regleras i 48 kap. rätte— gångsbalken och i strafföreläggandekungörelsen (1970: 60). Föreläggande innebär att den misstänkte skrift— ligen föreläggs ett bötesstraff, vilket kan förenas med förverkande eller annan sådan rättsverkan av brott. Godkänt föreläggande gäller som dom vilken vunnit laga kraft. Godkänt strafföreläggande kan en- ligt reglerna i 59 kap. 5 5 rättegångsbalken efter besvär undanröjas om godkännandet inte kan anses som en giltig viljeförklaring, om vid ärendets behandling förekommit sådant fel att föreläggandet bör anses ogiltigt eller om föreläggandet eljest inte överens— stämmer med lag. Besvärsrätten är tidsbegränsad till ett år sedan åtgärd för verkställighet vidtogs hos den bötfällde.

Enligt bestämmelserna i 48 kap. 4 5 rättegångsbalken får strafföreläggande utfärdas betr. brott för vilket

är stadgat enbart böter och betr. brott för vilket

• Sida 49
•  Original

är stadgat böter eller fängelse i högst sex månader. Strafföreläggande får utfärdas endast om brottet ensamt eller med andra brott finnes förskylla högst 60 dagsböter. För att föreläggande skall få utfärdas krävs enligt 5 5 att förutsättningar för allmänt åtal föreligger, att alla brott av den misstänkte som åklagaren har kännedom om tas upp i föreläggandet och att målsäganden förklarat att han inte har ersätt- ningsanspråk och heller inte begär att åtal skall väckas. Strafföreläggande godkänns av den misstänkte skriftligen eller genom att förelagt belopp helt be— talas.

Strafföreläggande utfärdas enligt riksåklagarens särskilda regler därom. Härvid användes dels en sär— skild blankett för strafföreläggande, dels en av riksåklagaren utarbetad katalog innehållande gärnings— beskrivningar för ett stort antal brott och för— seelser. Meddelande om godkännande, bestridande eller bristande delgivning sker således i allmänhet auto- matiskt genom databehandlingen. En utförlig beskriv— ning av systemets principer finns intagen 1 SOU 1974:27 s. 52 ff.

2.1.7 Registrering av domar, strafföreläggande och beslut

Bestämmelserna om registrering av domar m.m. utgör ett omfattande rättsområde. Beskrivningen av gällande rätt begränsas till de områden som kan bedömas ha intresse för stöldutredningen och är av betydelse för utred—

ningens överväganden om lagändringar.

Registrering i polisregister regleras av lagen (1965: 94) om polisregister, polisregisterkungörelsen (1969: 38) och rapporteringsrutiner m.m. av kungörelsen (1970:517) om rättsväsendets informationssystem. För tillämpning av polisregisterkungörelsen har rikspolis- styrelsen utfärdat omfattande anvisningar. Kriminal—

• Sida 50
•  Original

registret regleras av lag (1963:197) om allmänt kriminalregister och kriminalregisterkungörelsen

(1973:58).

Vid tillkomsten av polisregisterlagen skedde regi— strering av domar, beslut m.m. såväl centralt som lokalt. De lokala registren varierade i omfattning. I de lokala registren upptogs förutom domar ett stort antal olika uppgifter bl.a. om misstänkta brott, nega— tiva åtalsbeslut, åtalsunderlåtelser och vissa typer av ingripanden. Efter tillkomsten av rättsväsendets informationssystem (RI) och sedan utvecklingen av ADB—system successivt genomförts har de lokala re— gistren från praktisk synpunkt i det närmaste spelat ut sin roll. På lokal nivå finns f.n. samordnings— register för intern samordning av utredningar inom resp. polisdistrikt. Registret får också användas för registerslagning i särskilda fall då starka krav på aktualitet finns. Uppgifterna i registret borttas så snart den aktuella utredningen har färdigställts. Vidare finns lokalt samling av personblad samt vissa primärrapporter, minnesanteckningar och personupp— gifter, allt kallat personbladssamling. Betr. person— blad och dess funktion skall nedan lämnas en kort redogörelse härför. Personbladssamlingen är främst avsedd att underlätta sökningen efter utrednings— handlingar. Det har också bedömts värdefullt att upp— gifter i tidigare upprättade personblad etc. kan sökas fram på ett enkelt sätt. Slutligen får lokalt föras spaningsregister i särskilt föreskriven ordning för verksamhet vid spaningsrotel.

Den centrala registreringen är uppbyggd på uppgifts— lämnande till person- och belastningsregister (PBR) från skilda håll, främst domstolar, åklagarmyndig— heter och polismyndigheter. Betr. de avgöranden av olika slag som är av intresse för stöldutredningen lämnas uppgift om dom från domstol, om strafföre— läggande från åklagarmyndighet och betr. olika typer

• Sida 51
•  Original

av beslut från åklagar— eller polismyndighet. Upp— gifterna från åklagare och polis lämnas förutom betr. strafföreläggande genom den s.k. personbladsrutinen. Av polis och i vissa fall åklagare upprättas i ärende som rör brott där annat än böter kan följa personblad enligt rutiner som utfärdats genom anvisningar från rikspolisstyrelsen. F.n. skall betr. butikstillgrepp, även snatterier, upprättas personblad hos polisen så snart någon skäligen misstänks för brottet. Personblad upprättas genom utskrift av ett blankettset, vilket innehåller personblad numrerade 1 — 5. Omedelbart efter utskrift skall personblad 1 översändas till rikspolisstyrelsen för registrering. Personblad 2 sänds till RPS sedan åklagare/undersökningsledare hos polisen fattat beslut i ärendet. Personblad 3 är arkivexemplar och följer med förundersökningsproto— kollet, personblad 4 förvaras i den lokala person— bladssamlingen sedan åklagaren/undersökningsledaren fattat beslut i ärendet och personblad 5 överlämnas till åklagaren då sådan inträder som undersöknings- ledare eller då utredning överlämnas till åklagaren.

Förutom ovan nämnda register och rapporteringsrutiner finns betr. ordningsbot lokalt register över ordnings— föreläggande. Registrering sker genom att original— föreläggandet sätts in i ett namnregister för att an— vändas vid uppföljning av ordningsbotsärenden. Detta register skall uteslutande användas för kamerala ända- mål och är därför inte att beteckna som polisregister. Registret är således inte avsett för registerslagning. Betr. de övriga delarna av ordningsföreläggandet läm— nas ett exemplar (ex. 2) och inbetalningsblanketten (ex. 4) till den misstänkte. Ex. 3 kallas bevaknings— kort och sänds efter kontroll till RPS.

Registrering i person— och belastningsregistret vid butikstillgrepp sker enligt gällande rätt bl.a. i följande fall: Vid fällande dom av domstol, vid god- känt strafföreläggande, beslut av åklagare att under—

• Sida 52
•  Original

låta åtal jml 20 kap. 7 S 1 st 4 p. rättegångsbalken (själslig abnormitet) och 1 5 lagen om unga lagöver— trädare. För registrering av de nämnda åtalsunder— låtelsebesluten erfordras dock att brotten enligt åklagaren vid åtal skulle ha lett till sådan påföljd som skulle intagits i kriminalregister, dvs. annan påföljd än böter. Flertalet åtalsunderlåtelser för butikssnatteri enligt ovanstående lagrum redovisas emellertid till RPS utan att registrering sker. På samma sätt redovisas andra typer av åtalsunderlåtel— ser, exempelvis jml 20 kap. 7 S 1 st 1 p. (bagatell— brott) till RPS, varvid registering inte får ske. Betr. rapporteftergift redovisas sådan antingen genom att anmälan med uppgift om beslutet insändes till RPS eller genom att personblad, om sådant upprättats, redovisas. Registrering får inte heller i dessa fall

ske.

Då undersökning av eventuella registeruppgifter sker kan flera olika typer av utdrag erhållas. Detta är en följd av att PBR innehåller en stor mängd uppgifter vilka lämnas ut i olika omfattning beroende på rekvirentens behörighet och önskemål. PBR innehåller således det allmänna kriminalregistret och polis— register av olika omfattning. De utdrag som vanligen är aktuella vid butikstillgrepp är kriminalregister— utdrag och polisregisterutdrag. Kriminalregisterut— draget är begränsat och innehåller endast domstols dom betr. allvarligare påföljd samt vissa verkställig— hets— och personutredningsuppgifter. Polisregister— utdrag kan i motsats till kriminalregisterutdrag inte rekvireras av domstol, men väl av förundersöknings— ledaren. Detta utdrag innehåller även ev. lagföringar, domar eller godkända strafföreläggnden som resulterat i böter samt de ovan nämnda registreringsbara typerna av åtalsunderlåtelse. Utöver de två behandlade typerna av utdrag kan polismyndighet för brottsutredning och spaning erhålla registerbesked från polisregistret. Sådant utdrag omfattar bl.a. utöver uppgifterna i

• Sida 53
•  Original

polisregisterutdrag domar under polisregisternivå, utredningsuppgifter (tvångsmedel) och utförliga per— sonuppgifter (farlighet, missbruk m.m.). Register— besked är inte aktuellt att inhämta vid normalfall av butikstillgrepp.

2.2 Förmögenhetsbrottsutredningen

Utredningen (Ju 1976:04) för översyn av lagstiftningen om förmögenhetsbrott erhöll sina direktiv 1976—03—25 och därefter tilläggsdirektiv 1977—01—27. I de första

direktiven anfördes bl.a. att förmögenhetsbrotten till stor del tillkommit genom straffrättskommitténs ar—

bete under 1930—talet och att den följande utveck— lingen socialt och ekonomiskt medfört ändrade lev— nadsbetingelser för de flesta människor och därmed

också förändringar beträffande arten och omfattningen av skilda förmögenhetsbrott. Som exempel härpå nämndes tillgrepp i snabbköpsbutiker, brottslighet genom spridning av checkkonton och kreditkort samt brotts— lighet i samband med automat— och datamissbruk. Vidare anfördes att utvecklingen medfört förändringar i den allmänna synen på förmögenhetsbrotten. Vid en samlad översyn av lagstiftningen om förmögenhetsbrott be— traktades det som betydelsefullt att sätta in de straffrättsliga åtgärderna mot dessa brott i ett vidare kriminalpolitiskt sammanhang och jämföra straffvärdet hos dessa brott med det som gäller andra brottskategorier, särskilt de s.k. moderna brotten. Utredningen borde inrikta sig på att anpassa förmögen— hetsbrottslagstiftningen till det moderna samhällets värderingar. Härvid angavs såväl möjligheten till en allmän sänkning av straffnivån som en höjning av en nedre gräns för straffbarhet. Tillämpningsområdet för medelsvåra och ringa brott borde vidgas, varvid straffskalan för ringa brott borde vara böter. I till— läggsdirektivenuttaladesatt behov förelåg av en sam— lad översyn av förmögenhetsbrotten. Emellertid fram— hölls att det rådde delade meningar om lämpligheten

• Sida 54
•  Original

av en reform i enlighet med de närmare riktlinjer som angivits i de första direktiven. Mot bakgrund därav och med hänsyn till den vikt som skyddet för den en— skildes integritet och egendom måste tillmätas ut— talades nu att kommittén inte borde vara bunden av de metoder och lösningar som angivits i de ursprungliga direktiven. Kommittén borde sålunda mera allsidigt och förutsättningslöst kunna pröva de straffbarhets— grunder och straffvärdegränser som bör gälla för för—

mögenhetsbrotten.

Utredningens arbete torde leda fram till ett stöld— brott med delvis annat innehåll än för närvarande. Besittningstagandet synes inte bli av avgörande be— tydelse, utan tyngdpunkten torde komma att läggas vid den olovliga tillägnelsen, dvs. införlivandet av god— setmed den egna egendomen genom att det behålles. Hx— ändringen av rekvisiten kan komma att medföra attfull— bordanspunkten för t.ex. butikssnatteri uppnås tidigare än enligt nuvarande praxis. Genom ett färre antal brottsbestämmelser kan gränsdragningsproblemen komma att minska. Däremot synes det straffbara om— rådet i huvudsak behållas oförändrat då några av— kriminaliseringar inte torde vara aktuella. I enlighet med direktiven kan utredningen förväntas föreslå en justering uppåt av gränserna mellan ringa brott och normalbrott, resp. normalbrott och grovt brott.

2.3 Fängelsestraffkommittén

Kommittén erhöll sina direktiv den 15 mars 1979. Först redogjordes däri för de reformer på straffrättens och kriminalvårdens område som genomförts efter brotts— balkens ikraftträdande samt för de förslag till för— ändringar av påföljdssystemet och kriminalvårds— organisationen som presenterats under senare år. Enligt direktiven har kommittén fem huvudsakliga frågor att överväga. Dessa är minimitiden för fäng—

elsestraff, reglerna för villkorlig frigivning, en

• Sida 55
•  Original

allmän översyn av straffskalorna, frågan om införande av allmänna regler för påföljdsval och straffmätning samt frågan om medborgarnas insyn och inflytande i kriminalvården. Utredningen erhöll i februari 1981 tilläggsdirektiv ang. avskaffande av övervaknings—

nämnderna.

Kommittén har i november 1979 avgivit betänkandet

"14 dagars fängelse" (SOU 1980:1). I betänkandet fram- lades förslag om sänkning av minimitiden för fängelse— straff till 14 dagar. Särskilda bestämmelser om verk— ställigheten av fängelsestraff understigande en månad föreslogs inte. Vidare påpekades att den föreslagna förändringen inte var avsedd att leda till ökad an— vändning av fängelsepåföljd. Avsikten var istället att i vissa av de fall där nu ådömes fängelse en månad i framtiden domstolarna skulle utdöma fängelse 14 eller 21 dagar. Lagstiftning i enlighet med kommitténs för- slag skedde genom ändring i brottsbalken 26 kap. 1 5 och 28 kap. 3 5, vilken ändring trätt i kraft den

1 juli 1981.

Kommittén har därefter i oktober 1981 avgivit del— betänkandet "Villkorlig frigivning samt nämnder och lekmannamedverkan inom kriminalvården" (SOU 1981:92) ang. bl.a. villkorlig frigivning och övervaknings— nämnderna.

Utredningen har därefter påbörjat arbetet med översyn av straffskalorna m.m. Kommittén kan beräknas fram— lägga betänkande i denna del tidigast år 1983.

2.4 Rättegångsutredningen

Rättegångsutredningen erhöll sina direktiv den 3

februari 1977 och tilläggsdirektiv den 30 juni 1977. I direktiven framhölls att rättegången enligt rätte— gångsbalken visat sig vara förenad med vissa olägen—

heter i form av höga rättegångskostnader och långa

• Sida 56
•  Original

tidsutdräkter. Utredningens uppgift var att ta sikte på avsnitt där en revision av reglerna kunde bidra till att göra förfarandet mera flexibelt samt såvitt möjligt snabbare och billigare utan att befogade rättssäkerhetskrav sattes åt sidan. Betr. brottmålen utsades i direktiven att utrymmet för förenkling av handläggningen vid domstol inte längre var så stort med hänsyn till att lagföring av mindre brott i stor utsträckning överflyttats till åklagare och polis. Förenklingar skulle dock vara tänkbara i vissa fall och övervägandena borde därvid i första hand inriktas på mål där annan påföljd än böter inte kommer ifråga. I tilläggsdirektiven erhöll utredningen i upgift att pröva frågan om inrättande av jourdomstolar, med syfte att åstadkomma ett snabbare, enklare och mera flexi—

belt brottmålsförfarande.

Den del av rättegångsutredningens arbete som närmast kan bli av betydelse för stöldutredningen rör över— synen av reglerna betr. huvudförhandling i mindre brottmål och avgörande av sådana mål i den tilltalades frånvaro. Det kan förväntas att utredningen kommer att föreslå vissa ändringar vad gäller huvudförhandling vid mindre brott. Därvid torde möjligheter att vid erkända brott avgöra målet utan muntlig förhandling komma att föreslås. Vidare lär utredningen, som redan har behandlat denna fråga särskilt, föreslå ökade möjligheter att avgöra mål utan hinder av den till— talades frånvaro. Båda de angivna inriktningarna hos rättegångsutredningens förslag kan, om de leder till lagstiftning, medföra att de butikstillgrepp som inte kan lagföras genom förenklat förfarande istället snabbare än f.n. kan avgöras vid domstol. Det måste dock påpekas att vid förnekade brott och i fall där muntlig bevisning erfordras utrymmet för förenklad

och snabbare handläggning vid domstol av rättssäker—

hetsskäl torde vara begränsat.

• Sida 57
•  Original

3 UTLÄNDSK RÄTT

Utländsk rätt betr. mindre förmögenhetsbrott har tidigare behandlats i brottmålsutredningens betänkande SOU 1971:10, s. 137 ff. I stora delar gäller fort— farande vad som där beskrivits. Här skall därför en— dast belysas vissa grundläggande förhållanden, samt nämnas något om åtalsregler och tvångsmedel i samband

med butikstillgrepp. Strafflagstiftning i Norden

De nordiska ländernas straffbestämmelser betr. butiks— tillgrepp är i flera avseenden lika de svenska. Dansk rätt skiljer mellan stöld (tyveri) och mindre straff— värd stöld (tyveriforhold). Det senare brottet skall anses föreligga om det är "af mindre strafvaerdighet på grund af de omstaendigheter, hvorunder handlingen er begået, de tillvendte genstandes eller det lidte formuetabs ringe betydning eller af andre grunde". Värdegränsen, vilken vart tredje år regleras av Rigs- advokaten, är f.n. 2.000 DKr. De minsta butikstill— greppen kan beivras på särskilt sätt. Dessa brott be- nämnes rapseri, varvid värdet f.n. är högst 150 DKr. Vanlig stöld kan medföra fängelse i högst ett år och sex månader, vid förmildrande omständigheter (dvs. tyveriforhold) böter eller haefte. Rapseri bestraffas med böter. Då butikstillgrepp följes av böter brukar det utdömda beloppet motsvara det dubbla värdet av det tillgripna, minst 200 DKr.

• Sida 58
•  Original

Norsk rätt skiljer mellan stöld (tyveri) och snatteri (naskeri), vilka brott skiljs åt genom en helhets— bedömning av gärningen ungefärligen som i svensk rätt. Straffet för stöld är fängelse i högst tre år och för snatteri böter eller fängelse i högst sex månader.

I den mån det tillgripnas värde avgör rubriceringen av brottet tillämpas f.n. en värdegräns strax under 1.000 NKr. Böterna svarar vanligen till minst värdet

av det tillgripna.

Finsk rätt skiljer mellan stöld och snatteri genom lagtext som är i det närmaste identisk med brotts— balkens. Påföljden för stöld är böter eller fängelse i högst två år och för snatteri böter. Flertalet butikstillgrepp i Finland avser låga värden, oftast under 50 mark. Genom att betala till målsäganden genom ett inofficiellt skadeståndsavtal undgår en stor del av de upptäckta butikstjuvarna polisanmälan och lagföring. Målsägandena motiverar den extra "för- likningsavgiften" som uttas med att butikstjuven är skyldig att delta i betalning av övervaknings—

kostnaderna.

Strafflagstiftning utom Norden

Tysk rätt skiljer mellan stöld och stöld rörande ringa värde. Stöld kan följas av böter eller fängelse i högst fem år. Vid stöld av ringa värde blir påföljden vanligtvis böter. Gränsen för vad som bedömes som

ringa värde ligger f.n. vid 30 — 40 DM.

Strafflagstiftningen i Frankrike, Nederländerna, Stor— britannien, Schweiz och Österrike innehåller inte något särskilt strafflagrum för stöld av mindre all— varlig art motsvarande det svenska snatteribrottet.

På normalfallet av stöld kan i Frankrike följa böter eller fängelse i högst fem år, i Nederländerna böter eller fängelse i högst fyra år, i Storbritannien böter eller fängelse i högst tio år, i Schweiz tukt—

• Sida 59
•  Original

hus i högst fem år eller fängelse och i österrike böter eller fängelse i högst sex månader (om beloppet inte överstiger 5.000 ÖS). Praxis sätter gränsen för vad som är normalbrott. Någon uppgift om vad som är normalstraff vid butikstillgrepp av okomplicerad art

har inte kunnat erhållas från de nämnda staterna.

Schweiz och Österrike har liksom Frankrike, Neder— länderna och Storbritannien endast strafflagrum för normal stöld, inte för ringa brott, men har särskilda bestämmelser om möjlighet till strafflindring i sär— skilda fall. De omständigheter som då skall beaktas

är såväl av subjektiv som objektiv art. Brottet skall ha skett av nöd, lättsinne eller för att tillfreds— ställa en åtrå, och brottet skall avse sak av ringa värde. Gränsen för ringa värde bedömdes 1970 ligga ungefär vid 50 Fr. I Österrike bedömes f.n. gränsen ligga vid omkring 500 ÖS. I Schweiz torde mängden av mindre tillgrepp i storstadsdistrikten ha lett till

en presumtion att det föreligger förmildrande om— ständigheter, varvid tendensen är att man bortser från de subjektiva förhållandena och lägger vikten nästan helt vid tillgreppsvärdet. En sådan schablonmässig bedömning gör att ett avsevärt antal tillgrepp av— seende värden under 50 Fr inte beivras i storstäderna, medan man i landsortsdistrikten alltjämt ser de för— mildrande omständigheterna som en undantagssituation. Vid lagföring utdöms böter motsvarande 3 — 4 ggr det tillgripnas värde. Det kan här anmärkas att en inte obetydlig privatjustis förekommer inom den schweiziska handeln och att affärerna också upprättar kartotek över de ertappade butikstjuvarna. Även i Österrike förekommer att man i detaljhandeln själv tar itu med butikstjuvarna, vilket leder till att många mindre butikstillgrepp aldrig blir föremål för rättsligt för— farande. Tillgrepp är nämligen inte straffbart om skadan gottgöres innan brottet kommer till myndig- heternas kännedom eller om gärningsmannen själv an—

mäler brottet till polisen och ersätter skadan.

• Sida 60
•  Original

Butiker i Österrike tillämpar ofta denna regel då butikstillgrepp upptäcks. Förutom återlämnande av godset måste vanligtvis tjuven också ersätta en del av butikens kostnader för brottspreventiva åtgärder. De beskrivna förfarandena är dock omtvistade och det har ifrågasatts om de överensstämmer med österrikisk

rätt.

Straffbarhet vid försök och regler vid återfall

I de stater där särskild straffbestämmelse för ringa fall av stöld inte förekommer är försök till stöld och därigenom också försök till stöld i ringa fall straffbart. Ett undantag utgör Schweiz där i straff— lagen gjorts ett särskilt undantag för brott där för— mildrande omständigheter föreligger. Försök till sådant brott är uttryckligen inte straffbart.

Norsk rätt äger ingen straffbestämmelse för försök till snatteri. Oaktat att särskild brottstyp vid ringa fall föreligger enligt dansk rätt är försök straffbart

i Danmark, liksom i Finland och Tyskland.

I flera länder bedöms återfall i likartat brott från allmänna grunder och konstituerar normalt en skärpning av påföljden. Återfall bedöms vanligen på detta sätt i Danmark, Frankrike, Schweiz och Storbritannien. I Norge, Finland, Nederländerna, Tyskland och Österrike finns särskilda regler om höjning av straffmaximum

och i vissa fall av straffminimum vid återfall. Enligt norsk och österrikisk rätt höjs således straffmaximum vid återfall med hälften.

Regler om åtal och åtalsunderlåtelse

Frankrike, Nederländerna och Storbritannien har rela— tiv åtalsplikt och något krav på angivelse från måls— äganden vid butikstillgrepp krävs formellt inte. I övriga nämnda stater, där åtalsplikten är absolut,

• Sida 61
•  Original

utgör i Norge och Tyskland angivelse från målsäganden förutsättning för åtal vid ringa fall av butikstill— grepp. I tysk rätt krävs också att åtal är påkallat

ur allmän synpunkt. I övriga stater med absolut åtals— plikt krävs inte angivelse för åtal. Det är dock uppenbart att anmälan till polisen normalt utgör ut— gångspunkt och förutsättning för samhällets ingrip— ande. Härigenom torde målsägandena — butikerna i detaljhandeln — i mycket stor utsträckning disponera över åtal och lagföring. Förhållandet understryks av att detaljhandeln i flera av de aktuella staterna ofta själv reglerar sina mellanhavanden med de ertappade butikstjuvarna. Detta medför en lägre belastning på

de rättsvårdande myndigheterna, men utgör samtidigt

en privatjustis som knappast kan kontrolleras. Som ovan nämnts är dessa förhållanden inte allmänt god—

tagna utan föremål för diskussion och kritik.

Möjligheterna för polis/åklagare att underlåta rapport eller åtal är synnerligen skiftande i den europeiska processrätten. Bestämmelserna är nära knutna till straffbestämmelserna, varför det är svårt att göra en

rättvisande jämförelse med svensk rätt.

Det kan konstateras att finsk och tysk rätt har vid- sträckta möjligheter för åklagare att underlåta åtal vid bagatellartade förseelser. Som ovan nämnts ingår en åklagarprövning redan i förutsättningarna i straff— lagrummet enligt tysk rätt vid stöld av mindre

värden.

Såväl Danmark som Norge har bestämmelser som medger åtalsunderlåtelse för lagöverträdare under 18 år.

I Danmark finns särskild möjlighet för polisman och polismyndighet att i efterhand resp. på platsen (be— lopp under 150 resp. 50 DKr) lämna advarsel (varning) under förutsättning att den misstänkte inte gjort sig skyldig till förmögenhetsbrott inom en 5—årsperiod.

I Norge underlåtes åtal i få fall. Med hänsyn till

• Sida 62
•  Original

att butikstillgrepp i Danmark ofta uppges förövas av alkohol— eller narkotikamissbrukare är advarsel mindre

vanligt.

Enligt schweizisk rätt finns endast möjligheter till påföljdseftergift vid domstols dom och österrikisk rätt lämnar inte något utrymme för åtalsunderlåtelse. Det måste därvid dock anmärkas att butikernas egen verksamhet som lagförande organ sannolikt medför att behovet av åtalsunderlåtelse blir litet. I de flesta

fall sköter detaljhandeln själv de ringa fallen.

Slutligen kan betr. Frankrike, Nederländerna och Stor— britannien, i vilka länder relativ åtalsplikt råder, anmärkas att det i Storbritannien är tämligen vanligt med "formal caution" vid ringa fall av butikstill— grepp, medan man i Frankrike tillämpar en låg gräns för tillgrepp som lämnas utan åtal. I Nederländerna åtalas butikstillgrepp på grund av polisens arbets- börda endast sällan och då efter klagomål från mål— säganden eller i de fall målsäganden genom egen per— _sonal helt förberett ärendet.

Envarsgripande och tvångsmedel

Envarsgripande och gripande genom butikspersonal och butikskontrollanter regleras i de aktuella staterna på sätt som är mycket likartat svensk rätt. Mindre skillnader kan noteras betr. sättet för överlämnande av den misstänkte till polis. I Storbritannien saknas det skyndsamhetsrekvisit som i övrigt finns och endast en 24—timmarsfrist, inom vilken den gripne skall ställas inför domare tillämpas. Det måste dock samtidigt framhållas att den gripnes ställning är tämligen väl garanterad genom hans möjlighet att stämma för olaga frihetsberövande m.m. Även i Stor— britannien torde det därför ligga i målsägandens in—

tresse att snarast överlämna den gripne till polisen.

• Sida 63
•  Original

Inte i någon av de aktuella staterna tilläggs butiks— personal eller butikskontrollanter i princip annan rätt till tvångsmedel än som tillkommer envar som griper en tjuv på bar gärning. Således saknas rätt till förhör, rätt att företa husrannsakan i medfört bagage och rätt att kroppsvisitera den misstänkte. Dansk och norsk rätt gör därvid undantag för de fall där den misstänkte samtycker till åtgärden. Enligt nederländsk rätt har den som griper gärningsmannen på bar gärning rätt att göra husrannsakan i bagage, men måste övelämna beslagtaget gods till polis, som skall tillkallas. I de länder där man i butiker själv sluter "skadeståndsavtal" eller på liknande sätt internt reglerar tillgreppet kan det misstänkas att den er— tappade tjuven frivilligt låter sig underkastas visst tvång för att undgå polisanmälan och lagföring.

Förenklad form för lagföring

Förenklad handläggning vid domstol och bötesföre— läggande samt mellanformer av dessa institut före— kommer i flertalet nu aktuella stater. I Danmark och Norge utfärdas bötesföreläggande av polisen vid mindre butikstillgrepp, i Finland används det något mera komplicerade strafforderförfarandet och ett liknande system med "Strafbefehl" finns i Schweiz och Tyskland. Skriftliga bötesförelägganden saknas i Frankrike och Storbritannien. Engelsk rätt har dock möjligheter till summarisk process vid Magistrates Courts. I Österrike saknas möjligheter till strafföreläggande, men man har en skriftlig domstolsprocess, som liknar det svenska förfarandet vid tredskodom i civilmål.

Vid förfrågan har uppgivits att normal tidsåtgång för för det rättsliga förfarandet från brott till påföljd i de nämnda staterna brukar uppgå till 2 — 6 månader, dvs. ungefär vad som är normalt i Sverige. Ett undan— tag är Norge där man vid bötesföreläggande i vissa

• Sida 64
•  Original

fall kan åstadkomma lagföring inom några timmar från brottet.

Summariska processformer m.m. i utländsk rätt har vidare behandlats i professor P—O Boldings redogörelse i SOU 1974:27, s. 57 ff.

• Sida 65
•  Original

4 STATISTISKA OCH KRIMINOLOGISKA UNDERSÖK— NINGAR

I kapitlet redovisas översiktligt uppgifter från den officiella kriminalstatistiken avseende bl.a. brottsutvecklingen. Vid Malmö polisdistrikt och vid åklagarmyndigheten i Malmö har företagits undersök— ningar av butikstillgrepp vad gäller bl.a. gärnings- männens ålder och kön, tillgreppsobjekt, tillgrepps— värden och handläggningstider. Vissa statistiska uppgifter har inhämtats från olika företag. Riks— polisstyrelsen har lämnat omfattande uppgifter om i landet meddelade rapporteftergifter och åtalsunder— låtelser. Sedan medel beviljats av justitiedeparte— mentet har stöldutredningen låtit statistiska centralbyrån företa två attitydundersökningar av— seende allmänheten och butikspersonal. Två tidigare undersökningar ang. butikssnatteri från Göteborg 1979 och Stockholm 1976—77 berörs också. Slutligen behandlar utredningen något frågorna kring dold brottslighet och sambandet mellan butikstillgrepp och missbruk av alkohol och narkotika.

4.1 Offentlig kriminalstatistik

Antalet anmälda brott som kan följas av fängelse har under tiden 1950—1980 ökat från 195.261 till 928.277. Brotten mot 8 kap. brottsbalken (tillgreppsbrotten) har under denna tid ökat i ungefär samma takt. Till— greppsbrotten har under hela perioden utgjort drygt 60 % av totalbrottsligheten. (Se bilaga C:1). An— talet anmälda butikstillgrepp, vari inbegripes både

stölder och snatterier, har under perioden 1970—

• Sida 66
•  Original

1980 ökat från 23.174 till 35.142. De anmälda butiks— tillgreppen har ökat betydligt snabbare än både total— brottsligheten och tillgreppsbrottsligheten. (Bilaga Cz2)

Under perioden 1975-1980 har Stor—Stockholm och Stor— Göteborg ökat betydligt mer än övriga riket vad gäl— ler både brott mot brottsbalken och tillgreppsbrott. Stor—Malmö har betr. de anmälda brottsbalksbrotten varken ökat eller minskat och uppvisar en minskning vad gäller tillgreppsbrotten. (Bilaga C:3—5) De an— mälda butikstillgreppen uppvisar en mera samlad bild genom att dessa brott generellt ökat. Ökningen är för hela landet under perioden ca 30 %. Stockholm har ungefär samma ökning, Göteborg en något lägre och Malmö en betydligt större ökning. De tre stor— stadsregionerna har tillsammans ungefär hälften av de anmälda butikstillgreppen i landet.

I den offentliga statistiken redovisas påföljderna sammantaget för alla typer av snatteri. Butikssnat— terier torde dock utgöra en majoritet av de aktuella brotten. Domar avseende flera brott av vilka något varit svårare än snatteri ingår inte i denna redo— visning. Påföljderna för snatteri har under åren 1974—1979 fördelat sig på följande sätt.

1974 1975 1976 1977 1978 1979

Fängelse 7 2 4 0 2 8 ( Öppen psyk v 4 1 0 1 2 0 Sluten psyk v 3 1 2 0 0 1 Skyddstills 20 9 8 10 9 ' 9 villk dom 5 5 6 3 3 2 5 Vård enl BvL 4 2 2 0 1 2 | Vård enl NvL 28 31 22 13 8 9 ' Böter 4 321 4 190 4 112 4 472 5 728 5 658

Påf eftergift 0 0 1 3 3 2

• Sida 67
•  Original

Andelen för annan påföljd än böter har sjunkit under den redovisade perioden och är för 1979 endast 0,58 % Ett ensamt snatteri leder således mycket sällan till annan påföljd än böter.

4.2 Malmö—undersökningen (Malmö polisdistrikt)

Stöldutredningens undersökning avser anmälda butiks— tillgrepp i Malmö polisdistrikt under tiden från den 1 oktober 1980 t.o.m. den 30 september 1981. Materia— let kan inte omedelbart jämföras med den offentliga statistiken, där Stor—Malmö omfattar flera ytterli— gare polisdistrikt. Undersökningen omfattar samtli— ga anmälningar om butikstillgrepp som inkommit till stöldroteln i Malmö polisdistrikt under den aktuella tiden. Anmälningarna upptar 2.093 misstänkta perso— ner och 2.648 brott. Vid undersökningen har, förutom att uppgifter om gärningsmännens ålder och kön fram— tagits, en detaljerad uppdelning gjorts vad gäller" typ av tillgripet gods. (Se bilaga D)

I Malmö—undersökningen är åldersgruppen 15—19 är endast en tredjedel av samma åldersgrupp vid samt— liga tillgreppsbrott enligt den offentliga statis— tiken. (Bilaga D:1) I undersökningen är över 16 % av de misstänkta 60 år eller däröver, vilket är nästan tre gånger mer än motsvarande andel i den offentliga statistiken. (Bilaga C:6)

Fördelningen män—kvinnor bland de misstänkta för butikstillgrepp kan inte utläsas av den offentliga statistiken, men är betr. samtliga tillgreppsbrott

80—20 %.(Bilaga C:7) I Malmö—undersökningen är för-

(o

delningen 60 % män och 40 . kvinnor. Vad gäller åldersfördelningen kan i undersökningen konstate— ras att denna i de lägre åldrarna är likartad betr. män och kvinnor. Från 50 år och däröver föreligger

dock en överrepresentation av kvinnor. Gruppen miss—

• Sida 68
•  Original

tänkta över 60 år omfattar ca 20 % av kvinnorna och

xo

ca 14 . av männen. (Bilaga D:1)

I Malmö—undersökningen gäller ca 40 % av tillgreppen en vara. Över 20 % av tillgreppen avser fem eller flera varor. En värdemässig fördelning visar att

mer än hälften av tillgreppen gäller varor värda

xo

mindre än 100 kronor och omkring 15 . varor värda över 400 kronor. Männen står för större delen av de låga tillgreppsvärdena, medan kvinnorna har en större andel av värdena över 400 kronor. (Bilaga D:4) Med en schablonmässig rubricering efter tillgreppsvärdet utgör i Malmöundersökningen 2/3 av tillgreppen snat- terier och 1/3 stölder. Snatterierna har ett genom— snittligt tillgreppsvärde av omkring 96 kronor och

Stölderna omkring 1.350 kronor.

I undersökningen har tillgreppsobjeketen indelats i ett flertal olika varugrupper. (Bilaga D:5) Härige— nom kan göras en bedömning av vilka typer av varor som oftast tillgrips och vilka som representerar de högsta tillgreppsvärdena. Vissa varutyper med hög tillgreppsfrekvens eller med höga tillgreppsvärden har också redovisats med hänsyn till gärningsmän—

nens kön. (Bilaga D:6)

För såväl män som kvinnor är antalet tillgrepp störst betr. varugruppen fisk/kött. Vad gäller kvinnorna är även kläder en stor grupp. Vid en översikt över de värdemässigt mest utsatta grupper— na är bilden en annan. För männen utgörs dessa grupper av guld/silver, kläder och kapitalvaror

och för kvinnorna är olika klädesgrupper de domi—

nerande.

En samlad uppställning över samtliga varugrupper (Bilaga D:5, D:8) visar att bijouterier, vissa mat— varor och böcker är antalsmässigt mest utsatta för tillgrepp. När det gäller värdet dominerar kapital—

• Sida 69
•  Original

varor och olika typer av kläder. Ca 27 % av till—

XD

greppen avser mat, ca 21 . kläder och ca 52 % andra varor. (Bilaga D:7) Betr. de minderårigas tillgrepp

avser dessa nästan enbart kläder.

4.3 Åklagarmaterialet (Åklagarmyndigheten i Malmö)

Undersökningen omfattar samtliga ärenden vid åklagar— myndigheten i Malmö avseende butikstillgrepp vilka

år 1979 resulterat i dom, strafföreläggande eller åtalsunderlåtelse jml. 20 kap. 7 S 1 st 1 p rätte— gångsbalken. Ärenden i vilka fattats andra typer av beslut har inte medtagits. (Bilaga E) Materialet omfattar totalt 868 tillgrepp. Förutom uppgifter om gärningsmännens ålder och kön har handläggningsti— der hos polis, åklagare och domstol kunnat redovi- sas. Betr. tillgreppsobjekt har endast en schematisk uppdelning kunnat ske.

Materialet uppvisar betr. butikssnatterier en ålders—

fördelning som nära följer den offentliga statisti— ken. Liksom i Malmö—undersökningen är dock ålders- gruppen 15—19 år förhållandevis liten och antalet misstänkta över 60 är stort. (Bilaga E:1) Fördel- ningen mellan män och kvinnor är 60—40 %. Liksom i Malmö—undersökningen är skillnaden betr. män och kvinnor i åldersgruppen över 60 år markant. I åkla— garmaterialet tillhör 20,3 % av kvinnorna denna grupp jämfört med10,3 % av männen. (Bilaga Ez2)

Vad gäller tillgreppsobjekt har en allmän bedömning av det värdemässigt mest betydelsefulla godset

gjorts. Betr. snatterierna avser ca 35 % mat, ca

xo 30 . kläder, ca 26 % andra varor och 10 % okänd varutyp.(Bilaga Ez3)

I åklagarmaterialet kan utläsas handläggningstiden vid polis— och åklagarmyndighet och domstol. Vad

• Sida 70
•  Original

först angår polisen hade 1979 ca 90 % av ärendena slutligt handlagts inom tre månader från brottet. (Bilaga E:4) Vid åklagarmyndigheten hade ca 70 % av ärendena handlagts inom tre och ca 95 % inom sex månader från brottet. (Bilaga E:5) De ärenden som föranledde åtal handlades av underrätten i ca 70 % av fallen inom sex månader från brottet. Ca 40 % krävde längre handläggningstid än ett år. En sammanställning av handläggningstiderna från samt— liga myndigheter visar att ca 85 % av de undersökta ärendena slutligt handlagts inom sex månader genom dom, strafföreläggande eller beslut om åtalsunder— låtelse.

4.4 Uppgifter från företag Prefera AB

Prefera AB är ett bevakningsföretag som specialiserat sig på butiksövervakning. Företaget betjänar ett stort antal företag i hela landet. Personal från företaget ingriper årligen vid ca 12.000 misstänkta butikstillgrepp.

Prefera redovisar i sin statstik över åren 1976—79 nära 30 % av de misstänkta i åldersgruppen minder— åriga och upp till 19 år. Gruppen över 60 år utgör över 20 %. (Bilaga F:2) Liksom i Malmö—undersökningen och i åklagarmaterialet är fördelningen män—kvinnor 60—40 %. Prefera redovisar i genomsnitt omkring tre varor per tillgreppstillfälle och medelvärdet av det tillgripna uppgår 1979 till drygt 50 kronor. Enligt Preferas uppgifter har polisanmälan skett i följande utsträckning.

• Sida 71
•  Original

1976 44 % 1977 52 % 1978 59 % 1979 62 % 1980 68 % 1981 71 %

Anmälan till barnavårdsnämnd eller skola har gjorts endast i några få fall. Föräldrar till unga har kontaktats i ca 10 % av fallen, medan i ca 17 % inga åtgärder vidtagits. I ytterligare 17 % saknas upp— gift om åtgärd.

Annan företagsstatstik

En större varuhuskedja har lämnat statistik betr. sina varuhus och butiker i Stockholmsområdet. Sta— tistiken avser dels detaljuppgifter rörande första kvartalet 1980, dels översiktliga uppgifter rörande åren 1973—79. Materialet från 1980 avser totalt 640 personer (tillgrepp), varav 561 misstänkta är över 15 år. Åldersgruppen 15—19 år utgör omkring 20 % och gruppen över 60 år nästan lika mycket. Kvinnorna är klart överrepresenterade i den höga åldersgruppen. (Bilaga F:1)

Det genomsnittliga tillgreppsvärdet vid de upptäckta brotten i företaget har under tiden 1973—1980 stigit från ca 60 kronor till ca 120 kronor.

År 1980 har polisanmälan skett i 76 % av fallen. I övriga ärenden har ingen åtgärd vidtagits. Under tidsperioden 1973—1979 har företaget i Stockholms- regionen polisanmält tillgreppen i följande omfatt—

ning.

• Sida 72
•  Original

1973 56 % 1974 66 % 1975 60 % 1976 66 % 1977 87 % 1978 81 % 1979 80 % 4.5 Uppgifter från rikspolisstyrelsen om

rapporteftergift och åtalsunderlåtelse

Stöldutredningen har från RPS inhämtat uppgifter om meddelade rapporteftergifter och åtalsunderlåtelser jml. 20 kap. 7 5 1 st 1 p rättegångsbalken i hela landet under tiden 1975—1980. Materialet innehåller också uppgifter om antalet strafförelägganden och åtal samt s.k. övriga brottsuppklarande beslut. Dessa utgörs bl.a. av åtalsunderlåtelse på andra grunder än den nyssnämnda, preskription och avskriv— ning på grund av att den misstänkte varit minderårig eller avlidit. De inbördes förhållandena mellan de olika typerna av brottsuppklarande beslut framgår inte. Betr. rapporteftergifterna har tillgrepps- värdet angivits. Vad gäller åtalsunderlåtelserna innehåller materialet dessutom uppgift om gärnings- männens ålder och kön. Materialet, som årsvis redo— visats för varje polisdistrikt, avser samtliga bu— tikstillgrepp, dvs. både stölder och snatterier.

(0

Av besluten år 1980 avser drygt 28 . rapportefter—

gift eller åtalsunderlåtelse jml. RB 20 kap. 7 S

1 st 1 p. (Bilaga G:1) Materialet innehåller alla

typer av butikstillgrepp, även sådana som rubrice—

rats som stöld eller grov stöld och som inte kan bli föremål för rapporteftergift eller åtalsunderlåtelse

som nämnts. Om man ser till besluten betr. endast butikssnatterier kan man därför anta att åtminstone

en tredjedel av dessa leder till rapporteftergift

eller åtalsunderlåtelse. Det kan vidare antas att ca I

• Sida 73
•  Original

hälften av besluten betr. samtliga butikstillgrepp och följaktligen en något större del av butikssnat— terierna innebär att lagföring inte sker.

En sammanställning har också gjorts betr. Stockholms, Göteborgs och Malmö polisdistrikt. Vid en jämförelse med hela riket har Stockholm och Malmö procentuellt något färre och Göteborg något fler beslut om rap- porteftergift och åtalsunderlåtelse. (Bilaga G:3)

Redan uppgifterna från storstäderna visar att till— lämpningen av rapporteftergift och åtalsunderlåtelse skiljer sig mellan olika polisdistrikt. Vad först gäller rapporteftergift kan konstateras att en majo— ritet av landets polisdistrikt har få sådana beslut. (Bilaga G:4) För att belysa tillämpningen har i un— dersökningen det tillgripnas värde förlagts över resp. under gränsen 20 kronor. Okänt belopp har

tills vidare betraktats som belopp under 20 kronor.

En översikt (Bilaga G:5) visar för hela landet 1980 att 12,8 % av tillgreppsbeloppen ligger över 20 kronor. 12,4 % avser okänt belopp. En jämförelse mellan de tre storstäderna (Bilaga G:7) visar att Stockholm och Göteborg ligger över genomsnittet

vad gäller rapporteftergift för tillgrepp avseen— de över 20 kronor med vardera en procentuell andel av omkring 20 %. Malmö har här en låg siffra med 3,5—4,7 %.

För att ge en bättre bild av hur mycket 20—kronors- gränsen överskrids har också satts ett beloppsinter- vall vid 30 kronor. Sammanställningen av detta ma— terial avseende 1979 och 1980 (Bilaga G:6) visar

att 3—4,5 % av besluten gäller tillgrepp avseende mer än 30 kronor. Härtill bör kunna läggas en del

av eftergifterna med okänt tillgreppsbelopp. Samman— taget bör kunna antas att 1980 9-10 % av de meddela— de rapporteftergifterna avser belopp som överstiger

• Sida 74
•  Original

det i rikspolisstyrelsens anvisningar högsta till- låtna, "omkring 20 kronor".

Vad därefter gäller åtalsunderlåtelse jml. RB 20 kap. 7 S 1 st 1 p är det i än högre grad än betr. rapport— eftergift ett fåtal distrikt som har ett stort antal beslut. (Bilaga Gz8) Ang. åtalsunderlåtelserna före— ligger uppgift om gärningsmännens ålder och kön. Av sammanställningen av dessa uppgifter (Bilaga G:9) framgår att män och kvinnor erhåller åtalsunder— låtelse i ungefär samma procentuella förhållande som de enligt tillgängliga uppgifter förövar till- grepp, dvs. 60 % män och 40 % kvinnor.

Annorlunda förhåller det sig med åldersfördelning- en. Med hänsyn till de anvisningar som lämnats av riksåklagaren (se ovan avsnitt 2.1.4) kunde man ha förväntat sig att åtalsunderlåtelserna kraftigt skulle domineras av de lägsta och högsta åldrarna. En jämförelse med åklagarmaterialet 1979 och Malmö— undersökningen 1980—81 (Bilaga G:11) visar som vän— tat en kraftig representation av misstänkta över 60 är, motsvarande ungefär hälften av antalet be— slut. Åldersgruppen 15—18 år är emellertid obe— tydlig, medan 48,2 % av besluten avser grupperna mellan 19 och 59 år.

För åtalsunderlåtelse finns som ovan beskrivits

inte någon värdegräns föreskriven. Riksåklagarens anvisningar i cirkulär C 70 gör dock klart att tillgreppsvärdet väl kan överstiga 20 kronor. Vi— dare har riksåklagaren i RÅ—nytt 7/79 uttalat att en värdegräns vid 50 kronor kan godtagas. Värde— fördelningen vid åtalsunderlåtelse redovisas i bi— laga G:10. 1980 rör något över 70 % av underlåtelse— besluten tillgrepp av värde understigande 50 kronor. Säkert över 50 kronor är 9,4 % av besluten.

• Sida 75
•  Original

Vidare kan enligt bUagaG:10 noteras att könsfördel— ningen varierar i de olika värdeområdena. I området 0—20 kronor har männen stark övervikt och i området 21—50 kronor en något mindre. I gruppen över 100 kronor är skillnaden mellan män och kvinnor i det

närmaste utjämnad.

4.6 SCB:s attitydundersökning avseende allmän— heten

Attitydundersökningen riktad till allmänheten om— fattade 810 slumpvis utvalda personer, vilka skulle besvara sju frågor. Dessa var främst inriktade på kännedomen om straffbarheten hos mindre tillgrepp, benägenheten att ingripa, orsakerna till snatteri och attityderna till åtgärder mot snatteri. Under— sökningen genomfördes med ett bortfall av endast 156 tillfrågade. (Betr. frågeformulär, undersök— ningsmetoder m.m. se bilaga H.) Svaren har indelats betr. ålder och kön och bearbetning av svarsresul— taten har också gjorts med hänsyn till boenderegion. Endast då några anmärkningsvärda resultat framkom— mit har materialet i dessa delar medtagits.

straffbarheten vid mindre tillgrepp

Den inledande frågan i undersökningen av allmän— hetens attityder gällde kännedomen om straffbar— heten vid mindre tillgrepp. Utredningen har ansett det viktigt att undersöka denna fråga, sedan det vid kontakterna med företrädare för detaljhandeln upp— givits att allmänheten ansåg det straffritt att ta varor för mindre belopp. Denna uppfattning skulle vara knuten till de värdegränser som satts upp vid rapporteftergift och åtalsunderlåtelse, dvs. 20 resp. 50 kronor. Utredningen har gjort bedömningen att 20—kronors-gränsen är den som under längst tid

varit i kraft och att frågan i undersökningen där—

för borde avse kännedom om innebörden av denna gräns.

• Sida 76
•  Original

Frågan: "Tror Du det är straffbart att snatta en vara som kostar mindre än 20 kr? Med straffbart

menar vi att snattaren kan åtalas." besvarades så:

Ja 41,0 % Nej 38,6 % Vet ej 20,4 %

Vid en fördelning mellan män och kvinnor blev resul— tatet följande:

Män Kvinnor Ja 43,9 % 37,7 % Nej 39,7 % 37,4 % Vet ej 16,4 % 24,9 %

59 % av de tillfrågade antingen tror sig veta att snatteri under 20 kronor är straffritt eller vet inte hur det förhåller sig, medan endast 41 % vet att gärningen är straffbar. Även vid gynnsammaste beräkning inom felmarginalerna är det med säkerhet mer än hälften av allmänheten som tror att snatteri under 20 kronor är straffritt eller är okunniga om vad som gäller. Siffrorna betr. mäns och kvinnors svar tyder på att kvinnor är mer osäkra. För både män och kvinnor är förhållandet sådant att ungefär lika många svarar Ja som Nej på den ställda frågan. Materialet visar en mycket jämn fördelning inom resp. svarsalternativ jämfört med åldersgrupperna hos de tillfrågade.

Benägenhet att ingripa vid butikstillgrepp

Frågan om kunders benägenhet att ingripa ställdes genom frågan: "skulle Du ingripa om Du ser någon snatta i en butik och ingen annan har sett det? Med ingripa menar vi till exempel att Du säger till butikspersonalen eller snattaren."

• Sida 77
•  Original

Allmänheten svarade på följande sätt:

Ja 33,3 % Ja, kanske 41,1 % Nej, det tror jag inte 17,9 % Nej 7,7 %

Betr. män och kvinnor föreligger ingen skillnad i sättet att svara. Vad gäller åldersgrupperna kan endast mycket stora tendenser betraktas som säkra. Det kan emellertid med säkerhet sägas att ålders— gruppen 16—24 år i lägre utsträckning än ålders— grupperna 25—54 och 55—74 svarar rent "Ja" på frågan. Sammanlagt har nära 75 % av de tillfrågade uppgivit att de skulle eller sannolikt skulle in— gripa vid butikstillgrepp.

Orsaker till butikstillgrepp

De tillfrågade har fått välja mellan olika förkla— ringar till butikstillgrepp. Därutöver har de fått tillfälle att själva ange om någon förut inte nämnd orsak bör framhållas.

Alternativen upptog: "1. Folk snattar för att de har dåligt med pengar 2. Folk snattar för att de inte räknar med någon påföljd om de blir upptäckta 3. Folk snattar för att varorna är lätta att ta 4. Folk snattar för att de tycker det är spännande 5. Vet inte/inget uppräknat skäl viktigast

Finns det något viktigt skäl till att folk snattar som vi glömt att räkna upp?

1. Nej

2. Ja. Vilket....."

• Sida 78
•  Original

Frågan besvarades på följande sätt. 1. 12,0 %

2. 12,6 3. 47,8 4. 17,0 % 5. 10,5

oxo

olo

oxo

Det är tydligt att varornas lättåtkomlighet är den orsak till butikstillgrepp som anses viktigast av allmänheten. Några säkra skillnader kan inte på— visas i mäns och kvinnors sätt att välja alterna— tiv. Betr. de olika åldersgruppernas svar kan kon— stateras att gruppen 55—74 år i större omfattning än gruppen 25—34 år anser att den huvudsakliga snatteriorsaken är att varorna är lätta att ta. Mellan de övriga grupperna kan några skillnader inte säkerställas. Betr. alternativ 4 (snatteriet orsakas av spänningssökande) är åldersgruppen 55—74 år med sannolikhet mindre än de övriga och med säkerhet mindre än åldersgruppen 16—24 år. Följdfrågan besvarades så att 67 % inte ansett att något ytterligare skäl bort räknas upp, medan 33 % haft ytterligare orsaker till butikstillgrepp att påtala. 150 svar på frågan har indelats i huvud— grupper, nämligen

1. Sjukdom 19 svar 2. Moral, uppfostran 82 svar 3. Sociala orsaker 23 svar 4. Affärernas försäljningssystem 9 svar 5. Samhällets reaktioner och regler 12 svar Därtill har vissa svar inte kunnat klassificeras 5 svar

150 svar

Attityder till åtgärder

Allmänhetens syn på åtgärder mot snatteri efter— frågades dels i fråga om vad man ansåg om sam— hällets åtgärder, dels i fråga om vilken åtgärd

• Sida 79
•  Original

man ansåg väsentligast om insatserna mot tillgrepp skulle ökas. Frågorna ställdes på följande sätt. "Anser Du att samhället bör göra mer eller mindre

än man gör nu för att hindra snatteri?

1. Samhället borde öka insatserna mot butikstillgrepp 2. Det är bra som det är nu

3. Samhället borde minska insatserna mot butikstill—

grepp 4. Vet ej/kan inte ta ställning"

Som följdfråga fanns: "Vilken åtgärd tycker Du borde vidtas i första hand?"

Den första frågan fick följande svar: 1. 52,9 % 2. 10,2 % 3. 0,8 % 4. 36,0 %

En majoritet anser således att samhället bör öka insatserna mot snatteri. En tredjedel av de till- frågade kan inte ta ställning i frågan. Betr. de tillfrågades synpunkter på de åtgärder som borde vidtas avgavs 348 svar (av 654 medverkande). Svaren kan indelas på följande sätt.

5. Vet inte/inget uppräknat skäl viktigast

Finns det något viktigt skäl till att folk snattar som vi glömt att räkna upp?

4. Övrigt

5. Vet inte eller inadekvata svar

Fördelning: 1. 268 svar 2. 58 svar

3. 7 svar

4. 9 svar

5. 0 svar

342 svar

Betr. svaren under alternativ 1 anger 100 åtgär— der betr. moral och attityder, 72 mera regelmäs— sig lagföring och 96 strängare påföljd. Av dem som angivit regelmässig lagföring har 49 särskilt

• Sida 85
•  Original

påtalat att beloppsgränserna (för rapporteftergift och åtalsunderlåtelse) borde avskaffas. Flera av de butiksanställda har inte kunnat skilja belopps— gränserna från avkriminalisering. Vad gäller åt— gärder från handeln avser 42 svar ökad kontroll o.

likn. och 11 minskad varuexponering. 4.8 Göteborgsundersökningen 1979

I en psykologexamensuppsats från Göteborgs univer— sitet ht 1979 har Hans Ryberg redovisat svenska konsumenters attityder till snatteri. Undersökning— en skedde under maj 1979 i tre butiker av olika typ i Göteborg, Angered och Tvååker. Kunder fick besva— ra ett större antal frågor anonymt. Sammanlagt be— svarade 180 personer formuläret. Bortfallet var

30 %.

Omfattning av snatteri och sociala värderingar

På direkt fråga uppger en majoritet av de tillfråga— de att de ökade snatterierna beror på att man i allmänhet inte längre betraktar det som ett brott. Vidare tror en klar majoritet att alla människor snattat någon gång i sitt liv. Starkast markeras detta av dem som själva har snattat och av dem som på annat sätt haft personlig erfarenhet av snatte— ri. Vidare anser en klar majoritet att få av det totala antalet snatterier i en butik upptäcks. När det gäller de sociala värderingarna har de tillfrå— gade haft tre frågor att ta ställning till, i vilka det påståtts EEE folk som snattar är parasiter på samhället, app folk som snattar i andra sammanhang är lika ärliga som "vanliga" människor samt att det är svårare att umgås med någon om man vet att denne snattat. Majoriteten har besvarat frågorna så att man anser snattarna vara lika ärliga som vanliga människor i andra sammanhang och att det inte är

svårare att umgås med någon som snattat. Det råder

• Sida 86
•  Original

delade meningar om snattare är parasiter på sam— hället. Ju äldre de svarande är, desto oftare tycker man att de som snattar är parasiter på samhället och att det är svårare att umgås med snattare.

Benägenhet att ingripa vid butikstillgrepp

En majoritet av de tillfrågade tror inte att folk i allmänhet skulle avslöja en annan kund som de sett snatta en vara av mindre värde. Man anser således att folk i allmänhet har en låt—gå—mentalitet" till snatteri. Särskilt påtaglig är denna uppfattning hos dem som själva snattat, hos dem som känner sig frestade och hos ungdomar. Vid fråga om den egna benägenheten att ingripa visade det sig att majori— teten anser att man som kund har ett mycket litet intresse av att sätta fast en annan kund som snattar. Det är därvid dock inte av rädsla för hämnd som man underlåter att ingripa.

Orsaker till snatteri

I fråga om orsakerna till snatteri har svarsalterna— tiven varit låg moral, dålig ekonomi, psykisk oba— lans, frestelsetrycket och spänningsmomentet. Majo— riteten anser att folk snattar därför att

1. De har låg moral

2. Det är spännande

3. Varorna ligger framme och frestar

I Göteborgsundersökningen anser majoriteten att

folk inte snattar på grund av dålig ekonomi eller psykisk obalans. Den enda grupp som anser att folk snattar på grund av dålig ekonomi är de som själva snattat. Denna grupp poängterar ännu mer än majori— teten att psykisk obalans inte är en orsak till snatteri. De enda som inte anser att varufrestelse är en orsak till snatteri är den grupp som anser att

straffet för snatteri borde höjas. Äldre människor

• Sida 87
•  Original

anser oftare än yngre att frestelsen av varor är

orsak till snatteri.

Attityder till åtgärder

Av de tillfrågade anser en majoritet att nuvarande lagstiftning om snatteri gynnar snatteribrott. Vad gäller påföljden tycker emellertid majoriteten att man bör försöka tala engångssnattaren tillrätta i större utsträckning istället för att döma till straff. De flesta tror också att det vore bättre att införa en straffavgift istället för straff. Attityden till att höja eller sänka straffet för snatteri liksom inställningen till rapportefter— gift är dock jämnt fördelad. Speciellt unga männi— skor anser att det är bättre att tala snattare till—

rätta och att straffavgift är att föredra.

Undersökningen gav sammanfattningsvis resultatet att snatteri tycks vara ett "folkbrott", men att man ändå inte accepterar det. Hela 42 % av de 180 inter— vjuade konsumenterna uppger sig ha personlig er— farenhet av snatteri, dvs. att de själva, deras an— höriga eller vänner snattat. En klart uttalad upp- fattning är att inställningen till snatteri bör förändras. Den bästa metoden att stoppa barnsnatte— riet anses vara massiv upplysning och information, företrädesvis i skolor och massmedia. Beträffande vuxna snattare anses de effektivaste metoderna vara mera bevakning och strängare påföljder. Undersök— ningsresultaten ger enligt Ryberg stöd åt antagandet att snatteri sällan inträffar av en slump även om det kan utlösas av en impuls i köpsituationen. "Snatteri är en kompromiss mellan egna behov och affärens möj—

ligheter att locka och bevaka."

• Sida 88
•  Original

4.9 Stockholmsundersökningen 1976—77

Per—Anders Lindén och Matti Similä, som är forskare vid sociologiska institutionen vid Stockholms uni— versitet, har i attitydundersökningar sökt klarlägga vilken inverkan påföljd kan tänkas ha, vilka brott som anses allvarliga resp. lindriga och vilken på— följd man anser lämpligen skall följa på resp. brottstyp. Författarna har också ställt frågan om varför man följer lagen. Undersökningen ägde rum hösten 1976—våren 1977, varvid 2.865 personer in— tervjuades. Bortfallet varierade mellan 22 och 42 %.

Vad först angår inverkan av påföljd ställdes i undersökningen frågan om vad man skulle anse som mest obehagligt om man blev gripen för en brottslig gärning. Förstahandsvalet blev:

Bli ställd inför domstol och dömd för brottet 36,7 % Bli tagen av polisen 24,2 % Att vänner och bekanta får känne— dom om brottet 20,1 % Att avtjäna straffet 18,6 %

Det är tydligt att själva lagföringen och gripandet är det som inger det starkaste obehaget hos de till— frågade.

Vid en bedömning av olika brotts gravhet fanns 20 gärningar, varav flertalet brott, vilka skulle gra— deras. Snatteri (25 kr) anses näst hembränning vara det minst allvarliga brottet. "Svartbygge", hastig— hetsöverträdelse och strejkbryteri bedöms exempel— vis allvarligare än snatteri. Spridningen i uppfatt— ningen om snatteri är dock tämligen stor. Betr. lämplig påföljd för snatteri anser ca 20 % att inget straff bör utgå (snatteri 25 kr), ca 75 %

att böter är adekvat påföljd, medan ca 5 % anser

• Sida 89
•  Original

fängelse adekvat. Vid fråga om några brott borde av— kriminaliseras nämner 18 % värnpliktsvägran och 17 % hembränning. I övrigt nämns inget brott av mer än någon procent. Vid frågan:

Varför följer man lagen erhöll de tillfrågade sex alternativ.

Förstahansvalet utföll därvid:

Man är rädd att åka fast 29,8 % Man vill undvika att bli bestraffad 24,1 % Man vill inte ha dåligt samvete 20,1 % Man är rädd att förlora sitt anseende 11,8 %

Man vill undvika polisutredning och bli dragen inför domstol 10,3 % Man är rädd för vad vänner och

bekanta skulle tycka 3,3 olo

Vanligast är således att framhålla de mera direkta konsekvenserna — att bli gripen och bestraffad — än de mera indirekta konsekvenserna. Det finns

en svag tendens att de yngre i större utsträckning väljer ”yttre" skäl som att "åka fast", medan de

äldre väljer "inre" skäl som att ha dåligt samvete.

Slutligen har de tillfrågade ställts inför fyra typbrott och tillfrågats om de kan tänka sig att begå dessa.

Brotten utgjorde snatteri i en butik av ett par

strumpor, att köra bil onykter, hastighetsöverträ— delse och avtal om "svart" utfört arbete. Svarsal— ternativen "Ja" och "Ja, troligen" erhöll 0,9, 4,0, 16,6 resp. 54,2

genomsnittspersonen praktiskt taget aldrig skulle

olo . Av detta svar kunde synas att

kunna tänka sig att begå snatteri. Detta resultat, som inte närmare kommenteras av författarna, strider dock mot såväl stöldutredningens som Rybergs atti—

tydundersökningar.

• Sida 90
•  Original

4.10 Dold brottslighet m.m.

Dold brottslighet

Redan i stöldutredningens direktiv framhålls att eftersom långt ifrån alla butikstillgrepp anmäls och många förblir oupptäckta måste den officiella statistiken över anmälda brott bedömas med stor försiktighet. I Göteborgsundersökningen (Se avsnitt 4.8) ansåg en majoritet av de tillfrågade att de flesta snattare förblir oupptäckta. De som hade personlig erfarenhet av snatteri trodde i större utsträckning än andra att de flesta snatterier inte upptäcks. I stöldutredningens attitydundersökningar

ansåg över hälften av allmänheten att butikssnatte-

xo

ri var mycket vanligt och ytterligare nära 40 o att det var ganska vanligt. En majoritet av arbetsled— ningen och omkring 40 % av de anställda som tillfrå— gats trodde att 10 % eller mindre upptäcks. Antalet osäkra var tämligen stort. Övriga alternativ, "Kring 20 %" resp. 30, 40, 50, mer än 50 %, har fått mycket låga svarsandelar. Uppfattningen hos de tillfrågade var synbarligen att den dolda brottsligheten är mycket stor. Att brott i många fall inte kommer

till myndigheternas kännedom beror också på att upp— täckta brott endast i begränsad omfattning anmäls till polisen. Vid attitydundersökningen avseende butikspersonalen framgick att man i stor utsträck— ning underlåter att polisanmäla upptäckta snattare.

De företag som i bevakningshänseende anlitar Prefera AB låter enligt företagets statistik 71 % av de upp— täckta tillgreppen gå till polisanmälan. De ovan under kapitel 5 redovisade företagsundersökningarna utvisar att benägenheten att anmäla upptäckta bu— tikstillgrepp varierar kraftigt. Frånsett varuhus och stora butikskedjor får anmälningsbenägenheten bedömas som tämligen liten.

• Sida 91
•  Original

Butikstillgrepp och missbruk av alkohol och narko— tika

Att bestämma vilka misstänkta för butikstillgrepp som skall anses vara missbrukare av alkohol eller nar— kotika är utomordentligt svårt. Att försöka bedöma vilken del missbrukarna har i denna typ av till— greppsbrott är därför också vanskligt och får stanna vid en uppskattning. Stöldutredningen har i sina attitydundersökningar inte tagit upp någon fråga om missbrukares andel i tillgreppen, främst eftersom

det för butikspersonal och allmänhet måste vara i

det närmaste omöjligt att få ett begrepp om vilka

personer som faller in under kategorin.

I den ovan nämnda Göteborgsundersökningen tillfråga- des konsumenterna om de instämde i påståendet att det är vanligare med snatteri bland narkotikapåverkade personer än bland övriga kunder. Svaret utföll så att de tillfrågade visade sig tro att narkotikapå— verkade personer är den grupp i samhället som snat— tar mest. Däremot ansåg man inte att alkoholpåverka— de personer snattar mer än övriga kunder. Undersök— ningen ger endast en mycket trubbig avspegling av den vanliga konsumentens uppfattning. Tydligt är dock att man uppfattar narkotikapåverkade personer — möjligen likställda med narkotikamissbrukare över— huvud — som en brottsaktiv grupp. När det gäller

att göra åtskillnad mellan alkohol— och narkotika— missbrukare kan detta dock lätt bli missledande, eftersom blandmissbruk och täta växlingar mellan olika berusningsmedel är vanligt. Även om sambandet drogmissbruk och brottslighet inte i alla avseenden är klarlagt måste det hållas för visst att missbruk leder till ett stort antal förmögenhetsbrott. Enligt en beräkning skulle enbart i stockholm missbrukspo— pulationen 1980 kunna tänkas svara för en stöldkri— minalitet av ca 45 miljoner kronor (Enroth och Lenke, Sthlm 1980). Det kan vidare hållas för sannolikt att

• Sida 92
•  Original

narkomanernas kriminalitet, förutom narkotikabrott och varusmuggling, främst avser egendomsbrott. En— ligt den nämnda undersökningen skulle 10—15 % av butikstillgreppen i Stockholm vara förövade av narkotikamissbrukare. Då storstadsregionerna står för den stora andelen narkotikamissbrukare medför detta att missbrukarna också kan förmodas ha en

stor del i det totala antalet butikstillgrepp i landet, med hänsyn till att de tre storstadsregio— nerna svarar för ca hälften av samtliga anmälda butikstillgrepp. Det kan vidare inte uteslutas att den icke anmälda brottsligheten i många fall kan av— se brott av missbrukare, som antingen genom sin skicklighet eller på grund av att de inte kan iden— tifieras undgår att sätta spår i den offentliga kri— minalstatistiken. Betr. missbrukarna bör också beak— tas att risken-för någon form av mera ingripande åt— gärd vid upptäckt möjligen kan vara avhållande, men att denna risk för missbrukaren måste vara mycket

påtaglig för att påverka hans handlande.

4.11. Sammanfattning

Brottsutvecklingen enligt den offentliga statistiken utvisar en ökning av butikstillgreppen som är betyd— ligt större än den för tillgreppsbrott i allmänhet. Under perioden 1975—1980 ökade butikstillgreppen i

XO

landet med över 30 o och antalet anmälda tillgrepp uppgick år 1980 till 35.142. I attitydundersökning— arna har uttalats uppfattningen att endast en liten del av tillgreppen upptäcks. Det är uppenbart att den dolda brottsligheten är mycket stor.

I de olika undersökningarna som utredningen företa— git framkommer att antalet anmälda misstänkta i åldern 15—19 år är betydligt lägre vid butikstill— grepp än vid tillgreppsbrott i allmänhet. Andelen misstänkta över 60 år är däremot procentuellt sett

mycket stor. Denna grupp utgör i undersökningarna

• Sida 93
•  Original

15—20 % av de misstänkta. Butikstillgrepp är synbar— ligen en brottstyp med stor spridning i ålders—

grupperna. Det förhållandevis låga antalet unga lag- överträdare kan förmodas bero främst på en restrik— tiv anmälningspraxis från företagen. Detta bekräftas av uppgifterna i attitydundersökningen avseende bu—

tikspersonal.

Fördelningen mellan män och kvinnor bland de miss— tänkta är enligt samtliga undersökningar omkring 60—40 %. Kvinnorna är således procentuellt betydligt fler än vid tillgreppsbrott i allmänhet. Betr. ål— dersfördelningen är det påtagligt att kvinnorna är

överrepresenterade i åldersgruppen över 60 år.

Vad gäller tillgreppsobjekten kan först konstateras att tillgreppen oftast avser mer än en vara. De an- talsmässigt mest utsatta varorna i Malmö-undersök— ningen är bijouterier och vissa typer av matvaror. värdemässigt utgör kapitalvaror och kläder de mest utsatta grupperna. 1968 års brottmålsutredning gjorde betr. snatterier en uppdelning av det till— gripna i mat, kläder och övrigt. (SOU 1971:10, s. 86) Motsvarande uppdelningen i Malmö—undersökningen och åklagarmaterialet visar en tydlig förskjutning från mat till kläder och övriga varor. Butikstill— greppens art har förändrats och tillgreppen tycks numera inte sällan ha karaktären av lyxtillgrepp. Tillgrepp för livets nödtorft återfinns endast i liten utsträckning, medan dyra kläder och kapital—

och lyxvaror utgör ett väsentligt inslag. Drygt

(0

15 0 av tillgreppen i Malmö—undersökningen avser värden över 400 kronor, medan ca 60 % avser värden

under 100 kronor.

De företag som anlitar bevakningsföretaget Prefera AB och vissa storföretag polisanmäler 70—80 % av de upptäckta butikstillgreppen. Attitydundersök— ningen avseende butikspersonalen ger emellertid

• Sida 94
•  Original

starkt stöd för antagandet att anmälan i allmänhet sker tämligen sällan. Endast i ca 15 % av svaren har polisanmälan angivits som vanligaste åtgärd vid butikstillgrepp.

Undersökningen betr. rapporteftergift och åtalsunder— låtlese visar att ungefär hälften av butikstillgrep- pen inte leder till åtal eller strafföreläggande. För enbart butikssnatteri är andelen ännu högre. 1980 utgör rapporteftergifterna nära en fjärdedel av besluten. I betydande omfattning iakttas inte Värdegränsen vid rapporteftergift. För år 1980 kan med ledning av det tillgängliga materialet beräknas att 9—10 % av rapporteftergifterna avser tillgrepp rörande värden som överstiger "omkring 20 kronor".

Åtalsunderlåtelse jml. 20 kap. 7 S 1 st 1 p rätte— gångsbalken har 1980 meddelats i ca 6 % av ärendena. Ungefär hälften av besluten avser misstänkta i åldern 19—59 år. Ca 20 % av alla beslut rör till— grepp avseende värden under 20 kronor, drygt 50 % värden mellan 21 och 50 kronor och ca 10 % värden över 50 kronor. Antalet beslut avseende okända be— lopp är dock så stort som 17,5 %. Det förefaller

av undersökningen som om åtalsunderlåtelse meddelas även i andra fall än i de typsituationer som riks— åklagaren angivit i sina anvisningar.

• Sida 95
•  Original

5 UNDERSÖKNINGAR AV HANDELNS UTREDNINGS— INSTITUT

På uppdrag av stöldutredningen har Handelns utred— ningsinstitut (HUI) genomfört undersökningen "Svin— net i detaljhandeln. En studie för den statliga stöldutredningen". Rapporten över undersökningen har överlämnats till stöldutredningen i februari 1982. Undersökningens syfte har varit att undersöka svin— nets storlek och omfattning i detaljhandeln. För att nå åsyftat resultat har HUI genomfört egna enkäter och studier samt även utnyttjat andra undersökningar inom handeln. Undersökningarna har genomförts av

Barbro Johansson, Per Nellevad, Anders Schlyter och Jan Sundström.

Detta kapitel innehåller HUI:s slutrapport. Bilagor— na till rapporten är intagna som bilaga K — Y i be— tänkandet.

SAMMANFATTNING

Inledning

Medvetenheten om ökningen av antalet butiksstölder utgör bakgrunden till tillsättandet av den s.k. stöldutredningen. Denna uppdrog åt Handelns Utred— ningsinstitut (HUI) att genomföra en svinnundersök—

ning.

Huvudsyftet med studien har varit att kartlägga stöldsvinnets karaktär och omfattning. Undersök—

ningen har begränsats till detaljistledet. En enkät

• Sida 96
•  Original

på byggvaruhusen berör dock i viss mån partihan— deln.

För att lösa våra uppgifter har vi använt oss av uteslutningsmetoden, innebärande att vi minskat to— talt redovisat svinn med svinn av icke brottslig

karaktär. Tidigare undersökningar

Ett par noggranna sortimentsstudier visar att varia— tionen i svinntalen för olika varugrupper är stor;

för enskilda artiklar är den mycket stor.

Det totala svinnet varierar mellan 1,9 och 2,7 % i

ett par större allmänna svinnstudier. Enkäter

åtgrföEepag: En dryg tredjedel av de företag som svarat på enkäten tillämpar bruttokontroll. Svin— nets storlek varierar i synnerligen hög grad. Be— nägenheten att polisanmäla upptäckta stölder uppgår till ca 60 % av fallen.

Småförgtagi Svarsprocenten är låg. De svarande vet ytterst litet om svinnets storlek. Benägenheten att

polisanmäla upptäckta stölder är så låg som 9 %.

Filiglfögepag: Materialet tyder på att svinnet och stölderna ökar i takt med storleken på handelscent—

rum.

åepsingtåtiopep: Svinnet på livsmedel och kioskvaror avviker inte från dagligvaruhandeln i övrigt. För drivmedel är svinnet lägre. Smitningar dominerar drivmedelssvinnet. 19 % av antalet upptäckta stölder anmäls.

• Sida 97
•  Original

Byggvaruhus: Det totala svinnet är mindre än väntat.

Företagapei Det sanna värdet vad gäller oregistrera—

de företagaruttag bör ligga i intervallet 75—360 milj.

kronor. Utredningen har försiktigtvis stannat närma—

re den undre gränsen.

Eepspngli Enkäten har tyvärr en låg svarsprocent — 18,4 %. Detta förhållande bl.a. gör att vi lägger oss i den nedre delen i intervallet 200—700 milj.

kronor vad gäller personalstölderna.

ågtiksundersökningar

Undersökningarna resulterade i följande "oförklara—

de" förlustposter eller stöldsvinn

varuhus 2,4 %

servicebutik 5,4 %

allivsbutik 1,8 %

storlivsbutik 1,6 %

herrekipering 3,0 % 2 9

damekipering

&

De relativt höga talen beror på läget i eller nära storstad. Särskilt servicebutiken har ett utsatt läge i centrala Stockholm.

Erispndepsökgipgari Eftersom man inte följer upp prishöjningar bl.a., uppstår ett svinn på mellan 0,2 och 0,8 %.

Kassafel utgör en negligerad svinnkälla som enligt

olika studier varierar mellan 0,1 % och 0,7 %.

Inzeptgringsdiffgrgngep: Fel förekommer ofta. Felen tar ofta ut varandra, då de verkar i såväl positiv som negativ riktning.

• Sida 98
•  Original

98 Undersökningar av Handelns utredningsinstitut SOU 1982:39 Fyåiäkp sving: Delvis kan denna svinntyp aldrig undvikas. Variationen mellan olika varugrupper är

stor.

stöldsvinnets omfattning

Det totala stöldsvinnet i detaljhandeln skulle en— ligt HUI:s beräkningar idag uppgå till 0,8—1,3 % av totalomsättningen eller 900—1400 milj. kronor per år. Mycket stora variationer förekommer dock mellan olika regioner och mellan olika branscher.

5.1. Inledning

5.1.1. Bakgrund

Under senare år har det från många håll rapporterats om tilltagande snatterier eller stölder. Så t.ex. ökade antalet snatterier till 32 997 eller med 11 % 1980 jämfört med 1979. Nu avser dessa siffror an— talet anmälda brott, och säger ingenting om det reella antalet. Det s.k. mörkertalet är mycket stort

vid den här typen av brottslighet.

Medvetenheten om det ökade antalet butiksstölder samt den bristande kunskapen om stöldsvinnets verk— liga omfattning utgör bakgrunden till den s.k. stöldutredningen, som regeringen tillsatte 1980

på begäran av riksdagen. Utredningens huvuduppgift är att kartlägga butikstillgreppen inom detaljhan— deln, belysa de ekonomiska följderna för företa— gen och samhället samt föreslå åtgärder som kan be—

höva vidtas från samhällets och handelns sida.

Efter framställan av utredningen ställde justitie- departementet medel till förfogande för en detalje— rad undersökning av svinnets omfattning. Stöldut— redningen uppdrog därför åt Handelns Utrednings—

institut (HUI) att genomföra denna undersökning.

• Sida 99
•  Original

5.1.2. Syfte och avgränsningar

Huvudsyftet är att kartlägga stöldsvinnets nuvarande karaktär och storlek, för att därigenom skapa en bas för framtida bedömningar och åtgärder.

I nedanstående figur redovisas de väsentligaste svinnkällorna (—typerna). Det är svinnkomponenter under rubriken "stölder/— oärlighet" som är huvud— målet för denna utredning. Det bör även observeras

att fältens storlek ej är proportionella till svinn—

källornas betydelse. Stölder/oärlighet

Omedvetna kassafel

Kunder

Omedvetna prisfel

Intern personal

Varumottagningsdiff

Inventeringsdifferenser

Leveran— Utomstå— törsrepr. ende per— Hantver- sonal kare

Adm. fel, t.ex. ej bok— förda noterade returer, nedsättningar

Fysiskt svinn

Figur 1. Svinnets komponenter.

Företagare

Några kanske vill invända mot att företagare står uppsatta under stölder/oärlighet ("man kan ju inte stjäla från sig själv"). Dock kan oregistrerade ut— tag åtminstone ur företagets synpunkt (särskilt ak— tiebolag) ses som stölder. Dessutom är det stöld från samhällets synpunkt (skattesmitning).

• Sida 100
•  Original

En annan avgränsning görs genom att vi enbart håller oss till detaljistledet. "Från kaj till entrédörr" skulle kunna vara ett lämpligt arbetsnamn på denna utredning. Av figuren på nästa sida framgår denna avgränsning klart (området mellan de streckade lin— jerna). Av figuren framgår också den mängd olika svinnkällor som finns på varans väg från producent

till konsument.

Utredningen omfattar alltså detaljistledet och inom detta den egentliga detaljhandeln med undantag av torg—, tillfällig och ambulerande handel samt hem— försäljning. Ej heller ingår offentlig detaljhandel (apotek och systembutiker). Utanför den egentliga detaljhandeln har byggvaruhus och bensinstationer också undersökts. Att byggvaruhusen till närmare

90 % ligger utanför beror på att en så stor del av

deras försäljning är av partihandelskaraktär.

Till sist ska påpekas, att där inte annat utsägs,

så avser uppgifterna 1980. 5.1.3 Definitioner

Vad är svinn? Till att börja med ska slås fast att

svinn icke är lika med kriminalitet men att svinnet delvis orsakas av brottsliga handlingar. Svinnet är alltså såväl ett företagsekonomiskt som samhälls—

ekonomiskt problem.

Efter genomgång av litteratur och diskussioner med fackfolk m.m. tycker vi oss kunna urskilja tre hu— vudmoment i svinnbegreppet:

1. Administrativt svinn

2. Fysiskt svinn

3. stölder

• Sida 101
•  Original

JR 2 SVINNKALLOR I DISTRIBUTIONSKEDJAN

F

FÖRLUST AV

VAROR Transport Varumott. GROSSIST

Inkvadm- :) LAGERCENTRAL Andra #7

Ut1ev. & Transpor

FÖRLUST AV PENGAR PAPPER

LEVERANTOR (TILLV.)

Fö1jesed1ar Fakturor

Inventeringar

Utleverans

Kassationer

Varumot . Följesedlar + 1ev. reture Fakturor/Kred. notor Inventering

Persona1 BilliK B. Chef :::;l . Prissäkerhet Andra "Kompis" '

Van1.snatt'

Kassa/redovisning

Proffs snatt. Returer

___—______. ___—___..___._

KUND

• Sida 102
•  Original

Administrativt svinn framkommer genom felaktigheter i bokföringen, faktura— och följesedelskontrollen, vidare prismärkningsfel, kassafel, felaktiga beställ—

ningar samt inventeringsfel.

Fysiskt svinn uppstår genom mer eller mindre ound— vikliga viktförluster på framförallt frukt och grön—

saker samt kött— och charkuteriprodukter.

stölder är avsiktliga till skillnad från de övriga två kategorierna och kan indelas efter i huvudsak tre kategorier: kunder, personal och övriga.

Nu är det inte så enkelt att kvantifiera svinn genom att räkna samman de nyss nämnda kategorierna. En del företag definierar svinn som stöld; andra går längre. Vissa företag inkluderar kassationer, andra gör det inte; andra åter tar hänsyn till prissänkningar och

vissa gör det ej.

Vi anser att det principiellt riktiga sättet att de— finiera svinnbegreppet är att närma sig problemet utifrån dimensionerna kontrollerbarhet och/eller planer.

Planer. Utgångspunkten är inköpt mängd varor. Hur mycket hade jag tänkt (planerat) sälja för? Dvs. vilken bruttovinst har jag räknat med? Hur mycket fick jag in i realiteten? Svinnet enligt detta syn— sätt blir följaktligen skillnaden mellan teoretisk (planerad, budgeterad) och faktisk bruttovinst.

Kontrollerbarhet. Genom en noggrann kontroll kan man påverka svinnet. Det finns dock vissa moment som ej är påverkbara eller nästan opåverkbara, t.ex. vissa viktförluster genom avdunstning och dylikt. Den här typen av svinn känner man ganska väl, dvs. har man kontroll över. Samma sak kan gälla vissa rabatter

och prisjusteringar. Man kan bli mer eller mindre

• Sida 103
•  Original

tvingad att göra Vissa saker. Det är vår åsikt att dylika mer eller mindre opåverkbara faktorer inte bör

klassificeras som svinn.

Svinn kan alltså definieras på olika sätt. I dess allra vidaste bemärkelse ingår både påverkbara och opåverkbara faktorer; i dess snävaste kanske enbart stölder.

Eftersom vårt huvudsyfte är att komma åt stöldsvin— net räcker det med att detta är entydigt definierat. I regel torde det heller inte råda något tvivel om vad detta är, varför några speciella definitioner inte behövs. Dessutom torde det innebära nära nog oöverstigliga svårigheter att få alla företag att enas om en definition. Stöldsvinnet torde i denna utredning bäst kunna beskrivas som ett underskott eller brist som inte kan förklaras på något annat sätt.

5.1.4 Metodik

Först ska slås fast att det är nära nog omöjligt att få fram en exakt siffra om stöldsvinnets storlek i den svenska detaljhandeln. Det kan sägas ligga i sakens natur, eftersom det här är fråga om en brottslig verksamhet. Vad man däremot kan komma fram till är mer eller mindre väl underbyggda hypoteser och rimliga uppskattningar om stöldsvinnets storlek. Åtminstone bör man stå på en fastare mark än hit— tills när man uttalar som om stöldernas omfattning i den svenska detaljhandeln.

Det angreppssätt vi fastnat för bygger på uteslut— ningsmetoden. Utgångspunkten har varit svinnets kom- ponenter som de visats i figur 1. Utifrån totalt re— dovisat svinn har vi dragit ifrån komponenter av icke brottslig karaktär och får på detta sätt fram

• Sida 104
•  Original

ett svinn som är att hänföra till stölder och

oärlighet. Dvs. vi kan inte förklara det på annat

sätt.

För att få fram informationen måste vi också gå fram

efter olika vägar.

1.

5.1.5

För det första (och naturligen) har vi ut— nyttjat tidigare undersökningar i ämnet. Enkäter av olika slag och till skilda kate— gorier har genomförts. De har varit helt nöd— vändiga bl.a. för att kunna spåra upp tidi— gare undersökningar. Egna butiksundersökningar har också befunnits nödvändiga för att djupare belysa vissa

svinnkällor.

Genomförande

Under ledning av stöldutredningen har Handelns Ut— redningsinstitut under 1981 genomfört en serie un— dersökningar för denna utredning. Vid projekteringen beslöts även att bilda en s.k. referensgrupp (be—

nämnda tekniska gruppen). Orsaken härtill var att vissa frågor aktualiserat många tidigare ej stude— rade faktorer och att det därför bedömdes värdefullt

att på ett tidigt stadium diskutera uppdykande prob— lem. Förutom utredare från HUI har följande personer

ingått i denna grupp

Bengt Sundewall, Sveriges Köpmannaförbund

(SKBF)

Jan Jerlén, Handelsanställdas Förbund (HAF) Lars Nerenius, Handelstjänstemannaförbundet (HTF)

Gunnar Andersson, ICA Helmer Falk, J 5 SABA

Arne Eriksson, KF

• Sida 105
•  Original

Undersökningen har genomförts enligt de riktlinjer som redovisats i föregående avsnitt. Ett stort bas— material har samlats in både i form av egna och and— ras undersökningar. Det är detta som är grunden för

denna rapport.

Den slutliga utvärderingen av HUI:s undersökning åvilar stöldutredningen.

5.2. Tidigare undersökningar

Under denna rubrik kommer i korthet att refereras några undersökningar som varit väsentliga för denna utredning eller som eljest bedöms som varande av stort allmänt intresse.

5.2.1. Elektronisk varuövervakning

En hel del av företagen som deltagit i HUI:s en— käter har lämnat synpunkter på de moderna elektro— niska varuövervakningssystemen. Dessa uppgifter re— fereras i korthet nedan.

Under senare år har många butiker installerat olika former av elektroniska varuövervakningssystem (EVS). De innebär att vissa eller alla varor märks med skyddsetikett som avlägsnas eller nollställs vid kassan. Om detta ej har skett utlöses ett larm när man passerar utgången. Dessa system har framför allt installerats i textil—, bok—, livsmedels— och verk— tygsaffärer.

Vissa av systemen har utsatts för bedrägerier genom att man avlägsnat skyddsetiketten eller täckt varan så att larmet ej utlösts.

Den statistik som kommit HUI tillhanda pekar på en snabb nedgång av svinnet det första året efter in— stallation av EVS. Därefter sker en utplaning och

• Sida 106
•  Original

ännu senare föreligger en tendens till en svag upp— gång av stölderna.

En allmän erfarenhet är att installationen av EVS har en preventiv effekt så till vida att personal och kunder blir uppmärksamma på att i detta företag följer man upp stöldförsök noggrannare. Systemen sätts ofta in i särskilt stöldutsatta butiker vil— ket gör att dessa ej torde vara representativa. I dessa särskilt utsatta butiker har stöldsvinnet le—

gat över 2 % av omsättningen.

Enligt den statistik som framtagits har sänkningar av svinnet med mellan 0,3 % och 1,0 % inträffat efter installation av EVS, men erfarenheterna är ännu ej tillräckligt omfattande för att man skall kunna säga något om långtidseffekterna.

Till sist ska blott pekas på en omdebatterad fråga. Är det förstagångssnattaren — tillfällighetstjuven —

eller proffsen som hindras? 5.2.2 Sortimentsstudier

Nedan refereras två större studier som genomförts i ICA—Hallen, Bäckby Centrum, Västerås 1979 och 19801). Denna butik var en av de första i landet

som satsade på en butiksdator, vilket förhållande är det som möjliggjort den här typen (framför allt om— fattningen) av studier.

Eftersom butiksdatorer och datakassor kommer att få en allt större och så småningom en dominerande bety— delse kan det vara lämpligt att peka på vad man får ut av en dataanläggning. Den förbättrade svinn—

kontrollen är en av de väsentligaste konsekvenserna.

1) Svinnet i butik, ICA—Hakon Aktiebolag, Detaljhan— delsekonomi, 721 84 VÄSTERÅS.

• Sida 107
•  Original

1. Fasta rutiner vid varumottagning och prismärk- ning vilket är en förutsättning för att "syste—

met", skall fungera.

2. Bättre lagerkontroll. Man kan snabbt avläsa vil— ka varor, som säljs och därmed snabbare kunna an— gripa s.k. hyllvärmare.

3. Med kontrollen enligt punkt 2 så kan man öka om—

sättningshastigheten.

4. Rätt pris på alla varor genom den automatiska

registreringen.

5. Snabba och lättarbetade prisändringar upp och

ner på aktivitetsvaror.

6. Svinnkontroll — man får en klar indikation på

vilka varor som försvunnit utan att bli betalda.

Totalt har butiken ett sortiment på omkring 5 000 artiklar. Av dessa har man undersökt 3 200 artiklar som är inlagda i datorn. Övriga 1 800 artiklar be— står av:

— Tidningar och tidskrifter

— Kött och chark

— Frukt och grönt

— Ost, kg—vara

— Bröd

— Specialvaror (70 %)

Utfallet för de analyserade artiklarna framgår av nedanstående tabell (st).

• Sida 108
•  Original

Tabell 1 Analyserade artiklar fördelade på svinn—

klasser Svinn 1979 . 1280__ mer än 3 % 361 374 0 — 3 % 1 295 1 307 inget svinn 1 526 1 480 SUMMA 3 182 3 161

Den totala svinnprocent som mätts upp respektive år

framgår av nedanstående tabell

Tabell 2 Omsättning (tkr) och svinnprocent för

olika svinnklasser och år

OMSATTNING SVINN SVINNPROCENT 1979 1980 1979 1980 1979 1980

0—3 % svinn 8 826 12 564 24 32 0,27 0,25 Mer än 3 % 489 292 20 17 4,14 5,56 Analysen totalt 9 314 12 829 44 49 0,48 0,38 Utanför analysen 9 596 9 099 210 222 2,10 2,39 TOTALT 18 911 21 928 246 271 1,30 1,22

Det mest värdefulla med dessa undersökningar är att man får en uppfattning av svinnet på artikel— eller varugruppsnivå. Resultatet redovisas i bilaga K.

Variationerna på artikelnivå är ännu mycket större.

Till sist ges exempel på några åtgärder som vidta—

gits för att minska svinnet. Dessa har alltså ini—

tierats av dessa studier.

1. Omplacering av särskilt stöldbegärliga varor till manuella delikatessavdelningen

2. Kosmetika har tagits bort ur sortimentet.

• Sida 109
•  Original

5.2.3. Allmänna svinnstudier

Två studier ska redovisas i korthet — en från KF och

en från ICA.

Rent allmänt kan konstateras att Kooperationen har den bästa kännedomen om det totala svinnet, efter— som man sedan gammalt och av tradition har en brutto— redovisning. Man har följaktligen ett tämligen om— fattande material. Sedan början av 50—talet till slu— tet av 70—talet har det totala svinnet ökat från ca

1 % till knappt 2 %. Det bör noteras att alla pris—

höjningar inte är utrensade.

1979 redovisar man följande svinnsiffror fördelade på några större poster — administration (t.ex. fakturafel och

prismärkningsfel) 0,2 % — ankomstkontroll (t.ex. felaktiga

returer) 0,2 % — kassasvinn (t.ex. felregistreringar) 0,4 % — fysisk förstörelse 0,4 % : snatterier, stölder 0,7 %

TOTALT 1 , 9 %

Inom ICA Essve har man gjort en "förnuftsmässig" sammanställning på basis av ett stort antal delstu- dier och konstruerat en typbutik. Vad gäller svinn— situationen ser denna ut på följande sätt i tabell 3 nedan

Tabell 3 Svinnets fördelning på produktgrupper

Varuavdelning Svinn, % Kött/chark 4,0 Frukt/grönt 8,0 Mejeri/ost 2,0 Djupfryst 1,0 Bröd 3 0

—

• Sida 110
•  Original

Drycker 1,0 DELTOTAL FÄRSKVAROR 3,38 Kolonial 1,5 Special 1,5 Tobak/tidningar 2,0 DELTOTAL ÖVRIGT 1,55 TOTALT 2,67

I studierna har man tagit hänsyn till — marginaler

— bonuspåverkan

— kvantitetsrabatter

— aktivitetspåverkan

— konjunkturvinster (prisökningar) 5.3 ENKÄTER 5.3.1 Större detaljhandelsföretag

I syfte att fastställa främst det totala svinnets storlek samt omfattningen av stölder och snatterier genomfördes under våren och försommaren 1981 under- sökningar inom olika detaljhandelsbranscher avseen— de dels de cirka 120 största företagen dels ett ur— val av mindre företag (under 10 års—anställda). Båda undersökningarna utfördes i form av postala enkäter med identiska frågor (beträffande frågeblankett, se bilaga L).

Hur de största företagen som tillskrivits fördelar sig branschvis framgår nedan

Bransch Antal tillskrivna Varuhus 3 Livsmedel 6 Färg, tapet, och parfym 4 Blommor 1 Bok och papper 10

• Sida 111
•  Original

Beklädnad exkl. skor 39 Skor 10 Möbler 12 Radio/TV 13 Hushållsapparater, belysning 4

Cykel och sport Ur, optik och guld Foto

xlkOwN

Musik och leksaker

Svinnredovisning i stora företag

Av enkäten till de största detaljhandelsföretagen framgår att endast genomsnittligt drygt en tredje— del av företagen som deltar i undersökningen har

en redovisning som möjliggör en beräkning av det to— tala svinnets storlek. Nedan redovisas antalet sva— rande företag inom respektive bransch samt hur stor

andel av dessa som kan redovisa svinnets omfattning.

Bransch _ Antal företag som svarat varav med svinnredo— visning

Varuhus 3 3 Livsmedel 6 3 Färg, tapet och parfym 1 0 Blommor 1 1

Bok och papper 9 0 Beklädnad exkl. skor 32 20 Skor 7 3 Möbler 6 0 Radio/TV 7 1 Hushållsapparater, belysning 3 0 Cykel och sport 1 0

Ur, optik och guld 1 0 Foto 4 0

• Sida 112
•  Original

Musik och leksaker 5 0

SAMTLIGA 86 31

Till och med i de största detaljhandelsföretagen är svinnredovisning hittills relativt ovanlig. Vid si— dan av kooperationen, som sedan lång tid tillbaka tillämpar s.k. bruttokontroll med svinnredovisning, är det endast större företag inom branscherna varu— hus, livsmedel, textil beklädnad och skor som har re— dovisningssystem, där svinnets storlek kan faststäl— las. Inom blomsterhandeln finns ett enda stort före—

tag, vilket också kan redovisa svinnets omfattning.

Det totala svinnets storlek

Svinnet uttryckt i procent av omsättningen 1980 an— ges nedan per företag och bransch (för textilhandeln anges lägsta värde, mittvärde samt högsta redovisade

värde för de 20 företagen).

Bransch Svinnprocent ___—_—_ per företag

Varuhus (avs. 1979) 2,9 Livsmedel 0,9 0,9 1,8 Skor 0,3 1,1 1,5

Lägsta, mitt— och högsta värde

Beklädnad exkl. skor (20 företag) 0,1 1,9 4,0

På grundval av de uppgifter som kommit fram i en— käten till de största företagen om svinnets totala storlek, kan endast de för varuhus— och textilhan— deln (beklädnad exkl. skor) anses spegla svinnets

omfattning inom branschen.

Det redovisade svinnprocenttalet för varuhusen avser de tre privata kedjorna NK, B&W samt Åhléns—Tempo

• Sida 113
•  Original

sammantaget. Uppgifterna för 1980 omfattar en längre tidsperiod än 12 månader varför 1979 års uppgifter redovisats som mer jämförbara med övrigt material. Beträffande beklädnad exkl. skor dvs. i huvudsak konfektion och ekipering uppvisar företagen inom branschen ytterst varierande svinnprocenttal (mellan 0,1 och 4,0 procent). Mittvärdet eller medianen lig— ger på 1,9 procent medan det vägda genomsnittet (med hänsyn tagen till omsättningens storlek) utgör 2,1 procent. En fjärdedel av företagen redovisar en svinnprocent lägre än 1,1 och en fjärdedel högre än 2,5 procent.

Svinnet inom livsmedelshandeln har tidigare under— sökts av Kooperativa Förbundet avseende samtliga livsmedelbutiker och hallar tillhörande konsument— föreningar 1979. KF:s material ger vid handen att det totala svinnet i de kooperativa livsmedelsbuti-

kerna uppgick till 1,9 procent 1979.

Andelen stöldsvinn

Av de företag som kunnat redovisa svinnets storlek är det endast ett fåtal inom konfektions— och ekipe— ringsbranschen som uppskattat andelen svinn som för— orsakats av stöld och snatterier. För dessa sex företag ligger stöld— och snatteriandelen mellan 30 och 100 procent av det totala svinnet. Genom-

snittligt uppgår andelen till 40 procent. Särskilt utsatta varuslag

Knappt hälften av de större företagen som besvarat

enkäten har noterat ett eller flera varuslag som de anser vara särskilt stöldbegärliga. Svaren redovisas i det följande branschvis med angivande inom paren— tes efter varje varuslag hur många företag som nämnt

detta. Varuslag som angivits av endast ett företag

• Sida 114
•  Original

har ej medtagits, vilket inneburit att några bran—

scher utgått ur denna redovisning.

Bransch

Livsmedel — 3 svar

Bok och papper — 6 svar

Beklädnad exkl. skor — 13 svar

Möbler — 3 svar

Radio/TV — 6 svar

Hushållsapparater, belysning — 2 svar

stöldbegärliga varuslag

Konfektyrer(3), kött/chark (3), drycker/öl(2), tobaks— varor(2)

Böcker(6), elektronräknare (2), pennor(2), present— artiklar(2)

Päls— och skinnvaror(8), ekiperingsartiklar typ jackor, kjolar, byxor, jumpers, skjortor, blusar (9)

Presentartiklar(2)

Radio(3), video(4), band— spelare(2), skivor och band (5)

Mindre elapparater och verk— tY9(2)

Upptäckta stölder och snatterier 1980

Uppgifter om upptäckta stölder och snatterier 1980

kan redovisas för företag i de sex nedanstående

branscherna. Beträffande övriga branscher finns upp—

gifter endast för enstaka företag. Enligt uppgift har företagen i allmänhet inte fört någon statstik

över antalet tillgrepp och dess storlek.

• Sida 115
•  Original

Tabell 4 Upptäckta stölder 1980 fördelade på olika

branscher Bransch Antal Stölder och snatterier före— Antal Varav Antal Värde Värde tag till— polis— polis— to— per fäl— anmäl— anmäl— talt, stöld— len da da i tkr tillf" % av kro— tot nor ___________________________________________________ Varu— hus1) 2 7 766 5 187 67 1 012 130 Bok Och papper 4 167 91 54 45 269 Beklädnad exkl. skor 6 142 41 29 47 332 Skor 3 20 7 35 14 675 Radio/TV 5 54 35 65 62 1 146 Foto 3 30 28 93 96 3 200 5.3.2 Mindre detaljhandelsföretag

För att komplettera bilden av detaljhandelns svinn— information genomfördes under våren en undersökning även bland mindre fackhandelsföretag (under 10 års— anställda). Från Centrala Företagsregistret (CFR) på Statistiska Centralbyrån gjordes ett slumpmässigt urval på 330 mindre företag, vilka erhöll en likadan blankett som de större företagen (se bilaga L). Svarsprocenten på denna enkät blev så låg som 22 procent. Förklaringen torde vara att man i mindre företag dels saknar uppgifter om svinnets omfattning - inte något enda av de svarande företagen kan redo— visa svinnets storlek — dels i allmänhet har mindre

problem vad gäller stölder och snatterier än stora företag.

De bearbetningsbara svaren i enkäten till mindre företag hänför sig endast till frågan om upptäckta

1) NK, Åhléns—Tempo avser 1979.

• Sida 116
•  Original

stölder och snatterier. I redovisningen nedan har samtliga mindre företag lagts samman, eftersom

svaren per bransch är så få.

Antal företag Stölder och snatterier Utan Med Antal Varav Värde Värde upp— upp— till— polis— totalt, per täckta täckta fäl— anmäl— (kr) stöld- stölder stölder len da tillf. (kr) 22 17 86 8 36 800 428

39 företag har besvarat frågan om upptäckta stölder._ Av dessa företag är det 22 st (56 %) som meddelat

att man ej upptäckt några stölder i företaget, medan 17 st (44 %) upptäckt stölder vid sammanlagt 86 tillfällen. Detta innnebär 5 tillfällen per företag

i genomsnitt. Endast 9 % av antalet stölder har po—

lisanmälts.

Det sammanlagda värdet av de stulna varorna i 17 företag hppgick till 36 800 kronor. Stöldvärdet ut— gjorde i genomsnitt 2 165 kronor per företag och 428 kronor per stöldtillfälle.

5.3.3. Filialföretag

I enkäten till de största företagen ingick två frå— gor som endast berörde företag med filialer. Den ena frågan gällde om svinnredovisning fanns per butik och den andra frågan var de butiker var belägna som ansågs mest utsatta för stöld och snatterier. Av svaren på den sista frågan framkom att de mest ut— satta lägena var köpmannavaruhus, fackhandelshus

och inomhuscentra, men även lägen såsom öppna köp— centra, torg och affärsgator medför i allmänhet öka— de stölder och snatterier jämfört med bostadsområ—

den.

• Sida 117
•  Original

De större filialföretag som angivit att de hade upp— gift om svinnets storlek per butik, ombads därför att redovisa dessa uppgifter och dessutom för varje en— het meddela belägenhetstyp enligt följande

a. köpmannavaruhus/fackhandelshus/inomhuscentrum b. "öppet" köpcentrum (affärsgata, torg o.dyl.)

c, annat läge (bostadsområde, externläge o.dyl.)

Av de allra största filialföretagen med minst 30 butiker och jämförbara svinnuppgifter per butik har tre stycken lämnat material för lägesjämförelser. I sammanställningen nedan redovisas per företag me— delvärde (mittvärde = median och aritmetiskt medel— värde) för svinnprocenten i dels "täckta" köpcentra (köpmannavaruhus/fackhandelshus/inomhuscentrum) dels "öppna" köpcentra (affärsgator, torg o.dyl.). I öv— riga lägen är antalet redovisade enheter alltför få

för en statistisk mätning.

Svinnprocent mitt— aritm. värde medium

Företag A: Täckt köpcentrum 1,7 2,2 31 butiker Oppet " 0,9 1,3 Företag B: Täckt köpcentrum 2,8 2,6 33 butiker Oppet " 2,4 2,5 Företag C: Täckt köpcentrum 4,4 5,7 64 butiker Oppet " 4,0 4,6

Företag A och B representerar beklädnadsbranschen medan företag C tillhör en dagligvarubransch. Skill— naden mellan svinnprocent i "täckta" och "öppna" affärslägen är relativt stor i företag A — närmare

1 procentenhet beträffande båda medelvärdena. I fö— retag C är differensen lika stor avseende det arit— metiska medelvärdet men endast hälften beträffande mittvärdet. Företag B slutligen uppvisar ungefär

samma aritmetiska medelvärde i båda lägestyperna men

• Sida 118
•  Original

ett något lägre mittvärde för "öppna" köpcentrum jämfört med "täckta”. Det redovisade materialet tyder på att svinnprocenten ligger högre i lägen av typ köpmannavaruhus och inomhuscentrum jämfört med andra lägen. En statistiskt tillförlitlig mät— ning är dock ej möjlig, eftersom de stora filial— företagen i vissa fall ej kan redovisa svinnets storlek per butik och i andra fall har en butiks— redovisning som är missvisande på grund av t.ex.

internleveranser.

5.3.4. Undersökning av svinnsituationen i bygg—

varuhus Allmänt om branschen

Någon officiell operationell definition av begreppet byggvaruhus finns inte. I nominella termer kan man säga att det är fråga om ett försäljningsställe för järn— och byggvaror, ofta men långt ifrån alltid externt lokaliserat och som vänder sig till såväl privathushåll som yrkesfolk inom byggbranschen. Sortimentet i ett byggvaruhus är ofta mycket samman— satt. Alltifrån avancerade elektriska handverktyg till gipsskivor, spånplattor och golvfoder erbjuds

kunderna.

Avgränsningen mellan byggvaruhus och järnfackhandel (som i Svenska näringsgrensindelningen har SNI—kod

623220) är ofta svår att göra. Definitionsmässigt

xo

skall ett byggvaruhus som till mer än 50 . säljer till privathushåll klassas som järnfackhandel Och därmed tillhöra detaljhandeln. I annat fall — om mer än 50 % av försäljningen går till andra än privathushåll — klassificeras byggvaruhuset som ett partihandelsföretag. Många av dagens byggvaru— hus har sitt ursprung i trävarufirmor som fungerat som underleverantörer till byggmästare. Som under—

leverantör var de partihandlare. Som försäljnings—

• Sida 119
•  Original

ställe till framför allt hushållssektorn betraktas

dessa som detaljhandelsföretag.

Järnfackhandeln omsätter idag (1981) ca 3 miljarder kronor vad gäller detaljhandelsvaror. Till detta skall läggas mellan 1,5 och 2,5 miljarder i parti— handelsförsäljning. Järnfackhandelns totalförsälj— ning uppgår m.a.o. till ca 5 miljarder kronor. En— ligt det s.k. Centrala Företagsregistret utgörs järnfackhandeln av 765 företag med 5 293 anställda vid 825 arbetsställen.

Byggvaruhusen är organiserade i Sveriges Bygg— och Trävaruhandelsförbund (SBT). Förbundet har totalt 760 medlemmar, vilka 1980 omsatte 6,7 miljarder av såväl detalj— som partihandelsvaror. Enligt den ut—

(0

redning som här är genomförd har ca 13 . av bygg— varuhusen en detaljhandelsomsättning som överstiger 50 % av totalomsättningen. Dessa ca 100 byggvaruhus, som för övrigt också är organiserade i Sveriges Järnhandlareförbund, är i den officiella statisti—

ken klassificerade som detaljhandelsföretag.

Att byggvaruhusen har tillägnats en speciell under— sökning beror på att det sätt på vilket varor säljs i denna försäljningsform — stora svårbevakade ytor — gör branschen speciellt stöldutsatt. Till detta skall läggas att sortimentet till stora delar be— står av dyra men inte alltid speciellt skrymmande varor, vilka är speciellt stöldbegärliga.

Byggvarumarknaden har till skillnad mot järnfackhan— delsmarknaden haft ett inte oväsentligt uppSving under 70—ta1et. Denna framgång kan förklaras av den "gör-det—själv——våg" som svept genom marknaden un— der de senaste tio åren. Om man ser till bostads— byggnadsstatistiken under 70—talet förstår man att kundkretsen sannolikt till stor del kan härledas till det äldre bostadsbeståndet. Att den låga eko—

• Sida 120
•  Original

nomiska tillväxten under 70—talet har bidragit till att lägenhetsinnehavare och villaägare hellre köper material och själva försöker reparera än anlitar yrkesfolk är klart.

_ 1970 1980 Antal färdigställda lägenheter 109 843 51 438 Antal rumsenheter i färdigställda lägenheter 423 600 262 827

Metodfrågor

Som urvalsram för den byggvaruhusundersökning som genomfördes inom ramen för 1981 års svinnutredning har använts medlemmarna i Sveriges Bygg— och Trä— varuhandelsförbund (SBT). Som tidigare framhållits uppgår dessa till ca 760 st.

Urvalets storlek har satts till 112. Urvalet har dragits som ett s.k. systematiskt urval med slump— mässig start, en teknik som ofta är tillämpad inom

samplingsmetodiken.

För att få med såväl ägare som anställda i de utval— da byggvaruhusen bestämdes att man förutom ägaren

i var och en av de 112 utvalda undersökningsobjek— ten även skulle tillställa tre anställda per utvalt byggvaruhus frågeformuläret (bilaga M). Vilka av de anställda som skulle ombedjas att fylla i formulä— ret uppdrogs åt ägaren att bestämma. Kriteriet för detta val var att dessa skulle ha en relativt god

inblick i företaget och dess skötsel.

Populationens och urvalets storlek kan åskådliggöras

på följande sätt:

• Sida 121
•  Original

N = Population n = Urval '(antal företag) ____(antal företag) 760 _ 112 N' = Population n' = Urval (antal ägare (antal ägare och anställda) _ och anställda) 3 040 448

I ett fall har det visat sig att ett byggvaruhus varit under avveckling, varför denna enhet utgått från det s.k. bruttourvalet. Med hänsyn tagen till detta ser en tablå över svarsfrekvensen ut på följan— de sätt:

Nettourval Antal sva— Svarspro:

rande_ cent % Ägare 111 94 84,7 Anställda 333 156 46,9 Totalt 444 250 56,3

Som framgår är svarsfrekvensen mycket bra vad be— träffar "ägarurvalet". Andelen anställda som av en eller annan anledning valt att ej deltaga i under— sökningen uppgår till 53,1 %.

Trots att såväl det första formulärutskicket (sen- vintern 1981) som de två påminnelserna har admi— nistrerats och skickats ut av SBT:s kansli belastas byggvaruenkäten av ett totalt bortfall (ägare + an— ställda) uppgående till 43,7 %. Den redovisning som ges avseende huvudresultaten i sammandrag ovan ema— nerar dels från den sammanslagning som gjorts av de

två personalkategorierna dels från ägarenkäten. Bortfallsaaalys

En fråga som man alltid ställer sig när det gäller bortfallet är i vilken utsträckning som detta kan anses menligt ha påverkat resultaten. I föreliggande undersökning kan en geografisk bortfallsanalys göras.

• Sida 122
•  Original

122 Undersökningar av Handelns utredningsinstitut SOU 1982:39 I tabellen nedan anges dels hur bruttourvalets 112 företag fördelar sig över de sex belägenhetstyper

som använts (fråga 3), dels de svarandes fördelning.

Tabell 5 Urvalets fördelning

Företagets Brutto— Svarande belägenhet . urval (ägare + %—fördelning _ anställda) 1. Stockholmsregionen 12,5 5,6 2. Göteborgsregionen 6,3 6,0 3. Malmö/Lund/

Trelleborgs— regionen 5,3 4,0

4. Kommun med fler än 75 000 invånare (Ej Sthlm, Gbg, Malmö) 24,1 23,6

5. Kommun med mellan 25 000 och 75 000 invånare 30,4 44,4 6. Övriga kommuner 21,4 16,4 TOTALT 100,0 100,0

Som framgår av sammanställningen är överenstämmelsen mycket god för Göteborgsregionen, Malmö/Lund/Trelle- borgsregionen och för kommuner med fler än 75 000 invånare. En viss underrepresentation framkommer för framför allt Stockholmsregionen, men även för s.k. "Övriga kommuner". Kommuner med mellan 25 000 och

75 000 invånare har uppenbart blivit överrepresente— rade i undersökningen.

Vilken effekt får då detta för slutresultaten? Om vi utan att alltför mycket föregå avsnittet om huvud— resultaten ser på hur det totala svinnet i procenp fördelar sig efter företagets belägenhet kan följan- de omräkning göras.

• Sida 123
•  Original

Tabell 6 Sammanvägd svinnprocent

Totala svinnet

o 1 6

Belägenhet

1. Stockholms— regionen

3. Malmö/Lund/ Trelleborgs— regionen

4. Kommun med fler än 75 000 in— vånare

5. Kommun med mellan 25 000 och 75 000 invånare

6. Övriga

TOTALT

Den slutsats vi kan dra av detta är att bortfallet (i detta fall bland ägarna) resultaten vid beräkning av en sammanvägd svinnpro— cent. Att detta blir effekten beror naturligtvis på

Brutto— urvalet Vikt Svinn—

procent 12,5 2,00 6,3 1,00 5,3 1,00 24,1 1,44 30,4 1,59 21,4 0,80 100,0 1,37

Svarande (ägare)1) Vikt Svinn—

procent

7,4 2,00 6,4 1,00 3,2 1,00 18,1 1,44 42,6 1,59 22,3 0,80 100,0 1,36

sannolikt inte påverkar

att skillnaderna i svinnprocent mellan regionerna

är förhållandevis små.

Redovisningsprinciper

Som framgår av formuläret i bilaga M består frågor— na 5, 6, 7 och 8 av s.k. rangordningsfrågor. Respon—

1) Endast ägarna svarade på fråga 9 — svinnets

storlek.

• Sida 124
•  Original

denterna har här haft till uppgift attt rang—

ordna

— vilka varor som de anser är mest utsatta för snatterier

— vilka svinnkällor de tror är vanligast

— vilka kategorier (kunder, personal etc.) som förorsakar flest stölder

— vilka tillvägagångssätt som vanligen används vid stölder

Frågorna 1, 2, 3 och 4 är av karaktären bakgrunds— frågor (typ av företag, företagets försäljningsform, företagets belägenhet, företagets storlek). I fråga 9 har respondenterna uppmanats att uppskatta svin— nets storlek under 1980 dels i procent av omsätt— ningen, dels i antal stölder/snatterier.

Fråga 9 kan med fog anses vara den viktigaste frågan eftersom vi via svaret på denna får en bedömning av

det totala svinnet bland byggvaruhusen.

Respondenternas svar har stansats och bearbetats med automatisk databehandling. Vid bearbetning har ägare och anställd skilts åt. En total har dessutom be—

räknats för samtliga svarande.

Frågorna 1—4 är var och en korstabulerade med frå— gorna 5—8. Resultaten vad gäller rangordningsfrågor— na ges i form av genomsnittsranger för varje svars—

alternativ. Huvudresultaten i sammandrag

Kommentarer till tabellerna 1—8 i bilaga N

— Samtliga tillfrågade personer (ägare och an— ställda) anser att framför allt verktyg men även fästdon, beslag och elverktyg är speciellt utsatta för snatterier

• Sida 125
•  Original

Bland de minst utsatta varorna finns snickerier och isoleringsmaterial, vilket naturligtvis beror

på att dessa varor är mycket skrymmande

Verktyg anses vara mer stöldutsatta i renodlade byggvaruhus/shopar och i byggvaruhus som även har brädgård och hämtlager än i övriga typer av företag.

Några markanta geografiska skillnader i respon— denternas rangordning av de mest snatteriutsatta

varorna föreligger inte. Följande framgår dock:

1. Järnvaror anses vara mer stöldutsatta

i Stockholmsregionen än i övriga landet

2. Fästdon och beslag snattas mer frekvent i Göteborgsregionen än i andra delar av landet

3. I mindre och medelstora kommuner anses

verktyg vara speciellt föremål för stölder

4. Benägenheten att stjäla färg och mål- ningstillbehör i Stockholmsregionen synes

avsevärt mindre än i resten av landet.

Kundstölderna anses utgöra den i särklass vikti- gaste svinnkällan. På andra och tredje plats an— ses förstörda varor och omedveten felmätning/

felräkning/felregistrering komma.

Interna stölder och felaktiga kassaregistre- ringar anses tillhöra gruppen mindre vanliga svinnkällor.

Privatkunder anses av de tillfrågade orsaka flest stölder. Några större skillnader beroende av typ

av företag föreligger ej.

• Sida 126
•  Original

- Även s.k. fasta storkunder svarar för en stor del av byggvaruhusens snatterier

— Proffsligor, missbrukare, den egna personalen och leverantörer anses orsaka ungefär lika många stölder

— Vid en geografisk differentiering av snattarna finns det en antydan dels till att privatkunder skulle orsaka fler stölder, dels till att de fasta storkunderna i Göteborgsregionen resp. Malmö/Lund/Trelleborgsregionen skulle orsaka fler stölder än sina kollegor på andra platser i landet

— Bland tillvägagångsssätten vid snatterier anses det vanligast att man stoppar på sig varor. Att gömma varor i sin bil samt att undanhålla varor vid passerandet av kassan anses också mycket vanliga. Tillvägagångssätt av typen "intern med— hjälp", "ändringar i följesedel" och att omed— vetet skada varor för att få rabatt anses vara

ovanliga sätt att tillgripa varor.

Kommentarer tillebsllerns 2—l1_i_bilegs 4

Som tidigare framhållits har 94 av 111 ägare till byggvaruhus besvarat byggenkäten. Av tabellerna 9—11 framgår svinnets omfattning i relation till totalomsättningen, antalet stölder och värdet av stölder/snatterier. Vid tolkningen av dessa tabel— ler är det viktigt att komma ihåg att de angivna siffrorna utgör genomsnittstal för de respondenter (ägare) som besvarat just dessa frågor.

— Av tabell 9 framgår att det genomsnittliga svin- net (68 av 94 respondenter har besvarat den frå— gan) uppgår till ca 1,4 % av omsättningen. Om

vi utgår ifrån att de 16 tillfrågade som av en

• Sida 127
•  Original

eller annan anledning valt att inte besvara frå— gan, har samma genomsnittliga svinnprocent som de 68 som svarat, är talet 1,4 en god approximau tion för svinnsituationen bland de 760 företag som är organiserade i Sveriges Bygg— och Trä— varuhandelsförbund.

Som ytterligare kommentar kan nämnas att 1,4 % anses vara en låg siffra mot bakgrund av allmänt tal om svinnet i denna bransch. Det bör dock i detta sammanhang framhållas att fysiskt svinn av typen spillvirke och sågspån inte ingår. Om även denna "svinnkälla" skulle medräknas torde det

totala svinnet ligga upp emot 2 %.

— Variationsbredden — i svinnprocenten - mellan olika typer av företag är förhållandevis liten, 1,1 % till 1,7 %.

— Belägenhet framstår som den faktor som har det största förklaringsvärdet vad svinnet beträffar.

— Byggvaruhus vars försäljning till större del går till privatkunder har en högre svinnprocent än

andra byggvaruhus. Även här är förklaringsvärdet stort.

- Svinnet i procent av omsättningen är relativt stabilt oavsett företagets storlek.

- Antalet stölder under 1980 uppgick till i genom— snitt 217 stycken bland de 75 som besvarat denna fråga. De största resp. minsta företagen redo— visar flest antal snatterier (445 resp. 216).

— Av tabell 11 framgår det uppskattade värdet av stölder/snatterier i de 58 företag som besvarat frågan. En enkel beräkning visar att detta tal

• Sida 128
•  Original

129 181 kr. inte kan anses representera det ge— nomsnittliga värdet av snattade varor inom bygg—

varuhussektorn.

Antal medlemmar i SBT = 760

760 x 129 181 kr. = 98,2 milj. kronor i stöldsvinn

olo

Beräknad svinnprocent = 1,4

SBT:s medlemsföretag omsatte 1980 6,7 miljarder

0,014 x 6,7 miljarder = 93,8 milj. kr. i totalt svinn

Stöldsvinnet skulle m.a.o. överstiga det totala

svinnet.

Ett alternativ vore att antaga att de 26 före— tag som ej besvarat frågan har noll i stöldsvinn. Med detta antagande skulle det uppräknade stöld- svinnet bli 60,6 milj. kronor. En hypotes är

att det sanna stöldsvinnet bland SBT:s 760 bygg— varuhus ligger någonstans i intervallet 60—95

milj. kronor.

Till sist kan också konstateras att om svinnsiff— rorna i byggvaruhusen ingått i redovisningen för den egentliga detaljhandeln, så hade detta inte på—

verkat totalresultatet. 5.3.5 Bensinstationer Bensinstationer som försäljningskanal har under det

senaste decenniet fått allt större betydelse även

för dagligvaruförsörjningen. Totalt uppgick omsätt—

• Sida 129
•  Original

ningen 1980 till ca 14,5 miljarder varav driv— och smörjmedel uppgick till ca 11 miljarder kr. Vidare omsattes dagligvaror för ca 800 milj. kr. och till- behör för ca 1,3 miljarder. Det finns ca 4 000 ben—

sinstationer.

I takt med de kraftigt stigande bensinpriserna under 70—talet har bensinstölder (s.k. smitningar) blivit ett allt större problem. Eftersom ökningen av smit— ningar och butiksstölder inom bensinstationshandeln under senare år är dåligt klarlagd i sitt totala sammanhang fann man det angeläget att få frågan bättre belyst så att lämpliga motåtgärder kan sät—

tas in.

I september 1981 beslöt därför Petroleumbranschens Riksförbund (PRF) och Oljebolagen att under året undersöka svinnnproblematiken vid bensinstationerna. Parterna tog därför kontakt med denna utredning för

att dra nytta och erfarenheter härav. Urval och bortfall

I samarbete med Oljebolagen har en enkätundersökning bland bensinstationerna genomförts. Frågeformulären redovisas i bilaga 0. Utgångspunkten var ett slump— mässigt urval utifrån deras register. För att få

ett så informativt urval som möjligt ansågs följan— de faktorer böra beaktas. Dvs. urvalet borde gruppe— ras så att hänsyn togs till

a) Organisationsform. Både bolagsdrivna och åter—

försäljardrivna stationer borde komma med.

b) Storlek. Väsentliga skillnader föreligger mellan stora och små stationer.

• Sida 130
•  Original

Som en restriktion bestämdes, att stationer med en drivmedelsförsäljning som understeg

1000 m3 per år inte skulle ingå i urvalet.

c) Verkstad. Antalet anställda, bruttovinst m.fl. faktorer påverkas i hög grad om anläggningen har verkstad eller ej.

d) Lokalisering. Den geografiska belägenheten torde inverka på svinnet, varför spridning i detta hänseende är önskvärt.

Följande svarsfördelning har erhållits

_Tgbell 7 Svarsfördelning

Oljebolag Brutto— Netto-1) Svaran— Svars:

urval grval då procent BP 77 76 30 39,5 Esso 75 72 35 48,6 Gulf 50 50 15 30,0 Mobil 25 24 8 33,3 Nynäs 20 20 5 25,0 OK 100 100 63 63,0 Shell 83 83 38 45,8 Texaco 48 45 12 26,7 Uno—X 25 25 6 24,0 TOTALT 503 495 212 42,8 Resultat

Svinnstudien kan med avseende på svinnets relativa betydelse sammanfattas i nedanstående tabell (%).

1) Vissa urvalsenheter bortfaller alltid på grund av t.ex. avflyttning, nedläggning eller obefint— lighet.

• Sida 131
•  Original

Tabell 8 Svinnets relativa betydelse

Svinnets andel 1 Uppgifts— av omsättningen Alla ) lämnareZ) Drivmedel 0,23 0,24 kioskvaror 1,39 livsmedel 1,14 1,87 tillbehör 2,12 övrigt _ 2,90 Totalt 0,42 0,44

Drivmedelssvinnet framstår som anmärkningsvärt litet.

Svinntalen för övriga produkter verkar mera "norma— la"

I drivmedelssvinnet ingår förutom smitningar även — felleveranser — avdunstning (viktlättnad)

— felmätningar (som kan slå åt olika håll)

Det är ur denna utrednings synpunkt särskilt intres—

sant att fånga upp smitningarnas andel av drivmedels-

svinnet.

Från enkätsvaren kan nedanstående sammanställning göras.

— smitningar per vecka: 372,4 st

— smitningar per station: 2,12 st

— genomsnittsbelopp per smitning: 127,57

1) Häri ingår samtliga 212 svarande 2) Häri ingår endast de företag som lämnat uppgif—

ter om svinnet, dvs. antalet är mindre än 212

• Sida 132
•  Original

Härav följer att — smitningar per år: 19 364,8 st1) — smitningssvinnet: 2 470 tkr2)

Totalt uppgick drivmedelSSVinnet i de svarande före— tagen till 3 634 tkr. Det betyder att smitningsan— delen uppgick till 68 %3). Med hjälp av enkätsvaren kan man även rangordna

tillvägagångssättet vid snatterier.

Poäng Rang

Gömma i kläder 1,12 1 Övrigt: fel rabatt, felpris— märkning, glömska etc. 2,01 2 Byte av förpackning 2,52 3 Byte av prislappar 2,54 4 Intern medhjälp ("kompis— körning") 2,90 5

Till sist kan följande förhållanden vara värda att

noteras Upptäckta stölder per år 1 771 "— och station 11,88 Polisanmälda stölder per år 335 ”_ och station 2,75

Upptäckta och polisanmälda smitningar per år 716

"— och station 4,94

Av 1771 upptäckta stölder per år poliSanmäls alltså 335 eller 19 %.

1) 372,4 x 52 2) 19 364,8 X 127,57

3) 2 470 3 634

• Sida 133
•  Original

5.3.6 Företagarenkät Allmänt

Som framhållits i inledningskapitlet kan det totala svinnet delas upp i en mängd komponenter, varav en del har en "naturlig" förklaring. Exempel på "na- turligt svinn" är sådant som beror på

— kassafel

— fel i samband med varumottagningen

— inventeringsfel

— felaktiga administrativa rutiner

— fysiskt svinn (viktsvinn)

De resterande svinnkomponenterna utgörs av stölder/ snatterier begångna av kunder, leverantörsrepresen— tanter, personal m.m. Utredningsledningen och den tekniska gruppen (bestående av representanter för de större varuhandelsföretagen, Handels, Handels— tjänstemannaförbundet och HUI) har tillsammans ut— arbetat de undersökningar vars resultat redovisas

i detta och nästa kapitel. Att företagare och per— sonal tillägnats speciella studier beror på ett önskemål att försöka dela in och kvantifiera den del av "svinnboxen" som utgörs av stölder/snatte— rier begångna av kunder, företagare, personal och andra grupper som vistas i butik, exempelvis leve— rantörsrepresentanter, städpersonal och bevaknings—

personal. Metodik

Urvalet till företagarenkäten är draget från HUI:s s.k. storföretagarregister. Detta register, som funnits sedan början av 70—talet, innehåller f.n.

1 030 detaljhandelsföretag (ej bil— och drivmedels— handel samt apoteks— och systemvaruhandel).

• Sida 134
•  Original

Uppgifter om totalförsäljning och butiksantal har hämtats från flera källor, bl.a. HUI:s årliga rapporter "Varuhusen 1980/81" och "Omsättning och butiksantal inom olika distributionsformer 1980/81". Vad gäller registreringen av de största detaljhan— delsföretagen har det ibland förelegat svårigheter, dels att identifiera alla dessa företag, dels att avgöra vad som är detaljhandelsomsättning. Den und— re gränsen för redovisningen har satts vid en års— omsättning av 12 miljoner i livsmedelshandeln och

6 miljoner i fackhandelsbranscherna.

Genom ett s.k. systematiskt urval (urvalsfraktion 1:5) med slumpmässig start har 207 "storföretag" valts ut för att ingå i företagarenkäten. Då det inom den tekniska gruppen framkom ett förslag om

att göra en komplettering av urvalet för att även

få med mindre företag, har till de 207 utlottade storföretagen lagts 42 mindre företag. 7 av de 207 storföretagen visade sig endera ha lagts ned eller fusionerats med andra företag, varför antalet under—

sökta företag har uppgått till 242.

Bruttourval 249 ./. nedlagda, fusionerade 7 Nettourval 242 Antal svarande 155 Svarsfrekvens 64 %

155 företag besvarade den enkät som ställdes till företagaren (= ägaren). I bilaga P återges formu— läret i sin helhet. I de fall som de utlottade företagen bestod av fler än gp butik har frågorna gällt huvudbutiken.

Svarsdeltagandet bland de "stora" företagen har varit avsevärt bättre än bland de små företagen. Av de 200 (207 minus 7 nedlagda eller fusionerade

• Sida 135
•  Original

företag) utlottade företagen har 143 eller 71,5 %

inkommit med svar.

Samtliga branscher, med undantag för varuhushandeln, omfattas av företagarenkäten. En specificering av

branscherna görs i sammanställningen nedan.

Livsmedelsdetaljhandel (exkl. KF) Färg/tapethandel Parfym/sjukvårdshandel Tobak/tidningshandel Bok/pappershandel Blomsterhandel Konfektion/ekiperingshandel Skohandel

Övrig beklädnadshandel Möbelhandel

Järnhandel

Radio/TV—handel

Detaljh. med belysningsartiklar och hushålls— apparater Detaljh. med övrig hemutrustning Ur/optik/guldsmedsvaruhandel Fotohandel

Cykel/sporthandel

Musik leksakshandel

Av redovisningstekniska skäl har en sammanslagning till fem branschgrupper gjorts:

— Livsmedelshandel — Beklädnadshandel — Radio/Tv—handel — Järnvaruhandel

— Övriga branscher

• Sida 136
•  Original

Frågeformulär

Som framgår av bilaga P är formuläret uppbyggt i re avsnitt — Allmänna frågor — Frågor om personalköp — Frågor om s.k. egna uttag

Med egna uttag avses ägarens uttag av varor ur rörelsen. Inom livsmedelshandeln sköntaxeras äga— ren och hans familj med en summa uppgående till

6 500 kronor per vuxen person 1981 och ett mindre belopp per barn vare sig uttag görs eller ej. Nå— gon motsvarande sköntaxering förekommer inte i

andra branscher.

Frågorna 14, 15 och 16 kan sägas utgöra de väsent— ligaste i formuläret. Med ledning av svaren på dessa skall en kvantifiering göras av det totala oregistrerade uttaget av varor i detaljhandeln

gjorda av företagare.

Undersökningsresultaten i sammandrag

Frågorna 1—3 utgör bakgrundsvariabler, vilka var och en har tabulerats mot frågorna 4—16, förklarings— variablerna. I detta avsnitt kommenteras de vikti— gaste resultaten, som i tabellarisk form återfinns

i bilaga Q.

Strukturdata

— Av 155 svarande företag tillhör 49 % livsmedels— handeln, 16,1 % beklädnadshandeln, 4,5 % radio/ TV—handeln och 3,2 % järnvaruhandeln. Resteran— de 27,1 % eller 42 företag tillhör dels andra hemutrustningsbranscher än radio/TV—handeln, dels fritidssektorn i vid bemärkelse.

— 9 av 10 företag är organiserade som aktiebolag.

• Sida 137
•  Original

— 84 % har en omsättning på mellan 5 och 50 miljo— ner kronor

— 3 av 10 företag är belägna i någon av de tre storstadsregionerna. 2 av 10 ligger i kommuner

med färre än 25 000 invånare. åVinskéllornsSJsletivs assyselss

Butikssvinnet kan indelas i ett flertal olika slag. I fråga 5 ombads företagarna att rangordna de olika svinnkällorna efter deras storlek. I tabellerna 3—6 redovisas resultaten i form av procentfördelningar som summerar till hundra för varje enskild svinn— källa. Ett högt procenttal för en rangsiffra indi— kerar att — relativt sätt — många företagare har ansett svinnkällan i fråga ha denna rangordning. Med rangsiffran 1 menas att svinnkällan anses vara

störst, 2 näst störst osv.

För att få en totalsammanställning av svinnkällornas storlek — så som företagarna uppfattar det — har i tablån nedan var och en av de tio svinnkällorna åsatts den rangsiffra som erhålles om en genomsnitt—

lig rangsiffra räknas fram för varje svinnkälla.

Bangordning_av svinnkällorna efter deras storlek

(1 = störst_betxdelse gsvål 1 Kundstölder 2 Dålig varumottagningskontroll 3 Fysiskt svinn 4 Prissättningssvinn 5—6 Personalstölder och kassa5vinn

7 Stölder begångna av andra än personal och företagare (leverantörer, städpersonal m.m.)

8. Oregistrerade företagaruttag 9 Dåliga fakturakontrollrutiner

10. Inventeringssvinn

• Sida 138
•  Original

138 Undersökningar av Handelns utredningsinstitut SOU 1982:39 Eeglgr_fér_bghandling av_s£adade_vargr

8 av 10 företagare uppger att det finns fastslagna

regler för hur skadade varor skall behandlas.

Av de som har regler visar det sig att i 7 fall

av 10 förs de skadade varorna in i en svinnjournal innan de går i retur, säljs eller kastas. Allra van— ligast är det att varorna utan inskränkning går i retur till leverantören. I relativt många företag

är det uppenbart att man från gång till gång be— stämmer huruvida varorna skall gå i retur, prisned—

sättas och säljas till kunder eller kastas. Persgnalköp : rabattsatser, personalköpensmomfatt—

samäférskemsaar granskaimjr utnystiandstjy. in: röraöiligeeeen

Praktiskt taget samtliga företagare uppger att de— ras personal har möjlighet att inköpa varor inom företagets sortiment. På frågan om enhetliga ra- battsatser tillämpas svarar 74 % att så är fallet. Medelvärdet för de rabattsatser som tillämpas ligger i dessa företag på 13 %. Spridningen runt detta värde är emellertid ganska stort. 24 % av företa— gen tillämpade inte enhetliga rabattsatser. Även

här var spridningen mycket stor.

På frågan hur stor omfattning som personalinköpen har i företagen uppger 63 % av de tillfrågade att samtliga anställda utnyttjar möjligheten att köpa varor billigare genom personalinköp. Ytterligare 27 % av företagarna anger att åtminstone 75 % ut— nyttjar denna möjlighet. Sammantaget uppger 94 % av företagarna att minst hälften av de anställda

gör personalinköp.

• Sida 139
•  Original

3 av 4 företag tillämpar en enhetlig personalrabatt bland såväl tillsvidareanställd som visstidsanställd personal. I de företag som tillämpar en differentie— rad personalrabatt är det vanligt att de tillsvidare— anställda erhåller en högre rabatt. Som exemepol kan nämnas att de tillsvidareanställda i 26 % av före— tagen med en differentierad rabattskala får en ra— batt på mer än 20 %. Endast 3 % av företagen ger de

visstidsanställda en sådan rabatt.

Tillfrågade på vilket sätt personalinköpen sker, upp— ger 70 % att betalning sker i kassan endera med ome— delbart rabattavdrag eller med avdrag senare. 17 % uppger att särskilt kontokort används och att avdra— get görs på lönen med köpet specificerat. Personal— inköp vid särskild tidpunkt förekommer hos 14 % av företagen. Granskning av huruvida personalen utnytt— jar sina möjligheter till rabatterade inköp görs av

.hälften av företagen.

företagareQSJEtsf-Lur den sgsa_rérslsen : 926125: åäEtL emäartniegl registrerasäkenrrs srsgissrsrsds etsas

61 % av de företagare som inkommit med svar uppger att ägarens uttag av varor sker enligt samma regler

som gäller för personalinköp.

För de företagare som uppgivit varuuttag under 1980 (101 stycken) uppgår värdet av detta uttag till ca 16 000 kronor per företagare. Variations- bredden, dvs. differensen mellan det största resp. minsta varuuttaget, är mycket stor.

— Max—värdet 55 000 kronor

— Min—värdet 2 000 "

32 av de 155 uppgiftslämnande företagarna redovisa—

de helt eller delvis oregistrerade varuuttagen till

• Sida 140
•  Original

ett genomsnittsvärde av ca 9 000_kronor. Även här är variationsbredden mycket stor. — Max—värde 27 500 kronor

— Min—värde 100 "

De oregistrerade varuuttagen varierar kraftigt mellan olika branscher och olika organisations— former. I livsmedelshandeln registreras de största uttagen (14 000 kronor) och i radio/TV—handeln de

minsta uttagen (500 kronor).

Oregistrerade företagaruttag är enligt denna utred— ning i genomsnitt tre gånger större i kommandit— och handelsbolag än i aktiebolag (24 000 resp. 8 000

kronor).

Av de företagare som uppgivit att de gjort helt eller delvis oregistrerade varuuttag, svarar 80 % att samtliga dessa varor är avsedda för eget bruk. Endast 11 % av företagarna tror att det är vanligt eller mycket vanligt förekommande att företagare

byter Varor med varandra för eget bruk.

Som framhållits uppgår de oregistrerade företagar— uttagen till ca 9 000 kronor (9 025 kronor) i genom—

snitt för de 32 företag som uppger sådana uttag.

En uppräkning till den egentliga detaljhandelns totala oregistrerade företagaruttag exkl. varuhus

och KF kan göras på åtminstone två sätt:

Alt 1 Företagare som enligt uppgift ej gjort någ— ra oregistrerade uttag, vägs vid en genom— snittsberäkning in med värdet noll. De ge— nomsnittliga företagaruttagen för under— sökningens 155 respondenter uppgår då till

9 025 x 32 =

155 1 863 kronor

• Sida 141
•  Original

Alt 2

Enligt Centrala Företagsregistret finns i' egentlig detaljhandel cirka 40 000 företag. Med ett genomsnittligt uttag av oregistre— rade varor på 1 863 kronor per företag, skulle totaluttaget enligt detta alterna— tiv bli ca 75 miljoner kronor.

I detta alternativ tillåts de 32 företagare som uppgivit att oregistrerade uttag före— kommer, att även representera de företagare som inte gjort någon notering för denna typ

av uttag.

Med ett genomsnittligt uttag av oregistrera— de varor på 9 025 kronor per företag, skulle totaluttaget per företag enligt detta al— ternativ bli

9 025 x 40 000 företag = 361,0 miljoner kronor.

Det sanna värdet vad gäller oregistrerade företagar— uttag bör enligt denna ansats ligga i intervallet

75 — 360 miljoner kronor

Man kan även tänka sig ett alternativ 3, varvid man förutsätter att de icke uppgiftslämnande företagen har högre oregistrerade uttag än de svarande. I det sistnämnda fallet skulle man hamna på belopp som överstiger 360 miljoner kronor.

Till sist ska konstateras att här redovisade resul— tat får anses gälla för större företag. Visserligen har frågorna även riktat sig till små företag, men för denna grupp är bortfallet väsentligt mycket större. Om de oregistrerade uttagen är större eller

• Sida 142
•  Original

mindre i småföretag i förhållande till de större

företagen är omöjligt att uttala sig om. 5.3.7 Personalenkät Metodik

Den tidigare omnämnda tekniska gruppen har diskute— rat alternativa tillvägagångssätt för att mäta och utvärdera personalstölder. De metoder som varit föremål för diskussion är

— personalenkäter

- seminarier

- delfistudier

— informationsmetoden

Delfistudier

En grupp personer som förväntas ha stora kunskaper om interna stölder (säkerhetschefer, personalchefer, bevakningspersonal m.m.) skulle enligt denna metod få svara på en rad frågor som har till syfte att ringa in och kvantifiera personalstölderna. Genom att låta frågorna (med "utjämnade" svar) gå "ett antal varv" bland den utvalda respondentgruppen

når man slutligen fram till svar som alla kan acceptera. Denna sista uppsättning svar antas då utgöra en approximation av det sanna värdet — i detta fall en kvantifiering av personalstölderna.

Informationssefosen

Ett alternativt sätt att mäta personalstölderna vore att jämföra det totala svinnet under två "likartade" perioder. Under den första perioden — jämförelseperioden — tillåts butiksarbetet fort— löpa på sedvanligt sätt. Under den andra perioden — försöksperioden — ges information till persona—

len om att rigorös kontroll kommer att ske av in—

• Sida 143
•  Original

terna varu— och penningtillgrepp. Denna information förväntas reducera personalstölderna till noll. Skillnaden i det totala svinnet under jämförelse— perioden resp. försöksperioden antas ge en approxi— mation av personalstölderna, förutsatt att alla and—

ra svinnpåverkande faktorer är konstanta.

Seminarier

Meningen med seminarierna skulle vara att låta resul— tatet av personalenkäten ligga till grund för dis— kussioner bland framförallt säkerhetschefer i detalj— handeln för att få en utvärdering av det insamlade materialet.

Berssnslsnräfer

Metoden innebär att man helt öppet vänder sig till olika personalgrupper i detaljhandeln och ställer frågor rörande tillgrepp av varor och pengar i

den butik den tillfrågade arbetar. Tekniska gruppens medlemmar har varit överens om att lägga upp perso- nalundersökningen efter dessa linjer. Enligt HAE:s och HTF:s representanter skulle denna metod inne— bära en framkomlig väg att bedöma omfattningen av personalstölderna.

Vid tekniska gruppens diskussioner av personalen— käten har framförts hypotesen att de ertappade bland personalen sannolikt är mindre representativa än de ertappade bland kunderna. Man har menat att när nå— gon bland personalen ertappas är det ofta effekten av en serie händelser som fått övrig butikspersonal att reagera.

Samma företag (med tillägg för varuhus och koopera— tiva företag) som uttogs i företagarenkäten har ock—

så tagits ut i personalenkäten.

• Sida 144
•  Original

Av praktiska (distributionstekniska) skäl har endast de företag av de 207 utlottade som har fackliga om— bud, ingått i personalundersökningen. Av tablån ne— dan framgår hur många företag som ingått i undersök—

ningen.

Antal utlottade företag, brutto 207

./. nedlagda, fusionerade 7 Nettourval 200 företag Varav

med fackligt ombud 123

Till deSSa 123 storföretag har lagts 4 varuhus (2 KF, 2 J S SABA) samt 2 konsumhallar.

Via de lokala fackliga ombuden (nästan utan undantag HAF—ombud) har formulär distribuerats till samtliga anställda i de utvalda företagens huvudbutiker (om företagen var s.k. mångfilialföretag). Totalt har 3 410 formulär distribuerats. Det sätt på vilket formulären har delats ut har lämnats till fackom—

buden att avgöra.

På ett tidigt stadium underströks i den tekniska gruppen vikten av en adekvat utformning av såväl formulär som aviseringsbrev. Vidare framhölls att både svarskuvert och formulär måste vara helt ano— nyma. För att en personalenkät med syfte att ge en uppfattning om de interna stöldernas omfattning skulle leda till acceptabelt resultat, var det självklart att undersökningsresultaten skulle vara konfidentiella ned på individnivå.

För att undersökningen skulle upplevas som neutral och för att misstankar inte skulle uppkomma att de avlämnade svaren skulle komma att användas mot uppww

giftslämnaren, har de ifyllda formulären insänts

• Sida 145
•  Original

till Notarius Publicus, vilken haft till uppgift att omedelbart makulera kuverten. Efter sammanställning

av resultaten har även formulären makulerats.

Då varken namn eller kontrollnummer har funnits på blanketterna har det inte varit möjligt att påminna enskilda personer. Samtliga utvalda butiksanställda har påmints vid två tillfällen av de fackliga ombu— den.

Trots att Handelsanställdas Förbund helhjärtat har ställt upp och hjälpt Handelns Utredningsinstitut i samband med informationsgivning till de fackliga ombuden, har bortfallet blivit mycket stort. Som underlag för resultaten, varav delar redovisas ne— dan, ligger svar från 582 butiksanställda. Räknat i relativa tal har svar inkommit från 17,0 % av de tillfrågade.

Efter att de 582 svaren bearbetats och kommenterats kom till HUI:s kännedom att ytterligare 47 svar in- kommit till Notarius Publicus. Härmed skulle svars—

procenten uppgå till 18,4 %. Frågeformulär

Som framgår av bilaga R är formuläret uppbyggt i tre avsnitt:

— Eakgrundsfrågor (arbetsuppgift, typ av anställ— ning, antal arbetstimmar, butikstyp, butiksläge, kön och ålder).

— Allmänna frågor om butikssvinnet och då speciellt

personalstölderna.

— Kvantifiering av tillgrepp gjorda av arbetskam—

rater i den butik uppgiftslämnaren arbetar.

• Sida 146
•  Original

Fråga 11 "Hur pass omfattande tror Du att tillgrepp gjorda av kamrater på Din arbetsplats är under ett år (1980)?" kan sägas utgöra den viktigaste frågan i formuläret. Med ledning av de sammanvägda svaren på denna fråga skall en kvantifiering av de totala

personalstölderna göras.

Undersökningsresultaten i sammandrag

Bakgrundsvariablerna (frågorna 1—6) har tabulerats mot 7—12. I detta avsnitt ges ett kortfattat sam— mandrag av de viktigaste resultaten. De resultat som kommenteras återfinns i tabellarisk form i

bilaga 5.

Strukturdata

— Av 582 svarande butiksanställda har

25 17 10

9

kassaarbete oxo olo arbete som innebär att sälja över disk

oxo

arbetsledande uppgifter

arbete som innebär ordersammanställning och beställning IÅO

— Drygt 8 av 10 butiksanställda är tillsvidare—

anställda.

— Andelen anställda som arbetar s.k. kort deltid, dvs. 20—34 tim./vecka, uppgår till 48,5 %. An— delen heltidsanställda är 45,2 %.

— Knappt hälften av de som besvarat enkäten arbe— tar i en livsmedelsbutik, en tredjedel i ett varuhus, ca 8 % av de svarande arbetar i någon

fackhandelsbransch.

• Sida 147
•  Original

— 23 % av de tillfrågade arbetar i butiker som ligger i någon av de tre storstadsregionerna. 8 av 10 återfinns i kommuner med högst 75 000

invånare. — 7 av 10 svarande är kvinnor. — 6 av 10 är i åldern 21—50 år. råg/iller sä£t_uepeäsks raallgsdäpsrsonalSEÖldsr?_

En överväldigande del — 46,2 % — av de som besvarat formuläret, anser att personalstölder vanligtvis upptäcks av arbetskamrater. Ca 20 % menar att sådana

stölder oftast upptäcks av någon i butiksledningen.

Lika vanligt anses det vara att stölder upptäcks av bevakningspersonal eller i samband med hemgångskon- troll.

Den av oss använda metoden (innebärande att man frå— gar arbetskamraterna om de totala personalstölderna i deras butik) tycks mot bakgrund av ovanstående fråga vara en framkomlig väg att mäta personalstöl— dernas omfattning.

åVinekällorns$_rslstivs äeEYQelss

Svinnkällorna kan indelas i ett flertal olika slag. I fråga 8 ombads de anställda att rangordna-dessa efter deras storlek. I tabellerna 4—6 i bilaga S redovisas resultaten i form av procentfördelning som summerar till hundra för varje enskild svinn— källa. Ett högt procenttal för en rangsiffra indi— kerar att — relativt sett — många anställda har ansett svinnkällan i fråga ha denna rangordning. Med rangsiffran 1 menas att svinkällan anses vara

störst, 2 näst störst osv.

• Sida 148
•  Original

För att få en totalsammanställning av svinnkällorna

— så som de anställda uppfattar dessa — har i tablån nedan var och en av de tio svinnkällorna åsatts den rangsiffra som erhålles om en genomsnittlig rang—

siffra räknas fram för varje svinnkälla.

Bangordning av svinnkällorna efter deras storlek

(1 = störst betydelse osv.)

1. Kundstölder

Sammanfattningsvis gäller hittills, att ju längre bort man kommer från Stockholms Centrum, desto lägre

har det oförklarade svinnet blivit.

Herrekipering

Den undersökta butiken ligger i ett köpcentrum i ett ytterområde till en landsortsstorstad. Butiken ingår i ett kedjeföretag med eget centrallager. Lagerredovisningen sker centralt.

Utredningen har genomförts i följande etapper:

1) Teoretisk genomgång och sammanställning av olika

typer av svinnkällor.

2) Kartläggning av arbetsrutiner med avseende på sannolik svinnrisk i de teoretiska svinnnkällor—

na.

3) Uppföljning och analys av rapporter mellan butik och huvudkontor.

Svinnets storlek redovisas i företaget som skillnaden mellan teoretiskt lager och inventerat lager och ut— trycks både i antal artiklar och penningvärde. In— ventering görs 1 gång per år.

Svinnriskbedömning Yerunoztsgsiag_—_a5k9_mstroet£oll Ankomstkontrollsrutinerna var noggranna. Leverans—

brister torde därför inte utgöra någon stor del av

svinnet.

• Sida 160
•  Original

Marmortagsi59_—_rstsrseselS£UEiser

Svinnrisken i denna rutin ligger i att retursedeln försvinner — i butiken, på väg till eller i huvud— kontoret.

lnmainins i saiorn

Stora stansfel bör kunna upptäckas och justeras då de antingen påverkar varugruppens antal eller på— verkar genomsnittsvärdet per vara på ett orimligt sätt.

Erisz scn ragusrspesmärkeieg

Felaktigt pris eller varugruppsnummer utgjorde en mycket liten andel av svinnet i den undersökta butiken.

KaisersQiSir—"srins

På grund av det ringa antalet poster vid varje köp och kundens kunskap om varans pris, torde antalet oavsiktliga felslag i kassan vara lågt.

Baepsrieringjill huruskeniorei avgas-nedsättningar 202 andra sVine—_osh_bLUEtQVinsteårerksnéejsk50565

Hit hörde följande faktorer: - internleveranser

— prisnedsättningar

— varupriser över 999 kr. — kassationer

— varugruppsbyten

— personalköp

— kreditförsäljning

— kundreturer

• Sida 161
•  Original

Interna rapporter vid sidan av ordinarie redovis- ningssystem (kassarutiner) är alltid en källa till fel.

Av de interna rapporterna anser vi att internleve— ransrapporterna, prisnedsättningsrapporterna och retursedelsrutinerna vara de som innehåller de störs—

ta svinnriskerna. inreetsrins/laseirsdQVisniag

v de inventerade 49 varugrupperna hade 32 negativt och 17 positivt kronsvinn. Tre varugrupper hade po— sitivt antal och negativt krontal medan två hade ne— gativt antal och positivt krontal"

Efter genomgång av inventeringsrapporten kan vi konstatera att den innehåller ett flertal fel, någ— ra delvis oförklarliga. Detta gör svinnsiffran täm— ligen osäker.

Resultat Antal Kronor %.av oms

Totalt redovisat svinn 2e734 212_712 3,83

Svinnkällor . Grad av förekomst

Varumottagning Fel förekommer i liten ut! sträckning

Inmatning i datorn Förekommer; osäker före— komst

Pris- och varugrupps— Mycket liten

märkning

Kassaregistrering Liten

Rapportering till HK Förekommer; osäker förekomst

Inventering och lager—' Större än 0,80 redovisning

Återstår att förklara. Mindre än 3,03 (troligen till stor ' del stölder)

• Sida 162
•  Original

Damekipering

Den undersökta butiken ligger i Stockholms centrum och ingår i ett kedjeföretag i dammodebranschen. Man har ett centrallager som endast distribuerar en liten del av varuleveranserna. Det mesta går direkt från leverantörerna till butiken. Metodik

och uppläggning är samma som i föregående avsnitt.

Svinnriskbedömning

yaiu: ger aniomsikgnirgli Ankomstkontrollrutinerna var noggranna och följs alltid. Leveransbrister utgör därför en mycket

liten del av svinnet.

Inmatning i datorn

De indatarutiner som företaget har ger inte anled— ning att anta att här finns någon större svinnrisk.

EriS: scn Karusrspesmärkaieg

Pris— och varugruppsnummerfel utgör i denna butik ingen eller mycket liten svinnrisk. Kassaregisgsrins

I likhet med vad fallet var vid herrekiperingen i föregående avsnitt är det fråga om ett ringa an— tal poster vid varje köp. Svinnrisken vad gäller oavsiktliga fel är därför ganska liten.

• Sida 163
•  Original

Baeperierisgjill hurvikenioree suprisnsdeäitningsr eeh snérs EVinn-_Osh_b£uEtQVinetgårerksnse_faktori?i

Genomgången av de interna rapporterna och den åter— rapportering som sker från HK till butiken gör att

svinnrisken under detta avsnitt är mycket liten. inreetering/laserrsdQVissieg

Inventeringen genomförs med stor noggrannhet och ut— gör en mycket liten felkälla. Den svinnsiffra som framkommer i lagerredovisningen måste anses vara

tämligen säker, till skillnad från vad fallet var för herrekiperingen.

Resultat

Antal Kronor % av oms Totalt redovisat svinn 1 226 175 000 2,91 Svinnkällor Grad av förekomst Varumottagning Mycket liten Inmatning i datan Förekommer; osäker förekomst Prismärkning Mycket liten Kassaregistrering Liten Rapportering Mycket liten Inventering ' "—

Återstår att förklara Mindre än 2,91 % (troligen till stor del stölder)

5.4.4 Prisundersökningar

Svinn i samband med felaktiga priser kan uppstå på

grund av fel vid pris— och/eller omprismärkningar

— otydlig prismärkning — prisetiketter saknas

• Sida 164
•  Original

— gamla priser, dvs- försenad uppföljning av nya priser

— dåligt fastsatta etiketter

— felaktiga prismeddelanden

— vägningsfel Dessa fel uppstår oftast vid

— kampanjer/aktiviteter — prisförändringar — framtagande av nya prislistor

Den här typen av fel — dvs. att butikspriset (det pris som konsumenten möter) inte överensstämmer med det planerade och kalkylerade priset— har så— vitt oss bekant inte närmare utretts tidigare. Vi har alltså genomfört specialstudier på detta om—

råde.

Prisfel i samband med kassaarbetet behandlas sepa—

rat. Metodik

För att komma åt denna svinnfaktor har vi genomfört prisinventeringar i V2, A1, A2 och A3. Vi har allts— så jämfört de faktiska priserna på varorna direkt och i kassaregisterminnen med de "korrekta" eller planerade i lathundar, liggare och prislistor.

Populationen är i det här fallet alla enskilda ar— tiklar som säljs i en butik under en viss tidspe— riod. De säljs emellertid i väldigt olika omfatt— ning och representerar väldigt olika värden. Vid urvalet måste man därför ta hänsyn till produk— ternas relativa ekonomiska betydelse. Härvidlag

har vi gått tillväga på 2 olika sätt.

• Sida 165
•  Original

1. Ett stratifierat slumpurval (gruppurval) där ur— valsstorleken bestämts med hänsyn till respek—

tive produktgrupps andel av butikens omsättning.

2. Ett rent slumpurval där vi helt enkelt valde ut var tionde artikel i hyllorna. Därefter har en vägning skett med hänsyn till den ungefärliga omsättningshastigheten. Denna metod använde vi för butik A3.

Resultat

Nedanstående tabell sammanfattar resultatet (% av

omsättningen)

:ir—isfsl VZ 0,423 A1 0,837 AZ 0,645 A3 0,191

Förhållandet att man alltså inte omprismärker torde kosta ca 0,5 % av omsättningen. Det är en siffra att ta fasta på när man medvetet planerar att inte genom—

föra en planerad prisförändring även för det inne— liggande lagret.

En mera detaljerad redovisning återfinns i bilaga U.

5.4.5 Kassasvinn

Detta svinnslag uppstår när registrerat pris inte stämmer överens med det angivna priset. Det här

svinnet kan vara av både medvetet och omedvetet

slag och således både positivt och negativt.

Vid vår inventering av tidigare undersökningar har vi stött på fyra undersökningar som behandlade den—

na typ av svinn. De genomgås i korthet nedan.

• Sida 166
•  Original

Dagab: Svinnjakten

KF: Kan kassafunktionen minimera svinnrisken?

_ Seminarieuppsats vid Uppsala universitet: Omed—

vetet kassasvinn i dagligvaruhandeln NK—Åhléns AB: Redovisning av kassasvinnutred— ning 1979

Dagab—skriften utgör handledning för en kurs—

verksamhet med avsikten att verka för minskat svinn. Den gäller grossiströrelsen men ett av— snitt om snabbgrossen kommer in på samma proble— matik som gäller för detaljhandeln. Inga resul— tat redovisas. Däremot ges goda råd och syn—

punkter på möjligheterna att nå ett lägre svinn.

Huvudpunkterna i Dagabs program gällande snabb— gross är följande: dubbelbemanning i kassorna väskor och bags utanför kassorna stöldbegärliga varor övervaka: prismärkning/märkning enligt prisbok skall ske omgående prisetiketter placeras rätt först in — först ut tobaksvaror under lås

organisera penningtransporterna

55 har utfört en undersökning av svinnet i kas— san och hur man skall kUnna minimera detta. Mät— ningarna har skett i form av provköp i 65 varu— hus samt större och mindre butiker. Antalet provköp uppgick till 196. Dessa har skett i något provocerande syfte varför resultatet justerats med hänsyn till köpvanorna, speciellt

efter antal kollin på nedre delen av kundvagnen.

Det redovisade kassasvinnet uppgick till exkl. backar/blöjor — 0,32 % inkl. " — 0,49 %

• Sida 167
•  Original

I begreppet kassasvinn ingick i första hand föl— jande moment:

— utebliven kassaregistrering

— felaktigt pris på grund av otydlig prismärk— ning

— felaktigt pris på grund av utebliven pris— märkning

— felaktig växelåtergivning

— stöld ur kassan av kassapersonalen

— medveten prisnedsättning till vänner

— obehörigt utnyttjande av rabattkuponger — utbyte av prislappar o.dyl.

I samband med provköpen var det speciellt de fem första svinnalternativen som noterades. Även kassörens arbete kontrollerades enligt givna in— struktioner. Härvid förekom ett stort antal ne— gativa avvikelser, dvs. kassören följde inte giv— na föreskrifter beträffande varu— och priskont— roll.

Seminarieuppsats om omedvetet kassasvinn. Denna undersökning har genomförts i form av kvittokon— troll av en grupp deltagare spridda över Svea— land, med en viss koncentration till Uppsala. Antalet kontrollerade inköp uppgick till 253

med 3 165 poster och ett sammanlagt värde av 16.898,ZO. Undersökningen utfördes i början

av 1979. Köparen jämförde kvittots noteringar med prismärkningen. På den använda blanketten angavs också priset på ej prismärkta varor.

Fem växlingsfel konstaterades varav två drabbade butiken. Samtliga uppgick till småbelopp.

Kassasvinnet (exklusive växlingsfel) fördelades på följande poster:

• Sida 168
•  Original

168 Undersökningar av Handelns utredningsinstitut SOU 1982:39 Kronor % Till butikens fördel + 15,57 + 0,09 "— nackdel - 34,89 — 0,21 _______________________________________________ Netto — 19,32 — 0,11

Cirka 2 % av samtliga registreringar var felak— tiga och 18 % av samtliga kvitton uppvisade fel— aktigheter.

NK—Åhléns undersökning. Även denna har utförts

genom provköp enligt ett fast mönster i 14 varu— hus. Resultatet har särredovisats på ej pris— märkta varor.

Totalt Ej pris— märkta

Antal poster 5 054 st 3 046 st Antal poster med avvikelser 259 st 171 st Avvikelseprocent 5,1 % 5,9 % Brutto köpbelopp 18 156,75 kr 8 579,00 kr Registrerat köpbelopp 18 036,67 kr 8 545,89 kr Kassadifferens — 120,09 kr — 33,11 kr Kassasvinn (%) — 0,66 % — 0,39 %

Andelen felaktiga poster är således högre för de ej prismärkta varorna medan det motsatta gäller värdet.

Särskilda framförda kommentarer: "Utsmugglade" va— ror på kundvagnarnas underreden ingår ej i det re-

dovisade resultatet. Det anförs även att det är

mycket lätt för en oärlig kund att obehörigt föra

ut varor, en slutsats som även kan dras av KF:s

resultat.

• Sida 169
•  Original

De högsta avvikelserna ligger på fredag/lördag, speciellt efter kl. 12.

Resultatet för NK—Åhléns visar ett högre kassasvinn

än för KF och i Uppsalaundersökningen.

5.4.6 Inventeringsdifferenser

Eftersom man i regel måste företa en fysisk inven— tering för att fastställa svinnets storlek är det

av stor vikt att den utförs korrekt. Inventeringar utgör alltså en betydande felkälla. I syfte att få en uppfattning härom har genomförts ett antal stick— provskontroller vid inventeringen i ett stort varu— hus (V1).

Inventeringen tillgick så att man förskrev innelig— gande varor i lager och butik dagarna före vad gällde varuslag och priser. Dessa två variabler hölls därför oförändrade perioden före märktill— fället. Vid detta gjorde sedan HUI—personal slump- visa efterkontroller.

Totalt kontrollerades 875 produktgrupper. Av dessa uppvisade 76 felaktigheter i någon form. Det bety— der att fel begåtts för knappt var tionde produkt (8,69 %). Då är emellertid att märka att drygt hälf— ten av felaktigheterna (4,8 %) skulle ha minskat svinnet (dvs. haft en positiv inverkan) om felen inte begåtts. Knappt hälften av felaktigheterna

(3,9 %) skulle däremot ha verkat i motsatt riktning,

alltså ökat svinnet om inga felaktigheter inträffat.

Den ekonomiska påverkan på bruttovinst och svinn är i detta fall relativt liten på grund av att felak— tigheterna tar ut varandra. Om inga fel begåtts skulle enligt denna undersökning svinnet varit 0,22 % lägre och bruttovinsten i motsvarande grad

högre. Vilken typ av inventeringsfel som är vanli—

• Sida 170
•  Original

gast är omöjligt att uttala sig om. Däremot före— faller det rimligt att som hypotes peka på dessa fel som "positiva" ur svinnsynpunkt som resultatet från denna studie visar. Om man t.ex. antar att "positiva och negativa" fel i det långa loppet tar ut varandra, är detta neutralt ur svinnsynpunkt. Fall av glömska däremot påverkar alltid svinnet po— sitivt. Om dessa fel inte begåtts skulle det ut— gående lagervärdet varit högre och följaktligen svinnet mindre.

En slutsats man kan dra av denna studie är att man alltid vid "onormala" svinnsiffror bör fråga sig om inventeringsfel kan ligga bakom. Så t.ex. upp— täcktes ett fel vad gäller lagret av öl på inte mindre än 71 % av värdet. Inventeringsvärdet upp— gavs till 16 203 kr. men borde ha varit 55 161 kr. Det sista felet ingick inte i den slumpmässiga un— dersökningen, varför beloppet inte ingår i denna_ redovisning. Storleksordningen på felet antyder emellertid att svinnsiffrorna kan påverkas i syn-

nerligen hög grad.

Sammanfattningsvis visar resultaten av kontrollin-

venteringen:

1. Differenserna tar delvis ut varandra.

2. Det förekommer ganska mycket felaktigheter.

En mer detaljerad analys ges i bilaga Y.

5.4.7 Fysiskt svinn

Med fysiskt svinn avses här en faktisk förstörelse som kan vara av många olika slag. Fysiskt svinn

får alltid en negativ inverkan även rent bokförings—

mässigt, såvida det inte registrerats fel. I det

sistnämnda fallet är man inne på adminsitrativt

• Sida 171
•  Original

svinn, som just beror på felaktigheter av olika slag.

Det fysiska svinnet gäller varan i sig och är till viss del ofrånkomligt. Härvid kan t.ex. pekas på sådana fenomen som avdunstning och uttorkning eller egen tillverkning. Delvis ofrånkomligt är även så— dana kassationer som beror på puts av olika slag. Särskilt vid exempelvis frukt och grönsaker före— ligger ett fysiskt svinn som kan variera på grund av butikens policy vad gäller utseende och/eller kvalitet.

Fysiskt svinn förekommer också på grund av felaktig hantering (även av kunderna) av varorna, oförsiktiga transporter och för demonstrationsvaror. Varor blir även inkuranta genom att de får ligga för länge och/— eller får utgångna datum. För låg lageromsättnings— hastighet, som kan bero på affärsmässiga brister, indikerar alltså ett för högt fysiskt svinn.

De väsentligaste metoderna för att minska det fy— siska svinnet har att göra med åtgärder i samband med varumottagning och hanteringen både i lager och butik. En planmässig och genomtänkt ankomstkontroll och bestämda regler och rutiner avseeende varuvården

är ägnat att minska svinnet.

Ungefär hur stort är det fysiska svinnet? Följande utredningar torde ge en uppfattning om den unge— färliga omfattningen.

1. 55: Den mest grundliga utredningen överhuvud taget har utförts inom Kooperationen. Utifrån ett slumpmässigt urval av kooperativa enheter (även varuhusen) har man kommit fram till att den fysiska förstörelsen uppgick till 0,4 % av omsättningen av livsmedel 1979.

• Sida 172
•  Original

Man gick tillväga på det sättet att man i de utvalda butikerna mätte upp det som hade kasserats (kastatsL Avsikten var inte, att sådana prisnedsättningar som berodde på att varan riskerade att bli för gammal, skulle med. Det kan dock ha skett i vissa fall.

s.k. "naturligt svinn", t.ex. vacuumsläpp och blöd— ning ingick inte heller i dessa siffror.

Den fysiska förstörelsen fördelade sig på följande

produktgrupper:

charkuterier Z1,7 % kött och fläsk 28,3 " frukt och grönt 18,3 " bröd 16,7 " övrigt 15,0 "

100,0 "

Alla de fyra uppgivna produktgrupperna har en svinn— andel som är större än andelen av omsättningen, ett förhållande som är naturligt med hänsyn till pro— dukternas färskvarukaraktär

2. DAGAB: I samband med en lönsamhetsstudie utförd

av företagets utredningsavdelning, har tämligen nog— granna studier av svinnet genomförts. Det är en storstads— resp. landsortsbutik med packat— resp. lösviktsförsäljning av frukt och grönt som under— sökts. Nedanstående tabeller redovisar vissa fakta

om butikerna.

Tabell 9. "Teoretisk" försäljning, baserad på in— köpsregistrering, dvs. före svinn (tkr. exkl. moms.)

Lösvikt/lands— Packat/stor— ortsbutik (LL) stadsbutik (PS) tkr. % tkr. % Frukt 650 49 1 130 48

Grönsaker 490 37 813 34

• Sida 173
•  Original

Rotfrukter 84 6 132 6 Potatis 98 7 259 Exot. prod. 16 1 30 1

S:a frukt och grönsaker 1 338 100 2 364 100 % av butiks— omsättning 8,6 % 9,1 %

Tabell 10; Teoretisk bruttovinst, dvs. före svinn (tkr. exkl. moms.)

LL PS tkr. % tkr. %

Frukt 184 28,3 334 29,6 Grönsaker 154 31,5 198 24,4 Rotfrukter 22 26,0 36 27,4 Potatis 17 17,0 37 14,3 Exotiska prod. 5 34,0 8 25,2 Summa frukt och grönsaker 382 28,5 613 25,9

Av de olika typer av svinn som kan förekomma har noga kartlagts en, nämligen putsnings— och kassations— svinnet (fysiskt svinn). Övrigt svinn har inte mätts exakt, utan antaganden har gjorts med utgångspunkt från insamlat material resp. från tidigare under; sökningar. Generellt kan sägas att LL—butiken har

ett högre vinn än PS—butiken. Detta gäller särskilt

putsningssvinnet.

Tabell 11. Putsnings— och kassationssvinnets andel

av resp. produktsgruppers omsättning

LL PS % % Frukt 2,5 0,9

Grönsaker 5,4 1,6

• Sida 174
•  Original

Rotfrukter 1,8 0,1 Potatis — 0,1 Exotiska prod. 10,6 6,3

3,4 1,1

Av tabellen ovan kan man få uppfattningen att exotiska produkter svarar för den största delen

av svinnet. Detta gäller endast relativt. Man kan dock inte bortse från att avocados, auberginer etc.

är mer ömtåliga än t.ex. potatis och rotfrukter.

Betydligt större andel av svinnet än vad dess för— säljningsandel motiverar har emellertid grönsakerna i båda butikerna, vilket framgår av diagrammen på nästa sida.

En analys av de olika varugrupperna visar att grön— saker svarar för den största delen av putsnings— svinnet — 57 % i LL—butiken resp. 51 % i PS—butiken — medan frukt kommer på andra plats — 36 % resp.

41 %. Putsningen av rotfrukter i PS—butiken kommer inte ens upp till 1 % medan denna varugrupp svarar för 3 % av putsningssvinnet i LL—butiken.

Att grönsaker och rotfrukter svarar för en större del av det totala svinnet i LL är helt rimligt med hänsyn till den förra butikens lösviktsförsäljning

av dessa varugrupper.

Putsningssvinnets omfattning sammanhänger med bu— tikens ambitioner. Har man som mål att kassera så litet som möjligt kan i stället avdelningens ut—

seende och fräschör försämras.

LL:s putsningssvinn är alltså 3,4 % av frukt— och gröntomsättningen, medan övrigt svinn är 10 %. Det sistnämnda kan vara av alla slag, t.ex. hanterings— svinn, lättnings—, vägnings— och stöldsvinn.

• Sida 175
•  Original

REåPEKTWE UARuer-euees ANDEL Av FÖRSÄIÖNINé-x ocg—1 SXHNN

FRUKT GRÖNSPMEQ så- sumu- ' su- sku- ” _ _ _ » Awa mma 1/0/ Lay, 34,0/, 'HS'A HVA

LL PS ?) ROTFRU [Cl-ER o/ POTATlS » _" o &) Ho 530.3- leuw' SÅL — Sumu- Arm. Mua. cw ÅNDEL

LL PS LL ' PS % Emmaus. Wowwee % _ FRukT åceöNT/sunren Toa 50 år ils; ? St.; 50 m. ill" tim; 87. [12% Ca./o 21% Hc (10 30 20 (o o

LL PS

• Sida 176
•  Original

PS, som har mest packade produkter, har ett puts— ningssvinn på 1,1 %. Övrigt svinn är i motsvarande mån mindre eller 3,5 %.

Ovanstående studier sammanfattas i tabell 12 nedan.

Tabell 12. Beräkning av det totala svinnet, tkr.

LL—butiken

Försäljning uppräknat från inköp _ 1 339 tkr. ./. putsningssvinn (3,4 % av förs.) ./. 46 " ____________________________________________________ Försäljning exkl. putsningssvinn 1 293 tkr. ./. försäljning enligt kassaregister ./.1 160 "

___________________———————-—

Övrigt svinn (10 % av förs.) 133 tkr. varav antaget stölder (10 % av övr. svinn) 13 " varav lättning (45 % av övrigt svinn) 60 " varav vägning (45 % av övrigt svinn) 60 " _____________________________________________________ Totalt svinn (13,4 % av förs.) 179 tkr. PS—butiken Försäljning uppräknat från inköp 2 364 tkr. ./. putsningssvinn (1,1 % av förs.) ./. 25 " Försäljning exkl. putsningssvinn 2 339 tkr. ./. försäljning enl. kassareg. (1,1 % av förs.) ./. 25 " _________________________________________________ Övrigt svinn (3,5 % av förs. antaget) 83 tkr.

varav antaget stöld (20 % av övr. svinn) , 17 " varav lättning (40 % av övrigt svinn) 33 "

varav vägning (40 % av övrigt svinn) 33

||

_________________.__—_———————_

• Sida 177
•  Original

Totalt svinn eller putsning och övrigt svinn (4,6 % av förs.) 108 tkr.

3. SSLF. Hur mycket får köttet blöda?1) Det är en

intressant fråga av ekonomisk betydelse för butiken.

Köttsaften som sådan kan ju inte säljas. När butiken själv konsumentstyckar och packar, kan den genom än— damålsenligt rutiner, reducera svinnet till en del. Men åt köttsaften i leverantörernas vackförpackning— ar kan man inget göra — utom att möjligen reagera mot mängden. Det har också många butiker gjort, där— för att man tycker att den är för stor, men också att kvantiteten varierar avsevärt mellan olika le—

veranser .

Förhållandet har uppmärksammats av SSLF:s kött— och charkkommitté, som låtit genomföra en undersökning

i ett femtiotal butiker över hela landet. Organisa— tionens kretskonsulenter har i samband med ankomst—

kontrollen genomfört en stickprovsundersökning.

Undersökningen visar att köttsaftavrinningen varie- rar betydeligt mellan olika detaljer, men också att den för samma detalj skiftar avsevärt mellan olika leveranser och leverantörer.

För förpackningar med ryggbiff, innanlår och rost- biff uppmättes en köttsaftvolym som motsvarade 4 procent av den angivna vikten. Minsta mängden saft påträffades i påsar med högrev. I tabell 13 nedan redovisas resultaten.

1) LIVS 6—7/1980 sid. 6.

• Sida 178
•  Original

Tabell 13. Köttsaftsvolym i olika köttdetaljer

Detalj Antal Angiven Andel Andel Högsta Lägsta prov vikt,kg kött- kött— värde värde totalt saft saft % %

kg %

Innanlår 45 362,261 14,938 4,12 5,53 1,30

Entrecote 11 73,682 1,712 2,32 2,98 1,90 Fransyska 12 90,804 1,935 2,13 5,29 0,70 Ryggbiff 27 141,845 6,414 4,52 11,30 1,10 Rostbiff 9 85,497 3,452 4,03 8,33 0,50 Ytterlår 10 114,850 2,840 2,47 3,46 0,98 Högrev 10 103,505 1,130 1,09 2,31 0 Märgpipa

(bog) 7 55,290 1,070 1,93 3,43 0,77 Filé 12 72,383 2,338 3,23 5,59 0,30 Butiks— skinka 26 240,320 8,864 3,68 7,57 0,88

När så stora delar av det levererade köttet består av köttsaft, är det naturligtvis helt oacceptabelt och dessutom förördande för butikens lönsamhet att avgöra hur stor köttsaftavrinning som är godtagbar. Det är delvis beroende på vilken detalj det rör sig om. Men generellt hävdar SSLF att över 2 % får det

inte vara. Är den det, skall butiken reklamera.

I det här fallet får butikerna lida ekonomisk skada av felaktig hantering i bakomliggande led. Det är brister i styckning, temperaturhållning, lagring och distribution, som leder till en oacceptabel stor köttsaftavrinning. Att den med bättre rutiner kan sänkas till tillfredsställande nivåer ger den

här refererade undersökningen belägg för.

5.5 Slutsatser

De slutsatser som redovisas bygger på tidigare

undersökningar, enkäter för denna studie och egna

• Sida 179
•  Original

butiksundersökningar. De olika undersökningarna kom— menteras i korthet nedan.

5.5.1 Delstudier 1. Tidigare studier 1a. Elektronisk varuövervakning (avsnitt 5.2.1)

Installation av elektroniska varuövervaknings— system för med sig en snabb nedgång av svinnet. Därefter sker en utplåning och ännu senare en svag uppgång.

1b. Sortimentsstudier (avsnitt 5.2.2) Butiksdatorerna medför en förbättrad svinn— kontroll och ger dessutom en klar indikation på vilka varor som är svinnutsatta (ofta stöldbegärliga). Variationerna för olika varor är mycket stora. 1c. Allmänna svinnstudier (KF se avsnitt 5.2.3) 1979 redovisar KF ett totalt svinn på 1,9 %. Här ingår stölder med 0,7 %. 1d. Allmänna svinnstudier (avsnitt 5.2.3). I denna ICA—studie kommer man högre för det totala svinnet — 2,67 %.

2. Enkäter Za. Större detaljhandelsföretag (avsnitt 5.3.1)

Totalt tillämpar en dryg tredjedel av de tillfrågade företagen bruttokontroll, vilket är en förhållande— vis låg siffra. Av delbranscherna är det förutom varuhusen (100 %) beklädnadsvaruhandeln som har bruttokontrollen mest utbyggd (63 %). I det sist- nämnda fallet torde detta kunna förklaras av att styckredovisning är förhållandevis enkel och natur—

lig.

Vad gäller svinnets totala storlek, kan en mycket stor variationsbredd konstateras. Tänkbara förkla- ringar är härvidlag branschtillhörighet och/eller

• Sida 180
•  Original

geografisk belägenhet. Olika definitioner av svinn

torde också kunna förklara differenserna. Zb. Mindre detaljhandelsföretag (avsnitt 5.3.2)

Här är det mest frapperande hur litet man vet om

svinnet. 20. Filialföretag (avsnitt 5.3.3)

Materialet tyder på att följande hypotes förefaller rimlig: Ju större handelscentrum (mängd butiker), desto högre svinn (mer stölder). Det är i och för sig naturligt att där antalet frestelser (möjlig— heter) är högst, där begås de flesta stölderna.

I sammanhanget kan man även peka på sådana viktiga faktorer som försäljningsform, exponeringsform och

sortiment.

2d. Byggvaruhus (avsnitt 5.3.4)

Svarsprocenten är relativt tillfredsställande. Uti— från de föreställningar utredarna haft och de svinn— tal som figurerat i debatten rörande denna bransch, framstår svinnet som relativt litet — 1,4 %. Fysiskt svinn ingår dock ej. Belägenhet och andelen privat—

kunder är starka svinnpåverkande faktorer.

Ze. Bensinstationer (avsnitt 5.3.5)

Svinnet på dagligvarusortimentet förefaller vara av "normal" omfattning. För drivmedel däremot är det i jämförelse med andra produkter ett lågt tal — 0,24 % av omsättningen. Smitningarna dominerar drivmedels—

svinnet (två tredjedelar).

• Sida 181
•  Original

2f. Företagare (avsnitt 5.3.6)

Svarsdeltagandet är relativt tillfredsställande åt— minstone bland de större företagen — 71,5 %.

Man rangordnar sig själva som svinnkälla relativt

långt ned i skalan — åtta.

De oregistrerade uttagen varierar synnerligen kraf— tigt.

Den avgörande frågan är hur man tolkar de icke upp— giftslämnande företagen vad gäller oredovisade uttag

(80 % av de svarande).

Alt 1 Denna grupp tar inget alls som ej registre— ras. Alt 2 De beter sig som de svarande (dvs. de 20

procenten).

Alt 3 Deras oregistrerade uttag är större än de

svarandes.

Om alternativ 1 är sant, hamnar man på knappt 100 milj. kr. i oregistrerade uttag. Om alternativ 2 är riktigt, hamnar man på en siffra närmare 400 milj. kr och för alternativ 3 kommer man självklart ännu

högre. Zg. Personal (avsnitt 5.3.7)

Här måste man innan man diskuterar några siffror hålla i minnet den mycket låga svarsprocenten — drygt 18 %. Tyvärr har det visat sig omöjligt att komma högre på grund av ämnets känsliga karaktär

och utredningens tidsplan.

• Sida 182
•  Original

Det är frapperande hur likartat företagare och per— sonal bedömer svinnkällornas relativa betydelse. En skillnad i förhållande till företagarenkäten kan dock påpekas. I personalenkäten avser uppgifterna om stölder andra än den svarande. Så är ej fallet

i företagarenkäten. Betydelsen av denna skillnad i uppläggning för resultaten är dock omöjligt att ut— tala sig bestämt om.

Efter ett antagande om ett mörkertal på 80 % och därefter bedömt på samma sätt som för företagarna

hamnar man på följande alternativa svinntal:

alt 1 200 milj. kr.

alt 2 700 milj. kr.

alt 3 mer än 700 milj. kr.

3. Butiksundersökningar och interna företags— rapporter (avsnitt 5.4.3)

Först skall påpekas att det naturligtvis ej går att

dra generella slutsatser av så få undersökningar. 3a. Varuhus

Ett relativt högt stöldsvinntal konstaterades, vil— ket kan ha sin förklaring i bl.a. det geografiska

läget i en Stockholmsförort. 3b. Servicebutik Även försiktigt bedömt kommer kundstölderna upp i

över 5 %. Det utsatta läget i Stockholms innerstad

torde utgöra förklaringen.

• Sida 183
•  Original

3c. Medelstor allivsbutik

Här ligger stöldsvinnet på ca 1,8 %. Det är ganska högt, men man bör komma ihåg att det är fråga om ett storstadsläge.

3d. storlivsbutik

Denna enhet ligger inte i Stockholmsområdet. Oför—

klarat svinn eller stöldsvinn uppgår till 1,56 %. 3e. Herrekipering

Inventeringen har konstaterats vara en betydande felkälla. "oförklarat" eller stöldsvinn ligger någonstans strax under 3 %.

3f. Damekipering

Stöldsvinnet är här lägre, vilket eventuellt beror

på en mer noggrann inventeringsrutin.

3g. Sammanfattning av butiksstudier

"Oförklarat" eller stöldsvinn redovisas i nedanståen— de tabell.

varuhus 2,43 % servicebutik 5,35 % allivsbutik 1,80 % storlivsbutik 1,56 % herrekipering (3,03 % damekipering (2,91 % 3h. Prisundersökningar (avsnitt 5.4.4)

På grund av att man, medvetet eller omedbetet, inte följer upp prishöjningar, uppstår ett svinn (eller

påverkas bruttovinsten negativt) på mellan 0,2 och

• Sida 184
•  Original

0,8 %. Detta borde handeln ta fasta på och överväga en förändring av nuvarande metoder. Observeras bör dock att det är fråga om dagligvaruhandel. För fack— handeln är denna typ av svinn väsentligt mycket mindre eller förekommer överhuvud taget inte.

31. Kassafel (avsnitt 5.4.5)

Även här finns en ofta negligerad svinnkälla, som

enligt olika studier varierar mellan 0,11 och 0,66 %.

3j. Inventeringsdifferenser (avsnitt 5.4.6)

Det väsentligaste som kan konstateras är att det ofta förekommer fel, vilket kan förrycka resultaten.

Emellertid tar felen ofta ut varandra. 3k. Fysiskt svinn (avsnitt 5.4.7)

Kassationerna kan bero på antingen slarv eller en medveten kvalitetsinriktning av företagets sorti— mentsprofil. Till viss del kan denna typ av svinn aldrig undvikas. Variationen mellan olika varu— grupper är självfallet stor.

Benägenheten att polisanmäla

Frekvensen att polisanmäla upptäckta snattare varie— rar kraftigt mellan olika företag och branscher. I nedanstående tabell sammanfattas enkätsvaren i den-

na fråga.

• Sida 185
•  Original

Tabell 14. Anmälningsbenägenheten

Bransch Antalet polisanmälda stölder i % av antalet

upptäckta stölder

Stör£e_detgljh3ngelsfö£e£ag:

Varuhus 67 Bok och papper 54 Beklädnad exkl. skor 29 Skor 35 Radio/TV 65 Foto 93 Migd£e_dgtgljhgngelsföregag 9 Begsinåtgtiogeg 19 5.5.2 Stöldsvinnet i detaljhandeln

Det totala svinnet enligt HUI:s beräkning har föl—

jande sammansättning:

administrativ och

___—___—

fysiskt svinn 1,2—1,4 % av omsättningen stöldsvinn 0,8—1,3 % "— totalt svinn 2,0—2,7 % "—

Vi har valt att ange ett intervall för att betona svårigheten i att göra en statistiskt säker bedöm— ning. Inom detta intervall ligger med stor sanno— likhet svinnet. Åtminstone understiger stöldsvinnet

inte 0,8 % av omsättningen i detaljhandeln.

Tabell 15 (nästa sida) sammanfattar vår "försiktiga" bedömning av resultaten, vilka avser den egentliga detaljhandeln. Byggvaruhus och bensinstationer ingår alltså inte.

• Sida 186
•  Original

Tabell 15. Stöldsvinnet i detaljhandeln

Omsättning 1980 Redovisat

Branscher miljarder svinn, % Miljoner kr. Varuhushandel 20,2 2,9 570 Dagligvaru— handel 55,0 2,0 1 081 Beklädnads— handel 13,0 1,9 244 Övrig fack— handel 25,0 1,5 365 Totalt 113,0 2,0 2 260 Svinnkällor Prisdifferenser 339 Kassadifferenser 226 Inventeringsdifferenser 0 Administrativt och varumottagningssvinn 452 Fysiskt svinn 339 Stölder 904 härav utgör:

* oregistrerade

företagaruttag 0,1 113 * personalstölder 0,2 226 * kundstölder och övriga stölder1) 0,5 565

TOTALT 2,0 2 260

1) Med övriga stölder avses stölder begångna av

leverantörsrepresentanter, bevakningspersonal,

städpersonal eller andra personer i butiken som

inte tillhör den ordinarie personalen eller kun-

derna.

• Sida 187
•  Original

Det bör framhållas att ovanstående tabell ger uttryck för en försiktig bedömning av svinnet. För exempelvis personalen har vi hållit siffran så lågt ned som ma— terialet "tillåter", detta beroende på att vi har så låg svarsfrekvens. Detta gäller även för de oregist—

rerade företagsuttagen.

Det bokföringsmässigt redovisade totala svinnet lig- ger på ca 2 %. Här får man hålla i minnet att svinn definieras olika. Det kan även konstateras att vissa butiksformer och orter verkar vara särskilt utsatta

för högt svinn. Som exempel härpå kan nämnas:

Stockholm, Göteborg och Malmö centrum Vissa förortscentrum

Centrumanläggningar av inomhuskaraktär

;sz—

Butiker med dåliga varumottagningsförhållanden

Resultaten är inte och kan omöjligen bli fullstän— diga, men torde ändock bidra till att ge ökad kun— skap om svinnets omfattning och beståndsdelar.

Här redovisade svinnsiffror är lägre än de som van— ligen förekommer i debatten. Orsaken härtill är att denna undersökning avser hela landet. Det är möjligt att storstädernas problembutiker bidragit till en överdrift om svinnets omfattning. Det ska även på- pekas att här redovisade svinntal endast avser svinnet i ett led — detaljhandelsledet.

I de totala siffrorna ingår inte bensinstationer eller byggnadsvaruhus eftersom de normalt inte räk— nas in i den egentliga detaljhandeln. Om dessa kate— gorier skulle inkluderas skulle detta inte påverka resultaten i nämnvärd grad, åtminstone inte i en

ökning av svinntalen.

• Sida 188
•  Original

• Sida 189
•  Original

6 ÅTGÄRDER MOT BUTIKSTILLGREPP

6.1 Inledning

De av HUI företagna svinnundersökningarna utgör en väsentlig grund för utredningens förslag till åtgär— der. Tidigare har uppgifter om svinnets storlek och fördelning inom detaljhandeln grundats på bedömning- ar med mycket varierande underlag och säkerhet. De nu gjorda undersökningarna ger enligt stöldutred— ningen en god grund för en bedömning av svinnet inom detaljhandeln. HUI:s undersöknings— och analysmeto- der har enligt utredningens uppfattning varit ända— målsenliga och givit bästa möjliga resultat inom de ramar utredningen haft att arbeta. En väsentlig svå— righet vid kartläggningen av svinnet har legat däri att endast få av de undersökta företagen tillämpat redovisningssystem där svinnets storlek och fördel- ning har kunnat fastställas. Denna brist har utgjort ett av de största hindren när det gällt att få en fullständigare bild av svinnet i detaljhandeln och utgör sannolikt en av förklaringarna till de varie— rande uppgifter om svinnets storlek som framförts i den allmänna debatten.

Det bokföringsmässigt redovisade totala svinnet i detaljhandeln uppgår enligt de gjorda undersökning— arna till ca 2 % av omsättningen. Vid en försiktig bedömning kan stöldsvinnet uppskattas till 0,8 % av omsättningen, drygt 900 miljoner kronor. Härav kan 0,3 % beräknas utgöra oregistrerade företagaruttag och personalstölder samt 0,5 %, eller ca 565 miljo—

• Sida 190
•  Original

ner kronor, kundstölder och stölder av leverantörs— representanter, bevaknings— och städpersonal samt andra som inte utgör ordinarie personal eller kunder. Det är av vikt att betona att de angivna talen utgör ett genomsnitt för hela landet. Skillnaderna mellan olika butiker är stora beroende på typ, varusortiment och geografiskt läge. Särskilt utsatta är storstäder— na med förorter, där köpcentra och centrumanläggning— ar drabbas hårt av högt svinn. Stöldsvinnet kan i dessa fall vara upp till sex gånger högre än genom— snittet. En försiktig uppskattning av genomsnitts— värdet per tillgreppp kan med ledning av bl.a. Malmö—undersökningen och uppgifter från olika före— tag vara 2—300 kronor. Med en sådan beräkning blir det årliga antalet butikstillgrepp i landet mellan två och tre miljoner, varav mindre än 40.000 kommer till polisens kännedom.

Redan resultaten av HUI:s undersökningar motiverar åtgärder från handelns och samhällets sida. Under— sökningsresultaten skall emellertid också ses till— sammans med de andra förhållanden som kartlagts under stöldutredningens arbete. Utredningen är av den uppfattningen att samhällets nuvarande sätt att reagera vid butikstillgrepp av allmänheten kommit att ses som föga allvarliga och av handeln som otill— räckliga. Bl.a. detta kan förmodas ha medfört en viss passivitet vad gäller handelns egna åtgärder mot butikstillgrepp. Hos allmänheten har uppenbarligen också skett en attitydförändring, så att man numera

i stor utsträckning anser butikstillgrepp obetydligt eller inte ens brottsligt. Det kan inte uteslutas att sådana attityder också negativt påverkar dem

som arbetar inom handeln. Stöldutredningen har vi— dare kunnat konstatera att tillgreppen till sin art värdemässigt tycks ha övergått till att alltmera ut- göra lyxtillgrepp av framför allt dyrare klädesplagg, mode— och kapitalvaror. Det är också påtagligt att

butikstillgrepp i jämförelse med andra brott har en

• Sida 191
•  Original

hög andel kvinnor bland de ertappade Och att brotts— typen är utbredd i alla åldrar. Dessa förhållanden får i kombination med attitydförändringarna ses som allvarliga. Stöldutredningen har därför funnit det påkallat att föreslå åtgärder för att bryta de nämn— da tendenserna och nedbringa tillgreppssvinnet. Stöldutredningen hyser därvid den uppfattningen att åtgärderna från handeln och samhället i många av— seenden är beroende av varandra för att få önskade effekter. En kombination av åtgärder bör således vara ägnad att medföra en begränsning av butikstill—

greppens nuvarande omfattning.

6.2 Åtgärder från handeln

Främst genom HUI:s undersökningar och attitydunder— sökningarna har stöldutredningen erhållit ett brett underlag för förslag till åtgärder från handelns sida. Utredningen har vidare från flera av handelns organisationer fått förslag och synpunkter på olika lösningar från handelns sida av problemen kring butikstillgreppen. Det är enligt utredningens upp— fattning inte påkallat eller ändamålsenligt att ge— nom lagstiftning förelägga handeln vissa åtgärder för att nedbringa svinnet. Utredningen har istället valt att framhålla sådana åtgärder som genom de företagna undersökningarna framstår som mest på— kallade för att begränsa tillgreppens omfattning. Åtgärderna kan, utöver dem som avser förbättringar vad gäller den totala svinnkontrollen i företagen, huvudsakligen hänföras till fyra syften. Dessa är att minska butikstillgrepp av tillfällighetsnatur, att i största möjliga mån förhindra och försvåra tillgrepp av dem som mera systematiskt utnyttjar möjligheterna att stjäla i butiker, att informera och utbilda personalen och bidra till upplysning av allmänheten betr. tillgreppsproblemen, samt slutli- gen att sträva efter så enhetliga handlingsnormer

som möjligt då butikstillgrepp upptäckts. En viss åt-

• Sida 192
•  Original

gärd kan självfallet ge effekt i flera av de nämnda

avseendena.

6.2.1 Allmänna rekommendationer

Genom HUI:s undersökningar har framkommit att endast en dryg tredjedel av de stora företagen, vilka är mest utsatta för butikstillgrepp, har redovisnings— system där svinnets storlek och fördelning kan fast— ställas. Flertalet av företagen har däremot begrän— sade möjligheter att få tillräcklig kunskap om svin— nets storlek. Av de undersökta mindre företagen kunde inte något redovisa svinnets storlek. HUI:s prisundersökningar har visat att ett svinn på mellan 0,2 och 0,8 % kan uppstå enbart genom att man i dag— ligvaruhandeln inte tillräckligt bevakar prishöj— ningar. Sammantaget får svinnkontrollen i detalj— handeln bedömas som klart otillräcklig. Stöldutred- ningen ser förbättringar härvidlag som en avsolut förutsättning för att detaljhandeln skall kunna få kontroll över det totala svinnet. Först härefter kan stöldsvinnet tillfredsställande bedömas och olika åtgärder vidtas i företagen med hänsyn till svin— nets storlek och karaktär.

Härutöver kan allmänt sägas att utredningens under— sökningar ger intrycket att lättheten att oupptäckt eller i vart fall ostraffat tillgripa varor i buti— ker är en av de väsentliga orsakerna till kundstöl— derna. En viktig uppgift för handeln måste därför vara att minska tillfällena och öka upptäcktsrisker— na för butikstjuvarna. Så sker redan på många håll, men ytterligare åtgärder framstår som motiverade. En väl genomtänkt planering av försäljningsytorna ger en bättre överblick, varigenom tillgrepp försvåras. På flera håll inom handeln finns redan instruktioner och råd för utformning av butikslokaler med hänsyn till tillgreppsriskerna. Utredningen framlägger i detta avseende inte annat än generella synpunkter.

• Sida 193
•  Original

Betr. vissa affärstyper eller delar av större buti- ker kan ökad personaltäthet självfallet bidra till en minskning av tillgreppen. Ett särskilt problem utgör de enmansbetjänade butikerna som kommit att bli relativt vanliga och som ofta har längre öppet— hållande än annan detaljhandel. Det är uppenbart att enmansbetjäning i många fall kan innebära väsentligt ökade risker för tillgrepp eller andra brott.

6.2.2 Varuexponering

Som utvecklats ovan (avsnitt 4.6) anser allmänheten att den främsta orsaken till butikstillgrepp utgörs av varornas lättåtkomlighet. Enligt utredningens mening kan man förmoda att detta avser såväl dem som lockas av exponeringen som dem som med ursprunglig avsikt att stjäla utnyttjar att varorna är lätt tillgängliga för tillgrepp. Vidare har konstaterats en tendens till stor tillgreppsfrekvens av små, lätt— gömda, attraktiva och dyra artiklar. Detta har redan lett till att t.ex. tobaksvaror och film ofta för— varas i låsta eller på annat sätt för kunderna otill— gängliga utrymmen. Utredningen anser att man inom handeln bör öka skyddet av de lättgömda och stöld— begärliga varorna. Exempel på sådana är förutom de nämnda dyr kosmetika, skivor och kassettband. Det ligger också i sakens natur att massiv, lockande skyltning kombinerad med självbetjäning av sådana artiklar starkt ökar riskerna för tillgrepp. Det

kan inte uteslutas att man ibland inom handeln Väger tillgreppsriskerna mot chansen till ökad försäljning. Stöldsvinnet kan självfallet delvis reduceras genom inlåsning och manuell betjäning betr. de varutyper som visat sig särskilt utsatta för tillgrepp. Av dessa är flera av mode— eller lyxkaraktär. Utred— ningen anser att frestande exponering av sådana varor, bristfälligt skydd och den modebetonade in— riktningen av produkterna utgör väsentliga orsaker

till tillgreppens omfattning. En minskad exponering

• Sida 194
•  Original

och en ökad kontroll över sådana varor anser utred— ningen därför angelägen. En total återgång till manuell betjäning är dock av flera orsaker uteslu- ten, bl.a. av kostnadsskäl. Detta bör dock inte hindra ett allvarligt övervägande inom detaljhan— deln av en övergång till begränsad manuell betjä— ning betr. de särskilt stöldbegärliga varorna.

6.2.3 Tekniska hjälpmedel och bevakning

Den tekniska utvecklingen har medfört nya och ökade "möjligheter att i detaljhandeln skydda utsatta varu—. grupper. Vissa av dessa tekniska stöldskydd är var— ken kostsamma eller komplicerade. Ett exempel på detta är prismärkning med etiketter som endast med stor svårighet kan avlägsnas. Eftersom byte av pris— etiketter är en vanlig metod att tillskansa sig varor på oärligt sätt är detta ett tekniskt skydd som bör kunna användas i stor utsträckning. Till— grepp genom att gömma varor i större förpackningar är också vanliga. Förutom en bättre kontroll av förpackningarna kan särskild försegling av större sådana innebära ett väsentligt försvårande av till— grepp. Mer dyrbara är larmsystem i form av särskil— da brickor eller i prisetiketter inlagda magnet— slingor som avger larm om de förs ut ur butiken förbi en kontroll utan att dessförinnan ha avmagne— tiserats. Sådana system benämnes EVS, elektroniska varuövervakningssystem. De har hittills främst kom— mit att användas i textil—, bok—, livsmedels— och verktygsaffärer. I vissa fall har man inriktat EVS—

systemen att endast omfatta vissa dyra och attrak— tiva varutyper.

Larmsystem av EVS—typ är emellertid inte helt in— vändningsfria. Larm kan utlösas av misstag på grund av tekniska fel, vilket kan vara ägnat att inverka negativt på normalkunderna. Systemen kan sättas ur spel såväl genom att tjuven själv avlägsnar larm—

• Sida 195
•  Original

anordningen som genom att denna med olika tekniska manipulationer sätts ur funktion. Larmsystem måste också kompletteras med tillräcklig och utbildad per— sonal som kan ingripa vid larm. Enligt de uppgifter som HUI kunnat inhämta har installation av EVS van— ligen medfört en nedgång av svinnet, vilken dock inte tycks vara varaktig. Det förefaller således sannolikt att systemen kan motverka de mera till— fälliga tillgreppen, medan de förslagna tjuvarna tämligen fort lär sig att undgå larmen. Utredningen bedömer dock EVS lämpat för skydd av särskilt dyra

och attraktiva varor.

En förutsättning för effektivitet är emellertid att personal finns tillgänglig, som kan hindra manipu— lationer med larmsystemets komponenter. Vad gäller t.ex. användning av EVS vid försäljning av kläder tycks systemet inte vara tillräckligt för att hind— ra planerade tillgrepp, varför kontroll vid prov- utrymmen o.dyl. måste ske för att ge god effekt åt larmsystemet. Vad gäller andra typer av dyrbara varor som radio, TV, dyrare verktyg, ur, guldvaror och optik finns på många håll förutom manuell be— tjäning även stöldlarm för de varor som exponeras. Denna kombination synes vara ett lämpligt sätt att

nedbringa kundtillgreppen.

Som redan nämnts medför enligt utredningens uppfatt— ning flertalet tekniska varuskyddssystem inte att personal automatiskt kan ersättas. På sina håll har TV—övervakning ansetts vara av begränsat värde, ef— tersom personal saknats såväl för monitorövervakning som för snabbt ingripande vid tillgrepp. Enligt ut— redningens uppfattningen måste butiksövervakning med hjälp av butikskontrollanter fortfarande utgöra en väsentlig del av stöldskyddsverksamheten såväl vad gäller förebyggande som upptäckande av brott. Som 'påpekats från flera håll inom detaljhandeln måste

vid denna typ av bevakning övervägas dels om buti—

• Sida 196
•  Original

kens storlek och sortiment motiverar sådan bevakning, dels om denna skall ha stickprovskaraktär eller vara mera varaktig. Betr. de större butiksenheterna i storstadsregionerna bör förutsättningar för positiva bevakningsresultat vara goda. Resultatet torde i sista hand vara beroende på den enskilde butiks— kontrollantens utbildning, skicklighet och motiva— tion. För de större försäljningsanläggningarna i storstadsområden, s.k. köpcentra, är förhållandena ofta sådana att bevakning genom uniformerade väkta— re är värdefull. Särskilt från brottsförebyggande

synpunkt anses sådan bevakning vara av betydelse.

6.2.4 Information till allmänhet och personal

Stöldutredningens attitydundersökningar visar att såväl allmänheten som de butiksanställda i många fall har otillräcklig kunskap om svinnproblemen

och att attityderna inte sällan innebär en viss likgiltighet inför butikstillgreppen. Flera kampan— jer för att öka kunskaperna om butikstillgreppen

har skett från handelns sida. Utredningen ser dessa kampanjer som ett komplement till de åtgärder som bör vidtas från samhällets sida. Det bör emellertid påpekas att även omfattande kampanjer erfarenhets- mässigt endast har en relativt kortvarig effekt. Mest positiv anser utredningen upplysningsverksam— het av den typ som använts i det s.k. Täby—projek— tet vara. I projektet har handelns organisationer, enskilda företag, polisen och skolan gemensamt ar— betat med att sprida kunskap om butikstillgrepp till skolungdom, som aktivt fått arbeta med svinnfrågor— na. I informationen har ingått film och grupparbeten för skoleleverna. Samarbetet mellan handeln, poli— sens brottsförebyggande enheter och skolorna anser utredningen skapa goda förutsättningar för förmed- ling av kunskaper och utgöra grund för attitydbild— ning hos barn och ungdom. I den information som han—

deln bidrar att sprida ser utredningen som särskilt

• Sida 197
•  Original

viktigt att problemen kring och verkningarna av butikstillgreppen konkretiseras.

Utöver de nämnda möjligheterna till information till allmänheten får handeln anses ha ett stort ansvar för att sprida kunskap och utbildning till den egna per— sonalen. De stora detaljhandelsorganisationerna har redan program för sådan informationsverksamhet. Med hänsyn till de upplysningar som erhållits från de— taljhandeln och som framkommit genom attitydundersök— ningen avseende butikspersonal anser utredningen att det föreligger ett stort behov av information och utbildning. Fortlöpande information och ökad kunskap om det egna företagets svinnproblem bör därför vara av vikt för detaljhandeln. Lika väsentligt finner utredningen vara att personalen får konkreta upp— gifter om och exempel på tillgreppssvinnet och de rutiner som företaget önskar genomföra, särskilt

vad gäller ingripande vid tillgrepp. I sistnämnda .avseende gäller frågan såväl vilka effekter som kan uppnås för att förebygga brott som att säkerställa lagliga och enhetliga rutiner vid ingripande. Stöld— utredningen anser att även vad avser butikspersona— len känslan av likgiltighet och anonymitet utgör en fara. Det bör därför vara av största intresse för företagen att för sin personal förklara svinnproble— men, diskutera på vilka sätt den enskilda kan med— verka till en förbättring och söka finna nya vägar till en minskning av svinnet. Härigenom kan de butiksanställda få klarhet i vad tillgreppen betyder för det egna företaget och därmed ytterst för perso— nalens anställningstrygghet. Stöldutredningen har vid utvärdering av HUI:s undersökningar och kontak— ter med olika företrädare för näringslivet i detta avseende funnit att företag med god kunskap om hela svinnkomplexet också brukar ha kontroll över butiks—

tillgreppen och en medveten och motiverad personal.

• Sida 198
•  Original

6.2.5 Åtgärder vid upptäckta tillgrepp

Som visats ovan (avsnitt 4.11) har företagen mycket varierande anmälningsrutiner vid upptäckta mnjkstill- grepp. De företag som anlitar bevakningsföretaget Prefera AB redovisar ett genomsnitt på 60-70 % po— lisanmälningar. Vid attitydundersökningen avseende butikspersonal uppgav emellertid endast ca 15 % av

de svarande polisanmälan som vanligaste åtgärd vid upptäckta tillgrepp. Detta talar för att man i affärer utanför de största butikskedjorna är restriktiv med polisanmälan. AV HUI:s undersökning— ar framgår att anmälningsfrekvensen varierar mycket kraftigt mellan olika branscher. Så har beklädnads- och skobranscherna siffror under 40 % och bensin— stationerna anmäler enligt de framtagna uppgifterna under 20 % av de upptäckta tillgreppen, medan de mindre företag som redovisats i HUI:s undersökningar endast uppgivit ca 9 % polisanmälningar vid upp— täckta tillgrepp. HUI:s undersökningar bekräftar ut— redningens uppfattning att endast vissa större bu- tiker och butiker med särskilt dyra varor mera regel— mässigt anmäler de tillgrepp som upptäcks. I en stor del av detaljhandeln underlåter man emellertid av olika skäl att göra polisanmälan. Orsakerna kan vara många, t.ex. hänsyn till den enskilde kunden eller till butikens rykte, men sannolikt också uppfattning- en att anmälan ändå inte medför några åtgärder från samhällets sida.

Stöldutredningen har funnit det olämpligt att genom lagstiftning begränsa målsägandens disposition över anmälan. Däremot föreslår utredningen i flera avseen— den en viss utvidgning av samhällets reaktioner vid butikstillgrepp. Vidare föreslås sådana lagändringar att lagföring av tillgrepp skall kunna ske enklare och snabbare än f.n. Stöldutredningen anser att det därigenom bör framstå som mera meningsfullt att polisanmäla tillgrepp än vad som nu kan tyckas vara

• Sida 199
•  Original

fallet. Handeln kan väl hävda önskemål om att sam— hället på rimligt sätt och inom rimlig tid ingriper mot ertappade butikstjuvar. En förutsättning härför är att man i större utsträckning polisanmäler till— greppen och låter samhället vidta de rättsliga åt- gärder som bör följa. Självfallet kan handeln som hittills i en del fall själv lösa de problem som uppstår vid upptäckta tillgrepp utan att samhällets resurser behöver tas i anspråk. Särskilt kan detta vara fallet vid tillgrepp som förövats av barn och ungdomar. I sådana fall framstår det som angeläget att kontakt tas med föräldrarna.

6.3 Åtgärder från samhället

Enligt sina direktiv har stöldutredningen att bl.a. behandla frågorna om införande av straffavgift för snatteri att uttas av handel själv, om straffbe— läggande av oaktsamma tillgrepp samt om skärpta påföljder för butikstillgrepp. Betr. strafflag— stiftningens utformning skall också diskuteras om försök till snatteri bör straffbeläggas. Vad gäller påföljd för butikstillgrepp anser utredningen att ändring av straffskalorna kan övervägas, liksom om större likformighet vid påföljd för mindre till— grepp kan uppnås. De övergripande frågorna om till— greppsbrottens ställning sinsemellan och gentemot annan brottslighet, påföljdsvärdering m.m. ingår i förmögenhetsbrottsutredningens och fängelsestraff— kommitténs utredningsuppdrag. Stöldutredningen går därför inte in på dessa frågor. Straffprocessuella problem som kan beröra butikstillgreppen torde del- vis behandlas av rättegångsutredningen. Betr. butiks— tillgreppen skall stöldutredningen diskutera möjlig— heterna till en mera rationell och mindre kostsam handläggningsform för mindre tillgrepp. Utredningen syftar också till att på olika vägar försöka föränd— ra attityderna till butikstillgrepp. Stöldutredning—

en har därvid funnit att det inom områdena rörande

• Sida 200
•  Original

rapporteftergift, åtalsunderlåtelse och registrering av sådana beslut finns vidsträckta möjligheter att avhjälpa de brister som finns i gällande regler och praxis. 6.3.1 Principfrågor om sanktionssystemet Bakgrund till gällande rätt

Butikstillgrepp bestraffas efter sin art jämlikt bestämmelserna i 8 kapitlet brottsbalken som grov stöld, stöld eller snatteri. Lagrummen har efter brottsbalkens tillkomst inte förändrats i något avseende som påverkar bedömningen vid tillgrepp i butik. Däremot har praxis påverkats av penningvär— dets fall och gränsen mellan snatteri och stöld resp. mellan stöld och grov stöld har höjts betyd— ligt. 1968 års brottmålsutredning framlade 1971 förslag till ändring av påföljden för snatteri till enbart böter, men någon sådan ändring kom inte till stånd. Åtalsrättskommittén föreslog i betänkande 1976 en minskning av antalet åtal för mindre brott, däribland snatteri. Utredning och lagföring skulle enligt förslaget underlåtas om det inte var påkallat med hänsyn till viktigt allmänt eller enskilt in— tresse. Inte heller detta förslag ledde till lag— stiftning.

civilrättslig eller straffrättslig påföljd

I utredningens direktiv omnämns bl.a. frågan om införandet av en straffavgift för butikssnatteri, som man från handelns sida själv skulle få ta ut. Vad gäller omfattningen av ett sådant system an- ser utredningen först uppenbart att en total av— kriminalisering inte kan komma ifråga. Ett avgifts— system skulle dock kunna omfatta mindre tillgrepp. Fördelarna med ett sådant skulle vara att sanktio-

nen mot den ertappade kom omedelbart. Det kan också

• Sida 201
•  Original

förmodas att en uppgörelse med affären vanligen upp— levs som mindre pressande av den ertappade än om polis och åklagare kopplas in. Vidare skulle man från handelns sida kunna se fördelar i att ta ut en avgift som delvis kunde täcka utgifter för t.ex. be- vakning. Slutligen skulle också polis och åklagare slippa arbete med ett stort antal mindre butikstill— grepp. Ett privaträttsligt avgiftssystem skulle å andra sidan kunna medföra risk för otillbörligt ut— nyttjande av den ertappades beroende ställning och tillämpningen av ett avgiftssystem skulle knappast kunna lämnas helt utan kontroll från samhällets sida. Att upphäva straffsanktionen för ett tillgrepps— brott, även om detta är ringa, skulle enligt utred— ningen sannolikt leda till uppfattningen att sam— hället ser detta som mindre allvarligt.

1968 års brottmålsutredning behandlade ingående frågan om ett privaträttsligt avgiftssystem, men av- visade tanken och anförde att i den mån ekonomiska sanktioner skulle sättas in mot dem som olovligen tillgrep varor i butiker detta borde vara en uppgift för de rättsvårdande myndigheterna genom att böter utdömdes.

Stöldutredningen finner att nackdelarna med ett av— giftssystem är större än de fördelar som kan vinnas. Liksom brottmålsutredningen anser stöldutredningen att sanktioner vid butikstillgrepp skall vidtas av samhället och inte av privatpersoner eller företag. Stöldutredningen avvisar därför avkriminalisering och avgiftssystem vid mindre butikstillgrepp.

Straff för oaktsamt brott

Oaktsamt brott vid butikstillgrepp skulle innebära att den straffas som i butiken tar en vara och där— efter, utan att ha uppsåt att stjäla, passerar kas—

salinje eller lämnar butiken utan att betala. Bort—

• Sida 202
•  Original

sett från fall av rena misstag innebär denna form av oaktsamhet närmast detsamma som ett strikt an— svar för kunden, dvs. den som inte betalat på van—

ligt sätt anses ha förfarit oaktsamt.

Det antal fall där oaktsamt brott skulle kunna på— stås blir enligt utredningens mening begränsat. Ut— redningen ser det vidare svårt att motivera en helt ny princip om oaktsamma tillgrepp i situationer av det slag som är aktuella. Ett straffbeläggande av sådana förfaranden torde också i hög grad strida mot det allmänna rättsmedvetandet, då straff i realite— ten skulle inträda vid vanliga fall av slarv, glömska eller förbiseende. Den enda praktiska fördelen med oaktsamt brott skulle vara att uppsåtsfrågan i en del fall skulle kräva mindre utredning, eftersom

ett oaktsamt brott kunde tillgripas subsidiärt.

Brottmålsutredningen har i sitt betänkande SOU 1971:10 också övervägt frågan om införande av oakt— samt butikstillgrepp. Denna utredning övervägde möj— ligheterna att införa ett oaktsamt tillgreppsbrott enligt förebild av bestämmelserna om bedrägligt be— teende i 9 kap. 2 5 andra stycket brottsbalken. Brottmålsutredningen fann emellertid också att starka principiella skäl talade mot att bredda kri— minaliseringen att omfatta oaktsamma beteenden och man avvisade tanken på straffbeläggning av oaktsamma

tillgrepp.

Stöldutredningen finner med hänsyn till vad ovan sagts skälen mot införande av oaktsamma tillgrepps— brott så starka att utredningen inte finner anled— ning att ytterligare gå in på frågan. Utredningen avvisar tanken på en sådan lagstiftning.

• Sida 203
•  Original

Straff för försök till snatteri

Svensk rätt saknar straffbarhet vid försök till de ringa förmögenhetsbrotten. I Danmark och Finland är däremot försök till snatteri straffbart. Stöldutred— ningen har funnit att den lösning som framkommit i praxis betr. fullbordanspunkten för snatteri i självbetjäningsbutik till stor del förtar intresset av en bestraffning av försök. Antalet fall där upp— såt kan visas redan innan fullbordat brott föreligger är begränsat. I en del av.dessa föreligger sådana försvårande omständigheter att det fullbordade brottet oavsett det tillgripnas värde skall bedömas som stöld. I dessa fall föreligger straffbarhet re— dan vid försök. I övriga fall kan butikspersonalen självfallet ingripa med påpekande trots att straffbar handling inte föreligger. Vid en allmän bedömning av åtgärder från samhällets sida mot butikstillgrepp har stöldutredningen inte funnit någon utvidgning av det straffbara området påkallad.

Påföljd för snatteri

Stöldutredningen har diskuterat möjligheten att in— föra penningböter som påföljd vid mindre butikstill— grepp. En delning av brottet snatteri i en svårare och en lindrigare form kan emellertid knappast kom— ma ifråga. Vidare kan ifrågasättas om penningböter bör införas för ett visserligen mindre allvarligt men dock centralt brottsbalksbrott. Därtill kommer att såväl frågor om gripande som om andra tvångsmedel måste särregleras om ett rent bötesbrott tillskapas. Oaktat att penningböter som påföljd vid vissa snat— teribrott kunde underlätta förenklad lagföring har stöldutredningen valt att avstå från att utveckla ett sådant förslag. Ett viktigt skäl har härvid ock- så varit att utredningen velat undvika schablongrän- ser mellan olika typer av påföljd för snatteri, då detta lätt kan uppfattas som uttryck för ett påtag—

• Sida 204
•  Original

ligt större eller mindre ogillande från samhället. De vinster som kan uppnås genom att göra snatteri helt eller delvis till ett bötesbrott anser utred— ningen kunna uppnås på annat sätt genom förändrade former för enklare handläggning. Stöldutredningen har därför inte funnit anledning att föreslå änd-

ring i straffskalan för snatteri. 6.3.2 Förenklad handläggning av mindre brott Bakgrund till gällande rätt

Redan vid införandet av nya rättegångsbalken före— låg behov att kunna handlägga enklare brottmål på annat sätt än genom en förhandling inför allmän dom— stol. För detta ändamål skapades institutet straff—

föreläggande.

Detta var från början tämligen snävt begränsat att omfatta endast de minsta och enklaste brottmålen. Brottsutvecklingen och behovet av mera rationell handläggning har därefter lett till en rad ändringar i bestämmelserna om strafföreläggande. Genom den se- naste ändringen 1976 kan strafföreläggande utfärdas för brott varå kan följa böter eller fängelse i högst sex månader, varvid högst sextio dagsböter

får föreläggas.

Lagen om ordningsbot tillkom 1966 efter förslag av trafikmålskommittén i betänkande SOU 1963:27. Lagen trädde i kraft den 1 januari 1967 och intogs däref— ter 1968 i 48 kap. rättegångsbalken. Förutom vid trafikförseelser har ordningsbot kommit att till— lämpas också vid lagföring av vissa brott av enkel beskaffenhet som lämpar sig för en schablonmässig .bedömning. Enligt anvisningar från rikspolisstyrel— sen utfärdar polisman föreläggande omedelbart på platsen eller i vissa fall i efterhand (s.k. kon— torsföreläggande). Skriftligt godkännande sker van—

• Sida 205
•  Original

ligtvis genast. Det godkända föreläggandet redovi- sas till RPS och registrering sker betr. vissa upp— gifter i körkortsregistret. För kamerala ändamål do— kumenteras de godkända föreläggandena lokalt vid polisen. Ordningsföreläggande används i stor omfatt— ning och f.n. utfärdas ca 180.000 förelägganden år— ligen. Högsta enskilda penningbot har fram till den

1 januari 1982 varit 300 kronor, därefter 600 kronor. Vid flera brott tillämpas särskilda sammanräknings- regler, varigenom bötesbeloppet numera kan bli högst

700 kronor.

Utöver de nämnda instituten har vid flera tillfällen föreslagits andra metoder för att förenkla handlägg- ningen vid mindre brottmål. Brottmålsutredningen fö— reslog i betänkandet"Mindre brott"(SOU 1974:27) att skadestånd skulle få utdömas genom strafföreläggande, varigenom ytterligare mål skulle kunna undantas den dyrbara och långsammare behandlingen vid domstol.

I samma betänkande föreslogs också förenklad process vid domstol i de fall där åtal väckts med anledning av att strafföreläggande inte godkänts. Dessa för— slag till i flera avseenden mycket långtgående ra— tionaliseringar ledde inte till lagstiftning. Frågan om s.k. jour—domstolar som ett annat sätt att uppnå snabb och enkel handläggning har under senare år

ett flertal gånger aktualiserats, men avvisats. F.n. behandlas frågan av rättegångsutredningen. Utgångs— punkten för gällande rätt är sålunda att förenklad lagföring kan ske endast genom strafföreläggande

eller ordningsbot i vissa fall.

Handläggningsformer och tidsåtgång

Utvecklingen har lett till att en allt större del av de mindre brotten kan handläggas genom förenklat för— farande utanför domstol. År 1980 utfärdades i landet ca 3.300 strafförelägganden för butikssnatteri, medan

för alla typer av butikstillgrepp åtal väcktes i ca

• Sida 206
•  Original

5.300 fall. Det är angeläget att utvecklingen mot ökad användning av förenklade handläggningsformer fortsätter. En sådan utveckling är nödvändig såväl med hänsyn till brottsutvecklingen som behovet av att minska polisens, åklagarnas ajidomstolarnas ar—

bete med mindre brott.

Brottmålsutredningen redovisade i sitt betänkande 1971 tidsåtgång vid handläggning av butikssnatte— rier. Ovan under avsnitt 4.3 har stöldutredningen gjort en liknande undersökning. Jämförelsen visar att handläggningstiderna hos polisen minskat. 1979 hade omkring 90 % av ärendena slutligt handlagts inom tre månader jämfört med ca 60 % år 1968. Under— sökningarna är av begränsad omfattning, men torde visa att handläggningstiderna förkortats avsevärt. Detta kan ha samband med att utformning av förunder— sökningsprotokoll blivit enklare och också att kra— ven på protokollens innehåll, särskilt vid ärenden som avgöres genom strafföreläggande, blivit mindre. Det måste dock hållas i minnet att de redovisade undersökningarna inte utesluter att handläggnings— tiderna kan variera kraftigt mellan olika polis— distrikt. Även handläggningstiderna vid åklagar— myndigheterna betr. butikstillgrepp har minskat väsentligt. 1979 hade i Malmö ca 95 % av ärendena handlagts inom sex månader, medan motsvarande andel 1966 var ca 75 %. Även här måste dock påpekas att

de olika åklagarmyndigheternas rutiner kan variera och därmed påverka handläggningstiderna. Den ut- veckling som beskrivits betr. polis och åklagare

har medfört att även handläggningen vid domstolarna blivit snabbare. Mer än två tredjedelar av de åtala- de brotten avgörs inom sex månader och 90 % inom

ett år.

• Sida 207
•  Original

Behovet av straffprocessuella förändringar

Med de positiva resultat som redovisats ovan betr. handläggningstider kan det förefalla som om det en- dast föreligger ett begränsat behov av ingrepp i straffprocesslagstiftningen. Utredningen anser emel— lertid att varje möjlighet att ytterligare förkorta tiden mellan gärning och påföljd måste tillvaratas. En snabb och konsekvent lagföring är ett verksamt sätt att påverka attityderna till butikstillgrepp. Samtidigt måste det ligga i den enskildes intresse med en snabb handläggning av ärendet. Det bör därvid anmärkas att en stor del av de misstänkta vid butiks— tillgrepp inte utgörs av kriminellt eller socialt be— lastade personer, utan har en mera genomsnittlig sam— mansättning vad gäller ålder, kön och sociala för— hållanden. Stöldutredningen är av den uppfattningen att det faktum att någon påtaglig åtgärd snabbt vid— tages vid butikstillgrepp är det väsentliga; sedan spelar det mindre roll om den utgår från domstol, åklagare eller polis. Det viktigaste med åtgärden

är att den genom sin snabbhet blir verksam såväl in— dividual— som allmänpreventivt. Ett krav är dock vid varje form av förenklad lagföring att den enskil- des rättssäkerhet garanteras. Vidare anser utred- ningen att brottsutvecklingen påkallar ett ökat an— tal lagföringar för butikstillgrepp. Det måste emel- lertid därvid bli en balans mellan de kostnader sam— hället ådrager sig genom den ökade lagföringen och de skador tillgreppen vållar. Butikstillgrepp torde mera än många andra brott lämpa sig för snabb hand— läggning. Det är utredningens uppfattning att såda— na förändringar Vid lagföring skall kunna ske att man i större utsträckning än tidigare utnyttjar den polispersonal som handlägger ärendena och i mindre omfattning åklagare och domstolar. Härigenom bör resurser kunna frigöras för användning vid allvar- ligare oeh mera komplicerade brott. Mot denna bak- grund har stöldutredningen i det följande behandlat

• Sida 208
•  Original

frågan om ytterligare möjligheter till förenklad lagföring vid butikstillgrepp.

Handläggning vid domstol

Förslag till inrättande av s.k. jourdomstolar har, som inledningsvis nämnts, framställts vid flera till— fällen. Med jourdomstol menas vanligen en domstol som kort tid efter lagöverträdelsen kan träda in och hålla huvudförhandling och döma i målet. Ibland av— ses också en domstol verksam även kvälls— och natte— tid för att lagföring skall kunna ske i omedelbar anslutning till brottet. Den senare typen av domstol lär inte kunna få något större ärendeunderlag i Sverige. Möjligen skulle man på detta sätt kunna skapa en väg att åstadkomma en snabb handläggning

av enstaka brott, men förfarandet torde bli kost— samt. Det är inte troligt att en sådan domstol ens

i de största städerna skulle få en målbeläggning

som innebar ett effektivt utnyttjande av resurser— na. Då det i första hand skulle bli enkla brott och förseelser som skulle kunna lagföras på detta sätt blir en stor kostnadsökning svår att försvara. Den först nämnda typen av domstolsverksamhet skulle kun— na genomföras av en ordinarie brottmålsrotel vid underrätt där viss tid avsattes för snabbinstämda "jourbrott". Även här ter det sig emellertid osäkert vilket ärendeunderlag som skulle kunna förväntas. Olikheterna mellan storstad och landsbygd skulle säkerligen bli mycket stora. I båda de skisserade fallen finns två huvudinvändningar att göra. För

det första krävs för en förenklad domstolsprocess att den misstänkte/tilltalade inställer sig till förhandlingen. Det är numera ganska vanligt att den misstänkte uteblir och hans närvaro kan i många fall säkerställas endast genom någon form av förvars- tagande i avvaktan på rättegång. Vid mindre brott ter sig detta inte realistiskt. Särskilt påfallande blir de praktiska problemen i distrikt med låg

• Sida 209
•  Original

brottsfrekvens och långa avstånd. För det andra måste ett jourdomstolsförfarande ses i relation

till de möjligheter till förenklad lagföring som redan finns enligt rättegångsbalken. Ärenden som inte kan avgöras genom strafföreläggande eller ord— ningsföreläggande torde endast i mycket få fall kunna avgöras genom domstolsförhandling i snabbare ordning än som nu sker. De som nu avgöres vid dom- stol är sådana där strafföreläggande inte kunnat delges, sådana där föreläggande bestritts och så— dana där påföljdssskäl eller andra omständigheter lett till att åklagaren inte kan eller vill utnyttja strafföreläggande. I samtliga fall torde endast sällan föreligga möjligheter att snabbare än f.n.

ta fram underlag för en omedelbar rättegång. Bevis— ning och uppgifter om personliga förhållanden måste klarläggas, vilket i många fall inte kan ske omedel— bart. Stöldutredningen anser därför att frågan om enklare handläggning inte bör knytas till någon ny form av domstolsförfarande utan i stället bör inrik— tas på de redan befintliga instituten. Möjligheterna att ytterligare öka effektiviteten och snabbheten vid strafföreläggande och ordningsbot bör därför

undersökas.

Strafföreläggande

Strafföreläggande kan enligt gällande regler utfär— das i ett stort antal ärenden rörande butikstill— grepp. De vanligaste grunderna till att butikssnat— teri inte slutligt kan handläggas genom strafföre— läggande är, förutom att delgivning inte kunnat ske, att annan påföljd än högst sextio dagsböter bör ut— dömas och att målsäganden har ersättningsanspråk. Antalet bestridda butikstillgrepp är tämligen litet och de bestridanden som sker är ofta uppenbart ogrun— dade. Ett sätt att vidga ramen för strafföreläggan— dets tillämpningsområde är att tillåta att före—

läggandet även upptar målsägandeanspråk. Då de före—

• Sida 210
•  Original

kommer är inte sällan de enskilda anspråken dock sådana att de kräver komplettering innan de kan föreläggas den misstänkte för godkännande. En allt— för tidsödande kontrollfunktion läggs därvid enligt utredningens uppfattning på åklagaren. Det kan också med fog påstås att den misstänkte kommer i en be— roende ställning. Han kan känna sig tvingad att välja mellan ett godkännande av strafföreläggande med skadestånd som han egentligen inte vill godta och ett bestridande följt av påfrestningen av en rättegång med risk för ökade kostnader och kanske samma slutresultat vad gäller påföljd och skadestånd.

1968 års brottmålsutredning föreslog i sitt betän— kande 1974 att enskilt anspråk skulle få upptas i strafföreläggande om det understeg visst tämligen högt satt belopp, men förslaget ledde inte till lag— stiftning. Stöldutredningen har övervägt värdet av

en sådan förändring av förutsättningarna för ut— färdande av strafföreläggande. Skadestånd lämpar

sig emellertid enligt utredningen inte heller att handläggas summariskt. Någon nämnvärd vinst i form

av snabbare handläggning skulle knappast uppkomma.

Vissa butikstillgrepp går till åtal av den anled— ningen att åklagaren anser att påföljden bör bestäm— mas till över sextio dagsböter. Ett sätt att avlasta domstolarna ytterligare butikssnatterier är följakt— ligen att höja gränsen för den påföljd som kan åläg— gas genom strafföreläggande. Även denna fråga be— handlades av brottmålsutredningen, som föreslog en höjning av högsta dagsbotsantal vid strafföreläg— gande från femtio till sextio dagsböter. Denna höj— ning har skett. Tre av utredningens experter ansåg dock att gränsen kunde sättas vid åttio dagsböter. De fall som är aktuella för denna del av straffskalan är ibland av den arten att de väl skulle kunna av— göras genom strafföreläggande. En höjning av den

övre gränsen för antalet dagsböter vid strafföre—

• Sida 211
•  Original

läggande skulle medföra att domstolarna inte behövde belastas med de snatterier där enbart det tillgripnas värde och inga andra omständigheter medför att ett högt antal dagsböter skall utdömas. De butikstill— grepp som leder till höga dagsböter av annan orsak än det tillgripnas värde är vanligen brott som an— tingen innebär återfall eller är försvårande på an— nat sätt eller är förövat av någon med sådana per- sonliga förhållanden att domstolsförhandling bör ske. Dessa mål blir oavsett en höjning av dagsbots- gränsen föremål för åtal.

En höjning av straffmaximum vid strafföreläggande torde således medföra att snabbare handläggning upp— nås betr. ett mindre antal av de butikssnatterier som nu handläggs vid domstol. Stöldutredningen an— ser dock inte detta utgöra tillräckligt skäl att föreslå en höjning av den övre påföljdsgränsen vid utfärdande av strafföreläggande.

Vad gäller handläggningstid för strafföreläggande har utredningen inte funnit några vägar att ytter- ligare påskynda handläggningen vid åklagarmyndighe— terna. Det kan med hänsyn till åklagarmyndigheter— nas arbetsbörda inte undvikas att balanser ibland uppstår och utredningen anser inte att strafföre- läggande betr. butikssnatteri kan anses så betydel— sefulla jämfört med föreläggande betr. andra brott att de bör behandlas med förtur. Däremot har utred— ningen ansett att frågan om arbetsfördelningen mellan polis och åklagare bör undersökas. Utredningen har ' funnit att en förbättring härvid i första hand borde

kunna ske genom ett ökat utnyttjande av ordnings— botsinstitutet.

• Sida 212
•  Original

Ordningsföreläggande

Ordningsföreläggandet innebar en överflyttning av en del av strafföreläggandeområdet från åklagarna till polisen. Grunden till lagstiftningen var att polisen, åklagarna och domstolarna fått en starkt ökad arbets— belastning varigenom behovet av ett nytt enkelt sätt för lagföring uppstått. Avsikten var att ordnings—

föreläggande skulle användas vid trafikförseelser.

Departementschefen anförde vid lagens införande att det blivit en alltmer angelägen uppgift att tillse att tillgänglig personal inom rättsvården utnytt- jades effektivt. Särskilt viktigt var att man för handläggningsuppgifter av olika slag inte tog i an— språk mer kvalificerad personal än uppgiftens art krävde. Vidare framhölls som angeläget att tillvara— ta alla möjligheter att uppnå större snabbhet i handläggningen, så att påföljden blev fastställd snarast möjligt efter brottet. Om rättssäkerhets- kravet uttalades att det redan vid rättegångsbal— kens tillkomst framhållits att det ordinära dom— stolsförfarandet var anpassat för betydelsefulla och invecklade mål. Det skulle vara alltför be— tungande för den misstänkte och medföra onödiga kostnader för det allmänna om man skulle tillämpa samma förfarande för obetydliga erkända förseelser. Ett viktigt skäl för förenklingar i lagföringen var också önskemålet att bespara den enskilde kostnader och besvär som inte stod i proportion till sakens beskaffenhet. Vidare uttalade departementschefen följande.

Enligt min mening är värdet av snabbhet i rättskip— ningen så stort att man måste ta tillvara alla möj— ligheter att förenkla handläggningsformerna så länge detta kan ske med bibehållande av tillräckliga ga— rantier för att materiellt riktiga avgöranden blir meddelade. När det gäller brott av mindre allvarlig karaktär kan det inte anses rimligt att samhället anordnar ingående och dyrbara utrednings— och pröv— ningsförfaranden, om den misstänkte själv inte gör

• Sida 213
•  Original

anspråk härpå utan är villig att i summarisk ordning erkänna vad som läggs honom till last och godtar det straff som kommer i fråga.

I sin kommentar till den föreslagna lagtexten anförde departementschefen vidare att det inte torde kunna anföras betänkligheter mot summarisk process vid lindrigare brott. Det kunde enligt departements- chefen inte anses oförenligt med polisens ställning och uppgifter att utöva vad som företer vissa lik— heter med dömande verksamhet. Fog för principiella betänkligheter mot ett polisbötessystem på ett vi—

dare område fanns därför inte.

Lagföringssystemet kom snabbt att accepteras och har fungerat väl. För såväl allmänheten som polisen har det blivit naturligt att erkända och okomplicerade brott kan bli föremål för bötesföreläggande omedel— bart på platsen. Tillämpningen av ordningsföreläggan— de är vidare sådan att rättssäkerheten är väl till— godosedd. Endast i sällsynta fall sker framställning om undanröjande av föreläggande. När så sker rör det sig mestadels om felräkningar och tekniska misstag vid utfärdandet. Begäran om undanröjande från den misstänktes sida är mycket ovanligt. Ordningsföre— läggande har således övertagit en stor del av områ— det för strafföreläggande, varigenom både erhållits en snabb lagföring och en betydande minskning av åklagarens arbetsbörda med mindre brott.

6.3.3 Införande av ordningsföreläggande vid butikssnatteri

De ovan refererade uttalandena vid ordningsbotslagens tillkomst gäller fortfarande. De goda erfarenheterna av ordningsboten har medfört att stöldutredningen an— ser att möjlighet att tillämpa ordningsbot vid vissa fall av okomplicerade snatterier nu bör övervägas. Skälet för detta är liksom vid tillkomsten av lagen om ordningsbot att behovet av snabb och billig hand—

• Sida 214
•  Original

läggning av enkla brott ökat. Vad avser mindre snatterier är samtliga de skäl som åberopats vid införandet av ordningsbot gällande. De okomplicera— de, erkända snatteribrotten är också av sådan art att de lämpar sig för förenklad lagföring och ett regelbestämt påföljdsval. Lagföring genom föreläggan— de av ordningsbot skulle i väsentlig omfattning av— lasta åklagarna arbete med strafförelägganden. Det skall också framhållas att ordningsföreläggande med— för möjligheter till en väsentlig vinst betr. del— givningsförfarandet. I många fall bör föreläggandet kunna utfärdas och godkännas i omedelbar anslutning till brottet. Genom att svårigheterna vid normalt delgivningsförfarande härigenom i stor omfattning kan undvikas bör såväl åklagare som domstolar kunna besparas arbete med de mindre butikstillgreppen. Vid övervägande om ordningsföreläggande skall kunna kom— ma till användning vid snatteri uppkommer främst frågor avseende påföljdens typ och uträkning, om begränsning av tillämpningsområdet för ordningsbot, om förundersökningen och om tekniska följder rörande bl.a. rapportering och registrering, samt om institu—

tets fortsatta benämning.

Dagsböter vid ordningsföreläggande

Som ovan nämnts har stöldutredningen diskuterat möj— ligheten att föreslå införande av penningböter vid butikssnatterier av låga värden. Utredningen har inte funnit denna väg framkomlig. Om ordningsföre— läggande skall kunna avse snatteri måste således begränsningen till penningböter vid ordningsbot frångås och möjlighet att ålägga dagsböter införas. Det kan tyckas att en sådan utvidgning av ordnings— botssystemet strider mot dess grundprinciper, nämli— gen att polismannen inte skall göra någon annan prövning än huruvida brottet föreligger och där— efter påföra straff i enlighet med fastställd

bötestaxa. Vid en närmare granskning kan emellertid

• Sida 215
•  Original

konstateras att det rör sig om en teoretisk och knappast någon praktisk fråga. Åsättande av dags— böter vid strafföreläggande sker f.n. i stor ut— sträckning genom tillämpning av strafftabeller, där i normalfallen t.ex. det tillgripnas värde vid snat- teri svarar mot ett bestämt antal dagsböter. I ett flertal åklagardistrikt tillämpas tämligen strikt

en sådan ordning. Det sagda gäller det stora antalet butikstillgrepp där saken är av enkel beskaffenhet och inga andra förhållanden än tillgreppsvärdet blir avgörande för påföljden. Bestämningen av dagsbotens storlek är redan centralt reglerad genom riksåklaga— rens cirkulär RÅC 1:97. Åsättandet av dagsböter är enligt stöldutredningens kännedom således redan idag vid åklagarmyndigheter och ofta även i domstolarna

schablonartat i en majoritet av ärendena.

Begränsningar för användning av ordningsföreläggande

För att begränsa området för tillämpningen av ord— ningsbot vid snatteri anser utredningen att hänsyn måste tas till det tillgripnas värde. Det är betr. brott avseende lågt värde som ökningen av antalet lagföringar kommer att bli mest påtaglig och det är alltså här som behovet av enkel och snabb lagföring blir särskilt stort. Dessa brott är vanligen okompli— cerade och erkännande föreligger i flertalet fall. Utredningen anser därför att vid tillämpningen av ordningsföreläggande vid snatteri det tillgripnas värde inte bör överstiga en viss relativt låg värde— gräns. Som tidigare uttalats ligger gränsen mellan snatteri och stöld vid omkring 400 kronor. En lämp— lig värdegräns för ordningsföreläggande anser utred— ningen vara hälften av detta belopp eller omkring 200 kronor. Denna gräns bör kunna ändras om föränd— ring av penningvärdet eller andra förhållanden för— anleder detta. Därutöver bör framhållas att varje förhållande som kan medföra att brottet skiljer sig

från normalfallet skall utgöra hinder för handlägg—

• Sida 216
•  Original

ning genom ordningsföreläggande. Det är endast de erkända och okomplicerade brotten rörande mindre värden som skall kunna lagföras på detta sätt. De brott som inte uppfyller dessa krav skall överlämnas till åklagaren för strafföreläggande eller åtal.

Förundersökningen

Enkla butikssnatterier föranleder som ovan nämnts (avsnitt 2.1.2) oftast korta förundersökningsan— teckningar. Formellt gäller reglerna i 23 kap. 18 S rättegångsbalken, vari bl.a. föreskrivs att den miss— tänkte efter förundersökningens slut skall få ta del av vad som framkommit och lämnas skäligt rådrum. Innan detta har skett får åtal inte väckas. I prak— tiken önskar den misstänkte ofta inte ta del av för- undersökningen. Då de uppgifter som skall föreläggas den misstänkte i de enkla fallen endast är anmälan, erkännandet av brottet och personuppgifter blir dock behovet av rådrum normalt litet. Utredningen finner emellertid att även den begränsade förundersökningen vid de enkla snatterierna kan bidra till att minska effektiviteten i en omedelbar handläggning. Redan enligt reglerna om utfärdande av ordningsföreläggan— de i 48 kap. 16 5 RB anges att den misstänkte om så erfordras skall lämnas rådrum. Därigenom anser ut— redningen att den misstänktes rätt tillräckligt tas tillvara i ärenden av den typ som nu är aktuell. Den formella och något mera omfattande regleringen för dokumentation av förundersökning m.fl. regler som nu gäller även vid de enkla fallen av snatteri anser ut— redningen därför kan avvaras. Härigenom minskas arbe— tet för den handläggande polismannen till ett mini— mum, samtidigt som den misstänktes rätt inte åsido— sätts. Ett undantag från bestämmelserna om krav på förundersökning bör därför enligt utredningens me- ning göras. Inskränkningen bör intas i 23 kap. 22 S RB och skall gälla endast de fall där polisman äger

• Sida 217
•  Original

rätt att utfärda ordningsföreläggande enligt de reg-

ler som utredningen föreslår. Straffskala vid ordningsföreläggande

Betr. de brott som således faller in under det tänk— ta tillämpningsområdet för ordningsföreläggande före— slår utredningen att dagsböter skall kunna åsättas. Den exklusiva användningen av penningböter vid ord— ningsföreläggande skulle alltså brytas. Liksom betr. nu gällande bestämmelser om ordningsbot anser utred- ningen att riksåklagaren skall fastställa det antal dagsböter som skall utgå vid de aktuella brotten. Ut— redningen har funnit att påföljden bör bestämmas till ungefär dubbla tillgreppsvärdet. Straffbestämmelserna skulle då vid en normal dagsbot om 10 kronor omfatta 20 dagsböter för tillgreppsvärde upp till 100 kronor, 25 dagsböter vid tillgreppsvärde mellan 101 och 150 kronor och 30 dagsböter mellan 151 och 200 kronor. Antalet dagsböter blir då liksom tillgreppsvärdet vid ordningsföreläggande begränsat till hälften av vad motsvarande regler för strafföreläggande föreskriver. De av riksåklagaren fastställda dagsbotsgränserna skulle således gälla på samma sätt som nuvarande ordningsbotstaxa vid trafikbrott som t.ex. hastig— hetsöverträdelse. Även här är "värdet", hastigheten, avgörande för påföljden. Om brottet emellertid inte är okomplicerat kan det bli aktuellt med misstanke

om vårdslöshet i trafik, varvid ärendet följaktligen

överlämnas till åklagaren.

Stöldutredningens förslag skiljer sig således mycket litet i praktiken från de metoder som redan utveck— lats och fungerar väl inom ordningsbotssystemet. Vad gäller storleken av varje dagsbot är detta redan reg— lerat av riksåklagaren. Dessa bestämmelser bör inte vara svårare att tillämpa än de nu gällande reglerna för sammanräkning av ordningsbot vid flera brott.

Polismannen får från rikspolisstyrelsens person—

• Sida 218
•  Original

och belastningsregister inhämta uppgifter om ev. tidigare brottslighet som kan medföra att ordnings— föreläggande inte kan utfärdas. Vid återfall i brott, flera brott vid samma tillfälle eller andra försvå— rande omständigheter skall det, som ovan uttalats, inte kunna bli aktuellt med lagföring genom ordnings— föreläggande. Ärendet får i dessa fall istället över—

lämnas till åklagaren.

Ordningsföreläggande betr. unga lagöverträdare

Vid beslut om åtal och om utfärdande av strafföre— läggande skall om svårare straff än böter är stad— gat för brottet föras särskilt protokoll då prövning sker enligt lagen (1964:167) om unga lagöverträdare, dvs. då gärningsmannen är mellan 15 och 18 år vid brottets begående. Kravet på upprättande av proto— koll föreskrivs för åklagaren i KK 1964z740 med före— skrifter för åklagare i vissa brottmål. Närmare reg— ler för upprättande av protokoll har utfärdats av riksåklagaren. Bestämmelserna om protokollföring av åtalsprövning jml. LUL är knutna till det straff

som är stadgat för brottet. Detta innebär att ett stort antal klara bötesbrott, där fängelse i och

för sig ingår i straffskalan kräver protokoll vid åtal eller utfärdande av strafföreläggande. Exempel på sådana brott är, förutom snatteri, bedrägligt be— teende, skadegörelse, ofredande, olovligt brukande samt inom specialstraffrätten varusmuggling och grov olovlig körning. Vid flera av dessa brott, där— ibland snatteri,är praxis sedan lång tid så väl ut— vecklad att det omedelbart brukar stå klart dels att böter skall följa på brottet, dels att anledning att höra sociala myndigheter saknas. Proumollföringen av åtalsprövningen enligt LUL har i dessa fall blivit

en formalitet.

Vid en utvidgning av tillämpningsområdet för ord- ningsföreläggande uppkommer frågan om och hur den

• Sida 219
•  Original

prövning enligt LUL som nu göres av åklagare skall göras av polisman. Utredningen konstaterar att det med den föreslagna omfattningen av rätten för polis— man att utfärda ordningsföreläggande för snatteri blir en principiell skillnad mellan de brott som kan handläggas av polisman och de som handlägges av åklagaren. De brott som kan bli föremål för ordnings— föreläggande är genom den föreslagna lagstiftningen inskränkta till de värdemässigt lägsta och i övrigt okomplicerade fallen. Även om flertalet snatterier som bedöms av åklagare trots högre tillgreppsvärde oftast i praktiken är bötesbrott föreligger i dessa fall dock alltid möjligheten av försvårande omstän— digheter. Utredningen anser att den prövning som skall ske enligt LUL i dessa senare fall även i fortsättningen bör redovisas enligt nuvarande reg— ler. Däremot kan utredningen inte finna att något motsvarande intresse eller behov kan finnas betr.

de brott som skall kunna handläggas genom ordnings— föreläggande. Någon motsvarighet till åklagarens skyldighet att föra protokoll över åtalsprövning enligt LUL m.m. bör därför enligt stöldutredningen inte åläggas polisman. Utredningen finner inte att någon särskild lagstiftning om undantag härvid är erforderlig.

Vissa tekniska frågor

Stöldutredningen har övervägt om åläggande av dags— böter genom ordningsföreläggande bör bedömas så principiellt annorlunda än det nuvarande ordnings— botssystemet att institutets benämning bör ändras. Beteckningen ordningsföreläggande skapades av trafik— målskommittén och kom snabbt att beteckna både den utfärdade handlingen och själva institutet. Benäm— ningen ansågs då den infördes klargöra att det vid denna handläggningsform var fråga om förseelser av ordningskaraktär. Allmänheten torde numera vara in—

förstådd med att vissa böter åläggs av polisen. Det

• Sida 220
•  Original

är osäkert om de bötfällda har kännedom om eller in— tresse av föreläggandets benämning. I flertalet fall ser den bötfällde säkerligen bötesbeloppets storlek som det väsentliga. Det bör dock inte förbises att benämningen ordningsbot vid snatteri kan leda till uppfattningen att samhället ser mindre allvarligt

på sådant brott. Utredningen är av den uppfattningen att samtliga föreläggande av böter som sker av poli— sen lämpligen borde benämnas bötesföreläggande. En sådan förändring torde dock få övervägas i ett stör— re sammanhang än det förevarande. Stöldutredningen föreaär därför inte någon ändring av benämningen

ordningsbot i föreläggande av dagsböter för snatteri.

För utfärdande av dagsböter genom ordningsföreläggan— de krävs att nuvarande blankett ändras. Därvid får hänsyn tas till att registrering av sådana före— lägganden skall ske i centralt polisregister såsom vid strafföreläggande. Utredningen har funnit att det föreslagna systemet med dagsböter vid ordnings— bot inte i något väsentligt avseende skiljer sig från nu gällande regler för ordningsföreläggande. Utredningen har därför inte funnit anledning att föreslå ändrade behörighetsregler för utfärdande av sådant föreläggande.

Sammanfattning

Stöldutredningen anser att tillämpningen av ord— ningsbotsinstitutet givit så goda erfarenheter att detta nu bör kunna utnyttjas för beivrande av mind— re butikssnatterier. Utredningen föreslår därför

att dagsböter skall få åläggas genom ordningsföre- läggande. Såväl antalet dagsböter som dessas stor— lek skall regleras genom särskilda bestämmelser. Den praktiska skillnaden från den nuvarande tillämpning—

en av ordningsbot blir därför obetydlig.

• Sida 221
•  Original

Förslaget innebär vidare att varje ärende som inte är av enkel natur, erkänt och faller inom den be— loppsmässiga begränsningen för tillämpning av ord— ningsbot på vanligt sätt skall överlämnas till åkla— gare för fortsatt handläggning. Utredningen kan inte finna att de föreslagna ändringarna och utvidgningen av användningsområdet för ordningsbot innebär någon minskad rättssäkerhet eller är ägnade att påtagligt förändra uppgifterna för och kraven på den enskilde polismannen. Det finns anledning att tro att allmän— heten kommer att acceptera ordningsföreläggande vid mindre snatterier som en snabb och för den enskilde förhållandevis skonsam form av lagföring. Lagföring av mindre butikstillgrepp genom ordningsföreläggan- de medför en väsentlig minskning av åklagarnas be— fattning med mindre tillgrepp. Förfarandet innebär också en förenkling av polisens arbete. Handlägg— ningsformen bör totalt sett innebära en minskning

av samhällets kostnader för lagföring av butikstill—

grepp. 6.3.4 Rapporteftergift Bakgrund till gällande rätt

1968 års brottmålsutredningen uttalade i betänkan— det SOU 1971:10 "Snatteri" att de straffrättsliga ingripandena borde begränsas vid mindre brott. Ett sätt att åstadkomma detta var att utvidga till- lämpningsområdet för rapporteftergift, så att även snatteri skulle falla inom detta område. Förutsätt— ningarna för rapporteftergift skulle enligt utred— ningen vara att brottsobjektets värde var lågt eller den lidna skadan obetydlig och att brottet kunde an- ses vara en tillfällig lagöverträdelse. I samband med sistnämnda rekvisit uttalade utredningen att den förutsatte att registrering skulle ske av såväl rapporteftergift som åtalsunderlåtelse. Brottmåls—

utredningen konstaterade vidare att någon nedre

• Sida 222
•  Original

gräns för straffbarhet inte fanns vid mindre för— mögenhetsbrott. Utredningen ansåg emellertid att samhällets reaktion vid olovligt tillgrepp av

saker med mycket ringa värde borde vara så ut— formad, att den dels uttryckte ett ogillande,

dels förmådde lagöverträdaren att avhålla sig från brott i fortsättningen. Utredningen var av den upp— fattningen att man kunde underlåta lagföring i dessa fall och att rapporteftergiften fyllde de uppställda kraven på en adekvat reaktion från samhället vid

åtskilliga mera bagatellartade förmögenhetsbrott.

Brottmålsutredningens förslag ledde till lagstift— ning om utvidgning av rapporteftergiftens tillämp— ningsområde. Registrering av rapporteftergift skedde i lokala polisregister. 20—kronorsgränsen. Rapporteftergiften i praxis

Butikstillgreppen har som tidigare berörts ökat kraftigt. En av orsakerna härtill anser stöldut— redningen vara att söka i de regler om rapport— eftergift som infördes efter brottmålsutredningens förslag. Samtidigt med dessa regler utfärdades an— visningar, Cirk 1972:25, som stödde sig på de utta— landen som gjorts i brottmålsutredningens betänkan— de. Anvisningarna var en naturlig följd av lagstift— ningen, då polisman som var förundersökningsledare behövde regler för tillämpningen av rapporteftergift inom det nya område som tillkommit. Därvid kom en värdegräns att te sig som den enklaste vägen att begränsa området. Denna gräns sattes till "omkring

20 kronor", som alltså blev den övre gränsen för

tillämpning av rapporteftergift. Fem år senare framfördes genom allmänt meddelande från rikspolis— styrelsen att denna värdegräns fortfarande var i kraft, varvid påpekades att lokala höjningar av gränsen med hänsyn till penningvärdets fall eller

av annan orsak inte var tillåtna. Detta förnyade

• Sida 223
•  Original

påpekande om de gällande reglerna var orsakat av den utveckling av rapporteftergiften som skett sedan 1972.

År 1980 meddelades i landet rapporteftergift betr. över 20 % av alla då handlagda butikstillgrepp och eftergifterna avsåg i uppskattningsvis 9-10 % av fallen tillgrepp rörande belopp som klart översteg omkring 20 kronor. Den tämligen måttliga användning— en av rapporteftergift som brottmålsutredningen före— språkat kom således att bli vidsträckt. Mycket snart hade gränsen utvecklats inte till en övre gräns för rapporteftergift utan i de flesta fall en lägre gräns för anmälan till åklagare. Tillgrepp avseende mindre än 20 kronor har således med få undantag i praktiken blivit straffria. Det kan således konsta— teras att tillämpningen av rapporteftergift vid snatteri blivit extensiv.

Utvecklingen av rapporteftergiftens tillämpning ger anledning till övervägande av åtgärder för att åstad— komma en ändring av de rådande förhållandena. SCB:s attitydundersökning avseende allmänheten (se av— snitt 4.6) har visat att en majoritet av allmän— heten saknar kunskap om att det är straffbart att stjäla för mindre än 20 kronor. Resultatet får an— ses bekräfta den oro för uppluckring av rättsmora— len som uttryckts i utredningens direktiv. Utred— ningen är av den uppfattningen att Värdegränsen vid 20 kronor, dess tillämpning samt den delvis oveder— häftiga publicitet som Värdegränsen erhållit påver— kat allmänhetens kunskap om straffbarheten av mindre snatterier. Det kan vidare antas att man på sina håll inom handeln kommit att betrakta det som utan mening att polisanmäla tillgrepp rörande mindre värden.

• Sida 224
•  Original

Bibehållande av eftergiftsinstitut vid snatteri

Utredningen har övervägt frågan huruvida rapport— eftergift överhuvud bör behållas som institut. Stöldutredningen har utgått från att restriktivare och mindre schablonmässiga regler måste komma att tillämpas vid en bedömning om lagföring skall ske

av de mindre tillgreppsbrotten. Utredningen har

även betr. åtalsunderlåtelse jml. 20 kap. 7 S 1 st

1 p rättegångsbalken, som redovisas nedan, förutsatt en ändring till en avsevärt mindre vidsträckt till— lämpning. Oaktat antalet ärenden som inte skall lag— föras bör bli begränsat, anser utredningen dock att flera skäl talar för ett bibehållande av polisens möjligheter att besluta att inte lagföra mindre tillgrepp.

Polisman tilläggs genom utredningens förslag befo— genhet att genom ordningsbot förelägga dagsböter

för snatteri upp till visst värde. Det ter sig naturligt att samma handläggare också skall ha möj— lighet att betr. dessa ärenden fatta beslut att inte lagföra. De anvisningar som utfärdas för tillämp— ningen av den nya formen av eftergift bör utformas så, att de lätt kan tillämpas utan att gränsdrag— ningsproblem uppstår. Utredningen anser det vara av vikt, att ingripandet mot den ertappade butikstjuven, oavsett om därefter följer åtal, strafföreläggande, ordningsbot eller beslut om att inte lagföra, sker så omedelbart och samtidigt så skonsamt som möjligt. Genom vad utredningen erfarit från flera håll betrak- tas ovissheten och det utdragna beslutsförfarandet som en av de allvarligaste svagheterna i det nuva— rande systemet, då ärendena går till åklagare för beslut.

Ett överförande till åklagarna av samtliga beslut att inte lagföra kunde möjligen ha fördelar då det

gäller att åstadkomma en enhetlig praxis, men skulle

• Sida 225
•  Original

med säkerhet medföra relativt långa beslutstider. Det framstår också som mera rationellt att samma myndig— het som utfärdar föreläggande (om ordningsbot) också kan meddela beslut om motsatsen, dvs. att ingen bötespåföljd skall åläggas. Rätt för polismyndighet att meddela eftergift av bötesstraff medverkar också till den omdelbarhet och snabbhet i förfarandet som

utredningen eftersträvar och anser av stort värde.

Införande av böteseftergift. Förutsättningar

Enligt stöldutredningens uppfattning är en av de största svagheterna hos de hittills gällande reg— lerna för rapporteftergift den fasta beloppsgränsen. Utredningen anser det klart att en sådan gräns lätt leder till missförstånd rörande själva straffbar— heten. Stöldutredningen anser det oacceptabelt att frågan om lagföring av ett mindre tillgrepp bedöms i det närmaste helt schablonmässigt efter det till- gripnas värde och att därmed i realiteten skapas en nedre straffbarhetsgräns. Systemet blir direkt stötande om allmänheten dessutom får en sådan upp— fattning om praxis att man ibland t.o.m. anpassar tillgreppen efter de schablongränser som uppsatts. Stöldutredningen föreslår därför att bestämmelserna i 12 5 3 st polisinstruktionen ändras, varigenom förutsättningarna för underlåtenhet att lagföra bestämmes annorlunda än som skett genom 1972 års lagändring. Härvid har ett första mål varit att undvika en fast värdegräns som huvudsaklig grund för bedömningen huruvida lagföring skall ske eller inte. Utredningens uppfattning av tillämpningen av rapporteftergift och åtalsunderlåtelse är att då vid butikstillgrepp lagföring framstår som opåkallad värdet endast bör vara en av flera omständigheter vid bedömningen. Utredningen har därför låtit ut- gångspunkten för beslut vara en helhetsbedömning, varvid det tillgripnas värde inte tillmätes större

betydelse än andra fakta. Utredningen har därmed

• Sida 226
•  Original

särskilt velat påpeka att någon generell nedre gräns för straffbarhet inte kan eller bör sättas. Området inom vilket polisen har rätt att underlåta lagfö— ringsåtgärd bör enligt utredningen vidgas till att omfatta alla de brott för vilka polisen skall äga rätt att utfärda ordningsbot, dvs. tillgrepp där inga försvårande omständigheter föreligger och vär— det av det tillgripna är högst 200 kronor. Fall av butikstillgrepp som normalt skulle överlämnas till åklagare för strafföreläggande eller åtal skall, även om särskilda omständigheter anses föreligga, inte bli föremål för eftergiftsbeslut av polisen utan lämnas till åklagaren för eventuellt beslut

om åtalsunderlåtelse.

En förutsättning för att polisen skall få underlåta lagföring måste vara att erkännande föreligger. Ut— redningen vill härmed skärpa de nuvarande reglerna enligt vilka "det måste (dock) stå klart för polis- mannen att den misstänkte har begått gärningen och att denna är att bedöma som snatteri". (Cirk 1972:25) Stöldutredningen anser att eftergift inte får ske om brottet förnekas. Detta innebär att kraven på polis— mannen att göra en ibland tämligen svår bedömning bortfaller. I de fall där oklarhet om rättsläget föreligger eller gärningen eljest inte är lättbe— dömd skall polisen inte belastas med tillämpnings—

problemen, utan ärendet överlämnas till åklagaren.

Inom ramen för polisens befogenheter att lagföra mindre butikstillgrepp bör sålunda trots den skärp— ning av praxis som utredningen föreslår finnas ett område för underlåtenhet att lagföra. Omständighe— terna vid brottet skall då Vara sådana att de på— tagligt skiljer sig från normalfallen av butikstill- grepp, antingen betr. själva gärningen eller betr. den misstänktes person. Som nämnts är således lågt värde hos det tillgripna normalt inte tillräckligt att motivera en underlåtelse. Inte heller bör sär—

• Sida 227
•  Original

skilt låg eller hög ålder hos den misstänkte ensamt utgöra grunden för sådant beslut. Förhållandena

måste sammantagna vara sådana att lagföring uppen— barligen är opåkallad och att erinran är en till- räcklig åtgärd för att förhindra återfall. Liksom 1968 års brottmålsutredning anser stöldutredningen att vissa förhållanden utesluter möjlighet att underlåta lagföring. Förutom vad ovan sagts om er— kännande skall lagföring ske om den misstänkte för— ut erhållit eftergift eller åtalsunderlåtelse eller lagförts för förmögenhetsbrott. En period av fem

år före det aktuella brottet kan därvid lämpligen beaktas. Lagföring skall inte heller underlåtas om vid brottet använts hjälpmedel eller omständigheterna på annat sätt är försvårande och inte heller om måls— äganden har skadeståndsanspråk. Sammanfattningsvis avses de nya reglerna innebära en betydande in— skränkning i förhållande till det område som i nu— varande praxis omfattas av rapporteftergift.

Redan tidigare kunde med fog diskuterats huruvida rapporteftergift var en adekvat benämning, efter— som endast rapport till åklagaren underläts. Efter— som polisen enligt utredningens förslag självstän— digt kommer att handlägga flertalet av de ärenden där underlåtelse av lagföring blir aktuell blir beteckningen_rapporteftergift missvisande. Beslu- tet kommer att innebära en lagföringsunderlåtelse eller närmare bestämt en ordningsbotsunderlåtelse. Även om dessa beteckningar ger klarhet i beslutens innebörd lämpar de sig av praktiska skäl inte som arbetsbenämningar på beslutsformen. Utredningen har stannat för benämningen böteseftergift för polisens

beslut om att underlåta att förelägga ordningsbot.

• Sida 228
•  Original

Sammanfattning

Stöldutredningens förslag till ersättande av rapport— eftergift med böteseftergift innebär, i vart fall inledningsvis, ett ökat antal lagföringar av mindre tillgreppsbrott. Utredningen anser denna åtgärd på— kallad från flera synpunkter. Främst anser utred— ningen att en restriktiv tillämpning av bötesefter— gift — och åtalsunderlåtelse — är ett nödvändigt sätt att genom lagstiftning försöka hejda den all— varliga brottsutvecklingen. Därvid ser stöldutred— ningen allvarligt på det förhållandet att synen på tillgreppsbrott rörande mindre värden bland allmän— heten förändrats därhän att halva befolkningen inte synes veta att brottet är straffbart. Tillämpningen av rapporteftergift och en viss passivitet från handelns sida torde ha bidragit till denna utveck— ling. Utredningen anser att samhället — såsom t.ex. vid narkotikaförseelser — har ett stort ansvar för att förhindra utbredning av mindre brott som lätt kan övergå till ökad och grövre kriminalitet hos framför allt unga lagöverträdare. En begränsning och förändring av reglerna för rapporteftergift vid snatteri är därför enligt stöldutredningen nödvän—

dig.

6.3.5 Åtalsunderlåtelse jml.20 kap. 7 S 1 st 1 p

rättegångsbalken Bakgrund till gällande rätt

Genom lagändringar 1971 och 1972 förändrades förut— sättningarna för tillämpning av åtalsunderlåtelse jml 20 kap. 7 5'1 st 1 p rättegångsbalken avsevärt. Först vidgades området till att omfatta även fall där påföljden vid åtal skulle bli höga böter. Fort- farande skulle dock särskilda omständigheter före— ligga i det enskilda fallet för att åtal skulle få

underlåtas. Därefter tillkom nya regler gällande

• Sida 229
•  Original

mindre förmögenhetsbrott. Syftet var att minska an— talet åtal bl.a. för snatteri. Ringa straffvärde blev utgångspunkten för åtalsunderlåtelse och straff—

värdet kom att knytas till det tillgripnas värde.

Utveckling av praxis

Den tillämpning av 20 kap. 7 S 1 st 1 p rättegångs- balken som föreskrevs av riksåklagaren kom att vålla svårigheter för åklagarna. Värdet kunde i många fall av åtalsunderlåtelse ligga över 20—kronorsgränsen enligt RÅ:s anvisningar, men därutöver utsades en— dast att brottet vid en samlad bedömning skulle ha ringa straffvärde. Förutsättningarna för åtalsunder— låtelse kom att variera starkt mellan olika åklagar— distrikt. Dessa förhållanden föranledde riksåklaga— ren att företa en enkät bland landets åklagare för att skapa en bild av hur tillämpningen av åtals— underlåtelse vid snatteri utvecklats. I RÅ—nytt den 15 juni 1979 redovisade riksåklagaren resultaten

av undersökningen. Något mer än hälften av åklagar— distrikten tillämpade en 20-kronorsgräns. Av de distrikt som tillämpade en högre gräns angav fler- talet 50 kronor och ett fåtal mer än 50 kronor. Det högsta angivna värdet var 150 kronor. De flesta distrikten uppgav att man var restriktiv med åtals— underlåtelser. Sådana meddelades endast då särskilda omständigheter som hög ålder, sjukdom eller liknan- de förelåg. Riksåklagaren hänvisade härefter till innehållet i cirkulär C 70 och anförde: "Med hänsyn till den penningvärdeförsämring som ägt rum efter cirkulärets tillkomst torde numera Värdegränsen för åtalsunderlåtelse vid bagatellartade snatterier av engångsnatur kunna sättas inte obetydligt högre än gränsen för rapporteftergift (20 kronor). Från vissa distrikt har upplysts att Värdegränsen för åtals— underlåtelse satts till 50 kronor. Jag anser att en sådan praxis kan godtagas. Riksåklagarens uttalan—

de innebär enligt utredningens uppfattning i prak—

• Sida 230
•  Original

tiken upprättande av en schablongräns även för åtalsunderlåtelse. Några krav på att det skall föreligga några särskilda omständigheter i det en— skilda fallet uttalas inte, varför beloppsgränsen torde gälla sådana fall av snatteri som är av en— gångskaraktär och där försvårande omständigheter inte föreligger. Syftet med riksåklagarens uttalan- de var främst att söka åstadkomma större likformig—

het vid tillämpningen av åtalsunderlåtelse.

Stöldutredningen har under sitt arbete tagit kontakt med ett 15—tal åklagarmyndigheter bl.a. för att efterhöra praxis vid och synpunkter på åtalsunder— låtelse vid snatteri. Myndigheterna är spridda geo— grafiskt och omfattar såväl stora som små åklagar— distrikt. Det föreligger en betydande variation mellan de ärenden som överhuvud redovisas till resp. åklagarmyndighet. I vissa distrikt förekom— mer aldrig att polisen redovisar protokoll avseende snatteri av lägre värde än 20 kronor, medan i andra distrikt polisen vidarebefordrar alla ärenden oav— sett tillgreppsvärdet. Dessa båda ytterligheter återfinns hos hälften av de tillfrågade distrikten, medan man från den återstående hälften uppgivit att man endast sällan och då vid särskilda omständighe— ter, t.ex. återfall, får ärenden rörande tillgrepp under 20 kronor. Den värdegräns som tillämpas för åtalsunderlåtelse jml 20 kap. 7 S 1 st 1 p rätte- gångsbalken ligger mellan 20 och 50 kronor, med övervikt för den övre delen av skalan. Något distrikt går över 50 kronor, medan ett par håller sin praxis omkring 20 kronor. Endast i ett distrikt uppges värdet vara ensamt avgörande. Vid många av de tillfrågade myndigheterna fordras dock tämligen starka skäl innan lagföring sker för belopp under 50 kronor. Från flera myndigheter sades att beloppen lätt tenderar att tillämpas slentrianmässigt. Vida— re uttalades från många myndigheter missnöje med den höjda Värdegränsen för åtalsunderlåtelse. Från

• Sida 231
•  Original

flera håll ifrågasattes direkt lämpligheten av nu— varande system med rapporteftergift och åtalsunder— låtelse. Av från rikspolisstyrelsen inhämtade upp— gifter om lämnade åtalsunderlåtelser jml RB 20:7 p 1 framgår att rikssiffrorna 1980 för det tillgripnas värde i över 50 % av fallen ligger mellan 21 och 50 kronor. Ca 10 % ligger över 50 kronor och nära 20 % under 20 kronor. Antalet beslut avseende okänt värde är dock så högt som 17,5 %. Under tiden 1975—1980 har antalet distrikt som tillämpat 50-kronorsgränsen ökat. Anmärkningsvärt är att ungefär hälften av åtalsunderlåtelserna avser personer mellan 19 och 59 år. Särskilda skäl att underlåta åtal betr. personer i dessa åldersgrupper borde vara tämligen ovanliga. Siffrorna måste tolkas så att en slentrianmässig bedömning endast efter det tillgripnas värde är betydligt vanligare än vad som uppgivits från åkla— garmyndigheterna till RÅ.

Overväganden och riktlinjer för ändrad tillämpning

Stöldutredningen finner att den av RÅ 1979 publice— rade värdegränsen påverkat åklagarnas tillämpning av åtalsunderlåtelse jml RB 20 kap. 7 S 1 st 1 p

så att i realiteten en nedre gräns för åtal till— skapats. 50-kronorsgränsen uppges vara tillkommen för att utjämna skillnaderna i praxis mellan olika åklagarmyndigheter. RÅ:s rekommendationer om åtals— underlåtelse torde ha medfört att endast särskilda omständigheter föranleder åklagarna att frångå an— visningarna och väcka åtal. Härigenom kommer den verkliga motiveringen bakom det enskilda beslutet om åtalsunderlåtelse att grundas enbart på till— greppsbeloppet, vilket om detta understiger 50 kro- nor innebär att åtalsunderlåtelse meddelas om inte Särskilda skäl talar möt detta. Är tillgreppsbe— loppet över 50 kronor får åklagaren emellertid moti— vera sitt beslut med att särskilda omständigheter

talar för åtalsunderlåtelse. Två typer av motive—

• Sida 232
•  Original

ringar får således komma till användning beroende på om tillgreppet ligger över eller under den ut- satta Värdegränsen.

Bagatellbrott av engångskaraktär får tolkas som brott avseende mindre än 50 kronor. Bagatellkaraktären tor— de förutom av beloppet endast bestämmas av frånvaron av försvårande omständigheter. Bedömningen av en- gångskaraktären kan göras endast om kontroll av tidigare brott verkligen är möjlig att göra. Efter— som endast tidigare lagföringar och i huvudsak inga åtalsunderlåtelser och aldrig rapporteftergifter är föremål för registrering blir Värdegränsen i fler— talet fall ensam avgörande. Resultatet av den rekom— menderade tillämpningen av 20 kap. 7 S 1 st 1 p rättegångsbalken vid snatteri blir därför enligt stöldutredningen just det som riksåklagaren i cir— kulär C 67 särskilt uttalat måste undvikas. Utred— ningen kan nämligen inte finna annat än att åtals- underlåtelse blivit så vanlig för en viss kategori gärningar (snatteri under 50 kronor) att allmän— heten kan räkna med att undgå påföljd om man upp— täcks. Åtalsunderlåtelse har blivit en direkt fort— sättning på rapporteftergiften och praxis föregår därigenom på ett olyckligt sätt en avkriminalisering, som med hänsyn till svinn— och brottsutveckling en— ligt stöldutredningen inte är acceptabel. Även om riksåklagarens uttalande inte fått samma publicitet som 20—kronors—gränsen vid rapporteftergift har det dock bland allmänheten uppfattats som om det till— kommit en ännu högre gräns vid snatteri. Detta kan enligt utredningens mening inte ha undgått att få negativa verkningar såväl vad gäller allmänhetens attityder till och uppfattning om snatteribrottet som vad avser inställningen inom handeln till det meningsfulla i ingripande och polisanmälan vid butikstillgrepp.

• Sida 233
•  Original

Den föreslagna förenklade handläggningen av snatte— rier och det därtill knutna behörighetsområdet för polisen att besluta om underlåten lagföring genom meddelande av böteseftergift medför att området

för åtalsunderlåtelse jml 20 kap. 7 S 1 st 1 p rättegångsbalken vid snatteri blir litet. Redan genom dessa ändringar bortfaller den nuvarande 50— kronorsgränsen. Som redan utvecklats rörande rapport— eftergiften och dess effekter anser utredningen det vara olyckligt med fasta värdegränser som grund att underlåta lagföring. En ny motsvarighet till den nu— varande 50—kronorsgränsen anser utredningen därför

inte böra komma ifråga.

Utredningen noterar att betr. narkotikaförseelser försöken med värdegränser (mängdgränser) som grund för åtalsunderlåtelse lett till mycket dåliga resul— tat och att de "liberala" gränserna borttagits och ersatts med en avsevärt skärpt praxis. Stöldutred— dngen är av den uppfattningen att förhållandena vid snatteribrott är likartade. Det tillgripnas värde är enligt utredningens syn endast en av flera faktorer som skall sammanställas vid bedömningen huruvida åtalsunderlåtelse bör ske.

Det kan antas att handeln själv oftast reglerar an— mälningarna på ett sådant sätt att de minsta och de ömmande fallen vid butikstillgrepp endast sällan kommer till polisens kännedom. För tillämpning av 20 kap. 7 S 1 st 1 p rättegångsbalken vid snatteri bör enligt utredningen inte gälla generella sär— regler. Brottstypen och dess omfattning ger anled— ning till en restriktiv tillämpning av åtalsunder- låtelse. Det kan därvid inte bortses från att till- greppsbrott utgör en gärningstyp som är central för brottsbekämpningen och att en eftergiven attityd vid lagföring av sådana brott kan få inte avsedda konsekvenser. Som uttalats i förslaget till bestäm—

melserna ang. böteseftergift bör även betr. åtals—

• Sida 234
•  Original

underlåtelse jml 20 kap. 7 5 1 st 1 p rättegångs— balken gälla att presumptionen är starkt för lag— föring och att endast fall som väsentligt skiljer sig från de sedvanliga skall undantas. Schablon— mässiga bedömningar betr. värde, hög eller låg ålder bör undvikas och endast de särskilda för— hållandena i det enskilda fallet påverka åtals— frågan. En ökad möjlighet att erhålla uppgift om tidigare brottslighet bör även medverka till en

sakligt riktig tillämpning.

Utredningen anser sammanfattningsvis att generell och slentrianmässigt tillämpad åtalsunderlåtelse

vid snatteri måste undvikas. Därför anser utredning— en att inte bara det värdemässiga schablontänkandet utan också uttalanden om en allmän restriktivitet betr. åtal för snatteri genom utvecklingen blivit inaktuella. Den av utredningen förordade tillämp— ningen av åtalsreglerna står däremot inte i något motsatsförhållande till den utvidgning av åtals— underlåtelsens ram som skedde genom lagstiftningen 1971 och som behandlats i riksåklagarens cirkulär

C 67. Tvärtom anser utredningen att det är av stort värde att denna form av dömande verksamhet kvarligger hos åklagaren, men förutsätter därvid att sådana om— ständigheter verkligen föreligger att det finns grund

att underlåta åtal i varje enskilt fall.

En minskning av antalet rapporteftergifter och åtals— underlåtelser leder till att antalet lagföringar åt— minstone inledningsvis tarm öka ganska avsevärt. Man kan anta att ökningen främst kommer att avse till— grepp rörande värden under 100 kronor. Det kan erinras om att stöldutredningens undersökning betr. butikstillgrepp i Malmö utvisar att tillgreppsvärde— na i flertalet fall avser måttliga värden, med ca

60 % av de anmälda tillgreppen avseende värden under 100 kronor. Utredningen gör den bedömningen att an—

talet lagföringar efter en tid kommer att minska till

• Sida 235
•  Original

följd av bl.a. en allmän kännedom om konsekvent och

snabb lagföring av butikssnatterierna.

6.3.6 Registrering

Övergången till ett centralt polisregistersystem med— förde väsentliga fördelar genom att ett mera full— ständigt och tillförlitligt uppgiftsunderlag kunde erhållas. Tidigare hade de lokalt förda registren varierat mycket i detta avseende. I de stora polis— distrikten fanns vanligen ett omfattande material med uppgifter även från andra distrikt, medan mindre distrikt kunde ha tämligen ofullständiga register. Många väsentliga uppgifter saknades samtidigt i det allmänna kriminalregistret. Vid införande av polis- registerlagen 1965 förutsättes att den lokala re— gistreringen skulle fortsätta och i lagens förarbe— ten uttalade departementschefen bl.a. att han inte ansåg att innehållet i de lokala registren borde reg— leras i lag. En centralisering av uppgiftsförandet följde emellertid och systemet med ett centralt po— lisregister medförde avsevärda förändringar. De 10— kala registren kom att betraktas som mindre ange— lägna och år 1977 hade utvecklingen gått så långt att rikspolisstyrelsen utfärdade nya anvisningar

om förandet av lokala polisregister. I anvisningar- na (RPS FS 1977z131) uttalades inledningsvis: "Samt— liga polisdistrikt har numera direktförbindelse med person— och belastningsregistret (PBR) samt med vissa andra centrala register. Därför finns inte längre behov av att i distrikten registrera upp— gifter i samma omfattning som tidigare".

Genom de nya bestämmelserna kom en rad uppgifter att utgå ur registreringen, exempelvis anteckningar om rapporteftergift, skälig misstanke om brott, ogil— lade åtal, olika typer av ingripanden samt åtals— underlåtelser. Den vida ram för registrering av olika typer av åtgärder och beslut som departe—

• Sida 236
•  Original

mentschefen i förarbetena till polisregisterlagen 1965 förutsatte vara nödvändig för bekämpning av brott inskränktes därför kraftigt. Som utvecklats ovan betr. gällande rätt kvarstår registrering av åtalsunderlåtelse endast i vissa undantagsfall. Åtalsunderlåtelse jml. 20 kap. 7 S 1 st 1 p rätte- gångsbalken står liksom rapporteftergift helt utan— för den centrala registreringen. Möjligheten att ut— nyttja de lokala registeruppgifterna i mindre brott— mål är avsevärt begränsad på grund av dessa regis— ters utformning som samordningsregister och person-

bladssamling. Behovet av registeruppgifter vid butikstillgrepp

Kungl. Maj:ts cirkulär (1972:25) om rapportefter— gift för vissa snatteribrott nämner betr. kontroll av tidigare brottslighet: "Ger tillgängliga uppgif- ter eller omständigheterna i övrigt vid handen att den misstänkte förut har gjort sig skyldig till för— mögenhetsbrott av liknande eller allvarligare slag, bör rapport avges". Det anges inte närmare hur kontroll av tidigare beslut skall ske. Det före— faller inte troligt att man vid tillkomsten av cirkuläret tänkt sig endast en begränsad kontroll och att i övrigt överlåta åt slumpen om "omständig— heterna i övrigt", dvs. den enskilde polismännens eller åklagarens personkännedom skulle hindra orik— tigt beslut om rapporteftergift. Brottmålsutred— ningen förutsatte vid förslaget till införande av rapporteftergift att sådan skulle registreras i det centrala polisregistret. Det kan således på goda grunder antas att brottmålsutredningen tog för givet att kontroll av tidigare uppgifter både skulle vara möjligt och skulle ske.

Tillämpningsområdet för 20 kap. 7 5 1 st 1 p rätte— gångsbalken är betydligt vidare än det för rapport- eftergift. Som ovan angivits har riksåklagaren i

• Sida 237
•  Original

cirkulär C 70 dragit upp riktlinjerna för tillämpning av åtalsunderlåtelse vid mindre förmögenhetsbrott. Även betr. sådan åtalsunderlåtelse görs inskränkning vad gäller återfall: "Åtalsunderlåtelse bör inte heller förekomma när omständigheterna tyder på att gärningen ingår i en serie av liknande brott eller att annan kriminalitet kan föreligga. Visar till— gängliga uppgifter, att den misstänkte förut har gjort sig skyldig till förmögenhetsbrott, bör åtal inte underlåtas". Även i riksåklagarens cirkulär an- vänds termen "tillgängliga uppgifter" utan närmare precisering. Det lämnas inte några riktlinjer för varifrån dessa uppgifter bör hämtas. Det måste an— tas att riksåklagaren vid utfärdandet av cirkuläret 1972, liksom brottmålsutredningen, förutsatte att tidigare beslut om utebliven lagföring skulle finnas tillgängliga för åklagaren.

Då registrering av rapporteftergift och åtalsunder— låtelse bl.a. jml. 20 kap. 7 S 1 st 1 p rättegångs— balken för snatteri saknas har den beslutsfattande tjänstemannen vid polis— eller åklagarmyndighet vanligen endast begränsade uppgifter tillgängliga som underlag för beslutet. Tidigare beslut av liknande art kan endast eftersökas lokalt genom tidskrävande genomgång av personbladssamling eller brottsmålsdiarium. Sådana kontroller är inte ratio- nella och är oftast alltför tidsödande. Stöldutred- ningen har vid kontakter med ett flertal åklagar— myndigheter i landet kunnat konstatera att utdrag ur person- och belastningsregistret är den enda kontroll som bedöms rationell vid ärenden om even— tuell åtalsunderlåtelse. I vissa distrikt under— låtes t.o.m. helt kontroll av tidigare kriminalitet. I andra kommer tidigare beslut om rapporteftergift och åtalsunderlåtelse slumpvis att hindra nya liknan— de beslut endasti.de fall då den ingripande polis— mannen, utredningsmannen eller åklagaren råkar ha personlig kännedom om den misstänkte.

• Sida 238
•  Original

Från näringslivet har till stöldutredningen vid ett flertal tillfällen påtalats det otillfredsställarde i att eftergiftsbeslut meddelas utan hänsyn till att den misstänkte flera gånger tidigare undgått lag- föring. Därvid har framhållits att inte bara under- låtelseinstitutens existens utan också vetskapen om att registrering saknas medfört en attitydförändring. Som ett extremt exempel kan nämnas att ett företag till utredningen ingivit uppgifter om snatterier

vid företaget förövade av en person vid över 40 till— fällen under en femårsperiod. Likväl, anför företa— get, har det 42:a tillgreppet resulterat i åtals- underlåtelse jml. 20 kap. 7 S 1 st 1 p rättegångs— balken. Fallet utvisar svårigheterna för polis och åklagare att erhålla de behövliga uppgifterna för

ett riktigt beslut. Vid stöldutredningens kontakter med olika företrädare för detaljhandeln har upp— givits att det i vissa ungdoms— och missbrukar- kretsar i Stor—Stockholm förekommer regelrätta turnéer genom de olika distrikten, varvid gärnings— männen är klara över att de vid upptäckt löper liten risk att lagföras, eftersom kontakten mellan de olika polis— och åklagardistrikten är bristfällig

och möjligheterna till registerslagning begränsade.

Registrering av ordningsföreläggande, böteseftergift och åtalsunderlåtelse

Stöldutredningen föreslår ovan att lagföring av mindre butikstillgrepp i vissa fall skall kunna

ske genom föreläggande av ordningsbot. Utredningen anser att registrering av sådana förelägganden rim— ligen måste bli en direkt följd av förslaget. Vad härefter gäller beslut om underlåten lagföring har i stöldutredningens attitydundersökningar framförts önskemål om ökad lagföring, särskilt vid upprepade tillgrepp. Registrering av beslut om underlåten lag— föring har därvid nämnts som ett sätt att förbättra beslutsunderlaget för polis och åklagare. Stöldut—

• Sida 239
•  Original

redningen har i sina överväganden förutsatt att de ytterligare uppgifter som föreslås registrerade skall ingå i rikspolisstyrelsens person— och belastnings—

register.

Stöldutredningen anser nuvarande förhållanden betr. registrering av olika beslut vid butikstillgrepp/ snatterier otillfredsställande. En skärpt praxis betr. underlåtenhet att lagföra mindre tillgrepp förutsätter att beslutsfattande tjänsteman kan få kunskap om den misstänkte förut erhållit bötesefter— gift eller åtalsunderlåtelse. De regler för medde— lande av åtalsunderlåtelse och det nya institutet bö— teseftergift som stöldutredningen föreslår leder till färre fall av underlåten lagföring. Det minskade an— talet sådana beslut är emellertid enligt stöldutred— ningens mening inte något skäl för att bibehålla

ett bristfälligt registreringssystem, där slumpen kan avgöra vilka uppgifter som blir tillgängliga

för den beslutande. Liksom vid förslaget till in— förande av rapporteftergift är registrering av be— sluten också f.n. en nödvändig förutsättning för en rättssäker och likformig tillämpning av bötesefter— gift och åtalsunderlåtelse. I fall av lagföring är dessa uppgifter dessutom av vikt vid bedömning av påföljden. Detta synsätt är inte begränsat till snatteribrott. Utredningen har emellertid inte an— sett det ligga inom ramen för sitt uppdrag att fram— ställa förslag om registrering av åtalsunderlåtelse för andra brott än butikstillgrepp.

De redovisade synpunkterna betr. böteseftergift och åtalsunderlåtelse medför att även beslut enligt andra lagrum än de förut nämnda påverkas. Detta gäller beslut om underlåten lagföring för snatteri jml. 20 kap. 7 S 1 st 4 p rättegångsbalken, 1 S och 6 5 lagen om unga lagöverträdare och 31 5 lagen om vård av missbrukare i vissa fall. Sådana beslut re—

dovisas till rikspolisstyrelsen genom personalblads—

• Sida 240
•  Original

rutinen, men endast brott vilka skulle följts av allvarligare påföljd än böter införs i person— och belastningsregistret. Stöldutredningen anser att sådana beslut rörande snatteri inte bör fort— sätta att undantas från registerredovisning. Sär— skilt anser utredningen viktigt att de beslut om åtalsunderlåtelse som meddelas jml. lagen om unga lagöverträdare bör finnas tillgängliga som besluts— underlag för förundersökningsledaren. Utredningen finner detta motiverat av att snatteribrottslig— heten är utbredd bland barn och ungdom och kan ut- göra början på asocialitet och fortsatt kriminali— tet. Det är otillfredsställande om registrerings— reglerna betr. unga lagöverträdare skulle fortsätta att medföra att underlåtelsebeslut fattades utan att tidigare brott var kända vid beslutstillfället.

Sammanfattningsvis föreslår stöldutredningen att föreläggande av ordningsbot betr. butikssnatteri registreras på samma sätt som hittills skett med strafförelägganden. Vidare bör enligt utredningen böteseftergift och åtalsunderlåtelse jml. 20 kap. 7 S 1 st 1 p och 4 p rättegångsbalken, 1 S och 6 5 lagen om unga lagöverträdare samt 31 5 lagen om vård av missbrukare föranleda anteckning i person- och belastningsregistret. Registrering av åtalsunder— underlåtelse bör inte längre hindras av att påfölj—

den vid lagföring skulle ha stannat vid böter.

Vad gäller de beslut om underlåten lagföring som föreslås registrerade saknas skäl att låta uppgif— terna kvarstå under mera än en relativt kort tid. Utredningen föreslår därför att uppgifterna om böteseftergift och åtalsunderlåtelse skall utgå ur registreringen efter fem år räknat från beslutet.

• Sida 241
•  Original

7 BEFOGENHETER FÖR BUTIKS— OCH BEVAKNINGS— PERSONAL M.M.

7.1 Översikt över gällande rätt Gripande och återtagande av gods

Rättegångsbalkens 24 kapitel reglerar förutom häktning och anhållande också det personella tvångsmedlet gripande som vanligen föregår de förutnämnda tvångs- medlen. Lagstiftaren torde ha förutsatt att gripande skall göras av polisman. Bestämmelserna om polismans rätt att genomföra gripande skall här inte närmare behandlas. Det förutsågs emellertid vid lagstiftningen att även annanän polisman i vissa undantagsfall måste tilläggas viss rätt att gripa en person. Reglerna om det s.k. envarsgripandet är intagna i 24 kap. 7 S

2 st rättegångsbalken:

Träffas den som begått brott, varå fängelse kan följa,

:

a bar gärning eller flyende fot, må han gripas av envar. Envar må ock gripa den som är efterlyst för brott. Den gripne skall skyndsamt överlämnas till närmaste polisman.

Det är tre väsentliga regler som fastslås. Fängelse skall kunna följa på brottet, vilket innebär att en— var inte kan gripa personer som tas på bar gärning vid bötesbrott. Något krav på anhållningsskäl enligt 24 kap. rättegångsbalken kan knappast uppställas, eftersom "envar", dvs. allmänheten, inte kan förut- sättas ha djupare insikter om dessa regler. Däremot har "envar" inte några ytterligare medel att till— gripa till skillnad från polisman, som under vissa förutsättningar kan medtaga en person till förhör.

• Sida 242
•  Original

Vidare kan envarsgripande ske endast om man påträffar någon "å bar gärning eller flyende fot". Å bar gärning torde innebära en rumsmässig begränsning, dvs. att gärningsmannen skall påträffas på brottsplatsen medan brottet utföres eller då det just fullbordats. En en— skild person som i andra hand får kännedom om att någon ertappats på bar gärning skulle således enligt bestämmelserna inte kunna ingripa med stöd av RB 24:7 2 st och företa ett envarsgripande. Ett ingripande i efterhand kan dock ske enligt lagrummets bestämmelser om den som är på flyende fot. Därmed torde avses en direkt flykt från brottsplatsen och inte någon flykt— situation senare, t.ex. sedan man kunnat utröna gär— ningsmannens identitet och denne flyr från sin bostad för att undgå ett ingripande. Slutligen skall den som gripits av en civilperson skyndsamt överlämnas till närmaste polisman. Gripande är såtillvida knutet till anhållande och häktning att ett brott för vilket vederbörande kan dömas till påföljd måste ha skett. En minderårig kan alltså inte lagligen gripas. (Se NJA 1978:67.)

Till bestämmelserna om gripande är knutna en viss rättatt bruka våld enligt 24 kap. 2 S 2 st 2 p. brottsbalken:

Rymmer fånge eller den som är häktad, anhållen eller eljest berövad friheten eller sätter han sig med våld eller hot om våld till motvärn eller gör han på annat sätt motstånd mot någon under vars uppsikt han står, då denne skall hålla honom till ordningen, må ock till rymningens hindrande eller ordningens upprätthållande brukas det våld som med hänsyn till omständigheterna kan anses försvarligt. Om någon som skall häktas, an- hållas eller eljest berövas friheten söker undkomma eller hindra den som äger verkställa åtgärden, må jämväl brukas våld enligt vad nu är sagt. Detsamma skall gälla därest, i fall som avses i detta stycke, motstånd övas av annan än förut nämnts.

Användandet av våld är begränsat till de fall där mot— värn eller motstånd sker från den som är gripen eller skall gripas. Våldet måste dessutom alltid vara för— svarligt och praxis torde härvidlag av hävd ha en

• Sida 243
•  Original

mycket restriktiv inställning. Det bör märkas att BrB 24z2 sista st. ger den som kommer till den vålds—

berättigades hjälp samma skydd som denne.

En mera vittgående rätt för enskild att ingripa vid brott föreligger jml 14 5 brottsbalkens promulgations— lag, p 3 övergångsbestämmelserna till Lag 1942:378:

Istället för vad 16 5 punkt 6 förordningen den 16 februari 1864 om nya strafflagens införande och vad i avseende därå iakttagas skall innehåller om rätt att återtaga stulet gods å färsk gärning skall gälla, att varje besittningsförhållande som någon utan rätt rubbat må å färsk gärning återställas av den vars besittning rubbats eller som är i hans ställe.

Denna bestämmelse ger målsäganden och hans ställföre— trädare rätt att återta sitt gods. Vid butikstillgrepp ger detta således butiksägare och de anställda, som är i hans ställe, rätt att återta gods som till— gripits. I motsats till reglerna om gripande enligt RB 24:7 2 st. finnsingenbegränsning till tillgrepp varå påföljd kan följa, utan besittningsrubbning utan rätt är tillräcklig för att grunda det laga åter— tagandet av godset. Således kan detta återtagande

rikta sig även mot en minderårig.

Även rätten att återta gods å färsk gärning är förenat med viss rätt att använda våld. Reglerna härom finns intagna i 24 kap. 1 5 brottsbalken om nödvärn:

Gärning som någon begår i nödvärn skall icke medföra ansvar. I nödvärn handlar den som söker ... betvinga den som med våld eller hot om våld eller på annat sätt hindrar att egendom återtages på bar gärning ... allt såvitt ej handlingen med hänsyn till angreppets beskaffenhet och det angripnas betydelse är uppenbart oförsvarligt.

Även vid utövande av nödvärn vid återtagande av gods

är således rätten till våldsanvändning begränsad. Det kan vidare konstateras att nödvärnssituationen endast rör återtagande av gods på 235 gärning. De förutnämnda

• Sida 244
•  Original

bestämmelserna om laga självtäkt i BrP avser "å färsk gärning", vilket får tolkas som ett inte oväsentligt vidare begrepp, tidsmässigt snarare än rumsmässigt till sin innebörd. Inte heller avser nödvärn våld vid återtagande av gods från den som är på flyende fot. Det skall slutligen tilläggas att den som er— tappas på bar gärning och med våld å person sätter sig till motvärn då målsäganden söker återta sitt gods gör sig skyldig till rån, det s.k. motvärns— fallet. Även denna straffbestämmelse får i viss ut— sträckning anses utgöra ett skydd för den som med

laga rätt söker återta sin egendom.

Befogenheter för bevakningspersonal

Av den ovan lämnade redogörelsen framgår att butiks— personal i vanlig mening inte har några befogenheter som går utöver dem som tillkommer målsäganden, den som är i hans ställe eller envar. Det förekommer emellertid ofta att man i detaljhandeln anlitar sär— skild bevakningspersonal som i affärerna skall upp— täcka butikstjuvar och ingripa mot dessa. I större affärscentra används ibland särskild personal för ordningshållning. Beroende på huvuduppgiften kan bevakningspersonal förekomma i civila kläder eller

i uniform. Behovet av bevakningspersonal har medfört att flera företag specialiserat sig på olika typer av bevakning, bl.a. i detaljhandeln genom s.k. butiks— kontrollanter. Bevakningsföretagens verksamhet reg— leras genom lag (1974:191) om bevakningsföretag. Ordningshållande verksamhet utanför bevakningsföre— tagens uppgifter regleras genom lag (1980:578) om

ordningsvakter.

Lagen om bevakningsföretag innehåller krav på aukto— risation för alla som yrkesmässigt åtar sig att för andras räkning utföra bevakningsuppgifter. Vidare regleras godkännande av personal i bevakningsföretag, tillsyn över företagens verksamhet samt utbildning

• Sida 245
•  Original

och utrustning för bevakningspersonal. Den som är godkänd för anställning i ett auktoriserat bevaknings— företag och som har till uppgift att utföra bevak— ningstjänst, t.ex. att övervaka affärsverksamhet i avsikt att skydda mot tillgrepp, benämnes väktare. Väktare har skydd som avses i 17 kap. 5 S brotts— balken, vilket innebär att våld eller hot mot en väktare i hans tjänsteutövning bestraffas enligt de strängare straffbestämmelserna som gäller för för— gripelser mot tjänstemän. Vad avser väktares befogen— heter är dessa inte i något avseende andra än de som tillkommer vilken medborgare som helst när det gäller att ingripa eller använda våld vid gripande för brott. En väktare/butikskontrollant ingriper således med stöd av reglerna om envarsgripande i RB eller reg— lerna i BrP om laga självtäkt och han har samma rätt

som andra medborgare vad gäller utövande av nödvärn.

Lagen om ordningsvakter begränsar det område inom vilket sådana vakter har att tjänstgöra samt ger reg— ler om förordnande, kvalifikationskrav och allmänna åligganden. Den som, utan att vara anställd som polis— man, av polisstyrelse förordnas att medverka till att allmän ordning upprätthålls vid i lagen bestämda till— fällen benämnes ordningsvakt. På grund av de ökade kraven på polisens resurser har ordningsvakter kommit att tjänstgöra inte bara vid offentliga tillställ— ningar o.likn. utan också kommit att tas i anspråk

för att upprätthålla ordning på bl.a. s.k. kvasi— allmänna platser som affärscentra, innetorg och cent— rumanläggningar. Ordningsvakt har liksom väktare skydd som tjänsteman enligt 17 kap. 5 5 brottsbalken. Ord— ningsvakt har särskild befogenhet att omhänderta personer enligt 3 S LTO och enligt LOB. I vissa fall får ordningsvakt också bruka våld enligt reglerna

för laga befogenhet i 24 kap. 2 S brottsbalken. Ord— ningsvakter har lika litet som väktare andra befogen— heter än vanliga medborgare vad gäller ingripanden vid butikstillgrepp. Det kan förekomma att en väktare

• Sida 246
•  Original

samtidigt innehar förordnande som ordningsvakt, vari— genom vederbörande har både bevakningsuppdrag och upp— drag att upprätthålla den allmänna ordningen på viss plats. Utöver de beskrivna befogenheterna har väktare och ordningsvakter inte rätt att vidta några tvångs— åtgärder som t.ex. husrannsakan (visitation av väskor o.likn.) eller kroppsvisitationer. Rätt att utöva sådana tvångsmedel tillkommer endast polisman.

Som ovan redovisats under kapitel 3 är reglerna för envarsgripande och bevakningspersonalens befogenheter i utländsk rätt mycket likartade de svenska. Skillnad föreligger betr. rätten att företa husrannsakan i bagage och kroppsvisitation, vilket enligt dansk och norsk rätt kan ske efter den misstänktes sammtycke. Enligt nederländsk rätt får envar vid gripande av misstänkt på bar gärning företa husrannsakan i bagage. I samtliga fall finns krav på ett skyndsamt över— lämnande av den misstänkte till polisman. Det har vid förfrågan om utländska förhållanden framkommit att butiks— och bevakningspersonal i viss omfattning vid- tar tvångsåtgärder utan lagstöd, varefter enligt vissa rättsordningar den misstänkte genom ett avtal med mål—

säganden kan skydda sig mot ett rättsligt ingripande. 7.2 Ingripande vid butikstillgrepp 7.2.1 Brottmålsutredningens bedömningar

1968 års brottmålsutredning har i sitt betänkande SOU 1971:10 (avsnitt 9.5.4, 5. 111) behandlat såväl envarsgripande som andra former av ingripande vid

butikstillgrepp. Utredningen anförde bl.a.:

Det ingripande som sker mot en misstänkt, då kontrol— lanten ber denne följa med till företagets kontor för närmare utredning, torde formellt inte betraktas som ett gripande i rättegångsbalkens mening. ———- Kontrollantens ingripande och uppmaning till den miss- tänkte att underkasta sig de åtgärder som påkallas betraktas från affärens sida närmast som en informell

• Sida 247
•  Original

rutin. Det torde också allmänt ligga i den misstänktes eget intresse att en sådan ordning upprätthålls. Väg— rar denne att följa kontrollantens begäran eller sak— nas i övrigt förutsättningar för en informell hand— läggning av ärendet inom butiken, kan emellertid ett gripande i lagens mening aktualiseras. I dylikt fall måste den misstänkte överlämnas till polisen. Någon särskild prövning av anmälningsfrågan kommer då inte i fråga. ———— Enligt utredningens mening synes den praktiserade ordningen att utan omedelbart polisin— gripande försöka klarlägga saken i affären böra för— ordas. Därmed kan ingripandet göras så skonsamt som möjligt för den misstänkte, man kan undvika att händelsen väcker onödig uppmärksamhet och — vilket är av särskild betydelse — affärsledningen får möj— lighet att överväga om polisanmälan är påkallad i det särskilda fallet. Härtill kommer att det inte kan vara av allmänt intresse att polisen tas i anspråk i alla dessa fall, då ett butikssnatteri uppdagats. ———— I den mån affären upptäcker att en kund förövat ett butikstillgrepp bör som allmän rekommendation gälla att affären inte kopplar in polisen förrän man övervägt om ett rättsingripande verkligen är nöd— vändigt i det särskilda fallet.

Brottmålsutredningens bedömning av ingripandets natur är anpassat till praktiska synpunkter. Uttalandena kan inte förstås annorlunda än att grundförutsättning för ingripande är ett tagande på bar gärning. Det följande ingripandet, som brottmålsutredningen inte anser omedelbart skall innebära ett envarsgripande, medför möjligheter att tillgodose affärens intresse av att reda ut händelsen, men samtidigt behålla be— slutanderätten över om saken skall stanna vid in— gripandet eller gå Vidare till rättssak och eventuell lagföring. Genom den syn på ingripandets natur som brottmålsutredningen företräder blir också ett omedel— bart utnyttjande av polisens resurser begränsat till de fall, där ett snabbt samhällsingripande av olika skäl anses påkallat.

7.2.2 Justitiekanslerns bedömningar

Justitiekanslern har i skrivelse 1980—02—19 uttalat sig ang. ingripande mot misstänkta butikssnattare. Skrivelsen har av regeringen överlämnats till stöld—

utredningen. JK:s skrivelse föranleddes av klagomål

• Sida 248
•  Original

av en privatperson mot polismästaren i Göteborg med anledning av de rutiner vid ingripande mot butiks— snattare som tillämpades av bevakningsföretag. Klagan— den lade polismästaren till last att han inte hade in- gripit mot de, enligt klagandens uppfattning, olagliga rutinerna. JK sammanfattade klagomålen på följande sätt:

Dagligen grips ett stort antal personer i självbe— tjäningsbutiker och varuhus på grund av misstanke om varutillgrepp med stöd av RB:s bestämmelser om envarsgripande. Under 1978 uppgick antalet sådana gripanden till över 25 000 enligt gjorda uppskatt— ningar. Enbetydande del av dessa gällde barn under 15 år. Gripandena görs antingen av anställda i sär— skilt anlitade bevakningsföretag eller av personer som är anställda i affärsföretagen.

I normalfallet är proceduren denna. Den misstänkte ombeds att följa med till kontoret eller annat av— skilt utrymme i affärslokalen. Där anmanas han att återlämna det tillgripna, att uppge och styrka sin identitet samt att lämna uppgift på sin bostads- adress och på arbetsplats. Han brukar också till— frågas om han erkänner eller förnekar brottet. Sedan uppgifterna dokumenterats är den gripne fri att lämna lokalen. Polis tillkallas ej. Något överlämnande av den gripne på det sätt som föreskrivs i RB 24 kap 7 5 andra stycket tredje punkten förekommer således inte. I det stora flertalet fall skickar affärsföre— taget eller bevakningsföretaget en anmälan om till— greppet till polismyndigheten inom loppet av någon eller några dagar.

Om det normala förfarandet av någon anledning inte kan följas — den gripne vägrar att följa med till kontoret eller vägrar att uppge sitt namn t.ex.— tillkallas polis som övertar gripandet.

Av redogörelsen för det tillämpade förfaringssättet har framgått att de rutiner som i normalfallen används vid gripande av dem som misstänks för butiks— eller varuhustillgrepp inte står i överensstämmelse med bestämmelserna om envarsgripande i RB. Enligt dessa skall den som verkställer envarsgripande skyndsamt överlämna den gripne till närmaste polisman, vilket innebär att polis skyndsamt skall tillkallas, men så sker ej. Man tillämpar ett slags extensiv lagtolk— ningsmetod som man anser befriar från överlämnande— skyldigheten. Detta förhållande är i hög grad otill— fredsställande eftersom det medför att enskildas rättssäkerhet äventyras.

• Sida 249
•  Original

Vid utredningen hos JK inhämtades yttranden från rikspolisstyrelsen samt genom dess försorg från polisstyrelsen i Göteborgs polisdistrikt och läns—

styrelsen i Göteborgs och Bohus län. Polisstyrelsen anförde.

Då bestämmelserna om tvångsmedel i 24 kap rättegångs— balken (RB) tillkom på 1940—talet hade stölderna inom detaljhandeln inte nuvarande frekvens eller struktur. Sedan dess har den då förhärskande handeln över disk i stort omvandlats till olika former av snabbköp, där varorna expedieras på ett s k kundvänligt men tyvärr även "brottsvänligt" sätt. I vart fall torde en biw dragande orsak till det nuvarande butikssnatteriets uppkomst och "utveckling" vara just detta detalj— handelns förändrade distributionssätt i sista ledet gentemot konsumenten.

Under motsvarande tid har emellertid bl a bestäm— melserna om gripande i 24 kap 7 S RB kvarstått i stort sett i oförändrat skick. Den däri omnämnda rätten för envar att i vissa fall gripa den som be— gått brott torde otvivelaktigt ha avsetts som en sekundär undantagsrätt gentemot polismans rätt att gripa för brott misstänkta personer. För denna upp— fattning talar även skyldigheten för annan än polis- man att skyndsamt överlämna den gripne till närmaste polisman.

I normalfallet, då en privatperson t ex gripit någon på gatan för stöld, fungerar den omnämnda lagtexten fortfarande fullt tillfredsställande. Polis kallas regelmässigt till platsen och den gripne överlämnas till polisen, som ansvarar för det fortsatta straff— processuella förfarandet.

Lagstiftaren torde emellertid knappast ha förutsatt den ogynnsamma utveckling av tillgreppsbrotten inom detaljhandeln — de 5 k butikssnatterierna — eller tillkomsten av de nuvarande större auktoriserade be— vakningsföretagen med butikskontroll som en av sina verksamhetsformer. På grund härav är förevarande lag— text helt naturligt inte direkt anpassad till nuvar— ande förhållanden avseende det 5 k butikssnatteriet.

Man bör då ställa sig frågan om den gällande lag— stiftningen ändå kan tillämpas på nuvarande förhål— landen eller måste ändras och anpassas till den för— ändrade brottsstrukturen. Enligt polisstyrelsens uppfattning behöver lagstiftningen i sådant fall inte ändras om den utan rättsförluster kan tillämpas på de förändrade förhållandena i samhället. Såsom polis— styrelsen här nedan närmare kommer att utveckla synes

• Sida 250
•  Original

den lagstiftningen ur ovannämnda synpunkter tillfreds— ställande kunna tillämpas även under de ändrade för— hållandena.

Envars gripande får ses som ett provisoriskt frihets— berövande i avvaktan på polisens beslut liksom polis— mans gripande är ett provisoriskt frihetsberövande i avvaktan på beslut om anhållande. På samma sätt för—

håller sig anhållandet till häktningen.

I det stora flertalet fall av snatteri får gärnings- mannen lämna butiken efter samtal med väktaren och viss identitetskontroll. Något frihetsberövande i rättegångsbalkens mening sker då inte.

Själva den administrativa redovisningen av frihets— berövade snattare har i sina detaljer från tid till annan växlat något. Praktiska synpunkter har därvid— lag ansetts få spela den avgörande rollen. Sedan en tid tillbaka redovisas emellertid frihetsberövade till polishuset införda snattare i ett av polisstyrel— sen centralt fört gripnadiarium. Som regel friges den misstänkte efter förhör och ev husrannsakan samt identitetskontroll. Eftersom anhållningsskälen då i regel bortfallit, kan gripandet hävas. Av gripna— diariet kan sålunda utläsas bl a hur många snattare som gripits av polisen i Göteborg under viss tids— period samt frihetsberövandenas längd m m. Det över— vägande antalet snattare, som ej berövas friheten av polisen och i rättegångsbalkens mening ej heller av väktarna, förs givetvis ej heller in i det omnämnda gripnadiariet. Detta förfarande synes ej kunna leda till rättsförlust för någon. Beträffande rutinerna vid förande av gripnadiariet hänvisas till bifogad kopia av tjänsteföreskrift 441 med utgivningsnummer 7/72. Polisstyrelsen överväger att i klargörande syfte revidera tjänsteföreskriften något avseende den ad— ministrativa redovisningen av gripna snattare m.fl.

Ovannämnda rutiner, som tillämpas i Göteborgs polis— distrikt,synes vara helt i överensstämmelse med på området gällande lagstiftning och ej leda till rätts— förlust för någon person. Några klagomål i sådan riktning har ej heller tidigare kommit till polis— styrelsens kännedom.

Vad därefter angår de auktoriserade bevakningsföre— tagens och de där anställda väktarnas befattning med ifrågavarande ärenden kan följande anföras.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har den 29 augusti 1979 (41.054—413—79) anfört vissa synpunkter på det auktoriserade bevakningsföretagets Preferas verksamhetsområde "butikskontroll". I detta läns— styrelsebeslut, som bifogas, är rikspolisstyrelsens uppfattning i frågan refererad på bl a följande sätt:

• Sida 251
•  Original

"En anmodan från väktare till en snattare att följa med till företagets kontor torde inte anses som ett gripande även om den som blir utsatt härför kanhända känner ett visst"psyki5kt tvång" (Jfr SOU 1971: 10 s 111). Följer inte snattaren denna anmodan torde i de flesta fall ett gripande göras och polis till— kallas."

Polisstyrelsen delar rikspolisstyrelsens uppfattning i frågan och finner ej anledning till ytterligare kommentarer.

Polisstyrelsen överväger att med auktoriserade be— vakningsföretaget Prefera ta upp frågan om ev- översyn av företagets rutiner vid polisanmälan m m.

Länsstyrelsen anförde.

Länsstyrelsen utövar tillsyn över auktoriserade be— vakningsföretaget Prefera AB. Med anledning av denna tillsynsskyldighet har länsstyrelsen undersökt vilka rutiner företaget tillämpar vid ingripande mot butiks— snattare. Enligt länsstyrelsens uppfattning bör in— gripande mot snattare av personal i bevakningsföretag ske i enlighet med vad som framgår av länsstyrelsens skrivelse till Prefera, daterad den 29 augusti 1979.

Länsstyrelsen har inte funnit skäl föreligga till vidare rättsutredning än vad som påkallas av tillsyns— skyldigheten enligt lagen (1974:191) om bevaknings— företag.

RPS anförde.

Anmodad avge yttrande får rikspolisstyrelsen beträf- fande karaktären av butikskontrollants agerande mot person, som kan misstänkas för tillgreppsbrott i butik (snatteri), anföra följande. Arne Augustsson har hävdat att ett ingripande av en butikskontrollant all— tid är ett gripande enligt 24 kap 7 5 2 st rätte- gångsbalken. Det äger sin riktighet att en butiks— kontrollant kan gripa en person som begått snatteri, förutsatt att det sker å bar gärning eller flyende fot. Att utifrån detta påstå att alla ingripanden av en målsägande eller dennes ställföreträdare (exempel— vis en butikskontrollant) för att tillvarata sin rätt i samband med tillgreppsbrott i butik är att anse som gripanden enligt rättegångsbalken, kan enligt styrel— sens mening inte vara en riktig tolkning av lagen. I flertalet fall får den kontakt, som är ofrånkomlig mellan en butikskontrollant och en person som miss— tänks för snatteri, anses vara en normal umgänges— form, som är nödvändig för att återställa tillgripet gods och möjliggöra ett rättsligt förfarande. Det kan alltså inte anses vara otillåtet,varken att butikskon— trollanten ber den misstänkte att följa med till viss plats för diskussion om vad som inträffat eller att butikskontrollanten ber vederbörande om namn och

• Sida 252
•  Original

adress. Skulle däremot den misstänkte vägra medfölja butikskontollanten eller inte frivilligt vilja åter— lämna tillgripet gods, kan butikskontrollanten bli tvungen att företa ett s k envarsgripande. Detta för— hållande, att butikskontrollanten i normalfallet in— griper mot en för tillgreppsbrott misstänkt person utan att för den skull företa ett frihetsberövande, är i och för sig inget enastående för butikssnatterieL I samhället förekommer hart när dagligen fall, där enskild person har rätt att gripa annan person för brott, men underlåter detta och stannar vid att — för— utom att begära det tillgripna godset åter — diskutera det inträffade med gärningsmannen. I dessa vedertagna umgängesformer finns naturligtvis inget hinder mot att anteckna vad som därvid framkommer, exempelvis namn och andra persondata. Någon ovillkorlig skyldighet att kalla på polis i sådana fall eller att anmäla det inträffade till polisen föreligger inte.

Med hänsyn härtill finner styrelsen att Augustsson saknar stöd för sin uppfattning i denna fråga. 1968 års brottmålsutredning har i betänkandet "Snatteri" (SOU 1971:10) också anfört, att en anmodan till en person som olovligen tillgripit varor att följa med till företagets kontor eller liknande utrymme inte kan anses vara ett gripande i rättegångsbalkens mening.

JK uttalade som sin bedömning bl.a. följande.

Butikskontrollanternas verksamhet bedrivs på ett re— pressivt sätt. Man ingriper mot dem som misstänks för stöldbrott först när brottet är fullbordat, vilket som regel anses vara fallet när den misstänkte pas— serat kassalinjen utan att betala för varan. Vid in- gripande mot brottsmisstänkta tillämpar butikskontrol— lanterna ett tillvägagångssätt som utbildats och fast— lagts med tiden och som,åtminstone i huvuddrag, torde vara enhetligt över hela landet. Om den mot vilken ingripandet görs, godvilligt återlämnar det tillgripna samt tillhandahåller begärda uppgifter och kan styrka sin identitet, tillkallas inte polis utan den miss— tänkte får lämna butiken eller varuhuset så snart proceduren genomförts. Det'är frågan huruvida dessa ingripanden — ingripandena i normalfallet - är att anse som gripanden enligt RB 24:7 andra stycket, en— varsgripande, eller ej som är den centrala frågan i detta ärende.

Från strikt juridisk synpunkt kan jag inte finna att RPS resonemang är hållbart. Vad som faktiskt inträffar — oavsett hur ingripandet genomförs - är att personer berövas friheten, låt vara helt kortvarigt, på grund av och med stöd av brottsmisstanke. Förutom att återta det tillgripna är syftet med ingripandena att säker— ställa ett efterföljande rättsligt förfarande mot den misstänkte. Ingripandena får därmed ofrånkomligen karaktären av straffprocessuellt tvångsmedel. Huruvida den misstänkte frivilligt underkastar sig ingripandet

• Sida 253
•  Original

eller ej kan vid sådant förhållande inte tillmätas någon avgörande betydelse. För övrigt är nog fri— villigheten tämligen illusorisk. Om den misstänkte inte gör som han blir tillsagd, kan han vara ganska säker på att bli utsatt för fysiskt tvång.

Med det förda resonemanget ligger det nära till hands att påstå att ingripanden av butikskontrollanter alltid bör betraktas som gripanden i RB:s mening, vilket innebär att polis i alla fall skall tillkallas. En sådan slutsats skulle emellertid leda till oönskade konsekvenser i olika avseenden, bl a följande. Po— lisen har generellt sett intesådana resurser att man snabbt kan komma till platsen vid varje ingripande mot misstänkta snattare, och det skulle vara utom— ordentligt olyckligt om snatterimisstänkta kvarhölls längre än vad syftet med själva ingripandet kräver. Strävandena att göra ingripandena så skonsamma och kortvariga som möjligt är självfallet högst angelägna. Barn under 15 år får inte gripas. Med betraktelse— sättet att butikskontrollanters ingripande alltid är att anse som gripande skulle därför följa att in— skridandena mot sådana barn fick begränsas till att avse endast återtagande av det tillgripna, något som bl a med hänsyn till brottspreventionen svårligen kan godtas.

Av det anförda följer att starka praktiska skäl talar för RPS betraktelsesätt. Men från rättsäkerhetssyn— punkt måste det anses otillfredsställande att för— farandet, som dock har prägeln av ett straffproces— suellt tvångsmedel, inte är rättsligt reglerat och tillämpas utan någon slags kontroll från det allmännas sida.

Det är tydligt att man kommer i ett dilemma vilken ståndpunkt man än intar i den aktuella frågan. Orsaken är enligt min mening ganska uppenbar. När bestäm— melserna i 24 kap RB tillkom för länge sedan hade detaljhandeln en helt annan struktur än vad den nu— mera har och butikstillgreppen var fåtaliga. Det var inte heller möjligt för lagstiftaren att förutse den utveckling som skulle ske. Jag kan inte tillhandahålla lösningar på de frågor som inställer sig.

7.3 stöldutredningens överväganden

Vid en bedömning av de motstridiga intressen och syn— punkter som redovisas i brottmålsutredningens och JKzs uttalanden måste först en principiell ståndpunkt intas i frågan om någon typ av ingripande utöver envars-

gripande eller — vilket inte i någon större utsträck—

ning ovan berörts — laga självtäkt överhuvud lagligen

• Sida 254
•  Original

får ske. Om sådana övriga ingripanden inte accepteras uppstår frågan om behov av lagändring för att vid en- varsgripande bättre anpassa rättegångsbalkens krav till vad som är möjligt och rimligt att genomföra från företagens och bevakningspersonalens sida. Om andra typer av ingripanden än de angivna accepteras som lagliga uppstår likaledes frågan om behov av lag— stiftning för att dels klarlägga förhållandena, dels förhindra att för samhället och den enskilde oaccep—

tabla förfaranden utvecklas.

Inledningsvis får konstateras att ett primärt syfte med ingripande av butiks— eller bevakningspersonal

vid butikstillgrepp torde vara att återta det till— gripna godset. Som ovan sagts krävs för ett sådant återtagande — laga självtäkt — inte att ett brott för— övats, utan endast att besittningen till godset rub; bats utan rätt. Detta innebär bl.a. att återtagandet kan ske även från den som inte är straffmyndig. Den laga självtäkten får som nämnts också förenas med användning av visst försvarligt våld enligt bestäm- melserna i 24 kap. 1 5 brottsbalken. Det är att märka att den misstänkte vid laga självtäkt står under hotet att göra sig skyldig till rånbrott för det fall han med våld motsätter sig återtagandet. Återtagandet av gods innebär inte automatiskt ett gripande och åt— gärden kan inte sägas vara straffprocessuellt tvångs— medel, oaktat frivilligheten vid återlämnandet kan påverkas av straffhotet vid motvärn. Rätten att utöva laga självtäkt medför således inte något tvång för rättsinnehavaren att samtidigt företa ett envars— gripande, vilket för övrigt inte lagligen kan ske betr. de straffomyndiga. Som bl.a. angivits i JK:s skrivelse sker i normalfallen inte återtagande av gods direkt på den plats i affären där besittningsrubb— ningen skett. Av hänsyn till den misstänkte och i någon mån också till affären söker man undvika onödig uppmärksamhet varför den misstänkte ombedes följa med

till ett kontor eller annan avskild plats i affären

• Sida 255
•  Original

där återtagandet av godset bättre kan ske. En sådan uppmaning till den misstänkte att medfölja kan enligt stöldutredningens uppfattning inte innebära att ett envarsgripande föreligger. Fortfarande är fråga om utövandet av en laga rätt att återta godset och det förhållandet att denna rätt främst av hänsyn till den ertappade inte sker inför allmänhetens ögon kan inte rimligen innebära att den laga självtäkten övergår till ett gripande i rättegångsbalkens mening. Utred— ningen kan således inte se någon grund för påstående att den ertappade frihetsberövats. Om ett gripande skulle anses föreligga i denna situation leder detta till att den laga självtäkten endast skulle kunna utövas under former som för såväl allmänheten som målsägande och misstänkt måste uppfattas som stötande. Det måste i det övervägande antalet fall, framför allt för den ertappade, vara att föredra att avslöjandet av förfarandet och begäran om återfående av godset sker under så litet uppseendeväckande former som möjligt. Att den ertappade vid vägran att medfölja bl.a. riskerar att formellt gripas, eventuellt med Våld, kan inte heller förändra den ursprungliga åt— gärdens karaktär av laga självtäkt.

Om den ertappade vägrar att lämna ifrån sig till— gripet gods föreligger, förutom möjligheten att avstå från det laga återtagandet, två alternativ. Godset kan återtas med användande av det våld som tillåtes enligt 24 kap. 1 S brottsbalken eller den misstänkte kan, oavsett om återtagande av godset sker, gripas enligt bestämmelserna i 24 kap. 7 5 2 st rättegångs— balken. Sedan tillgripet gods återlämnats eller åter— tagits har den laga självtäkten verkställts. Enligt den praxis som vanligen tillämpas sker härefter för— frågan om den ertappades identitet, och ofta också

om brott erkännes eller förnekas. Inte heller att den misstänkte på anmaning lämnar sådana uppgifter att hans identitet kan fastställas kan enligt utredningens mening innebära att ett gripande nu ägt rum, än mindre

• Sida 256
•  Original

kan själva framställandet av frågan föranleda en sådan bedömning. Det beskrivna förfarandet, anser utred— ningen, måste utgöra en naturlig följd av det lage stadgade förfarandet varigenom godset återtagits. Att uppge sin identitet torde i dagens samhälle i de flesta sammanhang anses som en vardaglig och naturlig företeelse. Sedan gods återtagits från en person som tagits på bar gärning vid tillgrepp skulle det te sig stötande om målsäganden eller hans företrädare inte skulle ha möjlighet att tillfråga gärningsmannen om dennes identitet utan att de i förhållande till brot— tet ofta oproportionellt kraftiga effekterna av ett formellt gripande måste inträda. Om målsägandens möj— ligheter att vidta åtgärder utan inträde av envars— gripande skulle bedömas så snävt blir hans rätt att disponera över följderna av händelsen i det närmaste skenbar. Valet skulle då stå mellan att antingen en— dast återta godset eller gripa den ertappade och till— kalla polis. Förutom att detta skulle beröva måls— äganden möjlighet att anpassa sina åtgärder efter

den misstänktes person och övriga omständigheter skulle minderåriga inte kunna identifieras. Ett sådant förhållande får anses oacceptabelt. Utredningen anser sig böra gå längre och hävda den uppfattningen att även en begäran om identitetsuppgifter som sker vid ett samtal där den ertappade får klart för sig att

en vägran kan leda till ett annat mera påtagligt in- gripande inte kan anses innebära något otillåtet och inte heller att ett gripande enligt rättegångsbalken skett. Utredningen kan inte heller se annat än att

en fråga om brott erkännes eller förnekas i detta sammanhang måste te sig naturlig och vara ett led i målsägandens bedömning om det inträffade bör medföra ytterligare åtgärder utöver återtagande av godset. Något förhör med den ertappade får däremot självfallet inte hållas och ett sådant kan inte ses som något nor— malt led i förhållandet mellan affären och den miss— tänkte. Sammanfattningsvis anser stöldutredningen att den praxis som nu under lång tid utvecklats betr. in—

• Sida 257
•  Original

gripande vid butikstillgrepp inte är lagstridig, och att denna väl svarar mot vad som kan anses försvar— bart och rimligt i förhållandet mellan butikerna och dem som ertappas med butikstillgrepp. Stöldutredningen delar därvid den uppfattning som brottmålsutredningen och rikspolisstyrelsen uttalat och som refererats ovan. Utredningen förväntar slutligen inte att en fortsatt tillämpning av nuvarande ingripandepraxis kommer att leda till ett minskat antal åtgärder som innebär gripande av den misstänkte. Tendenserna i gjorda undersökningar talar snarare för att antalet polisanmälningar ökar och utredningen förutsätter att de föreslagna möjligheterna till omedelbar lagföring av butikstillgrepp genom ordningsföreläggande kommer att leda till att envarsgripande i enlighet med rätte— gångsbalkens regler kommer att ske i ökad omfattning.

Vad härefter gäller behovet av lagstiftning på det aktuella området måste självfallet rättssäkerhets— kraven ställas högt betr. åtgärder som rör den en— skildes person. Med den ståndpunkt som utredningen intagit betr. vilka åtgärder som kan anses tillåtna vid ingripande vid butikstillgrepp blir frågan närmast om de regler och begränsningar vid ingripande som berörts bör lagfästas. Därutöver kan också ifrågasättas om ingripande vid butikstillgrepp kräver lagstiftning för att skydda den enskilde mot otillbörliga för— faranden. Rätten att be en ertappad butikstjuv att följa med till en mindre offentlig del av affären, liksom rätten att efterfråga identitet och principiell inställning till det inträffade kan, oaktat utred— ningen inte kan finna åtgärderna innebära något fri— hetsberövande, i och för sig lagfästas t.ex. genom

ett tillägg till bestämmelserna om laga självtäkt. En sådan lagstiftning skulle dock få vittgående konse— kvenser utanför det nu aktuella området. Stöldutred— ningen hyser den uppfattningen att den praxis som tillämpas till sitt innehåll är så naturlig att sär—

skild reglering i lag är opåkallad. Inte heller finner

• Sida 258
•  Original

utredningen att någon kontrollverksamhet betr. in- gripanden vid butikstillgrepp är påkallad från sam— hällets sida. Det är utredningens uppfattning att en sådan kontroll svårligen skulle kunna genomföras på ett effektivt sätt. Därtill kommer att en sådan kon- trollverksamhet skulle bli kostsam för såväl sam— hället som handeln. Med hänsyn till rättsområdets karaktär anser utredningen självklart att samhället fortlöpande bör följa utvecklingen. Genom de bestäm— melser i brottsbalken som reglerar bl.a. olaga fri— hetsberövande, ofredande och egenmäktigt förfarande anser utredningen att den enskilde f.n. har ett gott skydd mot otillbörliga åtgärder. Den praxis som till— lämpas synes för övrigt inte under lång tid, såvitt utredningen kunnat utröna, ha föranlett annat än ett fåtal fall av otillbörliga förfaranden. Stöldutred— ningen anser därför inte att det finns behov av ny

lagstiftning.

Vad till sist angår befogenheterna för butiks— och bevakningspersonal har utredningen funnit det uppen— bart att butikspersonal inte bör tilläggas andra be— fogenheter än sådana som redan nu tillkommer måls— äganden och den som är i hans ställe. Betr. bevak— ningspersonalen anser utredningen att det principiellt är av stor vikt att man i största möjliga utsträckning undviker att ge polisiära befogenheter åt annan än polisman. Det är endast betr. tvångsmedel i form av husrannsakan (visitation av bagage) som en sådan ordning överhuvudtaget ter sig tänkbar. Utredningen har dock inte kunnat finna några vägande skäl som talar för att ge sådana befogenheter åt bevaknings- personal. Utredningen anser således inte att de be- fogenheter som enligt gällande rätt tillkommer bevak— ningspersonal bör förändras. Inte heller i detta av— seende ser stöldutredningen således anledning att

föreslå lagstiftning.

• Sida 259
•  Original

8 SPECIALMOTIVV JG

8.1 Förslag till ändring i rättegångsbalken 23 kapitlet 22 5

Paragrafen reglerar i vilka fall förundersökning skall ske. Undantag görs för bötesbrott samt vissa särskilda brott, bl.a. rättegångsförseelse. Snatteri skall, även om böter i praktiskt taget alla fall ut— dömes för brottet föranleda förundersökning. Denna blir dock vanligen enkel och kortfattad. Förundersök— ningen innebär att en rad bestämmelser i 23 kap. RB blir tillämpliga betr. även de enkla snatteribrotten. Genom den föreslagna ändringen vill utredningen från förundersökning undanta okomplicerade snatterier rö- rande mindre värden, där de omfattande reglerna om förundersökning inte fyller någon funktion. Även enkla brott kan dock föranleda att den misstänkte påfordrar en förundersökning för att få utrett att misstanken är ogrundad eller felaktig. Det är därför viktigt att en begränsning av förundersökningsbestämmelserna inte inskränker den misstänktes rätt. En lämplig väg att göra avgränsningen är att knyta an till de fall av snatteri som enligt utredningens förslag skall kunna handläggas genom ordningsföreläggande enligt de nya bestämmelserna i 48 kap. 13 S RB. Härigenom kommer endast de enkla, erkända snatterierna avseende ett begränsat värde att undantas från kravet på förunder— sökning. Detta innebär att omedelbar lagföring genom ordningsföreläggande kan ske med ett minimum av arbe— te för handläggande polisman, samtidigt som den miss—

• Sida 260
•  Original

tänkte liksom vid vanliga bötesbrott har rätt till rådrum enligt bestämmelserna om utfärdande av ord— ningsföreläggande. I de fall föreläggande eller bötes- eftergift inte blir aktuellt föreligger krav på för— undersökning, om än kortfattad sådan, vilken skall tjäna till underlag för beslut av åklagaren i åtals-

frågan. 48 kapitlet 13 5

Den nya bestämmelsen i paragrafen reglerar det område där dagsböter skall kunna åläggas genom föreläggande av ordningsbot. Dagsböter skall kunna åläggas endast i de fall som regleras särskilt enligt bestämmelserna i 48 kap. 14 5 rättegångsbalken, dvs. de fall där riksåklagaren bestämt påföljdens storlek. Utredningen har föreslagit en gräns vid ett tillgreppsvärde av högst 200 kronor. Andra fall av snatteri än butiks— snatteri skall falla utanför tillämpningsområdet. Med butikssnatteri avser utredningen olovligt kundtill— grepp under eller i omedelbar anslutning till öppet— hållande för allmänheten i försäljningslokal av vara som saluhålles där. Vidare skall dagsböter genom föreläggande av ordningsbot endast förekomma vid en— samt brott. Detta innebär att flera butikssnatterier eller ett butikssnatteri och ett eller flera brott varå penningböter skall följa inte får upptas i före— läggande av ordningsbot. Sådana fall skall som nu resultera i rapport till åklagaren.

Genom att området för ordningsbot vid butikstillgrepp begränsats på detta sätt blir skillnaden mot nuvaran— de system med penningböter liten. Såväl antalet dags— böter som uträkningen av dessas storlek regleras. Bestämmelserna torde inte vara svårare att tillämpa än dem som nu gäller för utfärdandet av ordningsbot.

Möjligheten till lagföring genom ordningsbot innebär att ett stort antal mindre butikstillgrepp kan hand—

• Sida 261
•  Original

läggas utan att annan än ingripande polisman tas i anspråk. Utredningen anser det väsentligt att man om möjligt utnyttjar den tjänsteman som har den första kontakten med den misstänkte vid lagföring för mindre brott. Förutom att åklagare och domstol kan befrias från ett betydande antal mindre butikstillgrepp är det också av stor vikt att lagföringen sker så snabbt och effektivt som möjligt. Att utnyttja polisman för detta ändamål har tidigare genom ordningsbotsinstitu— tet visat sig mycket framgångsrikt. En enhetlig lag— föring som dessutom sker omedelbart anser utredningen vara värdefull. Det föreslagna systemet innebär att lagföring i enkla fall kan ske direkt i samband med tillgreppet. Detta är ägnat dels att understryka att samhället reagerar snabbt, dels att minska de psykis— ka påfrestningarna för den misstänkte, som slipper att vänta på besked i åtals— eller påföljdsfrågan. Även i de fall där utfärdande av ordningsföreläggande av olika skäl inte kan ske i direkt anslutning till brottet bör lagföring genom föreläggande av ordnings— bot kunna ske betydligt snabbare än genom strafföre— läggande. Genom omedelbarheten i förfarandet undvikes också det merarbete som annars kan uppstå vid delgiv— ning av strafföreläggande och stämningsansökan. Ut— redningen bedömer det sannolikt att ett avsevärt an— tal mindre butikssnatterier genom snabbheten och omedelbarheten vid ordningsföreläggande kan lagföras utan att ärendena fördröjs genom delgivningshinder. Därigenom bör en inte obetydlig vinst uppnås genom

att arbetet för åklagare och domstol minskas.

8.2 Förslag till ändring i polisinstruktionen (1972:511)

12 S 3 st Genom den föreslagna lydelsen av tredje stycket för—

ändras förutsättningarna för polisens beslut att inte låta ärende om butikssnatteri gå vidare till lagfö—

• Sida 262
•  Original

ring. Bestämmelsen avser det som hittills benämnts rapporteftergift och som enligt utredningen framdeles

bör benämnas böteseftergift.

Den som äger rätt att fatta beslut är enligt paragra— fen inte längre polisman som är förundersökningsledare utan den polisman som har rätt att utfärda föreläggan— de om ordningsbot för brottet. Härigenom åstadkommes två effekter. För det första blir det möjligt att meddela skriftlig erinran omedelbart vid tillgreppet, eftersom krav på att annan polisman än den ingripande skall fatta detta beslut inte föreligger. Inte heller om beslutet om skriftlig erinran fattas senare krävs att någon annan än den ingripande polismannen eller utredningsman vid polisen fattar beslutet. För det andra begränsas det område över vilket polismannen beslutsmässigt disponerar till de fall där han har rätt att utfärda ordningsföreläggande enligt reglerna i 48 kap. 13 5 rättegångsbalken. Härigenom blir områ— det för ordningsföreläggande och beslut om bötesef— tergift detsamma, vilket utredningen bedömt som vä—

sentligt.

Genom den nya lydelsen understryks de förändrade kra— ven för att lagföring skall kunna underlåtas. Sedan utredningen fått klarlagt allmänhetens bristande kännedom om straffbarheten vid mindre butikstillgrepp är ett av de främsta målen för den föreslagna lag— stiftningen att avskaffa beloppsgränser som utgångs— punkt för beslut om underlåten lagföring. Främst vill utredningen därvid klargöra att 20—kronorsgränsen bortfaller och att lagföring i regel skall ske även om värdet av det tillgripna understiger 20 kronor. Utredningen uttalar att särskilda omständigheter skall föreligga och att dessa därtill skall vara så— dana att lagföring uppenbarligen är opåkallad. Därmed vill utredningen betona att de fall där ordningsföre— läggande skall underlåtas genom beslut om bötesefter— gift påtagligt måste skilja sig från normalfallet.

• Sida 263
•  Original

Det är således inte avsett att några generella undan— tag från lagföring skall ske betr. vissa ålderskate— gorier, betr. vissa typer av varor, tillgreppsställen eller liknande. Bestämmelsen om böteseftergift bör tillsammans med en på motsvarande sätt förändrad till— lämpning av reglerna i 20 kap. 7 S 1 st 1 p rätte— gångsbalken medverka till att klargöra att lagföring i regel följer på butikstillgrepp. Till skillnad från gällande rätt föreslås att det direkt i författnings— texten utsägs att erinran vid böteseftergift skall vara skriftlig. Däremot anser utredningen inte att benämningen böteseftergift här behöver intas i för— fattningstexten. Genom införandet av de nya bestäm— melserna i 12 S tredje stycket förlorar Cirk 1972:25 om rapporteftergift vid vissa snatteribrott sin gil— tighet. Cirkuläret upphävs vid ikraftträdandet av

den nya lydelsen av 12 S tredje stycket. Närmare an— visningar för tillämpningen av böteseftergift bör utfärdas av rikspolisstyrelsen.

8.3 Förslag till ändring i polisregisterkun— görelsen (1969:38)

2 S 1 p

Sedan möjlighet införts att ålägga böter för vissa snatteribrott genom föreläggande av ordningsbot skall i 2 5 1 p intagas även denna form av lagföring, för att böter ådömda i denna ordning inte skall falla utanför registrering. Området omfattar påföljdsmäs— sigt det område där strafföreläggande nu medför re—

gistrering. 2 S 4 p och 5 p

Stöldutredningen anser att beslut om underlåten lag— föring för butikstillgrepp utgör presumtion för att sådant beslut inte skall ske betr. nytt sådant brott. Grunden till att underlåtelsebeslut enligt gällande

• Sida 264
•  Original

rätt inte får registreras annat än i undantagsfall (nuvarande 2 S 4 p vid kriminalregisterpåföljd) synes i första hand vara att man förutsatt att åklagare skulle ha tillgång till erforderliga uppgifter genom lokala polisregister. Sedan dessa nu i praktiken inte längre spelar någon roll har någon ändring av bestäm— melserna för central registrering likväl inte skett. Beslut att inte åtala enligt 20 kap. 7 S 1 st 1 p rättegångsbalken och beslut om rapporteftergift (en— ligt utredningens förslag böteseftergift) registreras överhuvud inte. Utredningen anser att dessa förhållan— den motverkar polisregistrets syfte att genom sina uppgifter medverka till en riktig rättstillämpning vid återfall i brott och ge effektivitet vid brotts— bekämpandet. Frågan om central registrering av beslut om underlåten lagföring behandlades senast av åtals— rättskommittén i betänkandet SOU 1976:47, men kommit— téns förslag i denna del ledde inte till någon åtgärd. Stöldutredningen anser att frågan nu bör lösas. Utred— ningen kan inte se annat än att uppgift om tidigare brott, för vilka lagföring inte skett, måste vara tillgänglig för polis och åklagare om reglerna för åtalsunderlåtelse och böteseftergift skall kunna till— lämpas på ett rättvist och tillfredsställande sätt. Det ter sig uppenbart att dessa uppgifter inte skall intas i det allmänna kriminalregistret, utan uteslu— tande tjäna till beslutsunderlag för polis och åkla— gare genom att uppgifterna intas i person— och be— lastningsregistret. Vid åtal kan åklagaren självfal— let inte betagas möjligheten att meddela rätten före—

komsten av tidigare underlåtelsebeslut.

Betr. beslut jml. 20 kap. 7 S 1 st 4 p rättegångs— balken, 1 5 eller 6 5 lagen om unga lagöverträdare och 31 5 lagen om vård av missbrukare i vissa fall anser utredningen att den nu gällande påföljdsspärren för registrering bör tagas bort betr. snatteribrott. Detta är motiverat av att det vid sådant brott ofta är särskilt betydelsefullt att uppgift om tidigare

• Sida 265
•  Original

beslut kan erhållas för bedömningen av vilka åtgärder som skall vidtas med den misstänkte. Upprepad snat— teribrottslighet av psykiskt abnorma, unga lagöverträ— dare eller missbrukare ger anledning till noggrant övervägande av vilka rättsliga åtgärder som är lämp— ligast för ett tillrättaförande. Särskilt framträdan— de är kravet på fullständiga uppgifter betr. de unga lagöverträdarna, vilka genom en förhållandevis mått— lig åtgärd som ordnings— eller strafföreläggande bör kunna avhållas från fortsatt brottslig verksamhet. En förutsättning härför är dock att det finns möjlighet att åstadkomma en sådan lagföring så tidigt att den underåriges brottslighet inte hunnit bli omfattande eller övergått i grövre kriminalitet. Utredningen an— ser att undantagsbestämmelsen i 2 S 4 p kan begränsas att omfatta brott som avses i 8 kap. 2 S brottsbal— ken, då återfallssituationerna vid andra brott som normalt föranleder böter mera sällan är av intresse. Det bör påpekas att den varningseffekt som åtalsunder- låtelse och böteseftergift innebär kan bedömas bli förstärkt om gärningsmannen har kännedom om att be—

slutet registreras centralt.

Även om antalet beslut om åtalsunderlåtelse och bö- teseftergift vid snatteri och butikstillgrepp kan förmodas bli mindre är det väsentligt att reglerna tillämpas med likformighet och att besluten fattas

på ett fullständigt underlag. Såväl åtalsunderlåtelse som böteseftergift bygger för övrigt på förutsätt— ningen att tidigare likartade beslut skall finnas tillgängliga för den beslutsfattande. Genom att re- gistrering av sådana beslut införs i 2 5 5 9 kan 189— stiftningens förutsättningar verkligen uppfyllas. 14 5 sista stycket Den registrering som tidigare förutsattes ske i loka—

la register och som nu föreslås ske centralt bör få begränsad omfattning, så att registreringen inte blir

• Sida 266
•  Original

mer omfattande än vad polisens och åklagarens behov av uppgifter kräver. Utredningen anser därför att registreringen av underlåtelsebesluten bör underkas— tas en tidsbegränsning. Utredningen är därvid med ledning av uppgifter om den praxis som tillämpas av den meningen att anteckning om underlåten lagföring enligt de föreslagna bestämmelserna skall utgå efter fem år från beslutsdagen. Bestämmelserna om denna

tidsbegränsning bör intas sist i 14 S.

• Sida 267
•  Original

Riksåklagaren ww &

CIRKULÅR C 67

Reviderat den 4 januari 1980

Åtalsunderlåtelser

Chefen för justitiedepartementet har efter Kungl Maj:ts bemyndigande 27.11.1970 tillkallat sakkunniga för utredning av frågan om underlåtande av åtal m m (åtals- rättskommittén). Delvis på förslag av mig och Svenska kommunförbundet har vissa delfrågor redan nu lett till lagstiftning. Riksdagen har antagit proposition l97l:lOO, innefattande ändring av 20 kap 75 första stycket ] rättegångsbalken och l 5 lagen ( 19642167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare. Lagändringarna är avsedda att träda i kraft 177.197]. Vad som förekommit i lagstiftningsärendet samt mina iakttagelser om tillämpningen av nu gällande bestämmelser ger mig anledning till följande uttalanden.

20 kap 7 & första stycket 1 RB

Ändringen innebär inte något frångående av principen att en straffbelagd gärning regelmässigt _skall följas av en påföljd. Den yttre ramen för åtalsunderlåtelse vidgas emellertid något genom att åklagaren får rätt att underlåta åtal, även om straffet vid lagföring skulle bli höga böter. Finns det någon tvekan om att annat straff än böter skulle ådömas, finns däremot inte utrymme för åtalsunderlåtelse.

En grund för lagändringen är nödvändigheten att utnyttja tillgängliga resurser för brottsbekämpning på bästa möjliga sätt. Åtalsunderlåtelse medför i det enskilda fallet lättnad i åklagarnas och domstolarnas arbete. För att även polisens arbets- belastning skall minskas i någon mån, måste åklagarna i vissa fall nöja sig med kortfattade utredningar, som främst tar sikte på den misstänktes inställning till brot- tet och övriga förhållanden som kan vara av betydelse vid åklagarens ställnings- tagande till frågan om åtalsunderlåtelse. Den fullständigare utredning som måste vara en förutsättning för åtals väckande och utförande kan undvaras, när beslutet blir åtalsunderlåtelse. Det torde få förutsättas, att sådana kortfattade utredningar inte förekommer i andra fall än där polisen med viss grad av sannolikhet kan be— döma att åtalsunderlåtelse kommer att meddelas.

En annan grund för lagändringen har varit den kriminalpolitiska synpunkten, att det är önskvärt att undvika att personer genom åtal och dom blir stämplade som tillhörande en viss brottslingskategori. En sådan identifiering har i många fall an- setts kunna till exempel motverka rehabiliteringen av narkotikamissbrukare.

• Sida 268
•  Original

C67:2

l cirkulär C431 och C561 har bl a berörts åtalsunderlåtelser i narkotikamål. Som där anförts är det angeläget att inte genom ingripande mcd åtal spoliera möjlig- heten att ge narkotikamissbrukare nödvändig vård. Å andra sidan måste, som departementschefen framhållit i det nu aktuella lagstiftningsärendet, beaktas att överlåtelse av narkotika är att bedöma som en mycket allvarlig och samhällsfarlig brottslighet. Åtal bör underlåtas endast vid mindre allvarliga narkotikabrott, till exempel innehav av en mindre mängd narkotika för egen förbrukning eller över- låtelse av en mindre mängd i samband med konsumtion. Det missbrukrrklientel som systematiskt finansierar sitt eget missbruk genom att sälja narkotika i små portioner bör normalt inte komma i åtnjutande av åtalsunderlåtelse. Samhällets ingripanden bör anpassas så att de inte motverkar utan understöder ansträngningarna att ge narkotikamissbrukare erforderlig vård. Om en åtalsunderlåtelse bedöms kunna bidra härtill, bör utrymmet för sådan underlåtelse vara något mindre begrän- sat än hittills. Detsamma gäller i viss utsträckning när lagföring av någon, som redan underkastat sig vård för sitt missbruk, kan antas få negativa effekter på hans inställning till vården, Tillämpningen måste dock alltid ske med beaktande av de allvarliga och inte sällan förödande verkningar som narkotikabrottsligheten kan medföra. Riksdagens justitieutskott, som understrukit sist anförda synpunkt, har särskilt framhållit att den vidgade möjligheten till åtalsunderlåtelse avser endast brott som kan antas föranleda bötesstraff. Enligt 1964 års lag föreligger dock ytter- ligare möjligheter när det gäller ungdomar.

En förutsättning för åtalsunderlåtelse är att ”lagföring ej finnes påkallad ur allmän synpunkt”. Detta rekvisit tolkas på sina håll på ett sätt som leder till en alltför restriktiv tillämpning av åtalsunderlåtelse. Under förarbetena till brottsbalken (prop l962:10 del C 5 153) angavs att bedömningen får ske med hänsyn såväl till brottets art och straffets syfte som till omständigheterna vid brottets begående; det borde även tas sociala hänsyn exempelvis till målsäganden. Begreppet innesluter hänsyns- tagande till allmän laglydnad. Tillämpningen måste ske under beaktande av prin- cipen om allas likhet inför lagen, Avstegen får inte kännas oriktiga eller orättvisa. Samtidigt måste man hålla i minnet att det inte finns två fall som är helt identiska.

Hänsyn skall alltid tas till brottslingens person. Om en 40-åring och en 80-åring begår objektivt sett alldeles likadana brott, kan detta hänsynstagande leda till att 40-åringen åtalas medan åtalsunderlåtelse meddelas för 80-åringen. Det kan vara ytterst besvärande för en person att bli avslöjad, också när det är fråga om en bagatellartad förseelse. Åtal och rättegång kan i sådana fall framstå som ett opro- portionerligt strängt ingripande, även om domstolen sedan tillämpar 33 kap 45 tredje stycket brottsbalken. Det förtjänar påpekas, att för sådana och många övriga fall strafföreläggande är den smidigaste handläggningsformen och inte kan uppfat- tas som något avsteg från principen om allas likhet inför lagen, vilket däremot kan bli fallet när åtal underlåts av hänsyn till den brottsliges person,

1Cirku1är (: 1:94 ersätter cirkulären c 43 och c 56

• Sida 269
•  Original

C67:3

En bedömning av de enskilda fallet kan leda till att åtalsunderlåtelse meddelas exempelvis för ringa fall av misshandel som provocerats av annan eller för ringa fall av förmögenhetsbrott. Det måste dock föreligga särskilda omständigheter i det enskilda fallet för att åtal skall underlåtas. Åtalsunderlåtelse får inte bli så vanlig för vissa kategorier av gärningar, att allmänheten kan räkna med att undgå påföljd första gången man upptäcks. Än mindre får stadgandet tillämpas på sådant sätt, att en hel brottstyp inte beivras. Om lagföring för visst slags gärning regelmässigt framstår som opåkallad, får lagändring övervägas. Det är inte åklagarens sak att föregripa en sådan utveckling.

Allmänt kan sägas, att förutsättningar för åtalsunderlåtelse ofta föreligger vid brott som gör intryck av att vara engångsförseelser. Det kan inte gärna komma i fråga att beträffande alla förseelser särskilt utreda om den brottslige tidigare begått lik- nande förseelse. Hänsynen till allmän laglydnad leder emellertid till att även en— gångsförseelser inte sällan måste beivras, i förekommande fall genom strafföre- läggande.

Den huvudregel som inte får tappas ur sikte vid tillämpningen av 20 kap 75 första stycket ] RB är att brott föranleder lagföring. Detta gäller i motsats till de särskilda åtalsregler som finns på flera håll i brottsbalken och specialstraffrätten, där det före- skrivs att åtal inte får ske med mindre detta är påkallat ur allmän synpunkt. I sådana fall är meningen att åtal normalt inte skall ske. Vid prövningen enligt RB råder däremot presumtion för åtal. Detta kan också uttryckas så, att åklagare har laglig möjlighet att underlåta åtal vid alla brott, som inte skulle föranleda annat än böter, men att denna möjlighet bör utnyttjas med återhållsamhet och att möj- ligheten inte får utnyttjas när åtal är påkallat ur allmän synpunkt. Under erinran om denna princip, som ligger fast, vill jag framhålla vikten från processekonomiska och kriminalpolitiska synpunkter av att åtalsunderlåtelse efter lagändringens ikraft— trädande meddelas i vidgad omfattning.

1 5 1964 års lag med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare

Uttryckssätten i 20 kap 7 & RB och 1 5 1964 års lag är desamma, nämligen att åkla- gare under vissa omständigheter må besluta att icke tala å brott. Trots detta måste i vart fall numera lagstiftarens mening sägas vara att åtal normalt inte skall anställas mot den som vid brottets begående inte fyllt 18 år. Med de alltmer ökande resur- serna och de större möjligheterna till nyanserade åtgärder inom barnavårdens om- råde kan den angivna principen i allt högre grad komma till uttryck i åklagarnas prans.

Den nu vidtagna ändringen i l 5 1964 års lag innebär att hjälp- och stödåtgärd kan jämte övriga förutsättningar vara tillräcklig grund för ett beslut att ej tala å brott. Hcl kongruens med 265 barnavårdslagen har inte avsetts. Varning kan i och för

• Sida 270
•  Original

C67:4

sig inte betecknas som en sådan hjälp- eller stödåtgärd som bör berättiga till åtals- underlåtelse. I barnavårdsnämndernas praxis är det emellertid vanligt, att varning förbinds med hjälpande eller stödjande åtgärd av något slag. Om så sker finns förut- sättning för åtalsunderlåtelse. Av denna anledning är det angeläget, att barnavårds— nämnderna noga redovisar för åklagaren vilka åtgärder som har vidtagits eller kom- mer att vidtas.

Utgångspunkten är att åtalsunderlåtelse skall äga rum så snart barnavårdsnämnden vidtar den åtgärd som är lämpligast för den unge lagöverträdaren. Åtal kan efter lagändringen underlåtas även om något formellt beslut om ingripande enligt barna- vårdslagen inte meddelas, förutsatt att den unge rent faktiskt har blivit föremål för hjälp- och stödåtgärd från barnavårdsnämndens sida. Även samtal med den unge och frivillig kontakt från hans sida med nämnden kan vara sådan åtgärd som möj- liggör åtalsunderlåtelse, naturligtvis under förutsättning att kontakten innebär råd och stöd. Även åtgärd, som vidtagits av annan än barnavårdsnämnden, skall be- aktas vid åtalsprövningen.

Om brottet uppenbarligen har skett av okynne eller förhastande, kan liksom hittills åtal underlåtas även utan att särskild åtgärd vidtagits. Det måste emellertid nog- grant övervägas om ett brott verkligen kan sägas ha skett uppenbarligen av okynne eller förhastande; så kan det i allmänhet inte anses när det är fråga om ett stort antal brott eller brottslighet som varat under en längre tidrymd. För åtalsunder- låtelse i sådana fall erfordras att någon hjälp- och stödåtgärd vidtas.

Tvekan råder på vissa håll i fråga om i vilken utsträckning åklagare skall remittera ärenden till barnavårdsnämnd. I 3 & 1964 års lag förutsätts nämndens yttrande innan åklagaren fattar beslut. med undantag för ”ringa” brott. Uttrycket ringa har inte samma innebörd som i brottsbalken. Undantagsvis kan åklagare utan nämndens hörande besluta att ej tala å brott som är något allvarligare än exempelvis bedräg- ligt beteende eller undandräkt. Någon form för inhämtande av yttrande från barna- vårdsnämnd finns inte föreskriven. I enkla fall kan det vara tillräckligt att per tele- fon fråga en företrädare för nämnden, om den unge är känd. Svaret på denna fråga kan belysa åtminstone grunden ”okynne och förhastande".

När det gäller beivrande av bötesbrott, såsom trafikbrott och överträdelse av ord- ningsföreskrifter, bör de unga som regel ej inta någon särställning utan åläggas böter, lämpligen i form av strafföreläggande. Hänsynen till allmän laglydnad på- kallar lagföring även vid flera slags engångsförseelser, tex smuggling. Om åtals- underlåtelse anses böra förekomma i sådant fall, skall 20 kap 7 5 första stycket ] RB tillämpas.

Rattfylleri och rattonykterhet är en typ av brott där hänsynen till allmän laglydnad väger särskilt tungt. När sådant brott förövats av någon som inte fyllt 18 är, bör

• Sida 271
•  Original

C 6715

åtal i regel väckas. Även i dessa fall kan dock åtal underlåtas. om barnavårdsnämn- den vidtagit åtgärder som måste anses tillräckliga för den unges tillrättaförande.

Skadegörelse är ofta ett uttryck för okynne, när gärningen begås av unga. Åtal för åverkan kan i regel inte anses påkallat ur allmän synpunkt. Om sådan brottslighet på någon ort får stor omfattning och ger intryck av att vara satt i system. kan det dock finnas anledning att väcka åtal. På bedömandet kan inverka den unges bered- villighet att ersätta den skada han åstadkommit. Även när gärningen är att bedöma som skadegörelse, kan åtal underlåtas ehuru i mer begränsad omfattning. Vad som sagts om åverkan gäller också de bagatellartade förmögenhetsbrotten såsom "plank— ning" vid nöjestillställning eller "tjuvåkning" på tunnelbana.

Hinder mot upprepad åtalsunderlåtelse föreligger inte enligt lagen. i detta hän- seende har tidigare (se tex RÅs cirkulär nr 141)2framhållits, att åklagaren måste se till att det blir en skärpning av samhällsåtgärderna och att, om inte barnavårds- nämnden ingriper med strängare åtgärd än förut, åtal som regel skall ske. En gene— rell tillämpning av detta uttalande skulle leda till att åtal väcks i alltför stor omfatt— ning. Frågan har tagits upp till behandling i det nu aktuella lagstiftningsärendet. Därvid har framhållits, att åtal i allmänhet bör kunna underlåtas, när åtal inte skulle leda till andra åtgärder än sådana som kan anordnas i samband med åtals- underlåtelse. Detta innebär att de barna- och ungdomsvårdande organen i viss utsträckning får svara för unga lagöverträdares tillrättaförande även i återfallssitua- tioner. Utgångspunkten för bedömningen av frågan om en förnyad åtalsunderlåtelse bör komma till stånd bör vara att den åtgärd som har vidtagits alltjämt är lämpli- gast för den unges tillrättaförande. Självfallet kommer även i fortsättningen att fin- nas fall där åklagaren har skäl att kräva att barnavårdsnämnden prövar en annan och mer ingripande åtgärd mot den unge för att åtalsunderlåtelse skall komma i fråga.

Stockholm den 15 juni 1971. HOLGER ROMANDER

/ Sture Holmberg/i

2Cirkulär nr 141 har inte tryckts om

• Sida 272
•  Original

• Sida 273
•  Original

Riksåklagaren

CIRKULÅR C 70

Reviderat den 1 september 1979

Åtalsunderlåtelse för mindre förmögenhetsbrott

Kungl Maj:t har den 18 februari 1972 förordnat om ändringar i åklagarinstruktio- nen och polisinstruktionen samt utfärdat cirkulär till polismyndigheterna om rap- porteftergift för vissa snatteribrott (SFS 1972:23—25). De nya bestämmelserna, som träder i kraft den 1 april 1972, innebär ett genomförande av några av huvudprin- cipema i det av 1968 års brottmålsutredning avgivna betänkandet Snatteri (SOU l97l:10). I betänkandet framhålls bl a att rättsvårdens resurser måste fördelas mera rationellt och att straffrättsingripanden därför bör begränsas vid mindre brott. Det påpekas också att ett straffrättsligt förfarande med polisförhör, åtal och eventuell domstolshandläggning ibland kan föra med sig personligt lidande och obehag som inte står i rimlig proportion till överträdelsens art.

Den beslutade ändringen i åklagarinstruktionen medför att distriktsåklagare och kammaråklagare får generell behörighet att enligt lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare samt 20 kap. 75 första stycket 1 och 4 rättegångsbalken besluta att inte tala å brott som avses i 8 kap. 25. 9 kap. 25 och 10 kap. 25 brottsbalken samt att åklagare. som fullgjort minst två års tjänstgöring som åklagare efter det. att han förvärvat behörighet till åklagartjänst. blir behörig att utfärda strafföreläggande för samma slags brott.1 Ändringen i polisinstruktionen innebär att polisman som är förundersökningsledare äger underlåta att vidarebefordra rapport till åklagare och i stället låta saken bero vid erinran, om snatteri med hänsyn till det tillgripnas värde och övriga omständigheter är obetydligt. Närmare anvisningar härom ges i cirkuläret till polismyndigheterna om rapporteftergift för vissa snatteri- brott.

Syftet med de nya bestämmelserna är som förut framhållits att begränsa de straff- rättsliga ingripandena vid mindre förmögenhetsbrott. Främst avses butikssnatterier, dvs tillgrepp i affärslokal av varor som hålls till salu under sådana former att de är lätt tillgängliga för kunden. Som exempel kan nämnas tillgrepp i snabbköps- butiker och varuhus med självbetjäning eller i andra affärslokaler med liknande försäljningssystem. som fallet är bl a inom bokhandeln.

1 Behörighetsreglerna numera ändrade (SFS 1974:910)

• Sida 274
•  Original

C7012

Erkännande utgör inte någon nödvändig förutsättning för att åtal skall kunna under- låtas. Beslut att underlåta åtal för snatteri får exempelvis meddelas även om den misstänkte förnekar tillägnelseuppsåt. Det måste dock stå klart för åklagaren att den misstänkte begått gärningen och att denna är att bedöma som snatteri.

Meningen är att underlåtelse av åtal för i synnerhet snatteri skall förekomma i större utsträckning än hittills. Åtal bör i många fall underlåtas även då värdet av det tillgripna ligger över gränsen för att rapporteftergift skall kunna meddelas (enligt cirkuläret till polismyndigheterna om rapporteftergift för vissa snatteribrott ligger denna gräns vid omkring 20 kronor). Som exempel på sådana fall kan nämnas att lagöverträdaren är gammal eller sjuk. att brottet begåtts i en psykiskt pressad situa- tion eller att gärningen förövats under andra speciella förhållanden. Sammanfatt- ningsvis kan sägas att äta] bör underlåtas om brottet vid en samlad bedömning kan anses ha ringa straffvärde. Så är i regel inte fallet om den misstänkte använt hjälp- medel eller samarbetat med andra personer. Åtalsunderlåtelse bör inte heller före- komma när omständigheterna tyder på att gärningen ingår i en serie av liknande brott eller att annan kriminalitet kan föreligga. Visar tillgängliga uppgifter, att den misstänkte förut har gjort sig skyldig till förmögenhetsbrott, bör åtal inte underlåtas. Hänsyn skall dock inte tas till förhållanden som ligger långt tillbaka i tiden.

Om åtalsunderlåtelse inte anses kunna meddelas, skall strafföreläggande alltid ut- färdas när förutsättningar härför är för handen.

Stockholm den 21 februari 1972. HOLGER ROMANDER

/ Thorsten Cars

• Sida 275
•  Original

BILAGA C

I denna bilaga redovisas tabeller, vilka utgör ett urval ur den offentliga kriminalstatistiken. Källor

är Statens offentliga statistik och Rättsstatistisk

årsbok.

Tabell C:1. samt andra brott med fängelse i straffskalan jämfört med anmälda tillgreppsbrott (8 kap BrB).

Antalet anmälda brott mot brottsbalken

År

1950 1951 1952 1953 1954

1955 1956 1957 1958 1959

1960 1961 1962 1963 1964

1965 1966 1967 1968 1969

1970 1971 1972 1973 1974

1975 1976 1977 1978 1979

1980

195.261 232.252 225.169 208.632 218.391

243.786 255.106 277.945 301.135 300.291

297.874 308.952 322.316 338.626 367.649

448.619 473.397 505.237 567.063 611.265

656.042 713.822 691.129 655.383 675.276

755.405 799.228 844.360 803.275 816.108

928.277

+

+

+-F+ +-+ + +-++ | | +-++ +

| + +

+ |+—+ + +

+

Anm brott Ökn/minskn

36.991 7.083 16.537 9.759

25.395 11.320 22.839 23.190

844

2.417 11.078 13.364 16.310 29.023

80.970 24.778 31.840 61.826 44.202

44.777 57.780 22.693 35.746 19.893

80.129 43.823- 45.132 41.085 12.833

112.169

+-++ +|

HIIHIIH + + + + +

+ |'+ +.+

-+

+

bdb—Jm

+

| + + + +

| + +

+

_. mwom 606001de

———

Dwmb—t — w w — — NWkOONO'N (190dede (DU'ltb-LJO — — ä _ — U'lOb—lxlm dPOXOdPo'PdP

—

_» xIMO'tUlN xlelU'lO 09:10dede

————

wU'lb—jmxl — — N — — o—-—-oow 6960dede

...

_lbU'lU'l—l & — _ — — moomoooo 000969de

13,7

då?

8 kap. BrB 8 kap. BrB

110.660 134.324 131.530 138.365 142.909

163.723 172.849 194.060 213.385 207.998

204.144 209.426 219.802 233.135 255.674

285.691 291.698 309.945 335.469 330.059

392.034 454.733 449.567 396.849 405.435

467.732 504.164 523.957 496.828 490.108

517.577

% av totala antalet brott

• Sida 276
•  Original

Tabell C:2. Anmälda butikstillgrepp 1970-1980

__________________-—————_

+

%

0,0 17,5 12,9

11,0

År Tot antal Ökn/minskn

1970 23.174

1971 23.182 + 8 =

1972 27.248 + 4.066 =

1973 30.784 + 3.536 =

1974 27.381 — 3.403 =

1975 26.566 - 815 =

1976 27.323 + 757 =

1977 31.489 + 4.166 =

1978 31.344 — 145 =

1979 31.411 + 77 =

1980 35.142 + 3.731 = _________________________________________________ Tabell C:3. Brott mot brottsbalken. Anmälningar storstäderna — riket i övrigt.

av brottsligheten. 1975 -1980.

Procentuell andel

____________________———-—————————

År

1975

1976

1977

1978

1979

1980

Stockholm Göteborg Malmö

152.149 23,7 %

182.561 26,7 %

190.548 26,6 %

169.492 24,8 %

180.516 25,9 %

194.670 25,6 %

57.307 8,9 %

64.524 9,4 %

68.355 9,5 %

74.301 10,9 %

73.810 10,6 %

77.480 10,2 %

55.628 8,6 %

55.693 8,2 % 53.130 7,4 %

55.431 8,1 %

54.820 7,8 %

55.669 7,3 %

Övr rik 378.321 58,8 %

380.501 55,7 %

404.334 56,5 %

384.422 56,2 %

389.025 55,7 %

433.092 56,9 %

et S:a

643.405

683.279

716.367

683.646

698.171

760.911

___—______________—_.___-——_-

• Sida 277
•  Original

Tabell Cz4.

Brott mot 8 kap BrB. Anmälningar stor—

städerna — riket i övrigt. Procentuell andel av

brottsligheten. 1975—1980.

År Stockholm Göteborg Malmö Övr riket S:a

1975 112.606 41.134 43.204 270.788 467.732 24,1 % 8,8 % 9,2 % 57,9 %

1976 140.391 47.950 43.093 272.730 504.164 27,9 % 9,5 % 8,5 % 54,1 %

1977 144.497 51.727 40.793 286.940 523.957 27,6 % 9,9 % 7,8 % 54,7 %

1978 124.446 56.700 42.852 272.830 496.828 25,1 % 11,4 % 8,6 % 54,9 %

1979 128.942 55.467 38.100 267.599 490.108 26,3 % 11,3 % 7,8 % 54,6 %

1980 135.194 54.113 37.341 290.909 517.557 26,1 % 10,5 % 7,2 % 56,2 %

Tabell C:5. Butikstillgrepp (snatteri och stöld). Anmälningar storstäderna — riket i övrigt. Procen— tuell andel av brottsligheten. 1975-1980.

År

1975

1976

1977

1978

1979

1980

Stockholm Göteborg Malmö

7.085 26,6 %

8.174 29,9 %

8.763 27,8 %

9.797 31,3 %

8.677 27,6 %

9.350 26,6 %

3.509 13,2 %

3.894 14,2 %

4.715 14,9 %

3.365 10,7 %

3.925 12,5 %

4.272 12,2 %

2 554 9,6

2.726 9,9

2.409 7,6

2.575 8,2

3.555 11,3

3.807 10,8

%

%

%

%

%

0

'$

Övr riket S:a

13.418 50,5 %

12.529 45,8 %

15.602 49,5 %

15.607 49,8 %

15.254 48,6 %

17.713 50,4 %

26.566

27.323

31.489

31.344

31.411

35.142

• Sida 278
•  Original

Tabell C:6. Misstänkta för brott (brottsdeltaganden). Åldersfördelning 1979. Brott mot BrB, brott mot 8 kap BrB, butikstillgrepp. Åldersandel, totalt

Butikstillgrepp

3.041 18,2 %

5.220 31,2 %

3.817 22,8 %

2.424 14,5 %

och i %. __________________________________________________ Ålder BrB 8 kap BrB 15—19 48.937 33.881 31,8 % 45,4 % 20—29 57.835 23.741 37,6 % 31,8 % 30—39 29.432 9.894 19,1 % 13,3 % 40-49 10.722 4.096 7,0 % 5,5 % 50—59 5.055 1.947 3,3 % 2,6 % 60— 1.896 1.076 1,2 % 1,4 %

Tabell C:7. Fördelning män/kvinnor. Åtalsunderlåtel— ser, strafförelägganden och domar 1978.

Brottsbalksbrott Åtalsunderlåtelse % SF % Män 12.229 87,2 7.919 72,0 Kv 1.798 12,8 3.085 28,0 Tot 14.027 100,0 11.004 -100,0 8 kap BrB

Män 8.494 86,9 4.941, 64,0 Kv 1.284 13,1 2.783 36,0 Tot 9.778 100,0 7.724 100,0

Umar 30.996

3.828

34.824

12.149

1.720

13.869

xo o Tbtalt % 89,0 51.144 85,4

11,0 8.711 14,6

100,0 59.855 100,0

87,6 25.584 81,6

12,4 5.787 18,4

100,0 31.371 100,0

_______________—_.——

• Sida 279
•  Original

BILAGA D

I denna bilaga redovisas resultat från en undersökning omfattande alla till Malmö polisdistrikt anmälda till— grepp i butik under tiden 1980—10—01——1981-09—30. Anmälningarna avser 1.041 identifierade och 22 oiden— tifierade män samt 92 identifierade minderåriga poj— kar, totalt 1.155 män, vidare 664 identifierade och

13 oidentifierade kvinnor samt 48 identifierade min— deråriga flickor, totalt 725 kvinnor. 213 anmälningar avser okända gärningsmän och 32 anmälningar avser flera brott, totalt 574 st. Sammantaget innehåller materialet 2.093 misstänkta personer och anmälningar om 2.648 brott. Materialet har sammanställts av

assistenten Gun—Britt Malmros, Malmö polisdistrikt.

Tabell D:1. Snatteri och stöld 1980—10-01——1981—09—30. Malmö polisdistrikt. Ålders— och könsfördelning, totalt och i %.

Ålder Män % Kvinnor % Totalt %

15—19 148 14,2 110 16,6 258 15,1 20—29 318 30,5 160 24,1 478 28,1 30—39 205 19,7 123 18,5 328 19,2 40—49 125 12,0 63 9,5 188 11,0 50—59 100 9,6 76 11,4 176 10,3 60—69 85 8,2 61 9,2 146 8,6

70— 60 5,8 71 10,7 131 7,7

1.041 100,0 664 100,0 1.705 100,0

• Sida 280
•  Original

Tabell D:2. Minderårigas tillgrepp.

Ålder Pojkar Flickor 5 1 O 6 0 0 7 0 0 8 3 0 9 3 0

10 2 1

11 10 6

12 11 13

13 20 8

14 42 20

92 48

Tabell D:3. Antal varor/tillgrepp. Män, kvinnor, totalt och i %.

Män % Kvinnor % Totalt % 1 vara 439 41,5 242 36,1 681 39,4 2 varor 219 20,7 138 20,6 357 20,6 3 varor 112 10,6 74 11,0 186 10,7 4 varor 83 7,8 60 8,9 143 8,3 5 varor 47 4,4 34 5,1 81 4,7

mer än 5 159 15,0 A123 18,3 282 16,3

1.059 100,0 671 100,0 1.730 100,0

• Sida 281
•  Original

SOU 1982:39 Bilaga D Tabell D:4. Värde/tillgrepp. Män, kvinnor, totalt och i %. Värde Män % Kvinnor % Totalt % 0—20 346 30,1 164 17,9 510 24,7 21—50 233 20,2 143 15,7 376 18,2 51—100 182 15,8 135 14,8 317 15,4 101—400 254 22,1 274 30,0 528 25,6 401—1.000 81 7,0 171 18,7 252 12,2 1.001—10.000 49 4,3 24 2,6 73 3,5 10.001— 6 0,5 3 0,3 9 0,4 1.151 100,0 914 100,0 2.065 100,0

Tabell D:5. Samtliga varugrupper. Antal varor, till- grepp samt värde.

Fisk/kött Frukt/grönt Konserver Mejeri Bröd/bakverk

Kaffe/te Öl/läsk Konf. cockt. Hälsokost övr.

Verktyg Sport

Damunderkl. Blus/jumper Klänn.,kjol,byxor

Strumpor Herrunderkl. Skjortor Kostym, byxor Guld, silver

Antal

896 70 168 196 41

177 196 556

81 138

88 127 204 205 290

287

78 282 111 360

423 42 77 131 27

37 51 277 52 92

36 58 77 155 213

71 25 206 67 57

Tillgrepp

Värde

15.758 227 1.852 1.603 239

2.556 822 3.418 677 1.009

7.681 12.956 5.418 31.126 66.525

3.842 2.322 38.539 47.370 150.826

• Sida 282
•  Original

Ytterkläder 164 114 186.534 Barnkonf. 189 86 11.214 Väskor 73 66 10.731 Skor 151 92 19.390 Papper/böcker 470 127 8.973 Bijouteri/parfym 913 329 22.077 Tobak 112 30 5.152 Bl.—art. 123 88 12.086 Textil 214 67 27.131 Hushållsart. 295 115 10.958 Kem. tekn. 45 33 926 Leksaker 78 27 1.566 Möbler,trä,prydn. 214 119 200.347 Kassettband/skivor 229 81 77.416 Byggart. 423 44 106.491 Radio/bandspelare 54 45 132.429 Ovr. 1.331 349 , 182.549

9.629 3.986 1.410.736

Tabell D:6. Vissa varugrupper. Antal tillgrepp, antal varor samt värde. Män och kvinnor.

___—______——————-

MÄN KVINNOR Varugrupp tillgrepp antal värde tillgrepp antal värde

art. art. Fisk/kött 278 595 11.971 138 284 3.929 Sport 35 84 6.672 9 9 1.071 Damblus/jumper 4 7 1.250 138 180 27.230 Klänn,kjol,byx 8 16 3.724 189 236 49.815 Herrskjortor 99 154 21.426 93 111 13.258 Kostym,byx 59 96 42.516 2 2 1.324 Guld,silver 37 240 69.331 2 2 6.033 Ytterkläder 43 59 33.980 43 51 30.622 Barnkonf. 8 22 3.451 77 163 7.493 Väskor 12 16 2.963 48 51 4.518 Skor 28 31 5.736 58 110 12.539 Textil 15 30 4.054 46 167 16.896 Möbl,trä.prydn. 52 71 30.826 26 34 4.307 Radio/bandsp. 12 12 24.815 2 2 446 Övriga varor 137 476 45.358 112 267 11.688

___—_______._—__—————_—

827 1.909 308.073 983 1.669 191.169

__________________—_—_—————

I ovanstående tabell har inte medtagits ett par omfattande till— greppsserier, vilka har bedömts göra statistiken missvisande.

• Sida 283
•  Original

Tabell D:7. Mat, kläder och övrigt. Antal tillgripna artiklar och värde, män och kvinnor.

_______________—_——_——

___—___________——_———————_—

Män Artiklar % Värde % Mat 1.577 37,5 19.574 5,6 Kläder 553 13,2 97.164 27,7 Övrigt 2.073 49,3 233.521 66,7 ___________________________________________________ 4.203 100,0 350.259 100,0 Kvinnor Artiklar % Värde % Mat 870 23,6 8.478 3,9 Kläder 1.251 33,9 150.914 69,3 Övrigt 1.571 42,5 58.428 26,8 3.692 100,0 217.820 100,0

_——_____——__—————————

Totalt, samtliga tillgrepp, även oidentifierade och minderåriga.

___—___—

Mat 2.519 26,8 28.161 2,1 Kläder 1.961 20,9 409.627 31,2 Övrigt 4.910 52,3 872.948 66,6

9.390 100,0 1.310.736 100,0

I tabellen har inte medtagits ett tillgrepp omfattande 239 artiklar under Övrigt (byggvaror) med ett värde av 100.000 kronor.

• Sida 284
•  Original

Tabell D:8. Vissa varugrupper. Antal tillgrepp, artiklar och värde, totalt och i %. Värde/art, värde/tillgrepp. Samtliga anmälda brott.

varugrupp till— antal värde % värde/ värde/ grepp art. art tillgrepp Fisk/kött 423 896 15.758 1,1 17:60 37:20 Sport 58 127 12.956 0,9 102:00 223:40 Damblus/jumper 155 205 31.126 2,2 151:80 200:80 Klänn,kjol 213 290 66.525 4,7 229:40 312:30 Herrskjortor 206 282 38.539 2,7 136:70 187:10 Kostym,byxor 67 111 47.370 3,4 426z80 707:00 Guld,silver 57 360 150.826 10,7 419:00 2.646z10 Ytterkläder 114 164 186.534 13,2 1.137:40 1.636z30 Barnkonf. 86 189 11.214 0,8 59:30 130:40 Väskor 66 73 10.731 0,8 147:00 162z60 Skor 92 151 19.390 1,4 128:40 210:80 Bijout/parfym 329 913 22.077 1,6 24:20 67:10 Textil 67 214 27.131 1,9 126:80 404z90 Möbl/prydn 119 214 200.347 14,2 936:20 1.683:60 Radio/bandsp. 45 54 132.429 9,4 2.452z40 2.942z90 Övrigt 349 1.331 182.549 12,9 137:10 523:10 Kassettb/skivor 81 229 77.416 5,5 338:10 955:70 Ej upptagna grupper 1.369 3.826 177.818 12,6 34:00 129z90

3.986 9.629 1.410.736 100,0 — -

• Sida 285
•  Original

SOU 1982:39 BILAGA E

I denna bilaga redovisas statistiska uppgifter från undersökning vid åklagarmyndigheten i Malmö avseende år 1979 vid myndigheten handlagda ärenden rörande butikstillgrepp. Undersökningen har avsett samtliga domar, strafförelägganden samt åtalsunderlåtelser jml. 20 kap. 7 S 1 st 1 p. rättegångsbalken. I under— sökningen ingår inte tillgrepp för vilka meddelats åtalsunderlåtelse jml. lagen om unga lagöverträdare, jml. övriga punkter i 20 kap. 7 S rättegångsbalken

eller andra lagrum.

Det undersökta materialet omfattar domar rörande 422 butikstillgrepp, varav betr. 13 åtalet ogillats.

Dessa 13 "tillgrepp" ingår betr. handläggningstider, men inte i övrigt i materialet. Brottsrubricering i domarna har varit snatteri, försök till stöld, stöld och grov stöld. Från denna del av materialet har bort- tagits tre fall av omfattande, systematiska butiks— tillgrepp, vilka bedömts medföra missvisning i upp— gifterna. Dessa tre ärenden har avsett minst 60 till— greppstillfällen och ett godsvärde av 219.170 kronor.

Dessa tillgrepp har förövats av två män och en kvinna.

378 tillgrepp har beivrats genom utfärdande av straff— föreläggande, vilka godkänts. Åtalsunderlåtelse jml. RB 20:7 p. 1 har meddelats betr. 68 tillgrepp.

Tabell E:1. Åldersfördelning totalt. Stöld och snatteri. 1979 och 1969.

Ålder Stöld Snatteri Snatteri

1979 1979 1969 Tot % Tot % Tot % 15—19 7,8 9,2 9,1 20—29 55,2 29,2 27,3 30—39 24,7 20,6 18,2 40—49 1,9 11,7 24,0 50-59 8,5 15,1 14,9 60—69 1,3 7,9 4,9 70— 0,6 6,3 1,6

100,0 100,0 100,0

• Sida 286
•  Original

Materialet från 1969 i tabellerna E:1—3 avser 308 hos polisen i Göteborg augusti — oktober 1969 misstänkta butikssnattare. Av detta material har här inte redo— visats 14 misstänkta som varit under 15 år. Materialet 1979 avser 698 snatterier och 154 stölder. (Betr. 1969 se vidare SOU 1971:10 s. 176.)

Tabell Ez2. Fördelning på ålder och kön. Snatteri och stöld. 1979 och 1969.

Ålder Stöld Snatteri Snatteri Stöld Snatteri Snatteri Män Män Män Kv Kv Kv 1979 % 1979 1969 1979 % 1979 1969 % % % % 15—19 3 4,7 10,7 7,1 9 10,0 6,8 15,7 20—29 47 73,4 30,8 26,1 38 42,2 26,9 31,4 30—39 12 18,7 22,2 20,2 26 28,9 18,2 11,4 40-49 1 1,6 11,5 25,6 2 2,2 12,2 18,6 50—59 1 1,6 14,5 15,1 12 13,4 15,8 14,3 60—69 0 0 6,7 4,2 2 2,2 9,7 7,2 70— 0 0 3,6 1,7 1 1,1 10,4 1,4

___—___—

64 100,0 100,0 100,0 90 100,0 100,0 100,0

Tabell E:3. Tillgreppsobjekt och kön. Endast snatteri. 1979 och 1969.

Varu- Män Män Kvinnor Kvinnor Totalt Totalt typ 1979 % 1969 % 1979 % 1969 % 1979 % 1969 % Mat 34,9 64,3 35,1 43,8 35,0 58,3 Kläder 27,4 10,8 33,3 38,4 29,8 16,5 Övrigt 27,0 24,0 24,4 17,8 25,9 24,9 Okänt 10,7 0 7,2 0 9,3 0,3

___—___—

• Sida 287
•  Original

Jämförelsematerialet för 1968 i tabell E:4 avser 160 ärenden från brottmålsutredningens undersökningar i Malmö under 2 månader 1967 — 1968 (SOU 1971: 10, bilaga 6). Materialet från 1966 i tabell Ez5 avser 417 ärenden vid åklagarmyndigheten i Stockholm

(SOU 1971:10, s. 182).

Tabell E:4. Tid mellan brottet och överlämnande av ärendet från polisen till åklagarmyndigheten.

___——____—————

Tid Till Till Till Till Till Totalt Totalt

åtal åtals— SF dom, SF 1979 1968

underl. beslut % % % %

— mån 207 19 117 46,4 31,0 39,7 42,5 1—2 nån 99 32 188 26,9 49,7 36,9 8,8 2—3 mån 58 12 52 14,4 13,8 14,1 7,5 3-4 mån 24 1 12 5,2 3,2 4,3 4,4 4—5 mån 13 0 3 2,7 0,8 1,8 0 5—6 mån 2 3 0 1,0 0 0,6 3,1 6—7 mån 3 0 0 0,6 0 0,3 2,5 7—8 mån 2 1 4 0,6 1,0 0,8 3,7 8—9 mån 3 0 2 0,6 0,5 0,6 11,9 9-10 mån 0 0 0 0 0 0 9,4 10-11 nån 1 0 0 0,2 0 0,1 3,1 11—12 nån 0 0 0 0 0 0 1,2 12 nån — 7 0 0 1,4 0 0,8 1,9 ______________________________________________________________

419 68 378 100,0 100,0 100,0 100,0

________________________————-——

Tabell E:5. Tid från brott till slutlig handläggning vid åklagarmyndigheten.

_________________——_———

Tid Till Till Till Till Till Totalt Totalt atal atals— SF dom, SF 1979 1966 underl. beslut % % % % 1 dag 0 0 0 0 O 0 0,5 2d—1vecka 20 0 0 4,1 0 2,3 1,9 1— 2 veckor 17 2 0 3,9 0 2,2 4,6 2v—11nm 71 6 3 15,8 0,8 9,2 8,4 1— 3 mån 188 55 254 49,9 67,2 57,5 29,0 3— —6 mang 90 3 106 19,1 28,0 23,0 27,1 Gnan— år 2 2 15 6,4 4,0 5,3 24,2 1 år 4 0 0 0,8 0 0,5 4,3 _______________________________________________________ 419 68 378 100,0 100,0 100,0 100,0

________________—_—-—_——————

• Sida 288
•  Original

• Sida 289
•  Original

BILAGA F

Här intagna tabeller härrör från ett storföretag med flera butiker och varuhus i ett storstadsområde (1:a kvartalet 1980) (tabell F:1)och från bevakningsföre— taget Prefera AB (tabell F:2).

Tabell F:1. Ålder och kön hos ertappade, totalt och i %.

Män % Kvinnor % Totalt %

-15 28 7,5 31 12,6 59 9,5 15—19 74 21,4 42 19,5 116 20,7 20-29 101 29,2 37 17,2 138 24,6 30—39 57 16,5 24 11,2 81 14,4 40—49 29 8,4 24 11,2 53 9,4 50—59 39 11,3 32 14,9 71 12,7 60—69 32 9,2 29 13,5 61 10,9 70— 14 4,0 27 12,5 41 7,3

346 215 561 (374) (246) (620)

11 okända män 9 okända kvinnor Totalt 385 män (60,2 %) och 255 kvinnor (39,8 %)

Tabell F:2. Åldersfördelning hos ertappade 1976-1979.

1976 1977 1978 1979 S:a %

—15 2.561 2.639 2.590 1.946 9.736 19,8 16-19 1.000 1.217 1.035 1.324 4.576 9,3 20—29 1.797 2.055 1.701 1.684 7.237 14,7 30—59 3.734 4.003 3.912 3.750 15.399 31,2 60— 2.402 2.797 3.082 2.942 11.223 22,8

okänt 156 283 336 307 1.082 2,2

• Sida 290
•  Original

• Sida 291
•  Original

BILAGA G

I denna bilaga redovisas statistik grundad på uppgif— ter från rikspolisstyrelsen angående meddelade beslut om bl.a. rapporteftergift och åtalsunderlåtelse för butikstillgrepp under tiden 1975 — 1980.

Tabell G:1. Rapporteftergift, åtalsunderlåtelse, övriga brottsuppklarande beslut — strafföreläggande och åtal 1975 — 1980. Hela riket. Absoluta tal och i %

År Re Åu Övr S:a SF Åtal S:a Totalt 1975 2.924 703 4.115 7.742 2.776 5.127 7.903 15.645 1976 2.959 794 3.986 7.739 2.861 6.024 8.885 16.624 1977 3.302 698 3.506 7.506 2.723 5.844 8.567 16.073 1978 3.588 761 4.019 8.368 3.958 6.005 9.963 18.331 1979 3.901 955 3.760 8.616 3.660 5.158 8.818 17.434 1980 3.806 1.077 3.725 8.608 3.334 5.365 8.699 17.307

1975 18,7 4,5 26,3 49,5 17,7 32,8 50,5 100,0 1976 17,8 4,8 24,0 46,6 17,2 36,2 53,4 100,0 1977 20,6 4,3 21,8 46,7 16,9 36,4 53,3 100,0 1978 19,6 4,1 21,9 45,6 ' 21,6 32,8 54,4 100,0 1979 22,4 5,5 21,5 49,4 21,0 29,6 50,6 100,0 1980 22,0 6,2 21,5 49,7 19,3 31,0 50,3 100,0

Tabell G:2. Rapporteftergift, åtalsunderlåtelse — strafföreläggande och åtal 1975 — 1980. Hela riket. Absoluta tal och i %.

År Re Åu S:a SF Åtal S:a Totalt

1975 2.924 703 3.627 2.776 5.127 7.903 11.530 1976 2.959 794 3.753 2.861— 6.024 8.885 12.638 1977 31302 698 4.000 2.723 '5.844 8.567 .12.567 1978' 3.588 761 4.349 3.958 6.005- 9.963" 14.312 1979 3.901 955 4.856 3.660 5.158 8.818 13.674 1980 3.806 1.077 4.883 3.334 5.365 8.699 13.582

• Sida 292
•  Original

olo

År Re Åu S:a SF Åtal S:a Totalt 1975 25,3 6,1 31,4 24,1 44,5 68,6 100,0 1976 23,4 6,3 29,7 22,6 47,7 70,3 100,0 1977 26,3 5,5 31,8 21,7 46,5 68,2 100,0 1978 25,1 5,3 30,5 27,6 42,0 69,6 100,0 1979 28,5 7,0 35,5 26,8 37,7 64,5 100,0 1980 28,0 7,9 35,9 24,6 .39,5 64,1 100,0

___—M

Tabell G:3. Rapporteftergift, åtalsunderlåtelse, övriga brottsuppklarande beslut — strafföreläggande, åtal. Stockholm, Göteborg och Malmö 1975 — 1980. Absoluta tal och i %.

Stockholm

År Re Åu Övr S:a SF Åtal S:a Totalt 1975 510 173 746 1.429 567 1.600 2.167 3.596 1976 522 215 760 1.497 591 2.022 2.613 4.110 1977 627 176 739 1.542 583 1.938 2.521 4.063 1978 655 173 832 1.660 858 2.000 2.858 2.518 1979 666 225 607 1.498 689 1.678 2.367 3.865 1980 485 280 640 1.405 529 1.590 2.119 3.524

Göteborg

1975 673 84 568 1.325 393 689 1.082 2.407 1976 869 61 522 1.452 397 732 1.129 1.581 1977 1.003 45 501 1.549 466 771 1.237 2.786 1978 694 32 464 1.190 488 585 1.073 2.263 1979 719 36 505 1.260 522 630 1.152 2.412 1980 838 65 494 1.397 480 619 1.099 2.496 Malnö

1975 193 35 324 552 361 357 718 1.270 1976 146 46 287 479 338 545 882 1.362 1977 149 18 178 345 201 409 610 955 1978 215 46 260 521 408 414 822 1.343 1979 320 57 281 658 399 473 872 1.530

1980 288 43 243 574 288 526 814 1.388

• Sida 293
•  Original

% Stockholm År Re Åu Övr S:a SF Åtal S:a Totalt

1975 14,2 4,8 20,7 39,7 15,8 44,5 60,3 100,0 1976 12,7 5,2 18,5 36,4 14,4 49,2 63,6 100,0 1977 15,4 4,3 18,2 37,9 14,4 47,7 62,1 100,0 1978 14,5 3,8 18,4 36,7 19,0 44,3 63,3 100,0 1979 17,2 5,8 15,7 38,8 17,8 43,4 61,2 100,0 1980 13,8 7,9 18,2 39,9 15,0 45,1 60,1 100,0

Götäxxg 1975 28,8 3,5 23,6 55,1 16,3 28,6 44,9 100,0 1976 33,7 2,4 20,2 56,3 15,4 28,3 43,7 100,0 1977 36,6 1,6 18,0 55,6 16,7 27,7 44,4 100,0 1978 30,7 1,4 20,5 52,6 21,6 25,8 47,4 100,0 1979 29,8 1,5 20,9 52,2 21,7 26,1 47,8 100,0 1980 33,6 2,6 19,8 56,0 19,2 24,8 44,0 100,0

Malmö

1975 15,2 2,8 25,5 43,5 28,4 28,1 56,5 100,0 1976 10,7 3,4 21,1 35,2 24,8 40,0 64,8 100,0 1977 15,6 1,9 18,6 36,1 21,1 42,8 63,9 100,0 1978 16,0 3,4 19,4 38,8 30,4 30,8 61,2 100,0 1979 20,9 3,7 18,4 43,0 26,1 30,9 57,0 100,0 1980 20,8 3,1 17,5 41,4 20,7 37,9 58,6 100,0

Tabell G:4. Antal rapporteftergifter/distrikt. Hela riket 1975 — 1980.

Antal 0 1—5 6—10 11—20 21—50 50— Å 1975 20 37 14 20 17 10 1976 25 33 19 15 17 9

1977 26 39 16 21 14 12

1978 13 39 7 23 25 11

1979 18 31 15 14 25 15

1980 15 23 18 26 19 17

___—___—

• Sida 294
•  Original

Tabell G:5. Rapporteftergift, hela riket 1975 - 1980. Tillgreppsvärde.

. .

År 0—10 kr 11—20 kr Okänt S:a 21—50 kr 51— kr S:a Tot

1975 1.643 921 0 2.564 337 23 360 2.924 1976 1.344 949 99 2.392 488 79 567 2.959 1977 1.270 1.129 303 2.702 550 50 600 3.302 1978 1.379 1.288 351 3.018 447 123 570 3.588 1979 1.535 1.418 395 3.348 459 94 553 3.901 1980 1.492 1.355 472 3.319 430 57 487 3.806 1975 56,2 31,5 0 87,7 11,5 0,8 12,3 100,0 1976 45,4 32,1 3,3 80,8 16,5 2,7 19,2 100,0 ' 1977 38,5 34,2 9,2 81,9 16,6 1,5 18,1 100,0 1978 38,4 35,9 9,8 84,1 12,5 3,4 15,9 100,0 1979 39,3 36,4 10,1 85,8 11,8 2,4 14,2 100,0 1980 39,2 35,6 12,4 87,2 11,3 1,5 12,8 100,0

___—___—

Tabell G:6. Rapporteftergift, hela riket 1979 — 1980. Tillgreppsvärde.

____________———-———————_—

År 0—10 kr 11—20 kr okänt S:a 21—30 kr 31— kr S:a Tot

1979 1.598 1.473 414 3.485 403 184 587 4.072 % 39,2 35,2 10,2 85,6 9,9 4,5 14,4 100,0 1980 1.492 1.355 472 3.319 376 ' 111 487 3.806 % 39,2 35,6 12,4 87,2 9,9 2,9 12,8 100,0

___________________——————-__

Tabell G:7. Rapporteftergift, storstäderna 1979 —1980. Tillgreppsvärde.

___—__________—_—-———————-——

År 0—10 kr 11—20 kr Okänt S:a 21—30 kr 31— kr S:a Tot Stockholm

1979 235 277 51 563 100 38 138 701 1980 162 184 42 388 81 16 97 485 Götäxmg

1979 277 252 45 574 137 42 179 753 1980 349 263 87 699 124 15 139 838 Malmö 1979 170 133 3 306 7 8 15 321

1980 168 108 2 278 8 2 10 288

• Sida 295
•  Original

%

Stockholm

År 0—10 kr 11—20 kr Okänt S:a 21—30 kr 31— kr S:a Tot 1979 33,5 39,5 7,3 80,3 14,3 5,4 19,7 100,0 1980 33,4 37,9 8,7 80,0 16,7 3,3 20,0 100,0 Göteborg

1979 36,8 33,4 6,0 76,2 18,2 5,6 23,8 100,0 1980 41,6 31,4 10,4 83,4 14,8 1,8 16,6 100,0 Malmö 1979 53,0 41,4 0,9 95,3 2,2 2,5 4,7 100,0 1980 58,3 37,5 0,7 96,5 12,8 0,7 3,5 100,0

___—_______.___————————————

Tabell G:8. Antal åtalsunderlåtelser/distrikt. Hela riket 1975 — 1980 (118 distrikt).

___._____________________-————————-————

Antal 0 1—5 6—10 11-20 21—50 50— 1975 40 54 11 7 4 2 1976 33 62 7 7 6 3 1977 41 52 10 9 4 2 1978 35 50 19 6 7 1 1979 35 47 19 7 7 3 1980 23 57 15 11 9 3

____________-——-——_————-———_—_

Tabell G:9. Åtalsunderlåtelse. Könsfördelning. Hela riket 1975 — 1980.

1975. Män 452 = 64,3 % Kvinnor 251 = 35,7 % S'a 703 1976 522 = 65,7 % 272 = 34,3 % 794 1977 449 = 64,3 % 249 = 35,7 % 698 1978 456 = 59,9 % 305 = 40,1 % 761 1979 566 = 59,3 % 389 = 40,7 % 955 1980. 627 = 58,2 % 450 = 41,8 % 1.077 ”___—___—

• Sida 296
•  Original

Tabell 6:10. Värdefördelning och kön vid åtalsunder— låtelse. Hela riket 1975 - 1980.

Kr 1 År Män_ Kvinnor Totalt % 0—20 1975 307 106 413 ' 58,8 1976 291 ' 98 ' 389' 49,0 1977 185 63 248 35,5 1978 166 "68 234 30,8 1979 157 65 ' ' 222 23,2 1980 142 62 204 18,9 21—50 1975 109 101 210 29,9 1976 »145 121 266 33,5 1977 151 103 254 36,4 1978 172 150 322 42,3 1979 282 217 499 52,3 1980" 329 255 584 54,2 51—100 1975 21 35 56 8,0 1976 29 24 53 6,7 1977 30 ' 40 70 10,0 1978 27 37 64 8,4 1979 33 32 65 6,9 ,1980 4 27 46 73 6,8 101- 1975 13 9 22 3,1 * 1976 ' 13 17 30 3,8 1977 20 — 17 37 5,3 1978 17 15 32 4,2- 1979 . 13 19 32 3,4 1980 11 17 . 28' 2.6 okänt 1975 2 0 * 2 0,2 1976 44 12 '56 7,0 1977 _ [ '63- _ 26 " 89 4 12,8 1978 74 ' 35 109 14,3 1979 81 56 137 14,3

1980 118 70 188 17,5

• Sida 297
•  Original

Tabell G:11. Åldersfördelning. Åtalsunderlåtelse jäm— förd med samtliga snatterier i Malmö 1979—1981 (%).

20:7 p. 1 Snatterier 1979 Snatterier 1980-81 15—18 4,2 15-19 9,2 15-19 14,6 19—29 13,2 20—29 29,2 20—29 25,9 30—39 11,8 30—39 20,6 30-39 18,2 40—49 11,7 40—49 11,7 40-49 11,6 50-59 11,5 50-59 15,1 50-59 11,3 60— 47,6 60— 14,2 60— 18,4

_———————————__—_

Jämförelsematerialet 1979 avser snatterier handlagda vid åklagarmyndigheten i Malmö (se vidare bilaga E). Snatterier 1980—81 avser Malmöundersökningen redovisad under bilaga D.

• Sida 298
•  Original

• Sida 299
•  Original

BILAGA H

I denna bilaga redovisas det huvudsakliga resultatet av den attitydundersökning statistiska centralbyrån företagit avseende allmänheten. Frågeformuläret och SCB:s tekniska rapport rörande undersökningen följs

av en redovisning av de viktigaste svarsresultaten för de enskilda frågorna.

Frågeformuläret

FRÅGOR OM SNATTERI

Nu kommer några frågor kring butikstillgrepp som en statlig ut— redning vill ställa. Utredningen ska bland annat försöka ta reda på hur vanligt butikssnatteri är. Man vill också få reda på litet om vad människor i allmänhet känner till om gällande lag på om— rådet, om vad man har för åsikter om butikstillgrepp, om hur vanligt man tror att det är med sådana tillgrepp och om . man tycker det behövs några åtgärder eller förändringar.

FRÅGA 3 Tror Du det är straffbart att snatta en vara som kostar

mindre än 20 kronor?

& 1 [] Ja . Med straffbart menar 2 [] Nej . Vl att snattaren kan åtalas

3 [:] Vet ej/osäker

• Sida 300
•  Original

FRÅGA 4

FRÅGA 6

FRÅGA 7

FRÅGA 8

Olika nämns

skäl har framförts till att folk snattat och några här nedanför. Sätt ett kryss för det skäl Du tror

är viktigast!

1

n

DDÖ Gr.

&

Finns vi glömt att räkna upp?

27 6 [] 7 [I

Folk snattar för de har dåligt med pengar

Folk snattar för att de inte räknar med någon påföljd om de blir upptäckta

Folk snattar för varorna är lätta att ta Folk snattar för de tycker det är spännande

Vet ej/inget uppräknat skäl viktigast

det något viktigt skäl till att folk snattar som

Nej Ja. Vilket? _________________________________

.a.__——_—___

Hur vanligt tror Du att butikssnatteri är i Sverige?

_-

&.)

Elnät].

5 []

Mycket vanligt Ganska vanligt Ganska ovanligt Mycket ovanligt

Vet ej

Skulle Du ingripa om Du ser någon snatta i en butik och

ingen

29 * [] 2[: 3 [] 4 []

Anser

annan har sett det?

Ja Med ingripa menar vi till Ja, kanske exempel att Du säger till

butikspersonalen eller snattaren

Nej, det tror jag inte

Nej

Du att samhället bör göra mer eller mindre än man

gör nu för att hindra snatteri?

30

' []

2 [] 3 [] 4—1

Samhället borde öka insatserna mot butikstillgrepp ———-+———f4—————————f—————9 FRÅGA 9

Det är bra som det är nu

Samhället borde minska insatserna mot butikstillgrepp "___—9 FRÅGA 10

Vet ej/kan inte ta ställning

FRÅGA 9 Vilken åtgärd tycker Du borde vidtas 1 första hand?

• Sida 301
•  Original

1 INLEDNING

I 5685 Omnibussundersökningar delar flera kunder på frageut— rymmet, vilket ger lägre kostnader än vid en engångsundersök— ning. Undersökningarna genomförs reguljärt en gång per kvartal (ibland förekommer extrabussar) och kunder är normalt olika kommittéer, utredningar och myndigheter. Den reguljära urvals- storleken är ca 800 personer dragna slumpmässigt ur riket. Data insamlas med hjälp av först postenkäter och sedan tele- fonintervjuer med ett urval av personer som ej besvarat

. enkäten. -

Buss 804 är den andra Omnibussundersökningen som SCB genomför med postenkäten som huvudsaklig datainsamlingsmetod. Frägeut- rymmet delas av SIDA med bland annat frågor om U—hjälp och av stöldutredningen med frågor kring butikstillgrepp.

2 URVAL

Urvalet drogs frän registret över totalbefolkningen (RTB) bland personer 16-74 år gamla och kyrkobokförda i riket, med lika ur- valssannolikhet för alla. Urvalet drogs systematiskt för att garantera att fördelningen på ålder och kön skulle överensstämma med populationens (med urval menas här nettourval, dvs en över- täckningl på 4 personer är fränräknad). Urvalet till telefon- intervjuerna omfattade 116 personer och drogs slumpmässigt bland de som ej besvarat postenkäten (hälften av enkätbortfallet slumpades till att ingå i telefonurvalet).

3 FÄLTARBETE

Fältarbetet genomfördes under vecka 45 - vecka 49 med först postenkät + påminnelser till hela urvalet och sedan en intervju- fas där man försökte telefonintervjua en slumpmässig hälft av enkätbortfallet. I storstäderna genomfördes även besöksinter- vjuer om så erfordrades. Resultatet av fältarbetet framgår av tabell 1. TABELL 1 Resultat av fältarbetet i Omnibuss 804 Kategori Antal % av urvalet Enkätsvarande direkt 197 24,3 Enkätsvarande efter påminnelse 391 48,3 Telefonintervjuade 66 8,1 Besöksintervjuade 0 0,0 Bortfall, ej utvalda till intervju 106 13,1 Bortfall, utvalda till intervju ' 50 6,2 varav vägrare 29 3,6 Urval 810 100 0 a

1 Det kan föreligga en ytterligare övertäckning på några personer.

• Sida 302
•  Original

Av tabell 1 framgår att 588 personer besvarat frågorna per past och att ytterligare 66 personer medverkat vid en intervju. ha utvaldes endast hälften av enkätbortfallet till intervju och bortfallsnivån är alltså ur representativitetssynpunkt lägre - varje intervjusvarande motsvarar två personer. Den vägda svars- procenten uppgår då till 89 2 och den vägda bortfallsprocenten alltså till 11 %.

4.1. Urvalsram

Urvalet utgjordes, som tidigare nämnts, av ett delurval från det urval som används för fastställande av konsumentprisindex (KPI). Detta är i sin tur draget ur Centrala Företagsregistret (CFR) vid SCB. Genom detta förfarande kunde ett betydligt större urval dras än vad som annars skulle varit möjligt, eftersom da— tainsamlingen kunde ske samtidigt med KPI-undersökningens datainsamling.

4.2. Urvalsstorlekar

KPI använder ett urval som omfattar ca 1200 butiker i olika branscher. Från detta drogs ett delurval på 301 butiker för snatteriundersökningen. Urvalsstorleken varierade i olika branscher enligt nedan beroende på om dessa planerades att särredovisas eller ej.

Bransch Urvalsstorlek [antal butiker)

Varuhus 63 Livsmedel 63 Konfektion 63 Färger, tapeter m m Parfymvaror m m Tobaksvaror Blommor Skodon Päls- och Skinnkläder Möbler Handverktyg, järn- och metallmanufaktur Radio- och TV

Elektriska hushållsmaskiner Glas, porslin och husgeråd

Cyklar och sportartiklar Musikinstrument, grammofonskivor

oooooooooooooooooooooooooooo

Bruttourval 301 Bortgår övertäckning (affärer som upphört) 9 Nettourval 292

4.3. Urvalsförfarande

KPI—urvalet är inom varje bransch_draget med urvalssannolikhete proportionella mot antalet "årsheltidsanställda" (dvs antalet arbetade timmar sammanlagt i företaget under ett år dividerat med antalet timmar en heltidsanställd arbetar ett år) i före- taget. Från detta drogs med systematiskt urval de 301 butikerna i snatteriundersökningen, varvid även dessa fick urvalssannolik heter proportionella mot antal årsheltidsanställda. Detta urval användes dels direkt vid undersökandet av butiksledningens upp—

;— &(.

fattning av snatteriförekomst, dels som första steg i ett ..=—

• Sida 317
•  Original

stegsurval där det andra steget innebar att man i varje butik

ilumpmässigt1 valde en anställd som hade dagliga kundkontak— er.

5.3. Skattning av procenttal i en wedovisningsgrupp

.För skattning i redovisningsgrupper (& ex storstadslän/icke storstadslän eller olika varubranschar) definieras variabeln

1 om objekt "i" i stratum "M" tillhör redovisnings— d _ gruppen =hi 0 annars

A. Undersökning av företagsledares attityder till snatteri.

Procentandelen, PAR» som har en viss egenskap i redovisnings— gruppen R skattas med

- N n x . - d . n d . _ .h h hi hi h .hi P ” —N (12 ___—M. / .2 rim) (9)

AR h

HMI

1 =1 hi i=1

Beteckningar enligt ovan.

B. Undersökning av butiksanställdas attityder till snatteri.

Procentandelen, PBR» som har en viss egenskap i redovisnings- grupp R, skattas med

H N n A . n n .

h h hi h in

P = t —-— : ——- y .d . / 2 d . (10) BR h=1 N (i=1Mhi *” hl i=1 '”m' hl) Beteckningar enligt ovan.

DD EDGE! BEIGE] DDD

NAMN BEHÖVER EJ UPPGIVAS

[:]Ägare (Besvara samtliga frågor) [:]Anställd (Besvara samtliga frågor utom nr 9)

BRÄDGÅRD HÄMTLAGER BYGGVARUHUS/SHOP

I HUVUDSAK UTLEVERANS

FRAMPLOCKNING OCH AVHÄMTNING

KUND PLOCKAR VAROR OCH GÅR GENOM KASSA

KUND KAN TA MED EGEN BIL IN PÅ OMRÅDET OCH LASTA

STOCKHOLMSREGIONEN GÖTEBORGSREGIONEN

MALMÖ/LUND/TRELLEBORGS- REGIONEN

KOMMUN MED FLER ÄN 75 000 INVÅNARE (ej Sthlm,Gbg,Malmö)

KOMMUN MELLAN 25 000-75 000 INVÅNARE

ÖVRIGA KOMMUNER

• Sida 342
•  Original

...................

' Z PPS _

....................................

rivnnv [:::] lVIHHlVNlH [::] 'S'A'A [::] ONINLSDHIDSSNINlVW 'sava [::] SÅLXHBA [:::] SALXHHATH [::] SVlSHS 'NOGlSVd [::] ivxläälvwsexs www [] lVIHälVNSSNIHHlOSI [::] mawao [:| aOMVANavP [::] aalaaxarvs [::] HOHVAHHL [::]

(Aso 's *2 '9119s1n isaw JQJ [ 1125) IHHDVHÖHS/OTQlS/IHBLIVNS UQJ v11vs1n lSHN HV HOHVA VNTIA

Jauosaad """"

.......................... fLESVlHHQj

I "011130 HOO —13H 'VOTTVISNV TVINV lOITllINSNONBO 'D

% """"""" VD tHHONOXIVAIUd

1111 HVO NHDNINIIVSNOTVIOL AV THONV HOlS UOH '8

J)| ..............

""" VD ?ONINllVSWOTVlOl SLHDVIEHQJ "V :ORGL w W XBTHOLS SlBOVIEHQd

"9 '?

VDVUJ VDVHJ

• Sida 343
•  Original

FRÅGA 6. VILKA SVINNKÄLLOR TROR DU ÄR VANLIGAST HOS ER: (Sätt l för vanligaste, Z, 3, osv) [::] BRIST I MOTTAGNINGSKONTROLL FURSTÖRDA VAROR REDOVISNING - FAKTURERINGSSYSTEM OMEDVETEN FELMÄTNING/RÄKNING/REGISTRERING KASSAREGISTRERING INTERNA STULDERI "KOMPIS"- RABATTER KUNDSTULDER

DDDDDDDD

ANDRA:

......................................................

......................................................

FRÅGA 7. VILKA KATEGORIER izR nu SETT som ORSAKAR FLEST STÖLDER: (Sätt l osv) '

PRIVATKUNDER

FASTA STORKUNDER

PROFFSLIGOR

MISSBRUKARE

EGEN PERSONAL

LEVERANTÖRER

UTTRANSPORT PERSONAL/ÅKARE

ANDRA:

DGDDDDDD

......................................................

......................................................

• Sida 344
•  Original

* b PLS —

............................................................. ............................................................. .............................................................

183I8311VNS/83O1QIS Vd 8318NOdNÅS V8ONV

J8 """"""" 83I83llVNS/8301le AV 308VA lVllVNden Z'S """""""""" 8318311VNS/8301QIS 1V1NV lVllVMden I'S

(JBPLQJS LVUI) % """""""""" N39NINILVSNO AV % I l3NNIAS ViVLoL 'V

=O86l 83ONO 9Vl38QJ 1110 I 1111 8301QlS/I83IIVNS lNVS 13NNIAS NO 8VllVNden 83113 8VA 18015 8nH

......................................................

:llVSSDNVDVSVA11Il V8ONV VlON 83113 1303S3P1QJ Vd lV8ONV VSSVN AV 3ONV83SSVd GIA V8VA iI11VHNVONO d1VPHO3N N831NI llV8V8 V8lX3 803 V8VA lVOVNS l313AO3N 118 Vd 83113 I V8VA lNQO DNVSID OVNVA3GO WON39 V8VA in lVllA13 9NINXOVd8QJ NVNNV I V8VA lWQD SIS Vd V8VA lVddOlS SI8d V8ONV/8VddV1SI8d VlAG

ONIN8V8133 N313AO3N

DDDDD'DDDDDD

(Aso *s "2 91595LLU9Å 49; L 1125) 28301018 GIA N3911NVA SGNVANV llVSSONVSVSVAllIL V811A

'Ol '6

'8

V9V83 V9V83 V9V83

• Sida 345
•  Original

BYGGVARUHUS - TABELLER

T'S O'ö 2'9 O'O 9'5 0'0 O'S O'O 0'2 S'Z 2'€ O'€ G'Z 0'0 L'ö O'I 9'9 O'Q 9'9 U'O b'ä S'Z Z'L 0'0 T'ö 0'2 1ViOl S

COLOMIhl-r- JCM—DP—WN (”Mme—TO

ooo-ö..

mnwomow

&

9'9 Z'ä o'€ 5'9

NTH .. mel

Nf—JNDr—lr-IMOJ .rm—rr—r-mm

I...

en

O's u't b'E $'% ä't t'? 2'£ 9'L u't

. F.

. får'l

POC

ä'; O't o'b _.9 i'e -.,, . & O'k

ccmcmmc ... carl”h m-cn

T (U

90188+HA99Å9 '11HXHOHADOÅO : € dUHS/SHHHHVASOAG ! Z SDHHHVA99A9+8SSVTIHXH+08IQOIÖH ! 9 11H!H+90X89'839V11HXH'08XUUXÖE & T

UVAS På 8 S

OVLSHRd AV dAl T ! NHH103

[ Ilaqel

1961. NEONINGZÖLHNNIAS

iYNNv TVZEELVLTB s'A'A

ONINISI8LIESLIH1XL 'eäka sAIxaaA

GAIRaaAia

CV1539 'HhUlSÄd 1V1853VLSSAU AVHHV 1V1821Vk59h1851ts

lIXEHL-JD HLHVALHLI EEIUZMOIHS

ECUVÅXöi

Z'II'WA N*I'EII

h1ålS/IHJILVMS 833 YilYSln $ 8 Rut

L1V1Ll

'H15CNVPR8VA381 h3b _SOÅE

• Sida 346
•  Original

Tabell 2 NVGG— 131 TRÄVARUIANDELN; SVIWNUTREDNINGEN 1031 TOTALT ”JT—| : '? IJTSRTTÅ. FP. SHATTERI/ST'JL') C'JL'JMN : 3 FHRETAGET BEL'A'GET I STOCKHOLMSREGIONEN

GHTERORGSPEGIONEN MALWW/LUND/TRELLEHORGSREGIONEN &

FLER KN 75000 INV MELLAN 25000-75000 INV BVPIGA KOMMUNER

CRP—

” _ » .._ ” r'njm

”?AH VALUE 3 4 5 & TOTAL

(* |- .

rRxVARIR SHICKERIZR J RNVARIR CEIEWT

GIL5.I '331A ERIAL

. . | .

rdFJO'JOFW

. C". L”

Q'HT ':'" HIP.

.. .. . .nu .. Qrir-Ik (T'—cm ("lr—||” F*I—YCO'." ... xQ'l' rr w

IQ. I..

.rr— »r—o—o—tm mono—canaan. . . C . . . . c-h-UVWIG-th Ost—05.401» ..! thmFCD—fo ... QF—EIC—DQ'N & r avm.wc:c ..

Of"?! ..... —rr (:e

. | . Muonio—sr . . .

vac crda=N I ., .

. . .

rr Q's—3.4 0 d'?

. . ' . t'rarzf = mtrr rxqbc

. ) xÖ) HNLWIIGS'ITRJSTHING

lercmu. . O . . . omm—tor;

. (; . .. o..-o. w-r-azr(* NOOONH ("Win—f»!!! NH—Gh'wlnm. #NQ'C—OJN MHP-JMK! NN—tmmm

.. oo .. .. rd c. . (.,-. C |. 4

.

• Sida 347
•  Original

Tabell 3 GYGG- 121 ??hVARWIÅNDELN. SVINNN'REDNINGEN 1081 TWYALT RWJ : & VANLIGASTE SVINNKRLLNRNA anNNN : 1 TYP AV FBRETAG ¹ : RRRDGRRD,NRMTLAGER,eRxoG+NRNIL 4 : GarnsnnoonxanAGER+GVGGVARURUS : : BYGGVARUHUS/SHOP 5 : EJ SVAR ³ : GYGGUW+HKMTL: BYGGVH+BRRDG

iEAH VÅLJE

e: r”.

35. TOTAL

BRIST I WQTTAGWINGSKOHTR1LL FNRSVWRDA VARJR RTDOVISW—FAKTURERINGSSYST. 1MED" FEL”? NIRRKH/REGISTR. KASSÅRTGISYRERIHG

4.” 3.0

? 7 7.4

4. 4.0 2. 08 4.5 5. 3. 6.

2.4 6.9 2.8 6.5

fler-Öso |.— mc:n—r

.

4 3.0 3.0 = 6 7.0

C-OOGO

00.6.

5;* 4.6

INTERWA STILDER 5 3.1 3

2 5

KO1PTS—RRBATTER KUHDRTWLOER ANDRA

'. . (* mce". MOMC4 NOOO

' s 1.? 4.0 2.3

OOOOO HD:—IO

mmH—f V.,-(Ur

. . . . . . . o .

• Sida 348
•  Original

Tabell 4 BVGG— )CN TQXVARJHÅNDELH: SVINNUTREDNINGEN 1981

TWTALT

RUN ! & VANLIGASTE SVIWHKÄLLDRNA CDLUHN ! 3 FÖRETAGET BELXGET I ¹ : STDCKHGLMSREGIONEN # : CLEO KN 75000 INV ² ! GRTEWGRGSREGIDNEN 5 ! MELLAN 25000-75000 INV ³ : MÅLNHILUND/TRELLEBORGSREGIONEN 6 ! ”VPIGA KOMMUNER

REAM VALUE