SOU 1986:42
Bränsle- och drivmedelsberedskapen under kriser och i krig
BRÄNSLE- OCH
DRIVMEDEIS BEREDSKAPEN UNDER KRISER
OCH ! KRIG
SM]
& Statens offentliga utredningar && 1986:42 &? Industridepartementet
Bränsle- och driv— medelsberedskapen under kn'ser och i krig
Betänkande av 1285 års energiberedskapsutredning Stockholm 1986
ISBN 91-38-09419-3 ISSN 0375-250X Liber Tryck AB Stockholm 1986 624809
Till statsrådet Dahl
Genom beslut den 31 oktober 1985 bemyndigade regeringen statsrådet Dahl att tillkalla en särskild utredare för att klarlägga hur försörj- ningsberedskapen inför krissituationer skall säkras inom bränsle— och
drivmedelsomrädet under programperioden 1987/88 - 1991/92.
Kommittén — som antagit benämningen 1985 års energiberedskaps— utredning (EBU) - har enligt statsrådets beslut haft följande samman-
sättning:
Särskild utredare avdelningschefen Sverker Lidén (fr.o.m. den 8 november 1985).
Sakkunniga teknologie doktorn Harry Albinsson, byråchefen David Davidsson avdelningschefen Mats Höjeberg, direktören Stig Lundberg och departementsradet numera stadsdirektören Ingemar Skogö (samtliga fr.o m. 1 december 1985). Experter sakkunnige Sven Bengtsson (fr.o.m. 1 december 1985), avdelningsdirektören Karl—Henrik Dreborg (fr.o m 17 februari 1986), överingenjören Sivert Göthlin (fr.o.m. 1 december 1985), avdelningsdirektören Lennart Ljungqvist (fr.o.m. 1 december 1985), byråchefen Åsa Sohlman (fr.o.m. den 1 december 1985), departementssekreteraren Åke Sundin (fr.o.m. 1 december 1985), departementssekreteraren Gun Tombrock (fr.o.m. 25 maj 1986) och avdelningsingenjören Björn Wetterberg (fr.o.m. 1 december 1985). Sekreterare avdelningsdirektören Urban Kärrmarck (fr.o.m. den 1januari 1986) och departementssekreteraren numera avdelnings-
direktören Lena Linden (fr.o.m. 1 december 1985)
Efter avslutat arbete överlämnar kommittén härmed sitt betänkande "Bränsle- och drivmedelsförsörjningen under kriser och i krig"- Hemlig bilaga överlämnas separat. Särskilda yttranden har avgivits av sakkunniga Albinsson och Lundberg angående lagringsskyldighetens fördelning m.m. Experten Sundin har i ett särskilt yttrande framhållit att försvarskommittén ännu inte tagit ställning till konsekvenserna av sina säkerhetspolitiska bedömningar, men han framför inga erinringar
mot här lämnade förslag. Kommitténs arbete är därmed avslutat-
Längjum den 15 augusti 1986
Sverker Lidén
/Urban Kärrmarck
/Lena Lindén
INNEHÅLL
b—i—oi—o .— Nl»—
N
NNNNNNNN wawv—IWNI—H - . . . .
Mäki—IND—
UI
NNNNNNNl—f . . wwuwwwww combi/ika?—
>”)" :>»:
baseras * wvwwswe rov—-
Nl—l
Ul .
.
mm Ni—
SAMMANFATTNING BAKGRUND M.M.
UTREDNINGSUPPDRAGET Direktiven Utredningsarbetets bedrivande
ENERGIPOLITISKA UTGÅNGSPUNKTER. UTVECKLINGEN INOM ENERGIOMRADET Övergripande energipolitiska utgångspunkter Grundläggande miljöhänsyn Utvecklingen för olika energislag Olja Naturgas Kol Inhemska bränslen Kärnkraft
LAGRINGSBEREDSKAP PÅ ENERGIOMRADET T.O.M. LAGRINGSÅRET 1986/87
Inledning Beredskapen på oljeområdet
Oljelagring före år 1958 Oljelagringsprogrammet 1958-1962 Oljelagringsprogrammet 1963-1969 Oljelagringsprogrammet 1970-1977 Oljelagringsprogrammet 1978—1986 Utvecklingen inom oljelagringen lagringsåren 1984/85-1986/87
Beredskapen på kolområdet Beredskapen på kärnbränsleområdet
FÖRSÖRJNINGSPLANER FÖR OLJA OCH KOL Inledning Försörjningsplanen för olja
Behovssidan
Tillgångssidan
Försörjningsplanen för kol Behovssidan
TillgångSSidan
REGLERING AV BEREDSKAPSLAGRINGEN GENOM FÖRFATTNINGAR OCH AVTAL Inledning Lag resp. förordning om beredskapslagring av olja och kol
13 13 17
19 19 20 20 20 21 22 22 23
25 25 26 26 26 27 27 28
30 33 34
37 37 37 37 41 42 42 43
135 45
5.3 Förordning om beredskapslagring av olja och
kol under lagringsåret 1986/87 49 5.4 Avtalet om beredskapslagring av kärnbränsle 51 11 ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG 53 6 PLANERINGSFÖRUTSÄTTNINGAR 53 6.1 Avsnittets innehåll och uppläggning 53 6.2 Vissa säkerhetspolitiska bedömningar
av FK 84 53 6.3 Nu gällande planeringsförutsättningar samt
förslag till förändringar från försvarskommittén. Regeringens anvisningar för programplaneringen 56 6.3.1 Fredskris 56 6.3.2 Kriser och krig 58 6.4 Överväganden och förslag 63 6.4.1 Inledning 63 6.4.2 Krisperiodernas längd 64 6.4.3 Förbrukning 67 6.4.4 Krishandel 73 6.4.5 Förbättrat försörjningsläge i fredskris 81 6.5 Sammanfattning av förslagen beträffande
planeringsförutsättningar 82 7 PROGNOSER ÖVER ENERGIKONSUMTIONEN 85 7.1 Förutsättningar för prognoserna 85 7.2 Energianvändningen inom industrisektorn 86 7.3 Energianvändningen inom samfärdselsektorn 87 7.4 Energianvändningen inom bostads- och
servicesektorn 87 7.5 Energianvändningen för fjärrvärmen 88 7.6 Elproduktionen 88 & ERSÄTTNING MED INHEMSK ENERGI 91 8.1 Befintliga och möjliga alternativ 91 8.2 Överväganden 92 8.2.1 Beräknat elöverskott 93 8.2.2 Uppvärmning 94 8.3 Sammanfattning och förslag 100 9 SÄRSKILDA LAGRINGSFRÅGOR 103 9.1 Särskild lagringsskyldighet 103 9.1.1 Statliga myndigheter 103 9.1.2 Oljekondenskraftverk 104 9.1.3 Gasturbinanläggningar 106 9.1.4 Anläggningar för framställning av stadsgas 108 9.2 Raffinaderiernas råoljelager 109 9.2.1 Nuläget 109 9.2.2 Utvecklingen av synen på behandlingen av
råoljan 110 9.2.3 Förslag 112 9.3 Kommersiella lager 113 9.3.1 Bakgrund 113 9.3.2 Överväganden 114 9.3.3 Förslag 119
assessssswssssw ssaaeaevvvweeee DJ NH NAND—' UNI—* UNI—'
9999??? Paweems Nl—l
lvl—I
10.1 10.2 10.3 10.4
11
11.3
12 12.1 12.2 12.3
Inlagring Inledning
Overväganden
Förslag Vinterdispensen
Innebörd och gällande reglering Bakgrundsbeskrivning Overväganden och förslag Tröskeleffekten
Inledning Tidigare utredningsförslag Overväganden och förslag Beredskapen för spillvärmekonsumenter Inledning
Omfattningen av industriell spillvärme till fjärrvärmenätet Överväganden och förslag Beredskapslagring av kärnbränsle Inledning Överväganden och förslag Fredskrislagring av kol
Inledning Överväganden och förslag
LAGRINGSBEHOV Beräkningsmodell Förslag till lagringsprogram m.m. Känslighetsanalys Behov av skyddad lagring
LAGRENS FÖRDELNING MELLAN STATEN OCH OVRIGA LAGRINGSSKYLDIGA Bakgrund och direktiv Förslag till fördelning av lagringsskyldigheten m.m. Kostnader och finansiering
LAGRINGSPROCENTTAL Inledning
Överväganden Förslag
SÄRSKILDA YTTRANDEN Särskilt yttrande av sakkunnige Harry Albinsson Särskilt yttrande av sakkunnige Stig Lundberg Särskilt yttrande av experten Åke Sundin
BILAGOR Bilaga 1 - Energiläget 1979, 1984-1985 samt prognoser för 1992 Bilaga 2 - Energiberedskapen - om möjligheterna att ersätta importbränslen med el vid försörjningskriser Bilaga 3 — Använda förkortningar och begrepp Bilaga 4 — (hemlig)
120 120 120 122 123 123 123 127 128 128 129 130 133 133
133 134 135 136 137 138 138 138
141 141 142 144 146
149 149
150 153
155 155 155 157
159 159 161 173
209 227
SAMMANFATTNING
Uppdraget har varit att klarlägga hur försörjningsberedskapen inför krissituationer skall säkras inom bränsle— och drivmedelsområdet un- der programperioden 1987/88-1991/92.
Omfattningen av de åtgärder som vidtas för att trygga försörjningen under kriser och krig bestäms bl.a. av antaganden om krisers och krigs längd och karaktär. Av stor betydelse är också den försörjnings- standard och försörjningsuthållighet som eftersträvas samt de antag- anden som därvid gäller i fråga om omfattningen av krishandel och industriproduktion samt reglering av förbrukningen av olika varor. Inom energiförsörjningen beaktas också särskilt möjligheten att i
krislägen ersätta importbränslen med inhemska bränslen och el.
Kris- och krigsfallens längd är givna av direktiven. Direktiven inne- bär att kravet på uthållighet ökar något. I avsnitt 6 visas att nu föreslagna lager kan beräknas räcka i fyra år vid en sammanhängande kris, dvs. om vi först får en fredskris och därefter ett förkrigsskede följt av ett neutralitets-lkrigsskede. Blir krisen kortare är vår bered-
skap så mycket bättre.
Försörjningsnivån är ett mått på kapacitetsutnyttjandet i förhållande till det normala. Försörjningsnivån bestäms av de antaganden som görs för industriproduktion, transporter och hushållens uppvärmning m.m. Efter samråd med överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) avseende ransoneringsnivåer föreslår jag en genomsnittlig försörj- ningsnivå om 65 %. Om försörjningsnivån ändras med 10 procentenhe- ter ökar/minskar lagringsbehovet med minst 1,6 miljoner m3.
Försörjningsnivån är delvis beroende av krishandelns omfattning. Om t.ex. oljeimporten är 75 % av normal import torde det vara svårt att under någon längre tid motivera en väsentligt lägre försörjningsnivå, t.ex. 60 %. Regeringens direktiv om att oljeimporten kan antas ligga mellan 20-50 % av normalimporten ses som en säkerhetspolitisk be- dömning, där ett antagande om högre import än 50 % ger en för hög säkerhetspolitisk risk. Efter samråd med ÖEF föreslår jag att impor-
ten under förkrigsskedet antas uppgå till 40 % av den normala. En
höjning av importantagandet till 50 % medför ett minskat lagringsbe- hov om 1,6 miljoner m3 olja.
De i sammanfattningen nämnda antagandena ingår som planerings-
förutsättningar i utredningsförslaget.
Vid bedömning av krisbehoven utnyttjas prognoser över användning och tillförsel av energi under programperioden. Till grund för lag— ringsbehovet av olja och kol lagringsåret 1991/92 skall ligga förbruk— ningsprognoser för år 1992. Mot denna bakgrund har statens energi— verk på uppdrag av utredningen utarbetat energiprognoser t.o.m. år 1992. Energiverket har för utredningen presenterat ett "högprisalter— nativ" och ett "lågprisalternativ" med utgångspunkt från ett råolje- pris på 23 resp. 18 dollar per fat. I mina förslag har jag utgått från ett pris av 18 dollar per fat.
Den totala energianvändningen inom industrisektorn beräknas öka med ca 10 TWh, varav elenergin förväntas svara för den övervägande delen av ökningen. Förbrukningen av eldningsolja 1 och 2-5 beräknas
minska med 11 resp. 27 %.
Inom samfärdselsektorn beräknas energianvändningen öka med totalt 9 TWh. Bensinanvändningen beräknas öka med ca 14 % och dieselan-
vändningen med ca 16 %.
Bostads- och servicesektorn beräknas minska sin förbrukning med 4 TWh. En viss minskning av oljeförbrukningen förutses, men möjlighe-
ten att övergå till andra bränslen vid prisändringar är stor.
Ersättningen av olja med el och ved har beräknats på ett annorlunda sätt än vad som hittills varit brukligt. Totalt kan oljebehovet minskas med sammanlagt ca 2,4 miljoner m3. Hänsyn har då tagits till ranso- neringseffekter m.m. Ersättningen av kol med - inhemska bränslen - framför allt ved uppgår till 400 000 ton. Ersättning beräknas ske i såväl förkrigsskedet som neutralitets /krigsskedet. [ det senare ske—
det sker ersättning enbart med ved.
Genomförda beräkningar visar på ett lagringsbehov på totalt 10,5 miljoner m3 olja och 1,2 miljoner ton kol, vilket är en minskning med ca 3,5 miljoner m3 olja och oförändrat för kol jämfört med beräk—
ningarna i propositionen om beredskapslagring av olja och kol m.m. (prop. 1984/85:53, FöU 6, rskr. 94).
Mot bakgrund av direktiven föreslås:
- att det ökade oljelagringsbehovet för elproduktion i krig om 200 000 m3 fördelas på oljekondenskraftverk och gasturbinanläggningarna med 100 000 m3 vardera,
- att statens lager av råolja och oljeprodukter - förutom lagren av jetbensin, flygbensin och flygfotogen - totalt ca 2,5 miljoner rn3 säljs
ut,
— att tvångslagren minskas med drygt 1 miljon m3 i förhållande till förslaget enligt prop. 1984/85z53. Minskningen i förhållande till de verkliga lagren blir dock 0,6 miljon m3, eftersom de tvångslagrings- skyldiga medgetts sälja ut en del av lagren redan under innevarande
period.
Förslagen beräknas medföra en engångsförstärkning av statsbudgeten med ca 1,6 miljarder kronor. Samtidigt minskar statens årliga drift-
och underhållskostnader när utförsäljningen genomförts.
Bland övriga förslag kan nämnas att raffinaderierna föreslås få ut- nyttja sina råoljelager för tvångslagringen fr.o.m. den ljuli 1987. Vinterdispensen för tjock eldningsolja slopas. Stadsgasindustrins vin- terdispens föreslås dock behållas. Frågan om beredskapen för spill- värmekonsumenterna föreslås inordnas i överstyrelsens för civil be- redskap utredning av den kommunaltekniska försörjningen. Slutligen föreslås att ett fast lagringsprocenttal används vid beräkningen av
tvångslagringsskyldigheten.
gum. ':'er nl'l' 7.11”? (uF-'.'
,, . ' tal.-mem. ..— '| ' , | + -. ! '.' i . rl ” .. * ' . "|_ ' . 1 ' v ' . | . , | , i '|' U lil...-' , I., '1 u ,. . . '. . , — . » . _..- av".. nu 'let-415 - ' . ' -'.' - "' " . 'l'- : Elland llHI".H.' .' : 1 |!- ' ' . " "I-' |:" , . 1 ung-I Ifa-Imi? _ - . ': . . _, '-.- ,, .- .. . .' H*_.*-'.W*'(—=M.FV.l-I: mh JIIJ'U " ' " . . . _.._; . :” ' .5*— r.. || * |, | ' I 5.11 ' __ , .. . . ." '.'i" * , | || | , '# * I I _ rl _1 ' ' |. 1- *. .,. ". , . .
I BAKGRUND M.M. 1 UTREDNINGSUPPDRAGET 1.1 Direktiven
I direktiven (Dir. 1985z48) för kommittén med uppdrag att se över försörjningsberedskapen inom bränsle- och drivmedelsområdet, som beslutades vid regeringssammanträde den 31 oktober 1985, anför
statsrådet för energifrågor följande:
"Jag föreslår, efter samråd med chefen för försvarsdepartementet, att en särskild utredare tillkallas för att klarlägga hur försörjningsbe- redskapen inför krissituationer skall säkras inom bränsle- och drivme- delsområdet under programperioden 1987/88-1991/92.
BAKGRUND
I propositionen om beredskapslagring av olja och kol m.m. (prop. 1984/85:53) föreslog regeringen bl.a. riktlinjer för beredskapslagring av olja, kol och kärnbränsle. Riksdagen hade ingen erinran mot rikt- linjerna (FFU 1984/85z6, rskr. 94).
Mot bakgrund av de föreslagna riktlinjerna presenterades i propositio- nen också en bedömning av storleken av beredskapslagret av olja, den s.k. försörjningsberedskapsreserven för fredskris, avspärrning och krig, för lagringsåren 1985/86 och 1986/87, fördelningen på olika pro- duktslag samt mellan tvångslagring och statlig lagring. På motsva- rande sätt presenterades en bedömning av lagringsbehovet av kol i händelse av avspärrning och krig.
I 1982 års försvarsbeslut godkände riksdagen riktlinjer för det ekono- miska försvarets inriktning (prop. 1981/82:102 bil. 3, FöU 18, rskr. 374). I riktlinjerna framhålls särskilt vikten av att prioritera ound— gängliga behov inom vissa försörjningsområden, däribland värme, och erforderliga stödfunktioner. Sverige är alltfort till stor del beroende av importerade bränslen för sin energiförsörjning. Avbrott eller stör— ningar i energiimporten kan därför få allvarliga säkerhetspolitiska konsekvenser för landets försörjningsförmåga. Därutöver kan under fredskriser levnadsstandard, sysselsättning och utrikeshandel påver— kas ogynnsamt.
Även om de importerade bränslenas andel i energiförsörjningen minskar kommer dessa inom en överskådlig framtid att svara för en väsentlig del av vår energiförsörjning. En beredskap måste därför fin- nas inför avbrott och störningar. Till grund för denna beredskap ligger uppbyggnaden av särskilda beredskapslager av bränslen och drivmedel avsedda för olika krissituationer.
Beredskapslagren av olja har byggts upp sedan statsmakterna har be- slutat om särskilda lagringsprogram. Lagringsprogrammen har avsett
relativt langa tidsperioder även om de till följd av större ändringar i förutsättningarna, t.ex. i fråga om energikonsumtion och de kommer- siella lagrens storlek, har behövt justeras under pågående löptid. Så- lunda reglerar det nuvarande oljelagringsprogrammet, som startade år 1978, de mängder olja som skall hållas i lager t.o.m. lagringsåret 1986/87.
Beredskapslagringsskyldighet för kol trädde i kraft den 1 juli 1985 och lagringsprogram har fastställts för de båda lagringsåren 1985/86 och 1986/87.
Som framgått av det nu anförda finns lagringsprogram fastställda t.o.m. lagringsåret 1986/87. En översyn av beredskapslagrens storlek för tiden 1987/88-1991/92 bör nu göras. En särskild utredare bör till- kallas för detta ändamål. I samband med översynen bör övervägas olika former att upprätthålla försörjningsberedskapen på bränsle- och drivmedelsområdet i krissituationer. Frågan om beredskapen för na- turgasanvändarna övervägs för närvarande inom industridepartemen- tet och bör därför inte ingå i utredarens uppdrag.
Till ledning för utredarens arbete skall gälla följande riktlinjer.
RIKTLINJER FÖR UTREDARENS ARBETE
Vissa gemensamma frågor
Överstyrelsen för ekonomiskt försvar (OEF) har i september 1985 till regeringen överlämnat rapporten Svensk Försörjningsberedskap 1987-1992, Perspektivstudie fas B. Rapporten kommer att utgöra ett underlag för 1984 års försvarskommitté (FK 84) i dess arbete med att utarbeta underlag för statsmakternas beslut om det ekonomiska för- svarets utveckling efter budgetåret 1986/87.
OEF har i studien härlett och utvecklat s.k. planeringsnormer för det ekonomiska försvaret. Dessa beskriver de krisfall (krisskeden och tidsförhållanden) samt antaganden om krishandel som enligt OEF bör ligga till grund för planeringen. De behandlar således antaganden om försörjningskrisers längd och karaktär. Planeringsnormerna har en av- görande betydelse för försörjningsberedskapens inriktning och kostna- der. Det är därför angeläget att utredaren nära följer FK 84:s över- väganden beträffande planeringsnormerna så att enhetlighet uppnås i synen på dessa. Även andra överväganden inom FK 84 kan vara av betydelse för utredarens arbete.
Jag vill i detta sammanhang särskilt fästa uppmärksamheten på frå- gan om importens storlek i en krissituation.
FK 84 anför i rapporten (SOU 1985:23 s. 66) Svensk säkerhetspolitik inför 90-talet:
"Under de senaste åren har energiförsörjningssituationen förbättrats avsevärt till följd av bl.a. omfattande energihushållningsåtgärder. Samtidigt har andelen oljeprodukter i energiförsörjningen minskat från nära 70 % år 1979 till ca 50 % år 1984. Vårt beroende av länder- na i Mellanöstern har ersatts med ökad import från Nordsjöområdet. Detta kan i vissa lägen förbättra vår situation främst i samband med fredskriser".
Vidare har ÖEF i nyss nämnda rapport presenterat förslag till normer beträffande utrikeshandelns omfattning i kris.
Antaganden om importmöjligheterna är av väsentlig betydelse för försörjningsberedskapen. När dessa antaganden ändras, ändras också grunderna för att beräkna beredskapslagrens storlek och sammansätt- ning. Mot bakgrund av vad jag nu har anfört om betydelsen av att nära följa FK 84:s överväganden beträffande planeringsnormerna, vad FK 84 anför i sin rapport samt ÖEFzs överväganden i perspektivstu- dien bör utredaren pröva och föreslå normer för importnivaar i olika krissituationer.
Energiförsörjningen präglas av ökande flexibilitet när det gäller om- ställbarhet till olika inhemska bränslen och till el. Detta hänger bl.a. samman med strävan efter en så kostnadseffektiv verksamhet som möjligt. Möjligheterna till flexibilitet och kostnadseffektivitet bör också prägla utformningen av försörjningsberedskapen.
Flera värmeverk har såväl fastbränslepannor som elpannor vid sidan av gamla oljepannor. I sådana krislägen när kärnkraftverken kan vara i drift, t.ex. vid fredskriser, kan det därför finnas betydande möjlig- heter att utnyttja el för att ersätta importbränslen. Det finns således i en kris möjligheter att i ökad omfattning använda inhemska energi- källor. Planeringen av beredskapslagringsbehovet grundar sig på sam- hällets nettobehov i kris med beaktande av bl.a. vissa omställnings— möjligheter. Utredaren bör pröva hur omställbarheten till inhemska bränslen och el kan beaktas när lagringsskyldigheten fastställs och klarlägga vilka krav som därvid bör gälla beträffande eldningsanlägg- ningarnas utformning m.m. 'Aven möjligheten att på kort tid få till— gång till dessa energikällor bör härvid beaktas. Särskilt bör beaktas möjligheten att vid fastställande av lagringsskyldigheten i enskilda fall ta hänsyn till särskilda förhållanden, t.ex. regionala förutsätt— ningar, med beaktande av kostnadseffektivitet och med bibehållen försörjningstrygghet för samhället.
Det är principiellt viktigt att den försörjningsberedskap som förbruk- are och säljare av lagringsbränsle åläggs så långt möjligt utformas så att den blir likvärdig för konkurrerande bränslen. Utredaren bör beak— ta denna fråga.
FÖRSÖRJNINGSBEREDSKAPEN FOR OLJA OCH KOL
Utredaren bör klarlägga hur försörjningen av olja och kol kan tryggas i olika krissituationer genom beredskapsåtgärder. Som utgångspunkt bör härvid gälla att, till den del beredskapen behöver säkras genom lageruppbyggnad, denna skall utgöras av försörjningsberedskapsreser- EI: vilkas storlek bör planeras med utgångspunkt i landets totala be- redskapsbehov av olja resp. kol. Lagringsprogrammet bör omfatta pe- rioden 1987/88-1991/92. Till grund för bedömningen av beredskapsbe- hovet bör ligga av statens energiverk utarbetade energiprognoser.
Som utgångspunkt för utredarens arbete skall gälla de riktlinjer för beredskapslagring av olja resp. kol som antagits av riksdagen hösten 1984 (prop. 1984/85:53, FöU 6, rskr. 94). Härutöver skall utredaren särskilt beakta vad som anförts beträffande planeringsnormerna un- der avsnittet Vissa gemensamma frågor.
Vinterdispensen för tunn eldningsolja upphörde fr.o.m. den 1 juli 1984 i enlighet med förslag i propositionen om vissa oljefrågor (prop- l983/84:110, NU 43, rskr. 391). Utredaren skall utgå från att även Vinterdispensen för tjock eldningsolja och råvara för framställning av stadsgas kommer att upphöra fr.o.m. den 1 juli 1987 samt redogöra för konsekvenserna härav.
Utredaren börÖvidare särskilt pröva omfattningen av oljekondens- kraftverkens lagringsskyldighet och därvid överväga om dessas lag- ringsskyldighet bör avse även andra krissituationer än krig.
Särskild lagringsskyldighet föreligger för gasturbinanläggningar, vissa verk m.fl. Utredaren bör överväga om behov föreligger att revidera lagringsskyldigheteh för dessa.
Vissa möjligheter finns att i kris övergå från olja och kol till i_n; hemska energikällor. T.ex. bör viss del av förbrukningen för fjärr- värmeändamål kunna ersättas med ved eller med vatten— eller kärn- kraftsbaserad el genom ökad användning av elpannor. Även använd- ningen av nya förbränhingsmetoder torde medföra ökade ersättnings- möjligheter. Utredarerl bör närmare klarlägga utrymmet för att i kris ersätta olja och kol med inhemska energikällor. Utredaren erinras om vad som anförts om omställbarheten till olika inhemska bränslen un- der avsnittet Vissa gemensamma frågor.
För ett slutligt ställningstagande till behovet av beredskapslager av olja resp. kol krävs vidare en bedömning av de kommersiella lagrens storlek av dessa bränslen vid inledningen av en kris. Utredaren bör redovisa en sådan bedömning.
Utredaren bör slutligeh lämna förslag till hur uppbyggnaden av för- sörjningsberedskapsreserven av olja skall fördelas mellan staten och övriga lagringsskyldigg. Utgångspunkten skall härvid vara att minime- ra de statliga lagrenfmed beaktande av att försörjningstryggheten säkras.
I den s.k. kompletteri'ngspropositionen (prop. 1984/85:150) anförde fö- redraganden bl.a. (bil... 1 5. 64-65):
"Senast den 31 oktober 1987 aVses de totala tvångslagren höjas med motsvarande 450 000 m3 råolja. Vid samma tillfälle slopas regeln om 450 000 rn3 råolja enligt 225 förordningen (1984:1050) om bered- skapslagring av olja och kol. Statens råoljelager kan då minskas i motsvarande omfattning vilket....".
Utredaren skall beakta detta uttalande vid förslag om fördelning av oljelagren mellan staten och de lagringsskyldiga.
ÖVRIGA FRÅGOR
Senast i propositionen om beredskapslagring av olja och kol m.m. (prop. 1984/85:53) anförde jag att det kan finnas anledning att åter- komma till frågan om en fredskrisreserv av kol. Utredaren bör pröva risken för att kolimporten kan komma att drabbas av fredskrisstör- ningar och, om så bedöms vara fallet, lämna förslag om hur en freds- krisreserv av kol bör byggas upp.
Lagringsskyldighet för lagringsbränsle kan åläggas endast när bränslet används för energialstring. I den mån bränslet används för processän- damål och spillvärmen därifrån används för energiändamål föreligger ingen Iagringsskyldighet. Utredaren bör därför pröva hur försörjnings- beredskapen kan tillgodoses för sådana spillvärmekonsumenter.
Beredskapslagringen av kärnbränsle regleras på så sätt att kärnkraft- företagen genom sitt gemensamma bolag Svensk Kärnbränslehante- ring AB (SKB) i ett avtal med staten har åtagit sig att hålla bered- skapslager av kärnbränsle motsvarande en elproduktion om 35 TWh. Tillsammans med det lager som finns inbyggt i själva reaktorn, pro— dukter i arbete samt kommersiella lager har den totala uthålligheten beräknats motsvara 104-111 TWh eller 22-23 månader vid full drift av tolv reaktorer. Detta innebär en reserv för längre eller andra typer av störningar än vad gällande planeringsförutsättningar utgår från.
Det är en fördel att ha denna reservkapacitet på kärnbränsleområdet, bl.a. mot bakgrund av kärnkraftens ökade relativa betydelse för el- försörjningen under de närmaste åren. Utredaren bör med utgångs- punkt häri studera denna fråga.
Vilka säljare och förbrukare som är skyldiga att lagra olja, kol och naturgas regleras dels i 7 5 lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol (ändrad 1985:637), dels i 5 5 lagen (1985:635) om försörj— ningsberedskap på naturgasområdet. T.ex. blir förbrukare av olja lag- ringsskyldig vid en förbrukning av minst 5 000 m3 olja och säljare vid en försäljning av minst 20 000 m3. Bestämmelserna medför att en tröskeleffekt uppstår vid lagringsskyldighetens Inträde eftersom skyl- digheten på en gång kommer att omfatta hela den förbrukade resp. sålda kvantiteten. Utredaren bör undersöka möjligheten att eliminera eller minska denna tröskeleffekt."
Vidare har regeringen lämnat direktiv (hemliga) i anslutning till anvisningarna för programplaneringen (februari 1986). 1.2 Utredningsarbetets bedrivande
Kommittén har i sitt arbete sammanfört de frågor som enligt rikt- linjerna för utredarens arbete i direktiven skall belysas närmare i tre "block", nämligen planeringsförutsättningar, energisystem och lag-
ringsbehov.
Inom blocket planeringsförutsättningar har arbetet inriktats på att, mot bakgrund av antaganden om försörjningskrisers längd och karak- tär, analysera och föreslå ingångsvärden beträffande framför allt im— port av oljeprodukter samt krisbehoven inom industrin, samfärdseln och bostads- och servicesektorn m.m. Kommitténs överväganden och
förslag härom återfinns i avsnitt 6.
Inom blocket energisystem har huvudinriktningen varit att, mot bak- grund av energiförsörjningens utveckling, analysera hur den ökande flexibiliteten när det gäller omställbarhet till inhemska bränslen och el inverkar på lagringsbehovet av importbränslen. Kommitténs över- väganden och förslag härom återfinns i avsnitt 8. Som särskild bilaga (bil. 2) har fogats den, av en särskild arbetsgrupp inom kommittén, utarbetade rapporten Energiberedskapen - om möjligheterna att er- sätta importbränslen med el vid försörjningskriser. Som underlag för sitt arbete har gruppen bl.a. använt en utredning av konsultföretaget Bergman och Co AB (Be Co). Utredningen är en studie över nuvarande och förväntad olje— resp. kolanvändning under fredstid samt möjlig- heterna att vid störningar i tillförseln ersätta denna genom åtgärder
som ej tar mer än ett halvt år att genomföra.
Som särskild bilaga (bil. 1) återfinns också energiverkets prognoser
över energikonsumtionens utveckling t.o.m. år 1992.
Kommitténs slutsatser inom blocken planeringsförutsättningar och energisystem har utgjort ingångsvärden för arbetet inom blocket l_ag: ringsbehov. För att kunna beräkna det totala lagringsbehovet och för- delningen på olika produktslag i försörjningsberedskapsreserverna har beräkningar och överväganden gjorts över de kommersiella lagrens storlek och över behandlingen av raffinaderiernas råoljelager. Vidare har krävts översyner av oljekondensverkens samt vissa statliga myn—
digheters m.fl. lager.
Beredskapslagringsbehovet tillgodoses inte enbart genom försörj- ningsberedskapsreserven, utan också genom särskild lagring vid gas- turbinanläggningar och anläggningar för framställning av stadsgas. En
översyn av denna lagring har gjorts liksom av kärnbränslelagringen. Kommittén tar också upp frågan om gällande inlagringsregler. Slutligen har, i enlighet med direktiven, särskilt behandlats vinter—
dispensen, tröskeleffekten samt frågan om hur beredskapslagren för spillvärmekonsumenterna bör tillgodoses.
2 ENERGIPOLITISKA UTGANGSPUNKTER. UTVECKLINGEN INOM ENERGIOMRADET
2.1 Övergripande energipolitiska utgångspunkter
Riktlinjerna för Sveriges energipolitik har lagts fast genom riksda- gens beslut våren 1985 (prop. 1984/85:120, NU 30, rskr. 362). Dessa riktlinjer innebär att samhällets och industrins behov av en billig och säker energiförsörjning skall tryggas genom ett energisystem som i största möjliga utsträckning är grundat på varaktiga, helst förnybara och inhemska energikällor. Effektiv energianvändning och intensifie- rad energihushållning främjas. Stränga krav ställs på säkerhet och
omsorg om miljön vid användning och utveckling av all energiteknik.
Kärnkraften skall utnyttjas under en övergångsperiod. Senast år 2010 skall den sista reaktorn ha tagits ur drift. Kärnkraften skall ersättas i första hand genom en effektivare elanvändning och i andra hand ge- nom övergång till inhemska bränslen, solvärme, naturgas m.m. I tred- je hand kan nya elproduktionsanläggningar bli aktuella, dock endast i den utsträckning som behövs för att komplettera de andra alternati-
ven.
Enligt propositionen gäller följande strategi för kärnkraftens avveck- ling. En plan för fördjupad och utvecklad energihushålmfng samt för alternativ energiproduktion skall år 1990 läggas fast av regering och riksdag. År 1995 avses regering och riksdag fatta beslut om en om- ställningsplan som konkret visar hur de olika reaktorerna skall fasas ut och ersättas med ny teknik. Den lagstiftning som skall reglera omställningen skall samtidigt fastställas. Omställningen torde komma att inledas vid slutet av 1900—talet och sedan genomföras successivt. År 2010 skall kärnkraftsavvecklingen och omställningen vara avsluta- de.
Under resten av 1980-talet är den energipolitiska inriktningen att omställningen av energisystemet från olja till förnybara och inhemska energikällor fullföljs. Förutsättningarna för att avveckla kärnkraften steg för steg klarläggs. Samtidigt skall kärnkraften utnyttjas fullt ut.
Mot bakgrund av kärnkraftsolyckan i Tjernobyl i Sovjetunionen upp- drog regeringen i början av maj 1986 åt rådet för långsiktiga elan— vändnings- och elproduktionsfrågor (energirådet) att skyndsamt på nytt pröva de grundläggande frågorna om kärnkraftens säkerhet m.m. Resultatet av energirådets arbete kan komma att påverka energipoli-
tikens utveckling och innehåll. 2.2 Grundläggande miljöhänsyn
Begränsningen av energisystemets utsläpp av försurande och andra miljöpåverkade ämnen har en framträdande plats i energipolitiken. Mycket kraftiga minskningar av utsläppen av svaveldioxid har kunnat ske genom omläggningar av energisystemet, minskad energiförbruk- ning och skärpta miljökrav. Mellan åren 1970 och 1984 minskade svaveldioxidutsläppen från ca 925 000 ton/år till ca 265 000 ton/år. Målet är att nå ned till 180 000 ton/år 1995. Kväveoxidutsläppen har under en följd av år legat vid ca 300 000 ton/år. Målet är att dessa utsläpp skall minskas med 30 % till år 1995.
2.3 Utvecklingen för olika energislag 2.3.1 Olja
Omställningen av energisystemet mot ett minskat beroende av olja har gått snabbt. Inom industrin och sektorn bostäder, service m.m. har oljeanvändningen halverats sedan år 1973; året för den stora olje- krisen. Inom transportsektorn ligger oljeanvändningen kvar vid samma nivå som år 1973. Av den totala energitillförseln utgör nu oljeproduk- ter endast ca 50 %, jämfört med ca 70 % år 1973. Den inhemska användningen av oljeprodukter uppgår för närvarande (år 1985) till närmare 18 miljoner m3.
En viktig faktor bakom reduktionen av oljeanvändningen i Sverige är de - förutom de under lång tid mycket höga priserna på olja - oljeer- sättningsprogram och energihushållningsprogram som fastlades av riksdagen år 1981. Oljeersättningsprogrammet har haft stor betydelse för utvecklingen av inhemska bränslen i Sverige. Våren 1986 av—
slutades oljeersättningsprogrammet. I stället infördes ett teknikintro-
duktionsprogram med målsättning att främja utveckling och introduk- tion av ny energiteknik som kan underlätta omställningen av energi- systemet inför kärnkraftsavvecklingen samt minska de negativa mil-
jöeffekterna.
Den internationella oljemarknaden har under de senaste decennierna utsatts för störningar och plötsliga händelser. Genom Sveriges med- lemsskap i IEA (International Energy Agency) ingår Sverige i det in— ternationella oljetilldelningssystem som syftar till att upprätthålla en rättvis fördelning av oljetillförseln mellan medlemsländerna under 01-
jekriser. 2.3.2 Naturgas
År 1979 angav riksdagen vissa förutsättningar för introduktion av na— turgas i Sverige. I juni 1980 godkände riksdagen ett avtal mellan re— geringarna i Sverige och Danmark om naturgassamarbete jämte rikt- linjer för genomförandet av det s.k. Sydgasprojektet. Genom ett riks— dagsbeslut år 1982 infördes i stort sett samma regler för att främja användningen av naturgas som för att främja användningen av fjärr-
värme.
Sydgasprojektet avser dels import från Danmark av upp till 440 miljo— ner m3 gas per år (motsvarande ca 4,8 TWh/år) under perioden 1985— 2003, dels transitering av gas från Nordsjön via det danska naturgas- nätet. Ledningssystemet är dimensionerat så att en årlig överföring av 2 000 miljoner m3 (ca 19 TWh) är möjlig. Sydgasprojektet invigdes officiellt i juni 1985.
Samtidigt har Swedegas AB - helägt av statens vattenfallsverk - kartlagt och analyserat nya marknader för naturgas i Sverige. I första hand gäller detta en utvidgning av Sydgasprojektet mot Halmstad och vidare mot Göteborgsregionen. Förlängningen av huvudledningen
norrut har påbörjats.
Ur bl.a. miljösynvinkel och i processsammanhang har naturgasen avsevärda fördelar. Genom den pågående naturgasintroduktionen i
Sydsverige erhålls erfarenheter av betydelse inför ett framtida ställ-
ningstagande till naturgasens långsiktiga roll. Härvid gäller att natur- gasanvändningen i Sverige skall ske på kommersiell grund. 2.3.3 Kol
Regeringen lade i mars 1984 fram förslag till riktlinjer för kolanvänd- ningen i Sverige för tiden fram till år 1990. Förslagen godtogs i sin helhet av riksdagen. Som följd av beslutet infördes en energipolitisk prövning enligt den s.k. fastbränslelagen av nytillkommande koleldade anläggningar. Sådana får endast uppföras när det inte är tekniskt och ekonomiskt rimligt att använda inhemska bränslen. Samtidigt infördes riktlinjer för högsta tillåtna svavelutsläpp från nytillkommande kol-
eldade anläggningar vid prövning enligt miljöskyddslagen.
Användningen av ångkol (kol för energiändamål) uppgick år 1985 till 2,5 miljoner ton (motsvarande ca 19 TWh); fördelade på värme- och kraftvärmeverk 1,8 miljoner ton, industrin 0,65 miljon ton och han- delsträdgårdar 0,05 miljon ton. Samtidigt används härutöver ca 1,6 miljoner ton metallurgiskt kol inom järn- och stålindustrin.
För år 1986 beräknas användningen av ångkol uppgå till ca 2,7 miljo- ner ton. Sannolikt kommer förbrukningen år 1990 att uppgå till 3 miljoner ton. Detta innebär en avsevärd revidering av den introduk- tion som man tidigare räknade med. År 1981 förordade regeringen en kolanvändningsnivå om 4-6 miljoner ton per år mot slutet av 1980- talet.
Kolet importeras. År 1984 importerades kolet till Sverige från i första hand Polen (60 %), Sovjetunionen (15 %), USA (14 %) och Australien (5 %). Importen från olika länder varierar från år till år
beroende på situationen i dessa länder och på världsmarknaden. 2.3.4 Inhemska bränslen Under senare år har en rad åtgärder av administrativ och ekonomisk
karaktär vidtagits av staten för att öka användningen av inhemska
bränslen. Motiven har varit dels en minskning av oljeberoendet, dels
den mera långsiktiga omställningen av energisystemet. Direkt ekono- miskt stöd har lämnats via särskilt investeringsstöd, regionalpolitiska stöd och genom ett särskilt teknikintroduktionsprogram. Den senare stödformen har från den 1 maj 1986 ersatt Oljeersättningsprogram- met. För inhemska bränslen utgår inte energiskatt, vilket förbättrar
konkurrensläget för dessa jämfört med olja, kol och el.
Som ett resultat av åtgärderna har användningen av torv, träbränslen
och avfall stadigt ökat.
Nu beslutade och planerade torveldade anläggningar förväntas komma att kunna producera mellan 2 och 3 TWh värme. Det energipolitiska målet är produktion av 3 TWh värme i torveldade anläggningar mot slutet av 1980-talet.
Den totala träbränsleanvändningen utgör inkl. industrins användning av bark och lutar ca 60 TWh/år. Därav utgör bark och lutar ca 30 TWh/år och industrins övriga träbränsleförbrukning ca 15 TWh/år.
Den totala mängden hushållsavfall uppgår till ca 2,5 miljoner ton/år. Närmare hälften av detta avfall förbränns. Därvid nyttiggörs ca 3 TWh energi. För närvarande svarar avfallsförbränningen för ca 8 % av bränslet för total fjärrvärmeproduktion. Antalet avfallsförbrännings- anläggningar ökade snabbt under första hälften av 1980-talet, men utbyggnaden stoppades under år 1985 på grund av osäkerhet beträff-
ande dioxinutsläppen.
2.3.5 Kärnkraft
Kärnkraften skall som tidigare nämnts användas i full utsträckning fram till dess avvecklingen tar sin början. De två sista reaktorerna i det svenska tolv-reaktorsprogrammet, Forsmark 3 och Oskarshamn 3, togs i drift under år 1985. För fem reaktorer har en viss höjning av den nominella effekten tillåtits. Summa nettoeleffekt i de svenska kärnkraftverken är nu 9665 MW. Reaktorn Ringhals 2 har haft problem med ånggeneratorer som skall bytas år 1990. För närvarande
drivs denna reaktor med en något reducerad effekt.
Sammantaget innebär dessa förhållanden att de svenska kärnkraftver- ken torde ha en produktionsförmåga om drygt 60 TWh per år under den närmaste femårsperioden (ca 63 TWh när de båda senast tillkom—
na reaktorerna är helt inkörda och ånggeneratorerna i Ringhals är
utbytta).
3 LAGRINGSBEREDSKAP PA ENERGIOMRADET T.O.M. LAGRINGSÅRET 1986/87
3.1 Inledning
För att trygga energiförsörjningen under kriser och krig har särskilda beredskapsåtgärder i form av lagring vidtagits för försörjningen av olja, kol, naturgas och kärnbränsle. För naturgaskonsumenterna upp- rätthålls viss beredskap genom lagring av ersättningsbränslen samt el. Andra beredskapsåtgärder är t.ex. projektering av fjärrvärmeverk för omställning till användning av inhemska bränslen samt utvecklingsar- bete och prov av gengasaggregat. Generellt eftersträvas att minska beroendet av beredskapslagring. Lagring kommer emellertid att under överskådlig tid vara nödvändig och av betydande omfattning. Det är alltid nödvändigt att beredskapslagra sådana varor för vilka inhemska substitut saknas. Dessutom kan behov av vissa viktiga insats- och råvaror under den inledande perioden av en kris endast tillgodoses genom lagring innan omställning har kunnat ske till användning av
inhemska resurser.
Uppbyggnaden av beredskapslagren av 53le har skett successivt alltse- dan år 1938 till följd av skilda beslut av statsmakterna. Besluten har fr.o.m. år 1958 omfattat avgränsade tidsperioder med fastställda pro- gram avseende lagringsvolymer, lagringsskyldighetens fördelning och lagringens finansiering. Särskilda beredskapslager av & har byggts upp fr.o.m. innevarande lagringsår (1985/86). Dessförinnan hade styrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) ett visst lager av kol för beredskapsändamål. Beredskapslagren av kärnbränsle tillgodoses ge- nom att Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB) enligt avtal med ÖEF lagrar anrikat uran och zircalloy. För naturgasanvändarna gäller att storförbrukare och distributörer av naturgas är skyldiga att fr.o.m. den 1 juli 1986 upprätthålla viss beredskap i form av ersättnings- bränslen eller el enligt lagen (1985:635) om försörjningsberedskap på naturgasområdet. Frågan om beredskapen för naturgasanvändarna
övervägs för närvarande vidare inom industridepartementet.
I det följande redogörs för uppbyggnaden av lagringsberedskapen på
energiområdet vad avser olja, kol och kärnbränsle. Enligt direktiven
ingår inte frågan om beredskapen för naturgasanvändarna i utreda-
rens uppdrag, varför denna inte behandlas närmare i fortsättningen. 3.2 Beredskapen på oljeområdet 3.2.1 Oljelagring före år 1958
Redan år 1938 infördes skyldighet för oljehandeln att hålla lager av vissa oljeprodukter. Skyldigheten reglerades genom förordningen (1938:367) angående handel med vissa mineraloljor och innebar att oljehandeln var tvungen att hålla lager motsvarande en viss procen- tuell andel av försäljningen under närmast föregående år. Lagerupp—
byggnaden finansierades av de lagringsskyldiga. 3.2.2 Oljelagringsprogrammet 1958-1962
Den snabba ökningen av konsumtionen av bränslen och drivmedel under efterkrigstiden medförde behov av förstärkt beredskapslagring. Genom beslut av 1957 års riksdag fastställdes ett program för lagring av mineraloljor under femårsperioden 1958-1962. Lagringsskyldighet inträdde nu också för storförbrukare av olja. Oljehandelns och stor- förbrukarnas lagringsskyldighet reglerades genom förordningen (1957:343) om Oljelagring m.m. (i 1977:939 ändrad till lag). Systemet med lagring av viss procentuell andel av föregående års försäljning ersattes med ett system med fasta lagringsmål för skilda oljeslag. Lagringsmålen fastställdes mot bakgrund av dels de mängder som be- dömdes komma att erfordras vid krig (krigsreserven), dels vad som kunde behövas med hänsyn till tänkbara störningar i oljetillförseln under fred (försörjningsreserven). Försörjningsreserven avsåg främst
att trygga försörjningen under vintrar med svåra isförhållanden.
Genom programmet infördes skyldighet för de lagringspliktiga att i skyddade utrymmen lagra de mängder motorbensin, fotogen och mo- torbrännolja som motsvarade krigsreserven för dessa produkter. Sta- ten bidrog med ränte- och amorteringsfria lån som i stort täckte anläggningskostnaderna. Lånen skrevs av på 20 år. De återstående kostnaderna för programmets genomförande förutsattes finansieras
prisvägen.
3.2.3 Oljelagringsprogrammet 1963-1969
Ett nytt lagringsprogram för perioden 1963-1969 beslutades av riks— dagen år 1962. Programmet innebar en ökad uthållighet för krig och avspärrning. Avapärrningsreserven, som ersatte försörjningsreserven, avsåg att vid ett totalt avbrott i tillförseln täcka en starkt beskuren konsumtion under en för alla oljeprodukter i princip lika lång tidspe— riod. Statliga bidrag till de lagringsskyldiga utgick i form av index- reglerade ränte- och amorteringsfria lån avsedda att motsvara ca 50 % av kostnaderna för programmet. Lånen skrivs av på 20 år. Åter- stående kostnader finansierades genom att en beredskapslagringsav—
gift togs ut av konsumenterna. 3.2.4 Oljelagringsprogrammet 1970-1977
År 1969 beslutade riksdagen om ett lagringsprogram för perioden 1970-1976. Programmet innebar en fortsatt ökning av lagringen av oljeprodukter för avspärrning och krig enligt tidigare principer. Vid- are beslutades om lagringsskyldighet för stadsgasindustrins råvaror samt för gasol. Gasol skulle lagras av dels säljare och importörer, dels staten genom ÖEF. Lagringsskyldigheten för stadsgasindustrin kom att träda i kraft fr.o.m. år 1978. Programmet förlängdes seder-
mera med ett år.
Riksdagen bemyndigade också Kungl Maj:t att besluta om ändringar i programmet som kunde komma att föranledes av en begränsad över-
syn av programmet under perioden genom en s.k. kontrollstation.
Krigsreserven av drivmedel skulle i likhet med tidigare program lag- ras i skyddade utrymmen, dvs. anläggningar som är försedda med full— gott fortifikatoriskt skydd. Beträffande en del av krigsreserven av eldningsoljor bestämdes dessutom att den skall lagras i anläggningar vilkas lokalisering bestäms av beredskapsmässiga överväganden. Stat— liga bidrag utgick liksom tidigare i form av ränte- och amorterings- fria lån som skrivs av på 20 år, men nu enbart för merkostnaden för
den skyddade och lokaliserade lagringen.
Kontrollstationen hade till uppgift att, förutom att pröva det löpande
programmet, mot bakgrund av OECD:s råds rekommendation den 29 juni 1971 om ett 90 dagars fredskonsumtionslager, beräkna den lager- hållning som behövdes för att Sverige skulle kunna uppfylla den re- kommenderade målsättningen i fråga om beredskapslagring av oljor.
Mot bakgrund av kontrollstationens förslag beslutade riksdagen år 1973 (prop. 1973:194, FöU 27, rskr. 366) om en statlig beredskapslag- ring av 3 miljoner m3 råolja. Finansieringen av denna skulle ske med en särskild beredskapsavgift på oljeprodukter. Lagringen motiverades huvudsakligen av behovet av oljeprodukter för att möta sådana stör- ningar i oljetillförseln som beror på andra händelser än krig inom eller vid Sveriges gränser, s.k. fredskriser. 1 övrigt blev de för perio-
den tidigare fastställda lagringsmålen i huvudsak oförändrade.
För att förbättra uthålligheten mot fredskriser tog riksdagen år 1975 (prop. 1975z30, FöU 15, mkr. 205) ett principbeslut om ytterligare lagring av 3 miljoner m3 råolja.
I och med att ett statligt råoljelager började byggas upp lades grun- den till den fortsatta utformningen av beredskapen på oljeområdet. Denna kan karakteriseras av att näringslivet har svarat för den helt övervägande delen av produktlagringen och staten genom ÖEF för
råoljelagringen.
Under programperioden beslutade riksdagen om viss ytterligare ök- ning av oljelagringen i statlig regi. Mot bakgrund av erfarenheterna från oljekrisen 1973-1974 beslutade riksdagen sålunda år 1974 att 1 miljon m3 eldningsolja skulle köpas in och lagras i ÖEF:s regi (prop. 1974:85 bil. 9, FöU 17, rskr. 142). Vidare fattade riksdagen år 1975 principbeslut om lagring av ytterligare 3 miljoner m3 råolja eller oljeprodukter för att förbättra uthålligheten mot fredskriser och upp— fylla åtaganden gentemot IEA (prop. 1975z30). Härutöver byggde staten genom ÖEF upp lager av flygdrivmedel för den civila luftfar—
tens behov och gasbensin för den petrokemiska industrin. 3.2.5 Oljelagringsprogrammet 1978.-1986
Riksdagen beslutade år 1977 om ett lagringsprogram för perioden
1978-1984 (prop. 1976/77:74 bil. 2, FöU 35, rskr. 311). Programmet innebar nya lagringsmål för krigs-, avspärrnings- och fredskrisfallen. För avspärrningsfallet innebar förslaget en högre ambitionsnivå jäm- fört med tidigare tillämpade mått på uthålligheten då detta ersattes med den uthållighet som utnyttjades vid försöken med långsiktsplane- ring inom det ekonomiska försvaret. Fredskrisreserven föreslogs byggas upp så att Sveriges åtaganden gentemot IEA - reglerat i det s.k. IEP-avtalet — skulle kunna klaras utan att reserverna för avspärr- ning och krig skulle behöva tas i anspråk. Dessa målsättningar mot- svarade ett råoljelager om 9,6 miljoner m3, varav en viss del avsågs ingå i avspärrningsreserven. (Vid utgången av budgetåret 1979/80 hade ca 2 miljoner m3 råolja inlagrats.) Vidare förordades att en s.k. kontrollstation skulle göra en översyn av lagringsprogrammet vid lämplig tidpunkt under perioden. Programmet förlängdes med två år, t.o.m. år 1986, genom riksdagsbeslut våren 1982 (prop. 1981/82:102 bil. 3, FöU 18, rskr. 374).
De statliga bidragen för finansieringen av uppbyggnaden av näringsli-
vets tvångslager upphörde helt fr.o.m. år 1978.
Regeringen tillsatte i januari 1980 en utredning (1980 års kontrollsta- tion, OLK 80) med uppgift att se över oljelagringsprogrammet för perioden 1978—1984 samt beredskapslagring av bl.a. kärnbränsle, ång- kol, gas m.m. Det underlag som OLK 80 presenterade kom att ligga till grund för regeringens förslag i dels propositionen om riktlinjer för energipolitiken (prop. 1980/81:90 bil. 3, NU 60, rskr. 381), dels propo- sitionen om säkerhetspolitiken och totalförsvarets fortsatta utveck- ling (prop. 1981/82:102 bil. 3).
1 prop. 1980/81:90 behandlades bl.a. förslaget till reviderat oljelag— ringsprogram för både tvångslagren och de statliga lagren av olja. Förändringarna i tvångslagren utgjorde en anpassning till behoven, dvs. till förändringen i energikonsumtionens utveckling. Det totala lagret förblev dock oförändrat. Beträffande de statliga lagren av råolja föreslogs att 6,5 miljoner m3 skulle inlagras totalt mot tidigare 9,6 miljoner m3. I volymen ingick en särskild reserv på 1,5 miljo- ner rn3 för att täcka osäkerheten i förutsättningarna. I propositionen
anfördes emellertid att en ytterligare översyn borde göras före ut-
gången av år 1983 med tanke dels på det kommande försvarsbeslutet (våren 1982), dels osäkerheten om bl.a. den framtida energikonsum- tionen och energitillförseln. Regeringen tillkallade hösten 1982 en särskild utredare (H 1982z04) med uppdrag att se över det löpande oljelagringsprogrammet (1983 års kontrollstation; i fortsättningen kallad K 83).
I prop. l981/82:102 behandlas bl.a. frågan om beredskapen på kol—, kärnbränsle- och gasområdena. I propositionen behandlades vidare vissa sanktionsfrågor. Mot denna bakgrund tillkallade regeringen en särskild utredare (H 1982:03) med uppdrag att utreda vissa frågor
rörande beredskapslagring på energiområdet.
Den statliga lagringen hade hitintills finansierats genom en särskild beredskapsavgift på oljeprodukter. Medlen tillfördes en oljelagrings- fond. På förslag i prop. 1981/82:102 (bil. 3) sänktes den särskilda be- redskapsavgiften med den del som var hänförlig till oljelagringsfon— den samtidigt som den allmänna energiskatten höjdes med motsvaran— de belopp. Den statliga lagringen har därefter finansierats över
statsbudgeten.
Som tidigare nämnts förlängdes programmet med två år till utgången av år 1986.
3.2.6 Utvecklingen inom oljelagringen lagringsåren 1984/85—1986/87 LAGRINGSÅRET 1984/85
Mot bakgrund av den översyn av lagringsprogrammet för perioden 1978—1986 som genomfördes av K 83, presenterade regeringen i prop. 1983/84:110 sin bedömning av lagringsbehovet t.o.m. den 30 juni 1987. I propositionen förordades att ett lagringsår skulle ändras till att motsvara ett budgetår i stället för ett kalenderår. Ipropositionen angavs därför dels total förändring i beredskapslagren för lagrings— åren 1984/85-1986/87, dels lagerförändringar för lagringsåret 1984/85. Vidare föreslogs att reserverna för fredskris, avspärrning och krig planeringstekniskt skulle slås samman till en försörjningsbe- redskapsreserv. I propositionen framhölls emellertid att ianspråktag-
ande av lagren får ske endast när den situation inträder för vilken
resp. del av lagret har beräknats.
Till följd av energiförbrukningens utveckling med bl.a. kraftigt minskad oljekonsumtion kunde det totala lagringsmålet för olja för lagringsåret 1984/85 sänkas med 2,5 miljoner m3. De tvångslagrings- skyldiga fick tillgodoräkna sig ca 1,2 miljoner m3 härav. Resten till— godoräknades staten. För de tre lagringsåren 1984/85—1986/87 beräk- nades lagerneddragningen till totalt 3,6 miljoner m3, varav 1,6 miljo- ner m3 tillföll de tvångslagringsskyldiga och resten staten.
Beträffande statens råoljelager föreslogs detta sänkas successivt till 2,7 miljoner m3 vid utgången av 1986/87, vilket innebar en sänkning med 1,2 miljoner m3. Beräkningarna grundade sig på en volym om 3,9 miljoner m3 vid utgången av 1983/Bä, varav 0,6 miljon m3 inte inlag—
rats vid beräkningstillfället.
Att staten borde tillgodoräkna sig en större del av överskottet moti- verades av föredraganden med dels det ansträngda statsfinansiella läget, dels att staten tidigare finansierat väsentliga delar av tvångs-
lagren genom statliga ränte— och amorteringsfria lån.
Ytterligare ett förslag av större betydelse för de tvångslagringsskyl— diga var att den period (basperioden) på vilken lagringsskyldighetens storlek grundades förkortades från tre till ett år. För att ingen skulle drabbas negativt härav infördes övergångsbestämmelser i lagen
(1957543) om Oljelagring m.m.
I enlighet med förslag i propositionen har den s.k. Vinterdispensen för tunn eldningsolja upphört samt lagringSSkyldigheten ändrats på så sätt att oljekondensverk med en effekt av mer än 150 MW skall hålla en fastställd volym 1 lager. (För Vinterdispensen och oljekondensverken redogörs närmare under avsnitt 9.5 resp. 9.1.2). Vidare behandlas dieselbrännolja och eldningsolja 1 och 2 som en produkt i lagringshän-
seende. Ändringarna infördes i lagen (l957:343) om oljelagring m.m.
LAGRINGSÅREN 1985/86 OCH 1986/87
I prop. 1983/84:110, som behandlats ovan, framhölls att det kunde finnas anledning att återkomma med förslag till justeringar i oljelag— ringsprogrammet i anslutning till behandlingen av förslaget till ny lag om beredskapslagring av utredningen om vissa frågor om beredskaps—
lagring på energiområdet och till K 83:s slutrapport.
Regeringen presenterade i prop. 1984/85:53 (FÖLJ 6, rskr. 94) en ny lag om beredskapslagring av olja och kol, som ersatte lagen (1957543) om Oljelagring m.m. samt förordningen (1957544) om olje- avgift m.m. De viktigaste ändringarna gällde ordningen för ett fast— ställa beredskapslagren och sanktionssystemet. Beträffande fastställandet av beredskapslagren skedde en återgång till systemet med procentuella lagringsmål, vilket innebär att varje lagringsskyl- dig under lagringsåret skall lagra en procentuell andel av sin bas— mängd för den lagringspliktiga varan. Regeringen fastställer den pro— centuella andelen utifrån en bedömning av det totala beredskapslag— ringsbehovet. Tillsynsmyndigheten (fr.o.m. den 1 juli 1986 statens energiverk) fastställer sedan beredskapslagrets storlek för varje lag- ringsskyldig. Vad gäller sanktioner tas i likhet med tidigare ut en lagringsavgift av den som inte håller fastställt beredskapslager. För- slaget innebar dels förenklingar i beräkningssättet av avgiftens stor- lek, dels att avgift inte skall tas ut när tillsynsmyndigheten medger befrielse från lagringsskyldighet eller från vissa andra skyldigheter i samband med lagringen. Vidare föreskrevs att avgiften inte skulle vara avdragsgill vid beskattning enligt kommunalskattelagen (1928z370). Liksom tidigare finns också möjligheten att tillgripa
vitesföreläggande.
I propositionen presenterades också en ny bedömning av lagringsbeho— vet för lagringsåren 1985/86 och 1986/87 mot bakgrund av bl.a. revi- derade energiprognoser. Den sammanlagda oljeförbrukningen beräk- nades härvid uppgå till 16,2 miljoner m3 år 1987, vilket var 1 miljon m3 mindre än i prop. 1983/84:110.
Minskningen i oljeförbrukningen medgav en ytterligare sänkning av de
totala lagringsmålen än vad som presenterades i prop. 1983/84:110 -
från 15,2 till 14,0 miljoner m3 lagringsåret 1986/87. Härutöver ändra— des själva inriktningen av lagringen i syfte att få en bättre anpassning till marknadens utveckling. Prognoserna visade, i grova drag, på en kraftig nedgång i konsumtionen av eldningsoljor, medan konsumtionen av bensin och gasol visade smärre förändringar. Då målsättningen är den, att beredskapslagrens sammansättning skall vara sådan, att det råder balans mellan produktbehovet i de olika krissituationerna resp. befintligt produktlager och produktutfallet vid raffinering av råoljan, förordades därför ytterligare utförsäljning av statens råolja till 1,6 miljoner m3 mot att staten i stället lagrade en större andel produk— ter. Detta beräknades ge, med hänsyn till oljekonsumtionens utveck- ling, dels en god balans mellan råolja och oljeprodukter i försörjnings— beredskapsreserv, dels en ökad försörjningstrygghet i kris. Omstruk- tureringen beräknades vidare medföra en budgetförstärkning om
drygt 1 miljard kronor. 3.3 Beredskapen på kolområdet
Frågan om skyldigheten för förbrukare att hålla beredskapslager av ångkol för energiproduktion behandlades första gången i prop. 1976/77z74. Lagringsskyldighet föreslogs inte, men föredraganden förordade att frågan skulle prövas på nytt av en kontrollstation. Till grund för övervägandena i propositionen låg förslag av 1975 års olje-
lagringskommitté.
Regeringen anslöt sig i prop. 1981/82:102 (bil. 3) till principerna i det förslag som presenterades av kontrollstationen (OLK 80). Förslaget innebar i sina huvuddrag att vissa säljare och förbrukare av ångkol samt importörer av ångkol skulle hålla beredskapslager för avspärr- nings— och krigssituationer. Då risken för fredskriser på kolområdet bedömdes som ringa ansågs inget särskilt fredskrislager behöva byggas upp. Lagringsvolymen skulle fastställas till en bestämd pro-
centuell andel av föregående års försäljning.
Regeringen anmälde emellertid i propositionen att en lagstiftning av det här slaget inrymde vissa problem från juridisk-teknisk synpunkt, varför den avsåg att återkomma senare med förslag till sådan lag-
stiftning.
Genom lagen (1984le49) om beredskapslagring av olja och kol är im— portörer, säljare och förbrukare av kol fr.o.m. den 1 juli 1985 tvångs- lagringsskyldiga. Eftersom samma grundprinciper gäller för olja och kol har en gemensam lag utformats för de båda lagringsbränslena. Enligt riktlinjerna för beredskapslagringen av kol skall denna emeller— tid endast avse avspärrnings- och krigsfallen. Beträffande kollag— ringsskyldigheten gäller också särskilt, att denna kan få fullgöras på annat sätt under förutsättning att detta sker på ett för samhället lika
betryggande sätt i beredskapshänseende som om lagring hade skett.
Genom propositionen föreskrevs vidare att det kollager som ÖEF hade haft sedan slutet av 1950-talet skulle säljas ut, då försörjnings—
tryggheten skulle komma att fullgöras genom tvångslagringen. 3.1; Beredskapen på kärnbränsleområdet
Iprop. l976/77:74 uttalade föredraganden att han anslöt sig till det principiella förslag som hade lämnats av 1975 års kontrollstation om beredskapslagring av kärnbränsle. Förslaget innebar en beredskaps- lagring för främst fredskriser motsvarande ett års behov av ersätt- ningsbränsle för varje reaktor som kommersiellt producerar elkraft. Han anmälde emellertid också att han avsåg att återkomma senare
till frågan hur ett beredskapslager skulle byggas upp.
Frågan togs ånyo upp i prop. 1981/82:102 (bil. 3). Till grund för övervägandena låg förslag av DLK 80. Föredraganden konstaterade, i likhet med OLK 80, att den pågående lageruppbyggnaden av kärn— bränsle genom Svensk Kärnbränsleförsörjning AB (SKBF) — numera Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB) - var tillräcklig. För att så— kerställa lagrens tillgänglighet i kriser borde ett avtal om bered— skapslagringen träffas mellan ÖEF och berörda kraftföretag i samråd med SKBF.
I det avtal som upprättats mellan ÖEF och SKBF sägs bl.a. att SKBF förbinder sig att under avtalstiden hålla ett'beredskapslager av kärn— bränsle till omfattning som möjliggör en kraftproduktion av lägst 35 TWh (5 1). Avtalet gäller tills vidare (& 9)-
Frågan om beredskapslagring av kärnbränsle prövades av K 83 och behandlades i prop. 1984/85:53. I propositionen föreslogs, liksom ock- så K 83, att beredskapslagringen av kärnbränsle skulle behållas oför— ändrad. Sålunda skall finnas lager av kärnbränsle motsvarande en elproduktion om 35 TWh. Tillsammans med det lager som finns in— byggt i själva reaktorn, produkter i arbete samt kommersiella lager blir den totala uthålligheten 104—111 TWh, motsvarande en uthållig— het om ca 22—23 månaders full drift av tolv kärnkraftblock.
. . . . .l . ' _ * ' W _ .-' ..|" . : ' W * ' H ' H ll * W . ' .l-'.- " _ * W:"- IA . .il. ' I * W . _ . . _ _ . A 1! iw, l ( I I ' . | |. , . . . , . | _ .. lj ' i | i l .__ »». ». -. # ”> I | ll -_ l1 llw . .. .- ' W * . . | I l * . ' * r _ .. _ _ | * : l '., : * L Il . _ W . . 5 W ** * ll WW l1 . H . | Hel II * I I I I )! IUI . .l * F ' W- . . . .. l l '! _ | _ ._ | _ . . I 'I * l 1l . . .. |. | i ' l_.J : . . | . . . I
4 FÖRSÖRJNINGSPLANER FÖR OLJA OCH KOL 4.1 Inledning
Försörjningsplanerna för olja resp. kol är samlade dokument över hur försörjningsbehovet för energiändamål under fredskris, avspärrning och krig avses tillgodoses. Ur planerna, som kan åskådliggöras genom en behovssida och en tillgångssida för resp. krisfall, kan utläsas vilka beredskapsåtgärder som behöver vidtas för att uppnå balans mellan
behov och tillgångar.
Bakom beräkningarna av krisbehov och tillgångar ligger bedömningar och värderingar av bl.a. samhällsutvecklingen, omfattningen och längden av stridshandlingar i Sverige samt graden av störningar i utri- keshandeln. Information härom hämtas och härleds ur de för det eko- nomiska försvaret gemensamma kris- och angreppsfallen. Vidare be- aktas i beräkningarna ambitionen i fråga om försörjningsstandard och uthållighet. Sålunda förutsätts konsumtionsnivån påverkas genom konsumtionsreglerande åtgärder, t.ex. ransonering. Konsumtionsnivån påverkas också genom den minskning och förändring av industripro— duktionen som förutsätts inträffa vid avspärrnings- och krigssituatio-
ner. (Figur 4.1)
Antaganden om importens storlek påverkar behovsberäkningarna. I det sedan år 1978 löpande oljelagringsprogrammet har importen i ge- nomsnitt antagits utgöra 5 % i krigsfallet och 26 % i avspärrningsfal-
let av normal import.
Slutligen förutsätts vissa kommersiella lager vara gripbara vid inled- ningen av en kris. Principen vid upprättandet av nu gällande försörj- ningsplaner är följande.
4.2 Försörjningsplanen för olja
4.2.1 Behovasidan
Till grund för beräkningen av försörjningsbehovet för energiändamål
ligger en prognos över den fredstida konsumtionen av oljeprodukter
38 Försörjningsp/anerfo'r olja och kol SOU 1986: 42 FIGUR 4.1: PLANERINGSFÖR'TSÄTTNINGÅR
Fredskon— Ransone- sumtion ringssystem m m
Kris— Konsumtions Kris och konsumtion nivåer liiiiiiiiiiiil Uppvärmning | Industri | Omställning m m olje- ersättning llliiiiåiiiiiilll Uppvärmning '
Totala til Bef bered- gångar skapslager
angreppsfal
Lagrings-
Komersiella lager m m
Lagrings- Lagrings- skyldighet utrymmen
inom olika samhällssektorer. Den prognoserade konsumtionen år 1987
är därvid utgångspunkten för lagringsåret 1986/87.
Kriskonsumtionen erhålls genom att fredskonsumtionen minskas med ledning av förutsättningarna i fråga om kristyp och importantagan- den, ransoneringsnivåer, produktionsnivåer och sammansättning, energianvändning m.m. Kriskonsumtionen beräknas för varje krisfall
för sig.
Beräkningen av krisbehoven i krigs- och avspärrningsfallen grundas på en bedömning av vilka behov av varor och tjänster som oundgängligen behöver tillgodoses i en kris. Med ledning härav kan erforderlig & duktionsnivå fastställas för olika industribranscher, jordbruk, fiske, elproduktion etc. Skillnaden i produktionsnivå mellan olika sektorer, och därmed behovet av olja för energiändamål, kan vara avsevärd. Så är t.ex. jordbrukets krisproduktion i förhållande till den normala be- tydligt större än de exportinriktade industribranschernas liksom beho— vet av bensin blir betydligt lägre än behovet av dieselbrännolja som behövs i större omfattning till följd av bl.a. ökat transportbehov inkl. kollektivtrafik.
Det energibehov som svarar mot de lägre produktonsnivåerna beräk- nas och fördelas på olika oljeprodukter. Utöver möjlig M förut- sätts olika ransoneringsnivåer komma till användning för att tillgodo- se energibehovet inom olika sektorer. Ransoneringssystemen har tagits fram för att kunna sättas i bruk med kort varsel. Vidare förut- sätts de konsumtionsbegränsande åtgärderna förstärkas allteftersom importen minskar.
För fredskrisfallet gäller att krisbehovet skall motsvara 90 dagars
normal förbrukning enligt IEP-avtalet.
Ovan har redovisats hur försörjningsbehovet av oljeprodukter för energiändamål beräknas i försörjningsplanen för de olika krisfallen. För att fastställa lagerbehovet korrigeras det beräknade försörjnings-
behovet med avseende på:
- behovet av eldningsolja för tillverkning av ammoniak och kimrök,
- möjligheten att ersätta eldningsolja med ved och el, - behov av eldningsolja för elproduktion i krig,
- ej åtkomliga kvantiteter i cisterner.
& kan i viss omfattning ersätta olja för uppvärmningsändamål. Ge— nom att skogsindustrins råvarubehov minskar i kris och krig frigörs betydande mängder som kan utnyttjas för oljeersättning. Omställ- ningstiderna och omställningsproblem hos förbränningsanläggningarna begränsar emellertid ersättningsmöjligheterna. I försörjningsplanen för 1986/87 antas 445 000 m3 tunn och 405 000 m3 tjock eldningsolja kunna ersättas med ved i småhus, flerfamiljshus, gruppcentraler o.d. under avspärrning och krig.
Även e_l beräknas i en avspärrningssituation kunna ersätta olja i viss omfattning. Elproduktionskapaciteten genom vattenkraft och kärn- kraft är tillräcklig och täcker t.o.m. med viss marginal de reducerade elbehoven i avspärrningsfallet. Denna marginal, som kan utnyttjas för att ersätta eldningsolja, har i försörjningsplanen för 1986/87 beräk- nats motsvara 780 000 m3 tunn och tjock eldningsolja för dels upp-
värmning av fastigheter, dels basproduktion i fjärrvärmenätet.
Ersättningsmöjligheterna med ved och el innebär således att det be- räknade lagringsbehovet sjunker i motsvarande grad. Sådana ersätt-
ningsåtgärder förbereds inom beredskapsplaneringen.
Vad gäller krigsfallet har i beräkningarna förutsatts att kärnkraft- verken är avstängda. i beräkningarna ingår således ingen ersättnings-
post för den perioden.
Eftersom ingen kärnkraftsbaserad elproduktion antas förekomma under krig uppstår ett behov av elproduktion baserad på olja, varför krigsbehovet av olja ökar i motsvarande grad. Vidare läggs till det beräknade lagringsbehovet olja för tillverkning av ammoniak och kimrök i avspärrning och krig samt oljevolymer som kompenserar för
oåtkomliga bottensatser i lagringsutrymmen.
Lagerbehovet för resp. krisfall erhålls genom att kriskonsumtionen för resp. fall justeras med avseende på ersättningsmöjligheter och
4.2.2 Tillgångssidan
För att tillgodose den del av försörjningsbehovet av olja som måste täckas genom beredskapslager har sådana byggts upp dels av staten genom ÖEF, dels hos säljare och förbrukare i form av tvångslager. Som en tillgång räknas också sådana lager av olja som inte är beredskapslager men som förutsätts tillgängliga och gripbara genom att statsmakterna, när en försörjningskris inträder, genom olika regleringsåtgärder kan disponera över lagren. Hit hör kommersiella lager av olja hos oljehandel och industri samt lager av olja i gårdscisterner och fastigheter. På tillgångssidan återfinns vidare beredskapslagren hos vissa statliga verk samt kraftindustrins produktlager. Dessa samt de kommersiella lagren och lagren i gårdscisterner och fastigheter brukar benämnas tillgångssidans avdragsposter, eftersom de reducerar storleken på behovet av statli-
ga lager och tvångslager.
Summa lagertillgångar av resp. produktslag enligt ovan skall mot—
svara det beräknade produktbehovet för kris- och krigsfallen.
Det totala lagerbehovet, som för lagringsåret 1986/87 har beräknats till ca 14 miljoner m3, har i försörjningsplanen för 1986/87 förutsatts
täckas genom föjande lagertillgångar:
- 700 000 m3 kommersiella lager av tjock eldningsolja hos större för— brukare,
- 575 000 m3 tunn eldningsolja i fastigheter, - 100 000 m3 dieselbrännolja i gårdscisterner, — 400 000 m3 eldningsolja hos vissa oljekondenkraftverk,
3 2,8 miljoner m3 statliga lager, varav 1,6 miljoner m råolja, _ 9,5 miljoner m3 som tvångslager inkl. lager hos vissa statliga verk.
När tillgångarna ställs mot det beräknade lagerbehovet för ett visst lagringsår erhålls den förändring av beredskapslagren för olika pro— dukter som krävs för att klara försörjningsbehoven för ett aktuellt
kris— eller krigsfall med förutsatt standard m.m.
4.3 Försörjningsplanen för kol 4.3.1 Behovssidan
I likhet med vad som gäller för olja grundar sig beräkningen av för- sörjningsbehovet för energiändamål av kol på en prognos över den fredstida konsumtionen. Utifrån fredskonsumtionen görs en beräkning över kriskonsumtionen i avspärrnings- resp. krigsfallet med beaktande av antagen produktionsnivå och sammansättning för olika samhälls- sektorer och antagna importnivåer. Olika ransoneringssystem förut— sätts komma till användning för att tillgodose energibehovet inom
olika sektorer.
Något särskilt fredskrislager av kol har inte byggts upp. i prop. 1981/82:102, som låg till grund för riksdagens principbeslut om be- redskapslagring av kol, anslöt sig föredraganden till OLK 80:e bedöm- ning att risken för fredskriser på kolområdet kunde förutsättas vara ringa, varför beredskapslagringen borde kunna begränsas till avspärr- nings- och krigssituationer. Samma ståndpunkt intog föredraganden även i prop. 1984/85:53, som låg till grund för införandet av lagrings- skyldighet av kol för säljare och förbrukare fr.o.m. den 1 juli 1985. Som motivering anförde han bl.a. att den geografiska fördelningen av koltillgångarna och den svenska importens sannolika länderursprung talar för att risken för fredskriser på kolområdet är ringa i förhållan- de till vad som gäller för oljan. Hon framhöll emellertid att det kunde finnas anledning att om några år återkomma till frågan om en freds-
krisreserv av kol. Kommittén tar upp denna fråga i avsnitt 9.9.
För att fastställa lagerbehovet av kol korrigeras det beräknade för- sörjningsbehovet med avseende på möjligheten att ersätta kol med
ved och el.
Vedbränsle förutsätts kunna ersätta en del av kolförbrukningen för fjärrvärmeproduktion. I försörjningsplanen för 1986/87 antas att 50 000 ton kol kan ersättas på detta sätt.
El har i avspärrningsfallet beräknats ersätta 100 000 ton kol genom ökad användning av elpannor för fjärrvärmeproduktion.
Beträffande möjligheterna att ersätta kol med annan energi framhöll föredraganden i prop. 1984/85:53 att frågan är av stor vikt och bör undersökas närmare inför nästa lagringsprogram av olja och kol. Kommitténs överväganden när det gäller möjligheten att ersätta kol
med annan energi behandlas i avenitt 8. 4.3.2 Tillgångssidan
För att tillgodose den del av försörjningsbehovet av kol som måste täckas genom beredskapslager har, som nyss nämnts, sådana byggts upp fr.o.m. lagringsåret.1985/86 i form av tvångslager hos säljare och förbrukare. På tillgångssidan återfinns också de kommersiella lager av kol som bedöms tillgängliga och gripbara när en försörjningskris
inträder.
Det totala lagerbehovet, som för lagringsåret 1986/87 har beräknats till ca 1,3 miljoner ton, har i försörjningsplanen för 1986/87 förut-
satts tillgodoses genom följande lagertillgångar:
— 100 000 ton kommersiella lager,
- 1,2 miljoner ton som tvångslager.
En jämförelse mellan tillgångar och det beräknade lagerbehovet ger den förändring i beredskapslagret som krävs för att tillgodose försörj- ningsbehovet i händelse av avspärrning och krig med gällande förut-
sättningar beträffande standard m.m.
'- ".' — l' _ . .- 'i'i .. ,-'— ,, > "' ',", . I,,. ' * - ' Vv]. .'. , _ , , . _j, .,_' ,. __ .' ,,.g ' - . '» - ,, ..,.wgi. ._ l -. _, , a : , , n' _ . _ ,, .. ., 'F'._'-__.I_,i, ..,_ ._.|.,_.._.. ”' * ' 'i " - f **...l j'* -. . . *.J'” i". ' .. . . . '; "'".J'n'" gaf-i'll! , * .." -il ,, ., !” . . |. * il? * ' 'Jl "L. de,: nu;. kl. [__ _,,_ _l .,.zil ,, Il &, , ,, ,, ,, 1 ,, ., ..,.,u_, FJ.. ,, _ " Jim,. .. J-' .. . ' .H.)" ' -, _ .,- ,,, . .. , , _, _j. ,, ,,,. - . _, .") , El . __ ' |. ' ,"'.' " . " **, . * "i., _1|"—',. . %! *." —*'* '..|* " — **.!* .,'.-.— | ' . ' F'll . . . '. , 15”, ___ . .. '. l - ' ' .* 'l — ' *! Lät "' "" ' _, _' . , ,.,J_ ,. . l , . , _ . -* ' . ,. _ '. - l. , . . . , . _ .,' _ "'-..- iEEHi '- '.... |i,_ l , _ _ ,_ j_iil, , *, lvl, __ |__,_, . ', ***" ;,v' .' . ' .*. '.' ' .- . . li'lLM'lll—i ""' " 'l- * ' * ' .. _ '**-.-'i' .*' , " __ n' . ' ,'..,,, :.l ,- ,,' 'f— . — — . ;. , .. _, . —, - . -' lll-'|' H: .. il . . - -' ' ' .' ' .? *, '."- %. .. miliT'IJL. I | ,. _, ' , ' ,' 'l-l .— , | ,. _ _ | l _f | . _,., 4|_, ll ,i _ . _ . ' ' _ | 'u . ', ' .-.| . " ' - ' .l - - ' .*- ' |' |||.” 'I'F m . i _l-. . , , , : ,' . ' ' . . . - , , _ . , , - .. ., .., , , _ _ H ' , _l , . , , | |,_ l * l, ,. . . . HL *_ I II. 1 ,* _ ,*_ -i. . _ .. , .' _ l 'i , , _ .*' _ ., ., H J , _ _ _ ll * *' l, "* | , __ * 47 _ _ _ :i. _ .
5 REGLERING AV BEREDSKAPSLAGRINGEN GENOM FÖRFATTNINGAR OCH AVTAL
5.1 Inledning
I avsnitt 5.2 görs en kort presentation av regleringen av beredskaps- lagringen av olja och kol genom lagen (1984:1049) om beredskapslag- ring av olja och kol. Tillämpningen av lagen regleras genom förord- ningen (1984:1050) om beredskapslagring av olja och kol. Någon sär- skild presentation av denna görs inte. Vissa bestämmelser enligt för-
ordningen tas emellertid upp i anslutning till lagens bestämmelser.
1 avsnitt 5.3 redogörs för hur lagringsprocenttalen för ett lagringsår beräknas. Procenttalen faställs årligen i en särskild förordning om
beredskapslagring av olja och kol för aktuellt lagringsår.
I avsnitt 5.4 behandlas slutligen kortfattat avtalet mellan staten/- ÖEF och Svensk Kärnbränslehantering AB om beredskapslagring av kärnbränsle.
Utöver vad kommittén här tar upp finns ett flertal bestämmelser på beredskapslagringsområdet - bl.a. avtalet om ett internationellt energiprogram, dvs. IEP-avtalet - som reglerar fredskrislagringen (prop. 1975:42, NU 29, rskr. 180) och de med anledning härav upp- rättade författningarna oljekrislagen (1975zl97, omtryckt 1978:269, ändrad l980:227) och oljekrisförordningen (1975zl98). Vidare finns äldre bestämmelser som bl.a. reglerar den långivning som tidigare
förekom vid uppbyggnaden av oljelagren. 5.2 Lag resp. förordning om beredskapslagring av olja och kol
Lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol, som ersatte 1957 års lag om oljelagring m.m., trädde i kraft den 1 januari 1985. Genom lagen regleras den beredskapslagring i form av tvångslagring av olja och kol som skall ske för att trygga energiförsörjningen under krig och andra allvarliga försörjningskriser. Med andra allvarliga för- sörjningskriser avses störningar och avbrott i tillförseln på grund av
avspärrning eller s.k. fredskris.
Statliga myndigheter omfattas inte formellt av tvångslagringsbe—
stämmelserna, utan regeringen beslutar om dessas lagringsskyldighet.
I förordningen (1984:1050) om beredskapslagring av olja och kol (änd- rad 1985z229) föreskrivs att statlig myndighet som säljer eller för— brukar dieselbrännolja, eldningsolja eller kol skall beredskapslagra som om lagen varit tillämplig. Regeringen kan också genom särskilt beslut ålägga statlig myndighet att hålla lager av olja eller kol. Sådana beslut föreligger för försvarets materielverk (FMV), statens
järnvägar (SJ) och vägverket (VV).
Statens energiverk (STEV) är fr.o.m. den 1 juli 1986 tillsyns- myndighet över efterlevnaden av i lagen och med stöd av lagen
meddelade föreskrifter.
Regeringen får medge att beredskapslager tas i anspråk med hänsyn till rådande förhållanden om, till följd av krig eller annan allvarlig försörjningskris, tillförseln av lagringsbränslen till landet eller viss del av landet avbryts eller försvåras. Beredskapslager vid oljekon- densverk kan dessutom tillfälligt få tas i anspråk om särskilda skäl föreligger. Vidare får beredskapslager tas i anspråk av konkursför-
valtning för att slutföra konkursen.
Lagringsskyldigheten avser kolbränslen (utom kolpulver som malts för vidareförsäljning samt kol-vätskeblandningar), motorbensin (utom flygbensin och jetbensin), fotogen (utom flygfotogen), dieselbränn- olja/eldningsolja 1 och 2, övriga slag av eldningsoljor samt gasol. Un- dantagna är dels bränslen som utvinns inom landet eller framställs av råvara som har utvunnits inom landet, dels bränslen som säljs för export eller som förbrukas utom landet, dels ock bränslen som förbrukats för drift av fartyg i utrikes trafik eller som införs i landet
på annat transportmedel för detta transportmedels drift.
Tillsynsmyndigheten fastställer beredskapslagrets storlek för varje lagringsskyldig för ett år i taget fr.o.m. den 1 juli (lagringsåret). Storleken grundar sig på försäljningen eller förbrukningen under när- mast föregående kalenderår (basåret). Den lagringsskyldige skall där-
för före den 1 februari närmast efter basåret inkomma till statens
energiverk med en deklaration över försäljningen eller förbrukningen av lagringsbränslen under basåret, varefter energiverket så snart som möjligt skall meddela beslut om lagrets storlek för kommande lag— ringsår. (För gasturbinanläggningar, oljekondensverk och anläggningar för framställning av stadsgas gäller särskilda bestämmelser för vilka redogörs nedan). Om uppgiftsskyldighet m.m. stadgas vidare i förord—
ningen.
Skyldiga att hålla beredskapslager är samtliga importörer samt vissa säljare och förbrukare av lagringsbränslen. Av säljarna är de som dri- ver oljeraffinaderi inom landet alltid lagringsskyldiga. Övriga säljare är lagringsskyldiga om de under basåret har sålt vissa i lagen angivna kvantiteter lagringsbränslen.
Förbrukare är lagringsskyldig om vid en anläggning under basåret har förbrukats vissa i lagen angivna kvantiteter lagringsbränslen. Även naturgas är härvid lagringsgrundande enligt lagen om detta har för- brukats antingen jämte kol eller jämte eldningsolja eller dieselbränn- olja. För säljare eller förbrukare av kolpulver eller kol-vätskebland- ningen (förädlade kolbränslen) avser lagringsskyldigheten de varor som behövs för framställning av den produkt som säljs eller förbru- kas.
Huvudregeln är att lagringsskyldigheten skall fullgöras med bränslen inom de varuslag som har sålts eller förbrukats. För förädlade kol- bränslen gäller som nyss nämts skyldigheten de varor som krävs för framställning av produkten. Vidare skall den lagringsskyldiga äga va- rorna och förvara dessa i anläggningar som han förfogar över och som är tillfredsställande ur beredskaps— och kontrollsynpunkt. Regeringen kan föreskriva om var lagren skall placeras och hur de skall förvaras. I förordningen finns närmare föreskrifter om förvaringen av lagrat bränsle.
Vissa avvikelser från huvudreglerna är möjliga. Sålunda får tillsyns- myndigheten medge att annat bränsle lagras än det som säljs eller förbrukas. Normalt skall detta också vara ett lagringsbränsle. Be- träffande kol gäller emellertid att beredskapsåliggandet får fullgöras
på annat sätt än genom lagring om detta för samhället är lika be—
tryggande i beredskapshänseende. Vidare kan den som driver ett olje—
raffinaderi få lagra råolja i stället för produkter.
Vid medgivande att få lagra råolja i stället för produkter gäller enligt förordningen som huvudregel att 450 000 m3 skall räknas bort från raffinaderiföretagens totala råoljelager. Denna volym skall fördelas mellan företagen i förhållande till försäljningen under närmast före— gående kalenderår. Den fördelade råoljevolymen utgör en gräns vilken i princip inte får underskridas i beredskapslagringssammanhang. Sta- tens energiverk får emellertid fram till den 31 december 1987 medge att hela råoljelagret utnyttjas för beredskapsändamål. Denna möjlig—
het har utnyttjats.
Energiverket har också möjlighet att befria från ägarskyldigheten ge— nom att medge att den lagringsskyldige uppdrar åt annan lagrings- skyldig att ombesörja lagringen för hans räkning (s.k. inlagringstill- stånd). Slutligen kan regeringen eller statens energiverk medge befri- else från lagringsskyldigheten i visst fall vid synnerliga skäl. Genom förordningen har prövningen överlämnats till enerigverket. Emeller- tid skall ärenden av principiell betydelse eller om verket av annat skäl finner att frågan bör avgöras av regeringen, överlämna ärendet
med eget yttrande till regeringen.
Regeringen fastställer årligen i särskild förordning — senast förord- ningen (l986:68) om beredskapslagring av olja och kol under lagrings— året 1986/87 - hur stor andel av basmängderna för varje lagrings- bränsle som skall lagras för att tillgodose behovet av beredskapsla- ger. Basmängden utgör härvid för förbrukare mängden förbrukade bränslen under basåret som grundar lagringsskyldighet och för säljare motsvarande, men med avdrag för i stort sett bränslen som sålts till andra lagringsskyldiga. En förteckning över dessa senare skall upp- rättas av tillsynsmyndigheten inför varje lagringsår och en kopia till- ställas samtliga lagringsskyldiga säljare och övriga säljare av lag-
ringsbränslen som begär det.
Gasturbinanläggning för framställning av elektrisk kraft med en in- stallerad effekt av minst 5 megawatt skall hålla sådant bränsle i la—
ger som behövs för att driva anläggningen. Lagringsmängden bestäms
med utgångspunkt i installerad effekt, bränsleåtgång per megawat- timme och beräknad årlig driftstid. Ol'jekondensverk med en instal- lerad effekt av mer än 150 megawatt får åläggas att hålla i lager sådan olja som behövs för att driva verket. Mängden bestäms utifrån landets beredskapsbehov. Genom förordningen föreskrivs en total lag- ringsvolym om 400 000 m3 fördelad på statens vattenfallsverk (200 000 m3), Karlshamnsverkets Kraftgrupp AB (160 000 m3) och Stockholms Energiproduktion AB (40 000 m3). Anläggning för fram- ställning av stadsgas är skyldig att hålla i lager en viss andel av den mängd råvara som har förbrukats eller annan råvara efter tillsyns- myndighetens medgivande. I förordningen föreskrivs dels att lagring- en skall utgöra 40 % av råvaran, dels att gasol som distribueras som
stadsgas skall anses som råvara.
Samtliga lagringskyldiga av övriga slag av eldningsolja och råvara för framställning av stadsgas får efter medgivande, med undantag för januari månad, underskrida lagringsvolymen med högst 20 % (den s.k.
Vinterdispensen). Den närmare regleringen återfinns i förordningen.
En lagringsavgift tas ut av den som inte håller fastställt beredskaps— lager, inlagrar utan tillstånd hos annan eller förvarar lagrade varor i strid mot föreskrifter. Möjlighet finns att i vissa fall förelägga lag— ringsskyldig att vid vite fullgöra sina åligganden. Lagringsavgiftens storlek för olika bränslen finns angiven i förordningen. Lagringsavgift skall betalas in till statens energiverk. Vidare finns i lagen föreskrif- ter om hur tillsynen av att denna efterlevs skall ske och om ansvars- bestämmelser utöver lagringsavgift och vite. Slutligen stadgar lagen att energiverkets beslut om beredskapslagrets storlek, om lagrings- avgift och om vite överklagas hos kammarrätten genom besvär. Övri- ga beslut enligt lagen och förordningen överklagas hos regeringen ge—
nom besvär.
5.3 Förordning om beredskapslagring av olja och kol under lagringsåret 1986/87
Med utgångspunkt i landets behov av beredskapslager av olja och kol bestämmer regeringen för varje slag av lagringsbränsle hur stor andel
av basmängderna som skall lagras under lagringsåret. Föreskrifter
härom lämnas i en förordning varje år och senast i förordningen (l986:68) om beredskapslagring av olja och kol under lagringsåret 1986/87.
Följande andelar av basmängderna för lagringsbränslen skall lagras
under lagringsåret 1986/87:
Kol 60 % Motorbensin 47 % Fotogen 330 % Dieselbrännolja samt eldningsolja 1—2 63 % Eldningsolja 3-5 50 % Gasol 25 %
Summan av samtliga tvångslagringsskyldigas andelar för samtliga lag- ringsbränslen motsvarar det totala tvångslagringsbehovet för lag- ringsåret 1986/87.
Procenttalen för resp. lagringsbränsle utgör relationen mellan landets totala förbrukning under basåret (här år 1985) och det totala tvångs— lagringsbehovet under lagringsåret (här lagringsåret 1986/87).
Beräkningen av beredskapslagringsbehovet grundar sig på de av riks— dagen godkända riktlinjerna för beredskapslagringen av olja och kol som presenterades i prop. 1984/85:53. Utifrån dessa upprättas en för- sörjningsplan för aktuellt lagringsår. Som utgångspunkt vid beräkning— en av behovssidan utnyttjas en av statens energiverk upprättad prog-
nos över energikonsumtionen — i det här fallet för år 1987.
Det totala tvångslagringsbehovet för oljor resp. kol har för lagrings- året 1986/87 bedömts till ca 8,6 miljoner m3 resp. ca 1,6 miljoner ton, vilket för oljor innebär en minskning med drygt 0,3 miljon m3 och för kol en ökning med knappt 0,4 miljon ton jämfört med lag— ringsåret 1985/86. 1 prop. 1984/85:53 gjorde regeringen bedömningen att tvångslagringsbehovet av olja skulle komma att uppgå till 9,4
miljoner m3
och av kol till 1,2 miljoner ton för samma lagringsår. Skillnaden mellan regeringens bedömning och det verkliga utallet i oljelagringsbehovet visar att den totala förbrukningen av olja har sjunkit i snabbare takt än vad som förutsågs i den prognos över ener-
Det minskade lagringsbehovet av olja förklaras huvudsakligen av att nedgången i förbrukningen av tjock eldningsolja har bedömts bli större än som tidigare förutsatts. Prognosen för bensin pekar emellertid på en ökad förbrukning. Regeringen har emellertid valt att inte låta detta slå igenom i ökad lagring mot bakgrund av försvars- kommitténs och förevarande kommittés arbete, som bl.a. innefattar en översyn av planeringsnormerna, men också mot bakgrund av att de bensinlagringsskyldiga redan tidigare ålagts en ökad lagringsskyldig— het om 305 000 m3 för lagringsåret 1986/87. Praktiska problem före— ligger också på grund av bristen på lagringsutrymmen och det pågåen- de utbytet från blyad till blyfri bensin. Ökningen av kollagringen för- klaras av att energiverkets konsumtionsprognos för kol är högre än
tidigare beräknat. 5.4 Avtalet om beredskapslagring av kärnbränsle
DLK 80 föreslog i sitt betänkande (SOU 1980:41) Kol, uran och gas för kristid att beredskapslagring av kärnbränsle skulle genomföras till en omfattning motsvarande 35 TWh. Förslaget presenterades i prop 1981/82:102 (bil. 3) och riksdagen beslutade i enlighet med förslaget. För att säkerställa att de lager som byggdes upp skulle finnas till- gängliga vid kris borde ett avtal träffas mellan ÖEF och berörda kraftföretag i samråd med Svensk Kärnbränsleförsörjning AB (SKBF).
Genom det avtal om beredskapslagring av kärnbränsle som upprätta- des mellan öEF och SKBF våren 1983 åligger det SKBF - numera Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB) - att genomföra beredskaps- lagring av kärnbränsle. I avtalet, som gäller tills vidare, förbinder sig SKB att hålla ett lager som till omfattning möjliggör en kraftproduk- tion av lägst 35 TWh (S 1). I 5 2 regleras hur detta avses uppfyllas.
I avtalet finns föreskrifter om var lagren skall förvaras, när de kan tas i anspråk samt sanktioner om SKB inte uppfyller sina förplikt-
elser.
För tillsynen av lagringen finns föreskrifter om uppgiftslämnande till samt rätt för tillsynsmyndigheten att göra inventering, besiktning
m.m.
i. i - '|'-hub..—
u- J.EI Jéjll |": 3 ] ..d
Ti:, hunnit":- &! E 1951 w.,
,liililluf'ui 'I lir
'." r [hå-arm -..h
[[.Ti"l[i'i'l "%];
11 ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG 6 PLANERINGSFÖRUTSÄTTNINGAR 6.1 Avsnittets innehåll och uppläggning
Omfattningen av de åtgärder som vidtas för att trygga försörjningen under kriser och krig bestäms som tidigare nämnts bl.a. av antagan— den om krisers och krigs längd och karaktär. Av stor betydelse är också den försörjningsstandard och försörjningsuthållighet som efter- strävas samt de antaganden som därvid gäller i fråga om omfattning— en av krishandel och industriproduktion samt reglering av förbruk— ningen av olika varor. Dessa grundläggande antaganden och bedöm— ningar benämns planeringsförutsättningar. Inom energiförsörjningen beaktas också särskilt möjligheten att i krislägen ersätta import-
bränslen med inhemska bränslen och el.
I avsnittet om planeringsförutsättningar redogörs först för antagan- den och bedömningar som nu gällande lagringsprogram grundas på. I anslutning härtill redogörs också för de bedömningar som 1984 års försvarskommitté (FK 84) och överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) har gjort av långvariga försörjningskriser och av ekonomiska hot samt vilka krav dessa ställer på vår krisplanering. Bl.a. har synen på olika krisskedens längd och karaktär förändrats. Planeringen bör enligt FK 84 och ÖEF avse fredskris, förkrigsskede, neutra- litets—/krigsskede samt ett efterkrisskede. Därefter redovisas rege— ringens anvisningar för programperioden 1987/88-1991/92 samt mina överväganden och förslag beträffande bl.a. krishandel och försörj- ningsnivåer.
6.2 Vissa säkerhetspolitiska bedömningar av FK 84
FK 84 redovisar i sitt säkerhetspolitiska betänkande (SOU 198523) Svensk säkerhetspolitik inför 90-talet bl.a. bedömningar av risken för
att Sverige drabbas av olika slag av försörjningskriser och ekonomiska hot (s. 59). I detta avsnitt redovisas dessa.
"Långvariga försörjningskriser För utformningen av olika försörjningsfunktioner är det väsentligt att
ha en föreställning om varaktigheten av de störningar i utrikes- handeln som vi kan drabbas av.
Ett krig i Europa kan komma att föregås av ett förkrigsskede med tilltagande motsättningar mellan stormaktsblocken och alltmera om— fattande handelsstörningar. Det är svårt att ange några tidsgränser för dessa, men en varaktighet av något år verkar inte orimlig. Stör- ningarna kan främst komma att gälla strategiska varor, t.ex. olja, legeringsmetaller och elektronikprodukter. Men även andra för vår försörjning viktiga varor kan utsättas för störningar.
Ett akut krigsskede varvid enbart konventionella stridsmedel utnytt- jas bedöms med hänsyn till tillgängliga militära resurser och deras förstörelseförmåga komma att pågå kanske några veckor eller måna— der.
Det är en gängse föreställning utgående från styrkerelationerna att ett krig i Europa efter en kort tid skulle leda till antingen en politisk uppgörelse eller beslut om insats av kärnvapen. Som framgått av tidi- gare resonemang är dock även ett mer utdraget förlopp tänkbart. Aven då kan man föreställa sig att det akuta krigsskedet snart däm- pas och övergår i en långdragen utmattningsfas där blocken bl.a. ge- nom begränsade operationer försöker förbättra sina positioner inför eventuella politiska förhandlingar. Om dessa lyckas kan krigshand— lingarna snabbt avvecklas och ett återuppbyggnadsskede följa. Efter det akuta krigsskedet bör det åtminstone tidvis bli möjligt med visst handelsutbyte.
Mot denna bakgrund skulle, utgående från föreställningar om konflik- ter i Europa då Sverige är neutralt, en långvarig försörjningskris kunna karaktiseras av dels en långvarig förkrigssituation med knapp- het och andra restriktioner på strategiskt betydelsefulla varor, dels ett akut krigsskede i Europa med ett totalt handelsbortfall i storlek- ordningen månader, dels ett senare, mera utdraget skede då möjlig— heterna till utrikeshandeln successivt förbättras.
Ekonomiska hot
I den västliga industrivärlden har det länge ansetts att en fortsatt välståndsutveckling bäst främjas genom utnyttjande av stordriftens fördelar och genom internationell arbetsfördelning. Därför verkar även Sverige starkt för frihandel och undanröjande av olika handels- hinder. En konsekvens av detta är att svensk industri utvecklas mot färre och större produktionsenheter och mer specialinriktad produk- tion som finner avsättning på en stor internationell marknad. Indust- rin har i växande grad blivit beroende av tillförsel utifrån av råvaror, halvfabrikat, komponenter och reservdelar. Några av våra traditio- nella basnäringar möter en hårdnande konkurrens från länder med låga löner och lättåtkomliga råvaror. Allt flera varor importeras i färdigt skick från utlandet. Export och import motsvarar vardera ca en tredjedel av bruttonationalprodukten. Omkring hälften av industri— produktionen exporteras.
Den omfattande utrikeshandeln leder dels till att internationella eko- nomiska kriser drabbar även oss, dels till att vår ekonomiska hand— lingsfrihet begränsas.
Vårt omfattande ekonomiska samarbete med de marknadsekonomiska länderna i väster ger dessa länder tillgång till ekonomiska maktmedel som de redan i fredstid skulle kunna söka använda mot Sverige i syfte att påverka vår handelspolitik, ekonomi och försvarsmaterielanskaff- ning. Mera samordnade aktioner mot vår utrikeshandel skulle utgöra ett allvarligt hot mot vår säkerhet. Möjligheterna att framgångsrikt genomföra sådana aktioner är dock i realiteten små. Det är svårt att få till stånd en enhetlig politisk vilja inom en grupp av länder och det är svårt att samordna och kontrollera enskilda företags och myndig- heters åtaganden, särskilt när stora ekonomiska intressen är inblan- dade. Det finns dessutom en respekt för de regler som gäller för den internationella handeln.
Särskilda problem för Sverige har det högteknologiembargo skapat som de västliga industriländerna inom ramen för COCOM på senare år riktat mot Östeuropa. I första hand USA har för närvarande ett betydande teknologiskt försprång framför andra länder inom områ- dena mikroelektronik och informationsbehandling, vilka har både mi- litära och civila tillämpningar. USA söker upprätthålla sitt försprång framför allt i förhållande till länderna i öst genom att hindra att dessa får tillgång till materiel, komponenter och tekniskt kunnande. För ändamålet har byggts upp ett omfattande reglerings- och kon- trollsystem, som alltmer berör även svenska företag som för sin pro- duktion är beroende av import av avancerad teknologi från CO- COM—länderna.
I situationer med mycket starka internationella spänningar kan både motiv och möjligheter för ekonomiska aktioner mot Sverige förstär— kas. Då försvinner många av de normala hämningarna mot att utnytt- ja olika maktmedel. Regelsystemet kanske bryter samman redan av andra skäl och ersätts av bilaterala avtal. Å andra sidan får man räkna med att det svenska folket då är berett att acceptera betydan- de standardsänkningar och produktionsomställningar i syfte att mins- ka beroendet av omvärlden.
Konflikter mellan i- och u-länder samt mellan och inom u—länder kan få konsekvenser för Sverige på flera olika sätt. Grupper av råvarupro- ducerande u-länder kan utnyttja inskränkningar i sina leveranser som maktmedel mot i—länderna (råvaruembargon). Krig inom och mellan råvaruproducerande u—länder kan leda till att anläggningar förstörs och att produktionen starkt reduceras. Sabotage eller krigshandlingar kan leda till att fartygstrafiken genom viktiga farleder stoppas. Slut- ligen kan starka motsättningar mellan i- och u-länder leda till vålds- aktioner mot sårbara punkter i i-länderna.
Råvaruembargon förutsätter en betydande koncentration i produk- tionen, ensidighet i beroendeförhållandena, föga elasticitet i efter- frågan och allvarliga konsekvenser av en bristsituation. Dessa villkor har ansetts uppfyllda för oljan, men även där minskas möjligheterna genom de nya fyndigheterna, bättre energihushållning och de lager som byggts upp inom ramen för IEA, den s.k. oljeklubben.
Störningar i råvaruflödena till följd av krigshandlingar bedöms vara aktuella främst för oljeländerna i Gulf-området och för de på lege— ringsmetaller rika områdena i södra Afrika. Inom båda områdena rå— der politiska motsättningar och pågår en militär upprustning.
Då det gäller råvaruembargon och andra störningar i råvaruflödena från u-länder är det knappast fråga om åtgärder direkt riktade mot Sverige. Däremot får man räkna med att Sverige som ett av många industrialiserade länder drabbas."
6.3 N.] gällande planeringsförutsättningar samt förslag till förändringar från försvarskommittén. Regeringens anvisningar för programplaneringen
6.3.1 Fredskris
Fredskrisen har av statsmakterna definierats som en situation då nor- mal fredsstandard inte kan upprätthållas i produktion, sysselsättning, export och konsumtion på grund av importbortfall av en eller flera för försörjningen viktiga varor utan att det är krig eller krigsfara i vår nära omvärld. Fredskris bör skiljas från sådana knapphetssituatio- ner, konkurrenssituationer och handelsstrukturomvandlingar som är ständigt återkommande i det internationella handelsutbytet. Den bör också skiljas från en situation där kriser och konflikter föranleder medvetna åtgärder selektivt riktade mot Sverige med syfte att uppnå
politiska fördelar gentemot oss.
År 1975 beslöt riksdagen, närmast med anledning av oljekrisen 1973- 1974, att en s.k. fredskrisreserv av olja skulle byggas upp. Sverige anslöt sig, inom ramen för OECD, till det s.k. IEP-avtaiet (prop. 1975z42) som bl.a. innebär att varje land skall ha ett beredskapslager som motsvarar 90 dagars nettoimport. Avtalet innebär också bl.a. att varje land under vissa omständigheter skall kunna bistå och få hjälp från andra avtalsslutande länder i viss utsträckning. Oljekrislagen (l975:l97) föreskriver hur Sveriges åtaganden enligt IEP-avtalet skall
säkerställas.
Enligt tidigare uttalanden av statsmakterna skall fredskrisreserven vara så stor och så sammansatt att åtaganden enligt IEP-avtalet kan klaras utan att reserverna för avspärrning och krig behöver tas 1 an— språk för en fredskrissituation. I prop. 1983/84:110 framhölls vidare — med anledning av att lagren för fredskris, avpärrning resp. krig före— slogs slås samman planeringstekniskt till en beredskapsreserv (för- sörjningsberedskapsreserven) — att ett ianspråktagande av lagren en- dast får ske när den situation inträder för vilken resp. del av lagret har beräknats. IEP-avtalet innebär dock - till skillnad från den praxis
som Sverige tillämpar — att fredkrislagret får omfatta olika strate-
giska reserver av olja m.m. Även avräkning för inhemska ersättnings—
möjligheter m.m får göras.
ÖEF redovisar i sin perspektivstudie — fas B, Svensk försörjningsbe- redskap 1987/88-1991/92 — en studie rörande behovet av särskilda åtgärder för att möta fredskriser på kemi- och metallområdena. En- ligt ÖEF har den fredsmässiga beredskapen hos de svenska företagen i form av råvarulager minskat. Som ett led i den pågående rationalise- ringen inom näringslivet söker man minska kapitalkostnaderna med minskade lager som följd. En förutsättning för detta är kontinuerliga och täta råvaruleveranser. Denna rationalisering bedrivs även i andra länder. En störning kan ge kraftigt utslag i form av hamstring med
temporära prisstegringar och bristsituationer som följd.
Med hänsyn till konsekvenserna av och riskerna för avbrott i tillför- seln, föreslår ÖEF en fredskrislagring för strategiska varor som kon- trolleras av endera "blocket" motsvarande tre månaders normalbehov och för övriga strategiska varor två månader. Med hänsyn till lEP-av- talet tar ÖEF inte ställning till fredskrislagringen på oljeområdet. Här bör dock observeras att olja ingår i gruppen "övriga strategiska varor". Således skiljer sig lagringen inom denna grupp då olja lagras för tre månaders normalbehov, medan de övriga varorna i gruppen
föreslås lagras för två månaders normalbehov.
FK 84 förordar i sitt förslag beträffande inriktningen av program- planeringen för perioden 1987-1992 (Ds Fö l986:l) att fredskrislag-
ringen av olja bör fortsätta i enlighet med nu gällande principer.
Regeringen har i februari 1986 utfärdat anvisningar för programpla- ner m.m. för perioden 1987/88-1991/92. Anvisningarna grundas på vad FK 84 i februari 1986 föreslagit i sin skrivelse (Ds Fö l9Blzl)
Inriktning av programplaneringen för perioden 1987-1992.
Regeringen har i sina anvisningar för programplaneringen inte när-
mare kommenterat fredskrislagringen av olja.
6.3.2 Kriser och krig NULAGE
I planeringen före år 1977 användes ett visst antal månader med to— talt importbortfail som mått på uthållighet. Fr.o.m. statsmakternas beslut våren 1977 om oljelagringsprogram för perioden 1978-1984 an- vänds, som tidigare redovisats, ett antal styrande kris- och angrepps- fall med varierande bortfall i utrikeshandeln. För innevarande plane- ringsperiod gäller att kris- och angreppsfallen inleds med en konflikt- fas, då spänningen i vår omvärld stiger. Denna följs av en aggres- sionsfas då stridshandlingar utbryter utomlands. I avspärrningsfallet följs dessa av en efterkristid. I krigsfallet inträder en angreppsfas som följs av en efterkrigstid. Efterkristiden och efterkrigstiden va- rierar mellan ca ett och två år. Endast administrativa åtgärder plane-
ras för dessa.
Avspärrningsfallet definieras som ett läge då handelsförbindelserna störs på grund av konflikter och krig i vår nära omvärld. Som grund för planeringen på energiområdet tillämpas ett krisfall som omfattar
13 månader. En neutralitetsfas ingår i detta fall.
För närvarande antas importen av olja under avspärrningsfallet uppgå till i genomsnitt 26 % av den normala. Den antas sjunka successivt under fyra perioder till 90, 65, 15 och 0 % av normalimporten. Under de tre första perioderna antas den i genomsnitt uppgå till 56 %. Under neutralitetsfasen antas importen ha upphört. Exporten av olje—
produkter antas förändras på samma sätt som importen.
Med krigsfallet avses en situation då landet är indraget i krig och krigshandlingar pågår på svenskt territorium. Som grund för plane— ringen tillämpas ett angreppsfall som omfattar ett antal månader. Importen av olja antas uppgå till 5 % av den normala. Exporten antas
förändras på samma sätt som importen.
Angreppsfasen i krigsfallet bedöms kunna följa direkt efter avspärr-
ningsfallet. Beredskapsåtgärderna är anpassade till detta.
FÖRSVARSKOMMITTENS SÄKERHETSPOLITISKA BETÄNKANDE
I sitt säkerhetspolitiska betänkande (SOU 1985:23) framhåller FK 84 att ett krig i Europa kan komma att föregås av ett förkrigsskede med tilltagande motsättningar mellan stormaktsblocken och alltmera om- fattande handelsstörningar. Det är svårt att ange några tidsgränser för dessa, men en varaktighet av något år verkar inte orimlig. Stör- ningarna kan främst komma att gälla strategiska varor, t.ex. olja, legeringsmetaller och elektronikprodukter. Enligt FK 84 kan en för- krigssituation således innebära knapphet och andra restriktioner på
dessa varor.
Ett akut krigsskede, varvid enbart konventionella stridsmedel utnytt— jas, bedöms med hänsyn till tillgängliga militära resurser och deras förstörelseförmåga komma att pågå kanske några veckor eller måna— der. Utrikeshandeln antas vara helt avbruten. Efter det akuta krigs-
skedet bör det åtminstone tidvis bli möjligt med visst handelsutbyte.
ÖVERSTYRELSENS FOR EKONOMISKT FÖRSVAR PERSPEKTIVSTUDIE
ÖEF har i sin perspektivstudie, fas B, Svensk försörjningsberedskap 1987/88-1991/92 beskrivit sin tolkning av regeringens hotbildsunder— lag och FK 84:s säkerhetspolitiska betänkande i form av ett s.k. kris- träd (figur 6.1). Krisskedena kan kombineras på olika sätt beroende på
händelseutvecklingen. Skedena beskrivs enligt följande:
A. Stark spänning mellan supermakterna - krigsrisk i Europa och betydande störningar i handeln (det s.k. förkrigsskedet).
B 1. Akut krigsskede i Europa; Sverige neutralt.
B 2. Akut krigsskede i Europa och krig i Sverige.
B 3. Fortsatt stark spänning och betydande handelsstörningar i värl- den.
C 1. Efterkrigsskede och gradvis normalisering.
Enligt ÖEF måste beredskap för en utveckling enligt A, B 1 och B 2
från säkerhetspolitiska synpunkter prioriteras högst.
FIGUR 6.1 KRISTRÄD
.c WMS # & IWNadVANUW
Bea kids
ix
A = Stark spänning och betydande handelsstörningar
Bl = BZ = 83 = Ci =
Akut krigsskede i Europa, Sverige neutralt Akut krigsskede i Europa, Sverige indraget i kriget Forsatt spänning och betydande handelsstörningar, gradvis normalisering Efterkrigsskede, gradvis normalisering
ÖEF redovisar sin bedömning av möjligheterna till import under för- krigsskedet (skede A) enligt följande matris:
Säker nivå Trolig nivå
Strategiska råvaror 10 % 20 % eriga strategiska råvaror 20 % 50 % Ovriga varor 30 % 60 %
"Trolig nivå" avser en genomsnittsnivå av resp. varugrupp under för- krigsskedet och är den nivå vi bör bereda oss på att kunna ta emot. "Säker nivå" är en planeringsnivå. Den ligger lägre än den troliga nivån, eftersom man i planeringen för varuförsörjningen måste ha en säkerhetsmarginal för varuvisa variationer i krisimportnivån. Strate-
giska varor kontrolleras av endera blocket. Övriga strategiska varor är strategiska för stormakterna, men möjligheten att kontrollera dem
är mindre. Varorna är också viktiga för de flesta andra länder. Total— stopp är inte troligt. Exempel på sådana varor är olja och legerings- metaller. Övriga varor är inte strategiska för stormakterna, men vik—
tiga för Sverige.
Ytterligare en faktor av betydelse för omfattningen av fredstida be— redskapsåtgärder är beslut om ransonering och omställning, samt vid vilka tidpunkter sådana beslut kan antas bli fattade. Utgår bered- skapsplaneringen från att sådana beslut fattas tidigt kan behovet av lagring reduceras och den fortsatta planeringen inriktas mot att för— bereda inhemska omställningsåtgärder.
FÖRSVARSKOMMITTENS FÖRSLAG TILL INRIKTNING AV PROGRAMPLANERINGEN
FK 84 har i sitt förslag till inriktning av programplaneringen för pe- rioden 1987-1992 (Ds Fö 1981zl) i stort anslutit sig till ÖEF:s all- männa karaktäristik av kris— och angreppsfallen. Denna innebär, en- ligt vad som framgått ovan, en ändring jämfört med nu gällande syn- sätt. De olika skedena delas nu in i förkrigsskede, neutralitetsskede, krigsskede och efterkrigsskede. Förkrigsskedet beskrivs som ett skede med tilltagande motsättningar mellan stormaktsblocken och alltmer omfattande handelsstörningar innan krig i Sverige eller i vår nära
omvärld har brutit ut. Neutralitetsskedet omfattar en situation då
krig råder i vår nära omvärld, men då vi själva inte är berörda av krigshandlingar. Under krigsskedet är Sverige indraget i krig och all utrikeshandel förutsätts vara avbruten. Under efterkrigsskedet antas
att utrikeshandeln successivt ökar.
FK 84 framhåller att antaganden om utrikeshandeln under i första hand förkrigsskedet är av stor vikt. ÖEF (ÖCB) bör, enligt FK 84 , i sin programplanering i fråga om krisimporten av varor som är ound- gängligen nödvändiga för vår försörjning i sin planering ha möjlighet att välja antaganden som inryms i intervallet mellan "säker nivå" och "trolig nivå" enligt ÖEFzs perspektivstudie. Härutöver bör konsekven- serna av en importnivå som motsvarar importnivån enligt den "troliga nivån" analyseras. Enligt FK 84 bör energiprogrammet inte vara
gränssättande för övriga program. REGERINGENS ANVISNINGAR FÖR PROGRAMPLANERINGEN
Enligt anvisningarna skall programplaneringen utgå från de plane- ringsförutsättningar som FK 84 föreslagit ovan. Planeringen av för- sörjningsberedskap och uthållighet inom olika delar av totalförsvaret skall utgå från gemensamma planeringsantaganden om varaktigheten och karaktären av kriser och krig. De olika skedenas utsträckning i tiden är hemliga. De avviker dock från förslaget från ÖEF. Förkrigs-
skedet antas i planeringen få en utsträckning av ca ett år. Utrikes-
handeln antas gradvis nedgå under perioden. Under detta skede förut- sätts att selektiva civila och militära beredskapshöjningar genomförs
inom fredsorganisationens ram.
Förkrigsskedet förutsätts följas antingen av ett neutralitetsskede
eller ett krigssked . Alternativt avvecklas krisen innan krig bryter ut.
Under neutralitetsskedet kan beredskapshöjningar, bl.a. partiell mobi- lisering, förutsättas råda under åtminstone en del av tiden. Utrikes- handeln antas i stort sett ha upphört. Krigsskedet aVser situationer då
Sverige är i krig, varvid utrikeshandeln i stort sett upphört.
Vad gäller ekonomiska planeringsförutsättningar skall programplane-
ringen som helhet utgå från en ekonomisk nivå som motsvarar bud-
getförslaget i 1986 års budgetproposition. Därutöver skall öknings- och minskningsförslag redovisas. Utgifter för investeringar i oljelag— ring tas dock inte in i denna ekonomiska ram. Regeringen ansluter sig
till försvarskommitténs resonemang beträffande krishandeln. 6.4 Överväganden och förslag
6.4.1 Inledning
Vid en bedömning av behovet av beredskapslager har som tidigare nämnts antaganden om krisfallens längd, krishandelns omfattning samt den genomsnittliga försörjningsnivån stor betydelse. Med ge- nomsnittlig försörjningsnivå avses den kristida totala förbrukningen i procent av den totala normala förbrukningen. Försörjningsnivån be- stäms därmed av den förbrukning efter ransonering som tillåts för olika förbrukare. Som senare kommer att redovisas betyder t.ex. ett antagande om en förändrad import av olja med 10 % i genomsnitt under ett år ett förändrat lagerbehov med l,6 miljoner m3. En för- ändring av den genomsnittliga försörjningsnivån med 10 procentenhe- ter kräver på samma sätt en förändrad lagerhållning med minst 1,6
miljoner m3.
Bedömningen av försörjningsnivån kan dock inte frikopplas från be- dömningar av t.ex. krishandelns omfattning. Om man t.ex. importerar 75 % av oljebehovet, torde det vara mycket svårt att under en längre period sänka samhällets genomsnittliga försörjningsnivå under mot- svarande importnivå, d.v.s. genomföra hårdare ransoneringar än vad enbart importbortfallet motiverar. Således är det rimligt att anta att en hög importnivå medför en hög försörjningsnivå och en låg import- nivå en lägre försörjningsnivå. Vidare är det en rimlig bedömning att förkrigsskedet innebär en allvarligare kris än en fredskris osv. Vid olika tillfällen kan olika faktorer begränsa handlingsutrymmet. Som exempel kan nämnas att även om världsproduktionen av olja är hög under ett visst skede, kan säkerhetspolitiska bedömningar av t.ex. distributionsmöjligheter eller enskilda producenters agerande leda till
låga eller höga importantaganden under en kris.
För att beskriva dessa förhållanden redovisas först uthålligheten i våra lager vid olika antaganden om import och konsumtion. Redovis- ningen skall ses som ett räkneexempel. Vidare diskuteras vad olika avvikelser från detta exempel betyder för uthållighet, försörjningsni- vån m.m. Efter detta avsnitt följer sedan genomgångar av planerings- förutsättningarna vad aVser försörjningsnivån, krishandeln samt tid— punkter för ransonering och omställning. Enligt direktiven till utred- ningen skall jag nära följa FK 84:s överväganden beträffande plane- ringsnormerna, så att enhetlighet uppnås i synen på dessa. Särskilt gäller detta importens storlek i en krissituation. Försvarskommittén har i skrivelse till regeringen den 7 februari 1986 lämnat förslag i dessa frågor. Regeringen har därefter i anvisningarna för programpla- neringen tagit ställning till dessa. Samråd skall också ske med ÖEF.
Först redovisas ett förslag där antaganden om olika planeringsförut- sättningar är gemensamma. Härutöver redovisas ett alternativ med
högre importantagande i enlighet med regeringens direktiv. 6.4.2 Krisperiodernas längd DE ENSKILDA KRISFALLEN
Nu gällande förutsättningar och förutsättningarna enligt regeringens programplaneanvisningar för krisperiodernas längd kan beskrivas en—
ligt tabell 6.0, som redovisas i den hemliga bilagan.
En följd för oljelagringsprogrammet av de gemensamma planeringsan— tagandena för totalförsvaret blir att den sammanlagda tiden för de
olika skedena förlängs något jämfört med nu gällande antaganden.
Uthållighetens beroende av konsumtionsnivå och importnivå belyses i följande hygotetiska räkneexempel, varvid 90 dagars normalkonsum- tion förutsätts finnas i lager vid krisens början:
Importnivå, % av normal import 90 80 70 Konsumtionsnivå, % av normal för- brukning 95 90 85 Uthållighet, månader 60 30 20
Planeringen för en fredskris på oljeområdet bygger inte på några an- taganden om krislängd och importnivåer, utan fredskrislagret skall som nämnts motsvara 90 dagars nettoimport. Därmed är dock inte sagt att krisen förutsätts vara 90 dagar, att importnivån är 0 % eller att förbrukningen skall tillåtas vara normal. I IEP-avtalet t.ex. utgår man från att oljeförbrukningen, beroende på importbortfallets om- fattning, minskas med åtminstone 7—10 % genom olika former av reg—
lering.
(DLK 80) gjorde år 1980 bedömningen att ett bortfall av oljetillför- seln till OECD—länderna i storleksordningen 30 % var möjligt, men endast vid en större politisk katastrof. Eftersom länderna som grupp själva producerar olja förutsatte en tillförselstörning på 30 % ett importbortfail på 50 %. En störning på 20 % (importbortfail 34 %) bedömdes inte vara särskilt trolig, men likväl kunna inträffa. En stör- ning på 10 % (importbortfail 18 %) bedömdes lätt kunna inträffa.
EN SAMMANHÄNGANDE KRIS
Senast i prop. 1983/84:110 uttalade fördraganden att resp. del av för— sörjningsberedskapsreserven får tas i anspråk endast för den krissi— tuation som den är beräknad för. Den sammanlagda reserven är be- tydande och räcker för en mycket lång sammanhängande kris. I det följande redovisas ett krisfall som leder till att alla våra lager för- brukas. Fallet skall ses som ett räkneexempel där olika antaganden
varieras.
Fredskrisen följer ett scenario som innebär att 45 % av importen från OPEC till IEA—länderna upphör, vilket för närvarande motsvarar 15 % minskning av IEA—ländernas oljetillförsel. IEP-avtalet utgår från att oljeförbrukningen minskas med åtminstone 7-10 % genom olika for- mer av reglering och/eller konsumtionsminskningar på grund av pris- höjningar. För en kris av denna omfattning räcker lagren minst 30
månader. Sannolikheten för att oljeproduktionen under en fredskris
skall upphöra så lång tid måste anses vara liten, bl.a. med tanke på berörda producentländers ekonomiska läge. Här kan nämnas att olje- krisen år 1979 innebar ett bortfall i tillförseln av mindre än 7 % för IEA-länderna. Effekten av bortfallet blev prishöjningar som i sin tur
ledde till ökad produktion i andra delar av världen.
Förkrigsskedet förutsätts pågå i ca 1 år. En tillfredsställande försörj- ning upprätthålls genom i anspråktagande av olika typer av lager och import samt ransoneringsåtgärder och slutligen genom ersättning av
olja med inhemska alternativ.
Neutralitets—/krigsskedet antas ha en utsträckning i tiden i enlighet med regeringens anvisningar. Oljebehovet tillfredsställs helt genom ianspråktagande av lager. Ransonerings- och omställningsåtgärder
har sannolikt redan vidtagits i förkrigsskedet.
För att förbruka alla reserver krävs, med gjorda antaganden, en sam- manlagd krislängd om ca fyra år. Man kan naturligtvis anta en värre utveckling för fredskrisen. Ett mindre realistiskt alternativ kan vara att under en fredskris räkna med att inga ransoneringsåtgärder sätts in, att konsumtionsnivån inte påverkas av prishöjningar, att oljekrisen i övrigt inte påverkar världsekonomin samt att inga oljeersättande åtgärder kommer till stånd. I så fall förbrukas 100 % av normal kon- sumtion, medan tillförseln är 85 % (importbortfallet 45 %). Innebör— den av detta är att fredskrisreserven förbrukas utan att IEP—avtalets villkor uppfylls. Fredskrislagret räcker då i 20 månader. Om tillför— seln skulle minska med 25 % och konsumtionen med 10 % blir ut-
hålligheten också 20 månader.
I ett förkrigsskede som inte föregås av någon fredskris kan regeringen medge att fredskrislagret tillgrips. Uthålligheten under förkrigsske- det blir då åtskilligt högre. Vid ett importantagande om 40 % och en genomsnittlig förbrukning om 65 % av den normala förlängs uthållig—
heten med tolv månader.
Hittills har, som tidigare nämnts, lagringsbehovet för olika kris— och krigsskeden beräknats var för sig. Det totala lagringsbehovet påver—
kas emellertid om alla kriser följer på varandra i en följd. Ersättning
med el och vad bör då vara vidtagna redan i inledningen av ett för-
krigsskede.
6.4.3 Förbrukning
INLEDNING
Förbrukningen bestäms av de antaganden som görs beträffande in— dustriproduktionens storlek och sammansättning, utnyttjandet av transportsystem, hushållens uppvärmningsstandard m.m. Den anger
således kapacitetsutnyttjandet i kris i förhållande till ett normalläge.
Enligt 1982 års försvarsbeslut skall verksamheten inom det ekono— miska försvaret, genom komplettering av det fredstida samhällets re— surser och förberedelser för dess omställning, skapa en sådan försörj— ningsberedskap att individens överlevnad och samhällets funktion kan tryggas om vi helt eller delvis blir hänvisade till egna försörjningsre- surser. Detta innebär att näringslivets egen förmåga i största möjliga utsträckning utnyttjas för att lösa förekommande uppgifter under kri-
ser och krig.
En utgångspunkt för planeringen skall härvid vara att samhällets mi— nimibehov skall kunna tillgodoses med hög säkerhet. Det innebär att försörjningsförmågan i första hand skall säkerställas för livsmedel, beklädnad, värme, hälso— och sjukVård samt härför erforderliga stöd-
funktioner i form av insatsvaror, arbetskraft, energi och transporter.
MODELL FÖR ANALYS AV FÖRBRUKNINGSNIVÅER
Till grund för försvarsmaktens behov av bränslen och drivmedel ligger detaljerade beräkningar i den militära planläggningen som är under- byggda av studier, övningar och spel. Motsvarande beräkningar över befolkningens behov av energi för uppvärmning, transporter m.m. har inte samma detaljeringsgrad. Vid försvarets forskningsanstalt (FOA) bedrivs sedan någon tid forskning inom området. Hittills publicerade resultat tyder på att den rent fysiska överlevnaden kan klaras vid låga försörjningsnivåer. Samtidigt varnar dock FOA för att låga för-
sörjningsnivåer kan allvarligt minska allmänhetens tilltro till sam-
hällets förmåga att klara krisen. Detta kan i sin tur leda till en mins- kad försvarsvilja. Särskilt uttalad blir risken om befolkningen upp— fattar krisen som mindre allvarlig samtidigt som de uppfattar genom— förda ransoneringsåtgärder som omotiverat kraftiga. Planeringen mot olika försörjningskriser bör därför syfta till en högre standard än vad som krävs för att enbart klara överlevnaden. Det är också ansvariga
myndigheters ambition.
Valet av den standard som skall tillgodoses under olika kriser är en ambitionsfråga med såväl säkerhetspolitiska som samhällsekonomiska aspekter. Det säkerhetspolitiska kravet kan, som nämnts, uppfyllas redan vid låga nivåer. Det är dock motiverat med en viss marginal med hänsyn till bl.a. vad FOA anför om allmänhetens tilltro till sam— hällets möjligheter att klara långa kriser och därmed försvarsviljan. Samhällsekonomiskt handlar det om att väga beredskapskostnaderna mot de kostnader och den nyttoförlust som kan uppstå under och ef- ter en eventuell kris. Det är också en samhällsekonomisk avvägnings- fråga hur konsekvenserna av en framtida eventuell kris finansiellt
skall drabba befolkningen.
Beredskapslagringen medför en årlig drift- och kapitalkostnad som faller ut oavsett om lagren utnyttjas eller ej. Kostnaderna för olje— lagringen stiger linjärt med den antagna krisförbrukningen upp till en omslagspunkt där möjligheterna till ersättning av olja med el och ved avtar. Efter denna punkt, som till stor del bestäms av industriproduk— tionen, tillkommer ett ytterligare lagringsbehov. Tillgången på skogs— råvaror och överskottsel avtar med en ökad industriproduktion. Er— sättningen med inhemska alternativ faller därför bort och kostnader-
na för beredskapslagren stiger i ökande takt.
Samhällets om— och återställningskostnader under och efter en kris är
beroende dels av den genomsnittliga standarden (försörjningsnivåer), dels av i hur stor utsträckning försörjningen tillgodoses genom ersätt- ning med inhemska alternativ till olja. Vid en hög standard är om- ställningskostnaden för att kompensera importbortfallet med inhem— ska alternativ hög. Vid en låg standard är det däremot återställnings— kostnaden efter krisen som är hög. Det är önskvärt att i rimlig ut—
sträckning hålla t.ex. produktionsapparaten och transportsystemen
igång, om även på en mycket låg nivå; annars blir reinvesterings-
kostnaderna efter krisen höga.
Marginalnyttan av olika försörjningsnivåer är högst vid den punkt där befolkningens överlevnad garanteras. Den sjunker sedan successivt mot noll när försörjningsnivån närmar sig 100 % av normal fredsför-
brukning.
Den samhällsekonomiskt försvarbara försörjningsnivån kan antas överskrida den från säkerhetspolitisk synpunkt acceptabla nivån. Den försörjningsnivå som kan tillgodoses bestäms av de sammanlagda till— gångarna bestående av beredskapslager, import samt ersättning med inhemska alternativ. Ersättningsmöjligheterna med inhemska alterna- tiv är i stort konstanta vid kortare kriser. Om krisen pågår mycket lång tid ökar omställningsmöjligheterna. Beslut fattas då om gengas—
drift för bilar osv. FÖRSLAG TILL FÖRBRUKNINGSNIVÅER
I den beräkningsmodell — den s.k. BOD—modellen — som hittills an- vänts för att beräkna behovet av beredskapslager ingår som para— metrar, förutom antaganden om krislängder, även ransoneringsnivåer
för olika behOVSkategorier och antaganden om importen.
För varje behOVskategori finns en genomsnittlig konsumtionsnivå av bränsle resp. drivmedel. Dessa genomsnittliga konsumtionsnivåer grundas på ett skedesindelat krisscenario för avspärrnings- resp. krigsfallet. För flertalet behovskategorier - framför allt de för olje— lagringen dimensionerade kategorierna (industriproduktion, transpor— ter och uppvärmning) — minskar förbrukningen successivt allt efter- som krisen fortsätter. Aven importen sjunker successivt för att helt upphöra i samband med att krisen antas gå över i ett neutrali-
tets —/krigsskede.
FOA och ÖEF har utarbetat förslag till en ny planeringssyn för det ekonomiska försvaret. Synsättet syftar till en flexibel krishantering. Till grund för hela det ekonomiska försvaret ligger relativt enkla och
grova antaganden om hur vår försörjning påverkas under förkrigsske-
det resp. krigs—/neutralitetsskedet. Avgörande är härvid de antagan— den som görs avseende utrikeshandelns omfattning. Kring varje för— sörjningsviktig funktion - bränslen och drivmedel är en delfunktion i funktionen energi — skall det finnas ett skyddsnät. Skyddsnätet inne- bär att beredskapen skall vara sådan att även om importen går ned till mycket låga nivåer skall grundläggande försörjning inte äventy- ras. Samtidigt skall det finnas beredskap att för varje område ta
emot en ökad import om möjlighet till import finns.
Konsumtionsnivåerna inom energifunktionen är i stor utsträckning be— roende av den planering som sker inom andra funktioner då tillgången
på energi förutsätts inte vara gränssättande för dessa.
Den genomsnittliga planerade krisförbrukningsnivån har successivt
höjts under senare år.
Den fredstida oljeanvändningen inom industrisektorn och sektorn bo- städer, service m.m. har minskat. Industrins andel av den totala kon— sumtionen har under perioden 1975—1985 minskat från 25 till 20 %, vilket ger en sänkning av samhällets genomsnittliga försörjningsnivå
under kriser med 3 %.
Transportsektorns andel av den fredstida oljeanvändningen har däre- mot ökat. Transportsektorns andel av oljeförbrukningen var år 1975 ca 20 % och år 1982 ca 40 %. År 1992 beräknas den uppgå till ca 50 %. Under perioden 1975-1982 har konsumtionsnivån för bensin höjts från i genomsnitt ca 35 till 48 % under avspärrningsfallet. Bl.a. häri— genom har samhällets genomsnittliga försörjningsnivå under kriser höjts med ca 12 %. I tabell 6.1 redovisas den hittills planerade stan-
darden under avspärrning och krig samt mina förslag.
Tabell 6.1 Konsumtionsstandarden inom transportsektorn under förkrigsskedet(% av normal förbrukning)
1981 Förslag från 319 transportrådet Bensin Avspänning/förkrigsskede 41 52 145 Neut alitet/krig 25 38 38 Diesel Avspärrning/förkrigsskede 85 79 79 Neutralitet/krig 65 65 65
Transportsektorns andel av den totala fredskonsumtionen har ökat dels genom att förbrukningen av diesel men framför allt av bensin
ökat, dels genom att övriga sektorers förbrukning minskat.
Enligt prognoserna från statens energiverk väntas bensinförbrukning— en öka ytterligare. Förbrukningen av bensin fördelades enligt tran—
sportrådet år 1978 (uppdaterad år 1984) på följande sätt:
Godstransporter 7 % Resor till arbetet eller i tjänsten 32 % Ovrig personbilstrafik m.m. 57 % Ovrig förbrukning (maskiner och redskap m.m.) 4 %
Transportrådet anger i en promemoria som skäl för en högre bensin- förbrukning i kris än tidigare, att det torde vara svårt att få befolk- ningen att acceptera hårdare ransonering under ett förkrigsskede. Detta kan i och för sig vara riktigt om förkrigsskedet inte innebär alltför stora avbräck i ekonomin. Men om oljeimporten sjunker till en nivå på eller under 50 % av den normala innebär det en stor omställ- ning av vårt levnadsmönster. En låg nivå är också ett tecken på en mycket allvarlig kris i vår omvärld. Konsumtionsstandarden bör där- för anpassas till importförutsättningarna. Kan däremot importantag- andet höjas bör också en högre konsumtionsstandard tillämpas. I
annat fall blir antagandena inte trovärdiga.
Det finns skäl att tro att den prognoserade ökningen av bensinför- brukningen de närmaste åren till stor del kan återfinnas under "övrig personbilstrafik rn m". Vid en ransonering bör en stor del av förbruk- ningsökningen i denna kategori kunna tas bort. Vidare sänks som en följd av den allmänna nedgången i ekonomin under ett förkrigsskede även förbrukningen för den yrkesmässiga trafiken samt för resor till och från arbetet. Likväl kan en höjning av försörjningsnivån under förkrigsskedet från 41 till 45 % övervägas som följd av att förkrigs- skedet förutsätter en något högre aktivitet i ekonomin än avspärr- ningsfallet. Denna högre aktivitet bör då kopplas till att oljeimporten är lägst 40 % och att krishandeln i övrigt ligger på en relativt hög nivå. Enligt min bedömning innebär förslaget en god säkerhetsmargi—
nal.
Under förkrigsskedet har industriproduktionens oljebehov bedömts uppgå till 65 % av normalbehovet, medan behovet under neutrali— tet/krig har bedömts uppgå till 45 %. Den högre nivån är anpassad till, förutom nödvändig inhemsk tillverkning, den troliga utrikeshan-
deln under förkrigsskedet.
Bedömningen av behovet för den tredje stora behovsgruppen — upp— värmning - grundas på socialstyrelsens rekommendationer för upp- värmning av bostadsutrymmen. Av hälsoskäl bör den inte understiga 180 dagtid och 160 nattetid. Tillsammans med ett antagande om ett bortfall av tappvarmvatten med en tredjedel har konsumtionsstandar- den sätts till 75 % av normalförbrukningen under förkrigsskedet. Det kan övervägas att sänka den posten till 60—65 %. Sänkningen kan mo- tiveras av att konsumtionsstandarden 75 % innebär att samtliga i fred uppvärmda ytor även värms upp under krisförhållanden. Under en svår kris får det anses godtagbart ur överlevnadssynpunkt om t.ex. villa- ägare och lägenhetsinnehavare stänger av ett eller flera rum samt att vissa i fred uppvärmda lager och förrådsutrymmen stängs av från uppvärmning. En försiktig bedömning görs dock och konsumtionsstan-
darden sätts till 75 %.
Efter samråd med OCB har försörjningen för de olika behovskatego—
rierna beräknats enligt tabell 6.2.
Tabell 6.2 Genomsnittlig konsumtionsstandard under kriser (% av nor— mal konsumtion)
— Industrin (65 % under förkrigsskedet och 45 % under neutrali- tets-/krigsskedet) - Dieseldrivna landsvägstransporter (79 % under förkrigsskedet och 65 % under neutraliets-/krigsskedet) - Bensindrivna transporter (45 % under förkrigsskedet och 38 % un— der neutralitets-/krigsskedet) — Flygtrafik (62 % under förkrigsskedet och 36 % under neutiali— tets—lkrigsskedet) — Bostads— och servicesektorn inkl. fjärrvärme (75 % under förkrigs— skedet och 65 % under neutralitets—/krigsskedet; jord— och skogs- bruk m.m. 100 %) - Utrikes sjöfart (60 % under förkrigsskedet)
Till detta skall läggas vissa behov för försvarsmakten som inte till- godoses i annan ordning samt behov av insatsvaror för ammoniak— och
kimröksframställning inom kemifunktionen. Enligt de beräkningar
som kommittén har gjort innebär ovan redovisade förutsättningar en genomsnittlig samhällelig försörjningsnivå på 65 %, varav under för- krigSSRedet 69 % och under neutralitets-/krigsskedet 61 %. Ökningen under neutralitets—/krigsskedet jämfört med beslutet år 1981 beror bl.a. på en ökad lagringsskyldighet för elproduktionen samt en höjning av förbrukningsnivån på bensin. I tidigare försörjningsplaner togs inte
oljekondenskraftverkens lager in i försörjningsplanen. 6.4.4 Krishandel INLEDNING
Storleken på krishandel och försörjningsnivåer är, som tidigare har nämnts, inbördes beroende. Ett högt importantagande bör medföra ett antagande om en hög försörjningsnivå. I annat fall blir modellen inte trovärdig. Vid bedömningen av krishandeln måste vidare tillgång- en (produktionskapacitet) och efterfrågan på olja i olika krisskeden analyseras samt oljans distribution i olika kriser och krigsfall be-
dömas. Här får säkerhetspolitiska bedömningar stor betydelse.
Avsnittet inleds med en genomgång av hur synen på krishandeln har förändrats. Därefter följer en genomgång av hur planeringen av det övriga ekonomiska försvaret skett inom ÖEF samt hur detta påverkar OEF:s bedömning av importantagandet. I avsnittet tas också samban- det mellan importantagande och försörjningsnivåer upp. Därefter föl- jer en genomgång av utvecklingen på oljemarknaden och bedömningar av möjlig import under olika krisfall; givet att produktionskapacitet faller bort i olika delar av världen. Slutligen lämnas ett förslag där hänsyn tagits till den säkerhetspolitiska bedömning som FK 84 och
regeringen har gjort. FORANDRING I SYNEN PÅ KRISHANDEL
Synen på vårt försörjningsläge under olika politiska kriser har gradvis förändrats. Den tänkbara krisens längd har ökat, men det har också enligt gjorda bedömningar möjligheterna till krishandel. Tidigare an- taganden - innebärande en mer eller mindre total aVspärrning under
långa tidsperioder - förekommer numera inte. Under ett förkrigs—
skede antas viss krishandel pågå. Ett totalt bortfall i utrikeshandeln antas förekomma endast i neutralitets—/krigsfallet och vara relativt
kortvarigt.
De anvisningar som ligger till grund för planeringen 1987-1992 inne— bär att neutralitetsfallet (då Sverige antas vara avspärrat) och krigs- fallet är två ömsesidigt uteslutande alternativ med samma längd. I tidigare planeringsdirektiv följde krigsfallet på neutralitetsskedet. Neutralitetsfallet ingick i avspärringsfallet. Förkrigsskedet mot— svarar tidsmässigt ungefär det tidigare avspärrningsfallet. Däremot antas nu krishandel pågå hela perioden medan avbrott i handeln en— dast förutsätts i neutralitets—/krigsfallet. Detta är en väsentlig skill— nad mellan nu gällande förutsättningar och de av FK 84 föreslagna och av regeringen fastställda planeringsförutsättningarna. I förkrigs- skedet antas stormakterna bl.a. vilja kontrollera handeln med strate- giska varor. Syftet med detta är att bibehålla eller vidareutveckla ett ekonomiskt, politiskt och militärt övertag. Under förkrigsskedet kan även väpnade konflikter, i vilka stormakterna är inblandade, pågå utanför Europa. Risk finns för krigsutbrott i Europa. Sabotageak-
tioner kan förekomma.
Vid överväganden om krisimport skall jag enligt utredningsdirektiven nära följa FK 84:s överväganden, så att enhetlighet uppnås i synen på denna. Dessutom skall samråd ske med ÖEF. Enligt FK 84:s skrivelse till regeringen angående inriktningen av programplaneringen för pe— rioden 1987-1992 bör ÖEF i fråga om krisimporten under ett förkrigs— skede av varor som är oundgängligen nödvändiga för vår försörjning i sin planering ha frihet att välja antaganden som inryms i intervallet mellan "säker nivå" (20 %) och "trolig nivå" (50 %) enligt OEF:s per— spektivstudie. Regeringen ansluter sig till denna uppläggning. Jag tol— kar direktiven så att det i denna riktlinje ligger en bedömning som innebär att högre importantaganden är de som i genomsnitt ger 50 % import under hela förkrigsskedet ger för hög säkerhetspolitisk risk. Som tidigare har påpekats är det av trovärdighetsskäl tveksamt om man under en längre period kan förena högre importantaganden med de här presenterade försörjningsnivåerna. Därmed är det också svårt att hävda att man genom högre importantagande än 50 % kan minska beredskapslagrens storlek. Genom den högre försörjningsnivån förbru—
ÖEF har i sin programplanering utgått från de direktiv som rege— ringen gett bl.a. beträffande de ekonomiska ramarna. Programplanen har utarbetats i tre steg. I steg ett har de åtgärder och kostnader tagits fram som krävs för att säkerställa en basnivå samt högt priori- terad verksamhet inom försörjningsberedskapen. Steget omfattar så- dana åtgärder som bör vidtas oavsett variationer i medelstilldel— ningen. Steg två innehåller de åtgärder och kostnader som därutöver är nödvändiga för att skapa en beredskap inför neutralitets- eller krigsfallet (skede Bl/BZ). Steg tre innehåller de åtgärder som krävs för att tillgodose behoven i förkrigsskedet (skede A). Utifrån resul- tatet av dessa tre steg har planeringen gjorts för de tre medelsramar som regeringen givit i sina anvisningar. Krisimporten beräknas under förkrigsskedet med dessa förutsättningar behöva uppgå till 35-40 %
av normal nivå.
UTVECKLINGEN PÅ OLJEMARKNADEN
Oljemarknaden har sedan år 1973 genomgått stora förändringar. Detta gäller såväl produktion som konsumtion. Produktionen är nume- ra jämnare fördelad över världen. Produktionskapaciteten, åtminsto— ne fram till år 1992, bedöms inte utnyttjas fullt ut. Priskrig kan före- komma under kortare perioder. Marknadsandelar kan då förskjutas mellan olika intressegrupper och produktions-/kapacitetsutnyttjandet kan "lokalt" variera. I genomsnitt kommer inte hela produktionskapa— citeten att utnyttjas även om viss konsumtionsökning kommer att ske. Under perioden 1979-1984 minskade världskonsumtionen av olja med 8 %. Med nu rådande prisförhållanden kan konsumtionen antas öka. Men beredskapen och möjligheterna att minska oljekonsumtionen vid stigande priser är bättre än tidigare. Sett i ett globalt samman—
hang kan en ökad grad av stabilitet förväntas.
I tabell 6.3 visas hur oljeproduktionen har utvecklats sedan år 1974
(miljoner ton).
Tabell 6.3 Världsproduktionen av olja (miljoner ton)
1974 0/_u 1979 % 1984 % Nordamerika 593 20 565 17 568 20 Västeuropa 23 1 117 3 187 7 Sovjetunionen 478 17 606 18 632 22 Latinamerika 255 9 280 9 338 12 Afrika 269 9 329 10 249 9 Mellanöstern 1 085 38 1 081 35 578 20 Asien 176 6 248 8 275 10 Summa 2 879 100 3 226 100 2 827 1.00 varav OPEC 1 538 53 1 553 48 900 32
De mest markanta förändringarna har skett inom OPEC. Dess andel har minskat från 53 % av världsproduktionen till 32 %. Mellanösternoljan står för i stort sett hela minskningen från år 1979 till år 1984. I förhåll- ande till de låga nivåer som uppnåtts under senare år pågår en produk-
tionsökning, vilket på kort sikt innebär att OPEC:s andel ökar.
Ett antal nya länder utanför OPEC har börjat producera stora mängder olja, exempelvis Storbritannien och Norge. Hos OPEC—länderna finns nu en stor outnyttjad produktionskapacitet. Under de senaste åren har kapaciteten utnyttjats till ca 60 %. Vidare har lager byggts upp i konsu— mentländerna och strategier för att möta bristsituationer utvecklats. Bl.a. dessa förhållanden har lett till att krisen mellan Iran och Irak inte har fått samma effekter som krisen år 1979 på den internationella marknaden vare sig pris- eller volymmässigt. Till detta kommer att många exportländer har en ansträngd finansiell situation. Inget av maktblocken och inte heller OPEC-länderna kontrollerar för närvarande
oljeproduktionen.
Konsumtionen i världen har utvecklats enligt tabell 6.4.
Tabell 6.4 Världskonsumtionen av olja (miljoner ton)
1974 % 1979 % 1984 % Nordamerika 867 32 958 31 791 28 Västeuropa 669 26 733 24 591 21 Latinamerika 160 6 204 7 218 7 Mellanöstern 67 2 75 2 95 3 Afrika 50 2 66 2 82 3 Japan 259 9 265 8 215 8 Asien 201 7 278 9 288 10 Sovjetunionen 450 16 545 17 564 20 Summa 2 723 100 3 124 100 2 844 100
Den mest intressanta utvecklingen är att de rika industriländerna har minskat sina andelar under det att fattiga länder har ökat sina. I en situation där efterfrågan ökar mer än utbudet kan detta innebära att en eventuell brist på olja i första hand kan komma att drabba tredje värl—
den; givet att betalningsförmågan är avgörande för leveranser av olja.
I tabell 6.5 visas endast totala över- och underskott av olja inom olika regioner. Oljehandeln är mer sofistikerad än vad tabellen visar. Handeln bestäms av lokala prisskillnader, fraktpriser, oljekvaliteter, raffinaderi- kapacitet, politiska hänsynstaganden, västvalutaberoende m.m. Sålunda uppgår Sovjetunionens export till Nordamerika och Västeuropa till över 90 miljoner ton. Sverige uppträder också som exportör. USA:s export till Latinamerika är obetydligt mindre än deras import från samma om- råde.
Tabell 6.5 Nettoexporten mellan olika länder år 1984 (procent)
Produktion Konsumtion +_/— Nordamerika 20 27 - 7 NATO Europa 7 19 -12 Warszawapakten 22 20 + 2 Mellanöstern 20 3 +17 Latinamerika 12 8 + 4 Afrika 9 3 + 6 Asien 10 10 0 Japan 0 10 -10 Neutrala stater i Europa 0 2* - 2
*Varav Sverige ca 0,5 %.
Den svenska bruttoimporten uppgår till mindre än 0,5 % av världspro— duktionen. Denna andel har minskat under 1980-talet och kommer troli- gen att fortsätta minska än om än i lägre takt. Betydande delar av importen exporteras efter raffinering. Sverige importerade år 1984 ca 25 miljoner m3 olja och oljeprodukter, därav exporterades ca 7,6 mil- joner m3, dvs. ca 30 % av importen exporteras.
Till skillnad från läget under oljekriserna åren 1974 och 1979 kommer numera större delen av den svenska oljeimporten från fälten i Nordsjön, men olja importeras även från Sovjetunionen, Latinamerika och Afrika.
Detta handelsmönster bedöms gälla under 1980—talet. Nordsjöoljans be—
tydelse för den svenska försörjningen kommer därefter att avta i takt
med att produktionen på Nordsjön minskar.
OLJEMARKNADEN UNDER ETT FÖRKRIGSSKEDE
Ovanstående analys över hur produktionen och konsumtionen hittills har utvecklats och förväntas utvecklas under början av 1980-talet gäller vid
en mer fredlig utveckling.
Under ett förkrigsskede antas stormakterna vilja kontrollera handeln med olika råvaror. Syftet med detta får antas vara en strävan att ut- veckla eller bibehålla ett övertag gentemot den andra stormakten. Inom oljeområdet är en sådan kontroll svårare än tidigare att åstadkomma. NATO är för sin oljeförsörjning beroende av import. Länderna i Warszawapakten är självförsörjande och har en viss export. Exporten utgör ca 2 % av världsproduktionen. Ett exportstopp från Sovjetunionen leder till en alltför liten minskning av världsproduktionen för att detta skulle kunna skada NATO. Effekten skulle bli ett valutabortfall för Sov— jet och ett sämre försörjningsläge för länderna i tredje världen. NATO har knappast något intresse alls av att minska världsproduktionen. En sådan minskning skulle enbart ekonomiskt drabba NATO och övriga sta—
ter utanför Warszawapakten.
Hamstring och spekulation i oljeknapphet som skulle innebära prissteg— ringar kan förutses. De stora importländerna arbetar då efter i stort sett samma förutsättningar som Sverige. Möjlighet att importera olja
finns, men till höga priser.
Om däremot — under förkrigsskedet på grund av krig i andra världsdelar - oljeproduktionen minskar kan detta leda till större avbräck för
Sverige.
En allvarlig situation skulle t.ex. uppstå om all olja i Mellanöstern faller bort. Länderna utanför Warszawapakten, vilka står för ca 80 % av världskonsumtionen, skall då dela på 60 % av världsproduktionen. Möj- ligheten till produktionsökningar är relativt små. En ökning med 3—4 % är dock inte omöjlig. Ett högt oljepris kommer att medföra ökad vilja att producera och exportera oljan hos producenter som ej är indragna i
Mellanösternoljan är viktig framför allt för försörjningen av Västeuropa och Japan. Exporten från Mellanöstern framgår av tabell 6.6. I samma tabell visas hur stor del av resp. importörs oljeförsörjning som mellan-
östernoljan står för.
Tabell 6.6 Export från Mellersta Östern år 1984 (miljoner ton)
Export till Miljoner ton Andel av mottagarens import av olja (%) NATO 185 26 Latinamerika 35 39 Afrika 17 56 Asien (utom Japan) 83 23 Japan 140 66 Övriga 30 490
Det är knappast meningsfullt att enbart utifrån tabellen spekulera över hur Sveriges oljeimport skulle påverkas vid ett totalbortfall av olja från Mellanöstern. En helt ny marknadssituation skapas. En ut- veckling kan t.ex. bli att NATO-länderna gynnas när det gäller Nord—
sjöoljan.
Skulle tillgångarna vid ett bortfall av mellanösternoljan utjämnas på ett sådant sätt att samtliga länder skulle få en proportionellt lika stor försämring av oljeförsörjningen, innebär detta att alla länder skulle få sina behov tillgodosedda till 75 %. Om t.ex. NATO och Ja- pan köper upp 90 % av sitt importbehov och övriga världen delar lika på resterande tillgångar, innebär detta för Sveriges del att import- möjligheten uppgår till 50 % av den normala. I ett sådant läge skulle sannolikt betalningsförmågan spela en stor roll. Sverige har där minst lika goda förutsättningar som övriga länder. Slutligen bör påpekas att så länge diskussionen gäller försörjningen i ett förkrigsskede måste avbrottet i leveranserna pågå i upp till ett år. Ett så långvarigt av- brott i tillförseln från Mellersta Östern får mycket långtgående kon- sekvenser för världsekonomin. Ansträngningarna kommer att göras
för att häva ett sådant tillstånd snabbt.
FÖRSLAG
Synen på vårt försörjningsläge under olika politiska kriser har gradvis förändrats. Den tänkbara krisens längd har ökat, men det har också enligt gjorda bedömningar möjligheterna till krishandel. Under för- krigsskedet bedöms — till skillnad från nu gällande avspärrningsfall - inget fullständigt avbrott i utrikeshandeln uppkomma. Handeln ut— märks istället av prisstegringar och viss knapphet på strategiska varor. Under motsvarande period under det nu gällande avspärrnings- fallet bedömdes krishandeln med olja uppgå till ca 56 % av den nor-
mala. Den perioden var dock kortare än den nu föreslagna.
Enligt direktiven för programplaneringen bör antaganden om krishan— deln ligga mellan 20-50 % av den normala. Jag tolkar direktiven så att det i denna riktlinje ligger en bedömning som innebär att högre importantaganden än de som i genomsnitt ger 50 % av normal import
under förkrigsskedet ger för hög säkerhetspolitisk risk.
Produktionskapaciteten för olja har ökat och fördelats på fler produ- center. Konsumtionen har stagnerat. Möjligheterna att styra handeln har minskat. Aven vid stora bortfall, t.ex. hela produktionen i Meller- sta Östern, bör vi komma upp i relativt höga importnivåer. Riskerna för importbortfall till följd av bortfallen produktionskapacitet som
uppgår till mer än 50 % är relativt begränsade.
Högre importantagande än 50 % bör av trovärdighetsskäl förenas med antaganden om högre försörjningsnivåer än de som föreslagits i av- snitt 6.3. Storleken på krishandel och försörjningsnivåer är inbördes beroende. Därmed är det också svårt att hävda att beredskapslagren kan minskas på grund av höga importantaganden. Genomförda analy- ser pekar på att en höjning av antagandet om möjlig importnivå med 10 procentenheter minskar lagringsbehovet med ca 1,6 miljoner m3.
Mot bakgrund av vad som redovisats tidigare i detta avsnitt föreslår jag, efter samråd med ÖEF, ett importantagande om 40 % av normal import under förkrigsskedet och 0 % i neutralitets—/krigsskedet. För— sörjningsnivåerna är då i enlighet med vad som föreslås i aVsnitt
6.4.3. En höjning av importantagandet till 50 % ökar naturligtvis risk-
tagandet. Men genomförda analyser pekar också på att ökningen är begränsad med den beskrivning av förkrigsskedet som -nu gäller. En särskild beräkning har, i enlighet med direktiven, gjorts för detta fall. En ökning av importantagandet över 50 % torde, som tidigare redovi— sats, inte vara meningsfullt eftersom den medför krav på ökning av
försörjningsnivåerna. 6.4.5 Förbättrat försörjningsläge i fredskris
Enligt tidigare uttalanden skall kris- och krigsreserverna vara så sto- ra och så sammansatta att åtgandena enligt IEP-avtalet kan klaras utan att reserverna för avspärrning och krig behöver tas i anspråk. ÖEF har i sin perspektivstudie föreslagit en lagring som motsvarar två månaders normalimport för "övriga strategiska råvaror". Någon ställning till fredskrislagringen av olja togs dock inte med hänvisning till IEP-avtalet. Försvarskommittén har i sitt förslag till inriktning av programplaneringen för perioden 1987-1992 inte närmare gått in på denna fråga, utan utgått från att nuvarande regler skall gälla även
i fortsättningen. Regeringen har inte kommenterat frågan.
IEP—avtalet innebär - till skillnad från den praxis som Sverige tilläm- par — att fredskrislagret får omfatta olika strategiska reserver av olja m.m. Avräkning får också göras för t.ex. inhemska ersättnings-
möjligheter och kommersiella lager.
Enligt FK 84 har vårt försörjningsläge för energiråvaror förbättrats. Risken för en ny omfattande störning har minskat. I tidigare avsnitt har bl.a. redovisats hur produktionskapaciteten har ökat och fördelats på fler producenter. Medlemsländerna i IEA svarade år 1984 för ca 27 % av världsproduktionen av olja. Ca hälften (54 %) av oljekonsumtio- nen samma år inom IEA härstammade från den egna produktionen. Importen från OPEC—länderna var 30 % av tillförseln, från östblocket knappt 4 % och från världen i övrigt ca 10 %. En fredskris förorsakad av oroligheter i något av de tre områdena kan med dessa förutsättningar maximalt minska tillförseln till IEA-länderna med 30 %, dVS. om leveranserna från OPEC—länderna upphört. För OPEC-länderna innebär detta en produktionsinskränkning med ca 65
%. En sådan störning anses vara osannolik inom det tidsperspektiv
kommittén har att beakta. IEP-avtalet kan lösas ut vid en tillförsel- störning om 7. %. Här bör erinras om att de båda oljekriserna under 1970-talet, vilka medförde stora påfrestningar på de enskilda länder—
nas ekonomier, inte nådde upp till denna nivå.
Tidigare har också pekats på den betydande uthållighet - över fyra år i en sammanhängande kris med fredskris följt av förkrigsskede och neutralitet/krig - som Sverige har med de planeringsförutsättningar som föreslås gälla fr.o.m. kommande Iagringsperiod. Vidare har ÖEF föreslagit att fredskrislagren för "övriga strategiska råvaror" bör om- fatta två månaders normal förbrukning. Mot denna bakgrund skulle det kunna övervägas huruvida Sveriges 90 —dagars oljelager enligt IEP—avtalet även framöver bör bestå av en särskild fredskrisreserv. Man skulle t.ex. kunna överväga om inte en mindre del av lagret för förkrigsreserven kan tillgodoräknas IEP-avtalet. En sådan förändring har emellertid stor principiell betydelse, eftersom beslut i IEA då kan påverka Sveriges säkerhetspolitiska oljelager. Att närmare utreda
detta ingår dock inte i utredningsuppdraget.
6.5 Sammanfattning av förslagen beträffande
planeringsförutsättningar
Vid en bedömning av behovet av beredskapslager har antaganden om krisfallens längd, krishandelns omfattning samt försörjningsnivåerna
stor betydelse.
Kris- och krigsfallens längd är givna av direktiven. Direktiven inne- bär att kravet på uthållighet ökar något. I avsnitt 6.4.1 har visats att våra lager kan beräknas räcka i fyra år vid en sammanhängande kris, dvs. om vi först får en fredskris och därefter ett förkrigsskede följt
av ett neutralitets-/krigsskede.
Försörjningsnivån är ett mått på kapacitetsutnyttjandet i förhållande till det normala. Försörjningsnivån bestäms av de antaganden som görs beträffande omfattningen i industriproduktionen och samfärdseln samt standarden i bostads- och servicesektorn m.m. Efter samråd med ÖEF beträffande konsumtionsnivåerna för ovanstående behovs—
kategorier (se tabell 6.2) föreslår jag en genomsnittlig försörjningsni—
vå om 65 %. Om den genomsnittliga försörjningsnivån ändras med 10 procentenheter ökar/minskar lagringsbehovet med minst 1,6 miljoner
m3.
Regeringens direktiv om att oljeimporten kan antas ligga mellan 20—50 % av normalimporten bör ses som en säkerhetspolitisk bedöm- ning, där ett antagande om högre import än 50 % ger en för hög säkerhetspolitisk risk. Efter samråd med ÖEF föreslår jag att impor- ten under förkrigsskedet antas uppgå till 40 % av den normala. En höjning av importantagandet till 50 % medför ett minskat lagringsbe— hov om 1,6 miljoner m3 olja och oljeprodukter.
De i sammanfattningen nämnda antagandena ingår som planerings—
förutsättningar i utredningsförslaget.
|, . .» l — _'-.. .iy"'i'| ,.....,._ rI'. _” ..." || .' ,. mol.," ' _ ' .?" _ . __, r . 'I..'.'-.' ', " ' f ' 'i _,E. ." , _ |. -.:.. --. .' - - ' l _ IJ " l ' - | '.' ..- | . '|' .. _ || » _ [ | J.,--- » '." * '- ., ' ,_. . r' - ll- |. | ' '. || ..|._' l. ,? .ill.” 5. . nu.". 'in' :" ' " _ * |. , , a . '*. I * i _l . _ _ I! "I _ ' - , i' . l I_ I _ * . * n ' ' ** .'f' . _ , .. . _ | H 1 ' . .I ,- . ,. i ' j_l i '. ll ! I'll ' i _ . . _ .” " -. '- . . ', , . - . i. . T* x ! . , . . |, | _ H. I"] | ' ll | " , . . . .. . j. . -. . *I _ Fi . . i *I . _ . |, . . .. l f _ * — _ —..ll-'.
: |E"; || '*." im '..l :- 'l..— '- ."? [w.-.. mb- innuti-rug-
* III'ln'b _Jl
7 PROGNOSER ÖVER ENERGIKONSUMTIONEN 7.1 Förutsättningar för prognoserna
Vid beräkningen av krisbehoven utnyttjas prognoser över användning och tillförsel av energi under programperioden. Till grund för lag— ringsbehovet av olja och kol lagringsåret 1991/92 skall ligga förbruk— ningsprognoser för år 1992. Mot denna bakgrund har statens ener- giverk på uppdrag av kommittén utarbetat energiprognoser t.o.m. år 1992. Verket har för kommittén presenterat ett "högprisalternativ" och ett "lågprisalternativ" med utgångspunkt från ett råoljepris på 23 resp. 18 dollar per fat.
Under perioden fram t.o.m. år 1992 förutsätts industrins energian- vändning påverkas främst av konjunkturutvecklingen, investeringarna och energipriserna. Inom samfärdselsektorn finns för godstransporter också en nära koppling till konjunkturutvecklingen. Det privata resan— det påverkas däremot främst av hushållens disponibla inkomster och bensinpriset. Övrig energianvändning — huvudsakligen energi för upp- värmningsändamål och s.k. drift- och hushållsel — förutsätts vara tämligen okänslig för konjunktursvängningar och följer närmast en utveckling förorsakad av förändringar i energipriser och investerings-
beslut.
I prognosen har räknats med en ökning av bruttonationalprodukten om ca 2 % per år. Vidare har antagits oförändrad energipolitik och vissa elprisökningar (i alternativet med de högre oljepriserna) samt fullt utnyttjande av elproduktionskapaciteten med låga rörliga kostnader.
De energiskatteändringar som har föreslagits gälla fr.o.m. år 1987 (prop. 1985/86: 140) har inte beaktats. Statens energiverk har emellertid beräknat att ett pris på 18 dollar för svenska energian-
vändare ungefär motsvarar 15 dollar med de föreslagna oljeskatterna.
I de båda alternativen har kalkylerats med att de realprissänkningar som hittills har inträffat i konsumentledet i Sverige består till år 1990 och att råoljepriset därefter stiger något (ca 2 % per år). Vid
det högre priset bedöms det fortfarande finnas relativt goda möjlig—
heter att i uppvärmningen och industrin ersätta oljan och effektivise-
ra oljeanvändningen.
I tabellen 7.1 nedan redovisas den bedömning som mot bakgrund av an- tagandena ovan har gjorts över energianvändningen inom de olika sek- torerna. Som en jämförelse anges också K 83zs motsvarande redovisning för åren 1984 och 1987 i rapporten Översyn Olja 83.
Tabell 7.1 Slutlig energianvändning, totalt (exkl. utrikes sjöfart), PJ
K 83 STEV 1987 1985 1992 1992 &
Industri Samfärdsel Ovrigt Summa
Därav: El
Fjärrvärme Oljor/naturgas Kol
Inhemska bränslen
7.2 Energianvändningen inom industrisektorn
Den totala energianvändningen beräknas öka med ca 10 TWh under pe- rioden 1984—1992, varav elenergin förväntas svara för den övervägande delen av ökningen; nära 7 TWh i högprisalternativet och något mindre i lågprisalternativet eller en ökning i elanvändningen med ca 15 resp. ca 14 %. I högprisalternativet ökar kolanvändningen med 12 %, medan koksanvändningen ökar med 18 % beroende på utvecklingen inom järn- och stålindustrin. Användningen av dessa bränslen blir 4 % lägre i låg—
prisalternativet år 1992 än i högprisalternativet.
Måttliga ökningar sker även för inhemska bränslen. Omfördelningen mellan energislagen sker på bekostnad av oljeprodukterna, dit natur- gasen räknas, som beräknas minska med totalt 13 % under perioden i högprisalternativet. Lätt eldningsolja (Eo l) minskar med 16 % och
tunga eldningsoljor (Eo 2—5) med 34 %.
I lågprisalternativet räknas inte med någon omfattande återgång till oljeanvändning, då prissänkningarna inte är tillräckliga för att - med hänsyn tagen till redan gjorda investeringar - motivera en omfattan— de rekonvertering. Jämfört med högprisalternativet har dock oljean—
vändningen beräknats öka med ca 2 TWh. 7.3 Energianvändningen inom samfärdselsektorn
Energianvändningen (exkl. utrikes transporter) beräknas öka under pe- rioden 1984—1992 totalt med 6 TWh i högprisalternativet och med 9 TWh i lågprisalternativet (8 resp. 13 %) till följd av främst sjunkande priser, ökat transportarbete och stigande realinkomster. Bensinen- vändningen ökar med 7 resp. 14 % och dieselanvändningen 13 resp. 16 %. Förbrukningen av flygbränsle beräknas öka med ca 8 % och elan-
vändningen med 7 % i båda alternativen.
Beträffande dieselanvändningen bör särskilt nämnas att den prelimi- närt beräknade ökningen år 1985 på 11 % inte har antagits utgöra en indikation på ett trendbrott. Statens energiverk har således baserat sina bedömningar på den väntade ekonomiska utvecklingen enligt ti-
digare antaganden. 7.4 Energianvändningen inom bostads— och servicesektorn
Energianvändningen inom sektorn består till övervägande delen av energi för uppvärmning av bostäder, lokaler m.m. I sektorn ingår även jord- och skogsbruk, fiske samt trädgårdsnäringen och slutligen bygg- nads- och anläggningsverksamhet. År 1970 svarade oljeprodukter för 72 % av sektorns energikonsumtion; motsvarande siffra för år 1984 Var 36 %. Under samma period steg elförbrukningens andel från 13 till 37 %. Den totala energianvändningen har sjunkit med drygt 10 TWh under perioden.
Minskningen av energianvändningen för uppvärmning bedöms fortsät- ta till följd av dels fortsatt konvertering av oljebaserade uppvärm— ningssystem till system med högre verkningsgrader, dels fortsatt energisparande i främst oljevärmd bebyggelse. Förbrukningen för öv—
riga ändamål är praktiskt taget oförändrad. Till år 1992 bedöms ener-
gianvändningen i högprisalternativet ha sjunkit med ytterligare 8 TWh. Oljeprodukternas andel förväntas härvid utgöra ca 23 % och elförbrukningen ca 46 % samt fjärrvärmen ca 23 % och fasta bränslen ca 8 %. [ lågprisalternativet sjunker energianvändningen med 4 TWh. Oljeanvändningens andel ökar till 27 % på bekostnad av elanvändning- en, som utgör 42 % i alternativet. I analysen har antagits att takten i konverteringen av oljebaserade system minskar med en tredjedel bland småhusen samt att introduktionen av elvärme bland flerbo— stadshus och lokaler bromsas upp. Vidare förutsätts att energianvänd— are i småhusen jämför rörliga kostnader för olja med hög- resp. låg- lasttaxa för el. Möjligheterna att reagera snabbt på prisförändringar genom den ökade andelen kombinerade system medför att energibe-
hovet vintertid täcks av olja då detta famstår som mest lönsamt. 7.5 Energianvändningen för fjärrvärmen
Produktionen av fjärrvärme väntas öka till år 1992. I både hög- och lågprisalternativet förutsätts oljan ersättas med kol, inhemska bräns- len och värmepumpar. Elpanneinsatsen minskar i båda alternativen och särskilt kraftigt i högprisalternativet. Detta beror på att med hÖgre oljepriser blir efterfrågan på elvärme större och utrymmet för elpannor i fjärrvärmen därmed mindre. Detta leder i sin tur till att oljeanvändningen i fjärrvärmen blir knappt 3 TWh högre i det fallet.
7.6 Elproduktionen
Elproduktionen väntas öka i båda prognoserna. Ökningen blir större i alternativet med de högre oljepriserna, som därmed också får en hög- re bränsleinsats. Medan oljeinsatsen i högprisalternativet år 1992
ligger högre än år 1985 sjunker den i fallet med lägre oljepriser.
I tabellen 7.2 nedan sammanfattas den prognoserade slutliga använd- ningen av olika energislag i hög- resp. lågalternativet. Som en jäm- förelse anges också K 83:s bedömning i rapporten Översyn olja 83 för åren 1984 och 1987, vilken låg till grund för regeringens förslag i prop. 1983/84:110.
Tabell 7.2 Slutlig energianvändning, inkl el— och fjärrvärmeinsats på energislag
K83
1984 1987
Kol milj ton Koks II II Träbr. m.m. " toe Bensin milj m3 Lättoljor " " Dieselolja " " EO 1 || || ED 2_5 || || Gasol milj ton Stadsgas milj m3 Naturgas " " Hyttgas,Fjv " " Fjärrvärme TWh El TWh
ODONJJ-NNO-Däbdl— oomomwcocnxiwvu OCDU'lb—INDÖU'IHN ODNNUW-mebäl-H U'IUIOU'l-l-XNOUIUWHN DOONXOONUWXIl—b—IPON HODUUJNCU'IOXl—w ODNDNIONGJGDOUWC) ODUNNGU'IONHb—l NJODONmXDONGJ-POONO
NN CDND on .... m C)
D i—'U1 &mxivi
mc:n—:
Anm: Regeringen gjorde i prop. 1984/85:53 bedömningen att förbruk- ningen år 1987 av dieselolja skulle uppgå till 2,3 miljoner m3, av EU 1-2 till 3,6 miljoner m3 och av Eo 3—5 till 4,3 miljoner m3.
Energiverkets fullständiga prognos med kommentarer redovisas som bilaga 1 till detta betänkande.
In.-"w lsli i I 'i
__... i..—
'Jh url-Inf.
'. u. . |_ _|.
|-' lll _I'IVE'
8 ERSÄTTNING MED INHEMSK ENERGI
8.1 Befintliga och möjliga alternativ
Inhemska bränslen i form av ved, torv och avfallslutar m.m. ökade kraftigt i användning under början av 1980-talet. I dag står de för ca 14 % av den totala energiförbrukningen, motsvarande ca 60 TWh. Det är huvudsakligen inom industrin som inhemska bränslen utnyttjas. För perioden fram till år 1992 beräknas ytterligare 8 TWh energi utvinnas genom inhemska bränslen. Ökningen sker framför allt inom fjärr- värmeproduktionen, medan användningen för uppvärmning i övrigt minskar något. En fjärdedel av fjärrvärmeverkens energitillförsel be-
räknas år 1992 att bestå av inhemska bränslen, vilket motsvarar drygt 10 TWh.
De potentiella möjligheterna att öka användningen bedöms dock fort- farande som goda. Valet av energislag är för den enskilde förbruka- ren en kostnadsfråga och vad avser hushållen möjligen även en be- kvämlighetsfråga. Utvecklingen fram till år 1992 bestäms till stor del av kostnadsutvecklingen för andra energiformer. Eftersom olje- priserna beräknas vara låga år incitamenten för övergång till in- hemska alternativ mindre än tidigare. I en krissituation bör det där- för fortfarande finnas möjligheter att ersätta ytterligare olja och kol med inhemska bränslen. För fjärrvärmeverken gäller att dessa 6 till 12 månader efter beslut nät kan ställas om för drift med inhemska
alternativ.
Ett ytterligare inhemskt alternativ till olja och kol utgörs av elkraft. Under normala förhållanden kan elkraft knappast användas för att ytterligare ersätta olja och kol. I en kris ändras emellertid förutsätt- ningarna eftersom industrin minskar sin elförbrukning. Överskottet av el kan under vissa villkor utnyttjas främst för uppvärmning. Över- skott uppstår under förkrigsskedet och under neutralitet. Det här här påpekas att ett förkrigsskede inte innebär någon omedelbar krigsfara, varför kärnkraften planeras utnyttjas i normal omfattning. Även i neutralitetsfallet kan kärnkraften utnyttjas så länge man bedömer att omedelbar krigsfara ej föreligger. För energiberedskapen under neu- tralitets—lkrigsfallet är emellertid krigsfallet dimensionerande. I krig
antas såväl produktions- som överföringskapaciteten vara begränsad. Kärnkraftverken planeras stängas av. Samtidigt kan distributionen störas av krigsskador. Någon ersättning med el är därför inte aktuell i
detta krisskede.
Slutligen finns möjligheter att helt eller delvis ersätta bensin och diesel med gengas eller motoralkohol. Med de planeringstider som gäller för införande av gengasdrift utgör denna i praktiken inte något alternativ. Statens energiverk har under våren 1986 redovisat beräk- ningar över kostnaderna för inhemsk produktion alternativt import av motoralkohol. Dessa beräkningar visar att motoralkohol inte är kom— mersiellt lönsam samt att produktion av motoralkohol ur beredskapssynpunkt är ett dyrare alternativ än nu tillämpat system med beredskapslagring av drivmedel. Motoralkoholen utreds emeller- tid även av motoralkoholkommittén (Dir. 11985z02), som senare i höst skall lämna förslag avseende inhemsk tillverkning av motoralkohol. Finner motoralkoholkommittén att inhemsk tillverkning är kommer siellt lönsam, eller att sådan produktion av andra skäl bör organise- ras, komrner detta inte att i nämnvärd utsträckning kunna påverka här lämnade förslag eftersom dessa endast gäller tiden t.o.m. 1 juli 1992. Motoralkoholen tas inte upp till vidare behandling i detta be— tänkande. 8.2 Överväganden
Inom kommittén har en särskild arbetsgrupp studerat möjligheterna till och förutsättningarna för att ersätta olja och kol med el och ved. Denna fråga har tillmätts stor betydelse. En ökad inhemsk försörj- ning under en kris ger större oberoende samtidigt som en sådan er— sättning har en samhällsekonomisk betydelse. Kan lagringsbehovet minskas, utan att försörjningssäkerheten påverkas, frigörs årliga
drift- och kapitalkostnader som kan användas till andra ändamål.
Fortsättningsvis redovisas i sammanfattande form arbetsgruppens re- sultat samt kommitténs överväganden med anledning härav. Arbets- gruppens promemoria fogas som en bilaga till betänkandet (Bilaga 2 Energiberedskapen - om möjligheterna att ersätta importbränslen
med el vid försörjningskriser).
8.2.1 Beräknat elöverskott
Produktionsförmågan i vattenkraft- och kärnkraftverken bedöms år 1990 vara 127 TWh/år. Tillgänglig energi varierar något mellan åren beroende på vattentillgång och tillgängligheten i kärnkraftverken. Sannolikheten bedöms vara 80 % att produktionsförmågan hamnar i intervallet 120-135 TWh. Konsumtionen av elkraft fram till år 1992 beräknas uppgå till 135 TWh. Skillnaden mellan konsumtionsbehovet och produktionsförmågan i vatten- och kärnkraftverken täcks i första hand av mottryckskraft samt därefter av kondenskraft och import. I förkrigsskedet begränsas tillförseln från mottrycksanläggningar sam-
tidigt som oljekondenskraften stängs av.
Konsumtionen i förkrigsskedet har beräknats till 100-107 TWh bero- ende på tillämpad elprognos. Överskottet i ett förkrigsskede uppgår därmed i medeltal till 20-27 TWh. Begränsningar kan finnas som omöjliggör att hela detta överskott kan utnyttjas. Större delen av överskottet uppstår i industrin; deras elbehov är jämnare fördelat över året än motsvarande elbehov för uppvärmning. En ytterligare faktor att ta hänsyn till är att industrins elöverskott troligen är större i landets norra delar än i de södra delarna. Behovet av el för uppvärmning är däremot störst i de södra delarna. Begränsningarna är av två slag: dels de begränsningar som kan finnas i produktionsanlägg- ningarnas effekt, dels de svårigheter som kan finnas att via stamlin-
jenätet distribuera elkraften efter det nya efterfrågemönstret.
I Sydsverige har av statens vattenfallsverk behovet av effekt beräk— nats även utan extra elvärme bli lika högt som den där tillgängliga effekten i vatten och kärnkraft. I och med att elöverskottet styrs över till uppvärmning uppstår markanta toppar under kalla vinter- dygn. Det samlade effektuttaget riskerar då att bli högre än den till— gängliga effekten. Emellertid sammanfaller dessa toppar i elförbruk- ningen med topparna i tillgänglig kapacitet för kraftvärmeverken, samtidigt som icke avställda mottryckskraftverk i industrin lämnar
ett ytterligare effektbidrag.
Stamlinjenätet bedöms däremot inte av statens vattenfallsverk inne-
bära några begränsningar.
Ytterligare begränsningar i överföringsförmågan kan finnas i de loka- la distributionsnäten. Dessa byggs dock successivt ut. Men fortfar- ande i mitten av 1990-talet kan det finnas begränsningar i främst äldre villaområden, vissa storstadsområden samt i rena glesbygder. Till en del kan dessa begränsningar efter en viss tid kompenseras genom provisoriska luftledningar och tillfälliga transformatorstatio-
ner m.m.
Mot denna bakgrund bedöms att en del av ovan redovisat överskott kan utnyttjas, men som en säkerhetsåtgärd bör det ökade eluttaget i
huvudsak kanaliseras till avkopplingsbara och avbrytbara leveranser- 8.2.2 Uppvärmning
I tidigare oljelagringsprogram har ersättningen med el och ved beräk— nats som en avdragspost efter det att krisbehoven för uppvärmning har beräknats. Arbetsgruppen har valt en någon annorlunda metod för sina beräkningar. Utgångspunkten har varit den stora flexibilitet som gäller i valet mellan olika energislag. Konsumenterna kan i betydande utsträckning växla mellan att använda olja, el, kol eller inhemska bränslen för att lösa sin uppvärmning. Beräknas ersättningen först efter det att den normala oljeförbrukningen enligt prognosen har re- ducerats i enlighet med ransoneringsantagandet utnyttjas inte flexibi- liteten och ersättningsposten kommer att underskattas. Därför har i ett första steg bedömts i vilken utsträckning som olja och kol kan ersättas med el och ved vid normal förbrukning. Först därefter genomförs ransonering. Härvid har förutsatts att samtliga energislag — således även el och vad » kommer att vara en bristvara, varför även
dessa ransoneras.
I avsnittet ovan framgår att elkraften kommer att behöva ransoneras. Svårigheterna att i större omfattning organisera en vedhandel m.m.
medför att även veden inledningsvis blir en bristvara.
Förfaringssättet medför en rättvis fördelning av tillgångarna mellan alla konsumenter. Men det innebär också att en direkt jämförelse mellan tidigare avdragsposter och nu lämnade förslag inte är möjlig.
Den ersättning med el och ved som görs innan ransonering genomförs
(bruttoersättning) kommer inte helt att utnyttjas efter ransoneringen. Enligt kommitténs mening kan man därför inte jämföra nu beräknade ersättningsposter med de som beräknats i tidigare oljelagrings- program. Det väsentliga är den beräkning som gjorts av nettobehovet av olja och kol efter det att ersättning och ransonering har genom—
förts.
UPPVÄRMNING AV SM ÅHUS
År 1985 fanns ca 150 000 småhus med enbart oljeeldning. Antalet enbart oljevärmda småhus beräknas ha halverats omkring år 1992. Samtidigt ökar antalet småhus med kombisystem. År 1984 fanns över 500 000 sådana system installerade. Totalt beräknas ca 1,2 miljoner m3 olja åtgå för småhusens uppvärmning år 1992. Teoretiskt kan all denna olja ersättas med el eller ved. Men detta förutsätter i så fall förberedelser redan i fredstid i form av beredskapslagring av elradia- torer, elpannor och elkassetter samt dessutom en forcerad upprust- ning av de lokala näten. Även en fullständig övergång till vedeldning innebär investeringar i ombyggnadsåtgärder, lagerutrymmen och lag-
ring av ved.
Kommittén har istället utgått från den flexibilitet som finns i upp- värmningssystemet. Värmebehovet hos de oljeuppvärmda småhusen bedöms till 70 % kunna täckas genom eluppvärmning. Fastigheter med installerade kombisystem förutsätts härvid omedelbart gå över till eluppvärmning; därmed ersätts omedelbart 300 000 m3 olja. Be- fintliga elradiatorer tillsammans med den inhemska tillverkningska- paciteten av elpannor, elkassetter och elradiatorer är sådan att de övriga småhusen inom sex månader helt kan övergå till eluppvärm- ning, vilket innebär att 320 000 m3 kan ersättas med el. Totalt - under förkrigsskedet - kan därmed 620 000 m3 olja ersättas med 5 TWh el. Hänsyn har härvid tagits till nödvändig tid för ombyggnader
och installationsarbeten samt de lokala nätens kapacitet m.m.
Enligt energiprognosen kommer utnyttjandet av el samt ved och andra inhemska bränslen att minska. Småhusens möjligheter till ved-
eldning minskar dock inte, utan kommer troligen fortfarande att öka.
Den gamla utrustningen finns kvar samtidigt som ytterligare kombisystem kommer att installeras. Med hänsyn till de svårigheter som är förknippade med torkning, lagring och distribution av ved föreslås att 140 000 m3 olja ersätts med vad under förkrigsskedet. I tabellen 8.1 framgår hur oljebehovet påverkas av ersättningen under förkrigsskedet.
Tabell 8.1 Oljeersättning i småhus under förkrigsskedet (TWh)
Energi- Normal— Efter bärare förbrukning ersättningen Olja 12,4 4,8 Fjärrvärme 2, 3 2, 3 El 14,7 19,7 . Ved 10,1 11,5 Övrigt 0,3 0,3
39,8 38,6 *
*Skillnaden 1,2 TWh beror på den högre verkningsgraden hos el hos den
slutlige användaren.
Emellertid har i tabellen inte tagits hänsyn till att uppvärmnings— standarden sänks till 75 % av normal nivå. Ransoneringen avser den totala energiförbrukningen och inte enbart olja. I samband med att ransoneringen genomförs uppstår ett överskott av ved. En del av denna ved kan, genom den stora flexibiliteten i uppvärmningssystem, kanaliseras till andra småhus. Därigenom kan oljeförbrukningen ytter— ligare reduceras. Ur tabell 8.2 framgår att det återstående oljebeho- vet efter ransonering och ersättning är 250 000 m3. Denna olja kan
inte ersättas utan fredstida lagring av elradiatorer m.m..
Tabell 8.2 Energibehov i småhus efter ersättning och ransonering under förkrigsskedet (TWh)
Energibärare Olja 2, 5 Fjärrvärme 1,7 El 14,8 Ved 10 ,5 Övrigt 0,2
29,8
Elförbrukningen för uppvärmning är obetydligt, 0,1 TWh, högre än den
normala förbrukningen. På samma sätt framgår av tabellen ovan att
nettoanvändningen av ved enbart ökar med motsvarande 40 000 m3
olja.
Under krigsfallet kan inte el utnyttjas för oljeersättning. Däremot kan ved nyttjas i ökad omfattning för att ersätta såväl olja som el i f.a. kombisystemen. Här görs emellertid en försiktig bedömning inne- bärande att vad knappast kan användas i större omfattning än enligt gällande vedeldningsplan. Den ändrade krislängden innebär dock att den totala volymen av vedersättning ökar med ca 200 000 m3 olja. UPPPVARMNING AV FLERBOSTADSHUS OCH LOKALER
År 1984 fanns det 47 000 oljeeldade panncentraler för försörjning av flerbostadshus och lokaler. En del av dessa kommer fram till år 1992 'att ersättas med fjärrvärme eller konverteras till fastbränslepannor, värmepumpar eller elpannor. De låga oljepriserna medför dock att konverteringen för närvarande går långsammare än vad som hittills
gällt.
Arbetsgruppen har uppskattat att inom ett halvt år kan 1 000 av de större oljeeldade panncentralerna enligt ovan byggas om till elpannor. Därigenom kan genom en ökad eltillförsel på 2 TWh ca 250 000 m3 olja ersättas. Med beaktande av nödvändig tid för ombyggnad m.m. har en försiktig bedömning gjorts av de faktiska ersättningsmöjlig— heterna. 190 000 m3 olja har härvid bedömts kunna ersättas med el.
Vissa fastigheter är utrustade med elpannor för avbrytbara och av- kopplingsbara elleveranser. Utnyttjandetiden kan ökas för dessa. Ge— nom en tillförsel av 0,8 TWh kan ytterligare ca 100 000 m3 olja er- sättas. Härutöver finns kombinationspannor installerade. Utrymme finns att ersätta ytterligare 60 000 rn3 olja med el i dessa fastig— heter. Slutligen finns det möjligheter att ersätta olja med direktver- kande el i fastigheter med mindre panncentraler. Potentialen för detta är 400-500 000 m3 olja. Förutsättningarna för en sådan ersätt- ning har emellertid inte till fullo kartlagts. Såväl de lokala näten som tillverkningskapaciteten av elradiatorer kan begränsa denna po- tential. Denna möjlighet utnyttjas därför inte vid beräkningen av
avdragsposten.
Enligt kommittén kan således totalt 350 000 rn3 olja ersättas med ca 2,8 TWh el.
Möjligheterna till ersättning av olja med vad bedöms motsvara 230 000 m3 olja.
I tabell 8.3 framgår hur oljebehovet påverkas av ersättningen.
Tabell 8.3 Oljeersättning i flerbostadshus under förkrigsskedet (TWh)
Energi- Normal— Efter bärare förbrukning ersättning
Olja 13,2 7,4 Fjärrvärme 30,0 30,0 El 5 ,2 8,0
Ved m.m. 1 , 9 4 , 2 50,3 49,6 *
*Skillnaden 0,7 TWh beror på den högre verkningsgraden hos el hos den
slutlige användaren
Efter avdrag för möjlig ersättning med el och ved återstår därmed ca 740 000 m3 olja som inte kan ersättas. Emellertid skall även här hänsyn tas till att uppvärmningen ransoneras till 75 % samt att en del av det vedöverskott som då uppstår kan utnyttjas i andra fastigheter (se tabell 8.4). Efter ransonering och ersättning återstår därmed ca 620 000 m3 olja som ej kan ersättas. Elförbrukningen blir då 0,8 TWh högre än i normalfallet. Vedförbrukningen ökar på samma sätt med 1,1 TWh, motsvarande ca 110 000 m3 olja.
Tabell 8.4 Energibehov i flerfamiljäius efter ersättning och ransonering under förkrigsskedet (TWh)
Energibärare
Olja 6,2 Fjärrvärme 22 ,5 El 6,0 Ved m.m. 3,0
37,7
Under krigsfallet kan inte el utnyttjas för att ersätta olja. Kommit— tén bedömer att ca 0,2 miljon m3 olja kan ersättas med ved.
UPPVARMNING GENOM FJÄRRVÄRME
I fjärrvärmesystemet beräknas 760 000 m3 olja och 1,8 miljoner ton kol förbrukas år 1992. Oljan används främst för s.k. spetslast. Bas- lasten utgörs av kol och inhemska bränslen. Med spetslast avses att olja används under perioder med mycket hög värmeproduktion. En betydande del av oljan faller därmed bort som en direkt följd av
ransoneringen.
Fjärrvärmesystemet är mycket flexibelt i valet mellan olika energi— slag. De låga oljepriser som kommittén kalkylerar med förutsätts innebära även relativt sett motsvarande låga kolpriser. Trots detta antas insatsen av inhemska bränslen, främst i form av avfall, nära nog fördubblas. Användningen av el kommer däremot att kraftigt minska på grund av att de fasta elleveranserna ökar till andra abon- nenter och därmed tränger undan möjligheter till leveranser till av— kopplingsbara elpannor. I en krissituation medför detta, när den fasta elförbrukningen sjunker, att elinsatsen kan ökas. Totalt medger be- fintliga elpannor ett uttag om 5 TWh, då de används för kol- och oljeersättning. På grund av elsystemets effektbalans måste det emellertid finnas möjlighet att koppla bort dessa vid höglasttid. I denna situation måste uppvärmningen ska med oljepannor. Gjorda beräkningar visar att ca 150 000 m3 olja måste reserveras för att garantera att elpannorna skall kunna kopplas bort under höglastperio—
der.
Samtidigt kan insatsen av inhemska bränslen, ved m.m. öka med 2,5 TWh. Denna insats kan tillsammans med den el som inte åtgår till oljeersättning användas för att ersätta kol. På samma sätt som för olja finns ett basbehov av kol som inte kan ersättas. Detta har be-
räknats till 0,9 miljon ton.
Tabell 8.5 Behov av energitillförsel för fjärrvärmesystemet efter ersättning och ransonering under förkrigsskedet (TWh)
Energi— Normal- Efter bärare förbrukning ersättning Olja 7 , 6 1 , 5 Kol 1 3 , 2 3 , 5 Inhemska bränslen 10,2 12,7 Elpannor 2,4 5 , 0 Värmepumpar 6,0 6,0 Övrigt 3 , 5 3,3 42,7 32,0
8.3 Sammanfattning och förslag
Genom en bruttotillförsel av drygt 10 TWh el under förkrigsskedet kan enligt kommittén ca 1,2 miljoner m3 olja ersättas. Ytterligare 370 000 m3 olja kan ersättas med ved. Den totala oljeåtgången för uppvärmning år 1992 uppgår till ca 3,2 miljoner m3. Efter ransonering och ersättning kvarstår av denna olja ca 1,2 miljoner m3 som inte kan
ersättas.
För uppvärmningen åtgår normalt 22,3 TWh el. Genom omdispone— ringar och efter ransonering åtgår 25,8 TWh el, dvs. nettoökningen är endast 3,5 TWh. Huvuddelen av denna ökning kanaliseras till avbryt- bara leveranser; högst 1,0 TWh förbrukas i icke urkopplingsbara sy— stem. Med hänsyn till vad som tidigare anförts beträffande den till- gängliga effekten i vatten— och kärnkraftverken i södra Sverige, kan emellertid redan en så här liten ökning av elförbrukningen innebära problem under höglasttid. Av det skälet reserveras 200 000 m3 olja för drift av kraftvärmeverk. Därmed garanteras att den ovan före—
slagna elersättningen med stor säkerhet skall kunna genomföras.
Nettoökningen av vedanvändningen motsvarar för småhusen och fler- familjshusen, beräknad på samma sätt som elkraften ovan, 150 000 m3 olja. Totalt föreslås att dessa under förkrigsskedet förbrukar ca 13,5 TWh ved mot normalt 12 TWh ved. Möjligheten till vedersättning har således använts med försiktighet. I fjärrvärmesystemet, där kra— ven på råvaran är mindre och där distributionen m.m. är enklare att lösa, utnyttjas möjligheterna till att använda inhemska bränslen fullt
ut. Totalt föreslås en ytterligare tillförsel av ca 2,5 TWh. Tillskottet
används för att ersätta kol. Ca 1 miljon ton kol föreslås ersättas med
inhemska bränslen och el.
Tabell 8.6 Nettobehov olja för uppvärmning under förkrigsskedet (1 000 m3) Normalförbrukning Nettobehov efter ransonering och ersättning EO 1—2 EO 3—5 EO 1-2 EO 3—5 Småhus 1 240 _ 250 - Flerfamiljshus 1 020 300 420 200 Fjärrvärme 33 675 25 200 2 293 975 695 400
I krigsfallet kan endast ved ersätta olja. Kommittén har härvid ut— gått från de beräkningar som gjordes inför 1983 års kontrollstation. Teoretiskt har det potentiella utrymmet för vedersättning ökat sedan dessa beräkningar gjordes. Med hänsyn tagen till bl.a. de praktiska svårigheterna att i stor skala organisera vedeldning har den gällande vedeldningsplanen enbart justerats för den ändrade krislängden.
De totala ersättningsmöjligheterna uppgår därmed till ca 2,4 miljoner m3, varvid 1,2 miljon m3 olja ersätts med el och lika mycket med ved. Dessa ersättningsmöjligheter kan inte direkt jämföras med av- dragsposten 1,6 miljon m3 i nu gällande försörjningsplan. För att kunna göra en sådan jämförelse måste särskilda beräkningar göras, eftersom beräkningstekniken skiljer sig åt. Genom att jämföra netto- behovet av olja för uppvärmning 1991/92 med motsvarande nettobe- hov för lagringsåret 1986/87 kan ökningen av avdragsposten beräknas, efter det att vissa justeringar gjorts för ändrad krisstandard och kris-- längd. Den faktiska avdragsposten för ersättning med inhemska alter— nativ har i förhållande till 1986/87 ökat med ca 500 000 m3 till totalt
2,1 miljoner m3.
Den försiktiga uppskattningen av möjligheterna att under förkrigs- och neutralitet-/krigsskedet ersätta olja med ved beror framförallt på att det tar tid att ställa om energiförsörjningen. Vid en mycket lång kris och i ett efterkrisskede ökar naturligtvis vedens betydelse. Det blir nödvändigt men också möjligt att i allt större omfattning använda vad för uppvärmning. Vidare kan gengas införas i transport—
I beräkningarna har kommittén utgått från att förkrigsskedet inte föregåtts av en fredskris. Om vi i stället utgår från att vi haft en lång fredskris där hela fredskrisreserven förbrukats bör man kunna anta att ransoneringssystem är i gång och viss omställning av energi- försörjningen redan skett. Effekterna av detta är svåra att uppskatta.
Jag har därför valt att inte beakta detta.
9 SÄRSKILDA LAGRINGSFRÅGOR 9.1 Särskild lagringsskyldighet
Förutom beredskapslager i form av tvångslager hos säljare och för— brukare och statliga lager av råolja och färdigprodukter finns lager för vilka lagringsskyldigheten regleras i särskild ordning. Denna sär— skilda lagringsekyldighet kan omfatta dels statliga myndigheter, dels ägare av gasturbinanläggningar för framställning av elektrisk kraft, ägare av oljekondenskraftverk och anläggningar för framställning av
stadsgas. 9.1.1 Statliga myndigheter
Statliga myndigheter omfattas formellt inte av tvångslagringsbe- stämmelserna. Enligt 1 5 2 stycket lagen 1984:1049 beslutar rege- ringen om dessas lagring. Denna ordning gällde också enligt tidigare
bestämmelser.
Regeringen har i förordningen (l984:1050) om beredskapslagring av olja och kol bl.a. föreskrivit om statliga myndigheters beredskapsla- ger. 1 2 5 1 stycket sägs att statlig myndighet som säljer eller för- brukar dieselbrännolja, eldningsolja eller kol i sådan omfattning som anges i 7 5 lagen skall hålla beredskapslager i samma omfattning som om lagen hade varit tillämplig. Föreskriften överensstämmer i princip med de regler som tidigare gällde genom brev den 27 juni 1957 angå- ende vissa kompletterande föreskrifter rörande beredskapslagring av
olja m.m.
Statens vattenfallsverk är för närvarande enda statliga myndighet som är ålagd att hålla beredskapslager i enlighet med lagen och då enbart av olja för viss värmekraftproduktion i mottrycksanläggningar. Verkets och övrig kraftindustris lagringsskyldighet i övrigt regleras fr.o.m. den 1 juli 1985 enligt 20 5 lagen. Enligt denna får regeringen ålägga innehavarna av vissa oljekondensverk att hålla i lager sådan olja som behövs för att driva verket. Stenungsundsverket, Marviken och Slite, vilka innehas av statens vattenfallsverk, har sålunda ålagts en lagringsskyldighet om sammanlagt 200 000 m3. Beträffande olje- kondensverkens lagringsskyldighet redogörs närmare nedan.
I 2 5 3 stycket förordningen sägs att en statlig myndighet också kan åläggas att lagra olja eller kol genom särskilt beslut av regeringen. Sådant åliggande föreligger för försvarets materielverk (FMV), sta—
tens järnvägar (SJ) och vägverket.
För FMV och SJ kom ursprungligen att gälla en lagringsskyldighet motsvarande dessas innehav av berganläggningar den 1 januari 1958. Den fastställda lagringsmängden kom att överstiga den lagringsmängd som skulle ha erhållits om lagringsmängden hade baserats på myndig- heternas fredsförbrukning och i övrigt med tillämpning av lagens be— stämmelser. Också vägverkets lagringsplikt, som tillkom år 1949, mo-
tiverades utifrån då tillgängliga cisternutrymmen.
Regeringen fastställer lagringsmängder efter förslag av tillsynsmyn— digheten. Regeringen har senast genom besluten till överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) den 11 maj 1978 och den 1 april 1982 om lagringsmål för tvångslagring av olja föreskrivit, att "tidigare be— slut för försvarsmakten, statens järnvägar och vägverket om skyldig- het att lagra vissa mängder motorbensin och motorbrännolja skall fortsätta att gälla under de i besluten aktuella lagringsåren". Lagren utgör en del av krigsreserven och ingår som en avdragspost i försörj—
ningsplanen.
Tillsynsmyndigheten har att som ansvarig myndighet anmäla för rege— ringen om lagringens omfattning behöver ändras. Föreskrift härom finns i regleringsbrevet. Regeringsbesluten har i stort sett inneburit att de totalt lagrade volymerna hos resp. myndighet har varit oför- ändrade men med vissa förskjutningar mellan produkter. Minskad lag— ringsskyldighet har också förekommit om t.ex. en anläggning inte
längre har kunnat användas.
Kommittén har inte funnit anledning att föreslå någon ändrad ordning för de statliga myndigheternas lagringsskyldighet. 9.1.2 Oljekondenskraftverk
Den som innehar ett oljekondenskraftverk med en installerad effekt av mer än 150 megawatt får av regeringen åläggas att lagra sådan olja som behövs för att driva verket (20 5 lagen).
De nuvarande reglerna för oljekondensverken beslöts av riksdagen vå— ren 1984 och trädde i kraft fr.o.m. lagringsåret 1984/85 (prop. 1983/84:110). Dessförinnan gällde lagens huvudregel. Regeringen fick emellertid enligt 7 5 2 mom. lagen (1957543) om oljelagring m.m. förordna om andra grunder vid beräkningen av den s.k. basmängden, som ligger till grund för lagringsvolymen. Anläggningarnas karaktär av reservkraftverk medförde att beräkningen av lagringsskyldighet genom beslut av regeringen den 1 juli 1982 knöts till dessas andel av landets totala kraftproduktion under en längre period. Den ringa an- vändningen av oljekondensverk medförde ändå att lagringsvolymerna
blev mycket låga.
I en krigssituation förväntas elbehovet något överstiga vattenkraftens produktionsförmåga trots produktionsinskränkningar inom industrin och ransoneringar inom uppvärmningssektorn till följd av bortfall av kärnkraftsproduktion (se även avsnitt 8). Vidare kan stamlinjenätet skadas. För att tillgodose de bedömda elbehoven i krig föreslog K 83 i sitt betänkande (Ds I 1984:13) Energiberedskap för kristid, efter över- läggningar med intressenterna, att innehavarna av de större oljekon- densverken skulle hålla i lager 400 000 rn3 tjock eldningsolja. Denna volym översteg väsentligt lagringsvolymen enligt 1957 års lags huvud- regel. K 83 föreslog vidare att lagren skulle få tas i anspråk även i
fredstid under en begränsad tid vid vissa onormala situationer.
Förslaget enligt ovan tog sig uttryck i 20 & lagen. I 6 5 förordningen föreskrivs att innehavarna av Stenungsundsverket, Marviken och Slite, Karlshamnsverket samt Hässelbyverket är lagringsskyldiga en- ligt lagen. Volymen uppgår till sammanlagt 400 000 m3. Enligt 11 5 skall en tredjedel av lagret förvaras i omedelbar anslutning till an-
läggningen.
Statens energiverk får medge, när särskilda skäl föreligger, att be- redskapslager tillfälligt tas i anspråk även om krig eller annan all- varlig försörjningskris inte föreligger (25 & lagen resp. 7 5 förordning— en). Som exempel på dylika situationer, vilka återfinns i K 83:e be- tänkande, kan nämnas lägre tillgänglighet än normalt på kärnkraften, iskravningar i vattenkraftverken och försenad vårflod. Intentionen
var vidare, vilket inte direkt framgår i propositionen, att skyldighe-
ten att hålla beredskapslager skulle upphävas för övriga kondens— kraftverk, vilket också har skett.
Kommittén har gjort en förnyad bedömning över lagringsbehovet av olja för elproduktion. Bedömningen, som har gjorts i samråd med Kraftverksföreningen m.fl. utgår från ett scenario med en neutrali— tets-/krigsperiod enligt de nya planeringsförutsättningarna med redu- cerad överföringskapacitet på stamnätet under den kallare delen av året. Antaganden görs vidare om elförbrukningen år 1992, vatten- kraftsproduktionen, produktionen vid kraftvärmeverk samt industriell mottrycksproduktion. Scenariot överensstämmer i princip med det
som låg till grund för K 83zs överväganden.
Enligt kommitténs bedömningar skulle ytterligare 200 000 m3 olja (totalt 600 000 m3) behöva lagras för att tillgodose elbehovet i en krigssituation. Då kondenskraftverkens kapacitet enligt uppgift är begränsad till att kunna utnyttja endast ca 100 000 m3 av denna vo- lym bör oljekondenskraftverkens lagringsåläggande begränsas till 500 000 m3. För att tillgodose beredskapen på elproduktionsområdet bör enligt kommitténs mening resterande 100 000 m3 lagras vid gas-
turbinanläggningarna. 9.1.3 Gasturbinanläggningar
Den som innehar en gasturbinanläggning för framställning av elek— trisk kraft med en installerad effekt av minst 5 megawatt skall lagra sådant bränsle som behövs för att driva anläggningen. Lagringsskyl— digheten gäller även statens vattenfallsverk. Lagringsmängden be— stäms med utgångspunkt i installerad effekt, bränsleåtgång per me— gawattimme och beräknad årlig driftstid (19 5 lagen). Lagringsmäng- den bestäms av statens energiverk. Minst hälften av lagret skall för— varas i omedelbar anslutning till anläggningen (5 och 9 åå förordning-
en).
De nuvarande reglerna för gasturbinanläggningar, vilka infördes efter förslag av 1975 års oljelagringskommitté, har gällt sedan år 1978 (prop. 1976/77z74). Dessförinnan gällde lagens huvudregel. Föredrag-
anden anförde som skäl till den ändrade ordningen gasturbinaggrega—
tens karaktär av utpräglade topp- och reservkraftverk. I normala fall bidrar aggregaten endast i ringa grad till energiförsörjningen. I såväl normal- som i avepärrningsfallet behövs gasturbiner för att klara driftsstörningar av olika slag såsom nätfel samt oväntade bortfall av värmekraftaggregat. I ett krig blir detta behov än mer markant ge— nom den bekämpning som överföringsledningarna från Norrland till Syd- och Mellansverige kan bli utsatta för. Detta bedömdes ställa krav inte bara på snabbt tillgänglig reserveffekt utan också på ett geografiskt differentierat produktionssystem som ligger inom de sto-
ra konsumtionsområdena. Dessa skäl är alltjämt relevanta.
Enligt propositionen borde lageruppbyggnaden ske i jämn takt från den 1 januari 1978 enligt regeringens bestämmande så att behövliga bränslekvantiteter fanns lagrade vid utgången av år 1984. Lagerupp- byggnaden, som har skett i enlighet med förslaget, motsvarar en be— dömd utnyttjningstid för gasturbinerna som i timantal är lika för av- spärrning och krig.
1975 års oljelagringskommitté uppskattade att den installerade effek— ten i de berörda gasturbinanläggningarna år 1985 skulle uppgå till 1 815 MW. Lagringsbehovet för den angivna uthålligheten beräknades med utgångspunkt häri. Den tillgängliga effekten i gasturbinanlägg— ningar större än 5 MW, är emellertid för närvarande endast ca 1 600 MW. Ägare till dessa anläggingar, vilka också är lagringsskyldiga, är följande sju: statens vattenfallsverk, Sydkraft AB, Skandinaviska El- verk, Stockholm Energiproduktion AB, Karlstad kommun, OKG och Hälsingekraft AB. De två förstnämnda kraftföretagen svarar för när-
mare 85 % av den totala lagringen.
Med utgångspunkt i befintlig installerad effekt och med gällande be—
räkningsmetodik skulle det totala lagerbehovet komma att sjunka.
Regeringens anvisningar för neutralitets—/krigsskedet innebär en för— ändrad planeringsperiod än gällande planeringsförutsättningars krigs- skede. Enligt kommitténs mening finns det skäl att ändra drifttiden i enlighet därmed. Kommitténs bedömningar och förslag i denna del återfinns i den hemliga bilagan. Utöver vad som framgår av denna bör
vid gasturbinanläggningarna finnas ett ytterligare lager av olja på
100 000 m3, som behövs för att säkra elbehovet i neutralitets—lkrigs-
skedet och som har redovisats i avsnittet om oljekondensverken.
Enligt kommitténs mening bör dock uthålligheten för gasturbindriften
vara oförändrad i förkrigsskedet.
Lagren vid gasturbinanläggningarna bör i likhet med lagren vid olje- kondenskraftverken få tas i anspråk även i fredstid i särskilda fall.
Det ankommer på tillsynsmyndigheten att närmare reglera detta. 9.1.4» Anläggningar för framställning av stadsgas
Anläggningar för framställning av stadsgas finns i Stockholm, Göte- borg och Norrköping. Råvara vid gasframställningen är lättbensin och
gasol.
Enligt 21 5 lagen är den som under ett kalenderår har förbrukat rå- vara för framställning av stadsgas skyldig att närmast följande kalen- derår lagra en viss, av regeringen bestämd, andel av den förbrukade råvaran eller, om statens energiverk medger det, annan råvara som kan användas för gasframställningen. Enligt 8 $ förordningen är den andel som skall lagras 40 % av vad som har förbrukats föregående kalenderår. Minst en tredjedel av lagringsmängden skall enligt 12 5
förordningen lagras på den ort där verket är beläget.
Nuvarande regler har gällt från det att lagringsskyldigheten för stadsgasindustrin trädde i kraft den 1 januari 1978 (prop. 1976/77:17, FöU 3, rskr. 30). Utformningen grundar sig på förslag av 1968 års oljelagringskommitté i dess betänkande (SOU 1969:31) Olja i bered- skap.
Att lagringsskyldigheten utgör en procentandel av förbrukningen mo- tiverades med att om ett gasverk läggs ner eller dess produktionsför— hållanden ändras det inte finns någon anledning att automatiskt över—
föra lagringsmängden från detta gasverk till övriga gasverk.
Andelen ($O % har gällt oförändrad från lagringsskyldighetens inträde.
Lagringsvolymerna skall täcka behoven under avspärrningen och krig
med samma uthållighet som gäller för oljor. Vid bestämmande av lagringsbehovet — och därmed procentandelen - togs hänsyn till de mängder lagringsbränslen, som kunde utvinnas ur de råoljelager vid raffinaderierna som betraktas som gripbara vid inledningen av en kris (dVS. 300 000 m3 : avdragsposten i försörjningsplanen). Vidare redu- cerades lagringsmålen med de kommersiella lager, som gasverken all- tid kunde förutsättas hålla för att inte riskera avbrott i gasproduktio—
nen.
Kommittén har gjort en bedömning av hur stor procentuell andel av förbrukningen som behöver lagras för att beredskapen enligt de nya planeringsförutsättningarna beträffande krisperiodernas längd, im- portantaganden och konsumtionsstandard skall kunna upprätthållas. I bedömningen har också beaktats kommersiella lager enligt ovan samt gasens fördelning på olika ändamål som uppvärmning, hushåll, restau- ranger och industri. Beräkningarna visar att den procentuella andelen behöver höjas om samma försörjningstrygghet som gäller för t.ex. oljeberoende energikonsumenter skall uppnås. De närmare beräk-
ningarna framgår av den hemliga bilagan. 9.2 Raffinaderiernas råoljelager
9.2.1 Nuläge
Vid landets raffinaderier finns lager av råolja som kan beräknas uppgå till sammanlagt 800 000 m3. Enligt 14 5 första stycket 2 lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol får statens energi- verk medge att någon som driver ett oljeraffinaderi helt eller delvis får tillgodoräkna sig sitt råoljelager för att fullgöra lagringsskyldig- heten av produkter. Enligt andra stycket samma paragraf skall ett medgivande förenas med de villkor som behövs från beredskapssyn— punkt. Råolja får sålunda inte till någon del används för krigslag—
ringen.
Förutom begränsningen vad gäller krigslagringen föreskrivs i 22 å för— sta stycket förordningen (1984:1050) om beredskapslagring av olja och kol att energiverket, vid medgivande enligt ovan, skall räkna bort 450 000 m3 av de totala råoljelagren, varför det i princip återstår ca
350 000 m3 att använda för tvångslagringen. Enligt andra stycket får emellertid statens energiverk fram till den 31 december 1987 vid särskilda skäl medge att hela råoljelagret tillgodoräknas tvångslag— ringen (ändring 1985:229). Samtliga raffinaderiföretag har fått sådant
medgivande. 9.2.2 Utvecklingen av synen på behandlingen av råoljan
Med stöd av 10 & lagen (1957:343) om oljelagring m.m. kunde råolje- lagren efter dispens användas för att fullgöra lagringsskyldigheten av produkter. Sådana dispenser lämnades också raffinaderierna, dock
inte för lager som avsåg krigsreserven eller för inlagringsåtaganden.
1968 års oljelagringskommitté föreslog i sitt betänkande (H 1969:2, hemlig) Olja i beredskap att en del av råoljelagren (300 000 m3) mot— svarande en viss tids normal omsättning vid raffinaderierna skulle betraktas som gripbart lager vid inledningen av en kris och alltså dras ifrån vid beräkningen av lagringsbehovet innan totalmålet för bered- skapslagringen fastställdes. Råoljelager därutöver borde liksom tidig- are efter dispens få tillgodoräknas i stället för färdigprodukter i av- spärrningsreserven. Kommittén motiverade sitt ställningstagande med att råoljelagren kan utnyttjas flexiblare än lager av färdigpro- dukter och också kan vara ekonomiskt fördelaktigare att lagra. Efter- som raffinaderierna redan i inledningsskedet av ett krig kan sättas ur stånd att tillverka färdigprodukter borde tillämpningen begränsas till
avspärrningslagret.
Kommittén konstaterade emellertid också att raffinaderierna, genom dispensmöjligheten, kom i något gynnsammare läge än övriga lag- ringsskyldiga. Av detta skäl borde en del av lagren betraktas som
gripbara.
Den av kommittén föreslagna begränsningen kom att gälla genom att ÖEF i tillämpningsföreskrifter föreskrev att 300 000 ni3 skulle från- räknas vid prövning enligt 1957 års oljelagringslag att få fullgöra lag- ringsskyldighet genom att lagra råolja i stället för produkter.
Vid beräkningen av lagringsbehoven kom den gripbara delen av råolje- lagren att i försörjningsplanen utgöra en avdragspost och således re— ducera lagringsmålen för produkterna i enlighet med beräknat utfall
vid raffinering.
1972 års kontrollstation ansåg i sitt betänkande (H l973:2, hemlig) Råolja i beredskap att avdragsposten för raffinaderiernas råoljelager borde öka till 500 000 rn3 med hänsyn till det nya raffinaderiet i Brofjorden. Förslaget tillstyrkets genom prop. 1973zl94 och före— skrevs genom ändring i ÖEFzs tillämpningsföreskrifter.
En oförändrad avdragspOSt för råolja om 500000 m3 har därefter ingått i försörjningsplanen vid beräkningarna av lagringsmålen t.o.m. det lagringsår som började den 1 januari 1984. Förändringar föreslogs under mellanperioden av dels 1980 års oljelagringskommitté, som i sina beräkningar beaktade hela det bedömda lagret av råolja (ca 1,3 miljoner m3) som en avdragspost, dels av 1983 års kontrollstation (K 83) som föreslog att raffinaderiföretagen skulle få tillgodoräkna sig hela det bedömda råoljelagret (ca 1,0 miljoner m3) som tvångslager och i motsvarande utsträckning minska sina tvångslager av produkter.
Inget av förslagen har kommit att genomföras.
I prop. 1983/84:110 om vissa oljefrågor anförde föredraganden att hon avsåg föreslå regeringen en sänkning av avdragsposten för råoljelag— ren till 450 000 m3 mot bakgrund av att raffinaderikapacitet hade upphört i Nynäshamn. I propositionen kommenterades också en ge- mensam skrivelse från raffinaderiföretagen i vilken bl.a. anförs att effekten av regeln är att raffinaderibolagen i förhållande till andra bolag, som enbart importerar färdiga produkter till landet, belastas med större kostnader för beredskapslagringen i och med att en stor del av den totala lagringen inte kan utnyttjas som en integrerad del av beredskapslagren. Föredraganden framhöll att föreskriften inte innebär något krav på att råoljelagren skall överstiga 500 000 in3 (nu 450 000 m3), utan i stället innebär en möjlighet att som tvångslager
inräkna de kommersiella lager av råolja som överstiger gränsen.
Regeringen återkom till frågan i prop. 1984/85:53 om beredskapslag-
ring av olja och kol m.m., men tog där inte närmare ställning.
För att underlätta genomförandet av ökningen av tvångslagren av motorbensin och gasol (prop. 1983/84:110 och 1984/85:53) gavs OEF möjlighet, genom tillägg till 22 & förordningen (1984:1050) om bered- skapslagring av olja och kol, att fram till den 31 december 1987 vid särskilda skäl medge att hela råoljelagret tillgodoräknas tvångslag- ringen (ändring 1985z229). ÖEF har hittills lämnat sådant medgivande.
I anslutning till ändringen i förordningen anfördes i den reviderade finansplanen (prop. 1984/85:150, den s.k. kompletteringspropositio— nen) att de totala tvångslagren avses höjas med 450 000 m3 senast den 31 december 1987 och att vid samma tillfälle 22 5 förordningen
(l984:150) om beredskapslagring av olja och kol slopas.
Som tidigare nämnts genomfördes inte K 83:e förslag om att raffina- deriföretagen skulle få tillgodoräkna sig hela råoljelagret för tvångs— lagringsändamål. I den försörjningsplan, som låg till grund för beräk— ningen av de lagringsmål som sedermera kom att fastställas, ingick emellertid inte någon avdragspost för 450 000 m3 råolja. Således har ett "överlager" kommit att fördelas på samtliga lagringsskyldiga -
importörer, säljare och förbrukare. 9.2.3 Förslag
Till följd av de förhållanden som nu gäller innebär uttalandet i komp— letteringspropositionen att staten kan sälja ut 450 000 m3 råolja fr.o.m. den 1 januari 1988 utöver nu beslutade utförsäljningar - med
bibehållen försörjningsberedskap på oljeområdet.
I det förslag till lagringsprogram fr.o.m. lagringsåret 1987/88 som presenteras i avsnitt 10 har kommittén fullföljt den linje som uttala- des i kompletteringspropositionen. Förordningens 22 8 kan således slopas fr.o.m. den 1 juli 1987. Däremot kommer även i fortsättningen 14 5 lagen att gälla enligt vilken tillsynsmyndigheten får medge att någon som driver ett oljeraffinaderi helt eller delvis fullgör sin lag- ringsskyldighet genom att lagra råolja. Kommittén vill här särskilt framhålla andra stycket i samma paragraf som säger att ett medgiv- ande skall förenas med de villkor som behövs från beredskapssyn- punkt.
9.3 Kommersiella lager 9.3.1 Bakgrund
I försörjningsplanerna för olja och kol ingår en bedömning av stor— leken av de kommersiella lager av oljeprodukter och kol som kan antas vara gripbara vid inledningen av en kris. Lägren tillgodoräknas fredskrisreserven som en avdragspost och reducerar därigenom lag— ringsbehovet för detta krisfall. Enligt sina direktiv skall kommittén redovisa en bedömning av de kommersiella lagrens storlek som kan ligga till grund vid beräkningen av behovet av beredskapslager av olja och kol.
I gällande försörjningsplaner för olja och kol lagringsåret 1986/87 har i enlighet med regeringens bedömning i prop. 1984/85:53 följande
lager förutsatts tillgängliga när en försörjningskris inträffar:
- 100 000 m3 dieselbrännolja i gårdscisterner, — 575 000 m3 tunn eldningsolja i fastigheter, _ 700 000 m3 tjock eldningsolja hos större förbrukare, - 100 000 ton ångkol hos handel och förbrukare.
Lagren av motorbensin och gasol bedömdes vara så små i normala situationer att man måste räkna med att dessa är förbrukade när en
försörjningskris inträder.
Kommersiella lager av flygdrivmedel, dvs. flygbensin, jetbensin och flygfotogen, bedömdes vara så obetydliga att de inte ingår i försörj-
ningsplanerna.
Förutom kommersiella lager av oljeprodukter finns kommersiella lager av råolja vid raffinaderierna. Lagren, som har bedömts uppgå till i genomsnitt 800 000 m3, har inte till någon del tillgodoräknats försörjningsplanen för 1986/87. Däremot kan raffinaderierna enligt förordningens 22 5 efter tillstånd av statens energiverk få helt eller delvis använda sina råoljelager t.o.m. utgången av år 1987 för att fullgöra tvångslagringsskyldigheten. I avsnitt 9.2 har redogjorts närm-
are för synen på raffinaderiernas råoljelager i lagringshänseende.
9.3.2 Överväganden
Kommittén har med hjälp av ÖEF och med lagerstatistiken inom sta— tistiska centralbyråns (SCB) energistatistik samt ÖEF:s månatliga försörjningsrappörter på oljeområdet bedömt befintliga kommersiella lager av olja och kol vid inledningen av en försörjningskris enligt följ— ande. För varje produktslag redovisas inledningsvis i en tablå utveck— lingen under perioden 1983-1985 med uppgifter om lägsta månadsvo-
lym samt lägsta och högsta kvartalsgenomsnitt för resp. år.
MOTORBENSIN
(100 m3) Lägsta månadsvolym Kvartalsgenomsnitt Lägsta Högsta
1983 6 49 246 1984 -167 -151 103 1985 -381 -351 -182
De kommersiella lagren av motorbensin hos oljehandeln har under de senaste åren minskat kraftigt. Fr.o.m. andra halvåret 1984 redovisas, med undantag för december 1984, negativa lager. Detta beror på att raffinaderiföretagen för att fullgöra sin tvångslagringsskyldighet av
bensin har tillgodoräknat sig bensinutbytet ur sina råoljelager.
I OEFzs försörjningsrapporter redovisas emellertid några dagars ben- sinlager. Detta lager hänför sig till överskott som uppkommer vid raffineringen av råoljan och är försumbart i detta sammanhang. Nå— gra gripbara lager av bensin vid inledningen av en kris finns således
inte. (Bedömningen överensstämmer med vad som nu gäller).
DIESELBRÄNNOLJA/ELDNINGSOLJA 1—2
(100 m3) Lägsta månadsvolym Kvartalsgenomsnitt Lägsta Högsta 1983 -283 442 309 1984 —437 -403 520 1985 -857 -655 -414
På samma sätt som för motorbensin redovisas negativa lager av die-
selbrännolja/eldningsolja 1—2 för hela år 1985. Oljehandeln har således
för att fullgöra sin tvångslagringsskyldighet tillgodoräknat sig utbytet ur sina råoljelager. Även för första halvåret 1984 redovisas negativa lager medan lagren var positiva under andra halvåret. Lagerökningen kan förklaras med den minskning av tvångslagren som inträffade un— der lagringsåret 1984/85. Efter att ha sålt ut dessa lager under hösten 1984 har raffinaderiernas råoljelager utnyttjats i största möjliga ut-
sträckning för tv ångslagringsändamål.
I OEF:s försörjningsrapporter för år 1985 redovisas ett lager om i stort några veckors normal konsumtion. Denna volym bedöms emel- lertid förbrukas under den tid som förflyter innan beslut om ran-
sonerings— och regleringsåtaganden får praktiska återverkningar.
Smärre kommersiella lager finns hos industrin och vid gasturbinan- läggningar. Gasturbinanläggningarna, som svarar för den större delen av lagren, är emellertid avsedda för särskilda situationer, och de
lager som finns vid dessa bör inte tillgodoräknas i detta sammanhang.
Sammanfattningsvis finns för närvarande inga kommersiella lager av dieselbrännolja/eldningsolja 1—2 att tillgå vid inledningen av en kris hos vare sig oljehandeln eller industrin. (Bedömningen överensstäm-
mer med vad som nu gäller).
Lager av tunn eldningsolja finns i bostadsfastigheter och villor. Vid- are finns lager av dieselbrännolja i s.k. gårdscisterner hos jordbruk— are, åkare m.fl. Någon statistik över storleken av dessa lager finns dock inte. Den avdragspost om 675 000 m3 för dessa lager som ingår i försörjningsplanen för 1986/87 grundar sig på en uppskattning av an— talet oljeeldade fastigheter och gårdscisterner, bedömd genomsnittlig storlek av tankanläggningar och normal fyllnadsgrad av dessa under fredsförhållanden. ÖEF har uppskattat att i dagens läge lagren av dieselbrännolja utgör oförändrat 100 000 m3, men att lagren av tunn eldningsolja har minskat från 575 000 m3 till 540 000 m3.
Avdragsposten i försörjningsplanen för lager av tunn eldningsolja i
fastigheter har de senaste åren förändrats enligt tablån nedan. Lag— ren av dieselbrännolja har varit oförändrat 100 000 m3.
Lagringsår Volym (m3) t.o.m. 30 juni l984 1 000 000 1984/85 700 000 1985/86 600 000 1906/87 575 000
Skäl för neddragningen av lagren har varit dels den allmänna förbruk- ningsminskningen och energibesparande åtgärder, dels övergången till
användning av el och inhemska bränslen.
ÖEF anser att lagren av tunn eldningsolja i fastigheter bör räknas ner till 450 000 m3 främst med motiveringen att konsumtionen kan för— väntas bli högre under den månad som förflyter mellan beslut och
ikraftträdande av ransonering än vad sparmålet innebär.
En viss lagerneddragning är trolig före ransoneringens ikraftträdande. Denna bör emellertid kunna begränsas främst genom tidigt insatta informationskampanjer. Fortsatt övergång till användning av el och inhemska bränslen i bostadsbeståndet torde medföra en begränsad neddragning av lagren då befintliga oljeeldningsmöjligheter kan förut-
sättas i stor utsträckning behållas. Sammantaget bör det vara rimligt att beräkna storleken av de kom- mersiella lagren i fastigheter till 500 000 rn3 tunn eldningsolja och i gårdscisterner till oförändrat 100 000 rn3 dieselbrännolja.
TJOCK ELDNINGSOLJA
(1000 m3) Lägsta månadsvolym Kvartalsgenomsnitt Lägsta Högsta 1983 —262 -l96 66 1984 —245 —182 133 1985 —321 -232 364
Aven beträffande tjock eldningsolja visar lagerstatistiken att olje- handeln genom sina raffinaderiföretag har utnyttjat möjligheten att tillgodoräkna sig produktutbytet från sina råoljelager. Omfattningen har emellertid inte varit lika stor som för tidigare redovisade produk— ter. Särskilt under andra halvåret 1985 har det funnits lagertillgångar på i runda tal 250 000—350 000 m3. Denna lagerökning kan emellertid
förklaras av den minskning av tvångslagren som fick ske fr.o.m. den 1
juli 1985 och får förutsättas försäljas i syfte att utnyttja råoljelagren maximalt. Slutsatsen blir att det inte kommer att finnas några kom— mersiella lager av tjock eldningsolja hos oljehandeln vid inledningen
av en kris.
I ÖEF:s försörjningsrapporter redovisas ett lager om i stort 2-4 måna— ders normal konsumtion. Den del som hänför sig till oljehandeln för- utsätts vara förbrukad vid inledningen av en kris. Beträffande rester-
ande del, som hänför sig till större förbrukare, kan följande anföras.
Lager av tjock eldningsolja finns således hos de större förbrukarna, främst industrin och värmesektorn. Under åren 1983 och 1984 var årsgenomsnitten ca 1,3 resp. ca 1,5 miljoner m3. Lägsta månadsvolym var ca 1,1 resp. 1,3 miljoner m3. För första halvåret år 1985 redo- visas en lagervolym på ca 500 000 m3. Denna stiger till drygt 1,2 miljoner m3 för tredje kvartalet. (Uppgifter för fjärde kvartalet sak- nas).
Den kraftiga ökningen mellan andra och tredje kvartalet kan delvis förklaras med den minskade tvångslagringen fr.o.m. den 1 juli 1985. Lagerstatistiken visar emellertid att under 1980-talet ökningen av lagren mellan andra och tredje kvartalet har uppgått till mellan 500 000 och 700 000 m3. Det låga lagret under första kvartalet 1985 torde förklaras av dels den stränga vintern men också av viss perma— nent neddragning till följd av övergång till el, kol och inhemska brän-
slen samt förutsedd neddragning av tvångslagren.
Avdragsposten i försörjningsplanen för lager av tjock eldningsolja hos
större förbrukare har de senaste åren förändrats enligt tablån nedan.
Lagringsår Volym t.o.m. 30 juni 1984
1984/85 950 000 1985/86 750 000 1986/87 700 000
Kommittén anser att utvecklingen av lagren inom industrin m.fl. är svår att bedöma. En fortsatt övergång till el, kol och inhemska bräns—
len samt den allmänna utvecklingen att minska de kommersiella lag-
ren bör emellertid medföra en permanent neddragning av dessa. Kommittén anser därför att avdragsposten bör begränsas till 500 000
m3.
GASOL
Enligt lagerstatistiken finns vissa lager av gasol hos såväl oljehandeln som industrin. Dljehandelns lager inrymmer emellertid de lager som finns hos Esso Chemical AB i Stenungsund och som ej är avsedda för energialstring. Beaktas detta finns endast obetydliga kommersiella gasollager kvar hos oljehandeln. Industrins lager är små och torde motsvara ett par veckors uthållighet. Det finns sålunda inte anledning att räkna med att några kommersiella gasollager kommer att finnas
när en försörjningskris inträder.
ÅNGKOL
Lagringsskyldighet för kol hos, kolhandel och kolförbrukare infördes fr.o.m. lagringsåret 1985/86. Detta återspeglas i lagerstatistiken på så sätt att de kommersiella lagren för år 1985 sjunker kraftigt mellan andra och tredje kvartalet, från 1 117 000 ton till 62 000 ton. Under år 1984 steg däremot lagren från 731 000 ton till 970 000 ton. De tidigare kommersiella lagren av kol har således i huvudsak kommit att utgöra tvångslager. Bedömningen av de kommersiella lagren bör därför grundas på förhållandena efter den 1 juli 1985. En viss ökning kan förutses i takt med förväntad ökning av kolförbrukningen. I för- sörjningsplanen för det kommande lagringsprogrammet bör de kommersiella lagren av kol kunna bedömas utgöra 80 000 ton, vilket
är 20 000 ton lägre än i nuvarande försörjningsplan.
FLYGDRIVMEDEL
Flygdrivmedel omfattar flygbensin, jetbensin och flygfotogen, varav jetbensin används av flygvapnet och de andra kvaliteterna av civil- flyget. I tidigare försörjningsplaner har bedömts att de kommersiella lagren av flygdrivmedel varit obetydliga, varför de inte inräknats som tillgång. Under senare år har importen minskat och en ökning skett av tillverkningen vid de inhemska raffinaderierna, främst Scanraff.
Detta har resulterat i en utökning av lagerhållningen. Utgående häri-
från har lagren av flygdrivmedel hos oljehandeln vid ingången av en kris beräknats uppgå till 3 000 m3 flygbensin, 20 000 m3 jetbensin och 80 000 m3 flygfotogen. Lagren av flygbensin är så små att dessa inte har beaktats.
RÅOLJA
Raffinaderiernas lager av råolja har under de senaste åren uppgått till storleksordningen 800 000 m3. Stora variationer förekommer mel- lan olika månader, vilket sammanhänger med att importen sker i sto-
ra tankfartyg.
Enligt gällande regler får raffinaderiföretagen tillgodoräkna sig hela råoljelagret vid fullgörandet av tvångslagrinsskyldigheten av produk— ter. Detta gäller fram till den 31 december 1987. Som framgått har raffinaderiföretagen så gott som helt utnyttjat sina råoljelager för att fullgöra tvångslagringen. Som konsekvens härav följer att inga lager av råolja finns disponibla då en försörjningskris inträffar. Kom— mittén har behandlat frågan om raffinaderiernas råoljelager under avsnitt 9.2.
9.3.3 Förslag
Jag föreslår att följande kommersiella lager beaktas som avdrags— poster i försörjningsplanerna för perioden 1987/88-1991/92. Föränd— ringar kan förutses inträffa under perioden. Dessa är emellertid svåra att förutse nu. Vid mera väsentliga förändringar i lagerhållningen till följd av t.ex. energikonsumtionens utveckling bör dessa under perio— den beaktas genom revideringar i aktuell försörjningsplan.
- 100 000 m3 dieselbrännolja i gårdscisterner,
_ 500 000 m3 tunn eldningsolja i fastigheter, — 500 000 m3 tjock eldningsolja hos större förbrukare, - 20 000 m3 jetbensin hos oljehandeln, - 80 000 rn3 flygfotogen hos oljehandeln,
_ 80 000 ton ångkol hos kolhandel och förbrukare.
9.4 Inlagring
9.4.1 Inledning
Med inlagring menas att en lagringsskyldig uppdrar åt en annan lag- rinQSSkyldig att helt eller delvis ombesörja lagring för hans räkning. Ett medgivande om inlagring, s.k. inlagringstillstånd, lämnas av till- synsmyndigheten och skall ses som en lättnad i kravet att den lagrade varan skall ägas av den lagringsskyldige. Lagringen sker dock på dennes ansvar och han måste själv försäkra sig om att han får tillgång till den lagrade varan i ett krisläge. Värdet av ett inlagringstillstånd är således framför allt att mindre kapital behöver bindas i lagringen
än vad som annars är fallet.
Frågan om inlagringstillstånd regleras i 22 och 23 55 lagen och bör ses som det första alternativ som bör prövas, när prövning om lätt— nader i lagringsskyldigheten för ett företag uppkommer. Enligt 22 5 får tillsynsmyndigheten medge rikstäckande oljehandelsföretag gene— rell rätt att tillfälligt inlagra hos varandra. Sådant medgivande har lämnats sedan lång tid tillbaka. Enligt 23 5 får tillsynsmyndigheten medge inlagring för visst fall om särskilda skäl föreligger. Sådana tillstånd har lämnats t.ex. vid tillfälliga svårigheter att lagra till följd av fel på cisterner, vid brist på lagringsutrymmen till följd av ökad lagringsskyldighet, för nytillkommande lagringsskyldiga eller vid eftersläpande lagringsskyldighet till följd av minskad eller upphörd försäljning eller förbrukning av lagringsbränsle.
9.4.2 Överväganden
I prop. 1984/85:53 uttalade föredraganden som sin mening att då gäll- ande praxis vad gällde rätten till inlagring borde bibehållas men att den särskilda inlagringsrätten för de rikstäckande oljehandelsföre— tagen borde komma till uttryck i lagtexten. Uttalandet, som tagit sig uttryck i 22 och 23 55 lagen, överensstämde med den särskilde ut- redarens förslag. K 83 hade däremot föreslagit en under vissa om-
ständigheter vidgad rätt till inlagring.
Skälet att behålla gällande ordning beträffande inlagringstillstånd var i huvudsak att förhindra att stora oljeföretag skulle åta sig att sörja för andras lagerhållning. Så skulle kunna bli fallet eftersom den mins- kade oljeanvändningen lett till lediga lagerutrymmen hos de förra. En utvidgad eller fri lagringsrätt skulle därigenom kunna leda till en ur beredskapssynpunkt olämplig koncentration av lagren. Som skäl an— fördes också dels den ökade svårigheten att kontrollera lagren vid inlagring, dels att det kunde bli svårt för den lagringsskyldige att få tillgång till dessa i en kris.
Kommittén har inga erinringar när det gäller möjligheterna att erhål— la inlagringstillstånd enligt 23 5 lagen, dvs. för visst fall när särskilda skäl föreligger. Däremot anser kommittén att det generella inlag- ringstillståndet enligt 22 5 kan ifrågasättas.
Oljebranschen, liksom all annan kommersiell verksamhet, strävar ef- ter att minimera kostnaderna för lagerhållningen eller med andra ord att hålla så låga lager som möjligt. Som framgått av avsnittet ovan om kommersiella lager bedöms dessa vara så låga inom oljehandeln att de är helt förbrukade innan krisregleringsåtgärder hinner få någon effekt. Härtill kommer att de raffinerande företagen för närvarande utnyttjar hela sitt råoljelager för att uppfylla tvångslagringsskyldig- heten, varför inte heller detta i en kris kan användas för att tillgodo— se viss del av produktbehovet av olja. Att märka är att råoljan inte
bara utnyttjas för eget ändamål utan också för inlagringsändamål.
Genom det generella inlagringstillståndet kan oljehandeln vid varje tidpunkt "flytta" lager sinsemellan efter behov. Detta kan göras i sådan utsträckning att genomsnittslagret i stort sett ligger på grän- sen för uppfyllandet av tvångslagringsskyldigheten. De kommersiella lagren minimeras eller försvinner i det närmaste helt samtidigt som risken ökar för att tvångslagren utan tillstånd tillfälligt tas i anspråk. Sådant ianspråktagande av lagren har ägt rum både under senvintern 1985 och senvintern 1986. Kommittén vill också peka på de stora svårigheterna att vid regelmässig inlagring kontrollera att ålagd lag-
ringsskyldighet uppfylls i det enskilda fallet.
9.4.3 Förslag
Gällande regelsystem, med möjlighet för tillsynsmyndigheten att medge oljehandelsföretag generell dispens att inlagra hos varandra, gör att tillämpningen av detta leder till stora risker att tvångslagren
som nyss nämnts, tas i anspråk.
I princip bör, enligt min mening, de rikstäckande oljehandelsföretagen och övriga lagringsskyldiga behandlas lika vad gäller rätten till inlag— ring. Ett fullföljande av denna princip skulle innebära att medgivande om inlagringstillstånd skulle ske mot bakgrund av prövning efter en och samma lagparagraf. För att minska risken för att tvångslagring tas i anspråk borde 23 5 lagen tillämpas och 22 5 lagen slopas. Innan en sådan ändring görs anser jag emellertid att följande förslag bör
prövas.
För närvarande anmäler oljehandelsföretag i efterhand till tillsyns— myndigheten att inlagring har ägt rum. Detta bör ändras så att olje- handelsföretag i god tid innan inlagringen behöver träda i kraft an- mäler behovet härav. Detta bör ta sig uttryck i tillämpningsföreskrif- terna till lagen. Genom dessa kan vidare föreskrivas att, i det fall en lagringsskyldig bryter mot regelsystemet, tillsynsmyndigheten har rätt att upphäva möjligheten till inlagring under en viss tid. Vidare bör tillämpningen av reglerna generellt ses över för att pröva om
rutinerna för prövning, uppföljning och kontroll kan förbättras.
Om det visar sig att, trots åtgärderna ovan, tvångslagring inte upp— rätthålls i föreskrivna omfattning bör 22 5 lagen slopas.
Enligt 27 och 28 55 lagen skall lagringsavgift tas ut med en tredjedel av fullt belopp om inlagring sker utan tillstånd. Lagringsavgift tas ut med fullt belopp om fastställd lagringsvolym inte upprätthålls. En ytterligare skärpning bör införas och lagringsavgift tas ut med fullt
belopp även då inlagring sker utan tillstånd.
9.5 Vinterdispensen
9.5.1 Innebörd och gällande reglering
Med vinterdispens menas att lagringsskyldig under vissa månader får minska den mängd tjock eldningsolja och råvara för framställning av
stadsgas som skall hållas i lager med vissa volymer.
Regeringen får enligt 105 lagen bestämma att, med undantag för januari månad, lagringsvolymen får underskrida den fastställda med högst 20 %. Av lagen framgår att eldningsolja 1 och 2 inte omfattas
av Vinterdispensen.
Den närmare regleringen återfinns i 45 förordningen. Enligt denna får mängden bränsle inte understiga den volym som lagringsskyldighe— ten avser med mer än 10 % under februari samt oktober-december månader och 20 % under mars—september månader. Volymen tjock eldningsolja och råvara för framställning av stadsgas i lager uppgår således endast under januari månad till 100 % av fastställd lagrings— volym. Av förordningen framgår att bestämmelserna inte gäller eld- ningsolja som används som gasturbinbränsle eller för kondenskraft—
produktion.
Tillsynsmyndigheten fastställer beredskapslagrets storlek för varje lagringsskyldig och meddelar beslut härom så snart beslutsunderlag föreligger. Tilllsyndsmyndigheten upplyser regelmässigt vid samma tillfälle om hur mycket som skall hållas i lager när hänsyn tas till
Vinterdispensen.
9.5.2 Bakgrundsbeskrivning
Vinterdispensen infördes redan år 1958. I då gällande oljelagrings- program ingick en krigsreserv och en försörjningsreserv. Den senare avsågs kunna trygga försörjningen under vintrar med svåra isförhåll- anden och skulle motsvara behoven under en normal vinter. Med hän—
syn härtill framstod ordningen med en vinterdispens naturlig.
Regleringen av Vinterdispensen har t.o.m juni 1984 skett i av rege— ringen utfärdade kompletterande föreskrifter om beredskapslagring av olja. Ursprungligen omfattade dispensen varje i lagen (l957:343) om oljelagring m.m. angiven grupp eldningsolja. Aven råvara för framställning av stadsgas, för vilken lagringsskyldighet inträdde
fr.o.m. år 1978, kom att omfattas av Vinterdispensen.
Fr.o.m. år 1963 övergick försörjningsreserven till att vara en aVspärr- ningsreserv. Trots att avspärrningsreserven, till skillnad från försörj— ningsreserven, hade en säkerhetspolitisk motivering behölls vinterdi—
spensen oförändrad.
Under perioden 1958-1978 fick lagringsmängden för januari för de aktuella produkterna underskridas med 10 % i februari, 20 % i mars och 30 % under resten av året. De krisfall som före år 1977 låg till grund för planeringen utgick emellertid från en ganska kortvarig kris under vilken tillförseln var helt avskuren. Om krisen inträffade när lagren var som lägst skulle därför inte mer än någon enstaka högkon- sumtionsmånad ingå i krisperioden. Lagringsskyldigheten var dess— utom beräknad på konsumtionen under genomsnittsmånader, varför i en ev. kris den högre konsumtionen under vissa månader i någon mån
uppvägdes av lägre konsumtion under andra månader.
I prop. l976/77:74 bil. 2 uttalade föredraganden som sin mening att reglerna för Vinterdispensen medförde att uthålligheten varierade un- der året på ett sätt som ingav betänkligheter. Särskilt framhölls att detta kom att gälla oberoende av när på året en avspärrning inträffa— de, då ambitionsnivån fr.o.m. år 1977 enligt den nya planeringstekni- ken för det ekonomiska försvaret var att klara en avspärrningssitua— tion på ca ett år. Därmed kom i kriserna alltid att ingå en hög- konsumtionsperiod, som infaller under månaderna december-mars. Mot bakgrund av förslag av 1975 års oljelagringskommitté förordades en upptrappning av lagren under hösten så att Vinterdispensen skulle utgöra 20 % under augusti och september samt 10 % under oktober- december månader. Beslut härom togs av regeringen den 1 december
1977 i kompletterande föreskrifter om beredskapslagring av olja.
OLK 80 fick i uppdrag att överväga vinterdispensens konsekvenser ur försörjningsberedskapssynpunkt och om så bedömdes erforderligt
föreslå ändringar i gällande ordning.
För att bedöma den beredskapsmässiga innebörden av Vinterdispensen utgick OLK 80 från de samlade lagren i näringslivet, dvs. tvångslag— ren, de kommersiella lager som utgjorde den s.k. avdragsposten i be- hOVSberäkningarna samt kommersiella lager härutöver. Kommittén fann att storleken på de kommersiella lagren utöver avdragsposten medförde att vinterdispensens negativa konsekvenser helt kompense- rades under månaderna juli-december. Endast under april månad sjönk summan av tvångslager och kommersiella lager, exkl. avdragsposten, till sammanlagt 70 % av lagringsskyldigheten. Det risktagande som Vinterdispensen innebär ansågs därför vara måttlig. Försörjningsmäs- siga svårigheter skulle kunna uppstå om en kris inträffade under pe- rioden mars—maj, men då föreligger också tid att inför kommande eldningssäsong genomföra energibesparande åtgärder och förbereda
utnyttjande av andra energislag än olja.
Kommittén övervägde en rad olika åtgärder. Bl.a. övervägdes alter- nativet med en statlig utfyllnadslagring vilket emellertid avvisades som alltför komplicerat och dyrbart. Att helt slopa Vinterdispensen skulle medföra investeringar inte bara i eldningsolja utan också i lag- ringsutrymmen. Mot bakgrund av vinterdispensens enligt kommittén begränsade negativa verkan på försörjningsuthålligheten föreslogs en begränsning av dispensen så att denna inte någon månad under året skulle utgöra mindre än 80 % av lagringsskyldigheten. Regeringen an- slöt sig till kommitténs förslag (prop. 1980/81:90) och föreskrev den 1 april 1982 genom ändring av kompletterande föreskrifter om bered- skapslagring av olja att Vinterdispensen fr.o.m. den 1 januari 1983 fick understiga den för januari månad bestämda mängden med högst 10 % under februari samt oktober-december månader och med högst
20 % under mars-september månader.
Frågan om Vinterdispensen togs på nytt upp i prop. 1983/84:110. En- ligt föredraganden medförde dispensen risk för onödiga svårigheter med att tillgodose den försörjningstrygghet som vi planerar för, sär-
skilt om inledningen av en kris kommer under den period då lagren är
som lägst. Vidare pekades på att gällande planeringsteknik för det ekonomiska försvaret innebär att i krisen alltid kommer att ingå en
högkonsumtionsperiod.
K 83 ansåg i sitt delbetänkande (Ds l983:23) Tvångslagring av olja och kol att en ytterligare begränsning av vinterdispensen borde över- vägas först i samband med statsmakternas beslut om beredskapslag-
ringen efter det nu löpande oljelagringsprogrammet.
I propositionen anfördes emellertid att vinterdispensen för tunn eld- ningsolja avsågs slopas fr.o.m. den 1 januari 1985. Åtgärderna moti—
verades med:
- försörjningstryggheten,
- att den minskade tvångslagringen också skulle ge avsevärt lägre dispensvolymer,
— att tunn eldningsolja och dieselbrännolja avsågs behandlas som en produkt i lagringshänseende,
- att beredskapen på det viktiga uppvärmningsområdet borde förbätt-
ras.
Frågan om vinterdispensen behandlades ånyo i prop. 1984/85:53. Föredraganden uttalade där att hon ansåg vinterdispensen tvivelaktig från principiella utgångspunkter och att den på sikt borde slopas. Detta överensstämde med vad utredaren (H 1982z03) med uppdrag att utreda vissa frågor rörande beredskapslagring på energiområdet, lik- som K 83, föreslagit i sitt betänkande (Ds I 1984:10) Olja och kol. Emellertid ansåg hon att någon ändring då inte borde göras i de regler som riksdagen tagit ställning till våren 1984. Vinterdispensen behölls därför tills vidare för tjock eldningsolja liksom den hittills tillämpade
vinterdispensen för råvara för framställning av stadsgas.
I enlighet med utredarens förslag har i lagens 10 5 tagits in ett be— myndigande för regeringen att meddela föreskrifter om vinterdispens för tjock eldningsolja och råvara för framställning av stadsgas. De
närmare bestämmelserna har reglerats i förordningens 4 5.
9.5.3 Överväganden och förslag
Enligt direktiven skall kommittén utgå från att vinterdispensen för tjock eldningsolja och råvara för framställning av stadsgas kommer att upphöra fr.o.m. den 1 juli 1987 samt redogöra för konsekvenserna
härav. A. TJOCK ELDNINGSOLJA
Till grund för lagringsmålet av tjock eldningsolja lagringsåret 1986/87 ligger en av statens energiverk, på uppdrag av ÖEF, utarbetad prog- nos över energikonsumtionen år 1987. Med tillämpning av lagrings- procenttalet 50 % för lagringsåret 1986/87 (jfr avsnitt 5.3), applice— rat på prognoserad förbrukning år 1985, har lagringsmålet för tjock eldningsolja beräknats till ca 2,3 miljoner m3 för lagringsåret 1986/87.
Oljehandeln svarar för knappt 35 % av tvångslagren av tjock eldnings- olja medan industrin, kraft- och värmeverken och övriga förbrukare svarar för resterande 65 %. Med lagringsmålet 2,3 miljoner m3 och gällande regler för vinterdispensen kommer den genomsnittliga lag- ringsvolymen under lagringsåret 1986/87 att utgöra 685 000 m3 för oljehandeln och 1 270 000 m3 för industrin m.fl. Vid 100 % lagrings- skyldighet skulle fördelningen bli 805 000 resp. 1 495 000 m3.
Nedan redovisas vad slopande av vinterdispensen skulle ha inneburit för lagringsåret 1986/87.
Vinterdispensen medför för 1986/87 att en volym på i genomsnitt 345 000 m3 kan frigöras, vilket motsvarar ett produktvärde på ca 190 milj. kr. (antaget pris : 550 kr./m3) och räntekostnader på ca 25 milj. kr. (antagen ränta 12 %). Härav faller 67 resp. 8 milj. kr. på oljehan- deln samt 123 resp. 15 milj. kr. på industrin m.fl.
13. RÅVARA FÖR FRAMSTÄLLNING AV STADSGAS
Enligt 8 5 förordningen skall lagringen inom stadsgasindustrin utgöra
40 % av den mängd råvara som har förbrukats under föregående ka-
lenderår. Kommittén har beräknat att stadsgasindustrins lagringspro— centtal behöver höjas om beredskapen skall motsvara den som gäller
på oljeområdet med de nya planeringsförutsättningarna.
Enbart borttagandet av vinterdispensen, utan beaktande av det högre lagringsprocenttalet, kommer för stadsgasindustrin att innebära en kostnadsökning på i storleksordningen 3,6 milj. kr. varav varukostna— der ca 3,2 milj. kr. och räntekostnader ca 0,4 milj. kr. Vid det högre lagringsprocenttalet tillkommer en kostnad på i storleksordningen 4,4
milj. kr. för varor och 0,5 milj. kr. på räntor.
Mot bakgrund av stadsgasens begränsade användning, pågående över- väganden om stadsgasens framtida roll och behovet av att höja lag- ringsprocenttalet för stadsgasindustrin anser jag att vinterdispensen
för denna tills vidare bör finnas kvar. 9.6 Tröskeleffekten 9.6.1 Inledning
Med tröskeleffekten avses det förhållandet att, när en förbrukare eller säljare av bränslen eller drivmedel inträder som lagringsskyldig, skyldigheten baserar sig på hela den under basåret förbrukade resp. sålda kvantiteten. Den volym som skall hållas i lager utgör en viss procent av den för basåret beräknade basmängden. Detta innebär för t.ex. en förbrukare av enbart tjock eldningsolja att han vid en för- brukning på 4 999 rn3 basåret 1985 helt slipper tvångslagra olja lag- ringsåret 1986/87. Om han däremot har förbrukat 5 000 m3 är han skyldig att tvångslagra, enligt nu gällande lagringsprocenttal, 50 % eller 2 500 m3. För säljare uppstår tröskeleffekten vid en försäljning av 20 000 m3. Bestämmelserna återfinns i lagens 7-9 55 samt förord- ningen (1986z68) om beredskapslagring av olja och kol lagringsåret 1986/87. Den lagringsskyldige måste också svara för hela finansie- ringen själv genom eget eller upplånat kapital till skillnad från tidig- are oljelagringsskyldiga vars lager finansierats genom dels statliga ränte- och amorteringsfria lån, dels uttag av en beredskapslagrings— avgift av ej lagringsskyldiga konsumenter. Dessa avgifter tillfördes för de olika lagringsprogrammen särskilda inom oljebranschen inrät—
Den lagringsskyldige svarar således för den direkta lagringskostnaden. Men även en icke lagringsskyldig får bära kostnader för lagringen, då denne genom inköpspriset får betala förra leverantörens lagringskost- nad för den försålda volymen. En lagringsskyldig förbrukare torde däremot kunna förhandla sig till ett motsvarande lägre pris, eftersom leverantören får göra avdrag för den försålda volymen, när lagrings- skyldighetens storlek skall fastställas. Samma förhållande gäller för
säljare.
Enligt direktiven bör jag undersöka möjligheten att eliminera eller
minska tröskeleffekten. 9.6.2 Tidigare utredningsförslag
Frågan om nytillkommande företags lagringsskyldighet har behandlats
av ett flertal tidigare utredningar.
1968 års oljelagringskommitté ansåg att några särskilda bestämmel- ser inte borde införas, men att det borde finnas möjlighet — inom ramen för gällande dispensregler - att jämka lagringsskyldigheten för nytillkommande lagringsskyldiga om det från konkurrenssynpunkt
uppstod direkt stötande orättvisor.
1975 års oljelagringskommitté föreslog att basmängden för ett nytill— kommande lagringspliktigt företag skulle halveras vid uträkningen av lagringsvolymen. Kommittén ansåg emellertid att frågan borde ut- redas ytterligare. I prop. 1976/77:74 anförde föredraganden att han inte var beredd att ta ställning till förslaget utan att frågan skulle utredas närmare. Han framhöll vikten av att möjligheten till dispens- givning användes och då i första hand åt nytillkommande lagringsplik— tiga oljehandelsföretag.
1980 års oljelagringskommitté ansåg att tröskeleffekten borde mild- ras för mindre nytillkommande lagringsskyldiga återförsäljare. Kom— mittén ansåg att inlagring hos annan lagringsskyldig borde medges generellt för lagringsskyldighet baserad på en total försäljning mellan 20 000 och 40 000 m3. Dessa lagringsskyldiga skulle då slippa den
tröskeleffekt som består i att skaffa kapital, cisterner och köpa olja.
Beträffande förbrukare av olja, i första hand kommuner och stora industriföretag, menade kommittén att kostnaden för lagringen i all— mänhet utgör endast en mindre del av verksamhetens totala kostna— der. Ett betydligt mindre kapital i förhållande till omsättningen krävs för dessa. Kommittén föreslog därför inga ändringar för flörbrukarna. Kommitténs förslag vad avsåg försäljare genomfördes inte (prop. 1981/82:102 bil. 3).
K 83 förordade i sitt delbetänkande (Dsl 1983:23) Tvångslagring av olja och kol att basmängden för nytillkommande säljare eller för- brukare skulle reduceras med 50 % det första lagringsåret. Förslaget aVsåg också den lagringsplikt för kol som föreslogs träda i kraft den 1 juli 1985. Samma förslag lämnades av utredningen rörande vissa frå- gor om beredskapslagring på energiområdet i betänkandet (Dsl 1984:10) Olja och kol. K 83 föreslog också att nytillkommande lag- ringsskyldiga (och sådana med starkt ökande verksamhet) skulle få vidgad rätt till inlagring. Den särskilde utredaren (H 1982:03) föreslog emellertid att gällande praxis i stort skulle bibehållas. I prop. 1984/85:53 anförde föredraganden att hon dels inte var beredd att tillstyrka förslaget om halverad lagringsmängd, dels att gällande in—
lagringspraxis borde bibehållas.
9.6.3 Överväganden och förslag
Väsentliga delar av näringslivets tVångslagring har finansierats med hjälp av statliga ränte- och amorteringsfria lån samt genom bered- skapslagringsavgifter på konsumentpriserna. De statliga lånen upp— hörde helt fr.o.m. år 1969 bortsett från bidragen till fortifikatoriskt skyddade anläggningar, vilka upphörde först fr.o.m. år 1979. Avgifts-
finansieringen upphörde fr.o.m. år 1978.
Oljelagringsskyldiga förbrukare uppgår till ca 130 st, varav ett nittio— tal industriföretag och ett fyrtiotal kraft- och värmeverk, i huvudsak kommunala. Av dessa kan ett fåtal per år beräknas tillkomma - eller försvinna - som lagringsskyldiga. Trots att antalet nytillkomna är få och att någon form av lättnad för dessa vid inträdet skulle komma att omfatta en begränsad volym av det totala lagringsmålet vill kommit-
tén inte förorda att särskilda regler införs för dessa. Kostnaden för
industriföretagens tvångslagring torde i allmänhet utgöra endast en mindre del av verksamhetens totala kostnader. Kommittén anser att man på alla sätt måste undvika att skapa ett regelsystem vars tillämpning kan medföra osäkerheter beträffande försörjningsbered- skapens upprätthållande. Generella lättnader för vissa leder till bris- ter i lagringsmålen. Sådana lättnader kan också medföra en ej god- tagbar påverkan på konkurrensförhållandena.
Reglerna i fråga om tvångslagring är - och bör även fortsättningsvis vara - sådana, att varje förbrukad kvantitet medför tvångslagrings- skyldighet någonstans i kedjan från import fram till förbrukning. En viktig princip är att lagringen bör ske så nära konsumtionen som möj- ligt. Kravet på konkurrensneutralitet kräver också att alla aktörer fullgör sin lagringsskyldighet. Skyldigheten kan i undantagsfall full- göras genom inlagring vilket emellertid inte strider mot principen om konkurrensneutralitet, eftersom kostnaden finns kvar i något led i
kedjan importör - förbrukare.
Antalet lagringsskyldiga oljehandelsföretag, dVS. ggg—£, uppgår lag- ringsåret 1985/86 till ca 40 st. Endast ett fåtal av dessa har, i likhet med förbrukarna, vid inträdet som lagringsskyldig nödgats finansiera större delen av sina ålägganden på beredskapslagringsområdet med
egna medel.
Av säljarna är vidare ett tiotal ej ålagda att hålla lager därför att hela försäljningen går till andra lagringsskyldiga.
För säljare av olja inträder lagringsskyldigheten först vid en försälj— ning om 20 000 m3 mot förbrukarnas 5 000 m3. Här bortses från de fall då egen import ägt rum. I gengäld blir tröskeleffekten och där- med den finansiella belastningen större. Möjligheten att säljare av olja för närvarande skulle nyetablera sig på den svenska marknaden och uppnå större försäljningsvolymer måste bedömas som små. Även om så skulle bli fallet anser kommittén, av samma skäl som anförts för förbrukarna, att något regelsystem med särskilda lättnader för
säljarna inte bör utformas.
Kommittén menar att gällande lagbestämmelser ger det utrymme som krävs för att för varje nytillkommen lagringsskyldig medge de
eventuella lättnader som kan anses vara motiverade.
Kommittén anser sålunda att den möjlighet till inlagring hos annan
lagringsskyldig, som får medges av tillsynsmyndigheten om särskilda & föreligger (23 5 lagen), i flertalet fall bör vara en tillräcklig lättnad så att lagringsåläggandet inte blir orimligt betungande. Med tanke på den minskade oljeanvändningen och de därigenom friställda lagringsutrymmena föreligger inga praktiska problem med att inlag— ringen skulle leda till en ur beredskapssynpunkt olämplig koncentra- tion av lagren till vissa delar av landet. För rikstäckande oljehandels- företag gäller dessutom särskilt (22 5 lagen) att tillsynsmyndigheten får medge generell rätt till tillfällig inlagring. Enligt vad som fram- går av avsnitt 9.4 anser kommittén emellertid att denna rätt bör ses över. Vidare finns möjligheten att inom ramen för gällande be- stämmelser (24 5 lagen) vid synnerliga skäl medge hel eller delvis befrielse från lagringsskyldigheten. Synnerliga skäl är i lagens mening ett mycket starkt ord och torde främst kunna tillämpas i situationer av force-majeure-typ. I prop. 1984/85:53 anförde föredraganden att sådana omständigheter skall föreligga att den lagringsskyldige inte bör åläggas att fullgöra beredskapsåläggandet vare sig genom egen lagring eller genom inlagring. En möjlighet finns härvid, enligt före- draganden, att också ta hänsyn till de särskilda svårigheter som kan uppkomma då företag träder in på marknaden e.d.
Vad kommittén har sagt om säljare och förbrukare av olja som inträ- der som lagringsskyldiga gäller också för säljare och förbrukare av & Kommittén vill här också peka på att i samband med att lag- ringsskyldighet infördes för kol fr.o.m. lagringsåret 1985/86 de tidig- are kommersiella lagren av kol till stor del kom att utgöra tvångsla— ger (jfr avsnitt 9.3). Några större finansieringsproblem har alltså inte uppstått. För lagringsskyldiga som tillkommer framöver bör i likhet med vad som sagts beträffande olja, eventuella lättnader medges inom ramen för gällande lagbestämmelser.
9.7 Beredskapen för spillvärmekonsumenter 9.7.1 Inledning
Skyldigheten att hålla beredskapslager av lagringsbränslen grundar sig på den del av de försålda/förbrukade lagringsbränslena som används för energialstring. För sådant bränsle som används för processända- mål föreligger ingen lagringsskyldighet. I de fall spillvärmen från in— dustriella processer används för energiändamål finns inga särskilda beredskapsåtgärder vidtagna i händelse av krig eller andra allvarliga försörjningskriser. Av denna anledning har kommittén fått i uppdrag att pröva hur försörjningsberedskapen för spillvärmekonsumenterna
bör tillgodoses.
9.7.2 Omfattningen av industriell spillvärme till fjärrvärmenätet
Av tabell 9.1 framgår levererad värmeenergi och förbrukat bränsle totalt samt industriell spillvärmeförbrukning i TWh under åren 1982,
1983 och 1984. (Källa: Svenska Värmeverksföreningen: Statistik 1984.)
Tabell 9.1 Andel spillvärme i fjärrvärmenätet åren 1982-1984 (TWh)
1984 1983 1982 Levererad värme- 28 , 9 27, 5 27 ,0 energi Förbrukat bränsle 36,9 35 ,3 36, 2 varav industriell spillvärme 1,9 1,5 1,3
Med målsättningen att 75 % av uppvärmningsbehovet skall tillgodoses i en krissituation är 17 st. av Svenska Värmeverksföreningens (VVF) medlemmar beroende av spillvärmen även i ett krisläge. Dessa verks andel spillvärme av den totala värmeproduktionen i resp. verk anges i
tabellen nedan.
Tabell 9.2 Värmeverk med andel spillvärme större än 25 % av total värmeproduktion (GWh)
Total värme- Industriell Procent
Verk* produktion spillvärme
Ale 32 27 84 Borlänge 357 137 38 Burlöv 63 63 100 Falun 11 9 82 Gävle 669 218 33 Helsingborg 1012 350 35 Hofors 16 7 44 Kumla 69 43 62 Köping 250 105 42 Landskrona 179 78 44 Luleå 607 561 92 Oxelösund 119 34 29 Piteå 152 107 70 Sandviken 257 65 25 Skinnskatteberg 15 15 100 Vänersborg 58 35 60 Örnsköldsvik 135 84 62
*I tabellen ingår också spillvärme för värmeproduktion genom het- vatten eller värmepump samt gas (Luleå).
9.7.3 Överväganden och förslag
Enligt lagen (l977:439) om kommunal energiplanering (ändrad 1985z47) åligger det kommunen att upprätta plan för tillförsel, distri—
bution och användning av energi i kommunen.
Enligt lagen (1964:63) om kommunal beredskap (ändrad 1985z290) är kommunen, efter länstyrelsens förordnande, vidare skyldig att vid- taga reservanordningar för gas-, vatten- och elektricitetsförsörjning—
en.
Avgörande för om spillvärmekonsumenternas behov kan tillgodoses i krig eller under en längre kris är dels varifrån den industriella spill— värmen tas, dels om kommunerna har reservanordningar, t.ex. olje— pannor, i beredskap vid ett eventuellt bortfall av leveranserna från
industrin.
Frågan om hur spillvärmekonsumenternas energiberedskap skall till-
godoses i händelse av krig eller annan allvarlig försörjningskris bör
enligt kommitténs mening vara en angelägenhet som åläggs kommu- nen att planera för. För närvarande pågår ett arbete under överstyr- elsens för civil beredskap (OCB) ledning, i syfte att utarbeta analys- metoder för att systematisera kommunernas riskbedömningar inom bl.a. området kommunalteknisk försörjning inkl. fjärrvärmeförsörj- ningen för att tillgodose beredskapen såväl i fredssituationer som i kris-/krigssituationer. Frågan om finansieringsansvaret mellan stat
och kommun studeras särskilt.
Enligt kommitténs mening bör frågan om spillvärmekonsumenternas beredskap inordnas i den kommunaltekniska försörjningen. Som under— lag bör kommunerna göra upp planer över nödvändiga beredskapsåt- gärder innefattande bl.a. oljepannor, omställbarhet till inhemska bränslen och lagerbehov. När resultatet av arbetet föreligger får ställning tas till finansieringen av åtgärderna mellan stat och/eller kommun beroende på åtgärdernas freds- resp. kris-Ikrigsnytta. An- svaret för planläggningen av åtgärderna, dessas genomförande och
beredskapens upprätthållande bör åvila kommunen.
Kommittén vill i sammanhanget peka på att enligt lagen om kommu- nal beredskap, kommun inte är skyldig att vidtaga särskilda anord- ningar för värmeförsörjningen. Enligt kommitténs mening är också värmeförsörjningen en angelägenhet som bör ta sig uttryck i lagen. 9.8 Beredskapslagring av kärnbränsle 9.8.1 Inledning
Kärnkraftverken svarar för närmare 50 % av landets elproduktion. För driften är kärnkraftverken beroende av importerat och anrikat uran. En försörjningskris ledande till produktionsbortfall av elkraft upp till 50 % får allvarliga konsekvenser redan under i övrigt normala förhållanden, dvs. i situationer där utrikeshandeln och importen i öv- rigt kan upprätthållas. Ett produktionsbortfall av el under ett för- krigsskede orsakat av brist på kärnbränsle ger än värre effekter, ef- tersom — enligt vad som framgått i avsnitt 8 - el i betydande ut- sträckning planeras för att ersätta olja och kol för uppvärmning av
bostäder.
Frågan om kärnbränsleförsörjningen har ingående prövats av tidigare oljelagringskommittéer. I dessa prövningar har dels beaktats leve- ranssäkerheten, dels vilka krav på uthållighet som bör ställas. Leve- ranssäkerheten har av tidigare kommittéer betraktats som god, men samtidigt har påpekats att kärnbränsle är en strategiskt viktig pro— dukt. Genom ett avtal mellan staten och det av kärnkraftföretagen gemensamt ägda Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB) har ett be— redskapslager motsvarande 35 TWh elproduktion byggts upp. Lagret förvaltas av ovannämnda bolag. Tillsammans med det i reaktorerna befintliga bränslet samt produkter i arbete och kommersiella lager finns därmed en total uthållighet på 22—23 månader vid full drift av samtliga reaktorer. Med hittills gällande planeringsförutsättningar har denna uthållighet bedömts vara tillräcklig. Det har inte heller ansetts nödvändigt att dela upp beredskapslagret på en fredskrisre- serv och en avspärrningsreserv såsom skett med oljan. De totala tillgångarna har hittills ansetts täcka krisfallen. 9.8.2 Överväganden och förslag
Planeringsförutsättningarna inför kommande lagringsprogram är del- vis förändrade. Fortfarande gäller att kärnkraftverken i händelse av krig planeras att stängas av. Men genom att neutralitetsfasen brutits ut ur det tidigare avspärrningsfallet och tillsammans med krigsfallet bildar en särskild planeringsperiod, har kraven på uthålligheten i kärnkraftverken ökat. Enligt kommitténs uppfattning innebär dock inte detta att beredskapslagringen med automatik behöver öka. I planeringen för krigsfallet förutsätts att kärnkraftverken är avstäng— da. Bortfallet av el avses då delvis kompenseras genom drift av olje- kondenskraftverk. Krigs- resp neutralitetsfallet är ömsesidigt uteslu- tande händelser. Skulle kärnbränslelagret ta slut under neutralitets- fasen, vilket endast kan inträffa om förkrigsskedet föregåtts av en årslång fredskris innebärande importstopp av kärnbränsle, kan bort— fallet kompenseras genom drift av ovan nämnda oljekondenskraft-
verk.
Det finns därför inte skäl för att nu överväga ändrade principer för kärnbränslelagringen eller att föreslå en ändrad storlek av bered-
skapslagret.
9.9 Fredskrislagring av kol 9.9.1 inledning
Lagringsskyldighet för kol infördes först fr.o.m. lagringsåret 1985/86. Motivet för denna nya lagringsskyldighet är att kolanvändningen efter att under lång tid ha minskat i betydelse numera utgör ett alternativ till olja. Samma förutsättningar för beredskapslagringen av kol gäller som för olja, med undantag för att något fredskrislager av kol inte finns. Risken för och konsekvenserna av en eventuell fredskris har bedömts lägre än för olja. I prop. 1984/85:53 anför statsrådet följ-
ande:
"Jag anser sålunda att det inte finns anledning att nu bygga upp ett fredskrislager av kol. Den geografiska fördelningen av koltillgångarna och den svenska importens sannolika länderursprung talar för att ris- ken för fredskriser på kolområdet är ringa i förhållande till vad som gäller för oljan. Möjligheten finns också att vid eventuella tillfälliga svårigheter att importera kol snabbt ersätta kol med olja om till— gången på olja är god. Framtida allvarliga störningar på kolmark- naden kan emellertid inte uteslutas. Vidare är kolanvändningen f.n. i ett uppbyggnadsskede. Det kan därför finnas anledning att om några år återkomma till frågan om en fredskrisreserv av kol."
Enligt direktiven skall kommittén pröva risken att kolimporten kan komma att drabbas av fredskrisstörningar och om så bedöms vara
fallet lämna förslag om hur en fredskrisreserv av kol bör byggas upp. 9.9.2 Överväganden och förslag
Kol är en råvara vars förekomst är jämnare fördelad än olja. Även reserverna av kol är relativt jämnt fördelade. Av tabell 9.3 framgår kolproduktionen 1984 samt reservernas storlek fördelade på olika
världsdelar och ekonomiska regioner.
Tabell 9.3 Kolproduktionen år 1984 samt reserverna av kol
Produktion Reserver
milj ton D/_o milj ton % Nordamerika 858 21 263 000 28 Latinamerika 22 -— 5 000 0, 5 Västeuropa 445 11 99 000 11 Afrika 168 4 59 000 6 Asien (exkl Kina) 198 5 18 000 2 Australien 153 4 67 000 7 Östblocket 1 533 37 320 000 34 Kina 760 18 99 000 11 Summa 4 137 100 930 000 100
Sett i ett globalt perspektiv är det Nordamerika, Australien och Afrika samt i viss utsträckning Östblocket som utgör de stora export- länderna. Västeuropa och Japan är beroende av import för sin försörj- ning. Detta förhållande kan möjligen ha betydelse i ett förkrigsskede.
Risken för en fredskris däremot får betraktas som liten.
En fredskris kan eventuellt tänkas i det fall ett antal stora produ— centländer, t.ex. USA och Australien tillsammans och ensidigt, på samma sätt som OPEC-länderna år 1974 minskar sin produktion och höjer exportpriserna. Sannolikheten för en sådan utveckling måste be— traktas som låg. Skulle trots allt detta inträffa är produktionskapa— citeten i den övriga världen sådan att produktionen efter en viss tid kan höjas. På längre sikt och under överskådlig tid räcker resurserna i
den övriga världen för att helt kompensera bortfallet.
För svenskt vidkommande finns, förutom de i propositionen ovan på- talade möjligheterna att ersätta kol med olja, goda möjligheter att snabbt ersätta inemot hälften av kolbehovet med skogsråvaror och el. I avsnitt 8 har redovisats att mer än hälften av fjärrvärmeverkens kolbehov kan ersättas med el och ved. Fjärrvärmeverken beräknas år 1992 svara för ca 60 % av kolförbrukningen. Endast om en fredskris för kol skulle inträffa samtidigt som en motsvarande fredskris för olja kommer verkningarna för svenskt vidkommande bli så allvarliga att en fredskrislagring av kol ter sig försvarbar. En sådan händelse— utveckling hör emellertid snarare samman med ett förkrigsskede. En samtidig fredskris för såväl kol som olja ter sig mindre sannolik. Där— emot kommer en fredskris inom det ena området säkerligen att föra
med sig stora prisökningar även inom det andra området.
Sammanfattningsvis torde sannolikheten för en fredskris inom kolom- rådet vara låg. Om en sådan trots allt skulle inträffa kommer världs- handeln med kol, efter ett övergångsskede, att normaliseras. Under mellanperioden kan kol efter viss omställning i stor utsträckning er- sättas av olja, ved och el. Jag finner därför inte anledning att förorda
att ett fredskrislager av kol nu byggs upp.
I mer +W-s MMWEWEWR waääanammm uchhh vin—mimi dill-Hun M W: mha; rlu rr. JW”! seum mot; wwwmåmmgl-m m sm ssu le.—am mm!. [WEWI u'v updm' namn :* wifi inwmmlftqnalw
' ' i [ ”&;th .. mmm W war—ur |. run-Min- usa-sué- "l..-"”»;u. _.4: 4F'- WW,—”.' 'i'” '5 *MB*" få! Tåb. [imam-|! Fung. ln J i.u IE! 1 'In—INN ih - "i; ull g ' 'g'—muut | #31 > ." "I lul' ni nu W! ...... = |!"
:||:-==. |. |... ml alu ut.» hia
fun-: | mmm—_ki. h_lulhmnw. annu-hn mn ,...-,...! ...-i . kan anamn. w.: wwM m.m-|- swe lem 5.111me "Wmmllmmm um. wamäwhmmmemw &!!me FWlm—Wm .l _ _l. | -r| lmkzi- hun cum—i'll JH— lldult M wm. avund:- emm Ha mmww-Mm Hemi-a'
nmnrm __! uma ”Wii" vill. .nu-— _ HFN "mun-| 11 man ut nå";- mum—nb. lll-m_— Hudipkhn walli-lh. aqu— mum ip.-. nu; FIHI'HI lr-uw ull wu. una-n I:- WWIFJÄ'EM- unt-tm "WWII—mum Munin—|E! Hrm-PW w WM|£MUIII **H'm1m* "”I'll mmm-wu.
Far :..-Km Miwh FEI-iu "Han Hu.- ww— |||-Usla uw—m'm— Mum-= quam ”h*M—nqun ' m 'l'l'l' man lll-"" mmm-vem mum—mmm— MW.—_q!- MMMWWUWWM |||-g um smu- mm. W nu in mmm-ne mum ut]. m Wl— '_'-bum i.u-lm um— ni.-pm.. av s.— MMM u— m.; |||» ah Mai-||: arm-f mau-il- 'atwhliä nu mini rm m "'I-! w. flm-m En |||—udi; lus-.».- u unit—lin _)!!Illlp-mllnåumn m- mmwmummmtmmo MWWMMmm-m.
10 LAGRINGSBEHOV 10.1 Beräkningsmodell
Överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) har tillsammans med för— svarets forskningsanstalt (FOA) utarbetat en ny metod för beräkning
av krisbehoven (FOA rapport Metod för försörjningsanalyser av olja).
Den nya metoden utgår från att krisbehoven kan fastställas ur den historiska fredsförbrukningen av energi. Justeringar med hänsyn till förväntad konsumtion enligt energiprognoser föreslås endast för såda- na sektorer och produkter där den framtida konsumtionen starkt för—
väntas avvika från den historiska utvecklingen.
Krisbehoven föreslås beräknas som en genomsnittlig konsumtionsnivå av historisk fredsförbrukning multiplicerad med krislängden. Antalet behovsgrupper föreslås reduceras till tre, nämligen industri, samfärd- sel och bostäder och service m.m. Övriga sektorers behov inräknas i
någon av dessa tre behOVSgrupper.
Beräkningsmetoden är enkel att tillämpa samtidigt som den är lätt- överskådlig. Den fyller de anspråk som den flexibla krishanteringen kan ställa. Kommittén har emellertid sett det som ofrånkomligt att i
vissa avseenden komplettera och vidareutveckla modellen.
Utgångspunkten för kommitténs beräkningar har nu, liksom i tidigare oljelagringsprogram, varit energiprognoserna. Den totala oljekonsum- tionen enligt prognosen (se bil. 1) skiljer sig visserligen inte mer från 1984 års totala oljekonsumtion än att denna i princip kunnat använ- das. Men konsumtionen för olika behov, och framför allt konsumtio- nen av olika produkter, skiljer sig kraftigt åt. Skulle krisbehoven ba- seras på 1984 års konsumtion kommer lagren år 1992 att få en felak— tig produktsammansättning. Bensinlagren kommer t.ex. att bli alltför små i förhållande till behoven samtidigt som det skulle uppstå ett överskott av eldningsoljor. Kommittén har därför baserat beräkning-
arna av lagringsbehovet på prognoser från statens energiverk.
Vidare har behoven för jord— och skogsbruket samt fisket, som visser- ligen inräknats under behovsgruppen bostäder och service m.m. i för— sörjningsplanen, beräknats särskilt utgående från att dessa näringars behov skall täckas till fullo. Kommittén har funnit, med hänsyn till de mycket stora möjligheterna till ersättning av olja med inhemska al— ternativ vad avser bostädernas uppvärmning, att en generellt tilläm- pad konsumtionsnivå skulle kunna innebära svårigheter att garantera landets försörjning av bl.a. livsmedel. Vad gäller indelningen i behovs- grupper i övrigt har kommittén i stort funnit att den är lämplig, men endast efter det att krisspecifika behov har brutits ut. Sålunda har försvarsmaktens behov samt behoven för kemiprogrammet och behov av olja för elproduktion beräknats i särskild ordning och utgör tilläggsposter på samma sätt som i tidigare oljelagringsprogram. Slut- ligen har sektorn samfärdsel delats upp i landsvägstransporter, flyg—
trafik och utrikes sjöfart.
I vår beräkningsmodell ligger således en prognos över den fredstida konsumtionen av olja och kol inom olika samhällssektorer (figur 4.1)
till grund för beräkningar av försörjningsbehovet.
Kris- och krigskonsumtionen bestäms av de konsumtionsnivåer som bedömts nödvändiga för olika sektorer av samhället. Dessa har be— handlats i avsnitt 6.3.2. Till dessa görs tillägg för behov av eldnings—
olja för framställning av ammoniak och kimrök.
Lagerbehovet erhålls genom att den beräknade konsumtionen korrige— ras med avdrag för beräknad import samt ersättningsmöjligheter med
el och vad. Ett tillägg görs för oåtkomliga kvantiteter.
Tillgångarna för att täcka det beräknade lagerbehovet består av kom— mersiella lager, lager i fastigheter och gårdscisterner, statliga lager, tvångslager inkl. lager hos vissa statliga verk samt lager för elpro-
duktion i krig. 10.2 Förslag till lagringsprogram m.m.
Det beräknade behovet av lagring av olja och kol under lagringsåret 1991/92 framgår av tabell 11.1. Beräkningen grundas på STEV:s låg-
prisprognos (18 dollar per fat). Behoven för de tre krisfallen har beräknats till totalt 10,5 miljoner m3 olja och 1,2 miljoner ton kol med avdrag för antagen import under förkrigsskedet. Vad avser bensinlagringsbehovet föreslås i avsnitt ll att detta tills vidare, skall reduceras med ca 300 000 m3. En stor del av den prognoserade ökade förbrukningen på att hänföra till "övrig personbilstrafik m.m." Vidare håller bensinlagren på att byggas upp under innevarande period. I avsnitt ll lämnas ett förslag som möjliggör för de tvångslagrings- skyldiga att lagra mer råolja och mindre volym färdiga produkter. Beslut om tvångslagring av den återstående volymen bör således tas först då förbrukningens fördelning på olika ändamål kunnat följas upp de närmaste åren. Tills vidare bör således ett årligt lagringsmål
fastställas för bensin.
I enlighet med mina tidigare förslag har den genomsnittliga importen satts till 40 % (avsnitt 6.4). Försörjningsnivåerna överensstämmer med mina förslag i avsnitt 6.4.3. Vid beräkningen av lagerbehovet har vidare förutsatts att 1 750 000 m3 tunn eldningsolja och 625 000 m3
tjock eldningsolja kan ersättas med el och ved.
Tillägg har gjorts för behovet av eldningsolja för tillverkning av am— moniak och kimrök för elproduktion i krig samt för ej åtkomliga kvantiteter i cisterner m.m. Avdrag har gjorts för kommersiella lager
m.m.
Sänkningen av det totala lagerbehovet, jämfört med nu gällande lag— ringsprogram, beror framför allt på den förändrade synen på förkrigs— skedet. Direktiven innebär en förlängning av den sammanlagda tiden för förkrigsskede och neutralitet/krig jämfört med nu gällande för avspärrning och krig, men samtidigt innebär beskrivningen av krisen att möjligheterna till import ökar. Vidare blir energiförsörjningssy- stemet alltmer flexibelt. Inhemska alternativ ökar relativt i betydel- se.
Under den innevarande planeringsperioden har vidare revideringar av oljelagringsprogrammet gjorts vid ett par tillfällen (förslag i prop. 1983/84:110 och 1984/85:53). Trots detta har den faktiska försörj— ningsnivån kommit att ligga över den som redovisades för riksdagen
år 1981. Det förslag som här lämnas innebär en höjning av försörj—
ningsnivån i förhållande till beslutet år 1981, men en sänkning i för- hållande till den faktiska försörjningsnivån 1986/87. Även detta med—
verkar till att lagringen kan minskas.
I regeringens anvisningar för programplaneringen har i särskilda an— visningar föreskrivits att jag skall redovisa lagerbehovet vid en anta- gen import om 50 % av den normala. Om importantagandet höjs till 50 % och antas ha en lämplig fördelning på produkter kan lagren minskas med ytterligare 1,6 till ca 9 miljoner m3 olja. Kollagringen kan minska med ca 250 000 ton. Detta medför dock ett ökat säker- hetspolitiskt risktagande. Analysen i avsnitt 6 pekar på att ökningen är begränsad med den beskrivning av förkrigsskedet som gäller. Med tanke på den osäkerhet som ändå finns, har jag av försiktighetsskäl valt ett importantagande om 40 %. Statsfinansiellt har valet mellan 40- och 50—procentsnivån ingen betydelse. Däremot har det en viss samhällsekonomisk betydelse genom att tvångslagren kan minskas vid
ett högre importantagande. 10.3 Känslighetsanalys
I avsnittet görs en analys av hur olika antaganden kan påverka det i
förslaget framtagna lagringsbehovet.
Om priLet ökar från 18 till 23 dollar minskar lagringsbehovet med ca 500 000 m3. Samtidigt minskar dock storleken på avdragsposten för ersättning med ved och el. Vid ett högt oljepris har eldningsoljan i större utsträckning ersatts med inhemska alternativ. Avdragsposterna för ersättning med el och ved är försiktigt beräknade. Vissa möjlighe-
ter att öka elanvändningen ytterligare återstår.
Försörjningsnivån uppgår till i genomsnitt 65 %, vilket innebär en höjning med ca 5 % i förhållande till nu gällande beslut. Om försörj— ningsnivån ökas med 10 procentenheter ökas lagringsbehovet med minst 1,6 miljoner m3. Om vi i något avseende får en sämre utveck-
ling än den antagna kan nivån sänkas .
Tidigare framhölls att någon miniminivå ur försörjningssynpunkt där
det säkerhetspolitiska kravet uppfylls inte finns fastställt. FOA, som
bedriver forskning inom området, framhåller att den fysiska överlev— naden kan klaras vid låga nivåer, men det psykiska välbefinnandet kräver att försörjningen är högre än vad som enbart krävs för att överleva. Av detta skäl ligger förkrigsskedets försörjningsnivåer av— sevärt över "överlevnadsnivån". Nedan redovisas ett exempel där för- sörjningsnivån är lägre, men likväl inte torde komma ned på överlev-
nadsnivån.
1975 års oljelagringskommitté utgick i behovsberäkningarna från ett skedesindelat krisscenario. Allt efter det krisen fortskred skärptes ransoneringsivåerna för befolkningen. Den lägsta nivån representera— des av krigsfallet. De tillämpade ransoneringsnivåerna i procent av
normalförbrukningen var i krigsfallet:
— industriproduktion 32 % — godstransporter 65 % — persontransporter 16 % — uppvärmning m m 75 % - jord— och skogsbruk, fiske 100 %
Utgående från den bedömda energiutvecklingen år 1992, enligt statens energiverks prognos, innebär krigsfallet - beräknat med ovan angivna ransoneringsnivåer — en total samhällelig genomsnittlig för— sörjningsnivå under krisen om ca 40—45 %. Vid denna nivå är industri- produktionen samt transportsystemen strypta till bottenläge. Under kriser där utrikeshandel antas förekomma är dessa nivåer troligen för låga. Höjs ransoneringsnivåerna för industriproduktion och person- transporter till 45 resp. 35 % innebär detta en total genomsnittlig försörjningsnivå om 50-55 %. Vid denna försörjningsnivå sker upp— värmning m.m. enligt samma normer som gäller för krigs— och neutralitetsfallet (65 %). Produktionen av livsmedel kan fortfarande tillgodoses liksom försvarsmaktens behov. En sänkning av den genomsnittliga försörjningsnivån på detta sätt kan täcka en uppkommen brist om ca drygt 2 miljoner m3 olja.
I mitt förslag har nettoimporten antagits uppgå till 40 % av den nor- mala. Om importantagandet ändras med 10 procentenheter ändras lagringsbehovet med 1,6 miljoner m3.
Fredskrisreserven har beräknats i enlighet med IEP-avtalet, dvs. den
uppgår till 90 dagars nettoimport.
Det är svårt att förutsäga hur importen i en krissituation kommer att vara sammansatt. I modellen beräknas importen som en andel av nettoförbrukningen av resp. produkt. I ett krisläge medges en viss flexibilitet vid utnyttjandet av t.ex. råolja. Raffinaderiutfallet kan delvis påverkas. Utfallet av t.ex. bensin kan varieras mellan 25 och 50 %. Denna möjlighet har inte helt utnyttjats i beräkningarna. Om man redan vid fastställandet av tvångslagringsskyldigheten vill ut- nyttja denna möjlighet, påverkar det tvångslagren för enskilda pro- dukter. Om man antar ett ökat utfall av bensin ur råolja, ökar be- hoven av tvångslager av eldningsolja och diesel. På så sätt kan en omfördelning av lagringsskyldigheten uppkomma mellan olika olje—
bolag och övrig industri.
Om alla kriser skulle följa omedelbart på varandra, dvs. först freds- kris och därefter förkrigsskede och neutraliets—/krigsskede, är ut— hålligheten - med våra antaganden om förbrukningsnivåer, ersättning med el och ved samt importen — fyra år. Om den sammanlagda för-
sörjningskrisen blir kortare är vårt utgångsläge så mycket bättre.
10.4 Behov av skyddad lagring
Ovan lämnade förslag innebär totalt en minskning av försörjnings- beredskapsreserven. Emellertid sker samtidigt en omstrukturering av reservernas sammansättning. Minskningen i de säkerhetspolitiska lag- ren ligger helt på förkrigsreserven. Neutralitets /krigsreserven ökar jämfört med tidigare krigsreserver. Krigsreserven lagras hittills i sin helhet i form av färdiga produkter i fortifikatoriskt skyddade utrym— men och/eller med spridd lokalisering. Skall denna princip gälla för hela den nu föreslagna neutralitets /krigsreserven uppstår ett betyd—
ande investeringsbehov i form av nya anläggningar.
Det är emellertid inte självklart att hela reserven skall lagras efter den princip som nu tillämpas för krigsreserven. Lagringsbehovet i neutralitets—/krigsfallet är beräknat för varje produkt uifrån det di—
mensionerande av de två ömsesidigt uteslutande fallen. Härvid gäller
att neutralitetsfallet är dimensionerande vad aVser drivmedel och krigsfallet är på motsvarande sätt dimensionerande för bränslen. Neutralitetsbehovet har hittills ingått i avspärrningsreserven. För denna finns inget krav på skyddad eller spridd lokalisering. Tillgången på fortifikatoriskt skyddade anläggningar för drivmedelslagring är så- dan att även det av mig föreslagna något utökade krigsbehovet i sin helhet kan lagras fortifikatoriskt skyddat. Däremot räcker inte dessa anläggningar till det merbehov som neutralitetsfallet innebär. Jag an- ser emellertid inte att detta merbehov behöver lagras i skyddade ut—
rymmen.
Beträffande bränslen är krigsfallet dimensionerande. Den bedömda minskade tilllgången på elkraft under krigsskedet jämfört med neu— tralitetsfallet leder till ett ökat behov av bränslen. Härtill skall läggas att en del av bristen på kärnkraft och vattenkraft avses täckas genom drift av oljekondenskraftverk och gasturbinanläggningar. Krigslagringen av bränslen har hittills endast i liten omfattning lag— rats i skyddade utrymmen. Säkerheten har istället tillgodosetts genom att förbrukarna har ansvarat för lagringen. Därmed blir loka— liseringen mycket spridd vilket minskar sårbarheten. Några föränd- ringar avseende förbrukarnas lagringsskyldighet föreslås inte. Säker- heten kommer beträffande bränslelagringen därför att vara lika god som tidigare. Inte heller här anser jag att ytterligare investeringar
behöver göras.
'. ! | __ '. . | '.'. ,__' 4 2311. 'i"t'|',"'j"|'|'**äl'l.z _, _ ___ . __ *' | " " " | ' '|| || ' '||" ' '|"|"1:, ', ':'.' '-|| . . ||| ' ". -
',' *.l.".__ , " dig' '-|'|'|L_|' |_ '=' -. '. _. thHlH'H .:Ellliflaäijt ' - ' ' ' " ' 9 - " " '.--.= ”3135.” =."lr||_r.-. r; r JMI-ngn -|
. iallfall". - ' lan.-Luktuili'llw-l.
_ ; .r,7' | 1.3|lr'| _1'rrd3mFr1w __'.'|*' "någa-= ..'.'|L||_n|1's' maria:. ""'":E'l' så
'I- ||
i__|'_.|'|__:,.='_| ||.'-"|E" .[i-J|..1)||'_ '"'151 '._|l .. mhfi'
. ..:E!-'_"111!L!i__..*' 'I'AWHME'1E||".j_—r,'a qn
| . _|n .. '1' '
|.I'I'|',|1 |_ '|| .1 p."; 1.-;|will|jjz
|.-- :|._ ' IF .._ 1 III:": ql Jå' '.»: .|1_r_|| u—'|.'.|_.".|_E_lLi'l_'_t__E_F
|:
!- :l
|. » . — | "1"""”-".."""'11'""P -'s- _ .. . r-|| 'H'l'li'uf'f. |_"'151"|'||"= — ' " ' __?LIU' url-uj "'"i'.'.""l'|',.if'l|"
sul-id ||,|. 1'1' |t=_|_ mami-|
. | : »_ ' " '. | _ | , wz'. mm mm.-su
|' ri |
I'M. '
__|_ _ mrhU'v—il hem | '_m.||t||.1|||g 1=||.||'.|'|,.|,|| " ..l'
_ _____ ___ _. __ ___!__ __|_'__ _ :- __ _ jämn-S'] 21 mnkr.;u;|_1c_n|iöit
_ ___ ______,_,________,-__ ,f]___ . __ _. : __'i'l|'v i""'|'.""'" nimmnlamw
, _ , _-_ .._ __ l|||._,_' |.|.. 'i'-! _'_-*.',_." .,|.|.'
, _ _ _ |!I 1,51 . |E. ' ' .; ” .. _ _ _ ,-|_,,,,_ |||"|1 ; ..__ 'n. 1.1;le [_ __ ___ - . _ | _.__|'_|. .r '. f_.|_._,_l,._ _._ |_ __:_. __ ..?. LL [tå . . .a. 1P1D_d * A _ = '. -. |]. . . , ||| ' uniqu— I ”N ll'
I,... '|,
l|_'____ ||.'
1|£'||_
|'”'|=.'L'i. _ - 'li"-_.'-='__" "'..l'.
11 LAGRENS F ÖRDELNING MELLAN STATEN OCH ÖVRIGA LAGRINGSSKYLDIGA
11.1 Bakgrund och direktiv
Som tidigare redovisats (avsnitt 3.2.1) har oljehandeln sedan är 1938 haft skyldigheten att hålla vissa oljelager. Genom beslut är 1957 fast— ställdes ett oljelagringsprogram, som innebar lagringsskyldighet också för storförbrukare. Riksdagen beslutade år 1973 om en statlig bered— skapslagring av råolja. Fram till lagringsåret 1984/85 gällde i huvud- sak att fredskrisbehoven tillgodosågs genom en statlig lagring av rå— olja. Som en följd av riksdagsbesluten 1983/84 och 1984/85 har
tvångslagren kommit att utgöra en del av fredskrisreserven.
I propositionen om vissa oljefrågor (prop. 1983/84:110) föreslogs att reserverna för fredskris, avspärrning och krig planeringstekniskt skulle slås samman till en försörjningsberedskapsreserv. Vidare be—
slutades om en minskning av lagren.
Regeringen beräknade i prop. 1984/85:53 att de sammanlagda olje- lagren lagringsäret 1986/87 skulle komma att fördelas på följande
sätt:
Memj |/_.. totalt lager 14,0 100 statligt lager 2,7 19 tvångslager 9,4 67 övrigt lager 1,8 13
Enligt direktiven bör förslag lämnas över hur uppbyggnaden av försörjningsberedskapsreserven av olja skall fördelas mellan staten och övriga lagringsskyldiga (staten har inget kollager). Utgångspunk- ten skall härvid vara att minimera de statliga lagren med beaktande av försörjningstryggheten. Vidare hänvisas i direktiven till vad före- draganden i den s.k. kompletteringspropositionen (prop. 1984/85:150)
anförde:
"Senast den 31 oktober 1987 avses de totala tvångslagren höjas med motsvarande 450 000 m3 råolja. Vid samma tillfälle slopas regeln om 450 000 m3 råolja enligt 228 förordningen (1984:1010) om bered-
skapslagring av olja och kol. Statens råoljelager kan då minskas i motsvarande omfattning, vilket ..... "
11.2 Förslag till fördelning av lagringsskyldigheten m.m.
Det totala lagringsbehovet lagringsåret 1991/92, fördelat på produk— ter, beräknas uppgå till 10,5 miljoner m3. l tabell 11.1 redovisas lag- ringsbehovet fördelat på produkter samt förslag till fördelning mellan
lagringsskyldiga.
Tabell 11.1 Lagerförändringen 1991/92 jämfört med lagringsåret 1986/87 enligt prop. 198å/85:53 (1 000 m3)
Produkt Kommersiella Statens rå— Statens pro- Särskild Tvångs- lager oljelager duktlager lagring lager Motorbensin _ _400 -180 0 +5181 Flygbensin - — —3 - - Jetbensin +20 —23 +5 — — Flygfoto en +80 -33 +33 _ _ Fotogen — — — —55 Dieselbrännolja samt eldningsolja 1—2 -75 —565 -617 +100 —670 Eldningsolja 3-5 -ZOU —424 - +100 —994 Gasol - -46 449 +125 Summa —175 -1 1391 —911 +200 -1 076
l Tills vidare föreslås utökning endast med 180 000 m3. 2 I beräkningarna har förutsatts att försvarsmakten helt svarar för lagringen av sina behov. I annat fall ökar tvångslagringsbehovet med motsvarande kvantitet.
Mot bakgrund av direktiven föreslås att:
- Det ökade oljelagringsbehovet för elproduktionen i krig om 200 000 m3 fördelas på oljekondenskraftverken och gasturbinanläggningarna med 100 000 3 vardera.
- Statens lager av råolja och oljeprodukter, förutom lagren av flyg— drivmedel (totalt ca 2,5 miljoner m3), säljs ut. I och för sig finns inget hinder för utförsäljning även av lagren av flygdrivmedel. Om man emellertid — vid nuvarande prisläge och i förhållande till de fak-
tiska lagren vid utgången av lagringsåret 1985/86 — vill undvika kost—
nadsökningar för de tvångslagringsskyldiga som kollektiv måste vissa produktlager behållas. Vid en sådan bedömning har kommittén funnit det lämpligast att staten behåller lagringen av flygdrivmedel. Detta förutsätter emellertid en viss utökning av statens nuvarande produkt-
lager av jetbensin och flygfotogen, eftersom en del av dessa ligger i råoljelagret.
- Tvångslagren minskas med drygt 1 miljon m3 i förhållande till för- slaget enligt prop. 198å/85z53. Minskningen i förhållande till de verk— liga lagren den 30 juni 1987 blir dock 0,6 miljon m3, eftersom lag— ringsskyldigheten har kunnat minskas efter årliga justeringar i prog— noserna. Av tabellen framgår att tvångslagringsbehovet av bensin ökar med ca 500 000 m3. De tvångslagringsskyldiga föreslås ta över hela bensinlagringen. Jag föreslår dock att ca 300 000 m3, vilket motsvarar ökningen av det totala lagerbehovet, inte nu lagras in (jfr. avsnitt 10.2). Förslaget innebär en temporär lättnad för de tvångs—
lagringsskyldiga.
- Bestämmelsen om den särskilda avdragsposten om 450 000 m3 rå- olja vid raffinaderierna tas bort fr.o.m. den 1 juli 1987 (avsnitt 9.2).
- Staten bör sälja eller hyra ut lediga utrymmen för bl.a. bensin och
gasol.
Den fortsatta omstruktureringen av lagrens produktsammansättning som förslaget innebär medför behov av ytterligare lagerutrymmen för bensin. Ett sätt att undvika detta skulle kunna vara att låta de tvångslagringsskyldiga äga ett gemensamt råoljelager och i motsva- rande omfattning minska sina produktlager. Förslaget medför ett ökat beroende av inhemsk raffinaderikapacitet. Detta är emellertid begränsat om ett råoljelager om ett par miljoner kubikmeter byggs upp. Den närmare utformningen av en sådan lösning bör prövas av statens energiverk i samverkan med de lagringsskyldiga. I samband härmed kan också en förnyad prövning av ökningen av
bensinlagringsbehovet göras.
Eftersom det förändrade lagringsbehovet till stor del är en effekt av en ändrad säkerhetspolitisk bedömning av FK 84 och regeringen be-
träffande krishandeln, samt en justering med hänsyn till redan in- träffad nedgång i oljekonsumtionen bör större delen av överskottet kunna säljas ut i början av perioden. Bl.a. bör statens lager av råolja och oljeprodukter, förutom flygdrivmedel, kunna säljas ut under lag— ringsåret 1987/88. Enligt en preliminär beräkning, som är grundad på en förbrukningsprognos för år 1986, blir förändringen i försörjningsbe- redskapsreserven för lagringsåret 1987/88, enligt tabell 11.2,
följande:
Tabell 11.2 Preliminär lagerförändring 1987/88 jämfört med prop. Bil/85:53, samt faktisk lagerför-ändring jämfört med utfallet 1986/87
Produkt Kommersiella Statensq) Särskildzf) lager lager (inkl lagring råolja)
Prop Utfall 86/87
Motorbensin Flygbensin Jetbensin Flygfotogen Fotogen Dieselbrännolja samt eldnings— olja 1—2 Eldningsolja 3-5 Gasol
Summa
1 Av denna kvantitet föreslår 180 000 m3 lagras in.
2 Gasoiförbrukningen under 1985 och 1986 är mycket hög men sjunker sedan. Lagringsmålet bör fastställas till att inte vara högre än för 1991/92. ökningen blir då 121 000 m3, vilket kan lösas genom att näringslivet köper motsvarande del av statens lager.
3 Lättbensin för kemiprogrammet om 59 UUUm3ligger utanför.
4 Utfall 86/87=prop. 84/85:53.
Slutligen vad avser kol förekommer numera ingen statlig lagring. Hela lagringsskyldigheten ligger redan hos förbrukarna. Jag ser ingen anledning att föreslå någon ändring i detta förhållande. På samma sätt som för olja har en preliminär uppskattning gjorts av tvångslag— ringsbehovet för lagringsåret 1987/88. Denna har uppskattats till ca 1 miljon ton. Tillsammans med kommersiella lager beräknas försörj-
ningsberedskapsreserven på kolområdet till ca 1,1 miljoner ton. 11.3 Kostnader och finansiering
Staten kan sälja ut netto 2,5 miljoner m3 olja, till ett värde av ca 1,6 miljarder kronor (prisläge maj 1986), vilket medför en engångsför- stärkning av statsbudgeten med motsvarande summa. När omstruktu- reringen av lagren ägt rum uppstår även årliga kostnadsbesparingar i form av minskade drifts- och underhållskostnader. Dessa har inte närmare beräknats. De tvångslagringsskyldigas lager kan minskas med ca 1 miljon m3 i förhållande till beräkningarna i prop. NBA/85:53, motsvarande ett värde av 0,3 miljard kronor. Till följd av att lagren redan har kunnat minskas i större omfattning än vad som förutsågs i samma proposition får förslaget inga ekonomiska effekter. Hänsyn har då ej tagits till det av mig föreslagna tillfälliga stoppet i utbyggnaden av bensininlagringen. Därtill kommer att den särskilda avdragsposten för raffinaderiernas råoljelager tas bort, vilket innebär att raffinaderierna kan använda hela sitt råoljelager för att fullgöra lagringsskyldigheten av produkter exkl. den del som som är hänförlig
till krigsreserven.
Kostnadsökningar uppstår för innehavare av oljekondenskraftverk och gasturbinanläggningar till följd av ökad lagring av olja för elproduk- tion i krig. Vidare medför förslaget smärre kostnadsökningar för
stadsgasindustrin.
Staten bör sälja eller hyra ut sina bensin- och gasollager. Vidare kan, som tidigare nämnts, övervägas att låta de tvångslagringsskyldiga er— sätta en del av produktlagren med ett gemensamt ägt råoljelager. Dessa åtgärder bör leda till ytterligare något minskade kostnader för
lagerhållningen utan att säkerheten behöver äventyras.
'l-'"' ..'i'w. ...
%?LM' #41... 'H ,, in?"! åh
"Ii'.' .. "kuin'kgl. i
."l'.'.- ..'l'TäIP'I ..'-"'.
TMF! 145.4-
' ii'iii. 'in'-%li." .
'. " ...i-4 .'T".fft:-"-"""P€if ('#'... |... "
'i'.".'--""" " ”"-""' ii. __ ""i" .7'.'|'l".'"".ri' fö.—l. lga :..”; D...-' ,""-'i-
" "i'l.
'." fc "1.357”! ii.-'. ff.; .. f-i' Läs.”
F.;. |.._ -; |"! .! '"'r'ljil
.? lim. i' '(" "'L. A.". .- [
... .r— ' ._ ' ,. . .. ' :näpufljbj ' " |” ..
!.
"öl”!" :|$'.'
ingav"
'll .41r,n.r..._;4;'.j ii.... 14 .tq'iam'
.-i.
" "..' - _... ' ' "'R'-väl .. ...-._ _lif'ö' ål.". (1710...le i=j'äe' ...i 'R' ,.i ' . .. .. ' .'. '.Li. w...i 95554. .4." _1,iii. :=. . .
' & ”Säk:-' Hin" :"ljr b miiF'u'J'äi'Jt'il? Ej" i:" Vi. gro ' "Tv 'll "#$%&"..." -""'l"|'ii",'..'i"'.i*' "'='. 'i _l_.l-' rv ' '=l » . Puff."-
&?é'wäljäå'nflll'n” .4.5.-'-.i41li1"' ri mi..."-[ =' ._.. frön.-413 ”'.!-ff” .Å'Äf'ö. $%..."le ": 1.1-w_i' ,_ -..-.-.4.,- 'l':.
Li,. -tlfllwij,2'-'l-il'.€'.fh'ltl-n m'ii- -r" .'.... iir! .c»: i ' n .it. .. .
'.,'.i— 'l'i1,..'ii'.: '.- '_l ... a' .'.i. .. _1-.. et .._ -
'. ;. Q'Glm'ek omm _'fi"fit:nl ”lll . ' l
"f. """."""""""1'" Tin .! Jiao...
aha!...” . ..l'..i 'N." a'— 'iiii. 'ii' . ..!iji l' "||.'
».fliu .. ".'.iii.
”'i'." :.1 Ni | |.'"..
__ .— I 'I. .. .._. 35% -.1'.|.i'um'j.m..sni..-. .” ' "n:-.'e.
I, 'J
'ä'f'l'." :..? |: """"..'.'.rj'y' nur. .. .._ '_.. .. .p- 1.”"". ..'...
i' . _ .._. .. 4.4". l ...ll, I..".'i|'.f."T.I|.'i_..l£L. .if '-i"![jilL. . .Pl'. '|'" ' r *. ..-
.l '4. _..___J£..5—" - ...-_...
w.lä ill!" ':'!le .Il. .. juni...—'n'], ,..
_"'.|.Lz.i_if..1i.. nimi i.. ..i'i'f .'Ä'v
..' -J*-'i.i |.'. '
|'....'41'. ' " r ' . "' "i"".i'JP—Wf'? '... '..c- .. .. """" "i.. ' '.'4. 'i'.... g...... 1.3.2 '(! I'LL' .'N4' "113454 'lil H'i'f.
..i..... ... .I .- . ,.
.'E'W'JW'GLH' 'i'-"' ..::. .."" 'ö'..—
1" ii i natt”-'.. ..l". -' " 'i'.-.” VII .. _
lli-".å.144_i..| ...Lrn... 1... Bulk n'
12 LAGRINGSPROCENTTAL
12.1 Inledning
K 83 föreslog i sitt betänkande (Ds l 1983z23) Tvångslagring av olja och kol - Förslag till nya regler m.m. bl.a. att dittills tillämpade fasta lagringsmål skulle ersättas med ett lagringsprocenttal för varje produktslag som ligger fast under hela lagringsprogrammet. Lagrings— procenttalet multiplicerat med föregående kalenderårs konsumtion ger tvångslagringsbehovet för det kommande lagringsåret. Härigenom kommer de lagrade volymerna att variera med konsumtionsutveck- lingen. Krisbehoven är till största delen en funktion av fredskonsum- tionen. K 83 ansåg en sådan variation naturlig. Samtidigt medför
systemet en ökad administrativ enkelhet.
Nu gällande regler har redovisats i avsnitt 5.3. Där framgår att före- draganden i propositionen om beredskapslagring av olja och kol m.m. (prop. 1984/85:53) endast delvis beaktade de förslag K 83 lämnade på denna punkt. Sålunda tillgodosågs den del av förslaget där beräkning- en av basmängden föreslogs utgå från den faktiska förbrukningen för närmast föregående kalenderår (basåret). Lagringsprocenttalet däre- mot fastställs årligen i en särskild förordning. Procenttalen för resp. slag av produkt bestäms i enlighet med K 83 förslag av relationen mellan förbrukningen under basåret och det totala tvångslagrings-
behovet för lagringsåret enligt försörjningsplanen.
12.2 Överväganden
Det på energiprognosen beräknade krisbehovet och dess fördelning på produkter skall närmast betraktas som en bedömning av storleken och fördelningen av de framtida krisbehoven. Lagrens storlek bör justeras med hänsyn till konsumtionens utveckling. Denna justering kan göras årligen genom en jämförelse mellan konsumtionens utveckling i förhållande till prognosen. Med ett fast lagringsprocenttal sker denna anpassning automatiskt. Fördelen med det senare förfarandet är den administrativa enkelheten, och de fasta spelregler som kommer att
gälla för de lagringsskyldiga.
Endast om variationerna mellan energiprognosen och konsumtionsut- vecklingen blir betydande finns anledning att under programperioden justera lagringsprocenttalen. Här bör erinras om att lagringsbehoven till största delen fastställs utgående från ett ransoneringsantagande. En ökning eller minskning av konsumtionen leder till en proportionellt lika stor förändring av krisbehoven. Endast om konsumtionen mycket starkt avviker från prognosen finns risk för att tröskelvärden passeras där ransoneringsnivåer på nytt kan behöva övervägas.
En mindre del av krisbehoven består av fasta tilläggsposter. Ökar eller minskar konsumtionen för de produktslag där fasta tilläggspos- ter förekommer blir effekten den att krisbehoven över- resp. under— värderas. De fasta tilläggsposterna är för samtliga produktslag mycket små i förhållande till de med konsumtionen rörliga behoven. Även i dessa fall krävs således betydande avvikelser innan justeringar av lagringsprocenttalet kan motiveras. Slutligen förekommer beträff- ande eldningsoljor avdrag för inhemska ersättningsmöjligheter. Dessa avdrag är fasta. Sjunker förbrukningen av eldningsoljor kraftigare än vad prognosen anger kan dessa relativt stora avdragsposter innebära att lagringsbehovet underskattas. Summan av avdrags- och tilläggs— poster, bortsett från antagen krisimport, utgör ca 10 % av krisbeho— vet. Importen påverkar inte krisbehovet men väl lagringsbehovet.
Justeringar i de fasta lagringsprocenttalen skall, i enlighet med resonemanget ovan, knappast behöva göras. Det åligger emellertid tillsynsmyndigheten, fr.o.m. den 1 juli 1986 statens energiverk, att följa utvecklingen inom energiområdet och till regeringen föreslå de ändringar som kan behövas. Det ankommer sedan på regeringen att pröva om de förändrade förhållandena är av den arten att lagrings— procenttalen kan behöva ändras. Det finns därmed instrument att även under pågående lagringsprogram justera lagringsprocenttalen om
så skulle erfordras.
12.3 Förslag
Enligt min mening försvinner en stor del av fördelen med metoden med procentuella lagringsmål om årliga översyner görs. Administra- tionen hos tillsynsmyndigheten blir mer omfattande och de lagrings— skyldigas överblick över tvångslagrings åläggandet försvåras. Vidare medför översynerna att hänsyn tas till sådana smärre konsumtions- förändringar som inte har någon reell inverkan på beredskapens upprätthållande - särskilt inte som definitiva uppgifter över konsum— tionen aktuellt basår inte föreligger när procenttalen skall fast-
ställas.
Jag föreslår att ett system med fasta lagringsprocenttal genomförs med början från lagringsåret 1987/88. Ett sådant system kan tillämpas utan att lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och
kol behöver ändras.
De lagringsprocenttal som bör gälla för lagringsperioden 1987/88— 1991/92 redovisas i hemlig bilaga.
Lagringsprocenttalet har bestämts utgående från den år 1992 prog- nosticerade förbrukningen av olika produktslag och det för lagrings- året 1991/92 beräknade tvångslagringsbehovet. Tvångslagrings- behovet dividerat med konsumtionen år 1992 ger lagrings-
procenttalet.
ÖF
.;1..'
. ." ..|.|..'I'l|r".|||pll 'alla») ' .*'F' Egan .|'_ "". _.J J.'_"wan'Mh '|'
år?-'W'FIW' '|||r|:.r|.1.|m|| |
..'| '1u|1||'
... "_; %lij|h,||1fjlllvg MM"- [pins,- |||-'Lägg..— 61.241 ,;
i
.. ". :-' .+q| r",- ...
." . . .'. "'.|".. ' - - .
::. ||| %," |; "||-_ ..,: "I- |_ . ||| .. . | . ;..| | '||. - '
' . .' " '|'» Mtg:; "f" L'J- . ' ' 'g' |||'_';|r|'l'.|t1||u|m ; ' " 'q '|'-|A ,'-"l' _ ' " 'I ' - ..'-| .. ..|", ' . . _ 4'=#Hu|w.l1rwmi
. . . .' . ." | _ | ._ www .smmä'.
. , _ _ . _..1. _ . , ."!Ynlffl ']:I'11tl'..'.i'.||'. ..;w
|| |__. ' ' j "| , , _»(4,__| | .| " | | .- ». ll ' . |' '| » J | . | | . |.- || ' I ' -.| |. I AH_'II|.-'. |:|I|I '|'ll' _ | . . ' ' . . ": ..." ".a || "* .- ' "-.'" J'..1 .'.uw'l .""... ' | — : . » L », . '. . ."H - , " -.-"..|.||"" | I.,-..|'.';".'I.".. . . .. . - |||; '.|- "."'.""""-Å' ;: rä ' . - .. - - |_|*' -. . ' __.I 'Ii ' "" | ' ' _' | | ||
SÄRSKILDA YTTRANDEN Särskilt yttrande av sakkunnige Albinsson
Med utgångspunkt i direktiven föreslär utredaren att en nästan full- ständig avveckling av ÖEFs lager av räolja och produkter skall ske. Utredaren menar dessutom att staten har investerat dels i egna lager, dels på olika sätt ekonomiskt bidragit till uppbyggnad av näringslivets
tv ängslager.
Jag anser att detta är en alltför snäv syn på problemet. De statliga lagren t ex har till en icke oväsentlig del finansierats genom direkta
avgifter på konsumtionen.
Om staten säljer ut sina oljelager blir tvångslagren hos näringslivet i motsvarande grad större. Staten tillgodogör sig en orimligt stor del av förtjänsten vid utförsäljningen. I stället bör enligt min uppfattning statens och näringslivets lager minskas procentuellt lika mycket.
Inom stora delar av industrin pågår ett omfattande arbete för att reducera den totala energianvändningen och speciellt ersätta olja med andra energislag. På grund av att lagringsprocenttalen kraftigt höjts under senare är har de verkliga lagren för vissa företag visser- ligen minskat, men ända inte särskilt snabbt, trots att den faktiska
förbrukningen av olja nästan har halverats under samma tidsperiod.
Ett av de övergripande målen i den svenska energipolitiken har varit att minska oljeförbrukningen. Industrin har helhjärtat ställt upp på detta. Att kunna minska tvångslagren av olja är utan tvekan ett extra
incitament till oljesparande.
133-i'm alumn, :||:—ut?.
|||- |
'L'l |.. |,
i -,;|'||| |E||J'1k.._,. |.-"1.._||J DSM
10.35.1353?” ' wx - gum-nm
| . al'r'llil' .'HllL"'.. |"'|Ta..'|knt_f
' || ' _ (|||” '|||| '|| |||| || | " ; '. .=, -. '|' i'! -. » .|. ”||i|-||.
|. |||-|| -- - . ' Jr;|:.;_,,|.i|| . .-
||, . ._ .. |; '.""|'-_=||_! ". ".", F'" .|_. . _ '. . r "|,|||||',,'|| |||”; ' ' __|. . _ .. .. . W" 'HJU' |||. (_. | ”ww
*: ' ' ' . . ; ' | | - " .'.Wmt'fånrr' '1|'| 'L-ulfgwr . | _ . w]. || - _ '.
". . ' _ ' | - ' , "— . ' " Ä ='- _ ÄH ä' åh. 191.115. namn m " ; " . mika Lw— minut-www _ ' ' . | _' " ' ' ' ' .- ' | l:"fu'lafv ||1L'.3'|||r'|.||__*|'_|_'||-*"l.l|s
';|' 'PflJfF '|'!le man ruin! ; | _|.|'||flå' gif-|__| nm 57%" i _ || |
-.|'|._. . ..'_ ||| =, __ || ' _| |. : : . :wub:-rh s|L J.HE " __ ' ” ' * ' " ' ' ' |Em-1:— |||-- ||i|. -||.r|| y- ' " _ |? "_" _ ' ,. _ _ . I = ' it;-||| ||i| im nunna! MA Jal'b'b " -..”»||-| |||-|. _ | &_..ij magnesmfå nu: ermu-dlmi |
.-.; ||
"""|'" .'——År'|l|” Å-
M. |" L
||i| 'I| 'In-_
Särskilt yttrande av sakkunnige Lundberg & Allmänt
En av de centrala uppgifterna för utredningen har varit att analysera och dra slutsatser från de förändringar som skett på oljemarknaden sedan 1970—talet. Det torde vara riktigt att påstå att den radikalt förändrade försörjningsbilden, som gått i för importländerna mycket positiv riktning, knappast alls givit några utslag i de lagerbehovs— beräkningar, som gjorts ens de senaste åren. Utvecklingen av lager— hållningen, uttryckt i procent av löpande förbrukning, har tvärtom ökat väsentligt sedan 1979, trots att försörjningssäkerheten höjts
markant genom strukturförändringarna på oljemarknaden.
I utredningen finns i avsnitt 6.4.4, sektionen "Utvecklingen på olje- marknaden" en god beskrivning av de förändringar som ägt rum. Enligt min uppfattning bör detta underlag användas som bas för att kvantifiera såväl den sannolika importnivån av olja under ett för- krigsskede som behovet av fredskrisreserv. Så har emellertid inte gjorts på ett konsekvent sätt och jag skall därför nedan särsilt ta upp
dessa två frågor.
I fråga om lagerbehovsberäkningen för bensin har utredaren funnit att det framräknade behovet på grund av vissa osäkerheter i prognosen m.m. tills vidare behöver reduceras med ca 300 000 m3. Jag delar denna uppfattning men anser att beräkningarna behöver justeras även på vissa andra punkter. I fråga om gasol är utredningen ytterligt knapphändig och enligt min uppfattning dåligt underbyggd. Förslagen är på vissa punkter ogenomförbara och ger ur näringspolitisk synpunkt
icke önskvärda konsekvenser.
Utredaren föreslår en nästan fullständig avveckling av den statliga beredskapslagringen (med undantag för flygdrivmedel). Konsekven— serna skulle bli att staten med nuvarande låga oljepriser gör en mycket dålig affär, att statens råoljebergrum på drygt 6 milj. m3 kommer att stå tomma och att de lager, som köpts för av bensin— och oljekonsumenterna inkasserade avgifter, realiseras ut till låga priser och intäkterna används för andra ändamål än beredskapslagring av
& Importnivån för olja under ett förkrigsskede
l aVsnitt 6.4.4, sektionen "Oljemarknaden under ett förkrigsskede" söker utredaren kvantifiera bl a den importnivå, som skulle uppstå för länderna utanför Warszawapakten, om ett totalbortfall av all olja från Mellanöstern skulle uppstå. Importnivån skulle då bli ca 75 %.
Jag instämmer i denna beräkning.
Vidare säger utredaren: "Om t ex NATO och Japan köper upp 90 % av sitt behov och övriga världen delar lika på resterande tillgångar, innebär detta för Sveriges del att importmöjligheten uppgår till 50 % av den normala." Jag delar inte utredarens uppfattning att inter— nationell handel fungerar på detta sätt. Både under ett förkrigsskede och under andra förhållanden styrs möjligheten att köpa av möjlig- heten att kunna och vilja betala rådande marknadspris. Utredaren på- pekar också att i ett sådant läge skulle sannolikt betalningsförmågan spela stor roll och att Sverige där har minst lika goda förutsättningar
som andra länder.
Det bör emellertid finnas anledning att ytterligare söka kvantifiera vad olika typer av importbortfall skulle innebära. Man kan då själv— fallet tänka sig ett flertal fall då delar av exporten skulle vara störd från andra områden än Mellanöstern, tex från Mellan— och Syd- amerika eller från Indonesien och Malaysia. Det förefaller emellertid riktigt att som utredaren gör analysera vad som skulle hända vid bortfall av olja från Mellanöstern, eftersom detta bedömts vara det
kritiska området i det skede det här gäller.
Om man då först beräknar vad som skulle inträffa om tex 50 % av produktionen i Mellanöstern föll bort liksom 50 % av Sovjetunionens export till icke-kommunistländer, innebär detta en oljetillförsel på ca 87 % av den normala för länderna utanför Warszawapakten. Redan detta fall är mycket långtgående eftersom det bl.a. förutsätter att de icke berörda länderna skulle underlåta att utnyttja sitt kapacitets—
överskott för att öka sina oljeexportinkomster.
Om hela Mellanöstern—produktionen och hela Sovjetunionens export till icke—kommunistländer föll bort under hela förkrigsskedet och
håll, skulle detta innebära en oljetillförsel på ca 75 % av den normala
för länderna utanför Warszawapakten.
Enligt min uppfattning borde därför försörjningsnivån för Sveriges del
även i ett extremt läge beräknas till ca 75 % av normal nettoimport.
Utredaren anför bl.a. att enligt direktiven för programplaneringen bör antaganden om krishandeln ligga mellan 20 och 50% av den normala. Efter samråd med ÖEF föreslår utredaren att importen under förkrigsskedet antas uppgå till 40 % av den normala. Vidare anför utredaren att en höjning av importantagandet till 50 % naturligtvis ökar risktagandet men att genomförda analyser pekar på att ökningen är begränsad med den beskrivning av förkrigsskedet som
nu gäller.
För egen del anser jag följande:
- Genomförda analyser visar att importen även i ett extremt läge med största sannolikhet skulle ligga väsentligt högre än 50 % av
den normala, sannolikt på en nivå på 75 % eller mer.
- Det har inte presterats någon som helst analys som visar att
importen skulle gå ned till 40 % av den normala.
— Direktivens låsning till en nivå på högst 50 % är för snäv med
hänsyn till de nya förutsättningarna.
- På grundval av de analyser som gjorts, men med beaktande av direktiven, bör importen under förkrigsskedet antas ligga på
50 % av den normala.
& Behovet av fredskrisreserv
I avsnitt 6.4.5 lämnar utredaren en beskrivning av det förbättrade försörjningsläget i fredskris samt pekar på den betydande uthållighet som Sverige har med de planeringsförutsättningar som föreslås gälla. Vidare anförs att ÖEF har föreslagit att fredskrislagren för "övriga strategiska råvaror" bör omfatta två månaders normal förbrukning. Utredaren anför vidare att det mot denna bakgrund skulle kunna
även framöver bör bestå av en särskild fredskrisreserv. Jag delar helt
utredarens resonemang så långt.
Utredaren anför vidare att man t ex skulle kunna överväga om inte en mindre del av lagret för förkrigsreserven kunde tillgodoräknas
IEP-avtalet.
Det är något oklart vad utredaren här avser. I IEP—avtalet finns inget åtagande att hålla en separat fredskrisreserv, utan endast att de totala lagren, exkl de för militära ändamål, skall motsvara minst 90 dagars förbrukning. Åtskiljandet av en specifik fredskrisreserv är ett
rent svenskt beslut.
För egen del anser jag att, eftersom risken för fredskrisstörningar minskat radikalt sedan 1970-talet, det finns all anledning utreda hur stor fredskrisreserven numera behöver vara. Eftersom utredningen haft att pröva storleken av försörjningsberedskapsreserverna, varav fredskrisreserven är en del, borde utredaren gjort en bedömning även av detta. Det torde emellertid stå helt klart att med den förbättring av försörjningssituationen, som inträtt, reserven bör kunna sättas
lägre än tidigare. Den förbättrade försörjningssituationen verkar på två sätt:
— Risken för att en fredskris inträffar under tiden fram till början
av 1990-talet måste betraktas som låg eller mycket låg.
- Om en kris trots allt skulle inträffa, blir sannolikt bortfallet mindre än 1979, då det understeg [EP—tröskeln 7 %.
Om man trots allt skulle få ett importbortfall på 10 %, d.v.s. en importnivå på 90 % av normal import, skulle man enligt räkne— exemplet i avsnitt 6.4.2 vid en konsumtionsnivå på 95 % av normal förbrukning få en uthållighet på 60 månader med nuvarande 90-dagarslager.
Om man minskade reserven till att motsvara 60 dagars förbrukning, skulle uthålligheten med samma förutsättningar som ovan motsvara
Jag anser därför att fredskrisreserven bör kunna minskas från nuvarande 90 dagars till 60 dagars förbrukning. Sveriges åtagande mot IEP uppfylls ändå med bred marginal. Trots minskningen skulle beredskapen, genom den bättre försörjningssituationen, ändå vara
väsentligt bättre än under 1970—talet.
ZL Lagringsbehovet av motorbensin
Utredaren har i tabell 11.1 beräknat behovet av tvångslager av motorbensin till 2 850 000 m3. Utredaren föreslår dock (avsnitt 10.2) att detta lagringsbehov tills vidare, med hänsyn till vissa osäkerheter i prognoserna över bensinförbrukningen m.m., skall reduceras med ca 300 000 m3. Beslut om tvångslagring av den volymen bör tas först då prognoserna för förbrukningen kunnat följas upp de närmaste åren. Tills vidare bör således ett "provisoriskt" lagringsprocenttal för bensin användas. I en fotnot till tabell 11.1 föreslås i konsekvens här- med att t.v. 2 537 000 m3 lagras in. I avsnitt 11.2 anges vidare att försörjningsberedskapsreserven fr o m den 1 juli 1987 enligt en preli— minär beräkning bör innehålla 2 603 000 m3 motorbensin, men utredaren föreslår här att tills vidare endast 2 370 000 m3 bensin
lagras in.
Jag delar helt utredarens uppfattning att den föreslagna reduktionen i den framräknade bensinlagringen bör göras. Det är emellertid viktigt att påpeka att det inte enbart är osäkerheten i prognosen som gör detta nödvändigt utan att det är flera beräkningskomponenter, som tillsammantagna resulterat i en besinlagring, som måste betraktas som onödigt hög. Det gäller följande moment i beräkningarna:
(l) Förbrukningsprognosen för 1992 är 5 750 000 m3.
Den hittillsvarande utvecklingen har varit följande:
Em; 1979 4 913 1980 4 751 1981 4 679 1982 4 712 1983 4 834 1984 5 023 1935 5 068
(2)
(3)
Ökad turism i Sverige och ökad försäljning i gränsområdena mot Norge och Danmark har bidragit väsentligt till de två senaste
årens ökning.
Lagerbehovsberäkninarna har under de senaste åren baserats på en bensinkonsumtion på 4,8 milj. m3.
Om en förbrukningsökning från 5,0 till 5,75 milj. m3 kommer till stånd, skulle den helt eller till största delen bestå av sådan konsumtion, som är så umbärlig, att det inte finns bärande skäl
att lagra bensin för att täcka sådan förbrukning i en kris-
Enligt tabell 6.1 har konsumtionsstandarden för bensin höjts jämfört med 1981 års beslut
för avspärring/förkrigsskede från 41 till 45 %
och för krig/neutralitet från 25 till 38 %
Det har inte framlagts några övertygande skäl för dessa ökninar i form av en ökad andel arbetsresor e.d. Att applicera de höjda procenttalen på en hög prognos ger tillsammans ett överdrivet högt lagerbehov.
Jag anser därför att bruttobehovet av motorbensin bör beräknas med utgångspunkt från konsumtionsstandarden enligt 1981 års beslut (41 resp 25 %) och på en förbrukning på ca 5,0 milj. m3.
Även krisimportens antagna sammansättning har bidragit till att lyfta det beräknade lagerbehovet av motorbensin, men även av flygdrivmedel och gasol. Som framgår av avsnitt 10.2 har man i modellen beräknat importen som en andel av netto— förbrukningen av resp. produkt. Denna modell synes ha använts sedan lång tid tillbaka. Den borde ha förändrats i och med till— komsten av Scanraff och speciellt efter installationen av en
visbreaker och en katalytisk cracker vid detta raffinaderi.
Denna utrustning medger en mycket större tillverkning av
bensin, flygdrivmedel och gasol än vad som antagits i
beräkningarna. Tillverkningen av tjock eldningsolja blir då mot-
svarande mindre.
Den i utredningen gjorda fördelningen av krisimporten på produkter har gjorts som om denna nya utrustning inte existerade. Den resulterar i för hög lagring av lätta produkter (bensin, flygdrivmedel och gasol), som är dyra att lagra, och för låg lagring av tjock eldningsolja, som är billig att lagra.
Jag anser därför att modellen behöver revideras så att den på ett riktigt sätt återspeglar de tekniska förutsättningar, som
numera gäller.
Sammanfattningsvis anser jag att den av utredaren föreslagna reduceringen av tvångslagringen av bensin med 300.000 m3 är väl motiverad men att man därutöver behöver göra en ytterligare genomgång av beräkningarna på samtliga ovanstående punkter och
inte enbart följa upp förbrukningsprognosen.
Z. Lagringsbehovet m.m. för gasol Utredaren har i tabell 11.1 beräknat lagerbehovet av gasol till
220.000 m3. Enligt förslaget skall det i sin helhet utgöras av tvångs- lager. Enligt avsnitt 12.3 föreslås ett lagringsprocenttal för lagrings— perioden 1987/88 — 1991/92 på 72 %. Enligt en tabell i avsnitt 11.2 bör försörjningsberedskapsreserven fr.o.m. den 1 juli 1987 innehålla 307.000 m3 gasol. Det anförs dock i en fotnot till tabellen att utfallet 1985 och prognoser för 1986 ger ett mycket högt utfall och att det är tveksamt om gasol skall lagras i den utsträckning som följer av prog—
nosen.
Utredningen är sålunda ytterst knapphändig, vilket är beklagligt eftersom inom kommittén diskuterats ett flertal problem, som är för— knippade med gasollagringen. Här nedan lämnas därför en kompletterande utredning.
(1) Enligt prognosen bedöms förbrukningen till (exkl. stadsgas):
000 ton 1984 186 1985 196
(2)
(3)
(4)
(5)
(6)
(7)
Nedgången beror på övergång till naturgas inom vissa
industrier.
Gasolen är starkt priskänslig. Detta gäller speciellt de stora
bulkleveranser, som sker till stålindustrin.
Lagringsanordningarna för gasol är synnerligen dyra eftersom den måste förvaras under högt tryck för att hållas i vätskeform. Detta förutsätter antingen stålsfärer ovan jord eller djupa
bergrum, där trycket är högt.
Tvångslagringen av gasol har de senaste åren ökats mycket kraftigt:
000 m3 T.o.m. 1984 19 Ökning 1 jan. 1985 25 Ökning 1 juli 1985 36 Ökning 1 juli 1986 15
Sa95
Det verkliga tvångslagret den 30 juni 1987 har i utredningen angetts till 99.000 m3.
I enlighet med prop. 1984/85:53 har beslutats att statens lagring skulle ökas med 16.000 ton : 32.000 m3.
Den totala produktlagringen av gasol den 30 juni 1987 anges i utredningen till 248.000 m3. Behovet anges till 220.000 m3. Det kan således redan nu konstateras att den senast beslutade ökningen av statens lager med 32.000 m3 nästan i Sin helhet var
onödig.
Utredaren föreslår att hela lagringen i fortsättningen skall ske som tvångslager. Detta föranleder väsentligt ökade kostnader för näringslivet. Eftersom gasolen i fråga om leveranser till stålindustrin m.fl. förbrukare är starkt priskänslig, kommer där— vid väsentliga kvantiteter att bortfalla och ersättas med tjock- olja. Förbrukningen kommer då att bli lägre än 153.000 rn3
(8)
(9)
(10)
Det är anmärkningsvärt att utredaren inte beaktat dessa frågor, särskilt som frågan om gasolens konkurrensförutsättningar m.m. nyligen behandlats av riksdagen i samband med energiskatte— frågan. I Näringsutskottets yttrande 1985/865 y anförs:
"En skattehöjning av den storleksordning som regeringen har föreslagit skulle enligt näringsutskottets mening med- föra avsevärt försämrade konkurrensförutsättningar för de industrier som är stora förbrukare av gasol. Till denna grupp hör bl.a. stålindustrin. Utskottet kan därför inte tillstyrka den föreslagna skattehöjningen." Skatteutskottet var av samma mening och riksdagen följde
utskottens förslag.
En överdriven lagring och ett överförande av lagringsskyldigheten från staten till näringslivet verkar på samma sätt som en skattehöjning. Om utredarens förslag skulle genomföras, skulle konkurrensförmågan för bl.a. stålindustrin i Bergslagen försämras, övergång ske till tjockolja, den yttre och inre miljön försämras och produkternas kvalitet i vissa fall gå
ned.
Den lagringsmängd på 307.000 m3, som anges per den 1 juli 1987, kan ej lagras av de lagringsskyldiga. Ledtiden på de investeringar i bergrum, som skulle bli nödvändiga, är för lång.
För det projekt, varigenom statens lagring av tillkommande 32.000 m3 gasol skall tillgodoses, startades byggnationen våren 1986. Byggtiden är 2 % år. Lagringsutrymmet kan därför inte vara färdigt förrän sommaren/hösten 1988.
Om förbrukningsprognosen för 1992 uppfylls, blir detta cistern- utrymme praktiskt taget obehövligt 1992. Om kostnaderna för gasollagringen skjuts över till näringslivet sjunker förbrukningen ytterligare och de lagringsutrymmen, som nu byggs, blir sannolikt överflödiga redan innan de har färdigställts.
Jag anser därför att utredarens förslag i fråga om gasol är så dåligt underbyggda att de inte bör ligga till grund för beslut. Under alla
fastställas till 25 % av basmängden, d.v.s. det lagringsprocenttal som gäller för lagringsåret 1986/87.
& Lagrens fördelning mellan staten och övriga lagringsskyldiga
Enligt direktiven skall utredaren lämna förslag till hur uppbyggnaden av försörjningsberedskapsreserven av olja skall fördelas mellan staten och övriga lagringsskyldiga. Utgångspunkten skall härvid vara att minimera de statliga lagren med beaktande av att försörjningstrygg- heten säkras. Utredaren har tolkat direktiven så extensivt att han föreslagit en nästan fullständig avveckling av den statliga
beredskapslagringen, lagringen av flygdrivmedel dock undantagen.
Mot dessa direktiv och utredarens tolkning av dem har jag allvarliga
invändningar.
- En av konsekvenserna skulle bli att staten med nuvarande låga oljepriser skulle göra en mycket dålig affär. När detta skrivs, ligger råoljepriserna på $ B-lO/bbl. Även om prisnivån skulle lyfta något tills utförsälningen sker, blir de försäljningspriser,
som kan erhållas, kanske endast hälften av inköpspriset.
— Statens råoljebergrum på drygt 6 milj. m3 skulle komma att stå helt tomma. De saknar alternativa användningsmöjligheter. Investeringen har varit helt förfelad.
- När besluten om uppbyggnad av den statliga råoljelagringen på sin tid togs, ansågs råoljelagring i statlig regi ge en hög grad av försörjningstrygghet och stor flexibilitet vid en kris eftersom tillverkning av färdiga produkter kunde varieras efter det behov som uppstod under krisen. Alla dessa hänsyn synes utredaren
helt ha bortsett ifrån.
- De statliga lagren har till stor del finansierats genom direkta avgifter på konsumtionen. Dessa avgifter har inkasserats till—
sammans med energiskatterna.
De lager som sålunda anskaffats för avgifter, inkasserade från bensin- och oljekonsumenterna, skulle enligt utredarens förslag realiseras ut till låga priser. Intäkterna från utförsäljningen, som kanske skulle utgöra endast hälften av anskaffnings- kostnaden, skulle komma att användas för andra ändamål än
beredskapslagring av olja.
Genom den föreslagna nästan fullständiga avvecklingen av den statliga oljelagringen skulle tvångslagren hos näringslivet bli
motsvarande större.
Enligt min uppfattning bör i stället statens och näringslivets lager
minskas procentuellt lika mycket.
Staten borde därvid behålla följande lagring:
(1) (2) (3)
(4) (5)
Flygdrivmedlen på det sätt utredaren föreslagit.
Gasol av näringspolitiska skäl.
Råolja, där dock nu beslutad nivå på 1,6 milj. m3 skulle minskas med 450.000 m3 i enlighet med direktiven. Den bensinlagring på 180.000 m3, som nu är under uppbyggnad. Cirka hälften av nuvarande lagring av diesel/eo 1-2 på 617.000
m3.
Detta skulle, vid det lagerbehov som anges i tabell 11.1, ge till resultat att statens och näringlivets lager minskade procentuellt lika
mycket.
, , 1 S' | . l. m,- , .. .',_, iFFiHaH-"j 1.1, ._Wi€—.*Wt, 1131: ., _, , ." .. .'_'k . "l'l .- _ : . - .. " '.!lleD—l'wl'ålttm
F.,-v.?" * " ' _ ' .l-V ,. "rl _4 . " 2- ._VW ' .Fåå..äq'öqpl11-TITSW . . , ' * * . I _. - ' flm-till' "i'lMIBH mm ;. . ., _: , : " w _ _” ..' 5 _ _ ' håll:-42055»???
, _ : I, 31 ,, _ .. I ' _ _ . .- .' ' ,- ull,-l i.u "" mä [S, . ' -» - - sr.se....
July .,llllblu slät
—'-1||.u ”I'll
1-I'- ,....
: i , ,, ,_ : 1 .nu , . ,,. . '! _ . _Iä
Särskilt yttrande av experten Sundin
Statsmakterna kommer under våren 1987 att besluta om totalför— svarets utveckling för perioden 1987/88 1991/92.
Försvarsbeslutet kommer bl.a. att innebära att de olika funktionerna inom den civila delen av totalförsvaret för första gången kommer att avvägas mot varandra vid ett och samma tillfälle och att avvägningen kommer att baseras på ett för de olika funktionerna gemensamt säkerhetspolitiskt underlag. Överväganden rörande denna avvägning kommer i ett första steg att göras av 1984 års försvarskommitté (FK 84).
En av de viktigaste frågorna som FK 84 har att ta ställning till när det gäller den civila delen av totalförsvaret är vilka antaganden som mot bakgrund av säkerhetspolitiska bedömningar bör gälla i fråga om den kristida importen inom olika funktionsområden, således även inom funktionen Energi. FK 84 kommer att redovisa sina övervägan— den till regeringen i november eller december 1986.
, !le ..wl '"r*'__*iJ*1li.*...W-.=* ; . "lill-II Lil. . ms.-m .._ ».
* mt'fH'iCIF't'tlt mimi» gång nu men. ' mm mai-.»... .*'-".. .w ......- 1|| , mutan-image ' ' ”** np!-||"ill i'm . wir-amd ' ' ' | ' ..'im )FlJ
, lagnimm dl- va r—H .)... IMMh-vqlm let
. * Mi! want.-mn.
_'m'g mc:ni—wu illa ner
Bilaga 1
ENERGILÄGET 19792 1984 OCH 1985 SAMT PROGNOS FÖR 1992
Statens energiverk har på uppdrag av energiberedskapsutredningen utarbetat energiprognoser för år 1992 och redovisar i samband därmed utvecklingen under år 1979, 1984 och 1985.
På fem års sikt påverkas industrins energianvändning främst av konjunkturutvecklingen, investeringarna och energipriserna. Inom samfärdselsektorn finns för godstransporter också en nära koppling till konjunkturutvecklingen. Det privata resandet påverkas främst av hushållens disponibla inkomster och bensinpriset. Övrig energianvänd- ning består huvudsakligen av energi för uppvärmningsändamål och s.k. drift- och hushållsel. Denna typ av energianvändning är tämligen okänslig för konjunktursvängningar och följer - bortsett från tem- peraturberOende variationer - en utveckling förorsakad av föränd-
ringar i energipriser och investeringsbeslut.
Vad avser konjunkturutvecklingen baseras prognosen på underlags— material från konjunkturinstitutet och långtidsutredningen. Enligt konjunkturinstitutet bedöms bruttonationalprodukten ha stigit med 2,2 procent 1985 och den väntas öka med 2 procent år 1986. Vi har
räknat med att ökningstakten även därefter blir drygt 2 procent.
Prognosen bygger vidare på ett antagande om oförändrad energi- politik1 och vissa elprisökningar samt fullt utnyttjande av elproduk- tionskapaciteten med låga rörliga kostnader. Beträffande energipris— erna i övrigt är främst priset på oljeprodukter av intresse.
___________________ 1 De energiskatteändringar, som föreslagits gälla från första januari 1987 men ännu ej beslutats, har exempelvis inte beaktats. l "Låga oljepriser? Effekter på svensk energiförsörjning", Statens energiverk 1986:R2, diskuteras alternativa råoljepriser varvid det visar sig att för svenska energianvändare 18$ fallet ungefär motsvarar 15$ fallet
med de föreslagna oljeskatterna.
På denna punkt har vi använt oss av två antaganden. I det ena fallet (det s.k. 23$ alternativet) har vi kalkylerat med vissa mindre realprissänkningar jämfört med 1985 och antagit att de blir bestående till 1990 och att råoljepriset därefter stiger något (2 procent per år). Detta scenario bör snarast betraktas som ett högprisalternativ. I uppvärmningen och industrin finns vid dessa oljepriser fortfarande relativt goda möjligheter att ersätta oljan och effektivisera olje-
användningen.
I det andra fallet antas råoljepriset sjunka ytterligare och ligga på 18$ per fat till 1990 för att därefter stiga något till 1992 och priserna
på oljeprodukter bli i motsvarande mån lägre i Sverige.
Bifogade tabeller sammanfattar - mot ovan angivna bakgrund och de sektorspecifika antaganden som närmare beskrivs nedan - de gjorda
bedömningarna av energianvändningens utveckling.
Industrin
Prognosen för industrins energianvändning 1992 utgår från bedöm- ningar av utvecklingen i de enskilda branschernas aktivitetsnivå samt utvecklingen i deras energianvändning per producerad enhet, den s.k.
specifika energianvändningen.
Utgångspunkten för produktionsprognosen är verkets senaste femårs- prognos i "Energiöversikt - prognoser 1984-90", samt långtidsutred- ningens (LU 84) bedömningar för perioden efter 1990.
För att prognosera energianvändningens utveckling med hänsyn till olika energislag behöver man undersöka utvecklingen inom framför allt de mest energikrävande branscherna. För fallet med 2335 per fat ME görs följande bedömningar.
Den ur energisynpunkt mest intressanta branschen är massa- och pappersindustrin. Branschen svarar för närvarande för 43% av in- dustrins totala energianvändning. Under 1984 förbrukade massa- och pappersindustrin 8,1 TWh olja, 16,5 TWh el och 33,3 TWh inhemska
bränslen.
För 1992 beräknas branschens produktion ligga ca 14% högre än 1984 års nivå, varför användningen av inhemska bränslen och elanvändning— en totalt sett ökar, medan oljeersättningen - som branschen haft stora framgångar med - fortsätter men i något långsammare takt än tidigare. Det innebär att den totala energianvändningen beräknas öka till ca 63 TWh varav oljan utgör ca 6 TWh, elkraften 18 TWh och
användningen av inhemska bränslen drygt 39 TWh.
Den näst största energiintensiva branschen är järn- och metallverken som svarar för 18% av industrins energianvändning. Sedan mitten av 70-talet har den totala energianvändningen i branschen minskat med
en tredjedel.
Till 1992 bedöms järn— och stålproduktionens årliga tillväxttakt bli 1%, varför den totala energianvändningen beräknas stiga till 21 TWh. Av detta utgör kol- och koksanvändningen ca 11 TWh, elanvändningen 6,3 TWh och oljeanvändningen 3,8 TWh.
I denna prognos har vi för industrin totalt sett räknat med att energi- effektiviseringen fortsätter vilket innebär att trots att den totala industriproduktionen 1992 blir ca 19% högre än 1984, ökar den totala energianvändningen under denna period med endast ca 7%. Med andra ord räknar vi med att den specifika energianvändningen för industrin
totalt kommer att sänkas ytterligare med ca 9% jämfört med 1984.
Den totala energianvändningen ökar således med knappt 10 TWh jäm- fört med 1984 till sammanlagt 145 TWh. Av de enskilda energislagen är det elenergin som svarar för den övervägande delen av denna ök- ning, med ca 7 TWh. Omfördelningen mellan de övriga energislagen sker på bekostnad av oljeprodukterna. Kolanvändningen ökar med ca 12% medan koksanvändningen ökar med 18%, till stor del beroende på utvecklingen inom järn- och stålindustrin. Användningen av inhemska bränslen ökar till följd av framför allt produktionstillväxten inom skogsförädlingsindustrin medan torven och de övriga inhemska bräns- lena ökar relativt måttligt. Oljeprodukterna till vilka vi räknar natur— gasen, beräknas även fortsättningsvis minska, med totalt 13% under perioden 1984-1992.
Genom introduktionen av naturgasen fram till 1992 kommer industrin
att ersätta en stor del av oljeprodukterna. Naturgasleveranserna genom Sydgasprojektet (etapp 1 och 2) beräknas uppgåt till 468 mil- joner m3 1992.
Det är framför allt de tunga eldningsoljorna Eo 2-5 som minskar kraf- tigt, med drygt 34%, till följd av den ökande naturgasanvändningen. Eldningsolja 1 beräknas minska med ca 16%. Även användningen av de övriga oljeprodukterna (diesel och gasol) berörs av naturgasen men
sänkningen blir här relativt måttlig.
I fallet med lägre oljepriser räknar vi med en prissänkning för tung eldningsolja på 22% (18$ per fat råolja). För industrins del innebär detta inte någon omfattande återgång till oljeanvändning. 70- och 80- talets höga oljepriser har lett till en betydande oljeersättning, med elkraft och fasta bränslen. I båda dessa fall är oljeprissänkningar av ovannämnda storleksordning inte tillräckliga för att motivera en omfattande rekonvertering till oljedrift. En känslighetsberäkning visar på en ökning av oljeanvändningen med 2 TWh med tonvikt på de tunga eldningsoljorna jämfört med högprisalternativet. Denna ökning berör främst användningen av fasta bränslen; även elanvändningen kommer att påverkas något. Således räknar vi med att kol- och koks— användningen kommer att minska med sammanlagt 0,7 TWh eller 4% medan användningen av de inhemska bränslena minskar med 0,6 TWh eller 1% jämfört med det högre alternativet. Den totala elanvändnin-
gen minskar även den med 1%.
I detta alternativ räknar vi inte med att användningen av inhemska bränslen inom massa- och pappersindustrin samt kol- och koksanvän- dningen inom järn- och stålindustrin kommer att minska då dessa hänger samman med produktionsutvecklingen i respektive bransch. Man kan däremot vänta sig att den pågående effektiviserings- och substitutionsprocessen kan komma att mattas av i takt med oljepris— fallet. De lägre oljepriserna väntas inverka på de andra branschernas användning av fasta bränslen, där dessa bränslen har betraktats som alternativ till oljan och det är i dessa branscher vi räknar med att den
största ökningen av oljeanvändningen sker.
Transporter
Prognosen för transportsektorns energianvändning baseras dels på bedömningar av realinkomsternas och industriproduktionens utveck-
ling, dels på prisprognoser för bensin.
Transporternas totala energianvändning var 1985 ca 80 TWh, varav oljeprodukter svarade för hela 97%. Energianvändningen för inrikes transporter uppgick till 73 TWh, vilket innebär en ökning med 3% jämfört med 1984.
Bensinkonsumtionen har ökat endast obetydligt under 1985 trots kraf- tigt stigande realinkomster. Detta beror på den stränga vintern, som för bensinförbrukningen verkade dämpande, och prishöjningarna på bensin. Bensinpriset steg mycket kraftigt under första halvåret för att sedan sjunka mot slutet av året. Årsgenomsnittet innebär en r_e_al höjning av bensinpriset med nära 8% jämfört med år 1984.
Prisprognoserna för bensin innebär i 23$ alternativet att bensinpriset bedöms sjunka med ca 13% realt mellan 1985 och 1990. Den största delen av denna prissänkning förutsätts komma till stånd redan under 1986. Efter 1990 antas bensinpriset stiga med knappt 1% per år. Ben- sinpriset skulle år 1992, enligt dessa förutsättningar, ligga 11% under nivån 1985.
Bedömningarna av realinkomsternas utveckling har vi grundat på den senaste långtidsutredningen. Det innebär antaganden om reala in- komstökningar på ca 2% per år under perioden 1985-92.
Kombinationen av sjunkande bensinpriser och stigande realinkomster skulle enligt verkets bensinprognosmodell resultera i en bensinan- vändning 1992 på ca 5,4 milj m3. Det innebär en årlig ökningstakt på 0,9% under perioden 1985—1992.
Dieselanvändningen ökade i enlighet med preliminär statistik mycket kraftigt under 1985 och översteg 1984 års nivå med hela 11%. Vi har
antagit att denna ökning inte är en indikation på ett trendbrott utan
baserat på vår prognos för 1992 på bedömningar om den väntade eko- nomiska utvecklingen i näringslivet. Dieselanvändningen 1992 bedöms bli ca 1,9 milj m3, vilket endast är ca 2% mer än 1985.
Den totala förbrukningen av flygbränsle har sjunkit något under 1985. Till en del kan detta förklaras av strejken under maj månad. Under perioden 1985-1992 bedöms användningen av flygbränsle öka med ca
2% per år.
Användningen av bunkeroljor för utrikes sjöfart var 1985 ca 7 TWh. Jämfört med 1984 innebär det en ökning på drygt 7%. Prognosen för 1992 pekar dock på en minskning med ca 1,5% per år.
Elanvändningen ökade med hela 5% under 1985 till följd av den stränga vintern. 1986 väntas elförbrukningen sjunka något igen och
genomsnittet för åren 1985-92 blir en ökning på 0,3%.
Den sammanlagda energianvändningen i transportsektorn (exklusive utrikes sjöfart) bedöms öka till 77 TWh 1992, vilket innebär en ökningstakt på ca 0,7% per år 1985-1992.
Lägre importpriser gå olja får för transportsektorns del störst in— verkan på bensinanvändningen. Ett råoljepris på 18$ 1990 antas leda
till reala prissänkningar på bensin på totalt ca 20% under perioden 1985—1990. Liksom i högprisfallet bedömer vi att bensinpriserna år 1986 kommer att falla med 12%. Under perioden 1987-1990 antar vi jämnare prissänkningar med ca 2,5% per år. Efter 1990 räknar vi med
att bensinpriset långsamt börjar stiga igen.
Det bensinpris vi kalkylerat mot för 1992 ligger 19% under nivån för 1985. Tillsammans med de antaganden vi har gjort beträffande utveckling av realinkomster, trafikvolym och bränslebesparande tek- nik resulterar detta bensinpris i en förväntad bensinanvändning på 5,75 milj m3 år 1992. Det motsvarar en ökning på 1,8% per år under perioden 1985-1992.
Priset på dieselolja antas följa priset på lätt eldningsolja. Ett lägre pris på dieselolja väntas påverka främst lastbilstrafiken, som svarar för ca 70% av transportsektorns dieselanvändning. Om priset på dieselolja sjunker förbättras landsvägstransporternas konkurrenskraft gentemot järnvägen. Man kan även tänka sig en något minskad be- läggningsgrad i lastbilarna vid lägre dieselpriser, vilket ökar använ- dningen per tonkilometer. 1 den mån industriproduktionen ökar snabb- are vid lägre oljepriser, bidrar detta till ett ökat transportbehov och ökad dieselanvändning. Den dieselanvändning som bussar och person- bilar svarar för antas vara relativt okänslig för förändringar i dieselpriset. Verket bedömer transporternas dieselanvändning i låg- prisfallet till 1,95 milj m3 1992, motsvarande en årlig ökning på 0,6% 1985-1992.
Den inrikes sjöfarten svarade år 1985 för 78% av transportsektorns användning av tjockolja. (Resten förbrukades inom järnvägen.) Sänkta oljepriser påverkar sjöfarten dels genom sänkta bränslekostnader för sjötransporter dels genom ett ökat transportbehov för olja till följd av en ökad oljeanvändning i hela ekonomin. Vi har bedömt att använd- ningen av tjockolja 1992 i lågprisfallet kommer att ligga ca 10% över
nivån i högprisfallet.
Användningen av flygbränsle kommer vid lägre oljepriser enligt verkets prognos att ligga endast obetydligt över nivån i högprisfallet. Prissänkningar på flygbränsle antas i någon mån påverka priset på charterresor. När det gäller reguljär trafik har vi antagit att inverkan
på biljettpriserna är obetydlig.
Användningen av gasol och el bedöms vara lika stor som i högpris- fallet.
För transportsektorn totalt bedömer vi att energianvändningen 1992 i lågprisfallet blir 80,6 TWh. Det är 3,6 TWh mer än i högprisfallet.
Hela denna ökning utgörs av oljeprodukter.
Bostäder, service m.m.
Energianvändningen i sektorn bostäder, service m.m. består främst av energi för uppvärmning av bebyggelsen. Under senare år har utveck- lingen inneburit en stark minskning i energiförbrukningen för upp- värmningsändamål som resultat av dels konvertering till el- och fjärrvärme, dels energihushållning. År 1970 svarade oljeprodukter totalt för 72% av sektorns energikonsumtion. Motsvarande siffra för 1984 var 36%. Under samma period steg elförbrukningens andel från 13% till 37%. Den totala energianvändningen, som sjunkit med drygt 10 TWh sedan början av 70-talet (temperaturkorrigerade värden), bedöms fortsätta minska framöver. Detta beror dels på fortsatt konvertering av oljebaserade system till system med högre verknings— grader, dels på ett fortsatt energisparande i främst oljevärmd be-
byggelse.
År 1992 bedöms energianvändningen i 2335 alternativet ha sjunkit med ytterligare ca 5 TWh från 1985 års temperaturkorrigerade nivå. Detta i enlighet med det huvudprognosalternativ som verket presenterade i höstas. Oljeprodukternas andel förväntas ha sjunkit till ca 23% medan elförbrukningen svarar för ca 46%. Fjärrvärmen har ökat till ca 23% och fasta bränslen svarar för 8% av total konsumtion. Den snabba ökningen av elanvändningen under 1985 har föranlett oss att upp- justera elanvändningen 1990 i verkets höstprognos med ca 2TWh främst p.g.a. ökningen av driftelen. Samtidigt har elvärmen 1990 justerats ner något, till följd av de sjunkande oljepriserna. Dessa tendenser har sedan förts fram till 1992. I början av 90-talet förväntas dock en anpassning till stigande olejpriser, vilket leder till något sänkt oljeförbrukning, samtidigt som ökningen i elanvändningen dämpas p.g.a. högre elpriser. Detta gäller särskilt elvärmen, vars andel bedöms som i det närmaste konstant mellan 1990 och 1992. Fjärrvärmen fortsätter att öka något, vilket bidrar till olje-
ersättningen.
Prognosen vid lägre oljepriser (18$) baserar sig på det sidoalternativ till 90-års prognosen som presenterades i samband med verkets höst-
prognos. Där gjordes ett försök till känslighetsanalys som baserade
sig på en situation med oljepriser på 18$ per fat i stället för som i huvudalternativets fall konstanta priser från 1985-års nivå. I denna känslighetsanalys togs endast hänsyn till effekter på takten i konver- teringen bort från olja, samt, vad gäller småhus, för viss konvertering tillbaka till olja i kombinerade system. Effekter för energisparande samt för t.ex. nyproduktionen av lägenheter i en situation med högre tillväxt har inte beaktats. Inte heller har analysen fullföljts för annan olja än den som åtgår för uppvärmning, t.ex. för olja för drift och skötsel inom jordbruket. Den totala oljeförbrukningen inom denna
övriga verksamhet 1984 var emellertid bara ca 8,5 TWh.
I känslighetsanalysen antas att takten i konverteringarna av olje- baserade system minskar med en tredjedel bland småhusen. Vidare antas att introduktionen av elvärme bland flerbostadshus och lokaler bromsas upp. Däremot påverkas inte fjärrvärmeintroduktionen. Detta beror på att beslut om fjärrvärme ofta är fattat i en sådan form att det är svårt för konsumenterna att reagera snabbt på prisförändringar och välja något annat än fjärrvärme. Dessutom tyder mycket på att fjärrvärmetaxorna sjunker framöver till följd av fastbränsleintroduk-
tionen och de lägre oljepriserna.
Genom oljekonverteringen i småhusen ökar andelen kombinerade system. Därigenom skapas möjligheter att reagera snabbt på pris- förändringarna. I denna analys förutsätts att energianvändare i små- husen 1990 jämför rörliga kostnader för olja med hög- respektive låglasttaxa för el. Detta leder till att olja vintertid framstår som mer lönsamt än el, vilkt medför att energibehovet vintertid i kombinerade system täcks av olja. Totalt betyder detta att 1990 ökar oljeanvänd- ningen bland småhusen med ca 5 TWh och bland flerbostadshus och
lokaler med ca 2 TWh på bekostnad av elvärme.
Denna analys har använts för att revidera 1992-års prognos. Mellan 1990 och 1992 förväntas i det närmaste konstant elvärmeförbrukning, men en viss ökning i totala elanvändningen p.g.a. ökning i driftelen. Vidare förutsätts en fortsatt introduktion av fjärrvärme, som bidrar
till att oljeanvändningen fortsätter att sjunka något.
Även naturgasanvändningen ökar något som en följd av redan fattade
investeringsbeslut, vilket även det leder till en mindre oljeersättning.
Sammanlagt betyder detta att energianvändningen i sektorn totalt 1992 ökar med ca 3 TWh jämfört med 23$ alternativet. Vidare utgörs en något större andel av den totala konsumtionen ca 27%, av olje- produkter jämfört med ca 23% i situationen med konstanta oljepriser. Detta sker på bekostnad av elanvändningen som utgör 46% i fallet
med konstanta oljepriser mot 42% i fallet med lägre oljepriser.
Fjärrvärme (höggrisalternativet)
Den totala slutliga användningen av fjärrvärme år 1992 väntas uppgå till nära 36 TWh, varav sektorn bostäder, service m.m. svarar för drygt 90% och resterande del utgörs av industrins fjärrvärmebehov. Den totala tillförseln; alltså inklusive omvandlings- och överförings- förluster har prognoserats till 43,7 TWh vilket ger en systemverk-
ningsgrad på 82% för landets samtliga fjärrvärmeanläggningar.
Av den totala tillförseln år 1992 beräknas bränsleinsatsen svara för
80%, fördelad enligt nedan:
Bränsle TWh %
___________________________________.....__ Kol 13,2 38,1 Inhemska bränslen 10,2 29,4 Olja 10,6 30,5 Hyttgas 0,7 0,2 ___—___.” Summa 34,8 100,0
Resterande 20 % har nedanstående fördelning:
___________—____——-_—————
lcke-bränslen TWh % Avkopplingsbara elpannor 0,3 3,4 Värmepumpar 6,0 67,4 därav elinsats (2,0) — Spillvärme m rn 2,6 29,2
____________———————-—-_———-—————
Summa 8,9 100,0
___—___—
Enligt SCBs definitiva fjärrvärmestatistik uppgick den slutliga användningen till 29,9 TWh under 1984, varvid bränsleinsatsen ut:- gjorde 75% av den totala tillförseln. Orsaken härtill var att till- rinningen under året var så god att värmeproduktionen från de
avkopplingsbara elpannor nådde rekordhöga 5,3 TWh.
Dessutom blev året något varmare än ett normalår, varvid efter— frågan av prima elkraft för uppvärmningsändamål blev något lägre än väntat. Sammantaget med en kärnkraftsproduktion, som låg 9 TWh högre än år 1983, gav detta följaktligen en disponibel billig elenergi som kunde insättas som oljeersättande elpannekraft i främst fjärr—
värmesystemen.
De klimatologiska förhållandena år 1985 ändrades däremot drastiskt under framförallt årets två första och två sista månader. Tem— peraturförhållandena under året resulterar i att år 1985 blev 20%
kallare än normalt.
Trots att vattenkraft— och kärnkraftsproduktionen ökade med nära 11 TWh minskade den avkopplingsbara kraften för elpannorna i fjärr— värmesystemen till 3,5 TWh eller 35% jämfört med föregående år. Däremot ökade insatsen av stora värmepumpar kraftigt, från 1,8 TWh till 3,1 TWh, under 1985 jämfört med 1984. Förhållandet mellan bränsleinsats å ena sidan och elpannor, värmepumpar och spillvärme
blev 80/20, alltså ungefär samma fördelning som under år 1984.
Vad gäller bränsleinsatsen, ökade kolanvändningen med 34 % och inhemska bränslen med 24% under motsvarande år. Genom det extremt kalla året 1985 blev även oljeanvändningen hög, 17,3 TWh eller 30 % högre än år 1984.
Det är utomordentligt vanskligt att utifrån 1985 års siffror—för såväl olika bränsleslag, som andra insatsformer av energi - dra några konsistenta slutsatser beträffande de genomsnittliga årliga relativa förändringstalen mot år 1992.
Genom att 1985 var ett extremår blev bl.a. den insatta bränslemixen inte relevant i förhållande till normalåret. Utgår man i stället ifrån år 1984, påverkar övergången från olja till fasta bränslen under eldningssäsongen 19%/85 också relevansen vid bedömning av den procentuella utvecklingen till 1992 för de insatta bränsle- och energi— slagen. Däremot fås en acceptabel bild av utvecklingstendenserna vad gäller den årliga genomsnittliga förändringen av den slutliga fjärr- värmeanvändningen utifrån siffrorna för perioden 1985-1992.
Temperaturkorrigeras år 1985 till ett normalår ökar användningen från 33 TWh till nära 36 TWh år 1992, vilket ger en årlig tillväxttakt med drygt 1%. De totala tillförselsiffrorna blir 41 TWh respektive knappt 44 TWh för motsvarande år.
Oljeandelen för åren 1984, 1985 och 1992 räknad dels på bränslein- satsen, dels på den totala tillförseln framgår av nedanstående tablå:
1984 1985 1992
___—___—
Oljeinsats räknad på bränsleinsats % 48 48 31
Oljeinsats räknad på total tillförsel % 36 29 24
Motsvarande siffror för kol och inhemska bränslen framgår enligt
nedan 1984 1985 1992
Kol, % 33 34 40 Inhemska bränslen %
(räknat på bränsleinsats) 19 19 29 Kol, % 24 27 32 Inhemska bränslen %
(räknat på total tillförsel) 14 15 23
Självfallet föreligger uppenbara svårigheter att dels bedöma inter— aktionen mellan kol och inhemska bränslen, dels hur stor de fasta bränslenas andel kommer att vara mot bakgrund av nuvarande ytterst turbulenta oljemarknad.
Elkraft (högprisalternativet)
Prognosen över elanvändningen under 1992 visar på en total använd- ning — exkl kraftverkens egenförbrukning - kring 135 TWh. De insatta
produktionsslagen framgår av nedanstående tablå:
Produktionsslag TWh %
Vattenkraft, netto 63,8 47,1 Kärnkraft, netto 63,4 46,8 Industriellt mottryck 3,1 2,3 Kraftvärme 4,0 3,0 Konv kondenskraft 1,0 0,7 Gasturbin, annat 0,1 0,1
Nettoproduktion 135,4 100,0
Som framgår har nettoutbytet mellan de nordiska länderna (NORDEL) satts till noll.
Vad gäller den konventionella värmekraften bedöms bränsleinsatserna för olja och inhemska bränslen utgöra 5 TWh vardera, medan den
kolbaserade elproduktionen erfordrar en insats av 4 TWh.
Räknat från 1984 då elanvändningen inklusive överförings- och distri- butionsförluster men exklusive kraftverkens egenförbrukning var 119,5 TWh, fås en årlig genomsnittlig ökningstakt för perioden 1984- 1992 på 1,6%. Utgår man istället från år 1985 med dess extrema temperaturförhållanden blir - av förklarliga skäl - motsvarande tal 0,5%.
Total energianvändning i höggrisalternativet
Totalt ökade energianvändningen under 1985 (preliminärt värde) med 5,5% eller från 418 TWh år 1984 till 441 TWh under år 1985. Inte enbart temperaturförhållandena utom såväl ökad industriproduktion som ökat transportarbete spelade en viss roll. Prognosen för 1992 ligger vid 428 TWh vilket är en obetydlig årlig minskning jämfört med 1985 (0,4% per år).
Om man istället utgår från det mer temperaturmässigt normala året 1984 fås en obetydlig ökningstakt t o m 1992 på 0,3% per år.
Minskningen inom sektorn bostäder, service rn m kompenserar den svaga ökningen inom dels industrisektorn, dels transportsektorn - vilket i stort leder till en oförändrad energi- och användningsnivå år 1992 jämfört med basåren 1984 och 1985.
I vårt högprisalternativ på råolja (235 per fat) erhålls en årlig minskning av den totala oljeanvändningen för åren 1984-1992 och åren 1985-1992 med 2,0% respektive 2,7% om ingen temperatur-
korrigering görs för sektorn bostäder, service m.m.
Även om det extrema året 1985 temperaturkorrigeras till ett normal-
år blir minskningen genomsnittligt 2,2% per år.
Energitillförsel i låggrisalternativet
Vad gäller det s.k. lågprisalternativet på olja för år 1992 (18 $ per fat) fås inga förändringar vad gällde den slutliga fjärrvärme- användningen. Däremot minskar omvandlingsförlusterna med ca 1 TWh genom en ökad användning av s.k. avkopplingsbara elpannor genom den frilagda elproduktionskapacitet som kan utnyttjas under
främst sommarhalvåret. I stort gäller samma sak för elgroduktion där oljeinsatsen minskar med nära 3,5 TWh, främst beroende på att elanvändningen inom
sektorn bostäder, service m m minskar med ca 3,5 TWh.
Totalt sett fås en ökad energianvändning på knappt STWh-där
oljorna svarar för en ökning på nära 6 TWh - vilket kompenseras av en
minskad kolanvändning kring 1 TWh.
TABFLL 1 SLUTLIG EBERGIANV'A'NDNING, INDUSTRI BEREDSKAPSUTREDNINGEN — HÖGPRISAL TERNATIV PÅ OLJA
(12 MAJ 1986)
1979 Utv. 1984 Utv. 1985 Utv. 1992 läta/år %lår %lår
[hl—_RCIKOL 1000 THN 330 12,9 604 6,3 642 0,9 685 KÖKS, K—GAS 1000 TWN ] 820 -5,9 1 343 1,0 1 356 2,5 1610 INYFMSKA BR. XTCE 3 087 1,8 3 376 2,6 3 463 1,1 3 730 NATURGAS 1000 M3 0 11 90 26,6 468 DIESELOLJA 1000 M3 219 - 1.9 199 13,1 225 -1,3 205 17.0 1 1000 VD 799 -11.0 446 9,4 488 -3,5 380 EO 2—5 1000 M3 4 396 -12,8 2 214 -4,4 2 116 -5,2 1455 CASOL 1000 TGN 146 1,3 156 9,6 171 -3,0 138 STADSGAS NHL.] M3 18 »6,3 13 -15,4 11 —100,0 0 FJÄRRVÄRME 1'1WH 2 332 1,8 2 544 61,5 4 109 -3,5 3 200 EL (ÄV/H 40 525 2,5 45 784 3,3 47 287 1,5 52 620 SUMMA TJ 557 988 -.,7 486 001 3,9 504 848 0,5 522 948 SUMMA GWH 154 997 135 000 140 236 0,5 145 263 VARAV OLJOR TJ 214 120 »11,5 116 346 2,4 119 140 -2,2 102 024 MTDE 5,11 2,75 2,85 -2,2 2,44
PRODJND 1980 = 100 100 1,7 109 2,9 112 2,1 129 EL RAFFINAD. GWH 295 432 455 -0,2 450
___________________________._.__
sou 1986: 42 TABELL 2 SLUTLlG EWRGIANVANDNINC, TRANSPORTER (12 MA.) 1936) BEREDSKAPSUTREDNINGEN - HÖGPRlSAL TERNATIV PÅ OLJA 1979 Utv. 1984 Utv. 1985 Utv. 1992 %Iår %Iår %lår
BENSIN 1000 M3 4 913 0.4 5 024 0,8 5 066 0,9 5 400 DlESELmJÅ 1000 M3 1 899 -2,3 1 688 10,9 1 872 0,3 1 910 En 2—5 1000 M3 33 35,0 148 14,9 170 -7.3 100 FLYGBR. 1000 N13 710 0,6 730 -5,5 690 2,0 790 GASOL 1000 TON 0 7 »28,6 5 2,6 6 EL GWH 2 256 1,8 2 462 5,2 2 590 0,3 2 640 SUMMA T.] 254 690 0,2 256 868 3,0 264 640 0,7 277 281 VARAV OLJOR TJ 246 568 0,1 248 005 2,9 255 316 0,7 267 777 MTOE 5,09 5,92 5,10 6,40
TABELL 28 UTRIKES SJÖFART 1979 Utv. 1984 Utv. 1985 Utv. 1992
%lår %lår %lår
EC) 1 1000 M3 136 -2,0 123 4,1 128 -0,9 120 EO 2-5 1000 M3 826 -11,2 456 7,7 491 —1,6 440 SUMMA TJ 37 002 -9,8 22 133 7,0 23 673 -1,4 21 403 MTOE 0,88 0,53 0,57 0,51
TABELL 3 SLUTLIG EhERGlANVÄNDNlNG, BOSTÄDER, SERVlCE M.M. (12 MAJ 1986) BEREDSKAPSUTREDNINGEN — HÖCPRISALTERNATIV PA (lJA 1979 Utv. 1954 Utv. 1985 Utv. 1992 %lår %lår %Iår
ETERGIKOL 1000 TDN 15 38,3 76 -36,8 48 4,7 66 TR'A'BR. M.M. kmlt 74,5 7,a ! 066 5,1 1 120 —l,9 979 BENSIN 1000 M3 0 0 0 0 LÄTTOLJOR 1000 m 54 41.5 15 0,0 16 0,0 16 DIESELOLJA 1000 M3 566 —5,6 425 2,8 437 1,1 473 ED 1 1000 M3 7 401 -12,5 3 806 2.8 3 912 -6,9 2 375 EO 2-5 1000 M3 1 727 -7,6 1 165 —0,9 1 154 —15,9 344 GASOL 1000 TON 15 8,9 23 413,0 20 —10,8 9 STADSGÅS MlLJ M3 196 .10_3 114 0,0 114 —11,1 50 NATURGAS MILJ M3 0 0 5 54,1 103 FJ'A'RRV'A'RME (;WH 25 000 2,6 27 370 19,4» 32 684 —0,1 32 5011 EL CWH 42 480 5,3 55 100 15,9 63 802 0,4 65 525 SUMMA TJ 627 816 -2,9 543 035 10,3 599 106 -2,1 516 217 iCKE—VÄRÄÅE TJ 127 612 1,8 139 650 9,2 152 495 2,1 175 807 OLJOR OKORR. TJ 353 289 -11,0 197 534 1,8 201 167 -7,6 115 686 MTOE 8,44 4,72 4,80 -7,6 2,76
ELVÄR'ÅE OKORR. CWH 13 500 9,3 21 100 25,1 26 400 -2,8 21 650 TEMP. KORR. TOT. TJ 594 431 -1,5 550 680 0,3 552 326 -1,0 516 217 ELVÄRME KORR. GWH 12 600 11,3 21 500 9,9 23 635 -1,2 21 650 VÄRME ÖVR. KORR. TJ 421 508 -4,6 333 630 -5,7 314 746 -2,6 262 471 GRADDAGSTAL ÄLDRE 111,9 96,9 119,5 100,0 GRADOAGSTAL 60% 107,1 98,1 111,7 100,0
SOU 1986: 42 TABELL :: SLUTLIG EN-IRGIANVÄBDNING, TOTALT (EXKL. UTRIKES SJÖFART) PJ (12 MAJ 1986) BEREDSKAPSUTREDNINGEN _ HöGPRlSALTERNATlv PA OLJA 1979 Utv. 1904 Utv. 1905 Utv. 1992 %lår %lai- %lår
INDUSTRI 558 —2.7 486 3,9 505 0,5 523
SAMF'A'RDSEL 255 0,2 257 3,0 265 0,7 277
BOST. SERVICE M.M. 625 _2,9 sa) 10,3 599 -2,1 516
SUMMA 1 aan —2,2 1 255 6,4 1 369 -0,5 1 316 DÄRAV:
EL 307 3,9 372 10,1 410 0,9 435 FJÄRRVÄRME 95 2,5 100 23,0 132 -0,a 129
OLJOR/NAT.GAS 818 -7,2 554 2,5 570 -z,3 1:90
KOL/KOKS 60 _1,5 56 1,1 57 2,1 66
lNH. BRÄNSLEN 160 5,0 186 3,2 192 0,14 197
TAHI'LL ') ELHALANS TWh (16 APRIL 1986) HEREDSKAPSUTREDNINCFN - HÖGPRISALTERNATIV PÅ G_JA ANVÄNDNlNG 1979 Utv. 1984 Utv. 1985 Utv. 1992 %lar '*./är %lår TOTAL SLUTL. ANV. 85,92 5,1 110,09 0,7 119,64 0,5 1241,01 INDUSTRI 30,53 2,5 [15,78 3,3 517,76 1,11 52,62 SAMFÄRDSEL 2,26 1,0 2,66 5,11 '_',60 0,2 2,66 BOST.SERVICE M.M. 12,10 5,3 (5,10 15,9 63,00 0,11 65,53 FJÄRRV., RAFFIN. 0,66 59,6 6,75 .19,9 5,14] -7,1 3.23 EGENF'ORBRUKNle 2,62 12,6 41,70 10,7 5,26 0,3 5,35 l)ISTR.FÖRLUSTER 0,19 2,0 9,01 18,4 11,13 0,3 11,40 TOTAL ANVÄNDNING 96,73 5,1 124.211 9,5 136,02 0,5 100,76 VÄRMEKRAFTBRÄNSLEINSATS 21,50 6,73 9,63 14.00 DÄRAV: OLJOR 20,20 1,90 4,1:7 5,00 [NIHEMSKA BRÄNSLEN 1,00 2,69 2,16 5,00 KOL 0,30 2,10 3,00 41,00 OMV.FÖRI_USTER 0,55 2,30 2,51 5,19 TILLFÖRSEL 1979 Utv. 1980 Utv. 1985 Utv. 1992 %lår %Iär %lar VATTENKRAFT* * 60,28 2,1 66,86 11,9 70,13 -1,3 63,80 KÄRNKRAFT 20,11 19,3 110,51 15,2 55,90 1,0 63.110 INDUSTRIELLT MOTT. 11,29 —10,11 2,1-18 2,2 2,511 3,1 3,15 MOTTRVCK KRAFTVV. 11,98 -26,6 1,06 167,3 2,811 5,0 [1,00 KONVENT.KOND.K. 2.611 -l12,2 0,17 392,11 0,84 2,5 1,00 GASTURBIN, AmAT 0,15 -31,3 0,02 ”13,5 0,06 1,0 0,06 FETTOPRODUKTION 92.115 5,2 119,11 11,1 132,30 0,3 135,111 EGEFFÖRBR. V., K. 1,67 3,80 6,10 11,50 EGEN-_ÖRBR. PUMPAR 0,06 0,25 0,26 0,25 EGEN-'ÖRBRN'A'RMEKR. 0,09 0,69 0,84 0,60 IMPORT-EXPORT 1,66 0,39 -1,53 0,00 TOT. TlLLF. BRUTTO 96,73 5,1 125,25 9,5 136,02 0,5 140,76 " INKL. KRAFTVÄRMEVERKENS EL FÖR DISTRIBUT1ON AV HETVATTEN. "" FÖRBR. FÖR PUMPNING FRÅNDRAGEN. BRÄNSLEINSATS FÖR EL 1979 1984 1905 1992 OLJCR 1000 M3 1 868 179 #13 462 [NIFEMSKA BR. KTOE 96 231 186 1130 KOL 1000 TON 110 278 397 529 KOKSV. MASUGNSFÖRL. PJ 7,118 8,51 8,50 9,00 ICKE—E KOL/KÖKS PJ 1,75 1,35 1,50 1,50
SOU 1986: 42 TAm'LL 6 FJ'A'RRV'A'RMEBALANS GWh (13 MAJ 1906) BEREDSKAPSUTREDNINGEN _ HÖGPRISALTERNATIV PÅ OLJA ANVÄNDNING 1979 Utv. 19134 Utv. 1905 Utv. 1992 %lar ISia/är %lär TOTAL SLUTL. ANv. 26 420 2,5 29 914 23,0 36 793 _0,4 35 704 O'ARAV: INDUSTRI 2 332 1,0 2 544 61,5 4 109 _3,5 3 200 BOSTSERVICE M.M. 24 000 2,6 27 370 19,4 32 604 -n,1 32 504 OISTR. O. OMV.FöRL. 6 330 3,1 7 350 20.6 0 074 —1,5 7 974 O'A'RAV DISTR.FÖRL. 2 340 7,1 3 300 11.2 3 660 -1,3 3 350 TOTAL INH. ANV. 32 750 2,6 37 272 22,5 45 667 —0,6 43 670 TILLFÖRSEL 1979 Utv. 1904 Utv. 1905 Utv. 1992 96/61- %lar %lar BRÄNSLEINSATS: KOL 1000 ION 26 111,11 1 100 33,5 1479 2,4 1750 INH. BR. KTOE 153 24,0 464 24,1 576 6,2 880 ED 1 1000 M3 57 -16,6 23 60,9 37 -1,6 33 EO 2-5 1000 M3 2 716 -14,9 1 211 29,6 1 569 -6,9 950 GAS, KG/MG KTOE 20 16,1 59 44,1 05 -4,9 60 SUMMA GV/H 32 241 —2,9 27 704 30,3 36 204 -0.6 34 763 ELPANNOR 109 117,6 5 322 -34,1 3 508 -29,1 315 v'A'RMEPUMPAR 0 1 796 72,4 3 097 9,9 6 000 D'A'RAV ELINSATS () 607 73,6 1 054 9,6 2 000 SPILLVARME, M.M. 400 42,7 2 370 20,6 2 050 —1,3 2 600 TOTAL TILLFÖRSEL 32 750 2,6 37 272 22,5 45 667 —0,6 43 678 EGEhröRBRUKN. EU 252 307 390 460 » INKL.. EGENFÖRBR. 1 GAS- OCH KOKSVERK. BRÄNSLEINSATS 1979 1954 1985 1992 KOL CWH 197 8 376 11 181 13 229 INH. BR. GWH 1 779 5 396 6 699 10 234 ED 1 GWH 563 227 366 326 EO 2-5 GWH 29 376 13 090 16 970 10 275 GAS, KG/MG GWH 326 686 989 698 32 241 27 704 36 204 34 763
SOU 1986: 42 TABELL 7 ENERGIBALANS P.] (12 MAJ 1906) BEREDSKAPSUTREDNINGEN - HÖGPRISALTERNATIV PA OLJA ANVÄNDNING 1979 Utv. 1904 Utv. 1905 Utv. 1992 %/ar %lär %lar
TOTAL INH. ANV. 1 440 -2,2 1 206 6,4 1 369 -0,6 1 316 UTRIKES SJÖFART 37 -9,0 22 7,0 24 -1,4 21 OMV. o. DISTR.FÖRL. 136 -1,2 120 6,9 137 0,2 139 DÄRAV: EL 70 -3,2 59 14,9 60 2,2 79 FJÄRRV. 23 3,1 26 20,6 32 -1,5 29 RAFFINADERIER 34 —2,1 31 -10,1 25 —3.9 19 GAS, KOKSV., MASUGN. 7 2,6 9 -0.1 9 0,0 9 EGENF. EL, FJ.V., RAFF. 2 0.4 3 3,2 3 1,1 3 ICKE-ENERGI'A'NDAM. 74 _1.4 69 _14,7 59 1,2 64
TOTAL EB£RGIANV. 1 607 -2,3 1 505 5,5 1 500 —0,4 1 541
TILLFÖRSEL 1979 Utv. 1984 Utv. 1985 Utv. 1992
%lar %lar %lar
TOT. TILLI-'. BRÄNSL. 1 304 -5,2 1 061 4,3 1 106 -0,9 1 042 D'ARAV: KOL/KOKS 73 7,9 106 14,3 121 2,1 141 INI—EMSKA 170 4,0 215 4.0 224 1,7 252 OLJOR 1 141 -8,3 739 2,4 758 —2,7 627 NATURGAS 0 0 4 29,2 22 SPILLV., VP-V'ARME 1 54,0 13 37,7 10 4,3 24 VAT., KÄRNKR., EG.FBR. 296 7,0 430 9.2 470 0,2 475 IMPORT—EXPORT EL 6 1 —5 0
TOT. TILLF. EBERGI 1 687 -2,3 1 505 5,5 1 588 -0,4 1 541
TABELL & SLUTLIG ENERGIANV'A'NDNING, INKL. EL- OCH FJÄRRVÄRMEINSATS (13 MAJ 1906) PA ENERG1SLAG BEREDSKAPSUTREDNINGEN - HÖGPRISALTERNATIV PA OLJA
1979 1986 1985 1992 ENERGIKOL 1000 TDN 1111 2 066 2 566 3 030 KDKS, K-GAS 1000 TON 1 820 1 3113 1 356 1 610 TRÄBR. M.M. KTOE & 071 5 137 5 3115 6 019 BENSIN 1000 MB & 913 5 0211 5 066 5 1100 LÄTTOLJOR 1000 M) 764 7116 706 806 DIESELOLJA 1000 MB 2 6811 2 312 2 534 2 588 ED 1 1000 M] 8 393 11 398 4 565 2 908 ED 2-5 1000 M] 11 566 5 373 5 913 3 751 GASOL 1000 TON 161 186 196 153 STADSGAS MILJ MS 2111 127 125 50 NATURGAS MILJ M) 0 U 95 571 HYTTGAS, FJ.V. MILJ M) 70 1418 213 150 FJÄRRVÄRME GWH 32 750 37 272 45 667 413 678
EL GWH 85 917 110 0911 119 6411 1241 010
TABELL 1 SLUTLIG ENERGIANVÄNDNING, INDUSTRI (12 MAJ 1986) BEREDSKAPSUTREDNINGEN — LÅGPRISALTERNATIV PÅ OLJA
1979 Utv. 1986 Utv. 1935 Utv. 1992 %lär %Iar %lår
EDERGIKOL 1000 TON 330 12,9 6013 6,3 6142 [1,3 656 KOKS, K-GAS 1000 TON 1 820 -5,9 1 3533 1,0 1 356 1,9 1 5109 [Nl—EMSKA BR. KTOE 3 087 1.8 3 376 2,6 3 1363 0,9 3 680 NATURGAS 1000 M) 0 n 90 26,6 1368 DIESELOLJA 1000 M3 219 -1,9 199 13,1 225 -l,0 210 EO 1 1000 M3 799 —11,0 MIB 9,11 483 -3,0 395 ED 2-5 1000 M3 11 396 4123 2 214 43,13 2 116 -3,7 1 625 GASOL ”100 TON 1136 1,3 156 9,6 171 -3,0 138 STADSGAS MILJ M3 18 >6,3 13 -15,5 11 -1UO,U 0 FJÄRRVÄRME (ÄV/H 2 332 1,8 2 514143 61,5 4 109 -3,5 3 200 EL GWH 30 525 2,5 135 784 3,3 07 287 1,4 52 250 SUMMA T.] 557 988 -2,7 [386 001. 3,9 5016 8118 (3,5 52Å 351: SUMMA GWH 1513 997 135 000 1.40 236 [1,5 145 6514 VARAV OLJOR TJ 214 120 -11,5 116 3136 2,4 119 140 -1,2 109 355 MTOF. 5,11 2,78 2,85 -1,2 2,61
PRODJND 1980 = 100 100 1,7 109 2,9 112 2,1 129 EL RAFFINAD. GWH 295 1032 1455 0,3 4165
TABELL 2 SLUTLIG EhERGlANVÄNDNlNG, TRANSPORTER
BEREDSKAPSUTREDNINGEN - LÅGPRISALTERNATIV PÅ OLJA
(12 MAJ 1986)
1979 Utv. 1984 Utv. 1985 Utv. 1992
%IAr %lår %lar BENSIN 1000 M3 Ål 713 0,4 5 024 0,8 5 066 1,5 5 750 DlESELQJA 1000 M3 1 099 -Z,3 1 688 10,9 1 872 0,6 1 950 ED 2—5 1000 M3 33 35,0 148 14,9 170 -6,0 110 FLYGBR. 1000 1113 710 0,6 730 —5,5 690 2,0 795 GASOL 1000 TON 0 7 48,6 5 2,6 6 EL CWH 2 256 1,8 2 462 5,2 2 590 0,3 2 610 SUMMA TJ 25% 690 ,. 256 868 3,0 2613 6130 1,3 290 2139 VARAV OLJOR TJ 246 568 0,1 2558 005 2,9 255 316 1,15 280 7Å5 MTOE 5,99 5,92 5,10 6,71
TABELL 28 UTRIKES SJÖFART
1979 Utv. 1984 Utv. 1985 Utv. 1992
'*./är '*./är %lår EC 1 1000 M3 136 -2,0 123 13,1 128 -0,9 120 ED 2-5 1000 M3 826 -11,2 1156 7,7 491 —1,6 5140 SUMMA TJ 37 002 -9,8 22 133 7,0 23 673 —1,6 21 1303 MTOE 0,88 0,53 0,57 0,51
TABELL 3
ENERGIKOL 1000 TDN TR'A'BR. M.M. KTOE BENSIN 1000 m; L'A'TTOLJOR 1000 M) DIESELOLJA 1000 M3 EO 1 1000 M3 EO 2-5 1000 MB GASOL 1000 TOM STADSGAS MILJ M3 NATURGAS MILJ M3 FJÄRRVÄRME GWH EL GWH SUMMA TJ ICKE—VÄRME TJ OLJOR OKORR. TJ
MTOE ELVÄRME OKORR. GWH TEMP. KORR. TOT. TJ ELVÄRME KORR. GWH v'A'RME ÖVR. KORR. TJ
GRADDAGSTAL 'A'LDRE GRADDAGSTAL 60%
1979
627 816 127 612 353 259 8,11»
13 500 591 101 12 600 421 508
111,9 107,1
Utv. |3(-1/ar
38,3 7,4
—21,6 —5,6 _12,5 -7,6 8,9 _10,5
2,6 5,3
_2,9 1,8 -11,0
9,5 -1,5 11,3 ——'s,6
19811
76
1 066 0
16 1425
3 806 I 165 23
1111
0
27 370 55 100
5113 035 139 650 197 531 4,72
21 100
550 680 21 500
333 630
96,9 95,1
SLUTLIG ENERGIANVÄNDNING, BOSTÄDER, SERVICE M.M. BEREDSKAPSUTREDNINGEN - LAGPRISALTERNATIV PÅ OLJA
Utv. '*./år
—36,8 5,1
0,0 2,5 2.8
.0,9
-13,0
0,0
19,1 15,9
10,3 9,2 1,0
25,1 0,5 9,9
-5,7
1985
148
1 120 0
16 1137
3 912 1 1511 20
1111
5
32 6811 63 882
599 106 152 195 201 167 11,80
26 400 552 526 23 635 514 7116
119,5 111,7
(12 MAJ 1986)
Utv. %lär
1,7 .1,5
0,0 1,1 4,0 _15,0 -10,8 _11,1 54,1 -0,1 41,1
_1,8
1,0 -5,2 _5,2 28 -0.7 -1,2 -1,1
66 1011
16 1173
2 973 371
32 504 62 083
527 1199 163 1115 138 019 3,30
21 600 527 1399 21 600 286 1113
100,0 100,0
TABELL 4 SLUTLIG EMRGIANVÄNDNING, TOTALT (EXKL. UTRIKES SJÖFART) PJ BEREDSKAPSUTREDN'INGEN — LÅGPRISALTERNATIV PÅ OLJA
(12 MAJ 1986)
1979 Utv. 1984 Utv. 1985 Utv. 1992 96/31- '*./er %lär INDUSTRI 558 ' -2.7 486 3,9 505 0,5 524 SAMFA'RDSEL 255 0,2 257 3,0 265 1,3 290 BOST. SERVICE M.M. 628 »2,9 543 10,3 599 -1,8 527 SUMMA 1 440 -2,2 1 286 6,4 I 369 —0,3 1 342 DÄRAV: EL 507 3,9 372 10,1 410 0,4 421 EJ'ARRV'A'RME 95 2.5 108 23,0 132 _0,4 129 OLJOR/NAT.GAS 818 -7,2 564 2,5 578 -1,2 533 KOL/KOKS 60 —1,5 56 1,1 57 1,5 63 INH. BRÄNSLEN 160 3,0 186 3,2 192 0,3 196
IAI1L'I.I. 5 ELBALANS TWh
BEREDSKAPSUTREDNIMIN - LÅGPRISALTERNATIV PÅ OLJA
(13 MAJ 1986)
ANVÄNDNING 1979 Utv. 1984 Utv. 1985 Utv. 1992 %lar Iit:/är '*./ar TOTAL SLUTL. ANV. 85,92 5,1 110,09 8,7 119,64 0,3 122,25 INDUSTRI 40,53 2,5 45,78 4,3 47,76 1,3 52,25 SAMF'A'RDSEL 2,26 1,8 2,46 5,4 2,60 0,2 2,64 BOST.SERVICE M.M. 42,48 5,3 55,10 15,9 63,88 04 62,08 FJA'RRV., RAFFIN. 0,66 59,4 6,75 _ 19,9 5,41 -0,4 5,28 EGENFÖRBRUKNING* 2,62 12,6 4,74 10,7 5,24 0,8 5,55 DISTR.FÖRLUSTER 8,19 2,8 9,41 18,4 11,13 0,3 11,40 TOTAL ANVÄNDNING 96,73 5,1 124,24 9,5 136,02 0,3 159,20 VÄRMEKRAFTBRÄNSLEINSATS 21,50 6,73 9,63 10,60 DÄRAV: OLJOR 20,20 1,94 4,47 1,60 INI-EMSKA BRANSLEN 1,00 2,69 2,16 5,00 KOL 0,30 2,10 3,00 4,00 OMV.FORLUSTER 8,95 2,30 2,51 5,35 TILLFÖRSEL 1979 Utv. 1984 Utv. 1985 Utv. 1992 cac,/sr '*./sr %lar VATTENKRAFT* ' 60,28 2,1 66,86 4,9 70,13 —1,3 63,80 K'A'RNKRAET 20,11 19,3 118,51. 15,2 55,90 1,8 63,40 INDUSTRIELLT MOTT. 4,29 -10,4 2,48 2,2 2,54 1,4 2,00 MOTTRYCK KRAFTVV. 4,98 —26,6 1,06 167,3 2,84 3,0 3,50 KONVENT.KOND.K. 2,64 -42,2 0,17 392,4 0,84 -26,2 0,10 GASTURBIN, ANNAT 0,15 41,3 0,02 143,5 0,06 -1,6 0,05 NETTOPRODUKTION 92,45 5,2 119,11 11,1 132,30 0,1 133,65 EGEN-'ÖRBR. v., K. 1,67 3,80 4,14 4,50 EGEN-'ÖRBR. PUMPAR 0,06 0,25 0,26 0,25 EGEN—'ÖRBRNÄRNEKR. 0,89 0,69 0,84 0,80 IMPORT-EXPORT 1,66 0,39 —1,53 0,00 TOT. TILLF. BRUTTO 96,73 5,1 124,24 9,5 136,02 0,3 139,20 * INKL. KRAFTV'A'RMEVERKENS EL FöR DISTRIBUTION AV HETVATTEN. " FÖRBR. F'O'R PUMPNING FRÅNDRAGEN. BRANSLEINSATS FÖR EL 1979 1984 1985 1992 OLJOR 1000 M3 1 868 179 413 148 INHEMSKA BR. KTOE 86 231 186 430 KOL 1000 TON 40 270 397 529
TABELL 6 FJÄRRVÄRMEHALANS GWh (13 MAJ 1986) HEREDSKAPSUTREDNINGEN - LAGPRISALTERNATIV PÅ OLJA ANVÄNDNING 1979 Utv. 1984 Utv. 1985 Utv. 1992 %lar I)(a/är %lar TOTAL SLUTL. ANv. 26 420 _,5 29 914 23,0 36 793 _0,4 35 704 DÄRAV: INDUSTRI 2 332 1,8 2 544 61.5 4 109 -3,5 3 200 BOST.SERVICE M.M. 24 088 2,6 27 3711 19,4 32 684 _0,1 32 504 DISTR. O. OMV.FÖRL. 6 330 3,1 7 358 20,6 8 874 »3,3 7 034 D'A'RAv DISTR.FöRL. 2 340 7,1 3 300 11.2 3 668 -1.3 3 350 TOTAL INH. ANV. 32 750 2,6 37 272 22,5 45 667 -0,9 42 738 TILLFÖRSEL 1979 Utv. 1984 Utv. 1985 Utv. 1992 %lär %lar %l3r BRÄNSLEINSATS: KOL 1000 TON 26 111,8 1 108 33,5 1479 2,4 1 750 INH. BR. KTOE 153 24,8 464 24,1 576 6,2 880 EO 1 1000 1:13 57 —16,6 23 60,9 37 -1,6 33 EO 2-5 1000 M3 2 716 _14,9 1 211 29,6 1 569 -11,4 675 GAS, KG/MG KTOE 28 16,1 59 44,1 85 -4,9 60 SUMMA GVIH 32 241 __,9 27 784 30,3 36 204 -1,8 31 788 ELPANNOR 109 117,6 5 322 -34,1 3 508 -5,6 2 350 VÄRMEPUMPAR 0 1 796 72,4 3 097 9,9 6 000 D'A'RAv ELINSATS 0 607 73,6 1 054 9,6 2 000 SPILLV'A'RME, M.M. 400 42,7 2 370 20,6 2 058 -1,3 2 600 TOTAL TILLF'ORSEL 32 750 2,6 37 272 22,5 45 667 -0,9 42 738 EGEN-'ÖRBRLMN. EL' 252 387 390 460 * INKL. EGENFORBR. | OAS— OCH KOKSVERK. BRÄNSLEINSATS 1979 1980 1985 1992 KOL GWH 197 8 376 11181 13 229 INH. BR. GWH 1 779 5 396 6 699 10 234 ED 1 GWH 563 227 366 326 EO 2—5 GWH 29 376 13 098 16 970 7 301 GAS, KG/MG GWH 326 686 989 698 32 241 27 784 36 204 31 788
TABELL 7 (EN—ZRGIBALANS PJ (13 MAJ 1986) BEREDSKAPSUTREDNINGEN - LÅGPRISALTERNATIV PA OLJA ANV'A'NDNING 1979 Utv. 1984 Utv. 1985 Utv. 1992 %lar %lar %lar TOTAL INH. ANv. 1 440 —2,2 1 286 6,4 1 369 -0,3 1 342 UTRIKES SJÖFART 37 -9,8 22 7,0 24 -1,4 21 OMV. O. DISTR.FORL. 136 —1,2 128 6,9 137 —0,7 130 D'A'RAv: EL 70 -3,2 59 14,9 68 1,0 73 FJÄRRV. 23 3,1 26 20.6 32 -3,3 25 RAFFINADERIER 34 _2,1 31 -18,1 25 -3,9 19 GAS, KOKSV., MASUGN. 7 2,6 9 —0,1 9 0,8 9 EGENF. EL, FJ.V., RAFF. 2 8,4 3 3,2 1,3 3 lCKE—ENZRGIÄNDAM. 74 -1,4 69 -14,7 59 1,4 65 TOTAL ENERGIANV. 1 687 -2,3 1 505 5,5 1 588 -0,3 1 558 TILLFÖRSEL 1979 Utv. 1984 Utv. 1985 Utv. 1992 '*./är '*./er %lat- TOT. TlLLF. 8R'A'NSL. 1 384 —5,2 1 061 4,3 1 106 -0,6 1 059 DÄRAV: KOL/KOKS 73 7,9 106 14,3 121 1.9 138 INHEMSKA 170 4,8 215 4,0 224 1,7 251 OLJOR 1 141 -8,3 739 2,4 758 -2,2 648 NATURGAS 0 0 4 29,2 22 SPILLV., VP-v'A'RME 1 54,8 13 37,7 18 4,3 24 VAT., KÄRNKR., EG.FBR. 296 7,8 430 9,2 470 0,2 475 IMPORT-EXPORT EL 6 1 -5 0 ___—___...— TOT. TILLF. ENERGI 1 687 -2,3 1 505 5,5 1 588 -0,3 1 558
TABELL 8 SLUTLIG ENERGIANV'A'NDNING, INKL. EL- OCH FJÄRRVÄRMEINSATS (13 APRIL 1986) pA ENERGISLAG
BEREDSKAPSUTREDNINGEN — LÅGPRISALTERNATIV PÅ OLJA
1979 1984 1985 1992 ENERGIKOL 1000 TON 411 2 066 2 566 3 001 KOKS,K-GAS 1000 TON 1 820 1 343 1 356 I 549 TR'A'BR. M.M. KTOE 4 071 5 137 5 345 6001 BENSIN 1000 M3 4 913 5 024 5 066 5 750 L'A'TTOLJOR 1000 M3 764 746 706 811 DIESELOLJA 1000 M3 2 684 2 312 2 534 2 633 ED 1 1000 M3 8 393 4 398 4 565 3 521 ED 2-5 1000 M3 11 566 5 373 5 913 3 369 GASOL 1000 TON 161 186 196 153 STAOSGAS MILJ M3 214 127 125 50 NATURGAS MILJ M3 0 0 95 571 HYTTGAS, FJ.V. MILJ M3 70 148 213 150 FJ'A'RRV'A'RME GWH 32 750 37 272 45 667 42 738
EL GWH 85 917 110 [194 119 641 122 248
Bilaga 2
ENERGIBEREDSKAPEN - OM MÖJLIGHETERNA ATT ERSÄTTA IMPORTBRÄNSLEN MED EL VID FÖRSÖRJNINGSKRISER
Underlag till energiberedskapsutredningen (EBU)
Under 1980—talet har en mycket snabb reduktion av oljeanvändningen ägt rum. I stället har användningen av el för uppvärmning, inhemska bränslen samt kol ökat. Ur beredskapssynpunkt innebär detta att behovet av oljelagring har minskat sedan början av 1980—talet då de senaste utredningarna om oljelagringsbehovet gjordes. En deluppgift i detta sammanhang gäller att bedöma hur mycket olja som kan ersättas av el och inhemska bränslen inorn uppvärmningen. En arbets- grupp inom EBU har gjort en genomgång av tidigare material och redovisar i denna rapport resultatet av denna genomgång. Underlag för denna arbetsgrupps rapport är dels en utredning gjord av Bergman & Co AB, BeCo, dels överläggningar med berörda bransch- organisationer, framför allt Värmeverksföreningen (VVF) och Elverks-
föreningen (SEF).
BeCo har fått i uppdrag att studera hur stor oljeanvändningen är och kommer att bli under fredstid samt vilka möjligheter man har att ersätta en del av denna oljeanvändning vid störningar av oljetill- förseln med åtgärder som ej tar mer än ett halvt år att genomföra. Även kolanvändningen bör beaktas, medan naturgasens beredskaps-
frågor ej behöver behandlas.
För uppdraget har prognosrapporter från Statens energiverk använts som utgångsmaterial och underlag beträffande den fredstida utveck- lingen. För bedömningar av ersättningsmöjligheterna har befintligt rapport- och registermaterial utnyttjats.
Allt material är förtecknat i referenslistan på slutet.
Energiverkets bedömningar avser enbart fredstida utveckling. De revideras årligen beträffande de närmaste fem åren med hänsyn till
bränsleprisutveckling, produktionskapacitet, utbyggnad av energi etc. Den utveckling som skett sedan ca 1980 har medfört en avsevärt ökad flexibilitet i energisystemen på alla nivåer - i meningen att möjlig- heterna att använda olika bränslen ökat, och att de utnyttjats med hänsyn till aktuella priser etc.
Den energianvändning för uppvärmning som vi utgår från i denna
rapport är följande:
Energianvändning för uppvärmning angiven i TWh
1984 1992 (hög)* 1992 (låg)* Småhus Flerbo- Lokaler Småhus Flerbo- Lokaler Småhus Flerbo- Lokaler stads- stads- stads- hus hus hus Olja 13,8 11,7 11,4 7,2 5,8 5,2 12,4 6,8 6,4 Fjärr- värme 1,8 15,8 9,9 2,3 16,9 13,1 2,3 16,9 13,1 Elvarme 17,1 0,9 1,5 18,1 2,0 5, 14,7 1,2 4,0 Ved och flis 10,8 - - 9,8 10,1 - - Ovrigt 0,4 1,2 2,1 0,6 1,0 0,9 0,3 1,0 0,9 Totalt 43,9 29,6 24,9 38,0 25,7 24,2 39,8 25,9 24,4
Källa: Prognoser utarbetade för EBU av statens energiverk * hög/låg avser prognoser för högt/lågt oljepris
Vid jämförelser mellan åren, eller för olika alternativ, måste här och senare i rapporten observeras att de olika energislagen uppvisar olika verkningsgrad hos användare. Förlusterna i el- och fjärrvärme- systemen ligger tidigare i systemen än hos användaren, varför en återgång till bränsleanvändning också kan leda till ökade använd- ningstal. Vid en återgång till oljeeldning, (p.g.a. låga oljepriser), där så är möjligt skulle oljeåtgången också bli större än motsvarande förändring i el- eller fjärrvärmeanvändningen.
Inledningsvis bör också följande notering göras. I alla prognoser för den fredstida utvecklingen - som är utgångspunkt för beredskaps- kraven och beräkningarna i fortsättningen - påverkas fördelningen mellan energislagen främst av deras användningskostnader. Där
system, som tillåter fler energislag, finns - och sådana kombisystem blir allt vanligare — kan skifte mellan energislag ske mycket snabbt
och utan kostnader i de flesta fall.
Det finns anledning att anta att sådana skiften kommer att ske snabbt vid en krissituation där tillförselstörningar av Olja inträffar. I ett sådant läge torde oljepriset stiga kraftigt och ge ett ekonomiskt incitament till Oljeersättning i uppvärmningen. Detta bör observeras i samband med att lagringskrav fastställs eller andra planerings-
åtgärder vidtas.
Småhus
1985 finns ca 150000 småhus med enbart oljeeldning. Takten i
konverteringarna för perioden 1984—1992 beror på oljepriset:
-ett lågt oljepris - motsvarande ett årsgenomsnitt för 1986 av $ 18/fat - kan medföra att nästan alla konvertering till elvärme avstannar. Däremot kommer sannolikt en fortgående Utrangering av oljepannor att ske och dessa ersätts troligen med kombipannor. Antalet enbart oljevärmda småhus 1992 skulle då antas ligga vid högst hälften av 1985 års nivå, d.v.s. ca 75 000.
-en återgång till ett högre oljepris (det som förutsattes i energi- verkets prognoser 1985, d.v.s. ca $ 23/fat) skulle medföra snabbare konvertering (också av oljepannor som ännu ej är utslitna). Endast ett
fåtal oljevärmda småhus skulle då finnas kvar 1992.
I ett betydligt större antal hus (1984 över 0,5 miljon) kan olja användas i kombisystem. Det innebär att oljeförbrukningen under normala förhållanden är större än den kan förväntas bli i ett krisskede. 1992 bedöms uppemot 20% av småhusen använda olja för uppvärmningen, jämfört med högst S% som har olja som enda
värmekälla.
I vilken utsträckning hus med kombisystem i realiteten bara kan använda ett energislag är inte möjligt att bedöma. Det finns dock
knappast någon anledning att tro att kombisystemens möjligheter att
undvara olja skulle vara särskilt begränsade eftersom de införts just som en oljeersättningsåtgärd. Mycket av den oljeanvändning som sker
i sådana hus har karaktären av spetslast under kalla vinterdygn.
De oljevärmda småhusen är i huvudsak koncentrerade till äldre småhusområden. Fjärrvärmda småhus är också till större delen om- rådesvis koncentrerade. Småhusområden byggda under 1970- och 80—
talet, som ej är fjärrvärmda, har i allmänhet blivit eluppvärmda.
Möjligheterna att ersätta olja beror dels på utrustningen i husen, dels på möjligheterna att föra fram el eller inhemska bränslen. Därvid kan
följande bedömningar göras:
En betydande mängd utrustning för tillfällig eluppvärmning (el- radiatorer för stickpropp, Värmefläktar etc.) finns i hushållen. Denna kan utnyttjas för oljeersättning. Det finns ingen säker bedömning av i vilken utsträckning hushållen i oljevärmda småhus har denna lösa utrustning, eller lätt kan skaffa den. En uppskattning från Elektro— industriföreningen anger att det i genomsnitt finns lösa element motsvarande minst lkW per hushåll. Dessa möjligheter till olje- ersättning bör tillgodoräknas med försiktighet. De ingår inte i de
nedan framräknde avdragsposterna.
Vissa komponenter som behövs för radiatorer av hög kvalitet fram- ställs inte i Sverige. Huvuddelen av elradiatorernas rörelement im- porteras från Norge i fredstid. Radiatorer och rörelement är ingen lagervara, och en upphandling i ett krisskede fordrar inhemsk till— verkning. Tillverkningskapaciteten i landet i ett krisskede skulle per år motsvara minst 2 miljoner rörelement om 1 kW och ca 140 000 elpatroner. Denna kapacitet skulle relativt snabbt kunna utökas. Enligt branschbedömningar är det rörelementen som är den kritiska produkten. Radiatorer, d.v.s. de ställningar på vilka rörelementen monteras, är en tillverkning som inte bör innebära problem att klara
av under ett avspärrningsskede.
Behovet av elvärmeeffekt i de högst 75 000 enbart oljevärmda husen
motsvarar, om det i genomsnitt per hus antas kunna begränsas till
5 kW, högst 375000 rörelement. Detta är mindre än 1/4 av den inhemska årliga tillverkningskapaciteten.
Det kan noteras att man år 1982 konverterade bortåt 100 000 småhus till elpannor och elkassetter som ersatte bränsleeldade pannor. Vad gäller utrustning för elvärme som oljeersättning i småhus framstår alltså inte tillgången på utrustning som begränsande. Kostnaderna för utrustning och installation påverkar sannolikt införandetakt, men det är svårt att bedöma hur den relativa lönsamheten kan bli i inled- ningen av en kris. Om, med i krisinledningen rådande el- och oljepriser, en installation blir lönsam för småhusägaren torde behovet
av kostsamma insatser vara liten.
Av ovanstående resonemang följer att förutsättningarna, vad be- träffar utrustning i småhusen, är goda att så gott som helt inom några månader ersätta olja med el. Gränssättande för hur väl detta går blir därför de lokala elnätens överföringsförmåga.
Vissa elnät klarar elbelastningen om alla småhus i området övergår till elvärme. Andra elnät är dimensionerade för att försörja en blandning av el- och oljevärmda småhus. En tredje typ av nät klarar bara marginella ökningar av elförbrukningen.
Beräkningarna i förutsättningen bygger, i enlighet med BeCo's bedömning, på att 70% av oljeförbrukningen i småhus kan ersättas 1990. Gränssättande är härvid de lokala elnätens överförings-
kapacitet.
Ersättningens startet
Ersättningens storlek beror i hög grad på hur stor användningen av olja i kombisystem är vid krisens inledning. Ett lågt oljepris ger en större volym snabbt ersättningsbar olja i kombisystemen. Detta fall ger därför en förhållandevis stor avräkningspost enligt de beräknings- modeller som finns, men denna avräkningspost måste kombineras med den högre oljeanvändningsnivån. Ett högt oljepris har redan in- ledningsvis medfört en dämpning av oljeförbrukningen. För att inte överskatta den ersättningsbara oljeanvändningen genomförs be-
räkningarna här enbart för "hög"-alternativet.
Om el skulle ersätta 70% av oljeanvändningen skulle detta innebära att 5,0 TWh eo/år skulle ersättas av 4,0 TWh/år elvärme. Därvid förutsätts att det endast behövs en eltillförsel som är 80% av oljetillförseln på grund av de större förluster som uppstår vid uppvärmning med olja. Vid de konverteringar som skett har be- sparingen varit ca 30%. Här har dock valts en försiktigare bedömning
på 20% besparing.
Därefter återstår 2,2 TWh (220 000 m3) lätt eldningsolja, för vilket lagringsbehov finns. Med hänsyn till restriktioner (75% av normal förbrukning) motsvarar detta 165 000 m3 i årlig kristidsförbrukning.
Avdragsposten, d.v.s. skillnaden mellan förkrisförbrukning och kris- tidsförbrukning, räknat på helår skulle alltså motsvara 500000 m3. En omställningsperiod vars längd kan uppgå till 3-6månader kan erfordras. Den kan minska avdragsposten med 130-250 000 m3 beroende på antaganden. Dock är 130 000 m3 sannolikt rimligare än
det högre värdet. Flerbostadshus och lokaler
År 1983 fanns det (enligt Statens energiverk l985:8 "Effektiv el- användning") ca 53 000 st oljeeldade panncentraler som försörjde flerbostadshus och lokaler. 1984 var motsvarande antal drygt 47 000. Fördelningen framgår av tabellen nedan. Av dessa hade knappt 49 000 st en oljeförbrukning på mindre än 100 m3 per år. 500 st hade en oljeförbrukning på mer än 500 m3 per år En del av panncentralerna kommer att konverteras till fjärrvärme, andra till små fastbränsle-
pannor, värmepumpar eller elpannor.
Antal oljeeldade värmecentraler 1984
Oljeförbrukning
m3/år - 15 16 - 50 51 -100 101-200 201-500 501- Antal centraler 1 OOO-tal ca Flerbostadshus 12,2 8,7 2,8 1,2 0,5 0,3 Lokaler 11,5 6,2 2,1 1,2 0,5 0,2 Totalt 23,7 14,9 4,9 2,4 1,0 0,5 Elpannor i värmecentraler med en oljeförbrukning på mellan
100-500 013 per år kan enligt BeCo anslutas direkt till befintligt högspänningsnät. Det torde finnas kapacitet kvar i högspänningsnätet vid en avspärrning att genom att dra fram en kabel tillföra el till sådana elpannor. Antalet panncentraler med en oljeförbrukning på 100-500 m3 var 1984 ca 3 400. Antalet som konverterar till fjärr- värme eller installerar avbrytbar el påverkas säkerligen av oljepris- utvecklingen. Med prisnivån som råder våren 1986 kan fortsatta
konverteringar bli klart färre.
Vi bedömer, på grundval av BeCo's rapport, att 1000 st av åter- stående panncentraler, i första hand i större panncentraler, kan byggas om till elpannor inom ett halvår i ett krisskede, med hänsyn tagen till tillverkningstid och installation. I dessa pannor skulle vid normalförbrukning produceras drygt 2TWh värme från el, vilket motsvarar en oljeförbrukning av 250 000 m3.
I mitten på 1986 finns ca 350 MW elpannor för avbrytbara leveranser installerade. Sådana leveranser erbjuds fortfarande men utvecklingen bromsas av de låga oljepriserna. De producerar ca 1,1 TWh värme vilket motsvarar drygt 3 000 h/år i utnyttjningstid. Med hänsyn till möjlig utnyttjningstid i dessa installationer kan sannolikt bara en begränsad ytterligare oljeersättning bli aktuell. Pannorna garanteras i dag en tillgänglighet om 8 000 tim per år. Om den kunde ökas till bila året skulle det motsvara 760 tim vilket för hela effekten motsvarar ca 0,27 TWh eller 27 000 m3 eo.
I större panncentraler, med en oljeförbrukning över 500 rn3 per år, har ett betydande antal avkopplingsbara elpannor (effekt över 1 MW) installerats. Marknadsföringen av dem har upphört och deras ut- nyttjande varierar med hänsyn till krafttillgången. Dessa elpannor torde finnas kvar under perioden 1987-92 och representerar olje-
ersättningsmöjlighet.
Avdragspostens storlek för dessa pannor bör vara minst skillnaden mellan aktuellt utnyttjande och högsta utnyttjande 1984 eller 1985. BeCo anger 0,6 TWh för denna kategori av elpannor. I någon mån kan fjärrvärmeanslutningar, ombyggnad till fastbränsleanläggningar och installation av värmepumpar bli aktuella. Vi bedömer dock inte att
detta påverkar BeCo's siffra nämnvärt.
För de mindre fastighetscentralerna med en oljeförbrukning under- stigande 100 m3 eldningsolja gör vi följande bedömning för 1990: Den överkapacitet (minst 10% i genomsnitt) som finns i befintligt el- distributionsnät och den minskning av hushålls- och driftelförbrukning som skall genomföras vid avspärrning innebär att utrymme finns för överföring av åtminstone lTWh elenergi för oljeersättning. Den utrustning som behövs för att omvandla elenergin till värme finns troligen till en del redan hos användarna i form av lösa elkaminer med stickproppsanslutning. Elspisar kan i ett krisläge utnyttjas för vattenuppvärmning och även för rumsuppvärmning ifall elradiatorer ej finns i tillräckligt antal. Det är svårt att närmare precisera denna potential för oljeersättning och i vilken mån utrustning för den
faktiskt finns hos berörda hushåll.
Vi kan också notera att den kristida tillverkningskapaciteten för elradiatorers rörelement inte utnyttjas fullt ens vid fullständig kon- vertering i småhus. Minst 1 miljon ytterligare rörelement om 1 kW, kan tillverkas inom ett år. Det motsvarar en uppvärmningsvolym, vid antagen utnyttjningstid på 4 000 tim, om ca 4 TWh eller 4-500 000 m3 eo. I detta fall kan dock elnätet i tätorter vara
begränsande i en utsträckning som är svår att bedöma.
Mot denna bakgrund inräknas inte denna oljeersättning i avdrags-
posterna. I krisplaneringen och ransoneringsförberedelserna bör dock
frågan uppmärksammas ytterligare och mer specificerade bedöm- ningar göras av erforderliga planerings- och förberedelseåtgärder.
Ersättoi09589519502831051214
Följande ersät tningsposter finns:
ökad drifttid i avbrytbara leveranser 0,2 TWh elpannor i större gruppcentraler 2,0 TWh ytterligare drift i avkopplingsbara pannor 0,6 TWh summa minst 2,8 TWh
Motsvarande oljevolymer:
avbrytbara pannor 20 000 m3 ny el i störregruppcentraler ca 250 000 m3 avkopplingsbara pannor i större gruppcentraler minst 80 000 1113 summa minst 350 000 m3
Genom en insats på ca 3TWh el kan alltså i flerbostadshus och lokaler inom mindre än ett år minst 350000 m3 eo ersättas. Där- utöver finns inom hushållen möjlighet att utnyttja el - genom stickproppsradiatorer, Värmefläktar, vattenvärmning på spis etc. - i
en omfattning som bedöms till 1 TWh.
Avdragsposten för flerbostadshusen skulle alltså motsvara 350 000 m3 för elersättning med en försiktig beräkning av den tillgängliga
tekniska kapacitet som finns.
Beträffande vedanvändning (motsvarande) har kapaciteten ökat kraftigt under senare år. Befintliga pannor bedöms utnyttjas, åt- minstone före oljeprisfallen 1986, i största möjliga mån och erbjuder därför numera begränsade möjligheter till ny oljeersättning vid kriser. Däremot påverkas naturligtvis bränslelagringskraven genom
den sänkta fredstida förbrukningen.
Fjärrvärme
Inom fjärrvärmen har i början av 1980-talet en mycket snabb ersättning av eldningsolja skett. 1984 svarar olja för 13,3 av 37,3 TWh. (Här anges de siffror som energiverket redovisar. De
smärre skillnader som finns mellan energiverket och VVF är utryck för en statistisk osäkerhet och av helt marginell betydelse i samman- hanget.) 1992 bedöms motsvarande siffror av Statens energiverk bli 7,6-10,6 av ca 43. Oljeanvändningen i dessa sammanhang utgår från gjorda prisantaganden och krav på rationell drift. Detta innebär att olja i stor utsträckning används vid spetslast, medan kol, inhemska bränslen och el i värmepumpar svarar för baslast i ökande ut- sträckning. Efterhand som detta senare energislag introduceras får äldre oljepannor fungera som reserv eller spetslastpannor.
Redan 1984 finns i 130 av landets 140 fjärrvärmenät möjlighet att
använda annan energiform än olja, och 1992 bedöms andelen ha ökat.
Värmeverken som har möjlighet att använda flera energislag ut- nyttjar detta så att verkets kostnader minimeras. Återigen kan därför låga oljepriser göra att olja används och annan produktionskapacitet ställs av. Vidare gäller att även med relativt höga oljepriser finns i värmeverken spetslastkapacitet som använder olja. I vilken mån sådan spetslast kan begränsas extra mycket i ett krisskede bör övervägas liksom möjligheterna att därigenom särskilt begränsa olje-
användningen.
Även kol importeras och balansen i användningen av kol och olja - som i fredstid är prisstyrd - kan inför ett krisskede med olikheter i importmöjligheter, kostnadsbild och förväntad uthållighet av faktiska lager m.m. behöva diskuteras mellan värmeverken (kommunerna), elproducenterna och berörda myndigheter.
Ytterligare en fråga som bör uppmärksammas, gäller spillvärme- och avfallsutnyttjandet. Det gäller också för gasleveranser från järnverk.
Den fredstida utvecklingen bedöms något olika av Statens energiverk och VVF. En sammanställning ges i tabellen nedan, där energiverkets
siffror avser prognoser från april 1986 till EBU.
Med underlag från VVF har inom EBU en genomräkning av alla fjärrvärmesystems energibalans gjorts för stadium 1992. Både ett
normalfall och två avspärrningsfall beräknades, se nedanstående tabell. Avspärrningsfallen är dels ett där elpannor kan användas obegränsat under vintertid för att spara importbränslen, dels ett där elpannor endast kan användas under sommaren. Som framgår av tabellen är den totala fjärrvärmeproduktionen 7-9% högre än energi- verkets prognos. Med hänsyn till den osäkerhet som finns i prog- noserna, och att likheterna i produktionsmönstret är stora spelar denna avvikelse endast liten roll för de beräkningar som redovisas
nedan.
Fjärrvärme (TWh)
Energiverket Beräkning inom EBU 1984 1992 1992 1992 1992 1992 lågt högt normal avsp avsp eo-pris eo-pris med utan el- el-
pannor pannor
Olja 13,3 7,6 10,6 9,0 1,5 3,9 Kol 8,4 13,2 13,2 14,7 6,7 9,4 lnh br 5,4 10,2 10,2 10,3 12,7 12,7 avfall 4,4 5,4 5,4 annat 6,9 7,3 7,3
Gas 0,7 0,7 0,7 na na
Elpannor 5,3 2,4 0,3 1,0 5,1 0,7 Värmepump 1,8 6,0 6,0 7,3 6,8 6,8 varav el 0,6 2,0 2,0 Spillvärme 2,4 2,6 2,6 3,1 1,5 1,5
Totalt 37,3 42,7 43,7 47,0 35,3 35,9
Normalförbrukningen 1992 uppvisar förhållandevis god överens- stämmelse mellan energiverket och EBU m.h.t. skillnader i an- taganden och beräkningsmetodik.
I EBUs energibalanser har det antagits att de konverteringar från kol till inhemska bränslen som projekterats inför kristid har genomförts.
Om de ej genomförs blir användningen av kol ca 3 TWh större.
Den sammanlagda användningen av eo och kol uppgår 1984—85 till 22-27 TWh och 1992 till 21—24 TWh. Pågående utbyggnader av el-
pannor, värmepumpar och inhemska bränslen fullföljs sannolikt och
erbjuder 1992 en produktionsförmåga utöver vad som används i fredstid.
Vår bedömning på grundval av tabellens siffror blir följande:
Befintliga elpannor finns i huvudsak kvar i fjärrvärmeverken och kan ge ca 5TWh värme. Av detta utnyttjas i fredstid högst hälften, främst beroende på oljepriset. Flexibiliteten motsvarar att ca 300 000 m3 eo kan utbytas mot ca 2 TWh el.
Genomförda konsumtionsbegränsningar och maximalt utnyttjande av inhemska bränslen sänker förbrukningen 1992 av kol och olja från ca 24 TWh till 8-16 TWh, beroende på hur elpannor kan utnyttjas och om
konverteringar från kol till inhemska bränslen genomförs.
En variation för elpannor om ca 4 TWh svarar mot en förbrukning av olja och kol på 5-5 TWh.
En oljeåtgång på ca 400 000 m3 (4 TWh) och en kolåtgång på ca 1,2-1,3 miljon ton (9 TWh) kan, tillsammans med konsumtionsbegräns- ningar, till ca 75% klara ett års produktion av fjärrvärme utan att tillgång till elpannor eller extra elvärme hos fjärrvärmeabbonenter
tilgodoräknats.
Under dessa förhållanden blir avdragsposterna för olja ca 500 000 m3 (motsvarande skillnaden mellan 9,0 och 3,9 TWh) från en låg freds- konsumtionsnivå och i motsvarande grad större från högre sådana. För kol blir avdragsposten ca 750000 ton (motsvarande skillnaden mellan 14,7 och 9,4 TWh) från bedömd fredstida förbrukning.
Vid produktionsmiskning inom industrin kommer spillvärme- leveranserna att minska. I de genomförda beräkningarna har en sådan minskning beaktats. :Den kvarvarande spillvärmevolymen motsvarar ca 150 000 m3 eo. '
Den elanvändning som utnyttjas i elpannor uppgår till högst 5 TWh.
Produktion av elenergi
Den el scm rraxirmlt har tillgodoräknats tidigare är följande
- för småhus 4,0 "Mb - för flerbostadshus och lokaler 2,8 TW"! - i fjärrvänmproduktion högst 5 TWn - sum'a högst ca 12 TVim
Ersättning av importbränsle förutsätter att det finns kapacitet i vattenkraft och kärnkraft som ej utnyttjas för prima förbrukning. En uppskattning av denna "lediga" kapacitet i ett krisskede kan göras
enligt följande.
Belastningsutvecklingen för det svenska kraftsystemet prognoseras i början på 1986 av energiverket att under perioden 1985-92 uppgå till mellan 132 och 135 TWh.
Normal produktion i vattenkraft och kärnkraft bedöms ge ca 127 TWh/år i medelvärde. Mellan åren varierar vattentillgång och tillgängligheten i kärnkraften. Beräkningar ger att produktions- kapaciteten i vatten- och kärnkraft med 80% sannolikhet ligger i intervallet 119 till 135 TWh. Med 2% sannolikhet beräknas kapaciteten vara under 105 TWh.
Enligt rapporten "Elenergikonsumtionen under avspärrning och krig" från arbetsgruppen EKK-Bl beräknades elbehovet under avspärrning vara 75% av normalbehovet. Bedömningarna baserades på CDLs prognos från 1981. En uppdatering efter KRAFTSAMs prognos från 1984 ger samma reduktionsfaktor för 1992. Om den också antas gälla vid Energiverkets prognos blir elbehovet under avspärrning 106 a 104 TWh. Det högre värdet gäller vid höga oljepriser.
Mot bakgrund av produktionskapaciteten i vatten- och kärnkraft blir därför tillgänglig energi för extra elvärme med 90% sannolikhet 13 TWh eller mer. Med ett par procents sannolikhet finns inget
överskott på elenergi. Då har inte osäkerheten i neddragning av
normal konsumtion beaktats. Om detta görs torde sannolikheten för
inget överskott öka.
Med endast vatten- och kärnkraft i drift kan dock effektöverskottet bli ringa. Beräkningar visar att den normala förbrukningens effekt- behov under avspärrning motsvarar tillgänglig effekt i vatten- och kärnkraft. Den extra elvärmen som kan avsättas vid avspärrning kan därför behöva reduceras vid höglasttid. En grov beräkning ger att detta vid en ideal reglering gentemot tillgänglig effekt kan innebära
att avsättbar elvärme reduceras med ca 3 TWh.
Ovan angivna kalkyl visar att den ledigblivna elproduktionen under kristid kan variera inom vida gränser - från 0 till ca 45 TWh - beroende på hur stort efterfrågebortfallet från industrin blir under en avspärrning, hur tillrinningen av vattenkraft är och på till- gängligheten hos kärnkraften.
Den angivna siffran, ca 12 TWh, ligger i den undre delen av inter- vallet, och det borde alltså finnas relativt hög sannolikhet att kunna
tillgodose denna elpanneproduktion.
Ett mindre utrikeshandelsbortfall ger mindre tillgänglig el, men också
rimligen möjligheter till större bränsleimport.
Ytterligare tillgänglig kapacitet av el kan i en utsträckning som inte är kvantitativt bedömd utnyttjas för byggnadsuppvärmning genom befintliga, eller nyproducerade elelement. Flera TWh el kan poten- tiellt avsättas på detta sätt.
Krigsfallet
Ej bedömt.
Sammanställning
Följande sammanställning baseras genomgående på de siffror som ger den lägre nivån på oljeersättningen i ett krisskede. Det innebär i regel att motsvarande prognosvärden för fredstida förbrukning
baseras på det högre oljeprisantagandet.
Det bör därför observeras att de s.k. avdragsposterna är förhållande- vis låga. Å andra sidan motsvarar den fredstida oljeförbrukningen förhållandevis låga nivåer, med relativt väl utnyttjade möjligheter till oljeersättning. Nuvarande beräkningsmetoder för oljelagringen
ger därmed också jämförelsevis låga lagringskrav.
I de alternativa beräkningsfallen är oljeanvändningen i fredstid högre, och därmed lagringskraven för importbränslen. I detta fall är emellertid också möjligheterna att minska användningen av import- bränslen större, bl.a. genom att oljeanvändningen i kombisystem är
större.
Vi har avstått från att i denna rapport göra en särskild bedömning av vad omställningen skulle kunna innebära, eftersom denna bedömning skulle bli avhängig flera osäkra antaganden: olje- och kolpriser före en kris, känsligheten för prisnivåer hos konsumenterna etc. Det är viktigt att funktionsansvariga myndigheter och berörda bransch- organisationer och företag närmare utreder dessa frågor i anslutning till aktuella beslut under programperioden 1987-92.
För 1992 kan ur den tidigare genomgången följande ersättnings-
potentialer beräknas:
SOU l986242 &råhus Flerb.hus Fjärr- Totalt +lokaler värrr'e*
Nirmal olje- förbrukning 7,2 11,0 9,0 27 INbrn'al kol- förbrukning - 0 14,7 15 Oljeersättning 5,0 3,5 5,1-7,5 14-16 Elinsats 4,0 2,8 0-5 7-12 Ökad anv. av
inhemska br. - - 2,4 2 Kvarstående olja
före ransoner. 2,4 7,5 11-14 efter ransoner. 1,8 ca 6 3,9-1,5 9-12 Kvarstående kol - 0 9,4-6,7 7-9
Ytterligare er- sättningsbar eo** ca 1,2
El insats för detta 0-2 ca 1
* enligt BiJs beräkningar ** i princip kan all eo ersättas ned el
Avslutande kommentar
Oljeanvändningen i uppvärmningen kan ungefär halveras utan att användningsbegränsningar tillgrips. Den oljeersättning på 14-16 TWh som här anges bör uppfattas som tillgänglig i kris med åtgärder som går att vidta och vars effekter är relativt säkra. Den förutsätter att energiföretagen, speciellt kraftföretagen och de kommunala värme- verken, utnyttjar de möjligheter till omställning och ändrade driftför- hållanden som antagits. Detta bedöms inte vara förenat med särskilda
svårigheter, utan torde kräva normala planeringsinsatser. En ytter-
ligare oljeersättning på 1-3 TWh bör kunna uppnås med relativt måttliga insatser, som framför allt gäller möjligheterna att genom lämpliga åtgärer i de lokala elnäten överföra el till hushållen.
Vedens möjligheter att ersätta olja har ej behandlats här. Som tidigare noterats utgår dock beräkningarna i stor utsträckning på att ved utnyttjas som oljeersättning där så är möjligt. Beträffande fjärrvärme har dessa bedömningar angivits i tabellerna. Därutöver finns dock nu anledning att göra mer försiktiga bedömningar av nytillkommande vedanvändning i ett krisskede än vad som gjorts
tidigare.
En översiktlig jämförelse med tidigare bedömningar (se t.ex. referens 13) ger vid handen att oljeersättningen i kris i denna rapport är av samma storlek som tidigare, men att till detta kommer ungefär halva energimängden ytterligare kolersättning. Ersättningsenergin består till större delen av el och endast i begränsad utsträckning av
inhemska bränslen.
Referenslista
Statens energiverk, 1985:10, Energiöversikt. Prognoser 1984-1990.
Statens energiverk, 1985z8, Effektiv elanvändning. Priser och Politik.
Statens energiverk, 1984:7, Energiperspektiv 1970-95. Problem, Prognoser, Politik.
Statens energiverk, 1984z3, Störningskänslighet och flexibla uppvärmningssystem. Rolf Westerlund K-Konsult.
Vattenfall, 1980-09-03, Hur kan el ersätta eldninsolja i händelse av oljerestriktioner. RANS SV-SK.
Mauritzon, A., 1980-12-17, Undersökning av distributionsnätproblem vid konvertering från lätt eldningsolja till elenergi i småhus.
Kraftsam, 1982—10-06, Tidsprogram för kraftutbyggnaden i Sverige
1982-1991.
Kraftsam, 1985-10-20, Landets avkopplingsbara elpannor 1985/86 enligt inventering maj-aug. 1985.
Statens energiverk, 1985-12-12, Upggifter om bränsleförbrukningar, (datalistor).
Svenska kraftverksföreningen, 1985-03-29, Förteckning över avkopplingsbara elpannor.
Svenska kraftverksföreningen, Statistik 1984.
EKK-Bl, April 1983, Elenergikonsumtionen under avspärrning och krig 1990.
ÖEF Energibyrån, Ad. G. Fredriksson, PM 1984-08-27, Oljeersättning med ved och el vid kriser.
VVF, Prognos 85.
Bilaga 3
ANVÄNDA FÖRKORTNINGAR OCH BEGREPP
FBR
Eo
FMV
FOA
IEA
IEP
FK 84
K83
_Försörjningsberedskapsreserv. Den är sammansatt av fredskrisreserv, avspärrningsreserv och krigsreserv.
I enlighet med regeringens planeringsanvisningar föreslås
avspärrnings och krigsreserven i fortsättningen kallas för- krigsreserv resp. neutralitets-l krigsreserv.
Eldningsoljor; indelas i kvaliteterna lätta och tunga eld-
ningsoljor.
Försvarets materielverk
Försvarets forskningsanstalt
International Agency of Energy. En sammanslutning av industriländer med syfte b.l.a. att öka sammarbetet m.m. inom
energiområdet. IEA kallas ibland för oljeklubben.
International Energy Program. Ett avtal inom IEA innebärande ett ömsesidigt åtagande dels att lagra olja för fredskris, dels att fördela oljetillgångar mellan medlemsländerna under en fredskris. Avtalet slöts 1975.
1984 års försvarskommitté. Kommittén har bl.a. avlämnat rapporten Svensk säkerhetspolitik inför 90—talet. (SOU 1985:23)
och avser lämna slutbetänkande under hösten 1986.
1983 års kontrollstation. Utredning om översyn av det löpande oljelagringsprogrammet m.m. Utredningen har publicerat två betänkanden.
Tvångslagring av olja och kol (I l983:23) Energiberedskap för kristid (I 1984:13)
OPEC
OLK 80
SKB AB
SKBF AB
STEV
SVV
TWh
OCB
ÖEF
Organisation of Petroleum exporting Countries. I organisationen är Saudi-Arabien, Iran, Irak, Kuwait, Abu-Dhabi, Dubai, Qatar, Nigeria, Libyen, Algeriet, Gabon, Equador, Venezuela samt
Indonesien medlemmar.
1980 års oljelagringskommitté, kommittén lämnade två betänkanden dels Olja för kristid (SOU 1980:4l),
dels Kol, uran och gas förkristid (DsH 19Blz2).
Svensk kärnbränslehantering AB tidigare Svensk kärn- bränsleförsörjning AB. Bolaget ansvarar bl.a. enligt ett avtal
med staten för beredskapslagring av kärnbränsle.
se SKB AB.
Statens energiverk STEV har från 1 juli 1986 från OCB övertagit ansvaret som tillsynsmyndighet för energibered-
skapsfrågorna.
Svenska värmeverksföreningen
Terrawattimmar en måttenhet för energi. 1 TWh eldnings- olja motsvarar beroende på kvalitet ca 10 000 m3 olja.
Överstyrelsen för civil beredskap före 1 juli 1986 över- styrelsen för ekonomiskt försvar (OEF). Fram till 1 juli 1986 var ÖEF tillsynsmyndighet för energiberedskaps-
frågorna. Myndigheten har bl.a. samordningsansvar för planeringen inom den civila delen av totalförsvaret, samt förvaltar t.o.m. 1 juli 1986 på uppdrag av STEV statens
beredskapslager av bl.a. oljeprodukter.
se OCB ovan.
Kronologisk förteckning
________——_————————————_
1. Översyn av rättegångsbalken 2. Högsta domstolen och rättsbildningen. Ju. En treårig yrkesutbildning — riktlinjer. U. En treårig yrkesutbildning — beskrivningar, förslag. U. Bostadskommitténs slutbetänkande. Sammanfattning. Bo. Bostadskommitténs slutbetänkande. Del 1. Bo. Bostadskommitténs slutbetänkande. Del 2. Bo. Militära skyddsområden. Fö. Soliditet och skälighet i försäkringsverksamheten. Fi. Ny lönegarantilag. A. Enklare skolförfattningar. Del 1. Sammanfattning, författ— ningsförslag. U. 11. Enklare skolförfattningar. Del 2. Motiv m.m. U, 12, Datorer, sårbarhet, säkerhet. Fö, 13. Påföljd för brott1. Lagtext och sammanfattning. Ju. 14. Påföljd för brott 2. Motiv. Ju. 15. Päföljd för brott 3. Bilagor, Ju. 16. Vägar till effektiv energianvändning. I, 17. Framtid i samverkan. Del 1. C. 18. Framtid i samverkan. Del 2. C, 19. Aktuella socialtjänstfrågor, S. 20. Barns behov och föräldrars rätt. 3. 21. Barns behov och föräldrars rätt. Sammanfattning, 8. 22. Riksbanken och riksgäldsfullmäktige. Fi. 23. Aktiers röstvärde. Ju. 24, Integritetsskydd i informationssamhället. Ju. 25. Kontroll av livsmedel. Jo. 26. Åklagarväsendets lokala organisation m.m, Ju. 27. Folkets främsta företrädare. Ju. 28. Folkstyrelsen under krig och krigsfara. Ju. 29. Fastighetsbildning 4. Förrättningsförfarande och boende- inflytande m.m. Ju. 30. Vapenfriutbildningen i framtiden. Fö. 31. EFU 87.1 32. EFU 87. Bilagedel. 1. 33. Framtid, huvudbetänkande. Ju, 34. Framtid, bilagedel. Ju. 35. Handel med teknisk sprit m.m. S. 36. Samernas folkrättsliga ställning. Ju. 37. Reavinst, aktier och obligationer. Fi. 38, Förvärv av nya småhus. Ju, 39. Skatteutredningar. Fi. 40. Utgiftsskatt. Teknik och effekter. Fi, 41. Utgiftsskatt. Ejutk. Fi. 42. Bränsle- och drivmedelsberedskapen under kriser och i mat
cwwswmawp
Systematisk förteckning
R_—
Justitiedepartementet Civildepartementet Översyn av rättegångsbalken 2. Högsta domstolen och rätts- Framtid i samverkan. Del 1. 17 bildningen. [1] Framtid i samverkan. Del 2. 18
Päföljd för brott 1, Lagtext och sammanfattning. [13] Påföljd för brott 2. Motiv. [14] Päföljd för brott 3. Bilagor. [15] Aktiers röstvärde. [23] Integritetsskydd i informationssamhället. [24] klagarväsendets lokala organisation mm. [26] Folkets främsta företrädare, [27] Folkstyrelsen under krig och krigsfara. [28] Fastighetsbildning 4. Förrättningsförfarande och boendeinfly- tande m.m. [29] Framtid, huvudbetänkande. [33] Framtid, bilagedel, [34] Samernas folkrättsliga ställning. [36] Förvärv av nya småhus. [38]
Försva rsdepa rtementet
Militära skyddsområden. [7] Datorer, sårbarhet, säkerhet. [12] Vapenfriutbildningen i framtiden, [30]
Socialdepartementet
Allmänna socialtjänstfrägor. [19] Barns behov och föräldrars rätt. [20]
Barns behov och föräldrars rätt — sammanfattning. [21] Handel med teknisk sprit m. m. [35]
Finansdepartementet
Soliditet och skälighet i försäkringsverksamheten. [8] Riksbanken och riksgäldsfullmäktige. [22] Reavinst aktier och obligationer. [37] Skatteutredningar. [39] Utgiftsskatt. Teknik och effekter. [40] Utgiftsskatt. Ejut/r. [41]
Utbildningsdepartementet
En treårig yrkesutbildning — riktlinjer. [2] En treårig yrkesutbildning — beskrivningar, förslag. [3] Enklare skolförfattningar. Del 1. Sammanfattning, författninge- förslag. [10] Enklare skolförfattningar. Del 2, Motiv m.m. [11]
Jordbruksdepartementet Kontroll av livsmedel. [25]
Arbetsmarknadsdepartementet Ny Iönegarantilag. [9]
Bostadsdepartementet
Bostadskommitténs slutbetänkande. Sammanfattning. [4] Bostadskommittens slutbetänkande. Del 1. 5 Bostadskommitténs slutbetänkande. Del 2. 6
Industridepartementet
Vägar till effektiv energianvändning. [16] EFU 87. [31] EFU 87. Bilagedel. [32] Bränsle och drivmedelsberedskapen under kriser och i krig. [42]
| | Jllll
. lll[l[_
III . vi, | . I II | _
|.' ..g.
ru*.» , . .p ;-. .. 'if” " | ;p. ..11:"_i.'.'. - ] .hlgu .l..' _. £... _
" .| .-u"*.'|*l'..*.si** # I.- 'I!" ”'.” ' 'i .. ' '
'iljl' |! L"]. ..... ..... [.al. '.] i
