med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1985/86, m.m. (kompletteringsproposition);

Prop. 1984/85: 150

Regeringens proposition

1984/85: 150

med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1985/86, m. m. (kompletteringsproposition);

beslutad den 16 april 1985.

Regeringen förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll för de åtgärder och de ändamål som framgär av föredragandenas hemställan.

På regeringens vägnar OLOF PALME

KJELL-OLOF FELDT

Propositionens huvudsakliga innehåll

Det förslag till statsbudget för budgetåret 1985/86 som lades fram i årets

ringar rörande såväl inkomst- och utgiftssidan av budgeten. I samband

därmed redovisas en förnyad beräkning av budgetutfallet för innevarande budgetår. Denna ger vid handen att budgetunderskottet för budgetåret 1984/85 skulle bli 0,5 miljarder kronor lägre än beräkningarna till årets budgetproposition. Sålunda förutses nu ett underskott om ca 69,1 miljarder kronor.

För budgetåret 1985/86 beräknades i budgetpropositionen ett underskott om ca 63,5 miljarder kronor. De nya beräkningarna visar ett underskott om ca 60.8 miljarder kronor.

I propositionen redovisar regeringen i en reviderad finansplan sin bedömning av hur den ekonomiska politiken bör utformas. I särskilda bilagor till denna redovisas bl.a. en reviderad nationalbudget för år 1985 och kalkyler för den svenska ekonomin 1985-1988 samt en långtidsbudget för

budgetåren 1985/86— 1989/90.

I den reviderade finansplanen behandlas även frågor som rör den kommunala sektorns ekonomi under år 1986. Där föreslås också att företag och kommuner skall bh skyldiga att under budgetåret 1985/86 sätta in en del av sin likviditet på särskilda konton i riksbanken.

Propositionen innehåller slutligen förslag om vissa åtgärder inom arbets-

marknadspolitikens område. Dessa åtgärder berör byggarbetsmarknaden

och utbildningssektorn. F Riksdagen 1984/85.1 saml. Nr 150.

Prop. 1984/85: 150 ta

Utdrag

PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1985-04-16

Närvarande: statsministern Palme, ordförande och statsråden I. Carlsson. Lundkvist. Feldt. Sigurdsen. Gustafsson. LCeijon. Peterson, Andersson, Boström, Göransson, R. Carlsson. Holmberg, Hellström, Wickbom

Föredragande: statsråden Feldt, Göransson, Leijon, Holmberg

Proposition med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1985/86, m. m. (kompletteringsproposition)

Statsrådet Feldt anför: Regeringen har i årets budgetproposition (prop. 1984/85: 100) förelagt riksdagen ett förslag till statsbudget för budgetåret 1985/86. På de punkter där förslaget upptog endast beräknade belopp har regeringens förslag redovisats It särskilda propositioner.

Enligt bestämmelserna i 3 kap. 2 § riksdagsordningen skall regeringen — förutom förslaget till statsbudget i budgetpropositionen — avge ett särskilt förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för det kommande budgetåret i den s.k. kompletteringspropositionen. Detta förslag bör nu lämnas till riksdagen. I samband därmed bör regeringen redovisa sin bedömning av den ekonomiska politiken i en reviderad finansplan. Likasä bör en reviderad nationalbudget tillställas riksdagen. I kompletteringspropositionen bör också tas med de förslag till arbetsmarknadspolitiska åtgärder som bör behandlas av innevarande riksmöte.

Statsrådet Feldt föredrar de delar av förslaget till kompletteringsproposition som avser den reviderade finansplanen och en redogörelse för statsbudgetens utgifter och beräknade inkomster under budgetåret 1985/86, m.m. Härefter föredrar statsråden Göransson och Leijon sina förstag till arbetsmarknadspolitiska åtgärder och statsrådet Holmberg sitt förslag om vissa ersättningar ull kyrkofonden. Anförandena redovisas i underprotokollen för resp. departement.

Statsrådet Feldt hemställer att regeringen i en gemensam proposition förelägger riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder och de

ändamål som de har hemställt om.

Prop. 1984/85: 150 3

Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder och de ändamål som föredragandena har hemställt om.

Regeringen förordnar att de anföranden och förslag som har upptagits i

underprotokollen skall bifogas propositionen som bilagorna I[-—3.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1985

Bilaga 1 Reviderad finansplan

Regeringens prop, 1984/85: 150 . Bilaga 1

Utdrag FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1985-04-16

Föredragande: statsrådet Feldt

Anmälan till proposition om slutlig reglering av statsbudgeten för

budgetåret 1985/86 såvitt avser reviderad finansplan samt beräkning

av statens inkomster m. m.

1 Inledning

1.1 Det ekonomiska läget

Sverige är på rätt väg. Resultaten av den ekonomiska politik som förts sedan 1982 är goda. Sverige har under dessa år haft en ekonomisk utveckling, som i de flesta avseenden varit mer gynnsam än i andra jämförbara industriländer. Återhämtningen av ekonomin har skett snabbare än vad någon vågat förutspå.

De mest betydelsefulla resultaten hittills är:

— att bytesbalansen vänts från ett underskott på nära 23 miljarder kr. 1982 till nära jämvikt 1984 och 1985,

— att en industriell expansion har inletts med kraftigt ökande lönsamhet, produktion och investeringar,

— att sysselsättningsläget förbättrats påtagligt och arbetslösheten nedbringats,

— att budgetunderskottet har minskat från 13,2 26 av BNP 1982 till 7,4 22 1985,

— att kommunernas ekonomi förbättrats väsentligt trots att skattehöjningarna varit små,

— att inflationstakten dämpats och

— att saneringen av den svenska ekonomin kunnat göras utan ingrepp i det sociala välfärdssystemet.

Den svenska ekonomins kris är emellertid ännu inte övervunnen. De goda resultaten av den ekonomiska politiken måste nu befästas och förstärkas. Det är därför nödvändigt att konsekvent och uthålligt hålla fast vid den ekonomisk-politiska strategin. Endast därigenom blir det möjligt att fullt ut häva de ekonomiska obalanserna och lägga grunden för en långsiktigt stabil tillväxt. Om det skall vara möjligt att nå målen full sysselsättning, stabil tillväxt och en rättvis fördelning av levnadsstandarden, är det 1 Riksdagen 198485. 1 saml. Nr 150. Bilaga I

Prop. 1984/85: 150 Bilaga 1 Reviderad finansplan ta

nödvändigt att budgetunderskottet ytterligare minskas, att vi etablerar ett varaktigt överskott i bytesbalansen och att pris- och kostnadsökningarna

nedbringas till högst den nivå som råder bland våra viktigaste konkurrent-'

länder. Inflationsbekämpningen måste därför ställas i centrum för den

ekonomiska politiken.

— För 1985 väntas en fortsatt god produktionstillväxt. BNP förutses öka med ca 21/22 och industriproduktionen med 6 96. Näringslivets investe-

ringar väntas öka med ca 976 och industrins investeringar med 25 4.

— Sysselsättningen bedöms öka med 40000 personer. Arbetslösheten förutses fortsätta att minska.

1.2¶Ekonomisk-politiska åtgärder 1985

Finans- och kreditpolitiken måste vara fortsatt stram under 1985 i syfte

att minska obalanserna och dämpa inflationen.

För att förhindra en alltför snabb likviditetstillväxt under andra hälften

av 1985 och början av 1986 föreslår jag, att en del av den likviditet som har byggts upp i näringslivet och i kommunerna steriliseras genom att tillfälligt

dras in till särskilda konton i riksbanken. Denna åtgärd syftar till att

understödja den dämpning av pris- och lönestegringstakten som nu är på väg I den svenska ekonomin. Prisstoppet bidrar till att bryta inflationsför-

väntningarna och den särskilda skattereduktionen om 600 kr. för 1985 gör

det möjligt att uppnå en reallöneökning vid låga nominella löneökningar.

Marginalskatterna har sänkts väsentligt under perioden 1983-1985. Totalt sett beräknas i enlighet med 1981 års skatteöverenskommelse närmare 9026 av inkomsttagarna nu ha en marginalskatt om högst 5096. Det skattemässiga värdet av underskottsavdrag har begränsats för höginkomsttagarna. Nästa steg i reformeringen av skattesystemet bör vara att göra detta mindre krångligt och mer rättvist. I detta syfte har regeringen föreslagit

riksdagen att självdeklarationen förenklas. Schablonavdraget under inkomst av tjänst föreslås bli höjt från 1000 till 3 000 kr. för löntagarna. Det innebär även att resekostnader på nytt blir fullt avdragsgilla. Sparavdraget höjs från 800 till 1600 kr. Trots att det idag finns ett mycket omfattande system för kommunal

skatteutjämning, är skillnaden i kommunal utdebitering drygt 8 kr. mellan de kommuner som har högst resp. lägst kommunalskatt. En ytterligare

utjämning av kommunalskatterna bör komma till stånd. Budgetläget möj-

liggör dock inte att de statliga bidragen ökar. Allmänt sett är dessutom det

ekonomiska läget i kommunsektorn gott och väntas förbättras ytterligare 1986. Jag föreslår mot denna bakgrund att en avgift om 0,14 kr./skr. tas ut på

kommunernas och landstingskommunernas totala skatteunderlag. Jag fö-

reslår vidare att kompensationen till kommunerna för avskaffandet av den kommunala företagsbeskattningen reduceras med 30 kr. per invånare. Med

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 3

dessa åtgärder blir det möjligt att finansiera uppräkningen 1986 av det ordinarie skatteutjämningsbidraget och att begränsa ökningen av de totala statsbidragen till kommunerna.

Jag föreslår vidare att en särskild avgift tas ut av kommuner som har ett skatteunderlag som överstiger 1357 av medelskattekraften. De medel avgiften ger används till ett extra bidrag till de primärkommuner som har en skattesats som överstiger 18 kr. och som sänker sin skatt ned till 18 kr.1986. Även andra kommuner med en hög total kommunalskattesats skall kunna söka bidrag för att sänka den primärkommunala utdebiteringen nästa år.

Förbättringen av arbetsmarknadsläget har inneburit att de arbetsmarknadspolitiska insatserna har kunnat reduceras. Även om det allmänna sysselsättningsläget väntas förbättras ytterligare 1985, kvarstår dock problem vad gäller bl. a. långtidsarbetslösheten samt den regionala obalansen på byggarbetsmarknaden. Åtgärder på dessa områden presenteras i denna proposition.

2 Den ekonomisk-politiska strategin

2.1 Den ekonomiska politiken

När regeringen tillträdde i oktober 1982 ställdes den inför en rad svåra ekonomiska problem. Sysselsättningsläget hade allvarligt försämrats. I början på hösten 1982 gick över 170000 personer utan arbete. Produktionen stagnerade och investeringarna minskade kraftigt i industrisektorn. Underskottet i bytesbalansen uppgick till nära 23 miljarder kr. Den svenska staten hade på några år dragit på sig en utlandsskuld på 70 miljarder kr. Prisstegringarna hade under en följd av år legat på i genomsnitt över 10 X per år. Statsfinanserna var kraftigt försämrade, budgetunderskottet hade ökat år från år till 83 miljarder kr.

Den strategi som den tillträdande regeringen valde för att möta dessa problem har karakteriserats som en tredje väg mellan de förenklade recept, åtstramning eller expansion, för den ekonomiska politiken som framförts i debatten. En ensidig åtstramning av efterfrågan skulle riskera att öka arbetslösheten och föra in ekonomin i en ond cirkel av sjunkande produktion, nedgång i investeringsaktiviteten och därmed en ytterligare ökning av arbetslösheten. En dylik politik skulle inte bara innebära ett ekonomiskt resursslöseri utan också vara socialt orättfärdig.

Den andra möjligheten, att försöka möta den ekonomiska krisen med en allmän expansion av inhemsk efterfrågan, t.ex. genom ökade offentliga utgifter, måste också på goda grunder avvisas. En sådan politik skulle visserligen för en kort tid kunna höja aktiviteten i ekonomin, men sedan skulle obalanserna, i form av stigande -budgetunderskott, försämrad ex-

Prop. 1984/85:150 Bilaga I Reviderad finansplan 4

ternbalans och ökande inflationstryck, obönhörligen tvinga fram en åtstramning av ekonomin. Den tredje vägen innebär i stället en kombination av åtgärder för att stimulera ekonomins utbudssida och hålla tillbaka den inhemska efterfrågan genom en stram ekonomisk politik. Genom en kraftig förbättring av de svenska företagens konkurrenskraft har det likväl varit möjligt att öka den efterfrågan som riktas mot svenska produkter — såväl på exportmarknaderna som på den svenska marknaden. Därmed har det blivit möjligt att expandera produktion, investeringar och sysselsättning, samtidigt som bytesbalans och statsbudget kan förbättras. Det blir med andra ord möjligt att både arbeta och spara sig ur krisen. I denna strategi är också den fördelningspolitiska uppgiften — att fördela krispolitikens bördor efter bärkraft — av stor betydelse. Den grundläggande tanken bakom den tredje vägen är att det skall vara möjligt att framgångsrikt angripa de ekonomiska obalanserna utan att acceptera en stigande arbetslöshet eller riva upp centrala delar av det sociala välfärdssystemet. Tvärtom är strävandena efter full sysselsättning, rättvis fördelning och samförståndslösningar väsentliga inslag i den tredje vägens politik. Det första steget i krispolitiken, devalveringen av kronan i oktober 1982, följdes av ett omfattande investeringsprogram inom transport-, energi- och byggnadssektorerna. Budgetpolitiken stramades upp. Den snabbt försämrade sysselsättningssituationen möttes med omfattande arbetsmarknadspolitiska insatser. Därefter har, som jag kommer att beskriva mer utförligt nedan, en rad åtgärder vidtagits på bl. a. arbetsmarknads-, fördelnings- och skattepolitikens område. Vi kan nu avläsa resultaten av den förda politiken. O Resursanvändningen har vridits om i rätt riktning. Mellan 1982 och 1984 ökade den totala produktionen, BNP, och industriproduktionen med 5,6720 resp. 14920. Nästan hela denna tillväxt har använts till ökad nettoexport och till att öka investeringarna. Denna utveckling kontrasterar påtagligt mot resursanvändningen under den föregående konjunkturuppgången 1978-1980 då konsumtionen ökade kraftigt och externbalansen försämrades påtagligt (diagram 1). I fjol ökade näringslivets investeringar med 1092 och industrins investeringar med 1696. I år väntas de öka med ytterligare knappt 9 resp. 25 76 (diagram 2). O Byteshalansen har undergått en markant förbättring, från ett underskott om nära 23 miljarder kr. 1982 till i stort sett jämvikt 1984— 1985. Oo> Sysselsättningsläget har förbättrats. Samtidigt som arbetskraftsutbudet ökat har vi lyckats pressa tillbaka arbetslösheten. Totalt har antalet sysselsatta ökat med ca 80000 personer sedan 1982. Det är viktigt att notera att även den underliggande sysselsättningen, dvs. sysselsättningen exkl. arbetsmarknadspolitiska åtgärder, började öka i fjol. Det förbättrade läget har således gjort det möjligt att minska antalet sysselsatta i beredskapsarbeten.

Prop. 1984/85:150 Bilaga I Reviderad finansplan An

Diagram I Tillväxtens användning 1978-— I980 och 1982-1984 börandring milj. kro. 80 ars priser

30000 HH BNP-TOTALT UTRIKESHANDEL

0¶KONSUMTION

8¶BRUTTO Dm LA RING

20000- NN fll -

10000 Å

1978-1980 1982-1984

Källa: Statistiska vc räalbyrån.

Budgeneceklingen har vänt at rätt häll. Ar 1982 uppgick underskottet

till 83 miljarder kr... eller 13.277 av BNP. För 1985 beräknas ett under- Skött på drygt 60 miljurder kr... motsvarande 7,4 av BNP.

Regeringen gav hösten 1984, mot bakgrund av 1984 ärs fångtidsutredning

(dl SH och remissbehandlingen av denna. sin syn-på vilken inriktning söm den ekonomiska poliuken borde ha under kommande är. Riksdagen

ställde sig bakom dessa eiktlinjer (prop. 1984/85:40, Fil! 1984:85:6. rskr

FANJESSESK) I de trearskälkyler. som redovisas Fen sarskild bilaga i denna proposi von. har kalkyler gjöris för den ekonomiska utvecklingen trumover. I allt vasentht eder de tull samma slutsatser som i LU 834 och i prop. FYN4RS0. kölkylerna innehåller också on äunförelse mellan den ekonomiska utveckhogen under senare ar med det scenario i LU 84, det sk. halansalternativet. som bedömdes leda fram till balans i den svenska ekonomin vid slutet av 1980-talet. Beräkningarna visar all vi stört sett

följer balansalernativets bana. Vissa avvikelser kan noteras, men de är

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 6

Diagram 2 Industrins investeringar 1970—1985 Miljarder kr., 1980 års priser

18-

18-

14 AA

70 7 ”?2 73 74 76 76 77 78 79 80 8 8 83 84 85

Källor: Finansdepartementet och statistiska centralbyrån.

inte särskilt stora. Pris- och kostnadsökningarna har varit något högre än i

balansalternativet, men i gengäld har investeringsutvecklingen varit mer positiv.

Även om resultaten av den ekonomisk-politiska strategin således hittills måste betecknas som mycket goda, har de ekonomiska obalanserna ännu inte helt hävts. Det är därför viktigt att konsekvent hålla fast vid den ekonomisk-politiska strategin under de kommande åren. Endast härige-

nom blir det möjligt att skapa förutsättningar för en balanserad och uthållig tillväxt i den svenska ekonomin. Analysen i nämnda treårskalkyler visar

att det är nödvändigt att pris- och kostnadsutvecklingen nu varaktigt nedbringas till högst den nivå som har etablerats i våra viktigaste konkurrentländer.

En fortsatt hög inflationstakt skulle däremot undergräva de svenska

företagens konkurrenskraft och leda till förnyade stora underskott i bytes-

balansen. Budgetunderskottet skulle på nytt börja öka och räntenivån drivas upp. En sådan utveckling skulle inte vara hållbar utan framtvinga en kraftig åtstramning av den ekonomiska politiken. Detta skulle i sin tur leda till att den ekonomiska tillväxten bröts. Investeringarna skulle på nytt

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 7

minska och arbetslösheten öka kraftigt. Realinkomstutvecklingen för hus-

hållen skulle bli negativ och det sociala trygghetssystemet skulle hotas. Detta är bakgrunden till varför regeringen har engagerat sig så hårt för

att bekämpa inflationen. Av denna anledning har finans- och penningpoliti-

ken givits en stram inriktning och likviditetstillväxten i ekonomin har

bromsats upp kraftigt. Härutöver, och i syfte att etablera goda förutsätt-

ningar inför årets avtalsförhandlingar, hade regeringen i fjol överläggningar

med arbetsmarknadens parter om betingelserna för löne- och prisbildning-

en i Sverige. Vid dessa s.k. Rosenbadssamtal visade sig parterna dela regeringens allmänna bedömning av läget. Det nåddes enighet om att

lönestegringen mellan 1984 och 1985 totalt sett måste begränsas till högst

SJ för att vara förenlig med syftet att få ned prisstegringarna, bevara

konkurrenskrafien och därmed lägga en god grund för den framtida inkomst- och sysselsättningsutvecklingen.

Denna viljeyttring bekräftades senare genom en central ramöverenskommelse mellan Landsorganisationen och Svenska arbetsgivareföreningen. Detta ställningstagande från LO:s och SAF:s sida är naturligtvis av stor betydelse för möjligheterna att bedriva en framgångsrik antiinflations-

politik.

Att efter mer än ett decennium av snabba prisstegringar bryta de starka

inflationsförväntningar som finns inbyggda i den svenska ekonomin tar

emellertid tid. I början av 1985 framkom allt starkare indikationer på att

förväntningarna om den framförliggande inflationstakten låg högre än vad

som kunde motiveras utifrån en 5-procentig lönekostnadsstegring. För att

bryta dessa förväntningar beslöt regeringen därför att införa ett allmänt

prisstopp i början av mars.

Ett prisstopp är naturligtvis ingen åtgärd som långsiktigt förmår att hålla tillbaka pris- och kostnadsökningarna. Snabbt och kraftfullt insatt kan ett

prisstopp emellertid vara verkningsfullt för att bryta inflationsförväntning-

arna. Avsikten är att så snart som möjligt häva prisstoppet. Regeringen har

uppdragit åt statens pris- och kartellnämnd att genom överläggningar med

företrädare för företagen söka få till stånd utfästelser rörande företagens prissättning. Dessa utfästelser bör i huvudsak innebära att företagens

priser inte sätts högre än vad som i respektive fall kan föranledas av faktiska kostnadsökningar och beträffande lönekostnader, sådana som ryms inom den av LO och SAF slutna ramöverenskommelsen.

Sedan prisstoppet infördes har några förbundsavtal slutits. Så t.ex.

träffade Svenska metallindustriarbetareförbundet och Verkstadsföreningen i mitten av mars ett avtal som ligger inom ramen för en 5-procentig ökning av lönekostnaderna 1985. Därmed har ett viktigt steg tagits för att bevara och stärka den svenska industrins konkurrenskraft.

Jag har noterat att Metall-V F-avtalet inte innehåller några klausuler som knyter avtalet till utvecklingen på andra avtalsområden celler till den allmänna prisutvecklingen. Detta är ett betydelsefullt steg i strävan att mot-

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 8

verka att automatiska pris- och kostnadsstegringar byggs in i samhällsekonomin. Jag utgår från att övriga grupper kommer att visa samma medvetenhet och ansvarstagande i sina avtal. .

Även om alla avtal ännu inte är klara för 1985 pekar således mycket på att vi är på god väg att växla ner pris- och lönestegringstakten i Sverige. Den bedömning som nu kan göras av den ekonomiska utvecklingen 1985 tyder på en fortsatt god produktions- , investerings- och sysselsättningsutveckling. För att bygga under och konsolidera denna utveckling måste finans- och kreditpolitiken ha en fortsatt stram inriktning. I det syftet föreslår jag därför att en del av den mycket stora likviditet som f.n. finns uppbyggd i näringslivet och i kommunsektorn steriliseras på särskilda konton i riksbanken.

2.2 Budgetpolitiken

Från mitten av 1970-talet försämrades det statliga budgetläget i snabb takt. Budgetunderskottet, som 1976 hade uppgått till 226 av BNP, ökade trendmässigt till drygt 13 26 av BNP 1982 och bidrog därmed till att kraftigt försämra den totala offentliga sektorns finansiella sparande. Detta, som under första hälften av 1970-talet uppvisade ett överskott på ca 496 av BNP, förbyttes i ett underskott på som mest drygt 6 26 av BNP 1982.

Bakom denna dramatiska försämring av statens och den offentliga sektorns finansiella position låg ett nytt mönster för de statliga utgifterna och inkomsterna. Fram till mitten av 1970-talet hade dessa utvecklats i ungefär samma takt. Från mitten av 1970-talet fram till 1980 accelererade takten i de reala utgiftsökningarna till över 6 20, medan inkomsterna stagnerade.

För att motverka denna okontrollerade utveckling inriktades politiken från 1980 på att ensidigt skära ned de offentliga utgifterna. Detta fick dock negativa konsekvenser för inkomst-och sysselsättningsutvecklingen i ekonomin, samtidigt som de avsedda positiva effekterna på statsfinanserna i stort sett uteblev.

Som jag tidigare konstaterat, har den nuvarande regeringen i sin ekonomiska politik avvisat denna ensidiga nedskärningspolitik. Den väg regeringen stakade ut var i stället att statsfinanserna gradvis skulle saneras genom en kombination av ökad tillväxt och en stram utgiftspolitik. Produktions- och sysselsättningstillväxt ger härvid ökade inkomster, samtidigt som utgiftstrycket inom särskilt arbetsmarknads-, industri- och socialpolitiken minskar. Härutöver vidtas en rad åtgärder för att effektivisera den offentliga verksamheten.

Nuläget

Resultatet av den förda budgetpolitiken och av det förbättrade läget i den svenska ekonomin kan nu avläsas. Det nyssnämnda mönstret för statens utgifter och inkomster har förändrats radikalt. Mellan budgetåren

9 Prop. 1984/85: 150 Bilaga 1 Reviderad finansplan

1982/83 och 1985/86 ökar således inkomsterna med 3,46 per år, mätt i reala termer, medan utgifterna, exkl. statsskuldräntor, minskar med 4,4 20

per år. Det statliga budgetunderskottet minskar till följd härav från 13,1 926, mätt som andel av BNP, för budgetåret 1982/83 till 770 för budgetåret 1985/86.

Även om de kraftiga neddragningarna av det särskilda industristödet exkluderas, visar de reala utgifterna exkl. statsskuldräntor en minskning

med 2,8 20 per år under den aktuella perioden. Denna utveckling är en följd av den stramhet som kännetecknat de senaste årens budgetarbete. I hög grad bidragande har varit de steg som tagits för att bryta automatiken i

utgiftsutvecklingen.

Den förda budgetpolitiken har medfört att de offentliga utgifterna satta i

relation till BNP har minskat från 67,490 1982 till 64,5920 1985. Skattetrycket har under denna period hållits oförändrat på en nivå av ca 5096 av

BNP. Statsinkomsterna har trots detta ökat kraftigt, eftersom den ökade ekonomiska tillväxten lett till att skattebasen har vidgats. De ökade inkomsterna har dock inte tillåtits leda till ökade utgifter utan har i allt väsentligt utnyttjats för att minska budgetunderskottet.

Det kan konstateras att såväl det statliga budgetunderskottet som den offentliga sektorns finansiella sparande under perioden 1983—1985 har

utvecklats väl i linje med vad som krävdes i balansalternativet i 1984 års

långtidsutredning,

Den svenska budgetutvecklingen är intressant att belysa i även ett internationellt perspektiv. I de större OECD-länderna, undantaget Förenta staterna, har finanspolitiken under senare år varit stram. Resultatet av

denna politik under perioden 1982-1985 är en relativt måttlig minskning av

såväl de faktiska som de strukturella underskotten (dvs. underskotten rensade från effekter av varierande konjunkturläge och kapacitetsutnyttjande). Att denna förbättring av det offentliga sparandet, trots avsevärda uppoffringar i form av bl. a. ökad arbetslöshet, inte blivit större, och klart understiger vad som uppnåtts i Sverige, beror till betydande del på effek-

terna på budgetens inkomst- och utgiftssidor av det låga kapacitetsutnytt-

jandet som följt i nedskärningarnas spår.

De goda resultaten av den förda budgetpolitiken i Sverige belyses även av det faktum att den totala offentliga sektorns finansiella sparandeunderskott reduceras från 6,3 26 av BNP 1982 till 2,9 26 av BNP 1985. För OECD i genomsnitt är minskningen av underskottet under samma period långt mer begränsad, eller från 4,1 till 3,7 26 av BNP.

Statsbudgeten för budgetåret 1984/85 beräknas nu visa ett underskott om

69,1 miljarder kr., vilket är en minskning i förhållande till budgetproposi-

tionens prognos med 0,6 miljarder kr.

För budgetåret 1985/86 förutses nu ett budgetunderskott om 60,8 mil- Jarder kr., vilket är 2,7 miljarder kr. lägre än enligt budgetpropositionen.

"Prop. 1984/85:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 10

Budgetutsikterna på längre sikt

De krav som budgetpolitiken framöver måste uppfylla har tidigare preciserats i statsmakternas ställningstagande hösten 1984 till inriktningen av .den ekonomiska politiken på medellång sikt. Därvid slogs fast att budget- . politiken även under de närmaste åren måste vara klart restriktiv, så att : underskottet i statsbudgeten kan reduceras ytterligare. För att samhällsekonomisk balans skall kunna återställas, måste den offentliga sektorns finansiella sparande bringas i jämvikt. Detta leder i sin tur till kravet att det statliga budgetunderskottet 1990 uppgår till ca 30-40 miljarder kr.

Det offentliga finansiella sparandet måste ökas för att det totala inhemska finansiella sparandet skall bli tillräckligt stort. Nivån på detta sparande måste vara så stort att det ger utrymme för ett visst permanent bytesbalansöverskott. varigenom utlandsskulden successivt kan återbetalas och den ekonomisk-politiska handlingsfriheten kan vidgas. Samtidigt måste det inhemska sparandet räcka till för att finansiera den fortsatta ökning av investeringarna som är nödvändig för att säkerställa full sysselsättning och en god ekonomisk tillväxt.

Alternativet till att öka det offentliga finansiella sparandet skulle vara att åter öka vår utlandsupplåning för att finansiera våra investeringar eller att stimulera fram en mycket kraftfull ökning av den privata sektorns sparande. Den förra vägen är inte i längden förenlig med målet att vidmakthålla en fast växelkurs och stabilisera penningvärdet. Att å andra sidan ensidigt förlita sig på en kraftig ökning av det privata sparandet skulle medföra en kraftig press uppåt på räntenivån, som skulle motverka den nödvändiga investeringsuppgången. Även om det under alla förhållanden är önskvärt att hushållssparandet ökar, inte minst av samhällsekonomiska skäl, så är det inte möjligt att hushållssektorn ensam skulle kunna bära upp hela den erforderliga ökningen av sparandet i den svenska ekonomin.

De finansiella perspektiven och kraven på budgetpolitiken under de kommande åren belyses även av årets långtidsbudget. Långtidsbudgeten, som omfattar perioden 1985/86—1989/90, är ingen plan eller prognos utan en ren framskrivning av utgifter och inkomster under antaganden om oförändrade regler för de statliga utgifterna och oförändrade skattesatser samt vissa antaganden om kostnadsutvecklingen. I ett gynnsamt scenario, med antaganden om låga nominella lönekostnadsökningar, låga prisökningar och en positiv reallöneutveckling, går det att hålla budgetutvecklingen under kontroll. Vid en snabbare inflation skulle budgetunderskottet åter öka på ett sätt som skulle omöjliggöra att samhällsekonomisk balans uppnås under överskådlig tid.

Kalkylerna visar vidare att även begränsade avvikelser i utgiftshöjande riktning från långtidsbudgetens sedvanliga antagande om oförändrade regler för utgifter och inkomster, skulle medföra en betydande försämring av saldoutvecklingen.

Långtidsbudgeten baseras, som tidigare nämnts, på vissa antaganden

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 11

om bl.a. tillväxt och pris- och löneutveckling. Någon analys av beräkningsresultatens — budgetsaldonas —förenlighet med antagandena om exempelvis inflationstakt m. m. görs därvid inte. Inom ramen för de treårskalkyler, som nu presenteras, har däremot bedömningar gjorts om vilka krav den finansiella utvecklingen, inkl. budgetsaldot, måste uppfylla för att den nödvändiga dämpningen av inflationen skall bli möjlig.

Det kan konstateras att de mål för budgetpolitiken som framkommer ur treårskalkylerna i stort ansluter sig till statsmakternas ställningstaganden till tidigare nämnda proposition hösten 1984. Därvid betonades vikten av att budgetunderskottet fortlöpande reduceras under de närmaste åren med sikte på att jämvikt skall kunna nås i den offentliga sektorns finansiella sparande 1990.

Regering och riksdag har vid flera tillfällen slagit fast att full sysselsättning endast kan uppnås och bibehållas om inflationen dämpas och resurserna i ökad utsträckning styrs in mot investeringar och en förstärkning av utrikesbalansen. Detta i sin tur kräver att den nuvarande restriktiva budgetpolitiken drivs vidare med stor konsekvens och fasthet. Utvecklingen sedan 1982 visar att den inriktning som budgetpolitiken haft, uppfyller de krav som härvid ställs.

Det stora underskottet i statsbudgeten möjliggör inte någon sänkning av det samlade skattetrycket under de närmaste åren. Detta utesluter inte att förändringar av olika skatter kan och bör ske inom ramen för ett oförändrat skattetryck.

Utgiftspolitiken bör även i fortsättningen drivas efter följande riktlinjer: O Endast de allra mest angelägna reformerna bör genomföras. Omfattning-

en av sådana utgiftsökningar måste hållas nere, samtidigt som de finansi-

eras genom att andra utgifter minskas. Oo Utgiftsbegräsningar måste åstadkommas på vissa områden. O Arbetet med att begränsa utgiftsautomatiken måste fortsätta. O Åtgärder måste vidtas för att effektivisera den offentliga verksamheten

och i vissa fall förändra dess organisations- och finansieringsformer.

3 Utsikterna för 1985

3.1 Den internationella utvecklingen

Utvecklingen för världsekonomin under 1984 blev i viktiga avseenden mer gynnsam än väntat. Produktion och efterfrågan i industriländerna visade en relativt stark tillväxt. I hela OECD-området steg tillväxten med 520. Uppgången var särskilt stark i Förenta staterna, där totalproduktionen ökade med nästan 7976 i genomsnitt under året, och i Japan, där tillväxten uppgick till närmare 696. Samtidigt bromsades inflationen in

ytterligare.

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 12

Expansionen i Nordamerika verkade stimulerande på övriga delar av världsekonomin. Världshandeln ökade kraftigt, med en volymtillväxt på närmare 920. Den ekonomiska återhämtningen kom successivt alltfler uländer till del. Exporten för u-länderna som grupp ökade med 826 under 1984 och en väsentlig förbättring kunde genomsnittligt noteras för dessa länder i fråga om tillväxt och extern balans. Tillväxten var dock fortfarande låg i många länder i Afrika och Latinamerika.

Även Västeuropa drog nytta av den starka expansionen i Förenta staterna, men även om tillväxten blev ca 2 1/2 26 var den likväl otillräcklig för att hejda en fortsatt uppgång i arbetslösheten. Närmare 19 miljoner människor går f.n. arbetslösa i Västeuropa.

Inflationen har fortsatt att sjunka också i Västeuropa men detta har skett till priset av en svag utveckling av den interna efterfrågan och en stigande arbetslöshet. Den tillväxt som kommit till stånd har i stor utsträckning byggt på bidrag från utrikesbalansen, medan i Förenta staterna den inhemska efterfrågan ökat snabbare än produktionen. Dessa skillnader har förstärkts av den ekonomiska politik som förts på ömse sidor om Atlanten. Den utpräglat expansiva finanspolitiken i Förenta staterna har bidragit till en hög intern efterfrågan i den amerikanska ekonomin, medan den starkt restriktiva finanspolitik som förts i Västeuropa de senaste åren utgjort en kraftig broms på tillväxten där.

Den fortsatt ojämna fördelningen av tillväxten i industriländerna har lett till att betalningsobalanserna mellan Förenta staterna och omvärlden ytterligare förstärkts. Underskottet i den amerikanska bytesbalansen har under det senaste året ökat från drygt 40 miljarder dollar till 100 miljarder dollar. Japan och vissa europeiska länder å andra sidan har byggt upp stora, och växande, bytesbalansöverskott. Dessa obalanser mellan olika grupper av länder har inte, som man skulle kunna vänta sig, resulterat i en anpassning av växelkurserna mellan viktigare valutor, i första hand genom en försvagning av dollarn gentemot övriga valutor. Tvärtom har dollarn under 1984 och under de första månaderna i år fortsatt att förstärkas. Därefter har en viss försvagning inträtt, vars varaktighet dock är osäker.

Många bedömare finner det allt svårare att förklara denna utveckling. Somliga pekar på den amerikanska ekonomins dynamiska utveckling, den höga avkastningen på investerat kapital i Förenta staterna och bristen på alternativa placeringar som faktorer bakom dollarns styrka. Den grundläggande förklaringen till dollarns utveckling torde dock stå att finna i de stora finansiella obalanser i den amerikanska ekonomin, som framkallats inte minst genom det växande underskottet i den federala budgeten. Det inhemska privata sparandet är otillräckligt för att finansiera denna försämring av den offentliga sektorns sparande och den investeringsökning som nu äger rum. Mellanskillnaden måste täckas genom ett mycket betydande inflöde av kortfristigt kapital från omvärlden, vilket har kunnat attraheras genom en mycket hög räntenivå.

Prop. 1984/85: 150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 13

Bedömningen av den ekonomiska utvecklingen för de närmaste åren är

starkt beroende av möjligheterna att åstadkomma en smidig växelkursanpassning och en successiv reduktion av betalningsobalanserna. En snabb och drastisk anpassning av växelkurserna kan inte uteslutas och en sådan utveckling skulle allvarligt kunna hota den relativt stabila tillväxt i industriländerna som nu ändock förefaller sannolik.

En anpassning nedåt av dollarns kurs skulle naturligen ha skett om den expansiva finanspolitiken hade kombinerats med en snabb likviditetsut-

veckling men penningpolitiken har tvärtom varit genomgående restriktiv. Mycket talar för att en tillväxt i industriländerna i år på ca 3 1/4 90 kan

realiseras. Världshandeln väntas öka med ca 590 såväl 1985 som 1986. Aktiviteten i Förenta staterna tycks förbli hög en god del av året och i Västeuropa har utsikterna både för exporten och investeringsutvecklingen förbättrats något de senaste månaderna. I Västeuropa väntas nuvarande

tillväxttakt om 21/26 i stort sett kunna bibehållas både i år och under

1986. I Japan förutses tillväxten dämpas till 4-5 22 för motsvarande period. För såväl Västeuropa som Japan gäller dock att denna tillväxt till

betydande del skulle komma från nettoexporten, dvs. att den inhemska

efterfrågan skulle utvecklas klart svagare än bruttonationalprodukten.

Blickar man längre fram ter sig däremot riskerna betydande för att den

dämpning av tillväxten som förutses i Förenta staterna inte i tillräcklig grad

kompenseras genom ökad tillväxt i övriga delar av världsekonomin. I stället kan en nedåtgående process inledas med svagare tillväxt och handel, ökande protektionism och förnyade finansiella störningar i en negativ växelverkan.

Samordnade internationella insatser krävs för att hindra en sådan ut-

veckling. En viktig uppgift för den ekonomiska politiken i länder utanför

Förenta staterna måste vara att säkra en snabb och varaktig tillväxt. En starkare expansion i Västeuropa är i sig önskvärd för att arbetslösheten skall kunna reduceras. Men en sådan skulle också verksamt bidra till att reducera nuvarande betalningsobalanser. Den skulle dessutom bidra till att

upprätthålla efterfrågan på u-ländernas export, så att förnyade skuldproblem kan undvikas. Det viktigaste medlet åtminstone på kortare sikt för att

åstadkomma en mer dynamisk utveckling i Västeuropa torde vara en mindre restriktiv finanspolitik i de länder som har en stark betalningsba-

lansställning och samtidigt fått inflation och statsfinanser under rimlig

kontroll. Även i Japan torde utrymme finnas för en annorlunda avvägning

mellan finans- och penningpolitik i syfte att stimulera den interna efterfrågan.

Som ett exempel på ett försök att bygga under och säkerställa en stabil tillväxt framöver kan nämnas den handlingsplan för ekonomisk utveckling och full sysselsättning som de nordiska länderna nyligen enats om att genomföra. Planen innehåller bl.a. investeringsprojekt för att förbättra transporterna mellan de olika länderna.

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 14

Möjligheterna att få till stånd en starkare tillväxt i Västeuropa och Japan

skulle också väsentligt förbättras om den amerikanska administrationen

nådde framgångar i sina ansträngningar att reducera underskottet i den

federala budgeten. En nedskärning av underskottet skulle med stor sanno- :

likhet ge utslag i en lägre räntenivå i Förenta staterna, vilket i sin tur skulle möjliggöra för andra länder att föra en mindre restriktiv penningpolitik. Detta skulle verka stimulerande på den interna efterfrågan i dessa länder

och bidra till en förstärkt investeringsuppgång.

En starkare tillväxt utanför Förenta staterna, en reduktion av nu rådande betalningsobalanser och en anpassning av växelkurserna skulle

också bidra till att dämpa de starka tendenser till protektionism som fortsatt att göra sig gällande, trots den ekonomiska återhämtningen. Fortsatt hög arbetslöshet i många länder och en starkt övervärderad dollar har

varit viktiga bidragande orsaker till denna utveckling. Särskilt oroande är

de långtgående krav på importskydd från den amerikanska industrin som

f.n. diskuteras i kongressen. Protektionistiska åtgärder av den räckvidd som där aktualiserats skulle troligen utlösa motåtgärder från andra länder och därmed få ytterst allvarliga verkningar för det internationella handelssystemet och världsekonomin.

En fortsatt avveckling av handelshinder bör i stället eftersträvas i syfte

att motverka en protektionistisk utveckling. Detta kan bl. a. ske genom att

planerna realiseras på en ny sammanhållen förhandlingsrunda i GATT om

en fortsatt liberalisering av världshandeln.

3.2 Den svenska ekonomin

Den svenska ekonomins tillväxt väntas fortsätta under 1985. Bruttona-

tionalprodukten förutses öka med ca 21/22 för tredje året i rad. Den

förändring av resursanvändningen mot mer export och investeringar som inleddes 1982 fortsätter. Export och investeringar förutses öka med 6 1/2 20 medan konsumtionen väntas öka med bara drygt 122 (tabell 1).

I jämförelse med finansplanen i januari är det sammantaget en mer

positiv bild av produktions- och sysselsättningsutvecklingen 1985, som nu

framträder. Industrin förutses fortsätta sin expansion 1985. Efter en produktionsökning på 620 1983 och 726 1984 beräknas tillväxten till 626 1985. Industrins planer för i år — såsom de kommer till uttryck bl. a. i konjunkturinstitutets

senaste barometer — tyder på fortsatt stigande produktion och ökande

leveranser på såväl export- som hemmamarknaderna. Investeringsenkäten tyder på en mycket kraftig ökning av investeringarna, 2590 1 volym. Sysselsättningen i industrin beräknas fortsätta att öka. Särskilt expansiv är

utvecklingen i verkstadsindustrin.

Prop. 1984/85:150 Bilaga I Reviderad finansplan 15

Tabell 1 Försörjningsbalans 1983—1985

Milj. kr., Procentuell volymförändring

löpande

priser

Statliga myndigheter och

Export och investeringar inkl. lager 418 807 6,3 6,7 6,5 Konsumtion 618934 -—0,7 1.3 1,2 ! Förändring i lagerinvestering i procent av föregående års BNP.

Investeringarna

Bruttoinvesteringarna väntas öka med 31/290 1985. Industrin bidrar starkt till denna positiva utveckling, men även inom näringslivet i övrigt ökar investeringarna. 1984 ökade bostadsinvesteringarna — främst till följd av en kraftigt ökad ombyggnadsverksamhet — och för 1985 förutses en fortsatt hög nivå på ombyggnadsverksamheten, men en viss minskning av antalet påbörjade lägenheter. Reparations- och underhållsverksamheten beräknas fortsätta att öka i snabb takt.

Investeringarna i statliga myndigheter och affärsverk beräknas öka med drygt 270. De kommunala investeringarna minskar dock något, vilket innebär att de offentliga investeringarna sammantagna väntas ligga på en oförändrad nivå jämfört med förra året. Anslagen till underhåll inom byggnadsstyrelsens ansvarsområde ökar kraftigt budgetåret 1985/86.

Med denna bild av investeringsutvecklingen torde situationen i byggnadsverksamheten komma att förbättras 1985. En viss ökning av den totala produktionen och en fortsatt nedgång av byggarbetslösheten kan förväntas.

Priser, löner och konsumtion

De löneavtal som hittills slutits för 1985 täcker större delen av arbetsmarknaden och håller sig i huvudsak inom den ram på en 5-procentig

Prop. 1984/85: 150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 16

ökning mellan 1984 och 1985, om vilken enighet uppnåtts mellan regeringen och arbetsmarknadens parter. 1985 ser mot denna bakgrund ut att kunna bli det år då pris- och löneökningarna bryter tidigare mönster och kommer in på en lugnare bana. |

Det finns därmed goda förutsättningar för att regeringens mål att prisökningarna begränsas till nivån 3 26 under loppet av 1985 skall kunna uppnås. En reservation måste emellertid göras för att dollarkursen och importpriserna kan utvecklas på ett sådant sätt att målet inte helt kan nås. Generellt sett måste emellertid utsikterna att nu varaktigt pressa ner inflationen bedömas som goda. Förutom låga lönekostnadsökningar väntas en lugn internationell prisutveckling. Vidare förutses inga höjningar av indirekta skatter och arbetsgivaravgifter. Offentliga taxor och avgifter ökar mycket måttligt. Prisstoppet och de föreslagna likviditetsindragningarna bör också verksamt kunna bidra till att hålla nere prisökningarna. Även konjunkturinstitutet räknar i sin bedömning till nationalbudgeten med en kraftig dämpning av inflationen, till 3,7 20 under loppet av 1985.

Hushållens disponibla inkomster beräknas öka med närmare 2220 1985. En viss ökning av sparandet förutses, varför den privata konsumtionen väntas öka något långsammare, eller med ca 11/2 260 1985. Reallönesum-

man efter skatt beräknas öka med ca 11/26 1985, varav en del beror på

ökad sysselsättning och en del på ökad real timlön. Även 1984 ökade reallönerna i ungefär samma omfattning. Pensionärernas disponibla inkomster förstärks genom att pensionerna nu åter är värdesäkrade. För barnfamiljerna förbättras inkomstutvecklingen 1985 av kraftigt höjda barnbidrag.

Den offentliga sektorn förutses fortsätta att expandera något 1985, dock långsammare än under tidigare år. Den offentliga konsumtionen beräknas öka med ca 19.

Konkurrenskraft och bytesbalans

Den svenska industrins konkurrenskraft kan mätas på flera olika sätt. De svenska företagens relativa exportpriser beräknas i år ligga ca 6 76 lägre än 1981 och de relativa lönekostnaderna per producerad enhet ca 2096 lägre. Lönsamheten i den svenska industrin har vidare under senare år ökat mer än i andra OECD-länders industrier. Sammantaget kan man konstatera att huvuddelen av den konkurrenskraftsförstärkning som devalveringen hösten 1982 innebar kvarstår. Genom de kraftiga valutakursrörelserna de senaste åren och kronans bindning till valutakorgen har konkurrenskraften stärkts mer gentemot exempelvis Förenta staterna än gentemot Förbundsrepubliken Tyskland.

Bytesbalansen visade ett mindre överskott 1984. Den relativt snabba ökningen av den totala efterfrågan, efterfrågans sammansättning och det ökade kapacitetsutnyttjandet i den svenska ekonomin drar emellertid med sig en kraftig importökning i år. Samtidigt dämpas exportökningen, bl. a.

17 Prop. 1984/85: 150 Bilaga 1 Reviderad finansplan

till följd av att de svenska relativpriserna ökade något 1984 och en svagare tillväxt av världshandeln 1985. I stort sett förutses de svenska företagen emellertid kunna behålla sina marknadsandelar 1985. Exporten av bearbe-

tade varor beräknas öka med drygt 6960 och den totala exporten av varor

och tjänster beräknas öka med drygt 496. Utvecklingen innebär ändå att bytesbalansen försämras något i år. Bytesbalansen beräknas uppvisa ett underskott på 3 miljarder kr. 1985 (tabell 2). Försämringen av bytesbalansen beror också på ökade räntebetalningar till utlandet till följd av den höga dollarkursen. Dessutom ökar nettoimporten av råolja och petroleumprodukter. Vidare spelar lagerinvesteringarnas

utveckling en stor roll för utvecklingen av externbalansen. 1984 minskade lagren, medan en lageruppbyggnad förutses 1985. Denna förändring i lagerinvesteringarna bidrar till importökningen för varor och tjänster 1985 med ca 2 procentenheter. Min bedömning av bytesbalansens utveckling 1985 skiljer sig något från

den prognos som konjunkturinstitutet redovisar i den reviderade nationalbudgeten. Institutet förutser ett underskott på 6 1/2 miljarder kr. Enligt min mening finns det anledning att räkna med en något mindre lageruppbygg-

nad 1985 än vad institutet anger och därmed även en mindre import.

Vidare torde nettoimporten av råolja och petroleumprodukter i svenska

kronor bli lägre än vad institutet räknar med. Det preliminära utfallet för handelsbalansen under januari-mars 1985 visar ett överskott på endast 1,6 miljarder kr., vilket är ett betydligt lägre överskott än under motsvarande period i fjol. Exporten har minskat jämfört den i och för sig mycket höga nivån första kvartalet 1984 och importen har ökat starkt. Importökningen beror främst på ökade investeringar i maskiner och lager, men även på att den privata konsumtionen har expan-

derat. Den senaste konjunkturbarometern tyder emellertid på stigande

exportvolym under resten av året. Jag vill understryka osäkerheten i prognoser av bytesbalansen. I progno-

sen för 1985 har kalkylmässigt förutsatts en dollarkurs på 9,35 kr. för

återstoden av året (motsvarande genomsnittet för februari 1985). En

10-procentig sänkning av dollarkursen kan på något års sikt beräknas förbättra bytesbalansen med ca 5 miljarder kr.

Tabell 2 Bytesbalans 1982—1985 Miljarder kr., löpande priser

2 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 150. Bilaga I

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 18

Sysselsättningen

Sysselsättningsläget förbättrades kraftigt under loppet av 1984. Mellan första kvartalet 1984 och första kvartalet 1985 ökade antalet sysselsatta med över 50000 personer (tabell 3). Den underliggande sysselsättningsökningen var ännu kraftigare, ca 70000 personer, eftersom de arbetsmark-

nadspolitiska insatserna i form av beredskapsarbeten m.m. minskade i

omfattning under samma period. Sammanlagt har sysselsättningen under

perioden första kvartalet 1982 till första kvartalet 1985 ökat med ca 80000 personer, varav drygt 50000 personer i industri och privata tjänster.

Flera tecken tyder på att arbetsmarknadsläget fortsätter att förbättras

under 1985. Antalet lediga platser har ökat kraftigt det senaste året, särskilt i industrin och byggnadsverksamheten, och antalet vid arbetsförmedling-

arna kvarstående arbetssökande har minskat betydligt. Den senaste konjunkturbarometern tyder på en fortsatt sysselsättningsökning i industrin. Den beräknas till ca 15 000 personer 1985. Sysselsättningen i de privata och offentliga tjänstesektorerna beräknas öka med ca 30000 personer. Sammanlagt beräknas sysselsättningen öka med 40 000 personer 1985. Trots en väntad ökning av arbetskraftsutbudet bör det därför vara möjligt att ytterli-

gare reducera arbetslösheten under 1985.

Tabell 3 Sysselsättning I kv. 1984—1 kv. 1985 Förändring i tusental personer

I kv 1984-

1 kv 1985

Beredskapsarbeten, ungdomslag och rekryteringsstöd —-16

Underliggande ökning 72

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 19

4¶Den ekonomiska politikens inriktning på olika områden

4.1 Sysselsättningspolitiken

Full sysselsättning är den ekonomiska politikens viktigaste mål. Sedan regeringsskiftet hösten 1982 har därför kampen mot arbetslösheten stått i politikens centrum.

I samband med att den ekonomiska politiken lades om, var det nödvändigt att göra en kraftig satsning på arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Arbetslösheten höll på att stiga kraftigt och kapacitetsutnyttjandet var lågt. Det kunde därför förväntas ta viss tid innan de positiva resultaten av politikomläggningen skulle slå igenom på sysselsättningen.

Det var till en början främst beredskapsarbetena och arbetsmarknadsutbildningen som byggdes ut. Samtidigt sattes omfattande investeringsprogram igång. Under 1984 har dessa åtgärder följts upp och fått en delvis annan inriktning. Exempel på dylika åtgärder är rekryteringsstöd och arbete i s.k. ungdomslag. Därigenom har antalet sysselsatta i beredskapsarbeten kunnat minskas kraftigt.

De tidigare mycket omfattande subventionerna till olönsamma företag och branscher har i huvudsak avvecklats. I stället har industripolitiken lagts om för att stimulera utveckling och förnyelse i mera framtidsinriktade branscher. Särskilda insatser har gjorts i samband med företagsnedläggningar och i särskilt utsatta regioner för att skapa nya arbetstillfällen och för att stimulera till omskolning och vidareutbildning.

En rad insatser har gjorts för att särskilt stimulera småföretagen. Genom tillkomsten av den s.k. OTC-listan på börsen har möjligheterna till en långsiktig finansiering av små och medelstora företag förbättrats. Särskilda insatser har genomförts av SIND, STU, utvecklingsfonderna och investeringsbanken för att stödja småföretagen. Nyföretagandet har ökat markant under senare år. 1983 startade ca 20000 nya företag och 1984 ca 25 000.

Arbetsmarknadspolitiken har inriktats på att stödja en expansion i näringslivet. Särskilda insatser har gjorts för att mildra ungdoms- och långtidsarbetslösheten. Vidare har en rad åtgärder har under senare år vidtagits för att effektivisera arbetsförmedlingens verksamhet. Resultaten av detta arbete kan nu skönjas. Så t. ex. har vakanstiderna vid tillsättning av lediga platser inom industrin minskat. De är nu avsevärt kortare än under föregående konjunkturuppgångar.

Under senare år har bristen på kvalificerade tekniker varit påtaglig. Det är en effekt dels av att behovet av tekniker allmänt synes ha underskattats, dels av en förskjutning mot större krav på kunskaper i näringslivet. För att möta detta krav har intagningen till gymnasieskolan hållits på en hög nivå. Antalet utbildningsplatser vid de tekniska högskolorna har byggts ut. Arbetsmarknadsutbildningen i företag har förstärkts och därmed medverkat till att företagen har kunnat ökat sin interna vidareutbildning. Denna verk-

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 20

samhet kan väntas öka kraftigt, när medel från förnyelsefonderna kan tas i bruk nästa år. Chefen för arbetsmarknadsdepartementet lägger senare idag fram förslag om ytterligare förstärkning av teknikerutbildningen inom ramen för arbetsmarknadsutbildning i företag. Vidare har chefen för utbildningsdepartementet tidigare tillsatt en särskild arbetsgrupp som närmare

skall utarbeta förslag till åtgärder för att förbättra lärarsituationen vid de

tekniska högskolorna. Sammantaget torde således tillgången på utbildad

personal komma att successivt öka under de närmaste åren. Därmed

underlättas en fortsatt expansion i näringslivet.

Den nedgång i den totala sysselsättningen som ägde rum i början av

1980-talet har brutits. Arbetskraftsutbudet har ökat. Samtidigt har syssel-

sättningen ökat ännu kraftigare under det senaste året. Härigenom har det

varit möjligt att minska arbetslösheten (diagram 3).

Vid en internationell jämförelse framgår den mycket gynnsamma sysselsättningssituationen i Sverige klart, det gäller såväl arbetslösheten som förvärvsfrekvensen (tabell 4). Som exempel kan nämnas, att den högre förvärvsfrekvensen i Sverige jämfört med genomsnittet för Västeuropa motsvarar drygt 700 000 sysselsatta i Sverige.

Diagram 3 Arbetslösheten 1970—1985 1 000-tal personer

180¶ON AA 2 73 1 16 76 7 18 79 BO Bl BB 83 bt 85

Källa: Statistiska centralbyrån. -

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 2

Tabell 4 Förvärvsfrekvens och arbetslöshet i Sverige och OECD 1982—1985

Arbetslöshet Förvärvsfrekvens

Sverige OECD OECD Sverige OECD OECD

Förvärvsfrekvens: Den andel av befolkningen i åldrarna 15—64 år som tillhör arbetskraften. Källa: Statistiska centralbyrån och OECD.

Av de prognoser som jag tidigare redovisat framgår, att en fortsatt

förbättring av arbetsmarknadsläget väntas under återstoden av 1985. En sysselsättningsökning förutses inom de flesta näringsgrenar.

Det faktum, att sysselsättningsläget är och väntas vara fortsatt gott, utesluter inte att det fortfarande finns problem. Arbetslösheten för vissa grupper är trots minskningen av den totala arbetslösheten fortfarande hög.

Det är därför viktigt att det allmänt gynnsamma läget utnyttjas för att

angripa de strukturella obalanserna på arbetsmarknaden. Arbetsmark-

nädsstyrelsens nya, decentraliserade, och mer servicebetonade inriktning på sin verksamhet bör därvidlag komma att spela en viktig roll.

En näringsgren som har problem är byggsektorn. Arbetslösheten är där

regionalt koncentrerad till i första hand skogslänen, medan flera större

byggprojekt finns i storstadsregionerna. För att mildra problemen på bygg-

arbetsmarknaden kommer chefen för arbetsmarknadsdepartementet sena-

re i dag att presentera en rad åtgärder. Ytterligare medel kommer att satsas på bl.a. beredskapsarbeten i skogslänen. Vidare kommer ytterligare åtgärder att vidtas för att underlätta den regionala och yrkesmässiga rörligheten på byggarbetsmarknaden. Jag vill i sammanhanget också erinra om att en

proposition senare i vår kommer att lägas fram rörande den fortsatta

utbyggnaden av barnomsorgen, varvid åtgärder som berör byggsysselsätt-

ningen kommer att ingå.

4.2 Skattepolitiken

Den mest betydande förändring inom skattepolitiken som skett under

senare år är den reform av inkomstbeskattningen för fysiska personer som genomfördes under perioden 1983-1985. De viktigaste inslagen i denna reform var att sänka marginalskatterna, framför allt för heltidsarbetande, och att minska det skattemässiga värdet av underskottsavdragen för höginkomsttagarna.

Huvudsyftet med skattereformen har uppnåtts. I år beräknas endast 23 70 av de heltidsarbetande ha en marginalskatt som överstiger 50, mot

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 22

ca 8570 1982. Av samtliga inkomsttagare beräknas 198512,526 ha en marginalskatt som överstiger 5076 och drygt 776 en marginalskatt som överstiger 5522. 1982 var motsvarande andelar 43 resp. 3520. Även för högre inkomster har marginalskatterna sänkts. Genom skattereformen har en mångårig utveckling med successivt stigande marginalskatter brutits och vänts i sin motsats. Att sänkningen varit betydande framgår av tabell 5. Även den totala inkomstskatten har sänkts påtagligt genom reformen.

Med skattereformen har flera 'väsentliga fördelar vunnits. Genom att marginalskatterna har minskats — i breda inkomstskikt har denna minskning varit betydande — blir skatten på en inkomstökning lägre än tidigare. Det blir i fortsättningen möjligt att erhålla en åsyftad reallöneutveckling med väsentligt lägre nominella löneökningar än tidigare, vilket bör ha en inflationsdämpande effekt. Genom att progressiviteten dämpats påverkas vidare skatteskalan mindre än tidigare av förändringar av penningvärdet.

Sparande uppmuntras genom att avkastningen på kapital efter skatt förbättras. Samtidigt minskas den skattemässiga favoriseringen av lån — såväl genom marginalskattesänkningen som genom avdragsbegränsningen. Härigenom motverkas konsumtion på kredit liksom möjligheterna att bygga upp realtillgångar med hjälp av kraftiga skattesubventioner via ränteavdrag. Skattereformen har sålunda bidragit till att hejda den inflationistiska utveckling som rådde på svensk fastighetsmarknad under främst 1970-talet. Till följd av att hushållens räntekänslighet ökat underlättas också möjligheterna att föra en effektiv kreditpolitik.

Genom att underskottsavdragens skattemässiga värde begränsats för höginkomsttagarna kan den skatteminskning som följer av ett underskottsavdrag bli högst 5026. Därmed har ökad fördelningspolitisk rättvisa skapats och missbruket av stora underskottsavdrag stävjats. S.k. nolltaxering har i princip omöjliggjorts genom skattereformen.

Skattereformen har också inneburit vissa förenklingar. Makebeskattningen och marginalskattespärren har förenklats, försäkringsavdraget och avdraget för frivilliga periodiska understöd har slopats och schablonavdraget under inkomst av tjänst har höjts.

Tabell 5 Marginalskatt 1976, 1982 och 1985

| Procent

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 23

Reformen av inkomstbeskattningen syftar, liksom en del andra skattepolitiska åtgärder som har vidtagits eller föreslagits, till att sänka skatten på arbete, sparande och andra produktiva insatser. I gengäld har skatten på konsumtion höjts. Dessa förändringar uttrycker en vilja att omfördela skattetrycket i en riktning som står i samklang med strävandena att stimulera ekonomin till ökad tillväxt och sysselsättning, samtidigt som ambitionerna att slå vakt om en rättvis fördelning vidmakthålls.

Regeringen har nyligen, i syfte att underlätta avtalsrörelsen, lagt ett förslag om en särskild skattereduktion för 1985 för alla som har en löneinkomst som överstiger 20000 kr. Skatterabattens konstruktion är sådan att den trappas upp successivt och uppgår till det maximala beloppet 600 kr. vid löneinkomster på 80000 kr. och däröver.

Regeringen har också nyligen lagt fram ett förslag till förenklad självdeklaration, som föreslås gälla från inkomståret 1986. I förslaget ingår att schablonavdraget höjs från 1000 till 3 000 kr. för samtliga löntagare. Vidare innebär förslaget att resekostnader på nytt blir fullt avdragsgilla. Dessa förslag betyder för ett mycket stort antal löntagare en skatteminskning med ca 1000 kr. Vidare föreslås sparavdraget bli höjt från 800 till 1600 kr.

Denna reform har setts som den mest angelägna efter den stora marginalskattereformen under perioden 1983-1985. Förslaget till förenklad självdeklaration innebär betydande skattesänkningar. I syfte att begränsa kostnaderna för reformen föreslås ingen höjning av basenheten för 1986. Efter 1986 bör däremot basenheten ånyo kunna anpassas till löne- och prisutvecklingen, så att marginalskatterna kan bibehållas på en rimlig nivå.

Förslaget till skatteförenkling innebär att ca 4 milj. inkomsttagare inte behöver upprätta en egen självdeklaration, utan endast behöver bekräfta att de uppgifter som skattemyndigheterna fått är riktiga. Därmed kommer granskningen av deklarationerna att underlättas påtagligt. I stället för att ägna sig åt de mindre frågorna kan kontrollen inriktas på frågor av mer väsentlig betydelse. Med en effektivare skattekontroll ökar också förutsättningarna för att målet om en rättvisare och mer likformig taxering skall kunna uppfyllas.

De åtgärder som föreslås för att något minska de kommunala utdebiteringsskillnaderna redovisas närmare i kapitel 6.

Även företagsbeskattningen har sedan 1982 förändrats i linje med de intentioner som gällt vid reformeringen av beskattningen av fysiska personer. Skattebasen har breddats samtidigt som skattesatsen har sänkts. Detta har skett genom att rätten till lagernedskrivningar har reducerats och genom att den statliga skattesatsen har sänkts från 40 till 32 26. Den totala skattesatsen har därmed sänkts från 58 till 52 Zz. Detta har inneburit att kapitalets rörlighet har ökat. Därmed har också ett steg tagits i riktning mot målet om likformighet i beskattningen av produktionsfaktorerna arbete och kapital.

Som framgick av redovisningen i finansplanen i 1985 års budgetproposi-

Prop. 1984/85: 150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 24

tion har även andra viktiga förändringar gjorts inom företagsbeskattningen. Det särskilda investeringsavdraget liksom forskningsavdraget har slopats. Den ökade lönsamheten gör det inte längre motiverat med generella stimulanser av det slaget. Reglerna för utnyttjande av de allmänna investeringsfonderna har förändrats, så att de återigen givits funktionen av konjunkturpolitiska styrinstrument.

Som ett led i regeringens strävan att stimulera utbildning, forskning och utveckling har särskilda förnyelsefonder inrättats. 1022 av företagens vinster under 1985 skall avsättas till dessa fonder, som i samråd med de anställda skall användas för sådana ändamål. Också den vidgade avdragsrätten för nyetablerade företags utvecklingskostnader kommer enligt min mening att verka stimulerande för företagsamheten.

För att förenkla hela taxeringsförfarandet inom företagsbeskattningen har riksdagen beslutat att den kommunala taxeringen av juridiska personer skall slopas fr. o. m. 1986 års taxering. I samband därmed befrias företagen från den kommunala garantibeskattningen. Skattesatserna för skilda slag av juridiska personer blir nu endast två -52 20 för aktiebolag och ekonomiska föreningar och 404 för stiftelser m. fl. skattskyldiga.

4.3 Fördelningspolitiken

Den viktigaste fördelningspolitiska uppgiften nu är att föra en ekonomisk politik som gör det möjligt att nå full sysselsättning och ett stabilt penningvärde. Arbetslöshet skapar såväl ekonomiska som sociala klyftor i samhället. Inflationen omfördelar årligen värden för åtskilliga miljarder kr. från sparare till låntagare. Inflationen innebär också ett hot mot den fulla sysselsättningen genom att den urholkar konkurrenskraften. Att den ekonomiska politiken sedan 1982 förmått att minska både arbetslösheten och inflationen är därför av allra största betydelse.

] det rådande statsfinansiella läget är utrymmet för reformer mycket begränsat. Det är då speciellt viktigt att. vid sidan av stabiliseringspolitiken, bedriva en aktiv och medveten fördelningspolitik.

För att möta de påfrestningar som krispolitiken innebär och för att fördela bördorna så rättvist som möjligt, har en lång rad åtgärder vidtagits. Hösten 1982 upphävdes de försämringar av det sociala trygghetssystemet som hade beslutats av den tidigare riksdagsmajoriteten. Det gällde att slopa karensdagarna i sjukförsäkringen, att återställa värdesäkringen av pensionerna, ersättningen inom arbetslöshetsförsäkringen och statsbidragsnivån i barnomsorgen.

Arbetslöshetsersättningen har höjts i flera omgångar och utgår fr. o. m. den 1 juli 1985 med maximalt 315 kr. Pensionärerna har fått kompensation för 1984 års prisstegringar. Genomsnittligt ökar pensionerna med 7,4 776 1985. För handikappade har särskilda insatser gjorts.

Den 1 januari i år trädde en stor familjepolitisk reform i kraft. Barnbidra-

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 25

get höjdes med 1500 kr. till 4 800 kr. per barn och år. Det är den kraftigaste höjningen någonsin. Även flerbarnstilläggen och studiebidragen har höjts. Vidare har bostadsbidragen stärkts genom ändrade hyres- och inkomstgränser. Garantinivån i föräldraförsäkringen har höjts.

Skattesystemet har förändrats, så att förmögenheter och aktier beskattas hårdare än tidigare. Arvs- och gåvoskatten har likaså höjts. Det skattemässiga värdet av underskottsavdrag i form av räntor m. m. vid inkomstbeskattningen har begränsats, samtidigt som marginalskatterna har sänkts. Avdragsrätt har införts för fackföreningsavgifter. Som tidigare redovisats har förslag lagts om en särskild skattereduktion om 600 kr. för löntagarna 1985 och om en höjning av schablonavdraget från 1 000 till 3000 kr 1986. Dessa förslag har störst betydelse för medel- och låginkomsttagarna.

Genom allemanssparandet har det blivit möjligt att minska skattesubventionerna till höginkomsttagare, samtidigt som sparstimulanserna numera går till en bredare grupp av inkomsttagare.

Även andra sparstimulanser har vidtagits som främst riktar sig mot småsparare. Sålunda kommer sparavdraget 1986 att individualiseras och höjas till 1600 kr.

Den nödvändiga vinstuppgången i näringslivet har skapat vissa fördelningspolitiska spänningar. I syfte att mildra dessa har en rad åtgärder vidtagits för att sterilisera en del av likviditeten och för att styra vinsterna till investeringar, forskning och utveckling samt utbildning. Hit bör bl. a. löntagarfonderna och förnyelsefonderna samt de åtgärder som nu föreslås för att dra in en del av likviditeten från näringslivet.

4.4 Kreditpolitiken

Kreditmarknaden har under senare år genomgått en betydande omvandling. Nya upplåningsinstrument såsom statsskuldväxlar och riksobligationer har introducerats samtidigt som vissa regleringar, t.ex. likviditetskraven för bankerna, har avskaffats. Anbudsförfarande vid emission av statsskuldväxlar och riksobligationer samt räntestyrning via öppna marknadsoperationer från riksbankens sida är andra viktiga inslag i denna politik. En livaktig penningmarknad har utvecklats och förutsättningar har skapats för att vitalisera obligationsmarknaden.

Kreditpolitiken har, under 1984 och början av 1985, i hög grad präglats av dollarns utveckling och valutaflödena. Efter diskonto- och straffräntehöjningen vid halvårsskiftet 1984 sjönk de inhemska penningmarknadsräntorna ungefär i takt med nedgången i dollarräntorna. Mot slutet av året steg dollarns värde mot andra valutor markant trots fortsatt fallande dollarräntor. För Sveriges del bromsades nedgången i den inhemska räntenivån upp. En positiv räntemarginal på ca 2 procentenheter i förhållande till det amerikanska ränteläget vidgades därmed ytterligare under årets sista månader. N

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 26

För Sveriges vidkommande dämpades dollarns värdestegring gentemot kronan i viss mån genom en betydande utförsäljning av valuta. Valutaströmmen från bytesbalans och privat och kommunal kapitalbalans, som

från halvårsskiftet 1984 fram t.o.m. oktober hade givit upphov till ett visst inflöde, resulterade under årets två sista månader i ett utflöde på drygt 3,5

miljarder kr. När utflödet fortsatte under början av 1985 ingrep riksbanken med operationer på den öppna marknaden, vilket ledde till en ränteupp-

gång med ca 2 procentenheter.

Trots detta fortsatte valutautflödet under inflytande av en fortsatt dra-

matisk dollaruppgång. Denna nådde sin kulmen kring månadsskiftet februari/mars. Den nedåtriktade tendensen som därefter inträtt har karakte-

riserats av stora kastningar som skapat osäkerhet på valutamarknaden. Det har medfört ett fortsatt valutautflöde bortsett från en kortare tids inflöde i början av april. De stora kastningarna har också inneburit att

räntevapnet under vissa tider varit mindre effektivt. Dessa kortsiktiga svängningar i det privata valutaflödet är oundvikliga, inte minst beroende

på att de löpande betalningarna med omvärlden uppvisar starka säsongmässiga variationer.

Trots att likviditetsökningen dämpats, är den höga likviditeten i ekono-

min fortfarande ett problem. Likviditetsutvecklingen bestäms i hög grad av

budgetunderskottet och dess finansiering. Traditionellt är underskottet

betydligt större under andra halvåret. I år förfaller dessutom en betydande

volym prioriterade obligationer till inlösen under hösten. Samtidigt frigörs medel på olika konton i riksbanken, vilket ytterligare bidrar till att likvi-

disera marknaden under andra halvåret. Att dra in denna överlikviditet

enbart genom operationer på marknaden skulle innebära risk för en press

uppåt på räntorna.

Mot denna bakgrunden föreslår jag, att en del av den mycket stora likviditet som idag finns uppbyggd i näringslivet och i kommunsektorn

binds på konton i riksbanken. Förslaget innebär att ett belopp motsvarande 6260 av den del av 1984 års lönesumma som överstiger 20 milj. kr. skall inbetalas på likviditetskonto i riksbanken. Inbetalningen föreslås beträffande företagen ske vid två tillfällen, 492 i augusti 1985 och 226 i januari

1986. För kommunernas del föreslås hela inbetalningen, 6 76, ske i januari 1986. Totalt beräknas ca 8,5 miljarder kr. på detta sätt dras in till riksbanken, där medlen skall vara bundna t. o. m. mars 1988. (Se vidare avsnittet

” särskilda frågor” och lagförslag i bilaga 1.9.) En fortsatt tillväxt i statsskulden utgör en belastning på kreditmarknaden. Problemen med budgetunderskottets finansiering har under de senaste åren ändå lättat i takt med att underskottet i statsbudgeten nedbringats

och tillväxten i statsskulden därmed avtagit. Det är i första hand utlands-

upplåningen som minskat som en följd av den förbättrade externa balansen. I kalkylen för statens upplåningsbehov beräknas inte någon statlig

nettoupplåning utomlands äga rum under 1985 (tabell 6). Den utlandsupp-

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 27

Tabell 6 Statens lånebehov 1983—1985 Miljarder kr.

1983 1984 1985

företags och kommuners insättningar

Källa: Riksbanken.

låning på 10 miljarder kr., som anges i tabellen, beräknas motsvara de tidigare uppkomna kursförluster som realiseras, då äldre lån omsätts till högre valutakurser.

Förutsättningarna för upplåning på den inhemska marknaden har på ett avgörande sätt förändrats genom de nya och mer marknadsanpassade upplåningsinstrument som introducerats. I tabell 6 har den inhemska statliga upplåningen utanför riksbanken delats upp på olika upplåningsformer. Övrigposten i kalkylen motsvarar i princip behovet av nettoupplåning i form av statsskuldväxlar och riksobligationer.

När det gäller budgetunderskottets finansiering är det värt att notera att upplåningen från hushållssektorn i år beräknas täcka hela 30926 av det totala budgetunderskottet. Det är i första hand allemanssparandet som möjliggjort detta. De nya reglerna för allemanssparandet — bl. a. har högsta tillåtna månadsinsättning höjts från 600 till 800 kr. — har ökat upplåningspotentialen och närmare 10 miljarder kr. beräknas kanaliseras till staten denna väg. Via premie- och sparobligationer beräknas ytterligare ca 10 miljarder kr. kunna lånas upp från hushållen.

Den nya utformningen av placeringsplikten för kapitalmarknadsinstituten, där bruttoförvärv och inte innehav av prioriterade statspapper regleras, innebär att den statliga nettoupplåningen hos AP-fonden och försäkringsbolagen under året blir beroende av de anpassningar i värdepappersportföljen som instituten väljer att göra. Placeringsplikten innebär ett krav på bruttoförvärv av nyemitterade statsobligationer på ca 20 miljarder kr. under 1985. Samtidigt förfaller en betydande del av innehavet av äldre prioriterade obligationer till inlösen under året. Detta ökar kapitalmarknadsinstitutens utrymme för nettoköp av oprioriterade statspapper, dvs. statsskuldväxlar och riksobligationer.

Statens nettoupplåning i företagssektorn kommer sannolikt att begrän-

Prop. 1984/85:150 Bilaga I Reviderad finansplan 28

sas till uppskattningsvis ca 5 miljarder kr. En betydande del av företagens överlikviditet dras emellertid in till staten genom olika fondavsättningar i riksbanken. För 1985 beräknas nettoinsättningarna inkl. ovan nämnda indragningar till närmare 15 miljarder kr.

Jag vill avslutningsvis föra fram några ytterligare förslag till förändringar utöver nämnda indragning av medel från näringsliv och kommuner till konton i riksbanken.

Jag avser föreslå ändrade rutiner för utbetalning av kommunalskattemedel. Utbetalningen av kommunalskattemedel, som f.n. sker den 18:e i varje månad ger tillsammans med uppbörden av arbetsgivaravgifter och preliminärskatt upphov till kraftiga kassasvängningar i banksystemet mellan den 19:e och 20:e i varje månad.

Dessa svängningar påverkar dagslånemarknaderna och ger upphov till betydande instabilitet i räntebildningen. För att motverka detta förslås en del, motsvarande kommunernas likviditetsbehov för inbetalning av ATP-avgifter och preliminärskatt, även fortsättningsvis utbetalas den 18:e. Återstoden föreslås utbetalas den 20:e i varje månad.

Jag vill i detta sammanhang också ta upp frågan om statens utlåningsverksamhet. Staten har under åren byggt upp betydande lånefordringar på hushåll, företag och kommuner om totalt över 100 miljarder kr. Detta har bidragit till att statsskulden ökat och medfört betydande extrakostnader för staten. Mot denna bakgrund finns det enligt min mening anledning att undersöka vilka möjligheter som föreligger till förtidsinlösen av vissa lån och försäljning av statliga fordringar.

När det gäller bostadslånen har frågan på regeringens uppdrag tagits upp i en rapport från bostadsstyrelsen. Ett område där åtgärder relativt snart kan bli aktuella är tomträttslånen. Sådana lån utgår inte längre sedan 1980. Den utestående lånestocken uppgår till ca 2,5 miljarder kr. Vad som närmast kan bli aktuellt är att förhandla med berörda kommuner i syfte att få dessa att förtidsinlösa nämnda lån.

5¶Budgetpolitiken

5.1 Det aktuella budgetläget

I budgetpropositionen i januari beräknades budgetunderskottet till 69,7 miljarder kr. för budgetåret 1984/85. Nuvarande beräkning visar på ett underskott om 69,1 miljarder kr. Som framgår av tabell 7 har inkomsterna räknats upp med 5,8 miljarder kr. och utgifterna exkl. statsskuldräntor med 0,3 miljarder kr. jämfört med budgetpropositionen. Statsskuldräntorna beräknas bli 4,9 miljarder kr. högre. De ökade inkomsterna förklaras främst av förändringar i den allmänna ekonomiska utvecklingen, bl. a. en högre lönesummetillväxt. Till detta xommer höjda inleveranser från riks-

Prop. 1984/85: 150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 29

Tabell 7 Budgetsaldo för budgetåren 1984/85 och 1985/86 Miljarder kr., löpande priser

1982/83 = 1983/84 = 1984/85 1985/86

Utfall Utfall

Budget- Nuv.ber. Budget- Nuv. ber.

prop. prop.

Inkomster 191,3 221,2 251,1 256,9 256,8 . 260,8 Utgifter exkl. statsskuldräntor 229,7 237,9 250,2 250,5 249,1 247,8 Statsskuldräntor 48,2 60,4 70,6 75,5 71,2 73,8 Kassamässigt budgetsaldo —86,6 —77,1 —69,7 —69,1 —63,5 —60,8 Budgetsaldot som andel av BNP 13,17 10,37 8,67 8,57 727 7,02

banken och intäkten av försäljningen av statens aktieinnehav i Södra skogsägarna AB. För utgifterna exkl. statsskuldräntor har ett flertal olika

förändringar registrerats i såväl höjande som sänkande riktning. Statsskuldräntorna ökar främst till följd av högre dollarkurs. En betydande del av ökningen avser valutaförluster vid omsättning av utlandslån.

För att ge en mer fullständig bild av budgetutvecklingen redovisas sedan

några år tillbaka även den s. k. underliggande utvecklingen av statsbudge-

ten, där effekterna av bl.a. tillfälliga åtgärder och bokföringsmässiga förändringar har exkluderats. Det underliggande budgetunderskottet beräknas nu till ca 59,4 miljarder kr. för innevarande budgetår.

Underliggande utveckling av statsbudgeten Miljarder kr., löpande priser

1982/83 1983/84 1984/85 1985/86

Utfall Utfall

Budget- Nuv. ber. Budget- Nuv. ber.

prop. prop.

Budgetsaldo —-81,4 —-66,7 —61.7 —-59,4 —60,6 —60,4 Budgetsaldo som

andel av BNP 12,52 8,94 7,67 732 6,9 4 6,97

För budgetåret 1985/86 är förändringarna något större i förhållande till vad som beräknades i budgetpropositionen. Budgetunderskottet beräknas

nu till 60,8 miljarder kr. att jämföra med 63,5 miljarder kr. i den tidigare

beräkningen. Inkomsterna har ökat med 4 miljarder kr. jämfört med bud-

getpropositionen. Denna uppgång, som erhålls trots att förslaget om för-

enklad självdeklaration leder till lägre inkomster, beror främst på en star-

kare ekonomisk utveckling i form av högre lönesumma. Dessutom har

riksbankens inleveranser räknats upp. Därutöver har ett antal relativt sett

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 30

mindre justeringar i beräkningarna gjorts. Utgifterna exkl. statsskuldräntor har dragits ned med 1,3 miljarder kr., vilket i första hand beror på förändringar under posten Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto. Statsskuldräntorna har räknats upp med 2,6 miljarder kr. till följd av ändrade räntenivåer och valutakurser.

Beräkningarna av den underliggande budgetutvecklingen visar på ett underskott om 60,4 miljarder kr. för nästa budgetår.

Sedan budgetåret 1982/83 har budgetunderskottet minskat kraftigt. Beräkningarna av den underliggande utvecklingen ger samma resultat: en kraftig förbättring av saldot sedan budgetåret 1982/83 med i det närmaste en halvering av underskottet mätt i BNP-termer. Den svaga ökningen av det underliggande saldot i nominella termer mellan innevarande och nästa budgetår motsvarar likväl en fortsatt minskning uttryckt som andel av BNP.

Det underliggande budgetsaldot har i årets budgetproposition och i nu presenterade beräkningar definierats på ett delvis annorlunda sätt än i motsvarande propositioner 1984. Jag lämnade en utförlig redogörelse för denna förändring i budgetpropositionen. Där framhölls att den ändrade definitionen, som bl. a. bättre ansluter sig till internationell praxis, främst påverkade nivån på budgetsaldot, men endast i begränsad utsträckning utvecklingen över åren. Som framgår av tablån beräknas det underliggande budgetsaldot sjunka med 21 miljarder kr. under perioden 1982/83— 1985/86. En beräkning enligt den tidigare definitionen ger en minskning under samma period med ca 16 miljarder kr.

Jag återkommer i det följande med en närmare redovisning av beräkningarna av det aktuella budgetläget (avsnittet särskilda frågor).

5.2 Långtidsbudgeten

Syftet med långtidsbudgeten (bilaga 1.3) är, som jag framhållit i det föregående, att kartlägga de statsfinansiella konsekvenserna på fem års sikt av redan fattade beslut och gjorda åtaganden. I långtidsbudgeten görs inga bedömningar av vilka budgetpolitiska åtgärder som bör genomföras. Avsikten med långtidsbudgeten är i stället att redovisa vilken budgetutveckling som blir följden om inte några nya utgiftsåtaganden görs och om skatte- och avgiftsreglerna inte ändras.

I årets långtidsbudget presenteras två olika alternativ för den ekonomiska utvecklingen. Lågalternativet — med låga nominella löneökningar, låg inflation, sjunkande ränta, god BNP- och reallönetillväxt samt sjunkande arbetslöshet — överensstämmer till stor del med balansalternativet i LU 84 och de s.k. treårskalkylerna. Högalternativet — med höga nominella löneökningar, hög inflation och räntenivå samt starkt ökande arbetslöshet och utebliven ekonomisk tillväxt — är ett mer schablonmässigt alternativ. Det ansluter till den utveckling som kännetecknade svensk ekonomi under senare hälften av 1970-talet och början av 1980-talet.

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 31

Tabell 8 Långtidsbudgeten för perioden 1985/86—1989/90 a. Inkomster och utgifter (löpande priser)

Genomsnittlig 1985/86 Genomsnittlig procentuell

Utgifter exkl. statsskuldräntor 9,1 247.8 2,6 6,4 Statsskuldräntor 42.8 73,8 2,0 10,5

b. Budgetsaldot (miljarder kr., löpande priser)

1985/86 — 1986/87 — 1987/88 —1988/89 — 1989/90 Låägalternativet —-60,8 -—64 —63 —55 -50 Högalternativet —-60,8 —67 —76 -8I —88

Resultaten av långtidsbudgetberäkningarna återfinns i tabell 8. Som framgår stiger inkomsterna i nominella termer något snabbare i högalternativet än i lågalternativet. Skillnaden blir dock begränsad till följd av den väsentligt sämre ekonomiska utvecklingen i högalternativet. De totala utgifterna däremot stiger avsevärt snabbare i högalternativet. Att skillnaden mellan de två alternativen blir större för utgifterna förklaras av att den höga inflationen, med de indexkopplingar som finns i budgeten, slår igenom kraftigt. samtidigt som den höga räntenivån och de stora budgetunderskotten driver statsskuldräntorna i höjden.

Kostnaderna för sysselsättningspolitiska åtgärder blir också markant högre i högalternativet till följd av den sämre ekonomiska utvecklingen.

Denna utveckling av inkomster och utgifter leder till att budgetsaldot i lågalternativet de första åren stiger något för att sedan minska (se även diagram 4), Det sista året i perioden, budgetåret 1989/90, beräknas budgetunderskottet till 50 miljarder kr., dvs. klart under det beräknade underskottet för budgetåret 1985/86. Uttryckt som andel av BNP sjunker budgetunderskottet under långtidsbudgetperioden från 7 till 4,7 26 i lågalternativet.

I högalternativet utvecklas saldot på ett helt annat sätt. Budgetunderskottet ökar kraftigt varje år för att slutåret uppgå till 88 miljarder kr. Även uttryckt som andel av BNP stiger underskottet åter, från 7 36 det första året till 7,6 56 det sista.

I diagram 4 återges vidare dels långtidsbudgeterna från 1977 och framåt, dels den faktiska budgetutvecklingen. Där framgår tydligt det trendbrott som ägt rum. Fram t.o.m. 1983 års långtidsbudget (LB 83) såg saldout-

Prop. 1984/85:150 Bilaga I Reviderad finansplan 32

Diagram 4 Utvecklingen av budgetsaldot enligt långtidsbudgetberäkningarna samt faktiskt/beräknat budgetutfall 1975/76—1989/90 Miljarder kr.

120- 1.” 1B83

00"

LB BL - 100—

a a

80- 3

ad LB gps PRRRRR ot LB 84 80- << ses enenn od 1B 79 LB 85 40- LB 78 J

- 20-

LB 77

[0] LI ' ' ' ' ' ' LJ ' ' ' ' Li

75/76 77/78 79/80 81/82 83/84 85/86 87/88 89/90

Anm: För LB 84 och LB 85 redovisas lågalternativet i diagrammet.

vecklingen över kalkylperioden allt sämre ut för i stort sett varje ny långtidsbudget som lades fram. Efter 1983 har långtidsbudgeterna visat en bättre bild för varje år, dvs. den kraftiga neddragning av budgetunderskotten som uppnåtts sedan budgetåret 1982/83 har slagit igenom även i långtidsbudgeterna. En central fråga är varför denna förbättrade utveckling erhållits. En betydande del av förklaringen är den kraftiga inkomstökning som inträffat sedan budgetåret 1982/83. Mellan budgetåren 1982/83 och 1985/86 beräknas statsinkomsterna öka med närmare 70 miljarder kr., dvs. med ca 3690 i löpande priser eller med över 1090 i fasta priser. Denna kraftiga ökning förklaras av den goda ekonomiska tillväxten och den därav följande ökningen av skattebasen, något som följer av att skattetrycket inte har ökat under perioden. Den andra förklaringsgrunden ligger på utgiftssidan. Det framgår av långtidsbudgeten att utvecklingen för utgifterna exkl. statsskuldräntor uppvisat ett trendbrott. Dessa utgifter steg under perioden 1975/76—-

Prop. 1984/85:150 Bilaga I Reviderad finansplan 33

1980/81 med i genomsnitt ca 5 22 årligen i fasta priser. Under budgetåren

1981/82 och 1982/83 steg däremot utgifterna exkl. statsskuldräntor med

endast 124 per år i fasta priser och de två senaste budgetåren, 1983/84 och . 1984/85, har dessa utgifter sjunkit med i genomsnitt nära 4272 per år i fasta ' priser. Denna ytterligare neddragning under de två sista budgetåren förklaras främst av att stödet till krisbranscher minskat mycket kraftigt. En genomgång av utgifterna, exkl. såväl statsskuldräntor som konjunk-

turberoende arbetsmarknadspolitiska och industripolitiska utgifter, visar

att den årliga tillväxten t.o.m. budgetåret 1980/81 i genomsnitt var nära 496i fasta priser. Under åren därefter har utgifterna minskat med i genomsnitt drygt 196 per år. Även mätt på detta sätt har således utgifternas

tillväxt avbrutits och ersatts av i en minskning i reala termer. Jag återkommer strax till den stora betydelse utgiftsutvecklingen har för budgetunderskottets storlek.

Trendbrottet för utgiftsutvecklingen har till en del uppnåtts tack vare den strikta budgetprövningen i det reguljära budgetarbetet. Andra bidragande faktorer är de beslut som tagits om neddragning av olika utgiftspro-

gram och om minskad indexbindning för vissa utgifter.

Det är viktigt att uppmärksamma, att det i långtidsbudgetkalkylerna inte görs någon återknytning mellan beräkningsresultatet och de allmänekono-

miska förutsättningar som beräkningarna baseras på. I lågalternativet i årets långtidsbudget torde sålunda det framräknade budgetunderskottet

inte vara förenligt med de antaganden om låg inflation och låga nominella löneökningar som beräkningen baseras på. Härför krävs en ytterligare minskning av budgetunderskottet.

Den positiva utveckling som beskrivs i långtidsbudgetens lågalternativ

är med andra ord inte tillräcklig för att uppnå samhällsekonomisk balans.

Under de första åren av perioden stiger budgetunderskottet något, medan LU 84 och årets treårskalkyler anger att budgetunderskottet bör dras ned även på kortare sikt. Det är därvid viktigt att konstatera att budgetutvecklingen, som den nu beräknas för budgetåren 1984/85 och 1985/86, ligger väl i linje med vad som krävs enligt balansalternativet i 1984 års långtidsutredning.

Långtidsbudgetens högalternativ visar att budgetutvecklingen lätt kan

återvända till en mycket negativ bana. Om stora nominella löneökningar och hög inflation skulle komma att karakterisera de närmaste åren, stiger

budgetunderskotten dramatiskt för att vid slutet av 1980-talet uppgå till

närmare 90 miljarder kr. Den sanering av statsbudgeten som har åstadkommits under de senaste åren, och som varit en förutsättning för en framgångsrik ekonomisk politik i andra avseenden, skulle i så fall snabbt omintetgöras. Det är alltså av avgörande betydelse för det fortsatta arbetet med att sanera de statliga finanserna, att prisökningarna blir låga de närmaste åren och därmed att tillväxten i ekonomin kan bli god.

Långtidsbudgeten visar dessutom, att även om låga prisökningar och 3 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 150. Bilaga I

Prop. 1984/85: 150 Bilaga I Reviderad finansplan 34

god tillväxt uppnås, skulle en expansiv utgiftspolitik i sig komma att omöjliggöra en positiv budgetutveckling. I långtidsbudgeten presenteras två olika beräkningar av hur de totala statsutgifterna skulle utvecklas om utgifterna exkl. statsskuldräntor i reala termer följde dels lågalternativets BNP-tillväxt, dels den tillväxttakt som gällde för statsutgifterna under perioden 1975/76--1980/81. I beräkningen har hänsyn tagits såväl till effekten på statsinkomsterna som på statsskuldräntorna (via det högre budgetunderskottet). I båda fallen har lågalternativets antaganden varit utgångspunkten. I det första fallet kommer budgetunderskottet att bli 35 miljarder kr. högre än i lågalternativet det sista året i perioden. I det andra fallet, med ca 590 tillväxt i fasta priser för utgifterna exkl. statsskuldräntor, dvs. samma tillväxttakt som under 1970-talet, blir underskottet hela 65 miljarder kr. högre än i lågalternativet för slutåret.

En återgång till en högre takt i utgiftsutvecklingen skulle med andra ord snabbt rasera de uppnådda resultaten under senare år även om utgifterna inte skulle stiga i snabbare takt än BNP. Dessutom torde, som framgår av LU 84 och treårskalkylerna, en utgiftstillväxt av detta slag göra det omöjligt att uppnå en ekonomi i balans med låg inflation och god tillväxt. En högre takt i utgiftsutvecklingen skulle således i praktiken komma att läggas ovanpå högalternativets redan dystra bild av saldoutvecklingen. I den mån utvecklingen skulle börja gå i denna riktning, skulle tämligen snabbt en omfattande åtstramning av utgifterna bli oundviklig.

5.3 Den offentliga sektorns effektivitet

I årets finansplan redovisade jag utförligt min syn på det fortsatta rationaliseringsarbetet i den offentliga förvaltningen och statsmakternas effektivitetskrav på myndigheterna. Jag begränsar mig därför nu till att ta upp vissa aktuella frågor.

I enlighet med vad jag förutskickade i finansplanen baseras direktiven för myndigheternas anslagsframställningar för budgetåret 1986/87 på det nuvarande fleråriga huvudförslaget för förvaltningsanslagen. Regeringen har sålunda nyligen beslutat om direktiv, som innebär att samtliga myndigheter skall om inte annat beslutas redovisa ett s.k. huvudförslag som omfattar tre budgetår (1986/87— 1988/89). Förslaget skall innebära en real minskning av förvaltningsanslagen med 522 över perioden. Om särskilda skäl föreligger kan dock myndigheten hemställa om att resurserna läggs fast för endast ett år. Samtidigt betonas betydelsen av att myndigheterna redovisar konsekvenserna av resursminskningen över tre år på ett sådant sätt att statsmakterna kan göra prioriteringar.

Av direktiven framgår också att myndigheterna skall granska transfereringssystemen för att belysa möjligheterna att bryta automatikkopplingar, genomföra omprövningar eller effektivisera systemen. Granskningen skall även syfta till att effektivisera administrationen och förbättra den statliga kassahållningen.

Prop. 1984/85: 150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 35

I den skrivelse om utvecklingen av den offentliga sektorn som chefen för civildepartementet avser att föreslå regeringen att lämna till riksdagen inom kort, kommer enligt vad jag har erfarit att bl. a. betonas behovet av

ökad långsiktighet vid budgetering av myndighetsanstag. Detta är frågor som också verksledningskommittén överväger. Med hänsyn till vikten av att få praktiska erfarenheter av olika tänkbara lösningar att mer reguljärt

lägga fast ekonomiska ramar på exempelvis tre år har jag bedömt det

lämpligt att redan i år ge ett mindre antal myndigheter särskilda direktiv att

ta fram ett fördjupat underlag till regeringen inför nästa års budgetarbete

avseende perioden 1987/88—1989/90. Ett förberedelsearbete härför pågår

inom regeringskansliet.

Jag vill i detta sammanhang även nämna att jag räknar med att inom kort föreslå regeringen att uppdra åt riksrevisionsverket att utreda och lämna förslag till tekniska lösningar för ett system som ger möjlighet till överföring av förvaltningsmedel mellan budgetår. Sådana möjligheter ingår som

ett led i åtgärder för att öka långsiktigheten i myndigheternas medelshan-

tering och utgör ett incitament för myndigheterna att hushålla bättre med

sina resurser. Den offentliga sektorns effektivitet handlar om i vilken grad medborgar-

nas behov av service, sjukvård, transporter, utbildning och andra insatser

tillgodoses i relation till de resurser som förbrukas. Jag vill därför något

beröra de studier som nyligen presenterats om produktiviteten i den offentliga sektorn.

I rapporter till den av regeringen tillsatta expertgruppen för studier av offentlig ekonomi (ESO) har redovisats uppgifter som tyder på att produktiviteten i den offentliga sektorn sjunkit sett över hela perioden 1960-1980.

Sett i ett kortare perspektiv tyder dock resultaten på att produktiviteten i den statliga administrationen ökat mellan 1975 och 1980. Ett trendbrott kan således iakttas för den statliga verksamheten. Landstingens, främst sjuk-

vårdens, produktivitetsminskning, som tidigare var avsevärd, skulle samtidigt ha avtagit. Några mätningar för perioden efter 1980 finns ännu inte.

Det måste starkt betonas att det inte går att sätta likhetstecken mellan produktivitet och effektivitet, eftersom det mer tekniskt inriktade produk-

tivitetsbegreppet enbart mäter antalet prestationer i förhållande till insatta resurser och inte graden av måluppfyllelse som effektivitetsbegreppet mäter. Det bör också framhållas att mätningarna kan bli missvisande, om de ej förmår ta hänsyn till förändringar av prestationens karaktär. Värdet

för medborgarna av verksamheten inom den offentliga sektorn är sålunda

inte enbart en fråga om dess produktivitet. De offentliga tjänsternas kvali-

tet, tillgänglighet och rättvisa fördelning mellan olika medborgare är centrala dimensioner i ett välfärdssamhälle. De föreliggande studierna utgör emellertid, även internationellt sett, ett framsteg vad gäller metoder för att bedöma den offentliga sektorns produk-

tivitet. En rad analyser och diskussioner återstår dock för att utveckla

Prop. 1984/85: 150 Bilaga I Reviderad finansplan 36

löpande mätningar som kan komma till användning som underlag vid

utvärdering och styrning av offentliga verksamheter. Det finns all anled-

ning att fortsätta detta metodutvecklingsarbete. Det är viktigt att besluts-

underlagen kan vidgas och fördjupas med ett genomarbetat material, som belyser hur produktiviteten utvecklas och vad som förklarar utvecklingen. Jag vill i detta sammanhang, efter samråd med chefen för industridepartementet, även ta upp frågan om den statliga normgivningen gentemot näringslivet.

Som framgår av bl.a. årets budgetproposition ingår som ett viktigt led i

den nya industripolitiken att skapa förutsättningar för en stabil och gynn-

sam miljö för industriell tillväxt och förnyelse, kreativitet, nya initiativ och nyföretagande. Som ett medel för att nå detta mål har en särskild arbetsgrupp — normgruppen -— tillsatts inom regeringskansliet. Gruppen har till

uppgift att gå igenom den statliga normgivningen gentemot näringslivet.

Gruppens arbete syftar till att motverka regler och tillämpning av regler

får konkurrensbegränsande effekter som följd.

En viktig utgångspunkt är att arbetet skall bedrivas utan att inkräkta på de grundläggande mål om säkerhet, hälsa, jämn fördelning etc. som i de

enskilda fallen motiverat att samhället gått in med reglerande åtgärder. Normgruppens fortsatta arbete har fastställts i ett regeringsbeslut. Den slutsats som dragits av hittillsvarande arbete är att behovet av insatser i

syfte att nå en förenkling av regler och en smidigare tillämpning gör sig särskilt gällande inom följande områden: — skatte- och socialavgiftsområdet, vad avser administration, uppbörd,

kontroll m. m. — arbetsmarknadsområdet, vad avser bl. a. myndighetsservice och tillämpningen av lagstiftningen

— näringslivets plan- och byggfrågor

— transportsektorns reglering

— teknisk provning och kontroll

Olika insatser för att komma till rätta med uppmärksammade problem för näringslivet inom de berörda avsnitten pågår redan hos berörda depar-

tement och myndigheter. Det är regeringens avsikt att med kraft driva förenklingsarbetet vidare inom de här utpekade områdena. Jag anser det naturligt att den av regeringen gjorda prioriteringen får sitt genomslag

också i normgruppens kommande arbete.

Arbetet enligt ovanstående huvudpunkter kommer att bedrivas i nära

kontakt med näringarnas representanter och arbetsmarknadens parter. Ett brett spektrum av utrednings- och attitydpåverkande åtgärder kommer att

bli aktuellt.

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 37

6¶Kommunernas ekonomi

Regeringen hade i december 1984 överläggningar med företrädare för

kommuner och landstingskommuner om den kommunala ekonomin, i första hand inför år 1986. I årets finansplan (prop. 1984/85: 100 bil. 1) redovi-

sades vissa allmänna överväganden avseende den kommunala ekonomin inför år 1986. Sedan finansplanen lades fram har underlaget för bedömningarna aktualiserats och ytterligare överläggningar ägt rum med företrädare för kommunerna och landstingskommunerna.

Jag avser att nu närmare redovisa mina överväganden och förslag i fråga om den kommunala ekonomin inför år 1986.

6.1 Den ekonomiska utvecklingen i kommunsektorn inför år 1986

Inflationsbekämpningen är ett centralt inslag i regeringens ekonomiska

politik. För att kunna hålla nere kostnadsutvecklingen är det nödvändigt att samtliga samhällssektorer medverkar. Staten bidrar härmed genom en stram finans- och penningpolitik. Löneutvecklingen har likaså en avgörande roll för att inflationsmålet och en god tillväxt i ekonomin skall kunna uppnås. En gynnsam sådan utveckling är av central betydelse för den kommunala ekonomin.

För att lyckas med antiinflationspolitiken har det varit nödvändigt att

bryta automatiken i bidragssystemen. För kommunsektorns vidkommande

innebär detta att något beslut om ökning av de statliga transfereringarna inte bör tas. Den ekonomiska utvecklingen i kommunsektorn förutses bli gynnsam de

närmaste åren. Konsumtionsutvecklingen har dämpats betydligt under perioden 1980— 1984 i jämförelse med den genomsnittliga ökningen av den

kommunala konsumtionen med ca 426 per år under 1970-talet. Ökningen av utgiftsvolymen beräknas komma att uppgå till 1,56 för år 1985. Det

finansiella läget har de senaste åren även stärkts genom en kraftig inkomstutveckling. Den gynnsamma ekonomiska situationen har medfört att höjningarna av de kommunala skattesatserna varit mycket begränsade.

Jag övergår nu till perspektiven för den kommunala ekonomin inför åren 1986—1987. Den särskilda arbetsgruppen om kommunernas ekonomi (KEA) har under hösten 1984 gjort vissa beräkningar över dels verksamhetens reala utveckling, dels den finansiella utvecklingen i kommunsektorn för dessa år. I arbetsgruppen ingår representanter för finans- och civildepartementen, Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet. De kalkyler som presenterats bör ses som schablonmässiga räkneexempel och är inte avstämda med utvecklingen inom andra sektorer av ekonomin. Kalkylerna har redovisats vid överläggningar mellan regeringen och företrädare för kommuner och landstingskommuner.

I kalkylerna har beaktats de förutsättningar som följer av befolkningens

Prop. 1984/85: 150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 38

storlek och åldersstruktur, statliga beslut, planer samt vissa andra bindningar, Det finns anledning att notera att vissa svårkvantifierbara faktorer

som kan komma att påverka konsumtionsutvecklingen i kommunsektorn inte varit möjliga att beakta i kalkylerna. Detta gäller bl. a. konsekvenser

av socialtjänstlagen samt den pågående utvecklingen inom sjukvården mot

ökade insatser i hemmen. Beräkningarna knyter nära an till de baskalkyler

som utarbetas av de statliga långtidsutredningarna. För landstingskommu-

nerna redovisas utvecklingen enligt de ekonomiska långtidsplanerna (LKELP 84). Beräkningarna har gjorts på riksnivå och återspelar inte de variationer som förekommer mellan olika kommuner och landstingskommuner.

Den volymökning som framkommer i kalkylen för primärkommunerna för åren 1986 och 1987 innebär en avsevärt lägre ökningstakt i jämförelse med den som beräknats för år 1985. Det minskade elevunderlaget drar i kalkylerna ned volymökningen. Volymutvecklingen inom barnomsorgen bygger på kommunernas barnomsorgsplaner. Resultatet av kalkylerna

framgår av följande uppställning.

Bidrag till total volymutveckling enligt baskalkylen för kommunerna Förändring i 2o

varav p. g. a. befolkningsförändring 1986 1987 1986 1987

Totalt 0,3 0,3 —0,1 —0,1

varav

Kalkylerna för landstingskommunerna baseras på dels landstingens

planer, dels effekter av befolkningsförändringar, förutsatt en oförändrad konsumtionsnivå. Den volymökning som följer av planerna är nu totalt sett

lägre än vad som teoretiskt krävs för att upprätthålla oförändrad konsum-

tionsnivå. Undantaget är den öppna vården som getts en högre prioritet. Resultatet av kalkylerna för landstingskommunerna framgår av följande uppställning.

Bidrag till total volymutveckling enligt baskalkylen för landstingskommunerna Förändring i 26

varav p. g.a. befolknings-

förändring

1986 1987 1986 1987 Totalt 0,8 0,5 0,9 0,9

varav

inklusive hemsjukvård.

Prop, 1984/85: 150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 39

Sammantaget för kommuner och landstingskommuner visar kalkylen på en volymökning med 0,4 26 såväl år 1986 som år 1987, varav 0,3 76 på grund av befolkningsförändringar.

Tidigare kalkyler har underskattat den förväntade konsumtionsökningen. För åren 1986 och 1987 har därför en schablonmässig ökning av den kommunala konsumtionen med 1 2 lagts till grund för de finansiella kalkylerna. Denna nivå överensstämmer med de av riksdagen godkända riktlinjerna för den ekonomiska politiken på medellång sikt.

Sysselsättningsutvecklingen i kommunsektorn åren 1986 och 1987 är beroende av flera faktorer och är svår att ange med säkerhet. I KEA har antalet sysselsatta — under förutsättning att sysselsättningen utvecklas på samma sätt som konsumtionsvolymen — vid 196 volymökning per år antagits öka med 10000 personer årligen under perioden 1986—1987. Detta antagande baseras på att arbetstidsuttaget är oförändrat.

I de finansiella kalkylerna i KEA redovisas räkneexempel med olika antaganden om inflationstakten. Ett räkneexempel baseras på en pris- och lönekostnadsökning som överenstämmer med regeringens inflationsmål. I ett annat exempel bygger beräkningarna på en hög pris- och löneutveckling under år 1985 som successivt avtar under perioden. I kalkylerna har förutsatts en oförändrad utdebitering och en volymökning för konsumtionen, som jag tidigare redovisat, med 1926 per år. Vad avser statsbidragsgivningen har beräkningarna gjorts utifrån gällande regelsystem. Det innebär exempelvis att volymökningen beaktas i barnomsorgen liksom både volym-, pris- och löneutvecklingen i fråga om statsbidragen till skolväsendet.

De räkneexempel som KEA tagit fram visar beräkningar av det finansiella sparandet och förändringar i finansieringskapitalet i kommuner och landstingskommuner under perioden. Finansiellt sparande är det begrepp som i nationalräkenskaperna används för att beteckna skillnader mellan löpande inkomster och utgifter, exkl. upplåning och amortering under ett visst år. Förändringar i finansieringskapitalet skiljer sig som begrepp från det finansiella sparandet genom att även nettoupplåningen inkluderas.

Kalkylen visar på en god finansiell situation i kommunsektorn under åren 1986 och 1987. Kommuner och landstingskommuner beräknas få ett positivt finansiellt sparande och en positiv förändring av finansieringskapitalet första året, medan ett mindre underskott beräknas uppstå det andra året. Den alternativa kalkylen, som utgår från en i början hög men successivt avtagande löne- och prisutveckling, ger en betydligt ogynnsammare finansiell situation med relativt stora finansiella underskott under perioden. Härav framgår betydelsen av att löne- och prisökningarna kan hållas på en låg nivå för att den finansiella situationen i kommunsektorn skall utvecklas positivt.

I kalkyler som gjorts med ett aktuellare underlag våren 1985 framgår att kommunsektorns finansiella situation år 1986 kommer att kunna bli ytterli-

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 40

gare något gynnsammare än vad KEA beräknat under hösten 1984. Kommunsektorn kommer sålunda, tillfälligt under år 1986, att kunna få en ytterligare förbättring av finansieringskapitalet, som därigenom torde komma att ligga på en högre nivå än den jag utgick från i mina överväganden om den kommunala ekonomin 1 finansplanen. Jag har i det föregående (avsnitt 4.4) föreslagit en allmän indragning av likviditeten i samhällsekonomin, som för kommunernas del beräknas uppgå till ca 4,5 miljarder kr.

Jag kommer i det följande att ta upp ytterligare vissa frågor om den kommunala ekonomin för år 1986.

Jag avser också i det följande att ta upp de anslagsfrågor under sjunde huvudtiteln som rör bidrag och ersättningar till kommunerna.

Chefen för civildepartementet kommer vidare (bilaga 3) att ta upp ersättningen till kyrkofonden till följd av avskaffandet av den kommunala beskattningen av juridiska personer och de anslagsfrågor som hänger samman härmed under trettonde huvudtiteln.

6.2 Automatiken i skatteutjämningsbidraget

De statliga transfereringarna kan på grund av det statsfinansiella läget inte tillåtas att öka totalt sett. De budgetpolitiska direktiv som angetts för de statliga transfereringarna innebär att fortsatta åtgärder bör vidtas för att bryta automatiken, minska detaljregleringen och öka schabloniseringen i bidragssystemen.

För flera av de stora bidragssystemen har beslut i den riktningen redan fattats av riksdagen och inom utbildningsområdet pågår f. n. en översyn av statsbidragen till det allmänna skolväsendet i syfte att öka schabloniseringen i systemen.

Skatteutjämningsbidraget, som är ett av de största bidragen till kommunsektorn, kan genom kopplingen till förändringar i skatteunderlaget vissa år öka kraftigt. Bidragets storlek styrs av förändringar i lönesumman två år tidigare. F.n. arbetar en parlamentarisk utredning med att se över skatteutjämningssystemet. Enligt direktiven skall skatteutjämningskommittén bl. a. ta upp hur automatiken i detta bidrag skall kunna begränsas. Ett förändrat system baserat på kommitténs förslag torde dock inte kunna tillämpas förrän tidigast år 1987. I avvaktan härpå anser jag att det är befogat att vissa åtgärder vidtas redan för år 1986.

Det ordinarie skatteutjämningsbidraget beräknas öka med ca 1 miljard kr. eller med ca 1090 mellan åren 1985 och 1986.

Den kraftiga ökningen, i jämförelse med den beräknade kostnadsutvecklingen för år 1986, sammanhänger med att skatteunderlagets ökning två år tidigare bestämmer bidragets storlek. Beräkningen, som i nuläget av naturliga skäl är något osäker, baseras på en likartad utveckling av skatteunderlaget för kommuner och landstingskommuner utom och inom skatteutjämningen.

Prop. 1984/85: 150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 41

I syfte att neutralisera ökningen i skatteutjämningsbidraget år 1986 föreslår jag följande åtgärder. Kommuner och landstingskommuner bör under år 1986 erlägga en särskild skatteutjämningsavgift som tas ut på det totala skatteunderlaget. Avgiften bör dels finansiera uppräkningen av det ordinarie skatteutjämningsbidraget för år 1986, dels möjliggöra en ökad tilldelning av extra skatteutjämningsbidraget utan att försämra statsbudgetens saldo. Avgiften bör beräknas på kommuners och landstingskommuners egna skatteunderlag och det genom :skatteutjämningssystemet tillskjutna skatteunderlaget enligt beslut vid taxering till kommunal inkomstskatt år 1985. Skatteutjämningsavgiften bör betalas med en tolftedel varje månad under år 1986 genom avräkning mot utbetalningen av kommunalskattemedel. Avgiften bör tas ut med 0,14 kr./skr. på kommunernas resp. landstingskommunernas totala skatteunderlag. De ekonomiska effekterna år 1986 för kommunsektorn samt avgiftens bidrag till finansieringen av skatteutjämningsbidraget framgär i följande uppställning.

Kommuner = Landstings- = Totalt kommuner milj. kr. milj. kr. milj. kr. Finansiering år 1986 Avgift 0,14 kr./skr. 590 545 1135 Utgiftsökning år 1986 ordinarie skatteutjämningsbidrag år 1986 : +546 +4S1 +997

Det extra skatteutjämningsbidraget bör också ges en viss förstärkning genom den angivna avgiften och användas dels till stöd för kommuner som av olika skäl kommit i ekonomiska svårigheter, dels för att minska spännvidden i de kommunala skattesatserna. Jag återkommer i det följande till ytterligare frågor om det extra skatteutjämningsbidraget för år 1986. Jag vill återigen understryka att de åtgärder jag här föreslår endast avser år 1986 i avvaktan på förslag från skatteutjämningskommittén.

6.3 Utdebiteringsskillnader Spännvidden mellan de kommuner som har högst resp. lägst sammanlagd kommunalskatt har under senare år ökat på ett sätt som inte kan förklaras av skillnader i ambitionsnivåer eller effektivitet. En väsentlig förklaring finns däremot i de kraftiga, och tendens till ökande, skillnaderna i skatteunderlag mellan de kommuner som har den allra högsta egna skattekraften och övriga kommuner. Detta har naturligtvis en mycket stor betydelse för möjligheterna både att ha en låg utdebitering och att sänka

Prop. 1984/85: 150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 42

denna ytterligare i dessa kommuner. Det är därför befogat att åtgärda de mest extrema skillnaderna. Skillnaden i den rotala utdebiteringen ökar med 87 öre till 8:28 kr./skr. år 1985 och skillnaden i kommunal utdebitering med 70 öre till 9:90 kr./skr. Lägst total och kommunal utdebitering finns i

Danderyd, 25:00 resp. 9:70 kr./skr., och högst i Åsele, 33:28 resp. 19:60 kr./skr. Skillnaderna i utdebitering behöver emellertid inte återspegla skill-

naderna i utgifter per invånare. En kommun med höga utgifter per invånare kan mycket väl ha en låg utdebitering, om den egna skattekraften är mycket hög. Likaväl kan det omvända förhållandet gälla. I följande tablå framgår hur kommunerna fördelar sig inom de olika

skattesatsintervallen samt högsta och lägsta total skattesats. Av tablån framgår även hur spännvidden i den kommunala utdebiteringen ökat under perioden 1979-1985. Andelen kommuner som har en total skattesats mellan 29:00 och 32:00

kr./skr. uppgår år 1985 till närmare 9096. Bortsett från de mest utpräglade låg- och högskattekommunerna har inte spännvidden i skattesatserna ökat.

Det är därför mest angeläget att inrikta åtgärderna för att minska skillnaderna mellan kommuner med särskilt höga och särskilt låga skattesatser.

Den största spännvidden i skattesatser finns i kommunerna. År 1979 var

skillnaden mellan högsta och lägsta kommunal skattesats 8:00 kr./skr. och i år är den 9:90 kr./skr., en ökning med 1:90 kr./skr. Inom landstingskommunerna är spännvidden i skattesatser betydligt mindre, 2 kr./skr.

Skattesats Kommuner (kr./skr.) 1979 1980 = 1981 1982 1983 1984 1985

Högsta totala skattesats 32:19 32:71 33:70 33:75 33:72 33:11 33:28 Lägsta totala skattesats 25:00 25:00 25:00 25:00 26:00 25:70 25:00 Skillnad total skattesats 7:19 7:71 8:70 8:75 7:72 7:41 8:28 Skillnad kommunal skattesats 8:00 8:00 8:00 8:50 9:00 9:20 9:90 Medelskattesats 29:02 29:09 29:55 29:74 30:15 30:30 30:37

Syftet med skatteutjämningssystemet är att ge kommuner och landstingskommuner ekonomiska förutsättningar för att kunna bedriva en likartad verksamhet. Skatteutjämningssystemet är därmed också ett av de viktigaste instrumenten för att utjämna variationerna i skattesatser. Trots att bidragets omfattning ökat väsentligt efter 1979 års reform har skillnaden i skattesatser ökat. I skatteutjämningskommitténs direktiv ingår bl. a. att

Prop. 1984/85: 150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 43

försöka finna metoder för att rättvisare kunna fördela bidragen inom kommunsektorn och därmed på sikt kunna bidra till att utjämna skillnaden i skattesatser. Som jag tidigare nämnt beräknas kommittén ej vara klar med sitt arbete förrän vid årsskiftet 1985/86. Ändringar i systemet baserade på de förslag kommittén lägger fram kan då tidigast tillämpas år 1987.

Det problem jag här har nämnt anser jag vara så betydande att det är

nödvändigt att vidta åtgärder även på kort sikt.

De stora skillnaderna i kommunalt skatteuttag ses som orättvisa av

många enskilda skattebetalare och kan även medföra problem för vissa

kommuner i de regioner där skillnaderna i kommunalskatt är tydliga, då kommunalskatten kan vara styrande vid val av bostadsort m. m. Sålunda finns det tendenser i sådana regioner att hushåll med god ekonomisk situation väljer att flytta från högskattekommuner till lågskattekommuner. Detta förstärker naturligtvis problemen i högskattekommunerna, medan

lågskattekommunerna får allt bättre förutsättningar. Detta har inte något

att göra med att kommunerna har olika ambitionsgrader i fråga om verk-

samhetens omfattning m.m. Sådana skillnader måste naturligtvis få slå

igenom i skillnader i skattesatser.

I följande uppställning framgår vilka kommuner som har den högsta resp. lägsta skattesatsen år 1985 samt den egna och den i skatteutjämnings-

systemet garanterade skattekraften i förhållande till medelskattekraften.

Lägst skattesats Högst skattesats Kommun Total Kommu-Egen Garante- - Kommun Total - Kommu-Egen =: Garante-

skatte- nal skatte- rad skat- skatte- nal skatte- rad skat-

sats? — skatte- kraft? tekraftt sats? — skatte- kraft? — tekraft?

kr./skr sats kr./skr. sats

kr./skr. kr./skr. Danderyd 25:00 9:70 168,66 105 Åsele 33:28 19:60 83,88 132 Lidingö 26:85 = 11:75 150,33 101 Åre 33:12 — 18:35 83,53 123 Bromölla 27:35 14:35 85,57 101 Strömsund 33:04 = 18:50 82,84 127 Kungs- Örebro 33:02 17:90 100,80 107 backa 27:45 = 14:30 92,78 101 Ljusnars- Täby 27:60 12:25 120,53 105 berg 32:95 17:50 86,50 110 Angelholm 27:66 14:50 90,32 102 Dorotea 32:90 19:10 80,04 132 Hylte 27:96 14:50 85,57 106 Laxå 32:80 — 17:50 93,34 102 Kalix 28:03 — 14:50 89,49 132 Valdemars- Solna 28:10 12:80 137,51 99 vik 32:78 — 18:25 79,09 109 Hässle- Askersund 32:76 = 17:50 88.08 105 holm 28:12 15:00 85,35 102 Uddevalla 32:64 — 18:40 97,71 99 > I de fall en kommun omfattar flera församlingar med skilda skattesatser redovisas i den totala skattesatsen det vägda medelvärdet av församlingarnas skattesatser.

5¶Procent av medelskattekraften.

Prop. 1984/85: 150 Bilaga I Reviderad finansplan 44

Skillnaderna 1 skattesatser mellan kommunerna kan hänföras till olika faktorer. De ekonomiska förutsättningarna inom kommunsektorn skiljer sig avsevärt vad gäller inkomstunderlag, befolkningsstruktur, kostnadsläge m.m.

Den garanterade skattekraften är baserad på faktorer, som syftar till att utjämna de ekonomiska förutsättningarna mellan kommunerna. Som framgår av tablån har vissa av lågskattekommunerna, t.ex. Danderyd och Lidingö, en egen skattekraft som väsentligt överstiger den skattekraft som garanteras i systemet.

Jag har nyss föreslagit att alla kommuner och landstingskommuner år 1986 skall erlägga en avgift för att finansiera ökningen av skatteutjämningsbidraget. Utöver denna avgift bör för år 1986 en särskild avgift erläggas för att utjämna de mest extrema skillnaderna i ekonomiska förutsättningar mellan kommunerna. Denna avgift bör tas ut på den del av skatteunderlaget som överstiger 135970 av medelskattekraften och göras progressiv. Denna gräns har valts därför att den motsvarar den högsta grundgarantin i skatteutjämningssystemet. Progressiviteten i avgiften bör utformas enligt följande uppställning:

Skattekraft i 20 Avgift per skatte-

Åtgärden berör, om man ser till utfallet av 1984 års taxering, endast tre kommuner, nämligen Danderyd, Lidingö och Solna. Denna avgift beräknas ge inkomster om ca 50 milj. kr.

Avgiften bör liksom den tidigare förslagna skatteutjämningsavgiften beräknas på skatteunderlaget enligt 1985 års taxering.

För att komma tillrätta med de mest extrema skillnaderna i utdebitering bör den åtgärd jag nyss föreslagit kombineras med ett riktat stöd till kommuner som i dag har en hög utdebitering för att möjliggöra för dessa kommuner att sänka skattesatsen för år 1986. Bidraget bör finansieras med de medel som frigörs via den progressiva avgiften. Det riktade stödet bör efter beslut av regeringen utbetalas som extra skatteutjämningsbidrag. Bidraget bör utgå till kommuner som år 1985 har en kommunal utdebitering som överstiger 18 kr./skr. och beslutar sänka den egna skattesatsen för år 1986 ned till denna nivå. Bidraget bör motsvara det inkomstbortfall som uppstår år 1986 om kommunerna beslutar sänka sin skattesats ned till 18 kr./skr. Åtgärden ger en ekonomisk effekt på omkring 50 milj. kr. om alla berörda 13 kommuner sänker skattesatserna ned till 18 kr.

Följande kommuner är enligt de kriterier jag nyss nämnt berättigade att söka bidrag.

Även de kommuner som har en kommunal utdebitering år 1985 som motsvarar 18 kr./skr. eller därunder men som har en hög total skattesats

bör enligt min mening kunna komma ifråga för ett särskilt riktat stöd inom

ramen för det extra skatteutjämningsbidraget, om skattesatssänkningar

beslutas för år 1986. Medel från den tidigare föreslagna generella avgiften bör kunna användas för detta ändamål.

Ansökan om extra skatteutjämningsbidrag för nämnda ändamål bör

inges till regeringen senast den 31 juli 1985. Bidragen bör utgå för år 1986 i avvaktan på hur dessa frågor skall kunna

lösas inom ramen för ett mer rättvisande skatteutjämningssystem. Resultatet av skatteutjämningskommitténs arbete kommer tidigast att kunna till-

lämpas fr. o. m. år 1987.

6.4¶Övriga åtgärder rörande bidrag till kommuner

I den av riksdagen tidigare i vår godkända finansplanen angavs att det

nuvarande finansiella läget inte medger någon ökning av de statliga transfereringarna till kommunsektorn. Riksdagen uttalade med anledning härav följande.

"Det förfaller rimligt, framför allt mot bakgrund av den statsfinansiella situationen, att de totala transfereringarna till kommunerna inte tillåts öka

från nuvarande nominella nivå. Detta utesluter inte att vissa ändringar och

omfördelningar kan göras av bidragen. Det är angeläget att kommuner och landsting tar till vara möjligheterna att effektivisera och ompröva olika verksamheter. Detta kan i sin tur underlättas om statsbidragen i mindre utsträckning kopplas till vissa detaljerade regler och i stället utgår enligt mer generella och schabloniserade regler.”

Gjorda kalkyler visar på en ökning av de totala statsbidragen till kommu-

nerna år 1986 även sedan hänsyn tagits till den i det föregående föreslagna

åtgärden att finansiera ökningen av skatteutjämningsbidragen. Det finns därför anledning att vidta vissa ytterligare åtgärder för att begränsa ökning-

.Prop. 1984/85: 150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 46

en i statsbidragen. Det bör vara möjligt att göra detta utan att det får oönskade effekter för kommunal service och sysselsättning. Härvid bör också beaktas att det inom kort kommer att föreslås en förstärkning av

statsbidragen till barnomsorgen fr. o. m. år 1986. "> Mot denna bakgrund föreslår jag att bidraget till kommunerna med anledning av avskaffandet av den kommunala företagsbeskattningen

fr. o. m. år 1986 reduceras med 30 kr. per invånare eller med sammantaget

250 milj. kr. Jag återkommer i det följande till berört anslag för budgetåret 1985/86.

6.5 Utbetalning av kommunalskattemedel

Jag har i det föregående aktualiserat frågan om en ändring av utbetalningstidpunkterna för kommunalskatt och vill nu ta upp de konkreta försla-

gen härvidlag.

Idag finns en bristande synkronisering i betalningsströmmarna till och från staten. Det gäller främst inbetalning av ATP-avgifter och preliminärskatt och utbetalning av kommunernas skattemedel.

ATP-avgifter och preliminärskatt betalas enligt nuvarande regel in den 18 varje månad och inflyter till staten 3 dagar senare. Under denna tid är medlen placerade i PK-banken. Kommunalskattemedlen betalas ut den 18

varje månad och når kreditmarknaden den 19 i månaden. Den nuvarande

koordineringen mellan betalningsströmmarna medför en kraftig likvidisering av kapitalmarknaden den 19 och 20 varje månad. Under denna period

pressas dagslåneräntan ned för att sedan gå upp igen när marknaden stramas åt den 21. För att minska den likviditetsanhopning som sker i

banksystemet under perioden 19—20 varje månad bör utbetalningsrutiner-

na ändras. Hälften av kommunalskattemedlen bör utbetalas den 18 varje

månad för att kunna balansera kommunernas likviditetsbehov i samband

med inbetalningen av ATP-avgifter och preliminärskatt och återstoden den

20 i månaden. De ändrade utbetalningsrutinerna bör genomföras från budgetårsskiftet den I juli 1985.

6.6 Beaktande av taxeringsändringar för tidigare år

Jag vill också ta upp en fråga som aktualiserats av bl.a. beslutet att

avskaffa den kommunala beskattningen av juridiska personer.

RRV har i en revisionsrapport (Dnr 1984:227) redovisat en metod som medför administrativa förenklingar i avräkningsförfarandet om taxerings-

ändringarna för tidigare år inte beaktas vid utbetalning av kommunalskatt.

Vid avräkningen av kommunalskatt skall hänsyn tas till de taxeringsänd-

ringar som avser tidigare år men som beslutats under redovisningsåret. "Den skattefordran på staten som räknas fram för resp. kommun per den I januari skall således innehålla förutom förskott och slutavräkningsmedel

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 47

även korrigering av skatt på grund av under redovisningsåret gjorda taxeringsändringar för äldre år. Skatteutbetalningarna till kommunerna korrigeras således i efterhand. Det bör observeras att taxeringsändringar som

lett till korrigeringar under ett redovisningsår kan avse flera tidigare taxe-

ringsår. Taxeringsändringar som lett till korrigeringar under redovisningsår 1983 kan exempelvis avse såväl taxeringsåret 1982 som tidigare år. Nettot av korrigeringarna av skatten på grund av ändringar av taxering för äldre år har för en enskild kommun kunnat vara såväl positivt som negativt och har varierat från något tusental kr. till några miljoner kr. per år. Räknat för samtliga primär- och landstingskommuner har korrigering-

arna av skatten på grund av ändringar av taxering för tidigare år under

redovisningsåret 1983 uppgått till netto — 9 milj. kr. För redovisningsåren

1976 till 1982 är motsvarande nettobelopp —12, —-31, -72, —- 101, —65, +16 resp. +13 milj. kr. Merparten av ändringarna är hänförlig till juridiska

personer. Genom att den kommunala beskattningen av juridiska personer

upphör kommer endast de taxeringsändringar som sker för fysiska personer att påverka avräkningen av kommunal skatt. Eftersom dessa finansiellt är av liten betydelse föreslår jag att taxeringsändringarna inte längre bör beaktas vid avräkningen av kommunal skatt för kommuner, landstingskommuner och församlingar. Förslaget innebär att den administrativa hanteringen kan förenklas. Jag har i denna fråga samrått med chefen för civildepartementet.

Genom skatteutjämningssystemet erhåller kommunerna och landstings-

kommunerna tillskott av skatteunderlag med skillnaden mellan resp. kommuns och landstingskommuns tillförsäkrade skatteunderlag och det egna

skatteunderlaget. Den uppgift om skatteunderlaget som används vid beräkning av skatteutjämningsbidrag motsvarar antalet skattekronor och skatteören enligt taxeringsnämnds beslut rörande taxering till kommunal

inkomstskatt året före bidragsåret. Skatteutjämningsbidraget fastställs slutgiltigt på detta underlag. I motsats till vad som gäller för kommunal-

skatten korrigeras således inte skatteutjämningsbidraget i efterhand till följd av taxeringsändringar.

De kyrkliga kommunerna ingår i ett särskilt kyrkligt utjämningssystem. Detta är dock i här relevanta delar uppbyggt efter samma principer som

skatteutjämningssystemet för kommuner och landstingskommuner. Nyss-

nämnda förhållanden gäller därför även för kyrkliga kommuner.

Genom att inte korrigera kommunalskatten i efterhand med ändringar i taxeringen för äldre år skulle således kommunerna och landstingskommu-

nerna inom och utom skatteutjämningen erhålla skatt och i förekommande fall bidrag för ett skatteunderlag som motsvarar det först beräknade tillför-

säkrade skatteunderlaget. De kommuner, där stora negativa avvikelser

uppkommer till följd av denna förändring avseende taxeringsändringar för tidigare år, bör enligt min mening kunna ansöka om extra skatteutjäm-

ningsbidrag.

Prop. 1984/85: 150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 48

6.7 Anslagsfrågor för budgetåret 1985/86

SJUNDE HUVUDTITELN |

E. Bidrag och ersättningar till kommunerna

E 1. Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m.

1983/84 Utgift 10 846 500 000 1984/85 Anslag 11166 000 000 1985/86 Förslag 11567 500000

I prop. 1984/85: 100 (bil. 9 s. 92) har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet till Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m. beräkna ett förslagsanslag av 11166 milj. kr. Jag tar nu upp denna fråga.

Skatteutjämningsbidrag utgår till kommuner och landstingskommuner. I Stockholms län finns därutöver ett inomregionalt skatteutjämningssystem. Genom en särskild lag ges Stockholms läns landstingskommun befogenhet att lämna bidrag och lån till kommuner inom landstingsområdet, i den mån det behövs för att främja skatteutjämning mellan kommunerna.

För de kyrkliga kommunerna finns ett inomkyrkligt utjämningssystem som finansieras genom en allmän kyrkoavgift.

Våren 1983 utfärdades direktiv till en parlamentarisk utredning med uppdrag att se över skatteutjämningssystemet. Översynen skall utgå från att ramen för skatteutjämningsbidragen inte kan göras större. Därutöver skall utredningen bl.a. ta upp hur automatiken i bidragen skall kunna begränsas. Utredningen beräknas bli färdig vid årsskiftet 1985/86.

Utöver ordinarie bidrag har beviljats extra skatteutjämningsbidrag. Extra skatteutjämningsbidrag utgår främst till kommuner som av olika skäl hamnat i ekonomiska svårigheter. För år 1985 har anvisats 200 milj. kr. för detta ändamål. Vid beviljande av bidrag för år 1985 har för de kommuner som har en utsatt situation också beaktas effekterna av den inbetalning på likviditetskonto som gjorts i januari 1985.

Som jag anfört i det föregående bör ett särskilt stöd inom ramen för extra skatteutjämningsbidrag, ges för år 1986 till kommuner med en primärkommunal skattesats högre än 18 kr./skr. Stödet bör utgå till de kommuner som sänker skatten till 18 kr./skr. Syftet är att minska spännvidden i kommunalskatter mellan kommunerna. Detta stöd kommer att motsvara mellanskillnaden i skatteinkomster och skatteutjämningsbidrag mellan den egna skattesatsen och ned till lägst en skattesats för kommunerna om 18 kr./skr. Därutöver bör de kommuner som har en lägre primärkommunal skattesats men en hög total skattesats ges möjlighet att söka extra skatteutjämningsbidrag för att sänka skatten. Jag vill här betona att det riktade stödet för

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 49

skattesatssänkningar är en engångsåtgärd för år 1986 och att frågan om hur skillnaderna i skattesatser mellan kommmunerna åren därefter skall kunna minska får behandlas av skatteutjämningskommittén. Sammantaget beräknar jag behovet av extra skatteutjämningsbidrag till 250 milj. kr. år 1986.

Jag övergår nu till beräkningen av anslaget för budgetåret 1985/86. Medelsbehovet under detta budgetår avser bidrag som utbetalas under andra hälften av år 1985 och första hälften av år 1986.

Ordinarie skatteutjämningsbidrag uppgår år 1985 till sammanlagt 10844 milj. kr. Bidragen under år 1986 är beroende av den fortsatta utvecklingen av skatteunderlaget och av de kommunala skattesatserna för samma år. Skatteutjämningsbidraget för år 1986 är vidare avhängigt av de skattekraftsgarantier för kommuner och landstingskommuner som framkommer vid omräkning under sommaren 1985 av åldersstrukturfaktorerna. Kostnaderna kan därför inte beräknas med säkerhet. Med utgångspunkt i 1985 års skattesatser och en viss antagen höjning av skatteunderlaget samt att åldersstrukturen är densamma som för år 1985 bedöms det ordinarie bidraget uppgå till 11841 milj. kr. år 1986. Som jag tidigare anfört kommer ökningen av det ordinarie skatteutjämningsbidraget mellan år 1985 och 1986 och utökningen av ramen för extra skatteutjämningbidraget att motsvaras av intäkter på statsbudgetens inkomstsida till följd av en avgift på skatteunderlaget för både kommuner och landstingskommuner.

Jag har nyss föreslagit att ramen för det extra skatteutjämningsbidraget bör uppgå till 250 milj. kr.

Hälften av beloppen för resp. kalenderår 1985 och 1986, 11567,5 milj. kr. utbetalas under budgetåret 1985/86. Jag förordar att anslaget förs upp med detta belopp.

E 2. Bidrag till kommunerna med anledning av avskaffandet av kommunala företagsbeskattningen 1984/85 Anslag 200 000 000 1985/86 Förslag 1694000000

I prop. 1984/85: 100 (bil. 9 s. 92) har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet till Bidrag till kommunerna med anledning av avskaffandet av kommunala företagsbeskattningen beräkna ett förslagsanslag om 900 milj. kr. I samband med att den kommunala beskattningsrätten av juridiska personer upphörde ges ett bidrag till kommunerna som kompensation för det intäktsbortfall som uppstår. Första bidragsår är år 1985. Bidraget har fastställts i enlighet med de principer som angavs i prop. 1983/84:133. Bidraget tilldelas utan ansökan. Det sammanlagda bidrag som utbetalas till kommunerna uppgår efter det att regeringen fastställt de definitiva beloppen till 1819 milj. kr. för år 1985. Jag har i det föregående föreslagit att kompensationen reduceras med 30 4 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 150. Bilaga I

Prop. 1984/85: 150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 50

kr./inv. eller sammantaget med 250 milj. kr. för år 1986. Bidraget kommer därför att detta år uppgå till 1 569 milj. kr. Hälften av beloppen för resp. kalenderår 1985 och 1986, 1694 milj. kr. utbetalas under budgetåret 1985/86. Jag förordar att anslaget förs upp med detta belopp.

6.8 Författningskommentar

I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag till

1. lag om skatteutjämningsavgift,

2. lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m. m.,

Lagen om skatteutjämningsavgift

Bestämmelserna om skatteutjämningsavgift har tagits in i en särskild lag.

I $ innehåller de grundläggande bestämmelserna om skyldigheten att betala skatteutjämningsavgift.

12 § definieras underlaget för beräkning av avgiften. Underlaget utgörs av dels det egna skatteunderlaget från fysiska personer och andra progressivt beskattade enligt taxeringsnämndens beslut vid 1985 års taxering dels det skatteunderlag som tillskjuts för bidragsåret 1986.

Bestämmelser om beräkning av avgiften finns i 3 §. De innebär att avgiften är progressiv enligt följande skala där underlaget ställts i relation till medelskattekraften. Uppt.o. m. 135 22 av medelskattekraften (mskk) 0:14 kr./skr.

Över 135 men inte över 14096 av mskk 5:14 kr./skr.

Över 140 men inte över 15026 av mskk 6:14 kr./skr. 15070 och därutöver av mskk 8:14 kr./skr.

Av bestämmelsen i andra stycket framgår att avgiften inte utgår med mer än 14 öre per skattekrona på den del av skatteunderlaget som inte överstiger den tillförsäkrade skattekraften. Om en kommun har ett eget skatteunderlag motsvarande 90926 av medelskattekraften och en garanterad skattekraft motsvarande 14022 och således får ett tillskott motsvarande 5026 av medelskattekraften får den ett avgiftsunderlag motsvarande 140 26 av medelskattekraften men betalar avgift med 14 öre per skattekrona på hela underlaget. Om en kommun med en garanterad skattekraft motsvarande 14090 av medelskattekraften har ett eget skatteunderlag motsvarande 15020 därav så har kommunen ett avgiftsunderlag motsvarande 150 96 av medelskattekraften och betalar 14 öre per skattekrona på den del som inte överstiger 14096 av medelskattekraften och 6:14 kr. på överskjutande del.

I 4§ definieras medelskattekraften genom en hänvisning till lagen (1979: 362) om skatteutjämningsbidrag och angivande av år, medan 5 och 6 §§ innehåller motsvarande bestämmelser som den nämnda lagen i frågan

51¶Prop. 1984/85: 150 Bilaga I Reviderad finansplan

- om beräkningen vid indelningsändring samt om fastställande och underrättelse om avgiften.

Sättet för betalning regleras i 7 §. Den sker genom avräkning vid utbe-

" talning av kommunalskatt. På likartat sätt som i fråga om denna skatt och

. skatteutjämningsbidrag får beräknade belopp användas i januari och februari, varvid justering sker i mars.

Lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan -menighets utdebitering av skatt, m.m.

Förslagen innebär att den avräkning som sker på grundval av taxeringsnämndens beslut är definitiv och att således senare ändringar av taxeringen inte skall föranleda någon avräkning. Detta skall gälla fr.o.m. 1986 års taxering, då den kommunala beskattningen av juridiska personer har upphört. Beträffande tidigare taxeringar skall avräkning ske även i fortsättningen.

Med hänsyn till det administrativa merarbete som är förbundet med beaktande av taxeringsändringar och den ringa ekonomiska betydelse som mindre taxeringsändringar har för kommunerna skall efter en viss övergångstid bara sådana beslut beaktas som innebär större ändringar. Beslut om ändrad taxering som meddelas efter utgången av år 1987 avseende 1985 och tidigare års taxeringar skall beaktas vid avräkningen bara om den kommunalt bekattningsbara inkomsten ändras med mer än 100000 kr. Beloppsgränsen gäller varje beslut om taxering till kommunal inkomstskatt i en viss kommun. Om flera års taxeringar prövas genom samma dom skall varje år bedömas för sig liksom när det är fråga om två makar eller taxering i flera kommuner. Detta innebär att ändringar rörande fysiska personer kommer att beaktas endast i undantagsfall såsom när en persons hela taxering flyttas från en kommun till en annan.

Förslaget om ändrad utbetalningsdag för kommunalskattemedel föranleder också ändring i lagen.

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 53

Särskilda frågor

1¶Utnyttjande av finansfullmakten, m. m.

Regeringen har av riksdagen bemyndigats att, om arbetsmarknadsläget kräver det, för budgetåret 1983/84 besluta om utgifter intill ett sammanlagt belopp av 2 500 milj. kr. (prop. 1982/83: 150 bil. 1, FiU 50, rskr 392). I prop. 1983/84: 150 (bil. 1) redovisades de åtgärder som under budgetåret 1983/84 t.o.m. den 31 mars 1984 hade beslutats med stöd av finansfullmakten. Genom beslut den 12 april 1984 utnyttjades finansfullmakten för sysselsättningsskapande åtgärder inom byggarbetsmarknaden. Beslutet avsåg dels tidigareläggning av bl.a. byggnadsarbeten för polisväsendet (41,3 milj. kr.), domstolsväsendet (7,9 milj. kr.), kriminalvården (72,4 milj. kr.), Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (1,5 milj. kr.), tullverket (2,9 milj. kr.), kulturminnesvård (3,9 milj. kr.), inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde (80,3 milj. kr.), vid Sveriges lantbruksuniversitet (4 1,3 milj. kr.), statens vattenfallsverk (61,7 milj. kr.) samt för statlig förvaltning (99,3 milj. kr.), dels byggande av statliga vägar (232,9 milj. kr.), Järnvägar (44,9 milj. kr.), flygplatser (25,0 milj. kr.), teleanläggningar (12,1 milj. kr.) och posthus (16.2 milj. kr.), dels bidrag till byggande av kommunala vägar och gator (43,9 milj. kr.) och till byggande av enskilda vägar (0,9 milj. kr.). Sammantaget uppgick tidigareläggningarna till 788 260 000 kr . Under återstoden av det gångna budgetåret utnyttjade regeringen inte finansfullmakten. Under budgetåret 1983/84 disponerades sammanlagt 1450 301 000 kr. av finansfullmakten.

Även för innevarande budgetår har riksdagen bemyndigat regeringen att, om arbetsmarknadsläget kräver det, besluta om utgifter intill ett sammanlagt belopp av 2500 milj. kr. (prop. 1983/84:150 bil. I, FiU 40, rskr 420). Fullmakten får liksom tidigare användas för finansiering av tidigareläggning, utvidgning eller påskyndande av statliga investeringar som normalt finansieras med anslag på statsbudgeten samt för beredskapsarbeten och för bidrag till kommunala projekt för investering och sysselsättning. Bidragsprocenten för kommunala projekt får fastställas av regeringen med hänsyn till ändamålet, dock högst till 75 26. Vidare får finansfullmakten användas för bidrag till näringslivet och bostadssektorn. Härvid får gällande bidragssatser tillfälligt höjas till högst 75 96.

Under budgetåret 1984/85 har finansfullmakten hittills inte disponerats. Som jag nyss nämnt bör emellertid finansfullmakten tas i anspråk i viss begränsad omfattning för ytterligare sysselsättningsfrämjande åtgärder. Regeringen torde få återkomma till riksdagen med en redovisning av detaljerna härom.

Vid sidan av finansfullmakten har riksdagen lämnat regeringen ett antal konjunktur- eller arbetsmarknadspolitiskt motiverade bemyndiganden. De olika bemyndigandena som har lämnats för budgetåren 1983/84 och 1984/85 är följande:

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 54

Inom försvarsdepartementets verksamhetsområde: Regeringen har bemyndigats att medge överskridande av utgiftsramarna för det militära försvaret och civilförsvaret om det behövs av konjunktur- eller beredskapsskäl.

Inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde: Regeringen har bemyndigats att av konjunkturmässiga eller andra skäl av televisionsavgiftsmedel anvisa — utöver av riksdagen beslutade investeringsmedel — ytterligare högst 1096 till televerket och byggnadsstyrelsen.

Inom bostadsdepartementets verksamhetsområde: Under förslagsanslaget Bidrag till förbättring av boendemiljön har regeringen bemyndigats att överskrida ramen för beslut om bidrag till förbättring av boendemiljön om det behövs av sysselsättningsskäl. Under förslagsanslaget Tilläggslån till ombyggnad av vissa bostadshus m. m. får ramen för tillstyrkanden av lån till kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse samt lån som avser bl. a. byggskador och byggfel ändras om det behövs av sysselsättningsskäl. Under reservationsanslagen Anordningsbidrag m.m. till allmänna samlingslokaler, Upprustningsbidrag m. m. till allmänna samlingslokaler samt Lån för allmänna samlingslokaler får ramarna för bidrag samt lån överskridas om det behövs av sysselsättningsskäl.

Av de bemyndiganden som jag nu har redovisat har genom beslut den 12 april 1984 den militära utgiftsramen för budgetåret 1984/85 tillfälligt höjts med 5,1 milj. kr. för vissa byggnadsarbeten. Av televisionsavgiftsmedel har 6,5 milj. kr. disponerats för investeringar i radio- och TV-hus. Ramarna för anordningsbidrag samt lån till allmänna samlingslokaler har höjts med 115 milj. kr. under budgetåret 1983/84. Ramen för upprustningsbidrag till allmänna samlingslokaler har höjts med 80 milj. kr. För budgetåret 1984/85 har ramarna för bidrag och lån till samlingslokaler vidgats med sammanlagt 32 milj. kr.

Regeringen disponerar för beslut innevarande budgetår, som jag tidigare nämnt, en finansfullmakt om 2 500 milj. kr. Jag förordar att en fullmakt för budgetåret 1985/86 begärs med samma belopp och för samma ändamål.

2¶Statliga kreditgarantier, m. m.

Riksrevisionsverket (RRV) har lämnat en redovisning av den statliga kreditgarantiverksamheten per den 31 december 1984. I tabell I sammanfattas uppgifterna. Liksom tidigare år tillämpas en kassamässig redovisning.

Skillnaden mellan medgivna garantiramar och garantiutfästelser utgörs — liksom tidigare — främst av exportkreditgarantierna och riksgäldskontorets garantier. Exportkreditgarantierna kan enligt gällande regler lämnas till belopp som överstiger garantiramarna. På grund av förändringar i

Prop. 1984/85: 150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 55

valutakurserna överstiger även statens vattenfallsverks utfästelser garantiramarna. =.

Av tabellen framgår att den garanterade kapitalskulden uppgick till 95,5 miljarder kr. :den 31 december 1984, en ökning med 3,8 miljarder kr. jämfört med + skulden vid utgången av juni 1984. Härav svarar valutakursförändringar för 2,2 miljarder kr. Då har inte hänsyn tagits till eventuella förändringar till följd av ändrade valutakurser som berör exportkreditgarantisystemet. Jag har erfarit att ett arbete pågår inom exportkreditnämnden som syftar till att möjliggöra en redovisning av sådana förändringar.

Televerket, statens vattenfallsverk och Svenska Petroleum AB svarar för de största ökningarna av den garanterade kapitalskulden. De mest betydelsefulla minskningarna av den garanterade kapitalskulden avser garantierna till varvsföretag och statens industriverks garantier.

Utgifterna till följd av infriade garantier — drygt 600 milj. kr. under första halvåret av budgetåret 1984/85 — härrör främst från exportkreditgarantierna som svarar för knappt 500 milj. kr.

Inkomsterna från garantiavgifter uppgick till ca 300 milj. kr. under samma period och inkomsterna till följd av återbetalning av tidigare infriade garantier till ca 160 milj. kr. Inkomsterna kommer främst från exportkreditgarantierna. Statens kassamässiga underskott av garantiverksamheten uppgick till ca 158 milj. kr. under perioden.

Tabell 1. Statliga kreditgarantier per den 31.12.1984 (Milj. kr.) Garantier utfärdade Av regeringen Gjorda ga- Garanterad Under budgetåret 1984/85 per den 31.12.84 av medgiven rantiut- — kapital-

garantiram = fästelser skuld Utgifter till Inkomster Inkomster

följd av in- — från garanti- = till följd

friade garan- avgifter av återbetal-

tier ningar av

tidigare in-

friade garan-

tier Riksgäldskontoret 67 608 54133 52 800 32,2 71,7 7,3 varav

Kommunikationsdepar-

Prop. 1984/85:150 Bilaga I Reviderad finansplan 56

RRV har regeringens uppdrag att två gånger per år redovisa verksamhe-

ten med statliga kreditgarantier. Även om ökningen av garantiramarna till

den 31 december 1984 varit stor anser jag att de förändringar som sker

inom området i regel har visat sig vara så pass begränsade att det i

fortsättningen bör räcka med att RRV lämnar en redovisning per år. Det är lämpligast att regeringens årliga redovisning för riksdagen av garantiverk-

samheten i fortsättningen lämnas i budgetpropositionen. Den kan då om-

fatta det gångna budgetåret. Jag återkommer i annat sammanhang till regeringen med förslag om ändring av RRV:s uppdrag.

I tabell 2 redovisar jag de förslag om förändringar av statliga kreditgaran-

tiramar från den 1 juli 1985 som förelagts riksdagen efter årets budgetproposition. I tabellen redovisas också de förändringar för budgetåret 1985/86 som föreslogs redan i budgetpropositionen.

Tabell 2. Föreslagna förändringar av ramar för statligt garantiåtagande till budget-

året 1985/86 efter den 31 december 1984 (Milj. kr.)

Garantiram Förändring till

1985-07-01

1984-12-31 1985-07-01 I budgetpropositionen

redovisade förändringar —521,6 Garanti för penning-

marknadscentralen = ' 3,6)? + 3,6 Garantier för lån till

bokförlag och bokhandel 7,8? 6,042 = 1,8 Garantier till företag

i glesbygd 211,0” 52,0 + 52,0 Summa förändringar —467,8

! Engagemangsram

>? Kan träda i kraft under innevarande budgetår > Maximalt ianspråktagen ram vid utgången av budgetåret 1984/85, om hela det

årliga ramtillskottet skulle ianspråktas ? Avser endast bokförlag " Avser åtaganden inom en ny engagemangsram för glesbygdsstöd

Härutöver har riksdagen redan tidigare medgivit en kreditgarantiram på 1 miljard kr. enligt förslag i proposition (prop. 1983/84:90, BoU 28, rskr 303) om ändrade former för finansiering av bostadslån m. m., per den 1 juli 1985. Om riksdagen bifaller de förslag som redovisas i tabell 2 kommer

ramarna för statens garantiåtagande, inkl. denna garantiram för bostadsfinansieringsinstitutet, per den 1 juli 1985 att uppgå till 143 247 milj. kr.

Med de förslag till förändringar som anges i tabell 2 har samtliga garanti-

system — utom de garantier som ställts ut till enskilda ändamål — övergått

till s.k. engagemangsramar den 1 juli 1985. Engagemangsram innebär att

den kreditgarantigivande myndigheten beviljas en flerårig ram för garanti-

givningen med möjlighet till ny garantigivning inom denna totalram i mån av utrymme. Som jag tidigare uttalat anser jag att ett sådant system ger en

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 57

avsevärt bättre överblick av det totala statliga engagemanget än det tidigare förekommande systemet med årliga ramar. Riksdagen har emellertid

vid sin behandling av regeringens redovisning av kreditgarantiverksamheten i 1984 års kompletteringsproposition (prop. 1983/84:150, FiU 47, rskr 424) anfört att den kontroll som riksdagen utövar genom sin återkom-

mande prövning av garantiramarna, försvagas i ett system med engage-

mangsramar och att detta skärper kraven på den redovisning som lämnas till riksdagen över garantiengagemangen. För att riksdagen även i ett system med engagemangsramar skall få information om vilka åtaganden som kan vara aktuella inom varje enskilt

garantisystem, anser jag att regeringen vid sin årliga anmälan till riksdagen av de enskilda garantisystemen också alltid bör ange storleken på engagemangsramarna. Betydelsen av detta kommer att öka eftersom ramarna fr. 0. m. budgetåret 1985/86 — i enlighet med riksdagens ställningstagande

till 1984 års kompletteringsproposition — skall reduceras med ett belopp

motsvarande förlusten inom resp. system under föregående budgetår.

De propositionsförslag i denna fråga som jag nu redovisat avser perioden t.o.m. den 31 mars 1985. Eventuella förslag efter detta datum — liksom

eventuella förändringar till följd av riksdagsbehandlingen — torde få beaktas av riksdagens finansutskott. RRV fick den 22 juni 1983 regeringens uppdrag att göra en översyn av

verksamheten med statliga garantier med undantag av exportkreditgarantisystemet. RRV har den 24 februari 1984 inkommit med en rapport (Översyn av verksamheten med statliga garantier - vissa regler, rutiner och system). RRV har utfört uppdraget i kontakt med kreditgarantigivande

myndigheter, kreditinrättningar och intresseorganisationer. Översynen

omfattar tre huvudområden, nämligen reglerna för kreditgarantiverksamheten, redovisningen av verksamheten samt avgiftssystem och avgiftsni-

våer.

Vad beträffar den administrativa hanteringen av kreditgarantier framgår

det av översynen att verksamheten styrs av en mängd olika föreskrifter i författningar, regleringsbrev och andra regeringsbeslut. RRV anser att regelsystemet är svårt att överblicka, särskilt för kreditinrättningarna men

även för de stödberättigade. Även statsmakternas hantering av kreditga-

rantiverksamheten försvåras. För att undanröja sådana problem föreslås

att en gemensam, enhetlig garantiförordning införs samt att regelsystemet

kompletteras i vissa avseenden för att förbättra möjligheterna till styrning

och kontroll. RRV anför även att myndigheternas tolkningar av vilket ansvar statens engagemang genom en garantiutfästelse innebär, skiljer sig

åt. Dessa och liknande frågor måste klarläggas, anser RRV. Jag anser i likhet med RRV att verksamheten med statliga garantier bör

göras enklare genom enhetligare regler vilket också skulle förbättra statsmakternas överblick över verksamheten. Detta är angeläget också med hänsyn till den kraftiga ökningen av garantigivningens omfattning under

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 58

senare år. De ansvarsfrågor m.m. som sammanhänger med den statliga garantiverksamheten bör också klarläggas. Jag avser att återkomma till regeringen med förslag om att tillsätta en särskild utredning för att se över dessa frågor. Utredningen bör även behandla vissa andra förslag i RRV:s rapport.

Enligt RRV:s översyn är garantiverksamheten inte knuten till ett fast redovisningssystem. Garantierna redovisas f.n. bara i form av statistik. Att ta fram denna statistik är enligt RRV en arbetskrävande och långsam administrativ process. Detta beror bl.a. på att systemet i övervägande grad är manuellt och att myndigheterna måste komplettera och stämma av sina uppgifter med kreditinstituten. Risk finns bl. a. för att garantier dubbelredovisas eller inte redovisas alls.

Jag delar RRV: s uppfattning att nuvarande redovisning är otillfredsstäl- Jande och avser därför att föreslå regeringen att uppdra åt RRV att i samråd med berörda myndigheter och kreditinstitut utarbeta en förbättrad redovisning. Jag avser att ta initiativ till överläggningar med bankorganisationerna i denna fråga. Jag vill redan nu betona att en förbättrad redovisning inte syftar till att uppgifter som redan finns att tillgå i bankernas motsvarande system, också skall produceras i ett statligt system. Jag vill också framhålla att de flesta förordningar och beslut som medger utfästelse av statlig kreditgaranti, redan nu är så utformade att det är långivaren — dvs. normalt en bank eller annat kreditinstitut — som är ålagd att redovisa statistikuppgifterna om avgiftsintäkterna. Någon avisering eller debitering från myndigheterna gentemot långivaren bör således inte förekomma. Den förbättrade redovisning som RRV skall utarbeta, bör utformas så att den medeger ett automatiskt avgiftsuttag, vilket bör leda till minskade ränteförluster för staten genom en snabbare hantering.

Det uppdrag jag nu behandlar berör inte riksgäldskontoret direkt. Av tabell I framgår dock att riksgäldskontoret står för en mycket stor del av den statliga garantigivningen. Det är därför av stor vikt att kontoret har ett väl fungerande redovisningssystem. Jag har erfarit att riksgäldskontoret prövar möjligheterna att införa ett ADB-baserat system i syfte att förbättra redovisningen. Det är viktigt att riksgäldskontoret och RRV samråder i dessa frågor. Jag vill i detta sammanhang erinra om att regeringen den 18 oktober 1984 uppdrog åt statskontoret att i samråd med nämnden för fartygskreditgarantier, riksgäldskontoret och övriga berörda intressenter undersöka förutsättningarna för att ett förbättrat system för beräkning av risker och kostnader m. m. i samband med statens engagemang i kreditgarantier och räntestöd för fartyg skall kunna införas.

Vad beträffar avgiftsnivåer och avgiftssystem visar RRV:s översyn att de infriade garantibeloppen är av sådan storleksordning att subventioneringen av garantiverksamheten på kort sikt i praktiken endast kan undvikas genom att samtliga garantier avgiftsbeläggs. Detta innefattar även garantier som ställs ut för enskilda ändamål. Såväl administrativa skäl som

Prop. 1984/85: 150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 59

osäkerheten om vilka garantisystem som i framtiden kommer att drabbas av förluster talar vidare, enligt min mening för att garantiavgifterna tills vidare bör sättas på en enhetlig nivå. Konsekvenserna av ett enhetligt avgiftssystem bör belysas i den av mig tidigare nämnda utredningen om en gemensam garantiförordning, m.m. Eftersom förlust i princip kan uppstå redan i det ögonblick garantin ställs ut är det naturligt att avgifterna tas ut i förskott. Detta bör i fortsättningen gälla samtliga garantier där avgift utgår, dvs. även de garantier i de system där avgiften för äldre garantier fortfarande erläggs i efterskott. Att avgiften betalas i förskott är också praxis i de privata kreditinstituten. Kostnaderna för den statliga kreditgarantiverksamheten för budgetåret 1983/84 svarar mot ett avgiftsuttag på mellan I och 226 på samtliga garantier inkl. grundfondsförbindelser. Som jag vid tidigare tillfällen framhållit, bör statlig garantigivning inte innehålla något subventionselement.

Beträffande de beviljade garantier där inte hela det beviljade beloppet tagits i anspråk innebär även den ej utnyttjade delen kostnader för staten, dels i form av administrationskostnader, dels i form av de försämrade lånevillkor för staten på kreditmarknaden som kan tänkas uppstå till följd av dessa utfästelser. En avgift är alltså motiverad även för den outnyttjade delen av en beviljad garanti.

Jag anser att en avgift skall utgå på samtliga nya garantier och att avgiften i princip bör vara enhetlig och uppgå till 192 på garantibeloppet per år samt inbetalas i förskott. Avgiften bör införas från den 1 juli 1985 där detta inte är genomfört. Förskottsbetalning bör avse även redan tidigare avgiftsbelagda äldre garantier. Den av mig angivna avgiftsnivån bör utvärderas löpande. I fråga om avgifter på ej utnyttjad del av beviljade garantier avser jag att återkomma när arbetet med en förbättrad redovisning förts framåt.

Jag har samrått med berörda statsråd om mina ställningstaganden inom garantiområdet. Möjligheten att genomföra förslagen är beroende av att en gemensam syn kan nås i de överläggningar med bankorganisationerna som jag tidigare nämnt.

Vad jag nu anfört berör inte exportkreditgarantisystemet.

Som jag nämnt bör garantiavgiften normalt tas ut på garanterad kapitalskuld. Det förekommer att den kreditgarantisökande institutionen lånar upp huvuddelen av sitt kapitalbehov utan statlig garanti och samtidigt söker garanti för den upplåning som finansierar den mest riskfyllda delen av projektet. Statens risktagande blir då ungefär detsamma som om garanti lämnats för hela upplåningsbehovet samtidigt som avgiftsbeloppet minskar. Detta och andra förhållanden bör uppmärksammas i arbetet med den garantiförordning jag nyss nämnt. I möjlig utsträckning bör detta dock redan nu beaktas i garantigivningen.

Prop. 1984/85: 150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 60

3 Kostnadsutvecklingen för statliga reformer

På uppdrag av expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) har RRV studerat kostnadsutvecklingen för reformer. Resultatet har presenterats i en rapport, Varför blev det dyrare? -Kostnadsutvecklingen för stat- - liga reformer. Ett antal reformer har studerats, flertalet av dem beslutade under 1970-talet. Särskilda fördjupade studier har gjorts av rättshjälpen, -delpensionssystemet, huvudmannaskapet för kollektivtrafiken, den kommunala vuxenutbildningen, presstödet, bidragen till kommunala reningsverk samt bestämmelserna om avfallshantering.

RRV konstaterar att reformerna ofta blivit avsevärt dyrare än vad man ursprungligen tänkt sig. En huvudorsak till detta sägs vara att det i många regelsystem finns inbyggda indexkopplingar och annan automatik som begränsar möjligheterna till en reell kontroll av kostnadsutvecklingen. Vidare anförs att myndigheterna och kommunerna aktivt har bidragit till kostnadsutvecklingen genom att delegerad normgivningsmakt gett dem ökade möjligheter att påverka kostnaderna. En ytterligare orsak till de oväntat höga kostnaderna har enligt RRV varit att de ekonomiska kalkylerna ofta gjorts med ett alltför kortsiktigt perspektiv och utan hänsynstagande till eventuell inverkan på eller från befintliga regelsystem, vilket på ett avgörande sätt gjort att den framtida kostnadsutvecklingen felbedömts. Politiska ambitionshöjningar har däremot som regel inte varit en huvudorsak till att de studerade reformerna har blivit dyrare.

Bland de synpunkter RRV för fram och som har till syfte att förbättra kostnadsmedvetandet i beslutsprocessen, betonas särskilt vikten av att "man aktivt överväger olika handlingsalternativ i samband med utredning av och beslut om reformer. Det är därvid angeläget att man belyser t. ex. risken för att de som berörs av en reform anpassar sitt beteende i ej avsedd riktning, vilken inverkan en reform kan få på redan existerande samhällsåtaganden, graden av den frihet som kan ges myndigheter eller kommuner vid tillämpningen, administrationskostnader, m. m.

RRV menar att det bör läggas ökad vikt vid kostnadsfrågorna vid utarbetandet av enskilda utredningsdirektiv. Ökad vikt bör också läggas vid valet av experter och sakkunniga till offentliga utredningar, så att behovet av en allsidig belysning av kostnadsfrågorna tillgodoses. Vidare understryks betydelsen av kontinuerliga utbildningsinsatser för personer som medverkar i utredningar eller vid beredningen inom regeringskansliet. Slutligen pekar RRV på de iakttagelser man gjort angående riksdagsutskottens påfallande passiva roll i kostnadsövervägandena kring reformförslagens kärnfrågor.

Enligt min mening ger den studie RRV gjort värdefulla insikter i orsakerna till den kraftiga tillväxten av statsutgifterna, särskilt under 1970-talet. Även om reformverksamheten under senare år har medfört en avsevärt lägre resursåtgång — genomförda reformer har dessutom i princip finansierats genom omprioriteringar — finns det anledning att ta tillvara de re-

61 Prop. 1984/85: 150 Bilaga 1 Reviderad finansplan

dovisade erfarenheterna i arbetet med att fortlöpande se över tidigare gjorda åtaganden. Vissa åtgärder har redan vidtagits i syfte att förbättra beslutsunderlagens kvalitet och för att man skall få till stånd en omprövning av pågående verksamheter. Därvid kan nämnas de direktiv (Dir. 1984: 5) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning som utfärdades år 1984. Direktiven innebär i flera avseenden en skärpning i förhållande till tidigare generella kommittédirektiv. Av dessa direktiv framgår bl. a. att kommittéerna skall visa hur förslag som innebär utgiftsökningar eller inkomstminskningar skall finansieras. Vidare sägs att kostnadsberäkningarna skall vara väl genomarbetade och ta hänsyn till alla kostnader för olika intressenter (staten, kommunerna, socialförsäkringssektorn, företagen och enskilda), såväl direkta som indirekta. Inga nya förslag får läggas fram som innebär att utgifter kopplas till något slag av index. Kommittéerna bör även belysa de framtida effekterna av redan existerande indexreglerade anslag inom sina utredningsområden. Alla kommittéer skall vidare analysera möjligheterna till och bedöma effekterna av besparingar och rationaliseringar inom resp. område.

Även andra åtgärder som har samband med de iakttagelser som RRV gjort bör nämnas. Regeringen hart. ex. tagit initiativ till en omarbetning av den s.k. kommittéhandboken. En ny version av denna — vari ingår en bättre vägledning i kostnadsfrågorna — kommer att utges. Utbildningen av kommittépersonalen har förbättrats och den utbildning som bedrivs internt inom regeringskansliet i budgetfrågor och andra ekonomiadministrativa frågor utvecklas fortlöpande. I utredningsdirektiv läggs i allmänhet en ökad vikt vid kostnadsfrågorna.

När det gäller att komma till rätta med kostnadsutvecklingen för staten och i andra delar av samhällsverksamheten vill jag också peka på det arbete som bedrivs i stat-kommunberedningen (C 1983:02) och den tidigare nämnda normgruppen (I 1983: H). Detta arbete syftar bl.a. till att förenkla regler och regeltillämpning i kostnadssänkande riktning.

Det är angeläget att de problem som RRV tagit upp uppmärksammas även på annat sätt. Enligt min mening bör t. ex. stor vikt läggas vid att till kommittéerna knyta personer med god kompetens vad gäller ekonomiska bedömningar, statistiska analyser, komplexa kalkylmodeller m. m. i syfte att få in ett mer dynamiskt synsätt i de kostnadsberäkningar som måste göras, eller att kommittéerna på annat sätt ges tillgång till kompetens med denna inriktning. Jag vill därvid särskilt peka på möjligheten att i ökad utsträckning utnyttja expertmyndigheter, t. ex. statskontoret, RRV, statistiska centralbyrån och försvarets rationaliseringsinstitut för sådant arbete. Det är också angeläget att de nya kalkylhandböcker som utgivits under senare tid, bl.a. av RRV, utnyttjas. För att möjliggöra ytterligare förbättringar av beslutsunderlaget bedriver även ESO ett arbete med metodutveckling vad gäller samhällsekonomiska kalkyler. Förändringar av det slag jag här har tagit upp bör få till effekt att kostnadsanalyser och därmed

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 62

sammanhängande frågor får en ökad tyngd i utredningsarbetet och i samband med beslut om reformer eller vid översyner av existerande åtaganden.

4 Balansräkning för staten

Jag vill avslutningsvis något beröra den redovisning av statsbudgeten i alternativa termer som görs i årets långtidsbudget. Såväl statsbudgeten i verksamhetstermer som översikten över automatiken i statsutgifterna är redovisningar som gjorts även i tidigare långtidsbudgetar. En nyhet i detta sammanhang är emellertid den sammanfattning som görs av en av riksrevisionsverket framtagen balansräkning för den verksamhet som omfattas av det statliga redovisningssystemet. Som närmare redovisas i långtidsbudgeten måste en sådan balansräkning omges med betydande reservationer. Värderingen av åtskilliga poster är schablonmässig. Tillgångarna åsätts bokföringsmässiga värden, men de kan ofta inte värderas till marknadspris. Inte heller kan deras samhällsekonomiska värde anges på något entydigt sätt. Vidare ligger betydande tillgångar utanför tillgångsredovisningen i det statliga redovisningssystemet. Det finns också stora svårigheter när det gäller att göra erfarenhetsmässiga bedömningar av det verkliga värdet av de finansiella tillgångarna. Sålunda är förlustriskerna i fordringarna i den statliga utlåningsverksamheten mycket svåra att prognosticera.

Metodiken bakom balansräkningen är dock sådan att resultatet i stor utsträckning är jämförbart med kapitalsammandraget i den rikshuvudbok som upphörde i samband med budgetmoderniseringen 1980. En sådan jämförelse visar, att den positiva nettoförmögenhet som kunde redovisas fram till mitten av 1970-talet förbyttes i en negativ nettoförmögenhet budgetåret 1976/77 för att därefter falla i snabb takt fram t. o. m. budgetåret 1983/84, som den nu aktuella balansräkningen avser. Som framgår av långtidsbudgeten motsvaras den negativa förmögenheten till övervägande del av de ackumulerade underskotten på statsbudgeten, dvs. av den växande statsskulden. Samtidigt som den på detta sätt redovisade statliga förmögenheten urholkats, har det skett en motsvarande uppbyggnad av förmögenheten i andra sektorer.

Enligt min mening bör man i övrigt vara försiktig med att dra mer

preciserade slutsatser av balansräkningen. På sikt bör dock årliga balans-

räkningar för staten kunna bidra till förståelsen och analysen av statsfinansernas utveckling, särskilt när enskilda poster i balansräkningen kan följas under en längre tidsperiod.

Prop. 1984/85: 150 Bilaga I Reviderad finansplan 63

£ Inbetalning på likviditetskonto

Som jag har nämnt i det föregående (avsnittet om kreditpolitiken) bör en allmän likviditetsindragning från företag, landstingskommuner och kommuner ske under nästa budgetår. Detta bör ske genom att ett belopp motsvarande 696 av den del av lönesumman som överstiger 20 milj. kr. betalas in på likviditetskonto hos riksbanken. Av detta belopp bör företagen betala in 426 senast den 30 augusti 1985 och återstoden senast den 31 januari 1986. Landstingskommuner och kommuner skall betala in hela beloppet senast den 31 januari 1986.

På medel som står inne på likviditetskonto bör löpa årlig ränta med 7 96 och inbetalda medel jämte ränta återbetalas den 31 mars 1988.

Om det finns synnerliga skäl bör regeringen få möjlighet att befria från skyldighet att betala in medel på likviditetskonto. Regeringen bör också ha möjlighet att föreskriva eller i särskilt fall besluta att inbetalda medel skall återbetalas i förtid.

I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag till lag om inbetalning på likviditetskonto under budgetåret 1985/86.

Den föreslagna lagen överensstämmer i väsentliga delar med lagen (1984:501, ändrad 1984:1114) om inbetalning på likviditetskonto. I fråga om motiveringen till de särskilda lagrummen hänvisar jag därför till vad som anfördes i det lagstiftningsärendet (prop. 1983/84: 200 s. 12 ff., FiU 45, rskr 421).

Lagen (1984: 501) om inbetalning på likviditetskonto har granskats av lagrådet. Lagrådets hörande över det nu upprättade lagförslaget skulle därför sakna betydelse.

6 Beskattningen av Statens bostadsfinansieringsaktiebolag

Riksdagen fattade år 1984 beslut om ett nytt system för finansiering av bostadslån m.m. (prop. 1983/84:90, BoU 28, rskr 303). Beslutet innefattade bildandet av ett av staten helägt kreditaktiebolag. Bolagets uppgift skulle vara att på den prioriterade kreditmarknaden låna upp de medel som krävs för den statliga bostadslånegivningen. Det nya bolaget — Statens bostadsfinansieringsaktiebolag — börjar sin verksamhet senare i år.

Bolagets verksamhet kommer att ha en liknande karaktär som den verksamhet som bedrivs av Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och Sveriges allmänna hypoteksbank. F.n. kan dessa institutioner bygga upp obeskattade reserver genom avdragsgilla avsättningar till reservfond. Avdragsrätten för dessa avsättningar regleras i 2§ 8 mom. lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt (SIL). Avdrag får ske så länge fonden

inte överstiger 270 av skulderna. =

Enligt min mening bör Statens bostadsfinansieringsaktiebolag ges sådan

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 64

rätt till avdrag för avsättning till reservfond som tillkommer stadshypotekskassan och hypoteksbanken. En avsättning bör alltså vara avdragsgill så länge fonden inte överstiger 272 av bolagets skulder. Avdraget får anses ersätta den rätt till skattemässig nedskrivning på fordringar som i annat fall kunnat komma : fråga. Jag vill tillägga att avdraget inte är av sådant slag att det skall återföras vid beräkning av vinstdelningsunderlag enligt 3 § lagen (1983: 1086) om vinstdelningsskatt.

Mitt förslag föranleder en ändring i 2 § 8 mom. SIL. I lagtexten bör vidare tas in en föreskrift om att ett avdrag för avsättning till reservfond eller säkerhetsfond skall återföras till beskattning i den mån fonden — t. ex. i samband med förlusttäckning — har satts ned.

Avsättning till reservfond aktualiseras för bolagets del första gången vid dispositionen av 1985 års resultat. Avdragsrätten bör därför gälla fr. o. m. 1986 års taxering. Bestämmelsen om återföring av medgivna avdrag bör tillämpas fr. o. m. 1987 års taxering.

I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag till lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Lagförslaget är av så enkel beskaffenhet att lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

7 - Underliggande budgetsaldo

Som jag redovisat tidigare rensas vid beräkning av det s. k. underliggande budgetsaldot bort sådana effekter på budgeten som är av redovisningsteknisk eller tillfällig art. Det gäller såväl inkomst- som utgiftssidorna. De beräkningar av det underliggande budgetsaldot som presenterades i budgetpropositionen bör på en del punkter revideras.

För budgetåret 1984/85 har reviderade prognoser för utförsäljningen av statlig, beredskapslagrad olja lett till en ökning av de beräknade särskilda budgeteffekterna.

Riksdagen har godkänt riktlinjer för beredskapslagring av bl.a. olja t.o.m. lagringsåret 1986/87 (prop. 1983/84: 110, NU 43, rskr 391 och prop. 1984/85: 53, FöU 6, rskr 94). I enlighet härmed skall tvångslagren av motorbensin öka med 905000 m? samt vissa utförsäljningar av statens råoljelager ske under lagringsåren 1984/85—-1986/87. I prop. 1984/85:53 anmäldes också att frågan om de raffinerande oljebolagens kommersiella lager av råolja skulle beredas vidare. Enligt gällande regler får den del av raffinaderiernas totala kommersiella lager av råolja som överstiger 450 000 m? tillgodoräknas som tvångslager. Resterande lager räknas f.n. inte in i beredskapslagren. Efter samråd med statsrådet Dahl vill jag nu anmäla regeringens fortsatta handläggning av frågan.

Det beslutade nya lagringsprogrammet ställer krav på ny- och ombyggnad av lagringsutrymmen av betydande omfattning. Regeringen har därför

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 65

för avsikt att tills vidare, dock längst t. o. m. den 31 december 1987, låta de raffinerande oljebolagen få räkna sig tillgodo de råoljelager som finns vid raffinaderierna vid beräkningen av de beredskapslager som skall hållas. Senast den 31 december 1987 avses de totala tvångslagren höjas med motsvarande 450000 m? råolja. Vid samma tillfälle slopas regeln om 450000 m? råolja enligt 22 § förordningen (1984: 1050) om beredskapslagring av olja och kol. Statens råoljelager kan då minskas i motsvarande omfattning vilket medför en budgetförstärkning om ca 700 milj. kr.

Biand de särskilda budgeteffekter avseende budgetåret 1985/86 som tillkommit sedan budgetpropositionen kan nämnas en extra inleverans från statens vattenfallsverk och den tillfälliga minskningen av preliminärskatteuttaget för juni 1985. De ändrade finansieringsförutsättningarna för statens järnvägar och luftfartsverket medför också särskilda effekter på statsbudgeten. Vidare har hänsyn tagits till att det i posten Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto har inräknats vissa åtgärder som kan hänföras till särskilda budgeteffekter.

För att erhålla det underliggande saldot räknas valutaförlusterna bort från budgetsaldot. Förändringarna på denna post beror främst på kursutvecklingen för den amerikanska dollarn.

Mina nya beräkningar av det underliggande budgetsaldot för budgetåren 1984/85 och 1985/86 framgår av tabell 3.

Tabell 3. Underliggande budgetsaldo för budgetåren 1984/85—1985/86

1984/85 — 1984/85 1985/86 1985/86

8¶Statsbudgeten budgetåren 1984/85 och 1985/86

8.1 Beräkningsförutsättningar, m. m.

Vid en beräkning av statsinkomsternas utveckling är de antaganden som görs om inkomstutvecklingen i samhället av stor betydelse. Riksrevisionsverkets beräkningar grundas på antagandet att lönesumman mellan åren 1983 och 1984 ökade med 9,8 20. Mellan åren 1984 och 1985 antas lönesumman öka med 6,06. För år 1986 har RRV schablonmässigt räknat med en lönesummeökning på 5,5 20. Riksrevisionsverket räknar med en ökning av utgifterna i löpande priser för privat konsumtion med drygt 790 mellan åren 1984 och 1985 samt med knappt 472 mellan åren 1985 och 1986.

Antagandena påverkar även RRV:s beräkning av statsutgifterna för

budgetåret 1984/85. rörs

5 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 150. Bilaga I

Prop. 1984/85:150 Bilaga I Reviderad finansplan 66

RRV:s beräkningsförutsättningar stämmer i stort sett överens med den löne- och prisutveckling mellan åren 1984 och 1985 som jag redogjort för i det föregående. För år 1986 har finansdepartementet inte gjort några prognoser av utvecklingen av lönesumma och priser. Jag utgår därför kalkylmässigt från de av verket använda antagandena.

I riksrevisionsverkets beräkningar avseende budgetåren 1984/85 (statsbudgetens inkomster och utgifter) och 1985/86 (statsbudgetens inkomster) har verket tagit hänsyn till beslut som riksdagen fattat före den 10 mars 1985. RRV har även beaktat förslag från regeringen före denna tidpunkt. Jag har för egen del beaktat även de riksdagsbeslut som fattats under återstoden av mars samt förslag från regeringen som lagts fram under denna period. I några fall har jag även beaktat förslag som lagts fram efter 31 mars 1985, vilket jag angivit i varje enskilt fall. Det får ankomma på riksdagens finansutskott att göra justeringar för sådana förändringar som ej kunnat beaktas.

8.2 Statsbudgetens inkomster och utgifter avseende budgetåret 1984/85 Inkomster

I RRV:s reviderade beräkning över utfallet av statsbudgeten för budgetåret 1984/85 (bilaga 1.5) har verket beräknat inkomsterna till 256816 milj. kr.

RRV beräknar inkomsterna av statens aktier till 256 milj. kr. I denna beräkning har inte hänsyn tagits till förslag till de aktieutdelningar som styrelserna i LKAB, SSAB, Cementa, Luxor och ASSI ämnar förelägga respektive bolagsstämma. De föreslagna utdelningarna är för statens del 20 milj. kr. för ASSI, 17,5 milj. kr. för LKAB, 28,1 milj. kr. för SSAB, 6,7 milj. kr. för Cementa och 3,1 milj.kr. för Luxor. Jag beräknar därför inkomsterna under inkomsttiteln Inkomster av statens aktier till 331,8 milj. kr., dvs. 75,9 milj. kr. mer än vad RRV beräknar. Jag har i denna fråga samrått med statsrådet R. Carlsson.

RRV:s beräkningar föranleder i övrigt inte någon erinran från min sida.

Sammantaget medför mina justeringar av RRV:s beräkningar för budgetåret 1984/85 en beräknad ökning av inkomsterna med 75,9 milj. kr.

Tabell 4. Ändringar i RRV:s beräkningar av statsbudgetens inkomster budgetåret

1984/85 1 000-tal kr.

RRV:s Förändring

rev. beräk- = enligt före-

ning draganden Föredragandens justeringar: 2411 Inkomster av statens aktier 256 000 +75 900 Förändring enligt föredraganden +75 900 Summa inkomster 256 815 887

Prop. 1984/85: 150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 67

Utgifter RRV har i sin beräkning av budgetutfallet för budgetåret 1984/85 beräknat de totala utgifterna till 323 958 milj. kr. Verket har beaktat förslag till anslag på tilläggsbudget om sammanlagt 2570 milj. kr. RRV beräknar därmed utgiftsanslagen exkl. statsskuldräntor till 240952 milj. kr. och merbelastningen på förslagsanslag exkl. statsskuldräntor till 5640 milj. kr. Sammantaget innebär detta att RRV beräknar utgiftsanslagen exkl. statsskuldräntor till 246 592 milj. kr. Finansfullmakten för budgetåret 1984/85, som hittills under budgetåret inte använts, föreslås senare denna dag tas i anspråk för bl.a. vissa byggprojekt. Jag räknar dock inte med någon kassamässig belastning av finansfullmaktsutnyttjandet för innevarande budgetår. Till följd av att riksgäldskontoret den 11 april 1985 påtagit sig betalningsansvar för visst garantiengagemang i Zenit Shipping AB ökar belastningen på anslaget Förlusttäckning till följd av statliga garantier till svensk varvsindustri och beställare av fartyg med 1100 milj. kr. Merbelastningen på förslagsanslag beräknas därmed uppgå till 6 740 milj. kr. Jag beräknar således utgiftsanslagen exkl. statsskuldräntor till 247 692 milj. kr. RRV har beräknat utgifterna för statsskuldräntorna till 73 600 milj. kr. för budgetåret 1984/85. Enligt uppgifter under hand från riksgäldskontoret beräknas utgifterna för statsskuldräntorna komma att bli ca 4900 milj. kr. högre än vad som togs upp i budgetpropositionen. Detta beror bl.a. på höjda räntenivåer för såväl vissa inhemska som vissa utländska upplåningsformer. Därutöver beräknas nu ränteutgifter och valutaförluster för lån tagna i amerikanska dollar utifrån en högre dollarkurs än vid beräkningarna till budgetpropositionen. Detta innebär att utgifterna för statsskuldräntor för budgetåret 1984/85 nu av riksgäldskontoret beräknas till 75 500 milj. kr. enligt vad som framgår av tabell 5.

Tabell 5. Räntor på statsskulden Miljarder kr. 1984/85 Föränd- Nuv. Budget- ring beräkning propositionen

Enligt RRV kommer de totala anslagsbehållningarna under innevarande budgetår att minska med 2973 milj. kr. för att uppgå till 23431 milj. kr. vid ingången av budgetåret 1985/86. Med hänsyn till att bl. a. den kassamässiga belastningen av tilläggsbudget III till statsbudgeten för innevarande bud-

Prop. 1984/85:150 Bilaga I Reviderad finansplan 68

getår kan förväntas bli avsevärt mindre än vad RRV bedömt beräknar jag

att de totala anslagsbehållningarna kommer att minska med endast 2700 milj. kr. Utvecklingen av anslagsbehållningarna mellan budgetåren 1981/82 och 1984/85 framgår av tabell 6. Redovisningen koncentreras till de huvudtitlar där anslagsbehållningarna spelar en särskilt stor roll.

Tabell 6. Anslagsbehållningarna vid utgången av budgetåren 1981/82—1984/85 Miljarder kr. Huvudtitel 1981/82 = 1982/83 = 1983/84 = 1984/85

Utfall Utfall Utfall Ber. utfall

Utrikesdeparte-

mentet 4,0 4,6 S.1 5,7 Kommunikations-

departementet 3,4 53 4,8 4,2 Arbetsmarknads-

departementet 3,3 3,6 4,1 3.0 Bostadsdeparte-

mentet 1,2 1,0 1,3 0,4 Industridepar-

Enligt RRV kommer utnyttjandet av rörliga krediter att minska med 1207 milj. kr., bl.a. till följd av att televerket i samband med ändrade finansieringsförutsättningar för verket betalat tillbaka 1600 milj. kr. av tidigare unyttjad rörlig kredit. Mot bakgrund av att den rörliga kredit som står till förfogande för statens järnvägar föreslås bli höjd från 500 milj. kr. till 800 milj. kr. (prop. 1984/85: 125) beräknar jag att den totala belastningen på rörliga krediter blir 300 milj. kr. högre än vad RRV anger. Jag beräknar sålunda att utnyttjandet av rörliga krediter kommer att minska med 907 milj. kr. under innevarande budgetår.

För Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto tar RRV upp 2000 milj. kr. Mot bakgrund av att bl.a. utgifterna för infriandet av fartygskreditgarantier till Zenit Shipping AB lagts in under utgiftsanslagen beräknar jag posten tillkommande utgiftsbehov, netto till 1000 milj. kr.

I övrigt har jag inga invändningar mot RRV:s beräkning. Sammantaget beräknar jag sålunda utgifterna budgetåret 1984/85 till 325985 milj. kr., vilket framgår av tabell 7.

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 69

Tabell 7. Statsutgifterna budgetåret 1984/85 Milj. kr.

1984/85

Statsbud- RRV Föredra-

get ganden

Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor 238383 240952 240952 Finansfullmaktsutnyttjande = - = Beräknad merbelastning på förslagsanslag

Beräknat tillkommande

utgiftsbehov, netto 10 000 2000 1000 Sumina statsutgifter 311383 323958 <+325985

Jag återkommer till statsbudgetens saldo för budgetåret 1984/85 under avsnitt 7.4 i det följande.

8.3 Statsbudgetens inkomster och utgifter avseende budgetåret 1985/86 Inkomster

RRV beräknar statsbudgetens totala inkomster under budgetåret 1985/86 till 261790 milj. kr.

I det reviderade förslaget till statsbudget för nästa budgetår ingår vissa förslag som påverkar statsbudgetens inkomster. Jag redogör i det följande för de justeringar av RRV: s beräkningar som jag finner nödvändiga.

Regeringen har i prop. 1984/85: 162 om särskild skattereduktion år 1985 föreslagit en nedsättning av preliminärskatten i juni 1985 för flertalet löntagare. Uppbördsmässigt påverkar detta i sin helhet budgetåret 1985/86. Med anledning härav beräknar jag att inkomsterna på inkomsttiteln Fysiska personers skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse blir 2200 milj. kr. lägre än vad verket beräknat.

Regeringen har beslutat att vattenfallsverket skall inleverera 600 milj. kr. av verkets vinstmedel som är hänförliga till budgetåret 1983/84 eller som balanserats till detta budgetår samt viss del av den s.k. torrårsreserven. Mot bakgrund härav, och efter samråd med statsrådet Dahl, räknar jag upp inkomsterna under inkomsttiteln Statens vattenfallsverks inlevererade överskott med 600 milj. kr.

Med anledning av det förslag om skatteutjämningsavgift som jag redogjort för i avsnittet om komunernas ekonomi beräknar jag inkomster till följd av avgifter fftån kommuner med 567,5 milj. kr. För ändamålet upprättas en ny inkomsttitel benämnd Skatteutjämningsavgift. Jag räknar således upp inkomsterna i förhållande till RRV:s beräkning med 567,5 milj. kr.

RRV:s beräkningar i övrigt föranleder inte någon erinran från min eller andra berörda statsråds sida. Totalt innebär de av oss förordade avvikel-

"Prop. 1984/85:150 Bilaga I Reviderad finansplan 70

serna från verkets beräkningar en nedräkning av inkomsterna för budgetåret 1985/86 med 1032.,5 milj. kr. Jag beräknar sålunda statsbudgetens inkomster för budgetåret 1985/86 till 260757,3 milj. kr. En fullständig redovisning av statsbudgetens inkomster bör fogas till protokollet i detta ärende (bil. 1.6). Ändringarna i förhållande till RRV:s beräkning framgår -av tabell 8.

Tabell 8. Ändringar i RRV:s beräkningar av statsbudgetens inkomster budgetåret 1985/86 1 000-tal kr. RRV: s beräk- Förändring ning (rev. enligt föreberäkning) draganden Föredragandens justeringar: 1111 Fysiska personers skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse 38 978 000 —-2 200 000 2116 Statens vattenfallsverks inlevererade överskott 2450 000 + 600 000 2543 Skatteutjämningsavgift = + 567 500 Summa förändringar enligt föredraganden —1032 500 Summa inkomster 261789 801

Avslutningsvis vill jag redovisa en förändring i indelningen av statsbudgetens inkomstsida i det reviderade statsbudgetförslaget för budgetåret 1985/86 (tabell 9).

Tabell 9. Förslag till förändring i uppställningen av statsbudgetens inkomster 1985/86 Inkomsttitel Förslag 2543 Skatteutjämningsavgift Ny inkomsttitel

Utgifterna I årets budgetproposition upptogs de totala utgifterna för budgetåret 1985/86 till 320325 milj. kr. Av detta belopp svarade minskade anslagsbehållningar, ökad disposition av rörliga krediter och beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto för 5000 milj. kr. Utgiftsanslagen uppgick sålunda till 315 325 milj. kr. för budgetåret 1985/86. Sedan riksdagen förelades budgetpropositionen har fram till den 1 april 1985 dels ett antal propositioner innebärande anslagsförändringar förelagts riksdagen, dels riksdagen beslutat om ett antal anslag som föreslogs i budgetpropositionen. Om riksdagen bifaller förslagen i propositionerna ökar utgiftsanslagen med ca 674 milj. kr. budgetåret 1985/86. Beloppet inkluderar även de anslagsförändringar i förhållande till budgetpropositionen som beslutats av riksdagen men inte de ökade utgifter för statsskuldräntor som jag strax återkommer till.

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 71

I samband med min beräkning av anslagskonsekvenserna har jag låtit upprätta en specifikation över föreslagna och i förekommande fall beslutade anslagsförändringar på statsbudgeten i förhållande till budgetpropositionen. Denna specifikation (bil. 1.7) täcker i princip perioden t. o. m. mars månad 1985.

Anslaget Räntor på statsskulden m.m. upptogs i budgetpropositionen för budgetåret 1985/86 med 71 200 milj. kr. Belastningen på detta anslag är beroende av räntenivån inom och utom landet och av bokföringsmässiga valutaförluster på grund av ändrade växelkurser vid omsättning av lån, samt av den ackumulerade statsskulden under det budgetår för vilket anslaget anvisas. En förnyad beräkning av riksgäldskontoret ger vid handen att utgifterna för räntor på statsskulden torde bli ca 2600 milj. kr. högre än vad som togs upp i budgetpropositionen. De inhemska räntorna har räknats upp med 1800 milj. kr. Denna justering är föranlåten av en rad faktorer. Beräkningarna grundar sig nu på att en större del av upplåningen kommer att vara kort, dvs. ske mot statsskuldväxlar. Detta medför, allt annat lika, ökad belastning på statsbudgeten på kort sikt eftersom räntan på dessa låneformer bokförs vid emissionstillfället och inte i efterskott som fallet är med bl.a. obligationer. Härtill kommer att emittering nu åter upptagits av 540- och 720-dagarsväxlar. Räntan för en upplåning på ett och ett halvt år resp. två år kommer därigenom att belasta året för emissionen. Dessutom antas nu högre räntenivåer för statsskuldväxlar än vid beräkningarna till budgetpropositionen. För att minska beräkningarnas känslighet för tillfälliga ränte- och valutakursförändringar har riksgäldskontoret, till skillnad från tidigare beräkningar, använt sig av genomsnitt under tidigare period för räntenivåer och valutakurser. Till viss del motverkas dock dessa faktorer av att budgetunderskottet och därmed upplåningsbehovet för budgetåret 1985/86 nu antas vara lägre än vid beräkningarna till budgetpropositionen.

Valutaförlusterna för budgetåret 1985/86 beräknas nu bli ca 0,6 miljarder kr. högre än vad som antogs som underlag för förslaget i budgetpropositionen. Som tidigare påtalats av RRV och riksgäldskontoret kan den nuvarande metoden för bokföring av valutaförluster diskuteras utifrån redovisningsprincipiella utgångspunkter. Även finansutskottet (FiU 1984/85:10) har påtalat att frågan om redovisning av valutaförluster bör utredas snarast. Enligt vad jag erfarit ser riksgäldskontoret, i samråd med andra berörda myndigheter, över dessa frågor.

Räntorna på statsskulden beräknar jag således till 73 800 milj. kr. enligt vad som framgår av tabell 10. Sammantaget innebär detta att jag beräknar utgiftsanslagen för budgetåret 1985/86 till 318 599 milj. kr.

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 72

Tabell 10. Räntor på statsskulden

Miljarder kr.

Det jag nu anfört om utgifterna kan sammanfattas enligt följande.

Milj. kr. 1. Utgiftsanslag enligt 1985 års budgetproposition 315325 2. Anslagssökningar enligt specifikation i bilaga 1.7 exkl.

statsskuldräntor 674 3. Ökade utgifter för statsskuldräntor 2600 Summa utgiftsanslag 318 599

I syfte att få en så långt möjligt rättvisande bild av den totala belastningen på statsbudgeten beräknas, utöver utgiftsanslagen, på statsbudgetens utgiftssida även medel för förändringar i anslagsbehållningar, ändrad disposition av rörliga krediter och Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto.

I budgetpropositionen beräknades förbrukningen av anslagsbehållningarna komma att uppgå till 1500 milj. kr. netto, budgetåret 1985/86. De propositioner innebärande anslagsförändringar som därefter förelagts riksdagen motiverar en viss neddragning av förbrukningen av anslagsbehållningarna. Tilläggsbudget III och utnyttjandet av finansfullmakten för innevarande budgetår kommer dock att medföra ökad kassamässig belastning under budgetåret 1985/86. Sammantaget ser jag därför ingen anledning att frångå den beräkning av förbrukningen av anslagsbehållningarna som gjordes i budgetpropositionen. Jag räknar således även nu med en minskning av anslagsbehållningarna med 1500 milj. kr. under budgetåret 1985/ 86.

Budgetutfallet, och därmed statens upplåningsbehov, påverkas även av förändringar i utnyttjandet av rörliga krediter hos riksgäldskontoret. Sådana krediter har enligt riksdagens beslut ställts till förfogande för vissa affärsverk, myndigheter och bolag. Jag föreslår, efter samråd med statsrådet Dahl, att den kredit som står till förfogande för statens vattenfallsverk höjs med 600 milj. kr. till följd av att omläggning av räkenskapsår genomförs och att inleverans av vissa vinstmedel lämnas. Vattenfalls utnyttjande av rörlig kredit över hela budgetåret beräknas dock inte öka i motsvarande grad. Statens järnvägar och luftfartsverket beräknas i samband med ändrade finansieringsförutsättningar för verken betala tillbaka utestående rörlig

Prop. 1984/85: 150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 173

kredit om sammanlagt 840 milj. kr. Med hänsyn till en viss schablonmässig ökning av utnyttjandet av rörlig kredit i övrigt räknar jag sammantaget, liksom i budgetpropositionen, med en ökning av utnyttjandet av rörliga krediter mellan budgetåren 1984/85 och 1985/86 med 500 milj. kr.

I syfte att förslaget till statsbudget så långt som möjligt skall visa den totala budgetbelastningen förs på budgetens utgiftssida upp posten Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto. Vid beräkningen av denna post görs en uppskattning av sannolika anslagsbelastningar och inkomsteffekter som inte kommer till uttryck på annat sätt. Beräkningen avser en kassamässig belastning.

I budgetpropositionen ingick i denna post budgeteffekterna till följd av särpropositioner avseende bl. a. kommunalekonomiska åtgärder och åtgärder inom industridepartementets verksamhetsområde. Då dessa förslag förelagts riksdagen har medel nu istället beräknats under berörda anslag och resp. inkomsttitlar. 1 föreliggande beräkning beaktas däremot, till skillnad från i budgetpropositionen, effekterna av vissa fondupplösningar, bl.a. av sjukförsäkringsfonden, i tillkommande utgiftsbehov. Förslag i dessa frågor kommer att föreläggas riksdagen under hösten 1985.

Mot bakgrund av vad jag nu anfört har jag beräknat posten Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto till 1000 milj. kr. för budgetåret 1985/86.

Sammantaget innebär mina beräkningar att statsutgifterna för budgetåret 1985/86 kommer att uppgå till 321599 milj. kr. vilket är 1274 milj. kr. mer än vad jag beräknade i 1985 års budgetpropositionen.

Tabell 11. Statsutgifterna budgetåret 1985/86 Milj. kr.

1985/86

Budget- Ny be-

8.4 Statsbudgetens saldo för budgetåren 1984/85 och 1985/86

Förändringarna av inkomsterna och utgifterna i förslaget till statsbudget

för budgetåret 1985/86 sedan budgetpropositionen har jag även låtit sam-

manställa i en specifikation (bil. 1.8), som bör fogas till regeringsprotokollet.

Med hänvisning till min redovisning i det föregående beräknar jag utfal-

let av statsbudgetens inkomster och utgifter för innevarande budgetår och förslaget till statsbudget 1985/86 på sätt som framgår av tabell 12.

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 74

Tabell 12. Utvecklingen av statsbudgetens saldo budgetåren 1983/84—1985/86 Miljarder kr.

1983/84 — 1984/85 1985/86 Procentuell förändring

Utfall

Budget- RRV Nybe- = Budget- Nybe- = Från utfall Från ny beräk-

propo- räkning — propo- räkning =: 1983/84 ning 1984/85

sition sition till ny be- — till ny beräk-

räkning ning 1985/86

1984/85 Inkomster 221,2 251,1 256,8 256,9 256,8 260,8 16,17 1,52 Utgifter 298,3 320,8 324,0 326,0 320,3 321,6 9,3 96 -1,32 Saldo -—-77,1 —69,7 —67,1 -—69,1 —63,5 —60,8

Statsinkomsterna nästa budgetår uppskattas nu till 260,8 miljarder kro-

nor, vilket innebär en uppräkning med 4,0 miljarder kronor jämfört med

budgetpropositionen.

Utgifterna beräknades i budgetpropositionen till 320,3 miljarder kronor. Nu beräknar jag utgifterna till 321,6 miljarder kronor.

Sammanfattningsvis innebär beräkningarna att budgetunderskottet för

budgetåret 1985/86 minskar med 2,7 miljarder kr. till 60,8 miljarder kr., jämfört med beräkningarna i budgetpropositionen.

Till regeringsprotokollet i detta ärende bör fogas som bilagor: Reviderad nationalbudget 1985 (Bilaga 1.1)

Svensk ekonomi 1985— 1988 (Bilaga 1.2)

Långtidsbudget för perioden 1985/86 — 1989/90 (Bilaga 1.3) Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning för budgetåret

1985/86 (Bilaga 1.4)

Riksrevisionsverkets beräkning av budgetutfallet för budgetåret 1984/85

(Bilaga 1.5) Specifikation av statsbudgetens inkomster under budgetåret 1985/86 (Bi-

laga 1.6)

Specifikation av anslagsförändringar i förhållande till budgetproposi-

tionen för budgetåret 1985/86 (Bilaga 1.7)

Förändringar i förslaget till statsbudget för budgetåret 1985/86 sedan

budgetpropositionen (Bilaga 1.8)

Lagförslag (Bilaga 1.9).

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 75

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen dels föreslår riksdagen att 1. godkänna de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som jag har förordnat i det föregående, ta . godkänna de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som jag har förordat i det föregående, . godkänna min beräkning av statsbudgetens inkomster för budgetåret 1985/86 enligt den vid detta protokoll fogade specifikationen, . godkänna min beräkning av förändringar i anslagsbehållningarna för budgetåret 1985/86, . besluta att den av statens vattenfallsverk disponerade rörliga krediten i riksgäldskontoret höjs till 1175 milj. kr., . godkänna min beräkning av förändringar i dispositionen av rörliga krediter för budgetåret 1985/86, . godkänna min beräkning av Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto för budgetåret 1985/86, . med ändring av förslag i prop. 1984/85: 100, bil. 17 till Räntor på statsskulden m.m. för budgetåret 1985/86 anvisa ett förslagsanslag av 73 800 000 000 kr., . bemyndiga regeringen att för år 1986 utge extra skatteutjämningsbidrag i enlighet med vad jag har förordat, 10. till Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m.m. för budgetåret 1985/86 under sjunde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 11567 500 000 kr., 1. till Bidrag till kommunerna med anledning av avskaffandet av kommunala företagsbeskattningen för budgetåret 1985/86 under sjunde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 1694 000000 kr., 12. bemyndiga regeringen att för budgetåret 1985/86, om arbetsmarknadsläget kräver det, besluta om utgifter it enlighet med vad jag förordat intill ett sammanlagt belopp av 2 500 000 000 kr., dels föreslår riksdagen att anta förslagen till 13. lag om skatteutjämningsavgift, 14. lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m. m., 15. lag om inbetalning på likviditetskonto under budgetåret 1985/86, 16. lag om ändring i lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt, dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om 17. den ekonomiska utvecklingen i kommunsektorn m. m. 18. utnyttjande av finansfullmakten, 19. statliga kreditgarantier, 20. kostnadsutvecklingen för statliga reformer.

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 76

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1 Reviderad finansplan 7

| Hemställan

Tabellförteckning

Finansplanen 1 Försörjningsbalans 1983-1985 ooosoossosssssssssss oss ser orre 2 Bytesbalans 1982—1985 osooooosseoseserseerreree reses rer ears 3 Sysselsättning 1 kv. 1984—1 kv. 1985 ossssosssssssss essens eo ra 4 Förvärvsfrekvens och arbetslöshet i Sverige och OECD 1982-

1985 ooo eeeeeerseererer esse reser rer rr rer rr rr rr tr rr rer ns sa S Marginalskatt 1976, 1982 och 1985 sossossssossssssss sees error 6 Statens lånebehov 1983—1985 =sososososessesrsess ser ser een es

Bilaga 2 Vissa arbetsmarknadspolitiska

åtgärder

Bilaga 2

Bilaga 2:1

Utdrag

UTBILDNINGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL vid regeringssammanträde 1985-04-16

Föredraganden: statsrådet Göransson.

C. VUXENUTBILDNING

Regeringen har sedan flera år tillbaka efter bemyndigande av riksdagen ställt särskilda resurser till förfogande för arbetslösa inom kommunal utbildning för vuxna (grundvux och komvux) och vid folkhögskolorna. Förhållandenå på arbetsmarknaden tyder på att sådana insatser kommer att vara angelägna också under budgetåret 1985/86.

Regeringen har i årets budgetproposition (prop. 1984/85: 100) begärt

riksdagens bemyndigande att — i den mån arbetsmarknadsskäl så påkallar — dels öka antalet undervisningstimmar i grundvux och komvux för att bereda utbildningsmöjligheter för arbetslösa, dels medge att vissa kurser för arbetslös ungdom anordnas på folkhögskolor.

Riksdagen har nyligen lämnat de begärda bemyndigandena (UbU 20 resp. 22, rskr 199 resp. 200). Chefen för utbildningsdepartementet avser att

senare föreslå regeringen att besluta om utnyttjande av dessa bemyndigan-

den.

Det bör ske på så sätt att kommunerna utanför de av riksdagen för budgetåret 1985/86 fastställda timramarna får anordna kurser för arbetslösa dels i grundvux, dels inom komvux, i grundskolekurser och I gymnasieskolekurser 1 bl.a. yrkesämnen samt tekniska och naturvetenskapliga ämnen samt särksilda yrkesinriktade kurser. En förutsättning för att kur-

serna skall få starta bör vara att samråd har ägt rum med länsarbetsnämnden, eller vad avser komvux, att deltagarna har fått särskilt vuxenstudie-

stöd för arbetslösa.

Vidare bör antalet statsbidragsberättigade elevveckor vid folkhögskolor ökas för att skapa utbildningsmöjligheter för arbetslösa. Detta bör ske på följande sätt.

Folkhögskolorna bör inom en ram av 20000 elevveckor få anordna

särskilda kurser upp till tio veckors längd för arbetslös ungdom. Statsbidrag för dessa kurser bör utgå utan hinder av 83§& folkhögskoleförordningen (1977: 5S1) och de bestämmelser som kommer att utfärdas inför budget- | Riksdagen 1984/85.1 samt. Nr 150. Bilaga 2 Rättelse: S. 23, sista raden Står: reservationsanslag Rättat till: förslagsanslag

S. 24, 2 kap. 6. Står: efter den procentsats som anges i särskild lag Rättat

till: med 0,60 procent not I Står: 1984: 526 Rättat till: 1984: 1106

Prop. 1984/85: 150 Bilaga 2 [AT

året 1985/86 om folkhögskolans undervisningsvolym. Utöver det normala statsbidraget bör berörda folkhögskolor kunna få ett särskilt statsbidrag med högst 25000 kr. per kurs. Åtgärden innebär att ca 2000 arbetslösa ungdomar kan få utbildning under 10 veckor. Folkhögskolorna bör också få möjlighet att erbjuda utbildning till personer som får särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa utanför den ram som lagts fast för varje folkhögskola i förordningen om folkhögskolans undervisningsvolym. För elevveckor som avser sådana studerande bör allmänt statsbidrag likaledes utgå utan hinder av 83 § folkhögskoleförordningen. Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag nu har anfört om ökade vuxenutbildningsinsatser för arbetslösa.

E. STUDIESTÖD M.M.

E 5. Vuxenstudiestöd m. m. 1 1985 års budgetproposition (1984/85: 100, bil. 10) anförde chefen för utbildningsdepartementet att det kunde finnas anledning att återkomma till frågan om ytterligare resurser för särskilt vuxenstudiestöd till arbetslösa (SVUXA) i samband med eventuella förslag till särskilda sysselsättningsskapande åtgärder. Jag är nu beredd att ta upp denna fråga. De särskilda vuxenstudiestöden för arbetslösa infördes genom ett riksdagsbeslut i december 1983 (prop. 1983/84: 150, SfU 33, rskr 398). Riksdagen anvisade vid detta första tillfälle 50 milj. kr. till de nya stöden och har senare för budgetåret 1984/85 anvisat ytterligare 100 milj. kr. Centrala studiestödsnämnden (CSN) har i en skrivelse till regeringen den 1 februari 1985 redovisat en utvärdering av stöden. CSN konstaterar bl. a. att efterfrågan på stöden har varit mycket stor. I många län har anslagna resurser snabbt tagit slut och vuxenutbildningsnämnderna har tvingats avslå ett mycket stort antal ansökningar. CSN drar den slutsatsen, att det finns ett behov av utbildning hos gruppen arbetslösa, som inte kan tillgodoses inom arbetsmarknadsutbildningens ram, men som genom tillkomsten av SVUXA har kunnat tillfredsställas. Enligt CSN:s rapport föreligger skillnader mellan dem som studerar med vanliga vuxenstudiestöd (SVUX) och dem som studerar med SVUXA när det gäller utbildningsbakgrund, ålder och antal år på arbetsmarknaden. Genomgående är de som har fått SVUXA yngre, de har bättre utbildningsbakgrund och färre år på arbetsmarknaden. Studerande med SVUXA skiljer sig ändå i hög grad från ungdomsstuderande. Ca 25 96 studerade på grundskolenivå, hälften hade ingen gymnasial utbildning då studierna med SVUXA påbörjades, medelåldern var 30 år och drygt 40 26 hade tidigare förvärvsarbetat i minst 10 år. Huvuddelen skulle enligt en enkätundersökning ha varit fortsatt arbetslösa om de inte hade erhållit SVUXA.

Prop. 1984/85: 150 Bilaga 2 3

Mot bakgrund av att SVUXA uppenbarligen fyller ett stort behov som

ett komplement till utbildningsbidrag och SVUX, föreslår jag nu att 50

milj. kr. anvisas över statsbudgeten för budgetåret 1985/86 för alla ända-

mål. Fortsättningsvis bör som villkor för att SVUXA skall kunna beviljas gälla, att den sökande är minst 25 år och att han har förvärvsarbetat under

minst fyra år. Bestämmelser härom bör införas i lagen (1983: 1030) om

särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa. Det bör, i likhet med vad som hittills har gällt för stöden, ankomma på regeringen att utfärda närmare

bestämmelser om medlens användning och fördelning på länen. Stöden bör

även fortsättningsvis förbehållas sådana sökanden, som är registrerade som arbetslösa hos arbetsförmedlingen och vuxenutbildningsnämnden bör

fatta sitt beslut efter samråd med denna. Vid fördelningen av stöden bör särskild vikt fästas vid i vad mån de avsedda studierna kan väntas leda till att mottagaren stärker sin ställning på arbetsmarknaden. Stöden bör be viljas för högst två terminers studier och bör inte ge företräde till fortsatta vuxenstudiestöd.

Det föreslagna beloppet om 50 milj. kr. beräknas räcka till ca 1250 vuxenstudiestöd. Beloppet bör finansieras genom en höjning av vuxenutbildningsavgiften. Chefen för arbetsmarknadsdepartementet kommer senare denna dag att lämna förslag härom samt om erforderlig ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

I. anta ett inom utbildningsdepartementet upprättat förslag till lag

om ändring i lagen (1983: 1030) om särskilt vuxenstudiestöd för

arbetslösa,

[NS. till Vuxenstudiestöd m.m. för budgetåret 1985/86 utöver vad som

har föreslagits i prop. 1984/85: 100, bil. 10, under åttonde huvud-

titeln anvisa ytterligare reservationsvis betecknade medel av

50.000 000 kr.

Prop. 1984/85:150 Bilaga 2

Förslag till Lag om ändring i lagen (1983: 1030) om särskilt vuxenstudiestöd för

arbetslösa

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1983: 1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa dels att 28 skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf. 2a§, med nedan angivna

lydelse.

Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse

2§

Bestämmelserna i 7 kap. 1—5a, Bestämmelserna i 7 kap. I. 2.4—

7-9 och 16—-208§§ och 9 kap. 1—- 5a, 7-9 och 16—-20§§ och 9 kap.

388 studiestödslagen (1973: 349) 1—-38§ studiestödslagen (1973: 349) skall tillämpas på särskilt vuxenstu- skall tillämpas på särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa. diestöd för arbetslösa.

2a§

Särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa får lämnas tidigast under det kalenderår då den arbetslöse fyller 25 år. Särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa kan utgå till en studerande som har förvärvsarbetat under minst fyra kalenderår före det kalenderår för vilket vuxenstwudiestödet skall utgå. Med förvärvsarbete får jämställas vissa andra verksamheter. Närmare bestämmelser om vilken. omfattning förvärvsarbetet skall ha haft under ett kalenderår för att få medräknas samt om vilka andra verksumheter som får jämställas med förvärvsarbete, medde-

las uv regeringen eller myndighet som regeringen utser.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985. Om särskilda skäl föreligger får studiestöd lämnas för fortsatta studier i viss utbildning som påbörjats före den 1 juli 1985 med särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa även om den arbetslöse inte uppfyller kraven i 2a§

för sådant stöd.

Rättelse: S. 4, rad 7 Står: bestämmelse Rättat till: paragraf rad Ii högra spalten under Föreslagen lydelse Står: 7 kap. 7—9 Rättat till: 7 kap. 1, 2,4-5a, 7—9 rad 21 under 2.4 § Står: som under minst Rättat till: som har förvärvsarbetat under minst längst ner på sidan, ikraftträdandet Står: synnerliga skäl Rättat till: särskilda skäl

'n

Prop. 1984/85: 150 Bilaga 2

Bilaga 2:2

Utdrag

ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1985-04-16

Föredragande: statsrådet Leijon

Anmälan till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1985/86 såvitt

avser arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde

Inledning

Arbetslösheten är betydligt lägre i Sverige än i de flesta andra länder i

den industrialiserade världen. Under år 1984 uppgick arbetslösheten i vårt land till 3,196. Få länder har så låg nivå som Sverige. I Finland var arbetslösheten dubbelt så hög och i Danmark ännu högre. I Västeuropa

som helhet uppgick arbetslösheten till tvåsiffriga tal eller nästan 11296 och i

USA till 7,5 Z. Mellan åren 1983 och 1984 ökade arbetslösheten i Europa

som helhet. I Sverige minskade den.

Ser man till ungdomsarbetslösheten och arbetslöshetens varaktighet blir skillnaderna ännu tydligare. I flera europeiska länder uppgår arbetslöshe-

ten bland ungdomar i åldrarna under 25 år till omkring 2096 — i några

t.o.m. över 3096. I Sverige är andelen ca 67. Bland ungdomar i åldern

16—19 år är arbetslösheten i exempelvis Frankrike nästan åtta gånger så

hög som i Sverige.

I många länder har vidare mellan 25 och 5077 av de arbetslösa varit arbetslösa längre än ett år. I EG-området fanns under år 1983 ca tolv miljoner arbetslösa. Över två miljoner hade varit arbetslösa längre än två

år. Situationen förbättrades inte under år 1984. I Sverige var under fjolåret

andelen som varit arbetslösa över ett år 1296.

Jag redovisar inledningsvis dessa siffror för att ge ett vidare perspektiv

på utvecklingen på den svenska arbetsmarknaden. Genom en offensiv ekonomisk politik och en mycket aktiv arbetsmarknadspolitik har Sverige lyckats undgå de överväldigande problem som finns på arbetsmarknaden i många andra utvecklade länder i vår omvärld.

Åren 1981 och 1982 ökade arbetslösheten snabbt i Sverige. Är 1983

avtog ökningstakten som en följd av mycket omfattande arbetsmarknadspolitiska insatser och att den ekonomiska politiken började ge resultat. År 1984 minskade arbetslösheten. Medan sysselsättningen stagnerade åren t[ Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 150. Bilaga 2

Prop. 1984/85:150 Bilaga 2 6

1981 och 1982 har den under de två senaste åren ökat med totalt 40000 personer. Det låga kapacitetsutnyttjandet i utgångsläget gjorde att industriföretagen, trots en snabb produktionsökning, till en början inte hade behov av att öka sin arbetsstyrka. Den förbättrade konkurrenssituationen och exportframgångarna skapade cmellertid under år 1984, och framför allt under den senare hälften, ett behov av att anställa fler personer.

Sedan tredje kvartalet i fjol har det totala antalet sysselsatta varje månad legat på en nivå som varit ca 60000 högre än ett år tidigare. Industrisysselsättningen, som har minskat oavbrutet sedan början av år 1980, började öka påtagligt efter sommaren i fjol, och har sedan dess överstigit 1983 års nivå med ca 20000 personer. Inom den offentliga sektorn uppgick sysselsättningsökningen till ca 35 000 personer under år 1984.

Sysselsättningstillväxten de senaste tre kvartalen beror på att efterfrågan på den öppna arbetsmarknaden har varit stark. De arbetsmarknadspolitiska åtgärdernas omfattning började begränsas efter sommaren 1984. Under de första månaderna i år har volymen sysselsättningsskapande åtgärder varit väsentligt lägre än ett år tidigare. Expansionskraften på den svenska arbetsmarknaden är således stark. Framtidstron har återvänt.

Den utveckling som har förelegat på arbetsmarknaden, och framför allt den ökade sysselsättningen inom industrin, visar på ett påtagligt sätt att den ekonomiska politiken och den förändrade utformning arbetsmarknadspolitiken givits har varit riktig.

Arbetsmarknadspolitiken har inriktats på att stödja den industriella expansionen och att snabbt tillsätta uppkomna vakanser. Det finns klara belägg för att tillsättningen av platser varit effektivare nu än under den förra konjunkturuppgången. Det normala mönstret från tidigare konjunkturuppgångar har varit att vakanstiderna förlängts väsentligt när efterfrågan på arbetskraft har stigit. Detta mönster har brutits under den nuvarande expansionsfasen. Under år 1984 låg den genomsnittliga vakanstiden för lediga platser inom industrin på två och en halv veckor, vilket kan jämföras med fem veckor under år 1979 och nästan åtta veckor under år 1974.

En förkortning av vakanstiderna har kommit till stånd trots att kvalifikationskraven för platserna har ökat i förhållande till jämförbara konjunkturskeden. Under år 1984 var i genomsnitt tre platser av fyra förenade med särskilda krav på utbildning och/eller erfarenhet. Vid uppgången åren 1979 och 1980 var ca hälften av de lediga platserna förenade med särskilda krav. Denna utveckling kan även iakttas inom industrin, där andelen platser med krav på utbildning och/eller erfarenhet har ökat sedan år 1980 från 45 till 66 20. Prioriteringen av det direkta platsförmedlande arbetet inom arbetsmarknadsverket, vilket jag redovisade bl. a. i årets budgetproposition, har således gett resultat.

Införandet av ungdomslagen i januari 1984 betyder att alla arbetslösa i åldern 18—19 år garanteras rätt till arbete. Arbetslösheten bland ungdomar i åldern 16—19 år sjönk i och med detta från tidigare drygt 10 till ca 496

Prop. 1984/85: 150 Bilaga 2 7

under de första månaderna i år. I inget annat OECD-land är arbetslösheten

i åldrarna under 20 år så låg som i Sverige. Sysselsättningsgraden, vilken uttrycker antalet sysselsatta i procent av befolkningen, i åldrarna 16-64 nådde 82 20 under år 1984. Detta är den högsta nivå som har registrerats någonsin i Sverige, och den är också högre . än i något annat industriland. Jag vill betona att Sverige i detta avseende behåller sin tätposition även om de sysselsättningsskapande åtgärderna

exkluderas.

Arbetsmarknadspolitikens inriktning under budgetåret 1985/86

Min beskrivning av utvecklingen det senaste året och de statistiska uppgifter som jag har presenterat visar att utvecklingen på den svenska arbetsmarknaden i många avseenden har varit gynnsam och att Sverige i ett internationellt perspektiv intar en särställning. Jag vill emellertid också understryka att trots att arbetslösheten mellan åren 1983 och 1984 har reducerats med 10726 vilket kan jämföras med ca 676 under motsvarande

konjunkturskede åren 1978 och 1979, ligger nivån ändå alltför högt.

Trots minskningen av arbetslösheten under fjolåret sjönk inte antalet långtidsarbetslösa, dvs. personer med en arbetslöshetstid överstigande sex månader. Den genomsnittliga arbetslöshetstiden fortsatte att stiga, även

om antalet nytillkomna arbetslösa minskade påtagligt. Först under fjärde

kvartalet i fjol skedde en stabilisering av långtidsarbetslösheten.

Enligt min mening måste den helt centrala uppgiften för arbetsmark-

nadspolitiken under budgetåret 1985/86 vara att fullfölja insatserna för att

reducera såväl den totala arbetslösheten som långtidsarbetslösheten. Ar-

bete åt alla är det övergripande målet för den ekonomiska politiken. Det gäller att via ett samspel mellan ekonomisk-politiska åtgärder och

arbetsmarknadspolitiska insatser tillvarata mänskliga och ekonomiska re-

surser i stället för att enbart ge kontant stöd. Arbetslinjen inom arbets-

marknadspolitiken skall hävdas. Enligt beräkningar utförda av arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) medför varje höjning av arbetslöshetsnivån med 0,1 22 en ökning av utbetalningsbehovet för enbart kontant stöd vid arbets-

löshet med ca 200 milj. kr.

Chefen för finansdepartementet har tidigare i dag redovisat regeringens samlade syn på den ekonomiska utvecklingen och den ekonomisk-politiska strategin under det kommande budgetåret. En detaljerad redogörelse för

beräkningar och prognoser finns i den reviderade nationalbudgeten.

Den bild jag tecknade i årets budgetproposition av utvecklingen på arbetsmarknaden under förra året framträder nu med klarare konturer.

Den bedömning som kan göras beträffande år 1985 indikerar ännu tydligare än för några månader sedan att produktion och sysselsättning kommer att

öka väsentligt även i år. En avgörande förutsättning för fortsatt tillväxt är att kostnadsutvecklingen kan begränsas. Därigenom kan den svenska in-

Prop. 1984/85: 150 Bilaga 2 8

dustrin behålla sin internationella konkurrenskraft och exportutsikterna bedömas som relativt goda.

Sysselsättningsökningen väntas fortsätta under år 1985. Merparten av tillväxten kan förutses komma att ske inom näringslivet, men även inom kommunerna kan sysselsättningen väntas fortsätta att öka något. Arbetskraftsutbudet växte snabbt under andra halvåret 1984. Den betydande ökningen av arbetssökande kan väntas fortgå ännu en tid. Dock är såväl arbetskraftsutbudets utveckling som sysselsättningsutvecklingen mycket svåra att prognosticera. Det finns i detta sammanhang anledning att peka på att antalet latent arbetssökande, dvs. personer som skulle söka arbete om de trodde att något fanns att få, nådde den lägsta februarinivån någonsin i år. Detta visar att människornas tilltro till arbetsmarknaden har ökat.

Sammantaget finns det således skäl att utgå från att efterfrågan på arbetskraft under år 1985 kommer att vara så betydande att arbetslösheten kan minska ytterligare jämfört med år 1984.

Även om utsikterna för den närmaste tiden ger anledning till viss tillförsikt finns, som har nämnts, ett antal osäkerhetsmoment. Att mot denna bakgrund göra en bedömning av behovet av ytterligare arbetsmarknadspolitiska insatser för hela budgetåret 1985/86 är svårt.

AMS har i skrivelse den 22 mars 1985 redovisat sin bedömning av den förväntade arbetsmarknadsutvecklingen och behovet av insatser utöver dem som har föreslagits i årets budgetproposition. Samtidigt har AMS redovisat uppdrag från regeringen vad avser byggarbetsmarknaden och långtidsarbetslösheten.

I sin skrivelse tar AMS upp ett stort antal frågor av delvis skilda karaktärer. En huvudpunkt utgör en diskussion kring vikten av att arbetslinjen fullföljs och att samhällets resurser utnyttjas för aktiva insatser i syfte att ge de arbetssökande arbete eller utbildning. Jag delar här AMS uppfattning att insatser för att t.ex. stödja långtidsarbetslösa och ungdomar till arbete på den ordinarie arbetsmarknaden är att föredra framför passivt understöd. Denna inställning har utgjort grunden för regeringens satsning på åtgärder av typen arbetsmarknadsutbildning, rekryteringsstöd, lönebidrag, ungdomslag och starta eget bidrag. Även i fortsättningen måste arbetslinjen vara vägledande för inriktningen av arbetsmarknadspolitiken. Den satsning på särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa (SVUXA) som chefen för utbildningsdepartementet tidigare har presenterat utgör ett annat led i satsningen på arbetslinjen.

En annan huvudpunkt i AMS framställning är insatser för att förbättra servicen inom arbetsmarknadsverket. Det gäller bl.a. resurser för att förbättra kundmottagningarna, för telefonväxlar och för anskaffning av praktikplatser. Jag är positiv till nyskapande försök som pågår inom arbetsförmedlingen såsom satsningen på snabbförmedling i bl.a. Göteborg och Stockholm och samarbetet med lokalradion bl.a. i Stockholm. I årets budgetproposition föreslog jag att arbetsmarknadsverket i princip undan-

Prop. 1984/85:150 Bilaga 2 9

tas från det s.k. huvudförslaget. Jag är inte nu beredd att förorda några

ändringar i dessa delar.

En tredje huvudpunkt i AMS framställning är de problem som möter vissa grupper eller delar av arbetsmarknaden. Det gäller byggnadsverksamheten, långtidsarbetslösa, bristen på tekniker och det ökande antalet

flyktingar. De tre förstnämnda områdena återkommer jag strax till. Vad

det gäller flyktingfrågorna framhåller AMS att den ökade tillströmningen

av flyktingar som nu sker kommer att kräva ökade förmedlingsresurser. För att underlätta arbetsplacering av flyktingar planerar AMS vidare att

tillsammans med fem kommuner driva projekt där olika resurser förs

samman [ör att åstadkomma ett bättre resultat. AMS bedömer att kostna-

den för dessa projekt uppgår till 17 milj. kr. under budgetåret 1985/86.

För egen del vill jag anföra följande.

Antalet asylsökande har ökat främst under andra halvåret 1984. Detta

ställer krav på insatser från bl.a. arbetsmarknadsverket för dem som får tillstånd att stanna i Sverige. Eftersom tillståndsfrågan ännu inte är avgjord

för ett stort antal av de asylsökande är det emellertid ännu för tidigt att

bedörna i vilken utsträckning särskilda krav kommer att ställas på arbets-

marknadsverket. Jag är därför inte nu beredd att föreslå särskilda medel för förstärkning av arbetsförmedlingarna.

När det gäller resurser för samordning av olika insatser för invandrares och flyktingars anpassning till den svenska arbetsmarknaden fär dessa

rymmas inom ramen för tilldelade medel för t. ex. beredskapsarbeten och

arbetsmarknadsutbildning. Anpassningar av regelsystem m. m. kan härvid vara nödvändiga och jag avser att pröva sådana framställningar positivt. I

dessa frågor har jag samrått med statsrådet Gradin.

Den fjärde huvudpunkten i AMS framställning är insatser till följd av den väntade utvecklingen på arbetsmarknaden under budgetåret 1985/86. AMS framhåller i likhet med vad jag tidigare har anfört att det nu är svårt att bedöma behovet av framför allt de sysselsättningsskapande åtgärderna för hela budgetåret 1985/86. Enligt AMS torde behovet av beredskapsarbeten och rekryteringsstöd för nästa budgetår vara minst av samma omfattning

som för innevarande budgetår. AMS utgår från detta i sin planering för

hösten 1985. När utvecklingen på arbetsmarknaden säkrare kan förutses

avser AMS att återkomma med en mer preciserad bedömning. Som jag nyss anfört finns det skäl att anta att efterfrågan på arbetskraft

kommer att vara så betydande under år 1985 att arbetslösheten minskar

ytterligare. Jag delar emellertid AMS bedömning att planeringen för hösten

vad gäller sysselsättningsskapande insatser bör utgå från att dessa kan behöva bli av motsvarande omfattning som i fjol.

I detta sammanhang har AMS också lämnat förslag till ändrade regler för beredskapsarbeten av investeringskaraktär samt vissa allmänna ändringar av utbildnings- och flyttningsbidrag. Jag är inte nu beredd att förorda några

förändringar i dessa delar. F.n. pågår i förenklingssyfte och i samarbete

Prop. 1984/85:150 Bilaga 2 10

med AMS en översyn av reglerna för bl. a. dessa bidrag i arbetsmarknads-

kungörelsen. Översynen beräknas pågå även under nästa budgetår. Jag räknar med att återkomma till regeringen med eventuella förslag till regeländringar när översynen är slutförd. AMS tar vidare upp frågan om att

vidga timramen för stiftelsen Samhällsföretagsgruppen. Jag har för avsikt att, med utnyttjande av riksdagens bemyndigande, föreslå regeringen att utöka antalet arbetstimmar inom den regionala stiftelsen i Göteborgs och Bohus län för att underlätta omställningen i Uddevalla i samband med nedläggningen av Uddevallavarvet. Jag är dock inte beredd att generellt vidga timramen för Samhällsföretagsgruppen.

Som jag tidigare har framhållit finns det vissa frågor som fordrar en mer ingående behandling. Jag kommer att ta upp dessa frågor längre fram och

då också vissa ungdomsfrågor. Jag har dessutom för avsikt att nu återkomma till frågan om särskild utbildning inom dataområdet och anpassning

av reglerna för AMU i företag till riksdagens beslut om förnyelsefonder.

Innan jag går in på dessa frågor vill jag helt kort beröra frågan om medel

för åtgärder för att främja rekrytering till industrin m. m., den s. k. industrikampanjen. De projekt som har drivits inom industrikampanjens ram un-

der budgetåren 1983/84 och 1984/85 håller nu på att avslutas. Av de totalt

avsatta medlen — 100 milj. kr. — har 50 milj. kr. delats ut till länen för att stimulera regionala insatser. En särskild utvärdering av dessa insatser pågår nu och kommer att slutföras före sommaren. Vidare har 11 milj. kr.

avsatts för att stödja projekt för att sysselsätta arbetslösa ungdomar. En

särskild arbetsgrupp inom barn- och ungdomsdelegationen (Dir 1982: 104) har fördelat dessa medel. Barn- och ungdomsdelegationen kommer att

redovisa slutsatserna av denna verksamhet senare under våren. Av medlen för industrikampanjen har också 10 milj. kr. avsatts till en kampanj för att främja rekryteringar av kvinnor till industrin. Erfarenhe-

terna från denna kampanj har tillsammans med dataeffektutredningens förslag till åtgärdsprogram för kvinnor i betänkandet Datorer och arbetslivets förändring (SOU 1984: 20) bildat bakgrund till regeringens prop.

1984/85: 130 om kvinnors villkor på arbetsmarknaden. I denna redovisar statsrådet Gradin ett åtgärdsprogram huvudsakligen inriktat på att bryta

kvinnors traditionella yrkesval.

Resterande medel — ca 30 milj. kr. — har fördelats till olika projekt inom ramen för industrikampanjens syfte. Jag har för avsikt att återkomma till regeringen med en fullständig redovisning av industrikampanjen och eventuella förslag när utvärderingen är klar.

Byggarbetsmarknaden

Utvecklingen

Den totala byggproduktionen som expanderade kraftigt under 1960-talet hölls under 1970-talet på en i stort sett oförändrad nivå. Efter en dämpning

Prop. 1984/85:150 Bilaga 2 1

av byggnadsverksamheten i början av 1980-talet har nu produktionen stabiliserats. Byggandet har samtidigt ändrat karaktär då en förskjutning

har skett mot om- och tillbyggnad samt reparation och underhåll. Sysselsättningen inom byggnadsverksamheten som ökade kraftigt framför allt

under 1960-talet har nu sjunkit till ungefär 1950 års nivå. Utan den kraft-

fulla ekonomiska politik som har förts sedan regeringsskiftet år 1982 och

de speciella investeringsprogram som regeringen har initierat skulle syssel-

sättningen varit ännu lägre. Nedgången har dock nu brutits. För resten av

1980-talet kan en viss tillväxt i byggnadsverksamheten förutses, enligt 1984 års långtidsutredning (LU 84), och sysselsättningen beräknas totalt sett bli

oförändrad.

En stabil tillväxt i den svenska ekonomin är en avgörande förutsättning

för byggnadssektorns utveckling i ett längre perspektiv. De speciella investeringsprogrammen har syftat till att på kort sikt öka den inhemska efterfrågan och tillgodose angelägna behov inom skilda samhällsområden samtidigt som nya arbetstillfällen har skapats.

Samtidigt som framtidsutsikterna för byggnadssektorn framstår som relativt positiva, finns det skäl att också poängtera problemen, speciellt på kort sikt. Regionala obalanser måste hävas. Fördelningen mellan olika utbildningar och yrkesgrupper måste förändras. Jag återkommer strax till

dessa frågor.

Det investeringsprogram som regeringen beslutade om i november 1982 (prop. 1982/83: 50) innehöll investeringar för ca 9000 milj. kr. med ett

statligt stöd på 3900 milj. kr. Genom olika beslut har regeringen därefter

tidigarelagt statliga och andra investeringar för sammanlagt drygt 4800

milj. kr. Härutöver har en stor andel av AMS medel för beredskapsarbeten utnyttjats för investeringar i byggnader och anläggningar. Budgetåret 1982/83 avsatte AMS närmare 1150 milj. kr. till beredskapsarbeten av

investeringskaraktär vilket motsvarar en total volym på drygt 2400 milj. kr. Motsvarande belopp budgetåret 1983/84 var drygt 1 260 milj. kr. resp. drygt 2900 milj. kr. Dessutom har ett tioårigt bostadsförbättringsprogram antagits av riksdagen (prop. 1983/84: 40, BoU 11, rskr 63).

I december 1983 beslutade regeringen om ett tillfälligt s.k. ROT-pro-

gram för kommunerna under främst år 1984. Totalt avsattes 380 milj. kr.

inom beredskapsarbetenas ram för denna verksamhet, vilket motsvarar en

total investeringsvolym på ca 1000 milj. kr. Samtidigt ökade lånemöjlighe-

terna för kommunala ROT-projekt genom vidgade låneramar för kommun-

låneinstituten.

I maj 1984 gav regeringen AMS i uppdrag att, som ett led i det fortsatta arbetet med ett långsiktigt program för byggsektorn, utreda den förväntade

utvecklingen inom sektorn på såväl kort som lång sikt. I uppdraget ingick

att överväga vilka åtgärder som kan behöva vidtas för att komma till rätta med sådana problem som har sin grund i strukturella och regionala obalanser i byggsysselsättningen. Utredningsuppdraget har utförts i samarbete med parterna på byggarbetsmarknaden.

Prop. 1984/85: 150 Bilaga 2 12

AMS har, som jag nämnde tidigare, i skrivelsen den 22 mars 1985 redovisat resultatet av utredningen. Det konstateras i denna att den faktiska sysselsättningsminskningen inom byggnadsindustrin har haft olika för-

lopp i skilda delar av landet. I storstadslänen ägde sysselsättningsminsk-

ningen rum under första hälften av 1970-talet. Därefter har sysselsättnings-

nivån i branschen bibehållits i dessa län. Skogslänen uppvisar ett något annat mönster. Där minskade sysselsättningen inom byggnadsindustrin måttligt under första hälften av 1970-talet för att därefter falla under början

av 1980-talet.

Enligt AMS statistik fanns det 15 000 registrerade arbetslösa byggnadsarbetare år 1983. Över 5000 av dessa var träarbetare. Det föreligger väsentliga skillnader i arbetslöshet mellan olika yrkesområden. Särskilt

vägarbetare och murare har hög arbetslöshet med en kraftig topp under

vintermånaderna. Enligt AMS förefaller de yrkesgrupper som har en hög

vinterarbetslöshet att även ha en relativt hög sommararbetslöshet, vilket

indikerar betydande strukturell arbetslöshet. Inom skogslänen har andelen

arbetslösa medlemmar i de erkända arbetslöshetskassorna inom gruppen

egentliga byggnadsarbetare (betong, trä och murare) ökat kraftigt sedan år

1980, från 7,86 år 1980 till 17.790 år 1983. År 1984 hade denna andel

minskat till 15,12. Det är dessa grupper som i huvudsak arbetar med nyproduktion. Byggnadshantverkargruppen — snickare, målare, elektriker, plåtslagare m.fl. — som huvudsakligen arbetar med ersättningsproduktion har klarat sig bättre.

Utredningen behandlar också den yrkesmässiga och geografiska rörlig-

heten och konstaterar att byggnadsarbetarnas totala rörlighet inte är lägre

än andra gruppers. Enligt utredningen har de senaste fem åren omsättning-

en bland Svenska Byggnadsarbetareförbundets medlemmar uppgått till ca 4096, vilket visar på en betydande yrkesmässig rörlighet. Det kan också skönjas en trend mot att färre nu väljer att byta yrke och i stället flyttar.

Åtgärder för strukturanpassning

För att på sikt.komma till rätta med obalansen på byggarbetsmarknaden

har AMS tillsammans med parterna utarbetat ett förslag till arbetsmarknadspolitiskt handlingsprogram för byggnadsindustrin. AMS anser att det behövs nya former av insatser för att bereda arbete åt byggnadsarbetare som har sådant handikapp att de har svårigheter att komma in i arbete på

den öppna marknaden. En utgångspunkt i AMS diskussion med parterna på byggarbetsmarknaden har varit att företagen inom branschen kan och bör ta ett större ansvar för de arbetshandikappade. För att detta skall

åstadkommas krävs, enligt AMS mening, att lämpliga organisations- och anställningsformer kan åstadkommas. Vidare krävs, enligt AMS, att statsmakterna klargör sin medverkan i projektet.

Jag delar AMS uppfattning att man bör försöka finna mer varaktiga lösningar för de arbetshandikappade byggnadsarbetarna. Därigenom kan

Prop. 1984/85:150 Bilaga 2 13

också deras kunnande tas tillvara och komma samhället till godo. Jag

kommer inom kort att föreslå regeringen att uppdra åt AMS att i samråd

med berörda intressenter på byggarbetsmarknaden utreda alternativa lösningar som mer långsiktigt ger arbete åt arbetshandikappade byggnadsarbetare inom eller utanför byggnadsverksamheten. En möjlighet som bör prövas är att företagen inom branschen tar ett större ansvar för de arbetshandikappade. AMS bör därvid ta i beaktande de strävanden mot en ökad övergång från objektanställningar till mer långsiktiga anställningsformer

som finns inom branschen. Styrelsens förslag om insatser för de arbetshan-

dikappade byggnadsarbetarna bör utformas så att de inte motverkar en

sådan utveckling. Vidare bör styrelsens förslag utgå från att arbetsmark-

nadspolitiska stödåtgärder för sökande med arbetshandikapp skall kunna

användas i enlighet med de regler som gäller för de olika stöden. Arbetet bör bedrivas skyndsamt. Förslag bör läggas fram i sådan tid att ett arbete

på området kan påbörjas fr. o. m. den I juli 1986.

F.n. pågår försök med kontakt- och uppsökarverksamhet där arbetslösa byggnadsarbetare avlönade av AMS och Svenska Byggnadsarbetareför-

bundet arbetar med att aktivera andra arbetslösa byggnadsarbetare. AMS

föreslår att denna verksamhet skall förlängas. Jag biträder AMS förslag. Jag kommer senare att föreslå regeringen att 2 milj. kr. av de för budgetåret 1985/86 föreslagna medlen till beredskapsarbeten skall få användas för denna verksamhet. Jag har vidare för avsikt att föreslå regeringen att en utvärdering av den hittills utförda verksamheten redovisas i samband med AMS anslagsframställning för budgetåret 1986/87. Inriktningen av verk-

samheten bör vara att stödja och stimulera arbetslösa byggnadsarbetare att

vidareutbilda sig, ta vara på de arbetsmöjligheter inom branschen som

finns på andra orter, byta till arbete inom annan bransch samt att fungera

som ett allmänt stöd.

När det gäller arbetsförmedling för byggnadsarbetare är det positivt att

AMS avser att utarbeta en plan för hur denna del av förmedlingen skall

utvecklas. Jag vill dock betona vikten av att AMS uppmärksammar att

branschanpassade förmedlingar inte får leda till att den enskildes möjligheter att finna arbete utanför aktuell bransch minskar.

För att undvika brist på arbetskraft inom reparations- och ombyggnads-

arbeten anser jag i likhet med AMS det synnerligen angeläget att styrelsen i samråd med parterna snabbt tar fram nödvändig utbildning i första hand inom arbetsmarknadsutbildningen. Samtidigt måste. som AMS framhåller, gymnasieskolans bygg- och anläggningstekniska linje anpassas till behoven. F.n. disponeras, av totalt 4700 intagninsplatser, drygt 900 i skogslänen trots att ett överskott av byggnadsarbetare finns i de flesta av dessa län. En viss minskning av antalet intagningsplatser görs till nästa läsår bl. a. till följd av att sökandetrycket minskat. Efter samråd med chefen för utbildningsdepartementet finner jag det angeläget att de regionala och lokala skolmyndigheterna tillsammans med berörda parter på arbetsmark-

Prop. 1984/85: 150 Bilaga 2 14

naden arbetar aktivt för att antalet platser i skogslänen minskas till en, i

förhållande till behovet av arbetskraft, lämplig nivå.

Enligt AMS förutsätter byggnadsverksamheten att en stor del av de anställda är beredda till geografisk rörlighet antingen genom att pendla mellan bostadsort och arbetsplats eller genom att flytta. Byggnadsarbetare, som tar arbete på annan ort kan, enligt AMS, inte alltid räkna med att få

fortsatt stadigvarande arbete på orten. AMS föreslår mot denna bakgrund att den nuvarande starthjälpen skall få utnyttjas för att finansiera vecko-

slutsresor.

Jag delar AMS och parternas uppfattning att det är viktigt att underlätta

för byggnadsarbetare att ta arbete — både inom och utanför byggbranschen — på annan ort om en långsiktig balans skall kunna uppnås. För att uppnå en bättre överensstämmelse med nu gällande system förordar jag dock att

en något annorlunda lösning väljs. I likhet med vad som f. n. gäller i fråga om flyttningsbidrag för dem som är bosatta inom kommunerna Kiruna och Gällivare bör byggnadsarbetare i skogslänen kunna beviljas ersättning för två hemresor per månad under ett år under förutsättning att dagpendling

inte är möjlig. Vidare bör med hänsyn till anställningsförhållanderna på byggarbetsmarknaden starthjälp med 2000 kr. kunna utgå om anställning-

en beräknas vara minst tre månader. I övrigt bör gällande regler tillämpas. Den totala kostnaden för mitt förslag om månadsresor och starthjälp för byggnadsarbetare beräknar jag till ca 25 milj. kr. Det totala medelsbehovet

för flyttningsbidrag är f. n. svårt att bedöma. Jag föreslår därför inte nu att anslaget för flyttningsbidrag skall tillföras medel för de aktuella förändringarna utan återkommer om så erfordras till regeringen i denna fråga. För att stärka projektberedskapen av investeringsobjekt föreslår AMS

att det antingen införs ett projekteringsbidrag eller någon form av s.k. mjuka lån som avskrivs när projektet kommer till stånd. Jag kan inte tillstyrka detta förslag. Det finns dock skäl att erinra om att regeringen i

december 1984 beslutade om en försöksverksamhet med förenklad säsong-

styrning av byggverksamheten i fem län. Försöken bygger på frivilliga överenskommelser med de större byggherrarna inom kommunen, lands-

tinget och staten. Försöksverksamheten innebär ett ökat ansvar för kom-

munerna att göra en långsiktig planering av byggandet. Detta har väsentlig

betydelse för möjligheterna att snabbt starta olika verksamheter. Vidare

underlättas kommunernas möjligheter att göra totala inventeringar av

kommunens byggbehov på sikt.

Enligt AMS bedömning skulle det, om de föreslagna åtgärderna genom-

förs, ta två till fyra år innan rimlig balans kan uppnås på byggarbetsmark-

naden. Under denna period behövs kompletterande sysselsättningsinsatser i form av stimulanser och tidigareläggningar av angelägna investe-

ringar. För nästa budgetår föreslår AMS att minst 500 milj. kr. anslås för

tidigareläggning av statliga och statsbidragsberättigade kommunala och

enskilda objekt.

Prop. 1984/85:150 Bilaga 2 15

Den bedömning av byggarbetsmarknaden som i dag kan göras pekar på en mer positiv utveckling för vintern 1985-1986 än vad motsvarande bedömning visade för ett år sedan. Trots detta kvarstår, som tidigare har framhållits, omfattande regional obalans som inte kan lösas på kort sikt. För att underlätta denna anpassning fordras att alla parter på byggmarknaden aktivt deltar. Anslagen till underhåll inom byggnadsstyrelsens ansvarsområde kommer att öka kraftigt under budgetåret 1985/86. Kommunernas insatser spelar här också en framträdande roll och jag utgår från att kommunerna kommer att intensifiera reparations- och underhållsverksamheten i kommunala byggnader och anläggningar. För riksdagens kännedom vill jag samtidigt meddéla att regeringen idag med utnyttjande av den av riksdagen beviljade finänsfullmakten (prop. 1984/85: 150, bil. 1, FiU 40, rskr 420) beslutar om statliga tidigareläggningar för 162,4 milj. kr. samt avsätter 138 milj. kr. för. kommunala beredskapsarbeten av investeringskaraktär i vissa skogslän.'Chefen för socialdepartementet kommer senare i samband med en proposition om barnomsorgen att bl. a. föreslå ytterligare medel till anordningsbidrag för barnstugor motsvarande en investeringsvolym om ca 300 milj. kr. Chefen för bostadsdepartementet kommer senare att föreslå regeringen att 48'milj. kr. får användas för anordningsbidrag för samlingslokaler. Totalt motsvarar dessa åtgärder en investeringsvolym på närmare I 100 milj. kr. Den totala sysselsättningseffekten av dessa investeringar kan beräknas till 2000 — 2400 personer.

Teknikerbristen

Bristen på tekniker har blivit alltmer påtaglig. Bristen gäller framför allt civilingenjörer och berör i särskilt hög grad verkstadsindustrin. I årets budgetproposition lämnade jag en utförlig redovisning av den bristsituation som föreligger. I en bilaga till AMS skrivelse den 22 mars 1985 och i en skrift utgiven av Industriförbundet, Sveriges Verkstadsförening och Svenska Arbetsgivareföreningen med titeln ”Var finns teknikerna för svensk industri?” ges ytterligare belysning av frågan.

I den nämnda skriften framhålls att de underliggande drivkrafterna till teknikerbristens framväxt och orsaker är långsiktiga. De viktigaste är Sveriges kraftigt ökade specialisering på kunskapsintensiva produkter, dessa produkters snabba marknadsexpansion och teknikeryrkenas allmänt stigande betydelse i produktionsprocessen.

I likhet med författarna till skriften, ser jag teknikerbristen som ett hälsotecken för den svenska industrin. Detta kan tyckas paradoxalt men är ett uttryck för framtidstron i den svenska ekonomin. Gemensamma ansträngningar måste göras för att fylla behoven av kvalificerade tekniker och därmed främja en önskvärd ytterligare produktions- och kvalitetsökning inom industrin.

Kortsiktigt har teknikerbristen medfört vissa problem för, i första hand,

Prop. 1984/85:150 Bilaga 2 16

de tekniska högskolorna. Genom industrins stora efterfrågan på kvalificerade tekniker har högskolan svårigheter att behålla den forskande och undervisande personalen. Chefen för utbildningsdepartementet har nyligen tillkallat en arbetsgrupp med uppdrag att utarbeta förslag till åtgärder för att förbättra lärarförsörjningen.

Den successivt accentuerade bristen på tekniker är emellertid långsiktig och måste huvudsakligen motverkas genom långsiktigt inriktade insatser inom utbildningspolitiken. I årets budgetproposition lämnade chefen för utbildningsdepartementet vissa förslag om utökning av kapaciteten, i bl. a. civilingenjörsutbildningen samt förslag om utveckling av kortare teknisk högskoleutbildning. Inom ramen för arbetsmarknadspolitiken kan emellertid vissa ytterligare överbryggande insatser göras utöver den vidgade satsning på teknikerutbildning inom arbetsmarknadsutbildningen som regeringen initierade inför innevarande budgetår. Genom att. såsom AMS föreslår, vidga reglerna för AMU i företag och främst då för den s.k. flaskhalsutbildningen kan bristen på tekniska tjänstemän till en del motverkas.

I sin skrivelse den 22 mars 1985 föreslår AMS att antalet bidragsberättigade timmar för AMU i företag får fördubblas. Vidare föreslås att bidragsbeloppet om högst 35 kr. per timme för kurskostnader skall få överskridas vid fort- eller vidareutbildning av tekniker. Jag delar AMS uppfattning att tekniska påbyggnader av den art som här avses, kan behöva omfatta mer än nuvarande begränsning till 920 timmar. Samtidigt anser jag det angeläget att företagen snabbt utnyttjar möjligheten att genom flaskhalsutbildning tillgodose behovet av tekniker. Mot denna bakgrund avser jag senare att föreslå regeringen att bidrag för tekniska påbyggnadskurser som startas under år 1984 skall få beviljas för upp till 1840 timmar. Jag anser mig däremot inte kunna biträda AMS förslag om höjning av bidragsbeloppet för kurskostnader eller utvidgning av timantal för andra utbildningar. Jag vill emellertid också understryka vikten av att företagen själva snabbt tar sin del av ansvaret för kunskapsuppbyggnaden. Planeringen för utnyttjandet av förnyelsefonderna bör inledas omedelbart. Fondernas medel kan tas i anspråk för utbildning som startar den I januari 1986, Det är viktigt att företagen tar i beaktande möjligheterna att expandera den företagsinterna utbildningen under nästa lågkonjunktur. Det bör också så långt det praktiskt är möjligt ske en anpassning av de fort- och vidareutbildningskurser som erbjuds inom arbetsmarknadsutbildningen och Komvux. Kurserna kan läggas upp så att de passar yrkesverksamma ingenjörer och tekniker. Olika studietakt, förläggning till kvällstid, helger och andra tider då det kan finnas lediga resurser samt distansstudier bör också eftersträvas.

De goda erfarenheter och traditioner som byggts upp inom ramen för arbetsmarknadspolitiken och arbetsmarknadsutbildningen när det gäller åtgärder inriktade på manuella yrken kommer nu väl till pass. Omorganisationen av arbetsmarknadsutbildningen till en uppdragsorganisation, vilken

Prop. 1984/85:150 Bilaga 2 17

ytterst syftar till att öka flexibiliteten och marknadsanpassningen av kurs-

utbudet, torde också kunna öka möjligheterna att häva obalanserna inom

teknikerområdet.

Jag går nu in på vissa andra utbildningsfrågor.

Övriga utbildningsfrågor

Enligt bestämmelserna för AMU i företag kan bidrag lämnas till företag

för utbildning vid risk för permittering eller uppsägning, för s.k. flaskhals-

utbildning, vid utbildning till följd av strukturella förändringar som kan leda till arbetslöshet för den enskilde samt för utbildning av arbetstagare för att medverka till ökad jämställdhet. Bidrag utgår för utbildningskost-

nader med 35 kr. per timme under högst 920 timmar. Om arbetsgivaren i samband med ”att företag beviljas bidrag för kurskostnader åtar sig att anställa en vikarie. ta emot en praktikant eller liknande som motprestation så utgår ytterligare högst 35 kr. per timme till lönekostnader för den som utbildas. .

Men hänsyn till riksdagens beslut om förnyelsefonder m.m. (prop. 1984/85: 86, FiU: 9, rskr 108) bör reglerna för AMU it företag ändras.

Utgångspunkten bör härvid, enligt min mening, vara själva syftet med förnyelsefonderna, nämligen att utnyttja en del av företagens vinst till bl. a.

utbildning. Så länge företaget har disponibla medel på sitt förnyelsekonto bör således dessa i första hand utnyttjas. I det fall företagets förnyelse-

konto är tömt bör, enligt min mening, länsarbetsnämnden kunna bevilja bidrag för AMU i företag. Bidrag för s.k. jämställdhetsutbildning bör

också kunna utges oberoende av om ett företag har medel på förnyelsekonto eller inte. Jag vill dock erinra om vad chefen för finansdepartementet framfört i prop. 1984/85: 86 om förnyelsefonder m. m. angående kvin-

nors behov av utbildning på arbetsplatsen. Likaså bör anställda som påbörjat den tidigare nämnda tekniska utbildningen få fullfölja den oberoende

av om företaget har sådant konto eller ej.

AMS har vidare i sin framställning föreslagit vissa regeländringar för att utvidga möjligheten för kommuner och landsting att få bidrag för utbildning av anställda.

I dag gäller att kommuner och landsting kan få bidrag för utbildning av

anställda då utbildningen är föranledd av strukturella förändringar till följd av ny teknik som utan utbildning kan bedömas leda till arbetslöshet för den

berörda personalen. Jag avser att inleda diskussioner med parterna på den

kommunala sidan kring utbildningsfrågor och är därför inte beredd att nu

föreslå några ändringar i denna fråga.

Inom ramen för bristyrkesutbildningen bedrivs en särskild utbildning för anställda inom tekoindustrin. Vid denna utbildning utgår utbildningsbidrag till eleverna och företagen betalar utfyllnad till full lön. Av administrativa

skäl bör bidraget i likhet med vad som gäller för AMU i företag kunna utgå

Prop. 1984/85:150 Bilaga 2 18

till företaget. Jag har för avsikt att senare föreslå regeringen denna föränd-

ring. I syfte att vidga utbildningsmöjligheterna för arbetslösa har chefen för utbildningsdepartementet tidigare denna dag föreslagit att ytterligare 50

milj. kr. skall satsas på särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa (SVUXA). Vuxenutbildningsavgiften bör därför höjas från nuvarande 0,25 20 av den totala lönesumman till 0,264 20. Samtidigt bör arbetsmarknadsavgiften sän-

kas i motsvarande grad, dvs. från 1,6 till 1,586 20. Detta förslag kräver att

lagen (1981: 691) om socialavgifter ändras. I denna fråga har jag samrått

med chefen för socialdepartementet. Lagförslaget bör fogas till protokollet

i detta ärendet som underbilaga 2.2.1.

Genom SVUXA får arbetslösa personer, som inte kan få lämplig utbild-

ning genom arbetsmarknadsutbildning, möjlighet att komplettera sina skol-

kunskaper på grundskole- eller gymnasienivå eller bygga på sin utbildning

med yrkesinriktade kurser. Planeringsvolymen för arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära skolväsendet bör mot denna bakgrund ligga 2000 personer lägre än vad som angavs i budgetpropositionen. Detta påverkar dock inte medelsberäkningen under anslaget B 6. Arbetsmarknadsutbildning och B 8. Kostnader för ny organisation för den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen m. m. Chefen för utbildningsdepartementet kommer vidare senare att, med stöd av riksdagens bemyndigande, föreslå regeringen att dels öka antalet utbildningstimmar i komvux, dels att medge skolöverstyrelsen (SÖ) att besluta om bidrag för kurser vid folkhögskola för arbetslös ungdom. Härigenom skapas platser för ca 17000 deltagare, varav 2000 i folkhögskolor.

Under innevarande budgetår bedrivs enligt riksdagens beslut (prop. 1983/84: 150, bil. 12, AU 24, rskr 385) ett särskilt projekt med utbildning inom dataområdet för kortutbildade. För budgetåret 1984/85 har 32 milj. kr. anvisats för projektet. Bidrag utges i princip enligt reglerna för AMU i företag. Inom regeringen har jag tillsammans med statsråden Ingvar Carlsson

och Hjelm-Wallén svarat för ledningen av projektet. I en interdepartemental arbetsgrupp med ansvar för den mer praktiska styrningen av projektet

har företrädare för LO, TCO och SAF deltagit. Hälften av de anvisade medlen har fördelats till länsarbetsnämnderna i

Östergötlands, Malmöhus, Skaraborgs och Värmlands län. Den andra hälften fördelas efter beslut av regeringen. Enligt regeringens riktlinjer för projektet beräknades 5 000 personer — i

ett första steg — kunna erbjudas en grundläggande introduktion i datalära om upp till 160 timmar per person. Av dessa beräknades vidare ca 1000 personer kunna erbjudas en längre yrkesinriktad utbildning som förberedelse för nya eller ändrade arbetsuppgifter. En uppföljning som har gjorts och rapporterats till mig visar att den första delen av projektet är genomförd på ett tillfredsställande sätt. Studie-

Prop. 1984/85:150 Bilaga 2 19

förbunden, Komvux och arbetsmarknadsutbildningen har varit de vanli-

gaste utbildningsanordnarna. De erfarenheter som har vunnits i projektet bör bl. a. kunna tas till vara av företag som utnyttjar förnyelsefondsmedel

för utbildning. Bidrag beräknas ha beviljats för utbildning av minst 8000 personer. Den mer yrkesinriktade utbildningsdelen eller steg två av projek-

tet har tagit längre tid att förbereda än den kortare introduktionsutbildning-

en, men har påbörjats eller är under förberedande i ett flertal företag.

Jag anser det angeläget att kortutbildade även nästa budgetår ges en

särskild möjlighet till utbildning enligt projektets riktlinjer. Jag föreslår därför ytterligare medel — 16 milj. kr. — för detta projekt. Huvuddelen av

medlen bör tillföras AMS. Inom projektet har de centrala parternas medverkan visat sig vara av stort värde. Jag anser det därför väsentligt att en referensgrupp kan knytas till AMS för dessa frågor. Det bör i fortsättningen ankomma på AMS att besluta om bidrag. Det är också angeläget att den fortsatta delen av projektet som bl. a. avser den mer yrkesinriktade utbild-

ningsdelen kan följas upp. En mindre del av de beräknade medlen bör

därför kunna användas för utvärdering. Jag återkommer strax till medeisberäkningen.

Långtidsarbetslöshet

Långtidsarbetslösheten är, som jag ser det, ett av de allvarligaste pro-

blemen i den aktuella arbetsmarknadssituationen. Att långtidsarbetslöshe-

ten i Sverige är ett betydligt mindre problem än i omvärlden, och att den de

allra senaste månaderna tenderat att minska, får enligt min uppfattning inte

tas till intäkt för minskade ansträngningar.

Långtidsarbetslösheten är särskilt allvarlig i ett fördelningspolitiskt perspektiv. Det har visat sig att det även vid ett förbättrat arbetsmarknadsläge

kvarstår många i arbetslöshet under lång tid. Särskilt gäller detta grupper

med svag utbildningsbakgrund, äldre, arbetshandikappade m. fl.

AMS konstaterar i skrivelsen den 22 mars 1985 att möjligheterna att vända utvecklingen av långtidsarbetslösheten starkt hänger samman med

den allmänna efterfrågan på arbetskraft. Det är enligt min uppfattning

därför nödvändigt att alla arbetsgivare, såväl privata som offentliga, tar ett ansvar och breddar sin rekrytering. Enbart under första kvartalet i år nyanmäldes mer än 70000 platser per månad i genomsnitt till förmedling-

en. Inom ramen för dessa måste det finnas många arbetstillfällen även för långtidsarbetslösa. Arbetsförmedlingens ansträngningar att placera de

långtidsarbetslösa i arbete måste mötas av en vidsynt attityd till den tillgängliga arbetskraften från företag och myndigheter.

Begreppet långtidsarbetslösa täcker en mycket heterogen grupp av människor. Många av de äldre närmar sig den allmänna pensionsåldern och har

sin försörjning genom en kombination av tjänstepension eller pensionsliknande förmån från tidigare arbetsgivare och ersättning genom arbetslös-

Prop. 1984/85: 150 Bilaga 2 . 20

hetsförsäkringen eller kontant arbetsmarknadsstöd (KAS). Avstegen från turordningsreglerna i anställningsskyddslagen har också lett till en ökning av den registrerade långtidsarbetslösheten genom de s.k. 58,3-årspensioneringarna. Vidare finns det bland de långtidsarbetslösa tjänstepensionärer som genom att vara inskrivna vid arbetsförmedlingen har möjlighet att påverka sin sjukpenning. Formellt skall dessa grupper — i den mån de gör anspråk på kontantstöd — stå till förfogande för arbete och vara beredda att ta erbjudet arbete. Enligt AMS är möjligheterna att anvisa arbete emellertid oftast mycket små och i praktiken har arbetssökandet i flertalet fall endast en formell karaktär.

Enligt en särskild redovisning som AMS har presenterat uppgick år 1964 de långtidsarbetslösa till 8 av samtliga arbetslösa. År 1984 hade denna andel ökat till 28. Vid årsskiftet 1984—1985 uppgick antalet kvarstående arbetssökande som var långtidsarbetslösa till 45 000. varav 25 000 var 55 år eller äldre. Ca 29000 var medlemmar i de erkända arbetslöshetskassorna. Uppskattningsvis 16000 — 20000 av de långtidsarbetslösa var endast ”formellt” arbetssökande, dvs. de var anmälda som arbetssökande endast för att kunna behålla sin sjukpenning eller annan liknande förmån eller i avvaktan på pension. Var femte långtidsarbetslös sökte endast deltidsarbete. De långtidsarbetslösa var något överrepresenterade bland de lokalt arbetssökande. Under år 1984 placerades ca 32000 långtidsarbetslösa i beredskapsarbete, arbetsmarknadsutbildning eller ungdomslag, vilket var ca 1896 av samtliga som placerades i sådana åtgärder.

Det kan ur flera synpunkter ifrågasättas om det är en lämplig ordning att rätten till olika sociala förmåner eller möjligheten att försörja sig vid pensionering skall vara förenad med ett krav på att vara arbetssökande på arbetsförmedlingen. Personerna i fråga tvingas många gånger att uppträda som arbetssökande utan att vara det och arbetsförmedlingens resurser tas i anspråk för uppgifter som faller utanför verksamheten. Dessa problem bör kunna lösas i annan ordning. En del av dessa frågor är redan nu eller kommer att bli föremål för utredning. Kommittén för översyn av vissa frågor inom den allmänna pensioneringen (Dir. 1984: 42) har bl.a. fått i uppdrag att mot bakgrund av 58,3-årspensioneringarna pröva frågan om frivilliga avgångar från arbetsmarknaden före den ordinarie pensionsåldern.

Den i årets budgetproposition aviserade utredningen om vissa frågor rörande arbetslöshetsersättning kommer att få i uppdrag att bl.a. se över rätten till arbetslöshetsersättning i samband med pension och möjligheten att i större utsträckning placera deltidssökande i arbete som motsvarar deras arbetsutbud. Även om man inom ramen för dessa utredningsuppdrag kan lösa vissa av dessa problem kvarstår andra, som bara kan lösas genom uppgörelser mellan arbetsmarknadens parter. Jag tänker då på sådana frågor som åldersgränser och ersättningsnivåer i samband med tjänstepensioner. Jag vill här upplysa om att man på den kommunala sidan nu har

"Prop. 1984/85: 150 Bilaga 2 2

träffat avtal som gör det möjligt för anställda att stanna kvar i tjänst till 65 > års ålder. Tidigare gällde att vissa anställda skulle lämna sina tjänster vid > 63 års ålder. Många av dessa tidiga pensionärer har varit hänvisade till att sr uppträda som arbetssökande för att dryga ut sin pension med arbetslös-

5. "hetsersättning. s o1I avvaktan på förslag från de utredningar som jag nyss har nämnt

"kommer jag nu inte att föreslå några ändringar i de regler som gäller i dessa

avseenden. Jag har emellertid ändå funnit det angeläget att redovisa min

uppfattning att långtidsarbetslösheten måste prioriteras i ett skede när — efterfrågan på arbetskraft stiger snabbt. Detta bör ske bl.a. genom att de

sysselsättningsskapande åtgärderna i större utsträckning utnyttjas för de långtidsarbetslösa. Rekryteringsstöden skall i första hand användas för långtidsarbetslösa. Under nästa budgetår bör detta gälla i större utsträck-

ning än hittills även i fråga om beredskapsarbeten. Målet bör vara att

antalet långtidsarbetslösa väsentligt reduceras genom dessa stödformer.

Jag vill här också erinra om att fr.o.m. den 1 oktober 1983 gäller att utförsäkringshotade kassamedlemmar, dvs. långtidsarbetslösa kassamed-

lemmar, har rätt att på begäran bli anvisade ett beredskapsarbete. Från

oktober 1983 till halvårsskiftet 1984 placerades totalt ca 126000 personer i beredskapsarbete. Under samma tid utnyttjade uppskattningsvis knappt "4000 utförsäkringshotade kassamedlemmar rätten att begära beredskapsarbete.

I detta sammanhang vill jag också nämna att AMS i december 1984 beslöt att genomföra försök med förbättrat skydd mot utförsäkring för arbetslösa kassamedlemmar i Älvsborgs och Värmlands Jän. Försökens syfte är att få till stånd ett mer systematiskt och koncentrerat arbete för att bryta arbetslösheten i ett tidigare skede. Förmedlingens uppdrag är att före den 200: e ersättningsdagen för varje individ ta fram en konkret handlingsplan för det fortsatta arbetet med att bryta arbetslösheten. Senast i anslutning till den 200: e ersättningsdagen skall — om arbetsplacering inte är möjlig —- förmedlingen ge ett erbjudande om lämplig placering i åtgärd i de fall sådan placering är meningsfull. Försöksverksamheten kommer att utvärderas efter sommaren 1985.

Åtgärderna inom hela det arbetsmarknadspolitiska fältet syftar till att begränsa arbetslöshetstiden och förebygga framtida arbetslöshetsrisker. Att bryta långvarig arbetslöshet är därför självfallet alltid en viktig uppgift. I AMS riktlinjer för länsarbetsnämndernas verksamhetsplanering har därför insatser mot långtidsarbetslöshet ytterligare skjutits i förgrunden. Detta kommer också att gälla för verksamhetsplaneringen under kommande

budgetår. Insatserna för att placera de långtidsarbetslösa på den öppna

arbetsmarknaden måste enligt min mening intensifieras.

Prop. 1984/85:150 Bilaga 2 22

Ungdomsfrågor

Jag gav i årets budgetproposition en utförlig redovisning av arbetsmark-

nadsutvecklingen för ungdomarna och framför allt för 18- och 19-åringarna sedan lagen om ungdomslag infördes den 1 januari 1984. Riksdagen har därefter (AU 1984/85: 11, rskr 188) fattat beslut om vissa ändringar i lagen

bl.a. med syfte att öka utslussningen ur ungdomslagen. Jag har inte för

avsikt att återkomma till dessa frågor nu. Jag vill i stället ta upp frågan om möjligheten för ungdomar i ungdomslag

att placeras i arbete med hjälp av rekryteringsstöd. AMS föreslår i sin skrivelse att anslaget för ungdomslag bör kunna tas i anspråk för rekryteringsstöd för ungdomar som har varit placerade i ungdomslag i sex måna-

der eller som enligt handledarens bedömning riskerar att kvarstå i ung-

domslaget under lång tid.

Frågan behandlades delvis i budgetpropositionen. Det finns anledning

att behandla den utförligt nu.

Det normala för när ungdomar träder in på arbetsmarknaden måste även i fortsättningen vara att detta skall ske utan att arbetsgivaren subventioneras för anställningen. Om denna huvudprincip inte får råda kommer den ordinarie arbetsmarknaden för ungdomar, som trots allt är ganska stor, snabbt att försvinna. Däremot bör rekryteringsstöd kunna utnyttjas som

ett individuellt medel för att placera ungdomar i särskilda fall. Jag tänker på ungdomar som har varit länge i ungdomslag, som närmar sig 20-årsål-

dern och där det inte är möjligt att hitta ett arbete på den öppna arbets-

marknaden.

Rekryteringsstöd bör också kunna användas i samband med att individu-

ella planer upprättas för ungdomar som har varit i ungdomslag en längre tid

och där arbetsförmedlingen klart bedömer att andra alternativ är uteslutna.

Jag vill slutligen återigen understryka att rekryteringsstöd hela tiden måste användas som ett individuellt stöd i särskilda fall och aldrig få karaktär av

en generell åtgärd för ungdomar. När det gäller medelsfrågan har 1058

milj. kr. avsatts för rekryteringsstöd för nästa budgetår. Dessa medel får

också utnyttjas för ungdomar i ungdomslag i de situationer jag nu har redovisat, och jag kan inte finna motiv för att vidga denna ram genom att rekryteringsstöd skulle kunna utbetalas från anslaget för ungdomslag. Frågan om ytterligare medel behövs för rekryteringsstöd får, som jag tidigare har anfört, bedömas när utvecklingen för hela budgetåret 1985/86 bättre kan överblickas.

Utbildningsutskottet har (UbU 1984/85: 18) uttalat att vägledande för

översynen av det nuvarande planeringssystemet för gymnasieskolan bör vara att kunna erbjuda alla ungdomar under 20 år en gymnasieplats. I detta

sammanhang är frågan om samordning mellan åtgärdssystemen för 16— 17-åringar å ena sidan och 18—-19-åringar å andra sidan, en väsentlig del.

Mot denna bakgrund pågår inom regeringskansliet en översyn av de sam-

Prop. 1984/85: 150 Bilaga 2 23

lade insatserna för hela gruppen ungdomar i åldern 16—20 år. Arbetet

bedrivs med sikte på att regeringens ställningstagande skall kunna presenteras i budgetpropositionen för budgetåret 1986/87.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att 1. antaga inom arbetsmarknadsdepartementet upprättat förslag till

lag om ändring i lagen (1981: 691) om socialavgifter,

2. godkänna vad jag har förordat ifråga om månadsresor och start-

hjälp till byggnadsarbetare.

B6. Arbetsmarknadsutbildning

I årets budgetproposition (prop. 1984/85: 100, bil. 12, s. 75) anmälde jag

min avsikt att återkomma med förslag i fråga om medel för fortsatt verk-

samhet med utbildning inom dataområdet för kortutbildade. Jag beräknar kostnaden för nästa budgetår till 16 milj. kr. Med hänvisning till vad jag nyss har anfört i denna fråga samt i enlighet med anslagsberäkningen för

nästa budgetår där AMS får disponera över ett till hälften upptaget helårs-

anslag hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att till Arbetsmarknadsutbildning för budgetåret 1985/86 under tion-

de huvudtiteln utöver i prop. 1984/85: 100 bil. 12 upptagna medel

anvisa ett reservationsanslag av 8000 000 kr.

B8. Kostnader för ny organisation för den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen m. m.

Med hänvisning till vad jag nyss har anfört hemställer jag att regeringen

föreslår riksdagen

att till Kostnader för ny organisation för den särskilt anordnade

arbetsmarknadsutbildningen m.m. för budgetåret 1985/86 under

tionde huvudtiteln utöver i prop. 1984/85: 100, bil. 12, upptagna

medel anvisa ett förslagsanslag av 8000 000 kr.

Prop. 1984/85: 150 Bilaga 2 24

Underbilaga 2.2.1

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981: 691) om socialavgifter

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 § lagen (1981: 691) om socialavgifter skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap.

18!

En arbetsgivare skall på det avgiftsunderlag som anges i 3—5 §§ för varje

år betala I. sjukförsäkringsavgift med 9,50 procent,

2. folkpensionsavgift med 9,45 procent,

3. tilläggspensionsavgift efter de procentsats som anges i särskild lag,

4. delpensionsavgift med 0.50 procent, 5. harnomsorgsavgift med 2,20 procent,

6. arbetsskadeavgift med 0.60 procent,

7. arbetsmarknadsavgift - med 7. arbetsmarknadsavgift med 1,60 procent, 1.586 procent,

8. arbetarskyddsavgift med 0.155 procent,

9. vuxenutbildningsavgift med 9. vuxenutbildningsavgift med 0,25 procent samt 0.264 procent samt

10. lönegarantiavgift med 0,20 procent.

Arbetsgivare som avses i I kap. 2 § andra stycket skall dock betala

endast tilläggspensionsavgift.

Staten betalar inte arbetsskadeavgift.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985. Äldre bestämmelser gäller

fortfarande i fråga om avgifter som avser tid före ikraftträdandet.

! Senaste lydelse 1984: 1106. Norstedts Tryckeri, Stockholm 1985

Bilaga 3

Civildepartementet:

Vissa ersättningar till kyrkofonden

Bilaga 3

Utdrag

CIVILDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1985-04-16

Föredragande: statsrådet Holmberg

Anmälan till proposition om slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1985/86, m. m. såvitt avser civildepartementets verksamhetsområde,.

F. KYRKLIGA ÄNDAMÅL

F2. Vissa ersättningar till kyrkofonden

(Nytt anslag som ersätter de tidigare anslagen Vissa ersättningar till kyrkofonden och Bidrag till kyrkomötet.)

1983/84 Utgift 5050 737

1984/85 Anslag 47 551000 1985/86 Förslag 85851 000

I prop. 1984/85: 100 (bil. I5 s. 137) har regeringen föreslagit riksdagen att i avvaktan på särskild proposition i ämnet till Vissa ersättningar till kyrkofonden för budgetåret 1985/86 beräkna ett anslag på 49351000 kr. Jag

anhåller nu att få ta upp denna fråga.

Ur anslaget utgår ersättning till kyrkofonden med 5050 737 kr. för präs-

terskapets till statsverket indragna tionde m. m. Ersättningen utgår enligt

föreskrift i 58 lagen (1970: 940) om kyrkliga kostnader (omtryckt 1982: 379, ändrad 1983: 401 och 1984: 509).

Fr. o. m. år 1985 utgår också ersättning till kyrkofonden för inkomstbortfall till följd av avskaffandet av den kommunala beskattningen av juridiska personer. Enligt förslag i prop. 1983/84: 133 (s. 34) skall kompensation för

detta inkomstbortfall utgå med 85 milj. kr. för helt år. För första halvåret

1985 har anvisats hälften av detta belopp.

Innevarande budgetår utgår bidrag till kyrkofonden med 1750 000 kr. ur det under trettonde huvudtiteln uppförda anslaget C 12. Bidrag till kyrkomötet. Regeringen har i prop. 1981/82: 192 lagt fram förslag om ett reformerat kyrkomöte m.m. Förslaget har godkänts av kyrkomötet (1 SäU 1982: 1, kskr 28) och riksdagen (KU 1982/83. rskr 2). Kostnaderna för kyrkomötet skall enligt riksdagens beslut med anledning av nämnda propo- 1 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 150. Bilaga 3

Prop. 1984/85: 150 2

sition i princip betalas ur kyrkofonden. Statsbidrag har emellertid ansetts böra utgå med belopp som motsvarar de kostnader för allmänt kyrkomöte som tidigare har belastat statsbudgeten. I prop. 1984/85: 100 (bil. 15 s. 137) föreslås att bidraget till kyrkofonden för kostnader för kyrkomötet fr. o. m.

nästa budgetår skall betalas från förevarande anslag.

Föredragandens överväganden

Den ersättning som utgår till kyrkofonden med anledning av församlingarnas inkomstbortfall till följd av avskaffandet av den kommunala företagsbeskattningen, bör behandlas på samma sätt som motsvarande bidrag till kommunerna. Chefen för finansdepartementet har denna dag föreslagit att kompensationen reduceras med 250 milj. kr.

I konsekvens härmed bör församlingarna få sin kompensation reducerad

i motsvarande mån. Det innebär en minskning år 1986 med 12 milj. kr.

Kompensationen kommer därför att år 1986 uppgå till 73 milj. kr. Hälften av beloppen för resp. kalenderår 1985 och 1986, 79 milj. kr. utbetalas under

budgetåret 1985/86.

Kompensationen tillförs kyrkofonden ur vilken sedan kan utgå extra

utjämningsbidrag tll vissa kyrkliga kommuner. Vid beslut om sådana bidrag skall hänsyn främst tas till behovet av bidrag. Övergångsvis tas

också viss hänsyn till bortfallet av skatteinkomster från juridiska personer.

Ur anslaget bör vidare i enlighet med vad jag förordat i prop. 1984/85: 100 (bil 15 s. 137) utgå bidrag till kyrkofonden med 1800 000 kr. för kostnader för kyrkomötet.

Ersättning för prästerskapets tull statsverket indragna tionde m. m. har

beräknats till ett oförändrat belopp om 5051 000 kr.

Anslaget bör alltså för nästa budgetår föras upp med 85 851 000 kr.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Vissa ersättningar till kyrkofonden för budgetåret 1985/86

under trettonde huvudtiteln anvisa ett anslag av 85851 000 kr.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1985

Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 1985

Bilaga I.1

REVIDERAD NATIONALBUDGET FÖR 1985

"Inledning

Den reviderade nationalbudgeten för 1985 som härmed läggs fram är utarbetad inom finansdepartementet och konjunkturinstitutet. Nationalbudgeten bygger på material från fackdepartement och olika verk och institutioner. Utredningsrådet har hörts men dess ledamöter bär inte något ansvar för de bedömningar som görs i nationalbudgeten.

Finansdepartementet ansvarar för de sammanfattande bedömningarna av Sveriges ekonomi 1985 i kapitel 1. Den ekonomiska utvecklingen inom olika områden behandlas mer i detalj i kapitel 2-10. Arbetsfördelning mellan finansdepartementet och konjunkturinstitutet och skillnader i prognoser framgår av appendix till kapitel 1. En analys av effekterna av ett fall i dollarkursen har utarbetats av fil. kand. Göran Schubert och redovisas i appendix till kapitel 3.

Arbetet med den reviderade nationalbudgeten inom finansdepartementet har letts av statssekreteraren Erik Åsbrink och departementsrådet Svante Öberg. Kalkylerna avslutades för finansdepartementets del den 16 april 1985.

1 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 150. Bilaga 1.1

Prop. 1984/85: 150. Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 2

1¶Sammanfattande översikt

Finansdepartementet ansvarar för de sammanfattande bedömningarna i detta kapitel. Prognosskillnader mellan finansdepartementet och konjunkturinstitutet framgår av appendix till kapitel 1. Skillnaderna avser främst import, lagerinvesteringar, bytesbalans och inflation.

1.1 Internationell utveckling

Den ekonomiska tillväxten i industriländerna sammantagna blev stark 1984. BNP i OECD-området ökade med ca 5 26. Tillväxten var emellertid geografiskt ojämnt fördelad. I Förenta staterna blev tillväxten närmare 796, medan den i Västeuropa stannade vid endast 2,5 20. Den draghjälp som Förenta staterna gav den övriga världsekonomin under 1984 förbättrade avsevärt bytesbalansen i flera länder och mildrade skuldproblemen i skuldtyngda utvecklingsländer. Trots den ökade aktiviteten har inflationen inte ökat i OECD-området som helhet. Konsumentprisernas ökningstakt var 1984 oförändrat drygt 526. Inte heller i de länder där tillväxten var snabbast, accelererade prisstegringarna särskilt mycket. Arbetslösheten i OECD-området minskade från 8,8 26 av arbetskraften 1983 till 8,3 20 1984. I Västeuropa ökade den dock från 10,1 92 till 10,7 20.

Den amerikanska ekonomin tycks nu komma in i en fas med långsammare tillväxt. I stort sett samtliga inhemska efterfrågekomponenter väntas utvecklas svagare än tidigare och utrikesbalansen väntas ge fortsatt negativa bidrag till totalefterfrågan. BNP-tillväxten beräknas stanna vid 3 1/4 96 1985.

Draghjälpen från Förenta staterna väntas således minska 1985. Därtill kommer att finans- och penningpolitiken i övriga industriländer har en stram inriktning. I flertalet länder fästs stor vikt vid att få ner budgetunderskotten och att dämpa pris- och kostnadsutvecklingen. Den totala produktionstillväxten i Västeuropa beräknas stanna vid 21/296 även 1985. Den inhemska efterfrågan väntas dock öka med endast 11/2-290. Investeringsefterfrågan är det mest expansiva inslaget, medan man å andra sidan måste räkna med ett bortfall av extern efterfrågan. Den måttliga tillväxten kan leda till att arbetslösheten stiger till 1190 1985, vilket motsvarar ca 19 milj. människor i Västeuropa utan arbete.

Den japanska ekonomin har stimulerats kraftigt av de goda exportmöj-

ligheterna det senaste året. Efter hand har även hemmaefterfrågan för-

stärkts något, särskilt gäller det investeringarna i den privata sektorn. Finanspolitiken har emellertid alltjämt en klart restriktiv inriktning och den fortsatta tillväxten väntas alltjämt i hög grad bygga på extern efterfrågan. Bytesbalansens överskott beräknas fortsätta att stiga. Den totala produktionstillväxten väntas bli ca 5920 1985.

Sammantaget beräknas BNP-tillväxten i OECD-området bli 31/42

Prop. 1984/85: 150. Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 3

1985. se tabell 1: 1. I jämförelse med den preliminära nationalbudgeten är

det en något gynnsammare bild av den internationella utvecklingen som nu redovisas. Främst är det prognosen för Förenta staterna som uppreviderats.

Inflationen i industritänderna tycks nu ha stabiliserats på en låg nivå.

Något nämnvärt inflationstryck från råvarupriserna är inte sannolikt under 1985. Inte heller lönekostnaderna torde medföra några starkare inflationsimpulser. Den strama finans- och penningpolitiken i de flesta länder bidrar till att dämpa eventuella prisstegringstendenser. Konsumentpriserna väntas öka med ca 590 1985 för OECD-området som helhet. Skillnaderna

mellan olika länders inflationstakt väntas minska. Förbundsrepubliken

Tyskland och andra för Sverige viktiga konkurrentländer bedöms fortsätta att ha en inflationstakt under genomsnittet för hela OECD-området.

Som vanligt är bedömningar av den internationella utvecklingen behäftade med osäkerhet. När det gäller Förenta staternas ekonomi har det främst att göra med de ökade underskotten i den federala budgeten och bytesbalansen. Underskotten kan utlösa anpassningsmekanismer som kan

få en återhållande effekt på världsekonomin. De har bl.a. initierat en diskussion i kongressen om långtgående protektionistiska åtgärder för att

skydda den amerikanska industrin (importavgifter och importkvoter), åt-

gärder som med stor sannolikhet skulle utlösa motåtgärder från andra

länder och därmed få ytterst allvarliga konsekvenser för det internationella handelssystemet och världsekonomin.

Vidare kan dollarkursens fortsatta utveckling få stor betydelse för kon-

junkturutvecklingen under 1985. Dollarn måste i början av 1985 anses vara

klart övervärderad när det gäller konkurrensförhållandena mot resten av

världen. Det kan idag inte bedömas om den nedgång som skett i dollarkur-

sen sedan mitten av mars är inledningen till en mer omfattande dollarde-

preciering. I ett appendix till kapitel 3 analyseras tänkbara konsekvenser i

första hand för den svenska ekonomin av en nedgång i dollarkursen. Av analysen framgår att konsekvenserna för världsekonomin i hög grad skulle bli beroende av vilka faktorer som utlöste dollarfallet och vilka reaktioner från den ekonomiska politiken, som nedgången skulle ge upphov till.

Tabell 1: 1 Internationell utveckling 1984 och 1985

BNP Konsument- Arbetslös-

priser löshet

Ze per år Fe per år Zz

1984 1985 1984 1985 1984 1985 Förenta staterna 6,8 31/4 4,3 41/4 7,5 71/4 Japan 5,8 5 2,2 : 21/2 2,7 21/2 Förbundsrepubliken

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 4

När det gäller Västeuropa har osäkerheten att göra med huruvida de grundläggande problemen rörande pris- och lönebildningen har minskat eller ej. Medan utvecklingen'i Förenta staterna de senaste åren har inneburit en dämpning av både inflation och arbetslöshet, har den sänkta prisstegringstakten i Västeuropa kunnat uppnås bara till priset av en högre arbetslöshet. Den s.k. Phillipskurvan har i Västeuropa inte förskjutits inåt utan utvecklingen de senaste åren har medfört en rörelse längs kurvan mot högre arbetslöshet och lägre inflation. Förstärkt tillväxt och reducerad arbetslöshet skulle därmed kunna dra upp inflationstakten. Detta skulle i sin tur kunna utlösa nya åtstramningar med åtföljande risker för att tillväxten dämpas.

Det kan inte uteslutas att tillväxten i Västeuropa blir något starkare än ovan förutsatt. Möjligen skulle farhågor för konsekvenser av minskade positiva bidrag från den amerikanska ekonomin kunna leda till lättnader i den nuvarande starkt restriktiva finanspolitiken. I vissa länder övervägs exempelvis skattelättnader, vilka emellertid inte torde få några mer betydande effekter på konsumtionsefterfrågan under 1985.

1.2 Utvecklingen i Sverige Allmänt om utvecklingen 1984 och 1985

Den ekonomiska tillväxten i Sverige blev stark 1984. BNP ökade med 3,092 och industriproduktionen med ca 796. Efterfrågan hade en tyngdpunkt på export och investeringar (inkl. lager). Dessa delar ökade sammantaget med ca 6 1/2 76, medan konsumtionen bara ökade med drygt 196. Bytesbalansen förbättrades från ett underskott på 7 miljarder kr. 1983 till ett överskott på 1 miljard kr. 1984. Antaiet sysselsatta ökade med 36 000 personer och arbetslösheten reducerades från 3,5 20 1983 till 3,1 22 1984. Inflationen dämpades från ca 990 1983 till 896 1984.

Även 1985 väntas tillväxten fortsätta att vara god. BNP beräknas öka med ca 21/2 26 och industriproduktionen med 6 20. Efterfrågan har fortfarande en inriktning på export och investeringar. Dessa delar av efterfrågan beräknas även 1985 öka med ca 6 1/20, medan konsumtionens ökning på nytt väntas stanna vid drygt 196.

Sett över hela perioden 1982-1985 innebär det att investeringar (inkl. lager) och export har ökat sin andel av efterfrågan från knappt 38776 till knappt 4226, se tabell 1: 2. Denna förskjutning av efterfrågan från konsumtion mot investeringar och export har skett inom ramen för en total tillväxt på 2 ä 370 per år. :

Antalet sysselsatta väntas öka med närmare 40000 personer 1985. Arbetslösheten ser ut att kunna reduceras ytterligare 1985. Inflationen beräknas fortsätta att dämpas till ca 690 1985 (konsumentprisindex ökning mellan årsgenomsnitten 1984 och 1985). Regeringens mål att nedbringa inflationen till 3 70 under loppet av 1985 förutses kunna uppnås. Bytesba-

Prop. 1984/85: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 5

Tabell 1:2 Efterfrågans utveckling och sammansättning 1982--1985 1980 års priser

1982 1983 1984 1985 Årlig procentuell volymförändring Bruttoinvesteringar

Procentandel av total efterfrågan Bruttoinvesteringar + lagerinvesteringar + export 37,6 39,3 40,5 41,7

lansen beräknas försämras något till ett underskott på ca 3 miljarder kr.

1985.

I jämförelse med den preliminära nationalbudgeten förutses en något starkare tillväxt av produktion och sysselsättning . Särskilt investeringarna ökar mer än tidigare beräknat, men även exporten och den privata kon-

sumtionen väntas öka något snabbare. Den starkare efterfrågetillväxten gör emellertid att lageruppbyggnaden inte antas bli fullt lika kraftig som tidigare beräknats. BNP-tiliväxten 1985 upprevideras från 2,1 926 till 2,4 92, se tabell 1:3. Även importens ökningstakt har reviderats upp.

Tabell 1:3 Försörjningsbalans 1983—1985

Miljarder kr., Årlig procentuell

löpande volymförändring

Statliga myndigheter och

! Förändring i lagerinvestering i procent av föregående års BNP.

Prop. 1984/85: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 6

Den ekonomiska politikens inriktning 1985

Finanspolitiken har en fortsatt restriktiv inriktning. Statens reala utgifter exkl. räntebetalningar minskar något 1985, medan statens reala inkomster ökar med drygt 21/2 26, dvs. i ungefär samma takt som BNP. Därigenom verkar både inkomster och utgifter exkl. räntor åtstramande på ekonomin. Ränteutgifterna beräknas öka med ca 10 miljarder kr. 1985, vilket har en viss expansiv effekt. Finanspolitikens sammanlagda effekter beräknas reducera BNP-tillväxten med drygt 1/2 procentenhet 1985. Budgetunderskottet väntas minska från 75 miljarder kr. 1984 till 63 miljarder kr. 1985.

Även penningpolitiken är restriktiv. Räntedifferensen gentemot utlandet för korta placeringar var i början av april 4—5 procentenheter. Penningmängdens tillväxt avses även 1985 hållas på en mycket låg nivå. För att begränsa likviditetsökningen senare i år och i början av nästa år föreslås i kompletteringspropositionen ytterligare likviditetssteriliseringar från näringslivet och kommunerna.

Regeringen har satt som mål att begränsa inflationstakten under loppet av 1985 till 3 26. För att skapa bättre förutsättningar för att dämpa pris- och kostnadsökningarna har regeringen överlagt med arbetsmarknadens parter om löneökningarna 1985. Enighet har därvid uppnåtts om att de totala löneökningarna 1985 bör begränsas till högst 596. Ett allmänt prisstopp gäller från den 6 mars 1985. En särskild skattereduktion har föreslagits för att möjliggöra att reallönerna efter skatt stiger i år vid nominella löneökningar på 59.

Sysselsättningspolitiken inriktas på att stödja den industriella expansionen. Arbetsförmedlingen har effektiviserats, vilket har medgett att de genomsnittliga vakanstiderna har kunnat hållas nere på en väsentligt lägre nivå än under tidigare expansionsfaser. Teknikerbristen motverkas genom insatser inom både utbildnings- och arbetsmarknadspolitiken. De arbetsmarknadspolitiska insatserna i form av beredskapsarbeten har reducerats kraftigt. Särskilda insatser görs för att motverka ungdomsarbetslöshet och långtidsarbetslöshet. Vidare genomförs åtgärder för att reducera de regionala och yrkesmässiga obalanserna på byggarbetsmarknaden.

Utrikeshandel

Den internationella konjunkturen väntas, som redan nämnts, fortsätta att förbättras 1985, dock i något långsammare takt än tidigare. Produktionsökningen i omvärlden ger underlag för en ökning av den totala exportmarknaden för bearbetade varor med drygt 7926 (drygt 876 för enbart OECD-området). Detta är en något ljusare bild av den internationella utvecklingen än i den preliminära nationalbudgeten.

Den svenska industrins konkurrenskraft väntas vara fortsatt god under 1985. De svenska företagens relativa exportpriser på bearbetade varor beräknas i år ligga 6 20 lägre än 1981. Industrins relativa lönekostnader per producerad enhet beräknas vara ca 20970 lägre än 1981. Lönsamheten i den

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 7

svenska industrin har förbättrats kraftigt de senaste åren — mer än i andra OECD-länder.

Exporten av bearbetade varor beräknas öka med drygt 6 20 1985. Därvid har hänsyn tagits till att relativpriserna på den svenska exporten steg med 21/290 1984 till följd av både en något snabbare prisökning än hos konkurrentländerna och en viss appreciering av den svenska kronan. För 1985 förutses ett oförändrat relativpris. Den svenska marknadsandelen, som ökade med ca I 20 1984, beräknas minska ca 12 1985. De marknadsandelsvinster, som uppnåddes 1983, har därmed kunnat bibehållas. Exporten av bl.a. trävaror och massa beräknas minska 1985. Den totala varuexporten väntas öka med knappt 4976 och den totala exporten av varor och tjänster med 4,3 26.

Importen av varor och tjänster beräknas av finansdepartementet öka med 6,3 26 1985. Den relativt snabba efterfrågeökningen i Sverige drar med sig en kraftig importökning. Inte minst spelar lagerinvesteringarna en stor roll för importens utveckling. 1984 minskade lagren, medan en lageruppbyggnad förutses 1985. Denna förändring i lagerinvesteringarna bidrar till importökningen för varor och tjänster med ca 2 procentenheter.

Konjunkturinstitutet räknar med en större ökning av importen än finansdepartementet. Skillnaderna avser två punkter. Det gäller för det första råolja och petroleumprodukter, där institutet räknar med att nettoimporten ökar från drygt 27 miljarder kr. 1984 till drygt 31 miljarder kr. 1985. Departementet förutser en något större lageravveckling och minskning av den inhemska förbrukningen och beräknar nettoimporten till knappt 30 miljarder kr. 1985. Den andra punkten där konjunkturinstitutets bedömning skiljer sig från departementets är importen av bearbetade varor. Konjunkturinstitutet räknar i detta fall med en importökning med 10920 1985 och finansdepartementet med 8,5 20. Huvudsakligen baseras departementets lägre importprognos på att lageruppbyggnaden enligt departementets bedömning inte blir fullt lika stor som institutet räknar med.

Bytesbalansen beräknas försämras från ett överskott på 1 miljard kr. 1984 till ett underskott på 3 miljarder kr. 1985, se tabell 1:4 (konjunkturinstitutet räknar med ett underskott på 6 1/2 miljarder kr. 1985). Försämring-

Tabell 1:4 Bytesbalans 1982—1985 Miljarder kr., löpande priser

"Prop. 1984/85:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 8

en av bytesbalansen kan delvis hänföras till handelsbalansen, vilken förutses försämras med 2 miljarder kr. Denna försämring beror i första hand på avsaktande internationell tillväxt och relativt kraftig ökning av den inhemska efterfrågan. Enbart omsvängningen från en lagerminskning 1984 till en lagerökning 1985 beräknas försämra handelsbalansen med ca 5 miljarder kr. Försämringen av bytesbalansen beror emellertid också på att räntebetalningarna till utlandet väntas öka, bl.a. till följd av att dollarkursen har stigit. Det bör understrykas att prognoser för bytesbalansen är behäftade med stor osäkerhet. Både exporten och importen av varor och tjänster är i storleksordningen 300 miljarder kr. och mindre avvikelser för någon av eller båda dessa variabler kan medföra fel i prognosen för bytesbalansen på åtskilliga miljarder kr. I ett särskilt appendix till kapitel 3 redovisas, som nämnts, en studie av vad som vid vissa givna förutsättningar skulle hända vid ett fall i den effektiva dollarkursen med 20 26, motsvarande en nedgång med drygt 2 kr. Av appendix framgår att effekterna på den svenska bytesbalansen är positiva men varierar beroende på vilken ekonomisk utveckling i övrigt och vilken ekonomisk politik i de större OECD-länderna som åtföljer dollarfallet. Den ”renodlade” effekten av en lägre dollarkurs beräknas bli en förbättring av bytesbalansen med ca 10 miljarder kr. I ett gynnsamt fall kan förbättringen bli ca 15 miljarder kr., men om dollarnedgången åtföljs av en dämpad ekonomisk aktivitet i industriländerna och ett höjt ränteläge kan förbättringen stanna vid drygt 3 miljarder kr. De kalkyler som redovisas i den reviderade nationalbudgeten baseras på det beräkningstekniska antagandet att dollarkursen under mars — december 1985 är 9,35 SEK/USD (genomsnittet för februari 1985). Varje sänkning av dollarkursen med 10 öre skulle på något års sikt förbättra bytesbalansen med ca 1/2 miljard kr.

Löner, priser och privat konsumtion Den viktigaste förutsättningen för att den konkurrenskraftsförstärkning som uppnåddes genom devalveringarna 1981 och 1982 skall bli bestående är att pris- och löneutvecklingen blir markant lägre än under 1970-talet och början av 1980-talet. Detta krav förstärks av att den internationella inflationen har reducerats från ca 13 20 1980 till ca 596 1983. Prisökningarna har de senaste två åren stabiliserats på den lägre nivån och väntas även 1985 och 1986 bli ca 52 per år. Den svenska utvecklingen när det gäller att dämpa pris- och kostnadsstegringarna får betecknas som framgångsrik under 1983. Trots att devalveringen hösten 1982 innebar en kraftig inflationsimpuls, kunde prisstegringarna begränsas till ca 990 1983 och löneökningarna stannade vid 696, se tabell 1: 5. Utvecklingen 1984 var däremot inte lika god. Både priser och löner ökade med ca 820. De svenska relativpriserna på bearbetade varor

Prop. 1984/85: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 9

Tabell 1: 5 Priser och löner 1983-1985 Procentuell förändring

1983 1984 1985 Timlön, ökning mellan årsgenomsnitten 6,1 8,3 5,0 Konsumentprisindex, ökning under året (dec.—-dec.) 9,3 8,2 3,0 ökning mellan årsgenomsnitten 8,9 8,0 6,0

steg med 21/296. Även de relativa lönekostnaderna per producerad enhet steg med ca 2 1/2 70.

Den prognos för den svenska ekonomin 1985, som redovisas i den

reviderade nationalbudgeten, baseras på förutsättningen att löneökningarna 1985 stannar vid 5 22. Det är den ram om vilken enighet har nåtts mellan

regeringen och arbetsmarknadens parter och som senare har bekräftats

genom en central ramöverenskommelse mellan Landsorganisationen och

Svenska Arbetsgivareföreningen. De löneavtal som hittills har slutits för

1985 täcker större delen av arbetsmarknaden och håller sig i stort sett inom

denna ram. En viss osäkerhet om den faktiska löneutvecklingen i år

återstår dock när det gäller de områden som inte har löneavtal för hela året

samt när det gäller löneglidning och lokala avtal. Förutsatt en normal löneglidning bör dock löneökningarna kunna begränsas till ca 596 1985. Det skulle innebära att de svenska företagens konkurrenskraft kan bibehål-

las 1985. |

I den samlade bedömningen i detta kapitel har förutsatts att inflationen

begränsas till 3 76 under loppet av 1985 (konjunkturinstitutet räknar med en

prisstegring på 3,7 260 under året). Möjligheterna att nå detta inflationsmål är goda. De måttliga lönekostnadsökningarna är en förutsättning för denna bedömning. Flera andra faktorer bidrar till att inflationen kan dämpas så kraftigt. Den internationella inflationen är måttlig. Råvarupriserna förutses bli så gott som oförändrade under 1985. Eftersom en tredjedel av hyresvärdarna tidigarelade hyreshöjningarna till slutet av 1984, beräknas hyreshöj-

ningarna i genomsnitt understiga 3 26. De prisökningar som kommer via jordbruksavtalet den 1 juli väntas bli de klart lägsta under 1980-talet och

beräknas endast höja konsumentpriserna med en tiondels procent. Inga

mer betydande höjningar av arbetsgivaravgifter, indirekta skatter, taxor

och avgifter har beslutats eller planeras. Finans- och penningpolitiken har en stram inriktning. Ytterligare likviditetsindragningar andra halvåret 1985

föreslås i kompletteringspropositionen. Alla dessa faktorer understödjer

det allmänna prisstoppet i strävandena att radikalt dämpa inflationen.

Reallönerna efter skatt ökade med ca 11/2220 1984 och beräknas öka ungefär lika mycket 1985, se tabell 1: 6. Till denna utveckling bidrar både ökad sysselsättning och ökade reala timlöner efter skatt. För att möjliggöra att en reallöneökning kommer till stånd 1985 har regeringen föreslagit en

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 10

Tabell 1: 6 Hushållens reala inkomster efter skatt 1984 och 1985 Årlig procentuell förändring

särskild skattereduktion 1985, vilken uppgår till 600 kr., för det stora flertalet löntagare med heltidsarbete. För barnfamiljerna ökar de disponibla inkomsterna även genom kraftigt ökade barnbidrag 1985. Pensionärernas realinkomster efter skatt beräknas öka med drygt 296. De realt disponibla inkomsterna för hushållssektorn som helhet väntas öka med närmare 220 1985 och den privata konsumtionen väntas öka med 11/226 1985. En viss ökning av hushållssparandet förutses.

Investeringar

Kraftiga produktionsökningar, stigande kapacitetsutnyttjande och god lönsamhet har medfört en stark investeringskonjunktur i Sverige. Sammantaget ökade de fasta investeringarna med 3 1/2 26 1984. De beräknas av konjunkturinstitutet öka med 3 1/2 70 även 1985. Möjligen kan ökningen bli ännu något kraftigare till följd av högre leasing-investeringar i näringslivet och investeringar i energihushållning än som här antagits samt till följd av de åtgärder regeringen nu vidtar för att stödja byggverksamheten.

Näringslivets investeringar ökade med 1096 1984 och beräknas öka med nästan 996 1985. Det är främst industrin, som har expansiva investeringsplaner. Ökningen beräknas där till hela 2526 1985 efter en ökning med ca 16 26 i fjol. Verkstadsindustrins investeringsnivå beräknas 1985 komma att överstiga 1976 års nivå — den tidigare högsta nivån. De kapacitetshöjande byggnadsinvesteringarna i industrin ökar kraftigt både 1984 och 1985. Även inom handeln m. fl. branscher förutses en fortsatt investeringsuppgång.

Bostadsinvesteringarna ökade enligt preliminära beräkningar med ca 320 1984 efter att ha fallit varje år tidigare under 1980-talet. Bakom denna utveckling ligger en mycket kraftig ökning av ombyggnadsinvesteringarna, bl.a. som ett resultat av det bostadsförbättringsprogram som infördes detta år. Nyproduktionen av lägenheter minskade dock 1984 och beräknas fortsätta att minska något. Tillsammans med en dämpad ökningstakt för ombyggnadsinvesteringarna beräknas de totala bostadsinvesteringarna åter minska något 1985. De offentliga investeringarna beräknas bli ungefär oförändrade 1985.

Byggnadsinvesteringarna beräknas totalt sett minska med knappt 2926

Prop. 1984/85: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 11

1985 men eftersom reparations- och underhållsverksamheten ökar kraftigt, leder det till en ökning av byggnadsproduktionen med ca 196 1985.! Sysselsättningen inom byggnadssektorn beräknas därmed kunna hållas oförändrad 1985 efter att ha minskat under flera år. En dämpning av byggarbetslösheten förutses.

Lagren fortsatte att minska 1984. För 1985 förutses emellertid en viss lageruppbyggnad. Konjunkturinstitutet räknar med en lagerökning på 5 1/2 miljarder kr. 1985 (1980 års priser). En lageruppbyggnad i den storleksordningen förekom senast 1980 i samband med att konjunkturen vände nedåt. Eftersom denna fas enligt finansdepartementets bedömning inte är nådd än, räknar departementet med en något lägre lageruppbyggnad 1985, eller med drygt 3 miljarder kr. Lageromslaget skulle i så fall ändå motsvara 1,30 av BNP.

Produktion och sysselsättning

Produktionsutvecklingen är alltjämt stark. Inom industrin ökade produktionen med ca 722 1984 och beräknas öka med 696 1985, se tabell 1: 7. Särskilt expansiv 1985 väntas utvecklingen vara i verkstadsindustri, gruvor och ickejärnmetallverk. Däremot väntas produktionen minska i skogsindustrin och varven. Inom den privata tjänstesektorn ökade produktionen enligt tillgängliga uppgifter med drygt 370 1984. Den beräknas öka med drygt 2920 1985. Totalt sett beräknas BNP öka med 826 under perioden 1982-1985. Det innebär att de samlade resurserna har ökat med 67 miljarder kr. i årets prisnivå.

Tabell 1:7 Produktion och sysselsättning 1984 och 1985

! Varav gruvor och tillverkningsindustri 6,9 26 och el-, gas-, vatten- och värmeverk

12,29. ? BNP från användningssidan 3,0 Ze.

! Byggnadsinvesteringar omfattar både ny- och ombyggnader av hus, vägar och anläggningar. Utvecklingen 1984 och 1985: Byggnadsinvesteringar +1,I 70 resp. —1,876, reparationer och underhåll +7,5 26 resp. +7,5 20 och byggnadsproduktion

+3,096 resp. +1,1 96.

Prop. 1984/85: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 12

I detta sammanhang finns det anledning att återknyta till regeringens

proposition om riktlinjer för den ekonomiska politiken på medellång sikt (prop. 1984/85:40). Där konstaterades att en fortsatt stabil tillväxt i denna

takt under återstoden av 1980-talet avsevärt skulle förbättra möjligheterna att nå balans i den svenska ekonomin. Vidare slogs fast att det är nödvändigt att pris- och löneökningarna dämpas kraftigt och att statsfinanserna

förbättras avsevärt för att en sådan tillväxt skall bli möjlig. Den utveckling

av produktion och sysselsättning som nu sker inom den svenska ekonomin

är förenlig med att fullt kapacitetsutnyttjande och full sysselsättning uppnås på sikt. Arbetsmarknadsläget förbättrades under 1984. Sysselsättningen ökade med 36 000 personer och arbetslösheten reducerades från 3,5 96 1983 till 3,1 90 1984.

Sysselsättningsläget förbättrades kraftigt under loppet av 1984. Mellan första kvatalet 1984 och första kvartalet 1985 ökade antalet sysselsatta med 56 000 personer. Eftersom samtidigt de arbetsmarknadspolitiska insatserna i form av beredskapsarbeten, ungdomslag och rekryteringsstöd minskade i omfattning, var den underliggande sysselsättningsökningen ännu kraftigare, ca 70000 personer. Antalet lediga platser har också ökat kraftigt och antalet vid arbetsförmedlingarna kvarstående arbetssökande har minskat

betydligt.

Det finns också tecken som tyder på att arbetsmarknaden fungerar bättre än under tidigare konjunkturuppgångar. Den genomsnittliga vakans-

tiden — den tid det tar innan en plats tillsätts — är nu drygt 3 veckor att jämföra med 8 veckor 1974 och 6 veckor 1980. Detta har kunnat ske trots

att kraven på utbildning och yrkeserfarenhet nu är betydligt högre än i tidigare konjunkturuppgångar. 1984 var i genomsnitt 7526 av platserna

förenade med sådana krav medan endast 5026 var det 1979—1980. Även

om en stor andel företag uppger att de har brist på tekniska tjänstemän, är det få företag som uppger att tillgången på arbetskraft är en begränsande

faktor för att utvidga produktionen.

Även under 1985 förutses en förbättring av arbetsmarknadsläget. Syssel-

sättningen beräknas öka med närmare 40000 personer. En stor del av denna ökning sker inom industrin och den privata tjänstesektorn. I bygg-

nadsverksamheten beräknas sysselsättningen bli oförändrad efter att under flera år ha minskat betydligt. Sysselsättningsökningen i den offentliga

sektorn väntas bli ca 15 000 personer, vilket är en betydligt lägre ökningstakt än tidigare år. De arbetsmarknadspolitiska insatserna i form av ungdomslag, beredskapsarbeten och rekryteringsstöd förutses minska något. Arbetslösheten beräknas minska till under 3 96 1985. Ungdomsarbetslöshe-

ten (16-24 år) har reducerats från 7,6 20 1982 till 6,0 70 1984 och beräknas

till ca 51/2 90 1985.

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 13

Offentlig sektor

Statens budgetunderskott beräknas fortsätta minska — från 75 miljarder "> kr. 1984 till 63 miljarder kr. 1985, se tabell 1:8. Bakom denna utveckling

ligger dels att inkomsterna ökar snabbare än utgifterna, dels att utlåningen

minskar p. g. a. att bostadslånen lyfts ut från statsbudgeten den 1 juli 1985,

vilket förbättrar budgetsaldot (men inte det finansiella sparandet) med ca 4 miljarder kr. 1985. Den särskilda skattereduktionen beräknas minska skatteinkomsterna med 2,3 miljarder kr. 1985. På utgiftssidan ökar räntebetal-

ningarna, vilket dock motverkas av realt oförändrade transfereringsut-

gifter (exkl. räntor) och realt minskande konsumtions- och investeringsut-

gifter. |

Den kommunala expansionen beräknas fortsätta 1984 och 1985, dock i betydligt långsammare takt än under 1970-talet och början av 1980-talet. Ökningstakten 1984 drogs upp något av arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Trots att den kommunala utdebiteringsökningen endast uppgår till 7 öre 1985, förutses endast en måttlig försämring av kommunernas finansiella sparande.

Socialförsäkringssektorn fortsätter att uppvisa ett finansiellt sparandeöverskott. 1984 var det 22 miljarder kr. och 1985 beräknas det bli 24 miljarder kr. Det finansiella sparandet i socialförsäkringssektorn motsva-

far i stort sett uppbyggnaden av Allmänna Pensionsfonden. En omläggning av uppbörden av arbetsgivareavgifter medför ett visst inkomstbortfali för Allmänna Pensionsfonden. Trots detta beräknas Allmänna Pensionsfonden kunna öka sitt reala värde betydligt under året till följd av den höga realräntan.

Det totala uttaget av skatter och avgifter beräknas vara oförändrat 50,70 av BNP mellan 1984 och 1985. Utgifterna som andel av BNP

beräknas minska marginellt från 64,7 26 till 64,5 26.

Tabell 1:8 Finansiellt sparande 1982—1985 Miljarder kr., löpande priser

Minnesposter: Statens budgetsaldo -83.1 —80,0 -75,4 —63,0 Statens budgetsaldo i

procent av BNP 132: -11.4 = 9,6 —- 7,4

Prop. 1984/85: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 14

Finansiell utveckling

Statens upplåningsbehov beräknas, som redan nämnts, minska innevarande år samtidigt som hushållen kan väntas öka sitt bidrag till budgetunderskottets finansiering. Med hänsyn till de likviditetsindragningar som beräknas ske från företagen till riksbanken, blir statens behov av att på : marknaden — och då i första hand hos företagen — låna upp medel ganska litet. Företagens bidrag till statsupplåningen kommer i stället att ske i form av olika kontoavsättningar i riksbanken. |

Näringslivets lånebehov för den pågående investeringsexpansionen synes ännu 1984 ha varit måttligt. Det beror bl. a. på att företagen fortsatt att dra ner lagren, vilket tillsammans med den gynnsamma utvecklingen av driftsöverskotten möjliggjort ett positivt finansiellt sparande i de ickefinansiella företagen de senaste åren (räknat exkl. bostäder). Utvecklingen innevarande år pekar på en viss försämring av företagens finansiella sparande. Driftsöverskotten beräknas alltjämt öka, bl. a. beroende på en något starkare volymexpansion för det inhemskt orienterade näringslivet. Parallellt med en fortgående investeringsexpansion bedöms en omsvängning ske från neddragning till uppbyggnad av lagren. Upplåningsbehovet bör därför öka men inte särskilt kraftigt.

För hushållen innebar utvecklingen 1984 att nettosparandet, dvs. skillnaden mellan inkomst och konsumtion, praktiskt taget upphörde. Inläningsökningen i bankerna understeg räntekrediteringarna. Hushållens finansiella sparande synes emellertid ha stärkts något under 1984. De samlade finansiella tillgångarna ökade mer än skulderna. På tillgångssidan har skett en viss omfördelning från traditionellt banksparande till andra placeringsformer som försäkringssparande och allemanssparande. Den totala skuldökningen låg samtidigt på en oförändrad nivå. Bankkrediterna till hushåll var emellertid väsentligt lägre än under tidigare år. För 1985 är det rimligt att räkna med en ytterligare förstärkning av hushållens finansiella sparande, bl. a. mot bakgrund av att villkoren för sparande resp. lånefinansiering har förändrats ganska kraftigt.

Sammantaget fortsätter bruttosparandet i den svenska ekonomin att öka. Till följd av en fortsatt stark investeringsuppgång i näringslivet och ett kraftigt lageromslag uppstår en viss försämring av näringslivets finansiella sparande — en utveckling som är normal för nuvarande konjunkturfas. Eftersom denna försämring bara delvis kompenseras av utvecklingen i ävriga sektorer i ekonomin, förutses ett visst underskott i bytesbalansen och därmed ett begränsat nettoupplåningsbehov i utlandet. Ambitionen från statsmakternas sida att valutaflödet skall balansera medför ett krav på ökad privat upplåning utomlands.

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 15

APPENDIX Prognoser och arbetsfördelning rörande den reviderade nationalbud-

geten 1985

Nedan framgår vilka kapitel och avsnitt som sammanställs inom finansdepartementet (FiD) resp. konjunkturinstitutet (KD.

Några nyckeltal

! Förändring i lagerinvestering i procent av föregående års BNP.

Inom finansdepartementet utarbetas kapitel 1, 2, 5 och 9. Konjunkturin-

stitutet skriver kapitlen 3, 4, 6, 7, 8 och 10.

UTVECKLINGEN INOM OLIKA OMRÅDEN

2 Riksdagen 1984/85.1 saml. Nr 150. Bilaga 1.1

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 19

2¶Den internationella utvecklingen !

2.1 Allmän översikt

Den ekonomiska tillväxten i industriländerna under 1984 var den starkaste på åtta år. Förhållandena varierade emellertid påtagligt mellan olika länder, såväl när det gäller tillväxtens styrka som beträffande konjunkturutvecklingen under loppet av året. I Förenta staterna skedde en markant uppbromsning av tillväxten under tredje kvartalet, varefter aktiviteten åter accelererade något. Den genomsnittliga tillväxten i den amerikanska ekonomin beräknas för helåret 1984 till 6,826 — den högsta sedan 1955! I Japan fördelades tillväxten jämnare över året trots den framträdande roll som den amerikanska efterfrågan där spelade. Även i de västeuropeiska länderna ökade BNP i genomsnitt ungefär lika mycket under första och andra halvåret men för fjolåret som helhet blott hälften så snabbt som OECD-genomsnittet på ca 526. Under 1984 fortsatte därför arbetslösheten att öka i Västeuropa till ca 18 1/2 miljoner personer, motsvarande närmare 1122 av arbetskraften.

Tabell 2:1 Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder 1982-1985 Årlig procentuell förändring

Andel av 1982 1983 19847 = 1985? OECD-områdets totala BNP i 90!

De sju stora länderna

Norden

Vissa andra OECD-länder

I 1984 års BNP enligt preliminär statistik, löpande priser och växelkurser. ” Preliminärt utfall > Finansdepartementets bedömningar.

! Kapitlet är utarbetat inom finansdepartementet.

Prop. 1984/85: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 20

Även bland utvecklingsländerna förstärktes tillväxten under 1984 i de flesta delarna av världen. Med undantag för de asiatiska länderna, där BNP ökade med 6,40 i genomsnitt, stannade den genomsnittliga ekonomiska tillväxten dock vid knappt 2 1/226. I många länder fortsatte därmed realinkomsten per capita att sjunka. Jämfört med året dessförinnan innebar tillväxten 1984 likväl en avsevärd förbättring. Särskilt i Afrika och Mellersta östern var den uppnådda tillväxten svagare än väntat, medan de latinamerikanska länderna totalt sett lyckades något bättre än vad man tidigare trott vara möjligt med hänsyn till skuldsituationen.

Den snabba expansionen i Förenta staterna var den främsta drivkraften till att också världshandeln på nytt ökade starkt under 1984. Med en ökning om närmare 926 var det fråga om det snabbaste uppsvinget sedan före den första oljekrisen. I jämförelse med 1970-talet var förskjutningarna i bytesförhållandet mellan skilda delar av världen överlag ganska små, men den ojämnt fördelade reala tillväxten gav upphov till stora ojämvikter i bytesbalanserna för olika grupper av länder. För Förenta staterna beräknas underskottet i bytesbalansen ha blivit större än 100 miljarder dollar 1984, en försvagning med över 60 miljarder dollar på ett år. Trots en motverkande utveckling i andra industriländer, främst Japan, beräknas industriländerna sammantagna ha haft ett bytesbalansunderskott 1984 om ca 60 miljarder dollar. Statistiska brister leder till att de summerade bytesbalanssaldona inte blir noll för hela världen utan ett underskott om närmare 80 miljarder dollar. Man kan troligen ändå konstatera att utvecklingsländernas externbalans förbättrades markant, och ännu mer än väntat, under folåret. Inte minst gäller detta de skuldtyngda länderna i Latinamerika som på två år beräknas ha reducerat sitt bytesbalansunderskott med närmare 40 miljarder dollar. Svårigheterna att finansiera fortsatta underskott framtvingade denna anpassning. Också de asiatiska länderna åtnjöt förbättringar av sina bytesbalanser genom en god exportutveckling.

Även de internationella kapitalrörelserna har kommit att utvecklas efter ett annorlunda mönster under de senaste åren, delvis som en återspegling av den reala utvecklingen. De mest iögonenfallande förändringarna gäller sålunda det stora nettoinflödet till Förenta staterna och de minskade kapitalflödena till de länder som förstärkt sina bytesbalanser. När det gäller Förenta staterna har kapitalbalansen framför allt stärkts genom att bruttoutflödet av kapital gått starkt tillbaka, främst i form av minskade bankkrediter till utlandet. Dessutom har utländska placeringar i amerikanska tillgångar ökat, särskilt under 1984, De skuldtyngda utvecklingsländerna har övervägande måst finansiera sina bytesbalansunderskott med särskilda lån från Internationella valutafonden och i samband därmed överenskomna andra krediter. Den spontana nykreditgivningen till dessa länder från privata källor har dock varit så gott som obefintlig. Andelen kortfristiga skulder har därmed fallit, och skuldtjänsten i relation till exporten blev ungefär oförändrad mellan 1983 och 1984 trots det stigande internationella ränteläget.

Prop. 1984/85: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 21

Utvecklingen av de internationella kapitalrörelserna har spelat stor roll för den uppvärdering som skett av den amerikanska dollarn. Samtliga bakomliggande faktorer till dollarapprecieringen har inte kunnat kartläggas, men mycket talar för att de tendenser som präglat utvecklingen under 1984 inte kan fortgå under längre tid. Enligt studier inom OECD har ökningen i kapitalinflödet till Förenta staterna inte resulterat i nämnvärt större tillväxt i de produktiva investeringarna än tidigare utan främst måst täcka nedgången i det inhemska sparandet som huvudsakligen kan hänföras till det stora federala budgetunderskottet. Detta uppgick till 175 miljarder dollar budgetåret 1984 och beräknas stiga till 210 miljarder dollar 1985. Innevarande år beräknas också det amerikanska bytesbalansunderskottet bli ännu större, och dollarn måste anses vara klart övervärderad när det gäller de reala konkurrensförhållandena gentemot omvärlden.

Huruvida det under senare år uppkomna mönstret för kapitalrörelserna är så stabilt att fortsatta amerikanska bytesbalansunderskott kan finansieras utan stora räntehöjningar är mindre klart. Svårigheterna att begränsa ökningen av det strukturella budgetunderskottet utgör härvidlag ett fortsatt hot mot stabiliteten i den amerikanska tillväxten. Det kan vidare inte uteslutas att de senaste årens intresse för placeringar i dollartillgångar framför andra valutor till viss del är resultatet av temporära anpassningar. Så t. ex. har japanska institutioner nyligen fått större möjligheter att placera sina tillgångar i utlandet, och delvis motsvarar kapitalflödet från Japan till Förenta staterna ett uppdämt behov till en sådan portföljanpassning. Vidare har t.ex. amerikanska banker i samband med den internationella skuldkrisen på senare år uppvärderat risken för kreditgivning till utvecklingsländerna, och när väl den anpassningen är avslutad minskar inte längre bruttoutflödet av kapital från Förenta staterna av den orsaken.

Mycket talar således för att den höga dollarkursen inte är hållbar. Ännu i början av 1985 nådde dollarn emellertid nya rekordnoteringar trots tendenser till sjunkande amerikansk ränta. Samtidigt har de kortsiktiga fluktuationerna på valutamarknaden varit betydande, och det kan f.n. inte bedömas om den nedgång som skett i dollarkursen sedan mitten av mars är inledningen till en eventuell större depreciering av dollarn.

Av stor vikt för bedömningen av konjunkturutvecklingen under 1985 är vilka följdreaktioner som ett dollarfall kan få på främst penningpolitikens område, dvs. i vad mån nedgången kommer att bromsas genom att den amerikanska räntan går upp jämfört med räntan i övriga länder. Ett för snabbt dollarfall kan dränera den amerikanska marknaden på likviditet så att den reala tillväxten försvagas. En mer expansiv penningpolitik i Förenta staterna kan 1 det läget förstärka de inflationsförväntningar som blir följden av att importen blir dyrare. Och utrymmet att motverka den deflationistiska effekten genom ytterligare finanspolitisk expansion utöver vad som redan ligger i prognosen måste betraktas som obefintligt med hänsyn

till det statsfinansiella läget.! |

! En ytterligare belysning av möjliga följder av en dollardepreciering sker i appendix till kapitel 3.

F

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 22

Den amerikanska ekonomin ser ut att gå mot ett skede med långsammare tillväxt även om dollarn skulle förbli stark. Prognoserna för i stort sett samtliga inhemska efterfrågekomponenter pekar dithän och utrikesbalansen väntas ge fortsatt negativa bidrag till tillväxten, dvs. importpenetrationen fortsätter. För helåret 1985 kan BNP-tillväxten beräknas bli blott hälften av ökningen 1984, vilket bl. a. innebär att arbetslösheten ligger kvar på drygt 776. Den draghjälp som Förenta staterna gav övriga länder under 1984 blir därmed väsentligt mindre framgent. För de övriga industriländerna sammantagna beräknas minskningen av exporten till Förenta staterna inte fullt kunna uppvägas av ökad exporttillväxt till övriga delar av världen. Samtidigt bedöms den inhemska efterfrågan öka i ungefär oförändrad takt, och i framför allt Japan men även Västeuropa förutses därför en något långsammare tillväxt i BNP under 1985.

I Japan dämpas den inhemska efterfrågan av den fortsatt strama finanspolitik som bedrivs av omsorg om budgetsaldot. BNP beräknas ändå kunna öka med 52 där under 1985 och arbetslösheten falla något till ca 21/29.

För de europeiska länderna kan förväntas en BNP-tillväxt om knappt 21/296 1985, vilket betyder att arbetslösheten fortsätter att öka med minst 1/2 miljon personer. I viktiga länder som Förbundsrepubliken Tyskland och Storbritannien förutses ungefär oförändrade höga arbetslöshetstal. Trots dessa prognoser får den inhemska efterfrågetillväxten i flertalet länder inte något stöd av finanspolitiken som den f.n. är utformad, utan effekterna får snarast överlag betraktas som ytterligare åtstramande. Det mesta tyder på att man i utformningen av den ekonomiska politiken i flera av länderna även under 1985 främst kommer att fästa fortsatt vikt vid att få ned de återstående budgetunderskotten samt att dämpa pris- och kostnadsutvecklingen.

Också penningpolitiken är överlag stram i de flesta europeiska länderna i så måtto att realräntenivån är historiskt sett hög. Detta synes ha haft en dämpande effekt på investeringsaktiviteten. Trots en smärre förbättring 1984 ligger kvoten för privata investeringar (exkl. bostäder) i relation till BNP i OECD Europa fortfarande under 1980 års nivå. Investeringarna har dessutom ett större inslag av rationaliseringsåtgärder än i övriga delar av OECD-området. Företagens vinster har visserligen ökat relativt snabbt i Europa under de senaste åren och det ackumulerade s.k. reallönegapet, som började utvecklas efter den första oljekrisen, kom därmed att slutas 1984. Under de tio år som gapet fanns — till skillnad från utvecklingen i Förenta staterna — försvagades dock kapitalbildningen, och för att återta verkningarna därav så att inslaget av lönekostnadsberoende arbetslöshet kan minska och kapitalstockens tillväxt förstärkas är sannolikt en fortsatt återhållsamhet i lönebildningen nödvändig ytterligare några år. För att på sikt ändå få till stånd en förbättring av hushållens köpkraft diskuteras nu i flera länder program för sänkningar av det direkta skatteuttaget. Några

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 23

mera omfattande effekter därav på den privata konsumtionsefterfrågan är dock inte att vänta redan under 1985.

En starkare tillväxt i världen utanför Förenta staterna än den här skisserade kan komma att materialiseras om en försvagning av den amerikanska dollarn möts med räntesänkningar i omvärlden snarare än apprecieringar av de egna valutorna. En sådan reaktion skulle utgöra en motvikt till den överlag strama finanspolitiken. När det gäller Japan med dess rekordöverskott i bytesbalansen finns det sannolikt utrymme för såväl räntesänkning som valutaappreciering utan att grundläggande mål äventyras.

Utvecklingsländerna väntas fortsätta att uppvisa en mycket olikartad utveckling när det gäller den ekonomiska tillväxten också under 1985. Mest expansiv förblir utvecklingen i de länder som byggt upp en produktionskapacitet för färdigvaror. Den svagare efterfrågetillväxten i industriländerna kommer visserligen att verka något dämpande på den fortsatta tillväxten, men flera länder har i gengäld efter de senaste årens anpassningsåtgärder förstärkt sin konkurrenskraft. Fortfarande är tillväxten dock klart långsammare än under 1960- och 1970-talen. För hela gruppen u-länder (exkl. oljeländer) förutses exporten öka blott hälften så snabbt 1985 som förra året. De värst utsatta skuldländerna väntas inte heller under 1985 kunna öka aktiviteten lika snabbt som genomsnittet. De råvaruoch oljeexporterande länderna har mött en särskilt svag internationell efterfrågan och uppvisat en låg tillväxt ända sedan slutet av 1970-talet, men förutses nu kunna förstärka tillväxten något. Detta gäller också länderna i mellersta och södra Afrika.

Världshandeln beräknas mot denna bakgrund öka med omkring 5 1/2 & under 1985. Medan industriländerna förutses halvera tillväxttakten för sin import (till ca 6 26) kan utvecklingsländerna komma att redovisa nästan en fördubbling (till ca 5 26). Det är i så fall främst oljeländerna som kan svara för den ökningen efter de senaste årens åtstramningar. Bytesbalansunderskottet för industrivärlden fortsätter att stiga till följd av utvecklingen i Förenta staterna. Exklusive Förenta staterna väntas emellertid ett stigande överskott. För utvecklingsländerna förutses en konsolidering av uppnådda förbättringar eller mera begränsade försvagningar i externbalansen. Betydande anspråk kommer sålunda fortsatt att ställas på ny kreditgivning för betalningsbalansändamål till dessa länder, och nya påfrestningar på det internationella betalningssystemet kan inte uteslutas. Snabba stegringar av dollarräntorna kan spela en avgörande roll härvidlag.

Situationen på råvarumarknaderna förefaller inte att i grunden ha förändrats under 1984 trots vissa begränsade prisökningar som följd av den ökade aktiviteten i industriländerna. Något nämnvärt inflationstryck från råvarusidan är inte sannolikt heller 1985. För olja har realpriset upprätthållits ganska väl med tanke på den svaga efterfrågan i förbrukarländerna. Mycket härav synes bero på den starka dollarn, medan prissättningen i övrigt kännetecknas av splittringstendenser inom OPEC och bristfällig

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 24

anpassning av prisstrukturen till efterfrågan på olja av skilda kvaliteter. OPEC-ländernas strategi att hålla uppe priset med hjälp av produktionsbegränsningar har efterlevts dåligt av enskilda medlemsländer och utsatts för påfrestningar från producenter utanför kartellen. Så t.ex. kan systemet med kontraktsbundna leveranspriser bli svårt att upprätthålla, vilket ytterligare skulle försvaga OPEC som kartell. Den kalla vintern på norra halvklotet har tillfälligt höjt efterfrågan och stöttat oljepriset, men beräkningar av långsiktiga elasticiteter tyder på att det vid rådande prisnivå finns betydande incitament till ytterligare besparingar i förbrukarländerna. En nedgång i dollarkursen kunde underlätta en prisanpassning utan alltför stora förändringar av det nominella oljepriset i dollar räknat.

Med svaga inflationsimpulser från råvaru- och insatsvarumarknaderna och begränsade lönekostnadsökningar — samt i Västeuropa och Japan potentiella vinster från valutautvecklingen — torde den genomsnittliga inflationstakten i industrivärlden 1985 sjunka ytterligare något till omkring 590. I OECD Europa kan inflationstakten väntas falla med en dryg procentenhet till 6 1/2 0 i genomsnitt. I Japan och Förbundsrepubliken Tyskland kan inflationen förbli så låg som drygt 226, och i Nordamerika förväntas — vid oförändrad dollarkurs — en inflationstakt om strax över 496. För Västeuropas del innebär prognoserna att ytterligare vinster i form av lägre inflation sker till priset av högre relativ arbetslöshet. I övriga delar av OECD-området förutses ganska små förändringar i den relativa arbetslösheten, och för OECD-området sammantaget måste i så fall befaras att antalet arbetslösa mot slutet av 1985 närmar sig 31 miljoner personer.

Tabell 2:2 Konsumentprisernas utveckling 1981—1984 Årlig procentuell förändring

1981 1982 1983 1984 De sju stora länderna

Norden

Vissa andra OECD-länder

: Källa: OECD.

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 25

2.2 Länderöversikter Förenta staterna

Uppsvinget i den amerikanska ekonomin har nu varat i över två år. Från fjärde kvartalet 1982 till fjärde kvartalet 1984 ökade BNP totalt med 121/222. Efter en mycket snabb tillväxt under första halvåret 1984 bromsades uppgången upp kraftigt under sommaren och hösten. BNP-ökningen mellan 1983 och 1984 blev ändå nära 7926. Den privata konsumtionen bidrog till större delen av ökningen. Hushållens kapitalvaruköp ökade med 1320. Företagens investeringar steg med hela 2090. Den höga realräntan tycks hittills inte ha verkat allvarligt återhållande på företagens investeringsvilja. Lagerutvecklingen bidrog med nära 2 90 till BNP-tillväxten trots att lageruppbyggnaden var svagare än i tidigare konjunkturuppgångar. Den totala inhemska efterfrågan ökade med 8,4 4.

Den höga efterfrågan och den allt starkare dollarn bidrog till att importen ökade med 26 1/2 20 i volym under 1984. Trots den stora konkurrenskraftsförsämring som den amerikanska industrin fått vidkännas genom de senaste årens appreciering av dollarn ökade exporten i volym med 5 26. Handelsbalansen gav ett underskott på 107 miljarder dollar, vilket ändå var något lägre än vad som väntats i tidigare prognoser. Utrikesbalansens negativa bidrag till BNP blev 1 3/4 procentenheter.

Arbetslösheten sjönk från nära 1192 i november 1982 till drygt 7920 sommaren 1984. Sedan dess har den i stort sett varit oförändrad. Sedan hösten 1982 har sysselsättningen ökat med 7 1/2 milj. personer. Inflationen har nedbragts till en årstakt om ca 420. Den fortgående apprecieringen av dollarn har bidragit till detta, men en god produktivitetsutveckling och måttliga löneökningar har också verkat dämpande på inflationen.

Den federala budgeten har väsentligt bidragit till tillväxten. Trots att underskottet budgetåret 1984 minskade med ca 20 miljarder dollar till 175 miljarder dollar ökade det strukturella underskottet för hela den offentliga sektorn med motsvarande 0,8 procent av BNP. Prognoserna för innevarande budgetår pekar mot ett federalt underskott på över 210 miljarder dollar. Genom att delstaterna och kommunerna visar överskott beräknas hela den offentliga sektorns underskott till drygt 140 miljarder dollar eller ca 3 1/2 2o av BNP. Den offentliga sektorns strukturella underskott beräknas försämras lika mycket som 1984.

Under intryck av den kraftiga reala tillväxten under första halvåret 1984 stramades penningpolitiken åt under våren och sommaren 1984. Penningmängden ökade då nästan inte alls och räntorna steg. Effekten blev en snabb inbromsning av produktionstillväxten. Under hösten gavs därför penningpolitiken åter en mindre restriktiv inriktning. Räntorna sjönk kraftigt under november och december. Räntan för för förstklassiga låntagare har sedan dess legat stilla på 101/226. Den ökande tillväxttakten för efterfrågan i ekonomin och stigande underskott i budgeten fick dagslåneräntorna att stiga svagt under vintern 1985.

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 26

Det stora underskottet i den federala budgeten har bidragit till den mycket kraftiga aktivitetsuppgången i den amerikanska ekonomin samtidigt som dess finansiering bidragit till att driva upp räntenivån. Realräntan, dvs. räntan efter avdrag för inflationstakt har de senaste åren varit mycket hög i Förenta staterna och utgjort en viktig faktor bakom dollarns styrka. På sikt torde obalanserna i den amerikanska ekonomin komma att framtvinga en anpassning av den amerikanska dollarns värde, men räntenivån kan likväl komma att hållas uppe på en hög nivå. Den höga räntenivån torde hämma både investeringar och privat konsumtion samt urholka budgetbalansen ytterligare. Det förefaller därför oundvikligt att den amerikanska ekonomin utvecklas i långsammare takt under de kommande åren.

I presidentens budgetförslag för nästa budgetår (1 oktober 1985-30 september 1986) fryses utgifterna exkl. skuldtjänsten vid årets nivå i dollar. Realt skulle detta innebära besparingar på omkring 50 miljarder dollar. Genom att försvarsutgifterna förutsätts öka I volym med ca 696 och de sociala programmen förbli i stort oförändrade måste besparingarna bli mycket kraftiga på övriga utgiftsområden. Det är ännu oklart både vilka och hur stora besparingar som slutligen kommer att genomföras. Presidentens budgetförslag innebär att budgetunderskottet skulie bli ca 185 miljarder dollar. Samtidigt som det är angeläget att staten begränsar sitt upplåningsbehov för att hålla ränteläget nere finns det en risk att besparingarna bidrar till en konjunkturförsvagning under kommande år.

Det förslag till skattereform som president Reagan aviserat kommer att få effekter tidigast under 1986, men det kan komma att påverka ekonomiska beslut dessförinnan. Skatteförslaget skall enligt de uttalanden som gjorts vara neutralt med avseende på budgetsaldot, dvs. endast innebära en omfördelning av skatteuttaget mellan olika sektorer och grupper. Det slutliga förslaget väntas innebära en sänkt inkomstbeskattning för individer men en högre företagsbeskattning, bl.a. genom borttagande av avdrags- och fonderingsmöjligheter. Förslaget kan komma att bidra till en stimulans av den privata konsumtionen under kommande år men verka återhållande på investeringarna i vissa branscher.

Den amerikanska centralbanken söker i sin politik balansera mellan behovet att stimulera ekonomin och risken för en tilltagande inflation. Så länge inflationstakten inte ökar finns utrymme att spä på penningmängden i tillräcklig omfattning för att hålla nere räntorna. Om inflationstakten åter skulle börja öka kan den amerikanska centralbanken ånyo tvingas strama åt penningpolitiken med ett högre ränteläge och en lägre aktivitetsökning under andra halvåret 1985 som följd.

Den kraftiga importökningen i Förenta staterna under senare år har bidragit till att öka kraven på protektionistiska åtgärder från de industrier som drabbas. Av den totala efterfrågeökningen i Förenta staterna under 1983 och 1984 beräknas 20 2 ha tillgodosetts genom import. Av den totala förbrukningen fyller importen bara 10926.

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 27

Inflationstakten torde vara fortsatt låg men öka något under 1985 och 1986. Visserligen borde redan en upphörande dollarappreciering ge en ökad inflationstakt. Om dollarn dessutom skulle försvagas ökar därtill inflationstrycket. Å andra sidan förefaller det som att i ett sådant läge den höga vinstmarginalen vid export till Förenta staterna ger utrymme för att begränsa importprisökningarna. Kapacitetsläget och löneavtalens utformning inger inte heller oro för inflationen under det närmaste året.

Efterfrågan i den amerikanska ekonomin har under början av 1985 fortsatt att växa relativt kraftigt. Genom det stora importläckaget begränsades BNP-ökningen enligt preliminära beräkningar till 1,37 i årstakt under första kvartalet. Under andra halvåret i år — väntas efterfrågetillväxten mattas av något. Den privata konsumtionen beräknas för helåret öka med 31/270. Hushållens disponibla inkomster ökar bl. a. till följd av den stigande sysselsättningen och till följd av skatteskalornas indexering. Även hushållens kreditefterfrågan väntas öka och medföra fortsatt ökande köp av bilar och andra kapitalvaror. Den under de senaste månaderna lägre räntenivån torde bidra till att också bostadsbyggandet åter ökar något.

Företagens investeringar väntas öka med 892 1985, både till följd av de för några år sedan införda reglerna om snabbare avskrivning och till följd av det förbättrade vinstläget i många företag. Alltjämt är dock kapacitetsutnyttjandet inte högre än i genomsnitt ca 82926 i den amerikanska industrin. I många branscher är emellertid förnyelsebehovet stort. Lagren väntas under året endast utvecklas i takt med produktionen, vilket skulle ge ett negativt bidrag till BNP-tillväxten.

Den inhemska efterfrågan i Förenta staterna beräknas sammantaget öka med 496 under 1985. En fortsatt växande andel av efterfrågan väntas emellertid vända sig mot importerade varor och tjänster. Importökningen beräknas till 1072 i volym, samtidigt som exporten väntas öka med 396. Utrikesbalansen väntas därigenom fortsätta att försämras under 1985. Dollarns fortgående appreciering accelererade under vintern 1985. Vägt efter utrikeshandelns länderfördelning var dollarn 1 mitten av mars värd 20276 mer än ett år tidigare och 6076 mer än sommaren 1980. Härefter har dollarn åter i genomsnitt försvagats med nära 1096. Den urholkning av konkurrenskraften detta innebär ger effekter med viss eftersläpning. Även det fortsatt relativt höga efterfrågeläget i Förenta staterna väntas bidra till försämringen av handelsbalansen vars underskott beräknas öka till ca 125 miljarder dollar. I tjänstehandeln har Förenta staterna traditionellt haft ett stort överskott, men detta minskar nu kraftigt. Totalt beräknas bytesbalansen 1985 ge ett underskott på 120 miljarder dollar. Utrikeshandelns negativa bidrag till BNP-tillväxten beräknas till 3/4 procentenhet.

BNP förutses öka med 3 1/492 1985. Härigenom torde arbetslösheten bara kunna minska marginellt.

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 28

Försörjningsbalans Förenta staterna Förändring i volym, procent

! Förändring i procent av föregående års BNP. ? Preliminärt utfall. 3 Finansdepartementets bedömningar.

Japan

Den realekonomiska utvecklingen i Japan under fjolåret dominerades av den starka exportuppgången på över 1526 i volym, vilket motsvarade en tredjedel av den totala tillväxten i BNP. Framför allt drogs exporten upp av leveranserna till Förenta staterna, som nu utgör ca 35920 av Japans samlade exportmarknad. Utrikeshandeln bidrog t.o.m. något mer till BNP-tillväxten 1984 än vad som väntades för några månader sedan, och den totala produktionsökningen ser ut att ha blivit ytterligare något större än beräknat, eller 5,8 20. Den inhemska efterfrågan utvecklades dock svagare än förutsett, något som helt kan hänföras till att konsumtionen försvagades mot slutet av året och att bostadsbyggandet inte fick ett fullt så snabbt uppsving som väntat. Övriga privata investeringar ökade starkt i fjol under intryck av den expansiva exportutvecklingen och en markant vinstförbättring om i genomsnitt 3022 i näringslivet; för industrisektorn steg vinsterna med hela 50 26.

Den samlade industriproduktionen ökade under fjolåret med mer än 11226 i volym, den snabbaste tillväxten sedan 1976. Samtidigt förbättrades produktiviteten avsevärt, varför sysselsättningseffekterna av den ekonomiska tillväxten infann sig först med en viss fördröjning. Arbetslösheten förblev ungefär oförändrad omkring 2,7 76 under året till följd av att arbetskraftsutbudet stimulerades av den ekonomiska expansionen. Prisnivån var bland de stabilaste inom OECD-kretsen med en ökning i konsumentprisindex om ca 296; i producentledet var prisstegringarna i genomsnitt ännu lägre. Löneökningarna förblev måttliga och stycklönekostnaderna i industrin föll med över 47.

Utrikessektorns snabba expansion ledde till ett rekordöverskott i handelsbalansen, motsvarande nära 45 miljarder dollar. Bytesbalanssaldot blev ca 10 miljarder dollar lägre. Samtidigt skedde ett utflöde av långfristigt kapital motsvarande närmare 50 miljarder dollar, nästan en tredubbling jämfört med året dessförinnan. Ökningen var till stor del en följd av den avreglering som skedde på det finansiella området. Av kapitalutflödet

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 29

svarade japanska portföljinvesteringar i utlandet för ca 6096 och lån till utlandet för ca 3020. Jämfört med föregående år föll dessutom kapitalinflödet för utländska investeringar i japanska tillgångar. Enligt vissa beräkningar blev Japan i och med dessa kapitalflöden det land i världen som har de största utlandstillgångarna med en nettoposition om ca 70 miljarder dollar. Kapitalrörelserna neutraliserade utrikeshandelns apprecierande effekter på yen-kursen, och i effektiva termer blev den ungefär oförändrad under loppet av 1984. Mot de europeiska valutorna kom yenen dock att uppvärderas. Räntenivån förändrades inte mycket under året, vilket innebär att realräntan förblev hög och gav ett visst stöd åt växelkursen. Det statliga budgetunderskottet blev ungefär oförändrat 4,5 26 av BNP 1984, men för den konsoliderade offentliga sektorn minskade underskottet med någon procentenhet till ca 2,5 260 av BNP.

Utvecklingen under 1985 kommer med största sannolikhet att medföra ett klart mindre bidrag till den japanska tillväxten från utlandets efterfrågan. Ökningstakten för exporten kan komma att halveras jämfört med 1984. Av flera skäl är det inte troligt att efterfrågebortfallet helt kommer att ersättas av ökad inhemsk efterfrågan, och BNP-tillväxten väntas därmed bli något lägre än i fjol, eller omkring 596. Inom OECD-området är detta ändå en av de allra högsta beräknade tillväxttakterna. Företagens investeringar bedöms förbli expansiva i Japan, och även bostadsinvesteringarna kan komma att ge ett visst bidrag till tillväxten under 1985. Av större betydelse för den totala tillväxten är emellertid den privata konsumtionen, och härvidlag är utsikterna till en förstärkt tillväxt mer tveksamma. Löneutvecklingen är fortfarande mycket återhållsam och hushållens reala disponibla inkomster beräknas inte ge underlag för en snabbare tillväxt i den privata konsumtionen än under 1984. Inflationstakten förutses bli oförändrat låg också under 1985. Från finanspolitiken är inte mycket stöd att vänta till den inhemska efterfrågan, i vart fall inte enligt hittills gällande riktlinjer, som för 1985 leder till att budgetunderskottet beräknas minska; för den konsoliderade offentliga sektorn förutses nettoupplåningsbehovet komma att halveras från 1984 till 1985. Den medelfristiga norm som tillämpas för den statliga budgetpolitiken avser att jämvikt mellan inkomster och utgifter skall uppnås till 1990, framför allt genom långsammare ökning av utgifterna. Skatteuttaget skall enligt intentionerna inte höjas, även om det kan bli svårt att helt undvika detta om balansmålet skall kunna uppnås under detta decennium. Under alla omständigheter har man att räkna med att finanspolitiken förblir restriktiv under flera år framöver, trots det höga sparande som sker i andra sektorer och även för hela ekonomin som det återspeglas i bytesbalansöverskottet.

Trots att volymtillväxten för exporten nu förutses bli klart långsammare under innevarande år, bedöms handelsbalansens överskott fortsätta att stiga 1985 vid oförändrad växelkurs. En ännu större ökning förutses för bytesbalansöverskottet i och med att avkastningen på de japanska tillgodo-

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 30

havandena i utlandet ökar efter de senaste årens kapitalutflöde. Ett överskott i bytesbalansen på över 40 miljarder dollar kan inte uteslutas, vilket kommer att medföra en press uppåt på yenen. I denna riktning verkar också att kapitalflödena ut ur Japan kan komma att bli mindre efter de exceptionella förhållandena 1984. Omfattningen av yenens eventuella uppvärdering sammanhänger mycket med utvecklingen i övrigt på valutamarknaden, enkannerligen dollarns framtida styrka eller försvagning.

Den förda japanska politiken har hittills varit mycket försiktig när det gällt att släppa fram en större appreciering av yenen. En dyrare yen kan emellertid ha flera gynnsamma konsekvenser för Japan självt, bl. a. genom att dämpa omvärldens uppfattning att japanerna inte medverkar till att utjämna den stora externa obalansen. Vidare kan en appreciering även visavi dollarn avlasta penningpolitiken och göra det möjligt att hålla en lägre räntenivå än vad som annars skulle vara fallet. Detta är värdefullt både som stabiliseringspolitisk motvikt mot den strama finanspolitiken och som strukturpolitiskt inslag för att bredda industrisektorns förnyelse och vidareutveckla den sociala infrastrukturen. En högre växelkurs betyder också att bytesförhållandet mot utlandet förbättras så att realinkomster och inhemsk konsumtion stimuleras.

Den japanska valutasituationen är emellertid hittills främst ett bilateralt problem genom att yenen egentligen är svag bara mot den amerikanska dollarn och det är visavi Förenta staterna som de handelspolitiska spänningarna är mest uttalade. Hotet om amerikanska importbegränsande tilltag är ständigt överhängande vid rådande relativa konkurrensförhållanden. Japan kan öka möjligheterna att möta detta hot genom att forcera åtgärder som gör de japanska marknaderna för såväl varor och tjänster som finansiella transaktioner mer tillgängliga för utländska leverantörer resp. placerare. Det stora japanska bytesbalansöverskottet gör landet särskilt utsatt för ev. försämrade betingelser för världsekonomin, t. ex. svagare konjunkturutveckling och påfrestningar på det multilaterala handelssystemet.

Försörjningsbalans Japan Förändring i volym, procent

! Förändring i procent av föregående års BNP.

? Preliminärt utfall. |

3 Finansdepartementets bedömningar.

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 31

Förbundsrepubliken Tyskland

Under 1984 skedde en fortsatt måttlig återhämtning i den västtyska ekonomin. BNP ökade med 2,6 26 i volym jämfört med 1.026 året innan. Uppgången stimulerades främst av exporten av varor medan den inhemska efterfrågan utvecklades betydligt mindre expansivt. Endast i fråga om industrins maskininvesteringar kunde en kraftigare aktivitetsökning noteras medan t. ex. byggnadsverksamheten samt såväl den privata som den offentliga konsumtionen visade en fortsatt återhållsam utveckling. I samband med de konflikter som ägde rum på arbetsmarknaderna under det andra kvartalet fick konjunkturutvecklingen under året ett ojämnt förlopp. Den höga dollarkursen, en förstärkt internationell konkurrenskraft till följd av måttligt stigande arbetskraftskostnader samt en gynnsam produktivitetsutveckling samverkade till en kraftig ökning av den tyska industriproduktionen under det andra halvåret 1984.

Utvecklingen under fjolåret kännetecknades i övrigt av en låg och under året avtagande inflationstakt, trots valutakursens inverkan på importpriserna. Även den allmänna räntenivån sjönk något, framför allt som en följd av motsvarande nedåtriktade tendenser på den amerikanska kreditmarknaden. Den starka exportutvecklingen förde med sig kraftigt ökade överskott för såväl handels- som bytesbalans.

Arbetslösheten ligger sedan ett par år tillbaka på en oförändrat hög nivå — drygt 996 i årsgenomsnitt 1984. Åtgärder för att uppmuntra återemigration av utländsk arbetskraft och tidig pensionering (från 58 år) har bidragit till att stabilisera arbetslösheten. Styrkan i det ekonomiska uppsvinget har emellertid hittills inte varit tillräcklig för att vända trenden nedåt.

Den ekonomiska politiken präglades under 1984 av fortsatt stramhet vad gäller federala utgiftsökningar. Budgetunderskottet och förbundsstatens nettoupplåningsbehov reducerades därmed ytterligare.

Konjunkturbilden torde inte komma att förändras påtagligt under 1985. Konkurrenskraftsläget och en förstärkt investeringskonjunktur i Västeuropå talar för en fortsatt exportiedd uppgång i måttlig takt.

Den låga inflationstakten kan, under 1985, förväntas möjliggöra något ökade realinkomster och medföra en ökning av den privata konsumtionen med en dryg procent. Sparkvoten, som sjunkit till en för tyska förhållanden låg nivå, kan knappast förväntas sjunka ytterligare.

Den offentliga konsumtionen har särskilt under senare delen av 1984 ökat snabbare än väntat till följd av såväl högre socialförsäkringsutgifter än förutsett som oväntat stora inköp av både varor och tjänster. En viss avsaktning är jämväl trolig för 1985 varför en ökning med cirka en procent förutses.

Den ökande investeringsaktiviteten i den västtyska industrin talar för att maskin- och utrustningsinvesteringar kommer att utgöra det mest dynamiska elementet i den interna efterfrågan. En gradvis ökning av nyinvesteringarna torde kunna leda till en sämlad ökning av maskininvesteringarna

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 32

med uppemot tio procent. Byggnadsinvesteringarna väntas dock komma att minska, främst till följd av kraftigt minskat bostadsbyggande. Möjligen kan minskningen dämpas av att anläggnings- och byggnadsprojekt på kommunal nivå tillåts öka något.

Lagren har, efter en påtaglig uppbyggnad före arbetsmarknadskonflikterna, dragits ned under loppet av 1984. Det förefaller sannolikt att tillväxtbidraget från lagerutvecklingen blir obetydligt eller svagt positivt under 1985.

Den externa balansen beräknas under 1985 undergå en ytterligare förstärkning. Den starka exportökningen tillsammans med en förhållandevis måttligt stigande import om beräknade 4—5 procent i volym väntas leda till ett handelsbalansöverskott om 60-70 miljarder mark att jämföras med 54 miljarder år 1984. Även bytesbalansen väntas förstärkas.

Sammantaget kan BNP i Förbundsrepubliken under 1985 förväntas öka med knappt 3 procent.

Läget på arbetsmarknaden kan därmed inte förväntas undergå någon väsentlig förbättring. Någon minskning av arbetslösheten kan bli följden om industriinvesteringarna ökar i enlighet med de gjorda antagandena och övriga inhemska efterfrågekomponenter inte utvecklas alltför återhållsamt.

Priserna väntas under 1985 komma att öka obetydligt mer än 2 procent i konsumentledet. Tendenserna i början av året till en höjning av räntenivån kan innebära en viss risk för en ökning i prisstegringstakten senare under året. Det bör dock samtidigt framhållas att inflationen bringats ner och hållits på en låg nivå i Förbundsrepubliken under en period då D-marken försvagats, vilket bör ha utövat en uppåtriktad press på den västtyska prisnivån. Risken för en märkbar höjning av prisstegringstakten förefaller liten. Låga råvaru- och oljepriser, stabila jordbrukspriser samt måttliga lönekostnadsökningar i det västtyska näringslivet talar också för en fortsatt låg inflation, även om viss osäkerhet fortfarande råder kring hur stora kostnadsökningar avtalen om arbetstidsförkortning kommer att medföra.

Den restriktiva finanspolitik som förts under en följd av år har givit resultat i form av ett minskat federalt budgetunderskott och förbättrade finanser också på delstatlig och — framför allt — kommunal nivå. Det federala underskottet har under flera år visat sig bli lägre än budgeterat. Det uppgick till 28,3 miljarder DM (1,622 av BNP) 1984 och avses sänkas till 25 miljarder (11/296 av BNP) under 1985. Däremot har socialförsäkringssektorn under 1984 visat ett betydande underskott och väntas göra så även 1985. För den samlade offentliga sektorn förutses det strukturella budgetsaldot utvecklas i åtstramande riktning 1985.

Först 1986, då det första steget i den 1984 beslutade skattereformen kommer att genomföras, förväntas en mer påtaglig stimulans till ekonomin. Den västtyska regeringen strävar också, inom ramen för en fortsatt sträng utgiftsprövning, efter att omfördela de offentliga utgifterna till för-

Prop. 1984/85: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 33

mån för investeringar. Man har vidare, med hänsyn till det mycket pressade läget inom byggnadsbranschen uppmanat kommunerna att öka inve-

steringsaktiviteten. Vissa åtgärder i form av t.ex. förbättrade ränteavdragsmöjligheter för egnahemsbyggen har beslutats men förefaller vara av begränsad omfattning och skall enligt nuvarande planer träda i kraft först

1987. Vad avser penningpolitiken kan erinras om att Bundesbank under 1985

avser tillåta penningmängden öka inom ett intervall om 3—5 procent i årsgenomsnitt mot 4—6 procent 1984. Den lägre inflationen förväntas dock

ge utrymme för en oförändrad real tillväxt inom detta lägre ökningsinter-

vall.

Den fastlagda ekonomisk-politiska kursen avses således ligga fast. Konsolideringen av den offentliga sektorns finanser fortsätter. Såväl den parla-

mentariska oppositionen som de fackliga organisationerna har låtit sin

kritik mot regeringspolitiken utmynna i krav på stimulansåtgärder via offentliga investeringsprogram inom framför allt miljövårdssektorn i syfte

att förbättra sysselsättningsläget. De höga arbetslöshetstalen i begynnel-

sen av 1985 har inneburit en intensifiering av debatten kring dessa förslag som dock alltfort avvisas av förbundsregeringen som alltför kortsiktiga. Osäkerheten i bedömningarna av den västtyska ekonomin under 1985 hänför sig bl. a. till den nuvarande växelkursrelationens inverkan på räntor

och kapitalrörelser, som kan visa sig hämmande inte bara på byggandet utan även på andra investeringar. Å andra sidan skulle den starkt exportberoende västtyska ekonomin naturligtvis påverkas negativt av ett fall i

dollarkursen, i synnerhet om fallet blev alltför abrupt. En gradvis utveck-

ling torde däremot knappast allvarligt rubba förutsättningarna för en fortsatt god exportutveckling. Den ökande investeringsaktiviteten i Europa och den gynnsamma västtyska kostnads- och produktivitetsutvecklingen bidrar till denna bedömning.

Försörjningsbalans Förbundsrepubliken Tyskland Förändring i volym, procent

! Förändring i procent av föregående års BNP.

? Preliminärt utfall.

3 Finansdepartementets bedömningar. 3 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 150. Bilaga 1.1

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 34

Frankrike

Den strama ekonomiska politik som introducerades under 1982, och som förstärktes ytterligare i mars 1983, dominerade den franska ekonomin även under 1984. Den privata konsumtionen ökade mycket måttligt som följd av åtstramningspolitiken och en sjunkande löneökningstakt. Ökade lagerinvesteringar, ett ovanligt gott skördeutfall och en förbättrad externbalans medverkade dock till att BNP ökade med i genomsnitt 1,6 procent under året. Härtill bidrog också en viss ökning i den offentliga konsumtionen, medan de samlade investeringarna fortsatte att sjunka. Företagen förefaller i betydande utsträckning ha använt sina ökade vinster till att minska sin skuldsättning och sina finansieringskostnader, i avsaknad av en mera markerad efterfrågeökning.

Den förda politiken, som bl. a. yttrat sig i ett försök att åstadkomma en avindexering av lönebildningen, har visat sig framgångsrik vad gäller att nedbringa inflationstakten och förbättra kostnadsläget för den franska industrin. Prisstegringarna under loppet av 1984 uppgick till 6,7 76 mot 9,3 20 under 1983. Trots denna fortsatta förbättring kvarstår emellertid en betydande skillnad i prisstegringstakt i förhållande till de viktigaste konkurrentländerna.

Även externbalansen har märkbart förbättrats. Underskottet i handelsbalansen reducerades 1984 ytterligare till 19,8 miljarder francs, vilket möjliggjorde att bytesbalansunderskottet i stort sett eliminerades. En betydande del av förbättringen står dock att finna i större exportkontrakt av engångskaraktär medan den generella bilden visar att Frankrike förefaller ha tappat marknadsandelar under 1984, såväl utomlands som på hemmamarknaden.

Ett program mot ungdomsarbetslösheten lanserades i slutet av året men hann inte få någon reell effekt före årsskiftet. Sysselsättningsläget försämrades ytterligare under 1984 och antalet arbetslösa uppgick vid året slut till 2,5 miljoner (10,4 20).

Tillväxten under 1985 torde kunna hamna på i stort sett samma nivå som 1984. Mot bakgrund av effekterna av den sänkning av skattetrycket som genomförs under senare delen av 1985, men också till följd av den låga sparkvoten, kan hushållens disponibla inkomster och den privata konsumtionen förväntas öka något starkare än 1984. En standardökning har utlovats från regeringens sida, samtidigt som naturligtvis en fortsatt försämring av arbetslöshetssituationen kan verka dämpande på den interna efterfrågan.

Arbetet med att skära ner statens budgetunderskott fortsätter med syftet att nedbringa underskottet till 3 70 av BNP. En effekt av detta torde bli att tillväxten i den offentliga konsumtionen ytterligare dämpas till en halv procent 1985.

Trots det förbättrade kostnads—- och vinstläget i industrin kan de produktiva investeringarna komma att ta fart endast långsamt under 1985 mot

Prop. 1984/85: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 35

bakgrund av den låga efterfrågan och de förhållandevis höga lånekostnaderna. Eftersom investeringarna inom såväl bostadssektorn som i de statliga företagen kan väntas sjunka även under 1985 kan de totala investeringarna bedömas öka med 1/2—1 procent.

Utrikesbalansen torde ge ett fortsatt märkbart bidrag till tillväxten under 1985. En något svagare efterfrågan från utlandet och en ökad import gör dock att bidraget till BNP-tillväxten stannar kring en halv procentenhet. Icke desto mindre kan handelsbalansen närma sig jämvikt och bytesbalansen visa ett inte obetydligt överskott 1985.

Regeringens inflationsbekämpning fortsätter under 1985, vilket bl.a. redan har manifesterats i ett lågt avtal för statligt anställda i februari 1985. Målsättningen är att nedbringa prisstegringarna under året till 4,5 20. Ett utfall i intervallet 5—6 procent förefaller troligt.

Utsikterna för sysselsättningsutvecklingen är osäkra, framför allt eftersom effekterna av de nyligen vidtagna sysselsättningsstimulerande åtgärderna är svårbedömda. Ytterligare åtgärder kan också komma att övervägas under 1985. Det förefaller dock inte omöjligt att ökningen i arbetslöshetssiffrorna kan dämpas och t.o.m. hejdas under året, men åtskilliga bedömare befarar att en ytterligare höjning till 2,75 miljoner arbetslösa kan ske till årsskiftet 1985/86.

Sammantaget förefaller en BNP-tillväxt i Frankrike om halvannan procent under 1985 sannolik, vilket skulle innebära en i stort sett oförändrad utveckling jämfört med 1984. Som ovan anförts är emellertid utsikterna för 1985 i flera avseenden oklara. Det goda skördeutfallet medförde att lagerutvecklingen under 1984 bidrog till tillväxten. Frankrike har, i likhet med många andra länder, dragit en viss fördel av den höga dollarn för att öka sin export. Dock förefaller man snarast ha förlorat marknadsandelar varför ett eventuellt kommande dollarfall, abrupt eller stegvis, kan leda till ett väsentligt lägre tillväxtbidrag från utrikesbalansen. Vad gäller den inhemska efterfrågan och i synnerhet den privata konsumtionsutvecklingen finns, som nämnts, flera frågetecken. Vissa stimulansåtgärder har vidtagits och andra övervägs för att stödja byggsektorn. Ambitionen att sänka det höga reala ränteläget kan komma att omsättas i praktisk handling om det internationella ekonomiska läget så medger. Därmed skulle investeringarna i allmänhet kunna ta fart, vilket dock samtidigt leder till påfrestningar på externbalansen.

Från regeringens sida har utlovats en standardökning under 1985. Mot bakgrund av denna utfästelse och av att valen till nationalförsamlingen hålls i mars 1986, kan under mitten eller slutet av året olika former av efterfrågestimulanser tänkas. Det ”tvångslån” som upptogs 1983 skall återbetalas senast 1/6 1986. Det är inte omöjligt att detta belopp, 15 miljarder francs, kan släppas loss redan i år. Det kan också tänkas att regeringen ånyo höjer minimilönerna inom industrin för att ge en måttlig och fördelningspolitiskt attraktiv stimulans till konsumtionen.

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 36

Försörjningsbalans Frankrike

Förändring i volym, procent

! Förändring i procent av föregående års BNP. > Preliminärt utfall. > Finansdepartementets bedömningar.

Storbritannien

I Storbritannien steg totalproduktionen 1984 med 21/2 26 trots att kolkonflikten, med över 100000 gruvarbetare i strejk, hämmade aktiviteten under större delen av året. BNP-bortfaltet till följd av strejken beräknas till

ca 190. Investeringarna ökade mycket kraftigt första halvåret, men föll

sedan tillbaka efter det att kraftiga räntehöjningar vidtagits vid halvårsskiftet 1984. Den privata konsumtionen fortsatte att öka, både till följd av stigande realinkomster och ett något fallande sparande. Utrikesbalansen

försämrades emellertid så att bytesbalansen bara gav ett överskott på 1/4 miljard pund 1984 jämfört med 41/2 miljarder pund 1983. Härtill bidrog både kolkonflikten och de omedelbara effekterna av den fortlöpande pund-

försvagningen.

Ett karaktäristiskt drag hos den brittiska ekonomin är svårigheterna att öka exporten i tillräcklig grad. Trots att växelkursutvecklingen under senare år mer än väl kompenserat för de relativt sett höga årliga lönekostnadsökningarna, på ca 71/2—-872 för industriarbetare, har exporten ut-

vecklats långsamt. Storbritannien har tappat marknadsandelar. Till viss

de! har detta uppvägts av en ökande oljeexport. I år beräknas dock oljeproduktionen nå sitt maximum.

Den brittiska regeringen följer sedan flera år en medelfristig ekonomisk-

politisk strategi. Penningpolitiken inriktas på att penningmängden skall öka inom fastställda invervall i syfte att begränsa inflationen. För 1984—85

är intervallet 6—10 2 för det vidare penningmängdsmåttet M3. Under 1984 låg penningmängdens utveckling kring den övre gränsen av intervallet.

Den brittiska ekonomin är känslig för den internationella konjunkturen

och svängningarna på valutamarknaderna. Det brittiska pundet har påverkats kraftigt av förväntningar om oljeprisutvecklingen och av den brittiska

industrins konkurrenskraft. Pundet beräknas handelsvägt ha tappat ca

102 i värde under tolv månader fram till mitten av mars i år. Denna

relativt dramatiska utveckling har tvingat den brittiska regeringen att inter-

venera genom en aktiv räntepolitik.

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 37

Vid halvårsskiftet 1984 kom pundet under kraftig press bl. a. till följd av osäkerheten om oljeprisutvecklingen. Bank of England tvingades höja räntan med 2 1/2 procent. Efter sommaren kunde räntan successivt sänkas.

I januari 1985 kom pundet åter under allt kraftigare press till följd av både osäkerhet om oljeprisutvecklingen, den allt starkare dollarn, den fortsatta kolstrejken och kontrollen över penningmängdsutvecklingen. Efter viss tveksamhet valde den brittiska regeringen att försvara pundets värde genom en räntehöjning i tre steg om totalt 41/2 procentenheter. Basräntan låg härefter på 14 76, vilket — med en inflationstakt på 590 — ger en realränta på 970, dvs. långt högre än i Förenta staterna. Efter presentationen av budgeten i mitten av mars stärktes pundet kraftigt och det blev möjligt att åter sänka räntan till omkring 13 96.

Bakom inriktningen i den ekonomiska politiken på att få ner inflationstakten ligger bl.a. förhoppningar om att detta skall stimulera den reala ckonomin och därmed resultera i höjd sysselsättning. Inflationstakten har visserligen fallit från över 2096 under 1980 till ca 41/2—-5 22 1984, medan antalet sysselsatta minskat med ca 776 under samma period. Den brittiska regeringen har förklarat att den vill ha ned inflationstakten ytterligare. Stigande importpriser till följd av den fortgående punddeprecieringen, höga löneökningar och det höga ränteläget medför dock att inflationstakten i år troligen ökar till kring 6 26.

Arbetslösheten i Storbritannien har trots den nu mer än treåriga konjunkturuppgången fortsatt att öka och uppgick i början av 1985 till 3,3 milj. personer, motsvarande ca 1326 av arbetskraften. 402 av dessa har varit arbetslösa över ett år.

I den diskussion som förs om hur man skall få bukt med den ökande arbetslösheten håller regeringen fast vid sin medelfristiga strategi byggd på inflationsbekämpning och strukturella åtgärder för att få olika marknader att fungera bättre genom mikro-ekonomiska ingrepp. Budgeten för det nu påbörjade budgetåret präglas av en fortsatt åtstramning. Dock föreslås ett sysselsättningspaket med utökade beredskapsarbeten och fler platser i ungdomsutbildning. Vidare föreslås sänkningar av skatter och socialförsäkringsavgifter i syfte att sänka arbetskraftskostnaderna för lågavlönade. Däremot saknas i budgeten en satsning på offentliga investeringsprojekt i syfte att förbättra sysselsättningsläget. Det höjda ränteläget medför högre kostnader för statsskulden.

På inkomstsidan förstärks budgeten av ökande oljeintäkter och utförsäljning av statliga bolag och affärsverk. De begränsade skattesänkningar som föreslås finansieras av punktskattehöjningar.

Det offentliga upplåningsbehovet förutsätts under innevarande budgetår kunna reduceras till 7 miljarder pund, motsvarande 21/2 26 av BNP. Samma mål hade satts upp även de tre närmast föregående budgetåren, men överskridits med några miljarder. Förra budgetåret beräknas utfallet ha blivit drygt 10 miljarder pund. Kolstrejken torde dock ha orsakat större

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 38

delen av överskridandet. Lägre oljeintäkter omräknat till pund, arbetsmarknadsläget och svårigheterna att begränsa kommunernas utgifter kan medföra att också årets budget kan komma att bli högre än upplåningsmålet.

Under 1985 beräknas den ekonomiska aktiviteten öka något genom att arbetet i kolgruvorna åter kommit igång i mars. Det höga ränteläget och en stigande inflationstakt torde beränsa utrymmet för en konsumtionsökning till 220. Både offentliga investeringar och bostadsbyggandet väntas minska något. Även företagens investeringsvilja förutses bli svagare jämfört med tidigare prognoser. Under 1984 drogs bl.a. lagren av kol ned kraftigt. En viss återuppbyggnad under 1985 ger ett lageromslag som beräknas motsvara 3/420 av BNP.

Utrikeshandeln väntas ge ett positivt bidrag på 3/4 procentenhet till BNP-tillväxten. Oljeexporten väntas öka något och den tidigare deprecieringen av pundet stimulerar exporten av övriga varor. Totalt väntas exporten öka med drygt 872. Importen beräknas öka något långsammare och bidrar härigenom till en begränsad förbättring i bytesbalansen. Totalt beräknas bruttonationalprodukten öka med 3 1/4 20 1985. Den underliggande ökningstakten med effekterna av kolkonflikten borträknade blir knappt 21/29.

Försörjningsbalans Storbritannien Förändring i volym, procent

! Förändring i procent av föregående års BNP.

? Preliminärt utfall.

3 Finansdepartementets bedömningar. 4 Bruttonationalprodukten till marknadspris, mätt från användningssidan.

De nordiska länderna

Den ekonomiska utvecklingen i de nordiska länderna har under såväl

1983 som 1984 varit förhållandevis gynnsam och tillväxttakten har legat över genomsnittet för Västeuropa. Under 1984 uppgick den genomsnittliga

tillväxten i de nordiska länderna till 3 1/4920. Det är främst ökningen i exporten som har verkat tillväxtbefrämjande, men även näringslivets investeringar har tidigare än i övriga Västeuropa bidragit till återhämtningens

styrka. Ökningen av arbetslösheten har kunnat hejdas och den öppna

arbetslösheten har även kunnat pressas tillbaka något. Prisökningstakten

har avtagit men ligger fortfarande klart högre än i de nordiska ländernas

viktigaste konkurrentländer.

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 39

Den ekonomiska politiken har i flertalet länder inriktats på att stärka den konkurrensutsatta sektorn, främst på bekostnad av den offentliga sektorn. Det är därför till stor del inom det privata näringslivet som produktionstillväxt och sysselsättningstillväxt har skett. Som ett resultat av den förda politiken har statsfinanserna i vissa fall förbättrats markant och likaledes har bytesbalanserna förstärkts med undantag för Danmark.

För 1985 förutses en ekonomisk tillväxt i de nordiska länderna som tycks bli mer i nivå med övriga västeuropeiska länder. Finland bedöms få en något starkare tillväxt än 1984, medan för Norges och Islands del tillväxten i år bedöms bli under genomsnittet för Västeuropa. Genomgående för de nordiska länderna beräknas en förskjutning ske under 1985 från utländsk till inhemsk efterfrågestimulans. Den lägre exportefterfrågan bedöms bero på såväl lägre marknadstillväxt som på förluster i marknadsandelar till följd av försämrad konkurrenskraft. En god lönsamhet överlag i näringslivet kan antas kunna stimulera till fortsatta höga investeringar i näringslivet. Även den privata konsumtionen bedöms kunna bidra till den förstärkta inhemska efterfrågan då sparandet alltjämt ligger på en låg nivå och köpkraften samtidigt förstärks.

Finanspolitiken är genomgående fortsatt stram med undantag för Norge. Vissa åtstramningar i penningpolitiken kan förväntas mot bakgrund av hög likviditet i ekonomierna och ett bestående starkt kostnadstryck.

Den ekonomiska utvecklingen i Danmark har under 1984 präglats av en stark konjunkturuppgång. Tillväxten beräknas ha uppgått till 4 1/4 26. Karakteristiskt för utvecklingen är att den ökade ekonomiska aktiviteten har skett i den privata sektorn under det att den offentliga sektorns tillväxt i stort sett avstannat. Exporten steg under 1984 med 31/2 772 till följd av stigande utländsk efterfrågan och förbättrad konkurrenskraft genom dämpad kostnadsutveckling. Arbetskraftskostnaden per producerad enhet beräknas ha stigit med 13/492, vilket är den klart lägsta takten bland de nordiska länderna. Ökningen av den inhemska efterfrågan var den högsta i Norden med 41/26. De fasta bruttoinvesteringarna steg med närmare 1276 med bidrag från främst bostadsbyggande, maskin- och transportinvesteringar. Ökningen av den privata konsumtionen var den högsta i Västeuropa med 34, trots att reallönerna sjönk. Den kraftiga ökningen i den privata konsumtionen kan hänföras till en ökad sysselsättning och fallande sparkvot.

Bytesbalansen som förbättrades markant under 1983, genomgick en försämring under förra året. Till följd av den kraftiga inhemska efterfrågan steg importen med 51/2 20 och underskottet i bytesbalansen till drygt 17 miljarder danska kronor att jämföra med 1983 års underskott på 11 miljarder kr.

Utsikterna för 1985 tyder på en fortsatt god utveckling av exporten, som bedöms kunna öka med 5 26, medan importökningen bör kunna stanna vid 41/270 genom den något lägre ökningstakten i den inhemska efterfrågan. En smärre förbättring av underskottet i bytesbalansen kan förväntas.

Prop. 1984/85: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 40

En dämpning av de senaste årens kraftiga ökning av den privata konsumtionen kan förväntas. Genom lagstiftning begränsas löneökningarna till 290 1985 och 11/2 26 1986. Under förutsättning att sparkvoten fortsätter att ligga på en låg nivå och att sysselsättningen stiger bör den privata konsumtionen kunna öka med omkring 11/2 96. Den offentliga efterfrågan förväntas öka obetydligt. Tillväxten i bruttonationalprodukten beräknas bli cirka 32.

Inflationen som 1984 uppgick till närmare 670 bör i år kunna nedbringas till cirka 41/22 under förutsättning att lönekostnaderna inte stiger med mer än cirka 3 20. Mellan 1982 och 1984 steg utbudet på arbetsmarknaden mycket kraftigt men antalet arbetslösa steg förhållandevis måttligt. Under 1984 minskade arbetslösheten något, till cirka 1072. I år väntas en fortsatt minskning av arbetslösheten till drygt 996.

Regeringens mål är att underskotten i statsbudget och bytesbalans skall vara eliminerade senast 1990, vilket skall ske genom en stram finanspolitik och intern kostnadsanpassning. Budgetunderskottet har minskat kraftigt de senaste åren och uppgick förra året till cirka 44 miljarder danska kronor. Budgetunderskottets andel av BNP har därmed sjunkit från 11 1/2 20 1982 till 71/290 1984. Under 1985 väntas underskottet sjunka till 36 miljarder danska kronor. Huvudproblemet för den danska regeringen är den negativa utvecklingen av bytesbalansen. Om balans i utrikesaffärerna skall kunna nås i slutet av åttiotalet, torde det vara nödvändigt att den danska ekonomins konkurrenskraft förbättras ytterligare. Regeringen har förklarat att de uppställda målen endast kan nås om löneökningarna de närmaste åren begränsas till högst 222 per år. Behovet att få ned inflationstakten torde också kräva åtgärder för att komma till rätta med den kraftiga ökningen i penningmängden och kreditexpansionen.

Finland nådde 1984 en ekonomisk tillväxt på 3 4 för tredje året i följd. Utvecklingen under 1984 präglades av en mycket kraftig ökning av exporten till väst med 17 26. En tillbakagång i exporten till öst drog dock ned den totala exportökningen till 676. Importökningen stannade vid en procent. Handelsbalansen gav härigenom ett överskott på 71/2 miljarder finska mark och bytesbalansen kom ungefär i jämvikt. Både privat och offentlig konsumtion ökade med omkring 3 26. De fasta bruttoinvesteringarna minskade med 11/2 26, trots att lönsamheten i industrin var god och kapacitetsutnyttjandet högt. Troligen hade den höga realräntan en dämpande inverkan på näringslivets investeringar och bostadsbyggandet.

Utsikterna för 1985 pekar på en högre tillväxttakt såväl i jämförelse med övriga Västeuropa som i jämförelse med föregående år. En bidragande orsak härtill är att den inhemska efterfrågan väntas öka snabbare. Osäkerheten är emellertid stor vad gäller investeringarna. Regeringens prognos är att dessa bör kunna öka med cirka 4 1/2 72 till följd av en lägre räntenivå och en viss ökning av de offentliga investeringarna. Dessutom är lönsamheten i industrin fortfarande god och kapacitetsutnyttjandet stiger. Den

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 41

privata konsumtionen beräknas även i år kunna öka med ca 3 45 eftersom köpkraften förstärks. Det jämförelsevis goda statsfinansiella läget medger en mindre stram finanspolitik än i vissa andra nordiska länder, varför den offentliga konsumtionen förväntas fortsätta att öka om än i något lägre takt än under de föregående åren. Ökningstakten i totalexporten väntas minska något till följd av lägre marknadstillväxt i väst och troliga förluster i marknadsandelar som en följd av försämrad konkurrenskraft. Exporten till öst bör dock kunna återhämta sig något efter att ha minskat under två är i följd. Importökningen förutses bli cirka 5 7 till följd av den högre inhemska efterfrågan. Bytesbalansen torde trots detta nå jämvikt även i år.

Arbetslösheten, som under fjolåret visade en smärre ökning, väntas sjunka från nuvarande dryga 69 till 51/2 26. Sysselsättningen ökar främst inom servicenäringarna och industrin. Inflationstakten sjönk från 996 1983 till 726 förra året. Ökningstakten i konsumentpriserna väntas under loppet av 1985 gå ned till 5 1/2 2.

Ett centralt problem i den finska ekonomin är de i jämförelse med omvärlden alltför höga pris- och kostnadsökningarna. Regeringen har nyligen deklarerat att inflationsbekämpningen är dess främsta ekonomisk-politiska uppgift. Mot bakgrund av risken att konjunkturen kommar att mattas mot slutet av året har regeringen vidare aviserat att lättnader i finanspolitiken kan komma att företas. Åtgärderna torde i så fall främst avse investeringsstimulanser.

Inflationen avtog mycket drastiskt under 1984 i /sland som en följd av de inkomst-politiska ingrepp som initierades i maj 1983. Vid halvårsskiftet förra året hade inflationstakten sjunkit till knappt 15 92 jämfört med 13020 ett år tidigare. Som årsgenomsnitt beräknas inflationen 1984 ha uppgått till cirka 3096. Under 1984 kompletterades de inkomstpolitiska åtgärderna med en åtstramning av finans- och penningpolitiken. Trots detta ökade BNP med 23/42, vilket var betydligt mer än vad som hade förväntats. Efter en reallöneminskning på 2096 och en total minskning av den privata konsumtionen på 6 70 1983 ökade den privata konsumtionen med 3 97 1984. Fiskfångsterna kunde mot slutet av förra året öka efter flera dåliga år.

Utsikterna för 1985 tyder på fortsatt tillväxt men i betydligt lägre takt. eller ca 3/46. Läget på arbetsmarknaden är emellertid mycket labilt efter det att löneförhandlingarna kom igång när lönestoppet upphörde förra året. Efter en storstrejk bland de offentliganställda devalverades den isländska kronan med 1270 i november. De avtal om löneökningar på omkring 25 9c som hittills ingåtts för 1985 är inte förenliga med en fortsatt dämpad prisutveckling. Inflationen torde därför hamna strax under 3024, vilket är samma nivå som förra året men å andra sidan en rejäl minskning jämfört med början av åttiotalet.

Den ekonomiska utvecklingen i Norge under 1984 karakteriserades av en stark exportledd tillväxt. BNP-ökningen blev 41/46. Den förhållandevis höga tillväxten kan främst tillskrivas oljeexporten och exporten av

Prop. 1984/85: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 42

traditioneHa industrivaror. Överskottet i utrikeshandeln uppgick till 28 1/2 miljarder norska kronor, eller 6 1/220 av bruttonationalprodukten. Även den inhemska efterfrågan stärktes mot slutet av året och ökade för helåret med 2 1/42. BNP för Fastlandsnorge, dvs. exklusive olje- och gasproduktion samt sjöfart, steg med drygt 21/296. 1984 blev också det första året sedan 1977 som reallönerna steg. Genomsnittliga löneökningar på 790 i kombination med skattesänkningar och en ökad sysselsättning stärkte hushållens disponibla inkomster med närmare 926. Konsumentpriserna ökade med 61/470. Att den privata konsumtionsökningen stannade vid 11/2 70 berodde främst på en höjning av sparkvoten. Till de mer expansiva inslagen i den inhemska efterfrågan hörde den offentliga konsumtionen som ökade med drygt 21/2260 och bruttoinvesteringarna som steg med cirka 5926. Den öppna arbetslösheten minskade något i jämförelse med det föregående året och utgjorde i genomsnitt 3 26.

Under 1985 väntas den inhemska efterfrågan ta över som drivkraft i ekonomin. Den inhemska efterfrågan beräknas öka med 4 1/4 20. Såväl den privata som den offentliga konsumtionen bedöms öka med 3 26. Det traditionella näringslivets investeringar beräknas fortsätta att öka medan övriga investeringar sjunker. Bruttonationalprodukten skulle härigenom öka med cirka 290. Exklusive oljan och sjöfarten kan BNP-ökningen komma att bli 39.

Överskottet i den konsoliderade offentliga sektorn uppgick i fjol till cirka 20 miljarder norska kronor, eller 41/26 av BNP. Exklusive oljesektorn skulle ett underskott på ett drygt lika stort belopp ha uppstått. För 1985 förutses en kraftig reduktion av budgetöverskottet, De goda statsfinanserna medger en expansiv finanspolitik på såväl budgetens intäkts- som dess utgiftssida. Under de senaste åren har dock märkts en förskjutning från selektiva stöd till mer generella åtgärder på främst ekonomins utbudssida. Inkomstskatten har sänkts för såväl hushåll som företag i syfte att dels stärka efterfrågan och dels påverka lönebildningen. I innevarande budget har ökningarna av statsutgifterna i större utsträckning riktats mot utsatta grupper såsom arbetslösa, sjuka, barnfamiljer och äldre. Den expansiva finanspolitiken har emellertid också haft negativa effekter på likviditetsökningen i ekonomin. Åtgärder för att strama åt likviditeten är att vänta under 1985. Regeringen har satt upp som mål att minska ökningen i penningmängden från närmare 18 § förra året till cirka 11976 i år.

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 43

Försörjningsbalans för Danmark, Finland, Istand och Norge Förändring i volym, procent

Danmark Finland Island Norge

1984? = 1985? 19842 = 19857 19842 19853 19842 1985?

! Förändring i procent av föregående års BNP. ? Preliminärt utfall. > Finansdepartementets bedömningar.

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 44

3¶Utrikeshandeln!

3.1 Exporten Utvecklingen av Sveriges varuexport under 1984

Sveriges totala varuexport steg 1984 med drygt 7 1/296 i volym — frånräknas den kraftigt minskade fartygsexporten uppgick ökningen till

9 1/20. Ökningen av exporten exkl. fartyg var i sin helhet hänförlig till

första halvåret — andra halvåret skedde en viss nedgång av exportleveranserna. Under 1983 svarade råvaruexporten för den starkaste tillväxten. Tillväxten i exporten av bearbetade varor började öka under vinterhalvåret 1983-1984. Under första delen av 1984 mattades råvaruexportens ökningstakt ytterligare något och mellan halvåren 1984 föll råvaruexporten tillbaka. Därmed kom råvaruexporten att stiga med endast knappt 376 i volym mellan helåren 1983 och 1984. Härvid steg emellertid järnmalmsexporten med över 40 20 i volym och massaexporten med 6 1/2 74. Trävaruexporten minskade liksom exporten av jordbruksprodukter och petroleumprodukter.

Det var således främst exporten av bearbetade varor som 1984 bar upp exporttillväxten. De svenska exportörerna av bearbetade varor gynnades 1984 av en mycket stark marknadstillväxt inom OECD-området. Högkonjunkturen i Förenta staterna i förening med den starka dollarn medförde att Förenta staternas import av bearbetade varor steg med över 3096 i volym. Konjunkturuppsvinget i Japan och Canada medförde likaså mycket starka importvolymökningar av bearbetade varor — i storleksordningen 20796. Även i Västeuropa ökade den ekonomiska aktiviteten påtagligt och marknadstillväxten mätt i form av importökning av bearbetade varor uppgick i genomsnitt för de västeuropeiska länderna till 1070. Efter en uppgång på drygt 5 70 1983 steg marknadstillväxten sammantaget inom OECD-området > med drygt 13 1/220 1984 med den starkaste tillväxten på första halvåret.

Den svenska exporten till Förenta staterna har mer än fördubblats mellan 1982 och 1984 räknat i löpande priser. Samtidigt steg dollarn mot kronan med 25 26 sammantaget från 1982 till 1984. Bilexporten, som svarar för över hälften av exporten av bearbetade varor till Förenta staterna fördubblades likaså värdemässigt medan ökningen mätt i antal exporterade bilar stannade vid 2896 från 1982 till 1984. Den totala bilexporten till världen i övrigt ökade under samma period med 23756 i antal och 6290 i värde.

Exporten av bearbetade varor till OECD-området steg med 13 1/26 i volym såväl 1983 som 1984. Efter att marknadsandelarna sålunda ökat med 8270 1983 skedde under loppet av 1984 en viss nedgång jämfört med toppnivån andra halvåret 1983 (se diagram 3: 1). Mellan helåren 1983 och 1984 förblev marknadsandelarna oförändrade.

! Kapitlet är utarbetat inom konjunkturinstitutet.

Prop. 1984/85: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 45

Diagram 3: I Marknadsandelar och relativa priser för Sveriges export av bearbetade varor till OECD-länderna 1974—1985

INDEX 130, 125L

sol

445 MARKNADSANDEL VOLYM

en NS.

VÄ resan 105k 7 Dy

100 FT y 4

/ N/ rr” Je” - 3

ss XV

ss

FA

sol De

B5r

Boå

HO [TT [ANN a [ [er Ar Kr ar ar

NE VN VN VN NE IN NNE VE IE INNE SE NNE

1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 19801 41982 1983 1984 1985 INDEX MARKNADSANDEL LÖPANDE PRISER 130 - 125 t20L 115L

110 N

105L

100¶NN S AN ÄT

ss AV

so

eså

Boå

FR | | KS KFO KE FR Na a Mr

1 212121 212121212121 21212

1974 1975 1976 1977 1978 1979 1960 19Bi 1982 1903 1984 1985

Källa: Se tabell 3: 1.

Prop. 1984/85: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 46

Den förhållandevis snabba ökningen av Sveriges relativpriser alltsedan devalveringen 1982 har av allt att döma verkat återhållande på den svenska exportens andelsutveckling i OECD-länderna under 1984. Devalveringen av kronan i oktober 1982 medförde att den svenska exportens relativpris för bearbetade varor sänktes med ca 1022 från tredje till fjärde kvartalet 1982. Fram t.o.m. fjärde kvartalet 1984 beräknas därefter de svenska företagen ha höjt sina priser på exportmarknaderna med sammanlagt ca 151/226, samtidigt som konkurrenternas priser uttryckt i svenska kronor endast har ökat med omkring 9 26. Denna utveckling hade 1983 sin grund i dels att de svenska producenterna genom växelkursförändringarna fick vidkännas betydligt större prisökningar på insatsvaror än sina utländska konkurrenter, dels att devalveringen gav de svenska företagen en möjlighet att öka sina vinstmarginaler snabbare än i omvärlden. Främst på grund av en internationellt sett mycket snabb produktivitetstillväxt steg dock lönekostnaden per producerad enhet i Sverige långsammare än i konkurrentländerna under 1983 uttryckt i nationell valuta. Kalkylerna för 1984 visar emellertid på att dessa kostnader i Sverige åter skulle ha ökat snabbare än i omvärlden, främst beroende på en högre ökning av timlönekostnaderna inom industrin. Beräknat i gemensam valuta har de svenska lönekostnaderna per producerad enhet sänkts med ca 2096 mellan 1981 och 1984 i förhållande till övriga industriländer. Vidare synes de svenska företagens kostnader för insatsvaror till produktionen även 1984 ha ökat avsevärt snabbare än i utlandet genom att prisutvecklingen på hemmaproducerade insatsvaror varit förhållandevis snabb. Däremot torde exportföretagens vinstmarginaler inte ha ökat jämfört med 1983. I genomsnitt beräknas ökningen av Sveriges exportpriser för bearbetade varor till 6 90 1983-1984, samtidigt som ökningen av konkurrenternas priser beräknats till omkring 5 1/2 26 i nationella valutor och uttryckt i svenska kronor till 3 1/226. Därmed ökade de svenska relativpriserna med 2 1/2 26 1984.

Avsättningsmöjligheterna till OPEC-länderna har minskat avsevärt de två senaste åren i samband med deras fallande intäkter från oljeexporten. Den svenska exporten till OPEC-länderna minskade med drygt 1490 i volym 1983 medan nedgången i exportleveranserna 1984 stannade vid omkring 476. Exportutvecklingen 1984 innebar sannolikt att betydande marknadsandelsvinster gjordes.

För övriga utvecklingsländer har tendensen för såväl marknadstillväxt som för svensk export varit inbördes mycket olikartad. Flera sydostasiatiska länder har de senaste åren varit stadda i en snabb industrialiseringsprocess som medfört ett drastiskt växande behov av importerade industrivaror. Detta i förening med det internationella konjukturuppsvinget — som genererat ökade exportintäkter — har medfört att dessa länders import av bearbetade varor ökat synnerligen snabbt sedan senare delen av 1983. Den svenska exporten av bearbetade varor till NIC/ASEAN-länderna! för-

! Hongkong, Sydkorea, Taiwan, Singapore, Thailand, Malaysia och Filippinerna.

Prop. 1984/85: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 47

dubblades mätt i löpande priser mellan 1982 och 1984 och dessa länder mottog 1984 drygt 2 1/2 90 av vår export.

Exporten till de skuldtyngda sydamerikanska NIC-länderna (Argentina, Brasilien, Mexico) föll med närmare 3026 i löpande priser 1983 och var i det närmaste lika stor 1984 som 1983. För resterande utvecklingsländer noterades sammantaget exportökningar på omkring 1022 i löpande priser såväl 1983 som 1984.

För gruppen övriga utvecklingsländer som helhet ökade exportvolymen med omkring 10922 1984, efter en viss nedgång 1983. Denna utveckling innebar troligen att vissa marknadsandelsvinster gjordes båda åren — störst i omfattning under 1984.

Marknadsutvecklingen för statshandelsländerna m. fl. vände uppåt under 1983 och fortsatte öka i relativt snabb takt under 1984 — till stor del som en följd av kraftigt expanderande efterfrågan i de asiatiska statshandelsländerna. Den svenska exporten till statshandelsländerna vände uppåt andra halvåret 1983 och steg med 8 1/224 i volym 1983-1984.

Sammantaget beräknas marknadstillväxten för bearbetade varor i hela världen ha uppgått till omkring 296 1983 och till inemot 1196 1984. Samtidigt ökade den totala svenska exportvolymen med 892 1983 och med knappt 1296 1984, vilket skulle innebära marknadsandelsvinster på omkring 620 1983 respektive 192 1984.

Utsikter för 1985

Marknadstillväxten för den svenska exporten av bearbetade varor har för OECD-ländernas del beräknats sakta av till 8 1/2 70 1985, framför allt i

Tabell 3:1 Sveriges export av bearbetade varor (exkl. fartyg)! till OECD-området? 1977—1985

1977— 1978- 1979— = 1980- = 1981— = 1982- = 1983—- = 1984-

1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985

prognos Löpande priser, Skr.

Volym?

Pris"

! SITC 5—8, exkl. 68, 793.

> Utom Australien, Nya Zeeland, Grekland, Irland, Island, Portugal, Spanien och Turkiet. > Exportvärdet i löpande priser deflaterat med hybridindex av typ Paasche. 4 Enligt implicit hybridindex typ Paasche.'

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 48

Tabell 3:2 Sveriges export av bearbetade varor (exkl. fartyg)" till olika länderområden 1977—1985 Procentueila volymförändringar

1977— = 1978- 1979—- 1980- 1981— = 1982- 1983— 1984—-

1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985

prognos

Statshandelsländerna m.fl.” 7,3 12 -82 = —-4,7 -40 — 5, 8,6 6,4

Övriga länder 9,8 9,7 11.4 7,8 -4,8 - 2, 9,9 6,0 Summa 9,5 8,0 0,1 1,1 3,6 8, 11,8 6,3 Summa bearbetade varor enligt SNI-definitionen” 10,5 9,1 0,3 1.0 3,1 8 11,7 6,3 ' SITC 5—8, exkl. 68, 793.

2¶Utom de i not 3 nämnda länderna.

3 Australien, Nya Zeeland, Grekland, Irland, Island, Portugal, Spanien och Turkiet. 4 Qatar, Förenade Arabemiraten, Saudiarabien, Kuwait, Irak, Iran, Indonesien, Venezuela och Nigeria. 5 Statshandelsländerna samt Israel, Jugoslavien och Sydafrika. $ Jfr. tabell 3: 4. Källor: Statistiska centralbyrån samt beräkningar och bedömningar inom konjunkturinstitutet.

samband med att högkonjunkturen i Förenta staterna fr. o. m. andra halv-

året 1984 kommit in i en lugnare tillväxtfas. Förenta staternas import av

bearbetade varor bedöms ändå stiga med beaktansvärda 13 å 1496 1985.

Ökningen av den ekonomiska aktiviteten i Västeuropa bedöms fortgå i måttlig takt och marknadstillväxten 1985 beräknas för de västeuropeiska länderna i genomsnitt uppgå till 7 1/2 20. Marknadstillväxten för bearbetade

varor inom länderområdena utanför OECD beräknas sammantaget stanna

vid drygt 2960 — OPEC-ländernas import bedöms fortsätta minska medan importen från utvecklingsländer och statshandelsländer väntas öka i något högre takt än 1984. Därmed skulle marknadstillväxten för bearbetade varor i hela världen uppgå till knappt 7 1/2 9c 1985. Den internationella inflationstakten väntas under 1985 bli fortsatt måttlig

— även om en viss uppgång av råvarupriserna exkl. olja kan komma att ske

under loppet av året. Lönerna inom industrin i våra viktigaste konkurrent-

länder bedöms stiga med omkring 576 och lönekostnaden per producerad

enhet med ca 226. Med antagande om en fortsatt uppgång i vinstmargina-

Tabell 3:3 Världsmarknadspriserna (enhetsvärdeindex) för bearbetade varor 1974—1985 1970 = 100 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 US dollar 162 182 183 199 230 263 290 280 276 269 260 = 243 Genomsnittliga nationella valutor 136 149 158 167 174 — 191 210 228 247 253 263 = 275 Svenska kronor 140 147 155 173 202 219 239 275 335 402 418 442 Anm. Sammanvägt med hänsyn till ländernas betydelse i världshandeln. Källor: FN samt beräkningar och bedömningar inom konjunkturinstitutet.

Prop. 1984/85: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 49

lerna utomlands har världsmarknadspriset för bearbetade varor bedömts stiga med knappt 522 såväl i nationella valutor som uttryckt i svenska

kronor.!

Förutsatt en svensk lönekostnadsstegring i industrin på 596 och en produktivitetstillväxt på 426 skulle de svenska lönekostnaderna per producerad enhet stiga med 196, dvs. något lägre takt än utomlands. Samtidigt bedöms kostnaderna för insatsvaror till produktionen stiga med drygt 5 90 varvid de hemmaproducerade insatsvarorna förutses stiga snabbare i pris än de importerade. Med hänsyn till de exportprishöjningar som skett under årets två första månader synes ökningen av de svenska exportpriserna 1984-1985 komma att uppgå till drygt 522 även under antagande av mycket försiktiga prishöjningar under resten av året. Mot bakgrund av ovanstående antaganden och förutsättningar för företagens kostnadsutveckling skulle detta innebära att företagens vinstmarginaler ökar 1985. Relativpriserna skulle således bli i stort sett oförändrade i år.

Den sammantagna effekten av relativprisförändringarna 1983, 1984 och 1985 bedöms resultera i marknadsandelsförluster på knappt 122 1985.” Den tidigare konstaterade trendmässiga förlusten av marknadsandelar samt de neddragande effekterna av det relativt utlandet höga kapacitetsutnyttjandet bedöms i det närmaste motvägas av en positiv varusammansättningseffekt. Den utländska efterfrågan bedöms nämligen i högre grad än 1984 komma att inriktas på investeringsvaror av den typ Sverige producerar. Marknadsandelarna för svensk export inom länderområdena utanför OECD började öka betydligt senare än inom OECD-länderna. Denna tidsfördröjning har antagits kvarstå även när utvecklingen kan väntas tendera mot framtida marknadsandelsförluster till följd av relativprishöjningarna under loppet av 1983 och 1984. Här har kalkylerats med totalt sett något höjda marknadsandelar i dessa länderområden. Därmed skulle exportvolymen till OECD-området stiga med 772 och till länderområdena utanför OECD med 3 20. Den totala svenska exporten av bearbetade varor beräknas öka med drygt 6 20 i volym 1985 innebärande en marknadsandelsförlust på omkring I 2 detta år.

För 1985 har råvaruexporten (exkl. petroleumprodukter) kalkylerats öka med drygt 270 hänförligt till ökad export av jordbruksprodukter och järnmalm. Trävaruexporten förutses däremot minska med 5 20 och massaexporten med 296. Exporten av petroleumprodukter bedöms falla tillbaka med 1726. För en närmare genomgång av exporten av råvaror liksom för

! Vid valutaomräkningen har växelkurserna fr. o. m. mars månad och fram till slutet av 1985 låsts vid genomsnittsvärdet i februari. För dollarns del innebär detta en kurs på 9,35 kr och i genomsnitt för helåret 1985 9,33 kr att jämföra med 8,28 kr 1984. ? En förändring av det relativa exportpriset med 122 har uppskattningsvis beräknats förändra de svenska marknadsandelarna med 0,7 procentenheter samma år relativprisförändringen sker, 0,5 procentenheter året därefter och 0,2 procentenheter två år efter relativprisförändringen. Vissa ytterligare effekter synes troliga även efter de första två åren. 4 Riksdagen 1984/85.1 saml. Nr 150. Bilaga 1.1

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 50

de varugrupper som ingår bland de bearbetade varorna hänvisas som vanligt till produktionskapitlet, (kapitel 4).

Den totala svenska varuexporten exkl. fartyg skulle därmed stiga med 41/2 20 1985. Fartygsexporten väntas fortsätta minska 1985 och medräknas

denna stannar den kalkylerade exportökningen vid knappt 42.

Tabell 3:4 Exportutvecklingen för olika varugrupper 1983—1985

Exportvärde, milj.kr. Årlig procentuell förändring

Volym! Pris!

1983 1984 1985 1983 1984 1985 1983 1984 1985 Jordbruksprodukter

Industriprodukter

exkl. fartyg 196559 229930 249713 10,6 9,5 4,2 12,2 6,8 4,2 därav:

verkstadsprodukter exkl. fartyg 92837 110618 126034 6,1 13,1 8,6 12,8 5,3 51 övriga industri-

Bearbetade varor

! Prisutvecklingen anges enligt ”hybridindex” av typ Paasche. Denna index används även som deflator för export. Volymutvecklingen blir därmed återgiven med volymindex typ Laspeyres. ? Papper och papp, järn och stål, verkstadsprodukter exkl. fartyg samt övriga industriprodukter utom elektrisk ström. > Export exkl. fartyg minus de i not 2 nämnda varugrupperna. " I uppgifterna för handelsbalansen (tabell 3: 7) har NR:s exportvärden använts. Anm. 1983 och 1984 års exportvärden enligt handelsstatistiken. Uppgifterna för 1985 avser prognoser. Varugrupperna är definierade i SNI-termer. Detta är skälet till att uppgifterna för exporten av bearbetade varor i denna tabell skiljer sig från uppgifterna i tabell 3: 2 där denna varugrupp är definierad i SITC-termer. Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

51 Prop. 1984/85: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget

3.2¶Importen

Utvecklingen av Sveriges varuimport under 1984

Sveriges totala import av varor ökade med knappt 576 i volym mellan

1983 och 1984. Denna tillväxt kan återföras på en ökning av införseln av

bearbetade varor, som steg med nästan 1026. Råvaruimporten, som utgör

knappt en tredjedel av importvärdet, föll däremot med 5 1/2 76 (se tabell

3:5).

Importen av bearbetade varor började stiga redan andra halvåret 1983, då införseln av dessa varor ökade med nästan 10 1/2 70 i årstakt. Importen fortsatte att öka starkt första halvåret 1984, med nära 1076 i årstakt. Andra halvåret avtog tillväxten något — delvis till följd av en påtaglig kalenderisk

effekt i december — och ökningstakten blev 990.

Tabell 3: 5 Importutvecklingen för olika varugrupper 1983—1985 Importvärde, milj. kr. Årlig procentuell förändring

Volym! Pris!

1983 1984 1985 1983 1984 1985 1983 1984 1985

I Jordbruks-, skogsbruksprodukter och fisk 7327 8541 9124 —- 3,0 7,0 2,4 15,9 8,9 4,4 därav: skogsbruksprodukter 783 1028 1155 — —20,1 27,6 5,1 7,1 2,9 7,0 2 Mineraliska produkter 27196 26912 30469 8,7 —- 4,0 6,4 8,5 31 6,4 därav: råolja 23 704 22 866 25853 10,0 —- 7,5 6,3 8,7 4,3 6,3 3 Industriprodukter exkl. fartyg 163587 — 179718 200554 04 62 7,9 13,8 3,5 3,4 därav: livsmedelsprodukter 9302 10209 10676 —- 0,8 2,2 2,0 16,7 7,3 2,5 trävaror, massa samt papper och papp 1410 1725 1838 12,0 ILiI 2,0 8.0 10,1 4,5 petroleumprodukter 20587 17 663 17489 = — 8,8 —-16,0 —6,8 8,7 22 6,3 järn och stål 4730 5684 6325 —- 7.1 12,0 4,0 8,9 7.3 7.0 ickejärnmetaller 5082 SSu 6133 5,7 1,7 6,0 22,0 6,6 5,0 verkstadsprodukter exkl. fartyg 70740 81158 93935 2,5 12,7 13,0 15,3 18 2.4 övriga industripro-

8 Bearbetade varor

! fmportpriserna anges enligt en hybridindex av Paaschetyp. Genom att importvärdet deflateras med denna

index erhålls en volymutveckling uttryckt i enlighet med Laspeyres' indexformel. ” Bearbetade varor består av varugrupperna papper och papp, järn och stål, verkstadsprodukter exkl. fartyg

samt övriga industriprodukter. > Import exkl. fartyg minus bearbetade varor.

+ I tabell 3: 7 redovisas importen enligt NR.

Anm. 1983 och 1984 års importvärden enligt utrikeshandelsstatistiken. Uppgifterna för 1985 avser prognoser.

Varugrupperna är definierade i SNI-termer.

Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 52

Diagram 3:2 Utvecklingen av importvägd efterfrågan, relativpris och importvolym för bearbetade varor 1973-1985

Säsongrensade halvårsdata

Volymindex 1973:1=100 : 140 4 [| LÅ IMPORTVÄGD EFTERFRÅGA N? LÅ 135 4

130 4

125 4

120 4

115 4

110 ]

105 4

Mili kr Relotivprisindex 1980 års priser 1973:1-100 60000 4

i 55000 4 ,” IMPORTEN AV BEARBETADE VAROR! / (var:sterskala)

/

50000 4 r 115

45000 4 r 110

NM

40000 4

35000 100

30000 4 RELA TIVPRIS? (togerskala) 25000 4

1973 1975 1977 1979 1981 1983 1985

! Enligt handelsstatistiken, 1980 års priser, cif.

2 Importvägd efterfrågan till mottagarpris. > Relativpriset för importen: producentprisindex för svenska marknaden i förhållande till importprisindex (HMPI/IMPD. Anm. Uppgifterna för 1985: I och 1985: 11 avser prognoser. Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 53

I diagram 3:2 återges både importvolymutvecklingen för bearbetade varor i milj. kr., 1980 års priser och ett volymindex som återspeglar utvecklingen av den efterfrågan som normalt riktas mot importen av dessa varor (dvs. importvägd efterfrågan).! Utvecklingen av efterfrågan i denna bemärkelse har visat sig utgöra huvudfaktorn bakom importens volymtillväxt. Hemmaproduktionens prisutveckling relativt importpriset för motsvarande varor inverkar också på importen och återges likaså i diagram 3:2. Som framgår av diagrammet sammanfaller den kraftiga ökningen av importen mellan första halvåret 1983 och andra halvåret 1984 med en nästan lika stark ökning av den importvägda efterfrågan. Medan den importvägda efterfrågan ökade med 14 1/26 under denna period, steg importvolymen med 15 92.

Mellan heiåren 1983 och 1984 ökade importen av bearbetade varor med knappt 1026. Den importvägda efterfrågan för dessa varor ökade med drygt 8 1/4 20. I analysen av importvolymen 1984 har importens elasticitet med avseende på efterfrågans volymtillväxt normalberäknats till 1,2 och den årliga trendmässiga tillväxten av importvolymen till 1,7 26. Utöver

dessa faktorer kalkyleras relativprisutvecklingen 1982— 1984 ha haft en tillbakahållande effekt på 1984 års import motsvarande 2 procentenheter

av 1983 års importvolym?.

Av den importvägda efterfrågans tillväxt 1983-1985 på 8 1/4 26, beräknas ett ökat behov av insatsvaror till exportproduktionen ha svarat för 4

procentenheter. Ett förhållandevis kraftigt lageromslag kalkyleras ha bi-

dragit med 2 1/4 procentenheter. Resterande del av importefterfrågeökningen kan huvudsakligen tillskrivas ökningar av maskininvesteringarna — drygt 1 1/4 procentenheter — och den privata varukonsumtionen — drygt 1/2 procentenhet. Bidraget från byggnadsinvesteringarna och den offent-

liga konsumtionen sammantagna beräknas till ca 1/4 procentenhet.

!'De komponenter av efterfrågan för konsumtion, fasta investeringar, lagerinvesteringar och export som till en del tillgodoses av import av bearbetade varor, har vägts samman under beaktande av respektive efterfrågekomponenters genomsnittliga importinnehåll av bearbetade varor enligt SCB:s input-outputtabeller för 1980. Utvecklingen av den på så vis erhållna serien skulle sammanfalla med utvecklingen av den faktiska importen om det genomsnittliga importinnehållet hos delkomponenterna förblev oförändrat från period till period. 2? Konjunkturinstitutets prognoser för importvolymen av bearbetade varor (M) har gjorts med ledning av en regressionsberäkning. Utöver den importvägda efterfrågan (MEF), ingår en tidstrend (T) och säsongdummies (S, och 55) i importfunktionen som förklaringsvariabler. Följande ekvation har estimerats på icke säsongrensade halvårsdata från perioden 1972: 1 till 1984: IT: In M = 1,18: In MEF + 0,0084 T — 2,22:S, — 2,30:53

(8,8) (5,7) (—-1,6) (—-1,6) R? = 0,97; D-W = 1,9. Relativpriset finns ej medtaget som förklaringsvariabel i ekvationen. Importpriselasticiteten har för bearbetade varor skattats — som summan av elasticiterna för mindre varuaggregat — till 0,25 för det år som relativprisförändringen sker, 0,55 för året därefter och 0,25 för tredje året.

Prop. 1984/85: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 54

Som framgår av diagram 3: 3 ökade importens andel av den inhemska förbrukningen av bearbetade varor mellan första halvåret 1983 och andra

halvåret 1984 med ca 1/2 procentenhet, en takt som understeg den trend-

mässiga tillväxten. Denna förhållandevis långsamma ökning torde sammanhänga med den relativprissänkning som ägde rum mellan 1981 och

1983. Råvaruimporten föll mellan 1983 och 1984 — som nämnts tidigare — med

5 1/270. Denna minskning är drygt 2 1/2 procentenheter större än vad som

förutsågs i PNB-85 och är hänförlig huvudsakligen till en minskning med

7 1/270 av importen av råolja. Att råoljeimporten minskade mer än väntad har delvis sin förklaring i ytterligare ändringar i oljelagringsprogrammet. Nu skedde en avveckling av beredskapslager motsvarande ca 2,3 milj. m?

oljeprodukter, istället för den minskning på drygt 1 milj. m? som förutsågs i

PNB-85. Detta är följden av tidigareläggningar av vissa lageravvecklingar och senareläggningar av en del lageruppbyggnader. Som framgår av tabell 3: 6 har den reducerade oljeimporten lett till att nettoimporten av råolja och

petroleumprodukter fallit med nära 16 70 mellan 1983 och 1984 efter minskningar 1981— 1982 och 1982-1983 med ca 5 960 respektive 1126.

Diagram 3:3 Importandel av Sveriges inhemska förbrukning av bearbetade varor samt relativprisutveckling 1974—1985 Säsongrensade halvårsdata

IMPORFANDEL, 1973:1=100

en RELA TIVPRIS, 1973:1=100 = IHMPI/IMPI) 140F

130F

1220F

110

TTT NV AS

100 —— ST I SILL Isen:

Ze” Nee SA Le g0t

L | | I l | I l l I l l J

1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 Anm. Importvägning av förbrukning enligt 1980 års input-outputtabeller. Importen i cif-termer; förbrukning till mottagarpris. 1980 års priser. Uppgifterna för 1985: I och 1985: II avser prognoser. Trendlinje för importandel är beräknad för perioden 1973:1—-1984:1. Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 55

Importpriserna totalt mätta med SCB:s hybriddeflator av Paaschetyp! ökade med knappt 426 1983-1984. Detta är drygt 1/2 procentenhet lägre än vad som beräknades i PNB-85. Revideringen beror till stor del på en långsammare prisutveckling och gynnsammare varusammansättning vad gäller bearbetade varor än vad som förutsågs. För dessa varor sammantaget ökade priset med 3 1/2 20. Råoljepriset räknat i SEK ökade som väntat med ca 4 1/4 76. Mäts importprisökningen istället med producentprisindexsystemets importprisindex (IMPI), där beräkningarna sker enligt Laspeyres” indexformel, blir importprisökningen 5 1/222 totalt, och knappt 5 3/44, för bearbetade varor.

Relativpriset för bearbetade varor försämrades 1983-1984 med ca 3 1/27, då importprisökningen för verkstadsprodukter blev klart lägre än motsvarande prisökning för hemmaproduktionen. 1981-1982 och 1982—- 1983 förbättrades relativpriset med 3 1/4 26 respektive 3 3/4 90.

Utsikter för 1985

För 1985 förutses en ökning av Sveriges varuimport med knappt 876. Importen av bearbetade varor väntas öka med 1076, eller ungefär lika mycket som mellan 1983 och 1984. Införseln av råvaror beräknas öka med drygt 21/26 efter att ha minskat påtagligt under 1984.

Den förväntade importtillväxten 1985 vad gäller bearbetade varor kan återföras främst på en förutsedd ökning med drygt 726 av den importvägda efterfrågan. Av denna efterfrågeökning beräknas drygt 2 1/4 procentenheter härröra från en förväntad uppdragning av lagren av bearbetade varor inom industrin och partihandeln. Såväl insatsvaru- som färdigvarulagren och lagren av varor i arbete väntas öka inom större delen av tillverkningsindustrin. Det kraftigaste lageromslaget förutses för färdigvarulagren, som beräknas bli närmare 31/2 miljarder kronor i 1980 års priser. Som följd delvis av en fortsatt stark tillväxt av exporten av verkstadsprodukter beräknas exportens bidrag till importefterfrågeökningen till 21/4 procentenheter, eller lika mycket som bidraget från lageromslaget. Maskininvesteringarna förutses svara för 2 procentenheter och den privata varukonsumtionen för ca 3/4 procentenheter av efterfrågetillskottet. Endast ett obetydligt bidrag väntas från offentlig konsumtion, medan en förväntad minskning av byggnadsinvesteringarna beräknas lämna ett smärre negativt bidrag. Relativpriset för hemmaproducerade bearbetade varor väntas stiga med knappt 196 1984-1985; tillsammans med eftersläpande effekter av relativprisförsämringen 1984 beräknas detta verka i importhöjande riktning motsvarande drygt 12 av 1984 års importvolym.

Denna relativpriseffekt och den importvägda efterfrågeökningen, i kombination med en skattad inkomstelasticitet och trendtillväxt på 1,2 resp

! Se tabell 3: 5, not 1. ? Se diagram 3: 2, not 3.

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 56

1,720 per år leder kalkylmässigt till en ökning av importvolymen för bearbetade varor på närmare 111/242. Flera faktorer väntas emellertid verka i importminskande riktning. Bland annat förutses ett ökat utbud av hemmaproducerade importkonkurrerande varor till följd av en utvidgad produktionskapacitet. Sammantagna väntas dessa effekter få en återhållande inverkan på importen motsvarande ungefär 1 1/290 av 1984 års importvolym. Importtillväxten 1984—1985 för bearbetade varor skulle därmed stanna vid 1076.

Som framgår av diagram 3:3 väntas importens andel av den inhemska förbrukningen av bearbetade varor öka 1984—1985 i en takt som är något mer än trendmässig. Detta är delvis en följd av den kraftiga tillväxten av maskininvesteringarna, som har ett förhållandevis högt importinnehåll.

Den förväntade ökningen av importen av råvaror 1985 är hänförlig främst till en förutsedd stigande införsel av råolja. En produktionsuppdragning planeras hos de svenska raffinaderierna. Denna i kombination med ett kraftigt lageromslag — en följd av en påtaglig långsammare avvecklingstakt 1985 än 1984 vad gäller beredskapslagren — väntas leda till en ökning av importen av råolja med 7 1/290.! Som framgår av tabell 3:6 beräknas nettoimporten av råolja och petroleumprodukter öka med drygt 926 1984-1985 efter en kraftig minskning mellan 1983-1984.

Tabell 3: 6 Nettoimport av råolja och petroleumprodukter 1975— 1985!

1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 Löpande priser, milj. kr. Import av råolja, netto? 4400 5652 6474 7206 10039 17885 19108 19730 23702 22866 25853 Petroleumprodukter

Nettoimport av råolja och petroleumprodukter 11425 12944 13976 12965 22790 27708 29073 31923 31310 27153 31462 Nettoimport av råolja och petroleumprodukter i procent av BNP? 3,8 3,8 3.8 3,1 4,9 5,3 5,1 5,1 4,4 3,5 3,7

1980 års priser”

Nettoimport av råolja och petroleumprodukter 31894 31543 31114 28226 31500 27708 22493 21333 19013 16006 17462 Volymindex (1980 = 100) 115,11 113,84 112.29 101,87 113,69 100,00 81,18 76.99 68,62 57,77 63,02

! Uppgifterna för 1975-1984 är hämtade från utrikeshandelsstatistiken. Uppgifterna för 1985 avser prognoser. Samtliga uppgifter redovisas i SNI-termer. > Exporten av råolja förekom endast 1975 (2 milj. kr.), 1979 (86 milj. kr.), 1980 (58 milj. kr.) och 1981 (4 milj. kr.). Den uppgick 1982 och 1983 till ca 90 milj. kr. resp. 2 milj. kr. 3 BNP till marknadspris. 2 Deflatering enligt hybridindex. Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

1 I PNB-85 räknade man med en utförsäljning 1985 av statens råoljelager motsvarande 675000 m?. Denna lageravveckling väntas nu äga rum först 1986. Dessutom antogs 1985 vara ett temperaturnormalt år i PNB. Temperaturen första kvartalet 1985 beräknas nu höja oljeförbrukningen för uppvärmningsändamål med ca 67 för helåret 1985 jämfört med ett normalt år.

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 57

Diagram 3:4 Importpris- och volymutvecklingen 1979—1985 totalt och för vissa varugrupper Helårsdata

Total import seneeeeen Bearbetade varor exkl. fartyg sonee0ne Petroleumprodukter === Råolja Importprisindex Importvolym - 1980= 100 160000 — Milj. kr., 1980 års priser

180 L A ad 150000 L / vol 70 - ee 1140000k 00 FN a

; 4 Le 160f på FR bea 130000 Ny

isoF EN GE DG 120000

ok VR er - ES 110000 St

/< XF KM 130 | tv Å 100000 = 120 E Et 900008 CAR SI nok ML 2 80000 > ot 70000 90 V sol 30000

2 70K—

I sol-7 20000k- -..

Vd ta ”-”N 50 = ss. en 2 40 10000 7 + fee de

Lolo I I | Lo Lo Lo l Loi

1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985

Anm. Importvärden i löpande priser enligt utrikeshandelsstatistiken. Importpriser enligt hybridindex. Uppgifterna för 1985 avser prognoser. Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

Importprisindex för den totala importen mätt med hybriddeflatorn väntas öka med knappt 426 1984—1985. Detta är närmare I procentenhet mer än vad som förutsågs i PNB-85 och är främst hänförlig till en upprevidering av importpriserna för råolja och petroleumprodukter till följd av ett högre

växelkursantagande för US-dollarn (se avsnitt 3.1). För bearbetade varor

förutses en importprisökning på drygt 3 1/46, vilket år något lägre än i

PNEB-8S5 (se tabell 3: 5 och diagram 3: 4).

3.3¶Bytesbalansen

Bytesbalansen för varor, tjänster och transfereringar beräknas helåret

1984 ha visat ett överskott för första gången sedan år 1973. Det positiva utfallet som är beräknat till I miljard kr. innebär i jämförelse med utfallet

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 58

för 1983 en påtaglig förbättning. Den är i huvudsak att hänföra till det positiva omslaget i handelsbalansen på 14 miljarder kr. Till viss del motverkas varubalansens saldoförbättring av en ökning av underskottet i tjänstebalansen om 1,5 miljarder kr. och ett ökat underskott i transfereringsbalansen om 4,5 miljarder kr.; för merparten härav svarar ett ökat negativt räntenetto. Totalt skulle bytesbalanssaldot därmed ha förstärkts med 8 miljarder kr. 1984.

Överskottet i handelsbalansens saldo beräknas för 1985 försvagas med 5,5 miljarder kr. En förbättring med 1 miljard kr. i tjänstebalansen tillsammans med en ökning av underskottet i transfereringsbalansen med 3 miljarder kr. innebär för det totala bytesbalanssaldot en försvagning med 7,5

miljarder kr. till ett underskott på 6,5 miljarder kr. 1985.

Handelsbalansen

Handelsbalansen fortsatte att utvecklas starkt under 1984. Exklusive korrigeringar av handelsstatistiken beräknas överskottet för 1984 preliminärt uppgå till ca 24,5 miljarder kr. — en förstärkning med drygt 14 miljarder kr. jämfört med 1983. Härtill bidrog den reala handelsbalansen med 6,5 miljarder kr. uttryckt i 1983 års priser.

Förbättringen av handelsbalansen under 1984 kan således till betydande del återföras på en förbättring av Sveriges bytesförhållande med utlandet. Den positiva förändringen i Sveriges terms of trade har för 1984 uppskattats till drygt 396 och har därmed beräknats bidra med 8 miljarder av förbättringen i handelsbalansen. Sveriges handelsunderskott med råolja och petroleumprodukter har fortsatt att reduceras 1984 och minskningen i 1983 års priser är beräknad till närmare 5 miljarder kr.

För 1985 förutses exportvolymen öka med närmare 4 96 och importvolymen med drygt 7,5 70. Det fastprisberäknade handelsbalanssaldot väntas således visa ett mindre överskott i år än 1984 och försvagningen beräknas bli 7,5 miljarder kr. uttryckt i 1984 års priser. Vidare har den svenska exportprisökningen 1985 skattats bli 0,5 22 större än importprisökningen. Till skillnad från i fjol väntas därmed bytesförhållandet i år endast marginellt påverka utvecklingen av det totala handelsbalanssaldot. Exkl. korrigeringar av handelsstatistiken beräknas överskottet i löpande priser uppgå till ca 19 miljarder kr. 1985. Det skulle därmed bli en försvagning i handelsbalansen 1984—1985 med ca 5,5 miljarder kr.

Tjänste- och transfereringsbalansen

För år 1984 beräknas den sjöburna världshandeln, i ton-miles räknat, ha ökat med ca 422 (eller 5,6 26 i volym), vilket innebär en ökning för första gången sedan 1979. Denna ökning skall jämföras med de 8,5 5 som OECD uppskattar den totala världshandelsökningen till för 1984. Under året var det framför allt handeln i kol och järnmalm som ökade. Det upplagda tonnaget minskade för andra året i följd och omfattar nu ca 630 milj.

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 59

Diagram 3:5 Handelsbalans! och terms of trade 1973—1985

1980 års priser. Säsongrensade halvårsdata

Milj.kr. Index 14000F- — TERMS OF TRADE, index: 1980-100 (högerskala)

REAL HAKDELSBALANS (vänsterskala) 12000 10000 1110

> 2000

= 4000 95 => 6000

= 8000

= 10000 90 =12000 = 14000 T

| Kg [TA Kn) | UR AA [Ar [a ]

1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985

! Export- och importvolymer exkl. fartyg.

Källa: Konjunkturinstitutet.

dödviktston samtidigt som världshandelsflottans storlek totalt sett minskat med 176. Tankflottan fortsatte att reduceras medan tonnaget för torrlast-

fartyg ökade. Dessa förändringar resulterade ej i någon generell förbättring

av det mycket dåliga fraktmarknadsläget. Fortfarande gäller att det stora utbudsöverskottet på frakttonnage håller fraktsatserna nere. På kort sikt,

för vissa fraktslag och geografiskt avgränsat kan dock större svängningar förekomma. Så var t.ex. fallet i Arabiska viken under våren 1984 då

stortank fick god betalning till följd av konflikten mellan Iran och Irak. För

linjefarten har konkurrensen hårdnat då storrederier som Evergreen och

US Lines har introducerat sina jorden-runt linjer.

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 60

Varken tillväxten i världshandeln eller USA-dollarns kursuppgång har kunnat förhindra en nedgång i de svenska sjöfartsinkomsterna. Sjöfartsnettot minskade oväntat med 526 eller 300 milj. kr. 1983-1984. Den svenskflaggade handelsflottan ökade något i antal medan bruttotonnaget minskade med 7 Zz. Den förväntade tillväxten i världshandeln på ca 5,5 26 i volym innevarande år är sannolikt otillräcklig för att påtagligt kunna förbättra den svaga sjöfartskonjunkturen. Utbudsöverskottet på frakttonnage är fortfarande alltför betydande. Oljefrakttonnaget torde ej möta någon större ökning i efterfrågan 1985. Torrlastmarknaderna förefaller kunna räkna med en endast mindre efterfrågeförbättring med hänsyn till att en markerad dämpning i tillväxten för kol- och järnmalmstransporterna förutses komma till stånd. Den svaga förbättringen av sjöfartskonjunkturen och den antagna uppgången 1984—1985 för dollarn kan förväntas leda till en uppgång i sjöfartsnettot av storleksordningen 500 milj. kr. från 1984 till 1985. Den tendens till ökade resevalutautgifter, till följd av ett ökat utlandsresande i kombination med en viss kostnadsfördyrning på destinationsorten, som iakttogs mot slutet av 1983 fortsatte och förstärktes under 1984. Under förra året ökade bruttoflödet av resevaluta med 9272 i värde, vilket i volym motsvarade en ökning med ca 3 20. Antalet utländska gästnätter, som under loppet av 1983 steg med närmare 2590 ökade 1984 med 696. Resevalutainkomsterna visade dock en successivt avtagande ökningstakt under 1984. För helåret steg inflödet av resevaluta med 7 20 i värde, vilket innebär en i stort sett oförändrad volym. Förbättringen i resevalutanettot upphörde därmed och underskottet ökade 500 milj. kr. till —4,8 miljarder kr. För 1985 väntas resevalutainkomsterna öka 1096 i värde och resevalutautgifterna med 9926, vilket ger ett negativt resevalutanetto på 5,2 miljarder kr. Bakom denna prognos ligger ett antagande om att de ökade reala disponibla inkomsterna i Sverige under 1985 tillsammans med en lägre utländsk inflationstakt än den svenska skall öka svenskarnas utlandsresande. Antalet charterresenärer 1984 har uppskattats öka till ca I milj. av resebyråföretagen, dvs. till 1982 års nivå. Samtidigt antas den för Sverige oförmånliga relativprisutvecklingen delvis motverka de positiva effekterna av utländska inkomstökningar på storleken av turistströmmen till Sverige. Posten övriga tjänster, netto — som bl.a. representerar betalningar för entreprenader, tekniska tjänster, försäljningstjänster och kostnader för diplomatisk representation — visar ett överskott på drygt 4 miljarder kr. 1984. För 1985 förväntas en uppgång på närmare 900 milj. kr. Netto av avkastningen på kapital har beräknats till —20,5 miljarder kr. för 1984, dvs. en försvagning med ca 3,7 miljarder kr. i förhållande till 1983. Försämringen beror på en ökning av underskottet i räntenettot, huvudsakligen till följd av en högre internationell räntenivå 1984, större

61 Prop. 1984/85: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget

lånestock och en högre dollarkurs (8,28 kr. i genomsnitt för 1984 mot 7.68

kr. 1983). För 1985 förutses en fortsatt försämring för denna post i negativ riktning med 2,3 miljarder kr., vilket skulle innebära ett netto på —22,7 miljarder kr. Den effektiva dollarräntan är i denna prognos skattad till 996 och dollarkursen till i genomsnitt 9,33 kr. 1985. Det bör framhållas att prognoserna är känsliga för förändringar i räntenivån och förskjutningar i räntebetalningstidpunkt, medan kursförändringar ger jämförelsevis mindre avvi-

kelser. En ändring av den genomsnittliga rörliga räntesatsen med en pro-

centenhet beräknas sålunda påverka 1985 års räntenetto med knappt 1,5

miljarder kr. per år räknat.

Nettot av övriga transfereringar beräknas visa ett ökat underskott såväl 1984 som 1985. Det offentliga u-landsbiståndet — som utgör merparten av posten övriga transfereringar netto — förblev oförändrat 4,5 miljarder kr. under 1984. För 1985 förutses en ökning med ca 5 4.

Tabell 3:7 Bytesbalansen 1980—1985 Milj. kr., löpande priser

1980 1981 1982 1983 1984 1985

prel. prognos

Korrigering av handelsstatistiken! — 686 —- 826 - 1335 - 527 —— 1063 - 1130

därav: räntenetto:staten och

riksbanken — 1355 - 4111 - 5947 - 8413 = — 9808 -11 900 - övriga - 3323 - 6701 -10081 - 9674 11362 =—-11710 Övriga transfereringar, netto -— S047 —- 4733 - 4930 - 6417 = — 7065 - 7890

Bytesbalans för varor, tjänster och transfereringar —18 823 -14 178 —22 761 — 7026 1009 —-— 6710 därav: transfereringar — 8826 —- 14477 -18935 —-23 197 -27 515 -30 630

! Nettot av återutförsel och återinförsel, korrigering av SAS flygplansimport, i utlandet direkt landad fisk, rabatter och koncernbidrag i samband med oljeimport samt för 1980, 1981 och 1982 korrigering för oljeriggar. Källor: Konjunkturinstitutet, riksbanken och statistiska centralbyrån.

Prop. 1984/85: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 62

APPENDIX

Effekter av en sänkt dollarkurs!

Nedan presenteras en mycket grov kalkyl över vissa effekter av ett dollarfall. Beräkningarna avser utvecklingen första året efter en tänkt 20-procentig nedgång i den effektiva dollarkursen. Kalkylerna utgår från 1985 års priser och nivåer i den mån detta varit möjligt men resultaten beskriver inte utvecklingen något särskilt år.

Inledningsvis redovisas två scenarier över möjliga utvecklingstendenser 1 världsekonomin. Därefter följer kalkyler avseende den svenska ekonomin vilka koncentreras till utrikeshandeln och bytesbalansen. Beräknade effekter på bl. a. BNP, inflation, industriproduktion och budgetunderskott redovisas också.

1 Vad händer i världsekonomin om dollarn faller?

Likaväl som det råder delade meningar om varför dollarkursen stigit är osäkerheten stor om vad som kan komma att hända i världsekonomin om dollarn faller. Av den anledningen har kalkylerna utformats som två scenarier. Det ena avser att spegla utvecklingen när växelkursförändringarna sker på ett tämligen odramatiskt sätt. Det andra scenariet målar upp ett snabbt fall med depressiva tendenser i världsekonomin. Avsikten är att på detta sätt göra kalkyler över ett ”bra” och ett ”dåligt”” alternativ för att i någon mån staka ut gränserna för vad som kan tänkas hända.

Faller dollarn väntas också kurserna mellan andra valutor bli förskjutna. Här förutsätts en större nedgång i dollarns växelkurs gentemot D-mark och japanska yen än gentemot exempelvis italienska lire. För den svenska kronan, liksom för de finska och norska valutorna, antas att växelkursen på samma sätt som i nuläget bestäms av värdet på den valutakorg som respektive valuta är kopplad till. För svensk del antas att kronan har samma värde i förhållande till riksbankens valutaindex före och efter dollarfallet. Motsvarande antaganden gäller också de finska och norska valutorna. Kalkylförutsättningarna innebär bl. a. att gentemot den svenska kronan så faller dollarn med nästan 2376 medan D-mark och yen stiger med ca 924 vardera.

! Appendixet är utarbetat av Göran Schubert för tillfället verksam vid Föreningsbankernas Förbund.

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 63

Alternativ I: En successiv och jämn nedgång i dollarkursen i samband med omläggningar av den ekonomiska politiken

Grundförutsättningen i detta scenario är att den ekonomiska politiken i industriländerna ”harmonieras””. Finanspolitisk åtstramning och penningpolitiska lättnader i Förenta staterna i kombination med en försiktigt expansiv finanspolitik i vissa andra industriländer, t. ex. Förbundsrepubliken Tyskland, Storbritannien och Japan, förutsätts medföra en jämn ned-

gång i dollarkursen. Effekterna på några centrala makroekonomiska va-

riabler antas bli följande:

—- I Förenta staterna medför den finanspolitiska åtstramningen att budgetunderskottet minskar. Därigenom öppnas vägen för lättnader i penningpolitiken med sänkta räntor som följd. Räntefallet, vilket antas uppgå till 2 procentenheter, motverkar i viss mån den tillväxtdämpning som budgetåtstramningen ger upphov till. Dollarnedgången ökar den amerikanska industrins konkurrenskraft vilket höjer exporten och dämpar importen. På exportsidan erhålls ytterligare draghjälp genom den finanspolitiska expansionen i de övriga industriländerna. Den kraftiga omsvängningen i utrikesbalansen beräknas mer än väl uppväga nedgången i den inhemska efterfrågan. Nettoeffekten bedöms därmed bli en mindre ökning av Förenta staternas BNP under första året efter ett dollarfall.

— I de övriga industriländerna ger den finanspolitiska expansionen och räntesänkningarna ett påskjut på ekonomin. I dämpande riktning verkar däremot att Förenta staternas import minskar samt att konkurrensen från amerikanska företag ökar även på övriga exportmarknader. Netto antas effekten på industriländerna utanför Nordamerika bli en ökning av såväl BNP som import. På räntesidan skapar nedgången i dollarräntorna utrymmer för räntesänkningar även i dessa länder.

— För de skuldsatta länderna innebär en sänkt dollarkurs valutavinster då de flesta lån tagna på de internationella marknaderna har dollar som lånevaluta. Kursvinsterna och sänkningen av räntenivån medför att såväl amorteringar som räntebetalningar minskar. Lättas skuldtjänsten torde utrymmet för import öka vilket skulle stimulera världsekonomin. En faktor som verkar hämmande på importförmågan är dock att en avsevärd del av skuldländernas export utgörs av råvaror vars priser till en del antas falla med dollarn (se nedan).

—- De internationellt bestämda råvarupriserna beräknas öka med ca 1092 i dollar vilket innebär kraftiga fall mätt i de flesta andra valutor. Sett från svensk synpunkt blir fallet i de dollarnoterade råvarupriserna ca 14 22. Det finns flera motiv för att anta att råvarupriserna följer med dollarn en bit på vägen ned. För det första är Förenta staterna den största marknaden för

många råvaror vilket medför att förhållandena där får stort genomslag på

världsmarknadspriserna. För det andra anses dollaruppgången ha höjt en del dollarnoterade råvarupriser över jämviktsnivån. Faller dollarn kommer dessa (lägre) jämviktspriser att återställas. För det tredje är det rimligt att

Prop. 1984/85: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 64

förutsätta en viss stelhet i prissättningen. Ändrade växelkurser behöver därför inte helt motverkas av ändrade priser.

Alternativ II: Ert snabbt fall i dollarkursen

Ett snabbt och kraftigt fall i dollarkursen skulle kunna uppkomma till följd av att bestående bytesbalansunderskott och försämrad tillväxt urholkar förtroendet för Förenta staternas ekonomi och för dollarn. Starka tendenser till fall i dollarkursen antas i detta alternativ utlösa en penningpolitisk åtstramning i Förenta staterna, vilken höjer räntenivån och bromsar dollarfallet. Ingen harmoniering av finanspolitiken mellan Förenta staterna och övriga industriländer förutsätts i scenariet.

— Med oförändrat budgetunderskott i Förenta staterna blir inflationstrycket vid ett dollarfall större än i alternativ I. Dessutom kan en alltför snabb nedgång i dollarkursen i sig ge negativa effekter på bl. a. bankerna. Federal Reserve antas därför i alternativ II strama åt penningpolitiken ytterligare för att bromsa dollarfallet. Följden blir höjda räntor vilket ger en depressiv effekt på den reala ekonomin. Till skillnad från i alternativ I uteblir dessutom draghjälpen från en expansivare finanspolitik i övriga industriländer. Å andra sidan förutsätts den amerikanska finanspolitiken vara expansivare i alternativ II. Nettoeffekten antas bli någon försvagning av BNP-tillväxten och en kraftig uppbromsning av importen.

— Dollarfallet medför att kopplingen mellan räntorna i övriga industriländer och räntenivån i Förenta staterna försvagas. Räntenivån i de övriga industriländerna antas därför stiga endast hälften så mycket som dollarräntorna, dvs. med en procentenhet. Följden blir en viss dämpning av den ekonomiska aktiviteten. I samma riktning verkar nedgången i Förenta staternas import och den ökade konkurrensen från amerikanska företag på världsmarknaden. En försvagning av både BNP-tillväxt och import antas bli följden.

— Utfallet för skuldländerna beräknas bli avsevärt sämre i alternativ IH än i alternativ I. Sänkta råvarupriser och minskad import till Förenta staterna ger liksom i alternativ I negativa effekter. Dessutom slår höjningen av dollarräntorna hårt på skuldtjänsten och importförmågan. Den uteblivna expansionen utanför Förenta staterna gör att situationen förvärras. Skuldländernas ekonomier beräknas därför komma att drabbas relativt kraftigt.

— För råvarupriserna görs samma antaganden som i alternativ I.

Prop. 1984/85: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 65

Tabell I Antaganden om den internationella ekonomiska utvecklingen i samband med en 20-procentig nedgång i dollarns effektiva växelkurs. Procentuell förändring

(procentenheter) Svensk exportmarknadsullväxt +1,4 >-1,9

2¶Effekter på Sveriges ekonomi

Kalkylerna över den svenska ekonomin utgår från de två scenarier som presenterats. Det skall särskilt understrykas att beräkningarna är mycket

grova och inte grundar sig på någon genomarbetad modell av Sveriges ekonomi. Många mindre väsentliga effekter har utelämnats.

2.1 Konkurrenskraft och priser

Genom sammanvägningar av växelkurs- och kostnadsförändringar skat-

tas effekten på Sveriges relativa kostnadsläge. Den inhemska kostnadsut-

vecklingen i de olika länderna, dvs. huvudsakligen lönebildningen, antas

därvid vara opåverkad av dollarfallet. Däremot ändras företagens importkostnader. För Sveriges del blir denna effekt tämligen ringa men för vissa

viktiga konkurrentländer, som antagits revalvera mer mot dollarn än Sverige, blir det fråga om en mer betydande nedgång i importkostnaderna. Den

fördel i form av en smärre genomsnittlig devalvering som Sverige enligt de

första och fjärde kolumnerna i tabell 2 skulle få minskar därför något. De

relativa kostnadsförändringarna med hänsyn tagen till importkostnadsutvecklingen visas i tabellens andra och femte kolumner.

Prissättningsbeteendet är en viktig men komplicerad fråga. Här antas att hälften av det ”utrymme”” som uppkommer genom förändringar i de effek-

tiva växelkurserna används till prishöjningar i svenska kronor. Motsvaran-

de antagande görs också i de fall konkurrenskraften försämras, dvs. att

hälften av försämringen tar sig uttryck i sänkta priser. För råvaror har svenska företag antagits inte kunna avvika från konkurrenternas priser. De utländska råvaruproducenternas försäljningspriser förutsätts utvecklas parallellt med produktionskostnaderna, utom för de varor som är internationellt prissatta och noterade i dollar för vilka de ovan redovisade råvaruan-

tagandet applicerats.

5 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 150. Bilaga I.1

Prop. 1984/85: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 66

Tabell 2 Effekter på genomsnittlig kronkurs, relativa produktionskostnader samt

priser, Samma utveckling i alternativ I och alternativ II Procentuell förändring (Valutakurser i utländsk valuta per SEK, — innebär depre-

ciering)

Från exportens synpunkt Från importens synpunkt

Genom- Rela- Export- Genom- Rela- Import-

snitt- tiva priser, snitt- tiva priser,

lig produk- SEK lig produk- SEK

växel- tions- växel- tions-

kurs! kostnader? kurs kostnader”

Bearbetade varor -— 2,0 -1,3 + 0,6 -3.1 -2,2 +1,i

Verkstads-

! Vägd med ländernas betydelse som konkurrenter på exportmarknaden som vikter. För bilexporten har emellertid hänsyn tagits även till inhemska företag på den viktiga nordamerikanska marknaden. ? Sverige/konkurrentländer. > Varor och tjänster.

Enligt råvaruprisantagandet för den dollarfakturerade delen. Resterande del antas följa kostnadsutvecklingen hos konkurrenterna. > Enligt råvaruprisantagandet.

Resultaten visar att ett dollarfall skulle medföra smärre förbättringar av det relativa kostnadsläget. För exportens del är den beräknade förbättringen 1,596 medan den uppgår till något mer på hemmamarknaden, dvs. 2,36. Orsaken till förbättringarna är att dollarn givits en större betydelse i valutakorgen än den har i de flesta viktsystem som speglar industrins konkurrensförhållanden. Detta medför att kronan i praktiken devalveras något om dollarkursen faller. Särskilt stor blir denna devalveringseffekt för branscher som har liten andel konkurrenter i Nordamerika. Verkstadsindustrin utom bilarna samt stora delar av den importkonkurrerande industrin är exempel på detta. Det finns emellertid också företag som beräknas förlora i konkurrenskraft vid ett dollarfall. Två sådana branscher redovisas, nämligen bilindustrin och massaindustrin. Den svenska importen kommer till stor del från Förbundsrepubliken Tyskland och i liten grad från Förenta staterna vilket är den huvudsakliga förklaringen till den större konkurrenskraftsförbättringen på hemmamarknaden.

Av tabell 2 framgår också att förbättringen av kostnadsläget blir mindre än den genomsnittliga växelkursförändringen. Detta beror som nämnts på att vissa viktiga konkurrentländer som antagits revalvera mer mot dollarn än Sverige får fördelar av sänkta importkostnader.

Hur stora de beräknade effekterna av ett dollarfall blir på priserna beror i hög grad på under vilka förutsättningar kalkylerna görs. De gjorda beräkningarna representerar en medelväg. Av tabellen framgår att dollarfallet

Prop. 1984/85: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 67

Tabell 3 Effekter på export och import av varor och tjänster, fasta priser

Alternativ I Alternativ II

Export Import Export Import

Procentuell förändring

Miljarder kr., 1985 års priser och nivåer Utrikeshandel +4,7 -3,6 -5,3 7,1

medför en viss terms-of-trade-förbättring. Förbättringen beror dock ute-

slutande på att priserna på internationellt prissatta råvaror förutsätts falla

med 14 26 mätta i svenska kronor och att dessa varor svarar för en större del av importen än av exporten. I övrigt är prissättningsantagandet symmetriskt, dvs. det påverkar export och import ungefär lika mycket.

Konsumentpriserna beräknas sjunka 1,2 20 till följd av dollarfallet. Den viktigaste komponenten är därvid prisfallet på dollarnoterade importvaror. De ränteförändringar som antagits ske beräknas också ge effekter på

inflationen. Den sammanlagda effekten på konsumentpriserna kalkyleras

till -2,0 226 i alternativ I och till —0,8 26 i alternativ II.

2.2¶Utrikeshandel och bytesbalans

I avsnitt 1 ovan förutsattes att marknaderna för svensk export växer

med 1,4 20 i alternativ I och minskar med 1,9 20 i alternativ Il. Motsvarande tal för den svenska importefterfrågan är +1,4 22 i alternativ I och —0,1 96 i

alternativ II. Marknadsandelsutvecklingen har beräknats med utgångs-

punkt från de förändringar i relativa kostnader som redovisas i tabell 2. Förbättringen av bytesbalansen för varor och tjänster blir med de antaganden som gjorts tämligen måttlig. Förstaårseffekten har beräknats till en

ökning med 8,3 miljarder kr. i alternativ I och en ökning med 2,4 miljarder

kr. i alternativ II. Sträcks tidsperspektivet ut kan ytterligare förbättringar i

Tabell 4 Bytesbalans Miljarder kr., 1985 års priser och nivåer

Alternativ I Alternativ II Bytesbalans för varor och tjänster + 8,3 +2,4 Transfereringsbalans

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 68

storleksordningen 2—3 miljarder kr. förutses sammanlagt under de påföljande 2 åren.

Bytesbalansen för varor och tjänster utgör nettot av stora flöden. Små förändringar av de antaganden som gjorts kan därför ge stora utslag på beräkningsresultaten. Detta gäller särskilt det svårbedömda prissättningsbeteendet. Så länge beteendet är detsamma för export- och importprissättningen tenderar dock felbedömningarna att ta ut varandra. Antagandet om de internationellt prissatta råvarorna har dock särskild betydelse. Skulle råvarupriserna falla med 5 96 i svenska kronor i stället för med de 14 26 som förutsatts i kalkylerna medför detta att utfallet för bytesbalansen för varor och tjänster blir ca 1 miljard kr. sämre än vad som visas i tabell 4.

En nedgång i dollarkursen påverkar också räntebetalningarna till och från utlandet. Cirka 70970 av de svenska utlandsskulderna utgörs av lån upptagna i dollar. Ett dollarfall innebär därför att Sveriges räntebetalningar till utlandet kommer att minska, räknat i svenska kronor. Man brukar räkna med att en minskning i dollarkursen på 10 öre medför en förbättring av räntenettot med ca 200 milj. kr.

Sänks den internationella räntenivån förbättras räntenettot ytterligare. Omkring två tredjedelar av utlandsskulden löper med rörlig ränta varför huvuddelen av räntebetalningarna skulle påverkas tämligen omedelbart. En sänkning av räntenivån med 1 procentenhet innebär att räntebetalningarna netto minskar med 1,5 miljarder kr. I tabell 4 visas hur stora effekter ett dollarfall på 2 kr. och 10 öre, tillsammans med övriga förutsatta förändringar, beräknas ge på räntenettot och bytesbalansen.

Det kan vara av intresse att försöka renodla de direkta effekterna av ett dollarfall på bytesbalansen. Därvid förutsätts att varken räntenivå eller exportmarknadstillväxt påverkas av en nedgång i dollarkursen. Under detta alternativa antagande har effekten på bytesbalansen beräknats bli en förbättring med 9,6 miljarder kr.

2.3 Effekter på den inhemska ekonomin

Ett grundantagande för kalkylerna är att dollarfallet inte påverkar lönebildningen. De produktionsökningar som beräknas komma till stånd bedöms kunna ske utan att sysselsättningen ökar under det år kalkylerna avser. På sikt beräknas effekten bli en sysselsättningsökning med i storleksordningen 20 000 personer i alternativ I medan ingen sysselsättningsförändring kan väntas i alternativ II. I kalkylerna medför sänkningen av inflationen att realinkomsterna växer. Inkomsförstärkningen innebär i sin tur ökad privat konsumtion. En viss effekt av ändrade räntor på investeringarna i näringslivet har också inberäknats. Övriga delar av efterfrågan, huvudsakligen offentlig konsumtion, offentliga investeringar, bostadsbyggande och lagerinvesteringar antas vara opåverkade.

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 69

Tabell 5 Effekter på den inhemska ekonomin Procentuell förändring, fasta priser

Alternativ I Alternativ I

Industriproduktionen beräknas öka med 1,82 i alternativ I och med 0,42 i alternativ Il. Sämre utveckling än genomsnittligt väntas för de branscher som i hög grad konkurrerar med Nordamerika, t.ex. massaresp. bilindustrin där produktionen beräknas falla något i bägge alternativen med den sämsta utvecklingen i alternativ 11. BNP-utvecklingen beräknas till +1,4 26 i alternativ I och till +0,4 26 i alternativ II. Detta är ett något gynnsammare utfall än för övriga länder utanför Nordamerika vilket förklaras av att kronan deprecieras tämligen kraftigt gentemot dessa länders valutor.

Kalkylerna över industrins vinstutveckling påverkas starkt av vilka antaganden som görs om prissättningsbeteendet. Det kraftiga prisfallet för råvaror tillsammans med måttliga prisökningar för övriga varugrupper medför att industrins genomsnittliga vinstmarginaler beräknas minska något i såväl alternativ I som i alternativ II. Råvarubranschernas vinster beräknas därvid falla tämligen kraftigt. Den del av industrin som producerar bearbetade varor kan däremot räkna med vissa marginalförbättringar. Generellt kan sägas att dollarfallet sannolikt skapar en något jämnare vinstfördelning mellan olika branscher.

Med den utformning som beräkningarna har påverkas statens budgetunderskott huvudsaklingen via minskade kostnader för statsupplåningen. De omedelbara, orealiserade, valutakursvinsterna på statens upplåning kan uppskattas till i storleksordningen 15 miljarder kr. Effekten på budgetunderskottet har, i enlighet med beräkningsmetoderna i långtidsbudgeten, antagits bli en förbättring med 1 miljard kr. per år under den närmaste 5årsperioden. Detta kan innebära en viss underskattning av de gynnsamma effekterna. Ekonomisk tillväxt inom näringslivet bidrar visserligen, allt annat lika, till att minska budgetunderskottet men den ökning av reala BNP som beräknats bli följden av ett dollarfall motverkas nästan helt av fallande priser. Totalt beräknas budgetunderskottet reduceras med 7 mil- Jarder kr. i alternativ I och med 1 miljard kr. i alternativ II. Det kan dock antas dröja något mer än ett år innan hela denna effekt uppnås.

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 70

4¶Produktionen!

4.1¶Sammanfattning av industriproduktionens utveckling

Industriproduktionen fortsatte att stiga markant även under loppet av

1984 och var under fjärde kvartalet nära 9 20 högre än året innan. Jämfört med fjärde kvartalet 1982, då den senaste botten passerades var ökningen

hela 1826. Årsgenomsnittet för 1984 kom härigenom att bli ca 7 26 högre än

för 1983, Den dagkorrigerade tillväxten beräknas ha varit betydligt större eller 81/2 36 beroende på att antalet arbetsdagar under 1984 var mindre än under ett normalt år medan det omvända förhållandet rådde under 1983. Det är inom järnmalmsgruvor och verkstadsindustri som de största pro-

duktionsökningarna skett.

Bakom de avsevärda höjningarna av produktionen ligger framför allt ett

mycket kraftigt efterfrågetillskott från exportmarknaderna. Ett betydande

lageromslag bidrog också till att förstärka efterfrågan. Den inhemska efterfrågan på konsumtions- och investeringsvaror var däremot svag.

Industrins kapacitetsutnyttjande steg ytterligare och var under fjärde kvartalet 1984 drygt 87 22 vilket är nära 4 procentenheter högre än ett år tidigare. Inom gruvorna och skogsindustrierna utnyttjades kapaciteten i det närmaste helt under större delen av 1984.

Tabell 4: I Industriproduktionens utveckling 1983— 1985 1980 års producentpriser

Milj. kr. — Förändring från före-

gående år, 7

1982 1983 1984 1985 2 Gruvor och mineralbrott 1793 04 154 9,3 2301 Järnmalmsgruvor 539 16,5 37,3 17.0 2302 Ickejärnmalmsgruvor 592 26,7 —-0,1 7,0 210, 220, 290 Övriga gruvor och mineralbrott 662 —- 92 18.5 5,0 3 Tillverkningsindustrin 106 852 5,9 6,8 5,3 31 Livsmedelsindustri m. m.! 11756 07 3,4 1,5

33111 Sågverk? 3707 80 22 —-5,0

34111 Massaindustri 1648 24,6 7,3 —-2,3

38./.3841 Verkstadsindustri exkl. varv 44 656 7,0 10,2 92,0

' Inkl. dryckesvaru- och tobaksindustri.

? Inkl. hyvlerier och trätmpregneringsverk. 3 Inkl. smörjmedels-. asfalt- och kolproduktindustri.

' Inkl. ferrolegeringsverk.

5¶Inkl. båtbyggerier.

Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån (nationalräkenskaperna).

! Kapitlet är utarbetat inom konjunkturinstitutet.

7 Prop. 1984/85: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget

Industrins orderläge synes ha fortsatt att förbättras under de första månaderna i år. Ordertillväxten hänför sig i första hand till exportorderna medan ökningen i hemmamarknadsefterfrågan torde ha varit måttligare. Enligt konjunkturbarometern har produktionen ökat ytterligare under första kvartalet.

För 1985 som helhet förutses industriproduktionen komma att öka ca S 1/27 jämfört med 1984. Det är i första hand en fortsatt exportökning samt en lageruppbyggnad som beräknas ge de starkare tillväxtimpulserna. En annan faktor som också bidrar är en förväntad stark efterfrågan på investeringsvaror. I övrigt väntas den inhemska efterfrågan öka endast måttligt.

4.2 Utvecklingen inom olika delbranscher

Efterfrågan på järnmalm på världsmarknaden ökade snabbt 1983— 1984 i samband med att stålproduktionen, inte minst i Förenta Staterna, drogs upp mer än beräknat. Malmlagren i förbrukarledet var dessutom små i början av 1984. En viss knapphet på malm gjorde sig gällande redan under våren 1984. Detta gällde särskilt kulsinter, där den svenska gruvindustrins konkurrenssituation är stark. Exportleveranserna kom under dessa förhållanden att öka kraftigt eller med ca 42 20 räknat i volym. Leveranserna till EG — huvudmarknaden — ökade än mer, innebärande fortsatta marknadsandelsvinster. Trots en väsentlig uppdragning av malmproduktionen — innefattande återupptagen drift i kulsinterverket i Svappavaara under senhösten — kunde den mycket kraftiga leveransuppgången genomföras endast tack vare en betydande lagerneddragning.

Situationen för den svenska järnmalmsindustrin under våren 1985 är ljus; efterfrågan är större än utbudet. Den maximala produktionen under 1985 bedöms uppgå till ca 21 milj. ton, en ökning på ca 1776 jämfört med 1984. Den möjliga ökningen av leveransvolymen blir dock betydligt mindre, eftersom lagerminskningen under 1985 endast kan bli blygsam i jämförelse med den som skedde 1984. Utrymmet för en höjning av exportvolymen 1985 blir därmed begränsat till knappt 1072 i förhållande till 1984.

Avsättningsläget för de svenska trävaruexportörerna var fortsatt svagt under de första månaderna i år. T. o. m. februari låg exportförsäljningarna för leverans under året 3076 lägre än föregående år. Redan under hösten 1984 fick de svenska sågverken vidkännas en försvagning av marknaden för trävaror utomlands, framförallt i Europa. På huvudmarknaderna, Storbritanmien och Västtyskland föll exportvolymen 8920 1983-1984 och på europamarknaden totalt kom skeppningarna härigenom att minska med 71/26. På de översjöiska marknaderna steg dock exporten ytterligare och det totala exportbortfallet begränsades till ca 596. Även prisnivån utsattes för en viss press nedåt under senare delen av 1984. Mellan helåren 1983 och 1984 kom exportpriset likväl att öka 1192.

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 72

Under våren 1984 drogs produktionsnivån ned något efter att dessförinnan ha legat vid kapacitetstaket. Under resterande delen av året kom produktionen att bli i stort sett oförändrad och totalproduktionen för 1984 blev nära 12 milj. kbm. — motsvarande en ökning på drygt 220 1983-1984. Då leveranserna till hemmamarknaden förblev i stort sett oförändrade steg lagren av trävaror under loppet av 1984.

Efterfrågeläget på exportmarknaderna väntas förbli svagt under 1985. Utbudet av framförallt granvaror är besvärande stort och granpriset, som föll redan mot slutet av 1984, har fallit ytterligare i början av 1985. Exportpriserna bedöms totalt sett sjunka 6960 1984-1985 medan de svenska skeppningarna beräknas minska 576. För att undvika en betydande lageruppbyggnad förutses sågverkens produktionsvolym minska 596 1984— 1985.

Kapaciteten inom såväl den västeuropeiska som den nordamerikanska pappersindustrin utnyttjades i det närmaste helt under 1984. Detta gäller även de svenska bruken som under en längre tid fått ta del av en kraftig utländsk efterfrågetillväxt på merparten av sitt sortiment. Den svenska exportökningen bars till största delen upp av en stark tillväxt på den europeiska marknaden. Till USA tredubblades pappersexporten och denna marknad blev därigenom den sjunde största. Tillväxten i den totala orderbeläggningen dämpades dock mot slutet av året. Leveransvolymen under 1984 översteg konsumtionsbehovet och lagren steg därigenom i de olika distributionsleden i Västeuropa. Lagertillväxten beräknas dock ha avstannat mot slutet av året. Sammantaget steg den svenska exportvolymen drygt 9926 1983-1984. Även priserna höjdes betydligt under loppet av året — drygt 1196 mellan fjärde kvartalet 1983 och motsvarande kvartal 1984. Mellan helåren 1983 och 1984 ökade exportpriserna 8 27.

Parallellt med leveranstillväxten steg produktionsvolymen drygt 8 1/2 7 1983-1984 och härigenom kom brukens kapacitetsutnyttjande att uppgå till hela 93 22, dvs. i praktiken nära fullt kapacitetsutnyttjande.

För 1985 kan man räkna med en fortsatt men betydligt långsammare marknadstillväxt utomlands, framförallt beroende på lagercykeln i köparleden. Även ökningen av den svenska exporten av papper och papp väntas därför bli mer dämpad under 1985 jämfört med 1984. Här har antagits att exportvolymen skall kunna stiga 490 1984-1985. Genom kapacitetstillskott beräknas produktionsvolymen kunna öka med drygt 3 1/2 90.

Marknaden för avsalumassa har alltsedan hösten 1984 präglats av en viss obalans mellan utbud och efterfrågan genom avsevärda tillskott av produktionskapacitet i Västeuropa. De svenska bruken lyckades likväl försvara sina marknadsandelar på europamarknaden, vilka dessförinnan förstärkts under första halvåret 1984. Däremot fick de kanadensiska bruken vidkännas andelsförluster. Sammantaget steg exportvolymen 6 1/2 46 1983-1984.

Obalansen på marknaden fick även stora återverkningar på priserna.

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 73

Den prisnivå som etablerades på våren och sommaren kunde inte försvaras under hösten då den nya massakapaciteten tillkom. Exportpriset föll med ca 100 USD/ton under loppet av andra halvåret 1984. Räknat i svenska kronor förblev dock priset i stort sett oförändrat fram till årsskiftet till följd av uppgången för den amerikanska dollarn. Mellan helårsgenomsnitten 1983 och 1984 steg exportpriset drygt 25 90.

De svenska massabruken utnyttjade i det närmaste hela sin kapacitet under 1984 och produktionsvolymen steg drygt 7 20 1983-1984.

Massabehovet inom den europeiska pappersindustrin väntas öka endast måttligt under 1985. Det ökade massautbudet beräknas leda till en minskad import från Kanada, men även i viss omfattning från Norden. De svenska exportleveranserna har antagits falla tillbaka ett par procent 1984-1985. Exportpriset har sänkts betydligt under årets första månader och första kvartalets prisnivå beräknas ligga ca 1022 lägre än fjärde kvartalet 1984. Priset har antagits bli i stort sett oförändrat under återstoden av året. För att undvika en lageruppbyggnad förväntas produktionsvolymen minska drygt 220 1984-1985.

Inom skogsbruket beräknas avverkningarna ha minskat under 1984 — framförallt beroende på de besvärliga klimatiska förhållandena under andra halvåret. Tendenser till begynnande försörjningsproblem synes härmed ha uppstått mot slutet av året eftersom virkesbehovet var fortsatt stigande.

Sågverksindustrins råvaruförbrukning steg drygt 290 1983-1984 och massaindustrins ca 6 26. Totalt steg virkesförbrukningen 4 26 (se tabell 4:2). Då den inhemska tillförseln bromsades under året fick en stor del av det ökade virkesbehovet täckas genom en kraftigt ökad import av massaved.

Tabell 4: 2 Försörjningsbalans för rundvirke 1983—1985 Fast mått utan bark (barr- och lövträ)

1000 kbm Förändring från föregående år,

76 resp. 1000 kbm

1983 1984 1985

prognos

Källa: Konjunkturinstitutet.

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 74

Massavedsimporten steg ca 3496 1983-1984. Dessutom drogs lagren av såväl massaved som sågtimmer ned betydligt och minskningen uppgick till 2,6 milj. kbm.

Mot bakgrund av den svaga produktionsutvecklingen som kan väntas inom särskilt sågverken har den totala rundvirkesförbrukningen bedömts minska med drygt 1920 1984-1985. Mot bakgrund av de under vintern fortsatt besvärliga väderleksförhållandena har avverkningsvolymen bedömts kunna stiga endast någon procent 1984—1985. Massavedslagren skulle därmed behöva reduceras med ytterligare en dryg milj. kbm. och importen av massaved fortsätta att öka om än i betydligt lägre takt än 1984.

Järn- och stålindustrins efterfrågeläge var mycket gott under 1984 även om en viss försvagning kom att märkas mot slutet av året.

Exportleveranserna fortsatte att öka och tillväxten 1983—1984 blev drygt 15226 räknat i volym, Det var specialstålet, liksom också ämnesexporten, som svarade för större delen av ökningen, medan den tidigare expansionen för handelsstålet bromsades upp. Särskilt kraftigt ökade leveranserna till Förenta Staterna dit exporten räknat i ton fördubblades. Huvuddelen av denna ökning gällde handelsstål och ämnen, medan exporten av specialstål ökade väsentligt också till EG.

Den inhemska efterfrågan ökade också relativt snabbt, buren framförallt av en uppdragning av verkstadsproduktionen men också av upphörande lageravveckling i förbrukarleden. Efterfrågetillväxten kom dock i stigande utsträckning att riktas mot utlandet. Ökningen av de svenska stålverkens hemmaleveranser blev därigenom blygsam. En förklaring härtill kan vara högre vinstmarginaler för utlands- än hemmaförsäljningen.

Produktionsvolymen ökade ca 796 1983-1984.

Stålexporten beräknas bli i stort sett oförändrad 1984—1985. Den internationella stålefterfrågan förutses nämligen öka endast svagt, särskilt som man kan förmoda att den uppbyggnad av stållagren som skedde under 1984 kan komma att upphöra i Västeuropa och t. o. m. vändas i en nedgång i Förenta Staterna. En viss försiktighet från de svenska stålföretagens sida kan inte heller uteslutas vad gäller leveranserna till USA, där olika typer av handelsrestriktioner för handelsstålet f.n. diskuteras.

Den inhemska förbrukningstillväxten beräknas bli svagare 1984—1985 än 1983-1984. En uppbyggnad av stållagren inom särskilt verkstadsindustrin förutses dock bidraga till efterfrågetillväxten under 1985. Ett visst tillbakaträngande av importens andel av tillförseln väntas kunna ske varför den inhemska produktionen beräknas komma att öka ca 597 1984-1985. Därvid har förutsatts en viss uppbyggnad av stålverkens egna lager.

Den svenska verkstadsindustrins exportvolym ökade med 1396 1983—- 1984. Efter en markant exporttillväxt under vinterhalvåret begränsades den fortsatta ökningen till 196 från första till andra halvåret 1984. Enligt konjunkturbarometern har orderingången från exportmarknaderna fortsatt öka under första kvartalet 1985 samtidigt som orderstockarna återigen

Prop. 1984/85: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 75

vuxit. Den förhållandevis blygsamma ökningen av exportleveranserna

mellan halvåren 1984 kan till viss del förklaras av förlängda leveranstider till följd av fullt kapacitetsutnyttjande inom vissa delsektorer.

Den kraftiga exportökningen i kombination med ett betydande positivt lageromslag kom att svara för huvuddelen av efterfrågetillväxten på verkstadsvaror 1984. Den inhemska efterfrågan (exkl. lager) beräknas ha ökat endast 3 20 1984—1985.

Genom devalveringen i oktober 1982 sänktes de svenska producenternas

hemmamarknadspriser kraftigt relativt importpriserna. Höjningen av de relativa hemmapriserna har dock alltsedan dess varit snabb och under

fjärde kvartalet 1984 var de återigen högre än före devalveringen. Räknat mellan helårsgenomsnitten 1984 och 1983 blev höjningen ungefär 596.

Detta i kombination med den svenska verkstadsindustrin höga kapacitets-

utnyttjande medförde att importen kom att öka med närmare 13960 1983— 1984. Produktionen ökade samtidigt med 1022.

För 1985 förutses en fortsatt tillväxt av exportmarknaderna samtidigt

som marknadsandelarna väntas bli oförändrade. Exportvolymen beräknas

öka 81/2 26 1984-1985. Den inhemska efterfrågan (exkl.lager) beräknas öka måttligt bortsett från en markant uppgång i efterfrågan på investeringsvaror. Den under

andra halvåret 1984 påbörjade lageruppbyggnaden beräknas fortsätta och

ge ett icke obetydligt tillskott till efterfrågan.

Tabell 4: 3 Försörjningsbalans för verkstadsprodukter exkl. fartyg 1983—1985 1980 års producentpriser

Milj. kr. Förändring från föregående år,

Ze resp. milj. kr.

1983 1984 1985

prognos

Lagerförändring i industrin (milj. kr.) - 2502 2077 3401 Lagerförändring i handeln

! Produktionen framkommer som saldot i balansen och avviker från statistiska centralbyråns årsberäkningar över produktionsutvecklingen. Källa: Konjunkturinstitutet. |

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 76

Totalt beräknas efterfrågan öka 996 1984-1985. Importvolymen har

bedömts öka 13 2.

Den här redovisade efterfrågeutvecklingen beräknas medföra att produktionen inom verkstadsindustrin höjs ca 990 1984-1985. Det är ett något högre tal än det som direkt framräknades i försörjningsbalansen.

Efterfrågeläget för den svenska varvsindustrin under 1984 har, med

undantag av de delar som berörs av offshoreverksamheten, varit mycket svagt. Orderstocken för handelsfartyg mätt i bruttoton halverades under

året och behovet av nya order är mycket stort inom delar av branschen.

Exporten av nybyggda fartyg minskade kraftigt 1983— 1984. Under 1984 levererades 9 fartyg med ett sammanlagt värde av 1,5 miljarder kr. Även

exporten av plattformar sjönk då inga större bostads- e!ler borrplattformar

färdigställdes för utländska beställare. Försäljningen av begagnade fartyg till utlandet ökade däremot ytterligare något. Totalt har exporten av varvsprodukter minskat med 4026 i volym 1983-1984. Leveranserna av nybyggda fartyg till inhemska köpare ökade däremot markant 1983— 1984. Även lagren av varor i arbete ökade. Detta resulterade sammantaget i en oförändrad produktion för de svenska varven 1983— 1984,

För 1985 förutses en fortsatt nedgång i exporten av nybyggda fartyg.

Sammantaget beräknas exporten av varvsprodukter minska med 27296. Leveranserna till den inhemska marknaden från svenska varv väntas ock-

så reduceras påtagligt. Lagren av varor i arbete förutses bli i stort sett oförändrade. Varvsproduktionen beräknas under dessa förutsättningar komma att minska med 7 70 1984—1985. Industribranscherna inom övrigsektorn producerar till övervägande de-

len färdigvaror som avsätts på den inhemska marknaden. I huvudsak utgör

produkterna konsumtionsvaror eller halvfabrikat som vidareförädlas i and-

ra industribranscher eller används i byggnadsverksamhet. En växande andel av sektorns produktionsresultat exporteras.

Tabell 4: 4 Export av varvsprodukter 1983—1985 1980 års producentpriser

Källa: Konjunkturinstitutet.

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 77

Tabell 4: 5 Försörjningsbalans för övrig industrisektor 1983—1985

1980 års producentpriser

Lagerförändring i industrin

(milj. kr.) — 205 169 800

Lagerförändring i handeln

! Produktionen framkommer som saldot i balansen och avviker från statistiska centralbyråns årsberäkningar över produktionsutvecklingen. Källa: Konjunkturinstitutet.

Den sedan 1982 kraftigt tilltagande exporten av produkter från övrigsektorn mattades något under 1984. Exportvolymen ökade 8 26 mellan helåren 1983 och 1984.

Den inhemska efterfrågan av insatsvaror ökade 41/2 70 samtidigt som efterfrågan av konsumtionsvaror endast ökade marginellt. Sammantaget har användningen av varor från övrig sektorn (inkl. lager) ökat med 596 1983-1984. Produktionstillväxten blev drygt 426 samtidigt som importvolymen kom att öka med närmare 6 70.

Exportmarknadsefterfrågan torde öka ytterligare 1984— 1985. Exportvolymen har beräknats öka med 42. På den inhemska marknaden förutses efterfrågetillväxten mattas något. En lageruppbyggnad av övrigvaror inom såväl industri som handel väntas emellertid ge ett icke oväsentligt positivt bidrag till efterfrågan. Totalt beräknas användningen av varor från övrigsektorn öka med 4 1/2 20 1984—1985.

Importvolymen förutses öka med 6 1/2 26 och produktionsökningen har beräknats till knappt 4 Zz.

4.3¶Bruttonationalprodukten fördelad på näringsgrenar

Bruttonationalprodukten mätt från användningssidan ökade 1984 396. Beräkningar från produktionssidan ger en tillväxt på 3 1/2 26. De nu någorlunda fullständiga nationalräkenskaperna för 1984 visar alltså en tillväxt som är klart starkare än tidigare med preliminära uppskattningar förutsett.

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 78

Produktionsutvecklingen 1983-1985 inom olika näringsgrenar redovisas i tabell 4: 6.

Produktionen inom jordbruket och fiske ökade ca 576. Framförallt ökade vegetabiliska produkter. En stagnerande animalieproduktion och minskad fiskfångst verkade neddragande på posten totalt. En normalisering av den vegetabiliska produktionen och en viss väntad nedgång i animalieproduktionen förutses leda till en minskning av jordbrukets produktion med 3 2 1985.

Skogsbrukets produktion minskade 1984 med 21/220 beroende på en stark avverkningsminskning mot slutet av året. Detta förorsakades bl. a. av att den milda vintern gjorde skogsvägarna blöta vilket begränsade framkomligheten. För 1985 beräknas en fortsatt svag produktion som kalkylmässigt förutses visa en ökning på 16.

Den totala industriproduktionen steg 1984 klart starkare än preliminära beräkningar hade antytt, eller med ca 7 4 i faktiska, ej dagkorrigerade tal, vilket innebär 1 procentenhet mer än prognosen i PNB angav.

För 1985 förutses en fortsatt stark tillväxt i verkstadsproduktionen men i flera andra branscher håller tillväxttakten på att försvagas. Den totala industriproduktionen förutses öka md knappt 5 1/24, förstärkt delvis av nivåupplyftningen mot slutet av 1984.

Elproduktionen ökade kraftigt 1984 för andra året i rad; med 1276 efter 9270 1983. Produktionstillväxten var stark både vid kärnkraft- och vattenkraftverken. För 1985 förutses en fortsatt kraftig produktionsökning vid

Tabell 4: 6 Bruttonationalprodukt fördelad på näringsgrenar 1984 och 1985 1980 års priser

Andel av Procentuell förändring

total-

Indirekta skatter och subventioner, netto 2 13 BNP till marknadspris 5 2,4 från produktionssidan

Anm. Ej dagkorrigerade uppgifter från näringslivet och dagkorrigerade uppgifter för de offentliga myndigheterna utom för 1985 där även för näringslivet kalendariska olikheter har bortsetts ifrån.

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 79

kärnkraftverken medan vattenkraftsproduktionen väntas minska något. Tillsammantaget förutses tillväxten bli drygt 5 70.

Produktionen inom byggnadsindustrin ökade med ca 11/2 90 1984, vilket kan återföras på ombyggnadsverksamheten samt industrins och handelns byggande. Nybyggandet av bostäder fortsatte sin tillbakagång. Bortsett från industrin och handeln, där en fortsatt ökning väntas 1985, är byggkonjunkturen i övrigt svag samtidigt som ombyggnadsaktiviteten förutses sakta av väsentligt. En produktionsökning med 172 har påräknats för 1985.

Produktionen av näringslivets tjänster! ökade 1984 med 3 1/40. Samfärdseln och uppdragsverksamheten steg snabbast men handeln visade också en ökad tillväxt. För 1985 förutses handelns aktivitet fortsätta att öka ungefär som i fjol. Tjänsteproduktionen inom näringslivet sammantaget väntas öka något svagare i år än förra året, 2 1/4 9.

Produktionen av varor och tjänster inom näringslivet, dvs. samhällsekonomin utom de offentliga myndigheterna, ökade totalt sett 4,5 22 1984, en rekordhög tillväxt på senare år. Tillväxttakten inom näringslivet väntas 1985 bli 3 26. Därmed överstiger näringslivets tillväxt de offentliga myndigheternas för tredje året i rad.

De offentliga myndigheternas produktion av tjänster ökade 1984 med 1.522. Den statliga produktionen minskade med närmare 176 medan däremot den kommunala ökade 2 1/4 20. Härav hänförs omkring 1/2 procentenhet till arbetsskapande åtgärder — i synnerhet ungdomslagen. En lägre tillväxt i kommunernas tjänsteproduktion väntas 1985, + 11/226, medan den statliga fortsätter minska med närmare 1 22, vilket sammantaget ger en tillväxt för det offentliga på ca 196.

För samtliga sektorer sammantagna beräknas produktionen, bruttonationalprodukten skattad från produktionssidan 1984 ha ökat med 33/4 2 till faktorvärde och med 3 1/220 till marknadspris. BNP skattad från användningssidan och beräknad till marknadspris har ökat med 3 20. För 1985 beräknas tillväxten uppgå till ca 2 1/2 26 enligt båda BNP-begreppen.

! Häri ingår både privata och offentliga näringslivet.

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 80

5 Arbetsmarknaden!

5.1 Läget på arbetsmarknaden under 1984 och början av 1985 Arbetskraftsutbud

Utbudet av arbetskraft ökade under 1984 med drygt 20 000 personer. Det ökade utbudet beror såväl på att befolkningen i arbetsför ålder ökat — med 13 000 personer — som på att arbetskraftsdeltagandet ökat. I tabell 5:1 redovisas förvärvsfrekvensernas utveckling under första hälften av 1980-talet. Förändringen i de relativa arbetskraftstalen är i stor utsträckning beroende av situationen på arbetsmarknaden. Arbetskraftsdeltagandet ökade mycket svagt fram till första halvåret 1984 till följd av att sysselsättningen stagnerade.

Under andra halvåret 1984 ökade dock förvärsfrekvensen kraftigt — främst bland ungdomarna men även bland 25—54 åringarna. Att ungdomarnas arbetskraftsutbud åter ökar efter att ha minskat kraftigt under början av 1980-talet torde förklaras av att arbetsmarknadsläget för ungdomar förbättrats bl.a. genom införandet av arbete i ungdomslag för arbetslösa 18-19 åringar.

Första kvartalet 1985 var arbetskraftsutbudet knappt 50 000 personer högre än under första kvartalet 1984. Detta trots att ökningstakten mattats sedan andra halvåret 1984. Männens arbetskraftsutbud, som minskade under början av 1980-talet ökar nu i samma takt som kvinnornas. För personer över 55 år har dock arbetskraftsutbudet minskat sedan två år tillbaka.

Sysselsättning

Efter att ha utvecklats mycket svagt under början av 1980-talet ökade sysselsättningen kraftigt under andra halvåret 1984. Mellan helåren 1983 och 1984 ökade sysselsättningen med i genomsnitt 36 000 personer, vilket

Tabell 5: I Relativa arbetskraftstal 1980-1984 och första kvartalen 1984 och 1985

Års- och kvartalsmedeltal (16—74 år)

1980 1981 1982 1983 1984 1984 1985

I kv. I kv.

Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån. ! Kapitlet är utarbetat inom finansdepartementet.

Prop. 1984/85: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 81

Diagram 5:1 Arbetslöshet, arbetslösa kassamedlemmar och kvarstående lediga platser 1977—1985 1000-tal. Säsongrensade månadsdata

180 pr

140l ARBETSLÖSHET MV 120l

100l oder v OA 50 T. A FÖ ARBETSLÖSA KASSAMEDLEMMAR Fa

/ N —Å

Mind Md

ok JL AM

DÅ 1 JT

ol VN AV

vo LEDIGA PLATSER

” FN

1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985

Källor: Arbetsmarknadsstyrelsen, konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

kan jämföras med en minskning med totalt ca 10000 personer under perioden 1980-1983.

Den positiva sysselsättningsutvecklingen under 1984 beror på att produktion och kapacitetsutnyttjande nu stigit så pass kraftigt att näringslivet börjar efterfråga mer arbetskraft. Antalet sysselsatta har ökat inom både industrin och den privata tjänstesektorn. Däremot har sysselsättningen minskat inom byggnadsverksamheten samt jord- och skogsbruket.

Antalet anställda inom industrin minskade med ca 90 000 personer mellan första kvartalet 1980 och tredje kvartalet 1982. Industrisysselsättningen låg sedan kvar på denna nivå fram till första halvåret 1984. Mellan första och andra halvåret 1984 ökade antalet sysselsatta inom industrin

med 20 000 personer. För helåret kom ökningen att uppgå till 13 000 personer. Bristen på såväl yrkesarbetare som andra arbetare har ökat

under de två senaste åren, men är fortfarande betydligt lägre än under föregående konjunkturtopp 1980. Enligt konjukturbarometern i mars 1985

anger drygt 4090 av industriföretagen att de har brist på tekniska tjänste-

män, vilket är 3 gånger mer än under 1980. Inom verkstadsindustrin uppger

65 20 sådan brist. ee

6 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 150. Bilaga I.1

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget ' 82

Diagram 5:2 Antal sysselsatta inom industrin 1978—1984 Säsongrensade kvartalsdata 1090-

1080L 1070 mV

t060L 1050 L

10408 Å

10301 N

10201 |

1040 |

1000

3905

I |

a N = L Zl [0 ÅA Ål | | J LL Å I KE Jun Lp Å | Å Å tar Å Å NN

1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 Källa: Statistiska centralbyrån, AKU.

Sysselsättningen inom den privata tjänstesektorn ökade med 13 000 personer under 1984. Den förbättrade industrikonjunkturen har bidragit till att antalet sysselsatta kunnat öka inom samfärdsel, partihandel och uppdragsverksamhet. Sysselsättningen ökade även inom hotell- och restaurangverksamhet och bankverksamhet. Inom detaljhandeln har emellertid sysselsättningen fortsatt att minska.

Utvecklingen på byggarbetsmarknaden blev mer positiv än väntat under 1984. Arbetslösheten som fortfarande är hög i vissa regioner minskade under loppet av året och underskred under hösten de senaste årens nivå. Samtidigt ökade sysselsättningen mellan första och andra halvåret 1984, säsongrensat sett. För helåret 1984 minskade dock sysselsättningen med 7000 personer.

Antalet sysselsatta inom den offentliga tjänstesektorn ökade med 27 000 personer under 1984. Mer än hela ökningen har skett inom kommuner och landsting. Antalet statligt anställda minskade med ett par tusen personer. Införandet av ungdomslagen förklarar en stor del av ökningen inom den offentliga tjänstesektorn. Däremot har antalet kommunala och statliga beredskapsarbeten minskat under 1984.

Antalet lediga platser vid arbetsförmedlingarna ökade kraftigt under

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 83

Tabell 5:2 Lediga platser vid arbetsförmedlingen 1980—1984 och första kvartalen 1984 och 1985 Års- och kvartalsgenomsnitt, 1000-tal personer

1980 1981 1982 1983 1984 1984 1985

I kv. Ikv. Nyanmälda lediga platser 64 49 41 41 52 62 Nn

därav inom industrin 8 5 4 5 8 9 9

Kvarstående lediga platser! 54 30 20 21 29 35 49

därav inom industrin 12 4 2 2 4 4 6 ! Vid arbetsförmedlingen kvarstående lediga platser vid månadens slut. Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen.

1984, men var trots det lägre än under föregående konjunkturtopp 1980, se tabell 5: 2. En stor del av förklaringen till detta är att antalet lediga platser

inom den offentliga tjänstesektorn nu är betydligt lägre. Kraven på utbildning och yrkeserfarenhet är nu betydligt högre än vid

tidigare konjunkturuppgångar. Under 1984 var i genomsnitt 75 20 av de

lediga platserna förenade med sådana krav. Motsvarande siffra 1979— 1980

var endast 504.

Under första kvartalet 1985 har sysselsättningsläget fortsatt att förbätt-

rats. Jämfört med motsvarande period 1984 var i genomsnitt drygt 55 000

personer fler sysselsatta, därav 20000 inom industrin, se tabell 5: 3. Eftersom antalet personer som omfattas av arbetsmarknadspolitiska åtgärder

(undomslag, beredskapsarbete och rekryteringsstöd) nu är 15 000 färre än

föregående år innebär det att antalet sysselsatta på den öppna arbetsmark-

naden ökat med ca 70000 personer under loppet av ett år.

Arbetslöshet och arbetsmarknadspolitik

Arbetslösheten sjönk under loppet av 1984. I genomsnitt var 137 000 personer arbetslösa, 3,16 av arbetskraften, se tabell 5:4. Detta är en

nedgång med ca 15 000 personer jämfört med 1983. Arbetslösheten minskade påtagligt för ungdomarna, där 18—19 åringarna svarade för merparten av nedgången i ungdomsarbetslösheten. Däremot har den höga arbetslös-

heten bland de äldre — arbetskraften över 54 år — fortsatt att öka. Antalet

Tabell 5: 3 Antal sysselsatta 1980—1984 och första kvartalet 1985 Förändring i I 000-tal personer jämfört med motsvarande period föregående år

1980 1981 1982 1983 1984 1985

Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 84

Tabell 5:4 Arbetslösa och relativa arbetslöshetstal 1980—1984 och första kvartalen 1984 och 1985 Års- och kvartalsgenomsnitt

1980 1981 1982 1983 1984 1984 1985

I kv. Ikv. 1000-tal personer 16—24 år 34 44 52 54 42 44 38 25-54 år 39 51 65 71 65 71 67 55—64 år u 13 20 26 30 30 31 Totalt 84 108 137 151 137 145 = 136 Relativa arbetslöskhetstal,

procent

Medeltal veckor i arbets-

löshet 16 16 19 21 23 22 23 Anm. Gruppen 65-74 år särredovisas inte men ingår i totalen. Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

långtidsarbetslösa, dvs. med en arbetslöshetstid överstigande 6 månader, har trots det förbättrade arbetsmarknadsläget inte minskat under 1984.

Den genomsnittliga arbetslöshetstiden fortsatte därmed att stiga under 1984, samtidigt som inflödet i arbetslöshet minskade påtagligt. Bland ar-

betslöshetskassorna är det främst industri- och byggnadskassor som har en

lägre arbetslöshet än 1983. Däremot har arbetslösheten ökat bland kom-

munalarbetarna.

De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har genom införandet av ungdomslagen och rekryteringsstödet kommit att ligga på en högre nivå 1984 än 1983, se tabell 5: S. Antalet ungdomar sysselsatta i ungdomslag ökade

Tabell 5: 5 Antal personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder 1980—1984 och första kvartalen 1984 och 1985 Års- och kvartalsgenomsnitt, I 000-tal

1980 1981 1982 1983 1984 1984 1985

Il kv. Ikv. Ungdomslag - = = - 30 22 37 Rekryteringsstöd = - - - 21 7 20 Beredskapsarbete 24 25 43 59 44 76 32 Arbetsmarknadsutbildning 44 32 35 38 37 47 42 Totalt 68 57 78 97 131 152 131 Åtgärder för arbetshandi-

kappade 54 58 62 66 68 67 69 Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen.

Prop. 1984/85: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 85

under loppet av året, från 14 000 i januari till nästan 40 000 ; december. Antalet beredskapsarbeten minskade samtidigt kraftigt under loppet av 1984, från nästan 80 000 i januari till ca 30 000 i december. Antalet enskilda beredskapsarbeten upphörde i stort sett under året och anslagen till beredskapsarbeten inom den offentliga sektorn minskade. Samtidigt som ungdomslagen infördes vid årsskiftet 1983/84 ersattes enskilda beredskapsarbeten med rekryteringsstöd.

Den genomsnittliga vakanstiden — den tid en plats står anmäld innan den tillsätts — har ökat under loppet av 1984 och är drygt 3 veckor. Detta är fortfarande betydligt kortare tid än under föregående konjunkturtoppar 1974 och 1984, då vakanstiderna var 8 resp. 6 veckor. Ett skäl till detta torde vara att arbetsförmedlingen genom sin nya organisation på ett tidigare stadium kan fånga upp rekryteringsbehoven hos företagen. Genom s.k. flaskhalsutbildning kan sedan ett år tillbaka utbildning sättas in direkt i företagen för att där klara behovet av yrkeskunnande. För att besätta de lediga platserna snabbt har även den s.k. starthjälpen för dom som flyttar höjts kraftigt.

5.2 Arbetsmarknaden under 1985 Arbetskraftsutbud

Under 1985 väntas befolkningen i arbetsför ålder 16—74 år öka med endast ca 5000 personer. Detta är en historiskt sett mycket låg ökning. Trots den låga befolkningsökningen förväntas arbetskraftsutbudet öka med knappt 30000 personer. Detta innebär att förvärvsfrekvensen beräknas öka med nästan 1/2 procentenhet. Under de fyra första åren på 1980-talet ökade förvärvsfrekvensen endast med drygt 0,1 procentenhet per år. Den ökning av den genomsnittliga arbetstiden, som ägt rum under de tre senaste åren, förväntas inte fortsätta under 1985. Arbetstiden förväntas bli i stort sett oförändrad.

Produktion, produktivitet och sysselsättning

Utifrån produktionskalkylerna och antaganden om produktivitetsutvecklingen erhålls efterfrågan på arbetskraft uttryckt i timmar. Om denna kalkyl ställs mot utbudsprognosen får man en prognos för sysselsättning och arbetslöshet under 1985. Sysselsättningskalkylen fördelad på olika närningsgrenar redovisas i tabellerna 5: 6 och 5: 7.

Industriproduktionen beräknas öka med 620. Produktivitetsökningen förväntas bli betydligt lägre än 1984 men ändå uppgå till ca 4,5 20. För helåret 1985 innebär detta att antalet sysselsatta beräknas öka med drygt 15000 personer. Ökningen förutses främst komma inom verkstadsindustrin och den kemiska industrin. Liksom under 1984 kommer industrins rekryteringsbehov i första hand att riktas mot yrkesvan och utbildad personal. I konjunkturbarometern från mars är sysselsättningsplanerna tämligen

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 86

Tabell 5: 6 Produktion, produktivitet och sysselsättning 1985 Årlig procentuell förändring

Produk- Produk- Syssel-

positiva för resten av året, främst för tjänstemän men även i viss mån för

arbetare. Industrisysselsättningen bedöms därmed kunna öka under loppet av året. Bruttoinvesteringarna väntas öka kraftigt 1985. Samtidigt sker emeller-

tid en förskjutning mot en ökad andel maskininvesteringar, vilket gör att byggnadsinvesteringarna beräknas minska något. Å andra sidan ökar re-

parations- och underhållsverksamheten mycket kraftigt. Totalt sett beräknas därför byggnadsproduktionen öka något 1985, vilket med en antagen

svag produktivitetsökning innebär att antalet sysselsatta inom byggnads-

verksamheten förblir oförändrat.

Till följd av att den inhemska efterfrågan bedöms accelerera 1985 är det sannolikt att även sysselsättningen ökar inom den privata tjänstesektorn.

För helåret 1985 beräknas ökningen uppgå till drvgt 10.000 personer.

Tabell 5: 7 Sysselsättning i olika branscher 1983—1985 Förändring mellan årsgenomsnitt, 1000-tal personer

1983 1984 1985

Antal prognos

sysselsatta

! Gruvor, tillverkningsindustri och el, gas-, vatten- och värmeverk. . - 2 Handel, restaurant- och hotellverksamhet, samfärdsel, banker och fastighetsförvaltning m. m. Källa: Statistiska centralbyrån, AKU.

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 87

Diagram 5:3 Brist på arbetare och tekniska tjänstemän 1980—1985 Andel företag som anger brist enligt konjunkturbarometern BRISTTAL ”r

sol

YRKESARBETARE ;

301 pr

20 FA er

p Ä

|

- SÅ j KE sd

10 ii s N

NV AN mee TJÄNSTEMÄN Poa -N -—

N s

NIA TT

NN Å od ANDRA ARBETARE "> RR

ÅL Å rod LL L l 1 | L l L | il | JL J od » VO Ur 5 I

12341234123412341234 1223 4

1980 1981 1982 1983 1984 1985 Källa: Konjunkturinstitutet.

Inom den offentliga tjänstesektorn beräknas sysselsättningen öka med

ca 20000 personer. Den kommunala sysselsätningen förväntas öka med drygt 20000 personer, emedan sysselsättningen inom statlig verksamhet bedöms minska med ett par tusen personer. Liksom under tidigare år förutses ökningen av antalet anställda komma främst inom hälso- och

sjukvård samt inom barn- och äldreomsorg.

Den totala produktionen beräknas öka med 2,4 26 1985. Produktiviteten bedöms i genomsnitt öka med 1,5 26. Eftersom den genomsnittliga arbetsti-

den förväntas bli oförändrad motsvarar detta en ökning av antalet syssel-

satta med knappt 40000 personer. Detta trots att antalet sysselsatta i

arbetsmarknadspolitiska åtgärder kommer att vara lägre, främst beroende på neddragning av beredskapsarbetena. Eftersom arbetskraftsutbudet väntas öka med knappt 30000 personer skulle arbetslösheten minska med ca

10000 personer från 3,1 20 1984 till 2,9 20 1985.

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 88

6¶Hushållens ekonomi!

6.1 Sammanfattning

Hushållens disponibla realinkomst steg drygt 1/2 36 mellan 1983 och 1984

(se tabell 6:1). Faktorinkomsterna svarade för uppgången, medan pen-

sioner och övriga inkomstöverföringar sjönk, realt sett (se tabell 6: 2). Lönesumman beräknas ha ökat drygt 190 såväl före som efter det att

skatten dragits. Därvid bidrog sysselsättningsökningen med 1 1/2 96. I skatteinbetalningarna ingår även bl. a. förmögenhetsskatt. Med en grov korrigering för inbetalningarna av förmögenhetsskatt, vilka var speciellt höga

1984, skulle reallönen per timme ha varit ungefär oförändrad 1983-1984.

Prognoserna för 1985 har som en av sina förutsättningar att timlönen”

mellan kalenderåren 1984 och 1985 stiger med i genomsnitt 5,0 26). Under detta antagande ger prognoserna en tillväxt i realinkomsten på drygt

13/4 26, beroende på ökningar av såväl faktorinkomster som inkomstöverföringar. Lönesumman skulle enligt prognoserna realt öka något före skatt. Efter skatt” blir det en uppgång — med 3/4Z — tack vare den särskilda

Tabell 6: 1 Hushållens disponibla inkomster, konsumtion och sparande 1983—1985

Milj. kr. Procentuell förändring från

föregående år

1983 1984 1983 1984 1985

prognos Löpande priser

1980 års priser

Disponibel inkomst 268227 269828 =—-1,8 0,6 1.8 Privat konsumtion 267287 = 260811 —L7 0,9 1,4 Implicitprisindex för privat konsumtion (1980 = 100) 135,71 147,29 10,5 8,5 6,3 Konsumentprisindex (1980 = 100) 132,56 143,19 8,9 8,0 6,3

! Inkl. försäkringssparande. Detta uppgick 1983 till 7 miljarder kr., 1984 till 10 miljarder kr. och beräknas uppgå till 11,5 miljarder kr. 1985. 2 Förändring mätt i procentenheter. Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

! Kapitlet är utarbetat inom konjunkturinstitutet. ? Med timlönen avses arbetsgivarnas timkostnad, exkl. sociala kostnader, enligt avtal, inberäknat icke nivåhöjande belopp, och med tillägg för löneglidning. 1 Appendix, Ahernativ prognos för 1985, redovisas prognoser över hushållsinkomster, konsumentpriser och konsumtion under förutsättning av en timlöneökning å 7,0K. För 1985 beräknad som prel. A-skatt 1985, kvarstående skatt för inkomståret 1983 och fyllnadsinbetalningar samt återbetalningar av överskjutande skatt för inkomståret 1984. Skatten på lönesumman 1984 är beräknad på motsvarande sätt. All slutskattereglering avseende A-skatt har förts till löner. 1 skatteinbetalningarna ingår även förmögenhetsskatt samt skatt på inkomster från tillfällig förvärvsverksamhet (t. ex. aktieförsäljning) och kapital.

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 89

skattereduktionen i juni som drar upp lönesumman efter skatt med om-

kring 196. Sysselsättningen kalkyleras höja lönesumman närmare 11/2 Po.

Pensionsinkomsterna stiger åter efter devalveringsreduktionen 1984 och övriga inkomstöverföringar höjs bl. a. som följd av åtgärderna för barnfa-

miljer.

Uppgången i konsumentpriserna från december 1984 till december 1985 skattas till 3,7 26. Prisnivån i december låg 1984 3,8 26 över årsmedeltalet

för samma år till följd av prishöjningar som inträffade mot slutet av året.

Genom detta överhäng beräknas ökningen mellan årsgenomsnitten för konsumentprisindex 1984—-1985 bli 6,36. Den implicita prisindexen för

privat konsumtion väntas gå upp lika mycket.

Konsumtionsvolymen ökade 0,9220 mellan 1983 och 1984. Hushållens

disponibla realinkomst steg något mindre. Sparkvoten skulle således ha sjunkit ytterligare från 1983 års låga nivå och något nettosparande skulle

överhuvudtaget inte ha förekommit inom hushållssektorn förra året (diagram 6:1). Med tanke bl. a. på den svaga konsumtionsutvecklingen under

Tabell 6:2 Hushållens köpkraftsförändring 1980—1985 1980 års priser

Milj. kr. — Procentuell förändring!

1980 1981 1982 1983 1984 1985

pro-

gnos Inkomster, skatter och avgifter

Faktorinkomster? 296931 —3,8 —1,6 —2,5 1,5 0,8

Lönesumma 245924 —2,9 —-4,0 =—2,4 1,1 0,2 Övrigt - S1007 —-7,7 10,7 —31 3,2 3,8

Inkomstöverföringar” 102508 2,5 -—-03 17 -—0,9 3,8

därav: pensioner 62709 4,3 —0,8 2,6 —-1L2 3,7 Direkta skatter och avgifter —- [15267 2,8 —-0,7 0,4 —-1,4 133 Disponibel inkomst 284172 —1,9 >—2,0 —1,8 0,6 1,8 Inkomster efter skatter och avgifter Faktorinkomster efter skatt 204259 —-3,2 —-1,7 —-3,3 1,7 1.2

Lönesumma efter skatt” 163111 —2,0 —-5S,4 —-2,8 1,2 0,7 Övrigt 41148 —7,8 13,5 —5,0 3,5 3,1

Inkomstöverföringar efter skatter och avgifter 79913 13 —-2,7 1,8 —2,0 3,2 därav: pensioner efter skatt" 52497 3,3 —2,6 0,6 —-2,1 1,9 Disponibel inkomst 284172 —1,9 —2,0 —1,8 0,6 1,8 ! Förändring som sänker disponibelinkomst anges med minustecken. ? Inkl. räntor och utdelningar (post 3 i tabell 6: 5). > Inkl. privata inkomstöverföringar, netto (post 4 i tabell 6: 5). 4 Se not 4, avsnitt 6.1. 5 Enbart prel. A-skatt. Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 90

Diagram 6:1 Sparkvoten 1971—1985 Sparandet i procent av disponibel inkomst. Helårsdata (enligt kvartalsräkenskaperna)

5t

| N AN /N /N

3F Genomsnitt Vv

1971-1984 a 3,1 2F 1F

ol -

| TO [a l fd pj fo ]

1971 1973 1975 1977 1979 1981 1983 1985

Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

senare år förutses sparkvoten 1985 trots realinkomstökningen stiga endast till 1982 och 1983 års låga tal. Omsättningsstatistik för årets första månader indikerar också att försäljningen till hushållen ökat. Konsumtionsökningen 1985 skattas till närmare 11/2 96.

6.2 Hushållens disponibla inkomster

Den utbetalda lönesumman till samtliga anställda ökade med 9,8 96! mellan 1983 och 1984. Det är en uppjustering med 0,8 20 jämfört med PNB, i enlighet med definitiv statistik från kontrolluppgifterna i det skatteadministrativa systemet. Löneökning enligt avtalen svarade för 5,6 90, löneglidning för 2,6 och sysselsättningsökning för 1,6 70. Realt sett ökade lönesumman drygt 196 1984.

För 1985 har lönesummeberäkningarna utgått från ett antagande om en löneökning på 5 26 för samtliga anställda till följd av avtal och löneglidning sammantagna. Sysselsättningen väntas ge ett bidrag på närmare 11/20 och ökningen av den utbetalda lönesumman blir då i enlighet med de gjorda antagandena 6 1/26. Realt sett innebär prognoserna en ökning av lönesumman med knappt 1/4 96 1985.

De enskilda företagarnas inkomster steg 1270 1983— 1984 (se tabell 6: 5). Främst noteras en kraftig uppgång i jord- och skogsbruksinkomsterna,

! Avser löner utbetalda av inhemska producenter. I tabell 6: 5 redovisas löner till inhemska hushåll, dvs. lönesumma utbetald av inhemska producenter med avdrag för löner till arbetskraft stadigvarande bosatt i utlandet och tillägg för löner från utländska producenter till arbetskraft stadigvarande bosatt i Sverige.

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 91

men även Övriga rörelseinkomster steg relativt starkt. För 1985 förutses

avsaktad tillväxt för företagarinkomsterna. Eftersom även prisstegrings-

takten väntas avta skulle rörelseinkomsterna realt sett öka också i år.

Sammantaget ökade faktorinkomsterna (exkl. räntenetto, se tabell 6: 5),

vilka till ca 80926 består av löner, med 1096 mellan 1983 och 1984 och beräknas öka 63/40 1984—1985. För 1985 ger detta realt närmare 1/2 procents tillväxt. Det för hushållen negativa nettot mellan inkomster i form av räntor och utdelningar och utgifter för räntor förutses bli mindre negativt i år än förra året. Förbättringen härvidlag för hushållen är så pass stor att när räntenet-

tot inräknas i faktorinkomsterna visar dessa sammantaget en ökning realt

sett på drygt 3/4 20 (se tabell 6: 2). Inkomstöverföringarna till hushållen från den offentliga sektorn ökade 71/2 20 1983-1984. Omräknat till 1980 års prisnivå innebär detta en ned-

gång med knappt 126 (se tabell 6: 3). De statliga utbetalningarna till hushål-

len sjönk realt med 472, främst till följd av den negativa utvecklingen av

Tabell 6:3 Inkomstöverföringar till hushåll från offentliga sektorn 1983-1985 Milj. kr., löpande priser Procentuell förändring. 1980 års priser

Milj. kr., löpande priser Procentuell förändring

1980 års priser

1983 1984 1985 1983 1984 1985

prognos prognos 1 Från staten 67621 70409 77059 :—- 07 —- 4] 3,0 1.1 Barnbidrag 5789 5739 8265 0.7 —- 87 35,5 1.2 — Studiebidrag, studiecirkel-

verksamhet 2916 2675 3551 ——- 6,6 —15,5 24,9 1.3 Bostadsbidrag 467 476 460 13,9 — 6,1 — 9,0 1.4 Bidrag vid arbetsmarknads-

1.8.2 Folkpension, kommunalt

Källor: Konjunkturinstitutet, riksförsäkringsverket, riksrevisionsverket och statistiska centralbyrån.

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 92

den största posten, folkpensionerna. Barnbidragen var nominellt lika stora 1984 som 1983 och föll alltså realt i takt med prisstegringen. Utbetalningarna av kontant arbetsmarknadsstöd minskade till följd av sänkt ungdomsarbetslöshet. Av de kommunala transfereringarna var det särskilt socialbidragen som fortsatte att öka 1984. Inom socialförsäkringssektorn steg sjukförsäkringsutbetalningarna även i fasta priser räknat, bl.a. beroende på ökat sjuktal. Beträffande arbetslöshetsförsäkringen kan noteras att ersättningstiderna under 1984 successivt blev längre och att dagpenningen höjdes vid halvårsskiftet.

Prognoserna för 1985 har gjorts med utgångspunkt från ovan angivna löneantagande och beslutade ändringar i bidragsregler. I löpande priser räknat förutses en ökning av de totala offentliga inkomstöverföringarna till hushållen på 101/2 20, vilket realt sett ger en uppgång med 496. Det är

Tabell 6:4 Hushållens direkta skatter, avgifter m.m. 1983—1985 Milj. kr., löpande priser Procentuell förändring, 1980 års priser

Milj. kr. löpande priser Procentuell förändring

1980 års priser!

1983 1984 1985 1983 1984 1985

2.1.2 Egenavgifter och friviliga social-

3 Summa direkta skatter, avgifter m.m. 152445 167785 180745 -— 0,4 1,4 1,3

! Förändring som sänker skatteinbetalningarna anges med minustecken. 2 Allmän löneavgift och barnomsorgsavgift (egenavgifter), fastighetsskatt, skogsvårdsavgift och hyreshusavgift. Anm. Kvarstående skatt avser inkomster två år tidigare, medan fyllnadsinbetalningar och överskjutande skatt avser inkomster ett år tidigare. Källor: Konjunkturinstitutet, riksförsäkringsverket, riksrevisionsverket och statistiska centralbyrån.

Prop. 1984/85: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 93

Tabell 6: 5 Hushållssektorns! disponibla inkomster 1983—1985

Löpande priser

2. Nettoinbetalningar till det

offentliga -— 15425 - 20375 72 -32,1 12,4

Inkomstöverföringar till hushåll från

1980 års priser 6. Disponibel inkomst 268 227 269 828 — 1,8 0,6 1,8 7. Implicitprisindex för privat konsumtion (1980 = 100) 135,71 147,29 10,5 8,5 6,3 ! Hushållssektorn inkluderar, förutom hushållen, de s. k. ideella organisationerna som betjänar hushållen och som inte helt eller huvudsakligen finansieras och kontrolleras av offentliga sektorn. Hit räknas arbetstagarorganisationer, folkbildningsverksamhet, nykterhetsrörelsen, idrottsorganisationer, Röda korset m. m. samt ej statsbidragsberättigade sjukhem, barnhem, barnkolonier, semesterhem. Utöver löntagarhushåll ingår hushåll som äger personliga företag dvs. som erhåller sin huvudsakliga inkomst från rörelse. 2? Förändring som sänker disponibelinkomsten anges med minustecken. > Arbetsgivaravgifter är ej medtagna som löneförmån i denna post. ? Inkl. uttag från handelsbolag samt räntor på hushållens livförsäkringssparande. Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

främst åtgärderna för barnfamiljer som drar upp ökningstakten. Folkpensionerna totalt sett ökar åter ungefär i takt med prishöjningarna. Även ut-

betalningarna av ATP visar samma reala tillväxt mellan 1984 och 1985 som

1982-1983, dvs. året före devalveringsreduktionen av basbeloppet. Pro-

gnosen för arbetslöshetsförsäkringen har gjorts under förutsättning att

antalet arbetslösa minskar, men att ersättningstiderna ligger kvar på den höga nivån i slutet av förra året. Den genomsnittliga utvecklingstakten dras

även upp av att dagpenningen höjdes 1 juli i fjol och kommer att höjas vid halvårsskiftet i år. Beträffande det kontanta arbetsmarknadsstödet kom-

mer ersättningsrätten för 18—19-åringar att avskaffas 1 juli 1985.

Hushållens inbetalningar av skatter, avgifter m.m. till det offentliga steg 10220 1983-1984 — en ökning med realt 11/2 20 (se tabell 6:4). Slutskatteregleringen (tabell 6: 4, post 1.3) blev 1984 mindre negativ för hushållen än

året innan genom att återbetalningarna av överskjutande skatt ökade ovan-

ligt mycket. Enligt prognosen för 1985 skulle de totala skatte- och avgiftsinbetalningarna öka med 7 3/4 20, vilket motsvarar 1 1/4 procents uppgång i fasta priser räknat.

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 94

Kalkylerna för den största posten, preliminär A-skatt utgår från den höjning av skatteunderlaget som inkomstprognoserna ger. I prognosen för statlig A-skatt har den neddragande effekten av justeringen av basenheten beräknats till 1,5 miljarder kr., övriga förändringar i skatteskalan till 3,2 samt den skattehöjande effekten av slopat förvärvsavdrag till 0,7 miljarder

kr. Därtill kommer den särskilda skattereduktionen i juni 1985, som uppskattas till ett avdrag från preliminär A-skatt på drygt 2 miljarder kr. Totalt

skulle alltså A-skatten 1985 sänkas med drygt 6 miljarder kr. jämfört med ett beräknat utfall enligt 1984 års regler. Den kommunala utdebiteringen

höjs med 7 öre. För 1985 har förutsatts ett lägre marginellt uttag av preliminär A-skatt än 1984 på inkomst av tjänst (bortsett från ändringar i skatte-

regler och kommunal utdebitering). Den preliminära A-skatten skulle där-

med stiga drygt 6 1/2 90 1984-1985. Kalkylerna över hushållens disponibla inkomster sammanfattas i tabell 6:5. Disponibelinkomsten ökade drygt 972 i löpande priser mellan 1983 och 1984. Den genomsnittliga prisstegringen uppgick till 8,5 36 och realin-

komsten steg således 0,6 20.

För 1985 ger prognoserna en uppgång i disponibelinkomsten på nominellt 8,2 20. Eftersom prisstegringen enligt implicitprisindex kalkylerats till 6,3 20 beräknas realinkomsten i år stiga med 1,8 96.

Tabell 6: 6 Lönekostnadsutveckling 1969—1985 samt arbetskraftskostnader för industriarbetare Årlig procentuell förändring

Samtliga löntagare! Industriarbetare!

Avtal Löneglid- Summa Avtal Löneglid- Timför- Sociala Timkost-

prognos

1985 - - 5,0 - - 5,0 0,3 5,3

! Kol. 1—3 baserar sig på lönesummestatistik. Uppgifterna för industriarbetare (kol. 4—8) grundar sig på förtjänststatistik. Förtjänststatistiken har i förekommande fall kompletterats med engångsbelopp som ej ingår i SCB:s statistik. ? Timförtjänsten och de sociala kostnaderna i indexform multiplicerade med varandra. 3 Inkl. effekten av införandet av femte semesterveckan. Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 95

6.3¶Lönekostnader

Lönekostnadsökningen mellan 1983 och 1984 blev 8,2 20 (se tabell 6: 6) för samtliga löntagare, till följd av avtal och löneglidning sammantagna. Detta innebär en uppjustering med 0,6 procentenheter jämfört med PNB. Revideringen faller i huvudsak på löneglidningen. Uttagsprocenten för de sociala kostnaderna var oförändrade 1984.

För 1985 har antagits en lönekostnadsökning på 5 26 för samtliga anställda. Även timkostnadsökningen (inkl. sociala avgifter) förväntas bli 5 96.

Timförtjänsten för industriarbetare ökade 10,32 1983-1984. Avtalen svarade för 6,2 26 och löneglidningen för 4,12. I förtjänstökningen ingår också en höjd semesterlön 1984. Uttaget av sociala avgifter sjönk med 0,1 procentenheter. Lönekostnadsökningen för industritjänstemännen :var 7,270 1984 till följd av avtal och löneglidning, samt oförändrat uttag av sociala avgifter. Lönekostnadsökningen för samtliga anställda inom industrin har beräknats till 9,1 26 1984 inklusive sociala avgifter.

De hittills beslutade förändringarna i de sociala avgifterna 1985 höjer timkostnaden för industriarbetare med 0,3 procentenheter och sänker kostnaderna för industritjänstemännen med 0,8 procentenheter. Under antagandet om en lönekostnadsutveckling på 526 till följd av avtal och löneglidning, skulle därmed kostnadsökningen inklusive de sociala avgifterna stanna vid 4,9 20 inom industrin för 1985.

Tabell 6:7 Konsumentprisindex december 1983—december 1984 Långtidsindex

Vägnings- Procentuell Inverkan

tal förändring på total-

dec. 1983—- index

dec. 1984

Anm. I långtidsindex beaktas förändringar i konsumtionens sammansättning under det gångna året, prisförändringar som av olika skäl ej kunnat införas i beräkningarna under det löpande året samt i vissa fall metodändringar och justeringar föranledda av säkrare statistisk information m. m. Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 96

Tabell 6:8 Konsumentprisförändring 1980— 1985 uppdelad på komponenter! Långtidsindex dec.—-dec.

1980 1981 1982 1983 1984 1985

pro-

gnos

Konsumentprisnivåns procentuella uppgång, totalt 13,7 9,4 9,9 9,3 8,1 3,7 därav hänförs till:

ändring i indirekta skatter 3,4 -—-0,7 0,3 2,0 12 -

automatiska effekter av

indirekta skatter 11 1,0 LI 11 0.8

ändring av internationellt

bestämda priser 3

WW

ändring av jordbrukspriser 0 Sv

ändring av bostadsprissättning 2

ändring av diverse taxor 0 ON YIN O—-D- bYRU

trendavvikelse i priserna på

färskvaror 0 t

restfaktor 2 -—D , vit — in 1,9 te NN

! Byte av index och vikter för beräkning av de internationellt bestämda priserna har skett 1984. Beräkningarna avseende 1980— 1983 är således ej helt jämförbara med de följande åren. Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

6.4 Konsumentpriser

Från december 1983 till december 1984 steg konsumentpriserna (KPI)

med 8,1 70. Jämfört med prisutvecklingen under 1983 noteras sålunda en

viss nedgång i inflationstakten (se tabell 6: 8). Om ändringar av indirekta

skatter och diskontot samt eftersläpande devalveringseffekter exkluderas

fås dock för båda åren en prishöjning i storleksordningen 5 1/2 76. Räknat

på årsgenomsnittet steg KPI 1984 8,0 26. Motsvarande förändringar i impli-

citprisindex för privat konsumtion kalkyleras i nationalräkenskaperna till

8,5 7 (se tabell 6: 9).

Tabell 6: 9 Konsumentprisindex uppgång, årsgenomsnitt 1981—1985

1981 1982 1983 1984 1985

pro-

gnos

Konsumentprisindex, totalt 12,1 8,6 8,9 8,0 6,3 Andrade indirekta skatter och

Anm. Tabellen är härledd ur tabell 6: 8. Automatiska effekter av indirekta värdeskatter har förts till Ändring av internationella priser” respektive ”Övriga kostnadsfaktorer”. Andrade livsmedeissubventioner har sammanförts med ändrade indirekta skatter. 1 tabell 6:8 ingår ändrade livsmedelssubventioner i ”Andring av jordbrukspriser”.

Prop. 1984/85: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 97

I tabell 6:7 redovisas prisutvecklingen för delgrupper i KPI. Livsmedelspriserna steg med 8,42 1984. Denna uppgång är 5 procentenheter lägre än den genomsnittliga ökningstakten under de fyra närmast föregående åren. De lägre prisökningarna förklaras av såväl små importprishöjningar som relativt låga jordbruksavtal. Hyrorna (kallhyra) i flerfamiljshus steg 1096 medan egnahemskostnaderna ökade 7,9 26. Av den sistnämnda uppgången beror 3,4 procentenheter på diskontohöjningen 29 juni 1984. Av prishöjningen på transporter och samfärdsel om 8,3 70 kan drygt hälften återföras på skattehöjningar på bensin.

Prisökningen mellan december 1984 och februari 1985 uppgick till 1,5 22. Fr.o.m. 6 mars gäller allmänt prisstopp. Undantaget från prisstoppet är bland annat hyror och färsk fisk, frukt, bär och grönsaker. Dessutom får höjda importpriser slå igenom. Vidare avser regeringen att efter förhandlingar mellan SPK och berörda branscher låta lönekostnadshöjningar om maximalt 5 26 slå igenom på priserna.

Prognosen för 1985 förutsätter oförändrat diskonto samt att varken indirekta skatter eller subventioner som påverkar KPI kommer att ändras under året. Lönekostnaden per timme antages stiga 5,026. Restfaktorn (inkl. diverse taxor) som i beräkningarna representerar lönekostnadernas genomslag inom de för internationell konkurrens skyddade sektorerna (exkl. jordbruk och bostäder) kalkyleras härigenom bidraga till en höjning av prisnivån med 1,3 4.

Importprisprognosen utgår från att växelkurserna ligger fast vid medelvärdet för februari. Priserna på råolja och petroleumprodukter väntas sammantaget öka endast svagt under 1985. För övriga importvaror som påverkar KPI-kalkylen beräknas prisstegringen till 4,7 70. De internationellt bestämda prisernas bidrag till KPI-utvecklingen skulle därmed uppgå till 0,920. Härav kan närmare 1/2 procentenhet återföras på valutakursutvecklingen mellan fjärde kvartalet 1984 och februari 1985.

Bostadspostens bidrag till prisutvecklingen förutses stanna vid 0,72. Egnahemskostnaderna beräknas öka 3,2 20 medan hyresstegringen kalkyleras till 3,5 26. Den osedvanligt låga hyreshöjningen förklaras delvis av att en tredjedel av de värdar som normalt höjer hyran i januari tog ut den nya hyran redan i december.

Jordbruket tillfördes i enlighet med jordbruksavtalet 1984/1985 875 milj. kr. I januari. Nästkommande avtal förutsätts bli av traditionell typ med full kostnadsersättning. Under detta antagande beräknas jordbrukspriserna totalt för 1985 höja KPI med 0,3 4.

Sammantaget beräknas konsumentpriserna stiga 3,7 20 under loppet av 1985. Till följd av de omfattande prisökningarna mot slutet av fjolåret väntas årsgenomsnittet för KPI ändock öka 6,3 26. Implicitprisindex för privat konsumtion beräknas stiga i takt med KPI-genomsnittet.

7 Riksdagen 1984/85.1 saml. Nr 150. Bilaga I 1

Prop. 1984/85: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 98

6.5 Privat konsumtion

Den privata konsumtionen steg 0,9 20 i volym mellan 1983 och 1984. Då

hushållens reala disponibelinkomst endast ökade 0,6 20 innebar utvecklingen att sparkvoten sjönk till 096. Från 1980 till 1984 har disponibelinkomsten fallit med 526 medan den privata konsumtionen endast minskat med

0,122. Reduktionen av sparandet synes främst ha gått ut över det reala

sparandet och då särskilt småhusinvesteringarna. I tabell 6:10 redovisas konsumtionsutvecklingen uppdelad på varaktighetsgrupper. Den mest positiva utvecklingen noteras för varaktiga varor. Detta beror till stor del på att försäljningen inom radio- och TV-branschen åter ökat snabbt efter nedgången 1983. Nybilsförsäljningen till hushållen steg markant. Detta motverkades emellertid av en kraftigt sjunkande försäljning av begagnade bilar från företagen till hushållen. Livsmedlens

relativpris höjdes ytterligare vilket bidrog till en fortsatt minskning av

konsumtionen.

Innevarande år beräknas hushållens disponibla inkomster öka 1,826. Detta bör ge utrymme för en viss uppjustering av sparkvoten. Mot bakgrund av de senaste årens utveckling förefaller det emellertid sannolikt att sparkvotshöjningen blir av begränsad omfattning. Den privata konsumtionen förutses därför komma att öka 1,42.

Tabell 6: 10 Hushållens konsumtionsutveckling 1975—1984

Milj. kr. — Andel Procentuell förändring, 1980 års priser

1984 av total

löpande konsum- 1975— 1980- -1981—- = 1982- —1983-

! Årstakt. Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 99

7¶Investeringarna!

7.1 Sammanfattning

Bruttoinvesteringarna i den svenska ekonomin steg med 3 1/2 76 i volym 1983-1984. Byggnadsinvesteringarna ökade med 126 och maskininveste- : ringarna med 776. Frånräknat de starkt varierande investeringarna i handelsflottan blev investeringsökningen i maskiner 3 1/226 och investeringsökningen totalt 226. Detta är en betydligt positivare utveckling än enligt PNB. Kalkylerna då för den totala investeringsvolymen exkl. handelsflottan angav i stort sett oförändrad investeringsnivå 1984 jämfört med 1983. Upprevideringen kan främst hänföras till en oberäknat kraftig expansion av ombyggnadsinvesteringarna för bostäder. Även handelns investeringar har reviderats upp påtagligt.

Att byggnadsinvesteringarna totalt sett visade en uppgång 1983-1984 förklaras främst av den kraftiga ökningen med 35 260 i ombyggnaderna av bostäder. Det är framförallt energisparåtgärderna bl.a. till följd av ROTprogrammet som ökat kraftigt i omfattning. Därigenom steg de totala bostadsinvesteringarna med drygt 376 — trots att nybyggnadsinvesteringarna för bostäder fortsatte att falla kraftigt. Starka ökningar av byggandet inom industrin och handeln medförde att även näringslivets byggnadsinvesteringar ökade något. De offentliga myndigheternas byggnadsinvesteringar fortsatte att falla. Nedgången är i sin helhet hänförlig till de kommunala myndigheterna, medan de statliga myndigheternas byggnadsinvesteringar ökade något.

Ett starkt förbättrat efterfrågeläge på särskilt exportmarknaderna liksom på många håll kraftigt förbättrade vinstmarginaler medförde att företagen inom industrin och handeln 1984 ökade sina maskininvesteringar för andra året i följd. Uppgången inom industrin blev förhållandevis kraftig — 101/2 90 i volym — varvid de statliga industriföretagen ökade sina maskininköp med hela 33220 och de privata industriföretagen med 81/26. De preliminära uppgifterna för maskinleasingens omfattning 1984 pekar emellertid på en kraftig minskning jämfört med rekordnivån 1983. Gruppen övrigt näringsliv exkl. handelsflottan, som bl. a. omfattar leasingbolagens investeringar, kalkyleras därför ha minskat maskininvesteringarna med 21/20 i volym 1983-1984 trots att övriga företag inom denna grupp sammantaget ökade sina maskininköp med 1026. Genom en nedgång i de offentliga affärsverkens maskininvesteringar kom ökningen I näringslivets maskininköp att stanna vid 326 (exkl. handelsflottan). De offentliga myndigheternas maskininköp anges ha stigit med 6 1/2 76 i volym 1983-1984 — främst genom ökad anskaffning på den statliga sidan.

! Kapitlet är utarbetat inom konjunkturinstitutet.

Prop. 1984/85: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 100

Tabell 7: 1 Fasta bruttoinvesteringar 1981—1985 efter kapitaltyp och näringsgren

Milj. kr Årlig procentuell förändring, 1980 års priser

1984,

löpande 1981 1982 1983 1984 1985

priser prel. prognos

Byggnader och anläggningar

Offentliga myndigheter inkl. militära? 17241 - 2,6 — 5,5 - 1,4 - 2,3 -5,2

Summa 79333 — 5,7 —- 1,8 — 0,9 1,1 —-1L,8

Summa exkl. vägar 175286 - 5,0 —- 1,6 -— 1.5 1,4 -1,7

Maskiner m.m.

Totalt

Näringsliv exkl. bostäder och

! Den definition av näringslivet som används i försörjningsbalansen i kap. 1 skiljer sig från denna genom att offentliga affärsverk och kommunala företag utom industriföretag här ingår i näringslivet.

? Inkl, offentliga väginvesteringar.

3] handelsflottan innefattas här bostadsplattformar och andra plattformar inom offshoreverksamheten (fr. o. m. beräkningarna till den preliminära nationalbudgeten 1983). 4 I privat jordbruk osv. innefattas här avelsdjur och i övrigt näringsliv, travhästar m. m. Summan av byggnads- och maskininvesteringar överensstämmer därför ej med totala investeringar. 5 Den investeringsstatistiska diskrepansen fördelas ej på kapitaltyp och näringsgren. $ Enligt denna definition av näringslivet exkluderas förutom bostäder även offentliga affärsverk och kommunala företag utom de kommunala industriföretagen. Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 101

Diagram 7:1 Byggnads- och maskininvesteringar, totalt och uppdelat på näringsgrenar 1976—1985

1980 års priser. Säsongrensade halvårsdata. Index 1972 = 100

Byggnader och anläggningar Maskiner m m

Totalt Totalt exkl handelsflottan få

i 100] i 140É pr

TTT A / 80 a MN A Cd

| | 120

100) Permanenta bostäder 100

80 TTT IS Näringsliv, exkl handelsflottan | I

LÅ

140 A

100 > 120 PS - - VS - hy

80¶Ia än SS sd I |

| | | | | 00 | rT

- 8 Därav: Industri .

140¶Därav: Industri i

140É pr

AN N i !

120¶NV FÅ Md

120¶ÄN FR NE i

IN nd 7 . H N

"MM AN / 100

| 100 N

LÅT TAS NT N TIN

80¶FD, N AA

fp 80 VA | då

60 NV WV Offentliga myndigheter

;

+ . 4 Offentliga myndigheter, 1401 fs 100k inkl militära A a sd

AN VA q / [| v Vv

N - 80 sv > N SA . 120 MM X - Å hd H

N Sv I

| OA KA [fr [ (a fe | KA FU [RA [ a [

76 77 78 79 80 81 82 33 84 85 76 77 28 79 80 81 82 83 84 85

Anm. I varje deldiagram är resp. total inlagd som en streckad kurva.

Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 102

För 1985 pekar kalkylerna på en fortsatt tillväxt i de totala fasta investe-

ringarna. Byggnadsinvesteringarna bedöms visserligen ånyo minska efter återhämtningen i fjol, men maskininvesteringarna förutses öka med hela 1290.

Bostadsinvesteringarna beräknas återigen minska till följd av att ökningstakten för ombyggnadsinvesteringarna dämpas markant. Såväl de statliga som de kommunala myndigheternas byggnadsinvesteringar beräk-

nas likaså falla. Därtill kommer att näringslivets byggnadsinvesteringar bedöms komma att utvecklas svagt — den fortsatta uppgången i industrins och handelns byggnadsinvesteringar beräknas nämligen bli avsevärt sva-

gare än 1984 samtidigt som byggandet inom övriga delar av näringslivet

förutses fortsätta att minska. Nedgången i de totala byggnadsinvestering-

arna förutses dock inte bli större än att byggnadsverksamheten i dess helhet kan förväntas öka med ca 190 genom att reparations- och under-

hållsverksamheten fortsätter att öka. Maskininvesteringarna inom näringslivet exkl. handelsflottan bedöms öka med drygt 1122 i volym 1984—1985 varvid industrins och handelns

maskininköp beräknas stiga med 27 resp. 796. De statliga myndigheternas maskininvesteringar förutses 1985 stiga med hela 20 76 medan ökningen på den kommunala sidan beräknas bli relativt obetydlig.

Tabell 7:2 Fasta bruttoinvesteringar 1981—1985 inom privat och offentlig sektor Milj. kr. Årlig procentuell förändring, 1984, 1980 års priser löpande priser 1981 1982 1983 1984 1985 prel. prognos Privata inkl. bostäder 82291 - 7,1 —2,8 3,1 9,4 5,9 exkl. bostäder 57929 - 6,8 —-1,9 5,1 9,7 9,4 därav: exkl. handelsflottan 55897 - 4,4 41 8,4 6,1 8,4 Offentliga

inkl. bostäder 54275 -42 12 15 46 — 07

exkl. bostäder 47 123 -— 5,6 0,2 -1,0 = —-3,4 1,2

därav: statliga 22416 —-H,5 4,6 19 ——0,9 4,5 kommunala 24707 = 0,3 -3,3 —-02 ——-5,4 — —-L7

Summa inkl. bostäder 136 566 — 5,9 —-11 1,1 3,4 3,8 exkl. bostäder 105 052 — 6,2 0,9 2,1 3,4 5,7 Enligt nationalräkenskapernas beräkningsmetoder! Privata exkl. bostäder = 65 143 —- 5,5 —-1,9 4,8 9,4 8,4 Summa inkl. bostäder 143780 — 5,3 —-LI 11 3,6 3,7 ! Inkl. s.k. investeringsstatistisk diskrepans. Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 103

7.2 Investeringsutvecklingen inom olika områden Industrin -

Industrins investeringar ökade med 16920 i volym 1983-1984. Därvid steg byggnadsinvesteringarna mycket starkt eller med drygt 4092, vilket dock bör ses mot bakgrund av att dessa fallit successivt varje år sedan 1980 till en mycket låg nivå 1983. På maskinsidan fortsatte investeringarna att stiga och det i betydligt bögre takt än året innan eller med drygt 1096. Denna tillväxttakt är något lägre än den som redovisades i den preliminära nationalbudgeten, vilket torde vara en följd av dels en överflyttning av en del av de mycket omfattande maskininköp som företagen planerade för fjärde kvartalet 1984 till 1985 och dels att det goda vinstläget medfört att företagen i sina bokslut för 1984 omkostnadsbokfört en del av de maskininköp som i företagens planer tidigare bokförts som investeringar. Den kraftiga expansionen av industriinvesteringarna 1983— 1984, medförde att industrins investeringskvot exkl. leasing steg för första gången sedan 1980.

Investeringsökningen 1983—1984 är främst hänförlig till företag med mer än 200 anställda, medan de mindre företagens investeringar ökade i endast begränsad omfattning. Detta bör ses mot bakgrund av att lönsamhetsförbättringen efter devalveringarna 1981 och 1982 varit mest framträdande

Diagram 7: 2 Industrins investeringskvot 1972—1985 Investeringar/förädlingsvärde. 1980 år priser

+ TT

13 |

l | l L | HE Me I | I L I L l J

1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 104

inom de stora exportföretagen. Samtidigt har de utlandsetablerade företagens direktinvesteringar i utlandet, som expanderade kraftigt 1983, legat

kvar på ungefär samma nivå 1984 (se tablån nedan).

Direktinvesteringar i utlandet

1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984

prel. Milj. kr., löpande priser 1576 2120 1593 3407 = 4602 7734 7100 Källa: Riksbanken

Leasingfinansieringen av nytillkommande maskinkapacitet inom indu-

strin, som drygt fördubblades i omfattning 1982— 1983 och därmed kom att utgöra 1022 av bruttotillförseln av maskinkapital, synes ha minskat 1983— 1984. Statistiska centralbyråns preliminära kalkyler över finansföretagens totala leasingverksamhet anger nämligen en minskning med drygt 1990 i volym. Det har därvid bedömts sannolikt att även industrins leasing, som

utgör drygt en tredjedel av den totala leasingen, har minskat i omfattning. I

kalkylerna har volymminskningen för industrins leasing av maskiner och transportmedel satts till 1370. En nedgång av denna storlek i en uppåtgående konjunktur kan synas förvånande men kan möjligen förklaras av att

industriföretagens förmåga till självfinansiering ökat genom den kraftiga vinstuppgången. Om industriföretagens leasingobjekt inkluderas i indu-

striinvesteringarna medför detta en mer begränsad ökning av industrins investeringskvot 1983-1984 (diagram 7: 2).

Som framgår av tabell 7:3 redovisar företagen vissa år investeringsplaner i februari som för det innevarande året understiger det slutliga utfallet. Detta gäller framför allt högkonjunkturår, vilka kännetecknas av högt kapacitetsutnyttjande och höga vinster. För år 1985 anger företagen mer -.expansiva investeringsplaner än för något tidigare år under den senaste tioårsperioden. Sedan i maj 1984, då företagens investeringsplaner för 1985

insamlades första gången, har vid varje påföljande enkättillfälle skett en

kraftig uppdragning av företagens investeringsplaner för 1985. Det har

Tabell 7: 3 Planerade och faktiska förändringar av industrins totala investeringar 1975-1985 Årlig procentuell förändring, 1980 års priser

1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 Planerat i februari samma år! 4 4 14 —-15 5 14 -7 18 —-8 Nl 20 Faktiskt inträffad förändring 2 0 -17 —22 3 20 -9 -17 I 16 (25) Differens -2 4 -3 -7 -2 6 -2 1 9 5 (5) ! Planerna är beräknade som kvoten mellan prognosårets enkätvärde och föregående års utfall. För planförändringen 1984-1985 har använts det preliminära utfallet för 1984. Anm. Uppgifterna inom parentes är prognoserade. Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 105

bedömts sannolikt att en viss ytterligare påfyllnad av investeringsprojekt utöver de i februarienkäten angivna inträffar under året. Efter en viss uppjustering av investeringsplanerna erhålls en volymökning för industrins totala investeringar exkl. leasing om 25 76 1984-1985. Maskininvesteringarna beräknas därvid stiga med 2796, medan byggnadsinvesteringarna väntas öka med 1720. Därmed förutses investeringsnivån inom industrin 1985 bli högre än 1980 men fortfarande lägre än under tidsperioden 1974- 1976. Inkluderas industrins leasing av maskiner och transportmedel i industriinvesteringarna reduceras nivåskillnaden mellan 1985 och 1976 till hälften. Omfattningen av industrins leasing har därvid antagits bli oförändrad mellan 1984 och 1985. Produktionstillväxten sedan 1980 medför dock att investeringskvoten inklusive leasingobjekt 1985 inte väntas nå högre än till 1980 års nivå.

I diagram 7:3 redovisas investeringsutvecklingen på branschnivå!. Branschuppgifterna för prognosåren har schablonmässigt korrigerats på samma sätt som för industrin som helhet.

Investeringarna ökade kraftigt 1983-1984 inom de i diagrammet namngivna branscherna, medan investeringsökningen inom industrin i övrigt blev begränsad. Den starka investeringsexpansionen väntas 1985 fortsätta inom järn- och stålverken liksom verkstadsindustrin och inom massa- och pappersindustrin beräknas investeringsökningen till hela 6096. Även för aggregatet av Övriga delbranscher väntas totalt sett en inte obetydlig tillväxt i år. Investeringsnivån inom massa- och pappersindustrin samt verkstadsindustrin exkl. varv beräknas därmed 1985 överstiger 1976 års nivå, medan investeringsvolymen inom övriga delbranscher väntas bli betydligt lägre än då.

Bostäder

Enligt preliminära beräkningar ökade bostadsinvesteringarna med ca 370 1984. Ökningen föll helt på ombyggnadsverksamheten, där investeringarna steg med ca 35 20. Uppgången kan till stor del ses som ett resultat av bostadsförbättringsprogrammet som infördes i början av 1984. Nybyggnadsproduktionen fortsatte däremot att falla, med 1592 i fasta priser, varvid småhusinvesteringarna alltjämt svarade för den största nedgången.

Igångsättningen av nya bostäder sjönk till totalt 33 400 lägenheter under 1984. Under fjärde kvartalet blev igångsättningen förhållandevis hög. Motivet härtill torde ha varit att få del av hyresrabatten innan denna avskaffades från årsskiftet 1984/1985.

För 1985 antas påbörjandet bli 32 000 lägenheter; en upprevidering med 2000 i förhållande till beräkningarna i PNB 1985. Det finns förutsättningar för en något högre efterfrågan under 1985 än vad som tidigare antagits.

! Inga uppgifter finns för närvarande beträffande leasingfinansieringens omfattning inom industrins delbranscher varför endast delbranschernas egna investeringar redovisas i det följande.

Prop. 1984/85: 150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 106

Diagram 7: 3 Investeringar inom industrin, totalt och uppdelat på branscher 1977—

1980 års priser. Index 1980 = 100

i

Totalt Verkstadsindustri I

120) >

[d

110 !

80 | 110 r ! 70 Ft |

] 100

I 90 Massa- och pappersindustri

H

i 80 160 F 70 i

150 T !

140¶FP rr

i

Järn- och stälverk 130T i

I

120 rr

110 / noll l 100 I 100 sot sor 80 80 M |

70 F 70 F 60 AA .

Övriga branscher 50 I | N or

40 271 100 NN

20 | NV go | TN Lå ,

20 80 ve”

10) 70 F 0 60 |

| TO RR UA TA VR [ [AK [TH a a [a a a a

77 78 79 80 81 82 83 84 85 77 78 79 80 81 82 83 84 85

Anm. Branschuppgifterna för prognosåren har schablonmässigt korrigerats på samma sätt som vad gäller industrin som helhet. Investeringarna i bilar ingår. Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

Som exempel kan nämnas att antalet tomma lägenheter i de allmännyttiga bostadsföretagen fortsatt att sjunka. Antalet kommuner som uppger att det förekommer brist på lägenheter har vidare ökat något.

Ombyggnadsinvesteringarnas starka expansion fortsatte 1983— 1984. Till

detta bidrog i hög grad det i december 1983 beslutade bostadsförbättrings-

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 107

Tabell 7:4 Antal påbörjade och inflyttningsfärdiga bostadslägenheter 1981—1985

1981 1982 1983 1984 1985

prel. prognos

- Påbörjade!

Inflyttningsfärdiga”

! Ett bostadshus anses bli påbörjat den månad då grundbottenbesiktningen ägt rum och/eller de egentliga byggnadsarbetena påbörjats. 2 Då minst tre fjärdedelar av lägenheterna i ett bostadshus befinner sig i ett sådant skick att de kan tas i bruk anses huset vara inflyttningsfärdigt. Anm: Samtliga siffror är för 1981— 1983 avrundade till närmast hela femtiotal. Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

programmet, vilket innebar statliga stimulanser avseende såväl ombygg-

nad som reparationer och underhåll av bostäder med hyres- eller bostads-

rätt. Den senare typen av åtgärder redovisas inte som investeringar i nationalräkenskaperna men ingår i beräkningarna av byggnadsindustrins produktion (se avsnitt 4.3).

Tabell 7:5 Bostadsinvesteringar 1983—1985

Milj. kr. Årlig procentuell förändring, 1984, 1980 års priser löpande priser 1983 1984 1985

prel. prognos

Nybyggnad

Ombyggnad"?

! Häri innefattas om- och tillbyggnad samt åtgärder för bostadsanpassning, boendemiljö och energihushållning. Reparationer och underhåll redovisas ej här utan ingår i posten ”Byggnadsindustri” i produktionsavsnittet tabell 4: 6. Det statliga bostads-

förbättringsprogrammet genererade reparations- och underhållsåtgärder till ett pro-

duktionsvärde om ca 700 Mkr 1984. Motsvarande värde för 1985 beräknas till ca

1500 Mkr (löpande priser).

7 Av de totala ombyggnadsinvesteringarna utgör ombyggnader med statligt stöd (lån

och/eller bidrag) ca 9076. Resterande del, som är helt privatfinansierad, är mycket

ofullständigt belyst med statistik. För de privatfinansierade ombyggnaderna av småhus saknas helt statistikunderlag. Viss information tyder på att dessa kan vara underskattade i kalkylerna. Särskilt gäller detta för 1985. Källa: Konjunkturinstitutet.

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 108

Eftersom den tidigare nämnda hyresrabatten även gällde ombyggnad skedde här, liksom på nybyggnadssidan, en kraftig uppgång av antalet ansökningar mot slutet av förra året. Dessa kommer emellertid att falla ut som investeringar främst under 1985. Med hänsyn till att förändringar i vissa stödformer sker 1985 beräknas de totala ombyggnadsinvesteringarna inte öka ytterligare 1985 utan kalkyleras ligga kvar på i stort sett oförändrad nivå jämfört med 1984. Med en fortsatt tillbakagång av nybyggandet även i år förutses de totala bostadsinvesteringarna sjunka med drygt 290 1984—1985.

Statliga investeringar

Den totala statliga investeringsaktiviteten beräknas ha minskat en pro-

centenhet mellan 1983 och 1984. Byggnads- och anläggningssidan minska-

de med ca 476 medan maskininvesteringarna ökade med drygt 3 20 (tabell 7:6). De statliga myndigheterna ökade investeringarna 1983-1984 med

490. De statliga affärsverken minskade däremot kraftigt sina investeringar mellan 1983 och 1984. Starkt bidragande till nedgången var Vattenfallsver-

ket samt SJ. De statliga företagen erfor, Som grupp, ett kraftigt uppsving i

den totala investeringsnivån 1984 efter ett antal år av radikala minskningar.

Det är här främst industrigruppens maskininvesteringar som ökat.

De totala statliga investeringarna förväntas öka 4 å 5 70 under innevarande år. Byggnads- och anläggningsinvesteringarna förutses minska med 676 och maskininvesteringarna öka med 1872. De statliga myndigheterna be-

räknas minska sina investeringar för 1985 med drygt 326, och de statliga

affärsverken öka investeringarna med 6 22. De statliga företagens investeringar förväntas även i år öka kraftigt eller med 12 90.

Tabell 7: 6 Statliga investeringar 1981—1985

Milj. kr. Årlig procentuell förändring

1984 1980 års priser

löpande

priser 1981 1982 1983 1984 1985

prel. prognos Statliga affärsverk exkl. industri 10984 - 1,2 22,2 0,2 —10,2 5,6 Statliga myndigheter inkl. militära 6280 -13,8 0,5 4,7 3,9 —-3,3 Statliga företag (industri m. m.) S152 —-22,4 —-19,4 = —-14,7 18,3 11,8 Statliga investeringar totalt 22416 - 11,5 4,6 —-L9 — 0,9 4,5 därav: byggnader 12286 -12,1 11,7 1,0 —- 3,9 —5,8

maskiner 10130 -10,9 —- 3,3 — 57 3,3 17,7 Källor: Konjunkurinstitutet och statistiska centralbyrån.

Prop. 1984/85:150 Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget 109

Tabell 7:7 Kommunala investeringar 1983-1985 (exkl. bostäder och industri)

Milj. kr. Årlig procentuell förändring

1984 1980 års priser löpande

! Häri ingår kommunala företag, församlingar m. m. Kommunal industri och bostäder ingår däremot inte. Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

Kommunala investeringar!

Till grund för kalkylerna över investeringsutvecklingen 1984 och 1985 ligger bl.a. en av statistiska centralbyrån i februari insamlad enkät bland

primärkommuner och landsting samt enkäter avseende vissa av de kom-

munägda företagen.