SOU 1995:37

Vårt dagliga blad

Till statsrådet och chefen för Kulturdepartementet

Den 14 oktober 1993 bemyndigade regeringen den dåvarande chefen för Kulturdepartementet, statsrådet Birgit Friggebo, att tillkalla en kommitté med parlamentarisk medverkan med uppdrag att utreda den framtida press— politiken. Kommittén har antagit namnet Pressutredningen -94.

Med stöd av bemyndigandet förordnades fr.o.m. den 14 oktober 1993 som ordförande landshövdingen Bengt K Å Johansson. Som ledamöter förordnades fr.o.m. den 24 november 1993 professor Hans Fredrik Dahl, jur. kand. Georg Danell, dåvarande riksdagsledamöterna Lotta Edholm och Bertil Fiskesjö, professor Karl Erik Gustafsson, kulturskribenten Göran Hillman, chefredaktören Bobby Hommerberg, riksdagsledamöterna Kurt Ove Johansson och My Persson, dåvarande riksdagsledamoten Ingvar Svensson, dåvarande chefredaktören Marita Ulvskog, professor Lennart Weibull samt civilekonomen Lena Wennberg. Den 29 november 1993 förordnades då- varande departementssekreteraren Göran Blomberg som expert i kommittén.

Fr.o.m. den 10 juni 1994 förordnades departementssekretaren Jens Cavallin som expert i kommittén. Den 22 augusti 1994 entledigades Bobby Hommerberg från sitt uppdrag i kommittén och ersattes av civilekonomen Peter Torgersson. Fr.o.m. den 1 september 1994 förordnades byråchefen Hans Lindskog till expert i kommittén. Peter Torgersson och Marita Ulvskog entledigades fr.o.m. den 7 oktober 1994 från sina uppdrag i kommittén. Den 24 november 1994 förordnades dåvarande Oppositionsrådet Niels Hebert, riksdagsledamöterna Barbro Hietala Nordlund och Agneta Ringman samt chefredaktören Sören Thunell som ledamöter i kommittén.

Som sekreterare i kommittén har förordnats byråchefen Hans Lindskog (november 1993—augusti 1994) och kammarrättsassessorn Åse Matz (från augusti 1994), och som biträdande sekreterare civilekonomen Pia Marén (från november 1993). Hovrättsassessorn Monica Bengtsson har under perioden oktober—november 1994 medverkat i sekretariatets utredningsarbete.

Kommittén har i juni 1994 överlämnat expertrapporten Dagspressen i 1990-talets medielandskap (SOU 199494). I november 1994 överlämnade kommittén rapporten Ägarkoncentration i dagspress och radio/T V — fem promemorior och diskussionsinlägg (SOU 1994: 145).

Pressutredningen -94 får härmed överlämna betänkandet Vårt dagliga blad — stöd till svensk dagspress. Uppdraget är därmed slutfört.

Stockholm i april 1995

Bengt K Å Johansson

Hans Fredrik Dahl Georg Danell Lotta Edholm

Bertil F iskesjö Karl Erik Gustafsson Niels Hebert

Barbro Hietala Nordlund Göran Hillman Kurt Ove Johansson

My Persson Agneta Ringman Ingvar Svensson

Sören Thunell Lennart Weibull Lena Wennberg /Åse Matz

Pia Marén

Sammanfattning

Överväganden och förslag i sammandrag Mediepolitiska utgångspunkter

Vi anser att statsmakterna har ett ansvar för att den grundlagsskyddade ytt- randefriheten i praktiken kan utnyttjas och att det finns förutsättningar för en vital opinionsbildning. Det yttersta målet är därvid en förstärkning och för- djupning av demokratin.

I en politisk demokrati har den fria åsiktsbildningen en avgörande bety- delse. Massmedierna fullgör tre uppgifter som är särskilt angelägna för den fria åsiktsbildningen, nämligen uppgiften att förse medborgarna med sådan information att de fritt och självständigt kan ta ställning i samhällsfrågor (informationsuppgiften), uppgiften att granska de inflytelserika i samhället (granskningsuppgiften) och uppgiften att låta olika åsikter komma till tals (forumuppgiften).

Mångfald i massmedierna är ett medel att främja den fria åsiktsbildningen och därmed demokratin. Den yttre mångfalden på massmedieornrådet är där- vid mycket viktig. En statlig massmediepolitik bör inriktas på att främja den yttre mångfalden inom massmedierna.

Dagspressens särställning i massmedielandskapet har blivit mindre marke- rad under de två senaste decennierna. Dagspressen har dock fortfarande en särskild och central ställning och kan mer heltäckande än andra massmedier sammantaget fylla inforrnationsuppgiften, granskningsuppgiften och forum- uppgiften. Dagspressens centrala betydelse i den demokratiska processen kan beräknas kvarstå under överskådlig tid. Utan en stark, mångsidig och diffe- rentierad dagspress går mycket av den totala mångfalden förlorad och det kan inte kompenseras av utvecklingen inom radio/T V. Det behövs både en inre och en yttre mångfald inom dagspressen för att ge de bästa förutsättningama för en allsidig debatt och åsiktsbildning och för att ge en valfrihet för läsarna.

Staten bör även fortsättningsvis stödja dagstidningarna. Utan ett ordentligt stöd finns det en påtaglig risk för en minskad mångfald. Hänsyn måste dock tas till det ansträngda statsfinansiella läget.

Dagstidningsbegreppet

Dagstidningsbegreppet bör i huvudsak vara oförändrat. En viss uppstramning bör dock ske. En samordning mellan dagstidningsbegreppet i skilda författ-

ningar bör eftersträvas. Kravet att en dagstidning skall innehållaxmer än 55 procent eget redaktionellt material bör sänkas till minst 51 procent.

Indirekt stöd

Mot bakgrund av det statsfinansiella läget och även av behovet av konkur— rensneutralitet bör dagstidningarna betala en mervärdesskatt på upplage— intäkter. Den bör vara låg.

Vi föreslår inte någon ändring av procentsats eller återbetalningsgrundande belopp för dagstidningarnas reklamskatt. Däremot föreslår vi att tidnings- utdelad direktreklam bara skall beskattas som annan direktreklam, i stället för den» dubbla beskattning som nu gäller, och att det i stället för systemet med återbetalning av reklamskatt införs en avdragsmöjlighet vid redovisnings— tillfället.

Direkt stöd

Driftsstödet bör begränsas i viss utsträckning. Särregleringar för vissa tid- ningar bör tas bort.

Utvecklingsstödet bör inte finnas kvar i sin nuvarande form. I stället bör det kunna utgå ett stöd för kompetensutveckling i syfte att vidmakthålla de rationaliseringsvinster som uppnåtts bl.a. genom tidigare utvecklingsstöd.

Distributionsstödet bör finnas kvar oförändrat. Det fyller en viktig funk- tion som en sammanhållande faktor i samdistributionssystemet. Presstöds- nämnden bör också i fortsättningen ta ställning till om det finns särskilda skäl att låta en tidning verka som underentreprenör till distributionsföretag samt verka för att likaprisprincipen upprätthålls.

Presstödsnämnden

Presstödsnämnden bör fortfarande administrera det statliga presstödet. Vi föreslår ingen annan ändring av nämndens verksamhet än att möjligheterna att meddela myndighetsföreskrifter förstärks.

Reservationer och särskilda yttranden i sammandrag

Hans Fredrik Dahl, Georg Danell, Lotta Edholm, My Persson och Lena Wennberg har reserverat sig mot majoritetens förslag och föreslagit en

.oförändrad mervärdesskattebehandling för dagstidningarna och en avveckling

av det direkta stödet.

Utredningens ordförande Bengt K Ä Johansson samt Karl Erik Gustafsson och Lennart Weibull har i en gemensam reservation föreslagit att driftsstödet reduceras med 11 procent och för fådagarstidningar efter två år ersätts av ett tidsbegränsat utvecklingsstöd samt att storstadstidningar får stöd med samma bidragssats som landsortstidningar men med högre maximi- "belopp.

Karl Erik Gustafsson och Lennart Weibull har i en reservation vänt sig mot majoritetens förslag om införande av en viss mervärdesskatt och har i stället föreslagit en tillfällig höjning av reklamskatten till nio procent. De har föreslagit att distributionsstödet avskaffas för dagstidningar som sprids i den egna utgivningsregionen.

I ett särskilt yttrande har Karl Erik Gustafsson, Niels Hebert, Göran Hillman, Lennart Weibull och Lena Wennberg uttryckt bedömningen att det är djupt olyckligt att det smulade medieperspektivet kormnit i skymundan när utredningens karaktär förändrades genom tillsättandet av ett särskilt medieråd.

Georg Danell, Lotta Edholm och My Persson har avgett ett särskilt yttrande om Rådet för mångfald inom massmedierna.

Slutligen har Göran Hillman i ett särskilt yttrande framhållit behovet av enhetlig mervärdesskatt för böcker, tidskrifter och tidningar och att frågan om hur ett modernt distributionsstöd bör utformas återstår att lösa. Vidare har han understrukit att det behövs ett helhetsgrepp på frågan om reklamskatt.

Betänkandets disposition

Betänkandet inleds med en beskrivning av Utredningsuppdraget samt författningsförslag. Därefter följer en deskriptiv bakgrundsdel i kapitel 1—9.

I kapitel ] görs en översiktlig genomgång av tidigare utredningar på dagspress- och skatteområdena och hur de olika stödformema på så sätt vuxit fram.

lkapitel 2 beskrivs den svenska dagspressens situation i dag med av- seende på struktur, ekonomi och ägarförhållanden. I stora delar bygger detta avsnitt på den expertrapport Dagspressen i 1990—talets medielandskap (SOU 1994z94) som vi avlämnade i juni -94.

I kapitel 3 ges en bild av värdet av det statliga stödet till dagspressen 1993, samt fördelningen av stödet på olika tidningsgrupper.

I kapitel 4 beskrivs det indirekta stödet till dagspressen, dvs. mervärdes— skattebefrielse och reducerad reklamskatt. Gällande regler och bakgrunden till dessa beskrivs samt regleringar inom EU m.m.

I kapitel 5 ges en redovisning av det direkta stödet till dagspressen, uppde- lat på de olika stödformema driftsstöd, utvecklingsstöd och distributionsstöd. Gällande regler, bakgrund samt problem med de nuvarande reglerna be- skrivs.

I kapitel 6 behandlas dagspressbegreppet. Gällande definitioner samt till- lämpningsproblem redovisas.

I kapitel 7 ges en översikt över internationella förhållanden, främst inriktad på Europa. Skatteförrnåner och stödsystem i andra europeiska länder be- skrivs.

I kapitel 8 behandlas dagspressens position i medielandskapet. Bl.a. redovisas 1972 års pressutrednings syn på dagspressens roll i förhållande till andra medier, samt dagspressens position i dagens medielandskap.

I kapitel 9 görs en utblick i framtidens medielandskap. Kapitel 10—16 innehåller våra överväganden och förslag och konsekven— serna av dessa.

Utredningsuppdraget

Direktiven

De ursprungliga direktiven ger kommittén i uppdrag att undersöka behovet av direkta och indirekta statliga stödåtgärder till dagspressen. Utgångspunkten för kommitténs arbete bör enligt direktiven vara den nya massmediesituatio- nen, de utvecklingstendenser som kan iakttas och de krav det moderna sam- hället och den svenska demokratin ställer. I direktiven framhålls att de grundläggande motiven för presspolitiken slogs fast i mitten av 1970-talet och därefter inte har utsatts för någon ordentlig prövning, trots att det svenska samhället har förändrats på flera sätt sedan 1960— och 70-talen.

Om kommittén anser att stödbehov finns bör den enligt direktiven med be- aktande av såväl massmediepolitiska som andra aspekter pröva hur ändamåls- enliga de nuvarande åtgärderna är och lämna förslag till framtida statligt enga- gemang.

Kommittén åläggs att redovisa förslagens ekonomiska effekter för staten, och skall därvid utgå från att den samhällsekonomiska och den statsfinansiella situationen över huvud taget erbjuder ett mycket begränsat utrymme för stat- liga åtaganden.

Som underlag för kommitténs ställningstaganden borde enligt direktiven en förutsättningslös och bred studie av de svenska massmedierna genomföras av en till kommittén knuten expertgrupp.

Kommittén fick genom tilläggsdirektiv den 28 april 1994 i uppdrag att ut- över vad som anförts i de ursprungliga direktiven överväga behovet av ytter- ligare åtgärder från statens sida för att motverka en sådan ägarkoncentration inom massmedierna som var skadlig från yttrandefrihets- eller åsiktsbild- ningssynpunkt. I enlighet med nya tilläggsdirektiv den 10 november 1994 avslutades arbetet i denna del den 1 december 1994, då en rapport överläm- nades till regeringen med det underlag som kommittén dittills tagit fram inom ramen för tilläggsdirektiven om åtgärder mot ägarkoncentration inom mass- medierna.

De ursprungliga direktiven återfinns i sin helhet i bilaga 1.

Generella direktiv

Kommittén omfattas av flera generella direktiv, nämligen (dir. 1988:43) om beaktande av EG-aspekter, (dir. 1992:50) om att redovisa verksamhetens regionalpolitiska konsekvenser, (dir. 1994223) om att pröva offentliga åtagan-

den, samt (dir. 1994: 124) om att redovisa jämställdhetspolitiska konsekven- ser.

Genomförandet

Under utredningsarbetets gång har vi haft ett mycket stort antal kontakter med skilda berörda parter. Vi har anordnat flera hearings till vilka bl.a. företrädare för bransch- och intresseorganisationer har inbjudits. Representanter för bransch- och intresseorganisationer har också uppvaktat oss i samband med sammanträden och med skrivelser. Sakuppgifter och information har inhäm- tats från olika myndigheter, företag och organisationer. Vi har i enlighet med våra direktiv samrått med Kommittén om kulturpolitikens inriktning (Ku 1993:03). Vidare har samråd ägt rum med utredningen om sektoriell massmedieforskning (Ku 1993:09).

Internationella förhållanden har undersökts. Bl.a. har en studieresa till Belgien, Frankrike och Nederländerna företagits. Ett symposium med förelä- sare från olika länder har hållits i samarbete med Handelshögskolan vid Göteborgs universitet. Vårt sekretariat har haft löpande kontakter med sekre— tariaten för Medieudvalget i Danmark och Eierskapsutvalget i Norge.

Den expertstudie som i enlighet med direktiven utgör underlag för våra ställningstaganden utfördes under ledning av professor Karl Erik Gustafsson och professor Lennart Weibull under första halvåret 1994. Studien resulte- rade i tretton arbetsrapporter, vilka låg till grund för expertrapporten Dags- pressen i 1990—talets medielandskap (SOU 1994:94), som överlämnades i juni 1994. I november 1994 överlämnade vi rapporten Ägarkoncentration i dagspress och radio/T V (SOU 1994:145). Den sistnämnda innehåller fem fristående promemorior av olika författare och inga ställningstaganden från vår sida.

Författningsförslag

1. Förslag till presstödslag

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

1 & Denna lag innehåller bestämmelser om statens direkta stöd till företag som ger ut dagstidningar (direkt presstöd). Staten eller en kommun ärinte berättigade till stöd enligt denna lag.

2 & Stöd enligt denna lag lämnas i form av driftsstöd och distributionsstöd. Under åren 1996-2000 lämnas dessutom enligt denna lag ett stöd för kompe- tensutveckling.

3 % I denna lag avses med dagstidning en allmän nyhetstidning av dags— presskaraktär med reguljär nyhetsförmedling och allmänpolitisk opinions- bildning, som kommer ut i pappersutgåva med normalt minst ett nummer per vecka.

Med dagstidning avses i denna lag inte tidningar som till övervägande del har ett redaktionellt innehåll som är inriktat mot avgränsade intresseområden eller delar av samhället såsom förhållandena inom näringsliv och affärsverk- samhet, konsumentpolitik, miljöfrågor, idrott, friluftsliv eller frågor med an- knytning till kyrkoliv och religion.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela före- skrifter om vissa uppehåll i utgivningen inom ramen för normal utgivnings- frekvens.

4 é För att berättiga till stöd enligt denna lag skall en dagstidning

1. komma ut under eget namn

2. ha ett innehåll som i huvudsak är skrivet på svenska

3. i huvudsak distribueras inom landet, och

4. ha ett eget redaktionellt innehåll som utgör minst 51 procent av dess totala redaktionella innehåll.

Med redaktionellt innehåll avses hela tidningsinnehållet, mätt i spaltmeter, under ett kalenderår med undantag för den andel av hela tidningsutrymmet som är betalt utrymme eller utrymme som används för direkt marknadsföring av den egna tidningsutgivande verksamheten.

5 5 Med utgivningsort avses i denna lag den kommun där tidningens huvud- redaktion är belägen.

6 & Med täckningsgrad avses i denna lag en tidnings genomsnittliga procen— tuella spridning bland hushållen på utgivningsorten under de tre senaste ka- lenderåren.

Om det med hänsyn till verksamhetens inriktning är uppenbart att utgiv- ningsorten inte är tidningens egentliga spridningsområde får dock täcknings- graden bestämmas på grundval av spridningen i en del av utgivningsorten eller av spridningen i ett annat område än utgivningsorten.

Uppstår ett decimaltal när täckningsgraden beräknas, skall detta avrundas till närmaste hela tal.

2 kap. Driftsstöd F lerdagarstidningar

1 & För en dagstidning som kommer ut minst tre dagar i veckan gäller utöver bestämmelserna i 1 kap. 4 & denna lag att driftsstöd kan lämnas om

1. huvuddelen av tidningens totalupplaga är abonnerad,

2. tidningen har en abonnerad medelnettoupplaga på minst 2 000 exemp- lar,

3. täckningsgraden inte överstiger 40 procent,

4. tidningen har ett abonnemangspris som inte är uppenbart lägre än vad som i allmänhet tillämpas av tidningar i motsvarande kategori.

Om det med hänsyn till förhållandena inom tidningens hela spridningsom- råde är uppenbart att täckningsgraden ger en missvisande bild av tidningens konkurrensförmåga på annonsmarknaden, får stödet jämkas.

2 5 Det årliga driftsstödet för en storstadstidning beräknas genom att tidningens veckovolym uttryckt i tusental exemplar multipliceras med 218 000 kr. Det sammanlagda årliga driftsstödet till storstadstidningar får dock inte överstiga 48 miljoner kr.

Som storstadstidning räknas en dagstidning, som normalt kommer ut sex eller sju dagar i veckan och har Stockholm, Göteborg eller Malmö som utgivningsort och som under kalenderåret före det år stödet avser hade ett redaktionellt innehåll som omfattade minst 30 000 spaltmeter.

Med veckovolym avses tidningens medelnettoupplaga multiplicerad med det antal nummer som ges ut per vecka.

3 & För dagstidningar som kommer ut minst tre dagar per vecka och inte är sådana storstadstidningar som avses i 2 & andra stycket beräknas driftsstödet genom att tidningens veckovolym enligt 2 & tredje stycket, uttryckt i tusental exemplar, multipliceras med 157 000 kr.

Det sammanlagda årliga driftsstödet får dock inte överstiga 11,2 miljoner kr.

Endags - eller tvådagarstidningar

4 & För en dagstidning som kommer ut en eller två dagar i veckan, med undantag för sådana tidningar som omfattas av 5 och 6 åå, gäller att ett årligt driftsstöd på 1 493 000 kr länmas om tidningen uppfyller de krav som ställs i 1 kap. 4 & denna lag, och

1. har en till övervägande del abonnerad totalupplaga,

2. har en abonnerad medelnettoupplaga på minst 2 000 exemplar,

3. har minst 1 000 spaltmeter redaktionellt innehåll per kalenderår,

4. har en annonsandel som inte överstiger 50 procent av dess hela tidningsutrymme under ett kalenderår,

5. har en täckningsgrad som inte överstiger 25 procent,

6. har ett abonnemangspris för helår som inte understiger ett pris som fastställs av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

Med annonsandel avses andelen betalt utrymme av hela tidningsutrymmet under ett kalenderår.

5 & För en riksspridd dagstidning som kommer ut en dag i veckan och upp- fyller de krav som ställs i 1 kap. 4 & och 2 kap. 4 & första stycket 1—6 denna lag skall dock i stället lämnas ett årligt driftsstöd med ett belopp beroende på storleken av den abonnerade medelnettoupplagan enligt följande.

Belopp Minsta abonnerad medelnettoupplaga

2 958 000 kr 10 000 exemplar, 2 667 000 kr 9 000 exemplar, 2 328 000 kr 8 000 exemplar, 2 027 000 kr 7 000 exemplar eller 1 493 000 kr om den abonnerade medelnettoupplagan är mindre än 7 000 exemplar.

En dagstidning skall anses som riksspridd om huvuddelen av upplagan avsätts i olika delar av landet och i minst hälften av de blockregioner som ligger utanför utgivningsregionen. Blockregionerna fastställs av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

6 & Kommer en sådan rikspridd dagstidning som annars avses i 5 & ut två gånger per vecka länmas ett årligt driftstöd enligt följande.

Belopp Minsta abonnerad medelnettoupplaga 3 298 000 kr 10 000 exemplar, 2 958 000 kr 9 000 exemplar, 2 667 000 kr 8 000 exemplar, 2 328 000 kr 7 000 exemplar eller 1 493 000 kr om den abonnerade upplagan är mindre än 7 000 exemplar.

Begränsat driftsstöd

7 & Utan hinder av kraven på högsta täckningsgrad får ett begränsat driftsstöd lämnas med ett skäligt belopp, dock med högst 1 493 000 kr per år, till en dagstidning som har utgivningsorten

1. Gotlands kommun,

2. Borgholms eller Mörbylånga kommun,

3. Laholms kommun, eller

4. Haparanda, Kalix, Överkalix eller Övertorneå kommun. Begränsat driftsstöd enligt första stycket 4. får dock endast lämnas till en dagstidning som har ett redaktionellt innehåll som till minst 25 procent är skrivet på finska språket medan övervägande del är skriven på svenska språ- ket.

Utbetalning av driftsstöd

8 & Driftsstödet betalas ut månadsvis i förskott med en tolftedel av det drifts— stöd som beräknas för kalenderåret. Tidningen måste dock ha kommit ut minst sex hela kalenderrnånader innan driftsstöd lämnas första gången.

Avveckling av driftsstöd

9 5 Om det för en dagstidning lämnats driftsstöd under minst ett år och tid- ningen på grund av förändringar i hushållstäckning eller sänkt periodicitet till en eller två dagar per vecka inte längre berättigar till driftsstöd kan ett stödbe- lopp länmas för de närmaste två åren.

Första året efter det att rätten till driftsstöd upphört skall detta stödbelopp motsvara två tredjedelar av det driftsstöd som senast lämnats. Under det därpå följande året skall stödbeloppet motsvara en tredjedel av det oreduce- rade driftsstöd som senast lämnats.

3 kap. Distributionsstöd

1 & Distributionsstöd kan lämnas för varje abonnerat exemplar av en dagstid- ning som distribueras av ett distributionsföretag eller av ett postbefordrings- företag i lantbrevbärarturer eller särskilda tidningsutdelningsturer, om minst två tidningsföretag deltar i en samdistribution.

2 & Distributionsstödet skall årligen länmas med — 9,25 öre per exemplar för de första 7 miljonerna stödberättigade exemplar, — 7,40 öre per exemplar för exemplaren mellan 7 miljoner och 14 miljoner stödberättigade exemplar, — 5,55 öre per exemplar för exemplaren mellan 14 miljoner och 21 miljoner stödberättigade exemplar samt — 4,63 öre per exemplar för exemplaren över 21 miljoner.

3 & Distributionsstödet skall betalas till distributionsföretaget eller postbe- fordringsföretaget. Dessa företag skall tillgodoföra tidningsföretagen deras andel av beloppen. Stödet betalas månadsvis i efterskott.

4 & Distributionsstöd får förmedlas av ett distributionsföretag eller ett post- befordringsföretag som tillämpar en prissättning som innebär att storleken av den enskilda tidningens abonnerade upplaga inom ett distributionsområde inte inverkar på distributionsavgiften per distribuerat exemplar. För tidningar som kommer ut en dag per vecka får dock en annan prissättning tillämpas.

Om det förekommer väsentliga kostnadsskillnader på grund av tidningar- nas olika vikt per exemplar får prissättningen anpassas därefter på så sätt att den tyngre tidningen belastas med den merkostnad som den högre vikten in- nebär.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får föreskriva ytterligare villkor som skall förenas med en rätt att förmedla distributionsstöd.

5 & Ett distributionsföretag får inte förmedla distributionsstöd om distribu- tionsföretaget ägs av eller ingår i en koncern med ett eller några få tidnings- företag om inte detta särskilt medges.

Ett sådant medgivande får bara lämnas om företaget först samtyckt till att ett företag som deltar i samdistributionen efter framställning hos den myndig- het regeringen bestämmer skall kunna få del av de uppgifter som behövs för en bedömning av kostnader och kostnadsfördelning för samdistributionen.

6 5 Ett distributionsföretag får om det finns särskilda skäl medges rätt att som underentreprenör anlita ett tidningsföretag eller ett företag som ägs av eller in- går i koncern med ett tidningsföretag om

1. övriga tidningsföretag som deltar i samdistributionen inom distribu- tionsområdet godtar att underentreprenören anlitas och

2. distributionsföretaget och underentreprenören samtycker till att dessa övriga tidningsföretag skall kunna få de uppgifter som behövs för att kunna bedöma kostnader och kostnadsfördelning för en planerad eller pågående samdistribution.

7 & Två distributionsföretag får om det finns särskilda skäl medges rätt att samtidigt svara för stödberättigad samdistribution inom ett distributionsom- råde.

Som distributionsföretag anses därvid även ett postbefordringsföretags särskilda tidningsutdelningsturer, bortsett från lantbrevbäringsturer.

4 kap. Stöd för kompetensutveckling

1 5 Under åren 1996—2000 kan det beviljas ett stöd till dagstidningsföretag för kompetensutvecklande utbildningsinsatser inom det företagsekonomiska och inforrnationstekniska området om

1. driftsstöd lämnas för tidningen eller om tidningen befinner sig i ett marknads- och konkurrensmässigt underläge,

2. tidningsföretaget någon gång under de närmast föregående fem åren genomfört betydande rationaliseringsåtgärder och 21

3. om utbildningen kan antas bidra till att vidmakthålla effekterna av dessa rationaliseringsåtgärder.

2 & Stöd för kompetensutveckling lämnas med ett belopp som motsvarar hälften av utbildningskostnaden, dock med högst 5 000 kr per år och anställd som undergår utbildning och med högst 70 000 kr per år. För en- och två- dagarstidningar kan dock högst 15 000 kr per företag och år beviljas och för storstadstidningar högst 200 000 kr.

3 & Stödet för kompetensutveckling betalas ut i efterskott.

5 kap. Övriga bestämmelser

1 5 Om ett tidningsföretag helt eller delvis pantsatt sitt förväntade presstöd innan det fattats beslut om presstöd skall stödet bestämmas till högst hälften av vad som annars skulle ha beviljats.

2 & Om ett tidningsföretag oriktigt uppburit stöd enligt denna lag skall det oriktigt erhållna beloppet återbetalas.

3 & Vid tillämpningen av denna lag får hänsyn inte tas till vare sig tidningens politiska inställning eller dess ställningstagande i enskilda frågor.

4 & Beslut om presstöd enligt denna lag får inte överklagas.

5 & Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996, då presstödsförordningen (1990z524) upphör att gälla.

Om driftsstöd betalats ut för en dagstidning för hela år 1995 enligt äldre bestämmelser och tidningen enligt de nya betämmelserna inte berättigar till driftsstöd skall för tidningen i stället betalas ut ett stödbelopp. Detta stöd- belopp skall motsvara det driftsstöd som senast betalats utan reducering år 1996 samt reducerat med en femtedel år 1997, två femtedelar år 1998, tre femtedelar år 1999 och med fyra femtedelar år 2000.

2. Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200)

såvitt avser definitionen av allmän nyhetstidning i 3 kap. 12 å andra stycket.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 kap. 12 & Med allmänna nyhetstidningar Med allmänna nyhetstidningar

förstås sådana publikationer av förstås sådana publikationer av dagspresskaraktär som normalt ut- dagspresskaraktär som utkommer i kommer med minst ett nummer varje pappersutgåva och normalt med vecka. minst ett nummer varje vecka. Pub-

likationer, för vilka presstöd lämnas enligt presstödslagen (1995:000), anses som allmän nyhetstidning.

3. Förslag till lag om ändring i lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam

Härigenom föreskrivs att 16, 18, 21 och 24 åå samt anvisningarna 1. till 1 & och till 24 & lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam skall ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

165

I fråga om periodisk publikation för vilken utgivaren äger rätt till återbetalning av skatt enligt 24 &, föreligger redovisningsskyldighet endast om det sammanlagda be- skattningsvärdet av publikationens annonser för beskattningsår över- stiger 60 000 kr. I annat fall före- ligger redovisningsskyldighet om sarmnanlagda beskattningsvärdet för beskattningsåret överstiger 20 000 kr. Är ett beskattningsår längre eller kortare än tolv månader skall de an- givna gränserna räknas upp eller ned i motsvarande mån.

I fråga om periodisk publikation för vilken utgivaren äger rätt till avdrag av skatt enligt 24 &, före- ligger redovisningsskyldighet endast om det sammanlagda beskattnings- värdet av publikationens annonser för beskattningsår överstiger 60 000 kr. I annat fall föreligger redovis- ningsskyldighet om sammanlagda beskattningsvärdet för beskattnings- året överstiger 20 000 kr. Är ett beskattningsår längre eller kortare än tolv månader skall de angivna grän— serna räknas upp eller ned i mot- svarande mån.

185

Lämnas återbäring, bonus eller annan förmån, som icke utgör s.k. villkorlig rabatt, i efterhand och av- ser förmånen något för vilket skatt- skyldighet inträtt, får avdrag för den del av den tidigare redovisade skatten som belöpt på förmånen göras i den ordning som gäller för den skattskyldiges redovisning för reklamskatt. Avser förmånen sådan annons i periodisk publikation, för vilken skattskyldighet inträtt under tidigare kalenderår, får avdraget dock ej överstiga den skatt som den skattskyldige erlagt eller haft att erlägga för det tidigare året minskat med belopp som återbetalats enligt 24 &.

Lämnas återbäring, bonus eller annan förmån, som icke utgör s.k. villkorlig rabatt, i efterhand och av— ser förmånen något för vilket skatt- skyldighet inträtt, får avdrag för den del av den tidigare redovisade skatten som belöpt på förmånen göras i den ordning som gäller för den skattskyldiges redovisning för reklamskatt. Avser förmånen sådan annons i periodisk publikation, för vilken skattskyldighet inträtt under tidigare kalenderår, får avdraget dock ej överstiga den skatt som den skattskyldige erlagt eller haft att erlägga för det tidigare året efter sådant avdrag som avses i 24 &.

Uppkommer förlust på fordran för vilken reklamskatt redovisats, äger första stycket motsvarande tillämpning. Har avdrag för skatt för sådan ford- ran gjorts och inflyter därefter betalning, skall redovisning åter lämnas för

24 den skatt som belöper på det betalda beloppet.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

215

Redovisningsperiod omfattar två kalendermånader. Skattskyldig som, i förekommande fall efter sådan åter- betalning eller befrielse som avses i 24 5, för närmast föregående beskattningsår har redovisat eller skulle ha redovisat reklamskatt med minst 300 000 kronor skall dock lämna deklaration för varje kalen— dermånad.

Redovisningsperiod omfattar två kalendermånader. Skattskyldig som, i förekommande fall efter sådant av- drag som avses i 24 &, för närmast föregående beskattningsår har redo— visat eller skulle ha redovisat reklam- skatt med minst 300 000 kronor skall dock lämna deklaration för varje kalendermånad.

245

Till skattskyldig, som redovisat reklamskatt för annonser i själv- ständig periodisk publikation, som har karaktär av dagspress, populär- press eller fackpress, återbetalar beskattningsmyndigheten så stor del av den erlagda skatten för ett beskattningsår som svarar mot en skattepliktig omsättning om, såvitt gäller dagspress högst I 2 miljoner kronor för helt år och, såvitt gäller annan press, högst 6 miljoner kro- nor för helt år. Återbetalning sker efter utgången av varje halvt beskatt- ningsår. För första halvåret av ett beskattnin gsår får återbetalat belopp ej överstiga skatten på en omsättning om hälften av det nämnda beloppet. Är ett beskattningsår längre eller kortare än tolv månader skall de angivna gränserna räknas upp eller ned i motsvarande mån.

Föreligger rätt till återbetalning enligt första stycket får beskatt- ningsmyndigheten, om den skatte- pliktiga omsättningen kan förväntas med säkerhet icke överstiga det högsta belopp för helt år som anges i första stycket, medge befrielse från skyldighet att inbetala reklamskatt.

Om synnerliga skäl föreligger, kan beskattningsmyndigheten åter- betala skatt tidigare än som anges i första stycket.

En skattskyldig som för ett beskattningsår har att redovisa skatt för annons i en självständig perio- disk publikation, som har karaktär av dagspress, populärpress eller fackpress får vid redovisningen göra avdrag med så stor del av skatten som svarar mot en skattepliktig om- sättning om högst 12 miljoner km- nor för helt år för dagspress och 6 miljoner kr för helt år för poulär- press och fackpress.

Om redovisningsperioden avser en del av ett beskattningsår skall avdragsbeloppen i stället fördelas proportionellt efter redovisnings- periodens längd eller efter den tid en självständig periodisk publikation utkommit, om publikationen inte kommit ut :under hela året.

Om en skattskyldig inte kan till- godogöra sig avdrag för en redo- visningsperiod får avdrag göras för det återstående beloppet vid något av de påföljande redovisningstillfällena under samma beskattningsår. Vid den sista redovisningsperioden för beskattningsåret får den skatt- skyldige göra avdrag för återstoden av det avdrag som han är berättigad till enligt första stycket. Skattemyn- digheten skall återbetala det belopp som överstiger skatten för perioden.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Anvisningar

till l ä

]. Meddelande anses som reklam även när meddelandet innefattar erbju- dande om inköp eller motsvarande.

Med avsättning förstås försäljning eller annan omsättning som normalt sker mot vederlag.

Bilaga till annan publikation än En annonstrycksak eller en re— reklamtrycksak anses som själv- klamtrycksak som distribueras som ständig trycksak och dessutom som bilaga till annan publikation än annons i publikationen. reklamtryeksak anses inte som

annons i publikationen utan endast som självständig trycksak.

till 24 &

Skattskyldig som ger ut annons- Skattskyldig som ger ut annons- blad, program, katalog eller liknan- blad, program, katalog eller liknan- de trycksak är inte berättigad till de trycksak är inte berättigad till återbetalning av reklamskatt för avdrag för sådan trycksak. sådan trycksak.

Periodisk publikation som innehåller annonser och som till övervägande del tillhandahålles gratis eller till pris som avsevärt understiger vad som är skäligt anses som annonsblad.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

4. Förslag till presstödsförordning

Regeringen föreskriver följande.

1 & Grundläggande föreskrifter om direkt presstöd finns i presstödslagen (l995:000).

2 & Ansökan om presstöd enligt presstödslagen skall ges in till Presstöds- nämnden.

Presstödsnämnden får lämna föreskrifter om vilka uppgifter en ansökan skall innehålla och vilka intyg, försäkringar och andra handlingar som skall fogas till ansökan.

3 5 Ansökan om stöd till kompetensutveckling skall ges in till Presstöds— nämnden senast sex månader efter det att utbildningen avslutats.

4 % Framställning enligt 3 kap. 7 & presstödslagen om att få del av uppgifter för att bedöma kostnader och kostnadsfördelning för samdistribution skall göras hos Presstödsnämnden.

5 & Beslut om driftsstöd skall grunda sig på uppgifter om förhållandena under föregående kalenderår.

6 & Med blockregioner enligt 2 kap 5 & andra stycket presstödslagen avses de regioner som framgår av bilaga till denna förordning. (Ej med här)

7 & Tidningsföretag skall för att få del av distributionsstöd skriftligen för— binda sig att överlämna hela distributionsarbetet till distributionsföretaget respektive postbefordringsföretaget i varje område där tidningen deltar i stöd- berättigad samdistribution samt att avstå från egen distribution av abonnerad dagstidning inom alla områden där stödberättigad samdistribution förekom- mer och påbörjas vid en tidpunkt då den egna tidningen kan följa med.

8 5 Ett distributionsföretag får förmedla distributionsstöd om företaget

1. inom sitt verksamhetsområde anordnar samdistribution där det finns förutsättningar för en stödberättigad samdistribution,

2. håller samdistributionen öppen för samtliga dagstidningar som vid en och samma tidpunkt är driftsstödsberättigade,

3. delger anbud på samdistribution inom ett distributionsområde till samt- liga dagstidningar som har undertecknat förbindelse enligt 7 5 samt

4. endast samdistribuerar sådan dagstidning som har en i huvudsak betald upplaga och ett abonnemangspris som inte uppenbart avviker från det pris som i allmänhet tillämpas av tidningar i motsvarande kategori. Ett postbefordringsföretag får förmedla distributionsstöd om företaget uppfyller förutsättningama i första stycket 2—4.

9 & Presstödsnämnden får meddela föreskrifter om uppehåll i normal utgiv- ning enligt 1 kap. 3 & tredje stycket presstödslagen och om abonnemangspris enligt 2 kap. 4 & 6. presstödslagen.

10 & Presstödsnämnden får meddela föreskrifter om vad som närmare avses med

1. totalupplaga och medelnettoupplaga,

2. huvuddelen respektive övervägande delen av abonnerad upplaga enligt 2 kap. 1 och 4 && presstödslagen (l995:00),

3. i huvudsak betald upplaga och abonnemangspris enligt 8 & första stycket 4 denna förordning.

11 & Presstödsnämnden får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställigheten av presstödslagen.

12 & Återbetalning enligt 5 kap. 2 & presstödslagen skall ske till Presstöds- nämnden.

13 & Direkt presstöd enligt presstödslagen (l995:000) betalas ut av Press— stödsnämnden.

Denna förordning träder i kraftden 1 januari 1996.

5. Förslag till förordning om ändring i författningssamlingsförordningen ( 1976:725)

Regeringen föreskriver att bilaga 1 till författningssamlingssförordningen ( 1976:725) skall ha följande lydelse.

Författningssamlingar för centrala myndigheter Utgivande Förkortning Särskild föreskrift myndighet

Statens kulturråds KRFS Utnyttjas också av Konstnärsnämn— författnings- den, Kungl. biblioteket, Riksanti- samling kvarieämbetet och Statens historiska

museer, Arkivet för ljud och bild, Statens konstmuseer, Styrelsen för Sveriges författarfond, Presstöds- nämnden, Taltidningsnämnden, Talboks— och punktskriftsbiblioteket

Statens kämkraft- inspektion

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1996.

* -; _ggrtm_1'”'ie_ _'M£Q,nf l' Mitä iålwsåtdh'låhäl

a ni n min—"ä' [ful. I'M eviden- |-|: nu är . % . = | att... a El. '.'.:tr_n m;. .|.'|.||1 'I'ii Fl" l'. ”"". Timm.

; .. timer.—W Mammamwmu.

1" -:r-___.|:-':'J_l' måfå? | ”'le ”WH. . . näää..-

_r.|_'1_1|l|..|Lr'3fl-i'.||l|lll_t, _ _.._ -. _e_ —»_.A> — vaggan—mak wu. mi angel” (J.H.-l & ab.-untrvltu BIT-luff— & MM' ..matougmn- mud" --- "HN—' ”*”-l'hl' "warm

MQHWMWWW- gudarna

. mm iof-sil att?! invite. mutan asia »w'm '.'"- --u — .-,-,... bara "in "':. hwar—'=-

. W .Lrtttåwmm &;va

.net—mahn ' uttalat fli-anmäla .

&%%th * '?”b'n ' " " ""* |' '| .fl"'."r"|. —|W|Jr|afi'al.-nn1w£

_ . __ _ rim.-ultimat

._.,_+,-.___!._; . __.._____ __|—_;,._-.__ |__- ___._____

L :..: "' .|'.u.| lll-'r.LJ..|'!.'.11|'||W-||

-—-A-—-..-__._.' __

om permit mt. amt mur-| gammal u...-...a

Bakgrund

1. Statens stöd till dagspressen — utvecklingen

1.1. Pappersskatt, omsättningsskatt och mervärdesskatt

Redan 1948 undantogs dagspressen från viss skattskyldighet, det gällde då en pappersskatt som infördes vid denna tidpunkt. När omsättningsskatten in- fördes 1959 undantogs även då dagstidningarna. Motiven för detta angavs av 1952 års kommitté för indirekta skatter vara av dels skatteteknisk, dels prin— cipiell art. Det åberopades bl.a. svårbemästrade problem vid gränsdragningen mellan vad som kunde anses vara yrkesmässigt och icke yrkesmässigt ut— givna publikationer samt att tidningspressen i de flesta länder som infört kon— sumtionsbeskattning undantagits från sådan beskattning (SOU 1957:13, s. 1 13 f.).

I samband med att mervärdesskatten senare ersatte omsättningsskatten dis- kuterades skattskyldighet för dagstidningarna. 1960 års Allmänna skatte- beredning utgick i sitt förslag om mervärdesskatt från att tidningarnas omsätt— ning skulle beskattas till den del den inte bestod av annonsintäkter (SOU 1964:25). Moms föreslogs således på samtliga intäkter med undantag för in— täkter av annonsuppdrag och annonsförmedling. Förslaget byggde på rent skattetekniska bedömningar om bl.a. likabehandling och ett bredare skatteun- derlag. Tidningsföretagens annonsintäkter skulle vara mervärdesskattebefria- de med avdragsrätt för ingående moms i den delen. [ reservationer framfördes andra förslag bl.a. om fullständig momsbefrielse för dagstidningarna med in— nebörd att även den dåvarande skattebelastningen i form av ingående omsätt— ningsskatt skulle upphöra. Denna konstruktion blev delvis den som genom— fördes (prop. 1968:100, bevillningsutskottet 1968z45), dock först sedan två pressutredningar verkat. Den ordning som infördes innebar härutöver att an- nonsintäktema i stället blev mervärdesskattebelagda.

1.2 1963 års pressutredning

Under 1950—talet lades i genomsnitt ned 6 tidningar om året. I början på 1960—talet ansåg sig inte Landsorganisationen längre ha råd att ge årliga bi— drag till Ny Tid i Göteborg eftersom man dragit på sig stora kostnader genom köpet 1956 av Stockholms-Tidningen och Aftonbladet. Ny Tid tvingades upphöra med 6—dagarsutgivning.

Ungefär samtidigt — år 1963 — tillsatte den socialdemokratiska regeringen den första pressutredningen med uppgift att göra en ingående analys av tid-

ningspressens utveckling under efterkrigstiden och dess aktuella situation. I direktiven till utredningen framhölls att de ekonomiska förutsättningama för tidningspressen helt hade ändrats under efterkrigstiden, vilket de många tid- ningsnedläggningarna och koncentrationen inom pressen under denna tid bar vittne om. Även om dessa företeelser delvis kunde vara ett uttryck för en nödvändig strukturrationalisering inom tidningsvärlden innebar utvecklingen enligt direktiven att allvarliga konsekvenser kunde uppkomma för det prak— tiska utnyttjandet av tryckfriheten.

Pressutredningen lade 1965 fram betänkandet Dagstidningarnas ekono- miska villkor (SOU 1965:22). Utredningen fann att koncentrationsprocessen, som tagit sin början under 1950-talets första år, inneburit att antalet tidnings- företag minskat med 35 procent, eller med 39 procent om även tvådagarstid— ningarna inkluderades. Koncentrationsprocessen hade främst träffat de min— dre tidningarna på utgivningsorter med flera tidningar; i första hand hade bor- gerliga tidningar drabbats. Den samlade upplagan hade visserligen stadigt ökat men detta bidrog i praktiken till den ökade lokala koncentrationen.

Enligt utredningen måste man visserligen acceptera att tidningsföretagen även i framtiden — beroende på tekniska och demografiska förutsättningar — måste vara förhållandevis små, men man borde sträva efter att vidga sprid- ningsområdena. Uppgifterna för staten kunde med andra ord inte vara att bi- behålla den rådande strukturen på tidningsmarknaden. Den borde i stället syfta till en strukturrationalisering, med tyngdpunkten på regiontidningar, som ökade antalet bärkraftiga tidningsföretag inom varje konkurrensområde.

Utredningen fann att ett statligt tidningsstöd borde införas och i huvudsak kanaliseras till andratidningama. Det borde ges en sådan utformning att det möjliggjorde såväl konsolidering av existerande företag som dessutom etable— ring av nya tidningar. Utredningen fann att den enda vägen att skapa bärkraft hos de förlustbringande företagen var koncentrerade insatser som kunde bli hjälp till självhjälp. Man övervägde möjligheterna för en stödform där stöd utdelades dels efter behov, dels genom koncentrerade insatser till vissa tid- ningar för att möjliggöra en fortsatt rationalisering och utbyggnad av tidnings— företagen. Svårigheterna låg i att finna en sådan sammansättning av ett organ för utbetalning av stödet att dess oberoende och effektivitet inte kunde ifråga- sättas. Enligt utredningen kunde det särskilda organet bli enbart en omväg att fördela stödet efter intressegrupperingar. Utredningen fann att den enda möj— liga vägen att överföra ett statligt tidningsstöd till enskilda företag var att gå över partierna. Bidraget borde förbindas med villkoret att medlen användes för stöd i valfri form till tidningar, och tidningsstödet borde ges genom för ändamålet särskilt tillskapade och från partierna organisatoriskt fristående or— gan. 25 miljoner kr per år kunde enligt utredningen vara lämpligt att avsätta för det föreslagna stödet , detoch borde fördelas mellan partierna i förhållande till deras röstetal vid allmänna val. Utredningens förslag var inte enhälligt utan en reservation vände sig mot det ingrepp i en fri och oberoende tid—

ningspress förslaget kunde innebära. I ett särskilt yttrande förordades en samordning av presstöd och partistöd.

Dagspressbranschen var inte alls beredd att acceptera det föreslagna stödet. Svenska Tidningsutgivareföreningen avvisade bestämt alla åtgärder som skulle kunna få strukturella effekter, vilket ansågs stå i strid med tryckfrihets- förordningen. Det ansågs vidare vara ett allvarligt ingrepp i den fria konkur- rensen, som skulle sätta marknadsmekanismerna ur spel. Man hävdade att de svagare tidningarnas problem kunde lösas med generella åtgärder. Det förhål— landet att starka tidningar "i viss mån kunde sägas dra fördel av sådana åtgär— der" fick inte vara avgörande.

Även andra remissinstanser var kritiska och detta medförde att förslaget inte genomfördes som det lagts fram.

1.3 1967 års pressutredning

1963 års pressutrednings förslag förverkligades således inte; i stället fatta- des hösten 1965 ett riksdagsbeslut om statsbidrag till de politiska partiernas opinionsbildande verksamhet (prop. 19651174, bet. KU44 och bet. SU 192, rskr. 452 och 453). Moderaterna och Folkpartiet motsatte sig partistödet. Folkpartiet, som i och för sig inte var emot ett partistöd, motsatte sig förslaget eftersom man såg det som ett maskerat dagspresstödl. Panistödet räckte inte till för att rädda Stockholms-Tidningen utan denna lades ned i februari 1966.

I ett betänkande samma år underströk konstitutionsutskottet (bet. KU 1966226) att partistödet inte fick medföra att statsmakterna lämnade tidningar- nas särskilda ekonomiska problem utan vidare beaktande. Utskottet ansåg att en utredning borde ske om möjligheterna att förbättra dagspressens ekono- miska villkor, och riksdagen anhöll hos regeringen om en sådan utredning (rskr. 1966: 128).

År 1967 tillsattes en ny pressutredning med uppdrag att undersöka dags— pressens ekonomiska villkor och möjliga åtgärder i syfte att förbättra dessa villkor. I direktiven framhölls att det torde kunnas förutsättas att det statliga partistödet inte medfört och inte skulle komma att medföra någon avgörande ändring i de ekonomiska villkoren för tidningar med finansiella svårigheter. Vid remissbehandlingen av 1963 års pressutrednings förslag och genom den offentliga debatten hade framgått att det på många håll fanns betydande sym- patier för ett ökat statligt stöd till dagstidningarna.

Utredningen föreslog 1968 i betänkandet Dagspressens situation (SOU 1968z48) införande av samdistributionsrabatt med 1 kr per årgångsexemplar för endagstidningar, 2 kr för tvådagarstidningar, 3 kr för 3—5-dagarstidningar och 5 kr för 6—7-dagarstidningar. En sådan stimulans syntes vara nödvändig

lKommunikationspolitik och kommunikationsforskning, Rapport från ett sym- posium anordnat av massmedieseminariet vid Göteborgs universitet och Föreningen Svenska Masskommunikationsforskare, 23—25 april 1980, s. 81 f. 35

för att de på varje ort tätast spridda tidningarna skulle kunna acceptera en kostnadsfördelning som inte tog hänsyn till spridningsintensiteten.

Utredningen konstaterade vidare att dagstidningarnas ekonomiska situation generellt inte var otillfredsställande utan, svårigheterna var främst koncentre- rade till andkatidningsföretagen. Det föreföll utredningen uppenbart att dessa i vissa fall — som regel efter en ekonomisk sanering — kunde överleva i konkur- rensen. I åtskilliga fall var dock andratidningamas ekonomi så undergrävd, att företagen själva saknade resurser att pröva sådana omläggningar som på längre sikt skulle kunna tänkas ge ekonomisk bärkraft.

Statliga lån borde därför kunna ges för såväl investeringar som för andra åtgärder, t.ex. marknadsföringsåtgärder, som bedömdes vara nödvändiga för att på längre sikt göra ett företag konkurrenskraftigt. Som villkor för långiv— ningen borde med andra ord uppställas det kravet, att företaget genom en rea— listisk plan kunde visa att de föreslagna-. åtgärderna var av betydelse för att säkra företagets livskraft på längre sikt. Prioritet borde ges åt sådana åtgärder som gagnade samverkan mellan tidningsföretag i syfte att nedbringa kost— nadsnivån. Lånen föreslogs förenas med fem års amorteringsfrihet och en räntebefn'else för en tid av i' huvudsak tre år. Prövningen av låneansökningar borde omhändertas av en särskild styrelse, där högt kvalificerad företagseko- nomiskt juridisk och bankrnässig expertis borde vara företrädd.

Utredningens förslag resulterade i en proposition till 1969 års riksdag med förslag om inrättandet av dels en Pressens lånefond, dels en samdistributions- rabatt. I huvudsak fö'lj'de propositionen utredningsförslaget (prop. 1969148, statsutskottet 1969: 107).

Pressens lånefond, som inrättades år 1969, var den första direkta stödåt- gärden. Budgetåren 1969/70—1973/74 tillgodofördes fonden 125 miljoner kr och vid utgången av denna femåriga försöksperiod hade lån beviljats till ett belopp av 81,3 miljoner kr. Drygt 80 procent av utlåningen avsåg maskin- investeringar. Omkring 15 procent hade betecknats som saneringslån. Något större belopp tycktes inte ha utlånats för marknadsföringsåtgärder. Mycket få ansökningar avsåg samverkansprojekt. Däremot hade konkurrerande tid- ningar på sex orter erhållit var sitt lån för i huvudsak maskininvesteringar. Utlåningen till tidningar på dessa orter uppgick till omkring hälften av den totala utlåningen under de sex första åren.

1.4. Införandet av produktionsstöd och reklamskatt

Mot bakgrund av att de nya åtgärderna med lånefond och samdistributions- rabatt inte lyckats förbättra andratidningamas bekymmersamma läge tog den socialdemokratiska regeringen upp frågan om kontanta driftbidrag — s.k. pro- duktionsbidrag — till tidningar i marknadsmässigt underläge med de borger- liga partiema. Bidragen avsågs fördelas efter en automatisk metod till dags— tidningar som på sin utgivningsort hade en upplagemässigt större konkurrent,

och finansieras med en annonsskatt. Regeringen fick Centerpartiets stöd på vissa villkor och även Folkpartiet anslöt sig nu till tanken på ett selektivt stöd. Folkpartiet förklarade att ett sådant stöd behövdes för att bevara en mångsidig tidningsdebatt, men man begärde vissa justeringar med innebörd att vissa folkpartitidningar skulle få stöd trots att de var största tidningar på resp. ut- givningsort. Socialdemokratema och Centerpartiet som ville ha bredast möj- liga uppslutning gick Folkpartiet tillmötesZ. Regeringen föreslog i en proposi— tion till 1971 års riksdag (prop. l97l:27, bet. SkU 30) att statsmakterna skulle ge andratidningarna ett direkt bidrag till deras löpande produktion. En andratidning definierades därvid som en allmän nyhetstidning av dagspress- karaktär, vilken normalt utkom med minst ett nummer per vecka och som på sin utgivningsort hade en upplagemässigt större konkurrent. Bidraget skulle beslutas av Styrelsen för Pressens lånefond, som också fick möjlighet att be- sluta om bidrag till sådana tidningar, som även om de inte hade andratid— ningsposition, uppenbarligen hade samma svårigheter. På motsvarande sätt kunde den besluta att inte ge bidrag till en andratidning om den inte hade så- dana svårigheter. I förordningen lades dock uppgiften att besluta om bidrag på Presstödsnämnden.

Riksdagen beslutade i enlighet med propositionen (bet. KU 1971 :32). För att finansiera det utökade presstödet och viss statlig informationsverk- samhet beslöts (prop. 197lz28) samtidigt att det skulle införas en skatt på an- nonser. Skattesatsen som ursprungligen tänkts vara 10 procent för all press bestämdes på Centerpartiets förslag till 6 procent för annonser i allmänna ny— hetstidningar och 10 procent för andra publikationer med en avdragsrätt på 3 miljoner kr per år2.

Införandet av annonsskatten föranledde den reklamutredning somsuttit sedan 1966 att prioritera arbetet med en allmän reklampålaga. Reklamutred- ningen avgav 1972 delbetänkandet Beskattning av reklamen (SOU 19726) och föreslog där en allmän reklamskatt på 10 procent, bl.a. i syfte att dämpa reklamens volym. Dagspressen hade krävt en sådan allmän reklamskatt för att inte bli missgynnad i förhållande till andra medierz.

I propositionen 1972:58 om skatt på annonser och reklam föreslogs oför- ändrade skattesatser och grundavdrag för dagspressen. I samband. med riks- dagsbehandlingen uttalade skatteutskottet att det i princip biträdde Reklam- utredningens uppfattning att bottenavdrag av denna storlek inte var motiverat av skattetekniska skäl utan avdraget borde närmast betraktas som en del av presstödet (bet. SkU 1972129). Riksdagen godtog i huvudsak propositionens förslag. I samband med denna utbyggnad av annonsskatten till en allmän re- klamskatt genomfördes en kraftig förstärkning av produktionsbidraget, fram-

2Kommunikationspolitik och kommunikationsforskning, Rapport från ett sym— posium anordnat av massmedieseminariet vid Göteborgs universitet och Föreningen Svenska Masskommunikationsforskare, 23—25 april 1980, s. 81 f. 37

för allt till storstadstidningar och övriga andratidningar (prop. 1972z59, bet. KU 1972229, rskr. 1972z203).

1.5 1972 års pressutredning

I samband med den ovannämnda förstärkningen 1972 uttalades i propositio- nen att tiden var mogen att tillsätta en ny pressutredning. Konstitutions- utskottet — som redan i samband med införandet av produktionsbidrag uttalat att en kommitté borde tillsättas — instämde och framhöll att utredningen borde ges en bred parlamentarisk förankring och innehålla företrädare för tidnings— branschen.

1972 års pressutredning tillsattes i enlighet med konstitutionsutskottets önskemål, och fick i uppdrag att bl.a. ange ett mer preciserat mål för stats- makternas handlande gentemot dagspressen och att utvärdera det direkta presstödet, samt i mån av behov komma med förslag till förändringar. Utred- ningen avlämnade 1975 betänkandet Statlig presspolitik (SOU 1975:79). Utredningen framhöll att det övergripande målet för mediepolitiken borde vara att massmedierna skulle medverka till att förstärka och fördjupa den svenska demokratin. Man skulle därvid ta sikte på de speciella särdrag som kännetecknar Sverige med stark betoning på representativiteten och med orga— nisationerna som ett viktigt inslag. Utifrån den ståndpunkten kunde man hävda att dagstidningarna framför allt skulle upprätthålla fyra funktioner: de borde (1) ge allsidig information, (2) kommentera skeenden i samhället, (3) utöva kontroll och granskning av olika makthavare samt (4) underlätta kommunikationen inom och mellan organiserade grupper i samhället.

I informationsfunktionen angavs ligga att massmedierna borde ge den in- formation som var nödvändig för att medborgarna skall kunna ta ställning i samhällsfrågor samt att de förtroendevalda genom massmedierna borde få lö— pande information om enskildas och organisationers uppfattningar i politiska

frågor. När det gäller gruppkommunikationsfunktionen framhölls att det som en

integrerad del i den politiska processen ingick deltagande från en lång rad politiska, fackliga och andra ideella organisationer. Det var enligt utredningen nödvändigt att kommunikationen inom grupperna fungerade så att dessa verk— ligen blev representativa företrädare för medlemmarna. Man kunde påstå, framhöll utredningen, att det framför allt var genom tidningar och tidskrifter som det var möjligt att med deltagande av ett större antal medlemmar föra en intern debatt. Utredningen ansåg att det var av stor vikt att tidningar anknutna till politiska, fackliga och andra ideella organisationer fick möjlighet att exis- tera. Syftet var inte enbart att underlätta kommunikationen inom de olika grupperna utan också att åsikter och meningar genom tidningarna skulle bli kända för andra grupper.

1972 års pressutredning lade vidare fram ett förslag till handlingsprogram med det övergripande målet att vidmakthålla och om möjligt förbättra den kommunikation som sker genom dagstidningar. Ett representativt demokra- tiskt system krävde enligt utredningen ett intensivt utbyte av idéer samt kun— skap om olika opinioner och en förutsättning för detta var enligt utredningen mångfald inom pressen. Utredningen underströk att tidningskoncentrationen inte fick gå så långt att makten över tidningarna begränsades till några få — de kunde vara privatpersoner eller organisationer. Alla betydande meningsytt- ringar måste ha tillgång till organ där de kunde framföra de egna budskapen och där det fanns plats för intern debatt.

Utredningen fann att det var nödvändigt att fortsätta med selektiva bidrag om det stmkturekonomiska målet om mångfald skulle kunna uppnås. Ut— redningen ville alltså behålla produktionsbidraget men föreslog en rad föränd- ringar bl.a. att andratidningsbegreppet skulle överges, eftersom det var oklart och hade lett till vissa svårigheter vid användningen. I stället skulle hushålls— täckningen utgöra en bedömningsgrund. Produktionsbidragen föreslogs även i fortsättningen vara knutna till pappersförbrukningen. Utredningens majoritet fann att de eftergifter som tidigare gjorts åt Folkpartiet, och som medfört att tre vinstgivande högtäckningstidningar årligen fått stöd, inte var befogade3.

Utredningen som funnit att bristen på nyetableringar inom dagspressen var ett allvarligt problem föreslog vidare att det skulle införas en ny stödform — etableringsstöd — för främst nyetableringar av tidningar med en periodicitet av 1—3 dagar per vecka. Stödet skulle betalas med ett belopp som motsvarade 1 1/3 produktionsbidrag för lågtäckningstidningar.

Utredningen föreslog också en ny bidragsform — utvecklingsbidrag — av— sedd för tidningar som inte kunde få produktionsbidrag men som ändå hade ekonomiska svårigheter. Bidraget skulle vara tillfälligt och utbetalas till sam- ma tidning under högst två år av en fyraårsperiod med högst 600 000 kr för fådagarstidningar och 1 200 000 kr för flerdagarstidningar.

Samdistributionsrabatten ansågs ha fungerat synnerligen tillfredsställande och det föreslogs att den skulle behållas i huvudsak oförändrad. Möjligheten för flera distributionsföretag att samtidigt bedriva samdistribution inom ett område borde dock tas bort, och postverket borde tillåtas att förmedla samdis- tributionsrabatt för tidningsutbärning på lantbrevbärarlinjer. Dessutom före— slogs att administrationen av rabatten skulle överföras från Statskontoret till Presstödsnämnden.

1972 års pressutredning föreslog vidare att statliga stimulansåtgärder skulle sättas in för att främja lokal samverkan dels på produktionssidan, dels

3Kommunikationspolitik och kommunikationsforskning, Rapport från ett sym- posium anordnat av massmedieseminariet vid Göteborgs universitet och Föreningen Svenska Masskommunikationsforskare, 23—25 april 1980, s. 81 f.

inom annonsförsäljningen och att statliga bidrag skulle ges till sådana branschprojekt som främjade mångfalden inom branschen.

Utredningen fann att Pressens lånefond haft stor betydelse då det gällt finansieringen av förnyelsen av den tekniska utrustningen inom många tid- ningsföretag. Syftet att stimulera samverkan mellan tidningar hade dock inte uppnåtts. Enligt utredningen var det snarare så att finansieringsmöjligheterna genom lånefonden på flera orter kunde ha lett till att en tänkbar samverkan uppskjutits i tiden. Utredningen föreslog att lån ur fonden i framtiden i hu— vudsak endast borde beviljas dels för projekt där ett kredittillskott var en förutsättning för att samverkan mellan tidningar skulle komma till stånd, dels till tidningar som inte lyckats uppnå ett acceptabelt samverkansavtal med an- nan tidning och som inte hade andra finansieringsmöjligheter för en nödvän— dig investering.

Utredningens olika förslag lades i huvudsak till grund för statsmakternas beslut om vissa förändringar av stödet till dagspressen fr.o.m. 1976 (prop. 1975/761131, bet. KU 46, rskr. 260). Besluten innebar således både en bety- dande ökning av stödet och nya regler för bidragsgivningen. Utredningsför— slaget om förbud för två distributionsföretag att bedriva samdistribution inom ett område genomfördes inte. Inte heller genomfördes utredningsmajoritetens förslag i fråga om de folkpartistiska vinstgivande högtäckningstidningarna. Den socialdemokratiska regeringen stod i propositionen fast vid den politiska kompromissen från år 1971.

Våren 1977 beslöt riksdagen om en ökning av och ändrade regler för sam— distributionsrabatten (prop. 1976/77:99 och 100, bet. KU 1976/77:42, rskr. 260). Senare samma år föreslog regeringen en höjning av produktionsbidra— gen, ökade bidrag för produktionssamverkan mellan tidningsföretag, höjd samdistributionsrabatt samt dessutom en sänkning av reklamskatten på annonser i dagspress från 6 till 3 procent och en höjning av grundavdraget för reklamskatten på annonser i dagspress. Riksdagen beslutade i enlighet med förslagen och de nya reglerna trädde i kraft den 1 januari 1978 (prop. 1977/78:58, bet. KU 16, rskr. 76). I propositionen hade departementschefen uttalat att stödformernas effekter och betydelse borde utvärderas och riksda- gen, som delade denna bedömning, begärde en översyn av presstödet under medverkan av de politiska partierna. Riksdagen framhöll att presstödet måste vara konstruerat så att huvuddelen av medlen gick till de lågtäckningstid- ningar som bl.a. på grund av underläge på annonsmarknaden inte kunde täcka sina utgifter genom inkomsten från tidningsrörelsen och som därför var beroende av produktionsbidragen för sin fortsatta existens. Vid översynen borde man enligt riksdagen uppmärksamma de svårigheter som vissa flerda— garstidningar med särskilt låg hushållstäckning hade. Vidare borde man sär— skilt belysa vilka möjligheter som fanns att utforma bidragsreglerna så att de stimulerade till ökad produktionssamverkan och andra kostnadsbesparingar genom samverkan. I det sammanhanget borde också annonsbladens inverkan

på dagstidningarnas ekonomiska situation uppmärksammas. Vid översynen borde man vidare enligt riksdagen se över stödsystemets effekter för de tid— ningar som inte fick bidrag, främst de större storstadstidningama, vilka under senare tid haft ökade svårigheter.

1.6. Dagspresskommittén 1978

Den översyn som riksdagen begärt kom till stånd 1978 då Dagspresskom- mittén tillsattes. Samma år presenterade kommittén delbetänkandet Översyn av presstödet (Ds B 1978:10) med förslag till vissa förbättringar av presstö— det. Förslagen blev i huvudsak genomförda (prop. 1978/79:100, bil. 12, bet. KU 24). I samband med riksdagsbehandlingen uttalade konstitutionsutskottet att det vore lämpligt att Dagspresskommittén fick i uppdrag att i sitt fortsatta arbete pröva ett antal frågor, såsom omfattningen redaktionell text i fådagars- tidningar som förutsättning för att få stöd, indexering av presstödet samt ut- vidgning av stödet till tidningar på andra språk än svenska. Dagspress- kommittén frck genom tilläggsdirektiv dessa uppgifter samt dessutom upp-' draget att se över hur dagstidningsbegreppet användes i olika sammanhang av olika statliga myndigheter.

Dagspresskommittén avgav 1980 sitt slutbetänkande Stödet till dags- pressen (SOU 1980:32). Kommittén fann det befintliga stödsystemet "i stort sett ändamålsenligt", och föreslog i slutbetänkandet endast en förstärkning av stödet till de tidningar som arbetade under svåra konkurrensförhållanden, dvs. dels till flerdagarstidningar med särskilt låg hushållstäckning på utgiv- ningsorten, dels till s.k. redaktionella komplementtidningar med fådagarsut— givning. Förslagen skulle finansieras genom omfördelningar. Dessutom fö- reslog kommittén en metod för automatisk uppräkning av produktionsbidra- gen och etableringsstödet kopplat till annonsprisutvecklingen på försök under en femårsperiod.

Kommittén ansåg inte att statsmakterna behövde ingripa till förmån för dagspressen i konkurrensen med annonsbladen. Kommitténs analyser hade visat att annonsbladsbranschens utveckling till stor del berodde på tidnings- företagens agerande. Kommittén ansåg att dagstidningarna med hög hushålls- täckning hade ett gynnsamt utgångsläge att bemöta lågpriskonkurrensen från annonsbladen.

Nämnas kan att när slutbetänkandet avlämnades hade riksdagen godkänt ett förslag i 1980 års budgetproposition om att reglerna om presstöd skulle kompletteras med en bestämmelse som riktade sig mot annonsbladen. Be- stämmelsen innebar att stöd inte skulle kunna utgå till tidningsföretag som gav ut annonsblad i en i förhållande till tidningsutgivningen väsentlig omfatt- ning eller som stod i nära förhållande till företag som gav ut annonsblad i så—. dan omfattning. Dagspresskommittén ansåg att denna regel kunde avvaras.

I propositionen 1980/81:137 uttalades emellertid att regeln borde stå kvar eftersom ett borttagande av den skulle försämra villkoren för den övriga dags— pressen och på lång sikt ge vissa dagstidningar med annonsbladsutgivning ett konstlat ekonomiskt övertag genom en kombination av presstöd och annons- bladsutgivning. Riksdagen ställde sig bakom denna bedömning (bet. KU 1980/81:19 och 23, rskr. 289). Propositionen innehöll inte något förslag till automatisk uppräkning av presstödet.

1.7. Femte pressutredningen 1982

Annonsbladsfrågan tog plötsligt en ny vändning våren 1982 då Tidnings- utgivareföreningen ändrade sin tidigare inställning och i stället öppnade sig för att medlemmarna offensivt gav sig in på annonsmarknaden för att bemöta konkurrens från annonsblad och direktreklam. Med anledning av en skrivelse från Presstödsnämnden i september 1982 bemyndigade regeringen samma månad chefen för utbildningsdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att undersöka förhållandet mellan annonsbladen och dags- pressen samt lägga fram förslag till eventuella förändringar i presstöds- förordningen. Våren 1983 tillsattes utredaren med uppdrag att vid sidan av annonsbladsfrågan pröva frågan om samverkan inom dagspressen samt änd- rad gränsdragning med hjälp av hushållstäckningsberäkningar.

Femte pressutredningen avgav 1985 sitt slutbetänkande Effektivare presstöd (Ds 1985:2). Utredningen ansåg, liksom tidigare pressutredningar, att dagspressbranschen borde kunna hantera konkurrensen från annonsbladen utan statliga ingrepp. Utredningen föreslog dock en viss skärpning av be- stämmelsen om presstöd till företag som ägnar sig åt annonsbladsverksamhet. I samverkansfrågan föreslog utredningen att det särskilda bidraget för pro- duktionssamverkan skulle slopas för att lyfta fram intern rationalisering som kostnadsbesparingsmetod. Utredningen fann nämligen att anledningen till att den tekniska samverkan fått en begränsad omfattning var skäl som inte kunde beaktas i presstödssammanhang.

1.8. Dagstidningskommittén1985

Mot bakgrund av att konstitutionsutskottet i samband med behandlingen av 1984 års budgetproposition uttalat sig för att en parlamentariskt sammansatt utredning borde tillsättas sedan Massmediekommittén och Femte pressutred— ningen fullgjort sitt arbete (prop. 1983/84:100, bil. 10, bet. KU 17) tillkalla- des i november 1985 en kommitté för att göra en övergripande prövning av det statliga stödet till pressen. Utgångspunkten för kommitténs arbete borde enligt direktiven (dir. 198552) vara en utvärdering av effekter och erfarenhe- ter av presstödet. I kommitténs uppdrag låg att väga in de överväganden och

förslag som förts fram av Femte pressutredningen och att noggrant analysera annonsmarknaden med särskild inriktning på överskådliga effekter av en möjlig öppning för reklam i radio och TV eller ökad annonskonkurrens i an— dra och nya former. Vidare borde kommittén undersöka om dagspressens roll kunde komma att förändras till följd av utvecklingen inom andra medier samt klargöra den ekonomiska betydelsen för dagspressen av samhällsinforma- tions- och kungörandcannonseringen.

Dagstidningskommittén avlämnade 1988 betänkandet Reforrnerat presstöd (SOU 1988:48). Kommittén förutsatte mot bakgrund av tidningarnas fram- skjutna roll i den demokratiska processen att dagstidningarna även i fortsätt— ningen skulle vara befriade från mervärdesskatt. Om så inte skedde måste presstödet i övrigt omprövas. Kommittén kunde konstatera att reglerna om reducerad reklamskatt för dagstidningarnas annonsering var ett viktigt led i statens samlade åtgärder för att stödja dagspressen och föreslog att grundav- draget för annonser i dagspress skulle höjas från 12 miljoner kr till 15 mil- joner kr. År 1985 hade grundavdraget höjts från 9 till 12 miljoner kr samtidigt som skattesatsen för den allmänna reklamskatten höjdes till 4 procent för all- männa dagstidningar och 11 procent i övrigt.

Kommittén ansåg att det presspolitiska nyckelbegreppet mångfald borde avse bredd i nyhetsförmedling och opinionsbildning. Medlet för att uppnå målet var så många självständiga redaktionella produkter som möjligt som till— sammans representerade bredast möjliga åsiktsspektrum. Företagsformer och ägarförhållanden ansågs vara av mindre betydelse i sammanhanget.

Kommittén diskuterade också dagstidningsbegreppet och föreslog att ter— men allmän nyhetstidning skulle användas som en sammanfattande beteck- ning som även inbegrep endagstidningarna. Kommittén utvecklade därvid sina synpunkter på hur begreppet borde tillämpas. En allmän nyhetstidning i dess mest renodlade form borde ha en bred nyhetsbevakning och fortlöpande delta i den politiska opinionsbildningen samt kritiskt granska den verksamhet som utövas av de inflytelserika i samhället. En tidning som uppfyllde två av dessa tre kriterier borde också kunna räknas som allmän nyhetstidning.

Kommittén föreslog en renodling av det direkta presstödet till tre stödfor— mer, nämligen driftsstöd, utvecklingsstöd och samdistributionsrabatt. Drifts- stödet borde ersätta det dåvarande produktionsbidraget och sänkas något för att mer uttalat få karaktären av en grundläggande garanti för fortsatt utgiv- ning. Pappersförbrukningen som huvudgrund vid bestämmandet av stöd fö— reslogs falla bort. Kommittén ansåg vidare att det inte var befogat att ha kvar regeln om att tidningar samtidigt som de gavs driftsstöd fick ge ut annons— tidningar.

Utvecklingsstödet, som skulle ersätta dåvarande utvecklingsbidrag, sam— verkansbidrag och lån ur Pressens lånefond avsågs skapa incitament för strukturrationaliseringar och andra åtgärder som kunde ge långsiktigt positiva effekter. Utvecklingsstödet borde utgå dels i form av bidrag till förpress-

investeringar, dels i form av räntesubventioner och lånegarantier för lån, dels också i form av samtryckningsbidrag för legotryckning av dagstidningar. Samdistributionsrabatten föreslogs i huvudsak oförändrad men med höjda öresnivåer.

Utredningsförslaget lades till grund för propositionen 1989/90278 om re- formerat presstöd. Det direkta stödet skulle omfatta de tre stödformer som Dagstidningskommittén föreslagit och kostnaderna beräknades för budgetåret 1990/ 1991 uppgå till nästan 550 miljoner kr. Någon ändring av definitionen av vilka tidningar som kunde komma i fråga för presstöd föreslogs inte. Inte heller föreslogs nya regler för hur stödberättigade tidningar skulle kunna sär— skiljas, s.k. editionsregler. Liksom dittills skulle en tidnings namn avgöra dess identitet i presstödssammanhang. Två editioner av samma tidning kunde enligt propositionen betraktas som två separata tidningar om innehållet i till— räcklig omfattning skiljde dem åt. För att en tidning skulle vara berättigad till driftsstöd skulle den ha en andel eget redaktionellt material som översteg 55 procent av det totala redaktionella materialet i stället för som tidigare 65 pro- cent för att få fullt stöd. Regeringens förslag godtogs i sina huvuddrag av riksdagen (bet. KU 31, rskr. 302). Moderaterna och Folkpartiet förordade i reservationer, med hänvisning till det rådande statsfinansiella läget, en ned- trappning av driftsstödet och motsatte sig Utvecklingsstödet. Utrednings— förslaget om en höjning av reklamskatteavdraget genomfördes inte.

1.9. Vissa utredningsförslag rörande indirekta skatter

År 1988 redovisades en översyn av reklambeskattningen i utredningsbetän- kandet Reklamskatt (SOU 1988: 17). Tio år tidigare hade reklamskatten för annonser i dagspress sänkts till 3 procent och grundavdraget för dagspressen höjts från 6 till 9 miljoner kr. År 1985 hade skattesatsen åter höjts, nu till 4 procent för dagspressen och 11 procent för annan press. Samtidigt hade grundavdraget för dagspressen höjts till 12 miljoner kr.

I Reklamskatteutredningens uppdrag hade legat att föreslå sådana änd— ringar i reklamskattelagen att nya medier beskattades på ett så långt möjligt likformigt och konkurrensneutralt sätt. Utredningen föreslog att annonser, di— rektreklam, databasreklam, sponsringsreklam och övrig reklam skulle beskat- tas. Förslaget innebar bl.a. att reklam i TV, på skyltar och affischer, i re- klambroschyrer och på biografer skulle beskattas om utrymme för reklamen upplåtits mot vederlag. Radio- och TV—sändningar med reklam riktad mot Sverige föreslogs i huvudsak bli beskattade till den del vederlaget svarade mot den svenska publikandelen. Egenreklam skulle inte beskattas. Vidare borde den gällande rätten till återbetalning till pressen av en del av annons— skatten som översteg 12 miljoner kr ersättas av en rätt till avdrag vid redo- visningen. Reklamskatteutredningens förslag förverkligades inte.

År 1989 föreslog kommittén för indirekta skatter i betänkandet Reformerad mervärdeskatt m.m. (SOU 1989:35) att undantaget för de allmänna nyhets- tidningarna från mervärdesskattskyldighet skulle slopas. I propositionen 1989/90:111 framhöll dock departementschefen att en skattebeläggning skulle komma att innebära att lågtäckningstidningamas bidragsberoende blev star- kare. En samlad bedömning ledde till att departementschefen kom till slutsat— sen att undantaget från skatteplikt skulle bestå. Frågan behandlades åter av ut- redningen om vissa mervärdeskattefrågor i delbetänkandet Vissa mervärde- skattefrågor Il (SOU 1993:75). Utredningen hänvisade bl.a. till konkurrens— neutraliteten och föreslog en enhetlig skattesats på 12 procent på allmänna nyhetstidningar, andra periodiska publikationer och böcker, vilket skulle bli statsfinansiellt neutralt.

Momsfrågan har även behandlats av Utredningen om teknisk EG-anpass- ning av de indirekta skatterna som i juni 1994 lade fram betänkandet Mervärdesskatten och EG (SOU 1994z88). Utredningen pekade på att s.k. nollskattesatser bara får tillämpas övergångsvis och endast under vissa villkor samt att Sverige begärt och medgetts rätt att fortsätta att tillämpa sådana noll- skattesatser för bl.a. dagstidningar. Denna rätt är av övergångskaraktär och avser peroden fram till och med 1996. Tillämpligheten av nuvarande regler förlängs automatiskt i tiden så länge inga beslut om nya regler fattas. Mot denna bakgrund fann utredningen att de nuvarande bestämmelserna kunde kvarstå.

,: mimi-W .; _11-1' ,är. -'

Ni,-grät

. ...a-i.u »"uttf'

'. n

. 4.1"! "' ”MTM”

7"?-

;d"-

t-

r'l'Llfu ' " 4 t' . '- _|_._.t| aff-"WL

Fäll-"'å' '

2. Den svenska dagspressens situation

I detta kapitel beskrivs den svenska dagspressens situation. Större delen av uppgifterna är hämtade från den expertrapport Dagspressen i 1990—talets medielandskap (SOU 1994:94) som vi överlämnade i juni 1994.

2.1. Antalet dagstidningar

År 1994 fanns det 168 dagstidningar i Sverige. År 1975 var antalet dagstid— ningar 146, varav 13 kom ut varje veckodag, 65 med sex dagar per vecka, 23 med tre nummer per vecka och 27 med ett nummer per vecka. Antalet sjuda— garstidningar var 1994 samma som 1975. Antalet sexdagarstidningar ökade under perioden från 65 till 67 med några fler under 1980-talets andra hälft. Antalet tredagarstidningar minskade från 23 till 14. Den stora ökningen har skett för endagstidningarna som mellan 1975 och 1994 nästan dubblerat sitt antal till 52 st. Av det 25-tal tidningsetableringar som skedde under 1980-talet var de flesta endagstidningar.

En del av de inträffade förändringarna hänger samman med att vissa tid- ningar ändrat sin utgivningsfrekvens under 1980-talet. Dagens Industri och åtta landsortstidningar höjde sin periodicitet under perioden. Två landsorts- tidningar tvingades sänka sin periodicitet till endagsutgivning.

Antalet konkurrensorter har trots att presstödet särskilt riktat sig till andra- tidningar minskat något sedan 1975 — från 20 till i dag 18.

2.2. Dagspressens ekonomi 2.2.1 Utvecklingen

Varje år under 1950-talet lades i runda tal en tidning ned varannan månad och det fanns i slutet av decenniet klara tecken på att nedläggningarna skulle fortgå. Många andratidningar hade nämligen år efter år redovisat förluster och höll sig uppe endast med hjälp av betydande subventioner. Under perioden 1945—1965 lämnade Högerpartiet och det socialdemokratiska partiet stöd till vardera 25 tidningar, Folkpartiet och Centerpartiet till vardera 15 tidningar och Vänsterpartiet Kommunisterna till 3 tidningar. Vid slutet av perioden eller 1965 hade två tredjedelar av dessa tidningar tvingats lägga ned trots subven- tionerna.

Den koncentrationsprocess som skedde inom dagspressen kan jämföras med dagligvaruhandelns koncentrationsprocess som hade en liknande ut-

veckling. För båda branscherna spelade den konkurrenslag som infördes 1954 en avgörande roll. När priset på varorna fick fastställas i detaljhand'els— ledet uppstod ett intresse av att konkurrera med lägre priser, och en struktur- rationalisering inleddes.

Partistödet, som infördes 1965 bl.a. i syfte att användas som stöd till tid- ningar, förbättrade inte situationen för andratidningarna vars finansiella posi- tion avsevärt försvagats under perioden 1963—1967, trots att det under mitten av 1960-talet rådde högkonjunktur. Däremot hade resultatet under denna pe- riod förbättrats för dagspressen som helhet.

Införandet av produktionsbidrag förändrade dock situationen och tid- ningsnedläggningama upphörde i huvudsak även om andratidningarna _ trots stödet — inte på något avgörande sätt lyckades förbättra sin ställning på mark- naden. Som jämförelse kan nämnas att koncentrationsprocessen inom daglig- varuhandeln fortsatte och att branschen numera i huvudsak domineras av ett fåtal butikskedjor.

Inom ramen för 1972 års pressutredning utvecklade Karl Erik Gustafsson den s.k. täckningsgradsteorin (SOU 1975:79, s. 167 f.). Enligt denna teori kan en lokal morgontidnings marknadsposition inte bedömas med utgångs- punkt från upplagans storlek utan från hushållstäckningen på utgivningsorten (täckningsgraden). Ju högre en tidnings täckningsgrad är desto större är tid— ningens värde i annonssammanhang. Tidningsföretag kan — oavsett mark- nadsposition — förbättra sin ställning genom att genomföra åtgärder som syf— tar till att höja hushållstäckningen. Det gäller då att göra utspel som är svåra att imitera. Ju längre en annan tidnings svarsåtgärd dröjer desto effektivare fungerar utspelet som hävstång i konkurrensen. Teorin utgår från det grund- läggande förhållandet att dagstidningarna har två inkomstkällor — upplagan och annonserna. Tidningen med den största täckningsgraden drar till sig an— nonserna och får större upplaga.

Täckningsgradsteorin kan eftersom den är en marknadsteori inte förklara varför andratidningarna fortsätter sin utgivning trots svag ekonomi och starkt beroende av stöd utifrån. Det finns andra motiv än de rent ekonomiska.

Redan de första analyserna av dagspressens struktur och ekonomi hade vi- sat att att nedläggningshindren var anmärkningsvärt stora. Till skillnad från förhållandena i andra branscher ville förlustbringande dagstidningar inte upp- höra. Uppslutningen kring tidningen blev mycket stark när det fanns hot om nedläggning. De förlusttyngda tidningarna var vanligen partiägda. Sådana tidningar betonar enligt expertrapporten sina mål annorlunda än icke partiägda tidningar och det påverkar deras sätt att agera (SOU 199494, 5. 64). Mål- gruppen läsare och annonsmarknaden överensstämmer inte. För opinionstid— ningarna är läsarna i första hand väljare och lika mycket värda vare sig de bor på utgivningsorten eller långt därifrån. Annonsörerna, som bidrar med den största delen av dagspressens intäkter, ser läsarna på utgivningsorten som viktigast. Möjligheterna för en förlustbringande tidning att fortsätta sin ut—

givning är inte enbart eller främst en företagsekonomisk fråga utan har med den politiska opinionsbildningens villkor att göra.

Under andra hälften av 1970—talet låg dagspressens lönsamhet på en rela- tivt låg nivå. Nettomarginalen var 3,5 procent för de 75 tidningsföretag som inte fick produktionsbidrag. Nästan 65 procent av dessa företag redovisade sina sämsta resultat under denna period. Enligt expertrapporten kan man säga att tidningarna under denna period när det gäller prissättningen av abonne- mang konsekvent använt sig av kostnadsstrategi (SOU 1994:94, s. 79). De kraftiga prishöjningar som då genomfördes hade sin grund i en kostnadskris med kraftigt stigande löner, inte minst på distributionssidan. Under de första åren av perioden var det vanligt att man på tidningsföretagen när det gäller prissättningen utgick från att upplageintäkterna skulle täcka pappers- och distributionskostnaderna. Kostnadsstegringarna slog därför med full kraft igenom på abonnemangsprisema. År 1981 sjönk nettomargina- len till 1,4 procent och inte mindre än 23 procent av företagen hade sitt sämsta år vid denna tidpunkt. Det hindrade inte att 13 procent av företagen hade sitt bästa resultat under perioden.

Nästa period 1982—1986 blev ekonomiskt sett en mellanperiod. För 12 procent av företagen kom periodens sämsta resultat under dessa år, för 24 procent periodens bästa. Abonnemangspriserna följde under denna period i stort sett konsumentprisindex. Anledningen till denna förändrade strategi tycks ha varit att man bedömt att prisnivån genom kostnadsstrategin blivit för hög.

Perioden 1987—1992 inleddes med en kraftig uppgång av nettomarginalen och två mycket goda år 1988 och 1989. Trots allmän lågkonjunktur i landet blev 1992 det tredje bästa året sedan 1976 med en nettomarginal på 8,1 pro- cent. Under denna period ligger inte mindre än 76 procent av de undersökta företagens bästa resultat.

De sämsta resultaten under perioden är koncentrerade till storstadspressen, nämligen Idag, Dagens Nyheter och Sydsvenska Dagbladet.

Under denna period uppgick prisökningen till i genomsnitt tre procent per år. Abonnemangspriserna höll sig inte på samma nivå som den allmänna prisutvecklingen men den steg inte så brant som under den första fasen, 1975—1982. Denna prisstrategi betecknas i expertrapporten som en mark— nadsstrategi (SOU 1994:94, s. 80). Det är inte längre kostnadsutvecklingen eller den allmänna prisutvecklingen som styr utan dagstidningens ställning på marknaden, dvs. efterfrågans karaktär och konkurrensförhållanden.

Den ekonomiska utvecklingen för de 75 tidningsföretag som inte fått driftsstöd har inte försämrats under de senaste årens lågkonjunktur. Solidi- teten för dessa företag har sedan 1976 ökat från ungefär 13 procent till ca 35 procent under början av 1990—talet.

Ekonomin för de tidningsföretag som har produktionsbidrag förändrades ungefär på samma sätt som de ovannämnda tidningarna. Den stora skillnaden

är att för tidningsföretag med produktionsbidrag rör det sig om förluster på olika nivåer. Även för dessa företag skedde under senare delen av 1980—talet en förbättring av ekonomin, med 1987 och 1988 som de bästa åren, vilket in— nebar att förlusterna under dessa år nästan försvann. Därefter vände ekono- min nedåt med förlustredovisning som regel och flera konkurser under 1992.

Under 1980—talet förbättrades soliditeten även för tidningsföretagen med produktionsbidrag från knappt 4 procent till 8—9 procent i slutet av decenniet.

Det finns enligt expertrapporten en rad orsaker till den allmänt sett positiva ekonomiska utvecklingen för dagspressen (SOU 1994:94, s. 78). Abonne- mangs-, lösnummer— och annonspriser har höjts. Låga inköpspriser och ny teknik har också varit bidragande faktorer.

2.2.2. Priskänsligheten

Dagstidningarnas priskänslighet har år 1993 bedömts i två skilda analyser. Karl Erik Gustafsson beräknade i en analys på uppdrag av Utredningen om vissa mervärdeskattefrågor att elasticitetstalet för den abonnerade dagspressen i sin helhet var -0,1, dvs. en realprishöjning på 10 procent skulle leda till upplageminskning på 1 procent. Han beräknade elasticitetstalen för grupperna storstadstidningar och lösnumrnerpress något högre än genomsnittet för dags- tidningarna eller till —0,3. Kent Rune Sjöholm gjorde på uppdrag av Svenska Tidningsutgivareföreningen en annan analys där priselasticiteten för dags— pressen i sin helhet beräknades till -0,8.

Under 1992 och 1993 sjönk den abonnerade dagspressens upplaga (4—7— dagarstidningar) med ca tre procent samtidigt som priserna steg med ca 15 procent, vilket ger ett priselasticitetstal på ca —0,2. Lösnummerpressens upp- laga under samma tid minskade med åtta procent medan priserna steg med nästan 20 procent, varför priselasticiteten för denna tidningsgrupp var 04. De två årens utveckling pekar alltså på att dagspressens priskänslighet kan vara något högre än den Karl Erik Gustafsson beräknade men ändå klart lägre än vad Kent Rune Sjöholm beräknat.

2. 2 .3 Produktiviteten

Av expertrapporten framgår vidare att dagstidningarnas produktivitet förbätt- rats under de senaste åren (SOU 1994:94, s. 83). I mitten av 1970—talet var produktiviten ungefär densamma för storstadstidningar och landsortstidningar och oavsett periodicitet. Andratidningar inom storstadspressen hade dock en lägre produktivitet än övrig storstadspress och landsortspressen. Under pe- rioden fram till 1993 steg därefter produktiviteten för förstatidningarna, tre— dagarstidningama och ensamtidningarna i landsorten.

Högst produktivitet år 1992 hade tredagarstidningarna inom landsortspres- sen. Därefter kommer förstatidningarna och ensamtidningarna inom landsor— ten medan storstadspressen uppvisar lägst produktivitet. En viktig förklaring till dagspressens förbättrade produktivitet under senare år ligger enligt expert- rapporten i att dagspressen ständigt sätter produktionsprocessen i centrum, från insamlingen av nyheter och annonser till distributionen av färdiga tid- ningar (SOU 1994:94, s. 83).

2 .2 .4 Endagstidningar

Av dagspressens totala upplaga avser 4—5 procent endagstidningar. Sedan början av l970-talet har endagstidningarnas antal fördubblats från ett 25—tal till ett 50—tal. I början av l970—talet dominerades gruppen av centerpartistiska publikationer. Efterhand har endagstidningar med anknytning till andra poli— tiska partier erhållit driftsstöd. Dessa nya endagstidningar har företrädesvis varit rikstäckande. Vid tiden för införandet av produktionsbidrag var utgiv— ningen av endagstidningar vanligtvis inte någon förlustbringande verksamhet. I huvudsak har de därefter inte expanderat mer än produktionsbidraget tillåtit.

2.2.5. Vissa storstadstidningar

Utgivningen av dagstidningar i Stockholm skiljer sig från annan dagstid- ningsutgivning. Stockholms morgontidningar har en svagare ställning på ut- givningsorten än andra morgontidningar. Aftonbladet och Expressen har hu- vuddelen av sin upplaga utanför Stockholm. Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet har huvudelen av upplagan i Stockholm och har 25 resp. 40 pro- cent av upplagan utanför Stockholmsområdet. Den ekonomiska utvecklingen har präglats av att de båda tidningarna uppfattat sig både som stockholmstid- ningar och rikstidningar. Genom att de också är rikstidningar kan de dra till sig annonser av annat slag och i en helt annan omfattning än landsortstidning- arna. Detta har också gjort dem beroende av den ekonomiska utvecklingen hos annonsörerna. Så har Dagens Nyheter sedan 1960—talet visat sig vara ex— tremt konjunkturberoende. Under högkonjunkturer har tidningens ekonomi byggts upp och raserats under lågkonjunkturer. De två senaste lågkonjunktu- rerna tvingade fram förlustresultat.

Svenska Dagbladet har sedan början av 1970-talet satsat på överspridning. Med hjälp av det statliga produktionsbidraget, resurser från näringslivet, re— daktionell förnyelse och samdistributionssystemet fick tidningen stora uppla— geframgångar. Överspridningen var emellertid inte en framgång i ekonomiskt hänseende och Svenska Dagbladet försökte därför samtidigt stärka sin ställ- ning i Stockholm. Täckningsgraden i Stockholm är dock oförändrat låg, knappt 20 procent. Dagens Nyheter å sin sida har gått tillbaka i täckningsgrad

i Stockholm från drygt 60 procent i mitten av 1960-talet till 43—45 procent under 1990-talet. Båda tidningarna har sedan 1992 haft en nedgång i den överspridda upplagan, vilket delvis kan förklaras av att de överspridda uppla- gorna har blivit väsentligt dyrare än de som distribueras i Stockholm och av att landsortstidningarna blivit starkare.

2 . 2 . 6 Annonsintäkterna

Dagspressen är mycket beroende av annonsintäkter. År 1990 stod annonserna för 77 procent av bruttointäkterna från upplaga och annonser för stor- stadspressens morgontidningar. Förstatidningarna inom landsortspressen hade en andel annonsintäkter på 70 procent och andratidningarna hade en nå— got lägre andel, 67 procent. År 1992 hade annonsintäkternas andel hos stor- stadstidningarna sjunkit till 69 procent, landsortens förstatidningars till 65 procent och andratidningamas till 58 procent. Kvällspressen har en klart lägre andel annonsintäkter — 35 procent år 1990 och 29 procent år 1992.

2.2.7. Professionaliseringen

När det gäller dagspressens ekonomiska utveckling sedan l970-talet är en slutsats att branschen professionaliserats både i journalistiskt och företags- ekonomiskt hänseende. 1950- och 1960—talets tidningar såg sig inte sällan som ett slags allmännyttiga institutioner eller som en del av ett partipolitiskt opinionsbildningssystem. Joumalistiken var föga aktiv och det saknades krav på ekonomisk avkastning. Under l970-talet skedde en omsvängning i fråga om nyhetsrapporteringen. Joumalistiken blev professionaliserad och tid— ningarna markerade sitt oberoende — läsarna blev viktigare än de partipolitiska opinionsbildama. Redaktionerna blev aktiva i sitt nyhetsarbete och skulle inte längre bara förmedla nyheter.

Den ekonomiska professionaliseringen slog igenom under 1980-talet, bl.a. som en effekt av ekonomiska problem kring 1980. Pressen började i ökad utsträckning fungera som en industribransch och direktörerna fick en starkare ställning. Rationaliseringar genomfördes och marknadsinriktningen blev aktiv. Produktiviteten ökade. Ett effektivt utnyttjande av resurser tycks mer än tidigare ha blivit en ledstjärna. Utan ett skickligt företagande hade det inte varit möjligt att klara den senaste lågkonjunkturen med så goda resultat som blev fallet. Att tidningsutgivning har utvecklats till en allmän profession har också visat sig genom det ökande antalet byten på företagsledarnivå från andratidning till förstatidning.

Denna utveckling har framför allt gällt förstatidningarna. Visserligen har den ekonomiska professionaliseringen också tydligt präglat andratidningarna men självfallet har förstatidningarna på grund av sin storlek kunnat få ut mer

av rationaliseringar och ökad produktivitet. Förstatidningarna har också haft störst resurser för den journalistiska professionaliseringen och har som do- minerande tidningar på resp. ort varit måna om en bredd i bevakningen. Andratidningama har vanligtvis haft en något större partipolitisk anknytning.

Följden har blivit att förstatidningarnas övertag har ökat under det senaste decenniet. I några fall har andratidningarna haft framgångar som byggt på stora arbetsinsatser men också på att de aktuella förstatidningarna gjort vissa misstag. Förstatidningama har stärkt sin ställning som medieföretag genom köp av andra tidningar och genom att de gått in i andra medier, inte minst den privata lokalradion. Andratidningarna har — med några undantag — inte kunnat bredda sin verksamhet på detta sätt eftersom de saknat resurser att bära de förluster som är att vänta under de första åren. Många andratidningar har också försvagats genom A-pressens konkurs.

Endagstidningama har en särskild ställning. De tycks ha haft svårt att finna en naturlig position som nyhetstidningar, möjligen med undantag för nyheter på det lokala planet. Detta intryck förstärks av att de endagstidningar som de senaste åren inträtt som mottagare av driftsstöd i mindre utsträckning kan ses som allmänna nyhetstidningar och mer som riktade till speciella grupper.

2 . 2 . 8 Presstödets effekter

När det gäller presstödets roll för tidningarnas ekonomi och fortlevnad visar utvecklingen att produktionsbidraget/driftsstödet huvudsakligen varit av up- pehållande karaktär. De flesta stödtidningarna har genom bidragen kunnat överleva men har inte kunnat förbättra sin ställning på marknaden utan stödet har måst öka i storlek för att tidningarna skulle ha möjlighet att överhuvud behålla sina positioner. Stödtidningarnas ekonomi har dock expanderat så att stödets andel av de aktuella tidningarnas intäkter minskat.

Bortsett från distributionsstödet har det presstöd som syftat till samverkan inte varit framgångsrikt. Av olika skäl har motståndet mot samproduktion varit alltför stort. Pressens lånefond och utvecklingsbidraget har dock med- fört att andratidningarna haft möjligheter att hålla jämna steg med förstatid- ningarna i den tekniska förnyelsen.

Presstödet har — även om förhoppningarna inte helt infriats —— kunnat vid— makthålla en yttre mångfald inom dagspressen. Ett borttagande av presstödet skulle enligt expertrapporten innebära att ganska många av stödtidningarna skulle tvingas upphöra eller skaffa andra finansiärer, t.ex. partier eller organi— sationer (SOU 1994:94, s. 226). Ett annat alternativ för de drabbade tid- ningarna skulle vara en ändrad periodicitet med ett något annorlunda tidnings- innehåll.

Det är knappast troligt att nedläggning av tidningarna skulle påverka ut— bredningen av den lokala pressen. Antagligen skulle de kvarvarande tid- ningarna överta huvuddelen av läsarna och deras ekonomi skulle förbättras.

Genom den höga hushållstäckningen kan de väl hävda sig i annonskonkur— rensen med andra medier.

2.3. Koncentrationstendenser

När det selektiva produktionsbidraget infördes 1971 sågs det som en åtgärd att bromsa den pågående koncentrationsprocessen. Produktionsbidraget skulle göra det möjligt för förlusttyngda tidningar att överleva. En kanske lika viktig faktor för koncentrationsprocessens uppbromsning har varit att de stora tidningarna varit återhållsamma och i viss mån undvikit expansion. Familjen Bonnier har således efter köpet av Dagens Nyheter enbart startat nya riks— täckande dagstidningar. Av tradition har familjen avstått från att gå in i lands- ortspressen. Andra tidningsutgivare avstod från att köpa tidningsföretag ef- tersom de ansåg att de som opinionsbildare bara kunde ha ett språkrör. Mycket tyder också på att branschkulturen präglats av kollegialitet och sam— verkan. De tidigare helt gemensamma pappersinköpen i utgivareorganisatio- nens regi är ett exempel på detta.

Successivt har dock denna typ av privat reglering av koncentrationspro— cessen försvunnit. När Centerpartiet 1973 köpte den s.k. Morbypressen — ett antal opolitiska tidningar runt Stockholm — var detta ett genombrott. När Göteborgs—Posten 1973 köpte eftermiddagstidningen GT kom ett annat och när Sydsvenska Dagbladet gick in i Trelleborgs Allehanda ett tredje. Bonniers övetagande i början av 1990—talet av Sydsvenska Dagbladet kan ses som en avgörande brytning med den tidigare återhållsamma inställningen.

Utvecklingen ger vid handen att dagspressbranschen i allt större utsträck— ning präglas av affärsmässighet. Tidningsutgivningens ekonomiska sida har blivit mer framträdande.

Professionaliseringen av tidningsföretagen har också bidragit till den ökade koncentrationen inom dagspressen. För de stora tidningarna har det varit naturligt att expandera när möjligheter funnits. antingen genom att för— värva andra tidningar eller att gå in i andra medier. Också tidningsföretagens agerande i fråga om den privata lokalradion är i detta perspektiv förväntat. De har sett det som naturligt att gå in på privatradiområdet för att på detta sätt fö- rekomma en lokal marknadskonkurrens.

Koncentrationsprocessen har således enligt expertrapporten medfört en integration av lokala medier inom större företags kontroll (SOU 1994:94, s. 224). Det vanliga är att samma företag som redan dominerar tidningsmark- naden har gått in i andra lokalmedier, i första hand radio men i några fall även TV. Med tanke på hur publiken kombinerar olika typer av medier innebär detta att ett och samma företag kontrollerar en stor del av information och un- derhållning inom ett område.

Till bilden hör att etableringshindren i branschen är höga, vilket visat sig i en rad misslyckanden. Av de 38 dagstidningar som startades under perioden

1980—1993 var 31 endagstidningar. 19 av etableringama — varav fem flerda— garstidningar — misslyckades, trots presstöd. Företagare sökte hitta luckor på marknaden. Dagens Industri lanserades som en rikstäckande affärstidning i tabloidformat. Stenungsunds—Posten avsågs fylla en lucka mellan Bohus- läningen och Göteborgs-Posten, Stockholms—Tidningen skulle bli en region- tidning för Stockholmsområdet. Göteborgs Handels— och Sjöfartstidning av- sågs uppnå fördelar genom att utnyttja det senaste i teknik. Arbetet i Malmö skulle ta sig in på kvällstidningsmarknaden med lågpristidningen Nyheterna. Tempus lanserades som en daglig kvalitetstidning och Finanstidningen tog upp konkurrensen med Dagens Industri. Den enda av dessa etableringar som blivit helt framgångsrik är nischtidningen Dagens Industri. Stenungsunds- Posten och Finanstidningen utkommer med hjälp av ett omfattande presstöd. Övriga nämnda tidningar har lagts ned. Stockholms—Tidningen lades ned efter 35 månaders utgivning 1981—1984. Lågkostnadstidningen Göteborgs Handels— och Sjöfartstidning gavs bara ut under sex månader i mitten av 1980—talet. Lågpristidningen Nyheterna klarade bara tre månader under 1983 och Tempus blev åter endagstidning och klarar denna utgivning endast tack vare presstödet. Av de 20 kvarvarande dagstidningarna — alla med driftsstöd — som etablerades under perioden 1980—1993 är 17 endagstidningar och dessa har en begränsad upplaga.

Sedan 1980—talets början har fusioner och nedläggningar av äldre tidningar också förekommit. Göteborgs-Tidningen och Kvällsposten har slagits sam- man till Idag. Tre socialdemokratiska andratidningar har lagts ned, nämligen Västgöta—Demokraten, Kronobergaren och Smålands Folkblad. Den sista kommunistiska flerdagarstidningen, Norrskensflamman, har upphört som flerdagarstidning och övergått till endagsutgivning. 15 endagstidningar från tiden före 1980 har lagts ned, liksom flerdagarstidningama Mellersta Skåne (1986) och Tranås-Posten (1992).

Enligt expertrapporten kan man ange fyra huvudpunkter som försvårar nyetableringar på dagspressmarknaden (SOU 1994:94, s. 91). Intäktsstruk- turen innebär att annonsmarknaden dikterar konkurrensvillkoren. För att väcka annonsörernas intresse måste man erövra ett betydande antal hushåll på utgivningsorten. Stordriftsfördelar i alla led är svåra hinder att övervinna, särskilt gäller det distributionen av abonnerade tidningar. Kapitalbehovet kan bli ett oövervinnligt problem om inte annonsörerna strömmar till. Trögheten på marknaden gör det svårt för nyetablerade tidningarna att ta över läsare och annonsörer från existerande tidningar.

ml.; Lärn»,

”",-IH

Wifi-fl"

.. uti ” ..,.lmmmem' 1131.0.'1L

.r-

..,i lärl'tkmågt "4131? "1 .f' a.m.]

* 1. in 1.93 Sååå: lll**l'lilålilltulu ,iältiiåtr 11 ff anim. .u

'.!." '1- "41141, :ill'tiir- - ale WWE.:

_j? .. gilt-ut. mmm-__.

r lull” flytit , få”: fri-h: . minä:

3. Det statliga stödet till dagspressen

Stöd till dagspressen ges dels i form av indirekt presstöd genom skattesub- ventioner, dels i form av ett direkt presstöd. Statens stöd till dagspressen genom skattesubventioner ges bl.a. i form av s.k. nollmoms för allmän ny- hetstidning. Värdet av denna förmån uppgick år 1993 enligt nedanstående be— räkningar till ca 1,6 miljarder kr om man utgår från en skattesats om 25 pro- cent. Vidare har dagstidningarna en lägre reklamskatt än andra reklamskatt— skyldiga. Värdet av den förmånen kan som framgår av nedanstående upp— ställning beräknas till ca 460 miljoner kr för år 1993.

För det direkta presstödet har för budgetåret 1994/95 avsatts 483,7 miljo- ner kr, varav 410,7 miljoner kr för driftsstöd och 73 miljoner kr för distribu- tionsstöd. Till stödformen utvecklingsstöd avsattes inte några egentliga medel för detta budgetår.

För dagspressbranschen totalt motsvarade värdet av det sammanlagda stat— liga stödet exkl. utvecklingsstöd enligt våra beräkningar ca 17 procent av in— täkterna 1993.

3.1. Statligt stöd till olika tidningsgrupper 1993

I det följande lämnas en redovisning av värdet av det direkta och det indirekta stödet till dagspressen år 1993 (exkl. utvecklingsstöd). Stödet har beräknats för följande olika tidningsgrupper: fådagarstidningar 1—2 nr/vecka med all- mänt driftsstöd, landsortstidningar 3—7 nr/vecka med allmänt driftsstöd, landsortstidningar 1—7 nr/vecka utan allmänt driftsstöd, storstadsmorgontid— ningar 6—7 nr/vecka med resp. utan driftsstöd, samt kvällstidningar.

I redovisningen ingår 149 tidningsföretag (139 i de delar som rör indirekt stöd). I vissa fall ingår flera tidningari ett tidningsföretag. Grupperingen har i dessa fall skett efter huvudtidningens grupptillhörighet.

Uppgifter om direkt stöd har hämtats från Presstödsnämnden. Det indi- rekta stödet har beräknats utifrån tidningsföretagens upplage- resp. annonsin- täkter, vilka i sin tur har schablonberäknats för ca 30 procent av företagen. Beräkningarna av indirekt stöd innehåller dessutom ytterligare osäkerhets— moment. Beräkningsmetoden beskrivs närmare i bilaga 2.

Tabell 3 .] Direkt stöd fördelat på olika tidningsgrupper 1993 (mkr)

Antal tidnings- Drifts— Distributions- Grupp företag stöd stöd Fådagars med allm. driftsstöd 46 83 0,3 Landsort med allm. driftsstöd 15 151 6 Landsort utan allm. driftsstöd 78 l 3 * 44 Storstad med allm. driftsstöd 3 178 7 Storstad utan allm. driftsstöd 4 — 15 Kvällstidn. 3 — 0 Summa 149 425 72

* Detta belopp utgörs av "begränsat driftsstöd" samt i två fall stöd till tidningar som redovisas med huvudtidningen i ett företag

I tabell 3.1 redovisas det direkta stödets storlek och fördelning på olika tidningsgrupper år 1993. Den största andelen av driftsstödet, ca 42 procent, gick till storstädernas lågtäckningstidningar. Av distributionsstödet gick större delen till landsortstidningar utan allmänt driftsstöd, som fick 61 procent av det totala distributionsstödet.

Tabell 3.2 Intäkternas fördelning i olika tidningsgrupper 1993 (mkr)

Antal tidnings- Totala Upplage- Annons— Grupp företag intäkter* intäkter intäkter Fådagars med allm. driftsstöd 36 125 49 63 Landsort med allm. driftsstöd 15 733 308 347 Landsort utan allm. driftsstöd 78 6 131 2 216 3 181 Storstad med allm. driftsstöd 3 1 117 480 547 Storstad utan allm. driftsstöd 4 3 635 1 235 2 206 Kvällstidn. 3 2 858 2 078 650 Summa 139 14 599 6 366 6 994

* exkl. presstöd

De beräknade intäkterna i tabell 3.2 utgör grund för beräkningarna av indi— rekt stöd. Intäkterna har som tidigare nämnts schablonberäknats för ca 30 procent av tidningsföretagen (se bilaga 2). Detta ger en osäkerhet i beräk- ningarna av indirekt stöd. En avstämning av de totala annons— resp. uppla- geintäkterna för branschen mot uppgifter från Tidningsutgivarna (Ekonomi 93, s. 11) har gett en avvikelse på 1—2 procent, om hänsyn tas till att Dagens Industri ingår i våra beräkningar men inte i Tidningsutgivarnas uppställning. För enskilda tidningar kan avvikelsen vara större.

Det indirekta stödet och dess beräknade fördelning på olika tidningsgrup- per redovisas i tabell 3.3.

Tabell 3.3 Indirekt stöd fördelat på olika tidningsgrupper 1993 (mkr)

Antal tidnings— Moms- Reklam- Reklam— Grupp företag subv.* skattesubv.** skattesubv.*** Fådagars med allm. driftsstöd 36 12 0 7 Landsort med allm. driftsstöd 15 77 20 32 Landsort utan allm. driftsstöd 78 554 205 261 Storstad med allm. driftsstöd 3 120 38 40 Storstad utan allm. driftsstöd 4 309 154 156 Kvällstidn. 3 520 45 47 Summa 139 1 592 462 543 * i jämförelse med en mervärdesskattesats på 25 procent ** ijämförelse med en 1 l—procentig reklamskatt, där den skatt som belöper på upp till 6 miljoner kr återbetalas (regler för fack— och populärpress) *** ijämförelse med en 1 l—procentig reklamskatt, där ingen skatt återbetalas (regler för reklamtrycksaker)

Den största andelen av mervärdesskattesubventionen, ca 35 procent, faller på landsortstidningar utan allmänt driftsstöd. Kvällstidningarna följer tätt efter med 33 procent. Även när det gäller reklamskattesubventionen, som har be- räknats både i jämförelse med den skatt som fack— och populärpress betalar och skatten för reklamtrycksaker, ligger landsortstidningar utan allmänt driftsstöd i täten. Endast 13 procent av den sammanlagda indirekta subven- tionen går till tidningar med allmänt driftsstöd, om reklamskattesubventionen beräknas i jämförelse med fack- och populärpress.

Tabell 3.4 Totalt stöd * fördelat på olika tidningsgrupper 1993 (mkr)

Antal tidnings- Summa Procentandel Grupp företag statligt stöd av totalt stöd Fådagars med allm. driftsstöd 46(36) 95 3,7 Landsort med allm. driftsstöd 15 254 10,0 Landsort utan allm. driftsstöd 78 816 32,0 Storstad med allm. driftsstöd 3 343 13,4 Storstad utan allm. driftsstöd 4 478 18,7 Kvällstidn. 3 565 22,1 Summa 149(139) 2 551 99,9

* Totalt statligt stöd 1993 exkl. utvecklingsstöd, beräknat utifrån en mervärdesskattesats på 25 procent samt en reklamskatt på 1 1 procent med återbetalning av den skatt som belöper på upp till 6 miljoner kr

Tabell 3.4 visar det totala statliga stödet exkl. utvecklingsstöd fördelat på olika tidningsgrupper 1993. Av det totala stödbeloppet, ca 2,5 miljarder, gick den största andelen eller 32 procent till landsortstidningar utan allmänt drifts- stöd. Tidningar med allmänt driftsstöd fick tillsammans ca 27 procent av det sammanlagda stödet.

4. Det indirekta stödet till dagspressen

4.1. Mervärdesskatten 4.1.1 Gällande regler

Enligt 3 kap. 12 & mervärdesskattelagen (ML) är omsättning, dvs. överlåtelse mot vederlag av allmänna nyhetstidningar undantagen från skatteplikt. Med allmän nyhetstidning förstås enligt paragrafen sådana publikationer av dags— presskaraktär som normalt utkommer med minst ett nummer varje vecka. Som tidning räknas även löpsedlar och bilagor. Undantaget från skatteplikt är ett s.k. kvalificerat undantag, dvs. det föreligger avdragsrätt för ingående mervärdesskatt trots att upplageinkomstema inte beskattas (10 kap. 11 & ML). Å andra sidan är annonsering i allmän nyhetstidning skattepliktig. Med annonsering avses ackvisition och utformning av annons samt införande av annons. Trots att endast en del av en utgivares omsättning är skattepliktig fö- religger således i fråga om allmänna nyhetstidningar full avdragsrätt för ingå— ende mervärdesskatt. Även utländska allmänna nyhetstidningar till prenume- ranter är undantagna från mervärdesskatteplikt (3 kap. 15 & ML).

Från mervärdesskatteplikt är vidare enligt 3 kap. 13 & ML undantagen om— sättning av periodiska medlemsblad och periodiska personaltidningar när en sådan publikation tillhandahålls någon gratis, eller mot ersättning tillhanda— hålls utgivaren, medlemmar eller anställda. Även införsel av en sådan publi- kation är undantagen från skatteplikt, om publikationen förs in till landet för att tillhandahållas på något av dessa sätt. Vidare är periodiska organisations- tidskrifter undantagna från skatteplikt (3 kap. 14 & ML). Med organisations— tidskrift avses en publikation som inte är en allmän nyhetstidning, ett med- lemsblad eller en personaltidning och som väsentligen framstår som ett organ för en eller flera sammanslutningar med det huvudsakliga syftet att verka för ett religiöst, nykterhetsfrämjande, politiskt, miljövårdande, idrottsligt eller försvarsfrämjande ändamål eller att företräda funktionshindrade eller arbets- handikappade medlemmar. Periodisk anses en publikation vara om den enligt sin utgivningsplan utkommer med minst fyra tidningar per år.

Från skatteplikt undantas enligt 3 kap. 19 & ML även omsättning av tjäns- ter som avser införande eller ackvisition av annonser i periodiska medlems— blad, personaltidningar och organisationstidskrifter. Framställning av publi— kationerna samt tjänster som framställaren tillhandahåller i samband med framställningen (t.ex. distribution) är också undantagna från skatteplikt, och detta undantag är enligt 10 kap. 11 % ML kvalificerat, dvs. rätt till återbetal— ning av ingående mervärdesskatt föreligger. För organisationstidningar och personaltidningar gäller annars att undantaget från mervärdesskatteplikt inte är 61

kvalificerat: dessa tidningar får alltså inte tillbaka den ingående mervärdes— skatt som betalats i samband med inköp.

För andra tidskrifter än ovannämnda allmänna nyhetstidningar, periodiska medlemsblad, periodiska personaltidningar och organisationstidskrifter gäller vanliga mervärdesskatteregler. Mervärdesskatt tas ut med 25 procent av för— säljningspriset på tidskriften exkl. moms samt med 25 procent av annonsin- täkterna exkl. moms. Avdrag får göras med ingående mervärdesskatt, dvs. den skatt som belöper på förvärven för verksamheten.

I detta sammanhang kan nämnas att det enligt mervärdesskattelagen finns två ytterligare skattesatser, nämligen 21 procent för livsmedel med vissa un— dantag samt 12 procent för vissa tjänster i anslutning till turismen.

I det fall en verksamhet har både mervärdesskattepliktig omsättning och omsättning som åtnjuter ett icke kvalificerat undantag från skatteplikt, får in— gående skatt endast dras av för skatten på den del av omsättningen som hän— för sig till den skattepliktiga verksamheten. Om denna del inte kan fastställas får avdragsbeloppet i stället bestämmas genom uppdelning efter skälig grund.

4.1.2. EG-regler

Inom EG har sedan lång tid tillbaka genomförts en successiv samordning av medlemsstaternas mervärdesskattelagstiftning. Huvuddelen av EG:s regler finns samlade i det s.k. sjätte mervärdesskattedirektivet. Riktlinjer för skatte- satsernas nivå finns i artikel 12.3 i sjätte direktivet. Bestämmelserna i artikel 12.3.a utgör anvisningar för medlemsländerna att tillämpa en normalskatte— sats om minst 15 procent av beskattningsunderlaget. Det står emellertid län- derna fritt att tillämpa en högre skattesats. Normalskattesatsen skall vara lika för tillhandahållande av varor och tjänster. Det sjätte direktivet innehåller inte något undantag från skatteplikt för omsättning av allmänna nyhetstidningar. Inte heller torde något av de verksamhetsinriktade undantagen kunna tilläm- pas på försäljning av allmänna nyhetstidningar. Även annonstjänster omfattas fullt ut av skatteplikten.

För vissa varor och tjänster som anges i bilaga H till sjätte direktivet, får medlemsländerna ta ut en lägre skatt än 15 procent, dock lägst 5 procent. Länderna får tillämpa en eller högst två olika sådana skattesatser. Totalt kan ett EU-land således tillämpa upp till tre olika skattesatser för mervärdes- skatten.

Bestämmelserna om normalskattesats och minimiskattesatser är emellertid av temporär natur. De avser endast perioden den 1 januari 1993 till 31 decem— ber 1996. Senast den 31 december 1995 skall ministerrådet enhälligt besluta vilken minimiskattesats som skall tillämpas efter den 31 december 1996. Beslutet skall fattas på grundval av en rapport angående tillämpningen av övergångsordningen till sjätte direktivet. Rapporten skall bl.a. innehålla en allmän översyn av diverse temporära avvikelser från skattesatsreglerna.

Sådana avvikelser är inte minst de i vissa länder vanliga s.k. nollskattesat— serna. Även dessa är av temporär natur och i princip endast tillåtna så länge övergångsordningen består.

Lägre skattenivåer än 15 procent får i princip tillämpas för vissa i bilagan H till sjätte direktivet uppräknade varor och tjänster — bl.a. nyhetstidningar och tidskrifter — dock inte beträffande sådant material som helt eller huvud- sakligen är att hänföra till annonsering.

I betänkandet Mervärdesskatten och EG (SOU 1994:88) har understrukits att EG—reglerna lämnar en betydande frihet åt medlemsländerna när det gäller mervärdesskattens allmänna nivå, men att möjligheterna att använda reducerat skattesats är begränsad till högst två olika nivåer och dessutom till vissa sär- skilt angivna områden. Utredningen har framhållit att det alltså inte finns nå- gon möjlighet för Sverige att införa en ny reducerad skattenivå, om inte någon av de nuvarande slopas.

S.k. nollskattesatser (kvalificerat undantag) får bara tillämpas övergångs— vis och endast under vissa villkor. Sverige har medgetts rätt att få fortsätta att tillämpa den nuvarande nollskattesatsen för tillhandahållande av nyhetstid- ning. Därigenom kan denna nollskattesats tills vidare —i vart fall till den 1 ja- nuari 1997 — behållas. Vad som händer efter denna tidpunkt är osäkert och avhängigt av att alla länder kommer fram till en gemensam ståndpunkt. Sverige har således stora möjligheter att påverka ställningstagandet i önskvärd riktning. Fram till dess gäller emellertid för Sverige de temporära bestämmel- serna med de undantag som överenskommits i övergångsordningen.

4.1.3. Bakgrunden till de svenska reglerna

Som tidigare redovisats undantogs dagspressen år 1948 från viss skattskyl— dighet, det gällde då pappersskatten som infördes vid denna tid. Också när omsättningsskatten infördes 1959 undantogs dagstidningar. Motiven för detta angavs av 1952 års kommitté för indirekta skatter vara av dels skatteteknisk dels principiell art. Det fanns svårbemästrade problem vid gränsdragningen mellan vad som kunde anses vara yrkesmässigt och icke yrkesmässigt ut- givna publikationer. Särskilt åberopades den omständigheten att tidningspres— sen i de flesta länder, som infört konsumtionsbeskattning, undantagits från sådan beskattning.

I propositionen 1959: 162 biträdde regeringen kommitténs förslag i fråga om allmänna nyhetstidningar "eller vad som i dagligt tal brukar benäm— nas dagspressen". Definitionen ansågs inte medföra några gränsdragnings- problem. Med vissa förbehåll och avgränsningar undantogs också vissa typer av tidskrifter.

I samband med att mervärdesskatten senare ersatte omsättningsskatten dis- kuterades skattskyldigheten för dagstidningarna. 1960 års allmänna skattebe— redning utgick i sitt förslag om mervärdesskatt (SOU 1964:25) från att tid—

ningarnas omsättning skulle beskattas till den del den inte bestod av annonsintäkter. Ingående skattebelastning i annonsverksamheten skulle vara avdragsgill och dras från skatten på företagets omsättning exkl. annonsintäk- ter. I reservationer framfördes andra förslag bl.a. om fullständig befrielse från mervärdesskatt för dagstidningar med innebörd att den dåvarande skatte- belastningen i forrn av ingående omsättningsskatt även skulle upphöra.

Mot bakgrund av det omfattande och blandade remissutfallet tillsattes den s.k. Översynsutredningen som ställde sig bakom skatteberedningens syn- punkter att försäljning av allmänna nyhetstidningar — av skattetekniska skäl — borde föras in under skatteplikten (Ds Fi 1967:10). Översynsutredningen framhöll dock att även andra än skattetekniska synpunkter kunde anföras mot skatteplikt för dagstidningar och tillade att ett bestående undantag för dags- pressen borde utformas som ett kvalificerat sådant. Tidningsföretagen liksom återförsäljarna av dagstidningarna borde således även i detta fall ha rätt till ge- nerell avdragsrätt för ingående skatt. Översynsutredningen föreslog vidare att annonser och annonstj änster borde beläggas med mervärdesskatt. Beträffande dagstidningar och vissa andra publikationer borde detta gälla oavsett om dessa skulle befrias från mervärdesskatt på upplageintäkter eller inte. Detta förslag angavs ha skattetekniska fördelar och vara av betydelse för konkur- rensneutraliteten i beskattningen.

I propositionen 1968: 100 med förslag till förordning om mervärdesskatt m.m. anslöt sig regeringen till utredningens uppfattning att andra än rent skattetekniska hänsyn borde gälla i fråga om dagspressen. I regeringens för- slag till riksdagen angavs som motiv för skattebefrielsen att tidnings- branschen skulle stödjas ekonomiskt (prop. 1968:100, s. 128). Undantaget från den allmänna varuskatten borde överföras till mervärdesskatten i avvak- tan på resultatet av den då pågående pressutredningen. Under åberopande av skattetekniska skäl föreslogs att undantaget gjordes till ett kvalificerat sådant. Annonser och annonstjänster skulle dock beläggas med mervärdesskatt, vil- ket motiverades med att reklam och reklamtjänster i alla former borde omfat- tas av mervärdesskatten.

I propositionen om de första formerna av presstöd — Pressens lånefond och samdistributionsrabatten — uttalade departementschefen att erfarenheterna såväl av mervärdesskatten på annonser som de föreslagna stödåtgärderna borde avvaktas innan slutlig ställning togs till frågan om mervärdesskatt på dagstidningar (prop. 1969:48, s. 26).

Dagstidningskommittén tog i sitt betänkande Reforrnerat presstöd (SOU 1988:48) upp frågan om befrielsen från mervärdesskatt och pekade på att motiven för den i förhållande till andra publikationer förmånliga behandlingen alltid varit hänsyn till dagspressens centrala samhällsuppgifter. Kommittén framhöll vidare att tillämpningen av reglerna för mervärdesskatten enligt Riksskatteverket inte innebar alltför stora problem. De problem som kunde uppstå gällde i allmänhet gränsdragningsfrågor, t.ex. i fråga om dagstid—

ningsliknande veckotidningar och annonsblad, förhållandet mellan en huvud- tidning och olika typer av bilagor, sektioner m.m. Riksskatteverket hade i sammanhanget påpekat att vissa av dessa problem skulle bortfalla om be— stämmelsen om periodicitet i definitionen av allmän nyhetstidning ändrades från ett till exempelvis två nummer i veckan. Kommittén framhöll att tid- ningarnas framskjutna roll i den demokratiska processen och den starka ställningen i det allmänna medvetandet även i skattepolitiska sammanhang borde sättas före en i och för sig förståelig strävan efter likabehandling i olika skattesystem (s. 69).

Kommittén för indirekta skatter förordade i betänkandet Reformerad mer- värdeskatt m.m. (SOU 1989:35) att skatteplikten för försäljning av tidningar skulle utsträckas till att gälla även allmänna nyhetstidningar. Enligt kommittén motverkade den rådande skattesubventioneringen på sikt pressens mångfald genom att gynna de stora tidningarna och det framhölls att den dessutom var ett mycket kostsamt sätt att uppnå en kortsiktig men mycket begränsad positiv effekt på mångfalden. I propositionen 1989/90:11 1 framhöll emellertid depar- tementschefen att en skattebeläggning skulle komma att innebära att lågtäck- ningstidningarnas bidragsberoende blev starkare. En samlad bedömning ledde till att departementschefen kom till slutsatsen att undantaget från skat- teplikt skulle bestå (s. 96).

Frågan om dagstidningarnas mervärdesskatt behandlades vidare av Utred- ningen om vissa mervärdeskattefrågor i delbetänkandet Vissa mervärdeskatte— frågor II — Offentlig verksamhet m.m. (SOU 1993:75). Utredningen konsta- terade att det framför allt är två omständigheter som bidrar till att nuvarande mervärdesskatteregler kan sägas ha en konkurrenspåverkande effekt inom tid- ningsområdet. Den ena är gränsdragningsfrågan, dvs. definitionen av en all- män nyhetstidning. Det finns från skatteplikt undantagna tidningar som har en nyhetsförmedling som ämnesmässigt är starkt koncentrerad till ett område, t.ex. ekonomi eller religion. Andra tidningar inom samma ämnesområden kan i de enskilda fallen ha bedömts vara skattepliktiga. För konsumenten måste enligt utredningen skillnaden i den skattemässiga behandlingen vara svårför- ståelig. För den skattepliktiga tidningen medför ställningstagandet en avsevärt försämrad konkurrenssituation. Den andra omständigheten gäller tidningarnas innehåll. En stor del av dagspressens tidningar domineras av en fortlöpande och aktuell nyhetsförmedling. En klar tendens var dock enligt utredningen att de allmänna nyhetstidningama i ökande grad därutöver har ett redaktionellt in- nehåll som tidigare enbart fanns i fack— och poulärpressens tidningar. Av— gränsningar mot fack— och populärpressen har generellt sett blivit otydligare. I den mån samma slag av redaktionellt innehåll som finns i vecko- och populär— pressen även återfinns i de allmänna nyhetstidningama utgör mervärdes- skatten enligt utredningen en konkurrensfaktor till nackdel för vecko- och fackpressen. Detta förstärks av att undantaget för allmänna nyhetstidningar är ett kvalificerat undantag.

Utredningen föreslog att en enhetlig skattesats på 12 procent skulle införas för allmänna nyhetstidningar, andra periodiska publikationer och böcker. Det innebar att det kvalificerade undantaget för allmänna nyhetstidningar skulle upphöra. Utredningen ansåg att hänsynen till kravet på konkurrensneutralitet leder fram till uppfattningen att tidningsområdet skall omfattas av enhetliga regler inom mervärdesskatteområdet. Med hänsyn också till EG-reglerna be— dömde utredningen att det var angeläget att en enhetlig skattesats införs för tidningar och böcker i likhet med vad som gäller i de flesta EU-länder. Eftersom EG:s direktiv inte tillåter mer än två skattesatser under den generella nivån och det i Sverige redan finns två sådana skattesatser ansåg sig utred- ningen inte kunna föreslå en annan skattesats än den lägsta av dessa två, nämligen 12 procent. En enhetlig skattesats för tidningar och böcker skulle enligt utredningen dessutom bli statsfinansiellt neutral.

Frågan har slutligen som tidigare nämnts behandlats i Utredningens om teknisk EG—anpassning av de indirekta skatterna betänkande Mervärdes- skatten och EG (SOU 1994:88). Utredningen, som haft i uppdrag att lämna förslag till den lagtekniska anpassning av mervärdesskatten och punkt- skatterna som behövs vid ett svenskt medlemskap i EG, har föreslagit att nuvarande regler behålls och att det görs ett tillägg till mervärdesskattelagen så att även radio- och kassettidningar omfattas av undantaget. Utredningen har hänvisat till att Sverige i anslutningsfördraget fått rätt att tills vidare behålla nuvarande nollskattesats (s.k. kvalificerat undantag) för allmänna nyhetstidningar, innefattande även radio- och kassettidningar.

Utredningen har vidare föreslagit att de särskilda reglerna om skattefrihet vid omsättning m.m. av periodiska medlemsblad, periodiska personaltid— ningar, samt periodiska organisationstidskrifter slopas, liksom skattefriheten vid införsel av utländska periodiska publikationer. En viss skattefrihet i fråga om medlemsblad och organisationstidskrifter m.m. möjliggörs dock genom föreslagna generella regler om skattefri omsättning till föreningsmedlemmar mot stadgeenlig medlemsavgift. Från skatteplikt undantas således enligt för- slaget omsättning av publikation som utgör organ för sammanslutning som avses i 7 5 5 mom. lagen om statlig inkomstskatt, dvs. det skall således inte längre vara förutsättning för skattebefrielse att publikationerna är periodiska och skattebefrielse skall endast kunna inträda vid försäljning till medlem. Någon skillnad görs inte heller mellan periodiska medlemsblad, periodiska personaltidningar och periodiska organisationstidskrifter. Införsel av publi- kationer föreslås inte bli undantagna från skatteplikten. Utredningen föreslår beträffande framställning m.m. av periodiska publikationer att undantaget från skatteplikt tills vidare behålls. Utredningens förslag i dessa delar över- vägs för närvarande inom regeringskansliet.

4.1.4. Värdet av dagspressens mervärdesskattesubvention

Värdet av den kvalificerade avdragssubventionen uppskattades av Kommittén för indirekta skatter år 1989 till mellan 400 och 600 miljoner kr och kan för år 1993 beräknas till mellan 600 och 800 miljoner kr. År 1989 beräknades att utgående mervärdesskatt på de allmänna nyhetstidningarnas dåvarande för- säljning skulle utgöra ca 1 miljard kr.

Av tabell 3.3 framgår att värdet av mervärdesskattesubventionen år 1993 för dagspressen kan beräknas till ca 1,6 miljarder kr. Landsortstidningar utan allmänt driftsstöd är den grupp som kommer i åtnjutande av den högsta sub— ventionen med 554 miljoner kr. Därefter kommer kvällstidningarna med 520 miljoner kr och storstadstidningar utan allmänt driftsstöd med 309 miljoner kr. För fådagarstidningar med allmänt driftsstöd motsvarade subventionen 12 miljoner kr och för landsortstidningar med allmänt driftsstöd 77 miljoner kr. För storstadstidningar med allmänt driftstöd kan subventionen beräknas till 120 miljoner kr.

4.2. Reklamskatten 4 .2.1 Reklamskattelagen

Den nuvarande reklamskatten föregicks av en annonsskatt. Annonsskatten tillkom för att finansiera ett utökat presstöd och viss statlig informationsverk— samhet (prop. 197128). I Reklamutredningens delbetänkande Beskattning av reklamen (SOU 1972:6) åberopade man önskemålet att dämpa reklamens vo- lym och öka dess informativa innehåll. Departementschefen anförde (prop. 197258, 5. 73 f.), efter att ha erinrat om behovet av en omedelbar och kraftig förstärkning av presstödet, bl.a. följande: Om man väger samman både konsumentpolitiska och statsfinansiella synpunkter kan jag inte se någon bättre väg att finansiera ett förstärkt presstöd än genom en utbyggnad av annonsskatten till en allmän reklamskatt.

Riksdagen beslutade att införa skatt på reklam i huvudsaklig överens- stämmelse med regeringens förslag och lagen ( 1972:266) om skatt på annon- ser och reklam (reklamskattelagen) trädde i kraft år 1972.

Reklamutredningen utredde därefter frågan om skatt på reklam i radio och TV i ett särskilt delbetänkande, TV-reklamfrågan (SOU 1973:10). Utred— ningen avstyrkte reklam i radio och TV. Några sådana regler infördes inte heller i reklamskattelagen.

Reklamskatten regleras således i reklamskattelagen (1972:266). Grund- läggande för reklamskatten är att den skall vara generell för all reklam och konkurrensneutral. Reklamintäkter i t.ex. radio och TV är enligt lagen dock inte skattepliktiga. Enligt reklamskattelagen utgår reklamskatt för annons och annan reklam som är avsedd att offentliggöras eller spridas inom landet.

Reklamskattelagen inleds med definitioner av följande begrepp: trycksak; avtryck som framställts i flera exemplar i tryckpress eller genom screenförfarande,

reklam; meddelande som har till syfte att åstadkomma eller främja avsätt- ning i kommersiell verksamhet av vara, fastighet, nyttighet, rättighet eller tjänst,

annons; ett särskilt utrymme som upplåtits i trycksak för återgivning av text eller bild för annan än utgivaren och sådant utrymme i trycksaken som tagits i anspråk av utgivaren för egen reklam,

periodisk publikation; publikation som enligt utgivningsplan skall komma ut med normalt minst fyra nummer om året och som inte är att anse som re- klamtrycksak,

allmän nyhetstidning; periodisk publikation av dagspresskaraktär som normalt kommer ut med minst ett nummer varje vecka och som ej utgör an- nonsblad,

reklamtrycksak; trycksak som framställts huvudsakligen i syfte att offent- liggöra reklam.

Annonsbegreppet omfattar alltså även annat än reklam, såsom familjean- nonser, officiella meddelanden, privatpersoners köp- och säljannonser m.m. Annonser som inte är reklam är bara skattepliktiga om de har införts mot ve- derlag.

Undantag från skatteplikten görs också för annonser i : — periodisk publikation som väsentligen framstår som organ för samman- slutning med huvudsakligt syfte att verka för religiöst, nykterhetsfräm- jande, politiskt, rniljövårdande, idrottsligt eller försvarsfrämjande ändamål eller att företräda handikappade eller arbetshindrade medlemmar, _ publikation som ges ut på främmande språk för spridning huvudsakligen utomlands, — publikation eller bilaga till sådan när annonsen bara avser publikationen, annat nummer eller annan bokutgivning av samma förläggare, -— reklamtrycksak, när annonsen avser utgivarens egen verksamhet. Skattepliktig reklam är: — reklamtrycksak, — reklam i s.k. ljustidning, i eller i anslutning till trafikmedel, butikslokal, sportanläggning, teater eller liknande lokal, på fastighet eller allmän plats eller på annat motsvarande sätt, — reklam genom visning av film eller återgivning av ljud.

Undantag från skatteplikten görs för reklam som exponeras i nära eller di- rekt anslutning till den vara eller tjänst den avser, såsom reklam för en vara på det ställe där den säljs, reklam på en biograf för nästa veckas program etc.

Skattskyldig är den som i yrkesmässig verksamhet inom landet egentlig- gör skattepliktig annons eller reklam eller framställer skattepliktig reklam- trycksak. Den som bedriver verksamhet inom landet är skattskyldig för re— klamtrycksak som avser verksamheten och inkommer från utlandet, i den

mån skatt för trycksaken inte erlagts vid införseln. Detta betyder att även annonsören i vissa fall är skattskyldig.

Den allmänna skattesatsen är 11 procent. För reklam i allmänna nyhetstid- ningar är skattesatsen däremot 4 procent.

Beskattningsvärdet, dvs. skatteunderlaget, utgår från vederlaget för an- nonsen eller det upplåtna reklamutrymmet eller, i fråga om trycksaksrekla- men, från vederlaget för den tryckeritekniska framställningen och för viss del av bokbinderiarbetet. I beskattningsvärdet skall reklamskatten eller annan statlig skatt eller avgift inte inräknas. Om vederlaget uppenbarligen understi- ger vad som är skäligt skall beskattningsvärdet ändå bestämmas till skäligt belopp.

Reklamskatten fungerar så att en återbetalning minskar den skatt som er- läggs. Beskattningsmyndigheten betalar nämligen tillbaka till dagstidningar den del av skatten som svarar mot högst 12 miljoner kronor av den årliga an- nonsomsättningen. Detta innebär att dagstidningar som har en lägre omsätt- ning i praktiken inte betalar någon reklamskatt alls. För övrig press är mot- svarande gräns för återbetalning 6 miljoner kronor. Utgivning av annonsblad etc. berättigar inte till återbetalning i det här sammanhanget.

4.2.2. Reklamskatteutredningen

Reklamskatteutredningen fick år 1986 i uppdrag att föreslå sådana ändringar av reklamskattelagen att nya medier, som då var eller under den närmaste framtiden kunde väntas bli betydelsefulla kanaler för offentliggörande av re- klam, beskattades på ett så långt möjligt likformigt och konkurrensneutralt sätt (dir. l986:11). Utredningen lämnade sitt betänkande Reklamskatt (SOU 1988: 17) i maj 1988. Någon proposition skrevs aldrig. Anledningen till detta kan enligt uppgift ha varit den hårda remisskritiken samt de diskussioner som då fördes om att helt avskaffa reklamskatten. Utredningen fann följande brister i reklambeskattningen. Bristande likformighet, främst avseende: — obeskattad reklam i nya medier som TV och databaser samt trycksaker framställda med ny teknik — dubbelbeskattningen av den tidningsdistribuerade direktreklamen. Tillämpningssvårigheter, främst avseende:

— trycksaks- och reklamtrycksdefinitionema — skälighetsbedömningar av beskattningsvärdet t.ex. i fråga om s.k. egen- reklam och skyltreklam

— definitioner av olika slag av publikationer.

F örfarandeproblem, främst avseende: — låga redovisningsgränser som medför många skattskyldiga — återbetalningar av skatt

— avsaknad av vissa processuella regler — avsaknad av möjlighet att beskatta viss reklam från utlandet, t.ex. TV- reklam.

Ett stort antal skattskyldiga, vilket medför:

— administrativ belastning för beskattningsmyndigheten — ringa skattebelopp från flertalet skattskyldiga — tillämpnings- och redovisningssvårigheter för många skattskyldiga.

Utredningen ansåg att reklam i radio och TV skulle beskattas. Skälet var att radio- och TV—reklam — då den förekom — konkurrerade med beskattade medier.

När utredningen lade fram sitt förslag rådde reklamförbud enligt radiola- gen, närradiolagen och den dåvarande lagen om lokala kabelsändningar. De medier för vilka reklamförbud rådde konkurrerade därigenom inte med de be— skattade medierna. Utredningen fann därför att reklamskatt inte heller i fort- sättningen borde komma i fråga såvida inte förbudet mot reklam i radio eller TV upphävdes. Utredningen ansåg inte heller att annonser i radiotidningar skulle beskattas eftersom något vederlag inte utgick för sådana (SOU 1988:17, s. 295 f.).

Utredningen föreslog däremot beskattning av svenska radio— och TV- sändningar där reklam kunde förekomma (kabelsändningar till annat än bo- städer eller av viss mindre omfattning m.m.) och sådana utländska sänd- ningar av reklam som särskilt var riktade mot Sverige. Om programföretaget hade sitt säte i annat land skulle ett av Riksskatteverket godkänt ombud utses. Ombudet skulle bl.a. svara för redovisningen av skatten. Utredningen hänvi- sade till att motsvarande regler om ombud i mervärdesskattelagen och i lagen om skatt på vissa resor fungerat väl ( SOU 1988: 17, s. 336 f.).

Utredningens förslag om att beskatta sändningar från annat land kritisera- des av en mängd remissinstanser. Kammarrätten i Stockholm ifrågasatte det rimliga i att sträcka skatteplikten utanför de egna gränserna och möjligheterna för att Sverige effektivt skulle kunna tillse att skatten betalas. Någon betryg- gande garanti för att så skedde fanns enligt kammarrätten inte, vilket i sin tur betydde att lagen inte blev konkurrensneutral i förhållande till rättssubjekt i Sverige.

I Ungdomskommitténs delbetänkande Ungdom och Makt (SOU 1991: 12) föreslogs en översyn av reklamskattelagen. Riksskatteverket framhöll i sitt remissyttrande bl.a. RSV delar ungdomskommitténs uppfattning att reklamskatten i dag inte är konkurrensneutral, eftersom vissa nya reklammedier inte omfattas av beskattningen. Det är dock enligt RSV inte självklart att detta problem skall lösas genom att det skattepliktiga området utvidgas. Som framgår av bl.a. det nämnda betänkandet från reklamskatteutredningen, är reklamskatten komplicerad och svårtillämpad. I första hand bör därför övervägas att slopa skatten eller begränsa det skattepliktiga området.

Den 9 mars 1992 gjorde verket en framställning till regeringen (dnr 17459- 92/320) om ändring i reklamskattelagen. Verket framhöll att reklamskatte- reglerna är komplicerade och svårtillämpade och att det därför bör övervägas att slopa skatten helt eller delvis åtminstone såvitt avser reklamtrycksaker.

Verket framhöll att beskattningen av reklamtrycksaker medför svårbemäst- rade ställningstaganden såväl för beskattningsmyndigheten och domstolar som för de skattskyldiga. Vid skatterevision hos skattskyldiga tryckerier framkom mycket ofta att de skattskyldiga missbedömt skatteplikten på så sätt att de dels inte tagit ut skatt på skattepliktiga trycksaker dels tagit ut skatt på trycksaker som inte var skattepliktiga. Verket framhöll också att beskatt- ningen av reklamtrycksaker upptog en stor del av verksamheten i fråga om förhandsbesked i Skatterättsnämndens avdelning för indirekta skatter.

Utredningen om vissa mervärdeskattefrågor har i delbetänkandet Vissa mervärdeskattefrågor II — Offentlig verksamhet m.m. (SOU l993:75) redovi— sat uppfattningen att reklamskatten har en snedvridande effekt på konkur- rensneutraliteten och att den därför inte bör bibehållas (s. 65). Riksskatte- verket har i sitt remissyttrande över delbetänkandet anslutit sig till utred- ningens uppfattning.

4.2.3. Återbetalning av reklamskatt

Riksskatteverket framhöll i den ovannämnda skrivelsen i mars 1992 att verket även om inga andra ändringar kom till stånd ansåg det angeläget att bestäm- melserna om rätt till återbetalning av reklamskatt för periodiska publikationer ändrades snarast möjligt. Verkets reklamskatteavdelning i Ludvika återbe- talade reklamskatt till omkring 130 skattskyldiga två gånger per år. Det sam- manlagda beloppet uppgick till ca 88 miljoner kr per år. Utbetalningarna skedde manuellt och vissa brister avseende säkerheten hade konstaterats. Administrativa fördelar skulle vinnas om det infördes en rätt till avdrag från skatten på den omsättning som nu är återbetalningsgrundande. Härigenom skulle man också vinna att beslutet — i motsats till de nu förekommande klas- sificeringsbesluten — kunde överklagas till domstol.

Det ursprungliga regeringsförslaget låg i linje med detta. I propositionen (prop. 1971:28) föreslogs att man skulle kunna dra av bottenavdraget när man redovisade skatten. Skatten behövde alltså inte redovisas om annonsin- täkterna inte översteg bottenavdraget. Till staten skulle också bara behöva betalas in skatten efter dessa avdrag.

Skatteutskottet gillade inte den föreslagna avdragskonstruktionen och pe- kade på att det kunde få till följd att vissa tidningar fick möjlighet att antingen debitera annonsörerna en skatt som de inte behövde inleverera till staten, eller att bedriva en priskonkurrens med de tidningar som får betala in huvuddelen av skatten (bet. SkU 1971230). För att i möjligaste mån undvika sådana verkningar förordade utskottet att gränsen för redovisningsskyldighet sattes

vid 60 000 kr och alla skattskyldiga som låg över denna gräns skulle leverera in skatt för tvåmånadersperioder som andra skattskyldiga. Skatt över botten- avdraget borde betalas tillbaka halvårsvis. Den ordning som föreslogs skulle innebära den förändringen att de redovisningsskyldiga inte omedelbart skulle få disponera den skatt som belöpte på en avdragsgill del av omsättningen utan i stället fick restitution i efterhand. Utskottet ansåg emellertid att detta upp— vägdes av det förhållandet att de icke önskvärda konkurrenseffekter som el- jest skulle uppkomma kunde elimineras genom att alla tidningar med nämn- värd annonsomsättning blev skyldiga att ta ut och betala in skatt. 1972 inför- des i regelverket en möjlighet för utgivare av periodisk publikation att medges befrielse från att betala in reklamskatt. I propositionen 1972z58 hänvisades till att riksdagsbeslutet år 1971 tillkommit i syfte att den skattefrihet bottenavdra- get i praktiken innebar skulle användas i konkurrenssyfte. Detta förhållande förtjänade enligt propositionen alltjämt beaktande men en uppmjukning be— hövdes genom att skattebefrielse skulle kunna medges.

Reklamskatteutredningen framhöll år 1988 att det av skatteutskottet fram- förda konkurrensskälet förlorat avsevärt i styrka genom denna regel om be- frielse. Utredningen föreslog att återbetalningen skulle ersättas av en avdrags- möjlighet.

Riksskatteverket har i sin skrivelse från mars 1992 hänvisat till en tidigare skrivelse där verket understrukit att arbetet med återbetalningen var onödigt betungande och framhållit att en ändring av bestämmelserna borde ske för att eliminera ett onödigt tungrott system. Härtill kom enligt verket att de skatt- skyldiga ansåg denna rundgång med pengar både kostsam och krånglig. En skattskyldig skrev: Förutom reklamskattekostnaden får vi en räntekostnad på uppskattningsvis 30—40 000 kr. Detta kan ej ha varit lagstiftarens mening. Nuvarande ordning är utomordentligt opraktisk och innebär extraarbete både för Riksskatteverket och oss. Vi tvingas ju betala in pengar som vi sedan får tillbaka. Riksskatteverket tvingas ta emot pengar, bokföra och sedan åter- betala samma belopp fram till dess att vår omsättning överstiger 6 miljoner kr vilket förmodlingen inträffar den sista perioden på året.

Detta är väl ett utmärkt exempel på onödig byråkrati och borde vara lätt att ändra på?

4.2 .4 EG-regler

I rapporten Presstödets effekter — en utvärdering (Ds 1993:20), som utarbe— tats av Statskontoret på uppdrag av Expertgruppen för studier i offentlig eko- nomi, sägs (s. 52) att punktskatter är accepterade i EU-länderna under förut— sättning att de har konstruerats på ett sådant sätt att de kan tas ut utan gränskontroll. Genom en lagändring som trädde i kraft den 1 januari 1995 har reklamskattelagen anpassats till EG-reglerna. Reklam som tas in i landet kan

därigenom beskattas utan gränskontroll. Beställaren av reklamen blir i dessa fall skattskyldig.

4.2.5. Tidningsdistribuerad direktreklam

Tidningsutgivarna har reagerat mot reglerna om beskattning av tidningsdistri- buerad direktreklam mot bakgrund av att de nuvarande reglerna kan ses som en form av dubbelbeskattning.

Enligt reklamskattelagen beskattas den tidningsdistribuerade direktrekla- men två gånger. Reklamtrycksak (reklam för utgivaren), beskattas hos tryck- eriet och annonsblad (utrymme som upplåtits av utgivaren för utomstående annonsörer) hos utgivaren av detta. När reklamtrycksaken eller annonsbladet distribueras som en bilaga till en tidning sker ytterligare beskattning. Medskicket betraktas nämligen som en tidningsannons och beskattas på samma sätt som tidningens övriga annonser, dvs. med en skattesats på 4 resp. 11 procent.

Tidningsutgivarna har i skrivelse till Pressutredningen -94 framfört upp- fattningen att den tidningsdistribuerade direktreklamen inte bör dubbelbeskat- tas. I stället föreslås att det senare beskattningsledet, dvs. tidningarnas skatt- skyldighet, skall slopas. Som skäl har Tidningsutgivarna angett att det nuva- rande systemet leder till en snedvridning av konkurrensen eftersom annan distribution av reklamtrycksaker och annonsblad inte beskattas. Med den fö- reslagna ordningen skulle enligt Tidningsutgivarna också kunna uppnås en förenkling av reglerna.

Produktionsbeskattningen tillkom efter förslag från Reklamutredningen (Ds U 1972:2, prop. 1972158, SkU 29, rskr. 202, SFS 1972:266). Utred— ningen anförde följande (Ds U 1972:2, s. 24):

Utredningen är medveten om att dessa bestämmelser innebär att bilagor som innehåller reklam kommer att bli beskattade både hos tryckeriet och hos den publikation, vilken de medföljer.

Utredningen har därför övervägt frågan huruvida restitution skall medges för skatt som beställaren erlagt till tryckeriet i den mån han kan visa att han också erlagt skatt till publikationen.

Med hänsyn till att så vitt möjligt samma kostnadsslag bör beskattas både i fallet bilaga och i fallet annons samt av praktiskt-administrativa skäl har ut— redningen dock avvisat tanken på ett sådant restitutionsförfarande.

I betänkandet Reklamskatt (SOU 1988:17) fann Reklamskatteutredningen i en probleminventering av reklamskattelagen att ett av de största problemen vid tillämpningen av reklamskattelagen utgjordes av trycksaksreklamen. Re- klamskattelagen utmärktes i detta avseende, enligt utredningen, av bristande likformighet, svåra tillämpningsfrågor och många skattskyldiga (s. 92 f.).

Med bristande likformighet avsågs att vissa trycksaker framställda med ny teknik inte omfattades av lagen samt att den tidningsdistribuerade direktrekla- men dubbelbeskattades. Utredningen pekade vidare på att det i många fall var 73

svårt för tryckerierna att bedöma vilka reklamtrycksaker som var skatte- pliktiga eller inte. Till detta kom att de skattepliktiga tryckerierna var många. Reklamskatteutredningen diskuterade en lösning på dessa problem utifrån två alternativ, en modifierad produktionsbeskattning eller en distributionsbeskatt- ning (s. 153 ff.).

Det första alternativet omfattade en utvidgad definition av begreppet tryck- sak. Enligt den dåvarande definitionen, som fortfarande är gällande, förstås med trycksak; avtryck som framställts i flera lika exemplar i tryckpress eller genom screenförfarande. Utredningen föreslog i stället att beskattningen skulle avse annons eller annan reklam i skrift som framställts i ett stort antal likadana exemplar. Vidare föreslogs att dubbelbeskattningen av den tid— ningsdistribuerade direktreklamen skulle tas bort genom att endast tryck— ningen av reklamtrycksaken resp. den upplåtna annonsplatsen i annonsbladet reklambeskattades.

Utredningen såg en mängd nackdelar med detta alternativ. Utvidgningen av trycksaksdefinitionen skulle bl.a. medföra en ökning av antalet skattskyl- diga. Tidningar som distribuerar direktreklam fick med detta förslag en skattesänkning. Denna skattesänkning blev större för fack- och populärpress än för dagstidningarna som endast betalar 4 procent i reklamskatt. Utred- ningen befarade att skattesänkningen kunde leda till dels en överströmning från annonsering i tidningar till medskickad direktreklam, dels en över- strömning från andra distributörer — som Posten och direktreklamföretagen — till tidningarna.

Utredningen stannade slutligen för ett annat alternativ, vilket gick ut på att i stället beskatta den som distribuerar reklam. Utredningen föreslog därvid att endast direktreklamen, eller den s.k. brevlådereklamen, skulle beskattas. Spridning av trycksaksreklam i butiker, mässor eller till redan etablerade kunder m.fl. föll därmed utanför. En fördel med en sådan ordning uppgavs vara det ringa antalet skattskyldiga (Posten, Svensk Direktreklam m.fl.) samt att den helt övervägande delen av dessa företags distributionsverksamhet — såvitt avsåg Posten dess distribution av massbrev och gruppreklam — utgjor- des just av direktreklam.

Utredningen redogjorde även för nackdelarna med en distributions— beskattning. Redogörelsen baserades på Reklamutredningens genomgång av nackdelarna med en sådan (Ds U 1972:2, s. 6 ff.) och gällde: — de skattskyldigas möjlighet att tillämpa skattereglerna, — möjligheterna att fånga upp samtliga skattepliktiga trycksaker, — möjligheterna att åstadkomma en med annonsskatten likvärdig beskattning, — möjligheterna att beskatta olika reklamtrycksaker likvärdigt.

Den första punkten tar sikte på möjligheten för distributionsföretagen att veta om försändelsen innehåller reklam eller inte. Enligt Reklamskatte— utredningen behövde inte några sådana problem uppstå om de skattepliktiga försändelserna definierades på ett starkt schablonmässigt sätt. Utredningen

föreslog därvid att endast massbrev och gruppreklam skulle omfattas av reklamskatteplikten, utom i de fall då försändelsernas avsändare var statliga och kommunala myndigheter, politiska partier och andra ideella or- ganisationer. Sådana avsändare sände nämligen inte annat än undantagsvis ut reklamskattepliktiga meddelanden till allmänheten. Vidare föreslogs att vissa massutskick av böcker, tidningar o.d. skulle undantas från beskattning.

Under den andra punkten anförde Reklamutredningen att vissa reklam- trycksaker, såsom tryckt butiksreklam och s.k. sales promotionsmaterial, inte skulle kunna uppfångas av distributionsföretagen. Dessa typer av trycksaker skulle därigenom falla utanför beskattningen. Reklamskatteutredningen me- nade å sin sida att sådana trycksaker inte utgjorde massdistribuerad reklam i vanlig mening utan snarare var hjälpmedel i försäljningsarbete och rådgiv- ning. Reklam som massdistribuerades på initiativ av någon annan än avsän- daren föreslogs därför falla utanför beskattningsområdet.

Den tredje punkten rymmer svårigheterna att få fram ett likvärdigt beskatt- ningsunderlag för trycksaker och annonser. Reklamskatteutredningen avfär- dade dessa svårigheter med hänsyn till skillnaderna i fråga om prisbildning för dessa båda reklamslag.

Under den sista punkten påtalade Reklamutredningen att distributionskost- naderna varierade med försändelsernas vikt, hastighet och med graden av se— lektivitet i utsändandet (bl.a. adresseringskostnad). Dessa variabler samver- kade inte alls eller endast delvis med de produktionskostnader som täcktes av annonsskatten. För att åstadkomma ett med annonsskatten likvärdigt beskatt- ningsunderlag skulle man därför, enligt utredningen, behöva skriva upp dis- tributionskostnaderna med en genomsnittssiffra, vilket skulle gynna på- kostade reklamtrycksaker men överbeskatta billiga sådana. Reklamskatte- utredningen ansåg å sin sida att neutralitet mellan olika reklamslag uppnås om vederlaget för varje slag av offentliggörande eller spridning av reklam ökas till 11 procent. En övergång av beskattningen från produktionsledet till distri- butionsledet gynnade enligt Reklamskatteutredningen de dyra trycksakerna och missgynnade de enklare. Anledningen till detta angavs vara att portot inte varierade så mycket som tryckkostnadema.

Sammanfattningsvis tillbakavisade alltså Reklamskatteutredningen Re- klamutredningens kritik och föreslog att beskattningen hos tryckerierna skulle upphöra och ersättas av en skatt på distributionen av direktreklam. I direkt- reklam skulle ingå all till brevlådorna eller eljest direkt till mottagarna dis- tribuerad reklam, dvs. även annonsblad, presentreklam och liknande. För- slaget innebar därmed att dubbelbeskattningen av den tidningsdistribuerade reklamen slopades. Utredningen föreslog härvidlag att tidningarnas, liksom andra reklamdistributörers, reklamutskick skulle beskattas med 11 procent.

En mängd remissinstanser, bl.a. Riksskatteverket, Annonsörföreningen och Godkända Annonsförmedlares Förening, såg positivt på utredningens

förslag att föra över skattskyldigheten från tryckeriet till distributören samt att slopa dubbelbeskattningen av den tidningsdistribuerade direktreklamen. Posten och Swedish Direct Marketing Association (Swedma) kritiserade däremot i sitt remissyttranden förslaget. Posten bedömde att förslaget skulle komma att medföra en överströmning från försändelseslagen gruppreklam och massbrev till tidningsdistribuerad direktreklam vilket i sin tur skulle med- föra minskade skatteintäkter för staten och minskade portointäkter för Posten.

4.2.6 Värdet av dagspressens reklamskattesubvention

Som framgår av tabell 3.3 är värdet av reklamskattesubventionen för dags— tidningarna ca 460 miljoner kr om den beräknas i jämförelse med reklam- skatten för tidskrifter. Om man i stället jämför med den reklamskatt som beta- las för annan reklam kan subventionen beräknas till ca 540 miljoner kr.

5. Det direkta stödet till dagspressen

5.1. Driftsstödet 5.1.1 Gällande regler

För att få allmänt driftsstöd skall en hög- eller medelfrekvent dagstidning vara i huvudsak abonnerad, ha en abonnerad upplaga på minst 2 000 exemplar, samt ha en täckningsgrad på högst 40 procent. Dessutom får abonnemangs- priset inte vara uppenbart lägre än vad som i allmänhet tillämpas i motsva- rande kategori. Presstödsnämnden kan utesluta en tidning från stöd eller min- ska stödet om det med hänsyn till förhållandena inom tidningens hela sprid- ningsområde är uppenbart att täckningsgraden ger en missvisande bild av tidningens konkurrensförmåga på annonsmarknaden.

En lågfrekvent dagstidning ( 1—2 nr per vecka) skall, för att vara berättigad till allmänt driftsstöd, ha en abonnerad upplaga på minst 2 000 exemplar. Totalupplagan skall till övervägande del vara abonnerad, och abonnemangs- priset för helår får inte understiga av Presstödsnämnden fastställt lägsta pris. Tidningen skall ha minst 1 000 spaltmeter redaktionellt innehåll per kalen- derår, och den betalda annonsandelen får inte överstiga 50 procent av det to- tala tidningsutrymmet under ett kalenderår. Slutligen får tidningens täck- ningsgrad inte överstiga 25 procent.

För en högfrekvent storstadstidning (6—7 nr per vecka) beräknas det årliga driftsstödet genom att tidningens veckovolym, uttryckt i tusental exemplar, multipliceras med 218 250 kr. Maximibeloppet per år är 48 015 000 kr. För en högfrekvent storstadstidning gäller att den skall ha ett redaktionellt innehåll per år på minst 30 000 spaltmeter.

För övriga högfrekventa tidningar och för medelfrekventa tidningar (3—5 nr per vecka) beräknas stödet på motsvarande sätt, men bidragssatsen är 157 140 kr och maximibeloppet är 11 252 000 kr.

För lågfrekventa dagstidningar utgår allmänt driftsstöd med ett fast belopp som beror av frekvens, spridning och abonnerad upplaga. För en endagstid- ning med riksspridning ges årligen — 2 958 500 kr om den abonnerade upplagan är minst 10 000 exemplar, — 2 667 500 kr om den abonnerade upplagan är minst 9 000 exemplar, — 2 328 000 kr om den abonnerade upplagan är minst 8 000 exemplar, — 2 027 300 kr om den abonnerade upplagan är minst 7 000 exemplar.

För en tvådagarstidning med riksspridning ges årligen - 3 298 000 kr om den abonnerade upplagan är minst 10 000 exemplar, — 2 958 500 kr om den abonnerade upplagan är minst 9 000 exemplar, — 2 667 500 kr om den abonnerade upplagan är minst 8 000 exemplar, — 2 328 000 kr om den abonnerade upplagan är minst 7 000 exemplar.

För en lågfrekvent tidning som har riksspridning och vars abonnerade upplaga understiger 7 000 exemplar är det årliga stödbeloppet ] 493 800 kr. Detsamma gäller för en tidning som inte har riksspridning, oavsett upplaga.

Ovanstående gäller allmänt driftsstöd. Begränsat driftsstöd kan lämnas i vissa fall, nämligen — för en dagstidning vars utgivningsort är Gotlands, Borgholms,

Mörbylånga eller Laholms kommun, om tidningen uppfyller samtliga förutsättningar för allmänt driftsstöd utom den om högsta täckningsgrad,

samt — för en dagstidning vars utgivningsort är Haparanda, Kalix, Överkalix eller Overtorneå kommun, om tidningen uppfyller samtliga förutsättningar för allmänt driftsstöd utom den om högsta täckningsgrad och om tidningen, trots att den till övervägande delen är på svenska, har ett redaktionellt innehåll som till minst 25 procent är skrivet på finska.

Vidare kan driftsstöd i särskilt fall länmas för en tidning som inte i huvud- sak distribueras inom Sverige, om tidningen — uppfyller övriga angivna förutsättningar för dagstidning, — i huvudsak distribueras till svenskspråkiga personer utomlands, — har sin huvudredaktion i Sverige, — uppfyller övriga förutsättningar för allmänt driftsstöd, samt — behöver stödet för att utgivningen skall kunna upprätthållas.

Storleken på dessa former av driftsstöd bestäms av Presstödsnämnden efter vad som i det enskilda fallet är skäligt, men maximibeloppet är 1 493 800 kr.

En tidning vars text inte i huvudsak är skriven på svenska skall i fråga om rätt till driftsstöd likställas med dagstidning, om tidningen — uppfyller övriga angivna förutsättningar för dagstidning, — vänder sig till språkliga minoriteter i Sverige,

— har sin huvudredaktion i Sverige, och — till minst 90 procent av den abonnerade upplagan är spridd i Sverige.

Om en tidning upphör att uppfylla de förutsättningar som ger rätt till driftsstöd trappas stödet ned under en treårsperiod. Under det första året efter att rätten till stöd upphörde utgår två tredjedelar av det tidigare erhållna stöd- beloppet, under det därpå följande året utgår en tredjedel. Motsvarande av- trappningsregel gäller när en stödberättigad hög— eller medelfrekvent dagstid- ning övergår till att bli en lågfrekvent tidning.

5.1.2. Bakgrund

Produktionsbidraget infördes 1971, efter ett förslag från regeringen (prop. 1971227) att statsmakterna skulle ge andratidningarna ett direkt bidrag till de- ras löpande produktion. Förslaget lades utan föregående utredning, och bak- grunden var att de redan införda åtgärderna (samdistributionsrabatten och Pressens lånefond) inte lyckats förbättra andratidningamas bekymmersamma läge. En andratidning definierades som en dagstidning som på sin utgivningsort hade mindre upplaga än annan tidning. För att få produktions- bidrag skulle tidningen ha en abonnerad upplaga på minst 2 000 exemplar och en annonsandel som understeg 50 procent av hela tidningsutrymmet.

Beslut om bidrag gavs av Presstödsnämnden, som också fick möjlighet att besluta om bidrag till tidningar som inte var andratidningar men som uppenbarligen hade samma svårigheter som sådana. Nämnden kunde på mot— svarande sätt besluta att inte ge bidrag till en andratidning om den inte hade dessa svårigheter. Produktionsbidraget beräknades efter pappersförbrukning för redaktionellt material under föregående kalenderår. För tidningar som kom ut med 2—7 nummer per vecka utgick bidraget med 3 000 kr per ton, dock högst 3,5 miljoner kr för storstadstidning och 1 miljon kr för annan tidning. Lägsta belopp för 2—7-dagarstidningar var 200 000 kr, vilket också var det fasta beloppet för endagstidningar.

Beloppen för produktionsbidrag ändrades därefter vid flera tillfällen. Redan efter ett år förstärktes de kraftigt.

Systemet för produktionsbidrag förändrades 1976 efter förslag från 1972 års pressutredning. Utredningens grundinställning var att tidningar skulle ges produktionsbidrag då det fanns presspolitiska motiv för utgivningen men då de marknadsmässiga förutsättningama var otillräckliga. Bl.a. övergavs begreppen första- och andratidningar, eftersom andratidningsbegreppet an- sågs ha varit oklart och ha lett till svårigheter vid användningen i presstöds- sammanhang. Enligt det nya systemet var hushållstäckningen på utgivnings- orten styrande. Dessutom skilde man i fortsättningen mellan flerdagarstid- ningar (4—7 nr per vecka) och fådagarstidningar (1—3 nr per vecka) i stället för att som tidigare enbart skilja ut endagstidningarna.

För flerdagarstidningar gav en hushållstäckning på högst 40 procent rätt till fullt produktionsbidrag, och därefter skedde en successiv avtrappning av bidraget upp till och med 49 procents täckning. Dock kunde flerdagarstid- ningar med liten upplaga, under 10 000 exemplar, få fullt produktionsbidrag upp till 50 procents hushållstäckning med en successiv avtrappning mellan 50 och 60 procent. Storleken på produktionsbidragen till flerdagarstidningar grundades även i fortsättningen på pappersförbrukningen, men på ett genom- snitt för de tre närmast föregående kalenderåren.

För fådagarstidningar var 20 procents hushållstäckning den övre gränsen för att få fullt produktionsbidrag, och den successiva avtrappningen skedde mellan 20 och 30 procent. För fådagarstidningar gällde fasta bidragsbelopp,

och tidningar med riksspridning fick ett högre belopp än tidningar med regio- nal spridning.

Efter 1976 har smärre ändringar i reglerna för produktionsbidrag till dagspressen gjorts, bl.a. vad gäller täckningstalsgränserna. Senaste större ändringen gjordes 1989/90, då presstödssystemet reformerades efter förslag av Dagstidningskommittén. Bl.a. ersattes benämningen produktionsbidrag med driftsstöd, begreppen fådagarstidningar och flerdagarstidningar ersattes med låg—, medel- och högfrekventa tidningar, och möjligheten för vissa högtäckningstidningar att få stöd togs bort. Samtidigt infördes en ny beräk- ningsmetod: i stället för pappersförbrukningen skulle i fortsättningen tid- ningens veckovolym ligga till grund för beräkningen av stöd till medel- och högfrekventa tidningar. Det sistnämnda förslaget motiverades av Dagstidningskommittén med att sambandet mellan stödbeloppet och de fak- tiska kostnaderna hade urholkats under senare år genom bidragsnivåns ök- ning, att det tidigare systemet medförde en tämligen omständlig beräknings- procedur samt att metoden troligen ledde till en onödigt frikostig papperskon- sumtion (SOU 1988:48, 5.159).

I budgetpropositionen 1991/92 föreslogs en sänkning av driftsstödet. KU:s bedömning (1991/922KU27) blev emellertid den att de neddragningar som krävdes i stället skulle gå ut över andra delar av presstödet. Inför budgetåret 1994/95 justerades dock stödbeloppen med hänsyn till det statsfinansiella läget ned med 3 procent. Denna ändring trädde i kraft den 1 juni 1994.

S . 1 .3 Aktualiserade frågeställningar

Vissa problem och "luckor" i reglerna för driftsstöd har aktualiserats genom skrivelser som inkommit till utredningen.

En tvådagarstidning eller två endagstidningar

Presstödsnämnden har behandlat frågan om driftsstöd till endagstidningarna Finnveden Onsdag och Finnveden Fredag, varefter Bo Hammar fick i upp- drag att närmare studera de båda tidningsföretagens verksamhet. Bo Hammars promemoria har av regeringen överlämnats till Pressutredningen -94. Av promemorian framgår bl.a. följande.

Finnveden Onsdag och Finnveden Fredag utkommer i samma kommun. Från början fanns en tidning — Finnveden — med fredagar som Utgivningsdag, och ur denna föddes efter ett ägarbyte två editioner: Lokaltidningen Östbo, som kom ut i Värnamo/Vaggeryd och Lokaltidningen Västbo i Gislaved/Gnosjö. Tidningen med de båda editionerna gick i konkurs i no— vember 1991. I januari 1992 tog några av de tidigare anställda över tidningen, och man återgick till namnet Finnveden (Fredag). Denna ges ut av bolaget

Finnvedspress AB. Senare bildade andra tidigare anställda ett eget bolag — Östbo—Västbo Tidningar AB — och började i september 1992 ge ut Finnveden Onsdag. De båda tidningarna har ett mycket nära samarbete såväl produk- tionstekniskt som administrativt. Onsdagstidningen hyr in sig i fredagstid- ningens lokaler, dess tekniska utrustning och administration. Man samverkar också när det gäller annonsackvisition och marknadsföring. Rabatt utgår på abonnemangspriset vid abonnemang på både onsdags- och fredagstidningen. Däremot arbetar de två tidningarna i allt väsentligt med två självständiga re- daktioner, som i begränsad utsträckning utbyter tjänster då det gäller bevak- ningsuppdrag.

Finnveden Onsdag och Finnveden Fredag uppfyller de krav på eget namn och 55 procent eget redaktionellt innehåll, som anges i presstödsförordningen för att en tidning skall räknas som dagstidning. De är alltså berättigade till, och får också, "var sitt presstöd" för fådagarstidningar utan riksspridning (två gånger 1 493 800 kr år 1994), dvs. dubbelt så mycket som en tvådagarstid- ning skulle ha fått. Frågan är om detta skall ses som en anpassning till bi- dragsreglerna eller ett uttryck för god samverkan mellan två endagstidningar. Bo Hammar har i sin utredning inte tagit ställning till den frågan, men har på- pekat att nuvarande stödsystem uppmuntrar produktionsteknisk samverkan mellan olika tidningar, och att det således vore konstigt om en sådan skulle bestraffas. Däremot har han framhållit att det måste finnas en gräns för när det inte längre handlar om samverkan utan om ett och samma tidningsföretag som av presstödsskäl uppdelats i två bolag. Detta problem skulle enligt Bo Hammar kanske inte behöva uppstå om lågfrekventa tidningar i presstöds- hänseende uppdelades i en- och tvådagarstidningar, och en endagstidning som övergick till tvådagarsutgivning gavs ökat stöd.

Vissa konkurrensefekter

I flera fall har representanter för icke stödberättigade tidningar påtalat för Presstödsnämnden att de anser att presstödet snedvrider konkurrensen på de— ras utgivningsort. Mot bakgrund av detta fick Bo Hammari uppdrag att gran- ska tidningarnas konkurrens- och marknadssituation i Karlskoga och Ludvika kommuner. Undersökningarna resulterade i två promemorior, vilka har överlänmats till Pressutredningen -94 utan särskilt yttrande eller ställningsta- gande från nämndens sida.

I båda fallen handlar det om att representanter för icke stödberättigade tid- ningar anser att driftsstödet ger effekter på priserna på abonnemang och/eller annonser på deras utgivningsort. Man har bl.a. framfört åsikten att vissa stödtidningar dumpar priserna, exempelvis genom att ge rabatterbjudanden under listpris. Granskningarna av tidningsmarknadema har inte föranlett Bo Hammar att rekommendera några förändringar i nuvarande regler för tilldel— ning av driftsstöd. Utredaren anser allmänt att frågor om annonspriser inte

bör regleras i presstödsförordningen. Vad gäller abonnemangspriser regleras dessa till viss del i presstödsförordningen genom formuleringen att en hög— eller medelfrekvent tidning med driftsstöd inte får ha ett abonnemangspris som är uppenbart lägre än vad som i allmänhet tillämpas av tidningar i mot— svarande kategori. För lågfrekventa tidningar med driftsstöd gäller att abon— nemangspriset för helår inte får understiga ett av Presstödsnämnden fastställt lägsta pris. Bo Hammar anser att en ytterligare precisering kan övervägas, men att nuvarande förordning i huvudsak är tillräcklig för att undvika att utbe— talt presstöd används för osund konkurrens i fråga om abonnemangspriset. Tidningarnas branschorganisation borde här kunna formulera vissa spel- regler.

Täckningsgradsgränsen för lågfrekventa tidningar

Tidningen i Arvidsjaur (TiA) har i en skrivelse till Pressutredningen -94 påta- lat hur "orimligt de nuvarande presstödsreglerna slår" för tidningen. Endagstidningen TiA ges ut i Arvidsjaurs kommun. Det första numret gavs ut i oktober 1993. I skrivelsen framförs att kommunen är för liten för att en egen tidning skall kunna få allmänt driftsstöd. En upplaga på 2 000 exemplar i kommunen ger nämligen en täckningsgrad på drygt 50 procent. En täckningsgrad på 25 procent, vilket är den högsta tillåtna om en lågfrekvent tidning skall vara berättigad till driftsstöd, skulle motsvara en upplaga inom kommunen på ca 850 exemplar, vilket enligt skrivelsen är för litet för att man skall kunna locka annonsörer i någon större utsträckning. För att kunna få driftsstöd skulle TiA tvingas begränsa upplagan inom kommunen och inrikta sig på att sälja minst 75 procent av upplagan till utflyttade ortsbor.

TiA har till skrivelsen bl.a. bifogat en kopia av en ansökan till Kulturdepartementet om undantag alternativt dispens från reglerna i 2 kap. 3 5 presstödsförordningen om högsta täckningsgrad och minsta abonnerade upplaga. Regeringen beslutade att inte vidta någon åtgärd med anledning av framställningen. En kopia av regeringsbeslutet har översänts till Pressutredningen -94.

I den promemoria av Bo Hammar som tidigare nämnts och som behandlar Finnveden Onsdag och Finnveden Fredag görs även sidoblickar på tidnings- marknaden som helhet i Värnamoregionen. Där uppmärksammas endagstid- ningen Olsons Tidning, som har en täckningsgrad på 22 procent i utgiv- ningsorten Värnamo. Bo Hammar konstaterar att eftersom tidningen i dag har ytterst få annonser och det är osannolikt att en något större upplaga skulle förändra det förhållandet, skulle en täckningsgrad över 25 procent kunna leda till tidningens död. Utredaren anser mot bakgrund av detta att rimligheten i 25—procentsregeln bör övervägas.

Reduktion av driftsstöd i särskilda fall

I prop. 1989/90:78 om reformerat presstöd föreslogs att Presstödsnämnden i vissa fall skulle kunna reducera eller helt dra in det allmänna driftsstödet som enligt huvudnormerna annars skulle ha beviljats vissa tidningar med låg hus- hållstäckning. Dessa undantagsfall avsåg dels företag med särskilt goda resultat, dels företag som, trots att de var bidragsberättigade, beslutade om vinstutdelning till aktieägarna. Till grund för propositionen låg ett förslag från Dagstidningskommittén, publicerat i betänkandet Reformerat presstöd (SOU 1988:48).

Riksdagen var dock inte beredd att ta ställning till förslaget i dess dåva- rande utformning (bet. 1989/90:KU31). Regeringen gav därför i december 1990 Presstödsnämnden i uppdrag att bedöma behovet av reduktionsregler för företagens tilldelning av driftsstöd samt att pröva hur sådana regler skulle kunna utformas. I mars 1992 uppdrog nämnden åt Lennart Eriksson att ta fram ett förslag till regelverk. Hans rapport överlämnades till regeringen i oktober 1992.

I rapporten föreslogs vissa förändringar jämfört med kommittéförslaget och propositionens skrivning. Förändringarna bestod främst i att resultatet för koncernen skulle vara avgörande om stödet skulle reduceras i stället för det tidningsutgivande företagets resultat, samt att man skulle acceptera en viss ut- delning till ägarna utan att reducera driftsstödet.

Lennart Erikssons förslag innebär i korthet följande. Om det genomsnittliga resultatet exkl. driftsstöd för de senaste två åren, i en koncern med stödberättigat tidningsföretag, överstiger hälften av det sam- manlagda driftsstödet för koncernens tidningsföretag, trappas driftsstödet ned under en tvåårsperiod, första året med 50 procent, andra året med 100 procent.

Med resultat avses resultatet före bokslutsdispositioner och skatt, exkl. mi- noritetsandelar i dotterföretag, enligt en koncernresultaträkning upprättad en— ligt god redovisningssed. Eventuella intresseföretag skall ingå i resultatet med erhållna utdelningar (anskaffningsvärdemetod) och inte med resultatandelar (kapitalandelsmetod).

Resultatet utgörs av det samlade koncernresultatet, inkluderande resultatet av andra verksamheter än tidningsrörelser. Om tidningsföretaget inte ingår i en koncern baseras resultatberäkningen på den juridiska enhetens resultat före bokslutsdispositioner och skatt enligt en resultaträkning upprättad enligt god redovisningssed.

Vad gäller vinstutdelning föreslås i rapporten att om beslut om vinstutdel- ning träffas i ett moderföretag (företag om koncemförhållande inte föreligger) överstigande viss nivå, bortfaller omedelbart rätten till driftsbidrag för samt- liga företag inom koncernen. Med vinstutdelning överstigande viss nivå avses enligt förslaget utdelning som i kronor räknat överstiger halva diskontot mul- tiplicerat med sammanlagt eget kapital (koncernintresse), inkl. eget kapital- 83

andel i Obeskattade reserver. Diskontot mäts vid räkenskapsårets utgång. Vad gäller vinstutdelning i ekonomisk förening avses i detta sammanhang endast vinstutdelning i form av kapitalavkastning.

Till grund för myndighetens (Presstödsnämndens) bedömningar skall enligt förslaget ligga koncernens (företagets) resultat- och balansräkningar, upprättade enligt god redovisningssed.

Presstödsnärrmden har i oktober 1992 i en till rapporten fogad kanslipro- memoria konstaterat att det enda fall där förslaget då skulle få konsekvenser är stödet till Bergslagsposten Dala. Denna tidning upphörde med utgivningen ioktober 1993.

Efter remissbehandling har rapporten samt avgivna remissyttranden över- lämnats till Pressutredningen -94. Sammanfattningsvis har remissinstanserna anfört följande.

Konkurrensverket anser att förslaget inte bör genomföras, eftersom några nämnvärda besparingseffekter inte har kunnat påvisas och förslaget innebär en ytterligare reglering av dagstidningsmarknaden. Att särbehandla företag efter deras lönsamhet anser verket vara olämpligt sett från konkurrenssyn— punkt.

Stockholms universitet tillstyrker förslaget, eftersom man anser att det är avgörande för acceptansen av driftsstödet och presstödet över huvud taget att det verkligen fyller det syfte som finns i grunden, nämligen att så långt som möjligt bibehålla en mångfald inom pressen. Vidare anser man att reglerna skall var generella, och att det skall vara klart och entydigt att driftsstöd inte utdelas godtyckligt.

Statskontoret avstyrker förslagen med motiveringen att det perrnanentar detaljerade granskningar av företagsförhållandena. Statskontoret finner det tveksamt om det är en myndighetsuppgift att kontrollera tidningarnas interna koncemförhållanden och ekonomi.

Riksrevisionsverket tillstyrker förslagen att reduktionsregler bör införas för företag med särskilt goda resultat samt att resultatet för koncernen och inte det tidningsutgivande företaget skall vara avgörande.

Svenska Tidningsutgivareföreningen (TU) godtar principiellt utredningens förslag om reduktion av driftsstöd till företag med visst resultat, men man anser att beräkningsunderlaget för en eventuell reduktion av stöd bör tas fram med utgångspunkt för de tre senaste årens resultat i stället för de två senaste. Vidare anser man att det vid extraordinära händelser bör finnas möjlighet att jämka resultatet, eftersom det resultatbegrepp utredningen föreslår innefattar extraordinära intäkter och kostnader. TU menar också att nedtrappningen av driftsstödet i förekommande fall bör ske under tre år i stället för två. Vad gäller vinstutdelning anser TU att den angivna gränsen för "skälig" utdelning är för snäv, och föreslår i stället att gränsen sätts vid utdelning motsvarande normal marknadsränta multiplicerad med sammanlagt eget kapital. I den mån förslagets utformning påverkats av det förhållandet att det i nuläget får konse-

kvenser för ett enda företag, framhåller TU det principiellt olämpliga i en lagstiftning som tar sikte på enskilda fall.

Grafiska Fackförbundet ifrågasätter om det är värt mödan att införa nya byråkratiska regelverk, när dess ekonomiska effekter ligger på den låga upp— skattade nivån. Dock anser man att frågeställningen måste tillfogas en mora- lisk dimension, och den sammantagna bedömningen blir att förbundet stöder utredningens förslag.

Svenska Högerpressens Förening (SHF) anser att statligt presstöd i den mån det skall förekomma skall vara en hjälp till självhjälp, och att det därför är motiverat att stödet trappas ned när en tidning går med vinst. Nedtrappningen bör ske under en tvåårsperiod. SHF betonar dock vikten av att avtrappningen av stödet inte sker på ett sådant sätt att det ter sig gynnsamt för tidningen att genom exempelvis kostnadsökningar söka anpassa resultatet till bidragsbestämmelsema. SHF avstyrker förslaget att en viss nivå på vinst- utdelning skall tillåtas innan stödet trappas ned, och anser i stället att vinstut— delning bör leda till en omedelbar nedtrappning alternativt slopande av stödet.

Nerikes Allehanda finner det anmärkningsvärt att statsmakten framlägger förslag om en detaljändring i presstödsförordningen som i praktiken endast får effekt på ett fall, nämligen Bergslagsposten i Ludvika. Om förslaget ändå skulle realiseras anser man en nedtrappningsperiod på 3—5 år vara rimlig.

Bergslagspostens journalistklubb har i en skrivelse framfört åsikten att presstödet skall utformas så att det gynnar mångfald. I skrivelsen framhålls att en indragning av presstödet till Bergslagsposten Dala skulle kunna leda till att Dalaupplagan läggs ned, vilket enligt klubben vore olyckligt för tidnings- konkurrensen i Ludvika.

Driftsstödet och TS upplagebestämmelser

En tidnings upplaga, och när det gäller fådagarstidningar abonnerad upplaga, utgör som tidigare nämnts en av grunderna för hur mycket driftsstöd tid- ningen skall få. Tidningsstatistik AB (TS) utför mätningarna. Fr.o.m. den 1 januari 1995 har TS infört nya regler för upplagemätning. För bedömning av driftsstödstilldelning utgår emellertid Presstödsnämnden fortfarande från de tidigare reglerna, och TS lämnar uppgifter enligt dessa för detta ändamål. TS- upplagan används i övrigt bl.a. av tidningarna själva i deras marknadsföring. Tidigare utgjordes TS Dagspressupplaga av individuellt abonnerade exemplar, medräknade friexemplar samt sålda lösnummer. Abonnerade exemplar redovisades uppdelade i fullt betalda exemplar samt rabattexemplar (högst 25 procent rabatt). I kategorin sålda lösnummer ingick lösnummer sålda till ordinarie pris, lösnummer till skolor, vilka rabatteras med högst 25 procent, samt exemplar med en abonnemangsperiod kortare än en månad. Friexemplar är exemplar som utan kostnad distribueras regelbundet utgåva för utgåva till samma registrerade mottagare under minst tre månader. De fri-

exemplar som enligt de tidigare reglerna fick räknas med i TS Dagspress- upplaga beräknades delvis enligt en schablon.

Obligatorisk redovisningsperiod för TS Dagspressupplaga var första halvåret varje år.

Enligt de nya reglerna används begreppet TS upplaga för alla tidningar och tidskrifter. Abonnerade exemplar redovisas uppdelade i tre kategorier, nämli— gen fullt betalda exemplar, exemplar med högst 25 procent rabatt samt exemplar med minst 25 men högst 50 procent rabatt. I kategorin friexemplar ingår förutom "vanliga" friexemplar också abonnerade exemplar med rabatt över 50 procent samt s.k. styrda abonnemang. Den tidigare schablonregeln är slopad. En tidning kan välja dokumentation eller icke-dokumentation av fri- exemplaren, där friexemplar med dokumenterad efterfrågan motsvaras av dels friexemplar vilkas efterfrågan är bekräftad av mottagaren, dels av abonnerade exemplar med rabatt över 50 procent. Med sålda lösnummer menas enligt de nya reglerna lösnummer som säljs till minst 50 procent av det på tidningen angivna lösnummerpriset, samt, liksom tidigare, exemplar med en abonne- mangsperiod kortare än en månad. Till upplagan kopplas ett procentmått som anger "betalningsgraden", där inbetalda abonnemangs— och lösnummer- intäkter relateras till en intäkt som baseras på att hela upplagan är betald till ordinarie priser. Den obligatoriska redovisningsperioden kommer i fortsätt- ningen att utgöras av kalenderår.

Upplagan/den abonnerade upplagan styr tilldelningen av driftsstöd på föl- jande sätt. För att få driftsstöd skall en dagstidning ha en abonnerad upplaga på minst 2 000 exemplar. Totalupplagan skall i huvudsak/till övervägande del vara abonnerad. När det gäller denna regel tillämpar Presstödsnämnden en praxis där "i huvudsak" innebär att minst 70 procent av upplagan skall vara abonnerad, och "till övervägande del” betyder minst 50 procent. För hög- och medelfrekventa tidningar som uppfyller kriterierna för driftsstöd utgår stöd med tidningens veckovolym, uttryckt i tusental exemplar, multiplicerat med en bidragssats (se avsnitt 5.1.1). Ett maximibelopp sätter en övre gräns för driftsstödsbeloppet. För lågfrekventa dagstidningar som uppfyller kraven för att få driftsstöd utgår stödet med ett fast belopp som bestäms utifrån den abonnerade upplagan.

Tidningen Folket har, i en skrivelse till Presstödsnämnden, framfört åsik- ten att driftsstödet för konkurrensneutralitetens skull borde beräknas utifrån de nya TS-reglerna. Man menar att tidningar utan driftsstöd kan erbjuda upp till 50 procent rabatt och ändå få räkna dessa abonnemang i marknadsfö— ringen, medan stödtidningar som gör samma sak riskerar att förlora stöd, ef— tersom bara tidningar med upp till 25 procent rabatt får medräknas i underla— get för stödet. Även tidningen Dagen har, i en skrivelse till Pressutredningen -94, framfört kritik mot att de nya TS-reglema inte används vid beräkning av driftsstödet.

5.1.4. Utvecklingen av produktionsbidtaget/driftsstödet

Tabell 5.1 visar den faktiska utgiften för produktionsbidrag/driftsstöd, samt antalet stödmottagande tidningar, per budgetår sedan stödet infördes.

Figur 5.1 visar utvecklingen av produktionsbidraget/ddftsstödet med hänsyn tagen till konsumentprisutvecklingen 1971—1993.

En förteckning över tidningar som beviljats driftsstöd 1994 återfinns i bi- laga 3.

Tabell 5.1 Produktionsbidrag per budgetår (faktisk utgift) samt antal stödn'zottagana'e tidningar

o

Ar Produktionsbidrag (mkr) Antal stödmottagande tidningar 1971/72 36,0 53 1972/73 65,5 52 1973/74 67,0 60 1974/75 96,5 60 1975/76 100,7 61 1976/77 138,5 60 1977/78 156,0 63 1978/79 194,0 67 1979/80 216,9 69 1980/81 2261 74 1981/82 262,6 82 1982/83 298,6 85 1983/84 3633 88 1984/85 370,8 9] 1985/86 369,8 84 1986/87 386,7 80 1987/88 375,5 78 1988/89 408,4 79 1989/90 402,5 80 Driftsstöd (mkr) 1990/91 439,1 76 1991/92 431,2 76 1992/93 421,7 76 1993/94 425,8 80

Källa: Presstödsnämnden, SOU 1980:32, SOU 1988:48

Index 1971=100

Figur 5.1 Produktionsbidrag till dagspressen 1971—1993 (index)

400—

300+

200,

100 Ojlllli—lllllllllllllllll 1971 1976 1981 1986 1991

Källa: SOU 1994:94 (fig. 3.6, som uppdaterats för 1993 med uppgifter från Presstöds- nämnden och SCB)

5.2. Utvecklingsstödet 5.2.1 Gällande regler

För budgetåret 1994/95 har anvisats ett reservationsanslag för utvecklings— stöd till dagspressen på endast 1 000 kr. Konstitutionsutskottet som ställde sig bakom regeringens förslag om en sådan neddragning av utvecklingsstödet framhöll att förslaget kunde ses som en följd av att den statsfinansiella situa- tionen ställer starka krav på utgiftsminskningar och inte som ett föregripande av arbetet i Pressutredningen -94.

Presstödsförordningen innehåller dock fortfarande bestämmelser om ut- vecklingsstöd i form av stöd till förpressinvesteringar, stöd till samverkan vid gemensamma investeringar i tryckerianläggningar, stöd till samverkan genom legotryck samt stöd till övriga investeringar. Stöd till förpressinvesteringar kan enligt förordningen lämnas till en dagstidning som får driftsstöd eller som befinner sig i ett marknads- eller konkurrensmässigt underläge och som avser att rationalisera sin förpressproduktion. En förutsättning är därvid att rationa- liseringsprojektet bidrar till fortlevnad och förbättrat kostnadsläge för tid— ningen. Stödet kan uppgå till 75 procent av de vid ansökningstillfället beräk- nade kostnaderna men får inte överstiga 7,5 miljoner kr per projekt.

Stöd till samverkan vid gemensamma investeringar i tryckerianläggningar kan ges i form av bidrag till räntekostnader för lån eller i form av lånegaranti. Detta stöd lämnas till tidningsföretag som avser att tillsammans göra investe- ringar i tryckerianläggningar om projektet bidrar till mångfalden inom dagspressen genom att det medför en tryggad fortlevnad eller förbättrat kost— nadsläge för deltagande företag med svag ekonomi.

Minst en av tidningarna måste ha driftsstöd och om bara en av tidningama har driftsstöd får tidningarna inte ha samma ägare eller därmed jämförbara af- färsmässiga bindningar.

En ensam tidning som är berättigad till driftsstöd kan — om det framstår som särskilt värdefullt — även i vissa andra angivna fall få det aktuella stödet.

Stöd för samverkan genom le gotryck får lämnas om det är presspolitiskt skäligt och minst en av tidningarna har allmänt driftsstöd. Stödet länmas när en dagstidning upphör med att trycka sin tidning i eget tryckeri och i stället låter trycka den i ett tryckeri som tillhör ett annat dagstidningsföretag eller ett företag som ägs gemensamt av flera tidningsföretag eller av ett icke-tidnings- företag. Stöd lämnas dock inte om de berörda företagen har gemensam ägare eller deras ägare har därmed jämförbara affärsmässiga relationer. Stödet läm- nas med 12 öre per tryckt och betalat exemplar, dock högst 10 miljoner exemplar per år och längst under sju år.

Stöd till övriga investeringar kan lämnas för sådana rationaliseringsåtgär- der som är avsedda att på längre sikt förbättra ett dagstidningsföretags eko- nomi om det är presspolitiskt skäligt med hänsyn till tidningens marknads- och konkurrenssituation och det bedöms som nödvändigt. Detta stöd kan bara lämnas för en tidning som har allmänt driftsstöd och inte har något annat ut- vecklingsstöd. Om det finns särskilda skäl kan dock även en dagstidning utan allmänt driftsstöd få del av stödet.. Stödet får uppgå till högst 75 procent av de vid ansökningstillfället beräknade kostnaderna dock högst 1 miljon kr för låg- frekventa tidningar och 2 miljoner kr för hög— och medelfrekventa tidningar och får lämnas endast en gång under en femårsperiod.

5 . 2. 2 Bakgrund

1972 års pressutredning som lade fram sitt betänkande år 1975 föreslog ett särskilt samverkansbidrag, och ett sådant inrättades 1976. Bidraget lämnades för samverkan i teknisk produktion (sättning och tryckning) eller i annonsför— säljning. Under de närmast följande tio åren underströk riksdagen och rege- ringen vid upprepade tillfällen att teknisk samverkan framstod som ett natur- ligt sätt att nedbringa kostnaderna för tidningsföretagen. Samtidigt framhöll staten med stigande eftertryck det nödvändiga i att tidningsbranschen själv vidtog kraftfulla åtgärder för att vända den negativa kostnadsutvecklingen ge— nom att ta till vara möjligheter till teknisk rationalisering och pröva samverkan i olika led. Efter budgetåret 1980/'81 uttnyttjades samverkansbidrag och lån ur

Pressens lånefond för samprojekt endast i begränsad omfattning. Femte pressutredningen drog slutsatsen att staten inte med ytterligare stödinsatser kunde åstadkomma samverkan i tekniken och att samverkansbidraget borde avvecklas (Ds U 1985:2).

Dagstidningskommittén framhöll i sitt betänkande Reformerat presstöd (SOU 1988:48) att undersökningar visat att åtskilligt kunde uppnås genom teknisk förnyelse och samproduktion. Både svenska och internationella exempel gav vid handen att tekniskt samarbete kunde medföra ett väsentligt förbättrat kostnadsläge för samarbetande tidningar, utan att för den skull äventyra den redaktionella självständigheten eller konkurrensen på läsarmark- naden. Tvärtom kunde en minskad kostnadspress sägas skapa förutsättningar för förbättrad redaktionell kvalitet och ett ökat redaktionellt oberoende. Kommittén ansåg det rimligt att presstödet utformades så att det främjade en utveckling mot större rörlighet och valfrihet i den tekniska produktionen i syfte att skapa bättre ekonomiska förutsättningar för tidningsutgivning. Målet borde vara att stärka och underlätta utgivningsvillkoren för svagare dagstid— ningar och sådana som var beroende av årligt driftsstöd samt skapa utrymme för vissa nyetableringar. Målet i ett vidare perspektiv var att minska kostnads— trycket och förbättra förutsättningama för lönsamhet inom branschen i stort. Liksom dittills borde det årliga driftsstödet därför kombineras med möjlighe— ter till bidrag för mer långsiktiga åtgärder, främst rationaliseringar och om— struktureringar. Det styrande antagandet var att åtskilliga tidningar tekniskt och organisatoriskt — och därmed ekonomiskt — bättre borde kunna anpassas efter utgivningens omfattning och inriktning, så att de kunde minska sitt rela- tiva behov av externt stöd och kanske t.o.m. visa lönsamhet, även om de inte var dominerande på sina marknader.

Kommittén föreslog att ett särskilt utvecklingsstöd inrättades vid sidan om driftsstödet. Driftsstödet borde ge stabilitet åt den löpande verksamheten och ekonomin medan utvecklingsstödet borde stimulera till och underlätta större nödvändiga investeringar. Utvecklingsstödet borde utformas så att det verkli— gcn skapade incitament för rationaliseringar, både systeminässigt och eko— nomiskt. Stödet borde därför inriktas på åtgärder som gav positiva långsiktiga effekter och det borde vara ekonomiskt attraktivt för företagen. Utvecklingsstödet borde avse rationaliseringar och investeringar i å ena sidan förpressledet och å andra sidan tryckeriledet. I det förra fallet riktades det till enskilda företag och i det senare till samverkansprojekt. Utvecklingsstödet borde vidare inriktas på dagstidningar som hade svag ekonomi och därmed svårt att finansiera nödvändiga investeringar. I fråga om samverkansprojekt borde dock stödet kunna ges också till ekonomiskt starka tidningar. Samverkan mellan enbart tidningar med god ekonomi borde i princip inte ses som stödberättigade projekt.

Det stöd till förpressinvesteringar som föreslogs borde enligt kommittén kunna bidra till den produktionstekniskt och ekonomiskt motiverade förnyel—

seprocessen i dagspressens förpressproduktion och samtidigt bidra till ökade kunskaper och större samordning av utvecklingen på området. Stödet till samverkan för gemensamma investeringar borde enligt kommittén göras mer ekonomiskt vägande och systemtekniskt intressant för att ge de avsedda ef- fekterna. Kommittén ansåg att tidningsföretag borde kunna få räntesubven— tionerade lån som förutsattes tas på den allmänna kreditmarknaden. Med en sådan modell kunde tröskelsvårigheter undanröjas genom att staten kunde gå in och ta på sig kapitalkostnaderna eller en del av dem under en viss period. När det gäller samverkan genom legotryck ansåg kommittén det befogat med ett statligt stöd för att stimulera till rationaliseringar och kostnadsbesparande åtgärder. För att motverka ibland åberopade tveksamheter angående förän— drade konkurrensvillkor och ensidigt beroende måste systemet enligt kommit- tén innehålla vissa fördelar för den säljande parten och vara ekonomiskt be- tryggande för den köpande parten. Samdistributionsrabatten tjänade som en lämplig förebild. I den föreslagna utformningen kunde samtryckningsbidraget sägas innebära vissa tillkommande kostnader för staten. Men om legotryck- ningen utvecklades kunde det också enligt kommittén inträffa att de ekono- miska fördelarna blev mer uppenbara och att senare nyinvesteringar dimen— sionerades efter ett annat kundunderlag och en annan marknadssituation. Om utvecklingen skulle gå åt det hållet skulle samtryckningsbidraget på längre sikt kanske kunna undvaras. I ett sådant perspektiv skulle bidraget närmast ha funktionen att initiera och stimulera en företagsekonomiskt motiverad pro— cess. Tills vidare gällde dock att bidraget hade funktionen att främja ett effek- tivare och mer rationellt kapacitetsutnyttjande på tryckerisidan.

Kommitténs förslag i dessa delar låg i huvudsak till grund för regeringens förslag i propositionen 1989/90:78 om reformerat presstöd. Departe— mentschefen framhöll att det allmänna driftsstödet borde kombineras med möjligheter till stöd för mer långsiktiga åtgärder, främst rationaliseringar och omstruktureringar som syftade till kostnadsreduktioner. Enligt hans mening borde tidningar i konkurrensutsatt läge härigenom på sikt kunna minska sitt behov av externt stöd och kanske också visa lönsamhet, även om de inte kan bli dominerande på resp. marknader. En allmän förbättring av utgivningsvill- koren sades också underlätta nyetableringar. I ett vidare perspektiv var målet att minska det rådande kostnadstrycket och öka förutsättningama för lönsam— het inom branschen i stort.

Regleringen i fråga om det nya utvecklingsstödet trädde i kraft den I juli 1990. Till utvecklingsstöd till dagspressen anslogs för budgetåret 1990/91 35,8 miljoner kr, vilket avsevärt understeg de 60 miljoner kr som Dagstidningskommittén förordat. Samma belopp anvisades för påföljande budgetår. Samtidigt framhölls att avsikten med utvecklingsstödet var att det på sikt skulle minska behovet av driftsstöd. Med hänvisning bl.a. till det rå- dande statsfinansiella läget minskades anslaget till 7,8 miljoner kr för resp. budgetår 1992/93 och 1993/94. För innevarande budgetår gäller som tidigare

sagts att det inte anslagits några nämnvärda belopp till utvecklingsstöd. Under perioden 1990—1994 har 1119 miljoner kr beviljats i utvecklingsstöd till ett sextiotal tidningar. De högsta sammanräknade stödbeloppen som därvid läm— nats framgår av tabell 5.2.

Tabell 5.2 Högsta sammanräknade belopp för utvecklingsstöd under perioden 1990—1994

Tidningsföretag Belopp (ca) mkr Arbetet* 7,5 Svenska Dagbladet* 7,5 Östra Småland* 5,8 Värmlands Folkblad* 5,2 Vimmerby Tidning 4,9 Sydöstran* 4,9 Västerbottens Folkblad* 4,6 Skövde Nyheter 4,3 Folkbladet Östgöten* 4,0 Gotlands Förenade* 3,8 Folket* 3,4 Nya Norrland/Dagbladet* 3,4 Dala-Demokraten* 3,4

*Uppbar driftsstöd (ej Nya Norrland) Källa: Dagspressens ekonomi 1993 (Presstödsnämnden)

Presstödsnämnden har sin anslagsframställning för budgetåret 1995—07-01—1996-12—31 föreslagit att anslaget Utvecklingsstöd till dags- pressen tillförs 25 miljoner kr. Förra budgetåret hade nämnden knappt 8,3 miljoner kr att fördela. Medlen gick till 13 olika investeringsprojekt och några ytterligare medel att fördela finns inte. Under 1994 utgjorde medelsbrist grund för att avslå fem ansökningar om tillhopa ca 5 miljoner kr. En ansökan bordlades i förhoppning om att disponibla medel skulle tillföras anslaget. I ett par fall lämnades stöd med ett belopp som svarare mot en mindre andel än normalt av kostnaderna. Därutöver hade kansliet fått ett tiotal förfrågningar om stöd till investeringar av storleksordningen 12—15 miljoner kr. Nämnden anser att det finns skäl att utgå från att det latenta behovet är mångfalt större.

Utvecklingsstödet har efter dess tillkomst i huvudsak lämnats för förpress— investeringar. I en del fall har det lämnats i form av stöd till övriga investe- ringar och endast i ett fall som bidrag till samverkan för gemensamma inves- teringar i tryckerianläggningar. Idet sistnämnda fallet som gällde samverkan på Gotland lämnades bidraget i form av räntesubventioner.

Inte heller enligt de tidigare gällande reglerna förekom bidrag till samver- kan i investeringar annat än i enstaka fall. Ett av dessa fall var ett samverkans- bidrag på 5 miljoner kr till Svenska Dagbladet och Aftonbladet för en gemen- sam tryckerianläggning.

5.2.3. Utvecklingsstödets effekter

Lennart Hast har på uppdrag av Presstödsnämnden utrett effekterna av ut— vecklingsstödet. Han har i augusti 1993 överlämnat rapporten Utvecklings- stödets effekter — en studie av 17 dagstidningar. Enligt rapporten visade protokoll från Presstödsnämnden att utvecklingsstöd i första hand avsågs beviljas för investeringar som syftade till att långsiktigt nedbringa företagens kostnader samt att stöd avsågs inte beviljas för investeringar i fastigheter och möbler, för vikariekostnader, för avancerade överföringskostnader till tryckerier eller — utom i undantagsfall — för utbildningskostnader och projekt- ledning. I de fall utvecklingsstöd utgick uppställdes dock som villkor att det skulle genomföras utbildning i samband med investeringarna.

Enligt rapporten har tidningarna till övervägande del investerat i produk- tionsutrustning för annonser och sidor, men även i administration. I ett fall har det investerats i en gemensam "tidningsfabrik". Skälen för ansökningarna var genomgående att tidningarna avsåg att investera i utrustning som kunde sänka prepresskostnadema och att de inte kunde finansiera detta på egen hand annat än i etapper under flera års tid. Vidare hade från flera håll på tidnings- sidan framhållits att lågkonjunkturen påskyndat investeringarna eftersom man snabbt behövde reducera sina kostnader för att överleva.

Några småtidningar utan eget tryckeri hade valt att ta tillbaka delar av pre- pressproduktion, som varit utlagda på andra företag, i syfte att få ned kostna- derna men även för att få bättre kontroll.

Ansökan om utvecklingsstöd hade inte mötts av några kraftigare protester från de fackliga organisationemas sida. Neddragning av personalstyrkan hade dock i ett fall lett till förhandlingar på central nivå. I ett annat fall hade arbets— givaren förbundit sig att inte friställa någon av de anställda direkt utan i första hand lösa övertaligheten genom företräde till lediga tjänster och genom natur- lig avgång. Nio av fjorton företag hade minskat sina personalkostnader och kostnader för köpta tjänster för produktionen sedan de fått utvecklingsstöd och två räknade med att göra det under det närmaste året- Emellertid visade undersökningen även att 11 tidningar skulle ha tvingats minska sin personal även om de inte fått något utvecklingsbidrag. Inom flera av tidningarna me- nade man att även om personalstyrkan skulle ha dragits ned också utan ut— vecklingsstöd skulle neddragningen inte ha kunnat genomföras lika klokt. Man skulle ha tvingats göra sådana personalinskränkningar som hade gått ut över kvaliteten och de redaktionella ambitionerna, vilket skulle ha minskat intäkterna ännu mer.

Tidningarnas produktivitet mätt i spaltmeter redaktionell text hade enligt rapporten ökat mellan 1991 och 1992 för sju av tio tidningar. Tre av fyra tid- ningar som lämnat prognoser för det påföljande året räknade därvid med ökad produktivitet. Från tidningarnas sida nämndes också effekter som förbätt— ringar i fråga om material, sidor, layout och samstämmighet mellan tidning- ens olika delar. Räknat i måttet spaltmeter annonser per anställd redovisas en

sänkt produktivitet under perioden, beroende på att andratidningarna drabbats mycket hårt av den vikande annonskonjunkturen. Utvecklingsstödet ansågs emellertid ha gett positiva effekter i form av slopade mellanled och möjlighe- terna att snabbt presentera en färdig annons för kunden. Det pekades också på möjligheterna att lättare ändra i annonser och presentera olika alternativ. Dessutom hade man fått färre reklamationer.

Nio av femton tidningar hade under perioden ökat antalet sidor per anställd medan resterande fyra tidningar redovisade en minskning.

Med något undantag framhölls från tidningarnas sida att utvecklingsstödet hjälpt dem att överleva eller hade stärkt dem i konkurrensen genom att de fått bättre villkor i tryckeriavtalen eller fått fler annonskunder. Det angavs att man genom stödet kunnat göra investeringar som man annars inte hade råd till. Elva av de sjutton tidningarna visade en förbättrad lönsamhet under perioden 1991—1992 och flera av dessa tidningar hade sänkt sina kostnader.

I rapporten redovisades vidare en undersökning av vilka faktorer som inom tidningarna uppfattades som hinder mot fortsatt teknisk integration. 14 tidningar redovisade sin uppfattning och de tre viktigaste hindren visade sig vara bristande kapital för investeringar, bristande kompetens resp. attityder och företagskultur. Det redovisas emellertid en skillnad för endagstidningarna och 4—7-dagarstidningarna när det gäller den andra och den tredje viktigaste faktorn. Endagstidningama angav som det tredje viktigaste hindret byggnader och anläggningar i stället för attityder och företagskultur, och 4—7-dagarstid— ningarna tog upp attityder och företagskultur som det andra viktigaste hindret medan kompetensen kom först i tredje hand.

I undersökningen redovisades tidningarnas syn på ett förslag om att ut— vecklingsstödet skulle tas bort till förmån för ett uppräkning av driftsstödet med 10 procent. Tio av de sjutton tidningarna skulle se negativt på ett sådant förslag. De skäl som framfördes var att att man uppskattade att utvecklings- stödet ställde krav på mottagaren av stödet samt att utvecklingsstödet gav möjligheter till stora investeringar vid ett tillfälle. Av sjutton tidningar ville en ha en breddning av utvecklingsstödet, åtta ville ha det oförändrat, två ville ha en skärpning och en ville ha det avskaffat.

Lennart Hasts slutsatser av undersökningen blev att utvecklingsstödet har medverkat till att bryta en stigande kostnadstrend. De tidningar som erhållit utvecklingsstöd har genom stödet kunnat uppnå positiva förändringar som de annars inte skulle ha lyckats genomföra. Tack vare stödet har tidningar i kon- kurrensmässigt underläge kunnat göra investeringar nästan i samma takt och omfattning som sina konkurrenter. Mellan 1991 och 1992 hade elva av de sjutton undersökta tidningarna fått en förbättrad lönsamhet, vilket på flertalet tidningar åstadkommits genom sänkta kostnader. För flera tidningar hade ut— vecklingsstödet lett till sänkta kostnader och ökad produktivitet och det er- hållna stödet kunde för ytterligare ett antal tidningar beräknas få effekt under påföljande år. Genomgående ansåg tidningarna enligt rapporten att utveck-

lingsstödet är en bra form av presstöd som stärkt konkurrensförmågan. Stödet hade för många tidningar fungerat som en vitamininjektion som hjälpt till att påskynda utvecklingen. Den höjda produktiviten beror inte enbart på datoriseringen i sig. Lika viktiga faktorer är andra effekter som utvecklings- stödet fört med sig genom förändringar i tänkesätt, organisation och arbets- sätt, där mycket dubbelarbete försvunnit och yrkesroller förändrats på grund av datoriseringen. Lennart Hast framhöll också att utvecklingsstödets verk- ningsgrad skulle kunna öka om det ställdes krav på mer detaljerade uppgifter om planerade investeringar och dessa följdes upp genom ett standardiserat förfarande.

Presstödsnämnden har i sin anslagsframställning för nästa budgetår hänvi- sat till Lennart Hasts rapport och har framhållit att nämnden i sina kontakter med tidningsföretag ytterligare styrkts i uppfattningen att det finns ett bety— dande investeringsbehov och att det alltjämt finns besparingseffekter att ta till vara genom förpressinvesteringar. Nämnden har också framhållit att företag som önskar investera i flertalet fall saknar ekonomiska resurser att fullfölja en som regel redan påbörjad teknisk förnyelse. Nämndens beslut var inte enhäl- ligt utan tre ledamöter ansåg att utvecklingsstöd inte skulle begäras.

I detta sammanhang kan nämnas att Göran Erasmie i expertgruppens ar— betsrapport nr 13 Produktivitet och effektivitet i svensk dagspress konstaterat att den totala produktiviteten i en undersökningsgrupp på fyrtio dagstidningar med en utgivning av minst två nummer per vecka ökar markant under åren 1976—1992 och att den högsta produktiviteten uppnåddes under åren 1991 och 1992. Gruppen Övrig landsortspress (dvs. ensamtidningar) med tre nummer per vecka var den grupp som hade överlägset störst produktivitet trots en nedgång 1992. Näst bäst under hela perioden klarade sig gruppen Förstatidningari landsorten, men avståndet till den förstnämnda gruppen var stort. Sämst hade andratidningarna klarat sig, både i storstäderna och i lands- orten. Man kunde emellertid se en ökning av den totala produktiviteten för dessa grupper sedan år 1990.

5.2.4. Aktualiserade frågeställningar

Från Presstödsnämndens kanslis sida har redovisats vissa problem beträf- fande tillämpningen av reglerna om utvecklingsstöd. Det gäller de begränsade möjligheterna att återkräva utbetalat stöd, frågan om vilka slag av investe- ringar som kan vara stödberättigade och vilka prisnivåer som skall utgöra un- derlag för stödet samt uppföljningen av hur investeringarna genomförts.

När det gäller de kostnader som kan ligga till grund för utvecklingsstöd anges i presstödsförordningen endast de totala kostnaderna för rationalise— ringsprojektet. Det har ifrågasatts om kostnader för programvara, konsult- kostnader och utbildningskostnader och vissa installationskostnader skall an—

ses ingå i kostnaderna för rationaliseringsprojektet. Presstödsnämnden har ansett att så inte är fallet.

Presstödsnämnden har vidare när det gäller de beräknade kostnaderna för ett rationaliseringsprojekt godtagit bedömningar på skilda grunder. I vissa fall har som underlag för bedömningen av kostnaderna funnits offerter från leve- rantörer, i andra fall har nämnden nöjt sig med prislistor.

När det gäller frågan om uppföljning och kontroll av bidragen kan nämnas att Riksrevisionsverket i två granskningsrapporter påkallat en utbyggd upp- följning och kontroll över bidragsgivningen.

5.3. Distributionsstödet 5.3.1 Gällande regler

Distributionsstöd lämnas enligt presstödsförordningen (1990:524) årligen med 9,25 öre per exemplar för de första 7 miljonerna stödberättigade exem— plar, med 7,40 öre per exemplar för exemplaren mellan 7 miljoner och 14 miljoner, med 5,55 öre per exemplar för exemplaren mellan 14 miljoner och 21 miljoner samt 4,63 öre öre per exemplar för exemplaren över 21 miljoner.

Distributionsstöd lämnas för varje abonnerat exemplar av en dagstidning som distribueras av ett distributionsföretag eller av ett postbefordringsföretag i lantbrevbärarturer eller särskilda tidningsutdelningsturer. Minst två tidnings- företag måste delta.

Ett villkor för att distributionsstöd skall betalas är att tidningsföretagen skriftligen avstår från egen distribution inom de aktuella områdena och över- lämnar hela distributionsarbetet till distributions- eller postbefordringsföreta— get. Emellertid får Presstödsnämnden om det finns särskilda skäl medge att ett tidningsföretag eller ett företag i en tidningskoncern anlitas som underen- treprenör. En förutsättning för ett sådant medgivande är dock att övriga tid- ningsföretag som deltar i den aktuella samdistributionen godtar att underen- treprenören anlitas.

Distributionsstödet betalas ut till distributionsföretaget eller postbeford— ringsföretaget. Distributionsföretaget skall — för tidningar som kommer ut minst två dagar i veckan — tillämpa en sådan prissättning att storleken på den enskilda tidningens abonnerade upplaga inte inverkar på distributionsavgiften per exemplar. Om tidningars olika vikt innebär en väsentlig kostnadsskillnad får dock den tyngre tidningen bära den merkostnad som den högre vikten medför. Distributionsföretaget skall hålla samdistributionen öppen för samt- liga tidningar som vid tiden för samdistributionens början finns tillgängliga på orten och skall delge anbud till samtliga dagstidningar som undertecknat ovannämnda förbindelse vid ett och samma datum. Dessutom skall distribu- tionsföretaget förbinda sig att endast sarndistribuera sådan dagstidning vars

upplaga är i huvudsak betald och har ett abonnemangspris som inte uppenbart avviker från vad motsvarande tidningar har.

Ett distributionsföretag får inte förmedla distributionsstöd om företaget ägs av eller ingår i en koncern med ett eller några få tidningsföretag om inte Presstödsnämnden medgett undantag.

5.3.2. Bakgrund

Samdistributionsrabatten infördes 1969 och byggde på ett förslag av 1967 års pressutredning. Dessförinnan hade 41 procent av landsortstidningarnas upp— lagor distribuerats i egen regi, 41 procent av postverket och 18 procent i samdistributionsarrangemang. Av storstadstidningarna hade endast Stock- holmstidningarna en mer omfattande samdistribution. De upplagemässigt dominerande tidningarna på orten saknade enligt förarbetena tillräckliga inci- tament att gå in i samdistribution med övriga på orten förekommande tid— ningar eller att avstå från de kostnadsfördelar som den större tidningen i regel hade i förekommande distributionsavtal. Målet med rabatten var att stimulera till en samdistribution med en från samhälleliga utgångspunkter acceptabel kostnadsfördelning mellan de deltagande tidningsföretagen. Syftet var alltså enligt 1967 års pressutredning inte att åstadkomma något allmänt stöd till dagstidningsproduktionen. Avsikten var att sänka de totala distributionkost- naderna för tidningarna och främja en överspridning som skulle öka tidnings— konsumenternas valfrihet. Rabatten uppgick när den infördes till 1 kr per år- gångsexemplar för endagstidningar, 2 kr för tvådagarstidningar, 3 kr för 3—5- dagarstidningar och 5 kr för 6—7-dagarstidningar. År 1972 motsvarade stödet ungefär 20 procent av distributionskostnaderna.

1972 års pressutredning framhöll i sitt betänkande 1975 att samdistribu- tionsrabatten blivit en betydande framgång. I princip var det då endast en abonnerad tidning som stod helt utanför systemet. Målet var att undandra en del av tidningsdriften från konkurrens och i stället få till stånd samverkan. Presspolitiska, tidningsekonomiska och samhällsekonomiska skäl talade för denna form av stöd. 1972 års pressutredning fann alla skäl tala för ett bibe- hållande av den existerande rabatten. Skulle den tas bort fanns risk för att samarbetet upphörde eller att likabehandlingen försvann.

Dagstidningskommittén konstaterade 1988 att samdistributionsrabattens andel av statens direkta stöd till dagstidningar var ungefär 13 procent och att andelen successivt minskat alltsedan budgetåret 1978/79 då den var 23,5 pro- cent. Enligt kommittén måste rabatten betraktas som en synnerligen viktig komponent i det samlade systemet för statligt stöd till dagspressen. Stödformen hade alltsedan dess tillkomst inemot 20 år tidigare haft en sådan konstruktion och praktisk tillämpning att man kunnat avläsa direkt positiva effekter, och detta på flera plan. Dess grundläggande betydelse låg i att den stimulerat till införandet över hela landet av organiserad samordnad utbäring

av alla abonnerade tidningar som var spridda inom ett område. Härigenom hade distributionen kunnat neutraliseras som konkurrensmedel mellan tid- ningar och medborgarnas tidningsval kunde i större utsträckning företas med utgångspunkt från de enskilda tidningarnas framtoning och redaktionella in- nehåll. Kommittén hade med viss oro noterat att samdistributionen riskerade att upphöra på vissa håll därför att rabattens reella värde efter hand blivit kraftigt urholkat. Kommittén förordade en höjning av rabatten med ungefär en tredjedel till 78,9 miljoner kr. Den reform av presstödet som genomfördes 1990 innebar att distributionsstödets andel av det direkta stödet ökade till 14,4 procent eller till 79,5 miljoner kr men också att det totala direkta stödet ökade till 549 miljoner kr. Som Dagstidningskommittén föreslagit indelades rabatt— skalan i fyra klasser som innebar att följande belopp utgick i samdistribu— tionsrabatt, nämligen 10 öre per exemplar för de första 7 miljoner exempla- ren, 8 öre för volymer mellan 7 miljoner och 14 miljoner exemplar, 6 öre per exemplar mellan 14 miljoner och 21 miljoner exemplar och 5 öre per exemplar ovanför denna volymgräns. Den 1 juli 1992 sänktes stödet — av statsfinansiella skäl — med ca 7,5 procent till nuvarande nivåer.

För innevarande budgetår har till distributionsstöd anslagits 73 miljoner kr, vilket motsvarar 15 procent av det totala direkta presstödet på 483,7 miljo— ner kr. För exempelvis en regiontidning med en upplaga på 35 000 exemplar per dag blir distributionsstödet ca 8,3 öre per exemplar, vilket kan beräknas motsvara 5—6 procent av distributionskostnaden (140—150 öre per exemplar).

Under budgetåret 1993/94 samdistribuerades 974 miljoner dagstidnings- exemplar i stödberättigad distribution. Ca 700 miljoner år högtäckningstid— ningar som samdistribueras med ca 110 miljoner exemplar av storstadstid— ningar och 70 miljoner exemplar av glesspridda tidningar från samma eller angränsande utgivningsområde.

5.3.3. Fördelningen av distributionsstödet

År 1994 kom Dagens Nyheter i åtnjutande av det största stödbeloppet med 6,4 miljoner kr. Göteborgs-Posten var den andra största stödtagaren med 4,8 miljoner kr. Svenska Dagbladet fick 3,6 miljoner kr och Sydsvenska Dagbladet 2,4 miljoner kr. En rad tidningar fick över en miljon kr, nämligen Arbetet Malmö (1,8), Barometern med Oskarshamns-Tidningen (1,1), Borås Tidning (1,4), Dagens Industri (1,2), Helsingborgs Dagblad (1,3), Jönköpings-Posten (1,1), Nerikes Allehanda (1,6), Nordvästra Skånes Tidningar (1,2), Norrköpings Tidningar (1,2), Nya Wermlands—Tidningen (1,5), Smålandsposten (1), Sundsvalls tidning (1,1), Upsala Nya Tidning (1,4), Vestmanlands Läns Tidning ( 1,2), Västerbottens—Kuriren (1,1) och Östgöta Correspondenten (1,5).

En komplett förteckning över tidningar som beviljats distributionsstöd 1994 återfinns i bilaga 4.

5.3.4. Distributionsföretagen

Utöver Posten svarar fyra distributionsbolag för samdistributionen. Två av dem är rikstäckande — Pressens Samdistribution Sverige AB och Tidningstjänst AB — medan två är regionala, nämligen Tidningsbärarna KB i Skåne och Pressens Morgontjänst KB i Storstockholmsområdet.

Tidningstjänst AB ägs av Posten. Pressens Morgontjänst ägs till 80 pro— cent av DN och till 20 procent av Svenska Dagbladet. Tidningsbärarna ägs i huvudsak av tidningarna i Skåne. Arbetet står dock numera utanför ägargrup- pen.

Pressens Samdistribution erhöll budgetåret 1993/94 27,8 miljoner kr i distributionsstöd, vilket motsvarade en andel om 38,1 procent. Det andra rikstäckande distributionsföretaget Tidningstjänst AB hade med 22,5 miljoner kr i stöd 30,8 procent av stödet. Tidningsbärarna fick 10,3 miljoner kr vilket motsvarade en andel om 14,2 procent. Pressens Morgontjänst hade med 7,5 miljoner kr i stöd 10,3 procent av stödet. Postens andel av stödet var 6,5 pro— cent vilket motsvarades av ca 4,8 miljoner kr i stöd.

Posten svarar för distributionen av ca 95 miljoner tidningsexemplar om året, vilket motsvarar en marknadsandel på ca 8 procent. Av de 95 miljoner exemplaren omfattas ungefär hälften av distributionsstöd, dvs. de som distri- bueras via lantbrevbärare. För lantbrevbärardistributionen tar Posten ut kost- nader på mellan 1,45 kr och 9,50 kr per exemplar. Stadsbrevbäringen kostar 1,80 kr/exemplar inom det "naturliga spridningsområdet" och i annat fall 2,80 kr/exemplar.

5 . 3 . 5 Aktualiserade frågeställningar

Det har framförts kritik mot vissa delar av systemet för distributionsstöd. Kritiken gäller bl.a. likaprisreglerna och deras tillämpning samt underentre— prenörssystemet. Dessutom förekommer uppgifter om att vissa förstatid- ningar inte ser tillräckliga fördelar med systemet utan planerar att lämna det. De främsta skälen sägs vara att distributionsstödet inte följt kostnadsutveck— lingen och att distributionen avses tjäna som konkurrensmedel gentemot sva— gare tidningar.

1 samdistributionssystemet är likaprisprincipen av stor betydelse. Den in- nebär att prissättningen skall vara av ett sådant slag att storleken på den en- skilda tidningens abonnerade upplaga inom distributionsområdet inte inverkar på distributionsavgiften per distribuerat exemplar. Vikttillägg är dock tillåtet, om det blir väsentliga kostnadsskillnader på grund av tidningarnas olika vikt per exemplar.

Reglerna tillämpas inte på ett enhetligt sätt utan prisdifferentieringen skiljer sig mellan de olika distributionsföretagens områden. Den största differensen finns inom Tidningsbärararnas distributionsområde Skåne. Tidningsbärarna

tillämpar reglerna så att i priset ingår ett administrativt pålägg, som är olika i de skilda regionerna, och ett Vikttillägg. Det administrativa pålägget beräknas efter tidningens ställning i utgivningsregionen. Tidningsbärarnas distribu- tionsområde är indelat i 10 regioner. För den tidning som är störst i en utgiv- ningsregion — lokaltidningen — beräknas ett lägre administrativt pålägg än för övriga tidningar. De administrativa påläggen varierar mellan 14,15 och 28,80 procent för lokaltidningen och mellan 27 och 43,35 procent för icke lokaltid— ningar.

Priset för distribution av ett tidningsexemplar varierar mellan olika orter inom landet, och kan på orten också variera beroende på veckodag. Variationen mellan orterna kan bero på distributionsområdets struktur, uppla- gomas storlek, tidningarnas periodicitet, distributionssträckomas längd, be- byggelsens täthet eller gleshet, rationaliseringsgrad m.m. (Präntare). Variationen mellan veckodagarna beror på om antalet deltagande tidningar och upplagor varierar. Exemplarpriset är dock lika för alla tidningar som deltar i en och samma tur, bortsett från det tidigare nämnda vikttillägget. Detta gäller dock inte Tidningsbärarna, som dessutom som tidigare nämnts tillämpar ett administrativt pålägg. Här har frågan ställts om huruvida detta verkligen är förenligt med reglerna för samdistributionen.

Nämnas kan också att Nya Arbetet AB i en framställning till Presstödsnämnden tagit upp tidningsdistributionen i Skåne. I skrivelsen har bl.a. uppgetts att Tidningsbärarna KB debiterar en överavgift för konsolide— ring av företaget. Denna avgift anses missgynna Arbetet som efter konkurs förvägras delägarskap i Tidningsbärarna. Presstödsnämnden noterade i pro— tokoll den 22 augusti 1994 de olägenheter som föreligger inom distributionen i området och uppdrog åt nämndens kansli att dels följa utvecklingen på dis- tributionsområdet i Skåne, dels bevaka att den anpassning till presstöds- förordningens krav på likaprissättning som Tidningsbärarna uppmanats ge- nomföra fullföljs.

Något som från en del håll ses som ett problem i sammanhanget är att dis— tributionsföretagen tillåts använda tidningsföretag som underentreprenörer. I vissa fall kan detta innebära att samdistributionsföretagens uppgifter reduceras till ren stödförmedling. Detta anses kunna underlätta för underentreprenörsföretagen om de vid en senare tidpunkt beslutar sig för att lämna samdistributionssystemet, eftersom de då har en färdig distributionsor- ganisation uppbyggd. Det har också framhållits att konkurrensen inom de aktuella områdena upphör, vilket kan leda till ökade kostnader för åtminstone andratidningar och de överspridda tidningarna.

Underentreprenörsdistribution i tidningars egen regi förekommer i viss och ökande utsträckning. I Sundsvall, Enköping, Sala, Södertälje, Kalmar, Växjö, Uddevalla och Borås är distributionsstödet administrerat av tidningar som underentreprenörer till Pressens Samdistribution. Vidare är Norra Hallands veckoblads förening, Lysekils Nya Tryckeri AB, Norrtelje Tidning

AB, Vestmanlands Läns Tidning, Allehanda Service AB och Herenco Distributions AB underentreprenörer till Tidningstjänst AB

Tidningarna kvarstår i distributionssystemet men har alltså tagit över distri- butionen i egen regi i egenskap av underleverantörer åt distributionsföretaget, vars uppgift i huvudsak blivit att förmedla stödet. En sådan ordning kan före- komma enligt presstödsförordningen om det finns särskilda skäl till det och om övriga berörda samdistribuerade tidningar godtar det. Det förekommer vi— dare fall av underentreprenörskap där administrationen av distributionen sköts av en tidning medan distributörerna är anställda av distributionsföretaget. I något fall är distributionsföretagets regionchef anställd hos en tidning.

En fråga som diskuterats i samband med samdistributionen är det rimliga i att större delen av distributionsstödet går till högtäckningstidningar. Bo Präntare har i rapporten Samdistributionen — framgångsrik men krishotad diskuterat om distributionsstödet skulle kunna komma bättre till användning om det i sin helhet utnyttjades för upphandling av distributionstjänster åt sva- gare tidningar.

Enligt uppgift är 140—150 öre per tidning ett medelpris för distribution på en vardag. På söndagar är priset på de flesta orter högre, och det blir särskilt högt på de orter där den stora lokaltidningen inte kommer ut på söndagar. Söndagspriset kan ligga på ca 400—500 öre.

Enligt beräkningar som utförts av Tidningstjänst AB skulle andratid- ningarna förlora på om distributionsstödet bara gick till dem. Distributions— tjänster skulle då upphandlas till marknadspris, förmodligen av första- tidningen på orten. Detta marknadspris skulle enligt beräkningarna vara så pass mycket högre än dagens samdistributionspris att de extra stödpengarna inte skulle kompensera andratidningarna. Marknadspriset skulle ligga mellan det nuvarande vardagspriset och de nedan beskrivna "kvarvarandepriset". Förstatidningen skulle enligt beräkningarna göra motsvarande vinst på detta.

Om den stora tidningen på varje ort skulle lämna samdistributionssystemet skulle distributionspriset per exemplar för kvarvarande tidningar även på var- dagar närma sig söndagspriset (se ovan). Hur högt vardagspriset skulle bli beror på om det finns någon andratidning på orten, som de överspridda tid- ningarna kan dela kostnaden med.

6. Dagstidningsbegreppet

6.1. Definitioner

Det finns inte någon internationellt etablerad definition av begreppet dagstid- ning. Unesco har emellertid i World Communication 1984 (s. 305) gjort föl- jande avgränsning: A daily general—interest newspaper is a publication devoted primarily to recording news of current affairs, politics, etc., which is published at least four times a week.

Det skall alltså vara fråga om löpande rapportering av nyheter och politiska händelser och en utgivning med minst fyra dagar i veckan. Unescos defini- tion kan emellertid inte ses som allmänt accepterad. I internationella forsk— ningssammanhang används ofta begreppen newspaper för 1—7-dagarstid- ningar, daily newspaper för 4—7-dagarstidningar och non—daily newspaper för 1—3-dagarstidningar.

Mellan och inom enskilda länder förekommer olika definitioner och skif— tande periodicitetskrav allt efter praktiska omständigheter och nationella förut— sättningar. Inga givna tendenser finns utkristalliserade. I Norge kan publika— tioner med låg periodicitet räknas som dagstidningar. Den norska pressut— redningen definierade dagstidningar som alla publikationer som tillfredsställer normala krav på generellt nyhetsmässigt innehåll och reell betalning och som kommer ut minst en gång i veckan (NOU 1992: 14, s. 15).

Sexdagarsutgivning är en ganska sen företeelse i Sverige; först 1936 var sexdagarstidningarna vanligast bland de tidningar som kommer ut mer än en gång i veckan.

Det var i skattesammanhang som dagstidningar första gången definierades lagstiftningsvägen. För att dämpa den inhemska pappersförbrukningen efter andra världskriget och främja exporten lades 1948 fram en proposition om pappersbeskattning (prop. 19481215). Enligt propositionen skulle papper som användes för tryckning av allmänna nyhetstidningar, dvs. vad som i dagligt tal benämndes dagspressen, undantas från pappersbeskattningen. Riksdagsbeslutet innebar att periodiciteten inte skulle ha någon betydelse utan förekomsten av aktuella nyheter av varjehanda slag för den breda allmänheten skulle avgöra om en tidning kunde anses vara en allmän nyhetstidning och därmed skattebefriad (bet. bevillningsutskottet 1948c48). Skattemyndigheten tillämpade emellertid reglerna så att en rad endagstidningar blev pappers- skattepliktiga. Motiveringen var att dessa tidningarna inte innehållit nyheter av varjehanda slag i tillräcklig omfattning.

På grund av denna tillämpning motionerade Bondeförbundet, som hade anknytning till några av de berörda tidningarna, om en ändring av reglerna. Riksdagen beslutade år 1948 om en ändring som innebar att nyhetstidningar med i huvudsak politiskt innehåll, som i fråga om utseende och redigering kunde jämställas med allmän nyhetstidning, inte skulle behöva betala pappersskatt.

Mönstret upprepades i slutet av 1950—talet i samband med införandet av en allmän varuskatt (omsättningsskatt). I propositionen l959:l62 föreslogs att allmänna nyhetstidningar eller vad som i dagligt tal brukade benämnas dagspressen skulle undantas från beskattning (s. 189). Med allmänna nyhets- tidningar avsågs sådana tidningar som kom ut med minst tre nummer per vecka. Med anledning av motioner i frågan beslöt riksdagen att också tid— ningar som kom ut en eller två dagar i veckan skulle omfattas av skattebe- frielse. I beslutet definierades dagstidning som allmän nyhetstidning av dagspresskaraktär, vilket innebar en klar markering mot veckopressen (bevillningsutskottet 1959:60, s. 103, rskr. 359).

Den första pressutredningen räknade i sina undersökningar som dagstid— ning allmänna nyhetstidningar som kom ut minst tre dagar i veckan (SOU 1965:22, s. 9). Vissa beräkningar gjordes dock även med utgångspunkt i att även tvådagarstidningarna inkluderas.

Den andra pressutredningen — 1967 års pressutredning — gjorde en mer in- gående analys av dagstidningsbegreppet. Utredningen tvingades konstatera att dagstidningsbegreppet inte var entydigt och att en invändningsfri definition var svår att åstadkomma (Dagspressens situation [SOU 1968:48], s. 8 f.). Utredningen pekade på att det i vetenskapliga sammanhang hade börjat tillämpas en snäv dagstidningsdefinition. Man hade där utgått från att en dagstidning var en publikation som för läsaren utgjorde den primära nyhets— och informationskällan inte bara i fråga om lokala förhållanden utan även om företeelser i landet i övrigt och i utlandet. Med dessa stränga krav hade man i vetenskapliga sammanhang kommit fram till att tidningar som kom 3—7 dagar i veckan kunde betraktas som dagstidningar.

Från de utgångspunkter 1967 års pressutredning hade för sitt arbete ansåg man denna definition alltför snäv och utredningen utgick från den vida dags- tidningsdefinition som statsmakterna dittills tillämpat på skattesidan och med- räknade alltså även 1—2—dagarstidningar av dagspresskaraktär. Avgörande för gränsdragningen borde liksom dittills vara publikationemas inriktning på re- guljär dagsaktuell nyhetsförmedling och/eller opinionsbildning. Gränsdrag— ningen fick inte göras så att en publikation uteslöts på grund av sin tryckmetod, sitt typografiska utseende eller sina redaktionella synpunkter.

Det direkta selektiva presstödet infördes 1971 och utgick i enlighet med regeringens förslag till allmän nyhetstidning av dagspresskaraktär som kom- mer ut minst en gång per vecka.

Såväl den tredje (1972 års pressutredning) som den fjärde pressutred- ningen (Dagspresskommittén) höll fast vid denna definition. Dagspress- kommittén konstaterade att komplementtidningar (endagstidningar) skulle ha de allmänna nyhetstidningarnas innehållsstruktur och redigeras som sådana för att de skulle anses ha dagspresskaraktär. Periodicitetskravet, ett nummer per vecka, ansågs vara ett minimum för att nyhetsförmedlingen och opinions- bildningen skulle följa dagspressens rytm.

Presstödsnämnden tog upp dagspressbegreppet i sitt remissvar på Dagspresskommitténs betänkande Stödet till Dagspressen (SOU 1980:32). Nämnden pekade på att det förekom försök från tidningarnas sida att anpassa utgivningen på ett sådant sätt att det gav rätt till presstöd. Den breda definitio- nen av opinionsbildningsrollen, vilken innebar att tidningen inte nödvändigt— vis måste vara politisk utgjorde inte en klar gräns mot organisationstidningar med tydlig sektoriell opinionsbildning. Regeringen och riksdagen ställde sig bakom Presstödsnämndens förslag att som dagstidning borde räknas allmän nyhetstidning och publikation av dagspresskaraktär med reguljär nyhetsför- medling och/eller allmän-politisk opinionsbildning (prop. 1980/81:137, KU 19). Denna definition infördes emellertid inte i förordningen SFS 1981:409.

Femte pressutredningens och Dagstidningskommittens arbete (Effektivare presstöd [Ds U 1985:2], och Reformerat presstöd [SOU 1988:48]) medförde inte någon förändrad definition av dagspressbegreppet. Dagstidnings- kommittén ansåg visserligen att dagstidningsbegreppet behövde ändras men i regeringens proposition (prop. 1989/90:78) föreslogs endast den definition som godtagits 1981 och som användes i praxis dock med den redaktionella ändringen för tydlighetens skull att och/eller ändrades till eller. Dagstidnings— kommittén hade förordat att tidning skulle anses som allmän nyhetstidning om den uppfyllde minst två av tre kriterier, nämligen att tidningen hade en bred nyhetsbevakning, att den fortlöpande deltog i den politiska opi— nionsbildningen och/eller att tidningen kritiskt granskade den verksamhet som utövades av de inflytelserika i samhället. När det gällde den redaktionella in- riktningen borde en avgränsning göras mot sådana publikationer som till övervägande del behandlade ett enstaka eller några få intresseområden eller delar av samhällslivet. Om den redaktionella bevakningen i stort sett var be- gränsad, exempelvis till förhållanden inom näringsliv eller affärsverksamhet eller till konsumentpolitik, miljöfrågor, idrott och friluftsliv eller frågor med anknytning till kyrkoliv och religion, föll tidningen enligt kommittéförslaget utanför kategorin allmänna nyhetstidningar. Vidare borde en allmän nyhets- tidning vända sig till allmänheten utan inskränkningar inom det geografiska område där den har sin spridning. En tidning som uteslutande riktade sig till vissa socialt eller intressemässigt avgränsade grupper av befolkningen föll inte in under den av kommittén diskuterade kategorin.

I propositionen framhölls att kritik riktats från flera håll mot kommitténs definitionsförslag eftersom tidningar som behandlar näringslivet — exempelvis Dagens Industri — inte inbegreps i det föreslagna begreppet allmän nyhetstid- ning. Särskilt hade pekats på svårigheterna att delta i den rabatterade samdis- tributionen på villkor som gällde för dagstidning. Departementschefen ansåg det olyckligt om ambitionen att anpassa dagstidningsdefinitionen till gällande praxis fick som konsekvens att begreppet stödberättigad tidning snävades in utan att det egentligen blev fråga om en ändring av den sakliga grundvalen för stödet. Den praxis Presstödsnämnden utvecklat fann han väl tjäna stödets syfte.

6.2. Krav på eget redaktionellt material

Ursprungligen angavs att dagstidningar med övervägande samma redaktionel- la innehåll skulle anses som en tidning i presstödssammanhang. Presstöds- nämnden utbildade en praxis som innebar att en edition ansågs som en själv— ständig tidning om det särskiljande innehållet var minst 51 procent av det tota— la redaktionella innehållet. Dagspresskommittén övervägde 1980 att höja kra- vet på andelen särskiljande redaktionellt innehåll, men kom fram till att det var osäkert om detta skulle få avsedda presspolitiska effekter. En editionering borde enligt Dagspresskommittén i stödsamrnanhang likställas med en etable— ring. Syftet i båda fallen ansågs vara att motverka koncentrationen inom dags- pressen och detta kunde inte nås enbart med en bestämmelse om andelen sär- skiljande redaktionellt innehåll i en edition i förhållande till andra editioner av samma tidning. Kommittén ansåg således att det knappast fanns presspo- litiska skäl att höja kravet på andelen unikt material (SOU 1980:32, s. 44 f.).

I Presstödsnämndens remissvar hänvisades till den ekonomiska betydelsen av att bli klassificerad som en dagstidning. Nämnden hävdade att bestämmel- sen om särskiljande redaktionellt innehåll i en självständig edition stimulerade företag att skapa bidragsberättigade editioner. Eftersom avgränsningen var svår samtidigt som utslaget hade en stor ekonomisk betydelse för tidningsfö- retag, skulle det enligt nämnden vara värdefullt med en viss flexibilitet i regel- systemet. Rätten till produktionsbidrag kunde ställas i relation till andelen unikt material med en nedre gräns vid de 51 procent som då gällde.

I propositionen (prop. 1980/81:137) togs fasta på detta förslag. Föredragande statsrådet ansåg att edition av en tidning för att anses som självständig borde innehålla en större andel unikt material än vad som då gällde. Produktionsbidrag till en självständig edition borde därför utgå i pro- portion till andelen unikt material, på så sätt att bidraget började utgå vid 51 procent eget material. För att uppnå fullt produktionsbidrag borde i fortsätt- ningen krävas 65 procent. En sådan bestämmelse borde enligt propositionen hindra spekulativa editionsstarter.

I en socialdemokratisk motion föreslogs att fullt bidrag skulle utgå vid 60 procent eget material. Med hänsyn till vikten av samverkan kunde ifrågasättas om inte också 60 procent var för högt. Riksdagen ställde sig dock bakom re— geringens förslag (bet. KU 1980/81:19).

Dagstidningskommittén föreslog 1988 att regeln skulle slopas för att und— vika omfattande och delvis osäkra mätningar av andelen redaktionellt mate- rial. För att förebygga skenkonstruktioner borde Presstödsnämnden åläggas att särskilt beakta om det i något visst fall genomförts en uppsplittring på flera titlar medan utgåvorna fortfarande hade ett klart administrativt, produk- tionstekniskt och redaktionellt samband. Om det enda motivet för uppsplitt— ringen förefallit vara att få mer produktionsbidrag borde nämnden besluta om ett reducerat bidrag.

Flera remissinstanser — Presstödsnämnden, Riksrevisionsverket och Statskontoret — var negativa till förslaget att nämnden skulle bedöma när en editionering var att betrakta som en skenkonstruktion. Förutom att pröv— ningen skulle bli svår innebar den att Presstödsnämnden skulle göra känsliga diskretionära bedömningar. Presstödsnämnden föreslog att den då gällande övre 65-procentsgränsen skulle sänkas till 60 procent eftersom det för många tidningsföretag var svårt att klara 65—procentsnivån mot bakgrund av att en betydande mängd material definitionsmässigt betraktades som gemensamt material. A-pressen ansåg att tidningar med olika namn borde förhindras att ha identiskt innehåll men ansåg att den dåvarande gränsen var olämplig eftersom förekomsten av gemensamt material i form av radio— och TV- programtablåer, nyhetstelegram, börstabeller, lottdragningar, Sporttabeller, föreningsnotiser och Skolmåltider etc. ledde till att tidningarnas egna redaktionella material kom i närheten av denna gräns. Ett omfattande arbete måste läggas ned på kontroll. Gränsen för när en edition skulle anses självständig borde därför sättas vid 50 procent.

Regeringen ansåg (prop. 1989/90:78, s. 10 f.) att regelsystemet borde sara så entydigt att det motverkade uppkomsten av utpräglade skenarrange- mang utan att för den skull förhindra förenklingar och rationaliseringar. Med länvisning till att en betydande mängd gemensamt redaktionellt material måste tillåtas ingå i olika editioner föreslogs att kravet på eget redaktionellt material skulle sänkas från 65 procent till 55 procent. Ett sådant lägre gräns- xärde var enligt propositionen lämpligt för att undvika att tidningsföretagen i samma utsträckning som tidigare måste lägga ner arbete på att mäta varje ut- gåva och beakta det aktuella gränsvärdet. Samtidigt ansågs gränsen verka av- lållande på eventuella planer att etablera editioner som inte har tillräckligt un- cerlag på marknaden. 55-procentsgränsen borde inte förenas med någon form ZV successiv avtrappning. Erfarenheten fick enligt propositionen visa om 55- rrocentsgränsen var väl avvägd eller om nivån behövde justeras. Det förutsat- tes därvid att Presstödsnämnden följde utvecklingen och rapporterade nega- t.va konsekvenser. Riksdagen godtog förslaget (bet. 1989/90:KU31).

6.3. Presstödsnämndens tillämpning

Presstödsnämnden har således att tillämpa den ganska vida definition av dagstidningsbegreppet som finns i 1 kap. 6 & presstödsförordningen (1990:524) och som i huvudsak gällt sedan 1981: En allmän nyhetstidning och publikation av dagspresskaraktär med reguljär nyhetsförmedling eller allmän—politisk opinionsbildning. Den skall normalt komma ut med minst ett nummer per vecka och ha ett innehåll som i huvudsak är skrivet på svenska samt i huvudsak distribueras inom landet. Den skall vidare komma ut under eget namn och dess egna redaktionella innehåll skall utgöra mer än 55 procent av dess totala redaktionella innehåll.

Som vägledning används också följande uttalande av Presstödsnämnden den 13 november 1981:

Publikation av dagspresskaraktär är en allmän nyhetstidning under förutsättning att den reguljära allmänna nyhetsförmedlingen är tidningens primära uppgift. Nyhetsförmedlingen skall med kontinuitet gälla händelser och skeenden i anslutning till tidningens periodicitet och aktualiteten skall motivera och förutsätta periodiciteten. Nyhetsförmedlingen får inte ämnes- mässigt begränsas annat än av tidningens geografiska spridningsområde och av händelsers och skeendens aktualitet. Nyhetsförmedlingen kan ske i skilda former: notiser, artiklar, reportage, text och bild. Allmän nyhetstidning kan framställas i olika format och med olika tryckrnetoder.

Detta uttalande hade sin grund i att nämnden ställt sig tveksam till hur dagspressbegreppet skulle tillämpas i en rad fall som gällde etableringsstöd under budgetåret 1980/81 för sex endagstidningar, nämligen Utposten, Nya Tider, Veckans Eko, ETC, Veckoposten och EFS Budbäraren. Eftersom Dagspresskommitténs betänkande inte ledde till en förändrad definition av dagspressbegreppet avslogs ansökningarna med motiveringen att tidningarna inte kunde anses vara dagstidningar i stödförordningens mening.

Tidigare hade Alternativet i svensk politik fått bifall till sin ansökan. I den kanslipromemoria som låg till grund för nämndens beslut om Alternativet framhölls att ett nytt parti behöver en tidning. Alternativet var enligt prome- morian varken mer eller mindre dagstidning än Internationalen, Samhälls— gemenskap eller Broderskap.

Tidningen Utposten ville som lokaltidning i Göteborg informera götebor- garna så att de kunde ta ställning i samhällsfrågor och "inte minst informera politiker och andra makthavare så att de får veta när klockan är slagen". Man ville granska den verksamhet de makthavande bedrev och förbättra möjlighe- terna för de ideellt arbetande att få ut sitt budskap och förbättra deras kontakt med varandra. Presstödsnämndens kansli framhöll att det bakom projektet stod en tunn organisation med ringa erfarenhet av tidningsutgivning och att det inte kunde vara presspolitiskt viktigt att i Göteborg just då stödja ett så blygsamt och vagt projekt.

När det gäller tidningen Veckans Eko, som skulle ha en allmänpolitisk ny— hetsbevakning från ett folkrörelseperspektiv med speciell betoning på energi-, miljö-, freds- och utvecklingsfrågor, framhölls från nämndens kanslis sida att

nyhetsförmedling skall vara både reguljär och allmän. Vad som är allmänna nyheter förändras. Nya tankar och idéer bryter fram i samhället. När blir de allmänna? De frågor Veckans Eko ville ta upp kunde i och för sig ha en bred och växande förankring hos allmänheten. Men skulle man klara någon av— gränsning av begreppet dagstidning som reguljär allmän nyhetsförmedlare, fick man enligt promemorian nog inte acceptera någon programmatisk av- gränsning eller betoning i tidningens ämnesmässiga nyhetsbevakning.

Tidningarna ETC och Nya Tider gjorde inte någon programmatisk av- gränsning eller betoning av karaktären på den nyhetsförmedling tidningarna avsåg att bedriva. Från kansliets sida framhölls att en allmän nyhetstidning skall innehålla allmänna nyheter. De kan begränsa sin nyhetsinformation geo- grafiskt och t.ex. förmedla bara lokala nyheter. För att vara dagstidning be- höver den inte innehålla regionala nyheter, riksnyheter eller utlandsnyheter. Däremot kan nyhetsförmedlingen inte begränsas ämnesmässigt. En tidning som bara förmedlar idrottsnyheter eller företagsnyheter ansågs inte vara all- män nyhetstidning.

Nyheternas karaktär kan kopplas till periodiciteten. Nyheterna i en dags- tidning som bara kommer ut en gång i veckan kan ha en annan karaktär än nyheterna i en tidning som kommer ut varje dag. Ju glesare utgivning desto mer selektivt bli valet av nyheter. Ju mindre av sådana nyheter man traditio- nellt betraktar som nyheter desto svårare blir det att från andra veckotidningar avgränsa vad man vill mena vara t.ex. en veckotidning med den allmänna ny- hetstidningens karaktär. Nyhetsförmedlingen skall med kontinuitet gälla hän- delser och skeenden vecka för vecka. Någon total nyhetstäckning kan inte krävas. En sådan tolkning skulle enligt Presstödsnämndens kansli fånga in ETC och Nya Tider.

Båda tidningarna avsågs att komma ut i samma format som veckotidningar och deras redigering hade också drag från veckotidningar. Den tekniska ut- vecklingen var dock sådan att man enligt promemorian borde kunna acceptera att en dagstidning valde såväl format som tryckmetoder som påminde om veckotidningamas. Avgörande skulle vara innehållet, inte utformningen. Där- för borde de båda tidningarna kunna accepteras trots att de inte skulle komma att framträda som konventionella dagstidningar i fråga om format och utform— ning. Tidningen ETC ansågs vara ett mer realistiskt projekt än Nya Tider. Presstödsnämnden avslog dock även ETC:s ansökan och motiverade detta med att tidningen inte kunde bedömas bli dagstidning i stödförordningens mening.

De två andra tidningar som vid denna tid fick avslag på ansökningar om etableringsstöd var Svenska Baptistförbundets Veckoposten och Evangeliska Fosterlandsstiftelsens Budbäraren. Ansökningarna föranledde nämnden att i sitt remissyttrande över Dagspresskommitténs betänkande (SOU 198032) påpeka att om man ville utvidga dagstidningsbegreppet ytterligare skulle man behöva tala om "publikationer av dagstidningskaraktär med reguljär nyhets-

förmedling och/eller opinionsbildning i politiska, religiösa, nykterhetsfräm- jande, idrottsliga eller försvarsfrämjande ändamål". Nämnden ifrågasatte för sin del om det var lämpligt att på detta sätt upplösa dagstidningsbegreppet.

6.3.1 Vissa avgöranden av Presstödsnämnden F inanstidn ingen

Det första mer svårbedömda fallet efter 1981 inträffade 1990, då Finans— tidningen beviljades driftsstöd. Redan 1989 hade Finanstidningen accepterats som dagstidning inom samdistributionen men Presstödsnämnden hade samtidigt uttryckt tveksamhet till om den kunde komma i fråga för driftsstöd.

Inom Presstödsnämndens kansli gjordes en kvantitativ jämförande inne- hållsanalys mellan Finanstidningen och Dagens Industri. Resultatet visade att den senare hade mer allmänna nyheter. Vid en kvalitativt inriktad bedömning av innehållet i Finanstidningen kunde dock både bredd och djup noteras inom tidningens huvudinriktning. I ett yttrande av Stig Hadenius stöddes Finanstidningens ansökan med utgångspunkt i de grundläggande målen för presspolitiken. Stig Hadenius hänvisade till de fyra funktioner för medierna som lyftes fram av 1972 års pressutredning och ansåg att Finanstidningen kunde bidra till den allmänpolitiska opinionsbildningen. Enligt nämndens kansli uppfyllde Finanstidningen inte utan vidare de kriterier som anges för en dagstidning i presstödsförordningen om dessa sågs var för sig men en sammantagen presspolitisk bedömning av tidningens innehåll, dess roll i den allmänna debatten och dess utgivningsfrekvens gjorde det ändå rimligt att in- nefatta Finanstidningen i dagstidningsgruppen.

Hemmets vän, Sändaren och Petrus

Under de tre senaste åren har Presstödsnämnden haft att ta ställning till om tre tidningar med religiös inriktning skulle omfattas av presstödsförordningens dagstidningsbegrepp. Den första ansökningen kom 1992 från den riksspridda tidningen Hemmets Vän som ges ut en dag per vecka av Evangelipress Förlags AB. Tidningen grundades 1897 och hade alltid varit politiskt neutral och organisationsmässigt helt fristående. Den står för kristna värden men är inte knuten till något samfund. Presstödsnämndens kansli noterade att TS upplagekommitté hade godkänt tidningen som dagstidning och hänvisade till att nämnden tidigare diskuterat och ställt sig avvisande till att ge stöd till sam— fundstidningar och motsvarande. Kansliet ansåg det därför angeläget att peka på att Hemmets Vän inte är ett organ för något samfund eller kyrka eller sammanslutning av sådana. Nämnden beviljade i juni 1992 driftsstöd för Hemmets Vän.

År 1993 var en ansökan om driftsstöd för den riksspridda endagstidningen Sändaren uppe till behandling i Presstödsnämnden. Sändaren utges av Svensk Frikyrkopress AB som beskriver den som en kristen veckotidning. Tidningen uppgavs i ansökan vara en gemensam samfundstidning för Metodistkyrkan, Svenska Baptistsamfundet och Svenska Missionsförbundet. De två sistnämnda samfunden hade upphört med utgivningen av Veckoposten resp. Svensk Veckotidning i samband med att Sändaren startades.

Som framgått av föregående avsnitt hade Veckoposten tidigare vägrats driftsstöd. Ett av argumenten i ansökan var då att tidningarna Samhälls- gemenskap (numera Kristdemokraten) och Broderskap hade beviljats etable— ringsstöd. Presstödsnämnden hade i det ärendet framhållit att om Svenska Baptistsamfundet ville göra Veckoposten till en allmän nyhetstidning skulle kraven på dess nyhetskaraktär ställas högre än de som ställts på t.ex. Samhällsgemenskap och Broderskap.

I ansökan om driftsstöd till Sändaren år 1993 framhölls att man såg drifts- stöd till Sändaren som en rättvisefråga i förhållande till andra tidningar inom samma marknadsområde som redan hade presstöd. Presstöd var också en förutsättning för att tidningen skulle kunna förstärka den egna bevakningen av aktuella nyheter, ha en utförligare presentation av radio/TV-program och eventuellt abonnera på TT:s material.

Sändaren hade godtagits som dagstidning av TS. I samband med TS Upplagekommittés prövning avgavs ett yttrande från Stig Hadenius, som an- såg att Sändaren liksom Hemmets Vän kännetecknades av att vara nyhets- och debattorgan riktade till en speciell publik. Ingen av de båda tidningarna stod enligt Hadenius för en "allmän nyhetsförmedling" eller hade ett innehåll som karaktäriserades av "allsidighet och allmängiltighet".

Inom Presstödsnämndens kansli gjordes en genomgång av ett antal utgå- vor av Sändaren och det noterades att man kommit till ungefär samma slutsat- ser som Stig Hadenius. Man tillade dock att Sändaren vid en jämförelse med Hemmets Vän framstod som mindre nyhetspräglad. Flertalet artiklar hade dock en hög aktualitet. Sändaren hade ett drag av samfundstillvändhet som av förklarliga skäl inte fanns hos Hemmets Vän. Journalistiskt, layoutmåssigt och grafiskt ansågs tidningen fylla höga krav. Kansliet uttryckte avslut- ningsvis att man trots sin tveksamhet var beredd att förorda driftsstöd till Sändaren. Presstödsnämnden beslöt enhälligt att bevilja Sändaren driftsstöd.

Sommaren 1994 beviljades vidare Veckomagasinet Petrus driftsstöd. Tidningsföretaget ägs av Helgelseförbundet/Fribaptistema, Svenska Allians- missionen, Pingströrelsen och Örebromissionen. De fyra frikyrkosamfunden utgav tidigare var sin veckotidning och syftet med Petrus var att skapa en bredare tidning som kunde tilltala betydligt yngre läsargnipper. I ansökan hänvisades till att tidningens närmaste konkurrenter med liknande volym, spridning och innehåll erhöll presstöd.

Till grund för Presstödsnämndens bedömning låg bl.a. ett yttrande från Stig Hadenius till TS upplagekommitté. Stig Hadenius uppfattning var att Veckotidningen Petrus inte ens med bästa vilja i världen kunde anses vara en allmän nyhetstidning av dagspresskaraktär. Den kunde närmast ses som en medlemstidning för kristna samfund på samma sätt som Sändaren. Om man tog med Hemmets Vän i bilden kunde enligt Stig Hadenius alla tre tidningar enligt rimliga definitioner ses som veckotidningar. Det var dock svårare att bedöma tidningarna efter deras nyhetsinnehåll eftersom det knappast finns någon bra definition på begreppet nyhetsmaterial som kan tillämpas vid en innehållsanalys. Det förefaller som om den oklara definitionen utgjorde grund för Hadenius att förorda samma behandling av Veckomagasinet Petrus som Sändaren och Hemmets Vän. Men Stig Hadenius ansåg vidare att det knappast gick att fortsätta på detta sätt. TS skulle enligt Stig Hadenius inte på sikt uppfylla förpliktelserna mot annonsörer och abonnenter. En förändring måste dock drabba flera tidningar och innebära en grundlig översyn med en ny definition och noggranna tolkningsanvisningar.

I en promemoria från Presstödsnämndens kansli uttrycktes också stark tveksamhet. En genomgång av de tidningar som då hade driftsstöd gav vid handen att nämndens tolkning och tillämpning av förordningen gradvis för- ändrats. Den promemoria som låg till grund för beslutet i juni 1993 om driftsstöd för utgivningen av Sändaren reflekterade oro över utvecklingen. I ärendet rörande Petrus förstärktes tveksamheten. Petrus framstod långt mer som veckomagasin än som en allmän nyhetstidning och publikation av dagspresskaraktär med reguljär nyhetsförmedling. Sektioneringen av tid- ningen var ägnad att ge en betydande prägel av organisations- eller medlems— tidning. Den bedömningen talade alltså mot att Veckomagasinet innefattades i stödförordningen. Å andra sidan framhölls en gränsdragning som uteslöt Petrus som något godtycklig. Nyhetsbegreppet var enligt promemorian inte entydigt och bestämningen "allmän" hade nänmden frångått i andra samman- hang. Skillnaden gentemot Sändaren uttryckte mer grad än art. Före- draganden föreslog därför att ansökan skulle tillstyrkas. Nämnden beslöt dock den 1 juni 1994 att avslå ansökan. Två ledamöter reserverade sig mot beslutet. Sedan en ny ansökan inkommit från Petrus några veckor senare fat- tade nämnden emellertid ett nytt beslut och biföll då ansökan. I beslutet fram- hölls bl.a. att det fanns vissa skillnader mellan Petrus och de två andra tid— ningarna, som var till nackdel för Petrus. Dock var ett syfte med presstödet enligt förarbetena att främja mångfalden. Av den redogörelse som lämnats i den förnyade ansökan framgick att Veckomagasinet Petrus till följd av att stöd beviljats tidningarna Hemmets Vän och Sändaren kommit i ett beaktansvärt konkurrensmässigt underläge. Effekterna av att vägra driftsstöd för utgivning av Veckomagasinet Petrus blev enligt nämnden så betänkliga att det fick anses oförenligt med grunderna för presstödet att inte lämna ett sådant stöd.

Mot nämndens nya beslut reserverade sig två ledamöter som vidhöll nämn- dens tidigare beslut. I ett särskilt yttrande framhöll två ledamöter att de inte ansåg att det fanns någon sådan skillnad mellan de tre tidningarna att inte driftsstöd skulle lämnas också för utgivningen av Veckomagasinet Petrus.

Driftsstöd har för innevarande budgetår utöver dessa tre rikstäckande en- dagstidningar getts till de rikstäckande endagstidningarna Arbetaren, Kristdemokraten, M-L Proletären, Miljömagasinet, Norrskensflamman, NU, Internationalen, Aktuellt i Politiken, Broderskap och Tempus. Dessutom kan nämnas att driftsstöd getts till Kvinnosyn Värmland som är en regionaltidning med kvinnoperspektiv. Denna tidning har dock lagts ned i januari 1995.

Nedan lämnas en bakgrund till Presstödsnämndens beslut om stöd till en del av dessa tidningar.

Tidningen Samhällsgemenskap, numera Kristdemokraten

KDS fick 1978 etableringsstöd för Samhällsgemenskap, numera Kristdemo- kraten. 1980 beviljades tidningen produktionsbidrag. Beträffande kravet på allmän nyhetstidning av dagspresskaraktär redovisades därvid en genomgång av några nummer av tidningen. Det redaktionella innehållet omfattade till 75 procent nyheter och reportage, ledare och kommentarer samt insändare och debatt. 25 procent avsåg underhållning, radio/T V, sport m.m.

År 1990 gav Skattemyndigheten det beskedet att Kristdemokraten inte kunde anses vara en allmän nyhetstidning av dagspresskaraktär och därmed inte kvalificerat momsbefriad. Tidningen sades innehålla huvudsakligen arti- klar och nyheter med kommentarer som har samband med speciella frågor som Kristen Demokratisk Samling drev. Nyhetsförmedlingen begränsades således enligt skattemyndigheten av annat än tidningens geografiska sprid— ningsområde och händelsernas aktualitet.

Broderskap

Sveriges Kristna Socialdemokraters förbund fick 1981 första gången pro— duktionsbidrag för tidningen Broderskap efter att år 1979 ha beviljats etable- ringsstöd. Vid behandlingen av ärendet hänvisades från Presstödsnämndens kanslis sida till att Samhällsgemenskap erhållit stöd. Enligt uppgift har Broderskap av skattemyndighetema inte ansetts som allmän nyhetstidning av dagspresskaraktär och är därför inte kvalificerat momsbefriad.

Tempus

Tidningen Tempus beviljades 1981 etableringsstöd och produktionsbidrag. Föredraganden i Presstödsnämnden framhöll att Tempus hörde till de mer

intressanta etableringarna inom gruppen publikationer av dagspresskaraktär, vilka ju normalt inte är stora men vanligen inte heller så journalistiskt kvalifi- cerade som Tempus. Med betydande oavlönade och frivilliga insatser hade redaktionen varje vecka kunnat ge ut en i svensk dagspress unik tidning. Ett beslut om etableringsstöd och senare produktionsbidrag skulle vara presspo— litiskt välmotiverat.

Tidningen Nya Utsikt, numera NU

Liberal Information AB beviljades 1983 etableringsstöd för endagstidningen Nya Utsikt, som allmän nyhetstidning med riksspridning en dag i veckan. Tidningen vände sig till dels medlemmar i Folkpartiet, dels en politiskt intres— serad allmänhet, särskilt opinionsbildare. Tyngdpunkten skulle ligga på nyhe- ter, bakgrundsmaterial och debattartiklar med anknytning till politik och sam— hällsfrågor. Annonser och ett visst inslag av lättare material skulle också före— komma.

Regeringsrätten beslutade i en dom år 1984 att inte ändra ett förhandsbe— sked av Riksskatteverket, vari förklarats att tidningen NU inte var undantagen från momsskatteplikt som allmän nyhetstidning av dagspresskaraktär. I Riksskatteverkets beslut hänvisades till att enligt den praxis som utvecklats måste den allmänna nyhetsrapporteringen ha en inte alltför obetydlig omfatt- ning i förhållande till övrigt innehåll. Tidningen NU angavs huvudsakligen innehålla artiklar med kommentarer till och analyser av aktuella händelser och förhållanden. Den allmänna nyhetsförmedlingen spelade en helt underordnad roll. Tidningen kunde därför inte anses vara en allmän nyhetstidning av dagspresskaraktär.

K vinnosyn Värmland

Kvinnosyn Värmlands dagstidningsstatus prövades av Presstödsnämnden den 17 mars 1989. Nämnden beslöt då att göra följande uttalande: Nämnden ger inga förhandsbesked. Dock har nämnden i det här fallet gjort en preliminär bedömning på förfrågan och kommit till den preliminära slutsatsen att tidningen inte är att betrakta som dagstidning i stödförordningens mening. Skälet till denna preliminära bedömning är att tidningen med det innehåll den har inte synes svara mot kravet på att vara en allmän nyhetstidning.

Presstödsnämndens kansli följde därefter tidningens utveckling och fann i augusti 1989 att det var uppenbart såväl att redaktionen breddat sitt material som att den innehöll en ökad andel nyhetsartiklar. Denna översiktliga be— dömning hade enligt kansliet stöd i TS bedömning efter gjorda jämförelse— mätningar.

Kanslichefen fick nämndens uppdrag att meddela tidningen sin bedömning beträffande tidningens status som allmän nyhetstidning av dagspresskaraktär.

Kanslichefen meddelade att hans bedömning var att Kvinnosyn Värmland under de senaste månaderna utvecklats i enlighet med stödförordningen.

Aktuellt i Politiken

År 1993 beviljades Aktuellt i Politiken driftsstöd. Tidningen, som ägs och ut- ges av Socialdemokratiska partiet, är enligt en promemoria upprättad inom Presstödsnämndens kansli till sin karaktär närmast jämförbar med Kristdemokraten, NU, Miljömagasinet Alternativet och Broderskap. Samtliga är närstående ett politiskt parti. I sammanhanget erinrades om dagstidnings- definitionen i 6 & presstödsförordningen. Med dagstidning avses "En reguljär nyhetstidning och publikation av dagspresskaraktär med reguljär nyhetsför— medling eller allmän-politisk opinionsbildning". Enligt kansliets mening upp— fyllde AiP samtliga de krav som författningen uppställer för att driftsstöd skall utgå.

6.4. Dagstidningsbegreppet och mervärdesskatten

Någon närmare definition av begreppet allmän nyhetstidning av dagspresska- raktär finns inte i mervärdesskattelagen eller dess förarbeten. I Riksskattever- kets handbok för mervärdesskatt 1993 hänvisas till Presstödsnämndens inled— ningsvis redovisade uttalande från 1981. Tillämpningen av de olika reglerna har dock medfört att vissa tidningar som erhåller driftsstöd i mervärdesskatte- hänseende inte betraktas som allmän nyhetstidning av dagspresskaraktär.

I ett flertal förhandsbesked har Riksskatteverket/Skatterättsnämnden och regeringsrätten behandlat undantaget från skatteplikt enligt mervärdesskatte— lagen.

Tidskriften Die Zeit ansågs av regeringsrätten inte vara en sådan nyhets— tidning av dagspresskaraktär som är undantagen från skatteplikt. Som skäl angavs bl.a. att Die Zeit innehåller allmänna nyheter av sådant slag som bru- kar förekomma i dagspress men med en viss begränsning vad avser ämnes- områdena i urvalet av nyheter. Vidare framstod nyhetsrapporteringen som underordnad i förhållande till artiklar som i första hand innehåller kommenta- rer och bakgrundsmaterial. Tidningen fick därför anses inte ha nyhetskaraktär (RÅ 83 1:12).

Tidningen 8 Sidor som är avsedd för utvecklingsstörda innehåller i stort sett samma typ av stoff som en traditionell nyhetstidning fast i förenklad och förkortad form. Tidningen ansågs utgöra en allmän nyhetstidning (RSV/FB Im 1985z6).

Tidningen Weekly Review utgiven av Dagens Nyheters AB och Nyhetsmagasinet 7 dagar utgiven av handelsbolaget Svenska Dagbladets AB & Co ansågs båda uppfylla kriterierna för vad som innehållsmässigt kan kän- 115

neteckna en allmän nyhetstidning. Tidningen ETC ansågs dock inte vara av sådan karaktär att den kunde omfattas av momsbefrielse, och den erhöll inte heller presstöd.

Det förekommer som tidigare nämnts att tidningar som erhåller presstöd enligt Presstödsnämndens definition av dagspressbegreppet inte är kvalifice- rat mervärdesskattebefriade eftersom de av skattemyndighetema inte ansetts vara sådana allmänna nyhetstidningar som omfattas av mervärdesskattelagens kvalificerade skattebefrielse. Detta gäller bl.a. Broderskap, Kristdemokraten och NU. Dessa torde av skattemyndighetema i stället betraktas som organisa— tionstidskrifter och är i den egenskapen mervärdesskattebefriade, dock ej kvalificerat. Sådana tidningar har således inte rätt till avdrag för ingående mervärdesskatt. Å andra sidan betalar de inte heller mervärdesskatt på infö- rande eller ackvisition av annonser.

I vissa fall gör Presstödsnämnden en strängare bedömning än skattemyn- dighetema. Det gäller kravet på utgivning minst en gång per vecka. I ett för- handsbesked har detta krav ansetts uppfyllt för en tidning som utkom med ett nummer per vecka men gjorde uppehåll i utgivningen under fyra sommar— veckor i följd och under någon vecka i samband med jul- och nyårshelgen. Presstödsnämnden kräver i stället att tidningen endast gör uppehåll under två veckor per år utöver ett dubbelnummer.

Riksskatteverket har tagit upp frågan om allmänna nyhetstidningars mer- värdesskattebefrielse i sitt remissyttrande den 26 november 1993 över betän— kandet Vissa mervärdeskattefrågor II — Offentlig verksamhet m.m. (SOU l993:75). Verket tillstyrkte utredningsförslaget vad avser mervärdesskatt på såväl nyhetstidningar som andra periodiska publikationer. Ett införande av en enhetlig skattesats för nyhetstidningar, periodiska publikationer och böcker kan dock enligt Riksskatteverket skapa nya gränsdragningsproblem, främst i fråga om periodiciteten. Verket konstaterar också att dagens konkurrenspro- blem förstärks av att nyhetstidningama är s.k. tekniskt (kvalificerat) skatt- skyldiga, dvs. har rätt till avdrag för ingående skatt trots att någon utgående skatt inte redovisas på försäljningen. Om möjligheten till teknisk skattskyl- dighet upphörde kombinerat med en fortsatt skattefrihet för nyhetstidningar skulle detta enligt verket sannolikt i betydande utsträckning undanröja konkurrensproblemen.

6.4.1. Samordning av dagstidningsbegreppet

Dagspresskommittén hade i uppdrag att pröva om det var motiverat att än— vända ett och samma dagspressbegrepp i olika författningar. Stödet till dagspressen över statsbudgeten hängde enligt kommittén samman med strukturutvecklingen inom dagspressen och dagspressens roll i vårt demokra- tiska system (SOU 1980:32, s. 45). Kommittén framhöll att endast om syftet

i andra sammanhang var detsamma var det motiverat att använda en enhetlig och övergripande definition.

Det kunde enligt kommittén knappast hävdas att syftet bakom presstödet var detsamma som syftet bakom t.ex. mervärdesskatteförordningens regler om dagstidningar. Skulle det vara så, skulle befrielsen från skatteplikt inte gälla hela dagspressen utan enbart tidningar i marknadsmässigt underläge och sådana som samverkade i största möjliga utsträckning. Slutsatsen blev att det under rådande förhållanden inte gick att använda ett och samma dagspressbe— grepp i förordningarna i fråga.

't r,:

.' rei-:l" 5" *

7. Internationella förhållanden

7.1. Strukturutveckling 1989—1993

Internationellt sett har strukturutvecklingen inom den svenska dagspress- branschen varit förhållandevis stabil. Antalet tidningar med utgivningsfre- kvens minst tre nummer per vecka minskade under perioden 1989—1993 i Sverige med 5 procent. I Japan och Storbritannien var nedgången 2 procent, i Norge 3 procent och i USA 4 procent. I Nederländerna och Danmark var nedgången 6—7 procent, och i Belgien 9 procent. En stark nedgång förekomi Finland och Frankrike, 15 resp. 13 procent. (World Press Trends 1994, FIEJ 1994.)

7.2. Förmånlig beskattning 7.2.1 Reducerad mervärdesskatt på upplageintäkter

Ett vanligt sätt att stödja pressen som bransch är att tillämpa en reducerad mervärdesskattesats på upplageintäkter. Samtliga EU—länder och även Norge utnyttjar denna möjlighet.

Tabell 7.1 Skattesatser i olika europeiska länder, procent

Moms på Standard- upplageintäkter moms Belgien 0 20,5 Danmark 0 25 Finland O(22) 22 Frankrike 2,1 18,6 Grekland 4 l 8 Irland 12,5 21 Italien 4 l 9 Luxemburg 3 1 5 Nederländerna 6 17,5 Norge 0 22 Portugal 5 1 7 Spanien 4 16 Storbritannien 0 17,5 Sverige 0 25 Tyskland 7 1 5 Österrike 1 0 20

Källa: World Press Trends 1994 (FIEJ 1994), samt för Spanien aktuella uppgifter från svenska ambassaden i Madrid 1 19

Tabell 7.1 visar aktuella skattesatser för ett antal europeiska länder. Samtliga länder i tabellen tillämpar en reducerad mervärdesskatt på upplagein— täkter för dagspress. Förutom i Sverige är dagspressens upplageintäkter i yt— terligare tre av EU-länderna och i Norge helt mervärdesskattebefriade. Finland har en särskild lösning, eftersom det där endast är abonnemangsin— täkter som är momsbefriade. Lösnummerförsäljning är belagd med full moms. Detta gäller såväl dagspress som tidskrifter. Bakgrunden till denna re- gel är enligt uppgift att när omsättningsskatten infördes i Finland var så gott som hela den finska dagspressen abonnerad, medan det motsatta gällde för tidskrifterna. Därmed behövde man inte ta ställning till svårigheten att av- gränsa dagspressbegreppet.

Högst mervärdesskatt på dagspress bland EU—länderna, 12,5 procent, har Irland. Den höga skattesatsen kan ha bidragit till att brittiska (momsbefriade) tidningar utgör ca 30 procent av den totala upplagan på den irländska dags- pressmarknaden (Medienmanager Staat, Peter A. Bruck, Miinchen 1994, s. 470).

Dagspressens annonsintäkter är i samtliga länder i tabellen belagda med standardmoms, utom i Luxemburg där en skattesats på 12 procent tillämpas för sådana intäkter.

7 . 2 . 2 Andra skattesubventioner

I vissa europeiska länder åtnjuter pressen en förmånlig beskattning även på andra områden. I Frankrike är vissa till tidningsproduktion relaterade tjänster (anlitande av nyhetsbyråer, tryckning, sättning m.m.) belagda med reducerad mervärdesskatt. I Belgien, Grekland, Italien och Portugal gäller fördelaktiga skatteregler för inköp av tidningspapper, i Grekland och Italien även för vissa andra materialinköp. I flera länder, bl.a. Frankrike, Nederländerna och Grekland gäller förmånliga skatteregler för tidningsföretagens investeringar. I Italien och Frankrike är vissa medier belagda med reklamskatt, som pressen är undantagen från. I Frankrike är tidningsföretag, tryckerier, distribu— tionsorganisationer och nyhetsbyråer undantagna från företagsskatt. (Medienmanager Staat, Peter A. Bruck, Miinchen 1994, s. 471 f.)

I Danmark är Dagspressens Finansieringsinstitut befriat från skatt på kapi- talinkomster (se avsnittet om Danmark under 7.3.1).

7.2.3. Olikformig beskattning av dagspress och tidskrifter?

I de flesta EU-länder är mervärdesskattesatsen antingen densamma för dags- tidningar och tidskrifter, eller också är kriterierna för skattereduktion sådana att detta i praktiken blir resultatet. I Italien gäller den reducerade skattesatsen publikationer som utkommer minst en gång om året, i Nederländerna tre

gånger om året (Medienmanager Staat, Peter A. Bruck, Mönchen 1994, s. 469). Dagspressbegreppet torde alltså ha en mindre kontroversiell innebörd i större delen av övriga Europa jämfört med i Sverige. De flesta EU-länder till- lämpar en reducerad mervärdesskatt också för böcker (SOU l993:75, s. 63).

7.3. Direkt stöd, fördelaktiga krediter och statliga rabatter

Direkt presstöd utan återbetalningsskyldighet finns, om man riktar in sig på Västeuropa, i Österrike, Nederländerna, Sverige, Finland, Frankrike, Italien, Norge, Belgien, Luxemburg och Portugal (Medienmanager Staat, Peter A. Bruck, Miinchen 1994, s. 488). I de flesta länder är stödet selektivt. Ett flertal av länderna ger tidningsföretag rabatter på post— och telefontaxor, transporter o.d. Fördelaktiga krediter förekommer också.

7.3.1. Presstödssystem i vissa europeiska länder

Nedan ges en kortfattad beskrivning av presstödssystemen för ett antal länder i Västeuropa. Stödsystem i länder där ett omfattande direkt stöd förekommer beskrivs utförligare än andra. Större delen av uppgifterna är hämtade ur World Press Trends, FIEJ 1994, samt ur Medienmanager Staat, Peter A. Bruck, Miinchen 1994. I de fall motsägelsefulla uppgifter har förekommit i de båda huvudkälloma har uppgiften inte tagits med, varför nedanstående be- skrivningar inte gör anspråk på att vara fullständiga.

Belgien

Lägre posttaxa gäller för tidningar och tidskrifter, men icke-kommersiella publikationer har en fördelaktigare taxa än kommersiella nyhetstidningar. Journalister (även utländska som arbetar i Belgien) har 75 procent rabatt på tågbiljetter samt på vissa flygbiljetter. Tidningar har 50 procent rabatt på tele- fonkostnader. Direkt stöd ges till tidningar med liten upplaga och låga an- nonsinkomster. Nyhetsbyrån Belga Press Agency får också del av dessa subsidier (ca 6 procent).

Danmark

Särskild posttaxa gäller för tidningar. Staten lämnar kreditgarantier för pro— duktivitetsfrämjande investeringar genom Dagspressens Finansieringsinstitut, som är en sammanslutning av i princip alla dagspressföretag i Danmark. Staten stöder också dagspressen indirekt via institutet på följande sätt. Institutets kapitalinkomster, som främst består av ränta på inbetalda medlems- avgifter från dagspressföretagen, är som tidigare nämnts skattebefriade. 121

Staten betalar också ett årligt bidrag, som från början tillkom som ersättning för statlig annonsering, till finansieringsinstitutet. Bidraget uppgick till 7,8 miljoner danska kr år 1994. Institutet använder sina medel bl.a. till stöd för nyetableringar och investeringar. (Status over udviklingen siden Medie— kommissionens betaenkning om de trykte mediers ekonomi og beskaeftigelse, Betzenkning nr 3 (972), Medieudvalget, Sekretariatet, 1994.)

Finland

Ett direkt stöd infördes 1971. Det finns tre former av direkt presstöd, nämli- gen stöd till partitidningar, stöd till tidningar med ekonomiska problem, samt stöd till samarbete i distributionen.

Politiska partier får en årlig summa i bidrag för partitidningarna —. stödet går alltså inte direkt till tidningarna. Dessa subventioner fördelas enligt varje partis representation i riksdagen. Partierna bestämmer själva vilka tidningar som skall få stöd och hur stödet skall fördelas. Stödet används inte bara till partiägda tidningar utan också till oberoende tidningar som står det egna par— tiet nära.

Den större delen av det direkta presstödet ges till tidningar med ekono— miska svårigheter. Detta selektiva stöd går till ungefär 50 tidningar, och det rör sig mest om andra- och tredjetidningar. För att få del av stödet måste före- tagen lämna in en ansökan som innehåller utförliga uppgifter om tidningens finansiella situation. Detta anses också vara ett partirelaterat stöd (Bruck, s. 498), eftersom beslutsorganet är sammansatt av representanter för riks- dagspartiema och kriterierna för att få stöd är oklara.

Det tredje största stödet är stöd till samdistribution, som fördelas via den gemensamma distributionsorganisationen, där även posten ingår.

Nyhetsbyråer får statliga bidrag för att reducera telekommunikationskost— nader. Det ges också stöd till opinionsbildande och religiösa tidskrifter.

Finland är, främst av statsfinansiella skäl, på väg mot en förändring av presstödssystemet (Bruck, s. 500).

Frankrike

Särskild posttaxa gäller för tidningar och nyhetsbyråer. För järnvägstransport av tidningar och tidskrifter ges 50 procent rabatt. Även på telefon— och telex— taxor erhåller tidningar 50 procent rabatt, och detta gäller även nyhetsbyråer.

Det finns tre olika former av direkt stöd: (1) stöd till spridning av den fran- ska pressen i utlandet, (2) stöd för nationellt spridda dagstidningar med låga annonsinkomster, samt (3) stöd till regionala dagstidningar med låga an- nonsinkomster.

Vad gäller den förstnämnda stödformen, dit större delen av det direkta presstödet går, ändrades kriteriet för att erhålla stöd 1991: numera räcker det

att tidningen förläggs i Frankrike — den behöver inte vara fransk. Publikationen måste bidra till spridning av det franska språket och kulturen och skall i huvudsak vända sig till utländska läsare.

Stödform nummer två ger rätt till stöd åt franskspråkiga dagstidningar, som kommer ut minst fem gånger i veckan och innehåller "politisk och allmän information". Den tryckta upplagan får inte överskrida 250 000 exemplar, den försålda inte 150 000 exemplar. Försäljningspriset får inte ligga mer än 30 procent över och inte mer än 10 procent under det genomsnittliga dagstid- ningspriset. Annonsintäktema får inte överskrida en fjärdedel av de totala in- täkterna. Subventionerna beräknas efter försåld upplaga. Totalt får subven- tionen per exemplar inte överskrida 6 procent av det genomsnittliga försälj- ningspriset för nationellt spridda dagstidningar. Om annonsintäkterna utgör mer än 15 procent av totalintäktema reduceras stödet. Endast två tidningar fick år 1991 denna form av stöd.

År 1990 infördes stödet för regionaltidningar, som utgör den minsta ande— len av det direkta stödet. Subventionerna går till franskspråkiga tidningar in- nehållande politisk och allmän information, som kommer ut minst fem gånger i veckan. Den tryckta genomsnittsupplagan får inte överskrida 70 000 exemp- lar, den försålda får inte överskrida 60 000 exemplar. Priset får inte ligga mer än 30 procent över och inte mer än 10 procent under genomsnittspriset för andra lokala eller regionala dagstidningar. Tidningen får inte vara första- tidning i sitt spridningsområde. Åtta tidningar fick denna typ av stöd år 1989.

Grekland

Dagstidningar har 50 procent rabatt på post och telegraf. De får också avdrag från telefonräkningen varje månad efter upplaga. Stöd ges vid "produktiva investeringar" över ett visst belopp. Detta gäller dock även andra typer av företag.

Italien

Tidningar får 50 procent rabatt på telefon, telegraf och telex. Lån till låg ränta för återinvesteringar och förbättringar av existerande utrustning ges av van- liga finansinstitutioner, som får täckning av staten för räntereduktionen.

Fyra typer av publikationer får numera direkt stöd: tidskrifter av "högre kulturellt värde", italiensk press i utlandet, partitidningar samt tidningar som utges av journalistkooperativ. Direkt stöd ges dessutom till nyhetsbyråer.

Till gruppen tidskrifter av "högre kulturellt värde" räknas framför allt ve- tenskapliga facktidskrifter, och för att få stöd måste andelen annonser i tid- ningen vara mindre än hälften av innehållet.

Vad gäller italiensk press i utlandet ges stöd till två typer av tidningar: dels tidskrifter och tidningar som ges ut i utlandet för utlandsboende italienare, 123

dels publikationer som kommer ut minst en gång i kvartalet och som ges ut i Italien men till största delen distribueras i utlandet.

För de övriga två kategorierna som kommer i fråga för direkt stöd är tid- ningar och tidskrifter stödberättigade om deras annonsintäkter inte överstiger 40 procent av deras kostnader.

En grundförutsättning för att få stöd över huvud taget (gäller alltså även indirekt stöd) är att tidningen finns med i det nationella pressregistret, som förs av "Garantiombudet för pressen" (Garante per l'editoria). I detta register måste man ange företagets ägarförhållanden. Tidningar är också skyldiga att årligen offentliggöra sina bokslut. Två gånger om året offentliggör "garan— tiombudet" i en rapport till parlamentet en uppställning över alla givna sub— ventioner och vilka företag som fått dem.

Tidigare fanns ett tidsbegränsat femårigt presstödsprogram i Italien vilket var mer omfattande än dagens system. Stödprogrammet löpte ut 1987 och an- ses ha varit mycket framgångsrikt. På senare tid har antalet dagstidningar faktiskt stigit.

Luxemburg

Tidningar kan få direkt stöd baserat på andelen redaktionellt material. Sju tidningar fick stöd år 1991.

Nederländema

Direkt presstöd infördes 1967 i samband med att man tog beslut om att tillåta reklam i radio och TV. För att kompensera tidningarna för de förlorade an— nonsintäkter detta innebar, infördes ett system där tidningarna kompenserades med en del av inkomsterna från radio- och TV-reklam. Till att börja med kompenserades tidningarna efter de reklaminkomster de hade före införandet av TV— och radioreklam, vilket innebar att tidningar som tidigare hade höga annonsinkomster fick mer än de som hade låga. Från 1970 tog man även hänsyn till tidningens finansiella situation i tilldelningen av stöd. Detta system varade fram till 1973.

Strax efter införandet av det direkta presstödet föreslogs inrättandet av en fond för att stödja ekonomiskt svaga tidningsföretag, och 1974 inrättades "Bedrijfsfonds voor de Pers", som finansieras av en del av intäkterna från radio- och TV-reklam. Fondens uppgift var från början att ge krediter och kreditgarantier, samt i undantagsfall bidrag, åt såväl dagstidningar som in- formations- och opinionsveckopress. Medlen skulle användas för omorgani- sationer och omstruktureringar i syfte att få tidningen att gå med vinst igen inom en snar framtid. Under 1970-talet uppmärksammades det faktum att allt fler dagstidningar gick med förlust, och man ansåg att det fanns behov av yt- terligare åtgärder, helst selektiva sådana som skulle verka efter generella re-

gler. År 1981 infördes en "kompensationsreglering" för dagstidningar som på grund av en kombination av liten upplaga och en vid geografisk spridning be- fann sig i en svag marknadsposition. Stödbeloppet beräknades med utgångs- punkt från dessa faktorer samt hur mycket utrymme i tidningen som uppläts åt nyheter och åsiktsbildning. Genom denna stödform förmedlades bidrag via pressfonden under sex år på 1980-talet. Stödformen har därefter utvärderats och kommer förmodligen att återinföras med vissa ändringar. (Lou Lichtenberg, The Dutch Model of Press Policy, i Karl Erik Gustafsson (ed.) Media Structure and the State, Göteborg 1995).

För att få stöd från fonden måste tidningen utkomma i Nederländerna och vara avsedd för holländska läsare. Den måste i stor omfattning innehålla ny- heter, analyser, kommentarer och bakgrundsinforrnation, som tjänar den po- litiska opinionsbildningen, och den skall ha en självständig och journalistiskt oberoende redaktion. Den måste komma ut regelbundet och minst en gång i månaden, vara offentligt tillgänglig och får inte utdelas gratis. Publikationer som ges ut av regeringen eller är bundna till medlemskap i någon organisation kan inte få stöd ur fonden.

Reglerna för stödet och vem som skall få stöd har utvärderats och föränd- rats ett flertal gånger, och numera används också en del av fondens pengar till sådana utvärderingar. Fonden stöder också forskning om problem specifika för tidningsområdet.

Norge

Det direkta presstödet infördes 1969. Den största andelen utgörs än i dag av produktionsstödet, som fördelas efter upplaga till små tidningar samt tid- ningar i ogynnsamma konkurrenssituationer. 1 17 tidningar fick produktions- stöd år 1991.

För att kunna få produktionsstöd är ett krav att tidningen finns upptagen i en dagspressförteckning, som förs av Statens medieförvaltning. I denna upptas tidningar som utkommer regelbundet och minst två gånger i veckan med en genomsnittlig upplaga på minst 2 000 exemplar, och innehåller över- vägande allmänt nyhets— och aktualitetsmaterial som gör att tidningen klart skiljer sig från andra typer av publikationer. Tidningen måste ha en ansvarig utgivare. Den måste ta betalt för abonnemang, lösnummer och annonser en- ligt en offentligt tillgänglig prislista, och får inte dela ut gratisexemplar mer än vad som är tillåtet enligt upplageregler, som fastställs av branschföre- ningarna. Upplagan skall vara till minst hälften abonnerad, och annonsande- len får vara högst 50 procent av det totala innehållet.

Alla dagstidningar enligt ovanstående definition som har en genomsnitts- upplaga under 6 000 exemplar får stöd. Även endagstidningar av dagspresskaraktär med en upplaga på minst 1 000 exemplar kan få stöd, om de uppfyller övriga kriterier och har en lokal nyhets- och aktualitetsprägel.

Tidningar som inte är förstatidningar får stöd om deras upplaga inte översti— ger 80 000 exemplar. (Forskrifter om produksjonstilskudd til dagsaviser, Kulturdepartementet, 1994.)

1978 infördes också ett stöd till samdistribution. Sedan 1990 går denna hjälp bara till sådana tidningar som får produktionsstöd, och betalas bara för den delen av upplagan som distribueras per post. Det finns också en statlig fond för krediter till tidningsföretagens investeringar.

Ponugal

Hela kostnaden för postförsändelser av tidningar bärs av staten. Tidningar har också 30 procent rabatt på telefon, telegraf och telex. Pressmedarbetare åker tåg till reducerat biljettpris. Det tycks också finnas någon form av direkt stöd (World Press Trends 1994, s. 192).

Spanien

Reducerad posttaxa gäller för tidningar. Taxorna har dock höjts drastiskt un— der den senaste tiden. Nyhetsbyråer kan få finansiell hjälp från staten för teknisk modernisering.

Tyskland

Tidningar åtnjuter reducerade posttaxor. Nyhetsbyråer får schablonmässig betalning för att staten utnyttjar deras tjänster, vilket är att betrakta som en indirekt subvention (Bruck, s. 474).

Österrike

Tidningar har 50—60 procent rabatt på posttaxan och 33 procent på telegraf. Särskild järnvägstaxa finns för tidningar.

Det finns tre olika former av direkt presstöd. Det "allmänna presstödet" in- fördes 1975, huvudsakligen som kompensation för införandet av mervärdes- skatt på tidningarnas upplageintäkter. Det ges till självständiga dags— och veckotidningar som innehållsmässigt går utanför ren fackpress och huvud- sakligen tjänar den politiska, allmänekonomiska eller kulturella informationen och åsiktsbildningen. Tidningen får inte vara kundtidning eller organ för in- tresseföreträdare, och den måste ha åtminstone förbundslandsspridning. Den skall förläggas, produceras och till större delen av upplagan distribueras i Österrike. Upplagan skall vara minst 5 000 exemplar för veckopress resp. minst 10 000 exemplar för dagspress, och försäljningspriset får inte avvika avsevärt från priset på jämförbara tidningar. Den måste utkomma minst 41

gånger om året, och före ansökan om bidrag skall tidningen ha utkommit i minst ett halvår och då uppfyllt de övriga förutsättningama.

Vid sidan av det "allmänna presstödet" infördes 1985 ett "särskilt stöd för att behålla mediemångfalden", dvs. ett riktat stöd till ekonomiskt svaga dags— tidningar med en särskild betydelse för den politiska åsikts- och opinions- bildningen.

För att få särskilt stöd skall en dagstidning vara av särskild betydelse för den politiska åsiktsbildningen i åtminstone ett förbundsland. Detta föreligger när upplagan motsvarar minst en procent av befolkningen i förbundslandet. Tidningens redaktionella del måste produceras övervägande av personer med journalistik som huvudsaklig sysselsättning. Tidningen får inte ha en domine- rande ställning på marknaden, dvs. upplagan får inte nå mer än 15 procent av befolkningen i ett förbundsland eller fem procent i hela Österrike, och utgiva- ren/förläggaren får inte ge ut annonstidskrifter i betydande omfattning eller ha en nära ekonomisk eller organisatorisk anknytning till en utgivare av annons— tidskrifter. Försäljningspriset skall inte avvika avsevärt från priset på jämför- bara tidningar, och andelen annonser får inte utgöra mer än 22 procent av det årliga sidomfånget.

Ungefär samtidigt infördes en annan bestämmelse på presstödsområdet. Enligt denna kan en publikation som utkommer minst fyra och högst 40 gånger per år få stöd om den uppfyller vissa kriterier. Den skall förläggas och produceras i Österrike av minst en österrikisk utgivare, och den får inte vara av enbart lokalt intresse. Den skall behandla frågor om politik, kultur eller livsåskådning (religion) eller därmed sammanhängande discipliner på en hög nivå. Den får inte använda mer än 20 procent av det redaktionella innehållet till föreningsmeddelanden, och högst hälften av upplagan får ges bort gratis. Bidraget skall dessutom vara nödvändigt på grund av publikationens ekono- miska situation.

Även publikationer som är nya på marknaden kan få det sistnämnda bidraget. Förutsättningen är att det föreligger ett förläggar- och ett redaktionellt koncept och en finansplan.

7.3.2 Storleken av det direkta stödet i olika länder 1993 Tabell 7.2 Direkt stöd i olika europeiska länder 1993 (miljoner USD)

Land Summa stöd Belgien 2,60 Danmark 0 Finland 15,42 Frankrike 47,61 Grekland — Irland 0 Italien 39,85* Luxemburg 1,65 Nederländerna - Norge 35,24 Portugal - Spanien 0 Storbritannien 0 Sverige 61,26 Tyskland 0 Österrike 23,2]

*siffran gäller för 1992 Källa: World Press Trends, FIEJ 1994

Tabell 7.2 visar att det direkta stödet till dagspressen är långt högre i Sverige än motsvarande stöd i andra länder. Inte heller sådana befolk— ningsmässigt stora länder som Italien och Frankrike lämnar ett direkt presstöd som kommer i närheten av det svenska stödet. Utöver dessa länder lämnas presstöd med nämnvärda belopp endast av Norge, Österrike och Finland.

8. Dagspressens position i medielandskapet

8.1. Dagspressen och läsarna

Dagspressen har sedan länge en stark ställning bland svenskarna. En genom- snittlig dag år 1994 läste eller ögnade 82 procent av svenskarna mellan 9 och 79 år igenom minst en dagstidning, morgon- eller kvällstidning. Drygt tio år tidigare eller 1982 var motsvarande procenttal 84. Stabiliteten i tidningsläsan— det gäller också i ett långt perspektiv. Våren 1968 läste 90 procent av sven— skama mellan 15 och 88 år åtminstone en dagstidning under en genomsnittlig vardag. År 1994, 25 år senare, var motsvarande procenttal 88.

Den traditionella morgonpressen svarar för huvuddelen av svensk tid- ningsläsning. En genomsnittlig dag har närmare 75 procent av befolkningen mellan 15 och 79 år läst eller tittat i en morgontidning. Drygt 75 procent upp- ger sig vara läsare minst fem gånger i veckan. Under en vecka när morgon- pressen 90 procent av befolkningen.

Den genomsnittliga lästiden för den huvudsakliga morgontidningen har under de senaste 15 åren uppgått till omkring 30 minuter. Under 1990-talet har genomsnittet dock varit något lägre än 30 minuter med en svag uppgång 1994. Den vanligaste tidpunkten för läsning är under morgonen före kl. 8 då drygt två tredjedelar brukar läsa sin morgontidning. Näst vanligast är att man läser morgontidningen under kvällen.

Ett annat sätt att beskriva dagspressens spridning är att utgå från andelen mec" hushållsprenumeration. Andelen svenskar som bor i hushåll med pre- numeration på en morgontidning har under 1980-talet uppgått till knappt 80 procent. År 1994 var andelen 78 procent. Benägenheten att överväga att av- sluta abonnemang förefaller ha ökat under senare år. En undersökning i Göteborg har visat att andelen prenumeranter med sådana överväganden ökade från 15 procent till 25 procent mellan oktober 1989 och november 1992. Av dessa framfördes ekonomiska argument av ca en fjärdedel år 1989 ochi november 1992 av mer än hälften. Enligt en undersökning uppgav om- kring en femtedel ekonomiska skäl när de sade upp sin tidningsprenumera- tion Ekonomiska skäl var vanligast när prenumeranten hade haft två tid- ningar. Annars var det vanligaste skälet att man flyttat från orten.

Iexpertrapporten dras den slutsatsen att det allmänna ekonomiska läget är en viktig faktor när det gäller minskningen i morgontidningsspridningen se— dan slutet av 1980—talet (SOU 1994:94, s. 105). Andelen prenumeranter blard förvärvsarbetande är dock relativt konstant. Större delen av nedgången i prmumerationer tycks finnas bland dem som av olika skäl inte förvärvsarbe- tar. Sammantaget dras den slutsatsen att svensk morgonpress totalt har en

stor spridning bland allmänheten men att det i början av 1990-talet finns ten- denser till en viss försvagning i det regelbundna morgontidningsläsandet. Bakom den minskade läsningen ligger otvivelaktigt olika ekonomiska fakto— rer. Lågkonjunkturen var dock inte den enda eller avgörande förklaringen. Också framväxten av andra medier och ändrade sociala vanor har betydelse. Detta bekräftas av en studie från 1994 som visar att andelen som har ekono- miska argument för att tveka om sin morgontidning har minskat medan ande— len som uppger brist på tid resp. pekar på olika mediers kvalitet har ökat.

Utmärkande för svensk morgonpress är att den huvudsakligen prenumere- ras, att den har lokalt avgränsade spridningsområden och att de flesta män— niskor vanligen läser bara en morgontidning. I Stockholm är morgontidnings- läsandet klart lägre än i landsorten. Andelen som läser två morgontidningar är också högre utanför storstadsområdena; som regel är det fråga om en lokal morgontidning och en storstadsmorgontidning.

De dominerande lokala dagstidningarna har både en hög total räckvidd och en hög andel trogna läsare. Det som läsarna anser särskilt viktigt med den 10- kala dagspressen är just att den har lokala nyheter och att den kommer ut på morgonen, men också innehåller riks— och utrikesnyheter och att den har ett rimligt prenumerationspris. Lokala nyheter, radio-TV-material, inrikesnyhe- ter, insändare samt annonser är det innehåll läsarna uppger sig vara mest in- tresserade av.

Ett generellt mönster för andratidningarna är att de i och för sig fyller samma lokaltidningsfunktion som förstatidningen men att de har en läsekrets- sammansättning som i hög grad är präglad av tidningarnas partianknytning. Andratidningarna har trogna, inte sällan äldre, läsare. Den allmänna tenden— sen är dock att människor i samband med att de bildar familj väljer ortens dominerande tidning, bl.a. på grund av annonsmaterialet, som har sin största attraktionskraft just bland människor i lägre medelålder.

De lokala endagstidningarna förefaller ha i huvudsak samma läsarprofil som de minsta andratidningarna, i varje fall de som har en partipolitisk an— knytning. Läsarna är äldre och tidningarna är i huvudsak spridda inom den egna politiska gruppen. Den avgörande skillnaden mellan andratidningarna och de lokala endagstidningarna är att andratidningarna som regel är huvud- tidningen i hushållet medan endagstidningen i huvudsak är ett komplement till en daglig tidning.

8.2 1972 års pressutrednings syn på dagspressens roll 8.2.1 Massmediemas funktioner i den svenska demokratin

I betänkandet Statlig presspolitik (SOU 1975179) konstaterade 1972 års pressutredning att massmedierna skall medverka till att förstärka och fördjupa den svenska demokratin (s. 125). I en demokrati av indirekt och representativ

art som den svenska, där demokratin utövas genom att politiska beslut fattas av folkvalda representanter, borde de förtroendevalda politikerna vara åsiktsrepresentativa för folket. Medborgarna borde således i så hög grad som möjligt aktivt delta i politiken, dels genom allmänna val men också via den politiska opinionsbildningen. Man konstaterade i utredningen att åsikts- representativiteten bland de förtroendevalda i Sverige var förhållandevis hög, samt att även de mindre aktiva medborgarnas önskemål var väl re- presenterade. Att det aktiva deltagandet var ojämnt fördelat mellan olika grup- per i samhället hade annars setts som ett allmänt problem i demokratier. Att så inte var fallet i 1970-talets svenska demokrati förklarade utredningen dels med att det svenska partisystemet dittills väl lyckats kanalisera befintliga opinioner, dels med den stora roll som organisationer och folkrörelser spelat för åsiktsbildningen i Sverige. Med detta resonemang som utgångspunkt definierade 1972 års pressutredning fyra olika funktioner som massmediernas huvuduppgifter i den svenska demokratin (SOU 1975:79, s. 292): ' Massmedierna bör ge den information som är nödvändig för att medbor- garna skall kunna ta ställning i samhällsfrågor. Även de förtroendevalda bör genom massmedierna få löpande information om enskildas och orga- nisationers uppfattningar i politiska frågor. ' Massmedierna bör fristående eller som språkrör för organiserade sam- hällsintressen kommentera skeendet i samhället.

' Massmedierna bör som allmänhetens företrädare granska den verksamhet som utövas av de inflytelserika i samhället. ' Massmedierna bör främja en kommunikation inom och mellan politiska, fackliga och andra ideella grupper i samhället.

8.2.2. Dagspressens roll i förhållande till andra medier

1972 års pressutredning gjorde bedömningar av hur dagspressen i jämförelse med andra medier uppfyllde de fyra funktionerna. Framför allt jämfördes dagspressen med etermedierna, som vid denna tidpunkt bestod av public service—radio (tre rikskanaler) och -TV (två kanaler) i Sveriges Radios regi. När det gäller informationsuppgiften kom utredningen fram till att rappor- teringen av framför allt utrikes- och rikshändelser torde ha blivit bättre med etermediernas framväxt, trots tidningsnedläggningarna (SOU 1975:79, s. 162). Man konstaterade att TV på ett annat sätt än tidningarna kunde levande- göra dramatiska händelser, samt att radion snabbare än något annat medium kunde förmedla information. Vad gällde lokal och regional information ansåg man däremot att tidningarna hade en unik betydelse. Lokala radiosändningar sågs som ett viktigt komplement till tidningarna, särskilt på orter med bara en tidning, men varken radio eller TV ansågs kunna ersätta en nedlagd tidning. V ad gäller information till de förtroendevalda om stämningar och opinioner i samhället, konstaterade man att tidningarna hade en självklar uppgift. Radio 131

och TV, som var bundna av opartiskhet, hade inte möjlighet att på samma sätt som tidningar knyta an till grupper och organisationer. Denna typ av infor— mation ansåg man ha blivit sämre med tidningsnedläggningarna. Slutligen konstaterade man att tidskrifter och kompletterande tidningar torde spela en stor roll i inforrnationsspridningen, samt att en utbyggnad av regionalradion kunde antas få stor betydelse, men att den dagliga morgontidningen torde vara svår eller omöjlig att ersätta. Tidningskoncentrationen som följt ned— läggningarna hade därför inneburit att den lokala och regionala informationen blivit sämre.

När det gäller kommentatorsuppgiften ansåg 1972 års pressutredning att tidningarna hade en unik roll jämfört med etermedierna, som inte kunde kommentera händelser utifrån speciella ideologiska utgångspunkter (SOU 1975:79, s. 163). Däremot ansåg man att tidskrifter utgivna av fackliga, ideella och politiska organisationer samt riks- och regionspridda fådagarstid— ningar var särskilt betydelsefulla när det gällde kommentarer, och kunde ut- göra komplement till traditionella flerdagarstidningar. Man konstaterade att tidningsnedläggningarna haft en negativ effekt på mediernas uppfyllande av denna uppgift, särskilt som de kvarvarande tidningarna enligt undersöknings- resultat inte ändrat policy vad gäller kommentaremas utformning. Det var inte möjligt för andra åsiktsriktningar än tidningens egen att fortlöpande komma till tals.

Vad gäller granskningsuppgiften konstaterades att på detta område kunde etermedierna, särskilt på riks- och utrikesområdet, komplettera tidningarna (SOU 1975279, 5. 164). Men tidningsnedläggningarna kunde enligt utred- ningen antas ha medfört brister i granskningen, eftersom tidningskonkurrens torde leda till bättre granskning. Dessutom fanns en risk för att tidningarnas mer eller mindre nära anknytning till grupper av olika slag gjorde att gransk- ningen av de "egna" politiska företrädarna inte bedrevs lika aktivt som den av "motståndarna". Man konstaterade att särskilt stor risk för detta förelåg på orter där en tidning med lokal/regional monopolställning var knuten till den politiska gruppering som var i majoritetsställning i kommun- eller lands— tingsfullmäktige.

Om den fjärde och sista uppgiften, gruppkommunikationsuppgiften, sades i 1972 års pressutredning att tidningskoncentrationen hade försämrat kom- munikationen inom och mellan partierna (SOU 1975:79, s. 165). Man konstaterade att utvecklingen hade gynnat de stora och övergripande medierna som inte kunnat knyta an till speciella grupper.

1972 års pressutredning konstaterade att tidningarna inte hade kunnat er- sättas av andra medier när det gällde att uppfylla de fyra uppgifterna. Pressen fyllde en rad angelägna uppgifter även utanför den politiska sektorn, men det var dess betydelse för information, granskning, kommentar och gruppkom- munikation som enligt 1972 års pressutredning i första hand motiverade en statlig presspolitik (SOU l975z79, s. 292).

8.3. Ett förändrat medielandskap

I detta avsnitt beskrivs de förändringar som ägt rum i medielandskapet sedan 1972 års pressutredning avslutade sitt arbete. Större delen av uppgifterna är hämtade från expertrapporten Dagspressen i 1990-talets medielandskap (SOU 1994:94) som vi överlämnade i juni 1994.

8 . 3 . 1 Mediemarknaden

De mål som formulerades av 1972 års pressutredning tillkom i en situation som i hög grad dominerades av en partipolitisk dagspress i ett tämligen stabilt mediesystem. I detta ingick förutom dagspressen dels public service-radio och public service—TV, dels en kommersiell populärpress och en organisa- tionsinriktad tidskriftspress. Gränserna mellan olika medier var tydliga — även geografiskt.

Under de drygt två decennier som gått har situationen inom medieområdet ändrat sig kraftigt. Public service-radion har expanderat, bl.a. genom utveck- lingen av lokalradion. De största förändringarna har ägt rum inom radion och televisionen, framför allt som en följd av tillkomsten av television via satellit och kabel. I spåren efter denna kom först reklamfinansierad television i en nationell markkanal, sedan reklamfinansierad lokal radio. På TV-kanalen formulerades krav som gjorde att den kunde räknas till public service-sektom men på reklamradion kom inte att ställas sådana krav. Vad gäller effekterna på dagspressen av denna utveckling konstateras i expertrapporten (SOU 1994:94, s. 222) att konkurrensen blev intensivare inom radio- och TV-sek- torn än mellan denna sektor och andra. Dagspressen har tappat något i an- nonsförsäljning, i första hand till TV, men nedgången är trots allt relativt be- gränsad, och har mer gällt storstads- än landsortspressen.

En konsekvens av den nya konkurrenssituationen är att utbudet av kanaler och program har vuxit kraftigt inom den nationella radio- och TV-sektorn. Samtidigt har satellitkanaler via kabel övertagit delar av hushållens medie- underhållning.

Trots att förändringen av radion och televisionen initierades av internatio- nella trender har framför allt radio men också TV lämnat rollen av att enbart vara nationella medier, eller möjligen regionala medier, för att successivt gå in på lokal nivå. Denna utveckling är dock ännu i startstadiet, och hur fort den kommer att gå är enligt rapporten svårbedömt. Mycket tyder på att lokal-TV kommer att begränsa sig till fönster i nationella kanaler eller bli en del av ett nätverk. Det är också troligt att utbyggd lokal-TV under överskådlig tid kommer att begränsa sig till de större städerna.

Den traditionella vecko- och tidskriftspressen har successivt förändrats, men i stället har Specialtidningar och tidskrifter av olika slag vunnit terräng.

Av rapporten framgår att förändringarna medfört att medielandskapet öpp— nats för nya aktörer. Både utländska företag och nya svenska grupperingar har gått in i de svenska massmedierna. Dessa har vanligen agerat över flera avsnitt av medielandskapet.

8.3.2. Dagspressens ställning

I den ovan skisserade nya mediemiljön har dagstidningarna enligt expertrap- porten i huvudsak behållit sin position som centrala medier i människors liv (SOU 1994:94, s. 223). Upplagan har visserligen gått ned, men detta gälleri första hand geografiskt överspridda tidningar — främst Stockholms morgon— tidningar. Räckvidden är i stort den samma som tidigare, men antalet lästa tidningar har minskat.

Det har under de senaste decennierna etablerats en fast struktur av lokala morgontidningar som står starka på sina orter. Dessa har medvetet koncentre- rat sig på utgivningsorten både redaktionellt och ekonomiskt, vilket har visat sig vara en framgångsrik strategi. De icke-lokala tidningarna är för de flesta ett tillval, och det är dessa som främst har drabbats när de mött konkurrens från andra medier. Till viss del kan det röra sig om en konjunkturbetingad faktor vid 1990-talets början.

Över en längre period kan en viss försvagning skönjas också i den lokala dagspressens ställning. Den är dock ännu så länge marginell i ett större sam- manhang. Nedgången kan även här vara konjunkturbetingad, t.ex. genom att arbetslösa i mindre utsträckning köper dagstidningar, men den kan också ha sin bakgrund i långsiktiga politiska och sociala förändringsmönster, t.ex. än- drade livsstilar, ökad geografisk rörlighet och nya hushållsvanor, som kan ha accentuerats av förändrade ekonomiska förutsättningar.

En förklaring till att dagstidningarna som grupp kunnat behålla sin ställ- ning i medielandskapet är enligt expertrapporten (SOU 1994:94, s. 224) att det successivt skett en allmän professionalisering, både ekonomiskt och jour— nalistiskt, inom såväl tidningsbranschen som helhet som inom enskilda tid- ningsföretag. Detta har framför allt gällt förstatidningarna, vilkas övertag gentemot andratidningarna under det senaste decenniet har blivit större. Den journalistiska professionaliseringen har bl.a. inneburit att tidningarna har blivit mer partipolitiskt oberoende och att mångfalden inom enskilda tid— ningar, den inre mångfalden, har ökat. Det offentliga samtalet bestäms således enligt rapporten i ökande grad av företagsekonomiska och journalistiska bedömningar.

8.3.3. De olika mediernas roller

I expertrapporten diskuteras också vilka roller olika medier har på 1990-talet. Det görs dels med ett funktionsperspektiv (SOU 1994:94, avsnitt 5.6), dels med ett nivåperspektiv (SOU 1994:94, avsnitt 7.4).

Vad gäller mediernas funktioner sägs att den lokala morgonpressen i första hand kan betraktas som ett informationsmedium, som fungerar både som bevaknings— och fördjupningsmedium. Konkurrens mellan dagspressen och andra tryckta medier existerar främst vad gäller informationsfunktionen. Kvällspressen tycks fungera som en uppdatering av morgonpressen, men också som en specialisering i fråga om sport och förströelse.

TV spelar en viktig roll både för information och förströelse. Tillkomsten av privata TV-kanaler tycks medföra att public service—TV kommer att posi— tioneras något mer mot det informativa, medan de privata kanalerna står starka i fråga om avkoppling och förströelse. Videon och satellitkanalerna an- vänds huvudsakligen som underhållningsmedier. Ljudradion har genom kon- kurrensen från televisionen utvecklats till ett uppdaterings— och förströelse- medium. Vad gäller databaserade medier kan dessa komma att spela en viktig roll vad gäller fördjupning, men i dagens läge är de sämre på att snabbt ge grundläggande orientering.

Man kan också utgå från perspektivet att olika nyhetsmedier verkar på olika nivåer: lokalt, regionalt, nationellt och internationellt. Då kan sägas att den större delen av morgonpressen har sin tyngdpunkt främst på det regionala och lokala, medan i första hand Stockholms morgonpress och kvällstid- ningarna är mer nationellt och internationellt inriktade. Ljudradion har genom tillkomsten av lokalradio gått från ett utbud helt präglat av nyheter på nationell och internationell nivå till att inkludera det regionala. TV domineras av natio- nellt och internationellt nyhetsutbud.

I expertrapporten diskuteras också hur den lokala dagspressens roll har på- verkats av den nya mediesituationen. Expansionen på medieområdet med sa- tellitsändningar via kabel, en tredje marksänd TV-kanal och privat lokalradio tycks hittills främst ha gått ut över Sveriges Television (SOU 1994:94, s. 218). Varken Sveriges Radios eller den lokala dagspressens nyhetsroll tycks ha påverkats annat än i mindre utsträckning. Det är enligt rapporten uppenbart att mångfalden inom mediesystemet har ökat kraftigt i fråga om antalet kana- ler. Den ökade mångfalden gäller dock i mindre utsträckning sådant utbud som kan jämställas med den breda nyhetsförmedlingen genom traditionell dagspress. Möjligen har dock utvecklingen inom tidskriftssektorn gått i en sådan riktning.

8.4. Dagspressen och tidskrifterna 8 . 4 . 1 Tidskriftsmarknaden

Helene Hafstrand har i expertgruppens arbetsrapport nr 12 redovisat utveck- lingen på tidskriftsområdet. I svensk Tidskriftsförteckning fanns år 1991 över 3 000 titlar fördelade på 48 procent organisationstidskrifter, 7 procent statliga tidskrifter, 1 procent kommunala tidskrifter, 4 procent företagstid- skrifter, 11 procent populärpress, 17 procent fackpress och 11 procent kul- tur- och allmänpolitiska tidskrifter. I rapporten framhålls att en markant för- ändring inom poulärpressen är att de innehållsmässigt breda tidskrifterna för reportage och underhållning, dvs. veckopressen, går tillbaka medan special- tidningarna ökar. Utvecklingen i denna riktning började redan under 1950- och 1960-talen men accentuerades under 1980-talet. Veckopressen tappade nära 40 procent av upplagan mellan 1980 och 1992 och 8 titlar försvann. För 1992 redovisades en minskning av den totala årsupplagan med 3 procent. Av den traditionella veckopressen återstår bara fem familjetidningar, två aktuali— tetstidningar och en ungdomstidning. Därtill kommer ett par TV-tidningar. Specialtidningama däremot ökade kraftigt både i upplaga och antal med ca 60 procent. Under de första åren av 1990-talet har specialtidningarna dock haft en mindre nedgång.

Den traditionella veckopressens tillbakagång och specialtidningarnas ex— pansion kan enligt rapporten ses som ett uttryck för en ökad segmentering och profilering. Mogna marknader i kombination med en mer individuell ef- terfrågan har bidragit till ett ökat antal produktvarianter med tydligt profilerade varumärken i en rad branscher. Förändringarna har också gällt förlagsstruktu— ren. Två stora veckopressförlag upplöstes under 1980-talet och marknadsle- daren Allers hade år 1993 60 procent av upplagan. De övriga förlagen på veckotidningsmarknaden var Bonniersfären (21 procent), Egmont (16 pro- cent) och Medvik TV-Förlag (3 procent).

Fackpressen definieras av föreningen Svensk Fackpress som tidningar och tidskrifter som till syfte och innehåll inriktas på ett yrke, en näringsgren, ett ämnes- eller intresseområde. Av de 229 facktidskrifter som ingår i TS-statis- tiken 1994 är majoriteten, nära 80 procent, utgivna av olika organisationer och förbund.

Nära hälften av tidskrifterna i Svensk Tidskriftsförteckning ges ut av nå— gon form av organisation. Antalet organisationstidskrifter ökade mellan åren 1982 och 1991 från 1 173 till 1 508. Ideella organisationer står för 36 procent, ekonomiska organisationer 25 procent, fackliga organisationer 9 procent och intresseorganisationer 29 procent. Underförstått i begreppet or- ganisationstidskrift ligger att tidskriften är något som medlemmarna får på köpet i samband med att man betalar medlemsavgiften. Organisations— tidskrifternas mottagare är emellertid inte bara medlemmarna. En betydande del av upplagan är icke-medlemsexemplar.

Helene Hafstrand framhåller i rapporten att det i den organisationsutgivna gruppen finns kommersiellt starka titlar som påverkar konkurrenssituationen för förlagsutgivna titlar exempelvis Svenska Jägarförbundets Svensk Jakt Och Svenska Golfförbundets Svensk Golf. De TS-registrerade organisa- tionstidskrifterna tycks enligt rapporten i allmänhet vara väletablerade på an- nonsmarknaden. Generellt är prisnivån lägre för de organisationsutgivna tit— larna jämfört med de förlagsutgivna. I nära hälften av facktidskrifterna och i 42 procent av de konsumentinriktade organisationstidskriftema är 30 procent eller mer av det totala antalet sidor annonssidor.

Med kulturtidskrifter avses i snäv bemärkelse tidskrifter inom områdena vetenskap, konst, litteratur och religion. Oftast faller dock också tidskrifter som behandlar politiska, sociala eller ekonomiska samhällsfrågor inom be- greppet. Denna senare grupp ligger nära delar av endagsutgiven dagspress, t.ex. Tempus. Statens Kulturråds katalog upptog år 1992 227 titlar, varav ca 200 omfattades av det statliga stödet till kulturtidskrifter, vilket budgetåret 1991/92 uppgick till 21 miljoner kr. Antalet stödberättigade tidskrifter har ökat sedan 1980. Den största ökningen skedde mellan åren 1985 och 1988, vilket sammanfaller med avveckligen av det statliga stödet till organisations- tidskrifter.

8.4.2 Gränsdragningen tidskrifter — allmänna nyhetstidningar i mervärdesskattehänseende

I expertrapporten (SOU 1994:94, s. 227) framhålls att införandet av det di- rekta stödet — främst momsbefrielsen — skedde i en situation då det fanns klart urskiljbara grupper av tryckta medier. Genom att dagspressdetinitionen gång på gång kommmit att utvidgas har gränsen blivit mindre tydlig än som ur- sprungligen avsågs. Förändringarna inom poulär- och tidskriftspressen har dessutom gjort det svårare att dra gränser utifrån mediers innehåll eller funktion.

Det förhållandet att dagspressens bilagor inte särbehandlas i mervärdes- skattehänseende har betydelse för kvällspressen som regelmässigt ger ut bila- gor. Expressen har således under fem dagar i veckan regelmässigt särskilda bilagar. På söndagama kommer Exxet i magasinformat med brett och allmänt innehåll. På tisdagar finns bilagan Spel-Expressen som är i Expressens van— liga format och innehåller information om trav, lotto o.d. På torsdagar har tidningen bilagan TV-Expressen i magasinformat, på fredagar nöjesbilaga och på lördagar Res-Expressen. Dessutom kan tidningen i särskilda fall ha bilagor i speciella ämnen på måndagar och onsdagar. Expressen avser att inom kort komma ut med en motorbilaga på onsdagar.

Aftonbladet har på söndagar bilagan Söndagstidningen i magasinformat, på tisdagar Spelbilagan, på onsdagar bilagan Kvinna, på torsdagar TV—tid- ningen i magasinformat och på fredagar ungdomsbilagan Puls.

Tidningen Idag har på söndagarna bilagan Söndag som har ett brett och allmänt innehåll, på tisdagarna bilagan Spelextra, på torsdagar bilagan TV- Journalen, på fredagar Nöjesbilagan och på lördagar bilagan Lördag som handlar om fritid, sport och nöjen. Formatet är som tidningen i övrigt med undantag för Söndag som är i magasinformat.

Frågan om skillnaden i mervärdesskattehänseende mellan nyhetstidningar och tidskrifter har aktualiserats vid flera tillfällen under senare tid.

Vectu — Svenska Veckopressens Tidningsutgivareförening — har reagerat starkt mot den negativa inverkan på konkurrensneutraliteten som föreningen anser att mervärdesskattereglerna har. Vectu har framfört sin kritik dels i ett remissvar i november 1993 över betänkandet Vissa mervärdeskattefrågor II (SOU 1993:75) dels i skrivelser till Pressutredningen -94, dels också vid uppvaktning i augusti 1994 hos skatteministem. Mervärdesskattebefrielsen för dagstidningarna medför enligt Vectu att dessa gynnas kraftigt i kon- kurrenshänseende. Det finns tidningar och tidskrifter som är koncentrerade till samma ämnesområde och som alltså drabbas av olika skattekostnader. Veckans Affärer och Kvinna Nu är således mervärdesskattebelagda medan deras motsvarigheter Dagens Industri och Kvinnosyn är befriade från mer— värdesskatt. Vectu har framhållit att detta innebär orimliga konkurrensfördelar för dagspressen och har hänvisat till att tidskrifterna har haft en klart sämre utveckling än dagspressen.

Till detta kommer enligt Vectu att de allmänna nyhetstidningama i alltmer ökad omfattning ger ut veckotidningar som bilagor. Många dagstidningar ger således ut bilbilagor, hälsobilagor, bilagor riktade till kvinnor, radio- ochTV— bilagor m.m. På dessa områden finns vecko— och månadstidningar som har ett motsvarande innehåll.

Föreningen Svensk Fackpress, som representerar över 260 titlar inom or- ganisations- och övrig fackpress, har i april 1994 inkommit till Pressut- redningen -94 med en skrivelse med ett liknande innehåll. Båda föreningarna har också framfört att det från tryckfrihetssynpunkt är orimligt med den olika behandlingen. Fackpressen har konstaterat att en tredjedel av dess tidningar är mervärdesskatteskyldiga och två tredjedelar är mervärdesskattebefriade och har föreslagit en stegvis avvecklad mervärdesskatt anpassad till den ekonomiska utvecklingen i landet. I skrivelsen har hävdats att medier un— derordnade tryckfrihetsförordningen inte skall belastas med mervärdesskatt. Vidare hänvisas till skattesituationen inom eterrnedierna där det inte finns möjlighet att beskatta TV 3. Med hänsyn till tryckfrihetsförordningens syfte att säkerställa ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning borde därför enligt föreningen också tryckta medier mervärdesskattebefrias.

Konkurrensverket har i en skrivelse den 16 augusti 1994 till regeringen funnit det angeläget från konkurrenssynpunkt — och med hänsyn till speciellt den senaste tidens utvecklingstendenser inom dagspressen — att frågan om bl.a. mervärdesbeskattningen av olika kategorier av tidningar löses utan yt-

terligare tidsutdräkt. Verket har framhållit att ett system där vissa företag i en bransch är befriade från mervärdesskatt medan andra är skattepliktiga normalt leder till skillnader i konkurrensförutsättningar. Olika regler medför dessutom gränsdragningsproblem genom att företag med likartad verksamhetsinriktning kommer att lyda under olika skatteregler och skattesatser. Verket hade funnit att den olika behandling som uppkommit mellan dagspress och veckopress tvivelsutan får återverkningar på veckopressens möjligheter att konkurrera om läsarna inom sammanfallande intresseområden. Även när det gäller ideellt ut— givna organisationstidningar jämförda med kommersiella tidningar med ett likartat innehåll kan enligt Konkurrensverket olika skatteregler ge konkur— renspåverkande effekter.

Tidningsutgivarna har å sin sida i ett meddelande den 17 augusti 1994 framhållit att dagspressens mervärdesskattesbefrielse vilar på övertygelsen att den oberoende dagspressen som uttrycksform i ett fritt samhälle har en för den demokratiska processen unik och fundamental roll som förmedlare av nyheter och information, som forum för åsiktsbildning, politisk och kulturell debatt och som kritisk granskare av stat, samhälle och samhällsutveckling. I ett medielandskap där utbud och mångfald kvantitativt sett ökar kraftigt är det enligt Tidningsutgivarna viktigare än någonsin att kunna upprätthålla dessa kvalitativa funktioner. Ett införande av mervärdesskatt skulle i det perspekti- vet få en direkt motsatt effekt.

Enligt Tidningsutgivarna skulle en beskattning av tidningarnas lösnummer och prenumerationer i de flesta fall innebära en motsvarande prishöjning. För många tidningar, och speciellt de redan svaga, skulle detta innebära uppla- geminskningar. Många människor skulle alltså avstå från tidningsköp. Medborgarnas möjligheter att informera sig om samhällsutvecklingen och delta i debatten och det offentliga samtalet skulle allvarligt riskera att minska. Tidningsutgivarna har vidare pekat på behovet av EG-konformitet. I likhet med flera andra medlemsstater har Sverige fått rätt att behålla den s.k. noll- skattesatsen. Ett plötsligt införande av moms skulle mot den bakgrunden inte bara te sig inkonsekvent utan också innebära att Sverige fjärrnade sig från det synsätt som i detta avseende är etablerat bland västeuropiska kulturer. Ett in- förande av mervärdesskatt på dagspress vore enligt Tidningsutgivarna ett mycket högt pris för besparingar.

I detta sammanhang kan nämnas att s.k. nollskattesats inom EG förutom i Sverige tillämpas i Belgien, Storbritannien, Danmark och i viss mån Finland samt dessutom av Norge, och att särskilt låga skattesatser för dagspress gäller för övriga EU-länder. Skattesatsema för dagspressen ligger med två undantag på mellan 2,1 och 7 procent. Österrike har 10 procent och Irland 12,5 procent.

8.5. Dagspressen och annonsbladen

Dagstidningarnas förhållande i vissa avseenden till annonsbladen har behand- lats av flera tidigare pressutredningar. Bakgrunden var att utgivningen av an— nonsblad ökade under slutet av 1960-talet, och detta sågs som ett hot mot dagstidningarnas möjligheter att med annonsintäkter finansiera nyhets— och opinionsförrnedling. Femte pressutredningen definierade annonsblad som en publikation som kan utnyttjas av konkurrerande annonsörer och som sprids regelbundet och gratis till samtliga hushåll inom ett bestämt område, med en utgivningsfrekvens på minst fyra nummer per år (Ds U l985:2, s. 51).

1972 års pressutredning var i dåläget inte beredd att föreslå några särskilda statliga åtgärder med anledning av konkurrensen från annonsbladen. Utred— ningen utgick dock från att staten skulle följa utvecklingen och vid behov vid- ta nödvändiga åtgärder. Man hänvisade bl.a. till att såväl Svenska Tidningsut- givareföreningen som Svenska Joumalistförbundet hade uppmanat sina med- lemmar att inte engagera sig i annonsbladsutgivning (SOU 1975279, 5. 33 f.).

År 1980, medan arbetet i Dagspresskommittén pågick, infördes på förslag av Presstödsnämnden en temporär regel i presstödsförordningen som stad— gade att tidningsföretag som i betydande omfattning gav ut annonsblad inte skulle kunna få presstöd. Dagspresskommittén ansåg att regeln kunde avva— ras. Kommittén framförde i sitt slutbetänkande Stödet till dagspressen (SOU 1980132, 5. 77) att det fanns goda skäl att anta att branschen kunde hantera annonsbladsproblemen utan ingripanden från statsmakterna, och hänvisade i likhet med 1972 års pressutredning till Svenska Tidningsutgivareföreningens rekommendationer. Utredningens förslag i denna del förverkligades inte, utan den tidigare temporära spärregeln permanentades.

År 1982 ändrade Svenska Tidningsutgivareföreningen hållning vad gällde annonsbladsutgivning. I stället för att som tidigare uppmana sina medlemmar att ta avstånd från sådan beslöt man att låta dem offensivt ge sig in på an- nonsbladsmarknaden för att bemöta konkurrensen från annonsblad och di- rektreklam. Mot bakgrund av detta fick Femte pressutredningen bl.a. i upp- drag att göra en förutsättningslös analys av annonsbladssituationen. Utred- ningen föreslog i betänkandet Effektivare presstöd (Ds U 1985z2, s. 68) en skärpning av spärregeln, men ansåg i övrigt inte att det fanns behov av statliga åtgärder på området.

Femte pressutredningens förslag överlämnades till Dagstidningskom- mittén, som i betänkandet Reformerat presstöd (SOU 1988:48, s. 273) konstaterade att dagspressen sedan 1972 i stort sett kunnat hålla sina positio- ner gentemot annonsbladen, samt att de initiativ som tagits av dagstidningar i fråga om förvärv eller etablering av annonsblad inte hade lett till några påtag- ligt negativa ekonomiska eller konkurrensmässiga förskjutningar inom dagspressen. Man anslöt sig därför till tidigare utredningars bedömning att dagspressens eventuella problem med konkurrens från annonsbladen bäst hanterades av branschen. Vad gällde spärregeln och den av femte pressutred-

ningen förordade skärpningen, gjordes bedömningen att övergripande press- politiska skäl talade för ett slopande av regeln. Dagstidningskommitténs för- slag förverkligades i denna del och spärregeln togs bort 1990.

Vi har inte närmare gått in på frågan om konkurrensen från annonsbladen. Något som dock kan uppmärksammas i sammanhanget är en helt ny före- teelse som startades i februari 1995, nämligen tidningen Metro. Det är en annonsfinansierad gratistidning, som delas ut i samarbete med Storstock- holms lokaltrafik i Stockholm och dess närförorter. Metro, vars huvudägare är Kinnevik, kommer ut på morgonen måndag—fredag. Den skiljer sig från de traditionella annonsbladen bl.a. genom sina redaktionella ambitioner, som sträcker sig över regionala nyheter till riks- och utrikesnyheter. Idén är att stockholmarna skall få en översiktlig presentation av de viktigaste nyheterna gratis. På sikt avses tidningens annonsandel enligt uppgift vara högst 55 procent.

"ful.-li" ' . _ '.'—vt. . '.' 'i'-qi, a'åäktghwålö't me.-J.J.

?. '— '$, m...””l'åigfgimtrluasm

Fil.. .l %& %%. II,;J.I'_.»Wj ?.LJ f_ ]..l. . . lin.-fimpa lt." & &”!qu iaf.? " li &( ,:lw " rang:. m;... -.1_.- ,_ . 'Fäsnl'lhn'WLi t. . att- man . . J.G.-QH '|'-'f- ft.. "”Å ägg?—...har %rnn tur.- dga'-prima git. ..... ;» ll». ultram; lim.—...a

fria.-VÄ 'Ö' .; ,l'l Twi

äl" I.. P;. ' ML,: . -. I.I . |l- .' t' -. l . i". ' n' '"l' , '.'—'n år I”?" ”* , '! .. _. u." . '.'. I" .. .e' . nu ' l.. ', . 'å'tk ". '. ., . . . _l ..lt. .! klent :. ' .,, ..,,” .._. J.... ,: —,n11qlkf;|:|l'll |. .. -. ' . ,...... L. ,. älv ' - . ,

9. Dagspressen i framtidens medielandskap

9.1. Inledning

Dagligen talas det om IT — inforrnationsteknik — och att IT kommer att förän- dra hela samhället. Frågan om vad effekterna kommer att bli för dagspressen av den tekniska utvecklingen kan man än så länge bara spekulera i. År pap— perstidningens dagar räknade? Kommer i så fall dagstidningarna att finnas kvar i elektronisk form, som liknar de nuvarande men erbjuder läsaren större valfrihet, mer information och multimedia? Kommer gränserna mellan olika medier att suddas ut?

I detta avsnitt kommer "den nya informationstekniken" och vissa begrepp som hör därtill att mycket översiktligt beskrivas. Därefter beskrivs och exemplifieras möjliga effekter och användningsområden för dagspressområ- det. Slutligen förs en diskussion om vad den tekniska utvecklingen eventuellt kan komma att leda till för dagspressen och dess förhållande till andra medier. Vi avstår dock från att uttala några framtidsprognoser, eftersom osäkerheten om utvecklingen är mycket stor.

9.2. Digital teknik

Jämfört med analog teknik kan mängden information som kan överföras sam- tidigt mångdubblas med digital teknik. Detta beror bl.a. på att digital teknik underlättar "komprimering" av information. Digital teknik ger dessutom möj- lighet till olika s.k. multimediatjänster. Multimedia kan definieras som en kombination av olika medieformer, ljud, text, stillbilder, rörliga bilder, grafik m.m.

9.2.1. Digitala radio- och TV-sändningar

Digital teknik för radio- och TV-distribution kan komma att ge dessa medier helt nya möjligheter. När det gäller ljudradio innebär den digitala tekniken bl.a. att fler kanaler får plats i samma utrymme, att en radiostation kan sända på samma frekvens i hela landet, att flera program kan sändas samtidigt i samma kanal, samt att systemet kan användas för överföringar av vilken typ av information som helst som kan digitaliseras. Även text kan alltså över- föras.

Utredningen om tekniska förutsättningar för utökade sändningar av radio och television till allmänheten har i sitt slutbetänkande Tekniskt utrymme för

ytterligare TV-sändningar (SOU l994z34) bl.a. redovisat vilka förutsättningar som gäller för digital radio- och TV-distribution i Sverige. Digitala ljudradio- sändningar förekommer redan från satellit, men satelliterna använder i dag så höga frekvenser att endast stationär mottagning är möjlig. Reguljära satellit- sändningar som medger rörlig mottagning (t.ex. i bilar) bedöms inte kunna inledas i Sverige förrän år 2007. Digital ljudradio kan också sändas i träd- sändningar, t.ex. i kabel-TV-nätet eller i telenätet. Trådsändningar medger dock endast stationär mottagning. Marksända digitala ljudradiosändningar en- ligt den europeiska standarden (DAB — Digital Audio Broadcasting) skulle en- ligt vissa bedömningar kunna inledas i Sverige under 1996. (SOU 1994:34, s. 53 ff.)

Teracom och Sveriges Radio har anmält att man önskar inleda digitala ljud- radiosändningar från marksändare i Stockholm, Göteborg och Malmö från årsskiftet 1995/96. Regeringen anser det vara angeläget att digitala marksänd- ningar av ljudradio kommer i gång snarast möjligt. Fortfarande är dock många av förutsättningama för digital ljudradio oklara, och man anser det ännu inte vara möjligt att bedöma om sändningar med digital teknik på sikt bör ersätta de rikstäckande analoga sändamäten. (prop. 1994/952100, bil. 12.)

När det gäller TV kan den stora överföringskapacitet som den digitala tek- niken ger användas för distribution av högupplösnings-TV eller för att sända ut flera vanliga TV-program i samma frekvenskanal. Digitaltekniken kan även användas för nya interaktiva TV-tjänster, exempelvis beställ-TV, och är mycket användbar för betal-TV, eftersom den lämpar sig väl för kryptering. (SOU 1994:34, s. 8 f.)

TV-sändningar från satellit med digital teknik kommer troligen att inledas över Europa under 1995. Möjligen kommer också vissa kabelföretag ungefär samtidigt att erbjuda sina abonnenter TV-program med digital teknik. Under senare delen av 1990-talet kan också telenätet börja användas för TV—överfö- ring, t.ex. av beställ-TV. Det kommer troligen att vara tekniskt möjligt att starta digitala TV-sändningar från marksändare omkring 1996. När digitala TV-sändningar verkligen kommer i gång beror bl.a. på hur kommersiella ak- törer bedömer marknadsförutsättningama. (SOU 1994:34, s. 9.)

9.3. Elektroniska motorvägar och anslagstavlor 9.3.1 BBS — Bulletin Board System

BBS, Bulletin Board System, brukar översättas med "elektronisk anslags- tavla". En BBS är ett sätt att skapa elektronisk kontakt mellan datorer över telenätet. Den består i sin enklaste form av en värddator med modern, vilken är försedd med ett program som gör att människor via sina egna datorer kan ringa upp och skriva/läsa brev, delta i möten och diskussioner m.m. En BBS

kan också innehålla faktadatabaser, datorprogram, dataspel, bilder, musik m.m. (Sabine Ehlers, Det multimediala hemmet, Utlandsrapport från Sveriges Tekniska Attache'er, Tokyo 1994. Christina Bäcker/Christer Rindeblad, BBS-kommunikation, Våldsskildringsrådets skriftserie nr 11, Stockholm 1995.)

9 . 3 . 2 Elektroniska motorvägar

Begreppet "elektroniska motorvägar" används ofta som beteckning på förbin- delsenät med hög kapacitet som möjliggör interaktiv överföring av olika typer av information mellan ett stort antal mottagare. Ett tidigt exempel på en "elek- tronisk motorväg" är datomätverket Internet.

Internet

Internet skapades av det amerikanska militärväsendet för 25 år sedan. Det är ett nätverk som enligt vissa uppgifter består av omkring 35 000 samman— kopplade datornätverk i 135 länder.

. Via Internet kan man skicka och ta emot elektronisk post (e-post), prenu- merera på information inom olika områden, delta i elektroniska konferenser med inforrnationsutbyte och debatter, samt söka bland all den information som läggs in av högskolor, företag, myndigheter och andra organisationer. Privatpersoner kan få tillträde till Internet på olika nivåer via företag som säl- jer denna tjänst. Den enklaste typen av anslutning innebär att man får en egen e-postadress, så att man kan skicka och ta emot e-post över Internet men inte söka information på andra sätt. Detta kan sägas vara Internets minsta gemen- samma nämnare, och e-post är också det största användningsområdet för Internet.

Det tycks än så länge vara relativt svårt att hitta i Internet, om man inte re- dan vet vad man letar efter. Man måste nämligen ha den elektroniska adressen till det som man vill läsa, och det finns ingen komplett innehållsförteckning.

För närvarande finns det inget sätt att ta betalt för information som distri- bueras via Internet — användaren betalar bara för själva anslutningen och, i vissa fall, tiden som man är uppkopplad. Man håller dock på att försöka hitta metoder för att ta betalt för inforrnationstjänster som distribueras via Internet.

9.4. Informationsteknik i hemmen

I framtiden kommer de svenska hemmen att kunna nå de elektroniska motor- vägarna antingen via telenätet eller kabel-TV-nätet. Framtidens hemterminal (inforrnationsförmedlare) kan komma att bestå av en persondator med modern och eventuellt inbyggd TV-mottagare, eller av en vidareutveckling av dagens

TV-apparater, där en "låda" ansluts till den konventionella TV:n och därmed förvandlar den till en intelligent multimediacentral. Denna kan ge oss tillgång till telefon, fax, post, tidningar, TV och video i samma maskin. (Ehlers, Det multimediala hemmet, s. 4 f.)

De allra flesta svenska hushåll har i dag telefonabonnemang. Ca 65 procent av hushållen är anslutna till någon form av kabel-TV—nät (SOU 1994:34, s. 20). 24 procent av befolkningen mellan 15 och 75 år hade år 1994 tillgång till persondator i hemmet, och motsvarande siffra för telefax var 7 procent (SOM-undersökningen, 1994).

9.5. Elektroniska tidningar

Något som ofta nämns under diskussioner om hur "den nya informations— tekniken" kan komma att påverka dagspressen är elektroniska tidningar. Med detta menas i de flesta fall en tidning som distribueras till abonnenterna via en ledning till deras datorskärm, och det är också i denna betydelse som uttrycket kommer att användas i det följande.

Vilka egenskaper kommer då framtidens elektroniska tidningar att ha? En nackdel som ofta framförs är att det, åtminstone med dagens referensramar, är betydligt obekvämare att läsa tidningen på en datorskärm än på papper. Men elektronisk distribution av tidningar torde dels kunna sänka kostnaderna för tidningsdistribution avsevärt, dels ge stora möjligheter till nya typer av tjänster och ökad valfrihet för läsarna.

Lägre kostnader. Distributionskostnadema kommer att sjunka drastiskt med elektronisk distribution. Tidningarna kommer inte att ha några kostnader för tryckning och papper. Den nya tekniken kan alltså innebära att en del av dagens höga etableringshinder i dagspressbranschen (SOU 1994:94, s. 90 f.) blir avsevärt mindre. Nya dagstidningar kommer att kunna startas utan stort kapital.

Valfrihet för läsarna. Med elektronisk tidningsdistribution kommer man att ha möjlighet att beställa enbart de delar av tidningen som man verkligen är in- tresserad av och brukar läsa (se även Interaktivitet). Man skulle exempelvis kunna abonnera på rubrikerna, eller rubrikerna och ingresserna, inom samt- liga ämnesområden, och beställa en fördjupad artikel enbart om de ämnesom- råden som man verkligen är intresserad av att läsa mer om. Betalning skulle endast tas ut för de artiklar som beställs. På så sätt skulle man kunna hålla sig år jour med nyhetsutvecklingen på samtliga områden, men slippa betala för något som man faktiskt inte läser.

Multimedia. I den elektroniska tidningen kommer multimedia att kunna användas fullt ut. Det innebär att tidningen förutom dagens informationsutbud av text, grafik och stillbilder även kan komma att erbjuda ljud och rörliga bilder.

Interaktivitet. De elektroniska tidningarna kommer på ett enklare sätt att kunna använda sig av tvåvägskommunikation med läsarna. Tidningen kan bli ett diskussionsforum på ett annat sätt än vad den är i dag. Läsarna kan kom— municera med tidningens medarbetare och med varandra när informationen blir dubbelriktad i stället för enkelriktad. Ett större antal insändare får plats i den elektroniska tidningen, vilket skulle kunna förstärka dagstidningens funktion i det demokratiska samhället. Läsarna kan bli delaktiga i nyhetsför- medling, reportage m.m. genom att exempelvis "rösta" om olika saker och framföra sina åsikter direkt från datorskärmen. Interaktiviteten ger också möjligheter att erbjuda individuellt anpassade kurser, exempelvis i språk, i tidningen. Tävlingar kan anordnas där läsaren deltar direkt från skärmen. Det blir också lättare för tidningens redaktion att få reda på önskemål om förän- dringar från läsarna. Man får veta direkt vilka artiklar som beställs av många resp. inte beställs. Interaktiviteten kan också ses som en fördel av annonsö- rerna. I anslutning till en annons kan en beställningsruta sättas in, där kon- sumenterna knappar in sin beställning med hjälp av kontokortsnummer, och på detta sätt kan köp göras redan när konsumenten läser annonsen.

Mer information får plats i tidningen. Möjligheten att strukturera och lagra information på ett annat sätt gör att varje artikel i den elektroniska tidningen kan innehålla fördjupad information som endast den intresserade behöver gå vidare till. Exempelvis kan s.k. hypertextlänkar användas. Via sådana kan användaren, genom att "klicka" på exempelvis ett ord, kopplas vidare till en bas med ytterligare information.

Möjlighet till ständigt aktuella nyheter. Den elektroniska tidningen kan uppdateras under dagen. Om den uppdateras kontinuerligt har läsaren alltid tillgång till helt färska nyheter.

9.6. IT i svensk tidningsdistribution

Flera svenska tidningsföretag har i mindre skala börjat distribuera elektro- niska editioner till sina papperstidningar, eller utnyttjar på andra sätt ny teknik för distribution av extratjänster. Nedan ges några exempel på detta. Uppgif— terna är hämtade från intervjuer med representanter för de olika tidningarna.

9.6.1. Exempel på svenska dagstidningar som använder "ny in- formationsteknik" i distributionen

Aftonbladet startade i augusti 1994 en elektronisk version av Aftonbladet Kultur, en månadstidning som görs av Aftonbladets kulturredaktion, på Internet. Numera har den elektroniska versionen utvecklats till en egen pro- dukt. E-Kultur. Den innehåller en blandning av material från den tryckta må- nadstidningen och kulturmaterial från den dagliga kvällstidningen. Även Plus

År 2000, en sektion om informationsteknik som ingår i den tryckta tidningen varje måndag, finns på Internet. I såväl E-Kultur som i Plus År 2000 finns, jämfört med deras tryckta motsvarigheter, ett djupare informationsinnehåll som man kommer åt via hypertextlänkar. Sådana är kopplade dels till under— liggande information som lagts in av redaktionen, dels till andra informa- tionsbärare på Internet.

Aftonbladet har också vissa tjänster på Internet som saknar motsvarighet i någon av de tryckta produkterna, nämligen en "hot list" och tre "nätkolumnis- ter" som ger tips om andra intressanta Internet-adresser. I dagarna kommer man också i gång med en nyhetsservice dygnet runt på Internet. Där kommer det kompletta materialet från TV3:s text-TV, som Aftonbladet gör sedan sen- hösten 1994, att finnas. Alla Aftonbladets tjänster på Internet är gratis.

Aftonbladet har också producerat den nöjesinriktade CD—rom—skivan E- puls.

Dagens Nyheter startade en elektronisk edition, DN Online, i december 1994. Det kostade 175 kr att abonnera under den första försöksperioden som pågick t.o.m. mars 1995. Därefter inleddes en ny försöksperiod med fler abonnenter, som betalar 350 kr för perioden april—oktober 1995. I DN Online kan man läsa i princip alla artiklar från dagens pappers-DN, söka och läsa upp till sju dagar gamla artiklar, diskutera aktuella ämnen på den elektroniska anslagstavlan, samt brevväxla elektroniskt med medarbetare/avdelningar på DN:s redaktion. Användarna får en privat "brevlåda" i databasen samt en e- postadress till Internet. En del bilder och grafik finns med i den elektroniska editionen, samt vissa annonser, exempelvis eftertextannonser. För att kunna abonnera på DN Online måste man ha en persondator med modern, och pro- gramvaran som behövs får man som DN Online-prenumerant gratis.

Dagens Nyheter erbjuder också en teletjänst, DN:s börslinje där man kan få börsinformation per telefon, samt telefaxtjänster, där man med hjälp av AXE—telefon kan beställa exempelvis konsumenttester, matrecept, recensioner o.d. till sin egen fax. Dagens Nyheter har också producerat en elektronisk kokbok på diskett. Expressen startade i januari 1995 den elektroniska mötesplatsen Sting Net, som framför allt riktar sig till ungdomar. I Sting Net kan man läsa en del artiklar och nyheter från dagens pappers—Expressen samt vissa tidigare in- förda artikelserier med ungdomsinriktning. Man kan också spela dataspel, kommunicera med redaktionens medarbetare och "prata" med andra uppkopp- lade. Det sistnämnda kan ske såväl via elektroniska "klotterplank" som ge— nom "chatting", vilket betyder att uppkopplade personer kan föra samtal med varandra direkt på skärmen. För att kunna koppla upp sig till Sting Net behö- ver man en persondator med modern samt en programdiskett. Den sistnämnda kan erhållas gratis från Expressen, och själva uppkopplingen är också gratis bortsett från telekostnaden.

Expressen gör också Femmans text-TV och har producerat ett antal CD- romskivor, bl.a. en sportårskrönika med ljud och rörliga bilder.

Svenska Dagbladet kommer sedan våren 1994 ut i en elektronisk edition, SvD Online. Den elektroniska editionen innehåller den redaktionella texten ur den tryckta tidningen. Den distribueras till abonnenterna via telenätet och sa— tellit. För själva abonnemanget betalar man per användare, med ett minimum av 10 användare vilket kostar 300 kr per månad. Man riktar sig inte främst till privatpersoner med denna tjänst, utan till organisationer och företag. Svenska Dagbladet erbjuder dessutom två elektroniska anslagstavlor, SvD Online Forum med information och debatt om olika ämnen, och SvD Cyber City, som är kopplad till bilagan City med inriktning på nöjen. I Cyber City er- bjuds, förutom debatt och innehållet i Citybilagan, rörliga bilder och ljud, t.ex. smakprov ur nya skivor. Dessa anslagstavlor kan vem som helst koppla upp sig till med persondator och modem, och tjänsten är gratis bortsett från telekostnaden.

Svenska Dagbladet ger också ut två telefaxtidningar, som man kan abon- nera på, Affärer Idag med affärsnyheter samt Sverige Idag med allmänna ny- heter. Svenska Dagbladet har för avsikt att inom en snar framtid introducera en rad tjänster på Internet.

Örebro-Kuriren startade under hösten 1994 den elektroniska anslagstavlan Cyber—Kuriren, som framför allt riktar sig till ungdomar. Den innehåller in- formation om papperstidningen, om hur man annonserar och prenumererar, om vilka som ingår i redaktionen o.d. Vidare innehåller den ett debattforum där användarna kan kommunicera med varandra och med redaktionens med- arbetare. Kultur- och nöjessidorna från papperstidningen finns med, samt ungdomsbilagan Pressveck och vissa nyheter. Cyber-Kuriren är textbaserad och innehåller ingen grafik eller bilder, och för att kunna koppla upp sig be- höver man en persondator och modem. Bortsett från telekostnaden är det gratis.

Östersunds-Posten startade vid årsskiftet 1994/1995 den elektroniska edi— tionen Ö-P Online, som är gratis för papperstidningens abonnenter. Ö-P Online innehåller tidningssidoma precis som dessa ser ut i pappersversionen. Såväl bilder och grafik som annonser finns alltså med. Förutom att läsa da- gens tidning kan man söka och läsa upp till en månad gamla artiklar, spela dataspel, kommunicera med redaktionens medarbetare och debattera med andra uppkopplade på den elektroniska anslagstavlan. För att kunna koppla upp sig behöver man en persondator med modern samt två olika dataprogram, ett för själva uppkopplingen och ett för att kunna läsa tidningssidoma. Dessa program får användarna gratis av Östersunds—Posten.

Östersunds-Posten har också varit med och producerat en multimedial CD- rom-skiva med en lokal årskrönika.

9.7. Effekter för dagspressen — och andra medier?

Genom att de tekniska möjligheterna länkas samman med nya behov, eller nya sätt att tillfredsställa gamla behov, kan nya affärsidéer och nya produkter skapas. Befintliga produkter kan slås ut om konsumenternas efterfrågan för- ändras, vilket i sin tur kan leda till att branschstrukturer förändras.

En vanlig infallsvinkel i diskussioner om "den nya tekniken" är huruvida den utgör ett hot mot den traditionella papperstidningen eller inte. De flesta menar att papperstidningens egenskaper är så speciella att den inte kommer att ersättas av elektroniskt distribuerad information under överskådlig tid. Det vanligaste argumentet, att "maninte kan ha en dator i sängen eller på bussen" kan vara på väg att förlora sin relevans. Små, bekväma "bokdatorer" är under utveckling. Om läsarna ändå vill ha tidningen på papper finns möjligheten att själv göra en utskrift, kanske av de mest intressanta delarna. Miljöskäl kan sägas tala för de elektroniska tidningarna, eftersom det rimligen kommer att gå åt mindre papper.

Andra menar att papperstidningen är en vanesak; bara vi vänjer oss vid elektroniskt distribuerad information kommer den att kännas lika bekväm och naturlig som papperstidningen. Man kan med detta synsätt se den elektro- niska tidningen som en möjlighet för dagspressen att utvecklas snarare än ett hot. Dagens ungdomar är vana vid datorer, varför utgivning av elektroniska tidningar som erbjuder multimedia och interaktivitet kanske kan "återerövra" den unga publiken från TV och dataspel. Snabbheten i de elektroniska tid- ningarnas nyhetsförmedling skulle kunna få till följd att traditionella "uppda- teringsmedier" som radio och kvällspress skulle få konkurrens om denna funktion.

En övergång till digitala radio- och TV-sändningar kan få till följd att anta- let radio- och TV-kanaler ökar kraftigt, och att nya tjänster utvecklas inom dessa medier. Detta kan i sin tur förändra människors sätt att använda radio och TV. Kommer detta att utgöra ett hot mot dagspressen? Mångfalden kan förväntas öka om antalet kanaler mångdubblas. Betyder detta att presstödet blir överflödigt? Eller blir det ännu viktigare att stödja dagspressen då "mediebruset" ökar?

Ovanstående resonemang om hot, möjligheter och konkurrens mellan medier förutsätter dock att medierna är någorlunda urskiljbara. Men vad är TV, vad är radio och vad är tidningar i framtidens mediesamhälle? Gränserna mellan olika medier suddas ut, när tidningar erbjuder ljud och rörliga bilder och man kan beställa fram nyheter på sin TV. Det sistnämnda kan man redan göra genom text-TV, som de flesta TV-kanaler erbjuder, i vissa fall som tidi- gare nämnts i samarbete med dagstidningar. Kanske kommer all information till slut att förmedlas genom samma "burk" (se avsnitt 9.5).

Kommer tidningen som idé att finnas kvar? Dagens papperstidning väljer ut, utformar och förpackar informationen. Resultatet blir en enhetlig produkt. I framtiden kanske många privatpersoner kommer att vara uppkopplade till

databaser som ger möjlighet att tillverka sin egen "tidning" hemma framför datorn, genom att beställa fram de nyheter/artiklar som man vill läsa. Vissa tror dock att läsarna vill ha någon som väljer ut de viktigaste nyheterna åt dem, och då har tidningen en funktion som "filter". Men det talas också om "intelligenta agenter" som kommer att sköta selektionen ur informationsflödet på de elektroniska motorvägarna åt varje individ. Man skulle också kunna tänka sig att tidningens roll i framtiden övertas av nyhetsbyråer, som förser konsumenterna med "oförädlade" nyheter direkt "på nätet" och utan mellan- led.

Vissa menar att yttrandefriheten och i förlängningen demokratin kommer att förbättras genom att allt fler får tillgång till de elektroniska motorvägarna. Alla kommer att kunna bli publicister till en obefintlig kostnad och utan att behöva passera någon redaktör eller förläggare. Andra anser att det finns en risk för att klyftorna mellan välinformerade och oinforrnerade medborgare i samhället vidgas då informationsflödet ökar.

"Den nya tekniken" finns redan, och troligtvis kommer den att förfinas yt- terligare. Vilka effekterna blir för dagspressen kan bl.a. bero av:

— vad konsumenterna kommer att efterfråga — vad tidningarna väljer att göra av den nya tekniken — hur andra medier utvecklas

— i vilken utsträckning privatpersoner i framtiden kommer att ha tillgång till fax, persondatorer och övrig informationsteknik i hemmen och hur fort denna utveckling kommer att gå.

. — ' .. "H.-.,"t. P ti .. '1';." 's"'l_*.-"J.'._..'-_ _.,..,.,_.,,,'11' , ...-'., --- .: - FILM.- -' . i . ' » i”? ' ' .;f' '—'--' : : E' I.! ,'-|. ,,i'l,,':1,1' - ,- . . ,. —._|.'—-,-:r*r.".'..'

. ; .." --,--

Överväganden och förslag

'n. - ':... .

"EM?-kl" ,,,, i-l ' ' ,,ll'llf'w' .,.»M -.|'*:

itt sitt.: .:.fgälåit il

.J:.='l. »",IH .M- '” ":MI " in?" "fi.-l:a-Iall'" II" ' ' "#*”ng , ' . . _ ,,: ,_,.. .

',ul%*1"" .

m., il" ha?

'H'1.' .

,, _|.' ('i.

t' .., -::.....-.i, .

_Hl ' '

lli "' . ål V.,,a; mer -

""' ' ..i..1-,.. ”' O'

10. Mediepolitiska utgångspunkter

10.1. Behövs en statlig massmediepolitik?

Vår bedömning: Statsmaktema har ett ansvar för att den grundlags— skyddade yttrandefriheten i praktiken kan utnyttjas och för att det finns förutsättningar för en vital opinionsbildning. Det yttersta målet är därvid en förstärkning och fördjupning av demokratin.

Massmedierna har en viktig betydelse i en rad sammanhang. Genom t.ex. nyhetsförmedling och debatt bidrar de till den politiska opinionsbildningen. Allmänorientering och offentlig debatt främjas genom massmedierna. På det kulturella området fyller massmedierna viktiga behov. De tillgodoser ofta människors behov av att fördjupa sig inom särskilda områden, det kan gälla t.ex. samhällsfrågor, livsåskådningsfrågor, vetenskap eller kultur. De till- handahåller också förströelse och underhållning. Massmedierna är vidare viktiga kanaler för annonsörernas intresse av att nå ut med sin information. Massmedierna kan också vara viktiga för den lokala identiteten.

När det gäller behovet av en statlig massmediepolitik är det enligt vår mening massmediernas betydelse för den politiska demokratin som är helt avgörande. Betydelsen på andra områden skall inte förringas men får enligt vår mening bedömas i andra sammanhang. Våra bedömningar i fråga om behovet av statlig massmediepolitik grundar sig således på massmediernas roll i den demokratiska processen.

I en politisk demokrati har den fria åsiktsbildningen en avgörande betydelse. Den politiska kommunikationen och åsiktsbildningen kan ske på olika sätt — t.ex. inom ramen för personliga samtal och genom organisationer och föreningsliv. Det är dock genom massmedierna som skilda åsikter och opinioner kan nå ut till den stora allmänheten. Massmedierna har en sådan genomslagskraft och mångsidighet att de är av central betydelse för demo- kratin i Sverige.

Det är mot denna bakgrund tydligt att det finns ett behov av en statlig massmediepolitik. Statsmakterna har också sedan länge vidtagit åtgärder för att tillförsäkra massmedierna möjligheter att verka i sin roll i det demokratiska systemet. Mot bakgrund av massmediernas betydelse för den fria åsikts- bildningen och det demokratiska samhällsskicket har statsmakterna bl.a. genom grundlagsbestämmelserna om yttrandefrihet och tryckfrihet gett de

legala förutsättningama för massmedierna att verka självständigt. Statens ansvar går emellertid enligt vår uppfattning längre. Statsmakterna har också ett ansvar för att yttrandefriheten i praktiken kan utnyttjas och för att det kan bedrivas en vital opinionsbildning. Det yttersta målet för statsmakternas agerande gentemot massmedierna måste enligt vår mening vara att demokratin stärks och fördjupas. Vi gör i detta avseende inte någon annan bedömning än 1972 års pressutredning.

10.2. Massmediemas uppgifter för den fria åsiktsbildningen

Vår bedömning: Massmedierna fullgör tre uppgifter som är särskilt angelägna för den fria åsiktsbildningen, nämligen uppgiften att förse medborgarna med sådan information att de fritt och självständigt kan ta ställning i samhällsfrågor, uppgiften att granska de inflytelserika i samhället och uppgiften att låta olika åsikter komma till tals.

1972 års pressutredning angav fyra uppgifter eller funktioner i samhället som särskilt viktiga för dagspressens roll i det politiska systemet. Det gällde information, kommentarer, granskning och gruppkommunikation. Mass— medierna ansågs ha betydelse både för medborgares och politikers behov av information. Medierna gav vidare kommentarer till och analyser av vad som hände i samhället. Medierna sörjde också enligt 1972 års pressutredning för granskning och kontroll av olika makthavare i samhället. Dessutom framhölls att massmedierna hade betydelse för kommunikation inom och mellan organi- sationer och grupper.

I arbetsrapporten nr 5 från expertgruppen har Kent Asp diskuterat dessa uppgifter eller funktioner för massmedierna4. Enligt Kent Asp främjar mass- medierna bäst en fri åsiktsbildning genom att informera allmänheten och genom att granska de styrande i samhället. Han har också framhållit forum- funktionen som innebär att aktörer med olika åsikter kan komma till tals.

Vi delar bedömningen att vissa av massmediernas uppgifter är särskilt viktiga för den fria åsiktsbildningen och därmed för den demokratiska pro- cessen. Massmediema kan sägas främja den politiska demokratin och därmed en fri och självständig åsiktsbildning i första hand genom att informera allmänheten och granska de styrande i samhället.

Medierna bör således förse medborgarna med sådan information att de fritt och självständigt kan ta ställning i frågor som rör samhällets angelägenheter.

4Asp, Kent: Arbetsrapporten nr 5 från expertgruppen — Massmedierna och folkstyrelsen, s. 16 ff.

Detta överensstämmer med 1972 års pressutrednings definition av informa- tionsuppgiften, nämligen att massmedierna bör ge den information som är nödvändig för att medborgarna skall kunna ta ställning i samhällsfrågor. 1972 års pressutredning betonade dock också att förtroendevalda genom mass- medierna borde få löpande information om enskildas och organisationers uppfattningar i politiska frågor. Enligt vår mening bör medborgarperspektivet i stället lyftas fram på ett mer entydigt sätt. Vi har därför valt att inte särskilt peka ut de förtroendevaldas intresse av viss information, utan detta får anses ligga inom ramen för den ovan formulerade informationsuppgiften.

Det enskilda mediets roll när det gäller informationsuppgiften har varit fö- remål för diskussion. En synpunkt har varit att det enskilda mediet tjänar den fria åsiktsbildningen bäst om det inte oskäligt gynnar eller missgynnar någon särskild åsiktsinriktning. Enligt vår mening är det emellertid inte oförenligt med en fri åsiktsbildning att ett enskilt medium är partiskt i sin nyhetsför- medling. En fri åsiktsbildning står inte i motsättning till ett system där nyhets- medierna i stor utsträckning företräder och ger uttryck för organiserade opi— nioner i samhället. En del i den fria åsiktsbildningen är att massmedierna kan fungera som självständiga aktörer och driva egna linjer i samhällsdebatten. Kommentarer kring samhällsutvecklingen, kulturyttringar, strömningar och maktstrukturer i samhället är också en del av den fria åsiktsbildningen. Till- sammans kan medierna genom debatt. nyhetsförmedling och annan informa— tion ge underlag för medborgarnas fria och självständiga ställningstaganden.

Också den kritiska granskningen i massmedierna är central för den fria åsiktsbildningen och demokratin. Massmedierna kan på ett fristående och oberoende sätt granska de inflytelserika i samhället. Genom en granskning genomförd av mångfacetterade massmedier motverkas maktmissbruk, och en rättvisande och nyanserad bild av de styrande i samhället kan framträda. Viktiga strömningar och företeelser i samhällslivet kan avslöjas genom en sådan granskning.

Granskningsuppgiften är en av de fyra funktioner för dagspressen som togs upp av 1972 års pressutredning. Utredningen angav att massmedierna som allmänhetens företrädare borde granska den verksamhet som utövas av de inflytelserika i samhället. Också Dagstidningskommittén betonade år 1988 granskningsfunktionen. För att hänföras till allmän nyhetstidning skulle tid- ningen kritiskt granska den verksamhet som utövas av de inflytelserika i sam- hället. I granskningsuppgiften kunde enligt Dagstidningskommittén ingå element av nyhetsförmedling och opinionsbildning men den hade också ett självständigt värde. I sin granskning kunde tidningen sägas fungera som allmänhetens företrädare gentemot myndigheter, organisationer, företag m.fl. etablerade institutioner.

I detta sammanhang kan erinras om de särskilda ansvarsreglerna i tryck- frihetsförordningen vilka bygger på principen om ensamansvar. Straff—

ansvaret för en brottslig framställning i periodisk skrift ligger hos en av ägaren utsedd ansvarig utgivare.

Det kan diskuteras om också granskningen skall anses under- eller sido- ordnad informationsuppgiften. Granskningen kan nämligen ses som en arbetsmetod som ingår som ett självklart inslag i uppgiften att informera allmänheten. Vi anser dock att granskningen bör ses som en särskild uppgift, jämställd med informationsuppgiften, när det gäller massmediernas roll i den demokratiska processen.

Enligt vår mening saknas anledning att i beskrivningen av massmediernas demokratiska funktioner särskilt ta upp de två återstående av de funktioner som 1972 års pressutredning framhöll, nämligen kommentatorsfunktionen och gruppkommunikationsfunktionen. Som den norska pressutredningen (NOU 1992:14, s. 107) och även Kent Asp framhållit kan kommentators- funktionen ses som en del av informationsfunktionen och gransknings- funktionen och behöver därför inte skiljas ut som en egen funktion. När det gäller gruppkommunikationsuppgiften — som för övrigt inte särskilt togs upp av Dagstidningskommittén — är det tveksamt om denna uppgift, som den formulerades av 1972 års pressutredning, kan förenas med intresset av att sätta medborgarnas behov i centrum. Vi har mot denna bakgrund valt att inte särskilt lyfta fram någon av dessa båda funktioner.

Den norska pressutredningen skiljde ut tre politiska funktioner för mass— medierna, nämligen förutom informationsfunktionen och kritikerfunktionen en forumuppgift. Forumuppgiften angavs innebära att aktörer med olika åsik— ter kommer till tals i tidningen, både genom insändare och självständiga utspel. Det kunde enligt den norska pressutredningen ses som god pressed att alla åsikter får komma till tals, också de som strider mot tidningens egen linje eller politiska uppfattning. Ett annat sätt att se på detta är att anse forumupp— giften som underordnad informationsuppgiften och mediernas roll som opi- nionsförmedlare. Enligt vår mening är emellertid medborgarnas möjligheter att komma till tals i medierna en så viktig del av mediernas uppgifter i fråga om den fria åsiktsbildningen att den, som den norska pressutredningen fann, bör betraktas som en mer självständig uppgift för massmedierna, jämställd med informationsuppgiften och granskningsuppgiften. Det bör således ses som en uppgift för massmedierna — som bärare av den allmänna samhällsde- batten - att fungera som forum för utbyte av kommentarer och kritik. När massmedierna tar upp en omstridd fråga och låter olika åsikter komma till tals är detta ett uttryck för forumuppgiften. Forumuppgiften kan också fyllas ge— nom recensioner och kommentarer till kulturhändelser och strömningar i sam- hällslivet. I forumuppgiften ligger även att det som ett led i mediernas nyhets— rapportering finns utrymme för åsikter som kan strida mot den uppfattning som det aktuella mediet representerar. Det gäller åsikter inte bara från enskilda personer utan även från organisationer, föreningar m.fl. Härigenom kan gruppkommunikationsuppgiften anses falla inom ramen för forumfunktionen.

Särskilt viktig är forumfunktionen när en fråga inte kan bli belyst av flera massmedier på grund av att det saknas egentliga alternativ eller motkrafter till det aktuella mediet. Ju mer forumuppgiften fylls inom ett medium desto mindre blir behovet av yttre mångfald.

Vi anser således att massmedierna fullgör följande tre uppgifter som är särskilt viktiga för den fria åsiktsbildningen.

Informationsuppgiften; uppgiften att förse medborgarna med sådan information att de fritt och självständigt kan ta ställning i samhällsfrågor.

Granskningsuppgiften; uppgiften att verka som självständiga aktörer och att granska de inflytelserika i samhället.

F orumuppgiften; uppgiften att låta olika åsikter och kulturyttringar komma till tals.

Dessa uppgifter utgör enligt vår mening grunden för att statsmakterna i den fria åsiktsbildningens intresse har anledning att stödja massmedier med särskilda åtgärder eller verka för att hindra en oönskad utveckling. När det sedan gäller behovet av åtgärder från statsmakternas sida är frågan om mång- falden inom massmedierna av central betydelse.

10.3. Mångfald på massmedieområdet

Vår bedömning: Mångfald i massmedierna är ett medel att främja demokratin. Den yttre mångfalden på massmedieområdet är därvid mycket viktig. En statlig massmediepolitik bör inriktas på att främja den yttre mångfalden inorn massmedierna.

Mångfald i massmedierna kan mer ses som ett medel att främja den fria åsiktsbildningen och därmed demokratin än ett mål i sig.

Begreppet mångfald kan ha flera betydelser. Det är vanligt i den veten— skapliga litteraturen och även i den allmänna mediedebatten att man skiljer på begreppen inre och yttre mångfald. Med inre mångfald menas då den mångfald som finns inom ett enskilt medium medan med yttre mångfald avses den mångfald som består i förekomsten av skilda medier.

Den yttre mångfalden innebär att medierna kan spegla den mångfald och de olikheter som existerar i samhället (mångfald i mediestrukturen). Genom den inre mångfalden kan medierna ge plats för olika åsiktsriktningar och idéer som finns i samhället inom ramen för det enskilda mediet. Dessutom kan mångfalden ses från en publikperspektiv genom att medierna kan ge sin publik valfrihet både när det gäller olika medier och när det gäller det enskilda mediets innehåll (valfrihet för publiken). Mångfalden i dessa skilda hänseen-

den kan var för sig bedömas med utgångspunkt i geografiska nivåer, dvs. situationen på lokal, regional och nationell nivå.

Varje nivå kan i princip bevakas genom dagspress, ljudradio och TV. Un- der 1970-talet har den svenska morgonpressen fått en klar tyngdpunkt på den regionala och lokala nivån, medan i första hand kvällstidningarna är nationellt inriktade. Ljudradion har genom tillkomsten av lokalradio gått från helt natio- nell till att även ha en regional — men knappast lokal — nivå. På detta sätt har också TV utvecklats men den domineras av frågor på den nationella och även den internationella nivån. Den yttre mångfalden inom dagspressen på den 10- kala och regionala nivån utnyttjas i begränsad utsträckning eftersom majorite- ten tidningsläsare bara läser en regional tidning. Lokalradion i P4 och möjli- gen regional-TV bidrar på dessa nivåer till den yttre mångfalden. På den ria— tionella nivån är TV dominerande. Radions nationella och internationella ny- heter fungerar för de flesta som ett slags uppdatering. Stockholms storstads— tidningar utanför Stockholm och kvällspressen fungerar som ett komplement.

I en promemoria av Jens Cavallin — Massmediekoncentration: interna- tionellt perspektiv5 — har framhållits att det finns avsevärda svårigheter med att bestämma vad som utgör mångfald. En utgångspunkt kan vara den historiska erfarenheten i landet; dvs. mångfald i landet sedd i ett historiskt perspektiv. Man kan också göra jämförelser med andra länder. Ett tredje sätt att bedöma den önskvärda mångfalden är att med ekonomiska utgångspunkter göra bedömningar t.ex. av vad en annons- resp. konsumentmarknad kan bära. Mångfalden kan vidare bedömas för en enda mediebransch resp. för flera mediebranscher. Mångfalden kan slutligen bedömas med utgångspunkt i graden av inflytande och ägande över medierna. Det kan förutom det direkta ägandet då gälla allianser eller lösa affärsöverenskommelser etc.

Med utgångspunkt i dessa mått kan sägas att det i flera avseenden finns en ganska god mångfald inom svenska massmedier. Utvecklingen av radio/T V och tidskrifterna har under de senaste decennierna i hög grad bidragit till en ökad yttre mångfald. Också vid en jämförelse med andra länder framstår mångfalden som god. Sverige låg 1992 på femte plats i Europa när det gäller antal dagstidningar i förhållande till befolkningsstorleken, efter Island, Norge, Schweiz och Finland.

När det gäller ekonomiska utgångspunkter för mångfaldsdiskussionen kan nämnas att dagspressen år 1993 svararade för ca 70 procent av reklamen i traditionella medier. Andelen har fallit — år 1985 var den över 80 procent. Samtidigt har TV-reklamens andel ökat snabbt och var år 1993 drygt 15 pro- cent. Sammantaget förefaller dock inte den förändrade reklammarknaden att mer påtagligt ha påverkat dagspressens ekonomi i negativ riktning. När det gäller upplagan kan nämnas att den abonnerade upplagan för flerdagars- tidningarna sjunkit med ca tre procent under åren 1992 och 1993 och att

5Ägarkoncentration i dagspress och radio/TV — fem promemorior och dis- kussionsinlägg (SOU l994zl45, s. 232 ff.)

lösnummerpressens upplaga sjunkit med drygt åtta procent. För dagspressen som helhet förefaller inte de ekonomiska förutsättningama för en yttre mångfald ha försämrats påtagligt under de senare åren. Det kan dock i detta sammanhang inte bortses från att många tidningar är beroende av presstöd för sin överlevnad. Detta gäller endagstidningarna och de s.k. andratidningarna.

När det gäller mångfalden inom dagspressen har expertrapporten fastslagit att svensk dagspress i huvudsak är lokal (SOU 1994:94, s. 204). Stockholms morgonpress har visserligen en spridning utanför den egna regionen men det är i praktiken bara de lösnummerförsålda kvällstidningarna som kan kallas riksspridda. Även om presstödet inte lyckats förbättra positionen för de för den yttre mångfalden så viktiga andratidningarna, har det lyckats hindra en minskning av antalet dagstidningar. Antalet konkurrensorter har minskat från 20 till 18 men i bilden ligger också att antalet allmänna nyhetstidningar totalt har ökat genom tillkomsten av en rad endagstidningar.

Sett i ett läsarperspektiv är det typiska att man håller sig med en morgon- tidning. Andelen lokala tvåtidningsläsare understiger normalt tio procent men ca en tredjedel tittar någon gång i veckan i andratidningen på de orter där en sådan utges. I Stockholm är den andel som läser både Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet omkring fem procent. Valet av dagstidning är i hög grad bestämt av tradition med betydande inslag av politisk lojalitet. Det lokala inne- hållet är dock viktigare än den partipolitiska faktorn; läsarna väljer i första hand en lokal tidning och i andra hand en lokaltidning med viss partipolitisk linje. Nyttjandet av den yttre mångfalden i det lokala tidningsutbudet är såle- des förhållandevis blygsamt, åtrninstone när det gäller daglig tidningsläsning. Å andra sidan spelar morgontidningarna i Stockholm en viktig roll för en del läsare i landsorten. För större grupper spelar kvällspressen en motsvarande roll. I båda fallen finns det ett inte obetydligt inslag av politiskt motiverade val av tidning.

När det gäller den inre mångfalden kan sägas att den journalistiska profes- sionaliseringen inneburit en utveckling i riktning mot att värderingen på ny- hetsplats blivit mer likartad. Det är ett allmänt intryck av utförda studier att detta också gäller för ekonomisidor, kulturmaterial och nöjesbevakning. Parallellt med denna utveckling tycks dock ha gått en strävan mot ökad profilering och målgruppsanpassning.

Sett i ett bredare perspektiv dvs. mångfalden inom massmedierna har medieutbudet ökat under de två senaste decennierna framför allt genom utvecklingen inom radio/TV—området. Dagstidningama tycks i huvudsak ha behållit sin position som centrala medieri människors liv, men förändringar i medielandskapet har inneburit att andra medier kommit att fylla allt fler av dagstidningarnas funktioner. Specialtidskrifterna täcker olika ämnesområden och ger ofta på samma sätt som dagspressens specialiserade material läsarna möjlighet att hålla sig år jour med både händelser och bedömningar. Till- komsten av nya radio- och TV-kanaler har inneburit en ökad yttre mångfald; i

huvudsak gäller det mer förströelse och differentiering efter musiktyp, men också ett ökat nyhetsutbud.

Från ett publikperspektiv kan nämnas att den tid den svenska allmänheten lägger ned på alla medier har ökat från 5 och 3/4 timme år 1979 till 6 timmar är 1993. Flera studier har visat att selektiviteten i användningen ökar eftersom utbudet ökar mer än tillgänglig tid. Detta gäller i stort sett alla medier men är mest tydligt för radio, TV och dagspressen. Dagspressen läses mest för de lokala nyhetemas skull men intresset för inrikes- och utrikesnyheter samt för annonser är också stort. Tre programtyper i TV svarar traditionellt för högre publikandelar än de övriga, nämligen nyhetsprogram på bästa sändningstid, sport och nöjesprogram. Selektiviteten i TV-tittandet har dock ökat i takt med att utbudet expanderat. För radiomediet har nyheter och musik blivit det mest prioriterade innehållet. Radiomediet fungerar också som en uppdatering — lyssnarna vill veta vad som hänt för att senare fördjupa sig i andra medier.

Den samlade utvecklingen av specialtidnings- och tidskriftsbranschen visar också en större selektivitet. Den icke—dagliga pressen har fragmenterats på ungefär samma sätt som TV—mediet.

Som framhålls i expertrapporten förefaller det alltmer selektiva nyttjandet av enskilda medier gå parallellt med ett minskat engagemang i all medie— användning (SOU l994:94, s. 166).

När det gäller ägandet av massmedierna i Sverige kan nämnas att det har tillkommit nya ägargrupper i samband med introduktion av kommersiell radio och TV, främst gäller det Kinnevik. Det har också skett en internationalise- ring av ägandet genom bl.a. NRJ/Energy inom radioområdet och Scandina— vian Broadcasting System inom radio/T V. Inom dagspressen saknas dock i stort sett utländska aktörer. Ägandet i den privata lokalradion präglas av en komplicerad struktur med en rad olika ägarkonstruktioner, där samma företag kan finnas med i ett flertal ägarbolag. Det samtidiga ägandet av olika medier är en företeelse som fått ökad betydelse och är särskilt tydlig beträffande dagspressens inträde i den privata lokalradion.

Grundstrukturerna från 1973 i fråga om ägandet av svensk dagspress består i princip fortfarande. Det 20 största ägarna är i huvudsak desamma. Vissa mer påtagliga förändringar har dock skett. Den största ägargruppen, Bonniersfären, har ökat sin andel av den totala upplagan med 6 procent till 26,7 procent, men den har därefter åter sjunkit. Expressen har förlorat mer i upplaga än vad förvärvet av Sydsvenska Dagbladet medförde i tillskott. Arbetarrörelsens press har varit utsatt för stora påfrestningar och ett rekonstruktionsarbete i syfte att överlåta tidningarna till lokalt förankrade ägare är i sitt slutskede. Trots dessa förändringar kännetecknas perioden 1973—1993 av stor stabilitet. Få nya ägare har tillkommit och förskjutningar i ägargruppemas relativa andel av totalupplagan har varit förhållandevis små.

Sammantaget ger den ovan lämnade redovisningen en förhållandevis positiv bild av den yttre och inre mångfalden inom den svenska massmedie-

branschen i sin helhet. I den nuvarande massmediesituationen har dags- pressen fortfarande en central ställning. Med hjälp av det direkta presstödet har man kunnat undvika en minskning av antalet dagstidningar under de senaste decennierna, även om stödet inte medfört en förbättring av andra— tidningamas position. Under samma period har den yttre mångfalden ökat genom utvecklingen av andra medier, främst radio/T V men också genom tidskrifternas ändrade struktur.

Utvecklingen inger dock en oro för att den yttre mångfalden i vissa avseenden kan komma att åter minska. Det gäller närmast koncentration av ägandet både inom det privata radio/TV-området och inom dagspressen. Till detta kommer — med det i och för sig korta tidsperspektiv som finns — den kritik som riktats mot de privata lokalradiostationema för att de hittills inte uppfyllt de politiska förväntningarna på en ökad innehållsmässig mångfald.

Enligt vår mening är den yttre mångfalden inom massmedierna ett mycket viktigt medel att nå målet att massmedierna genom den fria åsiktsbildningen skall kunna bidra till att främja demokratin i Sverige. Det finns en klar risk för att en minskad yttre mångfald också kan medföra en minskning av utbudet av åsikter. En statlig massmediepolitik måste därför inriktas på att främja den yttre mångfalden inom massmedierna. Konkurrensen mellan flera medier bidrar enligt vår mening i sig till en fruktbar åsiktsbildning och förmodligen också till att den s.k. inre mångfalden ökar.

10.4. Dagspressens position i massmedielandskapet

Vår bedömning: Dagspressens särställning i massmedielandskapet har blivit mindre markerad under de två senaste decennierna. Dags— pressen har dock fortfarande en särskild och central ställning och kan mer heltäckande än andra massmedier sammantaget fylla informations— uppgiften, granskningsuppgiften och forumuppgiften. Dagspressens centrala betydelse i den demokratiska processen kan beräknas kvarstå under överskådlig tid. Utan en stark, mångsidig och differentierad dagspress går mycket av den totala mångfalden förlorad och det kan inte kompenseras av utvecklingen inom radio/T V. Det behövs både en inre och en yttre mångfald inom dagspressen för att ge de bästa förut- sättningarna för en allsidig debatt och åsiktsbildning och för att ge en valfrihet för läsarna.

Enligt expertrapporten finns det avgörande skillnader mellan åren 1972 och 1994 när det gäller utgångspunkterna för presspolitiken. Den viktigaste skillnaden är att dagspressen inte längre kan bedömas fristående. Gränserna

mellan olika medietyper har luckrats upp, å ena sidan finns lokal radio och TV, å andra sidan finns Specialtidningar och tidskrifter. En viktig utgångs- punkt för fortsatta bedömningar är därför enligt expertrapporten en samlad syn på alla större medier och en identifiering av områden som kräver sär— skilda samhällsinsatser och ger goda förutsättningar för medierna, antingen i form av riktade stimulansstöd eller i form av hinder mot en oönskad utveck— ling. (SOU 1994z94, s. 228.)

Enligt vår mening är det visserligen tydligt att dagspressens särställning sedan början av 1970-talet blivit mindre markerad genom att gränserna mot tidskrifter å ena sidan och radio/T V å andra sidan luckrats upp. De uppgifter för massmedierna som redovisats tidigare, nämligen informations-, gransk- nings- och forumuppgifterna uppfylls i ökad utsträckning också av andra massmedier. Framför allt gäller detta radio/T V som jämfört med år 1975 fått helt förändrade förutsättningar, men en del tidskrifter har också kommit att fylla vissa av funktionerna. Till detta kommer att dagstidningarnas alltmer omfattande material kommit att innehålla sådana ämnesområden som tidigare ansågs förbehållet tidskrifter.

Dagspressen kan dock fortfarande på ett mer heltäckande sätt än de andra massmediegruppema anses samtidigt fylla alla tre uppgifter. Dagspressen har sammantaget ett djup, en bredd och en aktualitet när det gäller information, granskning och utrymme för olika åsikter som de andra mediegrupperna var för sig har svårt att nå upp till. Särskilt gäller detta på den regionala nivån. På denna nivå finns ännu inte något annat reellt alternativ eller någon motkraft till förstatidningarna än andratidningarna. Varken den privata lokalradion eller public service-radio och -TV på regional nivå har kunnat fylla de tre uppgif- terna på ett sådant sätt att de skulle kunna bli motkrafter till förstatidningarna. De lokala televisionsföretagen har på sina håll kunnat bidra till att fylla ett behov av regional information men det har hittills varit i så ringa omfattning att de inte heller kunnat utgöra någon egentlig motkraft.

I detta sammanhang kan också annonsbladen nämnas. Dagstidnings— kommittén konstaterade år 1988 att dagspressen sedan år 1972 i stort sett kunnat hålla sina positioner gentemot annonsbladen. Dagstidningarnas starka ställning i det allmänna medvetandet hade bidragit till fortsatt trohet från annonsörernas sida. Det bedömdes att frånvaron av vidare marknadsförut— sättningar kunde ses som en förklaring till att annonsbladen endast i be- gränsad omfattning utvecklat det redaktionella materialet.

Situationen kan emellertid numera ha förändrats. En ny företeelse på tid- ningsmarknaden är tidningen Metro, som är en annonsfinansierad gratisut- delad tidning i Storstockholm. Metro kommer ut fem dagar i veckan i en stor upplaga. Den skiljer sig från tradionella annonsblad bl.a. genom sina redak- tionella ambitioner i fråga om regionala nyheter och riks- och utrikesnyheter. Metro skall dock ses i perspektivet av att den ges ut i Storstockholm vars tid- ningsmarknad skiljer sig från övriga tidningsmarknader genom den för-

hållandevis låga hushållstäckningen för morgontidningar. Det är ännu för ti- digt att bedöma vilken betydelse Metro kommer att ha för tidningsmarknaden.

Dagspressen har fortfarande en central betydelse i det allmänna medvetan- det och den når en mycket stor del av befolkningen. Det tryckta ordet ger sär- skilda möjligheter för en innehållsrik och varierad information och dags— pressen kan förmedla denna information på ett överskådligt och lättillgängligt sätt med stora möjligheter till fördjupning inom de områden som upplevs som särskilt intressanta. Morgontidningarna kan ses som basmedier, med kvälls- tidningar, radio, TV och specialtidskrifter som kompletterande tillval.

Till detta kommer att dagstidningarna genom sin starka ställning hos allmänheten i förening med sitt allmänorienterande innehåll bidrar till en allmän och hög medvetenhet om skilda företeelser i samhället, också sådana som mer indirekt har politisk betydelse. I den meningen kan dagspressen sägas ge en vidareutveckling, kontinuitet och bredd när det gäller de kun- skaper, de läsvanor och den allmänbildning som skolan lagt grunden till.

På längre sikt kan saken te sig annorlunda. Det finns en del som talar för att andra medier i vissa hänseenden kommer att kunna spela samma roll som dagstidningarna gör i dag eller åtminstone utgöra så avgörande motkrafter att dagstidningarna förlorar sin nuvarande särställning. Förutom tidskrifter och radio/T V gäller detta databaser av olika slag, vilka ger direkt tillgång till en mycket stor mängd information, och de elektroniska anslagstavlorna som ger stora möjligheter till åsiktsutbyte.

Det råder delade meningar om hur lång tid en sådan utveckling tar. Enligt vår bedömning torde det vara fråga om en utveckling på längre sikt. Under överskådlig tid torde man kunna räkna med att dagstidningarna kommer att behålla sin starka och särskilda ställning när det gäller förutsättningama för demokratin i Sverige.

Det behövs enligt vår bedömning medier som på ett heltäckande sätt kan fylla uppgiften att främja demokratin genom den fria åsiktsbildningen. Inget annat medium fyller på samma fullständiga sätt som dagspressen en sådan uppgift. Mot bakgrund av våra ovan redovisade bedömningar om dags- pressens särställning och grundläggande betydelse för demokratin finns det därför starka skäl att verka för att just dagspressen ges bästa möjliga förut- sättningar att upprätthålla och fördjupa sin roll i det demokratiska systemet. Målet med presspolitiken är därvid att dagstidningarna skall medverka till att främja demokratin genom en allsidig, vital och fri åsikts- och opinions— bildning. Som vi tidigare framhållit anser vi att mångfalden inom mass- medierna är angelägen för att nå målet att främja demokratin. Utan en stark, mångsidig och differentierad dagspress går mycket av den totala mångfalden förlorad och det kan inte kompenseras av utvecklingen inom radio/T V. Det behövs således enligt vår bedömning både en inre och en yttre mångfald inom dagspressen för att ge de bästa förutsättningama för en allsidig debatt och åsiktsbildning och även för att ge läsarna en valfrihet.

10.5. En statlig presspolitik

Vårt förslag: Staten bör även fortsättningsvis stödja dagstidningarna. Utan ett ordentligt stöd finns det en påtaglig risk för en minskad mång- fald. Hänsyn måste dock tas till det ansträngda statsfinansiella läget.

Att den nuvarande dagspressen kan uppvisa en jämförelsevis god yttre mångfald har i hög grad sin grund i de senaste decenniernas presstöd, som brutit utvecklingen mot koncentration och monopol. Om stödet nu skulle upp- höra är det uppenbart att denna utveckling riskerar att ta fart igen.

Det är i och för sig inte omöjligt att andra åtgärder än ekonomiskt stöd skulle kunna bidra till att motverka en sådan utveckling. I detta sammanhang kan nämnas att det nyligen inrättats ett råd som har till uppgift att följa utvecklingen av förhållanden som har betydelse för mångfalden och utreda behovet av åtgärder (dir. 1995113).

Det ekonomiska stödet har dock visat sig ha klara positiva effekter för mångfalden inom dagspressen och är enligt vår uppfattning något som i dagens läge inte kan undvaras utan stora negativa konsekvenser. Utan presstöd skulle många tidningar läggas ned, särskilt gäller detta de för mång- falden så viktiga andratidningarna. Vi anser således att det direkta presstödet även i fortsättningen skall finnas kvar.

Vår bedömning av det fortsatta stödet till dagspressen har emellertid också som en utgångspunkt det rådande statsfinansiella läget. Nyttan av stödet mås- te noga vägas mot kostnaderna för staten. I första hand måste då de generella stödformema omprövas eftersom det för mångfalden inom dagspressen är särskilt viktigt med selektiva åtgärder riktade till de ekonomiskt svagare tidningarna. Många tidningar är så ekonomiskt starka att det nuvarande gene- rella stödet inte i alla delar framstår som oundgängligen nödvändigt.

Möjligheterna att begränsa det selektiva stödet måste dock också noga prövas. Stödet får inte gå utöver vad som behövs för att tidningarna skall kunna följa med utvecklingen inom branschen och leva vidare. Det måste också tydligt begränsas till sådana tidningar som kan betecknas som dagstidningar. En självklar utgångspunkt är att staten måste undvika åtgärder som kan inge oro för en påverkan på tidningarnas innehåll. Vi anser att följande mer konkreta mål bör sättas upp för statens press- politik. — Dagstidningama bör få del av en förmånlig indirekt beskattning. — I valet av statliga stödformer bör sådana stödåtgärder väljas som ger de minst snedvridande effekterna på konkurrensen mellan olika massmedier. — Staten bör medverka till att dagstidningar kan nå så många som möjligt genom att stödja en bred distribution.

— Konkurrensen mellan dagstidningar bör stödjas på framför allt den regionala marknaden. — Monopolbrytande, kompletterande tidningar bör stödjas på framför allt den regionala marknaden. — Regelsystemet bör så långt möjligt vara automatiskt verkande.

.'-. ..i.. "jléj'mlj'em Heart:! män-3.15 .! ”Trä ' '.11 ,, JlflåiF-ijulitfåjlll'å :'JT

muml:l_'5,t'l.'nr1nyr ('.?

|. ' 'vti, | .. . .'..' .'.|':'r ' |" ' L| '1'1lt...,',,- . . , , , '. ' "Jm 'll'," ' _:I'ljtj. , L', ' ll ”å.h”.' nå,..åw'nua 3.w%$mm, lh ,, . ;.q' ,, " ."" 't +H. :

11. Dagstidningsbegreppet

Vårt förslag: Dagstidningsbegreppet bör i huvudsak vara oförändrat. En viss uppstramning bör dock ske. En samordning mellan dags- tidningsbegreppet i skilda författningar bör eftersträvas. Kravet att en dagstidning skall innehålla mer än 55 procent eget redaktionellt material bör sänkas till minst 51 procent.

Vi har i föregående avsnitt redovisat vår bedömning att ett ekonomiskt stöd även i fortsättningen bör betalas ut till dagstidningar. Begreppet dagstidning är emellertid inte entydigt.

Presstödsförordningen innehåller en definition av begreppet dagstidning som fastslår att tidningen skall

vara en allmän nyhetstidning, vara av dagspresskaraktär,

innehålla reguljär nyhetsförmedling eller allmän-politisk opinionsbildning, normalt komma ut med minst ett nummer per vecka,

i huvudsak vara skriven på svenska, i huvudsak distribueras inom landet, komma ut under eget namn, ha ett eget redaktionellt innehåll som utgör mer än 55 % av det totala redaktionella innehållet.

Denna definition har kompletterats av Presstödsnämnden år 1981 i ett

vägledande uttalande:

Den reguljära allmänna nyhetsförmedlingen skall vara tidningens primära

uppgift. Nyhetsförmedlingen skall vara kontinuerlig.

Nyhetsförmedlingen skall gälla händelser och skeenden i anslutning till periodiciteten och aktualiteten skall motivera och förutsätta periodiciteten. Nyhetsförmedlingen får inte begränsas av annat än det geografiska spridningsområdet och av händelsers och skeendens aktualitet. Mervärdesskattelagens definition av allmän nyhetstidning är mindre utför— lig. I denna lag anges bara att det är fråga om sådana publikationer av dags- presskaraktär som normalt utkommer med minst ett nummer per vecka. Skattemyndighetema använder sig dock också av flera av presstödsförord- ningens och Presstödsnämndens kriterier, även om man i huvudsak haft en mer restriktiv tillämpning än nämnden. I reklamskattelagen definieras allmän

nyhetstidning som en periodisk publikation av dagspresskaraktär som normalt kommer ut med minst ett nummer per vecka och som inte utgör annonsblad. I lagen (1977:654) om kungörande i mål och ärenden hos myndighet m.m. definieras dagstidning som en allmän nyhetstidning av dags- presskaraktär som normalt utkommer med minst ett nummer i veckan och som har en på vardagar i huvudsak abonnerad upplaga.

Den definition av dagspressbegreppet i presstödssammanhang som riksdagen 1971 ställde sig bakom löd "allmän nyhetstidning av dagspress— karaktär som kommer ut med minst ett nummer per vecka". Kravet på i huvudsak abonnerad upplaga infördes i förordningen 1971 i syfte att undanta gratisutdelade och lösnummerförsålda tidningar. 1976 infördes i en bisats att texten i huvudsak skall vara skriven på svenska och i huvudsak distribueras inom landet. När uttrycket allmän nyhetstidning och publikation av dagspresskaraktär med reguljär nyhetsförmedling och/eller allmänpolitisk opinionsbildning senare infördes var syftet att sätta en gräns mot vissa organisationstidningar med klart sektoriell opinionsbildning.

Att endagstidningarna skulle innefattas i begreppet allmän nyhetstidning har varit föremål för upprepade diskussioner både i utredningssammanhang och i riksdagen. Den första pressutredningen innefattade inte endags- eller tvådagarstidningarna i dagspressbegreppet och den andra pressutredningen uttryckte tveksamhet. 1972 års pressutredning ansåg att fådagarstidningarna skulle innefattas i begreppet allmän nyhetstidning av dagspresskaraktär men att de var att betrakta som ett komplement till dagstidningarna och inte som den primära nyhets- och informationskällan.

När det gäller skillnaden mellan Presstödsnämndens och skattemyndighe— ternas tillämpning är det endagstidningarna som i första hand framträder. Fle- ra av de rikstäckande endagstidningar som Presstödsnämnden godkänt för produktionsbidrag/driftsstöd har av skattemyndighetema inte ansetts som all— männa nyhetstidningar. I stället har de betraktats som organisationstidskrifter.

Vår bedömning

Enligt vår mening saknas det anledning att principiellt förändra dagstidnings- begreppet. En viss skärpning behövs emellertid. Det finns en uppenbar risk för att allt fler tidningar som närmast är att betrakta som veckotidningar kom- mer att omfattas av det särskilda statliga stöd som bör förbehållas dagspres- sen. Vi anser dock inte att en skärpning bör leda till att fådagarstidningar ge— nerellt utesluts från möjligheterna att erhålla driftsstöd. Fådagarstidningama fyller nämligen en viktig funktion i den fria åsiktsbildningen. Stödet till denna grupp har också mycket stor betydelse för möjligheterna till nyetableringar inom branschen.

Dagstidningskommittén ansåg år 1988 (SOU 1988:48) att en avgränsning borde göras mot sådana publikationer, vilkas nyhetsförmedling, kommentarer

och granskning till övervägande del behandlar ett enstaka eller några få intres— seområden eller segment av samhällslivet medan övriga lämnas obeaktade. Om den redaktionella bevakningen i stort sett är begränsad exempelvis till förhållanden inom näringsliv och affärsverksamhet eller till konsumentpolitik, miljöfrågor, idrott och friluftsliv eller frågor med anknytning till kyrkoliv och religion föll tidningen enligt kommittén utanför kategorin dagstidning.

När det gäller avgränsningen av dagstidningsbegreppet gör vi samma be- dömning som Dagstidningskommittén. En tidning bör för att kunna erhålla presstöd ha ett icke-segmenterat innehåll och inriktas mot en vid läsekrets utan förbehåll för grupptillhörighet eller motsvarande begränsning. Detta bör komma till tydligt uttryck i presstödsförfattningen för att motverka en utveck- ling mot en allt vidare tillämpning av dagspressbegreppet, som kan noteras ha skett i praxis under senare år.

Beträffande det inledningsvis omnämnda kriteriet mer än 55 procent eget redaktionellt material har vi funnit att det finns anledning att överväga en sänkt gräns. Ursprungligen angavs att dagstidningar med övervägande samma redaktionella innehåll i presstödssammanhang skulle anses som en tidning. Presstödsnämnden utbildade en praxis som innebar att en edition an- sågs som en självständig tidning om det särskiljande innehållet var minst 51 procent av det totala redaktionella innehållet.

År 1981 infördes en mer flexibel gräns för att hindra spekulativa editions- starter. Produktionsbidrag till en självständig edition utgick i proportion till andelen unikt material, på så sätt att bidraget började utgå vid 51 procent eget material. För att uppnå fullt produktionsbidrag krävdes 65 procent.

I den proposition som lades fram på grundval av Dagstidningskommitténs förslag 1988 (prop. 1989/90:78, s. 10 f.) föreslogs den nuvarande 55— procentgränsen utan avtrappning. Det framhölls att regelsystemet borde vara så entydigt att det motverkade uppkomsten av utpräglade skenarrangemang utan att för den skull förhindra förenklingar och rationaliseringar. Med hän— visning till att en betydande mängd gemensamt redaktionellt material måste tillåtas ingå i olika editioner föreslogs att kravet på eget redaktionellt material skulle sänkas från 65 procent. Erfarenheten fick enligt propositionen visa om 55—procentsgränsen var väl avvägd eller om nivån behövde justeras. Det förutsattes därvid att Presstödsnämnden följde utvecklingen och rapporterade negativa konsekvenser. Riksdagen godtog förslaget (bet. 1989/90:KU31).

Enligt vår mening finns det nu mycket som talar för att gränsen åter bör justeras ner till 51 procent. En sådan sänkning torde inte ha någon avgörande betydelse för tidningsföretagens planer på att ge ut editioner. Vissa fördelar från samordningssynpunkt står däremot att vinna. Det finns i dag mycket tid- ningsmaterial som med fördel kan vara likadant utformat i flera tidningar utan att mångfalden i åsiktsbildningshänseende går förlorad. Det gäller t.ex. radio- och TV-programtablåer som numera kan ta mycket plats i anspråk, Sporttabel— ler och börstabeller, men också specialmaterial av olika slag som vänder sig

till läsaren som konsument. Vi föreslår således att en tidning för att i presstödssammanhang betraktas som en dagstidning skall ha ett eget redak— tionellt innehåll som utgör minst 51 procent av dess totala redaktionella inne- håll. En sådan gräns överensstämmer dessutom med Tidningsstatistik AB:s upplagebestämmelser som anger att med självständig tidning/tidskrift förstås publikation eller upplagedel vars redaktionella innehåll till minst 51 procent skiljer sig från innehållet i annan publikation eller upplagedel med samma eller annat namn.

Övriga kriterier i definitionen av dagspressbegreppet bör enligt vår be- dömning kvarstå. Det gäller kravet på reguljär nyhetsförmedling eller allmän- politisk opinionsbildning samt kraven på att tidningen skall vara skriven på svenska, i huvudsak distribueras inom landet och komma ut under eget namn. Vi vill också understryka att vi anser att Presstödsnämndens riktlinjer från år 1981 fortfarande är mycket värdefulla som komplement.

När det gäller dagspressbegreppets tillämpning inom skatteområdet resp. i presstödssammanhang anser vi att det finns behov av en samordning. Det är enligt vår mening inte tillfredsställande att tidningar som av Presstöds- nämnden bedömts som allmänna nyhetstidningar inte fått del av den för dags- tidningar förmånligare beskattningen. Vi anser mot denna bakgrund att i mer- värdesskattelagen bör införas en bestämmelse som föreskriver att driftsstöds- och distributionsstödsberättigade tidningar skall beskattas som allmän nyhets— tidning.

12. Ett förändrat indirekt stöd till dagspressen

Den ansträngda statsfinansiella situationen gör att stödet till dagstidningarna noga måste prövas i alla sina delar. Mervärdesskattesubventionen, reklam- skattesubventionen och det direkta presstödet måste vägas mot varandra. Mot bakgrund av att den yttre mångfalden främjas bäst med ett stöd som riktas till de svagare tidningarna är det de generella stödformema som enligt vår mening i första hand måste bli föremål för neddragningar.

I detta avsnitt behandlar vi det indirekta stöd som ges dagspressen genom de förhållandevis förmånliga mervärdes- och reklamskattereglema. Om man utgår från en mervärdesskattesats på 25 procent och en reklamskatt på 11 procent med 6 miljoner kr i återbetalning uppgick subventionen år 1993 till drygt 2 miljarder kr, varav mervärdesskatten svarade för ca 1,6 miljarder kr.

Vi ser det som alltför drastiskt för tidningarnas ekonomi att både införa mervärdesskatt och höja reklamskatten för dagstidningar. I valet mellan infö- rande av mervärdesskatt och en höjning av reklamskatten kan man enligt vår mening inte bortse från att reklamskattens framtid överhuvud har uppfattats som tveksam.

12.1. Mervärdesskatten

Vårt förslag: Mot bakgrund av det statsfinansiella läget och även av behovet av konkurrensneutralitet bör dagstidningarna betala en mervärdesskatt på upplageintäkter. Den bör vara låg.

Den stödform som på senare tid varit mest ifrågasatt är de förmånliga mer- värdesskattereglerna för dagspressen. Synen på den förmånliga beskattningen har skiftat. Ett motiv som tidigt angavs var att de flesta andra länder undan- tagit tidningar från konsumtionsbeskattning. Under 1960-talet pekade två skatteutredningar på att skattetekniska skäl talade för en mervärdesskatt på upplageintäkter. Den senare av dem — Översynsutredningen — ansåg dock härutöver att andra än skattetekniska synpunkter kunde anföras mot skatte- plikt för dagstidningar (Ds Fi 1967:10). Regeringen instämde i detta och framhöll att tidningsbranschen skulle stödjas ekonomiskt. Av tekniska skäl blev undantaget för dagspressen kvalificerat (prop. 1968: 100, s. 128), dvs.

1.74

all ingående mervärdesskatt blev avdragsgill trots att mervärdesskatt bara be- talas på annonsintäkter. Nämnas kan att det direkta presstödet då inte införts.

Den senaste pressutredningen hänvisade till att motiven för den förmånliga beskattningen alltid varit hänsynen till dagspressens centrala samhällsuppgif- ter. Det framhölls att tidningarnas framskjutna roll i den demokratiska proces- sen och den starka ställningen i det allmänna medvetandet borde sättas före en i och för sig förståelig strävan efter likabehandling i olika skattesystem. I en utredning om indirekta skatter påföljande år (Reformerad mervärdeskatt m.m. [SOU l989:35]) förordades däremot att undantaget för dagstidningar skulle tas bort eftersom skattesubventioneringen, som var mycket kostsam, även motverkade pressens mångfald. Regeringen ansåg dock med hänvisning till lågtäckningstidningarnas bidragsberoende att mervärdesskattesubventionen skulle bestå. Utredningen om vissa mervärdeskattefrågor föreslog (SOU 1993:75) en enhetlig l2-procentig mervärdesskatt för allmänna nyhetstid- ningar, andra periodiska publikationer och böcker och hänvisade därvid till konkurrensneutraliteten. Vikten av konkurrensneutralitetet mellan tidningar och tidskrifter har dessutom påtalats av Konkurrensverket i en skrivelse i au— gusti 1994 till dåvarande skatteministern Bo Lundgren. Också Svenska Veckopressens Tidningsutgivareförening (Vectu), föreningen Svensk Fackpress (Fackpressen) och Svenska Bokförläggareföreningen (SBF) har i skrivelser till Pressutredningen —94 med hänvisning bl.a. till innehållet i vissa dagstidningar kraftigt understrukit behovet av konkurrensneutralitet och lika- behandling. Tidningsutgivarna har däremot hänvisat till dagspressens speciella roll i den demokratiska processen och till att ett införande av mer- värdesskatt på upplageintäkter skulle innebära upplageminskningar.

Det är enligt vår bedömning tydligt att gränsdragningen mellan dagstid— ningar och populär/fackpress blivit mindre klar sedan dagstidningarna först medgavs den förmånliga beskattningen, vilket dessutom skedde innan det di- rekta presstödet infördes. Delar av dagstidningarnas innehåll är sådant som tidigare i huvudsak förekom i populär- och fackpressen. Det förhållandet att detta material ofta samlas i särskilda bilagar och att dessa bilagor ibland ut- formas som veckotidningar förstärker gränsdragningssvårigheterna. Den nu— varande skillnaden i mervärdesskattesats för de båda kategorierna innebär utan tvekan problem, och konkurrensneutraliten har ifrågasatts.

Den ansträngda statsfinansiella situationen har tvingat fram ekonomiska neddragningar inom en rad centrala områden och inte heller när det gäller dagspressens subventioner kan enligt vår mening neddragningar undvikas. Vi har i ett tidigare avsnitt redovisat vår bedömning att dagspressen fortfarande har en sådan särställning och viktig funktion i den demokratiska processen att det är berättigat med ett statligt stöd för att bevara mångfalden inom dagspres— sen men har också betonat att det statsfinansiella läget är så allvarligt att varje stödform noga måste omprövas. Det statliga stödet till dagspressen måste en- ligt vår bedömning begränsas till de områden där det gör mest nytta för mång-

falden och för den demokratiska processen. Enligt vår bedömning är en viss minskning av mervärdesskattesubventionen den besparingsforrn som är minst ofördelaktig. Det är de stora tidningarna som subventioneras mest genom den förmånliga mervärdesbeskattningen. Endast en mindre del kommer de sva- gare tidningarna till godo, även om subventionen kan vara av avgörande be- tydelse för dessa tidningar. Den ekonomiska situationen för dagstidnings- branschen i sin helhet är inte heller sådan att skälen för att stödja hela branschen med en mervärdesskattesubvention av den nuvarande omfattningen framstår som övertygande.

Det statsfinansiella läget gör att en begränsning av mervärdesskattesubven- tionen är nödvändig. Vi är emellertid inte beredda att föreslå att mervärdes— skatteundantaget för dagspressen helt slopas. En 25-procentig mervärdesskatt för dagstidningarna skulle försätta dessa i en mycket svår ekonomisk situa- tion. Det finns också en risk för att dagstidningarnas hushållstäckning i sin helhet skulle påverkas negativt. En sådan risk måste också ses mot bakgrund av att det märkts en viss försvagning av benägenheten att prenumerera på en dagstidning.

I ett internationellt perspektiv kan nämnas att det är vanligt att dagspressen särbehandlas i fråga om mervärdesskatt. Samtliga EU-länder och även Norge tillämpar en särskilt förmånlig beskattning i fråga om dagstidningarnas uppla- geintäkter. Fyra av de 15 EU-länderna (inkl. Sverige) har ingen mervärdes- skatt. Dessutom har man i Finland mervärdesskattebefrielse för abonnerad upplaga. Övriga tio EU-länder tillämpar en reducerad skattesats. I tre länder — Irland, Tyskland och Österrike — motsvarar den reducerade skattesatsen unge- fär hälften av standardskattesatsen. I övriga länder gäller ännu lägre skattesat- ser för dagspressen.

Den förrnånliga skattesatsen för dagstidningar gäller i allmänhet också tid- skrifter och böcker. Förutom Sverige gäller dock att Danmark har standard- skattesats för tidskrifter och även för böcker. I Belgien och Frankrike är mer- värdesskattesatsen för böcker något högre än för dagstidningar, men ändå långt från standardskattesatsen.

När Utredningen om vissa mervärdeskattefrågor år 1993 föreslog att en enhetlig skattesats på 12 procent skulle införas för allmänna nyhetstidningar, andra periodiska publikationer och böcker, hänvisade den till behovet av konkurrensneutralitet, till EG-reglerna samt till andra länders regelsystem. Man fann att en enhetlig skattesats på 12 procent skulle bli statsfinansiellt neutral (SOU l993:75).

Också vi anser att en på detta sätt enhetlig skattesats har vissa fördelar. Frågan måste dock bedömas i det statsfinansiella perspektivet. Vi ser det inte heller som vår uppgift att lämna förslag om skattesatserna för tidskrifter och böcker.

Enligt vår mening kan man när skattesatsen för dagstidningarna bestäms inte underlåta att lägga stor vikt vid dagspressens centrala betydelse i den de-

mokratiska processen. Hänsyn bör tas till att de ekonomiska förutsättningama för tidningarna inte får förändras alltför drastiskt. Det är därför nödvändigt att den skattesats som vi föreslår blir jämförelsevis låg, högst sex procent.

Som framgår av avsnitt 4.1.2 gäller enligt EG:s regelverk att det i princip bara får finnas tre olika mervärdesskattesatser och att s.k. nollskattesatser endast får tillämpas övergångsvis i första hand till den 1 januari 1997. Vad som därefter sker går inte att bedöma i dag. Den lägsta tänkbara skattesatsen i Sverige med hänsyn till EG:s temporära regelverk är 12 procent — bortsett från nollskattesatsen — under förutsättning av att man behåller de nuvarande tre skattesatserna 25, 21 och 12 procent. 12 procent är emellertid enligt vår mening en för hög nivå.

Vi kan inte bedöma om det i ett längre perspektiv finns förutsättningar för färre skattesatser i Sverige eller för att en fjärde och lägre skattesats kan godtas inom ramen för EU. Frågan om mervärdesskattebeläggning av vissa i dag skattebefriade tjänster inom kulturområdet övervägs för närvarande inom regeringskansliet, mot bakgrund av behovet av anpassning till EG:s regel- verk. Vi ser det som naturligt att mervärdesskattesatsen för dagstidningarna anpassas till den lägre nivå som kan komma att införas inom kulturområdet. Vi vill därför i första hand förorda en sådan anpassning.

Utvecklingen inorn dagspressen har vidare aktualiserat en annan fråga. Det gäller mervärdesskatt för elektroniskt distribuerade dagstidningar och faxtid- ningar. De nuvarande mervärdesskattereglerna har tolkats på olika sätt. På vissa håll tolkas reglerna så att skattebefrielsen gäller allmänna nyhetstid- ningar oavsett i vilken forrn de distribueras. Mot en sådan tolkning talar att radiotidningar är skattebefriade enligt en egen regel i mervärdesskattelagen. I vart fall tycks det nödvändigt med ett förtydligande när det gäller de elektro- niska tidningarna.

För en likabehandling av de elektroniska tidningarna med nyhetstidningar- na i pappersupplaga talar att det är angeläget att främja tidningarnas tekniska utveckling, som på sikt kan leda till minskade kostnader. Vidare kan sägas att distributionsformen bör ha en underordnad betydelse.

Enligt vår bedömning kan man dock inte bortse från de gränsdragnings— svårigheter som kan uppstå när dagstidningarnas databastjänster skall särskil- jas från andra betalda databastjänster med liknande information och som be- lastas av 25 procent mervärdesskatt. En enhetlig skattesats när det gäller data- basinforrnation är enligt vår mening mot den bakgrunden att föredra. Vi föreslår därför att mervärdesskattelagens regler förtydligas så att elektroniskt distribuerade tidningar och faxtidningar klart utesluts från den förmånliga skattesatsen för allmänna nyhetstidningar.

12.2. Reklamskatten

Vårt förslag: Vi föreslår inte någon ändring av procentsats eller återbetalningsgmndande belopp för dagstidningarnas reklamskatt. Där— emot föreslår vi att tidningsutdelad direktreklam bara skall beskattas som annan direktreklam och att det i stället för systemet med återbetal- ning av reklamskatt införs en avdragsmöjlighet vid redovisnings- tillfället.

Reklam i allmänna nyhetstidningar beskattas med 4 procent, medan den allmänna skattesatsen är 11 procent. Ett särskilt bottenavdrag finns för tid- ningar och tidskrifter. Detta är 12 miljoner kr för dagspress och 6 miljoner kr för övrig press, och fungerar på det sättet att beskattningsmyndigheten betalar tillbaka den del av skatten som belöper på ovannämnda belopp. För annons- blad o.d. finns inget motsvarande återbetalning. Reklamskatt tas inte ut för reklam i radio eller TV, däremot tas en koncessionsavgift resp. en avgift en- ligt lokalradiolagen ut.

Reklamskatteutredningen redovisade 1988 en omfattande översyn av reklamskatten (SOU 1988217) i syfte bl.a. att komma till rätta med de tillämp- ningsproblem och konkurrensneutralitetsproblem som den tekniska utveck- lingen på medieområdet lett till. Ett annat syfte var att förenkla administratio- nen av reklamskatten. Förslaget har remissbehandlats men har inte föranlett någon proposition till riksdagen.

Däremot har Riksskatteverket i en framställan till regeringen våren 1992 fört fram att det bör övervägas att slopa reklamskatten eftersom reklamskatte- lagen är komplicerad och svårtillämpad. Utredningen om vissa mervärdeskat- tefrågor har vidare år 1993 (SOU 1993:75) redovisat sin uppfattning att re- klamskatten har en snedvridande effekt på konkurrensneutraliteten och att den därför inte bör behållas. Riksskatteverket har i sitt remissyttrande anslutit sig till denna bedömning.

I bilden av reklamskatten ligger också att endast två länder i Europa har en liknande skatt för dagstidningar — Grekland och Österrike.

Mot bakgrund av denna negativa bild av reklamskatten anser vi det inte be- fogat att nu föreslå en höjning av skatten, även om det skulle innebära att vissa konkurrenssnedvridande effekter skulle undanröjas. Till saken hör också att det inte ligger inom ramen för vårt uppdrag att överväga en reklam- skatt på radio- och TV-området. Visserligen skulle en reklamskatt för all- männa nyhetstidningar som var likformig med skatten för tidskrifter ha posi- tiva effekter för konkurrensneutraliteten och innebära ett tillskott till statens finanser med omkring 460 miljoner kr. Emellertid innebär den mervärdesskatt vi valt att föreslå att många tidningars ekonomi skulle försämras alltför

påtagligt om de därutöver nu belastades med en höjning av reklamskatten. Övervägande skäl talar mot den angivna bakgrunden mot en höjning av reklamskattesatsen eller sänkning av bottenavdraget för dagstidningar.

Vi vill emellertid å andra sidan inte heller föreslå att reklamskatten för dagstidningar tas bort utan att den samtidigt slopas för annan reklam. De konkurrenssnedvridande effekterna av en sådan ordning är uppenbar. I det nuvarande statsfinansiella läget ser vi det inte som troligt att reklamskatten — som inbringar närmare 1 miljard kr per år — kommer att kunna undvaras. Ett slopande av reklamskatten för dagstidningarna skulle dessutom främst gynna de stora tidningarna med höga annonsintäkter, medan de för mångfalden angelägna andratidningamas ekonomiska situation endast marginellt skulle förbättras.

Mot den angivna bakgrunden föreslår vi inte någon förändring av reklam- skattesats eller grundavdrag.

Vi vill emellertid föreslå en ändring i de regler som gäller återbetalning av reklamskatt. Som Riksskatteverket framhållit i skrivelsen till regeringen i mars 1992 skulle administrativa fördelar vinnas om det infördes en rätt till avdrag från skatten på den omsättning som nu är återbetalningsgrundande. Ett ytterligare skäl för att rationalisera det onödigt tungrodda systemet på detta sätt är att de skattskyldiga ofta ansett den gällande rundgången med pengar som både kostsam och krånglig. Vi föreslår mot denna bakgrund att de ak- tuella beloppen får dras av när reklamskatten redovisas.

När det gäller beskattningen av tidningsdistribuerad direktreklam gör vi följande bedömning.

I fråga om dagstidningarnas skatt för direktreklam gäller dels en skatt om 11 procent som reklamtrycksak eller annonsblad, dels också en skatt som an- nons med 4 procent — visserligen med 12 miljoner kr återbetalningsgrundande — där distributionskostnaden utgör beskattningsunderlag. För direktreklam som inte delas ut av dagstidningarna är reklamskatten endast 11 procent på tryckerikostnaden.

Enligt vår mening är det inte rimligt att dagstidningarna på detta sätt tvingas betala en dubbel reklamskatt. Likformighetsskäl talar för att direktre— klamen endast beskattas som annan direktreklam. Vi föreslår ändringar i re- klamskattelagen för att uppnå en sådan likformig beskattning.

13. Direkt stöd till dagspressen

13.1. Driftsstödet

Vårt förslag: Driftsstödet bör begränsas i viss utsträckning. Sär- regleringar för vissa tidningar bör tas bort. Stödet bör inte reduceras därför att ett tidningsföretag redovisar vinster.

Driftsstödet beräknas för år 1994 ha uppgått till ca 413 miljoner kr. Det är i huvudsak tre tidningsgrupper som får del av driftsstödet. Den grupp som får den största andelen av stödet är de storstadstidningar, som når färre än 40 procent av hushållen på utgivningsorten. Det är fråga om fyra tidningar, nämligen Svenska Dagbladet, Arbetet, Arbetet Väst och Skånska Dagbladet, som tillsammans får drygt 40 procent av driftsstödet. En något mindre del eller ca 35 procent har lämnats till gruppen lågtäckningstidningar i landsorten. Dessa består av 19 tidningar. Den tredje gruppen består av ett 50-tal endags- tidningar som tillsammans får något mindre än 20 procent av stödet.

Som vi tidigare framhållit anser vi att det fortfarande finns avgörande skäl för att verka för en mångfald inom dagspressen genom ett direkt pressstöd. Vissa begränsningar av stödet till dagspressen bör genomföras med hänsyn till det statsfinansiella läget.

13.1.1. Driftsstödet till vissa fådagarstidningar

En fådagarstidning kan med nuvarande regler inte erhålla presstöd om dess täckningsgrad överstiger 25 procent. Med täckningsgrad avses tidningens procentuella spridning bland hushållen på utgivningsorten. 1972 års pressut- redning ansåg att det fanns skäl för att lägga täckningstalsgränsen för fåda- garstidningar lägre än för flerdagarstidningar eftersom de kritiska gränserna i ekonomiskt hänseende ligger lägre. Förklaringarna till detta sades vara den lokala spridningen, karaktären av komplementtidning, lägre annonspriser och avsaknaden av reella alternativ för annonsörerna. Marknadsförutsättningarna skiljde sig således enligt utredningen på ett sådant sätt att det var berättigat med en förhållandevis låg täckningstalsgräns.

På mindre orter kan dock den nuvarande täckningstalsgränsen på 25 pro- cent innebära att tidningarna inte samtidigt når upp till en abonnerad upplaga på 2 000 exemplar. Vi är emellertid inte beredda att föreslå en förändring av 179

dessa gränser. Vi gör nämligen samma bedömning som 1972 års utredning att stödet särskilt bör riktas till rikstäckande och regionala tidningar. Vi ser det inte som möjligt för staten att ta på sig den ekonomiska börda det skulle inne- bära att stödja tidningar på en rad små orter, där det saknas rimliga förutsätt- ningar för tidningarna att kunna klara sig på egen hand. Mångfalden inom dagspressen främjas i stället mer effektivt om stödet koncentreras till riks- täckande och regionala tidningar. Till saken hör också att det bör finnas en tydlig gräns mot annonsbladen.

Frågan om hur två endagstidningar med mycket nära produktionstekniskt och administrativt samarbete skall betraktas från presstödssynpunkt har utretts av Bo Hammar på uppdrag av Presstödsnämnden. Utredningen har av regeringen överlämnats till oss. De två angivna endagstidningarnas samarbete är mycket utvecklat. Det gäller gemensam administration, lokal, teknisk utrustning, annonsackvisition och marknadsföring. Dessutom utgår rabatt på abonnemangspriset till den som abonnerar på båda tidningarna. Genom att uppfylla kraven på eget namn och mer än 55 procent eget material har de båda tidningarna år 1994 var för sig fått ca 1,5 miljoner kr eller tillhopa ca 3 mil- joner kr i driftsstöd. Hade det i stället varit fråga om en tvådagarstidning skulle den bara fått det förstnämnda beloppet.

Den fråga som inställer sig är om ett sådant arrangemang skall ses som ett sätt att anpassa sig till stödsystemet och som därför bör motverkas. Vi anser i likhet med tidigare pressutredningar att det är angeläget med samverkan mellan tidningar i syfte att rationalisera tidningsverksamhet på andra områden än det rent redaktionella. Av det skälet och med hänsyn till de gränsdrag- ningssvårigheter som annars skulle uppstå anser vi att det inte bör införas regler som förhindrar att det lämnas driftsstöd till sådana tidningar.

Inte heller anser vi att det bör införas en ny och högre stödnivå för två- dagarstidningar för att förhindra att en tidning delas upp på två enbart i syfte att erhålla dubbelt driftsstöd. Det är nämligen tveksamt om en sådan nivå skulle kunna komma till användning annat än möjligtvis i något enstaka fall. Skulle det senare visa sig att finns en tydlig tendens till tidningsuppdelningar i syfte att erhålla mer presstöd ställer sig saken annorlunda. I ett sådant läge skulle det kunna finnas skäl att höja det stöd som betalas till tvådagars— tidningar med omkring 50 procent för att minska incitamentet att av presstödsskäl dela upp en tidning i två.

13.1.2 Vissa konkurrenseffekter

En fråga som gäller vissa effekter av driftsstödet i konkurrenshänseende har på Presstödsnämndens uppdrag utretts av Bo Hammar. Två promemorior har överlämnats till oss. Promemorioma tar upp frågan om reglering av prissätt- ningen på annonser och abonnemang för tidningar som uppbär driftsstöd. Bo Hammars bedömning är att annonspriser inte bör regleras i presstödsförord-

ningen. Vi delar denna bedömning. Enligt vår mening innebär de bestämmel- ser som finns om att abonnemangspriset för en flerdagarstidning inte får vara uppenbart lägre än vad som i allmänhet tillämpas ett tillräckligt skydd mot snedvridning av konkurrensen. Ytterligare detaljregler skulle enligt vår me- ning medföra ett alltför begränsat handlingsutrymme.

13.1.3. Reduktion av driftsstöd för vissa vinstgivande tidningar

I våra direktiv hänvisas till en rapport av Lennart Eriksson om reduktion av driftsstöd i vissa fall. Rapporten har upprättats på Presstödsnämndens upp- drag mot bakgrund av Dagstidningskommitténs förslag om att Presstöds- nämnden skulle ges möjlighet att dra in eller reducera ett driftsstöd till tid- ningsföretag som uppvisat särskilt goda resultat eller beslutat om vinstutdel- ning till aktieägarna. Sedan riksdagen avslagit detta förslag, som lagts fram i propositionen 1989/90:78 om reformerat presstöd, gav regeringen Presstöds- nämnden i uppdrag att bl.a. bedöma behovet av sådana reduktionsregler. Lennart Erikssons förslag innebär i korthet att driftsstödet skall kunna avvecklas under en tvåårsperiod om resultatet exkl. driftsstöd för en tidnings- koncern överstiger hälften av driftsstödet. När det gäller vinstutdelning inne- bär förslaget att rätten till driftsstöd bortfaller för tidningsföretaget eller för samtliga företag i en tidningskoncern om ett företag resp. moderbolaget beslutar om vinstutdelning över en viss nivå — det belopp som överstiger halva diskontot multiplicerat med eget kapital.

Förslaget har i remissbehandlingen mötts av tveksamhet. Presstödsnämn- den har själv — i oktober 1992 — pekat på att det endast skulle beröra en tid- ning. Denna tidning har för övrigt härefter gått samman med en annan tidning under ett annat namn. Konkurrensverket och Statskontoret har avstyrkt för- slaget. De skäl som därvid åberopats är'bl.a. att några nämnvärda besparings- effekter inte kunnat redovisas, att det är olämpligt att särbehandla företag efter deras lönsamhet samt att det är tveksamt om det kan vara en myndighetsupp— gift att kontrollera tidningarnas interna koncemförhållanden och ekonomi. En rad remissinstanser var dock mer positiva, bl.a. Riksrevisionsverket och Tidningsutgivareföreningen.

Vi anser att de skäl som framförts av Konkurrensverket och Statskontoret väger tungt. Enligt vår mening bör presstödet ha en generell utformning och särregleringar undvikas. Det ter sig inte heller önskvärt att införa regler som motverkar vinster för företagen. Till detta kommer att den föreslagna regle- ringen ter sig komplicerad och svårtillämpad. Mot denna bakgrund är vi inte beredda att förorda att förslaget genomförs.

13.1.4. Begränsat driftsstöd

Enligt 2 kap. 7 & presstödsförordningen kan begränsat driftsstöd lämnas för en dagstidning vars utgivningsort är Gotlands, Borgholms, Mörbylånga eller Laholms kommun, om tidningen uppfyller samtliga förutsättningar för all— mänt driftsstöd utom den om högsta täckningsgrad. Begränsat driftsstöd kan vidare enligt 2 kap. 8 & lämnas för en dagstidning vars utgivningsort är Haparanda, Kalix, Överkalix eller Övertorneå kommun, även om tidningen har för hög täckningsgrad, om tidningen har ett redaktionellt innehåll som till minst 25 procent är skrivet på finska.

Dagstidningskommittén behandlade frågan om begränsat driftsstöd i be- tänkandet Reformerat presstöd (SOU 1988:48). Det stod klart för kommittén att man även i fortsättningen i några utpräglade undantagsfall borde kunna medge ett begränsat driftsstöd till tidningar vars täckningsgrad överstiger det generella gränsvärdet. Det gällde endast ett litet antal tidningar i vissa gles- bygdsområden, där var och en fyller en särskild funktion för den presspoli- tiska mångfalden, och detta inom ramen för en lokal marknadsstruktur som kunde anses extraordinär. Typiskt sett rörde det sig i dessa undantagsfall om utgivningsområden med sådana geografiska eller befolkningsmässiga för- hållanden att den till en viss procentandel beräknade hushållstäckningen inte gav ett advekvat uttryck för vederbörande tidnings faktiska konkurrenssitua- tion. Även ett relativt högt täckningstal motsvarar i dessa fall endast en tämli- gen liten upplaga mätt i absoluta tal.

Dagstidningskommittén hade inhämtat att en betydande rubbning av den ekonomiska situationen för tidningarna på Gotland skulle kunna inträffa om det löpande statliga stödet upphörde för dem båda. Med tanke på de särskilda marknadsförutsättningarna inom den geografiskt avgränsade, glesbefolkade regionen tedde det sig enligt kommittén inte heller helt tilltalande med en ord- ning enligt vilken endast den ena av de befintliga tidningarna skulle bli berät- tigad till driftsstöd. Mot den bakgrunden fick det anses rimligt att nyhetstid- ningar utgivna på Gotland tillförsäkrades särskilda villkor när det gäller möj- ligheterna att erhålla statligt driftsstöd.

Kommittén ansåg vidare att förutsättningama för tidningsutgivning på Öland i långa stycken kunde jämställas med motsvarande på Gotland och att därför samma förrnånsställning borde kunna tillkomma tidningar utgivna där. En ytterligare parallell kunde enligt kommitténs uppfattning dras med mark— nadsstrukturen och övriga relevanta förhållanden i sydligaste Hallands län. Tidningar i Laholmsområdet borde sålunda, efter Presstödsnämndens när- mare bedömning, i princip också kunna komma i fråga för ett schablonmäs- sigt bestämt, begränsat driftsstöd oavsett täckningsgrad.

Motiven för Haparandabladets produktionsbidrag trots förhållandevis hög hushållstäckning var främst att tidningen till en icke obetydlig del var skriven på finska och därmed fyllde en funktion för den finskspråkiga minoriteten i Tornedalen samtidigt som den ingick i det svenskspråkiga tidningskollektivet.

Av geografiska och demografiska skäl liknande dem som var aktuella för Gotlands del borde även i fortsättningen en tidning i Tornedalen, som till vä- sentlig men icke övervägande del var skriven på finska, kunna erhålla drifts— stöd även om täckningstalet översteg den generella kvalifikationsgränsen.

Enligt vår bedömning väger de skäl som Dagstidningskommittén anförde år 1988 fortfarande tungt även med beaktande av den försämrade statsfinan- siella situationen. Vi föreslår därför att de särskilda regleringarna för de ak- tuella områdena kvarstår oförändrade.

13.1.5 Driftsstöd i särskilda fall

Enligt 2 kap. 9 & presstödsförordningen kan driftsstöd i särskilt fall lämnas för en tidning som inte i huvudsak distribueras i Sverige om tidningen i hu- vudsak distribueras till svenskspråkiga personer utomlands och om tidningen behöver stödet för att fortsätta utgivningen.

Enligt 2 kap. 11 & presstödsförordningen skall en tidning på andra språk än svenska i fråga om rätt till driftsstöd likställas med dagstidning bl.a. om tidningen vänder sig till språkliga minoriteter i Sverige.

Den förstnämnda bestämmelsen gäller för Sverige-Nytt som första halvåret 1994 hade en upplaga på 3 100 exemplar. Presstödet motsvarade 12 procent av kostnaderna år 1993. Bestämmelsen infördes i slutet av 1970-talet sedan Presstödsnämnden framhållit att det måste vara av stort värde att svenskar som kortare eller längre tid bor och arbetar utomlands ges möjlighet att genom sakligt korrekt koncentrerad information av det slag Sverige—Nytt innehöll hålla sig underrättade om vad sker i Sverige. Därigenom hade de också enligt nänmden lättare att acklimatisera sig när de återvände till hemlandet.

Sedan dess har det emellertid skett en utveckling som ger utlandssvenskar nya möjligheter att hålla sig åt jour med vad som sker i Sverige. Det finns möjligheter att prenumerera på endast söndagstidningar, och faxtidningar ger möjligheter till en förhållandevis billig distribution. Dessutom kan de elektro- niska tidningar som kommit fram på senare tid fylla en viktig funktion i detta sammanhang. Vi ser därför inte att ett stöd till tidningar till utlandssvenskar är en angelägen prioritering. Enligt vår mening bör detta stöd således avvecklas.

När det gäller stödet till tidningar på andra språk än svenska är det tre tid- ningar som är berörda. Dessa tidningar är fådagarstidningarna Eesti Päevaleth, Liberacion och Ruotsin Suomalainen.

Eesti Päevaleth är en estnisk-språkig tvådagarstidning som det första halvåret 1994 hade en upplaga på 2 600 exemplar och en presstödsandel 1993 på 40 procent av kostnaderna. Läsekretsen består huvudsakligen av ester som kom till Sverige vid krigsslutet. Efter tillkomsten av fri press i Estland finns det i dag knappast några läsare i Estland men däremot en hel del i övriga Norden, USA och Kanada. Bo Hammar har i en rapport som utarbetats på

uppdrag av Presstödsnämnden och som överlämnats till oss angett att tid- ningens överlevnadsmöjligheter på sikt är något tveksarmna.

Liberacion hade första halvåret 1994 en upplaga på 2 200 exemplar. Press- stödet motsvarade 34 procent av kostnaderna. Tyngdpunkten i läsekretsen be- står av latinamerikaner i Sverige, främst chilenare och uruguayaner. 18 pro- cent sägs vara svenskar. Ruotsin Suomalainen är en finskspråkig endagstid- ning som det första halvåret 1994 hade en upplaga på 2 800 exemplar och presstödet motsvarade 39 procent av kostnaderna år 1993. Tidningen har en- ligt Bo Hammars rapport sin starkaste bas bland de finska invandrare som kom till Sverige under 1960- och 1970-talen, och är många gånger den enda tidning de läser.

Som vi tidigare sagt bör presstödet ges mesta möjliga generell verkan och särregleringar av speciella skäl bör undvikas. De i och för sig angelägna skäl för ett driftsstöd som finns i särskilda mer enstaka fall som de nu aktuella måste enligt vår mening lösas utanför presspolitikens ramar. Vi anser således att denna form av driftsstöd bör avvecklas.

13.1.6. Driftsstödets nivå

Under en följd av år har driftsstödets reala värde minskat. En fortsatt urholk- ning av driftsstödet kommer att leda till negativa effekter för de stödberätti- gade tidningarna. Med hänsyn till det statsfinansiella läget vill vi dock inte fö- reslå att driftsstödet omedelbart räknas upp.

13.1.7. Driftsstödet och TS upplagebestämmelser

En förutsättning för att en tidning skall erhålla driftsstöd är att upplagan i hu- vudsak resp. till övervägande del är abonnerad. Upplagans storlek avgör också storleken av stödet. Tidningsstatistik AB (TS) utför upplagemätning- arna. Fr.o.m. den 1 januari 1995 gäller nya regler för hur TS-upplagan skall mätas. Presstödsnämnden utgår emellertid fortfarande från äldre regler, och TS lämnar uppgifter enligt de gamla reglerna för detta ändamål. TS nya upp- gifter om upplagestorlek används i övriga sammanhang bl.a. av tidningarna själva i deras marknadsföring.

I presstödsförordningen anges att med upplaga avses en tidnings medel- nettoupplaga och att med totalupplaga avses en tidnings totala distribuerade upplaga med avdrag för lösnummerreturer och fasta arbetsexemplar. Det anges vidare att totalupplagan skall vara i huvudsak eller till övervägande del abonnerad. Det bör enligt vår mening också i fortsättningen ankomma på Presstödsnämnden att avgöra hur reglerna om upplagestorlek närmare bör tillämpas. Det kan därvid förutsättas att nämnden snarast möjligt sedan till- räckliga erfarenheter vunnits av effekterna av de nya TS—reglema tar ställning

till hur de påverkar tillämpningen av presstödsbestämmelserna och även till om reglerna behöver ändras.

13.2. Ett stöd för kompetensutveckling

Vårt förslag: Utvecklingsstödet bör inte finnas kvar i sin nuvarande form. I stället bör det kunna utgå ett stöd för kompetensutveckling i syfte att vidmakthålla de rationaliseringsvinster som uppnåtts bl.a. genom tidigare utvecklingsstöd.

För närvarande finns inte några medel avsatta för utvecklingsstöd. I presstödsförordningen finns dock sedan år 1990 bestämmelser om utveck- lingsstöd i form av stöd till förpressinvesteringar, stöd till samverkan vid ge- mensamma investeringar i tryckerianläggningar, stöd till samverkan genom legotryck samt stöd till övriga investeringar. Under de två första åren avsattes 35,8 miljoner kr till det aktuella anslaget och för budgetåret 1992/93 sänktes det till 7,8 miljoner kr under hänvisning till det statsfinansiella läget (1991/92zKU27).

Enligt vår mening är det mot bakgrund av det statsfinansiella läget fortfa- rande inte motiverat att särskilt prioritera utvecklingsstödet. Det kan inte heller bortses från att mycket av det rationaliseringsbehov som fanns när stödfor- men infördes har fyllts av det utvecklingsstöd som redan utgått. Utvecklings- stödet har såvitt framgår av den utredning av Lennart Hast som överlämnats till oss haft klart positiva effekter. Vi anser att de uppnådda rationaliserings- vinsterna bör ges bästa möjliga förutsättningar att vidmakthållas genom ett visst begränsat utvecklingsstöd i speciella fall. Vi avser då ett stöd för kompe- tensutveckling inom de företagsekonomiska och informationstekniska om- rådena. Det belopp som enligt vår mening bör avsättas för detta ändamål behöver inte vara särskilt högt. Vi anser att 3 miljoner kr per år kan vara en rimlig nivå. Stödet behöver inte heller finnas mer än några år och bör därför enligt vår mening tidsbestämmas. Det bör kunna betalas till dagstidningar med driftsstöd och till tidningar som befinner sig i marknadsmässigt eller konkurrensmässigt underläge om tidningen under de senaste fem åren avse— värt rationaliserat sin verksamhet. Stödet bör kunna användas till extern fortbildning eller vidareutbildning och till utbildning genom konsulter. Högst hälften av kostnaderna bör ersättas av stödet och bidraget bör maximeras till 5 000 kr per år och utbildad anställd.

13.3. Distributionsstödet

Vårt förslag: Distributionsstödet bör finnas kvar oförändrat. Det fyller en viktig funktion som en sammanhållande faktori samdistribu- tionssystemet. Presstödsnämnden bör också i fortsättningen ta ställning till om det finns särskilda skäl att låta en tidning verka som underentre- prenör till distributionsföretag samt verka för att likaprisprincipen upp- rätthålls.

För 1994 betalades distributionsstöd ut med nästan 73 miljoner kr. Detta motsvarar drygt 15 procent av de direkta presstödsmedel staten ställde till för- fogande år 1994. Stödformen infördes år 1969, samtidigt med Pressens låne- fond. När produktionsstödet infördes år 1971 uppgick samdistributionsrabat— ten till nästan 20 procent av det direkta presstödet om man bortser från ansla- get till Pressens lånefond. Samdistributionsrabattens andel av det totala direk- ta presstödet sjönk till 13 procent innan den höjdes i samband med reforme— ringen av presstödet 1990. För närvarande motsvarar distributionsstödet om- kring 6 procent av de faktiska distributionskostnaderna. År 1970 uppgick stö- det till omkring 8 procent av distributionskostnaderna. Anslutningen till sam— distributionen tog dock fart först 1972 då stödbeloppen nästan dubblerades.

1972 års pressutredning underströk att effekterna av samdistributions- rabatten varit synnerligen tillfredsställande. Skulle stimulansen tas bort fanns det risk att samarbetet löstes upp och att principen med lika prissättning skulle upphöra. Också den senaste utredningen på presstödsområdet — Dags- tidningskommittén — ansåg att samdistributionsrabatten måste betraktas som en synnerligen viktig komponent i det samlade systemet för statligt stöd till dagspressen. Stödformen hade alltsedan dess tillkomst 20 år tidigare haft en sådan konstruktion och tillämpning att man kunnat avläsa direkt positiva ef- fekter, och detta på flera plan. Dess grundläggande betydelse låg enligt Dagstidningskommittén i att det stimulerat till införandet över hela landet av organiserad samordnad utbärning av alla inom ett visst område spridda, abonnerade dagstidningar. Härigenom hade distributionen kunnat neutralise— ras som konkurrensmedel tidningarna emellan och medborgarnas tidningsval i större utsträckning kunnat företas med utgångspunkt från enskilda tid- ningars framtoning och redaktionella innehåll. Kommittén betonade också att systemet uppfattats som funktionellt och i hög grad värt att slå vakt om och att det från såväl presspolitisk som samhällsekonomisk synpunkt tedde sig angeläget att de gynnsamma effekterna blev bestående i fortsättningen.

Bo Präntare har år 1993 i översikten Samdistributionen — framgångsrik men krishotad understrukit betydelsen av samdistribution. Han har framhållit att samdistributionssystemet varit framgångsrikt både från företagsekono-

miska och samhällsekonomiska utgångspunkter och att det haft avgörande betydelse för överspridning av dagstidningar.

Vi delar denna positiva bedömning av samdistributionen och distributions- stödets betydelse. Distributionsstödet har i hög grad bidragit till att det ut- vecklats en infrastruktur, som enligt vår mening är oundgänglig för mångfal- den inom dagspressen. Vi ser det som mycket angeläget att distributionen inte används som ett konkurrensmedel utan att det i stället är tidningens redaktio- nella innehåll som får avgöra valet av tidning. Utan ett statligt distributions- stöd finns det påtagliga risker för att distributionen kommer att tjäna som ett konkurrensmedel bland andra. Den dominerande tidningen på en ort skulle i en sådan situation kunna utestänga andra tidningar eller ta ut orimliga priser för distributionen. En sådan utveckling skulle kunna leda till att de andra tid- ningarna får oöverkomligt höga distributionskostnader och att den för den yttre mångfalden angelägna överspridningen skulle riskera att försvinna. En- ligt Bo Präntares översikt svarar storstadstidningarna för den största över- spridningen volymrnässigt. Vi ser denna överspridning som angelägen för mångfalden inom dagspressen. Storstadstidningarna har en central roll i den allmänna debatten också ute i landet. För mångfalden och konkurrensen och läsarnas valfrihet är dessutom överspridningen av landsortstidningar av stor betydelse.

Vår bedömning är således att distributionsstödet fyller en mycket viktig funktion för mångfalden och den allmänna debatten, och att det finns en på- taglig risk för att mångfalden skulle minska om distributionsstödet försvann. Det är i och för sig möjligt att tidningar på sina håll skulle kunna finna en väg att samdistribueras även utan distributionsstöd. Ett avskaffande av distribu— tionsstödet för dock med sig så påtagliga risker för mångfalden att vi inte kan bortse från det. Vi anser således att distributionsstödet inte kan undvaras som en sammanhållande faktor i samdistributionssystemet. Till saken hör också att en god infrastruktur är något som ter sig naturligt för statligt stöd också i an- dra sammanhang. När det gäller den fria åsiktsbildningen framstår ett stöd som främjar en god infrastruktur som särskilt angeläget.

Vi anser således att övervägande skäl klart talar för att stödformen bör be- hållas. Mot bakgrund av det statsfinansiella läget har vi emellertid inte sett det som möjligt att föreslå en höjning av stödbeloppen.

Vi har övervägt vissa förändringar av regelsystemet för att komma till rätta med problem som finns i fråga om underentreprenörssystemet och likapris- sättningen.

Underentreprenörssystemet innebär att ett distributionsföretag använder sig av tidningsföretag som underentreprenörer. Presstödsnämnden får lämna medgivande till ett sådant underentreprenörskap om det finns särskilda skäl och om övriga tidningsföretag som deltar i den aktuella samdistributionen godtar att underentreprenör anlitas. En annan förutsättning är att övriga be-

rörda tidningsföretag genom Presstödsnämnden skall kunna få del av de uppgifter som behövs för att bedöma kostnader och kostnadsfördelning.

Sarndistributionsföretagen kan där det finns underentreprenörer bli reduce- rade till att endast vara förrnedlingsorgan för distributionsstödet. Mot under- entreprenörssystemet har framförts att distributionsföretagen kan försvagas och förlora den kapacitet och kompetens som är nödvändig för en effektiv konkurrens. Ett annat skäl som anförts mot underentreprenörssystemet är att det för med sig en risk för att underentreprenörema drar sig ur stödsystemet och avbryter samdistributionen eller erbjuder samdistribution endast till högre priser.

Regelsystemet ger i dag Presstödsnämnden möjlighet att vägra underentre- prenörskap. För att godkänna en underentreprenör behövs förutom andra samdistribuerade tidningars godkännande att det finns särskilda skäl. Om Presstödsnämnden inte kan se några särskilda fördelar med ett underentrepre— nörskap kan nämnden alltså förhindra det. Enligt vår mening borde denna möjlighet kunna utgöra ett tillräckligt skydd mot sådana oönskade effekter som nämnts ovan. Det finns visserligen en påtaglig risk att de dominerande ortstidningama kan välja att helt ställa sig utanför stödsystemet för att konkur- rera ut de mindre tidningarna. Många gånger skulle dock en nedläggning av en konkurrerande tidning inte vara till fördel för den dominerande tidningen. Distributionskostnadema på orten skulle då i huvudsak behöva bäras endast av den kvarvarande ortstidningen, och den ökade distributionskostnaden skulle inte kompenseras av höjda upplageintäkter. På många håll skulle en monopolställning på orten inte innebära ökade annonsintäkter för den redan tidigare dominerande tidningen.

På andra håll kan den dominerande ortstidningen ha större fördelar av att konkurrera ut en andratidning. Det gäller i de områden där tidningarna har en hushållstäckning som inte skiljer sig väsentligt åt. I sådana områden kan nämligen annonsörerna föredra att i stället för att annonsera i båda tidningarna välja direktreklamannonsering. Om en av de aktuella tidningarna konkurrera- des ut talar mycket för att den högre hushållstäckningsgraden för den kvarva— rande tidningen skulle locka annonsörerna att i ökad utsträckning välja att an- nonsera i tidningen i stället för att använda sig av direktreklam.

Det kan även finnas andra än konkurrensmässiga skäl för en tidning att lämna stödsystemet. Tidningen kan ha ett intresse av att kunna använda sina distributionskanaler också till distribution av annat material, t.ex. försändelser som i dag distribueras av Posten.

Om den dominerande ortstidningen skulle välja att ställa sig utanför sam- distributionssystemet torde detta visserligen medföra ökade distributionskost- nader även för den egna tidningen men för övriga tidningar skulle kostna— derna öka mycket mer.

Frågan är då om det är en framkomlig väg att det stödbelopp som skulle frigöras om ett tidningsföretag ställde sig utanför samdistributionen ställdes

till de kvarvarande tidningarnas förfogande i någon form. En sådan möjlighet har Bo Präntare pekat på i sin ovannämnda översikt. Distributionsstödet sva- rar emellertid för en så liten del av de totala distributionskostnaderna att det belopp som skulle komma att tillföras de andra tidningarna skulle sakna avgö- rande betydelse. En sådan ordning skulle dessutom strida mot de krav på ge- nerella lösningar hittills ställts på denna stödform.

Enligt vår bedömning har samdistributionssystemet fortfarande sådana för- delar för tidningarna att de till övervägande del kommer att välja att stanna kvar i systemet även om det inte kan uteslutas att vissa tidningar kommer att ställa sig utanför.

Samdistributionssystemet spelar, som tidigare understrukits, en viktig roll för medborgarnas tillgång till hushållsdistribuerade dagstidningar. Om syste- met rivs upp inom något eller några distributionsområden kommer detta att vara till stor nackdel för möjligheten att välja tidning. Om detta skulle bli fallet är det angeläget att staten vidtar ytterligare åtgärder för att säkerställa en hus— hållsdistribution på lika villkor.

Likaprisprincipen är angelägen för att distributionssystemet skall kunna vara konkurrensneutralt. Principen kommer till uttryck genom bestämmelser— na i 4 kap. 5 5 första stycket 2. presstödsförordningen. Där stadgas att distri— butionsföretaget skall tillämpa en prissättning som innebär att storleken av de enskilda tidningarnas abonnerade upplaga inom distributionssystemet inte inverkar på distributionsavgiften. Om det blir väsentliga kostnadsskillnader på grund av tidningarnas olika vikt får dock prissättningen anpassas till det.

Trots detta tillämpas en. prisdifferentiering som bygger på upplagestorlek av distributionsföretaget Tidningsbärarna i Skåne, som ägs av de skånska tidningsföretagen utom Arbetet. Detta distributionsföretag använder sig av ett administrativt pålägg som innebär att man för tio skilda regioner utser den största tidningen till lokaltidning, som debiteras ett lägre administrativt pålägg än övriga tidningar. Dessa pålägg varierar kraftigt. Tidningsbärarna har pla- nerat ett nytt system, där administrationspålägget slopas. I stället bygger det nya systemet på en viktfaktor med ett Vikttillägg som inkl. sociala avgifter varierar mellan 3,2 öre och 16,1 öre per exemplar. Lokaltidningen avses inte debiteras något Vikttillägg. I det nya systemet ligger att det skall finnas 66 prisområden. I distributionsavgiften ingår påslag som skall utgöra distribu- tionsföretagets vinst. En del av vinsten avses fördelas mellan delägarna i rela- tion till upplagan och inte i relation till insatskapitalet. Bo Präntare har i sin rapport konstaterat att inte heller det planerade systemet kommer att överens— stämma med andan i presstödsförordningen. Genom att slopa administra- tionspålägget ökar visserligen anpassningen till regelsystemet, men lokaltid— ningens undantag från Vikttillägg stämmer enligt Bo Präntare inte med andan i förordningen. Dessutom är prisdifferentieringen efter vikt alltför schablon- mässig för att stämma med regelsystemet.

Enligt vår mening bör båda dessa problemområden kunna hanteras av Presstödsnämnden. Det förhållandet att det enligt nuvarande regler behövs särskilda skäl för att Presstödsnämnden skall godkänna ett underentreprenör- skap gör enligt den bedömning vi tidigare redovisat att det finns en viss ga- ranti för att det inte blir till nackdel för övriga tidningar. Också likaprissätt- ningsfrågan bör enligt vår mening kunna hanteras av Presstödsnämnden. Vi vill dock understryka att författningsföreskrifter självfallet bör följas.

Presstödsnämnden har vidare i en skrivelse till Pressutredningen -94 den 5 december 1994 pekat på andra svårigheter när det gäller tillämpningen av presstödsförordningen. Det gäller beräkningen av likapriset — om lokala transporter skall ingå i beräkningen —, starttiderna för gemensam distribution, distributionsföretagens vinstfördelning och distributionsornrådenas indelning. Enligt vår mening gäller svårigheterna frågor med en sådan detaljeringsgrad, att de bäst lämpar sig för en hantering på myndighetsnivå, t.ex. i form av myndighetsföreskrifter. Vi vill emellertid understryka att vi ser det som ange- läget att samdistributionssystemet och distributionsstödet upplevs som rättvist samtidigt som en viss flexibilitet självfallet är nödvändig.

14. Presstödsnämnden

Vårt förslag: Presstödsnämnden bör fortfarande administrera det stat- liga presstödet. Vi föreslår ingen annan ändring av nämndens verksam- het än att möjligheterna att meddela myndighetsföreskrifter förstärks.

Det statliga presstödet administreras av Presstödsnärrmden som består av högst tio ledamöter — för närvarande nio — med ett parlamentariskt inslag. En av ledamöterna är ordförande och två är vice ordförande. Nämnden fullgör kansligöromålen åt Taltidningsnämnden. Presstödsnärrmden har ett kansli på fyra personer under ledning av en kanslichef som utses av regeringen efter anmälan av ordföranden. De övriga tjänsterna tillsätts av nämnden.

Budgetåret 1994/95 anvisades Presstödsnämnden och Taltidningsnämnden ett ramanslag på 5,2 miljoner kr. En del av de disponibla medlen användes för inköp av konsulttjänster och projektanställningar medan det varit en ambi- tion att hålla antalet fasta tjänster nere.

Presstödsnämndens uppgifter består i att pröva ansökningar om presstöd och i övrigt tillämpa bestämmelserna i presstödsförordningen samt i att till- handahålla uppgifter om dagstidningarnas spridning i enlighet med kungörel- seförordningen (1977z827). Den senare uppgiften fullgörs genom att nämn- den årligen ger ut en Dagstidningsförteckning, där ortspressens spridning och annonspris i län och kommuner redovisas.

Nämnden skall bl.a. följa och analysera den ekonomiska utvecklingen för olika tidningsgrupper och övriga väsentliga förändringar inom dagspressen. Uppgiften har ansetts nödvändig för att statsmakterna kontinuerligt skall kunna bedöma behovet av statliga åtgärder inom området. I motiven har också betonats vikten av att regelbundet tillföra den mediepolitiska debatten ett allmänt tillgängligt ekonomiskt referensmaterial. Nämnden skall vidare till regeringen rapportera om utfallet av de presstödjande åtgärderna och om förändringar i tidningsägandet. Nämnden sammanställer årligen en rapport över dagspressens ekonomi samt redovisar uppgifter om dagspressens eko- nomi i sin anslagsframställning till regeringen.

Presstödsförordningen föreskriver att Presstödsnämnden får meddela de föreskrifter som behövs för verkställigheten av förordningen. Nämnden har den 7 juni 1990 beslutat föreskrifter för tillämpning av reglerna. Dessa före- skrifter gäller mätningen av eget redaktionellt material, krav på försäkran från tidningsföretagens sida i fråga om andelen och spaltmeter redaktionellt mate- rial, upplagemätningar samt lägsta abonnemangspris.

I presstödsförordningen läggs en rad uppgifter på Presstödsnämnden inom ramen för uppgiften att pröva ansökningar om direkt presstöd. Bl.a. kan Presstödsnämnden bestämma att täckningsgraden skall beräknas på ett sär— skilt sätt i vissa fall, nämligen när det är uppenbart att utgivningsorten inte är tidningens egentliga spridningsområde. Vidare får nämnden vägra eller sätta ned driftsstöd till en flerdagarstidning om det är uppenbart att en täcknings- grad på högst 40 procent ger en missvisande bild av tidningens konkurrens- förmåga på annonsmarknaden. Nämnden kan också hålla inne en del av driftsstödet om det finns anledning att anta att en tidning kommer att upphöra under året. När det gäller distributionsstödet får nämnden medge att en under- entreprenör anlitas.

Enligt vår mening borde nämndens möjligheter att meddela generella före- skrifter utnyttjas mer. För närvarande redovisas i anslagsframställningen som föreskrifter, bortsett från arbetsordningen, endast de föreskrifter som medde- lades 1990 och som i dag förefaller i viss mån inaktuella. Förteckningen täcker uppenbarligen inte alla generella föreskrifter som nämnden meddelat. Det finns också en del ställningstaganden av praxisbildande karaktär som nänmden gjort i enskilda fall och som med fördel borde kunna utformas som generella föreskrifter. De generella föreskrifter som behövs borde samman- föras och kungöras. Detta skulle underlätta för tidningsföretagen att få vet- skap om vad som gäller för stödet och även minska behovet av rådgivning från nämndens sida. Det skulle också kunna bidra till att undanröja oenighet bland stödberättigade tidningsföretag kring tillämpningen av regelsystemet. Inte minst skulle det kunna tillgodose ett allmänt intresse av information om vad som gäller för presstödet. Enligt vår mening är det — med hänsyn till före— skriftemas förhållandevis ringa omfattning — lämpligt att dessa kungörs i en redan befintlig författningssamling. För Taltidningsnämndens del gäller enligt författningssarnlingsförordningen att föreskrifterna kungörs i Kulturrådets författningssamling, och vi föreslår att samma ordning skall gälla för Presstödsnämndens föreskrifter.

Vi föreslår således att Presstödsnämnden bemyndigas att liksom i dag meddela de ytterligare föreskrifter som behövs, och att en uppgift om att Presstödsnämndens föreskrifter kungörs i Kulturrådets författningssamling tas in i författningssamlingsförordningens bilaga.

15. Konsekvensanalyser m.m.

15.1. Prövning av det offentliga åtagandet

Regeringen meddelade den 24 mars direktiv till samtliga kommittéer och sär- skilda utredare att pröva offentliga åtaganden (dir. 1994z23). Skälen för di- rektiven är den ekonomiska utvecklingen med det stora underskottet i de of- fentliga finanserna. Direktiven motiveras också av den förändrade styrningen av den offentliga verksamheten.

Utgångspunkten för en analys skall vara en antagen situation utan ett of- fentligt åtagande. Vi har redovisat bedömningen att mångfalden inom mass- medierna uppenbart skulle minska utan stödinsatser från statens sida. Utan någon form av statligt ekonomiskt stöd skulle många tidningar tvingas till nedläggning. Det gäller i första hand andratidningarna och endagstidningar. Även övriga tidningar skulle få svårt att klara sig i konkurrensen med radio/TV, tidskrifter och annonsblad.

Vi anser att målet för en statlig presspolitik är att fördjupa och förstärka demokratin i Sverige. Ett uteblivet stöd skulle föra med sig en koncentration av tidningar och innebära påtagligt färre röster i opinionsbildningen. Nack- delarna med ett stöd är självfallet att kostnaderna för både det direkta och det indirekta stödet uppgår till ca 2,5 miljarder kr. Det finns också en risk för att gamla strukturer inte utvecklas.

Utan ett stöd skulle statens finanser förbättras. Nya företagsstrukturer skulle kanske utvecklas och vissa tidningar skulle kunna anpassa sig till de förändrade förutsättningama genom nya utgivningsformer eller en annan pe- riodicitet. Nackdelarna med ett uteblivet stöd skulle emellertid vara klart större. Koncentrationen på tidningsmarknaden skulle begränsa den fria åsiktsbildningen på ett mycket påtagligt sätt. Det finns en risk för att endast ett fåtal röster skulle kunna göra sig hörda och för att belysningen av händelser och skeenden skulle bli ensidig.

Vi har vägt kostnaderna för det offentliga åtagandet mot vikten av den fria åsiktsbildningen i den demokratiska processen och har funnit att ett ekono- miskt stöd inte kan undvaras utan alltför negativa konsekvenser. Ett ekono- miskt stöd till dagstidningarna är enligt vår mening ett oundgängligt medel när det gäller att värna om mångfald och fri åsiktsbildning.

Vi har vid avvägningen med hänsyn till det statsfinansiella läget dock kommit fram till att dagspressen bör kunna klara en viss minskning av sub- ventionerna utan att konsekvenserna blir för negativa. Vi föreslår därför att det införs en låg mervärdesskatt för dagstidningar och att de kategorier som i dag är berättigade till direkt presstöd i någon mån begränsas. Vi har visserli-

gen funnit att en mervärdesskatt på 12 procent är den lägsta som är tänkbar med hänsyn till EG:s temporära regler och de nuvarande tre skattesatserna i Sverige. Vi anser dock att en sådan skattesats är för hög.

När det gäller effekterna av presstödet har vi redovisat att stödet medfört att strukturerna från början av 1970-talet kvarstår i huvudsak oförändrade och att en rad endagstidningar tillkommit under de senaste decennierna. Genom presstödet bröts den koncentrationsprocess som tidigare pågick. Sverige har i en internationell jämförelse fortfarande ett stort antal dagstidningar i förhål— lande till befolkningsstorleken, även om bl.a. Norge och Finland kan uppvisa en ännu större mångfald.

I följande avsnitt redovisas konsekvenserna av neddragningar av statens subventioner till dagspressen.

15.1.1. Kostnadseffekter för dagspressen

I tabell 15.1 redovisas resultat, intäkter och kostnader för olika tidningsgrup- per vid en mervärdesskattehöjning. En mervärdesskattesats på 6 procent ger en kostnadsökning på 375 miljoner kr för dagspressen totalt och en skattesats på 12 procent ökar kostnaderna med 750 miljoner kr. Landsortstidningar utan presstöd är — bortsett från kvällspressen — den grupp som rymmer en mervär- desskatt inom resultatet.

Tabell 15.] Resultat och kostnader för skattehöjningar i mkr

Netto- Intäkter Kostnader Moms Moms resultat 1993* l993** 6 % 12 % 1993 Tidningar 1—2 nr/vecka 1,4 124 181 3 6 med allmänt driftsstöd*** Tidningar 3-6 nr/vecka 8 733 878 18 37 med allmänt driftsstöd Landsortstidningar utan 537 6 131 5 498 133 266 allmänt driftsstöd Storstadstidningar med -82 1 117 1 374 29 58 allmänt driftsstöd Storstadstidningar utan -28 3 283 3 202 67 134 allmänt driftsstöd**** Kvällstidningar 223 2 858 2 592 125 249 Summa 659 14 246 13 725 375 750 * exkl. presstöd ** inkl. distributionsstöd *** tidningar som ej räknas som allmän nyhetstidning i skattehänseende har räknats bort, samt ett antal tidningar för vilka uppgifter om intäkter, kostnader eller resultat saknas **** exkl. Dagens Industri Källa: Dagspressens ekonomi 1993. Presstödsnämnden (för en tidning Tidningsutgivarnas Ekonomi 93) samt egna beräkningar

15.1.2. Intäktseffekter för dagspressen

I tabell 15.2 förutsätts att tidningarna höjer upplageprisema med hela mervär- desskatten utöver inflationen. Detta medför ett visst bortfall på intäkterna ef- tersom upplagorna då minskar. Vi har valt att utgå från en priselasticitet på -0,2 utom för kvällstidningarna och storstadstidningarna, där priselasticiteten antagits vara -0,4 (se avsnitt 2.2.2). Vi har utgått från beräkningarna av upplageintäkteri tabell 3.2.

Tabell 15.2 Intäktsförändring i mkr

Intäktsminskning Intäktsminskning vid prishöjning 6 % vid prishöjning 12 % Tidningar 3-6 nr/vecka 3,7 7,4 med allmänt driftsstöd Landsortstidningar utan 27 53 allmänt driftsstöd Storstadstidningar med 12 23 allmänt driftsstöd Storstadstidningar utan 27 54 allmänt driftsstöd* Kvällstidningar 50 100 Summa 120 237

*

exkl. Dagens Industri

För dagspressen totalt skulle intäktsminskningen vara 120 mkr vid en mer- värdesskatt på 6 procent beräknat på 1993 års siffror. Lågfrekventa tidningar har uteslutits i sammanställningen eftersom beräkningen av priselasticiteten inte omfattar denna kategori.

Behovet att omedelbart kompensera sig med prishöjningar fullt ut för skattehöjningen skiljer sig mellan olika tidningar och tidningsgrupper beroen- de på deras ekonomiska situation. Tidningar med god ekonomi kan välja att höja priserna stegvis under några år. Bäst utgångsläge har därvid landsorts- tidningar utan driftsstöd. Som framgår av tabell 15.1 har övriga grupper så små marginaler att man sannolikt måste höja priserna direkt, dock med reser- vation för att en uppgång i annonskonjunkturen kan minska behovet. Framför allt har storstadsutgivna morgontidningar utan stöd haft en god annonsut- veckling. Lågtäckningstidningarnas ekonomiska läge och små marginaler ger behov av omedelbara prishöjningar.

15.1.3. Effekter för tidningar på konkurrensorter

Det kan vara naturligt att anta att ett införande av mervärdesskatt medför ökade upplagepriser. Tidningsföretagen kan dock välja en annan strategi. De kan välja mellan att antingen höja upplageprisema eller annonspriserna eller acceptera en lägre vinstnivå under en övergångsperiod.

Tabell [5.3 Ekonomiskt resultat 1993 och ejfekter av förändrad moms för tidningsföretag på konkurrensorter i mkr

Tidningar på Nettores. Intäkter Kostnader Moms Moms konkurrensorter 1993 6 % 12 % Nerikes Allehanda 16,4 291 253 5,0 9,9 Orebro-Kuriren*(921 126-931231) -0,6 34 51 0,8 1,6 Norrköpings Tidningar** 45,9 255 211 4,7 9,3 Folkbladet(921204-931231) 0,1 33 44 0,8 1,5 Östgöta Correspondenten 13,7 217 193 5 ,0 9,9 Ostgöten(921204-931231) -1,4 13 20 0,3 0,6 Sundsvalls Tidning*** —1,4 137 122 3,0 5,9 Dagbladet 0 Nya Norrland 2,0 90 100 2,3 4,6 Nya Wermlands-Tidningen 58,7 195 139 4,2 8,4 Värmlands Folkblad 0,3 81 89 1,6 3,2 Barometem 12,9 150 138 3,7 7,5 Ostra Småland inkl. Nyheterna —1,0 57 75 1,6 3,2 Västerbottens-Kuriren 5 ,9 156 136 3,3 6,6 Västerbottens Folkblad 3,6 69 83 1,3 2,5 (920401 -93083 1)

Falu-Kuriren**** 5,5 174 174 4,9 9,7 Dala-Demokraten 4,3 75 8 1 2,2 4,5 Blekinge Läns Tidning —4,2 116 118 2,4 4,8 Sydöstran 1,9 65 74 1,8 3,6 Eskilstuna—Kuriren 3,8 121 104 2,5 5,0 Folket(921201—931231) -1,0 34 48 0,8 1,6 Gefle Dagblad*** 15,7 1 12 95 2,4 4,9 Arbetarbladet 7,2 90 94 2,6 5, 1 Gotlands Tidningar 0,6 36 36 0,8 1,7 Gotlands Allehanda -0,1 33 34 0,8 1,6 Norrbottens-Kuriren -0,8 101 101 2,7 5,4 Norrländska Socialdemokraten 4,8 1 13 106 3,6 7,3 Östersunds-Posten 0,5 84 84 2,2 4,3 Länstidningen*** 4,5 84 76 1,8 3,6 Skaraborgs Läns Allehanda 4,7 69 63 1.4 2,9 Skövdc Nyheter*** -5,7 29 35 0,6 1,3 Dagens Nyheter -54,9 1 61 l 1 677 34,8 69,6 Svenska Dagbladet —104,0 733 889 19,6 39,1 Sydsvenska Dagbladet 23,9 549 529 9,2 18,5 Arbetet inkl. Arbetet Väst 4.5 252 326 7,3 14,7 Skånska Dagbladet 18,0 132 159 1,9 3,8 Expressen 133,3 1 265 1 128 53,6 107,2 Aftonbladet 82,5 1 076 966 51,6 [03,1

Anm: Intäkterna är redovisade exkl. presstöd. * inkl. Karlskoga—Kuriren ** inkl. Västerviks—Tidningen *** momskostnaden schablonberäknad **** inkl. Borlänge Tidning, Mora Tidning, Södra Dalarnes Tidning och Ludvika Tidn.

Källa: Presstödsnämnden samt egna beräkningar

Konkurrensorten Göteborg är inte med i tabellen, eftersom Arbetet Västs ekonomiska situation inte kunnat särskiljas. Tabellen visar att flera högtäck— ningstidningar på landsorten inte behöver kompensera sig fullt ut för skatte—

höjningar samma år utan kan välja en gradvis höjning av priserna. Det är en trolig utveckling eftersom priserna måste höjas också för att täcka övriga kostnadsökningar. För medel— och högfrekventa morgontidningar kräver en full kompensation av mervärdesskatt en höjning av priserna på både upplaga och annonser med 4—5 procent. För kvällstidningarna kräver mervärdes— skatten en total prishöjning med 9 procent. Till detta kan läggas 4 procent för den allmänna kostnadsutvecklingen på grund av ökade pappers- och löne- kostnader.

Ett antal högtäckningstidningar på konkurrensortema kan avstå från så stora prishöjningar och i stället välja en gradvis anpassning av priserna. Lågtäckningstidningarna kan knappast höja priserna över högtäckningstid- ningarnas nivåer, och med små eller obefintliga vinstmarginaler kan detta medföra klara svårigheter.

De lågfrekventa tidningarna befinner sig inte i någon konkurrenssituation. De regionala endagstidningarna i denna grupp har som regel abonnemangs- priser omkring 250 kr för helårsabonnemang vilket skulle medföra en pris- höjning på ca 15 kr vid en mervärdesskatt på 6 procent, och 30 kr vid 12 pro- cent, om hela mervärdesskatten läggs på upplagepriset. De riksspridda tid- ningarna har i allmänhet högre priser.

15.1.4. Effekter på hushållstäckningen

En annan fråga är om en mervärdesskattehöjning påverkar hushållstäckningen för vissa tidningar utan driftsstöd så att deras upplaga sjunker under 40-procentgränsen, och tidhingar därmed berättigar till driftsstöd. Tabell 15.4 visar nedgången i hushållstäckning för de tidningar som i dag har en hushållstäckning mellan 40 och 50 procent vid en priselasticitet på -0,2 för landsortstidningar och -0,4 för storstadstidningar — alltså en något högre elasticitet än den som beräknades år 1993 för Utredningen om vissa mervärdeskattefrågor (se avsnitt 2.2.2).

Tabell [5.4 Minskad hushållstäckning vid en moms på 6 resp. 12 procent

Upplaga Minskning Ny täcknings- Nuv. på utgivn. vid moms grad vid moms täcknings- Tidningar utan driftsstöd orten 6 % 12% 6 % 12% grad Gotlands Allehanda 11 100 133 266 44 44 (45) Gotlands Tidningar 12 300 148 295 49 49 (50) Laholms Tidning 4 300 52 103 44 44 (45) Länstidningen Södertälje 17 500 210 420 48 48 (49) Länstidningen Ostersund 13 300 160 319 46 46 (47) Norra Halland 9 700 116 233 42 42 (43) Skaraborgs Läns Allehanda 9 700 1 16 233 43 43 (44) Skövde Nyheter 8 600 103 206 38 38 (39) Dagens Nyheter 156 300 3 751 7 502 42 41 (43) Sydsvenska Dagbladet 54 000 1 296 2 592 43 42 (44)

Tabellen ger vid handen att att ingen tidning på grund av en införd mervär- desskatt skulle komma under en hushållstäckning på 40 procent. Flera tid- ningar närrnar sig dock denna gräns.

15 .2 Jämställdhetspolitiska konsekvenser

I enlighet med generella direktiv från november 1994 (dir. 1994:124) skall våra förslag innehålla en redovisning av hur förslagen kan förväntas påverka — direkt eller indirekt — kvinnors resp. mäns villkor och därmed förutsätt- ningama för jämställdhet mellan könen. Enligt vår bedömning är statens stöd till dagspressen neutralt från jämställdhetssynpunkt. Studier har visat att kvinnor och män i ungefär samma utsträckning läser morgontidningar. Ett annan sida av jämställdhetsfrågan är jämställdheten inom branschen. Vi har noterat att det inom branschen finns en tydlig dominans av män i de centrala positionerna.

Vi anser inte att stödet bör inriktas så att jämställdheten främjas särskilt. Vår strävan har i stället varit att stödet utformas utan andra hänsynstaganden än behovet av en yttre mångfald inom dagspressen. En annan inriktning skulle kunna inge en oro för att statens stöd kan påverka innehållet i tid-

ningarna.

15.3. Regionalpolitiska konsekvenser

I enlighet med generella direktiv den 9 april 1992 (dir. 1992:50) bör våra för- slag innehålla en redovisning av de regionalpolitiska konsekvenserna. Våra förslag bygger på behovet av en yttre mångfald inom dagspressen. Detta gäl- ler särskilt mångfalden på den regionala nivån. Våra förslag innebär i huvud- sak inte någon förändring av strukturen på tidningsmarknaden. Några tid- ningar som i dag uppbär direkt stöd kommer dock att ställas utanför stödsys— temet. Den mervärdesskattehöjning vi föreslår kan innebära vissa svårigheter för regionala tidningar.

16. Specialmotivering

16.1. Förslaget till lag om presstöd

Det har visat sig föreligga ett behov av samordning när det gäller presstöd och mervärdesskattesats för dagstidningar. Den nuvarande tillämpningen, som innebär att driftsstödsberättigade dagstidningar ibland inte ansetts som dags- tidningar i mervärdesskattehänseende, är inte tillfredsställande. För att kunna knyta mervärdesskattelagens dagstidningsbegrepp närmare till presstödet måste föreskrifter om presstöd meddelas i lag. Ett annat skäl för en lagregle- ring är de inslag av myndighetsutövning som kan ligga i distributionsföreta- gens förmedling av distributionsstöd. Eftersom många av presstödsförord- ningens föreskrifter är riksdagsbundna i dag innebär en lagreglering inte nå- gon påtaglig förändring när det gäller beredning och beslut om författningen.

1 kap. 1 5 Denna paragraf motsvarar i huvudsak bestämmelserna i 1 & presstödsförord- ningen (1990:524).

2 % Denna paragraf motsvarar delvis 3 & presstödsförordningen. I stället för ut— vecklingsstöd skall under en begränsad tid lämnas ett stöd för kompetensut- veckling.

3 & Övervägandena i fråga om dagstidningsbegreppet har redovisats i kapitel 1 1. Det är angeläget att dagstidningsbegreppet tolkas snävt så att tidningar som närmast skall ses som veckotidskrifter inte kan omfattas av presstödet. För att kunna erhålla presstöd måste tidningen ha ett icke-segmenterat innehåll och inriktas mot en vid läsekrets utan förbehåll för grupptillhörighet eller motsva- rande begränsning. Gränsen mot s.k. organisationstidskrifter måste hållas särskilt klar när det gäller andra tidningar än de som har anknytning till poli— tiska partier. De föreslagna bestämmelserna utesluter s.k. elektroniska tid- ningar och faxtidningar från presstöd. Det innebär också att i beräkningarna av upplagestorlek och abonnemang skall inte ingå sådana utgåvor.

4 % I denna paragraf finns de bestämmelser om fömtsättningarna för presstöd, vilka i den nuvarande presstödsförordningen redovisas i samband med defi- nitionen av dagspressbegreppet i 1 kap. 6 &. I den föreslagna paragrafens punkt 4 har emellertid kravet på eget redaktionellt material sänkts från mer än 55 procent till minst 51 procent.

5—6 åå Paragrafernas bestämmelser innehåller de definitioner av begreppen utgiv- ningsort och täckningstal som i dag finns i 1 kap. 6 & presstödsförordningen.

2 kap. 1 %

2 kap. 1 %

Denna paragraf motsvarar 2 kap. 1 & presstödsförordningen.

2 % Denna paragraf motsvarar i huvudsak 2 kap. 2 & första stycket presstödsför- ordningen. Bidragssatsen har dock reducerats till jämnt tusental. Andra och tredje styckena innehåller de definitioner av begreppen storstadstidning och veckovolym som finns i 1 kap. 6 & presstödsförordningen.

3 & Paragrafen motsvarar 2 kap. 2 & andra stycket presstödsförordningen. Bidragssatsens belopp har reducerats till närmast lägre tusental kr.

4 & Paragrafen behandlar driftsstödet till 1—2-dagarstidningar som inte är riks— täckande. De föreslagna kraven för att få stöd motsvarar kriterierna i nuva- rande 2 kap. 3 & presstödsförordningen. Stödbeloppet motsvarar beloppet enligt 2 kap. 6 & presstödsförordningen avrundat till närmast lägre tusental kr. I stället för att direkt ange Presstödsnämnden har föreskrivits att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer fastställer ett lägsta abonnemangspris. Sista stycket motsvarar den definition av annonsandel som finns i 1 kap. 6 & presstödsförordningen.

5 & Denna paragraf gäller riksspridda endagstidningar och motsvarar i dessa delar innehållet i 2 kap. 3, 4 och 6 åå presstödsförordningen. Beloppen är avrun- dade till närmast lägre jämna tusental kr. Förteckning över blockregioner fö- reslås fastställas av regeringen i förordning.

6 % Paragrafen gäller riksspridda tvådagarstidningar och motsvarar 2 kap. 3, 5 och 6 åå presstödsförordningen i dessa delar. Beloppen har avrundats till närmast lägre jämna tusental kr.

7å Denna paragraf motsvarar 2 kap. 7 och 8 55 presstödsförordningen.

8 % Enligt denna paragraf skall driftsstödet betalas ut månadsvis i förskott i stället för som nu i huvudsak en gång om året. Ändringen i fråga om utbetalnings- tillfällen är medtagen med hänsyn till ett riksdagsbeslut den 22 mars 1995. Den tid en dagstidning måste komma ut innan driftsstöd lämnas föreslås bli förlängd från tre till sex månader.

9 & Paragrafen gäller det förhållandet att tidningens situation förändrats så att tid- ningen inte längre berättigar till driftsstöd. Det kan gälla om täckningsgraden överskridit 25- resp. 40-procentgränsen eller om periodiciteten ändrats. Paragrafen motsvarar 2 kap. 15 & presstödsförordningen och innebär att dagstidningarna har rätt till ett reducerat stöd under de närmaste två åren.

3 kap. 1 & Paragrafen motsvarar 4 kap. 1 & presstödsförordningen.

25

Paragrafen motsvarar 4 kap. 8 & presstödsförordningen.

$&

Paragrafen motsvarar 4 kap. 4 & presstödsförordningen.

4 & Paragrafen motsvarar delvis 4 kap. 5 5 första stycket 2 och 4 kap. 7 & presstödsförordningen. Vissa villkor för förmedlingen av distributionsstöd har intagits i den föreslagna nya presstödsförordningen.

55

Paragrafen motsvarar i huvudsak 4 kap. 6 & presstödsförordningen.

65 Paragrafen motsvarar 4 kap. 2 5 andra stycket presstödsförordningen.

7 & Paragrafen motsvarar 4 kap. 3 & presstödsförordningen.

4 kap. 1 & Denna paragraf gäller den nya stödformen för kompetensutveckling. Stödformen avses vara tidsbegränsad under en femårsperiod och har som syfte att bidra till att vidmakthålla effekterna av rationaliseringsåtgärder som vidtagits. Stödet skall bara kunna lämnas till tidningar som har driftsstöd eller befinner sig i ett marknadsmässigt och konkurrensmässigt underläge och avse utbildning inom företagsekonomi och informationsteknik.

2 & Stödet skall årligen kunna täcka hälften av en utbildningskostnad på 10 000 kr per person och räcka till en utbildningsinsats för sex personer på en 1—2- dagarstidning, 28 personer på 3—7-dagarstidning och till 40 personer på en storstadstidning.

3 & Stödet bör bara betalas ut i efterskott för att antalet deltagande i utbildningen skall kunna bedömas rätt.

5 kap. 1 5 Denna paragraf motsvarar 5 kap. 2 & presstödsförordningen.

2 5 Denna paragraf motsvarar delvis 4 kap. 9 & presstödsförordningen. Återbetal- ningsskyldigheten har dock utsträckts till att gälla alla former av direkt presstöd.

3—5 åå Paragraferna motsvarar 5 kap. 3—5 55 presstödsförordningen.

Övergångsbestämmelser

De tidningar som genom de nya reglerna utesluts från presstöd bör komma i åtnjutande av ett stöd som successivt avtrappas under en femårsperiod. Det sista året eller år 2000 lämnas en femtedel av det stödet. De tidningar som

detta kan bli aktuellt för är i första hand de tidningar som uppburit driftsstöd enligt 2 kap. 9 och 11 åå presstödsförordningen.

16.2. Förslaget till ändring i mervärdesskattelagen (1994:200)

3 kap.

12 5 För att en tidning som av Presstödsnämnden betraktats som dagstidning skall kunna få del av den för dagstidningar fördelaktiga mervärdesskattesatsen fö- reslås en bestämmelse som innebär att om Presstödsnämnden beviljat presstöd blir detta avgörande för skattemyndigheternas bedömning.

För att utesluta elektroniska utgåvor av en tidning och faxtidningar från den för dagstidningar förmånliga mervärdesskattesatsen innehåller bestäm- melserna en regel om att publikationen i fråga skall vara av papper.

16.3. Förslaget till ändring i lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam

16 och 18 55 Förslaget i dessa delar innebär följdändringar till ändringarna i 24 &.

24 & De föreslagna bestämmelserna innebär att en skattskyldig inte behöver betala in ett skattebelopp som med de nu gällande reglerna ändå skulle ha återbeta— lats.

Anvisningarna till 1 'g'

1. Ändringen innebär att reklamtrycksak som distribueras tillsammans med dagstidning bara skall beskattas som reklamtrycksak och inte dessutom som annons.

till 24 &

Förslaget i denna del är en följdändring.

. "ätuetiläc iH mattare-t. ' . ; "liillbrl'aoté fn.-it £ .gtlrb

antaget [t'-rl Eöl

Siw ..,-f.». .. r " ' "' ( 19:11”. I. i" 'å'?!" få:, "le, ,,, ll. . '_,,,,;| ' bä. , gå,-"',, ,'l.,+ ,,,, 'r"'."""" , ._-. 31.33 ". ' ,hjj""""' * "'"';-'i'.», .. r'. ,,ll, '&'. "'i' _

, '.' 'i'-' !” 3231-74 saint—u, !"F !. .'ttr. .' 'å'" " Älgjakt-Mil -.. ':'—it;; nu: 1515 "ul finru' " ,i'l' "tt law qwfäéjgu'fmå'h'ä I")".1 ??un' ,,,.

: .!"

' "”gå? $'"" ”'"-'D ',Tfi'ål -.-ui knarr. ' ”Wheel 415: MW r » "RP,,

;. , Taj-Wå'hä "hämta.?” _

.. 1 ..,,tr' ( ,. mig.”-urna äwp '#', Emil)!” 5,5—'#'!”1 "'I.- , ' ,,

jan-""' |"',',',,,,'I ., .it-'

WQWF'JJQCJH ' " t..-Ai '%MQT' Ti”)! " ”13.?” .H.":

. eikä d'») '*1 ». ,Wäl t'. t.: sin... ,.t."=g;.1.'r::"1

Jil-" -- ? ft.—$ himmel—.. |... .men .net-iw -' au "Nu 5— *! m... jams.—532313.- ,,—, . -,.

”'.-" . r' ',; ". ...m. 't'f-J'It'f'å'b .'. - MME-:. 3- .. _ . 'lt' .."-.: r' ' . L - , ' . emma inermis. elof-' .m'v, '.-' '.i' .- 3- .. ',... "1. .. '- _ år??? -,"."-' .. . 2. ! mr . .. M.,-?..” är 55" ..

%....ufm' " " :..

gsm-t' '%';? 7,18 Tji-dun u ”vill"-'un': iii-$'% Qij," MfE-Wi Minna.-.,... ||

' .Elwlw rit; l'_:' -- 3:11, i .; .u

".le". i'l'ul',,._,, " _ ; &: 'lil

Lil';£

"'.1 p..

ä'i'il. fish. & .US'FI'. .)...vb'm'i

r r

Reservationer och särskilda yttranden

Reservationer

1 av ledamöterna Hans Fredrik Dahl, Georg Danell, Lotta Edholm, My Persson och Lena Wennberg

Från avsnitt 10.5 "En statlig presspolitik" sidan 166

Dagspressen i Sverige intar en särställning i vårt demokratiska liv. Den tillgo— doser den enskilda medborgarens behov av information och debatt, samtidigt som den förmedlar politiska och lokala opinioner i samhället i stort. Den age— rar som en självständig granskare med individuella synpunkter, samtidigt som den förser hela den snabbt växande mediefloran i landet med informatio- ner och idéer, utan vilka det i dag knappt kan tänkas någon kommunikation svenskar emellan. Dagspressen är, så som framgår av expertrapporten "Dagspressen i 1990-talets medielandskap", en oumbärlig institution.

Situationen för dagspressen i Sverige som bransch är förhållandevis stabil. Lågkonjunkturen som rått sedan slutet av 1980—talet har inte drabbat pressen hårdare än någon annan näringsgren. De upplagefluktuationer som förekom- mer tyder mera på en förändring av läsvanoma än ett sviktande läsarunderlag för pressen som helhet. Konkurrensen från de avmonopoliserade etermedier— na ser tills vidare ut att inte påtagligt förändra denna situation. Även i den nya mångfalden i det svenska medielandskapet spelar pressen än så länge en nyckelroll.

Men det behövs en positiv särbehandling. En statlig presspolitik behövs för att tidningarnas ställning skall säkras i framtiden. En sådan statlig press- politik bör ta sin utgångspunkt i pressens ekonomiska förutsättningar. Vi an— ser att en stimulans till pressen skall vara enbart generellt utformad. Därför bör det statliga presstödet, så som det har fungerat under de 25 senaste åren, nu läggas om. För denna förändring av presspolitiken finns framför allt två skäl:

— För det första måste stödet utformas så att de för framtiden väsentliga intressena att främja konkurrens och mångfald tillgodoses. Detta kräver andra verktyg än den interna omfördelning som hittills varit målet för presspoliti- ken. Det är tidningsutgivarna, branschen själv, som måste visa vägen. Endast genom att vidareutveckla tidningsprodukten, förnya dess form och innehåll och anpassa den till de krav som marknaden ställer, kan utgivarna hävda den tryckta dagspressen och säkra dess ställning som samhällets ledande debatt- och opinionsmedium. För att detta skall kunna åstadkommas, måste stödet kanaliseras mer till branschen än till den enskilda hotade tidningen.

— För det andra anser vi det nödvändigt att presstödet får sådana former att det är rimligt ur statsfinansiell synpunkt. Även detta stöd bör därför ifrågasät-

tas och bli föremål för besparingar. De selektiva, direkta stödformer som hit- tills har tillämpats har skapat ett oerhört komplicerat regelverk. Detta har upp- muntrat anpassning av produktionen inom den stödberättigade pressen och försvårat en rimlig kontroll. Dessutom har det bildats politiska koalitioner till stöd- och regelsystemets försvar. Inte mer än i några enstaka fall har det visat sig möjligt att uppnå majoritet för någon form av reduktion av det direkta stödet — vilket i dagens statsfinansiella läge är särskilt anmärkningsvärt. Oför— mågan i detta hänseende är så mycket mer påfallande som andra organ och institutioner nu tar sin del av nedskämingama — det torde räcka med att påminna om de bantningar som t.ex. Sveriges Radio och Sveriges Television har ålagts.

Viktigast av de indirekta instrumenten är den generella befrielsen från mervärdesskatt som i dag är ett erkänt verktyg i en lång rad länder. Att behålla denna indirekta förmån stärker dagspressen som medium, säkrar konkurrens- rättvisan tidningarna emellan och stimulerar därigenom förnyelse och utveckling. Det material som pressutredningen fått sig förelagt visar att denna åtgärd motiverar den förlorade skatteintäkten på ca 1,6 miljarder kronor (be— räknat på en 25%-ig skattesats — vid en skattesats på 12 % ca 750 miljoner). Den bidrar till att vidmakthålla en livsduglig och utvecklingsbar dagspress, med de fördelar för demokratin som följer av detta.

Utredningens majoritet har vid behandlingen av momsfrågan tagit upp en diskussion om den framtida EU-politikens effekt på momsområdet. Vi nöjer oss med att konstatera att intill utgången av år 1996 har Sverige att utgå från att momsen är noll procent. Hur situationen blir fr.o.m. 1997 är det inte möj- ligt att uttala sig om i dag, men vi bör notera att samtliga EU—länder har noll- moms eller kraftigt reducerad moms på dagstidningar och att också det fram- tida momssystemet kan tänkas bli anpassat till detta faktum. Det är därför realistiskt att hävda att befrielse från mervärdesskatt bör förbli grundbulten i svensk presspolitik.

Tidskriftsutgivare har framfört att en del av de bilagor som utges av dags- tidningarna leder till en konkurrens på olika villkor i förhållande till veckotid— ningar och andra tidskrifter i och med att tidningsbilagorna är momsbefriade, medan de själva måste betala full skattesats. Argumentet förbigår emellertid det förhållandet att det här rör sig om huvud- respektive biprodukt. Ur tid- ningarnas synvinkel är bilagorna kompletterande produkter, som ger läsarna en extra service — för tidskriftsutgivarna däremot är de själva huvud- produkten. Skattebefrielsen är självfallet motiverad med hänsyn till att det är tidningen som är huvudprodukten.

Vid sidan av momsbefrielsen finns det ett analogt — men betydligt svagare — stöd i form av den lägre reklamskatt som debiteras dagspressen i förhållan- de till andra tryckta annonsmedier. Reklamskatten infördes för att finansiera det direkta presstödet. Flera skäl kan anföras för att avveckla den nu — främst naturligtvis den övergång till indirekt stöd som vi föreslår; men därnäst den

omständigheten att reklamskatten i sig själv kompliceras av så många osäkra gränsfall och kräver så stora omkostnader för att drivas in. Ytterligare ett skäl kan vara behovet av att åstadkomma en enhetlig behandling av tryckta och etersända medier. De kommersiella eterrnediema har i dag ingen reklamskatt; i stället debiteras en koncessionsavgift som för TV4s del även stiger pro— gressivt med reklamintäkterna. Konsekvenserna av detta är något som borde utredas. Emellertid ser vi i dagens finansiella läge det inte som vår uppgift att arbeta för ändringari en skatt som tillför statskassan en miljard kronor per år. Tills vidare föreslår vi därför att reklamskatten behålls med en lägre procent- sats för dagspressen än för andra tryckta reklammedier, i avvaktan på att en statsfinansiell förbättring möjliggör en avveckling av hela reklamskatten.

För de indirekta och generella stödsystem som vi föreslår skall bibehållas — momsbefrielse och reducerad reklamskatt — gäller att definitionen av be- greppet "dagspress" skall avgöra hur många tidningar som omfattas av syste- met. Mycket talar för en snävare gränsdragning än den som i dag tillämpas, särskilt med hänsyn till den vildvuxna flora av s.k. endagstidningar som har etablerats med hjälp av det direkta presstödet. När vi nu föreslår en avveck— ling av det direkta presstödet finns det dock inte tillräckliga skäl att också göra definitionen av dagspress snävare. En sådan snävare definition skulle riskera existensen för tidningar som först förlorar presstöd genom våra föreslagna besparingar och sedan momsbefrielsen. Vi avstår därför från att ändra dags— pressbegreppet och utgår från att de tidningar som i dag definieras som dags- press av skattemyndighetema skall omfattas av de indirekta stödformer som vi vill bibehålla.

När det däremot gäller det direkta presstödet (driftsstöd, distributionsstöd och utvecklingsstöd) som i skiftande former har praktiserats under de senaste 25 åren har tiden kommit för en fullständig omprövning. Detta gäller särskilt driftsstödet, som uppgår till drygt 400 miljoner kronor om året med syfte att upprätthålla den lokala konkurrensen.

Endast på ett fåtal utgivningsorter ( 15 av 74 st) har de selektiva insatserna lett till att en tvåtidningsstruktur har kunnat upprätthållas. Även med be- tydande nytillskott av statliga pengar skulle det bli omöjligt att uppnå lokal tidningsstruktur i hela landet. Förklaringen är att det utgivningsmönster som är etablerat i Sverige och som ger flertalet medborgare en daglig, lokal morgontidning inte följer produktionsstödets syften. Det stora flertalet utgivningsorter har endast en lokal morgontidning. Det lokala morgon- tidningsmonopolet, baserat på marknadens möjligheter att generera resurser från läsare och annonsörer, har helt enkelt blivit den normala tidningsformen:

Antalet utgivningsorter är 72 i landet. På 1 av dessa finns 4 tidningar (Stockholm) På 1 av dessa finns 3 tidningar (Malmö) På 13 av dessa finns 2 tidningar På 57 av dessa finns 1 tidning

Även om man utifrån målsättningen om yttre mångfald skulle kunna önska flera lokala tidningar så är det alltså ett faktum att den nu fullbordade marknadskoncentrationen på de flesta orter har utmynnat i en dagstidning. I gengäld har denna enda tidning i de allra flesta fall vunnit i inre mångfald. Den innehållsmässiga pluralismen i den normala svenska regionaltidningen är i dag så omfattande att den även som allenarådande tidning uppfyller de demokratiska förväntningar som vi ställer på pressen som helhet. Utred— ningens underlag visar inte heller något annat. Därtill kommer det generella utbudet av rikstäckande tidningar och andra medieprodukter som varje enskild regional och lokal mediemiljö i landet har — och som blir en växande realitet i medielandskapet Sverige.

Det finns dock en punkt där den lokala monopoltidningen inte kan motsva- ra förväntningarna. Den politiska profileringen blir svagare med den nuvaran- de strukturen än under gångna tiders mångfald av partitidningar. Den svenska pressen har ju historiskt sett vuxit fram som en partipress, vars mönster ännu kan återfinnas som ett rudiment i tidningens politiska geografi. Men under— sökningar visar att för den enskilda läsaren är den inre mångfalden, innehålls- pluralismen i den tidning han eller hon prenumererar på, viktigare än den ex- terna profilen. Även journalistiskt sett har partihänsynen i väsentlig grad för— svagats under de senaste decennierna. Och i den konkurrenssituation som pressen i dag befinner sig i — gentemot audivisuella och databurna medie— system som visst kan ha bestämda intressepolitiska vinklingar men som sak- nar en bas i politiska partier — kommer processen med tidningarnas lösgöran— de från partistrukturen med största sannolikhet att fortsätta.

Man kan invända att pressens frigörelse från partierna inte utan vidare är en önskvärd process. Man kan vilja bromsa den, genom att t.ex. säkra en utgivning av partipolitiskt alternativa tidningar på orter där en sådan två- tidningsstruktur anses särskilt betydelsefull. I så fall bör emellertid denna form av presstöd enligt vår mening överföras till statsbudgetens titel för parti- stöd. Först när den uttryckligen budgeteras med hänsyn till sitt syfte och dis— poneras av de politiska partierna, kan ett selektivt driftsstöd målinriktas och utvärderas med avseende på uppnådd effekt.

För pressen som helhet — och i synnerhet tidningsbranschens förmåga till förnyelse och överlevnad i det framtida medielandskapet — betyder det direk- ta, selektiva stödet allt mindre. Presstödet ger en konkurrenssnedvridning som motverkar branschens förmåga till förnyelse och produktutveckling. Ut- redningen har heller inte fått sig förelagt något material som påvisar att stödet till en andratidning leder till faktisk och konkret produktförbättring på den lokala tidningsmarknaden. Upprätthållandet av en utgivning av flera tidningar på en och samma ort tycks endast i obetydlig grad främja tidningskvalitén.

Det finns skäl att understryka detta, då man teoretiskt skulle kunna tänka sig att statsunderstödda tidningar har gett de marknadsfinansierade tidningar- na en redaktionell konkurrens som befordrat den generella kvalitén, på sam-

ma sätt som upprätthållandet av public service-radio och television höjer stan- darden i etermedierna genom den konkurrens som den bjuder de kommersiel- la aktörerna. Dock synes detta inte gälla för dagspressen. Tidningarnas ut- veckling avgörs på marknaden, där konkurrensen kommer från rikstäckande lika mycket som från lokala medier. Enligt vår mening bör detta tala för att det direkta driftsstödet slopas genom en successiv avveckling under en femårs- period.

När det gäller distributionsstödet kan det sägas ha spelat ut sin roll. Det in- fördes på sin tid för att nå ett spridningsmål som i dagsläget, med den struk- tur som branschen själv har etablerat, i stort sett kan uppnås utan statligt stöd. Utredningen har inte sett något material som tyder på att fortsatt stöd är nödvändigt för att upprätthålla dagens distribution. Den enda del av stödet som kan diskuteras är den som syftar till att främja spridning av s.k. rikstid- ningar. Intresset här är att vidmakthålla en levande nationell information och debatt. Det är egentligen endast de s.k. rikstidningarna som har resurser att bevaka t.ex. utlandsnyheter med både djup och bredd. Men vi anser att vårt generellt inriktade stöd till dagspressen med noll-moms gör denna typ av små selektiva stöd obehövliga. Distributionsstödet som uppgår till 73 miljoner kronor avvecklas under en femårsperiod liksom de övriga stödformema.

Vårt förslag till ny statlig presspolitik kan sammanfattas enligt följande:

Presstödet läggs om från direkta och selektiva instrument till indirekta och generella sådana, så att

' Momsbefrielsen för dagspressen behålls. Skatten skall — som hittills — vara noll procent.

' Momsbefrielse tillämpas med stöd av den definition av begreppet dags- press som f.n. används av skattemyndighetema. ' Reklamskatten bibehålls på den nuvarande reducerade nivån på fyra procent, men skall avvecklas när det statsfinansiella läget så medger. ' Driftstödet som i dag uppgår till 410 miljoner kronor avvecklas successivt under en femårsperiod med 20 procents årlig reduktion. ' Distributionsstödet som i dag uppgår till 73 miljoner kronor avvecklas successivt under en femårsperiod. ' Utvecklingsstödet som i dag uppgår till 1 000 kronor avvecklas omedel- bart.

' Förslaget om ett nytt stöd för kompetensutveckling avvisas. ' Presstödsnämnden (5,1 miljoner) läggs ned under den femårsperiod som driftsstödet avvecklas.

2 av ordföranden Bengt K Å Johansson och ledamöterna Karl Erik Gustafsson och Lennart Weibull

Driftsstödet

Utredningens majoritet föreslår att driftsstödet till dagspressen blir kvar i det närmaste helt oförändrat. Vi har en annan mening. Driftsstödet bör vara kvar men minskas och samtidigt förändras i vissa avseenden.

De stora förändringar som skett och sker i massmedielandskapet lämnar inte tidningarna opåverkade. Det är för deras egen överlevnad viktigt att de planerar för att kunna verka i denna nya omgivning. Ett helt oförändrat regel- system riskerar därför att medverka till att färre tidningar klarar sig bra i denna nya mediesituation.

Härtill kommer, menar vi, att hittillsvarande praxis varit för generös när det gäller att ge nya tidningar driftsstöd. Gränsen mellan få- och flerdagars- tidningar bör göras skarpare. Nuvarande vida definition av dagstidningar bör behållas, men driftsstöd i nuvarande form bör utgå endast till flerdagars- tidningar.

Statsfinansiella skäl talar för en viss neddragning av stödnivån. I sane- ringen av statsfinanserna har ett riktmärke varit en minskning med elva procent under en period av tre och ett halvt år. Denna sparnivå anser vi vara rimlig att tillämpa även i fråga om driftsstödet.

Utvecklingsstöd till fådagarstidningar

Det nuvarande driftsstödet till fådagarstidningar har tjänat ut, men behovet av förnyelse inom denna del av pressen har inte minskat. Stödet till fådagarstid- ningar bör vara mera utvecklingsinriktat. .

Ändringen bör göras i två steg. Först reduceras driftsstödet med elva pro- cent. Efter två år ersätts det med ett utvecklingsstöd som kan erhållas i högst två år. Det kopplas till en utvecklingsplan och får uppgå till högst samma be— lopp som det reducerade driftsstödet.

Alla särbestämmelser för fådagarstidningar (Ölandsbladet, Haparanda— bladet, och Sverige-Nytt samt tre tidningar på främmande språk) ändras på motsvarande sätt. Driftsstödet reduceras direkt med elva procent och görs efter två år om till ett utvecklingsstöd som kan erhållas i högst två år.

Reducerat driftsstöd till flerdagarstidningar

Driftsstödet till flerdagarstidningar bör behållas men förändras på en rad

punkter.

Alla särbestämmelser tas bort (Gotlands och Laholms kommuner). Drifts— stödet till dessa reduceras med elva procent men upphör helt efter två år. Berörda tidningar kan, dvs. om de väljer fådagarsutgivning, komma i fråga för utvecklingsstöd.

Storstads- och landsortstidningar får f.n. driftsstöd enligt olika bidrags- satser och med olika maximibelopp. Vi föreslår att dessa kvarstår men att nivån sänks med 11 procent, liksom att maximinivån sänks med samma procentsats.

3 av ledamöterna Karl Erik Gustafsson och Lennart Weibull

Det indirekta stödet

Pressutredningen —94 har haft i uppgift att pröva statens ekonomiska engage— mang i dagspressen. Det statsfinansiella läget kräver att det indirekta stödet minskas. Att det finns behov av ett slags värnskatt också för dagspressen har blivit allt tydligare.

En minskning av det indirekta stödet bör emellertid så litet som möjligt påverka dagspressens spridning bland medborgarna. Nedskärningar i indirekt stöd bör inte heller leda till att det direkta stödet måste höjas. Åtgärden bör dessutom vara anpassad till dagspressens ekonomiska situation som den kommer att se ut under de närmaste åren.

Det mest framträdande i dagspressens aktuella ekonomiska situation är en ökande annonstillströmning. Samtidigt har det under de senaste åren observerats en viss försvagning av läsarrnarknaden. Detta är iakttagelser som bör vara vägledande vid utformningen av vämskatten.

Två vägar har stått öppna för pressutredningen, antingen att införa mervär- desskatt eller att höja reklamskatten för dagstidningar. Mervärdesskatten kan förefalla som den enklaste lösningen, särskilt om den begränsas till en procentsats på sex procent. Vi har dock ställt oss tveksamma till en sådan, främst av två skäl: för det första ser vi det som principiellt viktigt att dags- tidningsläsning inte beskattas, särskilt som det kan försvaga pressens bety- delsefulla roll som inforrnationsförmedlare och opinionsbildare i samhälls- frågor; för det andra ser vi det som troligt att en mervärdesskatt på dagspress kommer att bli tolv procent, en höjning som riskerar att förstärka den sociala snedfördelningen i dagstidningsspridningen som observerats i början av 1990-talet. Till detta kommer att en mervärdesskatt troligen kommer att bli av permanent karaktär.

Vår bedömning är att en tillfällig höjning av reklamskatten är att föredra när det gäller en värnskatt för dagspressen. En sådan kan också, så snart statsfinanserna så tillåter, helt avskaffas. Vi menar därför att en uppräkning av reklamskatten med fem procentenheter — det procenttal som gällt för vämskatten — är rimligt, dvs. en ökning från nuvarande fyra till nio procent. Detta medför att dagspressen fortfarande får en lägre skattesats än andra medier, något som är rimligt bl.a. mot bakgrunden av större svårigheter att ta ut skatten från de senare.

En vanlig invändning mot reklamskatten är att det inte utgår någon skatt på reklam i radio och television. Vi uppfattar att denna dock inte är helt relevant, eftersom det här närmast rör sig om en definitionsfråga; de avgifter som er- läggs för radio- och TV-koncessioner kan ses som ett slags reklamskatt. När det gäller TV baseras avgiften de facto på reklamintäkterna.

Vi avvisar således förslaget att införa en mervärdesskatt, men föreslår att reklamskatten höjs från fyra till nio procent, med bibehållande av nuvarande avdragsregler.

Distributionsstödet

I mitten av 1970-talet utredde Karl Erik Gustafssson på uppdrag av tredje pressutredningen presstödets konsekvenser för dagspressen. I studien fast— slogs att rationaliseringsmålet med samdistributionsstödet hade uppnåtts. Det konstaterades dessutom att distributionsföretagen hade börjat "pressa tillämp— ningsföreskrifterna" (SOU 1974:102). Gustafssons slutsats var att det var dags att avskaffa stödformen, särskilt som ett direkt stöd till andratidningarna hade införts; beslutet om ett samdistributionsstöd hade tagits i avvaktan på ett selektivt driftsstöd.

Utvecklingen sedan mitten av 1970-talet visar på att samdistributionsstödet har spelat ut sin ursprungliga roll. Stödet borde sedan länge ha avvecklats eller ersatts av någon annan stödform. De spänningar som finns inom branschen är ett uttryck för detta. Till detta kommer att nya distributionsfor- mer håller på att utvecklas, inte minst inom det elektroniska området. I denna situation riskerar stödet snarast att bli en konserverande kraft i medie- utvecklingen.

Mot denna bakgrund menar vi att systemet med en statsstödd samdistri— bution i princip bör avvecklas. Å andra sidan är det uppenbart att sam- distributionsstödet sedan andra hälften av 1980-talet har kommit att spela en viktig roll på ett område som inte fanns med i motiveringarna vid dess tillkomst, nämligen att möjliggöra för t.ex. storstadsmorgonpressen att nå en nationell spridning med morgondistribution. Vi uppfattar detta som viktigt för medborgarnas information att storstadstidningar för en rimlig distributions- kostnad finns tillgängliga även inom andra områden.

Ett avskaffande av samdistributionsstödet bör därför kombineras med att dagstidningarnas överspridda upplaga, dvs. den del av upplagan som sprids utanför utgivningsregionen (A-regionen), får behålla minst nuvarande sam- distributionsstöd.

Vi föreslår således att samdistributionsstödet avskaffas för dagstidnings- exemplar som sprids inom egen utgivningsregion samt att detta sker i två steg med elva procent under de två första åren och helt fr.o.m. det tredje året. Konsekvenserna av avvecklingen för medborgarnas tidningstillgång måste samtidigt noga följas i syfte att motverka monopolistiska tendenser. Detta förefaller vara en rimlig uppgift för det s.k. medierådet.

Särskilda yttranden

1 av ledamöterna Karl Erik Gustafsson, Niels Hebert, Göran Hillman, Lennart Weibull och Lena Wennberg

En viktig utgångspunkt för Pressutredningen -94 var att stödet till dags- pressen skulle prövas mot bakgrund av den samlade medieutvecklingen. Den tid då det statliga stödet till dagspressen introducerades kännetecknades av en helt annan mediesituation än den som råder 1995 .

Mot denna bakgrund genomfördes på utredningens uppdrag under våren 1994 ett omfattande forskningsarbete i syfte att belysa Dagspressen i 1990- talets medielandskap. Det konstaterades där att dagstidningarna både kraftigt utvecklats som en egen bransch och påverkats av vad som skett inom andra närliggande medier, å ena sidan Specialtidningar och å andra sidan TV. En slutsats av expertrapporten var att bedömningar av såväl struktur och ägande som publik måste göras i detta perspektiv.

Utredningens förändrade karaktär i och med att det under hösten 1994 beslöts att tillsätta ett särskilt medieråd med inriktning på koncentrations- frågorna har medfört att det samlade medieperspektivet har kommit i skym- undan. Enligt vår bedömning är detta mycket olyckligt. Det är ytterst ange- läget att se olika former av statligt stöd till pressen i relation till koncentra- tionstendenser inte bara inom dagspressen utan mellan dagspress och andra medier. På samma sätt är det viktigt att bedöma utvecklingen av public- service-radio och TV när det gäller medborgarnas informationsbehov.

När Pressutredningen -94 i sitt betänkande inte har kunnat ha en sådan helhetssyn är det angeläget att åtminstone det nya medierådet kommer att relatera frågorna om koncentration till frågan om statligt stöd till pressen.

2 av ledamöterna Georg Danell, Lotta Edholm och My Persson

Pressutredningen fick under sitt arbete tilläggsdirektiv om ägarkoncentra— tionen inom massmedierna. Hösten 1994 fråntogs utredningen denna uppgift av den nya regeringen. I stället tillsattes senare ett särskilt råd med uppgift att överväga och föreslå åtgärder för att stärka mångfalden och motverka skadlig ägar— och maktkoncentration. Pressutredningen har alltså inte haft till uppgift att föreslå åtgärder på detta område.

I betänkandet nämns dock Rådet för mångfald inom massmedierna i posi- tiva ordalag. Vi vill därför anföra följande:

Koncentrationen inom massmedierna har minskat radikalt de senaste åren. Monopolet på radio— och TV-området har brutits upp och ett flertal nya kana- ler med många olika ägare har startats. Vad gäller ägandet på dagstidnings- området har mycket lite skett de senaste tjugo åren. Bonniersfären, som är den största ägaren av dagspress, äger i dag tidningar som motsvarar ca 20 procent av den totala upplagan. Förvärvet av Sydsvenska Dagbladet har inte ökat denna andel eftersom Expressen har förlorat i upplaga. Det finns alltså knappast anledning att vidta drastiska åtgärder i syfte att stävja mediekon- centrationen — framför allt inte som dessa riskerar att hamna i konflikt med tryckfrihetsförordningen. Det är också symptomatiskt att de som ivrigast för- fäktat tanken på åtgärder, är de som samtidigt motverkat uppluckringen av monopolet på eterrnedieområdet.

Det nytillsatta massmedierådet har givits en permanent karaktär och till- delats en rad uppgifter. Rådet har bl.a. fått i uppgift att undersöka behov av och möjligheter till frivilliga överenskommelser på mediemarknaden. Det finns en risk att dessa uppgifter sammantagna ger rådet en ställning av när- mast myndighetsutövande slag. Mot bakgrund av den centrala funktion som massmedierna har i en demokrati kan det lämpliga i denna utformning ifråga- sättas. Detta innebär att viktiga uppgifter tilldelas ett organ som, eftersom det inte är formellt beslutsfattande, inte omfattas av den kontroll som ligger i möjligheter till överklagande, JO-granskning m.m. Det finns dessutom en uppenbar risk att rådet mycket snabbt kommer att hamna på kollisionskurs med tryckfrihetsförordningen.

3 av ledamoten Göran Hillman

Jag kan i stort ansluta mig till utredningens förslag, men vill ändå markera några ställningstaganden i några principfrågor. Vissa frågor anser jag att utredningen inte tillräckligt belyst.

Momsen

Min principiella inställning är att det tryckta ordet skall ha en enhetlig moms. När utredningen anser att moms på dagstidningar skall vara så låg som möjligt är detta en helt riktig tanke. Skälen är bl.a. betydelsen för demokratin, mångfalden, idédebatten. Men här fyller bokutgivning och tidskrifterna en lika betydelsefull roll och det finns inte någon som helst anledning att behandla dessa medier på olika sätt i momshänseende. Pressutredningen har att komma med förslag i frågor som gäller press, inte kring bokmoms och tidskriftsmoms. Likväl är detta en mycket grundläggande principfråga. Vänsterpartiet kommer att arbeta för en likartad momssats på böcker, tidskrifter och tidningar.

Distributionsstödet

Utredningen har tyvärr inte trängt särskilt djupt ner i frågan kring distri- butionsstödet. I brist på sådan fördjupning och analys harjag inte underlag för något annat ställningstagande än det som utredningen uttrycker.

Distributionssystemet befinner sig i långsam upplösning. Flera tidningar antyder att de vill lämna samdistributionen. Vissa tidningar är eller vill bli underentreprenörer till distributionsföretagen. Stödet går främst till stora och vinstgivande tidningsföretag. Distributionen håller på att bli ett konkurrens— medel. Stödet utgör en allt mindre del av distributionskostnaden. Allt detta visar att systemet måste reformeras.

Frågan om hur ett modernt distributionsstöd skall utformas kvarstår fort- farande att lösa.

Reklamskatt m.m.

I en särskild PM har Karl Erik Gustafsson presenterat en modell för en höjning av reklamskatt i stället för moms. Jag beklagar att utredningen så lättvindigt behandlat detta förslag.

Problemet med förslaget är att en höjning av reklamskatten sätter dags- pressen i ett ännu sämre konkurrensläge i förhållande till eterrnediernas förrnånli ga villkor — skattefrihet eller låga koncessionsavgifter.

Jag förordar att man tar ett helhetsgrepp på dessa frågor genom en rad åtgärder — som kan behöva behandlas i en särskild utredning. Principen skall vara likställighet över hela medieområdet när det gäller reklam. Redskapen är reklamskatt och koncessionsavgifter. En modell skulle kunna vara

1. Fortsatt reklamskatt på dagspress

2. Omförhandlingar och införande av likartade koncessionsavgifter (som motsvarar reklamskatten) på de radio- och TV-stationer som befinner sig utanför Sveriges Radio och Sveriges Television.

3. Inom EU driva frågorna om införande av reklamskatt/koncessions- avgifter för satellitsända TV-kanaler.

.:1 . "i | :.. " | | Jil-' ?u'äleQpVZ-I' -. || 5554: mål-W. ..]. '$ __ lill ”fiir-33.5 " 3”- 'sfl'

-;1;:- | f::rllr'lm'at- eddiiläm . Map”?-F |'*| -|-."'.' ||. || , .. hål,—gåt 'n' I " '4' '

|| -|-||.|||.——|. |||. ||| |||-|| . ||— .. |||... -._—.---.-. '|'! (ai-fll?- ”Fil. !!!. ""|? ic—"I mi.] .*| .'. knä?-lå.- från”: lg—gf wir Ätit” 7?|%t1'l:|th$la""j't ||. »

f.*"u ååå-pl] 'F'l'i || 1! r rti &. tu.: ..:gät

;"th Ifk-"I] :.: Ni?-'. .trgikulrr'ajrpu

Bilagor

1.4.4! ___???-

IJl'l' |

|-|_|u|.;_|||lf;?'i' |" '

.,.'||- | | || . ,, ritm. . . . i

|!- _j" "r"-.HT. %li-..?" i !

|

( .|' : || Jin ål'

. . ._ ,'_ . I - | ] __"... _ .! :IIII ': . .t-fi ' : ||| '.. — . . . t'. 'lm

..

åligga _. |__ |. 5 |

it"».

" '__.||_'__j';=|. "UH-|; ' i;.l-fn. f __ __, _._., gl. . _ |. _ _ _ ' . L | .. , _. .. | Agil-|: I; » " -|--"__l__l_|_; t.f.. ._ _" : .. . . |? , nå't" '...| -' __ ',. : .|'ll| .! . . ,__. ' "__.äili, &_ _ _

Kommittédirektiv

Dir. 1993:118

Den framtida presspolitiken

Dir. 19931118 Beslut vid regeringssammanträde 1993-10-14

Chefen för Kulturdepartementet, statsrådet Friggebo, anför.

Mitt förslag

En kommitté med parlamentarisk medverkan bör undersöka behovet av direkta och indirekta statliga stödåtgärder till dagspressen. Om kommittén anser att sådana stödbehov finns bör den pröva hur ändamålsenliga de nu- varande åtgärderna är och lämna förslag till framtida statligt engagemang. Förslagens ekonomiska effekter för staten skall redovisas.

Som underlag för kommitténs ställningstaganden bör inledningsvis en studie genomföras av en till kommittén knuten expertgrupp med uppgift att analysera följande övergripande frågeställningar:

— Vilken roll bör massmedierna som helhet spela i dagens svenska demokrati och vilka uppgifter kan de därmed tillsammans fullgöra?

— Hur och i vilken grad bidrar enskilda massmedier som dagstidningar, tidskrifter, radio och TV till att dessa gemensamma uppgifter uppfylls?

— Vad händer med massmedielandskapet om hela eller delar av det nu— varande systemet med direkta och indirekta statliga subventioner till dags- pressen tas bort?

Expengruppens studie bör redovisas i ett delbetänkande senast den 31 maj 1994. Kommittéuppdraget bör slutligt redovisas senast den 30 november 1994.

Åsiktsbildningen i den svenska demokratin

Fri åsiktsbildning är ett omistligt inslag i ett demokratiskt samhälle. I regeringsformens första kapitel, första paragraf slås det också fast att den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt.

Det är obestridligt i moderna demokratier att massmedierna spelar en betydande roll för opinionsbildningen och därmed för möjligheterna att förstärka och fördjupa demokratin. De grundläggande legala förutsättningama för mediernas möjligheter att verka under frihet i Sverige har angetts i tryck— frihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.

Bland svenska massmedier har traditionellt dagspressen intagit en sär- ställning när det gäller nyhetsförmedling och i synnerhet opinionsbildning. När utvecklingen på 1960-talet tydde på allvarliga problem för dagstidning— arna tillsattes den första statliga pressutredningen. Uppgiften var att under- söka dagspressens ekonomiska förutsättningar och att överväga om särskilda åtgärder borde vidtas från statens sida för att vidmakthålla en fri opinions- bildning. Utredningens förslag förverkligades inte, men därefter har ytter— ligare fem statliga utredningar haft liknande uppdrag.l Sedan slutet av 1960- talet lämnar staten olika former av direkt presstöd, framför allt till tidningar som har ett konkurrensmässigt underläge till följd av låg spridning på utgiv— ningsorten och som därmed är mindre attraktiva på annonsmarknaden. Som en följd av de olika utredningarna har presstödet reformerats vid flera tillfällen, senast år 1990.2 Utöver direkt stöd åtnjuter dagstidningsbranschen sedan länge även olika former av presspolitiskt motiverade indirekta statliga förmåner.

De grundläggande motiven för presspolitiken slogs fast i mitten på 1970— talet och har därefter inte utsatts för någon egentlig prövning. Det var 1972 års pressutredning som lät analysera massmediernas uppgifter i den svenska demokratin som grund för statsmakternas handlande gentemot dagspressen. Med hänsyn till särdragen i den svenska demokratin — den representativa karaktären och organisationemas stora roll — var det enligt utredningen följande fyra uppgifter som särskilt vilade på de samlade massmedierna:

”1. Massmedierna bör ge den information som är nödvändig för att medborgarna skall kunna ta ställning i samhällsfrågor. Även de förtroende— valda bör genom massmedierna få löpande information om enskildas och organisationers uppfattningar i politiska frågor.

2. Massmedierna bör fristående eller som språkrör för organiserade samhällsintressen korrimentera skeendet i samhället.

3. Massmedierna bör som allmänhetens företrädare granska den verk- samhet som utövas av de inflytelserika i samhället.

1 1963 års pressutredning (SOU 196522), 1967 års pressutredning (SOU 1968248), 1972 års pressutredning (SOU 1975:79), Fjärde pressutredningen (SOU 1980:32), Femte pressutredningen (Ds U 198512) och Dagstidningskommittén (SOU 1988:48). 2 Prop. 1969248, SU107, rskr. 251; Prop. 1971227, bet. KU32, rskr. 180; Prop. 1975/761131, bet. KU46, rskr. 254; Prop. 1980/811137, bet. KU19, rskr. 289; Prop. 1989/90:78, bet. KU31, rskr. 302.

4. Massmedierna bör främja en kommunikation inom och mellan politiska, fackliga och andra ideella grupperi samhället.”3 Med stöd av undersökningar om pressens samhällsfunktioner pekade utredningen på tidningarnas oersättliga betydelse för information, gransk- ning, kommentar och gruppkommunikation. Dagspressen fyllde enligt utred- ningen även andra viktiga uppgifter men det var de ovan anförda egenska— perna som i första hand ansågs motivera en aktiv presspolitik. Riksdag och regering anslöt sig i allt väsentligt till utredningens slutsatser i dessa delar. 1 presspolitiska utredningsdirektiv, propositioner och riksdagsbeslut som följt därefter har i huvudsak samma utgångspunkter fortsatt att gälla. Det svenska samhället har emellertid förändrats på flera sätt sedan 1960— och 1970—talet. I sin huvudrapport Demokrati och makt i Sverige (SOU 1990:44) beskriver Maktutredningen förändringsprocesser som pågår i hela den svenska samhällsorganisationen, även när det gäller opinionsbild- ningen. Ekonornikommissionen har nyligen också behandlat demokratin och opinionsbildningen i betänkandet Nya villkor för ekonomi och politik (SOU 1993: 16).

Det svenska massmedielandskapet

Situationen i det svenska massmedielandskapet är helt annorlunda i dag än på 1960— och 1970—talet. Inte minst har de senaste årens beslut av riksdag och regering i syfte att öka friheten på radio- och TV-området öppnat nya möjligheter.

Utbudet av radio- och TV—kanaler är betydligt större. På ljudradiosidan erbjuder den avgiftsfinansierade verksamheten fyra riksradiokanaler, där det ingår en utbyggd regional radio. Därutöver finns närradio samt en påbörjad utbyggnad av privata lokalradiostationer. På TV—sidan finns utöver de båda rikstäckande public servicekanalerna sedan hösten 1991 även en tredje marksänd TV-kanal som i dag när ca 98 % av hushållen i landet, lokala kabel— TV-sändningar samt satellitsända TV-kanaler. Nyligen har regeringen också givit en särskild utredare i uppdrag att lägga fram ett beslutsunderlag om de tekniska förutsättningama för utökade sändningar på TV-området.

En viktig förändring är naturligtvis att reklam inte längre är förbehållen tryckta medier, utan numera är en möjlig finansieringskälla även för flera typer av radio— och TV—sändningar.

Utvecklingen i den svenska dagstidningsbranschen har under de senaste decennierna präglats av en hög grad av stabilitet. Trots konjunktursväng— ningar och den turbulens som under senare år drabbat branschen i form av konkurser och ägarbyten är det endast ett fåtal dagstidningar som behövt upphöra med utgivningen sedan 1970—talet. Statens presspolitiska åtgärder

3 SOU 1975:79 s. 292. Se även SOU 1975:78.

har otvivelaktigt haft stor betydelse i det sammanhanget. Utan de stat- liga bidragen skulle flera av dagens andratidningar knappast ha överlevt. Presstödet kan emellertid också misstänkas för att ha minskat rationaliserings- trycket hos tidningsföretagen och för att ha bidragit till den svaga nyetablering som kännetecknar branschen.

Vid sidan av dagstidningarna omfattar den tryckta pressen i Sverige för närvarande en bred flora av kulturtidskrifter, organisations- och intresse— press, facktidskrifter och veckopress.

Den politiska opinionsbildningen i massmedierna har också förändrats. Vid tiden för den första pressutredningen var dagspressen det dominerande massmediet som förmedlade ett politiskt budskap. Samtidigt var tidningarna nära kopplade till partierna, och man riktade sig ofta till egna medlemmar och sympatisörer. Debatterna fördes mellan tidningarna, medan utrymmet för olika åsikter i en och samma tidning var begränsat. I dag är läget annorlunda. Förutom att det finns ett helt annat utbud av radio— och TV-kanaler, vilka också är öppna för politisk debatt, så har dagstidningarna förändrats så att utrymme ges för en mer blandad kör av åsikter.

Publikmätningar visar att svensken dagligen lägger ner i genomsnitt fem och en halv timmar på massmedier och att radio och television står för drygt två tredjedelar av denna tid. Samtidigt ligger dagstidningsläsningen på en stadigt hög nivå. Över 90 % av befolkningen i de läskunniga åldrarna läser en dagstidning någon gång per vecka. Medievanorna skiljer sig dock mellan olika grupper av befolkningen. Unga människor läser t.ex. dagstidningar i mindre grad än medelålders och äldre. Även den andel av befolkningen som någon gång själv medverkat i massmedierna genom att skriva en artikel eller insändare varierar mellan olika samhällsgrupper.

Under senare år har en delvis ny ägarstruktur uppstått i massmedie- landskapet. Tydligast är förändringarna utomlands där stora internationella företag bedriver verksamhet inom flera mediesektorer i olika länder. Det här är en utveckling som i olika europeiska organ har skapat en oro när det gäller konkurrensen på marknaden och mångfalden i nyhetsförmedlingen. Flera länder har också infört olika typer av lagstiftning mot mediekoncentration. Effektiviteten av en sådan lagstiftning har dock ifrågasatts.

Dagspressens ekonomiska situation

Dagstidningsföretagen har under senare år fått anpassa sig till delvis nya ekonomiska förutsättningar. Förutom den långvariga och djupa lågkonjunk- turen, med åtföljande kraftigt minskade annonsvolymer, har konkurrensen ökat från andra massmedier om såväl konsumenter som annonsörer.

Enligt rapporten Dagspressens ekonomi 1992 stod branschen totalt sett stark år 1992. Höjda abonnemangspriser och rationaliseringar i företagen uppges dittills ha kompenserat minskningen av annonsintäkterna. Även de

presspolitiskt intressanta lågtäckningstidningarna har enligt rapporten, av delvis andra skäl, kunnat förbättra sina resultat. Under senare delen av 1980- talet har de svenska dagspressföretagen låtit upplagemarknaden svara för en allt större andel av de totala intäkterna, och enligt en studie om dagstidningars priselasticitet i betänkandet Vissa mervärdeskattefrågor Il (SOU 1993:75) är konsumenternas känslighet för höjda abonnemangspriser mycket låg.

Dessa resultat har emellertid ifrågasatts. I den allmänna debatten har det riktats kritik mot vad som anses vara en allt för ljus bild av dagspressens situation. Det görs bl.a. gällande att förhållandena på flera sätt har hunnit förändras till det sämre för tidningsföretagen. Konkurrensen i medieland- skapet ökar t.ex. i takt med att de nya privata lokalradiostationema får sändningstillstånd och TV-reklamen tycks ha fått sitt genombrott i år. Vidare medför den långvariga lågkonjunkturen att hushållen i större utsträckning börjar dra in även på sina tidningsprenumerationer. Statistik från första halvåret 1993 visar att upplagorna minskat med 4,2 % på vardagar. I debatten hävdas också att rationaliseringsutrymmet numera i stort sett är uttömt hos tidningsföretagen.

Distributionen av upplagorna står för en betydande del av tidningsföre- tagens kostnader. Presstödsnämnden redogjorde hösten 1992 i sin fördjupade anslagsframställning för en oroande utveckling med risk för splittring i dagspressens samdistributionssystem. En särskild sakkunnig har därefter på nämndens uppdrag studerat utvecklingen av tidningsdistributionen i Skåne.

Presspolitiska åtgärder

Mot bakgrund av de uttalade motiven för en aktiv presspolitik har mål- sättningen för statens presspolitiska åtgärder i tidigare pressutredningar, propositioner och utskottsbetänkanden formulerats som en strävan efter mångfald, konkurrens och valfrihet i nyhetsförmedling och opinionsbildning. Utöver det direkta presstödet har dagspressen sedan länge haft en för- månlig skattebehandling jämfört med andra varor och tjänster, vilket också i huvudsak har motiverats presspolitiskt. Även bestämmelserna om sam- hällsannonsering har betydelse för dagspressens ekonomiska villkor.

Direkt presstöd

Den dåvarande regeringens förslag i propositionen 1989/90:78 om reformerat presstöd och riksdagens följande beslut innebar att det direkta statliga stödet till dagspressen fr.o.m. den 1 juli 1990 omfattar tre stödformer. Driftsstöd får lämnas till dagstidningar som har låg hushållstäckning (andratidningar) på utgivningsorten. Utvecklingsstöd inriktas på dagstidningar med svag ekono- mi för att stimulera strukturrationaliseringar i förpressledet och i tryckeriledet.

Distributionsstöd lämnas till dagstidningar som samordnar sin distribution med någon eller några andra tidningar.

Under budgetåren 1990/91—1992/93 har reglerna för stöd enligt presstöds- förordningen (1990:524) med några mindre undantag varit oförändrade. Under samma period har bidragsbeloppen i driftsstödet legat på oförändrad nivå, medan anslaget till utvecklingsstöd och bidragsbeloppen i distributions- stödet har minskats.

I sin fördjupade anslagsframställning för perioden 1993/94 — 1995/96 redovisar Presstödsnämnden resultat-, framtids- och resursanalyser för de olika formerna av direkt presstöd. Regeringens överväganden och slutsatser med anledning av nämndens framställning framgår av budgetpropositionen (prop. 1992/93:100 bil. 12). Riksdagen har inte anfört några invändningar mot dessa. Beslutet innebär bl.a. att reglerna ändrats för driftsstöd till tidningar på andra språk än svenska fr.o.m. den 1 juli 1993 och att de olika presstödsanslagen för budgetåret 1993/94 uppgår till sammanlagt ca 500 miljoner kronor. Konstitutionsutskottet noterar i sitt betänkande (bet. 1992/93: KU27) att man inom regeringskansliet överväger att företa en översyn av dagspressens situation. Utskottet förutsätter att det angelägna intresset av en rimlig mångfald i pressen gör att en sådan utredning kommer till stånd, och då under parlamentarisk medverkan.

Befrielse från mervärdeskatt

Allmänna nyhetstidningar (dagstidningar) är sedan länge kvalificerat undan- tagna från mervärdeskatt. Det innebär att dagstidningar inte behöver ta ut någon moms vid sin upplageförsäljning. Samtidigt kan de få tillbaka den moms som de betalat vid inköp av varor och tjänster.

Frågan om dagstidningarnas undantag från momsplikt har behandlats i såväl presspolitiska som skattepolitiska sammanhang under de senaste decen— nierna.

Dagstidningskommittén utgick i sitt betänkande Reformerat presstöd (SOU 1988:48) från att dagspressen även fortsättningsvis skulle vara befriad från mervärdeskatt. Kommittén för indirekta skatter föreslog däremot i betän- kandet Reformerad mervärdesskatt m.m. (SOU 1989:35) att det rådande undantaget skulle slopas. Föredragande statsrådet i den dåvarande regeringen ansåg i propositionen 1989/90:111 om reformerad mervärdeskatt m.m., efter en samlad bedömning, att det kvalificerade undantaget för allmänna nyhetstid- ningar skulle bestå. Riksdagen delade regeringens uppfattning på den här punkten.

Nyligen har utredningen om vissa mervärdeskattefrågor i sitt delbetän- kande Vissa mervärdeskattefrågor II (SOU l993:75) föreslagit att det kvali- ficerade undantaget för allmänna nyhetstidningar upphör och att en enhetlig skattesats på 12 % införs för allmänna nyhetstidningar, andra periodiska publikationer och böcker. För de båda sistnämnda kategorierna gäller f.n. den

generella skattesatsen på 25 %. Det är hänsynen till kravet på konkurrens— neutralitet som ligger till grund för förslaget.

Medlemsländerna i EG har beslutat harmonisera sina indirekta skatter. Moms skall tas ut på alla varor och tjänster som inte är särskilt undantagna i EG:s mervärdeskattedirektiv. Dagstidningar tillhör den kategori av varor och tjänster som får beläggas med en reducerad skattesats om lägst 5 %. För varor och tjänster som den 1 januari 1991 hade en lägre skattesats är det möjligt för nuvarande medlemsstater att behålla denna lägre nivå under en övergångsperiod som sträcker sig t.o.m. år 1996. Bland medlemsstaterna varierar mervärdeskatten på dagstidningar för närvarande mellan 0 % och 12,5 %.

Reducerad reklamskatt

Reklamskatt skall betalas enligt lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam. Den allmänna skattesatsen är 11 %. För reklam i allmänna nyhets- tidningar är skattesatsen däremot 4 % och för reklam i radio och television betalas ingen skatt alls. Ett särskilt grundavdrag minskar den skatt som erläggs. Riksskatteverket betalar nämligen tillbaka till dagstidningar den del av skatten som belöper på upp till 12 miljoner kronor av den årliga annons- omsättningen. Detta innebär att dagstidningar som har en lägre omsättning i praktiken inte betalar någon reklamskatt alls. För övrig press är motsvarande gräns för återbetalning 6 miljoner kronor. Utgivning av annonsblad etc. berättigar inte till återbetalning i det här sammanhanget.

Budgetåret 1991/92 betalades totalt 907 miljoner kronor i reklamskatt, varav dagspressen stod för 273 miljoner kronor.

De förhållanden att reklam i radio och TV inte beskattas alls och att flertalet europeiska länder över huvud taget inte har punktskatter på reklam talar för att den nuvarande reklamskatten kan behöva omprövas.

Samhällsannonsering

I förordningen (1981:977) om information genom dagspressannonsering föreskrivs att annonsering skall ske i samtliga dagstidningar om statliga myndigheter eller andra statliga organ använder dagspressannonsering för sådan information om rättigheter och skyldigheter som är avsedd att nå alla medborgare. Detta bmkar kallas totalitetsprincipen.

Lagen (1977:654) om kungörande i mål och ärenden hos myndighet m.m. stadgar att myndigheter i de fall kungörande i ortstidning är föreskrivet skall införa kungörelsen i alla lokala dagstidningar som är spridda till minst 5 % av hushållen i orten. Denna omfattning av annonseringen brukar kallas den breda principen. Presstödsnämnden ger varje år ut en förteckning över dags— tidningarnas spridning i olika kommuner och län.

I departementspromemorian Vissa kungörandefrågor (Ds 1992:90) före- slås att spridningskravet för införande av kungörelse i ortstidning ändras från 5 till 10 % av hushållen i orten. Promemorian har remissbehandlats. I proposition 1993/94: 19 om vissa kungörandefrågor anför föredraganden att hon för närvarande inte är beredd att föra promemorians förslag på den här punkten vidare, bl.a. med hänvisning till att hon vill avvakta vad som kan komma ut av den utredning om den framtida presspolitiken som uppdraget enligt dessa direktiv omfattar.

Vissa rapporter och utredningar

Det finns flera rapporter och utredninf * som på olika sätt belyser mass- medielandskapet och de presspolitiska atgärdema. Material som därigenom redovisas bör underlätta kommitténs arbete.

Presstödsnämnden publicerar årligen analyser av dagspressens ekono- miska förhållanden i rapportserien Dagspressrapport. Den senaste studien publicerades i juli 1993 och avser år 1992. En sammanställning av ägar- förhållandena inom dagspressen gavs år 1991 ut av Institutionen för Jour- nalistik, Medier och Kommunikation vid Stockholms universitet i samarbete med Presstödsnämnden. En uppdaterad skrift publicerades år 1992. Nordiska Dokumentationscentralen för Masskommunikationsforskning vid Göteborgs universitet har nyligen publicerat en översikt över svenska massmedier, Mediesverige 1993, med statistik och analyser. En liknande rapport gavs ut även år 1991.

Statskontoret har till Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi över- lämnat rapporten Presstödets effekter — en utvärdering (Ds 1993: 20). Det statliga presstödet i Norge har granskats av Dagspressutvalget i utredningen Mål och midler i pressepolitiken (NOU 1992: 14). Utredningens förslag har behandlats av det norska Kulturdepartementet i St. meld. nr. 32 (1992—93) Media i tida. Stortingets ställningstagande i Innst. S. nr. 223 (1992—93) innebär vissa förändringar av det norska presstödet.

Presstödsnämnden lämnade i oktober 1992 till regeringen en särskild rapport om behovet av regler för reduktion av stödbelopp i särskilda fall. Rapporten har remissbehandlats. Vidare har Presstödsnämnden med skrivelse den 14 september 1993 överlämnat en rapport om utvecklingsstödets be- tydelse för dagstidningarnas ekonomi.

Den särskilde sakkunnige som på Presstödsnämndens uppdrag studerar utvecklingen av tidningsdistributionen i Skåne har presenterat en slutrapport för nämnden. Enligt regleringsbrevet för budgetåret 1993/94 skall Presstöds- nämnden utvärdera effekterna av regelförändringen avseende tidningar på andra språk än svenska och redovisa resultatet för regeringen senast den 1 september 1994.

Uppdraget

En kommitté med parlamentarisk medverkan bör undersöka behovet av direkta och indirekta statliga stödåtgärder till dagspressen. Utgångspunkten skall vara den nya massmediesituationen, de utvecklingstendenser som kan iakttas och de krav det moderna samhället och den svenska demokratin ställer.

Om kommittén anser att sådana stödbehov finns bör den med beaktande av såväl massmediepolitiska som andra aspekter pröva hur ändamålsenliga de nuvarande åtgärderna är och lämna förslag till framtida statligt engagemang.

Förslagens ekonomiska effekter för staten skall redovisas. Kommittén skall därvid utgå från att den samhällsekonomiska och den statsfinansiella situationen över huvud taget erbjuder ett mycket begränsat utrymme för statliga åtaganden. Kormnittén skall även lämna författningsförslag.

Som underlag för kommitténs ställningstaganden bör inledningsvis en förutsättningslös och bred studie av de svenska massmedierna genomföras. Studien bör utföras av en till kommittén knuten expertgrupp med uppgift att analysera följande övergripande frågeställningar:

— Vilken roll bör massmedierna som helhet spela i dagens svenska demokrati och vilka uppgifter kan de därmed tillsammans fullgöra? Expert— gruppen bör här utgå från 1972 års pressutredning och dess beskrivning av massmediernas politiska funktioner i det svenska samhället på 1970-talet. Är det andra uppgifter som bör betonas på 1990-talet i ljuset av såväl de allmänna samhälleliga förändringarna som den snabbt föränderliga mass— mediestrukturen?

— Hur och i vilken grad bidrar enskilda massmedier som dagstidningar, tidskrifter, radio och TV till att dessa gemensamma uppgifter uppfylls? Som grund för att besvara denna fråga bör expertgruppen genomföra en kart- läggning av det svenska massmedielandskapet. Särskild vikt bör därvid läggas vid utbudet av olika medieformer, människors medievanor, konkur- rensfrågor, mångfaldsaspekter, ägarstrukturer och mediernas internationali- sering.

— Vad händer med massmedielandskapet om hela eller delar av det nuvarande systemet med direkta och indirekta statliga subventioner till dagspressen tas bort? Såväl reklamskatten som momsbefrielsen kan t.ex. komma att omprövas. Frågan är bl.a. hur dagspressens situation påverkas, men också vad effekterna skulle bli för andra och eventuellt nya medie- formers möjligheter att hävda sig.

Kommittén bör samråda med den av regeringen nyligen tillsatta utred- ningen om kulturpolitikens inriktning (Ku 1993:03) i den del av kultur- utredningens uppdrag (dir. 1993:24) som avser uppgiften att analysera för- hållandet mellan kulturpolitiken och utvecklingen inom massmedierna.

För kommittén gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning (dir. 1984:5), om

beaktande av EG—aspekter (dir. 1988:43) samt om att redovisa verksamhetens regionalpolitiska konsekvenser (dir. 1992:50).

Presstödsnämnden förutsätts i den omfattning kommittén önskar det tillhandahålla det expertstöd som kommittén behöver för att kunna fullgöra sitt uppdrag.

Expertgruppens analyser av det svenska massmedielandskapet bör redo- visas i ett delbetänkande senast den 31 maj 1994. Kommittéuppdraget bör slutligt redovisas senast den 30 november 1994.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyn- digar chefen för Kulturdepartementet

att tillkalla en kommitté med parlamentarisk medverkan omfattad av komrnittéförordningen (1976:119) bestående av högst 12 ledamöter med upp- drag att utreda den framtida presspolitiken,

att utse en av ledamöterna till ordförande, att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kormnittén.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta elfte huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.

(Kulturdepartementet)

Beräkning av presstöd för olika tidningsgrupper 1993 — metodbeskrivning

I det följande beskrivs metoden för våra beräkningar av presstödets fördel- ning på olika tidningsgrupper. Vi har hämtat viss inspiration från rapporten Presstödets effekter — en utvärdering (Ds 1993:20), som utarbetats av Statskontoret på uppdrag av expertgruppen för studier i offentlig ekonomi.

I beräkningarna ingår 149 tidningsföretag (139 i de delar som rör indirekt stöd). Dessa har grupperats enligt följande: fådagarstidningar 1—2 nr/vecka med allmänt driftsstöd, landsortstidningar 3—7 nr/vecka med allmänt drifts- stöd, landsortstidningar 1—7 nr/vecka utan allmänt driftsstöd, storstadsmor- gontidningar 6—7 nr/vecka med resp. utan driftsstöd, samt kvällstidningar.

I vissa fall ingår flera tidningar i ett tidningsföretag. Grupperingen har i dessa fall skett efter huvudtidningens grupptillhörighet.

Ett problem när det gäller fådagarstidningarna (främst endagstidningarna) är att dagstidningsbegreppet tillämpas olika i presstöds- respektive skattehän- seende. Vissa tidningar, som enligt Presstödsnämnden faller under begreppet allmän nyhetstidning och uppbär presstöd, räknas enligt skattemyndighetema inte som allmän nyhetstidning. Detta innebär att dessa tidningar inte beräknas ha moms- och reklamskattesubventioner enligt vad som gäller för dagspress. I gruppen fådagarstidningar med allmänt driftsstöd ingår åtminstone fem så- dana tidningar, vilka således inte finns med i beräkningarna av indirekt stöd. Det kan inte uteslutas att det ingår ytterligare några sådana tidningar i denna grupp, som inte har tagits bort i beräkningarna av indirekt stöd. De fel som eventuellt kan finnas i beräkningarna pga. detta är troligtvis försumbara, ef- tersom gruppen fådagarstidningar med allmänt driftsstöd intäktsmässigt re— presenterar en mycket liten andel.

I gruppen fådagarstidningar med allmänt driftsstöd ingår dessutom tre tid— ningar som gick i konkurs eller upphörde med utgivningen under 1993, varför inga uppgifter om intäkter finns om dem, samt två tidningar för vilka uppgift om totalintäkter saknas. Dessa tidningar uppbar ändå direkt presstöd

1993, och därför finns de med i den del av beräkningarna som berör direkt stöd.

Uppgifter om direkt stöd har hämtats från Presstödsnämnden. Det indi- rekta stödet har beräknats med utgångspunkt från den metod som användes i rapporten Presstödets effekter — en utvärdering (Ds 1993:20), dvs. utifrån tidningsföretagens intäkter. Uppgifter om totala intäkter har kunnat fås för samtliga tidningsföretag utom vissa ovan nämnda fådagarstidningar, och har hämtats från Presstödsnämnden samt i ett fall från Tidningsutgivarnas rapport

Ekonomi 93. I några fall har tidningsföretagen brutna räkenskapsår, varför intäkterna ibland kan gälla för andra (längre) perioder än kalenderåret 1993.

Uppgifter om särredovisade upplage- och annonsintäkter har i vissa fall kunnat fås från Presstödsnämnden. För kvällstidningarna har uppgifter om summerade upplage- resp. annonsintäkter för gruppen som helhet hämtats från Tidningsutgivarna. Resultatet har blivit att verkliga upplage— och annons- intäkter har kunnat fås för ca 70 procent av tidningsföretagen. För övriga tid- ningsföretag har dessa intäkter schablonberäknats utifrån intäktemas fördel— ning bland tidningar med verkliga upplage— och annonsintäkter inom varje grupp.

Värdet av momsbefrielsen har därefter beräknats per tidning som 25 procent av upplageintäkterna. Vad gäller reklamskatten har beräkningarna av subventionen utförts på två olika sätt: dels i jämförelse med en reklamskatt på 11 procent och ingen återbetalning (gällande regler för reklamtrycksaker), dels i jämförelse med en skattesats på 11 procent och återbetalning av den skatt som belöper på upp till 6 miljoner kr (gällande regler för fack- och populärpress). Subventionen har beräknats som differensen mellan faktiskt betald reklamskatt och den skatt som skulle betalas efter ovanstående regler. Faktiskt betald reklamskatt har beräknats på samma sätt som i Ds 1993:20, dvs. fyra procent av tidningsföretagets annonsintäkter sedan det återbetal- ningsberättigande beloppet på högst 12 miljoner kr räknats bort. Vi har såle- des antagit att de uppgifter om annonsintäkter vi har fått sammanfaller med beskattningsvärdet för reklamskatt. I de fall flera i skattehänseende självstän- diga tidningar ingår i ett tidningsföretag, har motsvarande antal återbetal- ningsberättigande belopp räknats bort från den totala annonsintäkten för tid- ningsföretaget. Här har vi alltså antagit att annonsintäkterna är någorlunda jämnt fördelade mellan tidningarna i samma tidningsföretag. I ett fall, där stora skillnader i periodicitet föreligger mellan tidningarna i ett företag (en en— dagstidning som redovisas med en sexdagarstidning), har dock annonsintäk- tema för tidningen med lägre periodicitet kunnat skiljas ut, så att en justering av de återbetalningsberättigande beloppen har kunnat göras.

De totala upplage- och annonsintäkterna för branschen har stämts av mot uppgifter från Tidningsutgivarna (Ekonomi 93, s. 1 1). Avstämningen har gett en avvikelse på 3—5 procent, vilket bl.a. kan bero på att Dagens Industri ingår i våra beräkningar men inte i Tidningsutgivarnas redovisning. Om hänsyn tas till detta blir avvikelsen under 1 procent för upplageintäkter och 2 procent för annonsintäkter för hela branschen. För enskilda tidningar kan avvikelsen vara större.

Tidningar som beviljats driftsstöd 1994

Tidning Tkr 3 Dagar 3 824 Aktuellt i Politiken 2 958 Arbetarbladet 11 252 Arbetaren 1 494 Arbetet Malmö 48 015 Arbetet Väst 29 158 Blekinge-Posten 1 494 Broderskap 2 328 Dagbladet Nya Samhället 11 252 Dagen 11 252 Dala-Demokraten 11 252 Dalabygden 1 494 Eesti Päevaleht 1 494 Finanstidningen 5 233 Finnveden Fredag 1 494 Finnveden Onsdag 1 494 Folkbladet 11 252 Folkbladet Jönköping 1 494 Folket 11 252 Gotlands Allehanda 1 494 Gotlands Tidningar 1 494 Gästriklands Tidning 1 494 Haparandabladet 1 494 Helsingen 1 494 Hemmets Vän 2 958 Internationalen 1 494 Kalmar Läns Tidning 1 494 Karlskoga-Kuriren 4 400 Karlstads-Tidningen 1 494 Kristdemokraten 2 667 Kungsbacka Tidning 1 494 Kvinnosyn Värmland 1 494 Laholms Tidning 1 494 Liberacion 1 494 Lysekils-Posten 2 640 Läns-Posten, Örebro 1 494 Länstidningen, Östergötland 1 494

M-L Proletären 1 494 Magazinet Westerviks Extra 1 494 Miljömagasinet 1 494 Morgonposten 1 494 Mölndals-Posten 1 494 Nord—Sverige 1 494 Norrbottningen 1 494 Norrskensflamman 1 494 NU 2 328 Nyheterna 6 395 Olsons Tidning 1 494 Ruotsin Suomalainen 1 494 Sjuhäradsbygdens Tidning 1 494 Skaraborgs-Bygden 1 494 Skånska Dagbladet 45 941 Smålandsbygdens Tidning ] 494 Stenungsunds—Posten 1 477 Stockholms-Tidningen 1 494 Svenska Dagbladet 48 015 Sverige—Nytt 1 494 Sydöstran 11 252 Sändaren 2 958 Sörmlandsbygden 1 494 Tempus 1 494 Tranås-Posten 1 494 Uddevalla—Posten 1 494 Upplands Nyheter 1 494 Uppsala-Demokraten 1 494 Veckomagasinet Petrus 2 958 Värmlands Folkblad 1 1 252 Värrnlands-Bygden 1 494 Västerbottens Folkblad 11 252 Västerbottningen 1 494 Västerbygden ] 494 Västmanlands Folkblad 1 494 Västmanlands Nyheter 1 494 Ölandsbladet 1 494 Älvsborgs-Posten 1 494 Örebro-Kuriren 8 014 Östgöten 5 154 Östra Småland 11 252 Summa 413 147

Distributionsstöd 1994

Tidning

3 Dagar Aftonbladet Alingsås Tidning Arbetarbladet Arbetet Väst

Arbetet Malmö Arvika Nyheter Avesta Tidning Barometern med Oskarshamns-Tidningen Bergslagsposten

Blekinge Läns Tidning, Sölvesborgs-Tidningen, Karlshamns Allehanda Blekinge-Posten Bohusläningen Borlänge Tidning Borås Tidning

Bärgslagsbladet med Arboga Tidning Dagbladet Nya Samhället Dagen Dagens Industri Dagens Nyheter

Dala—Demokraten Dalabygden Dalslänningen Elfsborgs Läns Allehanda Enköpings-Posten

Eskilstuna-Kuriren med Strengnäs Tidning Fagersta-Posten

Falköpings Tidning

Falu-Kuriren

Kr

57 163 3 564 173 407 750 644 561 958

1 844 901 149 867 121 942

1 118 909 323 597

844 716 7 509 861 094 220 175 1 417 234

326 772 290 198 482 964 1 238 116 6 402 557

696 982 17 592 56 714

295 271 316 788

871 309 120 228 240 758 761 188

Filipstads Tidning Finanstidningen Finnveden Fredag Finnveden Onsdag Folkbladet Norrköping Folket

Fryksdals-Bygden Gefle Dagblad Gotlands Allehanda Gotlands Tidningar Idag

Gästriklands Tidning Göteborgs-Posten Hallands Nyheter Hallandsposten Haparandabladet

Helsingborgs Dagblad Helsingen Hjo Tidning Hudiksvalls-Tidningen med Hälsinglands Tidning Hälsinge-Kuriren

Härjedalen J önköpings-Posten

Kalmar Läns Tidning med Nybro Tidning

Karlskoga Tidning Karlstads-Tidningen

Katrineholms-Kuriren Kristdemokraten Kristianstadsbladet Kungälvs-Posten Laholms Tidning

Ljusdals-Posten Ljusnan Lysekils-Posten Läns-Posten Länstidningen Södertälje

50 317 102 266 22121 15 678 315 148 326920

41 584 808 551 309 282 343 293

1 052

4 596

4 810 495 802 843 836 018 22 896

1 292 781 6 149

18 867 504 256 301 736

7 682 1 065 623 16 196

248 580 2 334

355 200 6 092 825 354 10 933 128 245

170 072 390 666 67 108 13 068 397 673

Länstidningen Östergötland Länstidningen Östersund Mariestads-Tidningen

Mora Tidning Motala Tidning med Vadstena Tidning

Mölndals-Posten

Nerikes Allehanda Nord-Sverige Nordvästra Skånes Tidningar Norra Halland med Nordhalland

Norra Skåne

Norra Västerbotten Norrbottens—Kuriren Norrbottningen Norrköpings Tidningar

Norrländska Socialdemokraten Norrskensflamman

Norrtelje Tidning Nya Kristinehamns-Posten Nya Lidköpings-Tidningen

Nya Ludvika Tidning Nya Norrland Nya Wermlands-Tidningen Nyheterna Oskarshamn m.fl. Olssons Tidning

Piteå-Tidningen Provinstidningen Dalsland Sala Allehanda Sjuhäradsbygdens Tidning Skaraborgs Läns Allehanda

Skaraborgs Läns Tidning med Skara Tidning Skaraborgsbygden Skånska Dagbladet Skövde Nyheter Smålands-Tidningen, Tranås Tidning, Vetlanda Posten

12 360 675 562 310 456 149 938 349 834

1 004

1 554 031 1 377

1 229 055 76 871

641 494 774 781 751 667 3 050

1 205 785

953 162 688 280 827 98 646 323 136

281 763 535 106 1 457 922 197 284 3 009

475 168 61 338 282 774 10 930 605 159

470 423

17 612 882 084 253 152 921 747

Smålandsbygdens Tidning Smålandsposten Smålänningen

Stenungsunds-Posten med Orust-Tjöm Strömstads Tidning

Sundsvalls Tidning Svenska Dagbladet Sydsvenska Dagbladet Sydöstra Sveriges Dagblad Säffle-Tidningen

Södermanlands Nyheter Södra Dalarnes Tidning Tempus Tranås-Posten Trelleborgs Allehanda

Trollhättans Tidning med Lilla Edet-Posten Uddevalla-Posten Ulricehamns Tidning Upplands Nyheter Upsala Nya Tidning

Vestmanlands Läns Tidning Vimmerby Tidning med Kinda—Posten Värmlands Folkblad Värmlands-Bygden Värnamo Nyheter

Västerbottens Folkblad Västerbottens-Kuriren Västerbottningen Västerbygden Västernorrlands Allehanda

Västerviks-Tidningen Västgötabladet Västmanlands Folkblad Västmanlands Nyheter Växjöbladet

14 376 1015 489 301330 27 416 51 183

1 116 075 3 632 137 2 447 489 637 606 84 478

642 078 162 141 137 3 756 274 005

364 318 2 748 124 838 6 900

1 431 639

1 179 776 301 590 662 705

13 023 466 919

512 868 1065152 6731 4916 428 041

351 493 86 574 6 429 9 492

5 973

Ystads Allehanda 637 857 Älvsborgs Nyheter 1 212 Älvsborgs-Posten 4 800 Ölandsbladet 93 162 Örebro-Kuriren med Karlskoga—Kuriren 367 057 Örnsköldsviks Allehanda 592 753 Östersunds—Posten 709 885 Östgöta Correspondenten 1 472 458 Östgöten 146 462 Östra Småland 357 437 Summa 72 889 891

Kronologisk förteckning

1. Ett renodlat näringsförbud. N.

2. Arbetsföretag — En ny möjlighet för arbetslösa. A.

3. Grön diesel — miljö- och hälsorisker. Fi.

4. Långtidsutredningen 1995. Fi.

5. Vårdens svåra val. Slutbetänkande av Prioriteringsutredningen. S.

6. Muskövarvets framtid. Fö.

7. Obligatoriska arbetsplatskontakter för arbetslösa. A.

8. Pensionsrättigheter och bodelning. Ju.

9. Fullt ekonomiskt arbetsgivaransvar. Fi. 10. Översyn av skattebrottslagen. Fi. 11. Nya konsumentregler. Ju.

12. Mervärdesskatt — Nya tidpunkter för redovisning och betalning. Fi. 13. Analys av Försvarsmaktens ekonomi. Fö. 14.Ny Elmarknad + Bilagedel. N. 15. Könshandeln. S.

16. Socialt arbete mot prostitutionen i Sverige. S. 17. Homosexuell prostitution. S. 18. Konst i offentlig miljö. Ku. 19. Ett säkrare samhälle. Fö. 20. Utan el stannar Sverige. Fö. 21. Staden på vatten utan vatten. Fö. 22. Radioaktiva ämnen slår ut jordbruk i Skåne. Fö. 23. Brist på elektronikkomponenter. Fö. 24. Gasmoln lamslår Uppsala. Fö. 25. Samordnad och integrerad tågtrafik på Arlandabanan och i Mälardalsregionen. K. 26. Underhållsbidrag och bidragsförskott. Del A och Del B. S. 27. Regional framtid + bilagor. C. 28. Lagen om vissa internationella sanktioner — en översyn. UD.

29. Civilt bruk av försvarets resurser — regelverken, erfarenheter, helikoptrar. Fö. 30. Alkylat och Miljöklassning av bensin. M.

31. Ett vidareutvecklat miljöklassystem i EU. M. 32. IT och verksamhetsfömyelse inom rättsväsendet. Förslag till nya samverkansformer. Ju. 33. Ersättning för ideell skada vid personskada. Ju. 34. Kompetens för strukturomvandling. A. 35. Avgifter inom handikappområdet. S. 36. Förmåner och sanktioner - en samlad redovisning. Fi. 37. Vårt dagliga blad - stöd till svensk dagspress. Ku.

Systematisk förteckning

J ustitiedepartementet

Pensionsrättigheter och bodelning. [8] Nya konsumentregler. [11] [T och verksamhetsförnyelse inom rättsväsendet. Förslag till nya samverkansformer. [32] Ersättning för ideell skada vid personskada. [33]

Utrikesdepartementet

Lagen om vissa internationella sanktioner — en översyn. [28]

Försvarsdepartementet

Muskövarvets framtid. [6] Analys av Försvarsmaktens ekonomi. [13] Ett säkrare samhälle. [19] Utan el stannar Sverige. [20] Staden på vatten utan vatten. [21] Radioaktiva ämnen slår ut jordbruk i Skåne. [22] Brist på elektronikkomponenter. [23] Gasmoln lamslår Uppsala. [24]

Civilt bruk av försvarets resurser —

regelverken, erfarenheter , helikoptrar. [29]

Socialdepartementet

Vårdens svåra val. Slutbetänkande av Prioriteringsutredningen. [5] Könshandeln. [15] Socialt arbete mot prostitutionen i Sverige. [16] Homosexuell prostitution. [17] Underhållsbidrag och bidragsförskott. Del A och Del B. [26]

Avgifter inom handikappområdet. [35]

Kommunikationsdepartemntet

Samordnad och integrerad tågtrafik på Arlandabanan och i Mälardalsregionen. [25]

Finansdepartementet

Grön diesel — miljö- och hälsorisker. [3] Långtidsutredningen 1995. [4] Fullt ekonomiskt arbetsgivaransvar. [9] Översyn av skattebrottslagen. [10] Mervärdesskatt — Nya tidpunkter för redovisning och betalning. [12] Förmåner och sanktioner - en samlad redovisning. [36]

Arbetsmarknadsdepartementet

Arbetsföretag — En ny möjlighet för arbetslösa. [2] Obligatoriska arbetsplatskontakter för arbetslösa. [7] Kompetens för strukturomvandling. [34]

Kulturdepartementet Konst i offentlig miljö. [18] Vårt dagliga blad - stöd till svensk dagspress.[37] Näringsdepartementet Ett renodlat nåringsförbud. [1] Ny Elmarknad + Bilagedel. [14] Civildepartementet Regional framtid + bilagor. [27] Miljödepartementet

Alkylat och Miljöklassning av bensin. [30] Ett vidareutvecklat miljöklassystem i EU. [31]

-aa;..-=- .. -._. -. 33.—""r" ".'.: ._'l'ili'l" __ ___ . .ll'._____|"-___ * "'"1""1,tirl'ajrl.'-'i ' _ #. [ ';" m_vww

._gr'." " _ _ jaaa».-. . mc:ni" H:]. .'. "lidt.-'? .,___ "Mig, t'!" - |». ,L ._1. r. -,.'1 "___:hl _ ___? nr:.._'___.__ :. ..,-,,,, .._. _..-

r s—_. - ,__. : .'. '""- u-t'l'iål. .. ”t'-4 " " '" ___—.*?"; __,f- ..win' » m.m....v .—:. grum->,: n

___..fåf._f:J-ulllw__'1H-Iäiiu r:.

""ni-.: '_._;______ MW ? GWQN" " lga-LI LI "_._;. ,;'..'-_.L_ --.. % "därtill-""' re:-iaf,.rlwr' ' '

?"- " . _i..i': "_i_' '-.'rr_ '.".v

._-.r

näää» " mtbhgfiånrm'uw it.—'. ari;

.c. "| . ,"irl'd r '... ____._________ ». n 1

.'....- .:. itt-.a man': :

" 41:51 "" lå-J'FIJ." 4 .n. " , :ij

"t""' . *» .. ".ru gif—ål"? ' .- .::u ! .".1_.____.-___p.___ '.'t"- . "än.” >— : 5.9 Curl '.L

._a—___-_ '_iji'ng _ &:Vljjh-Ju- _ w., .Ju.url_.

rf 3 , .'. t.— _...1—tw.» it:—.ru» hr »

'. . lr' .. |. .. 'i'.. ,

_t._.|,:._.£_._-'_.' JN ., .*?... .?Ft'.-.'- ”m" "1

'.? fu...], : =d_! 'a': #*WT'I'UV'VÅ'V .-

" ,'m. tj., IF, . glor. ,,,-3.1, " . » ].

ll' ,. . _ _ ' =.' "fl.. påminn—r" mimi. .? ..._ Hiv: rdr * '7

1p_»j.$"9..tfil_ ff "' .'f' Url:-Jb

" - i- I"” el.-_m'änw Phil-"Ht " '|_1rru Nm 4 wi...-: f.:w-I'JQNJ'I' " ""' "i - 'if'lAtiI_i- jie-lill 'J'iglJ-éL. ? hH-WW._ , "| .' r

_ #hrläläh -'I ": får"? "_'_ __|” MJMLFHT ATK .

-' fr:-'ta” "knew—ana.. ,...... '.'- -. pga...! __ : :. luna—:. ' a_i-#14 idag"—'"?" ,,,lfuidxlåi __J

' =" " " ,2'.>*". ..Lm't_ä___3 -... _.. maj”—gm

,_ _kd'ijä '._'_.4uugtä*fm'w15.1' LW in 39191 :;".»n' w.;gmgem & nu» m

_: _-_--_ v._.=t_1_____m "'i .fr.

':'if'i'”: .”." ___:ÅLI'HE ||. _

.____ __ I"|| |||1 "|- || 'Ql' _ || ]" L _ .'.- ':'».u- . ;_ "' " ||| . . ' "J:? "..H. " .. ||l"" " n. .. ' | "| || ?" :. || '- : _ __!" " H .. |Fv. _.._ _ 'w" |||.” " -. J" _ _. . ||.. | ." '. : .

__')?" fy” "($"-"I_ _ .-___ _ .||!."_1.'| A.. 'g'”:- lä..1_ _ _ ' M_HC _ '_._. ' .'I. "&ij ="» .3:

"" |-" "LTJ_5_ "|". lå""____ __ '

...

I !. ||| _| "1-

.. __|___||L_'l..'_' _ ___._.._,___ _

"_| -|. äh &? .. MH _ _ ._ |???" _.;__ .. ..är-n:: &_

Hj. _. ._'_'. __

| FLUJII _ " __ _ jtl-';';"; " :" " '-|r- "_".'_ "

"|. ' . __ _ _____ ___- __ ___ _ ' . ?. |" ",...-Tå" .-_.ll . ”___2': '_._ _ _ I.,-.'_ ._ -' .j"' _ f..: '_'",an _. .. -

'.:— _. .. ,. __ H". En "EFI: :* ":E—Wi" __ _ . ' |' :( # 1+H15'W1_-.- ; _ _ ._ __ __

"_|..."

— .'. .. &" ..

'... |:.

' ""Åb'” |||—|E?" _|1--.._.|' . _ &_

_J.__|:"'.