• RH 1999:83:En bilförare har gjort en omkörning i kurva med skymd sikt med följd att bilen i utgången av kurvan kommit över i den mötande trafikens körfält. Detta orsakade en sammanstötning med en mötande bil vars förare genom sammanstötningen vållades svår kroppsskada. Den omkörande bilisten har dömts för grov vårdslöshet i trafik.
• RH 1995:46:Fråga om påföljd för vållande till annans död och grov vårdslöshet i trafik. Gärningarna innefattade "kappkörning" mellan bilar på motorväg.
• RH 1999:106:Sedan tingsrätten ogillat ett åtal för grovt rattfylleri, grov vårdslöshet i trafik och vållande till annans död mot en av de två personer som färdades i en bil, överklagade åklagaren målet till hovrätten, varvid han justerade åtalet till att alternativt avse medhjälp till de åtalade gärningarna. Trots att det inte gick att klarlägga vem som fört bilen, dömde hovrätten den tilltalade för medhjälp till de brott åtalet avsåg.
• RH 2004:86:Påföljd för grov vårdslöshet i trafik.
• RH 1995:74:Fråga om vållande till kroppsskada i samband med grov vårdslöshet i trafik är att bedöma som grovt brott på den grunden att framförandet av fordonet har inneburit påtaglig fara för trafiksäkerheten.
• RH 1999:120:En bilförare har i alkoholpåverkat tillstånd kört på en annan bil i vilken två personer färdades. Bilföraren har dömts för grovt rattfylleri, grov vårdslöshet i trafik, olovlig körning och s.k. smitning. Skadestånd för kränkning har utgått till personerna i den påkörda bilen. Även fråga om det s.k. fängelseförbudet då brott begåtts under påverkan av en allvarlig psykisk störning.
• NJA 2017 s. 138:Straffmätning vid grov vårdslöshet i trafik i förening med grovt rattfylleri. Fråga också om straffet ska lindras med hänsyn till den tilltalades ålder (70 år).
• RH 1993:98:Straffmätning i mål angående grov vårdslöshet i trafik.
• NJA 1989 s. 552:Sedan en av A förd bil "prejats" av en annan, hoppade en man från den andra bilen upp på motorhuven till den av A förda bilen, A:s passagerare i framsätet ingrep då genom åtgärder med omväxlande gas- och bromspedal så att mannen föll i gatan, släpades under bilen och omkom. Fråga i mål mot A om åtal för vårdslöshet i trafik och vållande till annans död om det kunnat krävas av A att hon skulle ha bromsat för att minska riskerna för att mannen skulle komma till skada.
• NJA 2012 s. 79:Grovt vållande till annans död, m.m. Straffvärdebedömning och fråga om straffet borde skärpas på grund av tidigare brottslighet.
• RH 2002:13:En trött bilförare har somnat vid ratten och kört på två personer, varvid den ena avlidit och den andra fått mycket allvarliga skador. Brotten vållande till annans död, vållande till kroppsskada och vårdslöshet i trafik har inte bedömts som grova brott.
• NJA 2011 s. 349:En lastbil, som påbörjade en vänstersväng över den motsatta körbanan, blev påkörd av en mötande personbil i uppseendeväckande hög hastighet, varvid personbilens förare avled. Åtal mot lastbilens förare för vårdslöshet i trafik och vållande till annans död har ogillats.
• NJA 1991 s. 558:Val av påföljd för grovt rattfylleri.
• RH 2009:34:Fråga om busschaufför som somnat vid ratten gjort sig skyldig till grov vårdslöshet i trafik.
• NJA 1996 s. 590:Bilist har kört på och skadat fotgängare på obevakat övergångsställe. Fråga om ansvar för vårdslöshet i trafik och vållande till kroppsskada. 1 § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott och 3 kap 8 § BrB.
• RH 2003:53:Bilist har framfört bil i fil avsedd för bussar, varvid han kört på och skadat en fotgängare som gått ut i vägbanan. Bilisten har fällts till ansvar för vållande till kroppsskada medan åtal för vårdslöshet i trafik har ogillats.
• NJA 2001 s. 286:Vårdslöshet i trafik eller hastighetsöverträdelse?
• NJA 1993 s. 134:Fråga om gärningsbeskrivningens utformning vid åtal för vårdslöshet i trafik.
• NJA 2012 s. 358:En alkoholpåverkad person framförde en bil så att den voltade, varvid en passagerare skadades allvarligt. Föraren dömdes för bl.a. vållande till kroppsskada, grovt brott. Omständigheterna har inte ansetts vara så försvårande att brottet grundar rätt till ersättning för kränkning enligt 2 kap. 3 § skadeståndslagen (jfr NJA 1997 s. 315 och 572).
• NJA 1992 s. 653:Val av påföljd för grovt rattfylleri och grov vårdslöshet i trafik.
• RH 2001:19:Rökande bilförare, som svarat i mobiltelefon och tappat kontrollen över fordonet, har dömts för vårdslöshet i trafik.
• RH 2001:48:Fråga om ansvar för vårdslöshet i trafik för bilförare som har kört på en cyklist på en obevakad cykelöverfart. Även fråga om strafflags tillämplighet i tiden.
• RH 1998:70:Bilförare, som i relativt hög fart passerat obevakat övergångsställe där annat fordon stannat för att ge företräde åt gående på övergångsstället, har ansetts ha ådagalagt sådan oaktsamhet att han skulle dömas för vårdslöshet i trafik.
• NJA 2007 s. 3:Fråga om en bilförare som kört på en fotgängare sedan hon bländats av solen gjort sig skyldig till vårdslöshet i trafik.
• RH 2019:33:Åtal för bl.a. vårdslöshet i trafik har ogillats på den grunden att det inte var bevisat att den tilltalade vid gärningstillfället kunde kontrollera sitt handlande på ett sådant sätt som krävs för straffrättsligt ansvar.
• NJA 2009 s. 819:En bussförare har under körning på motorväg sysslat med administrativa göromål. Det har ansetts att han inte har gjort sig skyldig till vårdslöshet i trafik.
• NJA 1982 s. 190:Val av påföljd för rattfylleri m m.
• RH 1996:14:Bilförare som iakttagit stopplikt men brustit i uppmärksamhet innan hon körde ut på europaväg - vilket orsakade en kollision - har dömts för vårdslöshet i trafik.
• RH 1996:152:Bilförare, som i samband med vänstersväng under goda sikt- och trafikförhållanden påkört och skadat en cyklist så svårt att hon senare avled, har dömts för vårdslöshet i trafik och vållande till annans död.
• RH 2016:35:K.P. har under utryckning med ambulans framfört ambulansen mot rött ljus i en trafikkorsning, varvid en kollision med ett annat fordon skett. Har K.P. iakttagit den särskilda försiktighet som krävts när han under utryckning körde mot rött ljus?
• RH 1996:55:Bilförare, som underlåtit att iaktta väjningsplikt vid utfart in på huvudled, har dömts för vårdslöshet i trafik.
• NJA 1984 s. 447:Val av påföljd för rattfylleri.
• NJA 1982 s. 114:Fråga om beviskrav i mål om rattfylleri.
• NJA 1982 s. 714:En bilförare företog i början av januari på en större väg med en hastighet av ungefär 70 km/tim en omkörning av en långtradare. Därvid kom bilen i sladdning och törnade mot långtradaren. Bilföraren har ej befunnits skyldig till vårdslöshet i trafik. 1 § 1 st lagen om straff för vissa trafikbrott.
• NJA 1981 s. 998:En bilförare, som färdas på riksväg i slutet av januari med en hastighet ej överstigande 80 km/tim, råkar i sladdning och kör av vägen, enligt egen uppgift på grund av "hastigt påkommen blixthalka". Bilföraren har ej ansetts skyldig till vårdslöshet i trafik. 1 § 1 st lagen om straff för vissa trafikbrott.
• RH 1996:92:Bilförare som under färd på europaväg i hög hastighet tillfälligt ägnat uppmärksamhet åt föremål i bilen med följd att bilen kommit över i den mötande trafikens körfält - vilket orsakat en sammanstötning med en mötande bil - har dömts för vårdslöshet i trafik.
• RH 1996:35:Påföljden för vårdslöshet i trafik - bestående i att en personbil fördes på trottoaren förbi en parkerad taxibil, som varit i färd med att släppa av skolbarn - har bestämts till 60 dagsböter.
• RH 1996:64:Omkörning, vid vilken bilföraren kommit över i den mötande trafikens körfält med sammanstötning med mötande personbil som följd, har bedömts som vårdslöshet i trafik även enligt den lydelse 1 § 1 st trafikbrottslagen har från den 1 januari 1995.
• NJA 1987 s. 187:Till undvikande av sammanstötning med en mötande bil som fördes på fel sida av vägen svängde bilföraren A - utan att dessförinnan ha genom signalering eller inbromsning sökt undvika sammanstötning - till vänster in på den andra vägbanan. Samtidigt förde den mötande bilens förare S sin bil tillbaka till rätt vägbana med följd att bilarna kolliderade, varvid S avled. Fråga om ansvar för A för vårdslöshet i trafik och vållande till annans död.
• NJA 1996 s. 764:Bilförare, som kört in i vägkorsning utan att kontrollera att trafiksignalerna i korsningen inte slagit om till rött ljus, har ansetts i väsentlig mån ha brustit i den omsorg och varsamhet som betingats av omständigheterna. 1 § 1 st lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott.

• 2 §

Prop. 2008/09:60: Paragrafen har behandlats i avsnitt 7.1.

• NJA 2019 s. 721:Uppsåtsbedömningen vid olovlig körning.
• NJA 2012 s. 79:Grovt vållande till annans död, m.m. Straffvärdebedömning och fråga om straffet borde skärpas på grund av tidigare brottslighet.
• RH 2003:20:Danskt körkort, vars innehavare också hade ett svenskt körkort som var återkallat, ansågs gälla i Sverige sedan spärrtiden för utfärdande av nytt svenskt körkort för innehavaren löpt ut.
• NJA 2002 s. 310:Bil som använts av annan än ägaren vid brott mot lagen om straff för vissa trafikbrott har inte ansetts kunna förverkas när talan om förverkande förts enbart mot den tilltalade för brottet
• RH 2001:34:En person, som tidigare hade innehaft körkort som återkallats, gjorde sig skyldig till olovlig körning. Med hänsyn till att denne vid körningen skulle ha innehaft ett nytt körkort, om han i tid hade ansökt om det, bedömdes brottet inte som grovt.
• NJA 2005 s. 548:Enbart det förhållandet att ett som moped registrerat tvåhjuligt motorfordon kunnat framföras fortare än 45 kilometer i timmen har inte ansetts innebära att fordonet rätteligen skulle ha varit registrerat som motorcykel.
• RH 2001:25:Åtal för rattfylleri och olovlig körning, grovt brott, mot en person som fört personbil såsom övningsledare under övningskörning har ogillats, då personen varken varit godkänd handledare eller innehaft körkort.
• RH 1993:80:Åtal mot diabetiker för olovlig körning har ogillats på grund av att han ej visats ha varit medveten om sina handlingar på sådant sätt som krävs för ett uppsåt enligt 1 kap. 2 § brottsbalken skall anses föreligga.
• RH 2008:21:Övningskörning med två motorcyklar samtidigt ansågs inte innebära tillåtande av olovlig körning.
• RH 2022:38:Fråga om företagsbotens storlek när denna grundas på överträdelse av yrkestrafiklagen och lagen om straff för vissa trafikbrott.
• NJA 1982 s. 193:I mål om ansvar för olovlig körning uppkommer fråga hur man vid prövningen av vilken körkortsbehörighet som krävs för att föra en personbil med därtill kopplat släpfordon skall bestämma bilens tjänstevikt. Det har ansetts att den i bilregistret antecknade uppgiften om bilens tjänstevikt inte kan tillmätas absolut avgörande betydelse men att man måste utgå från att bilen, så länge inte annat tillförlitligen styrks, har den i registret angivna tjänstevikten.
• NJA 2003 s. 105:Prövningstillstånd i HovR. Tillämpningen i mål om olovlig körning av uppsåtskravet i fråga om behörigheten att föra fordonet.
• NJA 1993 s. 157:Förare, vilkens körkort återkallats, har kört bil sedan spärrtiden löpt ut, då han av oaktsamhet trodde att han var berättigad härtill, trots att han inte ansökt om körkortstillstånd. Eftersom straffansvar rör olovlig körning förutsätter att föraren haft uppsåt att köra utan att vara berättigad har föraren frikänts. 3 § 1 st lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott.
• RH 1999:31:Olovlig körning som ägt rum sedan förarens körkort blivit återkallat enligt 23 kap. första stycket 2 körkortslagen (1977:477) - som motsvaras av 5 kap. 7 § första stycket 2 körkortslagen (1998:488) - har inte ansetts utgöra grovt brott.
• RH 1996:22:En person som åtalats för olovlig körning har bestritt ansvar på grund av bristande uppsåt, under påstående att han inte fått del av den länsrättsdom varigenom hans körkort återkallats. Att en länsrätts dom delges den tilltalade enligt reglerna om förenklad delgivning, till följd varav något direkt bevis om att han fått del av domen inte föreligger, har inte i och för sig ansetts medföra att ansvar för uppsåtligt brott är uteslutet. I det aktuella fallet var det dock inte utrett att den förenklade delgivningen gått till på föreskrivet sätt, varför åtalet ogillades.
• NJA 1999 s. 380:Fråga om olovlig körning som skett efter det att gärningsmannen fått körkortet omhändertaget skall bedömas som grovt brott.
• RH 2000:85:Förare har framfört viss fordonskombination trots att han saknade behörighet till det. Föraren har frikänts på grund av att han inte hade uppsåt i fråga om sin bristande behörighet.
• RH 2005:60:Vitryskt körkort har ansetts giltigt i Sverige varför åtal för olovlig körning har ogillats.
• NJA 1986 s. 392:Förare, vilkens körkort återkallats, har, trots att spärrtiden löpt ut, inte ansetts berättigad att köra bil innan körkort lämnats ut, Föraren har frikänts på grund av att han inte haft uppsåt att köra utan att vara berättigad därtill. 3 § 1 st lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott och 15 § 1 st 1 körkortslagen (1977:477).
• RH 2018:30:En person som bott i Sverige i fyra år har inte vidtagit några åtgärder för att förvissa sig om han haft rätt att köra bil i Sverige med sitt körkort från Makedonien. Personen, som måste insett risken för att han inte hade rätt att köra bil i Sverige utan någon begränsning i tid, har genom att ändå köra bil förhållit sig likgiltig inför risken att han inte hade rätt att göra det. Han döms därför för olovlig körning.
• RH 1999:120:En bilförare har i alkoholpåverkat tillstånd kört på en annan bil i vilken två personer färdades. Bilföraren har dömts för grovt rattfylleri, grov vårdslöshet i trafik, olovlig körning och s.k. smitning. Skadestånd för kränkning har utgått till personerna i den påkörda bilen. Även fråga om det s.k. fängelseförbudet då brott begåtts under påverkan av en allvarlig psykisk störning.
• RH 1999:96:Förare, som saknar körkort, har olovligen framfört personbil i alkoholpåverkat tillstånd. Fråga om åtal för rattfylleri och olovlig körning skulle ogillas p.g.a. nöd.
• RH 1995:48:Fråga om förares uppsåt vid olovlig körning på grund av bristande behörighet.
• NJA 1981 s. 308:Straffmätning i mål om ansvar för rattonykterhet.

• 16d § 2 st 1 p Förordning (1999:1134) om belastningsregister
• 4 § 1 st 1 p Förordning (2010:1031) om handläggning av ärenden om brott av anställda inom polisen m.m.
• 2 § 1 st 1 p Polisregisterkungörelse (1969:38)
• 14 § Åklagarförordning (1996:205)
• 21 § 2 st, 31 § 2 st Åklagarinstruktion (1974:910)
• 6 kap. 1 § 3 st Polisförordning (1984:730)
• 3 § 1 st 1 p Förordning (2014:1106) om handläggning av ärenden om brott av anställda inom polisen och vissa andra befattningshavare
• 19 § Åklagarförordning (1989:848)

• RÅ 1996:11:Fråga om val av körkortsingripande vid medhjälp till rattfylleri.
• RH 1995:90:Vid övningskörning har såväl övningsledaren som eleven fällts till ansvar för trafiknykterhetsbrott. Eleven har därjämte dömts för medhjälp till övningsledarens brott.
• RH 2013:59:Uppsåtet vid rattfylleribrott.
• RH 2001:25:Åtal för rattfylleri och olovlig körning, grovt brott, mot en person som fört personbil såsom övningsledare under övningskörning har ogillats, då personen varken varit godkänd handledare eller innehaft körkort.
• RH 1994:117:Påföljden för två fall av återfall i "enkelt" rattfylleri bestämd till fängelse.
• RH 1999:118:Trots att föraren av personbil haft en alkoholkoncentration i sin utandningsluft som varit högre än det gränsvärde som anges i bestämmelsen om grovt rattfylleri i 4 a § 1 trafikbrottslagen har vid omparkering med mycket kort färdsträcka brottet rubricerats som rattfylleri, ej grovt brott, och påföljden bestämts till dagsböter.
• RH 2008:27:Kort förflyttning av personbil har bedömts som rattfylleri av normalgraden trots att föraren haft en alkoholkoncentration i utandningsluften om 0,95 milligram per liter.
• RH 2006:56:Åklagaren har ansökt om resning till förmån för den tilltalade och yrkat ogillande av ett åtal för s.k. drograttfylleri. Med hänvisning till huvudregeln om fri bevisprövning har hovrätten - trots att endast ett urinprov åberopats som bevisning vid tingsrätten och det för s.k. drograttfylleri krävs att det under eller efter färden har funnits narkotika kvar i gärningsmannens blod - funnit att den omständigheten att något blodprov inte åberopats inte innebär att den rättstillämpning som legat till grund för tingsrättens dom kan anses strida mot lag. Resningsansökningen har avslagits.
• RH 1999:96:Förare, som saknar körkort, har olovligen framfört personbil i alkoholpåverkat tillstånd. Fråga om åtal för rattfylleri och olovlig körning skulle ogillas p.g.a. nöd.
• RH 1996:118:De personliga förhållandena i form av psykisk ohälsa har ansetts konstituera sådant klart undantagsfall att påföljdsformen villkorlig dom kunnat väljas.
• NJA 1990 s. 772:Vid bestämmande av påföljd för rattfylleri begånget i februari 1989 har beaktats uttalanden i förarbetena till 1990 års rattfyllerilagstiftning.
• NJA 1991 s. 558:Val av påföljd för grovt rattfylleri.
• NJA 2012 s. 191:Ett rattfylleribrott med moped klass I bör, även om föraren har haft en alkoholkoncentration som överstiger 1,0 promille i blodet eller 0,50 mg/l i utandningsluften, som utgångspunkt anses vara av normalgraden om det inte utöver alkoholkoncentrationen föreligger försvårande omständigheter av betydelse för trafiksäkerheten.
• RH 2008:71:Kort förflyttning av personbil där föraren haft en alkoholkoncentration i utandningsluften om 0,95 milligram per liter har bedömts som grovt rattfylleri. Påföljden för brottet har bestämts till fängelse en månad.
• NJA 1993 s. 718:Fråga om ett rattfylleribrott är att bedöma som grovt rattfylleri på den grunden att framförandet av fordonet inneburit en påtaglig fara för trafiksäkerheten. 4 a § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott.
• RH 2002:45:Framförande av moped med frånkopplad motor genom att den rullats framåt har ansetts innebära ett förande av motordrivet fordon i den mening som avses i 4 § trafikbrottslagen. Även fråga om brottsrubricering.
• NJA 2019 s. 684:Ett rattfylleribrott med s.k. mopedbil bör, även när föraren har haft en alkoholkoncentration som överstiger 1,0 promille i blodet eller 0,50 mg/l i utandningsluften, som utgångspunkt anses vara av normalgraden om det inte utöver alkoholkoncentrationen föreligger försvårande omständigheter av betydelse för andras trafiksäkerhet.
• NJA 1991 s. 77:Påföljd för rattfylleri (I och II)
• NJA 2011 s. 77:Rattfylleri. Fråga om den som har fört en moped, vars motor inte har varit i gång, ska anses ha fört ett motordrivet fordon i trafikbrottslagens mening.
• RÅ 2008:12:En spärrtid om tolv månader vid körkortsåterkallelse på grund av s.k. drograttfylleri har inte bedömts vara för lång.
• RH 1999:106:Sedan tingsrätten ogillat ett åtal för grovt rattfylleri, grov vårdslöshet i trafik och vållande till annans död mot en av de två personer som färdades i en bil, överklagade åklagaren målet till hovrätten, varvid han justerade åtalet till att alternativt avse medhjälp till de åtalade gärningarna. Trots att det inte gick att klarlägga vem som fört bilen, dömde hovrätten den tilltalade för medhjälp till de brott åtalet avsåg.

• 1 § Lag (2008:322) om Tullverkets och Kustbevakningens befogenheter att ingripa mot rattfylleribrott
• 1 § Lag (1976:1090) om alkoholutandningsprov
• 16 § 1 st 1 p Körkortslag (1977:477)
• 5 kap. 3 § 1 st 1 p Körkortslag (1998:488)
• 2 §, 4 § 1 st 2 p Lag (1999:216) om ögonundersökning vid misstanke om vissa brott i trafiken

• 10 kap. 19 § 1 st 1 p Offentlighets- och sekretesslag (2009:400)
• 16b §, 16c § Förordning (1999:1134) om belastningsregister
• 1 § Lag (1958:205) om förverkande av alkohol m.m.
• 1 § Lag (2008:322) om Tullverkets och Kustbevakningens befogenheter att ingripa mot rattfylleribrott
• 24a § Polislag (1984:387)
• 16 § 1 st 1 p Körkortslag (1977:477)
• 20 § Trafikskadelag (1975:1410)
• 14 kap. 2 § 12 st Sekretesslag (1980:100)
• 21 § Körkortslag (1977:477)
• 1 § 2 st Lag (1998:489) om försöksverksamhet med villkorlig körkortsåterkallelse
• 5 kap. 20 § 2 st 1 p, 7 kap. 4 §, 5 kap. 16 § 1 st 2 p, 5 kap. 3 § 1 st 1 p Körkortslag (1998:488)
• 10 § Personalkontrollkungörelse (1969:446)
• 1 § 1 st 2 p Förordning (1982:117) om underrättelse till Inspektionen för vård och omsorg och Socialstyrelsen om domar i vissa brottmål

• RH 2016:39:Åtal för s.k. smitning, genom att den tilltalade avvikit från en allvarlig trafikolycka utan att lämna uppgift om namn och adress eller i övrigt göra vad som krävdes med anledning av olyckan, har inte bedömts stå i strid med artikel 6 i Europakonventionen och Europadomstolens praxis rörande rätten att inte behöva lämna kriminellt belastande uppgifter om sig själv.
• NJA 1988 s. 444:Fråga huruvida bilförare, som av annan bilförare påståtts ha haft del i trafikolycka, brutit mot 5 § 1 st lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott genom att undandra sig att på förfrågan uppge sitt namn.
• RH 1999:120:En bilförare har i alkoholpåverkat tillstånd kört på en annan bil i vilken två personer färdades. Bilföraren har dömts för grovt rattfylleri, grov vårdslöshet i trafik, olovlig körning och s.k. smitning. Skadestånd för kränkning har utgått till personerna i den påkörda bilen. Även fråga om det s.k. fängelseförbudet då brott begåtts under påverkan av en allvarlig psykisk störning.
• NJA 1998 s. 423:Bilförare har dömts för smitning när hon avvikit från platsen för en kollision med en annan bil, som inte fick någon skada vid kollisionen. 5 § 1 st. lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott.
• RH 2022:2:Motorcykelförare, som haft del i uppkomsten av trafikolycka, har inte lämnat namn eller adress till motparterna, vilka var underåriga, men erbjudit sig att lämna sitt telefonnummer. Fråga om föraren därmed gjort tillräckligt för att undgå ansvar för smitning från trafikolycksplats.
• NJA 1988 s. 39:Resningsärende. En person har kört på och skadat en bil. Ägaren av den påkörda bilen har ansetts som målsägande i mål om åtal mot den påkörande bilisten för obehörigt avvikande från trafikolycksplats.
• NJA 2018 s. 394:En förare av ett motorfordon hade del i en trafikolycka som orsakade endast sakskada. Omständigheterna gav anledning anta att föraren, som avlägsnade sig från trafikolycksplatsen utan att uppge namn och hemvist, gjort sig skyldig till trafikbrottslighet. Ansvar för smitning från trafikolycksplats enligt 5 § första stycket första ledet trafikbrottslagen har inte ansetts innebära en kränkning av rätten att inte belasta sig själv enligt artikel 6 i Europakonventionen.
• NJA 1991 s. 558:Val av påföljd för grovt rattfylleri.
• NJA 1990 s. 319:Bilförare, som avsiktligt kört på annans bil, har dömts för obehörigt avvikande från trafikolycksplats.

• 4 § 1 st 1 p Förordning (2010:1031) om handläggning av ärenden om brott av anställda inom polisen m.m.
• 2 § 1 st 1 p Polisregisterkungörelse (1969:38)
• 14 § Åklagarförordning (1996:205)
• 21 § 2 st, 31 § 2 st Åklagarinstruktion (1974:910)
• 6 kap. 1 § 3 st Polisförordning (1984:730)
• 3 § 1 st 1 p Förordning (2014:1106) om handläggning av ärenden om brott av anställda inom polisen och vissa andra befattningshavare
• 19 § Åklagarförordning (1989:848)

Prop. 2004/05:135: Ändringen i första stycket, som motiveras i avsnitt 10.4, innebär att möjligheterna till förverkande utvidgas till att även omfatta annan egendom än fordon som använts som hjälpmedel vid brott om det behövs för att förebygga brott, och förverkande inte är oskäligt. Utrustning för exempelvis trimning av fordon torde kunna förverkas enligt denna bestämmelse, förutsatt att utrustningen främjar ett brott enligt trafikbrottslagen. ...

Prop. 2014/15:26: Om någon har gjort sig skyldig till olovlig körning, rattfylleri eller grovt rattfylleri ska det vid bedömningen av om förverkande behövs för att förebygga fortsatt brottslighet särskilt beaktas om gärningsmannen tidigare har gjort sig skyldig till sådan brottslighet.

Första stycket gäller även i fråga om egendom som varit avsedd att användas som hjälpmedel vid brott enligt denna lag, om brottet har fullbordats. Bestämmelser om tillfälligt ...

Prop. 2003/04:159: I paragrafen införs ett nytt andra stycke med en upplysning om att det i 24 a och 24 b §§polislagen (1984:387) finns bestämmelser som möjliggör tillfälligt omhändertagande av egendom i syfte att förhindra rattfylleribrott.

• NJA 2006 s. 751:Betydelsen av fordonets värde och ägarens personliga och ekonomiska förhållanden vid bedömningen av om ett förverkande enligt 7 § trafikbrottslagen (1951:649) är oskäligt.
• NJA 1988 s. 80:Fråga om förutsättningarna för förverkande av fordon enligt 7 § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott.
• RH 1997:124:Fråga om förutsättningarna för förverkande av fordon enligt 7 § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott.
• NJA 1996 s. 436:Fråga om förutsättningarna för förverkande av fordon enligt 7 § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott i dess lydelse from den 1 februari 1994.
• NJA 2002 s. 310:Bil som använts av annan än ägaren vid brott mot lagen om straff för vissa trafikbrott har inte ansetts kunna förverkas när talan om förverkande förts enbart mot den tilltalade för brottet
• NJA 2013 s. 333:En tilltalad har dömts för brott. I samband med att högre rätt avskriver målet sedan den tilltalade avlidit, ska rätten självmant pröva beslut om förverkande.
• NJA 1994 s. 703:I vilken utsträckning skall extrautrustning till ett fordon omfattas av ett förverkande av fordonet på grund av trafikbrott?

• övg. best. SFS 2015:59 2 p, 8 §

• 9 §
• 1 § Förordning (2015:58) om föreskrifter rörande försäljning och förstöring av fordon

• 1 § Förordning (2015:58) om föreskrifter rörande försäljning och förstöring av fordon