1 §  Denna förordning innehåller bestämmelser om årliga avgifter som ska betalas för Finansinspektionens verksamhet. Avgifterna ska finansiera den verksamhet som drivs av inspektionen med undantag för

1. sådan verksamhet som finansieras med stöd av
   1. avgiftsförordningen (1992:191), eller
   2. förordningen (2001:911) om avgifter för prövning av ärenden hos Finansinspektionen, och
2. sådan verksamhet som fullgörs enligt förordningen (2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap.

2 §  Avgifterna enligt denna förordning ska uppgå till ett belopp som motsvarar Finansinspektionens årliga kostnader för den verksamhet som enligt 1 § ska finansieras med avgifterna.

Avgifterna ska redovisas mot inkomsttitel på det sätt som beslutas i regleringsbrev för Finansinspektionen.

4 §  Avgifterna från de fysiska personer, företag och myndigheter som anges i 6-18 §§ ska ge Finansinspektionen full kostnadstäckning för respektive avgiftsgrupp, om inte något annat anges i denna förordning. Med full kostnadstäckning avses att varje avgiftsgrupp ska svara för både direkta kostnader och den andel av indirekta kostnader som går att hänföra till gruppen. Med avgiftsgrupp avses en sådan grupp av fysiska personer, företag eller myndigheter som anges i 6-18 §§.

5 §  För varje avgiftsgrupp som anges i 6-10 §§ ska Finansinspektionen beräkna ett sammanlagt avgiftsbelopp som baseras på dels gruppens andel av inspektionens kostnader det närmast föregående kalenderåret, dels de kostnader som inspektionen har beräknat för det aktuella kalenderåret.

Finansinspektionen ska fördela det sammanlagda avgiftsbeloppet för respektive avgiftsgrupp på de företag som ingår i gruppen. Balansomslutningen vid utgången av det närmast föregående räkenskapsåret ska utgöra grund för fördelningen. Varje företag i gruppen ska betala en avgift som är proportionell i förhållande till företagets storlek.

Den lägsta avgiften är 20 000 kr, om inte något annat anges i denna förordning.

6 §  Avgift beräknad enligt 5 § ska betalas av svenska företag, om de har tillstånd att driva

1. bankrörelse enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, eller
2. värdepappersrörelse enligt lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden och är värdepappersbolag.

7 §  Avgift beräknad enligt 5 § ska betalas av svenska företag, om de har tillstånd att driva

1. verksamhet enligt lagen (1980:1097) om Svenska skeppshypotekskassan,
2. verksamhet enligt lagen (1994:759) om Sveriges allmänna hypoteksbank,
3. verksamhet enligt lagen (2002:149) om utgivning av elektroniska pengar, eller
4. finansieringsrörelse enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.

Lägsta avgift ska betalas av

1. Svenska skeppshypotekskassan,
2. Sveriges allmänna hypoteksbank, och
3. institut för elektroniska pengar.

8 §  Avgift beräknad enligt 5 § ska betalas av svenska företag, om de har tillstånd att driva

1. verksamhet enligt lagen (1972:262) om understödsföreningar, eller
2. verksamhet enligt försäkringsrörelselagen (1982:713).

Den lägsta avgiften är 5 000 kr för

1. understödsföreningar som inte är tjänstepensionsinstitut, och
2. lokala försäkringsbolag som tillhör kategorin mindre, lokala bolag.

Understödsföreningar som har undantag enligt 2 § andra stycket lagen om understödsföreningar (begränsad tillsyn), ska inte betala någon avgift.

9 §  Avgift beräknad enligt 5 § ska betalas av svenska företag, om de har tillstånd att driva

1. verksamhet enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument,
2. reglerad marknad enligt lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, eller
3. clearingverksamhet enligt lagen om värdepappersmarknaden.

10 §  Avgift enligt 5 § ska betalas av svenska företag, om de har tillstånd att driva fondverksamhet enligt lagen (2004:46) om investeringsfonder och är fondbolag.

I stället för balansomslutningen ska det sammanlagda värdet av de fonder som fondbolagen förvaltar vid utgången av det närmast föregående räkenskapsåret utgöra grund för fördelningen enligt 5 § andra stycket.

11 §  Försäkringsförmedlare som är en fysisk person och registrerad enligt 2 kap.3 eller 4 § eller 5 kap. 2 § lagen (2005:405) om försäkringsförmedling ska betala en avgift på 1 000 kr.

Försäkringsförmedlare som är en juridisk person och registrerad enligt 2 kap.3 eller 4 § eller 5 kap. 2 § lagen om försäkringsförmedling ska betala en avgift på 1 000 kr för varje anställd som den 31 december närmast föregående år utövade försäkringsförmedling eller sådan sidoverksamhet som avses i 2 kap. 5 § första stycket 15 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden för den juridiska personens räkning. Lägsta avgift för den juridiska personen är 1 000 kr.

Andra stycket gäller inte, om den juridiska personen ska betala avgift enligt någon annan bestämmelse i denna förordning.

12 §  Försäkringsföretag som avses i 2 kap. 4 § lagen (2005:405) om försäkringsförmedling ska betala en avgift på 3 000 kr.

Första stycket gäller inte, om försäkringsföretaget ska betala avgift enligt någon annan bestämmelse i denna förordning.

13 §  Pensionsstiftelse som avses i 9 a § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. ska betala en avgift på 5 000 kr.

14 §  Fysiska och juridiska personer som är anmälda enligt lagen (1996:1006) om anmälningsplikt avseende viss finansiell verksamhet ska betala en avgift på 1 000 kr för fysiska personer och 10 000 kr för juridiska personer.

15 §  Företag som är registrerade enligt lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet ska betala en avgift på 20 000 kr.

16 §  Emittenter som ska tillämpa bestämmelserna i 16 kap. lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden ska betala en avgift på 10 000 kr, om deras överlåtbara värdepapper inte är upptagna till handel på en reglerad marknad i Sverige efter ansökan av emittenten själv.

17 §  Avgift som baseras på dels myndighetens andel av Finansinspektionens kostnader det närmast föregående kalenderåret, dels de kostnader som inspektionen har beräknat för det aktuella kalenderåret, ska betalas av

1. Premiepensionsmyndigheten, och
2. Sjunde AP-fonden.

Lägsta avgift är 20 000 kr.

18 §  Utländska företag ska betala avgift enligt följande:

1. Försäkringsgivare från tredjeland som avses i 1 kap. 5 § första stycket 2 lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige, som driver försäkringsrörelse i Sverige genom generalagent eller filial, ska betala 20 000 kr.
2. Företag för elektroniska pengar från ett annat land inom EES, med filial i Sverige, som avses i 6 kap. 8 § lagen (2002:149) om utgivning av elektroniska pengar ska betala 20 000 kr.
3. Förvaltningsbolag som avses i 1 kap. 6 § lagen (2004:46) om investeringsfonder ska betala 5 000 kr.
4. Fondföretag som avses i 1 kap. 7 § lagen om investeringsfonder ska betala 5 000 kr.
5. Förvaltningsbolag som avses i 1 kap. 8 § lagen om investeringsfonder ska betala 10 000 kr.
6. Fondföretag som avses i 1 kap. 9 § lagen om investeringsfonder ska betala 10 000 kr.
7. Kreditinstitut från ett annat land inom EES, med filial i Sverige, som avses i 4 kap. 1 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse ska betala 20 000 kr.
8. Försäkringsförmedlare från ett annat land inom EES, med filial i Sverige, som avses i 3 kap. 1 § första stycket 1 lagen (2005:405) om försäkringsförmedling ska betala 3 000 kr.
9. Försäkringsförmedlare från tredjeland som avses i 3 kap. 2 § lagen om försäkringsförmedling ska betala 5 000 kr.
10. Utländskt värdepappersföretag från ett annat land inom EES, med filial i Sverige, som avses i 4 kap. 1 § första stycket 1 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden och utländskt företag, med filial i Sverige, som avses i 4 kap. 4 § samma lag, ska betala 20 000 kr.
11. Utländskt företag som avses i 12 kap. 9 § lagen om värdepappersmarknaden, som har tillstånd att driva en reglerad marknad från filial i Sverige, ska betala 20 000 kr.
12. Utländskt företag som avses i 19 kap. 12 § lagen om värdepappersmarknaden, som har tillstånd att driva clearingverksamhet från filial i Sverige, ska betala 20 000 kr.

19 §  Ett företag som ska betala avgift enligt någon av bestämmelserna i 6-10 §§ det första året som det står under tillsyn av Finansinspektionen, ska betala den lägsta avgiften.

20 §  Om en fysisk person, ett företag eller en myndighet ska betala avgift enligt någon av bestämmelserna i 11-18 §§ det första året som det står under tillsyn av Finansinspektionen, och det inte har stått under tillsyn från början av året, ska avgiften minskas med hänsyn till den tid som personen, företaget eller myndigheten inte har stått under tillsyn.

21 §  Om en fysisk person, ett företag eller en myndighet som ska betala avgift enligt någon av bestämmelserna i 6-18 §§ upphör att stå under tillsyn av Finansinspektionen under året, ska avgiften minskas med hänsyn till den tid som personen, företaget eller myndigheten därefter inte har stått under tillsyn.

22 §  Om tillsynen av en fysisk person eller ett företag omfattar ett helt år men grunden för uttag av avgift enligt 6- 18 §§ ändrats under året, ska beräkningen av avgiften baseras på den tid som personen eller företaget har tillhört respektive avgiftsgrupp.

23 §  Om den avgift som beräknas enligt 20 eller 21 § uppgår till mindre än 300 kr, får Finansinspektionen i ett enskilt fall besluta att någon avgift inte ska tas ut.

24 §  Finansinspektionen ska varje år besluta avgiftens storlek och senast den 30 november till varje fysisk person, företag och myndighet som ska betala avgift skicka en faktura på det belopp som ska betalas samt ange när avgiften senast ska vara betald.

Avgiften ska betalas genom insättning på Finansinspektionens plus- eller bankgirokonto.

Dröjsmålsränta tas ut på avgifter som inte betalas i rätt tid, om det inte finns särskilda skäl mot det. Dröjsmålsränta ska beräknas för år enligt en räntefot som motsvarar den av Sveriges riksbank fastställda vid varje tid gällande referensräntan enligt 9 § räntelagen (1975:635) med ett tillägg av åtta procentenheter.

Finansinspektionen ska i slutet av varje år göra en jämförelse mellan inbetalda avgifter under året och slutliga kostnader för varje avgiftsgrupp. Resultatet av denna jämförelse ska beaktas när avgift för nästföljande år beräknas för avgiftsgruppen.

25 §  Om det finns särskilda skäl, får Finansinspektionen i ett enskilt fall besluta att minska avgiften.

26 §  I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om överklagande hos allmän förvaltningsdomstol.