NJA 2014 s. 272

Domskäl

Tingsrätten (chefsrådmannen Petra Lundh, f.d. chefsrådmannen Jan Huldt, referent, och tingsnotarien Therese Englund) anförde i dom den 29 april 2011 bl.a. följande.

Bakgrund

H.J., som är ägare till Antilu Services OU (Antilu), innehade under 2005 en kapitalförsäkring hos Akelius Insurance Public Ltd, som numera har firman Ancoria Insurance (Ancoria). I den värdedepå som öppnades inom ramen för kapitalförsäkringen hade H.J. vid den i målet aktuella tiden placerat i vart fall 54 000 A-aktier och 280 000 B-aktier i bolaget 24hPoker AB (24hPoker). I ett pressmeddelande daterat den 28 mars 2006 till aktieägarna i 24hPoker erbjöd sig Daydream Software AB (Daydream) att förvärva samtliga aktier i 24hPoker. Daydream var till skillnad från 24hPoker noterat på dåvarande Stockholmsbörsen, numera Nasdaq-OMX. Ett prospekt daterat den 2 maj 2006 avseende erbjudandet publicerades följande dag. Förvärvet genomfördes den 31 maj 2006 genom en apportemission av aktier i Daydream till aktieägarna i 24hPoker. Emissionskursen bestämdes till 91 A-aktier i Daydream mot en A-aktie i 24hPoker. Samma relation gällde kursen för bolagens B-aktier. Det sammanslagna bolaget antog firman 24hPoker Holding AB (24hPoker Holding).

BDO Nordic Stockholm AB (BDO) och B.O., anställd hos BDO, utsågs den 4 maj 2005 till Daydreams revisor. B.O. reviderade Daydreams räkenskaper för räkenskapsåret 2005 och granskade delar av det prospekt som låg till grund för uppköpserbjudandet till aktieägarna i 24hPoker. Varken revisionsberättelsen eller granskningsutlåtandet innehöll någon anmärkning eller reservation mot bolagets bokföring.

Yrkanden m.m.

Antilu har yrkat att tingsrätten ska fastställa att BDO/B.O. vid genomförandet av uppdraget som revisor i Daydream i samband med revisionen för räkenskapsåret 2005 och upprättandet av i prospektet av den 2 maj 2006 ingående revisionsutlåtanden har förfarit oaktsamt, att detta har orsakat Ancoria eller H.J. skada och att BDO och B.O. därför är solidariskt skadeståndsskyldiga gentemot Antilu, som förvärvat skadeståndsfordringen från Ancoria alternativt från H.J.

BDO och B.O. har bestritt käromålet.

- - -

Grunder och sakframställningar

Antilu

B.O. har i samband med fullgörandet av sitt uppdrag som revisor i Daydream uppsåtligen eller av oaktsamhet brutit mot god revisionssed i samband med upprättandet av årsredovisning för 2005 samt revisionsutlåtanden i prospektet av den 2 maj 2006. Räkenskaperna och revisionsutlåtandena kom på grund härav att innehålla felaktigheter varvid bolagets värde framstod som mer positivt än vad som var befogat. H.J. lade det felaktiga räkenskapsmaterialet till grund för sin värdering av Daydreams aktier och därmed för beslutet att acceptera villkoren för Daydreams köp av 24hPoker. Detta har lett till skada för Ancoria, som ägde kapitalförsäkringen i vilken aktierna placerats. Alternativt görs det gällande att H.J. lidit skadan i sin egenskap av en med aktieägare likställd ”annan” person enligt 29 kap. 1 § första stycket aktiebolagslagen (2005:551) (ABL). Både Ancoria och H.J. har överlåtit sina eventuella skadeståndskrav till Antilu. BDO och B.O. är solidariskt skadeståndsansvariga enligt 29 kap. 2 § ABL.

När H.J. tecknade kapitalförsäkringen gav Ancoria honom fullmakt att disponera tillgångarna i värdedepån, däribland aktierna i 24hPoker. Det innebar att H.J. de facto förfogade över tillgångarna i depån.

Skadan består i att H.J. förleddes att sälja aktier i 24hPoker mot betalning i aktier i Daydream, vilka hade ett betydligt lägre värde än vad han hade skäl att anta. Detta gjorde han i förlitan på B.O:s rena revisionsberättelser avseende Daydreams räkenskaper. Daydreams aktiekurs försämrades markant efter förvärvet av 24hPoker. Eftersom värdeminskningen på Daydreams aktier inte visade tecken på att avta sålde han aktierna i 24hPoker Holding under 2006 och 2008 för att begränsa skadan.

Vid tiden för offentliggörandet av prospektet handlades Daydreams aktier på Stockholmsbörsen för ca fyra kr per aktie. Bolagets värde uppgick därmed till ca 200 miljoner kr. Marknadens värdering av bolaget baserades på den information Daydream lämnat marknaden i form av årsredovisningar, delårsrapporter m.m. I prospektet redogjordes för Daydreams och dess dotterbolags verksamhet och finansiella ställning, 24hPokers verksamhet och finansiella ställning samt för den sammanslagna koncernens verksamhet och ställning så som räkenskaperna skulle ha sett ut om sammanslagningen hade skett före årsskiftet 2005/06.

Innan prospektet offentliggjordes hade Daydream träffat ett samgåendeavtal med ett antal huvudägare i 24hPoker, däribland H.J. Avtalet innebar att dessa ägare förband sig att sälja sina aktier i 24hPoker mot vederlag bestående av 91 A- respektive B-aktier i Daydream mot en A- respektive B-aktie i 24hPoker. H.J. hade inte erhållit annan information än den som meddelats marknaden genom årsredovisningar m.m. och som därefter lämnades i prospektet.

Efter förvärvet av 24hPoker tillsattes en ny styrelse för bolaget, vars firma då ändrats till 24hPoker Holding. Den nya styrelsen påbörjade en genomgång av tillgångarna i det som tidigare varit Daydream och lät revisionsföretaget PricewaterhouseCoopers (PwC) göra en genomgång av räkenskaperna. PwC:s genomgång av Daydream resulterade i en rapport daterad den 1 mars 2007. Av rapporten framgår att följande brister förelåg i Daydreams räkenskaper.

- - -

Bristerna var betydande och om styrelsen i Daydream hade uppmärksammat dem hade den varit skyldig att upprätta kontrollbalansräkning.

Den nya styrelsen och OMX Stockholmsbörsen anmälde B.O. till Revisorsnämnden, som den 7 maj 2008 beslöt att meddela honom varning. Nämndens beslut grundades på att B.O. åsidosatt god revisionssed genom att

a) dels inte i tillräcklig utsträckning ha försäkrat sig om rimligheten i Daydreams antaganden om den framtida omsättningsutvecklingen och dels ha underlåtit att förvissa sig om att bolagets beräkningar grundade sig på relevanta sifferuppgifter och genom att

b) inte ha krävt en extern bekräftelse av Daydream i frågan om ett dotterbolag kunde avsluta ett EU-projekt utan att drabbas av återbetalningsskyldighet.

Revisorsnämnden fann vidare att B.O. åsidosatt sina skyldigheter som revisor genom att

c) acceptera att hans revisionsberättelse för Daydream daterades innan revisionen de facto var avslutad och

d) godta att årsredovisningshandlingarna inklusive revisionsberättelsen trycktes och hölls tillgängliga för aktieägarna innan hans revision de facto var avslutad.

Revisorsnämndens beslut avslutas med uttalandet att de föreliggande åsidosättandena av god revisionssed och B.O:s skyldigheter som revisor är extra graverande eftersom Daydream var börsnoterat.

B.O. överklagade Revisorsnämndens beslut att tilldela honom varning. Överklagandet avslogs av Länsrätten i Stockholm den 16 oktober 2008. Länsrättens dom har vunnit laga kraft.

Efter genomgången av Daydreams räkenskaper ansåg sig styrelsen för 24hPoker Holding tvungen att dels avveckla den verksamhet som bedrevs i Daydream och dels skriva ner tillgångarna i den nya koncernen med 100 miljoner kr. Nedskrivningen gjordes över resultaträkningen, vilket innebär att nedskrivningen fick en avsevärd inverkan på koncernens finansiella ställning.

BDO och B.O. har åberopat följande grunder för sitt bestridande.

(Under 8-16 upptas ytterligare grunder för bestridandet.)

Till utveckling av sina bestridandegrunder har BDO och B.O. i sammandrag anfört följande.

Bakgrund

Det var aktieägarna i 24hPoker som i syfte att kunna omsätta bolagets aktier på Stockholmsbörsen tog initiativet till ett s.k. omvänt förvärv av det betydligt mindre men börsnoterade bolaget Daydream. Det omvända förvärvet skedde genom att Daydream köpte 24hPoker mot ersättning i nyemitterade aktier i Daydream. Efter förvärvet kom aktieägarna i 24hPoker att äga cirka 90 procent av det sammanslagna bolaget.

Kapitalförsäkringens konstruktion

Det vitsordas att H.J. var innehavare av den i målet aktuella kapitalförsäkringen i Ancoria, att han haft rätt att disponera de tillgångar som omfattades av kapitalförsäkringen och att han varit den som beslutat om investeringar avseende tillgångarna inom ramen för kapitalförsäkringen. Det vitsordas också att Ancoria överlåtit sin rätt till ersättning för eventuella skador hänförliga till kapitalförsäkringen till Antilu. Däremot bestrids det att den påstådda rätten till ersättning avser en skadeståndsfordran, att den har uppgått till något belopp eller haft något värde. Mot bakgrund av att den överlåtna rätten saknat värde och att överlåtelsen har skett utan vederlag kan det ifrågasättas vad som har överlåtits. I allt fall bestrids att Ancoria haft någon skadeståndsfordran att överlåta.

Har Ancoria lidit skada?

Den för tvisten centrala bestämmelsen i försäkringsavtalet har följande lydelse.

Tillgodohavandet i Sparfonden

Försäkringens tillgodohavande i Sparfonden skall motsvara

- alla placeringar i Sparfonden för försäkringen genom insättningar, fondbyten till fonden och gottskrivning av avkastning

- minskade med alla uttag, alla fondbyten från fonden samt alla förluster och alla avgifter, kostnader och dylikt som belastats försäkringens tillgodohavande i Sparfonden enligt dess allmänna villkor.

Av villkoren för kapitalförsäkringen framgår således att Ancoria inte tar någon risk för det som innehas inom ramen för försäkringen utan endast svarar gentemot försäkringstagaren med vad som motsvarar värdet på de tillgångar i depån som vid varje tidpunkt omfattas av försäkringen. En värdeförändring av dessa tillgångar påverkar därför inte Ancorias förmögenhetsställning. Ancoria har alltså inte lidit någon i målet påstådd skada eftersom dess förmögenhetsställning aldrig påverkats av att kursen på det sammanslagna bolaget 24hPoker Holding sjönk. I den handling som H.J. åberopat till styrkande av att rätten till skadestånd överlåtits till honom har Ancoria inte heller påstått att bolaget lidit skada. På svarandenas förfrågan har Ancoria svarat att bolaget inte lidit någon skada. Enligt allmänna skadeståndsrättsliga principer kan Antilu inte ha förvärvat en bättre rätt till ersättning än den Ancoria haft. Att det inte finns något påstående från Ancoria om att bolaget lidit skada är en brist som inte kan läkas genom att Antilu påstår det i målet.

Har H.J. lidit skada?

Det följer redan av försäkringsavtalets innehåll och kapitalförsäkringens konstruktion att H.J. inte kan anses ha lidit någon direkt skada. Den bakomliggande idén går ut på att försäkringsbolaget äger aktierna i kapitalförsäkringens depå, medan försäkringstagaren äger en fordran mot försäkringsbolaget uppgående till den vid var tid innestående behållningen på kapitalförsäkringen. Det civilrättsliga upplägget är avsett att åstadkomma så gynnsamma skatteeffekter som möjligt för försäkringstagaren. Den skattemässiga fördelen har i detta fall varit att H.J. har kunnat handla med aktier och värdepapper i depån utan att beskattas för realisationsvinst på varje transaktion. Att försäkringsupplägget av skattemässiga skäl utformats så att det fått konsekvenser för de civilrättsliga möjligheterna att driva skadeståndsanspråk är en risk som H.J. borde ha insett. Det är i vart fall en risk vars realiserande inte kan övervältras på svarandena genom att ansvaret för aktieägarskada utvidgas att omfatta annan än aktieägare.

Antilu har anfört att H.J. i fråga om rätt till skadestånd är en med aktieägare likställd person enligt bestämmelsen i 29 kap. 1 § första stycket ABL. Med ”annan” i angivet lagrum avses annan än aktieägare, t.ex. bolagets kreditgivare. Att begreppet skulle omfatta även den som äger en kapitalförsäkring som innehåller aktier vilka ägs av försäkringsgivaren saknar rättsligt stöd.

God revisionssed och omfattningen av revisionsuppdraget

Antilu har anfört att Daydreams rapport för det första kvartalet 2006, vilken rapport ingick i prospektet av den 2 maj 2006, innehållit felaktigheter. Detta bestrids.

Kvartalsrapporten har i enlighet med gällande regler inte heller varit föremål för någon granskning från svarandenas sida. Att någon granskning av kvartalsrapporten inte gjorts av revisor framgår av prospektet. B.O. har däremot granskat vissa delar av prospektet. Det framgår av prospektet vilka dessa delar är. Revisorsnämnden har inte kritiserat B.O. för den granskning han utfört av prospektet. Härav kan den slutsatsen dras att nämnden inte funnit att B.O. brustit i god revisionssed vid sin granskning av prospektet.

En revisor ska vid fullgörandet av sitt uppdrag iaktta god revisionssed. Det ska understrykas att en enligt god revisionssed utförd revision inte innefattar en fullständig genomgång av räkenskaperna i det reviderade bolaget. Hur revisionen ska utföras bestäms först av revisorn i en revisionsplan i vilken urvalskriterierna väsentlighet och risk är styrande. Den av Antilu åberopade utredningen från PwC har inte haft samma omfattning och ändamål som den granskning en revisor har att göra vid en lagstadgad revision. Det går inte att jämföra de båda uppdragen och göra gällande att de brister som PwC påpekat i sin rapport borde ha uppdagats av B.O. inom ramen för hans revision. Denna skillnad mellan uppdragens omfattning och ändamål återspeglas i Revisorsnämndens beslut. Länsrätten har fastställt Revisorsnämndens beslut om varning och domen har vunnit laga kraft. Det kan därför inte göras gällande att revisionen av Daydreams årsredovisning för 2005 avvikit från god revisionssed i större omfattning än vad Revisorsnämnden funnit. - - -.

Av Antilu påstådda fel i Daydreams bokföring

- - -.

PwC har anmärkt på att det i Daydreams bokslut inte beaktats att ett dotterbolag varit skyldigt att återbetala EU-bidrag. Revisorsnämnden har funnit att underlåtenheten att i bokslutet beakta återbetalningsskyldigheten utgör en avvikelse från god revisionssed. Det ska dock framhållas att den värdemässiga betydelsen härav endast uppgick till ca 900 000 kr. Återbetalningsskyldigheten av EU-bidraget med 900 000 kr har avsett ett engångsbelopp som inte har påverkat rörelsens avkastningsförmåga eller marknadens värdering av bolagets aktier.

En annan omständighet som påtalats av PwC och som Revisorsnämnden funnit utgöra en avvikelse från god revisionssed är att B.O. utan egen kontroll godtagit Daydreams eget ”impairment test” av dotterbolagets goodwill. Daydream hade före årsskiftet 2005/2006 bokfört en nedskrivning av goodwillvärdet på aktierna i ett dotterbolag med 4,2 miljoner kr, men återfört beloppet efter årsskiftet.

Revisorsnämnden kritiserade B.O. för att inte i tillräcklig utsträckning ha försäkrat sig om rimligheten i bolagets värdering av aktierna i dotterbolaget. Revisorsnämnden gjorde dock inte något uttalande av innehåll att värdet av aktierna i dotterbolaget var väsentligt lägre än vad som bokförts.

- - -.

Den värdemässiga betydelsen av det Revisorsnämnden funnit utgöra avvikelse från god revisionssed

De avvikelser från god revisionssed för vilka Revisorsnämnden tilldelat B.O. varning uppgår värdemässigt till ca 900 000 kr avseende återföring av EU-bidrag samt en värderingsosäkerhet i spannet 6-9 miljoner kr avseende ett dotterbolags goodwillvärde. De angivna beloppen kan jämföras med den nedskrivning om 100 miljoner kr av värdet på tillgångarna i Daydream som gjordes av det sammanslagna bolaget efter förvärvet. För det fall tingsrätten skulle finna att det föreligger ett orsakssamband mellan de omständigheter för vilka Revisorsnämnden tilldelat B.O. varning och den omständigheten att 24hPoker Holding en tid efter sammanslagningen avvecklade den verksamhet som Daydream bedrivit och därvid beslöt att skriva ner sitt goodwillinnehav i Daydream med 100 miljoner kr så måste detta orsakssamband anses brista i adekvans i förhållande till skadan.

Domskäl

Har Ancoria lidit skada? (Bestridandegrunderna 1 och 2)

Parterna synes vara ense om att äganderätten till aktierna i värdepappersdepån, åtminstone i formell mening, övergått till Ancoria i och med att aktierna lades i depån. Tingsrätten har därför att utgå från denna förutsättning.

Parterna har givit in och åberopat villkoren för den kapitalförsäkring i vilken H.J. placerat aktierna i 24hPoker. Försäkringstagare och förmånstagare är H.J. med maka/make alternativt laga arvingar. I Allmänna Villkor för Kapitalförsäkringen Akeliuskonto anges bl.a. att villkoren gäller ”för belopp som placeras i den av Akelius försäkringsfonder som benämns Sparfonden”. Därefter följer bestämmelser om avtalstid, krav på insättningar i försäkringen, placeringar av insatta belopp, fondbyten, förvaltningen av sparfonden, m.m. Under rubriken Tillgodohavandet i Sparfonden återfinns den av BDO och B.O. åberopade bestämmelsen som citerats i redogörelsen för svarandenas sakframställning. Av dess lydelse framgår att försäkringsgivaren endast svarar för tillgodohavanden som motsvarar försäkringens tillgodohavande i Sparfonden vid varje given tidpunkt. Om värdet av de insättningar som gjorts av en försäkringstagare i Sparfonden av någon anledning sjunker eller stiger drabbas eller gynnas försäkringstagaren härav. Ancoria har alltså inte drabbats av skada på grund av att H.J. accepterat att sälja de i Sparfonden placerade aktierna i 24hPoker mot vederlag i form av aktier i Daydream. Antilu kan således inte hänföra rätt till ersättning för skada till förvärv av Ancorias rätt till sådan ersättning.

Tingsrättens nu redovisade ställningstagande medför att frågan om det skett någon överlåtelse av en skadeståndsfordran från Ancoria till Antilu (bestridandegrund 3) besvarats nekande.

Har H.J. lidit en ersättningsgill skada? (Bestridandegrund 4)

Tingsrätten anmärker att denna bestridandegrund endast tar sikte på frågan om H.J. tillhör den kategori, aktieägare eller ”annan”, som kan vara berättigad till skadestånd enligt 29 kap. 2 § första stycket ABL.

Även om Ancoria antecknats som ägare till aktierna har H.J. ostridigt haft rätt att utöva väsentliga delar av de till äganderätten knutna rättigheterna. Han har t.ex. haft rätt att sälja aktierna i depån eller att byta ut dem mot andra värdepapper så länge försäkringsavtalets minimiregler för behållning på depån iakttagits. Ancoria har såvitt framkommit inte förbehållit sig någon ägarfunktion. Ett sådant förbehåll skulle också framstå som verkningslöst eftersom H.J. haft rätt att ta ut aktierna ur depån om han skulle anse sig ha anledning därtill. Ancorias ställning som ägare av aktierna har alltså saknat reellt innehåll.

En revisor är enligt 29 kap. 2 § första stycket ABL ersättningsskyldig enligt de grunder som anges för stiftares, styrelseledamots eller verkställande direktörs ersättningsskyldighet enligt 1 § första stycket samma kapitel. I 1 § första stycket andra punkten stadgas att denna ersättningsskyldighet omfattar skada som tillfogats en aktieägare eller någon annan genom överträdelse av ABL, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordningen. I förevarande fall är fråga om överträdelse av 9 kap. 3 § ABL.

Den nu gällande bestämmelsen i 29 kap. 1 § första stycket ABL har med vissa i sammanhanget oväsentliga tillägg och redaktionella ändringar övertagits från bestämmelsen i 15 kap. 1 § i 1975 års aktiebolagslag (1975:1385). Även bestämmelsen i 2 § om att en revisor är ersättningsskyldig enligt de grunder som anges i 1 § har sin motsvarighet i 1975 års aktiebolagslag. Lagen den 14 september 1944 om aktiebolag innehöll också en bestämmelse med motsvarande innehåll (209 §). I samtliga lagrum anges, med något olika uttryckssätt, aktieägare eller annan tredje man som berättigade till skadestånd. I 209 § i 1944 års lag nämns dessutom borgenär hos bolaget som skadeståndsberättigad. I de propositioner som ligger till grund för den nuvarande lagen och 1975 års lag nämns aktiebolagets borgenärer endast som exempel på annan tredje man som kan komma i fråga för ersättning för skada. Sten Andersson, Svante Johansson och Rolf Skog, Aktiebolagslagen, En kommentar, del III, anger i sin kommentar till 29 kap. 1 § ABL följande. ”Den som kan utkräva ansvar enligt denna bestämmelse kan vara en enskild aktieägare, en borgenär, en anställd eller en annan tredje man.” I praxis synes frågan om begränsning av gruppen annan skadelidande tredje man inte ha varit föremål för prövning. Det finns mot nu angiven bakgrund inte skäl att tolka ”någon annan” i 29 kap. 1 § första stycket ABL restriktivt.

Metoden att placera aktier i en kapitalförsäkring i ett utländskt bolag för att undgå avgifter och skatt är inte sällsynt och kan inte ha varit okänd för B.O. Det kan därför inte anses att det skulle saknas adekvat kausalitet mellan B.O:s åsidosättande av god revisionssed och H.J:s eventuella skada. Att syftet med att placera aktierna i en kapitalförsäkring varit att minska kostnaderna för handel med värdepapper och eventuellt också att undgå skatt utgör inget skäl för att begränsa revisorns ansvar för skada i förhållande till den som placerat sina aktier i en kapitalförsäkring.

På grund av vad nu anförts finner tingsrätten att även H.J. omfattas av BDO:s och B.O:s skadeståndsansvar.

Frågan om B.O. gjort sig skyldig till skadeståndsgrundande oaktsamhet kommer att behandlas nedan.

Vilka anmärkningar utgör avvikelse från god revisionssed?

(Bestridandegrund 5)

De brister i revisionen som Revisorsnämnden lagt till grund för att tilldela B.O. varning utgör ostridigt avvikelser från god revisionssed. Beträffande övriga anmärkningar som Antilu gjort gällande finner tingsrätten inte styrkt att det rör sig om avvikelser från god revisionssed. Tingsrätten lägger alltså endast de av Revisorsnämnden påtalade avvikelserna till grund för sin fortsatta bedömning.

Har de av Revisorsnämnden och Länsrätten konstaterade avvikelserna från god revisionssed orsakat påstådd skada? (Bestridandegrund 6)

Revisorsnämndens beslut att tilldela B.O. varning avser dels att han gjort en otillräcklig granskning av Daydreams värdering av aktierna i ett av dotterbolagen, dels att han underlåtit att avkräva dotterbolaget en extern bekräftelse i frågan om eventuell återbetalningsskyldighet för ett EU-bidrag, dels att han daterat sin revisionsberättelse för bolaget en dag då revisionen ännu inte var avslutad och dels att han godtagit att Day-dreams årsredovisningshandlingar trycktes och hölls tillgängliga för aktieägarna innan revisionen var avslutad. Det är i målet upplyst att dotterbolaget blivit skyldigt att återbetala ca 900 000 kr till EU.

Angående B.O:s granskning av värderingen av aktierna i ett av dotterbolagen anförde Revisorsnämnden följande under rubriken RN gör följande bedömning.

Aktierna i dotterbolaget och den därmed sammanhängande goodwillposten hade redovisats till väsentliga belopp i bolaget respektive koncernen. Bolagets beräkningar av värdet på aktierna i dotterbolaget var beroende av ett antal variabler. En väsentlig faktor var, som B.O. själv har konstaterat, den beräknade omsättningsutvecklingen. Det framgår av hans dokumentation att bolaget har genomfört beräkningarna utifrån den förutsättningen att dotterbolagets omsättning skulle öka med 34 % varje år. Beräkningarna sträcker sig över en elvaårsperiod; åren 2006-2016. För att en revisor ska kunna godta en så stor beräknad omsättningsökning under en så lång tidsperiod, måste han eller hon kunna bedöma att bolagets beräkningar bygger på rimliga antaganden. Detta förutsätter att revisorn får ta del av förhållandevis detaljerade affärsplaner, riskanalyser och annat underlag för bolagets beräkningar. I det här fallet hade B.O. även att beakta att bolagets produkter i hög grad var beroende av framtida trender och teknikutveckling.

- - -

Som har framgått ovan grundade sig bolagets beräkningar av värdet på aktierna i dotterbolaget på de redovisade intäkterna för räkenskapsåret 2005. I dessa ingick dels nettoomsättningen om 2,5 miljoner kr, dels övriga rörelseintäkter om 1,3 miljoner kr. Övriga rörelseintäkter utgörs av sådana intäkter som inte ingår i ett bolags normala försäljning, och B.O. skulle därför ha ifrågasatt att dessa intäkter ingick i underlaget vid beräkningen av värdet på aktierna.

B.O:s underlåtenhet i fråga om Daydreams redovisning av dotterbolagets värde har fått till följd att den som förlitat sig på årsredovisningen och den rena revisionsberättelsen inte kunnat bilda sig en rimlig uppfattning av koncernens finansiella ställning. Den omständigheten att värderingen bl.a. byggde på förutsättningen att dotterbolagets omsättning skulle öka med 34 procent årligen under elva år skulle om den hade varit känd uppenbarligen ha varit av stor betydelse för bedömningen av Daydreamkoncernens värde. Om denna omständighet hade framgått av revisionsberättelsen hade emissionskursen vid förvärvet av 24hPoker med stor sannolikhet satts lägre än vad som blev fallet. Redan risken härför utgör en ekonomisk skada, även om den kan vara svår att bestämma. Det förhållandet att revisionsberättelsen inte gav anledning att ifrågasätta eller i vart fall närmare undersöka omständigheterna kring Daydreams redovisning av dotterbolagets värde har alltså lett till skada för H.J. B.O:s underlåtenhet i nu behandlat avseende måste anses ha utgjort en oaktsamhet som är skadeståndsgrundande.

När det gäller B.O:s underlåtenhet att infordra en extern bekräftelse i frågan om eventuell återbetalningsskyldighet för ett EU-bidrag anförde Revisorsnämnden bl.a. följande under rubriken RN gör följande bedömning.

Enligt 6 kap. 1 § andra stycket 2 årsredovisningslagen (1955:1554) ska det i förvaltningsberättelsen lämnas upplysning om sådana händelser av väsentlig betydelse för företaget som har inträffat under räkenskapsåret eller efter dess slut. Om en årsredovisning inte innehåller sådana upplysningar som ska lämnas enligt tillämplig lag om årsredovisning ska revisorn enligt 9 kap. 31 § andra stycket aktiebolagslagen (2005:551) ange detta och, om det kan ske, lämna behövliga uppgifter i sin revisionsberättelse.

B.O. hade uttryckligen och vid flera tillfällen efterfrågat en extern bekräftelse på att det aktuella EU-projektet kunde avslutas utan att det medförde någon återbetalningsskyldighet för dotterbolaget. Han fick dock aldrig någon sådan bekräftelse. B.O. har hänvisat till att han i stället fick tillgång till ett ”representation letter” från företagsledningen. När det gäller den invändningen gör RN följande bedömning. Uttalanden från företagsledningen kan inte ersätta andra revisionsbevis som rimligen kan förväntas finnas tillgängliga. - - -

Uttalandet från företagsledningen innebar således inte att B.O. hade grund för sitt ställningstagande i frågan om dotterbolaget kunde avsluta EU-projektet utan att drabbas av återbetalningsskyldighet. Det belopp som kunde bli föremål för återbetalningsskyldighet var väsentligt för såväl dotterbolaget som koncernen. RN finner därför att B.O. har åsidosatt god revisionssed genom att inte avkräva bolaget extern bekräftelse rörande den eventuella återbetalningsskyldigheten innan han avgav revisionsberättelserna för bolaget respektive dotterbolaget för räkenskapsåret 2005.

Revisorsnämnden har under rubriken Sammanfattande bedömning anfört ”Såväl dotterbolagsaktierna som det belopp som kunde bli föremål för återbetalningsskyldighet utgjorde väsentliga poster, både i respektive bolag och i koncernen.” Tingsrätten delar Revisorsnämndens uppfattning. Det belopp om ca 900 000 kr som dotterbolaget blev skyldigt att återbetala motsvarar ca fem procent av koncernens nettoomsättning 2005. Svarandenas påstående att återbetalningsskyldigheten av EU-bidraget inte påverkat rörelsens avkastningsförmåga eller marknadens värdering av bolagets aktier är grundlöst. Underlåtenheten att infordra en extern bekräftelse angående den eventuella återbetalningsskyldigheten utgör en skadeståndsgrundande oaktsamhet.

Tingsrätten konstaterar sammanfattningsvis att båda de nu avhandlade avvikelserna från god revisionssed medfört att aktierna i Daydream vid bestämmandet av emissionskursen värderats högre än vad som varit motiverat om revisionsberättelsen innehållit erforderliga upplysningar i nu aktuella avseenden. H.J. har alltså lidit skada av de nu behandlade avvikelserna från god revisionssed.

Tingsrätten har genom sitt ställningstagande till bestridandegrunderna 5 och 6 även behandlat bestridandegrunden nr 7.

- - -.

Domslut

Domslut

Tingsrätten fastställer att BDO Nordic Stockholm AB och B.O. vid genomförandet av uppdraget som revisor i Daydream Software AB i samband med revisionen för räkenskapsåret 2005 och upprättandet av i prospekt av den 2 maj 2006 ingående revisionsutlåtanden har förfarit oaktsamt, att detta förorsakat H.J. skada och att BDO Nordic Stockholm AB och B.O. därför är solidariskt skadeståndsskyldiga gentemot Antilu Services OU, som förvärvat H.J:s rätt till ersättning.

Domskäl

Hovrätten (f.d. hovrättsrådet Lars Hesser, hovrättsrådet Marianne Wasteson, referent, och tf. hovrättsassessorn Jonas Brunberg) anförde i dom den 21 juni 2012 bl.a. följande.

Domskäl

- - -.

Fråga om BDO och B.O. varit oaktsamma vid genomförandet av uppdraget som revisor i Daydream

Förutsättningar

Antilu har yrkat fastställelse av att BDO/B.O. förfarit oaktsamt vid genomförandet av uppdraget som revisor i Daydream i två avseenden, dels i samband med revisionen för räkenskapsåret 2005, dels i samband med upprättandet av i prospekt av den 2 maj 2006 ingående revisionsutlåtanden.

Skadeståndsansvar för revisorer regleras särskilt i aktiebolagslagen (ABL), se 29 kap. 2 § som hänvisar till 29 kap. 1 § samma lag. Härav framgår bl.a. att en revisor som när han eller hon fullgör sitt uppdrag uppsåtligen eller av oaktsamhet, genom överträdelse av aktiebolagslagen eller tillämplig lag om årsredovisning, skadar aktieägare eller någon annan, ska ersätta skadan. Om ett registrerat revisionsbolag är revisor är det detta bolag och den som är huvudansvarig för revisionen eller granskningen som är ersättningsskyldiga.

Det var BDO som var revisor i Daydream och B.O. som var huvudansvarig revisor och det råder ingen tvist om att revisionen för räkenskapsåret 2005 och upprättandet av de två revisionsutlåtandena i prospektet ingick i uppdraget. Vad gäller den skadevållande handlingen/underlåtenheten så påstås att BDO och B.O. vid utförandet av revisionsuppdraget överträtt 9 kap. 3 § ABL. Av detta lagrum framgår att revisorn ska granska bolagets årsredovisning och bokföring så ingående och omfattande som god revisionssed kräver. Begreppet god revisionssed är således ramen för prövningen av om BDO har gjort sig skyldig till oaktsamhet i de avseenden som påstås i fastställelseyrkandet.

God revisionssed

Enligt 3 § revisorslagen (2001:883) ska Revisorsnämnden bl.a. utöva tillsyn över revisionsverksamhet samt över revisorer och registrerade revisionsbolag, pröva frågor om disciplinära och andra åtgärder mot revisorer och registrerade revisionsbolag samt ansvara för att god revisionssed utvecklas på ett ändamålsenligt sätt. God revisionssed syftar främst på normer - såväl författningsbestämmelser som i praxis utvecklade normer - för hur revisionsuppdrag ska utföras (etiska normer). Avsikten är att den goda seden på området ska utvecklas bl.a. genom rekommendationer och liknande uttalanden från revisorsorganisationerna. Revisorsnämnden ska emellertid, i egenskap av statens organ på revisorsområdet, genom föreskrifter, uttalanden och beslut i enskilda ärenden ansvara för att normeringen på området utvecklas på ett lämpligt sätt. Revisorsnämnden får härigenom ett tolkningsföreträde vad gäller innehållet i god revisionssed och god revisorssed. Ytterst bestäms dock innehållet i god revisorssed och god revisionssed av domstol. (Se prop. 2000/01:146 s. 87 f.) I RS Revisionsstandard i Sverige (förordet) framgår att ett av målen för den lagstadgade revisionen i Sverige är att revisorn skall lämna en revisionsberättelse. Revisorn skall granska årsredovisningen, bokföringen och företagsledningens förvaltning för att göra det möjligt för honom eller henne att uttala sig i revisionsberättelsen huruvida årsredovisningen, i alla väsentliga avseenden, har upprättats enligt tillämplig lag om årsredovisning och därmed ger en rättvisande bild av företagets resultat och ställning enligt god redovisningssed i Sverige.

Avvikelser från god revisionssed

Som tingsrätten anfört är de brister i revisionen som Revisorsnämnden lagt till grund för att tilldela B.O. varning (och som fastställts av Länsrätten i Stockholms län) ostridigt sådana att de utgör avvikelser från god revisionssed. - - -.

I likhet med tingsrätten finner hovrätten att det inte visats i målet att BDO/B.O. brutit mot sin lagstadgade skyldighet att göra en så ingående och omfattande granskning av Daydreams årsredovisning och bokföring som god revisionssed kräver i andra avseenden än de som lagts till grund för det av Revisorsnämnden fattade beslutet - sedermera fastställt av Länsrätten i Stockholms län - att tilldela B.O. en varning.

I nu aktuella hänseenden, angående värdering av aktier i dotterbolag och återbetalningsskyldighet av EU-bidrag, uttalade Revisorsnämnden följande.

RN finner att B.O. har åsidosatt god revisionssed vid sin granskning av bolagets värdering av aktierna i dotterbolaget och den därmed sammanhängande goodwillposten, dels genom att han inte i tillräcklig utsträckning har försäkrat sig om rimligheten i bolagets antaganden rörande framtida omsättningsutveckling, dels genom att inte förvissa sig om att beräkningarna grundade sig på relevanta sifferuppgifter.

B.O. hade vidare enligt Revisorsnämnden inte grund för sitt ställningstagande i frågan om dotterbolaget kunde avsluta EU-projektet utan att drabbas av återbetalningsskyldighet. Det belopp som kunde bli föremål för återbetalningsskyldighet var väsentligt för såväl dotterbolaget som koncernen. RN finner därför att B.O. har åsidosatt god revisionssed genom att inte avkräva bolaget extern bekräftelse rörande den eventuella återbetalningsskyldigheten innan han avgav revisionsberättelserna för bolaget respektive dotterbolaget för räkenskapsåret 2005.

Revisorsnämndens uttalanden hänför sig till revisionen av räkenskapsåret 2005, vilket anmälningarna rörde. Detta korresponderar med det första ledet i fastställelseyrkandet; oaktsamhet i samband med revisionen för räkenskapsåret 2005. När det sedan gäller påståendet om oaktsamheten vid upprättandet av i prospektet ingående båda revisionsutlåtanden konstaterar hovrätten att det ena av dessa gäller granskning av finansiella rapporter som omfattar balans- och resultaträkningarna jämte kassaflödesanalys i Daydream för räkenskapsåret 2005 och att uttalandet grundar sig på B.O:s revision därav. Även i detta fall var det enligt hovrättens mening oaktsamt av B.O. att inte uppmärksamma bristerna i redovisningen när det gäller värdet av aktierna i dotterbolaget och den därmed sammanhängande goodwillposten och återbetalningsskyldigheten av EU-bidrag. För det andra utlåtandet, av proformaredovisningen, har B.O:s arbete bl.a. gått ut på att jämföra icke justerad finansiell information med den historiska information som fanns, men inte att granska den underliggande finansiella informationen. Han har uttalat att han anser att proformaredovisningen har upprättats enligt de förutsättningar som angetts och i enlighet med de redovisningsprinciper som tillämpas av bolaget. I denna del kan hovrätten inte finna att det visats i målet att B.O:s uttalande direkt omfattar de av Revisorsnämnden påtalade bristerna vid revisionen av räkenskapsåret 2005. I den delen kan sålunda påstådd oaktsamhet inte fastställas.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis finner hovrätten att det visats att BDO och B.O. vid genomförandet av uppdraget som revisor i Daydream i samband med revisionen för räkenskapsåret 2005 och upprättandet av det i prospekt av den 2 maj 2006 ingående revisionsutlåtandet avseende Daydreams resultat, ställning och kassaflöde per den 31 december 2005 förfarit oaktsamt genom att avvika från god revisionssed i de avseenden som Revisorsnämnden påtalat enligt ovan.

Fråga om oaktsamheten förorsakat Ancoria ersättningsgill skada

I denna del ansluter sig hovrätten till tingsrättens resonemang och bedömning.

Fråga om oaktsamheten förorsakat H.J. ersättningsgill skada

Lagstöd

Den i målet påstådda skadan är en så kallad ren förmögenhetsskada, dvs. sådan ekonomisk skada som uppkommer utan samband med att någon lider person- eller sakskada (1 kap. 2 § skadeståndslagen). Om den skadegörande och skadelidande parten inte står i någon avtalsrelation med varandra är sådan ren förmögenhetsskada i princip bara ersättningsgill om skadan vållats genom brott (2 kap. 2 § skadeståndslagen) eller om det finns en lagstadgad skadeståndsskyldighet. Det i målet åberopade lagstödet är 29 kap. 2 § ABL (med hänvisning till 29 kap. 1 § samma lag) som reglerar skadeståndsskyldighet för revisorer i aktiebolag. Denna ersättningsskyldighet för revisorer gäller både i förhållande till bolaget och, i snävare omfattning, tredje man. I lagtexten anges ersättningsberättigad tredje man som ”aktieägare eller någon annan”. Det som påstås är att H.J. lidit skada i egenskap av ”någon annan” tredje man än aktieägare (som i nu aktuellt fall var Ancoria). Fråga är således om detta begrepp ”någon annan” ska anses omfatta H.J. som investerat i en kapitalförsäkring hos Ancoria.

Begreppet ”någon annan ” i ABL:s skadeståndsbestämmelser

Vid en prövning om H.J. i sin egenskap av kapitalförsäkringstagare är att anse som en ersättningsberättigad ”någon annan” tredje man enligt 29 kap. 2 § ABL bör, som tingsrätten gjort, bakgrunden och avsikten med denna regel studeras i lagens förarbeten. Därtill bör tolkningen ske med hjälp av praxis och med hänsyn till allmänna skadeståndsrättsliga principer.

Begreppet ”någon annan” är språkligt väldigt vitt och kan som sådant i princip syfta på vem som helst. Det har också i förarbetena diskuterats om det inte finns behov av en begränsningsregel, både när det gäller ersättningsberättigade och belopp, med det har inte ansetts nödvändigt (se senast prop. 1997/98:99 s. 194 vilken proposition innehåller förslag till ändringar i den dåvarande aktiebolagslagens bestämmelser om bl.a. skadeståndsansvar). För att begränsa riskerna för oproportionerliga skadeståndsansvar föreslog Aktiebolagskommittén att det vid tillämpningen av dessa bestämmelser skulle uppställas särskilt stränga villkor på adekvat kausalitet; ”särskilda krav på närhet mellan skadevållare och skadelidande bestående i ett direkt orsakssamband mellan skadevållarens förfarande och den skadelidandes på befogad tillit till oaktsamt lämnad information grundade handlande”. Regeringen, som inte var övertygad om att sådana riktlinjer alltid skulle vara lämpliga, ansåg att det inte fanns skäl för en sådan lagändring. (Se SOU 1995:44 s. 251 f. och prop. 1997/98:99 s. 191 f.)

Allmänna skadeståndsrättsliga grundsatser som normskyddsläran och krav på adekvat kausalitet gör sig dock gällande vid tolkningen av nämnda begrepp. När det gäller normskyddsläran så handlar den om frågan om skadeståndets skyddsändamål - vilka intressen som skyddas av den handlingsnorm som åsidosatts genom ett vållande, se Bengtsson m.fl., Skadeståndslagen. En kommentar (1 januari 2011 Zeteo) kommentaren till 1 kap. 1 §. Det krävs i detta fall att revisorn har eftersatt en regel som har till syfte att skydda den skadelidande tredje mannen (a.a. kommentaren till 29 kap. 1 §). Kravet på adekvat kausalitet kan sammanfattas som ett krav på bevisning om att det föreligger ett tillräckligt samband mellan en handling och en skada.

Bestämmelserna om årsredovisning avser att skydda såväl bolaget som tredje man. Det är naturligtvis av stor vikt att den som överväger att förvärva aktier i ett aktiebolag kan lita på att revisorns granskning av bolagets årsredovisning och bokföring har skett med sådan noggrannhet och i sådan omfattning som god revisionssed kräver. I förevarande fall handlar det dock inte om ett direkt ägande/förvärv av aktier från H.J:s sida, även om det står klart att det är han som haft beslutanderätten i fråga om aktiebytet och som också varit den som därvid fäst tillit till de av B.O. granskade räkenskapshandlingarna och det i prospektet ingående revisionsutlåtandet vid beslutet att delta i apportemissionen. I förarbeten till den aktuella skadeståndsbestämmelsen i 29 kap. 1 § aktiebolagslagen (tidigare 15 kap. 1 § aktiebolagslagen 1975:1385) sägs att ansvaret gäller mot enskilda aktieägare, borgenärer, anställda och annan tredje man (se t.ex. prop. 1975:103 s. 540) och det talas om tredje män som står i eller ska träda i förbindelse med bolaget (se t.ex. SOU 1995:44 s. 251 och prop. 1997/98:99 s. 191). Det har från BDO:s och B.O:s sida hävdats att det inte kan komma i fråga att tillerkänna annan tredje man rätt till skadestånd än sådan som har en avtalsrelation med bolaget. Fråga är om det finns tillräckliga skäl att tolka begreppet ”någon annan” på så sätt att detta begrepp även ska anses innefatta H.J. i dennes egenskap av kapitalförsäkringstagare.

Kapitalförsäkring

I skattelagstiftningen, 58 kap. 2 § andra stycket inkomstskattelagen (1999:1229), definieras kapitalförsäkringen som en livförsäkring som inte är en pensionsförsäkring eller en pensionsförsäkring som vid avtalets ingång bestämts vara en kapitalförsäkring eller en pensionsförsäkring eller ett avtal om tjänstepension som har skattats av enligt vissa särskilt angivna lagrum. Den skatterättsliga skillnaden mellan en pensionsförsäkring och en kapitalförsäkring är i korthet, såvitt gäller kapitalförsäkringen, att premierna för den inte är avdragsgilla medan utfallande belopp är inkomstskattefria samt att, såvitt gäller pensionsförsäkringen, premierna för den är avdragsgilla inom vissa gränser medan utfallande belopp inkomstbeskattas. Det finns ingen definition av livförsäkring i inkomstskattelagen. Enligt skatterättslig praxis anses ett riskinnehåll i livförsäkringar om en procent vara godtagbart, vilket innebär att 101 % av värdet utbetalas till efterlevande vid försäkringstagarens dödsfall. Kapitalförsäkringen är främst avsedd för privatpersoner.

H.J:s kapitalförsäkring i Ancoria var en så kallad depåförsäkring, vilket är en produkt som utvecklats på finansmarknaden. Depåförsäkringen fungerar så att försäkringstagaren ingår avtal om försäkring med försäkringsgivaren och samtidigt avtalas om depå hos ett värdepappersbolag eller en bank. Försäkringstagaren får fullmakt från försäkringsgivaren att själv sköta placeringarna i depån. Försäkringsgivaren står som ägare till tillgångarna i depån, men det är försäkringstagaren som själv placerar inbetalda försäkringspremier i värdepapper utan inflytande från försäkringsgivaren. Konstruktionen medför att försäkringstagaren kan vara av uppfattningen att det är denne själv som äger aktierna. Syftet med att använda depåförsäkring är huvudsakligen att enskilda transaktioner inte utlöser skattskyldighet för realisationsvinster.

Aktiesparande i kapitalförsäkring med möjlighet för försäkringstagaren att själv placera i bl.a. aktier (depåförsäkring) har ökat dramatiskt de senaste åren; från ett försumbart antal 2005 till för ett år sedan mer än 200 000 stycken. I mars 2011 fick Finansinspektionen i uppdrag av regeringen (Fi 2011/1295) att bedöma behovet av en bättre genomlysning av aktiemarknaden när det gäller aktieinnehav genom kapitalförsäkringar samt i förekommande fall föreslå förändringar i bl.a. lagstiftningen om anmälningsskyldighet för personer med insynsställning i aktiemarknadsbolag (insynspersoner). Uppdraget var en följd av att Finansinspektionen vid olika tillfällen uppmärksammat att insynspersoners ökande sparande i depåförsäkringar kommit att begränsa genomlysningen av insynspersonernas handel. Finansinspektionen redovisar i utredningen sitt synsätt att ”dolda aktieägare” via depåförsäkringar undergräver syftet med insynsreglerna samt försvårar möjligheten att upptäcka och beivra marknadsmissbruk. Enligt Finansinspektionen har depåförsäkringarna fått en sådan omfattning att det finns ett behov av lagändringar för att genomlysa insynspersoners ägande via depåförsäkringar. Finansinspektionen föreslår därför att insynspersoners anmälningsskyldighet för aktieinnehav ska omfatta även sådana aktier som ingår i en försäkring som ger den anmälningsskyldige rätt att fatta placeringsbeslut beträffande aktierna; dessa aktier ska likställas med insynspersonens egna aktier.

(Se angående detta avsnitt Finansinspektionens utredning i oktober 2011 ”Anmälningsskyldighet för aktieägande via depåförsäkringar”, s. 3-7, 10 och 16.)

H.J:s ställning

H.J. hade en fordran mot Ancoria som motsvarade värdet på tillgångarna i den värdedepå, bl.a. de inbytta aktierna i 24hPoker, som omfattades av den kapitalförsäkring han tecknat hos Ancoria. Ancoria hade ställning som ägare till aktierna i depån. Genom fullmakt från Ancoria hade H.J., med vissa begränsningar och under vissa villkor, rätt att beordra alla tillåtna transaktioner på depån. H.J:s kapitalförsäkring i Ancoria var således en sådan depåförsäkring där försäkringstagarens ”dolda ägande” enligt Finansinspektionens förslag (se föregående avsnitt) bör genomlysas, bl.a. såvitt avser anmälningsskyldighet av insynspersoners aktieinnehav.

I egenskap av en av huvudaktieägarna i 24hPoker ingick H.J. ”privat och samt via kapitalförsäkring” samgåendeavtalet den 28 mars 2006 enligt vilket huvudaktieägarna i 24hPoker förband sig att oåterkalleligen acceptera budet motsvarande 91 aktier i Daydream för varje aktie i 24hPoker och, för det fall aktierna ägdes via en kapitalförsäkring, tillse att försäkringsbolaget accepterade budet inom viss tid. Det var också hans förmögenhetsmassa som skulle kunna minska till följd av apportemissionen på sätt som Antilu påstår, genom att tillgångarna i kapitalförsäkringen, och därmed hans fordran, fick lägre värde.

Skadeståndsrättsligt tredjemansskydd i andra sammanhang

Ledning vid tolkningen av begreppet ”någon annan” i skadeståndsbestämmelserna i ABL kan hämtas från skadeståndsrättsliga principer på andra områden inom skadeståndsrätten, varvid HD:s resonemang angående tredjemansskada vid sakskada kan vara belysande. Här gäller, utan särskilt lagstöd, att skadevållare som inte står i avtalsrelation med den skadelidande svarar för förmögenhetsskador (som inte orsakats genom brott) i princip bara om det är den som lidit person- eller sakskada som i samband härmed har lidit förmögenhetsskada.

(Efter denna inledning citerar hovrätten delar av HD:s dom NJA 2009 s. 16 angående rätt till ersättning för kostnad som åsamkats innehavaren av en bostadsrättslägenhet till följd av skada som annan vållat på fastigheten. Härefter anför hovrätten följande.)

I detta fall har alltså HD genom praxis utvidgat tredjemansskyddet för förmögenhetsskada i samband med en sakskada till att omfatta även den som har ägarliknande och stark anknytning till den skadade egendomen.

Sammanfattande bedömning

Lagstiftaren har överlämnat till rättstillämpningen att avgöra vilka kategorier av tredje män som ska omfattas av begreppet ”någon annan” i ABL:s skadeståndsbestämmelser. Hovrätten gör i detta fall följande bedömning.

Som framgått ovan har det under senare år skett en mycket kraftig ökning av aktieägande via depåförsäkring, dvs. en kapitalförsäkring där försäkringstagaren själv placerar inbetalda försäkringspremier i de värdepapper som läggs i depå utan inflytande från försäkringsgivaren. Vid förvärv av aktier är det alltså i sådana fall försäkringstagaren och inte försäkringsgivaren (ägaren till aktierna) som fattar beslut grundade på den information som finns att tillgå om bolaget. Därför är det rimligt att anse att sådan försäkringstagare omfattas av den aktuella skadeståndsbestämmelsens skyddsändamål. Att försäkringstagaren har valt att investera i en depåförsäkring för att uppnå skattemässiga fördelar förändrar inte denna bedömning. Det är också försäkringstagaren som kan lida skada om beslut om aktieköp fattas på felaktiga grunder till följd av att det förekommit brister i bolagets redovisning som inte uppmärksammats av granskande revisor. Det föreligger sålunda en adekvat kausalitet. Försäkringstagaren lider i sådana fall en direkt skada.

H.J. och Daydream hade ingen direkt avtalsrelation. De skäl som HD anfört för att tillerkänna en bostadsrättshavare rätt till tredjemansersättning vid sakskada på bostadsrättsföreningens fastighet gör sig dock enligt hovrättens mening gällande även i förevarande fall. Försäkringstagaren har i likhet med bostadsrättshavaren i många avseenden en ägarliknande ställning. Att i ett fall som det förevarande låta begreppet ”någon annan” omfatta försäkringstagare till en depåförsäkring bör heller inte skapa oklarheter om ansvarsförhållandena eller normalt antas leda till en ersättningsskyldighet som är alltför långtgående eller svår att överblicka. Att aktier i allt högre omfattning ägs via kapitalförsäkringar i form av depåförsäkringar, liksom att revisionen därmed kan få en avgörande betydelse för sådana försäkringstagares aktieinvesteringar måste vara ett känt faktum för alla revisorer i börsnoterade företag. Eftersom skadan i detta fall inte drabbar den direkte aktieägaren utan i stället försäkringstagaren i egenskap av någon annan kan det enligt hovrättens mening inte innebära en oskälig utvidgning av revisorers skadeståndsskyldighet gentemot tredje män enligt aktiebolagslagen.

Den skada som påstås i målet är att H.J:s ekonomiska ställning blev sämre efter inbytet av aktierna i 24hPoker mot aktierna i Daydream. Att B.O., vid revisionen av räkenskapsåret 2005 och upprättandet av ett av de revisionsutlåtanden som ingick i prospektet, inte påpekade att det fanns brister i redovisningen gällande värderingen av aktierna i ett dotterbolag och återbetalningsskyldigheten av EU-bidrag, innebar enligt hovrättens mening att Daydreams aktier värderades högre i samband med aktieinbytet än vad som skulle ha varit fallet om revisionsberättelsen och/eller utlåtandet inte hade varit ”rena”. Detta gäller för var och en av nämnda brister och hänger bl.a. samman med vilket förtroende som finns för bolaget hos en aktieköpare och marknaden. H.J. har i sitt förhör uppgett att de förhållandena att revisionsberättelsen och utlåtandet var utan anmärkningar spelade en avgörande roll för hans ställningstagande för att genomföra den aktuella aktieaffären på samgåendeavtalets villkor. Det har såvitt hovrätten funnit inte framkommit omständigheter som motsäger denna uppgift. Hovrätten finner därför att B.O. genom ovan angiven oaktsamhet har orsakat H.J. påstådd skada och att H.J. var ersättningsberättigad i förhållande till BDO och B.O. i egenskap av ”någon annan” tredje man (29 kap. 1 § ABL). Som tingsrätten funnit har Antilu förvärvat H.J:s rätt till ersättning.

- - -

Sammanfattande slutsats i sak

Hovrätten finner att förutsättningar finns för att fastställa Antilus yrkande på så vis att BDO och B.O. vid genomförandet av uppdraget som revisor i Daydream i samband med revisionen för räkenskapsåret 2005 och upprättandet av det i prospekt av den 2 maj 2006 ingående revisionsutlåtandet avseende Daydreams resultat, ställning och kassaflöde per den 31 december 2005 förfarit oaktsamt, att detta förorsakat H.J. skada och att BDO och B.O. därför är solidariskt skadeståndsskyldiga gentemot Antilu, som förvärvat H.J:s rätt till ersättning.

Hovrättens domslut

Hovrättsrådet Olof Simonsson var skiljaktig och anförde följande.

Jag instämmer med majoriteten fram till rubriken ”Sammanfattande bedömning”.

Inledningsvis har jag följande anmärkningar. Innebörden av kapitalförsäkringens innehåll kan uttryckas på så sätt att H.J. är att betrakta som ”passiv” aktieägare. Han är inte direkt ägare av några aktier, men han har en sådan roll att det i praktiken är han som fattar de avgörande besluten. Åtgärderna han får vidta styrs dels av villkoren dels av den fullmakt Akelius gav honom den 18 juli 2003. Fullmakten ger H.J. långtgående befogenheter, men samtidigt framgår det att Akelius - när som helst och utan angivande av anledning - kan återkalla fullmakten och att Akelius behåller rådighet och dispositionsrätt över depån, där aktierna är placerade. Som försäkringstagare har H.J. den 18 juli 2003 också fått anvisningar av Akelius om hur han ska göra vid sina åtgärder med innehållet i depån som han kunde utföra via internet. Civilrättslig ägare till aktierna är försäkringsgivaren.

Fördelarna med en kapitalförsäkring är enligt Finansinspektionens uppfattning främst skattemässiga. Dessa skattemässiga fördelar har varit en stark drivkraft för utvecklingen av kapitalförsäkringar (se s. 9 och 12 i ovan angivna promemoria). Genom en schablonskatt kan det antas att skatten totalt sett blir lägre än om aktierna innehas direkt och på sedvanligt sätt. H.J:s uppgift att det inte skulle vara skattemässiga skäl bakom hans upplägg att ”äga” aktier via en kapitalförsäkring förefaller därför inte särskilt trovärdig. Att det, som H.J. själv pekat på, kan finnas administrativa fördelar med konstruktionen sätter jag inte i fråga. Jag finner det därför utrett att H.J. ingått avtal om kapitalförsäkring med Akelius därför att det var för honom det mest fördelaktiga upplägget och därmed den mest lönsamma konstruktionen för ägande. Han har därför i detta fall valt att inte äga aktier direkt och på sedvanligt vis utan genom ett passivt ägande i form av en kapitalförsäkring. Eftersom han inte var formell aktieägare i Daydream kan han inte ha rätt att göra gällande skada p.g.a. oaktsamhet från revisorns sida. Är det då rimligt att han i stället kan kvalificera in sig i kretsen ”någon annan” och på så sätt få del av de rättigheter som aktieägare i Daydream och dess borgenärer har, trots att han själv valt ett skattemässigt fördelaktigt upplägg som innebar att han inte ägde några aktier utan endast fick förfoga över dessa?

Jag går därför över till frågan om innebörden av begreppet ”träda i förbindelse med”. Som framgår av redan redovisade förarbeten m.m. ska den som trätt i förbindelse eller ska träda i relation med ett bolag kunna kvalificera sig in kretsen av ”någon annan”. Det kan t.ex. handla om juridiska eller fysiska personer som ingår avtal med bolaget om krediter eller anställning men enligt lagkommentaren även annan person (tredje man). Kretsen är inte uttryckligen begränsad men det torde enligt motiven till lagen fortfarande finnas ett krav på någon sorts förbindelse mellan personen och bolaget. Det bör därför i första hand handla om avtalsrelationer. Enligt min bedömning fanns inget avtalsförhållande mellan H.J. och Daydream. Frågan är då om H.J. ändå ska betraktas som en sådan ”någon annan” som genom sin förfoganderätt över 24hPoker-aktierna i kapitalförsäkringens depå erhållit en sådan ställning i förhållande till Daydream att han bör ha rätt att göra gällande skada i form av minskat värde på det vederlag som han fått vid inbytet av 24hPoker-aktier.

För att kunna ta ställning till den frågan vill jag resonera kring frågor om möjliga konsekvenser av att se H.J. som ”någon annan”. I tidigare lagstiftningsärenden gällande frågan att begränsa kretsen ”någon annan” har innehavare av kapitalförsäkringar inte särskilt kommenterats. Av Finansinspektionens ovan nämnda promemoria framgår att det har blivit en kraftig ökning av antalet personer som innehar kapitalförsäkringar. Inspektionen menar därför att det finns ett behov av att ytterligare reglera försäkringstagares skyldigheter i förhållande till frågor om marknadsmissbruk m.m. Finansinspektionen tar inte upp frågor om rätt till skadestånd för innehavare av kapitalförsäkringar, eftersom den frågan inte har omfattats av uppdraget till inspektionen. Det förefaller som om ett flertal frågor kring utvecklingen av antalet kapitalförsäkringar och den stora omfattningen av s.k. passivt ägande av aktier är oreglerade i Sverige och inom EU. Det är därför svårt att förutse hur andra liknande produkter på marknaden ska bedömas i detta hänseende. Mot denna bakgrund förefaller det, i avsaknad av såväl tydliga uttalanden från lagstiftarens sida som vägledande avgöranden på det nu aktuella området, inte finnas en tillräckligt stabil grund för att ge H.J., låt vara i detta enskilda fall, en motsvarande rätt - som t.ex. en borgenär har - att göra gällande skada i egenskap av ”någon annan” när han närmast är att betrakta som en passiv aktieägare utan särskild avtalsrelation till Daydream.

Att detta resonemang får till följd att vare sig Akelius eller H.J. kan göra gällande skada gentemot revisorn förändrar inte den möjlighet som formella aktieägare i Daydream, dess borgenärer och andra som är att bedöma som ”någon annan” har att kunna framställa skadeståndskrav i anledning av revisionen.

Jag gör därför bedömningen att H.J. inte ska anses vara en ”annan person” i den mening som avses i 29 kap. 1 § första stycket ABL.

Domskäl

HD (justitieråden Stefan Lindskog, Ann-Christine Lindeblad, Kerstin Calissendorff, referent, Johnny Herre och Svante O. Johansson) meddelade den 17 april 2014 följande dom:

Domskäl

Bakgrund

Vad målet angår och ramen för processen

Rättsliga utgångspunkter

Normskyddet tar sikte på den tillit till årsredovisningen som har varit befogad

När ska tillit till ett bolags årsredovisning anses vara befogad?

Normskyddet motiverar bedömningen att det var befogat att fästa tillit till årsredovisningens riktighet i detta fall

Kausalitetsprövningen ska normalt göras på grundval av årsredovisningen sådan den skulle ha sett ut vid en aktsam revision

Daydreams årsredovisning sådan den skulle ha sett ut efter en aktsam revision ska läggas till grund för den fortsatta bedömningen

Principerna för kausalitetsbedömningen och bestämningen av det hypotetiska händelseförloppet

En riktig årsredovisning hade inte motiverat ett allvarligt övervägande av samgåendeavtalet och dess villkor

Börskursen för Daydream kan inte läggas till grund för att anse att befogad tillit har förelegat

Sammanfattning och slutsatser

- Avgörande för om en oaktsam överträdelse av aktiebolagslagen, tilllämplig lag om årsredovisning eller bolagsordningen medför skadeståndsansvar är den överträdda normens skyddsändamål (normskyddet).

- Regeln att en granskning av en årsredovisning ska ske enligt god revisionssed syftar bl.a. till att den som lägger en årsredovisning till grund för ett affärsbeslut ska skyddas, under förutsättning att hans tillit till årsredovisningens riktighet har varit befogad. Normskyddet omfattar även andra än aktieägare.

- Befogad tillit föreligger i allmänhet om en årsredovisning typiskt sett utgör en väsentlig del av det konkreta underlag som läggs till grund för ett affärsbeslut rörande en affärsförbindelse med bolaget eller en transaktion avseende aktier eller andra instrument som bolaget emitterar. En genom börskursen förmedlad tillit till årsredovisningens riktighet är däremot i regel otillräckligt för att en revisor ska kunna göras skadeståndsansvarig.

- För att en befogad tillit till en årsredovisning som är oriktig ska medföra skadeståndsansvar på grund av oaktsam revision krävs det ett orsakssamband (kausalitet) mellan oaktsamheten och den påstådda skadan. Prövningen bör i regel göras med utgångspunkt i vad som skulle ha hänt om årsredovisningen hade varit riktig, och inte i vad som skulle ha hänt om årsredovisningen hade varit oförändrat felaktig men revisorn i sin revisionsberättelse hade anmärkt mot bristerna.

- Ett grundläggande kausalitetskrav är att den oriktiga informationen i årsredovisningen typiskt sett kan anses ha varit relevant för affärsbeslutet på så sätt att om årsredovisningen hade haft det innehåll som den borde ha haft så skulle det ha motiverat att ett annat handlande allvarligt hade övervägts.

- Skadebedömningen ska i allmänhet inte grundas på beslutsfattarens påstående om vad som skulle ha hänt om årsredovisningen hade varit riktig. Den ska i stället göras på grundval av ett hypotetiskt händelseförlopp som typiskt sett framstår som närliggande och rimligt. Om flera händelseförlopp är möjliga ska det mest sannolika väljas.

- Beträffande den skada som Antilu gör gällande avseende bytet av aktieposten i 24hPoker till aktier i Daydream är H.J. att likställa med en förvärvare av aktier i Daydream.

- H.J. har haft fog för att fästa tillit till årsredovisningen vid ställningstagandet till samgåendeavtalet och villkoren för transaktionen.

- Tillit till börskursen motiverar inte något sådant skadeståndsansvar som Antilu gör gällande.

- Med hänsyn till syftet med samgåendeavtalet och omständigheterna i övrigt kan bristerna i Daydreams årsredovisning avseende goodwillposten och återbetalningsskyldigheten inte anses ha varit ägnade att motivera ett allvarligt övervägande av ett annat handlande än att ansluta sig till samgåendeavtalet.

- Det finns alltså inte något tillräckligt samband mellan de två felaktigheterna i årsredovisningen och H.J:s beslut att ansluta sig till samgåendeavtalet för att ett skadeståndsansvar ska föreligga.

Domslut

Domslut

Med ändring av hovrättens dom i själva saken ogillar HD Antilu Services OU:s talan.