SOU 1979:54

Hushållning med mark & vatten, 2 : rapport 1979

hushållning med

mark & vallen :

DEL | Överväganden S©M197954

hushållning med

mark & vallen ::

DEL I Överväganden

S©M197954

& & Statens offentliga utredningar & 1979z54 Bostadsdepartementet

hushållning med

ark & vatten :

DELI Overv'a'ganden

_ Rapport 1979 utarbetad inom bgstadsdepartementet

ISBN 91-38—05060-9 ISSN 0375-250X

Teckningar och omslag Nils A. Peterson Kartografi bostadsdopartomontet Tryck LiberTryck 1979

Separatkartor i kartong: Kartografi bostadsdepartementet och LiberKartor Tryck LiberTryck 1979

Förord

År 1971 gav dåvarande civildepartementet ut rapporten (SOU 1971 :75) Hushållning med mark och vatten, med en redovis- ning av förarbeten för fysisk riksplanering. Rapporten re- missbehandlades. Regeringen lämnade i proposition 19721111 bilaga 2 förslag till riktlinjer för hushållning med mark och vatten och till hur arbetet med en fortlöpande fysisk riksplanering skulle läggas upp. Riksdagen följde i allt vä- sentligt regeringens förslag (CU 1972:35, rskr 1972:348).

I enlighet med riksdagens beslut har arbetet med att fullföl- ja riktlinjerna för hushållning med mark och vatten omfattat ett programskede och ett planeringsskede.

Programskedet redovisades i proposition 1975/76:l (CU 1975/76zl, rskr 1975/76:45). Planeringsskedet har redovisats i proposition 1978/79z213 som riksdagen avser att behandla under hösten 1979. Arbetet i kommuner och län under prog- ram- och planeringsskedena har gjort det möjligt för stats- makterna att successivt förtydliga riktlinjerna för hushållning med mark och vatten och att ange uppläggning och tidsplan för de närmaste årens arbete med att fullfölja uppställda riktlinjer.

Den rapport som nu presenteras redovisar överväganden för detfortsatta arbetet med fysisk riksplanering. Rapporten behandlar främst de mera långsiktiga frågeställningar som kan behöva uppmärksammas i den fysiska riksplaneringen. Exempel på sådana frågeställningar år framtida energiför- sörjning och vattenhushållning samt havsområdenas be- handling i planeringen. Förslagen till åtgärder bygger på dels de erfarenheter som har vunnits under det hittillsvarande arbetet under program- och planeringsskedena, dels resulta- tet av nya studier och utredningar rörande anspråk och till- gångar på fysiska resurser av nationell betydelse.

Rapporten har utarbetats inom bostadsdepartementets en- het för fysisk riksplanering. Stora delar av underlagsmateria- let har publicerats i bostadsdepartementets serie Underlag för fortsatt fysisk riksplanering. Detta material har till stor del remissbehandlats. Samråd har skett med företrädare för statsrådsberedningen, närmast berörda fackdepartement och ämbetsverk samt med den utredningsman (Bo 1978207) som skall lämna förslag till ny plan- och byggnadslag. En rådgi- vande expertgrupp med representanter för bl.a. myndigheter, kommuner och forskningsinstitutioner har getts möjlighet att diskutera de förslag som nu läggs fram. Efter remissbehand- ling förutses regeringen komma att ta ställning till rapportens förslag.

Rapporten består av två delar jämte tre separatkartor. Överväganden och förslag till åtgärder redovisas i del 1. Del II innehåller mera ingående redovisningar av det material som ligger till grund för åtgärdsförslagen.

Stockholm i bostadsdepartementet juni 1979.

InnehåH

Förord

I.l 1.2 1.3

2.1 2.2 2.3 2.4 2.5 2.6

4.1

4.2

4.2.1 4.2.2 4.2.3 4.2.4 4.2.5 4.2.6

Bakgrund

Den hittillsvarande fysiska riksplaneringen Den fysiska riksplaneringens syfte och innehåll

Den fysiska riksplaneringens arbetssätt och styr- medel

Anspråksbilden

Inledning

De areella näringarnas anspråk Anspråk på vissa områden Anspråk på energi- och mineralråvaror Anspråk på sötvattenresurser Anspråk på havsresurser

Inriktningen av den fortsatta fysiska riksplaneringen

Areella näringar och bevarande- intressen

Utgångspunkter

Problem och åtgärdsförslag Jordbruk

Skogsbruk

Renskötsel Riksintressen från bevarandesynpunkt Särskilt utsatta naturtyper Vissa samordningsfrågor

13

B 15

18

21

21 21 22 24 30 31

33

41

4l

42

42 45 47 48 48 50

5.1

5.2 5.2.1

5.2.2 5.2.3

6.1

6.2

6.2.1 6.2.2 6.2.3

6.2.4 6.2.5

7.1

7.2

7.2.1 7.2.2

8.1 8.2

8.3

8.3.1 8.3.2 8.3.3 8.3.4

9.1 9.2

Fritidsboende och turism

Utgångspunkter

Problem och åtgärdsförslag Fritidsbebyggelse i områden med geografiska

riktlinjer

Markresurser för fritidsboende i inlandet Primära rekreationsområden

Tätorter och infrastruktur

Utgångspunkter

Problem och åtgärdsförslag

Transporter Energidistribution Samordning av samhällets investeringar i infrastruktur Tätorter Försvar

Energi

Utgångspunkter

Problem och åtgärdsförslag Kraftproducerande anläggningar Nya energislag

Industri

Utgångspunkter Vissa åtgärdsförslag

Lägen för FRP-industri Allmänt Södra Sveriges kuster Norrlandskusten Inlandet

Mineralråvaror

Utgångspunkter

Utvecklingstendenser

57 58

58 59 61

67

67

69

69 71

72 75 76

81

81

83

83 88

101

101 102

104

104 105 108 109

115

115 117

9.3 Problem och åtgärdsförslag 120 9.3.1 Markanvändnings- och miljöproblem 120 9.3.2 Förslag rörande verksamheten 121 9.3.3 Förslag rörande geografiska områden 126 10 Sötvatten 135 10.1 Utgångspunkter 135 10.2 Vattenanknutna problem 137 1021 Inledning 137 10.2.2 Vattenförsörjning 137 10.2.3 Vattenbeskaffenhet 139 10.3 Planmässig vattenanvändning 140 11 Havet 151 11.1 Utgångspunkter 151 11.2 Problem och åtgärdsförslag 152 11.2.1 Föroreningar 152 11.2.2 Konflikter med riksintressen 154 1123 Övriga problem 156 1 1.2.4 Behov av åtgärdsprogram och planering 157 12 Miljöpåverkan av olika föroreningar 161 12.1 Inledning 161 12.2 Försurning 161 12.3 Kväve 165 12.4 Tungmetaller och svårnedbrytbara ämnen 167 13 Sammanfattande geografiska överväganden 171 13.1 Nuvarande och föreslagna riktlinjer 172 13.1.1 Havskusterna 172 13.1.2 öland och Gotland 174 13.1.3 Fjällen 175

13.1.4 Älvdalarna 175 13.1.5 Vänerområdet 176 13.1.6 Sydbillingen 177 13.1.7 Primära rekreationsområden 178 13.1.8 Vissa områden som kräver särskild uppmärk-

samhet med hänsyn till naturmiljön 178 13.2 Områden som regeringen bör uppmärksamma 179 13.2.1 De fem särskilda redovisningsområdena 180 13.2.2 Södra fjällområdet 180 13.2.3 Vissa områden med mineralråvaror 180 13.2.4 Sötvatten 181 13.2.5 Hav 181 13.3 Övriga frågor som bör uppmärksammas 182 13.31 Sand och grus 182 13.3.2 Vissa odlingsbygder med värdefulla naturvårds-

eller friluftslivsvärden 182 13.3.3 Tätorter och infrastruktur 183 13.4 Områden med särskilda förutsättningar för vissa

näringar 183 14 Lagreglering av riktlinjerna 189 14.1 Geografiska riktlinjer 190 14.1.1 De obrutna kusterna 190 14.1.2 De högexploaterade kusterna 191 14.1.3 Övriga kuster 191 14.1.4 De obrutna fjällområdena 192 14.1.5 Älvar och älvsträckor 192 14.1.6 De primära rekreationsområdena 193 1417 Försurningskänsliga områden 194 14.2 Verksamhetsanknutna riktlinjer 194

14.2.1 Områden av riksintresse för naturvård, kultur- minnesvård och friluftsliv 194 14.2.2 Vissa sammanhängande områden med väsentliga eller sammanfallande intressen för naturvård, kulturminnesvård eller friluftsliv 195 14.2.3 Jordbruksmark 195 14.2.4 Områden av väsentlig betydelse för fisket eller

rennäringen 196 14.2.5 Vissa områden med råvaruförekomster 196 14.2.6 Områden som från rikssynpunkt är särskilt läm- pade för flygplatser, hamnar och ledningar 196

15.1 15.2 15.3 15.4 15.5 15.6

Former för fortsatt fysisk riksplanering 199 Inledning 199 Ansvarsfördelning 200 Uppföljning och översyn av riktlinjer 202 Underlag för fysisk riksplanering 203 Samordning med länsplaneringen 206

Tidsplan 208

?...: .

i.. . .....

...!»

Olika verksamheter ställer anspråk, ibland sinsemellan oförenliga, på mark och vatten. Det är viktigt att på ett planmässigt sätt hushålla med våra naturresurser. Den fysiska riksplaneringen skall kartlägga de långsiktiga önskemål som riktas mot mark och andra naturtillgångar. Den * fysiska riksplaneringen skall också analysera konflikter mellan olika anspråk och klarlägga konsekvenserna av alternativa sätt att utnyttja naturresurserna. I den mån det är motiverat av riksintresse skall den fysiska riksplaneringen dra upp riktlinjer för hushållningen med sådana naturtillgångar som är eller kan väntas bli efterfrågade av skilda intressen eller som är särskilt känsliga för miljöpåverkan.

2- " ”51 111

' mr.-i

*! mu ' " C. ut'-'if?— - i _ .

1. Bakgrund

Arbetet med den fysiska riksplaneringen påbörjades i slutet av 1960-talet. Bakgrunden var bl.a. att det i vissa delar av landet hade uppstått knapphet på vissa typer av naturtill- gångar och konflikter om deras användning. För att lösa sådana konflikter i syfte att hushålla med landets mark- och vattentillgångar krävdes ställningstaganden från nationella utgångspunkter.

De konflikter i större skala som gjorde sig gällande var av olika slag. De stora industrilokaliseringar på västkusten som aktualiserades under 1960-talet berörde områden som också var attraktiva för naturvården och friluftslivet. Utvecklingen inom skogsnäringen visade att såväl anspråken på mark i samband med utbyggnad av skogsindustrier som skogsbru- kets driftsformer kan medföra betydande markanvändnings- konflikter. Tätorternas tillväxt skedde i vissa områden på goda åkerjordar. En fortsatt lokalisering av den växande fritidsbebyggelsen enligt tidigare mönster skulle allvarligt försvåra den allmänna tillgängligheten till framför allt attrak- tiva fjäll- och kustområden. Också mellan rekreationsintres- sen och riksintressen för naturvård uppstod ibland skilda meningar om hur olika områden borde utnyttjas.

Efter vissa metodstudier tillsattes år 1969 en särskild ar- betsgrupp inom dåvarande civildepartementet för att närma- re utreda behovet av och formerna för en fysisk riksplane- ring. Utredningsarbetet redovisades i rapporten (SOU 1971:75) Hushållning med mark och vatten. Rapporten in- nehöll inventeringar och planöverväganden om vissa natur- resurser samt underlag för ställningstaganden till dels hur en fortlöpande fysisk riksplanering borde bedrivas, dels vilka planeringsriktlinjer som behövdes för att få ett långsiktigt lämpligt utnyttjande av landets naturresurser. I en särskild departementspromemoria lämnades förslag till vissa lagänd- ringar. Rapporten remitterades till myndigheter, kommuner och organisationer.

Regeringen redovisade i proposition 1972:11 1 bilaga 2 förslag till riktlinjer för hushållning med mark och vatten och till former för en fortlöpande fysisk riksplanering. Riktlinjer- na var översiktliga och skulle fullföljas och vidareutvecklas i efterföljande planeringsarbete främst i kommunerna. För- slagen i propositionen godtogs i allt väsentligt av riksdagen i december 1972 (CU 1972:35, rskr 1972:348). Arbetet har därefter gått vidare i ett programskede och ett planeringsske- de.

Under programskedet redovisade kommuner och länsmyn- digheter hur man avsåg att följa upp den fysiska riksplane- ringens intentioner i främst den kommunala planeringen. Efter yttranden från verk och myndigheter tog regeringen i beslut län för län ställning till programförslagen. l proposi- tion 1975/76:1 redovisade regeringen resultatet av program- skedet. Riksdagen hade inga erinringar mot programarbetets resultat och godkände de av regeringen förslagna principer- na för det fortsatta arbetet (CU 1975/7621, rskr 1975/76:45).

Erfarenheterna från planeringsskedet har redovisats av sta- tens planverk i Rapport 44:1978. ] bostadsdepartementets serie Underlag för fortsatt fysisk riksplanering har redovisats resultat från en studie utförd vid statsvetenskapliga institutio- nen vid Lunds universitet om arbetsmetodiken i den fysiska riksplaneringen (Underlag för fortsatt fysisk riksplanering 1977111). För en ingående beskrivning av erfarenheterna hänvisas till dessa publikationer. Mer allmänt kan sägas att arbetet har lett till påtagliga resultat och medfört något av ett genombrott för kommunomfattande översiktlig fysisk plane- ring i landet. Alla kommuner har numera någon form av dokument som redovisar kommunens syn på planeringsfrå- gorna inom hela kommunens område.

Regeringen har i proposition 1978/791213 tagit ställning till arbetet i kommuner och län under planeringsskedet. Re- geringen har i sitt ställningstagande funnit att planeringsar- betet i huvudsak liggeri linje med riktlinjerna för hushållning med mark och vatten. För vissa områden anges dock att betydande planerings- och säkerställandeåtgärder återstår att genomföra. Uppläggning och tidsplan för det fortsatta arbe- tet under de närmaste åren med att fullfölja uppställda rikt- linjer redovisas. Riksdagen avser att behandla propositionen under hösten 1979.

1.1. Den hittillsvarande fysiska riksplaneringen 1.2 Den fysiska riksplaneringens syfte och innehåll 1.3 Den fysiska riksplaneringens arbetssätt och styrmedel

1.2. Den fysiska riksplaneringens syfte och in- nehå"

I proposition 1972:111 angavs tre huvuduppgifter för en fortlöpande fysisk riksplanering. En sådan är att kartlägga dels de långsiktiga önskemål som skilda intressen riktar mot mark och andra naturtillgångar, dels de tillgångar som svarar mot anspråk som kan förutses. En andra huvuduppgift är att analysera i vilken utsträckning det föreligger konflikter mel— lan olika anspråk och klarlägga konsekvenserna av alterna- tiva sätt att utnyttja naturresurserna. Den tredje huvudupp- giften är att, i den mån det är motiverat av riksintresse, dra upp riktlinjer för hushållningen med sådana naturtillgångar som är eller kan väntas bli efterfrågade av skilda intressen eller som är särskilt känsliga för miljöpåverkan.

Inom ramen för dessa huvuduppgifter skall den fysiska riksplaneringen bidra till att skapa nationell överblick över naturresurserna. Frågor som gäller användningen av mark och vatten som påverkar miljösituationen i stort och som statsmakterna har ett övergripande ansvar för i samhällspla- neringen skall särskilt uppmärksammas. En god framförhåll- ning är härvid nödvändig vilket ställer krav på konsekvens- analyser som kan visa på framtida problemområden och konfliktrisker. Den fysiska riksplaneringen skall mot bak- grund av analyser av olika utvecklingstendenser föreslå åt- gärder vad gäller den långsiktiga användningen av fysiska resurser av nationellt intresse. Det kan ske t.ex. genom att formulera riktlinjer för hur konflikter mellan olika anspråk på mark- och vattenresurser som är av betydelse från rikssyn— punkt skall förebyggas eller begränsas och genom att föreslå handläggningsrutiner som underlättar ställningstaganden som syftar till att användningen av fysiska resurser av riksintres- se skall ske på ett ändamålsenligt sätt. I många fall måste överväganden av detta slag ske i en samlad bedömning var- vid aspekter som andra övergripande planeringsformer före- träder måste beaktas. Regionalpolitik och näringspolitik är i sådant sammanhang av särskild betydelse.

För att i den fysiska riksplaneringen kunna åstadkomma en långsiktig hushållning med naturresurserna med avseende på såväl bevarande som utnyttjande blir det i praktiken ofta fråga om en avvägning mellan olika intressen. Skyddet av jordbruksmark gentemot bebyggelseexpansion samt fjäll- och vildmarksområden mot en oplanerad utveckling av fri- tidsbebyggelsen är exempel på avvägningar som skall för- hindra en alltför kraftig exploatering av vissa områden.

Överväganden som syftar till att åstadkomma en rationell användning av landets produktiva tillgångar måste göras i

samspel mellan bl.a. regionalpolitik, näringspolitik och fy- sisk planering. Exempel på kartläggningar av produktionsre- surser som den fysiska riksplaneringen kan svara för är de lägen med förutsättningar för viss industri som har angetts i den fysiska riksplaneringen. Andra exempel är att kartlägga råvarufyndigheter av särskilt intresse för landet eller områ- den som är särskilt lämpade för visst slag av energiproduk- tion så att råvaruutvinning resp. energiproduktion inte omöj- liggörs eller allvarligt försvåras. Den fysiska riksplaneringen skall vidare medverka till att centralt underlagsmaterial av betydelse för långsiktig sektorövergripande planering och för beslutsfattande på såväl central som regional och kommunal nivå ställs samman på ett rationellt sätt.

Av grundläggande betydelse för hushållningen med natur- resurserna är kunskap om och hänsynstagande till de ekolo- giska sammanhangen. Riksdagen har uttalat att den fysiska riksplaneringen skall baseras på en ekologisk grundsyn. Som utgångspunkt för tillämpningen av en sådan grundsyn har bl.a. angetts att samhällsutvecklingen skall ske inom de ramar som naturresurserna och naturmiljön anger. Centrala inslag i denna strävan är att visa på hur mångformighet i naturen skall bevaras, hur störningar i naturmiljön skall hållas under kontroll, hur förbrukning av ändliga resurser skall kunna begränsas och hur en balanserad förbrukning av förnybara resurser skall åstadkommas. Fortlöpande studier av natur— miljöns tillstånd och känslighet är exempel på underlag som erfordras för att de ramar som naturmiljön anger skall kunna förtydligas och göras hanterbara i praktisk planering.

Kommuner och länsstyrelser svarar för en väsentlig del av underlaget för den fysiska riksplaneringen i form av invente- ringar och planstudier m.m. Det är ytterst i den kommunala planeringen som den fysiska riksplaneringen förverkligas genom fullföljande och vidareutveckling av riktlinjerna för hushållning med mark och vatten.

Den fysiska riksplaneringen bidrar till att stärka samhäl- lets inflytande över användningen av mark och vatten och får inverkan på enskilda människors planer och önskemål. Av- vägningen mellan utbyggnads- och bevarandeintressen kan t.ex. medföra att fritidshus inte får byggas på en plats om en samlad bedömning ger vid handen att frilutslivs-, naturvårds- eller kulturminnesvårdsintressen bör gå före. Behovet att ex- ploatera en viss resurs kan på motsvarande sätt behöva gå före ett bevarande. Det är viktigt att det finns ett starkt medborgarinflytande i planeringen. Genom sambandet mel- lan den fysiska riksplaneringen och den kommunala fysiska planeringen är det naturligt att medborgarinflytandet i första hand sker via den kommunala beslutsprocessen. Den fysiska

riksplaneringen skall i detta sammanhang medverka genom att i olika skeden av planeringsarbetet informera om under- lagsmaterial, om förslag till åtgärder, om hur planeringen går vidare, om hur den kan påverkas osv.

Det svenska samhällets utveckling och användning av na- turresurser måste ses i ett internationellt sammanhang. Av intresse i den fysiska riksplaneringen är särskilt sambanden med miljöpolitiken i andra länder. Även den svenska ekono- mins stora utlandsberoende är av intresse genom att utveck- lingen på världsmarknaden kan medföra förändringar i an- språken på naturresurser för olika produktionsanläggningar. Exempel på detta är effekter på den svenska produktionsap- paraten till följd av förändringen på den internationella marknaden för energiråvaror.

Insikter om olika länders starka beroende av varandra i strävandena att skydda miljön föranledde Sverige att i slutet av 1960-talet ta initiativ till en bred internationell diskussion om miljöproblemen, vilket ledde fram till 1972 års FN-kon- ferens om den mänskliga miljön. Insikterna och kunskaperna om miljöproblemen har kommit att uppmärksammas i allt fler länder under 1970-talet. Konventioner och överenskom- melser av skilda slag och mellan olika ländergrupper har ingåtts för att komma till rätta med de gränsöverskridande föroreningarna.

I det mellanstatliga samarbetet om utvecklingsfrågor har användningen och fördelningen av jordens resurser, t.ex. mark, vatten, mineraltillgångar, olja m.m., fått ökad upp- märksamhet. Insikten om behovet av en nationell resurshus- hållning har vunnit insteg i de flesta länder under 1970-talet, bl.a. som resultat av flera stora temainriktade FN-konferen- ser om bl.a. miljö, befolkning, livsmedel, boende- och bebyg- gelse, sysselsättning, vatten och ökenutbredning.

Konsekvenserna för Sverige av den strävan mot en ny ekonomisk världsordning, som har vuxit fram under 1960- och 1970-talen är självfallet svåra att överblicka. På den långa sikt som den fysiska riksplaneringen omfattar kan föränd- ringar av produktionsmönster m.m. få effekter på den svens- ka resursanvändningen, både med avseende på resurser som importeras, t.ex. bränslen, och på ianspråkstagande av in- hemska resurser, t.ex. mark, vatten, mineraltillgångar m.m.

1.3. Den fysiska riksplaneringens arbetssätt och styrmedel

Den fysiska riksplaneringens uppgift att skapa nationell överblick över naturresurserna och att analysera behovet av åtgärder för en långsiktig resurshushållning förutsätter en systematisk kunskapsinsamling. Kartläggning och analyser av anspråk som från skilda verksamheter och intressen ställs på bevarande och utnyttjande av naturresurserna, kartlägg- ningar av naturtillgångar av olika slag och studier av natur- resursernas känslighet för olika slags påverkan är väsentliga inslag i den fysiska riksplaneringen. Underlag av detta slag har även stor betydelse för den fortlöpande fysiska plane- ringen och för beslutsfattandet i kommuner och län.

Enligt de arbetsformer för den fysiska riksplaneringen som har lagts fast av statsmakterna ankommer det i första hand på de myndigheter som företräder olika sektorsintressen att re- dovisa de anspråk av betydelse från rikssynpunkt som res- pektive sektor ställer på landets mark- och vattentillgångar. Dessa anspråk har kommit att betraktas som riksintressen från den ifrågavarande sektorns synpunkt. Mot bakgrund av bl.a. sådana redovisningar av riksintressen har regering och riksdag angett utgångspunkter för planeringen i vissa områ- den, geografiska riktlinjer, samt angett riktlinjer för hur vissa sektorintressen bör behandlas i planeringen, verksamhetsan- knutna riktlinjer. De geografiska riktlinjerna kan när det gäl- ler begränsade områden vara relativt preciserade, som t.ex. riktlinjer om att i vissa områden avsätta mark för eventuellt framtida industriellt utnyttjande. När det gäller större områ- den kan de vara mer allmänna, som t.ex. riktlinjer om att beakta naturvårdens intressen i vissa värdefulla skärgårds- områden. Exempel på sektorer som omfattas av verksamhets- anknutna riktlinjer är jordbruk, skogsbruk, naturvård, fri- luftsliv, kulturminnesvård och viss industri. Riktlinjerna är av översiktlig natur och förutsätter precisering och vidareut- veckling genom fortsatt planering, främst i kommunerna. Som tidigare har nämnts har de av statsmakterna år 1972 fastlagda riktlinjerna av länsstyrelser och kommuner vidare- utvecklats i ett program- och planeringsarbete.

De former som har valts för den fysiska riksplaneringen medför att planeringsarbetet engagerar ett stort antal myn- digheter på olika nivåer. Kommunerna har grundläggande uppgifter genom att riktlinjerna till stor del förutsätts bli behandlade i ett kommunalt programarbete och komma till uttryck i kommunernas fysiska planläggning. Ämbetsverkens uppgifter består i att framställa underlagsmaterial för plane- ringen, delta i samråd och ställa samman och analysera de

kommunala planerna. Länstyrelserna har viktiga uppgifter som förmedlande länk mellan kommunerna samt regeringen och de centrala myndigheterna. Länsstyrelserna har också ansvar för rådgivning till kommunerna och för samordning av planeringen mellan kommunerna.

Som framhålls i proposition 1978/79z213 är de riktlinjer som anges i den fysiska riksplaneringen inte förenade med några omedelbara rättsverkningar. Riktlinjerna skall emel- lertid vara vägledande för regeringen och underställda myn- digheter vid alla beslut om sådan markanvändning som rikt- linjerna avser (KU 1977/78235, s. 23). De riktlinjer som ställs upp i den fysiska riksplaneringen får således inverkan på efterföljande planering och beslut. Väsentliga avsteg från riktlinjerna förutsätts inte ske utan riksdagens hörande. I arbetet med en ny plan- och byggnadslagstiftning övervägs hur riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen skall regleras i lagstiftningen.

Enligt 136 åå byggnadslagen skall regeringen pröva till- komsten och lokaliseringen av industriell eller liknande verk- samhet, som är av väsentlig betydelse för hushållningen med energi, med träfiberråvara eller med landets samlade mark- och vattentillgångar. (SFS 1976:213)

2. Anspråksbilden

2.1 Inledning 2.2 De areella näringarnas anspråk 2.3 Anspråk på vissa områden 2.4 Anspråk på energi- och mineralråvaror 2.5 Anspråk på sötvattenresurser 2.6 Anspråk på havsresurser

2.1. Inledning

I detta kapitel sammanfattas viktigare anspråk på att använ- da mark- och vattenresurserna i landet. Utförligare beskriv- ningar av olika anspråk redovisas i följande kapitel och i rapportens del II.

Naturmiljöns tillstånd, konsekvenserna för miljön av olika verksamheter och tillgången på olika naturresurser måste beaktas vid ställningstaganden till användningen av mark- och vattenresurserna. Hänsyn måste härvid tas till de krets- lopp av ämnen och de samband mellan olika ekosystem som finns i naturmiljön. Störningar i en del av naturmiljön får återverkningar på andra delar.

2.2. De areella näringarnas anspråk

En betydande del av landets areal berörs i större eller mindre omfattning av de areella näringarna jordbruk, skogsbruk, fiske och renskötsel. De har bedrivits under så lång tid att det kulturlandskap de har format lätt kan uppfattas som ett na- turlandskap. Särskilt uppodlingen har inneburit en omfattan- de förändring av det tidigare landskapet, vilket ofta utgjordes av skog.

De areella näringarna ställer endast i mindre omfattning anspråk på nya markområden. Exempel på sådana anspråk är viss nyodling inom jordbruket samt skogsbruk på myrmar- ker och i områden ovan skogsodlingsgränsen. För de areella näringarna är det i stället i stor utsträckning frågan om att försöka bibehålla de mark- och vattenresurser som näringar-

na redan disponerar, när andra verksamheter gör anspråk på dem. Avvägningar gentemot andra intressen underlättas om näringarnas anspråk är avgränsade. För jordbruket finns en avgränsning av primära intresseområden och för renskötseln har avgränsats viktiga intresseområden. En översiktlig kart- läggning har också gjorts av skogsbrukets viktigaste produk- tionsområden, se separatkarta 1. För fisket har påbörjats ett arbete att ta fram viktiga fiskeribiologiska produktionsområ- den, se vidare separatkarta 2.

Formerna för de areella näringarnas mark- och vattenut- nyttjande, särskilt jord- och skogsbrukets, har förändrats starkt under 1900-talet, från ett mångsidigt utnyttjande av den naturliga avkastningen till ett mer industriellt utnyttjan- de. Genom bl. a. ökat utnyttjande av handelsgödsel, se fig. 2:1, kemisk bekämpning av ogräs och insekter, växtföräd- ling, dränering och bevattning har avkastningen höjts avse- värt. Som framgår av kap. 2 i rapportens del II kan dock detta leda till effekter på mark- och vattenresurserna som på sikt kan skada näringarna själva, liksom leda till begränsning i möjligheterna att utnyttja mark- och vattenresurserna för andra ändamål. Den ofta ensidiga stråsädesodlingen och de tunga maskinernas inverkan på bördigheten är exempel på detta. Ett annat exempel är de risker kvävegödslingen kan medföra för möjligheten att utnyttja grundvattnet som dricksvatten.

2.3. Anspråk på vissa områden

I den fysiska riksplaneringen finns en rad intressen och verk- samheter som måste uppmärksammas därför att de ställer krav på vissa områden.

Naturvården och kulturminnesvården ställer anspråk på att vissa mark- och vattenområden bevaras i naturligt skick eller i ett visst kulturtillstånd, bl. a. för att ett urval av områ- den som är representativa för landets natur- och kulturland- skap skall kunna säkerställas. Viktiga motiv är också att det bör finnas referensområden för framtida forskning och för uppföljning av förändringar i naturen. Det behöver vidare finnas lämpliga naturmiljöer för att garantera växters och djurs fortbestånd. Flera naturtyper är eller kan väntas bli utsatta för betydande anspråk på att få utnyttjas för olika verksamheter. Det gäller bl.a. olika slag av våtmarker, ström- vatten, vissa havsområden, ädellövskogar och naturskogar. Förändringar i bebyggelse och markanvändning kan leda till

,_,_. 1960 1965 1970 73 74 75 75 Figur 2:1. Jordbrukets användning 4 kväve och fosfor i form av handelsgödsl 1960—1977.

Handelsgödseln dominerar som gödsel medel inom jordbruket. Stallgödseln betydelse har avtagit sedan 1920-tald Den totala årliga förbrukningen av kväu och fosfor i jordbruket uppgår f.n. till oj 350 milj. kg respektive 75 milj. kg. S' vidare fig. 2:4 i rapportens del II.

Källa: Jordbruksekonomiska meddelan den, 197831.

igur 212. Områden av riksintresse för aturvården.

_älla: Naturvårdsverket, 1977.

Figur 23. Större områden av riksintresse för kulturminnesvården. friluftslivet.

Figur2z4. Områden av riksintresse för

Källa: Riksantikvarieämbetet, 1979. Källa: Naturvårdsverket, 1977.

att viktiga kulturbygderi landet förlorar sin karaktär. Exem- pel på detta är jordbrukets utveckling och betydelsen därav för de från kulturminnesvårdssynpunkt värdefulla odlings- bygderna. Såväl för naturvården som för kulturminnesvår- den har redovisats områden av riksintresse, sefig. 2 :2 och 2 :3.

Olika former av friluftsliv har speciella krav på naturmil- jön vad gäller egenskaper och belägenhet. Intresset för fri- luftsliv ökar både i tätorternas närhet och i särskilt attraktiva områden som fjällen, skärgårdarna, kusterna, älvdalarna och vissa insjöar. Under senare år har intresset för vandring, kanotfärder, båtliv och fritidsfiske ökat starkt. Områden av riksintresse för friluftslivet finns redovisade, se jig. 2:4. Vi- dare har riksdagen fattat beslut om s. k. primära rekreations- områden där samhällets åtgärder skall samordnas för utveck- ling av turism och rekreation, sefig. 2:5.

Särskilt attraktiva för fritidsbebyggelse är kust- och skär- gårdsområdena, de sjörika inlandsområdena, Öland, Got-

land, fjällen i Dalarna, Härjedalen och Jämtland samt områ- den kring de större tätorterna, se fig. 2:6. Fritidsbebyggelsens anspråk riktas ofta mot sådana områden som även är av stort intresse för naturvård och friluftsliv. Som en följd av den ökade restriktiviteten mot fritidsbebyggelse vid vissa kuster kan det förväntas att anspråken på mark för fritidsbebyggelse i vissa inlandsområden kommer att öka. Inom vissa områden kan tillgången på sötvatten vara begränsande för fritidsbe- byggelsens utveckling.

Industrins belastning på naturmiljön kan väntas fortsätta att minska till följd av ny renings- och processteknik, som bringar ned utsläppen av föroreningar. Krav på speciella naturresurser och risker för tillfälliga utsläpp av föroreningar torde dock innebära att lokaliseringar av vissa industrityper även framgent blir av betydelse för hushållningen med mark- och vattenresurserna i landet. Vissa typer av industri har t. ex. behov av områden med speciella egenskaper, t. ex. möjlighe- ter att ordna djuphamn eller tillgång på stort recipientutrym- me, vilket begränsar lokaliseringsmöjligheterna. Etablering av sådan industri medför ofta risk för miljöstörningar och för konflikter med pågående markanvändning. Denna typ av industri ställer f. n. endast små anspråk på nya etablerings- områden. Detta kan till viss del bero på de rådande konjunk- turförhållandena.

2.4. Anspråk på energi- och mineralråvaror

Den svenska energipolitiken inriktas på att åstadkomma en ökad försörjningstrygghet genom en successiv övergång till uthålliga, helst förnyelsebara och inhemska, energikällor och energiråvaror. Detta kan under de närmaste decennierna komma att leda till anspråk på landets mark- och vattenresur- ser. Det kan gälla vattenkraftutbyggnad, uranbrytning, torvbrytning, energiskogsodling, utnyttjande av annan skogsråvara och uppförande av vindkraftverk, sefig. 2:7 och 2 :8. Även soluppvärmning av bostäder och annan bebyggelse kan bli ytkrävande. Konsekvenserna för markanvändning och miljö av dessa verksamheter kan bli betydande. Mot bakgrund av de bedömningar som kan göras f. n. torde det dock finnas områden med stora energiresurser som kan tas i anspråk utan att allvarliga konflikter med motstående mark- användnings- eller miljöintressen behöver uppstå.

Figur 2:5. De primära rekreationsområ dena.

Figur 2:6. Nettoförändringifritidshusbe- . GW ' "5' ' T'" W" t'E' SIF' ' 657714!"ij "jah '/oiigi , m.. ww aim ståndet under perioden oktober 1970 — n i " ,. , _) XXX ,] ecember 1975. i i_ i ._ f” _ 31 /' *. l/ ;, arje symbol representerar ett område , (_ .. , . om 5 x 5 km motsvarande ett blad av —' *, en ekonomiska kartan. ” * ( 3" 5—19 fritidshus ” 1 19 ' "i 20 -—49 fritidshus 29 i ( za . 50—99 fritidshus ,, , ”N ' i 27 . 100 fritidshus och mera ,, i 16 'i ' fritidshusens antal har minskat E 1 ' Källa: Fritidsbebyggelsen i Sverige " .

1975/76, Underlag för fortsatt fysisk riks- planering 197719. ' *

:g ' ' . ii .. . . alpin- i's' . list-...B-Q:inramat-,-.éaq'. 7'H' . . . -. _ . . 3414»

Figur 2:7. Torvens ungefärliga utbred- ning i Sverige.

13 mycket glest mellan torvmarkerna

ätare, men ganska små arealer

_ tätt, samt enstaka stora arealer

stora sammanhängande torvdi- strikt

Källa: Atlas över Sverige, myrmarker

Figur 2:8. Områden med en medelvind- hastighet av 6 meter per sekund eller högre,

I de angivna områdena kan förutsätt- ningar finnas för vindenergiproduktion.

Källa: Vindenergi i Sverige, NE 1977z2, Nämnden för energiproduktionsforsk- ning.

Industri och byggnadsverksamhet förbrukar en rad inte förnyelsebara mineralråvaror. Stora inhemska tillgångar på mineralråvaror finns i vissa områden. Inom de svenska malmprovinserna sker en omfattande brytning av järn— och suliidmalmer. Några nya stora malmgruvor eller nya anrik- ningsverk torde inte bli aktuella inom överskådlig tid. Indu- strimineral förekommer i stora delar av landet. Ökad utvin- ning kan bli aktuell för flera olika industrimineral, t. ex. kvarts, kvartsit, fosfor, kalium och kaolin. Även vissa ytnära

Källa: Alunskiffer, underlag för fortsatt fysisk riksplanering 1978zl. Havet, natur- förhållanden och utnyttjande, Underlag för fortsatt fysisk riksplanering 197817.

och låghaltiga förekomster av t. ex. nickel och vanadin kan bli ekonomiskt utvinningsbara. Av särskilt intresse kan de svenska alunskiffrarna bli, sefig. 2 :9. Dessa innehåller främst energiråvarorna kerogen och uran men även flera mineral som t. ex. aluminium och magnesium. Även havsområdenas bottnar innehåller mineralråvaror, sefig. 2: l0.

Kartan visar områden av intresse för pr spektering av mineraler.

.Sand- och grusprospektering

. Malmprospektering

Utförda propekteringsborrningar eft olja och kolväten

Läget av OPAst tillstånd för bor1 ning

o Borrhål © Borrhål, i vilket olja påträffats

Områden där sand- eller grustäkt ägt ler äger rum, totalt uttagen volym t 0 1976.

(10000 m3 10 000—100 000 m3

0 100 000—200 000 m3 0 200 000—1 000 000 m3

i

0 > 1 000 000 m3 i A områden som varit eller är föremå för sand- eller grusprospektering

i

Källa: Marin verksamhet och anspråk |? den marina miljön, bostadsdepartemej tet, Underlag för fortsatt fysisk rikspli nering 1978:6.

gur 2:11. Lågvattenföring mindre än m3/sekund.

igvattenföringen bestämmer storleken & utnyttjandet av vattenresurserna. igvattenföringen inträffar i Syd- och ellansvarige under sommarhalvåret då ispråken är störst.

. ( 2 m3/sekund

l:] 2—5 m3/sekund

illa: Falkenmark M, Vatten. Resurser— ispråk—problem. Ett försök till hydro- gisk helhetssyn, Ds Jo 1979:8.

Möjligheterna att utvinna små mineralförekomster som ligger nära markytan och innehåller låga halter av mineral har förbättrats. Brytning kommer därför i framtiden i större utsträckning än f. n. sannolikt att ske i dagbrott, vilket som regel medför större miljöproblem än traditionell gruvbryt- ning. Anspråken på sand och grus är särskilt stora i storstads- regionerna. Brist på närbelägna sand- och grusförekomster föreligger i vissa delar av landet. Ett fortsatt ökat behov av naturgrus kan medföra anspråk på områden som har stora bevarandevärden.

Figur 2:12. Vattentillgång per invånare. Vattentillgången avser förhållandena vid lågvattenföring och anges i liter/person och dygn,

. ( 800 |/p.d.

. BOD—4000 l/p.d. ' 4000—80001/p.d.

. >8 000 l/p.d.

& uppgift saknas p.g.a. reglering

Källa: SMHI.

2.5. Anspråk på sötvattenresurser

Sveriges sötvattenresurser är som helhet mycket goda både vad gäller vattnets kvalitet och kvantitetDe anspråk från kommuner, jordbruk osv. som riktas mot vattentillgångarna kan i stor utsträckning tillgodoses trots att fördelningen av tillgångarna över landet är mycket ojämn. Endast 20 % av vattentillgångarna finns söder om Daläven, där 80 % av be- folkningen bor. Variationerna över året i vattentillgången är stora. Lågvattennivån inträffar regelmässigt under sommar- månaderna, då efterfrågan i vissa områden kan vara särskilt hög till följd av t.ex. bevattning inom jordbruket. Det kan därför vara befogat att tala om vattenbrist i vissa områden. Se vidare jig. 2.11 och 2.12.

Troligen kommer vattenkonsumtionen i industrin och hus- hållen inte att förändras nämnvärt under de närmaste åren. Däremot kan en betydande ökning av jordbruksbevattningen förutses. Den areal som skulle behöva bevattnas vid torrår beräknas motsvara en tre gånger större areal än den som bevattnades år 1975.

thattenområdena har betydelse som recipient för av- loppsvatten från kommunala reningsverk, spridd bebyggelse och industrier.

Insjöar och vattendrag utnyttjas för friluftsliv i form av t.ex. båtsport och fiske, se jig. 2:13. För det yrkesmässiga insjöfisket är särskilt de stora sjöarna av betydelse.

Förutsättningarna för fiske har i olika hög grad påverkats negativt av förorenande utsläpp, vattenkraftutbyggnader, vattenavledningsföretag etc. Särskilt har de strömmande vattnen påverkats med sina bestånd av lax och öring. I några för yrkesfisket viktiga kustområden och insjöar har fiskemöj- ligheterna begränsats till följd av s. k. svartlistningar, dvs. förbud mot försäljning av fångst. Fritidsfisket har framför allt påverkats negativt av den tilltagande försurningen.

Genom riktlinjer i den fysiska riksplaneringen har vissa delar av de i dag outbyggda älvarna och älvsträckorna i norra Sverige undantagits från vattenkraftutbyggnad, se fig. 2:14. I prop. 1978/79:115 med riktlinjer för energipolitiken har re- geringen föreslagit en utbyggnad av de outbyggda älvarna som innebär ett bidrag från vattenkraften år 1990 med 65 TWh.

Figur 2:13. Värdefulla vatten för fritidss fiske.

sjö/vattendrag och kustvatten av riksintresse

.område (ovan odlingsgränsen) där '”" ' samtliga för fritidsfiske upplåtna vatten är av riksintresse

Källa: Fisket i kommunernas planering, planverket, rapport 44 del 8, 1978.

(: orne

Ångermanälven

Indalsälven Ljungen

|ur 2:14. Från vattenkraftbyggnad un- ntagna vattendrag enligt riksdagens

slut (prop. 1977/78:57, CU 1977/78z91, .r1977/783100)

2.6. Anspråk på havsresurser

Möjligheterna till svenskt fiske i Nordsjön har under de senaste åren minskat. Östersjöns betydelse för fisket har som en följd härav ökat. Vidare kan noteras ett växande intresse för odling av fisk och skaldjur. Mot bakgrund härav ökar kraven på att närliggande havsområdens biologiska produk- tionsförmåga inte försämras genom vattenföroreningar, stör- ningar på lek- och uppväxtområden eller utfiskning.

I Östersjöns djupområden har under vissa perioder syre- fria bottenförhållanden med åtföljande svavelvätebildning utbrett sig över stora arealer. Orsaken är framför allt det begränsade vattenutbytet med Västerhavet, men även den ökade biologiska produktionen i ytvattnet till följd av tillför- seln av organiskt material, kväve och fosfor, har haft betydel- se. Under vissa förhållanden kan det finnas risk för att vatten innehållande svavelväte från de djupa områdena når ytvatt- net och därmed skadar den biologiska produktionen och förutsättningarna för fiske, se fig. 2:15. Riskerna är i detta hänseende mindre för Bottniska viken och Västerhavet.

Livet i havet är rikast i kustområdena. De kustnära områ- dena har ofta den högsta biologiska produktionsförmågan. Samtidigt får de ta emot föroreningar från tätorter, industrier och floder. Vid kuster med skärgårdar fungerar dessa områ- den som filter för transport av föroreningar från kust till uthav. Ett oroande tecken i främst kustområdenas men även uthavens ekosystem är de höga halterna av tungmetaller och svårnedbrytbara ämnen med gifteffekter. Detta har exempel- vis medfört förbud mot att saluföra torsklever från Östersjö- området.

Ett omfattande internationellt arbete inom en rad miljö- konventioner pågår för att skydda den marina miljön. Som exempel kan nämnas konventionen om skydd av Östersjö- områdets marina miljö.

Vissa transporter som sker på havet och i de större insjöar- na, exempelvis frakt av farligt gods-oljeprodukter, syror, be- kämpningsmedel, radioaktivt avfall m. m., är en fara för vattenmiljön genom bl. a. olycksrisken. Sådana frakter sker bl. a. genom viktiga produktionsområden för fisk och skal- djur och genom områden av riksintresse för naturvård och friluftsliv. I rapporten Havet - naturförhållanden och utnytt- jande (Underlag för fortsatt fysisk riksplanering 1978 :7) kon— stateras att arbetet med sjösäkerhetsfrågorna i våra havsom- råden behöver intensifieras och samordnas i ett övergripande sjösäkerhetssystem. Härvid föreslås bl. a. att en plan utarbe- tas avseende lämpliga farleder och hamnar för oljetrafiken och sjötrafiken med farligt gods.

Figur2z15.Redoxförhållanden i Öster sjöområdet.

Redoxstatusen ger en uppfattning o syretillgången i djupvattnen. Kartan visa områden där bottensedimenten sakna eller löper risk att bli utan syre undeij längre perioder. ]

_Reducerat (syrefritt) >90 % aiq' året i

. Reducerat i genomsnitt 50% a året

Reducerat (10% av året, elle riskzon

G Oxiderande förhållanden 100 % a året

Källa: Marin ekologi, sedimentologi oc marina miljöföroreningar, bostadsde partementet, Underlag för fortsatt fysis riksplanering 1978:5.

3. Inriktningen av den fortsatta fysiska riksplaneringen

Enligt regeringens beslut med anledning av planeringsske- det återstår betydande arbetsuppgifter för att fullfölja beslu- tade riktlinjer för hushållning med mark och vatten. Tyngd- punkten i de närmaste årens arbete med detta bör läggas vid att upprätta områdesplaner för tätorter vars expansion kan komma att beröra jordbruksmark, att upprätta mer precise- rade planer beträffande fritidsbebyggelsens utveckling i Vissa områden samt att fortsätta arbetet med att säkerställa natur- vårdens, friluftslivets och kulturminnesvårdens intressen.

Det arbete som under program- och planeringsskedena har utförts av kommuner och myndigheter har medfört nya kun- skaper om mark- och vattenanvändningen som inte har kun- nat beaktas i regeringens beslut med anledning av planerings- skedet. Mot bakgrund av dessa kunskaper och det nya under- lagsmaterial som har tagits fram i arbetet med denna rapport har i kap. 2 de dominerande anspråk som riktas mot natur- resurserna i olika delar av landet beskrivits översiktligt. Den redovisade anspråksbilden motiverar att vissa frågor, som i sina huvuddrag beskrivs i följande åtta punkter, särskilt upp- märksammas i den fortsatta utvecklingen av den fysiska riks- planeringen.

l Begränsa miljöföroreningarna

Belastningen på naturmiljön som en följd av de stora utsläp- pen av försurande ämnen från olika verksamheter är ett av de allvarligaste miljöproblemen i vårt land. År 1975 uppskatta- des antalet sura sjöar till omkring 10 000. Sannolikt har an- talet fördubblats till i dag. Även marken och de rinnande vattnen påverkas av försurningen. Försurningen kan medfö- ra problem både för naturmiljön och människans hälsa, bl.a. genom en ökad utlösning av skadliga tungmetalleri vattnet.

Utsläppen av kväve har ökat under 1970-talet. Jordbruket svarar för ca 2/ 3 av kväveutsläppen. Årligen används ca 230 000 ton kväve i handelsgödsel inom jordbruket. Kväve- utsläppen medför att växtproduktionen i vattendrag, sjöar och hav ökar samt att grundvattnet kan bli olämpligt som dricksvattenresurs.

Även utsläppen av tungmetaller och svårnedbrytbara äm- nen medför skador på naturmiljön och människors hälsa.

Från ekologiska utgångspunkter bör utsläpp av förorenan-

de ämnen undvikas. Den grundläggande handlingslinjen i den fysiska riksplaneringen är att stor försiktighet måste iakt- tas när det gäller att tillåta ytterligare påfrestning på natur- miljön. De utsläpp av föroreningar som kan behöva medges skall ske så att Störningarna begränsas. Som framgår av före- liggande rapport finns regionala variationer i naturmiljöns känslighet för olika typer av miljöföroreningar. Det är en väsentlig uppgift för den fysiska riksplaneringen att klarläg- ga och i överväganden rörande mark- och vattenanvändning- en beakta dessa regionala variationer.

Miljöföroreningarna behandlas främst i kap. 4 Areella nä- ringar och bevarandeintressen, kap. 8 Industri samt i kap. 12 Miljöpåverkan av olika föroreningar.

I Skydda vattenresurserna

Inom vissa områden finns vattenbrist eller många konkurre- rande intressen vad gäller sötvattentillgångarna. Det är främst den ökade jordbruksbevattningen som i vissa områ- den och under vissa perioder har medfört stor brist på vatten. Idag kan ca 100 000 ha jordbruksmark bevattnas under ett torrår. År 1985 beräknas denna areal ha fördubblats. Vattnets kvalité har starkt försämrats av förorenande utsläpp från bl.a. jordbruk och industri. I åtskilliga sjöar och havsområden har förbud införts mot försäljning av fisk.

Långsiktiga åtgärder för vård och utnyttjande av sötvatten- resurserna är angelägna. I vissa områden behövs ett plane- ringsarbete. Se vidare kap. 10 Sötvatten.

I flera havsområden finns ett flertal delvis oförenliga an- språk. Transporter av miljöfarliga ämnen och utsläpp av föroreningar kan medföra svåra skador på den marina mil- jön. Som exempel kan nämnas att mellan 30 000 - 60 000 ton olja årligen släpps ut i Östersjön från olika källor. Oljeutsläp- pen påverkar bl.a. förutsättningarna för friluftslivet och na- turvården. Hamnutbyggnader, muddringsverksamhet, utvin- ning av sand och grus samt ledningsdragningar kan också vålla betydande skador på den marina miljön och hamna i konflikt med riksintressen. Fisket behöver skyddas från för- orenade utsläpp och olika typer av exploatering i havet. Det är nödvändigt att planera utnyttjandet av havets resurser. Se vidare kap. 11 Havet.

! Ökad vaksamhet beträffande miljöutveck- lingen i stort

De areella näringarnas brukningsformer förändras i riktning mot ett mer industriellt utnyttjande av mark- och vattenresur- serna. Detta medför bl.a. att möjligheterna att samutnyttja jord- och skogsbruksmarken för friluftsliv blir mindre. Vida- re finns anspråk från de areella näringarna på att få utnyttja områden som är av väsentlig betydelse för naturvården, fri- luftslivet och kulturminnesvården. Under senare år har t.ex. intresset för skogsbruk på myrmark och på svårföryngrade marker ovan skogsodlingsgränsen ökat. Utvecklingen inom jordbruket med bl.a. borttagning av odlingshinder och sam- manläggning av brukningsenheter påverkar natur- och kul- turmiljön, bl.a. förändras förutsättningarna för djurlivet. Ett ökat hänsynstagande till faunan från de areella näringarna är vidare nödvändigt för att slå vakt om mångformigheten i naturen.

Det är en väsentlig uppgift för den fysiska riksplaneringen att bedöma omfattningen av de miljöförändringar i stort som åstadkoms av utvecklingen inom de areella näringarna. Se vidare kap. 4 Areella näringar och bevarandeintressen.

I Fortsatt satsning på friluftsliv och alterna- tiva fritidsboendeformer

Konflikterna mellan friluftslivets intressen och fritidsbebyg- gelsens utveckling har blivit allt påtagligare under senare år. Under perioden 1970-75 tillkom ca 90 000 fritidsbostäder. Årligen tillkommer f.n. ca 15 000 fritidsbostäder. Antalet fri- tidsbostäder kan f.n. beräknas uppgå till ca 640-650 000. Fri- tidsbebyggelsens utveckling och behovet av mark för frilufts- livet både i tätorternas närhet och på större avstånd från bostadsorten kräver fortsatt uppmärksamhet i den fysiska riksplaneringen. Det långsiktliga samhällsintresset att bevara en god miljö' och ställa tillräckliga rekreationsmöjligheter till de många människornas förfogande bör väga tungt i förhål- lande till kortsiktiga och enskilda intressen. Det är angeläget att mark reserveras för fritidsboende i sådana former som gör de attraktiva rekreationsområdena tillgängliga för så många människor som möjligt. Se vidare kap. 5 Fritidsboende och turism.

I Handlingsberedskap inför introduktion av nya energikällor.

Energiproduktion av olika slag medför ofta betydande an- språk på mark och andra resurser. För att ge handlingsfrihet beträffande den framtida energiförsörjningen bör i den fysis- ka riksplaneringen klarläggas de fysiska förutsättningarna för och konsekvenserna av skilda energiproducerande an- läggningar, energidistribution och utvinning av energiråva- ror. Den fysiska planeringen blir härigenom också ett viktigt hjälpmedel för att uppnå en god beredskap inför introduk- tion av nya energikällor. Ett ökat utnyttjande i framtiden av inhemska energikällor ställer stora krav på planering för att lämpliga resurser av riksintresse skall kunna reserveras och för att tillräckliga hänsyn skall kunna tas till annan markan- vändning och kraven på en god miljö. Se vidare kap. 7 Energi.

I Bättre överblick över och reservation av re- surser för produktion.

Det kan förutsättas att det även i framtiden kommer att ställas betydande krav på utnyttjande av speciella naturresur- ser för industri och gruvverksamhet även om utvecklingen inom dessa näringar får en annorlunda inriktning än under 1960- och 1970-talen. Eftersom osäkerheten om den framtida utvecklingen är stor är det viktigt att en rimlig handlingsfrihet upprätthålls vad gäller skilda produktionsförutsättningar och lokaliseringsmöjligheter. Naturresurser och andra fysis- ka tillgångar av särskilt värde för industri och gruvverksam- het bör så långt möjligt skyddas för sådana förändringar av markanvändningen som omöjliggör eller allvarligt försvårar ett framtida utnyttjande. Lokaliseringsförutsättningarna för dessa verksamheter bör vidare bedömas samlat och med hän- syn till bl.a. annan markanvändning och naturmiljöns till- stånd och känslighet för föroreningar och annan påverkan. Se vidare kap. 8 Industri och kap. 9 Mineralråvaror.

I Bättre samordning i samhällsplaneringen av bebyggelseutveckling och viktigare in- vesteringar i transport- och energidistribu- tionssystem

Den byggda miljön har lång livslängd. Gjorda investeringar är starkt styrande för utvecklingen av landets bebyggelse-

struktur. Kompletteringar av den befintliga bebyggelsen och transport- och energidistributionssystemen förstärker de långsiktiga bindningarna. I vissa fall kan ny bebyggelse och infrastruktur ha betydande konsekvenser för markanvänd- ning och miljö. För att åstadkomma ett bebyggelsemönster och ett transport- och energidistributionssystem som både skapar goda produktionsförutsättningar i olika delar av lan- det och tillgodoser kraven på sysselsättning och service samt hushållning med mark och vatten på lång sikt bör samord- ningen mellan den fysiska riksplaneringen och den regional- politiska planeringen och den därtill anknutna regionala tra- fikplaneringen stärkas. Se vidare kap. 6 Tätorter och infra- struktur.

I Förenkling av arbetsformerna

Formerna för att i planerings- och utredningsarbetet på olika nivåer behandla frågor om hushållning med mark och vatten har successivt utvecklats i samband med fullföljandet av de av riksdagen år 1972 beslutade riktlinjerna för hushållning med mark och vatten. Ansvaret för att genomföra statsmak- ternas intentioner i den fysiska riksplaneringen bör liksom hittills i första hand ligga på kommunerna. Det bör vara möjligt att i ökad utsträckning fullfölja riktlinjerna i det löpande planerings- och utredningsarbete som sker inom olika statliga myndigheter och på kommunal nivå. Se vidare kap. 15 Former för fortsatt fysisk riksplanering.

då?”/!? 5

Agil _.

,; ;

äga—53%? . , ..... ..

.. —,——r'€___ __ ...a-”*

' _ ' * Ncc—M '" 'na. .. War—fr . M» M ”& _». (x " ...._ av» m,m 4an " lif/Mig; - $$$";st ..... Mess- "itä .. (Par ; '&'-') 3 ' &” r

"77" . "",, mimi ,l' Y -'

.a, . 2- '" ,,,... i . W! .. _ gnat/(rti

v & _ _) ,. . Ule—51: burk; — J _! 7 ”" i.u-JU " Jil . & XQIÄYFWAÅJ . _).ng , .

4. Areella näringar och bevarandeintressen

En stor del av landets markareal är påverkad av jordbruk, skogsbruk och renskötsel. Det kulturlandskap som dessa näringar har format innehåller stora värden för naturvården, frilufts- livet och kulturminnesvården. Särskilt jord- och skogsbrukets brukningsmetoder kan medföra konflikter med olika bevarandeintressen i kulturlandskapet och få betydande konsekvenser för naturmiljön. Bland de problem som uppmärksammats under senare år kan nämnas konsekven- serna för naturmiljön av användningen av kemiska gödnings- och bekämpningsmedel inom jord- och skogsbruket, konsekvenserna för friluftslivet av skogsavverkningen i tätorternas närhet samt konsekvenserna för bl.a. naturvården av det ökade intresset inom skogsbruket för avverkning av bl.a. svårföryngrade skogsbestånd. Även kulturminnesvårdens intressen påver- kas av jord- och skogsbrukets brukningsmetoder. I samband med rationaliseringssträvandena inom jordbruket kan t.ex. borttagande av gamla odlingshinder och uppförande av nya lant- bruksbyggnader hamna i konflikt med kulturminnesvårdens intressen.

i . l l . . l

4 Areella näringar och bevarande- intressen

4.1 Utgångspunkter 4.2 Problem och åtgärdsförslag 4.2.l Jordbruk 4.2.2 Skogsbruk 4.2.3 Renskötsel 4.2.4 Riksintressen från bevarandesynpunkt 4.2.5 Särskilt utsatta naturtyper 4.2.6 Vissa samordningsfrågor

4.1. Utgångspunkter

De areella näringar som behandlas i detta kapitel är jord- bruk, skogsbruk och renskötsel. Fisket, som brukar hänföras till de areella näringarna, tas upp i rapportens kap. 10 Sötvat- ten och kap. 11 Havet. I detta kapitel behandlas även beva- randeintressena naturvård, friluftsliv och kulturminnesvård. Motivet för att behandla de areella näringarna och bevaran- deintressena i samma kapitel är att peka på de nära samband som finns mellan de areella näringarnas brukningsmetoder och möjligheterna att tillgodose olika bevarandeintressen.

I det hittills genomförda arbetet med den fysiska rikspla- neringen har ett omfattande arbete gjorts för att långsiktigt säkra tillräckliga och lämpliga markarealer för biologisk pro- duktion. Det har skett t. ex. genom att kommunerna i de värdefullaste jordbruksområdena har upprättat jordbruks- marksprogram för att hushålla med åkermarken. Ett viktigt led i arbetet har också varit att kartlägga de areella näringar- nas viktigaste produktionsområden, vilket förbättrar näring- arnas ställning vid avvägningar gentemot andra markan- vändningsintressen. Särskilt långt har detta kartläggningsar- bete kommit vad gäller jordbruket, där det nu finns en av- gränsning av de primära intresseområdena.

Även i fortsättningen måste stor uppmärksamhet i den fysiska riksplaneringen ägnas åt de areella näringarnas be- hov av mark. Som framgår av kap. 2 i rapportens del II kan begränsningar i den areella produktionen även föranledas av

andra företeelser än direkt ianspråktagande av mark, t. ex. genom förekomst av giftiga ämnen i marken. Från resurshus- hållningssynpunkt är det väsentligt att uppmärksamma såda- na förhållanden lika mycket som det direkta utnyttjandet av marken för andra ändamål än areell produktion.

En stor del av landets markareal är påverkad av jordbruk, skogsbruk och renskötsel. Det kulturlandskap som dessa nä- ringar har format innehåller stora värden för naturvården, friluftslivet och kulturminnesvården. Möjligheterna att beva- ra dessa värden hänger i stor utsträckning samman med de areella näringarnas brukningsmetoder. Därför är det angelä- get att utvecklingen av nya produktionsmetoder inom de areella näringarna sker med hänsyn till bevarandeintressena i kulturlandskapet. Åtgärder inom ramen för den fysiska riksplaneringen kan endast till en del begränsa de oönskade konsekvenserna för markanvändningen och miljön av de areella näringarnas brukningsmetoder. I huvudsak måste därför dessa problem lösas i närings- och miljövårdspoliti- ken.

Under planeringsskedet har många remissinstanser före- slagit förändringar i lagstiftningen för att stärka naturvården, friluftslivet och kulturminnesvården. Vissa lagstiftningsfrå- gor har behandlats i riksdagens beslut om ny skogsvårdslag (prop. 1978/79:110, JoU 1978/79:30, rskr 1978/792387). Bl. a. utvidgas de krav på naturvårdshänsyn som måste tas av skogsbruket. Möjligheterna att i annan lagstiftning införa motsvarande bestämmelser om att olika verksamheter skall ta hänsyn till bevarandeintressena behöver övervägas.

4.2. Problem och åtgärdsförslag

4.2.1 Jordbruk Under den fysiska riksplaneringens planeringsskede har ett omfattande arbete genomförts med syfte att minska ian- språktagandet avjordbruksmark för andra ändamål, framför allt tätortsutbyggnad. Ett 80-tal kommuner i landets viktigas- te sammanhängande jordbruksbygder har arbetat fram pro- gram för hushållningen med jordbruksmark. Kommunerna fortsätter arbetet med en planering som ska minska åtgången på jordbruksmark. ] regeringens beslut om fullföljande av de fastlagda riktlinjerna för hushållning med mark och vatten läggs stor vikt vid att kommunerna upprättar områdesplaner för de tätorter som förväntas expandera och där konflikter

med jordbruksintressena kan befaras (prop. 1978/792213). Riksdagen antog hösten 1977 nya riktlinjer för jordbruks- politiken (prop. 1977/78:19, JoU 1977/78:10, rskr 1978/ 79:103). Enligt dessa riktlinjer bör den brukningsvärda jord- bruksmarken skyddas från exploatering för andra ändamål. Den nuvarande åkerarealen skall bibehållas i huvudsak i sin nuvarande omfattning. Regeringen har med anledning av riktlinjerna för jordbrukspolitiken föreslagit vissa förtydli- ganden av riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen för hus- hållningen med jordbruksmarken (prop. 1978/79:213). Des- sa innebär att brukningsvärd jordbruksmark inte bör få tas i anspråk för bebyggelse om en från samhällets synpunkt till- fredsställande lösning kan åstadkommas på annan mark.

Det finns tecken som tyder på att jordbruksmarkens för— måga och lämplighet för livsmedelsproduktion är på väg att försämras som följd av bl.a. tillförsel av tungmetaller, an- vändning av tunga jordbruksmaskiner, ensidig stråsädesod- ling och bruk av kemiska bekämpningsmedel, se deIlI avsnitt 2.2.3. Större effekter på produktionen kommer sannolikt inte att kunna avläsas förrän på längre sikt, men risk kan då föreligga att markens produktionsförmåga inte helt kan åter- ställas. Därför är det viktigt att fortlöpande följa utveckling- en för atti tid kunna överväga behovet av åtgärder för att slå vakt om jordbruksmarkens förmåga till biologisk produk- tion. Det ankommer på de myndigheter som har ansvaret för jordbruket och miljövärden att göra detta.

Genom att nedläggningen av åkermark under senare år har avtagit väsentligt har riskerna för vissa förändringar i od- lingslandskapet, t.ex. igenväxning, minskat. Den lag om sköt- sel av jordbruksmarken som riksdagen har antagit (prop. 1978/79:163, JoU 1978/89:33, rskr 1978/791402) syftar bl.a. till att begränsa ytterligare nedläggning av åkermark och kultiverad betesmark. Endast när särskilda omständigheter föreligger bör jordbruksmark tillåtas att tas ur produktion.

Odlingslandskapet förändras emellertid även om inte nå- gon nedläggning sker och produktionen alltså fortsätter. Ra- tionaliseringssträvandena leder bl. a. till större fält, täckdik- ning, igenfyllnad av vattenhål och borttagande av olika od- lingshinder. Nya typer av lantbruksbyggnader förändrar ka- raktären hos äldre bebyggelsemiljöer. Åtgärderna får ogyn- samma konsekvenser för naturvård, friluftsliv och kultur- minnesvård, se vidare avsnitt 2.2.4 i rapportens del 11.

Som anförs i propositionen med förslag till lag om skötsel av jordbruksmark (prop. 1978/792163) bör hänsyn tas till naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen i all verk- samhet som avser utnyttjande av naturresurser, således även ijordbruket. Enligt propositionen finns anledning att ytter-

ligare överväga bl. a. hur samarbetet mellan lantbruksnämn- derna och länsstyrelserna i dessa frågor skall kunna effekti- viseras. Därvid torde kunna tas upp frågan om allmänna hänsynsregler bör införas i jordbrukets lagstiftning som ett komplement till naturvårdslagen på motsvarande sätt som har skett i skogsvårdslagen. Som exempel på hänsyn som borde kunna tas i jordbruket kan nämnas bevarande i rimlig omfattning av öppna diken, våtmarker, odlingsrösen och åkerholmar.

Användningen av gödselmedel inom jordbruket har ökat kraftigt under de senaste årtiondena. Under de senaste fem åren har dock användningen legat på en konstant nivå. An- vändningen av gödselmedel har bidragit till bättre skördere- sultat men har även medfört störningar i naturmiljön. De satsningar som har gjorts på miljöskydd inom kommunerna och industrin har lett till minskad tillförsel av växtnäring till sjöar och vattendrag. Tillförseln av växtnäring från jordbru— ket kan i vissa sjöar, vattendrag och havsområden motverka utvecklingen mot bättre förhållanden.

Användningen av kvävegödselmedel medför risker för förorening av grundvattnet med nitrat, vilket kan utgöra ett hälsoproblem. För spädbarn är dricksvatten med hög nitrat- halt hälsovådligt och kan leda till kvävning. Risken för utlak- ning av nitrat till grundvatten är särskilt stor i områden med odlade sandjordar. Inom flera sådana områden, se jig. 4:l, har nitrathalter uppmätts som innebär att grundvattnet inte kan användas som dricksvatten.

inom områden med odlade lätta jordar såsom sandjordar är det därför angeläget att användningen av gödselmedel i jordbruket anpassas så att grundvattnet inte förstörs som dricksvattenresurs. Det är en uppgift för lantbruksnämnder- na att genom rådgivning och information verka för att jord- bruket bedrivs med hänsyn härtill. Även hälsovårdsnämn- derna har en viktig uppgift på detta område. Härutöver finns det behov av att ytterligare belysa kvävefrågorna, dels de hälso- och miljömässiga konsekvenserna av intensiv tillförsel av växtnäring, dels att ta fram totala kvävebalanser. Ett så- dant arbete har påbörjats vid lantbruksuniversitetet och na- turvårdsverket.

Användningen av kemiska medel ijordbruket för bekämp- ning av ogräs, insekter och svampar har ökat starkt under efterkrigstiden. Under de senaste åren har användningen av bekämpningsmedel legat på en konstant nivå. Vidare har de giftigaste preparaten förbjudits. Användningen av kemiska bekämpningsmedel leder som regel till att även djur och växter som inte är skadliga för jordbruket bekämpas. Från naturvårdssynpunkt bör därför användningen av kemiska

Allmänna hänsynsregler jordbrukets lagstiftning.

Figur 4:1. Odlade sandjordsområden Hallands, Kalmar, Blekinge, Gotland Kristianstads, Malmöhus, Östergötlanl och Skaraborgs län.

Källa: Joelsson, Nitrat i brunnsvattet' jordbruksområden, naturvårdsverke PM 927.

Anpassning av användninge av gödselmedel så att grunt vattnet inte förstörs so dricksvattenresurs.

egränsning av användning- 0 av kemiska bekämpnings- iedel i jordbruket.

bekämpningsmedel undvikas. Även för jordbruket kan de kemiska bekämpningsmedlen få ogynsamma effekter genom att markens organismer kan påverkas så att produktionsför- mågan försämras. Lantbruksuniversitetet och naturvårdsver- ket har upprättat ett forskningsprogram rörande konsekven- serna av användningen av kemiska bekämpningsmedel. Det ankommer på de myndigheter som har ansvaret för jordbru- ket och miljövården att föreslå lämpliga åtgärder för att komma till rätta med de problem som förorsakas av använd- ningen av kemiska bekämpningsmedel ijordbruket.

Den bevattnade jordbruksarealen har i stort sett fördubb- lats under de senaste fem åren. Den utgör nu ca tre procent av landets åkerareal. Särskilt omfattande är bevattningen i Blekinge och Kristianstads län. Till följd av den starkt ökan- de bevattningen inom jordbruket kan olägenheter uppstå för tidigare etablerade förbrukare som kraftproducenter, indu- strier och kommuner samt för fisket, i synnerhet fritidsfisket. Behovet av åtgärder för att åstadkomma en planmässig vat- tenanvändning redovisas i kap. 10 Sötvatten.

4.2.2 Skogsbruk Riksdagen har under våre i 1979 beslutat om riktlinjer för skogspolitiken (prop. 1978/79:110, JoU 1978/79:30, SkU 1978/79:49, rskr. 1978/79:387). Enligt dessa bör det övergri- pande målet för skogsbruket vara att skogsmark och skog på sådan mark genom lämpligt utnyttjande av markens virkes- producerande förmåga skall skötas så att den varaktigt ger en hög och värdefull virkesavkastning. Hänsyn skall därvid tas till naturvårdens och andra allmänna intressen. Skogsbruket har ägnats ett ökat intresse under den fysiska riksplaneringens planeringsskede. Genom att en översiktlig kartläggning av skogsbrukets intresseområden har tagits fram har möjligheterna förbättrats att i den kommunala pla- neringen beakta näringens behov av mark med goda egen- skaper för skogsbruk. Även i framtiden får man räkna med att vissa arealer skogsmark kommer att behöva utnyttjas för andra ändamål än skogsproduktion. Som framgår av avsnitt 2.3.3 i rapportens del II kommer de största anspråken sanno— likt från tätorter, fritidsbebyggelse och kraftproduktion (kraftledningar och vattenmagasin). Vidare kan förordnande enligt naturvårdslagen komma att innebära att skogens för- måga att producera virke i vissa begränsade områden inte utnyttjas till fullo. En begränsning i möjligheterna till skogsproduktior. kan komma att orsakas av den pågående försurningen av mark och vatten. Hittills har inte några av försurningen ii.-roende

förändringar i skogens produktionsförmåga kunnat fastslås. Skogarna i vår del av världen är i regel mycket stabila eko- system, och det kan ta lång tid innan försurningen får effekter på skogsproduktionen.

l riktlinjerna för skogspolitiken framhålls att, när det gäller ianspråktagande av skogsmark för andra ändamål än skogs- produktion, måste förändringen föregås av översiktlig pla- nering på lokal och regional nivå, där man försöker nå lös- ningar som innebär att skogsmark inte tas i anspråk för andra ändamål, om likvärdiga och från skogsbrukssynpunkt lämp- ligare lösningar kan åstadkommas. I första hand bör sådan mark väljas som från skogsproduktionssynpunkt bäst kan undvaras.

Iden kommunala planeringen finns möjligheter att minska intrånget i skogsbruket genom att välja utbyggnadsriktningar och exploateringsområden för tätorter och fritidsbebyggelse så att för skogsbruket värdefull skogsmark sparas så långt möjligt. Ett behov föreligger dock av mer detaljerade grade- ringar av skogsmarkens värde som underlag för planeringen. Detsamma gäller vid planeringen av kraftledningsdragning- ar. Det är angeläget med tidiga samråd med skogsbrukets företrädare för att kunna diskutera alternativa sträckningar och olika tekniska lösningar, se vidare avsnitt 6.2.2 Energi- distribution.

Företeelser som kalavverkning, hyggesplöjning, skapan- det av monokulturer, införandet av främmande trädslag, dik- ning samt användning av olika gödselmedel och kemiska bekämpningsmedel har medfört att möjligheterna till samut- nyttjande av skogsmarken för naturvård, friluftsliv, rensköt- sel m.m. i vissa områden har blivit mindre. De nya bruknings- metoderna har mer än tidigare förändrat de ekologiska för- hållandena, se vidare rapportens del 11, avsnitt 2.3.4.

Den nya skogsvårdslagen bör stärka naturvårdens, frilufts- livets och kulturminnesvårdens ställning. Den nuvarande skogsvårdslagens naturvårdsbestämmelser har kompletterats med bestämmelser som ger skogsvårdsstyrelserna möjlighe- ter att vidta tvångsåtgärder om förelägganden om natur- vårdshänsyn m. m. inte uppfylls. För att förhindra negativ inverkan på naturmiljön har föreskrifter införts om dragning av skogsbilvägar. I avvaktan på naturvårdsverkets pågående våtmarksinventering skall numera våtmarksdikning anmälas via skogsvårdsstyrelsen till länsstyrelsen för samråd enligt naturvårdslagen.Skogsstyrelsen får möjlighet att meddela före- skrifter som begränsar användningen av främmande träd- slag. Skogsstyrelsen har vidare fått i uppdrag att göra en översyn av gränserna för svårföryngrad skog och skydds- skog.

Av betydelse för kommunernas möjligheter att påverka tillämpningen av skogsvårdslagen är att skogsvårdsstyrelsen skall samråda med kommunen i skogsbruksfrågor av särskild vikt med hänsyn till de lokala förhållandena. Kommunernas översiktliga planer bör kunna utgöra underlag för bedöm- ningar av för vilka områden sådant samråd bör ske. 1 rege- ringens proposition med redovisning av planeringsskedet i den fysiska riksplaneringen (prop. 1978/79:213) framhålls att det är angeläget att kommunerna vidareutvecklar sina kommunöversikter och markanvändningsplaner så att de i ökad utsträckning kan ge underlag för tillämpningen av hän- syns- och samrådsreglerna i skogsvårdslagen och naturvårds- lagen.

4.2.3 Renskötsel Skogsbruk bedrivs i stor utsträckning i rennäringens vinter- betesmarker. Skogsbruket kommer därvid ofta i konflikt med renskötselns intressen. Det är angeläget att vinterbetesmar- kerna ges bättre skydd eftersom vinterbetet är en grundför- utsättning för renskötseln. Detta kan ske på frivillig väg genom att skogsbruksåtgärderna inom vinterbetesområdena lokaliseras i tid och rum så att sammanhängande betesområ- den alltid finns tillgängliga för varje sameby i tillräcklig omfattning. Inom ramen för hänsynsregeln i skogsvårds- ireskrifter om skogsbrukets lagen bör Skogsstyrelsen i samråd med lantbruksstyrelsen insynstagande till rensköt- meddela föreskrifter om skogsbrukets bedrivande på platser In. som är av betydelse för renskötseln, såsom rastbetesplatser, samlingsplatser, renskötselanläggningar m. m. Samråd mel- lan skogsvårdsstyrelserna och lantbruksnämnderna i sam- band med anmälningar om avverkningar kan medverka till att skogsbruksåtgärderna anpassas till renskötselns intressen. Den kartläggning av samebyarnas vinterbetessituation som lantbruksstyrelsen har fått i uppdrag att genomföra kommer att ge ett förbättrat underlag för att göra lämpliga avväg- ningar mellan skogsbrukets och rennäringens anspråk inom vinterbetesområdena.

Mellan renskötsel och olika former av turism, friluftsliv och fritidsbebyggelse föreligger konflikter över i stort sett hela renskötselområdets fjällregion. Det är angeläget att kommunerna strävar efter att lokalisera anläggningar för rekreation och turism på sådant sätt att renskötselns intressen skadas så lite som möjligt. Anläggningarnas storlek bör an- passas efter den påverkan som renskötseln kan förutsättas

ltlinje i en ny plan- och tåla. ggnadslag om hänsynsta- Det kan behöva övervägas att införa en riktlinje i en ny lide till rennäringen. plan- och byggnadslagstiftning om att områden av väsentlig l

betydelse för rennäringen bör skyddas i samband med plan- och tillståndsbeslut.

4.2.4 Riksintressen från bevarandesynpunkt Kunskaperna om landets natur- och kulturvärden har ökat väsentligt sedan urvalet av områden av riksintresse för natur- vården, kulturminnesvården och friluftslivet gjordes. Läns- styrelserna har exempelvis genomfört översiktliga naturin- venteringar i betydande områden. Inventeringar saknas nu främst i norra Sverige. När det gäller kulturminnesvården har kommit fram vissa nya intresseområden. Det gäller bl. a. marina fornlämningar såsom skeppsvrak m. m. Möjligheter- na att göra ett mera systematiskt urval bland områdena av riksintresse för naturvården, friluftslivet och kulturminnes- vården har också ökat. Numera finns exempelvis en natur- geografisk regionindelning gemensam för de nordiska län- derna som underlag framför allt för att välja ut representativa naturområden. Kunskaperna om hotade växt- och djurarter har också ökat. De ökade kunskaperna i olika avseenden motiverar en översyn av urvalet av riksintressen. För en ut- förligare redovisning av objekt och områden av riksintresse för naturvård, friluftsliv och kulturminnesvård hänvisas till rapportens del 11 kap. 3.

4.2.5 Särskilt utsatta naturtyper Vissa naturtyper är mer än andra utsatta för anspråk på att få utnyttjas för skilda ändamål, exempelvis skogsbruk och ener- giproduktion. Det gäller bl. a. våtmarkerna, naturskogen och ädellövskogen. Som en följd av att vissa naturtyper har mins- kat i omfattning har även bl. a. en del djurarter fått väsentligt sämre livsmiljöer. Vissa arter är direkt utrotningshotade.

Våtmarker Ett allt större intresse riktas mot att få exploatera våtmarker- na för olika ändamål. Främst gäller det utnyttjande av torv- marker för skogsodling samt energiskogsbruk och torvbryt- ning för framställning av energi. Vidare finns inom jordbru- ket ett visst intresse för nyodling, vilket bl. a. kan innebära en del invallningar och sjösänkningar. I rationaliseringssyfte fylls också många smärre vattensamlingar i jordbruksland- skapet igen. Utdikning och andra torrläggningsåtgärder in- nebär att våtmarken som naturtyp oåterkallerligen förstörs. Beslutet om riktlinjer för skogspolitiken rn. m. innebär att skyldighet införs att anmäla våtmarksdikning via skogs- vårdsstyrelserna till länsstyrelsen för samråd. Detta ger bättre möjlighet än f. n. att följa utvecklingen och att göra ingripan- de i de fall naturvårdsvärden är hotade.

Översyn av urvalet av riksinJ- tressen för naturvård, kultur- minnesvård och friluftsliv.

imråd i samband med pla- irad awerkning av natur- :h ädellövskog.

Regeringen har uppdragit åt naturvårdsverket att översikt- ligt inventera våtmarkernas naturvärden. En första etapp av denna inventering har redovisats under år 1979. Verket har också utarbetat en plan för fortsatt utredning om våtmarker- na.

Naturvårdsverkets fortsatta våtmarksutredning och pågå- ende inventeringar av olika energikällor med anknytning till våtmarker kommer att ge underlag för mera konkreta avväg- ningar mellan de olika intressen som gör anspråk på att få utnyttja våtmarkerna.

Naturskog

Naturskog, dvs. skog som är opåverkad av senare tiders skogsbruk, utgör numera endast 80000 ha eller 0,35% av landets produktiva skogsareal på 23,5 milj. ha. Naturskogen är väsentlig att bevara, bl. a. som skoglig genbank och som livsmiljö för de växter och djur vilkas fortbestånd kräver andra Skogsmiljöer än våra kulturpåverkade skogar.

Förekomsten av naturskog redovisas översiktligt på sepa- ratkarta l.

Naturvårdsverket har i samarbete med Skogsstyrelsen och länsstyrelserna påbörjat en inventering av landets natursko- gar. Projektet syftar bl. a. till att närmare precisera behovet av naturskogar i landet och framlägga förslag till skyddsvärda naturskogar. Projektet beräknas vara avslutat år 1982.

Genbanksutredningen har i ett betänkande (Ds Jo 1978112) föreslagit att skogsområden bör avsättas för att säkerställa och bevara den ärftliga variationen hos skogsträden. Varia- tionen är bl. a. en förutsättning för nuvarande och framtida skoglig forskning.

Skogen ovan skogsodlingsgränsen utgörs i betydande ut- sträckning av naturskog eller naturskogsbetonad skog. Ovan- för skogsodlingsgränsen har det bedömts som biologiskt och ekonomiskt tvivelaktigt att bedriva skogsbruk. Den ökade efterfrågan på virke har emellertid lett till ett ökat intresse att utnyttja fjällskogen för skogsproduktion. Kunskaperna om naturvärdena i dessa skogsområden är som regel bristfälliga. Det är angeläget att utvecklingen vad gäller naturskogarna följs noggrannt av berörda länsstyrelser. För områden med naturskog är det angeläget att länsstyrelserna utnyttjar möj- ligheten till samråd om ev. avverkningar enligt 20 & natur- vårdslagen.

Ädellövskog

Utvecklingen inom jord- och skogsbruket har kraftigt mins- kat arealen ädellövskog, dvs. skog som domineras av ek, lind, ask, alm, bok eller lönn. Arealen beståndsbildande ädellöv-

skog uppgår nu endast till ca 13 000 ha, exklusive bokskogen. Ädellövskogen har stor betydelse för fauna, flora och land- skapsbild i södra och mellersta Sverige. Förekomster av ädel- lövskog redovisas översiktligt på separatkarta ].

Regeringen har givit naturvårdsverket i uppdrag att under- söka behovet av och förutsättningarna för skydd av särskilt värdefulla ädellövskogar. Det är angeläget att länsstyrelserna utnyttjar möjligheterna till samråd om ev. avverkningar en- ligt 20 & naturvårdslagen.

Områden av betydelse för faunan De flesta förändringarna i faunan kan hänföras till männi- skans utnyttjande av mark och vatten. Bland ryggradsdjuren har hittills under 1900-talet nio arter försvunnit. För närva- rande bedöms 15 arter av däggdjur och fåglar vara akut hotade, medan 24 bedöms som sårbara och 23 bedöms vara så sällsynta att endast små miljöförändringar kan innebära risk för utrotning. Många grodarter är hotade. Några insekter finns endast i vissa naturskogsområden. Se vidare avsnitt 1.3 i rapportens del 11. Ett internationellt samarbete för att skyd- da fauna och flora pågår inom FN och Europarådet.

En viktig del av artbevarandet är säkerställandet av de hotade arternas livsnödvändiga miljöer. Därmed avses skydd eller kontroll av de biotoper som är nödvändiga för att en minimistam av den hotade arten skall ges möjlighet att över- leva under naturliga förhållanden. Eftersom de åtgärder som krävs är speciella för varje att måste man i planeringen ta särskild hänsyn till var att för sig.

Vissa biotoper är mer betydelsefull för faunan än andra. Det gäller t.ex. biotoper med ett stort antal olika djurarter med en ovanlig artsammansättning eller med en fauna knu- ten till mer eller mindre orörda eller ursprungliga förhållan- den. För faunan är också områden som fungerar som rugg- ningsområden, rastlokaler, yngelplatser, övervintringsområ- den, övernattningsplatser etc. av speciell betydelse.

Det är angeläget att hänsynstagande till faunan i den fysis- ka planeringen förbättras. Det är en uppgift för naturvårds- verket att i samråd med planverket ange hur detta bör ske. Särskilt väsentligt är det att beakta behovet av skydd för hotade arter och vård och skydd av för faunan särskilt bety- delsefulla områden.

4.2.6 Vissa samordningsfrågor Mellan naturvården, friluftslivet och kulturminnesvården finns starka sammanfallande intressen när det gäller vården av kulturlandskapet. I inventerings-, planerings- och säker-

Förstärkt hänsynstagande till faunan i fysisk planering.

ärskild lagstiftning med löjlighet att bilda kulturre- ervat eller kulturminnes- irdsområden.

___—_l

Nedre Tornedalen

Nedre Kalixälvdalen ”*

"N. Nedre Vindelälvdalen '" ,_

i- ebygdena Rb:!

Storsjöbvgden Höga kusten

iii—'.'; Hälsingebygden Siljansbygden ' Nedre Dalälven

*. . w, *.

1,2), . ' _ ' W Mälardalen

f Kinnekulle — ' '

”a 5?" Kållandsö & .. Sörmlandsbygden '" .- . .,

'iuslgébden '* '! Östgötaslätten

Falbygden %

Gotland la — Bjärehalvön ' » Öland

El” Södra Skåne

|ur 4:2. Exempel på för kulturminnes— 'den värdefulla odlingsbygder med tra naturvårds- eller friluftsvärden.

lydd mot förändringar av idskapets karaktär inom isa odlingsbygder.

ställandearbetet på olika nivåer finns möjligheter att bättre samordna de olika verksamheterna.

En ökad samordning mellan naturvården och kulturmin- nesvården är angelägen bl.a. i samband med bildande av naturreservat och naturvårdsområden. Skälet är bl.a. att kul- turminnesvården saknar en egen lagstiftning för områdes- skydd. Naturvårdslagen lägger inga hinder i vägen för en samordning. Bestämmelserna i naturvårdslagen är dock inte tillämpliga för fall då behovet av skydd för landskapsbilden huvudsakligen betingas av från historisk och konstnärlig syn- punkt värdefulla byggnader och anläggningar. För de fall där naturvårdsintresset är otillräckligt för att utnyttja naturvårds- lagens instrument fordras en särskild lagstiftning med möj- lighet att bilda kulturreservat eller kulturminnesvårdsområ- den.

När det gäller ekonomiska resurser för att säkerställa om- råden och objekt av intresse för såväl naturvården som kul- turminnesvården bör de resurser som knyts till tillämpningen av naturvårdslagen även i fortsättningen fördelas av natur- vårdsmyndigheterna. Formerna för samarbete mellan natur- vården och kulturminnesvården i kulturlandskapet utreds f.n. av berörda myndigheter.

Kulturminnesvårdsmyndigheternas resurser kan användas för åtgärder som tillgodoser mer renodlade kulturhistoriska intressen, t.ex. kvalificerad byggnadsvård, som kan aktuali- seras i anslutning till byggnadsminnen inom ett naturreservat eller ett naturvårdsområde.

I bland annat vissa odlingsbygder inom de s.k. större om- rådena av betydelse för kulturminnesvården, sefig. 42, finns sammanfallande intressen mellan naturvården, friluftslivet och kulturminnesvården. För dessa områdens helhet behövs ett skydd mot förändringar av landskapets karaktär. Det är angeläget att länsstyrelserna föreslår vilka åtgärder som be- höver vidtas med stöd av byggnadslagen, naturvårdslagen och annan lagstiftning för att områdena skall erhålla erfor- derligt skydd mot förändringar. Områdenas karaktär kan påverkas av t.ex. utvecklingen inom de areella näringarna liksom av mineralutvinning och energiproduktion. Det är angeläget att kommuner och länsstyrelser uppmärksammar detta i samband med tillståndsprövning enligt speciallagstift- ningen för dessa verksamheter. Även aktiva åtgärder är an- gelägna för att behålla områdenas karaktär. Ett levandejord- bruk är t.ex. grundläggande för att kunna bibehålla område- nas karaktär. Det är viktigt att berörda brukare informeras om vilka hänsyn som är angelägna.

På regional nivå administreras den statliga stödverksamhet som har till uppgift att vara ett näringsstöd eller ett stöd till

sysselsättningen inom en bygd eller en ort. Det gäller bl.a. stöd till jord- och skogsbruket, turism och rekreation samt medel till beredskapsarbeten för landskapsvård, upprustning av kulturhistoriska byggnader samt iordningställande av fornminnesområden. Behandlingen av ärenden av denna typ har karaktären av kreditprövning eller sysselsättningsstöd- jande åtgärder för att åstadkomma eller bygga under en önskvärd regional struktur. Det är angeläget att stödet så långt som det är möjligt används så att även strävandena i den fysiska riksplaneringen vad gäller säkerställande och vård av riksintressanta objekt och områden för naturvården, friluftslivet och kulturminnesvården understöds. Se vidare avsnitt 15.5 Samordning med länsplaneringen.

Hänsynstagande till riktlinjer-

na för hushållning med mark- och vatten vid fördelning av! statligt stöd m.m.

i i

I / r- . , , ',_ guys; . ,.— w" . >:* .. " ' Q . . M _ ....... WHRWW . .. m ti u . . . . _ -.—- muulltimmär .....u M....— Milli. ..."... **" . nu.... "&le ' - "" — mu .. .uuulx. __ &_ . _--i—. ull-mil | I .- _. .....l.:'. .. .. ”"' _ _ ”" ..."-*" ' .-". . :. å'l'ltuv- __ __" _ &” i _- _--_'_. __..__.. ”_. .. *... .;-A:__ :» ., ' ' &_ J.: 39 _ "nu. ( /"/o Sia, '%'U _ um f” '.; a...— .»... » ' ” ----- " '- N'”; _ — .. _ —— £.£;;**Lf”—*.*' - ' ...» ""*

PWC... '.—

5. Fritidsboende och turism

Fritidsbebyggelsen kan i stora delar av landet utvecklas utan att komma i konflikt med anna markanvändning av riksintresse. Anspråken på mark för fritidsbebyggelse riktas emellerti ibland mot områden som har stort intresse även för andra verksamheter, främst naturvårde: friluftslivet och kulturminnesvården. Det gäller särskilt vid kusten och insjöar samt i älvdal: och fjällområden. Bilden visar ett fjällområde, där fritidsbebyggelsens utveckling även ke hamna i konflikt med intresset att reservera mark för anläggningar för övernattning — främ

form av korttidsuthyrning — samt anläggningar för rekreation och turism såsom vandrings—

eder och skidliftar. I vissa fjällområden kan fritidsbebyggelse och utbyggnaden av anläggning- tr för rekreation och turism komma i konflikt med rennäringens intressen. En alltför intensiv itveckling av fritidsbebyggelse och turism i små orter kan innebära att ortens särprägel försvin- ler samtidigt som svårigheter uppstår att hantera vatten- och avloppsfrågorna med den begrän— lade kapacitet som ofta finns i de lokala vattenförsörjnings- och reningsverken.

5 Fritidsboende och turism

5.l Utgångspunkter 5.2 Problem och åtgärdsförslag 5.2.1 Fritidsbebyggelse i områden med geografiska riktlinjer 5.2.2 Markresurser för fritidsboende i inlandet 5.2.3 Primära rekreationsområden

5.1. Utgångspunkter

Fritidsbebyggelsen i Sverige har utvecklats snabbt. I vissa delar av landet har utvecklingen medfört konflikter med motstående markanvändningsintressen. Det gäller särskilt vid kuster och insjöar samt i älvdalar och fjällområden där konflikter med i första hand friluftslivets intressen har gjort sig gällande. I stora delar av landet som är attraktiva för fritidsbebyggelse torde dock denna kunna utvecklas utan att konflikter med annan markanvändning behöver uppkomma. Detta, liksom angelägenheten av att skapa goda förutsätt- ningar för andra boendeformer än enskilt fritidsboende och för turism, förutsätter att fritidsbebyggelsen utvecklas plan- mässigt.

Med hänsyn till markanvändningskonflikterna har i den hittillsvarande fysiska riksplaneringen fritidsbebyggelsens utveckling vid kuster, fjäll och älvdalar ägnats betydande uppmärksamhet. Regeringen har vid sin granskning av resul- tatet av arbetet under planeringsskedet funnit det befogat att förtydliga hur fritidsbebyggelsen bör utvecklas i vissa områ- den som i särskilt hög grad är känsliga för påverkan eller efterfrågade för friluftsliv. Resultatet av regeringens gransk- ning redovisas i proposition 1978/79:213 Redovisning av planeringsskedet i den fysiska riksplaneringen. Regeringen har hemställt att riksdagen skall godkänna den föreslagna utformningen av riktlinjerna för hushållningen med mark och vatten vad avser fritidsbebyggelse i områden med geo- grafiska riktlinjer.

Den fortsatta planeringen för södra Bohuskusten, Hal- landskusten, Skånekusten, Blekingekusten, Bråviken, kuster- na i Stockholms och Södermanlands län, delar av kusten i Uppsala län samt Öland och vissa delar av Gotlandskusten bör enligt regeringens beslut för ifrågavarande län inriktas på utbyggnad av anläggningar för friluftsliv och andra former av fritidsboende än enskilda fritidshus. Enskild fritidsbebyg- gelse bör tillåtas endast i form av mindre kompletteringar av

befmtlig bebyggelse. Liknande uttalanden gör regeringen för vissa insjöområden och primära rekreationsområden.

Likaså bör enligt regeringens beslut planeringen för norra Bohuskusten, Småland-Östgöta skärgård, Höga kusten, Sil- jansbygden och det södra fjällområdet inriktas på fritids- boende i andra former än enskilda fritidshus, så att områdena kan utnyttjas även av de grupper av befolkningen som inte äger fritidshus. I dessa områden bör turismen och friluftsli- vets intressen prioriteras. Stor restriktivitet bör gälla med att tillåta ytterligare enskild fritidsbebyggelse.

Även inom övriga kust- och insjöområden, fjällområden och älvdalar är det enligt regeringens beslut angeläget att man överväger ytterligare enskild fritidsbebyggelse bara om naturvårdens och friluftslivets intressen samtidigt kan tillgo- doses. I strandnära områden och på de öar som har stort värde för friluftslivet bör enskild fritidsbebyggelse undvikas.

Som framgår av kap. 4 Fritidsboende och turism i rappor- tens del II kan en fortsatt hög efterfrågan på fritidsbostäder och övernattningsanordningar förutses. För att skapa under- lag för en god planberedskap i berörda kommuner är det en väsentlig uppgift att inom ramen för den fortsatta fysiska riksplaneringen kartlägga i vilka delar av landet som ansprå- ken på mark för fritidsboende och turism kan uppkomma i framtiden. Med hänsyn till bristen på mark för ytterligare enskild fritidsbebyggelse i kustområdena i södra Sverige samt på Öland och Gotland finns det särskild anledning att upp- märksamma i vilken utsträckning anspråk på mark för fri- tidsboende kan uppkomma i olika inlandsområden och om dessa anspråk är förenliga med andra markanvändningsin— tressen. Den fysiska riksplaneringen bör vidare liksom hittills medverka till att mark i attraktiva områden skyddas till för- mån för friluftslivet och turismen.

5.2. Problem och åtgärdsförslag

5.2.1 Fritidsbebyggelse i områden med geografiska riktlinjer Som framgår närmare av rapportens del II kap. 4 Fritids- boende och turism har fritidsbebyggelsens absoluta tillväxt under perioden 1970-1975 varit betydande inom flertalet om- råden med geografiska riktlinjer, dvs. kuster, större insjöar, älvdalar och fjäll. Mot bakgrund härav har som tidigare nämnts regeringen funnit att det är befogat att inta en mer restriktiv inställning till utveckling av ytterligare enskild fri- tidsbebyggelse i vissa områden med geografiska riktlinjer

:egeringen uppmärksammar iarkanvändningsproblemen i et södra fjällområdet.

som i särskilt hög grad är känsliga för påverkan eller efterfrå- gade för friluftsliv.

För några av de områden som har uppmärksammats sär- skilt i den fysiska riksplaneringen, har lantmäteriverket sam- manställt uppgifter om fritidsbebyggelsens utveckling under åren 1976 och 1977. Lantmäteriverkets inventering visar bl.a. att i fjällkommunerna i Kopparbergs och Jämtlands län har ökningen av antalet fritidshus stigit från i genomsnitt ca 900 fritidshus per år under perioden 1970-1975 till ca 1300 under åren 1976 och 1977 eller med ca 45 %. Ökningen är särskilt stor i Kopparbergs län. I det södra fjällområdet finns dess- utom omfattande planer på ytterligare enskild fritidsbebyg- gelse och anläggningar för turism och rekreation. En fortsatt kraftig tillväxt av den enskilda fritidsbebyggelsen kan kom- ma i konflikt med naturvårdens, friluftslivets och kulturmin- nesvårdens riksintressen i det södra fjällområdet, som dess- utom har utpekats som ett primärt rekreationsområde.

Med hänsyn till fritidsbebyggelsens kraftiga tillväxt och det nationella intresset att skydda natur- och kulturvärdena samt turismens och friluftslivets intressen är det angeläget att regeringen särskilt uppmärksammar markanvändningsprob- lemen i det södra fjällområdet. Mot bakgrund av vad som framkommer vid närmare utredning och planering kan rege- ringen vid behov förelägga riksdagen förslag till komplette- rande riktlinjer för hushållning med mark och vatten så att erforderliga förutsättningar skapas för att bevarandeintresse- na samt turismens och friluftslivets intressen skall tillgodoses i planeringen.

I rapportens del II kap. 4 redovisas fritidsbebyggelsens utveckling i olika delar av landet. Därav framgår att den relativa ökningen av antalet fritidshus under åren 1970-1975 har varit betydande i flera områden i inlandet. Det gäller bl.a. i Skaraborgs län, delar av Kronobergs och Kalmar län, Ble- kinge län samt delar av de mellansvenska länen. Flera av dessa områden ligger på avstånd som möjliggör veckosluts- pendling från de större tätorterna i landet. Av redovisning- arna framgår också att anspråken på mark för fritidsboende i inlandet utanför områdena med geografiska riktlinjer kan komma att öka. Det finns därför anledning att klarlägga vilka markresurser för fritidsboende som finns i inlandet.

5.2.2 Markresurser för fritidsboende i inlandet Fritidsbebyggelsen kan även i vissa inlandsområden komma i konflikt med annan markanvändning av riksintresse. Det gäller främst i områden som omfattas av starka bevarandein- tressen från naturvårds-, friluftslivs- och kulturminnesvårds- synpunkt. Även i skogs- och jordbruksdominerade områden

kan möjligheterna att lokalisera fritidsbebyggelse vara be- gränsade med hänsyn till de motstående markanvändnings- intressena.

Anspråken på mark för fritidsboende i inlandet kan för- väntas uppkomma främst i områden med goda naturliga förutsättningar för fritidsboende som är välbelägna i förhål- lande till storstadsområdena och de större tätorterna. De områden i inlandet som på detta sätt är särskilt attraktiva för fritidsboende framgår av rapportens delII avsnitt 4.4.

Markresurserna för ytterligare fritidsbebyggelse förefaller totalt sett vara stora. Anspråken på mark är emellertid olika stora i olika delar av landet. Till följd av befolkningsfördel- ningen är anspråken särskilt stora i södra Sverige, samtidigt som tillgången på mark för fritidsbebyggelse är mindre i denna del av landet. Inom vissa områden i inlandet finns det anledning att vara restriktiv när det gäller utveckling av ytter- ligare enskild fritidsbebyggelse. Det gäller, som har nämnts tidigare, främst inom områden som är av intresse för natur- vården, kulturminnesvården och friluftslivet. Områden nära de medelstora och större tätorterna med goda rekreations- möjligheter har ofta stor betydelse för friluftslivet och detta gör dem mindre lämpliga för utveckling av enskild fritidsbe- byggelse. Exempel på sådana områden redovisas i rappor- tens del II avsnitt 4.4.

I skogs- och jordbruksdominerade områden kan fritidsbe- byggelsen komma i konflikt med de areella näringarna till följd av olämplig lokalisering av fritidshusen. Om enstaka fritidshus eller fritidshus i mindre grupper lokaliseras i an- slutning till befintlig bebyggelse eller på mindre produktiv mark behöver något väsentligt intrång i jord- och skogsbru- ket inte uppkomma. Fritidsbebyggelse främst i form av fri- tidshus för korttidsuthyrning kan ibland vara ett stöd till jordbruksnäringen. Det gäller särskilt i vissa skärgårds- samt glesbygdsområden. Oanvända jordbruksbyggnader kan till viss del användas som fritidshus, vilket kan vara till fördel både från landskaps- och bebyggelsevårdssynpunkt.

Det är angeläget att kommunerna vid behov initierar en översiktlig planering av markanvändningen i områden där fritidsbebyggelse kan förväntas tillkomma. En god planbe- redskap i sådana områden är angelägen för att efterfrågan på fritidshus skall kunna tillgodoses och för att övriga intressen, bl.a. friluftslivet skall ges erforderliga förutsättningar. I om- råden där en utveckling av fritidsbebyggelsen kan medföra konflikter med andra intressen, måste tätare former av fri- tidsbebyggelse väljas om även andra intressen skall kunna tillgodoses. Behovet av en god planberedskap torde vara störst i storstädernas närhet. I rapportens del II avsnitt 4.4.

Restriktivitet mot enskild fl tidsbebyggelse i inlandsoq råden av intresse för naturvå den, kulturminnesvården ol friluftslivet.

Områden nära de medelstc och större tätorterna med 9 da rekreationsmöjligheter li reserveras för friluftslivet.

Ökad planberedskap för möta en förväntad ökad eft frågan på fritidsbebygge särskilt i storstädernas n het.

redovisas underlag för att bedöma inom vilka områden i inlandet där det med hänsyn till naturliga förutsättningar och förväntade anspråk finns särskild anledning för kommuner- na att uppmärksamma behovet av god planberedskap för att möta en ökad efterfrågan på fritidshus.

5.2.3 Primära rekreationsområden Utvecklingen av enskild fritidsbebyggelse är det f.n. mest påtagliga markanvändningsproblemet inom de primära re- kreationsområdena. Enligt lantmäteriverkets inventering av fritidsbebyggelsen finns en betydande andel av landets fri- tidshus inom dessa områden. Tillväxttakten under perioden 1970-1975 har dessutom varit högre i dessa områden än i landeti övrigt. Se vidare kap. 4 i rapportens del 11. En fortsatt kraftig tillväxt inom vissa av landets primära rekreations- områden innebär ett hot mot områdenas natur- och rekrea- tionsvärden. Iden promemoria som bifogas regeringens beslut om full- följande av riktlinjer för hushållning med mark och vatten förutsätts att planeringen för de primära rekreationsområde- na fullföljs i enlighet med de program som har upprättats. Enligt regeringens beslut skall länsstyrelserna år 1982 lämna en särskild redovisning av planeringsläget m.m. inom de primära rekreationsområdena. För flera områden, bl.a. södra fjällområdet, bör enligt besluten samordnade planerings- program för bl.a. turismens och fritidsbebyggelsens utveck- ling upprättas. Vidare betonas att fritidsbebyggelsen i områ- dena bör utvecklas i sådana former som gör områdena till- gängliga för så många människor som möjligt. Vissa rekre- ationsområden kan emellertid mot bakgrund av den begrän- sade tillgången på mark för friluftsliv behöva planeras i hu- vudsak för den närboende befolkningens rekreationsbehov. De utgångspunkter för den fortsatta planeringen för bl.a. de primära rekreationsområdena som regeringen således har angett i sina beslut för varje län torde väl svara mot de syften som statsmakterna har angett beträffande dessa områden. Några ytterligare riktlinjer för markanvändningen inom de primära rekreationsområdena behöver inte anges nu. Riksdagen har för budgetåret 1979/80 anvisat 5 milj. kr. för planering i de primära rekreationsområdena (prop. 1978/79:100, bil. 13, KrU 1978/79:22, rskr 1978/791229). Dessa medel bör kunna utnyttjas för att bl.a. upprätta program för turismens utveckling inom olika områden. Så- dana program kan utgöra ett viktigt stöd för arbetet i kom- muner och länsstyrelser med markanvändningsplaneringen. Från många håll har framförts att det statliga stödet till utbyggnad av anläggningar för fritidsboende och rekreation

och för markförvärv för sådana ändamål måste förbättras om de rekreationspolitiska målsättningarna skall kunna f örverk- ligas. Rekreationsberedningen har i sitt betänkande lagt fram förslag i dessa hänseenden (Ds Jo 197812). Frågor av detta slag behandlas också av fritidsboendekommittén (Bo 1978:01). Regeringen har ställt betydande belopp till förfo- gande för utvecklingsåtgärder inom Åre-området. Vidare tor- de de medel som regeringen har anslagit för sysselsättnings- skapande åtgärder i Vindelådalen och Norrbotten komma att till en del utnyttjas för åtgärder som främjar turism och rekreation. Riksdagen har uttalat (CU 1978/79:26, rskr 1978/791250) att markförvärvslån till förvärv av sådan mark som i konkret planering har visat sig lämpad för utbyggnad av turism och rekreation inom i första hand de primära rekreationsområdena bör kunna lämnas med förmånligare amorteringsvillkor. I huvudsak skall gälla de villkor som rekreationsberedningen har föreslagit. Ett ytterligare statligt stöd måste byggas ut i den takt som det samhällsekonomiska utrymmet medger. Härvid bör man sträva efter att finna former för samlade insatser på de områden som bedöms som mest angelägna.

***:är—ålzz—a *" "* — ,, . was

| mun, . nu.

xxxxxX

xxx xvxx xxx ' i x x".

x xxxx xNNXXXx x x xX x X xxx x XXXXX XXX XXXxxxxxxxxX x ( XXX xx xNxxxx

Xx

xx x xlxtx i” (XNUXN

* xx x

Xx xxxxx Qx

xxx

6. Tätorter och infrastruktur

Tätortsutbyggnaden och utbyggnaden av större infrastrukturanläggningar såsom huvudvägar hamnar, flygplatser, järnvägar, terminalanläggningar, större kraftledningar och rörledninga har ofta betydande konsekvenser för omgivande mark- och vattenområden. Tätortsutbyggna den hamnar exempelvis i vissa fall i konflikt med intresset att hushålla med jordbruksmarken Vissa anläggningar såsom vägar och kraftledningar tar i anspråk mark samtidigt som di

arm.-_:— _ Wu».

""Run |.- wat... * 37.»

W x nun" Wu... Mul- & "rum:—_..u- "M _ "wm— », .x,ili..tiu.tm'"_""" muut"? hlktm. Xl ig "W"-"I'll: ii....iNWx—imwm &” "&un _ . xwuluu man?” nu * ' (uk m & ut ””snäv— dilemma—niin»— * 'm "4— iixx ||- %?"éåamg x-iliutu'xxyXXKQLk ml,/(" ,, . , » ""'Wihxåidm (.:...tkm . R%", ut' | .. .

xxxx xxxxN xx Xxx XXWXx xxWxx X xx

erkar landskapsbilden. Gjorda investeringar i bebyggelsen och infrastrukturen är starkt rande för utvecklingen samtidigt som marginella tillskott och kompletteringar förstärker de igsiktiga bindningarna. För att bedöma konsekvenserna av planerade investeringar, bl.a. d hänsyn till markanvändningen, är det därför nödvändigt att arbeta med ett långt tidsper- ktiv i den samhällsplanering på olika nivåer som berör tätortsutbyggnaden och investering- a i infrastrukturen.

6 Tätorter och infrastruktur

6.1 Utgångspunkter 6.2 Problem och åtgärdsförslag 6.2.1 Transporter 6.2.2 Energidistribution 6.2.3 Samordning av samhällets investeringar i infrastruktur 6.2.4 Tätorter 6.2.5 Försvar

6.1. Utgångspunkter

Frågor som gäller tätorternas utbyggnad och utbyggnaden av vissa infrastrukturanläggningar har central betydelse främst i den regionalpolitiska planeringen. Transportsystemets ut- veckling behandlas i den regionala trafikplaneringen och i den planering för vägar, hamnar och flygplatser som sker i särskild ordning. Inom den nationella energipolitiken är frå- gor som gäller energidistributionssystemet av väsentlig bety- delse.

Motiven för att i den fysiska riksplaneringen behandla tätorterna och vissa infrastrukturanläggningar (huvudvägar, större hamnar, flygplatser, järnvägar, interregionala termi- nalanläggningar och energidistributionssystem) är främst följande.

[1 Vissa anläggningar, exempelvis djuphamnar, ledningar och flygplatser har särskilda krav på naturresurser eller andra fysiska förutsättningar av speciellt slag. De måste därför beaktas i den fysiska planeringen på olika nivåer. El Vissa anläggningar, exempelvis större vägar och större kraftledningar, kan komma i konflikt med de areella nä- ringarna och riksintressen för naturvård, friluftsliv och kulturminnesvård.

El Tätortsutbyggnad kommer i vissa fall i konflikt med an- gelägna intressen som exempelvis önskemålet att hushålla med jordbruksmarken.

Förändringar i bebyggelse och infrastruktur kan ske endast långsamt. Gjorda investeringar är starkt styrande för utveck- lingen och marginella tillskott och kompletteringar till den befintliga bebyggelsen och infrastrukturen förstärker de långsiktiga bindningarna. I vissa fall kan ny bebyggelse och investeringar i transport- och energidistributionssystem ha betydande konsekvenser för markanvändning och miljö.

Den lokala och regionala fördelningen av dessa investeringar bestäms i första hand i den övergripande kommunala plane- ringen och i olika statliga organ.

För att åstadkomma ett bebyggelsemönster och ett trans- port- och energidistributionssystem som både skapar goda produktionsförutsättningar samt tillgodoser de regionalpoli- tiska strävandena och kravet på hushållning med mark och vatten är det angeläget att dessa samband beaktas i den övergripande samhällsplaneringen på nationell, regional och lokal nivå. Detta sker på den nationella nivån inom ramen för regeringens samlade ansvar för samhällsplaneringen. På regional nivå behandlas dessa frågor i länsstyrelsernas arbete med länsplaneringen, den regionala trafikplaneringen och den fysiska riksplaneringen. På lokal nivå har kommunerna det samlade ansvaret för planeringen av investeringar som påverkar kommunernas inre struktur.

Förutsättningarna för en närmare samordning mellan den fysiska riksplaneringen och den regionalpolitiska planering- en när det gäller tätortsutbyggnad har förbättrats genom att den redovisning av vissa markhushållningsfrågor i den fysis- ka riksplaneringen som skall ske år 1980 har anknutits till redovisningen av länsplanering 1980. Därmed ges såväl kom- muner, länsstyrelser och landsting som statsmakterna möjlig- het att göra vissa samlade ställningstaganden till den fysiska resp. den regionalpolitiska planeringen.

Enligt riksdagens beslut om ny trafikpolitik (prop. 1978/ 79:99, TU 1978/79:18, rskr 1978/791419) skall en övergri- pande nationell planering av hamnverksamheten komma till stånd. Sjöfartsverket skall utarbeta en perspektivplan för ut- vecklingen av det svenska hamnväsendet. För närvarande pågår ett arbete med flygplatsplanering. Lufttransportutred- ningen (Dir. l978z46) skall lämna förslag beträffande de framtida stor- och länsflygplatserna. Regeringen har givit länsstyrelserna i uppdrag att genomföra en övergripande planering av de mindre flygplatserna. Länsstyrelsernas mate- rial skall redovisas till regeringen senast den 1 januari 1980. Genom denna utbyggnad av hamn- och flygplatsplaneringen skapas förutsättningar för en bättre samordning mellan den fysiska riksplaneringen och trafikplaneringen. Samordning- en mellan vägplaneringen och den fysiska planeringen på olika nivåer har vidare förbättrats genom den nya handlägg- ningsordning för arbetet med flerårs- och fördelningsplaner för vägutbyggnader som gäller sedan år 1978 (prop. 1977/ 78:10, TU 1977/78:10, rskr 1977/78:95).

6.2. Problem och åtgärdsförslag

6.2.1 Transporter Transportsystemet har stor betydelse för olika regioners för- utsättningar för att utveckla näringslivet. Det blir därigenom starkt styrande för näringslivets och befolkningens regionala fördelning samt bebyggelseutvecklingen och markanvänd- ningen. Utbyggnaden av transportsystemet kan medföra konflikter med olika riksintressen vilket motiverar att dessa frågor ägnas uppmärksamhet i den fysiska riksplaneringen. Förbättrade samordningsrutiner kan vidare behövas för att anläggningar av nationell betydelse skall beaktas i den fysis- ka planeringen.

Vägnätet

Utbyggnaden av vägnätet kan ge upphov till intressekonflik- ter bl.a. med de areella näringarna, naturvården, friluftslivet och kulturminnesvården. Dessutom medför trafiken ofta be- tydande miljökonsekvenser i form av buller och utsläpp av förorenande ämnen. Väganläggningar kan emellertid även leda till minskade miljöstörningar genom att en avlastning av trafiken sker på det befintliga vägnätet.

Det är angeläget att det underlag rörande olika markan- vändningsintressen som tas fram i den fysiska riksplanering- en utnyttjas för de avvägningar mellan olika intressen som skall göras i samband med att flerårs- och fördelningsplaner upprättas för vägbyggandet.

Järnvägsnätet

Utbyggnadsbehovet när det gäller järnvägsnätet avser i hu- vudsak bandelar av anslutningskaraktär. En viss utbyggnad av bl.a. rangerbangårdar och godsterminaler kan förutses. Sett i riksperspektiv torde detta inte medföra några allvarli- gare konflikter med markanvändningen.

Hamnar Hamnutbyggnader och följdinvesteringar i vägar, järnvägar, terminaler och upplagsplatser har ofta betydande markan- vändnings- och miljökonsekvenser. I första hand påverkas fiskets, naturvårdens, friluftslivets och kulturminnesvårdens intressen. I samband med muddringar, utfyllnader och för- djupningar av farleder kan även naturmiljön utsättas för störningar.

Lägen för aktualiserade ny- och utbyggnader av hamnar framgår av äg. 6.1. En utförligare redovisning av de olika hamnarna lämnas i rapportens del 11 avsnitt 5.2.5.

Utbyggnad av importhamnar för kol kan få aktualitet om kol i större skala introduceras i energiförsörjningen. En stor kolhamn ställer krav på speciella djuphamnsförutsättningar och medför omfattande miljöstörningar till följd av utsläpp av bl.a. stoft till luft och i form av buller. Ställningsta- ganden till lokalisering i Sverige av eventuell importhamn för kol måste föregås av ingående studier av förutsättningarna för lokalisering. Regeringen har givit tilläggsdirektiv till delegationen för solvärme och bränsle som kan ersätta oljan (I 1979 :01) att bl.a. redovisa behovet av särskilda kolhamnar i Sverige och översiktligt bedöma lokaliseringsförutsätt- ningarna för sådana kolhamnar.

Om etablering av en terminal för import av flytande natur- gas aktualiseras i framtiden kan anspråk komma att ställas på betydande markresurser på västkusten för hamn och lag- ringsanläggningar samt för ett utgående rörledningsnät.

Det är angeläget att det underlag rörande olika mark- och vattenanvändningsintressen som utarbetats för den fysiska riksplaneringen utnyttjas vid den hamnplanering som enligt riksdagens beslut (prop. 1978/79:99, TU 1978/79:18, rskr 1978/79:419) skall bedrivas på nationell, regional och lokal nivå. I samband med att sjöfartsverket utarbetar en perspek- tivplan över hur hamnsystemet bör utvecklas är det angeläget att hänsyn tas till olika hamnutbyggnaders konsekvenser för olika motstående mark- och vattenanvändningsintressen av riksintresse.

Flygplatser

Flygets betydelse i transportsystemet och för samhällsutveck- lingen i stort har successivt ökat. Planerade och diskuterade utbyggnader av nya länsflygplatser framgår av fig. 621. Se vidare avsnitt 5.2.4 i rapportens del II.

Utbyggnaden av flygplatser kan medföra omfattande kon- sekvenser för olika markanvändningsintressen, främst jord- bruket, naturvården, friluftslivet och kulturminnesvården. Större områden berörs av buller- och riskzoner. Riksdagen har tidigare uttalat (CU 1973:11) att flygplatsfrågorna bör behandlas i den fysiska riksplaneringen med hänsyn till de konsekvenser flygplatsutbyggnader kan få för motstående markanvändningsintressen. Enligt riktlinjerna för länsstyrel- sernas pågående flygplatsplanering skall länsstyrelserna beakta markanvändnings- och miljöaspekterna vid sin be- dömning av vilka orter som lämpligen bör anknytas till flyg- trafiknätet och i angelägenhetsgraderingen av föreliggande

utbyggnadsplaner.

; Kraftföretagen redovisar pla-

nerade kraftledningar till in- dustriverket. Industriverket redogör för planerna till rege- ringen.

Regeringen bedömer angelä— genheten av större kraftled- ningsprojekt och uppdrar åt länsstyrelserna att samråda med bl.a. kommuner och kraftföretag om lämpliga led- ningssträckningar.

Kraftledningar

Kraftledningar tar i anspråk mark för fundament och trans- formatorstationer och kan genom ledningsdragningarna för- svåra annan verksamhet. Konflikter kan uppstå med främst kulturminnesvården, naturvården, det rörliga friluftslivet, jordbruket, skogsbruket och rennäringen. Riksdagen har ut- talat att kraftledningarna bör uppmärksammas i den fysiska riksplaneringen med hänsyn till kraftledningarnas konsek- venser för motstående markanvändningsintressen, bl.a. de areella näringarna och bevarandeintressena (CU 1976/ 77:24, CU 1978/79zl).

Om starka motstående intressen föreligger beträffande viss ledningssträckning är det angeläget att alternativa lednings- dragningar utreds närmare innan markreservation sker i den kommunala planeringen.

I rapporten Kraftledningar i fysisk planering (Statens planverk Rapport 46 år 1978) har planverket, industriverket, naturvårdsverket och vattenfallsverket lämnat förslag till handläggningsordning vid planeringen av kraftledningar. I bostadsdepartementets PM 1978-09-07 Fysisk riksplanering. Fullföljande av fastlagda riktlinjer framhålls att den föreslag- na handläggningsordningen bör tjäna som vägledning vid planering av kraftledningar.

För utbyggnader av stamlinjenätet som är av nationell betydelse är det väsentligt att erforderliga markreservationer sker i den kommunala planeringen. För att ge underlag för bedömningar av behovet av markreservationer i riksskala är det lämpligt att industriverket sammanställer planer på kraft- ledningar av stamlinjekaraktär och i samråd med bl.a. plan- verket och naturvårdsverket till regeringen redovisar sådana kraftledningar som är av intresse från rikssynpunkt.

Mot bakgrund av en sådan redovisning skulle regeringen kunna pröva angelägenheten av skilda projekt och uppdra åt berörda länsstyrelser att i samråd med kommuner och kraft- företag föreslå lämpliga ledningssträckningar. För att garan- tera att riksviktiga ledningar kommer till stånd föreslås rege- ringen få möjlighet att föreskriva att mark för viss lednings- sträckning skall reserveras i den kommunala planeringen. Det underlagsmaterial som framkommer i samråden på cen- tral och regional nivå bör kunna användas även vid konces- sionsprövningen enligt lagen (1902171) innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar m.m. (el-lagen), som sker på ett senare stadium.

Gas- och hetvattenledningar

Under 1970-talet har ett omfattande arbete bedrivits för att klargöra förutsättningarna för import av naturgas och anläg- gande av naturgasledningssystem i Sverige. Enligt proposi- tionen om riktlinjer för energipolitiken (prop. l978/791115) torde en introduktion i större skala av gas f. n. inte vara aktuell. Även överföring av hetvatten från befintliga kärn- kraftverk via rörledningar och tunnlar till storstadsområdena har utretts. Planerna omfattar överföring av hetvatten från kärnkraftverken i Ringhals, Barsebäck och Forsmark.

Förläggning av ledningar ovan jord i öppna diken etc. kan medföra störningar för bl.a. jordbruket. Om ledningar för- läggs underjord utgör de sannolikt inte större hinder för jordbruket. Dras ledningarna genom skogsmark kan skogs- bruk förhindras eller försvåras i närheten av ledningarna. Konflikt med naturvårds- och kulturminnesvårdsintressen kan också uppstå.

Om starka motstående intressen föreligger beträffande en viss ledningssträckning är det angeläget att andra alternativ utreds innan mark reserveras i den kommunala planeringen. Det finns därför anledning att liksom för kraftledningar Överväga en handläggningsordning där planer på större gas- eller hetvattenledningar sammanställs av industriverket som i samråd med bl.a. planverket och naturvårdsverket till rege- ringen redovisar sådana rörledningar som är av intresse från rikssynpunkt. Berörda länsstyrelser föreslås mot bakgrund av regeringens ställningstaganden samråda med bl.a. kom- muner och berörda företag om lämplig ledningssträckning. Regeringen föreslås få möjlighet att föreskriva att mark för viktigare ledning skall reserveras i den kommunala plane- ringen. Det underlag som framkommer i samråden på central och regional nivå bör kunna ha betydelse även vid konces- sionsprövningen enligt rörledningslagen.

6.2.3. Samordning av samhällets investeringar i infrastruktur

I föregående avsnitt har redovisats vissa utbyggnadsplaner för transportanläggningar och anläggningar för energidistri- bution. De viktigaste planerna för utbyggnad av hamnar, flygplatser, kraftledningar (800 kV-nät), gasledningar och hetvattenledningar sammanfattas i jig. 611. Av figuren fram- går även i vilka delar av landet som väg- och tätortsutbygg- naden kan komma i konflikt med jordbrukets markanvänd- ning.

Utbyggnadsplanerna är till betydande del koncentrerade till storstadsområdena och områdena mellan dessa. Om pla- nerna fullföljs kommer den befintliga orts- och infrastruktu-

Planer på större gas- eller het- vattenledningar redovisas till industriverket. Industriverket redogör för planerna till rege- ringen.

Regeringen bedömer angelä- genheten av större projekt.

Figur 6:1.Planerad eller diskuterad ut- byggnad av vissa infrastrukturanlägg- ningar.

. nylokalisering av flygplats för tung jettrafik

. utbyggnad av flygplats för tung jettrafik

l nylokalisering av större hamn l utbyggnad av befintlig hamn A kärnkraftverk

—— planerat 800-kv-nät

-—— planerat gasledningsnät (Syd- gasprojektet)

—- planerat gasledningsnät (Väst- gasprojektet)

M planerad hetvattenledning vw ev. hetvatten per båt

primär jordbruksmark som berörs av planerad vägdragning, tätorts- eller fritidsbebyggelse

| storstad primärt centrum

[:| behov av överväganden i regional skala om markhushållning enligt prop. 1978/792213.

[|__—] områden för vilka länsstyrelserna bör tillhandahålla ett samlat mate- rial om hushållning med jordbruks- mark enligt prop. 1978/79:213.

Källa:

Länsstyrelsernas och centrala ämbets- ' verkens redovisning av den fysiska riks- planeringens planeringsskede. Prop. 1978/79:115 om riktlinjer för ener- gipolitiken. Prop. 1978/791213 redovisning av plane- ringsstadiet i den fysiska riksplanering- en. Sydgas- och Västgasprojekten.

,J 32

31

l 01231> f(Bl ] 210 Tam)

%(om i nu | ZlM) ,

fbs]:

x U R -;3 j .1 " * .. | 11 1 1 ”. ,. åt?? 1131

)-

o ta lpi-u (

415.) 519 I 1616)

M..-__..."

7(H) !(l)

M

w) mina-"mln!"

ren att ytterligare förstärkas och ge upphov till markanvänd- ningskonflikter. Det gäller särskilt Mälardalen, Göteborgs- området, Skåne och Halland där konflikterna mellan jord- brukets markanvändning och väg- och tätortsutbyggnaden är särskilt framträdande. I rapportens del 11 avsnitt 5.3 görs en mer ingående bedömning av de samlade konsekvenserna för markanvändningen av de i dag kända Utbyggnadsplanerna för transport- och energidistributionssystemen.

Det är angeläget att bättre samordna samhällets investe- ringar i infrastrukturen med hänsyn såväl till kraven på hus- hållning med mark och vatten som till kraven på att skapa gynnsamma lokaliseringsförutsättningar för näringslivet och den offentliga sektorn. På den nationella nivån kan detta ske i samband med regeringens ställningstaganden till inrikt- ningen av den fysiska riksplaneringen, den regionalpolitiska planeringen, den regionala trafikplanering och den plane- ring för vägar, hamnar och flygplatser som sker i särskild ordning. Regeringens ställningstaganden torde underlättas om markanvändnings- och miljöfrågorna behandlas i läns- planeringen, den regional trafikplaneringen, vägplaneringen samt hamn- och flygplatsplaneringen på det sätt som har föreslagits i detta kapitel. Som underlag för regeringens ställ- ningstaganden kan det även finnas behov av särskilda studier av de långsiktiga tendenserna i orts- och infrastrukturen och konsekvenserna därav för den regionala utvecklingen och hushållningen med mark och vatten.

På den regionala nivån behandlas konsekvenserna av olika investeringar inom ramen för länsstyrelsernas samlade an- svar för den regionalpolitiska planeringen, den regionala tra- fikplaneringen och den fysiska riksplaneringen. Det är här- vid av betydelse att konkurrensen om markanvändningen uppmärksammas i den fortlöpande länsplaneringen på det sätt som föreslås i avsnitt 15.5 Samordning med länsplane- ringen. Det är vidare angeläget att effekterna av tätortsut- byggnad och investeringar i transportanläggningar och ener- gidistributionssystem beaktas i det arbete med markhushåll- ningsprogram som enligt regeringens beslut med anledning av planeringsskedet bör utföras i Skåne, Halland samt Göte- borgs- och Stockholmsregionerna. Även på regional nivå finns behov av att på ett samlat sätt följa upp förändringarna i tätorternas och infrastrukturens utveckling och konsekven- serna därav för de regionalpolitiska strävandena och hushåll- ningen med mark och vatten. Formerna för att förbättra denna uppföljning övervägs lämpligen inom länsstyrelserna.

På lokal nivå har kommunerna ansvaret för planeringen av investeringar som påverkar kommunernas inre struktur. Ge- nom kommunala redovisningar av byggandets fördelning i

Det är angeläget att kommu- nerna analyserar tätortsstruk- turen.

Inom vissa delar av landet finnsbehovavinterkommunal samverkan vid planering av tätorts- och infrastruktur.

olika orter kan utifrån kommunal synvinkel behovet av sam- ordning av statliga insatser konkretiseras när det gäller ut- byggnad av service, vägar, hamnar flygplatser samt teknisk försörjning för att åstadkomma en lämplig regional utveck- ling och hushållning med mark och vatten.

6.2.4 Tätorter Det är i första hand en uppgift för kommunerna att i den fysiska planeringen mot bakgrund av de övergripande be- dömningar som görs inom ramen för den regionalpolitiska planeringen, den regionala trafikplaneringen och den fysiska riksplaneringen göra bedömningar av tätorternas utveckling. I den fysiska riksplaneringen är tätortsutvecklingen av intres- se främst med hänsyn till kravet på hushållning med jord- bruksmark. Även naturvården, kulturminnesvården och fri- luftslivet berörs på skilda sätt av tätortsutvecklingen. I en promemoria (1978-09-07) upprättad inom bostadsde- partementet angående fullföljandet av fastlagda riktlinjer för hushållning med mark och vatten uttalas att planeringsarbe- tet för tätorter där konflikt föreligger med intresset att bevara jordbruksmark bör innefatta överväganden om fördelningen av byggandet mellan olika orter inom respektive kommun. I redovisningar i den kommunomfattande planeringen av kommunens överväganden om fördelningen av byggandet mellan skilda orter i kommunen bör kunna klargöras hur kommunen har beaktat olika statliga markanvändnings- och bebyggelseintressen i samband med tätortsplaneringen. Så- dana redovisningar bör även tjäna som underlag för kom- munernas aktiva medverkan i länsplaneringen, den regionala trafikplaneringen, vägplaneringen samt den särskilda hamn- och flygplatsplaneringen. Förutom överväganden om fördel- ningen av byggandet mellan olika tätorter torde det för kom- munerna därför även vara av intresse att bedöma behovet av statliga investeringar i tekniska system, service samt vägar, hamnar och flygplatser. I vissa delar av landet finns behov av interkommunal sam- verkan vid planeringen av tätortsutvecklingen. Enligt prop. 1978/79:112 om regionalpolitik kommer regeringen att ge länsstyrelserna i uppdrag att avgränsa s.k. pendlingsregioner inom vilka det finns ett mer uttalat samband mellan kommu- nerna vad gäller arbetsplatsernas lokalisering i förhållande till bostäderna. Länsstyrelserna bör enligt propositionen i samband med länsplaneringen peka på behovet av samord- ning av den kommunala planeringen inom pendlingsregio- ner där flera kommuner ingår. De kommuner som ingår i en pendlingsregion bör själva överväga i vilka former ett inter-

kommunalt samarbete t.ex. i samband med bebyggelseplane- ringen bör bedrivas.

De inventeringar som ingår i underlaget för den fysiska riksplaneringen liksom de studier av lokala arbetsmarknader som länsstyrelserna utför som ett led i länsplaneringen kan bli ett väsentligt underlag för kommunernas arbete med tät- ortsutvecklingen. Även det material som tas fram inom ra- men för den regionala trafikplaneringen och den särskilda hamn- och flygplatsplaneringen kan vara värdefullt i detta sammanhang.

6.2.5 Försvar Försvarets verksamhet medför betydande anspråk på mark och vatten. Försvarets markanspråk och omgivningspåver- kan kommer ofta i konflikt med t.ex. naturvårdens och det rörliga friluftslivets intressen. Försvarets intressen och kom- munernas intresse att utveckla bebyggelsen hamnar ibland i motsatsställning. I statsmakternas ställningstagande till vissa organisations- frågor m.m. rörande försvaret (prop. 1977/78:65, FöU 1977/ 78:11, rskr. 1977/78:173) ges vissa allmänna utgångspunkter för hur konflikter mellan försvaret och andra intressen bör hanteras. Bl.a. framhålls att i möjligaste mån behov av ytter- ligare mark skall tillgodoses genom komplettering av de öv- nings— och skjutfält som finns. Vidare sägs att möjligheterna skall tas till vara att samutnyttja övnings- och skjutfält obe- roende av vilken försvarsgren förbanden tillhör. Försvarets fredsorganisationsutredning har undersökt be- hovet av mark för militära övningsändamål fram till år 2000 (Ds Fö 1976:l, 1977 :3 och 1978 :3). Dessa undersökningar har visat att behov av övningsområden föreligger huvudsakligen för förband inom armén. Det ytterligare anspråk på mark för militära ändamål, som kan komma att resas inom överskådlig tid, torde huvudsak- lingen komma att avse förbättrade övningsmöjligheter för vissa arméförband i Norrland.

, EUE>

Energiskog

' Energi

.andskapen på detta uppslag söker åskådliggöra effekter på mark och vatten vid elproduktion m 6 TWh per år från några olika energislag. I figuren jämförs olika energislags anspråk på iark. Ur varje liten bild har därför en markyta lyfts ut som motsvarar arealbehovet vid en roduktion av 6 TWh elenergi (”tårtbiten”). Eftersom arealerna är ytproportionella blir det löjligt att översiktligt uppskatta hur markåtgången skiftar mellan olika energislag. Varje liten ild visar även var mark kan tänkas komma att tas i anspråk för energiproducerande anlägg- ingar, kraftledningar etc.

Samtliga elproducerande anläggningar utom vattenkraftverk förläggs normalt i anslutning ll kusterna där konflikter lätt uppstår med bl.a. naturvård, friluftsliv, fritidsbebyggelse och ske. Torvutvinning och energiskogsodling skulle kunna komma att medföra konflikter främst led friluftslivs- och naturvårdsintressen samt med jord- och skogsbruk. Vattenkraftsutbygg- ader medför som regel konflikter med främst naturvård, kulturminnesvård, friluftsliv, rennä- ng, fiske och skogsbruk.

7. Energi

Motiven för att i den fysiska riksplaneringen behandla vissa kraftproducerande anläggningar och energiråvaror är i hu- vudsak följande.

CI Naturresurser och andra fysiska förutsättningar som i ett nationellt perspektiv är av särskilt intresse från energisyn- punkt bör så långt möjligt skyddas från sådana ändringar av markanvändningen som omöjliggör eller allvarligt för— svårar ett framtida utnyttjande. D Risker för miljöstörningar av större omfattning och för konflikter om mark av riksintresse till följd av lokalisering av kraftproducerande anläggningar eller ianspråktagande av energiråvaror bör på ett tidigt stadium övervägas på riksnivå med hänsyn till bl.a. motstående intressen och ekologiska förhållanden.

Karaktäristiska egenskaper för kraftproducerande anlägg- ningar och för exploatering av energiråvaror som studeras i den fysiska riksplaneringen kan mot bakgrund av dessa mo- tiv sammanfattas på följande sätt.

EI Behov av naturresurser eller andra fysiska förutsättningar med speciella läges- och/eller kvalitetsegenskaper som det råder knapphet på eller konkurrens om. Det gäller exem- pelvis vissa energiråvaror och stora mängder kylvatten. El Utsläpp av föroreningar som med hänsyn till miljö eller människors hälsa begränsar lokaliseringsmöjligheterna. El Anspråk eller negativa effekter på mark som används eller efterfrågas för andra från rikssynpunkt angelägna ända- mål.

I den fysiska riksplaneringen studeras följaktligen stora kraftproducerande anläggningar. Även energislag som torv,

vindkraft och energiskog som i framtiden kan komma att introduceras i större skala bör uppmärksammas. Andra nya energislag som kan ställa omfattande-krav på mark och vat- ten men för vilka en introduktion i landet är mera osäker behandlas i rapportens del 11, kap. 6.

Diskussionen i det följande utgår till stor del från de rikt- linjer för energipolitiken som har angetts i proposition 1978/79:115, bilaga 1. Det har inte varit möjligt att i denna rapport beakta riksdagens beslut (NU 1978/79:60, rskr 1978/79:429) med anledning av energipropositionen. I pro- positionen framhålls tre grundläggande krav på energipoliti- ken, nämligen att försörjningstryggheten inom energiområ- det bör ökas, att riskerna för människornas hälsa och miljö måste bemästras samt att handlingsfriheten inom energiom- rådet bör bevaras. I likhet med energikommissionen anser föredraganden att den centrala energipolitiska frågan är att minska Sveriges stora oljeberoende. Som en allmän inrikt- ning av energiförsörjningen bör enligt propositionen gälla att uthålliga, helst förnybara och inhemska energikällor med minsta möjliga miljöpåverkan bör utnyttjas. Vidare fram- hålls behovet av att hushålla med energi.

Energitillförselsystemet bör enligt energipropositionen ut- formas så att det i största möjliga utsträckning kan anpassas till ny teknik och förändrade förhållanden. Flera starka skäl talar enligt propositionen för att man bör eftersträva en ener- giproduktion som består av många olika energislag. Lagring och distribution bör väljas och utformas med hänsyn till dessa krav på anpassning och flexibilitet.

Mot bakgrund av dessa riktlinjer för energipolitiken är det väsentligt atti den fysiska planeringen så långt möjligt bevara handlingsfriheten när det gäller energiproducerande anlägg- ningar, energidistribution och utvinning av energiråvaror. Skulle den framtida energipolitiken ges en väsentligt annor- lunda inriktning än vad som föreslås i energipropositionen - t.ex. om en snabb avveckling av kärnkraften skulle genomfö- ras - blir en förändring av de i det följande redovisade be- dömningarna sannolikt nödvändig. Bl.a. torde ett ökat behov av mark för anläggningar för elproduktion behöva tillgodo- ses.

Byggnadslagstiftningen och lagstiftningen om kommunal energiplanering är viktiga medel för att genomföra intentio- nerna i energipolitiken på lokal nivå. I riksdagens beslut angående propositionen med förslag till lag om kommunal energiplanering m.m. (prop. 1976/77:129, NU 1976/77:39, rskr 1976/772338) framhålls bl.a. att de intressen som be- handlas i den fysiska riksplaneringen skall beaktas i den kommunala energiplaneringen.

Berörda myndigheter förut- sätts följa utvecklingen inom energiområdet.

En mera omfattande ytterliga- e utbyggnad av vattenkraften ;kulle komma i konflikt med :tarka motstående intressen.

Itbyggnad av pumpkraftverk årutsätter att olika tänkbara igen redovisas.

okalisering av stora kustförlagda värme- aftverk, CDL 1972. Lokalisering av kust- rlagda koleldade värmekraftverk, CDL 178.

Under förarbetena till denna rapport och under den fysiska riksplaneringens planeringsskede har ett omfattande under- lagsmaterial rörande energiområdet utarbetats av bl.a. indu- striverket, planverket och naturvårdsverket. Det är angeläget att berörda verk fortlöpande följer utvecklingen inom ener- giområdet och aktualiserar detta underlagsmaterial. Industri- verket förutsätts göra regeringen uppmärksam på projekt av intresse i den fysiska riksplaneringen rörande utvinning av energiråvaror, utbyggnad av energiproducerande anlägg- ningar samt utbyggnad av kraftledningar och annan energi- distribution.

7.2.1 Kraftproducerande anläggningar Utbyggnad av konventionella vattenkraftverk medför omfat- tande förändringar i landskap och fauna genom överdäm- ning av mark samt torrläggning av älvfåror och forsar. Till följd av utbyggnad av vägar och kraftledningar medför ut- byggnad av vattenkraft påverkan på landskap och natur. Större överdämningar kan även lokalt förändra klimatet ge- nom ökad dimbildning. Med hänsyn till det stora värdet för bl.a. naturvård, friluftsliv, kulturminnesvård och fiske är det väsentligt att kvarvarande outbyggda älvar inte exploateras.

Riksdagen lade år 1975 och år 1977 fast riktlinjer för ut- byggnad av vattenkraften (prop. 1975130, NU 197530, rskr 1975:202, prop. 1977/78:57, CU 1977/78:91, rskr 1977/ 78:100). I den nyligen framlagda propositionen om riktlinjer för den framtida energipolitiken (prop. 1978/7911 15) slås fast att vattenkraften inte bör byggas ut över den nivå som svarar mot dessa riktlinjer. Riktlinjerna avseende vattenkraften i den fysiska riksplaneringen ligger således fast.

Enligt en studie utarbetad av Centrala Driftledningen (CDL) år 1975 finns i anslutning till vissa älvar och större insjöar förutsättningar för utbyggnad av pumpkraftverk. Byg- gande av pumpkraftverk skulle i flera av de redovisade läge- na medföra konflikter med motstående intressen. Det gäller bl.a. lägen vid vissa norrlandsälvar, samt vid Vänern, Vättern och Ivösjön. Om byggande av pumpkraftverk kommer att aktualiseras får det förutsättas att kraftföretagen redovisar ytterligare inventeringar av olika tänkbara lägen som under- lag för bedömningar av lämpliga lokaliseringsplatser.

Kondenskraftverk eldade med olja, kol eller andra fossila bränslen medför med nu tillgänglig teknik omfattande ut- släpp till luft av bl.a. försurande ämnen, stoft, tungmetaller samt till vatten av uppvärmt kylvatten. Enligt CDLl erfordras för kondenskraftverk lägen vid kust som medger intransport

Kolkondenskraftverk

Ett kolkondenskraftverk kräver ett läge vid kust för intrans- port av kol samt för utsläpp av uppvärmt kylvatten. I anslut- ning till kraftverket erfordras områden för lagring av kol, områden för deponering av kolaska och slagg samt mark för vägar och kraftledningar. Ett kolkraftverk medför vidare utsläpp till luften av försurande ämnen och tungmetaller samt till vatten av uppvärmt kylvatten.

av olja eller kol. Kolkondenskraftverk kräver också ansenli- ga ytor för Iagring och deponering av kol, slam och aska. Områden för deponering av aska och slam måste vara så täta att läckage av föroreningar förhindras. CDL har redovisat lägen lämpade för kolkondenskraftverk. Dessa lägen be— handlas närmare i rapportens del 11 kap. 6. För den närmaste tioårsperioden förordas i propositionen om riktlinjer för energipolitiken att kol återinförs som en betydande energi- källa i landet. En förutsättning för att kol skall kunna utnytt- jas i den omfattning som föreslås i energipropositionen är enligt föredraganden att miljöproblemen kan bemästras. Nå- gon utbyggnad av oljeeldade kondenskraftverk torde enligt regeringens proposition om riktlinjer för energipolitiken inte komma i fråga.

Kolkondenskraftverk är att betrakta som särskilt resurs- krävande och miljöstörande industri. Med utgångspunkt i gällande riktlinjer för hushållning med mark och vatten be- handlas vissa av CDL redovisade lägen närmare i det följan- de.

Etablering och utbyggnad av kondenskraftverk med myc- ket omfattande utsläpp av försurande ämnen föreslås med hänsyn till riskerna för försurning av mark och vatten inte ske på västkusten, i Karlshamn eller i Norrköping. Försurningen av mark och vatten behandlas närmare i kap. 12.

Åsehorn på Kalmarkusten skulle från den fysiska rikspla- neringens utgångspunkter kunna komma i fråga för etable- ring av kolkraftverk under förutsättning att kol som energi- källa kan accepteras från miljösynpunkt. Det är därför ange- läget att handlingsfriheten tills vidare bevaras i den kommu- nala planeringen för eventuell lokalisering av ett kolkon- denskraftverk genom att förändringar av markanvändningen som kan försvåra möjligheterna till en sådan lokalisering undviks.

Tunaberg vid Bråvikens mynning har i den fysiska rikspla- neringen angetts som läge för miljöstörande industri. Tuna- berg har i CDL:s rapport prioriterats som ett lämpligt läge för kolkondenskraftverk. I den utredningsrapport om den över- siktliga planeringen i Bråvikenområdet som berörda kom- muner och länsstyrelser har låtit utarbeta förordas emellertid att något markområde för särskilt resurskrävande och miljö- störande industri inte reserveras på Tunabergshalvön. Kom- munerna har ännu inte tagit slutlig ställning till förslaget.

Enligt proposition 1978/79 :213 med redovisning av plane- ringsskedet i den fysiska riksplaneringen bör ställningstagan- de till frågan om förändrade riktlinjer för något industriläge vid södra Sveriges kuster avvakta remissbehandlingen av denna rapport. Föredraganden förutsätter att handlingsfrihet

Kondenskraftverk med ut- släpp av försurande ämner föreslås inte få lokaliseras tili västkusten, i Karlshamn ellel i Norrköping.

Vid vissa platser längs ostkus— ten är det angeläget att handi lingsfriheten för etablering ai koleldade kondenskraftverl bevaras.

[Ytterligare studier av tänkba- lra lägen för kolkraftverk längs iNorrlandskusten förutsätts ske.

Markreservationer för even- tuella hetvattenledningar och ytterligare kraftledningar från befintliga kärnkraftlägen för- utsätts bli beaktade i den Kommunala planeringen.

Det är angeläget att kommu- ier med större tätorter över- räger behovet av markreser— iationer för kraftvärmeverk.

beträffande den framtida markanvändningen i Tunaberg be- varas i den kommunala planeringen inför de ställningstagan- den av riksdagen som rapporten kan komma att föranleda.

Vid södra Norrlandskusten har CDL prioriterat Sunnäs, söder om Söderhamn, som ett läge tänkbart för ett kolkon- denskraftverk. Övriga lägen som enligt CDL är tänkbara för lokalisering av kolkondenskraftverk längs södra Norrlands- kusten är Vallvik. Sundsmarsnäset och Lindön. Berörda läns- styrelser har studerat förutsättningarna för lokalisering till Norrlandskusten av sådan industri som behandlas i den fy- siska riksplaneringen. I dessa studier har Sunnäs inte redo- visats.

Om etablering av kolkondenskraftverk på Norrlandskus- ten blir aktuell förutsätts ytterligare studier ske av lägen vid Norrlandskusten som kan komma i fråga för en eventuell lokalisering.

Lokalisering av kondenskraftverk till Öland och Gotland skulle medföra starka konflikter med naturvårds- och fri- luftslivsintressen av rikskaraktär till följd av ingrepp i land- skapet och utsläpp till luft och vatten. Förslag till nya riktlin- jer för markanvändningen på Öland och vid Gotlandskusten behandlas i kap. 13.

7.1. Utgångspunkter 7.2 Problem och åtgärdsförslag 7.2.1 Kraftproducerande anläggningar 7.2.2 Nya energislag

Sammanfattningsvis kan sägas att koleldade kondens- kraftverk f.n. är förenade med betydande miljöproblem. Ett omfattande arbete pågår för att lösa dessa problem. Bl.a. har regeringen nyligen gett vattenfallsverket i uppdrag att visa hur miljöproblemen vid koleldning skall kunna lösas. På sikt bör resultatet av pågående arbete medföra ökade lokalise- ringsmöjligheter för kolkondenskraftverk.

I regeringens proposition om riktlinjer för energipolitiken anges utbyggnaden av kärnkraft fram till år 1990 till samman- lagt 12 aggregat i befintliga kärnkraftlägen. Från den fysiska riksplaneringens utgångspunkter förutsätts att markreserva- tioner för ytterligare kraftledningar och eventuella hetvatten- ledningar från befintliga kärnkraftlägen beaktas i den kom- munala planeringen. Planeringsfrågor avseende sådana led- ningar behandlas närmare i kap. 6.

Större kraftvärmeverk har krav på samma typ av lägen och medför samma typ av luftutsläpp och ingrepp i landskapet som kondenskraftverk. För kraftvärmeverk gäller vidare att närhet till värmeunderlag är en väsentlig lokaliseringsfaktor. Mot bakgrund av att propositionen om riktlinjer för energi- politiken förutsätter en omfattande utbyggnad av kraftvär- meverk är det angeläget att kommuner med större tätorter i sin markanvändningsplanering överväger behovet av mark- reservationer för sådana kraftverk. Industriverket har på re- geringens uppdrag utrett frågan om fjärrvärmenätets försörj-

ning med värme i Storstockholmsområdet med särskild in- riktning på den södra delen av regionen. (Storstockholms fjärrvärmeförsörjning, SIND PM 1979:4).

Genom förgasning av t.ex. kol, torv, biomassa eller skiffer i en förgasningsanläggning kan brännbara gaser framställas. I tillverkningsprocessen erhålls betydande mängder aska, vilket medför behov av mark för askdeponering. Mark för lagring av kol eller annan råvara erfordras också i anslutning till anläggningen. Kolhantering kan föra med sig omgiv- ningshygieniska problem i form av buller och damm. Utsläp- pen från anläggningen av bl.a. svaveldioxid och stoft beräk- nas bli förhållandevis små. I en metanolpraduktionsanlägg- ning utvinns metanol ur naturgas eller ur gas framställd i en förgasningsanläggning. Framställningsprocessen medför ut- släpp av bl.a. stoft, metaller och svaveldioxid. En sådan an- läggning kan komma att lokaliseras i anslutning till en för- gasningsanläggning.

I propositionen om riktlinjer för energipolitiken framhålls att det är mycket angeläget att försök med alternativa driv- medel kommer igång för att ge ytterligare underlag för even- tuella beslut i början av 1980-talet om att introducera synte- tiska drivmedel. Om syntetiska drivmedel introduceras i stör- re skala får nämnda anläggningstyper ökad aktualitet. Verk- samheterna kan komma att kräva mark vid en kolhamn, ett kolkraftverk eller ett raffinaderi, i anslutning till torvutvin- ning eller odling av energiskog.

7.2.2 Nya energislag Under senare år har frågan om framtida introduktion i stor skala av energislag baserade på inhemska energikällor aktua- liserats. I propositionen om riktlinjer för energipolitiken an- förs att framtidens energisystem så långt möjligt bör baseras på uthålliga, helst förnybara och inhemska energikällor. Torv och skogsavfall bör enligt propositionen användas i större utsträckning än f.n. Enligt energipropositionen kan odlad energiskog komma att ge möjlighet att ersätta olja på längre sikt. När det gäller vindkraftens eventuella bidrag till den framtida energiförsörjningen framhålls att det ännu är för tidigt att göra en närmare bedömning. Beträffande naturgas sägs i energipropositionen att kostnaderna är alltför höga för att en introduktion f.n. skall vara försvarlig. Naturgas som ersättning för olja skulle kunna medföra betydande fördelar från miljösynpunkt. Sträckningen av gasledningar skulle sannolikt påverka vissa framtida industrilokaliseringar. Energiutvinning ur skiffrar, vågkraftverk samt solenergi behandlas översiktligt i rapportens del 11, avsnitt 6.3.1 1.

Tabell 711. Nya energislags roll i elprt duktionssystemet år 1990.

Kol, torv, flis

3 —4 TW Kol (kondens) 0—3 TW Vindkraft 0—1 TW

Källa: Riktlinjer för energipolitiken, pr0| 1978/79:115.

Tabell 7:2. Fasta bränslen och solvärm i fjärrvärmesystemet år 1990.

Kraftvärmeverk (fasta bränslen) 6— 8 TW Hetvattencentraler (fasta bränslen) 4— 5 TW Solvärme l — 2 TW

Källa: Riktlinjer för energipolitiken, proi 1978/79:115.

1Markanvändning och framtida energi- system, Underlag för fortsatt fysisk riks- planering 1977:12.

I energipropositionen förordas en satsning på att ta tillvara solenergi för uppvärmning. Användning av solvärme är önskvärd också från den fysiska riksplaneringens utgångs- punkter, eftersom solvärme i viss utsträckning kan minska behovet av bl.a. kraftproducerande anläggningar. Anlägg- ningar för solvärme, t.ex. stora solfångare eller andra anord- ningar för insamling och lagring av solenergi, kan innebära påverkan på landskapet och ställa anspråk på stora mark- arealer.

Statens planverk har på bostadsdepartementets uppdrag utarbetat förslag till program för en regional metodstudie rörande utnyttjande av torv, vind och biomassa för energiän- damål samt behandlingen av dessa energislag i den fysiska planeringen.

Arbetet har bedrivits i samråd med bl.a. nämnden för ener- giproduktionsforskning, statens industriverk och statens ria- turvårdsverk. Syftet med arbetet är att förbättra underlags- materialet för att belysa förutsättningarna för och konse- kvenserna av att använda nya energikällor i olika delar av landet och metodiken för att behandla dem i den fysiska planeringen.

Det program för forskning och utveckling inom energiom- rådet m.m. som riksdagen har beslutat om för budgetåren 1978/79-1980/81 (prop. 1977/78:110, NU 1977/78:68, rskr 1977/781341) förutsätts också tillföra den fysiska riksplane- ringen ytterligare underlagsmaterial om markanvändnings- och miljökonsekvenser av nya energislag.

Torv I Sverige finns betydande arealer torvmark. Dessa represen- terar teoretiskt en energipotential motsvarande ca 100 års oljeförbrukning på nuvarande nivå. I rapportens del 11, kap. 6 redovisas ett mera detaljerat underlag avseende torv.

Markbehovet för att producera ] TWh/år (terawattimme per år) med nu tillgänglig teknik för torvupptagning, den s.k. frästorvsmetoden, är ca 20 km2.'

Täkt av torv medför att den ursprungliga naturtypen för- svinner. De hydrologiska förhållandena påverkas av den ut- dikning som är nödvändig vid täkt, eftersom myrarna har betydelse för vattenbalansen. Vidare kan konflikter vid ut- vinningen uppstå med naturvård och rörligt friluftsliv. Utvin- ning av torv i större skala kan vidare medföra miljöproblem i form av vattenföroreningar, damm och buller.

Utsläppen av rökgaser från torvkraftverk kan i flera av- seenden när det gäller utsläppens sammansättning jämföras med utsläppen från kraftverk som eldas med fossila bränslen. Askmängder erhålls i samma storleksordning som vid kolför-

bränning. Torvutvinning i större skala kan påverka lokalise- ringen av kraftverk och anläggningar för förgasning och metanolproduktion. Om torven skall transporteras medför dess låga energiinnehåll att torvkraftverk av ekonomiska skäl sannolikt inte kan förläggas längre bort än ca 10 mil från torvförekomsten. Eventuellt kan längre transporter bli ak- tuella om torven transporteras med järnväg.

För att det skall kunna avgöras om utvinning av torv i större skala kan ske på vissa platser måste torvtillgångarna bedömas närmare från såväl produktions- som bevarande— synpunkter. Naturvårdsverket inventerar landets våtmarker. Inventeringens syfte är att ge ökad kunskap om landets våt- marker, deras naturvärden och betydelse. Arbetet beräknas kunna slutföras inom en femårsperiod. Sveriges geologiska undersökning, överstyrelsen för ekonomiskt försvar och sta- tens vattenfallsverk kartlägger f.n. förekomster av torv. Det är angeläget att samråd mellan berörda myndigheter sker beträffande de arbeten som bedrivs för att kartlägga landets tillgångar på torv, bl.a. för att ge underlag för överväganden i den fysiska planeringen.

I jig. 712 redovisas större sammanhängande torvområden i landet. För dessa områden anges dels var det torde finnas förutsättningar för torvutvinning utan konflikter med mot- stående markanvändningsintressen av rikskaraktär (enligt karta 2 till prop. 1975/7611 som redovisar sektorsmyndighe- ternas beskrivning av riksintressanta områden), dels var ut- talade konflikter med annan markanvändning skulle upp- komma vid torvutvinning. Redovisningen belyser emellertid inte myrarnas torvvolym. Även i andra delar av landet kan det finnas förutsättningar för utvinning av torv, men tillgång- arna där är av mindre omfattning (jmf. fig. 711). _

Utvinning av torv i större skala torde med hänsyn till gällande riktlinjer för hushållning med mark och vatten inte kunna komma i fråga inom obrutna fjällområden och obrut- na kustområden.

Inom områden i landet som förefaller ha goda förutsätt- ningar för utvinning av torv utan avgörande konflikter med annan markanvändning erfordras ytterligare studier av för- utsättningar och restriktioner. Behovet av riktlinjer i den fysiska riksplaneringen avseende utvinning av torv behöver övervägas ytterligare för att det närmare skall kunna avgöras var torvtäkt kan ske. Det är vidare angeläget att möjligheter- na till användning av utbrutna torvmossar, t.ex. för skogs- plantering, jordbruk eller odling av energiskog, studeras yt- terligare.

Figur 711 Torvens ungefärliga utbredt ning i Sverige.

[:| mycket glest mellan torvmarkerni

tätare, men ganska små arealer

. tätt, samt enstaka stora arealer

. stora sammanhängande torv- distrikt

Källa: Atlas över Sverige, myrmarker.

I områden med goda förut- sättningar för torvutvinning erfordras ytterligare studier.

Figur 7:2. Större områden med förutsätt- ' ningar för torvutvinning.

* Torv förekommer i varierande mängd i myrmarker. Enligt riksskogstaxeringen finns det ca 5,4 milj hektar myrmarker i Sverige. I Götaland och Svealand utom Dalarne finns till viss del tillfredsställan- de inventeringar. För Dalarna och Norr- land har endast begränsade undersök- ningar gjorts. De största kända kvantite- tema bränntorv finns i Kronobergs, Älvs- borgs och Skaraborgs län.

Torvråvaran innehåller ca 90 % vatten, vilket ger den ett lågt energiinnehåll som . medför vissa restriktioner vad gäller ut- vinning och transporter. Områden där utvinning kan övervägas bör innehålla torv av viss mäktighet och utbredning. lVissa bedömningar pekar på att uppe- lmot 25 % av den totala torvkvantiteten i *södra Sverige finns tillgänglig i utvin- ningsbara enheter. För norra Sverige är 'denna andel lägre. | Norrland föreligger ibegränsande faktorer som t.ex.topografi -och blockighet. Torvskiktet är i regel tun- nare i Norrland än i södra Sverige.

-1 figuren redovisas vissa större torvom-

råden. Enligt Atlas över Sverige finns i dessa områden stora sammanhängande -torvdistrikt samt områden där det är tätt mellan torvmarkerna eller förekommer enstaka stora torvmarksarealer. Inom stora delar av dessa förefaller det finnas förutsättningar för torvproduktion utan 'allvarliga konflikter med motstående riksintressen.

|;. Förutsättningar förefaller finnas

5 för torvutvinning utan allvarliga konflikter med motstående riks- intressen

Förutsättningar finns för torvut- vinning men motstående riksin- tressen föreligger.

Källa: Bearbetning av Atlas över Sverige, myrmarker. Karta 2 i prop. 1975/7611.

lLi. :..-.H.: 1 4. 1.8-

Vindkraftverk vid kust

Vindkraftverk lokaliserade som gruppstationer kan komma att förändra den visuella upplevelsen av landskapet. Efter- som skyddszoner behövs runt varje aggregat skulle vid etab- lering av sådana gruppstationer betydande arealer komma att påverkas. Mark erfordras också för mindre kraftledningar och transformatorstation.

I sina olika energibalansalternativ anger energikommissio- nen vindkraftsproduktionen till 6-12 TWh år 2000.l Energin från vindkraft skulle kunna utnyttjas dels i nätanslutna sy- stem bestående av flera aggregat, dels i anläggningar för lokala behov. När det gäller vindkraftaggregat av en storlek som bedöms vara av intresse från energiförsörjningssyn- punkt befinner sig vindkraften enligt propositionen om rikt- linjer för energipolitiken i dag på utvecklings- och försökssta- diet. Enligt propositionen är det därför för tidigt att göra en närmare bedömning av vindkraftens eventuella bidrag till den framtida energiförsörjningen. I rapportens deIII, kap. 6 redovisas ett mera detaljerat underlag avseende vindkraft.

Om vindkraften skall få större betydelse för landets ener- giförsörjning kan det bli aktuellt att placera vindkraftaggre- gat i gruppstationer som består av flera vindkraftaggregat anslutna till en transformatorstation varifrån strömmen ma- tas ut i distributionsnätet. Sådana gruppstationer skulle in- nebära betydande förändringar av markanvändning och landskapsbild. Enligt en rapport utarbetad på uppdrag av nämnden för energiproduktionsforskning (Sjöbaserade vindkraftverk, resultatrapport mars 1979, Svensk industris konstruktions och beräkningskontor AB) kan sjöbaserade vindkraftaggregat placerade i gruppstationer utgöra ett alter- nativ till landbaserade vindkraftverk om en mycket kraftig satsning skulle ske för att ta tillvara vindenergi. Enligt rap- porten är bl.a. havsområden runt Öland och Gotland lämp- liga för bottenplacerade vindkraftverk.

I fig. 713 redovisas förutsättningarna för produktion av vindkraft i vissa delar av landet. Inom områden som förefal- ler ha goda förutsättningar för produktion av vindkraft anges dels var produktion torde kunna ske utan konflikter med markanvändning av riksintresse (enligt karta 2 till prop. 1975/7621 som redovisar sektorsmyndigheternas beskrivning av riksintressanta områden), dels var uttalade konflikter med markanvändning av riksintresse eller primära intresseområ- den för jordbruket kan föreligga. Ytterligare studier av möj- ligheterna till och konsekvenserna av vindkraftproduktion förutsätts ske i områden med särskilt goda förutsättningar för produktion av vindkraft om en större utbyggnad aktualiseras i framtiden.

Konflikter mellan utbyggnad av vindkraft och andra mot- stående markanvändningsintressen erfordrar ytterligare be- handling i den fortsatta fysiska riksplaneringen. Om en större introduktion av vindkraft aktualiseras i framtiden kan beho- vet av riktlinjer i den fysiska riksplaneringen avseende vind- kraft behöva övervägas närmare. Enligt behandlingen i riks-

l områden med goda förut- sättningar för etablering 81 vindkraftverkerfordrasytterlii gare studier.

1Energitillförsel, Energikommissionens al ternativ (Ds | 19782).

åFigur713. Områden med en medelvind- hastighet av 6 meter per sekund eller högre.

ll rapportens del II, kap 6, redovisas vind- förhållandena i olika delar av landet när- mare.

Sverige har relativt god tillgång på vind- energi. Enligt Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) är vind- energitillgången störst utefter Göta- lands- och Svealandskusten, Skåne, Öland och Gotland, slättlanden kring Vä- nern och Vättern, Mälardalen, Uppland samt Västerbottens kustland. Betydande osäkerhet föreligger emellertid i kunska- perna om vindstyrkor i olika delar av |an- det, bl a mot bakgrund av att vindhastig- heten uppmätts på 10 m höjd och beräk- nats för högre höjder.

figuren kan sådana sammanhängande amråden urskiljas där det sannolikt finns förutsättningar för vindenergiproduk- :ion. Inom vissa delar av dessa förefaller det finnas förutsättningar för sådan pro- :luktion utan allvarliga konflikter med motstående riksintressen.

!Förutsättningar förefaller finnas för vindkraftproduktion utan allvar- liga konflikter med motstående riksintressen eller primära intres- seområden för jordbruket.

D Förutsättningar finns för vind- kraftproduktion men motstående riksintressen eller primära intres- seområden för jordbruket förelig- ger.

5 ]Obruten kust.

(älla: Bearbetning av Vindenergi i Sveri— |e, Resultatrapport juni 1977, nämnden ör energiproduktionsforskning (NE l977z2). Karta 21 prop. 1975/76:1.

dagen av motion 1977/781852 (CU l978/79:1) bör byggande av vindkraftverk föregås av ytterligare översiktliga studier och bedömningar av intressekonflikter.

Gruppstationer för produktion av vindkraft blir sannolikt av sådan betydelse för hushållningen med mark och vatten att tillstånd krävs enligt 136 a & byggnadslagen.

Energiskog m.m. Energiskog kan bl.a. användas för produktion av värme och el samt syntetiska bränslen (t.ex. metanol). De växter som har bedömts vara mest intressanta för odling av energiskog är olika sälg- och poppelarter samt al. Lämpliga marker för sådan odling är främst våtmarker och nedlagd åkermark. Som framgår av rapportens del 11, kap. 6 kan även skogsav- fall, vass och halm bli av framtida intresse. I propositionen om riktlinjer för den framtida energipolitiken anförs att od- lad energiskog och eventuellt även annan odlad biomassa på längre sikt kan komma att ge möjlighet att ersätta olja. Enligt propositionen är dock osäkerheten om hur stort energibidra- get kan bli och när det kan förverkligas f.n. i flera viktiga avseenden betydande. Visst ytterligare underlag beträffande energiskog m.m. redovisas i rapportens del 11, kap. 6.

Dikning och vattenreglering som erfordras vid plantering och odling av energiskog skulle leda till att den ursprungliga naturtypen försvinner. Användning av gödsel kan leda till risker för övergödning av närbelägna sjösystem. Odling av energiskog skulle kunna komma att kräva betydande mark- områden. Vidare skulle sådana odlingar skapa barriärer i landskapet. Odlingarna kan därigenom medföra konflikter med rörligt friluftsliv, kulturminnesvård och naturvård. Od- lingar av energiskog kan vidare komma att dra till sig älg, rådjur och smågnagare. Områden av intresse för energiskogs- bruk kan i många fall även vara av intresse för skogsbruk.

Vid förbränning av biomassa från energiskog är proble- men med rökgaser och aska ungefär desamma som vid för- bränning av torv.

Ställningstaganden till lämpliga områden för energiskogs- bruk kräver att konsekvenserna för markanvändning och miljö ytterligare utreds. Med hänsyn till gällande riktlinjer för hushållning med mark och vatten torde odling av energi- skog i större skala inte kunna komma i fråga inom obrutna fjällområden och obrutna kustområden.

Konsekvenserna av odling av energiskog behöver utredas ytterligare.

8. Industri

Etablering av den typ av industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen påverkar i betydande utsträckning det områ- de dit den lokaliseras. Bilden visar en industri eller ett indu- strikombinat vid kusten som tar i anspråk mark för tillverk- nings- och lagerytor, hamn, vägar, järnvägar samt för kraft- ledningar. Vidare sker vissa utsläpp av föroreningar till luft och vatten. Industrin alstrar också buller. Denna typ av in- dustri kan medföra konflikter med bl.a. bebyggelse, natur- vård, friluftsliv och kulturminnesvård. Utsläpp till vatten av föroreningar eller kylvatten kan vidare medföra konflikter med fiske. Till följd av anspråk på mark och utsläpp av luftföroreningar kan jord- och skogsbruket påverkas nega- tivt.

Motiven för att i den fysiska riksplaneringen behandla loka- liseringsfrågor för vissa typer av industri (i det följande be- nämnd FRP-industri) är i huvudsak följande.

D Naturresurser och andra fysiska förutsättningar som i ett nationellt perspektiv är av särskilt värde för industri bör så långt möjligt skyddas från sådana ändringar av markan- vändningen som omöjliggör eller allvarligt försvårar ett framtida utnyttjande. l:] Risker för miljöstörningar av större omfattning och för konflikter om mark av riksintresse till följd av lokalisering av industri bör på ett tidigt stadium övervägas på riksnivå med hänsyn till bl.a. motstående markanvändningsintres- sen och ekologiska förhållanden.

Karaktäristiska egenskaper för industrityper som studeras i den fysiska riksplaneringen kan mot bakgrund av dessa mo- tiv sammanfattas på följande sätt.

D Behov av naturresurser eller andra fysiska förutsättningar med speciella läges- och/eller kvalitetsegenskaper som det råder knapphet på eller konkurrens om. Det gäller exem- pelvis vissa råvaror, djuphamnsförutsättningar samt stora mängder sötvatten och kylvatten. El Utsläpp av föroreningar som med hänsyn till miljö eller människors hälsa begränsar lokaliseringsmöjligheterna. El Anspråk eller negativa effekter på mark som används eller efterfrågas för andra från rikssynpunkt angelägna ända- mål.

De industrityper1 vilkas lokalisering bör omfattas av övervä- gandena i den fysiska riksplaneringen måste fortlöpande an- passas till förändringar av industriproduktionen och till pro- duktions- och miljövårdsteknikens utveckling. Produkter och produktionsmetoder kan tillkomma och medföra att nya in- dustrityper blir av intresse i den fysiska riksplaneringen. För- bättrade reningsmetoder och förändrade produktionsmeto- der kan å andra sidan medföra att en viss industrityp blir av mindre intresse. I den fysiska riksplaneringen kan inte ställ- ning tas till enskilda lokaliseringsfrågor utan dessa måste behandlas från fall till fall. I detta syfte infördes en särskild lagstiftning, 136 a (j byggnadslagen, i samband med att riks- dagen år 1972 lade fast riktlinjer för hushållning med mark och vatten.:

8.1. Utgångspunkter 8.2 Vissa åtgärdsförslag 8.3 Lägen för ERP-industri 8.3.1 Allmänt 8.3.2 Södra Sveriges kuster 8.3.3 Norrlandskusten 8.3.4 Inlandet

8.2. Vissa åtgärdsförslag

Förbättringar i det tekniska miljöskyddet har under senare år medfört att de specifika utsläppsmängderna av förorenande ämnen från många typer av industrier har minskat avsevärt. Kunskaperna har emellertid ökat om den skadliga inverkan på människor och natur som utsläpp av föroreningar har. Detta liksom anläggningarnas växande storlek och risker för tillfälliga utsläpp vid driftstörningar och för utsläpp vid transporter medför dock att det från föroreningssynpunkt är motiverat att i den fysiska riksplaneringen studera lokalise- ringsfrågorna för vissa industrier.

I den fysiska riksplaneringen kan bara göras översiktliga bedömningar av vilka platser som är lämpliga för lokalise- ring av ERP-industri. Dessa bedömningar behöver komplet- teras med mera utförliga undersökningar av möjligheterna till och konsekvenserna för naturmiljön av olika typer av industrietableringar på en viss plats. En arbetsgrupp tillsatt av dåvarande civildepartementet har i rapporten Förslag till Principprogram för undersökningar av Naturförhållanden vid vissa Industrilägen (PNI) (Ds B 197412) lämnat förslag till program för undersökningar av detta slag. Frågan om finan- siering och organisation avseende PNI har redovisats i en särskild rapport3 som f.n. remissbehandlas.

I samband med tillståndsprövning finns enligt gällande lagstiftning möjlighet att göra konsekvensbedömningar av en industrietablerings effekter på människor och natur. Det gäl- ler bl.a. i samband med prövning enligt 136 a & byggnadsla- gen, miljöskyddslagen och vattenlagen. Regeringen torde i samband med ansökningar enligt 136 a åbyggnadslagen kun- na ställa krav på att alla viktigare direkta eller indirekta miljöeffekter redovisas av det tillståndssökande företaget.

Ytterligare naturundersöknil ar behöver genomföras. '

1Gruvindustrin behandlas 1 kap. 9 Miner råvaror. Energiproducerande anläggning behandlas 1 kap. 7 Energi.

2Enligt 136 a & byggnadslagen skall tl komsten och lokaliseringen av industri eller liknande verksamhet som är av v sentlig betydelse för hushållningen mi landets samlade mark- och vattentillgån ar, med energi eller med träfiberråva prövas av regeringen.

3Organisation och finansiering av Princi program för undersökningar av Naturfi hållanden vid vissa Industrilägen (Ds | 197911).

Naturvårdsverket föreslås ut- veckla innehåll i och form för imiljökonsekvensbedömning— lar.

iBättre miljöskydd | (SOU 1978:80).

Frågan om utökade bedömningar av miljökonsekvenser i samband med prövning av en verksamhet enligt miljöskydd- slagen har övervägts av miljöskyddsutredningen'. Utred- ningen föreslår utvidgad skyldighet för det tillståndssökande företaget att beskriva de miljöeffekter som verksamheten medför eller kan befaras medföra. OECD-ländernas miljö- ministrar har vid ett möte i maj 1979 rekommenderat att bedömningar av miljökonsekvenser integreras i planeringen av viktiga projekt. I rapportens del 11, kap. 9 redovisas ett bakgrundsmaterial om bedömningar av miljökonsekvenser.

För att onödigt omfattande undersökningar skall undvikas är det vid tillämpningen av miljökonsekvensbedömningar angeläget att dessa begränsas till viktigare effekter på miljön som en lokalisering kan medföra och att för bedömningarna relevanta faktorer studeras. Några mera utarbetade systema- tiska former för miljökonsekvensbedömningar i den fysiska planeringen på olika nivåer och vid ärendeprövning finns inte i Sverige. Det är angeläget att frågan övervägs om vilka bedömningar av miljökonsekvenser som är angelägna och formerna för dessa för att tillräckliga ekologiska hänsyn skall kunns tas i den fysiska planeringen och vid ärendeprövning. Någon fördröjning av beslutprocessen torde i normalfallet inte behöva ske till följd av en systematisering av bedöm- ningarna av ett visst projekts miljökonsekvenser. Natur- vårdsverket föreslås mot denna bakgrund i samråd med and- ra berörda myndigheter utveckla innehåll i och form för miljökonsekvensbedömningar.

Som underlag för överväganden rörande behovet av mark för ERP-industri och för bedömningar av möjliga konflikter om mark med andra intressen har industriverket haft i upp- drag att i samarbete med bl.a. industrins branschorganisatio- ner utreda vissa industribranschers långsiktiga lokaliserings- anspråk och krav på naturresurser. På grund av den osäker- het som råder beträffande framtida industrilokaliseringar har industriverket och branschorganisationerna i flera fall inte gjort bedömningar på längre sikt än 10 år. Av industriverkets rapporter framgår att merparten av de uppskattade produk- tionsökningarna förväntas ske genom kapacitetsökningar i och utbyggnader av befintliga anläggningar. De remissin- stanser som har yttrat sig över branschstudierna delar i stort industriverkets uppfattning om industrins utbyggnadsbehov. Det kan emellertid inte uteslutas att behov av platser för nyetableringar kan uppkomma i ett annat konjunkturläge än då verkets studier utfördes. Vidare kan behov av nyetable- ringar uppkomma i samband med strukturförändringar. Vid sidan av de industribranscher som industriverket har studerat finns det anledning att i den fysiska riksplaneringen upp-

märksamma vissa andra typer av industriella verksamheter som i framtiden kan komma att ställa omfattande anspråk på mark, miljö och naturresurser. Dessa, liksom industriverkets branschstudier, redovisas närmare i rapportens del II, kap. 7.

För överväganden i den fysiska riksplaneringen och för ställningstaganden till lokaliseringsfrågor som aktualiseras är det angeläget att utredningsunderlaget avseende den fram- tida industriutvecklingen hålls aktuellt och att konsekvenser för markanvändning och miljö av olika utvecklingsalternativ så långt möjligt belyses. Det är mot denna bakgrund angelä- get att industriverket även fortsättningsvis utarbetar underlag beträffande den framtida utvecklingen av sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen i samarbete med bl.a. planverket, naturvårdsverket, styrelsen för teknisk utveck- ling och berörda branschorgan. När det gäller bedömningar av utvecklingen på längre sikt kan myndigheternas och branschorganens underlag behöva kompletteras med andra långsiktiga bedömningar utförda av ”fristående” organ. En samordning av studier om industriutvecklingen mellan den fysiska riksplaneringen och andra planeringsformer bör ef- tersträvas.

Utredningen rörande miljöproblem m.m. i vissa industri- områden (UMI) har i sitt slutbetänkande (SOU 1978:25) föreslagit att planverket i samråd med andra berörda myn- digheter och organisationer får till uppgift att fortlöpande ställa samman och redovisa erfarenheter från etableringar i och utformning av större industriområden. Flertalet remiss- instanser har tillstyrkt eller lämnat förslaget utan erinran. Statens planverk anser att uppgiften ankommer på verket. Det kan därför förutsättas att planverket i samråd med andra berörda myndigheter och organisationer utan särskilt upp- drag svarar för den erfarenhetsåterföring som UMI har före- slagit.

8.3. Lägen för FRP-industri

8.3.1 Allmänt Osäkerheten om lokaliseringsanspråken för framtida nyan- läggningar och utbyggnader av industri är ofta betydande. Överväganden om markbehoven för industri är därför i stör- re utsträckning villkorliga än för naturvård, kulturminnes- vård och friluftsliv för vilka markanspråken som regel är mera definitiva. Detta innebär att markreservationer för in- dustri i den fysiska riksplaneringen därför kan behöva om- prövas med vissa tidsmellanrum. Av rapportens del 11, kap. 7, där olika industrityper be- handlas närmare, framgår bl.a. att särskilt varvs- och off-

Industriverket förutsätts utal beta underlag beträffand den framtida industriutvecl lingen.

Planverket svarar för erfa renhetsåterföring i samban med industrietableringar.

Figur 8:1. Lägen för FRP-industri vid söd- ra Sveriges kuster.

Oxelösund —

429 _ : jords

Stenun und

Vätö

Täerg

IInom offshoreindustrin tillverkas bl.a. oljeutvinningsplattformar och komponen- ter till havsbaserad verksamhet.

shoreindustrin' samt cementindustrin och den i kap. 8 Mine- ralråvaror behandlade gruvindustrin ställer krav på speciella fysiska förutsättningar, nämligen djupvattenläge resp. närhet till råvaruförekomst. Detta medför att endast ett fåtal områ- den i Iandet kan bli aktuella som lokaliseringsplatser för dessa industrityper. Övrig industri som har behandlats i in- dustriverkets studier skulle om lokaliseringar blir aktuella i princip ställa krav på lägen av den typ som har pekats ut vid södra Sveriges kuster.

Av det föregående har framgått att även vissa andra indu- striella verksamheter än de som har behandlats i industriver- kets studier kan bli aktuella inom överskådlig tid. Några av dessa verksamheter kan kräva platser eller områden i landet som uppfyller andra lokaliseringskrav än de lägen för ERP-industri som har pekats ut vid södra Sveriges kuster. Ett fördjupat underlag för bedömningar av framtida behov av mark för skilda industrityper och industrikombinat bör kun- na erhållas genom de framtida utredningsinsatser som har föreslagits i avsnitt 8.2.

I kap. 7 Energi behandlas sådana energiproducerande an- läggningar som ställer krav på lägen av samma typ som den i industriverkets studier behandlade industrin. Det gäller i första hand kondenskraftverk, större kraftvärmeverk samt eventuella framtida förgasningsanläggningar och metanol- fabriker.

8.3.2. Södra Sveriges kuster

Konkurrensen om marken vid kusterna i södra Sverige, som var motiv för att särskilda lägen för ERP-industri har anvisats i riktlinjerna för hushållning med mark och vatten, kvarstår. Som framgår närmare av rapportens del 11, kap. 7, där en närmare beskrivning ges av varje industriläge, har konstate- rats vissa begränsningar i lokaliseringsförutsättningarna. Med utgångspunkt i de bedömningar som nu kan göras av industrins lokaliseringsanspråk torde emellertid lokalise- ringsmöjligheterna i de anvisade lägena vara tillräckliga. Det finns således inte motiv att f.n. överväga förändringar av gällande riktlinjer för lokalisering av industri till södra Sve- riges kuster.

Även fortsättningsvis finns det starka skäl till att de obrut- na kusterna helt undantas från lokalisering av miljöstörande industri. Vid de högexploaterade kusterna bör etablering av miljöstörande industri inte tillåtas annat än i anslutning till i den fysiska riksplaneringen anvisade lägen (Brofjorden, Stenungsund, Värö, Karlshamn, Norrköping, Oxelösund- Tunaberg och Nynäshamn). I Landskrona bör djuphamns- krävande men inte miljöstörande industri tillåtas. Lokalise-

ring till västkusten bör liksom hittills endast tillåtas om starka samhällsekonomiska skäl eller miljövårdsskäl talar för sådan lokalisering. Vid övriga delar av södra Sveriges kuster bör lokalisering i många fall kunna ske utan större konflikter med motstående markanvändningsintressen.

I det följande redovisas vissa slutsatser av särskilda studier som har utförts beträffande de i den fysiska riksplaneringen anvisade lägena vid södra Sveriges kuster. De utförda stu- dierna behandlas närmare 1 kap. 7 i rapportens del II. Moti- ven för de förslag som lämnas nedan framgår närmare av nämnda kapitel i del II. I det följande framhävs särskilt de redovisningar av miljökonsekvenser som föreslås utöver vad som vanligen sker f.n.

Vad gäller Brofjorden är det väsentligt att Gullmarsfjorden och det obrutna kustområdet i norra Bohuslän inte allvarligt påverkas av föroreningar. Som framgår närmare av kap. 12 finns det starka skäl till att luftföroreningarna i västra Sverige vad avser försurande ämnen nedbringas. Med hänsyn härtill föreslås att miljökonsekvenserna för Gullmarsfjorden och det obrutna kustområdet i Bohuslän samt konsekvenserna av utsläpp av försurade ämnen noga redovisas i samband med ansökningar om industriutbyggnad vid Brofjorden.

Beträffande Stenungsund är det angeläget att förorening- arna i vattenrecipienten nedbringas vad avser kolväten, tung- metaller och ämnen som kan lösa ut tungmetaller ur botten- sedimenten samt att luftföroreningarna vad avser kolväten nedbringas. Vidare framgår det närmare av kap. 12 att det är angeläget att minska luftföroreningarna i västra Sverige vad avser försurande ämnen. Det är därför väsentligt att konse- kvenserna av utsläpp till vatten och luft noga redovisas i samband med ansökningar om industriutbyggnad i Stenung- sund.

För att inte försvåra eventuell utbyggnad av den befintliga petrokemiska industrin finns det, med hänsyn till det begrän- sade recipientutrymmet, skäl att bedöma planer på att etable- ra annan FRP-industri i Stenungsund restriktivt. Behovet av en särskild miljöundersökning avseende Stenungsund över- vägs f.n. inom regeringens kansli.

Inför ytterligare industrietableringar i Värö är det angelä- get att vattenförsörjningen uppmärksammas. I detta sam- manhang finns det anledning att överväga regleringen av vattnet i Viskan, liksom effekterna av skilda alternativ för vattenöverföring. I kap. 10 behandlas mot bl.a. denna bak- grund behovet av vattenplanering inom Viskans avrinnings- område. Som framgår av kap. 12 är det angeläget att luftföro- reningarna i västra Sverige vad avser försurande ämnen ned- bringas. Det är därför väsentligt att konsekvenserna av såda-

I samband med ansökninga om industriutbyggnad är de angeläget att vissa miljökon sekvenser uppmärksamma särskilt.

na utsläpp noga redovisas i samband med ansökningar om lokalisering till Värö.

I en utredning som har utförts av Varbergs kommun be- döms att djuphamn kan anläggas i Väröområdet. Enligt re- geringens beslut de 15 februari 1979 beträffande fullföljande av riktlinjer för hushållning med mark och vatten i Hallands län bör frågan om hamnutbyggnad i Väröområdet övervägas inom ramen för den samordnade hamnplaneringen.

Säkerhetskraven från kärnkraftverket i Ringhals kan i vis- sa fall tänkas försvåra eller förhindra etablering av annan verksamhet i Värö, bl.a. verksamheter som kan innebära brand- eller explosionsrisker. I bostadsdepartementets pro- memoria den 7 september 1978 Fysisk riksplanering, fullföl- jande av fastlagda riktlinjer har föreskrivits att rapporten Användning av marken kring kärnkraftverk (statens plan- verk, rapport 42 år 1978) bör tjäna som vägledning för den fortsatta planeringen i områden med kärnkraftverk.

Mot bakgrund av de goda förutsättningar för lokalisering av ERP-industri som föreligger i Värö är det - trots de speciel- la problem som finns i Värö - angeläget att möjligheterna till framtida industrietablering bevaras.

Som framgår av kap. 12 är det angeläget att luftförorening- arna i sydöstra Sverige vad avser försurande ämnen ned- bringas. Det är därför väsentligt att konsekvenserna av ut- släpp av sådana ämnen noga redovisas i samband med an- sökningar om lokalisering till Karlshamn.

] regeringens beslut den 7 december 1978 om fullföljande av riktlinjer för hushållning med mark och vatten i Blekinge län understryks att vissa förändringar i fiskbeståndet i Puka- viksbukten ger anledning till att iaktta särskild försiktighet med att tillåta förorenade utsläpp till vattnet. 1 beslutet före- skrivs vidare att områdesplaneringen för Sternö-Stilleryd- Vekerumområdet i Karlshamn bör samordnas med en utvär- dering av miljösituationen i syfte att närmare klargöra förut- sättningarna för att till området lokalisera sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen.

Det är angeläget att försiktighet iakttas beträffande ut- byggnad i Norrköping av industri med utsläpp av förore- ningar till Bråviken. Som framgår av kap. 12 bör luftförore- ningarna i Norrköping och dess omgivningar vad avser för- surande ämnen nedbringas. Mot denna bakgrund är det vä- sentligt att konsekvenserna av utsläpp av föroreningar till vatten och av utsläpp till luft av försurande ämnen noga redovisas i samband med ansökningar om lokalisering till Norrköping och att härvid miljökonsekvenserna för Kolmår- den, Svensksundsviken och det obrutna kustområdet söder om Bråviken särskilt uppmärksammas.

För Oxelösund— Tunaberg är det angeläget att vattenförore- ningarna nedbringas vad avser svårnedbrytbara ämnen och ämnen som kan lösa ut tungmetaller ut bottensedimenten. Konsekvenserna av utsläpp av sådana ämnen föreslås noga redovisas i samband med ansökningar om lokalisering till området liksom miljökonsekvenserna för Kolmården och det obrutna kustområdet söder om Bråvikens mynning. I den utredningsrapport om den översiktliga planeringen i Bråvi— kenområdet som har utarbetats på uppdrag av berörda kom- muner och länsstyrelser föreslås inget markområde reserve- rat för FRP-industri på Tunabergshalvön. BRÅVIKEN — Gemensam kommunal planering inom ramen för fysisk riks- planering, juni 1979. Ett reservområde för FRP-industri fö- reslås i rapporten vid Frankhyttan norr om Tunabergshalv- ön. Utredningsrapporten övervägs f.n. av berörda kommu- ner. I regeringens proposition med anledning av planerings- skedet i den fysiska riksplaneringen förutsätter föredragan- den att handlingsfrihet beträffande den framtida markan- vändningen i Tunaberg bevaras i den kommunala planering- en inför de ställningstaganden av riksdagen som rapporten kan komma att föranleda.

Det är angeläget att vattenföroreningarna utanför Nynäs- hamn nedbringas vad avser svårnedbrytbara ämnen och äm— nen som kan lösa ut tungmetaller ur bottensedimenten. Kon- sekvenserna av utsläpp av sådana ämnen bör noga redovisas i samband med ansökningar om lokalisering till Nynäshamn.

Miljöpåverkan av olika föroreningar behandlas närmare i kap. 12.

8.3.3 Norrlandskusten Många områden vid Norrlandskusten har goda förutsätt- ningar för lokalisering av ERP-industri. Etableringar vid Norrlandskusten är önskvärda från regionalpolitisk utgångs- punkt. Med hänsyn till markkonkurrensen längs södra Sveriges kuster är det också från den fysiska riksplaneringens utgångs- punkter angeläget att ERP-industri förläggs till Norrlands- kusten. Enligt gällande riktlinjer får lokalisering av ERP-industri inte ske till Höga kusten-området. Det finns starka skäl att från etablering av FRP-industri undanta även vissa andra kuststräckor med litet inslag av miljöstörande industri och där det finns starka bevarandeintressen. Det gäller Haparan- da- och Luleåskärgården utom tätorterna Kalix, Luleå och Piteå, Västerbottenkusten mellan Skellefteå tätort och Umeå uthamn samt kuststräckan mellan Essvik och Hudiksvalls tät- ort. Eventuella framtida nedläggningar av industri kan inne-

Essviken Ljusne — Vallvik

Fredrl kens

Figur 812. Tänkbara platser för FRP-i dustri vid norra Svealands- och Nol Iandskusten.

(Utöver dessa platser finns ytterliga flera orter med befintlig industri vid vill lokaliseringar sannolikt i vissa fall kl komma i fråga).

. kuststräckor på Norrlandskustl som föreslås bli undantagna fn etablering av FRP-industri

. höga kusten (obruten kust)

FRP-industri föreslås inte 1 etableras vid vissa större & FRP-industri opåverkade dl lar av Norrlandskusten.

evarad handlingsfrihet på

atser med ngar för iP-industri.

goda förutsätt- lokalisering av

bära att vissa ytterligare större sammanhängande kuststräc- kor blir av betydande intresse för annan markanvändning.

Förutsättningarna för lokalisering av ERP-industri vid norra Svealands- och Norrlandskusten har studerats av be- rörda länsstyrelser och kommuner. I rapportens del II, kap. 7 behandlas dessa studier närmare. Studierna har bedrivits på ett mellan länsstyrelserna något varierande sätt. Exempelvis har länsstyrelsen i Norrbottens län helt koncentrerat sig på orter med befintlig industri medan övriga norrlandslänssty- relser även har redovisat områden som saknar industri. Det är därför inte möjligt att på grundval av länsstyrelsernas kartläggningar dra några omedelbara slutsatser om var det är mest angeläget eller rimligt att industrilokalisering sker.

Som framgår av fig. 8.2 visar studierna att det vid de kuststräckor som inte föreslås bli undantagna från etablering av ERP-industri av bevarandeskäl finns ett flertal platser som har förutsättningar för utvidgning eller nyetablering av sådan industri. Industrilokalisering torde på flera av dessa platser kunna ske utan större konflikter med motstående intressen. Det gäller i många fall platser där ERP-industri finns. Utöver dessa finns det ytterligare orter med befintlig industri där lokaliseringar sannolikt i vissa fall kan komma i fråga utan större konflikter.

Konkurrensen om mark är sålunda generellt sett inte lika stor vid Norrlandskusten som vid södra Sveriges kuster, även om det lokalt kan föreligga starka konflikter om markan- vändningen. Det finns därför från den fysiska riksplanering- ens utgångspunkter f.n. inte anledning att vid Norrlandskus- ten anvisa särskilda lägen för FRP-industri. Det är angeläget att i den kommunala planeringen möjligheterna övervägs att bevara handlingsfriheten på de platser vid Norrlandskusten för vilka utförda studier visar att goda förutsättningar för lokalisering av ERP-industri föreligger genom att sådana förändringar av markanvändningen undviks som kan f örsvå- ra en framtida industrietablering. Med hänsyn till hushåll- ningen med mark och vatten är det emellertid viktigt att etablering av ERP-industri i första hand sker i anslutning till platser med befintlig industri och att nya områden endast tas i anspråk om förutsättningarna för lokalisering i områden med befintlig industri är otillräckliga.

8.3.4 Inlandet Lokalisering av industri till inlandet är angelägen såväl av regionalpolitiska skäl som för att avlasta kusterna. I likhet med Norrlandskusten gäller att konkurrensen om mark i inlandet inte är lika stark som vid södra Sveriges kuster, även om det självfallet lokalt kan föreligga starka markanvänd-

ningskonflikter. Det finns därför från den fysiska riksplane- ringens utgångspunkter inte f.n. anledning att anvisa särskil- da lägen för FRP-industri i inlandet.

För att klarlägga förutsättningarna för lokalisering av ERP-industri till inlandet behöver vissa frågor studeras ytter- ligare, exempelvis vissa recipientförhållanden och konflikter med motstående intressen. I bostadsdepartementets prome- moria den 7 september 1978 Fysisk riksplanering, fullföljan- de av fastlagda riktlinjer har föreskrivits att fortsatta studier av förutsättningarna för att lokalisera FRP-industri till Berg- slagen och Vänerområdet bör genomföras. Berörda länssty- relser skall under år 1982 till regeringen redovisa hur långt arbetet då har fortskridit.

Beträffande Norrlands inland är det som ett första steg angeläget att inom ramen för den regionalpolitiska och indu- stripolitiska planeringen närmare klarlägga förutsättningar- na för lokalisering av industri med hänsyn bl.a. till förekoms- ter av olika råvaror, t.ex. malm och industrimineral samt skilda energiråvaror. Möjligheterna till utveckling och diffe- rentiering av befintlig industri och nyttiggörande av befintli- ga samhällsinvesteringar i Norrlands inland är också av be- tydelse i detta sammanhang.

Förutsättningar för lokalise- ring av FRP-industri till inlan— det behöver studeras.

Utvinning av mineralråvaror är ofta förenad med betydande ingrepp i landskapet och utsläpp av föroreningar till i första hand vatten. Utvecklingen på mineralbrytningens område kan på sikt komma att leda till att utvinning i större utsträck- ning inriktas på stora låghaltiga fyndigheter som bryts i dag- brott. Utvinning kan bli aktuell även i andra delar av landet än i traditionella gruvbygder. Härvid kommer bl.a. frågor om efterbehandling att få stor betydelse.

9. Mineralråvaror

9.1 Utgångspunkter 9.2 Utvecklingstendenser 9.3 Problem och åtgärdsförslag 9.3.1 Markanvändnings- och miljöproblem 9.3.2 Förslag rörande verksamheten 9.3.3 Förslag rörande geografiska områden

9.1. Utgångspunkter

Motiven för att behandla vissa frågor om mineralråvaror i den fysiska riksplaneringen är i huvudsak följande.

D Utvinning och förädling av mineralråvaror kan i det en- skilda fallet medföra omfattande krav på mark och vatten samt betydande miljökonsekvenser och bör därför på ett tidigt stadium övervägas på riksnivå med hänsyn till mot- stående markanvändningsintressen och ekologiska förhål- landen. El Mineralråvaruförekomster av särskilt intresse i ett långsik- tigt, nationellt perspektiv bör så långt möjligt skyddas från sådana ändringar i markanvändningen som omöjliggör eller allvarligt försvårar en framtida utvinning.

Såväl för den fysiska planeringen på olika nivåer som för den regionalpolitiska och industripolitiska planeringen är det av vikt att bevarandeintressen och exploateringsintressen så långt möjligt är kända så att sammanvägningar av olika intressen kan ske.

Ianspråktagande av mineralfyndigheter regleras främst ge- nom minerallagen, gruvlagen och naturvårdslagen.

Minerallagen ger möjlighet att väga olika intressen över- siktligt mot varandra innan frågor om tillstånd till undersök- ning och brytning avgörs. Villkor för tillgodoseende av all- männa intressen kan föreskrivas i samband med att tillstånd lämnas. Beslut enligt minerallagen fattas av regeringen. Pröv- ning enligt annan lagstiftning sker som regel på ett senare stadium.

Gruvlagen reglerar i första hand inmutarens resp. gruvin- nehavarens förhållande till markägaren. Beslut enligt gruvla-

gen fattas av bergmästare i berört bergmästardistrikt. Vid prövning enligt gruvlagen av ansökningar om inmutning el- ler utmål finns inte samma möjlighet till övergripande be- dömningar som enligt minerallagen. Avvägningen mellan intresset för mineralutvinning och motstående intressen sker som regel på ett sent stadium i samband med prövning enligt andra tillämpliga lagar främst byggnadslagen och miljö- skyddslagen.

Inmutning och utmål utgör dock inte hinder för planlägg- ning och tillståndsprövning enligt byggnadslagen. I yttran- den över rapporten Förbättrat informationsutbyte vid hand- läggningen av gruvlagsärenden (Statens planverk, Medde- landen om fysisk planering, Dnr R 1356/77) och över Alun- skifferutredningen (Underlag för fortsatt fysisk riksplanering l978:l) framhåller flera remissinstanser behovet av en mera enhetlig lagstiftning inom mineralområdet och förordar bl.a. en översyn av gruvlagen. Enligt Alunskifferutredningen som har utarbetats av industriverket erfordras ett betydande lag- stiftningsarbete för att verkets förslag i utredningen skall kunna genomföras. Även i yttranden över den fysiska riks- planeringens planeringsskede har flera myndigheter fram- hållit att lagstiftningen inom mineralområdet bör ses över. Mineralpolitiska utredningen (MPU) överväger i sitt arbete bl.a. om det finns anledning till vissa ändringar i gällande gruvlagstiftning.

Naturvårdslagens 185 reglerar från främst naturskydds- synpunkt vissa mineral som markägaren förfogar över, t.ex. sten, grus, sand, lera och torv. Beslut enligt naturvårdslagen fattas av länsstyrelsen i första instans. Naturvårdslagen ger f.n. inte möjlighet att väga in önskemål om hushållning med mineralråvaror varken i riksskala eller i regional skala. Na- turvårdskommitten har i sitt betänkande Naturvård och täkt- verksamhet (SOU 1979: 14) lagt fram förslag som syftar till att i fråga om täktverksamhet förstärka de medel som samhället behöver för att genomföra en rimlig resurshushållning på lång sikt. Betänkandet bereds f.n. i regeringens kansli.

Regeringen har enligt 136 a & byggnadslagen, möjlighet att pröva mineralutvinningsprojekt som är av väsentlig betydel- se för landets hushållning med mark och vatten.

Om inte annat anges utgörs underlaget för bedömningarna i detta kapitel av följande källor: Industrin i den fysiska riksplanelringen Gruvindustrin, Underlag för fortsatt fysisk riksplaneringen l977:1; Industriverkets syn på industri-, energi- och mineralfrågorna i den fysiska riksplaneringens planeringsskede, statens industriverk, PM 1977:15; Industri- mineral, Mineralpolitiska utredningen (SOU l977z75); Forskning och utveckling inom svensk mineralindustri, Mi-

neralpolitiska utredningen (Ds 1 1978113); Icke förnyelseba- ra råvaror, Sveriges geologiska undersökning 1979; Den fy- siska riksplaneringens planeringsskede, statens planverk, rapport 44 de] I år 1978.

9.2. Utvecklingstendenser

Malmutvinning med inriktning på delsjärnmalm, dels sulfid- malmer (de s.k. basmetallernas malmer, t.ex. koppar, bly och zink) har under lång tid spelat en viktig roll för landets ekonomi. Inom den svenska mineralindustrin kan man f.n. iaktta ett visst ökat intresse för andra malmer och för indu- strimineral.'

Den svenska järnmalmsproduktionen beräknas enligt in- dustriverket i ett tioårsperspektiv inte öka nämnvärt. Det är enligt verket för närvarande inte aktuellt att öppna nya större järnmalmsgruvor. Många vilande fyndigheter har låg järn- halt, hög svavelhalt och så liten utbredning att de sannolikt inte kan exploateras var för sig. Enligt industriverket är det tänkbart att vissa av dessa fyndigheter i framtiden skulle kunna brytas parallellt med de järnmalmsgruvor som är i drift. Industriverket bedömer att den tekniska utvecklingen kan leda till sådana brytnings- och transporttekniker att öpp- nande av mindre gruvor kan bli möjlig.

Beträffande sulfidmalmsgruvor, som i allmänhet är mindre än järnmalmsgruvor, bedömer industriverket att vissa mind- re gruvor kan tillkomma som ersättning för utbrutna gruvor. Den tekniska utvecklingen förefaller vidare medföra att sto- ra, ytnära och Iåghaltiga fyndigheter kan bli ekonomiskt utvinningsbara.

På grund av de höga kostnaderna för att uppföra anrik- ningsverk blir enligt industriverket några nya anrikningsverk sannolikt inte aktuella inom den närmaste tioårsperioden. Befintliga verk kan i många fall betjäna flera mindre gruvor på avstånd upp till 5-10 mil. Nya sulfidmalmsgruvor kan i första hand förväntas i närheten av de befintliga verken.

Vid sidan av de nämnda traditionella malmerna finns and- ra malmer. mineral och bergarter som redan har eller kan få stor ekonomisk betydelse. Enligt industriverket kan intresset för utvinning alltmer komma att riktas mot andra malmer än järnmalm samt mot industrimineral. Liksom för sulfidmal-

233322”;";;;ifzmö'rns'zszefg) mer kan den tekniska utvecklingen för legeringsmetallernas metall eller energiråvara. malmer medföra att även vissa ytnära och Iåghaltiga före-

Figur 9:1 . Järnmalm. Figur 912. Sulfidmalm.

malmprovins l'izr malmprovins

A gruva A gruva . utmål utanför malmprovins I utmål utanför malmprovins . fyndighet utanför malmprovins . fyndighet utanför malmprovins

Källa: Icke förnyelsebara råvaror, SGU Källa: Icke förnyelsebara råvaror, SGU 1979. 1979. Malmer, industriella mineral och bergar- Malmer, industriella mineral och bergar- ter, SGU 1977. ter, SGU 1977.

komster i framtiden kan bli ekonomiskt utvinningsbara. Som exempel kan nämnas nickelforande'bergarter i fjallkedja , Käua: Ka'ksten och dolomit, Undel vanadinhaltiga s.k. titanjarnmalmer i t.ex. Taberg, Kramsta, för fortsatt fysisk riksplanering 19775 Routevaare och på Ulvöarna. De många observationer av Al"”Skiffe." ””de"” för fortsatt fy” riksplanering 197811. industrimineralförekomster som har gjorts antyder enligt Havet — naturförhållanden och utn mineralpolitiska utredningen (MPU) att flera olika mineral 52:23:33? "” fortsatt WSiSk ' kan bli aktuella att utvinna eller för ökad utvinning, t.ex. Malmer, industriella mineral och beri . - - - - - ter, SGU1977. fosfor, kalium, kaolin, oliv1n, m.fl. Eventuell utvmning av Ickefömyelsebara råvaror, SGU 197, alunskiffer kan komma att aktualisera nya anrikningsverk. Industrimineral, SOU 1978175.

Figur 913. Industrimineral och legerings- metaller samt undersökningskoncessio- ner i havet

Industrimineral är mineral som bryts för andra ändamål än för sitt innehåll av me- taller eller energiråvaror. Man skiljer mellan sk ballastmaterial (sand, grus, krossad sten) byggnadssten, leror och s k kvalificerade industrimineral (t ex kalksten, dolomit och kvarts). Ferrolegeringsämnen ger stålet dess värdefulla egenskaper och är av stor be- tydelse för stålindustrin. Det enda av jär- nets Iegeringsmetaller som i dag bryts i Sverige är volfram vid Yxsjöbergs gru- vor.

Industrimineral:

. kaolin . kvartsit

.diabas .dolomit

" kalksten

alunskiffer

A olivinutvinning

. olivinfyndighet

. nefelinsyenitfyndighet

magnesitfyndighet

mråden av intresse för sand- och grusprospektering i havet.

Legeringsmetaller:

. fyndighet A utvinning I utmål

Wo wolfram

Mo molybden

lli nickel

I'i titan

I vanadin .l uran

Jndersökningskoncessioner i havet:

sulfidmalmer

olja och kolväten

fälla: Se motstående sida.

7,13.) _ii. ( fån-Ä...

Zlc'l' ) 31 Dl' T 4—(El S(Fl | 'i'ic'i i 7THT' | aill'

0

V

lTU)

so fun lim 01

' ooo . 'iiL'i

m; i im) |—

w...—.....—

Alunskiffer finns i bl.a. Närke, Jämtland, på Billingen och i Österlen.

Sand- och grustillgångarna i landet är ojämt fördelade. I flera områden är tillgången på naturgrus begränsad. I bl.a. sådana bristområden är möjligheterna att utvinna sand och grus i sjöar och havsområden av intresse. Tillgångar av sand och grus på havsbotten förefaller finnas bl.a. i Kattegatt, Öresund, utanför Skånes sydkust och norr om Gotland.

Efterhand som rika och gynnsamt belägna malmfyndighe- ter på land uttöms kan även förekomster av malmer på havs— botten komma att utvinnas. F.n. bedöms främst sand- och grusfyndigheter på havsbotten men även vissa andra mineral och malmer kunna bli av intresse. Prospektering pågår efter sulfidmalmer i Skellefteåfältets förmodade fortsättning i Bot- tenviken samt efter olja och gas bl.a. i områden söder och öster om Gotland. Kartering av de lösa avlagringarna på havsbotten har utförts för Öresund och pågår för området kring norra Gotland. De kunskaper som finns om områden som kan komma att beröras av framtida utvinning visar att i många fall flera motstående intressen förekommer'.

I rapporten del 11, kap. 8 beskrivs förekomster av skilda mineralråvaror närmare.

9.3. Problem och åtgärdsförslag

9.3.1 Markanvändnings- och miljöproblem Utvinning av mineralråvaror kan medföra miljöstörningar genom ingrepp i landskapet och utsläpp av olika förorening- ar, särskilt utsläpp av olika ämnen till vatten. Även påverkan på grundvatten kan uppstå. Verksamheten innebär som regel även att omfattande transporter måste ske. Verksamhetens omfattning och därmed naturingreppens storlek kan komma att öka ytterligare till följd av en för vissa mineralslag succes- siv övergång till utvinning av mer Iåghaltiga förekomster. Vidare kan möjligheterna att exploatera svårtillgängliga fyn- digheter komma att förbättras, varvid tillträdet till områden med starka motstående intressen kan vålla betydande skada. Utvecklingen av brytnings- och anrikningsteknik kan å andra sidan bidra till att förbättra möjligheterna till efterbehand- ling av landskapet efter avslutad brytning. Påverkan på miljön skiljer sig mellan under- och ovan- jordsbrytning. Den senare brytningsmetoden medför i regel genomgripande förändringar av landskapet, särskilt vid bryt— ning av lågvärdiga mineralförekomster, varvid mycket stora bergmassor tas ut. Underjordsbrytning medför mindre in-

'Havet, Naturförhållanden och utnyttjl de, Underlag för fortsatt fysisk riksplal ring 197817.

grepp i landskapet men rasriskområdenas utbredning på markytan ökar allteftersom gruvorna fördjupas, ett problem som är känt från t.ex. Grängesberg och Malmberget. Gemen— samt för de båda brytningsformerna är förorening av vatten och anspråk på mark för uppläggning av restmassor. Utsläp- pen till vatten består i huvudsak av länshållningsvatten från gruvor och dagbrott, processvatten från anrikningsverk samt dag— och dräneringsvatten från gruvområdet och från upplag av olika slag. De stora mängderna avfallssand från anrik- ningen som förs till sandmagasin är i många fall ett mycket stort problem till följd av de betydande markytor som depo— neringen upptar samt till följd av risken för utlakning av bl.a. tungmetaller. Enligt naturvårdsverket bedrivs i flera fall mi— neralråvaruutvinning som verket inte finner acceptabel från miljösynpunkt.

Tidigare har utvinning av mineralråvaror i huvudsak varit koncentrerad till de traditionella malmprovinserna i Norr- botten, Västerbotten och Bergslagen. lnom dessa områden förekommer i vissa fall konflikter med främst tätortsutbygg— nad, rennäring samt miljö- och naturvård. Om intresset för utvinning av mineralråvaror i större utsträckning riktas mot områden utanför de traditionella kan, främst till följd av betydande ingrepp i landskapet, konflikter även med andra intressen väntas öka, t.ex. med jordbruk, friluftsliv och fiske. Exempel på i olika tidsperspektiv tänkbara utvinningsområ- den är fjällkedjan, Billingen och Österlen samt delar av havs- botten i Bottenviken, Östersjön och Öresund.

9.3.2 Förslag rörande verksamheten Det är angeläget att utvinning av mineralråvaror på ett mer tillfreosställande sätt än f.n. behandlas i den fysiska plane— ringen. En förutsättning är att planeringsunderlaget beträf- fande mineralråvaror förbättras. Som framgår närmare av kap. 8 i rapportens del II är, mot bakgrund av tänkbar fram- tida efterfrågan samt markanvändnings- och miljöaspekter de mineralråvaror som f.n. bedöms vara av stö re intresse i den fysiska riksplaneringen, främst industrimineral som kalksten, kvartsit, kaolin och diabas samt alunskiffer. Även om varje täkt ofta är relativt begränsad finns det vidare anledning att uppmärksamma grus och sand främst p.g.a. mångfalden täkter, Även underlaget för den fysiska plane- ringen avseende framtida tänkbar utvinning av sulfidmal— mer, legeringsmetaller och järnmalmer behöver förbättras i vissa avseenden. Av grundläggande betydelse för att mineralintresset på ett bättre sätt än för närvarande skall kunna beaktas i den fysis-

ka planeringen är att kunskaperna om landets geologiska förutsättningar för mineralförekomster redovisas på över— siktliga geologiska kartor. Industriverket föreslås få i upp- drag att i samråd med Sveriges geologiska undersökning (SGU), planverket och andra berörda myndigheter genom en försöksverksamhet i ett lämpligt län utarbeta förslag till en översiktlig karta över de geologiska förutsättningarna för mineralförekomster. Liknande kartor, har utarbetats för vis- sa områden i bl.a. Kanada och Västtyskland.

Prospektering sker huvudsakligen genom några större pri- vata företag samt genom statliga företag och myndigheter. Denna splittrade prospektering försvårar i vissa fall möjlig- heterna till samlade avvägningar mellan olika markanvänd- ningsintressen. En ökad samordning av prospekteringsverk- samheten mellan olika intressenter skulle ge ett bättre under— lag för samlade avvägningar mellan mineralråvaruutvinning och andra markanvändningsintressen. Regionala prospekte- ringsplaner har på regeringens uppdrag av nämnden för sta- tens gruvegendom upprättats för Norrbottens län och påbör- jats för Västerbottens och Jämtlands län. Förutsättningarna och formerna för prospekteringssamarbete mellan olika in- tressenter övervägs inom mineralpolitiska utredningen (MPU). När prospekteringsplan föreligger för en viss region finns det anledning att i den fysiska planeringen i berörda kommuner bl.a. överväga vilka motstående markanvänd- ningsintressen som finns i regionen och hur eventuella kon- flikter skulle kunna lösas.

Omfattande kunskaper om mineralförekomster finns i dag hos gruvbolagen. Vissa uppgifter av detta slag som finns hos SGU år sekretessbelagda.

Det är angeläget att kommunen i den fysiska planeringen på ett tidigt stadium ges möjlighet att beakta eventuell fram- tida utvinning av mineralråvaror. På detta sätt kan ändamåls- enliga avvägningar göras mellan mineralråvaruintresse och olika motstående markanvändningsintressen.

F.n. får berörda kommuner och länsstyrelser som regel del av undersökningsresultat från prospektering på ett sent sta- dium. För att planeringsunderlaget skall förbättras föreslås att viktigare undersökningsresultat i samband med prospek- tering fortlöpande delges kommuner och länsstyrelser. Det finns anledning att i beslut om tillstånd till undersöknings- koncession och inmutning föreskriva skyldighet för sökan- den att inom viss tid redovisa undersökningsresultat av bety- delse för fysisk planering till kommun och länsstyrelse. Vi- dare kan det finnas skäl att i gruvkungörelsen föreskriva att bergmästare i samband med inmutning får förelägga sökanden att till länsstyrelse och kommun lämna in en plan

Industriverket föreslås i sam råd med andra berörda myn digheter utarbeta förslag til en översiktlig karta över geo logiska förutsättningar för mi neralförekomster.

Viktigare undersökningsresul tat föreslås fortlöpande redo visas till berörd kommun oci länsstyrelse.

Föreskrift i gruvkungörelse vad gäller redovisning ti länsstyrelse och kommun a planer för undersökningsal betets bedrivande.

industriverket föreslås i sam- arbete med SGU samman- ställa underlag om framtida råvaruintressen.

Det kan finnas anledning att industriverket utvärderar ut- mål inom anrikningsverkens närzoner.

Det är angeläget att möjlighe- ter till brytning i redan öppna- de gruvor och täkter över— vägs.

för undersökningsarbetets bedrivande.

Genom redovisning av underlag om tänkbar framtida rå- varuutvinning skulle viktigare råvaruintressen efter viss av- vägning på riksnivå kunna preciseras i den kommunala pla- neringen. Industriverket föreslås därför i samarbete med SGU sammanställa och till regeringen fortlöpande redovisa underlag beträffande råvaruintressen för att möjligheterna att bedöma långsiktiga anspråk skall förbättras. Vissa frågor av detta slag övervägs även inom MPU.

Det kan vara ett riksintresse att vissa mineralråvaror kan utvinnas i framtiden. Det finns mot denna bakgrund anled- ning att en ny plan- och byggnadslagstiftning gör det möjligt att skydda sådana områden som från rikssynpunkt är särskilt lämpade för utvinning av mineralråvaror. Det kan vidare finnas anledning att i lagstiftningen införa bestämmelser bl.a. om att råvaruutvinning inte bör ske i vissa områden med hänsyn till andra särskilt starka mark- och vattenanvänd- ningsintressen.

I Sverige finns för närvarande drygt 4 800 utmål av vilka huvuddelen utgör järnmalmsuppslag som tillkommit före 1974 års gruvlag. Detta innebär att det i vissa kommuner finns stora utmålslagda områden där intresset för mineralut- vinning är oklart. En utvärdering av kunskaperna om dessa utmål sker f.n. inom MPU. För att klarlägga förutsättningar- na för markanvändningen i berörda områden är det angelä- get att resultatet av denna utvärdering delges berörda länssty- relser och kommuner. De ekonomiska möjligheterna till ut- vinning är som regel större i närheten av befintliga anrik- ningsverk (inom en radie upp till 10 mil). Det kan därför finnas anledning till att industriverket för områden i anrik- ningsverkens närzoner, sedan MPU har slutfört sin utvärde- ring, fördjupar det av MPU utförda arbetet.

Inom vissa områden förekommer mineralråvaror, främst industrimineral, med varierande kvalitet. I många fall utnytt- jas endast de mest högvärdiga förekomsterna, varför det i vissa områden finns ett stort antal skilda brytningsplatser. För att begränsa naturingreppen och hushålla med mineral— råvaror är det i områden med stark markkonkurrens angelä- get att möjligheterna till brytning i redan öppnade gruvor och täkter övervägs innan nya öppnas. För mineral som prövas enligt naturvårdslagen har naturvårdskommittén i sitt betän- kande Naturvård och täktverksamhet (SOU 1979214) föresla— git ändring i naturvårdslagen så att sådan möjlighet ges.

Industrimineral finns i vissa fall i samma fyndigheter som malmer eller energiråvaror. Med hänsyn till mineralutvin- ningens inverkan på landskapet och till hushållningsaspek- ten är det angeläget att vid utvinning så långt möjligt utvinna

ua." ZiC' . MDI

ax

I?

| om 1

.-... i...... ....

. _h , x.: MB) | 210 | !(Di | 445! SIF!

. Ed

' SIG) 7lHI ' l Bin _

7911) 9u|A _ OIK]

OiKi

m.m

, 1lL|

&. 31 x » ,J x_f. _

|

17in 1 BIN) |”

'31

14

*13

fll

19

15

17

05

03

02

01

Figur 914. Motstående intressen inom järn- och sulfidmalmsområden.

Råvaruintresseområdena utgörs av dels malmprovinser där sannolikheten att på- träffa järn- och sulfidmalmer är stora, dels områden där avståndet till anrik- ningsverk är mindre än 5 mil. Inom de sistnämnda områdena kan prospekte-| ringen enligt SIND förväntas vara inten—l sivare än utanför. | Inom råvaruintresseområdena redovisas dels områden med ett motstående riks-i intresse, dels områden med två eller er-j ra motstående riksintressen. Vidare re-* dovisas de 5 k obrutna fiällområdena en—' ligt riksdagens beslut angående prop 1977/78:31.

.malmprovins

område med ett motstående riks-l intresse .

l område med två eller flera motstå-| ende riksintressen *

obrutna fjällområden |

[

område inom 5 mils avstånd från anrikningsverk för sulfidmalm ellen järnmalm. ' Källor: Icke förnyelsebara råvaror, SGU 1979 (delvis kompletterad inom enheten för fysisk riksplanering, bostadsdeparte- mentet). , Hushållning med mark och vatten, SOU 1971:75. Riktlinjer i den fysiska riksplaneringeq för vissa s k obrutna fjällområden, prop 1977/78:31.

Inom förekomstområdena på land redo- visas områden med ettresp två eller flera motstående riksintressen. Dessutom an- ges de 5 k obrutna fjällområdena enligt lriksdagens beslut angående prop 1977/ i78:31_ Inom råvaruintresseområdena i ähavet redovisas områden med ett resp ltvå eller flera motstående sektorsintres- zsen enligt havsmiljöutredningen.

. område med industrimineral

.område med ett motstående riks- intresse

område med två eller flera motstå— ende riksintressen

[ fobrutna fjällområden

ällor: Kalksten och dolomit, Underlag ör fortsatt fysisk riksplanering 1977z7.

Iunskiffter, Underlag för fortsatt fysisk iksplanering 197811. , avet — naturförhållanden och utnytt- jande, Underlag för fortsatt fysisk riks- manering 1978: 7. almer industriella mineral och bergar- ler SGU 1977 Hushållning med mark och vatten, SOU |1971: 75 Riktlinjer i den fysiska riksplaneringen för vissa s k obrutna fjällområden, prop 1977/78: 31. l

Ek. i K. :o

i m;

_| C? 015 ÄÅJ

r.

' 6in >”| 7IHI sin vu» (0110 1lL> ziw IINI "'

" fl gg M ||" r/ Alig; % JVC ? ,. / & ; ' '(" >

01] i. . . 3; ':?" % _j , , . ) | om ini) I tio IND) | us» S(FI | 6in l 7in I em | m» | OIKI . nu | mm | iim li

OI

...,—w...

sådana biprodukter direkt eller ur restmassor. Som exempel kan nämnas ett planerat apatitverk i Kiruna för utvinning av fosfor ur fosforrikajärnmalmer. Det finns även anledning att beakta möjligheterna till återvinning av råvaror i större ut- sträckning. Exempel på detta är möjligheterna att ur mas- ugnsslagg utvinna råvara för mineralullsframställning och att genom rening av rökgaser från oljeeldade kraftverk återvin- na vanadin.

Med hänsyn främst till omgivningspåverkan och ingrep- pen i landskapet är det angeläget att följderna av skilda mineralutvinningsprojekt övervägs på ett tidigt stadium - bl.a. mot bakgrund av i den översiktliga fysiska planeringen gjorda bedömningar — innan tillståndsfrågan prövas. Innan prövning enligt tillämpliga lagrum sker av planer på mineral- råvaruutvinning är det väsentligt att bl.a. miljökonsekvenser av betydelse, omhändertagande av överskottsmassor och restprodukter samt lämplig efterbehandling av brytningsom- rådet redovisas. Detta sker redan f.n. men redovisningar av nämnt slag bör ske mera systematiskt och med särskild inrikt- ning på de mest betydelsefulla aspekterna. Det kan mot den- na bakgrund finnas anledning att naturvårdsverket i samråd med andra berörda myndigheter lämnar förslag till innehåll i och form för konsekvensanalys avseende skilda typer av mineralutvinning. Vidare kan undersökningsprogam avseen- de miljöförhållanden m.m. behöva upprättas för områden där mineralutvinning aktualiseras.

Regeringen har nyligen tillsatt en utredning med uppgift att från hälso- och miljösynpunkt studera och utvärdera ge- nomförda undersökningar och tekniska metoder rörande uranutvinning. Utredningen skall vidare ange vilken teknik och vilka åtgärder som erfordras för att eventuell uranutvin- ning i Sverige skall ske på ett sätt som är acceptabelt från hälso- och miljösynpunkt.

9.3.3 Förslag rörande geografiska områden Alunskijfer finns endast inom ett fåtal områden i landet. Genom Alunskifferutredningen (Underlag för fortsatt fysisk riksplanering 197821) har bl.a. konflikter till följd av even- tuell utvinning av alunskiffer belysts. Som framgår närmare av kap. 8 i rapportens del II kan utvinning av alunskiffer ge upphov till olika slags negativ påverkan på naturmiljön. För att kunna göra avvägningar mellan intresset för råvarutuvin- ning och olika miljö- och markanvändningsintressen är det därför angeläget att klarlägga förutsättningarna för och kon- sekvenserna av utvinning i olika områden med alunskiffer. Enligt proposition 1978/79:115 om riktlinjer för energipoli—

Möjligheter till utvinning av biprodukter och återvinning är väsentliga att beakta.

Naturvårdsverket föreslås läm- na förslag till konsekvensana— lys avseende mineralutvinning.

Undersökningsprogram avse- ende miljöförhållanden m.m. kan behöva upprättas för vis— sa områden.

" . z

j . Af?| 110 | 3101 1 "$'% ' blG' ' 71H1 ! um ' vu) | mm ' ut.) * mm" llN) Prt/ | cw ”i?" m:» ' SID) 1 41va |E: ' th—l ' nu» ' am ' m. * ooo ' nu * mm. 9z6 Motstående intressen av riks— Figur 9:7 Motstående intressen av riks-

år i områden med alunskiffer. karaktär i områden med kalksten.

område med alunskiffer _område med kalksten )mråde med ett motstående in- .område med ett motstående in—

:resse tresse

eråde med två eller flera motstå- område med två eller flera motstå- !nde intressen ende intressen

tiken bör prospektering av alunskiffer i första hand riktas mot sådana förekomstområden där konflikter med annan markanvändning av riksintresse är mindre uttalade. Som framgår närmare av del 11, kap. 8 förefaller alunskifferområ- dena i Närke och Jamtland vara sådana områden.

Vad gäller Billingen, där uttalade intressen att utvinna alunskiffer finns och där de motstående intressena är starka, har markanvändningsfrågorna studerats särskilt under den fysiska riksplaneringens planeringsskede. l regeringens be- slut den 21 december 1978 angående fullföljande av riktlinjer för hushållning med mark och vatten i Skaraborgs län anförs att ytterligare planeringsinsatser f.n. inte torde vara erforder- liga med hänsyn till riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen. Genom riksdagens ställningstagande till proposition 1977/ 78:124 (NU 1977/78:69, rskr 1977/78:342) har fastlagts att ingen skifferbrytning bör startas i Billingen - med undantag av den brytning som erfordras för forskningsverksamhet - innan en fullutvinningsprocess har- utvecklats. ] proposition 1978/791213 med redovisning av planeringsskedet i den fy- siska riksplaneringen anförs att ställningstagande till en eventuell framtida uranbrytning i Ranstad bör avvakta slut- förandet av den utredning som regeringen avser tillkalla och som skall studera och utvärdera tekniska metoder för råva- ruutvinning samt föreslå åtgärder för att en eventuell sådan utvinning skall kunna åstadkommas på ett miljömässigt ac- ceptabelt sätt. Först när förutsättningarna för utvinning ur alunskiffer av andra komponenter än uranet har klarlagts, kan ställning tas till frågan om den långsiktiga markanvänd- ningen på Billingen. Fram till dess bör med hänsyn till starka motstående intressen alunskiffern på Billingen inte utnyttjas för annat än forskningsändamål.

Även utvinning av kalksten kan - som framgår närmare av rapinrtens del II - ge upphov till betydande påverkan på naturmiljön. Genom rapporten Kalksten och dolomit i den fysiska riksplaneringen (Underlag för fortsatt fysisk rikspla» neringen 1977 :7) har bl.a. utvecklingstendenser vad gäller det industriella behovet av kalk och konflikter till följd av utvin- ning av kalksten och dolomit belysts. Efterfrågan på kalk bl.a. för jordbrukets och miljövårdens behov kan i framtiden förväntas öka starkt, vilket motiverar en närmare bedömning av detta. Industriverket föreslås därför i samråd med SGU, lantbruksstyrelsen, naturvårdsverket och berörda länsstyrel- ser, i ett riksperspektiv närmare belysa de framtida ansprå- ken och ge förslag till lämpliga områden för utvinning av kalksten och dolomit för andra ändamål än cementtillverk- ning.

Vissa råvaror, t.ex. kvarts och kaolin, är av betydelse i den

Prospektering av alunskiffer föreslås i första hand riktas mot förekomsterna i Närke och Jämtland.

I avvaktan på att förutsätt- ningarna klarläggs för utvin- ning av flera komponenter i alunskiffern bör alunskiffern på Billingen inte utnyttjas.

Behovet av kalk för bl.a. jord- bruks- och miljövårdsända- mål behöver övervägas ytter- ligare.

fysiska riksplaneringen främst med hänsyn till att de bl.a. förekommer i områden där utvinning skulle komma i kon- flikt med annan markanvändning av riksintresse. För dessa industrimineral saknas ett sådant underlag som rapporterna Alunskifferutredningen, Kalksten och dolomit i den fysiska riksplaneringen och Diabasutredningen'utgör för resp. råva- ra. Bl.a. med hänsyn till tänkbara konflikter med riksintres- sen erfordras riksöversikter som visar i vilka delar av landet råvaror förekommer, vilka motstående intressen som förelig- ger och vilken efterfrågan som kan förväntas. Sådana över- sikter föreslås bli utarbetade av industriverket i samråd med andra berörda myndigheter för kvarts och kvartsit samt för Riksöversikter föreslås för kaolin. Riksöversikter kan i framtiden komma att erfordras kvarts, kvartsit och kaolin. även för andra mineral.

Vissa mineral och bergarter förekommer i stora delar av landet, t.ex. diabas, gabbro samt sand och grus. De enskilda täkternas omgivningspåverkan och ingrepp i landskapet är i allmänhet av mindre omfattning. Det stora antalet sand- och grustäkter i landet - f.n. över 9 000 täkter med tillstånd - utgör dock sammantaget ett påtagligt ingrepp i naturmiljön. Täkt av sand och grus i hav och insjöar kan vidare medföra bety- dande konflikter med motstående intressen. Med hänsyn till den allmänna förekomsten bör det som regel vara möjligt att inrikta utvinning av sand och grus mot områden där konflik- terna med andra mark- och vattenanvändningsintressen är små. Som framhålls av naturvårdskommittén i Naturvård och täktverksamhet (SOU l979zl4) bör täkter lokaliseras till områden där de gör minst skada från naturvårdssynpunkt. I vissa områden har dock sand och grus på grund av omfattan- de användning i anslutning till vissa tätorter och transport- känslighet börjat bli en bristvara. Det gäller i första hand Göteborg-Göta älvsområdet, delar av Blekinge och runt Brå- viken.

För att tillståndprövningen av täkter skall bli effektiv från hushållningssynpunkt är det väsentligt att länsstyrelsen har tillgång till ett beslutsunderlag som gör det möjligt att bedö- ma den enskilda täkten i ett regionalt perspektiv. För i första

=ör vissa bristområden före- hand de nämnda bristområdena föreslås att regionala grus— ;lås att regionala grusförsörj- försörjningsplaner upprättas av länsstyrelsen varvid såväl tingsplaner upprättas. alternativa förekomster på land - inklusive bergtäkter eller täkter av grov morän - som förekomster i sjöar och hav bör behandlas.

Vid beredning av täktärenden är det angeläget att länssty- relsen för att främja hushållning med naturgrus verkar för att behovet av sand och grus i större utsträckning än för närva-

Underlag för fortsatt fysiskriksplanering rande tillgodoses med bergkrossmaterlal och grov moran. 978:1,1977:7och1977:l3. Den mom statens 1ndustr1verk pågående grusutrednmgen,

som har redovisat en översikt över grustillgångarna, behand- lar enligt uppgift i sitt fortsatta utredningsarbete bl.a. möjlig- heterna att ersätta naturgrus med andra material.

Frågan om kartering av havsområdenas sand- och grusfö— rekomster övervägs närmare av grusutredningen vid industri- verket. Kartering av sand- och grusförekomster i Kattegatt, utanför Skånes sydkust, i Blekingeskärgården och i Gotska sjön bör prioriteras för att möjliggöra en avvägning mot andra intressen. För områden där kartering av havets sand- och grusförekomster redan har skett finns det anledning att göra en avvägning mot andra intressen. Detta föreslås ske för Öresund och området norr om Gotland, där konflikterna med motstående intressen är betydande. Arbetet torde lämp- ligen kunna ske inom ramen för det planeringsarbete avseen- de bl.a. nämnda havsområden för vilka berörda länsstyrelser i kap. 11 föreslås få i uppdrag att ta fram program i samråd med kommuner och centrala verk.

gärdsförslag beträffande sand- grusförsörjningen.

' ras

tressen i första hand bör ske.

Kartering av vissa grusföre- komster på havsbotten före- slås.

Awägning mellan sand- och grusutvinning och andra in- tressen bör ske i vissa havs- områden.

Figur 9z8. Områden som omfattas av åt- och

områden för vilka regionala grus- försörjningsplaner bör tas fram.

områden där kartering av sand- och grusförekomster bör priorite-

. områden där avvägning av sand-

och grusintressen mot andra in-

”"in-_.

" wäl

. _: Ku ”'$:—

3111»le

mrufl'tl'L ( Rit-??,

10. Sötvatten

Anspråken på utnyttjande av vatten i floder och sjöar samt grundvatten har ökat i takt med den industriella utvecklingen och den höjda levnadsstandarden. Anspråken omfattar ut- nyttjande av vatten för dricksvattenförsörjning, som process- och kylvatten, för bevattning, för energiproduktion, som bä- rare och mottagare av föroreningar, för sjöfart, fiske, rekrea- tion m.m. Också krav på skydd av värdefulla vattenmiljöer har vuxit sig allt starkare. Olika slag av intressekonflikter uppstår till följd av mer eller mindre oförenliga anspråk på samma vattenresurser. Så kan t.ex. utsläpp av föroreningar begränsa användningen av vattnet för kommunal vattenför- sörjning, för rekreation och fiske. Konstbevattning kan i vissa områden komma i konflikt med efterfrågan på dricks- vatten. Byggandet av småbåtshamnar kan leda till konflikter med yrkesfisket. Reglering och förorening av vatten är oftast oförenligt med naturvårdens intressen. I vissa sjöar och vat- tendrag är redan i dag konflikterna så påtagliga att behov av planering av vattnens utnyttjande föreligger.

Figlur 10:1. Utnyttjande av Sveriges vat- tenresurser.

Källa: Falkenmark M, Vatten, Resurser — anspråk - problem. Ett försök till hydro- logisk helhetssyn, Ds Jo 1979z8.

10 Sötvatten

Detta avsnitt bygger främst på naturvårdsverkets PM nr 1 120 Användningen av Sveriges vattentillgångar och på Ds Jo 197918, Falkenmark, M, Vatten. Resurser — anspråk — pro- blem. Ett försök till hydrologisk helhetssyn.

I separatkarta 2 redovisas vissa uppgifter om tillgång och anspråk på vatten och i kap. 1 i rapportens del II behandlas vissa frågor om vatten närmare.

Jämfört med flertalet andra länder i Europa har Sverige mycket stora vattenresurser. Av det totala vattenflödet ge- nom landet används för direkt förbrukning inte fullt 3 %. Den vattenvolym som behövs för att späda ut utsläppen av av- loppsvatten kan beräknas till närmare 20 % av vattentillgång- en (fig. lO:l). Vattnets ojämna geografiska fördelning liksom också fördelningen över årstiderna medför dock vattenhus- hållningsproblem i vissa områden.

Markanvändningen påverkar på olika sätt grundvatten, vattendrag och sjöar. Som exempel kan nämnas dikning av våtmarker, kalhuggning av större arealer och bebyggelse som hindrar bildning av grundvatten. Vattenbeskaffenheten på- verkas vidare av t.ex. användning av gödselmedel ijordbru- ket och nedfall av luftföroreningar.

Nederbörd 325 km3 är

150 kmllår Kommunalt uttag

| Industriuttag

|— Bevattnmg[

Avledmngsanspråk 3 %

| | L.

Avrinning 175 kni—War : 100 ”n

Ej avlett vatten 97 % Utspäd— nings—

anspråk

Några begrepp beträffande vatten

Vattenresurs

Vattentillgång

Vattenförekomst

Vattenföring

Avrinningsområde

Begreppet vattenresurs kan delas upp i vattentillgång och vattenföre- komst.

Vattentillgång betecknar en strömningsresurs där takten i förnyelsen eller flödet är den centrala egenskapen även om vattnets beskaffenhet har viss betydelse.

Vattenförekomst betecknar den platsbundna vattenresursen i vilken främst vattenbeskaffenheten är av intresse även om kvantitativa egenskaper har betydelse.

I framställningen relateras anspråken ofta till vattentillgången som beskrivs med uppgifter om flödet i vattendragen eller i grundvatten- förande formationer och uttrycks i volym per tidsenhet, vanligen m3/sek. För att kunna beskriva de stora variationer som finns i svenska vattendrag utnyttjas begreppen medelvattenföring — den volym vatten som genomsnittligt under flera år passerar en viss punkt _ och lågvattenföring — den genomsnittligt lägsta vattenföringen vid en viss punkt under de torraste perioderna under flera år.

Avrinningsområden avgränsas från varandra genom vattendelarna. All avrinning som bildas innanför ett avrinningsområdes vattendela- re samlas via ytliga och underjordiska dräneringssystem till det eller de vattendrag som avvattnar hela området.

'öar och vattendrag.

älla: SMHI.

Som utgångspunkter för överväganden rörande hushåll- ning med vattenresurser kan anges följande: l:] Vattendrag eller sjöar bör inte utsättas för föroreningsbe- lastning eller andra förändringar så att den biologiska produktionsförmågan väsentligt förändras. EJ Grundvatten, vattendrag eller sjö av betydelse för vatten- försörjning bör inte utsättas för föroreningsbelastning el- ler andra förändringar så att risker för människans hälsa uppstår eller vattentillgången begränsas. El Vattenförekomster av väsentlig betydelse för naturvård och friluftsliv bör ges erforderligt skydd. El Planering för vård och utnyttjande av vatten bör samord— nas med markanvändningsplaneringen.

10.1. Utgångspunkter 10.2 Vattenanknutna problem 10.3 Planmässig vattenanvändning

10.2. Vattenanknutna problem

10.2.1 Inledning I detta avsnitt behandlas främst anspråk på vatten från in- dustri och jordbruk samt för konsumtion. Flera andra verk- samheter och intressen ställer direkta eller indirekta krav på vatten. De viktigare behandlas under respektive verksam- hetsavsnitt. För yrkesfisket är främst de stora sjöarna av riksintresse. För fisket är det vidare angeläget att vandrings- fisken kan komma upp för vissa älvar och åar. [ flertalet avrinningsområden finns riksintressen för naturvård och fri— luftsliv. ] flera av dessa riksintressanta områden är vattnet huvudorsaken till skyddsvärdet. Inom vissa områden (fig. 102) kan högvattenföringen un- der t.ex. vårfloden bli så stor att översvämningar inträffar. Särskilda utredningar har genomförts bl.a. för Emån och Västerdalälven. Inom vissa områden är föroreningar av sjöar och vattendrag ett problem. Det gäller framför allt försurning och förorening med tungmetaller och svårnedbrytbara äm- nen med gifteffekter.

10.2.2. Vattenförsörjning

Uttag för industri och bebyggelse

De stora kvantitativa anspråken på vatten kommer från in- dustrier och kommuner. lndustriernas anspråk har genom vattensnålare processer starkt minskat under senare år. Den- na utveckling antas fortsätta. Bristsituationer förekommer inom vissa områden. Exempelvis finns problem med vatten- försörjningen i Värö på Hallandskusten vid lågvattenföring. Eventuella mer omfattande utbyggnader av industrierna i Brofjorden och Nynäshamn kan svårligen ske utan vatten- överledning från andra områden.

Hushållens vattenanvändning per person ökar mycket långsamt. Det totala kommunala behovet av hushållsvatten täcks till ca hälften genom uttag av ytvatten. Främst gäller detta större orter. Nästan 80 % av landets kommunala vatten- verk använder grundvatten.

För kommunerna, men även för vissa industrityper t.ex. livsmedelsindustrin, är kraven på vattenkvalitet mycket hö- ga. Kraven avser såväl vattnens bakteriologiska som kemiska beskaffenhet, t.ex. innehåll av järn och mangan. Dessutom finns gränsvärden för hur höga halter av spår- och giftämnen av typ koppar och kadmium som får förekomma i dricksvat- ten.

Fig. 10:3 visar områden med stora uttag i förhållande till lågvattenföringen. Några svårartade bristsituationer har inte uppstått, men i vissa områden krävs omfattande regleringar och överledningar för att trygga vattenförsörjningen. Mest känd är den beslutade överledningen från sjön Bolmen i Småland till Skåne. Inom flera andra områden längs västkus- ten och ostkusten samt på Öland och Gotland är problemen med vattenförsörjning påtagliga. Stora uttag i förhållande till tillgångarna innebär förutom en konkurrenssituation risker för att vattnets kvalitet försämras bl.a. genom att kapaciteten för utspädning av avloppsvatten minskar. I kustområden kan för stora uttag av grundvatten medföra risker för att saltvat- ten tränger in i de grundvattenförande lagren.

Eftersom kvalitetskraven på hushållsvatten är mycket höga måste särskild vikt läggas vid vården av sådana vatten som utnyttjas som råvattentäkter. Även markanvändningen i de områden som omger dessa sjöar måste hållas under noggrann uppsikt så att spridning av föroreningar som minskar vattnets användbarhet förhindras. Vänern, Vättern och Mälaren intar en särställning genom att de är råvattentäkter för en mycket stor befolkning. Detsamma gäller Bolmen, som i början av 1980-talet kommer att förse sydvästra Skåne med konsum- tionsvatten. Fartygstrafik med farlig last på Vänern och Mä- laren bör endast få ske enligt särskilda regler. Förslag om sådana regler utarbetas av kommittén för miljörisker vid sjötransporter (Jo 1978:05).

Fritidsbebyggelsen ligger ofta i områden med liten vatten- tillgång. Fritidsbebyggelsen används dessutom främst under sommaren när vattentillgången är som lägst. Flera av de primära rekreationsområdena ligger också i områden med ringa vattentillgång. Utvecklingen inom flera av dessa områ— den, liksom inom områden där mer omfattande fritidsbebyg- gelse planeras, måste därför ske med särskilt beaktande av möjligheterna till vattenförsörjning.

Figur 1013. Områden med stora vatten tag till samhällen och industrier i förh lande till lågvattenföringen.

. > 50 % av lågvattenföringen

III 10—50 0/0 av lågvattenföringen |

Källa: Bearbetning av Användningen Sveriges vattentillgångar, statens nat! vårdsverk, PM 1120, 1978.

vattning inom jordbruket.

stora uttag

problem med vattentillgången i flera uttag

Ila: Bevattning inom lantbruket 1976, tbrukshögskolan, avdelningen för tbrukets hydroteknik, stenciltryck nr , Uppsala 1977.

Bevattning

Bevattningen inom jordbruket har ända till de senaste åren varit förhållandevis liten. Under 1970-talet har emellertid bevattningen ökat mycket starkt och en fortsatt ökning är att vänta. På grund av nederbördsförhållandena är behovet av bevattning störst i södra och östra Sveriges kusttrakter. Av betydelse för bevattningsbehovet är också jordarten och ty- pen av gröda. Sandjordarnas lägre vattenhållande förmåga ökar bevattningsbehovet. På lättare jordar odlas också ofta grödor vars tillväxt ökar snabbt med god tillgång på vatten, t.ex. potatis och vallväxter.

Problemen till följd av bevattning uppstår framför allt genom att bevattningen är intensivast i områden som har små vattentillgångar och att anspråken är störst under sommaren då vattendragen normalt har den lägsta vattenföringen. Där- till kommer att huvudparten av det vatten som avleds för bevattning inte återvänder till sjö eller vattendrag utan tas upp av vegetationen eller avdunstar direkt. Den vattenmängd som nyttjas till bevattning kan sålunda inte nyttjas av andra intressenter, t.ex. nedströms liggande kraftverk.

Fig. 10:4 visar områden med förhållandevis små vattentill- gångar och omfattande bevattning. I vissa fall kan bevattning inte ske i önskad omfattning. För att kunna lösa problemen med vattenbrist kan förutses växande önskemål om överled- ning av vatten och begränsade regleringar av sjöar alternativt byggande av mindre dammar. Frågor om bevattning behand- las även i kap. 4 och i rapportens del 11, kap. 1 och 2.

10.2.3 Vattenbeskaffenhet Beskaffenheten av vatten i sjöar och vattendrag bestäms för- utom av naturgivna förhållanden, som t.ex. geologi, neder— börd och processer i vattnet, främst av utsläpp men även av markanvändningen. De största utsläppsmängderna härrör från industrin. Fig. 10:5 visar bl.a. att landets kustområden i stor utsträckning mottar utsläpp av syreförbrukande mate— rial, bl.a. från skogsindustrin. Dessa utsläpp sänker syretill- gången i vattnet, vilket bl.a. kan påverka fiskebeståndet. Ännu allvarligare från miljösynpunkt är effekterna av utsläpp av tungmetaller och svårnedbrytbara ämnen med giftkaraktär som upplagras i levande varelser. Vilka effekter på längre sikt utsläpp av dessa ämnen får är dåligt kända. Separatkarta 2 visar omfattningen av s.k. svartlistade vatten från vilka fisk inte får saluföras på grund av för högt innehåll av gifter. Den tilltagande försurningen av svenska vatten är ytterst oroande. Omkring 20 % av landets sjöar har ett mer eller mindre onormalt tillstånd i fråga om surhet och motstånds- kraft mot försurande föroreningar. Försurningsproblemet

behandlas närmare i kap. 12 och i kap. 1 i rapportens del 11.

De kommunala utsläppen domineras av närsalterna kväve och fosfor, vilka ökar näringstillgången i vattnet och orsakar en snabbare igenväxning av sjöarna vilket i sin tur medför förändringar i artsammansättning och försvårar använd- ningen av vattnet. Fig. 1026 visar områden med hög växtnä- ringstillgång. Det bör dock noteras att näringstillgången del- vis är naturligt betingad, särskilt gäller detta lerslättsjöar.

Som framgår av kap. 4 har inom vissa sandjordsområden kvävegödsling orsakat en höjning av nitrathalten i grundvatt- net till en sådan nivå att det är hälsovådligt för spädbarn att dricka vattnet. Eventuella långtidseffekter på vuxna är inte klarlagda. Fig. 10:7 anger inom vilka områden förhöjda kvä- vehalter har uppmätts. Även om nitrattillförseln helt upphör, kommer det att ta lång tid innan nitrathalten i grundvattnet har sjunkit till acceptabel nivå. Åtgärder för att begränsa denna form av grundvattenförändring behandlas i kap. 4.

De kommunala och industriella utsläppen står i direkt proportion till uttagen för vattenförsörjningen. Fig. 10:3 kan därför även sägas visa områden med stora utsläpp i förhål- lande till lågvattenföringen. Som en enkel regel anges ibland att vattenföringen i recipienten bör vara 10 gånger större än mängden avloppsvatten för att kunna späda ut avloppsvatt- net tillräckligt. Detta värde kan sägas illustrera recipientan- språket. Som framgår av separatkarta 2 kan detta recipient- anspråk på många ställen inte tillfredställas, särskilt inte under perioder med låg vattenföring.

10.3. Planmässig vattenanvändning

I merparten av landets avrinningsområden finns inte sådana problem att särskilda planeringsåtgärder är motiverade. Inom vissa områden är dock vattenproblemen så komplice- rade att långsiktiga och planmässiga åtgärder för vård och utnyttjande av vattenresurserna är angelägna. I dessa områ- den är det önskvärt att åtgärdsprogram upprättas och sam- ordnas med den fysiska planeringen. I ett begränsat antal av dessa avrinningsområden är problemen av sådan art och omfattning att ett mer direkt planeringsarbete torde bli nöd- vändigt. I det följande behandlas ett antal områden där vat- tenproblemen förefaller särskilt svåra. I dessa områden be- höver behoven av åtgärder preciseras. Framställningen byg- ger till stor del på naturvårdsverkets rapport Användningen av Sveriges vattentillgångar (SNV PM 1120). Vattenplane- ringskommittén (Jo l977:06) har i uppdrag att lägga fram förslag till former för vattenplanering och dess administra-

Figur 105. Stora utsläpp av syreförb kande material i förhållande till Iågv tenföringen.

|; "| kustnära vatten

|:] inlandsvatten

Källa: Användningen av Sveriges vatt tillgångar, statens naturvårdsverk, ' 1120, 1978.

Inom vissa områden finns dana problem att långsikti och planmässiga åtgärder ' vård och utnyttjande av v tenresurserna är angeläg Vattenplaneringskommitté utreder formerna för vatt. planering.

10:6. Områden med hög växtnä- tillgång.

Figur 10:7. Förhöjda kvävehalter i grund- vattnet.

äxtnäringstillgång medför en snab- igenväxning och situationer med rist.

Kenan visar platser, där från hygienisk synpunkt anmärkningsvärda halter kvä- veföreningar i grundvattnet har påträf- fats. Av kartan framgår att hittills kända kväveproblem framförallt koncentre- ras tilI jordbruksbygder, särskilt områ— den med sandjordar och ytligt sprickig berggrund.

: Användning av Sveriges naturtill- r, statens naturvårdsverk, FM 1978.

En observation . Flera observationer Källa: Översiktlig beskrivning av grund- vattentillgångari Sverige, Sveriges geo- logiska undersökning, 1977.

Figur 10:8. Områden med särskilda pla— neringsbehov.

.Områden där vattenproblemen till stora delar hänger samman med markanvändningen.

Områden där vattnets kvalitet för dricksvattenförsörjningen är sär- skilt angelägen att bevara.

—- Floder där särskilt uttalade lokala problem föreligger

flodområde

gräns för huvudflodområde

__ gräns för delflodområde

Skåne

Öland

Gotland Vänern med Göta älv Vättern med Motala ström Mälaren-Hjälmaren Bolmen Fyrisån Hedströmmen-Kolbäcksån 10. Svartån-Kumlaån 11. Tidan 12. Viskan 13. Mörrumsån

$9'39.*'F7'9"!>F9N.—'

tion. Kommitténs förslag väntas komma under sommaren 1979. Slutlig ställning till omfattningen av en framtida vatten- planering kan inte tas förrän en sammanfattande bedömning föreligger av naturvårdsverkets rapport, förslagen i vatten- planeringsutredningen och förslagen i föreliggande rapport.

De områden där problemen förefaller särskilt svåra kan efter huvudtypen av problem delas in i tre olika kategorier: D Den första kategorin omfattar större områden, där vatten- problemen till stora delar hänger samman med markan- vändningen t.ex. genom intensivt åkerbruk, dikning, be- vattning. Inom områdena råder även speciella berg- grundsförhållanden. Grundvattnet har stor betydelse för vattenförsörjningen. Vattendragens vattenföring är ofta liten, vilket medför försämrad utspädning av föroreningar och problem i samband med bevattning. Till denna kate- gori hör Skåne, Öland och Gotland. El Den andra kategorin omfattar större sjöar och vattendrag, där i första hand vattnets kvalitet för dricksvattenförsörj- ning är angelägen att bevara, men där även andra vatten- intressen konkurrerar med varandra om vattnets använd- ning t.ex. sjöfart, fiske, naturvård, friluftsliv, kulturmin- nesvård. Dessa sjöar och vattendrag är av stor betydelse som råvattentäkter för flera samhällen i tätbefolkade re- gioner. Samtidigt har anspråken på dessa vatten från and- ra intressen vuxit sig allt större och konkurrerar många gånger med varandra. Vänern, Göta älv, Mälaren, Hjäl- maren, Vättern-Motala ström och Bolmen hör till denna grupp. El Den tredje kategorin omfattar vattendrag där lokalt sär- skilt uttalade problem av skilda slag föreligger. En del av dessa vattendrag mynnar i Vänern och Mälaren-Hjälma- ren och har därmed betydelse även för vattenanvändning- en i dessa sjöar. Dessa vattendrag är ofta av stor betydelse för kommunal vattenförsörjning samtidigt som anspråken på vatten för bevattning, vattenkraft eller som recipient är stor. Fyrisån, Svartån-Kumlaån, Hedströmmen-Kol- bäcksån, Tidan, Viskan och Mörrumsån hör till denna kategori.

Skåne Skåne karakteriseras av små avrinningsområden med små vattendrag och är som helhet sjöfattigt. Lågvattenföringen under sommarens torrmånader är mycket låg. Grundvattnet har spelat en stor roll i Skånes vattenförsörjning. De skånska vattnen har utnyttjats i mycket stor utsträckning och bedöms inte täcka behoven på lång sikt. Vatten skall därför överföras från Bolmen i Småland. Stora utsläpp förekommer i vatten-

Områdena med vattenpro- blem kan delas in i större om- råden där problemen ofta ä knutna till markanvändning en, sjöar av stor betydelser fö dricksvattenförsörjningen oc vattendrag med lokalt särskil uttalade problem av skild slag.

I Skåne, Mörrumsån, Ölan Gotland, Mälardalen, Väne området, Vättern, Viskan o Bolmen förefaller vattenpr blemen särskilt svåra. Beh vet av vattenplanering i des områden behöver preciser

dragen som sommartid inte har tillräcklig vattenföring för att ge en önskad utspädning. Bevattningen har under många år varit hög, särskilt på Kristianstadsslättens lätta jordar. I viss utsträckning är utdikningar fortfarande aktuella. Dessa och andra ingrepp kan störa stora bevarandeområden. Vissa åar har betydelse för vandringsfiskens reproduktion.

Tillgången på grundvatten i Skåne är svårbedömd men beräkningar av tillgången är viktiga för bedömningar av möjligt uttag. Det är betydelsefullt att grustäkt inte genom- förs så att grundvattenförsörjningen störs. Föroreningarna behöver så långt möjligt begränsas med tanke på den lägre vattenföringen under sommarmånaderna. Möjligheterna att öka resurserna för bevattning kan behöva kartläggas. Fort- satta dikningsföretag bör undvikas.

Av tillgängligt material framstår bl.a. Kävlingeåns och Skräbeåns avrinningsområden som de mest problemfyllda. Med hänsyn till den komplexa bilden i hela Skåne torde dock behovet av vattenplanering närmare behöva preciseras och eventuella kopplingar till markhushållningsprogrammet där- vid beaktas.

Mörrumsån Mörrumsån rinner upp på det sjörika småländska höglandet. Vattenföringen är tämligen växlande. Mörrumsån är skydds- värd från bevarandesynpunkt och för laxreproduktion och fritidsfiske. På regeringens uppdrag har kammarkollegiet an- sökt om ändrad tappningsplan för sjön Åsnen för att tillgo- dose bl.a. naturvårdens krav. Den föreslagna tappningspla- nen påverkar naturligtvis förhållandena i Mörrumsån. Hän- syn till fisket m.m. i Mörrumsån och i Hanöbukten har därvid tagits. Förutom ett visst kommunalt uttag sker ett omfattande industriellt uttag. Utsläpp har starkt påverkat vattenbeskaf— fenheten i sjöar och vattendrag men även i angränsande kustområden. Delar av Mörrumsån är svartlistade. Försur- ningen av sjöarna har på senare år blivit ett allvarligt problem i Blekinge och Småland. Behoven av planering behöver när- mare preciseras för Mörrumsåns avrinningsområde och eventuella samband med planering av Hanöbukten belysas (se kap. 11 Havet).

Öland och Gotland Öland och Gotland består av ett antal små avrinningsområ- den med låga vattenföringar särskilt sommartid. Sediment- bergarternas spricksystem medför att grundvattennivån på sina håll är extremt varierande. Öarna är sjöfattiga och byggs upp av en kalkrik berggrund, vilket har givit naturligt nä- ringsrika vatten. På Gotland förekommer på vissa håll höga

nitrathalter i grundvattnet. Utnyttjandet av vatten har domi- nerats av kommunala uttag och bevattning även om vissa industriuttag förekommer. Flera områden är av riksintresse för naturvård, rörligt friluftsliv och fiske. De omfattande utdikningar som förekommer har starkt konkurrerat med dessa intressen.

Bevattningen kan antas komma att öka vilket liksom fort- farande aktuella dikningsprojekt skärper problemen. Båda öarna är viktiga semesterområden vilket accentuerar vatten- försörjningsproblemen under sommarmånaderna. De har också utpekats som primära rekreationsområden. Behoven av vattenplanering för Gotland och Öland behöver närmare

preciseras.

Mälardalen - Mälaren, Hjälmaren, Fyrisån. K olbäcksån. Hed— strömmen. Kumlaån, Närkes Svartå Området omfattar Mälardalens flodområde som sträcker sig ända upp till Dalarna och norra Västergötland. Det domine- ras av Hjälmaren och Mälaren. Utanför de stora sjöarna är sjöprocenten mycket låg. I de mindre vattendragen som leder till Hjälmaren och Mälaren är lågvattenföringen under som- maren ofta mycket liten. Vattnet har genomgående en hög näringstillgång beroende såväl på naturliga förhållanden som på förorening av närsalter. Möjligheterna att utvinna grundvatten är som helhet begränsad men i vissa områden, koncentrerat till rullstensåsar, är tillgången god.

Mälaren är råvattenreservoar för större delen av Mälarda- lens befolkning. Inom Stockholmsområdet tar mer än 1 mil— jon människor vatten från Mälaren. Den mångsidiga vatten- användningen ger även stora avloppsutsläpp med olika typer av föroreningar. De svåraste föroreningarna förekommer i västra Mälaren, men vattenbeskaffenheten är mycket skif- tande i Mälarens olika delar.

En planering för utnyttjande och vård av Mälarens vatten- resurser behöveri första hand värna om Mälaren som täkt för hushållsvatten. Särskild hänsyn till vattenkvaliteten för uttag av råvatten måste tas vid planering av markanvändningen i Mälarens närmaste omgivningar och vid transporter av far- ligt gods på Mälaren. (Beträffande transporter av farligt gods se vidare kap. 11.) En utvärdering har inletts av Mälarkom- mitténs mångåriga utredningsarbete. Det är önskvärt att det- ta slutförs så att det kan utgöra underlagsmaterial för en eventuell framtida vattenplanering. Arbetet med vattenpla- nering för Mälarens avrinningsområde har påbörjats av Mä- larkommittén i samarbete med berörda länsstyrelser och kommuner.

Inom vissa avrinningsområden i Mälardalen är problemen

akuta. Det gäller bl.a. Fyringsåns avrinningsområde som måste betecknas som ett bristområde där konkurrensen om vatten för bevattning och kommunal vattenförsörjning är stark. Överledning av vatten från Dalälven via Tämnaråns flodområde har diskuterats. Problemen är av liknande om- fattning i Närkes Svartås, Kumlaåns, Hedströmmens och Kolbäcksåns avrinningsområden. Behoven av vattenplane- ring behöver närmare preciseras.

Vänerområdet - Vänern, Göta älv, Tidan

Vänerns storlek och det stora flodområdet medför mycket stora vattenföringar i Göta älv även under torrtid. Vänerns vattenutbyte är långsamt, ca 9 år. Västgötaslätten har låg sjöprocent och låg vattenföring. Möjligheterna att utvinna grundvatten är i området som helhet ringa. Slättsjöarna och vattendragen i Västergötland har normalt en hög näringstill- gång.

Vatten från Vänern och Göta älv täcker det kommunala vattenbehovet för närmare 1 miljon människor. Dessutom är uttaget av processvatten till industrin omfattande. Förore- ningsbelastningen har på sina håll varit mycket omfattande, vilket bl.a. har medfört svartlistning av delar av Vänern. Ett omfattande yrkesfiske förekommer framför allt i Vänern. F ritidsfisket är omfattande i stora delar av området. Sjöfarten är intensiv och omfattar bl.a. transporter av farligt gods. (Se vidare kap. 11).

Kommunerna kring Vänern har i en rapport i april 1978 lämnat en sammanfattning av planeringsunderlag och rikt- linjer för fortsatt planering i Vänerområdet (Vänerredovis- ningen, slutrapport april 1978). I rapporten föreslås bl.a. särskilda riktlinjer för det centrala skärgårdsområdet i Vä- nern. Förslaget innebär att miljöstörande industri helt bör undvikas, att stor restriktivitet mot ytterligare bebyggelse på öar och vid stränder skall tillämpas och att attraktiv mark för turismens och det rörliga friluftslivets anläggningar reserve- ras. Vidare framhålls att naturvårdens och kulturminnesvår- dens intressen skall beaktas.

I regeringens länsvisa beslut i anledning av planeringsske- det slås fast att Vänern och dess kustområden tillhör de områden i landet där det är särskilt angeläget att naturvår- dens, friluftslivets och kulturminnesvårdens intressen tillgo- doses. Vidare framhålls att naturvårdsintressena är särskilt markerade i det centrala skärgårdsområdet. I fråga om ytter- ligare enskild fritidsbebyggelse förordas restriktivitet.

I kap. 13 görs en närmare analys av behovet av riktlinjer för Vänerområdet mot bakgrund av de överväganden som har

gjorts av berörda kommuner och i regeringens länsvisa beslut i anledning av planeringsskedet.

Det kommunala utredningsmaterialet torde tillsammans med Vänervattenkommitténs arbete Vänern - en naturresurs (Statens naturvårdsverk) utgöra grundmaterial för fortsatt planering av Vänerns vattenresurser. Av särskild vikt i en sådan planering är att Vänerns och Göta älvs vatten hålls i sådant skick att det även framdeles kan användas som kon- sumtionsvatten. Detta innebär att stor hänsyn till vattenfrå- gorna måste tas vid planering av markanvändningen kring Vänern och i Göta älvs dalgång.

Särskilda planeringsinsatser har aktualiserats för Tidans avrinningsområde där konkurrensen mellan olika intressen är stark. Det gäller bl.a. bevattning kontra vattenkraft. En sammanställning av underlagsmaterial har gjorts genom länsstyrelsens i Skaraborgs läns försorg efter samråd med vattenplaneringskommittén. Behoven av vattenplanering be— höver närmare preciseras.

Vättern - Motala ström Vättern har ett litet avrinningsområde men bidrar ändå till att ge en hög vattenföring i Motala ström även under torrtid. Vättern har ett extremt långsamt vattenutbyte, cirka 70 år.

Vättern utgör vattentäkt för flertalet av de större tätorterna vid Vättern samt för Falköping, Skara och Skövde. Vättern kan eventuellt bli aktuell som vattentäkt för Norrköping, Linköping och Mjölby samt för Hallsberg-Örebroregionen. I sådant fall torde vid sekelskiftet ca 500 000 personer f örsörjas med råvatten från Vättern.

Inom vissa områden förekommer betydande industriut- släpp, som dock minskat under senare år. På Östgötaslätten uppvisar grundvattnet på vissa håll så höga kvävehalter att det är hälsovådligt att dricka. Yrkesfisket är betydande i Vättern och Roxen. Flera skyddsvärda objekt från natur- vårdssynpunkt och för fritidsfiske finns inom regionen.

Ett omfattande utredningsarbete har utförts av kommittén för Vätterns vattenvård, vilket redovisades 1978 i rapporten ”Vättern Vatten Vård. Tillägg till 1970 års vattenplan”. Detta arbete torde kunna ligga till grund för en eventuell framtida planering av Vätterns vattenresurser. Av vikt vid en sådan planering är att bevara Vätterns höga kvalitet som konsum- tionsvattentäkt. Behovet av vattenplanering behöver närma- re preciseras för i första hand Vättern och Motala ström men även eventuella problem inom andra avrinningsområden som hör till Vätterns flodområde behöver belysas.

Viskan Viskan har en i förhållande till anspråken begränsad vatten- föring, särskilt under sommarmånaderna. Vattnet är starkt förorenat med svartlistning som följd. Längs vissa sträckor av vattendraget föreligger risk för översvämning.

Anspråken är av mycket skiftande art. Väröhalvön är ett i den fysiska riksplaneringen utpekat industriläge. Möjlighe- terna att utnyttja detta kan komma att begränsas av låg vat- tentillgång. Skogsindustrin i Värö har under tiden för lågvat- tenföring svårigheter att erhålla tillräcklig mängd processvat- ten. Behoven av vattenplanering för Viskans avrinningsom- råde behöver närmare preciseras.

Bolmen Sjön Bolmen i Lagans avrinningsområde är av särskilt intres- se eftersom vatten från Bolmen skall överföras till Skåne för att förse västra delarna av Skåne med konsumtionsvatten. Särskild uppmärksamhet måste riktas mot vård och utnytt- jande av vattenresurserna i syfte att bevara vattnets kvalitet med avseende på de höga kraven på råvatten för konsumtion. Behovet av vattenplanering för Bolmen behöver närmare preciseras.

11. Havet

Under senare år har intresset för havet och dess tillgångar blivit allt mer uttalat. Ur våra havsområden finns möjligheter att utvinna mineralråvaror, livsmedel, energiråvaror, energi m.m. Prospektering efter bl.a. olja och naturgas pågår i flera havsområden. Farvattnen kring Sverige tillhör jordens tätast trafikerade havsområden. Den ökade levnadsstandarden har inneburit en kraftig ökning av det båtburna friluftslivet och

32?)

4— W&W , .. .. .

/*

ee

.v

; ., ”” st ”93%

33-1HI/NÄZ _

c., 1

kustzonens betydelse för friluftslivet som helhet har ökat. Samtidigt har emellertid utsläpp och tillförsel av förorening- ar, utsläpp av olja, överfiskning, industri- och tätortsutbygg- nad, nedskräpning m.m. orsakat störningar i den marina miljön och lett till insikten att även havets resurser är begrän- sade. Vissa marina miljöer behöver skyddas. Anspråken på | havets resurser är särskilt uttalade i de kustnära områdena. 11 Konkurrensen mellan olika intressen är här påtaglig och | leder ofta till konflikter.

11 Havet

1 1.1 Utgångspunkter 1 1.2 Problem och åtgärdsförslag 11.2.1 Föroreningar 11.2.2 Konflikter med riksintressen 1 1.2.3 Övriga problem 1 1.2.4 Behov av åtgärdsprogram och planering

11.1. Utgångspunkter

I havet finns stora resurser i form av livsmedel, mineralråva- ror, kemikalier och förnyelsebar energi. Vetenskap och tek- nik utvecklas för att utnyttja dessa resurser. Effekterna av havsföroreningar och den kraftiga ökningen av bl.a. fiske och sjötransporter med farligt gods har lett till insikten att havets resurser är begränsade.

Från att tidigare huvudsakligen ha avsett sjöfartens, fiskets och försvarets intressen har anspråken på att utnyttja havet och dess tillgångar vuxit sig allt starkare från andra intressen. Naturvård, kulturminnesvård, friluftsliv, anläggningsverk- samhet, mineralutvinning, utvinning av energi m.m. är exem- pel på verksamheter och intressen, vars anspråk har blivit mer uttalade.

Konkurrensen mellan olika former av havsutnyttjande har sålunda blivit påtagligare och den kan förväntas öka i fram- tiden. Samordning och avvägning mellan olika verksamheter och intressen i syfte att hushålla med havets tillgångar har mot denna bakgrund framstått som allt mer angelägen. Här- vid är sambanden mellan åtgärder som vidtas på land och i angränsande havsområde särskilt viktiga att uppmärksam- ma.

För att uppnå bättre planering och samordning av havsre- sursernas användning har nyligen inrättats en delegation för samordning av havsresursverksamheten. Denna skall bl.a. verka för samordning av verksamheter och intressen som innefattar utnyttjande, skydd eller utforskande av havet eller som annars har anknytning till havet.

Som utgångspunkter för överväganden rörande hushåll- ning med landets havsresurser kan anges följande. El Utsläpp och tillförsel av föroreningar till samt transport av farligt gods i våra havsområden måste med hänsyn till konsekvenserna för livet i havet ses i ett långsiktigt per- spektiv

El Områden av väsentlig betydelse för den marina naturvår- den och kulturminnesvården samt för friluftslivet skall ges erforderligt skydd Cl Viktiga lek-, uppväxt- och fångstområden för fisk får inte utsättas för sådana ingrepp att fiskproduktionen äventy- ras, eller att fångst av fisk förhindras eller försvåras Cl Sjöfart och utvinning av mineralråvaror får inte onödigt- vis förhindras eller försvåras genom annan havsanknuten verksamhet 121 Skyddet av våra havsområden mot föroreningar förutsät- ter förutom egna insatser ett vidgat internationellt samar- bete med andra berörda kuststater.

Inom bostadsdepartementet har en arbetsgrupp som under- lag för den fysiska riksplaneringen sammanställt material om de svenska havsområdenas naturmiljö och de anspråk som riktas mot havets resurser. Arbetsgruppen har även lämnat förslag till åtgärder för att lösa vissa av de problem som finns i svenska havsområden. En rapport från arbetsgruppen Ha- vet - naturförhållanden och utnyttjande, Underlagsmaterial för fortsatt fysisk riksplanering 1978z7, har remissbehandlats under hösten 1978.

I rapportens del 11 avsnitt 1.6 redovisas miljöförhållanden i olika havsområden och de anspråk som riktas mot havets resurser samt de problem som föreligger i vissa havsområden till följd av konkurrerande intressen.

11.2. Problem och åtgärdsförslag

11.2.1 Föroreningar De allvarligaste problemen i de svenska havsområdena häng- er samman med den besvärliga föroreningssituationen. Re— sultaten av föroreningarna är ökad näringsrikedom, försäm- rade syreförhållanden och utbredning av svavelväte i djup- vattnen och i områden med lågt vattenutbyte, förhöjda halter av miljögifter i organismer och sediment, förändring av flo- rans och faunans sammansättning, nedsmutsning och ned- skräpning av bottnar och stränder m.m. Trots avsevärda förbättringar vad gäller rening av kom- munala och industriella utsläpp under senare år tillförs fort- farande stora mängder föroreningar till våra havsområden. Allt större andel av föroreningarna tillförs havet via floderna. Som exempel kan nämnas att våra floder för närvarande bidrar med 70 % av den svenska belastningen av fosfor på Östersjöområdet mot 40 % 1969. Den totala svenska belast-

amordning av kontrollpro- ram för utsläpp av förore- ingar, utsjömätningar och rogram för övervakning av iiljökvalitet är angelägen.

ningen av kväve på Östersjöområdet har ökat med 10 % under perioden 1969-1977. Ökningen beror till stor del på att handelsgödsel, som i ökad utsträckning används ijord- och skogsbruket, med floderna förs ut i havet.

De allvarligaste miljögifterna är sådana ämnen som svår- ligen bryts ner i naturen. DDT-halterna i våra havsområden har minskat något, medan PCB-halterna fortsätter att stiga eller ligga på en mycket hög nivå. Bland metallerna har förutom kvicksilver även bly och kadmium stor benägenhet till anrikning. Halterna av tungmetaller i sediment och orga- nismer är höga i vissa delar av våra havsområden. Så länge syresituationen i bottenvattnen är goda hindras i allmänhet en utlösning av miljögifter från sediment till vatten.

Uppskattningsvis släpps mellan 30-60 000 ton olja ut per år i Östersjöområdet från olika källor t.ex. tankfartyg, lastfar- tyg, färjor, trålare, fritidsbåtar, raffinaderier och kraftverk. Av dessa utsläpp svarar oljeutsläpp som följd av fartygsolyc- kor endast för en mindre del. En stor del kommer från ren- göring av fartygstankar.

Föroreningarna utgör ett allvarligt hot för i första hand fiskets och naturvårdens intressen i såväl kustområden som i uthav. Genom anrikningen har halterna av olika miljögifter kommit att ligga mycket nära den kritiska nivå, där olika slag av skador utvecklas hos organismerna. I vissa fall har de kritiska nivåerna redan överskridits. I vissa delar av våra havsområden är t.ex. gifthalterna i somliga fiskarter så höga att förbud råder mot saluföring av fisk eller delar av fisk. I framtiden kan ytterligare restriktioner bli nödvändiga. Säl- stammarna i Östersjön har så höga gifthalter i sig att de hotas av utrotning. Den ökande frekvensen av svavelvätebildning i djupa vatten kan leda till ständigt syrefria bottenförhållan- den och risk för återkommande uppvällningar av svavelväte till ytvattnen samt till återcirkulation i de biologiska kretslop- pen av vissa miljögifter som finns i sedimenten. De akuta skador som oljan orsakar är fiskdöd, fågeldöd, nedoljade båtar, fiskredskap och stränder m.m. De långsiktiga skador- na är allvarligare och omfattar förgiftning under lång tid av t.ex. bottenorganismer, som år av betydelse som näring för många fisk- och fågelarter. För närvarande utgör oljehalten ! vattnet inget akut hot men närheten till de kritiska nivåer som orsakar störningar motiverar stränga krav på skyddsåt- gärder.

För övervägandena i den fysiska riksplaneringen är det väsentligt att fortlöpande få kunskap om miljösituationen i våra havsområden. Det är därför angeläget att arbetet inom naturvårdsverket med att få fram enhetliga principer för mät- ning av förorenande utsläpp till havet fortsätter och att sam-

ordningen av kontrollprogrammen för utsläpp av förore- ningar, utsjömätningar samt program för övervakning av miljökvalitet, som också utarbetas av naturvårdsverket, ut- vecklas. Det är vidare angeläget att ett enhetligt inrapporte- ringssystem för utsläpp och tillförsel av föroreningar upprät- tas på central nivå.

Transportlederna till havs går ofta nära eller rakt igenom känsliga områden i vilka utsläpp av miljöfarliga ämnen kan orsaka allvarliga störningar. Exempel på sådana områden är produktions- och uppväxtområden för vissa fiskarter, marin- biologiskt intressanta miljöer och områden av intresse för friluftslivet. Behovet av åtgärder för att minska miljöriskerna vid transport av farligt gods är särskilt uttalat i vissa kust- och skärgårdsområden i Bohuslän, Öresund, Blekinge, östra Svealand, Höga Kustenområdet och i Norrbotten, se fig. 11.1 Genom den alltmer omfattande oljehanteringen i Nordsjön har risken för oljeföroreningar ökat för den svenska västkus- ten. Oljeföroreningar kan nämligen med Jutska strömmen föras in i Skagerrak och påverka i första hand Bohusläns kust.

Förslag till åtgärder för att minska miljöriskerna och för- bättra sjösäkerheten vid transporter av farligt gods har nyli- gen lämnats av Utredningen om miljörisker vid sjötranspor- ter i betänkandet (SOU 1979143) Ren tur-program för miljö- säkra sjötransporter. Även Sjöövervakningskommittén (Dir. 1977z28) behandlar frågor om förbättrad sjösäkerhet bl.a. i samband med gift- och brandolyckor till sjöss.

11.2.2 Konflikter med riksintressen Utvinning av mineralråvaror från havsbotten och vissa andra former av havsanknuten verksamhet t.ex. sjöfart, industri- och kraftverksanläggningar, anläggningsverksamhet och ut- vinning av energi från havet kan utgöra ett hot mot särskilt värdefulla och skyddsvärda marina miljöer med hänsyn till naturvårdens, miljövårdens, fiskets, friluftslivets och kultur- minnesvårdens intressen. Geovetenskapligt och marinbiolo- giskt intressanta bottnar och vattenområden, viktiga lek-, uppväxt- och fångstområden, värdefulla rekreationsområ- den och kulturhistoriskt intressanta skeppsvrak och hamn- miljöer kan förorenas, förstöras eller skadas. Hoten mot be- varandeintressen av rikskaraktär kan förväntas öka i takt med att intresset för utvinning av havets mineral och energi- resurser ökar och då det uppstår behov av större hamnar och nya farleder.

1 Ett enhetligt inrapporteringi system för utsläpp och tillföl sel av föroreningar upprätta på central nivå.

I vissa områden är miljöriske na vid transport av farli| gods särskilt stora.

Figur 1111. Områden i vilka åtgärder för att minska miljöriskerna vid transport av farligt gods är särskilt angelägna.

Områden med större oljehamnar (mer än 100 000 ton lossad och lastad olja per år). Farlederna in till hamnarna är livligt tra- fikerade. Utsläpp av farligt gods i dessa områden skulle kunna få särskilt allvarli- ga följder med hänsyn till fiskets, natur- vårdens och friluftslivets starka intres- sen. Bl.a. skulle viktiga lek- och uppväxt- områden för fisk allvarligt kunna skadas liksom turistnäringen i områdena.

Områden utan större trafik med farligt gods men med näraliggande farleder där omfattande transporter av bl.a. farligt gods sker. Vid olyckor i dessa leder skul- le utsläppta miljöfarliga ämnen snabbt kunna föras in mot kusten och orsaka störningar i områdena, där starka intres- sen för fisket, naturvården och frilufts- livet föreligger.

oljehamn

intensivt trafikerad farled

Figur 11:2. För fisket särskilt betydelse- fulla områden.

För fisket viktiga områden varierar för olika fisksorter och ärför vissa fiskartex. torsk och skarpsill, som leker i den fria vattenmassan, svåra att avgränsa. För de flesta kustområden, som generellt är av stort fiskeribiologiskt intresse, har för närvarande inte gjorts någon utvärdering av för fisket särskilt betydelsefulla områ- den. ] uthavet har emellertid en utvärde- ring redan påbörjats och exempel på för fisket särskilt viktiga områden har redo- visats för sill i Västerhavet och Östersjön samt för siklöja i Bottenviken. Lekplatser för strömming i Bottniska viken är dåligt kända.

Källa: Havet — Naturförhållanden och utnyttjande, Underlag för tonsatt fysisk riksplanering, 197817, bostadsdeparte— mentet.

Intresset för utvinning av råvaror är för närvarande kon- centrerat till utvinning av sand och grus i bl.a. Öresund, norr om Gotland och i Kattegatt. Därutöver pågår prospektering efter sulfidmalmer i Bottenviken utanför Skellefteå och efter olja och kolväten i Östersjön och södra Kattegatt. Utvinning

av energi ur havet kan eventuellt komma att ställa anspråk på havets resurser bl.a. för produktion av marin biomassa, för energiproduktionsanläggningar och för energilagring. Hamnutbyggnader, muddrings- och utfyllnadsföretag är for- mer av anläggningsverksamhet som i vissa fall tar i anspråk och påverkar mycket stora vatten- och markområden med negativa effekter på bevarandeintressena i havet.

Kunskaperna om resurser och naturförhållanden i våra havsområden är till stora delar bristfälliga. Det medför att avvägningar mellan olika intressen är svåra att göra. Det är angeläget att för olika sektorer ansvariga myndigheter för- bättrar planeringsunderlaget bl.a. genom att avgränsa sina intresseområden. Statens naturvårdsverk har inom projektet Marina reservat bl.a. tagit fram förslag till skyddsvärda kust- och havsområden. Statens industriverk utreder i den s.k. Grusutredningen -74 vissa frågor rörande utvinning av sand och grus, bl.a. från havsområden.

Enligt de av riksdagen beslutade riktlinjerna för fiskepoli- tiken (prop. 1977/7811 12,JoU 1977/78:25, rskr 1977/78:272) ankommer det på fiskeristyrelsen att utföra en löpande pla- nering av fiskets omfattning och inriktning. Enligt riksdags- beslutet är en sådan planering en förutsättning för att näring- en skall kunna ta tillvara de fiskresurser som står till buds och för ett effektivt utnyttjande av fiskeflottan. Det är i detta sammanhang angeläget att fiskenämnderna i samarbete med bl.a. kommuner och länsstyrelser och som ett underlag för den översiktliga fysiska planeringen redovisar de kust- och havsområden, som är av särskild betydelse för fisket samt lämnar förslag till åtgärder för att skydda och utveckla dessa resurser. Sådana åtgärder kan exempelvis bestå i angivande av särskilda områden där samråd med fiskeriintendent och fiskenämnd bör förekomma i samband med tillståndspröv- ning enligt byggnadslagen, naturvårdslagen, miljöskyddsla- gen etc. Härvid får givetvis beaktas vilka typer av förorening- ar som vållar de största problemen för fisket. Exempel på för fisket särskilt viktiga områden i uthavet redovisas ifig. 11.2.

För att ge skydd åt områden som är av väsentlig betydelse för fisket kan det behöva övervägas att i en ny plan- och byggnadslagstiftning införa en riktlinje om att hänsyn skall tas till vissa fiskeintressen i samband med plan- och till- ståndsbeslut.

11.2.3. Övriga problem

Utöver föroreningarna och vissa konflikter med riksintressen finns en rad andra problem och konflikter som i sig kan vara allvarliga men som i allmänhet är av mer lokal karaktär och

Ansvariga myndigheter f" bättrar planeringsunderlag inom sina intresseområden.

Fiskenämnderna redovisa samråd med kommuner o länsstyrelser de kust- o havsområden som är av s skild betydelse för fisket.

Riktlinjer i en ny plan— 0 byggnadslag om hänsyns gande till fisket.

fe administrativa gränserna i Ira havsområden klarläggs.

tad uppmärksamhet kring nsekvenserna av det ökade tidsbåtinnehavet.

mer medveten planering | samordning av olika havs- :nutna verksamheter.

till stor del kan lösas i den kommunala planeringen. Härut- över kan det konstateras att det i vissa kustområden råder stor oklarhet om den administrativa indelningen av havsom- rådena. Det är därför av betydelse för den fysiska planering- en att kommunernas gränser i havet klarläggs.

Den stora ökningen av antalet fritidsbåtar innebär bl.a. problem i vissa skärgårdsområden. I särskilt intensivt trafi- kerade farleder uppstår störningar för sjöfarten, småbåts- hamnar tar ianspråk värdefulla lek- och uppväxtområden för fisk, störningar uppkommer i djurskyddsområden, på mus- selodlingar, m.m. Det är därför angeläget att länsstyrelser och kommuner uppmärksammar konsekvenserna av det ökade innehavet av fritidsbåtar och utbyggnaden av bl.a. fritidsbåtshamnar i kustområdena.

I vissa farvatten utgör den intensiva sjötrafiken, omfattan- de såväl handelsfartyg som fritidsbåtar, ett stort sjösäkerhets- problem. Behovet av hastighetsbegränsningar, trafiköver- vakning och trafikledning bör därför uppmärksammas. För att förbättra sjösäkerheten och underlätta det båtburna fri- luftslivet finns även behov av särskilda fritidsbåtsleder.

Andra verksamheter, som lokalt kan orsaka stora problem, är hamnutbyggnader, utfyllnadsföretag, muddringsverksam- het, ledningsdragningar m.m. Det är angeläget att dessa pro— blem uppmärksammas av kommunerna och länsstyrelserna i den löpande planerings- och beslutsprocessen.

11.2.4 Behov av åtgärdsprogram och planering För att komma till rätta med de problem som föreligger vad gäller våra havsområden och bättre hushålla med havets re- surser behöver olika åtgärder vidtas och en mer medveten planering och samordning av olika verksamheter komma till stånd. För närvarande saknas emellertid både instrument för och erfarenhet av en samordnad havsplanering. Den fysiska pla- neringen för havsområden bör emellertid i princip fungera på liknande sätt som för markområden. Problem av mer lokal karaktär bör i första hand lösas i den ordinarie planerings- och beslutsprocessen på kommunal och regional nivå. Andra problem har en sådan karaktär att de kräver bedömning i större regional eller i nationell skala. Det är en väsentlig uppgift för den fysiska riksplaneringen att ange inom vilka områden sådana bedömningar bör komma till stånd. Som framgår av rapportens del 11 avsnitt 1.6 är anspråken från olika havsanknutna verksamheter särskilt uttalade inom vissa havsområden. Av fig.] 1.3 och 1 1.4 framgår att det i 19 områden föreligger mer eller mindre uttalade konflikter mel-

Figur1113. Havsområden där länsstyrel- Figur 1114. Havsområden, där plane— serna närmare skall analysera proble- ringsbehoven sett från rikssynpunkt är men och upprätta åtgärdsprogram mest framträdande och där en försöks- verksamhet bör inledas för att finna

l. Klosterfjorden lämpliga former för behandling av havs-

2. St. och L. Middlegrund frågor i den fysiska planeringen.

3. Laholmsbukten

4. Skälderviken 1. Bohusläns och norra Hallands skär-

5. Skånes sydkust gårdsområde

6. Hanöbukten 2. Öresund

7. Blekinge skärgård 3. Området norr om Gotland

8. Kalmarsund 4. Upplands och Södermanlands skär-

9. Gudingen gårdar 10. Bråviken 11. Gävlebukten 12. Harmångersfjärden 13. Husum 14. Rönnskärsområdet

Källa: Havet — Naturförhållanden och utnyttjande, Underlag för fortsatt fysisk riksplanering 197817, bostadsdeparte- mentet.

15. Norrbottens skärgård

lan skilda intressen. Det krävs ytterligare studier innan över- väganden kan göras om behovet av långsiktiga riktlinjer för resursutnyttjandet i havet. Det är därför angeläget att berörda länsstyrelser i samråd med kommuner och centrala verk med Länsstyrelserna skall öve utgångspunkt i tillgängligt underlagsmaterial närmare analy- ga behovet av planering serar problemen inom dessa 19 havsområden och arbetar havsresursernas utnyttjand fram åtgärdsprogram för att hushålla med resurserna. vissa delar av havsområde

årsöksverksamhet i vissa lvsområden för att finna for- .er för planering av havsre- irsernas utnyttjande.

Formerna för att i samhällsplaneringen behandla olika hushållningsfrågor rörande havet är som nämnts outveckla- de. För att ge underlag för ställningstaganden till lämpliga former för att i den fysiska planeringen behandla havsfrågor- na är det önskvärt att en försöksplanering inleds i några områden. Delegationen för samordning av havsresursverk- samheten föreslås få i uppdrag att svara för en sådan försöks- verksamhet i samråd med bl.a. statens naturvårdsverk, sta- tens planverk, fiskeristyrelsen och statens industriverk. Den föreslagna planeringen bör i första hand komma till stånd i Bohusläns och norra Hallands skärgårdsområde, i Öresund, i ett område norr om Gotland samt i Upplands och Södermanlands skärgårdar, där planeringsbehoven sett från rikssynpunkt är mest framträdande, sejig.l 1.4. I dessa områ- den är de flesta havsanknutna verksamheter och intressen representerade och i områdena föreligger uppenbara konflik- ter med riksintressen.

I Bohusläns och norra Hallands skärgårdsområde finns mycket starka bevarandeintressen för fiske, naturvård och friluftsliv. I området ligger landets största oljehamnar. Ut- släpp och tillförsel av föroreningar utgör tillsammans med omfattande transporter av farligt gods till och från hamnar ett hot mot bevarandeintressena, främst i kustområdet mellan Uddevalla och Göteborg. Fisk som fångas i vissa delar av området får inte bjudas ut till försäljning.

Av övriga problem märks den kraftiga ökningen av det båtburna friluftslivet, som medfört ett intensivare utnyttjan- de av skärgårdslandskapet och krav på anläggningar som t.ex. marinor, uppläggningsplatser för båtar m.m. Småbåts- trafiken har medfört ingrepp i för fisket värdefulla lek- och uppväxtområden och ökad förslitning av naturmiljön. Den orsakar under sommaren även problem för handelssjöfarten i vissa intensivt trafikerade farleder. Militära intressen utgör restriktioner för annat vattenutnyttjande i vissa områden. Olika slag av anläggningsverksamhet är vanlig och orsakar ofta mer eller mindre omfattande problem för bevarandein- tressena inte minst kulturminnesvården. I området finns flera skeppsvrak och ett stort antal förlisningar registrerade.

Öresund tillhör jordens mest trafikerade sund. Den inten- siva genomgående handelssjöfarten och den korsande färje- trafiken orsakar särskilda sjösäkerhetsproblem. Förorenings- situationen utgör ett stort problem i vissa vattenområden och förbud mot saluföring av fisk råder bl.a. i delar av Lundåk- rabukten. Föroreningarna utgör problem för i första hand fiskets intressen. Ett hot mot fiskets och naturvårdens intres- sen orsakas även av anspråken på utvinning av sand och grus som finns i sundet. Vissa sandbottnar i sundet är viktiga

lekområden för bl.a. sill. Andra bottenområden är av geove- tenskapligt och marinbiologiskt intresse. Längs den tätbefol- kade Öresundskusten finns anspråk på stora hamnutbyggna- der och utfyllnader som om de kommer att genomföras, liksom genomförandet av ett eventuellt tunnelprojekt, skulle orsaka stora skador i den marina miljön bl.a. för fiskets och kulturminnesvårdens intressen.

Andra problem hänger samman med det ökade småbåtsin- nehavet. Småbåtarna orsakar trafiksäkerhetsproblem och ställer anspråk på utrymme för bl.a. småbåtshamnar. Fiske med fasta nät utgör delvis ett problem för sjöfarten.

I området norr om Gotland finns mycket stora potentiella sand- och grustillgångar. Intresset för utvinning av sand och grus i området har ökat under senare år. SGU gör f.n. en kartläggning av områdets sand- och grusförekomster. Områ- detär också till stora delar av mycket stor betydelse för fiskets och naturvårdens intressen. Det relativt grunda området rym- mer viktiga lekområden för bl.a. strömming och Skrubbskäd- da. Bottenområdena främst kring Gotska Sandön är även av stort naturvårdsvärde med hänsyn till bl.a. bottnarnas geolo- gi och deras organismvärld. För vissa fågelarter utgör de grundare områdena viktiga provianteringslokaler.

Upplands och Södermanlands skärgårdar är landets största sammanhängande skärgårdsområde med mycket starka be- varandeintressen. I de större farlederna transporteras stora mängder olja och farligt gods. Behovet av att förbättra sjösä- kerheten i farlederna år påtagligt. Hela skärgårdsområdet är föroreningspåverkat, vilket är till men för yrkesfiskets, natur- vårdens och friluftslivets intressen. Förbud råder mot att saluföra fisk eller delar av fisk som är fångad i vissa delar av Stockholms skärgård. Olika former av anläggningsverksam- het t.ex. ledningsdragningar och muddringsarbeten är vanli- ga och påverkar bevarandeintressena mer eller mindre påtag- ligt.

Området har mycket stor betydelse för friluftslivet. Det båtburna friluftslivet är mycket omfattande och i vissa farle- der utgör fritidsbåtstrafiken ett problem för handelssjöfarten och färjetrafiken. Marinor och uppläggningsplatser för fri- tidsbåtar som anläggs i allt större utsträckning utgör problem för fisket. I skärgårdsområdet finns ett stort antal registrerade skeppsvrak av intresse för kulturminnesvården. Naturvården har många intresseområden som måste samordnas med bl.a. skogsbruk, bebyggelse och friluftsliv ute i skärgårdarna. Även försvaret har intresseområden, som ibland kommer i konflikt med andra verksamheter.

12. Miljöpåverkan av olika förore- ningar

Olika föroreningsproblem har i föregående kapitel redovisats med utgångspunkt i skilda verksamheter och medier. Många miljöproblem till följd av föroreningar har samband med flera verksamheter och berör såväl luft som mark och vatten. I det följande sammanfattas sådana miljöproblem som har samband med användning av mark och vatten och bedöms som särskilt allvarliga.

12.1. Inledning 12.2 Försurning

12.3 Kväve 12.4 Tungmetaller och svårnedbrytbara ämnen

12.2. Försurning

Belastningen på miljön av de stora tillskotten av försurande ämnen från olika verksamheter är ett av de allvarligaste mil- jöproblemen. Utsläppen till luft av svaveldioxid vid förbrän- ning av olja och kol samt vid olika industriella processer är huvudkällorna för försurande ämnen. Omkring 80 % av det försurande nedfallet i Sverige beräknas härröra från utländs- ka källor. Även kväveföreningar utgör en väsentlig och tro- ligen ökande andel av det sura nedfallet. Den ökade barr- skogsplanteringen samt användningen av sura gödselmedel har vidare diskuterats som bidragande orsaker till den försur- ning som sker vid sidan av den naturliga utlakningen. En omfattande skogsgödsling framför allt med urea skulle kun- na få försurande effekter jämförbara med nedfallet av svavel- föroreningar.

De försurande ämnena medför att markens och vattnens kemiska balans rubbas vilket leder till påverkan av växter och djur. En ökad försurning hämmar den biologiska aktiviteten, vilket bl.a. innebär att näringsämnen blir tillgängliga för växterna i minskad omfattning. Med ökande försurning re- duceras antalet organismer i ekosystemen. I t.ex. en starkt försurad sjö saknas fiskar, och djur- och växtvärlden i övrigt är tydligt förändrad.

Figur 1211. Motståndskraft mot försur— ning i sjöar.

Alkalinitet är ett mått på motståndskraf- ten mot försurning och anges vanligen i mekv/|. Värden under 0,1 mekv/| anger dålig motståndskraft. I dessa områden är sjöarna redan till stor del försurade. En- dast sjöar med högre värden än 0,5 mekv/I torde ha tillräcklig naturlig motstånds- kraft för att undgå försurning med nuva- rande belastning av försurande ämnen på naturmiljön. I första hand drabbas små sjöar av för- surning. Inom de starkast försurade om- rådena är även stora sjöar tydligt påver- kade. Kartan bygger på uppgifter om al- kaliniteten ica 8 000 sjöar vid olika årsti- der under1975—1978.

_ (0,1 mekv/l :| 0,1—0,5 mekv/I

' >O,5 mekv/|

KällazDickson W, Alkalinitet och pH i- svenska vatten 1975—1978, statens na- ' turvårdsverk, PM 1106, 1978.

Figur 1212. Förändring av pH—värdena i sjöar i Kronobergs län.

:| pH förändrats mindre än 5 %

"' pH sjunkit 5—10 %

. pH sjunkit mer än 10 %

Kartan visar förändringen av pH-värden mellan åren 1971 och 1977. Ju mer pH-värdena sjunker desto surare blir vattnet i sjöarna.

Källa: Länsstyrelsen i Kronobergs län.

AJ» 0 10 20km

Miljöns motståndskraft mot försurande ämnen varierar i olika delar av landet men är för huvuddelen av landet liten. Inom mer än en femtedel av landets yta har sjöarna sommar- tid starkt begränsad motståndskraft (fig. 1211). Under snö- smältningen, då det under en längre period upplagrade sura nedfallet rinner ut i sjöar och vattendrag, motsvarar arealen med en begränsad motståndskraft säkert en fjärdedel av lan- dets yta. År 1975 uppskattades antalet sura sjöar till omkring 10000. Sannolikt kan f.n. ca 20000 sjöar i samband med snösmältningen få så låga pH-värden från vattenytan och ner till två meters djup att den biologiska produktionen störs. Denna del av sjöarna inkluderar strandzonen som är den viktigaste från biologisk synpunkt. Även vissa rinnande vatten är starkt påverkade av försurningen.

Utvecklingen i landet de senaste åren pekar mot att allt flera vatten kommer att försuras. pH-värdena under åren 1977 och 1978 har sålunda ofta varit 0,5 enheter lägre än fem år tidigare. Av fig. 1212 över situationen i Kronobergs län framgår den allt allvarligare situationen. Utvecklingen för t.ex. Bolmen pekar mot att dess motståndskraft mot försuran— de nedfall kan komma att vara förbrukad vid mitten av 1990-talet.

Försurningen påverkar även markens ekosystem. Inom områden nära större utsläpp av försurande ämnen kan mär- kas direkta skador på vegetationen i form av begränsad till- växt eller i svåra fall att vegetationen dör. En ökning av markens syraförråd leder vidare till utlakning av t.ex. alumi- nium och vissa tungmetaller, vilket i sin tur medför förore- ningar av yt- och grundvatten.

Försuringens effekt på skogsproduktionen har inte kunnat klarläggas bl.a. på grund av den långa tid det tar för skogens ekosystem att reagera på påverkan av försurande ämnen. De områden där effekterna först kan bli märkbara i större skala torde återfinnas inom vissa områden på västkusten, där man finner en kombination av hög humiditet, hög syradeposition och känsliga skogsjordar.

Brukningsmetoderna inom de areella näringarna kan spela en viktig roll för utvecklingen av försurningsförhållandena. Särskilt inom jordbruket hanteras stora mängder kalk och gödselmedel som påverkar markens och vattnens motstånds- kraft mot försurning. Inom skogsbruket kan bl.a. trädvalet påverka försurningen i marken.Det har t.ex. visat sig att om granskog planteras på tidigare lövskogs- och åkermark kan påtagliga markförändringar i försurande riktning ske.

En motåtgärd mot försurning är kalkning av sjöar och vattendrag och ibland även av markområdena kring vattnen. Försök med kalkning pågår men dess effekter på lång sikt på mark och vatten är inte klarlagda. Under de senare åren har av statliga medel avsatts 10 miljoner kronor per år för kalk- ning. Detta beräknas motsvara ungefär en tiondel av det verkliga behovet. Bl.a. mot bakgrund av den snabbt ökande försurningen under de senaste åren har fiskeristyrelsen och naturvårdsverket fått i uppdrag att sammanställa och utvär- dera hittills utförd verksamhet med kalkning av sjöar och vattendrag. I detta sammanhang skall även fortsatta åtgärder övervägas bl.a. för att samordna behoven av åtgärder för olika anspråk såsom fiske, naturvård och kommunal vatten- försörjning.

För att minska belastningen av försurande ämnen infördes i slutet av l960-talet bestämmelser om begränsad svavelhalt i eldningsolja. Under den gångna lO-årsperioden har bestäm— melserna successivt skärpts och utvidgats till att omfatta alla svavelhaltiga fossila bränslen. I Götaland och stora delar av Svealand är f.n. den tillåtna svavelhalten i tung eldningsolja begränsad till 1 %. Hela landet kommer att omfattas av sam- ma bestämmelse fr.o.m. år 1984.

För att nedbringa den stora del av det sura nedfallet i Sverige som kommer från andra länder krävs aktiva insatser på det internationella planet. Sverige driver sedan slutet av l960-talet dessa frågor såväl i olika internationella organisa- tioner främst OECD, FN:s Ekonomiska Europakommission (ECE) och FN:s miljöprogram (UNEP) som i bilaterala sam— manhang.

I mars 1978 tillkallade regringen en kommitté för samord- ning av frågor rörande långväga transport av luftförorening- ar (Jo 1978:03). Arbetet inom kommittén har inriktats på förberdelserna inom FN:s ekonomiska kommission för Eu- ropa inför ett miljövårdsmöte omkring årsskiftet l979/ 80 som bl.a. skall behandla problemet med långväga transporter av luftföroreningar. Vid detta möte skall beslutas om en mellanstatlig konvention inom vars ram en minskning av svavelutsläppen i Europa kan ske.

Belastningen på miljön av försurande ämnen behöver re-

Belastningen på miljön av för- surande ämnen behöver re- duceras ytterligare.

Försurande utsläpp föreslås inte bli tillåtna om de i väsentj lig utsträckning påverkar om- råden i Kronobergs, Blekinge, Hallands, Älvsborgs samt Gö- teborgs och Bohus län.

duceras ytterligare för att de redan allvarliga försurningspro- blemen inte skall förvärras och spridas. Det är angeläget att det vid tillståndsprövning av verksamhet med utsläpp av försurande ämnen ställs särskilda krav på rening. Detta gäller särkilt inom områden där såväl mark som vatten har ringa motståndskraft mot försurning och belastningen av försuran- de ämnen redan i dag är hög, dvs. i första hand västra och sydöstra Sverige. Omprövning av enligt miljöskyddslagen tillståndsgiven verksamhet kan ske om betydande olägenhet, som inte förutsågs när tillståndet lämnades, uppkommer ge- nom miljöfarlig verksamhet (25 5 miljöskyddslagen). En rikt- linje i den fysiska riksplaneringen vad avser påverkan av försurande utsläpp från nya källor är vidare motiverad. De områden inom vilka en sådan riktlinje bör gälla har bedömts med utgångspunkt i sjöarnas alkalinitet (motståndskraft mot försurning) men av praktiska skäl har närliggande länsgräns använts för avgränsning av områdena. Som riktlinje föreslås gälla att försurande utsläpp från nya källor inte skall tillåtas om de i väsentlig utsträckning påverkar försurningskänsliga områden i Kronobergs, Blekinge, Hallands, Älvsborgs samt Göteborgs och Bohus län.

12.3. Kväve

Utsläppen av närsalter och syreförbrukande organiskt mate- rial medför att halterna av dessa ämnen i många vattenreci- pienter väsentligt överstiger de normala halterna. Detta med- för att balansen i många vattenekosystem rubbas allvarligt. Kväve som härvid spelar en viktig roll behandlas närmare i det följande.

Belastningen på naturmiljön av olika kväveföreningar från mänsklig verksamhet har visat en tydlig ökning under de senaste decennierna. Så har t.ex. det atmosfäriska nedfallet av kväveföreningar ökat med omkring 5 % årligen sedan 1950-talet.

Inom det moderna jordbruket hanteras betydande mäng- der kväve i form av handelsgödselmedel. Urlakning av kväve bl.a. från jordbruket orsakar ökad växtproduktion i vatten- drag, sjöar och hav. Detta leder till att balansen i de berörda ekosystemen rubbas, vilket bl.a. yttrar sig i förändrad artsam- mansättning. Vid mycket hög belastning har bl.a. omfattande fiskdöd konstaterats i mindre sjöar och vattendrag. Inom vissa odlade sandjordsområden i södra Sverige har urlak- ningen av kväve lett till så höga nitrithalter i grundvattnet att detta blivit olämpligt som dricksvatten och för små barn direkt hälsovådligt.

& _: . 'a r 0 | 1 , ” Floder ,. - . Kommuner * _, & k- x . _. '# vi Industrier

x "TO TA LT

r N*lndustrigg

TQTALT

— 35 % —— 23 0/0 + 90/0

Industrier TOTALT

Figur1223. Förändring av kvävebeIast— ningen på Östersjöområdet under 1969—1977.

Källa: Tillförsel av föroreningar och deras effekter på marina ekosystem, bostads- departementet, underlag för fortsatt fy- sisk riksplanering 1978z9.

Det är väsentligt att utlaknin- gen av kväve från jordbruket minskas.

Utvecklingen av nitrathalten i grundvattnet i känsliga områ- den behöver följas av berörda myndigheter.

Fig. 12:3 visar förändringen i kvävebelastning på Östersjö- området från svenska källor under åren 1969-1977. Genom stora insatser för rening av kommunala och industriella ut- släpp har kvävebelastningen på vattenrecipienterna från des- sa källor minskat. Trots en nästan oförändrad kväveanvänd- ning inom jordbruket har den belastning som härrör från floderna ökat under den redovisade perioden. Orsakerna till detta, bl.a. urlakningseffekter, behöver utredas.

Stora mängder kväveföroreningar tillförs luften genom utsläpp från bilar och förbränningsanläggningar. Utsläppen av kväveoxider till luften kan tillsammans med olika kolvä- ten vid vissa väderlekstyper leda till att s.k. fotokemisk smog bildas. I många utländska storstäder utgör detta ett mycket besvärande hälsoproblem. Fenomenet har inte konstaterats i Sverige men föroreningsnivån och de klimatiska betingelser- na för fotokemisk smog finns även här.

Vissa kväveföreningar bryter troligen ned det ozon som finns i de övre luftlagren och som skyddar de levande orga- nismerna mot skadlig ultraviolett strålning. Inom ramen för FN:s miljöprogram och inom OECD pågår studier om på— verkan på ozonlagret av olika utsläpp och om omfattning, spridning och kontrollåtgärder beträffande bl.a. kväveoxi- der. Kväveföroreningar har stor betydelse för försurningen. Av de försurande ämnena beräknas ungefär 1/ 3 vara kväve— föreningar.

Det är viktigt att pågående ansträngningar att minska ut- lakningen av kväve från jordbruket intensifieras bl.a. genom att utveckla driftformer som ger god hushållning med det tillförda kvävet och genom rådgivning och information. Ut- vecklingen av nitrathalten i grundvattnet i känsliga områden behöver följas av berörda myndigheter. Åtgärdsförslag i sam- band med problem med utlakning av kväve till vatten be- handlas närmare i kap 4 och kap. 10.

12.4. Tungmetaller och svårnedbrytbara äm- nen

Många tungmetaller, t.ex. kvicksilver och kadmium, saint svårnedbrytbara ämnen med gifteffekter, t.ex. klorerade kol- väten, påverkar miljön på en mångfald sätt i ett komplext samspel med andra ämnen. Bl.a. kan den ökade försurningen leda till urlakning av olika metaller i sådan grad att giftver- kan uppstår på organismerna.

Tungmetallutsläpp förekommer främst från järn-, stål- och metallverk, gjuterier samt ytbehandlingsindustrier. Även fos-

sila bränslen innehåller avsevärda mängder av vissa tungme- taller som frigörs vid bl.a. förbränning. Förutom genom ut- släpp från punktkällor sker omfattande tungmetallutsläpp från annat än punktvisa källor, s.k. diffus spridning. Kad- mium i gödselmedel och bly i bensin är exempel på sådana diffusa spridningskällor.

Någon rikstäckande genomgång av vattenkvaliteten med avseende på giftämnen finns inte men det står dock klart att i flera vattensystem är halten av vissa miljögifter starkt för— höjd. Även beträffande landområdena är kunskaperna om belastningen av tungmetaller mycket bristfällig. I närområ- det till större utsläpp av metaller har spårats starkt förhöjda halter i marken. I vissa fall har tydliga störningar av omsätt- ningen av näringsämnen i marken kunnat iakttas.

Problemen med tungmetallerna hänger samman med att metaller som kommer in i en organism inte avsöndras till- räckligt effektivt och att därför en successiv lagring sker. Ju högre upp i näringskedjan en organism återfinns desto större är riskerna att lagringen leder till skadliga koncentrationer. På liknande sätt sker anrikningen av svårnedbrytbara ämnen såsom klorerade kolväten,. av vilka särskilt DDT och under senare år alltmer PCB har uppmärksammats p.g.a. stark gift- verkan. Anrikningen av tungmetaller och vissa svårnedbryt- bara ämnen har lett till att s.k. svartlistning, dvs. saluförbud för fisk eller fiskdelar, har utfärdats för vissa vattenområden.

Hanteringen av kvicksilver, DDT och PCB är strängt reg- lerad. Användningen av DDT är helt förbjuden i Sverige och PCB får endast nyttjas i begränsad omfattning. Hanteringen av kvicksilverhaltiga bekämpningsmedel och användning av kvicksilver i industriella processer har successivt skärpts. Produktkontrollnämnden har föreslagit att betydande re- striktioner skall införas även beträffande användningen av kadmium. Till följd av tidigare användning och framför allt genom spridning i atmosfären förekommer DDT och PCB allmänt i våra omgivande havsområden. Inom OECD antogs år 1973 beslut om kontrollåtgärder för PCB och en rekom- mendation om åtgärder för att minska utsläppet av kvicksil— ver. Årliga informationsutbyten har ägt rum för att bedöma vilken effekt dessa rekommendationer har haft. Även om halten av DDT i våra havsområden har minskat kvarstår svartlistningen av torsklever för hela Östersjön. Vad gäller PCB-halten finns inga uppgifter som klart visar att någon nedgång har inträffat i Östersjöområdet. Det är därför viktigt att varje form av utsläpp av PCB till Östersjön upphör. Om detta inte sker förefaller en relativt snabb utrotning av sälen vara oundviklig och en begränsning av fiskemöjligheterna till följd av för höga miljögifter i fisk skulle kunna bli aktuell. För

Det är angeläget att utsläp— pen av PCB till Östersjön upp- hör.

et finns starka skäl till fort- att utveckling av program för tt eliminera utsläpp av tung- ' etaller m.m. samt ned-

ringa hanteringen av sådana 'mnen.

yrkesfiskets del skulle detta medföra allvarliga avbräck med tanke på Östersjöområdets ökade betydelse för svenskt fiske.

Utsläpp av tungmetaller och svårnedbrytbara ämnen av giftkaraktär är helt oförenliga med en ekologisk grundsyn. Det är inte heller i ett längre tidsperspektiv försvarligt att försöka ange områden som är mer toleranta än andra mot utsläpp av dessa ämnen. Det är därför synnerligen angeläget att intensifiera det arbete som framför allt sker inom natur- vårdsverket med att vidareutveckla program för att dels eli- minera utsläpp av tungmetaller och svårnedbrytbara ämnen med giftkaraktär, dels nedbringa hanteringen av dem.

13. Sammanfattande geografiska överväganden

13.1 Nuvarande och föreslagna riktlinjer 13.2 Områden som regeringen bör uppmärksamma 13.3 Övriga frågor som bör uppmärksammas 13.4 Områden med särskilda förutsättningar för vissa nä- ringar

I detta kapitel lämnas en sammanfattande redovisning av sådana överväganden inom ramen för den fysiska riksplane- ringen som rör hushållningen med naturresurser av riksin- tresse i olika delar av landet. Redovisningen bygger dels på de riktlinjer för hushållning med mark och vatten som riks- dagen fattade beslut om år 1972 och det arbete som därefter har genomförts under den fysiska riksplaneringens program- och planeringsskeden, dels på de analyser och överväganden som görs i föreliggande rapport.

De geografiska övervägandena i propositionen år 1972 angående hushållning med mark och vatten (prop. 1972:11 1, bilaga 2) omfattade främst havskusterna, Öland och Gotland, fjällen samt vissa älvdalar och insjöområden. Dessa delar av landet, där markanvändningskonflikterna var mest akuta, har under den fysiska riksplaneringens program- och plane- ringsskeden blivit föremål för ett omfattande utrednings- och planeringsarbete i den kommunala planeringen och genom särskilda åtgärder från statsmakterna. Detta har gett en bety- dande kunskap om dessa områden och har lett till åtgärder som i väsentliga avseenden garanterar en långsiktig hushåll- ning med resurser som har bedömts vara särskilt värdefulla. Under den fysiska riksplaneringens planeringsskede har vi- dare efter beslut av regeringen särskilda planeringsåtgärder m.m. vidtagits beträffande några större områden där plane- ringsproblemen är särskilt komplicerade. Det gäller Hogdalsnäset, Vänerområdet, Sydbillingen, Skåne och Brå- vikenområdet. I regeringens beslut för varje län angående den fysiska riksplaneringens planeringsskede har i några fall förtydliganden gjorts av riktlinjerna i den fysiska riksplane- ringen. Bl.a. dessa förtydliganden har redovisats för riksda- gen genom prop. 1978/79:213 med redovisning av plane- ringsskedet i den fysiska riksplaneringen.

Det arbete som kommuner och statliga myndigheter har

genomfört under planeringsskedet har också gett ökad kun- skap om och bättre planberedskap i sådana delar av landet som tidigare inte har övervägts i den fysiska riksplaneringen. Bl.a. gäller detta flera av de primära rekreationsområdena och landets slättområden.

I arbetet med föreliggande rapport om hushållning med mark och vatten har utförts studier och överväganden vad gäller såväl områden med gällande riktlinjer som andra delar av landet. Bl.a. har de svenska havsområdena, landets sötvat- tenresurser och tillgångarna på mineralråvaror behandlats mera ingående än tidigare. Verksamheter som har behandlats utförligt redan tidigare såsom fritidsboende och industri har också på nytt övervägts i rapportarbetet.

Såväl de kunskaper som kommit fram i program- och planeringsskedena som arbetet med föreliggande rapport har föranlett förslag om vissa nya och förändrade riktlinjer, pro- gram- och metodarbeten samt om att särskilda problem bör uppmärksammas i vissa delar av landet.

Gällande och föreslagna riktlinjer samt vissa andra geo- grafiskt avgränsade överväganden redovisas på separat- karta 3.

13.1. Nuvarande och föreslagna riktlinjer

13.1.1 Havskusterna Enligt de riktlinjer för hushållning med mark och vatten som riksdagen har beslutat bör de obrutna kusterna helt undantas från lokalisering av miljöstörande industri. De bör kunna utnyttjas allsidigt för fritidsändamål. Vetenskapliga natur- värden bör skyddas. Enligt proposition 1978/791213 med redovisning av plane- ringsskedet i den fysiska riksplaneringen bör som riktlinje i den fysiska riksplaneringen gälla att fritidsbebyggelse endast bör medges om den är förenlig med naturvårdens och kultur- minnesvårderns intressen och om bebyggelsen sker i former som möjliggör ett allsidigt utnyttjande av områdena för rek- reation och turism. Vid de högexploaterade kusterna bör enligt gällande rikt- linjer miljöstörande industri inte tillåtas annat än i anslutning till områden där sådan industri redan förekommer. Attrakti- va strandområden för turism och friluftsliv bör göras mer tillgängliga och mark reserveras för dessa ändamål. Mark för de typer av industri som behandlas i den fysiska riksplane— ringen bör vid de högexploaterade kusterna reserveras i an- slutning till Brofjorden, Stenungsund, Värö, Karlshamn,

Norrköping, Oxelösund-Tunaberg och Nynäshamn. Lokali- sering till västkusten skall tillåtas bara om starka samhälls- ekonomiska skäl eller miljövårdsskäl talar för en sådan loka- lisering.

Enligt proposition 1978/79:213 bör som riktlinje i den fysiska riksplaneringen gälla att enskild fritidsbebyggelse i princip bör tillåtas endast i form av mindre kompletteringar av befintlig bebyggelse.

Vid övriga kuster bör enligt riksdagens beslut lokalisering av de behandlade typerna av industri kunna ske på ett flertal platser utan större konflikter med naturvårds- och fritidsint- ressen. De förhållandevis få områden längs dessa kustavsnitt som har särskilt stora naturvärden är det dock angeläget att skydda. Som riktlinje i den fysiska riksplaneringen beträffan- de fritidsbebyggelse bör enligt proposition 1978/79 :213 gälla att återhållsamhet med att tillåta fritidsbebyggelse bör iakttas och att sådan bebyggelse endast bör medges om den inte minskar strändernas tillgänglighet och om naturvårdens, fri- luftslivets, kulturminnesvårdens och de areella näringarnas intressen samtidigt kan tillgodoses.

Det kan konstateras att riktlinjerna för havskusterna i hu- vudsak har tillgodosetts i planeringsarbetet under den fysiska riksplaneringens planeringsskede.

Som framgår av kap. 7 i rapportens del II och kap. 8 i del I har för de särskilda lägena vid södra Sveriges kuster för sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen (s.k. ERP-industri) konstaterats vissa begränsningar i lokali- seringsförutsättningarna. Mot bakgrund av de bedömningar som f.n. kan göras torde emellertid inte några nya lägen vid södra Sveriges kuster behöva övervägas.

Enligt gällande riktlinjer får lokalisering av FRP-industri till Norrlandskusten inte ske till Höga kusten-området, som hör till de obrutna kusterna. Som framgår av kap. 8 föreslås att ERP-industri inte heller skall få etableras vid vissa andra större av ERP-industri opåverkade delar av Norrlandskus- ten. Det gäller Haparanda- och Luleåskärgården utom tätor- terna Kalix, Luleå och Piteå, Västerbottenskusten mellan Skellefteå tätort och Umeå uthamn samt kuststräckan mellan Essvik och Hudiksvalls tätort. De i rapporten redovisade studierna av lokaliseringsförutsättningar för FRP-industri vid Norrlandskusten visar att det finns goda förutsättningar för lokalisering på flera platser. Utöver av länsstyrelserna redovisade platser finns det ytterligare platser med befintlig industri där lokaliseringar sannolikt i vissa fall kan komma i fråga utan större konflikter.

I Centrala Driftledningens (CDL) rapport Lokalisering av kustförlagda koleldade värmekraftverk redovisas en invente-

ring av lägen för kolkraftverk vid den svenska kusten. Bl.a. sådana kraftverk behandlas närmare i kap. 6 i del II och kap. 7 i del I. Under förutsättning att kol som energikälla kan accepteras från miljösynpunkt bedöms lokalisering av ett kolkondenskraftverk kunna ske vid Norrlandskusten. Om etablering av ett sådant kraftverk blir aktuell erfordras dock ytterligare studier av vilka lägen vid Norrlandskusten som kan komma i fråga. Även Åsehorn vid Kalmarkusten bedöms med hänsyn till gällande riktlinjer för hushållning med mark och vatten kunna komma i fråga för en etablering av ett kolkondenskraftverk. Tunaberg har i CDL:s rapport priori- terats som ett lämpligt läge för kolkondenskraftverk. I den utredningsrapport om den översiktliga planeringen i Bråvi- kenområdet som har utarbetats på uppdrag av berörda kom- muner och länsstyrelser förordas emellertid att något mark— område vid kusten för särskilt resurskrävande och miljöstö- rande industri inte reserveras på Tunabergshalvön. Enligt proposition 1978/79 :213 förutsätts att handlingsfrihet beträf- fande den framtida markanvändningen i Tunaberg bevaras i den kommunala planeringen inför de ställningstaganden av riksdagen som denna rapport om hushållning med mark och vatten kan komma att föranleda.

13.1.2 Öland och Gotland Öland och Gotland berörs av flera olika markanvändnings- intressen av rikskaraktär. För Öland och Gotland är det enligt proposition 1972:111 angående hushållning med mark och vatten angeläget att planera för att möta anspråken från en ökande turism och för att bevara öarnas speciella karaktär. Planeringsarbetet har påbörjats och regeringen har i beslut beträffande fullföljande av riktlinjer för hushållningen med mark och vatten för Kalmar och Gotlands län angett utgångs- punkter för det fortsatta planeringsarbetet. Öland och Gotland är båda primära rekreationsområden. Stora delar av Öland har betecknats som område av riksint- resse för naturvård och kulturminnesvård. Detsamma gäller Gotlandskusten med Fårö, Sudret och Östergarnslandet. Starka anspråk på fritidsbebyggelse föreligger. Beträffande fritidsbebyggelse förordas i proposition 1978/792213 att sam- ma riktlinjer bör gälla som vid de obrutna kusterna. Med hänsyn främst till de betydande naturvårds-, kultur- minnesvårds- och friluftslivsintressena på Öland och Got- land finns det starka skäl för att samma riktlinjer som gäller för de obrutna kusterna även skall gälla för hela Öland och Gotlandskusten inklusive Fårö, Sudret och Östergarnslandet men med undantag för Slite. Det innebär att nylokalisering av miljöstörande verksamhet inte bör tillåtas. Områdenas

För hela Öland, Gotlandsku ten utom Slite samt Får Sudret och Östergarnsland föreslås riktlinjerna för obr ten kust gälla.

speciella landskapsbild och dess värden för bl. a. naturvård och kulturminnesvård bör bevaras.

13.1.3 Fjällen De riktlinjer som riksdagen beslutade med anledning av pro- position 1972:111 omfattade bl.a. vissa väglösa områden i fjällvärlden, för vilka det föreskrivs att de skulle skyddas mot tyngre exploatering. Riksdagens beslut angående propositionen om riktlinjer i den fysiska riksplaneringen för vissa s.k. obrutna fjällområ- den (prop. 1977/78:31, CU l977/78:8, rskr 1977/78:99) in- nebär att 14 områden i fjällvärlden undantas från tyngre exploatering. Regeringen har gett berörda länsstyrelseri upp- drag att senast den 1 januari 1980 lämna förslag till närmare avgränsning av de obrutna fjällområdena.

Fjällvärlden är en av landets stora resurser för turism och rekreation. I regeringens beslut angående den fysiska rikspla- neringens planeringsskede anges att det är angeläget att fram- tida utbyggnad för dessa ändamål sker utan att störa väsent- liga naturvärden eller förutsättningar för rennäringen.

Genom nämnda beslut har även meddelats vissa precise- ringar beträffande den framtida användningen av mark och vatten även för fjällområdet utanför de obrutna fjällområde- na. Bl.a. förordas att de områden som är mest tillgängliga för friluftslivet och har störst naturvärden i så stor utsträckning som möjligt bör bevaras obebyggda. Tillkommande bebyg- gelse bör styras till områden där en viss bebyggelseutveckling redan har ägt rum. Attraktiva områden utan dominerande bevarandeintressen och som i övrigt är lämpade för bebyg- gelse bör i första hand reserveras för anläggningar som till- godoser turismens och friluftslivets behov. I proposition 1978/792213 förordas att som riktlinje i den fysiska rikspla- neringen för fjällvärlden utanför de obrutna fjällområdena bör gälla att fritidsbebyggelse bör undvikas i områden som ligger i anslutning till obrutna fjällområden och i andra om- råden som har särskild betydelse för naturvård, friluftsliv och rennäring. I de områden bebyggelse kan medges bör i första hand sådana former för bebyggelsen väljas som medger ett högt utnyttjande av fritidsbostäderna och som ger förutsätt- ningar för fritidsboende också för sådana grupper av befolk- ningen som inte äger fritidshus. Eventuella förslag till ytter- ligare riktlinjer i den fysiska riksplaneringen, exempelvis beträffande skogsbrukets bedrivande, bör avvakta det utred- ningsarbete som f.n. sker på länsnivå.

13.1.4 Älvdalarna De år 1972 fastlagda riktlinjerna för hushållning med mark och vatten innebar bl.a. att av vattenkraftutbyggnader opå-

verkade huvudälvar och källflöden i norra Norrland skulle bevaras opåverkade. Genom riksdagens ställningstagande till prop. 1975:30 om energihushållning m.m. undantogs vissa älvsträckor i södra Norrland och norra Svealand för vilka tills vidare inga beslut om vattenkraftutbyggnad borde fattas.

Frågan prövades åter i samband med riksdagens ställ- ningstagande till prop. 1977/78:57 (CU 1977/7829, rskr 1977/78:100) om riktlinjer i den fysiska riksplaneringen för vattendrag i norra Svealand och Norrland. Enligt beslutet finns det inte anledning att ändra det tidigare beslutet att de outbyggda huvudälvarna Torne älv, Kalix älv, Pite älv och Vindelälven undantas från vattenkraftutbyggnad. Vidare skall enligt beslutet undantas vissa av de s.k. skogsälvarna samt en rad outbyggda älvsträckor i älvar som i övrigt redan har byggts ut. I proposition 1978/79:l 15 om riktlinjer för den framtida energipolitiken framhålls att vattenkraften inte bör byggas ut över den nivå som svarar mot dessa riktlinjer.

I proposition 1978/791213 förordas att som riktlinje för älvdalar och större sjöar bör gälla att man bör iaktta återhåll- samhet med att tillåta fritidsbebyggelse och att sådan bebyg- gelse bör medges bara om den inte minskar strändernas till- gänglighet och om friluftslivets, naturvårdens, kulturminnes- vårdens och de areella näringarnas intressen samtidigt kan tillgodoses.

13.1.5 Vänerområdet Vänern är dricksvattentäkt för en stor region i vilken bl.a. Göteborg ingår. Farleden genom Göta älv medger fartyg med djupgående om 5,3 meter. I jämförelse med de hamnresurser vid havskusterna som har reserverats i den fysiska riksplane- ringen är sålunda vänerhamnarna relativt grunda. Fartygs- trafiken till och från Vänern innebär emellertid att relativt stora fartyg kan nå långt in i landet. Vidare är Vänerns vattenmiljö en resurs för insjöfiske. De många öarna, vassvi- karna och stränderna är av stort värde för naturvård och friluftsliv. Vänern är mycket känslig för tillförsel av förore- ningar. Vänerområdet är ett av de områden i landet för vilket regeringen i samband med sina ställningstaganden till arbetet under den fysiska riksplaneringens programskede föreskrev att berörda länsstyrelser skulle lämna en särskild redogörelse till regeringen. Länsstyrelserna i berörda län har gemensamt till regeringen redovisat det interkommunala planeringsarbe- tet för Vänerområdet. Kommunerna vid Vänern har därefter våren 1978 redovisat en gemensam rapport om det översikt- liga planeringsarbetet för Vänerområdet (Vånerredovisning- ens slutrapport). Vid samma tid publicerade statens natur-

let centrala skärgårdsområ- Iet i Vänern föreslås omfattas v riktlinjerna för obruten ust.

ör kustområdena mellan irums tätort och Kristine— amns tätort utom Karlstads itort och Skoghall föreslås ktlinjerna för högexploate- Id kust gälla.

vårdsverk rapporten Vänern - en naturresurs i vilken sam- manfattas resultaten av hittillsvarande forskning och under- sökningar samt lämnas vissa förslag till åtgärder. Vänern har även behandlats i kap. 10.

Vänern omfattas av flera strand- och skärgårdsområden som tillsammans utgör en betydande tillgång av varierande beskaffenhet. Det finns därför skäl att med utgångspunkt i Vänerkommunernas förslag göra en indelning av Vänerkus- ten och skärgårdsområdena efter skilda kuststräckors karak- tär.

Det centrala skärgårdsområdet inrymmer skärgårdarna i Åmåls, Säffle, Lidköpings och Mariestads kommuner och är ett sammanhängande skärgårdsområde med mycket stora värden för naturvård, kulturminnesvård och friluftsliv. Om- rådet är inte direkt påverkat av miljöstörningar från tätorter och industrier. I enlighet med Vänerkommunernas förslag finns det skäl att i den fysiska riksplaneringen låta detta område omfattas av samma riktlinjer som de obrutna havs- kusterna.

Värmlandsskärgården är i dag hårt belastad av påverkan från tätorter och industrier och har karaktären av högexploa- terad kust. Fritidsbebyggelse har redan tagit stora delar av stränderna i anspråk. Med utgångspunkt i Vänerredovis- ningens slutrapport föreslås som riktlinje i den fysiska riks- planeringen gälla att återstående resurser av värde för natur- vård och friluftsliv bevaras. Kustområdena mellan Grums tätort och Kristinehamns tätort utom Karlstads tätort och Skoghall föreslås därför undantas från etablering av miljö- störande industri. Det finns skäl att dessa områden även i övrigt omfattas av riktlinjerna för högexploaterad kust.

Goda förutsättningar för lokalisering av FRP-industri fö— refaller finnas på åtminstone ett par platser vid Vänern. Som nämnts i kap. 8 är lokaliseringsförutsättningarna för ny- etablering av F RP-industri i inlandet f.n. inte tillräckligt klar- lagda. I bostadsdepartementetets promemoria den 7 septem- ber 1978, fysisk riksplanering, fullföljande av fastlagda rikt- linjer, har föreskrivits att fortsatta studier av förutsättningar- na för att lokalisera ERP-industri till Vänerområdet och Bergslagen bör genomföras.

13.1.6 Sydbillingen Även Sydbillingen är ett av de områden för vilket regeringen vid sina ställningstaganden till arbetet under den fysiska riksplaneringens programskede föreskrev en särskild redogö- relse till regeringen från berörda länsstyrelser. I proposition 1978/79:115 om riktlinjer för energipolitiken slås fast att prospektering av alunskiffer i första hand bör

riktas mot sådana förekomstområden där konflikter med annan markanvändning av riksintresse är mindre uttalade (jmf. kap. 9). Enligt proposition 1978/79:213 bör ställnings- tagande till en eventuell framtida brytning i Ranstad avvakta att den utredning slutförs som regeringen avser tillkalla för att studera och utvärdera tekniska metoder för uranutvinning samt föreslå åtgärder för att en eventuell sådan utvinning skall kunna åstadkommas på ett miljömässigt acceptabelt sätt. I överenstämmelse med nämnda propositioner och riks- dagens ställningstagande till proposition 1977/78 : 124 om lån för forskningsverksamhet i Ranstad bör alunskiffern på Bil- lingen inte utnyttjas för annat än forskningsändamål i avvak- tan på att förutsättningarna klarläggs för utvinning ur alun- skiffer av andra komponenter än uran.

13.1.7 Primära rekreationsområden Genom riksdagens beslut angående proposition 1975:46 om planering och samordning av samhällets insatser för rekrea- tion och turism har bl.a. utpekats 25 områden med särskilda förutsättningar för rekreation och turism, s.k. primära rekreationsområden. Riksdagen uttalade därvid (CU 1975/ 76:2) att för de primära rekreationsområdena gäller som särskild riktlinje i den fysiska riksplaneringen att planeringen skall utgå från syftet att områdena skall kunna på ett ända- målsenligt sätt användas för rekreation och turism. Detta syfte måste vägas mot riksplaneringens övriga riktlinjer för dessa områden. I proposition 1978/79:100, bilaga 13 (KrU 1978/79:22, rskr 1978/79:229) uttalas att utvecklingsprogram skall upp- rättas av kommunen för de primära rekreationsområdena. Dessa program skall redovisas till regeringen under år 1982. I prop. 1978/79:213 uttalas att för de primära rekreations- områden som inte omfattas av den fysiska riksplaneringens geografiska riktlinjer i övrigt bör gälla att fritidsbebyggelse bör medges bara om naturvårdens, friluftslivets och kultur- minnesvårdens intressen samtidigt kan tillgodoses och om den möjliggör ett allsidigt utnyttjande av områdena för rek- reation och turism.

13.1.8 Vissa områden som kräver särskild uppmärksamhet med hänsyn till naturmiljön

Beträffande försurningskänsliga områden och områden med lätta jordar lämnas i rapporten förslag till restriktioner för vissa verksamheter inom vissa geografiskt avgränsande om- råden.

I rapportens kap. 12 konstateras att de mest vidsträckta områdena med den svagaste motståndskraften mot försur-

ning finns i västra och sydöstra Sverige, Värmland, gränsom- rådet mellan Dalarna och Härjedalen samt i Västernorrlands och Västerbottens kustland. Västra och sydöstra Sverige är redan nu så hårt belastade av försurande föroreningsnedfall att ytterligare belastning av betydelse kan få allvarliga effek- ter.

Målet beträffande svavelhalter i eldningsolja är att år 1985 ha bringat ned de totala utsläppen av svaveldioxid i landet till samma nivå som i början av 1950-talet, dvs. omkring 400 000 ton svaveldioxid per år. En riktlinje i den fysiska riksplane- ringen som undantar de hårdast belastade områdena från väsentlig påverkan av försurande utsläpp från nya källor har därutöver bedömts vara motiverad. Det område inom vilket en sådan riktlinje bör gälla har avgränsats med utgångspunkt i sjöarnas alkalinitet (motståndskraft mot försurning), men av praktiska skäl har närliggande länsgräns använts för av- gränsning av områdena. Som riktlinje föreslås gälla att för- surande utsläpp från nya källor inte skall tillåtas om de i väsentlig utsträckning påverkar försurningskänsliga områ- den i Kronobergs, Blekinge, Hallands, Älvsborgs samt Göte- borgs och Bohus län.

Användningen av kvävegödselmedel inom främst jordbru- ket medför risker för förorening av grundvattnet med nitrat, vilket kan utgöra ett hälsoproblem. Områden med lätta jor- dar, såsom odlade sandjordar, är särskilt känsliga för kväve- gödsling. Odlade sandjordområden förekommer företrädes- vis i Skånelänen och Halland samt i Skaraborgs och Öster- götlands län. Inom områden med odlade lätta jordar såsom sandjord föreslås att användningen av gödselmedel i jord- bruket anpassas så att grundvattnet inte förstörs som dricks- vattenresurs. Tillräckligt underlag finns f.n. inte för att man skall kunna föreslå riktlinjer i den fysiska riksplaneringen i syfte att skydda grundvattnet inom områden med odlade sandjordar.

13.2. Områden som regeringen bör uppmärk- samma

Inom vissa delar av landet med särskilt komplicerade plane- ringsproblem finns det anledning att regeringen ägnar sär- skild uppmärksamhet åt mark- och vattenanvändningen. Mot bakgrund av vad som framkommer vid närmare utred- ning och planering inom dessa områden kan regeringen be- höva överväga behovet av att ge närmare utgångspunkter för

planeringen eller att föreslå riksdagen att lägga fast komplet- terande riktlinjer.

13.2.l De fem särskilda redovisningsområdena I den fysiska riksplaneringen har angetts fem områden i landet där mark- och vattenanvändningsförhållandena är så komplicerade att de särskilt bör uppmärksammas av rege- ringen, nämligen Skåne, Hogdalsnäset i norra Bohuslän, Sydbillingen, Vänerområdet samt Bråvikenområdet.

I regeringens beslut för varje län med anledning av plane- ringsskedet i den fysiska riksplaneringen har givits utgångs- punkter för det fortsatta planeringsarbetet i de fem särskilda redovisningsområdena. Tidigare i detta kapitel har det fun- nits anledning att närmare behandla Vänerområdet och Syd- billingen. Betydande mark- och vattenanvändningsproblem återstår att lösa i de fem redovisningsområdena och därför bör de uppmärksammas av regeringen även i fortsättningen.

13.2.2 Södra fjällområdet Frågor som rör fritidsbebyggelsens utveckling och omfatt- ning samt olika problem i samband med fritidsbebyggelse har behandlats utförligt av många kommuner under plane- ringsskedet. I regeringens länsvisa beslut och i regeringens redovisning av planeringsskedet till riksdagen (prop. 1978/ 792213) ges utgångspunkter beträffande den fortsatta plane- ringen av fritidsbebyggelsens utveckling. Regeringen har uppdragit åt länsstyrelserna att under år 1982 lämna redovis- ning av hur långt arbetet har fortskridit när det gäller fritids- bebyggelsefrågor. Vidare har regeringen angett att länsstyrel- serna i samband med redovisningen av länsplanering 1980 bör lämna en redogörelse bl.a. för vissa frågor som rör fritids- bebyggelsens utveckling i vissa områden som har ett nära samband med länsplaneringen. Med hänsyn till fritidsbebyggelsens kraftiga ökning i det södra fjällområdet i Kopparbergs och Jämtlands län har regeringen föreskrivit att samordnade planeringsprogram skall upprättas för dessa områden och att berörda länsstyrel- ser skall redovisa resultatet av det fortsatta planeringsarbetet år 1980 och 1982. De kompletterande studier som har utförts i anslutning till arbetet med föreliggande rapport ger vid handen att markanvändningsproblemen är så komplicerade i det södra fjällområdet i Kopparbergs och Jämtlands län, varför dessa områden bör uppmärksammas av regeringen även i fortsättningen.

13.2.3 Vissa områden med mineralråvaror Av rapportens del 11, kap. 8 framgår att det i vissa områden i landet med förekomst av mineralråvaror föreligger motstå-

ende markanvändningsintressen av rikskaraktär. Bl.a. Syd- billingen och vissa områden i Skåne har denna karaktär. Beträffande Sydbillingen och Skåne föreskrev regeringen i samband med sina ställningstaganden till arbetet under den fysiska riksplaneringens programskede att berörda länssty- relser skulle lämna en särskild redogörelse till regeringen för resultatet av planeringen. Enligt regeringens beslut skulle länsstyrelsen i Skaraborgs län med förtur behandla frågan om avvägningar mellan bevarandeintressen och önskemål om brytning av kalk, diabas och uran.

I regeringens beslut beträffande Skaraborgs län med an- ledning av planeringsskedet i den fysiska riksplaneringen anförs att ytterligare planeringsinsatser f.n. inte torde vara erforderliga med hänsyn till riktlinjerna för hushållning med mark och vatten. Mineralutvinningsintressena på Sydbilling- en har i denna rapport om hushållning med mark och vatten tidigare behandlats i kap. 9 och i avsnitt 13.1.

I regeringens beslut beträffande de båda Skånelänen med anledning av planeringsskedet understryks att arbetet med att upprätta ett markhushållningsprogram bör bedrivas skyndsamt. Det finns anledning att vissa mineralfrågor över- vägs närmare av länsstyrelser och kommuner när arbetet med markhushållningsprogram är avslutat.

Också på Öland föreligger mineralutvinningsintressen (bl.a. karbonatsten och alunskiffer) som står i konflikt med naturvårds-, kulturminnesvårds- och friluftslivsintressen av rikskaraktär. Av förslaget i avsnitt 13.1.2 om att bl.a. Öland bör omfattas av de riktlinjer som gäller för de obrutna kuster- na följer att mineralutvinning som är miljöstörande inte bör tillåtas.

13.2.4 Sötvatten I rapportens kap. 10 om sötvatten konstateras att merparten av landets avrinningsområden inte innehåller sådana prob- lem att särskilda åtgärder för att hushålla med vattenresurser- na behövs. Inom vissa områden är dock vattenproblemen så så komplicerade att långsiktiga åtgärder för vård och utnytt- jande av vattenresurserna är angelägna. Inom 13 områden föreslås att länsstyrelserna i samråd med kommunerna upp- rättar åtgärdsprogram för vård och utnyttjande av vattenre- surserna. I ett begränsat antal av dessa områden är proble- men av sådan omfattning och art att ett planeringsarbete torde bli nödvändigt.

13.2.5 Hav Nuvarande kunskaper om havet har sammanfattats i rappor- tens del II. Det krävs ytterligare studier innan överväganden

kan göras om behovet av långsiktiga riktlinjer för resursut- nyttjandet i havet. I rapportens kap. 1 1 om havet har föresla- gits att berörda länsstyrelser inom 19 områden upprättar åtgärdsprogram för att hushålla med havsresurserna. Bland dessa områden har avgränsats fyra större havsområden med mer komplicerade problem. Inom dessa är det särskilt angeläget att en planering av havsresurserna kommer till stånd. Det torde i första hand vara för dessa områden som det kan finnas anledning för regeringen att särskilt uppmärksam- ma olika frågor som rör resursutnyttjandet. Det gäller områ- dena Göteborgs- och Bohusläns kustområde, Öresund, ett område norr om Gotland samt skärgårdsområdet i Stock- holms och Södermanlands län.

13.3. Övriga frågor som bör uppmärksammas

13.3.1 Sand och grus Sand och grus har blivit en bristråvara i vissa delar av landet. I första hand gäller detta Göteborg - Göta älvsområdet, delar av Blekinge och området vid Bråviken. För dessa områden föreslås i kap. 9 att regionala grusförsörjningsplaner upprät- tas av respektive länsstyrelse. Sandtäkt på havsbotten har aktualiserats i vissa havsområ- den. Konflikter i samband härmed bör studeras i samband med de utredningar som föreslås i kap. 1 1. Kartering av sand och grusförekomster föreslås i kap. 9 främst ske för Kattegatt, Skånes sydkust, Blekingeskärgården och Gotska sjön. För områden där kartering av sand- och grusförekomster har skett föreslås närmare avvägning mot andra intressen ske, i första hand för Öresund och området norr om Gotland.

13.3.2 Vissa odlingsbygder med värdefulla naturvårds- eller friluftslivsvärden I rapportens kap. 4 om areella näringar och bevarandeintres- sen konstateras att vissa s.k. odlingsbygder med sammanfal- lande bevarandeintressen bör ges ett visst skydd mot föränd- ringar i stor skala av landskapsbild och bebyggelsemönster. Även aktiva åtgärder är angelägna för att behålla områdenas karaktär. Ett levande jordbruk är t.ex. grundläggande för att kunna bibehålla områdenas karaktär. Det är viktigt att berör- da brukare informeras om områdets värden och vilka hänsyn som är angelägna. Möjligheter kan också finnas att utnyttja statliga stödformer för landskapsvård, upprustning av kul- turhistoriska byggnader samt iordningställande av fornmin- nesområden.

vissa delar av landet finns esurser som kan bli av intres- e i framtiden.

13.3.3 Tätorter och infrastruktur I rapportens kap. 6 redovisas vissa utbyggnadsplaner för transportanläggningar och energidistributionssystem. Vidare görs en bedömning av i vilka delar av landet tätortsutbygg- naden kan komma i konflikt med intresset att hushålla med jordbruksmarken. De utbyggnadsplaner som har redovisats beträffande transportanläggningar och energidistributionsnätet är till stor del koncentrerade till storstadsområdena och områdena mellan dessa. Om planerna fullföljs innebär detta dels en direkt förstärkning av den befintliga strukturen, dels en in- direkt förstärkning genom de följdinvesteringar av olika slag som kan komma till stånd. Den sammanlagda effekten av utbyggnader av transportanläggningar och energidistribu- tionssystem kan därför bli betydande och ge upphov till betydande markanvändningskonflikter inom berörda områ- den. Konflikterna med jordbruksmarksintressen torde kom- ma att förstärkas i första hand i storstadsområdena samt i Skåne och Halland. Det är angeläget att de sammanlagda effekterna av tätorts- utbyggnad och investeringar i transportanläggningar och energidistributionssystem beaktas i den fysiska riksplane- ringen, den regionalpolitiska planeringen samt i den kom- munala fysiska planeringen. Möjligheterna bör prövas både på nationell, regional och lokal nivå att åstadkomma en bättre samordning av samhällets investeringar som tar hän- syn såväl till kraven på hushållning på mark och vatten som till kraven på att skapa gynnsamma lokaliseringsförutsätt- ningar för näringslivet och den offentliga sektorn. Se vidare kap. 6 Tätorter och infrastruktur.

13.4. Områden med särskilda förutsättningar för vissa näringar

Av rapportens del II och de föregående kapitlen i del I har det framgått att det i olika delar av landet finns resurser som kan bli av stort intresse med hänsyn till behovet av framtida handlingsfrihet i energi- och industripolitiken och för syssel- sättningen i vissa delar av landet. I det följande och ijig. 13 :1 och 1322 redovisas samlat dels områden som förefaller ha förutsättningar för torvutvinning, vindkraftproduktion och mineralbrytning, dels primära rekreationsområden med för- utsättningar för f järrturism, fjällområden med svårföryngrad skog, vissa odlingsbygder samt vissa områden i inlandet med goda förutsättningar för fritidsboende.

_ om _a 149 173l_D_l_j_4_(VEj__L SlFl 16395 am [Tam nu | 104) j_:jNi" Figur 1311. Områden som förefaller förutsättningar för torvutvinning, vi" kraftproduktion resp. viss mineralutv ning

åFÖrutsättningar förefaller finj

' _ för torvutvinning utan allvarli' konflikter med motstående riks tressen

”Förutsättningar finns för torvutv ning men motstående riksintr sen föreligger. * Förutsättningar förefaller fin för vindkraftproduktion utan all liga konflikter med motståe . riksintressen eller primära intr' seområden för jordbruket.

Förutsättningar finns för vi: kraftsproduktion men motståe ' riksintressen eller primära intr seområden för jordbruket före, ger.

_ Förutsättningar kan finnas för vinning av vissa mineralråva (karbonatsten, alunskiffer, ka ' samt kvarts och kvartsit) utan varliga konflikter med motståe riksintressen.

[*T'TjFörutsättningar kan finnas för?

"_ vinning av mineralråvaror motstående riksintressen eller mära intresseområden för jord ket föreligger.

Källa: Se fig. 7:2. 7:3 och 9:3.

© .. in .a... . _» ,,,, , , . _ m;) lac) Tmi m scn l arc) 71H)T om | 9u> | 0110 [ 1(LI ZlM) S(N)

ur 1312. Vissa primära rekreationsom- den, fjällområden med svårföryngrad og och vissa odlingsbygder.

Vissa primära rekreationsområden

Fjällområden med svårföryngrad skog

Vissa för kulturminnesvården vär- defulla odlingsbygder med stora naturvårds- eller friluftsvärden

W'Ila: Avsnitt 4.5, 2.3 och 3.3 i del II.

31

31

30

29

28

271

& .. we if ;

_l & Q .

___—_m—

a » .a... H ....- , _ .- ut» 1 210 1 )(0) T un s(n I det T nu) I sin 1 %) ooo 1 1(L)

I kap. 6 i del II och kap. 7 i dell har belysts möjligheter till energiproduktion i olika former. Bl.a. redovisas översiktligt förutsättningar för vindkraft och torvutvinning. Som fram- går av nämnda kapitel föreligger det motstående markan- vändningsintressen av rikskaraktär, exempelvis naturvårds-, kulturminnesvårds- och friluftslivsintressen, inom vissa om- råden med förutsättningar för torvutvinning och vindkraft- produktion. Det finns emellertid betydande områden som saknar sådana motstående intressen. I rapportens del II ges även exempel på områden som kan vara av intresse för odling av energiskog.

I kap. 8 i del II och i kap. 9 i dell redovisas bl.a. vissa områden med mineralråvaror (karbonatsten, kaolin, kvarts och kvartsit samt alunskiffer) som kan tänkas vara möjliga att utvinna i framtiden. Även beträffande flera av dessa områ- den föreligger motstående markanvändningsintressen av rikskaraktär. I nämnda kapitel har även behandlats vissa andra mineralråvaror, som kan vara av intresse i den fysiska riksplaneringen.

Genom riksdagens beslut angående proposition 1975146 har som tidigare nämnts 25 primära rekreationsområden pe- kats ut. Dessa behandlas i kap. 4 i del II. Flertalet av dessa är särskilt lämpade för fjärrekreation. I fig. 1312 redovisas de primära rekreationsområden som har denna karaktär. Bl.a. torvutvinning, mineralbrytning, vindkraft och enskild fri- tidsbebyggelse kan i vissa fall innebära konflikter med rekreationsintressen inom primära rekreationsområden.

Inom vissa fjällområden med svårföryngrad skog finns enligt kap. 2 i del II och kap. 4 i del I möjligheter till visst skogsbruk under förutsättning att långtgående anpassning sker till tillväxtbetingelser och andra natusförutsättningar samt naturvårdens krav. Detta torde innebära krav på ett mer sysselsättningsintensivt skogsbruk.

I vissa odlingsbygder där såväl jordbruks- kulturminnes- vårds- och naturvårds- samt friluftslivsintressena är av bety- delse i ett riksperspektiv kan ett rationellt jordbruk under tillräckliga hänsynstaganden till kulturminnesvårdens och naturvårdens intressen enligt kap. 2 i del II och kap. 41 deII vara av stor betydelse för att bevara områdenas karaktär av gammal odlings- och kulturbygd. Inom dessa områden är statligt ekonomiskt stöd i många fall angeläget, vilket har behandlats närmare i nämnda kapitel.

I vissa områden i inlandet finns det goda förutsättningar för fritidsboende, vilket har beskrivits närmare 1 kap. 4 i del II och 1 kap. 5 i del I. I skogs- och jordbruksdominerade områden kan spridd fritidsbebyggelse komma i konflikt med de areella näringarna. Spridd fritidsbebyggelse behöver dock

inte alltid medföra konflikter med andra intressen. Enstaka fritidshus eller fritidshus i mindre grupper kan t.ex. lokalise- ras i anslutning till befintlig bebyggelse eller mindre produk- tiv mark utan att detta behöver medföra ett väsentligt intrång ijord- eller skogsbruket. Fritidsbebyggelse främst i form av fritidshus för korttidsuthyrning kan ibland vara ett stöd för jordbruksnäringen.

Kartredovisningen ifig. B:] och 1322 visar sammanfatt- ningsvis att det i vissa delar av landet finns förutsättningar för näringar som f.n. inte bedrivs i den omfattning som bör kunna vara möjlig. En samverkan mellan olika näringar fö- refaller för vissa områden kunna vara av stort intresse från samhällsekonomiska utgångspunkter och från sysselsätt- ningssynpunkt.

14. Lagreglering av riktlinjerna

Gemensamt för de bestämmelser i den nya plan- och bygg- nadslagen som motsvarar riktlinjerna för vissa geografiskt avgränsade områden är att tillämpningsområdena ges en grov avgränsning i lagtexten, medan den detaljerade av- gränsningen av områdena skall göras av regeringen i en särskild förordning. Därigenom ges riksdagen ett avgörande inflytande över vilka områden i landet som skall omfattas av riktlinjerna och hur dessa områden skall avgränsas i stort.

14.1.1 De obrutna kusterna Enligt förslaget till ny plan- och byggnadslag skall särskilt beaktas att de obrutna kustområdenas karaktär och natur- och kulturvärden bevaras och att områdena kan nyttjas för fritidsändamål på ett allsidigt sätt. Vidare krävs att ny fritids- bebyggelse skall vara förenlig med turismens och friluftsli- vets intressen. Gällande riktlinje att industriell eller liknan- de verksamhet som är miljöstörande inte får komma till stånd kommer också till uttryck i lagtexten. I lagen anges såsom obrutna kustområden kusten i norra Bohuslän, norra Små- land, Östergötland söder om Bråviken samt huvuddelen av kusten i Ångermanland. Som framgår av kap. 13 har i proposition 1978/79:213 med redovisning av planeringsskedet i den fysiska riksplanering- en som riktlinje för bl.a. de obrutna kustområdena föreslagits att fritidsbebyggelse endast bör medges om den är förenlig med naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen och om den möjliggör ett allsidigt utnyttjande av områdena för rekreation och turism. I kap. 13 föreslås dessutom att riktlin-

jerna för de obrutna kustområdena även skall gälla för hela Öland och Gotlandskusten inklusive Fårö, Sudret och Öster- garnslandet men med undantag för Slite samt för Vänerskär- gården. Ett genomförande av dessa förslag torde kräva kompletteringar av den föreslagna lagbestämmelsen för de obrutna kustområdena i fråga om såväl kravet på fritidsbe- byggelsens utveckling som de geografiska tillämpningsområ- dena.

14.1.2 De högexploaterade kusterna Beträffande de högexploaterade kusterna skall enligt försla- get till ny plan- och byggnadslag särskilt beaktas att allmän- hetens möjligheter att nå och utnyttja attraktiva kustområden ökas och att natur- och kulturvärden bevaras. Vad gäller ny fritidsbebyggelse får enligt lagförslaget sådan bebyggelse in- te motverka turismens och friluftslivets intressen. De riktlin- jer som gäller för miljöstörande industri innebär att sådan industri får komma till stånd endast i särskilt anvisade områ- den. Denna inskränkning framgår likaledes av lagtexten. I lagen anges som högexploaterade kustområden kusten i söd— ra Bohuslän, Halland, Skåne, Blekinge, Södermanland och Uppland samt kusten vid Bråviken i Östergötland. Som plat- ser där miljöstörande industri får komma till stånd anges Brofjorden i Lysekil, Stenungsunds tätort, Värö i Varberg, Karlshamns tätort, Norrköpings tätort, Tunaberg i Nykö- ping, Oxelösunds tätort och Nynäshamns tätort. Enligt proposition 1978/79z213 bör som riktlinje för de högexploaterade kusterna gälla att enskild fritidsbebyggelse i princip bör tillåtas endast i form av mindre kompletteringar av befintlig bebyggelse. I kap. 13 föreslås att riktlinjerna för de högexploaterade kusterna även skall omfatta kustområ- dena i Vänern mellan Grums tätort och Kristinehamns tätort utom Karlstads tätort och Skoghall. Om dessa förslag för- verkligas bör den föreslagna riktlinjen beträffande enskild fritidsbebyggelse införas i den föreslagna bestämmelsen om högexploaterade kuster i den nya plan- och byggnadslagen och de i lagen angivna kustområdena kompletteras med de i rapporten föreslagna områdena.

14.1.3 Övriga kuster De för övriga kustområden fastlagda riktlinjerna uttrycks i förslaget till ny plan- och byggnadslag så att naturvårdens, friluftslivets och kulturminnesvårdens intressen skall särskilt beaktas inom dessa områden. I lagförslaget ges också en

bestämmelse av innebörd att miljöstörande industri inte får komma till stånd inom sådana delområden som äri huvudsak opåverkade av industriell verksamhet. Några preciseringar av sådana områden görs dock inte i lagtexten.

I proposition 1978/792213 föreslås, som framgår av kap. 13, att som riktlinje för bl.a. de övriga kusterna skall gälla att återhållsamhet med att tillåta fritidsbebyggelse bör iakttas och att sådan bebyggelse endast bör medges om den inte minskar strändernas tillgänglighet och om naturvårdens, fri- luftslivets, kulturminnesvårdens och de areella näringarnas intressen samtidigt kan tillgodoses. Om riksdagen godtar denna riktlinje bör den föreslagna bestämmelsen om övriga kuster i en ny plan- och byggnadslag kompletteras på lämp- ligt sätt.

I kap. 8 föreslås att miljöstörande industri inte skall få etableras vid vissa av sådan industri opåverkade delar av Norrlandskusten som hör till övriga kuster. Om detta förslag genomförs bör dessa områden, nämligen Haparanda- och Luleåskärgården utom tätorterna Kalix, Luleå och Piteå, Västerbottenskusten mellan Skellefteå tätort och Umeå ut- hamn samt kuststräckan mellan Essvik och Hudiksvalls tä- tort, i den föreslagna plan- och byggnadslagen anges som sådana områden inom vilka miljöstörande industri inte får komma till stånd.

14.1.4 De obrutna fjällområdena I förslaget till ny plan- och byggnadslag anges att inom obrut- na fjällområden får markanvändningen inte förändras i så- dan omfattning att områdenas karaktär avsevärt påverkas och att naturvårdens och friluftslivets intressen särskilt skall beaktas. Som obrutna fjällområden anges i lagen områdena Rogen, Sylarna-Helags, Skäckerfjällen, Burvattnet, Hotagen, Frost- viken, Ransaren, Artfjället, Tärna-Graddis, Sarek-Pite, Keb- nekaise, Råsto-Tsåktso och Pessinki. Riktlinjerna för de obrutna fjällområdena omfattar även Muddus nationalpark. Med hänvisning till de uttalanden som riksdagen gjorde i samband med att dessa riktlinjer lades fast (CU l977/78:8, sid. 10) har Muddus nationalpark inte tagits med i den föreslagna bestämmelsen om obrutna fjäll- områden i den nya plan- och byggnadslagen.

14.1.5 Älvar och älvsträckor De av statsmakterna fastlagda riktlinjerna för vissa större älvar och längre sammanhängande älvsträckor regleras i för-

slaget till en ny plan- och byggndslag genom en bestämmelse som säger att sådana älvar och älvsträckor inte får byggas ut för vattenkraftändamål. I lagen betonas också att naturvår- dens, friluftslivets och kulturminnesvårdens intressen särskilt skall beaktas.

I den föreslagna lagbestämmelsen anges de vattendrag som inte får byggas ut enligt gällande riktlinjer. Dessa vattendrag är följande älvar, nämligen Torne älv, Kalix älv, Pite älv, Vindelälven, Vapstälven, Moälven, Lögde älv, Öre älv, Bure älv och Byske älv samt följande älvsträckor, nämligen Klar- älven mellan Kärrbackstrand och Edebäck, Västerdalälven uppströms Hummelforsen, Österdalälven uppströms Trängs- let, samt Dalälven mellan Näs och Hedesundafjärdarna, Härjedalsljusnan mellan Hede och Svegsjön, Mellanljusnan mellan Laforsen och Arbråsjöarna, i Indalsälven Åreälven, Ammerån ovan Överammer, Storån-Dammån och Hårkan uppströms Hotagen, i Ångermanälven Lejarälven, Storån uppströms Klumpvattnet, Långseleån- Rörströmsälven, Sax— ån, Ransarån uppströms Ransaren och Vojmån uppströms Vojmsjön, i Umeälven Tårnaån och Girjesån, Juktån upp- ströms Fjosokken och Tärnaforsen mellan Laisan och Gäu- tan, i Skellefteälven källflödena uppströds Sädvajaure resp. Rebnisjaure, i Lule älv Stora Lule älv uppströms Akkajaure, Lilla Lule älv uppströms Skalka och Tjaktjajaure samt Pärl- älven och i Råne älv Rörån-Livas älv.

14.1.6 De primära rekreationsområdena I anslutning till beslutet att avsätta 25 s.k. primära rekrea- tionsområden uttalade riksdagen (prop. 1975z46, CU 1975/ 76:2, rskr 1975/76:46), att arbetet med planeringen av mark- användningen i de primära rekreationsområdena borde in- ordnas i det övriga arbetet med den fysiska riksplaneringen. Med hänsyn till de speciella markanvändningsproblem som finns i de primära rekreationsområdena och intresset av att tillförsäkra riksdagen ett inflytande över utvecklingen i dessa områden finns det skäl för att införa en särskild lagbestäm- melse för de primära rekreationsområdena. Av lagbestäm- melsen bör framgå att områdena skall disponeras så att na- turvårdens, kulturminnesvårdens, friluftslivets och turismens intressen tillgodoses. Vidare bör i lagen uttryckas den riktlin- je beträffande fritidsbebyggelse inom de primära rek- reationsområdena som förordas i prop. 1978/791213, nämli- gen att fritidsbebyggelse bör medges bara om naturvårdens, friluftslivets och kulturminnesvårdens intressen samtidigt kan tillgodoses och om den möjliggör ett allsidigt utnyttjande av områdena för rekreation och turism.

14.1.7 Försurningskänsliga områden Som framgår av kap. 12 föreslås i denna rapport som en ny riktlinje i den fysiska riksplaneringen att försurande utsläpp från nya källor inte bör tillåtas om de i väsentlig grad påver- kar vissa försurningskänsliga områden. Ett genomförande av förslaget kräver en bestämmelse i den nya plan- och bygg- nadslagen. I lagen bör lämpligen föreskrivas att anläggning med stora utsläpp av förorenande ämnen inte bör lokaliseras på ett sådant sätt att område som har ringa motståndskraft mot sådana ämnen till följd av utsläppen påverkas i väsentlig utsträckning. I bestämmelsen bör anges dei kap. 12 föreslag- na områdena, nämligen Kronobergs, Blekinge, Hallands, Älvsborgs samt Göteborgs och Bohus län.

14.1. Geografiska riktlinjer

14.1.1 De obrutna kusterna 14.1.2 De högexploaterade kusterna 14.1.3 Övriga kuster 14.1.4 De obrutna fjällområdena 14.1.5 Älvar och älvsträckor 14.1.6 De primära rekreationsområdena 14. 1.7 Försurningskänsliga områden 14.2 Verksamhetsanknutna riktlinjer 14.2.1 Områden av riksintresse för naturvård, kulturminnes- vård och friluftsliv 14.2.2 Vissa sammanhängande områden med väsentliga eller sammanfallande intressen för naturvård, kulturmin- nesvård eller friluftsliv 14.2.3 Jordbruksmark 14.2.4 Områden av väsentlig betydelse för fisket eller rennä- ringen 14.2.5 Vissa områden med råvaruförekomster 14.2.6 Områden som från rikssynpunkt är särskilt lämpade för flygplatser, hamnar och ledningar

De av statsmakterna fastlagda riktlinjerna för hushållning med mark och vatten är av två slag, nämligen geografiska riktlinjer och verksamhetsanknutna riktlinjer.

Genom de geografiska riktlinjerna anges hur markanvänd- ningen inom geografiskt avgränsade områden bör utvecklas i sina huvuddrag. För vissa av dessa områden innebär riktlin- jerna att en avvägning gjorts mellan olika mark- och vatten- användningsintressen. Beträffande andra områden är riktlin- jerna mer allmänt hållna och innefattar krav på särskild planering och redovisning.

Verksamhetsanknutna riktlinjer är sådana riktlinjer som utan närmare geografisk precisering anger hur vissa sektors- intressen av rikskaraktär skall beaktas i den fysiska plane- ringen på olika nivåer och i olika plan- och tillståndsbeslut.

Enligt det förslag till ny plan- och byggnadslag som läggs fram av utredningen om ny byggnadslagstiftning (Bo 1978:07) kommer riktlinjerna för hushållning med mark och vatten i fortsättningen att regleras i lag. I detta kapitel lämnas en redovisning av innehållet i de bestämmelser i den föreslag- na plan- och byggnadslagen som svarar mot riktlinjerna. En närmare redogörelse för innebörden av denna lagreglering av riktlinjerna lämnas i kap. 15.

De i förslaget till ny plan- och byggnadslag föreslagna bestämmelserna om geografiska riktlinjer för hushållning med mark och vatten omfattar endast de av statsmakterna redan beslutade riktlinjerna. Som framgår av kap. 13 föreslås i denna rapport vissa nya och förändrade riktlinjer. .I propo- sition 1978/792213 med redovisning av planeringsskedet fö— reslås vidare vissa anpassningar och förtydliganden av gäl- lande riktlinjer. I anslutning till redovisningen av förslaget till lagreglering av gällande riktlinjer lämnas förslag till de kompletteringar av lagbestämmelserna som kan komma att behövas om nämnda förslag i proposition 1978/79:213 och rapporten genomförs.

14.2. Verksamhetsanknutna riktlinjer

14.2.1 Områden av riksintresse för naturvård, kulturminnes- vård och friluftsliv Enligt de år 1972 fastlagda riktlinjerna bör naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen tillmätas stor tyngd som re- striktion vid planering av andra verksamheters markanvänd- ning, bl.a. därför att de representerar värden som inte kan återskapas eller ersättas om de en gång förstörs. När det gäller friluftslivets intressen slås i riktlinjerna bl.a. fast att det långsiktiga samhällsintresset att bevara en god miljö och att ställa tillräckliga rekreationsmöjligheter till de många män- niskornas förfogande bör väga tungt i förhållande till kort- siktiga och enskilda intressen. I riktlinjerna framhålls också behovet av ökad samordning vid planering för den veten- skapliga naturvårdens, kulturminnesvårdens och friluftsli- vets intressen. Som underlag för arbetet under den fysiska riksplanering- ens programskede redovisade naturvårdsverket ett antal om- råden av riksintresse för naturvård och friluftsliv. Riksantik- varieämbetet redovisade på motsvarande sätt ett antal mil- jöer av riksintresse samt vissa större områden av betydelse för kulturminnesvården. Redovisningen av de riksintressanta områdena revideras fortlöpande av naturvårdsverket resp. riksantikvarieämbetet. I förslaget till ny plan- och byggnadslag finns bestämmel- ser som anger att riksintressanta områden och objekt för naturvård, kulturminnesvård och friluftsliv särskilt skall beaktas i plan- och tillståndsbeslut.

14.2.2 Vissa sammanhängande områden med väsentliga eller sammanfallande intressen för naturvård, kulturmin— nesvård eller friluftsliv Inom vissa större sammanhängande områden finns väsentli- ga eller sammanfallande intressen vad gäller naturvård, kul- turminnesvård eller friluftsliv. För dessa områden, stränder- na vid de större sjöarna, älvdalarna samt fjällvärlden utanför de obrutna fjällområdena skall enligt förslaget till ny plan— och byggnadslag finnas en bestämmelse som anger att natur- vårdens, friluftslivet och kulturminnesvårdens intressen sär- skilt skall beaktas I proposition 1978/79 :213 föreslås vissa förtydliganden av riktlinjerna för utveckling av fritidsbebyggelse i ifrågavaran- de områden. För de stora sjöar och älvdalar som omfattas av den fysiska riksplaneringens riktlinjer bör som riktlinje gälla att man bör iaktta återhållsamhet med att tillåta fritidsbebyg- gelse och att sådan bebyggelse bör medges bara om den inte minskar strändernas tillgänglighet och om friluftslivets, na- turvårdens, kulturminnesvårdens och de areella näringarnas intressen samtidigt kan tillgodoses. Vad gäller fjällvärlden utanför de obrutna fjällområdena föreslås gälla att fritidsbe- byggelse bör undvikas i områden som ligger i anslutning till obrutna fjällområden och i andra områden som har särskild betydelse för naturvård, friluftsliv och rennäring. Om riksdagen godkänner de föreslagna förtydligandena av riktlinjerna för fritidsbebyggelsens utveckling i ovan- nämnda områden bör den föreslagna bestämmelsen i en ny plan- och byggnadslag kompletteras så att dessa förtydligan- den framgår av lagtexten.

14.2.3 Jordbruksmark Enligt de år 1972 fastlagda riktlinjerna bör, vid en konflikt mellan jordbruksintressen och tätortsutbyggnad, högvärdig jordbruksmark inte tas i anspråk för tätbebyggelseändamål om en från samhällsbyggandets synpunkt likvärdig lösning kan åstadkommas på annan för jordbruket mindre värdefull mark. I proposition 1978/791213 föreslås att riktlinjerna för hus- hållning med jordbruksmark anpassas till de förhållanden som numera råder sedan riksdagen beslutat om nya riktlinjer för jordbrukspolitiken (prop. 1977/78:19, JoU 1977/78:10, rskr 1977/781103). Enligt proposition 1978/79:213 bör som riktlinje i den fysiska riksplaneringen gälla att brukningsvärd jordbruksmark inte bör tas i anspråk för bebyggelse om en från samhällets synpunkt tillfredsställande lösning kan åstadkommas på annan mark.

I förslaget till ny plan- och byggnadslag finns en bestäm- melse till skydd för jordbruksmark som bl.a. grundas på riksdagens uttalanden i samband med att de nya riktlinjerna för jordbrukspolitiken antogs.

14.2.4 Områden av väsentlig betydelse för fisket eller ren- näringen I den till regeringens länsvisa beslut i anledning av plane— ringsskedet fogade promemorian (1978-09-07) understryks att det är angeläget att för fisket värdefulla vattenområden skyddas och att fiske som näring och fritidssysselsättning ges tillräckligt utrymme i förhållande till andra former av vatten- användning. I fråga om rennäringen framhålls att genom utvecklingen i fjällregionen har de för rennäringen viktiga störningsfria områdena successivt minskat i såväl antal som storlek. Det är därför angeläget att berörda kommuner kon- tinuerligt beaktar inverkan på rennäringen av nya eller utvid- gade etableringar för turism och friluftsliv. Av kap. 4 framgår att det förekommer konflikter mellan rennäringen och andra intressen. Som framgår av kap. 10 och 11 kan även för fiskets vidkommande kravet från andra intressen komma att påverka möjligheterna för näringens utövande. Mot bakgrund av de angivna förhållandena finns det skäl som talar för att det i en ny plan- och byggnadslagstiftning införs en bestämmelse som ger möjlighet att skydda sådana områden som är av väsentlig betydelse för fisket eller rennä- ringen.

14.2.5 Vissa områden med råvaruförekomster I kap. 9 framhålls att det kan vara ett riksintresse att vissa mineralråvaror kan utvinnas i framtiden och att det mot den bakgrunden kan finnas anledning att den nya plan- och byggnadslagen gör det möjligt att skydda sådana områden som från rikssynpunkt är särskilt lämpade för utvinning av mineralråvaror. I förslaget till ny plan- och byggnadslag finns en bestäm- melse till skydd för bl.a. områden av ovan angivet slag.

14.2.6 Områden som från rikssynpunkt är särskilt lämpade för flygplatser, hamnar och ledningar I kap. 6 föreslås att det i framtiden bör kunna formuleras riktlinjer inom ramen för den fysiska riksplaneringen när det

gäller markreservationer för från rikssynpunkt angelägna hamnutbyggnader, flygplatser och ledningar. Sådana riktlin- jer bör regleras i en ny plan- och byggnadslagstiftning. Förslaget till ny plan- och byggnadslag upptar en bestäm- melse som syftar till att trygga tillkomsten av sådana flygplat-

ser, hamnar och ledningar som kan bedömas vara av natio- nell betydelse.

15. Former för fortsatt fysisk riks- planering

I det hittillsvarande arbetet med den fysiska riksplaneringen har utvecklats metoder för inventering och analys i riksskala av naturresurserna och användningen av mark och vatten. Formerna för att i planerings- och utredningsarbete på olika nivåer behandla frågor om hushållning med mark och vatten har utvecklats successivt i samband med fullföljandet av de av riksdagen år 1972 beslutade riktlinjerna för hushållning med mark och vatten.

De erfarenheter som har vunnits bör nu kunna ligga till grund för överväganden i syfte att närmare reglera formerna för den fysiska riksplaneringen vad gäller ansvarsfördelning, uppföljning av riktlinjer o.d., kunskapsförsörjning och sam- ordning med länsplaneringen. Utgångspunkten vid behand— lingen i detta kapitel av dessa frågor är att ansvaret för att

fullfölja statsmakternas riktlinjer för hushållning med mark och vatten skall ligga på kommunerna och länsstyrelserna

samt att olika moment av arbetet i ökad utsträckning förenk- las och förs in i det löpande planerings- och utredningsarbete som sker inom olika statliga myndigheter och på kommunal nivå.

Innebörden av de förslag som lämnas i det följande vad gäller formerna för den fortsatta fysiska riksplaneringen re- dovisas schematiskt ifig. 15.1.

Faststaller riktlinjer

Figur 15:1. Former för fortsatt fysisk riksplanering

Riksdag Uppdrag orn Förslag till Tillämpnings Beslut I . redowsningar riktlinjer II—o——_|reskrifier enskilda arenden Regering Redows SPV, SNV ningar Havsresurs— _ delegationen

Ämbetsverk

Länsstyrelse

Kommun

15.1. Inledning 15.2 Ansvarsfördelning 15.3 Uppföljning och översyn av riktlinjer 15.4 Underlag för fysisk riksplanering 15.5 Samordning med länsplaneringen 15.6 Tidsplan

15.2. Ansvarsfördelning

De former som har tillämpats i den fysiska riksplaneringen för att fullfölja statsmakternas intentioner innebär att kom- munerna har grundläggande uppgifter. De riktlinjer som be- slutas av statsmakterna förutsätts sålunda till sin huvuddel bli vidareutvecklade i ett kommunalt programarbete och full- följda i kommunernas fysiska planering. Länsstyrelsen har viktiga uppgifter för att förmedla information mellan kom- munerna samt regeringen och ämbetsverken. Länsstyrelsen skall i arbetet med den fysiska riksplaneringen bl.a. utarbeta underlag för den kommunala planeringen samt övervaka fullföljandet av beslutade riktlinjer i plan- och tillståndsfrå- gor. Länsstyrelserna har ansvar för samordning av planering- en mellan kommuner. En väsentlig uppgift för länsstyrelser- na är vidare att förmedla erfarenheter och synpunkter till regeringen vad gäller fullföljandet av intentionerna i den fysiska riksplaneringen och behovet av kompletterande rikt- linjer för hushållning med mark och vatten.

I samband med redovisningen till riksdagen av program- skedet i den fysiska riksplaneringen behandlades de grund- läggande principerna i fråga om ansvarsfördelningen i den fysiska riksplaneringen på central statlig nivå (prop. 1975/ 7611, CU 1975/76:1, rskr 1975/76:46). De principer som lades fast innebär att de nationella intressena vad gäller hus-

_apportering om _nformation om -Ianeringslage1 och Öveiprov _iktlinjer sarskilda problem ning .-

FULLFÖLJER RIKTLINJERNA | DEN FORTLÖPANDE PLANERINGEN Mil/1.

Principerna för ansvarsfördel- ning ligger fast.

iktlinjer för hushållning med ark och vatten i den nya Ian- och byggnadslagstift- ingen.

hållning med mark och vatten skall komma till uttryck och fullföljas inom ett system med tre ansvarsnivåer. Riksdagen skall på förslag av regeringen besluta om riktlinjer för hus- hållningen med mark och vatten. Ämbetsverken skall svara för dokumentation och bevakning av utifrån den enskilda sektorn riksintressanta områden. Regeringen skall uppmärk— samma områden där markanvändningsförhållandena är sär- skilt komplicerade och inom dessa områden överväga beho- vet av att föreskriva närmare utgångspunkter för planering- en, t.ex. genom tillämpning av 10 a & BL, eller att föreslå riksdagen att lägga fast kompletterande riktlinjer.

Erfarenheterna av de tillämpade principerna för ansvars- fördelningen i den fysiska riksplaneringen har varit goda och det kan konstateras att de vunnit ett allmänt stöd bland kommuner och berörda myndigheter. Dessa principer kan därför utgöra den grundläggande utgångspunkten i övervä— ganden om formerna för den fortsatta fysiska riksplanering- en.

Gällande riktlinjer för hushållning med mark och vatten har inga direkta rättsverkningar. I samband med att riktlin- jerna beslutades år 1972 förutsatte emellertid statsmakterna att de utan uttryckligt lagstadgande skulle bli vägledande för regeringen och underställda myndigheter vid beslut om markanvändning i enskilda fall och att de även skulle fullföl- jas vid kommunala beslut om markanvändningen. Väsentliga avsteg från riktlinjerna förutsattes vidare inte kunna ske utan hörande av riksdagen. Alla statliga myndigheter har anbe- fallts att beakta riktlinjerna för hushållning med mark och vatten (SFS l973:15).

I förslaget till ny plan- och byggnadslagstiftning behandlas formerna för att i lag reglera riktlinjerna. Genom en lagreg- lering ges bättre möjligheter att skapa överblick över gällande riktlinjer. Dessa återfinns nu i skilda propositioner och ut- skottsbetänkanden. Kommunerna och olika myndigheter skulle också härigenom lättare kunna förutse riktlinjernas innebörd och anpassa sina plan- och tillståndsbeslut efter vad riktlinjerna kräver.

Beslut om användningen av mark och vatten fattas inte enbart med stöd i byggnadslagstiftningen. Viktiga mark- och vattenanvändningsfrågor tillståndsprövas av olika myndig- heter enligt annan lagstiftning, t.ex. vad gäller vägbyggnad, byggande av kraft- och rörledningar, vattenbyggnadsföretag samt gruv- och täktverksamhet. Det är därför angeläget att i en ny plan- och byggnadslagstiftning klarlägga samordning- en med annan lagstiftning vad gäller betydelsen av riktlinjer- na för hushållning med mark och vatten i samband med olika tillståndsbeslut. I förslaget till ny plan- och byggnadslag be-

handlas samordningen med annan lagstiftning bl.a. i dessa avseenden.

Ett införande av riktlinjerna i den nya plan- och byggnads— lagen innebär att riksdagen kommer att ta ställning till dessa i egenskap av lagstiftare. Ändringar av gällande riktlinjer och nya riktlinjer måste sålunda underställas riksdagen. Härige- nom regleras den hittills tillämpade ansvarsfördelningen mellan riksdag och regering när det gäller beslut om riktlinjer för hushållning med mark och vatten. Bestämmelserna i la- gen om riktlinjerna kan av naturliga skäl inte vara särskilt detaljerade. I förslaget till ny plan- och byggnadslag föreslås att regeringen närmare skall ange riktlinjernas innbörd.

15.3. Uppföljning och översyn av riktlinjer

Arbetet med att i den kommunala fysiska planeringen preci- sera innebörden av och fullfölja beslutade riktlinjer för hus- hållning med mark och vatten har skett i två steg, ett pro- gramskede och ett planeringsskede. Under såväl program- som planeringsskedet har kommunerna samtidigt redovisat sina förslag till länsstyrelserna. Länsstyrelserna har redovisat kommunernas program och planer till regeringen. Regering- en har efter hörande av berörda ämbetsverk m.fl. i beslut till varje länsstyrelse tagit ställning till utfört arbete och angett utgångspunkterna för det fortsatta arbetet.

De översiktliga planer som kommunerna har arbetat fram under program- och planeringsskedena torde komma att fortlöpande revideras. De former för kommunal planering som har vuxit fram i samband med den fysiska riksplanering- en föreslås i förslaget till ny plan- och byggnadslag att i sina huvuddrag stadfästas och regleras i lagstiftningen. Med en rullande översiktlig kommunal planering av det slag som nu har utvecklats kan behovet av att följa upp hur intentionerna i den fysiska riksplaneringen fullföljs i den kommunala pla- neringen tillgodoses på ett enklare sätt än hittills. I den mån statsmakterna beslutar om ändrade eller nya riktlinjer för hushållning med mark och vatten torde dessa kunna inord- nas i den ordinarie planeringsprocessen varvid fortlöpande samråd med länsstyrelse och olika regionala myndigheter förutsätts ske. Önskemål från kommunerna om ändringar i riktlinjerna kan likaledes föras vidare genom de samråd m.m. som sker med länsstyrelserna.

I den fortsatta fysiska riksplaneringen finns det därför inte samma behov av att som hittills ställa krav på samlade redo- visningar av kommunala program och planer för hur beslu-

Riksdagen tar ställning till

riktlinjerna.

Fullföljande av riktlinjerna i kommunernas planering.

fortlöpande

Möjlighet till överprövning av lan- och tillståndsbeslut.

edovisning av länsstyrelser- a i den årliga rapport som all lämnas till regeringen m länsplaneringen.

tade riktlinjer fullföljs. Uppföljning av att olika typer av riktlinjer tillgodoses i plan- och tillståndsbeslut torde i första hand kunna ske av länsstyrelserna i den ordinarie planerings- processen. I de fall kommun och länsstyrelse inte är överens om fullföljandet av riktlinjerna ankommer det på länsstyrel- sen att underställa plan- och tillståndsbeslut regeringens prövning. Utredningen om ny plan- och byggnadslagstift- ning har föreslagit att en sådan underställningsmöjlighet skall finnas i en ny plan- och byggnadslagstiftning. Ytterst är det dock regeringen som har ansvar för att statsmakternas intentioner fullföljs varför regeringen bör har möjlighet att själv begära underställning av visst plan- och tillståndsbeslut. Endast i undantagsfall har regeringen behövt använda de möjligheter som finns att förelägga kommun att upprätta generalplan enligt 10a (5 byggnadslagen. För att när så krävs kunna hävda de riktlinjer som har beslutats måste dock fin- nas bestämmelser som ger regeringen möjlighet att ge direktiv till kommunerna om viss planering.

I ett system utan krav på större samlade redovisningar av planeringsarbetet behöver regeringen ha möjlighet att följa upp att intentionerna i den fysiska riksplaneringen fullföljs i den kommunala översiktliga planeringen. En lämplig form för detta kan vara att i den årliga rapport som skall lämnas till regeringen om länsplaneringen också behandla planeringslä- ge och särskilda problem vad gäller frågor i den fysiska riksplaneringen. Innehållet i en sådan rapportering torde i stor utsträckning kunna avgöras av resp. länsstyrelse utifrån förhållandena i länet. Genom att på detta sätt vidga länspla- neringsrapporten till en mer allmän rapport om samhällspla- neringen som utarbetas inom hela planeringsavdelningen på länsstyrelsen får länsstyrelsen en möjlighet att samlat upp- märksamma regeringen på olika problem och frågeställning- ar. Länsstyrelsernas fortlöpande samråd med kommunerna och de statliga sektormyndigheterna på regional nivå kan förutsättas ge tillräckligt underlag för rapporteringen. De här tillkommande uppgifterna i rapporteringen är av så begrän- sad omfattning att de bör kunna fullgöras av den befintliga organisationen vid länsstyrelserna.

15.4. Underlag för fysisk riksplanering

Kartläggningar och analyser av mark- och vattenanvänd- ningen samt naturmiljöns tillstånd och känslighet för föränd- ringar är nödvändiga inslag i den fysiska riksplaneringen. Syftet med dessa kartläggningar och analyser är främst att ge

underlag för ämbetsverken att bedöma vilka naturresurser som är av riksintresse sett från resp. samhällssektors syn- punkt och för statsmakternas överväganden beträffande den långsiktliga hushållningen med mark och vatten i landet. Materialet är vidare till stor del värdefullt bedömningsunder- lag i den löpande planerings- och beslutsprocessen på olika nivåer.

Genom bl.a. det arbete som har skett i samband med den fysiska riksplaneringen har samlats ett omfattande kunskaps- material om mark- och vattenanvändningen och miljösitua- tionen i landet. Materialet har till stor del tagits fram genom särskilda inventerings- och utredningsinsatser som har ut- förts av ämbetsverk och länsstyrelser. För att vidmakthålla den kunskapsbank som sålunda har byggts upp är det ange- läget att sådant material som bedöms vara värdefullt som underlag för den fysiska planeringen och i samband med tillståndsbeslut hålls aktuellt. Detta torde med utgångspunkt i befintligt material i flertalet fall kunna ske utan särskilda utredningsinsatser.

Som underlag för kommunernas arbete med att fullfölja och vidareutveckla beslutade riktlinjer för hushållning med mark och vatten och för att utvecklingen av mark- och vatten- användningen samt miljösituationen i landet skall kunna följas på ett rationellt sätt föreslås att berörda centrala myn- digheter ajourhåller översikter på riksnivå - riksöversikter - över olika verksamheter och intressen som är av särskild betydelse för hushållningen med mark och vatten. Det kan t.ex. gälla översikter över områden som är av riksintresse för naturvården eller har särskild betydelse för utvinning av råvaror.

Vid sidan av de centrala myndigheterna har länsstyrelser- na viktiga uppgifter i den fysiska riksplaneringens kunskaps- försörjning. Länsstyrelserna svarade bl.a. för de länsinvente- ringar som upprättades i samtliga län under perioden 1969- 1972 som underlag för den fysiska riksplaneringen. Länssty- relsernas roll som förbindelselänk mellan riksnivån och den lokala nivån gör det angeläget att sammanställningar över förhållanden av betydelse för den fysiska riksplaneringen hålls aktuella hos länsstyrelserna. Sådana länsvisa samman— ställningar kan tjäna som underlag för de centrala verkens riksöversikter och för fullföljandet av den fysiska riksplane- ringens intentioner i den kommunala planeringen. Innehållet i och formerna för föreslagna riksöversikter och länssammanställningar behöver utredas närmare. Planverket som enligt sin instruktion skall verka för samordning mellan myndigheterna när det gäller insamling och bearbetning av kunskaper som rör hushållningen med mark och vatten bör

Översikter på riksnivå över olika verksamheter och in- tressen.

Länssammanställningar över förhållanden av betydelse för den fysiska riksplaneringen.

Utredning av planverket om formerna för den fysiska riks- planeringens kunskapsför- sörjning.

Samlade redovisningar av hushållningen med mark och vatten.

få i uppdrag att i samarbete med berörda ämbetsverk och länsstyrelser svara för en sådan utredning. Det torde vara lämpligt att i detta sammanhang också utvärdera den för- söksverksamhet som statens planverk, statens lantmäteri- verk, statistiska centralbyrån och länsstyrelsen i Skaraborgs län bedriver för att med hjälp av ADB-metoder göra kvanti- tativa analyser på riksnivå av de kartredovisningar som läns- styrelserna har lämnat i samband med sin redovisning av den fysiska riksplaneringens planeringsskede. Försöksverksam- heten finns redovisad i lägesrapport från nämnda myndighe- ter daterad 1979-01-18.

För att ge statsmakterna överblick och möjlighet att följa utvecklingen beträffande mark- och vattenanvändningen samt miljösituationen i landet torde det även i fortsättningen finnas behov av att göra mera samlade redovisningar av dessa frågor. De erfarenheter liksom de kunskaper som har byggts upp i det hittillsvarande arbetet med den fysiska riks- planeringen och som i enlighet med vad som föreslagits i det föregående bör hållas aktuella ger förutsättningar för att framtida faktasammanställningar och redovisningar i ökad utsträckning görs på myndighetsnivån. Innehållet i redovis- ningarna och vid vilka tidpunkter de skall göras behöver inte läggas fast på förhand utan kan bestämmas av regeringen och få formen av uppdrag till berörda myndigheter.

Statens planverk har ett samordnande avsvar på myndig- hetsnivå när det gäller insamling och bearbetning av kunska- per och erfarenheter som rör hushållningen med mark och vatten. Statens naturvårdsverk har ett övergripande ansvar för att följa upp förändringar i miljösituationen av betydelse från rikssynpunkt. Den nyligen inrättade delegationen för samordning av havsresursverksamheten har vissa samord- nande uppgifter när det gäller resursutnyttjandet i havsom- rådena. I denna uppgift kan anses ingå att ha en överblick över resursutnyttjandet i havet. Planverket, naturvårdsverket och havsresursdelegationen bör i fortsättningen fortlöpande följa och ha översikt över mark- och vattenanvändningen samt miljösituationen i landet. Det är därför naturligt att dessa myndigheter får i uppdrag att svara för de redovisning- ar av dessa frågor som kan bli aktuella i den fysiska rikspla- neringen och att mot bakgrund av dessa lämna regeringen förslag till ev. åtgärder. Även i övrigt torde det ankomma på dessa myndigheter att redovisa sådana frågor som med hän- syn till utvecklingen bör uppmärksammas i den fysiska riks- planeringen samt lämna förslag till åtgärder för att främja en god hushållning med landets mark- och vattentillgångar.

Den fysiska riksplaneringen är en av flera sektorövergripan- de planeringsformer. Behovet av samordning av de långsik- tiga överväganden beträffande hushållning med mark och vatten som görs i den fysiska riksplaneringen med övervä- ganden som görs inom andra sektorövergripande planerings- former är särskilt påtagliga i förhållande till den regionalpo- litiska planeringen och den därtill anknutna regionala trafik- planeringen.

De regionalpolitiska målen för sysselsättning och service i olika delar av landet är en väsentlig utgångspunkt för den fysiska riksplaneringen och överväganden om hushållning med naturresurserna måste ske mot denna bakgrund. Den fysiska riksplaneringen kan bidra till att klarlägga de fysiska och miljömässiga förutsättningarna för utveckling av olika verksamheter i vissa områden. Avvägningar mellan olika mål för samhällsutvecklingen måste ske i regering och riksdag.

Den regionalpolitiska planeringen har sin tyngdpunkt i den statliga länsplaneringen för vilken länsstyrelserna har huvudansvaret. Fullföljandet av den fysiska riksplaneringen sker i huvudsak inom ramen för kommunernas översiktliga fysiska planering. Erfarenheterna visar att samordningen mellan de båda planeringsformerna behöver vidareutveck- las. Bl.a. framhåller flera länsstyrelser och centrala ämbets- verk detta i sina yttranden över planeringsskedet i den fysiska riksplaneringen.

Förutsättningarna för en vidareutveckling av samordning- en mellan den fysiska riksplaneringen och den regionalpoli- tiska planeringen är bäst på regional och lokal nivå, eftersom intentionerna i de båda planeringsformerna konkretiseras främst på dessa nivåer. Det är angeläget att länsstyrelserna i enlighet med länsstyrelseinstruktionen verkar för att samord- ningen mellan den fysiska riksplaneringen och länsplane- ringen vidareutvecklas på lokal och regional nivå både i de fall det föreligger samverkande intressen och konflikter mel- lan de båda planeringsformerna. Samrådet enligt byggnads- stadgan i anslutning till den kommunala fysiska planeringen bör kunna utnyttjas för att stärka samordningen mellan den fysiska riksplaneringen och länsplaneringen på lokal nivå. Även i samband med prövning av ärenden finns det anled— ning för länsstyrelserna och andra länsmyndigheter att upp- märksamma behovet av samordning mellan den fysiska riks- planeringen och länsplaneringen. Det kan t.ex. gälla i sam- band med fördelning av statligt stöd till jord- och skogsbruk, turism och rekreation samt andra näringar.

Formerna för att stärka sam- ordningen mellan den fysiska riksplaneringen och länspla- neringen utvecklas.

Ökad tidsmässig samordning av besluts- och redovisnings- tillfällen.

Länsstyrelseinstruktionen och arbetsordningen för läns- styrelserna lämnar stort utrymme för den enskilda länsstyrel- sen att internt finna lämpliga arbetsformer för samordningen mellan den fysiska riksplaneringen och länsplaneringen. Det har visat sig föreligga stora skillnader mellan länsstyrelsernas sätt att organisera arbetet härvidlag. Det är angeläget att länsstyrelserna utvecklar formerna för samordning när det gäller såväl samråd med kommunerna, handläggning av ärenden och utredningsarbete som fullföljande av de upp- drag som regeringen givit länsstyrelserna i samband med länsplaneringen, den regionala trafikplaneringen och den fysiska riksplaneringen.

Exempel på möjligheter att på länsnivå vidareutveckla samordningen mellan den fysiska riksplaneringen och läns- planeringen är att de kartläggningar av olika naturresurser och mark- och vattenanvändningen som görs i den fysiska riksplaneringen kan läggas till grund för studier av möjlighe- terna att utnyttja olika naturresurser för att skapa sysselsätt- ning och stärka underlaget för samhällsservice inom områ- den med sysselsättningsproblem. Kartläggningar och studier som har gjorts i anslutning till arbetet med föreliggande rap- port (se vidare 13.4) redovisar sålunda vissa outnyttjade na- turresurser. I landet finns exempelvis stora resurser som kan utnyttjas för produktion av förnyelsebar energi. Det finns mineralråvaror i områden där de motstående markanvänd- ningsintressena är mindre framträdande. Vissa områden har goda naturliga förutsättningar för fritidsboende och turism.

Ett annat exempel på möjligheter att på länsnivå utveckla samordningen mellan den fysiska riksplaneringen och läns- planeringen är att studera förhållanden som kan utgöra re- striktioner för åtgärder av regionalpolitisk betydelse. Exem- pel på förhållanden som kan utgöra restriktioner är naturom- råden med störningskänsligt växt- och djurliv, kulturhistoris- ka miljöer som inte tål omfattande ingrepp, brukningsvärd jordbruksmark och högproduktiv skogsmark som i möjligas- te mån bör reserveras för pågående markanvändning, brist på vatten och recipienter.

Som har framgått av det föregående år det i första hand angeläget att samordningen mellan den fysiska riksplane- ringen och länsplaneringen sker fortlöpande i planerings- och genomförandearbetet på lokal och regional nivå. För att underlätta avvägningen mellan olika intressen och stärka samverkan där detta är väsentligt kan det emellertid vara till fördel om en ökad tidsmässig samordning av besluts- och redovisningstillfällen kan åstadkommas. Ett första steg i den- na riktning har tagits genom att länsstyrelserna i anslutning till redovisningen av länsplanering 1980 till regeringen även

skall redovisa vissa frågor med anknytning till den fysiska riksplaneringen. Förslaget i avsnitt 15.3 att länsstyrelsernas årliga rapport om länsplanering skall utvidgas så att där också ges möjlighet att behandla frågor inom den fysiska riksplaneringen torde kunna medverka till att regeringen får ett mer allsidigt beslutsunderlag i frågor som berör både den fysiska riksplaneringen, den regionalpolitiska planeringen och den regionala trafikplaneringen.

15.6. Tidsplan

Regeringen har i besluten för varje län med anledning av planeringsskedet i den fysiska riksplaneringen angett ut- gångspunkter för att i den kommunala fysiska planeringen fullfölja de av riksdagen år 1972 beslutade riktlinjerna för hushållning med mark och vatten. Besluten innebär att pla- neringsskedet förlängs med en andra etapp. Arbetet förut- sätts i huvudsak ske enligt av kommunerna uppprättade åt- gärdsprogram. En fördjupad planering föreskrivs för vissa områden. Planeringsarbetet bedöms i huvudsak kunna vara genomfört under år 1982. Regeringen har uppdragit åt läns- styrelserna att under detta år lämna regeringen en redovis- ning av hur långt arbetet har fortskridit när det gäller — behandling av jordbruksmarks- och fritidsbebyggelsefrå- gor, — planering för vissa områden som särskilt anges i regering- ens beslut för varje län och för primära rekreationsområ- den — fortsatta studier av områden i inlandet för lokalisering av sådan industri som behandlas i den fysiska riksplanering- en samt — andra frågor som länsstyrelserna bedömer att regeringen bör informeras om. Regeringen har vidare angett att länsstyrelserna i samband med redovisningen till regeringen är 1980 av länsplaneringen bör lämna en redogörelse för vissa frågor som rör hushåll- ning med jordbruksmarken, fritidsbebyggelsens utveckling i vissa områden samt andra markanvändningsfrågor som har ett nära samband med länsplaneringen. Därutöver har rege- ringen för vissa län föreskrivit att länsstyrelserna vid detta tillfälle också skall redovisa vissa andra frågor med hänsyn till deras betydelse för hushållningen med mark- och vatten- resurserna eller till behovet att skapa klarhet för kommuner- nas fortsatta åtgärder vad gäller fullföljandet av riktlinjerna för hushållning med mark och vatten.

Nya programdiskussioner be- höver förberedas genom me- todstudier.

Under de närmaste åren har sålunda många kommuner ett betydande arbete med att fullfölja det under planeringsske- det påbörjade arbetet. Vissa kommuner vidareutvecklar sina kommunöversikter och markanvändningsplaner med ut- gångspunkt i regeringens beslut i samband med planerings- skedet. De arbetsinsatser som särskilt prioriteras i regeringens beslut skall i huvudsak vara slutförda under år 1982.

Även länsstyrelserna kommer att i betydande utsträckning behöva arbeta med att fullfölja den fysiska riksplaneringens planeringsskede, i första hand fram till år 1982, men sanno- likt även i betydande utsträckning därefter. Det torde dock vara möjligt för länsstyrelserna att under tiden fram till år 1982 medverka i visst metodarbete samt vissa förberedande studier när det gäller nya planeringsfrågor som i föreliggande rapport har föreslagits skall behandlas i den fysiska rikspla- neringen.

Erfarenheterna från det hittillsvarande arbetet med den fysiska riksplaneringen har visat att när nya planeringsfrågor introduceras i den fysiska riksplaneringen är det lämpligt att förbereda dessa genom programdiskussioner mellan staten och kommunerna där problemen avgränsas och behovet av åtgärder konkretiseras. Som framgår av de i tidigare kapitel redovisade förslagen torde programdiskussionerna behöva förberedas genom metodstudier i vissa län och kommuner. Med hänsyn härtill och till att betydande arbetsuppgifter återstår för att fullfölja planeringsskedet i den fysiska riks- planeringen bör sådana programdiskussioner inte inledas före år 1982 då resultatet av kommunernas fortsatta plane- ringsarbete kan överblickas. Först under senare delen av 1980-talet torde programdiskussionerna leda fram till åt- gärdsförslag som kan genomföras i planerings- och säkerstäl- landearbetet på lokal och regional nivå. Bland de planerings- frågor som behandlas i föreliggande rapport torde det i första hand vara angeläget att behandla sötvatten och hav efter vissa metodstudier i programdiskussioner mellan staten och kommunerna.

En grov tidsplan för det fortsatta arbetet i den fysiska riksplaneringen redovisas i fig. 15.2.

979' Proposition om planeringsskedet i den fy- siska riksplaneringen (1978/79213). Bostadsdepartementets rapport Hushåll- ning med mark och vatten 11 Utredningsförslag till ny plan- och bygg- nadslagstiftning

%

Länsstyrelsernas redovisning i anslutning till länsplanering 1980 Proposition om fortsatt fysisk riksplane- ring Eventuella beslut av regeringen med an- ledning av länsstyrelsernas redovisning

Metodstudier

%

gor till regeringen

Programdiskussioner . " Eventuella beslut med anledning av Ians-

styrelsernas redovisning

1 %

Nya FRP—frågor kan introduceras succes- 5in i den fortlöpande planeringsproces- sen

| " öl 1 ' Länsstyrelsernas redovisning av vissa frå-

1%6

Figur 15:2 Tidsplan för de närmaste årens arbete med den fysiska riksplanering- en

Kronologisk förteckning

10.

11.

12. 13. 14. 15. 16.

17. 18. 19. 20. 21.

& wat—www umwwmnnwnnnn __Smaupmgun—pwp—igpiawp

?HP'WP'PNT'

S&Sggåååå &

Utbyggt skydd mot höga vård- och Iökemedelskostnader. S. Naturmedel för injektion. S. Regional Iaboratorieverksamhet. Jo. Avskildhet och gemenskap inom kriminalvården. Ju. Konsumentinflytande genom insyn7. H. Polisen. Ju. Tandvården i början av BO-talet. S. Löntagarna och kapitaltillväxten l. Löntagarfondar - bakgrund och problemanalys. E. Löntagarna och kapitaltillväxten 2. Den svenska förmögen- hetsfördelningens utvecklingen. Löntagarfonder och aktie- marknaden — en introduktion. Internationella koncerner och löntagarfonder. E. Löntagarna och kapitaltillväxten 3. Löner, lönsamhet och so- liditet i svenska industriföretag. Vinstbegreppet. Den lokala Iönebildningen och företagets vinster — en preliminär analys. E. Löntagarna och kapitaltillväxten 4. Lantbrukskooperationen — ideologi och verklighet. E. Svenska kyrkans gudstjänst. Band 4. Evangelieboken. Kn. Konkurs och rätten att idka näring. Ju Naturvård och täktverksamhet. Jo Naturvård och täktverksamhet. Bilagor. Jo Ökad sysselsättning. Finansiella effekter i offentliga sektorn. A. Kulturhistorisk bebyggelse — värd att vårda. U. Museijärnvägar. U. Jaktvärdsområden. Jo Anhöriga. S. Plötslig och oväntad död — anhörigas sjuklighet och psykiska reaktioner. S. Barn och döden. S. . Avgifter i staten — nuläge och utvacklingsmöjligheter. B. . Sysselsänningspolitik för arbete åt alla. A.

Nya namnregler. Ju. Sjukvårdens inre organisation — en idepromemoria. S. . Sysselsättningspolitik för arbete åt alla. Bilagedel. A.

Barnolycksfall. S. . Lotteri och spel. H.

Lotteri och spel. Bilagor. H. . Bättre kontakter mellan enskilda och myndigheter. Kn. . Fastighetstaxaring. & 1. B. . Fastighetstaxaring 8 1. Bilagor. B.

Bilarna och luftföroreningarna. Jo. . Rationellare girohantering. E.

Konsumenttjänstlag. Ju.

. Aktivt boende. Bo. . Lagerstöd. A. . Vattenkraft och miljö 4. Bo.

Malmer och metaller. |.

. Barnen I framtiden. 8.

Vår säkerhetspolitik. Fö. Ren tur. Program för miljösäkra sjötransporter. Jo. Ren tur. Program för miljösäkra sjötransporter. Bilagor 1-8. Jo. Ren tur. Program för miljösäkra sjötransporter. Bilagor 9-13. Jo. Koncernbegrappet rn rn. Ju. Dokumentation och statistik om högskoleutbildning. U. Arbetstiderna inför 80-talet. A. Grundlagsskyddad yttrandefrihet. Ju. Huvudmannaskapet för speeialskolan. U. Öst Ekonomiska Byrån. H. Viltskador. Jo. Nytt skördeskadeskydd. Jo. Hushållning med mark och vatten 2. Del I. Överväganden. Bo.

Statens offentliga utredningar 1979

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet

Avskildhet och gemenskap inom krininalvården. [4] Polisen. [6] Konkurs och rätten att idka näring. [13] Nya namnregler. [25]

Konsumenttjänstlag. [36]

Koncernbegreppet m m. [46]

Grundlagsskyddad yttrandefrihet. [49]

Försvarsdepartementet Vår säkerhetspolitik. [42]

Socieldepartementet

Utbyggt skydd mot höga vård» och läkemedelskostnader. [1] Naturmedel för injektion. [2] Tandvården i början av 80-talet. [7] Utredningen rörande vissa frågor beträffande sjukvård i livets slutskede. 1. Anhöriga. [20] 2. Plötslig och oväntad död -- anhö- rigas sjuklighet och psykiska reaktioner. [21] 3. Barn och döden. [22 Sjulkvårdens inre organisation -— en idépromemorie. [26] Barnolycksfall. [28] Barnen i framtiden. [41]

Ekonomidepartementet

Utredningen om löntagarna och kapitaltillväxten. 1. Löntagarna och kapitaltillväxten. 1. Löntagarfonder — bakgrund och problem- analys. [8] 2. Löntagarne och kapitaltillväxten 2. Den svenska förmögenhetsfördelningens utveckling. Löntagarfonder och akv tiemarknaden — en introduktion. Internationella koncerner och löntagarfonder. [9] 3. Löntagarna och kapitaltillväxten 3. Löner, lönsamhet och soliditet i svenska industriföretag. Vinstbegreppet. Den lokala Iönebildningen och företagets vinster - en preliminär analys. [10] 4. Löntagarne och kapitaltillväxten 4. Lantbrukskoope- rationen —- ideologi och verklighet. [11] Rationellere girohentering. [35]

Budgetdepartementet

Avgifter i staten — nuläge och utvecklingsmöjligheter. [23] 1976 års festighetstaxeringskommitté. 1. Fastighetstaxering & 1. [32] 2. Fastighetstaxering 8 1. Bilagor. [33]

Utbildningsdepartementet

Kulturhistorisk bebyggelse — värd att vårda. [17] Museijärnvägar. [18] Dokumentation och statistik om högskoleutbildning. [47] Huvudmannaskapet för specialskolan. [50]

Jordbruksdopartementet

Regional Iaboratorieverksamhet. [3] Naturvårdskommittén. 1. Naturvård och täktverksamhet. [14] 2. Naturvård och täktverksamhet. Bilagor. [15] Jakt- och viltvårdsberedningen 1. Jaktvårdsområden. [19] 2. Vilt— skador. [52] Bilarna och luftföroreningarna. [34] Miljörisker vid sjötransporter. 1. Ren tur. Program för miljösäkra sjötransporter. [43] 2. Flen tur. Program för miljösökra sjötrans- porter. Bilagor 1-8. [44] 3. Ren tur. Program för miljösåkra sjö— transporter. Bilagor 9-13. [45] Nytt skördeskadeskydd. [53]

Handelsdepartementet

Konsumentinflytande genom insyn? [5] Lotteriutredningen. 1. Lotterier och spel. [29] 2. Lotterier och spel. Bilagor. [30] Ost Ekonomiska Byrån. [51]

Arbetsmarknadsdepartementet

Sysselsättningsutredningen. 1. Ökad sysselsättning. Finansiella effekter i offentliga sektorn. [16] 2. Sysselsättningspolitik för er— bete et alla. [24] 3. Sysselsättningspolitik för arbete åt alla. Bilaga- del. [27] Lagerstöd. [38] Arbetstiderna inför BO-talet. [48]

Bostadsdepartementet

Aktivt boende. [37] Vattenkraft och miljö 4. [39] Hushållning med mark och vatten 2. Del I. Överväganden. [54]

Industridepartementet Malmer och metaller. [40]

Kommundepartementet

Svenska kyrkans gudstjänst. Band 4. Evangelieboken. [12] Bättre kontakter mellan enskilda och myndigheter. [31]

Jordbruk Under den senaste 30-årsperioden har en omfattande rationalisering ägt rum inom jordbruket. Antalet jordbruk har minska kraftigt, medan företagens storlek ökat. Till största delen är det åkermark i skogsbygderna och i norra, Sverige som lagts ned. Nedläggningen är nu mycket liten. Viss nyodling har skett under de senaste åren.

'" '" "'_f'_'_"" _'—"'—'"f_"'"'_—'”c—l

Jordbruksarealen är f.n. 3,3 milj. ha, varav 3 milj. ha åker. Jordbruksproduk- tionen har sin tyngdpunkt i södra och mellersta Sveriges slättbygder, där hälften av landets åkerareal finns. Endast 10 % av årearealen finns i Norrland. Jordbruksproduktionens värde uppgick år 1978 till ca 14 miljarder kr.

Totalt sysselsattes 1977 ca 190 000 människor inom jordbruket inkl. trädgårds- näringen. Förädlingen av jordbrukets produkter sysselsatte år 1974 knappt 21 000 personer. Produktionsvärdet uppgick till 10 miljarderkr.

Underlaget för redovisningen avjordbruketsprimära intresseområden har häm- tats från länsstyrelsernas redovisningar av den fysiska riksplaneringens plane- ringsskede.

Skogsbruk

Landets produktiva skogsmark omfattar 23,5 milj. ha, vilket motsvarar 57 % av Sveriges landyta. Därav finns 13,3 milj. ha i Norrland, 5,4 milj. ha i Svealand och 4,8 milj. ha i Götaland.

Virkesförrådet, dvs. skogens innehåll av virke, är ca 2 400 milj. skogskubik- meter (m3sk) varav hälften finns i Norrland och en fjärdedel vardera i Svealand och Götaland. Gran utgör 48 % av förrådet, tall 38 % och lövträd 14 %. Medel- tillväxten per år uppgår f.n. till ca 75 milj. m-lsk varav ca 32 milj. mJSk i Norrland, 20 milj. m3sk i Svealand och 23 milj. m3sk i Götaland. För närvaran- de är avverkningen ungefär lika stor som tillväxten.

År 1976 sysselsatte skogsbruket 55 000 personer och skogsindustrin ca 172 000 personer.

Underlaget för redovisningarna av skogsbrukets viktigaste produktionsområden har hämtats från länsstyrelsernas redovisningar av den fysiska riksplanering- ens planeringsskede.

Ädellövskog

Ädellövskogen, dvs. skogen som domineras av ek, lind, ask, alm, bok och lönn, har betydelse som ett karaktäristiskt inslag i södra och mellersta Sveriges landskap. Den utgör livsmiljö för en rik flora och fauna som är anpassad till sådan skog. Den är också attraktiv för rekreation.

Utvecklingen inom jord- och skogsbruket med minskat skogsbete och favori- sering av barrträden har lett till att ädellövskogen har minskat kraftigt i omfatt- ning. Arealen beståndsbildande ädellövträd exkl. bokskog uppgår f.n. till ca 13 000 ha enligt den översiktliga inventering som naturvårdsverket har genom- fört. Endast en mindre andel av bestånden är skyddade som nationalpark, naturreservat eller domänreservat.

Källa för redovisningen av ädellövskog är Inventering av urskogar och ädel- lövskogar, del 2 Adellövskogar, naturvårdsverkets PM 802.

Naturskog Naturskogen eller urskogen har egenskaper som är viktiga för bl.a. fauna och flora och som den av skogsbruket präglade kulturskogen saknar. Ett exempel är det för naturskogen typiska inslaget av gamla träd. Naturskogen har också en viktig funktion som genbank för skogsförädling.

Endast 0,35 % eller 80 000 ha av landets 23,5 milj. ha produktiv skog är enligt en översiktlig inventering som naturvårdsverket har gjort opåverkad av skogs— bruk. Naturskogar är betydligt vanligare i norra Sverige än i södra. Norr om Dalälven utgörs ca 0,5 % av den produktiva skogen av naturskog. Can95 % är skyddad i form av nationalpark, naturreservat eller domänreservat. I södra Sverige utgörs endast 0,06 % av den produktiva delen av naturskog. Omkring 30 % av naturskogen i södra Sverige är skyddad. Ovan nämnda siffror omfattar inte skogen ovan skogsodlingsgränsen i Norrland. Fjällbarrskogen, som till stora delar är orörd, omfattar ca 568 000 ha.

Källa för redovisningar av naturskog är Inventering av urskogar och ädellöv- skogar, del 1 Urskogar, naturvårdsverkets PM 704.

i '_i'__' " :OLMSUND & Svårföryngrad skog i fjällområdet Efterfrågan på skogsråvara har medfört ett ökat intresse för skogsavverkningar i fjällområdets barrskogar. Dessa områden har tidigare inte varit av intresse för det ekonomiska skogsbruket.

U

Eftersom inget normalt skogsbruk har bedrivits inom fjällskogsområdet utgörs en stor del av skogen av naturskog. Betydande naturvårds- och friluftslivsin- tressen finns därför i området.

Renskötsel Rätten att bedriva renskötsel i Sverige är förbehållen samerna. I renskötselrät— ten ingår även rätt till jakt och fiske samt att ta virke för vissa ändamål. Renskötsel får bedrivas hela året i Norrbottens och Västerbottens län ovanför odlingsgränsen och nedanför denna gräns på vissa marker som utnyttjas för skogsrenskötsel samt inom renbetesfjällen i Jämtlands län. Vintertid får ren- skötsel bedrivas på sedvanerättsmarkerna utanför dessa områden.

Renskötselområdet omfattar 150 000 km:. Omkring 2 500 personer är helt eller

delvis beroende av renskötsel för sin försörjning. Det totala antalet renar uppgår till ca 210 000 djur. Antalet varierar år från år beroende på betestillgång och andra omständigheter. Renskötseln avkastar ca 1 400 ton renkött per år, vilket motsvarar produktionsintäkter på ca 28 milj. kr, inkl. prisstöd och i ersättning för förlorade renar.

j Underlaget för redovisningen av renskötselns intresseområden har hämtats från länsstyrelsens redovisning av den fysiska riksplaneringens planeringsskede . och Samebyarnas redovisning av renskötselns markanvändning 1974. En sam- , manställning av dessa redovisningar finns i planverkets rapport 44, del 5, kartbilagan.

Fritidsbebyggelse Fritidsbebyggelsen har tagit i anspråk stora markarealer. Främst gäller det områden vid kusterna, välbelägna insjöar, i fjällen men också områden i anslutning till de större tätorterna.

Vid slutet av år 1975 fanns 590 000 fritidshus i landet. Den årliga ökningen av antalet fritidshus under början av 1970-talet var i genomsnitt 18 000 hus per år. Den dominerande formen av fritidsboende i Sverige är boende i eget fritidshus. Ca 40 % av Sveriges befolkning hade under 1975 tillgång till fritidsbostad. Ca 20 % hade tillgång till eget fritidshus. Den andel av fritidshusbeståndet som korttidsuthyrs beräknas uppgå till ca 5 %. Antalet fritidshus som hyrs ut på årsbasis uppskattas till omkring 90 000 hus.

__ Underlaget för redovisningen av den koncentrerade fritidsbebyggelsen har 1 hämtats från länsstyrelsernas redovisning av den fysiska riksplaneringens pla-

] neringsskede.

Områden med goda vindförhållanden Vissa områden med goda vindförhållanden kan ev. vara av framtida intresse för lokalisering av vindkraftverk.

! Hamnar och flygplatser ; Utvecklingen inom sjöfartsnäringen med ökad trafik och större fartyg med ökat djupgående medför att växande krav ställs på hamnars och farleders ., kapacitet. Kraven på större vattendjup och ökat utrymme kommer att få som '! följd att en allt större del av hamnverksamheten förläggs i uthamnslägen.

_ Ö »e- ' PPELSKAR ., ...

1 en nyligen påbörjad hamnplanering eftersträvas en funktionsuppdelning av hamnarna. En första skiss till hamnsystem har redovisats i Planering av de svenska hamnarna, Ds K l975:09. På kartan redovisas diversifierade hamnar och specialhamnar utifrån detta material samt vissa andra större hamnar.

Flertalet civila trafikflygplatscr i landet uppvisar för närvarande kapacitets- överskott när det gäller utnyttjandet av banorna. Utbyggnaden av större flyg- platser bedöms i det närmaste som avslutad.

I en nyligen påbörjad flygsplatsplanering eftersträvas en funktionsuppdelning av flygplatserna. En första skiss till ett sådant llygplatssystem har redovisats i Planering av de svenska flygplatserna, Ds K 1975 : 10. På kartan redovisas stor-, läns- och regionsflygplatser utifrån detta material.

Q' 6: 1 f; ! åå? ”s

o KUNGSHAMNI " 0 :"g Ki BPOFIORDEN

. jordbrukets primära intresseområde

Lv skogsbrukets viktigaste produktionsområden

ädellövskog naturskog

. skogsodlingsgräns MARsrRAND __ n': gräns för svårföryngrad skog

Renskötselns intresseområden särskilt viktiga områden gräns för renbetesområde

koncentrerad fritidsbebyggelse (hussamling om minst 10 fritidshus, såvida avståndet mellan husen inte överstiger 200 m)

områden med goda vindförhållanden (medelvindhastighet 26 m/sek) befintliga kraftledningar i stamlinjenätet hamnar

storflygplatser

länsflygplatser

regionflygplatser

tätorter vägar

järnvägar HÖGANÄS

" sjöar, vattendrag .. ., sä— ': , HELSlNG .Rf :

© .

LA ISKRONA jk " *"

kalfjäll

riksgräns länsgräns 1979.01.01

kommungräns 1979.01.01

Skala 1:2 lllllj

.» .»u www"

l.. l l . I L- ' Rutnatet under lilzjitiindelning for ekonomisk.) luntan rit—li injiiogiraillrkri lag.-rinna storrutn Varje liten rutan tätzktérenytnqu;X51.ntochim'ittwurni'tztt(ekiuwnnfélvz kartblad Referens illl VISS 5ij km ruta görs genom noir kninrgifrna lm 'åiijfilllLlll enligt kartnwrginnlon plus beteckningarna tor rutan inom dcm enligt Cxläl'ljiflll kartbildens nedre högra liOl'll Exempel Helsingborg 03231 inltlrc beteckning 03 (33131

31,

28i

25:

21'

___,QG), ,, ,, _ _ _, , ,l,(,53>,,,,,,," ,, , 21C) 311?) Utsläpp och tillförsel av föroreningar Utsläpp och tillförsel av fosfor, kväve, organiskt material och vissa'giftiga substanser till våra havsområden från tätorter, industrier och floder sammanraknad och fordelad kommunvis. | tillförseln från tätorter och industrier har endast sådana med direktut— släpp i havet tagits med.

Forsfor Kväve Organiskt material V'Ssa glftlga mätt som COD (ke- substanser misksyr asför- brukning

Hg = kvicksilver Dl—lOton 0 50499 ton Al ooo—9 999 ton Pb = bly Cd = kadmium E 11—50 ton 0 500—999 ton A10000—49 999 ton Cr = F = fenol : 51 —100 ton Oi ooo—2 499 ton A 50 000—99 999 ton S': gggf'd V = vinylklorid i 101 —200 ton Ö 2 500—4 999 ton A 100 000— 199 000 ton . >201 tort . >5 000 ton A >2oo 000 ton Källa: Tillförsel av föroreningar och deras effekter på marina ekosystem och Havet — naturforhållanden och utnyttjande, Underlag för fortsatt fysisk riksplanering, 197819 och 7. Bottenviken Haparanda Kalix Luleå Piteå Skellefteå Umeå [17 1 Ö [7 1 ' c. PbcngF-o Bottenhavet Nordmaling Örnsköldsvik Kramfors Härnösand Timrå Sundsvall BF Hg Hg Hg F v Fl Nordanstig Hudiksvall Söderhamn Gävle Tierp Norrtälje Hg L Östersjön _ .. . .. . .. .. . Stockholm” Nynäshamn Södertälje Nykoping Norrkopmg Soderkoping ”_ _ . OlÅ l l D" HngPbCrO FO | Pb Cd or Valdemarsvik Gotland Västervik Oskarsha'mn1 Mönsterås Kalmar l Cr Ica Cr | Cr Öland ' ' Karlskrona Ronneby Karlshamn Sölvesborg Bromölla Cr Pb Cd Fl Cr Hg Pb Cd Pb Öresund Kristianstad Simrishamn Ystad Skurup Trelleborg Malmö E & EL ECE—Aj & i" Kattegatt Landskrona Helsingborg Höganäs Ängelholm Båstad Laholm . Foul Cr Cd Hg Fl Cr Cd Hg Fl Skagerrak Halmstad Falkenberg Varberg Kungsbacka Goteborg Stenungsund _ . _ LJ D" I Cr Cr cquCrF Hng Tjörn Orust Uddevalla Lysekil Munkedal Sotenäs [_ L |Pb F 'Al Strömstad Kommuner varifrån utsläpp och tillförsel av föroreningar understiger de lägsta redovisade mängderna är ej redovisade 'Under Stockholm redovisas utsläpp och tillförsel från följande kommuner: Värmdö, Nacka,Tyresö, Haninge, Lidingö och Vaxholm

"Under Öland redovisas utsläpp och tillförsel från följande kommuner: Borgholm och Mörbylånga

Sötvatten

Kartan visar några viktiga mått på vattentillgång och vattenanspråk i Sveri- ges 299 redovisningsområden. Medelvattenföri'ngen (MQ), visar den under en längre period maximalt till- gängliga vattenmängden inom redovisningsområdet. Den beror på två saker: — Skillnaden mellan nederbörden och avdunstningen inom området, som ger den lokala avrinningen. — Tillrinningen av vatten via vattendrag från uppströms liggande redovis- ningsområden (redovisas särskilt på kartan). Områden med hög nederbörd och/eller låg avdunstning och med stora, långa floder har därför stora vattentillgångar. Så är det i Norrland, nordvästra Svealand och kring Vänern — Göta älv. I större delen av Götaland och i sydöstra Svealand är förhållandena de motsatta och vattentillgången är betyd- ligt mindre.

Den naturliga medellågvattenföringen (LQ) ger ett mått på den genomsnittligt tillgängliga vattenmängden under årets mest kritiska period. Under extrema torrperioder kan vattentillgången vara ännu mindre.

Skillnaden mellan MQ och LQ är ett mått på vattenföringens ojämnhet och dess storlek beror bl a på antalet naturliga magasin i form av sjöar, som kan dämpa vattenföringsvariationerna'. Större regleringar förändrar helt de natur- liga vattenföringsvariationerna och LQ-värdet förlorar då sin mening som mått på vattentillgången. Detta gäller bl a de utbyggda norrlandsälvarna och de stora mellansvenska sjöarna.

Totala vattenavledningen är störst kring de stora tätorterna och där den vatten- förbrukande massaindustrin ligger (fra längs bottenhavskusten). Bara i ett fåtal områden kommer storleken på vattenavledningen i närheten av LQ, och än mindre MQ. Uppsalaslätten, örebroområdet och delar av sydvästra Skåne är exempel på områden där vattenavledningen dock överstiger 50 % av LQ. Ett speciellt problem är bevattningen i lantbruket, som oftast är störst då vatten- tillgången är minst — speciellt under extrema torrår då vattenföringen betyd- ligt kan underskrida LQ. Om vi till avledningen lägger spädningsanspråket blir bilden genast allvarligare. I många områden i Götaland, Svealand och längs södra norrlandskusten överstiger spädningsanspråket LQ och i en del fall även MQ. Detta innebär att vattenföroreningarna här måste ägnas särskild upp- märksamhet, om inte brist på vatten av god kvalitet skall uppstå.

Det bör understrykas att denna karta inte kan ge en ”sann” bild av vattensitua- tionen i varje enskilt redovisningsområde. Ett vattenfattigt område kan gränsa till ett vattenrikt område, varifrån det är lätt att överleda vatten. Förorenings- situationen påverkas av vattenanvändningen i redovisningsområdena upp- ströms. Kustområden med många små vattendrag kan ha svårare att utnyttja sina vattentillgångar än inlandsområden. Den ger en översiktlig uppfattning av förhållandet mellan tillgång och efterfrågan på naturresursen vatten och var problem finns eller kan uppstå.

Andelen av m'edelvattenföringen som tillrinner till redovisningsområdet utifrån, från "uppströms" lig- gande redovisningsområden.

: .' , i i : Medelvattenföringen(MO) = medelvärdet av vat— - — . ' ' tenföringen ut ur redovisningsområdet.

Den naturliga medellågvattenföringen (LQ) = me— delvärdet av flera års lägsta vattenföringar. (OBS! LO saknas i de redovisningsområden där vattenfö— ringen är kraftigt reglerad.)

Totala vattenavledningen = summan av vattenav— ledningarna till kommunerna, industrin och bevatt- ningen i lantbruket.

Spädningsanspråket = ett ungefärligt mått på den vattenmängd som åtgår för att spä ut utsläppen från kommuner och industrier till en acceptabel föroreningsnivå. Här räknat som 10 x (kommuner— nas avledning + industrins utsläpp av processvat- ten).

Gräns för avrinningsområde

Anm. De redovisningsområden som direkt gränsar till de tre stora sjöarna Vänern, Vättern och Mälaren kan utöver sina egna vattentillgångar sägas dela på den gemen- samma vattenmängd som hela sjöns avrinning utgör. Detta förhållande redovisas genom speciella cirklar placerade ute i Vänern och Vättern, samt för Mälaren genom cirkeln med sektor i Stockholmsområdet.

Hav

Anspråken på havets tillgångar och dess miljö har ägnats ökad uppmärksam— het under senare år. Det är många olika intressen som ställer krav på havsre- surserna och behovet av planering av havsutnyttjandet har framstått som särskilt angelägen i vissa områden. Många intressen har sina anspråk riktade i första hand mot de kustnära områdena och det är till dessa som konflikter mellan olika intressen i huvudsak är knutna. Särskilt uttalade är konflikternai landets större skärgårdsområden längs Bohusläns kust och Svealandskusten. I dessa finns intensivt trafikerade farleder till och från tätorter och industrier. Muddringsföretag, utfyllnader och andra typer av anläggningsverksamhet fö- rekommer allmänt. Skärgårdsområdenas grunda vatten är av betydelse som lek- och uppväxtområden för många fiskarter och för kustfisket. De utgör även värdefulla friluftsmiljöer för befolkningen i de tätbefolkade kustområdena. ] de mest intensivt utnyttjade delarna av våra havsområden är också behovet av skydd för den marina miljön särskilt uttalat. Det gäller i första hand särskilt värdefulla marina miljöer med hänsyn till naturvårdens, fiskets, kulturminnes- vårdens och friluftslivets intressen. Ökat skydd mot utsläpp och tillförsel av föroreningar från tätorter, industrier, floder och fartyg är också mycket ange- läget.

Utsläppen av föroreningar från tätorter, industrier och floder har samman- ställts kommunvis. Den största föroreningsbelastningen redovisas för kommu- ner med stora tätorter och i vilka floder mynnar. Sammanställningen ger en uppfattning om belastningens storlek, vad avser redovisade föroreningar, längs våra kuster. De tillförda föroreningarna påverkas på olika sätt när de kommer ut i havsvattnet — tas upp av organismer, bryts-ner, sjunker till botten. Successivt sker en transport av föroreningar med vågor och kustströmmar från kust till uthav. Härvid fungerar våra skärgårdsområden som filter och fördrö- jer denna transport. Till de allvarligaste föroreningarna i våra havsområden hör de som är svårnedbrytbara och som anrikas i organismerna. PCB och DDT är exempel på sådana föroreningar. Medan man kunnat skönja en viss ned- gång av DDT-halterna i främst Östersjön så har någon minskning vad avser PCB-halterna inte kunnat registreras. De höga PCB-halterna i Östersjöns vat- ten utgör ett akut hot mot bl a sälstammarna i havsområdet.

Genom den ökande näringstillgången i Östersjön sker en ökad produktion i ytvattnen. Detta orsakar en ökad sedimentation av organiskt material, som vid nedbrytning kräver syre. Härvid uppstår lätt syrebrist i djupvattnen. Risken för syrebrist (eller reducerade bottenförhållanden) föreligger under en stor del av året för stora delar av djupområdena i Östersjön. Om syrefria bottenförhållan- den och åtföljande svavelvätebildning utbreder sig över stora områden under längre tid finns risk för att svavelväte genom uppvällning kan komma upp till ytvattnet och där orsaka akuta förgiftningar av organismer. Östersjöns djup- vatten kan inte tillföras syre från ytan. Den stora salthaltsskillnaden mellan ytvattnet och djupvattnet förhindrar ett utbyte mellan de båda vattenmassor- na. Syre kan endast tillföras djupvattnen genom inströmning av nytt syrerikt vatten genom Bälten och Öresund.

Område av intresse för

naturvård kulturminnesvård friluftsliv

fiske

försvar

Sjöfart: farled med antal passager per år

tungtrafikkorridor

trafiksepareringsplats

prospektering av mineralråvaror

föroreningspåverkan till följd av utsläpp av eutrofierande ämnen

föroreningspåverkan till följd'av större utsläpp av metaller och/eller andra giftiga amnen

Syrebrist i östersjöområdets djupvatten i % av året (angivet som redoxstatus)

syrebrist under mer än 90 % av året

syrebrist under omkring 50 % av året

syrebrist under mindre än 10 % av året

I övriga djupvatten finns syre under hela året

svartlistade vattenområden

Utöver redovisade områden råder förbud mot försäljning av lever från lake i Stockholms skärgård på grund av för hög halt av PCB och DDT. Förbud mot försäljning råder även för lever från torsk från hela Östersjön och Bottniska viken på grund av för hög halt av DDT.

residensstad

& sjöar, vattendrag

kalfjäll

__ riksgräns

—— länsgräns1979.01.01 kommungräns 1979.01.01

Skala 1:2 milj

0 570 100 km [__—__l_l__L.—.L__L_——l

Rutnätet anger bladindelning for ekonomiska kartan och topografiska kartans storruta. Varje liten rutan täcker en yta av 5X5 km och motsvarar ett ekonomiskt kartblad. Referens till viss 5X5 km—ruta görs genom beteckningarna för storrutan enligt kartmarginalen plus beteckningarna för rutan inom detta enligt exempel i kartbildens nedre högra hörn, Exempel: Helsingborg 03231 (aldre beteckning 03 C 3 bl.

På denna karta sammanfattas tidigare gjorda och i förevarande rapport före- slagna överväganden i den fysiska riksplaneringen som rör markens och vatt- nets användning i olika delar av landet. Aven landets nationalparker redovisas.

ji'l planeringsskede. De fem s.k. särskilda redovisningsområdena har också mar- i kerats på kartfiguren (se prop. 1978/79:213).

Figuren utgör en sammanfattande illustration av innehållet i regeringens Gällande geografiska riktlinjer

l ) beslut. Redovisningen är schematisk. l l , ' Överväganden i regional skala Fritidsbebyggelse bör övervä— 3' . om markhushållning & gas endast om naturvårdens och friluftslivets intressen

De obrutna kusterna bör enligt fastlagda riktlinjer (prop. 1972:111, CU 1972:35, rskr 1972:348; prop. 1975/76:1, CU l975/76:l, rskr 1975/76:45) helt undantas från lokalisering av miljöstörande industri. De bör kunna utnyttjas allsidigt för fritidsändamål, och vetenskapliga naturvärden bör skyddas. Åter—

Områden för vilka länsstyrel— samtidigt kan tills odoses- ' i, ; hållsamhet förutsätts då det gäller lokalisering av enskild fritidsbebyggelse. I ::ir'i'l'iat br'i'iranål-'i'a'i'la'i'scfr'i"åii's'shå'llE ögfggr'häh'åfgfbärf'sgråg'igffff "”' Vissa områden bör ändå ytterligare fritidsbebyggelse kunna rymmas efter om- ning med jordbruksmark luftslivlet bördenksksjld fritidsbe- sorgsfull planering. Stranderna får inte tas | anspråk av bebyggelse. i | & planeringen bör inriktas på ut- bygge se un V a _ Vid de högexploaterade kusterna bör miljöstörande industri inte tillåtas annat 50 & byggnad av andra former a_V V Samofnagle f'i'i'å'fr'l'ei'rgssearåh 30 an 1 anslutning till områden dar sådan industri redan forekommer. Attraktiva gåtågseggz'gåfsån Eennsilå'äd g) ?rzg'ä'sbggygäélsäns utveck- l strandområden för turism och friluftsliv bör göras mer tillgängliga och mark tidsbebyggelse bör tillåtas en- ling bör Upprättas som en de' ! reserveras för dessa ändamål. Återstående relativt opåverkade områden, t.ex. dast i form av mindre kompletl- Såg? fortsatta Planer ”1953" ytterskärgårdarna, bör skyddas mot exploatering. Mark för de typer av industri gmgar av befmtl'g bebygge ' som behandlas i riktlinjerna bör vid de högexploaterade kusterna reserveras i PI ' b" . 'k å B g'å'åäiåifnfö'a'c'kalaennefi'i'irgsåz'i'g anslutning till Lysekil, Stenungsund, Värö, Karlshamn, Norrköping, Oxelö- I Ligas—e:. :ns'tfsnzrgv ” .. sund/TunabersochNinashamn- fritidsboende än enskild fri— tidsbebyggelse. Stor restrikti- ) vitet bör gälla med att tillåta l ytterligare enskild fritidsbe- byggelse

Vid övriga kuster bör lokalisering av de behandlade typerna av industri kunna ske på ett flertal platser utan större konflikter med naturvårds- och fritidsin- tressen. De förhållandevis få områden längs dessa kustavsnitt som har stora naturvärden bör skyddas mot exploatering. Kustavsnittens relativa brist på områden som är attraktiva för friluftsliv motiverar en omsorgsfull planering som tar sikte på att hnshålla med de värdefulla resurser som ännu står till förfogande, bl.a. genom en väl avvägd fördelning mellan fritidsbebyggelsens, friluftslivets och naturvårdens intressen.

För Öland och Gotland är det särskilt angeläget att planera för att möta anspråken från en ökande turism samtidigt som öarnas speciella karaktär bevaras och en alltför kraftig förändring eller skadligt slitage förhindras.

En planering som tar sikte på att hushålla med värdefulla markresurser, bl.a. genom att möta anspråken från turism och fritidsboende och bevara värdefulla natur- och kulturintressen, är angelägen också för vissa insjöar och sjörika områden i inlandet, för vissa älvdalar, andra värdefulla kulturlandskap, åsar m.m.

Fjällvärlden har stor betydelse för friluftslivet och den vetenskapliga naturvår- den. En översiktlig planering är angelägen för stora delar av fjällområdet i syfte att reservera mark för friluftslivets och naturvårdens behov samt för att åstad- komma en lämplig utveckling för dessa intressen.

Riksdagens beslut med anledning av regeringens proposition om riktlinjer i den fysiska riksplaneringen för vissa s.k. obrutna fjällområden (prop. l977/ 78:31, CU l977/78:8, rskr 1977/78:99) innebär att 14 områden i fjällvärlden är undantagna från tyngre exploatering som t.ex. vägbyggnad, vattenkraftut- byggnad, gruvdrift och i förekommande fall skogsbruk.

Enligt riksdagens ställningstagande till regeringens proposition om riktlinjer i den fysiska riksplaneringen för vattendrag i norra Svealand och Norrland bör de outbyggda huvudälvarna Torne älv, Kalix älv, Pite älv och Vindelälven undantas från vattenkraftutbyggnad (prop. 1977/78:57, CU 1977/7829, rskr 1977/78:100). Enligt beslutet skall vidare undantas vissa av de s.k. skogsälvar- na samt en rad outbyggda älvsträckor i älvar som i övrigt redan har byggts ut. Genom riksdagens beslut med anledning av regeringens proposition om pla- nering och samordning av samhällets insatser för rekreation och turism har bl.a. utpekats 25 områden med särskilda förutsättningar för rekreation och turism, s.k. primära rekreationsområden (prop. l975z46, CU 1975/76:2, rskr 1975/76:46). Riksdagen uttalade därvid att för de primära rekreationsområ- dena gäller som särskild riktlinje i den fysiska riksplaneringen att planeringen skall utgå från syftet att områdena skall kunna användas på ett ändamålsenligt sätt för rekreation och turism. Rekreationssyftet innebär bl.a. att betydande områden kan behöva avsättas för friluftslivet men även för vetenskaplig natur- vård och kulturminnesvård.

Regeringens ställningstagande till planeringsskedet i den fysiska riksplaneringen (se den särskilda kartfiguren) Regeringen har i prop. 1978/79 :213 med redovisning av planeringsskedeti den fysiska riksplaneringen redovisat de utgångspunkter som bör gälla för det fortsatta arbetet i län och kommuner med att fullfölja uppställda riktlinjer för hushållning med mark och vatten. Propositionen bygger på de länsvisa beslut som regeringen har fattat under perioden december 1978—mars 1979 med anledning av nämnda planeringsskede. Riksdagen föreslås bl.a. godkänna vissa anpassningar till nu rådande jordbrukspolitiska förutsättningar av rikt- linjerna för hushållning med jordbruksmark och vissa förtydliganden av rikt- linjerna för utveckling av fritidsbebyggelse i vissa områden som berörs av de geografiska riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen. Vidare redovisas i pro- positionen utfallet av planeringsarbetet och behovet av ytterligare ställnings- taganden till markanvändningen i de fem områden i landet som i samband med regeringens ställningstagande till arbetet under programskedet i den fysiska riksplaneringen (prop. l975/76:l, CU l975/76:1, rskr 1975/76:45) utpekades särskilt därför att markanvändningsfrågorna där bedömdes vara speciellt komplicerade. Propositionen skall behandlas av riksdagen under hösten 1979.

En sammanfattning av de utgångspunkter som regeringen har angett för fort- satt arbete med markhushållnings- och fritidsboendefrågor redovisas på den mindre kartfiguren här intill. På kartfiguren har också markerats de fem sär- skilda redovisningsområdena.

Förslag till ytterligare geografiska riktlinjer

Med hänsyn främst till de betydande naturvårds-, kulturminnesvårds- och friluftslivsintressena på Öland och Gotland föreslås att samma riktlinjer som ' gäller för obruten kust skall gälla för hela Öland samt för Gotlandskusten inklusive Fårö, Sudret och Östergarnslandet men med undantag för Slite. Även det centrala skärgårdsområdet i Vänern, som utgör ett sammanhängande om- råde med mycket stora värden för naturvård, kulturminnesvård och friluftsliv, föreslås få samma riktlinjer som obruten kust.

Värmlandsskärgården i Vänern som är hårt belastad av påverkan från tätorter, fritidsbebyggelse och industrier föreslås omfattas av riktlinjerna för högex— ploaterad kust.

Enligt gällande riktlinjer får lokalisering till Norrlandskusten av sådan indu- stri som behandlas i den fysiska riksplaneringen inte ske till Höga Kusten- området, som har betecknats som obruten kust. I rapporten föreslås att sådan industri inte heller skall få etableras vid vissa andra delar av Norrlandskusten.

För de mest försurade områdena i landet föreslås att väsentlig påverkan av försurande utsläpp från nya källor inte skall tillåtas. Områdena har avgränsats med utgångspunkt i sjöarnas motståndskraft mot försurning. På kartan har av praktiska skäl närliggande länsgräns angetts som områdesgräns.

Områden för vilka särskilda åtgärder föreslås

Användningen av kvävegödsel inom främst jordbruket medför risker för föro- rening av grundvattnet med nitrat, vilket kan utgöra ett hälsoproblem. Områ- den med lätta jordar, såsom odlade sandjordar, är särskilt känsliga för kväve- gödsling. Inom amråden med odlade lätta jordar föreslås att användningen av gödselmedel i jordbruket anpassas så att grundvattnet inte förstörs som dricks- vattenresurs.

Sand och grus har blivit en bristråvara i vissa delar av landet. För områden med brist på sand och grus föreslås att regionala grusförsörjningsplaner upprättas av resp. länsstyrelse.

Inom vissa avrinningsområden behövs långsiktiga åtgärder för vård och utnytt- jande av vattenresurserna. Inom 13 områden föreslås att länsstyrelserna i samråd med kommunerna upprättar åtgärdsprogram för vård och utnyttjande av vattenresurserna.

Beträffande resursutnyttjande i havet föreslås att berörda länsstyrelser inom 19 havsområden upprättar åtgärdsprogram för att hushålla med resurserna. Bland dessa 19 områden har avgränsats fyra större havsområden med mer komplice- rade problem. Inom dessa är det angeläget att en övergripande planering av resursutnyttjandet kommer till stånd.

RKHEDEN

x?

DJEBACKEh/ T* Xl !

x :»

LUDVIKA

femtes '

Sandtäkt i vissa havsområden har aktualiserats. Kartering av sand- och grus- förekomster föreslås ske inom vissa havsområden för att ge bättre underlag för avvägningar mellan olika intressen. Särskilt för vissa områden där kartering har skett finns det anledning att genomföra en avvägning mot andra intressen för att det skall kunna avgöras om sand- och grusutvinning kan accepteras.

—,HAGFORS' & x

LESJ OR?x = _l

CHARLOTTENBERG

Nationalparker

Gällande geografiska riktlinjer Obrutna kuster

Högexploaterade kuster

Övriga kuster, Öland och Gotland, insjöområden, älvdalar och fjällområden

Obrutna fjällområden

II ___" 'I. bmm—' .. ” _ ,- . .. '- I!!!" i! __.jl __ d " *. . ' . .. .. .. . "Tw't__-'WVA__ ggg; . . ' ' , ., - : ' "I" Alvar och alvstrackor som undantagits från vattenkraftutbyggnad _.” "JPM—15.. -— ' A'- '.!—M:- ,, . . _l, - . . lill—n,?- "” _ - _? till!-rfr & ”"l'll. , ...a-i.u Faa-mau.” — 'till. i.) a_n: ji ..

Primära rekreationsområden

Plats för lokalisering av särskilt resurskrävande och/eller miljöstörande .d t. ”HRUIMI-IDZ '""5" _l” Plats med befintligt kärnkraftverk

VAI> SVIK

': E ) _ _ : Å ' ,_ Förslag till ytterligare geografiska riktlinjer , ' ' linn ; ,: . ' 'if-.; ,I' 07 Q » gi ij!

Områden som föreslås bli betecknade som obrutna kuster (Öland och Gotland samt centrala skärgårdsområdet i Vänern)

åkrvrmaenöl "X . XXX ,_' " . — X» r x' N., L »

, ' NKVERUMY Område som föreslås bli betecknat som högexploaterad kust (Värmlands— ', llt-lil _/ X G , skärgården i Vänern) ämm X— — —x X / mans.-' ».i. . _ ”Osterman! _ V , " & "WN ' I )( ARNA .» ) . , X 'X/ . * |. _ * , , ,i. A f. % '- . i .' __ ,' . ' * "* ..__;Ek$10j' V— ((% .*VIMMER'BY "

Områden som föreslås bli undantagna från etablering av miljöstörande industri

% lllllll lllllll »! I

Områden för vilka föreslås att väsentlig påverkan av försurande utsläpp från nya källor inte skall tillåtas

Nta-intr * 3—9— _ !)? (la-m , , -i_, kläm]..- ' ' Ill l'tlhIlI * VAGGERYD BODAFORS Områden för vilka särskilda åtgärder föreslås Områden där användningen av gödselmedel i jordbruket behöver anpassas med hänsyn till grundvattnet som dricksvattenresurs

ISKILLINGARYD » l't

I'TIIEI " mei- ' : . .. Områden för vilka regionala grusförsörjningsplaner behöver upprättas . o o o ' ä 7 Avrinningsområden där det är angeläget att länsstyrelserna utarbetar 05' . af.; " ”( __ åtgärdsprogram för vård och utnyttjande av vattenresurserna

' . ,. , _R :| 4 I. ' ' ' lulllll' (IIIKNElnliElIIII __ Havsområden där det är angeläget att länsstyrelserna utarbetar åtgärds— * ' ' IIIÅ'ÄI )IIIIMMII'A =__ program för en långsiktig hushållning med havets resurser

ERIC; Elitl'l

nun-ning |

"" IIF!L:==4 [lig.-IIIN,c .."". Havsområden där det är angeläget att en övergripande planering av III"! K""' 1”..- ', .., : resursutnyttjandet kommer till stånd III? ' " | ”|” Havsområden där kartering av sand- och grusförekomster är angelägen &”!!! ., , eller avvägning mellan skilda intressen att utnyttja förekomsterna föreslås IIIEQEWF ' ' Q- tätorter dl!-lg!- . - _ -- _ !Iglllllillll'äillilll _ . .. vagar & III.-IIIIIMIIIIIII .. ' j _ . === jarnvagar .l'l ' IIIIWIiI ' " & sjöar, vattendrag , -» . .net" . * ' ' li ' ._ mna” # situat" ' ll * . ' _ 'ksgräns IIIEEEI n , dj”.- n'; it!-I "'III ———— länsgräns 1979.01.01 ”canaan-lur ? " 1979 01 01 * _ Till )j'sIIL'IIKW . - _... kommungrans . . (ggg: IIIIk,, ; . ' > 4... åkning-___ , .. * Skala 112 milj "i: ”GEM—FAL ' " ' n 50 inom [___—___L._'__L___L.__i___|

Rutnätet anger bladindelning for ekonomiska kartan och topografiska kartans storruta. Varje liten rutan täcker en yta av 5X5 km och motsvarar ett ekonomiskt kartblad. Referens till viss 5X5 kni-ruta gors genom beteckningarna för storrutan enligt kartmarginalen plus beteckningarna för rutan inom detta enligt exempel | kartbildens nedre högra hörn Exempel: Helsingborg 03231 (aldre beteckning 03 C 3 b).