Hushållning med mark & vatten, 2 : rapport 1979

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

med hushållning

mark a

vatten

DEL I

Överväganden

Sgwmszm

Statens

offentliga

?få % utrednipgar

1979:54 Fä Bostadsdepartementet

med

hushållning

mark a

vatten

DELI

Överväganden

_ Rapport 1979 utarbetad inom

bgstadsdepartementet

lSBN 91 -38-05060-9 ISSN 0375-250X

och omslag Nils A. Peterson Teckningar Kartografi bostadsdepartemontet Tryck LiberTryck 1979

Soparatkartor i kartong: bostadsdopartementet och LiberKartor Kartografi LiberTryck 1979 Tryck

Förord

År 1971 gav dåvarande civildepartementet ut rapporten (SOU 1971:75) Hushållning med mark och vatten, med en redovisning av förarbeten för fysisk re-

riksplanering. Rapporten

missbehandlades. lämnade i Regeringen proposition 1972:1 ll bilaga 2 förslag till riktlinjer för med

hushållning

mark och vatten och till hur arbetet med en fortlöpande fysisk riksplanering skulle läggas upp. Riksdagen i allt väföljde sentligt regeringens förslag (CU 1972:35, rskr 1972:348). I enlighet med riksdagens beslut har arbetet med att fullfölja riktlinjerna för hushållning med mark och vatten omfattat ett programskede och ett planeringsskede. Programskedet redovisades i proposition l975/76:l (CU l975/76:l, rskr 1975/76 :45). Planeringsskedet har redovisats i proposition 1978/791213 som riksdagen avser att behandla under hösten 1979. Arbetet i kommuner och län under program- och för statsplaneringsskedena har gjort det möjligt makterna att successivt för

förtydliga riktlinjerna hushållning

med mark och vatten och att ange uppläggning och tidsplan för de närmaste årens arbete med att fullfölja uppställda

riktlinjer.

Den rapport som nu presenteras redovisar överväganden för det fortsatta arbetet med fysisk riksplanering. Rapporten behandlar främst de mera som

långsiktiga frågeställningar

kan behöva uppmärksammas

i den fysiska riksplaneringen.

Exempel på sådana frågeställningar är framtida energiförsörjning och samt havsområdenas be-

vattenhushållning handling i planeringen. Förslagen

till åtgärder bygger på dels de erfarenheter som har vunnits under det hittillsvarande arbetet under program- och dels resulta-

planeringsskedena,

tet av nya studier och utredningar rörande anspråk och tillgångar på fysiska resurser av nationell betydelse. Rapporten har utarbetats inom bostadsdepartementets enhet för fysisk riksplanering. Stora delar av

underlagsmateria-

let har publicerats i bostadsdepartementets serie Underlag för fortsatt Detta material har till

fysisk riksplanering. stor

del remissbehandlats. Samråd har skett med företrädare för

statsrådsberedningen, närmast berörda fackdepartement och

ämbetsverk samt med den som

utredningsman (Bo 1978:07)

skall lämna förslag till ny plan- och byggnadslag. En rådgivande expertgrupp med representanter för bl.a. myndigheter,

kommuner och forskningsinstitutioner att

har getts möjlighet diskutera de förslag som nu läggs fram. Efter remissbehandling förutses regeringen komma att ta ställning till rapportens

förslag.

SOU 1979:54 E] 3

består av två delar jämte tre separatkartor.

Rapporten

och förslag till redovisas i del I. Del

Överväganden åtgärder

mera redovisningar av det material II innehåller ingående

som ligger till grund för åtgärdsförslagen.

Stockholm i bostadsdepartementet juni 1979.

4 D SOU 1979:54

Innehâü

Förord

Bakgrund

Den hittillsvarande fysiska riksplaneringen l.2 Den fysiska riksplaneringens syfte och innehåll 1.3 Den fysiska arbetssätt

riksplaneringens och styr-

medel

Anspråksbilden 21

2.l Inledning 2l 2.2 De areella näringarnas 21 anspråk 2.3 Ansprâk på vissa områden 22 2.4 Anspråk på energi- och mineralrâvaror 24 2.5 Ansprák på sötvattenresurser 30 2.6 Ansprák på havsresurser 3l

Inriktningen av den fortsatta

fysiska riksplaneringen 33

Areella näringar och bevarande-

intressen 41

4.l Utgångspunkter 4l 4.2 Problem och åtgärdsförslag 42 4.2.1 Jordbruk 42 4.2.2 Skogsbruk 45 4.2.3 Renskötsel 47 4.2.4 Riksintressen 48 från bevarandesynpunkt 4.2.5 Särskilt utsatta 48 naturtyper 4.2.6 Vissa samordningsfrågor 50

Fritidsboende och turism 57

5.1 57 Utgångspunkter 5.2 Problem 58 och åtgärdsförslag 5.2.1 Fritidsbebyggelse i områden med geografiska 58 riktlinjer Markresurser för fritidsboende i inlandet 59 5.2.2 5.2.3 Primära rekreationsområden 61

Tätorter och infrastruktur 67

6.1 67 Utgångspunkter 6.2 Problem 69 och åtgärdsförslag 6.2.1 69 Transporter 6.2.2 71 Energidistribution 6.2.3 av samhällets investeringar i Samordning infrastruktur 72 6.2.4 Tätorter 75 6.2.5 Försvar 76

Energi

7.1 81 Utgångspunkter 7.2 Problem 83 och åtgärdsförslag 7.2.1 anläggningar 83 Kraftproducerande 7.2.2 88 Nya energislag

Industri 101

8.1 101 Utgångspunkter 8.2 102 Vissa åtgärdsförslag 8.3 104 Lägen för FRP-industri 8.3.1 Allmänt 104 8.3.2 105 Södra Sveriges kuster 8.3.3 Norrlandskusten 108 8.3.4 Inlandet 109

Mineralråvaror 115

9.1 115 Utgångspunkter 9.2 Utvecklingstendenser

9.3 Problem

och átgärdsförslag 120 9.3.1 Markanvändnings- 120

och miljöproblem 9.3.2 Förslag rörande verksamheten 121 9.3.3 Förslag rörande geografiska områden 126

10 Sötvatten 135

10.1 Utgångspunkter 135 10.2 Vattenanknutna problem 137

och åtgärdsförslag 11.2.1 Föroreningar 152 11.2.2 Konflikter med riksintressen 154 11.2.3 problem

Övriga 156

11.2.4 157 Behov av åtgärdsprogram och planering

12 av olika

Miljöpåverkan föroreningar 161

12.1 Inledning 161 12.2 Försurning 161 12.3 Kväve 165 12.4 Tungmetaller ämnen 167 och svárnedbrytbara

13 Sammanfattande

geografiska

överväganden 171

13.1 Nuvarande och föreslagna 172 riktlinjer 13.1.1 Havskusterna 172 l3.1.2 Öland och Gotland 174 13.1.3 Fjällen 175

13.1.4 Älvdalarna l3.l.5 Vänerområdet 13. l .6 Sydbillingen 13.1.7 Primära rekreationsområden 13.1.8 Vissa områden som kräver särskild uppmärk-

13.3.2 Vissa odlingsbygder med värdefulla naturvårds-

eller friluftslivsvärden 182 13.3.3 Tätorter och infrastruktur 183

13.4 Områden med särskilda förutsättningar för vissa

näringar 183

14 av riktlinjerna 189

Lagreglering

14.1 Geografiska riktlinjer 190 14.1.1 De obrutna kusterna 190 l4.l.2 De högexploaterade kusterna 191 14.1.3 kuster 191

Övriga

14.1.4 De obrutna fjällområdena 192 14.l.5 Älvar och älvsträckor 192 14.1.6 De primära rekreationsområdena 193 14.1.7 Försurningskänsliga områden 194 14.2 Verksamhetsanknutna riktlinjer 194 l4.2.1 Områden av riksintresse för naturvård, kultur-

minnesvård och friluftsliv 194 l4.2.2 Vissa sammanhängande områden med

eller sammanfallande intressen för

väsentliga

naturvård, kulturminnesvård eller friluftsliv 195 14.2.3 Jordbruksmark 195 14.2.4 Områden av väsentlig betydelse för fisket eller

rennäringen l4.2.5 Vissa områden med råvaruförekomster 196 14.2.6 Områden som från rikssynpunkt är särskilt läm-

pade för flygplatser, hamnar och ledningar 196

15¶Former för fortsatt fysisk

riksplanering 199

15.1 lnledning l 99 15.2 Ansvarsfördelning 200 15.3 Uppföljning och översyn av riktlinjer 202 15.4 Underlag för fysisk riksplanering 203 15.5 Samordning med länsplaneringen 206 15.6 Tidsplan 208

d M4

› *x så?

i A- › *49* i.

v» t_ Elli-n

I; _..- :äs

\\\\\

114111014: rm 1//m1n\\\\\\\

1 Bakgrund

l Olika verksamheter ställer anspråk, ibland sinsemellan

oförenliga, på mark och vatten. Det är

viktigt att på ett planmässigt sätt hushålla med våra naturresurser.

Den fysiska riksplaneringen

skall de önskemål som riktas mot mark och andra

kartlägga långsiktiga naturtillgångar. Den

fysiska riksplaneringen skall också analysera konflikter mellan olika och

anspråk klarlägga

3konsekvenserna av alternativa naturresurserna.

sätt att utnyttja I den mån det är motiverat av

riksintresse skall den fysiska för med sådana

riksplaneringen dra upp riktlinjer hushållningen

naturtillgångar som är eller kan väntas bli efterfrågade av skilda intressen eller som är särskilt

känsliga för miljöpåverkan.

“m”

S ..

“täkt tåt.!\\x“f:åxå\gå L\ - i

1 Bakgrund

1.1 Den hittillsvarande fysiska riksplaneringen 1.2 Den fysiska riksplaneringens syfte och innehåll 1.3 Den fysiska riksplaneringens arbetssätt och styrmedel

1.1 Den hittillsvarande fysiska riksplanering-

en

Arbetet med den fysiska riksplaneringen i slutet

påbörjades

av l960-talet. Bakgrunden var bl.a. att det i vissa delar av landet hade uppstått knapphet på vissa typer av naturtillgångar och konflikter om deras För att lösa

användning.

sådana konflikter i syfte att hushålla med landets mark- och

vattentillgångar krävdes ställningstaganden från nationella

utgångspunkter.

De konflikter i större skala som gällande var av

gjorde sig

olika slag. De stora på västkusten som

industrilokaliseringar

aktualiserades under 1960-talet berörde områden som också var attraktiva för naturvärden och friluftslivet.

Utvecklingen

inom skogsnäringen visade att såväl anspråken på mark i

samband med utbyggnad av skogsindustrier som skogsbru-

kets driftsformer kan medföra betydande markanvändningskonflikter. Tätorternas tillväxt skedde i vissa områden på goda åkerjordar. En fortsatt lokalisering av den växande

fritidsbebyggelsen enligt tidigare mönster skulle allvarligt

försvåra den allmänna tillgängligheten till framför allt attraktiva fjäll- och kustområden. Också mellan rekreationsintressen och riksintressen för naturvård uppstod ibland skilda meningar om hur olika områden borde utnyttjas.

Efter vissa metodstudier tillsattes år 1969 en särskild arbetsgrupp inom dåvarande civildepartementet för att närmare utreda behovet av och fornáerna för en fysisk riksplanering. Utredningsarbetet redovisades i rapporten (SOU 1971:75) Hushållning med mark och vatten. Rapporten in-

nehöll inventeringar och planöverväganden om vissa natur-

resurser samt underlag för ställningstaganden till dels hur en fortlöpande fysisk riksplanering borde bedrivas, dels vilka

planeringsriktlinjer som behövdes för att få ett långsiktigt

lämpligt utnyttjande av landets naturresurser. I en särskild

departementspromemoria lämnades förslag till vissa lagänd-

ringar. Rapporten remitterades till myndigheter, kommuner och organisationer.

SOU 1979:54 E] I3

Regeringen redovisade i proposition 1972:11 1 bilaga 2 förslag till riktlinjer för hushållning med mark och vatten och till former för en fortlöpande fysisk riksplanering. Riktlinjerna var översiktliga och skulle fullföljas och vidareutvecklas i efterföljande planeringsarbete främst i kommunerna. Förslagen i propositionen godtogs i allt väsentligt av riksdagen i december 1972 (CU 1972:35, rskr 1972:348). Arbetet har därefter gått vidare i ett programskede och ett planeringsskede.

Under programskedet redovisade kommuner och länsmyndigheter hur man avsåg att följa upp den fysiska riksplaneringens intentioner i främst den kommunala planeringen. Efter yttranden från verk och myndigheter tog regeringen i beslut län för län ställning till programförslagen. I proposition 1975/76:1 redovisade regeringen resultatet av programskedet. Riksdagen hade inga erinringar mot programarbetets resultat och godkände de av regeringen förslagna principerna för det fortsatta arbetet (CU 1975/76:1, rskr 1975/76:45).

Erfarenheterna från planeringsskedet har redovisats av statens planverk i Rapport 44:1978. I bostadsdepartementets

för fortsatt fysisk riksplanering har redovisats serie Underlag resultat från en studie utförd vid Statsvetenskapliga institutionen vid Lunds universitet om arbetsmetodiken i den fysiska riksplaneringen (Underlag för fortsatt fysisk riksplanering 1977:11). För en ingående beskrivning av erfarenheterna hänvisas till dessa publikationer. Mer allmänt kan sägas att arbetet har lett till påtagliga resultat och medfört något av ett genombrott för kommunomfattande översiktlig fysisk plane-

i landet. Alla kommuner har numera någon form av ring dokument som redovisar kommunens syn på planeringsfrågorna inom hela kommunens område.

Regeringen har i proposition 1978/792213 tagit ställning

till arbetet i kommuner och län under planeringsskedet. Re-

geringen har i sitt ställningstagande funnit att planeringsar-

betet i huvudsak ligger i linje med riktlinjerna för hushållning med mark och vatten. För vissa områden anges dock att betydande planerings- och säkerställandeåtgärder återstår att

Uppläggning och tidsplan för det fortsatta arbe-

genomföra.

tet under de närmaste åren med att fullfölja uppställda riktlinjer redovisas. Riksdagen avser att behandla propositionen under hösten 1979.

14 El SOU 1979:54

1.2 Den fysiska syfte och in-

riksplaneringens

nehåu

I proposition 1972:111 angavs tre huvuduppgifter för en fortlöpande fysisk riksplanering. En sådan är att kartlägga dels de långsiktiga önskemål som skilda intressen riktar mot mark och andra naturtillgångar, dels de tillgångar som svarar mot anspråk som kan förutses. En andra huvuduppgift är att analysera i vilken utsträckning det föreligger konflikter mellan olika anspråk och klarlägga konsekvenserna av alternativa sätt att utnyttja naturresurserna.

Den tredje huvuduppgiften är att, i den mån det är motiverat av riksintresse, dra

upp riktlinjer för hushållningen med sådana naturtillgångar

som är eller kan väntas bli av skilda intressen

efterfrågade

eller som är särskilt

känsliga för miljöpåverkan.

Inom ramen för dessa huvuduppgifter skall den fysiska riksplaneringen bidra till att skapa nationell överblick över naturresurserna. Frågor som gäller användningen av mark och vatten som påverkar miljösituationen i stort och som statsmakterna har ett övergripande ansvar för i samhällsplaneringen skall särskilt uppmärksammas. En god framförhållning är härvid nödvändig vilket ställer krav på konsekvensanalyser som kan visa på framtida problemområden och konfliktrisker. Den fysiska riksplaneringen skall mot bakgrund av analyser av olika föreslå åt-

utvecklingstendenser

gärder vad gäller den långsiktiga användningen av fysiska resurser av nationellt intresse. Det kan ske t.ex. genom att formulera riktlinjer för hur konflikter mellan olika anspråk på mark- och vattenresurser som är av betydelse från rikssynpunkt skall förebyggas eller begränsas och genom att föreslå

handläggningsrutiner som underlättar som ställningstaganden

syftar till att användningen av fysiska resurser av riksintresse skall ske på ett ändamålsenligt sätt. I många fall måste överväganden av detta slag ske i en samlad bedömning varvid aspekter som andra övergripande planeringsformer företräder måste beaktas. Regionalpolitik och är i

näringspolitik

sådant sammanhang av särskild betydelse.

För att i den fysiska riksplaneringen kunna åstadkomma en långsiktig hushållning med naturresurserna med avseende på såväl bevarande som utnyttjande blir det i praktiken ofta fråga om en avvägning mellan olika intressen. Skyddet av jordbruksmark gentemot bebyggelseexpansion samt fjälloch vildmarksområden mot en oplanerad utveckling av fritidsbebyggelsen är exempel på avvägningar som skall förhindra en alltför kraftig exploatering av vissa områden.

Överväganden som syftar till att åstadkomma en rationell användning av landets produktiva tillgångar måste göras i

SOU 1979:54 El 15

mellan bl.a. näringspolitik och fysamspel regionalpolitik, sisk Exempel på kartläggningar av produktionsreplanering.

surser kan svara för är de

som den fysiska riksplaneringen

för viss industri som har angetts i lägen med förutsättningar den fysiska riksplaneringen. Andra exempel är att kartlägga

av särskilt intresse för landet eller områ-

råvarufyndigheter

den som är särskilt lämpade för visst slag av energiproduk-

tion så att råvaruutvinning resp. energiproduktion inte omöj-

liggörs eller allvarligt försvåras. Den fysiska riksplaneringen skall vidare medverka till att centralt underlagsmaterial av

för sektorövergripande planering och för betydelse långsiktig

beslutsfattande på såväl central som regional och kommunal nivå ställs samman på ett rationellt sätt.

Av för hushållningen med natur-

grundläggande betydelse

resurserna är kunskap om och hänsynstagande till de ekologiska sammanhangen. Riksdagen har uttalat att den fysiska

skall baseras på en ekologisk grundsyn. Som

riksplaneringen för tillämpningen av en sådan grundsyn har utgångspunkt

bl.a. angetts att skall ske inom de ramar

samhällsutvecklingen

som naturresurserna och naturmiljön anger. Centrala inslag i denna strävan är att visa på hur mångformighet i naturen skall bevaras, hur i naturmiljön skall hållas under

störningar

kontroll, hur av resurser skall kunna

förbrukning ändliga

och hur en balanserad förbrukning av förnybara

begränsas

resurser skall åstadkommas. Fortlöpande studier av natur-

tillstånd och är på underlag som

miljöns känslighet exempel

erfordras för att de ramar som naturmiljön anger skall kunna förtydligas och göras hanterbara i praktisk planering.

Kommuner och svarar för en väsentlig del av

länsstyrelser

för den i form av invente-

underlaget fysiska riksplaneringen

och planstudier m.m. Det är ytterst i den kommunala

ringar planeringen som den fysiska riksplaneringen förverkligas

fullföljande och vidareutveckling av riktlinjerna för genom hushållning med mark och vatten.

Den bidrar till att stärka samhäl-

fysiska riksplaneringen

lets över av mark och vatten och får

inflytande användningen

inverkan människors planer och önskemål. Av-

på enskilda

mellan och bevarandeintressen kan

vägningen utbyggnads-

t.ex. medföra att fritidshus inte får byggas på en plats om en samlad bedömning att frilutslivs-, naturvårds-

ger vid handen eller kulturminnesvårdsintressen bör gå före. Behovet att ex-

en viss resurs kan på motsvarande sätt behöva gå ploatera före ett bevarande. Det är viktigt att det finns ett starkt

i planeringen. Genom sambandet mel-

medborgarinflytande

lan den fysiska riksplaneringen och den kommunala fysiska

är det att medborgarinflytandet i första planeringen naturligt

hand sker via den kommunala beslutsprocessen. Den fysiska

l6 D SOU 1979:54

riksplaneringen skall i detta sammanhang medverka genom att i olika skeden av planeringsarbetet informera om underlagsmaterial, om förslag till åtgärder, om hur planeringen går vidare, om hur den kan påverkas osv.

Det svenska samhällets utveckling och användning av naturresurser måste ses i ett internationellt sammanhang. Av intresse i den fysiska är särskilt sambanden

riksplaneringen

med miljöpolitiken i andra länder. Även den svenska ekonomins stora utlandsberoende är av intresse genom att utvecklingen på världsmarknaden kan medföra förändringar i anspråken på naturresurser för olika produktionsanläggningar. Exempel på detta är effekter på den svenska produktionsapparaten till följd av förändringen på den internationella marknaden för energiråvaror.

Insikter om olika länders starka beroende av varandra i strävandena att skydda miljön föranledde Sverige att i slutet av 1960-talet ta initiativ till en bred internationell diskussion om miljöproblemen, vilket ledde fram till 1972 års FN-konferens om den mänskliga miljön. lnsikterna och kunskaperna om miljöproblemen har kommit att uppmärksammas i allt fler länder under l970-talet. Konventioner och överenskommelser av skilda slag och mellan olika har

ländergrupper ingåtts för att komma till rätta med de gränsöverskridande

föroreningarna.

I det mellanstatliga samarbetet om har

utvecklingsfrågor

användningen och fördelningen av jordens resurser, t.ex. mark, vatten, mineraltillgångar, olja m.m., fått ökad uppmärksamhet. lnsikten om behovet av en nationell resurshushållning har vunnit insteg i de flesta länder under 1970-talet, bl.a. som resultat av flera stora temainriktade FN-konferenser om bl.a. miljö, befolkning, livsmedel, boende- och bebyg-

gelse, sysselsättning, vatten och ökenutbredning.

Konsekvenserna för Sverige av den strävan mot en ny ekonomisk världsordning, som har vuxit fram under 1960och l970-talen är självfallet svåra att överblicka. Pâ den långa sikt som den fysiska riksplaneringen omfattar kan förändringar av produktionsmönster m.m. få effekter på den svenska resursanvändningen, både med avseende på resurser som importeras, t.ex. bränslen, och på ianspråkstagande av inhemska resurser, t.ex. mark, vatten, mineraltillgångar m.m.

SOU 1979:54 E] 17

1.3¶Den fysiska riksplaneringens arbetssätt

och styrmedel

Den fysiska riksplaneringens uppgift att skapa nationell överblick över naturresurserna och att analysera behovet av åtgärder för en resurshushållning förutsätter en

långsiktig

systematisk kunskapsinsamling. Kartläggning och analyser av anspråk som från skilda verksamheter och intressen ställs på bevarande och utnyttjande av naturresurserna, kartläggningar av naturtillgångar av olika slag och studier av naturresursernas känslighet för olika slags påverkan är väsentliga inslag i den fysiska riksplaneringen. Underlag av detta slag har även stor betydelse för den fortlöpande fysiska planeringen och för beslutsfattandet i kommuner och län.

Enligt de arbetsformer för den fysiska riksplaneringen som har lagts fast av statsmakterna ankommer det i första hand på de myndigheter som företräder olika sektorsintressen att redovisa de anspråk av betydelse från rikssynpunkt som res-

sektor ställer på landets mark- och vattentillgångar.

pektive

Dessa anspråk har kommit att betraktas som riksintressen från den ifrågavarande sektorns synpunkt. Mot bakgrund av bl.a. sådana redovisningar av riksintressen har regering och riksdag utgångspunkter för planeringen i vissa områ-

angett den, samt angett riktlinjer för hur vissa

geografiska riktlinjer,

sektorintressen bör behandlas i planeringen, verksamhetsanknutna riktlinjer. De geografiska riktlinjerna kan när det gäller områden vara relativt preciserade, som t.ex.

begränsade

riktlinjer om att i vissa områden avsätta mark för eventuellt framtida industriellt utnyttjande. När det gäller större områden kan de vara mer allmänna, som t.ex. riktlinjer om att beakta naturvårdens intressen i vissa värdefulla skärgårdsområden. Exempel på sektorer som omfattas av verksamhetsanknutna riktlinjer är jordbruk, skogsbruk, naturvård, friluftsliv, kulturminnesvård och viss industri. Riktlinjerna är av översiktlig natur och förutsätter precisering och vidareutveckling genom fortsatt planering, främst i kommunerna. Som tidigare har nämnts har de av statsmakterna år 1972 fastlagda riktlinjerna av länsstyrelser och kommuner vidareutvecklats i ett program- och planeringsarbete.

De former som har valts för den fysiska riksplaneringen medför att planeringsarbetet engagerar ett stort antal myndigheter på olika nivåer. Kommunerna har grundläggande uppgifter genom att riktlinjerna till stor del förutsätts bli behandlade i ett kommunalt programarbete och komma till uttryck i kommunernas fysiska planläggning. Ämbetsverkens uppgifter består i att framställa underlagsmaterial för planeringen, delta i samråd och ställa samman och analysera de

l8 E] SOU 1979:54

kommunala planerna. Länstyrelserna har viktiga

uppgifter

som förmedlande länk mellan kommunerna

samt regeringen och de centrala myndigheterna. Länsstyrelserna har också ansvar för rådgivning till kommunerna och för samordning av planeringen mellan kommunerna.

Som framhålls i proposition 1978/79:2l3 är de

riktlinjer

som anges i den fysiska riksplaneringen inte förenade med några omedelbara rättsverkningar. Riktlinjerna skall emellertid vara vägledande för regeringen och underställda myndigheter vid alla beslut om sådan markanvändning som riktlinjerna avser (KU 1977/78135, s. 23). De riktlinjer som ställs upp i den fysiska riksplaneringen får således inverkan på efterföljande planering och beslut. Väsentliga avsteg från riktlinjerna förutsätts inte ske utan riksdagens hörande. I arbetet med en ny plan- och byggnadslagstiftning övervägs hur riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen skall regleras i

lagstiftningen.

Enligt 136 a§ byggnadslagen skall regeringen pröva tillkomsten och lokaliseringen av industriell eller liknande verksamhet, som är av väsentlig betydelse för hushållningen med energi, med träfiberråvara eller med landets samlade markoch vattentillgångar. (SFS 1976:213)

SOU 1979:54 El l9

2¶Anspråksbilden

2.1 Inledning 2.2 De areella näringarnas anspråk 2.3 Anspråk på vissa områden 2.4 Anspråk på energi- och mineralråvaror 2.5 Anspråk på sötvattenresurser 2.6 Anspråk på havsresurser

2.1¶Inledning

l detta kapitel sammanfattas viktigare anspråk på att använda mark- och vattenresurserna i landet. Utförligare beskrivningar av olika anspråk redovisas i följande kapitel och i rapportens del Il.

Naturmiljöns tillstånd, konsekvenserna för miljön av olika verksamheter och tillgången på olika naturresurser måste beaktas vid ställningstaganden till användningen av markoch vattenresurserna. Hänsyn måste härvid tas till de krets-

och de samband mellan olika ekosystem som lopp av ämnen finns Störningar i en del av naturmiljön får

i naturmiljön. återverkningar på andra delar.

2.2 De areella näringarnas anspråk

En betydande del av landets areal berörs i större eller mindre omfattning av de areella näringarna jordbruk, skogsbruk, fiske och renskötsel. De har bedrivits under så lång tid att det kulturlandskap de har format lätt kan uppfattas som ett naturlandskap. Särskilt uppodlingen har inneburit en omfattande förändring av det tidigare landskapet, vilket ofta utgjordes av skog.

De areella näringarna ställer endast i mindre omfattning anspråk på nya markområden. Exempel på sådana anspråk är viss nyodling inom jordbruket samt skogsbruk på myrmarker och i områden ovan skogsodlingsgränsen. För de areella näringarna är det i stället i stor utsträckning frågan om att försöka bibehålla de mark- och vattenresurser som näringar-

SOU 1979:54 l] 2l

milj kg na redan disponerar, när andra verksamheter gör anspråk på dem. Avvägningar gentemot andra intressen underlättas om näringarnas anspråk är avgränsade. För jordbruket finns en avgränsning av primära intresseområden och för renskötseln har avgränsats viktiga intresseområden. En översiktlig kartläggning har också gjorts av skogsbrukets viktigaste produktionsomrâden, se separatkarta l. För fisket har påbörjats ett

fosfor arbete att ta fram viktiga fiskeribiologiska produktionsområ- 50 __AA _, _ den, se vidare separatkarta 2.

0 | l I

Formerna för de areella näringarnas mark- och Vattenut- 1960 1965 1970 73 74 75 76

särskilt jord- och skogsbrukets, har förändrats nyttjande, Figur2:1.Jordbrukets användning

under från ett av kväve och fosfor i form av handelsgöd s starkt 1900-talet, mångsidigt utnyttjande å

1960-1977. g den naturliga avkastningen till ett mer industriellt utnyttjan- l de. Genom bl. a. ökat utnyttjande av handelsgödsel, se fig. Handelsgödseln dominerar som gödsel l

medel inom jordbruket. stallgödsel 2:1, kemisk bekämpning av ogräs och insekter, växtföräd-

betydelse har avtagit sedan l920-tal _ ling, dränering och bevattning har avkastningen höjts avse- Den totala årliga förbrukningen av kväq

och fosfor i jordbruket uppgår f.n. till a värt. Som framgår av 2 i rapportens del II kan dock detta

kap. 350 milj. kg respektive 75 milj. kg. S leda till effekter på mark- och vattenresurserna som på sikt vidare fig. 2:4 i rapportens del ll, kan skada själva, liksom leda till begränsning i

näringarna Källa: Jordbruksekonomiska meddelan möjligheterna att mark- och vattenresurserna för den, 1978:1.

utnyttja

andra ändamål. Den ofta ensidiga stråsädesodlingen och de tunga maskinernas inverkan på bördigheten är exempel på detta. Ett annat exempel är de risker kvävegödslingen kan medföra för möjligheten att utnyttja grundvattnet som dricksvatten.

2.3 Anspråk på vissa områden

I den finns en rad intressen och verk-

fysiska riksplaneringen

samheter som måste uppmärksammas därför att de ställer krav på vissa områden.

Naturvården och kulturminnesvården ställer anspråk på att vissa mark- och vattenområden bevaras i naturligt skick eller i ett visst kulturtillstånd, bl. a. för att ett urval av områden som är för landets natur- och kulturland-

representativa

skap skall kunna säkerställas. Viktiga motiv är också att det bör finnas referensområden för framtida forskning och för uppföljning av förändringar i naturen. Det behöver vidare finnas lämpliga naturmiljöer för att garantera växters och djurs fortbestånd. Flera naturtyper är eller kan väntas bli utsatta för betydande anspråk på att få utnyttjas för olika verksamheter. Det gäller bl.a. olika slag av våtmarker, strömvatten, vissa havsområden, ädellövskogar och naturskogar. Förändringar i bebyggelse och markanvändning kan leda till

22 El SOU 1979:54

n

*xx-J\\1 igur 2:2. Områden av riksintresse för Figur 2:3. Större områden av riksintresse Figur 2:4. Områden av riksintresse för aturvärden. för kulturminnesvârden. friluftslivet. ,ällaz Naturvårdsverket, 1977. Källa: Riksantikvarieämbetet, 1979. Källa: Naturvårdsverket, 1977.

att viktiga kulturbygder i landet förlorar sin karaktär. Exempel på detta är jordbrukets utveckling och betydelsen därav för de från kulturminnesvårdssynpunkt värdefulla odlingsbygderna. Såväl för naturvärden som för kulturminnesvården har redovisats områden av riksintresse, sefig. 2:2 och 2:3.

Olika former av friluftsliv har speciella krav på naturmiljön vad gäller egenskaper och belägenhet. Intresset för friluftsliv ökar både i tätorternas närhet och i särskilt attraktiva områden som fjällen, skärgårdarna, kusterna, älvdalarna och vissa insjöar. Under senare år har intresset för vandring, kanotfärder, båtliv och fritidsfiske ökat starkt. Områden av riksintresse för friluftslivet finns redovisade, se fig. 2:4. Vidare har riksdagen fattat beslut om s. k. primära rekreationsområden där samhällets åtgärder skall samordnas för utveckling av turism och rekreation, sefig. 2:5.

Särskilt attraktiva för fritidsbebyggelse är kust- och skärgårdsområdena, de sjörika inlandsomrádena, Öland, Got-

SOU 1979:54 El 23

land, fjällen i Dalarna, Härjedalen och Jämtland samt områden kring de större tätorterna, se fig. 2:6. Fritidsbebyggelsens anspråk riktas ofta mot sådana områden som även är av stort intresse för naturvård och friluftsliv. Som en följd av den ökade restriktiviteten mot fritidsbebyggelse vid vissa kuster kan det förväntas att anspråken på mark för fritidsbebyggelse i vissa inlandsområden kommer att öka. Inom vissa områden kan tillgången på sötvatten vara begränsande för fritidsbebyggelsens utveckling.

Industrins belastning på naturmiljön kan väntas fortsätta att minska till följd av ny renings- och processteknik, som bringar ned utsläppen av föroreningar. Krav på speciella naturresurser och risker för tillfälliga utsläpp av föroreningar torde dock innebära att lokaliseringar av vissa industrityper även framgent blir av betydelse för hushållningen med markoch vattenresurserna i landet. Vissa typer av industri har t. ex. behov av områden med speciella egenskaper, t. ex. möjligheter att ordna djuphamn eller tillgång på stort recipientutrym-

me, vilket begränsar lokaliseringsmöjligheterna. Etablering

av sådan industri medför ofta risk för miljöstörningar och för konflikter med markanvändning. Denna typ av

pågående Figur 2:5. De primära rekreationsområ» industri ställer f. n. endast dena.

små anspråk på nya etableringsområden. Detta kan till viss del bero på de rådande konjunkturförhållandena.

2.4 Anspråk på energi- och mineralråvaror

Den svenska energipolitiken inriktas på att åstadkomma en ökad försörjningstrygghet genom en successiv övergång till uthålliga, helst förnyelsebara och inhemska, energikällor och energiråvaror. Detta kan under de närmaste decennierna komma att leda till anspråk på landets mark- och vattenresurser. Det kan gälla vattenkraftutbyggnad, uranbrytning, torvbrytning, energiskogsodling, utnyttjande av annan skogsrävara och uppförande av vindkraftverk, sefig. 2:7 och 2:8. Även soluppvärmning av bostäder och annan bebyggelse kan bli ytkrävande. Konsekvenserna för markanvändning och miljö av dessa verksamheter kan bli betydande. Mot bakgrund av de bedömningar som kan göras f. n. torde det dock ñnnas områden med stora energiresurser som kan tas i anspråk utan att allvarliga konflikter med motstående markanvändnings- eller miljöintressen behöver uppstå.

24 El SOU 1979:54

i . . Figur 2:6. Nettoförändring i fritidshusbe- Å EA: 711,37T0. ståndet under perioden oktober 1970 december 1975. Varje symbol representerar ett område om 5 › 5 km motsvarande ett biad av en ekonomiska kartan.

5- 19 fritidshus

20-49 fritidshus - 50-99 fritidshus . 100 fritidshus och mera

fritidshusens antal har minskat Källa: Fritidsbebyggelsen i Sverige 1975/76, Underlag för fortsatt fysisk riksplanering 1977:9.

w

,WÅU ?IL 432kr- JLL 7 FM:,. JIEf.,

SOU l979:54 El 25

Figur 2:7. Torvens ungefärliga utbred- Figur 2:8. Områden med en medelvindning i Sverige. hastighet av 6 meter per sekund eller

högre.

mycket glest mellan torvmarkerna |:|

I de angivna områdena kan förutsätt-

tätare. men ganska Små afeaief ningar finnas för vindenergiproduktion.

samt enstaka stora arealer Källa: Vindenergi i Sverige, NE 1977:2,

-tätt,

Nämnden för energiproduktionsforsk-

sammanhängande torvdi- ning.

-stora

strikt Källa: Atlas över Sverige, myrmarker

Industri och byggnadsverksamhet förbrukar en rad inte förnyelsebara mineralråvaror. Stora inhemska tillgångar på mineralråvaror finns i vissa områden. Inom de svenska malmprovinserna sker en omfattande brytning av järn- och sulñdmalmer. Några nya stora malmgruvor eller nya anrikningsverk torde inte bli aktuella inom överskådlig tid. Industrimineral förekommer i stora delar av landet. Ökad utvinning kan bli aktuell för flera olika industrimineral, t. ex. kvarts, kvartsit, fosfor, kalium och kaolin. Även vissa ytnära

26 D SOU 1979:54

Figur 2:9. Områden med alunskiffer. Källa: Alunskiffer, underlag för fortsatt fysisk riksplanering 1978:1. Havet, naturförhållanden och utnyttjande, Underlag för fortsatt fysisk riksplanering 1978:7.

och lághaltiga förekomster av t. ex. nickel och vanadin

kan bli ekonomiskt Av särskilt intresse kan de

utvinningsbara.

svenska alunskiffrarna bli, 2:9. Dessa innehåller främst

sejig.

energirávarorna kerogen och uran men även flera mineral som t. ex. aluminium och Även

magnesium. havsområdenas bottnar innehåller mineralråvaror, se 2:10.

fig.

SOU 1979:54 E) 27

Figur 2:10. Mineralråvaror i havet. Kartan visar områden av intresse för pr spektering av mineraler.

och grusprospektering

-Sand-

Malmprospektering

i

Utförda propekteringsborrningar eft olja och kolväten

av OPAB:s tiilstånd för bor

SLäget

ning 0 Borrhål @ Borrhål, i vilket olja påträffats Områden där sand- eller grustäkt ägt ler äger rum, totalt uttagen volym t 0 1976.

10000 m3

10000-100000 m3 0 100 000-200 000 m3 0 200 000-1 000 000 m3 0 10O0000m3 A områden som varit eller är före

för sand- eller grusprospekterin

å Källa: Marin verksamhet och ansprâki den marina miljön. bostadsdepartemei tet, Underlag för fortsatt fysisk rikspQ nering 1978:6.

ä

å

28 CJ SOU 1979:54

Möjligheterna att utvinna små mineralförekomster som

ligger nära markytan och innehåller av mineral

låga halter

har förbättrats. Brytning kommer därför i framtiden i större

utsträckning än f. n. sannolikt att ske i dagbrott, vilket som

regel medför större miljöproblem än traditionell

gruvbryt-

ning. Anspräken på sand och grus är särskilt stora i storstads-

regionerna. Brist på närbelägna sand-

och grusförekomster

föreligger i vissa delar av landet. Ett fortsatt ökat behov av

naturgrus kan medföra anspråk på områden som har stora

bevarandevärden.

Flgurz 12 Vatten : . II gång permv nare á . gur 2:11, Lågvattenföring mindre än na/sekund

Vattentillgângen avser förhållandena vid i

I f onng oc anges h lt l (ar/person lgvattenföringen bestämmer storleken i utnyttjande! av vattenresurserna, igvattenföringen inträffar i Syd- och

som m d ellansvarige under sommarhalvåret då - :språken är störst.

800_4 000 ”på

-

2 m3/5°k““d I 4 000-a 000 l/p.d.

2-5 m3/sekund

3 000 |/p_d_

l

illa: Falkenmark M, Vatten. Resurser-

I: uppgift saknas p.g.a. reglering ispråk-problem. Ett försök till hydrogisk helhetssyn, Ds Jo 1979:8.

Källa: SMHI.

SOU 1979:54 D 29

2.5 Anspråk på sötvattenresurser

sötvattenresurser är som helhet mycket goda både Sveriges vad vattnets kvalitet och kvantitet.De anspråk från gäller kommuner, jordbruk osv. som riktas mot vattentillgångarna trots att fördelningen av kan i stor utsträckning tillgodoses över landet ojämn. Endast 20 °/0 av tillgångarna är mycket finns söder om Daläven, där 80 % av bevattentillgångarna bor. Variationerna över året i vattentillgången är folkningen stora. inträffar regelmässigt under sommar-

Lågvattennivån

i vissa områden kan vara särskilt månaderna, då efterfrågan av t.ex. bevattning inom jordbruket. Det kan hög till följd därför i vissa områden. Se vara befogat att tala om vattenbrist

vidare fig. 2.11 och 2.12. kommer vattenkonsumtionen i industrin och hus-

Troligen

hållen inte att förändras nämnvärt under de närmaste åren.

Däremot kan en ökning av jordbruksbevattningen

betydande

förutses. Den areal som skulle behöva bevattnas vid torrår beräknas motsvara areal än den som en tre gånger större bevattnades år 1975. Ytvattenområdena har som recipient för avbetydelse loppsvatten från kommunala reningsverk, spridd bebyggelse och industrier. 4 för friluftsliv i form av Figur 2:13. Värdefulla vatten för fritids; Insjöar och vattendrag utnyttjas fiske. t.ex. båtsport och fiske, se jig. 2:13. För det yrkesmässiga och kustvatten av insjöfisket är särskilt de stora sjöarna av betydelse. -sjö/vattendrag riksintresse Förutsättningarna för fiske har i olika hög grad påverkats av förorenande utsläpp, vattenkraftutbyggnader, (ovan odlingsgränsen) där

negativt område

samtliga för fritidsfiske upplåtna etc. Särskilt har de strömmande vatten är av riksintresse

vattenavledningsföretag

vattnen påverkats med sina bestånd av lax och öring. I några för viktiga kustområden och insjöar har fiskemöj- Källa: Fisket i kommunernas planering,

yrkesñsket

till av s. k. svartlistningar, dvs. planverket, rapport 44 del 8, 1978. ligheterna begränsats följd förbud mot av fångst. Fritidsfisket har framför försäljning allt påverkats negativt av den tilltagande försurningen. Genom i den fysiska riksplaneringen har vissa riktlinjer älvarna och älvsträckorna i norra delar av de i dag outbyggda Sverige undantagits från vattenkraftutbyggnad, se fig. 2:14. I 1978/79:1 för har reprop. 15 med riktlinjer energipolitiken en av de outbyggda älvarna

geringen föreslagit utbyggnad

som innebär från vattenkraften år 1990 med 65 ett bidrag

TWh.

30 D SOU l979z54

2.6¶Anspråk på havsresurser

Möjligheterna till svenskt fiske i Nordsjön har under de senaste åren minskat. Östersjöns betydelse för fisket har som en följd härav ökat. Vidare kan noteras ett växande intresse för odling av fisk och skaldjur. Mot bakgrund härav ökar kraven på att närliggande havsområdens biologiska produktionsförmåga inte försämras genom vattenföroreningar, störningar på lek- och uppväxtområden eller utñskning. I Östersjöns djupområden har under vissa perioder syrefria bottenförhållanden med åtföljande

svavelvätebildning

Indalsälven Ljungan utbrett sig över stora arealer. Orsaken är framför allt det begränsade vattenutbytet med Västerhavet, men även den ökade biologiska produktionen i ytvattnet till följd av tillförseln av organiskt material, kväve och fosfor, har haft betydelse. Under vissa förhållanden kan det finnas risk för att vatten innehållande svavelväte från de djupa områdena når ytvattnet och därmed skadar den produktionen och

biologiska

förutsättningarna för fiske, se fig. 2:15. Riskerna är i detta hänseende mindre för Bottniska viken och Västerhavet. Livet i havet är rikast i kustområdena. De kustnära områ-

dena har ofta den högsta biologiska produktionsförmågan.

Samtidigt får de ta emot föroreningar från tätorter, industrier och floder. Vid kuster med dessa områ-

skärgårdar fungerar

iur 2:14. Från vattenkraftbyggnad un- den som filter för av från kust till

transport föroreningar

ntagna vattendrag enligt riksdagens uthav. Ett oroande tecken i främst kustområdenas men även slut (prop. 1977/78257, CU 1977/7831, .r1977/78:100) uthavens är de halterna ekosystem höga av tungmetaller och

svårnedbrytbara ämnen med gifteffekter. Detta har exempel-

vis medfört förbud mot att saluföra torsklever från

Östersjö-

området. Ett omfattande internationellt arbete inom en rad miljökonventioner pågår för att skydda den marina miljön. Som exempel kan nämnas konventionen om skydd av Östersjöområdets marina miljö. Vissa transporter som sker på havet och i de större insjöarna, exempelvis frakt av farligt gods-oljeprodukter, syror, bekämpningsmedel, radioaktivt avfall m. m., är en fara för vattenmiljön genom bl. a. olycksrisken. Sådana frakter sker bl. a. genom viktiga produktionsområden för fisk och skaldjur och genom områden av riksintresse för naturvård och friluftsliv. I rapporten Havet - naturförhållanden och utnyttjande (Underlag för fortsatt fysisk riksplanering 1978:7) konstateras att arbetet med i våra havsom-

sjösäkerhetsfrågorna

råden behöver intensifieras och samordnas i ett övergripande sjösäkerhetssystem. Härvid föreslås bl. a. att en plan utarbetas avseende lämpliga farleder och hamnar för oljetrafiken och sjötrafiken med farligt gods.

SOU 1979:54 D 31

Figur2:15.Redoxförhållanden i Öster sjöområdet.

Redoxstatusen ger en uppfattning o syretillgângen i djupvattnen. Kartan visa områden där bottensedimenten sakna eller löper risk att bli utan syre unde längre perioder.

Reducerat (syrefritt) 90 0/0 a

året

Reducerat i genomsnitt 50% a -

året

Reducerat 10% av året, elle

riskzon

Oxiderande förhållanden 100 0/0a

g

året

Källa: Marin ekologi, sedimentologi oc marina miljöföroreningar, bostadsde partementet, Underlag för fortsatt fysis riksplanering 1978:5.

32 El SOU l979z54

3 av den fortsatta

Inriktningen fysiska riksplaneringen

Enligt regeringens beslut med anledning av planeringsske-

det återstår betydande besluarbetsuppgifter för att fullfölja tade riktlinjer för med mark och vatten.

hushållning Tyngd-

punkten i de närmaste årens arbete med detta bör läggas vid att upprätta områdesplaner för tätorter vars expansion kan komma att beröra jordbruksmark, att upprätta mer preciserade planer beträffande fritidsbebyggelsens utveckling i vissa områden samt att fortsätta arbetet med att säkerställa naturvårdens, friluftslivets och kulturminnesvårdens intressen. Det arbete som under program- och planeringsskedena har utförts av kommuner och myndigheter har medfört nya kunskaper om mark- och som inte har kun-

vattenanvändningen

nat beaktas i regeringens beslut med av

anledning planerings-

skedet. Mot bakgrund av dessa och det nya under-

kunskaper

lagsmaterial som har tagits fram i arbetet med denna rapport har i kap. 2 de dominerande som riktas mot naturanspråk resurserna i olika delar av landet beskrivits Den

översiktligt.

redovisade anspråksbilden motiverar som i att vissa frågor, sina huvuddrag beskrivs i särskilt följande åtta punkter, uppmärksammas i den fortsatta utvecklingen av den fysiska riksplaneringen.

I Begränsa miljöföroreningarna

Belastningen på naturmiljön som en följd av de stora utsläp-

pen av försurande ämnen från olika verksamheter är ett av de allvarligaste miljöproblemen i vårt land. År 1975 uppskattades antalet sura sjöar till 10 000. Sannolikt har an-

omkring

talet fördubblats till i dag. Även marken och de rinnande vattnen påverkas av försurningen. kan medfö-

Försurningen

ra problem både för naturmiljön och människans hälsa, bl.a. genom en ökad utlösning av tungmetaller i vattnet.

skadliga

Utsläppen av kväve har ökat under l970-talet. Jordbruket svarar för ca 2/3 av kväveutsläppen. används ca

Årligen

230 000 ton kväve i handelsgödsel inom jordbruket. Kväveutsläppen medför att växtproduktionen i sjöar

vattendrag,

och hav ökar samt att grundvattnet kan bli som

olämpligt

dricksvattenresurs. Även utsläppen av tungmetaller ämoch svårnedbrytbara nen medför skador på naturmiljön och människors hälsa. Från ekologiska utgångspunkter bör utsläpp av förorenan-

SOU 1979:54 E] 33

de ämnen undvikas. Den grundläggande handlingslinjen i den fysiska riksplaneringen är att stor försiktighet måste iakttas när det gäller att tillåta ytterligare påfrestning på naturmiljön. De utsläpp av föroreningar som kan behöva medges skall ske så att störningarna begränsas. Som framgår av föreliggande rapport finns regionala variationer i naturmiljöns känslighet för olika typer av miljöföroreningar. Det är en väsentlig uppgift för den fysiska riksplaneringen att klarlägga och i överväganden rörande mark- och vattenanvändningen beakta dessa regionala variationer.

Miljöföroreningarna behandlas främst i kap. 4 Areella näringar och bevarandeintressen, kap. 8 Industri samt i kap. 12

Miljöpåverkan av olika föroreningar.

I Skydda vattenresurserna

Inom vissa områden finns vattenbrist eller många konkurrerande intressen vad gäller sötvattentillgångarna. Det är främst den ökade jordbruksbevattningen som i vissa områden och under vissa perioder har medfört stor brist på vatten. Idag kan ca 100 000 ha jordbruksmark bevattnas under ett torrår. År 1985 beräknas denna areal ha fördubblats. Vattnets kvalité har starkt försämrats av förorenande utsläpp från bl.a. jordbruk och industri. I åtskilliga sjöar och havsområden har förbud införts mot försäljning av fisk.

Långsiktiga åtgärder för vård och utnyttjande av sötvattenresurserna är angelägna. I vissa områden behövs ett planeringsarbete. Se vidare kap. l0 Sötvatten.

I flera havsområden finns ett flertal delvis oförenliga anspråk. Transporter av miljöfarliga ämnen och utsläpp av föroreningar kan medföra svåra skador på den marina miljön. Som exempel kan nämnas att mellan 30 000 - 60 000 ton olja årligen släpps ut i Östersjön från olika källor. Oljeutsläppen påverkar bl.a. förutsättningarna för friluftslivet och naturvärden. Hamnutbyggnader, muddringsverksamhet, utvinning av sand och grus samt ledningsdragningar kan också vålla betydande skador på den marina miljön och hamna i konflikt med riksintressen. Fisket behöver skyddas från förorenade utsläpp och olika typer av exploatering i havet. Det är nödvändigt att planera utnyttjandet av havets resurser. Se vidare kap. ll Havet.

34 El SOU 1979:54

I Ökad vaksamhet beträffande miljöutveck-

Iingen i stort

De areella näringarnas brukningsformer förändras i riktning mot ett mer industriellt utnyttjande av mark- och vattenresurserna. Detta medför bl.a. att möjligheterna att samutnyttja jord- och skogsbruksmarken för friluftsliv blir mindre. Vidare finns anspråk från de areella näringarna på att få utnyttja områden som är av väsentlig betydelse för naturvärden, friluftslivet och kulturminnesvården. Under senare år har t.ex. intresset för skogsbruk på myrmark och på svårföryngrade marker ovan skogsodlingsgränsen ökat. Utvecklingen inom jordbruket med bl.a. borttagning av odlingshinder och sammanläggning av brukningsenheter påverkar natur- och kulturmiljön, bl.a. förändras förutsättningarna för djurlivet. Ett ökat hänsynstagande till faunan från de areella näringarna är vidare nödvändigt för att slå vakt om mångformigheten i naturen.

Det är en väsentlig uppgift för den fysiska riksplaneringen att bedöma omfattningen av de miljöförändringar i stort som åstadkoms av utvecklingen inom de areella näringarna. Se vidare kap. 4 Areella näringar och bevarandeintressen.

I Fortsatt satsning på friluftsliv och alterna-

tiva fritidsboendeformer

Konflikterna mellan friluftslivets intressen och fritidsbebyggelsens utveckling har blivit allt påtagligare under senare år. Under perioden 1970-75 tillkom ca 90 000 fritidsbostäder. Årligen tillkommer f.n. ca 15 000 fritidsbostäder. Antalet fritidsbostäder kan f.n. beräknas uppgå till ca 640-650 000. Fritidsbebyggelsens utveckling och behovet av mark för friluftslivet både i tätorternas närhet och på större avstånd från bostadsorten kräver fortsatt uppmärksamhet i den fysiska riksplaneringen. Det långsiktliga samhällsintresset att bevara en god miljö och ställa tillräckliga rekreationsmöjligheter till de många människornas förfogande bör väga tungt i förhållande till kortsiktiga och enskilda intressen. Det är angeläget att mark reserveras för fritidsboende i sådana former som gör de attraktiva rekreationsområdena iillgängliga för så många människor som möjligt. Se vidare kap. 5 Fritidsboende och turism.

SOU 1979:54 E] 35

I inför introduktion av

Handlingsberedskap

nya energikällor.

Energiproduktion av olika slag medför ofta betydande anspråk på mark och andra resurser. För att ge handlingsfrihet beträffande den framtida energiförsörjningen bör i den fysiska riksplaneringen klarläggas de fysiska förutsättningarna för och konsekvenserna av skilda energiproducerande an-

läggningar, energidistribution och utvinning av energiråva-

ror. Den fysiska planeringen blir härigenom också ett viktigt hjälpmedel för att uppnå en god beredskap inför introduktion av nya Ett ökat utnyttjande i framtiden av

energikällor.

inhemska energikällor ställer stora krav på planering för att

resurser av riksintresse skall kunna reserveras och

lämpliga

för att tillräckliga hänsyn skall kunna tas till annan markanvändning och kraven på en god miljö. Se vidare kap. 7 Energi.

I Bättre överblick över och reservation av re-

surser för produktion.

Det kan förutsättas att det även i framtiden kommer att ställas betydande krav på utnyttjande av speciella naturresurser för industri och gruvverksamhet även om utvecklingen inom dessa näringar får en annorlunda inriktning än under 1960- och 1970-talen. Eftersom osäkerheten om den framtida

utvecklingen är stor är det viktigt att en rimlig handlingsfrihet upprätthålls vad gäller skilda produktionsförutsättningar

och lokaliseringsmöjligheter. Naturresurser och andra fysiska tillgångar av särskilt värde för industri och gruvverksamhet bör så långt möjligt skyddas för sådana förändringar av markanvändningen som omöjliggör eller allvarligt försvårar

ett framtida utnyttjande. Lokaliseringsförutsättningarna för

dessa verksamheter bör vidare bedömas samlat och med hänsyn till bl.a. annan markanvändning och naturmiljöns tillstånd och känslighet för föroreningar och annan påverkan. Se vidare kap. 8 Industri och kap. 9 Mineralråvaror.

I Bättre samordning i samhällsplaneringen

av och viktigare in-

bebyggelseutveckling

vesteringar i transport- och energidistribu-

tionssystem

Den byggda miljön har läng livslängd. Gjorda investeringar är starkt styrande för utvecklingen av landets bebyggelse-

36 El SOU 1979:54

struktur. Kompletteringar av den befintliga bebyggelsen och transport- och energidistributionssystemen förstärker de

bindningarna. I vissa fall kan ny bebyggelse och

långsiktiga

infrastruktur ha betydande konsekvenser för markanvändning och miljö. För att åstadkomma ett bebyggelsemönster och ett transport- och energidistributionssystem som både

skapar goda produktionsförutsättningar i olika delar av lan-

det och kraven pâ sysselsättning och service samt

tillgodoser

hushållning med mark och vatten på lång sikt bör samord-

mellan den fysiska riksplaneringen och den regional-

ningen

och den därtill anknutna regionala tra-

politiska planeringen

stärkas. Se vidare kap. 6 Tätorter och infra-

fikplaneringen

struktur.

I Förenkling av arbetsformema

Formerna för att i planerings- och utredningsarbetet på olika nivåer behandla frågor om hushållning med mark och vatten har successivt utvecklats i samband med fullföljandet av de av riksdagen år 1972 beslutade riktlinjerna för hushållning med mark och vatten. Ansvaret för att genomföra statsmakternas intentioner i den fysiska riksplaneringen bör liksom hittills i första hand ligga på kommunerna. Det bör vara

att i ökad i det

möjligt utsträckning fullfölja riktlinjerna

planerings- och utredningsarbete som sker inom

löpande

olika och på kommunal nivå. Se vidare

statliga myndigheter

kap. 15 Former för fortsatt fysisk riksplanering.

SOU 1979:54 El 37

_

*äfø-Xâi: sm v; x

“utan _;

å

IV *J .

V10» \JI.›!\\:2* _.;\;_:_*t--- .

4 ,pg »os

4¶Areella och bevarandeintressen

näringar

En stor del av landets markareal är påverkad av jordbruk, skogsbruk och renskötsel. Det kulturlandskap som dessa näringar har format innehåller stora värden för naturvärden, friluftslivet och kulturminnesvården. Särskilt jord- och skogsbrukets brukningsmetoder kan medföra konflikter med olika bevarandeintressen i kulturlandskapet och få betydande konsekvenser för naturmiljön. Bland de problem som uppmärksammats under senare år kan nämnas konsekvenserna för naturmiljön av användningen av kemiska gödnings- och bekämpningsmedel inom jord- och skogsbruket, konsekvenserna för friluftslivet av i tätorternas

skogsavverkningen

närhet samt konsekvenserna för bl.a. naturvärden av det ökade intresset inom skogsbruket för avverkning av bl.a. svårföryngrade skogsbestånd. Även kulturminnesvårdens intressen påverkas av jord- och skogsbrukets brukningsmetoder. I samband med

rationaliseringssträvandena

inom jordbruket kan t.ex. borttagande av gamla odlingshinder och uppförande av nya lantbruksbyggnader hamna i konflikt med kulturminnesvârdens intressen. l l

4 Areella och bevarande-

näringar

intressen

4.1¶Utgångspunkter

4.2 Problem och åtgärdsförslag 4.2.1 Jordbruk 4.2.2 Skogsbruk 4.2.3 Renskötsel 4.2.4 Riksintressen från bevarandesynpunkt 4.2.5 Särskilt utsatta naturtyper

4.2.6¶Vissa samordningsfrågor

4.1¶Utgångspunkter

De areella näringar som behandlas i detta är

kapitel jord-

bruk, skogsbruk och renskötsel. Fisket, som brukar hänföras till de areella näringarna, tas upp i rapportens kap. 10 Sötvatten och kap. ll Havet. I detta kapitel behandlas även bevarandeintressena naturvård, friluftsliv och kulturminnesvård. Motivet för att behandla de areella näringarna och bevarandeintressena i samma kapitel är att peka på de nära samband som finns mellan de areella näringarnas

brukningsmetoder

och möjligheterna att tillgodose olika bevarandeintressen.

I det hittills genomförda arbetet med den fysiska riksplaneringen har ett omfattande arbete gjorts för att

långsiktigt

säkra tillräckliga och lämpliga markarealer för

biologisk pro-

duktion. Det har skett t. ex. genom att kommunerna i de värdefullaste jordbruksområdena har upprättat jordbruksmarksprogram för att hushålla med åkermarken. Ett viktigt led i arbetet har också varit att de areella näringar-

kartlägga

nas viktigaste produktionsområden, vilket förbättrar näringarnas ställning vid avvägningar gentemot andra markan-

vändningsintressen. Särskilt långt har detta kartläggningsar-

bete kommit vad gäller jordbruket, där det nu finns en avgränsning av de primära intresseområdena.

Även i fortsättningen måste stor uppmärksamhet i den fysiska riksplaneringen ägnas åt de areella näringarnas behov av mark. Som framgår av kap. 2 i rapportens del II kan begränsningar i den areella produktionen även föranledas av

SOU 1979:54 El 4l

andra företeelser än direkt ianspråktagande av mark, t. ex. genom förekomst av giftiga ämnen i marken. Från resurshushållningssynpunkt är det väsentligt att uppmärksamma sådana förhållanden lika mycket som det direkta utnyttjandet av marken för andra ändamål än areell produktion.

En stor del av landets markareal är påverkad av jordbruk, skogsbruk och renskötsel. Det kulturlandskap som dessa näringar har format innehåller stora värden för naturvärden, friluftslivet och kulturminnesvården. Möjligheterna att bevara dessa värden hänger i stor utsträckning samman med de areella näringarnas brukningsmetoder. Därför är det angeläget att utvecklingen av nya produktionsmetoder inom de areella näringarna sker med hänsyn till bevarandeintressena i kulturlandskapet. Åtgärder inom ramen för den fysiska riksplaneringen kan endast till en del begränsa de oönskade konsekvenserna för markanvändningen och miljön av de areella näringarnas brukningsmetoder. I huvudsak måste därför dessa problem lösas i närings- och miljövårdspolitiken.

Under planeringsskedet har många remissinstanser före-

slagit förändringar i lagstiftningen för att stärka naturvärden,

friluftslivet och kulturminnesvården. Vissa lagstiftningsfrågor har behandlats i riksdagens beslut om ny skogsvårdslag (prop. l978/79:l 10, JoU l978/79z30, rskr 1978/792387). Bl. a. utvidgas de krav på naturvårdshänsyn som måste tas av skogsbruket. Möjligheterna att i annan lagstiftning införa motsvarande bestämmelser om att olika verksamheter skall ta hänsyn till bevarandeintressena behöver övervägas.

4.2 Problem och åtgärdsförslag

4.2.1 Jordbruk

Under den fysiska riksplaneringens planeringsskede har ett

omfattande arbete med syfte att minska ian-

genomförts

språktagandet av för andra ändamål, framför

jordbruksmark

allt tätortsutbyggnad. Ett 80-tal kommuner i landets viktigaste sammanhängande jordbruksbygder har arbetat fram program för hushållningen med jordbruksmark. Kommunerna fortsätter arbetet med en planering som ska minska åtgången på jordbruksmark. I regeringens beslut om fullföljande av de fastlagda riktlinjerna för hushållning med mark och vatten läggs stor vikt vid att kommunerna upprättar områdesplaner för de tätorter som förväntas expandera och där konflikter

42 D SOU 1979:54

med jordbruksintressena kan befaras (prop. 1978/791213). Riksdagen antog hösten 1977 nya riktlinjer för jordbrukspolitiken (prop. 1977/78:19, JoU 1977/78110, rskr 1978/ 79:l03). Enligt dessa riktlinjer bör den brukningsvärda jordbruksmarken skyddas från exploatering för andra ändamål. Den nuvarande åkerarealen skall bibehållas i huvudsak i sin nuvarande omfattning. Regeringen har med av

anledning

riktlinjerna för jordbrukspolitiken vissa

föreslagit förtydli-

ganden av riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen för hushållningen med jordbruksmarken (prop. 1978/79:2l3). Dessa innebär att jordbruksmark inte bör få tas i

brukningsvärd

anspråk för bebyggelse om en från samhällets synpunkt tillfredsställande lösning kan åstadkommas på annan mark. Det finns tecken försom tyder på att jordbruksmarkens

måga och lämplighet för livsmedelsproduktion

är på väg att försämras som följd av bl.a. tillförsel anav tungmetaller,

vändning av tunga jordbruksmaskiner, ensidig stråsädesod-

ling och bruk av kemiska se deIII avsnitt

bekämpningsmedel,

2.2.3. Större effekter på produktionen kommer sannolikt inte att kunna avläsas förrän på längre sikt, men risk kan då föreligga att markens inte helt kan åter-

produktionsförmåga

ställas. Därför är det viktigt att fortlöpande följa utvecklingen för att i tid kunna överväga behovet av åtgärder för att slå

vakt om jordbruksmarkens till förmåga biologisk produk-

tion. Det ankommer på de som har ansvaret för

myndigheter

jordbruket och miljövården att göra detta. Genom att av åkermark under senare år har

nedläggningen

avtagit väsentligt har riskerna för vissa i od-

förändringar lingslandskapet, t.ex. igenväxning, minskat.

Den lag om sköt-

sel av jordbruksmarken som har riksdagen antagit (prop.

l978/79:l63, JoU 1978/89:33, rskr l978/79:402) syftar bl. a. till att begränsa av åkermark och

ytterligare nedläggning

kultiverad betesmark. Endast när särskilda

omständigheter

föreligger bör jordbruksmark tillåtas att tas ur produktion. Odlingslandskapet förändras emellertid även om inte någon nedläggning sker och produktionen alltså fortsätter. Rationaliseringssträvandena leder bl. a. till större fält, täckdikning, igenfyllnad av vattenhål och av olika od-

borttagande lingshinder. Nya typer av lantbruksbyggnader förändrar ka-

raktären hos äldre

bebyggelsemiljöer. Åtgärderna får ogyn-

samma konsekvenser för naturvård, friluftsliv och kulturminnesvård, se vidare avsnitt 2.2.4 i rapportens del II. Som anförs i propositionen med förslag till lag om skötsel av jordbruksmark (prop. l978/79:l63) bör hänsyn tas till naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen i all verksamhet som avser utnyttjande av naturresurser, således även ijordbruket. Enligt propositionen finns anledning att ytter-

SOU 1979:54 E] 43

bl. a. hur samarbetet mellan lantbruksnämnligare överväga derna i dessa frågor skall kunna effektioch länsstyrelserna viseras. Därvid torde kunna tas upp frågan om allmänna i som ett Allmänna hänsynsregler hänsynsregler bör införas jordbrukets lagstiftning till naturvårdslagen på motsvarande sätt som jordbrukets lagstiftning. komplement har skett i Som exempel på hänsyn som

skogsvårdslagen.

borde kunna tas i jordbruket kan nämnas bevarande i rimlig av öppna diken, våtmarker, odlingsrösen och omfattning åkerholmar. av inom jordbruket har ökat Användningen gödselmedel under de senaste årtiondena. Under de senaste fem kraftigt nivå. Anåren har dock användningen legat på en konstant av har bidragit till bättre skördere-

vändningen gödselmedel

sultat men har även medfört störningar i naturmiljön. De miljöskydd inom kommunerna satsningar som har gjorts på och industrin har lett till minskad tillförsel av växtnäring till sjöar och vattendrag. Tillförseln av växtnäring från jordbruoch havsområden motverka ket kan i vissa sjöar, vattendrag utvecklingen mot bättre förhållanden. av medför risker för

Användningen kvävegödselmedel

av med nitrat, vilket kan utgöra ett

förorening grundvattnet

hälsoproblem. För spädbarn är dricksvatten med hög nitrathalt och kan leda till kvävning. Risken för utlak-

hälsovådligt

till är särskilt stor i områden med ning av nitrat grundvatten odlade sandjordar. lnom flera sådana områden, se fig. 4:1, har nitrathalter som innebär att grundvattnet inte uppmätts kan användas som dricksvatten. Figur 4:1. Odlade sandjordsområden lätta Hallands, Kalmar, Blekinge, Gotland lnom områden med odlade jordar såsom sandjordar Kristianstads, Malmöhus, Östergötlanl av i * är det därför angeläget att användningen gödselmedel och Skaraborgs län. så att inte förstörs som

jordbruket anpassas grundvattnet

Källa: Joelsson, Nitrat i brunnsvattel dricksvattenresurs. Det är en uppgift för lantbruksnämnder- jordbruksomráden, naturvårdsverkd PM 927. och information verka för att jordna att genom rådgivning bruket bedrivs med hänsyn härtill. Även hälsovårdsnämnderna på detta område. Härutöver finns har en viktig uppgift det behov av att belysa kvävefrågorna, dels de

ytterligare

hälso- och konsekvenserna av intensiv tillförsel Anpassning av användningt

miljömässiga

dels att ta fram totala kvävebalanser. Ett så- av gödselmedel så att grunt av växtnäring, dant arbete har vid lantbruksuniversitetet och na- vattnet inte förstörs so

påbörjats

turvårdsverket. dricksvattenresurs. Användningen av kemiska medel ijordbruket för bekämpinsekter och svampar har ökat starkt under ning av ogräs, Under de senaste åren har användningen av efterkrigstiden. nivå. Vidare har de bekämpningsmedel legat på en konstant Användningen av kemiska giftigaste preparaten förbjudits. leder som regel till att även djur och

bekämpningsmedel

växter för bekämpas. Från som inte är skadliga jordbruket bör därför användningen av kemiska naturvårdssynpunkt

44 El SOU 1979:54

bekämpningsmedel undvikas. Även för jordbruket kan de

kemiska bekämpningsmedlen effekter

få ogynsamma genom att markens organismer kan påverkas så att produktionsförmågan försämras. Lantbruksuniversitetet och naturvårdsverket har upprättat ett forskningsprogram rörande konsekvenegränsning av serna av av kemiska

användning- användningen bekämpningsmedel. Det

1 av kemiska ankommer som har ansvaret bekämpnings- på de myndigheter för jordbrunedel ijordbruket. ket och att föreslå miljövården lämpliga åtgärder för att komma till rätta med de problem som förorsakas av använd-

ningen av kemiska bekämpningsmedel ijordbruket.

Den bevattnade jordbruksarealen har i stort sett fördubblats under de senaste fem åren. Den utgör nu ca tre procent av landets åkerareal. Särskilt omfattande i är bevattningen Blekinge och Kristianstads län. Till följd av den starkt Ökande bevattningen inom jordbruket kan för olägenheter uppstå tidigare etablerade förbrukare som kraftproducenter, industrier och kommuner samt för fisket, fritidsfisket. i synnerhet Behovet av åtgärder för att åstadkomma en vat-

planmässig

tenanvändning redovisas i kap. l0 Sötvatten.

4.2.2¶Skogsbruk

Riksdagen har under våre i 1979 beslutat om för riktlinjer skogspolitiken (prop. 1978/79:| IO, JoU l978/79z30, SkU 1978/79:49, rskr. 1978/79387). Enligt dessa bör det övergripande målet för skogsbruket vara att skogsmark och skog på sådan mark genom av markens virkeslämpligt utnyttjande producerande förmåga skall skötas så att den

varaktigt ger en

hög och värdefull virkesavkastning. Hänsyn skall därvid tas till naturvårdens och andra allmänna intressen. Skogsbruket har ägnats ett ökat intresse under den fysiska

riksplaneringens planeringsskede. Genom att en översiktlig

kartläggning av skogsbrukets intresseområden har tagits fram har möjligheterna förbättrats att i den kommunala planeringen beakta näringens behov av mark med goda egenskaper för skogsbruk. Även i framtiden får man räkna med att vissa arealer skogsmark kommer att behöva för utnyttjas andra ändamål än Som av avsnitt

skogsproduktion. framgår

2.3.3 i rapportens deIII kommer de största sannoanspråken likt från tätorter, och

fritidsbebyggelse kraftproduktion

(kraftledningar och vattenmagasin). Vidare kan förordnande enligt naturvårdslagen komma att innebära att skogens förmåga att producera virke i vissa begränsade områden inte utnyttjas till fullo.

En begränsning i till kan

möjligheterna skogsproduktiox: komma att orsakas av den av mark

pågående försurningen

och vatten. Hittills har inte av b :roende

några försurningen

SOU l979zj4 El 45

kunnat fastslås. förändringar i skogens produktionsförmåga i vår del av världen är i regel mycket stabila eko- Skogarna och det kan ta lång tid innan försurningen får effekter system, på skogsproduktionen. I riktlinjerna för skogspolitiken framhålls att, när det gäller av skogsmark för andra ändamål än skogs-

ianspråktagande

produktion, måste förändringen föregås av översiktlig planivå, där man försöker nå lösnering på lokal och regional att inte tas i anspråk för andra ningar som innebär skogsmark

ändamål, om likvärdiga och från skogsbrukssynpunkt lämp-

kan åstadkommas. I första hand bör sådan

ligare lösningar

mark som från bäst kan

väljas skogsproduktionssynpunkt

undvaras. Iden kommunala finns möjligheter att minska

planeringen intrånget i skogsbruket genom att välja utbyggnadsriktningar

och exploateringsområden för tätorter och fritidsbebyggelse så att för skogsbruket värdefull skogsmark sparas så långt möjligt. Ett behov föreligger dock av mer detaljerade gradeav värde som underlag för planeringen.

ringar skogsmarkens Detsamma gäller vid planeringen av kraftledningsdragning-

ar. Det med tidiga samråd med skogsbrukets är angeläget företrädare för att kunna diskutera alternativa sträckningar och olika tekniska lösningar, se vidare avsnitt 6.2.2 Energidistribution. Företeelser som kalavverkning, hyggesplöjning, skapaninförandet av främmande trädslag, dikdet av monokulturer, samt användning av olika gödselmedel och kemiska ning har medfört att möjligheterna till samut-

bekämpningsmedel

av för naturvård, friluftsliv, rensköt-

nyttjande skogsmarken

sel m.m. i vissa områden har blivit mindre. De nya brukningsmetoderna förändrat de ekologiska förhar mer än tidigare se vidare del II, avsnitt 2.3.4. hållandena, rapportens bör stärka naturvårdens, frilufts-

Den nya skogsvårdslagen

livets och kulturminnesvårdens ställning. Den nuvarande skogsvårdslagens naturvårdsbestämmelser har kompletterats

med bestämmelser som ger skogsvårdsstyrelserna möjlighe-

ter att vidta om om natur-

tvångsâtgärder förelägganden

vårdshänsyn m. m. inte uppfylls. För att förhindra negativ inverkan har föreskrifter införts om dragning på naturmiljön av skogsbilvägar. I avvaktan på naturvårdsverkets pågående skall numera våtmarksdikning anmälas våtmarksinventering via till länsstyrelsen för samråd enligt

skogsvårdsstyrelsen

får möjlighet att meddela före-

naturvårdslagen.Skogsstyrelsen

skrifter som användningen av främmande trädbegränsar har vidare fått i uppdrag att göra en slag. Skogsstyrelsen översyn av gränserna för svårföryngrad skog och skydds-

skog.

46 D SOU 1979:54

Av betydelse för kommunernas att påverka

möjligheter tillämpningen av skogsvårdslagen är att skogsvårdsstyrelsen

skall samråda med kommunen i skogsbruksfrägor av särskild vikt med hänsyn till de lokala förhållandena. Kommunernas översiktliga planer bör kunna utgöra underlag för bedömningar av för vilka områden sådant samråd bör ske. I regeringens proposition med redovisning av planeringsskedet i den fysiska riksplaneringen (prop. 1978/792213) framhålls att det är angeläget att kommunerna vidareutvecklar sina kommunöversikter och markanvändningsplaner så att de i Ökad utsträckning kan ge underlag för tillämpningen av hänsyns- och samrådsreglerna i skogsvårdslagen och naturvårds-

lagen.

4.2.3 Renskötsel Skogsbruk bedrivs i stor utsträckning i rennäringens vinterbetesmarker. Skogsbruket kommer därvid ofta i konflikt med renskötselns intressen. Det är angeläget att vinterbetesmarkerna ges bättre skydd eftersom vinterbetet är en grundförutsättning för renskötseln. Detta kan ske på frivillig väg genom att skogsbruksåtgärderna inom vinterbetesområdena lokaliseras i tid och rum så att betesområ-

sammanhängande

den alltid finns tillgängliga för varje sameby i

tillräcklig omfattning. Inom ramen för hänsynsregeln i skogsvårds-

weskrifter om skogsbrukets lagen bör Skogsstyrelsen i samråd med lantbruksstyrelsen insynstagande till rensköt- meddela föreskrifter om skogsbrukets bedrivande på platser In. som är av betydelse för renskötseln, såsom rastbetesplatser,

samlingsplatser, renskötselanläggningar m. m. Samråd mel-

lan skogsvårdsstyrelserna och lantbruksnämnderna i samband med anmälningar om kan medverka till

avverkningar

att skogsbruksåtgärderna anpassas till renskötselns intressen. Den kartläggning av samebyarnas vinterbetessituation som lantbruksstyrelsen har fått i uppdrag att genomföra kommer att ge ett förbättrat underlag för att göra lämpliga avvägningar mellan skogsbrukets och rennäringens anspråk inom vinterbetesområdena. Mellan renskötsel och olika former av turism, friluftsliv och fritidsbebyggelse föreligger konflikter över i stort sett hela renskötselområdets fjällregion. Det är angeläget att kommunerna strävar efter att lokalisera anläggningar för rekreation och turism på sådant sätt att renskötselns intressen skadas sä lite som möjligt. Anläggningarnas storlek bör anpassas efter den påverkan som renskötseln kan förutsättas i en ny plan- och tåla.

ltlinje

om hänsynsta- Det kan behöva att införa pgnadslag övervägas en riktlinje i en ny hde till rennäringen. plan- och byggnadslagstiftning om att områden av väsentlig

SOU 1979:54 El 47

betydelse för rennäringen bör skyddas i samband med planoch tillståndsbeslut.

4.2.4 Riksintressen från bevarandesynpunkt Kunskaperna om landets natur- och kulturvärden har ökat väsentligt sedan urvalet av områden av riksintresse för naturvården, kulturminnesvården och friluftslivet gjordes. Länsstyrelserna har exempelvis genomfört översiktliga naturin- Översyn av urvalet av riksinventeringari betydande områden. Inventeringar saknas nu tressen för naturvård, kulture främst i norra Sverige. När det gäller kulturminnesvården har minnesvärd och friluftsliv. kommit fram vissa nya intresseområden. Det gäller bl. a.

marina fornlämningar såsom skeppsvrak m. m. Möjligheter-

na att göra ett mera systematiskt urval bland områdena av riksintresse för naturvärden, friluftslivet och kulturminnesvården har också ökat. Numera finns exempelvis en naturgeografisk regionindelning gemensam för de nordiska länderna som underlag framför allt för att välja ut representativa naturområden. Kunskaperna om hotade växt- och djurarter har också ökat. De ökade kunskaperna i olika avseenden motiverar en översyn av urvalet av riksintressen. För en utförligare redovisning av objekt och områden av riksintresse för naturvård, friluftsliv och kulturminnesvård hänvisas till rapportens del II kap. 3.

4.2.5 Särskilt utsatta naturtyper Vissa naturtyper är mer än andra utsatta för anspråk på att få utnyttjas för skilda ändamål, exempelvis skogsbruk och ener-

Det bl. a. våtmarkema, naturskogen och

giproduktion. gäller

ädellövskogen. Som en följd av att vissa naturtyper har minskat i omfattning har även bl. a. en del djurarter fått väsentligt sämre livsmiljöer. Vissa arter är direkt utrotningshotade.

Våtmarker Ett allt större intresse riktas mot att få exploatera våtmarkerna för olika ändamål. Främst gäller det utnyttjande av torvmarker för skogsodling samt energiskogsbruk och torvbrytning för framställning av energi. Vidare finns inom jordbruket ett visst intresse för nyodling, vilket bl. a. kan innebära en del och sjösänkningar. I rationaliseringssyfte

invallningar fylls också många smärre vattensamlingar i jordbrukslandoch andra torrläggningsåtgärder in-

skapet igen. Utdikning nebär att våtmarken som naturtyp oåterkallerligen förstörs. Beslutet för m. m. innebär att

om riktlinjer skogspolitiken

införs att anmäla våtmarksdikning via skogs-

skyldighet

vårdsstyrelserna till länsstyrelsen för samråd. Detta ger bättre möjlighet än f. n. att följa utvecklingen och att göra ingripande i de fall naturvårdsvärden är hotade.

48 El SOU 1979:54

Regeringen har uppdragit åt naturvårdsverket att översiktligt inventera våtmarkernas naturvärden. En första av etapp denna inventering har redovisats under år 1979. Verket har också utarbetat en plan för fortsatt om våtmarker-

utredning

na. Naturvårdsverkets fortsatta och pågå-

våtmarksutredning

ende inventeringar av olika energikällor med till

anknytning

våtmarker kommer att ge underlag för mera konkreta avvägningar mellan de olika intressen som gör anspråk på att få utnyttja våtmarkerna.

Naturskog Naturskog, dvs. skog som är opåverkad av senare tiders skogsbruk, utgör numera endast 80 000 ha eller 0,35% av landets produktiva skogsareal på 23,5 milj. ha.

Naturskogen

är väsentlig att bevara, bl. a. som och som

skoglig genbank

livsmiljö för de växter och djur vilkas fortbestånd kräver andra skogsmiljöer än våra

kulturpåverkade skogar.

Förekomsten av naturskog redovisas

översiktligt på sepa-

ratkarta l. Naturvårdsverket har i samarbete med och

Skogsstyrelsen länsstyrelserna påbörjat en inventering av landets natursko-

gar. Projektet syftar bl. a. till att närmare precisera behovet av naturskogar i landet och

framlägga förslag till skyddsvärda

naturskogar. Projektet beräknas vara avslutat år 1982.

Genbanksutredningen har i ett betänkande (Ds Jo 1978:12)

föreslagit att skogsområden bör avsättas för att säkerställa och bevara den ärftliga variationen hos Varia-

skogsträden.

tionen är bl. a. en för nuvarande och framtida

förutsättning skoglig forskning.

nmräd i samband med pla- ovan

Skogen skogsodlingsgränsen utgörs i betydande ut-

›rad awerkning av natur- av eller

sträckning naturskog naturskogsbetonad skog. Ovan-

:h ädellövskog. för har det bedömts som

skogsodlingsgränsen biologiskt och

ekonomiskt tvivelaktigt att bedriva Den ökade

skogsbruk.

efterfrågan på virke har emellertid lett till ett ökat intresse att

utnyttja fjällskogen för skogsproduktion. Kunskaperna om

naturvärdena i dessa skogsområden är som

regel bristfälliga.

Det är angeläget att utvecklingen vad gäller

naturskogarna

följs noggrannt av berörda länsstyrelser. För områden med naturskog är det angeläget att länsstyrelserna utnyttjar möjligheten till samråd om ev. 20 § natur-

avverkningar enligt

vårdslagen.

Ãdellövskøg

Utvecklingen inom jord- och skogsbruket har minskraftigt

kat arealen ädellövskog, dvs. skog som domineras av ek, lind, ask, alm, bok eller lönn. Arealen beståndsbildande ädellöv-

SOU 1979254 E] 49

skog uppgår nu endast till ca 13 000 ha, exklusive bokskogen. har stor betydelse för fauna, flora och land-

Ädellövskogen

i södra och mellersta Sverige. Förekomster av ädel-

skapsbild

redovisas översiktligt på separatkarta l. lövskog har naturvårdsverket i uppdrag att under-

Regeringen givit

söka behovet av och förutsättningarna för skydd av särskilt värdefulla ädellövskogar. Det är angeläget att länsstyrelserna till samråd om ev. avverkningar enutnyttjar möjligheterna . ligt 20 § naturvårdslagen.

ruAvJ-ZI_

«..

Områden av betydelse för faunan De flesta i faunan kan hänföras till männiförändringarna skans utnyttjande av mark och vatten. Bland ryggradsdjuren har hittills under 1900-talet nio arter försvunnit. För närvarande bedöms 15 arter av och fåglar vara akut

däggdjur

medan 24 bedöms som sårbara och 23 bedöms vara hotade,

kan innebära J-LmJXX,17Zp

så sällsynta att endast små miljöförändringar är hotade. Några insekter risk för utrotning. Många grodarter finns endast i vissa Se vidare avsnitt 1.3

naturskogsomrâden.

i rapportens del Il. Ett internationellt samarbete för att skydda fauna och flora pågår inom FN och Europarådet. del av artbevarandet är säkerställandet av de En viktig hotade arternas livsnödvändiga miljöer. Därmed avses skydd eller kontroll som är nödvändiga för att en av de biotoper minimistam av den hotade arten skall att överges möjlighet leva under förhållanden. Eftersom de åtgärder som naturliga krävs för art måste man i planeringen ta är speciella varje särskild hänsyn till var art för sig. Vissa är mer för faunan än andra.

biotoper betydelsefull

Det t.ex. biotoper med ett stort antal olika djurarter gäller artsammansättning eller med en fauna knumed en ovanlig ten till mer eller mindre orörda eller ursprungliga förhållanden. För faunan är också områden som fungerar som ruggningsområden, rastlokaler, yngelplatser, övervintringsområden, övernattningsplatser etc. av speciell betydelse. att till faunan i den fysis- Förstärkt hänsynstagande till Det är angeläget hänsynstagande ka förbättras. Det är en för naturvårds- faunan i fysisk planering.

planeringen uppgift

verket att i samråd med ange hur detta bör ske.

planverket

Särskilt är det att beakta behovet av skydd för väsentligt hotade arter och vård och skydd av för faunan särskilt betydelsefulla områden.

4.2.6¶Vissa samordningsfrågor

Mellan naturvärden, friluftslivet och kulturminnesvården finns starka sammanfallande intressen när det gäller vården I inventerings-, planerings- och säkerav kulturlandskapet.

50 El SOU 1979:54

ställandearbetet på olika nivåer finns möjligheter att bättre samordna de olika verksamheterna.

En ökad samordning mellan naturvärden och kulturmin-

nesvården är angelägen bl.a. i samband med bildande av

naturreservat och naturvårdsområden. Skälet är bl.a. att kul-

turminnesvården saknar en egen lagstiftning för områdes-

skydd. Naturvårdslagen lägger inga hinder i vägen för en

samordning. Bestämmelserna i naturvårdslagen är dock inte

tillämpliga för fall då behovet av skydd för landskapsbilden

huvudsakligen betingas av från historisk och konstnärlig synärskild lagstiftning med punkt värdefulla byggnader och anläggningar. För de fall där .öjlighet att bilda kulturre- naturvårdsintresset är otillräckligt för att utnyttja naturvårds- :rvat eller kulturminnes- lagens instrument fordras en särskild lagstiftning

med möjlrdsområden. lighet att bilda kulturreservat eller kulturminnesvårdsområ-

den.

När det gäller ekonomiska resurser för att säkerställa om-

s

råden och objekt av intresse för såväl naturvärden som kul-

turminnesvården bör de resurser som knyts till tillämpningen

av naturvårdslagen även i fortsättningen fördelas av natur-

Nedre rátgngaien

vårdsmyndigheterna. Formerna för samarbete mellan natur-

Nedre Kalixälvdalenä*

vården och kulturminnesvården i kulturlandskapet utreds

f.n. av berörda myndigheter.

”m

Vindalälvdulen

hledne ä: resurser kan användas

Kulturminnesvårdsmyndigheternas

för åtgärder som tillgodoser mer renodlade kulturhistoriska abvgdeniáäêi l ;f

i Ai Storsjöbvgden Höga kusten intressen, t.ex. kvalificerad byggnadsvård, som kan aktuali-

11:75? seras i anslutning till byggnadsminnen inom ett naturreservat

:E: *Hälsingabvgden eller ett naturvårdsområde.

Siljansiwsden

- Nedçe Dalälven I bland annat vissa odlingsbygder inom de s.k. större om-

rådena av betydelse för kulturminnesvården, se fig. 4:2, finns

Kim u «, sammanfallande intressen mellan naturvården, friluftslivet

oürmlandsbygden nä_ ,LW p

och kulturminnesvården. För dessa områdens helhet behövs

Nuslüdan osigölailâm

Falbygden karaktär. Det är

ett skydd mot förändringar av landskapets

?Gotland att föreslår vilka som be-

angeläget länsstyrelserna åtgärder

la - Bjär alvön

p Öland höver vidtas

med stöd av byggnadslagen, naturvårdslagen

V:nä:

Södra Skåne och annan lagstiftning för att områdena skall erhålla erfor-

derligt skydd mot förändringar. Områdenas karaktär kan |ur 4:2. Exempel på för kulturminnes-

påverkas av t.ex. utvecklingen inom de areella näringarna rden värdefulla odlingsbygder med ›ra naturvårds- eller friluftsvärden. liksom av och Det är

mineralutvinning energiproduktion. angeläget att kommuner och länsstyrelser uppmärksammar detta i samband med tillståndsprövning enligt speciallagstift-

ningen för dessa verksamheter. Även aktiva åtgärder är an-

gelägna för att behålla områdenas karaktär. Ett levandejordbruk är t.ex. grundläggande för att kunna bibehålla områdenas karaktär. Det är viktigt att berörda brukare informeras

Lydd mot förändringar av om vilka hänsyn som är angelägna. mdskapets karaktär inom På regional nivå administreras den statliga stödverksamhet ;sa odlingsbygder. som har till uppgift att vara ett näringsstöd eller ett stöd till

SOU 1979:54 D 51

inom en bygd eller en ort. Det gäller bl.a.

sysselsättningen

stöd till och skogsbruket, turism och rekreation samt

jordmedel till beredskapsarbeten för landskapsvård, upprustning av kulturhistoriska byggnader samt iordningställande av

fomminnesområden. Behandlingen av ärenden av denna typ

har karaktären av kreditprövning eller sysselsättningsstöd-

för att åstadkomma eller bygga under en jande åtgärder önskvärd regional struktur. Det är angeläget att stödet så Hänsynstagande till riktlinjer-

används så att även strävandena i na för hushållning med långt som det är möjligt mark; den vad säkerställande och och vatten vid fördelning av,

fysiska riksplaneringen gäller

vård av riksintressanta och områden för naturvärden, statligt stöd m.m.

objekt friluftslivet och kulturminnesvården understöds. Se vidare avsnitt 15.5 Samordning med länsplaneringen.

52 El SOU 1979:54

\ mm M0 _

vbämu“-Yém\u..n|uuu V _

A- - *

u.. alwwv-

“omm .““'““'““ “fdmliil

il 1“*\(Å.“..ll.|å1:'{:{,='_“ nu

.

4:.-

(

Ã. k J! 1 - .

www* *

J71 i

i -- . * .

_ \ nutYc-Eff-

. .

5 Fritidsboende och turism

Fritidsbebyggelsen kan i stora delar av landet utvecklas utan att komma i konflikt med anna

av riksintresse. Anspråken på mark för fritidsbebyggelse riktas emellerti

markanvändning

ibland mot områden som har stort intresse även för andra verksamheter, främst naturvårde:

friluftslivet och kulturminnesvården. Det gäller särskilt vid kusten och insjöar samt i älvdal:

och fjällområden. Bilden visar ett fjällområde, där fritidsbebyggelsens utveckling även ka

i konflikt mark - främ hamna med intresset att reservera för anläggningar för övernattning

form av -

korttidsuthyrning samt anläggningar för rekreation och turism såsom vandrings-

eder och skidliftar. I vissa fjällområden kan

fritidsbebyggelse och utbyggnaden av anläggning-

lr för rekreation och turism komma i konflikt intressen. En alltför intensiv

med rennäringens

Itveckling av fritidsbebyggelse och turism i små orter kan innebära att ortens försvin-

särprägel

ier samtidigt som svårigheter uppstår att hantera vatten- och avloppsfrågorna med den

begrän-

lade kapacitet som ofta finns i de lokala

vattenförsörjnings- och reningsverken.

5 Fritidsboende och turism

5.1 Utgångspunkter 5.2 Problem och åtgärdsförslag 5.2.l Fritidsbebyggelse i områden med riktlinjer

geografiska

5.2.2 Markresurser för fritidsboende i inlandet 5.2.3 Primära rekreationsområden

5.1¶Utgångspunkter

Fritidsbebyggelsen i Sverige har utvecklats snabbt. I vissa delar av landet har medfört konflikter med

utvecklingen

motstående markanvändningsintressen. Det gäller särskilt vid kuster och insjöar samt i älvdalar där och fjällområden konflikter med i första hand friluftslivets intressen har

gjort

sig gällande. I stora delar av landet som är attraktiva för fritidsbebyggelse torde dock denna kunna utvecklas utan att konflikter med annan behöver

markanvändning uppkomma.

Detta, liksom angelägenheten av att förutsätt-

skapa goda

ningar för andra boendeformer än enskilt fritidsboende och för turism, förutsätter att fritidsbebyggelsen utvecklas planmässigt. Med hänsyn till har i den

markanvändningskonflikterna

hittillsvarande fysiska

riksplaneringen fritidsbebyggelsens

utveckling vid kuster, fjäll och älvdalar

ägnats betydande

uppmärksamhet. Regeringen har vid sin granskning av resultatet av arbetet under planeringsskedet funnit det att

befogat

förtydliga hur fritidsbebyggelsen bör utvecklas i vissa områden som i särskilt hög grad är eller känsliga för påverkan efterfrågade för friluftsliv. Resultatet av gransk-

regeringens

ning redovisas i proposition 1978/79:2l3 av

Redovisning planeringsskedet i den fysiska riksplaneringen. Regeringen

har hemställt att riksdagen skall godkänna den

föreslagna

utformningen av riktlinjerna för hushållningen med mark och vatten vad avser i områden

fritidsbebyggelse med geo-

grafiska riktlinjer. Den fortsatta planeringen för södra Hal- Bohuskusten, landskusten, Skånekusten, Blekingekusten, Bråviken, kusterna i Stockholms och Södermanlands län, delar av kusten i Uppsala län samt Öland och vissa delar av Gotlandskusten bör enligt regeringens beslut för län inriktas

ifrågavarande på

utbyggnad av anläggningar för friluftsliv och andra former av fritidsboende än enskilda fritidshus. Enskild

fritidsbebyg-

gelse bör tillåtas endast i form av mindre kompletteringar av

SOU 1979:54 D 57

Liknande uttalanden gör regeringen för befintlig bebyggelse. vissa insjöområden och primära rekreationsområden. Likaså beslut för norra bör enligt regeringens planeringen Höga kusten, Sil-

Bohuskusten, Småland-Östgöta skärgård,

och det södra inriktas på fritids-

jansbygden fjällområdet

boende i andra former än enskilda fritidshus, så att områdena av befolkningen som inte kan utnyttjas även av de grupper I dessa områden bör turismen och friluftsliäger fritidshus. vets intressen prioriteras. Stor restriktivitet bör gälla med att tillåta ytterligare enskild fritidsbebyggelse.

Även inom övriga kust- och insjöområden, fjällområden

och älvdalar beslut angeläget att är det enligt regeringens

enskild fritidsbebyggelse bara om

man överväger ytterligare naturvårdens och friluftslivets intressen samtidigt kan tillgodoses. I strandnära områden och på de öar som har stort värde för friluftslivet bör enskild fritidsbebyggelse undvikas. och turism i rappor- Som framgår av kap. 4 Fritidsboende tens del II kan en fortsatt hög efterfrågan på fritidsbostäder och övernattningsanordningar förutses. För att skapa underi berörda kommuner är det en lag för en god planberedskap att inom ramen för den fortsatta fysiska väsentlig uppgift kartlägga i vilka delar av landet som ansprå-

riksplaneringen

och turism kan uppkomma i ken på mark för fritidsboende framtiden. Med till bristen på mark för ytterligare hänsyn enskild fritidsbebyggelse i kustområdena i södra Sverige samt och Gotland finns det särskild anledning att upppå Öland märksamma i vilken utsträckning anspråk på mark för fritidsboende i olika inlandsområden och om kan uppkomma dessa anspråk är förenliga med andra markanvändningsinbör vidare liksom hittills tressen. Den fysiska riksplaneringen medverka till att mark i attraktiva områden skyddas till förmån för friluftslivet och turismen.

5.2 Problem och åtgärdsförslag

5.2.1 Fritidsbebyggelse i områden med geografiska riktlinjer Som framgår närmare av rapportens del II kap. 4 Fritidsboende och turism har fritidsbebyggelsens absoluta tillväxt under 1970-1975 varit inom flertalet om-

perioden betydande

råden med riktlinjer, dvs. kuster, större insjöar,

geografiska

älvdalar och fjäll. Mot bakgrund härav har som tidigare nämnts funnit att det är befogat att inta en mer

regeringen

restriktiv av enskild friinställning till utveckling ytterligare tidsbebyggelse i vissa områden med geografiska riktlinjer

58 E] SOU 1979:54

som i särskilt hög grad är eller efterfråkänsliga för påverkan gade för friluftsliv. För några av de områden som har uppmärksammats särskilt i den fysiska riksplaneringen, har lantmäteriverket sammanställt uppgifter om under

fritidsbebyggelsens utveckling

åren 1976 och 1977. Lantmäteriverkets inventering visar bl.a. att i fjällkommunerna i och Jämtlands län har

Kopparbergs

ökningen av antalet fritidshus ca 900 stigit från i genomsnitt fritidshus per år under perioden 1970-1975 till ca 1300 under åren 1976 och 1977 eller med ca 45 °/o. är särskilt

Ökningen

stor i län. I det södra finns dess- Kopparbergs fjällområdet utom omfattande planer enskild på ytterligare fritidsbebyggelse och anläggningar för turism och rekreation. En fortsatt kraftig tillväxt av den enskilda fritidsbebyggelsen kan komma i konflikt med naturvårdens, friluftslivets och kulturminnesvårdens riksintressen i det södra fjällområdet, som dessutom har utpekats som ett primärt rekreationsområde. Med hänsyn till fritidsbebyggelsens tillväxt och

kraftiga

det nationella intresset och kulturvärdena att skydda natursamt turismens och friluftslivets intressen är det angeläget att :egeringen uppmärksammar regeringen särskilt uppmärksammar

markanvändningsprob- 1arkanvändningsproblemen i lemen i det södra fjällområdet. Mot av vad som bakgrund

et södra fjällområdet. framkommer vid närmare

utredning och planering kan regeringen vid behov förelägga till riksdagen förslag komplette-

rande riktlinjer för med mark och vatten så att

hushållning

erforderliga förutsättningar skapas för att bevarandeintressena samt turismens och friluftslivets intressen skall

tillgodoses i planeringen.

I rapportens del II kap. 4 redovisas

fritidsbebyggelsens

utveckling i olika delar av landet. Därav att den

framgår

relativa ökningen av antalet fritidshus under åren 1970-1975 har varit betydande i flera områden i inlandet. Det gäller bl.a. i Skaraborgs län, delar av och Kalmar

Kronobergs län, Ble-

kinge län samt delar av de mellansvenska länen. Flera av dessa områden ligger på avstånd som veckosluts-

möjliggör

pendling från de större tätorterna i landet. Av

redovisning-

arna framgår också att anspråken på mark för fritidsboende i inlandet utanför områdena kan med geografiska riktlinjer komma att öka. Det finns därför vilka anledning att klarlägga markresurser för fritidsboende som finns i inlandet.

5.2.2 Markresurser för fritidsboende i inlandet Fritidsbebyggelsen kan även i vissa inlandsområden komma i konflikt med annan av riksintresse. Det

markanvändning

gäller främst i områden som omfattas av starka bevarandeintressen från naturvårds-, friluftslivs- och kulturminnesvårdssynpunkt. Även i skogs- och jordbruksdominerade områden

SOU 1979:54 EI 59

kan att lokalisera fritidsbebyggelse vara bemöjligheterna gränsade med hänsyn till de motstående markanvändningsintressena. för fritidsboende i inlandet kan för- Anspråken på mark väntas uppkomma främst i områden med goda naturliga förutsättningar för fritidsboende som är välbelägna i förhållande till storstadsområdena och de större tätorterna. De områden i inlandet som på detta sätt är särskilt attraktiva för fritidsboende av rapportens deIII avsnitt 4.4. framgår Markresurserna fritidsbebyggelse förefaller för ytterligare totalt sett vara stora. på mark är emellertid olika Anspråken stora i olika delar av landet. Till följd av befolkningsfördelningen är anspråken särskilt stora i södra Sverige, samtidigt å som för fritidsbebyggelse är mindre i tillgången på mark del av landet. Inom vissa områden i inlandet finns det Restriktivitet mot enskild denna fj att vara restriktiv när det gäller utveckling av ytter- tidsbebyggelse i inlandsoå anledning enskild råden av intresse för naturvâ ligare fritidsbebyggelse. Det gäller, som har nämnts främst inom områden som är av intresse för natur- den, kulturminnesvården ot tidigare, s kulturminnesvården och friluftslivet. Områden nära friluftslivet. vården, de medelstora och större tätorterna med goda rekreationshar ofta stor betydelse för friluftslivet och detta möjligheter lämpliga för utveckling av enskild fritidsbegör dem mindre områden redovisas i rappor- Områden nära de byggelse. Exempel på sådana medelstd tens del II avsnitt 4.4. och större tätorterna med områden kan fritidsbe- da rekreationsmöjligheter h

I skogs- och jordbruksdominerade

komma i konflikt med de areella näringarna till reserveras för friluftslivet. byggelsen följd lokalisering av fritidshusen. Om enstaka av olämplig fritidshus eller fritidshus i mindre lokaliseras i angrupper slutning till befintlig bebyggelse eller på mindre produktiv mark behöver något väsentligt intrång ijord- och skogsbru- Fritidsbebyggelse främst i form av friket inte uppkomma. tidshus för korttidsuthyrning kan ibland vara ett stöd till jordbruksnäringen. Det gäller särskilt i vissa skärgårds- samt

Oanvända jordbruksbyggnader kan till glesbygdsområden.

viss del användas som fritidshus, vilket kan vara till fördel

både från landskaps- och bebyggelsevårdssynpunkt.

att kommunerna vid behov initierar en Ökad planberedskap för Det är angeläget av markanvändningen i områden där möta en förväntad ökad efh översiktlig planering fritidsbebyggelse kan förväntas tillkomma. En god planbe- frågan på fritidsbebygge i sådana områden för att efterfrågan på särskilt i storstädernas n redskap är angelägen fritidshus skall kunna och för att övriga intressen, het. tillgodoses bl.a. friluftslivet skall förutsättningar. I omges erforderliga råden där en utveckling av fritidsbebyggelsen kan medföra konflikter med andra intressen, måste tätare former av friom även andra intressen skall kunna tidsbebyggelse väljas Behovet av en god planberedskap torde vara

tillgodoses.

störst i storstädernas närhet. I rapportens del II avsnitt 4.4.

00 El SOU 1979:54

redovisas för att bedöma inom vilka områden i

underlag

inlandet där det med hänsyn till naturliga förutsättningar och förväntade anspråk finns särskild anledning för kommunerna att uppmärksamma behovet av god planberedskap för att möta en ökad efterfrågan på fritidshus.

5.2.3 Primära rekreationsområden Utvecklingen av enskild fritidsbebyggelse är det f.n. mest påtagliga markanvändningsproblemet inom de primära rekreationsområdena. Enligt lantmäteriverkets inventering av fritidsbebyggelsen finns en betydande andel av landets fritidshus inom dessa områden. Tillväxttakten under perioden 1970-1975 har dessutom varit högre i dessa områden än i landet i övrigt. Se vidare kap. 4 i rapportens delll. En fortsatt kraftig tillväxt inom vissa av landets primära rekreationsområden innebär ett hot mot områdenas natur- och rekreationsvärden.

I den promemoria som bifogas regeringens beslut om fullföljande av riktlinjer för hushållning med mark och vatten förutsätts att planeringen för de primära rekreationsområdena fullföljs i enlighet med de program som har upprättats. Enligt regeringens beslut skall länsstyrelserna år 1982 lämna

en särskild redovisning av planeringsläget m.m. inom de

primära rekreationsområdena. För flera områden, bl.a. södra fjällområdet, bör enligt besluten samordnade planeringsprogram för bl.a. turismens och fritidsbebyggelsens utveckling upprättas. Vidare betonas att fritidsbebyggelsen i områdena bör utvecklas i sådana former som gör områdena tillgängliga för så många människor som möjligt. Vissa rekreationsområden kan emellertid mot bakgrund av den begränsade tillgången på mark för friluftsliv behöva planeras i huvudsak för den närboende befolkningens rekreationsbehov. De utgångspunkter för den fortsatta planeringen för bl.a. de primära rekreationsområdena som regeringen således har angett i sina beslut för varje län torde väl svara mot de syften som statsmakterna har angett beträffande dessa områden. Några ytterligare riktlinjer för markanvändningen inom de primära rekreationsområdena behöver inte anges nu.

Riksdagen har för budgetåret 1979/80 anvisat 5 kr.

milj.

för planering i de primära rekreationsområdena (prop. 1978/79:l00, bil. 13, KrU 1978/79:22, rskr 1978/792229). Dessa medel bör kunna utnyttjas för att bl.a. upprätta program för turismens utveckling inom olika områden. Sådana program kan utgöra ett viktigt stöd för arbetet i kommuner och länsstyrelser med markanvändningsplaneringen.

Från många håll har framförts att det statliga stödet till utbyggnad av anläggningar för fritidsboende och rekreation

SOU 1979:54 EI 61

och för markförvärv för sådana ändamål måste förbättras om de målsättningarna skall kunna förverk-

rekreationspolitiska

ligas. Rekreationsberedningen har i sitt betänkande lagt fram

i dessa hänseenden (Ds Jo 1978:2). Frågor av detta förslag slag behandlas också av fritidsboendekommittén (Bo

har ställt belopp till förfo- 1978:01). Regeringen betydande

inom Åre-området. Vidare tor-

gande för utvecklingsåtgärder

de de medel som regeringen har anslagit för sysselsättnings-

i Vindelådalen och Norrbotten komma att

skapande åtgärder

till en del för som främjar turism och

utnyttjas åtgärder

rekreation. Riksdagen har uttalat (CU l978/79:26, rskr

att markförvärvslån till förvärv av sådan mark 1978/ 79:250) som i konkret har visat sig lämpad för utbyggnad

planering

av turism och rekreation inom i första hand de primära rekreationsområdena bör kunna lämnas med förmånligare å

I huvudsak skall gälla de villkor som a; amorteringsvillkor. rekreationsberedningen har föreslagit. Ett ytterligare statligt stöd måste byggas ut i den takt som det samhällsekonomiska

Härvid bör man sträva efter att finna utrymmet medger. former för samlade insatser som bedöms som

på de områden mest angelägna.

62 D SOU 1979:54

ä”. ›w _ _W_ i . \ *

&

»...133 uu! . un xn..«..:-›--«::.. V... u i:m:

_ _“hi-WW” I m ulu. \ .u

§l1|lI\'.';ll':,'.i':

:.-..,k..

, \ \ \ \ \\\\ \\ \\\\\\ \\ \“\ \ x x \\ \ \ \\\ \\ \\\\\\\ . \\\\\ \\\ \\\\\\\\\\x\ \\\ x \\\ \ .i \\\ \\\\\ \\\\ \\\ \\\ \\\\\\ \\\ \ * x x p\ \\\\\ \\\ \\ \\\

6 Tätorter och infrastruktur

och av större infrastrukturanläggningar såsom huvudvägar Tätortsutbyggnaden utbyggnaden terminalanläggningar, större kraftledningar och rörledninga hamnar, flygplatser, järnvägar, konsekvenser för mark- och vattenområden. Tätortsutbyggna har ofta betydande omgivande den hamnar i vissa fall i konflikt med intresset att hushålla med jordbruksmarken exempelvis och mark samtidigt som dl Vissa anläggningar såsom vägar kraftledningar tar i anspråk

I ._. man , &.. un. »- u .uu

“v u -huéuakn V,... 2:3_ .utsatta l .““ “kni .\\| tum_ “man i gif*

. . _\_“_“"t= «u\«\\““› wøm. \ “WW \ütia..'.'““txmx“lll åkt* . amma.. “nu .. Hou_ :gåta \ *NM- \\1 uum ““\ \\ m Wuwmhhtqwgii »..\;a“.°-h%“^ & m, åt_ Nmu“““^“« “ü-Qz.. »ur/Ita- | váwükw | 4_ i ||\*L\Aül\(§sh\ m

Xwüli; ”dm

.. \ \ \\\ \\\\\\ \\\\\\\ \ \\\\\\\ \\ \\\

erkar landskapsbilden. Gjorda investeringar i bebyggelsen och infrastrukturen är starkt

rande för utvecklingen samtidigt som marginella tillskott och förstärker de

kompletteringar

gsiktiga bindningarna. För att bedöma konsekvenserna av planerade investeringar, bl.a.

d hänsyn till markanvändningen, är det därför nödvändigt att arbeta med ett långt tidsper-

ktiv i den samhällsplanering på olika nivåer som berör tätortsutbyggnaden och investering-

a i infrastrukturen.

6 Tätorter och infrastruktur

6.1 Utgångspunkter 6.2 Problem och åtgärdsförslag 6.2.1 Transporter

6.2.2¶Energidistribution

6.2.3 Samordning av samhällets i infrastruktur

investeringar

6.2.4 Tätorter 6.2.5 Försvar

Utgångspunkter

Frågor som gäller tätorternas utbyggnad och utbyggnaden av

vissa infrastrukturanläggningar har central främst

betydelse

i den regionalpolitiska ut-

planeringen. Transportsystemets veckling behandlas i den regionala trañkplaneringen och i den planering för vägar, hamnar och som sker i

flygplatser

särskild ordning. Inom den nationella är fråenergipolitiken

gor som gäller energidistributionssystemet av väsentlig bety-

delse. Motiven för att i den fysiska behandla

riksplaneringen

tätorterna och vissa

infrastrukturanläggningar (huvudvägar,

större hamnar, flygplatser, termi-

järnvägar, interregionala nalanläggningar och energidistributionssystem) är främst

följande.

D Vissa anläggningar, exempelvis

djuphamnar, ledningar

och flygplatser har särskilda krav på naturresurser eller andra fysiska av speciellt

förutsättningar slag. De måste

därför beaktas i den fysiska planeringen på olika nivåer. D Vissa anläggningar, exempelvis större och större vägar kraftledningar, kan komma i konflikt med de areella näringarna och riksintressen för naturvård, friluftsliv och kulturminnesvård. D Tätortsutbyggnad kommer i vissa fall i konflikt med angelägna intressen som exempelvis önskemålet att hushålla med jordbruksmarken.

Förändringar i bebyggelse och infrastruktur kan ske endast långsamt. Gjorda investeringar är starkt styrande för utvecklingen och marginella tillskott och till den

kompletteringar

befintliga bebyggelsen och infrastrukturen förstärker de

långsiktiga bindningarna. I vissa fall kan ny bebyggelse och investeringar i transport- och energidistributionssystem ha

betydande konsekvenser för markanvändning och miljö.

SOU 1979:54 D 67

Den lokala och regionala fördelningen av dessa investeringar bestäms i första hand i den övergripande kommunala planeringen och i olika statliga organ.

För att åstadkomma ett bebyggelsemönster och ett transport- och energidistributionssystem som både skapar goda

samt tillgodoser de regionalpoliproduktionsförutsättningar

tiska strävandena och kravet på hushållning med mark och vatten är det angeläget att dessa samband beaktas i den

samhällsplaneringen på nationell, regional och

Övergripande

lokal nivå. Detta sker på den nationella nivån inom ramen för samlade ansvar för samhällsplaneringen. På

regeringens

nivå behandlas dessa frågor i länsstyrelsernas arbete

regional med den trafikplaneringen och länsplaneringen, regionala

På lokal nivå har kommunerna

den fysiska riksplaneringen.

det samlade ansvaret för planeringen av investeringar som påverkar kommunernas inre struktur.

för en närmare samordning mellan den

Förutsättningarna

fysiska riksplaneringen och den regionalpolitiska planering-

en när det gäller tätortsutbyggnad har förbättrats genom att

den redovisning av vissa markhushållningsfrågor i den fysis-

ka riksplaneringen som skall ske år 1980 har anknutits till redovisningen av länsplanering 1980. Därmed ges såväl kommuner, länsstyrelser och landsting som statsmakterna möjlighet att göra vissa samlade ställningstaganden till den fysiska resp. den regionalpolitiska planeringen.

Enligt riksdagens beslut om ny trafikpolitik (prop. 1978/ 79:99, TU 1978/79:18, rskr 1978/792419) skall en övergri-

av hamnverksamheten komma till pande nationell planering stånd. skall utarbeta en perspektivplan för ut-

Sjöfartsverket

vecklingen av det svenska hamnväsendet. För närvarande

pågår ett arbete med flygplatsplanering. Lufttransportutred-

(Dir. 1978:46) skall lämna förslag beträffande de

ningen framtida stor- och länsflygplatserna. Regeringen har givit

länsstyrelserna i uppdrag att genomföra en övergripande

av de mindre flygplatserna. Länsstyrelsernas mate-

planering

rial skall redovisas senast den l januari 1980.

till regeringen Genom denna utbyggnad av hamn- och flygplatsplaneringen

för en bättre samordning mellan den skapas förutsättningar

fysiska riksplaneringen och trafikplaneringen. Samordningen mellan vägplaneringen och den fysiska planeringen på

olika nivåer har vidare förbättrats genom den nya handlägg-

ningsordning för arbetet med flerårs- och fördelningsplaner

för som gäller sedan år 1978 (prop. 1977/

vägutbyggnader

78:10, TU 1977/78:10, rskr 1977/78:95).

68 E] SOU 1979:54

6.2¶Problem och

åtgärdsförslag

6.2.1 Transporter Transportsystemet har stor betydelse för olika regioners förutsättningar för att utveckla näringslivet. Det blir därigenom starkt styrande för näringslivets och befolkningens regionala

fördelning samt bebyggelseutvecklingen och markanvänd-

ningen. Utbyggnaden av transportsystemet kan medföra konflikter med olika riksintressen vilket motiverar att dessa frågor ägnas uppmärksamhet i den fysiska riksplaneringen. Förbättrade samordningsrutiner kan vidare behövas för att anläggningar av nationell betydelse skall beaktas i den fysiska planeringen.

Vägnätet Utbyggnaden av vägnätet kan ge upphov till intressekonflikter bl.a. med de areella näringarna, friluftslivet

naturvärden, och kulturminnesvärden. Dessutom medför trafiken ofta betydande miljökonsekvenser i form av buller och utsläpp av förorenande ämnen. kan emellertid även

Väganläggningar

leda till minskade av

miljöstörningar genom att en avlastning trafiken sker på det befintliga vägnätet.

Det är angeläget att det underlag rörande olika markanvändningsintressen som tas fram i den fysiska riksplaneringen utnyttjas för de mellan olika intressen som

avvägningar

skall göras i samband med att flerårs- och

fördelningsplaner upprättas för vägbyggandet.

Järnvägsnätet

Utbyggnadsbehovet när det gäller järnvägsnätet avser i hu-

vudsak bandelar av En viss utbyggnad

anslutningskaraktär.

av bl.a. rangerbangårdar och godsterminaler kan förutses. Sett i riksperspektiv torde detta inte medföra några allvarligare konflikter med markanvändningen.

Hamnar

Hamnutbyggnader och följdinvesteringar i vägar, järnvägar,

terminaler och upplagsplatser har ofta betydande markanvändnings- och miljökonsekvenser. I första hand påverkas fiskets, naturvárdens, friluftslivets och kulturminnesvårdens intressen. I samband med muddringar, utfyllnader och fördjupningar av farleder kan även naturmiljön utsättas för störningar.

Lägen för aktualiserade ny- och utbyggnader av hamnar

framgår av hg. 6.1. En utförligare redovisning av de olika

hamnarna lämnas i rapportens del II avsnitt 5.2.5.

SOU l979l54 EJ 69

Utbyggnad av importhamnar för kol kan få aktualitet om kol i större skala introduceras i energiförsörjningen. En stor

kolhamn ställer krav på speciella djuphamnsförutsättningar

och medför omfattande miljöstörningar till följd av utsläpp av bl.a. stoft till luft och i form av buller. Ställningsta-

i Sverige av eventuell importhamn för ganden till lokalisering kol måste föregås av ingående studier av förutsättningarna för lokalisering. Regeringen har givit tilläggsdirektiv till delegationen för solvärme och bränsle som kan ersätta oljan (I 1979:01) att bl.a. redovisa behovet av särskilda kolhamnar i Sverige och översiktligt bedöma lokaliseringsförutsättningarna för sådana kolhamnar.

Om etablering av en terminal för import av flytande natur-

i framtiden kan anspråk komma att ställas på gas aktualiseras

markresurser på västkusten för hamn och lag-

betydande

ringsanläggningar samt för ett utgående rörledningsnät.

att det underlag rörande olika mark- och

Det är angeläget vattenanvändningsintressen som utarbetats för den fysiska riksplaneringen utnyttjas vid den hamnplanering som enligt riksdagens beslut (prop. 1978/79:99, TU 1978/79:18, rskr 1978/79:419) skall bedrivas på nationell, regional och lokal nivå. I samband med att sjöfartsverket utarbetar en perspektivplan över hur hamnsystemet bör utvecklas är det angeläget att hänsyn tas till olika hamnutbyggnaders konsekvenser för olika motstående mark- och vattenanvändningsintressen av riksintresse.

Hygplatser

Flygets betydelse i transportsystemet och för samhällsutvecklingen i stort har successivt ökat. Planerade och diskuterade

utbyggnader av nya länsflygplatser framgår av fig. 6:1. Se

vidare avsnitt 5.2.4 i rapportens del II.

Utbyggnaden av flygplatser kan medföra omfattande konsekvenser för olika markanvändningsintressen, främst jordbruket, naturvärden, friluftslivet och kulturminnesvården. Större områden berörs av buller- och riskzoner. Riksdagen har tidigare uttalat (CU 1973:1 l) att flygplatsfrågorna bör behandlas i den fysiska riksplaneringen med hänsyn till de konsekvenser flygplatsutbyggnader kan få för motstående markanvändningsintressen. Enligt riktlinjerna för länsstyrelsernas pågående flygplatsplanering skall länsstyrelserna beakta markanvändnings- och miljöaspekterna vid sin bedömning av vilka orter som lämpligen bör anknytas till flyg-

trafiknätet och i angelägenhetsgraderingen av föreliggande

utbyggnadsplaner.

70 El SOU 1979:54

6.2.2 Energidistribution

Kraftledningar

Kraftledningar tar i anspråk mark för fundament och transformatorstationer och kan genom för-

ledningsdragningarna

svåra annan verksamhet. Konflikter kan uppstå med främst kulturminnesvården, naturvärden, det rörliga friluftslivet,

jordbruket, skogsbruket och rennäringen. har ut- Riksdagen

talat att kraftledningarna bör uppmärksammas i den fysiska

riksplaneringen med hänsyn till kraftledningarnas konsek-

venser för motstående markanvändningsintressen, bI.a. de areella näringarna och bevarandeintressena (CU 1976/ 77:24, CU 1978/79:1). Om starka motstående intressen beträffande viss

föreligger

ledningssträckning är det angeläget att alternativa ledningsdragningar utreds närmare innan markreservation sker i den

kommunala planeringen. I rapporten Kraftledningar i fysisk planering (Statens

planverk Rapport 46 år 1978) har planverket, industriverket, naturvårdsverket och vattenfallsverket lämnat till

förslag handläggningsordning vid planeringen av kraftledningar. I bostadsdepartementets PM 1978-09-07 Fysisk riksplanering. Fullföljande av fastlagda framhålls att den riktlinjer föreslagna handläggningsordningen bör tjäna som vid vägledning planering av kraftledningar.

För utbyggnader av stamlinjenätet som är av nationell betydelse är det väsentligt att erforderliga markreservationer iKraftföretagen redovisar pla- sker i den kommunala för planeringen. För att ge underlag .nerade kraftledningar till in- av behovet av markreservationer i riksskala är

bedömningar

Industriverket det lämpligt att industriverket sammanställer planer på kraft-

ldustriverket.

“redogör för planerna till rege- ledningar av stamlinjekaraktär och i samråd med bI.a. plany ringen. verket och naturvårdsverket till redovisar sådana

regeringen

kraftledningar som är av intresse från

rikssynpunkt.

Mot bakgrund av en sådan skulle

redovisning regeringen

kunna pröva angelägenheten av skilda projekt och uppdra åt berörda länsstyrelser att i samråd med kommuner och kraft-

företag föreslå lämpliga ledningssträckningar. För att garan-

Regeringen bedömer angelä- tera att riksviktiga kommer till stånd föreslås

ledningar rege-

genheten av större kraftled- att föreskriva att mark ringen få möjlighet för viss ledningsningsprojekt och uppdrar åt sträckning skall reserveras i den kommunala planeringen. länsstyrelserna att samråda Det som framkommer i samråden

underlagsmaterial på cen-

.med bI.a. kommuner och tral och regional nivå bör kunna användas även vid konceskraftföretag om lämpliga led- innefattande vissa sionsprövningen enligt lagen (l902:7l) ningssträckningar. bestämmelser om elektriska m.m.

anläggningar (el-lagen),

som sker på ett senare stadium.

SOU 1979:54 El 71

Gas- och hetvattenledningar Under 1970-talet har ett omfattande arbete bedrivits för att klargöra förutsättningarna för import av naturgas och anläg-

gande av naturgasledningssystem i Sverige. Enligt proposi-

tionen om riktlinjer för energipolitiken (prop. 1978/79:1 15) torde en introduktion i större skala av gas f. n. inte vara aktuell. Även överföring av hetvatten från befintliga kärnkraftverk via rörledningar och tunnlar till storstadsområdena har utretts. Planerna omfattar överföring av hetvatten från kärnkraftverken i Ringhals, Barsebäck och Forsmark.

Förläggning av ledningar ovan jord i öppna diken etc. kan medföra störningar för bl.a. jordbruket. Om ledningar förläggs under jord utgör de sannolikt inte större hinder för jordbruket. Dras ledningarna genom skogsmark kan skogsbruk förhindras eller försvåras i närheten av ledningarna. Konflikt med naturvårds- och kulturminnesvårdsintressen kan också uppstå.

Om starka motstående intressen föreligger beträffande en viss ledningssträckning är det angeläget att andra alternativ utreds innan mark reserveras i den kommunala planeringen. Det finns därför anledning att liksom för kraftledningar överväga en handläggningsordning där planer på större gas- Planer på större gas- eller het-

sammanställs av industriverket som vattenledningar redovisas till eller hetvattenledningar i samråd med bl.a. planverket och naturvårdsverket till rege- industriverket. Industriverket

sådana rörledningar som är av intresse från redogör för planerna till regeringen redovisar rikssynpunkt. Berörda länsstyrelser föreslås mot bakgrund ringen.

av regeringens ställningstaganden samråda med bl.a. kom-

muner och berörda företag om lämplig ledningssträckning.

föreslås få att föreskriva att mark för Regeringen bedömer angelä-

Regeringen möjlighet

viktigare ledning skall reserveras i den kommunala plane- genheten av större projekt.

Det underlag som framkommer i samråden på central

ringen.

och regional nivå bör kunna ha betydelse även vid koncessionsprövningen enligt rörledningslagen.

6.2.3 Samordning av samhällets investeringar i infrastruktur I föregående avsnitt har redovisats vissa utbyggnadsplaner för transportanläggningar och anläggningar för energidistribution. De viktigaste planerna för utbyggnad av hamnar, flygplatser, kraftledningar (800 kV-nät), gasledningar och hetvattenledningar sammanfattas i fig. 6:1. Av figuren framgår även i vilka delar av landet som väg- och tätortsutbyggnaden kan komma i konflikt med jordbrukets markanvänd-

ning.

Utbyggnadsplanerna är till betydande del koncentrerade till storstadsområdena och områdena mellan dessa. Om planerna fullföljs kommer den befintliga orts- och infrastruktu-

72 El SOU 1979:54

Figur 6:1. Planerad eller diskuterad ut- , i W TFH! ECMLFD , JE* 1 *F* MIG LW] BW 0,00l U l 21W:F:

M* Zllgütl byggnad av vissa infrastrukturanlägg- n hingar. __ 61/1/7

0 Ä än), w H

M v f”

D 6% /

nylokalisering av flygplats förtung j D

iettrafik

n Önfç*

L. *(9å?? q /s I utbyggnad av flygplats för tung

jettrafik GJ

ro gås

%/ I nylokalisering av större hamn 19

j, .

__ 7

I utbyggnad av befintlig hamn 17

år

A kärnkraftverk °

u a20%*

. 47f /

25/ .r

7-- planerat 800-kv-nät u

jy/

. . . . F* u.. 4-- planerat gasledmngsnat (Syd-

u ç (W

N

gasprojektet) _

:-- planerat gasledningsnät 13 7 13

(Väst- J) /

s V \ N

gasprojektet) of! //

22 n:

;äga g“

5% . ._ ;om planerad hetvattenledning _gçå - u 11

,5 j

vw ev. hetvatten per båt ,4 « ^ -J

primär jordbruksmark som berörs

IHJ

av planerad vägdragning, tätorts-

eller fritidsbebyggelse

storstad

primärt centrum

behov av överväganden i regional

skala om markhushållning enligt

prop. 1978/792213.

områden för vilka länsstyrelserna

E!.

bör tillhandahålla ett samlat mate- ”

rial om hushållning med jordbruksmark enligt prop. 1978/79:213.

Källa: Länsstyrelsernas och centrala ämbets- . verkens redovisning av den fysiska riks- .

* planeringens planeringsskede. Prop. 1978/792115om riktlinjer för energipolitiken. Prop. 1978/792213redovisning av planeringsstadiet i den fysiska riksplaneringen. Sydgas- och Västgasprojekten.

SOU 1979:54 D 73

ren att ytterligare förstärkas och ge upphov till markanvändningskonflikter. Det gäller särskilt Mälardalen, Göteborgsområdet, Skåne och Halland där konflikterna mellan jordbrukets markanvändning och väg- och tätortsutbyggnaden är särskilt framträdande. I rapportens del II avsnitt 5.3 görs en mer ingående bedömning av de samlade konsekvenserna för markanvändningen av de i dag kända utbyggnadsplanerna för transport- och energidistributionssystemen.

Det är angeläget att bättre samordna samhällets investeringari infrastrukturen med hänsyn såväl till kraven på hushållning med mark och vatten som till kraven på att skapa

lokaliseringsförutsättningar för näringslivet och

gynnsamma den offentliga sektorn. På den nationella nivån kan detta ske i samband med ställningstaganden till inrikt-

regeringens

ningen av den fysiska riksplaneringen, den regionalpolitiska planeringen, den regionala trañkplanering och den planering för vägar, hamnar och flygplatser som sker i särskild ordning. Regeringens ställningstaganden torde underlättas om markanvändnings- och miljöfrågorna behandlas i läns-

planeringen, den regional trafikplaneringen, vägplaneringen

samt hamn- och flygplatsplaneringen på det sätt som har

i detta kapitel. Som underlag för regeringens ställ-

föreslagits

kan det även finnas behov av särskilda studier

ningstaganden

av de tendenserna i orts- och infrastrukturen och

långsiktiga

konsekvenserna därav för den regionala utvecklingen och hushållningen med mark och vatten.

På den nivån behandlas konsekvenserna av olika

regionala

investeringar inom ramen för länsstyrelsernas samlade an-

svar för den regionalpolitiska planeringen, den regionala tra-

fikplaneringen och den fysiska riksplaneringen. Det är här-

vid av betydelse att konkurrensen om markanvändningen uppmärksammas i den fortlöpande länsplaneringen på det

sätt som föreslås i avsnitt 15.5 Samordning med länsplaneringen. Det är vidare angeläget att effekterna av tätortsutbyggnad och investeringar i transportanläggningar och energidistributionssystem beaktas i det arbete med markhushållningsprogram som enligt regeringens beslut med anledning av planeringsskedet bör utföras i Skåne, Halland samt Göteborgs- och Stockholmsregionerna. Även på regional nivå finns behov av att på ett samlat sätt följa upp förändringarna i tätorternas och infrastrukturens utveckling och konsekvenserna därav för de regionalpolitiska strävandena och hushållningen med mark och vatten. Formerna för att förbättra denna uppföljning övervägs lämpligen inom länsstyrelserna.

På lokal nivå har kommunerna ansvaret för planeringen av investeringar som påverkar kommunernas inre struktur. Genom kommunala redovisningar av byggandets fördelning i

74 El SOU 1979:54

olika orter kan utifrån kommunal synvinkel behovet av samordning av statliga insatser konkretiseras när det gäller utbyggnad av service, vägar, hamnar flygplatser samt teknisk försörjning för att åstadkomma en lämplig regional utveckling och hushållning med mark och vatten.

6.2.4 Tätorter Det är i första hand en uppgift för kommunerna att i den fysiska planeringen mot bakgrund av de övergripande bedömningar som görs inom ramen för den regionalpolitiska

planeringen, den regionala trafikplaneringen och den fysiska

riksplaneringen göra bedömningar av tätorternas utveckling.

I den fysiska riksplaneringen är tätortsutvecklingen av intresse främst med hänsyn till kravet på

hushållning med jord-

bruksmark. Även naturvärden, kulturminnesvården och friluftslivet berörs på skilda sätt av

tätortsutvecklingen.

I en promemoria (1978-09-07) upprättad inom bostadsdepartementet angående fullföljandet av fastlagda riktlinjer för hushållning med mark och vatten uttalas att planeringsarbetet för tätorter där konflikt föreligger med intresset att bevara jordbruksmark bör innefatta överväganden om fördelningen av byggandet mellan olika orter inom respektive kommun. Det är angeläget att kommu- I redovisningar i den kommunomfattande av

planeringen

nerna analyserar tätortsstruk- kommunens om av

överväganden fördelningen byggandet

turen. mellan skilda orter i kommunen bör kunna hur

klargöras

kommunen har beaktat olika statliga och

markanvändnings-

bebyggelseintressen i samband med tätortsplaneringen. Sådana redovisningar bör även tjäna som för kom-

underlag

munernas aktiva medverkan i länsplaneringen, den regionala

trafikplaneringen, vägplaneringen samt den särskilda hamn-

och flygplatsplaneringen. Förutom överväganden om fördelningen av byggandet mellan olika tätorter torde det för kommunerna därför även vara av intresse att bedöma behovet av statliga investeringar i tekniska system, service samt vägar, hamnar och flygplatser. lnom vissa delar av landet I vissa delar av landet finns behov av interkommunal samfinnsbehovavinterkommunal verkan vid planeringen av

tätortsutvecklingen. Enligt prop.

samverkan vid planering av 1978/792112 om regionalpolitik kommer

regeringen att ge

tätorts- och infrastruktur. länsstyrelserna i s.k.

uppdrag att avgränsa pendlingsregioner

inom vilka det finns ett mer uttalat samband mellan kommunerna vad gäller arbetsplatsernas i förhållande

lokalisering

till bostäderna. Länsstyrelserna bör i enligt propositionen samband med länsplaneringen peka på behovet av samordning av den kommunala inom pendlingsregio-

planeringen

ner där flera kommuner ingår. De kommuner som i en

ingår

pendlingsregion bör själva överväga i vilka former ett inter-

SOU 1979:54 El 75

kommunalt samarbete t.ex. i samband med bebyggelseplaneringen bör bedrivas.

De inventeringar som ingår i underlaget för den fysiska riksplaneringen liksom de studier av lokala arbetsmarknader som länsstyrelserna utför som ett led i länsplaneringen kan bli ett väsentligt underlag för kommunernas arbete med tätortsutvecklingen. Även det material som tas fram inom ramen för den regionala trafikplaneringen och den särskilda hamn- och kan vara värdefullt i detta

flygplatsplaneringen

sammanhang.

6.2.5 Försvar Försvarets verksamhet medför betydande anspråk på mark

och vatten. Försvarets markanspråk och omgivningspåver-

kan kommer ofta i konflikt med t.ex. naturvårdens och det

friluftslivets intressen. Försvarets intressen och komrörliga munernas intresse att utveckla bebyggelsen hamnar ibland i motsatsställning.

I statsmakternas ställningstagande till vissa organisations-

frågor m.m. rörande försvaret (prop. 1977/78:65, FöU 1977/ 78:11, rskr. 1977/78:173) ges vissa allmänna utgångspunkter för hur konflikter mellan försvaret och andra intressen bör hanteras. Bl.a. framhålls att i möjligaste mån behov av ytter-

mark skall tillgodoses genom komplettering av de öv-

ligare

nings- och som finns. Vidare sägs att möjligheterna

skjutfält

skall tas till vara att samutnyttja övnings- och skjutfält oberoende av vilken försvarsgren förbanden tillhör.

Försvarets fredsorganisationsutredning har undersökt behovet av mark för militära övningsändamål fram till år 2000 (Ds Fö 1976:1, 1977:3 och 1978:3). Dessa undersökningar har visat att behov av övningsomráden föreligger huvudsakligen för förband inom armén.

Det ytterligare anspråk på mark för militära ändamål, som kan komma att resas inom överskådlig tid, torde huvudsaklingen komma att avse förbättrade övningsmöjligheter för vissa arméförband i Norrland.

76 E1 SOU 1979:54

Kärnkraft

Energiskog

Energi

andskapen på detta uppslag söker åskådliggöra effekter på mark och vatten vid elproduktion m 6 TWh per år från några olika energislag. olika

I figuren jämförs energislags anspråk på iark. Ur varje liten bild har därför arealbehovet vid en

en markyta lyfts ut som motsvarar roduktion av 6 TWh elenergi (tårtbiten”). Eftersom arealerna blir det

är ytproportionella nöjligt att översiktligt uppskatta hur skiftar mellan olika

markåtgången energislag. Varje liten ild visar även var mark kan tänkas komma

att tas i anspråk för energiproducerande anlägg-

ingar, kraftledningar etc.

Samtliga elproducerande anläggningar utom Vattenkraftverk förläggs normalt i anslutning ll kusterna där konflikter lätt uppstår med bl.a. naturvård, och

friluftsliv, fritidsbebyggelse

ske. Torvutvinning och energiskogsodling skulle kunna komma att medföra konflikter främst led friluftslivs- och naturvårdsintressen

samt med jord- och skogsbruk. Vattenkraftsutbyggader medför som regel konflikter med främst rennä-

naturvård, kulturminnesvård, friluftsliv, ng, fiske och skogsbruk.

SOU 1979:54 D 79

7¶Energi

7.1 Utgångspunkter 7.2 Problem och

åtgärdsförslag

7.2.1¶Kraftproducerande anläggningar

7.2.2¶Nya energislag

7.1¶Utgångspunkter

Motiven för att i den fysiska riksplaneringen behandla vissa

kraftproducerande anläggningar och energiråvaror är i huvudsak följande.

D Naturresurser och andra fysiska förutsättningar som i ett nationellt perspektiv är av särskilt intresse från

energisyn-

punkt bör så långt möjligt skyddas från sådana

ändringar av markanvändningen som för-

omöjliggör eller allvarligt svårar ett framtida utnyttjande. D Risker för miljöstörningar av större och för

omfattning

konflikter om mark av riksintresse till följd av

lokalisering av kraftproducerande anläggningar eller ianspråktagande

av energiråvaror bör på ett tidigt stadium övervägas på riksnivå med hänsyn till bl.a. motstâende intressen och ekologiska förhållanden.

Karaktäristiska egenskaper för kraftproducerande

anlägg-

ningar och för exploatering av energiråvaror som studeras i den av dessa mo-

fysiska riksplaneringen kan mot bakgrund

tiv sammanfattas pá följande sätt.

D Behov av naturresurser eller andra fysiska

förutsättningar

med speciella läges- och/ eller kvalitetsegenskaper som det råder knapphet på eller konkurrens om. Det gäller exempelvis vissa energiråvaror och stora mängder kylvatten. D Utsläpp av föroreningar som med hänsyn till miljö eller

människors hälsa begränsar lokaliseringsmöjligheterna.

D Anspråk eller negativa effekter på mark som används eller efterfrågas för andra från ända-

rikssynpunkt angelägna

mål.

l den fysiska studeras stora

riksplaneringen följaktligen

kraftproducerande anläggningar. Även energislag som torv,

SOU [979154 D 8l

vindkraft som i framtiden kan komma att och energiskog introduceras i större skala bör uppmärksammas. Andra nya som kan ställa omfattandeikrav på mark och vat-

energislag

ten men för vilka en introduktion i landet är mera osäker behandlas i rapportens del II, kap. 6. Diskussionen i det följande utgår till stor del från de riktför som har angetts i proposition

linjer energipolitiken

1978/79:1 15, bilaga l. Det har inte varit möjligt att i denna beakta riksdagens beslut (NU l978/79:60, rskr rapport 1978/79:429) med anledning av energipropositionen. I propositionen framhålls tre grundläggande krav på energipolitiken, nämligen att försörjningstryggheten inom energiområdet bör ökas, att riskerna för människornas hälsa och miljö måste bemästras samt att handlingsfriheten inom energiområdet bör bevaras. I likhet med energikommissionen anser att den centrala energipolitiska frågan är att

föredraganden

minska stora Som en allmän inrikt-

Sveriges oljeberoende. ning av energiförsörjningen bör enligt propositionen gälla att

helst förnybara och inhemska energikällor med uthålliga, minsta bör utnyttjas. Vidare fram-

möjliga miljöpåverkan

hålls behovet av att hushålla med energi.

bör enligt energipropositionen ut- Energitillförselsystemet

formas så att det i största möjliga utsträckning kan anpassas och förändrade förhållanden. Flera starka skäl till ny teknik för att man bör eftersträva en ener-

talar enligt propositionen

som består av många olika energislag. Lagring

giproduktion

och distribution bör och utformas med hänsyn till väljas dessa krav på anpassning och flexibilitet. Mot av dessa riktlinjer för energipolitiken är det

bakgrund

väsentligt att i den fysiska planeringen så långt möjligt bevara

handlingsfriheten när det gäller energiproducerande anlägg-

ningar, energidistribution och utvinning av energiråvaror. Skulle den framtida ges en väsentligt annor-

energipolitiken

i lunda inriktning än vad som föreslås energipropositionen t.ex. om en snabb avveckling av kärnkraften skulle genomföras - blir av de i det följande redovisade been förändring sannolikt nödvändig. Bl.a. torde ett ökat behov dömningarna av mark för för elproduktion behöva tillgodo-

anläggningar

ses. och lagstiftningen om kommunal

Byggnadslagstiftningen

medel för att genomföra intentio-

energiplanering är viktiga

nerna i på lokal nivå. I riksdagens beslut

energipolitiken

med förslag till lag om kommunal

angående propositionen

m.m. (prop. 1976/772129, NU 1976/77:39,

energiplanering

rskr l976/77:338) framhålls bl.a. att de intressen som behandlas i den skall beaktas i den

fysiska riksplaneringen kommunala energiplaneringen.

82 El SOU 1979:54

7.2¶Problem och

åtgärdsförslag

Under förarbetena till denna rapport och under

den fysiska

riksplaneringens planeringsskede har ett omfattande under-

lagsmaterial rörande energiområdet utarbetats av bl.a. indu- Berörda myndigheter förut- striverket, planverket och naturvårdsverket.

Det är angeläget sätts följa utvecklingen inom att berörda verk inom

fortlöpande följer utvecklingen ener-

energiområdet. giområdet och aktualiserar detta Industri-

underlagsmaterial.

verket förutsätts av

göra regeringen uppmärksam på projekt

intresse i den fysiska riksplaneringen rörande av

utvinning

energiråvaror, utbyggnad av energiproducerande anlägg-

ningar samt utbyggnad av kraftledningar och annan energi-

distribution.

7.2.1 Kraftproducerande anläggningar

Utbyggnad av konventionella vattenkraftverk medför omfat-

tande förändringar i och fauna överdäm-

landskap genom

ning av mark samt av älvfåror och forsar. Till

torrläggning

följd av utbyggnad av vägar och medför ut-

kraftledningar

byggnad av vattenkraft påverkan på och natur.

landskap

Större överdämningar kan även lokalt förändra klimatet

ge- En mera omfattande ytterliga- nom ökad dimbildning. Med hänsyn till det stora värdet för e utbyggnad av vattenkraften bl.a. naturvård, friluftsliv, kulturminnesvård och fiske är det :kulle komma i konflikt med väsentligt att kvarvarande älvar

outbyggda inte exploateras. :tarka motstående intressen. Riksdagen för ut-

lade år 1975 och år 1977 fast riktlinjer

byggnad av vattenkraften (prop. 1975:30, NU 1975:30, rskr

1975:202, prop. 1977/78:57, CU 1977/78:91, rskr 1977/

78:l00). I den nyligen framlagda propositionen om riktlinjer

för den framtida energipolitiken (prop. 1978/79 :l 15) slås fast

att vattenkraften inte bör byggas ut över den nivå som svarar

mot dessa riktlinjer. Riktlinjerna avseende vattenkraften i

den fysiska riksplaneringen ligger således fast.

Enligt en studie utarbetad av Centrala

Driftledningen

(CDL) år 1975 finns i anslutning till vissa älvar och större

insjöar förutsättningar för utbyggnad av pumpkraftverk. Byg-

gande av pumpkraftverk skulle i flera av de redovisade läge-

na medföra konflikter med motstående intressen.

Det gäller

bl.a. lägen vid vissa norrlandsälvar, samt vid Vänern, Vättern ltbyggnad av pumpkraftverk och Ivösjön. Om byggande av pumpkraftverk kommer att årutsätter att olika tänkbara aktualiseras får det förutsättas att redovisar

kraftföretagen

igen redovisas. ytterligare inventeringar av olika tänkbara som under-

lägen lag för bedömningar av lämpliga lokaliseringsplatser.

Kondenskraftverk eldade med olja, kol eller andra fossila

bränslen medför med nu teknik omfattande ut-

tillgänglig

okalisering av stora kustförlagda värme- släpp till luft av bl.a. försurande ämnen, stoft, tungmetaller aftverk, CDL 1972. Lokalisering av kust- samt till vatten

av uppvärmt kylvatten. Enligt CDL erfordras rlagda koleldade värmekraftverk, CDL 178. för kondenskraftverk

lägen vid kust som medger intransport

SOU 1979:54 E] 83

_h-»mdu.m

Kolkondenskraftverk

Ett kolkondenskraftverk kräver ett läge vid kust för intransport av kol samt för utsläpp av uppvärmt kylvatten. I anslutning till kraftverket erfordras områden för av kol,

lagring

områden för deponering av kolaska och slagg samt mark för vägar och kraftledningar. Ett kolkraftverk medför vidare utsläpp till luften av försurande ämnen och tungmetaller samt till vatten av uppvärmt kylvatten.

av olja eller kol. Kolkondenskraftverk kräver också ansenliga ytor för lagring och deponering av kol, slam och aska. Områden för deponering av aska och slam måste vara så täta att läckage av föroreningar förhindras. CDL har redovisat lägen lämpade för kolkondenskraftverk. Dessa lägen behandlas närmare i rapportens del II kap. 6. För den närmaste tioårsperioden förordas i propositionen om riktlinjer för energipolitiken att kol återinförs som en betydande energikälla i landet. En förutsättning för att kol skall kunna utnyttjas i den omfattning som föreslås i energipropositionen är enligt föredraganden att miljöproblemen kan bemästras. Någon utbyggnad av oljeeldade kondenskraftverk torde enligt regeringens proposition om riktlinjer för energipolitiken inte komma i fråga.

Kolkondenskraftverk är att betrakta som särskilt resurskrävande och miljöstörande industri. Med utgångspunkt i

riktlinjer för hushållning med mark och vatten be-

gällande

handlas vissa av CDL redovisade lägen närmare i det följande.

Etablering och utbyggnad av kondenskraftverk med myc- Kondenskraftverk med ut« ket omfattande utsläpp av försurande ämnen föreslås med släpp av försurande ämner hänsyn till riskerna för av mark och vatten inte ske föreslås inte få lokaliseras til

försurning

på västkusten, i Karlshamn eller i Norrköping. Försurningen västkusten, i Karlshamn ellei av mark och vatten behandlas närmare i kap. 12. i Norrköping.

Åsehorn på Kalmarkusten skulle från den

fysiska rikspla-

neringens utgångspunkter kunna komma i fråga för etable- Vid vissa platser längs ostkusi ring av kolkraftverk under förutsättning att kol som energi- ten är det angeläget att handkälla kan accepteras från miljösynpunkt. Det är därför ange- lingsfriheten för etablering ai läget att handlingsfriheten tills vidare bevaras i den kommu- koleldade kondenskraftveri nala planeringen för eventuell lokalisering av ett kolkon- bevaras. denskraftverk genom att förändringar av markanvändningen som kan försvåra möjligheterna till en sådan lokalisering undviks.

Tunaberg vid Bråvikens mynning har i den fysiska riksplaneringen angetts som läge för miljöstörande industri. Tunaberg har i CDL:s rapport prioriterats som ett lämpligt läge för kolkondenskraftverk. I den utredningsrapport om den översiktliga planeringen i Bråvikenområdet som berörda kommuner och länsstyrelser har låtit utarbeta förordas emellertid att något markområde för särskilt resurskrävande och miljöstörande industri inte reserveras på Tunabergshalvön. Kommunerna har ännu inte tagit ställning till förslaget.

slutlig

Enligt proposition 1978/79 :213 med redovisning av planeringsskedet i den fysiska riksplaneringen bör ställningstagande till frågan om förändrade riktlinjer för något industriläge vid södra Sveriges kuster avvakta remissbehandlingen av denna rapport. Föredraganden förutsätter att handlingsfrihet

86 El SOU 1979:54

beträffande den framtida markanvändningen i Tunaberg be-

varas i den kommunala planeringen inför de ställningstagan-

den av riksdagen som rapporten kan komma att föranleda. l

Vid södra Norrlandskusten har CDL prioriterat Sunnäs,

söder om Söderhamn, som ett läge tänkbart för ett kolkon-

denskraftverk. Övriga lägen som enligt CDL är tänkbara för

lokalisering av kolkondenskraftverk längs södra Norrlands-

kusten är Vallvik, Sundsmarsnâset och Lindön. Berörda läns-

styrelser har studerat förutsättningarna för till

lokalisering

Norrlandskusten av sådan industri som behandlas

i den fy-

siska riksplaneringen. I dessa studier har Sunnäs inte redovisats. studier av tänkba- Om etablering av kolkondenskraftverk

jYtterligare på Norrlandskus- ?ra lägen för kolkraftverk längs ten blir aktuell förutsätts ytterligare studier ske av lägen vid lNorrIandskusten förutsätts ske. Norrlandskusten som kan komma i för en eventuell

fråga

lokalisering.

Lokalisering av kondenskraftverk till Öland och Gotland

skulle medföra starka konflikter med naturvårds- och fri-

luftslivsintressen av rikskaraktär till följd av i land-

ingrepp

skapet och utsläpp till luft och vatten. Förslag till nya riktlin-

jer för markanvändningen på Öland och vid Gotlandskusten

behandlas i kap. 13.

Sammanfattningsvis kan sägas att koleldade kondens-

kraftverk f.n. är förenade med betydande miljöproblem. Ett

omfattande arbete pågår för att lösa dessa problem. Bl.a. har

regeringen nyligen gett vattenfallsverket i uppdrag att visa

hur miljöproblemen vid skall kunna lösas. På sikt

koleldning

bör resultatet av pågående arbete medföra ökade lokalise-

ringsmöjligheter för kolkondenskraftverk.

I regeringens proposition om för

riktlinjer energipolitiken

anges utbyggnaden av kärnkraft fram till år 1990 till samman- Markreservationer för even- lagt 12 aggregat i befintliga Från den fysiska

kärnkraftlägen.

tuella hetvattenledningar och förutsätts att markreserva-

riksplaneringens utgångspunkter

ytterligare kraftledningar från tioner för ytterligare och eventuella hetvatten-

kraftledningar

befintliga kärnkraftlägen för- ledningar från befintliga beaktas i den korn-

kärnkraftlägen

utsätts bli beaktade i den munala avseende sådana led-

planeringen. Planeringsfrågor

kommunala planeringen. ningar behandlas närmare i 6.

kap.

Större kraftvärmeverk har krav på samma typ av och

lägen

medför samma typ av luftutsläpp och ingrepp i

landskapet

som kondenskraftverk. För kraftvärmeverk gäller vidare att

närhet till värmeunderlag är en väsentlig lokaliseringsfaktor. Det är angeläget att kommu- Mot

bakgrund av att propositionen om riktlinjer för energi- 1er med större tätorter över- förutsätter en omfattande av kraftvär-

politiken utbyggnad :äger behovet av markreser- meverk är det angeläget att kommuner med större tätorter i lationer för kraftvärmeverk. sin behovet av mark-

markanvändningsplanering överväger

reservationer för sådana kraftverk. Industriverket har på re-

geringens uppdrag utrett frågan om fjärrvärmenätets försörj-

SOU 1979:54 E] 87

ning med värme i Storstockholmsomrádet med särskild inriktning på den södra delen av regionen. (Storstockholms

SIND PM 1979:4).

fiärrvärmeförsörjning,

Genom av t.ex. kol, torv, biomassa eller skiffer

förgasning

i en förgasningsanläggning kan brännbara gaser framställas. I tillverkningsprocessen erhålls betydande mängder aska, vilket medför behov av mark för askdeponering. Mark för lagring av kol eller annan råvara erfordras också i anslutning till anläggningen. Kolhantering kan föra med sig omgiv-

problem i form av buller och damm. Utsläp-

ningshygieniska

pen från anläggningen av bl.a. svaveldioxid och stoft beräknas bli förhållandevis små. I en metanolproduktionsanlägg-

metanol ur naturgas eller ur gas framställd i en ning utvinns

Framställningsprocessen medför ut-

förgasningsanläggning.

metaller och svaveldioxid. En sådan ansläpp av bl.a. stoft,

kan komma att lokaliseras i anslutning till en för-

läggning gasningsanläggning.

I om riktlinjer för energipolitiken framhålls

propositionen

att det är att försök med alternativa driv-

mycket angeläget

medel kommer igång för att ge ytterligare underlag för eventuella beslut i början av om att introducera synte-

l9_80-talet

tiska drivmedel. Om drivmedel introduceras i stör-

syntetiska

re skala får nämnda anläggningstyper ökad aktualitet. Verksamheterna kan komma att kräva mark vid en kolhamn, ett kolkraftverk eller ett rafñnaderi, i anslutning till torvutvinning eller odling av energiskog.

7.2.2¶Nya energislag

Under senare introduktion i stor

år har frågan om framtida skala av energislag baserade på inhemska energikällor aktua-

I om för an- Tabell 7:1. Nya energislags roll i elprt

liserats. propositionen riktlinjer energipolitiken

duktionssystemet år 1990. förs att framtidens energisystem så långt möjligt bör baseras

och inhemska energikällor. Torv Kol, torv, flis 3 -4 TW på uthålliga, helst förnybara

Kol (kondens) 0- 3 TW och skogsavfall bör enligt propositionen användas i större

Vindkraft O-l TW

än f.n. Enligt kan odlad

utsträckning energipropositionen

energiskog komma att ge möjlighet att ersätta olja på längre Källa: Riktlinjer för energipolitiken, pr0|

1978/79:115. sikt. När eventuella bidrag till den

det gäller vindkraftens framtida framhålls att det ännu är för

energiförsörjningen

att göra en närmare bedömning. Beträffande naturgas Tabell 7:2. Fasta bränslen och solvärm

tidigt

i fjärrvärmesystemet är 1990.

att kostnaderna är alltför höga för

sägs i energipropositionen

att en introduktion f.n. skall vara försvarlig. Naturgas som Kraftvärmeverk

(fasta bränslen) 6- 8 TW ersättning för skulle kunna medföra betydande fördelar

olja Hetvattencentraler från miljösynpunkt. Sträckningen av gasledningar skulle (fasta bränslen) 4- 5 TW

Solvärme 1 - 2 TW sannolikt påverka vissa framtida industrilokaliseringar.

Energiutvinning ur skiffrar, vågkraftverk samt solenergi

Källa: Riktlinjer för energipolitiken, proi behandlas översiktligt i rapportens del II, avsnitt 6.3.1 l. 1978/79:115.

88 Cl SOU 1979:54

I energipropositionen förordas

en satsning på att ta tillvara solenergi för uppvärmning. Användning av solvärme är önskvärd också från den fysiska

riksplaneringens utgångs-

punkter, eftersom solvärme i viss utsträckning kan minska behovet av bl.a. kraftproducerande anläggningar.

Anlägg-

ningar för solvärme, t.ex. stora solfångare eller andra anordningar för insamling och lagring av solenergi, kan innebära påverkan på landskapet och ställa anspråk på stora markarealer.

Statens planverk har på bostadsdepartementets uppdrag utarbetat förslag till program för en regional metodstudie rörande utnyttjande av torv, vind och biomassa

för energiändamål samt behandlingen av dessa energislag

i den fysiska planeringen.

Arbetet har bedrivits i samråd med bl.a. nämnden för energiproduktionsforskning, statens industriverk och statens naturvårdsverk. Syftet med arbetet är att förbättra

underlags-

materialet för att belysa förutsättningarna för och konsekvenserna av att använda nya i olika delar av

energikällor

landet och metodiken för att behandla dem i den

fysiska

planeringen.

Det program för forskning och utveckling inom energiområdet m.m. som riksdagen har beslutat om för budgetåren 1978/79-1980/8l (prop. l977/78:ll0, NU 1977/78:68, rskr 1977/782341) förutsätts också tillföra den fysiska riksplane-

ringen ytterligare underlagsmaterial om markanvändnings-

och miljökonsekvenser av nya energislag.

Torv l Sverige finns betydande arealer torvmark. Dessa representerar teoretiskt en energipotential motsvarande ca 100 års oljeförbrukning på nuvarande nivå. I rapportens del II, kap. 6 redovisas ett mera detaljerat underlag avseende torv.

Markbehovet för att producera l TWh/ år (terawattimme per år) med nu tillgänglig teknik för torvupptagning, den s.k. frästorvsmetoden, är ca 20 kmÄ

Täkt av torv medför att den ursprungliga för-

naturtypen svinner. De hydrologiska förhållandena påverkas av den utdikning som är nödvändig vid täkt, eftersom myrarna har betydelse för vattenbalansen. Vidare kan konflikter vid utvinningen uppstå med naturvård och rörligt friluftsliv. Utvinning av torv i större skala kan vidare medföra miljöproblem i form av vattenföroreningar, damm och buller.

Utsläppen av rökgaser från torvkraftverk kan i flera avseenden när det gäller utsläppens sammansättning jämföras Markanvändning och framtida energimed utsläppen från kraftverk som eldas med fossila bränslen. system, Underlag för fortsatt fysisk riksplanering 1977:12. Askmängder erhålls i samma storleksordning som vid kolför-

SOU 1979:54 EJ 89

bränning. Torvutvinning i större skala kan påverka lokalise-

av kraftverk och anläggningar för förgasning och

ringen

metanolproduktion. Om torven skall transporteras medför

att torvkraftverk av ekonomiska skäl

dess låga energiinnehåll

sannolikt inte kan förläggas längre bort än ca 10 mil från torvförekomsten. Eventuellt kan längre transporter bli aktuella om torven transporteras med järnväg.

För att det skall kunna avgöras om utvinning av torv i större skala kan ske på vissa platser måste torvtillgångarna bedömas närmare från såväl produktions- som bevarandesynpunkter. Naturvårdsverket inventerar landets våtmarker. Inventeringens syfte är att ge ökad kunskap om landets våtmarker, deras naturvärden och betydelse. Arbetet beräknas kunna slutföras inom en femårsperiod. Sveriges geologiska

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar och sta-

undersökning,

tens vattenfallsverk kartlägger f.n. förekomster av torv. Det

att samråd mellan berörda myndigheter sker är angeläget beträffande de arbeten som bedrivs för att kartlägga landets tillgångar på torv, bl.a. för att ge underlag för överväganden i den fysiska planeringen.

I 7:2 redovisas större sammanhängande torvområden

fig.

i landet. För dessa områden anges dels var det torde finnas förutsättningar för torvutvinning utan konflikter med motstående markanvändningsintressen av rikskaraktär (enligt karta 2 till prop. l975/76:l som redovisar sektorsmyndighe- Figur 7:1 Torvens ungefärliga utbred ternas beskrivning av riksintressanta områden), dels var ut- ning i Sverige. talade konflikter med annan markanvändning skulle upp-

mycket glest mellan torvmarkerna

E komma vid torvutvinning. Redovisningen belyser emellertid

tätare, men ganska små arealer inte myrarnas torvvolym. Även i andra delar av landet kan det finnas tätt, samt enstaka stora arealer

förutsättningar för utvinning av torv, men tillgång- i K arna där är av mindre omfattning (jmf. fig. 7:1). stora sammanhängande torv-

av torv i större skala torde med till distrikt

Utvinning hänsyn

gällande riktlinjer för hushållning med mark och vatten inte Källa: Atlas över Sverige, myrmarker. kunna komma i fråga inom obrutna fjällområden och obrutna kustområden.

Inom områden i landet som förefaller ha goda förutsätt- l områden med goda förutningar av torv utan avgörande konflikter med sättningar för torvutvinning

för utvinning annan markanvändning erfordras ytterligare studier av för- erfordras ytterligare studier.

och restriktioner. Behovet av riktlinjer i den

utsättningar

fysiska avseende utvinning av torv behöver

riksplaneringen

övervägas ytterligare för att det närmare skall kunna avgöras var torvtäkt kan ske. Det är vidare angeläget att möjligheterna till användning av utbrutna torvmossar, t.ex. för skogsplantering, jordbruk eller odling av energiskog, studeras ytterligare.

90 El SOU 1979:54

E Figur 7:2. Större områden med förutsätt-

ingar för torvutvinning.

orv förekommer i varierande mängd i i myrmarker. Enligt riksskogstaxeringen “ finns det ca 5,4 milj hektar myrmarker i Sverige. I Götaland och Svealand utom Dalarna finns till viss del tillfredsställande inventeringar. För Dalarna och Norrland har endast begränsade undersökningar gjorts. De största kända kvantiteterna bränntorv finnsi Kronobergs, Älvsborgs och Skaraborgs län. .Torvråvaran innehåller ca 90% vatten, vilket ger den ett lågt energiinnehåll som _vmedför vissa restriktioner vad gäller ut- :vinning och transporter. Områden där åutvinning kan övervägas bör innehålla ?torv av viss mäktighet och utbredning. gvissa bedömningar pekar på att uppe-

25 % av den totala torvkvantiteten i

imot

;södra Sverige finns tillgänglig i utvináningsbara enheter. För norra Sverige är

enna andel lägre. l Norrland föreligger egränsande faktorer som t. ex.topografi

ch blockighet. Torvskiktet är i regel tungnare i Norrland än i södra Sverige.

figuren redovisas vissa större torvområden. Enligt Atlas över Sverige finns i ;dessa områden stora sammanhängande ltorvdistrikt samt områden där det är tätt ;mellan torvmarkerna eller förekommer Åenstaka stora torvmarksarealer. Inom ;stora delar av dessa förefaller det finnas ”förutsättningar för torvproduktion utan allvarliga konflikter med motstående vriksintressen.

förefaller finnas

:Förutsättningar1

för torvutvinning utan allvarliga konflikter med motstâende riksintressen

Förutsättningar finns för torvutvinning men motstående riksin-

tressen föreligger. ,i

øv--t Källa: Bearbetning av Atlas över Sverige, ;i myrmarker. Karta 2 i prop. 1975/7611.

r »d

i.

SOU 1979:54 D 91

.. Fu .

“Mum *41*ma..

n ,t \-.

** \. ik - .z ., §- .vx v. › w \\ › sä x K , u .

ümváagüâvüm*\ \\\ . sx

= * s»

*u L”numsv“

vindkraftverk vid kust

Vindkraftverk lokaliserade kan komma

som gruppstationer att förändra den visuella upplevelsen av Efter-

landskapet.

som skyddszoner behövs runt varje aggregat skulle vid etablering av sådana gruppstationer betydande arealer komma att påverkas. Mark erfordras också för mindre

kraftledningar

och transformatorstation.

Vindkraft

I sina olika energibalansalternativ anger energikommissio-

nen till 6-12 TWh år 2000. Energin

vindkraftsproduktionen

från vindkraft skulle kunna utnyttjas dels i nätanslutna system bestående av flera dels i anläggningar för aggregat, lokala behov. När det gäller vindkraftaggregat av en storlek som bedöms vara av intresse från energiförsörjningssynbefinner vindkraften om rikt-

punkt sig enligt propositionen

linjer för i dag på utvecklings- och försökssta-

energipolitiken

diet. Enligt propositionen är det därför för tidigt att göra en närmare bedömning av vindkraftens eventuella bidrag till den framtida energiförsörjningen. I rapportens del II, kap. 6 redovisas ett mera detaljerat underlag avseende vindkraft. Om vindkraften skall få större betydelse för landets energiförsörjning kan det bli aktuellt att placera vindkraftaggresom består av flera vindkraftaggregat gat i gruppstationer anslutna till en transformatorstation varifrån strömmen matas ut i distributionsnätet. Sådana gruppstationer skulle innebära av markanvändning och betydande förändringar utarbetad på uppdrag av landskapsbild. Enligt en rapport

nämnden för energiproduktionsforskning (Sjöbaserade

mars 1979, Svensk industris vindkraftverk, resultatrapport

konstruktions och beräkningskontor AB) kan sjöbaserade

i gruppstationer utgöra ett altervindkraftaggregat placerade nativ till landbaserade vindkraftverk om en mycket kraftig satsning skulle ske för att ta tillvara vindenergi. Enligt rapär bl.a. havsomrâden runt Öland och Gotland lämpporten liga för bottenplacerade vindkraftverk. I 7:3 redovisas för produktion av fig. förutsättningarna vindkraft i vissa delar av landet. Inom områden som förefaller ha förutsättningar för produktion av vindkraft anges

goda

dels var torde kunna ske utan konflikter med

produktion

av riksintresse (enligt karta 2 till prop. markanvändning 1975/76 :l som redovisar sektorsmyndigheternas beskrivning av riksintressanta dels var uttalade konflikter med områden), av riksintresse eller primära intresseområmarkanvändning studier I områden med goda förut den för jordbruket kan föreligga. Ytterligare av möjav sättningar för etablering ax ligheterna till och konsekvenserna vindkraftproduktion förutsätts ske i områden med särskilt goda förutsättningar för vindkraftverkerfordrasytterliav vindkraft om en större aktualiseras gare studier.

produktion utbyggnad

i framtiden. Konflikter mellan av vindkraft och andra mot-

utbyggnad

stående erfordrar ytterligare be-

markanvändningsintressen

handling i den fortsatta fysiska riksplaneringen. Om en större introduktion av vindkraft aktualiseras i framtiden kan behoavseende vindvet av riktlinjer i den fysiska riksplaneringen 1Energitillförsel, Energikommissionens al kraft behöva närmare. Enligt behandlingen i riksövervägas ternativ (Ds I 1978:2).

94 El SOU 1979:54

Figur 7:3. Områden med en medelvindhastighet av 6 meter per sekund eller högre.

l rapportens del lI, kap 6, redovisas vindförhållandena i olika delar av landet närmare.

Sverige har relativt god tillgång på vindanergi. Enligt Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) är vindenergitillgången störst utefter Götalands- och Svealandskusten, Skåne, Öland och Gotland, slättlanden kring Vänern och Vâttern, Mälardalen, Uppland samt Västerbottens kustland. Betydande Dsäkerhet föreligger emellertid i kunskaperna om vindstyrkor i olika delar av landet, bl a mot bakgrund av att vindhastigheten uppmätts på 10 m höjd och beräknats för högre höjder.

figuren kan sådana sammanhängande ,Smrådenurskiljas där det sannolikt finns “örutsättningar för vindenergiprodukrlon. Inom vissa delar av dessa förefaller iet finnas förutsättningar för sådan pro- :luktion utan allvarliga konflikter med motstående riksintressen.

förefaller finnas

!Förutsättningar

för vindkraftproduktion utan allvar-

liga konflikter med motstående

riksintressen eller primära intres-

seområden för jordbruket.

Förutsättningar finns för vind-

kraftproduktion men motstående

riksintressen eller primära intres-

seområden för jordbruket föreligger.

kust.

S: iobruten

Källa:Bearbetning av Vindenergi i Sveri- |e, Resultatrapport juni 1977, nämnden ör energiproduktionsforskning (NE l977:2). Karta 2 i prop. 1975/76:1.

SOU 1979:54 E] 95

dagen av motion 1977/78:852 (CU l978/79:l) bör byggande av vindkraftverk föregås av ytterligare översiktliga studier och bedömningar av intressekonflikter. för av vindkraft blir sannolikt

Gruppstationer produktion

av sådan betydelse för hushållningen med mark och vatten att tillstånd krävs enligt 136 a § byggnadslagen.

Energiskog m.m. kan bl.a. användas för produktion av värme och Energiskog el samt bränslen De växter som har syntetiska (t.ex. metanol). bedömts vara mest intressanta för odling av energiskog är olika samt al. Lämpliga marker för sälg- och poppelarter sådan odling är främst våtmarker och nedlagd åkermark. Som framgår av rapportens del II, kap. 6 kan även skogsavvass och halm bli av framtida intresse. I propositionen fall, om för den framtida energipolitiken anförs att od-

riktlinjer

och eventuellt även annan odlad biomassa på lad energiskog att ge möjlighet att ersätta olja. Enligt längre sikt kan komma är dock osäkerheten om hur stort energibidra-

propositionen

förverkligas f.n. i flera viktiga get kan bli och när det kan avseenden Visst ytterligare underlag beträffande

betydande.

energiskog m.m. redovisas i rapportens del II, kap. 6. och som erfordras vid plantering

Dikning vattenreglering

och odling av energiskog skulle leda till att den ursprungliga försvinner. Användning av gödsel kan leda till naturtypen risker för Odling av övergödning av närbelägna sjösystem. skulle kunna komma att kräva betydande markenergiskog områden. Vidare skulle sådana odlingar skapa barriärer i Odlingarna kan därigenom medföra konflikter landskapet. kulturminnesvård och naturvård. Odmed rörligt friluftsliv, lingar av energiskog kan vidare komma att dra till sig älg, Områden av intresse för energiskogsrådjur och smågnagare.

bruk för skogsbruk.

kan i många fall även vara av intresse Vid förbränning av biomassa från energiskog är problemen med och aska ungefär desamma som vid för-

rökgaser

bränning av torv. områden för energiskogs- Konsekvenserna av odling av

ställningstaganden till lämpliga

bruk kräver att konsekvenserna för markanvändning och energiskog behöver utredas miljö utreds. Med hänsyn till gällande riktlinjer ytterligare.

ytterligare

för med mark och vatten torde odling av energi-

hushållning

skala inte kunna komma i fråga inom obrutna skog i större fjällområden och obrutna kustområden.

96 El SOU 1979:54

..__\._.;1*§*ä5«7=.

*Q4

WWW

8 Industri

Etablering av den typ av industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen påverkar i betydande utsträckning det område dit den lokaliseras. Bilden visar en industri eller ett industrikombinat vid kusten som tar i anspråk mark för tillverknings- och lagerytor, hamn, vägar, järnvägar samt för kraftledningar. Vidare sker vissa utsläpp av föroreningar till luft och vatten. Industrin alstrar också buller. Denna typ av industri kan medföra konflikter med bl.a. bebyggelse, naturvård, friluftsliv och kulturminnesvård. Utsläpp till vatten av föroreningar eller kylvatten kan vidare medföra konflikter med fiske. Till följd av anspråk på mark och utsläpp av luftföroreningar kan jord- och skogsbruket påverkas negat1vt.

8 Industri

8.1 Utgångspunkter 8.2 Vissa åtgärdsförslag 8.3 Lägen för FRP-industri 8.3.1 Allmänt 8.3.2 Södra Sveriges kuster 8.3.3 Norrlandskusten 8.3.4 Inlandet

8.1¶Utgångspunkter

Motiven för att i den fysiska riksplaneringen behandla lokaliseringsfrågor för vissa typer av industri (i det följande be-

nämnd FRP-industri) äri huvudsak följande.

D Naturresurser och andra fysiska förutsättningar som i ett nationellt perspektiv är av särskilt värde för industri bör så långt möjligt skyddas från sådana ändringar av markanvändningen som omöjliggör eller allvarligt försvårar ett framtida utnyttjande. D Risker för miljöstörningar av större och för

omfattning

konflikter om mark av riksintresse till följd av

lokalisering

av industri bör på ett tidigt stadium övervägas på riksnivå med hänsyn till bl.a. motstående markanvändningsintressen och ekologiska förhållanden.

Karaktäristiska egenskaper för industrityper som studeras i den fysiska riksplaneringen kan mot av dessa mo-

bakgrund

tiv sammanfattas på följande sätt.

D Behov av naturresurser eller andra fysiska förutsättningar med speciella läges- och/ eller kvalitetsegenskaper som det råder knapphet på eller konkurrens om. Det gäller exempelvis vissa råvaror, djuphamnsförutsättningar samt stora mängder sötvatten och kylvatten. D Utsläpp av föroreningar som med hänsyn till eller

miljö människors hälsa begränsar lokaliseringsmöjligheterna.

D Anspråk eller negativa effekter på mark som används eller efterfrågas för andra från rikssynpunkt angelägna ändamål.

SOU 1979:54 D 10!

De industrityper* vilkas lokalisering bör omfattas av övervägandena i den fysiska riksplaneringen måste fortlöpande anpassas till förändringar av industriproduktionen och till produktions- och utveckling. Produkter och

miljövårdsteknikens

kan tillkomma och medföra att nya in-

produktionsmetoder

dustrityper blir av intresse i den fysiska riksplaneringen. För-

bättrade reningsmetoder och förändrade produktionsmeto-

der kan å andra sidan medföra att en viss industrityp blir av mindre intresse. I den fysiska riksplaneringen kan inte ställning tas till enskilda lokaliseringsfrågor utan dessa måste behandlas från fall till fall. I detta syfte infördes en särskild lagstiftning, 136 a § byggnadslagen, i samband med att riksdagen år 1972 lade fast riktlinjer för hushållning med mark och vatten?

8.2¶Vissa åtgärdsförslag

i det tekniska miljöskyddet har under senare år Förbättringar medfört att de specifika utsläppsmängderna av förorenande ämnen från många typer av industrier har minskat avsevärt. har emellertid ökat om den skadliga inverkan Kunskaperna och natur som utsläpp av föroreningar har. på människor Detta liksom växande storlek och risker för

anläggningarnas

vid driftstörningar och för utsläpp vid tillfälliga utsläpp medför dock att det från föroreningssynpunkt är transporter motiverat studera lokaliseatt i den fysiska riksplaneringen ringsfrågorna för vissa industrier. I den fysiska riksplaneringen kan bara göras översiktliga l bedömningar av vilka platser som är lämpliga för lokalise- Dessa bedömningar behöver komplet- Ytterligare naturundersöknii ring av FRP-industri. teras med mera undersökningar av möjligheterna ar behöver genomföras.

utförliga

till och konsekvenserna för naturmiljön av olika typer av tillsatt industrietableringar på en viss plats. En arbetsgrupp av dåvarande civildepartementet har i rapporten Förslag till Principprogram för undersökningar av Naturförhållanden (Ds B 1974:2) lämnat förslag till vid vissa Industrilägen (PNI) program för undersökningar av detta slag. Frågan om finan- 1Gruvindustrin behandlas i kap. 9 Miner och avseende PNI har redovisats i en siering organisation råvaror. Energiproducerande anläggning särskild rapport* som f.n. remissbehandlas. behandlas i kap. 7 Energi. I samband med tillståndsprövning finns enligt gällande ?Enligt 136 a 5 byggnadslagen skall tl komsten och lokaliseringen av industri att göra av en lagstiftning möjlighet konsekvensbedömningar eller liknande verksamhet som är av v effekter på människor och natur. Det gäl- sentlig betydelse för hushållningen ml

industrietablerings

landets samlade mark- och vattentillgán ler bl.a. i samband med prövning enligt 136 a § byggnadslaar, med energi eller med träfiberråva och vattenlagen. Regeringen torde i prövas av regeringen. gen, miljöskyddslagen samband enligt 136 a §byggnadslagen kun- aorganisarion och finansiering av Princi med ansökningar direkta eller indirekta program för undersökningar av Naturfi na ställa krav pá att alla viktigare hållanden vid vissa Industrilägen (Ds l miljöeffekter redovisas av det tillståndssökande företaget. 1979:1).

102 El SOU 1979:54

Frågan om utökade bedömningar av miljökonsekvenser i samband med prövning av en verksamhet enligt miljöskyddslagen har övervägts av miljöskyddsutredningenk Utredningen föreslår utvidgad skyldighet för det tillståndssökande företaget att beskriva de miljöeffekter som verksamheten medför eller kan befaras medföra. OECD-ländernas miljöministrar har vid ett möte i maj 1979 rekommenderat att bedömningar av miljökonsekvenser integreras i planeringen av viktiga projekt. I rapportens del II, kap. 9 redovisas ett bakgrundsmaterial om bedömningar av miljökonsekvenser. För att onödigt omfattande undersökningar skall undvikas är det vid tillämpningen av

miljökonsekvensbedömningar

angeläget att dessa begränsas till viktigare effekter på miljön som en lokalisering kan medföra och att för

bedömningarna

relevanta faktorer studeras. Några mera utarbetade systema-

tiska former för miljökonsekvensbedömningar

i den fysiska planeringen på olika nivåer och vid årendeprövning finns inte i Sverige. Det är angeläget att frågan övervägs om vilka bedömningar av miljökonsekvenser som är angelägna och formerna för dessa för att

tillräckliga ekologiska hänsyn skall

kunns tas i den fysiska och vid

planeringen ärendeprövning.

Någon fördröjning av beslutprocessen torde i normalfallet inte behöva ske till följd av bedömav en systematisering Naturvårdsverket föreslås ut- ningarna av ett visst projekts Naturmiljökonsekvenser. veckla innehåll i och form för vårdsverket föreslås mot denna i samråd med andbakgrund miljökonsekvensbedömning- ra berörda myndigheter utveckla innehåll i och form för Iaf.

miljökonsekvensbedömningar.

Som underlag för överväganden rörande behovet av mark för FRP-industri och för av konflikter

bedömningar möjliga

om mark med andra intressen har industriverket haft i uppdrag att i samarbete med bl.a. industrins

branschorganisatio-

ner utreda vissa industribranschers

långsiktiga lokaliserings-

anspråk och krav på naturresurser. På grund av den osäkerhet som råder beträffande framtida har

industrilokaliseringar

industriverket och branschorganisationerna i flera fall inte gjort bedömningar på längre sikt ån 10 år. Av industriverkets rapporter framgår att merparten av de uppskattade produk-

tionsökningarna förväntas ske genom kapacitetsökningar i

och utbyggnader av befintliga anläggningar. De remissinstanser som har yttrat sig över branschstudierna delar i stort industriverkets uppfattning om industrins utbyggnadsbehov. Det kan emellertid inte uteslutas att behov för av platser nyetableringar kan uppkomma i ett annat konjunkturläge än då verkets studier utfördes. Vidare kan behov av nyetableringar uppkomma i samband med Vid

strukturförändringar.

sidan av de industribranscher som industriverket har studerat ;Bättre miljöskydd I (SOU 1978:80). finns det anledning att i den fysiska riksplaneringen upp-

SOU 1979:54 E] 103

märksamma vissa andra typer av industriella verksamheter som i framtiden kan komma att ställa omfattande anspråk på mark, miljö och naturresurser. Dessa, liksom industriverkets branschstudier, redovisas närmare i rapportens del II, kap. 7.

För överväganden i den fysiska riksplaneringen och för

ställningstaganden till lokaliseringsfrågor som aktualiseras är det angeläget att utredningsunderlaget avseende den framtida industriutvecklingen hålls aktuellt och att konsekvenser för markanvändning och miljö av olika utvecklingsalternativ

belyses. Det är mot denna bakgrund angelä- Industriverket förutsätts utan så långt möjligt

även fortsättningsvis utarbetar underlag beta underlag beträffand get att industriverket beträffande den framtida utvecklingen av sådan industri som den framtida industriutvecl behandlas i den fysiska riksplaneringen i samarbete med bl.a. lingen. planverket, naturvårdsverket, styrelsen för teknisk utveckling och berörda branschorgan. När det gäller bedömningar av utvecklingen på längre sikt kan myndigheternas och branschorganens underlag behöva kompletteras med andra långsiktiga bedömningar utförda av ”fristående” organ. En samordning av studier om industriutvecklingen mellan den fysiska riksplaneringen och andra planeringsformer bör eftersträvas.

Utredningen rörande miljöproblem m.m. i vissa industriområden (UMI) har i sitt slutbetänkande (SOU 1978:25)

att planverket i samråd med andra berörda myn-

föreslagit digheter och organisationer får till uppgift att fortlöpande

ställa samman och redovisa erfarenheter från i

etableringar

och utformning av större industriområden. Flertalet remissinstanser har tillstyrkt eller lämnat förslaget utan erinran. Statens planverk anser att uppgiften ankommer på verket. Det kan därför förutsättas att planverket i samråd med andra Planverket svarar för erft berörda myndigheter och organisationer utan särskilt upp- renhetsâterföring i samban drag svarar för den erfarenhetsåterföring som UMI har före- med industrietableringar.

slagit.

8.3 Lägen för FRP-industri

8.3.1 Allmänt Osäkerheten om lokaliseringsanspråken för framtida nyan-

och av industri är ofta betydande.

läggningar utbyggnader

om markbehoven för industri är därför i stör-

Överväganden

re utsträckning villkorliga än för naturvård, kulturminnesvård och friluftsliv för vilka som regel är

markanspråken

mera definitiva. Detta innebär att markreservationer för industri i den fysiska därför kan behöva om-

riksplaneringen

prövas med vissa tidsmellanrum.

del II, 7, där olika industrityper be-

Av rapportens kap. handlas närmare, framgår bl.a. att särskilt varvs- och off-

l04 El SOU 1979:54

shoreindustrin* samt cementindustrin och den i kap. 8 Mineralråvaror behandlade gruvindustrin ställer krav på speciella

fysiska förutsättningar, nämligen djupvattenläge resp. närhet

till råvaruförekomst. Detta medför att endast ett fåtal områden i landet kan bli aktuella som för

lokaliseringsplatser

dessa industrityper. Övrig industri som har behandlats i industriverkets studier skulle om lokaliseringar blir aktuella i princip ställa krav på lägen av den typ som har pekats ut vid södra Sveriges kuster.

Av det föregående har framgått att även vissa andra industriella verksamheter än de som har behandlats i industriverkets studier kan bli aktuella inom tid. Några av

överskådlig

dessa verksamheter kan kräva platser eller områden i landet som uppfyller andra lokaliseringskrav än de lägen för FRP-industri

som har pekats ut vid södra Sveriges kuster. Ett fördjupat underlag för bedömningar av framtida behov av mark för skilda industrityper och industrikombinat bör kunna erhållas genom de framtida utredningsinsatser som har föreslagits i avsnitt 8.2. Figur 8:1. Lägen för FRP-industri vid södra Sveriges kuster. I kap. 7 Energi behandlas sådana energiproducerande anläggningar som ställer krav på lägen samma typ som den

av

i industriverkets studier behandlade industrin. Det gäller i första hand kondenskraftverk, större kraftvärmeverk samt eventuella framtida förgasningsanläggningar och metanolfabriker.

8.3.2 Södra Sveriges kuster Konkurrensen om marken vid kusterna i södra Sverige, som var motiv för att särskilda lägen för FRP-industri har anvisats i riktlinjerna för hushållning med mark och vatten, kvarstår. Som framgår närmare av rapportens del II, 7, där en

kap.

närmare beskrivning ges av varje industriläge, har konstate-

rats vissa begränsningar i lokaliseringsförutsättningarna.

Med u-tgångspunkt i de som nu kan göras av

bedömningar

industrins lokaliseringsanspråk torde emellertid lokalise-

ringsmöjligheterna i de anvisade lägena vara tillräckliga. Det

finns således inte motiv att f.n. överväga förändringar av gällande riktlinjer för lokalisering av industri till södra Sveriges kuster.

Även fortsättningsvis finns det starka skäl till att de obrutna kusterna helt undantas från lokalisering av miljöstörande industri. Vid de högexploaterade kusterna bör av

etablering

miljöstörande industri inte tillåtas annat än i anslutning till i den fysiska riksplaneringen anvisade lägen (Brofjorden, Stenungsund, Värö, Karlshamn, Norrköping, Oxelösund- Inom offshoreindustrin tillverkas bLa. Tunaberg och Nynäshamn). I Landskrona bör djuphamnsoljeutvinningsplattformar och komponenter till havsbaserad verksamhet. krävande industri tillåtas. Lokalise-

men inte miljöstörande

SOU 1979:54 El 105

ring till västkusten bör liksom hittills endast tillåtas om starka samhällsekonomiska skäl eller miljövårdsskäl talar för sådan lokalisering. Vid övriga delar av södra Sveriges kuster bör lokalisering i många fall kunna ske utan större konflikter med motstående markanvändningsintressen.

I det följande redovisas vissa slutsatser av särskilda studier som har utförts beträffande de i den fysiska riksplaneringen anvisade lägena vid södra Sveriges kuster. De utförda studierna behandlas närmare i kap. 7 i rapportens del ll. Moti- l samband med ansökninga ven för de förslag som lämnas nedan framgår närmare av om industriutbyggnad är de nämnda framhävs särskilt de angeläget att vissa miljökon

kapitel i del II. I det följande redovisningar av miljökonsekvenser som föreslås utöver vad sekvenser uppmärksamma som vanligen sker f.n. särskilt.

Vad gäller Brofjorden är det väsentligt att Gullmarsfjorden och det obrutna kustområdet i norra Bohuslän inte allvarligt påverkas av föroreningar. Som framgår närmare av kap. 12 finns det starka skäl till att luftföroreningarna i västra Sverige vad avser försurande ämnen nedbringas. Med hänsyn härtill föreslås för Gullmarsfjorden och

att miljökonsekvenserna det obrutna kustområdet i Bohuslän samt konsekvenserna av utsläpp av försurade ämnen noga redovisas i samband med ansökningar om industriutbyggnad vid Brofjorden.

Beträffande Stenungsund är det angeläget att föroreningarna i vattenrecipienten nedbringas vad avser kolväten, tungmetaller och ämnen som kan lösa ut tungmetaller ur bottensedimenten samt att luftföroreningarna vad avser kolväten

Vidare framgår det närmare av kap. 12 att det är

nedbringas.

att minska luftföroreningarna i västra Sverige vad

angeläget

avser försurande ämnen. Det är därför väsentligt att konsekvenserna av utsläpp till vatten och luft noga redovisas i samband med ansökningar om industriutbyggnad i Stenungsund.

För att inte försvåra eventuell utbyggnad av den befintliga petrokemiska industrin finns det, med hänsyn till det begränsade recipientutrymmet, skäl att bedöma planer på att etablera annan FRP-industri i restriktivt. Behovet av

Stenungsund en särskild miljöundersökning avseende Stenungsund över-

vägs f.n. inom regeringens kansli.

Inför ytterligare industrietableringar i Värö är det angelä-

I detta sam-

get att vattenförsörjningen uppmärksammas.

fmns att överväga regleringen av manhang det anledning vattnet i Viskan, liksom effekterna av skilda alternativ för

mot b1.a. denna bakvattenöverföring. I kap. 10 behandlas

behovet av vattenplanering inom Viskans avrinnings-

grund

område. Som framgår av kap. 12 är det angeläget att luftföro-

i västra Sverige vad avser försurande ämnen nedreningarna

Det är därför väsentligt att konsekvenserna av sådabringas.

106 El SOU 1979:54

na utsläpp noga redovisas i samband med ansökningar om

lokalisering till Värö.

I en utredning som har utförts av Varbergs kommun bedöms att djuphamn kan anläggas i Väröområdet. re- Enligt geringens beslut de 15 februari 1979 beträffande fullföljande av riktlinjer för hushållning med mark och vatten i Hallands län bör frågan om hamnutbyggnad i Väröområdet övervägas inom ramen för den samordnade

hamnplaneringen.

Säkerhetskraven från kärnkraftverket i Ringhals kan i vissa fall tänkas försvåra eller förhindra av annan etablering verksamhet i Värö, bl.a. verksamheter som kan innebära brand- eller explosionsrisker. I bostadsdepartementets promemoria den 7 september 1978 Fysisk fullföl-

riksplanering,

jande av fastlagda riktlinjer har föreskrivits att rapporten Användning av marken kring kärnkraftverk (statens planverk, rapport 42 år 1978) bör tjäna som vägledning för den fortsatta planeringen i områden med kärnkraftverk. Mot bakgrund av de goda för

förutsättningar lokalisering

av FRP-industri som föreligger i Värö är det - trots de speciella problem som finns till i Värö - angeläget att möjligheterna

framtida industrietablering bevaras.

Som framgår av kap. 12 är det angeläget att luftföroreningarna i sydöstra Sverige vad avser försurande ämnen nedbringas. Det är därför väsentligt att konsekvenserna av utsläpp av sådana ämnen noga redovisas i samband med ansökningar om till Karlshamn.

lokalisering

l regeringens beslut den 7 december 1978 om

fullföljande

av riktlinjer för hushållning med mark och vatten i

Blekinge

län understryks att vissa förändringar i fiskbeståndet i Pukaviksbukten ger anledning till att iaktta särskild

försiktighet

med att tillåta förorenade utsläpp till vattnet. l beslutet föreskrivs vidare att omrâdesplaneringen för

Sternö-Stilleryd-

Vekerumområdet i Karlshamn bör samordnas med en utvärdering av miljösituationen i syfte att närmare klargöra förutsättningarna för att till området lokalisera sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen. Det är angeläget att försiktighet iakttas beträffande utbyggnad i Norrköping av industri med utsläpp av föroreningar till Bråviken. Som framgår av kap. 12 bör luftföroreningarna i Norrköping och dess omgivningar vad avser försurande ämnen nedbringas. Mot denna är det väbakgrund sentligt att konsekvenserna av utsläpp av till

föroreningar

vatten och av utsläpp till luft av försurande ämnen noga redovisas i samband med ansökningar om till

lokalisering

Norrköping och att härvid miljökonsekvenserna för Kolmården, Svensksundsviken och det obrutna kustområdet söder om Bråviken särskilt uppmärksammas.

SOU 1979:54 El 107

För Oxelösund- Tunaberg är det angeläget att vattenförorenedbringas vad avser svårnedbrytbara ämnen och ningarna ämnen som kan lösa ut tungmetaller ut bottensedimenten. Konsekvenserna av utsläpp av sådana ämnen föreslås noga redovisas i samband med ansökningar om lokalisering till området liksom för Kolmården och det

miljökonsekvenserna

obrutna kustområdet söder om Bråvikens mynning. I den om den översiktliga planeringen i Bråviutredningsrapport kenområdet som har utarbetats på uppdrag av berörda kommuner föreslås inget markområde reserveoch länsstyrelser BRÅVIKEN rat för FRP-industri på Tunabergshalvön. Gemensam kommunal planering inom ramen för fysisk riks- 1979. Ett reservområde för FRP-industri fö-

planering, juni

reslås i rapporten vid Frankhyttan norr om Tunabergshalvövervägs f.n. av berörda kommuön. Utredningsrapporten med anledning av planeringsner. l regeringens proposition skedet i den fysiska riksplaneringen förutsätter föredraganden att beträffande den framtida markan-

handlingsfrihet

vändningen i Tunaberg bevaras i den kommunala planeringen inför de ställningstaganden av riksdagen som rapporten kan komma att föranleda. Figur 8:2. Tånkbara platser för FRP-i utanför Nynäs- dustri vid norra Svealands- och NOI Det är angeläget att vattenföroreningarna Iandskusten. vad avser svårnedbrytbara ämnen och ämhamn nedbringas nen som kan lösa ut ur bottensedimenten. Kon- (Utöver dessa platser finns ytterliga

tungmetaller

flera orter med befintlig industri vid vill sekvenserna av utsläpp av sådana ämnen bör noga redovisas lokaliseringar sannolikt i vissa fall kl i samband om lokalisering till Nynäshamn. komma i fråga). med ansökningar av olika föroreningar behandlas närmare i Miljöpåverkan på Norrlandskusti

-kuststräckor

som föreslås bli undantagna fn kap. 12. etablering av FRP-industri

höga kusten (obruten kust) 8.3.3 Norrlandskusten i Många områden vid Norrlandskusten har goda förutsättför lokalisering av FRP-industri. Etableringar vid ningar Norrlandskusten är önskvärda från regionalpolitisk utgångspunkt. Med hänsyn till markkonkurrensen längs södra Sveriges kuster är det också från den fysiska riksplaneringens utgångspunkter angeläget att FRP-industri förläggs till Norrlandskusten. gällande får lokalisering av FRP-industri

Enligt riktlinjer

inte ske till kusten-området. Det finns starka skäl att Höga från etablering av FRP-industri undanta även vissa andra kuststräckor med litet inslag av miljöstörande industri och där det finns starka bevarandeintressen. Det gäller Haparan- FRP-industri föreslås inte 1 da- och Luleåskärgârden utom tätorterna Kalix, Luleå och etableras vid vissa större i Piteå, Västerbottenkusten mellan Skellefteå tätort och Umeå FRP-industri opåverkade dl uthamn samt kuststräckan mellan Essvik och Hudiksvalls tät- lar av Norrlandskusten. ort. Eventuella framtida nedläggningar av industri kan inne-

108 El SOU 1979:54

bära att vissa ytterligare större sammanhängande kuststräckor blir av betydande intresse för annan markanvändning.

Förutsättningarna för lokalisering av FRP-industri vid

norra Svealands- och Norrlandskusten har studerats av berörda länsstyrelser och kommuner. I rapportens del Il, kap. 7 behandlas dessa studier närmare. Studierna har bedrivits på ett mellan länsstyrelserna något varierande sätt. Exempelvis har länsstyrelsen i Norrbottens län helt koncentrerat sig på orter med befintlig industri medan övriga norrlandslänsstyrelser även har redovisat områden som saknar industri. Det är därför inte möjligt att på grundval av länsstyrelsernas kartläggningar dra några omedelbara slutsatser om var det är mest angeläget eller rimligt att industrilokalisering sker. Som framgår av fig. 8.2 visar studierna att det vid de kuststräckor som inte föreslås bli från etablering

undantagna

av FRP-industri av bevarandeskäl finns ett flertal platser som har förutsättningar för eller av sådan

utvidgning nyetablering

industri. Industrilokalisering torde på flera av dessa platser kunna ske utan större konflikter med motstående intressen. Det gäller i många fall platser där FRP-industri finns. Utöver dessa finns det ytterligare orter med befintlig industri där lokaliseringar sannolikt i vissa fall kan komma i fråga utan större konflikter. Konkurrensen om mark är sålunda generellt sett inte lika stor vid Norrlandskusten som vid södra Sveriges kuster, även om det lokalt kan föreligga starka konflikter om markanvändningen. Det finns därför från den fysiska

riksplanering-

ens utgångspunkter f.n. inte anledning att vid Norrlandskusavarad handlingsfrihet på ten anvisa särskilda lägen för FRP-industri. Det är angeläget atser med goda förutsätt- att i den kommunala att

planeringen möjligheterna övervägs

ngar för Iokalisering av bevara vid Norrlandskusten

handlingsfriheten på de platser

lP-industri. för vilka utförda studier visar att för

goda förutsättningar

lokalisering av FRP-industri föreligger genom att sådana förändringar av markanvändningen undviks som kan försvåra en framtida industrietablering. Med hänsyn till hushållningen med mark och vatten är det emellertid att

viktigt

etablering av FRP-industri i första hand sker i anslutning till platser med befintlig industri och att nya områden endast tas i anspråk om förutsättningarna för i områden

lokalisering med befintlig industri är otillräckliga.

8.3.4 Inlandet Lokalisering av industri till inlandet är angelägen såväl av regionalpolitiska skäl som för att avlasta kusterna. I likhet med Norrlandskusten gäller att konkurrensen om mark i inlandet inte är lika stark som vid södra Sveriges kuster, även om det självfallet lokalt kan föreligga starka markanvänd-

SOU 1979:54 D 109

Det finns därför från den fysiska riksplane-

ningskonflikter.

inte f.n. anledning att anvisa särskil-

ringens utgångspunkter

da lägen för FRP-industri i inlandet.

för lokalisering av Förutsättningar för lokalise-

För att klarlägga förutsättningarna

behöver ring av FRP-industri till inlan- FRP-industri till inlandet vissa frågor studeras ytter-

vissa och konflikter det behöver studeras.

ligare, exempelvis recipientförhållanden

med motstående intressen. I bostadsdepartementets promemoria den 7 september 1978 Fysisk riksplanering, fullföljan-

har föreskrivits att fortsatta studier de av fastlagda riktlinjer

för att lokalisera FRP-industri till Bergav förutsättningarna

och Vänerområdet bör genomföras. Berörda länsstyslagen relser skall under år 1982 till regeringen redovisa hur långt

arbetet då har fortskridit.

Beträffande Norrlands inland är det som ett första steg

att inom ramen för den regionalpolitiska och indu-

angeläget

planeringen närmare klarlägga förutsättningar-

stripolitiska

na för lokalisering av industri med hänsyn bl.a. till förekomster av olika råvaror, t.ex. malm och industrimineral samt skilda till utveckling och diffe-

energiråvaror. Möjligheterna

industri och nyttiggörande av befintlirentiering av befintlig

i Norrlands inland är också av bega samhällsinvesteringar tydelse i detta sammanhang.

ll0 El SOU 1979:54

. - .4

* V V uu»u n › ._ (gill

muifw*

_ .ümäwñ

*iC{ám..:.\:?;›4

äüfiâláéükülgülüudlwüiüüun

wtxtiñ*“““lfnV L

»“\\\A\

\ mk ; m . m

;Shu

9 Mineralråvaror

Utvinning av mineralråvaror är ofta förenad med

betydande

ingrepp i landskapet och av till i första

utsläpp föroreningar

hand vatten.

Utvecklingen på mineralbrytningens område

kan på sikt komma att leda till att i större utsträck-

utvinning

ning inriktas på stora

låghaltiga fyndigheter som bryts i dag-

brott. Utvinning kan bli aktuell även i andra delar av landet

än i traditionella Härvid kommer bl.a. om

gruvbygder. frågor efterbehandling att få stor betydelse.

9 Mineralråvaror

9.1¶Utgångspunkter

9.2¶Utvecklingstendenser

9.3 Problem och

åtgärdsförslag

9.3.1 Markanvändnings- och miljöproblem 9.3.2 Förslag rörande verksamheten 9.3.3 Förslag rörande geografiska områden

9.1¶Utgångspunkter

Motiven för att behandla vissa frågor om mineralråvaror i den fysiska riksplaneringen är i huvudsak följande.

D Utvinning och av mineralråvaror kan i det en-

förädling

skilda fallet medföra omfattande krav på mark och vatten samt betydande miljökonsekvenser och bör därför på ett tidigt stadium övervägas på riksnivå med till mot-

hänsyn stående markanvändningsintressen förhål-

och ekologiska landen. El Mineralråvaruförekomster av särskilt intresse i ett

långsik-

tigt, nationellt perspektiv bör så långt möjligt skyddas från sådana ändringar i som

markanvändningen omöjliggör

eller allvarligt försvårar en framtida

utvinning.

Såväl för den fysiska planeringen på olika nivåer som för den

regionalpolitiska och industripolitiska är det av planeringen

vikt att bevarandeintressen och så

exploateringsintressen

långt möjligt är kända så att av olika

sammanvägningar

intressen kan ske.

Ianspråktagande av mineralfyndigheter regleras främst

genom minerallagen, gruvlagen och

naturvårdslagen.

Minerallagen ger möjlighet att väga olika intressen översiktligt mot varandra innan om tillstånd till undersök-

frågor

ning och brytning avgörs. Villkor för tillgodoseende av allmänna intressen kan föreskrivas i samband med att tillstånd lämnas. Beslut enligt Prövminerallagen fattas av regeringen.

ning enligt annan lagstiftning

sker som regel på ett senare stadium. Gruvlagen reglerar i första hand inmutarens gruvinresp. nehavarens förhållande till Beslut markägaren. enligt gruvla-

SOU 1979:54 El ll5

i berört bergmästardistrikt. Vid

gen fattas av bergmästare av ansökningar om inmutning el-

prövning enligt gruvlagen

finns inte samma till övergripande beler utmål möjlighet som minerallagen. Avvägningen mellan dömningar enligt intresset och motstående intressen sker för mineralutvinning som i samband med prövning enligt regel på ett sent stadium andra främst byggnadslagen och miljö-

tillämpliga lagar

skyddslagen. och utmål utgör dock inte hinder för planlägg- Inmutning

tillståndsprövning enligt byggnadslagen. I yttran-

ning och Förbättrat informationsutbyte vid handden över rapporten

av (Statens planverk, Meddeläggningen gruvlagsärenden

landen om Dnr R 1356/77) och över Alun-

fysisk planering,

skifferutredningen (Underlag för fortsatt fysisk riksplanering framhåller flera remissinstanser behovet av en mera 1978:1) inom mineralomrädet och förordar bl.a.

enhetlig lagstiftning

av Enligt Alunskifferutredningen som

en översyn gruvlagen.

har utarbetats av industriverket erfordras ett betydande lagför att verkets förslag i utredningen skall

stiftningsarbete

Även i över den fysiska riks-

kunna genomföras. yttranden

har flera myndigheter fram-

planeringens planeringsskede

hållit att inom mineralomrädet bör ses över.

lagstiftningen

(MPU) överväger i sitt arbete

Mineralpolitiska utredningen

bl.a. om det finns anledning till vissa ändringar i gällande

gruvlagstiftning.

18§ reglerar från främst naturskydds- Naturvârdslagens vissa mineral över, t.ex.

synpunkt som markägaren förfogar

sten, grus, sand, lera och torv. Beslut enligt naturvårdslagen fattas av länsstyrelsen i första instans. Naturvårdslagen ger att väga in önskemål om hushållning med f.n. inte möjlighet varken i riksskala eller i skala. Namineralråvaror regional turvårdskommitten har i sitt betänkande Naturvård och täkt-

verksamhet (SOU 1979: 14) lagt fram förslag som syftar till att i om täktverksamhet förstärka de medel som samhället

fråga

behöver för att genomföra en rimlig resurshushållning på sikt. Betänkandet bereds f.n. i regeringens kansli.

lång möjlighet att Regeringen har enligt 136 a § byggnadslagen, mineralutvinningsprojekt som är av väsentlig betydel-

pröva se för landets hushållning med mark och vatten. Om inte annat anges utgörs underlaget för bedömningarna i detta av följande källor: Industrin i den fysiska kapitel Gruvindustrin, Underlag för fortsatt fysisk

riksplanelringen

1977:1; lndustriverkets syn på industri-,

riksplaneringen

och mineralfrågorna i den fysiska riksplaneringens

energi-

statens industriverk, PM 1977:15; lndustri-

planeringsskede,

mineral, Mineralpolitiska utredningen (SOU 1977:75); inom svensk mineralindustri, Mi- Forskning och utveckling

ll6 Cl SOU 1979:54

neralpolitiska utredningen (Ds l 1978:13); Icke förnyelsebara råvaror, Sveriges geologiska undersökning 1979; Den

fysiska riksplaneringens statens planeringsskede, planverk,

rapport 44 del l år 1978.

9.2¶Utvecklingstendenser

Malmutvinning med inriktning på delsjärnmalm, dels sulfidmalmer (de s.k. basmetallernas malmer, t.ex. koppar, bly och zink) har under lång tid spelat roll för landets en viktig ekonomi. Inom den svenska mineralindustrin kan man f.n. iaktta ett visst ökat intresse för andra malmer och för industrimineral. Den svenska järnmalmsproduktionen beräknas inenligt dustriverket i ett tioårsperspektiv inte öka nämnvärt. Det är enligt verket för närvarande inte aktuellt att öppna nya större

järnmalmsgruvor. Många vilande fyndigheter har låg järn-

halt, hög svavelhalt och så liten utbredning att de sannolikt inte kan exploateras var för sig. Enligt industriverket är det tänkbart att vissa av dessa i framtiden skulle

fyndigheter

kunna brytas parallellt med de som är i

järnmalmsgruvor

drift. lndustriverket bedömer att den tekniska

utvecklingen

kan leda till sådana brytnings- och transporttekniker att öppnande av mindre gruvor kan bli möjlig. Beträffande suljidmalmsgruvor, som i allmänhet är mindre än järnmalmsgruvor, bedömer industriverket att vissa mindre gruvor kan tillkomma som för utbrutna

ersättning gruvor.

Den tekniska utvecklingen förefaller vidare medföra att stora, ytnära och låghaltiga kan bli ekonomiskt

fyndigheter

utvinningsbara. Pâ grund av de höga kostnaderna anrikför att uppföra ningsverk blir enligt industriverket några nya

anrikningsverk

sannolikt inte aktuella inom den närmaste

tioårsperioden.

Befintliga verk kan i många fall betjäna flera mindre gruvor på avstånd upp till 5-10 mil. Nya kan i

sulfidmalmsgruvor

första hand förväntas i närheten av de verken.

befintliga

Vid sidan av de nämnda traditionella malmerna finns anara malmer, mineral och bergarter som redan har eller kan få stor ekonomisk betydelse. Enligt industriverket kan intresset för utvinning alltmer komma att riktas mot andra malmer än järnmalm samt mot industrimineral. Liksom för sulfidmaldustrimineral är sådana mineral som mer kan den tekniska utvecklingen för ns för andra ändamål än för sitt innehåll legeringsmetallernas metall eller energiråvara. malmer medföra att även vissa och före-

ytnära låghaltiga

SOU 1979:54 E1 ll7

Figur 9:1. Järnmalm. Figur 9:2. Sulfidmalm.

malmprovins malmprovins

A gruva A gruva

I utmâl utanför malmprovins I utmål utanför malmprovins

O fyndighet utanför malmprovins O fyndighet utanför malmprovins

Källa: Icke förnyelsebara råvaror, SGU Källa: Icke förnyelsebara råvaror, SGU 1979. 1979. Malmer, industriella mineral och bergar- Malmer, industriella mineral och bergarter, SGU 1977. ter, SGU 1977.

komster i framtiden kan bli ekonomiskt utvinningsbara. Som

exempel kan nämnas nickelförande bergarter i fjällkedjan,

Källa: Kalksten och dolomit, Undei vanadinhaltiga s.k. titanjärnmalmer i t.ex. Taberg, Kramsta, för fortsatt fysisk riksplanering 1977:

Alunskiffer, underlag för fortsatt fy: Routevaare De många observationer av

och på Ulvöarna. riksplanering 1978:1. industrimineralförekomster som har gjorts antyder enligt Havet - naturförhållanden och utn

jande, Underlag för fortsatt fysisk r

utredningen (MPU) att flera olika mineral mineralpolitiska planering 1978:7. kan bli aktuella att utvinna eller för ökad utvinning, t.ex. Malmer, industriella mineral och berg

ter, SGU 1977.

olivin, m.f1. Eventuell utvinning av fosfor, kalium, kaolin, Icke förnyelsebara råvaror, SGU 197! alunskiffer kan komma att aktualisera nya anrikningsverk. Industrimineral, SOU 1978:75.

118 E] SOU 1979:54

Figur 9:3. lndustrimineral och legeringsmetaller samt undersökningskoncessioner i havet

lndustrimineral är mineral som bryts för andra ändamål än för sitt innehåll av me-

taller eller energirâvaror. Man skiljer mellan s k ballastmaterial (sand, grus, krossad sten) byggnadssten, Ieror och s k kvalificerade industrimineral (t ex kalksten, dolomit och kvarts). 2B Ferrolegeringsämnen ger stålet dess värdefulla egenskaper och är av stor betydelse för stålindustrin. Det enda av järnets legeringsmetaller som i dag bryts i Sverige är volfram vid Yxsjöbergs gruvor.

lndustrimineral:

kaolin

kvansit

diabas

-dolomit

alunskiffer 4

olivinutvinning Ö

olivinfyndighet O nefelinsyenitfyndighet ›

magnesitfyndighet områden av intresse för sand- och grusprospektering i havet.

Legeringsmetaller: C fyndighet

A utvinning

I utmål Wo wolfram °° M0 molybden g

*li nickel (l7

ri titan

J C” / vanadin

J uran

Jndersökningskoncessioner i havet:

sulfidmalmer l

E

olja och kolväten _ -*- ,l

L

m sa .om

L alla: Se motstående sida.

_Xjlm) m I m I I WTWTW TWVHD

._.,.›.._..m iÖY yTTÖ

SOU 1979:54 El ll9

Alunskiffer finns i bl.a. Närke, Jämtland, på Billingen och i Österlen. Sand- och i landet är ojämt fördelade. I

grustillgångarna

flera områden är tillgången på naturgrus begränsad. I bl.a. sådana bristområden är att utvinna sand och

möjligheterna

av intresse. Tillgångar av sand grus i sjöar och havsområden och grus på havsbotten förefaller finnas bl.a. i Kattegatt, Öresund, utanför Skånes sydkust och norr om Gotland. Efterhand som rika och gynnsamt belägna malmfyndigheter på land uttöms kan även förekomster av malmer på havsbotten komma att utvinnas. F.n. bedöms främst sand- och på havsbotten men även vissa andra mineral

grusfyndigheter

och malmer kunna bli av intresse. Prospektering pågår efter sulfidmalmer i Skellefteåfáltets förmodade fortsättning i Bottenviken samt efter olja och gas bl.a. i områden söder och öster om Gotland. Kartering av de lösa avlagringarna på havsbotten har utförts för Öresund och pågår för området kring norra Gotland. De kunskaper som finns om områden som kan komma att beröras av framtida utvinning visar att i många fall flera motstående intressen förekommerk I rapporten del II, kap. 8 beskrivs förekomster av skilda mineralråvaror närmare.

9.3¶Problem och åtgärdsförslag

9.3.1 Markanvändnings- och miljöproblem Utvinning av mineralråvaror kan medföra miljöstörningar i landskapet och utsläpp av olika föroreninggenom ingrepp av olika ämnen till vatten. Även påverkan ar, särskilt utsläpp på kan uppstå. Verksamheten innebär som regel

grundvatten

även att omfattande transporter måste ske. Verksamhetens och därmed storlek kan komma

omfattning naturingreppens

att öka succesytterligare till följd av en för vissa mineralslag till utvinning av mer låghaltiga förekomster. siv övergång Vidare kan möjligheterna att exploatera svårtillgängliga fynkomma att förbättras, varvid tillträdet till områden digheter med starka motstående intressen kan vålla betydande skada. av brytnings- och anrikningsteknik kan å andra Utvecklingen sidan bidra till att förbättra möjligheterna till efterbehandling av landskapet efter avslutad brytning. Påverkan skiljer sig mellan under- och ovanpå miljön Den senare brytningsmetoden medför i regel

jordsbrytning.

förändringar av landskapet, särskilt vid bryt-

genomgripande

Haven Naturförhâllanden och utnyttjt mineralförekomster, varvid mycket stora ning av lågvärdiga de, Underlag för fortsatt fysisk riksplal tas ut. medför mindre in- ring 1978:7.

bergmassor Underjordsbrytning

l20 D SOU 1979:54

grepp i landskapet men rasriskområdenas utbredning på markytan ökar allteftersom gruvorna fördjupas, ett problem som är känt från t.ex. och Malmberget. Gemen-

Grängesberg

samt för de båda brytningsformerna är förorening av vatten och anspråk på mark för uppläggning av restmassor. Utsläppen till vatten består i huvudsak av länshållningsvatten från gruvor och dagbrott, processvatten från anrikningsverk samt dag- och dräneringsvatten från gruvområdet och från upplag av olika slag. De stora mängderna avfallssand från anrikningen som förs till sandmagasin är i många fall ett mycket stort problem till följd av de betydande markytor

som deponeringen upptar samt till följd av risken för utlakning av bl.a. tungmetaller. Enligt naturvärdsverket bedrivs i flera fall mineralråvaruutvinning som verket inte finner acceptabel från

miljösynpunkt.

Tidigare har utvinning av mineralråvaror i huvudsak varit koncentrerad till de traditionella malmprovinserna i Norrbotten, Västerbotten och Bergslagen. Inom dessa områden förekommer i vissa fall konflikter med främst tätortsutbyggnad, rennäring samt miljö- och naturvård. Om intresset för utvinning av mineralråvaror i större utsträckning riktas mot områden utanför de traditionella kan, främst till av

följd

betydande ingrepp i landskapet, konflikter även med andra intressen väntas öka, t.ex. med jordbruk, friluftsliv och fiske.

Exempel på i olika tidsperspektiv tänkbara utvinningsområ-

den är fjällkedjan, Billingen och Österlen samt delar av havsbotten i Bottenviken, Östersjön och Öresund.

9.3.2 Förslag rörande verksamheten Det är angeläget att utvinning av mineralråvaror på ett mer tillfredsställande sätt än f.n. behandlas i den fysiska planeringen. En förutsättning är att beträf-

planeringsunderlaget

fande mineralråvaror förbättras. Som framgår närmare av kap. 8 i rapportens del Il är, mot bakgrund av tänkbar framtida efterfrågan samt och

markanvändnings- miljöaspekter

de mineralråvaror som f.n. bedöms vara av stö re intresse i den fysiska riksplaneringen, främst industrimineral som kalksten, kvartsit, kaolin och diabas samt alunskiffer. Även om varje täkt ofta är relativt begränsad finns det vidare anledning att uppmärksamma grus och sand främst p.g.a. mångfalden täkter. Även underlaget för den fysiska

plane-

ringen avseende framtida tänkbar utvinning av sulfidmalmer, legeringsmetaller och järnmalmer behöver förbättras i vissa avseenden.

Av grundläggande betydelse för att mineralintresset

på ett bättre sätt än för närvarande skall kunna beaktas i den

fysis-

SOU 1979:54 D 121

ka planeringen är att kunskaperna om landets geologiska förutsättningar för mineralförekomster redovisas på översiktliga geologiska kartor. Industriverket föreslås få i upp-

att i samråd med Sveriges geologiska undersökning Industriverket föreslås i sam drag

och andra berörda myndigheter genom en råd med andra berörda myn

(SGU), planverket

försöksverksamhet i ett lämpligt län utarbeta förslag till en digheter utarbeta förslag til översiktlig karta över de geologiska förutsättningarna för en översiktlig karta över geo mineralförekomster. Liknande kartor, har utarbetats för vis- logiska förutsättningar för mi sa områden i bl.a. Kanada och Västtyskland. neralförekomster.

Prospektering sker huvudsakligen genom några större privata företag samt genom statliga företag och myndigheter. Denna splittrade prospektering försvårar i vissa fall möjligheterna till samlade avvägningar mellan olika markanvändningsintressen. En ökad samordning av prospekteringsverksamheten mellan olika intressenter skulle ge ett bättre underlag för samlade avvägningar mellan mineralrávaruutvinning och andra markanvändningsintressen. Regionala prospekteringsplaner har på regeringens uppdrag av nämnden för statens gruvegendom upprättats för Norrbottens län och påbörjats för Västerbottens och Jämtlands län. Förutsättningarna och formerna för mellan olika in-

prospekteringssamarbete

tressenter övervägs inom mineralpolitiska utredningen (MPU). När prospekteringsplan föreligger för en viss region finns det anledning att i den fysiska planeringen i berörda kommuner bl.a. överväga vilka motstående markanvänd-

som finns i regionen och hur eventuella kon-

ningsintressen

flikter skulle kunna lösas.

Omfattande kunskaper om mineralförekomster finns i dag hos gruvbolagen. Vissa uppgifter av detta slag som finns hos SGU är sekretessbelagda.

Det är angeläget att kommunen i den fysiska planeringen pä ett tidigt stadium ges möjlighet att beakta eventuell framtida utvinning av mineralråvaror. Pä detta sätt kan ändamålsenliga avvägningar göras mellan mineralråvaruintresse och olika motstående markanvändningsintressen.

F.n. får berörda kommuner och länsstyrelser som regel del Viktigare undersökningsresul

från prospektering på ett sent sta- tat föreslås fortlöpande redo av undersökningsresultat dium. För att skall förbättras föreslås visas till berörd kommun ocl

planeringsunderlaget

att viktigare undersökningsresultat i samband med prospek- länsstyrelse. tering fortlöpande delges kommuner och länsstyrelser. Det finns anledning att i beslut om tillstånd till undersökningskoncession och inmutning föreskriva skyldighet för sökanden att inom viss tid redovisa undersökningsresultat av bety- Föreskrift i gruvkungörelse delse för fysisk till kommun och länsstyrelse. Vi- vad gäller redovisning ti

planering

dare kan det finnas skäl att i föreskriva att länsstyrelse och kommun a

gruvkungörelsen

bergmästare i samband med inmutning får förelägga planer för undersökningsai sökanden att till länsstyrelse och kommun lämna in en plan betets bedrivande.

122 D SOU 1979:54

för undersökningsarbetets bedrivande. Genom redovisning av underlag om tänkbar framtida råvaruutvinning skulle viktigare råvaruintressen efter viss avvägning på riksnivå kunna preciseras i den kommunala pla- Industriverket föreslås i sam- neringen. Industriverket föreslås därför i samarbete med arbete med SGU samman- SGU sammanställa och till regeringen fortlöpande redovisa ställa underlag om framtida underlag beträffande råvaruintressen för att möjligheterna rävaruintressen. att bedöma långsiktiga anspråk skall förbättras. Vissa

frågor

av detta slag Övervägs även inom MPU. Det kan vara ett riksintresse att vissa mineralråvaror kan utvinnas i framtiden. Det finns mot denna bakgrund anledning att en ny plan- och byggnadslagstiftning gör det möjligt att skydda sådana områden som från rikssynpunkt är särskilt lämpade för utvinning av mineralråvaror. Det kan vidare finnas anledning att i lagstiftningen införa bestämmelser bl.a. om att råvaruutvinning inte bör ske i vissa områden med hänsyn till andra särskilt starka mark- och vattenanvänd-

ningsintressen.

I Sverige finns för närvarande drygt 4 800 utmâl av vilka huvuddelen utgör järnmalmsuppslag som tillkommit före 1974 års gruvlag. Detta innebär att det i vissa kommuner finns stora utmålslagda områden där intresset för mineralutvinning är oklart. En av om dessa

utvärdering kunskaperna

utmål sker f.n. inom MPU. För att

klarlägga förutsättningar-

na för markanvändningen i berörda områden är det angeläget att resultatet av denna utvärdering delges berörda länsstyrelser och kommuner. De ekonomiska möjligheterna till ut- Det kan finnas anledning att vinning är som regel större i närheten anrikav befintliga industriverket utvärderar ut- ningsverk (inom en radie till upp 10 mil). Det kan därför mâl inom anrikningsverkens finnas till att industriverket för områden i anrik-

anledning

närzoner. ningsverkens närzoner, sedan MPU har slutfört sin utvärdering, fördjupar det av MPU utförda arbetet. Inom vissa områden förekommer mineralråvaror, främst industrimineral, med varierande kvalitet. I många fall utnyttjas endast de mest högvärdiga förekomsterna, varför det i vissa områden finns ett stort antal skilda

brytningsplatser.

Det är angeläget att möjlighe- För att begränsa naturingreppen och hushålla med mineralter till brytning i redan öppna- råvaror är det i områden med stark markkonkurrens angeläde gruvor och täkter över- get att möjligheterna till brytning i redan öppnade gruvor och vägs. täkter Övervägs innan nya öppnas. För mineral som prövas enligt naturvårdslagen har naturvårdskommittén i sitt betänkande Naturvård och täktverksamhet (SOU 1979:14) föreslagit ändring i naturvårdslagen så att sådan möjlighet ges. Industrimineral finns i vissa fall i samma fyndigheter som malmer eller energiråvaror. Med hänsyn till mineralutvinningens inverkan på landskapet och till hushållningsaspekten är det angeläget att vid utvinning så långt möjligt utvinna

SOU 1979:54 E] 123

Figur 9:4. Motstående intressen inom järn- och sulfidmalmsområden.

Râvaruintresseområdena utgörs av dels malmprovinser där sannolikheten att påträffa järn och sulfidmalmer är stora, dels områden där avståndet till anrikningsverk är mindre än 5 mil. inom de sistnämnda områdena kan

prospektew

ringen enligt SIND förväntas vara intenq sivare än utanför. j Inom råvaruintresseområdena redovisasj dels områden med ett motstående riks-I intresse, dels områden med rvá eller flel; ra motstående riksintressen. Vidare re-; dovisas de s k obrutna fjällområdena en-i ligt riksdagens beslut angående propp 1977/7831. g

malmprovins -

område med ett motstående riks intresse

område med två eller flera motstå-å - ende riksintressen I

obrutna fjällområden

område inom 5 mils avstånd från.:

anrikningsverk för sulfidmalm eller, järnmalm. j

Källor: Icke förnyelsebara råvaror, SGU; 1979 (delvis kompletterad inom enheteq* för fysisk riksplanering, bostadsdeparte-l mentet). I Hushållning med mark och vatten, SOU 1971:75. Riktlinjer i den fysiska riksplaneringeq för vissa s k obrutna fjällområden, proq 1977/78231. l

i

l

m \\ .

J \ . 01 *\ iA_ l 1 .XS4 , \ .1 . . , . om “ My 1 210 g 31D? 4EI SW) sno 7H› l amJ 91h olKi * |L› ,ll mans...m.

124 El SOU 1979:54

Figur 9:5. Motstående intressen inom områden med industrimineral.

Inom förekomstområdena på land redovisas områden med emesp två eller flera motstâende riksintressen. Dessutom anlges de s k obrutna fjällområdena enligt åriksdagens beslut angående prop 1977/ §78:31. Inom råvaruintresseomrâdena i _Ehavetredovisas områden med ett resp ltvá eller flera motstáende sektorsintres-l en enligt havsmiljöutredningen.

område med industrimineral

l_

med ett motstående riks-

i-områdeintresse

3 i

med två eller flera motstå-

D:område

ende riksintressen

Jobrutna fjällområden

ällor: Kalksten och dolomit, Underlag ör fortsatt fysisk riksplanering 1977:7.

lunskiffter, Underlag för fortsatt fysisk fiksplanering 1978:1.

avet - naturförhållanden och utnyttande, Underlag för fortsatt fysisk riks- Ianering 1978:7. g/Ialmer.industriella mineral och bergarer, SGU 1977.

ushållning med mark och vatten, SOU 971:75. Riktlinjer i den fysiska riksplaneringen för vissa s k obrutna fjällområden, prop (5977/78231.

*

t. . 42W, ;W 9

j, .ss , , , ,m , /Lüx1

I I om ?Sma)[ NC)1 31m | ua SlF),l 6(6)1 m0 F em ] sm I 000 l nu, I..

1...» 21ml XlN)

SOU 1979:54 E] |25

sådana biprodukter direkt eller ur restmassor. Som exempel till av

Möjligheter utvinning kan nämnas ett planerat apatitverk i Kiruna för utvinning av och

biprodukter återvinning

fosfor ur fosforrikajärnmalmer. Det finns även anledning att att beakta.

är väsentliga beakta möjligheterna till av råvaror i större ut-

återvinning

sträckning. Exempel på detta är möjligheterna att ur masugnsslagg utvinna råvara för mineralullsframställning och att genom rening av rökgaser från oljeeldade kraftverk återvinna vanadin.

Med hänsyn främst till

omgivningspåverkan och ingrep-

pen i landskapet är det angeläget att följderna av skilda

stadium -

mineralutvinningsprojekt övervägs på ett tidigt

bl.a. mot bakgrund av i den översiktliga fysiska planeringen

gjorda bedömningar - innan tillståndsfrågan prövas. Innan

prövning enligt tillämpliga lagrum sker av planer på mineralråvaruutvinning är det väsentligt att bl.a. miljökonsekvenser av betydelse, omhändertagande av överskottsmassor och restprodukter samt lämplig efterbehandling av brytningsområdet redovisas. Detta sker redan f.n. men av Naturvårdsverket föreslås läm-

redovisningar

nämnt slag bör ske mera systematiskt och med särskild inrikt- till konsekvensana-

na förslag ning på de mest betydelsefulla aspekterna. Det kan mot den- Iys avseende mineralutvinning. na bakgrund finnas anledning att naturvårdsverket i samråd med andra berörda myndigheter lämnar förslag till innehåll i och form för konsekvensanalys avseende skilda av

typer Undersökningsprogram avsemineralutvinning. Vidare kan undersökningsprogam avseen- ende m.m.

miljöförhällanden de miljöförhållanden m.m. behöva upprättas för områden kan behöva för vis-

upprättas där aktualiseras. sa områden.

mineralutvinning

Regeringen har nyligen tillsatt en utredning med uppgift att från hälso- och miljösynpunkt studera och utvärdera genomförda undersökningar och tekniska metoder rörande uranutvinning. Utredningen skall vidare ange vilken teknik och vilka åtgärder som erfordras för att eventuell uranutvinning i Sverige skall ske på ett sätt som är acceptabelt från

hälso- och miljösynpunkt.

9.3.3 Förslag rörande geografiska områden Alunskzffer finns endast inom ett fåtal områden i landet.

Genom Alunskifferutredningen för fortsatt (Underlag fysisk

riksplanering 1978:1) har bl.a. konflikter till följd av eventuell utvinning av alunskiffer belysts. Som framgår närmare av kap. 8 i rapportens del II kan av alunskiffer

utvinning ge

upphov till olika slags negativ påverkan på naturmiljön. För att kunna göra avvägningar mellan intresset för råvarutuvinning och olika miljö- och markanvändningsintressen är det därför angeläget att för och kon-

klarlägga förutsättningarna

sekvenserna av utvinning i olika områden med alunskiffer. Enligt proposition 1978/79:1 15 om riktlinjer för energipoli-

126 El SOU 1979:54

,sm MW, ”i KÄ Ö; 4 r\_ ) 5 im zrc» 13753 I ua 307 ma: 71m om vw 115m 1(LI 7,/ zicr 34m i 44a sfñ me» 70-0 9:6 Motstående intressen av riks- Figur49s7 Motstående intressen av riksär i områden med alunskiffer. karaktär i områden med kalksten.

område med alunskiffer med kalksten

-område

:mråde med ett motstående in- med ett motstáende in-

:resse .område

tresse

:mráde med två eller flere motstå- område med två eller flera motståmde intressen ende intressen

SOU 1979:54 El 127

tiken bör av alunskiffer i första hand riktas

prospektering

förekomstområden där konflikter med annan Prospektering av alunskiffer mot sådana av riksintresse är mindre uttalade. Som föreslås i första hand riktas markanvändning närmare alunskifferområ- mot förekomsterna i Närke framgår av del II, kap. 8 förefaller dena i Närke och Jamtland vara sådana områden. och Jämtland. Vad gäller Billingen, där uttalade intressen att utvinna alunskiffer finns och där de motstående intressêna är starka, studerats särskilt under den har markanvändningsfrågorna

I regeringens befysiska riksplaneringens planeringsskede.

slut den 21 december 1978 angående fullföljande av riktlinjer med mark och vatten i Skaraborgs län anförs för hushållning f.n. inte torde vara erforder-

att ytterligare planeringsinsatser

liga med hänsyn till riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen. Genom till proposition [977/

riksdagens ställningstagande

78:l24 1977/78169, rskr 1977/78:342) har fastlagts att (NU ingen skifferbrytning bör startas i Billingen - med undantag för -

av den brytning som erfordras forskningsverksamhet

innan en fullutvinningsprocess har- utvecklats. I proposition

1978/791213 med redovisning av planeringsskedet i den fy-

siska anförs att ställningstagande till en

riksplaneringen

eventuell framtida uranbrytning i Ranstad bör avvakta slutförandet av den utredning som regeringen avser tillkalla och som skall studera och utvärdera tekniska metoder för råvasamt föreslå för att en eventuell sådan ruutvinning åtgärder skall kunna åstadkommas på ett miljömässigt ac-

utvinning

sätt. Först för utvinning ur ceptabelt när förutsättningarna alunskiffer av andra än uranet I awaktan på att förutsättkomponenter har klarlagts, markanvänd- ningarna klarläggs för utvinkan ställning tas till frågan om den långsiktiga Fram till dess bör med hänsyn till starka ning av flera komponenter i ningen på Billingen. motstående intressen alunskiffern inte utnyttjas alunskiffern bör alunskiffern på Billingen för annat än forskningsändamål. på Billingen inte utnyttjas. Även av kalksten kan - som framgår närmare av

utvinning

rapinrtens del II - ge upphov till betydande påverkan på naturmiljön. Genom Kalksten och dolomit i den rapporten (Underlag för fortsatt fysisk rikspla-

fysiska riksplaneringen

neringen 1977:7) har bl.a. utvecklingstendenser vad gäller det industriella behovet av kalk och konflikter till följd av utvinav kalksten och dolomit belysts. Efterfrågan på kalk Behovet av kalk för bl.a. jordning bl.a. för och miljövårdens behov kan i framtiden bruks- och miljövårdsända-

jordbrukets

förväntas öka starkt, vilket motiverar en närmare bedömning mål behöver övervägas ytterav detta. Industriverket föreslås därför i samråd med SGU, ligare. lantbruksstyrelsen, naturvårdsverket och berörda länsstyrelser, i ett närmare belysa de framtida ansprå-

riksperspektiv

till lämpliga områden för utvinning av ken och ge förslag kalksten och dolomit för andra ändamål än cementtillverk-

ning. Vissa råvaror, t.ex. kvarts och kaolin, är av betydelse i den

128 D SOU 1979:54

fysiska riksplaneringen främst med hänsyn till att de bl.a. förekommer i områden där utvinning skulle komma i konflikt med annan markanvändning av riksintresse. För dessa industrimineral saknas ett sådant underlag

som rapporterna Alunskifferutredningen, Kalksten och dolomit i den fysiska

riksplaneringen och Diabasutredningenutgör för resp. råva-

ra. Bl.a. med hänsyn till tänkbara konflikter med riksintressen erfordras riksöversikter som visar i vilka delar av landet råvaror förekommer, vilka motstående intressen som

förelig-

ger och vilken efterfrågan som kan förväntas. Sådana översikter föreslås bli utarbetade av industriverket i samråd med andra berörda myndigheter för kvarts och kvartsit samt för Riksöversikter föreslås för kaolin. Riksöversikter kan i framtiden komma att erfordras kvarts, kvartsit och kaolin. även för andra mineral.

Vissa mineral och bergarter förekommer i stora delar av landet, t.ex. diabas, gabbro samt sand och grus. De enskilda täkternas omgivningspåverkan och ingrepp i landskapet är i allmänhet av mindre omfattning. Det stora antalet sand- och grustäkter i landet - f.n. över 9 000 täkter med tillstånd -

utgör dock sammantaget ett påtagligt Täkt

ingrepp i naturmiljön. av sand och grus i hav och insjöar kan vidare medföra betydande konflikter med motstående intressen. Med hänsyn till den allmänna förekomsten bör det som regel vara möjligt att inrikta utvinning av sand och grus mot områden där konflikterna med andra mark- och är

vattenanvändningsintressen

små. Som framhålls av naturvårdskommittén i Naturvård och täktverksamhet (SOU 1979:14) bör täkter lokaliseras till områden där de gör minst skada från naturvårdssynpunkt. I vissa områden har dock sand och grus på grund av omfattande användning i anslutning till vissa tätorter och transportkänslighet börjat bli en bristvara. Det gäller i första hand Göteborg-Göta älvsområdet, delar av Blekinge och runt Bråviken.

För att tillståndprövningen av täkter skall bli effektiv från hushållningssynpunkt är det väsentligt att länsstyrelsen har tillgång till ett beslutsunderlag som gör det möjligt att bedöma den enskilda täkten i ett regionalt perspektiv. För i första :ör vissa bristområden före- hand de nämnda bristområdena föreslås

att regionala grusslås att regionala grusförsörj- försörjningsplaner upprättas av länsstyrelsen varvid såväl iingsplaner upprättas. alternativa förekomster på land - inklusive bergtäkter eller täkter av grov morän - som förekomster i sjöar och hav bör behandlas.

Vid beredning av täktärenden är det angeläget att länsstyrelsen för att främja hushållning med naturgrus verkar för att behovet av sand och grus i större utsträckning än för närvarande tillgodoses med bergkrossmaterial och grov morän. Underlag för fortsatt fysisk riksplanering 978:1,1977:7 och 1977:13. Den inom statens industriverk pågående

grusutredningen,

SOU 1979:54 D 129

som har redovisat en översikt över grustillgängarna, behandlar enligt uppgift i sitt fortsatta utredningsarbete bl.a. möjligheterna att ersätta naturgrus med andra material.

Frågan om kartering av havsområdenas sand- och grusförekomster övervägs närmare av grusutredningen vid industriverket. Kartering av sand- och grusförekomster i Kattegatt, Kartering av vissa grusföreutanför Skånes sydkust, i Blekingeskärgården och i Gotska komster på havsbotten föresjön bör prioriteras för att möjliggöra en avvägning mot slås. andra intressen. För områden där kartering av havets sandoch redan har skett finns det anledning att

grusförekomster

mot andra intressen. Detta föreslås ske för göra en avvägning Öresund och området norr om Gotland, där konflikterna med motstående intressen är betydande. Arbetet torde lämpligen kunna ske inom ramen för det planeringsarbete avseen- Awägning mellan sand- och de bl.a. nämnda havsområden för vilka berörda länsstyrelser grusutvinning och andra in-

få i uppdrag att ta fram program i samråd tressen bör ske i vissa havs-i i kap. 11 föreslås med kommuner och centrala verk. områden.

Figur 9:8. Områden som omfattas av åt-

gärdsförslag beträffande sand- och

grusförsörjningen.

-7-_5_ områden för vilka regionala grus-

försörjningsplaner bör tas fram.

där kartering av sand-

zomráden

och grusförekomster bör priorite-

1: ras

g

områden där avvägning av sand-

-* i och grusintressen mot andra in-

tressen i första hand bör ske.

130 E1 SOU 1979:54

10 sötvatten

Anspråken på utnyttjande av vatten i floder och sjöar samt grundvatten har ökat i takt med den industriella utvecklingen och den höjda levnadsstandarden. Anspråken omfattar utnyttjande av vatten för dricksvattenförsörjning, som processoch kylvatten, för bevattning, för energiproduktion, som bärare och mottagare av föroreningar, för sjöfart, fiske, rekreation m.m. Också krav på skydd av värdefulla vattenmiljöer har vuxit sig allt starkare. Olika slag av intressekonflikter uppstår till följd av mer eller mindre oförenliga anspråk på samma vattenresurser. Så kan t.ex. utsläpp av föroreningar begränsa användningen av vattnet för kommunal vattenförsörjning, för rekreation och fiske. Konstbevattning kan i vissa områden komma i konflikt med efterfrågan på dricksvatten. Byggandet av småbåtshamnar kan leda till konflikter med yrkesfisket. Reglering och förorening av vatten är oftast oförenligt med naturvårdens intressen. I vissa sjöar och vattendrag är redan i dag konflikterna så påtagliga att behov av planering av vattnens utnyttjande föreligger.

10¶Sötvatten

10.1¶Utgångspunkter

10.2 Vattenanknutna problem 10.3 Planmässig vattenanvändning

10.1¶Utgångspunkter

Detta avsnitt på naturvårdsverkets PM nr l 120

bygger främst Användningen av Sveriges vattentillgångar och på Ds Jo

- - 1979:8, Falkenmark, M, Vatten. Resurser anspråk problem. Ett försök till hydrologisk helhetssyn.

I 2 redovisas vissa uppgifter om tillgång och

separatkarta

och i kap. 1 i rapportens del II behandlas anspråk på vatten vissa frågor om vatten närmare.

Jämfört med flertalet andra länder i Europa har Sverige

stora vattenresurser. Av det totala vattenflödet gemycket nom landet används för direkt förbrukning inte fullt 3 °/o. Den

som behövs för att ut utsläppen av avvattenvolym späda loppsvatten kan beräknas till närmare 20 % av vattentillgången 10: 1). Vattnets geografiska fördelning liksom

(fig. ojämna

också fördelningen över årstiderna medför dock vattenhus-

hållningsproblem i vissa områden.

Markanvändningen påverkar på olika sätt grundvatten,

kan nämnas dikning av vattendrag och sjöar. Som exempel

av större arealer och bebyggelse som

våtmarker, kalhuggning

hindrar bildning Vattenbeskaffenheten på-

av grundvatten. verkas vidare av t.ex. användning av gödselmedel ijordbruket och nedfall av luftföroreningar.

Kommunalt uttag

i_ [Industriuttag

gevannmg[

Avlednmgsanspråk 30/0

Avnnmng

175 kmvar | | | 1

= 10090

E; avlett vatten 97 0/0

Fig_ur 10:1. Utnyttjande av Sveriges vattenresurser. l Källa: Falkenmark M, Vatten, Resurser anspråk - problem. Ett försök till hydrologisk helhetssyn, Ds Jo 1979:8. l

SOU 1979:54 El 135

Några begrepp beträffande vatten

Vattenresurs Begreppet vattenresurs och vattenförekan delas upp i vattentillgång komst.

Vattentillgång Vattentillgång betecknar en strömningsresurs där takten i förnyelsen eller flödet är den centrala egenskapen även om vattnets beskaffenhet har viss betydelse.

Vattenförekomst Vattenförekomst betecknar vattenresursen i vilken den platsbundna främst vattenbeskaffenheten år av intresse även om kvantitativa egenskaper har betydelse.

Vattenföring I framställningen relateras anspráken ofta till vattentillgången som beskrivs med uppgifter om flödet eller i vattendragen i grundvattenförande formationer och uttrycks i volym per tidsenhet, vanligen m3/sek. För att kunna beskriva de stora variationer som finns i svenska vattendrag utnyttjas begreppen - den

medelvattenföring

volym vatten som genomsnittligt under flera år passerar en viss punkt - och Iågvattenföring - den genomsnittligt lägsta vattenföringen vid en viss punkt under de torraste perioderna under flera år.

Avrinningsområde Avrinningsomráden avgränsas från varandra genom vattendelarna. All avrinning som bildas innanför ett avrinningsomrádes vattendelare samlas via ytliga och underjordiska till det eller dräneringssystem de vattendrag som avvattnar hela området.

136 D SOU l979z54

Som utgångspunkter för överväganden rörande hushållning med vattenresurser kan anges följande: E] Vattendrag eller sjöar bör inte utsättas för föroreningsbelastning eller andra så att den

förändringar biologiska

produktionsförmågan väsentligt förändras. EI Grundvatten, vattendrag eller sjö av betydelse för vattenförsörjning bör inte utsättas för el-

föroreningsbelastning

ler andra förändringar så att risker för människans hälsa uppstår eller begränsas.

vattentillgången

El Vattenförekomster av väsentlig betydelse för naturvård och friluftsliv bör ges skydd.

erforderligt

El Planering för vård och utnyttjande av vatten bör samord-

nas med markanvändningsplaneringen.

10.2 Vattenanknutna problem

l0.2.l Inledning I detta avsnitt behandlas främst anspråk på vatten från industri och jordbruk samt för konsumtion. Flera andra verksamheter och intressen ställer direkta eller indirekta krav på vatten. De viktigare behandlas under respektive verksamhetsavsnitt. För yrkesfisket är främst de stora sjöarna av riksintresse. För fisket är det vidare angeläget att

vandrings-

ñsken kan komma upp för vissa älvar och åar. I flertalet gur 10:2. Översvämningsbenägna avrinningsområden finns riksintressen för naturvård och friöar och vattendrag, luftsliv. I flera av dessa riksintressanta områden är vattnet älla: SMHI. huvudorsaken till skyddsvärdet. Inom vissa områden (lig. 10:2) kan un-

högvattenföringen

der t.ex. vårfloden inträffar. bli så stor att översvämningar Särskilda utredningar har genomförts bl.a. för Emån och Västerdalälven. Inom vissa områden är föroreningar av sjöar och vattendrag ett problem. Det gäller framför allt försurning och förorening med tungmetaller och svårnedbrytbara ämnen med gifteffekter.

lO.2.2 Vattenförsörjning

Uttag för industri och bebyggelse De stora kvantitativa anspråken på vatten kommer från industrier och kommuner. Industriernas anspråk har genom vattensnålare processer starkt minskat under senare år. Denna utveckling antas fortsätta. Bristsituationer förekommer inom vissa områden. Exempelvis finns problem med vattenförsörjningen i Värö på Hallandskusten vid lågvattenföring. Eventuella mer omfattande utbyggnader av industrierna i Brofjorden och Nynäshamn kan svårligen ske utan vattenöverledning från andra områden.

SOU 1979:54 El l37

Hushållens vattenanvändning per person ökar mycket långsamt. Det totala kommunala behovet av hushållsvatten täcks till ca hälften genom uttag av ytvatten. Främst gäller detta större orter. Nästan 80 °/o av landets kommunala vattenverk använder grundvatten.

För kommunerna, men även för vissa industrityper t.ex. livsmedelsindustrin, är kraven på Vattenkvalitet mycket hö-

avser såväl vattnens bakteriologiska som kemiska ga. Kraven beskaffenhet, t.ex. innehåll av järn och mangan. Dessutom finns gränsvärden för hur höga halter av spår- och giftämnen

och kadmium som får förekomma i dricksvatav typ koppar ten.

områden med stora uttag i förhållande till

Fig. 10:3 visar

Några svårartade bristsituationer har inte

lågvattenföringen.

uppstått, men i vissa områden krävs omfattande regleringar

för att trygga vattenförsörjningen. Mest

och överledningar känd är den beslutade överledningen från sjön Bolmen i Småland till Skåne. Inom flera andra områden längs västkusten och ostkusten samt på Öland och Gotland är problemen med Vattenförsörjning påtagliga. Stora uttag i förhållande till

innebär förutom en konkurrenssituation risker tillgångarna för att vattnets kvalitet försämras bl.a. genom att kapaciteten

av avloppsvatten minskar. I kustområden kan för utspädning för stora uttag av grundvatten medföra risker för att saltvatten tränger in i de grundvattenförande lagren.

Figur 10:3. Områden med stora vatten

Eftersom kvalitetskraven på hushållsvatten är mycket höga tag till samhällen och industrier i förh

lande till Iågvattenföringen. måste särskild vikt läggas vid vården av sådana vatten som utnyttjas som råvattentäkter. Även markanvändningen i de 50 0/0 av Iågvattenföringen

områden som omger dessa sjöar måste hållas under noggrann

10-50 % av lågvattenföringen uppsikt av föroreningar som minskar vattnets

så att spridning

Källa: Bearbetning av Användningen användbarhet förhindras. Vänern, Vättern och Mälaren intar

Sveriges vattentillgången statens nat en särställning att de är råvattentäkter för en mycket vårdsverk, PM 1120, 1978.

genom stor befolkning. Detsamma gäller Bolmen, som i början av 1980-talet kommer att förse sydvästra Skåne med konsumtionsvatten. Fartygstrafik med farlig last på Vänern och Mälaren bör endast få ske enligt särskilda regler. Förslag om sådana utarbetas av kommittén för miljörisker vid

regler sjötransporter (Jo 1978:05).

Fritidsbebyggelsen ligger ofta i områden med liten vatten-

Fritidsbebyggelsen används dessutom främst under tillgång. sommaren när vattentillgången är som lägst. Flera av de

rekreationsområdena ligger också i områden med primära

Utvecklingen inom flera av dessa områringa vattentillgång. den, liksom inom områden där mer omfattande fritidsbebyg-

måste därför ske med särskilt beaktande av gelse planeras, möjligheterna till vattenförsörjning.

138 E] SOU 1979:54

Bevattning

Bevattningen inom jordbruket har ända till de senaste åren varit förhållandevis liten. Under 1970-talet har emellertid bevattningen ökat mycket starkt och en fortsatt ökning är att vänta. På grund av nederbördsförhållandena är behovet av bevattning störst i södra och östra kusttrakter. Av

Sveriges

betydelse för bevattningsbehovet är också jordarten och typen av gröda. Sandjordarnas lägre vattenhållande förmåga ökar bevattningsbehovet. På lättare jordar odlas också ofta grödor vars tillväxt ökar snabbt med god på vatten,

tillgång

t.ex. potatis och vallväxter. Problemen till följd av bevattning uppstår framför allt genom att bevattningen är intensivast i områden som har små vattentillgångar och att anspråken är störst under sommaren då vattendragen normalt har den lägsta vattenföringen. Därtill kommer att huvudparten av det vatten som avleds för bevattning inte återvänder till sjö eller vattendrag utan tas upp av vegetationen eller avdunstar direkt. Den vattenmängd som nyttjas till kan sålunda inte av andra

bevattning nyttjas

intressenter, t.ex. nedströms liggande kraftverk. Fig. 10:4 visar områden med förhållandevis små vattentillgångar och omfattande bevattning. I vissa fall kan

bevattning

inte ske i önskad För att kunna lösa

omfattning. problemen

med vattenbrist kan förutses växande önskemål om överledning av vatten och begränsade regleringar av sjöar alternativt gur 10:4. Områden med stora uttag för vattning inom jordbruket. byggande av mindre dammar. om behand-

Frågor bevattning

las även i kap. 4 och i rapportens del II, l och 2.

kap.

stora uttag

problem med vattentillgângen i l0.2.3 Vattenbeskaffenhet flera uttag Beskaffenheten av vatten i sjöar och bestäms för-

vattendrag

Ila: Bevattning inom lantbruket 1976, utom av naturgivna förhållanden, som t.ex. nedergeologi, tbrukshögskolan, avdelningen för börd och processer i vattnet, främst men även av tbrukets hydroteknik, stenciltryck nr av utsläpp , Uppsala 1977. markanvändningen. De största härrör

utsläppsmängderna

från industrin. Fig. 10:5 visar bl.a. att landets kustområden i stor utsträckning mottar utsläpp av syreförbrukande material, bl.a. från skogsindustrin. Dessa utsläpp sänker syretillgången i vattnet, vilket bl.a. kan påverka ñskebeståndet. Ännu

allvarligare från miljösynpunkt är effekterna av

av utsläpp tungmetaller och svårnedbrytbara ämnen med

giftkaraktär

som upplagras i levande varelser. Vilka effekter på längre sikt utsläpp av dessa ämnen får är dåligt kända. Separatkarta 2 visar omfattningen av s.k. svartlistade vatten från vilka fisk inte får saluföras på grund av för högt innehåll av gifter. Den tilltagande försurningen av svenska vatten är ytterst oroande. Omkring 20 % av landets sjöar har ett mer eller mindre onormalt tillstånd i fråga om surhet och motståndskraft mot försurande

föroreningar. Försurningsproblemet

SOU 1979:54 El 139

behandlas närmare i kap. 12 och i kap. l i rapportens del Il.

De kommunala utsläppen domineras av närsalterna kväve och fosfor, vilka ökar i vattnet och orsakar

näringstillgången

en snabbare igenväxning av sjöarna vilket i sin tur medför förändringar i artsammansättning och försvårar användningen av vattnet. Fig. 10:6 visar områden med hög växtnä-

Det bör dock noteras att näringstillgången delringstillgång. vis är naturligt betingad, särskilt gäller detta lerslättsjöar.

Som framgår av kap. 4 har inom vissa sandjordsområden kvävegödsling orsakat en höjning av nitrathalten i grundvattnet till en sådan nivå att det är hälsovådligt för spädbarn att dricka vattnet. Eventuella långtidseffekter på vuxna är inte klarlagda. Fig. 10:7 anger inom vilka områden förhöjda kvävehalter har uppmätts. Även om nitrattillförseln helt upphör, kommer det att ta lång tid innan nitrathalten i grundvattnet har sjunkit till acceptabel nivå. Åtgärder för att begränsa denna form av grundvattenförändring behandlas i kap. 4.

De kommunala och industriella utsläppen står i direkt proportion till uttagen för vattenförsörjningen. Fig. 10:3 kan därför även sägas visa områden med stora utsläpp i förhållande till lågvattenföringen. Som en enkel regel anges ibland att vattenföringen i recipienten bör vara 10 gånger större än mängden avloppsvatten för att kunna späda ut avloppsvattnet tillräckligt. Detta värde kan sägas illustrera recipientanspråket. Som framgår av separatkarta 2 kan detta recipient-

Figur 10:5. Stora utsläpp av syreförbn

ställen inte tillfredställas, särskilt inte kande material i förhållande till Iågv anspråk på många

tenföringen. under perioder med låg vattenföring.

kustnära vatten

inlandsvatten

:J 10.3 Planmässig vattenanvändning Källa: Användningen av Sveriges vatt

tillgångar, statens naturvårdsverk,

inte sådana 1120, 1978. l merparten av landets avrinningsområden finns

att särskilda planeringsåtgärder är motiverade. problem Inom vissa områden är dock vattenproblemen så komplicerade att och planmässiga åtgärder för vård och

långsiktiga

utnyttjande av vattenresurserna är angelägna. I dessa områden är det önskvärt att åtgärdsprogram upprättas och samordnas med den fysiska planeringen. I ett begränsat antal av dessa är problemen av sådan art och

avrinningsområden

att ett mer direkt torde bli nöd- Inom vissa områden finns

omfattning planeringsarbete

behandlas ett antal områden där vat- dana problem att Iångsikti vändigt. I det följande

förefaller särskilt svåra. I dessa områden be- och planmässiga åtgärder tenproblemen höver behoven Framställningen byg- vård och utnyttjande av v

av åtgärder preciseras.

Användningen tenresurserna är angeläg ger till stor del på naturvårdsverkets rapport av Sveriges vattentillgångar (SNV PM 1120). Vattenplane- Vattenplaneringskommitté

att lägga fram utreder formerna för vatt ringskommittén (Jo 1977:06) har i uppdrag förslag till former för vattenplanering och dess administra- planering.

140 El SOU 1979:54

10:6. Områden med hög växtnä- Figur 10:7. Förhöjda kvävehalter i grund- Figur 10:8. Områden med särskilda platillgång. vattnet. neringsbehov.

äxtnäringstillgâng medför en snab- Kartan visar platser, där från hygienisk där vattenproblemen till igenväxning och situationer med -Omrâden synpunkt anmärkningsvärda halter kvä- stora delar hänger samman med veföreningar i grundvattnet har påträf- markanvändningen. fats. Av kartan framgår att hittills kända : Användning av Sveriges naturtill- kväveproblem framförallt koncentre- mråden där vattnets kvalitet för ar, statens naturvárdsverk, PM ras till jordbruksbygder, särskilt omrâdricksvattenförsörjningen är sär- 1978. den med sandjordar och ytligt sprickig skilt angelägen att bevara. berggrund. --- Floder där särskilt uttalade lokala problem föreligger En observation flodomrâde o Flera observationer I:

gräns för huvudflodomräde

Ey

Källa: Översiktlig beskrivning av grundvattentillgángari Sverige, Sveriges geo- gräns för delflodomrâde

E3

logiska undersökning, 1977. . Skåne Öland . Gotland . Vänern med Göta älv . Vättern med Motala ström Mälaren-Hjälmaren Bolmen Fyrisån . Hedströmmen-Kolbäcksån . Svartån-Kumlaån

cølb§lpiülåwfo4

. Tidan . Viskan . Mörrumsân

SOU 1979:54 D l4l

tion. Kommitténs förslag väntas komma under sommaren 1979. Slutlig ställning till omfattningen av en framtida vattenplanering kan inte tas förrän en sammanfattande bedömning föreligger av naturvårdsverkets rapport, förslagen i vattenplaneringsutredningen och förslagen i föreliggande rapport. De områden förefaller särskilt svåra kan Omrädena med vattenpro-

där problemen

delas in i tre olika blem kan delas in i större om efter huvudtypen av problem kategorier: D Den första omfattar större där vatten- råden där problemen ofta ä

kategorin områden,

till stora delar samman med markan- knutna till markanvändning problemen hänger

intensivt åkerbruk, be- en, sjöar av stor betydelser fö vändningen t.ex. genom dikning,

Inom områdena råder även dricksvattenförsörjningen oc vattning. speciella berg-

Grundvattnet för vattendrag med lokalt särskil

grundsförhållanden. har stor betydelse

vattenföring är ofta uttalade problem av skild vattenförsörjningen. Vattendragens liten, vilket medför försämrad utspädning av föroreningar slag. och problem i samband med bevattning. Till denna kategori hör Skåne, Öland och Gotland. Den andra kategorin omfattar större sjöar och vattendrag, där i första hand vattnets kvalitet för dricksvattenförsörjning är angelägen att bevara, men där även andra vattenintressen konkurrerar med varandra om vattnets användning t.ex. sjöfart, fiske, naturvård, friluftsliv, kulturminnesvård. Dessa sjöar och vattendrag är av stor betydelse som råvattentäkter för flera samhällen i tätbefolkade regioner. Samtidigt har anspråken på dessa vatten från andra intressen vuxit sig allt större och konkurrerar många gånger med varandra. Vänern, Göta älv, Mälaren, Hjälmaren, Vättern-Motala ström och Bolmen hör till denna grupp. Den tredje kategorin omfattar vattendrag där lokalt särskilt uttalade problem av skilda slag föreligger. En del av dessa vattendrag mynnar i Vänern och Mälaren-Hjälmaren och har därmed betydelse även för vattenanvändningen i dessa sjöar. Dessa vattendrag är ofta av stor betydelse för kommunal Vattenförsörjning samtidigt som anspråken på vatten för bevattning, vattenkraft eller som recipient är stor. Fyrisån, Svartån-Kumlaån, Hedströmmen-Kolbäcksån, Tidan, Viskan och Mörrumsån hör till denna kategori.

Skåne Skåne karakteriseras av små med små I Skåne, Mörrumsån, Ölan

avrinningsområden

och är som helhet Lågvattenföringen Gotland, Mälardalen, Väne

vattendrag sjöfattigt.

under sommarens torrmånader området, Vättern, Viskan o

är mycket låg. Grundvattnet

De skånska Bolmen förefaller vattenpr har spelat en stor roll i Skånes Vattenförsörjning. vattnen i mycket stor utsträckning och bedöms blemen särskilt svåra. Beh

har utnyttjats inte täcka behoven skall därför överföras vet av vattenplanering i des

på lång sikt. Vatten från Bolmen i Småland. Stora utsläpp förekommer i vatten- områden behöver preciser

l42 E] SOU 1979:54

dragen som sommartid inte har tillräcklig för att

vattenföring ge en önskad utspädning. Bevattningen har under

många år varit hög, särskilt på Kristianstadsslättens lätta jordar. I viss utsträckning är fortfarande aktuella.

utdikningar Dessa och

andra ingrepp kan störa stora bevarandeområden. Vissa åar har för

betydelse vandringsfiskens reproduktion.

Tillgången på grundvatten i Skåne är svårbedömd men

beräkningar av tillgången är för viktiga bedömningar av

möjligt uttag. Det är betydelsefullt att grustäkt inte genomförs så att störs.

grundvattenförsörjningen Föroreningarna

behöver så långt möjligt begränsas med tanke på den lägre vattenföringen under sommarmånaderna.

Möjligheterna att

öka resurserna för kan behöva

bevattning kartläggas. Fort-

satta dikningsföretag bör undvikas.

Av tillgängligt material framstår bl.a.

Kävlingeåns och

Skräbeåns avrinningsområden som de mest

problemfyllda.

Med hänsyn till den bilden komplexa i hela Skåne torde dock behovet av närmare behöva

vattenplanering preciseras och

eventuella kopplingar till

markhushållningsprogrammet där-

vid beaktas.

Mörrumsån

Mörrumsån rinner upp på det sjörika småländska höglandet.

Vattenföringen är tämligen växlande. Mörrumsån

är skyddsvärd från och för

bevarandesynpunkt laxreproduktion och

fritidsfiske. På har

regeringens uppdrag kammarkollegiet an-

sökt om ändrad Åsnen

tappningsplan för sjön för att tillgo-

dose bl.a. naturvårdens krav. Den

föreslagna tappningspla-

nen påverkar naturligtvis förhållandena i Mörrumsån. Hän-

syn till fisket m.m. i Mörrumsån och i Hanöbukten har därvid tagits. Förutom ett visst kommunalt uttag sker ett omfattande industriellt har starkt uttag. Utsläpp påverkat vattenbeskaffenheten i sjöar och men vattendrag även i angränsande kustområden. Delar av Mörrumsån är svartlistade. Försurningen av sjöarna har på senare år blivit ett allvarligt problem i Blekinge och Småland. Behoven av planering behöver närmare preciseras för Mörrumsåns

avrinningsomráde och

eventuella samband med planering av Hanöbukten

belysas (se kap. ll Havet).

Öland och Gotland

Öland och Gotland består av ett antal små

avrinningsområ-

den med låga vattenföringar särskilt sommartid. Sediment-

bergarternas spricksystem medför att grundvattennivån på sina håll är extremt varierande. Öarna är och

sjöfattiga byggs

upp av en kalkrik vilket berggrund, har givit naturligt näringsrika vatten. På Gotland förekommer på vissa håll höga

SOU l979z54 D 143

nitrathalter i Utnyttjandet av vatten har domi-

grundvattnet.

nerats av kommunala uttag och bevattning även om vissa industriuttag förekommer. Flera områden är av riksintresse för naturvård, friluftsliv och fiske. De omfattande

rörligt

som förekommer har starkt konkurrerat med utdikningar dessa intressen.

kan antas komma att öka vilket liksom fort-

Bevattningen farande aktuella skärper problemen. Båda

dikningsprojekt

öarna semesterområden vilket accentuerar vatten-

är viktiga

under sommarmånaderna. De har

försörjningsproblemen

också som primära rekreationsområden. Behoven

utpekats av för Gotland och Öland behöver närmare

vattenplanering

preciseras.

Mälardalen - Mälaren. Hjälmaren, Fyrisân, K olbäcksån, Hedströmmen. Kumlaån, Närkes Svartå Området omfattar Mälardalens flodområde som sträcker sig ända upp till Dalarna och norra Västergötland. Det domine-

och Mälaren. Utanför de stora sjöarna är ras av Hjälmaren

mycket låg. l de mindre vattendragen som leder sjöprocenten

och Mälaren är lågvattenföringen under somtill Hjälmaren maren ofta mycket liten. Vattnet har genomgående en hög

beroende såväl på naturliga förhållanden näringstillgång

av närsalter. Möjligheterna att utvinna som på förorening grundvatten är som helhet begränsad men i vissa områden, koncentrerat till rullstensåsar, är tillgången god.

Mälaren är råvattenreservoar för större delen av Mälardalens befolkning. Inom Stockholmsområdet tar mer än l mil-

vatten från Mälaren. Den mångsidiga vattenjon människor användningen med olika typer

ger även stora avloppsutsläpp

De svåraste föroreningarna förekommer i av föroreningar. västra Mälaren, men vattenbeskaffenheten är mycket skiftande i Mälarens olika delar.

för utnyttjande och vård av Mälarens vatten-

En planering resurser behöver i första hand värna om Mälaren som täkt för hushållsvatten. Särskild hänsyn till vattenkvaliteten för uttag av råvatten måste tas vid planering av markanvändningen i Mälarens närmaste omgivningar och vid transporter av farligt gods på Mälaren. (Beträffande transporter av farligt gods se vidare kap. ll.) En utvärdering har inletts av Mälarkommitténs utredningsarbete. Det är önskvärt att det-

mångåriga ta slutförs så att det kan utgöra underlagsmaterial för en eventuell framtida vattenplanering. Arbetet med vattenpla-

har påbörjats av Mänering för Mälarens avrinningsområde larkommittén i samarbete med berörda länsstyrelser och kommuner.

Inom vissa avrinningsområden i Mälardalen är problemen

l44 El SOU l979z54

akuta. Det gäller bl.a. Fyringsåns avrinningsområde som måste betecknas som ett bristområde där konkurrensen om vatten för bevattning och kommunal är

Vattenförsörjning

stark. Överledning av vatten från Dalälven via Tämnaråns flodområde har diskuterats. Problemen är av liknande omfattning i Närkes Svartås, Kumlaåns, Hedströmmens och Kolbäcksåns avrinningsområden. Behoven av vattenplanering behöver närmare preciseras.

Väneromrâdet - Vänern, Göta älv, Tidan Vänerns storlek och det stora flodområdet medför mycket stora vattenföringar i Göta älv även under torrtid. Vänerns vattenutbyte är långsamt, ca 9 år. Västgötaslätten har låg

sjöprocent och låg vattenföring. att utvinna Möjligheterna

grundvatten är i området som helhet Slättsjöarna och

ringa.

vattendragen i Västergötland har normalt en näringstill-

hög

gång. Vatten från Vänern och Göta älv täcker det kommunala vattenbehovet för närmare l miljon människor. Dessutom är uttaget av processvatten till industrin omfattande. Föroreningsbelastningen har på sina håll varit mycket omfattande, vilket bl.a. har medfört av delar av Vänern. Ett

svartlistning

omfattande yrkesfiske förekommer framför allt i Vänern. Fritidsfisket är omfattande i stora delar av området.

Sjöfarten

är intensiv och omfattar av bl.a. transporter farligt gods. (Se vidare kap. ll). Kommunerna kring Vänern har i en rapport i april 1978 lämnat en av och rikt-

sammanfattning planeringsunderlag

linjer för fortsatt i Vänerområdet planering (Vänerredovisningen, slutrapport april 1978). I rapporten föreslås bl.a. särskilda riktlinjer för det centrala i Vä-

skärgårdsområdet

nern. Förslaget innebär att industri helt bör

miljöstörande

undvikas, att stor restriktivitet mot

ytterligare bebyggelse på

öar och vid stränder skall tillämpas och att attraktiv mark för turismens och det rörliga friluftslivets reserve-

anläggningar

ras. Vidare framhålls att naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen skall beaktas. I regeringens länsvisa beslut i av

anledning planeringsske-

det slås fast att Vänern och dess kustområden tillhör de områden i landet där det är särskilt att naturvår-

angeläget

dens, friluftslivets och kulturminnesvårdens intressen

tillgo-

doses. Vidare framhålls att naturvårdsintressena är särskilt markerade i det centrala I

skärgårdsområdet. fråga om ytter-

ligare enskild fritidsbebyggelse förordas restriktivitet. I kap. 13 görs en närmare av analys av behovet riktlinjer för Vänerområdet mot bakgrund som har av de överväganden

SOU 1979:54 D 145

gjorts av berörda kommuner och i regeringens länsvisa beslut

i anledning av planeringsskedet.

Det kommunala utredningsmaterialet torde tillsammans med Vänervattenkommitténs arbete Vänern - en naturresurs (Statens naturvårdsverk) utgöra grundmaterial för fortsatt planering av Vänerns vattenresurser. Av särskild vikt i en sådan är att Vänerns och Göta älvs vatten hålls i

planering

sådant skick att det även framdeles kan användas som konsumtionsvatten. Detta innebär att stor hänsyn till vattenfrågorna måste tas vid planering av markanvändningen kring Vänern och i Göta älvs dalgång.

Särskilda planeringsinsatser har aktualiserats för Tidans avrinningsområde där konkurrensen mellan olika intressen är stark. Det gäller bl.a. bevattning kontra vattenkraft. En sammanställning av underlagsmaterial har gjorts genom länsstyrelsens i Skaraborgs läns försorg efter samråd med vattenplaneringskommittén. Behoven av vattenplanering behöver närmare preciseras.

Vättern - Motala ström Vättern har ett litet avrinningsområde men bidrar ändå till att ge en hög vattenföring i Motala ström även under torrtid. Vättern har ett extremt långsamt vattenutbyte, cirka 70 år.

Vättern utgör vattentäkt för flertalet av de större tätorterna vid Vättern samt för Falköping, Skara och Skövde. Vättern kan eventuellt bli aktuell som vattentäkt för Norrköping, Linköping och Mjölby samt för Hallsberg-Örebroregionen. I sådant fall torde vid sekelskiftet ca 500 000 personer försörjas med råvatten från Vättern.

Inom vissa områden förekommer betydande industriutsläpp, som dock minskat under senare år. På Östgötaslätten uppvisar grundvattnet på vissa håll så höga kvävehalter att det är hälsovådligt att dricka. Yrkesfisket är betydande i Vättern och Roxen. Flera skyddsvärda objekt från naturvårdssynpunkt och för fritidsfiske finns inom regionen.

Ett omfattande utredningsarbete har utförts av kommittén för Vätterns vattenvård, vilket redovisades 1978 i rapporten ”Vättern Vatten Vård. Tillägg till 1970 års vattenplan”. Detta arbete torde kunna ligga till grund för en eventuell framtida planering av Vätterns vattenresurser. Av vikt vid en sådan planering är att bevara Vätterns höga kvalitet som konsumtionsvattentäkt. Behovet av vattenplanering behöver närmare preciseras för i första hand Vättern och Motala ström men även eventuella problem inom andra avrinningsområden som hör till Vätterns flodområde behöver belysas.

146 E] SOU 1979:54

Viskan Viskan har en i förhållande vatten-

till anspråken begränsad föring, särskilt under sommarmånaderna. Vattnet är starkt förorenat med svartlistning som följd. Längs vissa sträckor av vattendraget föreligger risk för översvämning.

Anspråken är av mycket skiftande art. Väröhalvön är ett i

den fysiska riksplaneringen utpekat industriläge. Möjlighe-

terna att utnyttja detta kan komma

att begränsas av låg vattentillgång. Skogsindustrin i Värö har under tiden för lågvat-

tenföring svårigheter att erhålla tillräcklig mängd processvat-

ten. Behoven av för Viskans

vattenplanering avrinningsom-

råde behöver närmare preciseras.

Bolmen Sjön Bolmen i Lagans avrinningsområde är av särskilt intresse eftersom vatten från Bolmen skall överföras till Skåne för att förse västra delarna av Skåne med konsumtionsvatten. Särskild uppmärksamhet måste riktas mot vård

och utnyttjande av vattenresurserna i syfte att bevara vattnets kvalitet med avseende på de höga kraven på råvatten för konsumtion. Behovet av för Bolmen behöver närmare

vattenplanering

preciseras.

SOU l979z54 El 147

g

M m i

V u

2,17/ .M77 “I” ,

. *set

I u/Vxh / f m ,

t

/ .”map o

7/ d: ,

;r /,.

«/I/éti/L//l

m

441144154.. fb

c .

11 Havet

Under senare år har intresset för havet och dess tillgångar blivit allt mer uttalat. Ur våra havsomrâden ñnns möjligheter

att utvinna mineralrávaror, livsmedel, energiråvaror, energi m.m. Prospektering efter bl.a. olja och naturgas pågår i flera havsområden. Farvattnen kring Sverige tillhör jordens tätast trafikerade havsområden. Den ökade levnadsstandarden har inneburit ökning av det båtburna friluftslivet och

en kraftig

kustzonens betydelse för friluftslivet som helhet har ökat. Samtidigt har emellertid utsläpp och tillförsel av

förorening-

ar, utsläpp av olja, överñskning, industri- och tätortsutbyggnad, nedskräpning m.m. orsakat störningar i den marina miljön och lett till insikten att även havets resurser

är begränsade. Vissa marina miljöer behöver skyddas.

Anspråken på havets resurser är särskilt uttalade i de kustnära områdena. Konkurrensen mellan olika intressen är här påtaglig och leder ofta till konflikter.

11 Havet

1 1.1 Utgångspunkter 1 1.2 Problem och åtgärdsförslag 1l.2.1 Föroreningar 1l.2.2 Konflikter med riksintressen ll.2.3 Övriga problem 1 1.2.4 Behov av åtgärdsprogram och planering

11.1¶Utgångspunkter

I havet finns stora resurser i form av livsmedel, mineralråvaror, kemikalier och förnyelsebar energi. Vetenskap och teknik utvecklas för att utnyttja dessa resurser. Effekterna av havsföroreningar och den kraftiga ökningen av bl.a. fiske och sjötransporter med farligt gods har lett till insikten att havets resurser är begränsade.

Från att tidigare huvudsakligen ha avsett sjöfartens, fiskets och försvarets intressen har anspråken på att utnyttja havet och dess tillgångar vuxit sig allt starkare från andra intressen. Naturvård, kulturminnesvård, friluftsliv, anläggningsverksamhet, mineralutvinning, utvinning av energi m.m. är exempel på verksamheter och intressen, vars anspråk har blivit mer uttalade.

Konkurrensen mellan olika former av havsutnyttjande har sålunda blivit påtagligare och den kan förväntas öka i framtiden. Samordning och avvägning mellan olika verksamheter och intressen i syfte att hushålla med havets tillgångar har mot denna bakgrund framstått som allt mer angelägen. Härvid är sambanden mellan åtgärder som vidtas på land och i angränsande havsområde särskilt viktiga att uppmärksamma.

För att uppnå bättre planering och samordning av havsresursernas användning har nyligen inrättats en delegation för samordning av havsresursverksamheten. Denna skall bl.a. verka för samordning av verksamheter och intressen som innefattar utnyttjande, skydd eller utforskande av havet eller som annars har anknytning till havet.

Som utgångspunkter för överväganden rörande hushållning med landets havsresurser kan anges följande. E] Utsläpp och tillförsel av föroreningar till samt transport av

farligt gods i våra havsområden måste med hänsyn till

konsekvenserna för livet i havet ses i ett långsiktigt per-

spektiv

SOU 1979:54 EJ 151

Områden av väsentlig betydelse för den marina naturvår-

den och kulturminnesvården samt för friluftslivet skall ges

erforderligt skydd

Viktiga lek-, uppväxt- och fångstområden för fisk får inte

utsättas för sådana ingrepp att fiskproduktionen äventyras, eller att fångst av fisk förhindras eller försvåras Sjöfart och utvinning av mineralråvaror får inte onödigtvis förhindras eller försvåras genom annan havsanknuten verksamhet Skyddet av våra havsområden mot föroreningar förutsätter förutom egna insatser ett vidgat internationellt samarbete med andra berörda kuststater.

Inom bostadsdepartementet har en arbetsgrupp som underlag för den fysiska riksplaneringen sammanställt material om de svenska havsomrádenas naturmiljö och de anspråk som riktas mot havets resurser. Arbetsgruppen har även lämnat förslag till åtgärder för att lösa vissa av de problem som finns i svenska havsområden. En rapport från arbetsgruppen Havet - naturförhållanden och utnyttjande, Underlagsmaterial för fortsatt fysisk riksplanering 1978:7, har remissbehandlats under hösten 1978.

I rapportens del Il avsnitt 1.6 redovisas miljöförhållanden i olika havsområden och de anspråk som riktas mot havets resurser samt de problem som föreligger i vissa havsområden till följd av konkurrerande intressen.

11.2 Problem och åtgärdsförslag

ll.2.l Föroreningar De allvarligaste problemen i de svenska havsområdena hänger samman med den besvärliga föroreningssituationen. Re-

sultaten av föroreningarna är ökad näringsrikedom, försäm-

rade syreförhållanden och utbredning av svavelväte i djupvattnen och i områden med lågt vattenutbyte, förhöjda halter av miljögifter i organismer och sediment, förändring av florans och faunans sammansättning, nedsmutsning och nedskräpning av bottnar och stränder m.m.

Trots avsevärda förbättringar vad gäller rening av kommunala och industriella utsläpp under senare år tillförs fortfarande stora mängder föroreningar till våra havsområden. Allt större andel av föroreningarna tillförs havet via floderna. Som exempel kan nämnas att våra floder för närvarande bidrar med 70 % av den svenska belastningen av fosfor på Östersjöområdet mot 40 % 1969. Den totala svenska belast-

152 E] SOU 1979:54

ningen av kväve på Östersjöområdet har ökat med l0 % under perioden 1969- 1977. Ökningen beror till stor del på att handelsgödsel, som i ökad används i jord- och

utsträckning

skogsbruket, med floderna förs ut i havet. De allvarligaste miljögifterna är sådana ämnen som svårligen bryts ner i naturen. DDT-halterna i våra havsområden har minskat något, medan PCB-halterna fortsätter att stiga eller ligga på en mycket hög nivå. Bland metallerna har förutom kvicksilver även bly och kadmium stor

benägenhet

till anrikning. Halterna av tungmetaller i sediment och organismer är höga i vissa delar av våra havsområden. Så länge syresituationen i bottenvattnen är goda hindras i allmänhet en utlösning av miljögifter från sediment till vatten. Uppskattningsvis släpps mellan 30-60 000 ton olja ut per år i Östersjöområdet från olika källor t.ex. lastfar-

tankfartyg,

tyg, färjor, trålare, fritidsbåtar, rafñnaderier och kraftverk. Av dessa utsläpp svarar oljeutsläpp som följd av fartygsolyckor endast för en mindre del. En stor del kommer från rengöring av fartygstankar. Föroreningarna utgör ett allvarligt hot för i första hand fiskets och naturvårdens intressen i såväl kustområden som i uthav. Genom anrikningen har halterna av olika

miljögifter

kommit att ligga mycket nära den kritiska nivå, där olika

slag

av skador utvecklas hos I vissa fall har de

organismerna.

kritiska nivåerna redan överskridits. I vissa delar “av våra havsområden är t.ex. gifthalterna i somliga fiskarter så

höga

att förbud råder mot av fisk eller delar av fisk. I

saluföring

framtiden kan ytterligare restriktioner bli nödvändiga. Sälstammarna i Östersjön har så höga gifthalter i att de hotas

sig

av utrotning. Den Ökande frekvensen av

svavelvätebildning

i djupa vatten kan leda till ständigt syrefria bottenförhållanden och risk för återkommande uppvällningar av svavelväte till ytvattnen samt till återcirkulation i de biologiska kretsloppen av vissa miljögifter som finns i sedimenten. De akuta skador som oljan orsakar är frskdöd, fågeldöd, nedoljade båtar, ñskredskap och stränder m.m. De långsiktiga skadorna är allvarligare och omfattar förgiftning under lång tid av t.ex. bottenorganismer, som är av betydelse som för

näring

många fisk- och fågelarter. För närvarande utgör oljehalten i vattnet inget akut hot men närheten till de kritiska nivåer som orsakar störningar motiverar stränga krav på

skyddsåt-

gärder. amordning av kontrollpro- För övervägandena i den fysiska är det

riksplaneringen

ram för utsläpp av förore- att i väsentligt fortlöpande få kunskap om miljösituationen ingar, utsjömätningar och våra havsområden. Det är därför angeläget att arbetet inom rogram för övervakning av naturvårdsverket med att få fram för mät-

enhetliga principer

liljökvalitet är angelägen. ning av förorenande utsläpp till havet fortsätter och att sam-

SOU 1979:54 D 153

av kontrollprogrammen för utsläpp av föroreordningen samt program för övervakning av Ett enhetligt

ningar, utsjömätningar

inrapporteringj

som också utarbetas av naturvårdsverket, ut- system för utsläpp och tillföl

miljökvalitet,

vecklas. Det är vidare angeläget att ett enhetligt inrapporte- sel av föroreningar upprätta och tillförsel av föroreningar upprät- på central nivå. ringssystem för utsläpp tas på central nivå. Transportlederna till havs går ofta nära eller rakt igenom känsliga områden i vilka utsläpp av miljöfarliga ämnen kan orsaka allvarliga störningar. Exempel på sådana områden är produktions- och uppväxtomráden för vissa fiskarter, marinintressanta miljöer och områden av intresse för biologiskt friluftslivet. Behovet av för att minska miljöriskerna I vissa områden är miljöriske

åtgärder

uttalat i vissa kust- och na vid transport av farlig” vid transport av farligt gods är särskilt * Öresund, östra gods särskilt stora.

skärgårdsområden i Bohuslän, Blekinge,

Svealand, Höga Kustenområdet och i Norrbotten, se fig. l 1.1 Genom den alltmer omfattande oljehanteringen i Nordsjön har risken för ökat för den svenska västkus-

oljeföroreningar

ten. kan nämligen med Jutska strömmen

Oljeföroreningar

föras in i och påverka i första hand Bohusläns

Skagerrak

kust. till åtgärder för att minska miljöriskerna och för- Förslag bättra sjösäkerheten vid transporter av farligt gods har nyligen lämnats av Utredningen om miljörisker vid sjötransporter i betänkandet 1979:43) Ren tur-program för miljö- (SOU säkra sjötransporter. Även Sjöövervakningskommittén (Dir. behandlar om förbättrad Sjösäkerhet bl.a. i 1977:28) frågor samband med gift- och brandolyckor till sjöss.

l1.2.2 Konflikter med riksintressen av mineralråvaror från havsbotten och vissa andra Utvinning former av havsanknuten verksamhet t.ex. sjöfart, industri-

och anläggningsverksamhet och utkraftverksanläggningar,

vinning av energi från havet kan utgöra ett hot mot särskilt värdefulla och marina miljöer med hänsyn till

skyddsvärda

naturvårdens, miljövårdens, fiskets, friluftslivets och kulturminnesvårdens intressen. Geovetenskapligt och marinbiologiskt intressanta bottnar och vattenområden, viktiga lek-, och fångstområden, värdefulla rekreationsområuppväxtden och kulturhistoriskt intressanta skeppsvrak och hamnkan förorenas, förstöras eller skadas. Hoten mot bemiljöer varandeintressen av rikskaraktär kan förväntas öka i takt med att intresset för utvinning av havets mineral och energiresurser och ökar och då det uppstår behov av större hamnar nya farleder.

154 D SOU 1979:54

ynpumuw-anm

SlowMidüllülund

“utsett” Im

- Midsjnheanavvvz

u,p l

. u .

›_ sim.*vhhjkgn VÄ_v

Figur 11:1. Områden i vilka åtgärder för Figur 11:2. För fisket särskilt betydelseatt minska miljöriskerna vid transport av fulla områden. farligt gods är särskilt angelägna.

För fisket viktiga områden varierar för Områden med större oljehamnar (mer än olika fisksorter och ärför vissa fiskart.ex. 100 000 ton lossad och lastad olja per år). torsk och skarpsill, som leker i den fria Farlederna in till hamnarna är livligt tra- vattenmassan, svåra att avgränsa. För de fikerade. Utsläpp av farligt gods i dessa flesta kustområden, som generellt är av områden skulle kunna få särskilt allvarli- stort fiskeribiologiskt intresse, har för ga följder med hänsyn till fiskets, natur- närvarande inte gjorts någon utvärdering vårdens och friluftslivets starka intres-

av för fisket särskilt betydelsefulla områsen. Bl.a. skulle viktiga lek- och uppväxt- den. l uthavet har emellertid en utvärdeområden för fisk allvarligt kunna skadas ring redan påbörjats och exempel på för liksom turistnäringen i områdena. fisket särskilt viktiga områden har redo-

visats för sill i Västerhavet och Östersjön Områden utan större trafik med farligt samt för siklöja i Bottenviken. Lekplatser gods men med näraliggande farleder där för strömming i Bottniska viken är dåligt omfattande transporter av bl.a. farligt kända. gods sker. Vid olyckor i dessa leder skulle utsläppta miljöfarliga ämnen snabbt Källa: Havet - Naturförhållanden och kunna föras in mot kusten och orsaka

utnyttjande, Underlag för fortsatt fysisk störningar i områdena, där starka intres- riksplanering, 1978:7, bostadsdepartesen för fisket, naturvärden och frilufts- mentet. Iivet föreligger.

oljehamn

intensivt trafikerad farled

Intresset för utvinning av råvaror är för närvarande koncentrerat till utvinning av sand Öresund, norr

och grus i bl.a. om Gotland och i Kattegatt. Därutöver

pågår prospektering

efter sulñdmalmer i Bottenviken utanför Skellefteå och efter olja och kolväten i Östersjön och södra

Kattegatt. Utvinning

SOU 1979:54 El 155

av energi ur havet kan eventuellt komma att ställa anspråk på havets resurser bl.a. för produktion av marin biomassa, för energiproduktionsanläggningar och för energilagring. Hamnutbyggnader, muddrings- och utfyllnadsföretag är former av anläggningsverksamhet som i vissa fall tar i anspråk och påverkar mycket stora vatten- och markområden med negativa effekter på bevarandeintressena i havet.

Kunskaperna om resurser och naturförhållanden i våra myndigheter fö

Ansvariga

havsområden är till stora delar bristfälliga. Det medför att bättrar

planeringsunderlag

avvägningar mellan olika intressen är svåra att göra. Det är inom sina intresseområden. angeläget att för olika sektorer ansvariga myndigheter förbättrar planeringsunderlaget bl.a. genom att avgränsa sina intresseområden. Statens naturvårdsverk har inom projektet Marina reservat bl.a. tagit fram förslag till skyddsvärda kustoch havsområden. Statens industriverk utreder i den s.k. Grusutredningen -74 vissa frågor rörande utvinning av sand och grus, bl.a. från havsområden.

Enligt de av riksdagen beslutade riktlinjerna för fiskepolitiken (prop. 1977/78:1 12, JoU 1977/78:25,rskr1977/781272) ankommer det på fiskeristyrelsen att utföra en löpande pla-

nering av fiskets omfattning och inriktning. Enligt riksdags-

beslutet är en sådan planering en förutsättning för att näringen skall kunna ta tillvara de fiskresurser som står till buds och för ett effektivt utnyttjande av fiskeflottan. Det är i detta sammanhang angeläget att Fiskenämnderna i samarbete med Fiskenämnderna redovisar bl.a. kommuner och länsstyrelser och som ett underlag för samråd med kommuner o den översiktliga fysiska planeringen redovisar de kust- och länsstyrelser de kust- o havsområden, som är av särskild betydelse för fisket samt havsområden som är av s lämnar förslag till åtgärder för att skydda och utveckla dessa skild betydelse för fisket. resurser. Sådana åtgärder kan exempelvis bestå i angivande av särskilda områden där samråd med fiskeriintendent och fiskenämnd bör förekomma i samband med tillståndsprövning enligt byggnadslagen, naturvårdslagen, miljöskyddslagen etc. Härvid får givetvis beaktas vilka typer av föroreningar som vållar de största problemen för fisket. Exempel på för fisket särskilt viktiga områden i UthaVCt redovisas ifig. 11.2.

För att ge skydd åt områden som är av väsentlig betydelse Riktlinjer i en ny plan- o för fisket kan det behöva övervägas att i en ny plan- och byggnadslag om hänsyns byggnadslagstiftning införa en riktlinje om att hänsyn skall gande till fisket. tas till vissa fiskeintressen i samband med plan- och tillståndsbeslut.

l1.2.3 Övriga problem Utöver föroreningarna och vissa konflikter med riksintressen finns en rad andra problem och konflikter som i sig kan vara allvarliga men som i allmänhet är av mer lokal karaktär och

156 E] SOU 1979:54

till stor del kan lösas i den kommunala

planeringen. Härut-

l l över kan det konstateras att det i vissa kustområden råder i stor oklarhet om den administrativa

indelningen av havsom-

b administrativa gränserna i rådena. Det är därför av betydelse för den fysiska

planering-

lra havsområden klarläggs. en att kommunernas gränser i havet klarläggs.

Den stora av antalet fritidsbåtar ökningen innebär bl.a.

problem i vissa skärgårdsområden. I särskilt intensivt trafi-

kerade farleder uppstår för störningar sjöfarten, småbåts-

hamnar tar ianspråk värdefulla lek- och uppväxtområden för

fisk, störningar uppkommer i

djurskyddsområden, på mus-

selodlingar, m.m. Det är därför att

angeläget länsstyrelser

rad uppmärksamhet och kommuner kring uppmärksammar konsekvenserna av det

hsekvenserna av det ökade ökade innehavet av fritidsbåtar och av bl.a.

utbyggnaden

_tidsbåtinnehavet_ fritidsbåtshamnar i kustområdena.

I vissa farvatten utgör den intensiva sjötrafiken, omfattan-

de såväl som

handelsfartyg fritidsbåtar, ett stort_ sjösäkerhets-

problem. Behovet av trañköver-

hastighetsbegränsningar,

vakning och bör därför trañkledning uppmärksammas. För

att förbättra sjösäkerheten och underlätta det båtburna fri-

luftslivet finns även behov av särskilda fritidsbåtsleder.

Andra verksamheter, som lokalt kan orsaka stora problem,

är hamnutbyggnader,

utfyllnadsföretag, muddringsverksam-

het, ledningsdragningar m.m. Det att dessa är angeläget pro-

blem uppmärksammas av kommunerna och

länsstyrelserna i den löpande planerings- och beslutsprocessen.

ll.2.4 Behov av och

åtgärdsprogram planering

För att komma till rätta med de problem som föreligger vad

gäller våra havsområden och bättre hushålla med havets re-

mer medveten surser behöver planering olika åtgärder vidtas och en mer medveten

:samordning av olika havsplanering och samordning av olika verksamheter komma till

:nutna verksamheter. stånd.

För närvarande saknas emellertid både instrument för och

erfarenhet av en samordnad Den

havsplanering. fysiska pla-

neringen för havsområden bör emellertid i

princip fungera

på liknande sätt som för markområden. Problem av mer lokal

karaktär bör i första hand lösas i den ordinarie

planeringsoch beslutsprocessen

på kommunal och regional nivå. Andra

problem har en sådan karaktär att de kräver i

bedömning

större regional eller i nationell skala. Det är en väsentlig

uppgift för den fysiska riksplaneringen att ange inom vilka

områden sådana bör komma till stånd.

bedömningar

Som framgår av rapportens del II avsnitt l.6 är anspråken

från olika havsanknutna verksamheter särskilt uttalade inom

vissa havsområden. 1.3 och l 1.4 Av jig.l framgår att det i 19

områden föreligger mer eller mindre uttalade konflikter mel-

SOU 1979:54 El l57

Figur 11:3. Havsområden där länsstyrel- Figur 11:4. Havsområden, där planeserna närmare skall analysera proble- ringsbehoven sett från rikssynpunkt är men och upprätta åtgärdsprogram mest framträdande och där en försöks-

verksamhet bör inledas för att finna 1. Klosterfjorden lämpliga former för behandling av havs- 2 . St. och L. Middlegrund frågor i den fysiska planeringen. 3. Laholmsbukten 4. Skälderviken 1. Bohusläns och norra Hallands skär- 5. Skånes sydkust gärdsområde 6. Hanöbukten 2 . Öresund 7 . Blekinge skärgård 3. Området norr om Gotland 8. Kalmarsund 4. Upplands och Södermanlands skär- 9. Gudingen gårdar

. Bråviken . Gävlebukten Källa: Havet - Naturförhållanden och . Harmångersfjärden utnyttjande, Underlag för fortsatt fysisk . Husum riksplanering 1978:7, bostadsdeparte- . Rönnskärsomrádet mentet. . Norrbottens skärgård

lan skilda intressen. Det krävs ytterligare studier innan över-

kan göras om behovet av långsiktiga riktlinjer för väganden resursutnyttjandet i havet. Det är därför angeläget att berörda länsstyrelser i samråd med kommuner och centrala verk med Länsstyrelserna skall öve

i underlagsmaterial närmare analy- ga behovet av planering

utgångspunkt tillgängligt

serar problemen inom dessa 19 havsområden och arbetar havsresursernas utnyttjand fram åtgärdsprogram för att hushålla med resurserna. vissa delar av havsområde

158 D SOU 1979:54

Formerna för att i behandla olika

samhällsplaneringen

hushållningsfrågor rörande havet är som nämnts outvecklade. För att ge underlag för ställningstaganden till

lämpliga

former för att i den fysiska behandla

planeringen havsfrågor-

na är det önskvärt att en inleds

försöksplanering i några

områden. Delegationen för av havsresursverk-

samordning

samheten föreslås få i uppdrag att svara för en sådan försöksverksamhet i samråd med bl.a. statens stanaturvårdsverk, tens planverk, fiskeristyrelsen och statens industriverk. Den föreslagna planeringen bör i första hand komma till stånd i Bohusläns och norra Hallands i skärgårdsområde, Öresund, i ett område norr om Gotland och samt i Upplands Södermanlands skärgårdar, där sett från

planeringsbehoven

irsöksverksamhet i vissa rikssynpunkt är mest 1.4. I dessa områ-

framträdande, sejig.l

Ivsområden för att finna for- den är de flesta havsanknutna verksamheter och intressen er för planering av havsre- representerade och i områdena föreligger uppenbara konflikirsernas utnyttjande. ter med riksintressen. I Bohusläns och norra Hallands

skärgårdsomráde finns

mycket starka bevarandeintressen för fiske, naturvård och friluftsliv. I området ligger landets största oljehamnar. Utsläpp och tillförsel av föroreningar tillsammans med utgör omfattande transporter av gods till och från hamnar

farligt

ett hot mot bevarandeintressena, främst i kustområdet mellan Uddevalla och Göteborg. Fisk som i vissa delar av

fångas

området får inte bjudas ut till

försäljning.

Av övriga problem märks den av det

kraftiga ökningen

båtburna friluftslivet, som medfört ett intensivare utnyttjan-

de av skärgårdslandskapet och krav som på anläggningar

t.ex. marinor, uppläggningsplatser för båtar m.m. Småbåtstrafiken har medfört i för fisket värdefulla lek- och

ingrepp

uppväxtområden och ökad förslitning av naturmiljön. Den orsakar under sommaren även problem för

handelssjöfarten

i vissa intensivt trafikerade farleder. Militära intressen utgör restriktioner för annat vattenutnyttjande i vissa områden. Olika slag av är och orsakar

anläggningsverksamhet vanlig

ofta mer eller mindre omfattande problem för bevarandeintressena inte minst kulturminnesvården. I området finns flera skeppsvrak och ett stort antal förlisningar registrerade. Öresund tillhör jordens mest trafikerade sund. Den intensiva genomgående handelssjöfarten och den korsande färjetrafiken orsakar särskilda Förorenin

sjösäkerhetsproblem. gs-

situationen utgör ett stort problem i vissa vattenområden och förbud mot saluföring av fisk råder bl.a. i delar av Lundåkrabukten. Föroreningarna utgör problem för i första hand fiskets intressen. Ett hot mot fiskets och naturvårdens intressen orsakas även av anspråken på utvinning av sand och grus som finns i sundet. Vissa sandbottnar i sundet är

viktiga

SOU 1979:54 D 159

lekområden för bl.a. sill. Andra bottenområden är av geovetenskapligt och marinbiologiskt intresse. Längs den tätbefolkade Öresundskusten finns anspråk på stora hamnutbyggnader och utfyllnader som om de kommer att genomföras, liksom av ett eventuellt tunnelprojekt, skulle

genomförandet

orsaka stora skador i den marina miljön bl.a. för fiskets och kulturminnesvårdens intressen.

Andra hänger samman med det ökade småbåtsin-

problem

nehavet. Småbåtarna orsakar trañksäkerhetsproblem och ställer på utrymme för bl.a. småbåtshamnar. Fiske

anspråk

med fasta nät utgör delvis ett problem för sjöfarten.

I området norr om Gotland finns mycket stora potentiella sand- och Intresset för utvinning av sand och

grustillgångar.

grus i området har ökat under senare år. SGU gör f.n. en

av områdets sand- och grusförekomster. Områ-

kartläggning

det är också till stora delar av mycket stor betydelse för fiskets och naturvårdens intressen. Det relativt grunda omrâdet rymmer viktiga lekområden för bl.a. strömming och skrubbskädda. Bottenområdena främst kring Gotska Sandön är även av stort naturvårdsvärde med hänsyn till bl.a. bottnarnas geolo-

och deras För vissa fågelarter utgör de

gi organismvärld. grundare områdena viktiga provianteringslokaler.

och Södermanlands skärgårdar är landets största

Upplands skärgårdsområde med mycket starka besammanhängande

varandeintressen. I de större farlederna transporteras stora

och Behovet av att förbättra sjösä-

mängder olja farligt gods.

kerheten i farlederna år påtagligt. Hela skärgårdsomrádet är

vilket är till men för yrkesñskets, natur-

föroreningspåverkat,

och friluftslivets intressen. Förbud råder mot att

vårdens

saluföra fisk eller delar av fisk som är fångad i vissa delar av Stockholms skärgård. Olika former av anläggningsverksam-

het t.ex. ledningsdragningar och muddringsarbeten är vanli-

bevarandeintressena mer eller mindre påtag-

ga och påverkar ligt.

Området har mycket stor betydelse för friluftslivet. Det båtburna friluftslivet är mycket omfattande och i vissa farleder utgör fritidsbåtstrañken ett problem för handelssjöfarten och färjetrafiken. Marinor och uppläggningsplatser för fritidsbåtar som anläggs i allt större utsträckning utgör problem för fisket. I skärgårdsområdet finns ett stort antal registrerade skeppsvrak av intresse för kulturminnesvården. Naturvården har många intresseområden som måste samordnas med bl.a.

bebyggelse och friluftsliv ute i skärgårdarna.

skogsbruk,

Även försvaret har intresseområden, som ibland kommer i konflikt med andra verksamheter.

160 El SOU 1979:54

12 av olika förore-

Miljöpåverkan ningar

12.1¶Inledning

12.2¶Försurning

12.3 Kväve 12.4 Tungmetaller och svårnedbrytbara ämnen

12.1¶Inledning

Olika föroreningsproblem har i redovisats

föregående kapitel

med utgångspunkt i skilda verksamheter och medier. Många

miljöproblem till följd av föroreningar har samband med

flera verksamheter och berör såväl luft som mark och vatten. I det följande sammanfattas sådana som har

miljöproblem

samband med av mark och vatten och bedöms

användning som särskilt allvarliga.

12.2¶Försurning

Belastningen på miljön av de stora tillskotten av försurande ämnen från olika verksamheter är ett av de mil-

allvarligaste

jöproblemen. Utsläppen till luft av svaveldioxid vid förbränning av olja och kol samt vid olika industriella är processer huvudkällorna för försurande ämnen. 80 % av det

Omkring

försurande nedfallet i Sverige beräknas härröra från utländska källor. Även en och tro-

kväveföreningar utgör väsentlig

ligen ökande andel av det sura nedfallet. Den ökade barr-

skogsplanteringen samt användningen av sura gödselmedel

har vidare diskuterats som orsaker till den försur-

bidragande

ning som sker vid sidan av den En

naturliga utlakningen.

omfattande skogsgödsling framför allt med urea skulle kunna få försurande effekter jämförbara med nedfallet av svavel-

föroreningar.

De försurande ämnena medför att markens och vattnens kemiska balans rubbas vilket leder till påverkan av växter och djur. En ökad försurning hämmar den aktiviteten,

biologiska

vilket bl.a. innebär att näringsämnen blir för

tillgängliga

växterna i minskad Med ökande re-

omfattning. försurning

duceras antalet organismer i ekosystemen. I t.ex. en starkt försurad sjö saknas fiskar, och djur- och växtvärlden i övrigt är tydligt förändrad.

SOU 1979:54 D 161

Figur12:1,M0tståndskraft mot försurning i sjöar.

Alkalinitet är ett mått på motståndskraften mot försurning och anges vanligen i mekv/l. Värden under 0,1 mekv/I anger dålig motståndskraft. I dessa områden är sjöarna redan till stor del försurade. Endast sjöar med högre värden än 0,5 mekv/I torde ha tillräcklig naturlig motståndskraft för att undgå försurning med nuvarande belastning av försurande ämnen på naturmiljön. I första hand drabbas små sjöar av försurning. Inom de starkast försurade områdena är även stora sjöar tydligt påverkade. Kartan bygger på uppgifter om alkaliniteten i ca 8 000 sjöar vid olika årsti› der under 1975-1978.

0,1 mekv/I

0,1-0,5 mekv/I

1:]

0,5 mekv/l

m

KäIIa:Dicks0n W, Alkalinitet och pH i svenska vatten 1975-1978, statens naturvårdsverk, PM 1106, 1978.

162 El SOU 1979:54

Figur 12:2. Förändring av pH-värdena i sjöar i Kronobergs län. pH förändrats mindre än 5 9b j: pH sjunkit 5-10 % - pH sjunkit mer än 10 % Kartan visar förändringen av pH-värden mellan åren 1971 och 1977. Ju mer pH-värdena sjunker desto surare blir vattnet i sjöarna. Källa: Länsstyrelsen i Kronobergs län.

Miljöns motståndskraft mot försurande ämnen varierar i olika delar av landet men är för huvuddelen av landet liten. Inom mer än en femtedel av landets yta har sjöarna sommartid starkt begränsad motståndskraft (fig. 12:1). Under snösmältningen, då det under en period upplagrade sura

längre

nedfallet rinner ut i sjöar och motsvarar arealen

vattendrag,

med en begränsad motståndskraft säkert en fjärdedel av landets yta. År 1975 uppskattades antalet sura sjöar till omkring 10 000. Sannolikt kan f.n. ca 20 000 sjöar i samband med snösmältningen få så låga pH-värden från vattenytan och ner till två meters djup att den biologiska produktionen störs. Denna del av sjöarna inkluderar strandzonen som är den viktigaste från biologisk synpunkt. Även vissa rinnande vatten är starkt påverkade av försurningen.

Utvecklingen i landet de senaste åren pekar mot att allt flera vatten kommer att försuras. pH-värdena under åren 1977 och 1978 har sålunda ofta varit 0,5 enheter lägre än fem år tidigare. Av fig. 12:2 över situationen i Kronobergs län framgår den allt allvarligare situationen. Utvecklingen för t.ex. Bolmen pekar mot att dess motståndskraft mot försurande nedfall kan komma att vara förbrukad vid mitten av l990-talet.

Försurningen påverkar även markens ekosystem. Inom områden nära större utsläpp av försurande ämnen kan märkas direkta skador på vegetationen i form av begränsad tillväxt eller i svåra fall att vegetationen dör. En Ökning av markens syraförråd leder vidare till av t.ex. alumi-

utlakning

nium och vissa tungmetaller, vilket i sin tur medför förore-

ningar av yt- och grundvatten.

Försuringens effekt på skogsproduktionen har inte kunnat klarläggas bl.a. på grund av den långa tid det tar för skogens ekosystem att reagera på påverkan av försurande ämnen. De områden där effekterna först kan bli märkbara i större skala torde återfinnas inom vissa områden på västkusten, där man finner en kombination av hög humiditet,

hög syradeposition och känsliga skogsjordar.

SOU 1979:54 El 163

Brukningsmetoderna inom de areella näringarna

kan spela en viktig roll för utvecklingen av försurningsförhållandena. Särskilt inom jordbruket hanteras stora mängder kalk och gödselmedel som påverkar markens och vattnens motståndskraft mot försurning. Inom skogsbruket kan bl.a. trädvalet påverka försurningen i marken.Det har t.ex. visat att om

sig

granskog planteras på tidigare lövskogs- och åkermark kan påtagliga markförändringar i försurande riktning ske.

En motåtgärd mot försurning är kalkning av sjöar och vattendrag och ibland även av markområdena kring vattnen. Försök med kalkning pågår men dess effekter på lång sikt på mark och vatten är inte klarlagda. Under de senare åren har av statliga medel avsatts 10 miljoner kronor per år för kalkning. Detta beräknas motsvara ungefär en tiondel av det verkliga behovet. Bl.a. mot bakgrund av den snabbt ökande försurningen under de senaste åren har fiskeristyrelsen och naturvårdsverket fått i uppdrag att sammanställa och utvärdera hittills utförd verksamhet med kalkning av sjöar och vattendrag. I detta sammanhang skall även fortsatta

åtgärder

övervägas bl.a. för att samordna behoven av åtgärder för olika anspråk såsom fiske, naturvård och kommunal vatten-

försörjning.

För att minska belastningen av försurande ämnen infördes i slutet av 1960-talet bestämmelser om svavelhalt

begränsad

i eldningsolja. Under den gångna IO-årsperioden har bestämmelserna successivt och till att omfatta alla

skärpts utvidgats

svavelhaltiga fossila bränslen. I Götaland och stora delar av Svealand är f.n. den tillåtna svavelhalten i tung eldningsolja begränsad till l %. Hela landet kommer att omfattas av samma bestämmelse fr.o.m. år 1984.

För att nedbringa den stora del av det sura nedfallet i Sverige som kommer från andra länder krävs aktiva insatser på det internationella planet. Sverige driver sedan slutet av 1960-talet dessa frågor såväl i olika internationella organisationer främst OECD, FN:s Ekonomiska Europakommission (ECE) och FN:s miljöprogram (UNEP) som i bilaterala sammanhang.

I mars 1978 tillkallade regringen en kommitté för samord-

ning av frågor rörande långväga transport av luftförorening-

ar (Jo 1978:03). Arbetet inom kommittén har inriktats på förberdelserna inom FN:s ekonomiska kommission för Europa inför ett miljövårdsmöte omkring årsskiftet 1979/80 som bl.a. skall behandla problemet med

långväga transporter av luftföroreningar. Vid detta möte skall beslutas om en mellanstatlig konvention inom vars ram en av Belastningen på miljön av för-

minskning

svavelutsläppen i Europa kan ske. surande ämnen behöver re-

Belastningen på miljön av försurande ämnen behöver re- duceras ytterligare.

164 EJ SOU 1979:54

duceras ytterligare för att de redan allvarliga försurningspro-

blemen inte skall förvärras och spridas. Det är angeläget att det vid tillståndsprövning av verksamhet med utsläpp av försurande ämnen ställs särskilda krav på rening. Detta gäller särkilt inom områden där såväl mark som vatten har ringa motståndskraft mot försurning och av försuran-

belastningen

de ämnen redan i dag är hög, dvs. i första hand västra och

sydöstra Sverige. Omprövning av enligt miljöskyddslagen

tillståndsgiven verksamhet kan ske om betydande

olägenhet,

som inte förutsågs när tillståndet lämnades, uppkommer genom miljöfarlig verksamhet (25 § En rikt-

miljöskyddslagen).

linje i den fysiska riksplaneringen vad avser påverkan av Försurande utsläpp föreslås försurande utsläpp från är vidare motiverad. De nya källor inte bli tillåtna om de i väsent- områden inom vilka en sådan riktlinje bör gälla har bedömts lig utsträckning påverkar om- med utgångspunkt i sjöarnas alkalinitet (motståndskraft mot råden i Kronobergs, skäl har

Blekinge, försurning) men av praktiska närliggande länsgräns

Hallands, Älvsborgs samt Gö- använts för av områdena. Som föreslås

avgränsning riktlinje

teborgs och Bohus län. gälla att försurande utsläpp inte skall tillåtas från nya källor

om de i väsentlig utsträckning påverkar försurningskänsliga

områden i Kronobergs, Blekinge, Hallands, samt

Älvsborgs

Göteborgs och Bohus län.

12.3 Kväve

Utsläppen av närsalter och syreförbrukande organiskt material medför att halterna av dessa ämnen i många vattenrecipienter väsentligt överstiger de normala halterna. Detta medför att balansen i många vattenekosystem rubbas allvarligt. Kväve som härvid spelar en viktig roll behandlas närmare i

det följande.

Belastningen på naturmiljön av olika kväveföreningar från

mänsklig verksamhet har visat en tydlig ökning under de senaste decennierna. Så har t.ex. det atmosfäriska nedfallet av kväveföreningar ökat med sedan omkring 5 °/o årligen l950-talet. Inom det moderna jordbruket hanteras

betydande mäng-

der kväve i form av handelsgödselmedel. av kväve

Urlakning

bl.a. från jordbruket orsakar ökad växtproduktion i vattendrag, sjöar och hav. Detta leder till att balansen i de berörda ekosystemen rubbas, vilket bl.a. yttrar sig i förändrad artsammansättning. Vid mycket hög belastning har bl.a. omfattande fiskdöd konstaterats i mindre sjöar och Inom

vattendrag.

vissa odlade sandjordsområden i södra Sverige har urlakningen av kväve lett till så höga nitrithalter i grundvattnet att detta blivit olämpligt som dricksvatten och för små barn

direkt hälsovådligt.

SOU 1979:54 El 165

Figuri2z3. Förändring av kvävebelastningen på Östersjöomrádet under 1969-1977.

Källa: Til|försel av föroreningar och deras effekter på marina ekosystem, bostadsdepartementet, underlag för fortsatt fysisk riksplanering 1978:9.

Borrenvikâixxxx

Floder \ \ Kommuner Industrier \_\ TQTALT 3

orréiiiHAvign-J -\-\ I

. Floder V7“^\+ 19% \ Kommu r & 0/0

WndustrieÃf

+

TbjALT °/o ._

Å_ l

srênåtñon/IRADET

Ioder + 23 0/0 Kommuner - 35% Industrier -- 23 °/0 TOTALT + 9°/0

166 E1 SOU 1979:54

Fig. 12:3 visar förändringen i kvävebelastning på Östersjö-

området från svenska källor under åren 1969-1977. Genom stora insatser för rening av kommunala och industriella utsläpp har kvävebelastningen på vattenrecipienterna från dessa källor minskat. Trots en nästan oförändrad kväveanvändning inom jordbruket har den belastning som härrör från floderna ökat under den redovisade perioden. Orsakerna till detta, bl.a. urlakningseffekter, behöver utredas. Stora mängder kväveföroreningar tillförs luften genom utsläpp från bilar och

förbränningsanläggningar. Utsläppen

av kväveoxider till luften kan tillsammans med olika kolväten vid vissa leda till att s.k. fotokemisk

väderlekstyper smog

bildas. I många utländska storstäder utgör detta ett mycket besvärande hälsoproblem. Fenomenet har inte konstaterats i Sverige men föroreningsnivån och de klimatiska betingelserna för fotokemisk smog finns även här. Vissa kväveföreningar bryter troligen ned det ozon som finns i de övre luftlagren och som skyddar de levande organismerna mot skadlig ultraviolett strålning. Inom ramen för FN :s miljöprogram och inom OECD pågår studier om påverkan på ozonlagret av olika utsläpp och om

omfattning,

spridning och kontrollåtgärder beträffande bl.a. kväveoxi-

der. Kväveföroreningar har stor betydelse för försurningen.

Av de försurande ämnena beräknas 1/3 vara kväve-

ungefär föreningar.

Det är väsentligt att utlaknin- Det är viktigt att pågående ansträngningar att minska utgen av kväve frân jordbruket av kväve intensiñeras lakningen från jordbruket bl.a. genom minskas. att utveckla driftformer som med det

ger god hushållning

tillförda kvävet och genom och information. Ut-

rådgivning

Utvecklingen av nitrathalten i vecklingen av nitrathalten i grundvattnet i områden

känsliga

grundvattnet i känsliga områ- behöver följas av berörda i sam-

myndigheter. Åtgärdsförslag

den behöver följas av berörda band med av kväve till vatten bemed problem utlakning myndigheter. handlas närmare i kap 4 och kap. lO.

12.4 Tungmetaller och äm-

svårnedbrytbara

nen

Många tungmetaller, t.ex. kvicksilver och kadmium, samt svårnedbrytbara ämnen med gifteffekter, t.ex. klorerade kolväten, påverkar miljön på en mångfald sätt i ett komplext samspel med andra ämnen. Bl.a. kan den ökade försurningen leda till urlakning av olika metaller i sådan grad att giftverkan uppstår på organismerna. Tungmetallutsläpp förekommer främst från järn-, stål- och metallverk, gjuterier samt ytbehandlingsindustrier. Även fos-

SOU 1979:54 D 167

sila bränslen innehåller avsevärda mängder av vissa tungmetaller som frigörs vid bl.a. förbränning. Förutom genom utsläpp från punktkällor sker omfattande tungmetallutsläpp från annat än punktvisa källor, s.k. diffus spridning. Kadmium i gödselmedel och bly i bensin är exempel på sådana

diffusa spridningskällor.

Någon rikstäckande genomgång av vattenkvaliteten med avseende på giftämnen finns inte men det står dock klart att i flera vattensystem är halten av vissa miljögifter starkt förhöjd. Även beträffande landområdena är kunskaperna om belastningen av tungmetaller mycket bristfällig. I närområdet till större utsläpp av metaller har spårats starkt förhöjda halter i marken. I vissa fall har tydliga störningar av omsättningen av näringsämnen i marken kunnat iakttas.

Problemen med tungmetallerna hänger samman med att metaller som kommer in i en organism inte avsöndras tillräckligt effektivt och att därför en successiv lagring sker. Ju högre upp i näringskedjan en organism återfinns desto större är riskerna att lagringen leder till skadliga koncentrationer. På liknande sätt sker anrikningen av svårnedbrytbara ämnen såsom klorerade kolväten, av vilka särskilt DDT och under senare år alltmer PCB har uppmärksammats p.g.a. stark giftverkan. Anrikningen av tungmetaller och vissa svårnedbrytbara ämnen har lett till att s.k. svartlistning, dvs. saluförbud för fisk eller fiskdelar, har utfärdats för vissa vattenområden.

Hanteringen av kvicksilver, DDT och PCB är strängt reglerad. Användningen av DDT är helt förbjuden i Sverige och PCB får endast nyttjas i begränsad omfattning. Hanteringen

av kvicksilverhaltiga bekämpningsmedel och användning av

kvicksilver i industriella processer har successivt skärpts. Produktkontrollnämnden har föreslagit att betydande restriktioner skall införas även beträffande användningen av kadmium. Till följd av tidigare användning och framför allt genom spridning i atmosfären förekommer DDT och PCB allmänt i våra omgivande havsområden. Inom OECD antogs âr 1973 beslut om kontrollâtgärder för PCB och en rekommendation om åtgärder för att minska utsläppet av kvicksilver. Årliga informationsutbyten har ägt rum för att bedöma vilken effekt dessa rekommendationer har haft. Även om halten av DDT i våra havsområden har minskat kvarstår svartlistningen av torsklever för hela Östersjön. Vad gäller PCB-halten finns inga uppgifter som klart visar att någon nedgång har inträffat i Östersjöområdet. Det är därför viktigt Det är angeläget att utsläpatt varje form av utsläpp av PCB till Östersjön upphör. Om pen av PCB till Östersjön uppdetta inte sker förefaller en relativt snabb utrotning av sälen hör. vara oundviklig och en begränsning av fiskemöjligheterna till följd av för höga miljögifteri fisk skulle kunna bli aktuell. För

168 El SOU l979z54

yrkesñskets del skulle detta medföra allvarliga avbräck med tanke på Östersjöområdets ökade betydelse för svenskt fiske.

Utsläpp av tungmetaller och svårnedbrytbara ämnen av giftkaraktär är helt oförenliga med en ekologisk grundsyn.

Det är inte heller i ett längre tidsperspektiv försvarligt att

et finns starka skäl till fort- försöka ange områden som är mer toleranta än andra mot att utveckling av program för utsläpp av dessa ämnen. Det är därför synnerligen angeläget tt eliminera utsläpp av tung- att intensifiera det arbete som framför allt sker inom naturetaller m.m. samt ned- vårdsverket med att vidareutveckla program för att dels eliuringa hanteringen av sådana minera utsläpp av tungmetaller och svårnedbrytbara ämnen mnen. med giftkaraktär, dels nedbringa hanteringen av dem.

SOU 1979:54 El l69

13 Sammanfattande

geografiska

överväganden

13.1 Nuvarande och föreslagna

riktlinjer

13.2 Områden som regeringen bör uppmärksamma 13.3 Övriga frågor som bör uppmärksammas 13.4 Områden med särskilda för vissa nä-

förutsättningar

ringar

I detta kapitel lämnas en sammanfattande av

redovisning

sådana överväganden inom ramen för den fysiska riksplaneringen som rör med naturresurser av riksin-

hushållningen

tresse i olika delar av landet.

Redovisningen bygger dels på

de riktlinjer för med mark och vatten som riks-

hushållning

dagen fattade beslut om år 1972 och det arbete som därefter har genomförts under den fysiska

riksplaneringens programoch planeringsskeden,

dels på de analyser och överväganden som görs i föreliggande rapport. De geografiska övervägandena i propositionen år 1972 angående hushållning med mark och vatten (prop. 1972:111, bilaga 2) omfattade främst havskusterna, Öland och Gotland, fjällen samt vissa älvdalar och insjöområden. Dessa delar av

landet, där markanvändningskonflikterna var mest

akuta, har under den fysiska riksplaneringens program- och planeringsskeden blivit föremål för ett omfattande och

utredningsplaneringsarbete i den kommunala planeringen och genom

särskilda åtgärder från statsmakterna. Detta har gett en betydande kunskap om dessa områden och har lett till åtgärder som i väsentliga avseenden garanterar en hushåll-

långsiktig

ning med resurser som har bedömts vara särskilt värdefulla. Under den fysiska har vi-

riksplaneringens planeringsskede

dare efter beslut av regeringen särskilda

planeringsåtgärder

m.m. vidtagits beträffande några större områden där planeringsproblemen är särskilt Det

komplicerade. gäller

Hogdalsnäset, Vänerområdet, Sydbillingen, Skåne och Bråvikenområdet. I regeringens beslut för varje län angående

den fysiska riksplaneringens planeringsskede hari några fall

förtydliganden gjorts av riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen. Bl.a. dessa har redovisats för riksda-

förtydliganden

gen genom prop. 1978/79:2l3 med av plane-

redovisning ringsskedet i den fysiska riksplaneringen.

Det arbete som kommuner har och statliga myndigheter

SOU 1979:54 E] l7l

genomfört under planeringsskedet har också gett ökad kunskap om och bättre planberedskap i sådana delar av landet som tidigare inte har övervägts i den fysiska riksplaneringen. Bl.a. gäller detta flera av de primära rekreationsområdena och landets slättområden.

I arbetet med föreliggande rapport om hushållning med mark och vatten har utförts studier och överväganden vad gäller såväl områden med gällande riktlinjer som andra delar av landet. Bl.a. har de svenska havsområdena, landets sötvattenresurser och tillgångarna på mineralråvaror behandlats mera ingående än tidigare. Verksamheter som har behandlats utförligt redan tidigare såsom fritidsboende och industri har också på nytt övervägts i rapportarbetet.

Såväl de kunskaper som kommit fram i program- och planeringsskedena som arbetet med föreliggande rapport har föranlett förslag om vissa nya och förändrade riktlinjer, program- och metodarbeten samt om att särskilda problem bör uppmärksammas i vissa delar av landet.

Gällande och föreslagna riktlinjer samt vissa andra geografiskt avgränsade överväganden redovisas på separatkarta 3.

13.1¶Nuvarande och föreslagna riktlinjer

13.l.l Havskusterna Enligt de riktlinjer för hushållning med mark och vatten som riksdagen har beslutat bör de obrutna kusterna helt undantas från lokalisering av miljöstörande industri. De bör kunna utnyttjas allsidigt för fritidsändamål. Vetenskapliga naturvärden bör skyddas.

Enligt proposition 1978/79 2213 med redovisning av plane-

ringsskedet i den fysiska riksplaneringen bör som riktlinje i

den riksplaneringen gälla att fritidsbebyggelse endast

fysiska

bör medges om den är förenlig med naturvårdens och kulturminnesvårderns intressen och om bebyggelsen sker i former som möjliggör ett allsidigt utnyttjande av områdena för rekreation och turism.

Vid de kusterna bör enligt gällande rikt-

högexploaterade

linjer miljöstörande industri inte tillåtas annat än i anslutning till områden där sådan industri redan förekommer. Attraktiva strandområden för turism och friluftsliv bör göras mer

och mark reserveras för dessa ändamål. Mark för

tillgängliga

de typer av industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen bör vid de högexploaterade kusterna reserveras i an-

slutning till Brofjorden, Stenungsund, Värö, Karlshamn,

l72 El SOU 1979:54

Norrköping, Oxelösund-Tunaberg och Nynäshamn. Lokalisering till västkusten skall tillåtas bara om starka samhällsekonomiska skäl eller miljövårdsskäl talar för en sådan loka-

lisering.

Enligt proposition 1978/ 792213 bör som i den

riktlinje

fysiska riksplaneringen gälla att enskild i

fritidsbebyggelse

princip bör tillåtas endast i form av mindre

kompletteringar av befintlig bebyggelse.

Vid övriga kuster beslut

bör enligt riksdagens lokalisering

av de behandlade typerna av industri kunna ske på ett flertal platser utan större konflikter med naturvårds- och fritidsintressen. De förhållandevis få områden längs dessa kustavsnitt som har särskilt stora naturvärden är det dock att angeläget skydda. Som riktlinje i den fysiska beträffan-

riksplaneringen de fritidsbebyggelse

bör enligt proposition 1978/79:2l3 gälla att återhållsamhet med att tillåta bör iakttas

fritidsbebyggelse

och att sådan endast bör bebyggelse medges om den inte minskar strändernas tillgänglighet och om naturvårdens, friluftslivets, kulturminnesvårdens och de areella

näringarnas

intressen samtidigt kan

tillgodoses.

Det kan konstateras att riktlinjerna för havskusterna i huvudsak har tillgodosetts i under

planeringsarbetet den fysiska riksplaneringens planeringsskede.

Som framgår av kap. 7 i rapportens del II och 8 i del

kap.

I har för de särskilda lägena vid södra kuster för

Sveriges

sådan industri som behandlas i den

fysiska riksplaneringen

(s.k. FRP-industri) konstaterats vissa i lokali-

begränsningar

seringsförutsättningarna. Mot bakgrund av de

bedömningar

som f.n. kan göras torde emellertid inte några nya lägen vid södra Sveriges kuster behöva

övervägas.

Enligt gällande riktlinjer får lokalisering av FRP-industri till Norrlandskusten inte ske till Höga kusten-området, som hör till de obrutna kusterna. Som av 8 föreslås

framgår kap.

att FRP-industri inte heller skall få etableras vid vissa andra större av FRP-industri opåverkade delar av Norrlandskusten. Det gäller Haparanda- och Luleåskärgården utom tätorterna Kalix, Luleå och Piteå, Västerbottenskusten mellan Skellefteå tätort och Umeå uthamn samt kuststräckan mellan Essvik och Hudiksvalls tätort. De i rapporten redovisade studierna av för

lokaliseringsfömtsâttningar FRP-industri

vid Norrlandskusten visar att det finns

goda förutsättningar

för lokalisering på flera platser. Utöver av

länsstyrelserna

redovisade platser finns det med

ytterligare platser befintlig

industri där lokaliseringar sannolikt i vissa fall kan komma i fråga utan större konflikter. I Centrala av

Driftledningens (CDL) rapport Lokalisering

kustförlagda koleldade värmekraftverk redovisas en invente-

SOU 1979:54 El l73

vid den svenska kusten. B1.a. ring av lägen för kolkraftverk sådana kraftverk behandlas närmare i kap. 6 i del II och kap. 7 i del I. Under förutsättning att kol som energikälla kan

från bedöms lokalisering av ett

accepteras miljösynpunkt

kolkondenskraftverk kunna ske vid Norrlandskusten. Om etablering av ett sådant kraftverk blir aktuell erfordras dock

studier av vilka lägen vid Norrlandskusten som

ytterligare

kan komma bedöms

i fråga. Även Åsehorn vid Kalmarkusten med hänsyn till gällande riktlinjer för hushållning med mark och vatten kunna komma i fråga för en etablering av ett kolkondenskraftverk. Tunaberg har i CDL:s rapport prioriterats som ett lämpligt läge för kolkondenskraftverk. I den utredningsrapport om den översiktliga planeringen i Bråvikenområdet som har utarbetats på uppdrag av kom-

berörda

muner och länsstyrelser förordas emellertid att något markområde vid kusten för särskilt resurskrävande och miljöstörande industri inte reserveras på Tunabergshalvön. Enligt proposition 1978/79 :213 förutsätts att handlingsfrihet beträffande den framtida markanvändningen i Tunaberg bevaras i den kommunala planeringen inför de ställningstaganden av riksdagen som denna rapport om hushållning med mark och vatten kan komma att föranleda.

l3.l.2 Öland och Gotland Öland och Gotland berörs av flera olika markanvändningsintressen av rikskaraktär. För Öland och Gotland är det

enligt proposition 1972:1 l 1 angående hushållning med mark

och vatten angeläget att planera för att möta anspråken från en Ökande turism och för att bevara öarnas speciella karaktär. Planeringsarbetet har påbörjats och regeringen har i beslut beträffande fullföljande av riktlinjer för hushållningen med mark och vatten för Kalmar och Gotlands län angett utgångspunkter för det fortsatta planeringsarbetet.

Öland och Gotland är båda primära rekreationsområden. Stora delar av Öland har betecknats som område av riksintresse för naturvård och kulturminnesvård. Detsamma gäller Gotlandskusten med Fårö, Sudret och Östergarnslandet. Starka anspråk på fritidsbebyggelse föreligger. Beträffande fritidsbebyggelse förordas i proposition 1978/792213 att samma riktlinjer bör gälla som vid de obrutna kusterna.

Med hänsyn främst till de betydande naturvårds-, kulturminnesvårds- och friluftslivsintressena på Öland och Got- För hela Öland, Gotlandsku land finns det starka skäl för att samma riktlinjer som gäller ten utom Slite samt Får för de obrutna kusterna även skall gälla för hela Öland och Sudret och Östergarnsland Gotlandskusten inklusive Fårö, Sudret och Östergarnslandet föreslås riktlinjerna för obr men med undantag för Slite. Det innebär att nylokalisering ten kust gälla. av miljöstörande verksamhet inte bör tillåtas. Områdenas

174 El SOU 1979:54

speciella landskapsbild och dess värden för bl. a. naturvård och kulturminnesvård bör bevaras.

l3.l.3 Fjällen

De riktlinjer som riksdagen beslutade med av pro-

anledning

position 1972:111 omfattade bl.a. vissa väglösa områden i fjällvärlden, för vilka det föreskrivs att de skulle skyddas mot

tyngre exploatering.

Riksdagens beslut angående propositionen om riktlinjer i den fysiska riksplaneringen för vissa s.k. obrutna fjällområden (prop. 1977/78:31, CU l977/78:8, rskr 1977/78:99) innebär att 14 områden i fjällvärlden undantas från tyngre exploatering. Regeringen har gett berörda länsstyrelser i uppdrag att senast den l januari 1980 lämna förslag till närmare avgränsning av de obrutna fjällområdena. Fjällvärlden är en av landets stora resurser för turism och rekreation. I regeringens beslut angående den fysiska riksplaneringens planeringsskede anges att det är angeläget att framtida utbyggnad för dessa ändamål sker utan att störa väsentliga naturvärden eller förutsättningar för

rennäringen.

Genom nämnda beslut har även meddelats vissa preciseringar beträffande den framtida användningen av mark och vatten även för fjällområdet utanför de obrutna fjällområdena. Bl.a. förordas att de områden som är mest för

tillgängliga

friluftslivet och har störst naturvärden i så stor

utsträckning

som möjligt bör bevaras Tillkommande

obebyggda. bebyg-

gelse bör styras till områden där en viss bebyggelseutveckling redan har ägt rum. Attraktiva områden utan dominerande bevarandeintressen och som i är lämpade för

övrigt bebyg-

gelse bör i första hand reserveras för som till-

anläggningar

godoser turismens och friluftslivets behov. 1 proposition 1978/792213 förordas att som riktlinje i den fysiska

rikspla-

neringen för fjällvärlden utanför de obrutna fjällområdena bör gälla att fritidsbebyggelse bör undvikas i områden som ligger i anslutning till obrutna fjällområden och i andra områden som har särskild betydelse för naturvård, friluftsliv och rennäring. I de områden bebyggelse kan medges bör i första hand sådana former för bebyggelsen väljas som ett

medger

högt utnyttjande av fritidsbostäderna och som ger förutsättningar för fritidsboende också för sådana grupper av befolkningen som inte äger fritidshus. Eventuella förslag till ytterligare riktlinjer i den fysiska

riksplaneringen, exempelvis

beträffande skogsbrukets bedrivande, bör avvakta det utredningsarbete som f.n. sker på länsnivå.

l3.l.4 Älvdalarna De år 1972 fastlagda riktlinjerna för med mark

hushållning

och vatten innebar bl.a. att av opå-

vattenkraftutbyggnader

SOU 1979:54 E] 175

huvudälvar och källflöden i norra Norrland skulle verkade

bevaras opåverkade. Genom riksdagens ställningstagande

m.m. undantogs vissa till prop. 1975:30 om energihushållning i södra Norrland och norra Svealand för vilka älvsträckor tills vidare beslut om vattenkraftutbyggnad borde fattas.

inga

åter i samband med riksdagens ställ-

Frågan prövades

till 1977/ 78:57 (CU 1977/ 78:9, rskr

ningstagande prop.

i den för 1977/782100) om riktlinjer fysiska riksplaneringen i norra Svealand och Norrland. Enligt beslutet vattendrag att ändra det tidigare beslutet att de finns det inte anledning huvudälvarna Torne älv, Kalix älv, Pite älv och

outbyggda

Vindelälven undantas från vattenkraftutbyggnad. Vidare skall beslutet undantas vissa av de s.k. skogsälvarna enligt samt en rad älvsträckor i älvar som i övrigt redan

outbyggda

1978/79 :l 15 om riktlinjer för den har byggts ut. I proposition framtida framhålls att vattenkraften inte bör

energipolitiken

mot dessa riktlinjer. byggas ut över den nivå som svarar 1978/791213 förordas att som riktlinje för

I proposition

älvdalar och större bör att man bör iaktta återhåll-

sjöar gälla

samhet med att tillåta fritidsbebyggelse och att sådan bebygbör bara om den inte minskar strändernas till-

gelse medges

och om friluftslivets, naturvårdens, kulturminnes-

gänglighet

vårdens och de areella intressen samtidigt kan näringarnas

tillgodoses.

l3.l.5 Vänerområdet Vänern är dricksvattentäkt för en stor region i vilken bl.a. Göteborg ingår. Farleden genom Göta älv medger fartyg med om 5,3 meter. I jämförelse med de hamnresurser

djupgående

vid havskusterna som har reserverats i den fysiska riksplaneringen är sålunda vänerhamnarna relativt grunda. Fartygstrañken till och från Vänern innebär emellertid att relativt stora kan Vidare är Vänerns fartyg nå långt in i landet. vattenmiljö en resurs för insjöñske. De många öarna, vassvikarna och stränderna är av stort värde för naturvård och friluftsliv. Vänern är mycket känslig för tillförsel av förore-

ningar. är ett av de områden i landet för vilket Vänerområdet i samband med sina ställningstaganden till arbetet

regeringen

under den programskede föreskrev

fysiska riksplaneringens

att berörda länsstyrelser skulle lämna en särskild redogörelse till Länsstyrelserna i berörda län har gemensamt

regeringen.

till redovisat det interkommunala planeringsarbe-

regeringen

tet för Vänerområdet. Kommunerna vid Vänern har därefter våren 1978 redovisat en gemensam rapport om det översikt-

liga planeringsarbetet för Vänerområdet (Vänerred0visning-

ens Vid samma tid publicerade statens natur-

slutrapport).

l76 Cl SOU 1979:54

vårdsverk rapporten Vänern - en naturresurs i vilken sammanfattas resultaten av hittillsvarande och

forskning under-

sökningar samt lämnas vissa förslag till åtgärder. Vänern har även behandlats i 10.

kap.

Vänern omfattas av flera strand- och

skärgårdsområden

som tillsammans utgör en betydande tillgång av varierande beskaffenhet. Det finns därför skäl att med

utgångspunkt i

Vänerkommunernas förslag göra en av Vänerkus-

indelning

ten och efter skilda skärgårdsområdena kuststräckors karaktär.

Det centrala skärgárdsomrâdet inrymmer skärgårdarna i

Åmåls, Säffle, Lidköpings och Mariestads kommuner och är ett med

sammanhängande skärgårdsområde mycket stora

värden för naturvård, kulturminnesvård och friluftsliv. Området är inte direkt påverkat av

miljöstörningar från tätorter

Det centrala skärgârdsområ- och industrier. I enlighet med Vänerkommunernas

förslag

let i Vänern föreslås omfattas finns det skäl att i den

fysiska riksplaneringen låta detta

v riktlinjerna för obruten område omfattas av samma riktlinjer som de obrutna havsust. kusterna.

Värmlandsskärgården är i dag hårt belastad av påverkan från tätorter och industrier och har karaktären av

högexploa-

terad kust. Fritidsbebyggelse har redan stora delar tagit av stränderna i anspråk. Med i Vänerredovis-

utgångspunkt

ningens slutrapport föreslås som riktlinje i den fysiska riks-

planeringen gälla att återstående resurser av värde för naturör kustomrädena mellan vård och friluftsliv bevaras. Kustområdena mellan Grums irums tätort och Kristine- tätort och Kristinehamns tätort utom Karlstads tätort och amns tätort utom Karlstads föreslås därför Skoghall undantas från

etablering av miljö-

itort och Skoghall föreslås störande industri. Det finns skäl att dessa områden även i ktlinjerna för högexploate- omfattas av för

övrigt riktlinjerna högexploaterad kust.

Id kust gälla. Goda

förutsättningar för lokalisering av FRP-industri fö-

refaller finnas på åtminstone vid Vänern. ett par platser Som nämnts i kap. 8 är för

lokaliseringsförutsättningarna ny-

etablering av F RP-industri i inlandet f.n. inte klar-

tillräckligt lagda. I bostadsdepartementetets den

promemoria 7 september 1978, fysisk av

riksplanering, fullföljande fastlagda rikt-

linjer, har föreskrivits att fortsatta studier av

förutsättningar-

na för att lokalisera FRP-industri till Vänerområdet och Bergslagen bör genomföras.

l3.l.6 Sydbillingen

Även Sydbillingen är ett av de områden för vilket

regeringen

vid sina till arbetet under den

ställningstaganden fysiska

riksplaneringens programskede föreskrev en särskild redogörelse till regeringen från berörda

länsstyrelser.

I proposition 1978/ 79:1 15 om riktlinjer för energipolitiken

slås fast att av alunskiffer i första hand

prospektering bör

SOU 1979:54 El 177

riktas mot sådana förekomstområden där konflikter med annan markanvändning av riksintresse är mindre uttalade

kap. 9). Enligt proposition 1978/79:2l3 bör ställnings-

(jmf.

till en eventuell framtida brytning i Ranstad avvakta

tagande

att den utredning slutförs som regeringen avser tillkalla för att studera och utvärdera tekniska metoder för uranutvinning samt föreslå åtgärder för att en eventuell sådan utvinning skall kunna åstadkommas på ett miljömässigt acceptabelt sätt. I överenstämmelse med nämnda propositioner och riksdagens ställningstagande till proposition 1977/78 : 124 om lån för forskningsverksamhet i Ranstad bör alunskiffern på Billingen inte utnyttjas för annat än forskningsändamål i avvaktan på att förutsättningarna klarläggs för utvinning ur alunskiffer av andra komponenter än uran.

13.l.7 Primära rekreationsområden Genom riksdagens beslut angående proposition 1975:46 om planering och samordning av samhällets insatser för rekreation och turism har bl.a. utpekats 25 områden med särskilda förutsättningar för rekreation och turism, s.k. primära rekreationsområden. Riksdagen uttalade därvid (CU 1975/ 76:2) att för de primära rekreationsområdena gäller som

särskild riktlinje i den fysiska riksplaneringen att planeringen

skall utgå från syftet att områdena skall kunna på ett ända-

sätt användas för rekreation och turism. Detta

målsenligt

syfte måste vägas mot riksplaneringens övriga riktlinjer för dessa områden.

I proposition l978/79:100, bilaga 13 (KrU 1978/79:22, rskr 1978/ 792229) uttalas att utvecklingsprogram skall upprättas av kommunen för de primära rekreationsområdena. Dessa program skall redovisas till regeringen under år 1982.

I prop. 1978/ 79 :213 uttalas att för de primära rekreationsområden som inte omfattas av den fysiska riksplaneringens geografiska riktlinjer i övrigt bör gälla att fritidsbebyggelse bör medges bara om naturvårdens, friluftslivets och kulturminnesvårdens intressen samtidigt kan tillgodoses och om den möjliggör ett allsidigt utnyttjande av områdena för rekreation och turism.

13.l.8 Vissa områden som kräver särskild uppmärksamhet

med hänsyn till naturmiljön Beträffande försurningskänsliga områden och områden med lätta jordar lämnas i rapporten förslag till restriktioner för vissa verksamheter inom vissa geografiskt avgränsande områden.

I rapportens kap. 12 konstateras att de mest vidsträckta områdena med den svagaste motståndskraften mot försur-

l78 D SOU 1979:54

ning finns i västra och sydöstra Sverige, Värmland, gränsområdet mellan Dalarna och Härjedalen samt i Västernorrlands och Västerbottens kustland. Västra och sydöstra är

Sverige

redan nu så hårt belastade av försurande

föroreningsnedfall

att ytterligare kan få effek-

belastning av betydelse allvarliga

ter. Målet beträffande svavelhalter i är att år 1985

eldningsolja

ha bringat ned de totala av svaveldioxid i landet till

utsläppen

samma nivå som i början av 1950-talet, dvs. 400 000

omkring

ton svaveldioxid per år. En

riktlinje i den fysiska riksplane-

ringen som undantar de hårdast belastade områdena från väsentlig påverkan av försurande utsläpp från nya källor har därutöver bedömts vara motiverad. Det område inom vilket

en sådan riktlinje

bör gälla har avgränsats med utgångspunkt i sjöarnas alkalinitet (motståndskraft mot men

försurning),

av praktiska skäl har närliggande länsgräns använts för avgränsning av områdena. Som föreslås riktlinje gälla att försurande utsläpp från nya källor inte skall tillåtas om de i

väsentlig utsträckning påverkar försurningskänsliga områden i Kronobergs,

Blekinge, Hallands, Älvsborgs samt Göteborgs och Bohus län.

Användningen av kvävegödselmedel inom främst jordbru-

ket medför risker för förorening av grundvattnet med nitrat, vilket kan utgöra ett hälsoproblem. Områden med lätta jordar, såsom odlade sandjordar, är särskilt känsliga för kvävegödsling. Odlade sandjordområden förekommer företrädesvis i Skånelänen och Halland samt i och Öster-

Skaraborgs

götlands län. Inom områden med odlade såsom lätta jordar sandjord föreslås att användningen av gödselmedel i

jord-

bruket anpassas så att grundvattnet inte förstörs som dricksvattenresurs. Tillräckligt underlag finns f.n. inte för att man skall kunna föreslå i den i

riktlinjer fysiska riksplaneringen

syfte att skydda grundvattnet inom områden med odlade sandjordar.

13.2 Områden som bör

regeringen uppmärk-

samma

Inom vissa delar av landet med särskilt

komplicerade plane-

ringsproblem finns det anledning att ägnar sär-

regeringen

skild uppmärksamhet åt mark- och

vattenanvändningen.

Mot bakgrund av vad som framkommer vid närmare utredning och planering inom dessa områden kan regeringen behöva överväga behovet av att ge närmare utgångspunkter för

SOU 1979:54 D 179

planeringen eller att föreslå riksdagen att lägga fast kompletterande riktlinjer.

l3.2.l De fem särskilda redovisningsområdena I den har fem områden i

fysiska riksplaneringen angetts landet där mark- och vattenanvändningsförhållandena är så

komplicerade att de särskilt bör uppmärksammas av rege-

nämligen Skåne, Hogdalsnäset i norra Bohuslän, ringen, Sydbillingen, Vänerområdet samt Bråvikenområdet.

I regeringens beslut för varje län med anledning av plane-

riksplaneringen har givits utgångs-

ringsskedet i den fysiska

för det fortsatta planeringsarbetet i de fem särskilda punkter

Tidigare i detta kapitel har det fun-

redovisningsområdena.

nits anledning att närmare behandla Vänerområdet och Sydbillingen. Betydande mark- och vattenanvändningsproblem återstår att lösa i de fem redovisningsområdena och därför bör de uppmärksammas av regeringen även i fortsättningen.

l3.2.2 Södra fjällområdet Frågor som rör fritidsbebyggelsens utveckling och omfattning samt olika problem i samband med fritidsbebyggelse har behandlats utförligt av många kommuner under plane-

I länsvisa beslut och i regeringens

ringsskedet. regeringens

redovisning av till riksdagen (prop. 1978/

planeringsskedet

792213) ges utgångspunkter beträffande den fortsatta plane-

av utveckling. Regeringen har

ringen fritidsbebyggelsens

åt länsstyrelserna att under år 1982 lämna redovis-

uppdragit

ning av hur långt arbetet har fortskridit när det gäller fritidsbebyggelsefrågor. Vidare har regeringen angett att länsstyrel-

serna i samband med redovisningen av länsplanering 1980

bör lämna en redogörelse bl.a. för vissa frågor som rör fritids-

utveckling i vissa områden som har ett nära

bebyggelsens samband med länsplaneringen.

Med hänsyn till fritidsbebyggelsens kraftiga ökning i det södra i Kopparbergs och Jämtlands län har

fjällområdet

regeringen föreskrivit att samordnade planeringsprogram skall upprättas för dessa områden och att berörda länsstyrelser skall redovisa resultatet av det fortsatta planeringsarbetet år 1980 och 1982. De kompletterande studier som har utförts i anslutning till arbetet med föreliggande rapport ger vid

handen att markanvändningsproblemen är så komplicerade

i det södra fjällområdet i Kopparbergs och Jämtlands län, varför dessa områden bör uppmärksammas av regeringen

även i fortsättningen.

l3.2.3 Vissa områden med mineralråvaror Av rapportens del II, kap. 8 framgår att det i vissa områden i landet med förekomst av mineralråvaror föreligger motstå-

180 D SOU 1979:54

ende markanvändningsintressen av rikskaraktär. Bl.a. Sydbillingen och vissa områden i Skåne har denna karaktär. Beträffande Sydbillingen och Skåne föreskrev regeringen i samband med sina ställningstaganden till arbetet under den fysiska riksplaneringens programskede att berörda länsstyrelser skulle lämna en särskild redogörelse till regeringen för resultatet av planeringen. Enligt regeringens beslut skulle länsstyrelsen i Skaraborgs län med förtur behandla frågan om avvägningar mellan bevarandeintressen och önskemål om brytning av kalk, diabas och uran.

I regeringens beslut beträffande Skaraborgs län med anledning av planeringsskedet i den fysiska riksplaneringen anförs att ytterligare planeringsinsatser f.n. inte torde vara erforderliga med hänsyn till riktlinjerna för hushållning med mark och vatten. Mineralutvinningsintressena på Sydbillingen har i denna rapport om hushållning med mark och vatten tidigare behandlats i kap. 9 och i avsnitt 13.1.

I regeringens beslut beträffande de båda Skånelänen med anledning av planeringsskedet understryks att arbetet med att upprätta ett markhushållningsprogram bör bedrivas skyndsamt. Det finns anledning att vissa mineralfrågor övervägs närmare av länsstyrelser och kommuner när arbetet med

markhushållningsprogram är avslutat.

Också på Öland föreligger mineralutvinningsintressen (bl.a. karbonatsten och alunskiffer) som står i konflikt med naturvårds-, kulturminnesvårds- och friluftslivsintressen av rikskaraktär. Av förslaget i avsnitt l3.l.2 om att bl.a. Öland bör omfattas av de riktlinjer som gäller för de obrutna kusterna följer att mineralutvinning som är miljöstörande inte bör tillåtas.

l3.2.4 Sötvatten I rapportens kap. 10 om sötvatten konstateras att merparten av landets avrinningsområden inte innehåller sådana problem att särskilda åtgärder för att hushålla med vattenresurserna behövs. Inom vissa områden är dock vattenproblemen så så komplicerade att långsiktiga åtgärder för vård och utnyttjande av vattenresurserna är angelägna. Inom l3 områden föreslås att länsstyrelserna i samråd med kommunerna upprättar åtgärdsprogram för vård och utnyttjande av vattenresurserna. I ett begränsat antal av dessa områden är problemen av sådan omfattning och art att ett planeringsarbete torde bli nödvändigt.

l3.2.5 Hav Nuvarande kunskaper om havet har sammanfattats i rapportens del II. Det krävs ytterligare studier innan överväganden

SOU l979i54 CJ l8l

kan göras om behovet av långsiktiga riktlinjer för resursutnyttjandet i havet. I rapportens kap. ll om havet har föreslagits att berörda länsstyrelser inom 19 områden upprättar åtgärdsprogram för att hushålla med havsresurserna. Bland dessa områden har avgränsats fyra större havsområden med mer komplicerade problem. Inom dessa är det särskilt angeläget att en planering av havsresurserna kommer till stånd. Det torde i första hand vara för dessa områden som det kan ñnnas anledning för regeringen att särskilt uppmärksamma olika frågor som rör resursutnyttjandet. Det gäller områdena Göteborgs- och Bohusläns kustområde, Öresund, ett område norr om Gotland samt skärgårdsområdet i Stockholms och Södermanlands län.

13.3¶Övriga frågor som bör uppmärksammas

l3.3.l Sand och grus Sand och grus har blivit en bristråvara i vissa delar av landet. I första hand gäller detta Göteborg - Göta älvsområdet, delar av Blekinge och området vid Bråviken. För dessa områden

föreslås i kap. 9 att regionala grusförsörjningsplaner upprät-

tas av respektive länsstyrelse.

Sandtäkt på havsbotten har aktualiserats i vissa havsområden. Konflikter i samband härmed bör studeras i samband med de utredningar som föreslås i kap. l l. Kartering av sand och grusförekomster föreslås i kap. 9 främst ske för Kattegatt, Skånes sydkust, Blekingeskärgården och Gotska sjön. För områden där kartering av sand- och grusförekomster har skett föreslås närmare avvägning mot andra intressen ske, i första hand för Öresund och området norr om Gotland.

13.3.2 Vissa odlingsbygder med värdefulla naturvårds- eller

friluftslivsvärden I rapportens kap. 4 om areella näringar och bevarandeintressen konstateras att vissa s.k. odlingsbygder med sammanfallande bevarandeintressen bör ges ett visst skydd mot förändringar i stor skala av landskapsbild och bebyggelsemönster. Även aktiva åtgärder är angelägna för att behålla områdenas karaktär. Ett levande jordbruk är t.ex. grundläggande för att kunna bibehålla områdenas karaktär. Det är viktigt att berörda brukare informeras om områdets värden och vilka hänsyn som är angelägna. Möjligheter kan också finnas att utnyttja statliga stödformer för landskapsvård, av kul-

upprustning

turhistoriska byggnader samt iordningställande av fornminnesområden.

182 D SOU 1979:54

l3.3.3 Tätorter och infrastruktur I rapportens kap. 6 redovisas vissa utbyggnadsplaner för

och energidistributionssystem. Vidare transportanläggningar

görs en bedömning av i vilka delar av landet tätortsutbyggnaden kan komma i konflikt med intresset att hushålla med

jordbruksmarken.

De utbyggnadsplaner som har redovisats beträffande

och energidistributionsnätet är till transportanläggningar

stor del koncentrerade till storstadsområdena och områdena mellan dessa. Om planerna fullföljs innebär detta dels en direkt förstärkning av den befintliga strukturen, dels en indirekt förstärkning genom de följdinvesteringar av olika slag som kan komma till stånd. Den sammanlagda effekten av utbyggnader av transportanläggningar och energidistributionssystem kan därför bli betydande och ge upphov till betydande markanvändningskonflikter inom berörda områden. Konflikterna med jordbruksmarksintressen torde komma att förstärkas i första hand i storstadsområdena samt i Skåne och Halland.

Det är angeläget att de sammanlagda effekterna av tätortsutbyggnad och investeringar i transportanläggningar och energidistributionssystem beaktas i den fysiska riksplaneringen, den regionalpolitiska planeringen samt i den kommunala fysiska planeringen. Möjligheterna bör prövas både på nationell, regional och lokal nivå att åstadkomma en bättre samordning av samhällets investeringar som tar hänsyn såväl till kraven på hushållning på mark och vatten som till kraven på att skapa gynnsamma lokaliseringsförutsättningar för näringslivet och den offentliga sektorn. Se vidare kap. 6 Tätorter och infrastruktur.

13.4 Områden med särskilda förutsättningar

för vissa näringar

Av rapportens del II och de föregående kapitlen i del I har det framgått att det i olika delar av landet finns resurser som kan bli av stort intresse med hänsyn till behovet av framtida handlingsfrihet i energi- och industripolitiken och för sysselvissa delar av landet finns sättningen i vissa delar av landet. I det följande och ifig. 13:1 esurser som kan bli av intres- och 13:2 redovisas samlat dels områden som förefaller ha e i framtiden. för torvutvinning, vindkraftproduktion och

förutsättningar

mineralbrytning, dels rekreationsområden med för-

primära

utsättningar för f järrturism, f jällområden med svårföryngrad skog, vissa odlingsbygder samt vissa områden i inlandet med goda förutsättningar för fritidsboende.

SOU 1979:54 El 183

I om Tue) 1 :to SQ JJÅQ, §12, 6(6) 7(Hl 80) 91J J 0(Kl Figur13:1.0mråden VÄ*l] V som förefaller, förutsättningar för torvutvinning, vi kraftproduktion resp. viss mineralu ning

:Förutsättningar förefaller fin ” för torvutvinning utan allvarl konflikter med motstående riks tressen

Förutsättningar finns för torvu ning men motstående riksintr; sen föreligger.

_Förutsättningar förefaller fin4 för vindkraftproduktion utan all liga konflikter med motstäe riksintressen eller primära intr seområden för jordbruket.

Förutsättningar finns för vi kraftsproduktion men motståe f riksintressen eller primära int seområden för jordbruket före ger.

Förutsättningar kan finnas för _

vinning av vissa mineralråv (karbonatsten, alunskiffer, ka samt kvarts och kvartsit) utan varliga konflikter med motståe riksintressen.

[“““_lFörutsättninger_ kan finnas för vinning av mineralrävaror i motstående riksintressen eller = mära intresseområden för jord ket föreligger.

Källa: Se fig. 7:2, 7:3 och 9:3.

184 El SOU 1979:54

__1__og›]“›ITQLTT?:go ;m3j :TFEWT5451,rçgg» m-n nu) I, om T0 uj* T0 i “ 7 ur 13:2. Vissa primära rekreationsom-.. r vvs ä 7 :TFF den, fjallområden med svârforyngrad n_ og och vissa odlingsbygder.

31 Vissa primära rekreationsomráden - Fjällområden med svårförvngrad skog Vissa för kulturminnesvården värdefulla odlingsbygder med stora naturvårds- eller friluftsvärden “zIla: Avsnitt 4.5, 2.3 och 3.3 i del Il.

un) Ii«:$T'“':o›T'«s›sm sus)Im» W_l9u› Eng/taxin]

SOU 1979:54 E] 185

till I kap. 6 i del II och kap. 7 i dell har belysts möjligheter i olika former. Bl.a. redovisas översiktligt

energiproduktion

för vindkraft och torvutvinning. Som fram-

förutsättningar

kapitel föreligger det motstående markangår av nämnda

vändningsintressen av rikskaraktär, exempelvis naturvårds-,

kulturminnesvårds- och friluftslivsintressen, inom vissa områden med förutsättningar för torvutvinning och vindkraft- Det finns emellertid betydande områden som

produktion.

saknar sådana motstående intressen. I rapportens del II ges även exempel på områden som kan vara av intresse för odling av energiskog. I 8 i del II och i kap. 9 i dell redovisas bl.a. vissa

kap.

områden med mineralråvaror (karbonatsten, kaolin, kvarts och kvartsit samt alunskiffer) som kan tänkas vara möjliga att utvinna i framtiden. Även beträffande flera av dessa områden motstående markanvändningsintressen av föreligger rikskaraktär. I nämnda kapitel har även behandlats vissa andra mineralråvaror, som kan vara av intresse i den fysiska

riksplaneringen. Genom riksdagens beslut angående proposition 1975:46 har som tidigare nämnts 25 primära rekreationsomräden pekats ut. Dessa behandlas i 4 i del II. Flertalet av dessa är

kap.

särskilt för fjärrekreation. I fig. 13:2 redovisas de

lämpade

rekreationsområden som har denna karaktär. Bl.a. primära vindkraft och enskild fri-

torvutvinning, mineralbrytning,

kan i vissa fall innebära konflikter med tidsbebyggelse rekreationsintressen inom primära rekreationsområden.

Inom vissa fjällområden med svärföryngrad skog finns

till visst enligt kap. 2 i del II och kap. 4 i del I möjligheter under förutsättning att långtgående anpassning

skogsbruk

sker till tillväxtbetingelser och andra natugförutsättningar samt naturvårdens krav. Detta torde innebära krav på ett mer

sysselsättningsintensivt skogsbruk.

I vissa där såväl jordbruks- kulturminnes-

odlingsbygder

vårds- och naturvårds- samt friluftslivsintressena är av betydelse i ett kan ett rationellt jordbruk under

riksperspektiv

till kulturminnesvårdens och

tillräckliga hänsynstaganden

naturvårdens intressen enligt kap. 2 i del II och kap. 4i dell vara av stor för att bevara områdenas karaktär av

betydelse

Inom dessa områden är gammal odlings- och kulturbygd. ekonomiskt stöd i många fall vilket har

statligt angeläget,

behandlats närmare i nämnda kapitel. I vissa områden i inlandet finns det goda förutsättningar vilket har beskrivits närmare i kap. 4 i del för fritidsboende, II och i kap. 5 i del I. I skogs- och jordbruksdominerade områden kan fritidsbebyggelse komma i konflikt med

spridd

de areella behöver dock

näringarna. Spridd fritidsbebyggelse

186 E! SOU 1979:54

inte alltid medföra konflikter med andra intressen. Enstaka fritidshus eller fritidshus i mindre grupper kan t.ex. lokaliseras i anslutning till befintlig bebyggelse eller mindre produktiv mark utan att detta behöver medföra ett intrång

väsentligt ijord- eller skogsbruket. Fritidsbebyggelse främst i form av

fritidshus för korttidsuthyrning kan ibland vara ett stöd för

jordbruksnäringen.

Kartredovisningen ifig. 13:1 och 13:2 visar sammanfattningsvis att det i vissa delar av landet finns

förutsättningar

för näringar som f.n. inte bedrivs i den som bör

omfattning

kunna vara möjlig. En samverkan mellan olika näringar förefaller för vissa områden kunna vara av stort intresse från samhällsekonomiska utgångspunkter och från sysselsättningssynpunkt.

SOU 1979:54 E] 187

14 av

Lagreglering riktlinjerna

14.1 Geografiska riktlinjer l4.1.l De obrutna kusterna l4.l.2 De högexploaterade kusterna l4.l.3 Övriga kuster l4.l.4 De obrutna fjällområdena l4.1.5 Älvar och älvsträckor l4.l.6 De primära rekreationsområdena

l4.l.7 Försurningskänsliga områden

14.2 Verksamhetsanknutna riktlinjer l4.2.l Områden av riksintresse för naturvård, kulturminnes-

vård och friluftsliv l4.2.2 Vissa sammanhängande områden med väsentliga eller

sammanfallande intressen för naturvård, kulturminnesvård eller friluftsliv Jordbruksmark

Områden av väsentlig betydelse för fisket eller rennä-

ringen

Vissa områden med råvaruförekomster

Områden som från rikssynpunkt är särskilt lämpade

för flygplatser, hamnar och ledningar

De av statsmakterna fastlagda riktlinjerna för hushållning med mark och vatten är av två slag, nämligen geografiska riktlinjer och verksamhetsanknutna riktlinjer.

Genom de geografiska riktlinjerna anges hur markanvändningen inom geografiskt avgränsade områden bör utvecklas i sina huvuddrag. För vissa av dessa områden innebär riktlinjerna att en avvägning gjorts mellan olika mark- och vattenanvändningsintressen. Beträffande andra områden är riktlinjerna mer allmänt hållna och innefattar krav på särskild planering och redovisning.

Verksamhetsanknutna riktlinjer är sådana riktlinjer som utan närmare geografisk precisering anger hur vissa sektorsintressen av rikskaraktär skall beaktas i den fysiska planeringen på olika nivåer och i olika plan- och tillståndsbeslut.

Enligt det förslag till ny plan- och byggnadslag som läggs fram av utredningen om ny byggnadslagstiftning (Bo 1978:07) kommer riktlinjerna för hushållning med mark och vatten i fortsättningen att regleras i lag. I detta kapitel lämnas en redovisning av innehållet i de bestämmelser i den föreslagna plan- och byggnadslagen som svarar mot riktlinjerna. En närmare redogörelse för innebörden av denna lagreglering av riktlinjerna lämnas i kap. 15.

SOU 1979:54 El 189

De i förslaget till ny plan- och byggnadslag föreslagna bestämmelserna om geografiska riktlinjer för hushållning med mark och vatten omfattar endast de av statsmakterna redan beslutade riktlinjerna. Som framgår av kap. 13 föreslås i denna rapport vissa nya och förändrade riktlinjer. .I proposition 1978/792213 med redovisning av planeringsskedet föreslås vidare vissa anpassningar och förtydliganden av gällande riktlinjer. I anslutning till redovisningen av förslaget till av gällande riktlinjer lämnas förslag till de

lagreglering

kompletteringar av lagbestämmelserna som kan komma att behövas om nämnda förslag i proposition 1978/79:2l3 och

rapporten genomförs.

14.1¶Geografiska riktlinjer

Gemensamt för de bestämmelser i den nya plan- och byggsom motsvarar riktlinjerna för vissa geografiskt nadslagen områden är att tillämpningsområdena ges en

avgränsade

i lagtexten, medan den detaljerade av-

grov avgränsning

av områdena skall göras av regeringen i en

gränsningen

särskild Därigenom ges riksdagen ett avgörande förordning. över vilka områden i landet som skall omfattas av

inflytande

riktlinjerna och hur dessa områden skall avgränsas i stort.

l4.l.l De obrutna kusterna till plan- och byggnadslag skall särskilt Enligt förslaget ny beaktas att de obrutna kustområdenas karaktär och naturoch kulturvärden bevaras och att områdena kan nyttjas för fritidsändamål på ett allsidigt sätt. Vidare krävs att ny fritidsskall vara med turismens och friluftslibebyggelse förenlig vets intressen. Gällande riktlinje att industriell eller liknande verksamhet som är inte får komma till stånd

miljöstörande

kommer också till uttryck i lagtexten. I lagen anges såsom obrutna kustområden kusten i norra Bohuslän, norra Småsöder om Bråviken samt huvuddelen av

land, Östergötland kusten i Ångermanland.

1978/79 :213 med Som framgår av kap. 13 har i proposition

redovisning av planeringsskedet i den fysiska riksplanering-

en som riktlinje för bl.a. de obrutna kustområdena föreslagits att fritidsbebyggelse endast bör medges om den är förenlig med naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen och ett utnyttjande av områdena för om den möjliggör allsidigt rekreation och turism. I kap. 13 föreslås dessutom att riktlin-

l9O El SOU 1979:54

jerna för de obrutna kustområdena även skall gälla för hela Öland och Gotlandskusten inklusive Fårö, Sudret och Östergarnslandet men med undantag för Slite samt för Vänerskärgården. Ett genomförande av dessa förslag torde kräva kompletteringar av den föreslagna lagbestämmelsen för de obrutna kustområdena i fråga om såväl kravet på fritidsbebyggelsens utveckling som de geografiska tillämpningsområdena.

l4.l.2 De högexploaterade kusterna Beträffande de högexploaterade kusterna skall enligt förslaget till ny plan- och byggnadslag särskilt beaktas att allmänhetens möjligheter att nå och utnyttja attraktiva kustområden ökas och att natur- och kulturvärden bevaras. Vad gäller ny fritidsbebyggelse får enligt lagförslaget sådan bebyggelse inte motverka turismens och friluftslivets intressen. De riktlinjer som gäller för miljöstörande industri innebär att sådan industri får komma till stånd endast i särskilt anvisade områden. Denna inskränkning framgår likaledes av lagtexten. I lagen anges som högexploaterade kustområden kusten i södra Bohuslän, Halland, Skåne, Blekinge, Södermanland och Uppland samt kusten vid Bråviken i Östergötland. Som platser där miljöstörande industri får komma till stånd anges Brofjorden i Lysekil, Stenungsunds tätort, Värö i Varberg, Karlshamns tätort, Norrköpings tätort, Tunaberg i Nyköping, Oxelösunds tätort och Nynäshamns tätort.

Enligt proposition 1978/79:2l3 bör som riktlinje för de

högexploaterade kusterna gälla att enskild fritidsbebyggelse

i princip bör tillåtas endast i form av mindre kompletteringar

av befintlig bebyggelse. I kap. 13 föreslås att för riktlinjerna

de högexploaterade kusterna även skall omfatta kustområdena i Vänern mellan Grums tätort och Kristinehamns tätort utom Karlstads tätort och Skoghall. Om dessa förslag förverkligas bör den föreslagna riktlinjen beträffande enskild fritidsbebyggelse införas i den föreslagna bestämmelsen om högexploaterade kuster i den nya plan- och byggnadslagen och de i lagen angivna kustområdena kompletteras med de i rapporten föreslagna områdena.

l4.l.3 Övriga kuster De för övriga kustområden fastlagda riktlinjerna uttrycks i förslaget till ny plan- och byggnadslag så att naturvårdens, friluftslivets och kulturminnesvårdens intressen skall särskilt beaktas inom dessa områden. I lagförslaget ges också en

SOU 1979:54 E] l9l

bestämmelse av innebörd att miljöstörande industri inte får komma till stånd inom sådana delområden som äri huvudsak opåverkade av industriell verksamhet. Några preciseringar av sådana områden görs dock inte i lagtexten.

I 1978/79 :2l3 föreslås, som framgår av kap.

proposition

13, att som riktlinje för bl.a. de övriga kusterna skall gälla att återhållsamhet med att tillåta fritidsbebyggelse bör iakttas och att sådan bebyggelse endast bör medges om den inte minskar strändernas och om naturvårdens, fri-

tillgänglighet

luftslivets, kulturminnesvårdens och de areella näringarnas

intressen samtidigt kan tillgodoses. Om riksdagen godtar

denna bör den föreslagna bestämmelsen om övriga

riktlinje

kuster i en ny plan- och byggnadslag kompletteras på lämpligt sätt.

att miljöstörande industri inte skall få

I kap. 8 föreslås etableras vid vissa av sådan industri opåverkade delar av Norrlandskusten som hör till övriga kuster. Om detta förslag

bör dessa områden, nämligen Haparanda- och

genomförs

Luleåskärgården utom tätorterna Kalix, Luleå och Piteå, Västerbottenskusten mellan Skellefteå tätort och Umeå uthamn samt kuststräckan mellan Essvik och Hudiksvalls tätort, i den föreslagna plan- och byggnadslagen anges som sådana områden inom vilka miljöstörande industri inte får komma till stånd.

14.l.4 De obrutna fjällområdena I förslaget till ny plan- och byggnadslag anges att inom obrutna får markanvändningen inte förändras i så-

fjällområden

dan omfattning att områdenas karaktär avsevärt påverkas och att naturvårdens och friluftslivets intressen särskilt skall beaktas.

Som obrutna fjällområden anges i lagen områdena Rogen,

Skäckerfjällen, Burvattnet, Hotagen, Frost-

Sylarna-Helags,

viken, Ransaren, Tärna-Graddis, Sarek-Pite, Keb-

Artfjället,

nekaise, Råsto-Tsåktso och Pessinki.

för de obrutna omfattar även

Riktlinjerna fjällområdena

Muddus nationalpark. Med hänvisning till de uttalanden

i samband med att dessa riktlinjer lades som riksdagen gjorde

1977/78:8, sid. 10) har Muddus nationalpark inte fast (CU

med i den föreslagna bestämmelsen om obrutna fjäll-

tagits

områden i den nya plan- och byggnadslagen.

l4.l.5 Älvar och älvsträckor De av statsmakterna fastlagda riktlinjerna för vissa större älvar och längre sammanhängande älvsträckor regleras i för-

192 El SOU 1979:54

slaget till en ny plan- och byggndslag genom en bestämmelse som säger att sådana älvar och älvsträckor inte får ut

byggas

för vattenkraftändamål. I lagen betonas också att naturvårdens, friluftslivets och kulturminnesvårdens intressen särskilt skall beaktas. I den

föreslagna lagbestämmelsen anges de vattendrag som

inte får byggas ut enligt gällande riktlinjer. Dessa vattendrag är följande älvar, nämligen Torne älv, Kalix älv, Pite älv, Vindelälven, Vapstälven, Moälven, Lögde älv, Öre älv, Bure älv och Byske älv samt följande älvsträckor, nämligen Klarälven mellan Kärrbackstrand och Edebäck, Västerdalälven uppströms Hummelforsen, Österdalälven uppströms Trängslet, samt Dalälven mellan Näs och

Hedesundafjärdarna, Härjedalsljusnan mellan Hede och Svegsjön, Mellanljusnan

mellan Laforsen och i Indalsälven

Arbråsjöarna, Åreälven,

Ammerån ovan Storån-Dammån och Hårkan

Överammer,

uppströms Hotagen, i Ångermanälven Lejarälven, Storån uppströms Klumpvattnet, Långseleån- Rörströmsälven, Saxån, Ransarån uppströms Ransaren och Vojmån uppströms Vojmsjön, i Umeälven Tårnaån och Girjesån, Juktån uppströms Fjosokken och Tärnaforsen mellan Laisan och Gäutan, i Skellefteälven källflödena uppströds

Sädvajaure resp.

Rebnisjaure, i Lule älv Stora Lule älv uppströms Akkajaure, Lilla Lule älv uppströms Skalka och

Tjaktjajaure samt Pärl-

älven och i Råne älv Rörån-Livas älv.

l4.l.6 De primära rekreationsområdena I anslutning till beslutet att avsätta 25 s.k. primära rekreationsområden uttalade CU 1975/

riksdagen (prop. 1975:46,

76:2, rskr 1975/ 76:46), att arbetet med planeringen av markanvändningen i de primära rekreationsområdena borde inordnas i det övriga arbetet

med den fysiska riksplaneringen.

Med hänsyn till de speciella markanvändningsproblem som finns i de primära rekreationsområdena och intresset av att tillförsäkra riksdagen ett inflytande över i dessa

utvecklingen

områden finns det skäl för att införa en särskild lagbestämmelse för de primära rekreationsområdena. Av lagbestämmelsen bör framgå att områdena skall så att na-

disponeras

turvårdens, kulturminnesvårdens, friluftslivets och turismens intressen tillgodoses. Vidare den riktlinbör i lagen uttryckas je beträffande fritidsbebyggelse inom de rekprimära reationsområdena som förordas nämlii prop. 1978/79:2l3, gen att fritidsbebyggelse bör medges bara om naturvårdens, friluftslivets och kulturminnesvårdens intressen

samtidigt

kan tillgodoses och om den ett

möjliggör allsidigt utnyttjande

av områdena för rekreation och turism.

SOU 1979:54 D 193

l4.1.7 Försurningskänsliga områden

Som framgår av kap. 12 föreslås i denna rapport som en ny riktlinje i den fysiska riksplaneringen att försurande utsläpp från nya källor inte bör tillåtas om de i väsentlig grad påverkar vissa områden. Ett genomförande av

försurningskänsliga

förslaget kräver en bestämmelse i den nya plan- och byggnadslagen. I lagen bör lämpligen föreskrivas att anläggning med stora utsläpp av förorenande ämnen inte bör lokaliseras på ett sådant sätt att område som har ringa motståndskraft mot sådana ämnen till följd av utsläppen påverkas i väsentlig utsträckning. I bestämmelsen bör anges de i kap. 12 föreslagna områdena, nämligen Kronobergs, Blekinge, Hallands, samt Göteborgs och Bohus län.

Älvsborgs

14.2¶Verksamhetsanknutna riktlinjer

l4.2.l Områden av riksintresse för naturvård, kulturminnesvård och friluftsliv riktlinjerna bör naturvårdens och Enligt de år 1972 fastlagda kulturminnesvårdens intressen tillmätas stor tyngd som restriktion vid av andra verksamheters markanvänd-

planering

bl.a. därför att de representerar värden som inte kan ning, eller ersättas När det återskapas om de en gång förstörs. friluftslivets intressen slås i bl.a. fast att det

gäller riktlinjerna

samhällsintresset att bevara en god miljö och att

långsiktiga

ställa tillräckliga rekreationsmöjligheter till de många människornas till kortförfogande bör väga tungt i förhållande och enskilda intressen. I riktlinjerna framhålls också siktiga behovet av ökad samordning vid planering för den vetennaturvârdens, kulturminnesvårdens och friluftsli-

skapliga

vets intressen. Som underlag för arbetet under den fysiska riksplaneringens redovisade naturvårdsverket ett antal om-

programskede

råden av riksintresse för naturvård och friluftsliv. Riksantikvarieämbetet redovisade sätt ett antal milpå motsvarande samt vissa större områden av betydelse för jöer av riksintresse kulturminnesvården. Redovisningen av de riksintressanta områdena revideras fortlöpande av naturvårdsverket resp. riksantikvarieämbetet. finns bestämmel- I förslaget till ny plan- och byggnadslag ser som att riksintressanta områden och objekt för anger kulturminnesvård och friluftsliv särskilt skall naturvård, beaktas i plan- och tillståndsbeslut.

194 E] SOU 1979:54

l4.2.2 Vissa sammanhängande områden eller

med väsentliga sammanfallande intressen för naturvård, kulturminnesvård eller friluftsliv

Inom vissa större sammanhängande områden finns väsentliga eller sammanfallande intressen vad gäller naturvård, kulturminnesvård eller friluftsliv. För dessa områden, stränderna vid de större sjöarna, älvdalarna samt fjällvärlden utanför de obrutna fjällområdena skall enligt förslaget till ny planoch byggnadslag finnas en bestämmelse som anger att naturvårdens, friluftslivet och kulturminnesvårdens intressen särskilt skall beaktas

I proposition 1978/79 :213 föreslås vissa förtydliganden av

riktlinjerna för utveckling av fritidsbebyggelse i ifrågavaran-

de områden. För de stora sjöar och älvdalar som omfattas av den fysiska riksplaneringens riktlinjer bör som riktlinje gälla att man bör iaktta återhållsamhet med att tillåta fritidsbebyggelse och att sådan bebyggelse bör medges bara om den inte minskar strändernas tillgänglighet och om friluftslivets, naturvårdens, kulturminnesvårdens och de areella näringarnas intressen samtidigt kan tillgodoses. Vad gäller fjällvärlden utanför de obrutna fjällområdena föreslås gälla att fritidsbebyggelse bör undvikas i områden som ligger i anslutning till obrutna fjällområden och i andra områden som har särskild betydelse för naturvård, friluftsliv och rennäring.

Om riksdagen godkänner de föreslagna förtydligandena av riktlinjerna för fritidsbebyggelsens i ovan-

utveckling

nämnda områden bör den föreslagna bestämmelsen i en ny plan- och byggnadslag kompletteras så att dessa förtydliganden framgår av lagtexten.

l4.2.3 Jordbruksmark Enligt de år 1972 fastlagda riktlinjerna bör, vid en konflikt mellan jordbruksintressen och tätortsutbyggnad, högvärdig jordbruksmark inte tas i anspråk för tätbebyggelseändamål om en från samhällsbyggandets synpunkt likvärdig lösning kan åstadkommas på annan för jordbruket mindre värdefull mark.

I proposition 1978/79:2l3 föreslås att riktlinjerna för hushållning med jordbruksmark anpassas till de förhållanden som numera råder sedan riksdagen beslutat om nya riktlinjer för jordbrukspolitiken (prop. l977/78:19, JoU 1977/78:10, rskr 1977/78:l03). Enligt proposition 1978/791213 bör som riktlinje i den fysiska riksplaneringen gälla att brukningsvärd jordbruksmark inte bör tas i anspråk för bebyggelse om en från samhällets synpunkt tillfredsställande lösning kan åstadkommas på annan mark.

SOU 1979:54 D 195

I förslaget till ny plan- och byggnadslag finns en bestämmelse till skydd för jordbruksmark som b1.a. grundas på riksdagens uttalanden i samband med att de nya riktlinjerna för jordbrukspolitiken antogs.

l4.2.4 Områden av väsentlig betydelse för fisket eller ren-

näringen I den till regeringens länsvisa beslut i anledning av planeringsskedet fogade promemorian (1978-09-07) understryks att det är angeläget att för fisket värdefulla vattenområden skyddas och att fiske som näring och fritidssysselsättning ges tillräckligt utrymme i förhållande till andra former av vatten-

användning. I fråga om rennäringen framhålls att genom

utvecklingen i fjällregionen har de för rennäringen viktiga störningsfria områdena successivt minskat i såväl antal som storlek. Det är därför angeläget att berörda kommuner kontinuerligt beaktar inverkan på rennäringen av nya eller utvidgade etableringar för turism och friluftsliv.

Av kap. 4 framgår att det förekommer konflikter mellan rennäringen och andra intressen. Som framgår av kap. 10 och ll kan även för fiskets vidkommande kravet från andra intressen komma att påverka möjligheterna för näringens utövande.

Mot bakgrund av de angivna förhållandena finns det skäl som talar för att det i en ny plan- och byggnadslagstiftning införs en bestämmelse som ger möjlighet att skydda sådana områden som är av väsentlig betydelse för fisket eller rennäringen.

l4.2.5 Vissa områden med råvaruförekomster I kap. 9 framhålls att det kan vara ett riksintresse att vissa mineralråvaror kan utvinnas i framtiden och att det mot den bakgrunden kan finnas anledning att den nya plan- och

gör det möjligt att skydda sådana områden

byggnadslagen

som från rikssynpunkt är särskilt lämpade för utvinning av mineralråvaror.

I förslaget till ny plan- och byggnadslag finns en bestämmelse till skydd för b1.a. områden av ovan angivet slag.

l4.2.6 Områden som från rikssynpunkt är särskilt lämpade

för flygplatser, hamnar och ledningar I kap. 6 föreslås att det i framtiden bör kunna formuleras riktlinjer inom ramen för den fysiska riksplaneringen när det

196 D SOU 1979:54

gäller markreservationer för från rikssynpunkt angelägna hamnutbyggnader, flygplatser och ledningar. Sådana riktlinjer bör regleras i en ny plan- och byggnadslagstiftning.

Förslaget till ny plan- och byggnadslag upptar en bestämmelse som syftar till att trygga tillkomsten av sådana flygplatser, hamnar och ledningar som kan bedömas vara av nationell betydelse.

SOU [979254 D 197

15 Former för fortsatt riks-

fysisk

planering

15.1 Inledning 15.2 Ansvarsfördelning 15.3 Uppföljning och översyn av riktlinjer 15.4 Underlag för fysisk riksplanering 15.5 Samordning med länsplaneringen 15.6 Tidsplan

15.1¶Inledning

I det hittillsvarande arbetet med den fysiska

riksplaneringen

har utvecklats metoder för inventering och analys i riksskala av naturresurserna och användningen av mark och vatten. Formerna för att i planerings- och utredningsarbete på olika nivåer behandla frågor om hushållning med mark och vatten har utvecklats successivt i samband med fullföljandet av de av riksdagen år 1972 beslutade riktlinjerna för hushållning med mark och vatten.

De erfarenheter som har vunnits bör nu kunna ligga till grund för överväganden i syfte att närmare reglera formerna

för den fysiska riksplaneringen vad gäller ansvarsfördelning, uppföljning av riktlinjer o.d., kunskapsförsörjning och sam-

ordning med länsplaneringen. Utgångspunkten vid behandlingen i detta kapitel av dessa frågor är att ansvaret för att fullfölja statsmakternas riktlinjer för hushållning med mark och vatten skall ligga på kommunerna och länsstyrelserna samt att olika moment av arbetet i ökad utsträckning förenklas och förs in i det löpande planerings- och utredningsarbete som sker inom olika statliga myndigheter och på kommunal nivå.

Innebörden av de förslag som lämnas i det följande vad gäller formerna för den fortsatta fysiska riksplaneringen redovisas schematiskt ifig. 15.1.

SOU 1979:54 El 199

Figur 15:1. Former för fortsatt fysisk

riksplanering

Faststaller

riktlinjer Riksdag

Uppdrag om Forslag ull Trllampnungs- Beslut u

redovisningar riktlinjer föreskrifter enskilda arenden Regenng

Redovis- SPV, SNV ningar Havsresursdelegationen

Ämbetsverk

Rapportering om _

planenngslaget och Overprov-

sarsknlda problem ning Länsstyrelse

Samråd Kommun

FULLFÖLJER RIKTLINJERNA l DEN FORTLÖPANDE PLANERINGEN M.M,

15.2¶Ansvarsfördelning

De former som har tillämpats i den fysiska riksplaneringen för att fullfölja statsmakternas intentioner innebär att kommunerna har grundläggande uppgifter. De riktlinjer som beslutas av statsmakterna förutsätts sålunda till sin huvuddel bli vidareutvecklade i ett kommunalt programarbete och fullföljda i kommunernas fysiska planering. Länsstyrelsen har viktiga uppgifter för att förmedla information mellan kommunerna samt regeringen och ämbetsverken. Länsstyrelsen skall i arbetet med den fysiska riksplaneringen bl.a. utarbeta underlag för den kommunala planeringen samt övervaka fullföljandet av beslutade riktlinjer i plan- och tillståndsfrågor. Länsstyrelserna har ansvar för samordning av planeringen mellan kommuner. En väsentlig uppgift för länsstyrelserna är vidare att förmedla erfarenheter och synpunkter till regeringen vad gäller fullföljandet av intentionerna i den fysiska riksplaneringen och behovet av kompletterande riktlinjer för hushållning med mark och vatten.

I samband med redovisningen till riksdagen av programskedet i den fysiska riksplaneringen behandlades de grund-

principerna i fråga om ansvarsfördelningen i den

läggande

fysiska riksplaneringen pâ central statlig nivå (prop. 1975/ 76:1, CU 1975/76:1, rskr 1975/76:46). De principer som lades fast innebär att de nationella intressena vad gäller hus-

200 El SOU 1979:54

hållning med mark och vatten skall komma till uttryck och fullföljas inom ett system med tre ansvarsnivåer. Riksdagen skall på förslag av regeringen besluta om för hus-

riktlinjer

hållningen med mark och vatten. Ãmbetsverken skall svara för dokumentation och av utifrån den enskilda

bevakning

sektorn riksintressanta områden. Regeringen skall uppmärksamma områden där är sär-

markanvändningsförhållandena

skilt komplicerade och inom dessa områden överväga behovet av att föreskriva närmare utgångspunkter för planeringen, t.ex. genom tillämpning av 10 a § BL, eller att föreslå riksdagen att lägga fast kompletterande riktlinjer. Principerna för ansvarsfördel- Erfarenheterna av de för ansvarstillämpade principerna ning ligger fast. fördelningen i den fysiska riksplaneringen har varit goda och det kan konstateras att de vunnit ett allmänt stöd bland kommuner och berörda Dessa principer kan

myndigheter.

därför utgöra den grundläggande utgångspunkten i överväganden om formerna för den fortsatta fysiska

riksplanering-

en. Gällande riktlinjer för hushållning med mark och vatten har inga direkta rättsverkningar. I samband med att riktlinjerna beslutades år 1972 förutsatte emellertid statsmakterna att de utan uttryckligt lagstadgande skulle bli vägledande för regeringen och underställda myndigheter vid beslut om markanvändning i enskilda fall och att de även skulle fullföl-

jas vid kommunala beslut om markanvändningen. Väsentliga

avsteg från riktlinjerna förutsattes vidare inte kunna ske utan

hörande av riksdagen. Alla statliga myndigheter har anbe-

fallts att beakta riktlinjerna för hushållning med mark och vatten (SFS 1973:15). I förslaget till ny plan- och behandlas

byggnadslagstiftning

iktlinjer för hushållning med formerna för att i lag reglera Genom

riktlinjerna. en lagreg-

ark och vatten i den nya lering ges bättre att skapa överblick möjligheter över gällande lan- och byggnadslagstift- riktlinjer. Dessa återfinns nu i skilda och utpropositioner ingen. skottsbetänkanden. Kommunerna och olika myndigheter skulle också härigenom lättare kunna förutse riktlinjernas innebörd och anpassa sina plan- och tillståndsbeslut efter vad

riktlinjerna kräver.

Beslut om användningen av mark och vatten fattas inte

enbart med stöd i byggnadslagstiftningen. Viktiga mark- och

vattenanvändningsfrågor tillståndsprövas av olika myndig-

heter enligt annan lagstiftning, t.ex. vad gäller vägbyggnad,

byggande av kraft- och rörledningar, vattenbyggnadsföretag

samt gruv- och täktverksamhet. Det är därför angeläget att i

en ny plan- och byggnadslagstiftning klarlägga samordning-

en med annan lagstiftning vad gäller betydelsen av riktlinjerna för hushållning med mark och vatten i samband med olika tillståndsbeslut. I förslaget till ny plan- och be-

byggnadslag

SOU 1979:54 El 201

handlas samordningen med annan lagstiftning bl.a. i dessa avseenden.

Ett införande av riktlinjerna i den nya plan- och byggnads- Riksdagen tar ställning till lagen innebär att riksdagen kommer att ta ställning till dessa riktlinjerna.

i egenskap av lagstiftare. Ändringar av gällande riktlinjer och

nya riktlinjer måste sålunda underställas riksdagen. Härigenom regleras den hittills tillämpade ansvarsfördelningen mellan riksdag och regering när det gäller beslut om riktlinjer för hushållning med mark och vatten. Bestämmelserna i lagen om riktlinjerna kan av naturliga skäl inte vara särskilt detaljerade. I förslaget till ny plan- och byggnadslag föreslås att regeringen närmare skall ange riktlinjernas innbörd.

15.3¶Uppföljning och översyn av riktlinjer

Arbetet med att i den kommunala fysiska planeringen precisera innebörden av och fullfölja beslutade riktlinjer för hushållning med mark och vatten har skett i två steg, ett programskede och ett planeringsskede. Under såväl programsom planeringsskedet har kommunerna samtidigt redovisat sina förslag till länsstyrelserna. Länsstyrelserna har redovisat kommunernas program och planer till regeringen. Regeringen har efter hörande av berörda ämbetsverk m.fl. i beslut till varje länsstyrelse tagit ställning till utfört arbete och angett utgångspunkterna för det fortsatta arbetet.

De översiktliga planer som kommunerna har arbetat fram under program- och planeringsskedena torde komma att fortlöpande revideras. De former för kommunal planering som har vuxit fram i samband med den fysiska riksplaneringen föreslås att i sina Fullföljande av riktlinjerna i

i förslaget till ny plan- och byggnadslag huvuddrag stadfästas och regleras i lagstiftningen. Med en kommunernas fortlöpande rullande översiktlig kommunal planering av det slag som nu planering. har utvecklats kan behovet av att följa upp hur intentionerna i den fysiska riksplaneringen fullföljs i den kommunala planeringen tillgodoses på ett enklare sätt än hittills. I den mån statsmakterna beslutar om ändrade eller nya riktlinjer för hushållning med mark och vatten torde dessa kunna inordnas i den ordinarie planeringsprocessen varvid fortlöpande samråd med länsstyrelse och olika regionala myndigheter förutsätts ske. Önskemål från kommunerna om ändringar i riktlinjerna kan likaledes föras vidare genom de samråd m.m. som sker med länsstyrelserna.

I den fortsatta fysiska riksplaneringen finns det därför inte samma behov av att som hittills ställa krav på samlade redovisningar av kommunala program och planer för hur beslu-

202 D SOU 1979:54

tade riktlinjer fullföljs. Uppföljning av att olika typer av riktlinjer tillgodoses i plan- och tillståndsbeslut torde i första hand kunna ske av länsstyrelserna i den ordinarie

planerings-

processen. I de fall kommun och länsstyrelse inte är överens om fullföljandet av riktlinjerna ankommer det på länsstyrelsen att underställa plan- och tillståndsbeslut

regeringens

prövning. Utredningen om ny plan- och byggnadslagstiftöjlighet till överprövning av ning har föreslagit att en sådan underställningsmöjlighet Ian- och tillståndsbeslut. skall finnas i en ny plan- och Ytterst är

byggnadslagstiftning.

det dock regeringen som har ansvar för att statsmakternas intentioner fullföljs varför regeringen bör har möjlighet att själv begära underställning av visst plan- och tillståndsbeslut. Endast i undantagsfall har regeringen behövt använda de möjligheter som finns att förelägga kommun att upprätta generalplan enligt 10a § byggnadslagen. För att när så krävs kunna hävda de riktlinjer som har beslutats måste dock finnas bestämmelser som ger regeringen möjlighet att ge direktiv till kommunerna om viss planering.

I ett systern utan krav på större samlade redovisningar av planeringsarbetet behöver regeringen ha möjlighet att följa upp att intentionerna i den fysiska riksplaneringen fullföljs i den kommunala översiktliga planeringen. En lämplig form för detta kan vara att i den årliga rapport som skall lämnas till

regeringen om länsplaneringen också behandla planeringslä-

ge och särskilda problem vad gäller frågor i den fysiska

riksplaneringen. Innehållet i en sådan rapportering torde i

edovisning av länsstyrelser- stor utsträckning kunna avgöras av resp. länsstyrelse utifrån a i den ärliga rapport som förhållandena i länet. Genom att på detta sätt länspla-

vidga

all lämnas till regeringen neringsrapporten till en mer allmän om

rapport samhällspla-

m Iänsplaneringen. neringen som utarbetas inom hela planeringsavdelningen på länsstyrelsen får länsstyrelsen en möjlighet att samlat uppmärksamma regeringen på olika problem och

frågeställning-

ar. Länsstyrelsernas fortlöpande samråd med kommunerna och de statliga sektormyndigheterna på nivå kan

regional

förutsättas ge tillräckligt underlag för rapporteringen. De här tillkommande uppgifterna i rapporteringen är av så begrän-

sad omfattning att de bör kunna fullgöras av den befintliga

organisationen vid länsstyrelserna.

15.4¶Underlag för fysisk riksplanering

Kartläggningar och analyser av mark- och vattenanvändningen samt naturmiljöns tillstånd och känslighet för förändringar är nödvändiga inslag i den fysiska riksplaneringen. Syftet med dessa kartläggningar och analyser är främst att ge

SOU 1979:54 El 203

underlag för ämbetsverken att bedöma vilka naturresurser som är av riksintresse sett från resp. samhällssektors synpunkt och för statsmakternas överväganden beträffande den långsiktliga hushållningen med mark och vatten i landet. Materialet är vidare till stor del värdefullt bedömningsunderlag i den löpande planerings- och beslutsprocessen på olika nivåer.

Genom bl.a. det arbete som har skett i samband med den fysiska riksplaneringen har samlats ett omfattande kunskapsmaterial om mark- och vattenanvändningen och miljösituationen i landet. Materialet har till stor del tagits fram genom särskilda inventerings- och utredningsinsatser som har utförts av ämbetsverk och länsstyrelser. För att vidmakthålla den kunskapsbank som sålunda har byggts upp är det angeläget att sådant material som bedöms vara värdefullt som underlag för den fysiska planeringen och i samband med tillståndsbeslut hålls aktuellt. Detta torde med utgångspunkt i befintligt material i flertalet fall kunna ske utan särskilda utredningsinsatser.

Som underlag för kommunernas arbete med att fullfölja och vidareutveckla beslutade riktlinjer för hushållning med mark och vatten och för att utvecklingen av mark- och vattenanvändningen samt miljösituationen i landet skall kunna följas på ett rationellt sätt föreslås att berörda centrala myn-

Översikter - riksöversikter - Översikter riksnivå över digheter ajourhåller på riksnivå på över olika verksamheter och intressen som är av särskild olika verksamheter och inbetydelse för hushållningen med mark och vatten. Det kan tressen. Lex. gälla Översikter över områden som är av riksintresse för naturvärden eller har särskild betydelse för utvinning av råvaror.

Vid sidan av de centrala myndigheterna har länsstyrelser-

na viktiga uppgifter i den fysiska riksplaneringens kunskaps-

försörjning. Länsstyrelserna svarade bl.a. för de länsinventeringar som i samtliga län under perioden 1969-

upprättades

1972 som underlag för den fysiska riksplaneringen. Länsstyrelsernas roll som förbindelselänk mellan riksnivån och den Länssammanställningar över lokala nivån gör det angeläget att sammanställningar över förhållanden av betydelse för förhållanden av betydelse för den fysiska riksplaneringen den fysiska riksplaneringen. hålls aktuella hos länsstyrelserna. Sådana länsvisa sammanställningar kan tjäna som underlag för de centrala verkens riksöversikter och för fullföljandet av den fysiska riksplaneringens intentioner i den kommunala planeringen.

Innehållet i och formerna riksöversikter och Utredning av planverket om

för föreslagna länssammanställningar behöver utredas närmare. Planverket formerna för den fysiska rikssom enligt sin instruktion skall verka för samordning mellan planeringens kunskapsförmyndigheterna när det gäller insamling och bearbetning av sörjning. kunskaper som rör hushållningen med mark och vatten bör

204 E] SOU 1979:54

få i uppdrag att i samarbete med berörda ämbetsverk och länsstyrelser svara för en sådan utredning. Det torde vara lämpligt att i detta sammanhang också utvärdera den försöksverksamhet som statens planverk, statens lantmäteriverk, statistiska centralbyrån och länsstyrelsen i Skaraborgs län bedriver för att med hjälp av ADB-metoder göra kvantitativa analyser på riksnivå av de som läns-

kartredovisningar

styrelserna har lämnat i samband med sin redovisning av den fysiska riksplaneringens planeringsskede. Försöksverksamheten finns redovisad i lägesrapport från nämnda myndigheter daterad 1979-01-18.

För att ge statsmakterna överblick och möjlighet att följa utvecklingen beträffande mark- och vattenanvändningen samt miljösituationen i landet torde det även i fortsättningen Samlade redovisningar av finnas behov av

av att göra mera samlade redovisningar hushållningen med mark och dessa frågor. De erfarenheter liksom de som har

kunskaper

vatten. arbetet byggts upp i det hittillsvarande med den fysiska riksplaneringen och som i enlighet med vad som i det

föreslagits

föregående bör hållas aktuella ger förutsättningar för att

framtida faktasammanställningar och redovisningar i ökad

utsträckning görs på myndighetsnivån. Innehållet i redovisningarna och vid vilka tidpunkter de skall göras behöver inte läggas fast på förhand utan kan bestämmas av regeringen och få formen av uppdrag till berörda myndigheter.

Statens planverk har ett samordnande avsvar på myndighetsnivå när det gäller och bearbetning av kunska-

insamling

per och erfarenheter som rör hushållningen med mark och vatten. Statens naturvårdsverk har ett övergripande ansvar för att följa upp förändringar i miljösituationen av betydelse från rikssynpunkt. Den nyligen inrättade för

delegationen

samordning av havsresursverksamheten har vissa samordnande uppgifter när det gäller resursutnyttjandet i havsområdena. I denna uppgift kan anses ingå att ha en överblick över resursutnyttjandet i havet. Planverket, naturvårdsverket

och havsresursdelegationen bör i fortsättningen fortlöpande

följa och ha översikt över mark- och vattenanvändningen samt miljösituationen i landet. Det är därför naturligt att dessa myndigheter får i uppdrag att svara för de redovisningar av dessa frågor som kan bli aktuella i den fysiska riksplaneringen och att mot bakgrund av dessa lämna regeringen förslag till ev. åtgärder. Även i övrigt torde det ankomma på dessa myndigheter att redovisa sådana frågor som med hänsyn till utvecklingen bör uppmärksammas i den fysiska riks-

planeringen samt lämna förslag till åtgärder för att främja en

god hushållning med landets mark- och vattentillgångar.

SOU 1979:54 D 205

15.5¶Samordning med länsplaneringen

Den fysiska riksplaneringen är en av flera sektorövergripan-

de Behovet av samordning av de långsik-

planeringsformer.

tiga överväganden beträffande hushållning med mark och vatten som görs i den riksplaneringen med övervä-

fysiska

ganden som görs inom andra sektorövergripande planeringsformer är särskilt påtagliga i förhållande till den regionalpolitiska planeringen och den därtill anknutna regionala trafikplaneringen.

De målen för sysselsättning och service i

regionalpolitiska

olika delar av landet är en väsentlig utgångspunkt för den fysiska riksplaneringen och överväganden om hushållning med naturresurserna måste ske mot denna bakgrund. Den fysiska riksplaneringen kan bidra till att klarlägga de fysiska och miljömässiga förutsättningarna för utveckling av olika verksamheter i vissa områden. Avvägningar mellan olika mål för samhällsutvecklingen måste ske i regering och riksdag.

Den planeringen har sin tyngdpunkt i regionalpolitiska

den för vilken länsstyrelserna har

statliga länsplaneringen

huvudansvaret. Fullföljandet av den fysiska riksplaneringen sker i huvudsak inom ramen för kommunernas översiktliga fysiska planering. Erfarenheterna visar att samordningen mellan de båda behöver vidareutveck-

planeringsformerna

las. Bl.a. framhåller flera länsstyrelser och centrala ämbetsverk detta i sina över planeringsskedet i den fysiska

yttranden

riksplaneringen. för en vidareutveckling av samordning- Förutsättningarna en mellan den fysiska riksplaneringen och den regionalpoli-

tiska planeringen är bäst på regional och lokal nivå, eftersom intentionerna i de båda planeringsformerna konkretiseras främst på dessa nivåer. Det är angeläget att länsstyrelserna i enlighet med länsstyrelseinstruktionen verkar för att samordningen mellan den fysiska riksplaneringen och länsplaneringen vidareutvecklas på lokal och regional nivå både i de fall det föreligger samverkande intressen och konflikter mel-

lan de båda planeringsformerna. Samrådet enligt byggnads-

stadgan i anslutning till den kommunala fysiska planeringen bör kunna utnyttjas för att stärka samordningen mellan den

fysiska riksplaneringen och länsplaneringen på lokal nivå.

Även i samband med prövning av ärenden finns det anledning för länsstyrelserna och andra länsmyndigheter att uppmärksamma behovet av samordning mellan den fysiska riksplaneringen och länsplaneringen. Det kan t.ex. gälla i samband med fördelning av statligt stöd till jord- och skogsbruk, turism och rekreation samt andra näringar.

206 C] SOU 1979:54

Länsstyrelseinstruktionen och arbetsordningen för länsstyrelserna lämnar stort utrymme för den enskilda länsstyrelsen att internt finna lämpliga arbetsformer för samordningen

mellan den fysiska riksplaneringen och länsplaneringen. Det

har visat sig föreligga stora skillnader mellan länsstyrelsernas sätt att organisera arbetet härvidlag. Det är angeläget att Formerna för att stärka sam- länsstyrelserna utvecklar formerna för samordning när det ordningen mellan den fysiska gäller såväl samråd med kommunerna, handläggning av riksplaneringen och länspla- ärenden och utredningsarbete som fullföljande av de uppneringen utvecklas. drag som regeringen givit länsstyrelserna i samband med länsplaneringen, den regionala trafikplaneringen och den

fysiska riksplaneringen.

Exempel på möjligheter att på länsnivå vidareutveckla

samordningen mellan den fysiska riksplaneringen och läns-

planeringen är att de kartläggningar av olika naturresurser och mark- och vattenanvändningen som görs i den fysiska riksplaneringen kan läggas till grund för studier av möjligheterna att utnyttja olika naturresurser för att skapa sysselsättning och stårka underlaget för samhällsservice inom områ-

den med sysselsättningsproblem. Kartläggningar och studier

som har gjorts i anslutning till arbetet med föreliggande rapport (se vidare 13.4) redovisar sålunda vissa outnyttjade naturresurser. I landet finns exempelvis stora resurser som kan utnyttjas för produktion av förnyelsebar energi. Det finns mineralråvaror i områden där de motstående markanvändningsintressena är mindre framträdande. Vissa områden har goda naturliga förutsättningar för fritidsboende och turism.

Ett annat exempel på möjligheter att på länsnivå utveckla samordningen mellan den fysiska riksplaneringen och länsplaneringen är att studera förhållanden som kan utgöra restriktioner för åtgärder av regionalpolitisk betydelse. Exempel på förhållanden som kan utgöra restriktioner är naturområden med störningskänsligt växt- och djurliv, kulturhistoriska miljöer som inte tål omfattande ingrepp, brukningsvärd jordbruksmark och högproduktiv skogsmark som i möjligaste mån bör reserveras för pågående markanvändning, brist på vatten och recipienter.

Som har framgått av det föregående är det i första hand angeläget att samordningen mellan den fysiska riksplaneringen och länsplaneringen sker fortlöpande i planeringsoch genomförandearbetet på lokal och regional nivå. För att underlätta avvägningen mellan olika intressen och stärka Ökad tidsmässig samordning samverkan där detta är väsentligt kan det emellertid vara till av besluts- och redovisnings- fördel om en ökad tidsmässig av besluts- och

samordning

tillfällen. redovisningstillfällen kan åstadkommas. Ett första steg i denna riktning har tagits genom att länsstyrelserna i anslutning till redovisningen av länsplanering 1980 till regeringen även

SOU 1979:54 EJ 207

skall redovisa vissa frågor med anknytning till den fysiska riksplaneringen. Förslaget i avsnitt 15.3 att länsstyrelsernas årliga rapport om länsplanering skall utvidgas så att där också ges möjlighet att behandla frågor inom den fysiska riksplaneringen torde kunna medverka till att regeringen får ett mer allsidigt beslutsunderlag i frågor som berör både den

fysiska riksplaneringen, den regionalpolitiska planeringen

och den regionala trañkplaneringen.

15.6¶Tidsplan

Regeringen har i besluten för varje län med anledning av planeringsskedet i den fysiska riksplaneringen angett utgångspunkter för att i den kommunala fysiska planeringen fullfölja de av riksdagen år 1972 beslutade riktlinjerna för hushållning med mark och vatten. Besluten innebär att planeringsskedet förlängs med en andra etapp. Arbetet förutsätts i huvudsak ske enligt av kommunerna uppprättade åt-

En fördjupad planering föreskrivs för vissa

gärdsprogram.

områden. Planeringsarbetet bedöms i huvudsak kunna vara

genomfört under år 1982. Regeringen har uppdragit åt läns-

styrelserna att under detta år lämna regeringen en redovisning av hur långt arbetet har fortskridit när det gäller - av och

behandling jordbruksmarks- fritidsbebyggelsefrå-

807. planering för vissa områden som särskilt anges i regeringens beslut för varje län och för primära rekreationsområden

fortsatta studier av områden i inlandet för lokalisering av

sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen samt andra frågor som länsstyrelserna bedömer att regeringen bör informeras om.

Regeringen har vidare angett att länsstyrelserna i samband med redovisningen till regeringen år 1980 av länsplaneringen bör lämna en redogörelse för vissa frågor som rör hushållning med fritidsbebyggelsens utveckling i

jordbruksmarken,

vissa områden samt andra markanvändningsfrågor som har ett nära samband med länsplaneringen. Därutöver har rege-

för vissa län föreskrivit att länsstyrelserna vid detta

ringen

tillfälle också skall redovisa vissa andra frågor med hänsyn till deras betydelse för hushållningen med mark- och vattenresurserna eller till behovet att skapa klarhet för kommunernas fortsatta åtgärder vad gäller fullföljandet av riktlinjerna för hushållning med mark och vatten.

208 El SOU 1979:54

Under de närmaste åren har sålunda många kommuner ett betydande arbete med att fullfölja det under planeringsskedet påbörjade arbetet. Vissa kommuner vidareutvecklar sina kommunöversikter och markanvändningsplaner med utgångspunkt i regeringens beslut i samband med

planerings-

skedet. De arbetsinsatser som särskilt prioriteras i regeringens beslut skall i huvudsak vara slutförda under år 1982.

Även länsstyrelserna kommer

att i betydande utsträckning

behöva arbeta med att fullfölja den fysiska riksplaneringens

planeringsskede, i första hand fram till år 1982, men sannolikt även i betydande utsträckning därefter. Det torde dock vara möjligt för länsstyrelserna att under tiden fram till âr 1982 medverka i visst metodarbete samt vissa förberedande studier när det gäller nya som i

planeringsfrågor föreliggande

rapport har föreslagits skall behandlas i den fysiska rikspla-

neringen.

Erfarenheterna från det hittillsvarande arbetet med den

fysiska riksplaneringen har visat att när nya planeringsfrågor

introduceras i den fysiska riksplaneringen är det att

lämpligt

Nya programdiskussioner be- förbereda dessa genom programdiskussioner mellan staten höver förberedas genom me- och kommunerna där problemen och behovet av avgränsas todstudier. åtgärder konkretiseras. Som framgår av de i tidigare kapitel redovisade förslagen torde programdiskussionerna behöva förberedas genom metodstudier i vissa län och kommuner. Med hänsyn härtill och till

att betydande arbetsuppgifter

återstår för att fullfölja planeringsskedet i den fysiska riksplaneringen bör sådana programdiskussioner inte inledas före år 1982 då resultatet av kommunernas fortsatta planeringsarbete kan överblickas. Först under senare delen av 1980-talet torde programdiskussionerna leda fram till åtgärdsförslag som kan genomföras i planerings- och säkerställandearbetet på lokal och regional nivå. Bland de

planerings-

frågor som behandlas i föreliggande rapport torde det i första hand vara angeläget att behandla sötvatten och hav efter vissa metodstudier i programdiskussioner mellan staten och kommunerna. En grov tidsplan för det fortsatta arbetet i den fysiska riksplaneringen redovisas i Jfzg. 15.2.

SOU 1979:54 U 209

Propositionomplaneringsskedetidenfysiskariksplaneringen(1978/792213). EostadsdepanementetsrapportHushållningmedmarkoch vattenll Utredningsförslagtill ny plan- och byggnadslagstiftning

Länsstyrelsernasredovisningi anslutning till länsplanering1980 M°°d5“di°' Propositionom fortsatt fysisk riksplanering Eventuellabeslutav regeringenmed an› ledningav Iänsstvrelsernasredovisning

Länsstyrelsernasredovisningavvissafrågor till regeringen Programdiskussioner _ __ Eventuellabeslutmed anledningav lansstyrelsernasredovisning

NyaFRP-frågorkanintroducerassuccessivt i den fortlöpande planeringsprocessen

ll

Figur 15:2 Tidsplan för de närmaste årens arbete med den fysiska riksplaneringen

210 D SOU 1979:54

Statens offentliga 1979 utredningar

Kronologisk förteckning

. Utbyggt skyddmot höga vard- och Iäkemedelskoat . S. . Naturmadel för injektion. S. . Regional laboratorieverksamhet. Jo. . Avskildhet och gemenskap inom kriminalvården. Ju. Konsumentinflytande genom insyn7. H. . Polisen. Ju. . Tandvården i början av 80-talet. S. , Löntagarna och kapitaltillvâxten l . Löntagarlonder ›bakgrund awmplbun- och problemenalys. E.

. Löntagaruu och kapitaltillvñxten 2. Den svenska fu: , hatsfördelningens utvecklingen. Löntagarfonder och aktiemarknaden - en introduktion. Internationella koncerner och löntagarfonder. E. . Löntagerna och kapitaltillväxten 3. Löner, lönsamhet och soliditat i svenska industriföretag. Vinstbegreppet. Den lokala Iönebildningen och företagets vinster - en preliminär analye. E. , Löntagarna och kapitaltillväxtan 4. Lantbrl L L _, rationen - ideologi och verklighet. E. . Svenska kyrkans gudstjänst. Band 4. Evangelieboken. Kn. . Konkurs och rätten att idka näring. Ju . Naturvård och täktverksemhet. Jo . Naturvård och täktverksarnhet. Bilagor. Jo . Ökad sysselsättning. Finansiella effekter i offentliga sektorn. A . Kulturhistorisk bebyggelse - värd att vårda. U. . Museijärnvägar. U. . Jaktvårdsområden. Jo . Anhöriga. S. . Plötslig och oväntad död - anhörigas sjuklighet och psykiska reaktioner. S. . Barn och döden. S. . Avgifter i staten - nuläge och I* cklings .öjligheten B. . Sysselsättningspolitik för arbete åt alla. A. . Nya namnregler. Ju. . Sjukvårdens inre uiganisati I - en idepromemoria. S. . Sysselsattningspolitik för arbete åt alla. Bilagedel. A. . Barnolyckafall. S. . Lotteri och spel. H, . Lotteri och spel. Bilagor. H. . Bättre mellan “ och l , 4 * . Kn. , Fastighetstaxering. 8 1. B. . Fastighetstaxering 81. Bilagor. B. . Bilarna och Iuftföroreningarna. Jo. , Retionellare girohantering, E. . Konsumanttjänstlag. Ju. . Aktivt boende. Bo, . Lagerstöd. A. . Vattenkraft och miljö 4. Bo. . Melmer och metaller. l. . Barnen i framtiden. S. . Vår säkerhetspolitik. Fö. . Ren tur. Program för miljösäkra sjötransporter. Jo. . Ren tur. Program för miljöaikra sjötransportar. Bilagor l-B. Jo. ä . Ren tur. Program för miljösäkra sjötransporter. Bilagor 9-13. Jo. . Koncernbegreppet m m. Ju. . Dokumentation och statistik om högakoleuth” ,. U. . Arbetstiderna inför 80-talet. A. . Grundlagsskyddad yttrandefrihet. Ju. . Huvudmannaskapet för specialskolan. U. . Öst Ekonomiska Byrån. H. . Viltskador. Jo. . Nytt skördeskadeskydd. Jo, . Hushållning med mark och vatten 2. Del l. Overviiganden. Bo.

$3$9888SS

SOU 1979:54 El 21l

Statens 1979

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Arbetsmarknadsdepartementet Avskildhetoch gemenskapinomkrininalvården.[4] Svsselsâttningsutredningen.1. Ökad sysselsäuliug. Finansiella Polisen.[6] effekteri offentliga sektorn.[16] 2. Sysselsättningspolitikför ar- Konkursoch rätten att idka näring.[13] beteåt alla.[24]3.Sysselsâttni_ , -Iitikför arbeteåtalla.Bilaga- Nyanamnregler.[25] del. [27] Konsumenttjänstlag.[36] Lagerstöd.[38] Koncernbegreppetm m. [46] Arbetstidernainför 80-talet.[48] Grundlagsskyddadyttrandefrihet.[49]

Bostadsdepartementet Försvarsdepartementet Aktivt boende.[37] Vår säkerhetspolitik.[42] Vattenkraftoch miljö 4. [39]

Hushållningmed markoch vatten2. Del I. överväganden.[54] Socialdepartementet

lndustridepartementet utbyggt skyddmot högavård-och lâkemedelskostnader.[1] Naturmedelför injektion.[2] Malmeroch metaller.[40] Tandvårdeni börjanav80-talet.[7] Utredningen rörande vissa frågor beträffande sjukvård i livets Kommundepartementet slutskede.1.Anhöriga.[20]2. Plötsligoch oväntaddöd - anhö- Svenskakyrkansgudstjänst.Band4. Evangelieboken.[12] Bättre rigassjuklighet och psykiskareaktioner.[21] 3. Barnoch döden. kontaktermellanenskildaoch myndigheter.[31] 22 [Siulkvårdansinre organisation- en idépromemoria.[26] Barnolyckstell.[28] Barneni framtiden. [41]

Ekonomidepartementet Utredningenom löntagarnaoch kapitaltillväxten.1. Löntagarna ochkapitaltillvâxten.1.Löntagarfonder- bakgrundochproblemanalys. [8] 2. Löntagarnaoch kapitaltillvåxten2. Den svenska förmögenhetstördelningensutveckling.Löntagarfonderoch aktiemarknaden- en introduktion.internationellakoncerneroch Iöntagerfonder.[9] 3. Löntagarnaoch kapitaltillväxten3. Löner, lönsamhetoch soliditeti svenskaindustriföretag.Vinstbegreppet. DenlokalaIönebildningenochföretagetsvinster - en preliminär analys.[10]4.Löntegarnaochkapitaltillväxten4. Lantbrukskooperationen- ideologi ochverklighet.[11] Rationellaregirohantering.[35]

Budgetdepartementet Avgifter i staten - nulägeoch utvecklingsmöjli. ^ . [23] 1976års fastighetatexeringskommitté.l. Fastighetstaxering8 1. [32]2. Fastighetstaxering8 1. Bilagor.[33]

Utbildningsdepartementet Kulturhistoriskbebyggelse- vårdett vårda.[17] Museijârnväger.[18] Dokumentationoch statistikom högskoleutbildning.[47] Huvudmannaskapetför specialskolan.[50]

Jordbruksdepartementet Regionallaboratorieverksamhet.[3] Naturvårdskommittén.1. Naturvårdoch tåktverksamhet.[14] 2. Naturvårdoch täktverksamhet.Bilagor.[15] Jakt- och viltvårdsberedningen1.Jaktvârdsområden.[19]2.Viltskador.[52] Bilarnaoch Iuftföroreningarna.[34] Miljöriskervid sjötransporter.1. Rentur. Programför miljösâkra sjötransporter. [43] 2. Rentur. Programför miljösâkrasjötransporter. Bilagor 1-8. [44] 3. Rentur. Programför miljösäkrasjötransporter.Bilagor9-13.[45] Nytt skördeskadeskydd.[53]

Handelsdepartementet Konsumentinflytandegenominsyn?[5] Lotteriutredningen.1.Lotterieroch spel.[29]2. Lotterieroch spel. Bilagor.[30] Öst EkonomiskaByrån.[51]

212 EJ SOU 1979:54

i 1 ti tilGl m.) an; 01.» 01k) nu aux/n ;um Separatkarta ;.17 gp; .arm mi»

Översikt över markens

användning

Jordbruk Under den senaste 30-årsperioden har en omfattande rationalisering ägt rum inom jordbruket. Antalet jordbruk har minska kraftigt, medan företagens storlek ökat. Till största delen är det åkermark i skogsbygderna och i norra; Sverige som lagts ned. Nedläggningen är nu mycket liten. Viss nyodling har skett under de senaste åren.

Jordbruksarealen är f.n. 3,3 milj. ha, varav 3 milj. ha åker. Jordbruksproduktionen har sin tyngdpunkt i södra och mellersta Sveriges slättbygder, där hälften av landets åkerareal finns. Endast 10 °/o av årearealen finns i Norrland. Jordbruksproduktionens värde uppgick år 1978 till ca 14 miljarder kr.

Totalt sysselsattes 1977 ca 190 000 människor inom jordbruket inkl. trädgårdsnäringen. Förädlingen av jordbrukets produkter sysselsatte år 1974 knappt 21 000 personer. Produktionsvärdet uppgick till 10 miljarderzkr.

Underlaget för redovisningen avjordbrukets primära intresseomrâden har hämtats från länsstyrelsernas redovisningar av den fysiska riksplaneringens planeringsskede.

Skogsbruk

Landets produktiva skogsmark omfattar 23,5 milj. ha, vilket motsvarar 57 °/o av Sveriges landyta. Därav finns 13,3 milj. ha i Norrland, 5,4 milj. ha i Svealand och 4,8 milj. ha i Götaland.

Virkesförrådet, dvs. skogens innehåll av virke, är ca 2 400 milj. skogskubikmeter (m3sk) varav hälften finns i Norrland och en fjärdedel vardera i Svealand och Götaland. Gran utgör 48 °/o av förrådet, tall 38 % och lövträd 14 °/o. Medeltillväxten per år uppgår f.n. till ca 75 milj. mlsk varav ca 32 milj. mlsk i Norrland, 20 milj. m3sk i Svealand och 23 milj. m3sk i Götaland. För närvarande är avverkningen ungefär lika stor som tillväxten.

År 1976 sysselsatte skogsbruket 55 000 personer och skogsindustrin ca 172 000 personer. Underlaget för redovisningarna av skogsbrukets viktigaste produktionsområden har hämtats från länsstyrelsernas redovisningar av den fysiska riksplanering- › ens planeringsskede.

Ädellövskog j

Ädellövskogen, dvs. skogen som domineras av ek, lind, ask, alm, bok och lönn, har betydelse som ett karaktäristiskt inslag i södra och mellersta Sveriges landskap. Den utgör livsmiljö för en rik flora och fauna som är anpassad till sådan skog. Den är också attraktiv för rekreation.

Utvecklingen inom jord- och skogsbruket med minskat skogsbete och favorisering av barrträden har lett till att ädellövskogen har minskat kraftigt i omfattning. Arealen beståndsbildande ädellövträd exkl. bokskog uppgår f.n. till ca 13 000 ha enligt den översiktliga inventering som naturvårdsverket har genomfört. Endast en mindre andel av bestånden är skyddade som nationalpark, naturreservat eller domänreservat.

Källa för av ädellövskog är Inventering av urskogar och ädel-

redovisningen

lövskogar, del 2 Adellövskogar, naturvårdsverkets PM 802.

Naturskog

Naturskogen eller urskogen har egenskaper som är viktiga för bl.a. fauna och flora och som den av skogsbruket präglade kulturskogen saknar. Ett exempel är det för naturskogen typiska inslaget av gamla träd. Naturskogen har också en viktig funktion som genbank för skogsförädling.

Endast 0,35 % eller 80 000 ha av landets 23,5 milj. ha produktiv skogiär enligt en översiktlig inventering som naturvårdsverket har gjort opåverkad av skogsbruk. Naturskogar är betydligt vanligare i norra Sverige än i södra. Norr om Dalälven utgörs ca 0,5 °/o av den produktiva skogen av naturskog. Caz95 % är skyddad i form av nationalpark, naturreservat eller domänreservat. I södra Sverige utgörs endast 0,06 % av den produktiva delen av naturskog. Omkring 30 °/o av naturskogen i södra Sverige är skyddad. Ovan nämnda siffror omfattar inte skogen ovan skogsodlingsgränsen i Norrland. Fjällbarrskogen, som till stora delar är orörd, omfattar ca 568 000 ha.

Källa för redovisningar av naturskog är Inventering av urskogar och ädellövskogar, del 1 Urskogar, naturvårdsverkets PM 704.

Svårföryngrad skog i fjällområdet

Efterfrågan på skogsråvara har medfört ett ökat intresse för skogsavverkningar i fjällområdets barrskogar. Dessa områden har tidigare inte varit av intresse för det ekonomiska skogsbruket.

Eftersom inget normalt skogsbruk har bedrivits inom fjällskogsområdet utgörs en stor del av skogen av naturskog. Betydande naturvårds- och friluftslivsintressen finns därför i området.

Renskötsel Rätten att bedriva renskötsel i Sverige är förbehållen samerna. I renskötselrätten ingår även rätt till jakt och fiske samt att ta virke för vissa ändamål. Renskötsel får bedrivas hela året i Norrbottens och Västerbottens län ovanför odlingsgränsen och nedanför denna gräns på vissa marker som utnyttjas för skogsrenskötsel samt inom renbetesfjällen i Jämtlands län. Vintertid får renskötsel bedrivas på sedvanerättsmarkerna utanför dessa områden.

Renskötselområdet omfattar 150 000 kml. Omkring 2 500 personer är helt eller delvis beroende av renskötsel för sin försörjning. Det totala antalet renar uppgår till ca 210 000 djur. Antalet varierar år från år beroende på betestillgång och andra omständigheter. Renskötseln avkastar ca l 400 ton renkött per år, vilket motsvarar produktionsintäkter på ca 28 milj. kr, inkl. prisstöd och ersättning för förlorade renar.

Underlaget för redovisningen av renskötselns intresseomrâden har hämtats från länsstyrelsens redovisning av den fysiska riksplaneringens planeringsskede och Samebyarnas redovisning av renskötselns markanvändning 1974. En sam- , manställning av dessa redovisningar finns i planverkets rapport 44, del 5, i kartbilagan.

Fritidsbebyggelse

4 har tagit i anspråk stora markarealer. Främst gäller det Fritidsbebyggelsen områden vid kusterna, välbelägna insjöar, i fjällen men också områden i , å anslutning till de större tätorterna.

Vid slutet av år 1975 fanns 590 000 fritidshus i landet. Den årliga ökningen av antalet fritidshus under början av 1970-talet var i genomsnitt 18 000 hus per år. Den dominerande formen av fritidsboende i Sverige är boende i eget fritidshus. Ca 40 % av Sveriges befolkning hade under 1975 tillgång till fritidsbostad. Ca l 20 % hade tillgång till eget fritidshus. Den andel av fritidshusbeståndet som

f

korttidsuthyrs beräknas uppgå till ca 5 %. Antalet fritidshus som hyrs ut på årsbasis uppskattas till omkring 90 000 hus.

för redovisningen av den koncentrerade fritidsbebyggelsen har Underlaget hämtats från länsstyrelsernas redovisning av den fysiska riksplaneringens planeringsskede.

Områden med goda vindförhållanden Vissa områden kan ev. vara av framtida intresse med goda vindförhållanden för lokalisering av vindkraftverk.

Hamnar och flygplatser inom med ökad trafik och större fartyg med Utvecklingen sjöfartsnäringen ökat medför att växande krav ställs på hamnars och farleders 0 djupgående Kraven och ökat utrymme kommer att få som 1 kapacitet. på större vattendjup

GPPWSKÖÃ E

o , följd att en allt större del av hamnverksamheten förläggs i uthamnslägen.

eftersträvas en funktionsuppdelning av I en nyligen påbörjad hamnplanering D 5 hamnarna. En första skiss till hamnsystem har redovisats i Planering av de svenska Ds K 1975:09. På kartan redovisas diversifierade hamnar hamnarna, och specialhamnar utifrån detta material samt vissa andra större hamnar. Flertalet civila i landet uppvisar för närvarande kapacitetstrañkflygplatser överskott när det gäller utnyttjandet av banorna. Utbyggnaden av större flygplatser bedöms i det närmaste som avslutad. len nyligen påbörjad flygsplatsplanering eftersträvas en funktionsuppdelning En första skiss till ett sådant har redovisats i av flygplatserna. flygplatssystem av de svenska flygplatserna, Ds K 1975:10. På kartan redovisas stor-, Planering läns- och regionsflygplatser utifrån detta material.

E il!? flik” , _ ;- v _ _ jordbrukets primära intresseomrâde KUNGSHAMNa ;§53 ny: t y 1 ., . . g - _ - . L , BROFJORDENñ _ _. _ . j I. VV viktigaste produktionsområden LYSEKV1. skogsbrukets ädellövskog

naturskog -"_ o _ skogsodlingsgräns MARSYRAND? . i gräns för svårföryngrad skog Renskötselns intresseområden

OCKEROQQ_ 4”.-

särskilt viktiga områden

gräns för renbetesområde koncentrerad fritidsbebyggelse _ _ (hussamling om minst 10 fritidshus, såvida avståndet mellan husen inte överstiger 200 m) områden med goda vindförhållanden TlTl 26 m/sek) (medelvindhastighet befintliga kraftledningar i stamlinjenätet

® hamnar

storflygplatser

© Iänsflygplatser

»áaâiâw

i regionflygplatser

tätorter Fvägar -- järnvägar HÖGANÄS I, . j. sjöar, vattendrag 4. ii 5:13 ä, kalfjäll

HELSlN v

i av r riksgräns Q LA SKRONA - - - ›\ Iänsgräns 1979.01.01 KÅV -«- v »i - 1979.01.01 kommungräns

Skala 1:2 milj (a 50 20:1 l l 1 l l l

Rutnättgt ;anger lularilrwdelninçj for OROHOIYllSlKi) lozartzm och lopogjrafiskst lçartlzzrwr; storruta tekotxouruskt Varje liten rutan tackor en yta av 5X5 km och motssvcirsar ett i kartblatl Referens till wss 5X5 km ruta (görs qenonl t›t2t-2o1<xlir=<;ar:ia for storrutetr: enligt kartmarglrtalen plus betecknmgarna for rutan lnoru :lotta tznligjt exempe:l1 kartbjldens nedre lwögra horn. EXf-llllpfäl Helsmglmrgj 03231 lzäldre beteoknançj 03 C 3131 Altl :mh Ulki) 7lH) till) EÃILJ: OlKl w v I LiberTryck Stockholm 1979 E N 834069

LiberKartor

om 1(9) 2(0) 3(0) ___{1_(_E›,mig_ s_ggr›_ggg i g g__›ec› Separatkarta 2 till _ A9(J.)m_›__ Utsläpp och tillförsel av föroreningar Utsläpp och tillförsel av fosfor, kväve, organiskt material och vissaügiftiga substanser till våra havsområden från tätorter, industrier och floder sammanraknad och fordelad Översikt över vattnets

användning.

32 kommunvis. l tillförseln från tätorter och industrier har endast sådana med direktut- 32 släpp i havet tagits med. u - - i « ›› . i Forsfor Kvave o k | Vissa giftiga __ mrägaråitasnqt substanser sotvatten

glâgeçlkae_

misksyr asför- _ _ brukning Kartan visar några viktiga mått på vattentillgång i Sverit . och vattenanspråk 1 _10 ton 50-499 ton 000-9 999 ton : ges 299

D O A1 :få Iáijckswer r°d°YjS_g5°måd°“;

cd = kadmium Medelvattenførmgen (MQ), visar den under en längre period maximalt till- 11-50 ton 500-999 ton 10 000-49 999 ton = 31 inom 31] O gängliga vattenmängden redovisningsområdet. Den beror på två saker:

m A c; =

- - Skillnaden mellan nederbörden och avdunst p. = fjuond ningen inom området *som ger ton 000-2499 ton 999 ton l :51-100 01 Asoooo-ss 0 = One den lokala avrinningen_

V = vinylklorid - av vatten via från 101 _200 ton 2 500-4 999 ton 100 000_ 199000 ton Tillrinningen vattendrag uppströms liggande redovis-

i Ö i

ningsområden (redovisas särskilt på kartan). 201 ton 5 000 ton 200 000 ton Områden med nederbörd och/eller I . Å hög låg avdunstning och med stora, långa 30 30 floder har därför stora Så är det Källa: Tillförsel av föroreningar och deras effekter på marina ekosystem och Havet - vattentillgångar. i Norrland, nordvästra naturförhållanden och utnyttjande, Underlag för fortsatt fysisk riksplanering, Svealand och Vänern - Göta älv. I större kring delen av Götaland och i 1978:9och 7. .. ,, ,, _ Svealand ar förhållandena de motsatta Bottenviken och vattentillgången är betyd- Haparanda Kalix Luleå Piteå Skellefteå Umeå lsydostralgt mmdre-

cd Cd F] F O medellâgvatrenföringen (LQ) ger ett mått på den genomsnittligt

Pb Cd Hg FO Denunaturliga

Pier

29 29 tillgängliga vattenmängden under årets mest kritiska period. Under extrema B h t Kramfors Härnösand Timrå Sundsvall ton-perioder kan Vattentingången vara ännu mindre

Ngâtgâlinâveörnsköldsvik

Skillnaden mellan MQ och LQ är ett mått på vattenföringens och ojämnhet Hg Hg Hg FVFI storlek beror bl a på antalet naturliga i form av sjöar, som kan dess magasin _ Större förändrar helt natur- Nordanstig Hudiksvall Söderhamn Gävle Tierp Nomälje dampavatteinforingsvariationerna.

regleringar de

28 28 liga vattenforingsvariationerna och LQ-vardet förlorar då sin mening som A Ö mått på vattentillgången. Detta gäller bl a de utbyggda norrlandsälvarna och H 9 de stora mellansvenska sjöarna.

Östersjön __ i__ j_ _ g__ j_ ___ 3*°°kh°m “Ylläsham” $°d°“all° NVk°pm9 N°k°p9 S°d°k°p9 Totala vattenavledningen är störst kring de stora tätorterna och där den vatten l förbrukande massaindustrin Bara i ett ligger (fra längs bottenhavskusten). F o Pb Cd OF Cr HgCd PbCrO kommer storleken i närheten 27 27 fåtalområden på vattenavledningen av LQ, och an mindre MQ. och delar u Uppsalaslätten, örebroområdet av sydvästra Skåne Valdemarsvik Gotland Västervik Oskarshamn Monsterås Kalmar är exempel på områden där vattenavledningen dock överstiger 50 % av LQ Ett | O är bevattningen i lantbruket, som oftast är störst då vatten-

specielltproblem

Cr Cd Cr Cr är - under speciellt extrema torrår då vattenföringen betyd-

tillgången minst

kan underskrida blir ligt Om vi till avledningen lägger spädningsansprâket

:i u N LQ.

Öland Karlskrona Ronneby Karlshamn Sölvesborg Bromolla bilden genast g allvarligare. I många områden i Götaland, Svealand och längs 291 26 -- .. . .. . . sodra norrlandskusten overstiger i U spadningsanspråket LQ och i en del fall även j Pb Cd H Pb Cd Pb Detta att här måste särskild Cr crHg ägnas upp-

innebar vattenföroreningarna

marksamhet, om inte brist på vatten av god kvalitet skall l; uppstå. Öresund l Kristianstad Simrishamn Ystad Skurup TFSNGÖOFQ Malmö l Det bör understrykas att denna karta inte kan ge en ”sann” bild av vattensituationen i varje enskilt redovisningsområde. Ett vattenfattigt område kan gränsa l H Pb Cr g .r 25 till ett vattenrikf område, varifrån det är lätt att överleda vatten. 25j j g t ji Förorenings- *i “ i s Kattwatt . w ---- «- - -› situationen _ __ ., i påverkas av ,vattenanvändningen i redovisningsområdena upp Landskmna Hehmgbwg H°ganas Ångelhmm Båstad Lahmm ströms. Kustområden med många små vattendrag kan ha svårare att utnyttja

i

l sina vattentillgångar än inlandsområden. Den ger en översiktlig uppfattning av J clcd H9 F H9 F förhållandet mellan vatten och var i Cad tillgång och efterfrågan på naturresursen skagerrak problem finns eller kan uppstå. Halmstad Falkenberg Varberg Kungsbacka Göteborg Stenungsund 24 24;

Andelenav som tillrinner till

l cl c Cr Cd H.CrF9 Hg i=v medelvattenföringen

l redovisningsomradet utifrån, från uppströms liggande redovisningsområden. Tjörn Orust Uddevalla Lysekil Munkedal Sotenäs ___ __ ›; LU.A 9 = medelvardet av vat-

/ .i Medelvattenforingen (MQ)

Hyr- tenforingen ut ur redovisningsområdet. i Pb F / L . 23 23, jg/ = me-

Denriaturliga medellågvattenföringen.(LO)

Strömstad Kommuner varifrån utsläpp och tillförsel av föroreningar understiger de delVardet

l/ ?V flera 375_E3959 Vattenforlqgar- los?

I redovisningsområden dar vattenfo- |äg5ta redovisade mängderna är e; redovisade L_Qsaknas de_ Under Stockholm redovisas utsläpp och tillförsel från följande kommuner: 7200 “ngen a kramgt reglerad) _WM hä v, Värmdö, Nacka,Tyresö, Haninge, Lidingö och Vaxholm j Totala vattenavledningen = summan av vattenav- Under Öland redovisas utsläpp och tillförsel från följande kommuner: ledningarna till kommunerna, industrin och bevatt- Borgholm och Mörbylånga ningen i lantbruket. 22_ g O Spädningsansprâket = ett ungefärligt mått på den vattenmängd som åtgår för att spä ut utsläppen från kommuner och industrier till en acceptabel föroreningsnivå. Här räknat som 10 x (kommunernas avledning + industrins utsläpp av processvatten).

21 Gräns för avrinningsområde

Anm. De redovisningsområden som direkt gränsar till de tre stora sjöarna Vänern, Vättern och Mälaren kan utöver sina egna vattentillgångar sägas dela på den gemensamma vattenmängd som hela sjöns avrinning utgör. Detta förhållande redovisas genom speciella cirklar placerade ute i Vänern och Vättern, samt för Mälaren genom cirkeln med sektor i stockholmsområdet.

20 Hav Anspråken på havets tillgångar och dess miljö har ägnats ökad uppmärksamhet under senare år. Det är många olika intressen som ställer krav på havsresurserna och behovet av planering av havsutnyttjandet har framstått som särskilt angelägen i vissa områden. Många intressen har sina anspråk riktade i första hand mot de kustnära områdena och det är till dessa som konflikter mellan olika intressen i huvudsak är knutna. Särskilt uttalade är konflikternai landets större skärgårdsområden längs Bohusläns kust och Svealandskusten. I dessa finns intensivt trafikerade farleder till och från tätorter och industrier. Muddringsföretag, utfyllnader och andra typer av anläggningsverksamhet förekommer allmänt. Skärgårdsområdenas grunda vatten är av betydelse som lek- och uppväxtområden för många fiskarter och för kustfisket. De utgör även värdefulla friluftsmiljöer för befolkningen i de tätbefolkade kustområdena. I de mest intensivt utnyttjade delarna av våra havsområden är också behovet av skydd för den marina miljön särskilt uttalat. Det gäller i första hand särskilt värdefulla marina miljöer med hänsyn till naturvårdens, fiskets, kulturminnesvårdens och friluftslivets intressen. Ökat skydd mot utsläpp och tillförsel av föroreningar från tätorter, industrier, floder och fartyg är också mycket ange-

läget. 17 Utsläppen av föroreningar från tätorter, industrier och floder har sammanställts kommunvis. Den största föroreningsbelastningen redovisas för kommu- WO ner med stora tätorter och i vilka floder mynnar. Sammanställningen ger en år 5 . uppfattning om belastningens storlek, vad avser redovisade föroreningar,

längs våra kuster. De tillförda föroreningarna påverkas på olika sätt när .de kommer ut i havsvattnet - till botten. tas upp av organismer, bryts ner, sjunker Successivt sker en transport av föroreningar med vågor och kustströmmar från kust till uthav. Härvid fungerar våra skärgårdsområden som filter och fördröjer denna transport. Till de allvarligaste föroreningarna i våra havsområden hör de som är svårnedbrytbara och som anrikas i organismerna. PCB och DDT är exempel på sådana föroreningar. Medan man kunnat skönja en viss nedp 9 . j gång av DDT-halterna i främst Östersjön så har någon minskning vad avser i t) i “ V 75 › « . . l PCB-halterna inte kunnat i vatl g i i i _ v j” registreras. De höga PCB-halterna Östersjöns ten utgör ett akut hot mot bl a sälstammarna i havsområdet.

Genom den ökande näringstillgången i Östersjön sker en ökad produktion i ytvattnen. Detta orsakar en ökad sedimentation av organiskt material, som vid nedbrytning kräver syre. Härvid uppstår lätt syrebrist i djupvattnen. Risken för 14 syrebrist (eller reducerade bottenförhållanden) föreligger under en stor del av året för stora delar av djupområdena i Östersjön. Om syrefria bottenförhållanden och åtföljande svavelvätebildning utbreder sig över stora områden under längre tid finns risk för att svavelväte genom uppvällning kan komma upp till ytvattnet och där orsaka akuta förgiftningar av organismer. Östersjöns djupvatten kan inte tillföras syre från ytan. Den stora salthaltsskillnaden mellan ytvattnet och djupvattnet förhindrar ett utbyte mellan de båda Vattenmassorna. Syre kan endast tillföras djupvattnen genom inströmning av nytt syrerikt vatten genom Bälten och Öresund.

Område av intresse för

naturvård

kulturminnesvård

friluftsliv

fiske

försvar

Sjöfart: farled med antal passager per år

tungtrafikkorridor

trafiksepareringsplats

prospektering av mineralråvaror

föroreningspåverkan till följd av utsläpp av eutrofierande ämnen

föroreningspåverkan till följd_av större utsläpp av metaller och/eller andra giftiga ämnen

Syrebrist i östersjöområdets djupvatten i 0/0 av året ^ (angivet som redoxstatus) syrebrist under mer än 90 °/o av året

syrebrist under omkring 50 °/o av året

syrebrist under mindre än 10 °/0 av âret

l övriga djupvatten finns syre under hela året

svartlistade vattenområden

Utöver redovisade områden råder förbud mot försäljning av lever från lake i Stockholms skärgård på grund av för hög halt av PC__Boch DDT. Förbud mot försäljning råder även för lever från torsk från hela Ostersjön och Bottniska viken på grund av för hög halt av DDT.

residensstad

O_ sjöar, vattendrag

kalfjäll

- 1979.01.01 länsgräns

kommungräns 1979.01 .01

Skala 1:2 milj

0 50 100km l l - a l r l

Rutnätet anger bladindelning för ekonomiska kartan och topografiska kartans . n _ storruta. Varje liten rutan täcker en yta av 5X5 km och motsvarar ett ekonomiskt _ _ _. i i i i i _l_. . . . i i * - kartblad. Referens till viss 5X5 km-ruta beteckningarna för storrutan . . i i i u,w (i görs genom kartmarginalen plus beteckningarna for rutan inom detta enligt exempel i enligt kartbildens nedre högra hörn, Exempel: Helsingborg 03231 (äldre beteckning 03 C 3 b).

i LiberTryckStockholm1979 MN 834069

LiberKartor

3 till 01A) HB) 2(0) 3(0) Separatkarta i

l onot

för fortsatt arbete med markhushållnings- och fritidsboende- Geografiska överväganden l Utgångspunkter av den fysiska riksplaneringens På denna karta sammanfattas tidigare gjorda och i förevarande rapport förefrågor enligt regeringens beslut med anledning l planeringsskede. De fem s.k. särskilda redovisningsområdena har också mar- slagna överväganden i den fysiska riksplaneringen som rör markens och vattkerats på kartfiguren (se prop. 1978/79:213). nets användning i olika delar av landet. Även landets nationalparker redovisas.

illustration av innehållet i regeringens Gällande geografiska riktlinjer Figuren utgör en sammanfattande beslut. Redovisningen är schematisk. De obrutna kusterna bör enligt fastlagda riktlinjer (prop. 1972:111, CU 1972:35, rskr 1972:348; prop. 1975/76:l, CU 1975/76:l, rskr l975/76:45) helt . . i regional skala Y Fritidsbebyggelse bör övervä- undantas från lokalisering av miljöstörande industri. De bör kunna utnyttjas “ll överväganden i - om markhushållning Å\\ gas endast om naturvårdens naturvärden allsidigt för fritidsändamål, och vetenskapliga bör skyddas. Återoch friluftslivets intressen ka tlll9°d°$°5- l g hållsamhet förutsätts då det gäller lokalisering av enskild fritidsbebyggelse. ,I Områden för vilka Iånsstvrel- Samtidigt ett “ä” kunna efter om- Sema bör tlllhattdahålla §ad"aa °“âd°.'.l °°h På d? vissa områden bör ändå ytterligare fritidsbebyggelse rymmas stort _ _ samlat material om hushåll- oar som har varde forfn- f n 1 fin Strand a erna få t t åk av b b 1 rmmsbe- sorgs u p ane g. r in e as 1 anspr e ygge se. ning med jordbruksmark tmshvret Y99° se U V as bordepkskud . .. .. . .. . . . . Vid de hogexploaterade kusterna bor miljostorande industri inte tillåtas annat Mana-ingen bör inriktas på ut. r 30 Å N V än i anslutning till områden där sådan industri redan förekommer. Attraktiva 39, bY99“°d av “Hd” frlrfrgägfssñrâr; W211? fal Sfaülrrmrcâçagrea för och friluftsliv bör och mark uweck_ mer tillgängliga

Eerfsirjd fr: strandområden turism göras

ijåtågâlåäâgifseé årrtrdsgebygéysens reserveras for dessa andamål. Återstående relativt t.ex. bör tillåtas en- opåverkade områden, tidsbebyggelse Ing bor uppfattas 301713 de l f°“ f°nsatta planenngsar ytterskärgårdarna, bör skyddas mot exploatering. Mark för de typer av industri

daft Såg?

av e n 9 e ygge irl ?Tr$l°bk%mpl°t| som i bör vid de

tszrmga n _ u _ behandlas riktlinjerna liöugexploaterade kusterna _reserverasni

for en anslutning till Lysekil, Stenungsund, Varo, Karlshamn, Norrköping, Oxelor -- « ü Orâwrâden re ovisning aV P 3097M95 vilka srarskzlrlrtt Planeringen bör inriktas på ut- ,29 sund/Tunaberg och Nynashamn. 29* - betet har skett f byggnad av aqdra former a), l Vid övriga kuster bör lokalisering av de behandlade typerna av industri kunna 4 ä

liåtåilâiaiâgâisea.nstâllilååiraliii a (- med naturvårds- och fritidsin-

ske på ett flertal platser utan större konflikter met _bö, gäua med agtrti||åta ”m” Ytterllgare enskild frmdsbe- tressen. De förhållandevis få områden längs dessa kustavsnitt som har stora byggelse naturvärden bör skyddas mot exploatering. Kustavsnittens relativa brist på områden som är attraktiva för friluftsliv motiverar en omsorgsfull planering som tar sikte på att hushålla med de värdefulla resurser som ännu står till förfogande, bl.a. genom en väl avvägd fördelning mellan fritidsbebyggelsens, friluftslivets och naturvårdens intressen.

För Öland och Gotland är det särskilt angeläget att planera för att möta anspråken från en ökande turism samtidigt som öarnas speciella karaktär bevaras och en alltför kraftig förändring eller skadligt slitage förhindras.

En planering som tar sikte på att hushålla med värdefulla markresurser, bl.a. genom att möta anspråken från turism och fritidsboende och bevara värdefulla natur- och kulturintressen, är angelägen också för vissa insjäar och sjörika områden i inlandet, för vissa älvdalar, andra värdefulla kulturlandskap, âsar m.m.

lüällvärlden har stor betydelse för friluftslivet och den vetenskapliga naturvården. En översiktlig planering är angelägen för stora delar av fjällområdet i syfte att reservera mark för friluftslivets och naturvårdens behov samt för att åstadkomma en lämplig utveckling för dessa intressen.

Riksdagens beslut med anledning av regeringens proposition om riktlinjer i den fysiska riksplaneringen för vissa s.k. obrutna fjällomrâden (prop. 1977/ 78:31, CU 1977/78:8, rskr 1977/78:99) innebär att 14 områden i fjällvärlden är undantagna från tyngre exploatering som t.ex. vägbyggnad, vattenkraftutbyggnad, gruvdrift och i förekommande fall skogsbruk.

Enligt riksdagens ställningstagande till regeringens proposition om riktlinjer i den fysiska riksplaneringen för vattendrag i norra Svealand och Norrland bör de outbyggda huvudälvarna Torne älv, Kalix älv, Pite älv och Vindelälven undantas från vattenkraftutbyggnad (prop. 1977/78:57, CU 1977/78:9, rskr 1977/78:l00). Enligt beslutet skall vidare undantas vissa av de s.k. skogsälvarna samt en rad outbyggda älvsträckor i älvar som i övrigt redan har byggts ut.

Genom riksdagens beslut med anledning av regeringens proposition om planering och samordning av samhällets insatser för rekreation och turism har bl.a. utpekats 25 områden med särskilda förutsättningar för rekreation och turism, s.k. primära rekreationsområden (prop. 1975:46, CU 1975/ 76:2, rskr 1975/76 :46). Riksdagen uttalade därvid att för de primära rekreationsområdena gäller som särskild riktlinje i den fysiska riksplaneringen att planeringen skall utgå från syftet att områdena skall kunna användas på ett ändamålsenligt sätt för rekreation och turism. Rekreationssyftet innebär bl.a. att betydande områden kan behöva avsättas för friluftslivet men även för vetenskaplig naturvård och kulturminnesvård.

Regeringens ställningstagande till planeringsskedet i den fysiska riksplaneringen (se den särskilda kartfiguren) Regeringen hari prop. 1978/79 :213 med redovisning av planeringsskedeti den fysiska riksplaneringen redovisat de utgångspunkter som bör gälla för det fortsatta arbetet i län och kommuner med att fullfölja uppställda riktlinjer för hushållning med mark och vatten. Propositionen bygger på de länsvisa beslut som regeringen har fattat under perioden december 1978-mars 1979 med anledning av nämnda planeringsskede. Riksdagen föreslås bl.a. godkänna vissa anpassningar till nu rådande jordbrukspolitiska förutsättningar av riktlinjerna för hushållning med jordbruksmark och vissa förtydliganden av riktlinjerna för utveckling av fritidsbebyggelse i vissa områden som berörs av de / geografiska riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen. Vidare redovisas i pro- 4 STRÖMSUND positionen utfallet av planeringsarbetet och behovet av ytterligare ställningstaganden till markanvändningen i de fem områden i landet som i samband med regeringens ställningstagande till arbetet under programskedet i den fysiska riksplaneringen (prop. l975/76zl, CU l975/76:1, rskr 1975/76:45) utpekades särskilt därför att markanvändningsfrågorna där bedömdes vara speciellt komplicerade. Propositionen skall behandlas av riksdagen under hösten 1979.

En sammanfattning av de utgångspunkter som regeringen har angett för fortsatt arbete med markhushållnings- och fritidsboendefrâgor redovisas på den mindre kartñguren här intill. På kartñguren har också markerats de fem särskilda redovisningsomrâdena.

Förslag till ytterligare geografiska riktlinjer

Med hänsyn främst till de betydande naturvårds-, kulturminnesvårds- och friluftslivsintressena på Öland och Gotland föreslås att samma riktlinjer som gäller för obruten kust skall gälla för hela Öland samt för Gotlandskusten SVENST inklusive Sudret och Östergarnslandet men med undantag för Slite. Även

Eårö,

det centrala skärgârdsomrädet i Vänern, som utgör ett sammanhängande område med mycket stora värden för naturvård, kulturminnesvård och friluftsliv, föreslås få samma riktlinjer som obruten kust.

Värmlandsskärgården i Vänern som är hårt belastad av påverkan från tätorter, fritidsbebyggelse och industrier föreslås omfattas av riktlinjerna för högexploaterad kust.

Enligt gällande riktlinjer får lokalisering till Norrlandskusten av sådan industri som behandlas i den fysiska riksplaneringen inte ske till Höga Kustenområdet, som har betecknats som obruten kust. I rapporten föreslås att sådan industri inte heller skall få etableras vid vissa andra delar av Norrlandskusten.

För de mest försurade områdena i landet föreslås att väsentlig påverkan av försurande utsläpp från nya källor inte skall tillåtas. Områdena har avgränsats med utgångspunkt i sjöarnas motståndskraft mot försurning. På kartan har av praktiska skäl närliggande länsgräns angetts som områdesgräns.

Områden för vilka särskilda åtgärder föreslås Användningen av kvävegödsel inom främst jordbruket medför risker för föroav grundvattnet med nitrat, vilket kan utgöra ett hälsoproblem. Områrening den med lätta jordar, såsom odlade sandjordar, är särskilt känsliga för kväve- Inom områden med odlade lätta jordar föreslås att användningen av VjDALEN gödsling. gödselmedel i jordbruket anpassas så att grundvattnet inte förstörs som dricksvattenresurs. i vissa delar av landet. För områden med Sand och gnis har blivit en bristråvara upprättas av brist på sand och grus föreslås att regionala grusförsörjningsplaner resp. länsstyrelse. Inom vissa avrinningsområden behövs långsiktiga åtgärder för vård och utnyttav vattenresurserna. Inom 13 områden föreslås att länsstyrelserna i jande / . samråd med kommunerna upprättar åtgärdsprogram för vård och utnyttjande “ . *vx K av vattenresurserna. / \ LÅNGSHWTAN .. i t Beträffande i havet föreslås att berörda länsstyrelser inom 19 \ resursutnyttjande havsområden upprättar åtgärdsprogram för att hushålla med resurserna. Bland dessa 19 områden har avgränsats fyra större havsområden med mer komplice- Inom dessa är det angeläget att en övergripande planering av \\\ rade problem. resursutnyttjandet kommer till stånd. l l HAGFORS Sandtäkt i vissa havsområden har aktualiserats. Kaitering av sand- och grus- › förekomster föreslås ske inom vissa havsområden för att ge bättre underlag för avvägningar mellan olika intressen. Särskilt för vissa områden där kartering l har skett finns det anledning att genomföra en avvägning mot andra intressen NORRTÄLJE för att det skall kunna avgöras om sand- och gnisutvinning kan accepteras.

Nationalparker

Gällande geografiska riktlinjer

Obrutna kuster xvj, a_- _ Högexploaterade kuster .__ nÃiLlaFoksNÅs/

Övriga kuster, Öland och Gotland, insjöområden, älvdalar och fjällomrâden Obrutna fjällomrâden

Älvar och älvsträckor som undantagits från vattenkraftutbyggnad

Primära rekreationsområden

I

Plats för lokalisering av särskilt resurskrävande och/eller miljöstörande industri Plats med befintligt kärnkraftverk

›I

Förslag till ytterligare geografiska riktlinjer

Områden som föreslås bli betecknade kuster (Öland och

som obrutna

lllllll Gotland samt centrala skärgârdsomrädet l Vanern)

Område som föreslås bli betecknat som högexploaterad kust (Värmlands- ||l|ll| skärgården i Vänern)

Områden som föreslås bli undantagna från etablering av miljöstörande ä industri Områden för vilka föreslås att väsentlig påverkan av försurande utsläpp från nya källor inte skall tillåtas 1 l, L, Områden för vilka särskilda åtgärder föreslås

rfwtcczmro BODAFORS

.SKILLINGARÄYD x ,_ n, behöver l 1 w sAvsJo Områden där användningen av gödselmedel ijordbruket anpassas med hänsyn till grundvattnet som dricksvattenresurs Områden för vilka regionala grusförsörjningsplaner behöver upprättas i vARNAMo där det är angeläget att länsstyrelserna utarbetar Avrinningsområden åtgärdsprogram för vård och utnyttjande av vattenresurserna Havsområden där det är angeläget att länsstyrelserna utarbetar åtgärdsprogram för en långsiktig hushållning med havets resurser Havsområden där det är angeläget att en övergripande planering av g ...g resursutnyttjandet kommer till stånd Havsområden där kartering av sand- och grusförekomster är angelägen eller awägning mellan skilda intressen att utnyttja förekomsterna foreslås

Q- tätorter

vägar w--+?^-o-*-4- järnvägar

:ÅA sjöar, vattendrag

kalfjäll a riksgräns - - - 1979.01.01 länsgräns - -«-- - kommungräns 1979.01 .01

Skala 1:2 milj 0 50 100 km l l - L i | l

Rutnátet anger bladindelning for ekonomiska kartan och topografiska kartans storruta. Varje liten rutan täcker en yta av 5X5 km och motsvarar ett ekonomiskt kartblad. Referens till viss 5X5 km-rula görs genom beteckningarna för storrutan enligt kartmarginalen plus beteckningarna for rutan inom detta enligt exempel i kartbildens nedre högra hörn. Exempel: Helsingborg 03231 (äldre beteckning 03 C 3 bl. T h LiberTryck Stockholm 1979 HN 834069

LlberKartor