Prop. 1984/85:33
med förslag till lag om internationell järnvägstrafik m.m.
Regeringens proposition 1984/85: 33
med förslag till lag om internationell järnvägstrafik m. m.;
beslutad den 18 oktober 1984.
Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.
På regeringens vägnar
OLOF PALME
STEN WICKBOM
Propositionens huvudsakliga innehåll
Internationell järnvägsbefordran regleras i tre internationella överens— kommelser, 1970 års fördrag om godsbefordran med järnväg (CIM). 1970 års fördrag om befordran med järnväg av resande och resgods(ClV) samt 1966 års konvention om järnvägs ansvarighet i fall resande dödas eller skadas (den s.k. tilläggskonventionen till CIV). Ett trettiotal stater, där— ibland Sverige, har tillträtt samtliga dessa fördrag. CIV och CIM har införlivats med svensk rätt genom lagen (1974: 744) om verkställighet av utländsk dom som meddelats enligt viSSa internationella järnvägsfördrag m.m. och kungörelsen (1974z748) om internationell järnvägstransport. Tilläggskonventionens regler har till sina huvuddelar införlivats genom lagen (1976: 58) om järnvägs ansvarighet vid befordran av resande. Regle— ringen i 1976 års lag har förts över till det förslag till en ny järnvägstrafiklag som f.n. behandlas av riksdagen (prop. 1983/84: 1 17).
År 1980 slöts ett nytt fördrag om internationell järnvägstrafik (Conven— tion relative aux transports intemationaux ferroviaires. COTIF). Genom detta fördrag bildas en ny organisation, Mellanstatliga organisationen för internationell järnvägstrafik (l'Organisation intergouvemementale pour les transports intemationaux ferroviaires, OTIF), med säte i Bern. COTIF träder i kraft den 1 maj 1985. Det nya fördraget skall ersätta de tre nyssnämnda fördragen.
Till COTIF hör ett protokoll om privilegier och immunitet för OTIF samt två bilagor, bihang A med enhetliga rättsregler för avtal om internationell jämvägsbefordran av resande och resgods (CIV) och bihang B med enhet— liga rättsregler för avtal om internationell järnvägsbefordran av gods (CIM). Till CIM hör fyra underbilagor med reglementen om internationell ] Riksdagen 1984/85 . I saml. Nr 33
Prop. 1984/85: 33
Prop. 1984/85: 33 2
järnvägsbefordran av farligt gods ( RID), av privatvagnar (RIP), av contain- rar (RICo) och av expressgods (RIEx).
I propositionen föreslås att Sverige skall tillträda 1980 års fördrag. Vidare läggs fram förslag till en ny lag om internationell järnvägstrafik. Genom denna lag införlivas de delar av COTIF som innehåller materiella bestämmelser med svensk rätt. Detta sker genom föreskrifter om att bi- hang A och bihang B skall tillämpas som svensk lag. Undantag görs för reglementet om internationell jämvägsbefordran av farligt gods (RID). Avsikten är att RID skall införlivas med svensk rätt genom förordning. Den föreslagna lagen innehåller dessutom regler om verkställighet av ut- ländska domar.
Ändringar i det nya fördraget kan i vissa hänseenden beslutas av två särskilda utskott inom OTIF, revisionsutskottet och fackutskottet för be- fordran av farligt gods. Ändringar som har beslutats av något av dessa utskott blir bindande för alla stater som är medlemmar i OTIF, om inte minst en tredjedel av dessa stater inom viss tid har anmält till organisatio- nens sekretariat (centralbyrån) att de inte godtar ändringen. I propositio- nen behandlas de konstitutionella problem som uppstår till följd av detta ändringsförfarande.
Den föreslagna nya lagen ersätter 1974 års lag och 1974 års kungörelse. I anslutning till förslaget till lag om internationell järnvägstrafik föreslås vissa ändringar i bl. a. den jämvägstratiklag som f.n. behandlas av riksda- gen.
Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 maj 1985.
De flesta lagförslagen i denna proposition har granskats av lagrådet. Propositionen innehåller därför tre huvuddelar: lagrådsremissen (s. 150), lagrådets yttrande (5. 268) och föredragande statsrådets ställ- ningstagande till lagrådets synpunkter samt skälen för de lagförslag som inte har granskats av lagrådet (s. 278). '
Den som vill ta del av samtliga skäl för lagförslagen måste därför läsa alla tre delarna.
Prop. 1984/85: 33 . 3
1. Förslag till Lag om internationell järnvägstrafik
Härigenom föreskrivs följande.
1 5 Denna lag tillämpas på sådan internationell järnvägsbefordran som avses i det i bilagan intagna fördraget den 9 maj 1980 om internationell järnvägstrafik (COTIF).
2 5 I fråga om sådan internationell järnvägsbefordran av resande som avses i bihang A till fördraget gäller bihanget i dess franska lydelse som svensk lag. Beträffande ansvarigheten för skada vid befordran av resande gäller dock 1 och 2 kap. jämvägstrafiklagen ( 1984: 000) i stället för motsva- rande bestämmelseri bihang A.
3 & I fråga om sådan internationell järnvägsbefordran av gods som avses i bihang B till fördraget gäller bihanget, med undantag av bestämmelserna i bilaga I (RID), i dess franska lydelse som svensk lag.
45. En utländsk dom som grundas på fördraget får verkställas i Sverige, om domen
1. har meddelats av en domstol som är behörig enligt fördraget,
2. har vunnit laga kraft,
3. får verkställas enligt reglerna i det land där den har meddelats och
4. har förklarats verkställbar efter ansökan enligt 5 5. En förlikning i tvist angående en befordran som omfattas av fördraget likställs med en sådan dom som avses i första stycket, om förlikningen har träffats inför en domstol som är behörig enligt fördraget. Detsamma gäller en skiljedom som har meddelats enligt fördraget och som gäller ett trafik- företag eller en trafikant.
Första och andra styckena gäller inte i fråga om ett åläggande för käranden att, förutom rättegångskostnader, betala skadestånd på grund av att hans talan har ogillats.
5 & Ansökan om verkställighet görs hos Svea hovrätt.
Vid ansökningen skall fogas
1. exekutionstiteln i original eller i avskrift som har bestyrkts av en behörig myndighet,
2. förklaring av en behörig myndighet i den stat där exekutionstiteln har upprättats att den avser tvist angående befordran som omfattas av fördra- get och att den får verkställas i den nämnda staten samt, i fråga om domstols dom, att den har vunnit laga kraft.
Hovrätten får förelägga sökanden att ge in de ytterligare handlingar som behövs för hovrättens prövning av saken. Om det finns anledning till det, får hovrätten kräva att de handlingar som har fogats till ansökningen skall förses med bevis om utfärdarens behörighet. Beviset skall vara utställt av en svensk beskickning eller konsul eller av chefen för justitieförvaltningen i den stat där exekutionstiteln har upprättats.
Om en handling i ärendet inte är avfattad på svenska, danska eller norska, skall handlingen åtföljas av en bestyrkt översättning till svenska. Hovrätten får medge undantag från kravet på översättning.
Prop. 1984/85: 33 4
6 5 En ansökan om verkställighet får inte bifallas utan att motparten har beretts tillfälle att yttra sig över ansökningen.
Om ansökningen bifalls. får verkställighet äga rum som för en svensk domstols lagakraftägande dom, om inte högsta domstolen förordnar annat efter besvär över hovrättens beslut.
Den sak som har avgjorts genom en sådan dom som avses i 4 5 första stycket 1 eller genom en sådan förlikning eller skiljedom som avses i 4 5 andra stycket får inte prövas på nytt.
7 5 Om ett sådant skiljeförfarande som avses i fördraget inleds. avbryts preskription med den verkan som anges i 75 preskriptionslagen (19811130).
8 5 Om ett utländskt trafrkföretag har en fordran mot ett trafikföretag i Sverige på grund av en befordran som omfattas av fördraget, får fordringen beläggas med kvarstad eller utmätas endast på grund av ett avgörande av en domstol i den stat till vilken det utländska företaget hör.
9 & Om en utländsk järnväg äger rullande materiel som finns i Sverige, får materielen beläggas med kvarstad eller utmätas endast på grund av ett avgörande av en domstol i den stat till vilken den utländska järnvägen hör. Detsamma gäller i fråga om andra föremål som tillhör en utländsk järnväg och är avsedda att användas vid befordran, såsom containrar, lastredskap och presenningar.
En privatvagn, vars registrerade innehavare inte har hemvist i Sverige. får beläggas med kvarstad eller utmätas endast på grund av ett avgörande av en domstol i den stat där innehavaren har sitt hemvist. Detsamma gäller ifråga om föremål i vagnen som är avsedda att användas vid befordran och som tillhör innehavaren.
10 5 Kan parterna i fall som avses i bihang A artikel 48 ä 2 eller i bi- hang B artikel 52 5 2 inte enas om en viss sakkunnig, skall tingsrätten i den ort där godset eller resgodset finns efter ansökan förordna sakkunnig.
Denna lag träder i kraft den 1 maj 1985. Genom lagen upphävs
1. lagen (1974:744) om verkställighet av utländsk dom som meddelats enligt vissa internationella järnvägsfördrag m.m..
2. kungörelsen (1974: 748) om internationell järnvägstransport. I fråga om en dom eller fordran som grundas på något av de fördrag som avses i de upphävda författningarna eller i övergångsföreskrifterna till den upphävda lagen tillämpas dock äldre bestämmelser.
Prop. 1984/85: 33 5
Bilaga
Fördrag om
internationell järnvägstrafik (COTIF)
Prop. 1984/85: 33
CONVENTION RELATIVE AUX TRANSPORTS IN- TERNATIONAUX FERROVIARIES (COTIF)
Les partier contractantes. réunies en ap- plication de l'article 69, 5 1 de la Convention internationale concernant le transport des marchandises par chemins de fer (CIM) et de l'article 64. ä 1 de la Convention internatio- nale concernant le transport des voyageurs et des bagages par chemins de fer (CIV) du 7 février 1970 ainsi qu'en application de l'arti- cle 27 de la Convention additionnelle ä la CIV relative a la responsabilité du chemin de fer pour la mott et les blessures de voyageurs du 26 février 1966,
- convaincues de l”utilité d”une organisa- tion internationale,
— reconnaissant la nécessité d”adapter les dispositions du droit des transports aux be- soins économiques et techniques,
sont convenues de ce qui suit:
TITRE PREMIER GENERALITES
Article premier Organisation intergouvernementale
& 1. Les Parties a la présente Convention constituent, en tant qu'Etats membres, l'Or- ganisation intergouvernementale pour les transports intemationaux ferroviaires (OTIF), ci-apres appelée (( l'Organisation ».
Le siege de l”Organisation est fixé å Berne. & 2. L'Organisation a la personnalité juri- dique. Elle a notamment la capacité de con- tracter, d'acque'rir et d'aliéner des biens im- mobiliers et mobiliers ainsi que d”ester en justice.
L'Organisation, les membres de son per- sonnel. les experts auxquels elle fait appel et les representants des Etats membres jouis- sent des privileges et immunités nécessaires pour remplir leur mission, dans les conditions définies au Protocole annexé a la Convention dont il fait partie intégrante.
Les relations entre l'Organisation et l'Etat du siege sont réglées dans un accord de siege.
(Översättning)
FÖRDRAG
OM INTERNATIONELL JÄRNVÄGS- TRAFIK (COTIF)
De fördragsslutande parterna, som har samlats i enlighet med artikel 69 5 1 i det internationella fördraget den 7 februari 1970 om godsbefordran med järnväg (CIM), artikel 64 5 l i det internationella fördraget samma dag om befordran med järnväg av resande och resgods (CIV) och artikel 27 i tilläggskon- ventionen den 26 februari 1966 till CIV om järnvägs ansvarighet i fall resande dödas eller skadas.
som är övertygade om nyttan av en inter- nationell organisation.
som erkänner nödvändigheten av att an- passa de transporträttsliga bestämmelserna till de ekonomiska och tekniska behoven,
har kommit överens om följande.
AVDELNING I ALLMANNA BESTÄMMELSER
Artikel 1 Mellanstatlig organisation
& 1. Parterna i detta fördrag bildar i egen- skap av medlemsstater Mellanstatliga organi- sationen för internationell järnvägstrafik (OTIF). i det följande benämnd "organisatio- nen".
Organisationen har sitt säte i Bern. & 2. Organisationen är juridisk person. Den kan bland annat sluta avtal. förvärva och avyttra fast och lös egendom och föra talan i rättegång.
Organisationen, dess anställda, sakkunniga som den anlitar och medlemsstaternas före- trädare åtnjuter, när detta är nödvändigt för att de skall kunna fullgöra sina uppdrag, pri- vilegier och immunitet i enlighet med vad som föreskrivs i det protokoll som har fogats till fördraget och som utgör en integrerande del av detta.
Förhållandet mellan organisationen och den stat i vilken den har sitt säte regleras genom en särskild överenskommelse.
Prop. 1984/85: 33
5 3. Les langues de travail de l'Organisa- tion sont le francais et l'allemand.
Article 2 But de I'Organisation
& 1. L'Organisation a essentiellement pour but d'établir un regime de droit uniforme ap- plicable aux transports des voyageurs, des bagages et des marchandises en trafic inter- national direct entre les Etats membres. em- pruntant des lignes ferroviaires, ainsi que de faciliter l'exécution et le développement de ce regime.
& 2. Le régime de droit prévu au & 1 peut e'galement étre appliqué aux transports inter- nationaux directs empruntant. en sus des lignes ferroviaires. des lignes sur les voies terrestres et maritimes et les voies d'eau in- térieures.
Article 3 Regler uniformes CIV et CIM
ä 1. Les transports en trafic international direct sont soumis:
— aux ((Regles uniformes concernant le contrat de transport international ferroviaire des voyageurs et des bagages (CIV) », for- mant l'Appendice A a la Convention;
— aux aRégles uniformes concernant le contrat de transport international ferroviaire des marchandises (CIM) », formant l'Appen- dice B ä la Convention.
& 2. Les lignes visees ä l'article 2, sur les— quelles s'elfectuent ces transports, sont in- scrites sur deux listes: liste des lignes CIV et liste des lignes CIM.
& 3. Les entreprises dont relevent les lignes vise'es ä l'article 2. & 2. inscrites sur ces listes, ont les mémes droits et obligations que ceux qui découlent pour les chemins de fer des Rögles uniformes CIV et CIM, sous reserve des dérogations résultant des condi- tions d'exploitation propres ä chaque mode de transport et publiées dans les mémes formes que les tarifs.
Toutefois, les regles de responsabilité ne peuvent faire l'objet de dérogations.
& 4. Les Regles uniformes CIV et CIM. y compris leurs Annexes, font partie intégrante de la Convention.
7
5 3. Organisationens arbetsspråk är frans- ka och tyska.
Artikel 2 Organisationens ändamål
5 l. Organisationen har främst till ändamål att upprätta en enhetlig rättsordning för be- fordran av resande. resgods och gods i ge- nomgående internationell trafik mellan med- lemsstaterna som utförs på järnvägslinjer samt att underlätta genomförandet och ut- vecklingen av denna rättsordning.
& 2. Den rättsordning som avses i 5 1 kan tillämpas också på genomgående internatio- nell befordran som utförs, förutom på järn- vägslinjer, på andra linjer till lands, linjer till sjöss eller linjer på inre vattenvägar.
Artikel 3 Enhetliga rättsregler CIV och CIM
& 1. På genomgående internationell be- fordran tillämpas
— ”Enhetliga rättsregler för avtal om inter- nationell järnvägsbefordran av resande och resgods (CIV)", vilka utgör Bihang A till för- draget;
— "Enhetliga rättsregler för avtal om inter- nationelljärnvägsbefordran av gods (CIM)", vilka utgör Bihang B till fördraget.
52. De linjer som avses i artikel 2 och används för sådan befordran anges i två Iis- tor, listan för CIV-linjer och listan för CIM- linjer. Q 3. Ett företag som trafikerar sådana linjer som avses i artikel 2 5 2 och som är upptagna på dessa listor har samma rättighe- ter och skyldigheter som enligt de enhetliga rättsreglerna CIV och CIM gäller förjärnväg, dock med de avvikelser som föranleds av förhållanden som är säregna för befordrings— sättet i fråga och som har offentliggjorts på samma sätt som tarifferna. Avvikelser får dock inte göras från regler- na om ansvarighet. å4. De enhetliga rättsreglerna CIV och CIM utgör med tillhörande bilagor en integre- rande del av fördraget.
Prop. 1984/85: 33 '
Article 4 Definition de la nation (( Convention »
Dans les textes ci-apres. l'expression (( Convention » couvre la Convention propre- ment dite, le Protocole visé ä l'article pre- mier. & 2. alinéa 2 et les Appendices A et B. y compris leurs Annexes, vise's ä l'article 3. åå ] et 4.
TITRE II STRUCTURE ET FONCTlONNEMENT
Article 5 Organes
Le fonctionnement de l'Organisation est assuré par les organes ci-apres:
— Assemblée générale. — Comité administratif. — Commission de revision, — Commission d'experts pour le transport des marchandises dangereuses.
— Office central des transports interna- tionaux ferroviaires (OCTI).
Article 6 Assemblée générale
& ]. L'Assemblée générale se compose des representants des Etats membres.
& 2. LlAssemblée générale
a) e'tablit son reglement intérieur;
b) determine la composition du Comité ad- ministratif conformément ä l'article 7, 5 1;
c) émet des directives concernant l'acti- vité du Comité administratif et de l”Office central;
d) fixe. par période quinquennale, le mon- tant maximal que peuvent atteindre les dé- penses annuelles de l'Organisation ou émet des directives relatives a la limitation de ces dépenses;
e) décide. conformément ä l'aiticle 19, 5 2, sur les propositions tendant ä modifier la Convention;
i) decide sur les demandes d'adhésion qui lui sont soumises en vertu de l'article 23. s 2;
g) décide sur les autres questions inscrites å fordre du jour conformément au & 3.
5 3. L'Office central convoque l'Assem- blée générale une fois tous les cinq ans ou a la demande d'un tiers des Etats membres, ainsi
Artikel 4 Begreppet "fördrag' '
I det följande förstås med uttrycket "för- drag" själva fördraget. det protokoll som avses i artikel l 5 2 andra stycket samt de bihang A och B som anges i artikel 3 få 1 och 4. inbegripet bilagorna till dessa bihang.
AVDELNING II UPPBYGGNAD OCH VERKSAMHET
Artikel 5 Organ
Organisationens verksamhet utövas genom följande organ:
generalförsamlingen
administrativa kommittén revisionsutskottet fackutskottet för befordran av farligt gods
centralbyrån för internationell järnvägstra- fik (OCTI)
Artikel 6 Generalförsamlingen
& 1. Generalförsamlingen består av med- lemsstaternas företrädare.
& 2. Generalförsamlingen
a) fastställer sin egen arbetsordning;
b) beslutar om sammansättningen av ad- ministrativa kommittén enligt artikel 7 5 1;
c) utfärdar riktlinjer för administrativa kommitténs och centralbyråns verksamhet;
d) fastställer för perioder på fem år det belopp till vilket organisationens årliga ut- gifter högst får uppgå eller utfärdar riktlinjer för begränsning av utgifterna;
e) beslutar enligt artikel 19 52 angående förslag till ändring av fördraget;
0 beslutar angående sådana framställning- ar om anslutning som har hänskjutits till ge- neralförsamlingen enligt artikel 23 5 2;
g) beslutar i andra frågor som tagits upp på dagordningen enligt 5 3.
5 3. Centralbyrån skall sammankalla gene— ralförsamlingen vart femte år eller när en tredjedel av medlemsstaterna begär det samt
Prop. 1984/85: 33
que dans les cas prévus aux articles 19. % 2 et 23, ä 2 et adresse aux Etats membres. le pro- jet de l'ordre du jour, au plus tard trois mois avant l'ouverture de la session.
54. A l'Assemblée générale. le quorum est atteint lorsque la majorité des Etats membres y sont représentés. Un Etat membre peut se faire représenter par un autre Etat membre; toutefois, un Etat ne peut représenter plus de deux autres Etats. 55. Les decisions de l”Assemblée géné- rale sont prises a la majorité des Etats membres représentés lors du vote. Toutefois, pour l'application du 5 2 d) et du 9 2 e), dans ce dernier cas lorsqu'il s'agit des propositions de modification de la Conven- tion proprement dite et du Protocole, la ma- jorité requise est celle des deux tiers. & 6. En accord avec la majorité des Etats membres, l'Office central invite aussi des Etats non membres ä participer, avec voix consultative, aux sessions de l'Assemblée générale. En accord avec la majorité des Etats membres. [”Offrce central invite ä participer, avec voix consultative, aux sessions de l'As- semblée générale, des organisations interna- tionales ayant competence en matiere de transport ou s”occupant de problemes in- scrits ä l'ordre du jour. & 7. Avant les sessions de l'Assemblée générale et suivant les directives du Comité administratif. la Commission de révision est convoquée pour procéder ä l'examen preli- minaire des propositions visées ä l'article 19. ä 2.
Article 7 C omité administratif
& ]. Le Comité administratif se compose des representants de onze Etats membres.
La Confederation suisse dispose d'un siege permanent et assume la présidence du Co- mité. Les autres Etats sont nommés pour cinq ans. La composition du Comité est dé- terminée pour chaque période quinquennale, en tenant compt notamment d”une équitable répartition géographique. Aucun Etat membre rie peut faire partie du Comité pen- dant plus de deux périodes consécutives.
9
i de fall som anges i artiklarna 19 5 2 och 23 5 2; den skall tillställa medlemsstaterna förslag till dagordning senast tre månader före mötets början.
5 4. Generalförsamlingen är beslutsmässig när majoriteten av medlemsstaterna är före- trädda.
En medlemsstat får låta en annan med- lemsstat företräda sig; en stat får dock inte företräda mer än två andra stater.
& 5. Generalförsamlingen fattar sina beslut med enkel majoritet bland de medlemsstater som är företrädda vid omröstningen.
För beslut enligt 5 2 d) och för sådant be- slut enligt s 2 e) som gäller förslag till ändring i själva fördraget eller i protokollet krävs dock två tredjedels majoritet.
56. Efter samtycke av en majoritet av medlemsstaterna inbjuder centralbyrån även stater som inte är medlemmar att utan röst- rätt delta i generalförsamlingens möten.
Efter samtycke av en majoritet av med- lemsstaterna inbjuder centralbyrån interna- tionella organisationer som har behörighet i transportfrågor eller befattar sig med frågor som står på dagordningen att utan rösträtt delta i generalförsamlingens möten.
& 7. Före generalförsamlingens möten skall revisionsutskottet inkallas enligt admi- nistrativa kommitténs anvisningar för att ut- föra en förberedande prövning av de förslag
Artikel 7 Administrativa kommittén
& l. Administrativa kommittén består av företrädare för elva medlemsstater.
Schweiziska Edsförbundet är ständig med- lem av kommittén och innehar ordförande- skapet. De övriga staterna utses för en tid av fem år. Kommitténs sammansättning be- stäms för varje femårsperiod, varvid hänsyn särskilt skall tas till en skälig geografisk för- delning. En medlemsstat får inte tillhöra kommittén under mer än två perioder i följd.
Prop. 1984/85: 33
Si une vacance se produit, le Comité dé- signe un autre Etat membre pour le reste de la période.
Chaque Etat membre faisant partie du Co- mité désigne un délégué; il peut également designer un délégué suppléant.
& 2. Le Comité
a) établit son reglement intérieur;
b) conclut l'accord de siege;
c) établit le reglement concernant l'organi- sation, le fonetionnement et le statut du per- sonnel de l'Office central;
d) nomme, en tenant compte de la compe- tence des candidats et d'une équitable répar- tition géographique. le ,directeur général, le vice-directeur général, les conseillers et les conseillers-adjoints de l'Office central; celui- ci informe en temps utile les Etats membres de toute vacance relative ä ces postes; le Gouvernement suisse présente des candida- tures pour les postes de directeur- général et de vice-directeur général;
e) contröle l'acitvité de l'Office central tant sur le plan administratif que sur le plan frnancier;
i) veille a la bonne application, par l'Offrce central. de la Convention ainsi que des déci- sions prises par les autres organes; il préco- nise, s'il y a lieu. les mesures propres å faci- liter l'application de la Convention et de ces décisions;
g) donne des avis motivés sur les ques- tions qui peuvent intéresser l'activité de l'Of- fice central et qui lui sont soumises par un Etat membre ou par le directeur général de l'Office central;
h) approuve le programme de travail an- nuel de l'Office central;
i) approuve le budget annuel de l'Organi- sation, le rapport de gestion et les comptes annuels;
j) communique aux Etats membres le rap- port de gestion, le relevé des comptes an- nuels ainsi que ses décisions et recommanda- tions;
k) établit et communique aux Etats membres, en vue de l'Assemblée générale chargée de déterminer sa composition, au plus tard deux mois avant l'ouverture de la session. un rapport sur son activité, ainsi que des propositions relatives ä son renouvelle- ment.
10
Om en stat lämnar sin plats i kommittén, skall kommittén utse en annan medlemsstat att inneha platsen för återstoden av perioden.
Varje medlemsstat som tillhör kommittén skall utse en företrädare och får även utse en ersättare för denne.
52. Kommittén
a) fastställer sin egen arbetsordning;
b) ingår överenskommelsen om organisa- tionens säte;
c) ger föreskrifter om centralbyråns orga- nisation och verksamhet samt om dess per- sonals rättsliga ställning;
d) utnämner, med beaktande av de sö- kandes kompetens och en skälig geografisk fördelning, centralbyråns generaldirektör, vice generaldirektör. råd och biträdande råd; centralbyrån underrättar vid lämplig tidpunkt medlemsstaterna när någon av dessa befatt- ningar blir lediga; den schweiziska regeringen avger förslag till tillsättning av befattningarna som generaldirektör och vice generaldirek- tör;
e) övervakar centralbyråns administrativa och finansiella förvaltning;
0 övervakar att centralbyrån tillämpar för- draget och de beslut som fattas av övriga organ på ett riktigt sätt samt anvisar i före- kommande fall åtgärder som är ägnade att underlätta tillämpningen av fördraget och dessa beslut;
g) avger utlåtanden i frågor som kan berö- ra centralbyråns verksamhet och som under- ställs kommittén av en medlemsstat eller av centralbyråns generaldirektör;
h) godkänner centralbyråns årliga arbets- program;
i) godkänner organisationens årliga bud- get, förvaltningsberättelsen och årsredovis- ningen;
j) sänder medlemsstaterna förvaltnings- berättelsen och årsredovisningen samt sina beslut och anvisningar;
k) upprättar en verksamhetsberättelse och ett förslag till ny sammansättning av kommit- tén samt sänder medlemsstaterna dessa se- nast två månader innan det möte öppnas vid vilket generalförsamlingen skall bestämma om kommitténs sammansättning.
Prop. 1984/85: 33
ä 3. S'il n”en decide pas autrement. le Co- mité se rénuit au siege de l'Organisation.
Il tient deux sessions chaque année: il se réunit, en outre, soit sur décision du prési- dent, soit lorsque quatre de ses membres en font la demande.
Les proces-verbaux des sessions sont en- voyés å tous les Etats membres.
Article 8 C ommissions
& 1. La Commission de revision et la Com- mission d'experts pour le transport des mar— chandises dangereuses, ci-apres appelée (( Commission d'experts ». se composent des representants des Etats membres.
Le directeur général de l'Office central ou son representant participe aux sessions avec voix consultative.
& 2. La Commission de révision
a) décide, conformément ä l'article 19, 5 3. sur les propositions tendant ä modifrer la Convention;
b) examine, conformément a l'article 6. & 7. les propositions soumises ä l'Assemblée générale.
La Commission d'experts decide, conformément å l'article 19. 54, sur les propositions tendant ä modifrer la Convention.
53. L”Office central convoque les Com- missions soit de sa propre initiative. soit a la demande de cinq Etats membres ainsi que dans le cas prévu ä l'article 6, & 7 et adresse le projet d'ordre du jour aux Etats membres au plus tard deux mois avant l'ouverture de la session. & 4. A la Commission de révision, le quorum est atteint lorsque la majorité des Etats membres y sont représentés; ä la Com- mission d'experts, le quorum est atteint lors- qu'un tiers des Etats membres y sont repré- sentés. Un Etat membre peut se faire représenter par un autre Etat membre; toutefois, un Etat ne peut représenter plus de deux autres Etats. & 5. Chaque Etat membre représenté a droit ä une voix; le vote a lieu ä main levée ou, sur demande, par appel nominal.
ll
å3. Om den inte beslutar annat, skall kommittén sammanträda där organisationen har sitt säte.
Kommittén skall hålla två möten årligen och skall dessutom sammanträda när dess ordförande beslutar det eller när fyra av dess medlemmar begär det.
Protokollen från förhandlingarna tillställs samtliga medlemsstater.
Artikel 8 Utskott
& !. Revisionsutskottet och fackutskottet för befordran av farligt gods, i det följande benämnt "fackutskottet”. består av med- lemsstaternas företrädare.
Centralbyråns generaldirektör eller en fö- reträdare för honom deltar i sammanträdena men har inte rösträtt.
& 2. Revisionsutskottet
a) beslutar enligt artikel 19 ä 3 angående förslag till ändring av fördraget;
b) prövar enligt artikel 6 5 7 förslag som har förelagts generalförsamlingen.
Fackutskottet beslutar enligt artikel 19 ä 4 angående för- slag till ändring av fördraget.
& 3. Centralbyrån skall sammankalla ut- skotten antingen på eget initiativ eller på be— gäran av fem medlemsstater samt i det fall som avses i artikel 6 5 7. Därvid skall byrån tillställa medlemsstaterna förslag till dagord- ning senast två månader före mötets början.
54. Revisionsutskottet är beslutsmässigt när majoriteten av medlemsstaterna är före- trädda. Fackutskottet är beslutsmässigt när en tredjedel av medlemsstaterna är före- trädda.
En medlemsstat får låta en annan med- lemsstat företräda sig; en stat får dock inte företräda mer än två andra stater.
55. Varje företrädd medlemsstat har en röst. Omröstning äger rum genom handupp- räckning eller, om detta begärs, efter upprop.
Prop. 1984/85: 33
Une proposition est adoptée si le nombre de voix positives est:
a) au moins égal au tiers du nombre des Etats membres représentés lors du vote.
b) supérieur au nombre des voix nega- tives.
& 6. En accord avec la majorité des Etats membres, l'Office central invite ä participer, avec voix consultative, aux sessions des Commissions, des Etats non membres et des organisations internationales ayant compe- tence en matiere de transport ou s'occupant de problemes inscrits ä l'ordre du jour. Dans les memes conditions, des experts indepen- dants peuvent étre invités aux sessions de la Commissions d'experts.
& 7. Les Commissions élisent pour chaque session un président et un ou deux vice-prési- dents.
& 8. Les délibérations ont lieu dans les lan- gues de travail. Les exposés faits en séance dans I'une des langues de travail sont traduits en substance dans l”autre; les propositions et les decisions sont traduites intégralement.
& 9. Les proces-verbaux résument les déli- bérations. Les propositions et les décisions sont reproduites intégralement. En ce qui conceme les decisions, le texte frangais fait foi.
Les proces-verbaux sont distribués aux Etats membres.
% 10. Les Commissions peuvent désigner des groupes de travail charges de traiter des questions déterminées.
& ll. Les Commissions peuvent se doter d”un reglement intérieur.
Article 9 Office central
& ]. L'Office central des transports inter- nationaux ferroviaires assume le secrétariat de l”Organisation.
& 2. L'Office central notamment:
a) exécute les täches qui lui sont confiées par les autres organes de l'Organisation;
b) instruit les propositions de modification de la Convention en ayant recours, le cas échéant, ä l'assistance d”experts;
c) convoque les Commissions;
d) adresse, en temps opportun, aux Etats membres les documents nécessaires aux ses— sions des divers organes;
I”)
.-
Ett förslag är antaget om antalet ja-röster
&) utgör minst en tredjedel av antalet med- lemsstater som är företrädda vid omröstning- en.
b) överstiger antalet nej-röster.
56. Efter samtycke av en majoritet av medlemsstaterna inbjuder centralbyrån stater som inte är medlemmar och internationella organisationer som har behörighet i trans- portfrågor eller befattar sig med frågor som står på dagordningen att utan rösträtt delta i utskottens möten. Under samma förutsätt- ningar kan oberoende experter inbjudas till fackutskottets möten.
57. Utskotten väljer för varje möte en ordförande och en eller två vice ordförande.
58. Förhandlingarna förs på arbetssprå- ken. De anföranden som vid sammanträdena
' hålls på det ena arbetsspråket översätts till
sitt huvudinnehåll till det andra. Förslag och beslut översätts fullständigt.
& 9. En sammanfattning av förhandlingar- na tas upp i protokollet. I detta återges för- slag och beslut fullständigt. I fråga om beslu- ten gäller den franska texten.
Protokollet skall tillställas medlemssta- terna.
5 10. Utskotten kan tillsätta arbetsgrupper för att behandla särskilda frågor.
& ll. Utskotten kan utarbeta en egen ar- betsordning.
Artikel 9 Centralbyrån
& l. Centralbyrån för internationell järn- vägstrafik är organisationens sekretariat.
& 2. Det åligger centralbyrån särskilt att:
a) utföra de uppdrag som organisationens övriga organ ger den;
b) förbereda behandlingen av förslag till ändring av fördraget, varvid den i förekom- mande fall får anlita experter;
c) sammankalla utskotten;
d) i rätt tid tillställa medlemsstaterna de handlingar som behövs för de olika organens möten;
Prop. 1984/85 : 33
e) tient äjour et publie les listes des lignes prévues å l'article 3, 5 2;
f) recoit les communications faites par les Etats membres et par les entreprises de trans- port et les notifie, s'il y a lieu, aux autres Etats membres et entreprises de transport;
g) tient ä jour et publie un fichier de juris- prudence;
h) publie un bulletin périodique;
i) représente l'Organisation aupres d'autres organisations internationales com- pétentes pour des questions ayant trait aux objectifs visés par l'Organisation;
j) elabore le projet de budget annuel de l'Organisation et le soumet pour approbation au Comité administratif;
k) gere les finances de l”Organisation dans le cadre du budget approuve;
l) tente, a la demande d'un Etat membre ou d'une entreprise de transport, en prétant ses bons Offices, de régler les différends entre lesdits Etats ou entreprises nés de l'interpré- tation ou de [”application de la Convention;
m) émet, a la demande des parties en cause — Etats membres, entreprises de trans- port ou usagers — un avis sur les différends nés de l'interprétation ou de l'application de la Convention;
ri) collabore au reglement de litiges par voie d'arbitrage, conformément au titre Ill;
0) facilite. entre les entreprises de trans— port, les relations financieres consécutives au trafic international, ainsi que le recouvre- ment des créances impayées.
å3. Le bulletin périodique contient les renseignements nécessaires ä llapplication de la Convention, ainsi que des études, juge- ments et informations importantes pour l'in- terprétation, l'application et l'évolution du droit de transport ferroviaire; il est publié dans les langues de travail.
Article 10 Listes des lignes
& 1. Les Etats membres adressent ä l”Of- fice central leurs communications concernant l'inscription ou la radiation de lignes sur les listes prévues ä l'article 3. 5 2.
Les lignes visées ä l'articlc 2. 5 2, dans la mesure ou elles relient des Etats membres, ne sont inscrites qu'apres accord de ces
13
e) fortlöpande föra och ge offentlighet åt de listor över linjer som anges i artikel 3 5 2;
f) ta emot meddelanden från medlems— stater och trafikföretag och i förekommande fall bringa meddelandena till övriga medlems- staters och trafikföretags kännedom;
g) fortlöpande föra och ge offentlighet åt en förteckning över rättsliga avgöranden;
h) ge ut en periodisk tidskrift;
i) företräda organisationen hos andra in- ternationella organisationer som har behörig- het i frågor som har samband med organisa- tionens syften;
j) utarbeta förslag till organisationens år- liga budget och lägga fram det för administra- tiva kommittén för fastställande;
k) förvalta organisationens medel inom ra- men för den fastställda budgeten;
]) på begäran av en medlemsstat eller ett trafikföretag försöka att genom att erbjuda sina tjänster bilägga tvister mellan berörda stater eller företag i fråga om tolkningen eller tillämpningen av fördraget;
m) på begäran av berörda parter — med- lemsstater, trafikföretag eller trafikanter — avge utlåtande i tvister om tolkningen eller tillämpningen av fördraget;
ri) medverka till att tvister avgörs genom skiljeförfarande enligt avdelning Ill;
0) underlätta regleringen av sådana ekono- miska mellanhavanden för trafikföretagen som är en följd av den internationella trafiken och indrivningen av utestående fordringar dem emellan.
& 3. Den periodiska tidskriften skall inne- hålla meddelanden som är nödvändiga för fördragets tillämpning samt uppsatser, dom- stolsavgöranden och upplysningar som har betydelse för tolkningen, tillämpningen och utvecklingen av rättsreglerna om järnvägsbe- fordran. Tidskriften utges på arbetsspråken.
Artikel 10 Listor över linjer
& ]. Medlemsstaterna skall lämna central- byrån meddelande om införing eller strykning av linjer i de listor som anges i artikel 3 5 2.
I den mån linjer som avses i artikel 2 5 2 förbinder medlemsstater, förs de in i listan endast om de berörda staterna är eniga här-
Prop." 1984/85: 33
Etats; pour la radiation d'une telle ligne. la communication d'un seul de ces Etats suffit.
L'Office central notifie l'inscription ou la radiation d'une ligne ä tous les Etats membres.
% 2. Une ligne est soumise a la Convention ä l'expiration d'un mois ä compter de la date de la notification de son inscription.
53. Une ligne cesse d'étre soumise a la Convention ä l'expiration d'un mois ä compter de la date de la notification de sa radiation. sauf en ce qui concerne les trans- ports en cours. qui doivent étre achevés.
Article I ! F inances
& ]. Le montant des dépenses de I'Organi- sation est arrété. pour chaque exercice, par le Comité administratif, sur proposition de l'Of- fice central.
Les dépenses de l'Organisation sont sup- portées par les Etats membres proportionnel- lement a la longueur des lignes inscrites. Tou- tefois, les lignes sur les voies maritimes et voies d'eau intérieures ne sont comptées que pour la moitié de leurs longueurs; pour les autres lignes exploitées dans des conditions particulieres, la contribution peut etre réduite de moitié au maximum par accord entre le Gouvernement interesse et l'Office central. sous réserve de l'approbation du Comité ad- ministratif.
& 2. Lors de l'envoi aux Etats membres du rapport de gestion et du relevé des comptes annuels, l'Office central les invite a verser leur part contributive aux dépenses de l'exer- cice écoulé, dans le plus bref délai possible et au plus tard le 31 décembre de l'année de fenvoL
Apres cette date, les sommes dues portent intérét ä raison de cinq pour cent l'an.
Si, deux ans apres cette date, un Etat membre n'a pas payé sa part contributive, son droit de vote est suspendu jusqu'ä ce qu'il ait satisfait ä l'obligation de paiement.
A l'expiration d'un délai supplémentaire de deux ans, l'Assemblée générale examine si l'attitude de cet Etat doit etre considérée comme une dénonciation tacite de la Conven-
tion. en en fixant, le cas échéant, la date d'effet.
14
om. För strykning av en sådan linje är med- delande från en av dessa stater tillräckligt.
Centralbyrån skall underrätta samtliga medlemsstater om införing eller strykning av en linje.
& 2. En linje är underkastad fördraget när en månad har gått från den dag då central- byrån meddelade att linjen har förts in.
5 3. Fördraget skall inte längre tillämpas på en viss linje när en månad har gått från den dag då centralbyrån meddelade att linjen har strukits, utom vad gäller en påbörjad beford- ran som måste avslutas.
Artikel II Finanser
& l. Beloppen för organisationens utgifter beslutas för varje räkenskapsår av admini- strativa kommittén på förslag av central- byrån.
För organisationens utgifter svarar med- lemsstaterna i förhållande till längden av de linjer som är införda i listorna. I fråga om linjer till sjöss eller på inre vattenvägar räk- nas dock endast halva längden. För övriga linjer som drivs under särskilda förhållanden kan bidraget reduceras med högst hälften ge- nom överenskommelse mellan den berörda regeringen och centralbyrån. under förutsätt- ning att överenskommelsen godkänns av ad- ministrativa kommittén.
& 2. När centralbyrån sänder förvaltnings- berättelsen och årsredovisningen till med- lemsstaterna skall byrån samtidigt Uppmana dem att snarast, dock senast den 31 decem- ber det år då dessa handlingar översänds, betala sina bidrag till det gångna räkenskaps- årets utgifter.
Efter nämnda dag utgår ränta med fem pro- cent årligen på obetalda belopp.
Om en medlemsstat inte har betalat sitt bidrag inom två år från nämnda dag, är staten utan rösträtt till dess den har fullgjort sin betalningsskyldighet.
Efter utgången av en ytterligare frist på två år prövar generalförsamlingen frågan om sta- tens beteende bör betraktas som en tyst upp- sägning av fördraget, varvid församlingen i förekommande fall skall bestämma den tid- punkt vid vilken uppsägningen skall träda i kraft.
Prop. 1984/85: 33
5 3. Les contributions échues restent dues dans les cas de dénonciation vises-au 5 2 et a l'article 25 ainsi que dans les cas de sUspen- sion du droit de vote.
5 4. Les montants non recouvrés doivent. autant que possible, étre couverts par des crédits de l'Organisation; ils peuvent etre ré- partis sur quatre exercices. Tout reliquat du déficit est porté sur un compte special au débit des autres Etats membres. dans la me- sure ou ils étaient parties a la Convention pendant la période de non-paiement; le report est effectué proportionnellement a la lon- gueur de leurs lignes inscrites au jour de l'ou- verture du compte spécial.
55. L'Etat qui a dénoncé la Convention peut devenir ä nouveau Etat membre par ad- hésion. sous réserve qu'il ait payé les sommes dont il est débiteur. 5 6. L'Organisation percoit une rémunéra- tion pour couvrir les frais particuliers résul- tant des activités prévues ä l'article 9. 5 2, l) a n); dans les cas prévus ä l'article 9,5 2. 1) et m). cette rémunération est fixée par le Co_- mité administratif. sur proposition de l'Office central; dans le cas prévu ä l'article 9, 5 2, n), l'article 15, 5 2 est applicable. 5 7. La concordance des écritures et pieces comptables est vérifée par le Gouver- nement suisse qui présente un rapport au Co- mité administratif.
TITRE III ARBITRAGE
Article 12 C ompétence
5 1. Les litiges entre Etats membres, nés de l'interprétation ou de l'application de la Convention ainsi que les litiges entre Etats membres et I'Organisation. nés de l'interpré- tation ou de l'application du Protocole sur les privileges et immunités peuvent, a la de- mande d'une des parties, étre soumis a un tribunal arbitral. Les parties déterminent li- brement la composition du tribunal arbitral et la procedure arbitrale.
5 2. Les litiges
a) entre entreprises de transport,
b) entre entreprises de transport et usagers.
15
5 3. Betalningsskyldigheten för förfallna bidrag kvarstår även i fall av uppsägning en- ligt 5 2 eller artikel 25 och i fall då rösträtten inte får utövas.
5 4. De belopp som inte har betalats skall om möjligt täckas med organisationens me- del. Täckningen får fördelas på fyra räken— skapsår. Kvarstående brist bokförs på ett särskilt konto som en skuld för övriga med- lemsstater i den utsträckning dessa var an- slutna till fördraget under den tid då betal- ningen försummades. Betalningsskyldigheten fördelas i förhållande till längden av de linjer som för berörda stater var införda i listorna vid den tidpunkt då det särskilda kontot upp- rättades.
55. En stat som har sagt upp fördraget kan genom anslutning till detta på nytt bli medlemsstat, förutsatt att staten har betalat de belopp som den är skyldig. 5 6. Organisationen uppbär ersättning för att täcka de särskilda kostnader som är före- nade med de verksamheter som avses i arti- kel 9 5 2, l)—n). Ide fall som avses i artikel 9 5 2. 1) och m) bestäms ersättningen av admi- nistrativa kommittén på förslag av central- byrån. I det fall som avses i artikel 9 5 2, n) tillämpas artikel 15 5 2. 5 7. Överensstämmelsen mellan räkenska- per och verifikationerna granskas av den schweiziska regeringen, som avger en granskningsrapport till administrativa kom- mitten.
AVDELNING III SKILJEDOM
Artikel [2 Behörighet
5 l. Tvister mellan medlemsstater om för— dragets tolkning eller tillämpning samt tvister mellan medlemsstater och organisationen om tolkningen eller tillämpningen av protokollet om privilegier och immunitet kan på begäran av endera parten underställas en skilje- nämnd. Parterna bestämmer fritt skiljenämn- dens sammansättning och förfarandet inför nämnden.
5 2. Tvister a) mellan trafikföretag, b) mellan trafikföretag och trafikanter,
Prop. 1984/85: 33
c) entre usagers, rie's de l'application des Regles uniformes CIV et des Regles uniformes CIM, s'ils n'ont pas été réglés ä l'amiable ou soumis a la déci- sion des tribunaux ordinaires, peuvent. par accord entre les parties intéressées. étre sou- mis ä un tribunal arbitral. Les articles 13 a 16 s'appliquent pour la composition du tribunal arbitral et la procédure arbitrale.
53. Chaque Etat peut. au moment ou il signe la Convention ou dépose son instru- ment de ratification, d'acceptation, d'appro- bation ou d'adhésion. se réserver le droit de ne pas appliquer tout ou partie des disposi- tions du 5 l et du 5 2. 5 4. Chaque Etat ayant fait une reserve en application du 5 3 peut y renoncer. a tout moment, en informant le Gouvernement dé- positaire. La renonciation a la réserve pro- duit ses effets un mois apres la date ä laquelle le Gouvernement dépositaire en donne con- naissance aux Etats.
Article 13 Compromis. Greffe
Les parties concluent un compromis spéci- fiant en particulier:
a) l'objet du différend;
b) la composition du tribunal et les délais convenus pour la nomination du ou des ar- bitres;
c) le lieu convenu comme siege du tri- bunaL
Le compromis doit etre communique a l'Office central qui assume les fonctions de greffe.
Article 14 Arbitres
5 1. Une liste d'arbitres est établie et tenue a jour par l'Office central. Chaque Etat membre peut faire inscrire sur la liste d'ar- bitres deux de ses ressortissants spécialistes du droit international des transports.
5 2. Le tribunal arbitral se compose d'un. de trois ou de cinq arbitres, conformément au compromis.
Les arbitres sont choisis parmi les per- sonnes figurant sur la liste visée au 5 1. Tou- tefois, si le compromis prévoit cinq arbitres,
16
c) mellan trafikanter, om tillämpningen av de enhetliga rättsreg- lerna ClV och de enhetliga rättsreglerna CIM kan. om de inte görs upp i godo eller anhäng- iggörs vid allmän domstol. genom överens- kommelse mellan de berörda parterna under- ställas en skiljenämnd. Artiklarna 13- 16 till- lämpas på skiljenämndens sammansättning och förfarandet inför nämnden.
5 3. När en stat undertecknar fördraget el- ler deponerar sitt instrument angående ratifi- kation. godtagande, godkännande eller an- slutning, får staten förbehålla sig rätten att helt eller delvis inte tillämpa bestämmelserna i 55 1 och 2.
5 4. En stat som har gjort förbehåll enligt 5 3 kan när som helst återkalla detta genom meddelande till depositarieregeringcn. Åter— kallelse av förbehåll får verkan en månad ef- ter den dag då depositarieregeringen har läm- nat staterna meddelande om återkallelsen.
Artikel 13 Skiljeavtal. Sekretariat
Parterna sluter ett Skiljeavtal. i vilket sär- skilt anges:
a) tvisteföremålet;
b) skiljenämndens sammansättning och den tid inom vilken skiljeman eller skiljemän skall utses;
c) den plats där skiljenämnden skall anses ha sitt säte.
Skiljeavtalet skall översändas till central- byrån. som fullgör sekretariatsuppgifterna åt skiljenämnden.
Artikel 14 Skiljemän
5 l. Centralbyrån skall upprätta en för- teckning över skiljemän och hålla den aktu- ell. Varje medlemsstat får låta föra in i för- teckningen två av sina medborgare som är sakkunniga i fråga om internationell trans- porträtt.
5 2. En skiljenämnd består allt efter skil— jeavtalet av en, tre eller fem skiljemän.
Skiljemännen väljs bland de personer som finns upptagna i den förteckning som avses i 5 1. Om enligt skiljeavtalet fem skiljemän
Prop. 1984/85: 33
chacune des parties peut choisir un arbitre en dehors de la liste.
Si le compromis prévoit un arbitre unique, celui-ci est choisi d'un commun accord par les parties.
Si le compromis prévoit trois ou cinq ar- bitres. chacune des parties choisit un ou deux arbitres. selon le cas; ceux-ci désignent d'un commun accord le troisieme ou le cinquiéme arbitre. qui préside le tribunal arbitral.
En cas de désaccord entre les parties sur la désignation de l'arbitre unique ou entre les arbitres choisis sur celle du troisieme ou du cinquiéme arbitre, cette désignation est faitc par le directeur general de l'Office central.
53. L'arbitre unique. le troisieme ou le cinquieme arbitre doit étre d'une nationalité autre que celle des parties. ä moins que celles-ci ne soient de méme nationalité. L'intervention au litige d'une tierce partie demeure sans effet sur la composition du tri- bunal arbitral.
Article 15 Prace'dure. F mis
5 1. Le tribunal arbitral décide dela procé- dure ä suivre en tenant compte notamment des dispositions ci-apres:
a) il instruit et juge les causes d'apres les éléments fournis par les parties, sans étre lié. lorsqu'il est appelé å dire le droit, par les interpretations de celles—ci:
b) il ne peut accorder plus ou autre chose que ce qui est demande dans les conclusions du demandeur. ni moins que ce que le défen- deur a reconnu comme étant du:
c) la sentence arbitrale, dament motivée, est rédigée par le tribunal arbitral et notiftée aux parties par l'Office central;
d) sauf disposition contraire de droit im- pératif du lieu ou siege le tribunal arbitral. et sous réserve d'accord contraire des parties, la sentence arbitrale est définitive.
5 2. Les honoraires des arbitres sont fixés par le directeur général de l'Office central.
La sentence arbitrale fixe les frais et de- pens et décide de leur répartition entre les parties. ainsi que de celle des honoraires des arbitres.
17
skall utses. får dock vardera parten välja en skiljeman som inte är upptagen i förteckning— en.
Om skiljenämnden enligt skiljeavtalet skall bestå av en enda skiljeman. utses denne ge- nom överenskommelse mellan parterna.
Om skiljenämnden enligt skiljeavtalet skall bestå av tre eller fem skiljemän. utser vardera parten en resp. två skiljemän. Dessa utser gemensamt den tredje eller femte skiljeman- nen. som skall vara ordförande i nämnden.
Om parterna inte kan enas om valet av den som ensam skall vara skiljeman eller om de av parterna utsedda Skiljemännen inte kan enas om valet av den tredje eller femte skilje- mannen. utses denne av centralbyråns gene- raldirektör.
5 3. En ensam skiljeman och den tredje eller femte skiljemannen skall vara av annan nationalitet än parterna. såvida inte dessa är av samma nationalitet.
En tredje parts inträde i tvisten inverkar inte på skiljenämndens sammansättning.
Artikel 15 _ Förfarande. Kostnader
5 l Skiljenämnden beslutar vilket förfa- rande som skall följas. varvid särskilt föl- jande föreskrifter beaktas:
a) nämnden utreder och bedömer tviste- frågan på grundval av det material som par- terna har förebringat men är inte bunden av parternas tolkning när den skall avgöra rätts- frågor;
b) den får inte tillerkänna käranden mera eller annat än vad denne slutligen har yrkat och inte mindre än vad svaranden har med- gett:
c) skiljedomen avfattas med tillhörande domskäl av skiljenämnden och delges par- terna av centralbyrån:
d) om inte annat följer av tvingande rätts- regler i dcn stat där skiljenämnden har sitt säte eller av överenskommelse mellan par- terna. får talan inte föras mot skiljedomen.
5 2 Skiljemännens arvoden fastställs av centralbyråns generaldirektör.
I skiljedomen skall anges kostnadcrna för förfarandet samt hur dessa och arvodena till Skiljemännen skall fördelas mellan parterna.
Prop. 1984/85: 33 Article 16
Prescription. Force exécutoire
5 1. La mise en (euvre de la procedure arbitrale a. quant å l'interruption de la pre- scription, le méme effet que celui prévu par le droit matériel applicable pour l'introduction de l'action devant le juge ordinarie.
5 2. La sentence du tribunal arbitral envers des entreprises de transport ou des usagers acquiert force exécutoire dans cha- cun des Etats membres apres l'accomplisse- ment des formalités prescrites dans l'Etat oil l'exécution doit avoir lieu. La revision du fond de l'affaire n'est pas admise.
TITRE IV DISPOSITIONS DIVERSES
Article 17
Recouvrement des créances impayees entre des entreprises de transport
5 1 Les bordereaux de créances, ne'es de transports soumis aux Regles uniformes et restées impayées, peuvent étre adressés par l'entreprise de transport créanciere ä l'Office central pour en faciliter le recouvrement: ä cet effet. il met l'entreprise de transport debi- trice en demeure de régler la somme duc ou de fournir les motifs de son refus de payer.
5 2 Si l'Office central estime que les motifs du refus sont suffisamment fondés, il propose aux parties de se pourvoir soit devant le juge competent, soit devant le tribunal arbitral conformément å l'article 12, 5 2.
5 3 Si l'Office central estime que la totalité ou une partie de la somme est réellement due, il peut, apres avoir éventuellement consulté un expert, déclarer que l'entreprise de trans- port débitrice est tenue de verser a l'Office central tout ou partie de la créance; la somme ainsi versée doit rester consignée jusqu'ä la decision definitive sur le fond par le juge competent ou par le tribunal arbitral.
54 Si l'entreprise ne verse pas. dans la quinzaine, la somme déterminée par l'Office central, celui-ci adresse une nouvelle mise en demeure. avec indication des consequences du refus. 5 5 Si cette nouvelle mise en demeure reste infructueuse pendant deux mois, l'Of- fice central adresse ä l'Etat membre dont re-
18
Artikel 16 Preskription. Verkställighet
5 1 Att skiljeförfarande inleds har i fråga om avbrytande av preskription samma ver- kan som enligt tillämplig materiell rätt följer av att talan väcks vid allmän domstol.
5 2 En skiljedom mot trafikföretag och tra- fikanter är verkställbar i varje medlemsstat. så snart de formföreskrifter har uppfyllts som gäller i den stat där verkställigheten skall äga rum. Ny prövning av själva saken är inte tillåten.
AVDELNING rv OVRIGA BESTAMMELSER
Artikel 17
Reglering mellan trafikföretag av utestående fordringar
5 1 För att underlätta indrivningen av obe- talda fordringar med anledning av sådana be- fordringar för vilka de enhetliga rättsreglerna är tillämpliga, kan ett trafikföretag som har en sådan fordran anmäla denna hos central- byrån, varefter centralbyrån anmodar det tra- fikföretag mot vilket kravet riktas att omgå- ende betala det fordrade beloppet eller att ange skälen för sin vägran att betala.
5 2 Om centralbyrån anser att skälen för betalningsvägran är tillräckliga. föreslår den parterna att vända sig till behörig domstol eller till skiljenämnd enligt artikel 12 5 2.
5 3 Om centralbyrån anser att betalnings- skyldighet föreligger för hela eller en del av det fordrade beloppet. kan byrån. i förekom- mande fall efter att ha inhämtat utlåtande av en sakkunnig. förklara att det betalningsskyl- diga trafikföretaget skall betala hela eller en del av detta till byrån. Det sålunda inbetalda beloppet skall hållas nedsatt till dess att själva saken har slutligt avgjorts av behörig domstol eller av skiljenämnd.
5 4 Om inte företaget inom två veckor be- talar in det belopp som centralbyrån har be- stämt, skall byrån utfärda en förnyad anmo- dan med angivande av följderna av utebliven betalning.
5 5 Om den nya anmodan inte har lett till betalning inom två månader. skall central- byrån hos den medlemsstat under vilken fö-
Prop. 1984/85: 33
leve l'entreprise un avis motivé l'invitant ä prendre des mesures et notamment ä exa- miner s'il doit maintenir sur la liste des lignes celles de cette entreprise.
56 Si l'Etat membre déclare que. malgre' le non-paiement. il maintient l'inscription des lignes de cette entreprise ou s'il laisse sans réponse pendant six semaines la communica- tion de l'Office central. il est réputé. de plein droit. garantir le reglement de toutes les créances resultant des transports soumis aux Regles uniformes.
Article 18 Jugements. Saisies. Cautions
5 1 Lorsque les jugements prononcés en vertu des dispositions de la Convention. con- tradictoirement ou par défaut. par le juge competent, sont devenus exécutoires d'apres les lois appliquees par ce juge, ils acquierent force exécutoire dans chacun des autres Etats membres apres l'accomplissement des formalités prescrites dans l'Etat ou l'exécu- tion doit avoir lieu. La revision du fond de l'affaire n'est pas admise.
Cette disposition ne s'applique ni aux juge- ments qui ne sont exécutoires que provisoire- ment. ni aux condamnations ä des dom- mages-intéréts qui seraient prononcées. en sus des dépens, contre un demandeur en rai- son du rejet de sa demande.
L'alinéa premier s'applique également aux transactions judiciaires. .
5 2 Les créances nées d'un transport sou- mis aux Régles uniformes, au profit d'une entreprise de transport sur une autre entre- prise de transport qui ne releve pas du méme Etat membre. ne peuvent étre saisies qu'en vertu d'unjugement rendu par l'autoritéjudi- ciaire de l'Etat membre dont releve l'entre- prise titulaire des créances ä saisir.
5 3 Le materiel roulant du chemin de fer. ainsi que les objets de toute nature servant au transport et lui appartenant. tels que conte- neurs, agres de chargement et bäches, ne peuvent étre saisis. sur un tcrritoire autre que celui de l'Etat membre dont releve le chemin de fer prOpriétaire, qu'en vertu d'un juge- ment rendu par l'autorité judiciaire de cet Etat.
19
retaget hör göra en motiverad hemställan om åtgärder och särskilt om prövning av frågan om företagets linjer alltjämt bör vara införda i listorna.
56 Om medlemsstaten förklarar att den. trots den uteblivna betalningen. vidhåller att företagets linjer skall vara införda i listorna eller lämnar centralbyråns hemställan obe- svarad i sex veckor. anses staten därigenom ha ställt garanti för betalningen av alla skulder med anledning av befordran som är underkastad de enhetliga rättsreglerna.
Artikel 18
Domar. Ki'arstad och utmätning. Ställande av säkerhet
5 l Domar som har meddelats enligt detta fördrag av en behörig domstol efter parternas hörande eller i anledning av ena partens ute- varo och som får verkställas enligt den lag som tillämpas av domstolen är verkställbara i alla andra medlemsstater. så snart de form- föreskrifter har uppfyllts som gäller i den stat där verkställigheten skall äga rum. Ny pröv- ning av själva saken är inte tillåten.
Denna bestämmelse är inte tillämplig vare sig på domar som får verkställas endast in— terimistiskt eller på sådana föreskrifter i do- mar som ålägger käranden att. förutom rätte- gångskostnaderna, betala skadestånd med anledning av att hans talan har ogillats.
Första stycket är tillämpligt också på för- likning som har träffats inför domstol.
5 2 Om ett trafikföretag med anledning av en befordran. som är underkastad de enhet- liga rättsreglerna, har fått en fordran mot ett annat trafikföretag och företagen inte hör un- der samma medlemsstat, får fordringen be- läggas med kvarstad eller utmätas endast på grund av ett avgörande av en judiciell myn- dighet i den stat under vilken det företag hör vars fordran åtgärden avser.
5 3 En järnvägs rullande materiel och alla andra föremål som används vid befordran och tillhör järnvägen. såsom containrar. last- redskap och presenningar, får beläggas med kvarstad eller utmätas inom en annan med- lemsstat än den under vilken järnvägen hör endast på grund av en dom av en judiciell myndighet i den sistnämnda staten.
Prop. 1984/85: 33
Les wagons de particulicrs ainsi que les objets de toute nature servant au transport qu'ils contienncnt. appartenant au proprie- taire du wagon. ne peuvent étre saisis. sur un tcrritoire autre que celui de l'Etat du domicile du proprie'taire. qu'en vertu d'un jugcment rendu par l'autorité judiciaire de cet Etat.
54 La caution a fournir pour assurer le paiement des dépens ne peut étre exigc'e ä l'occasion des actions judiciaires fondécs sur la Convention.
TITRE V MODIFICATION DE LA CONVENCION Article 19
Competence
5 l Les Etats membres adressent leurs propositions de modification de la Conven- tion ä l'Office central qui les porte immédia- tement a la connaissance des Etats membres.
52 L'Assemblée générale décide sur les propositions de modification relatives aux dispositions de la Convention non prévues aux 55 3 et 4. L'inseription d'une proposition de modifi— cation ä l'ordre du jour d'une session de l'As- semblée générale doit recueillir l'accord d'un tiers des Etats membres. Saisie d'une proposition de modification. l'Assemblée générale peut décider. a la ma- jorité prévue ä ['article 6, 55. qu'une telle proposition présente un caractere d'étroite connexité avec une ou plusieurs dispositions dont la modification entre dans la compe- tence de la Commission de révision confor- mément au 5 3. Dans ce cas. l'Assemblée générale est habilitée å décider également sur la modification de cette ou de ccs disposi- tions. 5 3 Sous réserve des décisions de l'As— semblée générale prises selon le 5 2. alinéa 3. la Commission de révision décide sur les pro- positions de modification relatives aux dispo- sitions énumérées ci-apres:
a) Régles uniformes CIV: — Article premier, 5 3; article 4. 5 2; arti- cles 5 (sauf5 2). 6. 9 5114. 15(sauf56). 16 ä 2], 22. 5 3: articles 23 a 25, 37, 43 (sauf 55 2 et 4). 48. 49. 56 a 58. 61:
— les montants expn'més en unités de compte aux articles 30, 31. 38. 40 et 41. lors- que la modification vise a une majoration de ces montants:
20
Privatvagnar och däri befintliga föremål. som används vid befordran och tillhör vag- nens innehavare. får beläggas med kvarstad eller utmätas inom en annan stat än den där innehavaren har sitt hemvist endast på grund av ett avgörande av en judiciell myndighet i den sistnämnda staten.
5 4 Vid talan som grundas på fördraget får inte fordras att säkerhet ställs för betalning av rättegångskostnader.
AVDELNING v ANDRING AV FÖRDRAGET
Artikel [ 9 Behörighet
5 1 Medlemsstaterna översänder sina för- slag till ändring av fördraget till centralbyrån. som genast skall underrätta medlemsstaterna om förslagen.
5 2 Generalförsamlingen beslutar i fråga om ändringsförslag som rör de fördragsbe- stämmelser som inte anges i 55 3 och 4.
Ett ändringsförslag förs upp på dagord- ningen för ett möte med generalförsamlingen endast om minst en tredjedel av medlemssta- terna samtycker till detta.
När generalförsamlingen behandlar ett ändringsförslag. kan den med den majoritet som anges i artikel 6 5 5 förklara att förslaget har en nära anknytning till en bestämmelse eller flera bestämmelser som revisionsutskot- tet enligt 5 3 är behörigt att ändra. [ ett sådant fall får generalförsamlingen besluta om änd- ring också av denna bestämmelse eller dessa bestämmelser.
5 3 Utom i de fall då generalförsamlingen har avgett en förklaring enligt 5 2 tredje stycket beslutar revisionsutskottet i fråga om ändringsförslag som rör följande bestämmel- scr:
a) de enhetliga rättsreglerna CIV:
— artiklarna 1 5 3. artikel 4 5 2. artikel 5 (utom5 2). 6. 9—14.15(utom56).16—21. 22 5 3. artiklarna 23—25, 37. 43 (utom 55 2 och 4"). 48. 49. 56—58 och 61. samt
— de belopp som uttrycks i beräkningsen- heter i artiklarna 30, 31. 38. 40 och 41. när ändringen avser en höjning av dessa belopp;
Prop. 1984/85 : 33
b) Reg/ex uniformes ('IM:
— Article premier. 5 2; anicle 3. 55 2 a 5; articles 4. 5. 6tsauf53).7.8.11ä'13.14(sauf 5 7). 15 a17.19(sauf54). 20 (sauf5 3). 21 a 24. 25 (sauf5 3). 26 (sauf5 2). 27. 28. 55 3 et 6; anicles 29. 30 (sauf5 3). 31. 32 (sauf5 3). 33 (sauf 5 5). 34. 38. 39. 41. 45. 46. 47 (sauf 5 3). 48 (dans la mesure ou il ne s'agit que de procéder ä une adaptation au droit de trans- port international maritime). 52. 53. 59 a 61. 64. 65:
— le montant exprimé en unités de compte år l'article 40. lorsque la modification vise ä une majoration de ce montant:
— Reglement concernant le transport inter- national l'erroviaire des wagons de particu- liers (RIP). Annexe 11:
— Reglement concernant le transport inter- national ferroviaire des conteneurs (RICo). Annexe Ill:
— Réglement concernant Ie transport inter- national ferroviaire des colis express (RlEx). Annexe IV.
54 La Commission d'expcrts decide sur les prepositions de modification relatives aux disposnions du Réglement concernant le transport international ferroviaire des mar- chandises dangereuses (RID). Annexe 1 aux Regles uniformes CIM.
Artie/e 20 Décisions de l'Assemblée générale
5 l Les modifications décidées par l'As- semblée générale sont consignées dans un protocole Signé par les representants des Etats membres. Ce protocole est soumis a ratification. acceptation ou approbation: les instrUments de ratification. d'acceptation ou d'apprObation sont déposés le plus töt possi- ble aupres du Gouvernement dépositaire.
52 Lorsque le protocole aura été ratilie'. accepté ou approuve par plus des deux tiers des Etats membres. l'entrée en vigueur des décisions a lieu a l'expiration du délai lixé par l'Assemblée générale. 5 3 L'application des Regles uniformes CIV et CIM est suspendue des l'cntrée en vigueur des decisions. pour le trafic avec et entre les Etats membres qui n'auront pas en- core déposé leur instrument de ratification. d'acceptation ou d'approbation un mois avant la date prévue pour cette entrée en
21
b) de enhetliga rättsreglerna CIM:
-— artikel 1 5 2. artikel 3 55 2—5. artiklarna 4. 5. 6(utom 5 3). 7. 8. 11—13. l4tutom 5 7). 15—17. 19 (utom 5 4). 20 (utom 5 3). 21—24. 25 (utom 5 3). 26 (utom 5 2). 27. 28 55 3 och 6. artiklarna 29. 30 (utom 5 3). 31. 32 (utom 5 3). 33 (utom 5 5). 34. 38.39. 41.45. 46. 47 (utom 5 3). 48 (i den mån det enbart är fråga om en anpassning till internationell sjötrans- porträtt). 52. 53. 59—61. 64 och 65.
— det belopp som uttrycks i beräkningsen- heter i artikel 40 när ändringen avser en höj— ning av beloppet.
— reglementet om internationell järnvägs- befordran av privatvagnar (RIP). bilaga 11:
— reglementet om internationell järnvägs- befordran av containrar (RICo). bilaga III;
— reglementet om internationell järnvägs- befordran av expressgods (RlEx). bilaga IV.
5 4 Fackutskottet beslutar i fråga om för- slag till ändring som rör bestämmelserna i reglementet om internationell järnvägsbe- fordran av farligt gods (RID). bilaga 1 till de enhetliga rättsreglerna CIM.
Artikel 20 Beslut av generalförsamlingen
5 l Ändringar som har beslutats av gene- ralförsamlingen tas upp i ett protokoll. som undertecknas av medlemsstaternas företrä- dare. Protokollet skall ratificeras. godtas el— ler godkännas. Instrument om ratifikation. godtagande eller godkännande deponeras snarast möjligt hos depositarieregeringen.
5 2 När protokollet har ratificerats, godta- gits eller godkänts av mer än två tredjedelar av medlemsstaterna. träder besluten i kraft vid utgången av den frist som generalförsam- lingen bestämmer.
5 3 Vid den tidpunkt då besluten träder i kraft upphör de enhetliga rättsreglerna CIV och CIM att gälla för trafik med och mellan de medlemsstater som inte har deponerat in- strument om ratifikation. godtagande eller godkännande senast en månad före ikraftträ- dandet. Centralbyrån meddelar medlemssta-
Prop. 1984/85: 33
vigueur. L'Office central notifie aux Etats membres cette suspension: celle-ci prend fin a l'expiration d'un mois a compter de la date de la notification par l'Office central de la ratification. l'acceptation ou l'approbation desdites decisions par les Etats en cause.
Cette suspension n'a pas d'effet pour les Etats membres qui ont communiqué ä l'Of- fice central qu'ils appliquent. sans avoir dé- posé leur instrument de ratification. d'accep- tation ou d'approbation. les modilications dé- cidées par l'Assemblée générale.
Article 2] Décisiuns des C ommissions
5 1 Les modifications décidées par les Commissions sont notifiées par l'()ftice cen- tral aux Etats membres.
5 2 Ces décisions entrent en vigueur pour tous les Etats membres le premier jour du douzieme mois suivant celui au cours duquel l'Office central les a notifiées aux Etats membres. sauf objection d'un tiers des Etats membres formulée dans les quatre mois ä compter de la date de la notification.
Toutefois, si un Etat membre formule des objections contre une decision de la Commis- sion de revision dans le délai de quatre mois et qu'il dénonce la Convention au plus tard deux mois avant la date prévue pour l'entrée en vigueur de cette decision. celle-ci n'entre en vigueur qu'au moment ou la dénonciation par l'Etat intéressé prend effet.
TITRE VI DISPOSITIONS FINALES
Article 22
Signature. ratificatinn, acceptation. appro- bation de la Convention
5 1 La Convention demeure ouverte a Berne, auprés du Gouvernement suisse. jus- qu'au 31 décembre 1980. a la signature des Etats qui ont été invités a la huitieme Confé- rence de révision ordinarie des Conventions CIM et CIV.
5 2 La Convention est soumise a ratifica- tion. acceptation ou approbation; les instru- ments de ratifieation. d'acceptation ou d'ap- probation sont déposés aupres du Gouverne- ment suiSse. gouvernement dépositaire.
22
terna denna inskränkning i fördragets giltig— het. Inskränkningen upphör när en månad har gått från den dag då centralbyrån har meddelat övriga medlemsstater att besluten har ratificerats. godtagits eller godkänts av de ifrågavarande staterna.
En sådan inskränkning i fördragets giltig- het uppkommer inte för de medlemsstater som. utan att ha deponerat instrument om ratifikation. godtagande eller godkännande. har meddelat centralbyrån att de tillämpar de ändringar som har beslutats av generalför- samlingen.
Artikel 21 Beslut av utskotten
5 1 Centralbyrån underrättar medlemssta- terna om de ändringar som har beslutats av utskotten.
52 Ett sådant beslut träder i kraft för samtliga medlemsstater första dagen i tolfte månaden efter den månad under vilken cen— tralbyrån har underrättat medlemsstaterna om beslutet. om inte minst en tredjedel av medlemsstaterna har gjort invändning mot beslutet inom fyra månader från dagen för underrättelsen. Om en medlemsstat har gjort invändning mot revisionsutskottets beslut inom fyramå- nadersfristen och sagt upp fördraget senast två månader före den tidpunkt då beslutet skulle träda i kraft. träder beslutet i kraft först vid den tidpunkt då den berörda statens uppsägning får verkan.
AVDELNINC vr SLUTBESTAMMELSER
Artikel 22
Undertecknande. ratificering. godtagande eller godkännande av fördraget.
5 1 Fram till den 31 december 1980 är för- draget öppet för undertecknande hos den schweiziska regeringen i Bern av de stater som har inbjudits till den åttonde ordinarie konferensen för revision av fördragen CIM och CIV.
5 2 Fördraget skall ratificeras. godtas eller godkännas. Instrument om ratifikation. god- tagande eller godkännande deponeras hos den schweiziska regeringen. som är deposi- tarie.
Prop. 1984/85: 33
Article 23 Adlrésion å la Convention
5 1 Les Etats qui. invités ä*-la huitieme Conference de révision ordinaire des Con- ventions CIM et CIV. n'ont pas signé la Con- vention dans le délai prévu ä l'article 22. 5 1. peuvent cependant notifier leur adhésion a la Convention avant sa mise en vigueur. L'in- strument d'adhésion est déposé aupres du Gouvernement dépositaire.
5 2 Tout Etat qui désire adhérer a la Con- vention apres sa mise en vigueur adresse au Gouvernement dépositarie une demande et une note sur la situation de ses entreprises de transport ferroviaire au regard des transports intemationaux. Le Gouvernement déposi- taire les communique aux Etats membres et ä l'Office central.
La demande est admise dc plein droit six mois aprés la communication ci—dessus. sauf opposition formulée aupres du Gouverne- ment dépositaire par cinq Etats membres. Le Gouvernement dépositaire en avise l'Etat de- mandeur ainsi que les Etats membres et l'Of- fice central. Le nouvel Etat membre se con- forme sans délai aux dispositions de l'article 10.
En cas d'opposition. le Gouvernement dé- positaire soumet la demande d'adhésion å l'Assemblée générale qui en decide.
Aprés le dépöt de l'instrument d'adhésion. celle-ci prend effet le premier jour du deuxi- eme mois suivant celui au cours duquel l'Of- fice central a notifié aux Etats membres la liste des lignes du nouvel Etat membre.
5 3 Toutc adhesion a la Convention ne peut concerner que la Convention et ses mo- difications alors en vigueur.
Article 24 Mise en vigueur de la Convention
5 1. Lorsque les instruments de ratifica- tion. d'acceptation. d'approbation ou d'adhé- sion ont été déposés par quinze Etats. le Gouvernement dépositaire se met en rapport avec les Gouvernements intéressés en vue de convenir de l'entre'e en vigueur dela Conven- tion.
5 2. L'entrée en vigueur de la Convention entraine l'abrogation des Conventions inter- nationales concernant le transport par che- mins de fer des marchandises (CIM) et des voyageurs et des bagages (CIV) du 7 février
Artikel 23 Anslutning till fördraget
5 1 De stater som har inbjudits till den åt- tonde ordinarie konferensen för revision av fördragen CIM och CIV men som inte har undertecknat fördraget inom den frist som anges i artikel 22 5 1 kan emellertid anmäla sin anslutning till fördraget innan detta har trätt i kraft. Instrument om anslutning skall deponeras hos depositarien.
5 2 En stat som önskar ansluta sig till för- draget sedan detta har trätt i kraft skall hos depositarien göra framställning om detta och lämna en redogörelse för sina järnvägstrafik- företags förhållanden med avseende på inter- nationell befordran. Depositarien skall sända framställningen och redogörelsen till med- lemsstaterna och centralbyrån.
Om inte invändning har gjorts hos deposi- tarien av fem medlemsstater. anses framställ- ningen bifallen när sex månader har gått från det att de nämnda handlingarna översändes. Depositarien skall meddela detta till den stat som har gjort framställningen samt till med- lemsstaterna och centralbyrån. Den nya med- lemsstaten skall snarast uppfylla bestämmel- serna i artikel 10.
I händelse av invändning skall depositarien hänskjuta framställningen till generalförsam- lingen, som beslutar i frågan.
Sedan ett instrument om anslutning har de- ponerats. får anslutningen verkan den första dagen i andra månaden efter den under vilken centralbyrån har tillställt medlemsstaterna listan över den nya medlemsstatens linjer.
5 3 En sådan anslutning till fördraget kan endast avse fördraget med de ändringar som är i kraft vid anslutningen.
Artikel 24 Ikraftträdande! av fördraget
5 1. När instrument om ratifikation, godta- gande. godkännande eller anslutning har de- ponerats av femton stater, skall depositarien sätta sig i förbindelse med de berörda rege- ringarna i syfte att nå en överenskommelse om att sätta fördraget i kraft.
5 2. Fördragets ikraftträdande innebär att de internationella fördragen den 7 februari 1970 om godsbefordran med järnväg (CIM) och om befordran med järnväg av resande och resgods (CIV) samt tilläggskonventionen
Prop. 1984/85 : 33
1970 ainsi que de la Convention additionnelle a la CIV relative a la responsabilité du che- min de fer pour la mort et les blessures de voyageurs du 26 février 1966.
Article 25 [Jenonciation de la Convention
Tout Etat membre qui désire dénoncer la Convention en avise le Gouvernement dépo- sitaire. La dénonciation prend effet le 31 dé- cembre de l'année suivante.
Article 26 Fonctions du Gouvernement dépositaire
Le Gouvernement dépositaire avise les Etats invites a la huitieme Conference de re'- vision ordinaire des Conventions CIM et CIV. les autres Etats ayant adhéré ä la Con- vention. ainsi que l'Office central:
a) des signatures de la Convention. du de- pöt des instruments de ratification. d'accep- tation. d'approbation ou d'adhésion et des notifications de dénonciation;
b) de la date ä laquelle la Convention entre en vigueur en application de l'article 24:
e) de dépöt des instrument de ratification. d'acceptation ou d'approbation des proto- coles visés ä l'article 20.
Article 27 Reserves å [u Convention
Des reserves ä la Convention ne sont ad— mises que si elles sont prévues par celle-ci.
Article 28 Textes de la Convention
La Convention est conclue et signée en langue francaise.
Au texte franeais sont jointes des traduc- tions officielles en langues allemande. ang- laise. arabe. italienne et néerlandaise.
Seul le texte francais fait foi.
En foi de quoi. les soussignés dument au- torisés par leurs Gouvernements respectifs. ont signé la présente Convention.
24
den 26 februari 1966 till CIV om järnvägs ansvarighet i fall resande dödas eller skadas upphör att gälla.
Artikel 25 Uppsägning avfördruget En medlemsstat som önskar säga upp för- draget skall meddela detta till depositarien. Uppsägningen träder i kraft den 31 december påföljande år.
Artikel 26 Depositariens uppgifter
Depositarien underrättar de stater som har inbjudits till den åttonde ordinarie konferen- sen för revision av fördragen CIM och CIV. andra stater som har anslutit sig till fördraget samt centralbyrån:
a) om undertecknande av fördraget. om deponering av instrument om ratifikation. godtagande, godkännande eller anslutning och om meddelande om- uppsägning:
b) om dag då fördraget träder i kraft enligt artikel 24;
c) om deponering av instrument om ratifi- kation. godtagande eller godkännande röran- de de protokoll som avses i artikel 20.
Artikel 27 Förbehåll mot fördraget
Förbehåll mot fördraget är tillåtna endast i de fall som anges i fördraget.
Artikel 28 F ördragstexter
Fördraget har slutits och undertecknats på franska språket.
Till den franska texten har fogats officiella översättningar till tyska. engelska. arabiska. italienska och nederländska språken.
Endast den franska texten har vitsord.
Till bekräftelse härav har undertecknade. av sina regeringar vederbörligen befullmäkti- gade ombud undertecknat detta fördrag.
Prop. 1984/85: 33
Fait å Berne. le neuf mai mil neuf cent quatre-vingt. en un seul excmplaire original en langue francaise. qui reste déposé dans les Archives de la Confederation suisse. Une co- pic certitiée conforme en sera remise a cha- cun des Etats membres.
25
Som skedde i Bern den nionde maj 1980 i ett enda originalexemplar på franska språket. vilket exemplar skall förvaras i Schweiziska Edsförbundets arkiv. En med detta exemplar överensstämmande. bestyrkt kopia skall överlämnas till varje medlemsstat.
Prop. 1984/85: 33
Protocole sur les privileges et immunités de I'Or- ganisation intergouvernementale pour les transports intemationaux ferroviaires ( OTIF )
Artie/e premier
& ]. Dans le cadre de ses activités offt- cielles. I'Organisation bénéftcie de l'immu- nité de juridiction et d”cxe'cution sauf:
a) dans la mesure ou l'Organisation aurait expressémcnt renoncé ä une telle immunite' dans un cas particulier:
b) en cas d'action civile en dommages-in- téréts. intentée par un tiers. relative ä un accident cause' par un vehicule automoteur ou tout autre moyen de transport appartenant ä l'Organisation ou eirculant pour son compte ou en cas d'infraction a la reglemen- tation de la circulation intéressant le moyen de transport précité:
e) en cas de demande reconventionelle di- rectement lie'c ä une procédure entamée å titre principal par l'Organisation:
d) en cas de saisie. ordonnée par décision judiciaire sur les traitements, salaires et autres émoluments dus par l'Organisation å un membre de son personnel.
& 2. Les avoirs et biens de l'Organisation. quel que soit le lieu ou ils se trouvent. béne'ft- cient de l'immunite' ä l'égard de toute forme de réquisition, conftscation. séquestre et autre forme de saisie ou de contrainte. sauf dans la mesure ou le nécessitcnt temporaire- ment la prevention des accidents mettant en cause des véhiculcs automoteurs appartenant a l'Organisation ou eirculant pour le compte de celle-ci et les enquétes auxquelles peuvent donner lieu les dits accidents.
Toutefois. si une expropriation est néces- saire ä des fins d'utilité publique. toutes dis— positions approprie'es doivent étre prises afln d'cmpécher qu”elle ne constitue un obstacle å l'exercice des activités de I'Organisation et une indemnité préalable. prompte et adé— quatc doit étre versée.
(Översättning)
Protokoll
om privilegier och immunitet för Mellan- statliga organisationen för internationell järnvägstrafik (OTIF)
Artikel I
5 1. Inom ramen för sin officiella verksam- het skall Organisationen åtnjuta immunitet mot rättsligt förfarande och verkställighet. utom:
a) iden utsträckning Organisation i ett sär- skilt fall har uttryckligen avstått från sin im- munitet:
b) ifråga om skadeståndstalan i tvistemål. som har väckts av tredje man till följd av en olycka som har orsakats av ett motorfordon eller ett annat transportmedel som tillhör Or- ganisationen eller har framförts för dess räk- ning. eller i fråga om trafikbrott som har be- gåtts med ett sådant transportmedel:
c) såvitt gäller ett kvittningsyrkande som framställs i direkt samband med ett sådant förfarande som har inletts av Organisationen för prövning av huvudfordringen:
d) i händelse av utmätning eller kvarstad, enligt beslut av judiciell myndighet. av lön eller någon annan ersättning som Organisa— tionen är skyldig en anställd.
& 2. Organisationens egendom och till- gångar skall, var de än finns, åtnjuta immuni- tet mot varje slag av beslag. konfiskation, tvångsförvaltning eller annan form av ut- mätning eller tvängsåtgärd. utom i den ut- sträckning detta tillfälligt kan vara nödvän- digt för att förhindra eller utreda olyckor med motorfordon som tillhör Organisationen eller framförs för dess räkning.
Om expropriation är nödvändig för all- männa ändamål, skall dock lämpliga åtgärder vidtas för att förhindra att den utgör ett hinder för Organisationen att utöva sin verk- samhet. och skälig ersättning skall utan dröjs- mål betalas ut i förskott.
Prop. 1984/85: 33
ä 3. Chaque Etat membre exonere des im- pöts directs [”Organisation. ses. biens et re- venus. pour l”exercice de ses aetivités offi- cielles. Lorsque des achats ou services d'un montant important qui sont strictement nécessaires pour l'excrcice des activités offi- cielles de l'Organisation sont effectue's ou uti- lisés par l'Organisation et lorsque le prix de ces aehats ou services comprend des taxes ou droits. des dispositions appropriées sont prises par les Etats membres. chaque fois qu'il est possible, en vue de l'exonération des taxes ou droits de cette nature ou en vuc du remboursement de leur montant.
Aucune exone'ration n”est accordée en ce qui concerne les impöts et taxes qui ne con- stituent que la simple rémunération de ser- vices rendus.
Les produits importés ou exportés par l”0rganisation et strictement nécessaires pour l'exercicc de ses activités officielles. sont exonérés de tous droits et taxes percus a l'importation ou a l'exportation.
Aucune exone'ration n'est accordée. au titre de cet article. en ce qui concerne les achats et importations de biens ou la fourni- ture de services destinés aux besoins propres des membres du personnel dc l'Organisation.
% 4. Les biens acquis ou imponés confor- mément au å3 ne peuvent étre vendus ni cédés, ni utilisés autrement qu'aux condi- tions fixées par les Etats membres qui ont accordé les exonérations.
& 5. Les activités officielles de l”0rganisa- tion visées par le present Protocole sont les activités re'pondant aux buts définis a l'article 2 de la Convention.
Article 2
ä ]. L'Organisation peut recevoir et de- tenir tous fonds. devises, numéraires ou va- leurs mobilieres; elle peut en disposer libre- ment pour tous usages prévus par la Conven- tion et avoir des comptes en n'importe quelle monnaie dans la mesure nécessaire pour faire face a ses engagements.
s 2. Pour ses communications officielles et le transfert de tous ses documents. I'Organi- sation bénéficie d'un traitement non moins favor-able que celui accordé par chaque Etat membre aux autres organisations internatio- nales comparables.
27
ä 3. Varje medlemsstat skall befria Orga- nisationen samt dess egendom och intäkter från direkta skatter inom ramen för dess offi- ciella verksamhet. När Organisationen köper sådana varor eller anlitar sådana tjänster till betydande belopp som är helt nödvändiga för dess officiella verksamhet och när skatter el- ler avgifter ingår i priset. skall medlemssta- terna vidta lämpliga åtgärder. då så är möj- ligt. för att befria Organisationen från sådana skatter eller avgifter eller till Organisationen återbetala motsvarande belopp.
Befrielsc skall inte medges från skatter och avgifter som endast utgör ersättning för till- handahållna tjänster.
Varor som importeras eller exporteras av Organisationen och är helt nödvändiga för dess officiella verksamhet skall vara befriade från alla tullar och avgifter som tas ut vid import eller export.
Befrielsc enligt denna artikel skall inte medges för köp och impon av varor samt tillhandahållandc av tjänster som är avsedda för personligt bruk av Organisationens perso— nal.
& 4. De varor som har förvärvats eller im- porterats i enlighet med 53 får inte säljas. överlåtas eller användas på andra villkor än de som har fastställts av de medlemsstater som medgett befrielsen.
åS. Med Organisationens officiella verk- samhet förstås i detta protokoll den verksam- het som svarar mot de ändamål som anges i artikel 2 i fördraget.
Artikel 2
s ]. Organisationen får ta emot och inneha varje slag av medel. valutor. kontanter och annan lös egendom: den får fritt disponera över sådan egendom för alla de ändamål som anges i fördraget samt ha konton i vilken valuta som helst i den omfattning som krävs för att den skall kunna fullgöra sina åtagan- den.
52. För sina officiella meddelanden och överföring av alla sina handlingar skall Orga- nisationen av varje medlemsstat ges en minst lika förmånlig behandling som den staten ger andra jämförbara internationella organisatio- ner.
Prop. 1984/85: 33
Article 3
Les representants des Etats membres jouissent. dans l'excrcice de leurs fonetions et pour la durée de leurs voyages de service, des privileges et immunités suivants sur le territoire de chaque Etat membre:
a) immunité de juridiction, méme apres la fin de leur mission. pour les actes. y compris leurs paroles ct écrits. accomplis par eux dans l'exercice de leurs fonetions; cette im- munité ne joue cependant pas en cas de dom- mages resultant d'un accident cause' par un véhicule automoteur ou tout autre moyen de transport appanenant å un representant d'un Etat ou conduit par lui ou en cas d'infraction a la re'glementation de la circulation interes- sant le moyen de transport précité;
b) immunité d'arrestation et de détention préventive. sauf en cas de flagrant délit;
c) immunité de saisie de leurs bagages per- sonnels. sauf en cas de flagrant délit',
d) inviolabilité de tous leurs papiers et do- cuments officiels:
e) exemption pour eux-mémes et pour leurs conjoints de toute mesure limitant l'en- trée et de toutes formalités d'enregistrement des étrangers:
D mémes facilites en ce qui concerne les réglementations monétaires ou de change que celles accordécs aux representants de Gou— vernements étrangers en mission officielle temporaire.
Article 4
Les membres du personnel de l'Organisa— tion jouissent, dans l'exercice de leurs fonc- tions. des privileges et immunités suivants sur le tcrritoire de chaque Etat membre:
a) immunité dejuridiction pour les actes. y compris leurs paroles et écrits. accomplis dans l'exercice de leurs fonetions et dans les limites de leurs attributions. méme apres qu'ils ont cesse' d'étre au service de I'Organi- sation; cette immunité ne joue cependant pas en cas de dommages resultant d”un accident causé par un vehicule automoteur ou tout autre moyen de transport appartenant å un membre du personnel de l'Organisation ou conduit par lui ou en cas d'infraction a la réglementation de la circulation intéressant le moyen de transport précité;
28 Artikel 3 Medlemsstaternas företrädare skall när de fullgör sina uppgifter och under sina tjänste- resor åtnjuta privilegier och immunitet enligt följande inom varje medlemsstats område:
a) immunitet mot rättsligt förfarande så- vitt avser gärningar. dän' inbegripet skriftliga och muntliga uttalanden. som de har begått vid fullgörandet av sina uppdrag och detta även sedan deras uppdrag har slutförts; den- -na immunitet skall dock inte gälla vid skada
till följd av en olycka som har orsakats av ett motorfordon eller något annat transportme- del som tillhör eller har framförts av en före- trädare för en medlemsstat och inte heller vid trafikbrott som har begåtts med ett sådant transportmedel;
b) immunitet mot anhållandc och häkt- ning. utom då de anträffas på bar gärning med brott;
cl immunitet mot beslag av personligt ba- gage. utom om de anträffas på bar gärning med brott;
d) okränkbarhet för alla handlingar och dokument som rör deras uppdrag;
e) undantag för sig själva och deras make eller maka från invandringsrestriktioner och anmälningsplikt för utlänningar;
f) samma lättnader med avseende på va- luta- och växlingsrestriktioner som medges företrädare för en utländsk regering på ett tillfälligt officiellt uppdrag.
Artikel 4
Organisationens anställda skall när de full- gör sina uppgifter åtnjuta privilegier och im- munitet enligt följande inom varje medlems- stats område:
a) immunitet mot rättsligt förfarande så- vitt avser gärningar. däri inbegripet skriftliga och muntliga uttalanden. som de har begått vid fullgörandet av sina uppgifter i tjänsten, och detta även efter det att anställningen vid organisationen har upphört; denna immunitet skall dock inte gälla vid skada till följd av en olycka som har orsakats av ett motorfordon eller något annat transportmedel som tillhör eller har framförts av någon av organisatio- nens anställda och inte heller vid trafikbrott som har begåtts med ett sådant transportme- del:
Prop. 1984/85 : 33
b) inviolabilité de tous leurs papiers et do- cuments officiels:
c) mémes exceptions aux dispositions li- mitant l'immigration et re'glant l'enregistre- ment des étrangers que celles généralement reconnues aux membres du personnel des or- ganisations internationales; les membres de leur famille faisant partie de leur ménage jouissent des mémes facilités:
d) exonération de l'impöt national sur le revenu. sous reserve de l'introduction. au profit de l'Organisation. d'une imposition in- terne des traitements. salaires et autres émo- luments versés par l'Organisation; cepen- dant. les Etats membres ont la possibilité de tenir compte de ccs traitements. salaires et émoluments pour le calcul du montant de l'impöt a percevoir sur les revenus d'autres sources; les Etats membres ne sont pas tenus d'appliquer cette cxonération fiscale aux in- demnite's et pensions de retraite et rentes de survie versées par llOrganisation aux anciens membres de son personnel ou å leurs ayants droit:
e) en ce qui concerne les réglementations de change. mémes privileges que ceux géné- ralement reconnus aux membres du person— nel des organisations internationales:
f) en période de cn'se internationale, mémes facilités de rapatriement pour eux et les membres de leur famille faisant partie de leur ménage que celles généralement recon- nues aux membres du personnel des organi- sations internationales.
Article 5
Les experts auxquels l'Organisation fait appel. lorsqu'ils exercent des fonctions aupres de l'Organisation ou accomplissent des missions pour cette derniere. jouissent des privileges et immunités suivants. dans la mesure ou ceux-ci leur sont nécessaires pour l'exercice de leurs fonctions. y compris du- rant les voyages effectués dans l'exercice de ces fonctions ou au cours de ces missions:
a) immunité dejuridiction pour les actes. y compris leurs paroles et écrits. accomplis par eux dans l'exercice de leurs fonctions; cette immunité ne joue cependant pas en cas de dommages résultant d'un accident causé par un véhicule automoteur ou tout autre moyen de transport appartenant å un expert ou con- duit par lui ou en cas d'infraction a la regle-
29
b) okränkbarhet för alla handlingar och dokument som rör deras tjänst:
c) samma undantag från bestämmelser om invandringsrestriktioner och anmälningsplikt för utlänningar som vanligen medges interna- tionella organisationers anställda; familje- medlemmar som ingår i hushållet åtnjuter samma lättnader:
d) befrielse från nationell inkomstskatt, med förbehåll för införande av intern beskatt- ning till Organisationen. av löner och arvo- den som betalas av Organisationen: med- lemsstaterna har dock rätt att ta hänsyn till dessa löner och arvoden när det skattebelopp som tas ut på inkomster från andra källor skall beräknas: medlemsstaterna är inte skyl- diga att tillämpa denna skattebefrielse på pensioner och livräntor som Organisationen betalar till sina tidigare anställda eller dessas förmånstagare:
e) såvitt avser växling av valuta. samma privilegier som vanligen medges internatio- nella organisationers personal:
D samma lättnader såvitt avser dem själva och familjemedlemmar som tillhör deras hus- håll för repatriering vid internationella kriser som vanligen medges anställda vid internatio- nella organisationer.
Artikel 5
Sakkunniga. som Organisationen anlitar. skall när de utför uppgifter hos Organisatio- nen eller fullgör uppdrag för denna åtnjuta följande privilegier och immuniteter i den ut- sträckning som det är nödvändigt för att de skall kunna fullgöra sina uppgifter. och detta även under resor som företas under fullgö- randet av sådana uppgifter eller utförandet av sådana uppdrag:
a) immunitet mot rättsligt förfarande såvitt avser gärningar. däri inbegripet muntliga och skriftliga uttalanden. som de har begått vid fullgörandet av sina uppgifter eller uppdrag: denna immunitet skall dock inte gälla vid ska- da till följd av en olycka som har orsakats av ett motorfordon eller något annat transport- medel som tillhör en sakkunnig eller har
Prop. 1984/85: 33
mentation de la circulation interessant le moyen de transport pre'citc'; les experts con- tinuent de be'néficier de cette immunité méme apres la cessation de leurs fonctions aupres de l'Organisation;
b) inviolabilité de tous leurs papiers et do- cuments officiels:
c) facilités de change nécessaires au trans- fert de leur rémunération:
d) mémes facilite's. en ce qui concerne les bagages personnels. que celles accordées aux agents des Gouvernements étrangers en mis- sion officielle temporaire.
Article 6
ä 1. Les privileges et immunités prévus par ce Protocole sont institués uniquement afin d'assurer. en toutes circonstances. le libre fonetionnement de l'Organisation et la complete indépendance des personnes aux- quelles ils sont accordés. Les autorités com- pe'tentes levent toute immunité dans tous les cas of] son maintien est susceptible d'en- traver l'action de lajustice et ou elle peut étrc levée sans porter atteinte a la realisation de l'objectif pour lequel elle a été accordée.
& 2. Les autorités compétentes selon le & ] sont: - — les Etats membres. pour leurs représen- tants.
— le Comité administratif pour le directeur général.
— le directeur général pour les autres membres du personnel ainsi que pour les ex- perts auxquels l'Organisaiton fait appel.
Article 7
& l. Aucune des dispositions de ce Proto- cole ne peut mettre en cause le droit que poss'ede chaque Etat membre de prcndre toutes les précautions utiles dans l'intérét de sa sécurité publique.
& 2. L'Organisation coopere en tout temps avec les autorite's compétentes des Etats membres en vue de faciliter une bonne admi- nistration de la justice. d'assurer le respect des lois et reglements des Etats membres concernés et d'empécher tout abus auquel pourraient donner lieu les privileges et immu- nités prévus dans ce Protocole.
30
framförts av honom och inte heller vid trafik- brott som har begåtts med ett sådant trans- portmedel: de sakkunniga skall åtnjuta denna immunitet även efter det att de har upphört att utföra uppgifter för Organisationens räk- ning:
bl okränkbarhet för alla handlingar och dokument som rör deras uppdrag;
e) de lättnader från växlingsrestriktioner som erfordras för överföring av deras arvo- den:
d) samma lättnader i fråga om deras per- sonliga resgods som medges företrädare för en utländsk regering på ett tillfälligt officiellt uppdrag.
Artikel 6
ä 1. De privilegier och den immunitet som anges i detta protokoll har tillkommit uteslu- tande i syfte att säkerställa att Organisatio- nens verksamhet under alla förhållanden skall kunna bedrivas utan hinder och att de personer som åtnjuter dessa privilegier och denna immunitet skall vara helt oberoende. De behöriga myndigheterna skall häva varje immunitet i alla de fall då den kan hindra rättvisans behöriga gång och då den kan hä- vas utan att det därigenom uppkommer hinder mot att de ändamål uppnås för vilka den har beviljats.
& 2. Behöriga myndigheter enligt & i är:
— medlemsstaterna, såvitt avser deras fö- reträdare.
— administrativa kommittén. såvitt avser generaldirektören.
— generaldirektören. såvitt avser övriga anställda samt de sakkunniga som Organisa- tionen anlitar.
Artikel 7 & 1. Ingen bestämmelse i detta protokoll inskränker en medlemsstats rätt att vidta alla åtgärder som är nödvändiga med hänsyn till statens säkerhet.
& 2. Organisationen skall alltid samarbeta med behöriga myndigheter i medlemsstaterna för att underlätta rättsskipning. för att säker- ställa att lagar och förordningar i de berörda medlemsstaterna iakttas och för att hindra missbruk av de privilegier och den immunitet som anges i detta protokoll.
Prop. 1984/85 : 33
Article 8
Aucun Etat membre n'est tenu d'accorder les privileges et immunités mentionne's dans ce Protocole
— å l'article 3. a l'exception de la lettre d). — å l'article 4. a l'exception des lettres a). b) et d).
— å l'article 5. a l'exception des lettres a) et bl
a ses propres ressortissants ou aux per- sonnes qui ont leur residence permanentc dans cet Etat.
Article 9
L'Organisation peut conclure avec un ou plusieurs Etats membres des accords com- plémentaires en vuc de l'application des dis- positions de ce Protocole en ce qui concerne cet Etat membre ou ces Etats membres. ainsi que d'autres accords en vue d'assurer le bon fonetionnement de l'Organisation.
Artikel8
En medlemsstat är inte skyldig att medge de privilegier och den immunitet som avses i detta protokoll
— i artikel 3. med undantag av d). — i artikel 4. med undantag av a). b) och dl.
— i artikel 5. med undantag av a) och b)
till sina egna medborgare eller till personer som har sitt hemvist i den staten.
Artikel 9
Organisationen får sluta tilläggsavtal med en eller flera medlemsstater beträffande till- lämpningen av bestämmelserna i detta proto- koll såvitt avser denna medlemsstat eller des- sa medlemsstater ävensom andra avtal för att säkerställa att Organisationens verksamhet bedrivs på ett effektivt sätt.
Prop. 1984/85: 33
APPENDICEA A LA CONVENTION RELATIVE AUX TRANSPORTS IN- TERNATIONAUX FERROVIAIRES (COTIF) DU 9 MAI 1980
'REGLES UNIFORMES CONCERNANT LE CONTRAT DE TRANSPORT INTERNATIONAL FER- ROVIAIRE DES VOYAGEURS ET DES BAGAGES (CIV)
TITRE PREMIER GENERALITES
Article premier Champ (l'application
& 1. Sous reserve des exceptions prévues aux articles 2. 3 et 33. les Regles uniformes s'appliquent ä tous les transports de voya- geurs et de bagages effectués avec des titres de transport intemationaux établis pour un parcours empruntant les territoires d'au moins deux Etats et comprenant exclusive- ment des lignes inscrites sur la liste prévue aux articles 3 et 10 de la Convention.
Les Reglcs uniformes s'appliquent égale- ment. en ce qui concerne la responsabilité du chemin de fer en cas de mon et de blessures de voyageurs. aux convoyeurs des envois ef- fectués conformément aux Regles uniformes concernant le contrat de transport internatio- nal ferroviaire des marchandises (CIM).
% 2. Les tarifs intemationaux fixent les re- lations pour lesquelles des titres de transport intemationaux sont délivrés.
& 3. Dans les Regles uniformes. le terme ((gare » couvre: les gares ferroviaires. les ports des services de navigation et tous autres établissements des entreprises de transport. ouverts au public pour l'exécution du contrat de transport.
(Översättning)
BIHANG A
TILL FÖRDRAGE'I' DEN 9 MAJ 1980 OM INTERNATIONELL JÄRNVÄGSTRAFIK (COTIF)
ENHETLIGA RÄTTSREGLER FÖR AVTAL OM INTERNATIONELL JÄRNVÄGSBEFORDRAN AV RESAN- DE OCH RESGODS (CIV)
AVDELNING 1 ALLMANNA BESTÄMMELSER
Artikel I Tillämpningsområde
% 1. Med förbehåll för de undantag som anges i artiklarna 2. 3 och 33 är de enhetliga rättsreglerna tillämpliga på all befordran av resande och resgods som sker med interna- tionella befordringshandlingar som har utfär- dats för en sträcka som berör minst två staters områden och som uteslutande omfat- tar linjer som är upptagna på den lista som avses i artiklarna 3 och 10 i fördraget.
Såvitt gäller järnvägens ansvarighet i fall då resande dödas eller skadas är de enhetliga rättsreglerna också tillämpliga på personer som åtföljer sändningar som befordras enligt de enhetliga rättsreglerna för avtal om inter- nationell järnvägsbefordran av gods (CIM).
& 2. De förbindelser för vilka internatio- nella befordringshandlingar utfärdas anges i de internationella tarifferna.
& 3. I de enhetliga rättsreglerna omfattar uttrycket "station" järnvägsstationer. Sjö- fartslinjers hamnar och alla andra inrättning- ar Som trafikföretagen har öppnat för allmän- heten i syfte att fullgöra befordringsavtal.
Prop. 1984/85: 33
Article 2 Exceptions du champ (l'application
& l. Les transports dont la gare de départ et la gare de destination sont situe'es sur le tcrritoire d'un méme Etat et qui n'emprun- tent le territoire d'un autre Etat qu'en transit ne sont pas soumis aux Régles uniformes:
a) si les lignes par lesquelles s'effectue le transit sont exclusivement exploitées par un chemin de fer de l'Etat de départ ou
b) si les Etats ou les chemins de fer inté- ressés sont convenus de ne pas considérer ces transports comme intemationaux.
& 2. Les transports entre gares de deux Etats limitrophes et les transports entre gares de deux Etats en transit par le tcrritoire d'un troisieme Etat. si les lignes par lesquelles s'effectue le transport sont exclusivement ex- ploitées par un chemin de fer de l'un de ces trois Etats et que les lois et reglements d'au- cun de ces Etats ne s'y opposent. sont sou- mis au regime du trafic intérieur applicable ä ce chemin de fer.
Article 3
Réserve concernant la responsabilité en cas de mar! et de blessures de voyageurs
& [. Chaque Etat peut. au moment ou il signe la Convention ou dépose son instru— ment de ratification. d'acceptation. d'appro— bation ou d'adhésion. se reserver le droit de ne pas appliquer aux voyageurs victimes d'accidents survenus sur son tcrritoire l'en— semble des dispositions relatives a la respon— sabilité du chemin de fer en cas de men et de blessures de voyageurs. lorsque ceux-ci som ses ressortissants ou des personnes ayant leur residence habituelle dans cet Etat.
& 2. Chaque Etat ayant fait la réserve ci- dessus peut y renoncer å tout moment en informant le Gouvernement dépositaire. La renonciation a la réserve produit ses effets un mois apres la date ä laquelle le Gouverne- ment suisse en donne connaissance aux Etats.
Article 4 Obligation de transporter
& I. Le chemin de fer est tenu d'effectuer. aux conditions des Rögles uniformes. tout transport de voyageurs et de bagages. pourvu que:
33
Artikel .? Undantag från til/('itnpningsområdet
s' 1. När avrese- och bestämmelsestatio- nerna för en befordran ligger på en och sam- ma stats område och en annan stats område berörs endast av genomfart. är de enhetliga rättsreglerna inte tillämpliga på befordringen
a) om genomfartslinjen trafikeras uteslu- tande av en järnväg med säte i avresestaten. eller
h) om de berörda staterna eller järnvä- garna har enats om att inte betrakta beford- ringen som internationell.
ä 2. När en befordran sker mellan sta- tioner i två grannstater eller mellan stationer i två stater i genomfart över en tredje stats område. och de linjer på vilka befordringen utförs uteslutande trafikeras av en järnväg med Säte i någon av dessa tre stater. tillämpas de föreskrifter som gäller för denna järnvägs inrikes trafik. om hinder mot detta inte möter på grund av lag eller annan författning i någon av staterna.
Artikel 3
Förbehåll rörande ansvarigheten ifall då re- sande dödas eller skadas
& I. En stat får. när den undertecknar för- draget eller deponerar instrument om ratifi- kation. godtagande, godkännande eller an- slutning. förbehålla sig rätten att. Såvitt gäller skador i följd av olyckor inom den statens område. inte tillämpa samtliga de bestämmel- ser som reglerar järnvägens ansvarighet i fall då resande dödas eller skadas. om den resan- de är medborgare i den staten eller har hem- vist där.
5 2. En stat som har gjort förbehåll enligt 5 I får när som helst återta förbehållet genom meddelande till depositarien. Förbehållet upphör att gälla en månad från den dag då schweiziska regeringen har underrättat med- lemsstaterna om 'återtagandet.
Artikel 4 Befordringsskyldighet
& l. Järnvägen är skyldig att befordra re- sande och resgods i enlighet med de enhetliga rättsreglerna. under förutsättning att
Prop. 1984/85: 33
a) le voyageur se conformc aux Reglcs uniformes. aux dispositions complémentaires et aux tarifs intemationaux;
b) le transport soit possible avec le person- nel et les moyens de transport normaux per- mettant de satisfaire les besoins réguliers du trafic :
e) le transport ne soit pas empéché par dcs circonstances que le chemin de fer ne peut pas éviter et auxquelles il ne dépend pas de lui de remédier.
få 2. Lorsque l'autorité compétente a dé- cidé que le service sera supprimé ou suspen- du en totalité ou en partie, ces mesures doi- vent étre portées sans délai a la connaissance du public et des chemins de fer; ceux—ci en informent les chemins de fer des autres Etats en vue de leur publication.
& 3. Toute infraction commise par le che- min de fer å cet article peut donner lieu a une action en reparation du dommagc cause.
Article 5 Tarifs. Accards particuliers
& l. Les tarifs intemationaux doivent con- tenir toutes les conditions spéciales appli- cables au transport, notamment les éléments nécessaires au calcul du pn'x de transport et des frais accessoires et, le cas échéant, les conditions de conversion des monnaies.
Les conditions des tarifs intemationaux ne peuvent déroger aux Regles uniformes que si celles-ci le prévoient expressément.
& 2. Les tarifs intemationaux doivent étre appliqués å tous aux mémes conditions.
& 3. Les chemins de fer peuvent conclure des accords particuliers comportant des ré- ductions de prix ou d'autres avantages, dans la mesure ou des conditions comparables sont consenties aux voyageurs qui se trou- vent dans des situations comparables.
Des réductions de prix ou d'autres avan- tages peuvent étre accordés pour le service du chemin de fer. pour le service des admi- nistrations publiques ou pour des oeuvres de bienfaisance, d”éducation et d'instruction.
La publication des mesures prises en vertu du premier et du deuxieme alinéa n'est pas obligatoire.
34
a) den resande rättar sig efter de enhetliga rättsreglerna. tilläggsbestämmelserna och de internationella tarifferna:
b) befordringen kan genomföras med den personal och de normala transportmedel som svarar mot trafikens vanliga behov;
c) befordringen inte hindras till följd av förhållanden som järnvägen inte kan undgå och som det inte ankommer på den att avhjäl- pa.
& 2. Om en behörig myndighet har före- skrivit att trafiken varaktigt eller tillfälligt skall inställas eller inskränkas. skall allmän- heten och järnvägarna genast underrättas om detta. Järnvägarna skall underrätta järnvä- garna i de andra staterna. som i sin tur skall offentliggöra föreskriften.
& 3. Om en järnväg åsidosätter någon be- stämmelse i denna artikel, kan järnvägen för- pliktas att ersätta den skada som uppkommer härigenom.
Artikel 5 Tariffer. Särskilda överenskommelser
st" l. I de internationella tarifferna skall tas upp alla de särskilda villkor som_skall tilläm- pas på befordn'ngen och särskilt de uppgifter som behövs för beräkning av befordringsav- giften och tilläggsavgifter samt. i förekom- mande fall. villkoren för omräkning till annan valuta.
Villkoren i de internationella tarifferna får avvika från de enhetliga rättsreglerna endast när dessa uttryckligen medger det.
ä 2. De internationella tarifferna skall tillämpas gentemot alla på lika villkor.
5 3. Järnvägarna får träffa särskilda över- enskommelser som medför prisnedsättningar eller andra förmåner. i den mån jämförbara kategorier av resande erbjuds likvärdiga vill- kor.
Prisnedsättningar eller andra förmåner får medges för järnvägsförvaltningen och den of- fentliga förvaltningen. för välgörande ända- mål och för uppfostrings- eller utbildningsän- damål.
Åtgärder som har vidtagits med stöd av första eller andra stycket behöver inte offent- liggöras.
Prop. 1984/85: 33
ä 4. La publication des tarifs internatio- naux n'est ohligatoire que dans les Etats dont les chemins de fer participent ä ces tarifs comme réseau de départ ou de destination. Ces tarifs et leurs modifications entrent en vigueur a la date indiquée Iors de leur publi- cation. Les majorations de prix et autres dis- positions qui auraient pour effet de rendre plus rigoureuses les conditions de transport prévues par ces tan'fs entrent en vigueur au plus töt six jours apres leur publication.
Les modifications apportées aux prix de transport et frais accessoires prévus dans les tarifs intemationaux pour tenir compte des fluctuations de change ainsi que les rectifica- tions d'erreurs manifestes entrent en vigueur le lendemain de leur publication.
& 5. Dans chaque gare ouverte au trafic international. le voyageur peut prcndre con- naissance des tarifs intemationaux ou de leurs extraits indiquant les prix des billcts intemationaux qui y sont en vente et les taxes correspondantes pour les bagages.
Article ö Unite de compte. Cours de conversion ()u d'acceptution des monnaies
å ]. L'unité de compte prévue par les Regles uniformes est le Droit de tirage spécial tel que défini parle Fonds Mone'taire Interna- tional.
La valeur. en Droit de tirage spécial. de la monnaie nationale d'un Etat membre du Fonds Mone'taire International est calculee selon la méthode d'e'valuation appliquée par le Fonds Monétaire International pour ses propres operations et transactions.
& 2. La valeur. en Droit de tirage special. de la monnaie nationale dIun Etat non membre du Fonds Monétaire International est calculc'c de la fagon déterminée per cet Etat.
Ce calcul doit exprimer en monnaie natio- nale une valeur réelle aussi proche que pos- sible de celle qui résulterait de llapplication du & l.
5 3. Pour un Etat non membre du Fonds Mone'taire International. dont la législation ne permet pas d'appliquer le 5 I ou le 52. l'unité de compte prévue par les Regles uni- formes est considérée comme étant égale a trois francs or.
35
ä' 4. En internationell tariff behöver of- fentliggöras endast i de stater vilkas järnvä- gar deltar i tariffen som avrese- eller bestäm- melsejärnväg. En tariff och ändringar i denna träder i kraft den dag som anges vid offentlig- görandct. Prishöjningar och andra ändringar som innebär en skärpning av befordringsvill- koren i tariffen träder dock i kraft tidigast sex dagar efter det att de har offentliggjorts.
Om ändrade växelkurser medför att be— fordringsavgifter eller tilläggsavgifter i en in- ternationell tariff måste ändras eller om rät- telse av ett uppenbart fel i tariffen påkallas. träder ändringen eller rättelsen i kraft dagen efter den dag då den har offentliggjorts.
& 5. På varje station som är upplåten för internationell trafik skall den resande kunna ta del av internationella tariffer eller utdrag ur dessa som anger avgifterna för de internatio- nella biljetter som säljs där och motsvarande avgifter för inskrivet resgods.
Artikel 6 Beräkningsenhet. Valutakurser vid omräk- ning eller växling
& 1. Med bcräkningsenheter avses i de en- hetliga rättsreglerna särskilda dragningsrätter såsom de definieras av Internationella valuta- fonden.
Värdet av en stats nationella mynt uttryckt i särskilda dragningsrätter skall. för en stat som är medlem av Internationella valutafon- den. bestämmas enligt den beräkningsmetod som valutafonden tillämpar för sin verksam- het och sina transaktioner.
.5 2. Värdet av en stats nationella mynt ut- tryckt i särskilda dragningsrätter skall. för en stat som inte är medlem av Internationella valutafonden. beräknas på det sätt som be- stäms av den staten.
Denna beräkning skall ge ett rcalvärdc i nationellt mynt som så nära som möjligt över- ensstämmer med vad som skulle ha följt av en tillämpning av & l.
5 3. För en stat som inte är medlem av Internationella valutafonden och vars lag inte medger att å ] eller .5 2 tillämpas, anses den beräkningsenhet som anges i de enhetliga rättsreglerna motsvara tre guldfrancs.
Prop. 1984/85: 33
Le franc or est défini par lO/3l de gramme d'or au titre de 0.900.
La conversion du franc or doit exprimer en monnaie nationale une valeur réelle aussi proche que possible de celle qui résultcrait de l”application du 5 l.
få 4. Les Etats. dans les trois mois qui suivent la mise en vigueur de la Convention et chaque fois qu'un changement se produit dans leur méthode de calcul ou dans la valeur de leur monnaie nationale par rapport å l'uni- te' de compte. communiquent a l'Office cen- tral leur methode de calcul conformément au .' 2 ou les résultats de la conversion confor- mément au & 3.
L'Office central notifie ces informations aux Etats.
& 5. Le chemin de fer doit publier les cours auxquels :
a) il effectue la conversion des sommes exprimées en unités monétaires étrangeres. payables en monnaie du pays (cours de con- version);
b) il acccpte en paiement des monnaies étrangéres (cours d'acceptation).
Article 7 Dispositions complémentaires
& l. Deux ou plusieurs Etats ou deux ou plusieurs chemins de fer peuvent établir des dispositions complémentaires pour l'exécu- tion des Regles uniformes. Elles ne peuvent déroger aux Regles uniformes que si celles-ci le prévoient expressément.
Q' 2. Les dispositions complc'mentaires sont mises en vigueur et publiées dans les formes prévues par les lois et reglements de chaque Etat. Les dispositions complemen- taires et leur mise en vigueur sont communi- quées a l'Office central.
Article 8 Droit national
& 1. A défaut de stipulations dans les Reg- les uniformes. les dispositions complemen- taires et les tarifs intemationaux. Ie droit na- tional est applicable.
& 2. On entend par droit national le droit de l'Etat ou l'ayant droit fait valoir ses droits. y compris les regles relatives aux conflits de lois.
36
En guldfranc motsvarar It)/31 gram guld av 0.900 finhet.
Omräkningen av guldfrancs skall ge ett rcalvärde i nationellt mynt som så nära som möjligt överensstämmer med vad som skulle ha följt av en tillämpning av & l.
5 4. Inom tre månader från det att fördra- get har trätt i kraft och varje gång som beräk- ningsmetoden ändras eller värdet av en stats mynt uttryckt i beräkningsenheten ändras, skall den berörda staten underrätta central- byrån om den beräkningsmetod enligt & 2 som staten tillämpar resp. resultatet av om- räkningen enligt .5 3.
Centralbyrån skall delge staterna dessa upplysningar.
ä 5. Järnvägen skall offentliggöra de kur- ser till vilka
a) den omräknar belopp som är uttryckta i utländskt mynt. när de skall betalas i landets mynt (omräkningskurs):
b) den tar emot betalning i utländskt mynt (mottagningskurs).
Artikel 7 Tilläggsbestämmelser
& I. Två eller fiera stater eller två eller fle— ra järnvägar får utfärda tilläggsbestämmelser för tillämpningen av de enhetliga rättsreg- lerna. En tilläggsbestämmelse får avvika från de enhetliga rättsreglerna endast om det är uttryckligen medgivet i dessa.
52. Tilläggsbestämmelserna sätts i kraft och offentliggörs i den ordning som före- skrivs i lag eller annan författning i varje stat. Centralbyrån skall underrättas om tilläggs- bestämmelsernas innehåll och ikraftträ- dande.
Artikel 8 Nationell rätt
& 1. Om bestämmelser saknas i de enhet- liga rättsreglerna. tilläggsbestämmelserna och de internationella tarifferna. är nationell rätt tillämplig.
ä 2. Med nationell rätt förstås rättsord- ningen — dån" inbegripet dess lagvalsregler — i den stat där den berättigade gör sitt anspråk gällande.
Prop. 1984/85: 33
ä 3. Pour l'application des dispositions re- latives a la responsabilité du chemin de fer en oas dc mort et de blessures dc v'oyageurs. le droit national est celui de l'Etat sur le terri- toire duquel l'accident survenu au voyageur s'est produit. y compris les regles relatives aux conflits de lois.
TITRE II CONTRA'I' DE TRANSPORT
Chapitrc I Transport de voyageurs
Article 9 Horaires ct utilisation des trains
& ]. Le chemin de fer doit porter de ma- niere appropric'e l'horaire des trains å la con— naissance du public.
& 2. Les horaires ou lcs tarifs doivent indi- quer lcs restrictions dans l'utilisation dc ccr- tains trains ou de certaines classes de voi- ture.
Article 10
Exclusion du transport. Admission sous con- dition
& 1. Som exclucs du transport ou peuvent en étre exclucs en cours de route:
a) les personnes en état d'ivresse. celles qui se conduisent d'une maniére inconve- nante ou qui n'observent pas les prescrip- tions en vigueur dans chaque Etat: ccs per- sonnes n'ont droit au remboursement ni du prix de leur billet. ni du prix qu'elles ont payé pour le transport de leurs bagages;
b) lcs personnes qui. en raison d'une mala- die ou pour d'autres causes. paraitraient de- voir incommoder leurs voisins. ä moins qu'un compartlment entier n'ait été réservé pour elles ou ne puisse étre mis a leur disposi- tion contre paiement. Toutefois, les per- sonnes tombées malades en cours de route doivent étre transportées au moinsjusqu'a la premiere gare ou il est possible de leur don- ncr les soins nécessaircs: le prix du voyage leur est remboursé conformément a l'article 25, aprés déduction de la part afférente au parcours effectue': le cas échéant. il en est de méme en ce qui concerne le transport des bagages.
37
ä 3. Vid tillämpningen av bestämmelserna om järnvägens ansvarighet i fall då resande dödas eller skadas gäller som nationell rätt rättsordningen — däri inbegripet dess lagvals- regler — i den stat på vars område den resan- de tillfogades skada.
AVDELNING II BEFORDRINGSAVTALET
Kapitel I Befordran av resande
Artikel 9 Tidtabeller och tillträde till tåg
& l. Järnvägen skall på lämpligt sätt till- kännage tågtidtabcllerna för allmänheten.
52. I tidtabellerna eller tarifferna skall anges de inskränkningar som kan gälla för användningen av vissa tåg eller vissa vagns- klasser.
Artikel [0 Förlust av rätt till befordran. Befordran på vissa villkor. '
& 1. Följande personer befordras inte eller kan avvisas under befordringen:
a) berusade personer och personer som uppför sig anstötligt eller som inte iakttar de bestämmelser som gäller i varje stat: sådana personer har varken rätt att få tillbaka biljett- avgiften eller den avgift de kan ha betalat för resgodsbefordran :
b) personer som på grund av sjukdom eller av någon annan anledning kan antas komma att förorsaka obehag för mcdresande. om inte en hel kupé har reserverats för dem eller kan ställas till deras förfogande mot betalning. Personer som har insjuknat under resan skall emellertid befordras åtminstone till den när- maste station där det är möjligt att ge dem den värd de behöver: befordringsavgiften be- talas tillbaka enligt artikel 25 med avdrag för vad som belöper på den tillryggalagda sträckan: i förekommande fall gäller det- samma för resgodsbefordran.
Prop. 1984/85: 33
åZ. Le transport des personnes atteintes de maladies contagieuses est régi par les Con- ventions et réglements intemationaux ou. å défaut. par les lois et reglements de chaque Etat.
Article ll Billets
Si I. Les billets délivrés pour un_tran_sport_ international doivent porter le sigle CIV. A titre transitoire. le signe (I est admis.
52. Les tarifs intemationaux ou les ac- cords entre chemins de fer déterminent la forme et le contenu des billets ainsi que la langue et les caracteres dans lesquels ils doi- vent étre imprimés et remplis. 53. Sauf exception prévue par les tarifs intemationaux, les billets doivent componer:
a) les gares de départ et de destination:
b) l'itinéraire; si l'emploi de différents iti— néraires ou moyens de transport est permis. cette faculté doit étre mentionnée;
c) la catégorie de train et la Classe de voi- ture:
d) le prix du transport:
e) le premierjour de validité;
f) la durée de validité. & 4. Les carnets de coupons de'livrés sur la base d'un tarif international constituent un billet unique au sens des Regles uniformes.
55. Sauf exception prévue par les tarifs intemationaux. le billet est cessible s' il n'est pas nominatif et si le voyage n'a pas com- mence'. få 6. Le voyageur doit s'assurer. åla récep- tion du billet. que celui-ci a été établi selon ses indications.
& 7. La durée de validité des billets et les arréts en cours de route sont réglés par les tarifs intemationaux.
Article 12
Droit au transport. Voyageur sans billet va- [able
& l. Des le commencement du voyage. le voyageur doit étre muni d'un billet valable'. il doit le conserver pendant tout le cours du
38
5 2. För befordran av personer som lider av smittsam sjukdom gäller internationella fördrag och reglementen eller. när sådana saknas. interna bestämmelser i den berörda staten.
Artikel ll Biljetter
& [. Biljetter som utfärdas för internatio- nell befordran skall vara märkta med förkort- ningen CIV. Övergångsbevis får teck- net (I användas.
& 2. I de internationella tarifferna eller ge- nom överenskommelser mellan järnvägar be- stäms biljetternas form och innehåll samt det språk och de skrivtecken som skall användas när biljetterna trycks och fylls i.
5 3. Om inte annat anges i de internatio- nella tarifferna. skall biljetterna innehålla uppgift om:
a) avresestationcn och bestämmelsesta- tionen:
b) befordringsvägen; Om olika vägar eller färdmedel får väljas. skall detta anges;
c) tågslag och vagnsklass:
d) befordringsavgiften:
e) första giltighetsdagen;
f) giltighetstiden. & 4. Biljetthäften som utfärdas enligt en in- ternationell tariff anses vid tillämpning av de enhetliga rättsreglerna som en enda biljett.
& 5. Om inte annat anges i de internatio- nella tarifferna. får en biljett överlåtas. om den inte är utställd på en namngiven person och resan inte har börjat.
56. När den resande tar emot biljetten. skall han förvissa sig om att den stämmer överens med de uppgifter som han har läm- nat. & 7. Om biljettens giltighetstid och om up- pehåll under resan gäller bestämmelser i de internationella tarifferna.
Artikel [2 Rätt till befordran. Resande som inte hur giltig biljett.
& 1. Den resande skall från resans början vara försedd med en giltig biljett. som han skall bevara under hela resan. På begäran
Prop. 1984/85: 33
voyage et. s'il en est requis. lc présenter å tout agent du chemin de fer chargé du con— tröle et le rendre a la fin du voyage. Les tarifs intemationaux peuvent prévoir des excep- tions.
52. Les billets ayant subi une modifica- tion illicite ne sont pas valables et sont retirés par les agents du chemin de fer charges du contröle. & 3. Le voyageur qui ne peut présenter un billet valable doit payer. outre le prix du transport. une surtaxe calcule'e conformé- ment aux prescriptions applicables par le chemin dc fer qui exige le paiement de la surtaxe. t 4. Le voyageur qui refuse le paiement immédiat du prix du transport ou de la sur- taxe peut étre exclu du transport. Le voya- geur exclu nc peut exiger que ses bagages soient mis a sa disposition a une gare autre que la gare de destination.
Article l3 Reduction de prix pour les enfants
få ]. Jusqu'å l'åge de cinq ans révolus. les enfants pour lesquels il n'est pas réclamé une place distincte sont transportés gratuitcment et sans billet.
& 2. Les enfants äge's de plus de cinq ans jusqu'ä dix ans révolus ct les enfants plus jeunes pour lesquels une place distincte est re'clamée sont transportés å des prix re'duits. Ceux—ci ne peuvent excéder la moitié des prix percus pour lcs billcts d'adultes. sauf en ce qui conceme les suppléments percus pour l'utilisation de certains trains ou de certaines voitures. sans prejudice de l'arrondissement des sommes effectué conformément aux pre- scriptions applicables par le chemin de fer émetteur du billet.
Cette reduction n'est pas obligatoirement applicable aux prix des billcts qui en com- portent de'jä une autre par rapport au prix normal du billet simple.
& 3. Toutefois, les tan'fs intemationaux peuvent prévoir des limites d'äge différentes de celles dcs åå I ct 2. dans la mesure ou ces limites ne sont inférieures ni a quatre ans révolus, en ce qui concerne la gratuité de transport visée au & l. ni å dix ans révolus dans le cas d'application des prix réduits visés au & 2.
39
skall biljetten visas upp för och vid resans slut överlämnas till järnvägstjänsteman som utför biljettkontroll. I de internationella tarif- ferna kan undantag medges från vad som nu har sagts.
& 2. En biljett som har ändrats obehörigen är ogiltig och skall tas om hand av den järn- vägstjänsteman som utför biljettkontroll.
& 3. En resande som inte kan visa upp en giltig biljett skall förutom befordringsavgiften betala ett tillägg. som beräknas enligt tillämp- liga föreskrifter för den järnväg som kräver betalningen av tillägget.
& 4. En resande som vägrar att genast be- tala befordringsavgiften eller tillägget förlorar rätten till befordran. Om den resande förlorar rätten till befordran, kan han inte kräva att hans resgods ställs till hans förfogande på någon annan station än bestämmelsesta- tionen.
Artikel I 3 Prisnedsättning för barn
5 |. Barn under fem år befordras utan av- gift och biljett. om inte en särskild plats be- gärs för barnet.
& 2. Barn mellan fem och tio år samt barn under fem år. för vilka en särskild plats be- gärs. befordras till nedsatt avgift. Denna av- gift får inte överstiga hälften av avgiften för vuxna. utom när det är fråga om tilläggsavgift för färd med vissa tåg eller i vissa vagnar och om sådan avrundning av belopp som sker enligt tillämpliga föreskrifter för den järnväg som utfärdar biljetten.
Denna prisnedsättning behöver inte tilläm- pas på biljettavgifter som redan är nedsatta i förhållande till den ordinarie avgiften för en- kel biljett.
& 3. I de internationella tarifferna får dock föreskrivas andra åldersgränser än de som anges i 55 ] och 2, i den mån maximiåldern inte sätts lägre än fyra år för avgiftsfri beford- ran enligt 5 I och tio år för nedsättning enligt & 2.
Prop. 1984/85: 33
Article 14 Occupation des places
& l. L'occupation. l'attribution et la réser- vation des places dans les trains sont réglées par les prescriptions applicables par le che- min de fer.
& 2. Dans les conditions fixées par les ta- rifs intemationaux. le voyageur peut utiliser une place d'une classe supérieure ou un train d'une catégorie de prix supérieure ä celles mentionnées sur le billet ou faire modifier l'itine'raire.
Article 15
Introduction de colis (i main et d'animaux dans les voitures
& l. Le voyageur peut prcndre gratuite- ment avec lui dans les voitures des objets faciles å porter (colis å main).
Chaque voyageur ne dispose pour ses colis a main que de l'espace situé au-dessus et en dessous de la place qu'il occupe. ou d'un autre espace correspondant lorsque les voi- tures sont d'un type special. notamment lors- qu'elles component une soute å bagages.
& 2. Ne peuvent étre introduits dans les voitures:
a) les matieres et objets exclus du trans- port comme bagages en vertu de ['article 18e). sauf' exception prévue par les disposi- tions complémentaires ou les tarifs;
b) les objets de nature a gener ou a incom- moder les voyageurs ou å causer un dom- mage;
c) les objets que les prescriptions des douanes ou d'autres autorités administratives ne permettent pas d'introduire dans les voi- tures;
d) les animaux vivants. sauf exception prévue par les dispositions complémentaires ou les tarifs.
% 3. Lestarifsinternationaux peuventpré- voir ä quelles conditions les objets introduits dans les voitures en contravention aux 55 ] et 2 b) som néanmoins transportés comme colis å main ou comme bagages.
& 4. Le chemin de fer a lc droit de s'as- surer, en présence du voyageur. de la nature des objets introduits dans les voitures, en cas de présomption grave de contravention au %$ 2 a). b) et d). S'il n'est pas possible d'iden-
40
Artikel [4 Rätt till plats
& l. I fråga om markering. anvisning och förbeställning av platser i tåg gäller de före— skrifter som tillämpas av den berördajärnvä- gen.
5 2. På de villkor som fastställs i de inter- nationella tarifferna får en resande utnyttja plats i en högre vagnsklass eller i tåg i en hög- re prisklass än som anges i biljetten eller låta ändra färdvägen.
Artikel [5
Rätt att medföra handresgods och djur iper- sonvagnar
& I. Den resande får i en personvagn av- giftsfritt ta med sig föremål som lätt kan bäras (handresgods).
För sitt handresgods får den resande bara ta i anspråk utrymmet ovanför och under sin sittplats, eller annat motsvarande utrymme i vagnar av särskild typ. t.ex. vagnar som är försedda med bagagerum.
5 2. Det är förbjudet att i en personvagn ta med:
a) ämnen eller föremål som enligt artikel 18 inte får befordras som inskrivet resgods. om inte undantag medges i tilläggsbestäm- melser eller tariffer.
b) föremål som kan medföra obehag eller besvär för de resande eller kan orsaka skada.
c) föremål som enligt föreskrift av tull- myndigheter eller andra förvaltningsmyn- digheter inte får medföras i personvagn.
d) levande djur. om inte undantag medges i tilläggsbestämmelser eller tariffer.
få 3. I de internationella tarifferna kan fö- reskrivas på vilka villkor föremål som har medförts i en personvagn i strid med 5 1 eller 5 2 b) ändå befordras som handresgods eller som inskrivet resgods.
& 4. Vid grundad misstanke om överträ- delse av & 2 a). b) eller d) fårjärnvägen i den resandes närvaro förvissa sig om beskaffen- heten av föremål som har medförts i person- vagnen. Om det inte kan fastställas vilken
Prop. 1984/85: 33
titier le voyageur qui a pris avec lui les objets soumis a verification, le chemin de fer effec- tuc celle-ci en presence de deux témoins étrangers au chemin de fer.
s' 5. La surveillance des objets et des ani- maux que le voyageur prend avec lui dans la voiture lui incombe. sauf quand il ne peut l'exerccr du fait qu'il se trouvc dans une voi- ture du type special vise au & l.
ä 6. Le voyageur est responsable de tout dommagc causé par les objets ou les animaux qu'il prend avec lui dans la voiture, å moins qu'il ne prouve que le dommage a été cause par une faute du chemin de fer. par une faute d'un tiers ou par des circonstanees que lc voyageur ne pouvait pas éviter et aux consé- quences desquelles il ne pouvait pas obvier.
Cette disposition n'affecte pas la responsa- bilité qui peut incomber au chemin de fer en vertu de l'article 26.
Article lö Correspondarure nmnquée. Suppreysian de trains
ä ]. Lorsque par suite du retard d'un train la correspondance avec un autre train est manquée ou lorsqu'un train est supprime' sur tout ou partie de son parcours et que le voya- geur veut continuer son voyage. le chemin de fer doit acheminer le voyageur avec ses colis å main et ses bagages. dans la mesure du possible et sans aucune surtaxe. par un train se dirigeant vers la méme gare de destination. par la méme ligne ou par une autre ligne relevant des chemins de fer participant å l'itinéraire de transport primitif. de facon å permettre au voyageur d'arriver å destination avec le moindre retard.
ä 2. Le chemin de fer doit. s'il y a lieu. certifier sur le billet que la correspondance a été manquée ou le train supprimé. prolonger la validité du billet dans la mesure nécessaire et le rendre valable pour le nouvel itinéraire. pour une classe supérieure ou pour un train d'une catégorie de prix supérieure. Toute- fois. les tarifs ou les horaires peuvent exclure l'utilisation de certains trains.
4I
resande som har medfört det föremål som skall undersökas. får järnvägen utföra under— sökningen i närvaro av två vittnen som inte är knutna till järnvägen.
# 5. Det åligger den resande att ha uppsikt över föremål och djur som han medför i en personvagn utom när han är ur stånd att ut- öva sådan uppsikt till följd av att han färdas i en vagn av sådan särskild typ som avses i s' l.
li 6. Den resande är ansvarig för skada som orsakas av föremål eller djur som han medför i en personvagn. om han inte visar att skadan beror på fel eller försummelse från järnvägens eller tredje mans sida eller på nä— gon omständighet som den resande inte kun— de undgå eller förebygga följderna av.
Denna bestämmelse inverkar inte på järn— vägens ansvarighet enligt artikel 26.
Artikel 16 Utebliven tåganslurning. Tåginställelse
5 1. Om anslutning till ett annat tåg inte har kommit till stånd på grund av att ett tåg har försenats eller har ställts in på hela eller del av dess färdsträcka. skall järnvägen. om den resande vill fortsätta resan. i den mån detta är möjligt befordra honom samt hans handresgods och inskrivna resgods vidare utan tilläggsavgift. Befordringen skall ske med ett annat tåg. som går mot samma be— stämmelsestation på samma linje eller på en annan linje som trafikeras av någon av de järnvägar som deltar i trafiken på den ur— sprungliga befordringsvägen och som gör det möjligt för den resande att nå sitt resmål med minsta försening.
li 2. Järnvägen skall i förekommande fall anteckna den uteblivna anslutningen eller tåginställelsen på biljetten, förlänga biljettens giltighetstid om det behövs och göra den gil— tig för den nya resvägen, för en högre vagns— klass eller för tåg i en högre prisklass. ] tariff eller tidtabell kan dock anges att vissa tåg inte får användas.
Prop. 1984/85: 33
Chapitre II Transport de bagages
Artic/c ! 7 ()bjets admis
& l. Sont admis au transport comme ba- gages les objets affectés a des buts de voyage contenus dans des malles. paniers. valises. sacs de voyage et autres emballages de ce genre. ainsi que les emballages eux-mémcs.
&" 2. Les tarifs intemationaux peuvent ad- mettre sous certaines conditions. comme ba- gages. des animaux et des objets non visés au & l. notamment des véhiculcs automobiles accompagnés remis au transport avec ou sans remorque.
& 3. Les tarifs ou les horaires peuvent ex- clure ou limiter le transport de bagages dans certains trains ou cenaines catégories de trains.
Article 18 Objets exclus
Sont exclus du transport comme bagages:
a) les objets dont le transport est interdit. ne fut-ce que sur l'un des territoires 21 par- courir par les bagages:
b) les objets dont le transport est reserve ä l'administration des postes, ne fåt-ce que sur l'un de territoires a parcourir par les bagages:
c) les marchandises destinées au com- merce:
d) les objets encombrants ou d'une masse excessive:
e) les matieres et objets dangereux, no— tamment les armes chargées. les matieres et objets explosibles ou inflammables. les ma- tieres comburantes. toxiques. radioactives ou corrosives ainsi que les matieres répug- nantes ou infectieuses; les tarifs internatio- naux peuvent admettre sous condition, comme bagages. certains de ces matieres et objets.
Article 19 Enregistrement et transport des bagages
5 ]. L'enregistrement des bagages n'a lieu que sur la presentation des billets valables au
42. Kapitel II Befordran av inskrivet resgods Artikel 17
Föremål som befordras
9" l. Som inskrivet resgods befordras före- mål. som är avsedda för reseändamål och som förvaras i koffert. korg, väska. färdsäek eller någon annan sådan förpackning. samt själva förpackningen.
ä' 2. I de internationella tarifferna kan un- der särskilda villkor medges befordran som inskrivet resgods av djur och av föremål som inte avses under 5 ]. såsom av motorfordon med eller utan släpvagn som är åtföljda av förare.
& 3. ] tarifferna eller tidtabellerna kan anges undantag eller inskränkning i fråga om befordran av inskrivet resgods med vissa tåg eller tågslag.
Artikel 18 Föremål som inte befordras
Som inskrivet resgods befordras inte:
a) föremål vars befordran är förbjuden, även om detta är fallet endast inom ett av de områden genom vilka befordringen skulle ha ägt rum:
b) föremål vars befordran är förbehållen postverket. även om detta är fallet endast inom ett av de områden genom vilka beford- ringen skulle ha ägt rum:
c) handelsvaror;
d) föremål som är skrymmande eller har hög vikt;
e) farliga ämnen eller föremål. såsom lad- dade skjutvapen. explosiva eller lättantändli- ga ämnen eller föremål. självantändliga. gif- tiga. radioaktiva eller frätande ämnen, samt ämnen som är vämjeliga eller smittofarliga; i de internationella tarifferna kan befordran som inskrivet resgods av viSsa av de nämnda ämnena och föremålen medges på särskilda villkor.
Artikel 19
lnskrivning av resgods och befordran av det- ta
5 l. lnskrivning av resgods sker endast mot företeende av en biljett som gäller minst
Prop. 1984/85: 33
moins jusqu'a la destination des bagages et pour l'itinéraire mentionne' sur les billets.
Si le billet est valable pour plusieurs itiné- raires. ou si le lieu de destination est desservi par plusieurs gares. le voyageur doit indiquer exactement l'itinéraire ä suivre ou la gare pour laquelle l'enregistremcnt doit avoir lieu. Le chemin de fer ne répond pas des consé- quences de l'inobservation de cette disposi- tion par le voyageur.
& 2. Si les tarifs le prévoient, le voyageur peut. pendant la durée de validite' du billet. faire enregistrer des bagages pour le parcours total ou pour des fractions quelconques de 'ce parcours.
lå 3. Les tarifs déterminent si et dans quelles conditions des bagages peuvent étre admis au transport sans presentation de bil- lets ou pour un itinéraire autre que celui men- tionné sur le billet présente. Lorsque les ta- rifs prévoient que des bagages peuvent étrc admis au transpon sans presentation de bil- lets. les dispositions des Regles uniformes frxant les droits et obligations du voyageur relatifs ä ses bagages s'appliquent par analo— gie ä l'expéditeur de bagages.
%% 4. Le prix du transport des bagages doit étre payé lors de l'enregistrement.
& 5. Pour le surplus. les formalités d'enre- gistrement des bagages sont déterminées par les prescriptions en vigeur å la gare chargée de l'enregistrement.
& 6. Le voyageur peut indiquer. confor- mément aux prescriptions en vigueur ä la gare chargée de l'enregistrement. le train par lequel ses bagages doivent étre expédiés. Si le voyageur n'use pas de cette faculte', l'ache- minement a lieu par le premier train appro- prié.
Si les bagages doivent étre transbordés .dans une gare de correspondance. le trans- port doit avoir lieu par le premier train assu- rant lc transport régulier de bagages.
L'acheminement des bagages ne peut avoir lieu dans les conditions indiquées ci-dessus que si les formalités exigées au départ ou en cours de route par les douanes ou d'autres autorités administratives ne s'y opposent pas.
43
till resgodsets bestämmelsestation och endast för den väg som anges på biljetten.
Om biljetten gäller för flera vägar eller om flera statiOner kan komma i fråga på bestäm- melseorten. skall den resande noggrant ange befordringsvägen eller den station till vilken resgodset skall inskrivas. Järnvägen svarar inte för följderna av att den resande inte iakt- tar denna föreskrift.
så 2. Om det medges i tarifferna. får den resande under biljettens giltighetstid låta in- skriva resgods antingen för hela sträckan el- ler för vilken del som helst av sträckan.
& 3. ltarifferna anges om och på vilka vill- kor som resgods tas emot till befordran utan att biljett företes eller för någon annan sträc- ka än som anges i den företedda biljetten. Om det i tarifferna medges att resgods tas emot till befordran utan att biljett företes. har vad som föreskrivs i de enhetliga rättsreglerna om de resandes rättigheter och skyldigheter i frå- ga om resgodset motsvarande tillämpning på avsändaren av resgodset.
& 4. Resgodsavgiften skall erläggas vid in- skrivningen.
5 5. lövrigt tillämpas vid inskrivningen av resgods de bestämmelser som gäller på den station där inskrivningen äger rum.
5 6. Den resande får. i enlighet med de bestämmelser som gäller på den station där inskrivningen äger rum. ange med vilket tåg hans resgods skall sändas. Om han inte ut- nyttjar denna rätt. befordras resgodset med första lämpliga tåg.
Om resgodset måste lastas om vid en an- slutningsstation. skall befordringen fortsätta med nästa resgodsförande tåg.
Vad som har sagts ovan om befordran av resgods är tillämpligt endast om hinder inte möter med hänsyn till de åtgärder som tull- myndigheter eller andra förvaltningsmyn- digheter kräver före eller under befordringen.
Prop. 1984/85 : 33
Article 20 Bulletin de bagages
& l. Lors de l'enregistremcnt des bagages. il est délivré un bulletin au voyageur.
52. Les bulletins de bagages délivrés pour un transport international doivent porter le sigle ClV. A titre transitoire. le signe (I est admis. ä 3. Les tarif intemationaux ou les ac- cords entre chemins de fer déterminent la forme et le contenu des bulletins de bagages. ainsi que la langue et les caractéres dans les- quels ils doivent étre imprimés et remplis. & 4. Sauf exception prévue par les tarifs intemationaux. les bulletins doivent com- porter:
a) les gares de départ et de destination;
b) l'itinéraire:
c) le jour de la remise et le train par lequel les bagages doivent étre expe'die's:
d) le nombre des voyageurs;
e) le nombre et la masse des colis".
f) le prix du transport et les autres frais. & 5. Le voyageur doit s'assurer. ä la ré- ception du bulletin de bagages. que celui-ci a été établi selon ses indications.
Article Zl
Etat. conditionnement, emballage et mar- quage des bagages
& ]. Les colis dont l'état ou le condition- nement est défectueux ou l'emballagc insuffi- sant ou qui présentent des signes manifestes d'avaries peuvent étre refusés par le chemin de fer. Si néanmoins celui-ci les accepte, il peut apporter une mention appropriée sur le bulletin dc bagages. L'acceptation par le voyageur du bulletin de bagages portant une telle mention est considérée comme preuve que le voyageur a reconnu l'exaetitude de cette mention.
& 2. Le voyageur doit indiquer sur chaque colis. en un endroit bien visible. dans des conditions de frxite' suffisantes. d'une ma- niere claire et de facon indélébile ne permet- tant aucune confusion:
a) son nom et son adresse.
b) la gare et le pays de destination.
44
A rt ik el 20 Rexg odsbe vis
& l. När resgods skrivs in. skall ett res- godsbevis lämnas till den resande.
ä 2. Ett resgodsbevis som utfärdas för in- ternationell befordran skall vara märkt med förkonningen CIV. Overgångsvis får tecknet (I användas.
så 3. I de internationella tarifferna eller ge- nom överenskommelser mellan järnvägar be- stäms resgodsbevisens form och innehåll samt det språk och de skrivtecken som skall användas när bevisen trycks och fylls i.
5 4. Om inte annat anges i de internatio- nella tarifferna. skall ett resgodsbevis inne- hålla uppgift om:
a) inlämningsstationen och bestämmelse- stationen:
b) befordringsvägen;
c) inlämningsdagen och det tåg med vilket resgodset skall befordras;
d) antal resande:
e) antal kollin och deras vikt: 0 resgodsavgiften och andra kostnader. 5 5. När den resande tar emot resgods- beviset. skall han förvissa sig om att det stämmer överens med de uppgifter som han har lämnat.
Artikel 21 Resgodsets tillstånd. beskaffenhet. förpack- ning och märkning
& ]. Järnvägen kan vägra att ta emot res- gods. vars tillstånd eller beskaffenhet är otill- fredsställande eller som är otillräckligt för- packat eller visar tydliga tecken på att vara skadat. Om järnvägen ändå tar emot resgod- set. får järnvägen anteckna förhållandet på resgodsbeviset. Om en resande tar emot ett resgodsbevis med en sådan anteckning. anses detta som bevis för att han har erkänt anteck- ningens riktighet.
s 2. Den resande skall på varje kolli på väl synlig plats ange följande uppgifter på ett sätt som är tillräckligt hållbart, som är tydligt och outplånligt och som utesluter varje förväx- ling:
a) sitt namn och sin adress.
b) bestämmelsestationen och bestämmel- selandet.
Prop. 1984/85 : 33
Les indications périmées doivent étre ren- dues illisiblcs ou enlevées par le__voyageur.
Le chemin de fer peut rel'user les colis ne portant pas les indications prescrites.
Article 22 Responsabilité du voyageur. verification. Surtaxe
& l. Le voyageur cst responsable dc toutes les consequences de l'inobscrvation des articles 17, 18 et 21. Si 2.
s" 2. Le chemin de fer a le droit. en cas de présomption grave de contravention. de véri- frer si le contenu des bagages répond aux prescriptions lorsque les lois et reglements de l'Etat ou la verification dolt avoir lieu ne l'interdisent pas. Le voyageur doit étre invite' ä assister a la verification. S'il ne se présente pas ou s'il ne peut étre atteint. la verification doit se faire en présencc de deux témoins étrangers au chemin de fer.
& 3. Si une infraction est constatee. lc voyageur doit payer les frais occasionnés par la verification.
En cas d'infraction aux articles 17 et 18. le chemin de fer peut percevoir une surtaxe fixée par les tarifs intemationaux. sans preju- dice du paiment de la difference du prix de transport ct d'une indemnité pour le dom- mage éventuel.
Article 23 Livraison
å l. La livraison des bagages a lieu contre remise du bulletin de bagages et. le cas échéant, contre paiement des frais qui grev- ent l'envoi. Le chemin de fer ale droit, sans y étre tenu. de vérifrer si le détenteur du bulle- tin a qualité pour prendre livraison.
& 2. Sont assimilés a la livraison au déten- teur du bulletin. lorsqu'ils sont effeetués con- formément aux prescriptions en vigueur a la gare chargée de la livraison:
a) la remise des bagages aux autorités dc douane ou d'octroi dans leurs locaux d'expé- dition ou dans leurs entrepöts. lorsque ceux- ci ne se trouvent pas sous la garde du chemin de fer:
b) le fait de confler des animaux vivants å un tiers.
45
Den resande skall göra oläslig eller avlägs- na en märkning som inte längre är aktuell.
Järnvägen kan vägra att ta emot kollin som saknar föreskriven märkning.
Artikel 22 Resandens ansvarig/ret. Undersökning. Till- liiggs'avgifter
& 1. Den resande är ansvarig för alla följ- der av att bestämmelserna i artiklarna 17 och 18 samt artikel 21 s' 2 inte har iakttagits.
ä 2. Järnvägen får undersöka om resgod- sets innehåll är i överensstämmelse med vad som har föreskrivits. om det finns grundad anledning att misstänka en överträdelse och undersökningen inte är förbjuden enligt be- stämmelserna i den stat där undersökningen avses äga rum. Den resande skall anmodas att närvara vid undersökningen. Om han inte infinner sig eller inte kan nås. skall undersök- ningen göras i närvaro av två vittnen som inte är knutna till järnvägen.
& 3. Om det visar sig att gällande föreskrif- ter har överträtts. är den resande skyldig att betala kostnaderna för undersökningen.
Vid överträdelse av artiklarna 17 och 18 får järnvägen ta ut en tilläggsavgift som bestäms i de internationella tarifferna, utan att detta inverkar på järnvägens rätt till betalning av vad som fattas av den befordringsavgift som rätteligen skulle ha utgått eller på rätten till ersättning för eventuell skada.
Artikel 23 Utlämning
& 1. lnskrivet resgods lämnas ut mot att resgodsbeviset lämnas tillbaka och att, i före- kommande fall, den avgift som belöper på sändningen betalas. Järnvägen är berättigad men inte skyldig att pröva. om innehavaren av resgodsbeviset har rätt att få ut resgodset.
& 2. Med utlämning till resgodsbevisets in- nehavare jämställs överlämnande i enlighet med de föreskrifter som gäller på den station där utlämning skall ske
a) av resgodset till en myndighet som har hand om frågor om tullar eller andra införsel- avgifter i en sådan tjänste- eller lagerlokal som används av myndigheten och som inte står under järnvägens uppsikt:
b) av levande djur till tredje man för förva- ring.
Prop. 1984/85: 33
ä 3. Le détenteur du bulletin peut de- mander au service de livraison de la gare de destination la livraison des bagages aussitöt que s'est e'coulé. aprés l'arrivée du train par lequel les bagages devaicnt étre transportés. le temps nécessaire pour la mise ä disposition ainsi que. le cas échéant, pour l'accomplisse- ment des formalités exige'es par les douanes ou d'autres autorités administratives.
så 4. A défaut de remise du bulletin. le che- min de fer n'est tenu de livrer les bagages qu'ä celui qui justifre de son droit; si cette justification semble insuffisante. le chemin de fer peut exigcr une caution.
5 5. Les bagages sont livrés a la gare pour laquelle ils ont éte' enregistrés. Toutefois. a la demande du détenteur du bulletin faite en temps utile. si les circonstances le permettent et si les prescriptions des douanes ou d'autres autorités administratives ne s'y op- posent pas. les bagages peuvent étre restitués a la gare de départ ou livrés ä une gare inter- médiaire contre remise du bulletin de bagages et. en outre. si les tarifs l'exigent. contre presentation du billet.
56. Le détenteur du bulletin auquel les bagages ne sont pas livrés conformément au 5 3 peut exiger la constatation. sur le bulletin. du jour et de l'heure auxquels il a demande la livraison. & 7. S'il en est requis par l'ayant droit. le chemin de fer doit procéder en sa presence a la verification des bagages. en vue de con- stater un dommage allégué. L'ayant droit peut refuser la réccption des bagages. si le chemin de fer ne donne pas suite å sa de- mande. && Pour le surplus. la livraison des ba- gages est effectuée conformément aux pre- scriptions en vigueur å la gare chargée de la livraison.
Chapitre III Dispositions communes au transport de voya- geurs et de bagages
Article 24 Accomplissement des formalités administra- tives
Le voyageur doit se conformer aux pre- scriptions des douanes ou d'autres autorités administratives. tant en ce qui concerne sa
46
ä 3. När det tåg med vilket resgodset borde ha befordrats har kommit fram. kan innehavaren av resgodsbeviset begära att res- godset lämnas ut på bestämmelsestationens utlämningsställe. så snart den tid har gått som behövs för att resgodset skall kunna hållas tillgängligt och. i förekommande fall. behand- las av tullmyndigheter eller andra förvalt- ningsmyndigheter.
ä 4. Om inte resgodsbeviset lämnas tillba- ka, behöver järnvägen inte lämna ut resgod- set till någon annan än den som bevisar att han har rätt till godset. Om bevisningen före- faller otillräcklig. får järnvägen fordra att sä- kerhet ställs.
% 5. Resgodset skall lämnas ut på den sta- tion till vilken det har skrivits in. Om inneha- varen av resgodsbeviset i god tid begär det. om förhållandena medger det och om inte tullmyndigheters eller andra förvaltnings- myndigheters föreskrifter lägger hinder i vä- gen. får resgodset lämnas tillbaka på inläm- ningsstationen eller lämnas ut på en station under vägen mot att resgodsbeviset lämnas tillbaka och att. om detta föreskrivs i tarif- ferna. biljetten visas upp.
5 6. Om innehavaren av resgodsbeviset inte har fått resgodset utlämnat till sig enligt 5 3. har han rätt att på resgodsbeviset få teck- nat intyg om den dag och det klockslag då han begärde utlämning.
& 7. Järnvägen är skyldig att på begäran av den berättigade i hans närvaro undersöka res- godset för att fastställa om en påstådd skada föreligger. Den berättigade får vägra att ta emot resgodset. om järnvägen inte efterkom- mer hans begäran.
& 8. I övrigt sker utlämningen av resgodset enligt de bestämmelser som gäller på utläm- ningsstationen.
Kapitel 111
Gemensamma bestämmelser för befordran av resande och befordran av inskrivet resgods Artikel 24
Fullgörande avfört'altningsmyndigheters fö- reskrifter
Den resande är skyldig att följa de före- skrifter som meddelas av tullmyndigheter el- ler andra förvaltningsmyndigheter såväl i frå-
Prop. 1984/85: 33
personne et les animaux qu'il prend avec lui que la visite de ses colis å main et bagages. ll doit assister a cette visite. saufe'xccption pré- vue par les lois et reglements de chaque Etat. Le chemin de fer n'est pas responsable. ä l'egard du voyageur. du dommage resultant du fait que le voyagettr ne tient pas compte de ces obligations.
Article 25
Remboursement. rvstitution ct paiement sup- plémentuirc'
? l. Le prix de transport est remboursé en totalité ou en partie, lorsque:
a) le billet n'a pas été utilisé ou l'a été partiellement;
b) par suite du manque de place. le billet a été utilisé dans une classe ou un train d'une catégorie de prix inférieure a celles mention- nées sur le billet:
c) les bagages ont été retirés a la gare de départ ou livrés å une gare intermédiaire.
ä 2. Les tarifs intemationaux ftxent les pieces et attestations a produire å l'appui de la demande de remboursement. les montants ä rembourser. ainsi que les taxes a en de- duire.
Dans des cas déterminés, ces tarifs peu- vent exclure le remboursement du prix de transport ou le subordonner å certaines con- ditions.
ä 3. Toute demande de remboursement fondée sur les paragraphes précédents et l'ar- ticle lt). & i. b) est irrecevable si elle n'a pas été présentée au chemin de fer dans les six mois. Le délai commence å courir, pour les billets. du jour suivant l'expiration de leur validité ct. pour les bulletins de bagages. du jour de leur émission.
54. En cas d'application irréguliere d'un tarif ou d'erreur dans le calcul ou la percep- tion du prix de transport et d'autres frais. le trop-pergu n'est restitué par le chemin de fer ou le moins—percu versé ä celui-ci que si la différence excede ! unité de compte par billet ou par bulletin de bagages.
& 5. Pour le calcul du trop—percu ou du moins-percu. il convient d'appliqucr le cours du change offtciel du jour ou le prix de trans-
47
ga om hans person och de djur han har med sig som i fråga om undersökning av hans handresgods och inskrivna resgods. Han skall närvara vid en sådan undersökning. om inte undantag medges i de tillämpliga natio- nella bestämmelserna. Järnvägen är inte an- svarig gentemot den resande för skada som uppkommer till följd av att den resande inte fullgör dessa skyldigheter.
Artikel 25 Återbetalning och tilläggsbetalning
& [. Befordringsavgiften skall betalas till- baka helt eller delvis. om
&) biljetten inte har utnyttjats eller bara har utnyttjats delvis;
b) biljetten på grund av platsbrist har ut- nyttjats i en lägre vagnsklass eller för ett tåg i en lägre prisklass än vad som anges i biljet- ten;
c) inskrivet resgods har tagits tillbaka på inlämningsstationen eller lämnats ut på en station under vägen.
5 2. I de internationella tarifferna bestäms vilka handlingar och intyg som skall företes till stöd för en begäran om återbetalning. vilka belopp som skall betalas tillbaka och de avgifter som skall dras av.
För särskilt angivna fall kan i tarifferna föreskrivas att befordringsavgiften inte skall betalas tillbaka eller betalas tillbaka endast på vissa villkor.
ä 3. Rätten till återbetalning enligt åå ] och 2 eller enligt artikel 10 5 l b) går förlorad. om krav inte har framställts hos järnvägen inom sex månader. Denna frist räknas. i fråga om biljetter. från dagen efter den dag då bil- jettens giltighetstid gick ut och. i fråga om resgodsbevis. från den dag då beviset utfär- dadcs.
& 4. Om en tariff har tillämpats oriktigt el- ler något fel har gjorts när en befordringsav- gift eller något annat belOpp har beräknats eller uppburits. skall järnvägen inte betala tillbaka vad som har betalats för mycket eller kräva vad som har betalats för litet. om skill- naden inte överstiger cn beräkningsenhet för varje biljett eller resgodsbevis.
& 5. När ett belopp för återbetalning eller tilläggsbetalning beräknas. bör den officiella växelkurs tillämpas som gällde den dag då
Prop. 1984/85: 33
port a éte' percu. Si le paiement en est effec- tue' dans une monnaie autre que la monnaie de perception, le cours applicable est celui du jour ot'J ce paiement a lieu.
& 6. Dans tous les cas non prévus par cet article et a défaut d'accords entre les chemins de fer. les prescriptions en vigtteur dans l'Etat de départ sont applicables.
TITRE tu , RESPONSABILITE
Chapitre ] Responsabilité du chemin de fer en cas de mort et de blessures de voyageurs
Article 26 F ondement de la responsabilité
% !. Le chemin de fer est responsable du dommage résultant de la mort. des blessures ou de toute autre atteinte a l'intégn'té physi- que ou mentale d'un voyageur causées par un accident en relation avec l'exploitation ferro- viaire survenu pendant que le voyageur sé- journc dans les véhicules. qu'il y entre ou qui'il en sort.
Le chemin de fer est. en outre. responsable du dommage resultant de la perte totale ou partielle ou de l'avarie des objets que le voya- geur victime d'un tel accident avait. soit sur lui, soit avec lui comme colis å main. y com- pris les animaux.
& 2. Le chemin de fer est déchargé de cette responsabilité:
a) si l'aecident & été causé par des circon- stances extérieures ä l'exploitation que le chemin de fer. en dépit de la diligence requise d'apres les particularités de l'espece. ne pou- vait pas éviter et aux consequences des- quelles il ne pouvait pas obvier;
b) en tout ou en partie. dans la mesure ou l'accident est du åt une faute du voyageur ou a un comportement de celui-ci qui n'est pas conforme a la conduite normale des voya— geurs;
c) si l'accident est du au comportement d'un tiers que le chemin de fer. en dépit de la diligence requise d'apres les particularités de l'espece. ne pouvait pas éviter et aux consé- quences duquel il ne pouvait pas obvier: si la responsabilité du chemin de fer n'est pas ex- clue de ce fait, il répond pour le tout dans les limites des Regles uniformes et sans préju-
48
befordringsavgiften togs ut. Om beloppet be- talas i något annat myntslag än det i vilket avgiften togs ut. tillämpas kursen för den dag då betalningen sker.
& 6. I de fall som inte avses i denna artikel och inte omfattas av någon överenskommelse mellan järnvägarna tillämpas avresestatens bestämmelser.
AVDELNING [II ANSVARICHET
Kapitel ] Järnvägens ansvarighet i fall då resande dödas eller skadas
Artikel 26 Förutsä"ningarna för ansvarighet
& ]. Järnvägen är ansvarig för skada som uppkommer till följd av att resande dödas eller tillfogas kroppsskada eller annars ut- sätts för kroppsligt eller själsligt men genom en olyckshändelse- som har samband med järnvägsdriften och som inträffar medan den resande uppehåller sig i ett järnvägsfordon eller stiger på eller av ett sådant fordon.
Järnvägen är dessutom ansvarig för full- ständig eller partiell förlust av eller skada på ett föremål som en resande som skadas ge- nom en sådan olyckshändelse bar på sig eller hade med sig som handresgods. däri inbegri- pet djur.
5 2. Järnvägen är fri från denna ansvarig- het.
a) om olyckshändelsen har orsakats av omständigheter som inte kan hänföras till självajärnvägsdriften och som järnvägen inte hade kunnat undgå eller förebygga följderna av. även om den hade iakttagit den omsorg som förhållandena hade påkallat;
b) helt eller delvis. i den utsträckning som olyckshändelsen beror på fel eller försum- melse av den resande eller på ett beteende av denne som avviker från resandes normala be- teende;
c) om olyckshändelsen beror på ett sådant beteende av tredje man som järnvägen inte hade kunnat undgå eller förebygga följderna av. även om den hade iakttagit den omsorg som förhållandena hade påkallat; är enligt vad som nu har sagts ansvarighet för järnvä- gen inte utesluten. svarar järnvägen för hela skadan inom de gränser som anges i de enhet- .
Prop. 1984/85: 33
dice de son recours éventuel contre le tiers.
& 3. Les Reglcs uniformes n'affectent pas la responsabilité qui peut incomber au che- min de fer pour les cas non prévus au & l.
ä 4. Le chemin de fer responsable au sens de ce chapitre est celui qui. d'apres la liste des lignes prévue aux articles 3 et lf) de la Convention. exploite la ligne sur laqttelle l'accident s'est produit. Si d'apres cette liste. il y a eoexploitation par deux chemins de fer. chacun d'eux est responsable.
Artie/t' 27 Domm(igar-intérätx en (ut de murt
& 1. En cas de mort du voyageur. les dom- mages-intéréts comprenncnt:
a) les frais nécessaires consécutifs au déces. notamment ceux du transport du corps. d'inhumation et d'incinération;
b) si la mort n'est pas survenue immedia- tement. les dommages-intéréts prévus ä l'ar- ticle 28.
ä 2. Si. par la mort du voyageur. des per- sonnes envers lesquelles il avait ou aurait en å l'avenir une obligation alimentaire. en vertu de la loi. sont privées de leur soutien. il y a également lieu de les indemniser de cette perte. L'action en dommages-interéts des personnes dont le voyageur assumait l'entre- tien sans y étre tenu par la loi reste soumise au droit national.
Article 28 Dummagex-intérétx en fas de blessures
En cas de blessures ou dc toute autre at- teinte å l'intégrité physique ou mentale du voyageur. les dommages-interéts compren- nent:
a) les frais nécessaires. notamment ceux de traitement et de transport:
b) la reparation du préjudice causé. soit par l'incapacité de travail totale ou partielle. soit par l'accroissement des besoins.
4 Riksdagen 1984/85. [ saml. Nr 33
49
liga rättsreglerna men utan inskränkning i den rätt till återkrav som järnvägen kan ha mot tredje man.
få 3. De enhetliga rättsreglerna inverkar inte på den ansvarighet som kan åvilajärnvä- gen i andra fall än de som avses i så l.
ä 4. Med ansvarig järnväg förstås i detta kapitel den järnväg som. enligt den lista över linjer som avses i artiklarna 3 och li) i själva fördraget. trafikerar den linje på vilken olyckshändelsen inträffade. Om det enligt denna lista föreligger samtrafik av tvåjärnvä- gar. är var och en av dessa järnvägar ansva- rig.
Artikcl27 Ersättning t'fc/ dödsfall
;” |. Om en resande dödas. skall ersätt- ningen omfatta:
a) de nödvändiga kostnader som föranleds av dödsfallet. särskilt kostnaderna för trans- port av kvarlevorna. begravning och eldbe- gängelse:
b) om döden inte har inträffat omedelbart. de ersättningsposter som anges i artikel 28.
ä 2. Om genom den resandes död någon. mot vilken den döde var eller i framtiden skulle ha blivit underhållsskyldig enligt lag. kommer att berövas sitt underhåll. skall er- sättning också lämnas för denna förlust, [ fråga om ersättningskrav av någon som den resande har åtagit sig att underhålla utan att vara förpliktad till det enligt lag. skall natio- nell rätt tillämpas.
Artikel 28 Ersättning vid mutan personskada
Om en resande tillfogas kroppsskada eller annars utsätts för kroppsligt eller själsligt men. skall ersättningen täcka:
a) nödvändiga kostnader. särskilt kostna- derför vård och transport:
b) inkomstförlust till följd av förlorad eller nedsatt arbetsförmåga och ökning av lev- nadskostnaderna.
Prop. 1984/85: 33
Artit'lt' 29 Reparation d'autres préiudicex
Le droit national determine si et dans quelle mesure le chemin de fer doit verser des dommages-intérets pour des préjudices autres que ceux prévus aux articles 27 et 28. notamment les préjudiccs moral et physique (.pretium doloris) et esthe'tique.
Artit'le 30
Forma et limitation (les dommages-intéréts en ras du mur! et de blessures
' å ]. Les dommages-intéréts prévus aux articles 27. ä 2 et 28 b) doivent etrc alloue's sous forme de capital. 'l'outefois. si le droit national permet l'allocation d'une rente. ils sont alloués sous cette forme lorsque le voya- gettr lésé ou les ayants droit vise's ä l'articlc 27. ä 2. le demandent.
& 2. Le montant des dommages-intéréts å allouer en vertu du &" [ est determine selon le droit national. Toutefois. pour l'application des Régles uniformes. il est tixé une limite maximale de 70000 unités de compte en capi- tal ou en rente annuelle correspondant 21 cc capital. pour chaque voyageur. dans le cas oil le droit national prévoit une limite maximale d'un montant inférieur.
Article 31 Limitation des (lommages-intéréts en (,'(15 de perte ou d'avurie d'objets
Lorsque le chemin de fer est responsable en vertu de l'article 26. 5 l, 2: alinéa. il doit réparer le dommage jusqu'å concurrence de 700 ttnités de compte pour chaque voyageur.
Article 32 Interdictirm dc limiter la responsabilité
Les dispositions tarifaires et celles des äc- cords particuliers conclus entre le chemin dc fer et le voyageur. qui tendent ä exonérer d'avance, totalement ou partiellement. le chemin de fcr de sa responsabilité en cas de mort et de blessures de voyageurs. ou qui ont pour effet dc renverser le fardeau de la preuve ineombant au chemin de fer. ou qui établissent des limites inférieures ä celles fixées aux articles 30. ä 2 et 31, sont nulles de plein droit. Toutcfois. cette nullite' n'entraine pas celle du contrat de transport.
50
Artikel 29 Ersättning för andra skador
Enligt nationell rätt avgörs om och i vilken mån järnvägen är skyldig att betala ersättning för andra skador än sådana som avses i artik- larna 27 och 28. särskilt för själsligt lidande. sveda och värk samt förändring av utseendet.
Artikel 30 Ersättningens form och begränsning vid dödsfall eller annan personskada
& ]. Ersättning som avses i artiklarna 27 5 2 och i artikel 28 b) skall utges som engångs- belopp. Ersättningen skall dock utgå som liv- ränta. om den nationella rätten tillåter det och den resande som har lidit skadan eller den rättsinnehavare som avses i artikel 27 s 2 begär det.
5 2. Storleken av den ersättning som skall utges enligt ? l bestäms enligt nationell rätt. Vid tillämpning av de enhetliga rättsreglerna gäller dock en begränsning av engångsbelopp eller av livränta som svarar mot ett sådant belopp till 70000 beräkningsenheter per re- sande. om det i den nationella rätten före- skrivs begränsning till ett lägre belopp.
Artikel3l Begränsning av ersättningen t'icl förlust av föremål eller sakskada
Om järnvägen är ansvarig enligt artikel 26 5 I andra stycket. skall den ersätta den uppkomna skadan intill ett belopp om 700 beräkningsenheter per resande.
Artikel 32 Förbud mot inskränkning (ll' ansvarig/teten Sådana bestämmelser i tarifferna eller i sär- skilda överenskommelser mellan järnvägen och den resande som syftar till att i förväg helt eller delvis befria järnvägen från dess ansvarighet i de fall då resande dödas eller skadas eller till att kasta om den bevisbörda som åvilar järnvägen eller till att fastställa lägre gränser för ersättningens storlek än de som föreskrivs i artikel 30 ä 2 och artikel 31 är ogiltiga. Denna ogiltighet medför dock inte att befordringsavtalet blir ogiltigt.
Prop. 1984/85: 33
Article 33 TFIULYPOI'IX Ianlé'A'
& l. Sous reserve du li 2. les dispositions relatives a la responsabilité du chemin de fer en cas de mort et de blessures dc voyageurs ne sont pas applicables aux dommages sur- venus pendant le transport sur des lignes non ferroviaires inscrites sur la liste des-lignes prévue aux articles 3 et l0 dela Convention.
& 2. Toutefois.lorsque les véhicules ferro- viaires sont transportés par ferry-boat. les dispositions relatives a la responsabilité du chemin de fer en ens de mort et de blessures de voyageurs sont applicables aux dommages visés ä l'article 26. & l. causes par un acci- dent en relation avec l'exploitation ferro- viaire survenu pendant que le voyageur sé- journe dans lesdits véhicules. qu'il y entre ou qu'il en sort.
Pour fapplication de l'alinéa ci-dessus. on entend par ((Etat sur le tcrritoire duquel l'ac- cidcnt survenu au voyageur s'est produit». l'Etat dont le ferry-boat bat le pavillon.
& 3. Lorsque. par suite de circonstances exceptionnelles. le chemin de fer se trouve dans l'obligation d'interrompre provisoire- ment son exploitation et transporte ou fait transporter les voyageurs par un autre moyen de transport. il est responsable d'apres le droit afferent a ce moyen de transport. Ne'an- moins. l'articlc l8 de la Convention et les articles 8. 48 a 53 et 55 des Regles uniformes demeurent applicables.
Chapitre [[ Responsabilité du chemin de fer pour les ba- gages Artiele 34 Responsabilité collective des chemins de fer
ä ]. Le chemin de fer qui a accepté des bagages au transport cn délivrant un bulletin de bagages est responsable de l"exc'cution du transport sur le parcours total jusqu'å la liv- raison.
5 2. Chaque chemin de fer subséquent. par le fait méme de la prise en charge des bagages. participe au contrat de transport et assume les obligations qui en résultent. sans prejudice des dispositions de l'articlc 51. ä 3 concernant le chemin de fer de destination.
Artikel 33 Kombinerad befordran
ä 1. Utom i de fall som avses i & 2 är be- stämmelserna om järnvägens ansvarighet i de fall då resande dödas eller skadas inte till- lämpliga på en skada som har uppkommit under befordran på en sådan linje som har tagits upp i den lista som avses i artiklarna 3 och 10 i själva fördraget men som inte är en järnvägslinje.
& 2. Om ett järnvägsfordon befordras med färja. är dock bestämmelserna omjärnvägens ansvarighet i fall då resande dödas eller ska- das tillämpliga på skador som avses i artikel 26 ä 1 och som orsakas av en olyckshändelse som har samband med järnvägsdriften och som inträffar medan den resande uppehåller sig ijärnvägsfordonet eller stiger på eller av detta fordon.
Vid tillämpningen av första stycket förstås med "stat på vars område den resande har skadats" den stat vars flagga färjan för.
ä 3. Om järnvägen till följd av särskilda omständigheter anser sig vara tvungen att till- fälligt avbryta järnvägsdriften och befordrar eller låter befordra de resande med ett annat transportmedel. svarar järnvägen enligt de regler som gäller för detta transportmedel. Artikel 18 i själva fördraget och artiklarna 8. 48—53 och 55 i de enhetliga rättsreglerna skall dock tillämpas.
Kapitel Il Järnvägens ansvarighet för inskrivet resgods
Artikel 34 Järn vägarnas gemensamma anst-'arighet
& l. Enjärnväg. som har tagit emot inskri- vet resgods för befordran och utfärdat res- godsbevis. är ansvarig för befordringen under hela sträckan till dess att resgodset har läm- nats ut.
ä 2. Genom att överta resgodset inträder varje efterföljande järnväg i befordringsavta- let och åtar sig därmed de skyldigheter som följer av detta. Denna bestämmelse utgör inte hinder mot tillämpning av vad som sägs om bestämmelsejärnvägen i artikel 51 5 3.
Prop. 1984/85: 33
Artie/e 35 Etendue de la responsabilité
ä 1. Le chemin de fer est responsable du dommage résultant de la perte totale ou par- tielle et de l'avarie des bagages survenues ä partir de l'acceptation au transport jusqu'ä la livraison ainsi que du retard a la livraison.
& 2. Le chemin de fer est déchargé de cette responsabilité si la perte. favarie ou le retard a la livraison a eu pour cause une faute du voyageur. un ordre de celui-ci ne résultant pas d'une faute du chemin de fer. un vice propre des bagages ou des circonstances que le chemin de fer ne pouvait pas éviter et aux consequences desquelles il ne pouvait pas obvier.
& 3. Le chemin de fer est déchargé de cette responsabilité lorsque la perte ou l'a- varie résulte des risques particulicrs inhé- rents ä un ou plusieurs des faits ci-apres:
a) absence ou défectuosité de l'emballagc:
b) nature spéciale des bagages: c) expedition comme bagages d'objets ex- clus du transport.
Article 36 Charge de la preuve
& 1. La preuve que la perte. l'avaric ou le retard a la livraison. a eu pour cause un des faits prévus ä l'article 35. 52. incombe au chemin de fer.
& 2. Lorsque le chemin de fer établit que la perte ou l'avarie a pu résultcr. étant donne les circonstances de fait. d'un ou de plusieurs des risques particuliers prévus ä l'articlc 35. 53, il y a présomption qu'elle en résulte. L'ayant droit conserve toutefois le droit de prouver que le dommage n'a pas eu pour cause. totalement ou partiellement. l'un de ces risques.
Article 37 Présomption de perte des bagages
& [. L'ayant droit peut. sans avoir a four- nir d'autres preuves. considérer un colis comme perdu quand il n'a pas été livré ou tenu ä sa disposition dans les quatorze jours qui suivent la demande de livraison présentée conformément ä Particle 23. & 3.
Artikel 35 Ansvarig/retens omfattning
& l. Järnvägen är ansvarig för skada som uppkommer till följd av att det inskrivna res- godset helt eller delvis gär förlorat eller ska- das under tiden från det att resgodset tas emot för befordran till dess att det lämnas ut samt för dröjsmål med utlämningen.
& 2. Järnvägen är fri från denna ansvarig- het. om förlusten. skadan eller dröjsmålet med utlämningen beror på fel eller försum- melse av den resande. på en anvisning som den resande har lämnat och som inte har för- anletts av fel eller försummelse från järnvä- gens sida. på fel i själva resgodset eller på någon omständighet som järnvägen inte hade kunnat undgå eller förebygga följderna av.
5 3. Järnvägen är fri från denna ansvarig- het. om förlusten eller skadan härrör av en sådan särskild risk som är förbunden med ett eller flera av följande förhållanden:
a) frånvaro av förpackning eller bristfällig förpackning:
b) resgodsets särskilda beskaffenhet;
c) inlämning av föremål som inte befordras som inskrivet resgods.
Artikel 36 Bevisskvldighet
ä 1. Det ankommer påjärnvägen att bevi— sa att förlusten. skadan eller dröjsmålet mcd utlämningen har orsakats av något sådant för- hållande som anges i artikel 35 ä 2.
5 2. Om järnvägen visar att förlusten eller skadan med hänsyn till de föreliggande om- ständigheterna kan vara en följd av en eller flera av de särskilda risker som anges i artikel 35 ä 3. skall det antas att den är en följd av denna risk eller dessa risker. Den som kräver ersättning får dock visa att förlusten eller skadan inte alls eller inte uteslutande är en följd av en sådan risk.
Artikel 37 Antagande att resgods har gått förlorat
? 1. Utan att förebringa ytterligare bevis- ning får den berättigade anse ett resgodskolli som förlorat. om det inte har lämnats ut eller hållits tillgängligt för honom inom 14 dagar från det att det begärdes utlämnat enligt arti- kel 23 & 3.
Prop. 1984/85: 33
s 2. Si un colis répute perdu est retrouvé au cours de l'année qui suit la demande de livraison. le chemin de fer doit aviser l'ayant droit. lorsque son adresse est connue ou peut étre découverte.
ä 3. Dans les trente jours qui suivent Ia réception de cet avis, l'ayant droit peut exi- ger que le colis lui soit livré a l'une des gares du parcours. Dans ce eas. il doit payer les frais afférents au transport du colis depuis la gare de départ jusqu"a celle ou a lieu la livrai- son et restituer l'indemnite regue. déduetion faite des frais qui auraient été compris dans cette indemnité. Néanmoins. il conserve ses droits a indemnité pour retard a la livraison pre'vus ä l'articlc 40.
ä 4. Si le colis retrouve n'a pas e'té ré- clamé dans le délai prévu au ä 3 ou si le colis est retrouvé plus d'un an apres la demande de livraison. le chemin de fer en dispose confor- mément aux lois et reglements de l'Etat dont il releve.
Article 38 Indemnité en ca; de perte
5 I. En cas de perte totale ou partielle des bagages. le chemin de fer doit payer. a l'ex- clusion de tous autres dommages-intéréts:
a) si le montant du dommage est prouve. une indemnité égale a ce montant sans qu”elle puisse toutefois excéder 34 unités de compte par kilogramme manquant de masse brute ou 500 unités de compte par colis:
b) si le montant du dommage n'est pas prouve, une indemnité forfaitaire de [0 unités de compte par kilogramme manquant de masse brute ou de l50 unités de compte par colis.
Le mode d'indemnisation. par kilogramme manquant ou par colis. est déterminé par les tarifs intemationaux.
& 2. Le chemin de fer doit rembourser. en outre. le prix de transport. les droits de douane et les autres sommes déboursées ä l'occasion du transport du colis perdu.
Article 39 lnclcmnité en ("as d'avarie
& 1. En cas d'avaric des bagages. le che- min de fer doit payer. ä l"exclusion de tous
53
s 2. Om ett resgodskolli som har ansetts förlorat kommer till rätta inom ett år från det att det begärdes utlämnat. skalljärnvägen un- derrätta den berättigade. om dennes adress är känd eller kan utrönas.
& 3. Inom 30 dagar från det att den berätti— gade har fått underrättelsen får han begära att kollit lämnas ut till honom på en station vid befordringsvägen. 1 ett sådant fall är han skyldig att betala kostnaderna för kollits he— fordran från inlämningsstationen till utläm- ningsstationen och att betala tillbaka den er— sättning som han har fått med avdrag för de kostnader som kan ha räknats in i denna. Han behåller dock rätten till ersättning för dröjs— mål med utlämningen enligt artikel 40.
ä' 4. Om utlämning av ett kolli som har kommit till rätta inte begärs inom den tid som anges i s 3 eller om ett kolli kommer till rätta senare än ett år efter det att utlämning be— gärdes. får järnvägen förfoga över kollit en— ligt bestämmelserna i den stat till vilkenjärn— vägen hör.
Artikel 38 Ersättning t'ia'jörlust
& 1. När inskrivet resgods har gått förlorat helt eller delvis. ärjärnvägen inte skyldig att betala någon annan ersättning än:
a) om skadans storlek är bevisad. en er- sättning som motsvarar skadan. dock högst 34 beräkningsenheter per kilogram av förlus- ten i bruttovikt eller 500 beräkningsenheter per kolli:
h") om skadans storlek inte är bevisad. en ersättning med sammanlagt 10 beräkningsen- heter per kilogram av förlusten i bruttovikt eller 150 beräkningsenheter per kolli.
1 de internationella tarifferna bestäms om ersättningen skall beräknas per kilogram av viktförlusten eller per kolli.
& 2. Järnvägen skall vidare lämna ersätt- ning för belordringsavgifter. tullavgifter och andra utlägg i anledning av befordringen av det kolli som har gått förlorat.
Artikel 39 Ersättning vid skada
5 1. När resgods har skadats. skalljärnvä- gen betala ett belopp som svarar mot minsk—
Prop. 1984/85: 33
autres dommages-intéréts. une indemnité équivalente a la dépréciation des bagages. .
5 2. L'indemnité ne peut excéder:
a) si la totalité des bagages est dépréciée par llavarie. le montant qu'elle aurait atteint en cas de perte totale;
b) si une partie seulement des bagages est dépréciée par l'avarie. le montant qu'elle au- rait atteint en cas de perte de la partie dépré- cree.
Article 40 lndemnité en fas de retard & la livraison
& I. En cas de retard a la livraison des bagages, le chemin de fer doit payer. par période indivisible de vingt-quatre heures a compter de la demande de livraison. mais avec un maximum de quatorze jours:
a) si l'ayant droit prouve qu'un dommage. y compris une avarie. en est résulte. une in- demnité égale au montant du dommage jus- qu'ä un maximum de 0.40 unité de compte par kilogramme de masse brute des bagages ou de 7 unités de compte par colis. livrés en retard:
b) si l'ayant droit ne prouve pas qu'un dommage en est résulte”. une indemnité for- faitaire de 0.07 unité de compte par kilo- gramme de masse brute des bagages ou de 1.40 unité de compte par colis. livrés en re- tard.
Le mode d'indemnisation, par kilogramme ou par colis. est determine par les tarifs inter- nationaux.
& 2. En cas de pene totale des bagages. l'indemnité prévue au få 1 ne peut se cumuler avec celle de l'articlc 38.
ä 3. En cas de perte partielle des bagages. l'indemnité prévue au 5 l est payée pour la partie non perdue.
& 4. En cas d'avarie des bagages ne résul- tant pas du retard a la livraison. l'indemnité prévue au & 1 se cumule. s'il y 3 lieu, avec celle de l'articlc 39.
5 5. En aucun cas. le cumul de l'indemnité prévue au & l avec celles des articles 38 et 39 ne peut donner lieu au paiement d'une indem- nité supérieure å celle qui serait due en cas de perte totale des bagages.
54
ningen av resgodsets värde men inte ytterli- gare skadestånd.
lå 2. Ersättningen får inte överstiga.
a) om allt resgodset har minskat i värde till följd av skadan. det belopp som skulle ha utgått om godset hade gått förlorat;
b) om endast en del av resgodset har mins- kat i värde till följd av skadan. det belopp som skulle ha utgått om denna del hade gått förlorad.
Artikel 40 Ersättning vid dröjsmål med utlämningen
& 1. Vid dröjsmål med utlämningen av in- skrivet resgods omfattar järnvägens ersätt- ningsskyldighct för varje påbörjad 24-tim- marsperiod räknat från den tidpunkt då res- godset begärdes utlämnat. dock högst för 14 dagar,
a) om den berättigade visar att skada. var- med även förstås skada på själva resgodset, har uppkommit genom dröjsmålet. en ersätt- ning som motsvarar skadan. dock högst 0,40 beräkningsenheter per kilogram av bruttovik- ten av det för sent utlämnade resgodset eller 7 beräkningsenheter för varje kolli som har lämnats ut för sent.
b) om den berättigade inte visar att skada har uppkommit genom dröjsmålet. en ersätt- ning på sammanlagt 0.07 beräkningsenheter per kilogram av bruttovikten av det för sent utlämnade resgodset eller 1.40 beräkningsen- heter för varje kolli som har lämnats ut för sent.
I de internationella tarifferna bestäms om ersättningen skall beräknas per kilogram av viktförlusten eller per kolli.
& 2. Om resgodset har gått helt förlorat. skall ersättning inte utgå enligt & 1 vid sidan av ersättning enligt artikel 38.
5 3. Om resgodset har gått förlorat delvis. skall ersättning utgå enligt & ] bara för vad som inte har gått förlorat.
% 4. Om skadan på resgodset inte har or- sakats av dröjsmålet med utlämningen. kan ersättning enligt 5 l i förekommande fall utgå vid sidan av ersättning enligt artikel 39.
ä 5. Den sammanlagda ersättningen enligt & t och artiklarna 38 och 39 får inte i något fall överstiga den ersättning som skulle ha utgått, om resgodset hade gått helt förlorat.
Prop. 1984/85: 33
Article 4 I Vélziculr'x automobiles" tu't'mtipagnés
ä 1. En cas de retard dans le chargement pour une cause imputable au chemin de fer ou de retard a la livraison d'un vehicule auto- mobile accompagne'. le chemin de fer doit payer. lorsque l'ayant droit prouve qu'un dommage en est résulte. une indemnité dont le montant ne peut excéder le prix de trans- port du vehicule.
& 2. Si l'ayant droit renoncc au contrat de transport. en oas de retard dans le charge- ment pour une cause imputable au chemin de fer. le prix de transport du véhicule et des voyageurs est remboursé ä l'ayant droit. En outre. celui-ci peut réclamer. lorsqu'il prouve qu'un dommage est résulte de ce retard. une indemnité dont le montant ne peut excéder le prix de transport du vehicule.
& 3. En cas de pene totale ou partielle d'un véhicule. l'indemnité å payer a l'ayant droit pour le dommage prouve” est calcule'e d'apres la valeur usuelle du ve'hicule et ne peut excéder 4000 unités de compte. Une remorque avec ou sans chargement est consi- dérée comme un vehicule.
& 4. En ce qui concerne les objets laissés dans le vehicule. le chemin de fer n'est res- ponsable que du dommage causé par sa faute. L'indemnite' totale ä payer ne peut excéder 700 unités de compte.
En ce qui concerne les objets laissés sur le véhicule. le chemin de fer n'est pas responsa- ble.
5 5. Les autres dispositions concernant la responsabilité pour les bagages sont égale- ment applicables au transport des véhicules automobiles accompagnés.
Chapitre lll Dispositions communes relatives åla responsa- bilité
Article 42
Indemnité en cas de dol ou defaute lourde
Lorsque le dommage résulte d'un dol ou d'une faute lourde imputable au chemin de fer, les dispositions des articles 30. 31 et 38 a 41 des Rögles uniformes ou celles prévues par le droit national. qui limitent les indem- nités ä un montant déterminé. ne s'appli- quent pas.
Artikel 4 1 Motorfordon medförarc
& 1. Om lastningcn av ett motorfordon som åtföljs av förare blir försenad till följd av en omständighet för vilken järnvägen svarar eller om utlämningen av fordonet blir för- dröjd. och om den berättigade visar att det inträffade har medfört skada. skall järnvägen ersätta skadan intill det belopp som motsva- rar befordringsavgiften för fordonet.
ä 2. Om den berättigade häver beford— ringsavtalet på grund av att lastning inte sker i rätt tid till följd av en omständighet för vil- kenjärnvägen svarar. skall befordringsavgif- ten för fordonet och de resande betalas tillba- ka till honom. Visar denne att han har lidit skada genom dröjsmålet. får han dessutom kräva ersättning intill det belopp som mot- svarar befordringsavgiften för fordonet.
& 3. Om ett fordon går förlorat helt eller delvis. skall ersättningen till den berättigade för bevisad skada beräknas efter fordonets bruksvärde men får inte överstiga 4000 be- räkningsenheter. En släpvagn med eller utan last betraktas som ett fordon.
& 4. I fråga om föremål som har lämnats i fordonet ärjärnvägen ansvarig bara för sådan skada som den har orsakat genom fel eller försummelse. Den sammanlagda skadeersätt- ningen skall inte överstiga 700 beräkningsen- heter.
Järnvägen är inte ansvarig för föremål som har lämnats på fordonet.
& 5. 1 övrigt tillämpas bestämmelserna om ansvarigheten för inskrivet resgods också på befordran av motorfordon som åtföljs av fö- rare.
Kapitel lll Gemensamma bestämmelser om ansvarighe- ten
Artikel 42 Ersättning vid uppsåt eller grov vårdslöshet Om skadan har orsakats genom uppsåt el- ler grov vårdslöshet frånjärnvägens sida. till- lämpas inte de bestämmelser i nationell rätt eller i artiklarna 30, 31 och 38—41 i de enhet- liga rättsreglerna vilka begränsar ersättning- en till ett visst belopp.
Prop. 1984/85: 33
En ens de faute lourde. l'indemnité pour perte. avarie ou retard a la livraison des ba- gages est toutefois limite'e au double des maxima prévus aux articles 385141.
Article 43 Intéréts de l'indemnité
& 1. L'ayant droit peut demandcr des in- téréts de l'indemnité. calculés å raison de cinq pour cent l'an. å partir du jour de la réclamation prévue ä l'articlc 49 ou. s'il n'y a pas eu de réclamation. du jour de la demande enjustice.
& 2. Toutefois, pour les indemnités dues en vertu des articles 27 et 28. les intéréts ne courent que du jour ou les faits qui ont servi a la determination dc leur montant se sont pro- duits. si ce jour est postérieur ä celui de la réclamation ou de la demande enjustice.
ä 3. En ce qui concerne les bagages. les inte'réts ne sont dus que si l'indemnité excede 4 unités de compte par bulletin de bagages.
5 4. En ce qui concerne les bagages. si l'ayant droit ne remet pas au chemin de fer, dans un délai convenable qui lui est fixé, les pieces justiftcatives nécessaires pour la liqui- dation défmitive de la réclamation. les inté- réts ne courent pas entre l'expiration du délai fixe' et la remise effective des pieces.
Article 44 Responsabilité en cas d'accident nucléaire Le chemin de fer est déchargé de la respon- sabilité qui lui incombe en vertu des Regles uniformes lorsque le dommage a été causé par un accident nucléaire et qu'en application des lois et reglements d'un Etat réglant la responsabilité dans le domaine de l'énergie nucléaire. l'exploitant d'une installation nu- cléaire ou une autre personne qui lui est sub- stituée est responsable de ce dommage.
Article 45
Responsabilité du chemin de fer pour ses agents
Le chemin de fer est responsable de scs agents et des autres personnes qu'il emploie pour l'exécution du transport.
56
Vid grov vårdslöshet är dock ersättningen för att resgodset har gått förlorat. skadats eller lämnats ut för sent begränsad till två gånger de maximibelopp som anges i artik- larna 38—41.
Artikel 43 Ränta på ersättning
& 1. Den som har rätt till ersättning får kräva ränta på ersättningsbeloppet med fem procent per år. räknat från och med den dag då krav framställdes enligt artikel 49 eller. om krav inte framställdes i sådan ordning. från och med den dag då talan väcktes vid dom- stol.
& 2. På ersättning enligt artiklarna 27 och 28 utgår dock ränta först från och med den dag då de omständigheter inträffade som lades till grund för beräkning av ersättnings- beloppet. om denna dag är senare än den dag då anspråket framställdes eller talan väcktes.
& 3. I fråga om inskrivet resgods utgår ränta endast om ersättningsbeloppet över- stiger 4 beräkningsenheter per resgodsbevis.
& 4. Om den som har rätt till ersättning i fråga om inskrivet resgods inte inom en skälig frist som har fastställts för honom till järnvä- gen överlämnar de handlingar som den behö- ver för att kunna slutföra behandlingen av hans krav. utgår inte ränta för tiden från det att fristen går ut till dess att handlingarna överlämnas.
Artikel 44 Ansvarig/tet vid utomolycka
Järnvägen är fri från ansvarighet enligt de enhetliga rättsreglerna. om skadan har orsa- kats av en atomolycka och innehavaren av en atomanläggning eller någon annan person i hans ställe är ansvarig för skadan enligt en stats bestämmelser om ansvarighet på atom- energins område.
Artikel 45
Järnvägens ansvarighetför sin personal
Järnvägen är ansvarig för sina anställda och för andra personer som den anlitar för att utföra befordringen.
Prop. 1984/ 85: 33
Toutefois. si a la demande d'un voyageur, ces agents et autres personnes rendent des services qui n'incombent pas au chemin de fer. ils sont considérés comme agissant pour le compte du voyageur auquel ils rendent ces services.
Article 46 Autres actions
Dans tous les cas ot't les Regles uniformes S'appliquent. toute action en responsabilité. ä quelquc titre que ce soit. ne peut étre exercée contre le chemin de fer que dans les condi- tions ct limitations desdites Réglcs.
ll en est de méme pour toute action exer- cée "contre les agents et autres personnes dont le chemin de fer répond en vertu de l'articlc 45.
Article 47 Dispositions speciales
9" ]. Sous réservc de l'articlc 41. la res- ponsabilité du chemin de fer pour le dom- mage causé par le retard ou la suppression d'un train ou par une correspondance man- quée reste soumise aux lois et reglements de l'Etat ou le fait s'est produit.
li 2. Sous reserve de l'article 26. le chemin de fer n'est responsable que du dommage causé par sa faute. en ce qui concerne les objets et les animaux dont la surveillance in- combe au voyageur conformément ä l'articlc 15, ä 5 et les objets que le voyageur a sur lui.
ä 3. Les autres articles du Titre III et le Titre IV ne sont pas applicables aux cas des åå l et 2.
TITRE IV EXERCICE DES DROI'I'S
Article 48 Cunstatation de perte partielle oa d'avarie des bagages
ä 1. Lorsqu'une perte partielle ou une avarie des bagages est découverte ou présu- mee par le chemin de fer ou que l'ayant droit en allegue l'existence. le chemin de fer doit dresser sans délai et, si possible. en presence de l'ayant droit. un proces-verbal constatant. suivant la nature du dommage. l'état des ba-
57
Om emellertid någon av dessa anställda el- ler andra personer pä begäran av en resande utför en tjänst som det inte åliggerjärnvägen att utföra. anses han handla på uppdrag av den resande åt vilken tjänsten utförs.
Artikel 46 Andra grunder för anspråk
I alla de fall då de enhetliga rättsreglerna är tillämpliga får anspråk på ersättning. oavsett vilken grund som åberopas. göras gällande mot järnvägen endast under de förutsättning- ar och med de begränsningar som föreskrivs i dessa rättsregler.
Vad som nu har sagts gäller också i fråga om anspråk mot anställda och andra personer som järnvägen svarar för enligt artikel 45.
Artikel 47 Särskilda bestämmelser
& 1. I den män inte annat följer av artikel 41 . bestäms järnvägens ansvarighet för skada som uppkommer genom att tåg försenas eller ställs in eller att anslutning uteblir av lag eller annan författning i den stat där den händelse inträffade som orsakade skadan.
ä 2. I den män inte annat följer av artikel 26. svararjärnvägen för föremål och djur som det enligt artikel 15 ä 5 åligger den resande att ha uppsikt över samt föremål som den resan- de bär på sig endast i de fall då skadan har orsakats av fel eller försummelse från järnvä- gens sida.
5 3. Övriga artiklar i avdelningarna III och [V är inte tillämpliga på de fall som avses i 555 1 och 2.
AVDELNING IV FRAMS'I'ÄLLANDE AV ANSPRÅK
Artikel 48 Fa.i'tst('illelse av att inskrivet resgods hur ska- dats eller delvis gåttförlorat.
& 1. Om järnvägen upptäcker eller får an- ledning anta att inskrivet resgods har skadats eller delvis gått förlorat eller om den som har rätt till godset påstår att detta är fallet. skall järnvägen genast och om möjligt i dennes när- varo upprätta en redogörelse i vilken allt efter skadans art anges resgodsets tillstånd och
Prop. 1984/85: 33
gages. leur masse et. autant que possible. l'importance du dommage. sa cause et le mo- ment ot't il s'est produit.
Une copie de ee proces-verbal doit étre remise gratuitement ä l'ayant droit.
& 2. Lorsque l'ayant droit n'accepte pas les constatations du proces-verbal. il peut de- mander que l'e'tat et la masse des bagages ainsi que la cause et le montant du dommage soient eonstatés par un expert nommé par les parties ou par voie judiciaire. La procedure est soumise aux lois et reglements de l'Etat ot'i la constatation a lieu.
& 3. En cas dc perte de colis. l'ayant droit doit. pour t'aciliter les recherches du chemin de fer. donner une description aussi exacte que possible des colis perdus.
A rticlc 49 Rec/amatimzs
s !. Les réclamations relatives a la res- ponsabilité du chemin de fer en cas de mort et de blessures de voyageurs doivent étre adres- se'es par écrit a l'un des chemins de fer sui- vants:
a) le chemin de fet responsable; si selon l'articlc 26. 54. deux chemins de fer sont responsables. a l'un d'eux:
b) le chemin de fer de départ:
c) le chemin de fer de destination:
d) le chemin de fer du domicile ou de la residence habituelle du voyageur. pour au- tant que le siege social de ce chemin de fer est situé sur le tcrritoire d'un Etat membre.
& 2. Les autres réclamations relatives au contrat dc transport doivent étre adressees par écrit au chemin de fer de'signé ä l'articlc 51. 5.5 2 et 3.
Lors du reglement de la réclamation. le chemin de fer peut exiger la restitution des billets ou des bulletins de bagages.
& 3. Le droit de presenter une réclamation appartient aux personnes qui ont le droit d'actionner le chemin de fer en vertu de l'ar- ticle 50.
ä 4. Les billets. bulletins de bagages ct autres pieces que l'ayant droit juge utile de joindre a la réclamation doivent étre pré- scntés soit en originaux. soit en copies, celles-ci dament légalisécs si le chemin de fer le demande.
58
vikt samt. så långt möjligt, skadans omfatt- ning. dess orsak och tidpunkten då den inträf- fade.
En avskrift av redogörelsen skall kostnads- fritt tillställas den som har rätt till godset.
& 2. Om den som har rätt till godset inte godtar uppgifterna i redogörelsen. kan han begära att resgodsets tillstånd och vikt samt skadans orsak och storlek fastställs av en sakkunnig. som utses av parterna eller på rättslig väg. I fråga om förfarandet gäller be- stämmelserna i dcn stat där utredningen äger rum. .
ä 3. Om ett resgodskolli har gått förlorat. skall den berättigade för att underlätta järn- vägens efterforskningar lämna en sa nog- grann beskrivning som möjligt av det förlora- de kollit.
Artikel 49 Ersättningsanspräk
& l. Anspråk med anledning av järnvä- gens ansvarighet i fall då resande dödas eller skadas skall framställas skriftligen hos någon av följandejärnvägar'.
al den ansvarigajärnvägen eller. om enligt artikel 26 ä 4 två järnvägar är ansvariga. en av dessa".
b) avresejärnvägen:
c) bestämmelsejärnvägen:
d) järnvägen i den resandes hemort eller vanliga uppehållsort. i den mån järnvägen har sitt säte inom en medlemsstat.
ä 2. Andra anspråk med anledning av ett befordringsavtal skall framställas skriftligen hos den järnväg som anges i artikel 51 åå 2 och 3.
Vid slutlig uppgörelse i fråga om ett an— språk får järnvägen fordra att biljetter eller resgodsbevis lämnas tillbaka.
& 3. Behörighet att framställa anspråk till- kommer den som är behörig att föra talan mot järnvägen enligt artikel 50.
få 4. Biljetter. resgodsbevis och andra handlingar som den som framställer ansprå- kct önskar foga till framställningen skall före- tes i original eller i avskrift som skall vara behörigen bestyrkt. om järnvägen begär det.
Prop. 1984/85 : 33
Article 50 Personnes qui peuvent actionner le chemin de fer
L'action judiciaire contre le chemin de fer appartient ä celui qui produit le billet ou le bulletin de bagages. suivant le cas. ou qui. a défaut. justifie de son droit d'une autre ma- niere.
Article 51 Chemins a'e fer qui peuvent ['tre actionnés
& 1. L'action judiciaire fonde'e sur la res- ponsabilité du chemin de for en cas de mort et de blessures de voyageurs ne peut étre exer- cée que contre le chemin de fer responsable. au sens de l'articlc 26. 54. En cas de co— exploitation par deux chemins de fer. le de- mandeur ale choix entre eux.
& 2. L'action judiciaire en repetition d'une somme payée en venu du contrat de trans- pon peut étre exerce'e contre le chemin de fer qui a percu cette somme ou contre celui au profit duquel elle a été percue.
5 3. Les autres actions judiciaires qui naissent du contrat de transport peuvent étre exercc'es contre le chemin de fer de départ. le chemin de fer de destination ou contre celui sur lequel s'est produit le fait générateur de l'action.
Le chemin de fer de destination peut étre actionne', méme s'il n'a pas recu les bagages.
& 4. Si le demandeur a lc choix entre plu- sieurs chemins de fer. son droit d'option s'éteint des que l'action est intentée contre l'un d'eux.
& 5. L'action judiciaire peut étrc exercc'e contre un chemin de fer autre que ceux visés aux åå 2 et 3, lorsqu'elle est presentée comme demande reconventionnelle ou comme exception dans l'instance relative a une demande principale fonde'e sur le méme contrat de transport.
Article 52 Competence
& 1. Les actions judiciaires fonde'es sur la responsabilité du chemin de fer en cas de mort et de blessures de voyageurs ne peuvent étre intentées que devant la juridiction com- pétente de l'Etat sur le territoire duquel l'ac-
59
Artikel 50 Behörighet (utföra talan motjärnvägen
'l'alan mot järnvägen får föras av den som företer biljett eller resgodsbevis eller som i avsaknad av denna handling på något annat sätt styrker sin behörighet att föra talan.
Artikel 5/ Järnvägar mot vilka talan flin/Firas
& 1. Talan om ersättning på grund avjärn- vägens ansvarighet i fall då resande dödas eller skadas får föras endast mot den järnväg som är ansvarig järnväg enligt artikel 26 s 4. Om två järnvägar driver trafik gemensamt. får käranden välja mellan dem.
5 2. Talan om återbetalning av ett belopp som har erlagts på grund av ett befordrings- avtal får föras mot denjärnväg som har tagit emot beloppet eller mot den järnväg för vars räkning beloppet har tagits emot.
så 3. Annan talan på grund av befordrings- avtalet får föras mot avresejärnvägen. be- stämmelsejärnvägen eller dcnjärnväg på vars sträcka den omständighet har inträffat som talan grundas på.
En sådan talan får föras mot bestämmelse- järnvägen, även om denna inte har tagit emot resgodset.
& 4. Om käranden har rätt att välja mellan flera järnvägar. upphör hans valrätt när talan väcks mot en av dessa.
5 5. Som genkäromål eller kvittningsin- vändning får talan föras mot någon annan järnväg än de som avses i 55 2 och 3. om talan grundas på samma befordringsavtal som huvudyrkandet i målet.
Artikel 52 Behörig domstol
5 l. Talan som grundas på järnvägens an- svarighet i fall då resande dödas eller skadas får föras endast vid behörig domstol i den stat på vars område den skadevållande händelsen inträffade. om inte något annat föreskrivs i en
Prop. 1984/85: 33
cident survenu au voyageur s'est produit. ä moins qu'il n'en soit décidé autrement dans les accords entre Etats ou les actes de concession.
& 2. Les autres actionsjudiciaires fondées sur les Regles uniformes ne peuvent étre in- tentées que devant la juridiction compétente de l'Etat dont reléve le chemin de fer ac- tionne'. a moins qu'il n'en soit décidé autre- ment dans les accords entre Etats ou les actes de concession.
Lorsqu'un chemin de fer exploite des ré- scaux autonomes dans divers Etats. chacun de ces réseaux est considére' comme un che- min de fer distinct pour l'application de ce paragraphe.
Article 53
Extinction de l'action nee de la responsabi- lité en cas de mor! et de blessures de voya- geurs
s' 1. 'l'oute action de l'ayant droit fondée sur la responsabilité du chemin de fer en cas de mort et de blessures de voyageurs est éteinte s'il ne signale pas l'accident survenu au voyageur. dans les trois mois å compter de la connaissance du dommage. ä l'un des che- mins de fer auxquels une réclamation peut étre présentée selon l'articlc 49. ä 1.
Lorsque l'ayant droit signale verbalement l'accident au chemin de fer. celui-ci doit lui délivrer une attestation de cet avis verbal.
& 2. Toutefois. l'action n'est pas éteinte si:
a) dans le délai prévu au s 1. l'ayant droit a pre'senté une réclamation auprés de l'un des chemins de fer designés a l'article 49. ä 1;
b) dans le délai prévu au 5 l. le chemin de fer responsable ou si. selon l'article 26. ä 4. deux chemins de fer sont responsables. l'un d'eux. a eu connaissance. par une autre voie, de l'accident survenu au voyageur;
c) l'accident n'a pas été signale ou a été signale' tardivement, a la suite dc circon- stances qui ne sont pas imputables ä l'ayant droit:
d) l'ayant droit prouve que l'accident a eu pour cause une faute du chemin de fer.
60
mellanstatlig överenskommelse eller i ett koncessionsbeslut.
& 2. Annan talan som grundas på de enhet- liga rättsreglerna får föras endast vid behörig domstol i den stat dit den järnväg hör som talan riktas mot. om inte något annat före- skrivs i en mellanstatlig överenskommelse el- leri ett koncessionsbeslut.
Om enjärnväg trafikerar flera självständiga nät i skilda stater. betraktas varje sådant nät som en järnväg för sig vid tillämpningen av denna paragraf.
Artikel 53
Förlust av rätten att framställa anspråk som
grundas på ansvarig/teten ifall då resande dödas eller skadas.
& 1. Rätten till sådan talan som grundas på järnvägens ansvarighet i fall då resande dö- das eller skadas går förlorad. om inte den som har rätt till ersättning inom tre månader från det han fick kännedom om skadan läm- nar meddelande om skadefallet till någon av de järnvägar hos vilka ett anspråk kan fram- ställas enligt artikel 49 5 1.
Om den som har rätt till ersättning lämnar meddelandet muntligen till järnvägen. skall denna ge honom ett intyg om det muntliga meddelandet.
& 2. Rätten till talan går dock inte förlorad. om
a) den som har rätt till ersättning inom den tid som anges i .fi 1 har framställt ett anspråk hos någon av de järnvägar som nämns i arti- kel 49 5 1:
b) den ansvariga järnvägen eller. när två järnvägar är ansvariga enligt artikel 26 5 4, en av dessa, inom den tid som anges i % 1, på något annat sätt har fått kännedom om att den resande har skadats;
c) meddelande om skadefallet inte har lämnats eller inte har lämnats i tid till följd av omständigheter som inte kan läggas den be— rättigade till last;
(1) den berättigade visar att skadefallet har orsakats av fel eller försummelse från järnvä- gens sida.
, Prop. 1984/85: 33
Article 54 Extinction de l'action nee du contrat de transport des bagages
& 1. La reception des bagages par l'ayant droit c'teint toute action contre lc chemin de fer. née du contrat de transport. en cas de perte'partielle. d'avarie ou de retard a la li- vraison.
ä 2. Toutefois. l'action n'est pas e'teinte:
a) en cas de perte partielle ou d'avarie. si 1" la perte ou l'avarie a été constate'e avant la reception des bagages par l'ayant droit conformément å l'article 48;
20 la constatation qui aurait du étre faite conformément ä l'artiele 48 n'a éte' omise que par la faute du chemin de fer:
b) en cas de dommage non apparent dont l'existence est constate'e apres la reception des bagages par l'ayant droit. si celui-ci
1o demande la constatation conformément å l'articlc 48 imme'diatement apr'es la décou- verte du dommage et au plus tard dans les trois jours qui suivent la reception des ba- gages. et
20 prouve. en outre. que le dommage s'est produit entre l'acceptation au transport et la livraison:
e) en cas de retard åla livraison, si l'ayant droit a. dans les vingt et un jours. fait valoir ses droits aupres de l'un des chemins de fer désignés å l'article 51, ä 3:
d') si l'ayant droit prouve que le dommage a pour cause un dol ou une faute lourde impu- table au chemin de fer.
Article 55 Prescription de l'action
& l. Les actions en dommages-intéréts fondées sur la responsabilité du chemin de fer en cas de mort et de blessures de voyageurs sont prescrites :
a) pour le voyageur. par trois ans ä compter du lendemain de l'accident:
b) pour les autres ayants droit. par trois ans ä compter du lendemain du décés du voyageur. sans que ce délai puisse toutefois dépasser cinq ans a compter du lendemain de l'accident.
öl
Artikel 54
Förlust av rätten attjramställa anspråk som grundar sig på avtal om befordran av inskri- vet resgods.
.fi 1. När den som har rätt till ersättning tar emot resgodset. upphör rätten att med stöd av befordringsavtalet föra talan mot järnvä- gen med anledning av att resgodset har gått förlorat delvis eller har blivit skadat eller har lämnats ut för sent.
& 2. Talerätten upphör dock inte
a) vid delförlust eller skada. om 1") förlusten eller skadan har fastställts en- ligt artikel 48 innan den berättigade tog emot resgodset;
2) fastställelse som borde ha skett enligt artikel 48 har underlåtits enbart på grund av fel eller försummelse frånjärnvägens sida:
b) vid skada som inte kan upptäckas ut- ifrån och som har fastställts först efter det att den som har rätt till ersättning tog emot res- godset. om han
1. begär fastställelse enligt artikel 48 ge- nast efter det att skadan upptäcktes och se- nast tre dagar efter det att resgodset togs emot. och
2. dessutom bevisar att skadan har upp- kommit under tiden från det att resgodset togs emot till befordran till dess att det läm- nades ut:
c) vid dröjsmål med utlämningen. om den som har rätt till ersättning inom 21 dagar har gjort sin rätt gällande hos någon av de järnvä- gar som anges i artikel 51 ä 3:
d) om den som har rätt till ersättning visar. att skadan har orsakats genom uppsåt eller grov vårdslöshet från järnvägens sida.
Artikel 55 Preskription av anspråk
ä 1. En skadeståndsfordran som grundas på järnvägens ansvarighet i fall då resande dödas eller skadas är preskriberad
a) för den resande efter tre år. räknat från dagen efter den dag då den skadevållande händelsen inträffade".
b) för andra skadelidande efter tre år. räk- nat frän dagen efter den resandes bortgång, dock senast efter fem år räknat från dagen efter den dag då olyckan inträffade.
Prop. 1984/85: 33
ä 2. Les autres actions qui naissent du contrat de transport sont prescrites par un an.
'l'outefois. la prescription est de deux ans s'il s'agit de l'action fondée :
a) sur un dommage ayant pour cause un dol'.
bl sur un cas de fraudc. 53. La prescription prévue au sz court pour l'action :
a) en indemnité pour perte totale : du qua- torzieme jour qui suit l'expiration du délai pre'vu a l'articlc 23. ä 3:
b) en indemnité pour perte partielle, avarie ou retard a la livraison : du jour ()Il la livrai- son a ett lieu:
e) en paiement ou en remboursement du prix dc transport. de frais accessoires ou de surtaxes. ou en rectification en cas d'applica- tion irréguliere d'un tarif ou d'erreur dans le calcul ou la perception: du jour du paiement ou. s'il n'y a pas eu paiement. du jour ot'l le paiement aurait då étre effectué;
(I) en paiement d'un supplément de droit réclamé par les douanes ou d'autres autorités administratives : du jour de la demande de ces autorités:
e) dans tous les autres cas concernant le transport des voyageurs : du jour de l'expira- tion de la validite' du billet.
Le jour indiqtté comme point de départ de la prescription n'est jamais compn's dans le délai.
ä4. En cas de réclamation adresse'e au chemin de fer conformément ä l'articlc 49 avec les pieces justificatives nécessaires. la prescription est suspendue jusqu'au jour ou le chemin de fer rejette la réclamation par écrit et restitue les pieces. En cas d'accepta- tion partielle de la réclamation. la prescrip- tion reprend son cours pour la partie de la réclamation qui reste litigieuse. La preuve de la réception de la réclamation ou de la ré- ponse et celle dela restitution des pieces sont a la charge de la partie qui invoque ce fait.
Les réclamations ulterieures ayant le meme objet ne suspendent pas la prescrip- tion.
55. L'action prescrite ne peut plus étre exeree'e. meme sous forme d'une demande reconventionnelle ou d'une exception.
62
ä 2. Andra fordringar på grund av beford- ringsavtal preskriberas efter ett år.
Preskriptionstiden är dock två är i fråga om en fordran som
a) avser skada som har orsakats uppsåtli— gen:
b) grundas på svikligt förfarande.
& 3. Den prcskriptionstid som avses i & 2 räknas i fråga om
a) fordran på ersättning för totalförlust: från den fjortonde dagen efter utgången av den tid som anges i artikel 23 ä» 3:
b) fordran på ersättning för delförlust. ska- da eller dröjsmål mcd utlämningen: från da- gen för utlämningen:
c) fordran på betalning eller återbetalning av befordringsavgifter. andra kostnader eller tillägg eller fordran på gottgörelse när en ta- riff har tillämpats oriktigt eller något fel har begåtts vid beräkningen eller betalningen: från dagen för betalningen eller. om betalning inte har skett. från den dag då betalningen borde ha skett:
d) fordran på betalning av tilläggsbelopp som tullmyndigheter eller andra förvaltnings- myndigheter har begärt: från den dag då myn- digheten framställde begäran:
e) fordran som i något annat avseende gäl- ler den resandes befordranr från den dag då biljettens giltighetstid gick ut.
I preskriptionstiden inräknas inte den dag som anges som begynnelscdag.
.54. Om krav mot järnvägen framställs i överensstämmelse med artikel 49 och de handlingar bifogas som behövs. görs uppehåll i preskriptionstiden till den dag då järnvägen skriftligen avslår kravet och återställer hand-. lingarna. Medgcs kravet delvis. börjar pre- skriptionstiden åter att löpa för den del av kravet som alltjämt är tvistig. Skyldigheten att bevisa att krav eller svar därpå har tagits emot eller att handlingarna har lämnats tillba- ka åvilar den part som påstår att detta har skett. Ett förnyat krav som avser samma sak medför inte uppehåll i preskriptionstiden.
& 5. En preskriberad fordran får inte göras gällande ens genom genkäromål eller yrkande om kvittning.
Prop. 1984/85: 33
s" 6. Sous reserve des dispositions qui pré- eedent. Ia suspension et l'interruption de la prescription sont réglées par le droit national.
'l'l'l'RE V RAPPORTS DES CHEMINS DE FER ENTRE ELFX
Article 56
Rey/('mer)! (här ('mnplur entre chemins" dejt-T 'l'out chemin de fer doit payer aux chemins de fer interessés la part qui leur revient sur un prix de transport qu'il a encaisse' out qu'il aurait du encaisser.
Article 57 Recourx en fas de perte ou d'at'urie
& l. Le chemin de fer qui a payé une in- demnité pour perte totale ou partielle ou pour avarie de bagages. en vertu des Regles uni- formes. a un droit de recours contre les che- mins de fer ayant participe au transport eon- formément aux dispositions suivantes :
a) le chemin de fer qui a causé le dommage en est seul responsable:
bl lorsque le dommage a ete' cause par plu- sieurs chemins de fer, chacun d'eux répond du dommage qu'il a cause': sila distinction est impossible. l'indemnité est répartie entre eux conformément nu e):
cl s'il ne peut étre prouve que le dommage a été causé par un ou plusieurs chemins de fer. l'indemnité est re'panie entre toUs les chemins de fer ayant participe au transpon. ä l”exeeption de ceux qui prouvent que le dom- mage n'a pas été causé sur leurs lignes; la répartition est faite proportionnellement aux distances kilométriques d'application des ta- n'fs.
& 2. Dans le eas d'insolvabilité de l'un de ces chemins de fer. la part lui incombant et non paye'e par lui est répartie entre tous les autres chemins de fer ayant participe au transport. proportionnellement aux distances kilométriques d'application des tarifs.
63
ä 6. Med undantag för vad som har sagts ovan gäller nationell rätt i fråga om förläng- ning av preskriptionstiden och preskriptions- avbrott.
AHVDELl-YING V _ JARNVAGARNAS INBORDES FÖRHÅL- LANDEN Artikel 56 A vräkning mella/1_ir'irm't'igurnu
Varje järnväg är skyldig att till de berörda järnvägarna betala de andelar som tillkom- mer dem av en befordringszwgift som järnvä- gen har uppburit eller borde ha uppburit.
Artikel 5 7
Rätt till åter./(rar vid/örlusl eller skada
? 1. Om en järnväg har betalat ersättning enligt de enhetliga rättsreglerna för att inskri- vet resgods har gått förlorat helt eller delvis eller har skadats. har järnvägen gentemot de järnvägar som har deltagit i befordringen rätt till återkrav enligt följande bestämmelser.
a) Den järnväg som har orsakat skadan är ensam ansvarig för den.
bl Om skadan har orsakats av tlerajärnvä- gar. svarar var och en av dem för den del av skadan som den järnvägen har orsakat. Om en sådan uppdelning inte kan göras. fördelas ersättningsskyldigheten mellan järnvägarna enligt cl.
c) Om det inte kan visas att skadan har orsakats av en eller flera järnvägar. fördelas ersättningsskyldigheten mellan allajärnvägar som har deltagit i befordringen med undantag av dem som visar att skadan inte har orsakats på deras linjer. Fördelningen sker i förhällan- de till antalet tariftkilometer.
& 2. Om någon av järnvägarna är pä obe- stånd. skall vad denjärnvägen inte betalar av sin andel fördelas mellan de övriga järnvägar som har deltagit i befordringen i förhållande till antalet tariffkilometer.
Prop. l984/85: 33
Article 58
Reeours en eas de retard () la livraison
L'artiele 57 est applicable en cas d'indem- nite' payee pour retard a la livraison. Si celui- ei a été cause par plusieurs chemins de fer. l'indemnité est répartie entre ces chemins de fer proportionnellement a la durée du retard sur leurs lignes respectives.
Article 59 Prm'edure du recours
& ]. Le bicn-fondé du paiement effectué par lc chemin de fer exercant l'un des recours prévus aux articles 57 et 58 ne peut étre con- testé par le chemin de fer contre lequel le recours est exerce'. lorsque l"indemnité a été fixée judiciairement et que ce dernier chemin de fer. dument assigné. a éte' mis ä méme d'intervenir au proces. Le juge saisi de l'ac- tion principale ftxe les délais impartis pour la signification de l'assignation et pour l'inter- vention.
& 2. Le chemin de fer qui exerce son re- cours doit former sa demande dans une seule et méme instance contre tous les chemins de fer avec lesquels il n'a pas transigé. sous peinc de perdre son recours contre ceux qu'il n'aurait pas assignés.
å3. Le juge doit statuer par un seul et méme jugement sur tous les recours dont il est saisi.
& 4. Les chemins de fer actionnés ne peuvent exercer aucun recours ulte'rieur.
& 5. Des recours ne peuvent pas étre intro- duits dans l'instance relative ä la demande en indemnité exercée par l'ayant droit au con- trat de transport.
Article 60 Competence [mur les recours
& 1. La juridiction du siége du chemin de fer contre lequel le recours s"exerce est ex- clusivement compétente pour toutes les ac- tions en recours.
& 2. Lorsque l'action doit étre intentée contre plusieurs chemins de fer. le chemin de fer demandeur a le droit de choisir. entre les juridictions eompétentes en vertu du & ]. celle devant laquelle il porte sa demande.
64
Artikel 58
Rätt till återkrav vid dröjsmål med utläm- ningen
Artikel 57 är tillämplig i fråga om ersättning som har betalats för dröjsmål med utlämning- en. Om dröjsmålet har orsakats av flera järn— vägar. skall ersättningsskyldigheten fördelas mellan dessa järnvägar i förhållande till läng— den av den försening som för varje järnväg har uppkommit på dess sträcka.
Artikel 59 Förfarandet i mål om återkrav
5 l. Enjärnväg, mot vilken återkrav riktas enligt artikel 57 eller 58. får inte bestrida det befogade i en betalning som den återkravssö- kande järnvägen har gjort. om ersättnings- beloppet har fastställts av domstol och den järnväg mot vilken återkravet riktas har blivit behörigen underrättad om stämningsansök- ningen och beretts tillfälle att inträda som intervenient i målet. Domstolen i huvudmålet fastställer de frister inom vilka underrättelsen och ansökan om intervention skall göras.
52. Den järnväg som utövar sin rätt till återkrav skall stämma in samtliga järnvägar med vilka den inte har gjort upp i godo i en och samma rättegång. ] annat fall förlorar den rätten till återkrav mot de järnvägar som inte har stämts in. & 3. Domstolen skall meddela en enda dom i fråga om alla återkrav som den hand- lägger. ? 4. De instämda järnvägarna har inte rätt till ytterligare återkrav. ? 5. Äterkrav får inte handläggas gemen— samt med skadeståndskrav som väckts på grund av befordringsavtalet.
Artikel 60 Behörig domstol i mål om återkrav
& l. Behörig domstol i mål om återkrav är rätten i den ort där den järnväg mot vilken talan förs har sitt säte.
& 2. Om käromålet avser flera järnvägar, har kärandejärnvägen rätt att välja mellan de domstolar som är behöriga enligt & l.
Prop. 1984/85 : 33
Article 61 Aecordx (lll sujet det recours
Les chemins de fer peuvent déroger par des accords aux dispositions de recours re'ci- proques de ce 'l'itre. ä l'cxception de celle de l'articlc 59. ä 5.
TITRE Vl DISPOSITIONS EXCEPTIONNELLES
Article 62 Derogations
Les dispositions des Regles ttniformes ne peuvent prévaloir contre celles que certains Etats sont amenés a prcndre. dans le trafic entre eux. en application de certains traités tels que les Traités relatifs a la Communauté européenne du charbon et de l'acier et ä la Communauté économique européenne.
5 Riksdagen [984/85. ] saml. Nr 3.3
Artikel Öl Öt'erenskmnmelser ifråga om dterkrat' Järnvägarna får komma överens om avvi- kelser från bestämmelserna i denna avdelning om inbördes återkrav med undantag av be- stämmelsen i artikel 59 s 5.
AVDELNING VI _ UNDANTAGSBESTÅMMELSER Artikel 62 Avvikelser
Vad som föreskrivs i de enhetliga rättsreg- lerna gäller inte i den mån det strider mot de bestämmelser som vissa stater meddelar för trafiken mellan sig vid tillämpningen av sär- skilda fördrag. såsom fördragen om den Eu- ropeiska kol— och stålgemenskapen och den Europeiska ekonomiska gemenskapen.
Prop. 1984/85: 33
APPENDICE B
A LA CONVENTION RELATIVE AUX TRANSPORTS IN- TERN ATIONAux FERROVIAIRES (COTIF) DU 9 MAI 1980
REGLES UNIFORMES CONCERNANT LE CONTRAT DE TRANSPORT INTERNATIONAL FER- ROVIAIRE DES MARCHANDISES (CIM)
TITRE PREMIER GENERALITES
Article premier Champ d'application
Si |. Sous réserve des exceptions prévues ä l'article 2. les Regles uniformes s'appliquent ä tous les envois de marchandises remis au transport avec une lettre de voiture directe établie pour un parcours empruntant les terri- toires d'au moins deux Etats ct comprenant exclusivement des lignes inscrites sur la liste prévue aux articles 3 et IO de la Convention.
52. Dans les Régles uniformes, le ter- me a gare » couvre : les gares ferroviaires. les ports des services de. navigation et tous autres établissements des entreprises de transport. ouverts au public pour l'exécution du contrat de transport.
Article 2
Exceptians du cha/np d'application
& l. Les envois dont la gare expéditrice et la gare destinataire sont situées sur le terri- toirc d'un méme Etat ct qui n'empruntent le territoire d'un autre Etat qu'en transit ne sont pas soumis aux Regles uniformes:
66
(Ör-ersättning)
BIHANG B
TILL FÖRDRAGET DEN 9 MAJ 1980 OM INTERNATIONELL JÄRNVÄGSTRAFIK (COTIF)
ENHETLIGA RÄTTSREGLER FÖR AVTAL OM INTERNATIONELL JÄRNVÄGSBEFORDRAN Av cons (CIM)
AVDELNING I ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
Artikel 1 Tillämpningsområde
äl. Med förbehåll för de undantag som anges i artikel 2 är de enhetliga rättsreglerna tillämpliga på alla godssändningar som läm- nas till befordran med en genomgående frakt- sedel som har utfärdats för en sträcka som berör minst två staters områden och som ute- slutande omfattar linjer som är upptagna på den lista som avses i artiklarna 3 och l0 i fördraget.
52. I de enhetliga rättsreglerna innefattar uttrycket "station" järnvägsstationer, sjö- fartslinjers hamnar och alla andra inrättning- ar som traftkföretagen har öppnat för allmän- heten i syfte att fullgöra befordringsavtal.
Artikel 2 Undantag från tillämpningsområdet
5 l. När avsändnings- och bestämmelse- stationerna för en sändning ligger på en och samma stats område och en annan stats om- råde berörs endast av genomfart, är de enhet- liga rättsreglerna inte tillämpliga pä beford- ringen
Prop. 1984/85: 33
al si les lignes par lesquelles s'cft'cctue le transit sont exclusivement exploitées par un chemin de fer de l"Etat de départ ou
bl si les Etats ou lcs chemins de fer intc- ressés sont convenus de De pas considérer ces envois comme intemationaux.
52. Les envois entre gares de deux Etats limitrophes et les envois entre gares de deux Etats en transit par le tcrritoire d"un troi- sieme Etat. si les lignes par lesquelles s"effee- tue le transport sont exclusivement exploi- tc'es par un chemin de fer de l'un de ccs trois Etats. sont soumis au regime du trafic inté- rieur applicable a ce chemin de fer, lorsque l'expéditeur. en utilisant la lettre de voiture correspondante. le revendique et que les lois et réglements d'aucun des Etats intéressés ne s"y opposent.
Artic/(' 3 Obligation de Iranspm'ter
5l. Le chemin de fer est tenu d'effectuer. aux conditions des Rgles uniformes. tout transport de marchandises par wagons com- plets. pourvu que:
a) l'expe'diteur se conforme aux Régles uniformes. aux dispositions complémentaires et aux tarifs:
bl le transport soit possible avec le person- nel et les moyens de transport normaux per- mettant dc satisfaire les besoins re'guliers du trafic:
cl le transport ne soit pas empéché par des circonstances que le chemin de fer ne peut pas éviter et auxquelles il ne depend pas de lui de reme'dier.
52. Le chemin de fer n'est tenu d'accepter les marchandises dont le chargement. le transbordement ou le déchargement exigent l'emploi de moyens spéciaux que si les gares concerne'es disposent de ces moyens. 53. Le chemin de fer n'est tenu d'acceptcr que les marchandises dont le transport peut étre effectue' sans délai: les prescriptions en vigueur a la gare expéditrice déterminent les cas ou les marchandises ne remplissant pas cette condition doivent étre prises provisoire- ment en dépöt. 54. Lorsque l'autoritc' compétente a de'- cidé que :
67
al om genomfartslinjen trafikeras uteslu— tande av en järnväg med säte i avsändnings- staten. eller
bl om de berörda staterna eller järnvä- garna har enats om att inte betrakta beford— ringen som internationell.
52. När en befordran sker mellan stationer i två grannstater eller mellan stationer i två stater i genomfart över en tredje stats områ- de, och de linjer på vilka befordringen utförs uteslutande trafikeras av en järnväg med säte i någon av dessa tre stater. tillämpas de före- skrifter som gäller för denna järnvägs inrikes trafik. om avsändaren begär det och an- vänder motsvarande fraktsedel samt hinder mot detta inte möter på grund av lag eller annan författning i någon av de berörda sta- terna.
Artikel 3 Bejbrzlringsskyldighcr
5 l. Järnvägen är skyldig att befordra sI- dant gods som lämnas in som vagnslastgods i enlighet med de enhetliga rättsreglerna. un- der förutsättning att
al avsändaren rättar sig efter de enhetliga rättsreglerna. tilläggsbestämmelserna och tarifferna:
bl befordringen kan genomföras med den personal och de normala transportmedel som svarar mot trafikens vanliga behov:
e) befordringen inte hindras till följd av förhållanden som järnvägen inte kan undgä och som det inte ankommer på den att avhjäl- pa.
2. Järnvägen är inte skyldig att ta emot gods, vars lastning. omlastning eller lossning kräver att särskild utrustning används. om de berörda stationerna saknar sådan utrustning.
3. Järnvägen är endast skyldig att ta emot gods som kan befordras utan dröjsmål. De föreskrifter som gäller för avsändarstationen avgöri vilka fall gods som inte uppfyller detta villkor skall tas emot för tillfällig förvaring.
54. Om en behörig myndighet har före- skrivit att
Prop. 1984/85 : 33
al le service sera supprime ou suspendu en totalité ou en partie.
b) certains envois seront exclus ou admis seulement sous condition.
ces mesures doivent étre pone'es sans délai åla connaissance du public et des chemins de fer: ceux-ci en informent les chemins de fer des autres Etats en vue de leur publication.
55. Les chemins de fer peuvent. d'un commun accord. concentrer lc transport de marchandises. dans certains relations. sur des points fronti'eres et sur des pays de transit déterminés. Ces mesures sont communique'es a l'()ftice central. Elles sont consignées par les che— mins de fer sur des listes speciales. publie'es dans la forme pre'vue pour les tarifs interna- tionaux et entrent en vigueur un mois aprés Ia date de la communication ä l'()ftice central. 56. Toute infraction commise par le che- min de fer a cet article peut donner lieu å une action en réparation du dommage cause.
Article 4 Objets exclus du transport
Sont exclus du transport:
a) les objets dont le transport est interdit. ne ffIt-ce que sur l'un des territoires 51 par- courir;
bl les objets dont le transport est reserve a I'administration des postes. ne fat-ce que sur l'un des territoires å parcourir:
c) les objets qui. par leurs dimensions. leur masse ou leur conditionnement, ne se préte- raient pas au transport demande”, en raison des installations ou du mate'riel. ne flit—ce que de l'un des chemins de fer ä cmprunter:
d) les matieres et objets exclus du trans- port en vertu du Reglement concernant le transport international ferroviaire des mar- chandises dangereuses (RID). Annexe [ aux Rögles uniformes. sous reserve des déroga- tions prévues å l'articlc 5. 52.
68
al trafiken varaktigt eller tillfälligt skall in- ställas eller inskränkas.
bl vissa sändningar inte får befordras eller får befordras endast på vissa villkor.
skall allmänheten och järnvägarna genast underrättas om detta. Järnvägarna skall un- derrättajärnvägarna i de andra staterna. som i sin tur skall offentliggöra föreskriften.
55. Järnvägarna får sinsemellan komma överens om att i vissa förbindelser koncen- trera godsbefordringcn till bestämda gräns- övergångspunkter och genomfartsländer.
Sådana åtgärder skall meddelas till central- byrån. De skall av järnvägarna tas upp i sär— skilda listor. offentliggöras på samma sätt som de internationella tarifferna och träda i kraft en månad efter den dag då centralbyrån underrättades.
56. Om en järnväg åsidosätter någon be- stämmelse i denna artikel. kan järnvägen för— pliktas ersätta den skada som uppkommer härigenom.
Artikel 4 Föremål som inte befordras
Befordran sker inte av: al föremål vars befordran är förbjuden. även om detta är fallet endast inom ett av de områden genom vilka befordringen skulle ha ägt rum:
bl föremål vars befordran är förbehållen postverket. även om detta är fallet endast inom ett av de områden genom vilka beford- ringen skulle ha ägt rum:
c) föremål som på grund av omfång, vikt eller beskaffenhet inte lämpar sig för den be- gärda befordringen med hänsyn tilljärnvägar- nas anläggningar eller utrustning. även om detta är fallet endast i fråga om en av de järnvägar som skulle ha utfört befordn'ngen;
dl ämnen och föremål som enligt regle— mentet om internationell järnvägsbefordran av farligt gods (RID). bilaga I till de enhetliga rättsreglerna. inte får befordras, dock inte om annat följer av artikel 55 2.
Prop. 1984/85 : 33
Article 5
Ohjets admis" au transport .roux condition
5 l. Sont admis au transport sous condi- tion :
al les matieres et objets admis au transport aux conditions du RID ou des accords et des clauses tarifaires prévus au 5 2:
b) les transport funéraires. les véhicules de chemins de fer roulant sur leurs propres roues. les animaux vivants, les envois dont le transport présente des difficulte's particu- li'eres en raison de leurs dimensions. de leur masse ou de leur conditionnement: aux con- ditions des dispositions complémentaires: celles-ci peuvent déroger aux Rögles uni- formes.
Les animaux vivants doivent étre accom- pagnés d'un convoyeur fourni par l'expe'di- teur. Un convoyeur n'est toutefois pas exigé lorsque cela est pre'vu dans les tarifs interna- tionaux ou lorsque les chemins de fer partici- pant au transport y ont renoncé a la demande de l'expéditeur: dans ce cas. sauf convention contraire. le chemin de fer est déchargé de sa responsabilité pour toute perte ou avarie qui résulte d'un risque que l'escorte avait pour but d'éviter.
5 2. Deux ou plusieurs Etats. par des ac- cords. ou deux ou plusieurs chemins de fer. par des clauses tarifaires. peuvent convenir des conditions auxquelles doivent satisfaire certaines matieres ou cenains objets exclus de transport par le RID. pour étre néanmoins admis.
Les Etats ou les chemins de fer peuvent. dans les mémes formes. rendre moins rigo- reuses les conditions d'admission prévues par le RID.
Ces accords et clauses tarifaires doivent étre publiés et communiqués a l'Office cen- tral. qui les notifie aux Etats.
Article 6 Tarifs. Accords particulicrs
5 l. Le prix de transport et les frais acces- soires sont calculés conformément aux tarifs le'galement en vigeur et dument publiés dans
69
Artikel 5 Före/mil som tas emot till l)cjin'zlr'at1 på vissa villkor
5 l. Befordran sker på vissa villkor i föl- jande fall:
al ämnen och föremål tas emot till beford- ran på de villkor som föreskrivs i RID eller i sådana överenskommelser eller tan'ffbestäm- melser som avses i 5 2;
bl lik. järnvägsfordon som rullar på egna hjul. levande djur och föremål vars befordran är förenad med särskilda svårigheter på grund av föremålets omfång. vikt eller be- skaffenhet tas emot till befordran på de vill- kor som anges i tilläggsbestämmelserna: så- dana villkor får avvika från de enhetliga rätts- reglerna.
Levande djur skall åtföljas av en skötare som avsändaren ställer till förfogande. Någon skötare behövs dock inte. när det medges i de internationella tarifferna eller när de järnvä- gar som deltar i befordringen har avstått från kravet på skötare på avsändarens begäran. 1 ett sådant fall ärjärnvägen. om inte annat har avtalats. fri från ansvarighet för förlust eller skada som uppkommer till följd av den fara som skulle avvärjas genom att en skötare följ- de med.
5 2. Två eller fiera stater kan genom avtal och två eller flerajärnvägar kan genom tariff- bestämmclser komma överens om vilka vill- kor som vissa ämnen eller föremål måste uppfylla för att de skall tas emot till beford- ran. trots att de enligt RID är uteslutna från befordran.
Staterna eller järnvägarna kan på samma sätt föreskriva lindrigare villkor för att gods skall tas emot till befordran än de som anges i RID.
Dessa avtal och tariffbestämmelser skall offentliggöras och meddelas till centralbyrån. som skall underrätta staterna om dem.
Artikel 6 Tariffer. Särskilda överenskommelser
5 |. Frakten och tilläggsavgifterna skall beräknas enligt de tariffer som gäller och är vederbörligen offentliggjorda i varje stat vid
Prop. 1984/85: 33
chaque Etat, valables au moment de la con- clusion du contrat de transport. méme si le prix de transport est calculé se'parément sur différentes sections du parcours.
5 2. Les tarifs doivent contenir toutes les conditions spéciales applicables au transport. notamment les élémcnts nécassaires au cal- cul du prix de transport et des frais acces- soires et. le cas échéant, les conditions de conversion des monnaies.
Les conditions de tarifs ne peuvent déroger aux Regles uniformes que si celles-ci le pré- Voient expresse'ment.
5 3. Les tarifs doiVent étrc appliqués å tous aux mémes conditions.
5 4. Les chemins de fer peuvent conclure des accords particulicrs comportant des ré- ductions de prix ou d'autres avantagcs. dans la mesure ou des conditions comparables sont consenties aux usagers qui se trouvent dans des situations comparables.
Des réductions des prix ou d'autres avan- tages peuvent étre accordés pour le service du chemin de fer. pour la service des admini- strations publiques ou pour des oeuvres de bienfaisance.
La publication des mesures prises en vertu du premier et du deuxiemc alinéa n'est pas obligatoire.
5 5. Les tarifs intemationaux peuvent étre déclarés obligatoirement applicables en trafic international. ä l'exclusion des tarifs inté- rieurs.
L'application d'un tarif international peut étre subordonnée ä sa revendication expresse dans la lettre de voiture.
5 6. Les tarifs et les modifications de tarifs sont considérés comme dament publiés au moment ou le chemin de fer en met tous les détails a la disposition des usagers.
La publication des tarifs intemationaux n'est obligatoire que dans les Etats dont les chemins de fer participient ä ces tarifs comme réseau de départ ou de destination.
5 7. Les majorations de prix des tarifs in- temationaux et autres dispositions qui au- raient pour effet de rendre plus rigoureuses les conditions de transport prévues par ces tarifs entrent en vigueur au plus töt quinze _jours apres leur publication, suaf dans les cas suivants:
70
den tidpunkt då befordringsavtalet slöts. även om frakten beräknas särskilt för olika delsträckor.
5 2. l tarifferna skall tas upp alla de sär- skilda villkor som skall tillämpas på beford- ringen och särskilt de uppgifter som behövs för beräkning av frakten och tilläggsavgifter samt. i förekommande fall, villkoren för om- räkning till annan valuta.
Villkoren i tarifferna får avvika från de en- hetliga rättsreglerna endast när dessa Iit- tryckligen medger det.
5 3. Tarifferna skall tillämpas gentemot alla på samma villkor.
5 4. Järnvägarna får träffa särskilda över- enskommelser som medför fraktnedsättning— ar eller andra förmåner. i den månjämförbara kategorier av transportkunder erbjuds likvär- diga villkor.
Fraktnedsättningar och andra förmåner får medges förjärnvägsförvaltningen och den of- fentliga förvaltningen samt för välgörande än- damål.
Ätgärder som har vidtagits med stöd av första eller andra stycket behöver inte offent- liggöras.
5 5. De internationella tarifferna kan för- klaras vara obligatoriskt tillämpliga i interna— tionell trafik så att de nationella tarifferna inte får tillämpas.
Tillämpningen av en internationell tariff kan göras beroende av att det i fraktsedeln uttryckligen begärs att den skall tillämpas.
5 6. Tarifferna och ändringar i dem anses vara vederbörligen offentliggjorda så snart järnvägen har gjort dem tillgängliga i sin hel- het för transportkunderna.
En internationell tariff behöver offentlig- göras endast i de stater vilkas järnvägar del- tar i tariffen som avgångs- eller bestämmelse- järnväg.
57. Frakthöjningar och andra ändringar som innebär en skärpning av befordringsvill- koren i tariffen träder i kraft tidigast femton dagar efter det att de har offentliggjorts. utom i följande fall:
Prop. 1984/85: 33
al si un tarif international prévoit l'exten- sion d'un tarif intérieur au parcours total. les délais de publication de ce tarif intérieur sont applicables:
b) si les majorations des prix d'un tarif international sont consécutives ä un releve- ment général des prix des tarifs intérieurs d'un chemin de fer participant. elles entrent en vigueur le lendemain de leur publication. ä condition que l'adaptation des prix du tarif international qu'cntraine ce relévcment ait e'te annoncée au moins quinze jours ä l'a- vance; cette annonce ne peut toutefois pas étre antériure a la date de la publication du relevement des prix des tarifs intérieurs en cause;
cl si les prix de transport et frais acces- soires prévus dans les tarifs intemationaux doivent étre modifiés pour tenir compte des fluctuations de change ou si des erreurs mani- festes doivent étre rectifiées. ces modifica- tions et reetifications entrent en vigueur le lendemain de leur publication.
5 8. Dans les Etats ou il n'existe pas d'obl- igation de publier certains tarifs. ni de les appliquer ä tous les usagers aux mémes con- ditions. les dispositions dc cet article ne font pas regle dans la mesure ou elles comportent une telle obligation.
59. Le chemin de fer ne peut percevoir, en sus du prix de transport et des frais acces- soires prévus par les tarifs. aucune somme autre que les dépenses faites par lui. Ces dépenses doivent étre dt'Iment constatées et décomptées a part sur la lettre de voiture. avec toutes justifications utiles. Quand ces justifications ont été fournies par des pieces jointes a la lettre de voiture et si le paiement des dépenses correspondantes incombe ä l'expéditeur, ces pieces ne sont pas livrées au destinataire avec la lettre de voiture. mais sont remises ä l'expe'diteur avec le compte de frais mentionne' ä l'articlc 15. 5 7.
Article 7 Unité de compte. Cours de conversion ()u d'acceptation des monnaies
5 l. L'unite' de compte prévue par les Re- gles uniformes est le Droit de tirage special tel que défini par le Fonds Mone'taire lnterna- tional.
71
a) om en internationell tariff förutsätter att en nationell tariff skall gälla för hela beford- ringssträckan. skall den nationella tariffens frister för offentliggörande tillämpas:
b) om frakthöjningar i en internationell ta- riff följer av en allmän höjning av priserna i en deltagande järnvägs nationella tariffer. träder de i kraft dagen efter den dag då de har offenliggjorts, förutsatt att den anpassning av priserna i den internationella tariffen som den nationella höjningen föranleder har tillkänna- getts minst femton dagar i förväg: tillkännagi- vandet får dock inte ske tidigare än den dag då frakthöjningarna i den ifrågavarande na- tionella tariffen offentliggjordes:
c) om frakterna eller tilläggsavgifterna i de internationella tarifferna skall ändras till följd av ändrade växelkurser eller rättas på grund av ett uppenbart fel i tariffen. träder ändring- en eller rättelsen i kraft dagen efter den dag då den har offentliggjorts.
5 8. I de stater där det inte föreligger skyl-
' dighet att offentliggöra vissa tariffer och inte
heller skyldighet att tillämpa dem gentemot alla transportkunder på samma villkor gäller bestämmelserna i denna artikel inte i den mån de medför en sådan skyldighet.
5 9. Järnvägen får inte utöver den frakt och de tilläggsavgifter som anges i tarifferna ta ut någon annan ersättning än för sina ut- lägg. Utläggen skall behörigen styrkas och föras upp särskilt på fraktsedeln med alla ve- rifikationer som behövs. När dessa verifika- tioner har fogats till fraktsedeln och det ålig— ger avsändaren att betala utläggen. skall veri- fikationerna inte lämnas ut med fraktsedeln till mottagaren utan återställas till avsändaren med den kostnadsavräkning som avses i arti- kel 155 7.
Artikel 7
Beräkningsenhet. Valutakurser vid omräk- ning eller växling
5 1. Med beräkningsenheter avses i de en- hetliga rättsreglerna särskilda dragningsrätter såsom de definieras av Internationella valuta- fonden.
Prop. 1984/85: 33
La valeur. en Droit de tirage special. de la monnaie nationale d'un Etat membre du Fonds Monetaire International est ealcule'e selon la methodc d'évalution applique'e par le Fonds Monétaire International pour ses propres operations et transactions.
& 2. La valeur. en Droit de tirage special. de la monnaie nationale (l'un Etat non membre du Fonds Monétaire International est calculée de la faeon déterminée par cet Etat.
Ce calcul doit exprimer en monnaie natio- nale une valeur re'clle aussi proche que possi— ble de celle qui re'sulterait de l'application du & 1.
53. Pour un Etat non membre du Fonds Monétaire International. dont la législation ne permet pas d'appliquer le s" [ ou le 52. l'unite de compte prévue par les Regles uni- formes est considérée comme étant égale a trois francs or. Le franc or est défini par 10/31 de gramme d'or au titre de 0.900. La conversion du franc or doit exprimer en monnaie nationale une valeur réellc aussi proche que possible de celle qui résulterait de l'application du 5 I. 54. Les Etats. dans les trois mois qui sui- vent la mise en vigueur de la Convention et chaque fois qu'un changement se produit dans leur méthode de calcul ou dans la valeur de leur monnaie nationale par rapport 51 l'uni- té de compte. communiquent ä l'Office een- tral leur me'thode de calcul conformément au & 2 ou les résultats de la conversion confor- mément au & 3. L'Oflice central notifie ces informations aux Etats. & 5. Le chemin de fer doit publier les cours auxquels:
a) il effeetue la conversion de sommes ex- prime'es en unités monétaires étrangeres, payables en monnaie du pays (cours de con— version):
b) il aeeepte en paiement des monnaies étrangeres (cours d'acceptation).
72
Värdet av en stats nationella mynt uttryckt i särskilda dragningsrätter skall. för en stat som är medlem av Internationella valutafon- den. bestämmas enligt den beräkningsmetod som valutafonden tillämpar för sin verksam- het och sina transaktioner.
& 2. Värdet av en stats nationella mynt ut- tryckt i särskilda dragningsrätter skall. för en stat som inte är medlem av Internationella valutafonden. beräknas på det sätt som be- stäms av den staten.
Denna beräkning skall ge ett realvärde i nationellt mynt som så nära som möjligt över- ensstämmer med vad som skulle ha följt av en tillämpning av s' 1.
53. För en stat som inte är medlem av Internationella valutafonden och vars lag inte medger att ä 1 eller 5 2 tillämpas. anses den beräkningsenhet som anges i de enhetliga rättsreglerna motsvara tre guldfrancs.
En guldfranc motsvarar 10/31 gram guld av 0.900 finhet.
()mräkningen av guldfranes skall ge ett realvärde i nationellt mynt som så nära som möjligt överensstämmer med vad som skulle ha följt av en tillämpning av ä l.
ä 4. Inom tre månader från det att fördra— get har trätt i kraft och varje gång som beräk- ningsmetodcn ändras eller värdet av en stats mynt uttryckt i beräkningsenheten ändras. skall den berörda staten underrätta central- byrån om den beräkningsmetod enligt & 2 som staten tillämpar resp. resultatet av om- räkningen enligt ä 3.
Centralbyrån skall delge staterna dessa upplysningar.
ä 5. Järnvägen skall offentliggöra de kurser till vilka:
a) den omräknar belopp som är uttryckta i utländskt mynt, när de skall betalas i landets mynt (omräkningskurs);
b) den tar emot betalning i utländskt mynt (mottagningskurs).
Prop. 1984/85: 33
Article 8 I.)i_t'pu_siti0ns spéciulcx ("1 certains transports
& ]. Pour le transport des wagons de parti- Culiers. des dispositions specialcs sont pré- vues par le Reglement concernant le trans- port international ferroviaire des wagons de particulicrs (RIP). Annexe ll aux R'egles uni- formes.
& 2. Pour le transport des eonteneurs. des dispositions spéciales sont prévues par le Reglement concernant le transport interna- tional ferroviaire des conteneurs (RICo). An- nexe III aux Regles uniformes.
& 3. Pour le transport des colis express. les chemins de fer peuvent. par des clauses tari- faireS. convenir de dispositions spéciales conformes au Reglement concernant le trans- port international ferroviaire des colis ex- press (RIEx). Annexe IV aux 'Regles uni- formes.
54. Deux ou plusieurs Etats. par des ac- cords, ou deux ou plusieurs chemins de fer. par des dispositions complémentaires ou des clauses tarifaires. peuvent convenir de condi— tions dérogeant aux Regles uniformes pour les transport concernant :
a) les envois avec document de transport négociable.
b) les envois a ne livrer que contre remise du duplicata de la lettre de voiture.
c) les envois de journaux.
d) les envois destines aux foires ou exposi- tions.
e) les envois d'agrés de chargement et de moyens de protection contre la chaleur et Ie froid pour les marchandises transporte'es.
l) les envois effectue's. sur tout ou partie du parcours. sous le couvert de lettres de voi- ture ne servant pas de document de taxation et de facturation,
g) les envois effeetués sous le couvert d'un instrument servant a la transmission automa- tique des donne'es.
73
Aril/(cl 8 Siirxkildu bestämmelst'rför vissa befordring- lll"
& 1. Särskilda bestämmelser om befordran av privatvagnar finns i reglementet om inter- nationell järnvägsbefordran för privatvagnar (RIP). bilaga I] till de enhetliga rättsreglerna.
% 2. Särskilda bestämmelser om befordran av containrar finns i reglementet om interna- tionell järnvägsbefordran av containrar (RICO). bilaga Ill till de enhetliga rättsreg— lerna.
& 3. Järnvägarna kan komma överens om särskilda bestämmelser om befordran av ex- pressgods genom tariffbestämmelser i enlig- het med reglementet om internationell järn- vägsbefordran av expressgods (RH—lx). bilaga IV till de enhetliga rättsreglerna.
i;" 4. 'I'vä eller flera stater kan i avtal och två eller flera järnvägar kan genom tilläggs- bestämmelser eller tariftbestämmclser kom— ma överens om villkor som avviker från de enhetliga rättsreglerna för befordran av
a) försändelser med transporthandlingar som fär överlåtas.
b) försändelser som får lämnas ut endast mot att fraktsedelsdubbletten lämnas tillba— ka.
c) tidningsförsändelser.
d) försändelser som är avsedda för mässor eller utställningar.
e) försändelser med lastningsanordningar och anordningar för att skydda det transpor- terade godset mot värme eller kyla.
f) försändelser som för hela eller en del av befordringssträckan befordras med en frakt- sedel som inte utgör underlag för fraktbe- räkning och debitering.
g) försändelser med en transporthandling som utnyttjas för automatisk dataöverföring.
Prop. 1984/85: 33
Article 9 l)ixp0.s'itinns ('mnplémentairex
& l. Deux ou plusieurs Etats ou deux ou plusieurs chemins de fer peuvent établir des dispositions complémentaires pour l'exécu- tion des Regles uniformes. Elles nc peuvent deroger aux Regles uniformes que si celles-ei le prévoient expressément.
ä 2. Les dispositions complémentaires sont mises en vigueur et publiées dans les formes prévues par les lois et reglements de chaque Etat. Les dispositions complémen- taires et leur mise en vigueur sont communi- quées a l'Office central.
Article 10 Droit national
s 1. A défaut de stipulations dans les Rc- gles uniformes. les dispositions complemen- taires ct les tarifs intemationaux. le droit na- tional est applicable.
& 2. ()n entend par droit national le droit de l'Etat ou l'ayant droit fait valoir ses droits. y compris les regles relatives aux conflits de lois.
TITRE II , CONCLUSION ET EXECUTION DU CON- TRAT DE TRANSPORT
Article I ] Conclusion du contrat de transport
& l. Le contrat de transport est conelu des que le chemin de fer expéditeur a accepté au transport la marchandise accompagnée de la lettre de voiture. L'acceptation est constatée par l'apposition sur la lettre de voiture et, le eas échéant. sur chaque feuille complemen- taire. du timbre de la gare expeditriee ou de l'indieation de la machine comptable. portant la date de l'aeeeptation.
s 2. Le traitement conforme au & ] doit avoir lieu imme'diatement apres la remise au transport de la totalité de la marchandise fai- sant l'objet de la lettre de voiture et. dans la mesure ou les prescriptions en vigueur a la gare expéditrice le prévoient. le paiement des frais que l'expe'diteur prend a sa charge ou le
74
Artikel 9 Tilliiggxbestämine/ser
% I. Två eller flera stater eller två eller fle- ra järnvägar får utfärda tilläggsbestämmelser för tillämpningen av de enhetliga rättsreg- lcrna. En tilläggsbestämmelse fär avvika från de enhetliga rättsreglerna endast om det är uttryckligen medgivet i dessa.
& 2. "l'illäggsbestämmelserna sätts i kraft och offentliggörs i den ordning som före- skrivs i lag eller annan författning i varje stat. Centralbyrån skall underrättas om tilläggsbe- stämmelsernas innehåll och ikraftträdande.
Artikel 10 Nationell rätt
ä 1. Om bestämmelser saknas i de enhet- liga rättsreglerna. tilläggsbestämmelserna och de internationella tarifferna. är nationell rätt tillämplig.
ä 2. Med nationell rätt förstås rättsord- ningen —— däri inbegripet dess lagvalsregler — iden stat där den berättigade gör sitt anspråk gällande.
AVDELNING Il INGÅENDE OCH FULLGÖRANDE AV BE- FORDRINGSAVTALET
Artikel 1 I Befbrdringsuvtulets tillkomst
& 1. Ett befordringsavtal är slutet så snart avsändningsjärnvägen har tagit emot godset jämte fraktsedeln till befordran. Mottagandet erkänns genom att fraktsedeln och. i före- kommande fall. varje tilläggsblad förses med avsändningsstationens stämpel eller maski- nell kvittering med uppgift om dagen för mot- tagandet.
5 2. Erkännandet enligt & 1 skall ske ome- delbart efter det att allt gods som fraktsedeln avser har lämnats till befordran och, i den mån det föreskrivs i de bestämmelser som gäller för avsändningsstationen. avsändaren har betalat de belopp som belöper på honom eller har deponerat ett garantibelopp enligt
Prop. 1984/85: 33
depot d'une garantie conformément ä l'arti- cle 15.5 7. Ledit traitement doit avoir lieu en presence de l'expéditeur si celui-ei lc de- mande.
å3. Apres l'apposition du timbre ou de l'indication de la machine eomptable. la lettre de voiture fait preuve de la conclusion et du contenu du contract de transport.
& 4. Toutefois. en ce qui eoncerne les mar- chandises dont le chargement incombe ä l'ex- péditeur en vertu des tarifs ou des conven- tions entre celui-ci et le chemin de fer. lors- que de telles conventions sont autorisées a la gare expéditrice. les inscriptions porte'es sur la lettre de voiture relative a la masse de la marchandise ou au nombre des colis ne font preuve contre le chemin de fer que si ee der- nier a verifie' cette masse ou ee nombre et l'a constate' sur la lettre de voiture. Le cas échéant, ces inscriptions peuvent étre prou- vées par d'autres moyens.
S'il est evident qu'aueun manque effectif ne correspond a la difference de masse ou de nombre des colis par rapport aux inscriptions portées sur la lettre de voiture. celles-ci ne font pas preuve contre le chemin de fer. ll en est notamment ainsi lorsque le wagon est re- mis au destinataire avec des sceaux d'origine intacts.
ä 5. Le chemin de fer doit certifier sur le duplicata de la lettre de voiture. par l'apposi- tion du timbre a date ou de l'indication de la machine eomptable. la réeeption de la mar- chandise et la date de l'aeeeptation au trans- port. avant de restituer ce duplicata a l'expé- diteur.
Ce duplicata n'a la valeur ni de la lettre de voiture accompagnant la marchandise. ni d'un eonnaissement.
Article 12 Lettre de voiture
& I. L'expediteur doit présenter une lettre de voiture dument remplie.
Une lettre de voiture doit étre établie pour chaque envoi. Une méme lettre de voiture ne peut concerner que le chargement d'un seul wagon. Les dispositions complémentaires peuvent déroger å ces regles.
75
artikel 15 ä 7. Erkännandet skall ske i närva- ro av avsändaren. om han begär det.
ä 3. När fraktsedeln har försetts med stäm- pel ellcr maskinell kvittering. utgör den bevis om att befordringsavtalet är slutet och om dess innehåll.
54. I fråga om gods. som det åligger av- sändaren att lasta enligt tarifferna eller en överenskommelse mellan honom och järnvä- gen som är tillåten på avsändningsstationen. utgör dock de uppgifter om godsets vikt eller antalet kollin som har antecknats i fraktse- deln bevis mot järnvägen endast om denna har kontrollerat vikten eller antalet kollin och detta har antecknats på fraktsedeln. I före- kommande fall kan uppgifterna styrkas på något annat sätt.
Om det är uppenbart att den skillnad som föreligger mellan den faktiska vikten eller det faktiska antalet kollin och de uppgifter som har antecknats i fraktsedeln inte motsvaras av någon verklig skillnad. utgör dessa anteck- ningar inte något bevis motjärnvägen. Fram- för allt är detta fallet när vagnen lämnas ut till mottagaren med obrutna ursprungsplombe- ringar.
li 5. Innan fraktsedelsdubbletten lämnas tillbaka till avsändaren. är järnvägen skyldig att genom datumstämpel eller maskinell kvittering på fraktsedelsdubbletten intyga att godset har tagits emot och dagen då det togs emot till befordran.
Denna dubblett är inte likvärdig vare sig med den fraktsedel som följer med godset eller med konossement.
Artikel 12 Fraktsedeln
li I. Avsändaren skall lämna en fraktsedel som är rätt ifylld.
En fraktsedel skall upprättas för varje sändning. Samma fraktsedel kan avse endast en enda vagnslast. I tilläggsbestämmelserna får göras avvikelser från dessa regler.
Prop. 1984/85 : 33
ä 2. Les chemins de fer fixent. pour la pe- tite Vitesse et pour la grande vitesse. le mo- dele uniforme de lettre de voiture. qui doit ('ontporter un duplicata pour l'expediteur.
Le choix de la lettrc de voiture par l'expe- diteur indique si la marchandise est ä trans- porter en petite ou en grande vitesse. La dc- mande de la grande Vitesse sur unc partie du parcours et de la petite Vitesse sur une autre partie n'est pas admise. sauf accord entre tous les chemins de fer intéressés.
Pour certains tralics. notamment entre pays limitrophes. les chemins de fer peuvent prescrire. dans les tarifs. l'emploi d'une lettre de voiture de modele simplifie'.
& 3. La lettre de voiture doit étre imprimée dans deux ou éventuellement trois langues. dont l”une au moins doit étre choisie parmi les langues de travail de l'Organisation.
Les tarifs intemationaux peuvent déter- miner la langue dans laquelle doivent étre rédigées les inscriptions portées sur la lettre de voiture par l'expéditeur. A défaut. elles doivent I'étre dans une des langues officielles de l'Etat de départ et une traduction dans une des langues de travail de l'Organisation doit étre jointe. a moins que les inscriptions ne soient redigées dans une de ces langues.
Les inscriptions ponées sur la lettre de voiture par l'expéditcur doivent étre rédigées en caracteres latins. saufdcrogations prévues par les dispositions complémentaires ou les tarifs intemationaux.
Article 13 Teneur de la lettre de voiture
s' 1. La lettre dc voiture doit obligatoire- ment comporter:
a) la désignation de la gare destinataire:
h) le nom et l'adresse du destinataire: une seule personne physique ou autre sujet de droit doit étre inserit comme destinataire".
c) la désignation de la marchandise:
d) la masse ou. ä défaut. une indication analogue eonforme aux prescriptions en vi- gueur a la gare expéditrice;
e) le nombre de colis et la description de l'emballagc. pour les envois de détail et pour les wagons eomplets comportant un ou plu- sieurs éle'ments de chargement expe'diés en
76
ål Järnvägarna skall fastställa fraktse- delsblanketter för fraktgods och för ilgods. De skall omfatta en dubblett för avsändaren.
Genom avsändarens val av fraktsedel anges om godset skall befordras som frakt- gods eller som ilgods. En begäran om ilgods— befordran på en del av befordringssträekan och om fraktgodsbefordran på en annan del av sträckan är inte tillåten. om inte samtliga berördajärnvägar har medgett det.
För viss trafik. särskilt mellan grannländer. fär järnvägarna i tarifferna föreskriva att en förenklad fraktsedel skall användas.
& 3. Fraktsedeln skall tryckas på två eller eventuellt tre språk. av vilka minst ett skall vara något av organisationens arbetsspråk.
I de internationella tarifferna får föreskri- vas på vilket språk avsändaren skall avfatta de uppgifter som han för in i fraktsedeln. Har någon sådan föreskrift inte meddelats. skall uppgifterna avfattas på ett av avsändnings- landets officiella språk. varvid en översätt- ning till ett av organisationens arbetsspråk skall bifogas. om uppgifterna inte är avfat- tade på något av dessa.
De uppgifter som avsändaren för in i frakt— sedeln skall skrivas med latinska bokstäver. om inte undantag härifrån medges i tilläggs- bestämmelserna eller de internationella tarif- ferna.
A rtikel 13 Fraktsedelns innehåll
ä 1. Fraktsedeln skall alltid innehålla upp- gift om:
a) bestämmelsestationen;
b) mottagarens namn och adress; som mottagare skall anges en enda fysisk person eller ett enda annat rättssubjekt;
e) en beskrivning av godset:
d) vikten eller, om denna inte anges. en motsvarande uppgift enligt de föreskrifter som gäller för avsändningsstationen:
e) antalet kollin och förpackningens art (kollislag). för styckegods samt för kompletta vagnslaster när dessa innehåller en eller flera Iastenheter som befordras i kombinerad järn-
Prop. 1984/85: 33
trafic fer-mer ct devant étre transbordes:
f) le numero du wagon et. en outre. pour les wagons de particulicrs. la tare. pour les marchandises dont le chargement incombe a l'expéditeur:
g) l'énumération detaille'e des pieces re- quises par les douanes ou d'autres autorités administratives. jointes a la lettre de voiture ou mcntionnées comme tenues a la disposi- tion du chemin de fer dans une gare désignee ou dans un bureau de douane ou de toute autre autorité:
h) le nom et l'adresse de l'expe'diteur: une seule personne physique ou autre sujet de droit doit étre inscrit comme expéditeur: si les prescriptions en vigueur a la gare expedi- trice l'exigent. l'expéditeur doit ajouter ä son nom et a son adresse sa signature manuscrite. imprimée ou apposée au moyen d'un timbre.
Les prescriptions en vigueur a la gare ex- pe'ditricc déterminent. pour I'ensemble du parcours. les notions de a wagon complct » et d'aenvoi de detail ».
& 2. La lettre de voiture dolt. s'il y a lieu. contenir toutes les autres inscriptions pré- vues par les Regles uniformes. Elle ne peut eomporter d'autres inscriptions que si elles sont imposées ou admises par les lois et reg- lements d'un Etat. les dispositions complé- mentaires ou les tarifs. et ne sont pas con- traires aux Regles uniformes.
ä3. 'l'outefois. l'expe'diteur peut insérer dans l'emplacement de la lettre de voiture reserve ä cet effet. mais å titre d'information pour le destinataire. des indications qui se rapportent å l'envoi. sans qu'il en résulte ni obligation. ni responsabilité pour le chemin de fer.
& 4. 11 est interdit de remplaeer la lettre de voiture par d'autres documents ou d'y joindre d'autres pieces que ceux qui sont pre- serits ou admis par les Regles uniformes. les dispositions complémentaires ou les tarifs.
Article 14 ltinéraire et tarifs applicables
& l. L'expéditeur peut prescrire. dans la lettre de voiture. l'itinéraire ä suivre. en le jalonnant par des points frontieres ou par des
77
vägs— och sjötrafik och som skall omlaslas:
f) vagnsnummcr och för privatvagnar dessutom vagnens cgenvikt i fråga om gods som det åligger avsändaren att lasta;
g) en noggrann förteckning över sådana handlingar som krävs av tullmyndigheter el- ler andra för-valtningsmyndigheter och som är fogade vid fraktsedeln eller uppges stå till järnvägens förfogande på en angiven station. hos en tullkammare eller hos någon annan myndighet:
h) avsändarens namn och adress: som av- sändare skall anges en enda fysisk person eller ett enda annat rättssubjekt: om det krävs enligt de föreskrifter som gäller för av- sändningsstationen. skall avsändaren till tipp- giften om namn och adress foga även sin namnteckning. handskriven. tryckt eller stämplad.
De föreskrifter som gäller för avsändnings- stationen avgör för hela befordringssträekan om sändningen skall anses utgöra "hel vagns- last" eller "styckegods".
& 2. Fraktsedeln skall. i förekommande fall. dessutom innehålla sådana uppgifter som anges i de enhetliga rättsreglerna. Andra upp- gifter får föras in endast om de är föreskrivna eller tillåtna enligt lag eller annan förf'attning i någon stat. i tilläggsbestämmelserna eller i tarifferna och inte strider mot de enhetliga rättsreglerna.
ss. Avsändaren får dock på den plats i fraktsedeln som är avsedd för upplysningar till mottagaren föra in uppgifter som rör sänd- ningen. titan att detta medför vare sig skyl- digheter eller ansvarighet förjärnvägen.
& 4. Det är förbjudet att ersätta fraktsedeln med andra handlingar eller att till denna foga andra dokument än sådana som är föreskriv- na eller tillåtna enligt de enhetliga rättsreg- lerna. tilläggsbestämmclserna eller tarifferna.
Artikel [4 Befordringsvägar och tillämpliga tariffer
? l. Avsändaren kan i fraktsedeln före- skriva befordringsvägen genom att ange gränsövergångspunkter eller gränsstationer
Prop. 1984/85: 33
gares frontiéres et. le cas échéant. par des gares de transit entre chemins de fer. ll ne peut prescrire que des points frontieres et des gares frontieres ouverts au trafic dans la rela- tion considérée.
& 2. Som assimilées a une prescription d'itine'raire :
a) la désignation des gares ou doivent s'ef- fectuer les formalités exige'es par les douanes ou d'autres autorités administratives. ainsi que celle des gares ou des soins spéciaux doivent étre donne's a la marchandise (soins a donner aux animaux. reglacage. etc.);
b) la désignation des tarifs a appliquer. si elle suffit ä déterminer les gares entre les- quelles les tarifs revendiqués doivent étre appliqués;
c) l”indication du paiement de tout ou par- tie des frais jusqu'ä X (X désignant nommé- ment le point 01] se fait la soudure des tarifs des pays limitrophes).-
Q 3. Le chemin de fer ne peut. hors les cas visés ä Particle 3. 55 4 et 5 et ä l'articlc 33. & 1, effectuer le transport par un itinéraire different de celui prescrit par l'expéditeur qu'a la double condition:
a) que les formalités exigées par les douanes ou d'autres autorités administra- tives. ainsi que les soins spéciaux ä donner a la marchandise. aient toujours lieu aux gares désignées par l'expéditeurs:
b) que les frais et les délais de livraison ne soient pas supérieurs aux frais ct aux délais calculés selon l'itinéraire preserit par l'expé- diteur.
La lettre a) ne s'applique pas aux envois de détail si un des chemins de fer participant au transport ne peut respecter l'itinéraire choisi par l'expéditeur en raison des prescriptions d'itinéraire resultant de son organisation des transports intemationaux d'envois de detail.
54. Sous reserve du 53. les frais et les délais de livraison sont calculés selon l'itiné- raire prescrit par l'expéditeur ou, ä défaut. selon l'itinéraire que le chemin de fer a choisi.
78
och i förekommande fall stationer för transit mellan järnvägar. Han får dock inte föreskri- va andra gränsövergångspunktcr eller gräns- stationer än sådana som är öppna för trafik i den förbindelse som det är fråga om.
5 2. Med föreskrifter om befordringsväg likställs
a) uppgifter om stationer där åtgärder som krävs av tullmyndigheter eller andra förvalt- ningsmyndigheter skall fullgöras samt upp- gifter om stationer där särskild vård skall äg- nas godset (_vård av levande djur. omisning osv.);
b) uppgifter om de tariffer som skall tilläm- pas. om dessa uppgifter är tillräckliga för att bestämma de stationer mellan vilka de be- gärda tarifferna skall tillämpas;
c) anvisningar om betalning av alla kostna- der eller del av kostnaderna till X (där X är namnet på en fraktberäkningssnittpunkt mel- lan grannländer).
.5 3. Bortsett från de fall som anges i arti- kel 3 5.5 4 och 5 samt i artikel 33 ä 1 får järnvägen utföra befordringen över en annan befordringsväg än den som har föreskrivits av avsändaren endast under den dubbla för- utsättningen
a) att de åtgärder som krävs av tullmyn- digheter eller andra förvaltningsmyndigheter och den särskilda värd som skall ägnas god- set alltid fullgörs pä de stationer som har angetts av avsändaren:
b) att kostnaderna inte blir större och le- veransfristerna inte blir längre än för den be- fordringsväg som har föreskrivits av avsän- daren.
Vad som anges under a) är inte tillämpligt på styckegods, om någon av de järnvägar _ som deltar i befordringen inte kan följa den
befordringväg som har valts av avsändaren på grund av sådana bestämmelser om beford- ringsväg som är föranledda av det sätt på vilket denna järnvägs befordran av stycke- gods i internationell tralik är organiserad.
ä 4. Om inte annat följer av & 3. beräknas kostnaderna och leveransfristerna efter den befordringsväg som har föreskrivits av av- sändaren eller. om någon sådan föreskrift inte finns. efter den väg som järnvägen har valt.
Prop. 1984/85: 33
55. L'expéditeur peut prescrire. dans la lettre de voiture. les tarifs ä appliquer. Le chemin de fer doit appliquer ces tarifs si les conditions mises ä leur application sont rem- plies. 56. Si les indications de l'expéditeur ne suffisent pas ä déterminer l'itinéraire ou les tarifs ä appliquer ou si certaines de ces indi- cations sont incompatibles. le chemin de fer doit choisir l'itinéraire ou les tarifs qui lui paraissent les plus avantageux pour !”cxpédi- teur. & 7. Le chemin de fer n'est responsable du dommage resultant du choix effectué confor- mément au & 6 qu'en cas de dol ou de faute lourde. ? 8. S'il existe un tarifinternational depuis la gare expéditrice jusqu”ä la gare destina- taire et si. it défaut d'indications suffisantes de l'expéditeur, le chemin de fer a appliqué ce tarif. il doit rembourser ä l'ayant droit. sur sa demande. la difference entre le prix de transport ainsi appliqué et celui qu'aurait donné. sur le méme parcours. la soudure d'autres tarifs, lorsque cette différence ex- cede 4 unités de compte par lettre de voiture.
ll en est de méme si. ä défaut d'indications suffisantes de l'expéditeur. le chemin de fer a appliqué la soudure des tarifs alors qu'il exis- te un tarif international plus avantageux quant au prix. toutes autres conditions étant par ailleurs identiques.
Article 15 Paiemem des frais
& ]. Les frais (prix de transport. frais accessoires. droits de douane et autrcs frais survenant ä partir de Pacceptation au trans- port jusqu'å la livraison) sont payés soit par l'expe'diteur. soit par le destinataire. confor- mément aux dispositions ci-dcssous.
Pour l'application de ces dispositions. sont considérés comme prix de transport les droits qui. d'aprés le tarif applicable. doivent étre ajoute's aux prix résultant des baremcs ou aux prix exceptionnels lors du calcul du prix de transport.
%$ 2. L'expéditeur qui prend ä sa charge la totalité ou une partie des frais doit l'indiquer
79
5 5. Avsändaren får i fraktsedeln föreskri- va vilka tariffer som skall tillämpas. Järnvä- gen är skyldig att tillämpa dessa tariffer. om villkoren för deras tillämpning är uppfyllda.
& 6. Om avsändarens uppgifter inte är till- räckliga för att befordringsvägen eller de ta- riffer som skall tillämpas skall kunna bestäm— mas eller om vissa av dessa uppgifter är oför- enliga. skall järnvägen välja den väg eller de tariffer som järnvägen anser vara förmånli- gast för avsändaren.
& 7. Järnvägen är ansvarig för skada som uppstår till följd av ett val enligt & 6 endast om uppsåt eller grov vårdslöshet föreligger.
.58. Om det finns en internationell tariff frän avsändnings- till bestämmelsestationen och om järnvägen har tillämpat denna tariff på grund av att avsändaren inte har lämnat tillräckliga uppgifter. ärjärnvägen skyldig att på begäran av den berättigade till denne beta- la tillbaka skillnaden mellan den sålunda be- räknade frakten och den frakt som skulle ha utgått för samma befordringssträcka enligt andra tariffer. när skillnaden per fraktsedel överstiger fyra beräkningsenheter. Detsamma gäller. om järnvägen i brist på tillräckliga uppgifter från avsändaren har ställt samman tariffer vid fraktberäkningen i stället för att tillämpa en genomgående inter- nationell tariff som ger lägre frakt under i övrigt lika förutsättningar.
Artikel 15 Betalning av kostnaderna
& l. Kostnaderna (frakt. tilläggsavgifter. tullavgifter och andra kostnader som upp- kommer från det att godset tas emot till be- fordran till dess att det lämnas ut) skall heta- las av avsändaren eller mottagaren i enlighet med följande bestämmelser.
Vid tillämpning av dessa bestämmelser skall som frakt anses de avgifter som enligt den tillämpliga tariffen vid fraktberäkningen skall läggas samman med fraktsatserna enligt ordinarie tariffer eller undantagstariffer.
& 2. En avsändare som åtar sig att betala kostnaderna helt eller delvis skall ange detta i
Prop. 1984/85: 33
dans la lettre de voiture en utilisant l'une des mentions suivantes :
a) l" a franco de port ». s'il prend a sa charge uniquement le prix de transport:
2" ufranco de port y compris ...» s'il prend ä sa charge des frais en sus du prix de transport: il doit désigner exactement ces frais: les adjonctions. qui ne peuvent concerner que des frais accessoires ou autres frais survenant a partir de l'accepta- tion au transport jusqu'ä la livraison. ainsi que les sommes percues par les douanes ou d'autres autorités administratives. ne doi- vent pas avoir pour effet de diviser le mon- tant total d'une méme catégorie de frais (par exemple le montant total des droits de douane et des autres sommes ä payer a la douane. la taxe sur la valeur ajoutée étant considérée comme unc catégorie séparée):
3" .. franco de port jusqu'ä X » (X désig- nant nommément le point of] se fait la sou- dure des tarifs des pays limitrophes). s'il prend ä sa charge le prix de transport jus- qu'ä X:
40 a franco de port y compris . . .jusqu'a X » (X désignant nomme'ment le point 00 se fait la soudure des tarifs des pays limi- trophes). s'il prend ä sa charge des frais en sus du prix de transportjusqu'ä X. ä l'ex- clusion de tous frais se rapportant au pays ou au chemin de fer subse'quent: les dispo- sitions du 2" sont applicables par analogie: b) ufranco de tous frais » . s'il prend är sa
charge lötts les frais (prix de transport. frais accessoires. droits de douane et autres frais'):
c) afranco pour ...». s'il prend ä sa charge une somme déterminée: sauf disposi- tions contraircs dans les tarifs. cette somme doit étre exprimee dans la monnaie du pays de départ.
Les frais accessoires et autres frais qui. selon les prescriptions en vigueur a la gare expe'ditrice. doivent etre calculés pour tout le parcours inte'resse'. ainsi que la taxe d'intérét a la livraison prévue ä l'articlc lö. & 2. som toujours payés en totalité par l'expe'diteur en eas de paiement des frais selon a) 4”.
& 3. Les tarifs intemationaux peuvent prc- scrire. en matiere de paiement des frais. l'em- ploi exclusif de certaines mentions indiquées au & 2 ou l'emploi d'autres mentions.
80 fraktsedeln genom något av följande uttryck:
a) l. "franko frakt". om han åtar sig att betala endast frakten.
2. "franko frakt inklusive om han åtar sig att betala vissa kostnader utöver frakten: dessa kostnader skall noggrant anges: sådana tillägg. som får avse endast tilläggsavgifter eller andra avgifter som uppkommer från det att godset tas emot till befordran till dess att det lämnas ut samt de belopp som tas ut av tullmyndigheter eller andra förvaltningsmyndigheter. får inte medföra att det sammanlagda belopp som belöper på ett och samma kostnadsslag (t. ex. det sammanlagda beloppet av tullav- gifter och andra avgifter som skall betalas till tullmyndigheten: mervärdeskatt anses vara ett kostnadsslag för sig) delas upp.
3. "franko frakt till X" (där X är namnet på en fraktberäkningssnittpunkt mellan grannländer). om han åtar sig att betala frakten till X.
4. "franko frakt inklusive ... till X" (där X är namnet på en fraktberäknings- snittpunkt mellan grannländer). om han åtar sig att betala kostnader utöver frakten till X med undantag'av alla kostnader som hänför sig till ett efterföljande land eller en efterföljande järnväg; bestämmelserna un- der 2. har motsvarande tillämpning:
b) "franko alla kostnader". om han åtar sig att betala alla kostnader (frakt. tilläggsav- gifter. tullavgifter och andra avgifter):
c) "franko .... om han åtar sig att betala ett bestämt belopp: om inte annat föreskrivs i tarifferna. skall detta belopp anges i avsänd- ningslandets myntslag.
Tilläggsavgifter och andra kostnader som enligt de föreskrifter som gäller på avsänd- ningsstationen skall beräknas för hela den ifrågavarande sträckan samt sådana avgifter för deklaration av leveransintresse som avses iartikel 16 5 2 skall alltid i sin helhet erläggas av avsändaren, om betalning sker enligt a) 4.
s 3. I fråga om betalning av kostnaderna får i de internationella tarifferna föreskrivas att endast vissa av de uttryck som anges i 5 2 får användas eller att andra uttryck skall an- vändas.
Prop. 1984/85: 33
ä 4. Les frais que I'cxpéditeur n'a pas pris är sa charge sont considerés comme mis ä la charge du destinataire. 'l'outefois. les frais sont toujours a la charge de l'expediteur lors— que le destinataire n'a pas retire la lettre de voiture. ni fait valoir ses droits conformé- ment ä l'article 28. s” 4. ni modifie le contrat de transport conformément a l'articlc 3I.
s'5. Les frais accessoires. tels que droits de stationnement. de magasinage. de pesage. dont la perception résulte d'un fait imputable au destinataire ou d'une demande qu'il a pre- sentee. sont toujours payes par lui.
se. Le chemin de fer expediteur peut exi— gcr de l'expéditeur l'avanee des frais lorsqu'il s'agit de marchandises qui. d'aprcs son ap- préciation. sont sujettes ä prompte deteriora— tion ou qui. ä cause de leur valeur minime ou de leur nature. ne lui garantissent pas suffi- samment le paiement des frais.
57. Si le montant des frais que l'expe'di- teur prend ä sa charge ne peut etre fixe' exac— tement au moment de la remise au transport. ces frais sont porte's sur un bulletin d'affran— chissement. qui doit faire l'objet d'un regle- mcnt de compte avec l'expediteur au plus tard trentejours apres l'expiration du délai de livraison. Le chemin de fer peut exigcr ä titre de garantie le depot contre reeu d'une somme representant approximativement les frais. Un compte de frais détaillé dresse d'apres les indications du bulletin d'affranchisscment est délivre' ä l'expe'diteur contre restitution du reeu. # 8. La gare expeditrice doit specifier. dans la lettre de voiture et dans le duplicata. les frais percus en port payé. sauf si les pre— scriptions en vigueur ä Iadite gare disposent que ces frais ne doivent étre specifies que dans le duplicata. Dans le cas prévu att ;" 7. ces frais ne doivent etre spécilie's ni dans la lettre dc voiture. ni dans le duplicata.
Article 16 Intérét (! ln livraison å l. Tout envoi peut faire l'objet d'une de— claration d'inte'ret a la livraison. Son montant doit étre inscrit en chiffres sur la lettre de
6 Riksdagen 1984/85. I .mml. Nr 33
81
.5 4. De kostnader sorti avsändaren inte har åtagit sig att betala skall anses åvila motta- garen. Kostnaderna skall dock alltid åvila av- sändaren. om mottagaren inte har vare sig övertagit fraktsedeln eller gjort gällande sina rättigheter enligt artikel 28 ä4 eller ändrat fraktavtalet enligt artikel 3l.
& 5. 'l'illäggsavgifter. såsom uppställ- nings-. magasinerings- eller vägningsavgif- ter. vilkas debitering beror på omständighe- ter för vilka mottagaren svarar eller på en begäran som mottagaren har framställt. skall alltid betalas av denne.
är». Avsändningsjärnvägen får av avsän- daren fordra förskottsbctalning av kostna— derna. när det är fråga om ett godsslag som enligt järnvägens bedömning är utsatt för snar förstörelse eller som på grund av sitt låga värde eller sin beskaffenhet inte gerjärn- vägen tillräcklig säkerhet för kostnaderna.
& 7. Om de kostnader som avsändaren åtar sig att betala inte kan fastställas till beloppet när godset lämnas till befordran. skall dessa kostnader påföras den frankaturnota som skall avräknas med avsändaren senast 30 da- gar eftcr leveransfristens utgång. Järnvägen får som säkerhet och mot kvitto fordra depo- sition av ett belopp som ungefärligen motsva- rar kostnaderna. En detaljerad kostnadsav- räkning. upprättad efter uppgifterna i franka- turnotan. skall lämnas till avsändaren mot att denne lämnar tillbaka depositionskvittot.
s 8. Avsändningsstationen skall ange i både fraktsedeln och fraktsedelsdubbletten vad som har betalats som frakt. om inte det i de föreskrifter som gäller på avsändningssta- tionen föreskrivs att dessa kostnader skall anges endast i fraktsedelsdubbletten. I det fall som avses i & 7 skall de nämnda kostna- derna inte anges i vare sig fraktsedeln eller fraktsedelsdubbletten.
Artikel [6 Letwransintresse
s' 1. För varje sändning kan leveransin- tresse deklareras. l fraktsedeln skall med siff- ror föras in en uppgift om det belopp som
Prop. 1984/85: 33
voiture et exprimé en monnaie du pays de départ. en une autre monnaie fixée par les tarifs ou en unité de compte.
& 2. La taxe d'inte'rét a la livraison est cal- culéc. pour tout le parcours intéressé. d'apres les tarifs du chemin de fer expédi- teur.
Article I7 Rembuursement et débours
& l. L'expéditeur peut grever la marchan- dise d'un remboursement jusqu'a concur- rence de sa valeur lors de l'acceptation ä la gare expéditrice. Le montant du rembourse- ment doit etre exprimé dans la monnaie du pays de départ; les tarifs peuvent prévoir des exceptions.
& 2. Le chemin de fer n'est tenu de payer le remboursement que si le montant en a été versé par le destinataire. Ce montant doit étre mis a disposition dans le délai de trente jours ä partir de ce versement; des intéréts ä cinq pour cent l'an sont dus ä dater de l'ex- piration de ce délai.
& 3. Si la marchandise a été livrée, en tout ou en partie, au destinataire sans encaisse- ment préalable du remboursement. le chemin de fer doit payer å l'expéditeur le montant du dommage jusqu'a coneurrence du montant du remboursement. sauf recours contre le destinataire.
& 4. L'envoi contre remboursement donne lieu a la perception d'une taxe fixée par les tarifs; cette taxe est due méme si le rembour- sement est annulé ou diminué par une modifi- cation du contrat de transport conformément a l'article 30, & l.
ä 5. Les débours ne sont admis qu'en ap- plication des prescriptions en vigueur a la gare expéditrice.
& 6. Le montant du remboursement et ce- lui 'des débours doivent étre inscrits en chiffres sur la lettre de voiture.
82
leveransintresset uppgår till. Beloppet skall anges i avsändningslandets mynt. i något an- nat mynt som anges i tarifferna eller i beräk- ningsenheter.
& 2. Avgiften för deklaration av leverans- intresse beräknas för hela den ifrågavarande befordringssträekan enligt avsändningsjärn- vägens tariffer.
Artikel I7 Efterkmv och förskott
& l. Avsändaren får belägga godset med efterkrav intill dess värde vid den tidpunkt då godset tas emot på avsändningsstationen. Ef- terkravsbeloppet skall anges i avsändnings- landets mynt: i tan'fferna får dock medges undantag.
& 2. Järnvägen är skyldig att betala ut ef- terkravsbeloppet endast om beloppet har be- talats av mottagaren. Detta belopp skall stäl- las till förfogande inom 30 dagar efter det att betalningen har skett; ränta löper med fem procent årligen från fristens utgång.
% 3. Om godset helt eller delvis har läm- nats ut till mottagaren utan att efterkravsbe- loppet dessförinnan har betalats, skalljärnvä- gen ersätta avsändaren för skadan, dock högst med efterkravets belopp. Järnvägen har rätt att kräva av mottagaren vad den har betalat.
& 4. Försändelse mot efterkrav berättigar till debitering av en avgift som fastställs i tarifferna; denna avgift skall erläggas även om efterkravet återkallas eller minskas ge- nom en ändring i fraktavtalet i enlighet med artikel 305 l.
ä 5. Förskott får medges endast med tillämpning av de föreskrifter som gäller för avsändningsstationen.
åf). Efterkravets och förskottets belopp skall anges i siffror i fraktsedeln.
Prop. 1984/85: 33
Article 18 Responsabilité pour les inscriptions portées sur la lettre de voiture
L'expéditeur est responsable de l'exacti- tude des inscriptions portées par ses soins sur la lettre de voiture. ll supporte toutes les consequences resultant du fait que ces ins- criptions seraient irréguliéres. inexactes. in- completes ou portées ailleurs qu'ä la place réservée ä chacune d'elles. Si cette place est insuffisante. ttne mention portée ä cette méme place par l'expéditeur renverra a l'en- droit de la lettre de voiture 01] se trouve le complement de l'inseription.
Article I9
Etat. emballage et marquuge de la marchan- dise
& l. Lorsque le chemin de fer accepte au transport une marchandise présentant des signes manifestes d'avarie. il peut exiger que l'état de cette marchandise soit indiqué sur la lettre de voiture.
& 2. Lorsque. par sa nature. la marchan- dise exige un emballage, l'expéditeur doit l'emballer de telle sorte qu'elle soit préservée de perte totale ou partielle et d'avarie en cours de transport et qu'elle ne risque pas de porter dommage aux personnes. au matériel ou aux autres marchandises.
L'emballage doit. en outre. étre conforme aux prescriptions en vigueur a la gare expédi- trice.
& 3. Si l'expéditeur ne s'est pas conformé aux & 2. le chemin de fer peut soit refuser la marchandise, soit exigcr que l'expéditeur re- connaisse. sur la lettre de voiture. l'absence d'emballage ou l'état défectueux de l'embal- lage en donnant une description exacte de celui-ci.
& 4. L'expéditeur est responsable de toutes les consequences de l'absence d'em- ballage ou de son état défectueux et doit no- tamment réparer le dommage subi de ce fait par le chemin de fer. A défaut d'inscription ponée sur la lettre de voiture. la preuve de l'absence d'emballage ou de son état défec- tueux incombe au chemin de fer.
Artikel 18 Anxi'arfi'ir uppgifterna i jruktA'ez/eln
Avsändaren är ansvarig för att de uppgifter som genom hans försorg har förts in i fraktse- deln är riktiga. Han är ansvarig för alla följder av att dessa uppgifter är oriktiga. otydliga. ofullständiga eller införda på något annat stäl- le än i det utrymme som är avsett för varje uppgift. Om detta utrymme är otillräckligt. skall avsändaren där göra en hänvisning till den plats i fraktsedeln där resten av uppgif- terna finns.
Artikel 19 Godset: tillstånd. förpackning ut:/t märkning
& 1. När järnvägen till befordran tar emot gods som visar tydliga tecken pä skada. får järnvägen fordra att godsets tillstånd anges i fraktsedeln.
& 2. Om godset är av sådan beskaffenhet att det behöver förpackas. är avsändaren skyldig att förpacka godset på ett sådant sätt att det skyddas mot att gå förlorat helt eller delvis och mot skada under befordringen och att det inte medför risk för skada på person, materiel eller annat gods.
Förpackningen skall dessutom överens- stämma med de föreskrifter som gäller på avsändningsstationen.
& 3. Om avsändaren inte har uppfyllt före- skrifterna i 52. får järnvägen vägra att ta emot godset eller fordra att avsändaren i fraktsedeln bekräftar att förpackning saknas eller är bristfällig och noggrant anger bristfäl- ligheten.
5 4. Avsändaren är ansvarig för alla följder av att förpackning saknas eller är bristfällig, och han skall särskilt ersätta den skada som järnvägen tillfogas av denna anledning. ()m fraktsedeln inte innehåller någon uppgift här- om, ankommer det på järnvägen att visa att förpackning har saknats eller varit bristfällig.
Prop. 1984/85: 33
ä 5. Sattf exception prévue dans les tarifs, I'expéditeur d'un envoi de detail doit indi- quer sur chaque colis ou sur une étiquette agre'ée par le chemin de fer. d'une maniere claire et de facon indélébile nc permettant aucune confusion et concordant parfaitement avec les inscriptions portées sur la lettre de voiture:
a) le nom et l'adresse du destinataire,
b) la gare destinataire. Les indications sous a) et b) doivent aussi figurer sur chaquec'le'ment de chargement des wagons complets expédiés en trafic fer- mer et devant etre transbordés.
Les indications ou étiquettes périme'es doi- vent étre rendues illisibles ou enlevées par I'expéditeur.
& 6. Sauf exception prévue dans les dispo- sitions complémentaires ou dans les tarifs, les marchandises fragiles ou susceptibles de s'éparpiller dans les wagons, ainsi que celles qui pourraient salir ou détériorer les autres marchandises. sont transportées uniquement par wagons complets. ä moins qu'elles ne soient emballées ou réunies de telle sorte qu'elles ne puissent se briser. se perdre. en salir ou en déte'riorer d'autres.
Article 2()
Remise uu transport et chargement de la marchandise
& !. Les operations de remise au transport de la marchandise sont régies par les pre- scriptions en vigueur a la gare expéditrice.
& 2. Le chargement incombe soit au che- min de fer, soit ä l'expéditeur. selon les pre- scriptions en vigueur a la gare expéditrice. å moins que les Rögles uniformes ne contien- nent d'autres dispositions ou que la lettre de voiture ne mentionne une convention spé- ciale entre l'expéditeur et le chemin de fer.
Lorsque le chargement incombe å l'expédi- teur. celui-ci doit respecter la limite de charge. Si les lignes empruntées component des limites de charge différentes. la limite la plus faible est valable pour le parcours total Les dispositions indiquant les limites de charge ä observer sont publiées dans les mémcs formes que les tarifs. Le chemin de
84
ä 5. Om inte tarifferna medger undantag. skall avsändaren av en styckegodsförsän- delse på varje kolli eller på en etikett som har godkänts av järnvägen på ett tydligt och out- plånligt sätt som utesluter varje förväxling och som står i fullständig överensstämmelse med uppgifterna i fraktsedeln ange
a) mottagarens namn och adress.
b) bestämmelsestationen. De uppgifterna som avses i a) och bl skall anges även på varje lastenhet i en sådan hel vagnslast i kombinerad järnvägs- och sjötra- ftk som skall lastas om.
Avsändaren skall göra oläsliga eller avlägs- na påskrifter eller etiketter som inte längre är aktuella.
& 6. Om inte undantag medges i tilläggsbe- stämmelserna eller tarifferna. befordras gods som är bräckligt eller som lätt skulle kunna spridas i vagnarna samt gods som skulle kun- na förorena eller skada annat gods endast som hel vagnslast, såvida godset inte är för- packat eller sammanfogat på ett sådant sätt att det inte kan bräckas, spridas. förorena eller skada annat gods.
Artikel 20 Inlämning och lastning av gods
lå ]. Inlämning av gods till befordran regle- ras av de föreskrifter som gäller på avsänd- ningsstationen.
& 2. Lastningen åligger antingen järnvägen eller avsändaren enligt de föreskrifter som gäller på avsändningsstationen. om inte de enhetliga rättsreglerna innehåller andra be- stämmelser eller det i fraktsedeln nämns att en särskild överenskommelse har träffats mellan avsändaren och järnvägen.
När lastningen åligger avsändaren. skall denne iaktta bestämmelserna för föreskriven lastgräns. Om de berörda linjerna har olika bestämmelser i detta avseende. gäller den lägsta föreskrivna lastgränsen för hela sträckan. Bestämmelserna om lastgränser of- fentliggörs i samma ordning som tarifferna. Järnvägen skall på avsändarens begäran un—
Prop. 1984/85: 33
fer indique ä l'expéditeur. å sa demande. la limite de charge ä observer. _
ä 3. L'expe'diteur est responsable de toutes les consequences d'un chargement dé- fectueux effectué par lui ct doit notamment réparer le dommage subi de cc fait par le chemin de fer. Toutefois, l'articlc l5 s'appli- que au paiement des frais occasionnés par la réfection d'un chargement défectueux. La preuve du chargement défectueux incombe au chemin de fer.
54. Les marchandises doivent étre tran- sportées en wagons couverts. en wagons dé- couverts. en wagons de'couverts bächés ou en wagons spéciaux amc'nagés. selon les tar- ifs intemationaux. å moins que les Régles uniformes ne contiennent d'autres disposi- tions å cet égard. S'il n'y a pas de tarifs intemationaux ou s'ils ne contiennent pas de dispositions ä ce sujet. les prescriptions en vigueur a la gare expéditrice sont valables pour tout le parcours. & 5. L'apposition des sceaux sur les wa- gons est régie par les prescriptions en vigueur a la gare expéditrice. L'expéditeur doit inscrire sur la lettre de voiture le nombre et la désignation des sceaux qu'il appose sur les wagons.
Article Zl Vérification
lå ]. Le chemin de fer a toujours le droit de vérifier si l'envoi répond aux inscriptions portées sur la lettre de voiture par l'expédi- teur et si les dispositions relatives au trans- port des marchandises admises sous condi- tion ont été respectées.
ä 2. S'il s'agit de la verification du contenu de l'envoi. l'expéditeur ou le destinataire doit étre invité å y assister. selon qu'elle a lieu a la gare expéditrice ou a la gare destinataire. Si l'inte'ressé ne se présente pas ou si la vérifica- tion a lieu en cours de route et å défaut d'autres dispositions dans les lois et regle- ments de l'Etat ou la verification a lieu, celle- ci doit se faire en préscnce de deux témoins étrangers au chemin de fer. Celui—ci ne peut cependant procéder a la verification en cours de route que si cette operation est comman- dée par les nécessités de l'exploitation ou par
85
derrätta denne om den lastgräns som skall iakttas.
ä 3. Avsändaren är ansvarig för alla följder av en bristfällig lastning som har utförts av honom och skall bl. a. ersätta den skada som järnvägen tillfogas av denna anledning. Arti- kel l5 är emellertid tillämplig på betalningen av de kostnader som har förorsakats genom omlastning till följd av bristfällig lastning. Det ankommer på järnvägen att visa att lastning- en har varit bristfällig.
& 4. I enlighet med vad som sägs i de inter— nationella tarifferna skall godset befordras i slutna vagnar. i öppna vagnar med eller utan presenningar eller i särskilt inrättade vagnar, om inte de enhetliga rättsreglerna innehåller andra bestämmelser i detta hänseende. Finns det inte internationella tariffer eller innehåller dessa inte bestämmelser i detta hänseende. tillämpas de föreskrifter som gäller på av- sändningsstationen för hela sträckan.
& 5. Försegling av vagnar med sigill regle— ras av de föreskrifter som gäller på avsänd- ningsstationen.
Avsändaren skall i fraktsedeln ange antalet och beteckningen för de sigill som han har förseglat vagnarna med.
Artikel 21' Undersökning
5 ]. Järnvägen har alltid rätt att undersöka om försändelsen svarar mot de uppgifter som avsändaren har fört in i fraktsedeln och om bestämmelserna rörande befordran av före- mål som tas emot på vissa villkor har iaktta- gits.
åZ. Om en undersökning skall göras av försändelsens innehåll. skall avsändaren eller mottagaren anmodas att närvara vid under- sökningen. beroende på om undersökningen äger rum på avsändningsstationen eller på bestämmelsestationen. Om denne inte infin- ner sig eller undersökningen äger rum under vägen och några andra bestämmelser inte finns i lag eller annan författning i den stat i vilken undersökningen äger rum. skall under- sökningen göras i närvaro av två vittnen som inte är knutna till järnvägen. Järnvägen får dock företa en undersökning under vägen en-
Prop. 1984/85: 33
les prescriptions des douanes ou d'autres au- torités administratives.
53. Le résultat de la verification des in- scriptions portées sur la lettre de voiture doit étre mentionne sur celle-ci. Si la verification a lieu ii la gare expéditrice. le résultat doit également étre mentionne” sur le duplicata de la lettre de voiture. lorsqui'il est détenu par le chemin de fer. Si l'envoi ne répond pas aux inscriptions portées sur la lettre de voiture ou si les dispo- sitions relatives au transport des marchan- dises admises sous condition n'ont pas été respectées. les frais occasionnés par la vérifi- cation greve-nt la marchandise. ä moins qu'ils n'aient été payés immediatement.
Article 22 Consultation de la masse et du nombre des colis
& l. Les prescriptions en vigueur dans chaque Etat déterminent les conditions dans lesquelles le chemin de fer doit constater la masse de la marchandise ou le nombre des colis. ainsi que la tare réelle des wagons.
Le chemin de fer doit mentionner sur la lettre de voiture le résultat de ces constata- tions.
& 2. Si un pesage ope're' par le chemin de fer apres la conclusion du contrat de trans- port fait apparaitre une difference. la masse constatée par la gare expeditrice ou. ä défaut. la masse de'elarée par l"expc'diteur reste de'- terminante pour le calcul du prix de trans- port:
a.) si la difference est manifestement due a la nature de la marchandise ou aux influences atmosphériques ou
b) si ce pesage est effectué sur pont-ba- scule et ne fait pas apparaitre une différence supérieure a deux pour cent de la masse con- state'e par la gare expéditrice ou. ä défaut, de celle declaree par l'expéditeur.
86
dast om detta är nödvändigt från trafiksyn- punkt eller på grund av tullmyndigheters eller andra förvaltningsmyndigheters föreskrifter.
& 3. Resultatet av undersökningen huruvi- da uppgifterna i fraktsedeln är riktiga skall antecknas i denna. När undersökningen äger rum på avsändningsstationen. skall en an- teckning göras även på fraktsedelsdubblet- ten, om järnvägen förfogar över denna.
För det fall att försändelsen inte svarar mot uppgifterna i fraktsedeln eller bestämmelser- na rörande befordran av gods som tas emot på vissa villkor inte har iakttagits. skall kost- naderna för undersökningen påföras godset. om de inte betalas omedelbart.
Artikel 22
Fastställande av kollins antal och vikt
5 l. Järnvägens skyldighet att fastställa godsets vikt eller kolliantalet och vagnarnas faktiska cgenvikt regleras av de föreskrifter som gäller i varje stat.
Järnvägen är skyldig att i fraktsedeln uppge vad den har fastställt i dessa hänseenden.
s 2. Om en vägning som järnvägen har fö- retagit efter det att befordringavtalet slöts vi- sar en skillnad. skall den vikt som har fast- ställts av avsändningsstationen eller. om den- na station inte har fastställt vikten. den vikt som har angetts av avsändaren vara avgöran- de för fraktberäkningen i följande fall:
3) om skillnaden uppenbarligen beror på godsets art eller på inflytande av väderleken eller
b) om vägningen har verkställts på vagn- våg och inte utvisar större skillnad än två procent av den vikt som har fastställts av avsändningsstationen eller. om denna station inte har fastställt vikten. av den vikt som har angetts av avsändaren.
Prop. 1984/85: 33
Article 23 S urchurge
5 l. Quand la surcharge d”un wagon est constatée par la gare expéditriee ou par une gare intermédiaire. l'excédent de charge peut étre retire' du wagon. méme si aucune surtaxe ne doit étre percue. Le cas échéant. l'expédi- teur ou. en cas de modification du contrat de transport conformément ä l'article 3l. le des- tinataire est invité sans délai ä donner des instructions concernant l'excedent de charge.
52. Sans préjudicc du paiement des sur- taxes prévues ä l'article 24, la surcharge est taxée. pour le parcours effectué. d'apres le prix de transport appliqué au chargement principal. En cas de déchargement de l'excé- dem de charge. les frais de cette operation som percus d'apr'es les tarifs du chemin de fer qui l'effectue.
Si l'ayant droit prescrit d'expédier l'excé- dem de charge a la gare destinataire du char- gement principal. a une autre gare destina- taire ou de le renvoyer a la gare expéditrice. il est traité comme un envoi distinct.
Article 24 Surtaxes
& |. Sans prejudice du paiement de la difference du prix de transport et d'une in- demnité pour dommage éventuel. le chemin de fer peut percevoir:
a) une surtaxe égale ä 1 unité de compte par kg de masse brute du colis entier:
]. en cas de désignation irréguliere. in- cxacte ou incomplete des matieres et ob- jets exclus du transport en vertu du RID;
2. en cas de désignation irréguliere. in- exacte ou incomplete des matiéres et ob- jets admis au transport sous condition en vertu du RID. ou d'inobservation de ses conditions:
b) une surtaxe égale ä 5 unités de compte par 100 kg de masse excédant la limite de charge. lorsque le wagon a été chargé par l'expéditeur;
87
Artikel 23 Över/ast
& l. När överlast på en vagn fastställs av avsändningsstationen eller av en station un- der vägen. får överlasten lossas även om nä- gon tilläggsfrakt inte får tas ut. [ förekom- mande fall skall avsändaren eller. om be- fordringsavtalet har ändrats i enlighet med artikel 31. mottagaren utan dröjsmål anmo- das att ge anvisningar om överlasten.
ål 2. Frakten för överlasten för den sträcka över vilken den har befordrats beräknas efter den tariff som tillämpas för huvudlasten. utan att järnvägen därigenom förlorar den rätt att ta ut tilläggsfrakt som kan föreligga enligt artikel 24. Om överskjutande last lastas av, tas avgifterna för detta arbete ut enligt de tariffer som gäller för den järnväg som utför avlastningen.
Om den som har rätt till godset föreskriver att den överskjutande lasten skall sändas till huvudlastens bestämmelsestation. till en an- nan bestämmelsestation eller tillbaka till av- sändningsstationen, skall den behandlas som en särskild sändning.
Artikel 24 Tilliiggsfrakt & 1. Utan inskränkning i rätten att ta ut fraktskillnad och ersättning för skada får järnvägen ta ut tilläggsfrakt enligt följande:
a) tilläggsfrakt utgår med en beräkningsen- het per kilogram av hela kollits bruttovikt:
!. när en 'oriktig. otydlig eller ofullstän- dig beskrivning har lämnats av ämnen och föremål som enligt RID är uteslutna från befordran;
2. när en oriktig. otydlig eller ofullstän- dig beskrivning har lämnats av ämnen eller föremål som tas emot till befordran på de villkor som anges i RlD. eller när dessa villkor inte har uppfyllts;
b) tilläggsfrakt utgår med fem beräknings- enheter per 100 kilogram utöver lastgränsen. när vagnen har lastats av avsändaren:
Prop. l984/85: 33
c) une surtaxe egale att double de la diffé- rence:
|. entre le prix de transport qui aurait dä étre pcrcu depuis la gare expetlitrice jus- qu'ä la gare destinataire et celui qui a été calculé. en cas de désignation irréguliere. inexacte ou incomplete de marchandises non prévues sous a). ou en general en cas de désignation pouvant faire bénéficier l'envoi d'un tarif plus réduit que celui qui est effectivement applicable:
2. entre le pris de transport de la masse déclarée et celui de la masse constate'e. en cas diindication d'une masse inl'e'rieure a la masse réellc. Lorsqu'un envoi est constituc par des mar- chandises taxées ä des prix différents et que la masse de chacune d'elles peut étre déter- minée sans difficulté. la surtaxe est calculée d'aprés la taxe applicable ä chacune des mar— chandises. si ce mode de calcul fait ressortir une surtaxe plus réduite.
ä 2. S'il y a. pour un méme wagon. indica- tion d'une masse inférieure a la masse re'elle et surcharge. les surtaxes relatives ä ces deux infractions sont pergues eumulativement.
& 3. Les surtaxes grevcnt la marchandise. quel que soit le lieu ou ont éte' constatés les faits qui justifient leur perception.
få 4. Le montant des surtaxes ct le motifde leur perception doivent étre mentionnes sur la lettre de voiture.
55. Aucune surtaxe ne petit étre percue en cas :
a) d'indication inexacte de la masse. lors- que le pesage par le chemin de fer est obliga- toire d'aprés les prescriptions en vigueur a la gare expéditrice:
b) d'indication inexacte de la masse ou en oas de surcharge. si l'expediteur a demande dans la lettre de voiture que le pesage soit fait par le chemin de fer:
e) de surcharge occasionne'c au cours du transport par des influences atmospheriques. s'il est prouve' que le chargement du wagon ne dépassait pas la limite de charge Iors de la remise au transport:
d) d'augmentation de la masse survenue pendant le transport. sans qu'il y ait sur- charge. s'il est prouve que cette augmenta- tion est due ä des influences atmospheriques:
88
c) tilläggsfrakt utgär med dubbla skillna— den:
I. mellan den frakt som skulle ha tagits ut frän avsändningsstationen till bestäm- melsestationen och den frakt som har be- räknats när beskrivningen av annat gods än sådant som avses Linder a) är oriktig. otyd- lig eller ofullständig eller annars när be- skrivningen kan leda till att frakten för för- sändelsen beräknas efter en billigare tariff än den som faktiskt är tillämplig:
2. mellan frakterna för den uppgivna och den fastställda vikten. om en lägre vikt än den verkliga har uppgetts.
När en sändning består av flera godsslag för vilka gäller olika fraktsatser och vikten utan svårighet kan fastställas för vart och ett av dem. beräknas tilläggsfrakten efter den fraktsats som är tillämplig på varje godsslag för sig. om denna beräkning leder till en lägre tilläggsfrakt.
& 2. Om det i fråga om samma vagn före- kommer bäde en för låg viktuppgift och över- last. tas tilläggsfrakt ut för båda överträdel- serna.
ä3. Tilläggsfrakterna påförs godset oav— sett var de omständigheter har fastställts som berättigar att sådana avgifter tas ut.
ä 4. Tilläggsfrakternas belopp och orsaken till att de tas ut skall anges i fraktsedeln.
& 5. Tilläggsfrakt får inte tas ut:
a) om oriktig vikt har uppgetts för gods som järnvägen är skyldig att väga enligt de föreskrifter som gäller på avsändningssta- tionen:
b) om oriktig vikt har uppgetts eller över- lastning har skett och avsändaren i fraktse- deln har begärt att godset vägs genomjärnvä- gens försorg;
c) om överlast har uppkommit under be— fordringen genom värderlekens inverkan och det visas att lasten inte översteg lastgränsen när den lämnades till befordran:
(1) om vikten har ökat under transporten utan att lastgränsen har överskridits. och det visas att ökningen beror på väderlekcns in- verkan:
Prop. 1984/85: 33
e) d'indication inexacte de la masse sans qu'il y ait surcharge. lorsque la difference entre la masse inscrite sur la lettre dc voiture et celle constate'e ne dépasse pas trois pour cent de la masse déclare'e:
0 de surcharge d'un wagon. lorsque le chemin de fer n'a ni publié. ni indique ä l'ex- pediteur la limite de charge d'une maniere qui lui permette de l'observer.
Artic/(' 25 Pieces pour les formalités administratirex. Fermeture par Ia douane
& l. L'expéditeur doitjoindre a la lettre de voiture les pieces nécessaires ä l'accomplis- sement. avant la livraison de la marchandise. des formalités exigées par les douanes ou d'autres autorités administratives. Ces pieces doivent concerner uniquement les marchan- dises faisant l'objet d'une méme lettre de voi- ture. ä moins que les prescriptions des douanes ou d'autres autorités administratives ou les tarifs n'en disposent autrement.
Cependant. lorsque ces pieces ne sont pas jointes a la lettre de voiture ou si elles doivent étre fournies par le destinataire. l'expéditeur doit inscrire sur la lettre de voiture la gare. le bureau de douane ou de toute autre autorité oä les pieces respectives seront mises a la disposition du chemin de fer et ou les forma- lités doivent étre rcmplies. Si l'expéditcur assiste lui-méme aux formalités exige'es par les douanes ou d'autres autorités administra- tives ou s'y fait représenter par un manda- tairc. il sufflt que ces pieces soient présentées lors desdites formalités.
ä 2. Le chemin de fer n'est pas tenu d'exa- miner se les pi'eces fournies sont sufflsantes et exactes.
% 3. L'expéditeur est responsable envers le chemin de f'er de tout dommage resultant de l'absence. de l'insuff'tsance ou de l'irrégu- larité de ces pieces. sauf le cas de faute du chemin de fer.
Le chemin de fer est responsable. en oas de faute. des consequences de la perte. du dé— faut d'utilisation ou de l'utilisation irre'guliere des pieces énumérées sur la lettre de voiture qui aceompagnent celle-ci. ou qui lui ont été confiées: toutefois. l'indemnité éventuelle ne
89
e) om oriktig vikt har uppgetts utan att lastgränsen har överskridits. när skillnaden mellan den vikt som har uppgetts i fraktse- deln och den fastställda vikten inte överstiger tre procent av den angivna vikten:
fl om en vagn har överlastats och järnvä- gen varken har offentliggjort lastgränsen eller upplyst avsändaren om denna så att det har varit möjligt för honom att iaktta den.
Artikel 25 Handlingar i anledning av administrativafö- reskrifter. 'I'ulljörs'egling
å |. Avsändaren skall till fraktsedeln foga de handlingar som behövs för att de åtgärder som krävs av tullmyndigheter eller andra för- valtningsmyndigheter skall kunna vidtas in- nan godset lämnas till mottagaren. Dessa handlingar får avse endast det gods som är upptaget på en och samma fraktsedel. om inte något annat har föreskrivits av tullmyn- digheter eller andra förvaltningsmyndigheter eller i tariffer.
Om dessa handlingar inte har fogats till fraktsedeln eller om de skall tillhandahållas av mottagaren. skall avsändaren dock i frakt- sedeln ange den station. den tullkammare el- ler annan myndighet där handlingarna kom- mer att ställas till järnvägens förfogande och där åtgärderna skall vidtas. Om avsändaren själv eller genom ombud är närvarande när de åtgärder vidtas som krävs av tullmyndighe- terna eller andra förvaltningsmyndigheter. är det tillräckligt att handlingarna företes i sam- band därmed.
s": 2. Järnvägen är inte skyldig att undersö- ka om de avlämnade handlingarna är fullstän- diga och riktiga.
15 3. Avsändaren är ansvarig gentemot" järnvägen för skada som uppstår till följd av att de ifrågavarande handlingarna saknas. är ofullständiga eller oriktiga. om felet inte före- ligger på järnvägens sida.
Om felet föreligger pä järnvägens sida. är järnvägen ansvarig för följderna av att de handlingar som nämns i fraktsedeln och åt- följer denna eller som har anförtrotts järnvä- gen går förlorade. inte kommer till använd- ning eller används pä ett oriktigt sätt; ett
Prop. 1984/85: 33
doit jamais excéder celle prévue en cas de pene de la marchandise.
54. L'expéditeur doit se conformer aux prescriptions des douanes ou d'autres auto- rités administratives au sujet de l'emballagc et du bächage des marchandises. Si l'expédi- teur n'a pas emballé ou bäché les marchan- dises conformément ä ces prescriptions. le chemin de fer peut y pourvoir: lcs frais con- sécutifs grevent la marchandise.
& 5. Le chemin de fer peut refuser les cn- vois dont les sceaux apposés par les douanes ou d'autres autorités administratives som en- dommagés ou défectueux.
Article 26 Accomplisxement des formalités administratives
& 1. En cours de route. lcs formalités exi- gées par les douanes ou d'autres atttorités administratives sont accomplies par le che- min de fer. Néanmoins. celui-ci peut en con- fier le soin å un mandataire.
52. Dans l'accomplissement de ces for- malités, le chemin de fer répond de sa faute ou de celle de son mandataire. toutefois. l'in- demnité éventuelle ne doit jamais excéder celle prévue en cas de perte de la marchan- dise. ' ä 3. L'expéditeur. par une inscription por- tée sur la lettre de voiture. ou le destinataire qui donne un ordre conformément ä l'article 31. peut demander:
a) d'assister lui-méme ä ces formalités ou de s'y faire représenter par un mandataire. pour fournir tous renseignements et formuler toutes observations utiles;
b) d'accomplir lui-méme ces formalités ou de les faire accomplir par un mandataire. dans la mesure ou les lois et reglements de l'Etat on elles doivent s'effectuer le permet- tent;
c) de procéder au paiement des droits de douane et autres frais. lorsque lui-méme ou son mandataire assiste aux formalités ou les accomplit, dans la mesure ou les lois et regle-
90
eventuellt skadestånd får dock aldrig över- stiga vad som skulle ha utgått. om godset hade gått förlorat.
ä 4. Avsändaren är skyldig att följa de fö- reskrif'ter som meddelas av tullmyndigheter eller andra förvaltningsmyndigheter om god- sets förpackning och täckning med presen- ning. Om avsändaren inte har förpackat god- set eller täckt det med presenning enligt des- sa föreskrifter. får järnvägen ombesörja det- ta: kostnaderna i samband härmed påförs godset.
& 5. Järnvägen f'år vägra att ta emot för- sändelser. om de plomberingar som har an- bringats av tullmyndigheter eller andra för- valtningsmyndigheter är skadade eller brist- fälliga.
Artikel 26 Fullgörande avfört'aItningsmvndighcters föreskrifter
& ]. När godset är under befordran. skall de åtgärder som krävs av tullmyndigheter el- ler andra förvaltningsmyndigheter vidtas av järnvägen. Järnvägen får dock anförtro denna uppgift åt ett ombud.
52. När dessa åtgärder vidtas. ansvarar järnvägen för de fel som den eller dess ombud begår: ett eventuellt skadestånd får dock ald- rig överstiga vad som skulle ha utgått. om godset hade gått förlorat.
& 3. Avsändaren kan genom anteckning i fraktsedeln eller mottagaren kan genom en anvisning enligt artikel 31 begära:
a) att själv eller genom ombud få vara när- varande när dessa åtgärder vidtas för att läm- na upplysningar och framställa lämpliga erin- ringar;
b) att själv eller genom ombud få vidta dessa åtgärder. i den mån detta är tillåtet enligt lag eller annan författning i den stat där åtgärderna skall vidtas;
e) att få betala tullavgifter och andra kost- nader. om han eller hans ombud är närvaran- de när åtgärderna vidtas eller själv vidtar dem. i den mån betalningen är tillåten enligt
Prop. 1984/85: 33
ments de l'Etat ou elles s'effectuent permet- tent ce paiement.
Ni l'expéditeur. ni le destinataire qui a le droit de disposition. ne leur mandatairc ne pettvent prcndre possession de la marchan- dise.
54. Si liexpe'ditettr a désigne. pour fac- complissement des formalités. une gare ou les prescriptions en vigueur ne permettent pas de les accomplir. ou bien s'il a prcscrit. pour ces formalités. tout autre mode dc pro- céder qui ne peut pas étre execute. le chemin de fer opere de la fagon qui lui parait étre la plus favorable aux intc'réts de l'ayant droit et fait connaitre ä l"expéditcur les mesures prises. Si l'expéditeur a utilisé dans la lettre de voiture une mention d'affranchissement en- globant les droits de douane. le chemin de fer peut accomplir les formalités douanieres 'är son choix soit en cours de route. soit a la gare destinataire. & 5. Sous re'serve de l”exception pre'vue att s 4. deuxiéme alinéa. le destinataire peut ac- complir les formalités douanieres a la gare destinataire pourvue d'un bureau de douane. si le dédouanemcnt ä l'arrivée est demande dans la lettre de voiture ou si. en l'absence de cette demande. la marchandise arrive sous re'gimc de douane. Le destinataire peut égale— ment accomplir ces formalités ä la gare des- tinataire non pourvue d”un bureau de douane. si les lois et reglements de l'Etat le permettent ou s'il y a une autorisation préala- ble du chemin de fer et de la douane. L'exer- cice de l'un de ces droits implique le paie- ment préalable des frais grevant la marchan- dise. Toutefois. lc chemin de fer peut procéder conformément au & 4 si le destinataire n'a pas retire la lettre de voiture dans le délai prévu par les prescriptions en vigueur a la gare des- tinataire.
Article 27 Délais de livraison
5 ]. Les délais de livraison sont fixes par des accords conclus entre les chemins de fer participant au transport ou par les tarifs inter- nationaux applicables depuis la gare expédi-
91
lag eller annan författning i den stat där åtgär- derna skall vidtas.
Varken avsändaren eller en mottagare som har rätt att förfoga över godset eller ett om- bud för någon av dem får ta godset i besitt- ning.
ä 4. Om avsändaren har angett en station där dessa åtgärder skall vidtas och de före- skrifter som gäller på den stationen inte till- låter att avsändarens anvisning följs eller om han för dessa åtgärder har lämnat andra an- visningar som inte kan följas. skall järnvägen förfara på det sätt som den anser vara för- månligast för den som har rätt till godset samt underrätta avsändaren om de vidtagna åtgär- derna.
()m avsändaren i fraktsedeln har fört in en betalningsföreskrift som omfattar tullavgif- terna. kan järnvägen efter eget val ombesörja tullklareringen under befordringen eller på bestämmelsestationen.
ä 5. Med undantag av det fall som anges i 5 4 andra stycket kan mottagaren ombesörja tullklareringen på en bestämmelsestation med tullkammare. om det i fraktsedeln be- gärs att förtullning skall ske vid framkomsten eller. när en sådan begäran saknas. om god- set kommer dit under tullkontroll. Motta- garen kan också ombesörja klareringen på en bestämmelsestation utan tullkammare, om detta är tillåtet enligt lag eller annan författ- ning i den staten eller om detta har godkänts i förväg av järnvägen och tullmyndigheten. För att dessa rättigheter skall få utövas, mås- te de kostnader som belastar godset ha beta- lats dessförinnan.
Järnvägen kan dock förfara enligt 5 4. om mottagaren inte har övertagit fraktsedeln inom den frist som anges i de föreskrifter som gäller på bestämmelsestationen.
Artikel 27 Leveransfrisrer
ä ]. Leveransfristerna fastställs genom av- tal mellan de järnvägar som deltar i beford- ringen eller gcnom de internationella tariffer som är tillämpliga från avsändnings- till be-
Prop. 1984/85: 33
trice jusqu'ä la gare destinataire. Pour cer- tains traftcs particuliers et sur certaines rela- tions. ces délais peuvent également étre eta- blis sur la base des plans de transport applica- bles entre les chemins de fer inte'resse's: dans ce cas. ils doivent etre repris dans des tarifs intemationaux ou des conventions speciales. qui prévoient éventuellement les dérogations aux && 3 a 9 ci-dessous.
Tous ces délais ne peuvent étre supérieurs ä ceux resultant des paragraphes suivants.
ä 2. A défaut d'indication des délais de livraison prévue att s 1. et sous reserve des paragraphes ci—apres. les délais de livraison sont les suivants:
a) pour les wagons complets: 1” en grande Vitesse: délai d'expe'dition ..... l2 heures: délai de transport. par fraction indivisible de 400 km .................. 24 heures: 20 en petite vitcsse: délai d*expédition ..... 24 heures: délai de transport. par fraction indivisible de 300
km .................. 24 heures: b) pour les envois de détail : ]o en grande Vitesse:
délai d'expédition ..... l2 heures: délai de transport. par fraction indivisible de 300 km .................. 24 heures: 20 en petite Vitesse: délai d"expédition ..... 24 heures: délai de transport. par fraction indivisible de 200 km .................. 24 heures. Toutes les distances se rapportent aux dis- tances kilométriques d'application des tarifs.
& 3. Le délai de transport est calculé sur la distance totale entre la gare expéditriee et la gare destinataire. Le délai d'expédition n'est compte qu”une seule fois. quel que soit le nombre des réseaux emprunte's.
ä 4. Le chetnin de fer peut ftxer des délais supplémentaires d'une durée déterminée dans les cas suivants:
a) envois remis au transport ou livrables en dehors des gares;
bl envois empruntant:
92
stämmelsestationen. För viss enskild trafik och för vissa förbindelser kan fristerna även fastställas på grundval av de befordrings- planer som tillämpas mellan de berörda järn- vägarna; i så fall skall de tas upp också i de internationella tarifferna eller i särskilda överenskommelser som kan föreskriva avvi- kelser fran ss 3—9.
Dessa frister får inte vara längre än de fris— ter som anges i de följande bestämmelserna.
sz. Saknas föreskrifter om sådana leve- ransfrister som avses i & l. gäller följande leveransfrister. om inte annat följer av vad som sägs i de följande paragraferna:
a) för hela vagnslaster: ]. som ilgods: expedieringsfrist ...... l2 timmar: befordringsfrist. för varje påbörjad sträcka av 400
km .................. 24 timmar; 2. som fraktgods: expedieringsfrist ...... 24 timmar:
befordringsfrist, för varje
påbörjad sträcka av 300 km .................. 24 timmar: b) för styckegodssändningar: ]. som ilgods:
expedieringsfrist ...... 12 timmar:
befordringsfrist. för varje
påbörjad sträcka av 300 km .................. 24 timmar: 2. som fraktgods: expedieringsfrist ...... 24 timmar:
befordringsfrist. för varje
påbörjad sträcka av 200 km .................. 24 timmar. Samtliga avstånd avser tariffkilometer.
53. Befordringsfristen beräknas för hela avståndet mellan avsändningsstationen och bestämmelsestationen. Expedieringsfristen räknas endast en gäng oavsett antalet järn- vägsnät som berörs. 5 4. Järnvägen får fastställa tilläggsfrister av viss bestämd längd i följande fall:
a) för sändningar som lämnas till beford- ran eller lämnas ut utanför stationerna: b) för sändningar som befordras
Prop. 1984/85: 33
]0 une ligne ou un réseau non équipé pour le traitement rapide des envois.
2" un raccordement reliant deux ligttes d'un méme réseau ou de reseaux diffé— rents.
3” une ligne secondaire.
4D des lignes dont l'écartement des rails est different.
5o la mer ou les voies navigables inte"- rieures.
6o une route s'il n'existe pas de liaison ferroviaire: c) envois taxés ä des tarifs intérieurs spé- ciaux ou exceptionnels a prix réduits;
d) circonstances extraordinaircs de nature a déterminer un développement anormal du trafic ou des difficult-és anormalcs pour l"ex- ploitation.
få 5. Les délais supplémentaires prévus sous & 4a) a e) doivent figurer dans les tarifs ou dans les prescriptions dument publiées dans chaque Etat.
Ceux prévus sous s4d) doivent etre pu- bliés et ne peuvent entrer en vigueur avant leur publication.
& 6. Le délai de livraison commence ä courir a minuit apres l'aceeptation au trans- port de la marchandise. Toutefois. pour les envois en grande vitesse. le délai commence ä courir vingt-quatre heures plus tard lorsque le jour qui suit celui de l'acceptation est un dimanche ou un jour férié legal et lorsque la gare expéditrice n"est pas ouverte. pour les envois en grande vitesse. ce dimanche ou ce jour férie'.
57. Sauf faute imputable au chemin de fer. le délai de livraison est prolongé de la durée du se'jour nécessite' par:
a) la verification conforme aux articles 2l et 22. 5 l. qui fait apparaitre des differences par rapport aux inscriptions portées sur la lettre de voiture:
b) l'accomplissement des formalités exi— gées par les douanes ou d*autres autorités administratives:
c) la modification du contrat de transport conformément aux articles 30 ou 31:
93
I. över en linje eller ett nät som inte har utrustats för snabb behandling av sänd- ningarna.
2. över en bana som förenar två linjer inom samma eller olika järnvägsnät.
3. över en linje som är av underordnad betydelse.
4. över en linje med avvikande spår- vidd.
). över hav eller på inre vattenvägar.
6. på landsväg. om någon järnvägsför- bindelse inte finns;
e) för sändningar som fraktberäknas efter lokala specialtariffer eller undantagstariffer med nedsatta fraktsatser;
tl) under osedvanliga förhållanden som förorsakar en ovanlig ökning av trafiken eller ovanliga driftsvårigheter.
& 5. De tilläggsfrister som avses i & 4al—c) skall anges i tarifferna eller i de föreskrifter som offentliggörs i varje stat.
Sådana frister som avses i & 4d) skall of- fentliggöras och får inte träda i kraft förrän de har offentliggjorts.
56. Leveransfristen börjar löpa vid mid- natt efter det att godset har tagits emot till befordran. i fråga om ilgodssändningar börjar dock fristen löpa tjugofyra timmar senare. om dagen efter den dag då godset togs emot till befordran är en söndag. en helgdag eller en dag som jämställs med helgdag och av- sändningsstationen inte är öppen för ilgods- sändningar denna söndag eller helgdag.
;" 7. Om inte något fel föreligger påjärnvä- gens sida. förlängs leveranstiden med den tid som behövs
a) för en undersökning enligt artiklarna 21 och 22 5 1, om det därvid upptäcks avvi- kelser från uppgifterna i fraktsedeln-.
b) för de åtgärder som krävs av tullmyn- digheter eller andra förvaltningsmyndigheter;
C) till följd av att befordringsavtalet ändras enligt artikel 30 eller 3l;
Prop. 1984/85: 33
d) les soins spéciaux ä donner a la mar- chandise;
e) le transbordement ou la réfection d'un chargement défectueux effectué par l'expédi- teur:
f) toute interruption de trafic empéchant temporairement de commencer ou de conti- nuer le transport.
La cause et la durée de ces prolongations doivent étre mentionne'es dans la lettre de voiture. Le cas échéant. elles peuvent étre prouvées par d'autres moyens.
QS. Le délai de livraison est suspendu pour:
a) la petite vitesse. les dimanches et jours fériés légaux:
b) la grande vitesse. les dimanches et cer- tains jours férie's légaux lorsque. dans un Etat, les prescriptions en vigueur prévoient pour ceux-ci une suspension du délai de li- vraison en trafic ferroviaire intérieur:
c) la grande et la petite vitesse. les samedis lorsque, dans un Etat. les prescriptions en vigueur prévoient pour ceux-ci une suspen- sion du délai de livraison en trafic ferroviaire intérieur.
& 9. Lorsque le délai de livraison doit prcndre fin apres l'heure de fermeture de la gare destinataire, l'expiration en est reportée deux heures apres l'heure de la prochaine ouverture de la gare.
En outre. pour les envois en grande vi- tesse. lorsque le de'lai de livraison doit prendre fin un dimanche ou un jour férié dé- tinis au & 8b). l'expiration en est reportée a l'heure correspondante du premier jour ou- vrable suivant.
& lt). Le délai de livraison est observe si. avant son expiration:
a) l'arrivée de la marchandise est notitie'e et celle-ci tenue a la disposition du destina- taire, lorsqu'il s'agit d'envois livrables en gare et faisant l'objet d'un avis d'arrivée:
b) la marchandise est tenue a la disposition du destinataire. lorsqu'il s'agit d'envois livra- bles en gare et ne faisant pas l'objet d'un avis d'arrivée',
c) la marchandise est mise a la disposition du destinataire. lorsqu'il s'agit d'envois livra- bles en dehors des gares.
94
d) för att ombesörja särskild vård av god- set;
e) för att lasta om eller rätta till en last som har lastats bristfälligt av avsändaren:
() till följd av ett avbrott i driften. som tillfälligt hindrar att befordringen börjar eller fonsätter.
Orsaken till och omfattningen av dessa för- längningar skall anges i fraktsedeln. l före- kommande fall kan de styrkas på något annat sätt.
& 8. Leveransfristen avbryts
a) för fraktgods söndagar. helgdagar och dagar som jämställs med helgdagar:
b) för ilgods söndagar. vissa helgdagar och dagar somjämställs med helgdagar. när det i de bestämmelser som gäller i en stat före- skrivs att leveransfristen i inrikes järnvägs- trafik skall avbrytas dessa dagar;
c) för ilgods och fraktgods lördagar. när det i de bestämmelser som gäller i en stat föreskrivs att leveransfristen skall avbrytas lördagar i inrikes järnvägstratik.
59. När leveransfristen går ut efter be- stämmelsestationens stängningstid. framflyt- tas fristens utgång till två timmar efter det att stationen äter öppnas.
Om leveransfristen för ilgodssändningar går ut en sådan sön- eller helgdag som avses i & 8b). framflyttas fristens utgång till samma klockslag nästföljande vardag.
& l0 Leveransfristen är iakttagen om. in- nan fristen har gått ut:
a) godsets ankomst har meddelats och godset har ställts till mottagarens förfogande. när det gäller en sändning SOm skall lämnas ut på en station och om vars ankomst meddelan- de skall lämnas;
b) godset har ställts till mottagarens förfo- gande. när det gäller en sändning som skall lämnas ut på en station men om vars ankomst något meddelande inte behöver lämnas;
c) godset har ställts till mottagarens förfo- gande. när det gäller en sändning som skall lämnas ut utanför en station.
Prop. 1984/85: 33
Artic/(' 28 Lit'raisun
& ]. Le chemin de fer doit remettre la lettre de voiture et livrer la marchandise au destinataire. a la gare destinataire. contre de'- charge et paiement des créances du chemin de fer mises a la charge du destinataire.
L'acceptation de la lettre de voiture oblige le destinataire ä payer au chemin de fer le montant des créances mises är sa charge.
& 2. Som assimiles a la livraison au desti- nataire. lorsqu'ils sont cffectués conformé— ment aux prescriptions en vigueur a la gare destinataire :
a) la remise de la marchandise aux auto- rités de douane ou d'octroi dans leurs locaux d'expédition ou dans lettrs entrepöts. lorsque ceux-ci ne se trouvent pas sous la garde du chemin de fer.
b) l'entreposage aupres du chemin de fer de la marchandise ou son depot chez un com- missionnaire-expéditeur ou dans un entrepöt public.
& 3. Les prescriptions en vigueur a la gare destinataire ou les conventions avec le des- tinataire déterminent si le chemin de fer a le droit ou l'obligation de lui remettre la mar- chandise ailleurs qu'ä la gare destinataire. soit sur embranchement particulier. soit är son domicile. soit dans un dépöt du chemin de fer. Si celui-ci remet ou fait remettre la marchandise sur un embranchement particu- lier. a domicile ou dans un depot. la livraison est re'putee effectuee au moment de cette re- mise. Sauf convention contraire entre le che- min de fer et l'utilisateur d'un embranche- ment particulier. les operations effectuées par le chemin de fer. pour le compte et sous la direction de cet utilisateur. ne sont pas couvertes par le contrat de transport.
& 4. Apres l'arrivée de la marchandise a la gare destinataire. le destinataire peut de- mandcr au chemin de fer de lui remettre la lettre de voiture et de lui livrer la marchan- dise.
Si la perte de la marchandise est établie ou si la marchandise n'est pas arrivée ä l'expira- tion du délai prévu ä l'article 39. 5 !. le des- tinataire peut faire valoir en son propre nom.
Artikel 28 Urlämnumle ut' guds
ål [. Järnvägen skall på bestämmelsesta— tionen lämna ut fraktsedeln och godset till mottagaren mot kvitto på mottagandet och mot betalning av de avjärnvägens fordringar som har påförts mottagaren.
Mottagandet av fraktsedeln medför förplik- telse för mottagaren att till järnvägen betala de belopp som har påförts honom.
& 2. Om följande åtgärder vidtas enligt de föreskrifter som gäller på bestämmelsesta- tionen. jämställs de med utlämnande till mot— tagaren:
a) godset överlämnas till en myndighet som har hand om frågor om tullar eller andra införselavgifter i en sådan tjänste- eller lager- lokal som används av myndigheten och som inte står underjärnvägens uppsikt,
b) godset läggs upp till förvaring hos järn- vägen eller lämnas till en speditör eller ett offentligt lagerhus för förvaring.
& 3. De föreskrifter som gäller på bestäm- melsestationen eller de avtal som ingåtts med mottagaren bestämmer omjärnvägen har rätt eller skyldighet att överlämna godset till den— ne på någon annan plats än på bestämmelse- stationen. antingen på ett privat anslutnings- spår eller i mottagarens bostad eller på något av järnvägens upplag. Om järnvägen över— lämnar eller låter överlämna godset på ett enskilt anslutningsspår. hemma hos motta- garen eller på ett upplag. anses godset utläm- nat vid detta överlämnande. Om något annat inte har överenskommits mellan järnvägen och den som utnyttjar ett enskilt anslutnings- spår. omfattar befordringsavtalet inte de åt- gärder för överlämnande som järnvägen har vidtagit för dennes räkning och under dennes ledning.
;) 4. Sedan godset har kommit fram till bestämmelsestationen. kan mottagaren ford- ra att järnvägen lämnar ut fraktsedeln och godset till honom.
Om förlust av godset har fastställts eller om godset inte kommit fram vid utgången av den frist som avses i artikel 39 & 1, kan motta- garen i eget namn göra sina rättigheter på
Prop. 1984/85: 33
a l'encontre du chemin de fer. les droits qui résultent pour lui du contrat de transport.
55. L'ayant droit peut refuser l'accepta- tion de la marchandise. mcme apres recep- tion de la lettre de voiture et paiement des frais. tant qu'il n'a pas été procédé aux verifi— cations qu'il a requises en vue de constater un dommage allegue'. ä 6. Pottr lc surplus. la livraison de la mar- chandise est effectuée conformément aux prescriptions en vigueur a la gare destina- taire.
Artic/t' 29 Rectijication des perceptions
& I. En cas d'application irréguliere d'un tarif ou d'erreur dans le calcul ou la percep- tion des frais. le trop-percu n'est restitue par le chemin de fer ou le moins-pereu versé å celui-ci qtte si la difference excede 4 unite's de compte par lettre de voiture. La restitution est effectuée d'oflice.
& 2. Le paiement au chemin de fer des moins-percus incombe ä l'expéditeur si la lettre de voiture n'est pas retirée. Lorsque la lettre de voiture a été acceptée par le destina- taire ou le contrat de transport modilie' con- formément a l'articlc 3l. l'expéditeur n'est tenu au paiement d'un moins-pergu que dans la mesure ou celui-ci porte sur les frais är sa charge en vertu de la mention d'affranchisse- ment utilisée dans la lettre de voiture. Le complement du moins-percu est a la charge du destinataire.
ä 3. Lcs sommes dues en vertu de cet arti- cle portent intérét å cinq pour cent l'an ä partir du jour de la reception de la mise en demeure de payer ou du jour de la réclama- tion prévue ä l'article 53 ou. s'il n'y a ett ni mise en demeure ni réclamation. du jour de la demande enjustice.
Si l'ayant droit ne remet pas au chemin de fer. dans un délai convenable qui lui est lixe'. les pieces justiticatives nécessaires pour la liquidation definitive de la réclamation. les intéréts ne courent pas entre l'expiration du délai fixe” et la remise effective des pieces.
96
grund av fraktavtalet gällande gentemotjärn- vägen.
5 5. Den som har rätt till godset kan vägra att ta emot det. även efter det att han har erhållit fraktsedeln och betalat kostnaderna. så länge en undersökning som han har begärt för att fastställa en påstådd skada inte har utförts.
lå 6. 1 övrigt sker utlämningen av gods en- ligt de föreskrifter som gäller på bestämmel- sestationen.
Artikel 29 Rättelse ut' uttagna avgifter
& 1. Om en tariff har tillämpats oriktigt el- ler något fel har gjorts när någon avgift har beräknats eller uppburits. skall järnvägen inte betala tillbaka vad som har betalats för mycket eller kräva vad som har betalats för litet. om skillnaden inte överstiger fyra be- räkningsenheter per fraktsedel. Återbetal- ningen skall ske utan anfordran.
& 2. När en avgift har uppburits med ett för litet belopp. åligger det avsändaren att betala det felande beloppet. om fraktsedeln inte har lösts ut från järnvägen. När fraktse- deln har godkänts av mottagaren eller be- fordringsavtalet har ändrats enligt artikel 31 . är avsändaren skyldig att betala ett för litet uttaget belopp endast i den mån detta avser kostnader som han skall betala enligt betal- ningsföreskrifterna i fraktsedeln. Det åligger mottagaren att betala återstående belopp.
% 3. De belopp som skall betalas enligt denna artikel löper med fem procent årlig ränta från den dag då anmodan om betalning togs emot eller krav framställdes enligt arti- kel 53 eller. om varken anmodan eller krav har framställts. från den dag då talan väcktes vid domstol.
Om den som är berättigad till återbetalning inte inom en skälig frist som har fastställts för honom tilljärnvägen överlämnar de handling- ar som den behöver för att kunna slutföra behandlingen av hans krav, utgår inte ränta för tiden från fristens utgång till dess att handlingarna har överlämnats.
Prop. 1984/85: 33
TITRE lll MODIFICATION DU CONTRAT ' DE TRANSPORT
Article 30 Modificatian par l'axpédileur
& l. L'cxpéditeur peut. par des ordres ul- térieurs. modifier le contrat de transport en prescrivant:
a) le retrait de la marchandise a la gare expéditrice.
b) l'arrét de la marchandise en cours de route.
c) l'ajournement de la livraison de la mar- chandise,
d) la livraison de la marchandise a une per- sonne autre que le destinataire inscrit sur la lettre de voiture.
e) la livraison de la marchandise a une gare autre que la gare destinataire inscrite sur la lettre de voiture.
D le renvoi de la marchandise a la gare expéditrice.
g) l'établissement d'un remboursement.
h) l'augmentation. Ia diminution ou l'an— nulation d'un remboursement.
i) la mise å sa charge de frais d'un envoi non affranchi ou l'augmentation de ceux prix en charge conformément a l'article 15. 5 2.
Les tarifs du chemin de fer expéditeur peu- vent pre'voir que les ordres vises sous g) a i) ne sont pas admis.
Lcs dispositions complémentaires ou les tarifs intemationaux en vigueur entre les che- mins de fer participant au transport peuvent admettre des ordres non énumérés ci-dessus.
En aucun cas. les ordres ne doivent avoir pour effet de diviser l'envoi.
& 2. Ces ordres doivent étre donnés a la gare expéditrice au moyen d'une declaration écrite conforme au modele ftxé et publié par le chemin de fer.
Cette declaration doit étre reproduite et signée par l'expéditeur sur le duplicata de la lettre de voiture. qui doit étre présenté en méme temps au chemin de fer. La gare expé- ditrice certifie la réception de l'ordre en ap- posant son timbre ä date sur le duplicata. au-
7 Riksdagen 1984/85. ] saml. Nr 33
97
pEL 111 ANDRING I BEFORDRINGSAVTALET
Artikel 30 Ändringar på begäran av avsändaren
ä 1. Avsändaren kan i efterhand ändra be- fordringsavtalet genom att föreskriva
a) att godset skall återlämnas på avsänd- ningsstationen.
b) att godset skall stoppas under beford- ringen.
e) att godsets utlämning skall uppskjutas.
d) att godset skall lämnas ut till någon an- nan än den mottagare som anges i fraktse- deln.
e) att godset skall lämnas ut på en annan station än den bestämmelsestation som anges i fraktsedeln.
f) att godset skall sändas tillbaka till av- sändningsstationen,
g) att efterkrav skall påläggas,
h) att ett efterkrav skall höjas, minskas el- ler återkallas,
i) att han själv skall betala avgifter för en icke betald försändelse eller att han skall be- tala högre avgifter än de som han har åtagit sig i enlighet med artikel [5 5 2.
I de tariffer som gäller för järnvägen på avsändningsorten kan föreskrivas att före- skrifter enligt punkterna g) till i) inte är tillåtna.
[ tilläggsbestämmelserna eller de interna- tionella tariffer som gäller mellan de järnvä- gar som deltar i en befordran kan tillåtas an- visningar som inte är angivna ovan.
En anvisning får aldrig medföra att en sändning delas.
& 2. Sådana anvisningar skall meddelas till avsändningsstationen genom en skriftlig för- klaring som är utformad efter en förebild som har fastställts och offentliggjorts av järnvä- gen.
Förklaringen skall av avsändaren föras in och undertecknas på fraktsedelsdubbletten, som samtidigt skall visas upp för järnvägen. Avsändningsstationen skall bekräfta motta- gandet av anvisningen genom att på dubblet- ten under avsändarens förklaring anbringa
Prop. 1984/85: 33
dessous de la declaration de l'expéditeur. ä qui ce duplicata doit alors étre restitué.
Quand l'expéditeur demande l'augmenta- tion. Ia diminution ou l'annulation d'un rem- boursement. il doit produire le titre qui lui a été délivré. En cas d'augmentation ou de di- minution du remboursement. ce titre est. aprés rectification. rendu ä I'expe'diteur; en cas d'annulation. il n'est pas restitue.
Tout ordre donné sous des formes autres que celles prescrites est nul.
it 3. Si le chemin de fer donne suite aux ordres de l'expéditeur sans exiger la présen- tation du duplicata. alors que cc dernier a été transmis au destinataire. le chemin de fer est responsable envers celui-ci du dommage en résultant. Toutefois. l'indemnité éventuelle ne doitjamais excéder celle prévue en cas de perte de la marchandise.
ä 4. Le droit pour l'expéditeur. méme en possession du duplicata de la lettre de voi- ture. de modifier le contrat de transport s'é- teint dans les cas oil le destinataire:
a) a retiré la lettre de voiture;
b) 3 accepté la marchandise;
c) a fait valoir ses droits conformément a l'article 28, 5 4;
d) est autorisé, conformément ä l'article 31, a donner des ordres. des que l'envoi est entré dans le tcrritoire douanier du pays de destination.
A partir de ce moment, le chemin de fer doit se conformer aux ordres et aux instruc- tions du destinataire.
Article 3 ! Modification par le destinataire
& ]. Lorsque l'expéditeur n'a pas pris ä sa charge les frais afférents au transport dans le pays de destination. ni porté sur la lettre de voiture l'inscription (( "Destinataire non autorisé ä donner des ordres ultérieurs ». le destinataire peut. par des ordres ultén'eurs. modifier le contrat de transport en prescri- vant:
a) l'arrét de la marchandise en cours de route.
b) l'ajournemcnt de la livraison de la mar- chandise.
c) la livraison de la marchandise. dans le
98
sin datumstämpel. varefter dubbletten skall återlämnas till avsändaren.
När avsändaren begär att ett efterkrav skall höjas. minskas eller återkallas. skall han visa upp det bevis som har överlämnats till honom. Om efterkravet höjs eller minskas. skall beviset efter rättelse återlämnas till av- sändaren; om efterkravet återkallas. skall beviset inte återlämnas.
En anvisning som har meddelats i någon annan form än som har föreskrivits är ogiltig.
5 3. Om järnvägen följer avsändarens an- visning utan att kräva att fraktsedelsdubblet- ten visas upp och denna har översänts till mottagaren, är järnvägen ansvarig gentemot denne för den skada som uppkommer därige- nom. Ett eventuellt skadestånd får dock ald- rig överstiga vad som skulle ha utgått om godset hade gått förlorat.
& 4. Avsändarens rätt att ändra beford- ringsavtalet upphör. även om han innehar fraktsedelsdubbletten. när mottagaren har
a) övertagit fraktsedeln;
b) tagit emot godset;
c) gjort sina rättigheter gällande enligt arti- kel 28 5 4;
d) blivit berättigad. enligt artikel 31. att ändra befordringsavtalet. så snart sändningen har kommit in på bestämmelselandets tullom- råde.
Från denna tidpunkt åligger det järnvägen att följa mottagarens anvisningar.
Artikel3l Ändringar på begäran av mottagaren
5 1. När avsändaren inte har åtagit sig att betala de avgifter som avser befordringen i bestämmelselandet och inte heller i fraktse- deln har fört in uppgiften ”mottagaren får inte ändra befordringsavtalet". får motta- garen senare ändra befordringsavtalet genom att föreskriva
a) att godset skall stoppas under beford— ringen.
b) att godsets utlämning skall uppskjutas.
e) att godset i bestämmelselandet skall
Prop. 1984/85: 33
pays de destination. a une personne autre que le destinataire inscrit sur la lettre de voiture.
d) la livraison de la marchandise. dans le pays de destination. a une gare autre que la gare destinataire inscrite sur la lettre de voi- ture, sauf dispositions contraires des tarifs intemationaux.
e) l'accomplissement des formalités exi- gées par les douanes ou d'autres autorités administratives conformément a l'articlc 26. 5 3.
Les dispositions complémentaires ou les tarifs intemationaux en vigueur entre les che- mins de fer participant au transport peuvent admettre des ordres non énumérés ci-dessus.
En aucun cas. les ordres ne doivent avoir pour effet de diviser l'envoi.
Les ordres du destinataire ne sont exécu- toires qu'apres de l'envoi dan le tcrritoire douanier du pays de destination.
& 2. Ces ordres doivent étre donnés. a la gare destinataire ou a la gare d'entrée dans le pays de destination. au moyen d'une declara- tion écrite conforme au modele fixé et publié par le chemin de fer.
Tout ordre donne SOUS des formes autres que celles prescrites est nul.
& 3. Le droit pour le destinataire de modi- fier le contrat de transport s'éteint dans les cas ou il a:
a) retiré la lettre de voiturc:
b) accepté la marchandise;
c) fait valoir ses droits conformément a l'articlc 28. ä 4;
d) désigne conformément att å 1 c) une personne et que celle-ci a retiré la lettre de voiture ou fait valoir ses droits conformé- ment ä l'article 28. ä 4.
& 4. Si le destinataire a prescrit de livrer la marchandise ä une autre personne. celle-ci n'est pas autorisée ä modifier le contrat de transport.
99
lämnas ut till någon annan än den mottagare som anges i fraktsedeln.
(1) att godset i bestämmelselandet skall lämnas ut påen annan station än den bestäm— melsestation som anges i fraktsedeln. om inte annat föreskrivs i de internationella tarif- ferna.
e) att de åtgärder som krävs av tullmyn- digheterna eller andra förvaltningsmyndig- heter skall vidtas i enlighet med artikel 26 ä 3.
l tilläggsbestämmelserna eller de interna- tionella tariffer som gäller mellan de järnvä- gar som deltar i en befordran kan tillåtas an- visningar som inte är angivna ovan.
En anvisning får aldrig medföra att en sändning delas.
Mottagarens anvisning får inte verkställas förrän försändelsen har kommit in på bestäm- melselandets tullområde.
& 2. Sådana anvisningar skall meddelas till bestämmelsestationen eller till den station i bestämmelselandet dit godset först kommer genom en skriftlig förklaring som är utformad efter en förebild som har fastställts och of- fentliggjorts av järnvägen.
En anvisning som meddelas i någon annan form än som har föreskrivits är ogiltig.
så 3. Mottagarens rätt att ändra fraktavta- let upphör när han har
a') övertagit fraktsedeln:
b) tagit emot godset-_
c) gjort sina rättigheter gällande enligt arti- kel 28 ä 4;
d) angett en person enligt 5 I c) och denne har övertagit fraktsedeln eller gjort gällande sina rättigheter enligt anikel 28 45 4.
5 4. Om mottagaren har föreskrivit att godset skall lämnas ut till en annan person. är denne inte berättigad att ändra fraktavtalct.
Prop. 1984/85: 33
Article 32
Execution des ordres ultérieurs
ä 1. Le chemin de fer ne peut refuser d'exécuter les ordres donnés conformément aux articles 30 et 31. ni en retarder l'exécu- tion. sauf si:
a) elle n'est plus possible au moment ou les ordres parviennent a la gare qui doit les exécuter;
b) elle est de nature ä perturber le service régulier de l'exploitation;
c) elle est en opposition, lorsqu'il s'agit d'un changement de la gare destinataire. avec les lois et reglements d'un Etat. notamment avec les prescriptions des douanes ou d'autres autorités administratives:
d) la valeur de la marchandise, lorsqu'il s'agit d'un changement de la gare destina— taire. ne couvre pas, selon l'appréciation du chemin de fer. tous les frais dont la marchan- dise sera grevée å l'an'ivée ä sa nouvelle des— tination. å moins que ces frais ne soient payés ou que leur paiement ne soit garanti immédia- tement.
Celui qui a donné des ordres est avise' le plus töt possible des empéchements ä leur exécution.
Si le chemin de fer n'est pas ä méme de prévoir ces empéchements. celui qui a donné des ordres supporte toutes les consequences resultant du commencement de leur exécu- tion.
5 2. Les frais nés de l'exécution d'un ordre. å l'exception de ceux résultant d'une faute du chemin de fer, doivent étre payés conformément a ['article 15.
ä 3. Sous réserve du 5 ]. le chemin de fer est responsable. en cas de faute de sa part. des consequences de l'inexécution d'un ordre ou de son exécution défectueuse. Tou- tefois. l'indemnité éventuelle ne doit jamais excéder celle prévue en oas de perte de la marchandise.
100
Artikel 32
Utförande av anvisningar om ändring i be— fordringsavtalet
& 1. Järnvägen får inte vägra att verkställa en anvisning som har meddelats i enlighet med artiklarna 30 och 31 eller vänta med att verkställa den utom i följande fall:
a) om det inte längre är möjligt att verk- ställa anvisningen när den station som skall verkställa den får del av anvisningen;
b) om det skulle medföra störningar i drif— ten att verkställa anvisningen;
c) om verkställigheten av en anvisning om ändring av bestämmelsestationen skulle stri- da mot lag eller annan författning som gäller i en stat och då särskilt tullmyndigheters eller andra förvaltningsmyndigheters föreskrifter;
d) om. när det gäller ändring av bestäm- melsestationen, godsets värde enligt järnvä- gens uppskattning inte täcker alla de avgifter som kommer att belasta godset när det kom- mer fram till den nya bestämmelsestationen och dessa avgifter inte omedelbart erläggs eller säkerhet omedelbart ställs för dem.
Den som har gett anvisningen skall snarast möjligt underrättas om hindret mot att verk- ställa den.
Om järnvägen inte kan förutse ett sådant hinder. är den som har gett anvisningen an- svarig för alla följder av att hans anvisning har börjat verkställas.
& 2. Avgifter som uppkommer genom att en anvisning verkställs skall. med undantag av sådana som beror på fel eller försummelse på järnvägens sida. betalas i enlighet med artikel 15.
ä 3. Om järnvägen har gjort sig skyldig till fel eller försummelse, är den med de undan- tag som följer av & 1 ansvarig för följderna av att en anvisning inte har verkställts eller har verkställts felaktigt. Ett eventuellt skade- stånd får dock aldrig överstiga vad som skulle ha utgått om godset hade gått förlorat.
Prop. 1984/85: 33
Article 33 Empéchement au transport
& 1. En cas d'empéchement au transport. le chemin de fer décide s'il est préférable de transporter d'office la marchandise en modi- ftant l'itinéraire ou s'il convient. dans l'in- téret de l'expéditeur. de lui demander des instructions en lui fournissant les informa- tions utiles dont le chemin de fer dispose.
Sauf faute de sa part, le chemin de fer peut percevoir le prix de transport applicable par l'itinéraire emprunte' et dispose des délais correspondants ä ce dernier.
& 2. Si la continuation du transport n'est pas possible, le chemin de fer demande des instructions a l'expéditeur. Cette demande n'est pas obligatoire dans les cas d'empéche- ments temporaires resultant des mesures prises en application de l'article 3, 5 4.
5 3. L'expéditeur peut donner dans la lettre de voiture des instructions pour le cas ou un empéchement au transport se présen- terait.
Si le chemin de fer estime que ces instruc- tions ne peuvent étre exécutées. il en de- mande de nouvelles.
& 4. L'expéditeur avisé d'un empéche- ment au transport peut donner ses instruc- tions soit a la gare expéditrice. soit a la gare ot'i se trouve Ia marchandise. Si ces instruc- tions modifient la désignation du destinataire ou de la gare destinataire ou sont données a la gare ou se trouve la marchandise. l'expédi- teur doit les inscrire sur le duplicata de la lettre de voiture et présenter celui-ci au che- min de fer.
& 5. Si le chemin de fer donne suite aux instructions de l'expéditeur sans exigcr la presentation du duplicata. alors que ce der- nier a été transmis au destinataire, le chemin de fer est responsable envers celui—ci du dom- mage en resultant. Toutefois. l'indemnité éventuelle ne doit jamais excéder celle pré- vue en cas de perte de la marchandise.
& 6. Si l'expéditeur avisé d'un empéche- ment au transport ne donne pas, dans un délai raisonnable. des instructions exécuta- bles. le chemin de fer procede conformément aux prescriptions relatives aux empéche-
101
Artikel 33 Befordringshinder
& 1. Vid befordringshinder bestämmer järnvägen om det är lämpligare att den själv väljer en annan befordringsväg för godset el- ler om den skall i avsändarens intresse begära anvisningar från denne. samtidigt som avsän- daren får alla de nödvändiga upplysningar som järnvägen har tillgång till.
Om järnvägen inte har gjort sig skyldig till fel eller försummelse. får den uppbära den frakt som är tillämplig för den använda be- fordringssträekan och åtnjuta de leveransfris- ter som svarar mot denna.
& 2. Om det inte är möjligt att fortsätta befordringen. skall järnvägen begära anvis- ningar av avsändaren. Detta är dock inte nöd- vändigt vid tillfälliga hinder som beror på åt- gärder som har vidtagits med tillämpning av artikel 3 5 4.
5 3. Avsändaren kan i fraktsedeln lämna anvisningar om förfarandet i de fall då be- fordringshinder föreligger.
Om järnvägen anser att dessa anvisningar inte kan följas. skall _den begära nya anvis- ningar.
5 4. En avsändare som har fått underrät- telse om befordringshinder kan meddela sina anvisningar antingen till avsändningssta- tionen eller till den station där godset finns. Om dessa anvisningar innebär ändring av mottagare eller bestämmelsestation eller meddelas till den station där godset finns, skall avsändaren föra in dem i fraktsedels- dubbletten och visa upp denna förjärnvägen.
& 5. Om järnvägen följer avsändarens an- visningar utan att fordra att dubbletten före- tes och denna har överlämnats till motta- garen, ärjärnvägen ansvarig gentemot denne för skada som uppkommer därigenom. Ett eventuellt skadestånd får dock aldrig över- stiga vad som skulle ha utgått om godset hade gått förlorat.
% 6. Om en avsändare som har underrät- tats om befordringshinder inte inom rimlig tid lämnar en anvisning som kan följas, skall järnvägen förfara i enlighet med de bestäm- melser om hinder mot utlämning av gods som
Prop. 1984/85: 33
ments a la livraison en vigueur au lieu ou la marchandise a été rctcnue.
Si la marchandise a e'te vendue. le produit de la vente. déduction faite des frais grevant la marchandise. doit étre tenu a la disposition de l'expéditeur. Si le produit est inférieur a ces frais. l'expéditeur doit payer la diffé- rence.
s" 7. Lorsque l'empéchement au transport cesse avant l'arrivée des instructions de l'ex- péditeur. la marchandise est acheminée sur sa destination sans attendre les instructions: l'expéditeur est prévenu le plus töt possible.
& 8. Lorsque l'empéchement au transport intervient apres que le destinataire a modifré le contrat de transport conformément ä l'arti- clc 31. le chemin de fer doit aviser ce destina- taire. Lcs åå 1. 2. 6. 7 et 9 sont applicables par analogie.
& 9. Sauf faute de sa part. le chemin de fer. en cas d'empéchement au transport. peut percevoir des droits de stationnement.
& lt). L'article 32 est applicable aux trans- ports effectués conformément a l'articlc 33.
Article 34 [:'mpéclzement ('t la livraison
& I. En cas d'empéchement a la livraison de la marchandise. la gare destinataire doit en prévenir sans délai l'expéditeur. par l'inter- médiaire de la gare expéditrice. pour lui de— mander des instructions. L'expéditeur doit etre avisé directement. soit par écrit. soit par télégraphe. soit par téléscripteur. quand il l'a demandé dans la lettre de voiture: les frais de cet avis grevent la marchandise.
s' 2. Lorsque l'cmpéchement a la livraison cesse avant l'arrivéc des instructions de l'ex- péditeur a la gare destinataire. la marchan- dise est livrée au destinataire. L'expéditeur doit en étre avise' sans délai par une lettre recommandée: les frais de cet avis grévent la marchandise.
& 3. En cas de rcfus de la marchandise par le destinataire. l'expéditeur ale droit de don- ner des instructions. méme s'il ne peut pro- duire le duplicata de la lettre de voiture.
& 4. Par une inscription portée sur la lettre de voiture. l'expéditeur peut aussi demander
102 gäller på den plats där godset har stoppats.
Om godset har sålts. skall försäljningsbe- loppet efter avdrag för de avgifter som har påförts godset ställas till avsändarens förfo— gande. Understiger försäljningsbeloppet des- sa avgifter. skall avsändaren betala skillna- den.
5 7. Om befordringshindret upphör innan avsändarens anvisningar har kommit. vidare- befordras godsct till bestämmelsestationen utan att anvisningarna inväntas; avsändaren skall underrättas snarast möjligt.
5 8. Om befordringshindret uppkommer efter det att mottagaren har ändrat beford- ringsavtalet enligt artikel 31. skall järnvägen underrätta mottagaren. Bestämmelserna i 55 1. 2. 6. 7 och 9 har motsvarande tillämpning.
.5 9. Vid befordringshinder får järnvägen ta ut ersättning för kostnaderna i samband med hindret. om inte fel eller försummelse föreligger på järnvägens sida.
5 10. Artikel 32 är tillämplig på befordran som sker enligt artikel 33.
Artikel 34 Utlämningshinder
& 1. Om det föreligger hinder för godsets utlämning. skall bestämmelsestationen ome— delbart underrätta avsändaren om detta ge- nom avsändningsstationens förmedling och begära anvisningar av honom. Avsändaren skall underrättas direkt. skriftligen. telegra- ftskt eller med telex. när han har begärt detta i fraktsedeln; kostnaderna t'ör underrättelsen påförs godset.
ä 2. Om hindret för utlämningen upphör innan avsändarens anvisningar har nått be- stämmelsestationen. lämnas godset ut till mottagaren. Avsändaren skall omedelbart underrättas om detta genom rekommenderat brev: kostnaderna för underrättelsen påförs godset.
& 3. Om mottagaren vägrar att ta emot godset. har avsändaren rätt att ge anvisningar även om han inte kan visa upp fraktsedels- dubbletten.
54. Genom en anteckning i fraktsedeln kan avsändaren också begära att godset utan
Prop. 1984/85: 33
que la tnarchandise lui soit renvoyée d'offrce s'il survient un empéchement a la livraison. En dehors de ce cas. son conscntement expres est nécessaire.
& 5. A moins que les tarifs n'en disposent autrement. les instructions de l'expéditeur doivent étre données par I'intermédiaire de la gare expéditrice.
åt.». Pour tout ce qui n'est pas prévu ci- chsus. le chemin de fer chargé de la livraison procede conformément aux prescriptions en vigueur au lieu de la livraison.
Si la marchandise a été vendue. le produit de la vente. déduction faite des frais grevant la marchandise. doit étre tenu a '.a disposition de l'expéditeur. Si le produit est inférieur å ces frais. l'expéditeur doit payer la diffé- rence.
ä 7. Lorsque l'empéchement a la livraison intervient apres que le destinataire & modifie' le contrat de transport conformément ä l'arti- cle 31. le chemin de fer doit aviser ce destina- taire. Les åå ], 2 et 6 sont applicables par analogie-
5 8. L'article 32 est applicable aux trans- ports effectués conformément å l'article 34.
TITRE tv , RESPONSABILITE
Article 35 Respom'abilité collective des chemins de fer ;) ]. Le chemin de fer qui a accepté la mar- chandise au transport. avec la lettre de voi- ture. est responsable de l'exécution du trans- port sur le parcours totaljusqu'ä la livraison.
& Z. Chaque chemin de fer subséquent. par lc fait méme de la prise en charge de la mar- chandise avec la lettre de voiture. participe au contrat de transport. conformément aux stipulations de ce document. et assume les obligations qui en résultent, sans prejudice des dispositions de l'article 55. 53 concer- nant le chemin de fer destinataire.
103
vidare skall sändas till honom. om hinder för utlämningen uppstår. I annat fall behövs av- sändarens uttryckliga medgivande.
ä 5. Om det inte föreskrivs något annat i tarifferna. skall avsändaren ge sina anvis— ningar genom avsändningsstationen.
.S6. 1 den mån bestämmelser inte finns ovan. skall denjärnväg som har till uppgift att lämna ut godset handla i enlighet med de föreskrifter som gäller på platsen för utläm- nandet.
Om godset har sålts. skall försäljningsbe- loppet efter avdrag för de kostnader som har påförts godset ställas till avsändarens förfo- gande. Om försäljningsbeloppet understiger dessa kostnader. skall avsändaren betala skillnaden.
57. Om utlämningshindret uppstår efter det att mottagaren har ändrat fraktavtalet en- ligt artikel 31. skall järnvägen underrätta ho- nom. Bestämmelserna i 55 1. 2 och 6 har motsvarande tillämpning.
& 8. Artikel 32 är tillämplig på befordran som sker enligt artikel 34.
DEL IV ANSVARIGHET
Artikel 35
Järn vägarnas gemensamma ansvarighet
& 1. Den järnväg. "som har tagit emot god- set till befordran tillsammans med fraktse- deln. är ansvarig för befordringen under hela befordringssträekan till dess att godset har lämnats ut.
ä 2. Genom att ta emot godsetjämte frakt- sedeln inträder varje efterföljande järnväg i befordringsavtalet i enlighet med föreskrifter- na i fraktsedeln och åtar sig därmed de skyl- digheter som följer av detta. Denna bestäm- melse utgör inte hinder mot tillämpning av vad som sägs om bestämmelsejärnvägen i ar— tikel 55 ä 3.
Prop. 1984/85: 33
Article 36 Etena'ue de la responsabilité
& ]. Le chemin de fer est responsable du dommage resultant de la perte totale ou par- tielle et de l'avarie de la marchandise surve- nues ä partir de l'acccptation au transport jusqu'ä la livraison, ainsi que du dommage resultant du dépassement du délai de livrai- son.
& 2. Le chemin de fer est déchargé de cette responsabilité si la perte. l'avarie ou le dépas- sement du délai de livraison a ett pour cause une faute de l'ayant droit. un ordre de celui-ci ne resultant pas d'une faute du chemin de fer. un vice propre de la marchandise (détériora- tion intérieure, déchet. etc.) ou des circon- stances que le chemin de fer ne pouvait pas éviter et aux consequences desquelles il ne pouvait pas obvier.
& 3. Le chemin de fer est déchargé de cette responsabilité lorsque la perte ou l'avarie ré- sulte des risques particulicrs inhérents ä un ou plusieurs des faits ci-apres:
a) transport effectué en wagon découvert en vertu des dispositions applicables ou de conventions entre l'expéditeur et le chemin de fer et indiquées dans la lettre de voiture;
b) absence ou défectuosité de l'emballage pour les marchandises expose'es par leur na- ture ä des pertes ou avaries quand elles ne sont pas emballées on sont mal emballées;
c) operations de chargement par l”expédi- teur ou de déchargement par le destinataire en vertu des dispositions applicables ou de conventions entre l'expéditeur et le chemin de fer et indiquées dans la lettre de voiture. ou de conventions entre le destinataire et le chemin de fer;
d) chargement défectueux lorsque ce char- gement a été effectué par l'expéditeur en vertu des dispositions applicables ou de con- ventions entre lui et le chemin de fer et indi- quées dans la lettre de voiture;
e) accomplissement par l'expéditeur. le destinataire ou un mandatairc de l'un d'eux. des formalités exigées par les douanes ou d'autres autorités administratives:
f) nature de certaines marchandises expo- sées par des causes inhérentes å cette nature méme a la perte totale ou partielle ou ä l'a-
] 04
Artikel 36 Ansvuriglwtens omfattning
& !. Järnvägen är ansvarig för skada som uppkommer till följd av att godset helt eller delvis går förlorat eller skadas under tiden från det att godset tas emot för befordran till dess att det lämnas ut samt för den skada som uppkommer till följd av att leveransfristen överskrids.
& 2. Järnvägen är fri från denna ansvarig— het. om förlusten. skadan eller överskridan- det av leveransfristen beror på fel eller för- summelse av den skadelidande. på en anvis- ning av denne som inte har föranletts av fel eller försummelse frånjärnvägens sida. på fel i själva godset (inre förstöring. avdunstning. osv.) eller på någon omständighet som järn- vägen inte hade kunnat undgå eller förebygga följderna av.
5 3. Järnvägen är fri från denna ansvarig- het. om förlusten eller skadan härrör från en sådan särskild risk som är förbunden med ett eller flera av följande förhållanden:
a) att godset har befordrats i öppen vagn enligt tillämpliga bestämmelser eller enligt en överenskommelse mellan avsändaren och järnvägen som har tagits in i fraktsedeln:
b) att godset inte är förpackat eller är brist- fälligt förpackat, om godsets beskaffenhet gör det utsatt för svinn eller skada när för- packningen är bristfällig eller saknas;
c) att godset har lastats av avsändaren el- ler lossats av mottagaren enligt tillämpliga bestämmelser eller enligt en överenskom— melse mellan avsändaren och järnvägen som har tagits in i fraktsedeln eller enligt överens- kommelse mellan mottagaren och järnvägen:
d) att godset har lastats på ett felaktigt sätt och lastningen har utförts av avsändaren en— ligt tillämpliga bestämmelser eller enligt en överenskommelse mellan denne och järnvä- gen som har tagits in i fraktsedeln;
e) att avsändaren. mottagaren eller ett om- bud för någon av dem har vidtagit de åtgärder som krävs av tullmyndigheterna eller av and— ra förvaltningsmyndigheter;
0 att godsets beskaffenhet gör det utsatt för fara, att helt eller delvis gå förlorat eller skadas. särskilt genom bräckning. rost. inre
Prop. 1984/85: 33
varie, notamment par bris. rouille. détériora- tion intérieure et spontanc'e. dcssiccation. dé- perdition:
g) désignation irréguliere. inexacte ou in- complete d'objets exclus du transport ou ad- mis sous condition. ou inobservation par l'expéditeur des mesures de précaution pres- crites pour les objets admis sous condition;
h) transport d'animaux vivants:
i) transport qui. en vertu des dispositions applicables ou de conventions entre l'expédi- teur et le chemin de fer et indiquées dans la lettre de voiture. doit étre effectué sous es- corte. si la perte ou l'avarie résulte d'un ris- que que l'escorte avait pour but d'eviter.
Article 3 7 Charge de la preuve
5 1. La preuve que la perte. l'avarie ou le dépasscment du délai de livraison a eu pour cause un des faits prévus ä l'article 36. ä 2 incombe au chemin de fer.
ä 2. Lorsque le chemin de fer établit que la perte ou l'avan'e a pu résulter. étant donne les circonstances de fait. d'un ou de plusieurs des risques particulicrs prévus ä l'articlc 36. ll3. il y a présomption qu'elle en résulte. L'ayant droit conserve toutefois le droit de prouver que le dommage n'a pas eu pour cause. totalement ou partiellement. l'un de ces risques.
Cette présomption n'est pas applicable dans le cas prévu ä l'article 36. ä 3 al s'il y a perte d'une importance anormale ou perte de colis.
Article 38 Présomption en cas de réexpédition
& l. Lorsqu'un envoi expedié conformé- ment aux Régles uniformes a fait l'objet d'une réexpédition soumise aux mémes Re- gles et qu'une perte partielle ou une avarie est constatée aprés cette re'expedition. il y a présomption qu'elle s'est produire sous l'em- pire du dernier contrat de transport. si l'envoi
105
självförstöring. uttorkning eller svinn:
g) att godset har betecknats otydligt. orik- tigt eller ofullständigt och det gäller föremål som är uteslutna från befordran eller som befordras endast på vissa villkor eller att av- sändaren har underlåtit att vidta de försiktig- hetsåtgärder som har föreskrivits för föremål som tas emot på vissa villkor:
hl att befordringen avser levande djur:
i) att det är fråga om en befordran som enligt tillämpliga bestämmelser eller enligt en överenskommelse mellan avsändaren och järnvägen som har tagits in i fraktsedeln skall åtföljas av en tillsynsman. om förlusten eller skadan har uppkommit som en följd av en sådan fara som skulle avvärjas genom att till- synsmannen följde med.
Artikel 37 Bevixskj'ldigltet
& l. Det ankommer på järnvägen att visa att förlusten. skadan eller leveransfristens överskridande har orsakats av något sådant förhållande som avses i artikel 36 ti 2.
ä 2. ()m järnvägen visar att förlusten eller skadan med hänsyn till de föreliggande om— ständighetcrna kan vara en följd av en eller flera av de särskilda risker som anges i artikel 36 s 3. skall det antas att förlusten eller ska- dan är en följd av denna risk eller dessa risker. Den som kräver ersättning får dock visa att förlusten eller skadan inte alls eller inte uteslutande är en följd av en sådan risk.
Ett sådant antagande får inte göras i det fall som avses i artikel 36 ä 3 a). när det är fråga om en onormalt stor förlust eller om förlust av hela kollin.
Arlikel38 Antagande vid nyinlämning
% 1. När en försändelse som har befordrats enligt de enhetliga rättsreglerna har nyinläm- nats enligt dessa rättsregler och en partiell förlust eller en skada har fastställts efter nyinlämningen, skall det antas att förlusten eller skadan har uppstått under den tid då det sista befordringsavtalet fullgjordes. om för-
Prop. 1984185: 33
est reste' sous la garde du chemin de fer et a été réexpédié tel qu'il est arrivé a la gare de réexpc'dition.
s 2. Cette présomption est également ap- plicable lorsque le contrat de transport anté- rieur a la réexpedition n'était pas soumis aux Regles uniformes. si celles-ci avaient été ap- plicables en cas d'expédition directe entre la premiere gare expéditrice et la derniere gare destinataire.
Artie/e 39 Présontption de perte de la marchandise
& l. L'ayant droit peut. sans avoir ä four- nir d'autres preuves. considérer la marc han- dise comme pcrdue quand elle n'a pas e'té livrée au destinataire ou tenue ä sa disposi- tion dans les trente jours qui suivent l'expira- tion des délais de livraison.
På 2. L'ayant droit. en recevant le paiement dc l'indemnité pour la marchandise perdue, petit demander par écrit ä etre avisé sans délai dans le czts ou la marchandise est re- trouvée au cours de l'année qui suit le paie- ment de l'indemnité. Le chemin de fer donne acte par écrit de cette demande.
é3. Dans les trente jours qui suivent la reception de cet avis. l'ayant droit petit exi- ger que la marchandise lui soit livrée ä l'une des gares du parcours. Dans ce cas. il doit payer les frais affe'rents au transport depuis la gare expéditrice jusqu'ä celle oil & lieu la livraison et restituer l'indemnité recue. dé- duction faite des frais qui auraient été com- pn's dans cette indemnité. Néanmoins. il con- serve ses droits ä indemnité pour dépasse- ment du délai de livraison prévus aux articles 43 el 46.
s 4. A défaut soit de la demande prévue au & 2. soit d'instructions données dans le délai prévu au få 3. ou encore si la marchandise est retrouvée plus d'un an apres le paiement de l'indemnité. le chemin de fer en dispose con- formément aux lois et réglements de l'Etat dont il releve.
106
sändelsen hela tiden har varit ijärnvägens vård och den har nyinlämnats sådan den kom fram till nyinlämningsstationen.
ä 2. Ett sådant antagande gäller också när befordringsavtalet före nyinlämningen inte omfattades av de enhetliga rättsreglerna. om dessa regler hade varit tillämpliga vid en ge- nomgående befordran mellan den första av- sändningsstationen och den slutliga bestäm- melsestationen.
Artikel 39 Antagande att gods har gåttförlorat
li ]. Utan att förebringa ytterligare bevis- ning får den som har rätt till godset anse godset som förlorat. om det inte har lämnats ut till mottagaren eller hållits tillgängligt för honom inom trettio dagar efter leveransfris- tens utgång.
& 2. När en skadelidande tar emot ersätt- ning för förlorat gods. får han skriftligen be- gära att han skall underrättas omedelbart. om godset kommer till rätta inom ett år efter det att ersättning har utbetalats. Järnvägen skall skriftligen bekräfta en sådan begäran.
% 3. Inom 30 dagar efter det att den berätti- gade har fått underrättelsen får han begära att godset lämnas ut till honom på en station vid befordringsvägen. ! ett sådant fall är han skyldig att betala kostnaderna för befordring- en från avsändningsstationen till utlämnings- stationen och att betala tillbaka den ersätt- ning som han har fått med avdrag för de kost- nader som kan ha räknats in i ersättningen. Han behåller dock rätten till ersättning för att leveransfristen har överskridits enligt artik- larna 43 och 46.
ä 4. Om någon begäran inte framställs en- ligt g 2 eller anvisningar inte ges inom den frist som anges i 5 3, eller om godset kommer till rätta senare än ett år efter den dag då ersättningen betalades ut. får järnvägen för- foga över godset enligt bestämmelserna i den stat till vilken järnvägen hör.
Prop. 1984/85: 33
Article 40 lndemnité en fas de perte
ä 1. En cas de perte totale ou partielle de la marchandise. le chemin de fer doit payer. a l'exclusion de tous autres dommages-inté- réts. une indemnité calculée d'apres le cours a la bourse. ä défaut d'apres le prix courant sur le marché et, ä défaut de l'un et de l'autre. d'apres la valeur usuelle des mar- chandises de mémes nature et qualité. aux jour et lieu ot't la marchandise a été acceptée au transport.
& 2. L'indemnité ne peut excéder 17 unités de compte par kilogramme manquant de masse brute. sous réserve de la limitation prévue å l'anicle 45.
53. Le chemin de fer doit restituer. en otttre. le prix de transport. les droits de douane et les autres sommes déboursées a l'occasion du transport de la marchandise perdue. 54. Lorsque le calcul de l'indemnité im- plique la conversion des sommes exprimées en unités monétaires étrangeres. celle-ci est faite d'apres le cours auxjour et lieu du paie- ment de l'indemnité.
Article 4] Responsabilité en eas de déchet de route
& 1. En ce qui conceme les marchandises qui. en raison de leur nature. subissent géné- ralement un déchet de route par le seul fait du transport. le chemin de fer ne répond que de la partie du déchet qui dépasse. quel que soit le parcours effectué. les tolérances ci-des- sous:
a) deux pour cent de la masse pour les marchandises liquides ou remises au trans- port ä l'état humide ainsi que pour les mar- chandises suivantes: Bois de réglisse. Bois de teinture råpés ou moulus. Champignons frais. Charbons et cokes. Cornes et onglons.
Crins. Cuirs. Déchets de peaux. Ecorces.
107
Artikel 40 Ersättning vid jörlust
så" 1. För gods som har gått förlorat helt eller delvis skalljärnvägen betala skadestånd med ett belopp som beräknas efter börspriset eller. om börspn's saknas. efter marknadspri- set. eller. om båda dessa värden saknas. efter det gängse värdet av gods av samma slag och beskaffenhet på avsändningsorten vid den tidpunkt då godset togs emot till befordran. Något ytterligare skadestånd utgår inte.
Q' 2. Ersättningen får inte överstiga 17 be- räkningsenheter per kilogram av förlusten i bruttovikt. med förbehåll för den begränsning som anges i artikel 45.
53. Järnvägen skall dessutom betala till- baka befordringsavgiften. tullavgifter och andra utlägg i i anledning av befordringen av det gods som har gått förlorat.
& 4. När beräkningen av ersättningen med- för omräkning av belopp uttryckta i utländskt mynt, skall omräkningen verkställas efter den kurs som gäller på dagen för betalningen på den ort där ersättningen skall betalas.
Artikel 4! Ansvarig/zetjör viktförlust vid transport
& l. I fråga om gods som till följd av sin beskaffenhet vanligen förlorar vikt på grund av själva befordringen. ansvarar järnvägen. oberoende av den tillryggalagda befordrings- sträekan. endast för den del av viktförlusten som överstiger följande procentsatser:
a) två procent av vikten för flytande varor eller för gods som har lämnats in till beford— ran i fuktigt tillstånd. liksom för följande godsslag: lakritsrot. färgträ. rivet eller malet. svamp. färsk. kol och koks. horn och klövar. tagel. läder. hudavfall. bark.
Prop. 1984/85: 33
Feuilles de tabac fraichcs. Fourrures. Fruits frais. séchés ou cuits. Graisses. Houblon. Laine. Légumes frais. Mastic frais. Os entiers ou moulus. Peaux. Poissons séchés. Racines, Savons et huiles concretes. Sel. Soies de pore, Tabac häché. Tendons d'animaux. Tourbe;
b) un pour cent de la masse pour toutes les autres marchandises seches.
& 2. La restriction de responsabilité pré- vue au & ] ne peut étre invoquée s'il est prouvé. étant donné les circonstances de fait. que la perte ne résulte pas des causes qui justifient la tolerance.
ä3. Dans le cas ot't plusieurs colis sont transportés avec une seule lettre de voiture, le déchet de route est calculé pour chaque colis lorsque sa masse au départ est indiquée séparément sur la lettre de voiture ou peut étre constatée d'une autre maniere.
& 4. En cas de perte totale de la marchan- dise. il n'est fait aucune déduction résultant du déchet de route pour le calcul de l'indem- nité.
& 5. Cet article ne déroge pas aux articles 36 et 37.
Article 42 lndemnité en cas d'avarie
& 1. En cas d'avarie de la marchandise. le chemin de fer doit payer. ä l'exclusion de tous autres dommages-intéréts. une indem- nité équivalente a la dépréciation de la mar- chandise. Son montant est calculé en appli— quant å la valeur de la marchandise défmie conformément a l'article 40, le pourcentage de de'préciation constaté au lieu de destina- tion.
108
tobaksblad. färska. pälsvaror, frukt. färsk. torkad eller inkokt. fettämnen. humle, ull. grönsaker. färska. kitt. färskt. ben. hela eller malda. hudar. fisk, torkad. rötter. tvål (såpa) och fasta oljor. salt. svinborst. tobak. skuren. djursenor. torv.
b) en procent av vikten för alla andra torra godsslag.
5 2. Järnvägen får inte åberopa den in— skränkning i ansvarigheten som anges i 5 1, om det visas att viktförlusten med hänsyn till omständigheterna inte beror på de orsaker som har legat till grund för att en viss viktför- lust godtas.
& 3. När flera kollin befordras enligt sam- ma fraktsedel. skall viktförlusten vid beford- ran beräknas för varje kolli för sig. om dess vikt vid avsändningen har angetts särskilt i fraktsedeln eller kan fastställas på något an- nat sätt.
5 4. Om godset har gått helt förlorat. skall avdrag inte göras för viktförlust vid beford- ran. när ersättningen skall beräknas.
& 5. Denna artikel innebär inte någon in- skränkning i tillämpningen av artiklarna 36 och 37.
Artikel 42 Ersättning vid skada
& 1. När gods har skadats. skall järnvägen betala ett belopp som svarar mot minskning- en av godsets värde men inte ytterligare ska- destånd. Beloppet beräknas genom att den procentsats varmed godset har minskat i vär- de på bestämmelseorten tillämpas på godsets värde bestämt på det sätt som anges i artikel 40.
Prop. 1984/85: 33
få 2. L'indemnité nc peut excéder:
a) si la totalité de l'envoi est dépréciée par l'avarie. le montant qu'elle aurait atteint en cas de perte totale:
b) si une partie seulement de l'envoi est dépréciée par l'avarie. le montant qu'elle au- rait atteint en cas de perte de la partie dépré- ciée.
å3. Le chemin de l'er doit restituer. en outre. dans la proportion déterminée au & 1. lcs frais prévus ä l'articlc 40. ä 3.
Article 43
Inde/rinité en att de dépassernent du délai de livraison
ä !. Si un dommage. y compris un avaric. résulte du dépassement du délai de livraison. le chemin de fer doit payer une indemnité qui ne peut excéder le triple du prix de transport.
& 2. En cas de perte totale de la marchan- dise. l'indemnité prévue au & 1 ne peut se cumuler avec celle de ['article 40.
$ 3. En cas de perte partielle de la mar- chandise. l'indemnité Prévue au % 1 ne peut excéder le triple du prix de transport de la partie non perdue de l'envoi.
& 4. En cas d'avarie de la marchandise ne resultant pas du dépassement du délai de li- vraison. l'indemnité prévue att ä 1 se cumule. s'il y a lieu. avec celle de l'articlc 42.
ä 5. En aucun cas, lc cumul de l'indemnité prévue au % 1 avec celles des articles 40 et 42 ne peut donner lieu au paiement d'une indem- nité supérieure ä celle qui serait due en cas de perte totale de la marchandise.
& 6. Le chemin de fer peut prévoir. dans des tarifs intemationaux ou des conventions spéciales. d'autres modalités d'indemnisa- tion que celles prévues att ä 1 lorsque. con- formément ä l'article 27. .S ]. le délai dc li- vraison est établi sur la base des plans de transport.
Si. dans ce cas. les délais de livraison pré- vue ä l'anicle 27, 5 2 sont dépassés. l'ayant droit peut demander soit l'indemnité prévue
109
ll 2. Ersättningen skall dock inte överstiga
a) om hela försändelsen har minskat i vär- de till följd av skadan. det belopp som skulle ha utgått om försändelsen hade gått helt för- lorad'.
b) om endast en del av försändelsen har minskat i värde till följd av skadan. det be- lopp som skulle ha utgått om den del av för- sändelsen som minskat i värde hade gått för- lorad.
53. Järnvägen skall dessutom. efter den procentsats som avses i 5 1. betala tillbaka de kostnader som anges i artikel 40. sl 3.
Artikel 43 Ersättning när leveransfristen överskrids
& 1. Om skada har uppstått till följd av att leveransfristen har överskridits. däri inbegri- pet skada på godset. skall järnvägen betala skadestånd. som inte får överskrida ett be- lopp som motsvarar tre gånger befordrings- avgiften.
5 2. Om godset har gått helt förlorat. skall ersättning inte utgå enligt 5 1 vid sidan av ersättning enligt artikel 40.
ä 3. Om godset har gått förlorat delvis. får den ersättning som anges i 5 1 inte överstiga ett belopp som motsvarar tre gånger beford- ringsavgiften för den del av försändelsen som inte har gått förlorad.
% 4. Om skadan på godset inte har orsa- kats av att leveransfristen har överskridits. kan ersättning enligt & 1 i förekommande fall utgå vid sidan av ersättning enligt artikel 42.
ä 5. Den sammanlagda ersättningen enligt s' 1 och artiklarna 40 och 42 får inte i något fall överstiga den ersättning som skulle ha utgått. om godset hade gått helt förlorat.
% 6. Järnvägen får i internationella tariffer eller i särskilda överenskommelser ange and- ra sätt att beräkna ersättning än som anges i 5 1. när leveransfristen ienlighet med artikel 27 ä 1 fastställs på grundval av beford- ringsplaner.
Om de leveransfrister som anges i artikel 27 s 2 överskrids i detta fall. kan den skadeli- dande begära antingen ersättning som före-
Prop. 1984/85: 33
au s 1 ci-dessus. soit celle fixée par le tarif international ou la convention spéciale appli- qué.
Article 44 Inde/unité en fas de du) nu defaute lourde
Lorsque la perte. l'avarie ou le dépasse- ment du délai de livrais0n ou bien l'inexécu- tion ou l'exéeution défectucuse de presta- tions accessoires du chemin de fer prévues par les Regles uniformes ont pour cause un dol ou une faute lourde imputable au chemin de fer. celui-ci doit completcment indemniser l*ayant droit pour le dommage prouvé.
En cas de faute lourde, l'indemnité est tou- tefois limitée au double des maxima prévus aux articles 25. 26. 30. 32. 33, 40. 42. 43.45 et 46.
Article 4.5 Limitation de l'indemnité par certains tarijs
Lorsque le chemin de fer accorde des con- ditions particulieres de transport par des ta- rifs spéciaux ou exceptionnels comportant une reduction sur le prix de transport calculé d'apres les tarifs généraux. il peut limiter l”in- demnité due å l”ayant droit en cas de perte. d'avarie ou de dépassement du délai de livrai- son. dans la mesure oil une telle limitation est indiquée dans le tarif,
Lorsque ces conditions particulieres de transport s'appliquent seulement sur une par- tie du parcours. cette limitation ne peut étre invoquée que si le fait générateur de l'indem- nité s'est produit sur cette partie.
Article 46 lndemnite en ras d'intérét a la livraison
En cas de declaration d”intéret ä la livrai- son. il peut etre demande. outre les indem- nités prévues aux articles 40. 42. 43 et 45. la reparation du dommage supplémentaire prouvé jusqu'a concurrence du montant dé— claré.
110
skrivs i & 1 eller ersättning som har fastställts i den internationella tariff eller den särskilda överenskommelse som tillämpas.
Artikel 44 Ersättning vid uppsåt eller grov vårdslöshet
När förlust eller skada uppstår eller leve- ransfrist överskrids eller järnvägen inte full- gör de biförpliktelser som anges i de enhetliga rättsreglerna eller fullgör dessa biförplik— telser på ett felaktigt sätt och detta beror på uppsåt eller grov vårdslöshet från järnvägens sida. skalljärnvägen betala den skadelidande full ersättning för den skada som han visas ha lidit.
Vid grov vårdslöshet begränsas ersättning- en dock till två gånger de högsta belopp som anges i artiklarna 25, 26. 30. 32. 33. 40. 42. 43. 45 och 46.
Artikel 45
Begränsning av ersättningen enligt vissa ta- riffer
När järnvägen medger särskilda beford- ringsvillkor genom special- eller undantags- tariffer som innebär en nedsättning av den frakt som följer av de allmänna tarifferna. får järnvägen begränsa den ersättning som till- kommer den skadelidande vid förlust, skada eller överskridande av leveransfristen i den mån en sådan begränsning anges i tariffen.
När dessa särskilda befordringsvillkor till- lämpas endast på en del av sträckan. får be- gränsningen åberopas endast om den händel- se som utgör grunden för ersättningen har inträffat på den delen.
Artikel 46 Ersättning vid leveransintresse
Om leveransintresse har deklarerats. får ersättning begäras för visad ytterligare skada utöver vad som anges i artiklarna 40. 42. 43 och 45 upp till det deklarerade beloppet.
Prop. 1984/85: 33
Article 47 Interets de l ' indemnité
& 1. L'ayant droit peut demander des in- téréts de l'indemnité. calculés ä raison dc cinq pour cent fan, är partir du jour de la réclamation pre'vue å l'article 53 ou. s'il n'y a pas eu de réclamation, dujour de la demande en justice.
& 2. Les intéréts ne sont dus que si l”in- demnité excede 4 unités de compte par lettre de voiture.
ä 3. Si l'ayant droit ne remet pas au che- min de fer, dans un délai convenable qui est fixe. les piecesjustiticatives nécessaires pour la liquidation definitive de la réclamation. les intéréts ne courent pas entre l'expiration du délai ftxé et la remise effective des pieces.
Article 48 Responsabilité en trafiefer-mer
& 1. Dans les transports fer-mer emprun- tant les lignes vise'es ä l'article 2. 5 2 de la Convention. chaque Etat peut. en demandant que la mention utile soit pone'e sur la liste des lignes soumises aux Rögles uniformes. ajouter l'ensemble des causes d'exonération ci-apres a celles prévues å l'artiele 36.
Le transporteur ne peut s'en prévaloir que s'il fait la prevue que la perte, l*avarie ou le dépassement du délai de livraison est sur- venu sur le parcours maritime. depuis le chargement de la marchandise a bord du na- virc jusqu'ä son déchargement du navire.
Ces causes d'exonération sont les sui- vantes:
a) actes. négligence ou défaut du capi- taine. marin. pilote. ou des prépose's du transporteur dans la navigation ou dans l'administration du navire:
b) innavigabilite' du navire. å condition que le transporteur fasse la preuve que cette inna- vigabilité n'est pas imputable ä un manque de diligence raisonnable de sa pan ä mettre le navire en état de navigabilité ou ä lui assurer un armement. un équipement et un approvi-
lll
Artikel47 Ränta på ersättning
& 1. Den skadelidande får kräva ränta på ersättningsbeloppet med fem procent per år. räknat från och med den dag då krav fram- ställdes enligt artikei 53 eller. om något krav inte framställdes i sådan ordning. från och med den dag då talan väcktes vid domstol.
% 2. Ränta betalas endast om ersättnings- beloppet överstiger fyra beräkningsenheter per fraktsedel.
& 3. Om den skadelidande inte inom en skälig frist som har fastställts för honom till järnvägen överlämnar de. handlingar som den behöver för att kunna slutföra behandlingen av hans krav, utgår inte ränta för tiden från det att fristen går ut till dess att handlingarna har överlämnats.
Artikel 48
Ansvarig/tet i kombinerad järnvägs- och sjö- trafik
5 1. Såvitt gäller befordran i kombinerad järnvägs- och sjötrafik på de linjer som avses i artikel 2 5 2 i själva fördraget får varje stat, genom att begära att en uppgift om detta tas in i listan över linjer som omfattas av de enhetliga rättsreglerna, till de grunder för bc- frielse från ansvarighet som anges i artikel 36 lägga samtliga de grunder som anges nedan.
Fraktföraren får åberopa dessa grunder en- dast om han visar att förlusten. skadan eller överskridandet av leveransfristen har inträf- fat på sjösträckan under tiden från och med godsets lastning ombord på fartyget till och med lossningen.
Dessa befrielsegrunder är:
a) handling, försummelse eller fel som be- fälhavaren, någon av besättningen. lotsen el- ler någon annan person i fraktförarens tjänst har begått vid navigeringen eller handhavan— det av fartyget;
bl bristande sjövärdighet hos fartyget. om fraktföraren visar att denna inte kan tillskri- vas brist på skälig omsorg från hans sida för att sätta fartyget i sjövärdigt skick eller förse det med behörig bemanning. utrustning och proviant eller försätta alla de delar av fartyget
Prop. 1984/85: 33
sionnement eonvenables, ou a approprier et mettre en bon état toutes parties du navire ot't la marchandise est chargée, de facon qu'elles soient aptes a la reception. au transport et a la préservation de la marchandise”.
c) incendie. å condition que le transpor- teur fasse la prettve qu'il n'a pas été eausé par son fait ou sa faute. par ceux du capi- taine. marin. pilote ou de ses préposés;
d) périls. dangers ou accidents de la mer ou autres eaux navigables:
e) sauvetage ou tentative de sauvetage de vies ou de biens en mer:
f) chargement de la marchandise sur le pont du navire. a condition qu'elle ait été chargée sur le pont avec le consentement de l'expéditeur donne' dans la lettre de voiture et qu'elle ne soit pas sur wagon.
Les causes d'exoneration ci-dessus ne sup- priment ni ne diminuent en rien les obliga- tions générales du transporteur et notamment son obligation d'exercer une diligence raison- nable pour mettre le navire en état de naviga- bilité ou pour lui assurer un armement, un équipement et un approvisionnement con- venables. ou pour approprier et mettre en bon état toutes parties du navire ou la mar- chandise est chargée. de faeon qu'elles soient aptes a la reception. au transport et ä la pré- servation de la marchandise.
Lorsque le transporteur fait valoir les causes d'exonération qui préc'edent. il reste néanmoins responsable si l'ayant droit fait la preuve que la perte. l'avarie ou le dépasse- ment du délai de livraison est du åt une faute du transporteur. du eapitaine. marin. pilote ou de ses préposés. faute autre que celle qui est prévue sous a).
5 2. Lorsqu'un méme parcours maritime est desservi par plusieurs entreprises in- scrites sur la liste mentionnée aux articles 3 et 10 de la Convention, le régime de reSpon- sabilité applicable a ce parcours doit étre le meme pour toutes ces entreprises.
En outre. lorsque ces entreprises ont été inscrites sur la liste åla demande de plusieurs Etats, l'adoption de ce regime doit au préala- ble faire l'objet d'un accord entre ces Etats.
112
i vilka gods lastas i lämpligt och säkert skick så att de lämpar sig för att ta emot. befordra och skydda godset;
c) brand. om fraktföraren visar att den inte har orsakats av fel eller försummelse av ho- nom. befälhavaren. någon av besättningen; lotsen eller någon annan person i hans tjänst.
d) fara. våda eller sjöolycka till sjöss eller i andra farvatten;
e) räddning av eller försök till räddning av liv eller egendom till sjöss;
f) lastning av godset på däck. om denna lastning har skett enligt ett medgivande av avsändaren i fraktsedeln och godset inte be- fordras ijärnvägsvagn.
De befrielsegrunder som anges ovan var- ken upphäver eller minskar fraktförarens all- männa skyldigheter och särskilt inte hans skyldighet att visa skälig omsorg för att sätta fartyget i sjövärdigt skick. förse det med be- hörig bemanning, utrustning och proviant och försätta alla de delar av fartyget i vilka gods lastas i lämpligt och säkert skick så att de lämpar sig för att ta emot. befordra och skydda godset.
När fraktföraren åberopar de ansvarsfri— hetsgrunder som anges i det föregående. år han dock ansvarig om den skadelidande visar att förlusten, skadan eller överskridandet av leveransfristen beror på någon annan försum- melse av fraktföraren. befälhavaren. någon av besättningen. lotsen eller någon annan person i fraktförarens tjänst än som anges under a).
5 2. När en och samma sjösträcka trafi- keras av flera företag som är upptagna i den lista som nämns i artiklarna 3 och 10 i själva fördraget. skall för den sträckan gälla samma ansvan'ghetsregler för alla företagen.
När dessa företag har tagits upp i listan på begäran av flera stater. skall frågan om vilka ansvarighetsregler som skall gälla dessförin- nan ha reglerats i en överenskommelse mel- lan dessa stater.
Prop. 1984/85: 33
ä 3. Les mesures prises en conformité de cet article sont communiquées a l'()ftice cen- tral. Elles entrent en vigueur. au plus töt. a l'expiration d'un délai de trente jours a partir de la date de la lettre par laquelle l'Office central les notifie aux autres Etats.
Les envois en cours de route ne sont pas affecte's par lesdites mesures.
Article 49 Responsabilite en oas d'at'cident nucléaire Le chemin de fer est déchargé de la respon- sabilité qui lui incombe en vcrtu des Regles uniformes lorsque le dommage a éte' cause par un accident nucléaire et qu'en application des lois et reglements d'un Etat réglant la responsabilité dans le domaine de l'e'nergie nucléaire. l'exploitant d'une installation nu- cléaire ou une autre personne qui lui est sub- stitue'e est responsable de ce dommage.
Article 50
Responsahilite du chemin de fer pour ses agents
Le chemin de fer est responsable de ses agents et des autres personnes qu'il emploie pour l'exéeution du transport.
Toutefois. si a la demande d'un interesse. ces agents et autres personnes établisscnt les lettres de voiture. font des traductions ou rendent d'autres services qui n'incombent pas au chemin de fer. ils sont considérés comme agissant pour le compte de la per- sonne. ä laquelle ils rendent ces services.
Article 5l Autres actions
Dans tous les cas ou les Regles uniformes s'appliquent. toute action en responsabilité. ä qttelque titre que ce soit. ne peut étre exercée contre le chemin de fer que dans les condi— tions et limitations desdites R'egles.
11 en est de meme pour toute action exercé contre les agents et autres personnes dont le chemin de fer répond en vertu de l'artiele 50.
8 Riksdagen 1984/85. [ sant!. Nr 33
113
ä 3. Centralbyrån skall underrättas om de åtgärder som vidtas i enlighet med denna arti- kel. Åtgärderna fär rättsverkan tidigast 30 da- gar frän dagen för den skrivelse genom vilken centralbyrån underrättar övriga stater om åt- gärderna.
Sändningar som redan är under transport berörs inte av åtgärderna.
Artikel 49 Ansvarig/tet vid atomolycka
Järnvägen är fri från ansvarighet enligt de enhetliga rättsreglerna. om skadan har orsa- kats av en atomolycka och innehavaren av en atomanläggning eller någon annan person i hans ställe är ansvarig för skadan enligt en stats bestämmelser om ansvarighet på atom- energins område.
Artikel 50
Järnvägens ansvarig/tetför sin personal
Järnvägen är ansvarig för sina anställda och för andra personer som den anlitar för att utföra befordringen.
Om emellertid någon av dessa anställda el- ler andra personer på begäran utfärdar en fraktsedel, gör en översättning eller utför nå- gon annan tjänst som det inte åligger järnvä- gen att utföra. anses han handla på uppdrag av den person åt vilken tjänsten utförs.
Artikel 5 I Andra grunder för anspråk
lalla de fall då de enhetliga rättsreglerna är tillämpliga får anspråk på ersättning. oavsett vilken grund som åberopas. göras gällande mot järnvägen endast under de förutsättning- ar och med de begränsningar som föreskrivs i dessa rättsregler.
Vad som nu har sagts gäller också i fråga om anspråk mot anställda och andra personer som järnvägen svarar för enligt artikel 50.
Prop. 1984/85: 33
TITRE V EXERCICE DES DROITS
Article 52 Constatalion de perte partielle ou d'avarie
& !. Lorsqu'une perte partielle ou une avarie est découverte ou présumée par le chemin de fer ou que l'ayant droit en allegue l'existence. le chemin de fer doit dresser sans délai et. si possible. en presence de l'ayant droit, un proces-verbal constatant. suivant la nature du dommage. l'état de la marchandise. sa masse et. autant que possible. l'impor- tance du dommage. sa cause et le moment ou il s'est produit.
Une copie de ce procés-verbal doit étre remise gratuitement å l'ayant droit.
& 2. Lorsque l'ayant droit n'accepte pas les constatations du proces-verbal. il peut de- mander que l'état et la masse de la marchan- dise ainsi que la cause et le montant du dom- mage soient constatés par un expert nommé par les parties ou par voie judiciaire. La pro- ce'dure est soumise aux lois et reglements de l'Etat ot't la constatation a lieu.
Article 53 Réclamations
& 1. Les réclamations relatives au contrat de transport doivent etre adressées par écrit au chemin de fer désigne ä l'article 55.
ä 2. Le droit de présenter une réclamation appartient aux personnes qui ont le droit d'actionner le chemin de fer en vertu de l'ar- ticle 54.
ä 3. L'expéditeur, pour presenter la récla- mation. doit produire le duplicata de la lettre de voiture. A défaut, il doit produire l'autori- sation du destinataire ou apporter la preuve que celui-ci a refuse' l'envoi.
Le destinataire. pour présenter la réclama- tion. doit produire la lettre de voiture si elle lui a été remise.
& 4. La lettre de voiture, le duplicata et les autres pieces que l'ayant droit juge utile de joindre a la réclamation doivent étre pre- sentés soit en originaux. soit en copies. celles-ci däment légalisées si le chemin de fer le demande.
114
AVDELNING V FRAMSTÄLLANDE AV ANSPRÅK Artikel 52 Fastställelse av att gods har skadats eller delvis gåttjb'rlorat
% 1. Om järnvägen upptäcker eller får an- ledning anta att gods har skadats eller delvis gått förlorat eller om den som har rätt till godset påstår att detta är fallet. skall järnvä- gen genast och om möjligt i dennes närvaro upprätta en redogörelse i vilken allt efter ska- dans art anges godsets tillstånd och vikt samt. så långt möjligt. skadans omfattning. dess orsak och tidpunkten då den inträffade.
En avskrift av redogörelsen skall kostnads- fritt tillställas den som har rätt till godset.
& 2. Om den som har rätt till godset inte godtar uppgifterna i redogörelsen. kan han begära att godsets tillstånd och vikt samt ska- dans orsak och storlek fastställs av en sak— kunnig. som utses av parterna eller på rättslig väg. I fråga om förfarandet gäller bestämmel- serna i den stat där utredningen äger rum.
Artikel 53 Ersättningsanspråk
ä 1. Anspråk med anledning av ett be- fordringsavtal skall framställas skriftligen hos den järnväg som anges i artikel 55.
ä 2. Behörighet att framställa anspråk till- kommer den som är behörig att föra talan mot järnvägen enligt artikel 54.
ä 3. När avsändaren framställer anspråk. skall han visa upp fraktsedelsdubbletten. Kan han inte det. skall han visa att motta- garen har lämnat sitt medgivande eller att denne har vägrat att ta emot försändelsen.
När mottagaren framställer anspråk. skall han visa upp fraktsedeln. om den har lämnats ut till honom.
5 4. Fraktsedeln. fraktsedelsdubbletten och andra handlingar som den som fram- ställer anspråk önskar foga till framställning- en skall företes i original eller i avskrift som skall vara behörigen bestyrkt. om järnvägen begär det.
Prop. 1984/85: 33
Lors du reglement de la réclamation. le chemin de fer peut exiger la presentation en original de la lettre de voiture. du duplicata ou du bulletin de retnboursement en vue d'y porter la constatation du reglement.
Article 54 Personnes qui peuvent action/ter le chemin defer
& l. L'action judiciaire en restitution d'une somme paye'e en vertu du contrat de transport n'appartient qu'a celui qui a effec— tué le paiement.
& 2. L'action judiciaire relative aux rem- boursements prévus ä l'articlc 17 n'appar- tient qu'ä l'expéditeur.
& 3. Les autres actionsjudiciaires qui nais- sent du contrat de transport appartiennent:
a) a l'expéditeur _jusqu'au moment ou le destinataire a:
1” retiré la lettre de voiture. 2'> accepté la marchandise. ou 3” fait valoir les droits qui lui appartien- nent en vertu de l'articlc 28, 54 ou de l'articlc 31".
b) au destinataire å partir du moment ou il
]” retiré la lettre de voiture. 2” accepté la marchandise. 3o fait valoir les droits qui lui appartien- nent en vertu de l'article 28. s 4. ou 4o fait valoir les droits qui lui appanien- nent en vertu de l'articlc 31; toutefois. le droit d'exercer cette action est éteint d'es que la personne désignée par le destina- taire conformément a l'articlc 31. ä 1 c) a retiré la lettre de voiture. accepté la mar- chandise ou fait valoir les droits qui lui appaniennent en vertu de l'articlc 28. ä 4. 5 4. L'expéditeur. pour exercer les ac- tions. doit produire la duplicata de la lettre de voiture. A défaut. pour l'exercice des actions visées au ? 3 a), il doit produire l'autorisation du destinataire ou apporter la preuve que celui-ci a refuse l'envoi. La destinataire. pour exercer les actions. doit produire la lettre de voiture si elle lui a été remise.
115
Vid slutlig uppgörelse i fråga om ett an- språk får järnvägen fordra att fraktsedeln. fraktsedelsdubbletten eller efterkravsbevise företes i original för att förses med påskrift om uppgörelsen.
Artikel 54 Behörig/tet att/ära talan motjärnväg
% !. Talan mot järnvägen om återbetalning av ett belopp som har betalats på grund av befordringsavtalet får föras endast av den som har erlagt betalningen.
% 2. Talan motjärnvägen om efterkrav en- ligt artikel 17 får föras endast av avsändaren.
& 3. Annan talan mot järnvägen på grund av befordringsavtalet får föras av: a) avsändaren till dess mottagaren har
1. övertagit fraktsedeln.
2. tagit emot godset. eller
3. gjort sina rättigheter gällande enligt artikel 28 5 4 eller artikel 31:
b) mottagaren från det att han har
1. övertagit fraktsedeln.
2. tagit emot godset.
3. gjort sina rättigheter gällande enligt artikel 28 ä 4. eller
4. gjort sina rättigheter gällande enligt artikel 31. i vilket fall talerätten dock upp- hör så snart någon som har angetts av mot- tagaren enligt anikel 31 ä 1 c) har antingen övertagit fraktsedeln eller tagit emot god- set eller gjort sina rättigheter gällande en- ligt artikel 28 5 4.
54. För att få föra talan är avsändaren skyldig att visa upp fraktsedelsdubbletten. Om han inte gör det. skall han för att få föra talan enligt ä3 &) visa att mottagaren har lämnat sitt medgivande eller att denne har vägrat att ta emot försändelsen. För att få föra talan är mottagaren skyldig att visa upp fraktsedeln. om den har lämnats till honom.
Prop. 1984/85 : 33
Article 55 Chemins defer qui peuvent étre actionnés
& 1. L'action judiciaire en restitution d'une somme payée en vettu du contrat de transport peut étre exercée contre le chemin de fer qui a pereu cette somme ou contre celui au profit duquel elle a été percue.
& 2. L'action judiciaire relative au rem- boursement prévu ä l'article 17 peut étre exercée uniquement contre le chemin de fer expéditeur. .
5 3. Les autres actionsjudiciaires qui nais- sent du contrat de transport peuvent étre exercées contre le chemin de fer expéditeur. contre le chemin de fer destinataire ou contre celui sur lequel s'est produit le fait générateur de l'action.
Le chemin de fer destinataire peut étre ac- tionné, méme s'il n'a recu ni la marchandise. ni la lettre de voiture.
& 4. Si le demandeur a le choix entre plu- sieurs chemins de fer. son droit d'option s'éteint des que l'action est intentée contre l'un d'eux.
äS. L'action judiciaire peut étre exercée contre un chemin de fer autre que ceux visés aux åå 1. 2 et 3. lorsqu'elle est présentée comme demande reconventionnelle ou comme exception dans l'instance relative a une demande principale fondée sur le méme contrat de transport.
Article 56 Compétence
Les actions judiciaires fondées sur les Re— gles uniformes ne peuvent etre intentées que devant la juridiction compétente de l'Etat dont releve le chemin de fer actionné. ä moins qu'il n'en soit décide' autrement dans les accords entre Etats ou les actes de concession.
Lorsqu'un chemin de fer exploite des ré- seaux autonomes dans divers Etats. chacun de ces réseaux est considéré comme un che- min de fer distinct pour l'application de cet article.
116
Artikel 55 Järnvägar mot vilka talanfårji'iras
& 1. Talan om återbetalning av ett belopp som har erlagts på grund av ett befordrings- avtal fär föras mot denjärnväg som har tagit emot beloppet eller mot den järnväg för vars räkning beloppet har tagits emot.
& 2. Talan som gäller efterkrav enligt arti- kel 17 får föras uteslutande mot avsändnings- järnvägen.
ä 3. Annan talan på grund av befordrings- avtalet får föras mot avsändningsjärnvägen. bestämmelsejärnvägen eller den järnväg på vars sträcka den omständighet har inträffat som talan grundas på.
En sådan talan får föras mot bestämmelse- järnvägen, även om denna inte har tagit emot vare sig godset eller fraktsedeln.
5 4. Om käranden har rätt att välja mellan flera järnvägar. upphör hans valrätt när talan väcks mot en av dessa.
55. Som genkäromål eller kvittningsin- vändning får talan föras mot någon annan järnväg än de som avses i 55 1. 2 och 3, om talan grundas på samma befordringsavtal som huvudyrkandet i målet.
Artikel 56 Behörig domstol
Talan som grundas på de enhetliga rätts- reglerna får föras endast vid behörig domstol i den stat dit den järnväg hör som talan riktas mot. om inte något annat föreskrivs i en mel- lanstatlig överenskommelse eller i ett konces- sionsbeslut.
Om en järnväg trafikerar flera självständiga nät i skilda stater. betraktas varje sådant nät som en järnväg för sig vid tillämpningen av denna artikel.
Prop. 1984/85 : 33
Article 57 Extinction de l'action contre le chemin de fer
& l. L'acceptation de la marchandise par l'ayant droit éteint toute action contre le che- min de fer née du contrat de transport en cas de perte partielle. d'avarie ou de dépasse- ment du délai de livraison.
& 2. Toutefois. l'action n'est pas éteinte :' a) en cas de perte partielle ou d'avarie, si
1” la perte ou l'avarie a été constatée avant l'acceptation de la marchandise par l'ayant droit conformément ä l'article 52:
2" la constatation qui aurait dt'J étre faite conformément å l'articlc 52 n'a été omise que par la faute du chemin de fer;
b) en cas de dommage non apparent dont l'existence est constatée apres l'acceptation de la marchandise par l'ayant droit. si celui-ci
10 demande la constatation conformé- ment å l'articlc 52 immédiatement apr'es la découverte du dommage et au plus tard dans les sept jours qui suivent l'accepta- tion de la marchandise. et
20 prouve. en outre. que le dommage s'est produit entre l'acceptation ou trans- port et la livraison:
e) en cas de dépassement du délai de li- vraison. si l'ayant droit a. dans les soixante jours. fait valoir ses droits auprés de l'un des chemins de fer visés å l'articlc 55. ä 3;
d) si l'ayant droit prouve que le dommage a pour cause un dol ou une faute lourde impu- table au chemin de fer.
53. Si la marchandise a été réexpédiée conformément ä l'articlc 38, 5 1, les actions en cas de perte partielle ou d'avarie nées de l'un des contrats de transport antérieurs s'éteignent comme s'il s'agissait d'un contrat unique.
Article 58 Prescription de l'action
& 1. L'action née du contrat de transport est prescrite par un än.
117
Artikel 57
Förlust av rätten attframställa anspråk mot järnvägen
& 1. När den som har rätt till ersättning tar emot godset. upphör rätten att på grund av befordringsavtalet föra talan mot järnvägen med anledning av att godset har gått förlorat delvis eller blivit skadat eller att leveransfris- ten har överskridits.
& 2. Talerätten upphör dock inte:
a) vid delförlust eller skada. om
1. förlusten eller skadan har fastställts enligt artikel 52 innan den berättigade tog emot godset.
2. fastställelse som borde ha gjorts en- ligt artikel 52 har underlåtits enbart på grund av fel eller försummelse frånjärnvä- gens sida',
b) vid skada som inte kan upptäckas ut- ifrån och som har fastställts först efter det att den berättigade tog emot godset. om han
1. begär fastställelse enligt artikel 52 genast efter det att skadan upptäcktes och senast sju dagar efter det att godset togs emot. och
2. dessutom bevisar att skadan har upp- kommit undertiden från det att godset togs emot till befordran och till dess att det läm- nades ut;
c) vid överskridande av leveransfristen, om den berättigade inom 60 dagar har gjort sin rätt gällande hos någon av de järnvägar som anges i artikel 55 5 3:
d) om den berättigade visar. att skadan har orsakats genom uppsåt eller grov vårdslöshet från järnvägens sida.
5 3. Om godset har nyinlämnats i enlighet med artikel 38 5 1, upphör talerätten vid del- förlust eller skada med anledning av de före- gående befordringsavtalen som om det gällde ett enda befordringsavtal.
Artikel 58 Preskription av anspråk
5 1. Fordringar på grund av ett beford- ringsavtal preskriberas efter ett år.
Prop. 1984/85: 33
Toutefois. la prescription est de deux ans s”il s'agit de l'action:
a) en versement d”un remboursement pereu du destinataire par lc chemin de fer:
b) en vcrscment du produit d'une vcntc effectuée parle chemin de fer;
c) fondée sur un dommage ayant pour cause un dol;
d) fondée sur un cas de fraude;
e) fondée sur l'un des contrats de trans- port antérieurs a la réexpédition, dans le cas prévu a l'article 38, & 1.
5 2. La prescription court pour l'action:
a) en indemnité pour perte totale: du tren- tieme jour qui suit l'expiration du délai de livraison:
b) en indemnité pour perte partielle. avarie ou dépassement du délai de livraison : du jour ou la livraison a eu lieu;
e) en paiement ou en restitution du prix de transport. de frais accessoires. d'autres frais ou de surtaxes, ou en rectification en cas d'application irréguliére d'un tarif ou d'er- reur dans le calcul ou la perception:
]” s'il y a eu paiement: du jour du paie- ment:
2c s'il n'y a pas eu paiement: du jour de l'acceptation de la marchandise au transport si le paiement incombe a l'expéditeur, ou du jour ou le destinataire a retiré la lettre de voiture si le paiement lui incombe:
3o s”il s'agit de sommes affranchies ä l'aide d”un bulletin d'affranchissement: du jour ou lc chemin de fer remet å l'expéditeur le compte de frais prévu å l'article 15, ä 7; å défaut de cette remise. le délai pour les créances du chemin de fer court å partir du trentiemc jour qui suit l'expiration du délai de livraison;
d) du chemin de fer en paiement d'une sommc payée par le destinataire aux lieu et place de l'expéditeur, ou vice versa, que le chemin de fer doit restituer ä l'ayant droit: du jour de la demande de restitution;
e) relative au remboursement prévu a l'ar- ticle 17: du trentiéme jour qui suit l'expira- tion du délai de livraison;
118
Preskriptionstiden är dock två år i fråga om en fordran som
a) avser betalning av efterkrav somjärnvä- gen har uppburit av mottagaren:
b) avser betalning av överskott från en för- säljning som har verkställts av järnvägen;
c) avser skada som har orsakats uppsåtli- gen;
d) grundas på svikligt förfarande;
c) grundas på något av de befordringsavtal som har föregått nyinlämningen enligt anikel 38 ä 1.
& 2. Preskriptionstiden räknas i fråga om
a) fordran på ersättning för totalförlust: från den trettionde dagen efter utgången av leveransfristen:
b) fordran på ersättning för delförlust. ska- da eller överskridande av leveransfristen: från dagen för utlämningen;
c) fordran på betalning eller återbetalning av befordringsavgifter, extra avgifter, andra kostnader eller tillägg eller fordran på gott- görelse när en tariff har tillämpats oriktigt eller något fel har begåtts vid beräkningen eller betalningen
1. om betalning har skett: från dagen för
betalningen,
2. om betalning inte har skett: från den dag då godset togs emot till befordran, om betalningen åligger avsändaren. eller från den dag då mottagaren övertog fraktsedeln, om han är betalningsskyldig.
3. om det är fråga om belopp enligt fran- katurnota: från den dag då järnvägen till av— sändaren överlämnar den kostnadsavräkning som avses i artikel 15 ä 7; om denna inte har överlämnats. räknas den frist inom vilken järnvägen skall göra sin fordran gällande från trettionde dagen efter leveransfristens ut- gång;
d) fordran från järnvägens sida i fråga om betalning av ett belopp som har erlagts av mottagaren i avsändarens ställe eller omvänt och somjärnvägen är skyldig att betala tillba- ka till den berättigade: från den dag då fram- ställning om återbetalning gjordes till järnvä- gen:
e) fordran rörande efterkrav enligt artikel 17: från trettionde dagen efter leveranstidens utgång;
Prop. 1984/85 : 33
f) en versement du produit d'une vente: dujour dela vente:
g) en paiement d'un supplement de droit re'clamé par les douanes ou d'autres autorités administratives: du jour de la demande de ces autorités;
h) dans tous les autres cas: du jour ou le droit peut étre exercé.
Le jour indiqué comme point de départ de la prescription n'est jamais compris dans le délai.
53. En cas de réclamation adressée au chemin de fer conformément a l'article 53 avec les pieces justificatives nécessaires. la prescription est suspendue jusqu'au jour oil Ie chemin de fer rejette la réclamation par écrit et restitue Ics pieces. En cas d'accepta- tion partielle de la réclamation. la prescrip- tion rcprend son cours pour la partie de la réclamation qui reste litigieuse. La preuve de la reception de la réclamation ou de la ré- ponse et celle de la restitution des pieces som a la charge de la partie qui invoque ce fait. Les réclamations ultérieures ayant le méme objet ne suspendent pas la prescrip- tion. 54. L'action prescrite ne peut plus étre exercée. méme sous forme d'une demande reconventionnelle ou d'une exception. få 5. Sous reserve des dispositions qui pré- cedent, la suspension et l'interruption de la prescription sont réglées par le droit national.
TITRE Vl RAPPORTS DES CHEMINS DE FER EN- TRE EUX
Article 59
Reglement des comptes entre chemins de fer
5 1. Tout chemin de fer qui a encaissé soit au départ. soit å l'arrivée. les frais ou autres créances resultant du contrat de transport. doit payer aux chemins de fer intéressés la part qui leur revient. '
Les modalités de paiement sont fixées par accords entre chemins de fer.
& 2. Sous réserve de ses droits contre l'ex- péditeur. le chemin de fer expéditeur est re- sponsable du prix dc transport et des autres
119
f) fordran på betalning av överskott från en försäljning: från försäljningsdagen;
g) fordran på betalning av tilläggsavgift som tullmyndighet eller någon annan förvalt- ningsmyndighet har begärt: från den dag då myndigheten framställde begäran;
h) fordran i andra fall: från den dag då fordringen kan göras gällande.
I preskriptionstiden inräknas inte den dag som anges som begynnelsedag.
53. Om krav mot järnvägen framställs i överensstämmelse med artikel 53 och de handlingar bifogas som behövs. görs uppehåll i preskriptionstiden till den dag då järnvägen skriftligen avslår kravet och återställer hand- lingarna. Medges kravet delvis, börjar pre- skriptionstiden åter att löpa för den del av kravet som alltjämt är tvistig. Skyldigheten att bevisa att krav eller svar därpå har tagits emot eller att handlingarna har lämnats tillba- ka åvilar den part som påstår att detta har skett. Ett förnyat krav som avser samma sak medför inte uppehåll i preskriptionstiden.
& 4. En preskriberad fordran får inte göras gällande ens genom genkäromål eller yrkande om kvittning.
? 5. Med undantag för vad som har sagts ovan gäller nationell rätt i fråga om förläng- ning av preskriptionstiden och preskriptions- avbrott.
AYDELNING vr _ JARNVÄGARNAS INBORDES FORHÅLLANDEN
Artikel 59 Avräkning mellan järnvägarna
& 1. Varje järnväg som vid inlämning eller utlämning av gods har uppburit betalning för avgifter eller andra fordringar som grundas på befordringsavtalet är skyldig att till de be- rörda järnvägarna betala de andelar som till- kommer dem.
Betalningssättet bestäms i överenskom- melser mellan järnvägarna.
52. Med förbehåll för sina rättigheter i förhållande till avsändaren svarar avsänd- ningsjärnvägen för befordringsavgifter och
Prop. 1984/85: 33
frais qu'il n'a pas encaissés alors que l'expé- diteur les avait pris 51 sa charge conformé- ment å l'article 15.
ä 3. Si le chemin de fer destinataire livre la marchandise sans recouvrer les frais ou autres créances résultant du contrat de trans- port. il en est responsable envers les chemins de fer ayant participe au transport et les autres intéressés.
& 4. En cas de'carence de paiement de l'un des chemins de fer constatée par l'Office cen- tral a la demande de l'un des chemins de fer créanciers, les consequences en sont suppor- tées par tous les autres chemins de fer ayant participé au transport, proportionnellement ä leur part dans le prix de transport.
Le droit de recours contre le chemin de fer dont la carence a été constatée reste re'servé.
Article 60 Recours en cas de perte (m d'avarie
& 1. Le chemin de fer qui a payé une in- demnité pour perte totale ou partielle ou pour avarie, en vertu des Regles uniformes. a un droit de recours contre les chemins de fer ayant participé au transport conformément aux dispositions suivantes:
a) le chemin de fer qui a cause' le dommage en est seul responsable:
b) lorsque le dommage a été causé par plu- sieurs chemins de fer, chacun d'eux répond du dommage qu'il a causé; si la distinction est impossible. l'indemnité est répartie entre eux conformément au e);
e) s'il ne peut étre prouve que le dommage a été causé par un ou plusieurs chemins de fer, l'indemnité est répartie entre tous les chemins de fer ayant participe au transport. ä l'exception de ceux qui prouvent que le dom- mage n'a pas été causé sur leurs lignes; la répartition est faite proportionnellement aux distances kilométriques d'application des ta- rifs.
ä 2. Dans le cas d'insolvabilité de l'un de ces chemins de fer. la part lui incombant et non payée par lui est répartie entre tous les autres chemins de fer ayant participé au transport, proportionnellement aux distances kilométriques d'application des tarifs.
120
andra kostnader som den inte har tagit ut av avsändaren. om denne enligt anikel 15 har åtagit sig att stå för dem.
15 3. Om bestämmelsejärnvägen lämnar ut godset utan att ta upp betalning för avgifter eller andra fordringar som grundas på be- fordringsavtalet. svarar den för dessa gent- emot dc järnvägar som har deltagit i beford- ringen och andra berörda.
s' 4. Om centralbyrån på begäran av en av de järnvägar som har en fordran har fastställt att någon järnväg brister i betalning, skall övriga järnvägar som har deltagit i beford- ringen svara för det belopp som inte har beta— lats i förhållande till vars och ens andel av befordringsavgiften.
Rätten till återkrav mot den järnväg som inte har betalat sin skuld kvarstår.
Artikel 60 Rätt till återkrav vidförlust eller skada
& 1. Om en järnväg har betalat ersättning enligt de enhetliga rättsreglerna för att gods har gått förlorat helt eller delvis eller för att det har skadats, har järnvägen gentemot de järnvägar som har deltagit i befordringen rätt till återkrav enligt följande bestämmelser:
&) Den järnväg som har orsakat skadan är ensam ansvarig för den.
b") Om skadan har orsakats av flerajärnvä— gar, svarar var och en av dem för den del av skadan som den järnvägen har orsakat. Om en sådan uppdelning inte kan göras, fördelas ersättningsskyldigheten mellan järnvägarna enligt c).
c) Om det inte kan visas att skadan har orsakats av en eller flera järnvägar, fördelas ersättningsskyldigheten mellan alla järnvägar som har deltagit i befordringen med undantag av dem som visar att skadan inte har orsakats på deras linjer. Fördelningen sker i förhållan- de till antalet tariffkilometer.
& 2. Om någon av järnvägarna är på obe- stånd. skall vad dcn järnvägen inte betalar av sin andel fördelas mellan de övriga järnvägar som har deltagit i befordringen i förhållande till antalet tariffkilometer.
Prop. 1984/85: 33
Article 6I
Recours en ens de dépassement du délai de livraison
& l. L'article 60 est applicable en cas d'in- demnité payée pour dépassement du délai de livraison. Si celui-ci a été causé par plusieurs chemins de fer, l'indemnité est répartie entre ces chemins de fer proportionnellement a la durée du retard sur leurs lignes respectives.
& 2. Les délais de livraison frxés par l'arti- cle 27 sont partagés de la maniére suivante:
a) lorsque deux chemins de fer ont parti- cipé au transport
l” le délai d'expédition est partagé par moitié;
2o le délai de transport est partagé pro- portionnellement aux distances kilométri- ques d'application des tarifs:
b) lorsque trois chemins de fer ou plus ont participe au transport
lo le délai d'expédition est partagé par moitie' entre le chemin de fer expéditeur et le chemin de fer destinataire:
?.0 le délai de transport est partagé entre tous les chemins de fer:
-— pour un tiers en parts égales,
- pour deux tiers proportionnellement aux distances kilométriques d'application des tarifs.
53. Les délais supplémentaires auxquels un chemin de fer a droit lui sont attribués.
& 4. Le temps écoulé entre la remise de la marchandise au chemin de fer et le point de départ du délai d'expédition est attribué ex- clusivement au chemin de fer expéditeur.
& 5. Le partagé ci-dessus n'est pris en con- sidération que si le délai de livraison total n'a pas été observé.
Article 62 Procédure de recours
ä 1. Le bien-fondé du paiement effectué par le chemin de fer exercant l'un des recours prévus aux articles 60 er 61 ne peut étre con- testé par le chemin de fer contre lequel le
Artikel 61
Rätt till återkrav när leveransfristen över— skrids
& 1. Artikel 60 är tillämplig i fråga om er- sättning som har betalats för överskridande av leveransfristen. Om överskridandet har orsakats av flera järnvägar. skall ersättnings- skyldigheten fördelas mellan dessa järnvägar i förhållande till längden av den försening som för varje järnväg har uppkommit på dess sträcka.
& 2. De leveransfrister som föreskrivs i ar- tikel 27 skall delas på följande sätt:
11) när två järnvägar har deltagit i beford- "ringen
l. delas expedieringsfristen i lika delar.
2. delas befordringsfristen i förhållande till antalet tariffkilometer:
b) när tre eller flerajärnvägar har deltagit i befordringen 1. delas expedieringsfristen i lika delar mellan avsändnings- och bestämmelsejärn- vägarna. 2. delas befordringsfristen mellan alla järnvägarna: —- såvitt gäller en tredjedel av fristen, i lika delar, —- såvitt gäller två tredjedelar av fristen, i förhållande till antalet tariflkilometer.
& 3. De tilläggsfrister som en järnväg har rätt att tillgodoräkna sig skall tilldelas den järnvägen.
% 4. Den tid som har förllutit mellan god- sets inlämning till befordran hos järnvägen och expedieringsfristens början skall helt till- delas avsändningsjärnvägen.
& 5. Den fördelning som har angetts ovan skall företas endast om leveransfristen i sin helhet har överskridits.
Artikel 62
Förfarandet i mål om återkrav
& 1. En järnväg, mot vilken återkrav riktas enligt artikel 60 eller 61, får inte bestrida det befogade i en betalning som den återkravssö- kande järnvägen har gjort, om ersättningsbe-
Prop. 1984/85: 33
recours est exerce, lorsque l'indemnité a été frxéejudiciairemcnt et que ce dernier chemin de fer. dument assigné. a été mis a meme d'intervenir au proces. Le juge saisi de l'ac- tion principale frxe les délais impartis pour la signification de l'assignation et pour l'inter- vention.
å2. Le chemin de fer qui exerce son re- cours doit former sa demande dans une seule et mémc instance contre tous les chemins de fer avec lesquels il n'a pas transigé. sous peine de perdre son recours contre ceux qu'il n'aurait pas assignés.
ä 3. Le juge doit statuer par un seul et méme jugement sur tous les recours dont il est saisi.
& 4. Les chemins de fer actionnés ne peu- vent exercer aucun recours ultérieur.
lå 5. Des recours ne peuvent pas étre intro- duits dans l'instance relative a la demande en indemnité exercée par l'ayant droit au con- trat de transport.
Article 63 Competence pour les recours
& 1. La juridiction du siege du chemin de fer contre lequel le recours s'exerce est ex- clusivement compétente pour toutes les ac- tions en recours.
& 2. Lorsque l'action doit étre intentée contre plusieurs chemins de fer, le chemin de fer demandeur a le droit de choisir. entre les juridictions compétentes en vertu du så I, celle devant laquelle il porte sa demande.
Article 64 Accords au sujet des recours
Les chemins de fer peuvent déroger par des accords aux dispositions de recours réci- proques de ce Titre, ä l'exception de celle de l'article 62. t 5.
loppet har fastställts av domstol och den järn- väg mot vilken återkravet riktas har blivit behörigen underrättad om stämningsansök- ningen och beretts tillfälle att inträda som intervenient i målet. Domstolen i huvudmålet fastställer de frister inom vilka underrättelsen och ansökan om intervention skall göras.
52. Den järnväg som utövar sin rätt till återkrav skall stämma in samtliga järnvägar med vilka den inte har gjort upp i godo i en och samma rättegång. I annat fall förlorar den rätten till återkrav mot de järnvägar som inte har stämts in. 5 3. Domstolen skall meddela en enda dom i fråga om alla återkrav som den hand- lägger. .S 4. De instämda järnvägarna har inte rätt till ytterligare återkrav.
& 5. Äterkrav får inte handläggas gemen- samt med skadeståndskrav som har väckts på grund av befordringsavtalet.
Artikel 63 Behörig domstol i mål om återkrav
& l. Behörig domstol i mål om återkrav är rätten i den ort där 'den järnväg mot vilken talan förs har sitt säte.
& 2. Om käromålet avser flera järnvägar. har kärandejärnvägen rätt att välja mellan de domstolar som är behöriga enligt & 1.
Artikel 64 Överenskommelser ifråga om återkrav Järnvägarna får komma överens om avvi- kelse från bestämmelserna i denna avdelning om inbördes återkrav med undantag av be- stämmelsen i artikel 62 ä 5.
Prop. 1984/85: 33
TITRE Vll DlSPOSlTlONS EXCEPTIONNELLES Article 65
Derogations temporaires
& l. Si la situation économique et linan- ciére d'un Etat est de nature ä provoquer de graves difficultés pour l'application du 'l'itre Vl. chaque Etat peut déroger aus articles 15. 17 et 30 en décidant. pour certains tralics. que:
a) les envois au départ de cet Etat doivent étre affranchis :
lajusqu'ä ses fronti'eres. ou 2” att moinsjusqu'ä ses frontieres:
b) les envois a destination de cet Etat doi- vent étre affranchis au départ:
10 au moins jusqu'ä ses frontieres. pour autant que l'Etat de départ n'impose pas la restriction visée sous a) 10. ou
20 au plusjusqu'a ses frontieres:
c) les envois en provenance ou å destina- tion de cet Etat ne peuvent étre greves d'au- cun remboursement et que les débours ne sont pas admis. ou que les remboursements et les débours ne sont admis que dans cer- taines limites :
d) l'expéditeur ne peut modifier le contrat de transport en ce qui concerne le pays de destination. l'affranchissement et le rem- boursement.
& 2. Sous les mémes conditions. les Etats peuvent autoriser les chemins dc fer a déro- ger aux articles 15. 17, 30 et 31 en décidant. pour leurs trafrcs reciproques. que:
a) les dispositions concernant le paiement des frais sont spécialement frxe'es apres ac- cord entre les chemins de fer intéressés: tou- tefois. celles-ci ne peuvent définir de moda- lités non prévues a l'articlc 15 :
b) certains ordres ultérieurs nc sont pas admis.
%$ 3. Les mesures prises conformément aux åå l et 2 sont communiquees ä l'Office central.
Les mesures énumérées au & 1 entrent en vigueur au plus töt å l'expiration d'un délai dc huit jours ä computer de la date de la lettre par laquelle l'Office central a notifie ces me- sures aux autres Etats.
AVDELNING vu " UNDANTAGSBESTAMMELSER
Artikel 65 Tillfälliga avvikelser
& 1. Om det ekonomiska och finansiella lä- get i en stat medför allvarliga svårigheter att tillämpa avdelning Vl. får varje stat göra av- vikelser från artiklarna 15. 17 och 30 genom att för viss trafik bestämma
a) att för försändelser från den staten kost- naderna skall vara betalda 1. till den statens gränser. eller 2. minst till den statens gränser: b) att för försändelser till den staten kost- naderna skall vara betalda vid avsändandet 1. minst till den statens gränser i den mån avsändningsstaten inte föreskriver den inskränkning som avses i a) I, eller 2. längst till den statens gränser;
e) att försändelser från eller till den staten inte får beläggas med efterkrav och att för- skott inte får tillåtas, eller att efterkrav och förskott får tillåtas endast intill vissa belopp:
d) att avsändaren inte får ändra beford- ringsavtalet i fråga om bestämmelselandet. fraktbetalningen eller efterkravet.
& 2. Under samma förutsättningar får sta- terna bemyndiga järnvägarna att göra avvi- kelser från artiklarna 15. 17. 30 och 31 genom att för deras inbördes trafik bestämma
a) att bestämmelserna rörande betalning av avgifter skall fastställas särskilt efter över- enskommelse mellan de berörda järnvägarna; i bestämmelserna får dock inte föreskrivas betalningssätt som inte nämns i artikel 15;
b) att vissa senare anvisningar inte är till- låtna. .
år 3. Åtgärder som har vidtagits enligt & 1 eller & 2 skall meddelas till centralbyrån.
Åtgärder som avses i 5 1 träder i kraft tidi— gast åtta dagar från dagen för den skrivelse genom vilken centralbyrån har underrättat de andra staterna om åtgärderna.
Prop. 1984/85: 33
Les mesures énumérées au & 2 entrent en vigueur au plus töt ä l'expiration d'un délai de deux jours å computer de la date de leur publication dans les Etats intéressés.
& 4. Les envois en cours de route ne sont pas affectés par ces mesures.
Article 66 Dérogations
Les dispositions des Regles uniformes ne peuvent prévaloir contre celles que certains Etats sont amenés ä prcndre, dans le trafic entre eux, en application de certains traités tels que les Traités relatifs a la Communauté europénne du charbon et de l'acier et a la Communauté éonomique européenne.
124
Åtgärder som avses i 5 2 träder i kraft tidi- gast två dagar från dagen för deras offentlig- görande i berörda stater.
& 4. Försändelser som är under befordran berörs inte av dessa åtgärder.
Artikel 66 Avvikelser
Vad som föreskrivs i de enhetliga rättsreg- lerna gäller inte i den mån det strider mot de bestämmelser som vissa stater meddelar för trafiken mellan sig vid tillämpningen av sär- skilda fördrag, såsom fördragen om den Eu- ropeiska kol- och stålgemenskapen och den Europeiska ekonomiska gemenskapen.
Prop. 1984/85: 33 125
(Översättning)
Annexe 1 Bilaga 1
R'eglement concernant le transport inter- Reglemente om internationell järnvägsbe- national ferroviaire des marchandises fordran av farligt gods (RID)l dangereuses (RID)
' Bilagan. som omfattar över 400 trycksidor. in- förlivas inte med svensk rätt genom den föreslagna lagen om internationell järnvägstrafik. Den är där- för utesluten här.
Prop. 1984/85: 33
Annexe ll
Reglement concernant le transport inter- national ferroviaire des wagons de parti- culiers (RIP)
Article premier ()hjet du reglement
& 1. — Ce r'eglement s'applique ä tous les transports de wagons de particulicrs. vides ou chargés. admis au service international conformément ä l'artiele 2 et remis au trans- port aux conditions des Regles uniformes ClM.
52. — A défaut de dispositions spéciales dans ce réglement. les autres prescriptions des R'egles uniformes sont applicables aux transports visés au & l.
Article 2
Admission des wagons au service internatio- rial
Pour étre admis au service international, les wagons doivent étre immatriculés au nom d'un particulier (personne physique ou autre sujet de droit) par un chemin de fer dont les lignes sont soumises aux Régles uniformes et munis par ce chemin de fer de la marque distinctiveIE.
Dans ce réglement, ce particulier. dont le nom doit étre inscrit sur le wagon. est dé- nommé (( titulaire ».
Article 3 Utilisation des wagons
L'expéditeur ne peut utiliser le wagon que pour le transport des marchandises aux- quelles il est approprié selon le contrat d'im- matriculation. L'expéditeur est seul respon- sable des consequences résultant de l'inob- servation de cette disposition.
Article 4 Appareils spéciaux
Si le wagon est muni d'appareils spéciaux (appareils réfrigérants, bassins a eau. méca-
126
(Översättning) Bilaga 11
Reglemente om internationell järnvägsbe— fordran av privatvagnar (RIP)
Artikel I Reglementets tillämpningsomrt'ide
ä 1. Detta reglemente tillämpas på beford- ran av tomma eller lastade privatvagnar som enligt artikel 2 får sättas in i internationell trafik och som har lämnats in till befordran på de villkor som gäller enligt de enhetliga rätts- reglerna ClM.
åi2. Om det inte finns särskilda bestäm- melser i detta reglemente. tillämpas de övriga bestämmelserna i de enhetliga rättsreglerna på sådan befordran som avses i få 1.
Artikel 2
Godkännande av prit-'atvagnarför internatio- nell trafik
För att få användas i internationell trafik skall privatvagnar vara registrerade i en en- skilds (fysisk persons eller annat rättssub- jekts) namn av enjärnväg vars linjer omfattas av de enhetliga rättsreglerna och skall av den- na järnväg ha försetts med märket |E].
Den enskilde vars namn skall anges på vag- nen benämns i detta reglemente "innehava-
n
ren
Artikel 3 Användning av privatvagnar
En avsändare får använda privatvagnar en- dast för befordran av sådant gods som vag— nen är inrättad för enligt registreringsavtalet. Användaren är ensam ansvarig för följderna av att denna bestämmelse inte iakttas.
Artikel 4 Särskild utrustning
Om en privatvagn är försedd med särskild utrustning (kylaggregat, vattenbehållare, ma-
Prop. 1984/85: 33
nismes. etc.), il incombe å l'expéditeur d'en assurer ou d'en faire assurer le service. Cette obligation passe au destinataire ä partir du moment ou il a fait valoir ses droits confor- mément å l'article 28 ou ä l'article 31 des Rögles uniformes.
Article 5 Remise au transport
& l. — Le droit de remettre un wagon au transport appartient au titulaire.
Tout autre expéditeur d'un wagon. vide ou chargé. doit remettre åla gare expéditrice. en méme temps que la lettre de voiture, une autorisation émanant du titulaire. laquelle peut viser plusieurs wagons.
Cette autorisation n'est pas cxigible si cet expéditeur est le destinataire du wagon lors du transport précédent et si, avant la conclu- sion du nouveau contrat de transport. la gare n'a pas reeu du titulaire, par lettre, par télé- gramme ou par téle'scripteur. l'interdiction d'expédier le ou les wagons sans son autori- sation.
& 2. — Sauf ordre contraire du titulaire, le chemin de fer est autorisé a renvoyer d'office å sa gare d'attache aux frais du titulaire. sous le couvert d'une lettre de voiture établie au nom et ä l'adresse de ce dernier:
— tout wagon arn've' vide dont le charge- ment n'a pas été commencé dans les" quinze jours comptés de sa mise å disposition;
— tout wagon arrive” chargé qui, dans les huitjours comptes de la fin de son décharge- ment. n'a pas fait l'objet d'un nouvel envoi.
S'il n'use pas de cette faculté, le chemin de fer doit. des l'expiration des délais fixe's ci- dessus. aviser le titulaire de la situation de son wagon ; dans ce cas. le renvoi d'office du wagon ne peut pas étre effectué dans les huit jours qui suivent celui de l'envoi de l'avis au titulaire.
Ce paragraphe ne s'applique ni aux wagons se trouvant dans le pays du réseau immatri- culateur. ni aux wagons se trouvant sur les embranchements particuliers.
s 3. — Le locataire dont le nom est inscrit sur le wagon avec l'assentiment du chemin de fer immatriculateur est. en ce qui concerne l'application de cet article, subroge' de plein droit au titulaire.
127
skineri. etc.) svarar avsändaren för utrust- ningens skötsel. Denna skyldighet går över på mottagaren så snart denne har gjort sina rättigheter enligt artikel 28 eller anikel 31 ide enhetliga rättsreglerna gällande.
Artikel 5 Inlämning för befordran
5 l. Rätten att lämna in en privatvagn för befordran tillkommer innehavaren.
En avsändare av en tom eller lastad privat- vagn skall. om han inte är innehavare, samti- digt med fraktsedeln till avsändningssta- tionen lämna ett bemyndigande från inneha- varen. Bemyndigandet får avse flera vagnar.
Ett sådant bemyndigande fordras inte. om avsändaren är den som var mottagare av vag- nen vid dess senast föregående sändning och avsändningsstationen inte innan det nya be- fordringsavtalet ingicks har tagit emot en un- derrättelse i brev. telegram eller telex om att innehavaren har förbjudit att vagnen eller vagnarna avsänds utan hans bemyndigande.
52. Om innehavaren inte har föreskrivit något annat. fårjärnvägen — på innehavarens bekostnad och med en fraktsedel som är ut- färdad i innehavarens namn och adresserad till denne -— sända åter till hemstationen:
— vagnar som har ankommit tomma. om lastning inte har påbörjats inom 15 dagar efter det att vagnen ställdes till förfogande:
— vagnar som har ankommit lastade och som inte har använts för en ny sändning inom åtta dagar från det att lossningen avslutades.
Omjärnvägen inte utnyttjar möjligheten till återsändning, skall den vid utgången av de tidsfrister som anges ovan underrätta inneha— varen om var vagnen finns; i ett sådant fall får vagnen inte sändas åter förrän åtta dagar har förflutit efter det att underrättelsen sändes.
Denna paragraf gäller inte vagnar som be- finner sig i registreringsjärnvägens stat eller på ett enskilt sidospår.
53. Den som har hyrt en vagn och vars namn är angivet på vagnen med registrerings- järnvägens godkännande träder i innehava- rens ställe vid tillämpningen av denna artikel.
Prop. l984/85: 33
Article 6 Inseriptions sur ltt lettre de voiture
% l. — Outre les inscriptions prévues dans les Regles uniformes. l'expéditeur doit porter sur la lettre de voiture:
a) dans l'emplacement prévu pour la de- signation de la marchandise, -
— s'il s'agit d'un wagon vide. les mots (( wagon P vide ».
— s'il s'agit d'un wagon chargé. apres la désignation de la marchandise. les mots achargé sur wagon P » ;
b) dans les emplacements de la lettre de voiture réservés ä cet effet. les caractéristi- ques du wagon.
& 2. — Si l'expéditeur d'un wagon vide dé- sire obtenir une garantie particuliere du délai de livraison. conformément ä l'articlc 14. il doit porter, dans l'emplacement de la lettre de voiture réservé ä ses déclarations, l'in- scription agarantie paniculiere du délai de livraison ».
Article 7 Intérét & la livraison
& l. — Les envois de wagons vides ne peu- vent pas faire l'objet d'une déclaration d'in- térét a la livraison.
& 2. —- Pour un wagon chargé. la déclara- tion d'intérét a la livraison ne produit d'effet qu'en ce qui conceme la marchandise char- gee.
Article 8 Remboursement et débours
& l. - Les wagons vides ne peuvent étre grevés ni d'un remboursement. ni de de'- hours.
52. — Les wagons chargés ne peuvent étre grevés d'un remboursement que jusqu'ä concurrence de la valeur de la marchandise chargée.
Article 9 Prolongation du délai de livraison
& l. — Le délai de livraison est prolonge' non seulement dans les cas prévus ä l'article 27. & 7 des Regles uniformes. mais également de la durée du séjour entrainée par une avarie du wagon. å moins que le chemin de fer ne
128
Artikel6 Uppgifter ifraktsedeln
& l. Förutom de uppgifter som föreskrivs i de enhetliga rättsreglerna skall avsändaren föra in följande uppgifter i fraktsedeln:
a) på den plats som är avsedd för beskriv- ning av godset
— beträffande tomma vagnar. orden "tom P-vagn".
— beträffande lastade vagnar. efter be- skrivningen av godset. orden "lastad P- vagn".
b) på den plats som är avsedd för detta, uppgift om vagnens särskilda kännetecken.
& 2. Om avsändaren önskar få en särskild garanti enligt artikel 14 för leveransfristen, skall han på den plats i fraktsedeln som är avsedd för avsändarens uppgifter föra in upp- giften "särskild garanti för leveransfristen".
Artikel 7 Leveransintresse
& 1. Leveransintresse får inte deklareras för tomma vagnar.
& 2. Vid befordran av lastade vagnar gäller deklarationen om leveransintresse endast det lastade godset.
Artikel 8 Efterkrav och förskott
& l. Tomma vagnar får inte beläggas med efterkrav eller förskott.
5 2. Lastade vagnar får beläggas med ef- terkrav till högst det lastade godsets värde.
Artikel 9 Förlängning av leveransfristen
.5 l. Förutom i de fall som avses i artikel 27.5 7 i de enhetliga rättsreglerna förlängs leveransfristen också med den tid under vil- ken befordringen har avbrutits på grund av skada på vagnen. om intejärnvägen är ansva-
Prop. 1984/85: 33
soit responsable de cette avarie aux termes de l'articlc 12.
5 2. — Lorsque la marchandise chargée sur le wagon avarié est transbordée dans un autre wagon. le sejour prend fin. pour la mar- chandise. au moment ou, apres transborde- ment. celle-ci peut étre remise en route.
Article 10
Constatation d'une avarie du wagon ou de perte de pieces
& l. — Lorsqu'une avarie du wagon ou une perte de pieces est découverte ou présu- mée par le chemin de fer ou que l'ayant droit en allegue l'existence, le chemin de fer doit dresser sans délai, conformément a l'articlc 52 des Regles uniformes, un proces-verbal constatant la nature de l'avarie ou de la perte et. autant que possible, sa cause et le moment ou elle s'est produite.
Ce proces-verbal doit étre adressé sans dé- lai au chemin de fer immatriculateur, qui en transmet copie au titulaire. S'il s'agit d'un wagon sur lequel le nom d'un locataire est inscrit avec l'assentiment du chemin de fer immatriculateur, une copie du proces-verbal de constatation doit etre adressée directe- ment å ce locataire.
& 2. — Si le wagon est chargé, un proces- verbal distinct doit étre, le cas échéant, dressé pour la marchandise, conformément å l'articlc 52 des Rögles uniformes.
Article I I Avarie d'un wagon empéchant Ia continua- tion du transport
& 1. En cas d'avarie empéchant la conti- nuation du transport d'un wagon expédié vide ou mettant ce wagon hors d'état de prendre charge, la gare ou l'avarie est consta- tée doit, sans délai, en aviser par télégramme ou par téléscripteur. l'expéditeur et le titu- laire en indiquant, autant que possible, la na- ture de l'avan'e.
& 2. — Tout wagon vide retiré de la circu— lation doit étre remis en état de circuler par le chemin de fer sauf si le wagon, en raison de la gravité des avaries, doit étre chargé sur un autre wagon.
Pour rendre le wagon utilisable, le chemin de fer peut effectuer d'office des réparations
129
rig för skadan enligt artikel 12.
5 2. Om godset lastas över från den ska- dade privatvagnen till en annan vagn. upphör förlängningen av leveransfristen för godset så snart det kan befordras vidare efter omlast- ningen.
Artikel IO
Fastställande av vagnskada eller förlust av vagnsdelar
& 1. Om järnvägen upptäcker eller får an- ledning anta att en vagn har skadats eller att vagndelar har gått förlorade, eller om den berättigade påstår att detta är fallet, skall järnvägen genast upprätta en redogörelse en- ligt artikel 52 i de enhetliga rättsreglerna. i vilken anges skadans eller förlustcns art samt, så långt möjligt, dess orsak och tid- punkten då den inträffade.
Redogörelsen skall genast sändas till regi— stren'ngsjärnvägen. som skall sända en kopia till innehavaren. Om vagnen är uthyrd och hyresmannens namn är angivet på vagnen med registreringsjärnvägens godkännande, skall en kopia av redogörelsen sändas direkt till hyresmannen.
& 2. Om vagnen är lastad, skall i förekom- mande fall upprättas en särskild redogörelse enligt artikel 52 i de enhetliga rättsreglerna.
Artikel 11 Vagnskada som hindrar vidare befordran
& 1. Om en skada på en tom vagn hindrar att befordringen fortsätter eller gör det omöj- ligt att använda vagnen för befordran av gods. skall den station där skadan fastställs genast genom telegram eller telex underrätta avsändaren och innehavaren om skadan samt, så långt möjligt, om skadans art.
5 2. Tomma vagnar som har tagits ur trafik skall av järnvägen försättas i trafikdugligt skick, om inte skadan är så allvarligt att vag- nen måste lastas på en annan vagn.
För att göra vagnen trafikduglig får järnvä- gen utföra reparationer upp till en kostnad
Pmp. 1984/85: 33
jusqu'å concurrence de la somme fixée par le contrat d'immatriculation.
Ces dispositions sont applicables sans qu'il soit préjugé pour autant de la responsabilité.
& 3. Lorsque le chemin de fer effectue des travaux de reparation conformément au & 2 et s'il est å prévoir que la durée d'exécution des travaux dépassera quatre jours, le che- min de fer demande, par télégramme ou par téléscripteur, ä l'expéditeur de lui faire con- naitre si le contrat de transport doit étre pour- suivi ou modifié apres l'exécution des tra- V&UX.
A défaut d'instruction de l'expéditeur avant la tin des travaux, le contrat de trans- port est poursuivi.
å4. — Si le chemin de fer n'effectue pas d'office la reparation, la gare ou l'avarie est constatée demande. sans délai et directement par télégramme ou par téléscripteur. les in- structions de l'expéditeur. Si l'expéditeur n'est pas en méme temps le titulaire, copie de cette demande est envoyée sans délai par télégramme ou par téléscripteur au titulaire.
A défaut d'instruction de l'expéditeur dans un délai de huit jours aprés la date de l'envoi du télégramme ou du message par téléscrip- teur, le chemin de fer est autorisé, apres avoir, le cas échéant, mis le wagon en état de circuler. ä le renvoyer d'office ä sa gare d'at— tache avec une lettre de voiture établie au nom et ä l'adresse du titulaire.
Les motifs du renvoi doivent étre inscrits sur la lettre de voiture apres les mots :( wagon P vide ».
ä 5. — En cas d'avarie empéchant la con- tinuation du transport d'un wagon expédié chargé et si le déchargement est nécessaire, cet article s'applique au wagon déchargé.
Lorsque le wagon peut etre réparé sans étre déchargé, les 55 l, 2, 3, 6 et 7 de cet article sont applicables.
& 6. — Les frais de transport et autres frais survenus jusqu'ä la gare oil le wagon a été arrété, les frais d'envoi de l'avis å l'expédi- teur et au titulaire ainsi que ceux résultant éventuellement de l'exécution des instruc- tions ou de l'envoi d'ofiice du wagon ä sa gare d'attache grevent l'envoi.
& 7. Le locataire dont le nom est inscrit sur le wagon avec l'assentiment du chemin de fer
130
som motsvarar det belopp som anges i regi- streringsavtalet.
Dessa bestämmelser är tillämpliga utan att därigenom ställning tas till vem som kan vara ansvarig för skadan.
& 3. Om järnvägen utför reparationer en- ligt 5 2 och det kan förutses att reparationer- na kommer att ta mer än fyra dagar, skall järnvägen genom telegram eller telex begära att avsändaren ger järnvägen anvisning om huruvida befordringsavtalet skall fullföljas el- ler ändras när reparationerna har utförts.
Om avsändaren inte har lämnat någon an- visning innan reparationerna har slutförts, skall befordringsavtalet fullföljas.
94. Om järnvägen inte själv ombesörjer reparationerna, skall den station där skadan fastställdes genast genom telegram eller telex begära anvisningar från avsändaren. Om av- sändaren är någon annan än innehavaren, skall en avskrift av järnvägens begäran ge- nast sändas till innehavaren genom telegram eller telex. Om avsändaren inte har lämnat anvisning- ar inom åtta dagar från det att telegrammet eller telexet avsändes, får järnvägen — iföre- kommande fall efter det att vagnen har satts i trafikdugligt skick — själv sända vagnen åter till hemstationen med en fraktsedel som har utfärdats i innehavarens namn.
Skälen till att vagnen sänds åter skall anges i fraktsedeln efter uppgiften "torn P-vagn".
% 5. Om en skada hindrar att befordringen av en lastad vagn fortsätter. och om lossning behövs, skall denna artikel tillämpas på den lossade vagnen.
Om vagnen kan repareras utan att lossas, tillämpas åå [. 2, 3, 6 och 7 i denna artikel.
56. Fraktkostnaderna och andra kostna- der som har uppkommit fram till den station där vagnen togs ur trafik, kostnaderna för underrättelser till avsändaren och innehava- ren samt de kostnader som har uppstått på grund av att järnvägen har följt anvisningar eller att vagnen har sänts tillbaka till hemsta- tionen belastar sändningen. & 7. En hyresman, vars namn är angivet på vagnen med registreringsjämvägens godkän-
Prop. 1984/85: 33
immatriculateur est. en ce qui conceme [”ap— plication de cet article, subrogé de plein droit au titulaire.
Article 12
Responsabililé du chemin de fer en c'as de perte ou d'avarie du wagon ou de ses pieces Responsabilité du titulaire pour dommage cause parle wagon
& l. — En cas de perte ou d”avarie du wa- gon ou de ses pieces survenue å partir de l'acceptation au transport jusqu'ä la livrai- son. le chemin de fer est responsable s'il ne prouve pas que le dommage ne résulte pas de sa faute.
% 2. — En cas de perte du wagon. l”indem- nité est limitée a la valeur du wagon, les éléments de cette valeur étant déterminés dans le contrat d'immatriculation.
En cas d”avarie, l'indemnité est calculée suivant les dispositions prévues au contrat d'immatriculation.
ä 3. — En cas de perte ou d'avarie d'accessoires amovibles, le chemin de fer n'est responsable que si ces accessoires sont inscrits sur les deux cötés du wagon. Le che- min de fer n'assume aucune responsabilité pour la perte ou [*avarie d'agres d'outillage amovibles.
& 4. — A moins que l'ayant droit ne prouve que les dommages ont été cause's par une faute du chemin de fer, celui—ci n*est responsable
— des dommages survenus aux recipients en gres, verre, terre cuite, etc.. que si ces dommages som en corrélation avec une autre avarie du wagon dont le chemin de fer doit répondre d'apres les dispositions qui prece- dent;
— des dommages survenus aux recipients comportant des revétements intérieurs (émail, ébonite, etc.) que si le recipient pré- sente des traces d'avaries extérieures dont le chemin de fer doit répondre d'apres les dis- positions qui précédent.
55. — Le titulaire est subroge' de plein droit a l'expéditeur ou au destinataire en ce qui conceme le droit ä indemnité en cas de perte ou d'avarie du wagon ou de ses pieces. Les réclamations administratives ne peuvent étre adressées qu'au chemin de fer immatri-
l3l
nande. träder i innehavarens ställe vid till- lämpningen av bestämmelserna i denna arti- kel.
Artikel 12 Järnvägens ansvarighet vid förlust eller ska- da på vagn eller vagndelar lnnehavarens ansvarighet för skador orsa- kade av en privatvagn
& 1. När en vagn eller delar av en vagn har förlorats eller skadats under tiden från det att vagnen har tagits emot för befordran till dess att den har lämnats ut, ärjärnvägen ansvarig, om den inte visar att förlusten eller skadan inte har orsakats genom fel eller försummelse påjärnvägens sida.
& 2. Ersättningen för förlust av en vagn är begränsad till vagnens värde beräknat på det sätt som anges i registreringsavtalet.
Ersättningen för skada skall beräknas en- ligt vad som föreskrivs i registreringsavtalet.
& 3. Järnvägen är ansvarig för förlust av eller skada på lösa vagndelar endast om de- larna fmns angivna på vagnens båda långsi- dor. Järnvägen är inte ansvarig för förlust av eller skada på lös maskinell utrustning.
& 4. Om inte den berättigade visar att ska- dan har orsakats genom fel eller försummelse av järnvägen, är denna endast ansvarig
— såvitt gäller behållare av lera, glas, ter— rakotta o. dyl.. om skadorna har uppkommit i samband med andra skador på vagnen för vilka järnvägen är ansvarig enligt de föregå- ende bestämmelserna;
— såvitt gäller behållare med invändig be- klädnad (emalj, ebonit etc.), om själva behål- laren har spår av sådana yttre skador för vilka järnvägen är ansvarig enligt de föregå- ende bestämmelserna.
?) 5. Innehavaren träder i avsändarens el- ler mottagarens ställe när det gäller rätten till ersättning vid förlust eller skada på vagn eller vagndelar. Krav får framställas endast hos registreringsjärnvägen. Talan vid domstol får väckas endast mot registreringsjämvägen,
Prop. 1984/85: 33
culateur et les actions ne peuvent étre exer- cées que contre ce chemin de fer, subrogé lui- méme de plein droit au chemin dc fer respon- sable.
?? 6. — Les actions du chemin de fer contre le titulaire pour dommage causé par le wagon en cours de transport sont régies par le con- trat d'immatriculation. Le chemin dc fer im- matriculateur est seul admis å faire valoir les droits des autres chemins de fer vis-ä-vis du titulaire.
& 7. — Les actions fondées sur les 5.5 l a 6 sont prescrites par trois ans.
Cette prescn'ption court — pour les actions du titulaire contre le chemin de fer fondées sur les åå ] ä 5, du jour ou la perte ou l'avarie du wagon a été consta- tée, compte tenu, le cas échéant, de l'applica- tion de Particle 13, ä 1;
— pour les actions du chemin de fer contre le titulaire fondées sur le & 6, du jour ou le dommage s'est produit.
Article 13 Présomption de perte de wagon
& 1. — L'ayant droit peut, sans avoir å fournir d'autres preuves, considérer le wagon comme perdu quand il n”a pas été livré au destinataire ou tenu å sa disposition dans les trois mois qui suivent l'expiration du délai de livraison.
Ce délai est augmenté de la durée d'immo- bilisation du wagon pour toute cause non im- putable au chemin de fer ou pour avarie.
& 2. — Si le wagon considéré comme perdu est retrouvé apres le paiement de l'in- demnité, le titulaire peut exigcr, dans un délai de six mois aprés l'avis qu”il en aura recu par le chemin de fer immatriculateur, que le wa- gon lui soit remis, sans frais, a la gare d'at- tache contre restitution de l'indemnité.
Article 14
Indemnité en cas de dépassement du délai de livraison
få 1. —— Si le chemin de fer est responsable d”un dépassement du délai de livraison d'un wagon vide ou chargé, il doit payer a l'ayant
132
vilken träder i den ansvariga järnvägens stäl- le.
56. Järnvägens talan mot innehavaren i anledning av skada som har orsakats av en privatvagn under befordran regleras i regi- streringsavtalet. Endast registreringsjärnvä- gen har rätt att göra andra järnvägars krav gällande mot innehavaren.
& 7. Talan som grundas på 55 1—6 preskri- beras efter tre år.
Preskriptionstiden börjar löpa
— i de fall då innehavarens talan mot järn- vägen grundas på åå 1—5. från och med den dag då förlusten av eller skadan på vagnen fastställdes, i förekommande fall med beak- tande av artikel 13 ä 1;
— i de fall då järnvägens talan mot inneha— varen grundas på 5 6, från och med den dag då skadan uppkom.
Artikel 13
Antagande att en privatvagn har gått förlo— rad
5 1. Den berättigade får utan att förete yt- terligare bevis anse en vagn som förlorad, om den inte har lämnats ut till mottagaren eller ställts till dennes förfogande inom tre måna- der efter leveransfristens utgång.
Tremånadersfristen förlängs med den tid under vilken vagnen har stått stilla till följd av någon omständighet som inte beror på järn- vägen eller till följd av skada.
& 2. Om en vagn som har ansetts som för- lorad kommer till rätta efter det att ersättning har erlagts. får innehavaren, inom sex måna- der från det att han tog emot en underrättelse därom från registreringsjämvägen, begära att vagnen ställs till hans förfogande på hemsta- tionen utan kostnad mot att ersättningen be- talas tillbaka.
Artikel 14 Ersättning när leveransfristen överskrids
6 1. Om järnvägen är ansvarig för att le- veransfristen för en tom eller lastad vagn har överskridits. skall järnvägen betala ersättning
Prop. 1984/85: 33
droit une indemnité forfaitaire par journée indivisible de retard, indépendamment de l'indemnité éventuellement due pour le de'- passement du délai de livraison de la mar— chandise chargée.
Cette indemnité est fixée a:
a) 4,50 unités de compte pour les wagons modernes ä bogies et pour les wagons assi- milés, tels qu'ils sont défmis dans le contrat d'immatriculation.
b) 3 unités de compte pour les autres wa- gons.
ä 2. — Si le dépassement du délai de livrai- son a pour cause un dol ou une faute lourde imputable au chemin de fer, le montant de l'indemnité forfaitaire est porté a 9 unités de compte par jour pour les wagons visés en a) du & l et 21 6,50 unités de compte par jour pour les wagons visés en b) du méme para- graphe.
& 3. — L'expéditeur d'un wagon vide peut demander une garantie particuliere du délai de livraison. ll est alors percu une taxe d'une unité de compte par fraction indivisible de 100 km, avec minimum de 10 unités de compte. Cette taxe est toujours payée en to- talité par l'expéditeur en cas de paiement des frais conformément ä l'articlc 15, ä 2, a) 4”, des Regles uniformes.
S'il y a dépassement du délai de livraison. le chemin de fer doit payer une indemnité forfaitaire de 9 unités de compte par jour pour les wagons vise's en a) du 5 1 et de 6,50 unités de compte par jour pour les wagons visés en b) du méme paragraphe avec mini— mum de 20 unités de compte.
133
till den berättigade med ett bestämt belopp för varje påbörjat dygns försening. oavsett om ersättning för överskridande av leverans- fristen skall erläggas för gods som har lastats på vagnen.
Ersättningen uppgår till
a) 4,50 beräkningsenheter för moderna boggivagnar och därmed jämställda vagnar, i enlighet med definitionerna i registreringsav- talet,
b) 3 beräkningsenheter för övriga vagnar.
& 2. Om överskridandet av leveransfristen har orsakats genom uppsåt eller grov vårds- löshet på järnvägens sida, höjs ersättningen till 9 beräkningsenheter per dygn för sådana vagnar som avses i & l a) och till 6,50 beräk- ningsenheter per dygn för sådana vagnar som avses iå 1 b).
& 3. Avsändaren av en tom vagn får kräva en särskild garanti för leveransfristen. 1 så- dant fall utgår en särskild avgift på en beräk- ningsenhet för varje påbörjad sträcka på 100 kilometer, dock minst 10 beräkningsenheter. Denna avgift skall alltid i sin helhet erläggas av avsändaren, om frakten skall betalas i en- lighet med anikel 15 5 2 a) 4 i de enhetliga rättsreglerna.
Om leveransfristen överskrids, är järnvä- gen skyldig att betala ersättning med 9 beräk- ningsenheter per dygn för sådana vagnar som avses i 5 l a) och med 6,50 beräkningsen- heter för sådana vagnar som avses i 5 1 b), dock minst 20 beräkningsenheter.
Prop. 1984/85: 33
Annexe III
Reglement concernant le transport inter- national ferroviaire des conteneurs (RICo)
CHAPITRE PREMIER GENERALITES
Article premier Objet du reglement
% l. — Ce reglement s'applique aux con- teneurs remis au transport aux conditions des Régles uniformes CIM.
Ces conteneurs doivent appartenir au che- min de fer ou ä des particulicrs (personnes physiques ou autres sujets de droit), et dans ce dernier cas, étre agréés par le chemin de fer ou répondre aux normes internationales de construction applicables aux grands con- teneurs.
& 2. — Au sens de ce réglement. on entend par (( conteneur » un engin de tranSport (cadre, citerne ou autre engin analogue)
— de caractere permanent et, de ce fait, assez résistant pour permettre un usage ré- pété,
— spécialement concu pour faciliter le transport des marchandises, sans rupture de charge, par un ou plusieurs modes de trans- port,
— muni de dispositifs facilitant la manuten- tion et l'arrimage,
— d'une capacité d'un rn au moins et dont les dimensions n'excedent pas celles qui sont fixées dans les prescriptions des chemins de fer. -- On tätend par agrands conteneurs » les conteneurs d'une capacité supérieure ä 3 m3 et d'une longueur de 6 m (20 pieds anglais) et plus.
Le terme :( conteneur » couvre les acces- soires et équipements du conteneur, selon sa catégorie, å condition qu'ils soient trans- portés avec celui-ci. Il ne couvre ni les véhi- cules, ni les accessoires et équipements des véhicules. ni les emballages usuels.
3
134
(Översättning)
Bilaga III
Reglemente om internationell järnvägsbe- fordran av containrar (RICo)
KAPITEL 1 ALLMÄNT
Artikel 1 Reglementets tillämpningsområde
& 1. Detta reglemente tillämpas på con- tainrar som har lämnats in till befordran en- ligt de enhetliga rättsreglerna CIM.
Containrar måste tillhöra en järnväg eller en enskild (fysisk person eller annat rättssub- jekt); i det senare fallet måste de antingen vara godkända av järnvägen eller motsvara internationella konstruktionsnormer för stor- containrar.
Q 2. Med "container" avses i detta regle- mente en transportbehållare (låda, tank eller liknande föremål) som
— är av varaktig beskaffenhet och därför tillräckligt motståndskraftig för att kunna an- vändas ett flertal gånger,
— är särskilt konstruerad för att underlätta godsbefordran med ett eller flera transport- medel utan avbrott för omlastning,
—- är försedd med anordningar för att un- derlätta hantering och förankring.
— har en yttervolym på minst 1 m3 och mått som inte överstiger dem som gäller en- ligt järnvägarnas föreskrifter.
Med "storcontainer" avses en container med en volym som överstiger 3 m3 och en längd som uppgår till minst 6 meter (20 eng- elska fot).
Beteckningen "container" omfattar även tillbehör och utrustning till en container av visst slag, under förutsättning att tillbehören och utrustningen befordras tillsammans med containern. Beteckningen omfattar inte for- don, tillbehör till fordon, utrustning till for- don eller sedvanliga förpackningar.
Prop. 1984/85: 33
Article 2 Dispositions générales .
ä 1. — Sauf dispositions contraires dans les tarifs, le contenu d'un conteneur ne peut faire l'objet que d'un seul contrat de trans- port.
52. — A défaut de dispositions spéciales dans ce reglement, les autres dispositions des Regles uniformes sont applicables aux trans- ports des conteneurs vides ou charges.
Article 3 Transports enlevés ou livres & domicile
Pour les conteneurs enlevés ä domicile par le chemin de fer, le contrat de transport est conclu au domicile de l'expéditeur. Pour les conteneurs livrés a domicile, le contrat de transport prend frn au domicile du destina- taire.
CHAPITRE II
CONTENEURS APPARTENANT AU CHE- MIN DE FER
Article 4 Mise & disposition. Restitution. Taxes
Pour l'utilisation des conteneurs, il peut étre percu une taxe dont le montant est frxé par les tarifs. Les tarifs fixent. en outre, les conditions dans lesquelles des conteneurs sont mis ä disposition, le délai dans lequel ils doivent étre restitués ainsi que les taxes qui sont percues lorsque ce délai n'est pas re- specté.
Article 5 Inscriptions sur 1a lettre de voiture
Outre les inscriptions prévues par les Re- gles uniformes, l'expéditeur doit porter sur la lettre de voiture, dans les emplacements pré- vus ä cet effet, la catégorie, les marques, le numéro du conteneur, la tare en kilogrammes et, le cas échéant, les autres caractéristiques de l'engin.
La tare des conteneurs ne doit pas com- prendre la masse des dispositifs spéciaux in- térieurs et amovibles ayant un caractere d'emballage ou un caractere d'arrimage.
135
Artikel 2 Allmänna föreskrifter
& 1. Om inte annat föreskrivs i tarifferna, får innehållet i en och samma container inte omfattas av mer än ett befordringsavtal.
52. Om det inte finns särskilda bestäm- melser i detta reglemente. tillämpas de övriga bestämmelserna i de enhetliga rättsreglerna på befordran av tomma eller lastade contain- rar.
Artikel 3 Befordran från dörr till dörr
För containrar som hämtas av järnvägen hos avsändaren anses befordringsavtalet träf- fat hos avsändaren. För containrar som läm- nas hos mottagaren anses befordringsavtalet fullgjort hos denne.
KAPITEL II
CONTAINRAR SOM TILLHÖR JÄRNVÄ- GEN
Artikel 4 Utlämning. Återlämning. Avgifter
För användning av containrar får tas ut en fast avgift vars storlek anges i tarifferna. I tarifferna föreskrivs vidare på vilka villkor containrar ställs till förfogande, inom vilken tid de måste återlämnas och vilka avgifter som tas ut om tiden överskrids.
Artikel 5 Uppgifter i fraktsedeln
Förutom de uppgifter som föreskrivs i de enhetliga rättsreglerna skall avsändaren på de platser i fraktsedeln som är avsedda för detta föra in uppgifter om containerns art, märk- ning, nummer, egenvikt i kilogram och, i fö- rekommande fall, övriga kännetecken.
Containerns cgenvikt omfattar inte vikten hos sådan inre lös specialutrustning som tjänar som förpackning eller är avsedd för förankring.
Prop. 1984/85: 33
Article 6 Manutention. Nettoyage
Les conditions dans lesquelles les Opéra- tions de chargement et de déchargement des conteneurs doivent étre effectuées sont frxées par les tarifs. Le chargement com- prend non seulement la mise en place sur le wagon, mais encore les opérations acces- soires, notamment l'arrimage des conte- neurs.
Le destinataire est tenu de restituer les conteneurs en parfait état de propreté. S'il n'en est pas ainsi, le chemin de fer est en droit d'exiger le paiement d'une taxe dont le montant est frxé par les tarifs.
Article 7 Réutilisation
Les conteneurs livrés chargés ne peuvent étre réutilisés par les destinataires pour de nouveaux transports qu'avec le consente— ment du chemin de fer destinataire.
Article 8 Perte et avarie
& l. — Celui qui accepte du chemin de fer un conteneur vide ou chargé est tenu de véri- frer l'état de ce conteneur au moment otr il est mis å sa disposition; il est responsable de tous les dommages qui sont constatés lors de la restitution du conteneur au chemin de fer et qui n'ont pas été signale's lors de la mise å disposition, ä moins qu'il ne prouve que les dommages existaient lorsque le conteneur a été mis ä disposition ou qu'ils résultent de circonstances qu'il ne pouvait pas éviter et aux consequences desquelles il ne pouvait pas obvier.
& 2. — L'expéditeur est responsable de la perte ou de l'avarie d'un conteneur survenue pendant l'exécution du contrat de transport, lorsque celle-ci provient de son fait ou de celui de ses préposés.
& 3. — Lorsque le conteneur n'est pas res- titué dans les trente jours ä compter du jour qui suit celui de sa remise ä l'expéditeur ou au destinataire. le chemin de fer peut le con- sidérer comme perdu et exiger le paiement de sa valeur.
136
Artikel 6 Hantering. Rengöring
I tarifferna regleras hur lastning och loss- ning av containrar skall ske. Lastningen om- fattar inte bara lastningen på järnvägsvagnen, utan också övriga åtgärder, såsom förankring av containern.
Mottagaren är skyldig att återställa contai- nern fullständigt rengjord. Om detta inte sker, harjärnvägen rätt att ta ut en avgift med ett belopp som bestäms i tarifferna.
Artikel 7 Återanvändning
Containrar som lämnas ut lastade får inte återanvändas av mottagaren för en ny beford- ran utan mottagarjärnvägens medgivande.
Artikel 8 Förlust och skada
5 1. Den som tar emot en tom eller lastad container från järnvägen är skyldig att fast- ställa i vilket skick containern är när den ställs till hans förfogande; han är ansvarig för alla skador som fastställs när containern åter- lämnas till järnvägen och som inte har an- märkts när den ställdes till hans förfogande, om han inte visar att skadorna fanns när con- tainern ställdes till hans förfogande eller att de har orsakats av omständigheter som han
inte hade kunnat undgå eller förebygga följ- derna av.
5 2. Avsändaren är ansvarig för en sådan förlust av eller skada på en container som har uppstått medan befordringsavtalet fullgjor- des, om förlusten eller skadan har orsakats av avsändaren eller någon som avsändaren har anlitat.
53. Om containern inte har återlämnats inom 30 dagar från den dag då den lämnades ut till avsändaren eller mottagaren, får järn- vägen anse att containern har gått förlorad och kräva ersättning för dess värde.
Prop. 1984/85 : 33
CHAPITRE III
CONTENEURS APPARTENANT A DES PARTICULIERS
Article 9 Agrément
Les conteneurs appartenant å des particu- liers peuvent étre agréés par un chemin'de fer dont les lignes sont soumises aux Regles uni- formes. s'ils satisfont. en ce qui conceme leur construction et leurs inscriptions, aux conditions prévues a cet effet. Les conte- neurs agrees autres que les grands conte- neurs sont munis. par le chemin de fer, de la marque distinctive E].
Article 10 Inscriptions sur Ia lettre de voiture
Outre les inscriptions prévues par les Re- gles uniformes, l'expéditeur doit porter sur la lettre de voiture, dans les emplacements ré- servés ä cet effet, les inscriptions suivantes:
— la catégorie, le numéro, la tare en kilo- grammes et, le cas échéant, les autres carac- téristiques du conteneur,
— de plus, pour les conteneurs agréés, la marque du réseau qui a procédé å l'agrément et, sauf pour les grands conteneurs, la lettre (( P » ,
— entin,-pour les conteneurs vides. comme désignation de la marchandise, l'inscription (( conteneur agréé vide » ou (( grand conteneur vide ».
Article 11 Remboursement
Les conteneurs vides ne peuvent étre gre- vés d'un remboursement.
Article 12 Appareils spéciaux
Si les conteneurs sont munis d'appareils spéciaux (appareils réfrigérants, bassins a eau, mécanismes, etc.), il incombe a l'expé- diteur d'en assurer ou d'en faire assurer le service. Cette obligation passe au destina- taire ä partir du moment or) il a fait valoir ses droits conformément ä l'articlc 28 ou ä l'ar- ticle 31 des Regles uniformes.
137
KAPITEL III CONTAINRAR SOM TILLHÖR ENSKILDA
Artikel 9 Godkännande
Containrar som tillhör enskilda kan god- kännas av en järnväg, vars linjer omfattas av de enhetliga rättsreglerna, om containrarna uppfyller föreskrifterna om konstruktion och märkning. Andra godkända containrar än storcontainrar skall av järnvägen förses med märketlE.
Artikel 10 Uppgifter i fraktsedeln
Förutom de uppgifter som föreskrivs i de enhetliga rättsreglerna skall avsändaren på de platser i fraktsedeln som är avsedda för detta föra in följande uppgifter:
— containerns art. nummer. egenvikt i ki- logram och, i förekommande fall, övriga kän- netecken,
— vidare, såvitt gäller godkända contain- rar, den godkännande järnvägens beteckning och, utom beträffande storcontainrar, bok- staven ""P
— slutligen, såvitt gäller tomma containrar, som beteckning på godset, antingen "god- känd tom container" eller "tom storcon- tarner".
Artikel 11 Efterkrav
Tomma containrar får inte beläggas med efterkrav.
Artikel 12 Särskild utrustning
Om en container är försedd med särskild utrustning (kylaggregat, vattenbehållare, ma- skineri, etc.), svarar avsändaren för utrust- ningens skötsel. Denna skyldighet går över på mottagaren så snart denne har gjort sina rättigheter enligt artikel 28 eller 31 i de enhet- liga rättsreglerna gällande.
Prop. 1984/85: 33
Article 13 Retour & vide ou réutilisation
Apres livraison du conteneur et sauf con- ventions spéciales, le chemin de fer n'est pas obligé d'intervenir pour la remise au trans- port du conteneur vide en retour ou du con- teneur réutilisé å charge.
Article 14
Indemnité 'en cas de perte ou d'avarie du conteneur
L'indemnité å payer selon l'article 40 des Régles uniformes pour la perte du conteneur est calculée d'aprés la valeur du conteneur.
L'indemnité ä payer selon l'article 42 des Regles uniformes pour l'avarie du conteneur est calculéc d'apres les frais de reparation.
Article 15 Indemnité en cas de dépassement du délai de livraison
En cas de dépassement du délai de livrai- son. le chemin de fer peut, indépendamment des dispositions des Regles uniformes, par convention spéciale avec le propriétaire ou le locataire du conteneur, prévoir le paiement d'une indemnité particuliere au propriétaire ou au locataire.
138
Artikel 13
Retursändning utan last eller återanvänd- ning
Sedan containern har lämnats ut till motta- garen. svarar inte järnvägen för att contai- nern sänds tom i retur eller används på nytt för lastning, om inte detta har överenskom- mits särskilt.
Artikel 14
Ersättning vid förlust av eller skada på con- tainern
Ersättning för förlust av en container enligt artikel 40 i de enhetliga rättsreglerna skall beräknas efter containerns värde.
Ersättning för skada på en container enligt artikel 42 i de enhetliga rättsreglerna skall beräknas efter kostnaden för reparation.
Artikel 15 Ersättning när leveransfristen överskrids
Oavsett vad som föreskrivs i de enhetliga rättsreglerna får järnvägen genom en särskild överenskommelse med containerns ägare el- ler hyresman åta sig att betala särskild ersätt- ning till denne, om leveransfristen över- skrids.
Prop. 1984/85: 33
Annexe IV
Reglement concernant le transport inter- national ferroviaire des colis express (RIEx)
& ]. Ne sont considérées comme colis ex- press que des marchandises transportées d'une maniere particulierement rapide aux conditions d'un tarif international.
Ne peuvent étre admises comme colis ex- press que les marchandises qui peuvent nor- malement étre chargées dans le fourgon des trains de voyageurs. Les tarifs intemationaux peuvent déroger å cette regle.
& 2. Som exclus du transport comme colis express les objets désignés å l'articlc 4 des Regles uniformes. Les matieres et objets énu- mérés dans le RID ou ceux qui sont visés par les accords et clauses tarifaires conclus en vertu de l'article 5, 5 2 des Rögles uniformes, ne sont admis au transport comme colis ex- press que si ce mode de transport est expres- sément prévu par le RID ou par lesdits ac- cords ou clauses tarifaires. Les tarifs interna- tionaux déterminent si d'autres marchandises peuvent également étre exclucs du transport ou étre admises sous condition.
5 3. Les colis express peuvent étre remis au transport avec un document autre que ce- lui qui est frxé en application de l'articlc 12, 5 2 des Regles uniformes. Le modele ä uti- liser et les inscriptions qui doivent ou peu- vent y étre portées sont déterminés par les tarifs intemationaux. Ce document doit obli- gatoirement comporter:
a) la désignation des gares expéditrice et destinataire;
b) le nom et l'adresse de l'expéditeur et du destinataire ;
c) la désignation de la marchandise ;
d) le nombre des colis et la description de l'emballage ;
e) l'énumération détaillée des pieces re- quises par les douanes ou d'autres autorités administratives. jointes au document de transport.
& 4. Les colis express doivent étre trans-
139
(Översättning)
Bilaga IV
Reglemente om internationell järnvägsbe- fordran av expressgods (RIEx)
& 1. Som expressgods anses endast sådant gods som enligt villkoren i en internationell tariff skall befordras särskilt snabbt.
Som expressgods tas endast sådant gods emot som normalt kan lastas i resgodsvagnar i personförande tåg. 1 de internationella tarif- ferna får föreskrivas avvikelser från denna regel.
& 2. Som expressgods befordras inte så- dant gods som anges i artikel 4 i de enhetliga rättsreglerna. Ämnen och föremål som anges i RID eller som anges i sådana överenskom- melser eller tariffvillkor som har tillkommit med stöd av artikel 5 & 2 i de enhetliga rätts- reglerna får befordras som expressgods en- dast om detta är uttryckligen medgivet i RID eller i de nämnda överenskommelserna eller tariffvillkoren. I de internationella tarifferna regleras om även andra godsslag kan uteslu- tas från befordran som expressgods eller tas emot för sådan befordran endast på vissa vill- kor.
& 3. Expressgods får lämnas in till beford- ran med en annan transporthandling än sådan som avses i artikel 12 5 2 i de enhetliga rätts- reglerna. Den blankett som skall användas och de uppgifter som skall föras in eller får föras in fastställs genom de internationella tarifferna. Transponhandlingen skall dock in- nehålla:
a) uppgifter om avsändningsstationen och bestämmelsestationen;
b) avsändarens och mottagarens namn och adress;
c) en beskrivning av godset;
d) uppgifter om antalet kollin och om för- packningens art;
e) en noggrann förteckning över sådana handlingar som krävs av tullmyndigheter el- ler andra förvaltningsmyndigheter och som är fogade vid transporthandlingen.
& 4. Expressgods skall befordras med
Prop. 1984/85: 33
portés par des moyens rapides dans les délais prévus aux tarifs intemationaux. Les délais de livraison doivent, en tout cas. étrc plus réduits que les délais appliqués aux envois en grande vitesse.
& 5. Les tarifs intemationaux peuvent aussi prévoir des dérogations aux Régles uni- formes autres que celles qui sont spécifre'es ci-dessus. Il ne peut toutefois pas étre déroge aux articles 35 a 38. 40 å 42, 44 et 47 a 58 des Regles uniformes.
& 6. Si les dispositions qui précédent et celles des tarifs intemationaux ne s'y oppo- sent pas, les Regles uniformes sont applica- bles au transport des colis express.
140
snabba transportmedel inom de frister som föreskrivs i de internationella tarifferna. Le- veransfristerna skall alltid vara kortare än de frister som gäller för ilgodssändningar.
& 5. De internationella tarifferna får inne- hålla även andra avvikelser från de enhetliga rättsreglerna än de som har angetts ovan. Avvikelser får dock inte göras från artiklarna 35—38. 40—42, 44 och 47—58 i de enhetliga rättsreglerna.
& 6. Om annat inte följer av ovanstående bestämmelser eller av de internationella tarif- ferna tillämpas de enhetliga rättsreglerna på befordran av expressgods.
Prop. 1984/85: 33 141
2. Förslag till Lag om ändring ijärnvägstrafiklagen (1984: 000)
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 5 &. 2 kap. 5, 8 och 9 55, 3 kap. 1 s'. 4 kap. l 5 och 6 kap. 2 och 5 åå järnvägstrafiklagen (1984z000)' skall ha nedan angivna lydelse.
lkap. 55
Nuvarande lydelse
Den som har en fordran på ersättning enligt denna lag eller en annan fordran på betalning på grund av befordringsavtal som avses i lagen förlo- rar rätten att kräva ut sin fordran, om han inte väcker talan inom den preskriptionstid som anges i andra eller tredje stycket.
Preskriptionstiden är
vid dödsfall tre år från dödsfallet, dock inte längre än fem år från den händelse som ledde till dödsfallet,
vid personskada som inte har lett tre år från den händelse som orsa- till döden kade skadan,
vid sakskada när fordringen rör av- ett år från dagen då godset eller res- tal om befordran av gods eller in- godset lämnades ut eller, om det skrivet resgods inte har lämnats ut. från den dag då det senast skulle ha lämnats ut.
vid sakskada i andra fall tre år från den händelse som orsa- kade skadan,
för annan fordran ett år från det att fordringen upp- kom.
När fordran avser sakskada och rör avtal om befordran av gods eller inskrivet resgods eller när den avser annat än person- eller sakskada är dock preskriptionstiden tre år, om järnvägen eller någon som järnvägen ansvarar för enligt 4 5 har orsakat skadan uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet.
Om tiden för talan har försuttits, får fordran inte heller göras gällande på annat sätt, såsom genom genkäromål eller yrkande om kvittning.
De särskilda reglerna om preskription i denna paragraf gäller inte. om en fordran görs gällande mot någon på grund av dennes brottsliga förfarande och fordringen inte rör sådan internationell befordran som avses i 2 kap.
Föreslagen lydelse
Den som har en fordran på ersättning enligt denna lag eller en annan fordran på betalning på grund av befordringsavtal som avses i lagen förlo- rar rätten att kräva ut sin fordran, om han inte väcker talan inom den preskriptionstid som anges i andra eller tredje stycket.
' Med "Nuvarande lydelse" förstås i det följande lydelsen enligt prop.]983/84: 117.
Prop. 1984/85: 33
142
Föreslagen lydelse
Preskriptionstiden är vid dödsfall
vid personskada som inte har lett till döden
vid sådan sakskada som avses i 2 kap. 2 5, om den resande har avli- dit till följd av den skadevållande händelsen
vid sakskada när fordringen rör av- tal om befordran av gods eller in- skrivet resgods
vid sakskada i andra fall
för annan fordran
tre år från dödsfallet, dock inte längre än fem år från den händelse som ledde till dödsfallet,
tre år från den händelse som orsa- kade skadan.
tre år från dödsfallet. dock inte längre änfem ärfrån den skadevål- lande händelsen,
ett år från dagen då godset eller res- godset lämnades ut eller. om det inte har lämnats ut, från den dag då det senast skulle ha lämnats ut,
tre år från den händelse som orsa- kade skadan,
ett år från det att fordringen upp- kom.
När fordran avser sakskada och rör avtal om befordran av gods eller inskrivet resgods eller när den avser annat än person- eller sakskada är dock preskriptionstiden tre år, om järnvägen eller någon som järnvägen ansvarar för enligt 4 å har orsakat skadan uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet.
Om tiden för talan har försuttits, får fordran inte heller göras gällande på annat sätt, såsom genom genkäromål eller yrkande om kvittning.
De särskilda reglerna om preskription i denna paragraf gäller inte, om en fordran görs gällande mot någon på grund av dennes brottsliga förfarande och fordringen inte rör sådan internationell befordran som avses i 2 kap.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2kap. 55
Bestämmelserna i 6— 13 åå gäller endast i fråga om sådan färd enligt internationell befordringshandling som avses i tilläggskonventionen den 26 februari 1966 till det interna- tionella fördraget om befordran med järnväg av resande och res- gods (internationell befordran).
Bestämmelserna i 6— 13 åå gäller endast i fråga om sådan färd enligt internationell befordringshandling som avses i bihang A till fördraget den 9 maj 1980 om internationell järnvägstrafik (internationell be- fordran).
2kap. 85
Om järnvägen vid internationell befordran har ådragit sig ersätt- ningsskyldighet enligt 2 år första stycket, skall vid tillämpningen av 4 å andra stycket i stället för hälften av basbeloppet gälla ett belopp om
Om järnvägen vid internationell befordran har ådragit sig ersätt- ningsskyldighet enligt 2 å första stycket och den resande varken var svensk medborgare eller hade hem- vist i Sverige, skall vid tillämpning-
Prop. 1984/85: 33
Nuvarande lydelse
2000 francs. Med franc förstås en guldfranc med en vikt av tio tret- tioendels gram och niohundra tu- sendelars finhet.
Regeringen kungör motvärdet av franc uttryckt ide av Internationel- la valutafonden använda särskilda dragningsrätterna.
Omräkning från särskilda drag- ningsrätter till svenskt mynt skall ske efter kursen den dag då dom meddelas eller en annan dag som parterna har kommit överens om. Kronans värde skall bestämmas i enlighet med den beräkningsmetod som Internationella valutafonden den dagen tillämpar för sin verk- samhet och sina transaktioner.
2 kap.
På en fordran som avser ersätt- ning enligt 1 å eller 2 å första stycket utgår ränta med fem pro- cent per år från och med den dag då det förfarande som avses i 12 å in- leddes eller, om något sådant förfa- rande inte har inletts, från och med den dag då talan väcktes. Om er- sättningen avser kostnader vid per- sonskada, inkomstförlust eller för- lust av underhåll, utgår dock ränta först från och med den dag då järn- vägen fick tillgång till den utred- ning som behövs för att ersättning- ens belopp skall kunna bestämmas.
143
Föreslagen lydelse
en av 4 å andra stycket i stället för hälften av basbeloppet gälla ett be- lopp motsvarande 700 särskilda dragningsrätter. Med särskilda dragningsrätter förstås de av lnter- nationella valutafonden använda särskilda dragningsrätterna (SDR).
Omräkning av SDR till svenskt mynt skall ske efter kursen den dag då dom meddelas eller en annan dag som parterna har kommit över- ens om. Kronans värde skall be- stämmas i enlighet med den beräk- ningsmetod som Internationella va- lutafonden den dagen tillämpar för sin verksamhet och sina transaktio- ner.
9å
På en fordran som avser ersätt- ning enligt 1 å eller 2 5 första stycket utgår ränta enligt 6 &? ränte- lagen ( 1975:635 ), om den resande var svensk medborgare eller hade hemvist i Sverige. I annat fall utgår ränta med fem procent per år. Rän- tan utgår från och med den dag då det förfarande som avses i 12 å in- leddes eller, om något sådant förfa- rande inte har inletts, från och med den dag då talan väcktes. Om er- sättningen avser kostnader vid per- sonskada, inkomstförlust eller för- lust av underhåll, utgår dock ränta först från och med den dag då de omständigheter inträffade som läggs till grund för beräkning av ersättningens belopp.
3 kap. lå
Detta kapitel tillämpas på sådan godsbefordran med järnväg i allmän inrikes trafik som sker mot betalning. Har avtal träffats om sådan beford- ran, tillämpas kapitlet på befordringen även när järnvägen ombesörjer denna med vägfordon.
På godsbefordran i trafik med ut- landet tillämpas kapitlet endast om
På godsbefordran i trafik med ut- landet tillämpas kapitlet endast om
Prop. 1984/85: 33
Nuvarande lydelse
annat inte följer av det internatio- nella fördraget om godsbefordran medjärnväg (CIM).
144
Föreslagen lydelse
annat inte följer av fördraget den 9 maj 1980 om internationell järn- vägstrafik.
4kap. 15
Detta kapitel tillämpas på res- gods som har inskrivits för beford- ran med järnväg i allmän inrikes trafik. På befordran i trafik med ut- landet tillämpas kapitlet endast om annat inte följer av det internatio- nella fördraget om befordran med järnväg av resande och resgods (CIV).
Detta kapitel tillämpas på res- gods som har inskrivits för beford- ran med järnväg i allmän inrikes trafik. På befordran i trafik med ut- landet tillämpas kapitlet endast om annat inte följer av fördraget den 9 maj 1980 om internationell järn- vägstrafik.
Skall befordringen utföras av två eller flera järnvägar efter varandra, gäller kapitlet i tillämpliga delar för samtliga järnvägar.
6kap. 2.5
Om någon harfört ett maskindri- vet spårfordon på järnväg eller tun- nelbana och därvid har varit så på- verkad av alkolholhaltiga drycker eller annat berusningsmedel att det måste antas att han inte kundeföra fordonet på betryggande sätt. skall han dömas till fängelse i högst ett år eller. om omständigheterna är mildrande, till böter.
Den som harfört ett sådant ma- skindrivet spårfordon som avses i första stycket efter att ha förtärt alkoholhaltiga drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i hans blod under eller efterfärden uppgick till 1,5 promille eller där- över. skall anses ha varit så påver- kad under färden som anges i förs- ta stycket.
Är det inte styrkt att den som har fört ett sådant maskindrivet spår- fordon som avses i första stycket har varit så påverkad som anges där, men har han fört fordonet efter att ha förtärt alkoholhaltiga dryc- ker i sådan mängd att alkoholkon- centrationen i hans blod under eller efter färden uppgick till 0,5 men inte l,5 promille, skall han dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.
Den som för ett maskindrivet spårfordon på järnväg eller tunnel- bana efter att ha förtärt alkoholhal- tiga drycker i sådan mångd att al- koholkoncentrationen i hans blad under eller efter färden uppgår till minst 0,4 promille döms till böter ellerfängelse i högst ett år.
Vad som sägs i första stycket gäller också den som vid förande av ett maskindrivet spårfordon på järnväg eller tunnelbana är så på- verkad av alkoholhaltiga drycker att det kan antas att han inte på betryggande sätt kanförafordonet. Detsamma gäller om föraren på motsvarande sätt är påverkad av något annat medel.
Prop. 1984/85 : 33
Nuvarande lydelse
Vad som sägs i första stycket gäller också den som i annat fall vid järnväg eller tunnelbana har full- gjort tjänst. i vilken ingår uppgifter av väsentlig betydelse för säkerhe- ten, och därvid har varit så påver- kad av berusningsmedel att det måste antas att han inte kunde utfö- ra dessa uppgifter på betryggande sätt.
145 '
Ft'ireslagen lydelse
Till straff som anges i första stycket skall också dömas den som i annat fall vid järnväg eller tunnel— bana fullgör tjänst. i vilken ingår uppgifter av väsentlig betydelse för säkerheten, och därvid är så påver- kad av alkoholhaltiga drycker eller något annat medel att det kan antas att han inte kan utföra dessa upp- gifter på betryggande sätt.
6kap. Så
Järnvägen får undersöka innehållet i resgodskollin eller godssändningar. om innehållet är okänt för järnvägen och det finns skäl att misstänka att de innehåller något som kan äventyra säkerheten ijärnvägsdriftcn.
Kan det med fog antas att resgods innehåller något som järnvägen har förklarat att den inte befordrar på det sätt som är i fråga eller att innehållet i en godssändning inte motsvarar de uppgifter som avsändaren har lämnat om det. får järnvägen undersöka resgodsets eller sändningens innehåll. Detta gäller även om järnvägen inte har förbehållit sig det i befordringsav- talet.
Undersökningar bör företas i vittnes närvaro. Vid en undersökning enligt andra stycket Skall om möjligt den resande eller, om undersökningen avser gods. avsändaren eller mottagaren beredas tillfälle att närvara.
För befordran av inskrivet res- gods i sådan trafik med utlandet som avses i bihang A till fördraget den 9 maj 1980 om internationell järnvägstrafik gäller i stället vad som sägs där.
Denna lag träderi kraft den 1 maj 1985.
10 Riksdagen 1984./85. I sant/. Nr 33
Prop. 1984/85: 33 146
Hänvisningar till S2
- Prop. 1984/85:33: Avsnitt med förslag till lag om internationell järnvägstrafik m.m.
3. Förslag till Lag om ändring i lagen (1974: 610) om inrikes vägtransport
Härigenom föreskrivs att 2 5 lagen ( 1974:610 ) om inrikes vägtransport skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
25
Lagen skall ej tillämpas på postbefordran, begravningstransponer eller befordran av flyttsaker.
Lagen skall ej heller tillämpas på Lagen skall inte heller tillämpas sådan befordran på väg som är un- på sådan befordran på väg som är derkastad det internationella för- underkastad fördraget den 9 maj draget om godsbefordran på järn- 1980 om internationell järnvägstra- väg (CIM) eller" som järnvägi annat fik eller som en järnväg i annat fall fall utför inom Sverige till fullgöran- utför inom Sverige till fullgörande de av avtal om befordran av gods av avtal om befordran av gods på på järnväg. järnväg.
Denna lag träder i kraft den 1 maj 1985.
Prop. 1984/85 : 33 147
4. Förslag till Lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall
Härigenom föreskrivs att bilagan till lagen (1976: 661) om immunitet och privilegieri vissa fall skall ha nedan angivna lydelse.
Bilaga' lmmunitet och/eller privi- Tillämplig legier gäller för följande internationell överenskommelse Internationella organ Fysiska personer 33 Mellanstatliga organi- Medlemsstaternas repre- Fördraget den 9 maj 1980 sationen för interna— sentanter i organisation- om internationelljärn- tionell järnvägstrafik en. personer med tjänst vägstratik (COTIF) ('O'llF) hos organisationen och sakkunniga utsedda av organisationen
Denna lag träder i kraft den 1 maj 1985.
' Bilagan omtryckt 1979: 9. Senaste lydelse 1984:-432.
Prop. 1984/85: 33
5. Förslag till
148
Lag om ändring i körkortslagen (1977: 477)
Härigenom föreskrivs att 16. 21 och 22 åå körkortslagen (1977:477) ' skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
16ä
Ett körkort skall återkallas
1. om körkortshavaren har brutit mot 1 5 andra stycket. 4 5 eller 4 a 5 lagen (l951:649l om straff för vissa trafikbrott.
?.. om körkortshavaren har brutit mot 5. & samma lag och överträdel— sen inte kan anses som ringa,
Ett körkort skall återkallas
1. om körkortshavaren har brutit mot l å andra stycket. 4 5 eller 4 a 58 lagen (19511649) om straff för vissa trafikbrott eller 6 kap. 2 5
första eller andra stycket järnvt'igs- tra/iklagen (1984: 000),
2. om körkortshavaren har brutit mot 5 & lagen om straff för vissa trafikbrott och överträdelsen inte kan anses som ringa,
3. om körkortshavaren genom upprepade förseelser i väsentlig grad har visat bristande vilja eller förmåga att rätta sig efter de bestämmelser som gäller i trafikens eller trafiksäkerhetcns intresse för förare av motordrivet fordon eller spårvagn.
4. om körkortshavaren i annat fall har brutit mot en från trafiksäkerhets- synpunkt väsentlig regel vid förande av ett motordrivet fordon eller en spårvagn och överträdelsen inte kan anses som ringa.
5. om körkortshavaren på grund av opålitlighet i nykterhetshänseende ej bör ha körkort.
6. om det med hänsyn till brottslig gärning som körkortshavaren har gjort sig skyldig till kan antagas att han ej kommer att respektera trafikreg- lerna och visa hänsyn. omdöme och ansvar i trafiken eller om han på grund av sina personliga förhållanden i övrigt ej kan anses lämplig som förare av körkortspliktigt fordon.
7. om körkortshavarens förutsättningar för rätt att föra körkortspliktigt fordon är så väsentligt begränsade genom sjukdom. skada eller dylikt att han från trafiksäkerhetssynpunkt ej vidare bör ha körkort,
8. om körkortshavaren ej följer föreläggande att ge in läkarintyg eller bevis om godkänt förarprov.
9. om körkortshavaren ej följer föreläggande att förnya körkort. 10. om körkortshavaren begär att körkortet skall återkallas.
21 5
Om det vid prövningen av en an- sökan om förhandsbesked eller kör- kortstillstånd finns hinder mot att meddela körkortstillstånd på grund av sökandens personliga förhållan- den eller om ett körkort eller ett
Om det vid prövningen av en an- sökan om förhandsbesked eller kör- kortstillständ finns hinder mot att meddela körkortstillstånd på grund av sökandens personliga förhållan- den eller om ett körkort eller ett
' Med "Nuvarande lydelse" förstås i det följande lydelsen enligt prop. 1984/85: 21.
Prop. 1984/85: 33 Nuvarande lydelse
körkortstillständ återkallas med stöd av 16 5 1—6. skall en spärrtid på lägst en månad och högst tre år bestämmas. Vid brott som avses i 1 5 andra stycket. 4 å andra stycket eller 4 a & lagen (19512649) Om straff för vissa trafikbrott skall spärrtiden bestämmas till lägst ett år. Detsamma skall gälla vid brott som avses i 4 & första stycket nämnda lag. om körkortshavaren före färdcns slut förtärt alkoholhal- tiga dryckeri sådan mängd att alko- holkoncentrationen i hans blod uppgick till minst 1.5 promille.
149
Föreslagen lydelse
körkortstillstånd återkallas med stöd av 16 .ö 1—6. skall en spärrtid på lägst en månad och högst tre år bestämmas. Vid brott som avses i l & andra stycket, 4 äandra stycket eller 4 a så lagen (l951:649) om straff för vissa trafikbrott eller 6 kap. 2 .5 andra stycket järnvägs- trajiklagen ll984:0()0) skall spärr- tiden bestämmas till lägst ett är. Detsamma skall gälla vid brott som avses i 45 första stycket la- gen om straffför vissa trafikbrott eller 6 kap. 2 äförsta .s-tyeketjärn- i't'igstrajiklagen (1984: 000) om kör- kortshavaren före färdens slut har förtärt alkoholhaltiga drycker i så- dan mängd att alkoholkoncentra- tionen i hans blod uppgick till minst 1.5 promille.
225
l stället för att körkortet återkallas skall körkortshavaren meddelas varning i sådana fall som avses i 16 5 2—6. om varningen av särskilda skäl kan anses vara en tillräcklig åtgärd.
Om körkortshavaren har brutit mot 4 li första stycket lagen (19512649) om straff för vissa tra- fikbrott men inte före färdens slut hade förtärt alkoholhaltiga drycker i sådan mängd att alkoholkoncen- trationen i hans blod under eller ef- ter färden uppgick till 0.8 promille. får varning meddelas honom i stål- let för återkallelse om omständighe- terna är mildrande.
Om körkortshavaren har brutit mot 4 & första stycket lagen (l951:649) om straff för vissa tra- fikbrott eller 6 kap. 2 åförsta styc- ket järnvägstrajiklagen ( I 984 : 000) men inte före färdens slut hade för- tärt alkoholhaltiga dryckcr i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i hans blod under eller efter färden uppgick till 0.8 promille, får varning meddelas honom i stället för äter- kallelse om omständigheterna är mildrande,
Denna lag träder i kraft den 1 maj 1985.
Prop. 1984/85: 33 150
Utdrag
JU STlTl EDEPARTEMENTET PROTOKOLL vid regeringssammanträde 1984-05-17
Närvarande: statsministern Palme. och statsråden Lundkvist. Sigurdsen. Gustafsson. Leijon. Hjelm-Wallén. Andersson. Boström, Bodström, Gö— ransson, Gradin. Dahl. R. Carlsson. Holmberg. Thunborg. Wickbom
Föredragande: statsrådet Wickbom
Lagrådsremiss med förslag till internationell järnvägstrafiklag, m. m.
1 Inledning
Sedan åtskilliga år har i Sverige förberetts en reform av järnvägsrätten. Nyligen har i en proposition ( prop. 1983/84: 117 ) lagts fram förslag till en ny järnvägstrafiklag. Propositionen behandlas f.n. av riksdagen.
Den föreslagna nyajärnvägstrafiklagen innehåller en samlad reglering av järnvägens och andra spärföretags förhållande till transportkunderna och till dem som skadas till följd av spårdriften. Sålunda regleras befordran av passagerare, gods och inskn'vet resgods. Lagen innehåller enligt förslaget också bestämmelser om järnvägens utomobligatoriska ansvarighet. dvs. dess ansvarighet för skador på personer som inte är passagerare och på egendom som inte befordras som gods eller inskrivet resgods. Slutligen ges också vissa bestämmelser om ordning och säkerhet vidjärnvägstratik samt vissa straffbestämmelser.
Med undantag av den reglering som rör järnvägens skadeståndsansvar vid befordran av resande gäller järnvägstrafiklagen i huvudsak endast för inrikes järnvägstrafik. Trafiken mellan Sverige och utlandet regleras sedan lång tid tillbaka av internationella överenskommelser.
Den första europeiska överenskommelsen om internationell godsbeford- ran med järnväg undertecknades i Bern år 1890. Sverige anslöt sig år 1907 till detta fördrag och har alltsedan dess deltagit i det internationella järn- vägssamarbetet. I enlighet med fördraget har hållits ett antal revisionskon- ferenser vid vilka nya fördrag om godsbefordran har antagits. Det nu gällande fördraget, det internationella fördraget den 7 februari 1970 om godsbefordran med järnväg (ClM). trädde i kraft år 1975.
Ett fördrag om befordran med järnväg av resande och resgods under- tecknades år 1924 och trädde i kraft år 1928. Sverige anslöt sig från början till detta fördrag. Efter år 1924 har fördrag rörande personbefordran slutits
Prop. 1984/85: 33 151
samtidigt med fördragen rörande godsbefordran. F.n. gäller det internatio- nella fördraget den 7 februari 1970 om befordran med järnväg av resande och resgods (CIV).
Frågan om järnvägens ansvarighet för personskador som tillfogas resan- de rcgleras inte i ClV utan i tilläggskonvcntionen den 26 februari 1966 till CIV omjärnvägs ansvarighet i fall resande dödas eller skadas. Tilläggskon- ventionen utgjorde ursprungligen ett tillägg till 1961 års CIV men har senare ändrats så att den numera bildar ett tillägg till 1970 års ClV. Sverige tillträdde tilläggskonventionen år 1976.
De tre fördragen gäller mellan 33 stater i Europa, Främre Orienten och Nordafrika.
Redan genom 1890 års fördrag inrättades en centralbyrå för internatio- nellajärnvägstransporter. Centralbyrån har sedan dess haft sitt säte i Bern. I 1970 års fördrag regleras centralbyråns verksamhet i särskilda bilagor till CIM och CIV med reglementen för centralbyrån.
Vid 1980 års revisionskonferens gjordes en fullständig omarbetning av hela regelsystemet på den internationella järnvägsrättens område. De tre gällande fördragen fördes samman till ett enda fördrag, Convention rela- tive aux transpons intemationaux ferroviaires (COTIF). Själva fördraget innehål1er huvudsakligen bestämmelser av folkrättslig natur. Genom CO- TIF bildas en ny organisation. Mcllanstatliga organisationen för internatio- nell järnvägstrafik (l'Organisation intergouvernementale pour les trans- ports intemationaux ferroviaires. OTIF). Bestämmelserna om denna orga- nisation finns i själva fördraget. [ detta finns också bestämmelser om skiljedom och om verkställighet av utländska domar. Till fördraget hör ett protokoll om privilegier och immunitet för OTIF. Alla regler av rent bcfordringsrättslig karaktär, däri inbegripet de civilrättsliga reglerna om järnvägens ansvarighet för personskador, finns i två bihang till fördraget.
1980 års fördrag har undertecknats av samtliga de 33 stater som har tillträtt de nu gällande järnvägsfördragen. bland dem Sverige. COTIF har hittills ratificerats av 16 stater. [ februari 1984 beslöt en diplomatisk konfe- rens i Bern att COTIF skall träda i kraft den 1 maj 1985. I enlighet med COTIF upphör 1970 års CIV, 1970 års CIM och 1966 års tilläggskonven- tion att gälla från den nämnda dagen.
Konventionen med till denna hörande protokoll och bihang utom bilaga 1 till bihang B (reglementet om internationell järnvägsbefordran av farligt gods. RID) bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga I.
Frågan om Sveriges tillträde till COTIF har behandlats i departements- promemorian (Ds Ju 1983: 12) Internationelljärnvägsbefordran m.m. 1980 års fördrag om internationelljärnvägstrafik (COTIF)'. I promemorian före- slås att Sverige skall tillträda COTIF. Vidare läggs fram förslag till den lagstiftning som föranleds av ett svenskt tillträde.
'_Promemorian har på uppdrag av justitiedepartementet utarbetats av lagmannen Ake Weidstam.
Prop. 1984/85: 33 152
Till protokollet i detta ärende bör fogas en sammanfattning av departe- mcntspromemorian som bilaga 2 och promemorians lagförslag som bila- ga 3.
Departementspromemorian har remissbehandlats. Yttranden har av- getts av hovrätten för Västra Sverige, konsumentverket, Statens järnvä- gar, transporträdet, sjöfartsverket. Svenska Handelskammarförbundct. Sveriges speditörförbund. Svenska försäkringsbolags riksförbund. Folk- sam. Sjöassuradörcrnas förening. Axel Ax: son Johnsons institut för sjö- rätt och annan transporträtt. Sveriges grossistförbund, Sveriges industri- förbund, Sveriges köpmannaförbund. Sveriges hantverks- och industrior- ganisation — Familjeföretagen och Sveriges advokatsamfund. Kommers- kollegium har överlämnat yttranden av Stockholms handelskammare och Skånes handelskammare.
En sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4.
l lagstiftningsärendet har samråd skett med de ansvariga ministerierna i Danmark, Finland och Norge.
2 Gällande ordning
Den nuvarande internationella regleringen påjärnvägsrättens område är. som redan har nämnts, fördelad på tre fördrag:
1. 1970 års fördrag om godsbefordran med järnväg (CIM).
2. 1970 års fördrag om befordran med järnväg av resande och resgods (CIV).
3. 1966 års tilläggskonvention till CIV om järnvägs ansvarighet i fall resande dödas eller skadas.
De tre fördragen har tillträtts av följande 33 stater: Algeriet, Belgien. Bulgarien. Danmark. Finland. Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland. Grekland, Irak, Iran, Irland, Italien. Jugoslavien. Libanon, Liechtenstein, Luxemburg, Marocko, Nederländerna. Norge. Polen. Portugal, Rumäni- en, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige. Syrien, Tjeckoslovakien. Tunisien. Turkiet, Tyska Demokratiska Republiken, Ungern och Öster- rike.
CIV och CIM hari huvudsakliga delar införlivats med svensk rätt genom kungörelsen (1974: 748) om internationelljärnvägstransport. l kungörelsen föreskrivs att CIV och CIM skall tillämpas som svensk rätt. Vissa process- rättsliga bestämmelser har dock återgetts i lagen (1974: 744) om verkstäl- lighet av utländsk dom som meddelats enligt vissa internationellajärnvägs- fördrag m. m. Tilläggskonventionens regler har till sina huvuddelar införli- vats genom lagen ( 1976:58 ) om järnvägs ansvarighet vid befordran av resande. Bestämmelserna i 1976 års lag har efter enbart redaktionella ändringar förts över till det förslag till järnvägstrafiklag som f.n. behandlas av riksdagen ( prop. 1983/84: 117 ).
Prop. 1984/85: 33 153
Idet följande ges en kort översikt över de nu nämnda fördragen. För en närmare redogörelse för innehållet i CIM. CIV och tilläggskonventionen hänvisas till avsnitt 1.2 i departementspromemorian (s. 7—14).
CIM
CIM består av själva fördraget och sju bilagor, som utgör delar av fördraget.
] själva fördraget behandlas dess föremål och omfattning, fraktavtalet och järnvägens ansvarighet vid godsbefordran. Vidare innehåller fördraget processrättsliga och organisatoriska bestämmelser. Slutligen finns vissa traktaträttsliga bestämmelser, dvs. bestämmelser rörande tillträde till och uppsägning av fördraget samt regler om ändring av fördraget.
l bilagorna regleras vissa specialtransporter. nämligen transport av far- ligt gods på järnväg (RID). befordran av privatvagnar (RIP). befordran av containrar (RlCo) och befordran av expressgods (RlEx). En bilaga inne- håller ett reglemente för centralbyrån för internationella järnvägstrans- porter (OCTI). Slutligen finns i en bilaga regler om ett förenklat förfarande för ändring av vissa bestämmelser och i en annan bilaga regler om skilje- dom.
CIV
CIV består av själva fördraget och tre bilagor, som utgör delar av fördraget.
I själva fördraget regleras fördragets föremål och omfattning. beford- ringsavtalet och järnvägens ansvarighet såvitt gäller inskrivet resgods. Vidare ges i fördraget vissa processrättsliga och organisatoriska föreskrif- ter.
Liksom CIM innehåller CIV vissa traktaträttsliga bestämmelser. En av bilagorna innehåller ett reglemente för OCTI. Vidare finns i en bilaga regler om ett förenklat förfarande för ändring av vissa bestämmelser och i en annan bilaga regler om skiljedom.
Tilläggskonventionen till CIV
I tilläggskonventionen regleras järnvägens ansvarighet i fall resande dödas eller skadas. Konventionen omfattar dels personskador, dels skador på egendom som en resande bär på sig eller har med sig som handresgods. För att en personskada skall omfattas av tilläggskonventionen krävs, att skadan har tillfogats en resande till följd av järnvägsdriften medan den resande uppehåller sig i ettjärnvägsfordon eller stiger på eller av ett sådant fordon. Om en resande har tillfogats en personskada som omfattas av tilläggskonventionen, ärjärnvägen också ansvarig enligt konventionen för skador på sådan egendom av det slag som nu har nämnts som tillhör denne. Däremot är tilläggskonventionen inte tillämplig på skada på egendom som tillhör en resande som inte samtidigt tillfogas personskada.
Prop. 1984/85: 33 154
Järnvägens ansvar enligt tilläggskonventionen är i princip strikt. dvs. oberoende av om fel eller försummelse föreligger på järnvägens sida. [ konventionen görs dock vissa undantag från det strikta ansvaret. Konven- tionen innehåller bestämmelser om vilka slag av personskador som är ersättningsgilla. Vidare finns vissa regler om begränsning av järnvägens ansvarighet för personskador och sakskador.
Tilläggskonventionen innehåller också vissa processrättsliga och trak- taträttsliga bestämmelser.
3 COTIF: s uppbyggnad och huvudsakliga innehåll
1980 års fördrag om internationell järnvägstrafik (COTIF) består av själva fördraget samt två bihang till detta. Bihang A innehåller enhetliga rättsregler för avtal om internationell järnvägsbefordran av resande och resgods (CIV). l bihang B finns enhetliga rättsregler för avtal om interna- tionelljärnvägsbefordran av gods (CIM). Till bihang B hör fyra bilagor som behandlar vissa specialtransporter. Vidare finns ett särskilt protokoll om privilegier och immunitet.
Själva fördraget
Som tidigare har nämnts bildas genom fördraget en ny internationell organisation. Mellanstatliga organisationen för internationell järnvägstra- fik (OTIF). Själva fördraget innehåller bestämmelser om organisationens uppbyggnad och verksamhet. Organisationen har ett sekretariat. central- byrån för internationelljärnvägstrafik (OCTI).
l fördraget finns bestämmelser om skiljedom. Fördraget innehåller ock- så bestämmelser om reglering mellan trafikföretag av utestående fordring- ar. Vidare finns bestämmelser om verkställighet av domar och om kvar- stad i och utmätning av egendom som tillhör en järnväg.
I fördraget finns vissa traktaträttsliga bestämmelser. dvs. föreskrifter om hur fördraget träder i kraft och hur staterna kan tillträda och säga upp fördraget. Av stor betydelse är de bestämmelser som reglerar förfarandet när fördraget skall ändras. Ändringar kan beslutas av en kvalificerad majoritet av medlemsstaterna. och ändringar som har beslutats på detta sätt blir bindande för samtliga medlemsstater.
Enhetliga rättsregler för avtal om internationell järnvägsbefordran av re- sande och resgods (CIV)
CIV är tillämplig på befordran av resande och resgods som sker med s.k. internationella befordringshandlingar för en sträcka som berör minst två staters områden. Som förutsättning gäller vidare att transporten uteslutan- de omfattar sådana linjer som är upptagna på en lista som förs av central- byrån.
Prop. 1984/85: 33 [55
[ CIV finns regler om järnvägens skyldighet att befordra resande och resgods. beräkning av befordringsavgifter. utfärdande av biljetter. inskriv- ning av resgods. utfärdande av resgodsbevis m.m.
En viktig del av CIV är de bestämmelser som reglerarjärnvägens ansva- righet när resande dödas eller skadas. Dessa bestämmelser överensstäm- meri sak med innehållet i l966 års tilläggskonvention. Tilläggskonventio- nens innehåll har redovisats i avsnitt 2 .
I CIV finns föreskrifter om hur en resande kan göra skadeståndskrav gällande mot järnvägen. Bl.a. regleras mot vilken järnväg talan får föras och vilken domstol som är behörig att pröva en ersättningstalan. Vidare ges vissa bestämmelser om preskription. Slutligen ges föreskrifter om hur järnvägarnas inbördes rättsförhållanden i anledning av en befordran som omfattas av CIV skall regleras.
Enhetliga rättsregler för avtal om internationelljärnvägsbefordran av gods (CIM)
CIM är tillämplig på godssändningar som lämnas för befordran med en genomgående fraktsedel som rör en sträcka som berör minst två staters områden. Som förutsättning gäller vidare att sträckan uteslutande omfattar linjer som är upptagna på en lista som förs av centralbyrån.
Järnvägens skyldighet att befordra gods regleras ingående. Det finns också bestämmelser om hur frakter och andra avgifter skall beräknas.
En viktig del av CIM är den som reglerar själva befordringsavtalet. Där ges bestämmelser om befordringsavtalets tillkomst. Vidare ges ingående föreskrifter om hur en fraktsedel skall upprättas och om vilka uppgifter som fraktsedeln skall innehålla. Skyldigheten för avsändaren och motta- garen att betala kostnaderna för befordringen regleras noga. I CIM finns också bestämmelser om förpackning och märkning av gods. inlämning och lastning av gods. järnvägens rätt att undersöka godset. den frist inom vilken järnvägen är skyldig att utföra den avtalade befordringen och utläm- ning av godset. Föreskrifter ges om avsändarens och mottagarens rätt att ändra befordringsavtalet. Bestämmelser finns också om hur järnvägen skall förfara när hinder uppkommer mot att fullgöra transporten på det sätt som ursprungligen har avsetts och när hinder har uppkommit mot att lämna ut godset.
I CIM regleras järnvägens ansvarighet för skada till följd av att godset går förlorat eller skadas eller inte lämnas ut inom den Ieveransfrist som gäller för befordringen. CIM innehåller bestämmelser om hur en varuha- vare kan göra skadeståndsanspråk gällande mot järnvägen. Sålunda regle- ras vem som har rätt att föra skadeståndstalan. mot vilken järnväg skade- ståndstalan får föras och vilken domstol som är behörig att pröva en sådan skadeståndstalan. CIM innehåller också preskriptionsbestämmelser. Slut- ligen regleras de inbördes rättsförhållandena mellan flera järnvägar som deltar i en godsbefordran.
Prop. 1984/85: 33 156
Till CIM hör fyra bilagor som innehåller särskilda bestämmelser om specialtransporter. nämligen: reglemente om internationell järnvägsbe- fordran av farligt gods. RID (bilaga I). av privatvagnar. RIP (bilaga II). av containrar. RICO (bilaga III) och av expressgods, RIEx (bilaga IV).
Protokoll om privilegier och immunitet för Mellanstatliga organisationen för internationelljärnvägstrafik (OTIF)
I protokollet regleras immunitet och privilegier för själva organisatio- nen, för dess tjänstemän. för medlemsstaternas företrädare och för perso- ner som utför uppdrag åt organisationen. Denna immunitet och dessa privilegier motsvarar vad som i allmänhet gäller för internationella organi- sationer av motsvarande slag.
Själva organisationen ges i princip skydd mot rättsliga förfaranden och verkställighetsåtgärder. Organisationens egendom och tillgångar är också skyddade mot beslag. konfiskation och vissa andra tvångsåtgärder. Med— lemsstaterna är skyldiga att ge organisationen skattefrihet inom ramen för dess officiella verksamhet (art. 1).
Företrädare för medlemsstaterna. tjänstemännen vid OTIF och sakkun- niga som OTIF anlitar har i princip immunitet mot rättsliga förfaranden. Organisationens tjänstemän är befriade från nationell inkomstskatt för löner och arvoden som betalas av organisationen (art. 3—6).
4 De viktigare bestämmelserna i COTIF
4.1. Själva fördraget
Allmänna bestämmelser (art. l—4)
Den internationella organisation. Mellanstatliga organisationen för inter- nationelljärnvägstrafik (OTIF). som bildas genom fördraget har säte i Bern (art. I & I och 2). Organisationens arbetsspråk är franska och tyska (art. I 5 3). Dess främsta ändamål är att upprätta en enhetlig rättsordning för befordran av resande, resgods och gods i genomgående internationell järnvägstrafik samt att underlätta genomförandet och utvecklingen av en sådan rättsordning (art. 2).
Till fördraget hör som tidigare har nämnts två bihang, CIV och CIM. Dessa bihang, som utgör en integrerande del av fördraget. innehåller den egentliga materiella regleringen av internationell järnvägsbefordran av re- sande. resgods och gods. CIV och CIM kan också gälla viss trafik till lands som inte sker med järnväg och viss trafik till sjöss (art. 3).
Uppbyggnad och verksamhet (art. 5— 1 I)
Organisationens organ är generalförsamlingen, administrativa kommit- tén. revisionsutskottet. fackutskottet för befordran av farligt gods och centralbyrån för internationelljärnvägstrafik, OCTI (art. 5).
Prop. 1984/85: 33 157
Generalförsamlingen består av medlemsstaternas företrädare. Den skall bl. a. besluta om sammansättningen av den administrativa kommittén. ge direktiv för denna kommittés och centralbyråns verksamhet. fastställa organisationens utgifter för varje femårsperiod samt fatta beslut med an- ledning av vissa förslag till ändring av fördraget. Centralbyrån skall sam- mankalla generalförsamlingen vart femte år samt dessutom under vissa förutsättningar på begäran av medlemsstaterna. Generalförsamlingen fat- tar i regel beslut med enkel majoritet. För beslut om organisationens utgifter samt om ändringar i fördraget krävs dock två tredjedels majoritet (art. 6).
Administrativa kommittén består av företrädare för elva medlemsstater. Schweiz är ständig medlem av kommittén och innehar ordförandeskapet. Sammansättningen i övrigt bestäms för varje femårsperiod. Kommitténs främsta uppgifter är att övervaka centralbyråns förvaltning och byråns tillämpning av fördraget samt att godkänna budgeten och årsredovisningen (art. 7).
Revisionsutskottet och fackutskottet för befordran av farligt gods består av företrädare för medlemsstaterna (art. 8). Revisionsutskottet är behörigt att besluta om ändringar i ett stort antal bestämmelser i CIV (bihang A) och CIM (bihang B) samt i bilagorna Il. III och IV till CIM (art. l9ä 3). Fackutskottet är behörigt att besluta om ändringar i reglementet om inter- nationell järnvägsbefordran av farligt gods (RID). som utgör bilaga I till CIM (art. I9 & 4).
Centralbyrån är organisationens sekretariat och verkställande organ. I dess uppgifter ingår bl. a. att utföra uppdrag från övriga organ. förbereda behandlingen av förslag till ändringar av fördraget. föra listor över de järnvägslinjer som omfattas av fördraget, upprätta förslag till budget. för- valta organisationens medel och underlätta tratikföretagens ekonomiska mellanhavanden (art. 9).
Det åligger medlemsstaterna att meddela centralbyrån om införing eller strykning i listorna över de linjer som omfattas av fördraget. Två listor finns. CIV-listan och CIM-listan (_art. l01jfr art. 3 52). Förutom järnvägs- linjer kan listorna innehålla andra linjer för trafik till lands samt linjer till sjöss eller på inre vattenvägar.
Medlemsstaterna svarar för organisationens utgifter i förhållande till längden av de linjer som för varje stat är införda i listorna. En medlemsstat som inte har betalat sitt bidrag inom två år från förfallodagen förlorar automatiskt sin rösträtt till dess betalningen har fullgjorts. Den schwei- ziska regeringen granskar organisationens räkenskaper (art. ll).
Skiljedom (art. lZ — lö)
Tvister mellan medlemsstater rörande tolkningen eller tillämpningen av fördraget eller protokollet om privilegier och immunitet kan underställas en skiljenämnd på begäran av endera parten. Parterna bestämmer skilje-
Prop. 1984/85: 33 158
nämndens sammansättning och förfarandet inför nämnden. Om tvist röran- de tillämpningen av CIV eller CIM uppkommer mellan två trafikföretag. mellan ett trafikföretag och en trafikant eller mellan två trafikanter. kan parterna i tvisten komma överens om att tvisten skall prövas av en skilje- nämnd (art. 12). I fördraget regleras hur skiljeavtal mellan andra än stater ingås och hur skiljemännen utses samt skiljeförfarandet (art. 13— 15).
Om ett skiljeförfarande inleds, har detta samma verkan i fråga om avbrytande av preskription som när talan väcks vid domstol. En skiljedom i tvist mellan trafikföretag och trafikanter är i princip verkställbar i varje medlemsstat (art. 16).
Reglering mellan trafikföretag av utestående fordringar (art. 17)
Centralbyrån har som tidigare har nämnts till uppgift att underlätta regleringen av trafikföretagens ekonomiska mellanhavanden (art. 17). Ett trafikföretag som har en fordran mot ett annat trafikföretag kan anmäla denna fordran hos centralbyrån. Centralbyrån anmodar då den påstådda gäldenären att betala. Om byrån trots eventuella invändningar anser att betalningsskyldighet föreligger och betalning inte sker inom viss tid. skall byrån hos vederbörande medlemsstat hemställa om åtgärder och ta upp frågan huruvida företagets linjer alltjämt bör vara upptagna i listorna. Om staten vidhåller att dessa linjer skall vara kvar i listorna, anses staten ha ställt garanti för alla trafikföretagets skulder med anledning av de beford- ringar som omfattas av CIV och CIM.
Verkställighet av domar m.m. (art. 18)
En dom. som har meddelats enligt fördraget av en behörig domstol och som är verkställbar enligt den lag som har tillämpats av domstolen. är verkställbar även i de andra medlemsstaterna. Detta gäller dock inte do- mar som får verkställas endast interimistiskt eller sådana föreskrifter i domar som ålägger käranden att. förutom rättegångskostnader. betala skadestånd med anledning av att hans talan har ogillats. Vad som nu har sagts gäller också en förlikning som har träffats inför domstol (art. 18 5 1).
Ett trafikföretags fordran mot ett trafikföretag i en annan stat på grund av en befordran som omfattas av CIV eller CIM får beläggas med kvarstad eller utmätas endast på grund av ett avgörande av en judiciell myndighet i den stat som gäldenären tillhör (art. 18 ä 2).
Ändring av fördraget (an. 19—21)
Förslag av medlemsstaterna rörande ändring av fördraget skall sändas in till centralbyrån. Generalförsamlingen är behörig att besluta i frågor som inte skall behandlas av revisionsutskottet eller fackutskottet för befordran av farligt gods. För att ett ändringsförslag skall tas upp på generalförsam- lingens dagordning krävs att minst en tredjedel av medlemsstaterna sam- tycker till det (art. 19 åå 1 och 2).
Prop. 1984/85: 33 159
Som tidigare har nämnts är revisionsutskottet behörigt att besluta om ändringar av ett stort antal bestämmelser i CIV. CIM och bilagorna II, III och IV till CIM (art. 19 ä 3). Fackutskottet beslutar om ändringar i regle- mentet om internationell järnvägsbefordran av farligt gods. RID. bilaga I till CIM (art. 19 ä4).
Beslut av generalförsamlingen om ändring i fördraget skall tas upp i ett protokoll. Protokollet skall ratificeras eller på annat sätt godkännas av medlemsstaterna. För att beslutet skall träda i kraft krävs att det har ratificerats eller godkänts av mer än två tredjedelar av medlemsstaterna. Beslutet träder därefter i kraft vid den tidpunkt som generalförsamlingen bestämmer (art. 20).
När ett utskott har beslutat om en ändring av fördraget. skall central- byrån underrätta medlemsstaterna om beslutet. Om minst en tredjedel av medlemsstaterna har till centralbyrån anmält invändning mot beslutet inom fyra månader från det att underrättelsen lämnades. förfaller ändrings— beslutet. I annat fall träder ändringen i kraft för samtliga medlemsstater första dagen i tolfte månaden efter den månad under vilken centralbyrån lämnade underrättelse om ändringen. En stat som vill undgå att bli bunden av ändringen måste säga upp fördraget. Om en stat som har anmält invänd- ning mot ändringen inom fyramånadersfristen säger upp fördraget inom viss tid. träder ändringen i kraft först när den statens uppsägning får verkan (art. 21).
Slutbestämmelser (art. 22 —28)
COTIF skall ratificeras. godtas eller godkännas. Instrument om ratifika— tion. godtagande eller godkännande skall deponeras hos den schweiziska regeringen (art. 22).
När femton stater har ratificerat. godtagit eller godkänt fördraget. skall den schweiziska regeringen sätta sig i förbindelse med de berörda regering- arna i syfte att nå en överenskommelse om att sätta fördraget i kraft (art. 24). Sedan detta villkor hade uppfyllts. hölls på inbjudan av den schwei- ziska regeringen en diplomatisk konferens i Bern den 15— 17 februari 1984. Konferensen beslöt att fördraget skall träda i kraft den 1 maj 1985.
En stat som vill säga upp fördraget skall meddela detta till depositarien. En uppsägning träder i kraft den 31 december året efter det under vilket uppsägningen skedde (art. 25).
Förbehåll mot fördraget är tillåtna endast i de fall som anges i fördraget (art. 27).
Fördraget är upprättat på franska språket (art. 28).
Prop. 1984/85: 33 160
4.2. Protokollet om immunitet och privilegier för Mellanstatliga organisatio- nen för internationell järnvägstrafik ( ()TIF)
'fill COTIF hör som tidigare har nämnts ett protokoll om immunitet och privilegier för den nybildade Mellanstatliga organisationen för internatio- nell järnvägstrafik (O'I'IF). I protokollet regleras immunitet och privilegier för själva organisationen. dess tjänstemän. medlemsstaternas företrädare och personer som utför uppdrag åt organisationen. Detta protokoll har behandlats i avsnitt 3 .
Hänvisningar till S4-2
4.3. De enhetliga rättsreglerna för avtal om internationell järnvägsbefordran av resande och resgods (CIV)
Tillämpningsområde (art. 1—3)
De enhetliga rättsreglerna för avtal om internationell järnvägsbefordran av resande och resgods (CIV) skall i princip tillämpas på varje befordran av resande och resgods som utförs enligt en internationell befordrings- handling. För att de enhetliga rättsreglerna skall vara tillämpliga krävs vidare att befordringen enligt befordringshandlingen berör minst två staters områden. Slutligen måste befordringen enligt befordringshandling- en omfatta uteslutande sådana linjer som är upptagna på en särskild lista som förs av centralbyrån (CIV-listan). I de internationella tariffer som fastställs av järnvägarna anges för vilka förbindelser internationella be- fordringshandlingar skall utfärdas (art. 1).
Från huvudregeln om när CIV skall tillämpas görs undantag för det fallet att befordringcns internationella karaktär är uttunnad genom att avrese- och bestämmelsestationerna ligger i samma stat medan en annan stat endast berörs av genomfart. CIV skall i så fall inte tillämpas. om genom- fartslinjen trafikeras uteslutande av en järnväg med säte i avresestaten eller om de berörda staterna ellerjärnvägarna har enats om att inte betrak- ta befordringen som internationell. Undantag från huvudregeln görs också för det fallet att befordringen sker mellan stationer i två grannstater eller mellan stationer i två stater i genomfart över en tredje stats område och de linjer på vilka befordringen utförs uteslutande trafikeras av en järnväg med säte i någon av dessa tre stater. I ett sådant fall tillämpas de regler som gäller för denna järnvägs inrikes trafik. om hinder mot detta inte möter på grund av lag eller annan författning i någon av staterna (art. 2).
Staterna ges möjlighet att göra undantag från tillämpligheten av CIV i fråga om reglerna om järnvägens ansvarighet i fall då resande dödas eller skadas. En medlemsstat kan sålunda förbehålla sig rätten att inte tillämpa samtliga dessa regler på sina egna medborgare och utlänningar med hem- vist i den staten. när skadefallet har inträffat vid internationell befordran inom den staten (art. 3).
Prop. 1984/85: 33 161
Befordringsskyldighet (art. 4)
Som tidigare har nämnts kan en medlemsstat låta föra in järnvägslinjer på en lista som förs av centralbyrån ('ClV- listan). Om enjärnvägslinje har öppnats för internationell persontrafik. är järnvägen skyldig att befordra alla resande som önskar befordran jämte allt resgods som de resande önskar skriva in för befordran och att utföra befordringen i enlighet med CIV. Befordringsskyldigheten är dock inte ovillkorlig. Som förutsättning gäller att den resande rättar sig efter CIV. de tilläggsbestämmelser som kan ha utfärdats till CIV och de internationella tarifferna. Vidare föreligger bcfordringsskyldighet endast om den kan genomföras med den personal och de normala transportmedel som svarar mot det vanliga transportbeho- vet. Bcfordringsskyldighet föreligger inte. om befordringen hindras av förhållanden som ligger utanför järnvägens kontroll. Om järnvägen åsido- sätter sin bcfordringsskyldighet, blir järnvägen ersättningsskyldig för den skada som har uppkommit härigenom (art. 4 ts 1 och 3).
En behörig myndighet får besluta att trafiken skall inskränkas. inställas för viss tid eller helt läggas ned. Ett sådant beslut skall offentliggöras omedelbart. Det åligger den berördajärnvägen att underrättajärnvägarna i de övriga medlemsstaterna (art. 4 ä 2). Försummelse att lämna en sådan underrättelse torde kunna medföra skadeståndsskyldighet för järnvägen gentemot den som har tillfogats skada till följd av att han i god tro har räknat med att en viss befordran kommer att utföras.
Tariffer och särskilda avtal (art. 5)
Uttrycket "internationell tariff" är en beteckning på järnvägarnas stan- dardvillkor för internationell befordran. En tariff skall innehålla alla de ' särskilda villkor som tillämpas på befordringen. Bland dessa villkor märks framför allt de uppgifter som är nödvändiga för att befordringsavgiften och eventuella tilläggsavgifter skall kunna beräknas. Villkoren i de internatio- nella tarifferna får inte avvika från de enhetliga rättsreglerna. om inte avvikelser uttryckligen medges i CIV (art. 5 5 I).
I princip skall de internationella tarifferna tillämpas lika gentemot envar. Järnvägarna får dock i särskilda avtal medge rabatter eller bevilja andra förmåner. Därvid gäller att jämförbara kategorier av resande skall beredas likvärdiga villkor. Dessutom får särskilda rabatter och andra förmåner medges för resor som har samband med järnvägsförvaltningen eller offent- lig förvaltning eller tillgodoser vissa allmännyttiga ändamål.
Beräkningsenhct (art. 6)
Inom transporträtten är det vanligt att transportörens ersättningsskyl— dighet i princip är begränsad till sitt belopp. Detta är också fallet enligt COTIF. I COTIF anges bcgränsningsbeloppen i de särskilda dragningsrät— ter (SDR) som används av Internationella valutafonden (art. 6 _6 1). Värde— förhållandet mellan SDR och nationella valutor bestäms enligt en metod
11 Riksdagen 1984/85. [ saml. Nr 33
Prop. 1984/85: 33 162
som är baserad på en korg ("standard basket”) i vilken numera de fem viktigaste världshandelsvalutorna ingår (dollar. D-mark. pund, yen och franska francs). Var och en av valutorna har tilldelats ett reduktionstal som bestämmer valutans relativa betydelse i korgen. Reduktionstalcn har be- stämts med hänsyn till de olika valutornas andel i världshandeln och deras betydelse för det internationella valutasystemet. Denna metod för värde- ring använder lnternationella valutafonden för sin verksamhet och sina transaktioner. Värdet av SDR i svenska kronor beräknas dagligen av Internationella valutafonden. Detta värde publiceras i de svenska dagstid- ningarna. Den 10 maj 1984 motsvarade en SDR 8 kr. 43 öre.
För stater som inte är medlemmar i Internationella valutafonden gäller särskilda regler om beräkning av begränsningsbeloppen (art. 6 åå 3 och 4).
Tilläggsbestämmelser och nationell rätt (art. 7 och 8)
Enligt CIV får tilläggsbestämmelser utfärdas för tillämpningen av de enhetliga rättsreglerna. Sådana tilläggsbestämmelser får utfärdas av två eller flera medlemsstater eller av två eller flera järnvägar. En tilläggsbe- stämmelse får inte avvika från de enhetliga rättsreglerna. om inte detta är uttryckligen medgivet i CIV (art. 7). Detta innebär att CIV kan komplet- teras genom tilläggsbestämmelser. I fråga om tilläggsbestämmelsernas rättsliga ställning hänvisas till avsnitt 7.5 .
Om en fråga inte har reglerats i CIV. i tilläggsbestämmelserna eller i en internationell tariff. får frågan lösas med tillämpning av nationell rätt. Med uttrycket "nationell rätt" avses i CIV rätten i den stat där den berättigade gör sitt anspråk gällande. I fråga om anspråk som rör järnvägens ansvarig- het i fall då resande dödas eller skadas gäller särskilda regler om tillämp- ning av nationell rätt. Oavsett i vilken stat ett anspråk på ersättning görs gällande, skall i sådana fall som nationell rätt tillämpas rättsordningen i den stat där skadefallet inträffade (art. 8).
Den omständigheten att en viss stats rättsordning skall tillämpas innebär inte alltid att den statens materiella rättsregler skall tillämpas. Enligt ut- tryckliga föreskrifter omfattar begreppet "nationell rätt" också vederbö- rande stats internationellt privaträttsliga regler. Såvitt gäller skadestånds- anspråk torde som allmän princip inom den internationella privaträtten gälla att ersättningsanspråk med anledning av en skadegörande handling skall bedömas enligt lagen i den stat där den skadeorsakande händelsen ägde rum (lex loci delicti commissi). När det gäller ersättningsanspråk som grundas på järnvägens ansvarighet i fall då resande dödas eller skadas är endast domstolarna i den stat inom vilken den skadevållande händelsen inträffade behöriga (art. 52 å 1). Vid domstolsprövning av ett sådant an- språk kommer således avgörandet väsentligen att grundas på domstolslan- dets egna materiella regler (lex fori).
Prop. 1984/85: 33 163
Allmänna bestämmelser om befordran av resande (art. 9— 14)
CIV innehåller ett antal detaljerade bestämmelser om bl.a. tidtabeller. biljetters utformning och innehåll. åldersgränsen för prisnedsättning för barn. platsreservering och byte till högre vagnsklass (art. 9. 11. 13 och 14).
Av större vikt är vissa bestämmelser som behandlar den resandes rätt till befordran och hans förlust av denna rätt (art. 10 och 12).
Järnvägen får sålunda under vissa förutsättningar vägra en person be— fordran eller avvisa honom under befordringen. Detta gäller personer som är berusade eller uppför sig anstötligt eller åsidosätter gällande föreskrif- ter. En resande som vägras befordran av denna anledning förlorar också den rätt som en resande i allmänhet har att återfå den erlagda befordrings— avgiften om befordringen inte kommer till stånd. Vidare görs vissa in- skränkningar i befordringsskyldigheten i fråga om sjuka personer (art. 10).
En resande är skyldig att under hela resan medföra en giltig biljett. Om någon ändring obehörigen har gjorts i biljetten. är biljetten ogiltig. En resande som inte kan visa upp en giltig biljett är. även om han faktiskt har betalat befordringsavgiften. skyldig att genast erlägga en ny befordringsav— gift och dessutom en tilläggsavgift. Om han inte gör detta. förlorar han rätten till befordran (art. 12).
Handresgods (art. 15)
En resande får utan särskild kostnad på resan ta med sig föremål som lätt kan bäras (handresgods). Vissa ämnen eller föremål. t.ex. sådana som är farliga eller kan orsaka besvär eller obehag för medresenärerna. får dock inte medföras som handresgods (art. 15 5.5 1 och 2). Om det finns grundad anledning misstänka att det bland en resandes handresgods finns något som enligt vad som nu har sagts inte får medföras som handresgods. får järnvägen undersöka handresgodset tan. 15 ä 4).
En resande är ansvarig för skada som orsakas av ett föremål eller djur som han har med sig i en personvagn. Den resande är emellertid fri från ansvarighet. om han visar att skadan har orsakats av fel eller försummelse på järnvägens eller tredje mans sida. Han undgår också ansvarighet. om han visar att skadan beror på någon omständighet som den resande inte kunde undgå eller förebygga följderna av. Dessa bestämmelser om den resandes ansvarighet inverkar inte på järnvägens ansvarighet enligt art. 26 ifall då resande dödas eller skadas (art. 15 ä 6).
Störningar i trafiken (an. 16)
CIV innehåller vissa bestämmelser om järnvägarnas skyldighet att sörja för fortsatt befordran av en resande som till följd av att ett tåg har blivit försenat eller ställts in inte kan fullfölja sin resa med de förbindelser som var avsedda att användas. Såvitt gäller järnvägens ansvarighet i sådana fall hänvisas till nationell rätt (art. 47 ä 1).
Prop. 1984/85: 33 164
Befordran av inskrivet resgods (art. 17—23)
I anslutning till en personbefordran kan en resande få egendom transpor- terad till slutstationen eller till någon annan station på sin resväg (beford- ran av inskrivet resgods). Som inskrivet resgods befordras endast föremål som är "avsedda för reseändamål" (jfr avsnitt 7.3 ). Detta beror på att denna transportform är prismässigt gynnsam för transponkunden och där- för inte avsedd att kunna utnyttjas för befordran av annan egendom än sådan som det kan anses naturligt att medföra under en resa. Som en ytterligare förutsättning för att ett föremål skall få befordras som inskrivet resgods gäller att det kan förvaras i koffen. korg. väska. färdsäck eller någon annan sådan förpackning (art. 17 & l). lnskrivning av resgods äger rum endast om den resande visar upp en biljett som gäller minst till resgodsets bestämmelsestation och endast för den väg som anges på biljet- ten (art. 19 ä 1).
Genom föreskrifter i de internationella tarifferna kan det bli tillåtet att som inskrivet resgods befordra också föremål som den resande inte medför för "reseändamål". Som exempel anges i CIV motorfordon som åtföljs av förare (art. 175 2). Vissa slag av egendom får inte över huvud taget befordras som inskrivet resgods. Dit hör handelsvaror, skrymmande eller tunga föremål samt i regel farliga föremål (art. 18).
När järnvägen tar emot egendom av en resande för befordran som inskrivet resgods. skalljärnvägen lämna ett resgodsbevis till den resande. ] detta skall anges bl.a. bestämmelsestationen och befordringsvägen dit. Det åligger den resande att granska resgodsbeviset när han tar emot det och förvissa sig om att det stämmer överens med de uppgifter som han har lämnat (art. 20).
Järnvägen är i princip inte ansvarig för sådana skador på inskrivet resgods som har uppkommit innan resgodset togs emot för befordran eller som har uppkommit efter denna tidpunkt till följd av resgodsets egen beskaffenhet eller till följd av att förpackning har saknats eller varit otill- räcklig. På grund av de bevisbörderegler som gäller skulle emellertid järnvägen i praktiken ofta få svårt att skydda sig mot ersättningsanspråk i de fall som nu har nämnts. Järnvägen har därför getts rätt att vägra att skriva in resgods vars tillstånd eller beskaffenhet är otillfredsställande, som är otillräckligt förpackat eller som visar tydliga tecken på att vara skadat. Omjärnvägen tar emot resgodset trots att något sådant förhållande föreligger. kan järnvägen skydda sig mot att bli ersättningsskyldig genom att på förhand säkerställa bevisning om resgodsets skick. Detta sker ge- nom attjärnvägen gör anteckning i resgodsbeviset om de brister i fråga om resgodset som järnvägen anser föreligga. Om en resande tar emot ett resgodsbevis med en sådan anteckning, anses detta utgöra bevis för att han har erkänt att anteckningen är riktig (art. 21 ä 1).
Om resgods inte är märkt på ett tillfredsställande sätt. kan detta leda till att godset kommer bort eller blir försenat. Skadeståndsanspråk kan i så fall
Prop. 1984/85: 33 165
komma att riktas mot järnvägen. Järnvägen har därför rätt att vägra att ta emot resgods som saknar föreskriven märkning (art. 21 & 2).
Den resande är ansvarig för följderna av att han inte har iakttagit vissa bestämmelser (art. 22 ä 1). Till dessa hör bestämmelserna om märkning av resgodset. om förbud mot befordran av vissa slag av egendom som inskri- vet resgods samt om att befordran som inskrivet resgods får ske endast av föremål som är "avsedda för reseändamål".
Järnvägen är berättigad att undersöka inskrivet resgods. om det finns grundad anledning att misstänka att resgodset innehåller något som har överlämnats för resgodsbefordran i strid med gällande föreskrifter. Denna undersökningsrätt omfattar enligt 1980 års CIV — till skillnad från vad som gäller enligt 1970 års CIV — också det fallet att misstanken begränsar sig till att resgodset innehåller något som inte är "aVsett för reseändamål". Detta gäller dock inte. om undersökningen är förbjuden enligt bestämmel- serna i den stat där undersökningen avses äga rum (lart. 22 ä 2). Om det vid en undersökning skulle visa sig att gällande föreskrifter har överträtts. kan den resande åläggas att betala kostnaderna för undersökningen och därut- över en tilläggsavgift (art. 22 ä 3). Ifråga om förhållandet mellan undersök- ningsrätten enligt 1980 års CIV och motsvarande rätt enligt den föreslagna svenska järnvägstrafiklagen hänvisas till avsnitt 7.3.
Järnvägen är berättigad att lämna ut resgodset till innehavaren av res- godsbeviset. Detta gäller även om denne obehörigen har kommit i besitt- ning av resgodsbeviset.
Järnvägen är inte skyldig att pröva om innehavaren av resgodsbeviset faktiskt är berättigad att få ut godset. För innehavaren innebär innehavet av resgodsbeviset däremot inte någon ovillkorlig rätt att få ut resgodset. eftersomjärnvägen kan vägra utlämning under hänvisning till att innehava- ren inte har rätt till godset. Om den som begär att få ut resgodset inte lämnar tillbaka resgodsbeviset. behöver järnvägen lämna ut resodset till honom bara om han bevisar att han har rätt till godset. Skulle järnvägen finna att hans bevisning är otillräcklig, fårjärnvägen som villkor för utläm- ning kräva att han ställer säkerhet för resgodsets värde (art. 23 55 1—4).
Järnvägen är i princip inte skyldig att lämna ut resgodset någon annan- stans än på den bestämmelsestation som angavs vid inskrivningen. Under vissa omständigheter skall dock järnvägen tillmötesgå den resandes begä- ran att lämna tillbaka resgodset på inlämningsstationen eller att lämna ut det på en station under vägen (art. 23 ä 5).
Innehavaren av resgodsbeviset kan begära att få ut resgodset på bestäm- melsestationen när det tåg med vilket resgodset borde ha befordrats har kommit fram ochjärnvägen dessutom har fått den tid på sig som behövs för att resgodset skall kunna hållas tillgängligt för utlämning. I förekommande fall skall hänsyn tas till den tid som behövs för behandling hos tullmyndig- heter eller andra myndigheter (art. 23 ä 3). Denna reglering innebär att något dröjsmål med utlämningen inte föreligger enligt CIV. om resgodset
Prop. 1984/85: 33 166
har befordrats med avsett tåg och detta tåg har blivit försenat. I detta avseende föreligger en skillnad mellan CIV och den föreslagnajärnvägstra- f'rklagen. Enligt 4 kap. 9 & denna lag föreligger dröjsmål. om järnvägen inte är beredd att lämna ut resgodset vid en tidpunkt då järnvägen skäligen borde ha hållit det tillgängligt (jfr prop. 1983/84: 117 s. 76).
Gemensamma bestämmelser för befordran av resande och befordran av inskrivet resgods (art. 24 och 25)
I CIV erinras om att en resande är skyldig att följa de föreskrifter som tullmyndigheter och andra förvaltningsmyndigheter meddelar. både i fråga om hans person och i fråga om hans handresgods och inskrivna resgods. Om inte undantag medges i de tillämpliga nationella bestämmelserna, skall den resande infinna sig. när undersökning av hans handresgods eller in- skrivna resgods äger rum. Järnvägen ärinte ansvarig gentemot den resan- de för skada som uppkommer till följd av att han inte fullgör dessa skyldig- heter (art. 24).
En resande som har ingått ett avtal om järnvägsbefordran och betalat befordringsavgiften har trots detta i princip rätt att utan att ange något skäl avstå från befordringen och få befordringsavgiften återbetald. Krav på återbetalning måste dock framställas inom en frist på sex månader. I fråga om biljettavgifter börjar fristen löpa dagen efter det att biljettens giltighets- tid har gått ut. medan motsvarande frist för avgifter för befordran av inskrivet resgods räknas från den dag då resgodsbeviset utfärdades. Krav på återbetalning kan också framställas mot järnvägen, om det visar sig att en oriktig tarifftillämpning eller något annat misstag har föranlett att en befordringsavgift har erlagts med för högt belopp. På motsvarande sätt kan järnvägen kräva tilläggsbetalning. om en befordringsavgift har tagits ut med för lågt belopp (art. 25).
Järnvägens ansvarighet i fall då resande dödas eller skadas (art. 26—33)
De materiella bestämmelserna i tilläggskonventionen till 1970 års CIV har som tidigare har nämnts förts över till 1980 års CIV utan egentliga ändringar i sak. En redogörelse för de olika bestämmelserna i 1966 års tilläggskonvention finns i prop. 1975/76: 7 s. 13 — 27 . Dessa bestämmelser har införlivats med svensk rätt genom 1976 års lag omjärnvägs ansvarighet vid befordran av resande och har därifrån förts över till det förslag till ny järnvägstrafiklag som f. n. behandlas av riksdagen.
Järnvägen har strikt ansvar för skador som uppkommer till följd av att en resande dödas eller skadas genom en olyckshändelse som har samband med järnvägsdriften. Ansvaret är alltså oberoende av om fel eller försum- melse föreligger på järnvägens sida. Järnvägens ansvar omfattar den tid då den resande uppehåller sig i ett järnvägsfordon eller stiger av eller på ett sådant fordon (art. 26 5 1).
Järnvägen har däremot inte generellt ett strikt ansvar för skador som
Prop. 1984/85: 33 167
tillfogas den resandes egendom. Endast om en resande har tillfogats per- sonskada, har järnvägen ett strikt ansvar för skada på egendom som den resande bar på sig eller hade med sig som handresgods (art. 26 5 l). I annat fall är järnvägen ansvarig enligt allmänna skadeståndsregler (jfr art. 26 ä 3), vilket i allmänhet innebär att ansvarighet uppkommer endast om vårds- löshet har förelegat påjärnvägens sida.
Järnvägen kan under vissa förutsättningar undgå ansvarighet för en skada som har haft ett sådant samband med järnvägsdriften att den omfat- tas av det strikta ansvaret. Detta är fallet. om olyckshändelsen har orsa- kats av omständigheter som inte kan hänföras till själva järnvägsdriften och som järnvägen inte hade kunnat undgå eller förebygga följderna av även om den hade iakttagit den omsorg som förhållandena hade påkallat. Järnvägen är vidare helt eller delvis befriad från ansvarighet i den utsträck- ning som olyckshändelsen beror på fel eller försummelse av den resande eller på ett beteende som avviker från resandes normala beteende. Slutli- gen är järnvägen fri från ansvarighet. om olyckshändelsen beror på ett sådant beteende av tredje man som järnvägen inte hade kunnat undgå eller förebygga följderna av. även om den hade iakttagit den omsorg som förhållandena hade påkallat (art. 26 ä 2).
I artiklarna 27 - 29 regleras vilka skadetyper som är ersättningsgilla. Vid dödsfall och personskada bestäms ersättningens storlek enligt natio- nell rätt. Dock gäller en begränsning av engångsbelopp eller livränta till 70 000 SDR (ca 589 000 kr.) per resande. om det i den nationella rätten föreskrivs ett lägre belopp (art. 30). Om järnvägen har ett strikt ansvar för skada på egendom som den resande bar på sig eller hade med sig som handresgods. gäller däremot generellt en ansvarsbegränsning på 700 SDR (ca 5 900 kr.) per resande (art. 31).
1 artikel 33 görs undantag från bestämmelserna om järnvägens ansvarig- het i de fall då skador uppkommer under befordran på en linje som omfattas av CIV men som inte är en järnvägslinje. I tilläggskonventionen gäller motSVarande undantag endast bil- och sjöfartslinjer. Enligt 1980 års CIV omfattar undantaget varje linje för annan befordran än spårbefordran. Undantaget är sålunda t. ex. tillämpligt på befordran med svävare.
Järnvägarnas ansvarighet för inskrivet resgods (art. 34 - 41)
Om en resande tillfogas personskada under en järnvägsbefordran, kan ersättningSskyldighet för skadan komma i fråga bara för den järnväg som trafikerar den linje på vilken den skadeorsakande händelsen inträffade. Någon solidarisk ansvarighet för personskada föreligger således inte för de järnvägar som efter varandra utför befordringen av en resande exempelvis från Paris till Stockholm. Vid befordran av inskrivet resgods uppkommer däremot en solidarisk ansvarighet för samtliga järnvägar som deltar i befordringen. Den järnväg som tar emot resgodset från den resande och därvid utfärdar resgodsbevis blir nämligen ansvarig för hela befordringen
Prop. 1984/85: 33 168
fram till bestämmelsestationen. Genom att överta resgodset inträder varje efterföljande järnväg i befordringsavtalet och blir därmed också ansvarig för hela befordringen (art. 34).
Järnvägen har i princip ett strikt ansvar för skada som uppkommer för en resande genom att hans inskrivna resgods helt eller delvis går förlorat eller skadas under tiden för befordringen. dvs. från det att godset har tagits emot för befordran till dess att det har lämnats ut. samt för skada till följd av att godset inte hålls tillgängligt för utlämningi rätt tid (art. 35 ä 1).
Järnvägen är emellertid fri från ansvarighet. om någon av de grunder som anges i CIV föreligger. Järnvägen är sålunda inte ansvarig. om förlus- ten, skadan eller dröjsmålet med utlämningen beror på fel eller försum- melse av den resande. på en anvisning som den resande har lämnat och som inte har föranletts av fel eller försummelse på järnvägens sida eller på fel i själva resgodset. Ansvarsfrihet föreligger vidare. om förlusten. skadan eller dröjsmålet beror på någon omständighet som järnvägen inte hade kunnat undgå eller förebygga följderna av (art. 35 ä 2). Denna senare grund motsvarar den ansvarsfrihetsgrund som gäller för skada som tillfogas en resandes person (jfr art. 26 ä 2 a och c). Om järnvägen vill undgå ansvar genom att åberopa någon av dessa grunder, måste järnvägen bevisa att förlusten. skadan eller dröjsmålet var en följd av någon av de omständighe- ter som nu har nämnts (art. 36 s 1).
I fråga om förlust av eller skada på resgods — men inte i fråga om dröjsmål — finns ytterligare ansvarsfrihetsgrunder. Järnvägen undgår så- lunda ansvarighet om förlusten eller skadan härrör av en sådan särskild risk som är förbunden med frånvaro av förpackning eller bristfällig för- packning. resgodsets särskilda beskaffenhet eller inlämning av föremål som inte befordras som inskrivet resgods (art. 35 ä 3). Från bevissynpunkt är det gynnsammare förjärnvägen att åberopa dessa ansvarsfrihetsgrunder än de tidigare nämnda. Järnvägen måste visserligen visa att den särskilda risk som åberopas verkligen har förelegat. Orsakssambandet mellan risken och förlusten eller skadan behöver däremot inte styrkas. Det är sålunda tillräckligt att järnvägen visar att omständigheterna är sådana att förlusten eller skadan kan vara en följd av denna risk. I så fall skall förlusten eller skadan antas vara en följd av risken. om inte den skadelidande bevisar att ett sådant samband mellan risken och förlusten eller skadan helt eller delvis saknas (art. 36 ä 2).
Som tidigare har nämnts är järnvägen skyldig att på begäran av den resande lämna ut inskrivet resgods på bestämmelsestationen när. efter ankomsten av det tåg med vilket resgodset borde ha befordrats. järnvägen har fått den tid på sig som behövs för att godset skall kunna hållas tillgängligt (art. 23 ä 3). Omjärnvägen inte kan lämna ut godset inom denna tid. har den resande rätt till ersättning för den skada som det innebär för honom att han inte i rätt tid kan förfoga över sitt resgods. Om det går en längre tid utan att järnvägen kan lämna ut resgodset. blir den resandes
Prop. 1984/85: 33 169
situation så småningom jämförbar med den som skulle ha uppstått om resgodset faktiskt hade gått förlorat. När 14 dagar har gått från det att utlämningsskyldigheten inträdde och den resande därefter begär utläm- ning. får därför en resande vars inskrivna resgods ännu inte har hållits tillgängligt för utlämning begära att järnvägen skall ersätta resgodset som om detta hade gått förlorat. Något bevis för att resgodset verkligen har gått förlorat behöver den resande i detta läge inte förete. Även om järnvägen skulle kunna visa att resgodset frnns i behåll. skall godset anses ha gått förlorat. om den resande begär det. Om järnvägen inte visar att någon ansvarsfrihetsgrund föreligger, blir således den resande berättigad till er- sättning som för förlust av resgodset (art. 37 ä 1).
Den omständigheten att resgodset i ersättningshänseende skall anses ha gått förlorat innebär emellertid inte attjärnvägen befrias från skyldigheten att fullgöra befordringsavtalet, om detta är möjligt. Skulle ett resgodskolli som har ansetts förlorat komma till rätta inom ett år från det att det begärdes utlämnat, är järnvägen skyldig att underrätta den resande. om järnvägen känner till dennes adress eller kan ta reda på den. Om den resande får en sådan underrättelse och inom 30 dagar därefter begär att få ut resgodset. ärjärnvägen skyldig att ställa det till hans förfogande på den station på befordringssträekan som den resande anger. Ett villkor för utlämningen är dock att den resande betalar tillbaka vad han har fått i ersättning för förlust av resgodset. Vidare är han skyldig att betala kostna- derna för befordringen av godset från inlämningsstationen till utlämnings- stationen (jfr för inn'kes järnvägsbefordran 4 kap. 10 5 andra stycket och 3 kap. 27 & tredje stycket förslaget tilljärnvägstrafrklag; prop. 1983/84: 117 s. 181). Genom att resgodset inte längre skall anses som förlorat. har den resande möjlighet att i stället för ersättning för förlust av resgodset få ersättning för dröjsmål med utlämningen av godset. Om en resande som har underrättats om att ett resgodskolli har kommit till rätta har låtit 30—dagarsfn'sten gå ut utan att begära utlämning av resgodset. fårjärnvägen förfoga över kollit i överensstämmelse med bestämmelserna i den stat som järnvägen tillhör. Detsamma gäller, om ett resgodskolli som har ansetts förlorat kommer till rätta mer än ett år från det att kollit begärdes utlämnat (art. 37 55 2 - 4).
Om järnvägen är ansvarig för att inskrivet resgods har gått helt eller delvis förlorat. skall järnvägen i princip betala ersättning för den skada som den resande har tillfogats till följd av förlusten. Järnvägen behöver dock inte ersätta den del av skadan som överstiger 34 SDR (ca 285 kr.) för varje kilogram av det gods som gått förlorat eller 500 SDR (ca 4200 kr.) för varje kolli. Om den resande inte kan styrka skadans storlek. är han ändå berättigad till en viss schablonersättning. beräknad efter 10 SDR (ca 85 kr.) för varje förlorat kilogram eller 150 SDR (ca 1260 kr.) för varje kolli. Utöver ersättning enligt dessa grunder skall ersättning utgå för beford— ringsavgiften tullavgifter och andra utlägg som den resande har fått vid-
Prop. 1984/85: 33 170
kännas i samband med befordringen av det resgods som har gått förlorat (art. 38). Det är att märka att enligt den föreslagna järnvägstrafiklagen (4 kap. 11 .b') någon ersättning inte utgår om den resande inte kan visa att han har lidit skada.
När järnvägen är ersättningsskyldig på grund av att resgodset har ska- dats under befordringen, skall ersättningen motsvara minskningen av god- sets värde. Ersättningen får dock inte överstiga vad som skulle ha utgått om hela resgodssändningen hade gått förlorad och ersättningen hade be— räknats för förlust av hela sändningen. Om skadorna har medfört värde- minskning på bara en del av resgodssändningen, får högre ersättning inte utgå än som skulle ha betalats om denna del hade gått förlorad (art. 39).
Om dröjsmål med utlämningen av resgodset har uppkommit och någon ansvarsfrihetsgrund inte föreligger. har den resande rätt till ersättning med ett visst belopp för varje påbörjad period om 24 timmar som dröjsmålet varar. Dröjsmålet beräknas från den tidpunkt då den resande. efter det att järnvägens skyldighet att lämna ut resgodset hade inträtt, begärde att utlämning skulle ske. Ersättning utgår för den skada som den resande visar sig ha lidit till följd av dröjsmålet. För varje 24-timmarsperiod utgår dock ersättning med högst 0.40 SDR (ca 3 kr. 35 öre) per kg av resgodsets vikt eller 7 SDR (ca 59 kr.) för varje kolli. Ersättning utgår inte för dröjsmål utöver 14 dagar. Om den resande inte kan bevisa att han har lidit skada till följd av dröjsmålet. utgår ersättning med vissa. mycket låga schablonbe- lopp. 0,07 SDR (ca 60 öre) per kg och dygn eller 1.40 SDR (ca 11 kr. 80 öre) per kolli och dygn (art. 40). Enligt den föreslagnajärnvägstrafiklagen utgår inte någon schablonersättning. om skada inte kan styrkas (jfr prop. 1983/84:117 s. 76 t).
I samband med transport av inskrivet resgods kan fysiska skador upp- komma på befordrat gods till följd av dröjsmål. Enligt ClV skall sådana skador ersättas i enlighet med reglerna för dröjsmålsskador (jfr an. 40 5 4). 1 den föreslagna järnvägstrafiklagen har sådana skador inte hänförts till dröjsmålsskador. Enligt den lagen skall sådana fysiska skador på inskrivet resgods som beror på dröjsmål och sådana fysiska skador som uppkommer av någon annan anledning behandlas på samma sätt. nämligen som skada på godset och inte som dröjsmålsskada (4 kap. 10 5;jfr prop. 1983/84: 117 s. 209).
Om det föreligger dröjsmål med utlämningen i fråga om ett resgodskolli och detta kolli därefter går förlorat, kan den resande tänkas kräva ersätt- ning bäde för dröjsmålet och för förlusten. [ sådana fall utgår emellertid inte ersättning för dröjsmål vid sidan av ersättning för förlust (art. 40 ä 2). Om en del av en resgodssändning har gått förlorad, kan på motsvarande sätt dröjsmålsersättning inte komma i fråga för den delen men däremot för vad som inte har gått förlorat (an. 40 ä 3). Om resgodset har blivit fördröjt och dessutom skadat genom inverkan av någon annan omständighet än dröjsmålet, kan ersättning utgå både för dröjsmålet och för transportska-
Prop. 1984/85: 33 - i' 171
dan (art. 40 5 4). I de fall då ersättning betalas både för" dröjsmål och för förlust eller transportskada. får emellertid den sammanlagda ersättningen inte överstiga det maximibelopp som skulle ha gällt om hela resgodssänd- ningen hade gått förlorad (art. 40 ä 5).
Som tidigare har nämnts kan motorfordon som åtföljs av förare beford— ras som inskrivet resgods. Reglerna om järnvägens ansvarighet för inskri- vet resgods tillämpas i princip i så fall på sådana fordon. Vissa special- regler gäller dock i dessa fall. Om lastningen av ett motorfordon som åtföljs av förare blir försenad på grund av någon omständighet för vilkenjärnvä- gen svarar eller om fordonet lämnas ut för sent. är den resande berättigad till ersättning för den skada som han visar sig ha tillfogats genom det inträffade. Ersättningen får dock inte överstiga befordringsavgiften för fordonet. Om det redan när fordonet skall lastas på tåget visar sig att lastningen blir försenad på grund av någon omständighet som järnvägen svarar för. kan den resande häva befordringsavtalet. Han har då rätt att återfå både befordringsavgiften för fordonet och befordringsavgifterna för honom själv och de övriga resande som omfattas av befordringsavtalet. Om han visar att förseningen har medfört skada för honom, har han dessutom rätt till ersättning intill ett belopp som motsvarar befordringsav- giften för fordonet. Om järnvägen är ansvarig för förlust av ett fordon eller en del av ett fordon, skall ersättningen bestämmas med utgångspunkt i fordonets bruksvärde. Ersättningen får dock inte överstiga 4000 SDR (ca 33 700 kr. ). En släpvagn som med eller utan last följer med ett motorfordon betraktas som ett fordon för sig (art. 41 5.6 | - 3).
När det gäller egendom som under järnvägsbefordringen har lämnats kvar i fordonet ärjärnvägen ansvarig enbart för sådana skador som beror på fel eller försummelse påjärnvägens sida. Trots att det i detta fall är ett ansvar som grundas på vårdslöshet. är ersättningsskyldigheten begränsad. Den sammanlagda ersättningen för egendom i ett och samma fordon får nämligen inte överstiga 700 SDR (ca 5 900 kr.). För egendom som inte har lämnats i fordonet utan på detta harjärnvägen enligt en uttrycklig bestäm- melse inte något som helst ansvar (art. 41 ä4).
I den föreslagna järnvägstrafiklagen finns inte några bestämmelser om befordran av motorfordon som inskrivet resgods. Fordon med en högre vikt än 75 kg tas f.n. inte emot för befordran som inskrivet resgods i Sverige ( prop. 1983/84: 117 s. 209 ).
Ansvarsbestämmelser som gäller både befordran av resande och befordran av resgods (art. 42—47)
Som har framgått av det föregående ärjärnvägens ersättningsskyldighet enligt CIV i åtskilliga fall begränsad till ett visst högsta belopp. Denna begränsning gäller i princip oberoende av grunden för ersättningsskyldig- heten. Järnvägen har dock inte rätt till ansvarsbegränsning, om skadan har orsakats genom uppsåt. Skadan skall då ersättas fullt ut. Om det föreligger
Prop. 1984/85: 33 172
grov vårdslöshet påjärnvägens sida, fördubblas de maximibelopp som har angetts i det föregående för det fall att inskrivet resgods har gått förlorat. skadats eller lämnats ut för sent. I fråga om personskador och skador på egendom som den resande bär på sig eller för med sig som handbagage gäller däremot obegränsad ansvarighet vid grov vårdslöshet (art. 42). Det bör påpekas att enligt den föreslagnajärnvägstrafiklagenjärnvägens ansva— righet också såvitt gäller inskrivet resgods är obegränsat vid grov vårdslös- het (1 kap. 7 Ö).
Den som är berättigad till skadestånd av järnvägen har också rätt till ränta på ersättningen. För skadeersättningar i samband med internationell befordran gäller en enhetlig räntesats på fem procent. Ränta utgår från den dag då en skriftlig framställning om ersättning gavs in till en behörig järnväg. Om talan väcks vid domstol utan att krav dessförinnan har fram- ställts i administrativ ordning, löper räntan från den dag då talan väcktes. I vissa fall uppkommer rätt till ränta på ersättning för personskada först vid en senare tidpunkt. nämligen när de omständigheter inträffade som läggs till grund när ersättningsbeloppet fastställs. Om den ersättning avseende inskrivet resgods som omfattas av ett och samma resgodsbevis inte uppgår till minst fyra SDR (ca 34 kr.), utgår inte någon ränta på ersättningen. Skulle järnvägen anse att regleringen av ett anspråk på ersättning som gäller inskrivet resgods fördröjs genom att de handlingar som järnvägen behöver för att bedöma anspråket inte företes, kan järnvägen utsätta en viss frist för den resande att överlämna handlingarna. Om den resande inte överlämnar handlingarna före fristens utgång. upphör räntan att utgå och börjar sedan inte utgå igen förrän handlingarna har överlämnats (art. 43).
Järnvägen har som nämnts i huvudsak ett strikt ansvar vid befordran av resande och inskrivet resgods. Från denna huvudregel gäller vissa undan- tag som har behandlats i det föregående. Dessutom gäller ett allmänt undantag från ansvarigheten vid befordran av resande och inskrivet res- gods. Järnvägen är sålunda fri från ansvarighet för skador som har orsakats av en atomolycka, om innehavaren av en atomanläggning är ansvarig för skadan enligt särskild nationell lagstiftning om ansvarighet på atomener- gins område (art. 44).
Eftersom järnvägens ansvarighet vid befordran av resande och resgods är strikt. dvs. ett ansvar oberoende av vårdslöshet. är det i regel utan betydelse om vårdslöshet har förelegat på järnvägens sida. I vissa fall är dock järnvägen ansvarig endast om en viss skada har uppkommit till följd av vårdslöshet på järnvägens sida. Grövre former av vårdslöshet medför dessutom att de vanliga reglerna om ansvarsbegränsning inte skall tilläm- pas. Frågan är i sådana fall när vårdslöshet som inte föreligger hos järnvä- gens högsta ledning skall tillräknas järnvägen. Enligt CIV är järnvägen ansvarig för sina anställda och för de andra personer som den anlitar för att utföra befordringen. Om en sådan person har gjort sig skyldig till vårdslös- het. anses sålunda vårdslöshet föreligga hos järnvägen. Järnvägen är dock
Pr0p. 1984/85: 33 .. 173
inte ansvarig. om en sådan person på begäran av en resande utför en tjänst som det inte åliggerjärnvägen att utföra (art. 45.).
Ett skadeståndsanspråk som skulle ha kunnat grundas på CIV får bara göras gällande under de förutsättningar och med de begränsningar som anges i CIV. även om anspråket i det aktuella fallet grundas på andra ansvarsregler. Skadeståndsanspråk kan visserligen grundas på allmänna regler om skadeståndsansvar. Bestämmelserna i CIV om ansvarsfrihets- grunder. reklamation. preskription och begränsning av ersättningens stor- lek skall emellertid tillämpas oavsett vilken grund som åberopas (art. 46).
Om en viss person som för järnvägens räkning har medverkat vid be- fordringen genom vårdslöshet har orsakat en skada. har den skadelidande möjlighet att rikta ersättningsanspråk mot denne. Ett sådant anspråk kan inte grundas på något kontraktsförhållande mellan skadevållaren och den skadelidande. Skadeståndskravet kan därför bara grundas på allmänna skadeståndsregler. Det har antagits att. om en medhjälpare har ålagts ersättningsskyldighet. skadeståndet i praktiken kommer att betalas av järnvägen. På grund härav har det föreskrivits att de nyssnämnda förutsätt- ningarna för och begränsningarna i rätten till ersättning skall gälla också i fråga om anspråk som framställs mot järnvägens medhjälpare (art. 46 andra stycket; jfr. prop. 1983/84: 117 s. 42 ff. 310 ff).
CIV innehåller inte någon reglering av järnvägens ansvarighet för dröjs- mål vid personbefordran. Frågan om järnvägens ansvarighet i sådana fall avgörs enligt lagen i den stat där den händelse som orsakade dröjsmålet inträffade (art. 47 & I). Den föreslagna järnvägstrafiklagen innehåller inte heller någon reglering i detta hänseende (jfr prop. 1983/84: 117 s. 49 ff). Som tidigare har nämnts finns dock i CIV en bestämmelse (art. 41 5 1) om järnvägens ansvarighet för en sådan försening som uppkommer när ett motorfordon åtföljs av förare. 1980 års diplomatiska konferens beslöt emellertid att uppdra åt centralbyrån att utreda frågan om dröjsmålsansva- ret och eventuellt föreslå en komplettering av fördraget på denna punkt.
När en resande skadas till följd av järnvägsdriften medan han uppehåller sig i ett järnvägsfordon eller stiger på eller av ett sådant fordon. blir järnvägen så gott som alltid ansvarig för skadan. Om järnvägen är ansvarig för en personskada som tillfogas en resande. omfattar ansvarigheten också skada på sådan egendom som den resande bär på sig eller har med sig som handresgods (art. 26 ä 1). Om inte den resande samtidigt tillfogas person- skada. är järnvägen ansvarig för skadan på föremål och djur som den resande är skyldig att ha uppsikt över och för skada på egendom som den resande bär på sig endast om skadan har orsakats genom fel eller försum- melse frånjärnvägens sida. När ansvarighet föreligger förjärnvägen för en sådan skada. är de regler om reklamation. preskription och begränsning av ersättningens storlek som frnns i CIV inte tillämpliga (art. 47).
Prop. 1984/85: 33 174
Framställande av anspråk (art. 48—55)
Omjärnvägen upptäcker eller får anledning att anta att inskrivet resgods har skadats eller gått förlorat eller om den resande påstår att detta är fallet. skalljärnvägen genast göra en utredning. Järnvägen skall. om möjligt i den resandes närvaro. upprätta en redogörelse. l redogörelsen skall så långt det är möjligt anges vilken skada som har uppkommit samt hur och när den har uppstått. Järnvägen skall utan kostnad överlämna en avskrift av redo- görelsen till den resande (art. 48 ä 1).
Ett särskilt förfarande är föreskrivet för det fallet att den resande inte anser sig kunna godta uppgifterna i redogörelsen. Han kan då begära att redogörelsens riktighet i vissa delar skall prövas av en sakkunnig. Denne kan utses av parterna. som emellertid har rätt att vända sig till domstol och få denna att förordna en sakkunnig. [ fråga om förfarandet tillämpas de bestämmelser som gäller i den stat där utredningen äger rum (art. 48 5 2).
Om ett resgodskolli har gått förlorat. skall den resande lämna en så noggrann beskrivning som möjligt av kollit för att därigenom underlätta järnvägens efterforskningar (art. 48 ä 3).
Enligt CIV föreligger inte något hinder mot att skadeståndstalan mot den ansvariga järnvägen väcks vid domstol. Det finns emellertid en ganska utförlig reglering av hur krav kan framställas mot järnvägen utom rätta (art. 49). Denna reglering är särskilt betydelsefull såvitt gäller anspråk med anledning av järnvägens ansvarighet vid personbefordran. I fråga om så- dana anspråk är nämligen endast domstolarna i den stat i vilken den skadevållande händelsen inträffade behöriga. Detta kan medföra olägen- heter för en skadelidande som har hemvist i en annan stat. Däremot finns det möjligheter att i utomprocessuell ordning begära ersättning av den ansvariga järnvägen genom förmedling av järnvägen i den skadelidandes hemort (art. 49 5 1).
Ett utomprocessuellt ersättningskrav som gäller inskrivet resgods skall ges in till den järnväg som skrev in resgodset. till bestämmelsejärnvägen eller till den järnväg som trafikerar den linje där den skadeorsakande händelsen inträffade (art. 49 ä 2).
Rätten att föra ersättningstalan vid domstol tillkommer den som visar upp biljett eller resgodsbevis eller visar sin behörighet på något annat sätt (art. 50). Bestämmelsen gäller både personskador och skador på resgods.
Talan om ersättning i fall då en resande dödas eller skadas får föras endast mot den järnväg som trafikerar den linje på vilken den skadeorsa- kande händelsen inträffade. Om denna linje trafikeras gemensamt av två järnvägar. får dock talan väckas mot vilken som helst av dessa järnvägar. Talan om skadeersättning med anledning av befordran av inskrivet resgods får väckas mot någon av de järnvägar mot vilka ett utomprocessuellt krav kan framställas enligt vad som förut har sagts. När talan väcks mot en järnväg, bortfaller rätten till talan mot de övriga. Ett ersättningskrav kan dock alltid göras gällande genom genkäromål eller kvittningsinvändning
Prop. 1984/85: 33 175
mot en järnväg som själv för talan mot en resande, om kravet grundar sig på samma befordringsavtal som järnvägens huvudkäromål.
Talan om ersättning i fall då resande dödas eller skadas kan, som redan har nämnts, väckas endast i den stat inom vilken den skadeorsakande händelsen inträffade. I fråga om andra anspråk som grundas på CIV kan talan mot en järnväg väckas endast i den stat som järnvägen tillhör. Det är dock möjligt att avvika från regleringen i CIV genom en mellanstatlig överenskommelse (art. 52).
I CIV finns bestämmelser om reklamation (art. 53 och 54). Rätten att föra talan i fall då resande dödas eller skadas går i regel förlorad. om inte den som har rätt till ersättning anmäler skadefallet till någon av de järnvä- gar, vid vilken ett utomprocessuellt krav får framställas. inom tre månader från det att han frck kännedom om skadan. Anmälan behöver dock inte göras i vissa fall, t.ex. dåjärnvägen har fått reda på skadan på något annat sätt eller om skadefallet har orsakats av fel eller försummelse från järnvä- gens sida (art. 53). Vid befordran av inskrivet resgods gäller som huvudre- gel att rätten att begära ersättning går förlorad, om den resande tar emot resgodset från järnvägen utan att göra någon anmärkning. Denna rätt är dock bibehållen i vissa fall, t. ex. om minskning av eller skada på resgodset har fastställts innan resgodset lämnas ut genom en sådan undersökning som har nämnts i det föregående, om enda orsaken till att resgodset inte har blivit undersökt är försummelse från järnvägens sida eller om skadan inte är uppenbar och den resande begär undersökning inom tre dagar efter det att han tog emot resgodset. Vid dröjsmål med utlämningen behåller den resande rätten att kräva ersättning. om han inom 21 dagar gör gällande sin rätt hos avresejärnvägen, bestämmelsejärnvägen eller den järnväg under vars innehav av resgodset detta har blivit försenat. Reklamation behöver inte göras. om skadan har orsakats genom uppsåt eller grov vårdslöshet från järnvägens sida (art. 54).
För fordringar på ersättning gäller tämligen korta preskriptionsfrister. Om fordringen grundas påjärnvägens ansvarighet i fall då resande skadas. är preskriptionstiden i princip treårig. I övriga fall gäller i allmänhet en ettårig preskriptionstid. Om fordringen avser en skada som har framkallats uppsåtligen från järnvägens sida eller om fordringen grundas på svikligt förfarande. är dock preskriptionstiden två år. Om en fordran preskriberas. bortfaller inte bara rätten att göra fordringen gällande genom käromål utan också möjligheten att göra fordringen gällande genom genkäromål eller yrkande om kvittning (art. 55).
Det inbördes förhållandet mellanjärnvägarna (art. 56—61)
I CIV finns vissa bestämmelser om avräkning mellan järnvägarna av uppburna befordringsavgifter (art. 56). Vidare regleras den slutliga fördel- ningen av skadeståndsskyldigheten för det fall att flera järnvägar har deltagit i en befordran under vilken en skada har uppkommit.
Prop. I984/85: 33 176
Sålunda ges bestämmelser om återkrav (regress) mellan dessajärnvägar (art. 57—61). Beträffande denna reglering skall endast påpekas att CIV innebär en avvikelse från 14 kap. 5 % rättegångsbalken . I motsats till vad som gäller enligt nämnda lagrum får sålunda ett krav som en järnväg har framställt regressvis mot en annan järnväg inte handläggas gemensamt med det skadeståndskrav som har väckts med anledning av befordringsav- talet (art. 59 5 5).
Förhållandet till vissa andra fördrag (art. 62)
CIV: s bestämmelser gäller inte iden mån de strider mot de bestämmel- ser som vissa stater meddelar för trafiken mellan sig vid tillämpning av särskilda fördrag. såsom fördragen om den Europeiska kol- och stålge- menskapen och den Europeiska ekonomiska gemenskapen (EG). Motsva- rande bestämmelse frnns i 1970 års CIV.
4.4 De enhetliga rättsreglerna för avtal om internationell järnvägsbefordran av gods (CIM)
Tillämpningsområde (art. 1 och 2)
De enhetliga rättsreglerna för avtal om internationell järnvägsbefordran av gods (CIM) skall i princip tillämpas på alla godssändningar som lämnas för befordran med en genomgående fraktsedel för en sträcka som berör minst två staters områden. Som förutsättning gäller dock att befordringen omfattar uteslutande sådana linjer som är upptagna på en särskild lista som förs av centralbyrån. CIM-listan (art. 1).
Från huvudregeln om när CIM skall tillämpas görs undantag för det fallet att befordringens internationella karaktär är uttunnad genom att avsändnings- och bestämmelsestationerna ligger i samma stat medan en annan stat endast berörs av genomfart. CIM är då inte tillämplig. om genomfartslinjen trafikeras uteslutande av en järnväg med säte i avsänd- ningsstaten eller om de berörda staterna ellerjärnvägarna har enats om att inte betrakta befordringen som internationell. Undantag från huvudregeln görs också för det fallet att befordringen sker mellan stationer i två grann- stater eller mcllan stationer i två stater i genomfart över en tredje stats område och de linjer på vilka befordringen utförs trafikeras uteslutande av enjärnväg med säte i någon av dessa tre stater. I ett sådant fall tillämpas de regler som gäller för denna järnvägs inrikes trafrk. om avsändaren begär det och använder motsvarande fraktsedel samt hinder mot detta inte möter på grund av lag eller annan författning i någon av de berörda staterna (art. 2). Befordringsskyldighet (art. 3—5)
En järnväg som har låtit föra in en linje på den lista som förs av centralbyrån är enligt 1970 års CIM skyldig att ta emot gods för internatio-
Prop. 1984/85: 33 177
nell befordran på linjen. Denna bcfordringsskyldighet begränsas i 1980 års CIM till att avse vagnslastgods. I fråga om styckegods har således beford- ringsskyldigheten i internationell trafik avskaffats i likhet med vad som redan har skett i åtskilliga länders inrikes trafik. Skyldigheten att ta emot vagnslastgods för befordran gäller enligt 1980 års CIM endast i den mån befordringen kan genomföras med den personal och de normala transport- medel som motsvarar det vanliga transportbehovet. Avsändaren måste vidare rätta sig efter CIM. tilläggsbestämmelserna och de internationella tarifferna. Också i flera andra avseenden gäller inskränkningar i beford- ringsskyldigheten. Befordringsskyldighet föreligger sålunda inte, om detär omöjligt för järnvägen att utföra befordringen till följd av omständigheter som ligger helt utanför järnvägens kontroll. I de fall då befordringsskyl- dighet föreligger. blir emellertid en transportkund berättigad till ersättning för den skada som han lider genom att järnvägen åsidosätter sin beford- ringsskyldighet (art. 3 åå ]. 3 och 6).
Såvitt gäller inskränkningar i trafiken (art. 3 så 4) hänvisas till vad som anförs i anslutning till anikel 4 s 2 i CIV.
Vissa föremål och ämnen är helt uteslutna från befordran (art. 4), medan andra befordras endast på vissa villkor (art. 5). En järnväg är givetvis oförhindrad att ta emot gods till befordran även om den inte är skyldig att göra detta. Om enjärnväg har tagit emot gods för befordran trots att någon bcfordringsskyldighet inte föreligger enligt CIM. torde den inte kunna fordra att en efterföljande järnväg fortsätter befordringen.
Sådant gods befordras inte som åtminstone i någon av de berörda sta- terna är uteslutet från befordran eller som inte får befordras i strid mot postmonopol. Vidare är sådant gods uteslutet från befordran som på grund av omfång. vikt eller beskaffenhet inte lämpar sig för befordran på alla de sträckor som den avsedda befordringen omfattar. Stora grupper ämnen och föremål som är uteslutna från befordran anges i reglementet om internationelljärnvägsbefordran av farligt gods (RID).
Tariffer och särskilda avtal (art. 6)
Järnvägarna skall i sina tariffer ange alla de särskilda villkor som skall tillämpas på en befordran. Tarifferna skall bl. a. innehålla de uppgifter som behövs för att frakten och andra befordringsavgifter skall kunna beräknas. Tarifferna skall i princip tillämpas lika mot alla transportkunder. Järnvä- garna får dock i särskilda avtal medge fraktnedsättningar eller andra för- måner för kunden under förutsättning att jämförbara kategorier av trans- portkunder erbjuds likvärdiga villkor. Dessutom får särskilda rabatter och andra förmåner medges för transporter som har samband med järnvägsför- ' valtningen eller offentlig förvaltning eller tillgodoser välgörande ändamål.
Beräkningsenhct (art. 7) Enligt CIM är järnvägens skadeståndsskyldighet i allmänhet begränsad l2 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 33
Prop. 1984/85: 33 178
till sitt belopp. Maximibeloppet anges oftast till ett visst belopp per kilo. Dessa belopp anges i Internationella valutafondens särskilda dragningsrät- ter (art. 7). I detta hänseende hänvisas till vad som sägs i anslutning till art. 6 i CIV.
Särskilda bestämmelser. tilläggsbestämmelser och nationell rätt (art. 8— 10)
För befordran av vissa slag av gods gäller bestämmelserna i CIM endast i den utsträckning de inte ersätts av särskilda bestämmelser. Sådana be- stämmelser finns i fråga om privatvagnar. containrar och expressgods. De särskilda bestämmelserna har tagits upp i de reglementen som reglerar transport av dessa godsslag. Dessa reglementen utgör bilagorna Il, III och IV till CIM. dvs. RIP, RlCo resp. RIEx (art. 8). Beträffande innehållet i dessa bilagor hänvisas till avsnitt 4.5 .
Enligt CIM får utfärdas tilläggsbestämmelser för tillämpningen av de enhetliga rättsreglerna. Sådana tilläggsbestämmelser får utfärdas av två eller flera medlemsstater eller av två eller flera järnvägar (art. 9). Beträf- fande tilläggsbestämmelserna till CIM hänvisas till vad som anförs i anslut- ning till art. 7 i CIV ( avsnitt 4.3 ).
Om en fråga inte har reglerats i CIM. i tilläggsbestämmelserna eller i en internationell tariff. får frågan lösas med tillämpning av nationell rätt (art. 10). I fråga om innebörden av uttrycket "nationell rätt" hänvisas till vad som anförs i anslutning till art. 8 i CIV.
Befordringsavtalets tillkomst (art. 11)
Ett avtal om internationell järnvägsbefordran av gods anses sedan lång tid tillbaka inte vara slutet förrän avsändningsjärnvägen har tagit emot godset för befordran och dessutom tagit emot den fraktsedel som måste avlämnas tillsammans med godset. Den karaktär av rea/avtal som det internationella godsbefordringsavtalet sålunda har enligt 1970 års CIM behålls i 1980 års CIM (art. 1 l (i I). Det bör påpekas att fraktavtalet enligt den föreslagna järnvägstrafiklagen inte är ett realavtal. För avtal om gods- befordran gäller sålunda för inrikes trafik allmänna regler om hur avtal ingås (3 kap. 2 åjärnvägstrafiklagen;jfr prop. 1983/84: 117 s. 54 . s. 129).
När järnvägen har tagit emot godset och fraktsedeln, skall järnvägen enligt CIM genom stämpling eller maskinell kvittering förse fraktsedeln med uppgift om dagen för mottagandet. Detta ingår emellertid inte som något led i befordringsavtalets tillkomst utan tjänar uteslutande som bevis (art. 11 ä 1).
Järnvägens skyldighet att förse fraktsedeln med datumuppgift inträder i princip så snart allt det gods som anges i fraktsedeln har lämnats in. Avsändaren kan emellertid enligt befordringsavtalet vara skyldig att betala vissa kostnader. Om detta är fallet. är järnvägen inte skyldig att kvittera mottagandet förrän dessa kostnader har betalats. Om järnvägen förser
Prop. 1984/85: 33 179
fraktsedeln med datumuppgift utan att avsändaren har betalat dessa kost- nader. får dock den bristande betalningen inte någon inverkan på beford- ringsavtalets giltighet. Om avsändaren begär det. skall datumuppgiften anbringas på fraktsedeln i hans närvaro (art. 11 ä 2).
När fraktsedeln har försetts med datumuppgift. utgör fraktsedeln ett bevis om att ett befordringsavtal har slutits och om dess innehåll (art. ll & 3). Det finns dock vissa undantag när det gäller presumtionen för att uppgifterna i fraktsedeln är riktiga. Presumtionen gäller bl.a. under vissa förutsättningar inte beträffande uppgifter om vikt och kolliantal. om det åligger avsändaren att lasta godset (art. 11 ä 4").
Med "fraktsedel" avses det blad i fraktsedelssetet som brukar kallas ”originalet". Detta blad behålls avjärnvägen under hela befordringen. Till avsändaren lämnas ett annat fraktsedelsblad. den s.k. fraktsedelsdubblet- ten (an. l2 55 I och 2"). Också på fraktsedelsdubbletten skall järnvägen genom stämpling eller maskinell kvittering bekräfta att godset har tagits emot för befordran och ange dagen för detta. Därigenom får dubbletten normalt samma innehåll som originalet. men dess rättsliga betydelse är inte densamma som originalets.
Fraktsedelns utformning och innehåll (an. lZ och 13)
Som redan har nämnts kan ett godsbefordringsavtal enligt CIM inte komma till stånd utan att en fraktsedel upprättas. Det åligger avsändaren att till järnvägen lämna en ifylld fraktsedel för varje sändning som skall befordras. I samma fraktsedel får bara tas upp gods som utgör last i en enda vagn.
Fraktsedelns utformning bestäms av järnvägarna. Dessa fastställer en enhetlig fraktsedelsblankett för fraktgods och en enhetlig fraktsedelsblan- kett för ilgods. Båda modellerna måste vara så utformade. att ett fraktse- delsblad kan användas som fraktsedelsdubblett. Fraktsedlar som har utfor- mats efter en förenklad modell kan användas i viss trafik, särskilt mellan grannländer. om detta föreskrivs i de internationella tarifferna (art. 12).
I CIM anges vissa uppgifter som fraktsedeln alltid måste innehålla (art. l3 & 1). Den omständigheten att någon obligatorisk uppgift saknas i frakt- sedeln innebär dock inte utan vidare att något giltigt befordringsavtal inte föreligger. Bara om fraktsedeln saknar uppgift om bestämmelsestationen. om vilket gods befordringen avser eller om vem som är avsändare torde den kunna anses vara så bristfällig att den inte kan utgöra grund för ett befordringsavtal. Skulle järnvägen ha godtagit en fraktsedel som är brist- fällig endast i något annat avseende. torde järnvägen vara skyldig att fullgöra befordringen.
Utöver de uppgifter som fraktsedeln alltid skall innehålla anges i vissa artiklar uppgifter som i särskilda fall också skall föras in i fraktsedeln. Andra uppgifter än de som anges i CIM får föras in i fraktsedeln bara om de är föreskrivna eller tillåtna i nationell rätt, tilläggsbestämmelserna eller i
Prop. 1984/85: 33 180
tarifferna. Det är inte tillåtet att i stället för fraktsedel använda någon annan transporthandling (art. 13 55 2 och 4).
Åtgärder i samband med att godset avlämnas till befordran (art. 14— 17)
Det internationella järnvägsnätet är så rikt förgrenat. att det ofta finns mer än en väg som kan användas för befordran till en viss bestämmelsesta- tion. När olika befordringsvägar finns, har avsändaren i princip rätt att bestämma vilken som skall användas. Valet av befordringsväg sker genom att avsändaren i fraktsedeln direkt anger t.ex. en viss gränsstation eller lämnar vissa andra uppgifter av vilka den önskade befordringsvägen fram- går indirekt. Det kan dock inträffa att järnvägen måste välja en annan befordringsväg än den som avsändaren har angett, t. ex. på grund av att ett befordringshinder har uppkommit på en viss sträcka. Även när det inte är nödvändigt av någon sådan anledning. har emellertid järnvägen rätt att göra avvikelser från den angivna befordringsvägen. Järnvägen är dock skyldig att se till att godset befordras över stationer på vilka vissa åtgärder skall vidtas enligt vad avsändaren har angett. t. ex. utfordring av levande djur eller tullbehandling. Inte heller får sådana avvikelser från en angiven befordringsväg göras som medför ökade kostnader eller förlängd leverans- frist (art. 14 ä 3).
I princip har avsändaren bestämmanderätt också när det gäller frågan vilken eller vilka tariffer som skall tillämpas. När avsändaren i fraktsedeln har angett att en viss tariff skall tillämpas. ärjärnvägen sålunda skyldig att rätta sig efter detta. om förutsättningarna för tariffens tillämpning förelig- ger (art. 14 ä 5).
När befordringsvägen eller de tillämpliga tarifferna inte kan bestämmas på grundval av uppgifterna i fraktsedeln. skalljärnvägen välja den väg och de tariffer som järnvägen anser vara förmånligast för avsändaren. (_)m skada uppkommer till följd av ett olämpligt val. ärjärnvägen dock skyldig att ersätta skadan endast om uppsåt eller grov vårdslöshet kan läggas järnvägen till last '(art. 14 åå 6 och 7).
När gods har överlämnats till järnvägen för befordran, innebär själva innehavet av godset i regel en garanti för attjärnvägen kommer att få betalt för befordringen. Detta gör attjärnvägen kan låta avsändaren välja mellan att själv betala kostnaderna eller att låta mottagaren betala dessa. CIM innehåller utförliga föreskrifter om hur avsändaren i fraktsedeln kan regle- ra i vad mån olika kOstnader skall betalas av honom eller av mottagaren.
Avsändningsjärnvägen kan dock kräva att avsändaren betalar alla kost- nader i förskott. om den bedömer att godset är utsatt för snar förstörelse eller att det med hänsyn till sitt låga värde eller sin beskaffenhet inte ger tillräcklig säkerhet för kostnaderna (art. 15 5.5 1 och 6).
I samband med att godset lämnas till befordran kan avsändaren också deklarera s.k. leveransintresse. Detta sker genom att han på avsedd plats i fraktsedeln anger ett visst belopp (art. 16). En särskild avgift tas ut. när
Prop. 1984/85: 33 181
leveransintresse deklareras. När en sådan deklaration har avgetts. höjs den gräns för ersättningens storlek som annars gäller för skada till följd av att sändningen inte lämnats ut till mottagaren oförminskad, oskadad och i rätt tid med det belopp som anges i deklarationen (art. 46).
När godset lämnas till befordran. kan avsändaren belägga detta med efterkrav. Därigenom åläggs järnvägen att inte lämna ut godset till motta- garen utan att denne betalar efterkravsbeloppet. Om järnvägen lämnar ut godset utan att uppbära efterkravsbeloppet, blir den skyldig att ersätta avsändaren den skada som denne lider till följd av järnvägens förfarande, dock högst med efterkravets belopp. Om de föreskrifter som gäller för avsändningsjärnvägen tillåter det, kan avsändaren begära att järnvägen i förskott betalar honom ett belopp motsvarande det som skall tas ut av mottagaren. Storleken av efterkrav och förskott skall alltid anges i fraktse- deln (art. 17).
Ansvar för uppgifterna i fraktsedeln (art. 18)
De uppgifter som avsändaren för in eller låter föra in i fraktsedeln måste vara riktiga, tydliga och fullständiga samt införda på rätt ställe i fraktse- deln. Avsändaren är ansvarig för alla följder av brister i dessa hänseenden. Denna ansvarighet är strikt och kan således göras gällande av järnvägen även om avsändaren inte har förfarit vårdslöst (art. 18). Någon skyldighet förjärnvägen att pröva om avsändarens uppgifter uppfyller de krav som nu har nämnts föreligger inte. Om järnvägen när den tar emot en fraktsedel inser att en uppgift som avsändaren har lämnat i den är bristfällig, får detta dock anses medföra att ansvarighet för skador i följd av bristfälligheten uppkommer också förjärnvägen.
Järnvägens mottagande av godset (art. 19—26)
Den omständigheten att godset är skadat när det överlämnas tilljärnväg- en för befordran befriar inte järnvägen från skyldighet att befordra godset. Om godset var skadat redan när järnvägen tog emot det. kan emellertid järnvägen lätt komma i en besvärlig bevissituation för det fallet att varuha- varen senare gör gällande att godset var oskadat när det överlämnades till järnvägen. Järnvägen får därför fordra, att godsets tillstånd anges i fraktse- deln om godset då visar tydliga tecken på skada (art. 19 5 |).
För att järnvägen skall vara skyldig att ta emot godset, måste föreskrif- terna i CIM om förpackning vara uppfyllda. Gods som är av sådan beskaf- fenhet att det behöver förpackas skall av avsändaren packas på ett sådant sätt att det skyddas mot att gå förlorat. minskas eller skadas och att godset inte medför risk för skada på personer,järnvägsmateriel eller annat gods. Om avsändaren inte har iakttagit förpackningsföreskrifterna, kan järnväg- en vägra att ta emot godset eller kräva att avsändaren i fraktsedeln erkän- ner att förpackning saknas eller är bristfällig (art. 19 55 2 och 3).
Ansvaret för skador till följd av att förpackning saknas eller är bristfällig
Prop. 1984/85: 33 182
åvilar avsändaren ensam. En förutsättning för att avsändaren skall bli ersättningsskyldig är dock att järnvägen visar att förpackning har saknats eller varit bristfällig när godset överlämnades till befordran. Någon bevis— ning krävs dock inte, om avsändaren i fraktsedeln har erkänt att förpack- ningen var bristfällig eller att förpackning saknades (art. 19 ä 4).
Frågan huruvida lastningen av godset skall ombesörjas av järnvägen eller av avsändaren regleras i princip av de föreskrifter som gäller på avsändningsstationen. Om godset lastas genom avsändarens försorg. har denne ett strikt ansvar för alla följder av att lastningen sker på ett oriktigt sätt (art. 20 55 1—3).
Järnvägen har rätt att när som helst undersöka godset för att fastställa om sändningen svarar mot uppgifterna i fraktsedeln och om de föreskrifter har följts som i fråga om vissa godsslag måste vara uppfyllda för att godset skall få befordras i internationell trafik (art. 21 ä 1). Resultatet av under- sökningen skall antecknas i fraktsedeln. När undersökningen äger rum på avsändningsstationen. skall resultatet också antecknas på fraktsedels- dubbletten. om denna fortfarande är ijärnvägens besittning. Om undersök- ningen visar att fraktsedelsuppgifterna inte är riktiga eller att någon före- skrift som måste uppfyllas för att godset skall få befordras inte har följts. harjärnvägen rätt till ersättning för sina kostnader för undersökningen (art. 21 li 3). Bestämmelserna om järnvägens rätt att undersöka godset kan enligt sin lydelse tillämpas också när det gäller att avgöra huruvida fraktse- delns uppgifter om godsets vikt eller antalet kollin är riktiga. Förutsätt- ningarna för attjärnvägen skall vara skyldig att fastställa bl. a. godsets vikt och kolliantalet regleras dock av den tillämpliga nationella rättsordningen. Även om den vikt som järnvägen har fastställt skiljer sig från den som avsändaren har uppgett. skall den vikt som avsändaren har angett i vissa fall läggas till grund för fraktberäkningen (art. 22).
Omjärnvägens kontroll av godsets vikt visar att lastgränsen för den vagn som det är fråga om har överskridits. får järnvägen lossa överlasten och förfara med det avlastade godset enligt särskilda regler. Om överlasten befordras, är avsändaren givetvis skyldig att betala den frakt som motsva- rar viktskillnaden (art. 23). Han är dessutom skyldig att betala ett särskilt frakttillägg. Frakttillägg utgår också. när gods som enligt RID är uteslutet från befordran eller får befordras endast under vissa villkor har överläm- nats tilljärnvägen under oriktig, otydlig eller ofullständig beskrivning eller utan att föreskrivna villkor är uppfyllda (art. 24 ä 1).
När avsändaren överlämnar fraktsedeln till järnvägen. bör han samtidigt överlämna de handlingar som behövs för den behandling av godset som under befordringen skall äga rum hos tullmyndigheter eller andra förvalt- ningsmyndigheter. I stället för att dessa handlingar överlämnas tillsam- mans med fraktsedeln kan de ställas till järnvägens förfogande på en viss station eller hos en viss myndighet. som anges i fraktsedeln. Järnvägen är inte skyldig att kontrollera. att de handlingar som överlämnas till den är
.
Prop. 1984/85: 33 183
fullständiga och riktiga. Avsändaren är ansvarig gentemot järnvägen för varje skada. t. ex. till följd av försening. som uppkommer på grund av att de nämnda handlingarna saknas. är ofullständiga eller oriktiga. Undantag från detta ansvar gäller bara i den mån något fel har begåtts på järnvägens sida. t.ex. när en handling har kommit bort på grund av en järnvägsan- ställds slarv. Om en handling som har antecknats i fraktsedeln och bifogats denna eller senare lämnats till järnvägen har gått förlorad eller inte har använts så som varit avsett, kan järnvägen bli skyldig att ersätta den skada som detta medför. Skadeståndsskyldighet inträder dock bara när vårdslös- het ligger järnvägen till last, och skadan ersätts inte till den del den överstiger det maximibelopp som skulle ha gällt om godset hade gått förlorat (art. 25).
Järnvägen ansvarar för att tullbestämmelser och andra administrativa föreskrifter uppfylls sålänge godset är under befordran. Om järnvägen ger någon utomstående i uppdrag att sköta järnvägens åligganden i dessa hänseenden. blir järnvägen ansvarig också för fel som begås av denne. Avsändaren och mottagaren har möjlighet att i stor utsträckning själv överta ansvaret för de kontakter med myndigheterna som befordringen kräver (art. 26).
Utlämningen av godset (art. 27—29)
Järnvägen är skyldig att hålla godset tillgängligt för utlämning på be- stämmelsestationen inom en viss leveransfrist. Denna frist kan bestämmas genom avtal mellan samtliga järnvägar som deltar i befordringen eller genom internationella tariffer eller särskilda avtal. I CIM finns emellertid utförliga föreskrifter för hur leveransfristen skall beräknas. Dessa före- skrifter blir tillämpliga. om leveransfristens längd inte har bestämts i avtal eller tariffer. I sådana avtal eller tariffer får inte fastställas leveransfrister som är längre än de som anges i CIM (art. 27).
Genom befordringsavtalet harjärnvägen gentemot avsändaren åtagit sig att transportera godset till bestämmelsestationen för att där lämnas ut till mottagaren. Genom avtalet uppkommer givetvis inte någon förpliktelse för den som har angetts som mottagare. Om denne vill inträda i befordringsav- talet som mottagare. får han vid'den tidpunkt som för olika fall anges i CIM en självständig rätt att göra detta. I normalfallet uppkommer denna rätt när godset kommer till bestämmelsestationen. Mottagaren kan då kräva att järnvägen lämnar ut fraktsedelsoriginalet och godset. Om han gör gällande sin rätt som mottagare. måste han också fullgöra de skyldigheter som enligt befordringsavtalet åvilar mottagaren. dvs. betala de kostnader som har påförts honom i fraktsedeln (art. 28 ä 1). Även om godset inte har kommit till bestämmelsestationen, kan mottagaren i vissa fall inträda som part i befordringsavtalet. Detta är fallet. om det har konstaterats att godset har gått förlorat. Mottagaren kan då kräva skadestånd av järnvägen. Det- samma gäller. om godset inte har ställts till mottagarens förfogande inom 30 dagar efter det att leveransfristen har gått ut (jfr art. 39 ä 1).
Prop. 1984/85: 33 184
Hur utlämningen av godset skall gå till anges i vissa avseenden i CIM och regleras i övrigt av de föreskrifter som gäller för bestämmelsestationen (art. 28 ä 3).
Sedan godset har lämnats ut till mottagaren och befordringsavtalet där- med i huvudsak har fullgjorts. kan i förhållandet mellan varuhavaren och järnvägen återstå en slutlig reglering av kostnaderna för befordringen. Om järnvägen på grund av något misstag har uppburit för höga fraktavgifter, skall den självmant betala tillbaka det belopp som har betalats för mycket. På motsvarande sätt kanjärnvägen kräva fyllnadsbetalning. om fraktavgif- terna av misstag har satts till ett för lågt belopp (art. 29).
Rätten att förfoga över godset under befordringen (art. 30—32)
När befordringsavtalet ingås. överlämnas godset ijärnvägens besittning med uppdrag att det skall transporteras till bestämmelsestationen för ut- lämning till mottagaren. Genom att överlämna godset till järnvägen från- händer sig emellertid avsändaren inte alla möjligheter att förfoga över det. Avsändaren kan sålunda i efterhand ensidigt ändra befordringsavtalet i vissa hänseenden genom att bestämma t. ex. att godset skall lämnas ut till någon annan än den person som i fraktsedeln anges som mottagare. att godset skall lämnas ut på någon annan station än den bestämmelsestation som anges i fraktsedeln eller att godset skall sändas tillbaka till avsänd- ningsstationen. En förutsättning för att avsändaren skall ha rätt att förfoga över godset under befordringen är emellertid att han visar upp fraktsedels- dubbletten förjärnvägen samtidigt som han begär att få förfoga över godset (art. 30 åå 1 och 2). På denna punkt föreligger en skillnad mellan CIM och den föreslagna järnvägstrafiklagen. Enligt 3 kap. 12 å i den lagen får sålunda avsändaren förfoga över godset under befordringen utan att visa upp sitt exemplar av fraktsedeln (jfr prop. 1983/84: 117 s. 58 i).
Regeln i ClV att avsändaren kan förfoga över godset endast så länge han innehar fraktsedelsdubbletten innebär att denna får en viss värdepappers- kvalitet. Genom att förvärva fraktsedelsdubbletten kan mottagaren skydda sig mot att avsändaren förfogar över godset. Detta är av särskild betydelse. när befordringen gäller gods som avsändaren har sålt till mottagaren. Om järnvägen låter avsändaren förfoga över godset utan att denne visar upp fraktsedelsdubbletten. är järnvägen ansvarig mot en mottagare som inne- har dubbletten för den skada som uppkommer därigenom. Ersättningen är dock begränsad till vad som skulle ha utgått om järnvägen hade varit ansvarig för att godset hade gått förlorat under befordringen (art. 30 ä 3). Detta innebär att ersättningen i regel blir begränsad till 17 SDR (ca 143 kr.) per kilo av godsets bruttovikt (art. 40 ä 2).
Även om avsändaren fortfarande innehar fraktsedelsdubbletten. upphör hans rätt att ändra befordringsavtalet när mottagaren har övertagit fraktse- delsoriginalet. har tagit emot godset. har begärt att få ut fraktsedelsorigina- let och godset efter det att godset har kommit fram till bestämmelsesta-
Prop. 1984/85: 33 185
tionen eller har utnyttjat sin rätt att begära skadestånd för förlust eller försening av godset. Avsändarens rätt att ändra befordringsavtalet upphör också när godset har kommit in på bcstämmelselandets tullområde och mottagaren i stället har blivit berättigad att ändra fraktavtalet (art. 30 ä 4).
Mottagaren har rätt att ändra befordringsavtalet bara när avsändaren inte har åtagit sig att betala den del av befordringskostnaden som belöper på befordringen i bestämmelselandet och inte heller har angett i fraktse- deln att mottagaren inte får ändra befordringsavtalet. Om mottagaren får ändra avtalet, kan han t.ex. bestämma att godset skall lämnas ut till en ny mottagare. Den ursprunglige mottagarens rätt står kvar till dess att han själv eller en ny mottagare träder in i befordringsavtalet på mottagarsidan. Om den ursprunglige mottagaren har utnyttjat sin rätt att ange en ny mottagare, får inte denne i sin tur ändra befordringsavtalet under beford- ringen (art. 31).
Järnvägens skyldighet att medverka till förfoganden över godset från avsändarens eller mottagarens sida är inte ovillkorlig. Järnvägen får vägra att följa en anvisning av avsändaren eller mottagaren bl. a. om detta skulle orsaka en störning i den normala driften eller om det inte längre är möjligt att följa anvisningen. Om det har uppstått kostnader förjärnvägen till följd av att den har följt en anvisning om ändring i befordringsavtalet, har järnvägen rätt till ersättning för kostnaderna. Järnvägen är ansvarig för de skador som uppkommer till följd av att en anvisning om ändring i fraktav- talet inte har verkställts fastän järnvägen var skyldig att göra detta eller att en sådan anvisning har verkställts på ett oriktigt sätt. om vårdslöshet har förelegat på järnvägens sida (art. 32 59 1 och 2). Också i detta fall är dock ersättningsskyldigheten begränsad till vad som högst skulle ha utgått. om godset hade gått förlorat. dvs. 17 SDR (ca 143 kr.) per kilo av godsets bruttovikt (art. 321jfr art. 40 5 2).
Befordrings- och utlämningshinder (art. 33 och 34)
Av olika skäl kan det uppstå hinder mot att befordringen genomförs på det sätt som var avsett i befordringsavtalet, t. ex. genom att en linje har blivit blockerad till följd av en naturhändelse eller en tågolycka. Ofta kan det emellertid vara möjligt att utföra befordringen över en annan beford- ringsväg än den som har bestämts från början. Vid befordringshinder åligger det järnvägen att avgöra om det är lämpligare att välja en annan befordringsväg eller om det ligger i avsändarens intresse att han ges tillfälle att lämna anvisningar om hur järnvägen skall förfara med godset. Om det inte är möjligt att fortsätta befordringen. skall dock järnvägen utom i vissa undantagsfall begära anvisningar av avsändaren (art. 33 55 1 och 2).
Om avsändaren lämnar anvisningar som innebär att godset skall lämnas ut till en annan mottagare eller på en annan bestämmelsestation än som tidigare har angetts. får järnvägen inte följa anvisningarna utan att fraktse- delsdubbletten visas upp. Om järnvägen i ett sådant fall följer anvisningen
Prop. 1984/85: 33 186
utan att dubbletten företes. blir den ansvarig för den skada som därigenom tillfogas en mottagare som har förvärvat fraktsedelsdubbletten av avsän- daren. Även i detta fall är järnvägens ansvarighet i princip begränsad till vad som skulle ha utgått om godset hade gått förlorat. dvs 17 SDR (ca 143 kr.) per kilo av godsets bruttovikt (art. 33 åå 4 och 5;jfr art. 40 ä 2).
Om järnvägen med anledning av ett befordringshinder har begärt anvis- ning av avsändaren men inte inom rimlig tid fått en anvisning som kan följas. fårjärnvägen förfara med godset i enlighet med de regler som gäller på den plats där hindret för godsets befordran uppkom. Bland de åtgärder som kan komma i fråga är försäljning av godset (art. 33 ä 6).
Om mottagaren innan utlämningshindret uppkom har utnyttjat sin rätt att ändra befordringsavtalet, skall anvisning begäras av honom och inte av avsändaren (art. 33 ä 8).
Fastän godset har kommit fram till bestämmelsestationen. kan det visa sig omöjligt att fullfölja transportuppdraget på det sätt som har avtalats, eftersom det inte går att lämna ut godset till mottagaren. När ett utläm- ningshinder uppkommer, t.ex. genom att mottagaren inte kan anträffas eller genom att han vägrar att ta emot godset. skall järnvägen begära anvisning av avsändaren. Skulle hindret bestå i att mottagaren vägrar att ta emot godset, får avsändaren ge anvisningar utan att visa upp fraktsedels- dubbletten. Om utlämningshindret upphör innan någon anvisning från avsändaren har nått bestämmelsestationen. skall järnvägen lämna ut god- set till mottagaren. Kvarstår däremot utlämningshindret och kanjärnvägen inte förfara med godset i enlighet med anvisningen från avsändaren. skall järnvägen handla i enlighet med de regler som gäller på den plats där utlämningen skulle ske (art. 34).
Järnvägens ansvarighet (art. 35— 51 )
Allajärnvägar som deltar i en internationell godsbefordran svarar solida- riskt för befordringen i dess helhet. För avsändningsjärnvägen uppkommer ansvarigheten genom att den tar emot godset och fraktsedeln frän avsän- daren. Varje efterföljande järnväg inträder i fraktavtalet genom att överta godset och fraktsedeln från den föregående järnvägen och blir därmed också ansvarig för hela befordringen (art. 35).
Regleringen i CIM av järnvägens ansvarighet för det befordrade godset följer samma principer som regleringen i CIV av ansvarigheten vid beford- ran av inskrivet resgods. Järnvägen har sålunda i princip ett strikt ansvar för skada som uppkommer till följd av att godset helt eller delvis går förlorat eller skadas under befordringen. dvs. från det att godset har tagits emot för befordran till dess att det har lämnats ut. och för skada till följd av dröjsmål med utlämningen av godset (art. 36 5 1).
Järnvägen är emellertid fri från ansvarighet om någon av de ansvarsfri- hetsgrunder som anges i CIM föreligger. [ fråga om järnvägens skyldighet att klarlägga skadeförloppet gäller för vissa grunder lindrigare krav än för
Prop. 1984/85: 33 187
de övriga. Ansvarsfrihetsgrunderna brukar därför delas in i två grupper. de "icke privilegierade" och de "privilegierade".
De icke privilegierade ansvarsfrihetsgrunderna enligt ClM är i princip desamma som enligt CIV. Järnvägen är sålunda fri från ansvarighet, om skadan. förlusten eller dröjsmålet med utlämningen beror på fel eller försummelse av varuhavaren. på en anvisning som varuhavaren har lämnat och som inte har föranletts av fel eller försummelse påjärnvägens sida eller på fel i själva godset. Ansvarsfrihet föreligger vidare. om skadan. förlusten eller dröjsmålet beror på någon omständighet som järnvägen inte hade kunnat undgå eller förebygga följderna av (art. 36 ä 2). Om järnvägen vill undgå ansvar genom att åberopa någon av dessa grunder. mästejärnvägen bevisa att förlusten. skadan eller dröjsmålet var en följd av någon av de omständigheter som nu har nämnts (art. 37 ä 1).
De privilegierade ansvarsfrihetsgrunderna enligt CIM är sådana omstän- digheter som på något sätt ökar risken för transportskada eller gör det rimligt att risken för skador bärs av varuhavaren. Av dessa ansvarsfrihets- grunder kan nämnas vissa fall då en ökad risk för skador föreligger, nämligen att nödvändig förpackning saknas, att godset är av ömtålig be- skaffenhet och att gods som tas emot till befordran endast under vissa villkor har lämnats till befordran utan att dessa villkor är uppfyllda. [ vissa fall då det inte föreligger ökad risk för transportskada har det ändå ansetts rimligt att göra undantag från det strikta ansvaret. t.ex. när godset har lastats av avsändaren eller lossats av mottagaren eller när tullbehandlingcn av godset har skett genom varuhavarens försorg (art. 36 5 3).
Också för att undgå ansvarighet genom att åberopa en privilegierad ansvarsfrihetsgrund måste järnvägen bevisa att den ansvarsbefriande om- ständigheten verkligen har förelegat. Däremot behöverjärnvägen inte styr- ka ett orsakssammanhang mellan den ansvarsbefriande omständigheten och skadan. Skadan skall sålunda i princip anses vara en följd av denna omständighet, om järnvägen visar att skadan kan vara en följd av den. Ansvarsfrihet föreligger dock inte. om den som kräver ersättning visar att skadan inte är en följd av någon sådan omständighet som utgör ansvarsfri— hetsgrund (art. 37 % 2).
De privilegierade ansvarsfrihetsgrunderna kan endast åberopas till befri- else från ansvar för transportskada. De icke privilegierade ansvarsfrihets- grunderna får däremot tillämpas både vid transportskada och vid skada till följd av dröjsmål (art. 36 så 2 och 3; art. 37 åå 1 och 2).
När ett skadefall har inträffat, ankommer det således på järnvägen att förebringa den utredning om skadeorsaken som krävs för att ansvarsfrihet skall kunna komma i fråga. Däremot måste varuhavaren bevisa att ett skadefall har inträffat under befordringen. I ett fall har införts en särskild presumtionsregel till varuhavarens förmån. Detta gäller vid s.k. nyinläm- ning. dvs. när godset efter en avslutad järnvägsbefordran transporteras vidare enligt ett nytt befordringsavtal utan att sändningen har varit ur
Prop. 1984/85: 33 188
järnvägens besittning och utan att sändningens tillstånd har ändrats. ()m godset efter en nyinlämning befinns ha minskats eller skadats. skall minsk- ningen eller skadan antas ha uppkommit under den befordran som har ägt rum efter nyinlämningen. Presumtionsregeln gäller inte bara när båda befordringarna faller under CIM utan också när bara den senare beford- ringen omfattas av CIM. under förutsättning att också en genomgående befordran från den ursprungliga avsändningsstationen till den slutliga be- stämmelsestationen skulle ha omfattats av CIM (art. 38).
För att kunna få ersättning för förlust av godset måste varuhavaren i princip bevisa att godset verkligen har gått förlorat under befordringen. Om godset har förstörts medan järnvägen innehade det. kan järnvägen i allmänhet utan svårighet själv konstatera detta. Med hänsyn till de mycket stora godsmängder som järnvägarna befordrar måste det inträffa att gods kommer på avvägar och att järnvägen inte med säkerhet kan avgöra vad som har hänt med godset. I sådana fall skulle tillämpningen av de vanliga bevisreglerna leda till mycket stora svårigheter för varuhavaren. Utan att behöva förete någon bevisning om att godset verkligen har gått förlorat får varuhavaren därför anse godset som förlorat, om det inte har lämnats ut till mottagaren eller ställts till dennes förfogande inom 30 dagar efter leverans- fristens utgång (art. 39 ä 1).
Den omständigheten att varuhavaren tar emot ersättning för gods som anses som förlorat enligt vad som nu har sagts behöver inte innebära att han avstår från sin rätt att få ut godset. Vill han ha kvar denna rätt, måste han emellertid i samband med att han tar emot ersättningen skriftligen begära att bli underrättad. om godset skulle komma till rätta inom ett år från det att ersättningen utbetalades. Om han har fått en sådan underrättel- se och han vill få godset utlämnat. måste han kräva detta inom 30 dagar från det att han tog emot underrättelsen. Järnvägen är då skyldig att lämna ut godset på någon station vid befordringsvägen. Som villkor för utläm- ningen gäller att mottagaren betalar tillbaka den del av ersättningen som hänför sig till godsets värde. Han är vidare skyldig att betala kostnaderna för befordringen av godset från avsändningsstationen till den station där godset lämnas ut (jfr för inrikcsjärnvägsbefordan 3 kap. 27 å tredje stycket järnvägstrafiklagen och prop. 1983/84: 117 s. 181 ). Genom att godset inte längre skall anses som förlorat, har mottagaren möjlighet att i stället för ersättning för förlust få ersättning för dröjsmål med utlämningen av godset. Om godset kommer till rätta mer än ett år efter det att järnvägen betalade förlustersättning för godset. får järnvägen förfoga över det i enlighet med bestämmelserna i den stat som järnvägen tillhör. Detsamma gäller. när varuhavaren inte skriftligen har begärt att få underrättelse för den händelse att godset kommer till rätta eller om han efter att ha fått en sådan underrät- telse inte inom den föreskrivna fristen har begärt att få ut godset (art. 39).
För beräkningen av den ersättning som skall utgå när järnvägen är ansvarig för förlust av godset finns särskilda regler i CIM. Dessa avviker
Prop. 1984/85: 33 189
väsentligt från allmänna regler för beräkning av skadestånd. Sålunda sker skadeståndsberäkningen inte med utgångspunkt i den skada som varuha- varen har tillfogats utan i godsets objektiva värde på avsändningsstationen vid den tidpunkt då godset togs emot till befordran. Vad som är godsets värde fastställs i första hand med ledning av börspriset. Om godsslaget inte är noterat på någon varubörs eller en eventuell notering inte är tillämplig på den plats där godset togs emot till befordran. skall i stället godsets marknadspris läggas till grund för skadeståndsberäkningen. Med mark- nadspriset avses det pris som tillämpas vid regelmässig omsättning av varor av det slag som befordringen gäller. Om det inte finns något mark- nadspris för godset, är godsets värde det allmänna värdet av gods av samma slag och beskaffenhet som det gods som ersättningen avser. Det allmänna värdet är det värde som godset har för envar utan att därvid t. ex. det affektionsvärde som godset kan ha för den skadelidande beaktas (art. 40 & l;jfr 3 kap. 28 åjärnvägstrafrklagen och prop. 1983/84: 117 s. 182 ).
Metoden att grunda skadeståndsberäkningen på godsets objektiva värde på avsändningsonen leder regelmässigt till att skadeståndet blir lägre än det skulle ha blivit om vanliga beräkningsregler hade tillämpats. Bl.a. innebär metoden att ersättning inte lämnas för utebliven handelsvinst. En ytterligare begränsning av skadeståndets storlek följer i åtskilliga fall av att ersättningen för godsets värde inte får överstiga 17 SDR (ca 143 kr.) för varje kilogram av förlusten i bruttovikt. Järnvägen skall dessutom betala tillbaka befordringsavgiften, tullavgifter och andra utlägg med anledning av befordringen som belöper på det gods som har gått förlorat (an. 40).
Vissa godsslag är till sin naturliga beskaffenhet sådana. att det regelmäs- sigt uppkommer ett visst svinn vid transport. Till den del svinnet vid befordran av sådant gods inte överstiger en angiven procentsats. ärjärnvä- gen fri från ansvarighet för svinnet utan att den behöver föra någon bevisning om orsaken till detta. Ansvarsfrihet gäller dock inte. om varuha- varen visar att svinnet i ett visst fall inte beror på godsets beskaffenhet. Om godset helt och hållet har gått förlorat. görs inte något avdrag för svinn när ersättningen skall beräknas (art. 41).
Närjärnvägen är ansvarig för att godset har skadats under befordringen, skall ersättningen motsvara den värdeminskning som godset har undergått. När värdeminskningen skall beräknas, skall först det värde bestämmas som godset har i skadat skick på bestämmelseonen vid tiden för tilläm- ningen. Detta värde kan fastställas t. ex. genom försäljning av det skadade godset. Godsets värde i skadat skick skall sedan jämföras med det värde som godset skulle ha haft. om det hade lämnats ut på bestämmelseorten i oskadat skick. Därvid framgår med hur många procent godset har minskat i värde på grund av skadan. Den ersättningsgilla värdeminskningen be- stäms till det belopp som motsvarar lika många procent av godsets objek- tiva värde på avsändningsorten. Samma procentuella del av frakt. tull och övriga utlägg i samband med befordringen skall också ersättas (art. 42 5.5 1 och 3; jfr prop. 1983/84: 117 s. 184).
Prop. 1984/85: 33 190
I fråga om värdefullt gods kan en beloppsmässig begränsning av ersätt- ningens storlek komma i fråga. Järnvägen är nämligen inte skyldig att betala mera i ersättning för skada på godset än som skulle ha utgått, om godset i stället hade gått förlorat. Järnvägens ansvarighet är därför begrän- sad till 17 SDR (ca 143 kr.) per kilogram av godsets bruttovikt. Om bara en del av sändningen har minskat i värde till följd av skadan. är maximiersätt- ningen för skadan det belopp som skulle ha betalats om den skadade delen hade gått förlorad (art. 42 ä 2).
När järnvägen är ansvarig för dröjsmål med utlämningen av godset, kan varuhavaren enligt 1970 års CIM kräva viss gottgörelse, även om dröjsmå— let inte har orsakat honom någon skada. Enligt 1980 års CIM utgår däremot ersättning för dröjsmål bara när det visas att dröjsmålet har medfört skada. Dröjsmålsersättningen får enligt 1980 års CIM inte överstiga tre gånger befordringsavgiften (art. 43 ä 1). Enligt 1970 års CIM var gränsen två gånger befordringsavgiften. Några andra regler för hur ersättningen för dröjsmål skall bestämmas ges inte. Inom den angivna ramen kan således ersättning dömas ut med tillämpning av allmänna regler om hur skadestånd skall bestämmas. Ersättning kan utgå för t. ex. att varan under dröjsmålet har sjunkit i pris eller att en mottagare, som på grund av dröjsmålet inte har kunnat fullgöra en utfäst leverans. har förlorat handelsvinst eller blivit skadeståndsskyldig (art. 43 5 l).
I samband med godstransport kan fysiska skador uppkomma på trans- porterat gods på grund av att dröjsmål föreligger. Enligt CIM skall sådana skador ersättas enligt dröjsmålsreglerna. Även i den föreslagna järnvägs- trafrklagen har sådana skador på godset hänförts till dröjsmålsskador (3 kap. 30 äzjfr prop. 1983/84: 117 5.65 ff, 185).
Om dröjsmål föreligger med utlämningen av gods och godset därefter går förlorat, utgår inte ersättning för dröjsmål vid sidan av ersättning för förlust (art. 435 2; jfr prop. 1983/84:117 s. 186 0. Om en del av en godssändning har gått förlorad, kan på motsvarande sätt dröjsmålsersätt- ning inte komma i fråga för den delen men däremot för vad som inte har gått förlorat (art. 43 5 3). Om godset har blivit fördröjt och dessutom skadat genom inverkan av någon annan omständighet än dröjsmålet, kan ersättning utgå både för dröjsmålet och för transportskadan (art. 43 5 4). 1 de fall då ersättning betalas både för dröjsmål och för förlust eller trans- portskada. får emellertid den sammanlagda ersättningen inte överstiga det maximibelopp som skulle ha gällt om hela godssändningen hade gått förlo- rad ("art. 45 5 5).
Vid skador'i samband med godstransport är järnvägens ansvarighet sålunda begränsad till ett visst högsta belopp. Detta gälleri princip obero- ende av grunden för ersättningsskyldigheten (art. 51). Järnvägen har dock inte rätt till ansvarsbegränsning. om skadan har orsakats genom uppsåt på järnvägens sida. I sådana fall omfattar järnvägens ersättningsskyldighet hela den uppkomna skadan enligt allmänna regler om hur skadestånd skall
Prop. 1984/85: 33 191
bestämmas. Om däremot skadan har orsakats genom grov vårdslöshet på järnvägens sida. är ersättningsskyldigheten begränsad men till ett dubbelt så högt belopp som det maximibelopp som annars gäller enligt CIV (art. 44). Det bör påpekas att enligt den föreslagna järnvägstrafiklagen järnvä- gens ansvarighet såvitt gäller gods är obegränsad också vid grov vårdslös— hetll kap. 7 5).
I den mån befordringen sker enligt en normaltariff. är varuhavaren tillförsäkrad det skadeståndsskydd som följer av de bestämmelser som nu har redovisats. Om varuhavaren anser sig kunna till någon del avstå från detta skadeståndsskydd. kan det finnas möjligheter för honom att göra detta i utbyte mot lägre fraktkostnader. Järnvägarna kan nämligen i särskil- da tariffer göra förbehåll om att lägre begränsningsbelopp skall gälla för ersättning vid förlust av eller skada på godset eller vid dröjsmål med utlämningen än som föreskrivs i CIM. Detta är dock bara tillåtet. om frakten enligt den särskilda tariffen är nedsatt i förhållande till den frakt som följer av normaltariffen (art. 45).
Som har nämnts i det föregående kan varuhavaren förstärka sitt skade- ståndsrättsliga skydd genom att i fraktsedeln ange ett visst belopp som leveransintresse. Om leveransintresse har deklarerats. inverkar detta inte på grunden för järnvägens ansvarighet. När järnvägen är ansvarig. ökar däremot varuhavarens möjlighet att få hela skadan ersatt. Förutom den del av skadan som täcks enligt de vanliga ersättningsreglerna skall nämligen som tidigare har nämnts återstoden av skadan ersättas upp till det belopp som har deklarerats som leveransintresse. När det gäller transportskador får under "återstoden av skadan" hänföras dels sådana subjektiva skade- ståndsposter som inte beaktas när ersättning beräknas på grundval av godsets objektiva värde, dels det godsvärde som inte är ersättningsgillt med hänsyn till de beloppsmässiga begränsningsreglerna. Vid dröjsmål är "återstoden av skadan" den del av skadan som överstiger det maximibe- lopp som anges i art. 43 5 1, dvs. tre gånger befordringsavgiften (art. 46).
För beräkning av ränta på ersättningsbelopp gäller en enhetlig räntefot om S%. Rätt till ränta föreligger dock bara när ersättningsbeloppet är större än 4 SDR (ca 33 kr.) per fraktsedel (art. 47).
I den förut nämnda listan över linjer som omfattas av CIM kan också sjöfartslinjer tas upp. Om en sjöfartslinje som finns upptagen i listan tas i anspråk för en genomgående internationell befordran i kombinerad järn- vägs- och sjötrafrk. skall de järnvägsrättsliga reglerna tillämpas på hela befordringen och således också på sjöbefordringen. En stat kan emellertid såvitt gäller sina sjöfartslinjer mildra fraktföraransvaret under sjöbeford— ringen genom att för denna befordran låta också vissa sjörättsliga ansvars— frihetsgrunder gälla vid sidan av de järnvägsrättsliga. Detta sker genom att den stat som låter föra in en sjöfartslinje i listan därvid låter anteckna i listan att den nämnda ansvarslindringen skall gälla. Utöver de järnvägs- rättsliga ansvarsfrihetsgrunderna kommer då järnvägen att för befordring-
Prop. 1984/85: 33 192
en på sjöfartslinjen kunna åberopa ett antal ansvarsfrihetsgrunder som motsvarar vissa av de ansvarsfrihetsgrunder som anges i 1924 års konven- tion om fastställande av vissa gemensamma regler i fråga om konossement (de s.k. Haagreglerna). bl. a. ifråga om s.k. nautiskt fel och brand (art. 48).
I fråga om järnvägens ansvarighet för atomskada (art. 49). järnvägens ansvarighet för sina anställda och andra medhjälpare (art. 50). möjligheter- na att göra gällande anspråk motjärnvägen på någon annan grund än CIM (art. 5] s 1) och möjligheterna att rikta ersättningsanspråk mot järnvägens medhjälpare (art. 51 ä 2) gäller vid godsbefordran samma regler som vid befordran av resande och inskrivet resgods. I dessa hänseenden hänvisas till vad som anförs i anslutning till art. 44—46 i CIV.
Framställande av anspråk (art. 52—58)
Om järnvägen upptäcker eller får anledning anta att gods har skadats eller gått förlorat eller om den som har rätt till godset påstår att detta är fallet. skalljärnvägen genast göra en utredning. Bestämmelserna om denna utredning (an. 52) överensstämmeri sak med motsvarande reglering i CIV (art. 48).
Som förut har nämnts är samtligajärnvägar som har deltagit i en interna- tionell godsbefordran solidariskt ansvariga för befordringen i dess helhet. Detta innebär emellertid inte att transportkunden kan framställa ett ersätt- ningskrav mot vilken som helst av de ansvariga järnvägarna. Ett anspråk som gäller något annat än återbetalning av erlagt belopp eller utbetalning av efterkravsbelopp måste riktas mot avsändningsjärnvägen. bestämmel- sejärnvägen eller den järnväg på vars linje den omständighet har inträffat som har gett upphov till anspråket. Ett anspråk kan riktas mot bestämmel- sejärnvägen. även om den inte har övertagit vare sig godset eller fraktse- deln (art. 55.3). Ett ersättningskrav kan framställas antingen vid domstol (art. 55) eller som ett krav utom rätta (art. 53).
I likhet med CIV innehåller CIM (art. 54) en reglering av frågan om s.k. saklegitimation. dvs. vem som är behörig att göra gällande ett ersättnings- krav mot järnvägen. Denna fråga är mera komplicerad vid godsbefordran än vid person- och resgodsbefordran. eftersom det i ett godsbefordringsav- tal i regel finns två motparter till järnvägen. I fråga om vissa krav är det utan vidare klart vem som är järnvägens motpart. Vid de flesta krav på ersättning på grund av ett befordringsavtal kan emellertid såväl avsän- daren som mottagaren komma i fråga. dock inte båda samtidigt. Avsän- daren har talerätt så länge mottagaren inte har övertagit fraktsedelsorigina- let eller tagit emot godset. Avsändarens talerätt upphör också när motta- garen. efter det att godset har kommit fram till bestämmelsestationen. har begärt att få ut fraktsedeln och godset. Detsamma gäller. om godset har gått förlorat eller om mottagaren har rätt att anse godset som förlorat. Avsändarens talerätt upphör slutligen, när mottagaren har utnyttjat sin rätt att ändra fraktavtalet. Om någon av de nu nämnda omständigheterna har
Prop. 1984/85: 33 l93
inträffat. har mottagaren därmed också blivit behörig att föra talan mot järnvägen. Har han utnyttjat sin rätt att ge anvisning om att godset skall befordras till en ny mottagare. upphör emellertid hans rätt att göra anspråk gällande. när den nye mottagaren har övertagit fraktsedelsoriginalet eller tagit emot godset eller på något annat sätt har utnyttjat sina möjligheter att inträda i befordringsavtalet. När den ursprunglige mottagarens talerätt har upphört. tillkommer rätten att framställa anspråk den slutligc mottagaren (art. 54).
När varuhavaren avser att väcka talan mot järnvägen på grund av en internationell godsbefordran. kan han som nämnts i regel välja mellan olika järnvägar. Avgörande för valet torde i allmänhet vara frågan till vilket land rättegången från hans synpunkt lämpligen bör förläggas. En järnväg är nämligen i princip inte skyldig att svara vid domstol i någon annan stat än den som järnvägen tillhör (art. 56). När talan väcks mot en järnväg. bortfaller rätten till talan mot de övriga (art. 55 54).
I CIM finns bestämmelser om reklamation (art. 57). Dessa bestämmelser överensstämmer i huvudsak med motsvarande reglering i CIV (art. 54). Den frist inom vilken en skada som inte kan upptäckas utifrån skall anmälas går dock vid godsbefordran ut sju dagar efter det att godset togs emot. mot tre dagar vid befordran av inskrivet resgods. Vidare har en varuhavare längre tid på sig än en resande när det gäller att framställa anspråk med anledning av att den befordrade egendomen har lämnats ut för sent. Vid godsbefordran gäller i detta fall en frist på 60 dagar mot 21 dagar vid befordran av inskrivet resgods.
Liksom vid befordran av inskrivet resgods är preskriptionstiden vid godsbefordran i regel ett år. En tvåårig preskriptionstid gäller dock. när fordringen avser ett efterkravsbelopp som järnvägen har uppburit av mot- tagaren eller ett överskott från en försäljning av godset eller när fordringen hänför sig till en befordran som har föregått en nyinlämning. Preskriptions— tiden är likaså två år. om fordringen avser en skada som har framkallats uppsåtligen från järnvägens sida eller om fordringen grundas på svikligt förfarande. Om en fordran preskriberas, bortfaller inte bara rätten att göra fordringen gällande genom käromål utan också möjligheten att göra ford- ringen gällande genom genkäromål eller yrkande om kvittning (art. 58).
Det inbördes förhållandet mellan järnvägarna (art. 59—64)
I CIM finns vissa bestämmelser om det inbördes förhållandet mellan flerajärnvägar som har deltagit i en genomgående godsbefordran (art. 59— 64). Dessa bestämmelser överensstämmer i huvudsak med motsvarande reglering i CIV (art. 56—61). I fråga om den slutliga ansvarigheten för dröjsmålsskada är dock reglerna för godsbefordran något utförligare. Detta sammanhänger med att det vid godsbefordran inte utan vidare är klan om den tid som en viss järnväg har använt för sin" del av befordringen är för lång eller ej. På grund härav regleras i CIM hur den totala leveransfristen
|3 Rikxdagen 1984/85. I saml. Nr 33
Prop. 1984/85: 33 194
skall fördelas på de järnvägar som deltar i befordringen (art. 61). CIM innehåller motsvarande avvikelse från 14 kap. 5 & rättegångsbalken som CIV. Ett krav som en järnväg har framställt regressvis mot en annan järnväg får sålunda inte handläggas gemensamt med det skadeståndskrav som har väckts med anledning av befordringsavtalet (art. 62 ä 5).
Tillfälliga avvikelser (art. 65)
Reglerna om avsändarens rätt att avgöra hur fraktkostnaderna skall betalas. att belägga godset med efterkrav och att ändra befordringsavtalet under befordringen kan i tider av ekonomisk'instabilitet ge upphov till betydande svårigheter vid avräkningen emellan järnvägarna. Med anled- ning av de särskilda förhållanden som rådde efter de båda världskrigen gjorde järnvägarna — till en början utan egentligt fördragsstöd — olika inskränkningar i de rättigheter som enligt de då gällande fördragen i princip tillkom avsändaren. Så småningom skapades fördragsenliga möjligheter att komma till rätta med svårigheter av detta slag.
Enligt CIM får en medlemsstat ensidigt utfärda vissa inskränkande före- skrifter. om det ekonomiska och finansiella läget i någon stat skulle medfö- ra stora svårigheter att upprätthålla sedvanliga ekonomiska förbindelser mellanjärnvägar i olika stater. Sådana inskränkande föreskrifter kan ha till syfte t.ex. att hindra att frakter erläggs i en valuta som snabbt sjunker i värde eller i sin helhet erläggs i det egna landets valuta med påföljd att en knapp reserv av utländsk valuta måste tas i anspråk för betalning av en utländskjärnvägs andel av frakten. Föreskrifter kan bl. a. meddelas om att frakten för en sändning från en viss främmande stat måste vara betald åtminstone till den statens gräns, att en sändning från eller till en viss främmande stat inte får beläggas med efterkrav och att avsändaren inte får utnyttja sin rätt att ändra befordringsavtalet till att omdestinera godset till ett annat bestämmelseland än det som ursprungligen har angetts. I stället för att själv meddela inskränkande föreskrifter kan en stat ge sina järnvä- gar rätt att med utländska järnvägar komma överens om att vissa avvi- kelser från fördragets bestämmelser om betalningen av frakten och om förfoganderätten under befordringen skall gälla i dessajärnvägars inbördes trafik (art. 65).
Förhållandet till vissa andra fördrag (art. 66) Vad som har sagts i anslutning till art. 62 i CIV om förhållandet till vissa andra fördrag gäller också i fråga om CIM (art. 66).
Hänvisningar till S4-3
- Prop. 1984/85:33: Avsnitt 4.3
4.5. Bilagorna till CIM
4.5.! Bilaga 1." Reglemente om internminne/[järnvägsbefordran avfarligl gods (RID)
RID utgör i första hand avtalsvillkor, inte offentligrättsliga säkerhets- föreskn'fter. även om det kunde uppfattas så. Skall RID användas som en
Prop. 1984/85: 33 195
direkt tredjemansföreskrift eller kompletteras med sådana. krävs att detta uttryckligen föreskrivs i nationell rätt. Detta har gjorts i Sverige genom 20 & förordningen ( 1982:923 ) om transport av farligt gods. Eftersom RID är mycket omfattande (mer än 400 sidor). ges i det följande bara en kortfattad översikt över dess uppbyggnad.
Första avdelningen inleds med en förteckning på de åtta huvudklasser av farligt gods som omfattas av RID. Klassificeringen bygger främst på arten av den fara som godset representerar. De åtta klasserna är:
1. explosiva ämnen.
2. komprimerade, kondenserade eller under tryck lösta gaser.
3. brandfarliga vätskor.
4. brandfarliga fasta ämnen. självantändande ämnen och ämnen som utvecklar brandfarlig gas i kontakt med vatten.
5. oxiderande ämnen samt peroxider.
6. giftiga ämnen. vämjeliga ämnen och ämnen med benägenhet att orsa- ka infektioner.
7. radioaktiva ämnen,
8. frätande ämnen.
I första avdelningen anges vidare vilka varuslag som är helt uteslutna från befordran. vilka som befordras under förutsättning att de särskilda föreskrifterna för varje varuslag har uppfyllts samt vilka varuslag som befordras utan särskilda villkor. Det anmärks särskilt att undantag från RID: s föreskrifter kan göras genom bl.a. överenskommelser mellan två eller flera stater. Härigenom kan varuslag. som enligt RID inte får beford- ras. ändå tillåtas för befordran på särskilda villkor. Avdelningen innehåller också hänvisningar till föreskrifter som kan ha utfärdats av tullmyndighe- ter och andra förvaltningsmyndigheter. Slutligen finns i avdelningen om- räkningstabcller för mått-. vikt- och andra enheter samt en översikt över innehållet i de särskilda underbilagorna till RID.
Andra avdelningen. som är den mest omfattande. innehåller bl.a. de särskilda villkor som skall vara uppfyllda för befordran av varje ämne eller varuslag. Villkoren kan t.ex. röra de tekniska krav som ställs på ämnet självt eller på förpackningar och behållare.
Den tredje avdelningen omfattar tio underbilagor. Dessa innehåller ingå— ende beskrivningar av bl.a. hur tekniska prov skall utföras och vilka provresultat som måste uppnås för att de transportvillkor som föreskrivs i andra avdelningen skall anses uppfyllda.
RID avslutas med två alfabetiskt uppställda register över dels de ämnen och varuslag som omfattas av RID. dels brandfarliga vätskor av klass 3 samt deras särskilda egenskaper.
4.5.2 Bilaga 11: Reglemente om internationelljärnvägsbefordran av pri- vatvagnar (RIP) I reglementet behandlas befordran av s.k. privatvagnar, dvs. järnvägs-
Prop. 1984/85: 33 196
vagnar som tillhör andra rättssubjekt än järnvägar. Där regleras förhållan- det mellan en privatvagns registrerade innehavare och järnvägen. Privat- vagnar betraktas inte som ett transportmedel som står till järnvägens förfogande utan som gods som har tagits emot till befordran. Detta gäller oavsett om de är tomma eller lastade.
En privatvagn måste registreras för att vagnen skall få sättas in i interna- tionell trafik (art. 2). I motsats till vad som gäller om järnvägens ansvarig- het för gods är järnvägen i princip ansvarig för skador på en privatvagn endast om vårdslöshet föreligger på järnvägens sida. För att gå fri från ansvar måste järnvägen dock bevisa att oaktsamhet inte har förelegat (art. 12 så 1). Privatvagnens innehavare är ansvarig gentemot järnvägen i enlig- het med registreringsavtalet för skador som orsakas av vagnen (art. 12 ä 6).
RIP innehåller vidare regler om begränsning av järnvägens ansvarighet vid dröjsmål samt om höjning av ansvarsbegränsningen vid dröjsmål när leveransfristen har garanterats av järnvägen (art. 14).
Även om avsändaren eller mottagaren av en privatvagn är någon annan än den registrerade innehavaren. har endast denne talerätt när det gäller anspråk på ersättning mot järnvägen. Talan får inte väckas mot någon annan än registreringsjärnvägen (art. 12 ä 5). Endast denna järnväg har talerätt såvitt gäller sina och andra järnvägars anspråk mot privatvagnens innehavare (art. 12 56).
4.5.3 Bilaga III: Reglemente om internationelljärnvägsbefordmn av con- tainrar (RICo)
RICo är uppbyggt på i stort sett samma sätt som RIP. I RICo regleras transportkundens ansvarighet gentemot järnvägen för skada på en contai- ner som tillhör järnvägen. Det är här fråga om ett närmast strikt ansvar. Vidare ges närmare föreskrifter om vad som skall iakttas när en container lämnas till befordran. om uppgifter i fraktsedeln och om skötsel av contain- rar. Slutligen finns vissa regler för containrar som ägs av andra än järnväg- en.
4.5.4 Bilaga IV: Reglemente om internationelljärnvägsbefordran av ex— pressgods (RIEx) Enligt reglementet får som expressgods befordras bara sådant gods som utan särskilda åtgärder kan befordras i persontåg. I de internationella tarifferna anges vilka godsslag som befordras som expressgods. Farligt gods får inte befordras som expressgods. om inte detta tillåts uttryckligen i RID eller i tarifferna. I övrigt innehåller RIEx föreskrifter om vad tran- sporthandlingen skall innehålla. om leveransfrister samt om tillåtna och icke tillåtna avvikelser från CIM.
Prop. 1984/85: 33 197
Hänvisningar till S4-5
- Prop. 1984/85:33: Avsnitt 4.3
5 Departementspromemorians förslag
1 departementspromemorian föreslås att Sverige skall tillträda COTIF. l promemorian läggs fram förslag till en lag om internationell järnvägs- trafik. Genom denna lag införlivas COTIF i erforderlig omfattning med svensk rätt. Huvuddelen av de materiella bestämmelserna i fördraget finns ide båda bihangen. bihang A (CIV) och bihang B (CIM)jämtc fyra bilagor. Enligt lagförslaget skall dessa båda bihang — med vissa undantag — tilläm- pas som svensk lag. I dessa delar skall COTIF alltså enligt förslaget införlivas med den svenska rättsordningen genom s.k. inkorporation. Det- ta innebär att bihangens bestämmelser kommer att gälla i Sverige i sin franska lydelse.
I fråga om bihang A görs dock enligt promemorians förslag undantag i fråga om de regler som gäller järnvägens ansvarighet för skador som tillfogas resande och egendom som resande bär på sig eller har med sig som handresgods. I den utsträckning dessa regler återges i det förslag till ny järnvägstrafiklag som f.n. behandlas av riksdagen föreslås att den lagen skall tillämpas i stället för bihang A.
Inkorporationen genom den föreslagna lagen om internationelljärnvägs- trafik skall omfatta bilagorna II. III och IV till bihang B ("reglementena om internationell järnvägsbefordran av privatvagnar, av containrar resp. av expressgods. RIP. RICo och RIEx). Bilaga I till bihang B (reglementet om internationelljärnvägsbefordran av farligt gods. RID) skall däremot enligt promemorians förslag införlivas med svensk rätt genom förordning. Även i detta fall skall införlivandet ske genom inkorporation.
Själva fördraget innehåller som redan har nämnts vissa bestämmelser om Mellanstatliga organisationen för internationell järnvägstrafik (OTIF). Där regleras sålunda organisationens uppbyggnad och verksamhet. Vidare innehåller fördraget vissa bestämmelser som endast rör medlemsstaternas inbördes förhållanden. Enligt promemorian föranleder dessa bestämmelser inte någon svensk författningsreglering. I fördraget finns emellertid också vissa processrättsliga regler, framför allt bestämmelser om verkställighet av domar. I promemorian föreslås att dessa bestämmelser införlivas med svensk rätt genom transformation i den föreslagna lagen om internationell järnvägstrafik.
6. Sammanfattning av remissyttrandena
Remissinstanserna har tillstyrkt att Sverige skall tillträda COTIF eller har inte haft något att erinra mot ett svenskt tillträde.
De flesta remissinstanserna har avstått från att beröra promemorians förslag att i huvudsak införliva COTIF med svensk rätt genom inkorpora- tion. De remissinstanser som har yttrat sig i denna fråga. hovrätten för
Prop. 1984/85: 33 198
Västra Sverige. konsumentverket och Sveriges advokatsamfund. har emellertid tillstyrkt förslaget i denna del. Hovrätten har framhållit att införlivningstekniken i första ögonblicket ter sig förvirrande, eftersom vissa undantag har gjorts. bl.a. i fråga om befordran av resande. Hovrätten har dock ansett den valda lösningen mest lämplig.
Under remissbehandlingen har dock på en del punkter framförts kritik mot vissa regler i de båda bihangen till fördraget. Några remissinstanser har sålunda ansett att den räntesats som enligt COTIF gäller för obetald skadeersättning är alltför låg. Det begränsningsbelopp som gäller för järn- vägens ansvarighet när den resandes personliga egendom skadas har av en remissinstans också ansetts vara alltför lågt. Vidare har kritik riktats mot bevisbörderegeln för en resande som har fått sitt handresgods skadat utan att själv ha tillfogats personskada. Preskriptionsreglerna i CIM har av en remissinstans ansetts vara alltför komplicerade. Konsumentverket har ansett att de reklamationsfrister som föreskrivs i fördraget är klan otill- fredsställande från konsumentsynpunkt. En remissinstans har framfört kritik mot att det i COTIF har införts ett nytt skiljedomsinstitut med fullständiga procedurregler. Denna remissinstans har ansett det vara ange- läget att skillnaderna gentemot andra internationella regler rörande skilje- dom begränsas. Flera remissinstanser har ansett det anmärkningsvärt att en sådan fysisk skada på transporterat gods som har uppkommit till följd av dröjsmål skall betraktas som dröjsmålsskada. Några remissinstanser har föreslagit att Sverige vid framtida revisioner av COTIF skall verka för ändringar på de kritiserade punkterna.
Hänvisningar till S6
- Prop. 1984/85:33: Avsnitt 7.1
7. Föredraganden
7.1. Sveriges tillträde till COTIF
Mitt förslag: Sverige tillträder COTIF snarast möjligt.
Promemorieförslaget överensstämmer med mitt förslag.
Remissinstanserna tillstyrker promemorieförslaget eller lämnar det utan erinran.
Skäl för mitt förslag
Allmänt
Som framgår av vad jag har anfört i det föregående har Sverige sedan länge deltagit i det internationellajärnvägssamarbetct. Sverige har sålunda tillträtt de fördrag rörande internationell järnvägstrafik som gäller f.n..
Prop. 1984/85: 33 . . . 199
1970 års fördrag om godsbefordran med järnväg (CIM), [970 års fördrag om befordran med järnväg av resande och resgods (CIV) samt l966 års konvention om järnvägs ansvarighet i fall resande dödas eller skadas (tilläggskonventionen till CIV). Dessa överenskommelser kommer inom kort att ersättas av en ny internationell överenskommelse. 1980 års fördrag om internationell järnvägstrafik (COTIF). Sverige har aktivt deltagit i det arbete som har lett fram till detta nya fördrag. Som jag tidigare har nämnt kommer COTIF att träda i kraft den 1 maj 1985. COTIF har redan tillträtts av 16 stater, Belgien. Bulgarien. Danmark. Frankrike. Jugoslavien. Li- banon. Luxemburg. Nederländerna. Rumänien. Schweiz. Spanien. Stor- britannien. Tjeckoslovakien. Tyska Demokratiska Republiken. Ungern och Österrike. Det finns anledning anta att de flesta av de 33 stater i Europa. Främre Orienten och Nordafrika. som är bundna av de nu gällan- de fördragen. också kommer att tillträda COTIF inom den närmaste tiden.
I departementspromemorian förordas att Sverige tillträder COTIF. Re- missinstanserna har tillstyrkt ett svenskt tillträde eller har inte haft något att erinra mot detta.
I sakligt hänseende överensstämmer den övervägande delen av bestäm- melserna i COTIF med motsvarande bestämmelser i de fördrag som gäller f.n. Regleringen i de två bihangen till COTIF. CIV och CIM. motsvarar också i allt väsentligt den reglering som finns i det förslag till nyjärnvägs— trafiklag som f.n. behandlas av riksdagen. När. det gäller det sakliga innehållet måste därför COTIF från svensk synpunkt anses ha fått en i huvudsak tillfredsställande utformning.
Konstitutionella frågor
En internationell överenskommelse antas och ändras traditionellt vid en diplomatisk konferens (jfr 1969 års Wienkonvention om traktaträtten. art. 9 och 39). För att en sålunda antagen överenskommelse eller beslutad ändring skall bli bindande för en stat fordras normalt dessutom att en särskild viljeförklaring (ratifikation eller motsvarande) avges av statens regering. För Sveriges del måste riksdagen ofta godkänna överenskommel- sen eller ändringen (10 kap. 2 och 4 ååå regeringsformen).
Det förekommer emellertid att vissa internationella överenskommelser innehåller föreskrifter om ett förfarande för ändring av överenskommelsen som innebär förenklingar i förhållande till det traditionella ändringsförfar- andet. Detta är fallet i fråga om COTIF. Änddngari COTIF kan nämligen antas genom majoritetsbeslut av de fördragsslutande staterna. Detta med- för vissa problem för Sveriges del när det gäller sättet att med svensk rätt införliva de ändringar som beslutas enligt det förenklade förfarandet.
Som har redovisats i avsnitt 4.1 kan ändringar av ett stort antal bestäm- melser i bihangen beslutas av revisionsutskottet. medan fackutskottet för befordran av farligt gods kan besluta om ändringar i RID. För att en ändring skall antas av ett utskott. krävs att minst en tredjedel av de stater
Prop. 1984/85: 33 200
som är företrädda vid omröstningen röstar för ändringen och att antalet röster för ändringen överstiger antalet röster mot (art. 8 5 5). När ett utskott har beslutat om en ändring. skall centralbyrån underrätta medlems- staterna om beslutet. Om minst en tredjedel av medlemsstaterna har till centralbyrån anmält invändning mot beslutet inom fyra månader från det att underrättelsen lämnades, förfaller ändringsbeslutet. I annat fall träder ändringen i kraft för samtliga medlemsstater första dagen i tolfte månaden efter den månad under vilken centralbyrån lämnade medlemsstaterna un- derrättelse om ändringen. En stat som inte vill bli bunden av ändringen måste säga upp fördraget. Om en stat som har anmält invändning mot ändringen inom fyramånadersfristen säger upp fördraget senast två måna- der före den dag då beslutet skulle träda i kraft. träder ändringen i kraft först när den statens uppsägning får verkan (art. Zl).
Enligt 10 kap. l & regeringsformen ingås överenskommelser med andra stater av regeringen. Regeringen får dock inte ingå en internationell över- enskommelse som är bindande för Sverige utan att riksdagen har godkänt den. om överenskommelsen förutsätter att lag ändras eller upphävs eller att ny lag stiftas (10 kap. 2 s regeringsformen).
Större delen av bestämmelserna i de båda bihangen till COTIF. bihang A (CIV) och bihang B (CIM). rör förhållandet mellan enskilda. De måste därför införlivas med svensk rätt genom lag (8 kap. 2 & regeringsformen). Ett svenskt tillträde till COTIF kräver därför riksdagens godkännande.
Vad först gäller ändringsbeslut som fattas av generalförsamlingen måste sådana beslut ratificeras eller godkännas av mer än två tredjedelar av medlemsstaterna innan de träder i kraft. Detta kommer erfarenhetsmässigt att ta viss tid. ett eller ett par år. Det finns därför enligt min mening anledning utgå från att det i fråga om sådana ändringar inte kommer att medföra några större svårigheter att låta riksdagen ta ställning till ändring- arna. Jag vill tillägga att en del av bestämmelserna i själva fördraget rör organisatoriska frågor eller i övrigt endast medlemsstaternas inbördes förhållanden. Dessa bestämmelser föranleder inte någon lagstiftning. Änd- ringar i bestämmelser av detta slag torde därför ofta kunna ratificeras av regeringen utan att riksdagen hörs.
Det torde emellertid bli ganska ovanligt att generalförsamlingen beslutar om ändringar i COTIF. I de flesta frågor beträffande vilka man kan förutse behov av att ändra fördraget. nämligen i de frågor som regleras i bihang A (CIV) och bihang B (CIM). är det utskotten som är behöriga att besluta om ändringar. De tidsfrister som då kommer att gälla är betydligt kortare. I dessa fall kan det bli svårt att hinna med riksdagsbehandling av ändringar- na. Det finns därför anledning att överväga i vilken utsträckning de änd- ringar som beslutas av utskotten kan vara av sådant slag att de måste underställas riksdagen för godkännande.
Fackutskottet är bara behörigt att besluta om ändringar i bilaga I till bihang B. Denna bilaga innehåller reglementet om internationell järnvägs-
Prop. 1984/85:33 _ _ . 201
befordran av farligt gods (RID). Detta reglemente omfattar i huvudsak föreskrifter av teknisk natur. Enligt min uppfattning måste regleringen i RID i sin helhet anses vara av sådant slag att den faller inom regeringens normgivningskompetens. RID bör därför kunna införlivas med svensk rätt genom förordning. Även ändringar i RID kan i så fall införlivas genom förordning. Regeringen bör inte ha någon svårighet att vidta de nödvändiga åtgärderna för en sådan införlivning inom den tid som står till förfogande enligt fördraget. Beslut av fackutskottet om ändringar i RID medför alltså inte några konstitutionella svårigheter.
Revisionsutskottet är däremot behörigt att ändra ett stort antal civilrätts- liga bestämmelseri bihangen och i bilagorna till bihang B med undantag av RID. Utskottets behörighet omfattar bl.a. bestämmelser om järnvägens och transportkundens rättigheter och skyldigheter mot varandra. Enligt 8 kap. 2 & regeringsformen måste frågor av detta slag regleras i lag. Ändring- ar som rör sådana frågor måste därför godkännas av riksdagen. Därvid uppkommer frågan om det är möjligt att undvika de svårigheter som de korta tidsfristerna i ändringsförfarandet medför genom att riksdagen "i förväg” godkänner de ändringar som kan komma att beslutas i enlighet med regleringen i COTIF. En sådan ordning skulle också ha den fördelen att riksdagen inte behövde belastas med att ta ställning till ändringar som är av ringa betydelse.
Av intresse i detta sammanhang är regleringen i 10 kap. 5 å första stycket regeringsformen. Enligt detta lagrum får beslutanderätt som enligt regeringsformen tillkommer riksdagen. regeringen eller något annat organ som anges i regeringsformen i begränsad omfattning överlåtas till mellan- folklig organisation för fredligt samarbete till vilken Sverige är eller skall bli anslutet. Överlåtelse får dock inte ske av beslutanderätt som avser fråga om stiftande. ändring eller upphävande av grundlag eller fråga om begränsning av någon av de fri- och rättigheter som avses i 2 kap. rege- ringsformen. Beslut om överlåtelse fattas i samma ordning som vid stif- tande av grundlag.
Den fråga som uppkommer är om 10 kap. 5 5 första stycket regeringsfor- men är tillämpligt på det förenklade ändringsförfarande som föreskrivs i COTIF. Mellanstatliga organisationen för internationell järnvägstrafik (OTIF) är en mellanfolklig organisation för fredligt samarbete. De frågor som regleras i COTIF faller i och för sig inom de ämnesområden på vilka beslutanderätt kan delegeras enligt detta lagrum. Frågan är emellertid om det i fråga om COTIF rör sig om ett över-förande av beslutanderätt till en mellanfolklig organisation. Denna fråga har behandlats av utredningen med uppdrag att göra en översyn av lt) kap. 5 & regeringsformen. Utred- ningen har i januari 1984 avgett betänkandet (SOU 1984: 14) RF 1015. Betänkandet remissbehandlas f. n. Utredningens slutsats är att 10 kap. 5 5 första stycket regeringsformen knappast kan vara tillämpligt i fråga om ändringsförfaranden av det slag som finns i COTIF.
Prop. 1984/85: 33 202
Enligt min uppfattning talar övervägande skäl för att lt) kap. 5 5 första stycket regeringsformen inte är tillämpligt på det ändringsförfarande som föreskrivs i COTIF. Det är nämligen här inte fråga om någon egentlig överlåtelse av beslutanderätten till OTIF. Visserligen har OTIF: s organ enligt COTIF rätt att besluta om ändringar i fördraget. Genom att tillträda COTIF överlåter emellertid Sverige inte normgivningsmakten till OTIF. utan Sverige åtager sig enbart att införliva de ändringar som dess organ beslutar med den svenska rättsordningen. Varken revisionsutskottet eller fackutskottet synes f.ö. kunna ta emot sådan normgivningsmakt. Rege- ringsformen i sin nuvarande lydelse synes därför inte ge utrymme för riksdagen att "i förväg" godkänna de ändringar som kan komma att antas inom OTIF. Det torde inte heller vara möjligt att i en lag föreskriva att sådana ändringar skall gälla i Sverige från den dag då de träderi kraft enligt COTIF.
Jag anser således att de behöriga statsorganen. riksdagen och regering- en. enligt gällande rätt i varje särskilt fall måste ta ställning till om Sverige skall godta en sådan ändring. Jag vill emellertid framhålla att det inte är sannolikt att några större ändringar kommer att beslutas under de när- maste åren utom såvitt gäller RID.
Således anser jag att de konstitutionella svårigheter som jag nu har redovisat inte bör medföra att Sverige måste ställa sig utanför COTIF.
Materiella frågor
I det föregående ( avsnitt 6 ) har jag nämnt att det under remissbehand— lingen av departementspromemorian på en del punkter har framförts kritik mot det materiella innehållet i de båda bihangen till COTIF. CIV och CIM. Jag kan till stor del instämma i den kritik som remissinstanserna har framfört. På några punkter har sålunda COTIF enligt min uppfattning fått ett innehåll som inte är helt tillfredsställande. På de flesta av de punkter som remissinstanserna har berört är det dock inte möjligt att i svensk rätt införa bestämmelser för internationell järnvägsbefordran som avviker från COTIF. På några andra punkter har emellertid de fördragsslutande sta- terna vissa möjligheter att införa en särreglering. Jag kommer i det följande ( avsnitt 7.3 ) att ta upp några av dessa frågor. De brister som COTIF har är enligt min mening uppenbarligen inte av sådan vikt att de kan anföras som skäl för att Sverige skulle avstå från att tillträda fördraget.
Slutsats
För min del anser jag det självklart att Sverige också i fortsättningen skall delta i det internationella järnvägssamarbetet inom ramen för den konventionsreglering som COTIF innebär och som kommer att gälla i de flesta europeiska länder och i en del länder i Främre Orienten och Nord- afrika. Jag förordar därför att Sverige snarast tillträder COTIF.
Prop. 1984/85: 33 203
7.2 Metoden för att införliva COTIF med svensk rätt
Mitt förslag: Bihang A och bihang B till COTIF (CIV och CIM) införli- vas med svensk rätt genom inkorporation och kommer därigenom att gälla som svensk rätt i sin franska lydelse. Från inkorporation av bihang A undantas de bestämmelser som reglerar järnvägens ansvarighet för skada vid befordran av resande. I detta hänseende tillämpas 1 och 2 kap. i förslaget tilljärnvägstrafiklag. Vissa processrättsliga regler trans- formeras till svensk lagtext. Bilaga I till bihang B (reglementet om internationell järnvägsbefordran av farligt gods. RID) införlivas med svensk rätt genom förordning med inkorporationsmetoden. Protokollet om immunitet och privilegier för OTIF införlivas med svensk rätt genom ändring i bilagan till lagen (1976: 661) om immunitet och privile- gier i vissa fall.
Promemorieförslaget överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.
Remissinstanserna tillstyrker promemorieförslaget.
Skäl för mitt förslag
Olika metoder för att införliva internationella överenskommelser med den svenska rättsordningen
] svensk rätt finns inte några föreskrifter om hur bestämmelserna i en internationell överenskommelse som Sverige tillträder skall införlivas med den svenska rättsordningen. Den praxis som har utbildats innebär följ- ande.
Om bestämmelserna i en överenskommelse berör uteslutande staten som sådan. dvs. dess rättigheter och skyldigheter i förhållande till andra stater. krävs inte några särskilda lagstiftningsåtgärder. När bestämmelser- na berör myndigheternas eller enskildas handlande. utgår man däremot sedan länge ifrån att det behövs en särskild statsrättslig akt vid sidan av beslutet om tillträde som gör att konventionens bestämmelser blir tilläm- pliga i Sverige. Detta sker genom att en lag eller annan författning utfärdas genom vilken bestämmelserna i överenskommelsen införlivas med den svenska rättsordningen till den del dessa bestämmelser saknar motsvarig- het i eller strider mot de gällande svenska rättsreglerna.
När en överenskommelse skall införlivas med svensk rätt. kan två olika metoder komma i fråga. Överenskommelsens bestämmelser kan sålunda införlivas med svensk rätt antingen genom s.k. transformation eller genom s.k. inkorporation.
Vid transformation omarbetas de delar av den internationella överens- kommelsen som behöver införlivas med svensk rätt till svensk författ- ningstext. Därvid används den teknik i fråga om systematik och språkbruk
Prop. 1984/85: 33 204
som normalt används vid rent intern lagstiftning. Ett alternativt förfarande är att en konventionstext. som är avfattad enbart på främmande språk. i en mer eller mindre ordagrann översättning till svenska tas in i den svenska författningen. I detta fall är det den svenska översättningen som är den gällande författningen.
Inkorporation innebär att det i en lag eller annan författning föreskrivs att konventionens bestämmelser direkt gäller i Sverige och skall tillämpas av de svenska myndigheterna. När inkorporationsmetoden används, blir den autentiska konventionstexten — på ett eller flera främmande språk — gällande svensk författningstext. Som ett hjälpmedel brukar vid sidan av de autentiska texterna också publiceras en översättning av överenskom- melsen till svenska.
När konventionsbestämmelser överförs till svensk rätt. har i praxis använts både transformationsmetoden och inkorporationsmetoden. Den förra metoden kan alltid användas. medan den senare metoden endast kan komma i fråga när det gäller sådana överenskommelser vilkas bestämmel- ser utan vidare kan tillämpas av svenska domstolar och andra myndighe- ter. 'l'ransformationsmetoden har vanligen använts när det har gällt kon- ventionsbestämmelser inom civilrätten. straffrätten eller processrätten. Det finns dock exempel på att även civilrättsliga konventioner har införli- vats med svensk rätt genom inkorporation. Detta förfarande användes t.ex. i samband med att Sverige tillträdde konventionen om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg (den s.k. CMR-konventionen). I vissa fall har båda metoderna använts i fråga om samma internationella överenskommelse. Vissa delar av överenskommelsen har då införlivats
genom inkorporation. medan andra delar har transformerats genom att omarbetas till svensk lagtext.
Valet av metod för att införliva COTIF med svensk rätt
I departementspromemorian föreslås att COTIF i huvudsak införlivas med svensk rätt genom inkorporation. De remissinstanser som har yttrat sig i denna fråga har tillstyrkt förslaget i departementspromemorian eller lämnat detta utan erinran.
För egen del vill jag anföra följande. De problem som uppkommer när internationella överenskommelser skall införlivas med svensk rätt har behandlats av utredningen om författ- ningspublicering m.m. i betänkandet (SOU 1974: IOO) Internationella över- enskommelser och svensk rätt. I betänkandet diskuteras ingående fördelar och nackdelar med inkorporations- resp. transformationsmetoden. I detta hänseende hänvisarjag till betänkandet.
När det gäller COTIF är först att märka att fördraget är avfattat på franska. Det finns sålunda inte någon autentisk svensk text. I fråga om överenskommelser där svensk autentisk text saknas bör enligt min uppfatt- ning huvudregeln vara att överenskommelsen införlivas med svensk rätt
Prop. 1984/85: 33 . 205
genom transformation. Även i fråga om sådana överenskommelser finns det dock enligt min mening fall då inkorporationsmetoden bör användas. Det finns sålunda överenskommelser som i huvudsak riktar sig till sådana myndigheter och enskilda rättssubjekt som inte har någon svårighet att ta del av överenskommelsens innehåll på det främmande språket. i vart fall inte om de kan använda en svensk översättning som hjälpmedel vid til- lämpningen. I sådana fall kan det enligt min mening godtas att den utländs- ka texten blir gällande författningstext i Sverige, om det inte av rättstek- niska eller systematiska skäl i stället är lämpligt att inarbeta bestämmelser- na i befintlig lagstiftning på området.
COTIF innehåller bestämmelser av olika slag. I själva fördraget finns föreskrifter som bara berör de fördragsslutande staternas inbördes rättig- heter och skyldigheter. Av detta slag är de bestämmelser som reglerar verksamheten för Mellanstatliga organisationen för internationelljärnvägs- trafik (OTIF). Dessa behöver inte införlivas med svensk rätt. I själva fördraget finns emellertid också vissa bestämmelser som riktar sig till myndigheter och enskilda. framför allt bestämmelser om verkställighet av domar. Bestämmelser av detta senare slag måste införlivas med den svens- ka rättsordningen. Detsamma gäller också de bestämmelser av rent beford- ringsrättslig karaktär som reglerar befordran av resande, resgods och gods och som finns intagna i bihangen till själva fördraget.
Vad först angår de processrättsliga bestämmelserna i själva fördraget har motsvarande bestämmelser i gällande CIV och CIM införlivats med svensk rätt genom transformation i lagen (l974: 744) om verkställighet av utländsk dom som meddelats enligt vissa internationella järnvägsfördrag m.m. I överensstämmelse med vad som har förordats i promemorian föreslårjag att också COTIF: s reglering i dessa hänseenden införlivas med svensk rätt genom transformation. Erforderliga bestämmelser bör tas in i en lag om internationelljärnvägstrafik.
Som jag nyss nämnde finns de befordringsrättsliga reglerna i två bihang till konventionen. Bihang A innehåller sålunda enhetliga rättsregler för avtal om internationelljärnvägsbefordran av resande och resgods (CIV). I bihang B finns enhetliga rättsregler för avtal om internationelljärnvägsbe- fordran av gods (CIM). I promemorian har föreslagits att de båda bihangen skall införlivas med svensk rätt genom inkorporation. Bihangen skall där- vid enligt promemorian införlivas med svensk rätt genom lag med undan— tag av det till bihang B fogade reglementet om internationell järnvägsbe- fordran av farligt gods (RID). som bör införlivas med svensk rätt genom förordning. Vidare föreslås att inkorporation inte skall ske beträffande bestämmelserna i bihang A rörande järnvägens ansvarighet för skador som tillfogas resande och denas personliga tillhörigheter, eftersom dessa be- stämmelser i sak redan har införlivats med svensk rätt genom transforma- tion i l976 års lag om järnvägs ansvarighet vid befordran av resande. Regleringen i 1976 års lag har utan ändring i sak förts över till det förslag till ny järnvägstrafiklag som f.n behandlas av riksdagen.
Prop. 1984/85: 33 ' 206
De befordringsrättsliga bestämmelserna i bihangen till COTIF bör enligt min uppfattning införlivas med den svenska rättsordningen genom inkor- poration. Dessa bestämmelser uppfyller enligt min uppfattning i allt vä- sentligt de förutsättningar som bör vara uppfyllda för att denna metod skall få användas. Bestämmelserna är så fullständiga och entydigt formulerade att de utan kompletterande föreskrifter kan tjäna som rättsnorm för adres- saterna. Jag anser inte att den omständigheten att svensk autentisk text saknas i detta fall utgör något hinder mot att denna metod används, trots att bestämmelserna riktar sig direkt till enskilda individer eller andra rättssubjekt. COTIF riktar sig i stor utsträckning till myndigheter och enskilda för vilka det ofta kan vara naturligt att ta del av regleringen på det autentiska språket. Som jag tidigare har påpekat bör en översättning till svenska av fördraget fogas vid den autentiska texten som hjälpmedel för tillämpningen. Med hänsyn till omfattningen av regleringen i COTIF inne- bär vidare inkorporationsmetoden en betydande arbetsbesparing. Dessa bihang omfattar sålunda 60 trycksidor. En av bilagorna till bihang B. reglementet om järnvägsbefordran av farligt gods (RID). omfattar ytterli- gare ca 400 trycksidor.
Från principen att bihangen till COTIF skall införlivas med svensk rätt genom inkorporation bör emellertid i enlighet med vad som har föreslagits i promemorian göras ett undantag för de bestämmelser i bihang A som behandlar järnvägens ansvarighet vid befordran av resande. Järnvägens ansvarighet i detta hänseende regleras f.n. i tilläggskonventionen till 1970 års CIV. Denna reglering har förts över till bihang A till COTIF. Tilläggs- konventionens innehåll har som nyss nämnts införlivats med svensk rätt genom transformation i 1976 års lag om järnvägs ansvarighet vid befordran av resande. Bestämmelserna i denna lag är i stor utsträckning gemensam- ma för inrikes och internationell befordran. Dessa bestämmelser har med enbart redaktionella jämkningar förts över till det förslag till en ny järn- vägstrafiklag som f.n. behandlas av riksdagen (prop. 1983/ 84: 117). Även denna lag kommer alltså att innehålla en reglering av järnvägens ansvarig- het vid befordran av resande som är gemensam för inrikes och internatio- nell befordran.
Enligt min uppfattning finns det anledning att även i fortsättningen i svensk rätt ha en gemensam reglering för inrikes och internationell beford- ran såvitt gällerjärnvägens ansvarighet för skada som tillfogas en resande eller egendom som en resande bär på sig eller har med sig som handresgods (jfr prop. l983/84: 117 s. 35). Regleringen i 1 och 2 kap. i den föreslagna järnvägstrafiklagen överensstämmer när det gäller internationell befordran i sak med de bestämmelseri bihang A till COTIF som reglerar järnvägens ansvarighet i dessa hänseenden. När bihang A till COTIF införlivas med svensk rätt genom inkorporation bör därför göras undantag för de bestäm- melser i bihanget som motsvarar regleringen i den nya järnvägstrafiklagen av järnvägens ansvarighet för skada vid befordran av resande.
Prop. 1984/85: 33 207
Den reglering som finns i bihangen till fördraget (CIV och CIM) rör till större delen förhållandet mellan enskilda. Enligt 8 kap. 2 & regeringsfor- men måstc en normgivning i sådana frågor ske genom lag. Inkorporation av dessa båda bihang måste därför göras genom lag.
Bilagorna till CIM
Till de enhetliga rättsreglerna för avtal om internationelljärnvägsbeford- ran av gods. CIM (bihang B till fördraget). hör som tidigare har nämnts en bilaga (bilaga I) som innehåller ett reglemente om internationelljärnvägs- befordran av farligt gods (RID). I RID anges vilka säkerhetsföreskrifter som skall iakttas för att farligt gods av ett visst slag skall befordras. RID omfattar mer än 400 trycksidor. Med hänsyn till sitt omfång och använd- ningsområde medför denna bilaga särskilda problem när det gäller att införliva den med den svenska rättsordningen.
I departementspromemorian har anförts att den reglering som finns i RID torde omfattas av regeringens normgivningskompetens. På grund härav har föreslagits att regeringen eller förvaltningsmyndighet som rege- ringen bestämmer skall bemyndigas att meddela föreskrifter om tillämp- ningen i Sverige av RID.
Transporter av det slag som omfattas av RID regleras i lagen (l982: 82l) om transport av farligt gods. [ denna lag bemyndigas regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om vilka varor som skall anses utgöra farligt gods med hänsyn till transportmedel. godsmängd eller andra transportförhållanden. Vidare bemyndigas rege- ringen att meddela föreskrifter om lagens tillämpning på vissa slags trans- porter och om undantag från lagens tillämpning i vissa fall. I lagen anges genom en uppräkning vilka slags gods som skall anses som farligt gods i den lagens mening. Lagen är tillämplig bl.a. på transport på järnväg. Föreskrifter till 1982 års lag ges i förordningen (1982: 923) om transport av farligt gods.
De godsslag som räknas upp i RID omfattas av den uppräkning som finns i 1982 års lag. I övrigt ges i RID föreskrifter av samma slag som de föreskrifter regeringen har bemyndigats meddela med stöd av den lagen. Enligt min uppfattning faller regleringen av de frågor som behandlas i RID inom regeringens normgivningskompetens. Den reglering som finns i RID bör i erforderliga delar därför inte införlivas med svensk rätt genom lag utan genom förordning.
Med hänsyn till RID: s omfång och regleringens tekniska karaktär har jag inte ansett det lämpligt att foga RID till protokollet i detta ärende. RID i dess franska autentiska text finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (Dnr 1985—83).
Till de enhetliga rättsreglerna för avtal om internationell järnvägsbeford- ran av gods. CIM (bihang B till COTIF), hör tre bilagor (bilagorna II—IV) som innehåller reglementen om internationelljärnvägsbefordran av privat-
Prop. 1984/85: 33 208
vagnar (RIP). om internationell järnvägsbefordran av containrar (RICo) resp. om internationell järnvägsbefordran av expressgods (RIEx). Dessa bilagor innehåller bl. a. bestämmelser av civilrättslig karaktär, såsom om järnvägens och transportkundens ansvarighet gentemot varandra. Åtmins- tone i viss utsträckning behandlas alltså frågor som för Sveriges del måste regleras genom lag. Dessa bilagor är inte särskilt omfattande. De bör därför enligt min mening i sin helhet införlivas med svensk rätt genom lag. Liksom beträffande själva bihang B bör dessa bilagor införlivas genom inkorporation.
Beträffande RIP och RICo vill jag tillägga följande. Dessa bilagor (lik- som RID) har reviderats av en särskild sakkunnigkommission. Den diplo- matiska konferens som antog COTIF fastställde inte innehållet i dessa bilagor.
Konferensen beslöt däremot att bilagorna skall ingå i COTIF i den lydelse som de kommer att ha vid den tidpunkt då COTIF träder i kraft. Eftersom inte någon stat före utgången av den föreskrivna fristen (den 13 april 1984) hade framfört någon invändning mot de textförslag som sakkun- nigkommissionen hade lagt fram, är den lydelse som RIP och RICo kom— mer att ha vid COTIF: s ikraftträdande numera fastställd.
Protokollet om privilegier och immunitet för OTIF
Till COTIF hör också ett protokoll om privilegier och immunitet för Mellanstatliga organisationen för internationelljärnvägstrafik (OTIF). Frå- gor rörande immunitet och privilegier för internationella organisationer behandlas i svensk rätt i lagen (1976: 661) om immunitet och privilegier i vissa fall. De internationella organ och personer med anknytning till så- dana organ som anges i en bilaga till lagen åtnjuter immunitet och privile- gier enligt vad som har bestämts i stadga eller avtal som är i kraft i förhållande till Sverige. I bilagan anges i tabellform de internationella organ och de fysiska personer för vilka immunitet eller privilegier gäller och den internationella överenskommelse som är tillämplig i varje särskilt fall. Protokollet till COTIF bör införlivas med svensk rätt genom att erforderliga uppgifter angående OTIF förs in i bilagan till denna lag.
Hänvisningar till S7-1
7.3. Frågan om avvikelser från reglerna i CIV och CIM
Mitt förslag: Sverige gör förbehåll mot reglerna i CIV om järnvägens ansvarighet vid befordran av resande.
Promemorieförslaget: Förbehåll beträffande järnvägens ansvarighet vid be- fordran av resande bör inte göras. Det bör övervägas att införa en snävare
begränsning av järnvägens rätt att undersöka inskrivet resgods än som följer av CIV.
mp. 1984/85: 33 209
Remissinstanserna: Endast två remissinstanser har uttalat sig på dessa punkter. Den ena anser att förbehåll bör göras mot bestämmelserna i CIV om järnvägens ansvarighet. medan den andra har motsatt uppfattning. En remissinstans har ansett att undersökningsrätten såvitt gäller inskrivet resgods som befordras enligt CIV bör samordnas med motsvarande regler för inrikes trafik.
Skäl för mitt förslag: Staterna har i COTIF getts möjlighet att i vissa avseenden i sin nationella rätt införa bestämmelser som avviker från regle- ringen i COTIF . Detta är fallet i fråga om reglerna i CIV om järnvägens ansvarighet i de fall då resande dödas eller skadas. En stat kan sålunda förbehålla sig rätten att inte tillämpa samtliga dessa regler på sina egna medborgare och utlänningar med hemvist i den staten. när skadefallet har inträffat vid internationell befordran inom den staten (CIV art. 3). Vidare kan en stat införa bestämmelser som avviker från CIV såvitt gäller järnvä- gens undersökningsrätt beträffande inskrivet resgods.
Vad först angår möjligheten till förbehåll enligt COTIF mot reglerna om järnvägens ansvarighet vid personbefordran är att märka att samma möjlig- het till förbehåll fanns i 1966 års tilläggskonvention. Sverige gjorde inte något förbehåll vid tillträdet till den konventionen. Eftersom reglerna för internationell befordran och reglerna för inrikes befordran då inte skiljde sig i något väsentligt hänseende, ansågs det inte föreligga något behov att utnyttja möjligheten till förbehåll på denna punkt (jfr prop. 1975/76: 7 s. 27 f, 39).
Förhållandet mellan den internationella regleringen och de regler som gäller för svensk inrikestrafik har emellertid numera ändrats. Det förelig- ger sålunda betydande olikheter mellan reglerna i CIV om beräkning av ränta på obetalt skadestånd för skador som tillfogas en resande och mot- svarande bestämmelser i den svenska reglering som gäller för inrikes trafik. Enligt CIV utgår sålunda ränta med bara fem procent (art. 43 & 1). För svensk inrikes trafik beräknas ränta på obetalt skadestånd enligt 6 5 räntelagen (l975:635). Efter ändring i räntelagen (SFS I984:29I) utgår ränta fr.o.m. den I juli 1984 med åtta procent över diskontot, vilket med nu gällande diskonto motsvarar 16,5 procent (prop. 1983/84: 138). Vidare gäller olika begränsningsbelopp för järnvägens ansvarighet för personlig egendom (dvs. egendom som den resande bär på sig eller har med sig som handresgods). Enligt CIV (art. 31) är sålunda ansvarigheten för sådana skador begränsad till 700 SDR (ca 5 900 kr.), medan motsvarande begräns- ningsbelopp för inrikes järnvägstrafik enligt den nya jämvägstrafiklagen är avsevärt högre. nämligen ett halvt basbelopp, vilket f.n. motsvarar 10150 kr.
I departementspromemorian har föreslagits att de internationella regler- na om järnvägens ansvarighet skall gälla alla resande oberoende av natio- nalitet eller hemvist. Ett förbehåll på denna punkt skulle enligt promemo-
l4 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 33
Prop. 1984/85: 33 210
rian innebära en diskriminering av utlänningar utan hemvist i Sverige.
Sveriges advokatsamfund delar uppfattningen i departementspromemo- rian att något förbehåll inte bör göras i detta hänseende. Konsumentverket har däremot framfört motsatt uppfattning.
Jag anser det önskvärt att skadefall i samband med personbefordran som inträffar i Sverige följer samma skadeståndsrättsliga regler, oavsett om befordringen omfattas av CIV eller inte. Detta är givetvis särskilt angeläget när det gäller skador som uppkommer vid ett och samma skadetillfälle. Det är enligt min mening också väsentligt att det skadeståndsrättsliga skydd, som den föreslagna järnvägstrafiklagen innebär för de resande. i största möjliga utsträckning gäller även när skada uppkommer under en befordran på vilken COTIF är tillämplig. Mot bakgrund härav anser jag att det finns starka skäl att genom ett förbehåll tillförsäkra svenska medborgare och utlänningar med hemvist i Sverige en tillämpning av de förmånligare reg— lerna i den nya järnvägstrafiklagen även om skadan uppkommer i samband med en internationell befordran.
I promemorian har anförts att Sverige genom att göra förbehåll på denna punkt skulle diskriminera utlänningar som inte har hemvist i Sverige. Enligt min mening innebär det emellertid inte någon diskriminering, om en utlänning som tillfogas person- eller sakskada under resa i Sverige får sin ersättning fastställd enligt ett internationellt fördrag. Ersättningen skulle nämligen i detta fall motsvara vad samme resande skulle ha fått i en medlemsstat som inte har gjort ett sådant förbehåll. för det fall att skadefal- let hade inträffat där. Det bör dessutom anmärkas att en stat kan utnyttja rätten att göra ett sådant förbehåll som nu avses i syfte att ytterligare begränsa järnvägens ansvarighet. Det finns anledning anta att en del stater kommer att utnyttja förbehållsmöjligheten för att de ersättningsregler i den nationella lagstiftningen som är mindre förmånliga från den resandes syn- punkt än CIV: s bestämmelser skall bli tillämpliga.
Mot bakgrund av vad jag nu har anfört föreslår jag att Sverige i samband med ratificering av COTIF skall göra förbehåll enligt art. 3 i CIV. Bestäm- melserna i räntelagen om beräkning av ränta, liksom det begränsningsbe- lopp som i fråga om inrikes trafik föreskrivs i den föreslagna järnvägstra- fiklagen för skador på den resandes personliga tillhörigheter (2 kap. 4 5 andra stycket), bör därför gälla också för sådana skadefall som inträffar i Sverige i samband med en internationell befordran på vilken CIV är tillämplig. om skadan tillfogas någon som är svensk medborgare eller har hemvist i Sverige.
Den andra punkt där det kan finnas anledning att avvika från regleringen i COTIF rör järnvägens undersökningsrätt beträffande inskrivet resgods. Förutsättningarna för undersökningsrätten har utvidgats i och med 1980 års CIV. [ denna föreskrivs att befordran som inskrivet resgods får ske av föremål som är ”avsedda för reseändamål" (art. 17 5 1). Vidare gäller att järnvägen är berättigad att undersöka inskrivet resgods, om det finns
Prop. 1984/85: 33 _ . 21 i
grundad anledning att misstänka att bestämmelserna i CIV inte har iaktta- gits, t. ex. att resgodset innehåller något. som inte är "avsett för reseända- mål". Detta gäller dock inte. om undersökningen är förbjuden enligt be- stämmelserna i den stat där undersökningen avses äga rum. Om det vid en undersökning visar sig att gällande föreskrifter i CIV inte har iakttagits, är den resande skyldig att betala kostnaderna för undersökningen och därut- över en tilläggsavgift (art. 22). En restriktiv tolkning av det oklara begrep- pet ”avsett för reseändamål" skulle kunna leda till en omfattande under- sökningsrätt för järnvägen.
Konsumentverket har i sitt remissyttrande ansett att Sverige skall ut- nyttja möjligheten att samordna undersökningsrätten såvitt gäller inskrivet resgods vid internationell befordran med motsvarande regler för inrikes befordran.
Enligt det förslag till järnvägstrafiklag som f. n. behandlas av riksdagen är järnvägens undersökningsrätt i inrikes trafik begränsad till de fall då det finns skäl att misstänka att resgodset innehåller något som kan äventyra säkerheten i järnvägsdriften eller då det med fog kan antas att resgodset innehåller något som järnvägen har förklarat att den inte befordrar som resgods (6 kap. 5 5 förslaget till järnvägstrafiklag). Om sådant gods skulle påträffas vid en undersökning. får järnvägen lägga upp resgodset för förva- ring (4 kap. 4 & tredje stycket). Är resgodset av farlig beskaffenhet, får järnvägen i princip avlägsna, oskadliggöra eller förstöra det (6 kap. 7 5 i förslaget).
Det föreligger sålunda en skillnad mellan den nya järnvägstrafiklagen och CIV när det gäller järnvägens rätt att undersöka inskrivet resgods. Denna rätt är mera omfattande enligt CIV än enligt järnvägstrafiklagen . För en resande med internationell biljett kommer CIV: s regler att gälla också vid resa inom Sverige, om inte avvikande regler ges i svensk lag. Enligt min uppfattning är det lämpligast att det alltid gäller samma regler för järnvägens rätt att undersöka inskrivet resgods i Sverige, och detta oavsett om den resande har en internationell biljett eller inte. Det måste också från järnvägens synpunkt vara enklast om samma regler gäller i detta hänseende för allt resgods. Jag föreslår därför att de regler om järnvägens rätt att undersöka inskrivet resgods som finns i järnvägstrafiklagen görs tillämpliga också på befordran som omfattas av CIV.
7.4. Frågan om ändring i 16 & köplagen
Mitt förslag: 16 & köplagen bör inte ändras.
Promemorieförslaget utgår från att 16 & köplagen ändras så att en köpare inte skall vara skyldig att betala köpeskillingen mot en internationell järn- vägsfraktsedelsdubblett, om han inte särskilt har åtagit sig att betala mot en sådan handling.
Prop. 1984/85 : 33
lx) .— lk)
Remissinstanserna: Flera remissinstanser anser att en ändring av 16% köplagen är önskvärd. Några remissinstanser avstyrker en sådan ändring.
Skäl för mitt förslag: En avsändare av gods kan enligt CIM ensidigt ändra befordringsavtalet i vissa hänseenden även efter det att han har överlämnat godset till järnvägen för befordran. Han kan t.ex. bestämma att godset skall lämnas ut till någon annan än den mottagare som anges i fraktsedeln, att godset skall lämnas ut på någon annan station än den bestämmelsesta- tion som anges i fraktsedeln eller att godset skall sändas tillbaka till avsändningsstationen (art. 30 ä 1). Som förutsättning för att avsändaren skall få förfoga över godset under befordringen gäller emellertid att han för järnVägen visar upp sitt exemplar av fraktsedeln. den s.k. fraktsedelsdubb- letten (art. 30 5 2). Detta får särskild betydelse när fraktsedeln används som betalningsdokument, dvs. när köparen betalar köpeskillingen mot att han får tillgång till fraktsedelsdubbletten. Enligt 16 5 köplagen gäller att köparen vid handelsköp är skyldig att betala mot en fraktsedel som är av sådant slag som den internationella järnvägsfraktsedeln. En köpare som har fått fraktsedelsdubbletten i sin hand skall emellertid kunna lita på att järnvägen inte kommer att följa en anvisning från säljarens sida som innebär att godset inte skall tillställas köparen.
Om järnvägen ändå följer en sådan anvisning av avsändaren utan att kräva att fraktsedelsdubbletten visas upp, kan detta givetvis orsaka skada för en köpare som har betalat köpeskillingen mot fraktsedelsdubbletten. I ett sådant fall är järnvägen enligt 1980 års CIM — liksom enligt 1970 års CIM — ansvarig gentemot mottagaren för den skada som uppkommer för denne. I motsats till vad som gäller enligt 1970 års CIM är emellertid järnvägens skadeståndsskyldighet enligt 1980 års CIM begränsad i ett sådant fall. Skadeståndet får sålunda aldrig överstiga vad som skulle ha utgått om godset hade gått förlorat (art. 30 ä 3). Vid förlust av godset gäller särskilda bestämmelser om skadeståndets beräkning. Sålunda är ersätt- ningen begränsad till 17 SDR (ca 143 kr.) per kilo av godsets bruttovikt (art. 40 ä 2). Har skadan orsakats genom grov vårdslöshet på järnvägens sida. är begränsningsbeloppet 34 SDR per kilo. Om skadan har orsakats genom uppsåt på järnvägens sida. gäller inte någon begränsning av ansva- righeten (art. 44).
Den reglering som 1980 års CIM innehåller på denna punkt kan alltså till följd av köplagens bestämmelser vara riskabel för köparen. Om inte något annat har överenskommits, är en köpare vid handelsköp skyldig att betala hela köpeskillingen redan när han får fraktsedelsdubbletten. Om järnvägen i strid mot bestämmelserna i CIM låter avsändaren återta det sålda godset trots att avsändaren inte visar upp fraktsedelsdubbletten. kan mottagaren göra en avsevärd förlust på grund av att järnvägen har rätt att begränsa sitt ansvar i detta fall.
Efter 1980 års diplomatiska konferens har Sveriges industriförbund,
Prop. 1984/85: 33 213
Lantbrukarnas riksförbund, SHIO-Familjeföretagen, Svenska Handels- kammarförbundet, Sveriges grossistförbund och Sveriges köpmannaför- bund på anmodan av justitiedepartementet yttrat sig över den försämring av köparens rättsställning som blir följden av den begränsning av järnvä— gens ansvarighet som föreskrivs i 1980 års CIM för dessa fall. Dessa organisationer har därvid uttalat, att det är angeläget att departementet söker verka för att de negativa effekterna av en sådan begränsningsregel helt elimineras.
I departementspromemorian har anförts att de risker som denna an- svarsbegränsning medför för en köpare skulle kunna minskas genom en ändring i 16 & köplagen av innebörd att en köpare inte är skyldig att betala köpeskillingen mot den fraktsedel som avses i CIM, om inte köparen har särskilt åtagit sig att betala mot en sådan handling. I departementsprome- morian har förutsatts att en sådan ändring kommer att genomföras i köpla- gen.
Vid remissbehandlingen av departementspromemorian har många re- missinstanser behandlat denna fråga. Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund. Sveriges köpmannaförbund. Sjöassuradörernas förening och Folksam har tillstyrkt en sådan ändring i köplagen som har angetts i promemorian. Hovrätten för Västra Sverige har anfört att det alltid är tveksamt om en stat genom nationell lagstiftning skall motverka resultatet av reglerna i en konvention som staten tillträder, eftersom graden av konventionstrohet då kan ifrågasättas. Hovrätten har ansett att frågan bör övervägas vidare. Sveriges advokatsamfund har förklarat sig inte ha något att erinra mot den föreslagna ändringen. Samfundet har emellertid framhål- lit att en sådan ändring endast får begränsad räckvidd, eftersom åtskilliga internationella köp med svensk intressent inte är underkastade den svens- ka köplagen . Samfundet har uttalat att tillämpningen av främmande lag kan ge skiftande resultat.
Sveriges speditörförbund har avstyrkt en sådan ändring under hänvis- ning till att grunden för föreskriften i 16 & köplagen är att säljaren inte rättsligen kan förfoga över godset. Enligt förbundet är det en annan sak om han ingriper med instruktioner till fraktföraren utan att ha rätt att göra detta. Förbundet har uttalat att frågan torde ha mycket marginell betydelse vid järnvägstransporter. Institutet för sjörätt och annan transporträtt har anmärkt att fraktsedelns "stoppfunktion" i praktiken används mycket sparsamt. Enligt institutet hade det varit önskvärt att ansvarsbegränsning inte hade gällt i dessa fall. Institutet har framhållit attjärnvägen bör anses ha tillfogat skadan uppsåtligen om godset lämnas ut till avsändaren utan att denne visar upp fraktsedelsdubbletten och att någon rätt till begränsning av ansvarigheten därför inte föreligger.
Den reglering av järnvägens skadeståndsskyldighet för dessa fall som finns i CIM (art. 30 ä 3 och art. 40 5 2) är enligt min mening inte tillfreds- ställande. Under det förberedande arbetet på COTIF och under 1980 års
Prop. 1984/85: 33 214
diplomatiska konferens motsatte sig den svenska delegationen att järnvä- gen skulle få begränsa sin ansvarighet i dessa fall. men det var inte möjligt att få de svenska önskemålen tillgodosedda. Det är knappast troligt att Sverige inom överskådlig tid skulle kunna få till stånd en ändring av COTIF på denna punkt.
Frågan är då om man i den svenska lagstiftningen bör införa regler som minskar de olägenheter för en köpare som COTIF: s regler kan innebära i detta hänseende. En tänkbar lösning är att i enlighet med promemorians förslag genomföra en ändring i 16 ?? köplagen av innebörd att en köpare inte är skyldig att betala köpeskillingen mot en internationell järnvägsfrakt- sedelsdubblett, om han inte särskilt har åtagit sig att betala mot en sådan handling.
I de fall då den svenska köplagen är tillämplig skulle en sådan ändring minska riskerna för att en köpare lider förlust, om järnvägen låter säljaren förfoga över godset utan att denne visar upp fraktsedelsdubbletten. Som advokatsamfundet har påpekat faller emellertid en stor del av de interna- tionella köp där köparen är svensk inte under den svenska köplagen. Sådana köp kan sålunda vara att bedöma enligt utländsk rätt, antingen på grund av att parterna i köpeavtalet har angett att ett annat lands lag skall vara tillämplig eller på grund av tillämpliga internationellt privaträttsliga regler. I svensk rätt regleras denna fråga av lagen (1964: 528) om tillämplig lag beträffande internationella köp av lösa saker. En ändring i 16 & köpla- gen av det slag som föreslås i promemorian skulle därför endast i begrän- sad omfattning skydda svenska köpare i det hänseende som nu har berörts. Jag är därför inte beredd att föreslå någon sådan ändring.
Jag vill tillägga att den svenska köplagen har tillkommit i nordiskt samarbete och att likalydande köplagar finns i Danmark och Norge. Någon ändring av 16 & köplagen av det slag som föreslås i promemorian har inte genomförts i Danmark i samband med tillträdet till COTIF, och någon sådan ändring torde inte heller komma att genomföras i Norge i detta sammanhang. F.n. pågår en allmän översyn av köprätten i de nordiska länderna. Det kan finnas anledning att på nytt ta upp den fråga som nu har berörts inom ramen för denna översyn.
Hänvisningar till S7-4
- Prop. 1984/85:33: Avsnitt 9.1
7.5. Tilläggsbestämmelser till COTIF
Mitt förslag: Överenskommelser om tilläggsbestämmelser bör inte sär- skilt regleras.
Promemorieförslaget överensstämmer i princip med mitt förslag.
Remissinstanserna har inte berört denna fråga.
Prop. 1984/85: 33 215
Skäl för mitt förslag: Den nu gällande regleringen, 1970 års CIV och 1970 års CIM. är mycket omfattande. Trots detta är regleringen inte uttöm- mande, och det finns därför visst utrymme för att tillämpa nationell rätt på frågor om internationell järnvägsbefordran. Detta anges också uttryckligen i 1970 års fördrag. I dessa fördrag förutsätts emellertid att olikheterna i nationell rätt skall kunna utjämnas även i frågor som inte behandlas i fördragen. Detta skulle ske genom att de fördragsslutande staterna eller deras järnvägar kommer Överens om tilläggsbestämmelser för tillämpning av fördragen. Sådana bestämmelser har också kommit till stånd. och därvid har två olika slag av tilläggsbestämmelser utarbetats. Den ena typen har utarbetats inom internationella kommittén för järnvägstransporter. till vilken järnvägarna i alla de fördragsslutande staterna hör. Dessa bestäm— melser, som betecknas "enhetliga tilläggsbestämmelser”. har antagits av samtliga dessa järnvägar. Den andra typen av tilläggsbestämmelser rör bara en mindre krets av järnvägar. De betecknas "särskilda tilläggsbe— stämmelser” ' .
Även i COTIF finns föreskrifter om tilläggsbestämmelser. I bihang A (art. 7 i CIV) och bihang B (art. 9 i CIM) regleras Sålunda staternas och järnvägarnas rätt att utfärda tilläggsbestämmelser för tillämpningen av de enhetliga rättsreglerna i dessa båda bihang. Tilläggsbestämmelsema får dock inte avvika från vad som är föreskrivet i de enhetliga rättsreglerna i bihangen, om inte dessa rättsregler uttryckligen medger avvikelser.
Beträffande frågor som inte regleras i konventionen eller i tilläggsbe- stämmelser eller i internationella tariffer skall nationell rätt tillämpas (art. 8 & 1 i CIV och art. 10 ä 1 i CIM). Det har ansetts att tilläggsbestämmel- serna inte kan binda rättstillämpningen när det gäller frågor som inte uttryckligen regleras i fördragstexten men som kan lösas genom en tolk- ning av denna text.
Vid den diplomatiska konferensen rådde osäkerhet om hur tilläggsbe- stämmelserna skulle betraktas från rättslig synpunkt. Konferensen upp- drog därför åt centralbyrån att undersöka de problem som hängde samman med tilläggsbestämmelserna och att föreslå de ändringar i COTIF som kunde behövas. I en rapport inför 1984 års diplomatiska konferens uttalade centralbyrån att ändringar i COTIF borde övervägas bara om det sedan COTIF hade trätt i kraft visade sig att det i praktiken uppkom problem eller om rättsenheten hotades.
COTIF skulle möjligen kunna tolkas på det sättet att de fördragsslutande staterna har lämnat ett bemyndigande åt sina järnvägar att utfärda tilläggs- bestämmelser. Ett sådant bemyndigande skulle för Sveriges del givetvis innebära en grundlagsstridig delegering av normgivningskompetensen när det gäller sådana frågor som endast kan regleras av riksdagen genom lag. Jag anser emellertid att man inte bör tolka COTIF på detta sätt. I COTIF regleras endast giltigheten av tilläggsbestämmelser som har antagits genom en överenskommelse mellan medlemsstater eller mellan medlemsstaternas
Prop. 1984/85: 33 216
järnvägar. En helt annan fråga är om regeringen eller järnvägen i en viss stat är behörig att ingå en överenskommelse om sådana tilläggsbestäm- melser. Denna fråga måste enligt min uppfattning för varje stat avgöras enligt den statens konstitutionella reglering av normgivningsmakten. Det är självklart att varken regeringen eller en svensk järnväg ingår en sådan överenskommelse utan att vara behörig till detta enligt grundlagens regle- ring. Mot bakgrund härav anser jag att det inte finns något behov att särskilt reglera hur en överenskommelse om tilläggsbestämmelser skall ingås från svensk sida.
Hänvisningar till S7-5
- Prop. 1984/85:33: Avsnitt 4.3
7.6. Ändringar i andra författningar
Mitt förslag: Vissa följdändringar måste göras i förslaget till järnvägstra- fiklag, lagen om inrikes vägtransport och lagen om immunitet och privilegier i vissa fall.
Promemorieförslaget överensstämmer med mitt förslag. Remissinstanserna har inte berört denna fråga.
Skäl för mitt förslag: Om Sverige tillträder COTIF, måste vissa ändringar göras i den järnvägstrafiklag som har föreslagits i prop. 1983/84: 117 och i lagen (1974:610) om inrikes vägtransport. I 2 kap. 5 &. 3 kap. 1 & andra stycket och 4 kap. 1 5 första stycket järnvägstrafiklagen samt 2 å andra stycket lagen om inrikes vägtransport finns hänvisningar som avser de nu gällande fördragen. Dessa hänvisningar måste ändras till att avse motsva- rande reglering i COTIF.
Som jag tidigare har anfört (avsnitt 7.3) föreslår jag att Sverige skall göra förbehåll rörande järnvägens ansvarighet i fall då resande dödas eller skadas. De bestämmelser som gäller för svensk inrikes järnvägsbefordran och som avviker från CIV skulle enligt mitt förslag tillämpas i viss omfatt- ning också på skador som uppkommer i Sverige i samband med internatio- nell befordran. Om förslaget följs. föranleder detta ändringar i 2 kap. 8 och 9 Gå i den nyajämvägstrafiklagen.
Bestämmelserna i själva fördraget om immunitet och privilegier för OTIF föranleder ändringar i bilagan till lagen (1976: 661) om immunitet och privilegier i vissa fall.
Ett tillträde till COTIF föranleder också en ändring i tillkännagivandet ( 1980: 31 1) om befrielse i vissa fall för utländska kärande att ställa säkerhet för rättegångskostnader m. m. I detta tillkännagivande anges att utländska medborgare och utländska juridiska personer är befriade från skyldighet att som kärande ställa säkerhet i rättegång med anledning av ett beford-
Prop. 1984/85: 33 217 ringsavtal som avses i 1970 års CIV, 1970 års CIM eller 1966 års tilläggs- konvention. Hänvisningen måste ändras så att den avser befordringsavtal enligt COTIF.
Hänvisningar till S7-6
7.7. Publicering av COTIF
Mitt förslag: Själva fördraget samt bihang A och bihang B med bilagor, utom RID, skall publiceras i SFS i sin franska lydelse jämte en svensk översättning.
Promemorieförslaget överensstämmer i huvudsak med mitt förslag. Remissinstanserna har med något undantag inte berört denna fråga.
Skäl för mitt förslag: Regler om hur innehållet i författningar skall publice- ras finns i lagen (1976: 633) om kungörande av lagar och andra författning- ar. Som huvudregel gäller att en författning som har beslutats av riksdagen eller regeringen skall kungöras i Svensk författningssamling (SFS). I fråga om lagar får göras undantag från huvudregeln bara om utomordentliga förhållanden påkallar det. När det gäller förordningar kan avvikelser från huvudregeln göras i större utsträckning. En förordning får publiceras i någon annan författningssamling, om det därigenom blir lättare att över- blicka författningsmaterialet eller om det annars finns särskilda skäl för detta. Om det föreligger synnerliga skäl, får publiceringen av en förordning ske i någon annan publikation.
Som jag tidigare har anfört (avsnitt 7.2) föreslår jag att huvuddelen av de föreskrifter i COTIF som skall gälla i Sverige införlivas med svensk rätt i en lag om internationelljärnvägstrafik. I denna lag skulle vissa bestämmel- ser i själva fördraget, huvudsakligen av processrättslig karaktär. återges genom transformation till svensk lagtext. I lagen skulle vidare föreskrivas att innehållet i bihang A -— med undantag av vad som motsvarar den reglering rörande ansvarigheten vid befordran av resande som finns i 1 och 2 kap. förslaget till ny järnvägstrafiklag — och innehållet i bihang B — med undantag av RID — skall gälla som svensk lag. Enligt gällande regler för författningspublicering måste både själva lagtexten och de delar av för- dragstexten till vilka lagtexten hänvisar tas in i SFS.
I fråga om RID föreslår jag som tidigare har nämnts ( avsnitt 7.2 ) att RID införlivas med svensk rätt genom förordning med användning av inkor- porationsmetoden. RID skall alltså gälla som svensk rätt i den autentiska franska texten. Också förordningar skall i princip publiceras i SFS. En publicering av RID i SFS skulle emellertid innebära att SFS belastades med en mycket omfångsrik reglering av frågor som saknar direkt intresse utanför en mycket begränsad personkrets. RID omfattar nämligen som jag
Prop. 1984/85: 33 218
tidigare har nämnt ca 400 trycksidor. Jag anser därför att det finns särskil- da skäl att publicera RID i en annan publikation än SFS. Som tidigare har nämnts är RID f. n. publicerad i Statens Järnvägars Föreskrifter (SJF). Enligt 25 förordningen (1982z923) om transport av farligt gods är det emellertid sjöfartsverket som är behörig myndighet när det gäller att med- dela föreskrifter för landtransporter av det slag som finns i RID. Det synes därför lämpligast att RID publiceras av sjöfartsverket. Det ankommer på regeringen att bestämma detta. .
En annan fråga är om de delar av fördraget som införlivas med svensk rätt genom inkorporation måste publiceras inte bara i den autentiska frans- ka texten utan också i översättning till svenska. I fråga om de delar av fördraget som publiceras i SFS anser jag det självklart att en svensk översättning skall publiceras tillsammans med den franska texten.
RID tillhandahålls f.n. av SJ i form av centralbyråns originalutgåva på franska eller tyska. Dessa språk är arbetsspråk inom den nuvarande orga- nisationen och kommer också att vara arbetsspråk inom OTIF . RID finns f.n. dessutom i en officiell engelsk översättning. Även i fortsättningen kommer RID att publiceras av centralbyrån i den franska autentiska texten och i tysk översättning. Det finns anledning anta att RID kommer att publiceras också i en engelsk översättning.
Enligt uppgift från sjöfartsverket förbereds f.n. en översättning av RID till svenska. Detta arbete kommer att vara slutfört i god tid innan COTIF träder i kraft. Därmed kommer således även RID att, trots sitt omfång, finnas tillgänglig i svensk översättning.
Av bestämmelserna i ”själva fördraget" är det endast ett fåtal som behöver införlivas med den svenska rättsordningen. Som jag tidigare har nämnt föreslår jag att dessa bestämmelser, som främst är av processrättslig karaktär. återges genom transformation i den nya lagen om internationell järnvägstrafik. I bihangen hänvisas emellertid till vissa bestämmelser i själva fördraget. Detta är inte särskilt omfattande. På grund härav anser jag att själva fördraget i dess helhet bör publiceras i SFS. Själva fördraget. bihang A (CIV) och bihang B (CIM) jämte bilagorna till bihang B (utom RID) samt protokollet om privilegier och immunitet bör på sedvanligt sätt publiceras i Sveriges överenskommelser med främmande makter (SÖ).
Hänvisningar till S7-7
- Prop. 1984/85:33: Avsnitt 9.1
8. Upprättade lagförslag
I enlighet med vad som nu har anförts har inom justitiedepartementet upprättats förslag till
1. lag om internationell järnvägstrafik.
2. lag om ändring ijärnvägstrafiklagen (1984: 000).
3. lag om ändring i lagen (1974: 610) om inrikes vägtransport,
4. lag om ändring i lagen (1976: 661) om immunitet och privilegier i vissa fall.
Prop. 1984/85: 33 . 219
Det förslag som anges under 4 har upprättats i samråd med chefen för utrikesdepartementet.
Förslagen bör fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga 5.
9. Specialmotivering
9.1. Förslaget till lag om internationell järnvägstrafik
1 & Denna lag tillämpas på sådan internationell järnvägsbefordran som avses i det i bilagan intagna fördraget den 9 maj 1980 om internationell järnvägstrafik (COTIF).
Lagens tillämpningsområde anges i paragrafen genom en hänvisning till COTIF. I själva fördraget (art. 3) föreskrivs att de enhetliga rättsreglerna för avtal om internationell järnvägsbefordran av resande och resgods (CIV) och de enhetliga rättsreglerna för avtal om internationell järnvägsbe- fordran av gods (CIM) är tillämpliga på genomgående internationell be- fordran. CIV utgör bihang A och CIM bihang B till fördraget. Den närmare avgränsningen av tillämpningsområdet görs i resp. bihang.
För att en befordran av resande och resgods skall omfattas av CIV krävs enligt art. 1 & l i bihang A att befordringen sker enligt en internationell befordringshandling (biljett), som har utfärdats för en färdsträcka som berör minst två staters områden. Vidare fordras att befordringen uteslutan- de omfattar sådana järnvägslinjer som är upptagna på den lista (CIV-listan) som förs av centralbyrån (OCTI) i enlighet med fördraget (art. 2, 3 och 10 i själva fördraget). De förbindelser för vilka internationella befordrings- handlingar utfärdas anges i de internationella tarifferna. dvs. i järnvägarnas standardvillkor för internationell befordran (art. 1 5 3 i bihang A).
Motsvarande krav gäller för att en internationell befordran av gods skall omfattas av CIM. Enligt art. 1 i bihang B är CIM sålunda tillämplig endast på gods som lämnas till befordran med en genomgående fraktsedel som har utfärdats för en sträcka som berör minst två staters områden. Vidare krävs att befordringen uteslutande omfattar sådana linjer som är upptagna på den lista (CIM-listan) som förs av centralbyrån (art. 2, 3 och 10 i själva fördraget).
Som tidigare har påpekats är CIV och CIM inte tillämpliga endast på järnvägslinjer. De enhetliga rättsreglerna kan gälla också för viss trafik till lands som inte sker med järnväg och viss trafik till sjöss eller på inre vattenvägar (art. 2 5 2 i själva fördraget). För att bihang A och bihang B skall vara tillämpliga på sådana linjer fordras liksom beträffande järnvägs- linjer att linjerna har tagits upp i CIV—listan resp. CIM-listan.
Från huvudregeln om när CIV och CIM skall tillämpas görs undantag för det fallet att befordringens internationella karaktär är uttunnad genom att
Prop. 1984/85: 33 220
avrese- resp. avsändningsstationen och bestämmelsestationen liggeri sam- ma stat medan en annan stat endast berörs av genomfart (art. 2 i resp. bihang). CIV och CIM skall i så fall inte tillämpas. om genomfartslinjen trafikeras uteslutande av en järnväg med säte i avrese- resp. avsändnings- staten eller om de berörda staterna eller järnvägarna har enats om att en sådan befordran inte skall anses som internationell. Undantag från huvud- regeln görs också för det fallet att befordringen sker mellan stationer i två grannstater eller mellan stationer i två stater i genomfart över en tredje stats område och de linjer på vilka befordringen utförs uteslutande trafi- keras av en järnväg med säte i någon av dessa tre stater. I ett sådant fall tillämpas de regler som gäller för denna järnvägs inrikestrafik, om hinder mot detta inte möter enligt lag eller annan författning i någon av staterna. Såvitt gäller CIM krävs dessutom för att undantaget skall gälla att avsän- daren begär att inrikesreglerna skall tillämpas och använder en motsvaran- de fraktsedel.
Regleringen av befordan av resande, inskrivet resgods och gods i den svenska järnvägstrafiklagen är mera kortfattad än regleringen i CIV och CIM. I järnvägstrafiklagen regleras sålunda bara de centrala civilrättsliga delarna av innehållet i ett avtal. medan det lämnas åt parterna att reglera övriga frågor (jfr prop. 1983/84: 117 s. 32 , 37 ff). CIV och CIM innehåller däremot en långtgående detaljreglering av många frågor som inte regleras i järnvägstrafiklagen . Järnvägarna i Sverige torde komma att till stor del reglera dessa frågor i sina normalvillkor. dvs. ide villkor för befordran som järnvägarna är skyldiga att fastställa. Det finns anledning utgå från att denna reglering i stor utsträckning kommer att överensstämma med mot- svarande reglering i CIV och CIM.
I motsats till järnvägstrafiklagen innehåller COTIF inte någon reglering av järnvägens utomobligatoriska ansvarighet, dvs. dess ansvarighet för skador på personer som inte är passagerare och på egendom som inte befordras som gods eller inskrivet resgods. Inom Institutet för förenhetli- gande av privaträtten (UNIDROIT) pågår arbete för att få till stånd en konvention om skadeståndsansvar vid transport av farligt gods med järn- väg eller motorfordon eller på inre vattenvägar. Sverige deltar i detta arbete (jfr prop. 1983/84: 117 s. 317 ff).
Till den föreslagna lagen har fogats "själva” fördraget. bihang A (CIV) och bihang B (CIM) med bilagorna II. III och IV. dvs. reglementena om internationell järnvägsbefordran av privatvagnar (RIP), av containrar (RICo) resp. av expressgods (RIEx). Däremot har inte bilaga I till bihang B, reglementet om internationell järnvägsbefordran av farligt gods (RID), bifogats. I fråga om skälen till denna avgränsning hänvisas till den all- männa motiveringen (avsnitt 7.7).
2 5 I fråga om sådan internationell järnvägsbefordran av resande som avses i bihang A till fördraget gäller bihangets bestämmelser i deras frans- ka lydelse som svensk lag. Såvitt gäller ansvarigheten för skada vid beford-
Prop. 1984/85: 33 - 221
ran av resande tillämpas dock bestämmelserna i 1 och 2 kap. järnvägstra- fiklagen (1984:000) i stället för motsvarande bestämmelser i bihang A. I fråga om järnvägens rätt att undersöka inskrivet resgods tillämpas 6 kap. 5 & nämnda lag i stället för artikel 22 i bihang A.
Genom denna paragraf införlivas bihang A till COTIF. de enhetliga rättsreglerna för avtal om internationell järnvägsbefordran av resande och resgods (CIV), med svensk rätt (första meningen). Det bör påpekas att det är den autentiska franska fördragstexten som gäller som svensk lag. Den svenska översättningen är endast ett hjälpmedel vid tillämpningen.
I andra meningen görs undantag från tillämpligheten av bihang A som svensk rätt. Undantaget avser regleringen i bihang A i fråga om järnvägens ansvarighet för skada vid befordran av resande. Denna reglering finns i art. 26—33 och 42—47. Föreskrifter om reklamation och preskription finns i art. 53—55. Beträffande denna ansvarighet gäller i stället motsvarande bestämmelser i 1 och 2 kap. järnvägstrafiklagen. Hänvisningen till järn- vägstrafiklagen omfattar däremot inte 4 kap. I fråga om befordran av inskrivet resgods gäller därför bihang A utan någon annan inskränkning än den som föreskrivs i tredje meningen.
Beträffande de bestämmelser i järnvägstrafiklagen som skall tillämpas i stället för bihang A kan anföras följande.
Järnvägens ansvarighet vid befordran av resande regleras i första hand i 2 kap. I 1—4 åå behandlas sålunda järnvägens ansvarighet för personska- dor och skador på egendom som den resande bär på sig eller har med sig som handresgods samt ersättningens storlek. Dessa paragrafer tillämpas också på sådan internationell befordran av resande som omfattas av bihang A till COTIF . Enligt 2 kap. 5 & gäller de därefter följande paragraferna (6— 13 får) endast för internationell befordran. Dessa paragrafer innebär vissa avvikelser från regleringen i 1—4 55.
Även vissa bestämmelser i 1 kap. kan dock bli tillämpliga i fråga om järnvägens ansvarighet för sådana skador. Detta gäller 1 kap. 2, 4—9 och 11 55. Samtliga dessa bestämmelser överensstämmer i sak med motsva- rande bestämmelser i bihang A med ett undantag. nämligen såvitt avser preskriptionstiden för fordran på ersättning för skada på egendom som den resande bär på sig eller har med sig som handresgods.
Enligt 1 kap. 5 5 andra stycketjärnvägstrafiklagen gäller för sådan skada alltid en preskriptionstid på tre år från den händelse som orsakade skadan. Samma preskriptionstid gäller enligt art. 55 ä 1, om kravet på ersättning framställs av den resande själv. Framställs däremot kravet av en efterle- vande till en resande som har dödats. är preskriptionstiden däremot tre år från dagen för dödsfallet, dock senast fem år från den skadevållande händelsen. Som tidigare har anförts (avsnitt 7.3) föreslås att Sverige skall göra förbehåll mot regleringen i CIV rörande järnvägens ansvarighet i fall då resande dödas eller skadas. Detta förbehåll omfattar också preskrip- tionsbestämmelserna. Det föreligger därför inte något hinder mot att i
Prop. 1984/85: 33 222
dessa fall tillämpa jämvägstrafiklagens preskriptionsregler på internatio- nell befordran.
En fråga som bör uppmärksammas i detta sammanhang är i vilken omfattning parterna själva kan avtala om transportvillkoren. Det får anses klart att avtalsfrihet föreligger i den mån reglering saknas i bihangen och det inte finns några tvingande bestämmelser i nationell rätt. I fördraget anges inte uttryckligen huruvida bestämmelserna i bihangen är tvingande. I vissa fall innehåller bihangen utfyllande regler som endast gäller, om inte något annat föreskrivs i de internationella tarifferna, i tilläggsbestämmelser elleri särskilda överenskommelser (se t.ex. art. 34 ä 5 i bihang B). Också när det inte uttryckligen anges, kan avvikelser från bihangens reglering i vissa fall tänkas vara tillåtna. Däremot får järnvägarna i de internationella tarifferna avvika från bestämmelserna i bihangen endast när dessa uttryck- ligen medger det (art. 5 5 l i bihang A och art. 6 5 2 i bihang B). Bestäm- melserna om järnvägens ansvarighet i fall då resande dödas eller skadas är också enligt en uttrycklig föreskrift tvingande till den resandes förmån utan undantag (art. 32 i bihang A).
En genomgång av bihangen visar att de centrala civilrättsliga bestäm- melserna om fraktavtalet och dess fullgörande samt om järnvägens ansva- righet gentemot de resande resp. godstransportkundema i allt väsentligt måste anses tvingande. Detta innebär att COTIF i detta avseende i huvud- sak överensstämmer med den nya järnvägstrafiklagen (1 kap. 2 &; jfr prop. 1983/84: 117 s. 37 ff). Det får överlämnas till rättstillämpningen att avgöra i vilken omfattning parterna får träffa avtal om avvikelser från regleringen i bihangen.
Det bör tilläggas att enligt 1 kap. 2 % järnvägstrafiklagen avtal om att framtida tvister skall avgöras av skiljemän inte är tillåtna såvitt gäller befordran av resande. Denna fråga är inte reglerad i COTIF. Detta innebär att den nämnda bestämmelsen skall tillämpas också vid internationell befordran.
Beträffande innehållet i de bestämmelser i 1 och 2 kap. järnvägstrafikla- gen som skall tillämpas även vid internationell befordran hänvisas till prop. 1983/84:117(s.45—53, 120—126) och till prop. 1975/76:7 (5. 52—110).
Enligt artikel 22 i bihang A har järnvägen rätt att undersöka inskrivet resgods, om det finns grundad anledning att misstänka att bestämmelserna i CIV inte har iakttagits, t.ex. att resgodset innehåller något som inte befordras som inskrivet resgods. I artikeln anges dock att sådan undersök- ning inte får ske, om den är förbjuden enligt bestämmelserna i den stat där undersökningen avses äga rum.
Undersökningsrätten enligt bihang A är vidsträcktare än enligtjärnvägs- trafiklagen. Enligt 6 kap. 5 5 är järnvägens rätt att undersöka inskrivet resgods vid inrikes trafik begränsad till de fall då det finns skäl att misstän- ka att resgodset innehåller något som kan äventyra säkerheten i järnvägs- driften eller då det med fog kan antas att resgodset innehåller något som
Prop. 1984/85: 33 . . 223
järnvägen har förklarat att den inte befordrar som inskrivet resgods. Av skäl som anförs i den allmänna motiveringen ( avsnitt 7.3 ) har reglerna om järnvägens rätt att undersöka inskrivet resgods gjorts tillämpliga också på befordringar som omfattas av bihang A. En föreskrift om detta finns i tredje meningen.
Såvitt gäller de bestämmelser i CIV som har införlivats med svensk rätt kan anföras följande.
Bestämmelserna i 4 kap. järnvägstrafiklagen om befordran av inskrivet resgods överensstämmer i sak på de allra flesta punkter med motsvarande bestämmelser i bihang A till COTIF. I propositionen med förslag till ny järnvägstrafiklag har anförts att det är angeläget att i största möjliga ut- sträckning ha enhetliga regler för inrikes trafik och internationell trafik (prop. 1983/84'. 117 s. 44). Mellan den föreslagna järnvägstrafiklagen och bihang A föreligger dock skillnader på några viktiga punkter. 1 prop. 1983/84: 117 har angetts varför man på vissa punkter för inrikes järnvägs— trafik har avvikit från regleringen i COTIF. Vid förlust av inskrivet resgods utgår sålunda enligt CIV ersättning med schablonbelopp. om den resande inte kan styrka skadans storlek (art. 38). Någon motsvarande bestämmelse finns inte i järnvägstrafiklagen. Vidare utgår enligt bihang A ersättning med vissa schablonbelopp vid dröjsmål med utlämningen av inskrivet resgods, när den resande inte kan bevisa att han har lidit någon skada till följd av dröjsmålet (art. 40). Enligt järnvägstrafiklagen utgår inte någon ersättning för dröjsmål i sådana fall (4 kap. 12 &; jfr prop. 1983/84: 117 s. 76 1). Enligt bihang A skall skador som uppkommer på inskrivet resgods till följd av dröjsmål ersättas enligt reglerna för dröjsmålsskador (art. 40 5 4). Fysiska skador på inskrivet resgods som beror på dröjsmål behandlas däremot i järnvägstrafiklagen på samma sätt som sådana fysiska skador som uppkommer av någon annan anledning, nämligen som skada på godset och inte som dröjsmålsskada (4 kap. 10 5; jfr prop. 1983/84: 117 s. 209). Reklamationsreglerna i bihang A (art. 54) skiljer sig från motsvarande reglering i den svenska järnvägstrafiklagen (4 kap. 13 5). Enligt bihang A skall reklamation i princip ske när den resande tar emot resgodset eller i vissa fall inom ett visst antal dagar från utlämningen, medan reklamation enligt järnvägstrafiklagen skall göras utan oskäligt uppehåll (jfr prop. 1983/84: 117 s. 213).
Regleringen av befordran av inskrivet resgods i den svenska jämvägstra— fiklagen är mera kortfattad än motsvarande reglering i bihang A. I fråga om skälen till denna skillnad hänvisas till vad som har anförts i anslutning till 1 &.
Även när det gäller sådan befordran av inskrivet resgods som omfattas av bihang A kan den svenska järnvägstrafiklagen komma att bli tillämplig i vissa fall. Denna fråga behandlas i anslutning till 4 kap. l 5 i förslaget till lag om ändring i järnvägstrafiklagen (avsnitt 9.2).
Det bör påpekas att inkorporationen av bihang A också omfattar vissa
Prop. 1984/85: 33 224
processrättsliga bestämmelser. t.ex. bestämmelser om behörig domstol (art. 52 och 60) och regler om förfarandet i regressmål (art. 59). I det sistnämnda hänseendet bör särskilt framhållas art. 59 55 2 och 5. Dessa bestämmelser motsvaras av 65 lagen (1974:744) om verkställighet av utländsk dom som meddelats enligt vissa internationella järnvägsfördrag m.m (i det följande benämnd "1974 års domsverkställighetslag"). Det är att märka att art. 59 ä 5 innebär en avvikelse från 14 kap. 5 & rättegångsbal- ken. Enligt art. 59 s" 5 får nämligen regresskrav inte handläggas gemensamt med skadeståndskrav som har väckts på grund av befordringsavtalet.
3 5 I fråga om sådan internationell järnvägsbefordran av gods som avses i bihang B till fördraget gäller bihangets bestämmelser, inbegripet bestäm- melserna i bilagorna Il. III och IV, i deras franska lydelse som svensk lag.
Genom denna paragraf införlivas bihang B till COTIF, dvs. de enhetliga rättsreglerna för avtal om internationell järnvägsbefordran av gods (CIM), med svensk rätt. Införlivandet omfattar också bilagorna 11, 111 och IV till bihang B, dvs. reglementena om internationell järnvägsbefordran av pri- vatvagnar (RIP), av containrar (RICo) och av expressgods (RIEx). Liksom i fråga om bihang A är det den franska texten av bihang B jämte bilagor som skall tillämpas i Sverige.
Av skäl som har anförts i den allmänna motiveringen ( avsnitt 7.2 ) har bilaga I till bihang B, reglementet om internationell järnvägsbefordran av farligt gods (RID), inte införlivats med svensk rätt genom den förevarande paragrafen. Avsikten är att RID skall införlivas genom förordning.
När det gäller frågan i vilken omfattning regleringen i bihang B är tving- ande hänvisas till vad som sägs i anslutning till 2 5.
I detta sammanhang bör art. 45 i bihang B särskilt uppmärksammas. Enligt denna artikel får järnvägarna i särskilda tariffer begränsa den ersätt- ning som tillkommer den skadelidande vid förlust. skada eller överskri- dande av leveransfristen. Som förutsättning gäller dock att järnvägen medger särskilda befordringsvillkor som innebär en nedsättning av den frakt som följer av de allmänna tarifferna. Denna reglering har en viss motsvarighet i 1 kap. 2 5 första stycket andra meningen i den nyajämvägs- trafiklagen. Enligt detta lagrum får järnvägen avvika från bestämmelserna i 3 kap. om godsbefordran, när godsets ovanliga art eller andra särskilda omständigheter gör det skäligt (jfr prop. 1983/84: 117 s. 39. 287 f, 308).
Bestämmelserna i 3 kap. järnvägstrafiklagen om godsbefordran överens- stämmer i sak på de allra flesta punkter med motsvarande bestämmelser i bihang B till COTIF (jfr prop. 1983/84: 117 s. 44). Mellan den föreslagna järnvägstrafiklagen och bihang B föreligger dock skillnader på några vikti- ga punkter. I prop 1983/84: 117 har angetts varför man på vissa punkter för inrikes järnvägstrafik har avvikit från regleringen i COTIF. Det internatio- nellajärnvägsfraktavtalet är också i fortsättningen ett realavtal (art. 11 5 1 i bihang B). Detta är inte fallet enligt den nya järnvägstrafiklagen. utan för
Prop. 1984/85: 33 . 225
avtal om godsbefordran för inrikes trafik gäller allmänna regler om hur avtal ingås (3 kap. 2 &; jfr 1983/84: 117 s. 54). Enligt bihang B har den internationella järnvägsfraktsedeln värdepappersegenskaper (art. 30 55 1 och 2), medan fraktsedeln för inrikes järnvägstransporter saknar denna egenskap (3 kap. 12 å järnvägstrafiklagen sammanställd med 16 & köpla— gen;jfr prop. 1983/84: 117 s. 58 I). I fråga om de nackdelar som regleringen i bihang B i detta hänseende medför för en mottagare av gods i vissa fall hänvisas till avsnitt 7.4. Reklamationsreglerna i bihang B (art. 57) skiljer sig från motsvarande regler i den svenskajärnvägstrafiklagen (3 kap. 31 5). Enligt bihang B skall reklamation i princip ske när godset lämnas ut till mottagaren eller i vissa fall inom ett visst antal dagar från utlämningen, medan reklamation enligt järnvägstrafiklagen skall ske utan oskäligt uppe- håll (jfr prop. 1983/84: 117 s. 188).
Liksom när det gäller befordran av inskrivet resgods är regleringen av godsbefordran i den svenska järnvägstrafiklagen betydligt mera kortfattad än motsvarande reglering i bihang B. I fråga om skälen till denna skillnad hänvisas till vad som har anförts i anslutning till l 5.
Även när det gäller sådan godsbefordran som omfattas av bihang B till COTIF kan den svenska järnvägstrafiklagen komma att bli tillämplig i vissa fall. Denna fråga behandlas i anslutning till 3 kap. l ä i förslaget till lag om ändring i järnvägstrafiklagen ( avsnitt 9.2 ).
Också beträffande bihang B gäller att inkorporationen omfattar vissa processrättsliga bestämmelser, t.ex. bestämmelser om behörig domstol (art. 56 och 63) och regler om förfarandet i regressmål (art. 62). Art. 62 && 2 och 5 motsvarar 6 5 1974 års domsverkställighetslag. Det är också här att märka att art. 62 5 5 innebär en avvikelse från 14 kap. 5 li rättegångsbal- ken. Enligt art. 62 % 5 får nämligen regresskrav inte handläggas gemensamt med skadeståndskrav som har väckts på grund av befordringsavtalet.
4 & En utländsk dom som grundas på fördraget får verkställas i Sverige. om domen
1. har meddelats av en domstol som är behörig enligt fördraget. 2. har vunnit laga kraft.
3. får verkställas enligt reglerna i det land där den har meddelats och
4. har förklarats verkställbar efter ansökan enligt 5 5. En förlikning i tvist angående en befordran som omfattas av fördraget likställs med en sådan dom som avses i första stycket. om förlikningen har träffats inför en domstol som är behörig enligt fördraget. Detsamma gäller en skiljedom som har meddelats enligt fördraget och som gäller ett trafik- företag eller en trafikant.
Första och andra styckena gäller inte i fråga om ett åläggande för käranden att, förutom rättegångskostnader. betala skadestånd på grund av att hans talan har ogillats.
I 4—9 55 har tagits upp bestämmelser om verkställighet av domar. Dessa bestämmelser grundas på art. 18 i själva fördraget. Av skäl som har angetts 15 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 33
Prop. 1984/85: 33 226
i den allmänna motiveringen ( avsnitt 7.2 ) har regleringen i art. 18 införli- vats med svensk rätt genom transformation, dvs. genom omarbetning till svensk lagtext.
Den förevarande paragrafen grundas på art. 18 ä 1. Den motsvarar i huvudsak 2 & i 1974 års domsverkställighetslag. Den innehåller de grund- läggande bestämmelserna om vilka domar som är verkställbara i Sverige. Vidare anges de ytterligare förutsättningar som måste föreligga för att verkställighet skall få ske.
För att en dom skall vara verkställbar skall enligt första stycket fyra villkor vara uppfyllda.
Domen skall ha meddelats av en domstol som är behörig enligt fördra- get. Frågan om behörig domstol regleras i art. 52 och 60 i bihang A och i art. 56 och 63 i bihang B. Domen skall vidare ha vunnit laga kraft. 1 art. 18 & 1 andra stycket i själva fördraget föreskrivs att domar som får verk- ställas endast interimistiskt inte är verkställbara. Domen måste också vara verkställbar enligt domstolslandets lag. Slutligen gäller som förutsättning för verkställighet att Svea hovrätt bifaller en ansökan om verkställighet. Verkställighet får givetvis inte ske, om högsta domstolen förordnar annat efter besvär mot hovrättens beslut (6 5 andra stycket).
Det bör påpekas att paragrafen är tillämplig på tredskodomar. Enligt uttrycklig föreskrift i fördraget omfattas både dom som har meddelats efter parternas hörande och dom som har meddelats i anledning av den ena partens utevaro.
I fördraget görs inte något undantag från skyldigheten att verkställa en utländsk dom. om domen är uppenbart oförenlig med rättsordningen i den stat där verkställighet skulle äga rum (ordre public). Något sådant undan- tag har inte heller föreskrivits i den förevarande paragrafen. Det torde dock följa av allmänt erkända rättsgrundsatser att det inte föreligger någon skyldighet för Sverige att verkställa utländska domar i sådana fall, trots att något undantag för dessa fall inte görs i fördraget Gfr prop. 1973: 140 s. 94 f. 175). Som exempel kan nämnas det fallet att dom har meddelats mot någon som inte har delgetts stämning. Vidare kan nämnas det fallet att en svarande visserligen har delgetts stämningen men inte har getts rimlig tid för att kunna svara i saken.
I andra stycket regleras verkställigheten av vissa förlikningar och skilje- domar.
I första meningen behandlas förlikningar som rör en tvist angående en befordran som omfattas av fördraget. Bestämmelsen grundas på art. 18 9 I tredje stycket i själva fördraget. Innebörden av denna paragraf i fördraget är inte helt klar. Det uttryck som används i den franska fördragstexten, "transactions judiciaires", får dock anses motsvara ”förlikning som har träffats inför en domstol". Lagtexten har avfattats i enlighet med denna tolkning. Om en sådan förlikning har träffats inför en domstol som är behörig enligt fördraget, likställs den med en dom när det gäller verkstäl-
Prop. 1984/85: 33 227
lighet. Om domstolen dessutom har fastställt förlikningen, är fastställelse- beslutet givetvis också verkställbart.
Andra meningen rör verkställighet av skiljedomar. I själva fördraget finns föreskrifter rörande skiljeförfarande i tvister rörande tillämpningen av CIV eller CIM mellan trafikföretag, mellan ett trafikföretag och en trafikant eller mellan trafikanter (art. 12 5 2). Förfarandet regleras i art. 13—15. Sådana skiljedomar är verkställbara i en medlemsstat så snart de formföreskrifter har uppfyllts som gäller i den stat där verkställigheten äger rum (art. 165 2). Enligt fördraget får en stat vid tillträdet göra förbehåll mot bestämmelserna rörande skiljeförfarande (art. 12 ä 3). Det har inte ansetts föreligga skäl för att Sverige skulle göra ett sådant förbe- håll. På grund härav jämställs i det förevarande lagrummet sådana skiljedo- mar med domar när det gäller verkställighet.
I den förevarande paragrafen regleras endast verkställighet av skiljedo- mar som rör trafikföretag eller trafikanter. I fördraget finns också bestäm- melser om skiljedom mellan medlemsstater (art. 12 ä 1). Fördraget inne- håller däremot inte några föreskrifter om verkställighet av sådana skiljedo- mar.
I utländska rättsordningar förekommer det att en kärande som får sin talan ogillad åläggs att betala svaranden. förutom ersättning för rättegångs- kostnader. skadestånd på grund av att hans talan har ogillats. Enligt art. 18 ä 1 andra stycket omfattar skyldigheten för medlemsstaterna att verk- ställa utländska domar inte sådana föreskrifter & domar som ålägger käran- den att betala ett sådant skadestånd. En motsvarande föreskrift har tagits in i tredje stycket.
I fråga om skiljedomar görs i fördraget inte något uttryckligt undantag från verkställighetsskyldigheten beträffande sådana ålägganden. Mot bak- grund av att skiljedomar i fördraget jämställs med domar när det gäller verkställighet. omfattar emellertid tredje stycket i den förevarande para- grafen också skiljedomar.
S 5 Ansökan om verkställighet görs hos Svea hovrätt.
Vid ansökningen skall fogas
1. exekutionstiteln i original eller i avskrift som har bestyrkts av en behörig myndighet,
2. förklaring av en behörig myndighet i den stat där exekutionstiteln har meddelats att den avser tvist angående befordran som omfattas av fördra- get samt, i fråga om domstols dom. att den har vunnit laga kraft och får verkställas i den nämnda staten.
Hovrätten får förelägga sökanden att ge in de ytterligare handlingar som behövs för hovrättens prövning av saken. Om det finns anledning till det, får hovrätten kräva att de handlingar som har fogats till ansökningen skall förses med bevis om utfärdarens behörighet. Beviset skall vara utställt av en svensk beskickning eller konsul eller av chefen för justitieförvaltningen i den stat där domen har meddelats.
Om en handling i ärendet inte är avfattad på svenska. danska eller norska, skall handlingen åtföljas av en bestyrkt översättning till svenska. Hovrätten får medge undantag från kravet på översättning.
Prop. 1984/85: 33 228
I paragrafen behandlas ansökan om verkställighet. Den motsvarar i huvudsak 3 5 i 1974 års domsverkställighetslag.
Enligt första stycket skall ansökan om verkställighet göras hos Svea hovrätt. Samma ordning gäller enligt 1974 års domsverkställighetslag för domar som har meddelats enligt de nu gällande järnvägsfördragen. Detta överensstämmer också med vad som gäller enligt åtskilliga andra författ- ningar rörande verkställighet av utländska domar, t.ex. lagen (1936: 79) om erkännande och verkställighet av dom som meddelats i Schweiz, atomansvarighetslagen (1968z45), lagen (1973: 1198) om ansvarighet för oljeskada till sjöss och lagen (1983: 368) om erkännande och verkställighet av österrikiska domar på privaträttens område.
Andra stycket överensstämmer i princip med vad som gäller enligt de nyss nämnda lagarna. Någon reglering av vilka handlingar som får krävas finns inte i fördraget. Som villkor för verkställighet föreskrivs i fördraget (art. 18 ä 1) att de formföreskrifter har uppfyllts som gäller i den stat där verkställigheten skall äga rum.
Efter mönster av lagen om erkännande och verkställighet av österrikiska domar har hovrätten i tredje stycket getts rätt att förelägga sökanden att ge in de ytterligare handlingar som behövs för hovrättens prövning av saken. Såvitt gäller tredskodomar kan det t. ex. behövas en handling som visar att svaranden har delgetts stämningen i rimlig tid före förhandlingen.
Bevis orn utfärdarens behörighet skall som regel inte fordras (jfr prop. 1982/83: 117 om erkännande och verkställighet av österrikiska domar på privaträttens område. s. 26). Men hovrätten bör ha möjlighet att kontrolle- ra att de handlingar som har fogats till ansökningen är utfärdade av en behörig myndighet. Om hovrätten bedömer att en sådan kontroll är nöd- vändig i ett särskilt fall. får den således förelägga sökanden att förse handlingen med ett sådant bevis. I fråga om vem som skall ställa ut beviset har tredje stycket utformats efter mönster av 1974 års domsverkställighets- lag.
I princip bör alla handlingar som fogas vid en ansökan om verkställighet vara avfattade på svenska eller vara åtföljda av en översättning till svens- ka. I likhet med vad som gäller enligt 1974 års domsverkställighetslag och åtskilliga andra lagar om verkställighet av domar har emellertid i fjärde stycket undantag gjorts från översättningskravet såvitt gäller handlingar på danska eller norska. Något annat undantag från översättningskravet finns inte i 1974 års lag. Efter mönster av t.ex. lagen om verkställighet av österrikiska domar har emellertid hovrätten i den förevarande paragrafen bemyndigats att medge undantag från kravet på översättning. Denna möj- lighet kan utnyttjas t.ex. i sådana fall då det är uppenbart onödigt att samtliga handlingar översätts i sin helhet.
Det får utan någon särskild föreskrift anses klart att hovrätten får bereda sökanden tillfälle att avhjälpa brister i ansökningshandlingarna.
Prop. 1984/85: 33 229
6 5 En ansökan om verkställighet får inte bifallas utan att motparten har beretts tillfälle att yttra sig över ansökningen.
Om ansökningen bifalls, verkställs domen på samma sätt som en svensk domstols lagakraftägande dom, om inte högsta domstolen förordnar annat efter besvär över hovrättens beslut.
Den sak som har avgjorts genom domen får inte prövas på nytt.
I paragrafen regleras prövningen av en ansökan om verkställighet och verkan av att en sådan ansökan bifalls. Den motsvarar 45 i 1974 års domsverkställighetslag.
Enligt första stycket får en ansökan om verkställighet inte bifallas utan att motparten har beretts tillfälle att yttra sig över ansökningen. Någon motsvarande föreskrift finns inte i fördraget. Som nyss har nämnts hänvi- sas emellertid i fördraget till de formföreskrifter som gäller i den stat där verkställigheten skall äga rum. Något krav på att delgivning sker enligt de regler som gäller för stämning i tvistemål ställs inte upp i den förevarande paragrafen.
Verkan av att en ansökan om verkställighet bifalls regleras i andra stycket. Domen skall då verkställas på samma sätt som en svensk laga- kraftvunnen dom. Det ankommer på sökanden att begära verkställighet av domen hos kronofogden och därvid åberopa hovrättens beslut. I fråga om verkställigheten gäller utsökningsbalken . Som förutsättning för verkstäl- lighet gäller givetvis att inte högsta domstolen efter besvär över hovrättens beslut förordnar annat.
I överensstämmelse med fördraget (art. 18 5 1 första stycket sista me- ningen) föreskrivs vidare i tredje stycket att den sak som har avgjorts genom domen inte får prövas på nytt. Detta innebär till en början att någon kontroll av att den utländska domen är materiellt riktig inte får ske i verkställighetsförfarandet. I detta ligger att både bevisprövningen och rättstillämpningen i domen måste godtas. Det val av tillämplig lag som den utländska domstolen har gjort får inte ifrågasättas. Vidare innebär bestäm- melsen att domen skall erkännas i Sverige. Den utgör alltså hinder mot ny rättegång om samma sak.
7 (5 Om ett sådant skiljeförfarande som avses i fördraget inleds. har detta verkan som preskriptionsavbrott enligt 7 & preskriptionslagen(1981: 130).
I denna paragraf regleras verkan i preskriptionshänseende av ett sådant skiljeförfarande som avses i fördraget.
Enligt art. 16 5 1 ifördraget skall den omständigheten att ett skiljeförfa- rande inleds ha samma verkan i fråga om preskriptionsavbrott som enligt tillämplig materiell rätt följer av att talan väcks vid allmän domstol. I överensstämmelse härmed föreskrivs i paragrafen att, om skiljeförfarande inleds, detta har verkan som preskriptionsavbrott enligt 7 5 preskriptions- lagen (1981: 130). Detta innebär att en ny preskriptionstid börjar löpa från
Prop. 1984/85: 33 230
den dag då skiljeförfarandet avslutas genom avgörande i sak eller på något annat sätt. Den nya preskriptionstiden är tio år. Såvitt gäller vissa fordring- ar mot en konsument blir dock den nya preskriptionstiden tre år.
Som har nämnts i anslutning till 4 & gäller reglerna om verkställighet av skiljedom i den paragrafen i överensstämmelse med art. 12.5 2 endast skiljedomar som avser trafikföretag och trafikanter men inte skiljedomar mellan stater. Någon motsvarande begränsning görs inte i fördraget i fråga om verkan som preskriptionsavbrott av att ett skiljeförfarande har inletts (an. 16 ä 1). I överensstämmelse härmed har den förevarande paragrafen gjorts tillämplig på alla skiljeförfaranden som avses i fördraget. Såvitt gäller skiljedomar mellan stater torde dock paragrafen inte få någon större praktisk betydelse.
8 5 Om ett utländskt trafikföretag har en fordran mot ett trafikföretag i Sverige på grund av en befordran som omfattas av fördraget. får fordringen beläggas med kvarstad eller utmätas endast på grund av ett avgörande av en domstol i den stat till vilken det utländska företaget hör.
9 5 Om en utländsk järnväg äger rul1ande materiel som finns i Sverige, får materielen beläggas med kvarstad eller utmätas endast på grund av ett avgörande av en domstol i den stat till vilken den utländska järnvägen hör. Detsamma gäller i fråga om andra föremål som tillhör en utländsk järnväg och är avsedda att användas vid befordran, såsom containrar, lastredskap och presenningar.
En privatvagn, vars registrerade innehavare inte har hemvist i Sverige, får beläggas med kvarstad eller utmätas endast på grund av ett avgörande av en domstol i den stat där innehavaren har sitt hemvist. Detsamma gäller ifråga om föremål i vagnen som är avsedda att användas vid befordran och som tillhör innehavaren.
I dessa paragrafer ges bestämmelser om kvarstad och utmätning av viss järnvägsegendom. Bestämmelserna grundas på art. 18 5 2 resp. art 18 5 3 i själva fördraget. De överensstämmer i allt väsentligt med 5 5 i 1974 års domsverkställighetslag.
I förhållande till bestämmelserna i fördraget avviker de förevarande paragraferna på det sättet att förhållanden som inte berör Sverige inte har reglerats. I paragraferna behandlas därför inte fordrings- och ägarförhål- landen som endast berör utländska rättssubjekt i utlandet. Med anledning av de regler om behörig domstol som finns i bihang A (art. 52 och 60) och bihang B (art. 56 och 63) kan sådana rättsförhållanden inte bli föremål för prövning i Sverige.
I lagtexten nämns endast avgörande som har meddelats av domstol. I fördragstexten används uttrycket "dom av en judiciell myndighet" ("juge- ment rendu par l'autorité judiciaire”). Om ett avgörande har meddelats enligt fördraget av en sådan myndighet i en annan stat som i den staten anses som ”une autorité judiciaire", bör givetvis ett sådant avgörande
Prop. 1984/85: 33 _ 231
jämställas med en domstols avgörande vid tillämpningen av de förevarande paragraferna.
I 9 5 andra stycket regleras kvarstad och utmätning av s.k. privatvagnar. Därmed avses vagnar som tillhör något annat rättssubjekt än ett järnvägs- företag. Särskilda bestämmelser om sådana vagnar finns i reglementet om internationell järnvägsbefordran av privatvagnar (RIP). som utgör bilaga 11 till bihang B.
Med uttrycket "en privatvagns registrerade innehavare" avses den fy- siska person eller annat rättssubjekt i vars namn vagnen är registrerad hos en järnväg vars linjer omfattas av bihang B (RIP art. 2).
10 5 På begäran av järnvägen eller av den som har rätt att kräva utläm- ning av gods eller inskrivet resgods skall tingsrätten i den ort där godset eller resgodset finns förordna en sakkunnig att företa en sådan utredning som avses i bihang A anikel 48 ä 2 eller i bihang B artikel 52 ä 2.
I paragrafen behandlas förordnande av en sakkunnig för det fall att gods eller inskrivet resgods har minskats eller skadats. Den grundas på art. 48 ä 2 i bihang A och art. 52 ä 2 i bihang B.
Om järnvägen upptäcker eller får anledning att anta att inskrivet resgods eller gods har skadats eller gått förlorat eller om den som har rätt till resgodset resp. godset påstår att detta är fallet. skall järnvägen genast göra en utredning. Järnvägen skall, om möjligt i den berättigades närvaro, upprätta en redogörelse. I redogörelsen skall så långt det är möjligt anges vilken skada som har uppkommit samt när och hur den har uppstått. Järnvägen skall utan kostnad överlämna en avskrift av redogörelsen till den som har rätt till resgodset eller godset (art. 48 ä 1 resp. art 52 ä 1).
Ett särskilt förfarande är föreskrivet för det fallet att den som har rätt till resgodset eller godset anser sig inte kunna godta uppgifterna i redogörel- sen. Han kan då begära att resgodsets resp. godsets tillstånd och vikt samt skadans orsak och storlek fastställs av en sakkunnig. Denne kan utses av parterna. Parterna har emellertid rätt att vända sig till domstol och få denna att förordna en sakkunnig. I fråga om förfarandet skall de bestäm- melser tillämpas som gäller i den stat där utredningen äger rum (art. 48 & 2 resp. art. 52 5 2).
I anledning av regleringen i art. 48 ä 2 och art. 52 5 2 har tingsrätten i den ort där godset eller resgodset finns ålagts att på begäran av järnvägen eller den som har rätt att få ut resgodset eller godset förordna en sakkunnig för att företa en sådan utredning som avses i dessa artiklar. En sådan begäran handläggs enligt lagen (1946: 807) om handläggning av domstolsärenden.
Vad angår förfarandet i övrigt kan anföras följande. Sedan tingsrätten har förordnat en sakkunnig, är rättens befattning med ärendet avslutad. Den sakkunnige skall då granska järnvägens redogörelse i de hänseenden som nämns i art. 48.5 2 resp art. 52 år 2 och avge ett utlåtande om sin uppfattning i dessa frågor. Hans utlåtande är inte bin-
Prop. 1984/85: 33
|») L!) N
dande för panema. Om parterna inte skulle följa hans utlåtande eller annars komma överens, får tvisten mellan järnvägen och transportkunden avgöras av domstol. Den sakkunniges utlåtande kan då givetvis åberopas i rättegången.
När parterna själva utser en sakkunnig, får de givetvis gemensamt stå för ersättningen till denne. om inte något annat har överenskommits med den sakkunnige. Utses den sakkunnige av rätten, torde ersättningen få betalas av den som har begärt förordnandet. Skulle tvisten mellan parterna föras inför domstol. får frågan om vem som slutligt skall stå för ersättning- en till den sakkunnige avgöras av domstolen i samband med att den beslutar om rättegångskostnadernas fördelning.
Denna lag träder i kraft den 1 maj 1985. Genom lagen upphävs 1. lagen (1974:744) om verkställighet av utländsk dom som meddelats enligt vissa internationella järnvägsfördrag m. m.,
2. kungörelsen (1974: 748) om internationell järnvägstransport. I fråga om en dom eller fordran som grundas på något av de fördrag som avses i de upphävda författningarna tillämpas dock äldre bestämmelser.
COTIF träder i kraft den 1 maj 1985. Samtidigt upphör de nu gällande fördragen på järnvägsrättens område (1970 års CIV, 1970 års CIM och tilläggskonventionen till CIV) att gälla. Den nya lagen om internationell järnvägstrafik måste därför träda i kraft samtidigt med COTIF för att Sverige skall kunna delta i det internationella järnvägssamarbetet.
Genom den nya lagen upphävs 1974 års domsverkställighetslag och 1974 års kungörelse om internationell järnvägstransport. Det har ansetts lämp- ligt att äldre bestämmelser tillämpas på domar eller fordringar som grundas på något av de äldre fördragen.
Hänvisningar till S9-1
9.2. Förslaget till lag om ändring i järnvägstrafiklagen
2 kap. 5 & Bestämmelserna i 6- 13 55 gäller endast i fråga om sådan färd enligt internationell befordringshandling som avses i bihang A till fördraget den 9 maj 1980 om internationell järnvägstrafik (internationell befordran).
I paragrafen har endast gjorts den ändringen att hänvisningen till tilläggs- konventionen har ändrats till att avse COTIF.
2 kap. Så Om järnvägen vid internationell befordran har ådragit sig ersättningsskyldighet enligt 2 5 första stycket mot någon som varken är svensk medborgare eller har hemvist i Sverige, skall vid tillämpningen av 4ä andra stycket i stället för hälften av basbeloppet gälla ett belopp motsvarande 700 särskilda dragningsrätter. Med särskilda dragningsrätter förstås de av Internationella valutafonden använda särskilda dragningsrät- tema (SDR).
Omräkning av SDR till svenskt mynt skall ske efter kursen den dag då dom meddelas eller en annan dag som parterna har kommit överens om.
Prop. 1984/85: 33 233
Kronans värde skall bestämmas i enlighet med den beräkningsmetod som Internationella valutafonden den dagen tillämpar för sin verksamhet och sina transaktioner.
1 2 kap. 2 & första stycket regleras järnvägens ansvarighet för skada på egendom som den resande bär på sig eller har med sig som handresgods. Enligt 2 kap. 4 5 andra stycket är järnvägens ansvarighet för sådana skador begränsad till ett halvt basbelopp enligt lagen om allmän försäkring. f.n. 10 150 kr. Enligt den förevarande paragrafen i dess nu gällande lydelse är järnvägens ansvarighet för sådana skador vid internationell befordran, i överensstämmelse med tilläggskonventionen till 1970 års CIV, begränsad till 2 000 s.k. Germinalfrancs, vilket f.n. motsvarar ca 5 500 kr. (jfr prop. 1983/84:117 s. 51 ff. 124 0.
Enligt bihang A till COTIF är järnvägens ansvarighet för sådana skador begränsad till 700 SDR. vilket f.n. motsvarar ca 5 900 kr. (art. 31). I paragrafens första stycke har begränsningsbeloppet därför angetts till 700 särskilda dragningsrätter (SDR) i stället för 2 000 Germinalfrancs. Som en följd av detta har nuvarande andra stycket utgått. Ifråga om innebörden av begreppet SDR hänvisas till vad som anförs i avsnitt 4.1 i anslutning till art. 6 i CIV.
En stat får förbehålla sig rätten att. såvitt gäller skador i följd av olyckor inom denna stats område, inte tillämpa samtliga de bestämmelser i bihang A som reglerar järnvägens ansvarighet i fall då resande dödas eller skadas, om den resande är medborgare i denna stat eller har hemvist där (art. 3 i bihang A). Av skäl som anförs i den allmänna motiveringen (avsnitt 7.3) bör Sverige utnyttja denna möjlighet att göra förbehåll för att kunna göra avvikelser från COTIFzs reglering såvitt gäller gränsen för järnvägens ansvarighet för skador på den resandes personliga egendom. dvs. egendom som den resande bär på sig eller har med sig som handresgods. Som nyss nämnts är emellertid rätten till förbehåll begränsad till skador som tillfogas medborgare i den egna staten och personer som har hemvist där. 1 paragra- fen har därför gjorts en ändring av innebörd att det särskilda begränsnings- beloppet för internationell befordran inte gäller, om järnvägens ersätt- ningsskyldighet avser någon som är svensk medborgare eller har hemvist i Sverige. I sådana fall gäller det begränsningsbelopp som anges 2 kap. 4 5 andra stycket, dvs. ett halvt basbelopp.
Rätten att göra förbehåll är begränsad i ytterligare ett hänseende. Ett förbehåll får endast avse skadefall som inträffar i den stat som gör förbe- hållet. Någon begränsning i detta hänseende behöver dock inte göras i den förevarande paragrafen. Enligt 1 kap. 1 5 gäller nämligen 2 kap. endast järnvägstrafik på bana inom Sverige eller på svensk tågfärja. Skadefall som inträffar ombord på en svensk tågfärja får i detta sammanhang anses inträffa i Sverige. —
2 kap. Så Om järnvägen vid internationell befordran har ådragit sig ersättningsskyldighet enligt 2 5 första stycket mot någon som varken är svensk medborgare eller har hemvist i Sverige, skall vid tillämpningen av 4ä andra stycket i stället för hälften av basbeloppet gälla ett belopp motsvarande 700 särskilda dragningsrätter. Med särskilda dragningsrätter förstås de av Internationella valutafonden använda särskilda dragningsrät- tema (SDR).
1 andra stycket (nuvarande tredje stycket). som behandlar omräkning av SDR till svenska kronor. har endast gjorts en redaktionell ändring.
Prop. 1984/85: 33 234
2 kap. 9 5 På en fordran som avser ersättning enligt 1 & eller 2 5 första stycket utgår ränta enligt 6 5 räntelagen(1975: 635), om den ersättningsbe- rättigade är svensk medborgare eller har hemvist i Sverige. I annat fall utgår ränta med fem procent per år. Räntan utgår från och med den dag då det förfarande som avses i 12 & inleddes eller, om något sådant förfarande inte har inletts, från och med den dag då talan väcktes. Om ersättningen avser kostnader vid personskada, inkomstförlust eller förlust av underhåll, utgår dock ränta först från och med den dag då de omständigheter inträf- fade som läggs till grund för beräkning av ersättningens belopp.
Såvitt gäller internationell befordran utgår i enlighet med tilläggskonven- tionen ränta på ersättning för personskador eller skador på den resandes personliga tillhörigheter med fem procent. Även enligt COTIF (art. 43 5 l i bihang A) gäller en ränta på fem procent. För svensk inrikes trafik beräk- nas ränta på obetalt belopp enligt 6 5 räntelagen(1975: 635). Efter ändring i räntelagen (SFS 1984: 291) kommer räntan fr.o.m. den ljuli 1984 att vara åtta procent över diskontot, vilket f.n. motsvarar 16,5 %.
Av skäl som har anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 7.3) före- slås att Sverige genom att göra förbehåll skall kunna tillämpa den svenska räntelagens bestämmelser på ersättning för skador av det slag som det nu är fråga om, om den ersättningsberättigade är svensk medborgare eller har hemvist i Sverige. I paragrafen har därför när det gäller ränteberäkningen gjorts skillnad mellan ersättberättigade som är svenska medborgare eller har hemvist i Sverige och andra ersättningsberättigade. Som har nämnts i anslutning till 2 kap. 8 5 är 2 kap. bara tillämpligt på järnvägstrafik inom Sverige.
I andra meningen av den förevarande paragrafen i dess lydelse enligt förslaget till järnvägstrafiklag (tredje meningen enligt det nu föreliggande ändringsförslaget) ges en särskild föreskrift om utgångspunkten för ränte- beräkningen för ett visst fall. Denna bestämmelse har, frånsett några obetydliga redaktionella justeringar. förts över oförändrad från 15 5 lagen (1976: 58) om järnvägs ansvarighet vid befordran av resande. Bestämmel- sen bygger på art. 9 i tilläggskonventionen till CIV. Motsvarande reglering finns i art. 43 5 2 i bihang A till COTIF.
] samband med de övriga ändringarna i paragrafen har sista meningen justerats i syfte att få den att överensstämma bättre med den franska fördragstexten. I den franska texten sägs att ränta utgår först "du jour ou les faits qui ont servi a la determination de leur montant se som produits", om denna dag är senare än dagen då kravet framställdes eller talan väcktes. Denna föreskrift har i förslaget till järnvägstrafiklag återgetts med "den dag då järnvägen fick tillgång till den utredning som behövs för att ersättningens belopp skall kunna bestämmas". Motsvarande uttryck har använts i den svenska översättningen av tilläggskonventionen (jfr prop. 1975/76: 7 s. 121). Innebörden av den franska texten torde emellertid vara att räntan beräknas från den dag då de omständigheter inträffade som
Prop. 1984/85: 33 . - 235
lades till grund för beräkning av ersättningsbeloppet. Denna tolkning vin- ner stöd av de tyska och engelska översättningarna av tilläggskonven- tionen ("intercst shall accrue only from the day on Which the events relevant to its assessment occurred"; "von dem Tage an, an dem die fiir die Bemessung des Schadenersatzes massgebenden Umstände eingetreten sind").
3 kap. 1 5 Detta kapitel tillämpas på sådan godsbefordran med järnväg i allmän inrikes trafik som sker mot betalning. I-Iar avtal träffats om sådan befordran, tillämpas kapitlet på befordringen även när järnvägen ombe- sörjer denna med vägfordon.
På godsbefordran i trafik med utlandet tillämpas kapitlet endast om annat inte följer av fördraget den 9 maj 1980 om internationell järnvägstra- tik.
4 kap. 1 & Detta kapitel tillämpas på resgods som har inskrivits för be- fordran med järnväg i allmän inrikes trafik. På befordran i trafik med utlandet tillämpas kapitlet endast om annat inte följer av fördraget den 9 maj 1980 om internationell järnvägstrafik.
Skall befordringen utföras av två eller flera järnvägar efter varandra, gäller kapitlet i tillämpliga delar för samtliga järnvägar.
Som tidigare har påpekats är järnvägstrafiklagen i princip tillämplig när den aktuella tvisten hänför sig till järnvägstrafik på bana inom Sverige eller på svensk tågfärja(1 kap. ] åförsta stycket). I 3 kap. [ åförsta stycket och 4 kap. 1 & görs dock en inskränkning i huvudregeln på det sättet att 3 och 4 kap. tillämpas på godsbefordran resp. befordran av inskrivet resgods i trafik med utlandet endast om annat inte följer av 1970 års CIV resp. 1970 års CIM. Hänvisningen i dessa paragrafer till 1970 års fördrag har ersatts med en hänvisning till COTIF .
Av de förevarande paragraferna följer att 3 och 4 kap. är tillämpliga på sådana befordringar med utlandet som inte omfattas av bihang A reSp. bihang B (jfr bihang A art. l 5 1 och bihang B art. 1 5 1).
I princip är sålunda 3 kap. inte tillämpligt på godsbefordran som sker i trafik mellan Sverige och utlandet. Från denna regel gäller två undantag. Det ena av dessa undantag avser godsbefordringar till eller från utlandet som inte omfattas av bihang B. Detta kan vara fallet, om godsbefordringen avser ett ämne eller föremål som är uteslutet från befordran enligt bi- hang B (jfr art. 4) eller om det för trafik mellan orter i Sverige används en genomfartslinje i ett grannland (art. 2 5 2). Det andra undantaget, som har större praktisk betydelse. är att befordringen visserligen omfattas av bi- hang B men fördraget inte innehåller någon materiell reglering av den uppkomna tvistefrågan utan direkt eller via allmänna kollisionsregler utpe- kar intern svensk rätt som tillämplig. Om bestämmelser saknas i bihang B, tilläggsbestämmelserna och de internationella tarifferna. är nämligen natio- nell rätt tillämplig (art. 10). Som exempel på bestämmelser i 3 kap. som i
Prop. 1984/85: 33 236
enlighet härmed kan komma att tillämpas också på internationell godsbe- fordran kan nämnas föreskrifterna i 20 och 21 55 om uppläggning och försäljning av godset.
Befordran av inskrivet resgods mellan Sverige och utlandet omfattas i regel av regleringen i bihang A till COTIF. Som en förutsättning för att en sådan befordran skall omfattas av bihang A gäller emellertid att den resan- de och hans resgods befordras med internationell befordringshandling (art. l 5 1). De förbindelser för vilka internationella befordringshandlingar ut- färdas anges i de internationella tarifferna (art. 1 5 2). Om persontrafiken på någon linje mellan Sverige och utlandet till följd av en ändring i dessa tariffer inte längre kommer att omfattas av bihang A, skall järnvägstrafik- lagens bestämmelser om befordran av inskrivet resgods tillämpas på trafi- ken på denna linje.
Om en viss befordran av inskrivet resgods omfattas av bihang A. blir 4 kap. järnvägstrafiklagen tillämpligt endast i de undantagsfall då det i bi- hang A till COTIF anges att nationella bestämmelser är tillämpliga. direkt eller enligt allmänna internationellt privaträttsliga regler. Sålunda skall enligt bihang A (art. 23 5 8) utlämning av inskrivet resgods äga rum enligt de bestämmelser som gäller på utlämningsstationen, om inte annat före- skrivs i bihanget. Om utlämningen skall äga rum i Sverige. blir därför järnvägstrafiklagen tillämplig. Kapitlets bestämmelser kan också bli till- lämpliga på en befordran som omfattas av bihang A såvitt gäller frågor som inte är materiellt reglerade i bihanget. Den tid inom vilken inskrivet res- gods skall avhämtas enligt 4 kap. 6 och 7 55 gäller t. ex. också i fråga om en befordran som omfattas av bihang A. om resgodset lämnas ut i Sverige.
Om bestämmelser saknas i bihang A. tilläggsbestämmelserna och de internationella tarifferna, är nationell rätt tillämplig (art. 8).
I prop. 1983/84: 117 behandlas en särskild lagvalsregel i 1970 års CIV (art. 1 5 3) beträffande trafik mellan två grannstater (s. 193 f, 300 f. 316). Motsvarande lagvalsregel finns i bihang A till COTIF (art. 2 5 2). I detta hänseende hänvisas till vad som anförs i den nämnda propositionen.
Hänvisningar till S9-2
- Prop. 1984/85:33: Avsnitt 9.1
9.3. Förslaget till lag om ändring i lagen om inrikes vägtransport
2 5 Lagen skall ej tillämpas på postbefordran, begravningstransporter eller befordran av flyttsaker.
Lagen skall inte heller tillämpas på sådan befordran på väg som är underkastad fördraget den 9 maj 1980 om internationell järnvägstrafik eller som en järnväg i annat fall utför inom Sverige till fullgörande av avtal om befordran av gods på järnväg.
I anledning av att 1970 års CIM ersätts med bihang B till COTIF har i paragrafen gjorts den ändringen att hänvisningen till 1970 års CIM har bytts ut mot en hänvisning till COTIF .
Prop. 1984/85: 33 237
9.4. Förslaget till lag om ändring i lagen om immunitet och privilegier i vissa fall
I den förevarande lagen regleras frågor rörande immunitet och privile- gier för de internationella organisationer som Sverige är medlem i. De internationella organ och personer med anknytning till sådana organ som anges i en bilaga till lagen skall åtnjuta immunitet och privilegier enligt vad som har bestämts i stadga eller avtal som är i kraft i förhållande till Sverige. Som tidigare har nämnts hör till COTIF ett protokoll om privilegier och immunitet för Mellanstatliga organisationen för internationell järnvägstra- fik, OTIF (jfr avsnitt 3 ). I anledning av Sveriges tillträde till COTIF har OTIF och vissa personer med anknytning till OTIF tagits upp i en ny punkt i bilagan till lagen, punkt 32 (jfr avsnitt 7.2 ).
Hänvisningar till S9-4
10. Hemställan
Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till
1. lag om internationell järnvägstrafik.
2. lag om ändring i järnvägstrafiklagen(1984: 000).
3. lag om ändring i lagen (1974: 610) om inrikes vägtransport,
4. lag om ändring i lagen (1976: 661) om immunitet och privilegieri vissa fall.
11. Beslut
Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.
Prop. 1984/85: 33 238
Bilaga 1 ' . CONVENTION RELATIVE FÖRDRAG OM AUX TRANSPORTS INTER- INTERNATIONELL NATIONAUX FERROVIAIRES JÄRNVÄGSTRAFIK (COTIF) (COTIF)
' Bilagan är utesluten här. Konventionstexten återfinns som bilaga till förslaget till lag om internationell järnvägstrafik. s. 5.
Prop. 1984/85: 33 239 Bilaga 2 Sammanfattning av promemorian
När ett rättsförhållande berör skilda länder och har anknytning till olika nationella rättsordningar, uppkommer oftast svårigheter när det gäller att förutse efter vilka materiella rättsregler en viss rättsfråga kommer att avgöras. Sådana svårigheter blev ganska snart till ett allvarligt hinder för den internationella jämvägstrafikens utveckling, och under de sista decen- nierna av 1800-talet stod det klart att viktigare järnvägsrättsliga frågor måste ges en ensartad reglering i skilda nationella rättsordningar. En sådan reglering har sedan 1890 säkerställts genom en rad fördrag, som tillträtts av ett växande antal stater.
För närvarande gäller för internationell godsbefordran och för interna- tionell befordran av resande och resgods enhetliga regler inom ett drygt 30-tal stater i Europa, Nordafrika'och Orienten. Dessa regler har överens- kommits genom tre internationella fördrag, i dagligt tal kallade CIM, CIV och tilläggskonventionen till CIV. I maj 1980 har ett nytt järnvägsfördrag, COTIF, slutits. Detta fördrag är avsett att ersätta de tre nyssnämnda fördragen och att utgöra grundval för en mellanstatlig organisation för internationell järnvägstrafik, OTIF. '
Sverige har sedan 1907 tillhört den krets av stater som i fördragsväg samordnat sina rättsregler för internationell järnvägsbefordran. Det före- faller uppenbart att Sverige bör fortsätta detta samarbete såsom medlem i det nybildade OTIF .
När Sverige tidigare har tillträtt internationella järnvägsfördrag, har det kunnat ske utan något omfattande Iagstiftningsarbete. Ett undantag härvid- lag utgör tillläggskonventionen till CIV, vars regler inarbetats i lagen (1976: 58) om järnvägs ansvarighet vid befordran av resande. Av de andra fördragen har däremot endast enstaka bestämmelser av proceSSrättslig natur tagits upp i svensk lag. I övrigt har dessa fördrag inlemmats i den svenska rättsordningen genom att de i kungörelse förklarats vara tillämp- liga i Sverige.
Det tämligen enkla tillvägagångssätt som sålunda i regel använts i sam- band med Sveriges tillträde till tidigare järnvägsfördrag kan emellertid inte tillämpas när det gäller COTIF. Detta är en följd av den förstärkning av riksdagens kompetens som skett genom tillkomsten av 1974 års regerings- form och vidare av den förskjutning i uppfattningen av järnvägsbefordring-
' Förkonningama kommer från de franska benämningarna som är följande: Conven- tion internationale concernant le transport des marchandises par chemin de fer (CIM); Convention internationale concernant le transport des voyageurs et des bagages par chemin de fer (CIV); Ia Convention additionelle a la CIV relative a la responsabilité du chemin de fer pour la mort et les blessures de voyageurs; la Convention relative aux transports intemationaux ferroviaires (COTIF); l'Organisa- tion intergouvernementale pour les transports intemationaux ferroviaires (OTIF).
Prop. 1984/85: 33 240
arnas juridiska natur som i fråga om inrikestrafrken har kommit till uttryck i att merparten av de nuvarande förvaltningsrättsliga reglerna i järnvägstra- fikstadgan (1966: 202) föreslås bli ersatta av civilrättsliga regler i en järn- vägstrafiklag.
För att COTIF skall träda i kraft krävs att fördraget ratificeras av ett visst antal stater. Sveriges tillträde till fördraget medför skyldighet att i väsentliga avseenden göra fördragsinnehållet tillämpligt som svensk rätt, och detta måste, som nyss antytts. i huvudsak ske i lag. På grund härav måste enligt RF 10: 2 frågan om en svensk ratifikation av COTIF prövas av riksdagen, som i samband därmed också bör besluta om den lagstiftning som föranleds av fördraget.
De viktigaste beståndsdelarna i COTIF är den egentliga fördragstexten och två bihang till denna. Själva fördragstexten innehåller huvudsakligast bestämmelser om OTIF: s organisation och verksamhet samt om förutsätt- ningarna för fördragets tillämplighet. Därtill kommer vissa bestämmelser om skiljedom, domsverkställighet m.m. Endast den sistnämnda gruppen bestämmelser behöver påbjudas för tillämpning i Sverige. Av de båda bihangen innehåller det ena enhetliga rättsregler för avtal om internationell järnvägsbefordran av resande och resgods och det andra enhetliga rätts- regler för avtal om internationell järnvägsbefordran av gods. I det först- nämnda bihanget (CIV) ingår de regler som nu bildar det materiella inne- hållet i tilläggskonventionen till CIV. Till det andra bihanget (CIM) finns fyra bilagor fogade, däribland ett mycket omfångsrikt reglemente om inter- nationell järnvägsbefordran av farligt gods (RID).
Enligt vad som föreslås i denna promemoria skall huvuddelen av de fördragsbestämmelser som måste ges giltighet som svensk rätt återges i en lag om internationell järnvägstrafik. I denna lag avses de ovannämnda fördragsbestämmelserna om skiljedom, domsverkställighet m.m. bli åter- givna efter omarbetning till svenskt språk och svensk lagstil. Lagen avses därutöver innehålla en förklaring att innehållet i de båda bihangen — med vissa undantag — skall tillämpas som svensk lag. Detta innebär att bihang- ens bestämmelser blir gällande i Sverige i sin franska avfattning. Som hjälp för tillämpningen publiceras de dock också i svensk översättning.
Vad nu sagts om bihangens bestämmelser gäller emellertid inte de delar av CIV som motsvarar den nuvarande tillläggskonventionen till CIV. Hithörande regler är som nämnts redan återgivna i svensk lag och torde framdeles komma att återfinnas i en planerad järnvägstrafiklag. Den förut- nämnda förklaringen om tillämpningen av bihangen som svensk lag skall inte heller gälla i fråga om bilagan RID. Tillämpningen i Sverige av denna bilaga avses bli reglerad genom förordning.
I samband med genomförandet av den nu angivna lagstiftningen förut- sätts ändringar i järnvägstrafiklagen, lagen (1974: 610) om inrikes vägtran- sport och lagen (1976: 661) om immunitet och privilegier i vissa fall samt eventuellt i köplagen.
Prop. 1984/85: 33 .. 241 För ändring av de grundläggande bestämmelserna i COTIF krävs att medlemsstaterna ratificerar eller på annat sätt godkänner ändringsbeslutet. Många av fördragets bestämmelser kan emellertid ändras genom ett för- enklat förfarande och relativt snabbt sättas i kraft i ny lydelse. Detta gäller också i fråga om åtskilliga av de bestämmelser som enligt vad förut sagts avses bli återgivna i lag i Sverige. När sådana fördragsändringar aktualise- ras, kan det befaras att prövningen av frågan om motsvarande ändring i svensk lag inte kan komma till stånd i rätt tid. om den normala proceduren för lagändring skall tillämpas. I promemorian diskuteras därför möjlighe- ten av en sådan ändring i regeringsformen att riksdagen under vissa villkor skall kunna förklara att en framtida fördragsändring föranleder motsvaran- de ändring i svensk lag från den dag då fördragsändringen träder i kraft.
16 Riksdagen 1984/85. ! saml. Nr 33
Prop. 1984/85: 33
I”») .b I»)
Bilaga 3 Promemorians lagförslag
1. Förslag till Lag om internationell järnvägstrafik
Härigenom föreskrivs följande.
1 & Med "fördraget” avses i denna lag fördraget den 9 maj 1980 om internationell järnvägstrafik (COTIF).
2 5 I fråga om sådan internationell befordran av resande och resgods som avses i Bihang A till fördraget skall bihangets bestämmelser, i den mån de gäller part i befordringsavtal. tillämpas som svensk lag.
I den utsträckning som innehållet i Bihang A återges ijärnvägstrafikla- gen (1983: 00) skall det dock tillämpas efter lydelsen i den lagen.
3 5 I fråga om internationell godsbefordran som avses i Bihang B till fördraget skall bihangets bestämmelser. i den mån de gäller part i beford- ringsavtal, tillämpas som svensk lag med det undantag som anges i andra stycket.
Vad angår tillämpningen i Sverige av det som Bilaga I till Bihang B fogade reglementet om internationell järnvägsbefordran av farligt gods (RID) meddelas föreskrifter av regeringen eller av förvaltningsmyndighet som regeringen bestämmer.
4 5 En utländsk dom som grundas på fördraget får verkställas i Sverige. om domen
1. har meddelats av en domstol som är behörig enligt fördraget.
2. har vunnit laga kraft,
3. får verkställas enligt reglerna i domstolslandet och
4. har förklarats verkställbar efter ansökan enligt 5 5. och hinder mot verkställigheten ej möter enligt 6 5 andra stycket.
55. Ansökan som avses i 4 5 4 görs hos Svea hovrätt. Vid ansökningen skall fogas
1. domen i original eller i avskrift som bestyrkts av myndighet,
2. förklaring av behörig myndighet i den stat där domen meddelats att domen avser tvist angående befordran som omfattas av fördraget samt att domen har vunnit laga kraft och får verkställas i nämnda stat.
De handlingar som avses i första stycket skall vara försedda med bevis om utfärdarens behörighet. Beviset skall vara utställt av svensk beskick- ning eller konsul eller av chefen för justitieförvaltningen i den stat där domen meddelats. Är handling i ärendet avfattad på annat främmande språk än danska eller norska. skall handlingen åtföljas av översättning till svenska. Översättningen skall vara bestyrkt av diplomatisk eller konsulär tjänsteman eller av svensk notarius publicus.
6 & Ansökan som avses i 4 54 får ej bifallas utan att tillfälle har lämnats motparten att yttra sig över ansökningen. Ny prövning av den sak som har avgjorts genom domen får ej äga rum.
Prop. 1984/85 : 33 243
Bifalles ansökningen. verkställs domen på samma sätt som svensk dom- stols laga kraft ägande dom. om ej högsta domstolen efter talan mot hovrättens beslut förordnar annat.
75. Vid tillämpning av 4—6 55 likställs med dom
1. skiljedom som meddelats mot trafikföretag eller trafikant i skiljeför- farande enligt fördraget,
2. förlikning i tvist angående befordran som omfattas av fördraget. om förlikningen har träffats inför domstol som avses i 4 5.
Bestämmelserna i 4—6 55 har ej tillämpning på sådan föreskrift i dom som ålägger käranden att förutom rättegångskostnad betala skadestånd på grund av att hans talan har ogillats.
8 5 Inledande av sådant skiljeförfarande som avses i fördraget har ver- kan som preskriptionsavbrott enligt 5 5 preskriptionslagen(1981: 130).
9 5 Har utländskt trafikföretag en fordran mot trafikföretag i Sverige på grund av befordran som omfattas av fördraget. får fordringen beläggas med kvarstad eller utmätas endast på grund av avgörande av domstol i den stat till vilken det utländska företaget hör.
10 5 Äger utländsk järnväg rullande materiel i Sverige. får materielen beläggas med kvarstad eller utmätas endast på grund av avgörande av domstol i den stat till vilken den utländskajärnvägen hör. Detsamma gäller i fråga om annat föremål som tillhör utländsk järnväg och är avsett att användas vid befordran. såsom container. lastredskap eller presenning.
Privatvagn, vars ägare har hemvist utom riket. får beläggas med kvar- stad eller utmätas endast på grund av avgörande av domstol i den stat där ägaren har sitt hemvist. Detsamma gäller i fråga om föremål i vagnen som är avsett att användas vid befordran och som tillhör vagnägaren.
11 5 På begäran av den, som har rätt att kräva utlämning av gods eller inskrivet resgods. skall domstolen i den ort där godset eller resgodset finns förordna sakkunnig att företa sådan utredning som avses i Bihang B artikel 52.5 2 eller Bihang A artikel 485 2. Den sakkunnige skall skyndsamt fullgöra sitt uppdrag. I fråga om kostnaderna för utredningen har 23-25 55 lagen (1929: 145) om skiljemän motsvarande tillämpning.
Denna lag träder kraft den dag regeringen bestämmer, då lagen (1974: 744) om verkställighet av utländsk dom som meddelats enligt vissa internationella järnvägsfördrag m.m. och kungörelsen (1974:748) om in- ternationell järnvägstransport skall upphöra att gälla. Den äldre lagen gäller dock i fråga om en dom eller fordran som grundas på något av de fördrag som avses i den lagen.
Prop. 1984/85:33 2. Förslag till Lag om ändring i järnvägstrafiklagen (1983: 00)
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 6 och 9 55. 3 kap. 1 5 och 4 kap. 1 5 järnvägstrafiklagen (1983: 00) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse' 2 KAP.
6 5 Bestämmelserna i 7—14 55 gäller endast i fråga om sådan färd enligt internationell befordrings- handling som avses i tilläggskon- ventionen den 26 februari [966 till det internationella fördraget om befordran med järnväg av resande och resgods (internationell beford- ran).
9 5 Harjärnväg vid internationell befordran ådragit sig ersättnings- skyldighet enligt 2 5 första stycket. skall vid tillämpning av 45 andra stycket i stället för där angivna be- lopp gälla ett belopp om 2000 francs. Med franc förstås en guld- franc med en vikt av tio trettioen- dels gram och nio/tundra tusende— larsfinlret.
Regeringen kungör motvärdet ar' franc uttryckt i de av Internationel- la valutafonden använda särskilda dragningsrätter/ra.
Omräkning från särskilda drag- ningsrätter till svenskt mynt skall ske efter kursen den dag dom med- delas eller annan dag om vilken par- terna är överens. Därvid skall kro- nans värde bestämmas i enlighet med den beräkningsmetod som In- ternationella valutafonden sagda dag tillämpar för sin verksamhet och sina transaktioner.
3 KAP. 1 5 Detta kapitel är tillämpligt på sådan godsbefordran med järnväg i allmän inrikes trafik för vilken ve- derlag skall utgå. Har avtal träffats om sådan befordran, är kapitlet till-
Föreslagen lydelse 2 KAP.
6 5 Bestämmelserna i 7— 14 55 gäller endast i fråga om sådan färd enligt internationell befordrings- handling som avses i Bihang A till fördraget den 9 maj 1980 om inter- nationell järmrägstrafik (internatio- nell befordran).
9 5 Harjärnväg vid internationell befordran ådragit sig ersättnings- skyldighet enligt 2 .5 första stycket. skall vid tillämpning av 4 5 andra stycket i stället för där angivna be- lopp gälla ett belopp motsvarande 700 SDR. Med en SDR förstås en sådan särskild drag/tingsrätt som används av internationella valuta- fonden.
Omräkning från särskilda drag- ningsrätter till svenskt mynt skall ske efter kursen den dag dom med- delas eller annan dag om vilken par- terna är överens. Därvid skall kro- nans värde bestämmas i enlighet med den beräkningsmetod som ln- ternationella valutafonden sagda dag tillämpar för sin verksamhet och sina transaktioner.
3 KAP. I 5 Detta kapitel är tillämpligt på sådan godsbefordran med järnväg i allmän inrikes trafik för vilken ve- derlag skall utga. Har avtal träffats om sådan befordran. är kapitlet till-
' Som nuvarande lydelse anges lydelsen enligt SOU 1980: 37.
Prop. 1984/85: 33
Nuvarande lydelse
lämpligt på befordringen även när järnvägen ombesörjer denna med vägfordon.
På trafik mellan Sverige och ut- landet är kapitlet tillämpligt endast om annat ej följer av det internatio- nella fördraget om godsbefordran medjärnväg (CIM).
Kapitlet är ej tillämpligt på post- befordran.
4 KAP. 15 Detta kapitel är tillämpligt i fråga om resgods som inskrivs för inrikes befordran med järnväg i all- män tralik. På trafik mellan Sverige och utlandet är kapitlet tillämpligt när annat ej följer av det internatio- nella fördraget om befordran med järnväg av resande och resgods (CIV). Skall befordringen utföras av två eller flera järnvägar efter varandra, gäller kapitlet i tillämp- liga delar för envar av järnvägarna.
245
Föreslagen lydelse lämpligt på befordringen även när järnvägen ombesörjer denna med vägfordon.
På trafik mellan Sverige och ut- landet är kapitlet tillämpligt endast om annat ej följer av det i2 kap. 6 5 nämnda fördraget.
Kapitlet är ej tillämpligt på post- befordran.
4 KAP. l 5 Detta kapitel är tillämpligt i fråga om resgods som inskrivs för inrikes befordran med järnväg i all- män trafik. På trafik mellan Sverige och utlandet är kapitlet tillämpligt när annat ej följer av det i.? kap. 6 5 nämnda fördraget. Skall beford- ringen utföras av två eller fierajärn- vägar efter varandra. gäller kapitlet i tillämpliga delar för envar av järn- vägarna.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
3. Förslag till Lag om ändring i lagen (1974: 610) om inrikes vägtransport
Härigenom föreskrivs att 2 5 lagen (l974:610) om inrikes vägtransport skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse 2 5 Lagen skall ej tillämpas på postbefordran, begravningstrans- porter eller befordran av flyttsaker. Lagen skall ej heller tillämpas på sådan befordran på väg som är un- derkastad det internationella för- draget om godsbefordran på järn- väg (CIM) eller som järnväg i annat fall utför inom Sverige till fullgö- rande av avtal om befordran av gods påjärnväg.
Föreslagen lydelse 2 5 Lagen skall ej tillämpas på postbefordran, begravningstrans- porter eller befordran av tiyttsaker. Lagen skall ej heller tillämpas på sådan befordran på väg som är un- derkastad fördraget den 9 maj I 980 om internationell järnvägstrafik (COTIF) eller som järnväg i annat fall utför inom Sverige till fullgö- rande av avtal om befordran av gods på järnväg.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
Prop. 1984/85: 33 246
4. Förslag till ,
Lag om ändring i lagen ( 1976:661 ) om immunitet och privilegier i vissa fall
Härigenom föreskrivs i fråga om bilagan till lagen (1976: 66l) om immu- nitet och privilegier i vissa fall att i bilagan skall upptagas en som 31 betecknad punkt av följande lydelse
3l Mellanstatliga organi- Medlemmarnas represen- Fördraget den 9 maj 1980 sationen för interna- tanter i organisationen om internationell järn- tionelljämvägstralik och personer med tjänst vägstratik (COTIF) (OTIF) hos organisationen eller
med uppdrag hos eller av denna
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
Prop. 1984/85: 33 247
Bilaga 4
Sammanställning av remissyttrandena
Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av hovrätten för Västra Sverige, konsumentverket. Statens järnvägar. transportrådet, sjö— fartsverket, Svenska handelskammarförbundet, Sveriges speditörförbund, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Folksam, Sjöassuradörcrnas för- ening. Axel Ax: son Johnsons institut för sjörätt och annan transporträtt, Sveriges grossistförbund. Sveriges industriförbund, Sven'ges köpmanna- förbund. Sveriges hantvcrks- och industriorganisation — Familjeföretagcn samt Sveriges advokatsamfund.
Svenska försäkringsbolags riksförbund har anslutit sig till yttrandet från Sjöassuradörernas förening. Kommerskollegium — som inte funnit anled- ning kommentera promemorian — har bifogat yttranden från Skånes samt Stockholms handelskammare. Sveriges grossistförbund och Sveriges köp- mannaförbund har avgett ett gemensamt yttrande med Sveriges industri- förbund. Slutligen har enheten inom sjöfartsverket för landtransporter av farligt gods (LFG) avgett ett eget yttrande.
1 Allmänt 1.1 Hovrätten för Västra Sverige
Skälet till att detta förslag utarbetats är den 1980 företagna revisionen av det internationellajärnvägsfördraget. Förändringarna angår huvudsakligen dels tillskapandet av en ny internationell organisation. dels en kraftig omstrukturering av det internationella författningsstoffet. Vad beträffar innehållet i de materiella reglerna är detta till större delen oförändrat. Den utveckling som ägt rum är nödvändig för att åstadkomma en anpassning till dagens förhållanden och utvecklingsarbetet fortsätter (exempelvis rörande ansvar för försenad ankomst på passagerarsidan). Sverige anslöt sig till det internationella fördraget 1907 och det framstår närmast som en självklarhet att vårt land skall ansluta sig även till den nyaste versionen av fördraget.
Större delen av den resonerande textmassan i betänkandet beskriver innehållet i det internationella fördraget. Redogörelsen kommer säkert att användas av domare och andra jurister som snabbt önskar orientera sig om ansvarsregler och liknande. Just därför finns det skäl att påpeka, hur perspektivet i framställningen dessvärre hela tiden hålls snävt järnvägs- rättsligt. Järnvägens ansvar beskrivs som helt objektivt med vissa undan- tag, privilegierade och ieke-privilegierade ansvarsfrihetsgrunder. Det talas om bevisskyldighet beträffande det ena och det andra på ett sätt som är ärvt från den legala bevisteorins dagar, inte särskilt träffande i ett land som sålänge hyllat den fria bevisprövningen som vårt land. Allt verkar speciellt
Prop. 1984/85: 33 248
och ovanligt ur mera generell synvinkel. Inte ett ord sägs om att en regel om presumtionsansvar (såsom vid luftbefordran och. bortsett från en spe- cialitet som nautiskt fel, i sjörätten) i själva verket omsluter ungefär det- samma som en regel om strikt (objektivt) ansvar med undantag för force majeure (såsom ijärnvägsrätten). Hur nära dessa typer av ansvarsregler i realiteten ligger varandra belyses av exempelvis uttalanden i förarbetena till vägtransportlagen (prop 1974: 33 5 [06—107). Det redogörs i detalj för de järnvägsrättsliga reglerna om när gods som "försvunnit" och inte kan hållas redo inom viss tid efter leveransfristens utgång (s 93—94) utan att det ens antyds att likartade regler om konvertering av dröjsmål till totalförlust finns inom alla transportgrenar även på sjörättens område där visserligen uttryckliga regler saknas men rättsfiguren ändå måste antas kunna tilläm- pas. Denna brist på ett allmänt transporträttsligt perspektiv är särskilt riskfyllt i våra dagar, när olika transportgrenar i så stor utsträckning samverkar sinsemellan för att lösa samhällets transportproblem genom kombinerade transporter. Vad som enar är betydligt mera än vad som skiljer åt.
Sammanfattningsvis tillstyrker hovrätten de förslag som rubricerade promemoria innehåller.
1.2 Konsumentverket
Konsumentverket ansluter sig till promemorians förslag att införliva COTIF med svensk rätt. Konsumentverket har inget att erinra mot att valda delar av fördraget återges i lag om internationell järnvägstrafik och att de båda bihangen ER/ClV och ER/ClM görs tillämpliga i Sverige i sin franska avfattning. dock med därtill fogad svensk översättning.
1.3 Statens järnvägar
SJ —— som inte anser sig böra ingå i bedömning av de i promemorian behandlade statsrättsliga frågorna om införlivningen av fördraget och av senare ändringar däri med svensk rätt — finner ej anledning till erinran mot de i promemorian framlagda förslagen.
1.4 Transportrådet
Frågan rör huvudsakligen hur det nya järnvägsfördraget COTIF — av- sett att ersätta tre tidigare internationella fördrag — skall inlemmas i svensk lagstiftning.
Från TRPs sida saknas anledning att motsätta sig de förslag som prome- morian innehåller.
Prop. 1984/85: 33 749
1.5 Kommerskollegium
Kollegiet har från de synpunkter vi har att beakta inte funnit anledning att kommentera promemorian.
1.6 Sjöfartsverket
Sjöfartsverket har tagit del av promemorian. Denna berör inte direkt Sjöfartsverkets verksamhetsområde varför verket inte har något att anföra i ärendet.
1.7 Skånes handelskammare
Handelskammaren har för sin del inte funnit anledning till erinran mot de förslag som framförs i promemorian.
1.8 Stockholms handelskammare
Handelskammaren —- som ej funnit anledning att yttra sig över de konsti- tutionella problemen — har inget att erinra mot i promemorian framförda förslag.
1.9 Svenska handelskammarförbundet
Handelskammarförbundet — som ej funnit anledning att yttra sig över de konstitutionella problemen — har inget att erinra mot i promemorian fram- ställda förslag.
1.10 Sveriges speditörförbund
Det är uppenbart att Sverige måste vara med i dessa överenskommelser. eftersom landet ju inte kan undvara befordringsmöjligheter med järnväg över gränserna.
1.11 Sjöassuradörcrnas förening
I promemorian föreslås att Sverige ratificerar 1980 års järnvägsfördrag. COTIF, avsett att ersätta de tre f. n. existerande fördragen. CIM, ClV och tilläggskonventionen till CIV. Föreningen finner det angeläget att interna- tionell samstämmighet föreligger på järnvägsrättens område och förordar att förslag om ratifikation snarast möjligt framlägges för riksdagen.
Prop. 1984/85: 33
PJ LI! 0
1.12 Folksam
] promemorian föreslås att Sverige ratificerar l980 års järnvägsfördrag, COTIF. Detta fördrag ersätter då de idag existerande fördragen CIM och CIV samt tilläggskonventionen till CIV. Folksam förordar att förslag om ratifikation snarast möjligt framläggs för riksdagen så att internationell samstämmighet kommer att föreligga på järnvägsrättens område.
1.13 Sveriges advokatsamfund
Samfundet finner att de delar av COTIF som berör rent organisatoriska bestämmelser ligger utanför de rättsområden som samfundet brukar beva- ka. varför samfundet lämnar de delarna av förslaget utan kommentar.
Sammanfattningsvis tillstyrker samfundet att Sverige antager COTIF på det sätt som föreslagits i departementspromemorian men vill samtidigt framhålla att man från svenskt håll framdeles bör verka för att de ovan anmärkta ändringarna i regelsystemet genomförs.
1.14 Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund och Sveriges köp- mannaförbund
Organisationerna tillstyrker att Sverige ratificerar 1980 års järnvägsför- drag COTIF och har ingen erinran mot den föreslagna metoden att anpassa framtida fördragsändringar till svensk rätt.
1.15 Sveriges hantverks- och industriorganisation — Familjeföretagen
Vi har i denna fråga samrått med Sveriges industriförbund och Sveriges köpmannaförbund. Vi ansluter oss till det yttrande som dessa organisatio- ner avgivit gemensamt med Sveriges grossistförbund.
Sålunda tillstyrker vi att Sverige ratificerar 1980 års järnvägsfördrag COTIF och har ingen erinran mot den föreslagna metoden att anpassa framtida fördragsändringar till svensk rätt.
1.16 LFG
Från de synpunkter LFG kan anlägga finns intet att erinra mot förslaget.
Prop. 1984/85: 33 . 251
2 Metod för införlivning av konventionens regelsystem och änd- ringar därav med svensk rätt
2.1. Hovrätten för Västra Sverige
Frågan med vilken legal teknik konventionsmaterialet skall införlivas med den svenska rätten har i detta fall erbjudit betydande svårigheter. Önskvärdheten av enhetliga regler inom transportområdet leder till en strävan att låta internationella och inrikes transporter lyda under samma regler. Så har den internationella luftbefordringskonventionen i princip fått bestämma även inrikes lufttransporter och reglerna återges i svensk lag- form i luftfartslagen 9 kap. Vad inrikes järnvägsbefordran av passagerare beträffar har här samma förmånliga metod kunnat följas genom att bestäm- melserna om järnvägs ansvarighet vid befordran av resande i lagen (1976158) fiyttas in i den nya järnvägstransportlagen som ett särskilt kapi- tel, till vilket hänvisas även för internationell befordran i den särskilda lagen därom.
Samma förfaringssätt kan däremot inte användas i fråga om godsbeford- ran med järnväg. Mellan internationell och inrikes godsbefordran med järnväg föreligger redan för närvarande åtskilliga skiljaktigheter. Interna- tionellt fasthåller man vid avtalstypens karaktär av realavtal (s. 76). I Sverige har järnvägstrafikstadgan 1966 tunnat ut realavtalskaraktären ge- nom att vid massgodstransporter utförda av stora avlastare inte kräva något utställande av järnvägsfraktsedel -— bindande avtal kommer ändå till stånd genom överenskommelse (konsensualavtal), på samma sätt som gäller för andra transportgrenar. Denna utveckling har drivits på avjärnvä- gens önskan att kunna konkurrera med biltransporterna på lika villkor. Samtidigt är onekligen realavtalskonstruktionen i svensk rätt en företeelse på raskt utdöende. Utvecklingen fullföljs genom att förslaget till ny järn- vägstransportlag tar steget fullt ut och helt förvandlar det inrikes avtalet om godsbefordran med järnväg till konsensualavtal. Vidare är det interna- tionella fördragets regler traditionellt detaljerade och för inrikes förhållan- den härigenom onödigt tunggrodda. Man drivs därför till att göra ett särskilt nationellt regelsystem. låt vara i huvudsak byggt på det internatio- nella fördraget som förebild, samtidigt som man för internationella gods- transporter måste vara konventionstrogen och helt anamma fördragets regler. Situationen blir likartad med läget inom biltransporträtten. där den svenska vägtransponlagen innebär åtskilliga förenklingar för inrikes bruk, under det att de internationella biltransporterna är underkastade CMR fullt ut. Liksom denna konvention har inkorporerats direkt i svensk rätt genom en blankettlag (CMR-lagen) föreslås nu att CIM blir på motsvarande sätt inkorporerad och direkt tillämplig genom en lag om internationell järnvägs- trafik. Samtidigt skall, som nyss nämnts, i denna lag hänvisas till passage- rarkapitlet i den nya järnvägstransportlagen i de delar detta i svensk lagform återger CIV, d v 5 de internationella enhetliga reglerna om passa-
Prop. 1984/85: 33 252
gerarbefordran. Därutöver måste vissa bilagor till fördraget behandlas särskilt. Resultatet blir en i första ögonblicket kanske förvirrande inför- livningsteknik. Hovrätten finner emellertid den valda lösningen vara över- tygande motiverad och den mest lämpliga och ansluter sig därför till densamma.
2.2. Sveriges speditörförbund
Internationell järnvägsbefordran i Europa (med undantag för Albanien och Sovjetunionen) möjliggörs tack vare enhetliga regler. som återfinns i CIM (Convention Internationale concernant le transport des marchandises par chemin de fer eller på svenska kallat Internationellt fördrag om godsbe- fordran med järnväg). Fördraget som f n tillämpas daterar från 1970 och vann laga kraft 1975. 1980 har slutits rubricerade fördrag. som reglerar all järnvägsbefordran. såväl gods- som persontransport. Efterföljaren till nu gällande CIM återfinns här huvudsakligen i bihang B "Regles uniformes concernant le contrat de transport international ferroviaire des marchan- dises" (CIM). Det beräknas att detta nya fördrag skall kunna komma att tillämpas från och med 1985. Av detta framgår att enligt nuvarande ordning det förflyter drygt 5 år från den tidpunkt. då man kommit överens om vissa ändringar till dess att ändringarna träder i kraft. Den åttonde ordinarie revisionskonferensen, som sammankallades våren 1980. hade till särskild uppgift att hitta en nyordning, som i fortsättningen skulle underlätta och påskynda ikraftträdandet av beslutade ändringar. Detta mål skulle nås genom att skapa
1. en ny form för fördragsregleringen
2. ändrade regler för revision av fördragsinnehållet
3. en regelrätt mellanstatlig organisation Utredningen befattar sig mycket ingående med denna problematik och i synnerhet med de återverkningar en nyordning kan ha för Sveriges vid- kommande. Utredningen kommer med förslag till olika åtgärder när det gäller att införliva denna internationella överenskommelse i svensk lag- stiftning.
Det är uppenbart att Sverige måste vara med i dessa överenskommelser. eftersom landet ju inte kan undvara befordringsmöjligheter med järnväg över gränserna. Vad vi vill ta fasta på i sammanhanget är dock att den föreslagna nyordningen inom ramen för COTIF tycks utgöra en grundval för underlättandet av ändringar. Ändringar kan visserligen i och för sig vara både till trafikantens för- och nackdel. men principiellt bör reglerna för internationell järnvägstransport kunna snabbt anpassas med hänsyn till handelns och samhällets utveckling i övrigt.
Prop. 1984/85: 33 253
2.3. Svenska försäkringsbolags riksförbund
] promemorian har framhållits att de förändringar i RF lt): 5 som krävs för införlivande av bestämmelser som framdeles kan komma att inflyta i COTIF ')ch andra internationella konventioner. närmast skulle vara av redaktionell karaktär och inte strida mot tankegångarna bakom stadgan- det. Riksförbundet har i och för sig ingen erinran mot den föreslagna metoden för automatisk anpassning av svensk rätt till framtida fördragsför- ändringar och har noterat att en särskild utredare tillkallats för att göra en översyn av RF l(): 5.
2.4. Sjöassuradörcrnas förening
I promemorian redovisas den teknik som bör tillämpas för att COTIF skall få giltighet som svensk rätt. Delvis är denna teknik tämligen kompli- cerad. Bl.a. måste den nya svenska lagen innehålla en förklaring att inne— hållet i bihangen till COTIF inklusive bilagor skall tillämpas i svensk rätt. Föreningen tillstyrker de förslag som i promemorian lämnas för att åstad- komma detta.
2.5. Sveriges advokatsamfund
Det är uppenbart att Sverige icke kan stå utanför COTIF varken med avseende på den nya organisationen eller i fråga om de materiella beford- ringsreglerna. som för övrigt i allt väsentligt redan ingår i svensk rätt.
I departementspromemorian har lämnats en utförlig redogörelse för de statsrättsliga problem som uppkommer i Sverige vid införlivandet av det nya fördraget med svensk rätt med hänsyn till bestämmelserna i den nya regeringsformen. Särskild utredning pågår om dessa spörsmål. I prome- morian har också särskilt påpekats att COTIF innehåller bestämmelser om ett förfarande varigenom moderniseringar i befordringsbestämmelserna mer eller mindre automatiskt kan genomföras i de anslutna staterna. Den- na automatik medför problem av svensk statsrättslig art. Här är det angelä- get att finna lösningar som möjliggör en sådan automatik. då Sverige icke bör ha särregler av materiell art som avviker från de regler som tillämpas i andra stater med trafik med Sverige.
I departementspromemorian har fullt riktigt framhållits att de internatio- nella järnvägstransporterna berör en mycket begränsad grupp av personer och företag. Därjämte synes godsmängden vid internationella järnvägs- transporter avta medan godsmängden vid internationella landsvägstrans- porter inom Europa tilltar. Hänsyn måste tas till dessa faktorer såväl i fråga om metoden för inkorporering av fördragets bestämmelser i svensk rätt som beträffande innehållet i de egentliga befordringsbestämmelserna.
Beträffande metoden att införliva fördragets bestämmelser med svensk
Prop. 1984/85: 33
ro LI! &
rätt är samfundet ense med utredningen om att inkorporationsmetoden bör användas istället för transformationsmetoden i fråga om huvuddelen av de fördragsbestämmelser som skall göras tillämpliga i Sverige.
3 CIV 3.1 Konsumentverket
Varje land kan enligt promemorian göra förbehåll att för skada som tillfogats resande inte tillämpa ER/CIVs regler om järnvägsansvarighet utan intikesregler ifråga om landets medborgare och utlänningar som har hemvist i landet när dessa kommit till skada vid internationell befordran inom landet. Trots att Sverige inte begagnade sig av möjligheten till förbe- håll när tilläggskonventionen till CIV tillträddes finns enligt Konsument- verkets mening goda skäl att nu göra sådant förbehåll.
Beräkningen av ränta på obetald skadeersättning enligt inrikesreglerna grundas på räntelagen och innebär att ränta utgår med fyra procent över gällande diskonto. Vid internationell befordran beräknas räntan i stället enligt en fixerad räntefot om fem procent. Genom tillämpning av inrikes- reglerna tillförsäkras den resande således avsevärt högre räntebelopp än vad som annars blivit fallet.
Ifråga om ersättning för personlig egendom som skadats i samband med att resande tillfogats personskada är enligt de svenska inrikesreglerna — om förslaget till ny järnvägstrafiklag genomförs —- maximibeloppet mer än dubbelt så högt som enligt fördragsreglerna.
Konsumentverket delar uppfattningen att ett förhållande. där olika re- sande beroende på om de innehar internationell biljett eller inrikesbiljett behandlas olika i ovan nämnda avseenden. är mindre tillfredsställande. Eftersom förhållandet på grund av den föreliggande fördragstexten inte kan undvikas anser Konsumentverket att de negativa effekterna ändå minskas genom ett svenskt förbehåll. Ett vidgat tillämpningsområde för inrikesreglerna måste anses fördelaktigt då dessa kan ge ett större an- tal passagerare högre ersättning. Att i stället — som utredningen föresprå- kar — vid behandling av ersättningskrav av ifrågavarande slag sätta sin lit till att större ersättning än enligt fördragsreglerna kan komma att medges om järnvägarna anser detta skäligt. är enligt verkets åsikt mindre lämpligt.
H un dres gods
Konsumentverket konstaterar med tillfredsställelse den uppmjukning som COTIF innebär av resenärens fn stränga ansvar för skador som orsakas av hans handresgods. Verket anser dock att fördraget alltjämt ålägger den resande ett alltför långtgående ansvar i detta avseende.
Prop. 1984/85: 33
IJ 'I] '.II
Undersökning av inskrivet resgods
Genom fördraget utvidgas möjligheten till undersökning av inskrivet resgods vid misstanke att med godset medföljer något som inte "tjänar reseändamål". Som utredningen framhåller är begreppet ”reseändamål" oklart och enligt verkets mening alltför omfattande. Den till begreppet på visst sätt knutna undersökningsrätten kan innebära att resenären får betala undersökningskostnaderna och tillläggsavgift om gods som inte tjänar det angivna ändamålet påträffas. Eftersom möjlighet finns att begränsa fördra— gets långtgående undersökningsrätt vid befordran inom Sverige anser Kon- sumentverket att undersökningsrätten bör samordnas med motsvarande svenska regler.
R(*klamationsfrixter
De reklamationsfrister som föreskrivs i fördraget är från konsumentsyn- punkt klart otillfredsställande. Detta gäller särskilt huvudregeln för inskri- vet resgods där synliga skador måste påtalas vid uthämtandet av godset. Visserligen kan bevissituationen bli besvärlig när godset tagits emot utan att skada reklamerats, men kan ibland hämtas ut av annan än den som lämnat in det. Den som hämtar ut godset kan således inte alltid bedöma om godset blivit skadat under transporten. Dessutom kan det vara fråga om en skada som inte ens är synlig utifrån. Konsumentverket anser att Sverige bör verka för att utsträcka reklamationsfristerna. som enligt förslaget är så korta som tex tre dagar från utlämnandet även om skadan inte kunnat upptäckas utifrån. Enligt verkets mening bör en enskild konsument alltid ha omkring 14 dagar på sig att framställa anmärkningar från det att felet eller bristen märkts eller bort märkas.
3.2. Sveriges advokatsamfund
Samfundet delar utredningens mening att de internationella reglerna skall gälla alla resande med internationell biljett oavsett resandens nationa- litet eller hemvist.
Vad avser frågan om inskrivet resgods vill samfundet i likhet med departementspromemorian framhålla att beteckningen "för reseändamål" är oklar och att den därför bör ändras.
Då det gäller järnvägens ansvar för handresgods kan de föreslagna liksom nu gällande reglerna i vissa fall få besynnerliga resultat. Om resan- de A:s handresgods skadas och A själv klarar sig utan personskador. måste A för att få ersättning för skador på handresgodset bevisa fel och försum- melse från järnvägens sida. A:s reskamrat B. som också får skador på sitt handresgods och dessutom ådrar sig en obetydlig personskada får däremot utan vidare ersättning av järnvägen för både personskadan och resgodset. Det borde vara lagtekniskt möjligt att särskilja sådana fall där passagerare
Prop. 1984/85: 33 256
och resgods skadas till följd av en och samma händelse från fall av enstaka skador. Förebilder finns i den sjörättsliga regleringen av passagerartrans- poner.
4 CIM 4.1 Hovrätten för Västra Sverige
Av de materiellrättsliga nyheter som föreslås är ansvarsbegränsningens tillämplighet även gentemot köpare som betalar mot fraktsedelsdubblett (s 88—89) den mest tveksamma. Den lösning som föreslås -— att köparen i den svenska köplagen skall krävas särskilt ha åtagit sig att betala mot dubblett — innebär internationellt en nyhet utan förankring i affärspraxis. Det är alltid tveksamt om man genom nationell lagstiftning skall motverka resultatet av regler i en konvention som man ansluter sig till: graden av konventionstrohet kan då sättas i fråga. Förslaget bör på denna punkt övervägas vidare — till detta finns också tid fram till 1985. För övrigt är det antagligen vanligare att fraktsedelsdubbletten behålls av bank eller annat finansieringsinstitut som säkerhet för att ingen utomstående blandar sig i fullgörandet av transporten. inte som betalningsdokument använt direkt mot köparen. ('.)ch godset är ofta transportförsäkrat så att köparen blir skyddad mot att återfå bara "en bråkdel av köpeskillingen för den händel- se avsändaren med järnvägens medverkan skulle återta det sålda godset" (s 88).
Verket önskar dock påpeka att det som i promemorian sägs i förslaget till förordning om internationell järnvägsbefordran av farligt gods om att RID skall kungöras i SJF numera är överspelat. Till följd av lagen (1982: 821) om transport av farligt gods och den med stöd av lagen utfär- dade förordningen Skall RID kungöras av sjöfartsverket.
Föreslagen ändring av köplagen 16 s"
Utredningen föreslår s 89 att köplagen 16.5 ändras på så vis att en järnvägsfraktsedel utfärdad enligt CIM uttryckligen skulle kunna undantas från de dokument som behandlas i 16 & köplagen . Utredningen menar att en handelsköparc inte rimligen utan särskild överenskommelse bör vara tvungen att betala mot en handling som inte tillförsäkrar honomfull ersätt- ning om godset i strid mot gällande bestämmelser utlämnas till felaktig person på destinationen. Förbundet delar utredningens uppfattning (sär- skilt s 88) att järnvägen inte bör kunna åberopa begränsningarna av ansva-
Prop. 1984/85: 33
I») '_II Xl
ret i de fall då godset lämnas ut till fel mottagare men avstyrker den av utredningen föreslagna ändringen av köplagen 16 5. Enligt förbundet är grunden för föreskriften i [6 5 köplagen att säljaren efter det att dokumen- tet utgivits inte rättsligen kan förfoga över godset. Det är en annan sak om säljaren ändå. utan att ha rätt till det. ingriper med instruktioner till fraktföraren. Den rätt som mottagaren kan ha mot fraktföraren i olika avseenden saknar också. enligt förbundet. relevans för frågan om köpa- rens betalningsskyldighet. Frågan torde för övrigt ha ytterligt marginell betydelse vid järnvägstransporter. Däremot kan den få större betydelse för kouossement beroende på det förhållandet att det 5 k utlämningsansvaret inom sjörätten icke är konventionsreglerat. När godset lämnas ut till annan än innehavare av ett originalkonossement på destinationen blir därför köparens rätt beroende av tillämplig lag. Normalt gäller visserligen att köparen kan få ersättning av sjöfraktförarcn utan begränsning. Undantag förekommer säkert på sina håll och härtill kommer risken att sjöfraktföra- ren kan vara insolvent eller svår att nå med ett ersättningskrav. Enligt förbundet skulle en särreglering förjärnvägsfraktscdeln i 16 s köplagen te sig både omotiverad och besynnerlig.
Fysiska skador på godset föranledda av försening
Utredningen framhåller (s 96) att "det har varit en omstridd fråga. om sådana skador skall ersättas enligt reglerna för transportskador eller enligt reglerna för dröjsmålsskador". Förbundet har sig inte bekant att denna fråga skulle vara omstridd. Det antas nämligen allmänt att de regler som gäller för fysiska skador på godset är alldeles oberoende av orsakerna till skadorna. Därav följer att ersättningsreglcrna för fysiska skador skall följa samma regler även om i något fall en försening av transporten utlöst skadan. Regleringen i ERICIM som anger motsatsen, nämligen att också fysiska skador som orsakats av att befordringstiden blivit för lång skall behandlas som dröjsmålsskador. måste därför ses som en egendomlighet som endast förekommer inom järnvägsrätten. Felkonstruktionen bör själv- fallet tillrättaläggas i samband med nästa revision av CIM.
Genombrott av ansvarsbegränsningsrätten
I ER/CIM vidmakthålls den subtila gränsdragningen mellan sådana fall då uppsåt föreligger på järnvägens sida (ansvarsbegränsningsrätten bort- faller då helt) och sådana fall när det endast förekommit ”grov vårdslös- het" (ansvarsbegränsningsrätten gäller då fortfarande men begränsnings- beloppet dubbleras). Förutom att denna konstruktion också är säregen för järnvägsrätten innebär den betydande praktiska svårigheter. lnte heller tycks den kunna förklaras av några egentliga sakskäl. Förbundet vill därför föreslå att man vid nästa revision av CIM anpassar konventionen till vad som gäller för övriga transportmedel.
l7 Riksdagen [984/85. ! sum/. Nr 33
Prop. 1984/85: 33 758
Avtalsfrihet i fråga om ansvar och ansvarsbegränsning
Förbundet hälsar med tillfredsställelse att CIM möjliggör avtal mellan parterna i fråga om ansvaret och ansvarsbegränsningsbeloppet. Även om CIM i detta avseende avviker från det generellt tvingande systemet i övriga transporträttsliga konventioner. menar förbundet att de "läsningar" som här åstadkommits — särskilt i CMR — inte bara är opåkallade utan också ofta medför en oekonomisk skadereglering.
Ett av COTIF-bihangen. kallat ER/CIM. ersätter 1970 års fördrag om godsbefordran medjärnväg. CIM. Ändringar av både teknisk och saklig art har vidtagits i samband med den revidering som slutfördes 1980. För föreningens del kan här blott konstateras att vissa betydelsefulla ändringar har genomförts men att dessa är av den karaktären att de i stort inte påverkat det ansvarsmönster i den internationella järnvägstrafiken. som haft betydelse för svensk transportförsäkringsverksamhet.
1 promemorian på sid 87—89, påtalas att genom formuleringen av art. 30—32 i COTIF en köpare i vissa situationer inte kan räkna med högre ersättning än som skulle ha utgått om järnvägen varit ansvarig för att godset förstörts under befordringen. Mottagaren skulle härigenom aldrig kunna få ersättning för den del av godsets värde som överstiger 100 kr per kg av godsets bruttovikt. Föreningen delar uppfattningen att en sådan regel i vissa lägen får en högst oförmånlig effekt för transportköparna. Förening- en tillstyrker förslaget att eliminera denna effekt genom en ändring i 16 & köplagen på sätt som föreslås i promemorian. Denna ändring bör om möjligt genomföras samtidigt med de övriga följdändringar som föreslås i promemorian.
Prop. 1984/85: 33 ?s9
4.4. Folksam
I promemorian på sid 87—89 påtalas att genom formuleringen av artikel 30—32 i COTIF en köpare i vissa situationer inte kan räkna med högre ersättning än som skulle ha utgått om järnvägen varit ansvarig för att godset förstörts under befordringen. Mottagaren skulle härigenom aldrig kunna få ersättning för den del av godset som överstiger 17 SDR per kg av godsets bruttovikt. Folksam delar uppfattningen att en sådan regel i vissa lägen får en högst oförmånlig effekt för transportköparna. Folksam tillstyr- ker förslaget om att en ändring görs i 16 & köplagen på det sätt som föreslås i promemorian.
4.6. Sveriges advokatsamfund
Samfundet finner det angeläget att ta upp ett specialproblem till behand- ling. nämligen den situation som uppstår då järnvägen utlämnar godset enligt anvisning från avsändaren. ehuru avsändaren icke längre äger förfo- ga över godset. enär han överlåtit fraktsedelsdubbletten till köparen. som betalat godset mot den handlingen. Enligt de nu föreslagna reglerna skulle järnvägen i en sådan situation kunna begränsa sitt ansvar på samma sätt och enligt samma regler som om godset försvunnit underjärnvägstranspor- ten med den påföljden att köparen. som betalat godset mot fraktsedels- dubbletten. i vissa situationer endast skulle kunna få en mindre del av sin skada ersatt. Frågan har uppmärksammats av justitiedepartementet som anmodat ett antal näringsorganisationer att yttra sig. Dessa organisationer har gemensamt uttalat att det är angeläget attjustitiedepartementet "söker verka för att de negativa effekterna för transportköparna av en sådan begränsningsregel helt elimineras”. Samfundet instämmer i detta uttalan- de. l departementspromemorian föreslås ett tillägg till 16 & köplagen som skulle minska risken för köparen. I och för sig finns inget att erinra mot den föreslagna ändringen men det bör dock påpekas att ett sådant tillägg till den svenska köplagen får en begränsad räckvidd. Åtskilliga internationella köp med svensk intressent är icke underkastade den svenska köplagen utan andra köprättsliga regler. antingen på grund av avtal mellan parterna eller på grund av tillämpliga regler om lagval. för svensk del Lag om tillämplig lag beträffande internationella köp av lösa saker (1964: 528). Ofta förekommer i internationella köpavtal direkta bestämmelser om lagval. I många fall finns i kontrakt en generell hänvisning till "Incoterms". dock utan närmare reglering av tillämplig lag. Effekterna av svensk intern lag- stiftning är sålunda begränsade och tillämpning av främmande lag kan ge skiftande resultat. varför man från svensk sida bör fortsätta att verka för en ändring i dessa regler.
I fråga om befordringsbestämmelserna i övrigt har samfundet noterat att nu gällande preskriptionsbestämmelser behålls i oförändrat skick. Dessa preskriptionsbestämmelser är onödigt komplicerade och är ägnade att medföra rättsförluster för sådana som icke är specialister inom detta spe- ciella område.
4.7. Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund och Sveriges köp- mannaförbund
Organisationerna. som begränsat sin granskning till godsbefordran på järnväg, har konstaterat att de enhetliga rättsreglerna i COTIF bl.a. vad avser ersättningsbelopp i artikel 40 .5 2 är minimiregler och att SJ - utan att bryta mot fördraget — för sin del kan föreskriva högre ersättningsbe-
Prop. 1984/85: 33 260
lopp i sina normalvillkor. vilket erfordras för att inte försämra nu gällande villkor för varuägarna.
Utöver de synpunkter organisationerna lämnat i remissyttrande 1981— 03—18 (dnr 2257/80) över förslag till ny lagstiftning om befordran med järnväg. som berör föreliggande departementspromemoria. vill vi tillstyrka att 16 s' köplagen ändras på föreslaget sätt. vilket i varje fall i någon män kan bidra till att göra mottagare uppmärksam på sin begränsade rätt till anspråk mot järnvägen. SJ bör bl.a. i sin frakthandbok framhålla detta förhållande för kunderna.
4.8. Institutet för sjörätt och annan transporträtt
Beträffande ur!. 3 noterar institutet att man borttagit befordringsskyl— digheten för styckegodstransport men behållit den för vagnslastgods. Nå- gon motivering för att skyldigheten behållits för detta senare slags gods anges ej. och någon särregel finns ej och synes ej heller föreslagen i svensk rätt. Institutet efterlyser anledningen.
Beträffande art. 18 noteras att den nya konventionen liksom gällande CIM inte har något uttryckligt uppgiftsansvar för transportören med sam- manhängande kontrollplikt (kontrollrätt stadgas i art. 21. och hänvisning till lokala regler om kontrollplikt görs i an. 22). Visserligen torde i de flesta länder fraktsedelns uppgifter ses som bevis för mottagande av oskadat gods i uppgiven mängd. men det är otillfredsställande att denna fråga inte regleras i konventionen utan kan lösas på varierande sätt i medlemslän- derna.
Beträffande ur!. 30 ä' 3 instämmer institutet i att det varit önskvärt att ansvarsbegränsning ej gällt för skada på grund av att järnväg obehörigen följt avsändarcs föreskrift. men inte därför att det skulle vara orättfärdigt att köparen får betala fullt för ett värde varav endast en bråkdel kan återfås. utan därför att säljaren får möjlighet att till det begränsade an- svarsbeloppet återköpa eller eljest förfoga över det redan sålda godsets fulla värde (jfr. Braekhus. Utleveringsansvaret. i Juridiska arbeider fra sjo" og land. s. 348 n). Problemet torde emellertid regelmässigt kunna lösas så att utlämnandet av godset till avsändaren i dessa fall betraktas som uppsåt- ligt handlande av transportören. vilket medför ett ansvar för fulla värdet som i sin tur kan överföras till den som obehörigen har fått godset. Dessutom används fraktsedelns "stoppfunktion" i praktiken mycket spar- samt.
I ur!. 43 å" I noterar institutet med förvåning att under dröjsmålsskada innefattas skada på godset. där denna beror på dröjsmål. Regeln får fram- för allt den verkan att ansvarsbegränsningen baseras på frakten istället för på godsmängden. Detta synes felaktigt; har exempelvis en köpare till följd av dröjsmålet endast lidit sakskada finns ingen anledning att han skall få en ersättning baserad på reglerna om dröjsmålsskada.
Prop. 1984/85: 33 261
5 Övrigt 5.1 Hovrätten för Västra Sverige
Författningsförslagen (s. XIII—XXV) föranleder inga språkliga eller re- daktionella invändningar. De bifogade översättningarna av det internatio- nella författningsmaterialet har hovrätten inte ansett sig böra närmare granska.
5.2. Sveriges speditörförbund
Räntan på skadeståndskrav
En ränteberäkning efter fem procent är naturligtvis, såsom också fram- hålls i betänkandet s. 42 not. 1. inte tillfredsställande. Motsvarande be- stämmelse finns visserligen i CMR. I nuvarande internationella ränteläge innebär den till fem procent fixerade räntan en allvarlig nackdel för de skadelidande. För tillfället är det väl knappast möjligt att komma till rätta med missförhållandet. Frågan bör emellertid bevakas och tas upp i sam- band med nästa omarbetning av CIM.
5.3. Folksam
Folksam har noterat att dragningsrätter införts för att beräkna ansvars- beloppen men att räntesatsen vid skadeersättning fortfarande är fast och endast fem procent (artikel 47: 1).
5.4. Sjöassuradörcrnas förening
Mera som en detaljanmärkning i detta sammanhang kan framhållas att Föreningen observerat att å ena sidan ER/CIM anpassats efter modern konventionsteknik genom införande av SDR-metodiken vid beräknande av ansvarsbelopp. medan å andra sidan konventionen står kvar vid ett inte alldeles modernt tänkande. då en fast räntesats om endast fem procent skall tillämpas vid skadeersättning (art. 47: 1).
5.5. Sveriges advokatsamfund
I fördragstexten införs bestämmelser om skiljedom.. Dessa bestämmel— ser innebär att man inför ett nytt skiljedomsinstitut med fullständiga proce- durregler. Visserligen följer procedurreglerna i stort sett ett mönster från andra internationella regler. exempelvis UNCITRAL. Det hade dock varit angeläget att man sökt begränsa skillnaderna för att undvika komplikatio- ner och eventuella rättsförluster. Ingenting i reglerna synes strida mot svensk lag eller svenska bestämmelser i vad avser verkställighet av ut- ländska skiljedomar.
Prop. 1984/85: 33 262
Bilaga 5 De remitterade lagförslagen
1 Förslag till Lag om internationell järnvägstrafik
Härigenom föreskrivs följande.
l 5 Denna lag tillämpas på sådan internationell järnvägsbefordran som avses i det i bilagan intagna fördraget den 9 maj 1980 om internationell järnvägstrafik (COTIF).
2 & I fråga om sådan internationell järnvägsbefordran av resande som avses i bihang A till fördraget gäller bihangets bestämmelser i deras frans- ka lydelse som svensk lag. Såvitt gäller ansvarigheten för skada vid beford- ran av resande tillämpas dock bestämmelserna i 1 och 2 kap. järnvägstra- fiklagen (1984:0()0) i stället för motsvarande bestämmelser i bihang A. I fråga om järnvägens rätt att undersöka inskrivet resgods tillämpas 6 kap. 5 & nämnda lag i stället för artikel 22 i bihang A.
3 5 I fråga om sådan internationelljärnvägsbefordran av gods som avses i bihang B till fördraget gäller bihangets bestämmelser. inbegripet bestäm- melserna i bilagorna II. III och IV. i deras franska lydelse som svensk lag.
4 5 En utländsk dom som grundas på fördraget får verkställas i Sverige. om domen
]. har meddelats av en domstol som är behörig enligt fördraget.
2. har vunnit laga kraft.
3. får verkställas enligt reglerna i det land där den har meddelats och
4. har förklarats verkställbar efter ansökan enligt 5 5. En förlikning i tvist angående en befordran som omfattas av fördraget likställs med en sådan dom som avses i första stycket, om förlikningen har träffats inför en domstol som är behörig enligt fördraget. Detsamma gäller en skiljedom som har meddelats enligt fördraget och som gäller ett trafik- företag eller en trafikant.
Första och andra styckena gäller inte i fråga om ett åläggande för käranden att. förutom rättegångskostnader. betala skadestånd på grund av att hans talan har ogillats.
5 5 Ansökan om verkställighet görs hos Svea hovrätt.
Vid ansökningen skall fogas
]. exekutionstiteln i original eller i avskrift som har bestyrkts av en behörig myndighet.
2. förklaring av en behörig myndighet i den stat där exekutionstiteln har meddelats att den avser tvist angående befordran som omfattas av fördra— get samt. i fråga om domstols dom, att den har vunnit laga kraft och får verkställas i den nämnda staten.
Hovrätten får förelägga sökanden att ge in de ytterligare handlingar som behövs för hovrättens prövning av saken. Om det finns anledning till det, får hovrätten kräva att de handlingar som har fogats till ansökningen skall förses med bevis om utfärdarens behörighet. Beviset skall vara utställt av
Prop. 1984/85: 33 263
en svensk beskickning eller konsul eller av chefen förjustitieförvaltningen iden stat där domen har meddelats.
Om en handling i ärendet inte är avfattad på svenska. danska eller norska. skall handlingen åtföljas av en bestyrkt översättning till svenska. Hovrätten får medge undantag från kravet på översättning.
6 5 En ansökan om verkställighet får inte bifallas utan att motparten har beretts tillfälle att yttra sig över ansökningen.
Om ansökningen bifalls. verkställs domen på samma sätt som en svensk domstols lagakraftägande dom. om inte högsta domstolen förordnar annat efter besvär över hovrättens beslut.
Den sak som har avgjorts genom domen får inte prövas på nytt.
7 & Om ett sådant skiljeförfarande som avses i fördraget inleds. har detta verkan som preskriptionsavbrott enligt 7 & preskriptionslagen (1981: 130).
8 & Om ett utländskt trafikföretag har en fordran mot ett trafikföretag i Sverige på grund av en befordran som omfattas av fördraget. får fordringen beläggas med kvarstad eller utmätas endast på grund av ett avgörande av en domstol i den stat till vilken det utländska företaget hör.
9 5 Om en utländsk järnväg äger rullande materiel som finns i Sverige. får materielen beläggas med kvarstad eller utmätas endast på grund av ett avgörande av en domstol i den stat till vilken den utländskajärnvägen hör. Detsamma gäller i fråga om andra föremål som tillhör en utländsk järnväg och är avsedda att användas vid befordran, såsom containrar, lastredskap och presenningar.
En privatvagn. vars registrerade innehavare inte har hemvist i Sverige, får beläggas med kvarstad eller utmätas endast på grund av ett avgörande av en domstol i den stat där innehavaren har sitt hemvist. Detsamma gäller ifråga om föremål i vagnen som är avsedda att användas vid befordran och som tillhör innehavaren.
10 5 På begäran av järnvägen eller av den som har rätt att kräva utläm- ning av gods eller inskrivet resgods skall tingsrätten i den ort där godset eller resgodset finns förordna en sakkunnig att företa en sådan utredning som avses i bihang A artikel 48 & 2 eller i bihang B artikel 52 ä 2.
Denna lag träder i kraft den I maj 1985. Genom lagen upphävs
1. lagen ( 1974:744 ) om verkställighet av utländsk dom som meddelats enligt vissa internationella järnvägsfördrag m.m..
2. kungörelsen (1974: 748) om internationelljärnvägstransport. I fråga om en dom eller fordran som grundas på något av de fördrag som avses i de upphävda författningarna tillämpas dock äldre bestämmelser.
Prop. 1984/85: 33 264
Bilagal
(Översättning) Convention relative aux trunsportx Fördrag om internationell järn- internutionaux ferroviaires (CO— vilgstrqfik(C()T/F) TIF)
' Bilagan är utesluten här. Konventionstexten återfinns som bilaga till förslaget till lag om internationelljärnvägstrafik. s. 5.
Prop. 1984/85: 33
Förslag till Lag om ändring i järnvägstrafiklagen (1984: 000)
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 5. 8 och 9 åå. 3 kap. 1 s" och 4 kap. 1 % järnvägstrafiklagen (1984: 00) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse' Föreslagen lydelse
2kap. Sä
Bestämmelserna i 6— 13 55 gäller endast i fråga om sådan färd enligt internationell befordringshandling som avses i tilläggskonventionen den 26 februari 1966 till det interna- tionella fördraget om befordran med järnväg av resande och res- gods (internationell befordran).
Bestämmelserna i 6— 13 55 gäller endast i fråga om sådan färd enligt internationell befordringshandling som avses i bihang A till fördraget den 9 maj 1980 om internationell järnvägstrafik (internationell be- fordran).
Zkap. Så
Om järnvägen vid internationell befordran har ådragit sig ersätt- ningsskyldighet enligt 2 5 första stycket. skall vid tillämpningen av 4 5 andra stycket i stället för hälften av basbeloppet gälla ett belopp om 2000 francs. Med franc förstås en guldfranc med en vikt av tio tret- tioendels gram och niohundra tu- sendelars finhet.
Regeringen kungör motvärdet av franc uttryckt ide av Internationel- la valutafonden använda särskilda dragningsrätterna. Omräkning från särskilda drag- ningsrätter till svenskt mynt skall ske efter kursen den dag då dom meddelas eller en annan dag som parterna har kommit överens om. Kronans värde skall bestämmas i enlighet med den beräkningsmetod som Internationella valutafonden den dagen tillämpar för sin verk- samhet och sina transaktioner.
' Lydelse enligt prop. 1983/84: 117.
Om järnvägen vid internationell befordran har ådragit sig ersätt- ningsskyldighet enligt 2 5 första stycket mot någon som varken är svensk medborgare eller har hem- vist i Sverige, skall vid tillämpning- en av 4 & andra stycket i stället för hälften av basbeloppet gälla ett be- lopp motsvarande 700 särskilda dragningsrätter. Med särskilda dragningsrätter förstås de av Inter- nationella valutafonden använda särskilda dragningsrätterna (SDR).
Omräkning av SDR till svenskt mynt skall ske efter kursen den dag då dom meddelas eller en annan dag som parterna har kommit över- ens om. Kronans värde skall be- stämmas i enlighet med den beräk- ningsmetod som Internationella va- lutafonden den dagen tillämpar för sin verksamhet och sina transaktio- ner.
Prop. 1984/85: 33
Nuvarande lydelse
2 kap.
På en fordran som avser ersätt- ning enligt l få eller 2 15 första stycket utgår ränta med fem pro— cent per år från och med den dag då det förfarande som avses i 12 ä' in- leddes eller, om något sådant förfa- rande inte har inletts. från och med den dag då talan väcktes. Om er- sättningen avser kostnader vid per- sonskada. inkomstförlust eller för- lust av underhåll. utgår dock ränta först från och med den dag dåjärn- vägen jick tillgång till den utred- nittg som behövsfär att ersättning- ens belopp skall kunna bestämmas.
Föreslagen lydelse
95
På en fordran som avser ersätt— ning enligt l 5 eller 2 5 första stycket utgår ränta enligt 6 fränte- lagen (1975: 635). om den ersätt- ningsberättigade är svensk med- borgare eller ltar hemvist i Sverige. I annat fall utgår ränta med fem procent per år. Räntan utgår från och med den dag då det förfarande som avses i 12 å inleddes eller, om något sådant förfarande inte har in— letts. från och med den dag då talan väcktes. Om ersättningen avser kostnader vid personskada. in- komstförlust eller förlust av under— håll. utgår dock ränta först från och med den dag då de omständigheter inträffade som läggs till grund för beräkning av ersättningens belopp.
3 kap. l 5 Detta kapitel tillämpas på sådan godsbefordran med järnväg i allmän inrikes trafik som sker mot betalning. Har avtal träffats om sådan beford- ran. tillämpas kapitlet på befordringen även när järnvägen ombesörjer denna med vägfordon.
På godsbefordran i trafik med ut- landet tillämpas kapitlet endast om annat inte följer av det internatio- nella fördraget om godsbefordran medjärnväg (CIM).
4 kap.
Detta kapitel tillämpas på res- gods som har inskrivits för bcford- ran med järnväg i allmän inrikes trafik. På befordran i trafik med ut- landet tillämpas kapitlet cndast om annat inte följer av det internatio- nella fördraget om befordran med järnväg av resande och resgods (CIV).
På godsbefordran i trafik med ut- landet tillämpas kapitlet endast om annat inte följer av fördraget den 9 ntaj [980 om internationell järn- vägstrafik.
l &
Detta kapitel tillämpas på res- gods som har inskrivits för beford- ran med järnväg i allmän inrikes trafik. På befordran i trafik med ut- landet tillämpas kapitlet endast om annat inte följer av fördraget den 9 maj 1980 om internationell järn- vägstrafik.
Skall befordringen utföras av två eller flera järnvägar efter varandra, gäller kapitlet i tillämpliga delar för samtligajärnvägar.
Denna lag träderi kraft den 1 maj 1985.
Prop. 1984/85: 33 ., 267
3 Förslag till Lag om ändring i lagen (1974: 610) om inrikes vägtransport
Härigenom föreskrivs att 2 å lagen (1974: 610) om inrikes vägtransport skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2.5
Lagen skall ej tillämpas på postbefordran. begravningstransporter eller befordran av fiyttsaker.
Lagen skall ej heller tillämpas på Lagen skall inte heller tillämpas sådan befordran på väg som är un- på sådan befordran på väg som är derkastad det internationella _lör- underkastad fördraget den 9 maj draget om godsbefordran på järn- 1980 om internationell järnvägstra- väg (CIM) eller som järnväg i annat fik eller som en järnväg i annat fall fall utför inom Sverige till fullgöran- utför inom Sverige till fullgörande de av avtal om befordran av gods av avtal om befordran av gods på påjärnväg. järnväg.
Denna lag träder i kraft den 1 maj 1985.
4 Förslag till
Lag om ändring i lagen ( 1976: 661) om immunitet och privilegier i vissa fall
Härigenom föreskrivs att bilagan till lagen (1976: 661) om immunitet och privilegier i vissa fall skall ha nedan angivna lydelse.
Bilagal
immunitet och/eller privi- Tillämplig legier gäller för följande internationell
överenskommelse Internationella organ FySiska personer
32 Mellanstatliga organi- Medlemsstaternas repre- Fördraget den 9 maj 1980 sationen för internatio- sentanter i organisatio- om internationelljärn- nelljärnvägstratik nen. personer med tjänst vägstrafik (COTIF) (OTIF) hos organisationen och
sakkunniga utsedda av
organisationen
Denna lag träder i kraft den 1 maj 1985.
' Bilagan omtryckt 1979z9. Senaste lydelse 1983: 1062.
Prop. 1984/85: 33 268
Utdrag LAGRÅDET . PROTOKOLL vid sammanträde 1984-09-26
Närvarande: f.d. regeringsrådet Paulsson. regeringsrådet Mueller. justi- tierådet Jermsten.
Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 17 maj 1984 har regering- en på hemställan av statsrådet och chefen förjustitiedepartementet Wick- bom beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om internationelljärnvägstrafik.
2. lag om ändring ijärnvägstrafiklagen (1984: 000).
3. lag om ändring i lagen (1974: 610) om inrikes vägtransport.
4. lag om ändring i lagen (1976: 661) om immunitet och privilegier i vissa fall.
Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Catarina Holtz.
Förslagen föranleder följande yttranden.
Lagen om internationell järnvägstrafik
Allmänna synpunkter Regeringsrådet Mueller anför.
Förslagen i lagrådsremissen aktualiserar en principfråga av mycket stor betydelse: Får en svensk lag vara skriven endast på främmande språk? I remissen föreslås nämligen att en svensk lag skall vara skriven endast på franska (se bl.a. avsnitten 7.2 och 9.1). Jag avstyrker detta förslag. Skälen för min ståndpunkt är följande. .
I lagrådsremissen föreslås bl.a. att de befordringsrättsliga reglerna i COTIF i bihang A (CIV) och i bihang B (CIM) med vissa betydelsefulla undantag skall föras in i svensk rätt genom s.k. inkorporation. Dessa regler rör till större delen förhållandet mellan enskilda. Det är alltså fråga om sådana föreskrifter som enligt 8 kap. 2 5 regeringsformen kan meddelas endast genom lag. Reglerna gäller — såvitt är av särskilt intresse i detta sammanhang — sådan befordran på järnväg i Sverige av inskrivet resgods (bihang A) och av gods (bihang B) som har karaktär av internationell järnvägsbefordran. Detta innebär att reglerna kan bli tillämpliga på ett oerhört stort antal järnvägsbefordringar inom Sverige såväl av inskrivet resgods som av annat gods. Reglerna kommer också att beröra en bred allmänhet i Sverige. Tvister om tillämpningen av reglerna kan komma att prövas av svenska domstolar.
Att regler i bihang A och bihang B av COTIF förs in i svensk rätt genom
Prop. 1984/85: 33 269
inkorporation innebär bl.a. att dessa regler som är skrivna på franska i denna sin franska lydelse ges karaktär av svensk lag. Däremot föreslås inte någon lagtext på svenska. Vad som föreslås är endast att det vid den franskspråkiga lagtexten skall fogas en översättning till svenska "som hjälpmedel för tillämpningen" av den franskspråkiga lagtexten. Svenskar och andra personer i Sverige som önskar skaffa sig exakt kännedom om innehållet i reglerna tvingas således att göra detta på grundval av en lagtext skriven enbart på franska.
I regeringsformen finns visserligen ingen uttrycklig bestämmelse om att svenska lagar skall vara skrivna på svenska. Att en sådan bestämmelse inte förts in i regeringsformen innebär dock inte att det skulle vara tillåtet att skriva en svensk lag endast på ett främmande språk. Att skriva en svensk lag endast på ett främmande språk strider nämligen mot två grund- läggande principer för det svenska statsskicket. vilka båda är stadfästa i regeringsformens första paragraf. Jag åsyftar principen om folksuveränite- ten och principen om en fri åsiktsbildning. Inga av dessa två principer får nämligen något reellt innehåll beträffande en lag som är skriven endast på ett främmande och därmed på ett för folket obegripligt språk.
Vidare bör framhållas att svenska författningar blir bindande för de enskilda först efter det att de kungjorts (se propositionen med förslag till ny regeringsform och ny riksdagsordning m.m. — prop. 1973:90 s. 328). De enskilda skall alltså ha haft en möjlighet att taga del av författningarna, innan dessa träder ikraft. Ett kungörande av en författning som är skriven endast på ett främmande språk ger inte de enskilda denna möjlighet. Ett kungörande av en sådan författning uppfyller alltså inte syftet med regeln i 8 kap. 19 å andra stycket regeringsformen om författningars kungörande.
Den som anser att en svensk lag kan få skrivas på ett annat språk än svenska bortser därvid också från det enkla faktum att varje lag utgör en form av kommunikation. ett meddelande. från lagstiftaren till de personer som berörs av lagen. Detta meddelande är av stor vikt för mottagarna. Det avser nämligen vilka rättsregler som skall gälla för mottagarna. Syftet med meddelandet att bringa dessa rättsregler till mottagarnas kännedom förfe- las. om meddelandet skrivs på ett främmande språk. Mottagarna kommer ju då inte att förstå meddelandet. De kommer därför inte heller att kunna följa de regler som meddelandet innehåller.
Att en svensk lag skrivs endast på ett främmande språk kommer därmed också att kunna utgöra grund för en misstro mot lagstiftaren och samtidigt ge upphov till ett främlingsskap mellan folket och makthavarna. I anled- ning härav bör erinras om att en grundförutsättning för vårt demokratiska styrelseskick är att det finns ett förtroende mellan folket och dess lagstifta- re; en absolut förutsättning för att ett sådant förtroende skall bestå är att lagstiftaren alltid använder samma språk som folket.
Att en svensk lag skrivs endast på ett främmande språk kommer dessut- om att upplevas som en stor fara för rättssäkerheten av alla de människor i
Prop. 1984/85: 33 270
Sverige som önskar taga del av lagtexten men som inte kan göra detta på grund av att lagstiftaren använt ett för folket obegripligt språk.
1 en demokratisk rättsstat är det självklart att lagar och andra föreskrif- ter bör utformas på ett sådant sätt att alla omsorgsfulla läsare kan förstå innehållet. [ detta syfte görs i Sverige kontinuerligt betydande insatser för att anpassa språket i lagar och andra författningar till den pågående språk- liga utvecklingen. Det skulle stå i uppenbar strid mot syftet med dessa ansträngningar att skriva författningstexter endast på ett annat språk än svenska.
Det anförda gäller för alla slags lagar. alltså även för den typ av lagar som det gäller här. nämligen lagar genom vilka internationella konven- tioner förs in i svensk rätt.
Tvister om tillämpningen av de på franska skrivna reglerna i bihang A och bihang B kan. som redan framhållits. komma att prövas av svenska domstolar. l anledning härav bör det erinras om att svenska domare inte är skyldiga att kunna franska och att de endast i undantagsfall torde ha de kunskaper i franska och om franskt rättsväsende som behövs för att självständigt kunna tolka den föreslagna franska lagtexten. Att trots detta skriva lagtexten endast på franska utgör ett hot mot rättssäkerheten, om man inte samtidigt ställer resurser till förfogande för att trygga domarnas behov av sakkunskap i båda de berörda hänseendena.
Den svenska översättning som fogats vid den föreslagna franska lagtex- ten är visserligen ett värdefullt hjälpmedel vid tolkningen av den franska lagtexten. Kvar står emellertid att översättningen inte har vitsord som lagtext. Den blir därför, såsom också anges i lagrådsremissen. endast ett hjälpmedel vid tillämpningen av den franska lagtexten. Det är denna som skall gälla och inte översättningen. .
Att översättningen inte gjorts till lagtext ger lätt det intrycket att lagstif- taren inte varit helt säker på att översättningen i varje detalj är korrekt. Själv kanjag inte med bestämdhet avgöra om översättningen är helt riktig i alla delar. Exempelvis ärjag inte övertygad om att den bästa översättning- en av'orden "présomption grave" i artikel 22 ä 2 i bihang A är den i lagrådsremissen angivna ”grundad anledning".
Enligt min mening är det en uppgift för lagstiftaren — riksdagen — och inte för dem som skall tillämpa de nya reglerna att avgöra om översättning- en är korrekt. Lagstiftaren kan fullgöra denna uppgift genom att göra översättningen till svensk lagtext. Den franska originaltexten blir då en del av motiven till den svenska lagtexten. Ett sådant förfarande innebär att transformationsmetoden används.
Det hävdas ibland att det föreligger större risk för att en konvention, som är skriven endast på ett främmande språk. kommer att tillämpas oriktigt i Sverige. om konventionen förs in i svensk rätt genom transforma- tion — exempelvis genom att en översättning till svenska görs till svensk lagtext — än om den förs in genom inkorporation, dvs. genom att den på ett
Prop. 1984/85: 33 271 främmande språk skrivna konventionstexten görs till svensk lagtext. Jag känner inte till om det finns verklighetsunderlag för sådana påståenden. Däremot villjag framhålla att den svenske lagstiftaren kan påverka tillämp- ningen av en konvention genom lagändringar. om konventionen förts in i svensk rätt genom transformation. Lagstiftaren kan nämligen ändra den svenska översättning. som tidigare gjorts till svensk lagtext. om detta skulle behövas för att ge ett riktigare uttryck för innebörden i konven- tionen. lnom ramen för inkorporationsmetoden — där konventionstexten i originalversion utgör svensk lagtext — har den svenske lagstiftaren själv- fallet inte denna möjlighet. Jag anser därför att transformationsmetoden inrymmer bättre möjligheter för lagstiftaren att garantera en konventions- enlig rättstillämpning i Sverige än inkorporationsmetoden.
I detta sammanhang bör understrykas att det internationella samarbetet inte försvåras om vi i Sverige upprätthåller kravet på transformation, dvs. kravet på att internationella konventioner kan föras in i svensk rätt endast i en svensk språkdräkt. Om svenska sålunda alltid används när konven- tioner förs in i svensk rätt ökas därmed allmänhetens möjlighet att taga del av konventionernas exakta lydelse, vilket i sin tur är av betydelse för tilltron till det internationella samarbetet.
Av vad som jag har anfört i det föregående framgår att det finns mycket starka principiella skäl som talar bestämt emot att inkorporationsmetoden används när reglerna i bihang A och bihang B av COTIF förs in i svensk rätt eftersom detta skulle innebära att en svensk lag skulle skrivas enbart på ett främmande språk. Att staten. enligt vad som anförs i lagrådsremis- sen, kan göra en betydande arbetsbesparing i lagstiftningsärendet genom att använda inkorporationsmetoden är i detta sammanhang utan betydelse. En sådan arbetsbesparing bör nämligen inte få utgöra skäl för att skriva en lagtext. som är tillämplig på förhållanden mellan personcri Sverige, på ett främmande språk och därigenom göra lagtexten helt obegriplig för det stora flertalet människor i landet. Det bör också observeras att den arbets- besparing staten kan göra i lagstiftningsärendet genom att använda den franska konventionstexten kan leda till en kostnadskrävande ökning av arbetsinsatsen för dem — enskilda och domstolar — som skall tillämpa denna franska text i stället för en svensk text. Det blir alltså inte någon samhällsekonomisk besparing.
Inkorporationsmetoden har visserligen tidigare tillämpats i några liknan- de fall på sådant sätt att en endast på främmande språk skriven konven- tionstext givits karaktär av svensk lagtext. Se exempelvis l få lagen (1969: 12) med anledning av Sveriges tillträde till konventionen den 19 maj 1956 om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg. Vidare har utredningen om författningspublicering m.m. i betänkandet (SOU 1974: 100) Internationella överenskommelser och svensk rätt (s. 86—103) utgått ifrån att det under vissa förutsättningar är möjligt att skriva en svensk lag. varigenom en internationell överenskommelse förs in i svensk
Prop. 1984/85: 33 272
rätt, endast på ett främmande språk. Dessa omständigheter rättfärdigar dock inte att man nu — med bortseende från principiella synpunkter som talar häremot —— ännu en gång tillämpar inkorporationsmetoden på ett sådant sätt att en endast på ett främmande — för folket obegripligt —— språk skriven konventionstext ges karaktär av svensk lagtext.
Sammanfa”ningsvis anser jag således att det finns starka principiella skäl som talar emot att bihang A och bihang B till COTIF förs in i svensk rätt genom inkorporation. dvs. i sin franska — för nästan alla här i Sverige obegripliga — lydelse. Jag avstyrker därför att denna inkorporationsmetod används. Samma principiella skäl talar för att transformationsmetoden i stället tillämpas, dvs. att den lagtext som behövs utformas på svenska. Detta bör kunna ske genom att en korrekt översättning till svenska görs till svensk lagtext. Det finns inte några principiella hinder mot ett sådant förfarande. Inte heller finns några praktiska hinder. eftersom detju redan finns en översättning till svenska. Jag förordar därför att en översättning till svenska görs till svensk lagtext.
Lagrådet (Paulsson, Jermsren):
När internationella överenskommelser. vari svensk autentisk text sak- nas. skall införlivas med svensk rätt bör. såsom departementschefen utta- lat i remissprotokollet. som huvudregel gälla att transformationsmetoden kommer till användning. Om särskilda skäl talar för det bör dock enligt lagrådets mening i undantagsfall inkorporationsmetoden kunna få begag- nas. Som en förutsättning härför synes dock böra uppställas att en om- sorgsfullt utförd SVenSk översättning av överenskommelsen som hjälpme- del åtföljer författningstexten då denna kungörs.
Med hänsyn till de Skäl som departementschefen åberopat för användan- de av inkorporationsmetoden i förevarande fall och då en svensk översätt- ning av överenskommelsen är avsedd att fogas till lagtexten anser lagrådet att det valda förfarandet bör godtas.
2 € Lagrådet:
Enligt andra meningen skall I och 2 kap. i den föreslagnajärnvägstrafik- lagen tillämpas i stället för motsvarande bestämmelser i CIV såvitt gäller ansvarigheten för skada vid befordran av resande. De avvikelser från CIV:s bestämmelser, som denna reglering innebär. avses möjliggöras ge- nom att Sverige i samband med ratificeringen av COTIF gör sådant förbe- håll. som åsyftas i anikel 3 i CIV. I anslutning härtill föreslås vissa ändringar i 2 kap.järnvägstrafiklagen. Beträffande 1 kap. nämnda lag anför depanementschefen att där aktuella bestämmelser i sak överensstämmer med motsvarande regler i CIV med ett undantag. nämligen såvitt avser preskriptionstid för fordran på ersättning för skada på egendom. som den resande bär på sig eller har med sig som handresgods. Enligt 1 kap. 5 5
Prop. 1984/85: 33 273 järnvägstrafiklagen gäller enligt departementschefen för sådan skada alltid en preskriptionstid på tre år från den händelse som orsakade skadan. medan preskriptionstiden enligt artikel 55. ä 1 i CIV. för det fall att kravet framställs av en efterlevande till en resande som dödats. är tre år från dagen för dödsfallet. dock längst fem år från den skadevållande händelsen. Genom den föreslagna andra meningen i förevarande paragraf avses den åsyftade preskriptionsregeln i 1 kap. 5 åjärnvägstrafiklagen skola gälla vid internationell befordran i stället för bestämmelserna i artikel 55 5 l i CIV.
] anslutning härtill anför lagrådet följande. Sådant förbehåll. som åsyftas i artikel 3 i CIV. kan göras endast med avseende på resande som är medborgare i den egna staten eller har hemvist där. En generell avvikelse från preskriptionsreglerna i CIV skulle alltså stål strid med fördraget. Om avvikelse från CIV:s bestämmelser i detta hänseende anses önskvärd erfordras därför en sådan omformulering av andra meningen i förevarande paragraf att här avsedda preskriptionsbestämmelser i 1 kap. 5 åjärnvägs- trafiklagen vid internationell trafik skall gälla endast om den resande är svensk medborgare eller har hemvist här.
Lagrådet vill emellertid peka på en annan möjlighet till lösning av frågan. Innebörden av preskriptionsregeln i l kap. 5. åjärnvägstraftklagen synes i och för sig tveksam i det hänseende. som här är aktuellt. En preskriptions- bestämmelse för just detta fall finns f.n. i 9 & lagen (1976: 58) om järnvägs ansvarighet vid befordran av resande. Innehållet i detta stadgande synes överensstämma med preskriptionsregeln i artikel 55 & l i CIV. De sakför- hållanden som innefattas i 1976 års lag avses i fortsättningen skola regleras iden föreslagna järnvägstrafiklagen. och bestämmelserna i 1976 års lag har i allt väsentligt oförändrade överförts till järnvägstrafiklagen. Av förarbe- tena till sistnämnda lag framgår inte att någon ändring varit åsyftad i fråga om preskriptionsbestämmelsernas sakliga innehåll. Det synes därför stå bäst i överensstämmelse med intentionerna i förslaget tilljärnvägstrafrklag att lagtexten till 1 kap. 5 .5 förtydligas så att därav klart framgår att preskriptionstiden för efterlevande vid sakskada som avses i 2 kap. 2 & i lagen överensstämmer med vad som i lagtexten anges gälla "vid dödsfall". Biträds denna mening kommer någon skillnad inte att föreligga mellan preskriptionsbestämmelserna ijärnvägstraftklagen och i CIV. och någon jämkning av den föreslagna andra meningen i förevarande paragraf behövs då inte. Lagrådet förordar en lösning i enlighet härmed. En ändringi 1 kap. 5 åjärnvägstraftklagen av den innebörd som här åsyftas kan förslagsvis utformas så att i andra styckets vänstra kolumn omedelbart efter "vid personskada som inte har lett till döden" införs ett nytt fall. nämligen "vid sådan sakskada som avses i 2 kap. 2 .5. om den resande har avlidit till följd av den skadevållande händelsen". och att för detta fall i högra kolumnen anges "tre år från dödsfallet. dock inte längre än fem år från den skadevål- lande händelsen".
I tredje meningen av förevarande paragraf har föreslagits att i fråga om l8 Riksdagen [984/85. ] .raml. Nr 33
Prop. 1984/85: 33 274
järnvägens rätt att undersöka inskrivet resgods skall tillämpas 6 kap. 5 5 i den föreslagna järnvägstrafiklagen i stället för artikel 22 i CIV. Enligt 5 2 i nämnda artikel får järnvägen undersöka om resgodsets innehåll är i över- ensstämmelse med vad som föreskrivits om det finns grundad anledning misstänka en överträdelse och under förutsättning dessutom att undersök- ning inte är förbjuden enligt bestämmelserna i den stat där undersökningen avses äga rum. Som skäl för remissförslaget har anförts att undersöknings- rätten enligt artikel 22 är mera omfattande än enligtjärnvägstrafiklagen och att det synts lämpligast att det alltid skall gälla samma regler förjärnvägens rätt att undersöka inskrivet resgods i Sverige. oavsett om den resande har internationell biljett eller inte.
Det föreslagna undantaget från den i artikel 22 medgivna undersöknings- rätten torde vara förestavad av att artikel 17 i CIV innehåller en bestäm- melse att som inskrivet resgods får befordras "föremål som är avsedda för reseändamål". Järnvägstrafiklagens bestämmelser i 4 kap. om befordran av inskrivet resgods — vilka i allmänhet gäller enbart inrikes trafik — innehåller däremot inte någon motsvarande begränsning. Någon undersök- ning för kontroll att inskrivet resgods inte innehåller annat än "föremål som är avsedda för reseändamål" blir därför inte aktuell vid inrikes trafik. Det må emellertid framhållas att Sverige genom anslutning till COTIF och den därtill anknutna lagregleringen godtar den nyss nämnda regeln i artikel 17 om vilka föremål som får befordras som inskrivet resgods. ! materiellt hänseende kommer således att gälla skilda regler i denna del för internatio- nell respektive inrikes trafik. och de svenska järnvägarna blir därför skyl- diga att känna till och följa dessa skilda regler. Det framstår under sådana förhållanden som mindre följdriktigt att järnvägen inte skall ha möjlighet att ens i flagranta fall kontrollera att gällande internationella bestämmelser efterlevs.
Frågan om järnvägens rätt till undersökning av inskrivet resgods vid internationell trafik aktualiserar vissa lagtekniska frågor. Till en början må framhållas att 6 kap. 5 åjärnvägstrafiklagen i och för sig gäller alljärnvägs- trafik i Sverige och således även internationell trafik. Beträffande innebör- den av andra stycket i nämnda paragraf har departementschefen. som tidigare redovisats. förutsatt att undersökningsrätten beträffande inskrivet resgods enligt stycket är mindre omfattande än den som följer av artikel 22 i CIV: synbarligen avses härmed att stycket inte medger undersökning för att utröna om resgodset innehåller annat än ”föremål som är avsedda för rcseändamål”. Att lagrummet inte medger en sådan tillämpning synes vinna stöd av vad förarbetena till lagregeln innehåller rörande avsikten med bestämmelsen och måhända även av det förhållandet att bestämmel- sen har sin plats i ett kapitel med beteckningen "ordning och säkerhet vid järnvägstrafik". men lagrådet vill dock anmärka att lagtextens lydelse inte kan anses helt entydig i detta hänseende. Om undersökningsrätten beträf- fande inskrivet resgods anses även vid internationell trafik böra begränsas
Prop. 1984/85: 33
N xi '.ll
så att den överensstämmer med den innebörd som 6 kap. 5 åjärnvägstra- fiklagen sålunda får anses ha. bör dock bestämmelsen i tredje meningen av förevarande paragraf utformas så att den bättre anknyter till den i anikel 22 beskrivna undantagssituationen. Lagrådet förordar att meningen under angiven förutsättning utformas förslagsvis enligt följande: "Undersökning av inskrivet resgods enligt artikel 22 i bihang A får inte ske i vidare utsträckning än som följer av 6 kap. 5 åjärnvägstrafiklagen."
Vill man emellertid. som lagrådet finner naturligast. helt anknyta under- sökningsrätten beträffande inskrivet resgods till bestämmelsen i artikel l7 av ClV och därför låta den aktuella meningen i förevarande paragraf utgå. erfordras i stället en sådan ändring av 6 kap. 5 åjärnvägstrafiklagen att innehållet i denna inte kommer i strid med huvudregeln i anikel 22. Detta synes enklast kunna ske genom att till paragrafen fogas ett fjärde stycke av förslagsvis följande lydelse: "För befordran av inskrivet resgods i sådan trafik med utlandet som avses i bihang A till fördraget den 9 maj l980 om internationell järnvägstrafik gäller i stället vad som sägs där." Lagrådet förordar en sådan lösning.
45
Lagrådet:
Första stycket i denna paragraf innehåller vissa bestämmelser om verk- ställighet av utländsk dom. som grundas på fördraget.
I andra stycket första meningen anges att en förlikning i tvist angående befordran som omfattas av fördraget i verkställighetshänseende likställs med dom. om förlikningen "har träffats inför en domstol" som är behörig enligt fördraget. Av specialmotiveringen framgår. att den bakomliggande franska fördragstextens innebörd på denna punkt inte är helt klar. Det förutsätts emellertid i remissprotokollet att det citerade uttrycket tar sikte inte bara på fall då en utländsk domstol har medverkat på motsvarande sätt som en svensk domstol gör vid tillämpningen av våra bestämmelser om stadfästandc av förlikning (l7 kap. 6 & och 42 kap. l8 & rättegångsbalken) utan även på vissa andra situationer då ett rättegångsförfarande har avslu- tats på grund av en träffad förlikning. En precisering av vilka situationer som därvid åsyftas förutsätter mer ingående kunskaper om övriga för- dragsslutande staters process- och exekutionsrättsliga regleringar än som finns tillgängliga eller rimligen bör införskaffas i detta ärende. För att gränsdragningsproblemen inte skall bli alltför besvärande i den praktiska tillämpningen synes emellertid enligt lagrådets mening lämpligen kunna uppställas det allmänna kravet på domstolens medverkan vid förlikningen, att den skall ha fått till följd att förlikningens innehåll - och därmed exekutionstitelns omfattning — skall kunna fullständigt bestyrkas av den aktuella domstolen.
Prop. 1984/85: 33 276
5 5 Lagrådet:
Den i andra stycket 2. nämnda förklaringen skall enligt lagtexten beträf- fande domstols dom innehålla bl.a. uttalande att den får verkställas i den andra staten. Ett sådant uttalande erfordras rimligen även om exekutions- titeln består av en förlikning eller en skiljedom. Lagtexten synes böra omredigeras så att detta förhållande framkommer. Det må vidare tilläggas att uttrycket "exekutionstiteln har meddelats" passar mindre väl på den situationen att exekutionstiteln utgörs av en förlikning. Det föreslås därför att "meddelats" utbytes mot förslagsvis "upprättats".
65
Lagrådet:
Eftersom även annan exekutionstitel än dom kan förekomma. bör lämp- ligen andra stycket omformuleras så att det täcker samtliga aktuella fall. Detta kan ske exempelvis genom att stycket ges följande lydelse: "Om ansökningen bifalls får verkställighet äga rum som för en svensk domstols — — — beslut."
Av remissprotokollet framgår att tredje stycket inte bara avser själva verkställighetsförfarandet utan också skall klargöra att det aktuella ut- ländska avgörandet utgör hinder mot ny rättegång om samma sak. För att denna avsedda innebörd skall komma till bättre uttryck kan stycket lämpli- gen ges följande utformning: "Den sak som avgjorts genom dom som avses i 4 5 första stycket I eller genom sådan förlikning eller skiljedom. som avses i 4 5 andra stycket. får inte prövas på nytt."
10 & Lagrådet:
Lagrådet föreslår. i syfte att paragrafen skall bli mera lättläst. att den formuleras på följande sätt: "Kan parterna i fall som avses i bihang A artikel 48 få 2 eller i bihang B artikel 52 fi 2 inte enas om viss sakkunnig. skall tingsrätten i den ort där godset eller resgodset finns efter ansökan förordna sakkunnig."
Övergångsbestämmelserna Lagrådet:
Lagen (l974:744) om verkställighet av utländsk dom som meddelats enligt vissa internationella järnvägsfördrag m.m.. vilken lag avses bli upp- hävd genom den nu föreslagna lagen om internationell järnvägstrafik. är försedd med en övergångsbestämmelse av innehåll att den tidigare lagen — lagen (1963: l38) i anledning av Sveriges anslutning till de internationella fördragen angående godsbefordran å järnväg samt angående befordran å järnväg av resande och resgods — alltjämt skall gälla i fråga om dom eller fordran som grundas på de i den lagen avsedda fördragen. Denna över-
Prop. 1984/85: 33 277
gångsbestämmelse synes även i fortsättningen böra tilllämpas på en i bestämmelsen avsedd dom eller fordran. i den mån en sådan fortfarande kan bli aktuell. I sådant syfte föreslår lagrådet att övergångsbestämmel- serna till lagen om internationell järnvägstrafik kompletteras på det sättet att i andra stycket omedelbart efter "de upphävda författningarna" in- skjuts "eller i övergångsföreskrifterna till den upphävda lagen".
Lagen om ändring i järnvägstrafiklagen
lkap. 55
Lagrådet: Här må erinras om att lagrådet vid behandlingen av 2 & lagen om interna- tionell järnvägstrafik föreslagit viss ändring i förevarande paragraf.
2 kap. 8 € Lagrådet:
För att den avsedda innebörden av paragrafens första stycke skall kom- ma till bättre uttryck i lagtexten föreslår lagrådet att första meningen i stycketjämkas sålunda: "Om järnvägen - — — 2 5 första stycket och den resande varken var svensk medborgare eller hade hemvist i Sverige — — — särskilda dragningsrätter."
2kap. 95 Lagrådet:
I anslutning till lagrådets förslag tilljämkning av utformningen av 2 kap. 8 & förordas att första meningen i nu förevarande paragraf ges följande lydelse: "På en — — — om den resande var svensk medborgare eller hade hemvist i Sverige."
6 kap. 5 ii Lagrådet: _
Här erinras om att lagrådet vid behandlingen av 2 5 lagen om internatio- nelljärnvägstrafik föreslagit viss ändring av förevarande paragraf.
Övriga lagförslag
Lagrådet: _ Förslagen lämnas utan erinran.
l9 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 33
Prop. 1984/85: 33 278
Utdrag JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde 1984—10—18
Närvarande: statsministern Palme.-ordförande, och statsråden ]. Carlsson. Feldt. Sigurdsen, Gustafsson. Leijon. Hjelm-Wallén. Peterson, Anders- son, Boström. Bodström. Göransson. Gradin. Dahl. R. Carlsson, Holm- berg. Wickbom
Föredragande: statsrådet Wickbom
Proposition med förslag till lag om internationell järnvägstrafik, m. m.
] Anmälan av lagrådsyttrande
Föredraganden anmäler lagrådets yttrande] över förslag till
1. lag om internationell järnvägstrafik.
2. lag om ändring ijärnvägstrafiklagen (1984: 000),
3. lag om ändring i lagen (l974: 610) om inrikes vägtransport.
4. lag om ändring i lagen (1976: 66I) om immunitet och privilegieri vissa fall.
Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför. Lagrådet har i allt väsentligt godtagit lagförslagen. I sitt yttrande har lagrådet dock på ett antal punkter föreslagit ändringar i och justeringar av den remitterade lagtexten. Lagrådets förslag gäller till stor del tekniska detaljer eller den redaktionella utformningen. På några punkter har emel- lertid lagrådets förslag materiell betydelse. Lagrådet har vidare föreslagit ändringar i vissa bestämmelser ijärnvägstrafiklagen utöver vad som omfat- tas av det remitterade förslaget. På de flesta punkter kan jag biträda lagrådets förslag till ändringar i lagtexten.
Lagrådet har också uttalat sig om tolkningen av vissa bestämmelser i de remitterade förslagen. Jag återkommer till dessa uttalanden i det följande. Redan nu villjag dock säga. att jag i allt väsentligt kan ansluta mig till vad lagrådet har anfört i dessa hänseenden.
Jag går nu över till att behandla de olika frågor som tas upp i lagrådets yttrande.
' Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den l7 maj l984.
Prop. 1984/85: 33 279
Förslaget till lag om internationell järnvägstrafiklag
Lagstiftningsmetoden
Enligt det remitterade förslaget till lag om internationell järnvägstrafik skall bihangen till fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) med vissa undantag införlivas med svensk rätt genom inkorporation. De kom- mer därigenom att gälla som svensk rätt i deras franska lydelse. Med hänsyn till de skäl som anförs i remissprotokollet för att inkorporationsme- toden skall få användas anser lagrådets majoritet att denna metod bör godtas. Som en förutsättning för att inkorporationsmetoden skall få använ- das gäller dock enligt lagrådet att en omsorgsfullt utförd svensk översätt- ning av fördraget åtföljer författningstexten som hjälpmedel när den kun- görs.
En ledamot av lagrådet har emellertid avstyrkt att fördraget skall införli- vas med svensk rätt genom inkorporation i sin franska lydelse. Han har anfört att principiella skäl talar för att lagtexten utformas på svenska. Enligt hans uppfattning bör detta ske genom att en korrekt översättning till svenska görs till svensk lagtext.
] remissprotokollet ( avsnitt 7.2 ) har jag ingående diskuterat valet av metod för att införliva fördraget med svensk rätt. Jag har därvid anfön att. ide fall där en svensk autentisk text av en internationell överenskommelse saknas. huvudregeln bör vara att överenskommelsen införlivas med svensk rätt genom transformation. dvs. genom att överenskommelsen omarbetas till svensk författningstext. Detta innebär att man skall använda den teknik i fråga om systematik och språkbruk som normalt används vid rent intern lagstiftning. Jag har också nämnt att det finns ett alternativt förfarande som innebär att överenskommelsen i en mer eller mindre orda- grann översättning till svenska görs till svensk lag.
Beträffande den först nämnda metoden villjag framhålla att en transfor- mation av en konventionstext alltid är mycket tidskrävande. [ detta fall är de bestämmelser som det gäller - bihang A och bihang B - mycket omfat- tande. De båda bihangen innehåller dessutom bestämmelser av mycket olika slag. En del av bestämmelserna är av civilrättslig karaktär och måste därför transformeras i lag. En betydande del av bestämmelserna är emel- lertid av administrativ karaktär och ligger därför inom ramen för regering- ens normgivningsmakt. Om transformationsmetoden används. bör dessa bestämmelser därför införlivas med svensk rätt genom förordning. För att kunna använda transformationsmetoden måste man enligt min mening göra en uppdelning av bestämmelserna i bihangen med hänsyn till deras statsrättsliga karaktär. Detta skulle kräva ett mycket omfattande arbete. Jag anser att det därför i praktiken är i det närmaste omöjligt att använda denna metod.
Den ledamot av lagrådet som har avstyrkt mitt förslag om inkorporation av den franska konventionstexten har emellertid ansett att inkorporation
Prop. 1984/85: 33 280
bör ske av en översättning till svenska. Jag delar givetvis uppfattningen att en lagtext i princip bör vara avfattad på svenska. Jag anser emellertid att det i fråga om COTIF föreligger särskilda förhållanden. både när det gäller omfattningen av bestämmelserna och när det gäller den krets till vilken regleringen i första hand riktas.
Som jag framhöll i remissprotokollet har de problem som uppkommer när internationella överenskommelser skall införlivas med svensk rätt behandlats av utredningen om författningspublicering. l utredningens be- tänkande (SOU l974: 100) diskuterades ingående valet av metod. Utred- ningen anför där. för det fall att en internationell överenskommelse saknar svensk autentisk text. att man i första hand bör pröva möjligheten att en svensk översättning av de autentiska texterna förklaras gälla som lag i Sverige.
Utredningen anser emellertid att denna huvudregel inte bör gälla utan undantag. Enligt utredningen bör frågan huruvida inkorporation bör an- vändas i stället för någon form av transformation avgöras under hänsynsta- gande till vilken krets av rättssubjekt överenskommelsen vänder sig till och i vilken omfattning dessa kan antas ha möjligheter till och särskilda skäl för att i det praktiska livet utgå från och tillämpa de utländska tex- terna.
Det finns enligt utredningen åtskilliga överenskommelser på främmande språk som riktar sig till myndigheter eller enskilda för vilka det ter sig mera naturligt att vid tillämpningen använda det eller de språk på vilka över- enskommelsen är avfattad än att utnyttja en svensk översättning. Om överenskommelsen enbart avser att reglera vad som skall gälla vid avtal mellan svenska rättssubjekt och rättssubjekt i andra konventionsstater. kan parterna enligt utredningen antas i första hand tolka överenskommel- sen med utgångspunkt i originaltexten. En sådan överenskommelse kan också förutsättas bli föremål för en omfattande praxis i andra konventions- stater. Typiska exempel på överenskommelser av detta slag är enligt utredningen de internationella järnvägsfördragen CIM och CIV samt kon- ventionen om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg (CMR). Utredningen anser att det inte behöver väcka några betänkligheter utan tvärtom kan innebära uppenbara fördelar att låta den utländska texten i dessa fall vara gällande författningstext i Sverige. Inkorporationsmetoden bör därför enligt utredningen rekommenderas i dessa fall. om inte lagstift- aren av rättstekniska eller systematiska skäl anser sig i stället böra inarbeta bestämmelserna i befintlig lagstiftning på området.
Inkorporation av en svensk översättning har hittills skett i mycket få fall. i tre fall har det rört sig om kortare överenskommelser. nämligen lagen (1912: 69) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskapets rättsverkningar, lagen (1936: 277) i anledning av Sveriges tillträde till 1924 års internationella konvention rörande konossement och lagen (1964: 528) om tillämplig lag beträffande internationella köp av lösa saker. De mest
Prop. 1984/85: 33 281
framträdande exemplen på denna metod är 1932 års växel- och checklagar. Dessa grundas på två internationella överenskommelser från år 1930 resp. år 1931. 1 konventionerna åtog sig de fördragsslutande staterna att envar inom sitt område införa den gemensamma lag som innefattades i en bilaga till konventionen. Staterna åtog sig att införliva den gemensamma lagen antingen i endera av originaltexterna eller på sitt eller sina egna språk. 1932 års svenska växel- och checklagar innehåller konventionsbestämmelserna i översättning jämte vissa kompletterande regler. Det framgår inte av lagtexten att den är grundad på en konvention. I fråga om växel- och checkkonventionerna låg det nära till hands att använda denna teknik med hänsyn till att de materiella bestämmelserna fanns intagna i en bilaga till konventionen. Inte i något fall har denna metod använts på en konvention av den omfattning som COTlF har.
Vad angår de svenska rättssubjektens möjligheter att ta del av COTIF: s innehåll vill jag först erinra om att den reglering som är viktigast för enskilda resenärer. nämligen järnvägens ansvarighet för skador som tillfo- gas resande och deras personliga tillhörigheter. redan har införlivats med svensk rätt genom transformation i 1976 års lag om järnvägs ansvarighet vid befordran av resande och att denna reglering utan ändring i sak har förts över till den föreslagna nya järnvägstrafiklagen. Denna reglering gäller också sådan trafik som omfattas av COTIF.
Vidare bör framhållas att bihang B till COTIF, som rör godsbefordran. utgör ungefär hälften av den konventionstext som införlivas med svensk rätt genom det remitterade lagförslaget. Godsbefordran med järnväg sker i stor utsträckning i kommersiella förhållanden. Avtalsparterna. dvs. järn- vägen och fraktkunden. torde i dessa fall i regel inte ha någon svårighet att ta del av regleringen. även om inkorporation sker på det sätt som föreslås i remissprotokollet. Viss godsbefordran utförs dock åt enskilda och åt mind- re företag. Vidare utförs givetvis befordran av inskrivet resgods åt enskilda resenärer. Jag vill emellertid framhålla att även de tidigarejärnvägsfördra- gen av tradition har införlivats med svensk rätt i deras franska lydelse. Det har inte gjorts gällande att detta skulle ha medfört några olägenheter för allmänheten. Också 1956 års konvention om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg (CMR) har införlivats med svensk rätt i dess lydelse på originalspråken. Inte heller beträffande denna reglering har det hävdats att den valda lagstiftningsmetoden skulle ha medfört några som helst svårigheter för dem som berörs av lagstiftningen.
Jag anser vidare att man inte bör överdriva skillnaden mellan den metod som jag har förordat och den metod som innebär att en svensk översättning görs till svensk lag. Den översättning som fogas till lagen är utarbetad med stor omsorg.] Medborgarna kommer därför att ha tillgång till en tillförlitlig svensk text. '
' Den svenska översättningen har efter lagrådsföredragningen justerats på en del punkter.
Prop. 1984/85: 33
IJ oc ru
Jag vill tillägga att den föreslagna inkorporationsmetoden inte har föran- lett någon kritik under remissbehandlingen från de olika intressenter som berörs av lagstiftningen. Hovrätten för Västra Sverige har sålunda uttalat att den valda lösningen är övertygande motiverad och ansluter sig därför till den. Försäkringsbranschens företrädare har tillstyrkt förslaget i denna del eller lämnat det utan erinran. Sveriges advokatsamfund delar uppfatt- ningen att inkorporationsmetoden bör användas. Någon kritik mot den föreslagna metoden har inte heller framförts vare sig från SJ eller från de organisationer som företräder transportkunderna. Konsumentverket har inte framfört någon erinran på denna punkt.
Den ledamot som avstyrker att inkorporationsmetoden används har uttalat att svenska domare endast i undantagsfall torde ha de kunskaper i franska och om franskt rättsväsen som behövs för att kunna självständigt tolka den franska texten. Jag vill i detta avseende först framhålla att några kunskaper om franskt rättsväsen inte'är nödvändiga. Konventionstexten är inte grundad på fransk rätt. COTIF är en internationell överenskom- melse mellan ett stort antal stater. Konventionens innehåll måste anses som en kompromiss mellan olika rättssystem och rättsuppfattningar och skall därför inte tolkas på grundval av något enskilt lands rättsväsen. Svenska domare synes inte heller ha haft några större problem när det gäller att ta del av innehållet i den autentiska utländska texten i de få fall då de tidigare järnvägsfördragen eller 1956 års CMR-konvention har tilläm- pats.
Den översättning som föreligger har utarbetats med stor noggrannhet. Det är emellertid utomordentligt svårt att översätta en konventionstext av det slag som det här är fråga om. Det är ofta knappast möjligt att på alla punkter helt korrekt genom översättning till svenska överföra innehållet i en konventionstext så att översättningen ger ett riktigt resultat. Om en översättning upphöjs till lag. har domstolarna visserligen möjlighet att tolka översättningen mot bakgrund av den autentiska texten. Domstolarna har dock enligt min uppfattning större möjligheter att komma till ett från saklig synpunkt riktigt resultat. om översättningen enbart är ett hjälpmedel vid tolkningen av den utländska texten än om översättningen upphöjs till svensk lag.
Jag vill slutligen framhålla. att det skulle medföra avsevärda tekniska svårigheter att på detta sena stadium i lagstiftningsärendet gå över från en inkorporation av den franska texten till en inkorporation av en svensk översättning. Somjag nyss nämnde har järnvägsfördragen tidigare införli- vats med svensk rätt i deras franska lydelse. Förslaget i departementspro- memorian att använda inkorporationsmetoden har inte föranlett någon erinran under remissbehandlingen. Lagstiftningsarbetet har därför bedri- vits med den utgångspunkten att den rena inkorporationsmetoden skulle användas. De tekniska svårigheter som en övergång till att inkorporera konventionen i svensk översättning skulle medföra kan leda till en för- dröjning i lagstiftningsärendet.
Prop. 1984/85: 33 283
COTIF träder i kraft den 1 maj 1985. Samtidigt upphör 1970 års CIM. 1970 års ClV och 1966 års tilläggskonvention att gälla. Det skulle givetvis innebära stora olägenheter för Sverige att stå utanför den konventionsreg- lering som utgör ramen för det internationellajärnvägssamarbetet. För att detta inte skall inträffa måste Sverige ratificera konventionen senast den 31 mars 1985. Den fördröjning i lagstiftningsarbetet som en övergång från inkorporation av den franska konventionstexten till inkorporation av en översättning skulle medföra riskerar att leda till att Sverige inte kan tillträ- da konventionen före den nämnda dagen.
Hänvisningar till US21
Sammanfattningsvis villjag anföra
att de tidigare järnvägsfördragen har införlivats med svensk rätt i deras franska lydelse,
att detta inte synes ha medfört några olägenheter för dem som berörs av järnvägslagstiftningen.
att remissinstanserna inte har haft något att erinra mot förslaget i depar- tementspromemorian att bihang A och bihang B till COTIF skall införlivas med svensk rätt i deras franska lydelse,
arr lagstiftningsarbetet därför har bedrivits med den utgångspunkten att denna metod skall användas för att införliva dessa bihang med svensk rätt.
att lagrådets majoritet har godtagit att COTIF i dessa delar införlivas med svensk rätt i dess franska lydelse.
att det skulle medföra avsevärda tekniska svårigheter att på detta sena stadium i lagstiftningsärendet gå över till att inkorporera en översättning till svenska.
att dessa tekniska svårigheter skulle kunna leda till en sådan fördröjning av Sveriges tillträde till COTIF att Sverige den 1 maj 1985 skulle komma att stå utanför den konventionsreglering som utgör ramen för det interna- tionella järnvägssamarbetet.
Av de nu angivna skälen anser jag det lämpligast att i detta fall låta fördragets bestämmelser på originalspråket gälla som svensk rätt under den förutsättningen att en noggrann översättning till svenska fogas vid den autentiska texten som hjälpmedel vid tillämpningen. Jag vidhåller därför mitt förslag att bihang A och bihang B till COTIF — med de undantag som anges i det remitterade lagförslaget — skall införlivas med svensk rätt i deras lydelse på franska.
2 å
Lagrådet har i anslutning till paragrafens andra mening anfört att en generell avvikelse från fördragets preskriptionsregler skulle strida mot fördraget. Jag delar lagrådets uppfattning. Det har inte varit avsikten att preskriptionsreglerna för inrikesjärnvägstrafik skulle avvika från dem som gäller enligt COTIF. Jag ansluter mig därför till lagrådets förslag att ett nytt fall förs in i 1 kap. 5 åandra stycket förslaget tilljärnvägstrafiklag. Lagtex- ten bör utformas i enlighet med lagrådets förslag.
Prop. 1984/85: 33 ' 234
Lagrådet har också berört den förevarande paragrafens tredje mening i det remitterade förslaget. Som lagrådet har anfört var avsikten att denna bestämmelse. sammanställd med 6 kap. 5 & förslaget till järnvägstrafiklag, inte skulle medge en undersökning för att fastställa om resgodset innehål- ler något annat än "föremål som är avsedda för reseändamål". Jag delar emellertid lagrådets uppfattning att lagtextens utformning inte är helt enty- dig i detta hänseende.
1 remissprotokollet anförs att undersökningsrätten enligt CIV är mera omfattande än enligt järnvägstrafiklagen. Vidare uttalas att det är lämpli— gast att det alltid gäller samma regler för järnvägens rätt att undersöka inskrivet resgods i Sverige. oavsett om den resande har internationell biljett eller inte. Som lagrådet har" framhållit godtar emellertid Sverige genom anslutningen till COTIF regeln i artikel 17 om vilka föremål som får befordras som inskrivet resgods. Skilda regler kommer därför att gälla i denna del för internationell och inrikes trafik. Järnvägen torde bli skyldig att upplysa resenärer med internationell biljett om att den inte tar emot resgods till befordran som inskrivet resgods om det inte är avsett för reseändamål. Som lagrådet har påpekat är det mindre följdriktigt att järn- vägen då inte skall kunna kontrollera om resenären har följt de internatio- nella bestämmelserna.
Vidare bör beaktas att en resenär med internationell biljett som skall åka utomlands kan ha intresse av att redan vid resans början i Sverige få upplysning om vad han har rätt att överlämna till befordran som inskrivet resgods. Han kan därigenom undvika att resgodset därefter blir stoppat utomlands av en järnväg som har en undersökningsrätt som inte har inskränkts enligt artikel 22.
Mot bakgrund av vad jag nu har anfört delarjag lagrådets uppfattning att det såvitt gäller internationell trafik är naturligt att helt knyta undersök- ningsrätten beträffande inskrivet resgods till artikel 17 i CIV. Jag biträder också det förslag till lagteknisk lösning som lagrådet har lagt fram. Tredje meningen i den förevarande paragrafen i förslaget till lag om internationell järnvägstrafik bör därför utgå och ett nytt fjärde stycke fogas till 6 kap. 5 Q' förslaget till järnvägstrafiklag.
Utöver de ändringar som jag nu har berört har vissa redaktionella jämkningar gjorts i paragrafen.
3 5
Bilaga ] (RID) till bihang B införlivas inte genom lagen med svensk rätt. Paragrafen har formulerats om för att detta skall framgå tydligare.
1 paragrafen har också gjorts en redaktionelljämkning.
45
Lagrådet har berört innebörden av uttrycket "förlikning som har träffats inför en domstol” i andra stycket första meningen. Beträffande förlikning-
Prop. 1984/85: 33 285
ar som inte är fastställda av domstol har lagrådet ansett det allmänna kravet böra gälla att förlikningen skall kunna fullständigt bestyrkas av domstolen för att den skall kunna verkställas i Sverige.
Det uttryck i konventionstexten som ligger till grund för bestämmelsen är inte helt klart. Inte heller uttrycket ”förlikning som har träffats inför en domstol" är helt entydigt. Jag anser emellertid liksom lagrådet att det alltid måste krävas att förlikningens innehåll har dokumenterats av domstolen. t. ex. genom att det har tagits in i domstolens protokoll.
5 5
Jag biträder lagrådets förslag till justeringar i paragrafens andra stycke. Orden ”och får verkställas i den nämnda staten" bör därför flyttas upp efter orden "omfattas av fördraget". Vidare bör ordet "meddelats" bytas ut mot "upprättats".
[ paragrafens tredje stycke har den redaktionellajämkningen gjorts. att orden "domen har meddelats" har bytts ut mot "exekutionstiteln har upprättats" i syfte att nå överensstämmelse med andra stycket.
6 ?
Jag biträder lagrådets förslag till justering av andra stycket. Lagrådets förslag till omformulering av tredje stycket innebär enligt min uppfattning ett förtydligande. Lagtexten bör därför avfattas på det sätt som lagrådet har föreslagit.
7 5
En redaktionell ändring har gjorts i den förevarande paragrafen för att det tydligare skall framgå vilken verkan som uppkommer vid ett preskrip- tionsavbrott på grund av skiljeförfarande.
10 5 Jag biträder lagrådets förslag till avfattning av denna paragraf.
Övergångsbestämmelserna Jag biträder lagrådets förslag till tillägg i övergångsbestämmelserna.
Förslaget till lag om ändring ijärnvägstrafiklagen
[ kap. 5 5
Som jag har anfört i anslutning till 2 & förslaget till lag om internationell järnvägstrafik biträder jag lagrådets förslag till ändring av den förevarande paragrafen.
2 kap. 8 och 9 55 Lagrådets förslag till jämkning i de förevarande paragraferna innebär en
Prop. 1984/85: 33 286
viss ändring i materiellt hänseende. 1 de fall en resande på grund av sitt medborgarskap eller hemvist skulle ha fått sin ersättning bestämd enligt de förmånligare svenska bestämmelserna beträffande begränsningsbelopp för handresgods o.d. och beträffande ränta. innebär jämkningen att dessa bestämmelser också skall tillämpas på efterlevande till en sådan resande. även om de efterlevande varken är svenska medborgare eller har hemvist i Sverige. Detta torde stå i överensstämmelse med artikel 3 ibihang A. Jag biträder därför lagrådets förslag.
Jag vill tillägga att det är den resandes medborgarskap eller hemvist vid tidpunkten för den skadevållande händelsen som är avgörande. För att detta skall framgå tydligare har tempus ändrats i båda paragraferna i enlighet med lagrådets förslag.
6 kap. 5 &
Som jag har anfört i anslutning till 2 5 förslaget till lag om internationell järnvägstrafik biträder jag lagrådets förslag till ändring i den förevarande paragrafen.
Övriga lagförslag
Lagrådet har lämnat övriga lagförslag utan erinran. Beträffande bilagan till lagen (1976:661) om immunitet och privilegier bör nämnas att en ny punkt. nr 32, har införts (lag 1984: 432). Den punkt i bilagan som behandlar OTIF får därför nr 33.
2 Trafiknykterhetsbrott
I 6 kap. 2 & förslaget till järnvägstrafiklag finns bestämmelser om straff för den som i onyktert tillstånd har-fört spårfordon påjärnväg eller tunnel— bana. Denna paragraf har utformats efter mönster av 4 5 lagen (1951 : 649) om straff för vissa trafikbrott (trafikbrottslagen) i dess nu gällande lydelse. De föreslagna bestämmelserna innebär följande.
Den som har fört ett maskindrivet spårfordon på järnväg eller tunnelba- na och därvid har varit så påverkad av alkoholhaltiga drycker eller annat berusningsmedel att det måste antas att han inte kunde föra fordonet på betryggande sätt. skall dömas till fängelse i högst ett år eller. om omstän— digheterna är mildrande, till böter (2 5 första stycket). Om alkoholkoncen- trationen i hans blod under eller efter färden uppgick till minst 1,5 promille, skall föraren anses ha varit så påverkad under färden som nu har sagts (2 5 andra stycket). Har alkoholkoncentrationen under eller efter färden upp- gått till 0,5 men inte till 1,5 promille. skall föraren dömas till böter eller fängelse i högst sex månader (2 & tredje stycket). Den som vid järnväg eller tunnelbana har fullgjort tjänst i vilken ingår uppgifter av väsentlig betydel-
Prop. 1984/85: 33 287
se för säkerheten (t. ex. tågklarerare) skall dömas enligt paragrafens första stycke. om han därvid har varit så påverkad av berusningsmedel att det måste antas att han inte kunde utföra dessa uppgifter på ett betryggande sätt (2 % fjärde stycket).
Regeringen har den 4 oktober 1984 beslutat en proposition med förslag till ändringar i trafikbrottslagen (prop. 1984/85: 21). I propositionen före- slås en ändrad utformning av bestämmelserna om trafiknykterhetsbrott. Förslaget. som har granskats av lagrådet. innebär i huvudsak följande.
Trafiknykterhctsbrotten skall också i fortsättningen delas in i två svår- hetsgrader. Den ena benämns rattfylleri och den andra grovt rattfylleri. Den i praxis använda brottsbeteckningen rattonykterhet avskaffas. Mot- svarande gärning kommer i fortsättningen att bedömas som rattfylleri. Den nedre straffbarhetsgränsen sänks från nuvarande (),5 till 0,4 promille. Straffskalan för rattfylleri föreslås bli böter eller fängelse i högst sex månader. Det nya brottet grovt rattfylleri tar sikte på fall där förarens alkoholhalt i blodet har uppgått till 1.5 promille eller mer och där brottet dessutom har medfört särskild fara för trafiksäkerheten. Grovt rattfylleri har enbart fängelse i Straffskalan.
Ändringarna i trafikbrottslagen avses träda i kraft den 1 april 1985. Enligt min mening bör i princip samma förutsättningar för straffbarhet gälla vid alla slags trafiknykterhetsbrott, oberoende av om gärningen begås i vägtrafik eller i spårbunden trafik. Jag anser det därför naturligt att bestämmelserna ijärnvägstrafiklagen om trafiknykterhetsbrott anpassas till den föreslagna nya regleringen i trafikbrottslagen.
De skäl som har föranlett förslaget om sänkning av den nedre straffbar- hetsgränsen i trafikbrottslagen till 0.4 promille äger samma giltighet för spårbunden trafik. Jag föreslår därför en motsvarande sänkning av straff- barhetsgränsen för förare av järnvägs- och tunnelbanetåg.
[ 6 kap. 2 5 förslaget till järnvägstrafiklag i dess lydelse enligt prop. 1983/84: 117 behandlas först det s.k. kliniska fallet. dvs. att ansvaret grundas på en bedömning av förarens berusningsgrad och lämplighet att föra fordonet (första stycket). medan promilleregeln behandlas i andra stycket. 1 förslaget till ändring i trafikbrottslagen har promilleregeln gjorts till huvudregel. De båda fallen behandlas därför i den motsatta ordningen. Jag föreslår att järnvägstrafiklagens reglering byggs upp på samma sätt. Vidare bör den särskilda bestämmelse i 6 kap. 2 & som behandlar motsva- righeten till rattonykterhet utgå (nuvarande tredje stycket). Dock bör någon ändring i förhållande till prop. 1983/84: 117 inte göras såvitt gäller andra personalkategorier än förare (nuvarande fjärde stycket). För dessa personalkategorier kommer det alltså inte att gälla någon promilleregel.
l propositionen om ändring i trafikbrottslagen föreslås också. som jag redan har nämnt, att trafiknykterhetsbrotten delas in i två svårhetsgrader. rattfylleri och grovt rattfylleri. Som jag där har framhållit bör frågan huruvida ett trafiknykterhetsbrott skall anses grovt avgöras med beaktan-
Prop. 1984/85: 33 288
de av samtliga omständigheter. I första hand tar bestämmelsen om grovt rattfylleri sikte på sådana rattfyllerifall som har medfört en avsevärd fara för trafiksäkerheten. Vidare har jag påpekat att det framför allt är två situationer som bör beaktas i sammanhanget, nämligen om föraren har kört vårdslöst eller om föraren har tagit på sig en särskilt ansvarsfull förarupp— gift.
När det gäller frågan huruvida straffbestämmelserna i järnvägstrafiklag- en i detta hänseende bör anpassas till vad som föreslås för övriga trafik— nykterhetsbrott vill jag anföra följande.
Med hänsyn till de speciella förhållanden som gäller för järnvägar och tunnelbanor går det knappast att beträffande denna spårbundna trafik åberopa de skäl som har anförts för gradindelningen i trafikbrottslagen. Järnvägar och tunnelbanor är i regel avskilda från annan trafik. Riskerna vid spårtrafik skiljer sig också oftast från dem som är förbundna med vägtrafik. Jag vill därför inte föreslå någon liknande uppdelning beträffan- de motsvarande brott enligt järnvägstrafiklagen . I stället bör Straffskalan omfatta böter och fängelse upp till ett år. vilket motsvarar den straffskala som sammantaget kommer att gälla för båda graderna av brott enligt trafikbrottslagen.
Jag vill framhålla att de synpunkter som jag i propositionen om ändring i trafikbrottslagen har anlagt på straffmätningen bör kunna tjäna till ledning för rättstillämpningen också för trafiknykterhetsbrott ijärnvägs- och tun- nelbanetrafik. I fråga om en tågförare bör t. ex. beaktas den fara som han har utsatt passagerare och tredje man för genom att framföra tåget i berusat tillstånd.
Den ändrade uppbyggnaden av 6 kap. 2 & föranleder justeringar i det förslag till lag om ändring i körkortslagen som har lagts fram i prop. 1983/84: 117 såvitt gäller l6. 21 och 22 5.5.
Anpassningen av 6 kap. 2 & förslaget till järnvägstrafiklag till den av lagrådet nyligen granskade och godtagna ändringen i trafikbrottslagen och följdändringarna i körkortslagen är av den arten att någon lagrådsgransk- ning nu inte behövs.
3 lkraftträdandet av den lagstiftning som föreslås i prop. 1983/84: 117
Den nya järnvägstrafiklagen samt följdändringarna i annan lagstiftning skall enligt förslaget i prop. l983/84: ll7 träda i kraft den I januari 1985. COTIF kommer att träda i kraft först den I maj 1985. Lagen om internatio- nell järnvägstrafik samt följdändringarna ijärnvägstrafiklagen och annan lagstiftning måste träda i kraft samtidigt med COTIF. Mot bakgrund härav kan det vara lämpligt att överväga att låta också den lagstiftning som föreslås i prop. 1983/84: ll7 träda i kraft den I maj 1985. Därigenom skulle
Prop. 1984/85: 33 289
man vinna den fördelen att den nya lagstiftningen på järnvägstrafikens område träder i kraft samtidigt för inrikes och internationell trafik. Det bör överlämnas åt riksdagen att ta ställning i denna fråga.
Det bör i detta sammanhang anmärkas att 4 & 4 mom. trafikbrottslagen i så fall måste fortfara att gälla till den I maj l985.
4 Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att
dels anta de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna ändringar. dels anta ett inomjustitiedepartementet upprättat förslag till
5. lag om ändring i körkortslagen (19771477). dels godkänna fördraget den 9 maj 1980 om internationell järnvägstrafik (COTIF).
Förslaget under 5 har upprättats i samråd med chefen för kommunika- tionsdepartementet.