SOU 2004:92

En samlad järnvägslagstiftning

Till statsrådet Ulrica Messing

Regeringen beslutade den 31 maj 2001 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att göra en bred översyn av organisationen och lagstiftningen inom järnvägssektorn (Dir 2001:48). Till särskild utredare förordnades f.d. generaldirektören Jan Brandborn.

Jan Brandborn entledigades den 31 december 2003 på egen begäran från sitt uppdrag som särskild utredare i samband med överlämnande av utredningens huvudbetänkande Järnväg för resenärer och gods (SOU 2003:104). Hovrättspresidenten Anders Iacobæus förordnades fr.o.m. den 1 januari 2004 att vara särskild utredare. De som därefter har deltagit i utredningens arbete anges på nästa sida.

Regeringen beslutade genom ett tilläggsdirektiv (Dir. 2003:16) att förlänga tiden för redovisningen av utredningens slutbetänkande till den 15 september 2004.

Utredningen har antagit namnet Järnvägsutredningen. Den 31 maj 2002 överlämnade utredningen delbetänkandet Rätt på spåret (SOU 2002:48) och den 25 november 2003 huvudbetänkandet

Järnväg för resenärer och gods (SOU 2003:104). Härmed överlämnas slutbetänkandet En samlad järnvägslagstiftning (SOU 2004:92).

Till betänkandet fogas ett särskilt yttrande. Utredningsuppdraget är med detta slutfört.

Umeå i september 2004

Anders Iacobæus

/Lovisa Hansson Mattias Steen

Förteckning över vilka som har deltagit i utredningens arbete med slutbetänkandet En samlad järnvägslagstiftning ( SOU 2004:92 )

Särskild utredare

Hovrättspresidenten Anders Iacobæus

Experter

Direktören Ove Andersson, f.d. Järnvägsinspektionen Avdelningsrådet Stig-Arne Ankner, Konkurrensverket Direktören Stefan Back, Sveriges Transportindustriförbund Utredaren Christina Bergström, Svenska Lokaltrafikföreningen fr.o.m. den 16 februari 2004 Dåvarande direktören, Sven Bårström, f.d. Tågtrafikledningen Enhetschefen Lotta Danin, Konsumentverket Avdelningschefen Lena Ericsson, Banverket Ämnesrådet Peter Fäldt, Näringsdepartementet Rättssakkunniga Anna Förander, Näringsdepartementet Transportansvarige Lars Hallsten, Föreningen Svenskt Näringsliv Ämnesrådet Kersti Karlsson, Näringsdepartementet Kanslirådet Henrik Kjellin, Justitiedepartementet Dåvarande verkställande direktören Helena Leufstadius, Svenska Lokaltrafikföreningen, t.o.m. den 16 februari 2004 Kanslirådet Ulrika Rosenberg, Näringsdepartementet Carl Silfverswärd, Banverket Verkställande direktören Peder Wadman, Branschföreningen Tågoperatörerna Chefssamordnaren Pär-Erik Westin, Rikstrafiken

Sekreterare

Hovrättsassessorn Lovisa Hansson Kammarrättsassessorn Mattias Steen

Assistenter

Anita Arnell Christina Jarl

5

Innehåll

Förkortningar..................................................................... 11

Sammanfattning ................................................................ 15

Summary .......................................................................... 21

Författningsförslag ............................................................. 27

1 Inledning................................................................... 97 1.1

Uppdraget................................................................................. 97

1.2 Arbetets bedrivande................................................................. 98 1.3 Pågående arbete inom EU ....................................................... 99

2 Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) och dess införlivande med svensk rätt .............................. 101

2.1 Bakgrund ................................................................................ 101 2.2 COTIF 1980 .......................................................................... 103

2.3 Uppbyggnad av COTIF 1999 och dess huvudsakliga innehåll ................................................................................... 104 2.4 De viktigare bestämmelserna i COTIF 1999 ....................... 108 2.4.1 Ändringsprotokollet................................................... 108 2.4.2 Grundfördraget........................................................... 109 2.4.3 Protokollet om privilegier och immunitet för Mellanstatliga organisationen för internationell järnvägstrafik (OTIF) ................................................ 116

Innehåll SOU 2004:92

6

2.4.4 Enhetliga rättsregler för avtal om internationell transport av resande på järnväg (CIV) ......................117 2.4.5 Enhetliga rättsregler för avtal om internationell transport av gods på järnväg (CIM) ..........................136 2.4.6 Reglementet om internationell järnvägstransport av farligt gods (RID) ..................................................151 2.4.7 Enhetliga rättsregler för avtal om nyttjande av vagnar i internationell järnvägstrafik (CUV)............153 2.4.8 Enhetliga rättsregler för avtal om nyttjande av infrastruktur i internationell järnvägstrafik (CUI)...........................................................................157

2.5 Tillträde till COTIF 1999, m.m. ...........................................165 2.5.1 Tillträde till COTIF 1999...........................................165 2.5.2 Frågan om avvikelser från reglerna i COTIF 1999...167 2.6 Införlivande av COTIF 1999 med svensk rätt .....................171 2.6.1 Bestämmelser motsvarande dem i lagen (1985:193) om internationell järnvägstrafik..............171 2.6.2 Metoder för införlivande av internationella överenskommelser ......................................................172 2.6.3 Införlivande av vissa bestämmelser i grundfördraget ............................................................173 2.6.4 Införlivande av CIV och CIM....................................174 2.6.5 Införlivande av RID....................................................175 2.6.6 Införlivande av CUV ..................................................177 2.6.7 Införlivande av CUI....................................................178 2.6.8 Införlivande av APTU och ATMF ............................179 2.6.9 Protokollet om privilegier och immunitet för OTIF............................................................................180 2.7 Publicering av COTIF ...........................................................181

2.8 Förenklat förfarande för ändring av COTIF........................182 2.8.1 Inledning......................................................................182 2.8.2 Överväganden och förslag..........................................184

Innehåll SOU 2004:92

7

3 Förhållandet mellan infrastrukturförvaltare och järnvägsföretag......................................................... 189

3.1 Inledning................................................................................. 189

3.2 Överväganden och förslag..................................................... 190 3.2.1 Gällande rätt................................................................ 190 3.2.2 Behovet av en ny reglering ......................................... 191

4 Gods och passagerare i inrikes järnvägstransport ......... 205

4.1 Huvuddragen i järnvägstrafiklagen ....................................... 205

4.2 Behovet av en lagändring....................................................... 206 4.3 Bestämmelserna i järnvägstrafiklagen (1985:192) förs över till järnvägslagen (2004:519), m.m................................ 207

4.4 Befordringsskyldighet ........................................................... 209 4.4.1 Gällande rätt................................................................ 209 4.4.2 Överväganden och förslag.......................................... 209 4.5 Allmänt om skadeståndsansvar vid person- och godstransport ......................................................................... 210 4.5.1 Gällande rätt................................................................ 210 4.5.2 Överväganden och förslag.......................................... 214 4.6 Särskilt om skadeståndsansvar vid persontransport ............ 222 4.6.1 Inledning ..................................................................... 222 4.6.2 Överväganden och förslag.......................................... 223 4.7 Transport av inskrivet resgods och fordon .......................... 230

4.8 Särskilt om skadeståndsansvar vid godstransport................ 233 4.8.1 Inledning ..................................................................... 233 4.8.2 Överväganden och förslag.......................................... 233 4.9 Övriga frågor om godstransport........................................... 242 4.9.1 Inledning ..................................................................... 242 4.9.2 Överväganden och förslag.......................................... 242 4.10 Transportörens regressrätt .................................................... 244

Innehåll SOU 2004:92

8

4.11 Transportörens undersökningsrätt .......................................247 4.11.1 Gällande rätt................................................................247 4.11.2 Överväganden och förslag..........................................248

5 Skadeståndsansvar gentemot tredje man.....................253

5.1 Gällande rätt ...........................................................................253

5.2 Överväganden och förslag .....................................................254

6 Säkerhet vid tunnelbana och spårväg m.m. .................257

6.1 Inledning.................................................................................257

6.2 Gällande rätt ...........................................................................257 6.2.1 Säkerheten vid tunnelbana och spårväg .....................257 6.2.2 Säkerheten vid järnväg ................................................258 6.3 Överväganden och förslag .....................................................260

7 Ordning och straffansvar ...........................................263

7.1 Ordning vid järnväg, tunnelbana och spårväg ......................263 7.1.1 Inledning......................................................................263 7.1.2 Gällande rätt................................................................264 7.1.3 Överväganden och bedömning ..................................266 7.2 Straffbestämmelser.................................................................268 7.2.1 Gällande rätt................................................................268 7.2.2 Överväganden och bedömning ..................................269

8 Några särskilda frågor ...............................................271

8.1 Krav på försäkring eller annat likvärdigt arrangemang för infrastrukturförvaltare .....................................................271

8.2 Underrättelseskyldighet för järnvägsföretag gentemot infrastrukturförvaltaren vid transport av farligt gods..........272

9 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser .................273

9.1 Ikraftträdande.........................................................................273

9.2 Övergångsbestämmelser ........................................................275

Innehåll SOU 2004:92

9

10 Ekonomiska och andra konsekvenser .......................... 279

11 Författningskommentar ............................................. 281

11.1 Järnvägslagen (2004:519) med av utredningen föreslagna ändringar................................................................................. 281

11.2 Övriga lagförslag.................................................................... 338

Särskilt yttrande .............................................................. 341

Bilagor

Bilaga 1 Kommittédirektiv (Dir. 2003:161) .................................347

Bilaga 2 Fördrag om internationell järnvägstrafik (COTIF),

se särskild bilagedel

11

Förkortningar

APTU Enhetliga rättsregler för validering av tekniska standarder och antagande av enhetliga tekniska föreskrifter för järnvägsmateriel avsedd att nyttjas i internationell trafik (bihang F till COTIF)

ATMF Enhetliga rättsregler för tekniskt godkännande av järnvägsmateriel som används i internationell trafik (bihang G till COTIF)

BrB

CIM

Enhetliga rättsregler för avtal om internationell transport av gods på järnväg (bihang B till COTIF)

CIT

Comité International du Transport par rail (internationella järnvägstransportkommittén)

CIV

Enhetliga rättsregler för avtal om internationell transport av resande på järnväg (bihang A till COTIF)

CMR

Konvention om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg

COTIF/COTIF 1999

Fördraget om internationell järnvägstrafik av den 9 maj 1980 i dess lydelse enligt ändringsprotokollet av den 3 juni 1999

Förkortningar SOU 2004:92

12

COTIF 1980

Fördraget om internationell järnvägstrafik av den 9 maj 1980

CUI

Enhetliga rättsregler för avtal om nyttjande av infrastruktur i internationell järnvägstrafik (bihang E till COTIF)

CUV

Enhetliga rättsregler för avtal om nyttjande av vagnar i internationell järnvägstrafik (bihang D till COTIF)

Dir.

Kommittédirektiv

Ds

Departementsserien

EG

Europeiska gemenskapen

EU

Europeiska unionen

FN

Förenta Nationerna

OTIF

Mellanstatliga organisationen för internationell järnvägstrafik

Prop.

Proposition

RF

Regeringsformen

RIC

Regulation for the Reciprocal use of Carriages and vans

RID

Reglemente om internationell järnvägstransport av farligt gods (bihang C till COTIF)

RIV

Regulation for the Reciprocal use of Wagons

SDR

Särskilda dragningsrätter

SOU

Statens offentliga utredningar

SOU 2004:92 Förkortningar

13

UIC

Internationella järnvägsunionen

Ändringsprotokollet

Protokoll av den 3 juni 1999 om ändring av fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) av den 9 maj 1980

15

Sammanfattning

Uppdraget och järnvägslagens nya innehåll

Järnvägsutredningen har haft i uppdrag att göra en bred översyn av organisationen och lagstiftningen inom järnvägssektorn. Järnvägsutredningen har därvid tidigare lämnat ett delbetänkande, Rätt på spåret (SOU 2002:48), där bl.a. förslag lämnas till hur fyra EGdirektiv angående utvecklingen av gemenskapens järnvägar, tillstånd för järnvägsföretag, tilldelning av och avgifter för infrastrukturkapacitet samt driftskompatibilitet för konventionella tåg skall införlivas i svensk rätt genom en ny sektorsspecifik järnvägslag. Den nya järnvägslagen (2004:519) trädde i kraft den 1 juli 2004.

I järnvägsutredningens huvudbetänkande Järnväg för resenärer och gods (SOU 2003:104) föreslås bl.a. att järnvägsföretag skall tillåtas bedriva kommersiell persontrafik i konkurrens över hela det svenska järnvägsnätet. För den linjebundna persontrafiken föreslås dock att denna rätt till viss del skall kontrolleras genom ett tillståndsförfarande.

Min huvudsakliga uppgift i den avslutande delen har varit att lämna förslag till hur den reviderade versionen av fördraget om internationell järnvägstrafik av den 9 maj 1980 i dess lydelse enligt ändringsprotokollet av den 3 juni 1999 (COTIF) skall införlivas i svensk rätt samt att göra en översyn av de bestämmelser om inrikes transport som har sin motsvarighet i COTIF och föreslå lämpliga ändringar i dessa. Därutöver har jag, i enlighet med direktiven, gjort en generell översyn av järnvägslagstiftningen samt i järnvägslagen infört de förslag rörande marknadstillträde för linjebunden persontrafik som presenteras i huvudbetänkandet. Vid fullgörande av uppdraget har utredningen haft som utgångspunkt att skapa en modern samlad järnvägslagstiftning.

Sammanfattning SOU 2004: 92

16

Järnvägslagen föreslås kompletterad med grundläggande bestämmelser om inrikes och internationell järnvägstransport. Denna reglering finns i dag i järnvägstrafiklagen (1985:192) och i lagen (1985:193) om internationell järnvägstrafik. I sistnämnda lag är bestämmelserna i fördraget om internationell järnvägstrafik av den 9 maj 1980 (COTIF 1980) i stora delar införlivade. Bestämmelserna om transport på tunnelbana och spårväg samt om utomobligatoriskt ansvar i järnvägstrafiklagen föreslås också bli förda över till järnvägslagen.

Samtidigt som järnvägslagen trädde i kraft ändrade järnvägssäkerhetslagen (1990:1157) namn till lagen om säkerhet vid tunnelbana och spårväg. Lagen tillämpas numera, som framgår av namnet, endast på säkerheten vid tunnelbana och spårväg. Säkerheten vid järnväg reglerades tidigare i järnvägssäkerhetslagen men regleras sedan den 1 juli 2004 i den nya järnvägslagen. I betänkandet föreslås att även bestämmelserna i lagen om säkerhet vid tunnelbana och spårväg förs över till järnvägslagen.

Föreslagna kompletteringar till järnvägslagen medför att lagen blir mycket omfångsrik och kommer att innehålla 20 kapitel. I lagen finns bl.a. säkerhetsbestämmelser och bestämmelser om tillstånd för att utföra järnvägstrafik samt bestämmelser om tilldelning av infrastrukturkapacitet. I lagen finns även bestämmelser om ansvarsförhållandet mellan parterna på järnvägsmarknaden och om utomobligatoriskt ansvar. Slutligen finns bestämmelser om ordning, tillsyn och överklagande m.m. Lagen kommer dessutom att i stora delar bli tillämplig på tunnelbana och spårväg. Med hänsyn till lagens omfång och till de skiftande frågor den reglerar föreslås att, till skillnad från vad som gäller i dag, lagen delas in avdelningar för att på så sätt göra den mer överskådlig.

Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) och dess införlivande med svensk rätt

COTIF 1980 har genomgått en omfattande revision vilket resulterade i 1999 års COTIF.

Revisionen var påkallad av flera skäl. I flera av medlemsstaterna i den mellansstatliga organisationen för internationell järnvägstrafik (OTIF) har det nämligen sedan år 1980 skett grundläggande ekonomiska, juridiska och tekniska förändringar på järnvägsområdet. Den viktigaste förändringen är den mer eller mindre långtgående

SOU 2004:92 Sammanfattning

17

uppdelningen av järnvägen i skilda delar med ansvar för infrastruktur respektive transportverksamhet. En annan viktig förändring är att internationella transportörer som agerar i flera länder har tillkommit. Fördraget och dess ansvarsregler byggde däremot i stor utsträckning på att varje stat hade en nationellt sammanhållen, “monolitisk” järnvägsorganisation och att internationella transporter utfördes i samarbete mellan sådana järnvägsorganisationer. Grundstrukturen i fördraget var därför föråldrad. Dessutom hade det tillkommit ett behov av att på ett enhetligt sätt reglera även förhållandet mellan infrastrukturförvaltaren och järnvägsföretaget.

Det sakliga innehållet i 1999 års COTIF måste från svensk synpunkt anses i huvudsak tillfredsställande. Det föreslås därför att Sverige skall tillträda nya COTIF och att bestämmelser motsvarande dem i lagen om internationell järnvägstrafik skall, med vissa kompletteringar och ändringar i sak som är föranledda av revideringen av fördraget, tas in i järnvägslagen.

Förhållandet mellan infrastrukturförvaltare och järnvägsföretag m.m.

Den svenska järnvägssektorn har sedan den trafikpolitiska reformen i slutet av 1980-talet utvecklats från en marknad där svenska staten starkt dominerat såväl tjänster som infrastruktur till en marknad på vilka flera aktörer är verksamma. Genom 1988 års trafikpolitiska beslut delades dåvarande Statens Järnvägar upp i Affärsverket SJ1 med ansvar för tågtrafiken och Banverket med ansvar för infrastrukturen. Sedan 1989 betalar de aktörer som bedriver järnvägstrafik en avgift för att nyttja infrastrukturen. Ett transportpolitiskt beslut 1995 ledde till att godstrafiken öppnades för konkurrens i fråga om nationell trafik på järnväg och genom järnvägslagens ikraftträdande har även den internationella godstrafiken öppnats för konkurrens. Som ovan angetts föreslås i huvudbetänkandet Järnväg för resenärer och gods (SOU 2003:104) att järnvägsföretag skall tillåtas att bedriva kommersiell persontrafik i princip över hela det svenska järnvägsnätet.

Någon särskild reglering i lag vad gäller ansvarsförhållandet mellan infrastrukturförvaltare och järnvägsföretag finns inte i dag. Med hänsyn till att än fler aktörer på sikt kan komma att intressera

1 Affärsverket SJ har därefter ombildats till flera av staten helägda aktiebolag, bl.a. Green Cargo AB som bedriver godstrafik och SJ AB som bedriver persontrafik.

Sammanfattning SOU 2004: 92

18

sig för att bedriva järnvägstrafik på det svenska järnvägsnätet och till den dominerande ställning Banverket i dag har som förvaltare av infrastruktur innehåller författningsförslaget bestämmelser som reglerar ansvarsförhållandet mellan infrastrukturförvaltare och järnvägsföretag.

Den som har rätt att bedriva eller organisera trafik på svenska järnvägsnät kan ansöka om infrastrukturkapacitet, bl.a. i form av tågläge, hos infrastrukturförvaltaren. Enligt nuvarande järnvägslag skall infrastrukturförvaltaren i samband med tilldelning av ett tågläge träffa ett trafikeringsavtal med järnvägsföretaget eller den som har auktorisation. Bl.a. med hänsyn till vikten av att den nationella regleringen överensstämmer med regleringen i COTIF föreslås att trafikeringsavtalet alltid skall träffas mellan infrastrukturförvaltare och järnvägsföretag.

Genom bestämmelserna i järnvägslagen kan infrastrukturförvaltaren komma att bli skadeståndsskyldig gentemot såväl järnvägsföretag som tredje man. Förslaget innehåller därför en bestämmelse som innebär att samma krav på försäkring eller liknande skall ställas på en infrastrukturförvaltare som på ett järnvägsföretag. Kravet är kopplat till tillståndet att förvalta infrastruktur. Eftersom Banverket inte behöver tillstånd för att förvalta infrastruktur kommer kravet inte att påverka Banverket.

Gods och passagerare i inrikes järnvägstransport

Järnvägslagen föreslås innehålla bestämmelser om inrikes transport av resande, transport av gods och transport av inskrivet resgods och fordon som transporteras i samband med transport av resande. Bestämmelserna återger med få avvikelser innehållet i järnvägstrafiklagen. En viktig saklig skillnad är dock att transportören, liksom i COTIF, anges som ansvarigt rättssubjekt gentemot transportkunderna i stället för som tidigare infrastrukturförvaltaren (”järnvägen”). Övriga ändringar är främst motiverade av att bestämmelserna om inrikes järnvägstransport bör stå i överensstämmelse med motsvarande regler i reviderade COTIF.

Inrikes transport av inskrivet resgods och fordon som transporteras i samband med transport av resande förekommer för närvarande inte i Sverige. Skälet till att bestämmelser om detta ändå föreslås är att det inte är uteslutet att det i framtiden åter kommer att utföras sådan transport. Enligt förslaget skall i vissa delar den

SOU 2004:92 Sammanfattning

19

svenska översättningen av bestämmelserna om inskrivet resgods och fordon i COTIF gälla även vid inrikes transport.

Ikraftträdande

Med beaktande av den tidsåtgång som erfordras för den fortsatta beredningen av förslagen i regeringskansliet bör huvuddelen av de nya bestämmelserna kunna träda i kraft den 1 januari 2006. Järnvägstrafiklagen och lagen om säkerhet vid tunnelbana och spårväg bör samtidigt upphävas.

De förslag till bestämmelser som jag lämnar rörande internationell järnvägstrafik och som är föranledda av ändringarna i COTIF kan inte träda i kraft innan nya COTIF blivit gällande. För det fall tillräckligt antal stater inte har ratificerat ändringsprotokollet när lagförslaget tas upp i riksdagen bör regeringen bemyndigas att sätta dessa lagändringar i kraft. Jag föreslår även att regeringen skall bemyndigas att besluta om när de nya bestämmelserna om marknadstillträde för persontrafik skall träda i kraft. Detta bl.a. med hänsyn till det s.k. tredje järnvägspaket som EG-kommissionen lämnade i mars 2004 och som innehåller ett förslag till direktiv om marknadsöppning för den internationella passagerartrafiken.

21

Summary

The assignment and the new contents of the Railways Act

The assignment of the Railway Committee has been to conduct a general review of the organisation of, and legislation relating to, the railway sector. The Railway Committee has previously submitted an interim report, Right on track (SOU 2002:48), containing proposals for the incorporation of four EC directives on the development of the Community’s railways, licensing of railway undertakings, allocation of infrastructure capacity and charges for the use of infrastructure, and interoperability of the conventional rail systems into Swedish legislation through a new sector-specific railways act. The new Railways Act (2004:519) entered into force on 1 July 2004.

The Railway Committee’s main report, Railways for passengers and goods (SOU 2003:104) includes proposals that railway undertakings should be allowed to operate commercial passenger traffic in competition across the entire Swedish rail network. The partial control of this entitlement by a licensing procedure is, however, proposed in the case of scheduled passenger traffic.

My main tasks for the concluding part of the assignment have been twofold. The first has been to submit proposals as to how the Protocol of 3 June 1999 for the Modification of the Convention concerning International Carriage by Rail (COTIF) of 9 May 1980 is to be transposed into Swedish legislation. The second has been to review the provisions on domestic carriage by rail that have corresponding provisions in COTIF, and to propose suitable amendments to these. In addition, and in accordance with my terms of reference, I have conducted a general review of legislation relating to railways and have incorporated the proposals presented in the main report concerning market access for scheduled pas-

Summary SOU 2004:92

22

senger traffic into the Railways Act. The Committee’s point of departure has been to create a modern and consistent body of legislation for the railway sector.

It is proposed that the Railways Act be supplemented with basic provisions on domestic and international carriage by rail. These regulations are currently found in the Railway Traffic Act (1985:192) and the International Railway Transport Act (1985:193). The provisions in the Convention concerning International Carriage by Rail (COTIF) of 9 May 1980 have, to a large extent, been incorporated into the latter. It is further proposed that provisions relating to underground and tramway systems and to non-contractual liability in the Railway Traffic Act be transferred to the Railways Act.

In conjunction with the entry into force of the Railways Act, the Rail Safety Act (1990:1157) changed name to the Underground and Tramways Safety Act. As implied, this Act only applies to safety on underground trains and trams. Safety on railways was previously regulated in the Rail Safety Act but has, since 1 July 2004, been regulated in the new Railways Act. The report also contains a proposal that the provisions of the Underground and Tramways Safety Act be transferred to the Railways Act.

The proposed supplements mean that the Railways Act will be very comprehensive and will include 20 chapters. Among other things, the act contains safety provisions, provisions on the licensing of railway undertakings and provisions on the allocation of infrastructure capacity. It also contains provisions on the division of responsibility between parties to the railway market and on non-contractual responsibility. Finally it includes provisions on order, supervision, appeals etc. The act will also, to a large extent, be applicable to underground and tramway systems. In view of the scope of the act and the broad span of issues it regulates it is proposed that, unlike today, it be divided into different parts to give a better overview.

Summary

23

The Convention concerning International Carriage by Rail (COTIF) and its incorporation into Swedish legislation

COTIF 1980 has undergone a thorough revision procedure, which has resulted in the 1999 Protocol for the Modification of COTIF.

The revision was necessary for several reasons. Since 1980, there have been fundamental economic, legal and technical changes to the railway sector in many of the member states of the Intergovernmental Organisation for International Carriage by Rail (OTIF). The most important change has been the more or less farreaching division of rail systems into separate units with responsibility for infrastructure and transport operations. Another significant change has been the emergence of international carriers operating in several countries. The 1980 Convention and its provisions on responsibility were largely based on each state having a nationally cohesive, “monolithic” rail organisation and on an international transport system based on collaboration between such rail organisations. The basic structure of the Convention was therefore outdated. Furthermore, the need had emerged for a more uniform regulation of the relationship between infrastructure managers and railway undertakings.

From a Swedish point of view, the substance of the 1999 COTIF must, on the whole, be seen as satisfactory. It is therefore proposed that Sweden accede to the new COTIF and that provisions corresponding to those in the International Railway Transport Act, with certain supplements and amendments relating to the revision of the Convention, be incorporated into the Railways Act.

The relationship between infrastructure managers and railway undertakings etc.

Since the traffic policy reform in the late 1980s, the Swedish railway sector has developed from a market in which the state largely dominated both services and infrastructure to a market in which a number of different actors operate. As a result of the 1988 traffic policy decision, what was then the Swedish State Railways was divided into Affärsverket SJ1 with responsibility for train services, and the Swedish National Rail Administration with responsibility

1 The activities of Affärsverket SJ have since been taken over by several fully state-owned limited companies including Green Cargo AB, which operates goods traffic and SJ AB, which operates passenger traffic.

Summary SOU 2004:92

24

for infrastructure. Since 1989, actors operating rail traffic have paid a fee to use the infrastructure. As a result of a transport policy decision in 1995, goods traffic has been opened up to competition in the case of national rail traffic and the entry into force of the Railways Act has also meant that international goods traffic has opened up to competition. As mentioned above, the Railway Committee’s main report, Railways for passengers and goods (SOU 2003:104) includes proposals that railway undertakings be permitted to operate commercial passenger traffic in principle across the entire Swedish rail network.

Today there is no specific legal regulation of the division of responsibility between infrastructure managers and railway undertakings. In view of the prospect that even more actors may, in the long term, become interested in operating rail traffic on the Swedish rail network and bearing in mind the dominant position of the Swedish National Rail Administration as infrastructure manager, the proposed legislation contains provisions that will regulate the division of responsibility between infrastructure managers and railway undertakings.

A party that is entitled to operate or organise traffic on a Swedish rail network may apply for infrastructure capacity, inter alia, in the form of a train path, from the infrastructure manager. According to the current Railways Act, the infrastructure manager must, in connection with allocation of a train path, conclude a traffic use contract with the railway enterprise or with a party that is authorised. In view of the importance that national regulations are consistent with COTIF, it is proposed that traffic use contracts are always concluded between infrastructure managers and railway undertakings.

Under the provisions of the Railways Act, an infrastructure manager can be liable to damages to both a railway undertaking and to a third party. The proposal therefore contains a provision under which infrastructure managers will be obliged to meet the same insurance requirements, or the like, as railway undertakings. This requirement is linked to the permit to manage railway infrastructure, and since the Swedish National Rail Administration does not require a permit to manage infrastructure, it will not be affected by the insurance requirement.

Summary

25

Goods and passengers in domestic carriage by rail

It is proposed that the Railways Act include provisions on domestic passenger transport, goods transport, transport of registered luggage and motor vehicles that are transported together with travelling passengers. With a few exceptions, these provisions mirror the contents of the Railway Traffic Act. An important difference of substance is, however, that in similarity with the provisions under COTIF, the carrier is now identified as the liable legal entity in relation to transport customers, as opposed to the infrastructure manager (“the railway”), which was previously the case. Other changes have primarily been motivated by the fact that provisions relating to domestic carriage by rail should be consistent with corresponding rules in the revised version of COTIF.

At present, there is no domestic transport of registered luggage or motor vehicles that are transported together with travelling passengers in Sweden. The reason for nevertheless proposing provisions relating to these issues is that it cannot be ruled out that such transport may be operated in the future. According to the proposal, certain parts of the Swedish translation of COTIF’s provisions on registered luggage and motor vehicles will also apply to domestic carriage by rail.

Entry into force

With regard to the time required for the continued preparation of the proposals in the Government Offices, it should be possible for most of the new provisions to enter into force on 1 January 2006. In conjunction with this, the Railway Traffic Act and the Underground and Tramways Safety Act should be abolished.

The proposed provisions relating to international rail traffic, which are pursuant to amendments to COTIF, cannot enter into force until the new COTIF begins to apply. If an insufficient number of states have ratified the modification protocol when the proposed legislation is presented in the Riksdag, the Government should be given the authority to put these amendments into force. I also propose that the Government be authorised to decide when

Summary SOU 2004:92

26

the new provisions on market access for passenger traffic should enter into force. Their implementation is partly pending the outcome of the Third Rail Package submitted in March 2004 by the European Commission, which contains a proposal for a directive on an opening of the market for international passenger traffic.

27

Författningsförslag

1 Järnvägslagen (2004:519) i dess lydelse efter utredningens föreslagna ändringar

Första avdelningen

Inledande bestämmelser

1 kap. Allmänna bestämmelser

Lagens tillämpningsområde

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om järnvägsinfrastruktur och järnvägsfordon samt om bedrivande och organiserande av järnvägstrafik.

2 § Bestämmelserna i 2, 3, 8, 9, 14, 16 och 18–20 kap. gäller även för tunnelbana och spårväg i den omfattning som framgår av respektive kapitel.

Bestämmelserna i 8–13 kap. gäller även järnvägstransport med svensk tågfärja.

Bestämmelserna i lagen tillämpas även på annan transport än järnvägs-, tunnelbane- och spårvägstransport i de fall som anges i 9 kap. 4 § och 11 kap. 1 §.

Tillsynsmyndighet

3 § Den myndighet som regeringen bestämmer (tillsynsmyndigheten) skall pröva ansökningar om tillstånd och utöva tillsyn enligt denna lag och enligt föreskrifter meddelade med stöd av lagen.

Författningsförslag SOU 2004:92

28

Definitioner

4 § I denna lag och i föreskrifter som meddelas med stöd av lagen förstås med

delsystem: del av järnvägssystem, EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, infrastrukturförvaltare: den som förvaltar järnvägsinfrastruktur och driver anläggningar som hör till infrastrukturen,

faktisk transportör: den som en transportör anlitar för att utföra hela eller delar av en transport,

järnvägsfordon: rullande materiel som kan framföras på järnvägsspår,

järnvägsföretag: den som med stöd av licens eller särskilt tillstånd tillhandahåller dragkraft och bedriver järnvägstrafik,

järnvägsinfrastruktur: för järnvägstrafik avsedda spår-, signal- och säkerhetsanläggningar, trafikledningsanläggningar, anordningar för elförsörjning av trafiken samt övriga fasta anordningar som behövs för anläggningarnas bestånd, drift eller brukande, dock ej sådana anläggningar och anordningar ombord på svensk tågfärja,

järnvägsnät: järnvägsinfrastruktur som förvaltas av en och samma infrastrukturförvaltare,

järnvägssystem: järnvägsinfrastruktur och järnvägsfordon samt drift och förvaltning av infrastrukturen och fordonen,

transportör: den som i ett avtal med en resande eller en avsändare av gods har åtagit sig att utföra en järnvägstransport,

tågläge: den infrastrukturkapacitet som, enligt vad som anges i en tågplan, får tas i anspråk för att framföra järnvägsfordon, utom arbetsfordon, från en plats till en annan under en viss tidsperiod,

tågplan: plan över användning av järnvägsinfrastruktur under en viss angiven period.

Bemyndigande

5 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela föreskrifter om vilka fordon som är arbetsfordon och om att vissa spåranläggningar inte anses som järnvägsinfrastruktur.

SOU 2004:92 Författningsförslag

29

Regeringen får också meddela föreskrifter om vad som i denna lag och i föreskrifter som meddelas med stöd av lagen förstås med det transeuropeiska järnvägssystemet för konventionella tåg och det transeuropeiska järnvägssystemet för höghastighetståg.

Andra avdelningen

Järnvägssystem

2 kap. Krav på järnvägssystem

Inledande bestämmelse

1 § Detta kapitel innehåller bestämmelser om krav på järnvägssystem. Kapitlet innehåller även bestämmelser om säkerheten vid tunnelbana och spårväg.

Vad som sägs om delsystem, järnvägssystem, järnvägsinfrastruktur och järnvägsfordon samt om järnvägsföretag och infrastrukturförvaltare i 2–8 §§ äger motsvarande tillämpning på tunnelbana och spårväg samt på den som bedriver tunnelbane- eller spårvägstrafik eller förvaltar infrastruktur för sådan trafik.

Tillsynsmyndighetens godkännande

2 § Delsystem får tas i bruk endast om de uppfyller kraven i detta kapitel och har godkänts av tillsynsmyndigheten, om inte något annat är särskilt föreskrivet. Om ett delsystem har byggts om eller moderniserats krävs ett nytt godkännande.

Säkerhet

3 § Järnvägsinfrastruktur, järnvägsfordon och annan materiel i järnvägssystem skall vara av sådan beskaffenhet att skador till följd av verksamhet som bedrivs i systemet förebyggs.

4 § Infrastrukturförvaltares och järnvägsföretags verksamhet skall bedrivas så att skador till följd av verksamheten förebyggs.

Verksamheten skall vara organiserad så att den kan bedrivas på ett säkert sätt.

Författningsförslag SOU 2004:92

30

5 § De som är sysselsatta i en infrastrukturförvaltares eller ett järnvägsföretags verksamhet skall ha god kännedom om de förhållanden, föreskrifter och villkor som gäller för verksamheten och som berör deras arbetsuppgifter.

Arbetsuppgifter av betydelse för säkerheten får utföras endast av den som med hänsyn till yrkeskunnande, hälsotillstånd och personliga förhållanden i övrigt anses lämplig.

6 § En infrastrukturförvaltare eller ett järnvägsföretag får inte tilldela någon arbetsuppgifter av betydelse för säkerheten utan att denne har genomgått läkarundersökning som utvisar att det inte finns några hinder av hälsoskäl.

Den som har arbetsuppgifter av betydelse för säkerheten skall regelbundet genomgå läkarundersökning. Verksamhetsutövare får avstänga den som inte följer ett åläggande att genomgå undersökning från sådana arbetsuppgifter.

7 § För en infrastrukturförvaltares eller ett järnvägsföretags verksamhet skall det finnas en säkerhetsordning med sådana säkerhetsbestämmelser som behövs utöver denna lag och de föreskrifter som är utfärdade med stöd av lagen.

8 § Om det inträffar en olycka vid användningen av ett järnvägsfordon, som medför att flera personer avlider eller blir allvarligt skadade eller att fordonet, järnvägsinfrastrukturen eller egendom som inte transporteras med fordonet får omfattande skador, är järnvägsföretag och infrastrukturförvaltare skyldiga att rapportera det inträffade till tillsynsmyndigheten. Järnvägsföretag och infrastrukturförvaltare är också skyldiga att rapportera när det funnits allvarlig fara för en sådan olycka eller när något har hänt som tyder på ett väsentligt fel hos ett fordon eller infrastrukturen eller på att det finns andra väsentliga brister i säkerhetshänseende.

Om undersökning från säkerhetssynpunkt av järnvägsolyckor och andra händelser som berör spårtrafiken finns bestämmelser i lagen (1990:712) om undersökning av olyckor.

SOU 2004:92 Författningsförslag

31

Krav på delsystem och komponenter

Inledande bestämmelse

9 § Bestämmelserna i 10–14 §§ skall tillämpas endast på delsystem och komponenter som projekterats, byggts, byggts om eller moderniserats efter utgången av juni 2004. Bestämmelserna skall dock även tillämpas på delsystem och komponenter som tagits i bruk dessförinnan men efter den 1 januari 2001, om de ingår i det transeuropeiska järnvägssystemet för höghastighetståg.

Väsentliga krav och tekniska specifikationer

10 § Varje delsystem och varje däri ingående komponent som är nödvändig för driftskompatibilitet skall uppfylla föreskrivna krav om säkerhet, tillförlitlighet, tillgänglighet, hälsa, miljöskydd och teknisk kompatibilitet.

Varje delsystem skall dessutom överensstämma med föreskrivna tekniska specifikationer för driftskompatibilitet.

Delsystem

11 § Kraven enligt 10 § skall anses uppfyllda om den som tar ett delsystem i bruk, eller dennes etablerade ombud i EES eller i Schweiz, avgett en förklaring om att delsystemet överensstämmer med föreskrivna krav (EG-kontrollförklaring). Kontrollen av delsystemet och bedömningen av överensstämmelse skall vara utförd av ett organ som anmälts för detta ändamål enligt lagen (1992:1119) om teknisk kontroll.

Med kontroll och bedömning enligt första stycket likställs kontroll och bedömning av ett organ som anmälts för samma ändamål av en annan stat inom EES eller av Schweiz.

Komponenter

12 § En komponent som är nödvändig för driftskompatibilitet får släppas ut på marknaden och användas i delsystemen endast om den medger att driftskompatibiliteten hos det transeuropeiska järnvägssystemet uppnås och den uppfyller kraven i 10 § första stycket.

Författningsförslag SOU 2004:92

32

Kraven skall anses uppfyllda om tillverkaren, dennes etablerade ombud i EES eller i Schweiz eller den som släpper ut en komponent på marknaden, avgett en försäkran om att komponenten överensstämmer med tillämpliga tekniska specifikationer och är lämplig för avsedd användning (EG-försäkran). Bedömningen av överensstämmelse och lämplighet skall i de fall regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten föreskriver vara utförd av ett organ som anmälts för detta ändamål enligt lagen (1992:1119) om teknisk kontroll.

Med en bedömning enligt andra stycket likställs en bedömning av ett organ som anmälts för samma ändamål av en annan stat inom EES eller av Schweiz.

Beslut om undantag

13 § Tillsynsmyndigheten får besluta att ett delsystem inte behöver överensstämma med sådana tekniska specifikationer för driftskompatibilitet som anges i 10 § andra stycket, om det finns särskilda skäl.

Ett beslut om undantag skall förenas med de villkor som är nödvändiga från säkerhets-, miljö- och driftskompatibilitetssynpunkt.

14 § Ingår ett delsystem i ett transeuropeiskt järnvägssystem, får tillsynsmyndigheten besluta enligt 13 § endast i de fall som regeringen föreskriver.

Bemyndiganden

15 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela föreskrifter om

1. godkännande enligt 2 § och om undantag från kravet på godkännande,

2. säkerhet enligt 3–7 §§,

3. skyldighet att rapportera händelser som är av betydelse för spårtrafikens säkerhet också i andra fall än som anges i 8 § första stycket,

4. krav angående säkerhet, tillförlitlighet, tillgänglighet, hälsa, miljöskydd och teknisk kompatibilitet enligt 10 § första stycket,

SOU 2004:92 Författningsförslag

33

5. tekniska specifikationer för driftskompatibilitet enligt 10 § andra stycket samt övriga villkor för projektering, byggnation, ombyggnation, modernisering, drift, underhåll och brukande av järnvägsinfrastruktur och järnvägsfordon,

6. EG-kontrollförklaring enligt 11 § och

7. EG-försäkran enligt 12 §. Regeringen får meddela föreskrifter om i vilka fall tillsynsmyndigheten får besluta om undantag avseende ett delsystem i ett transeuropeiskt järnvägssystem.

3 kap. Tillstånd för järnvägsverksamhet

Tillstånd för järnvägsföretag

Tillståndskrav

1 § För att bedriva järnvägstrafik krävs antingen tillstånd i form av licens och säkerhetsintyg eller, i fall som avses i 4 §, särskilt tillstånd.

Licens

2 § Licens skall beviljas den som

1. avser att tillhandahålla dragkraft och bedriva järnvägstrafik,

2. har hemvist eller säte i Sverige,

3. med hänsyn till yrkeskunnande, ekonomisk förmåga och gott anseende anses vara lämplig att tillhandahålla dragkraft och bedriva järnvägstrafik samt

4. genom försäkring eller annat likvärdigt arrangemang täcker den skadeståndsskyldighet som kan uppkomma till följd av järnvägstrafik.

Licens eller annat motsvarande tillstånd utfärdat i en annan stat inom EES eller i Schweiz gäller i Sverige.

Säkerhetsintyg

3 § Säkerhetsintyg skall beviljas järnvägsföretag som

1. kan antas komma att uppfylla kraven i 2 kap. 3–7 §§ och i föreskrifter som meddelats med stöd av 2 kap. 15 § 2,

Författningsförslag SOU 2004:92

34

2. använder järnvägsfordon som uppfyller kraven i 2 kap. samt

3. visar att försäkring eller annat likvärdigt arrangemang täcker den skadeståndsskyldighet som kan uppkomma till följd av den trafik som säkerhetsintyget gäller.

Kraven i första stycket får anpassas till verksamhetens art och omfattning. I intyget skall tillsynsmyndigheten ange hur kraven anpassats och för vilken verksamhet intyget gäller.

Särskilt tillstånd

4 § Särskilt tillstånd får beviljas den som avser att inom landet endast

1. bedriva persontrafik på lokal eller regional fristående järnvägsinfrastruktur,

2. utföra regionala godstransporter,

3. bedriva trafik i samband med underhåll av järnvägsinfrastruktur, eller

4. bedriva till sin omfattning obetydlig trafik med museijärnvägsfordon eller annan liknande materiel.

Särskilt tillstånd skall endast beviljas den som uppfyller de krav som anges i 2 § första stycket och 3 § första stycket. Kraven får anpassas till verksamhetens art och omfattning. I tillståndet skall tillsynsmyndigheten ange hur kraven anpassats och för vilken verksamhet tillståndet gäller.

Tillstånd för verksamhetsutövare som organiserar järnvägstrafik

5 § För att organisera, men inte själv bedriva, järnvägstrafik krävs tillstånd i form av auktorisation. Auktorisation krävs dock inte för Rikstrafiken.

6 § Auktorisation skall beviljas den som

1. har ett allmännyttigt eller kommersiellt intresse av att organisera järnvägstrafik samt

2. med hänsyn till yrkeskunnande, ekonomisk förmåga och gott anseende kan anses lämplig att organisera järnvägstrafik.

SOU 2004:92 Författningsförslag

35

Tillstånd för infrastrukturförvaltare

7 § För att förvalta järnvägsinfrastruktur och driva anläggningar som hör till infrastrukturen krävs tillstånd. Tillstånd krävs dock inte för Banverket.

8 § Tillstånd enligt 7 § skall beviljas den som

1. med hänsyn till yrkeskunnande, ekonomisk förmåga och gott anseende kan anses lämplig att förvalta järnvägsinfrastruktur och driva anläggningar som hör till infrastrukturen,

2. kan antas komma att uppfylla kraven i 2 kap. 3–7 §§ och i föreskrifter som meddelats med stöd av 2 kap. 15 § 2 samt

3. visar att försäkring eller annat likvärdigt arrangemang täcker den skadeståndsskyldighet som kan uppkomma till följd av den verksamhet som tillståndet gäller.

Kraven i första stycket får anpassas till verksamhetens art och omfattning. I tillståndet skall tillsynsmyndigheten ange hur kraven anpassats och för vilken verksamhet tillståndet gäller.

Tillstånd för tunnelbane- och spårvägsverksamhet

9 § För att bedriva tunnelbane- och spårvägstrafik eller för att förvalta infrastruktur för sådan trafik och driva anläggningar som hör till infrastrukturen krävs tillstånd.

10 § Tillstånd enligt 9 § skall beviljas den som

1. med hänsyn till yrkeskunnande, ekonomisk förmåga och gott anseende kan anses lämplig att bedriva sådan verksamhet samt

2. uppfyller kraven i 2 kap. 3–7 §§ och i föreskrifter som meddelats med stöd av 2 kap. 15 § 2.

Kraven i första stycket får anpassas till verksamhetens art och omfattning. I tillståndet skall tillsynsmyndigheten ange hur kraven anpassats och för vilken verksamhet tillståndet gäller.

Villkor och omprövning

11 § Tillsynsmyndigheten får, utom när det gäller licens, i samband med att ett tillstånd meddelas eller under tillståndets giltighetstid förena tillståndet med de villkor som behövs från säkerhetssynpunkt. Tillsynsmyndigheten får även besluta sådana villkor för Banverket

Författningsförslag SOU 2004:92

36

som infrastrukturförvaltare och för Rikstrafiken som organisatör av järnvägstrafik.

Tillståndshavaren är skyldig att till tillsynsmyndigheten anmäla sådana förändringar i verksamheten som kan föranleda omprövning av tillståndet eller villkoren.

4 kap. Redovisning av järnvägsverksamhet

1 § Järnvägsföretag skall i förekommande fall särredovisa verksamhet som avser godstransporter och förvaltning av järnvägsinfrastruktur.

Infrastrukturförvaltare skall i förekommande fall särredovisa tillhandahållande av transporttjänster.

Offentligt stöd som betalas ut till en av dessa verksamheter får endast användas i den verksamheten. Offentligt stöd som utbetalas till verksamhet som avser persontransport skall redovisas separat i den verksamheten.

2 § Bestämmelserna i detta kapitel gäller inte för den som bedriver till sin omfattning obetydlig trafik med museijärnvägsfordon eller annan liknande materiel.

3 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten, får meddela föreskrifter om den redovisningsskyldighet som avses i 1 §.

Tredje avdelningen

Utnyttjande av infrastrukturen

5 kap. Rätt att bedriva och organisera trafik på järnvägsnät

Persontrafik

1 § Järnvägsföretag och verksamhetsutövare med auktorisation enligt 3 kap. 5 § som har hemvist eller säte i Sverige har, med den begränsning som anges i 2 §, rätt att bedriva eller organisera persontrafik på svenska järnvägsnät. Samma rätt har järnvägsföretag och verksamhetsutövare med auktorisation som har hemvist eller säte i annan EES-stat eller Schweiz under förutsättning att mot-

SOU 2004:92 Författningsförslag

37

svarande rätt medges svenskt järnvägsföretag eller verksamhetsutövare i den stat där järnvägsföretaget eller verksamhetsutövaren har sitt hemvist eller säte.

En internationell sammanslutning av järnvägsföretag med säte i olika stater inom EES jämte Schweiz, med ändamål att utföra internationella transporter mellan medlemsstaterna, får bedriva genomgående persontrafik på svenska järnvägsnät, om trafiken sker mellan de stater inom EES jämte Schweiz där företagen har sitt säte. Om ett företag i sammanslutningen har sitt säte i Sverige, har det även rätt att bedriva trafik mellan Sverige och annan stat inom EES jämte Schweiz, där ett företag i sammanslutningen har sitt säte.

2 § För att bedriva eller organisera linjebunden persontrafik krävs ett trafikeringstillstånd. Sådant tillstånd krävs dock inte för sådan internationell trafik som avses i 1 § andra stycket.

Trafikeringstillstånd får förenas med villkor om det finns särskilda skäl. Sådana villkor får föreskrivas i samband med att tillstånd ges eller senare under tillståndstiden.

3 § Trafikeringstillstånd skall ges om inte ett järnvägsföretag eller en verksamhetsutövare med auktorisation gör sannolikt att den avsedda trafiken i betydande mån skulle komma att skada förutsättningarna för att bedriva eller organisera redan etablerad järnvägstrafik. Den som bedriver eller organiserar kommersiell trafik kan dock inte påkalla en sådan prövning gentemot annan kommersiell trafik.

Oavsett vad som sägs i första stycket får trafikeringstillstånd ges om en avsevärt bättre trafikförsörjning därigenom skulle uppnås.

4 § Trafikeringstillstånd gäller tills vidare. Ett tillstånd får dock återkallas om tillståndshavaren på ett väsentligt sätt har åsidosatt ett villkor enligt 2 § andra stycket. Trafikeringstillstånd får även återkallas om det inte används.

5 § Rätten att bedriva eller organisera trafik enligt 1 § gäller inte på fristående lokala och regionala järnvägsnät eller på järnvägsnät som inte förvaltas av staten och som endast används av ägaren för egen godstrafik.

Författningsförslag SOU 2004:92

38

6 § Regeringen får beträffande ett särskilt infrastrukturprojekt föreskriva undantag från bestämmelserna om rätten att bedriva eller organisera trafik enligt 1 § första stycket om projektet helt eller delvis har finansierats av annan än stat eller kommun och ett särskilt trafikupplägg var en förutsättning för denna finansiering.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela föreskrifter om tillståndsprövningen och om villkor enligt 2 § andra stycket.

Godstrafik

7 § Ett järnvägsföretag med säte inom EES eller i Schweiz har rätt att bedriva godstrafik på svenska järnvägsnät. Ett järnvägsföretag med säte i en annan stat än Sverige får dock transportera gods, som både lastas och lossas inom landet, endast om motsvarande rätt ges i den andra staten för ett järnvägsföretag med säte i Sverige.

Den som har auktorisation enligt 3 kap. 5 § och hemvist eller säte inom EES eller i Schweiz har rätt att organisera godstrafik på svenska järnvägsnät. Den som har hemvist eller säte i en annan stat än Sverige har dock denna rätt endast om motsvarande rätt ges i den andra staten för den som har hemvist eller säte i Sverige.

8 § Rätten att bedriva eller organisera trafik enligt 7 § gäller inte på fristående lokala och regionala järnvägsnät avsedda enbart för persontrafik eller på järnvägsnät som inte förvaltas av staten och som endast används av ägaren för egen godstrafik.

6 kap. Tilldelning av infrastrukturkapacitet

Skyldigheter för infrastrukturförvaltare

Grundläggande skyldigheter

1 § En infrastrukturförvaltare är skyldig att behandla en ansökan om infrastrukturkapacitet från den som enligt 5 kap. har rätt att bedriva eller organisera trafik på svenska järnvägsnät och att på ett konkurrensneutralt och icke-diskriminerande sätt mot avgift tilldela denne infrastrukturkapacitet i enlighet med bestämmelserna i denna lag.

SOU 2004:92 Författningsförslag

39

En infrastrukturförvaltare får inte obehörigen föra vidare eller utnyttja uppgifter som sökanden i samband med ansökan tillhandahåller om sina affärs- och driftförhållanden. I det allmännas verksamhet tillämpas sekretesslagen (1980:100).

Vid tilldelandet av infrastrukturkapacitet skall förvaltaren iaktta den tidsplan för tilldelningsförfarande som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten föreskriver.

2 § Den som bedriver eller organiserar järnvägstrafik får inte samtidigt ansvara för tilldelning av infrastrukturkapacitet eller fastställande av avgifter. Tillsynsmyndigheten får dock i enskilda fall besluta om undantag från detta, om det kan förutsättas att tilldelning av infrastrukturkapacitet och fastställande av avgifter ändå kan ske på ett icke-diskriminerande sätt.

3 § En infrastrukturförvaltare skall bedöma behovet av att organisera tåglägen för olika typer av trafik, inklusive behovet av reservkapacitet. Om ansökningarna om infrastrukturkapacitet inte kan samordnas skall förvaltaren tilldela kapacitet med hjälp av avgifter eller i enlighet med prioriteringskriterier som medför ett samhällsekonomiskt effektivt utnyttjande av infrastrukturen.

Järnvägsinfrastruktur får reserveras för viss järnvägstrafik endast om det finns alternativ järnvägsinfrastruktur. Att järnvägsinfrastrukturen reserverats för viss järnvägstrafik får inte hindra annan trafik på denna järnvägsinfrastruktur om kapacitet finns tillgänglig och järnvägsfordonen har de tekniska egenskaper som krävs.

4 § En infrastrukturförvaltare skall samarbeta med andra förvaltare för att på ett effektivt sätt kunna tillhandahålla och tilldela infrastrukturkapacitet på mer än ett järnvägsnät. Behovet av tåglägen för internationell trafik skall därvid särskilt beaktas.

Beskrivning av järnvägsnät

5 § En infrastrukturförvaltare skall upprätta en beskrivning av det järnvägsnät förvaltaren råder över. Beskrivningen skall innehålla uppgifter om tillgänglig infrastruktur samt information om villkoren för att få tillträde till den och om förfaranden och kriterier för fördelning av infrastrukturkapacitet.

Författningsförslag SOU 2004:92

40

Beskrivningen skall upprättas efter samråd med berörda parter. Beskrivningen skall offentliggöras, uppdateras regelbundet och ändras vid behov.

Kapacitetsförstärkningsplan

6 § När järnvägsinfrastruktur har förklarats överbelastad enligt 13 § skall infrastrukturförvaltaren göra en kapacitetsanalys och en kapacitetsförstärkningsplan.

Tilldelningsförfarande

Ansökan

7 § Den som har rätt att bedriva eller organisera trafik på svenska järnvägsnät kan ansöka om infrastrukturkapacitet i form av tågläge hos en infrastrukturförvaltare i enlighet med dennes beskrivning av järnvägsnätet.

Om infrastrukturkapacitet begärs på flera järnvägsnät får ansökan göras hos en av de berörda infrastrukturförvaltarna. Denne skall då begära kapacitet hos övriga infrastrukturförvaltare i enlighet med ansökan.

8 § Infrastrukturförvaltaren skall ange vilken infrastrukturkapacitet som förvaltaren önskar använda för planerade banarbeten senast vid den tidpunkt då ansökningar om infrastrukturkapacitet enligt beskrivningen av järnvägsnätet skall ha kommit in.

Kapacitetsplanering

9 § Infrastrukturförvaltaren skall ta fram ett förslag till tågplan med utgångspunkt från de ansökningar som kommit in och med beaktande av behovet av reservkapacitet. I förslaget skall även anges de tåglägen för internationell trafik som planerats med andra infrastrukturförvaltare.

Infrastrukturförvaltaren skall i så stor utsträckning som möjligt tillmötesgå alla ansökningar om infrastrukturkapacitet samt beakta den ekonomiska effekten på sökandenas verksamhet och andra förhållanden av betydelse för sökandena.

SOU 2004:92 Författningsförslag

41

Berörda parter skall ges möjlighet att yttra sig över förslaget till tågplan. Tidsfristen för att yttra sig får inte understiga en månad.

10 § Infrastrukturförvaltaren skall genom samordning av ansökningarna söka lösa de eventuella intressekonflikter som uppstår vid kapacitetstilldelningen. Infrastrukturförvaltaren får föreslå en sökande annan infrastrukturkapacitet än den begärda.

11 § Om ansökningarna kan samordnas, skall infrastrukturförvaltaren fastställa kapacitetstilldelningen i en tågplan.

12 § Om en intressekonflikt mellan två eller flera sökande inte kan lösas, skall infrastrukturförvaltaren tillhandahålla ett förfarande för skyndsam tvistlösning.

13 § Om ansökningarna inte kan samordnas trots förfarande för samordning och tvistlösning, skall infrastrukturförvaltaren snarast förklara den del av infrastrukturen där ansökningarna är oförenliga som överbelastad och ange under vilka tider så är fallet.

Om det är uppenbart att det kommer att bli en betydande kapacitetsbrist på en del av infrastrukturen inom kommande tågplaneperiod, får infrastrukturförvaltaren förklara denna del av infrastrukturen som överbelastad, innan ett förfarande för samordning inleds enligt 10 §.

14 § Den som betalar en extra avgift enligt 7 kap. 3 § har företräde vid tilldelningen av överbelastad infrastruktur.

15 § Om möjligheten att enligt 7 kap. 3 § ta ut en extra avgift inte används eller inte leder till att det avgörs vilken sökande som skall tilldelas infrastrukturkapacitet, skall infrastrukturförvaltaren tilldela kapacitet i enlighet med de prioriteringskriterier som anges i beskrivningen av järnvägsnätet.

16 § En ansökan om tågläge inom en redan gällande tågplan skall besvaras av infrastrukturförvaltaren snarast och senast inom fem arbetsdagar.

Författningsförslag SOU 2004:92

42

Åtgärder vid störningar och liknande

17 § Vid störningar i järnvägstrafiken skall infrastrukturförvaltaren vidta nödvändiga åtgärder för att återställa trafiken till normala förhållanden. Om förhållandena kräver det, får infrastrukturförvaltaren i en röjnings- eller nödsituation utan förvarning och för den tid som behövs för reparationer vidta åtgärder som inte är förenliga med tidigare beslut om kapacitetstilldelning.

18 § Ett järnvägsföretag är skyldigt att vid röjnings- och nödsituationer på infrastrukturförvaltarens begäran och i enlighet med vad parterna kommer överens om ställa sådana resurser till förfogande som förvaltaren anser mest lämpliga för att återställa förhållandena till de normala.

Tågläge

19 § Ett tågläge skall tilldelas för en tågplaneperiod i taget. Den som har tilldelats ett tågläge får inte överlåta det. Ett tågläge skall inte anses som överlåtet om den som inte är järnvägsföretag anlitar ett järnvägsföretag för att bedriva trafiken.

Den som har överlåtit ett tågläge får vägras tilldelning av tåglägen vid samma eller nästkommande tågplaneperiod.

20 § Den som har tilldelats ett tågläge och under en månad inte har utnyttjat tågläget i den utsträckning som anges i beskrivningen av järnvägsnätet, skall på begäran av infrastrukturförvaltaren avstå från tågläget. Detta gäller inte om det låga utnyttjandet beror på faktorer som inte är av ekonomisk art och som ligger utanför innehavarens kontroll.

Om ett tågläge inte har utnyttjats, kan detta beaktas vid en senare tilldelning av tåglägen.

Avtal om utnyttjande av infrastruktur

Ramavtal

21 § Ett avtal mellan ett järnvägsföretag eller den som har auktorisation enligt 3 kap. 5 § och en infrastrukturförvaltare om utnyttjande av infrastruktur för längre tid än en tågplaneperiod (ramavtal)

SOU 2004:92 Författningsförslag

43

kan inte göras gällande mot en annan sökande i den mån det i avtalet anges bestämda tåglägen eller avtalet på annat sätt utformats så att det utesluter andra sökandes rätt att använda infrastrukturen.

Trafikeringsavtal

22 § Järnvägstrafik får inte bedrivas innan järnvägsföretaget och infrastrukturförvaltaren har ingått de avtal av administrativ, teknisk och ekonomisk natur som behövs för utnyttjande av tågläget (trafikeringsavtal). Avtalsvillkoren skall vara konkurrensneutrala och ickediskriminerande.

Trafikeringsavtalet skall innehålla nödvändiga uppgifter om

1. den infrastruktur som skall utnyttjas och i vilken omfattning den skall utnyttjas,

2. de tjänster som infrastrukturförvaltaren och järnvägsföretaget skall tillhandahålla,

3. den personal som skall anställas,

4. de fordon som skall användas samt

5. de finansiella villkoren.

23 § Järnvägsföretaget skall underrätta infrastrukturförvaltaren om varje händelse som kan inverka på de tillstånd som krävs för att bedriva järnvägstrafik.

Järnvägsföretaget skall varje år genom intyg visa infrastrukturförvaltaren att den försäkring eller annat likvärdigt arrangemang som avses i 3 kap. 2 § 4 och 3 § 3 fortfarande gäller samt i förväg underrätta infrastrukturförvaltaren om ändringar i dessa.

24 § Infrastrukturförvaltaren får häva trafikeringsavtalet

1. när järnvägsföretaget förlorar sin rätt att bedriva järnvägstrafik,

2. när järnvägsföretaget inte betalar avtalade avgifter för utnyttjande av infrastrukturen om detta har skett vid två på varandra följande förfallodagar och beloppet motsvarar minst en månads utnyttjande eller om förfallodagarna inte följer på varandra och beloppet motsvarar minst två månaders utnyttjande, eller

3. om järnvägsföretaget uppenbarligen har åsidosatt någon av de särskilda skyldigheter som anges i 23 §.

Författningsförslag SOU 2004:92

44

25 § Järnvägsföretaget får häva trafikeringsavtalet när infrastrukturförvaltaren förlorar sin rätt att förvalta infrastrukturen.

26 § Infrastrukturförvaltaren och järnvägsföretaget får häva trafikeringsavtalet om den andra parten uppenbarligen har åsidosatt någon skyldighet som avser säkerhet för person eller egendom. Parterna får komma överens om villkoren för att utöva denna rätt.

27 § Den som häver ett trafikeringsavtal enligt 24–26 §§ har rätt till ersättning från motparten för den skada han därigenom lider, om motparten inte visar att skadan inte orsakats genom dennes fel eller försummelse.

28 § Infrastrukturförvaltaren och järnvägsföretaget får komma överens om villkor som avviker från bestämmelserna i 24 § 2 och 3 samt 27 §.

Tillhandahållande av tjänster

29 § Den som åt någon som har rätt att bedriva eller organisera trafik på svenska järnvägsnät tillhandahåller tjänster som anges i andra stycket är skyldig att göra det på ett icke-diskriminerande sätt. En begäran om en sådan tjänst får avslås endast om det finns rimliga alternativ som kan användas.

De tjänster som avses i första stycket är

1. tillträde till stationer för passagerare, inklusive byggnader och övriga installationer, godsterminaler, bränsledepåer samt underhållsanläggningar och andra tekniska anläggningar som inte ingår i järnvägsinfrastrukturen och

2. rangering och andra tågbildningsmöjligheter, uppställningsmöjligheter, drivmotorström, uppvärmning av persontåg före avgång, bränsleförsörjning samt växling och andra tjänster som utförs vid de anläggningar som anges i 1 och som är nödvändiga för att bedriva trafik.

I det fall en infrastrukturförvaltare inte tillhandahåller en tjänst som avses i andra stycket skall den som tillhandahåller den huvudsakliga infrastrukturen så långt det är möjligt underlätta tillhandahållandet av tjänsten.

SOU 2004:92 Författningsförslag

45

Undantag för vissa infrastrukturförvaltare

30 § Vad som sägs om skyldigheter för infrastrukturförvaltare i 1 § tredje stycket samt 3, 6, 8–13, 15 och 16 §§ gäller inte förvaltare som tillhandahåller infrastrukturkapacitet som endast en ringa del av en sådan tjänst som avses i 29 §.

Bemyndiganden

31 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela föreskrifter om kapacitetstilldelning enligt 1–4 §§, beskrivning av järnvägsnät enligt 5 §, genomförande av kapacitetsanalys och upprättande av kapacitetsförstärkningsplan enligt 6 §, förfarandet vid tilldelning av kapacitet enligt 7–16 §§, däribland fastställande av tågplan, samt om skyldighet för infrastrukturförvaltare att utarbeta beredskapsplaner i händelse av en allvarlig olycka eller en allvarlig störning i trafiken.

Avgifter för utnyttjande av järnvägsinfrastrukturen

1 § En infrastrukturförvaltare skall ta ut konkurrensneutrala och icke-diskriminerande avgifter för utnyttjande av järnvägsinfrastrukturen.

Marginalkostnadsbaserade avgifter

2 § Avgifter för utnyttjande av järnvägsinfrastrukturen skall, inom ramen för infrastrukturförvaltarens kostnader för infrastrukturen, fastställas till den kostnad som uppstår som en direkt följd av framförandet av järnvägsfordon, om inte annat följer av 3–6 §§. För infrastruktur som ingår i terminaler och rangerbangårdar skall dock avgift fastställas enligt 8 §.

3 § Infrastrukturförvaltaren får för att åstadkomma ett samhällsekonomiskt effektivt utnyttjande av järnvägsinfrastrukturen ta ut en extra avgift för utnyttjandet av överbelastad infrastruktur.

Författningsförslag SOU 2004:92

46

Har infrastrukturförvaltaren inte gjort eller genomfört en kapacitetsförstärkningsplan enligt 6 kap. 6 § får den extra avgiften dock inte tas ut utan tillsynsmyndighetens godkännande. Sådant godkännande skall lämnas om planen inte kan genomföras på grund av omständigheter utanför förvaltarens kontroll eller om de alternativ som står till buds för att komma till rätta med överbelastningen, inte är ekonomiskt eller finansiellt rimliga.

Särskilda avgifter

4 § Infrastrukturförvaltaren får, för att uppnå kostnadstäckning, ta ut högre avgifter än som följer av 2 och 3 §§, om det är förenligt med ett samhällsekonomiskt effektivt utnyttjande av infrastrukturen. Avgifterna får inte sättas så högt att de marknadssegment som kan betala åtminstone den kostnad som uppstår som en direkt följd av framförandet av järnvägsfordon, plus ett vinstuttag som marknaden kan bära, hindras från att använda infrastrukturen.

5 § Infrastrukturförvaltaren får, på grundval av den långsiktiga kostnaden för ett särskilt infrastrukturprojekt som ökar effektiviteten i järnvägssystemet och har avslutats efter den 15 mars 1986, ta ut högre avgifter än som följer av 2 och 3 §§, om projektet inte skulle ha kommit till stånd om avgifterna hade begränsats på det sätt som följer av 2 och 3 §§.

Rabatt

6 § Infrastrukturförvaltaren får ge rabatt på avgifter för att främja utvecklingen av ny järnvägstrafik eller användningen av avsevärt underutnyttjade linjer. Rabatten skall vara tidsbegränsad och tillgänglig på lika villkor för alla användare i viss trafik.

Bokningsavgifter

7 § Infrastrukturförvaltaren får ta ut hela eller delar av avgiften för tilldelad kapacitet som inte har utnyttjats.

SOU 2004:92 Författningsförslag

47

Avgifter för tjänster

8 § Avgifter för tjänster som tillhandahålls i samband med utnyttjande av järnvägsinfrastrukturen skall vara icke-diskriminerande. Om den som förfogar över sådana tjänster är ensam om att tillhandahålla en viss tjänst, skall avgiften beräknas utifrån kostnaden för att tillhandahålla tjänsten och efter det faktiska utnyttjande som köparen av tjänsten begär.

Fjärde avdelningen

Järnvägstransport

8 kap. Gemensamma bestämmelser om järnvägstransport Inledande bestämmelse

1 § Detta kapitel innehåller bestämmelser om järnvägstransport som är gemensamma för 9–13 kap. om inte annat anges.

Tillämpningsområde

2 § För internationell järnvägstransport är bestämmelserna i detta kapitel endast tillämpliga om något annat inte följer av 13 kap.

Vad som föreskrivs om järnväg i detta kapitel tillämpas också på tunnelbana och spårväg.

Bestämmelserna i 8–12 kap. tillämpas inte på brevbefordran med järnväg.

Tvingande bestämmelser

3 § Bestämmelserna i 8–13 kap. får inte genom avtal åsidosättas till nackdel för resande eller för avsändare eller mottagare av gods. Avtal som avviker från bestämmelserna i 11 kap. får dock träffas, när godsets ovanliga art eller andra särskilda omständigheter gör det skäligt.

Avtal om att framtida tvister med anledning av förhållanden som regleras i 8–11 kap. skall avgöras av skiljemän får göras gällande endast i fråga om tvister som rör godstransport.

Författningsförslag SOU 2004:92

48

Transportörer och faktiska transportörer

Transportör vid transport av resande

4 § Den som sluter transportavtal med en resande skall anses som transportör, om han inte visar att den resande getts så tydlig information att den resande borde ha förstått att avtalet slöts för annans räkning.

Transport som utförs av flera transportörer efter varandra

5 § Om en transport av resande och egendom som den resande bär på sig eller har med sig som handresgods på grund av ett och samma transportavtal utförs av flera transportörer efter varandra ansvarar varje transportör för den del av transporten som han skall utföra enligt transportavtalet.

Om en transport av gods, inskrivet resgods eller fordon, som transporteras i samband med transport av resande, på grund av ett och samma transportavtal utförs av flera transportörer efter varandra, är varje transportör ansvarig för transporten i dess helhet enligt avtalet. För en sådan transportör inträder ansvaret i och med att han tar emot godset, det inskrivna resgodset eller fordonet.

Transportörens och den faktiske transportörens ansvar

6 § Om en transport helt eller delvis utförs av en faktisk transportör, förblir transportören ansvarig enligt bestämmelserna i 8–13 kap. som om han själv hade utfört transporten medan den faktiske transportören enbart ansvarar för den del av transporten som han utför.

Bestämmelserna om transportörens ansvar i 8–13 kap., med undantag för bestämmelsen i 11 kap. 14 §, gäller även för den faktiske transportören.

Ett anspråk eller en reklamation som den resande eller avsändaren eller mottagaren av gods gör gällande mot endera av transportören eller den faktiske transportören, skall även anses ha gjorts gällande mot den andre.

SOU 2004:92 Författningsförslag

49

Gemensamt ansvar

7 § Om fler än en transportör eller både en transportör och en faktisk transportör är ansvariga enligt bestämmelserna i 8–13 kap. svarar de solidariskt.

Det sammanlagda ansvar som kan åläggas transportörerna och de faktiska transportörerna samt de personer de svarar för får inte överstiga ansvarsgränserna i 9–13 kap., om inte annat följer av 10 §.

Bestämmelserna i detta kapitel utgör inte hinder för transportörerna och de faktiska transportörerna att träffa avtal om regress.

Åtaganden och andra handlingar av transportören och den faktiske transportören

8 § Om transportören gör åtaganden gentemot den resande eller avsändaren eller mottagaren av gods som är förmånligare än bestämmelserna i 8–13 kap., kan detta åtagande enbart åberopas gentemot denne.

Om den faktiske transportören gör åtaganden gentemot den resande eller avsändaren eller mottagaren av gods som är förmånligare än bestämmelserna i 8–13 kap., kan detta åtagande åberopas gentemot såväl transportören som den faktiske transportören.

Vad som sägs i första och andra styckena gäller även andra handlingar av transportören eller den faktiske transportören som stärker motpartens rättsliga ställning enligt villkoren för transporten.

Transportörens principalansvar

9 § Transportörens ansvar omfattar också vad den som är anställd hos transportören gör eller underlåter att göra i tjänsten samt vad den som transportören annars anlitar för sin verksamhet gör eller underlåter att göra vid utförandet av sitt uppdrag. En förvaltare av den järnvägsinfrastruktur på vilken transporten utförs skall anses som en person som transportören anlitar för utförande av transporten.

Författningsförslag SOU 2004:92

50

Förlust av rätt att åberopa begränsning av skadeståndsansvar

10 § Sådana bestämmelser som anger särskild beräkningsgrund för skadestånd eller som begränsar skadestånd till beloppet tillämpas inte på anspråk mot transportören, när han eller någon som han ansvarar för enligt 9 § har orsakat skadan uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet.

Ersättningsanspråk på annan grund

11 § Transportören får åberopa bestämmelserna i 8–13 kap. om förutsättningar för eller begränsning av ansvar för skada, även om anspråk på ersättning som hade kunnat grundas på 9–13 kap. görs gällande på annan grund.

Ersättningsanspråk mot transportörens anställda eller andra medhjälpare

12 § Om anspråk på ersättning för skada som transportören är ansvarig för enligt 8–11 kap. riktas mot någon som transportören ansvarar för enligt 9 §, gäller i fråga om denne vad som sägs i 10 och 11 §§ om transportören. Om anspråket grundas på brottsligt förfarande av den mot vilken anspråket riktas, får han dock inte mot anspråket göra gällande att talan mot transportören gått förlorad på grund av preskription enligt 13 §.

Preskription

13 § Den som har en fordran på ersättning enligt 9–12 kap. eller en annan fordran på betalning på grund av transportavtal som avses i 9–12 kap. förlorar rätten att kräva ut sin fordran, om han inte väcker talan inom den preskriptionstid som anges i andra eller tredje stycket.

Preskriptionstiden är vid dödsfall: tre år från dödsfallet, dock inte längre än fem år från den händelse som ledde till dödsfallet,

vid personskada som inte har lett till döden: tre år från den händelse som orsakade skadan,

SOU 2004:92 Författningsförslag

51

vid sådan sakskada som avses i 9 kap. 3 § om den resande har avlidit till följd av den skadevållande händelsen: tre år från dödsfallet, dock inte längre än fem år från den skadevållande händelsen,

vid sakskada när fordran rör avtal om transport av gods, inskrivet resgods eller fordon, som transporteras i samband med transport av resande: ett år från dagen då godset, resgodset eller fordonet lämnades ut eller, om det inte har lämnats ut, från den dag då det senast skulle ha lämnats ut,

vid sakskada i andra fall: tre år från den händelse som orsakade skadan,

för annan fordran: ett år från det att fordran uppkom. När fordran avser sakskada och rör avtal om transport av gods, inskrivet resgods eller fordon, som transporteras i samband med transport av resande, eller när den avser annat än person- eller sakskada är dock preskriptionstiden tre år, om transportören eller någon som transportören ansvarar för enligt 9 § har orsakat skadan uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet.

Om tiden för talan har försuttits, får fordran inte heller göras gällande på annat sätt, såsom genom genkäromål eller yrkande om kvittning.

De särskilda reglerna om preskription i denna paragraf gäller inte, om en fordran görs gällande mot någon på grund av dennes brottsliga förfarande.

Om laga domstol

14 § Talan mot transportören eller den faktiske transportören om ersättning för skada som avses i 9–11 kap. får väckas vid

1. den domstol som enligt annan lag är behörig att pröva sådan talan,

2. domstolen i avrese-, avsändnings- eller bestämmelseorten, om orten ligger i Sverige,

3. domstolen i ort på tågfärjelinje, om orten ligger i Sverige och talan gäller skada som har inträffat i samband med transport med svensk tågfärja på linjen.

Författningsförslag SOU 2004:92

52

Transportörens rätt att hålla kvar egendom

15 § Om transportören innehar egendom med anledning av ett transportavtal som avses i denna lag och han också har en förfallen fordran för sin befattning med denna egendom, är transportören inte skyldig att lämna ut egendomen till den som är betalningsskyldig för fordran förrän fordran har blivit betald eller säkerhet har ställts för betalningen. När endast en del av en sändning begärs utlämnad, får transportören dock inte hålla kvar delen, om värdet av återstoden täcker fordran.

Rätt att hålla kvar egendom till säkerhet för en sådan fordran som avses i första stycket föreligger också, när tredje man har hand om egendomen för förvaring på uppdrag av transportören eller när egendomen finns hos en annan transportör som har deltagit i utförandet av transportavtalet.

Tredje man som har hand om egendom för förvaring på uppdrag av transportören har också rätt att hålla kvar egendomen till säkerhet för en egen fordran på betalning för förvaringen.

Särskilda dragningsrätter

16 § Med särskilda dragningsrätter avses de av Internationella valutafonden använda särskilda dragningsrätterna.

När talan förs om ersättning skall omräkning till svenska mynt ske efter kursen den dag domen meddelas. Kronans värde skall bestämmas i enlighet med den beräkningsmetod som Internationella valutafonden den dagen tillämpar för sin verksamhet och sina transaktioner.

Atomskada

17 § Om atomskada gäller särskilda bestämmelser.

SOU 2004:92 Författningsförslag

53

9 kap. Transport av resande

Tillämpningsområde

1 § Detta kapitel tillämpas på transport med järnväg av resande.

Vad som föreskrivs om järnväg i 2–5 §§ tillämpas också på tunnelbana och spårväg.

På internationell transport tillämpas kapitlet endast om något annat inte följer av 13 kap.

Transportörens ansvar

Förutsättningar för ansvar

2 § Om en resande skadas till följd av järnvägsdriften medan han uppehåller sig i eller stiger på eller av ett järnvägsfordon, skall transportören ersätta skadan.

Transportören är fri från ansvar enligt första stycket, om skadan har orsakats av omständigheter som inte kan hänföras till själva järnvägsdriften och som transportören inte hade kunnat undgå eller förebygga följderna av även om han hade vidtagit alla åtgärder som rimligen hade kunnat krävas av honom.

3 § Om egendom som den resande bär på sig eller har med sig som handresgods helt eller delvis går förlorad eller skadas i samband med att den resande tillfogas sådan skada som transportören är ansvarig för enligt 2 §, skall transportören ersätta också skadan på egendomen.

Om egendomen går förlorad eller skadas under transporten i annat fall än som avses i första stycket, är transportören ansvarig endast om fel eller försummelse ligger transportören till last.

4 § Om transportören tillfälligt avbryter järnvägsdriften och transporterar eller låter transportera de resande med annat transportmedel och om en resande till följd av denna transport tillfogas personskada eller sådan sakskada som avses i 3 §, är transportören ansvarig för skadan enligt bestämmelserna i 8 och 9 kap.

Författningsförslag SOU 2004:92

54

Ersättningens storlek m.m.

5 § I fråga om skadestånd enligt 2 eller 3 § gäller 5 kap. samt 6 kap.1 och 3 §§skadeståndslagen (1972: 207).

Vid sakskada som avses i 3 § är transportörens ersättningsskyldighet begränsad till 1 400 särskilda dragningsrätter för varje resande. Vad som förstås med särskilda dragningsrätter anges i 8 kap. 16 §.

10 kap. Transport av inskrivet resgods och fordon

1 § Vid transport med järnväg av inskrivet resgods och fordon, som transporteras i samband med transport av resande, skall den svenska översättningen av artiklarna 3, 6–14, 16–25, 36, 37, 40–47, 53, 54, 56.2–7 och 59 i bihang A till fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) av den 9 maj 1980 i dess lydelse enligt ändringsprotokollet av den 3 juni 1999 gälla som svensk lag. Detta gäller dock inte sådan internationell transport som avses i 13 kap.

Vad som sägs om förordnande av sakkunnig i 13 kap. 12 § skall även gälla för transporter som avses i första stycket.

11 kap. Godstransport

Tillämpningsområde

1 § Detta kapitel tillämpas på godstransport med järnväg som sker mot betalning. Har avtal träffats om sådan transport, tillämpas 8 och 11 kap. på transporten även när transportören ombesörjer denna med vägfordon.

På internationell transport tillämpas kapitlet endast om något annat inte följer av 13 kap.

SOU 2004:92 Författningsförslag

55

Ingående och fullgörande av transportavtal

Avtalets tillkomst

2 § För avtal om godstransport gäller allmänna regler om hur avtal ingås.

Transporthandlingar

3 § Avsändaren är skyldig att på transportörens begäran upprätta en transporthandling och transportören är skyldig att på avsändarens begäran ta emot en sådan handling, om de inte kommer överens om att någon transporthandling inte skall användas.

Avsändaren och transportören bestämmer gemensamt hur transporthandlingen skall vara utformad. Om någon av dem begär det, skall transporthandlingen dock ha den utformning som anges i 4– 6 §§. En sådan transporthandling benämns fraktsedel.

4 § En fraktsedel består av två blad, avsändarbladet och mottagarbladet. Ytterligare blad skall upprättas, om transportören begär det.

När transportören tar emot godset till transport, skall han på avsändarbladet och mottagarbladet genom stämpling eller på annat lämpligt sätt erkänna mottagandet och ange dagen för detta. Avsändarbladet skall snarast därefter återlämnas till avsändaren. Mottagarbladet behålls av transportören för att överlämnas till mottagaren.

5 § I samtliga fraktsedelsblad skall anges

1. avsändarens namn och adress,

2. bestämmelsestationen,

3. mottagarens namn och adress,

4. godsbeskrivning,

5. i fråga om farligt gods, dess tekniska benämning och de försiktighetsåtgärder som behöver vidtas.

6 § Om avsändaren i fraktsedeln för in andra uppgifter än som avses i 5 § är dessa utan verkan mot transportören, om inte denne uttryckligen har medgett att uppgifterna förs in.

Avsändaren är skyldig att i fraktsedeln lämna de ytterligare uppgifter som transportören begär. Sådan begäran får avse endast uppgifter av det slag som transportören offentligt har tillkännagett att den kan komma att kräva.

Författningsförslag SOU 2004:92

56

7 § Avsändaren är skyldig att ersätta transportören för kostnader och skador som uppkommer för denne till följd av att de uppgifter som avsändaren lämnar i fraktsedeln är oriktiga, otydliga eller ofullständiga.

Åtgärder när transportören tar emot godset

8 § Innehåller fraktsedeln uppgift om antalet kollin eller uppgift som avser identifieringen av kollin, skall transportören när han tar emot godset till transport kontrollera om uppgiften är riktig. Detta gäller dock inte, om avsändaren har lastat godset eller om förhållandena annars är sådana att transportören har godtagbara skäl att underlåta kontrollen. Företas inte kontroll, skall detta anmärkas i fraktsedeln, om det inte framgår av denna att godset har lastats av avsändaren. Anmärkning skall också göras i fraktsedeln, om transportören finner att en uppgift är oriktig.

När transportören tar emot godset, skall transportören göra en yttre besiktning. Om godset eller förpackningen därvid bedöms inte vara i gott skick, skall transportören anmärka detta och ange i vilket hänseende som brister föreligger. Anmärkningen skall göras i fraktsedeln eller, om fraktsedel inte har upprättats, på annat tydligt sätt.

Fraktsedelns bevisverkan m.m.

9 § Avtalsvillkor som anges i fraktsedeln skall antas återge transportavtalets innehåll, om inte annat visas. Har i fråga om uppgifterna om antalet kollin eller identifieringen av dessa någon anmärkning enligt 8 § första stycket inte gjorts i fraktsedeln skall uppgifterna anses vara riktiga, om annat inte visas eller om det inte av fraktsedeln framgår eller annars är uppenbart att avsändaren har lastat godset. Uppgifter som har bekräftats av transportören är alltid gällande mot denne.

Har transportören inte framställt någon anmärkning enligt 8 § andra stycket och visas inte något annat, skall godset och förpackningen anses ha varit i gott skick, såvitt kunnat bedömas vid en yttre besiktning, när transportören tog emot det till transport.

SOU 2004:92 Författningsförslag

57

Bristfällig förpackning m.m.

10 § Avsändaren skall svara för skador och kostnader som uppkommer för transportören på grund av att godset inte har varit förpackat eller varit bristfälligt förpackat eller på grund av att avsändaren har förfarit felaktigt i samband med lastning som har ombesörjts av honom. Detta gäller dock inte, när transportören har insett eller borde ha insett faran men har underlåtit att vidta lämpliga åtgärder för att avvärja den.

Farligt gods

11 § När avsändaren överlämnar farligt gods till transportören, skall han noga underrätta denne om vad faran består i och om de försiktighetsåtgärder som behöver vidtas.

Om avsändaren har överlämnat farligt gods till transportören och transportören därvid inte kände till farans art och vilka försiktighetsåtgärder som skulle vidtas, är avsändaren skyldig att ersätta transportören för skador och kostnader på grund av detta. I fråga om transportörens rätt att vidta åtgärder för att avvärja faran gäller 12 kap. 6 §.

Påstår transportören att han inte har känt till något förhållande som angår godsets farlighet, skall påståendet godtas, om det inte har lämnats någon upplysning om förhållandet i fraktsedel och avsändaren eller mottagaren inte visar att transportören ändå kände till förhållandet.

Rätt att förfoga över godset under transporten

12 § Under transporten får avsändaren förfoga över godset genom att hos transportören begära att transporten avbryts eller att godset lämnas ut på en station under vägen eller till en annan mottagare än som tidigare har angetts eller genom annan liknande anvisning.

Transportören är inte skyldig att följa en anvisning, om det skulle medföra att en sändning delas, störningar uppstår i järnvägsdriften eller en annan sändnings avsändare eller mottagare orsakas skada. Kan den station där den begärda åtgärden skulle utföras inte underrättas medan det fortfarande är möjligt att utföra den, får transportören lämna anvisningen utan åtgärd.

Författningsförslag SOU 2004:92

58

Kan en anvisning inte följas av skäl som anges i andra stycket, skall transportören genast underrätta avsändaren om detta.

Avsändarens rätt att förfoga över godset upphör, när mottagaren gör gällande sin rätt enligt 15 §.

13 § När transportören följer en anvisning som avsändaren har lämnat enligt 12 §, har transportören rätt att av avsändaren få skälig ersättning för detta. Om skada har uppkommit, har transportören rätt till ersättning även för skadan. Ersättning utgår dock inte, om fel eller försummelse ligger transportören till last.

14 § Om transportören inte följer en anvisning som han enligt 12 § är skyldig att följa eller om han inte lämnar en sådan underrättelse som avses i 12 § tredje stycket, är transportören skyldig att ersätta den skada som uppkommer genom detta.

Transportören är också ansvarig för skador som tillfogas mottagaren på grund av att transportören följer en anvisning av avsändaren, fastän dennes rätt att förfoga över godset har upphört enligt 12 § fjärde stycket.

Godsets utlämnande m. m.

15 § Om avsändaren inte har förordnat annat med stöd av 12 §, får mottagaren göra gällande de rättigheter som tillkommer honom enligt transportavtalet

1. när godset har kommit till bestämmelsestationen eller till en annan plats där godset enligt transportavtalet får lämnas ut,

2. när det har fastslagits att godset har gått förlorat,

3. när den tid som nämns i 22 § andra stycket har gått ut utan att godset har lämnats ut till mottagaren.

En mottagare som med stöd av första stycket 1 begär att få ut godset eller mottagarbladet av fraktsedeln är skyldig att betala det belopp som transportören är berättigad att uppbära enligt transportavtalet.

16 § Om gods som har belagts med efterkrav lämnas ut till mottagaren, fastän efterkravsbeloppet inte har betalats, är transportören skyldig att intill detta belopp ersätta avsändaren för den skada som han därigenom lider. Mottagaren är skyldig att ersätta transportören vad denne har betalat till avsändaren.

SOU 2004:92 Författningsförslag

59

Transporthinder

17 § Om det visar sig omöjligt att transportera godset till den plats där det skall lämnas ut, skall transportören begära anvisning från avsändaren.

Kan godset transporteras till den plats där det skall lämnas ut endast om avvikelse görs från transportavtalet, skall transportören också begära anvisning från avsändaren, om inte avvikelsen saknar nämnvärd betydelse. Om transportören inte får någon anvisning inom skälig tid, är transportören skyldig att vidta de åtgärder som denne, mot bakgrund av sin kännedom om omständigheterna, anser bäst tillgodose avsändarens intresse.

Om avsändarens rätt att förfoga över godset har upphört, skall vad som sägs om avsändaren i första och andra styckena i stället gälla mottagaren.

Utlämningshinder

18 § Om det, sedan godset har kommit till den plats där det skall lämnas ut, visar sig att det föreligger hinder för godsets utlämning, skall transportören begära anvisning från avsändaren eller, om dennes rätt att förfoga över godset har upphört, från mottagaren.

Om mottagaren begär att få ut godset fastän han tidigare har vägrat att ta emot det, eller om annars hinder för att lämna ut godset upphör, skall godset lämnas ut till mottagaren, om inte avsändaren har förordnat annat genom en anvisning som har nått transportören innan utlämningshindret upphörde. Lämnas godset ut, skall transportören genast underrätta avsändaren om detta.

Kostnader vid transport- eller utlämningshinder

19 § Om transportören har begärt eller följt en anvisning enligt 17 eller 18 § eller vidtagit åtgärder med stöd av 17 § andra stycket, har han rätt till skälig ersättning för detta. Ersättning utgår dock inte, om fel eller försummelse ligger transportören till last.

Författningsförslag SOU 2004:92

60

Uppläggning av godset

20 § Om transportören har begärt anvisning enligt 17 § första stycket eller 18 § första stycket men inte inom skälig tid fått någon anvisning som han rimligen är skyldig att följa, skall transporten anses avslutad. Transportören är dock skyldig att med de inskränkningar som följer av 21 § förvara godset åt den som till följd av transportavtalet är berättigad till godset. Transportören kan därvid uppdra förvaringen åt tredje man.

Försäljning av godset

21 § Vid transport- eller utlämningshinder får transportören utan att invänta anvisning sälja godset, om detta är utsatt för snar förstörelse eller dess tillstånd annars ger anledning till det eller om kostnaden för godsets förvaring inte står i rimligt förhållande till dess värde. Transportören får även sälja godset, om han efter en skälig tids förvaring ännu inte har fått någon anvisning om annan åtgärd som han rimligen får anses skyldig att vidta. Om försäljningsvärdet uppenbarligen inte täcker försäljningskostnaderna, får godset bortskaffas i stället för att säljas.

Försäljning skall ske på offentlig auktion eller, om detta inte är lämpligt, på något annat sätt som är betryggande för den som har rätt till godset. Om det är möjligt, skall avsändaren och mottagaren i god tid underrättas om tid och plats för försäljningen.

Om godset säljs, skall köpeskillingen sändas till den som till följd av transportavtalet hade rätt till godset, sedan transportören från köpeskillingen har dragit av vad han har att fordra på grund av transporten, förvaringen och försäljningen av godset. Om transportörens fordran överstiger köpeskillingen, är den som hade rätt till godset skyldig att täcka bristen.

Transportörens ansvar

Förutsättningarna för ansvar

22 § Transportören är ansvarig om gods går förlorat eller skadas medan han innehar det på grund av transport. Transportören är också ansvarig för skada som uppkommer till följd av dröjsmål med att lämna ut godset.

SOU 2004:92 Författningsförslag

61

Dröjsmål med att lämna ut godset föreligger, när transportören inte är beredd att lämna ut godset inom avtalad tid eller, om någon tid inte har avtalats, inom den frist som transportören skäligen bör medges med hänsyn till omständigheterna.

Har transportören gods under förvaring enligt 20 §, svarar han för godset enligt allmänna regler om förvaring. I fråga om preskription av ersättningsanspråk gäller dock 8 kap. 13 §. Om transportören har uppdragit förvaringen åt tredje man, svarar transportören endast för att denne har valts och getts instruktioner med tillbörlig omsorg.

23 § Transportören är fri från ansvar enligt 22 § första stycket, om han visar att förlusten, skadan eller dröjsmålet har orsakats av

1. fel eller försummelse av den som till följd av transportavtalet var berättigad till godset,

2. sådan anvisning av den berättigade som inte har föranletts av fel eller försummelse från transportörens sida,

3. godsets bristfälliga beskaffenhet, eller

4. någon omständighet som inte kan hänföras till transporten och som transportören inte hade kunnat undgå och vars följder han inte kunnat förebygga.

24 § Transportören är vidare fri från ansvar enligt 22 § första stycket, om förlusten eller skadan är en följd av den särskilda risk som är förbunden med

1. att godset har transporterats i öppen vagn, när avsändaren har godkänt detta transportsätt,

2. att godset inte är förpackat eller är bristfälligt förpackat och det är fråga om sådant gods, som på grund av sin beskaffenhet är utsatt för svinn eller skada när förpackningen är bristfällig eller saknas,

3. att godset har lastats eller lossats på ett felaktigt sätt och lastningen eller lossningen inte har utförts genom transportörens försorg,

4. att godset är av sådan beskaffenhet att det är särskilt utsatt för fara att gå förlorat eller skadas, till exempel genom bräckning, rost, inre självförstöring, uttorkning eller svinn,

5. att gods, som transportören enligt sina villkor inte tar emot till transport eller tar emot endast på särskilda villkor, har lämnats in under oriktig, otydlig eller ofullständig benämning,

Författningsförslag SOU 2004:92

62

6. att avsändaren har underlåtit att vidta föreskrivna försiktighetsåtgärder, när han har lämnat in gods som transportören tar emot till transport endast på särskilda villkor,

7. att transporten avser levande djur, eller

8. att sändningen är sådan att den enligt transportavtalet eller föreskrift i författning skall åtföljas av vårdare eller tillsynsman, dock endast om förlusten eller skadan är en följd av den fara som var anledningen till att vårdare eller tillsynsman skulle vara med vid transporten.

Visar transportören att förlusten eller skadan med hänsyn till omständigheterna kan vara en följd av en sådan särskild risk som avses i första stycket, skall den antas vara en följd av denna risk, om det inte visas att så inte är fallet. När det i ett sådant fall som avses i första stycket 1 är fråga om onormalt stor förlust eller om förlust av hela kollin, skall detta dock inte antas vara en följd av att godset har transporterats i öppen vagn.

Skall transporten enligt avtalet ske i en vagn som är utrustad med särskilda anordningar för att skydda godset mot värme, kyla, temperaturväxlingar eller luftens fuktighet, får transportören inte till befrielse från ansvar åberopa den risk som avses i första stycket 4. Transportören får dock åberopa denna risk, om han visar att förlusten eller skadan beror på någon annan omständighet än att transportören inte har följt erhållna anvisningar eller att han inte har gjort vad han med hänsyn till omständigheterna borde ha gjort i fråga om val, underhåll och användning av de särskilda anordningarna.

Transportören får till befrielse från ansvar åberopa första stycket 7 endast om han visar att förlusten eller skadan beror på någon annan omständighet än att transportören inte har följt erhållna anvisningar eller har försummat att vidta de åtgärder som med hänsyn till omständigheterna hade kunnat fordras.

25 § Vill någon som är part i ett transportavtal göra transportören ansvarig enligt 22 § första stycket för att gods har gått förlorat eller skadats, åligger det honom att visa att skadefallet har inträffat medan transportören innehade godset för att fullgöra avtalet. Om transportören i anslutning till en tidigare järnvägstransport har ingått avtal om ny transport utan att godset däremellan har lämnats ut eller sändningen ändrats (nyinlämning), skall förlusten eller skadan hänföras till den senare transporten, om det begärs av den som till följd av det nya transportavtalet är berättigad till godset och denne visar

SOU 2004:92 Författningsförslag

63

att förlusten eller skadan har inträffat medan godset innehades för någon av transporterna.

26 § Är transportören inte beredd att lämna ut godset på avtalad plats inom 30 dagar från avtalad tid för utlämning eller, om särskild tid inte har avtalats, inom 60 dagar från det att godset togs emot till transport, får den som har rätt att få ut godset begära ersättning som om godset hade gått förlorat.

Transportören är skyldig att underrätta den som har fått ersättning för förlust enligt första stycket när godset kommer till rätta, om denne har begärt det i samband med att han tog emot ersättning för förlusten. Transportören skall skriftligen bekräfta en sådan begäran.

Den som begärt underrättelse enligt andra stycket får inom 30 dagar från det att han mottagit sådan underrättelse kräva, att godset lämnas ut till honom mot att han dels betalar kostnaderna enligt transportavtalet, dels återbetalar ersättningen för förlusten av godset. Han behåller dock rätten till ersättning för dröjsmål med utlämnandet eller annan ersättning som han kan grunda på transportavtalet.

Framställs inte begäran som avses i andra stycket eller krävs inte att godset lämnas ut enligt tredje stycket inom den tid som anges där, får transportören förfoga över godset med de inskränkningar som kan följa av tredje mans rätt.

Särskilda bestämmelser om ansvar vid transport av järnvägsfordon som gods

27 § Transportören är beträffande järnvägsfordon som rullar på egna hjul och som har lämnats till transport som gods fri från ansvar enligt 22 § första stycket om han visar att förlusten, skadan eller dröjsmålet inte har uppkommit genom fel eller försummelse från hans sida.

Ersättningens storlek vid förlust av gods

28 § Om transportören enligt 22 § första stycket är skyldig att betala ersättning för förlorat gods, beräknas ersättningen efter godsets värde på avsändningsorten vid tiden då godset togs emot till

Författningsförslag SOU 2004:92

64

transport. Värdet bestäms efter marknadspriset eller, om sådant pris saknas, efter det gängse värdet av gods av samma slag och beskaffenhet.

Transportörens ansvar enligt första stycket är begränsad till 17 särskilda dragningsrätter per kilo av det förlorade godsets bruttovikt. Vad som förstås med särskilda dragningsrätter anges i 8 kap.16 §.

Om transportören enligt 27 § är skyldig att betala ersättning för förlust av ett järnvägsfordon, beräknas ersättningen efter fordonets värde på den plats där och vid den tidpunkt då förlusten skedde. Om det inte är möjligt att fastställa plats och tidpunkt för förlusten, beräknas ersättningen efter fordonets värde på avsändningsorten vid den tidpunkt då fordonet togs emot till transport. Värdet bestäms efter det gängse värdet av järnvägsfordon av samma slag och beskaffenhet.

Vad som anges i tredje stycket gäller även om transportören är skyldig att betala ersättning för förlust av en intermodal lastbärare.

Transportören är dessutom skyldig att betala ersättning för frakt och andra utlägg i samband med transporten. Utläggen skall ersättas helt, om godset har gått förlorat, och annars till den del som svarar mot förlusten.

Ersättningens storlek när gods har skadats

29 § Om transportören enligt 22 § första stycket är skyldig att betala ersättning för skada på gods och skadan inte har uppkommit till följd av dröjsmål med att lämna ut godset, skall ersättningen motsvara värdeminskningen beräknad efter godsets värde enligt 28 § första stycket. Transportören är dessutom skyldig att betala ersättning för frakt och andra utlägg i samband med transporten till den del som svarar mot värdeminskningen.

Ersättningen enligt första stycket får inte överstiga vad som skulle ha betalats om sändningen hade gått förlorad eller, när endast en del av sändningen har minskat i värde till följd av skadan, denna del hade gått förlorad.

Om transportören enligt 27 § är skyldig att betala ersättning för skada på ett järnvägsfordon skall ersättningen bestämmas till reparationskostnaden. Ersättningen får inte överstiga vad som skulle ha betalats om fordonet gått förlorat.

SOU 2004:92 Författningsförslag

65

Vad som anges i tredje stycket gäller även om transportören är skyldig att betala ersättning för skada på en intermodal lastbärare.

Ersättning vid dröjsmål

30 § Om transportören enligt 22 § första stycket är skyldig att betala ersättning för skada i anledning av dröjsmål med att lämna ut godset, däri inbegripet skada på godset, är ersättningsskyldigheten begränsad till vad som motsvarar fyra gånger transportavgiften. När ersättning för samma gods skall utgå även för förlust av godset enligt 28 § eller för skada på godset enligt 29 §, är transportörens sammanlagda ersättningsskyldighet i stället begränsad till vad som skulle ha utgått enligt 28 §, om godset hade gått förlorat.

Reklamation

31 § Den som vill begära ersättning av transportören för att gods har gått förlorat eller skadats eller för dröjsmål med att lämna ut godset, skall utan oskäligt uppehåll göra anmärkning till transportören om förlusten, skadan eller dröjsmålet. Den som inte gör detta har förlorat rätten till ersättning, om inte transportören eller någon som transportören ansvarar för enligt 8 kap. 9 § har orsakat skadefallet uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet.

12 kap. Transportörens undersökningsrätt

1 § Detta kapitel innehåller bestämmelser om transportörens undersökningsrätt vid transport med järnväg.

På undersökningar vid transport av inskrivet resgods och fordon, som transporteras i samband med transport av resande, samt vid internationell transport tillämpas kapitlet endast om något annat inte följer av 10 eller 13 kap.

2 § Transportören får undersöka innehållet i handresgods, inskrivet resgods och fordon som transporteras i samband med transport av resande, inbegripet deras last, om det finns skäl att misstänka att villkoren för transporten inte är uppfyllda.

Författningsförslag SOU 2004:92

66

3 § Transportören får alltid undersöka om villkoren för transporten av gods är uppfyllda och om sändningen svarar mot de uppgifter som avsändaren har lämnat om godset.

4 § Om det är möjligt skall undersökningar enligt 2 och 3 §§ företas i vittnes närvaro. Vid en undersökning som företas av andra skäl än rena säkerhetsskäl skall om möjligt den resande eller, om undersökningen avser gods, avsändaren eller mottagaren beredas tillfälle att närvara.

5 § Om en resande i ett järnvägsfordon har med sig egendom som inte får medföras som handresgods och om den resande på uppmaning av transportörens personal inte avlägsnar egendomen, får transportören ta hand om den. Om det är nödvändigt med hänsyn till egendomens farlighet, får transportören ta hand om egendomen utan att först anmoda den resande att avlägsna den.

6 § Har transportören tagit hand om egendom enligt 5 § eller tagit emot egendom för transport som inskrivet resgods eller fordon, som transporteras i samband med transport av resande, och är egendomen av farlig beskaffenhet, får transportören avlägsna, oskadliggöra eller förstöra egendomen, om det inte skäligen kan antas att faran kan avvärjas genom mindre långtgående åtgärder.

Första stycket skall också tillämpas på gods som transportören har tagit emot under omständigheter som anges i 11 kap. 11 §.

Transportören är inte skyldig att ersätta den skada som tillfogas den resande eller avsändaren eller mottagaren genom åtgärder som får vidtas enligt första eller andra stycket.

13 kap. Särskilda bestämmelser om internationell järnvägstrafik

1 § Detta kapitel tillämpas på sådan internationell järnvägstrafik som avses i fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) av den 9 maj 1980 i dess lydelse enligt ändringsprotokollet av den 3 juni 1999.

2 § Fördragets bihang A om internationell transport av resande på järnväg, B om internationell transport av gods på järnväg, D om nyttjande av vagnar i internationell järnvägstrafik och G om tekniskt

SOU 2004:92 Författningsförslag

67

godkännande av järnvägsmateriel som används i internationell trafik gäller som svensk lag.

Om de franska, engelska och tyska texterna av fördraget skiljer sig i sak, gäller den franska texten.

De franska och engelska texterna av grundfördraget, de i första stycket nämnda bihangen och bihang F, med undantag av dess bilagor, till fördraget samt en översättning av dessa till svenska finns intagna som en bilaga till denna lag.

3 § Om revisionsutskottet inom OTIF har beslutat om en för Sverige bindande ändring i bihang A, B, D eller G till fördraget, skall ändringen gälla här i riket från och med den dag då ändringen träder i kraft enligt fördraget.

4 § En utländsk dom som grundas på fördraget får verkställas i Sverige, om domen

1. har meddelats av en domstol som är behörig enligt fördraget,

2. har vunnit laga kraft,

3. får verkställas enligt reglerna i det land där den har meddelats och

4. har förklarats verkställbar efter ansökan enligt 5 §. En förlikning i en tvist angående ett avtal som omfattas av fördraget likställs med en sådan dom som avses i första stycket, om förlikningen har träffats inför en domstol som är behörig enligt fördraget. Detsamma gäller en skiljedom som har meddelats enligt fördraget.

Första och andra styckena gäller inte ett åläggande för käranden att, förutom rättegångskostnader, betala skadestånd på grund av att hans talan har ogillats.

5 § Ansökan om att en utländsk dom som grundas på fördraget skall förklaras vara verkställbar görs hos Svea hovrätt.

Till ansökan skall fogas

1. exekutionstiteln i original eller i avskrift som har bestyrkts av en behörig myndighet,

2. förklaring av en behörig myndighet i den stat där exekutionstiteln har upprättats att den avser en tvist angående ett avtal som omfattas av fördraget och att den får verkställas i den nämnda staten samt, i fråga om domstols dom, att den har vunnit laga kraft.

Hovrätten får förelägga sökanden att ge in de ytterligare handlingar som behövs för hovrättens prövning av saken. Om det finns

Författningsförslag SOU 2004:92

68

anledning till det, får hovrätten kräva att de handlingar som har fogats till ansökan skall förses med bevis om utfärdarens behörighet. Beviset skall vara utställt av en svensk beskickning eller konsul eller av chefen för justitieförvaltningen i den stat där exekutionstiteln har upprättats.

Om en handling i ärendet inte är avfattad på svenska, danska eller norska, skall handlingen åtföljas av en bestyrkt översättning till svenska. Hovrätten får medge undantag från kravet på översättning.

6 § En ansökan om verkställighet får inte bifallas utan att motparten har beretts tillfälle att yttra sig över ansökan.

Om ansökan bifalls, får domen verkställas enligt utsökningsbalkens bestämmelser på samma sätt som en svensk domstols lagakraftägande dom, om inte högsta domstolen förordnar annat efter överklagande av hovrättens beslut.

Den sak som har avgjorts genom en sådan dom som avses i 4 § första stycket 1 eller genom en sådan förlikning eller skiljedom som avses i 4 § andra stycket får inte prövas på nytt.

7 § Om ett sådant skiljeförfarande som avses i fördraget inleds, avbryts preskription med den verkan som anges i 7 § preskriptionslagen (1981:130).

8 § Om en transportör har en fordran på en annan transportör på grund av en transport som omfattas av fördraget och transportörerna inte har säte i samma medlemsstat får fordran beläggas med kvarstad eller utmätas endast på grund av ett avgörande av en domstol i den stat i vilken den förstnämnda transportören har sitt säte.

9 § En fordran på grund av ett avtal om nyttjande av vagnar som omfattas av fördraget får beläggas med kvarstad eller utmätas endast på grund av ett avgörande av en domstol i den stat i vilken fordringsägaren har sitt säte. Detsamma gäller en fordran på grund av avtal om utnyttjande av järnvägsinfrastruktur för en transport som omfattas av fördraget.

10 § Järnvägsfordon, vars innehavare inte har sitt säte i Sverige, får beläggas med kvarstad eller utmätas endast på grund av ett avgörande av en domstol i den stat där innehavaren har sitt säte.

SOU 2004:92 Författningsförslag

69

11 § Med domstol i 8–10 §§ jämställs annan judiciell myndighet som i staten i fråga fullgör uppgiften att meddela avgöranden som avses i 8–10 §§.

12 § Kan parterna i fall som avses i bihang A artikel 54.3 eller i bihang B artikel 42.3 inte enas om en viss sakkunnig, skall tingsrätten i den ort där godset, resgodset eller fordonet, som transporteras i samband med transport av resande, finns efter ansökan förordna sakkunnig.

13 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten, får meddela bestämmelser om sådana tekniska standarder och föreskrifter samt sådant tekniskt godkännande av järnvägsmateriel som avses i bihangen F och G till fördraget.

Femte avdelningen

Ansvar vid utnyttjande av järnvägsinfrastruktur

14 kap. Gemensamma bestämmelser om ansvar vid utnyttjande av järnvägsinfrastruktur

1 § Detta kapitel innehåller bestämmelser som är gemensamma för 15 och 16 kap. om inte annat anges.

Vad som sägs om järnvägsföretag och infrastrukturförvaltare i detta kapitel äger motsvarande tillämpning på den som bedriver tunnelbane- eller spårvägstrafik eller förvaltar infrastruktur för sådan trafik.

2 § Infrastrukturförvaltarens och järnvägsföretagets ansvar omfattar också vad den som är anställd gör eller underlåter att göra i tjänsten samt vad den som infrastrukturförvaltaren eller järnvägsföretaget annars anlitar för verksamheten gör eller underlåter att göra vid utförandet av sitt uppdrag.

3 § Infrastrukturförvaltaren och järnvägsföretaget får åberopa bestämmelserna i 14–16 kap. om förutsättningar för eller begränsning av ansvaret för skada, även om anspråk på ersättning som hade kunnat grundas på 15 eller 16 kap. görs gällande på annan grund.

Författningsförslag SOU 2004:92

70

4 § Om anspråk på ersättning för skada som infrastrukturförvaltaren eller järnvägsföretaget är ansvarig för enligt 15 eller 16 kap. riktas mot någon som infrastrukturförvaltaren eller järnvägsföretaget ansvarar för enligt 2 §, gäller i fråga om denne vad som sägs i 3 § om infrastrukturförvaltaren och järnvägsföretaget.

5 § Den som har en fordran på ersättning enligt 15 eller 16 kap. förlorar rätten att kräva ut sin fordran, om han inte väcker talan inom den preskriptionstid som anges i andra eller tredje stycket.

Preskriptionstiden är vid dödsfall: tre år från dödsfallet, dock inte längre än fem år från den händelse som ledde till dödsfallet,

vid personskada som inte har lett till döden och sakskada: tre år från den händelse som orsakade skadan.

En talan om återkrav enligt 15 kap. från en person som hålls ansvarig får föras även efter det att den preskriptionstid som anges i andra stycket har löpt ut, om den förs inom nittio dagar från den dag då den som för talan om återkrav har betalat fordran eller själv delgetts stämning.

I 15 kap. 16 § finns en särskild bestämmelse om uppehåll av preskriptionstiden när fordran grundas på ett internationellt avtal.

Om tiden för talan har försuttits, får fordran enligt 16 kap. inte heller göras gällande på annat sätt, såsom genom genkäromål eller yrkande om kvittning.

6 § Om ett anspråk på ersättning som hade kunnat riktas mot infrastrukturförvaltaren enligt 16 kap. riktas mot någon som infrastrukturförvaltaren ansvarar för enligt 2 § och anspråket grundas på brottsligt förfarande av den mot vilken anspråket riktas, får han inte mot anspråket göra gällande att talan mot infrastrukturförvaltaren gått förlorad på grund av preskription enligt 5 §.

7 § Om atomskada gäller särskilda bestämmelser.

SOU 2004:92 Författningsförslag

71

15 kap. Förhållandet mellan infrastrukturförvaltaren och järnvägsföretaget m.m.

Inledande bestämmelser

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om det inbördes ansvaret mellan infrastrukturförvaltare och järnvägsföretag som har träffat trafikeringsavtal enligt 6 kap. 22 § om utnyttjande av järnvägsinfrastruktur samt vardera avtalspartens ansvar gentemot den som den andra avtalsparten ansvarar för enligt 14 kap. 2 §.

I 11–16 §§ finns särskilda bestämmelser om trafikeringsavtal som träffas för att göra internationell trafik möjlig (internationella avtal).

2 § Om inte annat anges är villkor i ett avtal ogiltigt i den mån det avviker från bestämmelserna i detta kapitel.

Infrastrukturförvaltaren och järnvägsföretaget kan ta på sig större ansvar och ytterligare skyldigheter utöver dem som föreskrivs i detta kapitel. De kan även gentemot varandra begränsa sitt ansvar vid sakskada genom att fastställa ett högsta ersättningsbelopp samt komma överens om villkor för att göra gällande eller avstå från att göra gällande sina skadeståndsanspråk mot den andra avtalsparten.

3 § I fråga om skadestånd enligt 5 eller 8 § gäller 5 kap.15 §§ och 6 kap. 1 §skadeståndslagen (1972:207). Parterna får dock komma överens om att tillämpa bestämmelserna i 12 och 13 §§ i stället för 5 kap. 4 § och 6 kap. 1 §skadeståndslagen.

I fråga om ränta på fordran enligt detta kapitel gäller räntelagen (1975:635). Parterna får dock komma överens om att ränta i stället skall utgå med fem procent per år från och med den dag då ett förlikningsförfarande inleddes eller då talan väcktes vid domstol.

4 § Om parterna utnyttjar de möjligheter som 2 och 3 §§ ger att träffa avtal med avvikande villkor blir dessa villkor bestämmande även för vardera avtalspartens ansvar gentemot den som den andra avtalsparten ansvarar för enligt 14 kap. 2 §. Detta gäller dock inte villkor som avses i 2 § andra stycket andra meningen.

Författningsförslag SOU 2004:92

72

Infrastrukturförvaltarens ansvar

5 § Infrastrukturförvaltaren är ansvarig för personskada som drabbar järnvägsföretagets personal samt för ekonomisk skada till följd av ersättning som järnvägsföretaget fått betala till resande enligt 9, 10 eller 13 kap. om skadan orsakats av infrastrukturen.

Infrastrukturförvaltaren är fri från ansvar enligt första stycket, om skadan har orsakats av omständigheter som inte kan hänföras till själva järnvägsdriften och som förvaltaren inte hade kunnat undgå eller förebygga följderna av även om han hade vidtagit alla åtgärder som rimligen hade kunnat krävas av honom.

6 § Infrastrukturförvaltaren är ansvarig för sakskada som drabbar järnvägsföretaget eller dess personal samt för ekonomisk skada till följd av ersättning som järnvägsföretaget fått betala till avsändare eller mottagare av gods enligt 11 eller 13 kap. om skadan orsakats av infrastrukturen.

Infrastrukturförvaltaren är fri från ansvar enligt första stycket om förvaltaren visar att skadan har orsakats av fel eller försummelse av järnvägsföretaget eller av sådan anvisning av järnvägsföretaget som inte har föranletts av fel eller försummelse från förvaltarens sida eller på grund av någon omständighet som förvaltaren inte hade kunnat undgå och vars följder han inte kunnat förebygga.

7 § En infrastrukturförvaltare, mot vilken krav på ersättning för ekonomisk skada riktas med stöd av bestämmelserna i detta kapitel, får inte göra invändning om att det järnvägsföretag som framställer kravet inte hade varit skyldigt att betala ersättning för skada som drabbat resande eller avsändare eller mottagare av gods om ersättningen har fastställts av domstol och infrastrukturförvaltaren blivit behörigen underrättad om rättegången samt beretts tillfälle att inträda i denna.

Järnvägsföretagets ansvar

8 § Järnvägsföretaget är ansvarigt för personskada som drabbar infrastrukturförvaltarens personal vid utnyttjandet av infrastrukturen om skadan har orsakats av de järnvägsfordon som använts eller de personer eller det gods som transporterats.

SOU 2004:92 Författningsförslag

73

Järnvägsföretaget är fri från ansvar enligt första stycket om skadan har orsakats av omständigheter som inte kan hänföras till själva järnvägsdriften och som järnvägsföretaget inte hade kunnat undgå eller förebygga följderna av även om det hade vidtagit alla åtgärder som rimligen hade kunnat krävas av detsamma.

9 § Järnvägsföretaget är ansvarigt för sakskada som drabbar infrastrukturförvaltaren eller dennes personal vid utnyttjandet av infrastrukturen om skadan orsakats av de järnvägsfordon som använts eller de personer eller det gods som transporterats.

Järnvägsföretaget är fri från ansvar enligt första stycket om järnvägsföretaget visar att skadan har orsakats av fel eller försummelse av infrastrukturförvaltaren eller av sådan anvisning av förvaltaren som inte har föranletts av fel eller försummelse från järnvägsföretagets sida eller på grund av någon omständighet som järnvägsföretaget inte hade kunnat undgå och vars följder det inte kunnat förebygga.

Samverkande skadeorsaker

10 § När både förhållanden för vilka infrastrukturförvaltaren ansvarar och förhållanden för vilka ett eller flera järnvägsföretag ansvarar har orsakat en skada skall vardera sidan endast ansvara för den del skadan som kan hänföras till förhållanden som den sidan ansvarar för. Om det inte går att fastställa i vilken utsträckning förhållanden för vilka infrastrukturförvaltaren respektive järnvägsföretaget eller järnvägsföretagen ansvarar har orsakat skadan skall vardera sidan stå för den skada den har lidit.

När flera järnvägsföretag som utnyttjar samma infrastruktur ansvarar gentemot infrastrukturförvaltaren för skada enligt 8 eller 9 § skall varje järnvägsföretag endast ansvara för den del av skadan som kan hänföras till förhållanden som det ansvarar för. Om det inte går att fastställa i vilken utsträckning förhållanden för vilka de olika järnvägsföretagen ansvarar har orsakat skadan, skall järnvägsföretagen vara ansvariga gentemot infrastrukturförvaltaren till lika stora delar.

Författningsförslag SOU 2004:92

74

Särskilda regler för internationella avtal

11 § Bestämmelserna i 12–16 §§ är endast tillämpliga på trafikeringsavtal för sådan internationell transport som avses i 13 kap.

12 § Skadestånd får jämkas om den skadelidande genom vållande har medverkat till skadan.

13 § Ersättning för framtida inkomstförlust eller förlust av underhåll fastställs i form av engångsbelopp, om den skadelidande inte begär annat.

14 § På fordran enligt detta kapitel utgår ränta med fem procent per år från och med den dag då ett förlikningsförfarande inleddes, då ärendet hänsköts till den skiljenämnd som föreskrivs i fördraget eller då talan väcktes vid domstol.

15 § Talan om ansvar får väckas vid domstol i den medlemsstat som har utsetts genom överenskommelse mellan parterna.

Om inte annat har avtalats får talan väckas vid domstol i den medlemsstat där infrastrukturförvaltaren har sitt säte.

16 § Uppehåll skall göras i beräkningen av preskriptionstiden när parterna kommer överens om ett förlikningsförfarande eller när de överlämnar tvisten till den skiljenämnd som föreskrivs i fördraget och så länge ett sådant förliknings- eller skiljeförfarande pågår.

16 kap. Ansvar i annat fall än vid transport

1 § Detta kapitel innehåller bestämmelser om ansvar för skada till följd av järnvägs-, tunnelbane- och spårvägsdrift i annat fall än som förut har nämnts i denna lag.

Vad som sägs om infrastrukturförvaltare i detta kapitel skall äga motsvarande tillämpning på den som förvaltar infrastruktur för tunnelbane- och spårvägstrafik.

2 § Om någon tillfogats personskada eller sakskada enligt 1 § skall infrastrukturförvaltaren ersätta skadan med de undantag som anges i andra stycket och 3 §.

SOU 2004:92 Författningsförslag

75

Infrastrukturförvaltaren är fri från ansvar enligt första stycket, om skadan har orsakats av omständigheter som inte kan hänföras till själva järnvägsdriften och som infrastrukturförvaltaren inte hade kunnat undgå eller förebygga följderna av även om han hade vidtagit alla åtgärder som rimligen hade kunnat krävas av honom.

3 § Skadas förare eller passagerare i ett motordrivet fordon som är i trafik eller skadas ett sådant fordon eller egendom som befordras med ett sådant fordon, är infrastrukturförvaltaren ansvarig endast om skadan har orsakats genom fel eller försummelse av infrastrukturförvaltaren, av den som bedriver järnvägs-, tunnelbane- eller spårvägstrafik på infrastrukturen eller av någon som dessa ansvarar för eller genom bristfällighet i någon anordning för driften.

4 § I fråga om skadestånd enligt detta kapitel gäller 5 kap. och 6 kap.14 §§skadeståndslagen (1972:207).

Om vållande på den skadelidandes sida har medverkat till skador på nötkreatur eller hästar under betesgång eller på renar, får skadeståndet jämkas endast om medverkan har skett uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet.

Skadas ett motordrivet fordon som är i trafik eller egendom som transporteras med ett sådant fordon, skall medverkan till denna sakskada anses föreligga, om vållande i samband med förandet av det skadade fordonet eller det fordon som den skadade egendomen transporterades med eller bristfällighet på fordonet har medverkat till skadan.

Sjätte avdelningen

Avslutande bestämmelser

17 kap. Ordning

1 § Utan infrastrukturförvaltarens eller ett järnvägsföretags tillstånd får inte någon beträda spårområdet för järnväg utom på platser där det klart framgår att allmänheten har tillträde.

2 § Alkoholdrycker får inte förtäras inom järnvägssystem. Förbudet gäller inte i fråga om förtäring av drycker vid tillåten servering och inte heller om ett järnvägsföretag eller en infrastrukturförvaltare för särskilt fall har medgett förtäringen. Med alkoholdrycker

Författningsförslag SOU 2004:92

76

förstås spritdrycker, vin, starköl och öl i den betydelse dessa beteckningar har i alkohollagen (1994:1738).

3 § En befattningshavare i säkerhets- eller ordningstjänst vid järnvägssystem får från järnvägssystemet avlägsna den som överträder förbudet i 1 §, den som uppträder berusad eller stör ordningen och den som genom sitt uppträdande äventyrar säkerheten i järnvägsdriften. Om det är absolut nödvändigt, får befattningshavaren omhänderta sådana personer. Om så sker, skall polisen omedelbart underrättas. Omhändertagna får hållas kvar till dess att de har överlämnats till en polisman eller det inte längre finns skäl till omhändertagande, dock längst sex timmar.

En befattningshavare i säkerhets- eller ordningstjänst vid järnvägssystem får från järnvägsinfrastrukturen avlägsna den som överträder förbudet i 2 §.

4 § För att verkställa en åtgärd enligt 3 § får befattningshavaren inte använda strängare medel än förhållandena kräver.

Våld får tillgripas endast när andra medel inte hjälper. Om våld tillgrips, skall den lindrigaste form användas som kan förväntas leda till det avsedda resultatet. Våld får inte brukas längre än som är absolut nödvändigt.

18 kap. Straffbestämmelser

1 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som

1. utan tillstånd driver verksamhet som är tillståndspliktig enligt 3 kap.,

2. av uppsåt eller grov oaktsamhet i sin verksamhet anlitar någon som inte uppfyller kraven i 2 kap. 5 § att utföra arbetsuppgifter av betydelse för säkerheten, eller använder materiel som inte uppfyller säkerhetskraven enligt 2 kap. 3 §, eller inte uppfyller kravet enligt 2 kap. 7 § på säkerhetsordning,

3. av uppsåt eller oaktsamhet bryter mot villkor som meddelats med stöd av 3 kap. 11 §, eller

4. av uppsåt eller oaktsamhet i verksamheten använder materiel som inte har godkänts enligt 2 kap. 2 §.

Den som inte har följt ett föreläggande vid vite eller som överträtt ett vitesförbud skall inte dömas till ansvar enligt denna lag för gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet.

SOU 2004:92 Författningsförslag

77

2 § Den som för ett maskindrivet spårfordon på järnväg eller tunnelbana efter att ha förtärt alkoholhaltiga drycker i så stor mängd att alkoholkoncentrationen under eller efter färden uppgår till minst 0,2 promille i blodet eller 0,10 milligram per liter i utandningsluften döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

Till samma straff döms också den som för ett maskindrivet spårfordon på järnväg eller tunnelbana efter att ha intagit narkotika som avses i 8 § narkotikastrafflagen (1968:64) i så stor mängd att det under eller efter färden finns något narkotiskt ämne kvar i blodet. Detta gäller dock inte om narkotikan intagits i enlighet med läkares eller annan behörig receptutfärdares ordination.

Till samma straff döms också den som för ett maskindrivet spårfordon på järnväg eller tunnelbana och då är så påverkad av alkoholhaltiga drycker att det kan antas att han eller hon inte kan framföra fordonet på ett betryggande sätt. Detsamma gäller om föraren är lika påverkad av något annat medel.

Är ett brott som avses i första, andra eller tredje stycket att anse som grovt, skall föraren dömas till fängelse i högst två år. När det bedöms om brottet är grovt skall det särskilt beaktas om

1. föraren har haft en alkoholkoncentration som uppgått till minst 1,0 promille i blodet eller 0,50 milligram per liter i utandningsluften,

2. föraren annars har varit avsevärt påverkad av alkohol eller något annat medel, eller

3. framförandet av fordonet har inneburit en påtaglig fara för trafiksäkerheten.

Den som utan att föra ett maskindrivet spårfordon vid järnväg eller tunnelbana fullgör en tjänst där det ingår uppgifter av väsentlig betydelse för säkerheten och då är så påverkad av alkohol eller något annat medel att det kan antas att han eller hon inte kan utföra dessa uppgifter på ett betryggande sätt döms till böter eller fängelse i högst två år.

3 § Den som försummar sin rapporteringsskyldighet enligt 2 kap. 8 § första stycket eller föreskrift som har meddelats enligt 2 kap. 15 § första stycket 3 döms till böter.

4 § Den som bryter mot förbudet i 17 kap. 1 § döms till penningböter.

Författningsförslag SOU 2004:92

78

5 § Till ansvar enligt 1 eller 3 § skall inte dömas i ringa fall.

Till ansvar enligt 1, 3 eller 4 § skall inte dömas om gärningen är belagd med straff i brottsbalken. Till ansvar enligt 4 § skall inte heller dömas om gärningen är belagd med straff i lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott.

6 § I fråga om beslag och förverkande av alkoholdrycker hos den som förtär sådana drycker i strid med 17 kap. 2 § finns bestämmelser i lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m.

19 kap. Tillsyn m.m.

Allmänna bestämmelser

1 § Tillsynsmyndigheten skall utöva tillsyn över efterlevnaden av lagen och de föreskrifter och villkor som har meddelats med stöd av lagen. Bestämmelserna i 2–6 och 10 §§, med undantag för 3 § fjärde stycket, gäller även för tunnelbana och spårväg.

2 § För tillsynen av elektriska anläggningar finns särskilda bestämmelser i ellagen (1997:857).

3 § Tillsynsmyndigheten har rätt att av den som bedriver verksamhet som omfattas av lagen på begäran

1. få sådana upplysningar och ta del av sådana handlingar som behövs för tillsynen, bedömningen av ansökningar om tillstånd och för klart definierade statistiska ändamål,

2. få tillträde till anläggningar, fordon och annan materiel, områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte bostäder, som har anknytning till den verksamhet som berörs, samt

3. få tillgång till nödvändig personal, materiel eller liknande utan kostnad vid provkörningar och andra materielprov.

Polis- och tullmyndigheter skall lämna den hjälp som behövs för tillsynen.

Tillsynsmyndigheten får begära verkställighet hos kronofogdemyndigheten av ett beslut som gäller åtgärder enligt första stycket. Därvid gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om sådan verkställighet som avses i 16 kap. 10 § den balken.

SOU 2004:92 Författningsförslag

79

Infrastrukturförvaltare och sökande av infrastrukturkapacitet skall utan uppmaning bereda tillsynsmyndigheten full insyn i förhandlingar om avgifter.

Förelägganden och förbud

4 § Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden och förbud som behövs för att denna lag eller de föreskrifter eller villkor som har meddelats med stöd av lagen skall efterlevas.

Förelägganden och förbud får förenas med vite. Har någon ålagts att betala konkurrensskadeavgift enligt 26 § konkurrenslagen (1993:20) eller dömts att betala vite enligt 59 § samma lag, får vite enligt denna lag inte dömas ut för samma förfarande.

Återkallelse av tillstånd

5 § Tillsynsmyndigheten får återkalla ett tillstånd, om

1. förutsättningarna för tillståndet inte längre uppfylls,

2. tillståndshavaren inte fullgör sina skyldigheter enligt denna lag eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen, eller

3. tillståndshavaren under minst sex månader inte använder tillståndet.

6 § Om ett konkursförfarande eller ett ackordsförfarande har inletts mot innehavaren av ett tillstånd, skall tillsynsmyndigheten återkalla tillståndet om det finns grundad anledning att anta att en tillfredsställande finansiell omstrukturering inte kan åstadkommas inom rimlig tid.

Marknadskontroll

7 § Om det kan antas att en komponent som är nödvändig för driftskompatibilitet inte uppfyller kraven i 2 kap. 10 § första stycket, får tillsynsmyndigheten vidta åtgärder för att begränsa komponentens användningsområde, förbjuda dess vidare hantering på marknaden eller dra tillbaka den från marknaden, även om komponenten är försedd med EG-försäkran.

Författningsförslag SOU 2004:92

80

Om det kan antas att ett delsystem inte uppfyller kraven i 2 kap. 10 § första stycket, får tillsynsmyndigheten besluta om kompletterande kontroller av delsystemet, även om delsystemet är försett med EG-kontrollförklaring.

Register

8 § Tillsynsmyndigheten skall föra och ge offentlighet åt register över järnvägsinfrastruktur och järnvägsfordon.

Prövning av tvister

9 § Ett järnvägsföretag, en infrastrukturförvaltare eller den som har auktorisation för att organisera järnvägstrafik får till tillsynsmyndigheten hänskjuta tvister om huruvida en infrastrukturförvaltares beslut enligt denna lag står i överensstämmelse med lagen eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.

Tillsynsmyndigheten skall så snart som möjligt besluta i de frågor som tvisten gäller. Beslutet bör meddelas senast inom två månader från det att all relevant information i tvisten lämnats in.

Kan parterna inte komma överens om villkoren i ett trafikeringsavtal, får tillsynsmyndigheten på begäran av en part fastställa de administrativa, tekniska och ekonomiska villkor som skall gälla för den aktuella trafiken i den utsträckning det är nödvändigt för att villkoren skall uppfylla bestämmelserna i denna lag.

Bemyndigande

10 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela föreskrifter om register enligt 8 § och de föreskrifter som behövs för prövning av tvister.

SOU 2004:92 Författningsförslag

81

20 kap. Överklagande

1 § Tillsynsmyndighetens beslut i frågor om trafikeringstillstånd enligt 5 kap. 2 och 3 §§ får överklagas hos regeringen.

2 § Tillsynsmyndighetens beslut i övriga frågor enligt denna lag eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

3 § Ett beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som meddelats med av stöd av lagen gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet. Ett beslut om återkallelse av tillstånd gäller dock inte förrän det vunnit laga kraft, om inte något annat anges i beslutet.

Ändrade punkter i övergångsbestämmelserna till järnvägslagen (2004:519)

2. Bestämmelserna om krav på godkännande enligt 2 kap. 2 § gäller inte delsystem som har tagits i bruk efter utgången av år 2000 men före den 1 juli 2004, om delsystemen ingår i det transeuropeiska järnvägssystemet för höghastighetståg, så länge delsystemet inte därefter byggs om eller moderniseras.

3. Bestämmelserna i den nya lagen om krav på godkännande av delsystem och om tillstånd tillämpas inte så länge ett motsvarande godkännande eller tillstånd gäller enligt övergångsbestämmelserna till lagen (2004:518) om ändring i järnvägssäkerhetslagen (1990:1157). Bestämmelserna i 19 kap. i den nya lagen tillämpas dock från ikraftträdandet även i fall då ett godkännande eller tillstånd före ikraftträdandet har meddelats enligt järnvägssäkerhetslagen.

Författningsförslag SOU 2004:92

82

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft, med undantag för de bestämmelser som anges i 2, den ----, då järnvägstrafiklagen (1985:192) och lagen (1990:1157) om säkerhet vid tunnelbana och spårväg skall upphöra att gälla.

2. Bestämmelserna i 5 kap. 1–6 §§, 13 kap. och 15 kap. 11–16 §§ träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Bestämmelserna får sättas i kraft vid olika tillfällen. Regeringen får meddela de övergångsbestämmelser som behövs och bestämma när lagen (1985:193) om internationell järnvägstrafik skall upphöra att gälla.

3. Beslut enligt lagen (1990:1157) om säkerhet vid tunnelbana och spårväg om att godkänna spåranläggning eller fordon som har meddelats före ikraftträdandet enligt 1 skall jämställas med ett tillstånd enligt denna lag.

4. Tillstånd för att driva tunnelbane- eller spårvägstrafik eller spåranläggningar för sådan trafik enligt lagen (1990:1157) om säkerhet vid tunnelbana och spårväg som har meddelats före ikraftträdandet enligt 1 skall jämställas med ett tillstånd enligt denna lag. Ett sådant tillstånd skall dock gälla längst till och med utgången av år 2008.

5. Kravet på försäkring eller annat likvärdigt arrangemang enligt 3 kap. 8 § 3 skall fram till utgången av år 2008 inte gälla den som vid ikraftträdandet enligt 1 har tillstånd för att förvalta infrastruktur.

6. Bestämmelserna i 6 kap. 22 § andra stycket och 23–28 §§ samt 15 kap. 1–10 §§ skall inte tillämpas i fråga om avtal mellan infrastrukturförvaltare och järnvägsföretag som har ingåtts före ikraftträdandet enligt 1.

7. I fråga om en transport enligt 8–12 kap. som har påbörjats före ikraftträdandet enligt 1 tillämpas äldre bestämmelser.

8. I fråga om en skada enligt 16 kap. som har inträffat före ikraftträdandet enligt 1 tillämpas äldre bestämmelser.

SOU 2004:92 Författningsförslag

83

9. Vid prövningen av mål eller ärenden enligt lagen (1990:1157) om säkerhet vid tunnelbana och spårväg som har inletts före ikraftträdandet enligt 1 tillämpas äldre bestämmelser.

Författningsförslag SOU 2004:92

84

2 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1958:205 ) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m.

Härigenom föreskrivs att 1 och 2 §§ lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §1

Alkoholhaltiga drycker eller andra medel som har trafikfarlig påverkan, vilka påträffas hos den som brutit mot 4 § eller 4 a § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott, 30 § lagen (1990:1157) om säkerhet vid tunnelbana och spårväg, 10 kap. 2 § järnvägslagen (2004:519), 13 kap. 1 § luftfartslagen (1957:297) eller 20 kap. 4 § eller 5 §sjölagen (1994:1009) skall förklaras förverkade, om det inte finns särskilda skäl mot det.

Alkoholhaltiga drycker eller andra medel som har trafikfarlig påverkan, vilka påträffas hos den som brutit mot 4 § eller 4 a § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott, 18 kap. 2 § järnvägslagen (2004:519), 13 kap. 1 § luftfartslagen (1957:297) eller 20 kap. 4 § eller 5 §sjölagen (1994:1009) skall förklaras förverkade, om det inte finns särskilda skäl mot det.

Detsamma skall gälla om sådana drycker eller medel påträffas hos den som medföljt vid tillfället, om medlen kan antas ha varit avsedda även för den som begått gärningen.

Spritdrycker, vin eller starköl, som påträffas hos den som förtär eller förvarar sådana drycker i strid med villkor enligt 2 kap. 16 § andra stycket första meningen eller med 2 kap. 18 § ordningslagen (1993:1617) eller med lokal ordningsföreskrift skall, oavsett vem dryckerna tillhör, förklaras förverkade, om inte särskilda skäl talar mot det. Detsamma skall gälla alkoholdrycker som påträffas hos den som förtär sådana drycker i strid

Spritdrycker, vin eller starköl, som påträffas hos den som förtär eller förvarar sådana drycker i strid med villkor enligt 2 kap. 16 § andra stycket första meningen eller med 2 kap. 18 § ordningslagen (1993:1617) eller med lokal ordningsföreskrift skall, oavsett vem dryckerna tillhör, förklaras förverkade, om inte särskilda skäl talar mot det. Detsamma skall gälla alkoholdrycker som påträffas hos den som förtär sådana drycker i strid

1 Senaste lydelse 2004:521.

SOU 2004:92 Författningsförslag

85

med 4 kap. 4 § ordningslagen eller med 9 kap. 2 § järnvägslagen.

med 4 kap. 4 § ordningslagen eller med 17 kap. 2 § järnvägslagen.

Vad som sagts i tredje stycket gäller också i fråga om sådana drycker som avses där och som påträffas hos någon som vid tillfället var i sällskap med den som bröt mot bestämmelsen, om det är sannolikt att dryckerna var avsedda även för den senare.

2 §2

Angående beslag av egendom som avses i 1 § skall vad i allmänhet är stadgat om beslag i brottmål äga motsvarande tillämpning med följande avvikelser:

1. Beslagtagen egendom må bevisligen förstöras om dess värde är ringa eller egendomens förstörande eljest måste anses försvarligt. I annat fall må egendomen försäljas, spritdrycker, vin, starköl och öl till den som är berättigad att tillverka eller att bedriva partihandel med sådana varor enligt alkohollagen (1994:1738) och annan egendom på sätt som med hänsyn till egendomens beskaffenhet finnes lämpligt. Belopp, som erhållits vid försäljning av beslagtagen egendom, tillfaller kronan. Beslut om förstörande eller försäljning meddelas av undersökningsledaren eller åklagaren. I fall som avses i 23 kap. 22 § första stycket första punkten rättegångsbalken får sådant beslut meddelas även av polismyndigheten. Går beslag åter och är egendomen jämlikt denna paragraf förstörd eller såld, skall ersättning av allmänna medel utgå med belopp, som motsvarar egendomens pris vid försäljning till allmänheten eller eljest finnes skäligt. Beslut om ersättning meddelas av åklagaren. Är den som drabbats av beslaget missnöjd med beslut om ersättning, äge han inom en månad från det han erhöll del av beslutet påkalla rättens prövning därav. Ansökan härom göres vid den domstol, som ägt upptaga fråga om beslagets bestånd. Ersättning utbetalas av länsstyrelsen efter framställning av åklagaren.

2. Om polisman verkställer beslag och förelägger förverkande av den beslagtagna egendomen i föreläggande av ordningsbot, skall anmälan om beslaget göras hos polismyndigheten.

3. I fråga om sådana drycker som avses i 1 § tredje stycket och som förtärs eller förvaras i

3. I fråga om sådana drycker som avses i 1 § tredje stycket och som förtärs eller förvaras i

2 Senaste lydelse 2004:521.

Författningsförslag SOU 2004:92

86

strid med villkor enligt 2 kap. 16 § andra stycket första meningen eller med 2 kap. 18 § eller med 4 kap. 4 § ordningslagen (1993:1617) eller med 9 kap. 2 § järnvägslagen (2004:519) har den som tjänstgör som ordningsvakt vid en allmän sammankomst eller offentlig tillställning eller inom ett trafikföretags område eller dess färdmedel eller som befattningshavare i säkerhets- eller ordningstjänst vid järnväg samma rätt att ta egendomen i beslag som enligt rättegångsbalken tillkommer en polisman.

strid med villkor enligt 2 kap. 16 § andra stycket första meningen eller med 2 kap. 18 § eller med 4 kap. 4 § ordningslagen (1993:1617) eller med 17 kap. 2 § järnvägslagen (2004:519) har den som tjänstgör som ordningsvakt vid en allmän sammankomst eller offentlig tillställning eller inom ett trafikföretags område eller dess färdmedel eller som befattningshavare i säkerhets- eller ordningstjänst vid järnväg samma rätt att ta egendomen i beslag som enligt rättegångsbalken tillkommer en polisman.

Ordningsvakt eller befattningshavare i säkerhets- eller ordningstjänst vid järnväg som har verkställt beslag skall skyndsamt anmäla detta till polismyndigheten och överlämna den beslagtagna egendomen.

Denna lag träder i kraft den …

SOU 2004:92 Författningsförslag

87

3 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1974:610 ) om inrikes vägtransport

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1974:610) om inrikes vägtransport skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §1

Lagen skall ej tillämpas på brevbefordran, begravningstransporter eller befordran av flyttsaker.

Lagen skall inte heller tillämpas på sådan befordran på väg som är underkastad fördraget den 9 maj 1990 om internationell järnvägstransport eller som en järnväg i annat fall utför inom Sverige till fullgörande av avtal om befordran av gods på järnväg.

Lagen skall inte heller tillämpas på sådan befordran på väg som är underkastad fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) av den 9 maj 1980 i dess lydelse enligt ändringsprotokollet av den 3 juni 1999 eller som en järnväg i annat fall utför inom Sverige till fullgörande av avtal om befordran av gods på järnväg.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

1 Senaste lydelse 1998:484.

Författningsförslag SOU 2004:92

88

4 Förslag till lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410)

Härigenom föreskrivs att 11 och 20 §§trafikskadelagen (1975:1410) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 §1

Uppkommer annan person- eller sakskada i följd av trafik med motordrivet fordon än som anges i 10 §, utgår trafikskadeersättning från trafikförsäkringen för fordonet.

För sakskada som tillfogas försäkringstagaren genom det egna fordonet utgår trafikskadeersättning enligt första stycket endast om fordonet brukades olovligen av annan. Ersättning enligt första stycket utgår ej för sakskada som genom det egna fordonet tillfogas fordonets brukare eller förare eller, om fordonet brukades olovligen, den som med vetskap därom följde med fordonet eller lät egendom befordras med detta.

Skadas ett spårfordon som omfattas av järnvägstrafiklagen (1985:192) och som är i trafik eller skadas person eller egendom i ett sådan fordon, utgår trafikskadeersättning enligt första stycket endast om skadan har orsakats genom vållande i samband med förandet av det motordrivna fordonet eller genom bristfällighet på det fordonet. Uppkommer därvid också skada på egendom som ingår i spåranläggningen, gäller vad nu har sagts även i fråga om denna skada.

Skadas ett spårfordon som omfattas av järnvägslagen (2004:519) och som är i trafik eller skadas person eller egendom i ett sådan fordon, utgår trafikskadeersättning enligt första stycket endast om skadan har orsakats genom vållande i samband med förandet av det motordrivna fordonet eller genom bristfällighet på det fordonet. Uppkommer därvid också skada på egendom som ingår i spåranläggningen, gäller vad nu har sagts även i fråga om denna skada.

1 Senaste lydelse 1985:194.

SOU 2004:92 Författningsförslag

89

20 §2

Har skada för vilken trafikskadeersättning utgått vållats uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet, inträder försäkringsanstalten intill det utgivna beloppet i den skadelidandes rätt till skadestånd av skadevållaren. Detsamma gäller, om skadan har vållats genom vårdslöshet av förare som har gjort sig skyldig till brott som avses i 4 § eller 4 a § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott.

Om trafikskadeersättning har betalats för en skada som omfattas av produktansvarslagen (1992:18), inträder försäkringsanstalten intill det utgivna beloppet i den skadelidandes rätt till skadestånd enligt den lagen.

Är järnväg eller spårväg enligt järnvägstrafiklagen (1985:192)eller annan författning ansvarig för skada till följd av spårdriften och har trafikskadeersättning utgått för skadan, får försäkringsanstalten kräva ersättningen åter från den ansvarige i den omfattning som är skälig med hänsyn till den medverkan som har förekommit på ömse sidor och omständigheterna i övrigt.

Är järnväg eller spårväg enligt järnvägslagen (2004:519) eller annan författning ansvarig för skada till följd av spårdriften och har trafikskadeersättning utgått för skadan, får försäkringsanstalten kräva ersättningen åter från den ansvarige i den omfattning som är skälig med hänsyn till den medverkan som har förekommit på ömse sidor och omständigheterna i övrigt.

Denna lag träder i kraft den…

2 Senaste lydelse 1992:1121.

Författningsförslag SOU 2004:92

90

5 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1976:661 ) om immunitet och privilegier i vissa fall

Härigenom föreskrivs att bilagan till lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Bilaga 2

Immunitet och/eller privilegier gäller för följande

Tillämplig internatio-

nell överenskommelse

Internationella organ Fysiska personer

33 Mellanstatliga organisationen för internationell järnvägstrafik (OTIF)

Medlemsstaternas representanter i organisationen, personer med tjänst hos organisationen och sakkunniga utsedda av organisationen

Fördraget den 9 maj 1980 om internationell järnvägstrafik (COTIF)

Föreslagen lydelse

Bilaga

Immunitet och/eller privilegier gäller för följande

Tillämplig internatio-

nell överenskommelse

Internationella organ Fysiska personer

33 Mellanstatliga organisationen för internationell järnvägstrafik (OTIF)

Medlemsstaternas representanter i organisationen, personer med tjänst hos organisationen och sakkunniga utsedda av organisationen

Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) av den 9 maj 1980 i dess ly-

delse enligt ändringsprotokollet av den 3 juni 1999

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

1 Lagen omtryckt 1994:717. 2 Senaste lydelse 2004:666.

SOU 2004:92 Författningsförslag

91

6 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1976:1090 ) om alkoholutandningsprov

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1976:1090) om alkoholutandningsprov skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §1

Alkoholutandningsprov får tas på den som skäligen kan misstänkas för brott som avses i 4 § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott, 30 § lagen (1990:1157) om säkerhet vid tunnelbana och spårväg, 10 kap. 2 § järnvägslagen (2004:519)eller annat brott, på vilket fängelse kan följa, om provet kan ha betydelse för utredning om brottet.

Alkoholutandningsprov får tas på den som skäligen kan misstänkas för brott som avses i 4 § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott, 18 kap. 2 § järnvägslagen (2004:519) eller annat brott, på vilket fängelse kan följa, om provet kan ha betydelse för utredning om brottet.

Alkoholutandningsprov tas av polisman. Provtagningen skall ske på ett sätt som inte utsätter den på vilken provet tas för allmän uppmärksamhet. Om särskilda skäl inte föranleder något annat, skall provet tas i täckt fordon eller inomhus i avskilt rum.

Denna lag träder i kraft den …

1 Senaste lydelse 2004:522.

Författningsförslag SOU 2004:92

92

7 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1992:1672 ) om paketresor

Härigenom föreskrivs att 18 § lagen (1992:1672) om paketresor skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18 §1

Skador som omfattas av bestämmelserna i sjölagen (1994:1009), rådets förordning (EG) nr 2027/97 av den 9 oktober 1997 om lufttrafik-företags skadeståndsansvar avseende lufttransport av passagerare och deras bagage2, luftfartslagen (1957:297), järnvägstrafiklagen (1985:192) eller lagen (1985:193) om internationell järnvägstrafik ersätts enligt de bestämmelserna i stället för enligt denna lag. Arrangören är dock alltid skyldig att ersätta resenären för vad denne har rätt att fordra enligt de nämnda bestämmelserna.

Skador som omfattas av bestämmelserna i sjölagen (1994:1009), rådets förordning (EG) nr 2027/97 av den 9 oktober 1997 om lufttrafik-företags skadeståndsansvar avseende lufttransport av passagerare och deras bagage2, luftfartslagen (1957:297), eller järnvägslagen (2004:519) ersätts enligt de bestämmelserna i stället för enligt denna lag. Arrangören är dock alltid skyldig att ersätta resenären för vad denne har rätt att fordra enligt de nämnda bestämmelserna.

Denna lag träder i kraft den …

1 Senaste lydelse 2002:1132. 2 EGT L 140, 30.5.2002, s. 2 (Celex 32002R0889).

SOU 2004:92 Författningsförslag

93

8 Förslag till lag om ändring i körkortslagen (1998:488)

Härigenom föreskrivs att 5 kap.3 och 9 §§körkortslagen (1998:488) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap.

1

Ett körkort skall återkallas

1. om körkortshavaren har brutit mot 1 § andra stycket, 4 eller 4 a § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott eller 30 § första, andra eller tredje stycket lagen (1990:1157) om säkerhet vid tunnelbana och spårväg eller 10 kap. 2 § första, andra eller tredje stycket järn-vägslagen (2004:519),

Ett körkort skall återkallas

1. om körkortshavaren har brutit mot 1 § andra stycket, 4 eller 4 a § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott eller 18 kap. 2 § första, andra eller tredje stycket järnvägslagen (2004:519),

2. om körkortshavaren har brutit mot 5 § lagen om straff för vissa trafikbrott och överträdelsen inte kan anses som ringa,

3. om körkortshavaren genom upprepade brott i väsentlig grad har visat bristande vilja eller förmåga att rätta sig efter de bestämmelser som gäller i trafikens eller trafiksäkerhetens intresse för förare av motordrivet fordon eller spårvagn,

4. om körkortshavaren i annat fall vid förande av ett motordrivet fordon eller en spårvagn har överskridit högsta tillåtna hastighet, kört mot rött ljus, underlåtit att iaktta stopplikt, kört om vid övergångsställe eller brutit mot någon annan regel som är äsentlig från trafiksäkerhetssynpunkt, allt om överträdelsen inte kan anses som ringa,

5. om körkortshavaren på grund av opålitlighet i nykterhetshänseende inte bör ha körkort,

6. om det med hänsyn till annat brott som körkortshavaren har gjort sig skyldig till kan antas att han inte kommer att respektera trafikreglerna och visa hänsyn, omdöme och ansvar i trafiken eller om han på grund av sina personliga förhållanden i övrigt inte kan anses lämplig som förare av körkortspliktigt fordon,

1 Senaste lydelse 2004:524.

Författningsförslag SOU 2004:92

94

7. om körkortshavarens förutsättningar för rätt att köra ett körkortspliktigt fordon är så väsentligt begränsade genom sjukdom, skada eller dylikt att han från trafiksäkerhetssynpunkt inte längre bör ha körkort,

8. om körkortshavaren inte följer ett föreläggande att ge in läkarintyg eller bevis om godkänt förarprov.

5 kap.

2

I stället för att körkortet återkallas skall körkortshavaren varnas i sådana fall som avses i 3 § 2–6, om varningen av särskilda skäl kan anses vara en tillräcklig åtgärd.

Detsamma gäller om körkortshavaren brutit mot 4 § första stycket lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott, 30 § första stycket lagen (1990:1157) om säkerhet vid tunnelbana och spårväg eller 10 kap. 2 § första stycket järnvägslagen (2004:519)och alkoholkoncentrationen under eller efter färden inte uppgått till 0,5 promille i blodet eller 0,25 milligram per liter i utandningsluften.

Detsamma gäller om körkortshavaren brutit mot 4 § första stycket lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott eller 18 kap. 2 § första stycket järn-vägslagen (2004:519) och alkoholkoncentrationen under eller efter färden inte uppgått till 0,5 promille i blodet eller 0,25 milligram per liter i utandningsluften.

1. Denna lag träder i kraft den …

2. Bestämmelserna i 5 kap. 3 § 1 gäller även den som har brutit mot 30 § första, andra eller tredje stycket lagen (1990:1157) om säkerhet vid tunnelbana och spårväg.

3. Bestämmelserna i 5 kap. 9 § andra stycket gäller även den som har brutit mot 30 § första stycket lagen (1990:1157) om säkerhet vid tunnelbana och spårväg.

2 Senaste lydelse 2004:524.

SOU 2004:92 Författningsförslag

95

9 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1999:216 ) om ögonundersökning vid misstanke om vissa brott i trafiken

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1999:216) om ögonundersökning vid misstanke om vissa brott i trafiken skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §1

En ögonundersökning enligt denna lag får göras på förare av ett motordrivet fordon samt på förare av ett maskindrivet spårfordon på järnväg, tunnelbana eller spårväg om det kan misstänkas att föraren gjort sig skyldig till brott som avses i 4 § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott, 30 § lagen (1990:1157) om säkerhet vid tunnelbana och spårväg, 10 kap. 2 § järnvägslagen (2004:519)eller till något annat brott på vilket fängelse kan följa och som har begåtts i samband med framförandet av fordonet.

En ögonundersökning enligt denna lag får göras på förare av ett motordrivet fordon samt på förare av ett maskindrivet spårfordon på järnväg, tunnelbana eller spårväg om det kan misstänkas att föraren gjort sig skyldig till brott som avses i 4 § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott, 18 kap. 2 § järnvägslagen (2004:519) eller till något annat brott på vilket fängelse kan följa och som har begåtts i samband med framförandet av fordonet.

Undersökningen enligt första stycket får genomföras endast om den kan ha betydelse för utredningen om brottet.

Denna lag träder i kraft den …

1 Senaste lydelse 2004:525.

97

1 Inledning

1.1 Uppdraget

Järnvägsutredningens uppdrag enligt direktiven1 är att göra en bred översyn av organisationen och lagstiftningen inom järnvägssektorn. Uppdraget kan enligt direktiven delas upp i två delar.

I den ena delen ingår att med utgångspunkt i konsumentintresset analysera möjliga utvecklingsvägar för såväl person- som godstrafiken på järnväg. Utredaren skall enligt direktiven härvid analysera olika modeller för en utvecklad konkurrens samt i sin slutliga bedömning förorda ett alternativ. Järnvägsutredningen har i huvudbetänkandet Järnväg för resenärer och gods (SOU 2003:104) lämnat förslag i denna del.

I den andra delen av uppdraget ingår att i svensk rätt genomföra de nya regler inom området som på senare tid antagits inom Europeiska gemenskapen och på internationell nivå. Detta gäller såväl det så kallade första järnvägspaketet och direktivet om driftskompatibilitet för transeuropeiska konventionella järnvägar som det nya fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF). I denna del av uppdraget ingår även att göra en generell översyn av järnvägslagstiftningen för att modernisera denna och – om så bedöms erforderligt – anpassa den till regeringsformens (RF) bestämmelser om normgivning.

Järnvägsutredningen har i delbetänkandet Rätt på spåret (SOU 2002:48) lämnat förslag till hur det första järnvägspaketet skall införlivas i svensk rätt genom skapandet av en ny sektorsspecifik lag. Järnvägslagen (2004:519), som trädde i kraft den 1 juli 2004, motsvarar i huvudsak utredningens förslag i denna del (se prop. 2003/04:123). Därmed kvarstår för utredningen att komma med förslag hur COTIF skall genomföras i svensk rätt samt göra en översyn av de

1 Dir. 2001:48, 2001:116, 2002:128 och 2003:161. De tre först nämnda direktiven finns intagna som bilagor till huvudbetänkandet Järnväg för resenärer och gods (SOU 2003:104) och det sist nämnda direktivet finns bifogat som bilaga 1 till detta betänkande.

Inledning SOU 2004:92

98

bestämmelser om inrikes transport som har sin motsvarighet i COTIF och föreslå lämpliga ändringar i dessa. Därutöver skall utredningen enligt direktiven göra en generell översyn av järnvägslagstiftningen för att modernisera denna. Utgångspunkten bör enligt direktiven i denna del vara att bestämmelserna om inrikes transport skall överensstämma med de internationella överenskommelserna såvida inte något särskilt intresse talar för motsatsen.

Järnvägsutredningen har utöver de två ovannämnda betänkandena i november 2002 lämnat en särskild rapport om stations- och övrig fastighetsförvaltning, Förvaltningen av järnvägens fastigheter, samt i mars 2003 en skrivelse om registrering av fordon.

1.2 Arbetets bedrivande

En av utgångspunkterna för utredningen har varit att skapa en modern samlad järnvägslagstiftning som står redo att möta de framtida anpassningar av regelverket som kommer att bli nödvändiga, bl.a. genom det arbete som nu pågår inom EU på järnvägsområdet. En naturlig utgångspunkt har därvid varit att i samband med översynen av lagstiftningen överväga om den reglering som i dag är spridd i flertalet lagar bör flyttas över till den nya järnvägslagen.

De bestämmelser som i första hand är aktuella att föras över till järnvägslagen är bestämmelserna i järnvägstrafiklagen (1985:192) och lagen (1990:1157) om säkerhet vid tunnelbana och spårväg. Genom de ändringar som gjorts av COTIF genom 1999 års ändringsprotokoll är det även nödvändigt att se över lagen (1985:193) om internationell järnvägstrafik och även överväga om bestämmelserna i denna lag skall föras över till järnvägslagen.

Slutligen skall de bestämmelser om marknadstillträde för persontrafik på järnväg som utredningen föreslagit i huvudbetänkandet

Järnväg för resenärer och gods placeras i järnvägslagen.

Mina förslag har på brukligt sätt diskuterats med experterna i utredningen. Järnvägsutredningen har under arbetet med införlivandet av den reviderade COTIF knutit en referensgrupp till sig. Sekreterarna har vid tre tillfällen sammanträtt med representanter från Banverket, SJ AB och Green Cargo AB, som ingått i referensgruppen, angående införlivandet av den reviderade COTIF i svensk rätt och vilka ändringar som med anledning därav bör göras i bestämmelserna i nuvarande järnvägstrafiklag. Sekreterarna har därutöver haft ett möte med företrädare för kommunikationsministeriet i

Inledning

99

Finland och samferdselsdepartementet i Norge rörande införlivandet av COTIF i de nationella lagstiftningarna. Sekreterarna har även deltagit i ett informationsmöte med Mellanstatliga organisationen för internationell järnvägstrafik (OTIF) i Bern den 26 juni 2003 där frågor som bl.a. rörde de s.k. tekniska bihangen till COTIF (bihangen F och G) diskuterades. I frågor rörande transport av farligt gods har utredningen samrått med utredningen (Fö 2003:04) om översyn av bestämmelserna om transport av farligt gods.

1.3 Pågående arbete inom EU

Den 3 mars 2004 presenterade EG-kommissionen förslag till det s.k. tredje järnvägspaketet. Det är för närvarande oklart om och när förslaget kommer att antas och jag beaktar det därför inte i detta betänkande. Förslaget berör emellertid i vissa delar regleringen i 1999 års COTIF och på grund härav finns det ändå skäl att i det följande lämna en översiktlig redogörelse för det.

Det tredje järnvägspaketet innehåller förslag till ett direktiv om marknadsöppning för den internationella passagerartrafiken, en förordning om passagerarrättigheter inom internationell trafik, en förordning med minimikrav på kvaliteten på nationell och internationell godstrafik samt förslag till ett direktiv om lokförarkörkort.

Förslaget till direktiv om marknadsöppning för den internationella passagerartrafiken

Det föreslagna direktivet anger att järnvägsföretag som har erforderliga säkerhetsintyg från år 2010 skall kunna utföra internationell transport inom EU. Järnvägsföretagen skall kunna ta upp och sätta av passagerare på vilken station som helst vid en sådan transport, alltså även på stationer inom samma medlemsstat.

Förslaget till förordning om passagerarrättigheter inom internationell trafik

Förordningen skall enligt förslaget vara tillämplig på internationell transport. I förslaget bestäms de minimistandarder som skall gälla för information till passagerare före och under resan, vilka minimivillkor som skall gälla vid förseningar, hur klagomål skall behandlas

Inledning SOU 2004:92

100

samt vilket stöd som skall ges till passagerare med funktionshinder. Förslaget innehåller också bl.a. regler om skadestånd vid personskada eller förlust av bagage.

Förslaget omfattar rättigheter för de resande som inte regleras i COTIF. Det är exempelvis fallet när det gäller information som skall lämnas till resenärerna, tillgången till biljetter och rättigheter för funktionshindrade.

När det gäller förutsättningar för ansvar för resande som dödas eller skadas går förslaget något längre än COTIF. Förslaget innebär också att ett obegränsat ekonomiskt ansvar skall gälla, dvs. det finns inga begränsningsbelopp, om den resande dödas eller skadas. Förslaget går också längre än COTIF när det gäller ansvar och ersättning för förseningar och inställd trafik. Medan fördraget i sådana fall ger de resande rätt till ersättning för skäliga kostnader för kost och logi och för att underrätta berörda personer kommer enligt kommissionens förslag de resande även ha rätt till ekonomisk ersättning2. Vidare skall ett järnvägsföretags försäkringsskydd per resande uppgå till minst 310 000 euro.

Om den internationella transporten utförs av flera på varandra följande järnvägsföretag skall företagen svara solidariskt om en resande dödas eller skadas, om resgods förstörs eller förloras eller vid förseningar. Förslaget i denna del skiljer sig också i vissa delar från COTIF.

Förslaget till förordning med minimikrav på kvaliteten på nationell och internationell godstrafik

Den föreslagna förordningen skall vara tillämplig på både nationell och internationell transport. Vid förlorat eller skadat gods föreslås ett begränsningsbelopp om 75 euro per kilo förlorad eller skadad bruttovikt (ca tre gånger högre än motsvarande belopp i CIM). Vidare föreslås minimiersättningsbelopp vid förseningar. I CIM föreskrivs vid förseningar inga lägsta ersättningsbelopp utan endast ett högsta belopp. Förslaget innehåller även regler om ansvar och ersättning vid bristande information om förseningar.

2 Enligt COTIF bestämmer dock nationell rätt om och i vilken mån transportören dessutom skall betala ersättning för andra skador än de nyss nämnda. Kollektivtrafikkommitténs transportslagsövergripande förslag till lag om ersättning m.m. vid transport av resande innebär att vid försening skälig ersättning skall utgå för ekonomisk förlust (Kollektivtrafik med människan i centrum, SOU 2003:67). Järnvägsutredningen har anslutit sig till Kollektivtrafikkommitténs förslag i denna del (Järnväg för resenärer och gods, SOU 2003:104 s. 173 ff.).

101

2 Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) och dess införlivande med svensk rätt

2.1 Bakgrund

Kort om OTIF och COTIF

Den första europeiska överenskommelsen om internationell godstransport med järnväg undertecknades i Bern år 1890. Sverige anslöt sig år 1907 till detta fördrag och har alltsedan dess deltagit i det internationella järnvägssamarbetet. Ett fördrag om befordran med järnväg av resande och resgods undertecknades år 1924 och trädde i kraft år 1928. Sverige anslöt sig från början till detta fördrag. Efter år 1924 har fördrag rörande personbefordran slutits samtidigt med fördragen rörande godsbefordran.

År 1980 slöts ett fördrag om internationell järnvägstrafik (Convention relative aux transports internationaux ferroviaires, COTIF 1980). Genom fördraget bildades en ny organisation, Mellanstatliga organisationen för internationell järnvägstrafik (l'Organisation intergouvernementale pour les transports internationaux ferroviaires, OTIF) som arvtagare till den tidigare Järnvägsbyrån i Bern. OTIF har för närvarande 42 medlemsstater i Europa, Mellanöstern och Nordafrika.

OTIF:s mest centrala uppgift är att förvalta och vidareutveckla fördraget. COTIF 1980 behandlar främst den internationella transporten av gods och passagerare och innehåller regler av både civilrättslig och offentligrättslig karaktär. COTIF innebar en betydande förenkling och modernisering jämfört med tidigare regler.

Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) … SOU 2004:92

102

Revision av COTIF 1980

COTIF 1980 har genomgått en omfattande revision under 1990talet. Det reviderade fördraget om internationell järnvägstrafik av den 9 maj 1980 i dess lydelse enligt ändringsprotokollet av den 3 juni 1999 (COTIF) antogs av OTIF vid ett möte med generalförsamlingen den 26 maj–3 juni 1999 i Vilnius i Litauen.

Sverige har skrivit under 1999 års ändringsprotokoll till COTIF. De stater som i likhet med Sverige har gjort det förutsätts ratificera eller på annat sätt godta eller godkänna det reviderade fördraget. COTIF har ännu inte trätt i kraft och kommer inte att göra det förrän fler än två tredjedelar av de länder som vid tidpunkten för den femte generalförsamlingens beslut var medlemmar i OTIF har ratificerat ändringsprotokollet.

I flera av medlemsstaterna i OTIF har sedan år 1980 grundläggande ekonomiska, juridiska och tekniska förändringar skett på järnvägsområdet. Till detta kom det faktum att det internationella järnvägsarbetet har varit och är spritt på flera internationella organisationer utan någon direkt inbördes samordning. Revisionen har därför varit påkallad av flera skäl. Viktigast är att järnvägarnas organisation, inte minst till följd av utvecklingen inom EG-rätten, har ändrats så att infrastrukturen i allt större utsträckning skiljts från själva transportverksamheten (för att underlätta kostnadsjämförelser mellan transportslagen) och att internationella aktörer som opererar som transportörer i flera länder har tillkommit (ett första steg mot fri konkurrens på spåren). Det internationella regelverket och dess ansvarsregler bygger däremot i stor utsträckning på att varje stat hade en nationellt sammanhållen, “monolitisk” järnvägsorganisation och att internationella transporter utfördes i samarbete mellan sådana järnvägsorganisationer. Innehavet av infrastrukturen har setts som det centrala och varit styrande för ansvarsreglerna. Provisoriska ändringar i fördraget har visserligen gjorts efter hand men själva grundstrukturen har blivit föråldrad. Dessutom har det tillkommit ett behov av att på ett enhetligt sätt reglera även förhållandet mellan transportören och infrastrukturhållaren.

På grund av den mer eller mindre långtgående uppdelning av järnvägen i skilda delar med ansvar för infrastruktur respektive transportverksamhet har rättigheter och skyldigheter, som tidigare var knutna till det generella begreppet järnvägen, i 1999 års COTIF delats upp och knutits till transportör, innehavare av vagnar, transportkunder, infrastrukturförvaltare osv.

SOU 2004:92 Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) …

103

Vidare har det länge funnits ett önskemål om ändrad status för reglementet om internationell järnvägstransport av farligt gods, RID. Den tidigare konstruktionen innebar att regelverket bara blev tillämpligt om transporten skedde inom ramen för ett transportavtal i och med att reglerna var knutna till de civilrättsliga reglerna om godstransport. För andra transportmedel har däremot länge gällt att reglerna om transport av farligt gods är av offentligrättslig karaktär, vilket ger ett mer heltäckande system.

2.2 COTIF 1980

Uppbyggnad av COTIF 1980

Den nuvarande internationella regleringen på järnvägsrättens område är som redan nämnts COTIF 1980. COTIF 1980 består av en huvudstomme, det s.k. kallade grundfördraget, och ett antal till denna fogade instrument. Till nuvarande COTIF hör ett protokoll om privilegier och immunitet för OTIF samt två bihang. Bihang A innehåller enhetliga rättsregler för avtal om internationell järnvägstransport av resande och resgods (CIV). I bihang B finns enhetliga rättsregler för avtal om internationell järnvägstransport av gods (CIM).

Till CIM hör fyra underbilagor som innehåller särskilda bestämmelser om vissa transporter, nämligen reglementen om internationell järnvägstransport av farligt gods (RID), av privatvagnar (RIP), av containrar (RICo) och av expressgods (RIEx).

Införlivande av COTIF 1980 med svensk rätt

Genom lagen (1985:193) om internationell järnvägstrafik införlivades de delar av COTIF 1980 som innehåller bestämmelser som riktar sig till myndigheter och enskilda, med undantag av bestämmelserna i RID, med svensk rätt. Bihang A och bihang B till COTIF 1980 (CIV och CIM) har införlivats med svensk rätt genom inkorporering och har därigenom kommit att gälla som svensk rätt i sin franska lydelse. Detta skedde genom föreskrifter i lagen att bihang A och B i sin franska lydelse skall tillämpas som svensk lag. Som hjälp för tillämpningen har de båda bihangen dock publicerats också i svensk översättning. Vissa processrättsliga regler har transformerats till svensk rätt.

Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) … SOU 2004:92

104

RID har införlivats med svensk rätt genom förordningen (1982:923) om transport av farligt gods med inkorporationsmetoden. Protokollet om immunitet och privilegier för OTIF har införlivats med svensk rätt genom att erforderliga uppgifter angående OTIF har förts in i bilagan till lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall.

2.3 Uppbyggnad av COTIF 1999 och dess huvudsakliga innehåll

Uppbyggnad av COTIF 1999

COTIF består av ett ändringsprotokoll samt en ny version av såväl grundfördraget med bihang som protokollet om privilegier och immunitet. Fördraget finns intaget som bilaga 2 i en särskild volym till detta betänkande.

Förutom bihang som motsvarar de redan existerande bihangen CIV och CIM och bilagan RID till CIM innehåller COTIF ett antal nya bihang. CUV innehåller regler för avtal om nyttjande av vagnar i internationell järnvägstrafik och om ansvaret för dessa vagnar, CUI regler för avtal om nyttjande av infrastruktur i internationell järnvägstrafik, APTU regler om antagande av normer för tekniskt godkännande av och om enhetliga tekniska föreskrifter för järnvägsmateriel i internationell trafik och ATMF regler om tekniskt godkännande av järnvägsmateriel i internationell trafik.

Ändringsprotokollet

Protokollet av den 3 juni 1999 om ändrig av fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) av den 9 maj 1980 (ändringsprotokollet) innehåller bestämmelser som är nödvändiga vid övergången från COTIF 1980 till 1999 års COTIF, t.ex. bestämmelser om ratifikation och ikraftträdande samt övergångsbestämmelser.

Grundfördraget i dess nya version

Grundfördraget innehåller föreskrifter av mer övergripande karaktär. Det innehåller bl.a. bestämmelser om OTIF:s uppbyggnad och verksamhet samt om skiljedom, verkställighet av domar, kvarstad

SOU 2004:92 Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) …

105

och utmätning av viss egendom. I grundfördraget finns också bestämmelser som reglerar förfarandet när fördraget skall ändras.

Protokollet om privilegier och immunitet i dess nya version

I protokollet regleras privilegier och immunitet för själva organisationen, för dess tjänstemän, för medlemsstaternas företrädare och för personer som utför uppdrag åt organisationen. Denna immunitet och dessa privilegier motsvarar vad som i allmänhet gäller för internationella organisationer av motsvarande slag.

CIV i dess nya version

CIV är i princip tillämplig på järnvägstransport av resande när avreseplatsen och bestämmelseplatsen är belägna i två skilda medlemsstater. CIV är under vissa förutsättningar även tillämplig på inrikes kompletterande transporter på väg eller inre vattenvägar.

I CIV finns regler om transportavtal, utfärdande av biljetter, inskrivning av resgods m.m. En viktig del av CIV är de bestämmelser som reglerar transportörens ansvar när resande dödas eller skadas. Dessa bestämmelser överensstämmer i huvudsak med innehållet i CIV 1980. I CIV har tillkommit en bestämmelse som reglerar transportörens dröjsmålsansvar vid persontransport. I CIV finns föreskrifter om hur en resande kan göra skadeståndsanspråk gällande mot transportörer. Bl.a. regleras mot vilka transportörer talan får föras och vilken domstol som är behörig att pröva en ersättningstalan. Vidare ges vissa bestämmelser om preskription. Slutligen ges föreskrifter om hur transportörernas inbördes förhållanden i anledning av en transport som omfattas av CIV skall regleras.

CIM i dess nya version

CIM är i princip tillämplig på järnvägstransport av gods mot betalning när den plats där godset tas emot och den plats där godset skall lämnas ut är belägna i två skilda medlemsstater. CIM är även tillämplig på inrikes transport på väg eller inre vattenvägar under förutsättning att de kompletterar en internationell järnvägstransport.

Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) … SOU 2004:92

106

En viktig del av CIM är den som reglerar själva transportavtalet som skall bekräftas genom en fraktsedel. Där ges bestämmelser om transportavtalets tillkomst, fraktsedelns innehåll och, om parterna inte kommit överens om annat, skyldigheten att betala kostnaderna för transporten. I CIM finns också bestämmelser om transportörens rätt att undersöka godset, lastning och lossning av gods, förpackning av gods, leveransfrister och utlämning av godset. Föreskrifter ges om avsändarens och mottagarens rätt att ändra transportavtalet. Bestämmelser finns också om hur transportören skall förfara när det inte går att fullgöra transporten på det sätt som ursprungligen har avsetts och när hinder har uppkommit mot att lämna ut godset.

I CIM regleras transportörens ansvar för skada till följd av att godset går förlorat eller skadas eller inte lämnas ut inom den leveransfrist som gäller för transporten. CIM innehåller bestämmelser om hur den som är berättigad till godset kan göra skadeståndsanspråk gällande mot transportören. CIM reglerar således vem som har rätt att föra skadeståndstalan, mot vilka transportörer skadeståndstalan får föras och vilken domstol som är behörig att pröva en sådan talan. CIM innehåller också preskriptionsbestämmelser. Slutligen regleras det inbördes förhållandet mellan flera transportörer som deltar i en godstransport.

RID i dess nya version

RID är tillämpligt på internationell järnvägstransport av farligt gods på medlemsstaternas områden. Reglementet är även tillämpligt på annan transport än järnvägstransport i de fall CIM är tillämplig om inte annat följer av internationella bestämmelser som gäller för transport med annat transportmedel.

Till RID hör en bilaga som utgör en del av reglementet. Bilagan kommer att ha det innehåll som fackutskottet för transport av farligt gods kommer att ha fastställt när ändringsprotokollet träder i kraft. Farligt gods som enligt bilagan inte får transporteras får inte tas emot för internationell transport.

SOU 2004:92 Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) …

107

CUV

Detta nya bihang med regler för avtal om nyttjande av vagnar innehåller ansvarsregler som är tillämpliga då transportföretag använder andras vagnar i internationell trafik. CUV innebär ett första försök till förenkling och uppstramning av regelverket på ett område som för närvarande består av en stor mängd detaljregler. Bihangets bestämmelser är till stora delar dispositiva.

CUI

Det nya bihanget CUI med regler för avtal om nyttjande av infrastruktur i internationell järnvägstrafik ger delvis innehåll åt det trafikeringsavtal som av praktiska skäl alltid är nödvändigt när någon annan än den som förvaltar infrastrukturen skall trafikera denna och som är ett krav enligt EG-rätten (artikel 10.5 i direktiv 2001/12/EG). CUI innehåller främst regler om ansvarsfördelning mellan infrastrukturförvaltare och järnvägsföretag.

APTU

Syftet med bihanget är att möjliggöra järnvägstrafik över nationsgränserna och att bidra till att tillvarata säkerheten och tillgängligheten i den trafiken. Detta uppnås genom att man ser till att tekniska system och komponenter som är nödvändiga för internationell trafik utformas enligt vissa standarder som gör det möjligt att använda systemen och komponenterna för hela den tilltänkta trafiken (interoperabilitet).

En teknisk expertkommitté skall inrättas för att utarbeta och godkänna tekniska standarder och normer för järnvägsmateriel som skall användas i internationell trafik. Tanken är att redan existerande internationella standarder skall inarbetas i de tekniska bilagorna till bihanget APTU.

ATMF

Syftet med bihanget är att möjliggöra järnvägstrafik över nationsgränserna genom en gemensam teknisk godkännandeordning. Även här är kravet på interoperabilitet centralt. Det tekniska godkännan-

Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) … SOU 2004:92

108

det av järnvägsfordon och annan järnvägsmateriel för användning i internationell trafik skall åligga den nationella eller internationella myndighet som är behörig på området enligt gällande regler i varje medlemsstat. På sikt kommer emellertid internationella standarder att utarbetas vilket innebär att det inte alltid kommer att vara nödvändigt med nationella godkännandeordningar. I samband med ett godkännande i enlighet med ATMF kommer ett intyg om godkännande att utfärdas. En databas över fordon som är godkända för internationell trafik kommer att upprättas av OTIF.

2.4 De viktigare bestämmelserna i COTIF 1999

I detta avsnitt lämnas en redogörelse för de viktigare bestämmelserna i COTIF. Bestämmelserna i APTU och ATMF beskrivs dock inte närmare här utan i stället hänvisas till vad som sägs om dessa i avsnitt 2.3.

2.4.1 Ändringsprotokollet

I protokollet regleras bl.a. frågor om ratifikation, ikraftträdande och övergångsbestämmelser.

Ratifikation, godtagande eller godkännande

Ändringsprotokollet kan ratificeras, godtas eller godkännas. Instrument om ratifikation, godtagande eller godkännande skall deponeras hos OTIF (artikel 3).

Ikraftträdande

Ändringsprotokollet träder i kraft den första dagen i den tredje månaden efter den månad då OTIF har underrättat medlemsstaterna om att mer än två tredjedelar av dessa har ratificerat eller på annat sätt godkänt ändringsprotokollet (artikel 4).

SOU 2004:92 Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) …

109

Förklaringar och förbehåll

Enligt artikel 42 i det reviderade grundfördraget kan en medlemsstat när som helst förklara att den inte kommer att tillämpa vissa bihang till fördraget i deras helhet. Förbehåll och förklaringar att vissa bestämmelser i grundfördraget eller i bihangen till denna inte kommer att tillämpas är enligt samma artikel endast tillåtna om sådana förbehåll och förklaringar är uttryckligen medgivna i dessa bestämmelser.

Förklaringar och förbehåll enligt artikel 42.1 i grundfördraget får avges eller göras när som helst. De får verkan när ändringsprotokollet träder i kraft (artikel 5).

Protokollstexter

Ändringsprotokollet är upprättat på engelska, franska och tyska språken (COTIF 1980 är endast avfattat på franska). Vid skiljaktigheter skall endast den franska texten äga giltighet (artikel 7.1; jfr artikel 45.1 i det reviderade grundfördraget).

2.4.2 Grundfördraget

Allmänna bestämmelser (art. 1–7)

OTIF har sitt säte i Bern. Generalförsamlingen kan dock besluta att OTIF skall ha sitt säte på en annan plats i någon av medlemsstaterna (artikel 1.2). Organisationens arbetsspråk kommer förutom franska och tyska i fortsättningen också att vara engelska (artikel 1.6).

OTIF kommer att ha till ändamål att i alla avseenden främja, förbättra och underlätta internationell järnvägstrafik (artikel 2).

För att göra det internationella samarbetet mer effektivt har medlemsstaterna åtagit sig att i första hand koncentrera sitt internationella samarbete på järnvägsområdet till OTIF. För de medlemsstater som samtidigt är medlemmar i Europeiska gemenskapen eller parter i EES-avtalet skall denna skyldighet dock inte äga företräde framför deras skyldigheter som sådana medlemmar eller avtalsparter (artikel 3).

Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) … SOU 2004:92

110

Gemensamma bestämmelser (art. 8–12)

De bestämmelser som är gemensamma för bihangen har vid revideringen införts i grundfördraget. Regler om nationell rätt, beräkningsenhet, tilläggsbestämmelser, ställande av säkerhet, verkställande av domar samt om kvarstad och utmätning återfinns därför i denna.

Om bestämmelser saknas i fördraget skall nationell rätt tillämpas (artikel 8). Med uttrycket “nationell rätt” avses rätten i den stat där den berättigade gör sitt anspråk gällande. Den omständigheten att en viss stats rättsordning skall tillämpas innebär inte alltid att den statens materiella rättsregler skall tillämpas. Enligt uttryckliga föreskrifter omfattar begreppet “nationell rätt” också vederbörande stats internationellt privaträttsliga regler.

I COTIF anges begränsningsbeloppen i beräkningsenheter som motsvarar de särskilda dragningsrätter (SDR) som används av Internationella valutafonden (artikel 9). En beräkningsenhet motsvarar en SDR. SDR definieras som en valutakorg som i dag består av euro, japanska yen, brittiska pund och amerikanska dollar. Den används även på flyg- och sjöfartsområdet. Värdet av SDR i svenska kronor beräknas dagligen och publiceras i svenska tidningar. En SDR motsvarar för närvarande ungefär 11 kronor.

Två eller flera medlemsstater eller två eller flera transportörer får utfärda tilläggsbestämmelser för tillämpningen av reglerna i CIV och CIM. En tilläggsbestämmelse får inte avvika från de enhetliga rättsreglerna (artikel 10). Det innebär att tilläggsbestämmelserna t.ex. kan reglera den närmare utformningen av biljetter och fraktsedlar. De får dock inte innehålla regler som ger större eller mindre rättigheter eller skyldigheter än reglerna i CIV och CIM. Även i nu gällande CIV och CIM finns en reglering om tilläggsbestämmelser och med stöd av denna har tilläggsbestämmelser också kommit till stånd. Det är CIT (Comité International du Transport par rail), som är ett frivilligt samarbetsorgan i vilket transportörer och infrastrukturförvaltare och andra deltar för att åstadkomma regler för en enhetlig tillämpning av COTIF, som har utarbetat dessa för transportörerna bindande DCU (enhetliga tilläggsbestämmelser) till 1980 års CIV och CIM1.

CIT och dess medlemmar har avstått från att utarbeta några tilläggsbestämmelser enligt artikel 10 i grundfördraget. Däremot

1 Det är alltså inte längre de statliga järnvägsförvaltningarna som deltar i samarbetet inom ramen för CIT utan istället deltar infrastrukturförvaltare och transportörer och andra på frivillig väg.

SOU 2004:92 Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) …

111

utarbetas genom CIT dels “allmänna transportvillkor” enligt artikel 3 c i CIV respektive CIM, dels enhetliga tillämpningsregler för person- och godstransport enligt COTIF. Dessa villkor och regler är inte formellt bindande men har godkänts av CIT:s medlemmar för gemensam tillämpning. Andra än medlemmar i CIT kan avtala med CIT om att få använda dem mot ersättning.

En dom, som har meddelats enligt fördraget av en behörig domstol och som är verkställbar enligt reglerna i det land där den har meddelats, är verkställbar även i de andra medlemsstaterna. Detta gäller dock inte domar som får verkställas endast interimistiskt eller sådana föreskrifter i domar som ålägger käranden att, förutom rättegångskostnader, betala skadestånd med anledning av att hans talan har ogillats. Vad som nu har sagts gäller också en förlikning som har träffats inför domstol (artikel 12.1 och 2).

En transportörs fordran mot en transportör i en annan medlemsstat på grund av en transport som omfattas av CIV eller CIM får beläggas med kvarstad eller utmätas endast på grund av ett avgörande av en judiciell myndighet i den stat i vilken fordringsägaren har sitt säte eller hemvist (artikel 12.3). Fordringar som härrör från avtal om användning av vagnar enligt CUV eller från avtal om nyttjande av infrastruktur enligt CUI får beläggas med kvarstad eller utmätas endast på grund av ett avgörande av en judiciell myndighet i den stat i vilken fordringsägaren har sitt säte (artikel 12.4). Järnvägsfordon får beläggas med kvarstad eller utmätas endast på grund av ett avgörande av en judiciell myndighet i den staten där innehavaren har sitt säte. Med “innehavare” avses den person som varaktigt nyttjar ett järnvägsfordon som transportmedel, antingen han är ägare eller har nyttjanderätt till fordonet (artikel 12.5).

Uppbyggnad och verksamhet (art. 13–24)

Organisationens organ är liksom tidigare generalförsamlingen, administrativa kommittén, revisionsutskottet och fackutskottet för transport av farligt gods (fackutskottet RID). På grund av att OTIF:s uppgifter har utökats har även två nya organ skapats, nämligen förenklingsutskottet och tekniska expertutskottet. Nytt är också bestämmelserna om generalsekreteraren som verkställande organ. Generalsekreterarens uppgifter kommer i huvudsak att motsvara dem som centralbyrån (OCTI) har i dag. OCTI kommer inte att till namnet finnas kvar.

Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) … SOU 2004:92

112

Generalförsamlingen består av medlemsstaternas företrädare. Som en följd av de nya frågor som den reviderade COTIF reglerar kommer generalförsamlingens behörighet att fatta beslut att utvidgas (artikel 14.2 f–k och n–p). Generalförsamlingen kommer liksom tidigare bl.a. att besluta om sammansättningen av den administrativa kommittén, ge direktiv för denna kommittés och generalsekreterarens (i dag centralbyråns) verksamhet, fastställa organisationens utgifter för varje sexårsperiod (i dag femårsperiod) och fatta beslut med anledning av vissa förslag till ändring av fördraget. Generalsekreteraren kommer att sammankalla generalförsamlingen åtminstone vart tredje år. Generalförsamlingen är beslutsmässig när en majoritet av medlemsstaterna är företrädda (artikel 14.4) och kommer även i fortsättningen som regel fatta beslut med enkel majoritet (artikel 14.6). De fall då det krävs två tredjedels majoritet, vilket det gör i dag bl.a. vid beslut om ändringar i fördraget, kommer dock att bli fler (artikel 14.6 och 14.2 f, g, h och p).

Administrativa kommittén kommer att bestå av representanter från en tredjedel av medlemsstaterna i stället för av representanter för 12 medlemsstater. Dessa kommer att utnämnas för tre år i stället för fem år som hittills. Kommitténs uppgifter har också anpassats och utökats (artikel 15.5 e, g, k, q och r) men de främsta torde fortfarande vara att övervaka generalsekreterarens (i dag centralbyråns) förvaltning och hans tillämpning av fördraget samt att godkänna budgeten och årsredovisningen.

Revisionsutskottet, fackutskottet RID, förenklingsutskottet och tekniska expertutskottet och andra tillfälligt inrättade utskott består i princip av företrädare för alla medlemsländer (artikel 16.1). Varje medlemsstat har en röst. Ett förslag är antaget om antalet ja-röster dels utgör minst en tredjedel av antalet medlemsstater som är företrädda vid omröstningen, dels överstiger antalet nej-röster (artikel 16.4).

Revisionsutskottet kommer att få delvis nya befogenheter med anledning av de nya reglerna i CUV, CUI, APTU och ATMF och kommer att vara behörigt att besluta om ändringar i ett stort antal bestämmelser i dessa bihang samt i CIV och CIM. Revisionsutskottet kommer vidare att vara behörigt att besluta om vissa ändringar i grundfördraget. Revisionsutskottet är, liksom enligt nu gällande regler, beslutsmässigt när majoriteten av medlemsstaterna är företrädda (artiklarna 17 och 33.4).

Även fackutskottet RID, som är behörigt att besluta om ändringar i RID, får delvis nya befogenheter. Fackutskottet RID är,

SOU 2004:92 Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) …

113

liksom enligt nu gällande regler, beslutsmässigt när en tredjedel av medlemsstaterna är företrädda (artikel 18).

Det nyinrättade förenklingsutskottet skall avge yttranden i alla frågor som syftar till att underlätta internationell järnvägstrafik över gränserna samt rekommendera standarder, metoder, förfaranden och praxis som avser förenkling. Förenklingsutskottet kan därvid bl.a. behandla frågor om vilken betydelse fraktsedeln skall ha för tullförfarandet. Förenklingsutskottet är beslutsmässigt när en tredjedel av medlemsstaterna är företrädda (artikel 19).

Tekniska expertutskottet skall enligt vissa förfaranden besluta om validering av en teknisk standard avseende järnvägsmateriel avsedd att användas i internationell trafik och om antagande av en enhetlig teknisk föreskrift som rör järnvägsmateriel avsedd att användas i internationell trafik. Utskottet skall dessutom ha en övervakande och granskande funktion på området i fråga. Härutöver är det tekniska expertutskottet bl.a. behörigt att besluta i fråga om förslag som syftar till ändring av bilagorna till APTU (artikel 20.1). Utskottet är beslutsmässigt när hälften av medlemsstaterna är företrädda (artikel 20.2). Det tekniska expertutskottet får dels, validera tekniska standarder eller anta enhetliga tekniska föreskrifter, dels vägra att validera eller anta dessa. Det får inte ändra dem. Utskottets roll i detta avseende är alltså begränsad till att analysera innehållet i en föreslagen teknisk standard eller föreskrift (artikel 20.3).

Generalsekreteraren är organisationens sekretariat och verkställande organ. Han kommer att väljas för en tid av tre år, som kan förlängas högst två gånger. Hans uppgifter motsvarar i stor utsträckning de uppgifter som centralbyrån har enligt gällande reglering. I hans uppgifter ingår sålunda bl.a. att verkställa beslut som har fattats av övriga organ, förbereda behandlingen av förslag till ändringar i fördraget, upprätta förslag till budget och förvalta organisationens medel. Nya uppgifter för generalsekreteraren är att han skall vara depositarie (artikel 21.3 a) och att han får rätt att föreslå ändringar av fördraget (artikel 21.4).

Linjer till sjöss eller på inre vattenvägar som avses i artiklarna 1 i CIV och CIM, på vilka transport sker och som i förening med transport på järnväg är föremål för ett enda transportavtal skall införas på två listor. Det åligger medlemsstaterna att meddela generalsekreteraren om införing eller strykning i listorna (artikel 24).

Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) … SOU 2004:92

114

Finanser (art. 25–27)

I artikel 26 föreskrivs grunderna för finansieringen av organisationens utgifter. Beräkningsgrunderna för finansieringen av organisationens utgifter är ändrade vilket i princip innebär att medlemsländerna skall betala en avgift som räknas ut på grundval av en kombination av Förenta nationernas system för fördelning av bidragen och antal kilometer järnvägsinfrastruktur i den enskilda staten (förhållandet 40 och 60 procent). Det ställs vidare krav på att varje medlemsstat skall stå för minst 0,25 procent av organisationens samlade utgifter. Ett maximumbidrag är bestämt till 15 procent av utgifterna. För Sveriges del innebär de nya beräkningsgrunderna att Sveriges andel av årsavgiften sänks, se avsnitt 10.

Skiljedom (art. 28–32)

Tvister mellan medlemsstater rörande tolkningen eller tillämpningen av fördraget och tvister mellan medlemsstater och organisationen om tolkningen eller tillämpningen av protokollet om privilegier och immunitet kan underställas en skiljenämnd på begäran av endera parten. Parterna bestämmer nämndens sammansättning och förfarandet inför nämnden. Andra tvister om fördragets tolkning eller tillämpning kan genom överenskommelse mellan parterna i tvisten underställas en skiljenämnd (artikel 28). Bestämmelser om en sådan skiljenämnds sammansättning och förfarandet inför nämnden finns i artiklarna 29–32. Bestämmelserna om skiljedom är i huvudsak oförändrade.

Ändring av fördraget (art. 33–35)

Förslag från medlemsstaterna rörande ändring av fördraget skall ges in till generalsekreteraren. Han skall omedelbart underrätta medlemsstaterna om dessa förslag och om förslag om ändring av fördraget som han själv har utarbetat (artikel 33.1). Generalförsamlingen kommer att vara behörig att besluta i frågor om sådana ändringar i grundfördraget och dess bihang som inte skall behandlas av revisionsutskottet, fackutskottet RID eller tekniska expertutskottet (artikel 33.2 och 33.4–6).

När förslag till ändringar läggs fram för revisionsutskottet, fackutskottet RID eller tekniska expertutskottet skall förslagen under-

SOU 2004:92 Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) …

115

ställas generalförsamlingen för beslut om minst en tredjedel av de stater som är företrädda i utskottet i fråga kräver det.

För att det inte längre skall ta så lång tid innan ändringar av fördraget beslutade av generalförsamlingen träder i kraft har reglerna härom ändrats. Enligt artikel 34.2 kommer ändringar i grundfördraget att träda i kraft tolv månader efter det att de har godkänts av två tredjedelar av medlemsstaterna. Detta kommer att gälla för alla medlemsstater med undantag för dem som har avgett en förklaring att de inte godkänner ändringarna. När det gäller ändringar av bihangen till fördraget beslutade av generalförsamlingen kommer i princip godkännande av hälften av medlemsstaterna att vara tillräckligt för att de skall träda i kraft tolv månader därefter (artikel 34.3). Nytt är också att generalförsamlingen vid tidpunkten för antagandet av en ändring under vissa förutsättningar kommer att kunna förklara att ändringen är av sådan karaktär att de medlemsstater som inte inom 18 månader från ändringens ikraftträdande godkänner ändringen måste upphöra att vara medlemmar av organisationen (artikel 34.6).

När ett utskott har beslutat om ändring av fördraget skall generalsekreteraren underrätta medlemsstaterna om beslutet. Om minst en fjärdedel av medlemsstaterna inom fyra månader från dagen för underrättelsen invänder mot ett beslut om ändring av grundfördraget eller om ändringar av bihang till fördraget fattat av revisionsutskottet, förfaller ändringsbeslutet. I annat fall träder ändringen i kraft för samtliga medlemsstater första dagen i tolfte månaden efter den månad under vilken generalsekreteraren lämnade underrättelse om beslutet. En stat som vill undgå att bli bunden av en ändring i grundfördraget måste säga upp fördraget. Ändringar som har beslutats av fackutskottet RID eller av tekniska expertutskottet träder i kraft för samtliga medlemsstater den första dagen i den sjätte månaden efter den månad under vilken generalsekreteraren underrättade medlemsstaterna om ändringarna. Perioden för ikraftträdande av beslut av fackutskottet RID har därmed anpassats till motsvarande period enligt ADR (European Agreement Concerning the International Carriage of Dangerous Goods by Road). Om minst en fjärdedel av medlemsstaterna anmäler invändning mot beslut fattade av fackutskottet RID eller tekniska expertutskottet inom fyra månader från det att underrättelsen lämnades förfaller beslutet i fråga (artikel 35).

En ny bestämmelse (artikel 35.6) har införts som hindrar vissa medlemsstater (t.ex. den som har förklarat att den inte kommer att tillämpa visst bihang eller som är utan rösträtt på grund av att den

Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) … SOU 2004:92

116

inte har betalat sin medlemsavgift till OTIF) från att påverka ikraftträdandet av utskottens beslut.

Slutbestämmelser (art. 36–45)

En nyhet i det reviderade grundfördraget är att COTIF får tillträdas av regionala organisationer för ekonomisk integration (artikel 38). Ett exempel på en sådan organisation är Europeiska gemenskapen. Detta innebär att gemenskapen i sig kan ratificera fördraget.

Genom det s.k. andra järnvägspaketet har rådet på gemenskapens vägnar godkänt avtalet om Europeiska gemenskapens anslutning till COTIF. Anslutningsavtalet kan dock tillämpas först när det reviderade fördraget har trätt i kraft.

En möjlighet till avbrott i medlemsskapet i OTIF har införts. Det kan ske när det inte längre bedrivs någon internationell järnvägstrafik på medlemsstatens område av orsaker som inte kan tillskrivas den medlemsstaten (artikel 40). Avbrottet skall upphöra när medlemsstaten meddelar att den internationella järnvägstrafiken har återupptagits på dess område. En stat som vill säga upp fördraget skall meddela detta till depositarien. En uppsägning träder i kraft den 31 december året efter det under vilket uppsägningen skedde (artikel 41).

En medlemsstat kan när som helst förklara att den inte kommer att tillämpa vissa bihang till fördraget i deras helhet. Förbehåll och förklaringar om att vissa bestämmelser i grundfördraget eller i bihangen till denna inte kommer att tillämpas är endast tillåtna i de fall som anges i fördraget (artikel 42.1).

COTIF 1980 är endast avfattad på franska medan 1999 års fördrag är upprättat även på engelska och tyska. Vid skiljaktigheter mellan språkversionerna skall den franska texten äga företräde (artikel 45; jfr även artikel 7 i ändringsprotokollet).

2.4.3 Protokollet om privilegier och immunitet för Mellanstatliga organisationen för internationell järnvägstrafik (OTIF)

I protokollet regleras privilegier och immunitet för själva organisationen, dess tjänstemän, medlemsstaternas företrädare och personer som utför uppdrag åt organisationen vilket har behandlats i avsnitt

SOU 2004:92 Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) …

117

2.3. Det ändrade protokollet om privilegier och immunitet innebär i princip endast en redaktionell omarbetning av det tidigare protokollet. Själva organisationen ges i princip skydd mot rättsliga förfaranden och verkställighetsåtgärder. Organisationens egendom och tillgångar är också skyddade mot beslag, konfiskation och vissa andra tvångsåtgärder (artikel 1). Medlemsstaterna är skyldiga att ge organisationen skattefrihet inom ramen för dess officiella verksamhet (artikel 3). Företrädare för medlemsstaterna, OTIF:s anställda och sakkunniga som OTIF anlitar har i princip immunitet mot rättsliga förfaranden. OTIF:s anställda är befriade från nationell inkomstskatt för löner och arvoden som betalas av organisationen (artiklarna 8– 10).

2.4.4 Enhetliga rättsregler för avtal om internationell transport av resande på järnväg (CIV)

CIV innehåller regler om internationell järnvägstransport av resande, se avsnitt 2.3. I det följande redogörs för de viktigaste ändringarna i förhållande till CIV 1980. En sammanfattande beskrivning ges också av de centrala reglerna i CIV rörande transportörens ansvar när resande dödas eller skadas och i fråga om handresgods, djur, inskrivet resgods och fordon samt av reglerna rörande framställande av anspråk.

För en mer heltäckande redogörelse för CIV och dess regelsystem hänvisas till förarbetena till lagen (1985:193) om internationell järnvägstrafik2 och till de kommentarer som lämnas till artiklarna på OTIF:s hemsida (www.otif.org).

Allmänt om ändringarna

CIV har förenklats och kortats ned betydligt. De viktigaste nyheterna i CIV är:

1. Tillämpningsområdet har ändrats och det tidigare systemet med särskilt uppräknade eller inskrivna CIV-linjer har till största delen övergivits.

2 Se bl.a. prop. 1984/85:33 s. 156196, 1989/90:120 s. 3–6 (1990/91:43 s.23), 1990/91:12 s. 3 och 4 (1990/91:70 s. 9), 1993/94:16 s. 6–9 och 1994/95:111 s. 26–29.

Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) … SOU 2004:92

118

2. Befordringsskyldigheten har avskaffats och bestämmelserna ger större möjlighet för parterna att avtala om villkor.

3. Transportören är angiven, i stället för som tidigare “järnvägen”, som den som ansvarar gentemot kunden och då också ansvarar för vad infrastrukturförvaltaren företar sig. När det gäller personskada omfattar ansvaret även skada som ett annat företag på nätet orsakar.

4. En reglering av transportörens dröjsmålsansvar vid persontransport har införts.

5. En reglering av den faktiske transportörens ansvar har införts.

6. Flertalet av begränsningsbeloppen är uppräknade.

De bestämmelser i CIV 1980 som är gemensamma för alla bihangen till COTIF (t.ex. artiklarna om beräkningsenhet, tilläggsbestämmelser och nationell rätt) har flyttats till grundfördraget. Andra detaljerade bestämmelser i CIV 1980 har tagits bort eftersom de blivit överflödiga på en liberaliserad järnvägsmarknad. Vissa bestämmelser har tagits bort för att ge parterna en större avtalsrättslig frihet (t.ex. vissa bestämmelser rörande registrering och transport av handresgods). Bestämmelserna i CIV följer huvudsakligen samma principer som de som finns i CIM.

I CIV finns det fortfarande flera hänvisningar till nationell rätt, särskilt vad gäller den beloppsmässiga begränsningen av transportörens ansvar i fall då resande dör eller skadas. Eftersom de ekonomiska förutsättningarna fortfarande varierar mycket från en medlemsstat till en annan har det för närvarande inte gått att utforma tvingande bestämmelser i full utsträckning.

Ett av syftena med revisionen har varit att harmonisera bestämmelserna i CIV och CIM med de regler som är tillämpliga på andra transportslag. Ett sådant resultat har delvis uppnåtts vad gäller godstransporterna. Den nya versionen av CIM är såvitt avser vissa frågor baserad på konventionen om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg (CMR) och på FN-konventionen om sjötransport av gods (Hamburgreglerna). Bestämmelserna i CIV är också influerade av sådana regler. Reglerna om resgods i CIV grundas nämligen på den nya versionen av CIM. Reglerna om transport av resande har dock i princip inte harmoniserats med motsvarande regler för andra transportslag.

Reglerna har i viss mån utvecklats till att bli mer konsumentvänliga. Som exempel kan nämnas höjningen av ansvarsbegränsningsbeloppen (se artiklarna 30, 34, 41, 42, 43 och 46) med undantag för

SOU 2004:92 Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) …

119

det maximala ersättningsbeloppet vid skadeståndsskyldighet vid förlust av eller skada på fordon som transporteras i samband med transport av resande (artikel 45), strykningen av “icke-normalt uppförande av passagerare” och begränsningen av “uppförande av tredje man” som grunder för ansvarsfrihet (artikel 26), införande av ansvar i fall när tidtabellen inte hålls (artikel 32) samt en ny bestämmelse om möjlighet till utvidgning av transportörens ansvar och skyldigheter (sista meningen i artikel 5).

Tillämpningsområdet

En frikoppling har skett från de listor över järnvägslinjer som enligt gällande regler utgör grunden för fördragets tillämpning. Som en följd av att kravet på inskrivning på listor i huvudsak tagits bort utvidgas reglernas tillämpningsområde.

Bestämmelserna i CIV kommer som huvudregel att gälla för varje transport på järnväg av resande och resgods när avrese- och bestämmelseplatserna finns i olika medlemsstater (artikel 1.1). Reglerna i CIV kommer därför liksom i dag t.ex. att vara tillämpliga vid transport av resande över Öresundsbron.

Den faktiska tillämpningen av CIV kommer emellertid att bero på om de transportörer som efter varandra skall utföra en transport (efterföljande transportörer) är intresserade av att ansluta sig till transportavtalet med den resande. Om en person exempelvis skall resa från Stockholm till Bern och SJ AB säljer hela transportsträckan är det fråga om ett avtal om transport där avrese- och bestämmelseplatserna finns i olika medlemsstater. Reglerna i CIV är alltså i ett sådant fall tillämpliga på hela sträckan. För det fall SJ AB istället endast säljer transportsträckan mellan Stockholm och Köpenhamn och övriga delar av transporten till Bern säljs av transportörer i respektive land blir reglerna i CIV endast tillämpliga på förstnämnda delsträcka och i resterande delar blir nationella regler tillämpliga. Det är således fråga om flera avtal med olika transportörer.

Reglerna i CIV kommer inte att vara tillämpliga vid transport av resande mellan Köpenhamn och Bornholm, även om resan går genom Sverige, eftersom både avrese- och bestämmelseplatsen finns i Danmark. Inte heller kommer reglerna i CIV att gälla för en transport av resande mellan två norska stationer genom Sverige.

Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) … SOU 2004:92

120

Inrikes transporter på väg eller inre vattenvägar underkastas bestämmelserna i CIV om de kompletterar internationell järnvägstransport (artikel 1.2). Det betyder att, i fall då en sådan kompletterande transport sker, måste transporten på järnvägen i princip vara gränsöverskridande för att bestämmelserna i CIV skall vara tillämpliga. Det innebär bl.a. att om den resande exempelvis köper en s.k. resplusbiljett mellan Trelleborg och Köpenhamn så kommer CIV att bli tillämplig på busstransporten mellan Trelleborg och Malmö vilken sker som ett komplement till den gränsöverskridande järnvägstransporten mellan Malmö och Köpenhamn.

För det fall en sjötransport eller en transport på inre vattenväg vars linjer finns inskrivna på CIV-listan, sker som komplement till transport på järnväg är det, för att bestämmelserna i CIV skall bli tillämpliga, tillräckligt att någon del av transporten är gränsöverskridande (artikel 1.3).

CIV 1980 anger att de bestämmelser som gäller järnvägens ansvar i fall då resande dödas eller skadas skall tillämpas också på varje person med uppgift att åtfölja godssändning under transport som försiggår i enlighet med CIM 1980 (i detta sammanhang kan angivna delar av CIV tillämpas även utanför CIV-nätet). Denna bestämmelse finns kvar i CIV (artikel 1.4).

Från huvudregeln om tillämpligheten av CIV görs i artikel 1.5 undantag för transporter som sker mellan stationer i grannländer om de linjer transporten utförs på bedrivs av en eller flera infrastrukturförvaltare från endast en av staterna (jfr artikel 2.2 i CIV 1980). Ett sådant fall kommer därför att vara underkastat nationell rätt. För Sveriges del finns dock inga sådana transporter.

En särskild möjlighet för en fördragsstat att göra undantag från tillämpligheten av CIV finns i fråga om reglerna om transportörens ansvar i fall då passagerare dödas eller skadas (se avsnitt 2.5.2).

Befordringsskyldigheten och skyldigheten att upprätta tariffer

Enligt gällande ordning kan en medlemsstat låta föra in järnvägslinjer på en lista som förs av OTIF (CIV-listan). Om en järnvägslinje på detta sätt har öppnats för internationell persontrafik, är järnvägen i princip skyldig att befordra alla resande som önskar transport jämte allt resgods som de resande önskar skriva in för transport och att utföra transporten i enlighet med CIV 1980 (artikel 4 i CIV 1980).

SOU 2004:92 Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) …

121

Enligt gällande regler finns även en skyldighet att upprätta internationella tariffer, dvs. standardvillkor för internationell transport.

Befordringsskyldigheten och skyldigheten att upprätta tariffer finns inte kvar i CIV (angående skälen till detta se avsnitt 2.4.5 om befordringsskyldigheten och skyldigheten att upprätta tariffer).

När befordringsskyldigheten tas bort måste den transportör som sluter avtalet se till att de efterföljande transportörerna ansluter sig till transportavtalet. Detta kan ske genom att transportören sluter föravtal med de efterföljande transportörerna. En annan följd av att befordringsskyldigheten tas bort är att parterna ges en större möjlighet att avtala om villkor.

Transportörens ansvar gentemot resenären enligt CIV

Det nu gällande ansvarssystemet har som tidigare nämnts i huvudsak behållits oförändrat. Systemet har dock anpassats till uppdelningen av järnvägsförvaltningar i infrastruktur och transportverksamhet.

I CIV 1980 är “järnvägen” angiven som den som är ansvarig i förhållande till den resande för t.ex. inträffade personskador. Enligt tilläggsbestämmelser till CIV avses med “järnväg” normalt det företag som driver transportverksamheten och inte det organ som förvaltar infrastrukturen (prop. 1994/95:111 s. 27). I CIV är transportören angiven som den som ansvarar gentemot den resande.3·

Förbudet att begränsa ansvaret är reglerad i den allmänt formulerade bestämmelsen i artikel 5 i CIV.

Transportörens ansvar i fall då resande dödas eller skadas

Transportören ansvarar på objektiv grund för skador som uppkommer till följd av att en resande dödas eller skadas genom en olyckshändelse som har samband med järnvägsdriften. Ansvaret är alltså oberoende av om fel eller försummelse föreligger på transportörens sida. Transportörens ansvar omfattar den tid då den resande uppehåller sig i ett järnvägsfordon eller stiger av eller på ett sådant fordon (artikel 26.1).

Mot bakgrund av den nya situationen i många av medlemsstaterna, t.ex. det förhållandet att transportören inte längre alltid använder

3 Ansvaret vid inrikes transport har däremot placerats hos järnvägens innehavare. Förslag och överväganden beträffande ansvarsfördelningen vid inrikes transport lämnas i avsnitt 4.5.2.

Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) … SOU 2004:92

122

sin egen rullande materiel eller sin egen järnvägsinfrastruktur, diskuterades under revisionsarbetet vad som menas med begreppet “järnvägsdriften”. Av transportören använd rullande materiel ansågs höra till “järnvägsdriften” vilket innebär att denne inte kan undgå ansvar genom att hävda att olyckshändelsen berodde på brister på den rullande materielen. (Det finns dock möjlighet för transportören att föra regresstalan mot den som ställde vagnen till transportörens förfogande att användas som transportmedel, se avsnitt 2.4.7.) När det gäller järnvägsinfrastrukturen finns en anknytning till bestämmelsen i artikel 51. Enligt sistnämnda bestämmelse anses en infrastrukturförvaltare, på vars järnvägsinfrastruktur transporten utförs, vara en medhjälpare till transportören och som sådan en person som transportören ansvarar för. Begreppet “järnvägsdriften” inbegriper därför inte endast transportörens aktiviteter utan också infrastrukturförvaltarens. För det fall transportören blir ansvarig för skador orsakade av infrastrukturförvaltaren kan han dock återkräva det han förlorat genom att föra regresstalan mot infrastrukturförvaltaren (se avsnitt 3).

Endast om en resande har tillfogats personskada ansvarar transportören på objektiv grund för skada på egendom som den resande bar på sig eller hade med sig som handresgods (artikel 33.1). I annat fall är transportören ansvarig endast om fel eller försummelse har förelegat på hans sida (artikel 33.2). Motivet till detta är att den resande normalt får ta hand om sitt handresgods men att detta kan bli svårt eller omöjligt om den resande själv skadas.

Transportören kan under vissa förutsättningar undgå ansvar för en skada som har haft ett sådant samband med järnvägsdriften att den omfattas av det objektiva ansvaret (artikel 26.2). Detta är fallet, om olyckshändelsen har orsakats av omständigheter som inte kan hänföras till själva järnvägsdriften och som transportören inte hade kunnat undgå eller förebygga följderna av även om denne hade iakttagit den omsorg som omständigheterna påkallade. Transportören är vidare helt eller delvis befriad från ansvar i den utsträckning som olyckshändelsen beror på fel eller försummelse av den resande. Slutligen är transportören fri från ansvar om olyckshändelsen beror på ett sådant beteende av tredje man som transportören inte hade kunnat undgå eller förebygga följderna av, även om han hade iakttagit den omsorg som omständigheterna påkallade. För att undgå ansvar måste transportören visa att en ansvarsfrihetsgrund föreligger.

SOU 2004:92 Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) …

123

Grunderna för ansvarsfrihet har i vissa avseenden ändrats till fördel för den resande. För det första grundar inte längre “beteende som avviker från resandes normala beteende” absolut ansvarsfrihet (jfr artikel 26.2 b i CIV 1980). För det andra kan transportören inte åberopa påverkan från ett annat företag, som utnyttjar samma järnvägsinfrastruktur, för att själv undgå ansvar.

Under revisionsarbetet diskuterades bl.a. just frågan om transportören också skulle hållas ansvarig för skada orsakad av andra företag som utnyttjar samma infrastruktur. Offrens intressen kom vid dessa överväganden att väga tyngst vilket alltså ledde till att transportörens ansvar när det gäller personskada även omfattar skada som ett annat företag på nätet orsakar (notera dock att det inte gäller resgodset, jfr artikel 36). Detta har skett genom att man stadgar att ett annat företag som utnyttjar samma järnvägsinfrastruktur inte skall anses som tredje man (artikel 26.2 c). Ett sådant annat företag behöver inte vara ett företag som utför transporter på järnväg. Liksom när transportören blir ansvarig för skador orsakade av infrastrukturförvaltaren, kan han återkräva vad han förlorat genom att föra regresstalan mot det andra företaget. Denna bestämmelse, enligt vilken ett företag som utnyttjar samma järnvägsinfrastruktur inte är att betrakta som tredje man, har endast införts i bestämmelserna i CIV men inte i CIM. Anledningen därtill var att revisionsutskottet klart motsatte sig en sådan bestämmelse vad gäller internationell transport av gods under åberopande av att den strider mot principerna om force majeure inom avtalsrätten.

Om en transport fullgörs av flera transportörer efter varandra är den transportör som det enligt transportavtalet åligger att utföra transporten på nätet där olyckan sker ensam ansvarig om en resande dödas eller skadas (artikel 26.5 första meningen). Något gemensamt ansvar för transportörerna finns alltså inte i dessa fall (jfr artikel 26 i CIM). Vid revisionsarbetet övervägdes emellertid om ett gemensamt ansvar för samtliga transportörer involverade i transporten skulle införas även när det gäller ansvar i fall då resande dödas eller skadas. Två aspekter diskuterades. Den ena var fördelen med såväl ett bättre skydd för resanden som enklare och snabbare ersättning vid resandes döds- och skadefall. Den andra aspekten var behovet av att skydda transportören från oförutsebara risker. Ett sådant gemensamt ansvar har inte införts i CIV på grund av att medlemsstaterna inte kunde enas om villkoren för det. CIT har tagit fram tillämpningsregler till CIV, nämligen Accord concernant le transport International ferroviaire des Voyageurs (AIV). Inte heller i AIV

Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) … SOU 2004:92

124

föreskrivs i dag ett sådant solidariskt ansvar. Den nya AIV, med tillämpningsregler till 1999 års CIV, kommer inte att ändras i detta avseende.

I fall då en resande dödas eller skadas och transporten har verkställts av en person som transportören anlitat för att utföra transporten (faktisk transportör) föreskrivs ett solidariskt ansvar för denne och den som enligt avtalet åtagit sig att utföra transport på den aktuella sträckan (artikel 26.5 andra meningen). Den faktiske transportörens ansvar vad gäller inskrivet resgods regleras däremot i artikel 39.

Om en resande dödas skall ersättningen omfatta de nödvändiga kostnader som föranletts av dödsfallet, såsom kostnader för transport av liket och begravningskostnader (artikel 27.1a). Om den drabbade avlider först någon tid efter det att han kommit till skada skall ersättning dessutom utgå för vårdkostnader, inkomstbortfall m.m. i enlighet med reglerna rörande personskada (artikel 27.1b).

Den ekonomiskt mest betydande posten i skadeståndsanspråk på grund av dödsfall utgörs ofta av de efterlevandes krav på kompensation för förlust av försörjare. Om personer som den avlidne hade eller skulle ha haft en laglig skyldighet att försörja går miste om underhåll skall de ersättas för denna förlust. Ersättningskrav från personer som den döde har påtagit sig att försörja utan att vara lagligt förpliktad därtill skall avgöras enligt nationell lagstiftning (artikel 27.2).

Vid personskada skall ersättning utgå för kostnader för att återställa den skadades hälsa, dvs. kostnader för läkarbehandling, vård, transporter m.m. och ekonomiska förluster på grund av inkomstbortfall till följd av minskad eller förlorad arbetsförmåga eller på grund av att den drabbades skador medfört fördyring av hans levnadskostnader (artikel 28).

Nationella bestämmelser skall gälla vid avgörande av om och i vilken mån transportören är skyldig att betala ersättning för andra skador (t.ex. ideell skada) än de som redogjorts för ovan (artikel 29).

Vid dödsfall eller personskada bestäms ersättningens storlek enligt nationell rätt. Dock gäller en begränsning av engångsbelopp eller livränta till 175 000 SDR (ca 1 925 000 kr) per resande om det i den nationella rätten föreskrivs ett lägre belopp (artikel 30, se även texten i detta avsnitt under rubriken “Begränsningsbeloppen”).

SOU 2004:92 Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) …

125

För det fall parterna redan i samband med att transportavtalet slöts kom överens om att en del av transporten skulle ske med annat transportmedel än järnväg, är ansvarsreglerna gällande för det andra transportmedlet tillämpliga på den delen av transporten (artikel 31.1). Det innebär att i fall då järnvägstransporter kompletteras med annat transportmedel och bestämmelserna i CIV skall tillämpas undantag skall göras för bestämmelserna om ansvar.

I fall då transportören till följd av särskilda omständigheter anser sig vara tvungen att tillfälligt avbryta järnvägsdriften och låter transportera de resande med annat transportmedel kommer dock bestämmelserna om ansvar i CIV att vara tillämpliga på den del av transporten som utförs med andra transportmedel (artikel 31.3)4. Enligt CIV 1980 gäller däremot i en sådan situation att ansvarsreglerna för det använda transportsättet är tillämpliga (artikel 33.3 i CIV 1980).

Transportörens ersättningsskyldighet enligt CIV är i åtskilliga fall begränsad till ett visst högsta belopp. Denna begränsning gäller i princip oberoende av grunden för ersättningsskyldigheten. Transportören har dock inte rätt till ansvarsbegränsning om skadan har orsakats antingen i avsikt att vålla en sådan skada eller hänsynslöst och med insikt att en sådan skada sannolikt skulle uppkomma (artikel 48). I sådana fall omfattar transportörens ersättningsskyldighet hela den uppkomna skadan enligt allmänna regler om hur skadestånd skall bestämmas.

Transportörens dröjsmålsansvar vid persontransport

CIV 1980 innehåller inte någon reglering av transportörens ansvar för dröjsmål vid persontransport. Frågan om transportörens ansvar i sådana fall avgörs enligt lagen i den stat där den händelse som orsakade dröjsmålet inträffade (artikel 47.1 i CIV 1980).

Bestämmelsen i artikel 32 i CIV är ny och ett försök att reglera transportörens dröjsmålsansvar vid persontransport. Transportören ansvarar på objektiv grund för skador som uppkommer till följd av att resan inte kan fullföljas samma dag. Vad som ersätts är begränsat till skäliga kostnader för kost och övernattning samt för meddelande till personer som väntar på den resande (artikel 32.1). Även om det inte uttryckligen anges utgår även ersättning för kostnader för

4 Överväganden i denna frågan för inrikes transport finns i avsnitt 4.6.2.

Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) … SOU 2004:92

126

reservering när den reserverade platsen inte har kunnat användas på grund av förseningen.

Transportören kan under vissa förutsättningar undgå dröjsmålsansvar. Detta är fallet om dröjsmålet har orsakats av omständigheter som inte kan hänföras till själva järnvägsdriften och som transportören inte hade kunnat undgå eller förebygga följderna av även om han hade iakttagit den omsorg som omständigheterna påkallade. Transportören är vidare helt eller delvis befriad från ansvar i den utsträckning som dröjsmålet beror på fel eller försummelse av den resande. Slutligen är transportören fri från ansvar om dröjsmålet beror på ett sådant beteende av tredje man som transportören inte hade kunnat undgå eller förebygga följderna av även om han hade iakttagit den omsorg som omständigheterna påkallade (artikel 32.2). Listan med grunder för ansvarsfrihet är således relativt återhållsam.

Ansvarsfrihetsgrunderna har blivit formulerade efter artikel 26. Liksom fallet är i sistnämnda bestämmelse kan transportören inte undgå ansvar för skador orsakade av förseningar genom att göra gällande att skadorna orsakats av ett annat företag som trafikerar samma järnvägsinfrastruktur. Transportören har emellertid rätt till återkrav mot ett sådant företag.

Från resenärens synpunkt kan lösningen av frågan om vilka skador som skall vara ersättningsgilla fortfarande inte anses vara tillfredsställande löst. CIV lämnar dock möjligheten till mer långtgående rätt till ersättning öppen. Enligt artikel 32.3 bestämmer nationell rätt om och i vilken utsträckning transportören skall betala ersättning för andra skador än de som nämnts tidigare. En hänvisning har dock gjorts till bestämmelsen i artikel 44 om ersättning för skada orsakad av försening vid transport av fordon. Hänvisningen vill tydliggöra att den sistnämnda specialbestämmelsen också är tvingande.

Transportörens ansvar för inskrivet resgods och fordon

Transportören ansvarar på objektiv grund för skada som uppkommer för en resande genom att dennes inskrivna resgods helt eller delvis går förlorat eller skadas under tiden för transporten, dvs. från det att godset har tagits emot för transport till dess att det har lämnats ut, samt för skada till följd av dröjsmål med utlämningen (artikel 36.1).

SOU 2004:92 Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) …

127

Transportören är emellertid fri från ansvar om förlusten, skadan eller dröjsmålet med utlämningen beror på fel eller försummelse av den resande, på en anvisning som den resande har lämnat och som inte har föranletts av fel eller försummelse på transportörens sida eller på fel i själva resgodset. Ansvarsfrihet föreligger vidare, om förlusten, skadan eller dröjsmålet beror på någon omständighet som transportören inte hade kunnat undgå eller förebygga följderna av (artikel 36.2). Om transportören vill undgå ansvar genom att åberopa någon av dessa grunder måste transportören visa att förlusten, skadan eller dröjsmålet var en följd av någon av de omständigheter som nu har nämnts.

I fråga om förlust av eller skada på resgods – men inte i fråga om dröjsmål – finns ytterligare ansvarsfrihetsgrunder. Transportören undgår sålunda ansvar om förlusten eller skadan kan vara en följd av en sådan särskild risk som är förbunden med avsaknad av förpackning eller bristfällig förpackning, resgodsets särskilda beskaffenhet eller att det inlämnade resgodset är av ett slag som inte transporteras som inskrivet resgods (artikel 36.3). Från bevissynpunkt är det gynnsammare för transportören att åberopa dessa ansvarsfrihetsgrunder än de tidigare nämnda. Transportören måste visserligen visa att den särskilda risk som åberopas verkligen har förelegat. Orsakssambandet mellan risken och förlusten eller skadan behöver däremot inte visas. Det är sålunda tillräckligt att transportören visar att omständigheterna är sådana att förlusten eller skadan kan vara en följd av denna risk. I så fall skall förlusten eller skadan antas vara en följd av risken, om inte den skadelidande visar att ett sådant samband mellan risken och förlusten eller skadan helt eller delvis saknas (artikel 37).

Vid transport av inskrivet resgods uppkommer ett solidariskt ansvar för samtliga transportörer som efter varandra deltar i transporten (jfr motsvarande situation då resande dödas eller skadas). Den transportör som tar emot resgodset med resgodsbeviset blir nämligen part i avtalet i enlighet med de villkor som anges i nämnda dokument och blir ansvarig för hela transporten intill utlämningen (artikel 38).

En ny bestämmelse har införts som reglerar den faktiske transportörens ansvar när det gäller transport av inskrivet resgods (artikel 39). När en transportör helt eller delvis har anförtrott transporten åt en faktisk transportör skall transportören ändå vara ansvarig för hela transporten av det inskrivna godset. Alla bestämmelser i CIV som rör transportörens ansvar skall även tillämpas på den faktiske

Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) … SOU 2004:92

128

transportörens ansvar för den transport han utför. Varje särskild överenskommelse genom vilken transportören åtar sig förpliktelser som inte krävs enligt CIV eller avstår från rättigheter han har enligt CIV gäller inte gentemot den faktiske transportör som inte uttryckligen och skriftligen har godtagit den. När och i den omfattning som både transportören och den faktiske transportören är ansvariga är ansvaret solidariskt.

Resgods skall antas ha gått förlorat om det inte lämnas ut när 14 dagar har gått från det att utlämningsskyldigheten inträdde och den resande därefter har begärt utlämning (artikel 40.1). Om transportören inte visar att någon ansvarsfrihetsgrund föreligger blir således den resande berättigad till ersättning som för förlust av resgodset. Den omständigheten att resgodset i ersättningshänseende skall anses ha gått förlorat innebär emellertid inte att transportören befrias från skyldigheten att fullgöra transportavtalet om resgodset kommer till rätta och transport är möjlig. Om den berättigade i sådant fall begär att kollit skall lämnas ut till honom är han skyldig att betala tillbaka den ersättning som han har fått. Han är vidare skyldig att betala kostnaderna för kollits transport från inlämningsplatsen till den plats där utlämningen sker (artikel 40.3).

I samband med transport av inskrivet resgods kan fysiska skador uppkomma på resgodset till följd av dröjsmål. Enligt CIV skall sådana skador ersättas i enlighet med reglerna för dröjsmålsskador (artikel 43.1a).

Enligt CIV 1980 kan som inskrivet resgods också transporteras motorfordon, t.ex. bilar, som åtföljs av förare. Reglerna om järnvägens ansvar för inskrivet resgods tillämpas i princip i så fall på sådana fordon. Vissa specialregler gäller dock (artikel 41 i CIV 1980 och prop. 1984/85:33 s. 171).

Enligt CIV transporteras fordon, dvs. motorfordon eller släpfordon som transporteras i samband med transport av resande (artikel 3 i CIV), inte som inskrivet resgods men under liknande förutsättningar. Ändringen är främst föranledd av redaktionella skäl. Liksom tidigare gäller reglerna om transportörens ansvar för inskrivet resgods som huvudregel på fordonen med undantag för vissa specialregler (artikel 47).

Transportören förlorar, som tidigare nämnts, rätten att åberopa begränsning av skadeståndsansvar om det visas att skadan har orsakats antingen i avsikt att vålla en sådan skada eller hänsynslöst och med insikt att en sådan skada sannolikt skulle uppkomma (artikel 48).

SOU 2004:92 Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) …

129

Begränsningsbeloppen

Begränsningsbeloppen i COTIF anges i SDR, se avsnitt 2.4.2 under rubriken ”Gemensamma bestämmelser (art. 8–12)”. De flesta av begränsningsbeloppen i CIV är uppräknade. Det gäller särskilt det begränsningsbelopp i fall då resande dödas eller skadas som skall tillämpas när nationell rätt anger ett lägre belopp.

Tabellen på de två följande sidorna visar begränsningsbelopp föreskrivna i CIV 1980, 1999 års CIV och i järnvägstrafiklagen (JTL) samt förslag till begränsningsbelopp i järnvägslagen. Förslagen behandlas närmare i avsnitten 4.6 och 4.7.

Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) … SOU 2004:92

130

CIV 1980

CIV 1999 Järnvägstrafik- lagen (JTL)

Järnvägslagen efter föreslagna ändringar

Ersättningens storlek vid dödsfall eller personskada

Art. 30 Storleken på ersättningen bestäms enligt nationell rätt. Dock gäller en begränsning om 70 000 SDR (ca 770 000 kr) per resande om det i den nationella rätten föreskrivs ett lägre belopp

Art. 30 Storleken på ersättningen bestäms enligt nationell rätt. Dock gäller en begränsning om 175 000 SDR (ca 1 925 000 kr) per resande om det i den nationella rätten föreskrivs ett lägre belopp

2 kap. 5 § 1 st JTL, 5 kap. samt 6 kap.1 och 3 §§skadeståndslagen gäller i fråga om skadeståndets bestämmande. Som huvudregel omfattar ersättningsskyldigheten hela den beräknade skadan

9 kap. 5 § 1 st Motsvarande regleringen i JTL

Ersättning vid förlust av eller skada på handresgods

Art. 31 700 SDR (ca 7 700 kr) per resande

Art. 34 1 400 SDR (ca 15 400 kr) per resande

2 kap. 5 § 2 st hälften av basbeloppet för varje resande (19 650 kr)

9 kap. 5 § 2 st 1 400 SDR (ca 15 400 kr) per resande

Ersättning vid förlust av eller skada på inskrivet resgods

Art. 38 och 39 Om skadans storlek är bevisad: 40 SDR för varje förlorat kg av förlusten i bruttovikt eller 600 SDR per kolli (ca 440 kr resp. 6 600 kr)

Om skadans storlek inte är bevisad (schablonbelopp): 10 SDR per kg av förlusten i bruttovikt eller 150 SDR per kolli (ca 110 resp. 1 650 kr)

Art. 41 och 42 Om skadans storlek är bevisad: 80 SDR för varje förlorat kg av förlusten i bruttovikt eller 1200 SDR per kolli (ca 880 kr resp. 13 200 kr)

Om skadans storlek inte är bevisad (schablonbelopp): 20 SDR per kg av förlusten i bruttovikt eller 300 SDR per kolli (ca 220 kr resp. 3 300 kr)

4 kap. 11 §

Som huvudregel högst hälften av basbeloppet per kolli (19 650 kr)

Om skadans storlek inte är bevisad utgår ingen ersättning.

10 kap. 1 §

Art. 41 och 42 i CIV 1999 skall gälla som svensk lag även vid inrikes transport

Ersättning vid dröjsmål med utlämning av inskrivet resgods

Art. 40 Om det visas att skada har uppkommit genom dröjsmålet: 0,40 SDR per kg av bruttovikten eller 7 SDR för varje kolli (ca 4,4 kr resp. 77 kr)

Art. 43 Om det visas att skada har uppkommit genom dröjsmålet: 0,80 SDR per kg av bruttovikten eller 14 SDR för varje kolli (ca 8,8 kr resp. 154 kr)

4 kap. 12 §

Högst 100 kr för varje påbörjat dygn som järnvägen dröjt med utlämningen efter det att resgodset har begärts utlämnat. Järnvägen är dock inte skyldig att för resgods som omfattas av ett och samma resgodsbevis lämna högre ersättning än 1 000 kr

10 kap. 1 §

Art. 43 i CIV 1999 skall gälla som svensk lag även vid inrikes transport

SOU 2004:92 Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) …

131

CIV 1980

CIV 1999 Järnvägstrafik- lagen (JTL)

Järnvägslagen efter föreslagna ändringar

Ersättning vid dröjsmål med utlämning av inskrivet resgods (fortsättning)

Om det inte visas att skada har uppkommit genom dröjsmålet:0,07 SDR per kg av bruttovikten eller 1,40 SDR per kolli (ca 0,77 kr resp. 15,4 kr)

Om det inte visas att skada har uppkommit genom dröjsmålet: 0,14 SDR per kg av bruttovikten eller 2,80 SDR per kolli (ca 1,54 kr resp. 30,8 kr)

Om det inte visas att skada har uppkommit genom dröjsmålet utgår ingen ersättning

Ersättning i fråga om förlust av fordon

Art. 41.3 (gäller motorfordon med förare)

8 000 SDR (ca 88 000 kr)

Art. 45 (gäller fordon)

Motsvarande begränsningsbelopp som i art. 41.3 i CIV 1980

I JTL finns inte några särskilda bestämmelser om transport av motorfordon som inskrivet resgods

10 kap. 1 §

Art. 45 i CIV 1999 skall gälla som svensk lag även vid inrikes transport

Ersättning i fråga om skada på föremål som har placerats i fordon

Art. 41.4 (gäller motorfordon med förare)

1 000 SDR (ca 11 000 kr)

Art. 46 (gäller fordon)

1 400 SDR (ca 15 400 kr) (ersättningen gäller även i fråga om föremål som har placerats i fordons bagageutrymmen vilket är nytt)

Se ovan 10 kap. 1 § Art. 46 i CIV 1999 skall gälla som svensk lag även vid inrikes transport

Ersättning vid dröjsmål med lastning och utlämning av fordon

Art 41.1 och 2 (gäller motorfordon med förare) Vid försening med lastning och utlämning och om skada visas: högst 1 gång transportavgiften Om avtalet hävs pga försening med lastning och skada visas: högst 1 gång transportavgiften

Art 44 (gäller fordon)

Motsvarande begränsningsbelopp som i art. 41.1 och 2 i CIV 1980

Se ovan 10 kap. 1 §

Art. 44 i CIV 1999 skall gälla som svensk lag även vid inrikes transport

Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) … SOU 2004:92

132

Som en jämförelse kan nämnas att transportören enligt 1999 års konvention om vissa enhetliga regler för internationella lufttransporter (Montrealkonventionen) inte kan undgå eller begränsa sitt skadeståndsansvar i fall då passageraren dör eller skadas om skadorna inte överstiger 100 000 SDR (ca 1,1 miljoner kr) för varje enskild passagerare. Transportörens ansvar är emellertid begränsat till detta belopp för varje enskild passagerare om transportören visar att skadan inte vållats av transportören eller skadan uteslutande vållats av tredje man. Det innebär att transportören har strikt ansvar för dödsfall och skada som drabbat passagerare upp till 100 000 SDR, medan ansvaret för skada som överstiger detta belopp är presumerat (se även rådets förordning (EG) nr 889/2002 om ändring av förordning (EG) nr 2027/97 om lufttrafikföretags skadeståndsansvar vid olyckor). Enligt konventionen om sjöbefordran av passagerare och deras bagage (Atenkonventionen) i dess lydelse enligt ändringsprotokollet av den 1 november 2002 gäller ett begränsningsbelopp om 250 000 SDR vid dödsfall eller skada som drabbat passagerare5.

När det gäller ersättning vid förlust av och skada på inskrivet resgods (artiklarna 41 och 42) kompenserar de höjda begränsningsbeloppen inte endast för den värdenedgång som varit utan innebär även en verklig höjning. Även när det gäller ersättning vid dröjsmål med utlämningen av inskrivet resgods (artikel 43) innebär den dubblerade maximiersättningen en verklig höjning jämförbar med de höjda ersättningsbeloppen vid förlust av resgods då skadans storlek inte är visad.

Ersättningsbeloppet vid förlust av fordon, och därför också vid skadefall, höjdes vid revisionen år 1989/90 till 8 000 SDR. Därefter har dock ingen ytterligare höjning skett (artikel 45). På grund av höjningen år 1990 har värdenedgången sedan år 1980 mer eller mindre kompenserats men den faktiska situationen har försämrats. När de nya bestämmelserna i CIV träder i kraft kommer nämligen det verkliga värdet vara lägre än värdet var när protokollet från 1990 trädde i kraft. Transportören kan emellertid på frivillig grund höja ersättningsbeloppen i enlighet med artikel 5.

Ersättningsbeloppet i fråga om skada på eller förlust av föremål som har lämnats i fordonet, eller i förvaringsutrymmen, har höjts till 1 400 SDR (artikel 46).

5 Ändringsprotokollet har i augusti 2004 ännu inte trätt i kraft.

SOU 2004:92 Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) …

133

Som tidigare nämnts skall alltså vid dödsfall och personskada ersättningens storlek bestämmas enligt nationell rätt. När en resande eller egendom i dennes besittning skadas till följd av järnvägsdriften gäller därför vid såväl internationell som nationell transport 2 kap. 5 § första stycket järnvägstrafiklagen. Enligt den bestämmelsen skall skadeståndet bestämmas på det sätt som anges i 5 kap. samt 6 kap.1 och 3 §§skadeståndslagen (1972:207). Om inte annat sägs, omfattar ersättningsskyldigheten hela den sålunda beräknade skadan (och det i CIV angivna begränsningsbeloppet kommer därför inte att bli tillämpligt). Av 2 kap. 5 § andra stycket järnvägstrafiklagen framgår emellertid att ersättningsskyldigheten för sakskador är begränsad till ett visst belopp.

Regleringen i CIV om framställande av anspråk

Enligt CIV föreligger inte något hinder mot att skadeståndstalan mot den ansvariga transportören väcks vid domstol. Det finns emellertid en ganska utförlig reglering av hur krav kan framställas mot transportören utom rätta. Denna reglering är enligt gällande ordning särskilt betydelsefull såvitt gäller anspråk med anledning av järnvägens ansvar vid persontransport. I fråga om sådana anspråk är nämligen enligt CIV 1980 endast domstolarna i den stat i vilken den skadevållande händelsen inträffade behöriga (artikel 52 i CIV 1980). Detta kan medföra olägenheter för en skadelidande som har hemvist i en annan stat. Bestämmelsen om domstols behörighet har emellertid ändrats. Enligt den nya bestämmelsen får en talan som grundas på reglerna i CIV föras vid domstolar i de medlemsstater som har utsetts av parterna genom överenskommelse eller vid domstol i den stat på vars område svaranden (transportören) har sitt hemvist eller vanliga uppehållsort, sitt huvudkontor eller den filial eller agentur (återförsäljare) som har ingått transportavtalet (artikel 57). Talan får inte föras vid andra domstolar.

Bestämmelsen om domstols behörighet i CIV är avfattad efter artikel 46 i CIM med den skillnaden att en talan grundad på reglerna i CIV kan väckas endast vid en domstol i en medlemsstat. Denna begränsning ansågs nödvändig i bestämmelserna i CIV, i motsats till dem i CIM, på grund av att domstolslandets lag i stor utsträckning är tillämplig vid personskada (lex fori). Trots att ersättningsanspråk kan framställas hos t.ex. en amerikansk agentur till franska

Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) … SOU 2004:92

134

statens järnvägar (SNCF) (se artikel 55), kan talan inte väckas vid en amerikansk domstol.

Enligt gällande ordning finns det möjligheter att i utomprocessuell ordning begära ersättning med anledning av järnvägens ansvar i fall då resande dödas eller skadas av den ansvariga järnvägen genom förmedling av järnvägen i den skadelidandes hemort (artikel 49.1 i CIV 1980). Hos SJ AB går förmedlingen i praktiken till på så sätt att SJ AB skickar anspråket vidare till den transportör som det enligt transportavtalet åligger att fullgöra transporten på den sträcka där olyckan har skett. Om den ansvarige transportören inte hör av sig betalar SJ AB ut ett ersättningsbelopp och riktar därefter ett regresskrav mot den ansvarige transportören.

Enligt CIV skall anspråk utom rätta med anledning av transportörens ansvar i fall då resande dödas eller skadas framställas skriftligen till den transportör mot vilken talan får väckas, dvs. till den transportör som det enligt transportavtalet åligger att fullgöra transport på den del där olyckshändelsen inträffade eller till den transportör som faktiskt fullgjort transporten i fråga (artiklarna 55.1, 56.1 och 26.5). Om en transport genomförs av flera efterföljande transportörer får ersättningsanspråk i fall då resande dödas eller skadas även framställas till såväl den första eller sista transportören som till den transportör som har sitt huvudkontor eller den filial eller agentur som ingått transportavtalet i den stat där den resande har sitt hemvist eller är stadigvarande bosatt. Av bestämmelsens formulering framgår att agenturen får anses vara ombud för transportören och att det är transportören som bär ansvaret. Om t.ex. biljetter för Eurostar säljs i USA görs detta på transportörens vägnar.

Ett utomprocessuellt ersättningskrav som gäller inskrivet resgods eller fordon skall riktas mot den första eller den sista transportören eller den transportör som genomförde den del av transporten under vilken den omständighet inträffade som talan grundas på. Om talan emellertid gäller återbetalning av ett belopp som har betalats på grund av transportavtalet får talan föras mot den transportör som har tagit emot detta belopp eller mot den transportör för vars räkning det har tagits emot. När det är fråga om en transport som genomförs av flera efterföljande transportörer får anspråk gällande inskrivet resgods och fordon riktas mot den transportör som skall lämna ut resgodset eller fordonet – när denne med sitt medgivande är nämnd som transportör i resgodsbeviset eller transportdoku-

SOU 2004:92 Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) …

135

mentet – även om han varken har mottagit resgodset eller fordonet (artiklarna 55.2 och 56.2–4; jfr artikel 49.2 i CIV 1980).

I andra avseenden har den rådande regleringen av hur krav får framställas mot transportören utom rätta och konsekvenserna av sådana framställningar behållits (se artikel 49 om ränta och artikel 60.4 om preskription).

Talan om ersättning i fall då en resande dödas eller skadas får endast föras mot den transportör som det enligt transportavtalet åligger att fullgöra transporten på den del där olyckshändelsen inträffade eller mot den transportör som faktiskt fullgjort transporten i fråga (artikel 56.1; jfr artikel 51 i CIV 1980).

Talan om skadeersättning med anledning av transport av inskrivet resgods och fordon får väckas mot någon av de transportörer mot vilka ett utomprocessuellt krav kan framställas enligt vad som förut har sagts (artikel 56.2–4). Ett ersättningskrav kan dock alltid göras gällande genom genkäromål eller kvittningsinvändning mot en transportör som själv för talan mot en resande, om kravet grundar sig på samma transportavtal som transportörens huvudkäromål (artikel 56.5).

I den mån reglerna i CIV skall tillämpas på den faktiske transportören får talan föras även mot denne (artikel 56.6). När käranden väcker talan mot en transportör bortfaller rätten till talan mot de övriga (artikel 56.7).

En talan som grundas på reglerna i CIV får, som redan har nämnts, föras vid domstolar i de medlemsstater som har utsetts av parterna genom överenskommelse eller vid domstol i den medlemsstat på vars område svaranden har sitt hemvist eller vanliga uppehållsort, sitt huvudkontor eller den filial eller agentur som har ingått transportavtalet (artikel 57.1). Det finns inte någon möjligheten att avvika från regleringen i CIV genom en mellanstatlig överenskommelse (jfr artikel 52 i CIV 1980).

När det gäller behörig domstol i mål där en transportör för regresstalan mot en annan transportör är det inte längre endast domstolen i den ort där transportören mot vilken talan förs har sitt säte som är behörig utan även domstolen i det land i vilket en av transportörerna som deltar i transporten har sitt huvudkontor eller den filial eller agentur som ingått transportavtalet (artikel 63 jämförd med artikel 60 i CIV 1980).

För att tillgodose det nya kravet i CIV om att den resande alltid skall veta vilken transportör han reser med på en viss sträcka och vem han skall rikta eventuellt skadeståndsanspråk mot skall i fram-

Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) … SOU 2004:92

136

tiden transportören eller transportörerna anges med en numerisk kod på biljetten. Enligt de nya allmänna transportvillkor som CIT håller på att ta fram kommer en lista med transportörer, deras adresser och nämnda koder att finnas.

2.4.5 Enhetliga rättsregler för avtal om internationell transport av gods på järnväg (CIM)

CIM innehåller regler om internationell järnvägstransport av gods, se avsnitt 2.3. I det följande redogörs för de viktigaste ändringarna i förhållande till CIM 1980. En sammanfattande beskrivning ges också av de centrala reglerna i CIM rörande transportörens ansvar gentemot godstransportkunden. Reglerna avser ansvar för att transporterat gods går förlorat eller skadas och för skada genom att godset inte lämnas ut i rätt tid. Vidare lämnas en sammanfattande redogörelse för reglerna rörande framställande av anspråk.

För en mer heltäckande redogörelse för CIM och dess regelsystem hänvisas till förarbetena till lagen (1985:193) om internationell järnvägstrafik6 och till de kommentarer som lämnas till artiklarna på OTIF:s hemsida (www.otif.org).

Allmänt om ändringarna

CIM har förenklats och kortats ned betydligt men förenklingsarbetet har inte drivits lika långt som beträffande CIV. De viktigaste nyheterna i CIM är:

1. Tillämpningsområdet har ändrats och utvidgats. Linjesystemet har bara bibehållits till en del.

2. Befordringsskyldigheten har avskaffats och bestämmelserna ger större möjlighet för avtalsparterna att avtala om villkor.

3. Transportavtalet har frikopplats från fraktsedeln.

4. Det har fastslagits att transportören är den som ansvarar gentemot godstransportkunden (hittills har “järnvägen” angetts som ansvarig). Transportören ansvarar även för vad infrastrukturförvaltaren företar sig.

5. Ansvarsfrihetgrunderna har förtydligats.

6. En reglering av den faktiske transportörens ansvar har införts.

6 Se bl.a. prop. 1984/85:33 s. 156196, 1989/90:120 s. 3–6 (1990/91:43 s.23), 1990/91:12 s. 3 och 4 (1990/91:70 s. 9), 1993/94:16 s. 6–9 och 1994/95:111 s. 26–29.

SOU 2004:92 Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) …

137

De bestämmelser som är gemensamma för alla bihangen till COTIF (t.ex. artiklarna 8–12 i CIM 1980 om beräkningsenhet, tilläggsbestämmelser, nationell rätt, beslag, verkställighet av domar) har flyttats till grundfördraget.

CIM innehåller färre detaljerade bestämmelser än CIM 1980. Skälet till det är att avtalsparterna i större utsträckning skall kunna avtala om vissa villkor som t.ex. transportvägar och leveransfrister.

Ett av syftena med reformen var att harmonisera reglerna om internationell järnvägstransport med sådana regler för andra transportslag, särskilt med konventionen om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg (CMR). Detta syfte har också uppnåtts i vissa avseenden men skillnader kvarstår fortfarande. Ett skäl att låta vissa bestämmelser i CIM skilja sig från dem i CMR är förstås att internationell transport på väg i praktiken inte är helt jämställbar med sådan transport på järnväg. Ett annat skäl är att reglerna i CIM i vissa fall är tydligare eller fördelaktigare för kunden.

En del bestämmelser finns med oförändrade. Sålunda finns regler om värde- och leveransintresse kvar (artiklarna 7.2 d, 34 och 35) liksom de föga marknadsanpassade leveransfristerna (artikel 16). Fysisk skada på grund av dröjsmål ersätts, liksom tidigare, enligt reglerna om dröjsmålsersättning (artikel 33). Ansvarsbegränsningsbeloppet (kilobegränsningen) har behållits på nivån 17 SDR. Transportören får emellertid åta sig ett längre gående ansvar (artikel 5).

En järnväg som har tagit emot gods för internationell järnvägstransport har enligt regleringen i CIM 1980 förutsatts endast kunna transportera godset på sitt eget nät. Regler om ett system med efterföljande transportörer har därför varit nödvändigt för internationell transport. I praktiken är det redan i dag möjligt för en transportör att själv utföra och ansvara för hela den internationella transporten (på sätt som beskrivs under punkterna 1 och 3 nedan). En reglering som tar fasta på detta har nu införts i CIM.

I framtiden kommer alltså tre tänkbara typer av godstransport på järnväg att finnas reglerade.

1. Transportören, som sluter transportavtalet med avsändaren, utför själv transporten från avsändningsorten till utlämningsorten.

2. Transportören, som sluter transportavtalet med avsändaren, använder sig av efterföljande transportörer för att utföra transporten på en del av sträckan (liksom i nu rådande system). Artikel 26 i CIM anger klart att transportören, som sluter transportavtalet,

Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) … SOU 2004:92

138

och de efterföljande transportörerna liksom idag är solidariskt ansvariga för att villkoren i transportavtalet respekteras över hela transportsträckan. När befordringsskyldigheten tas bort medför det att transportören som sluter avtalet skall se till att de efterföljande transportörerna ansluter sig till transportavtalet. Detta kan uppnås genom att han sluter föravtal med de efterföljande transportörerna. Om det inte framgår tillräckligt tydligt att den efterföljande transportören har anslutit sig till transportavtalet får det i stället anses var fråga om en transport med en faktisk transportör (se punkten 3 nedan). En viss gråzon finns därför mellan systemet med efterföljande transportörer och det med faktiska transportörer. Den gällande skyldigheten i CIM 1980 för en efterföljande transportör att ta emot godset kommer alltså att ersättas av avtal mellan parterna.

3. Transportören, som sluter transportavtalet med avsändaren, använder en eller flera faktiska transportörer. De faktiska transportörerna har varken något avtalsförhållande med avsändaren eller med mottagaren (artikel 3 b). Den avtalsslutande transportören är ansvarig emot avsändaren och mottagaren för hela transportsträckan i enlighet med artikel 23 och även i enlighet med artikel 40. En sådan transportör har dock regressrätt mot de faktiska transportörerna. Den faktiske transportören är ansvarig endast såvitt avser den del av transporten som har utförts av honom. När och i den omfattning som både transportören och den faktiske transportören är ansvariga skall ansvaret vara solidariskt. Den som är behörig att föra skadeståndstalan mot transportören får i den mån bestämmelserna i CIM är tillämpliga på den faktiske transportören även väcka skadeståndstalan mot denne (artikel 45.6 CIM).

I CIM införs en bestämmelse som föreskriver att transportören i förhållande till kunden inte kan undgå ansvar genom att hävda att skadan orsakats av fel på järnvägsinfrastrukturen eller dess säkerhetssystem. Transportören är alltså ansvarig när det finns orsakssamband mellan transporten och skadan. I artikel 40 anges att förvaltarna av järnvägsinfrastrukturen skall anses som personer som transportören anlitar för genomförandet av transporten (jfr artikel 50 i CIM 1980) och att transportören ansvarar för dem. Anspråk på ersättning får göras gällande mot infrastrukturförvaltarna endast under

SOU 2004:92 Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) …

139

de förutsättningar och med de begränsningar som föreskrivs i CIM (artikel 41 CIM och artikel 51 i CIM 1980).

Tillämpningsområdet

Tillämpningsområdet har ändrats och utvidgats. Liksom bestämmelser i CMR kommer bestämmelserna i CIM i princip vara tillämpliga oberoende av systemet med inskrivna linjer (listor). Systemet med listor är behållet endast i de fall transporten inbegriper sjötransport eller gränsöverskridande transport på inre vattenväg (artikel 1.4).

Reglerna i CIM kommer i framtiden endast vara obligatoriskt tillämpliga när den internationella godstransporten sker mot betalning. Bestämmelserna i CIM kan, på frivillig grund, tillämpas på gratis transport av t.ex. hjälpsändningar.

Bestämmelserna i CIM är obligatoriskt tillämpliga på alla avtal om transport av gods på järnväg mot betalning när platsen för avlämning av godset och den avsedda platsen för mottagande av godset finns i två olika medlemsstater (artikel 1.1). Om endast en av dessa platser finns i en medlemsstat får parterna komma överens om att avtalet skall vara underkastat bestämmelserna i CIM (artikel 1.2).

Inrikes transport på väg eller inre vattenvägar kommer endast att underkastas bestämmelserna i CIM om de kompletterar internationell järnvägstransport (artikel 1.3). Det betyder att, ifall då kompletterande transport sker i enlighet med artikel 1.3, transporten på järnvägen i princip måste vara gränsöverskridande för att bestämmelserna i CIM skall vara tillämpliga.

För det fall en sjötransport eller en transport på inre vattenväg vars linjer finns inskrivna på CIM-listan, sker som komplement till transport på järnväg är det, för att bestämmelserna i CIM skall bli tillämpliga, tillräckligt att någon del av transporten är gränsöverskridande (artikel 1.4). Regeln i artikel 1.4 är i förhållande till regeln i artikel 1.3 en specialregel.

För att bestämmelserna i CIM 1980 skall bli tillämpliga måste en fraktsedel upprättas och användas (artikel 1.1 i CIM 1980). I framtiden kommer det dock inte att vara så eftersom avtalet om internationell godstransport på järnväg enligt CIM kommer att vara ett fristående avtal som blir giltigt när parterna blir överens (konsensualavtal).

Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) … SOU 2004:92

140

Från huvudregeln om tillämpligheten av CIM görs i artikel 1.5 undantag för det fallet att transporten sker mellan stationer i två grannstater (jfr artikeln 2.2 i CIM 1980). Om den använda infrastrukturen förvaltas av en eller flera infrastrukturförvaltare som lyder under endast en av dessa stater kommer ett sådant fall även fortsättningsvis att vara underkastat nationell rätt, och inte bestämmelserna i CIM. För Sveriges del finns inga sådana transporter.

Befordringsskyldigheten och skyldigheten att upprätta tariffer

Befordringsskyldigheten enligt CIM 1980 innebär att en järnväg som har låtit föra in en linje på de listor som hålls av OTIF i princip är skyldig att ta emot vagnslastgods för internationell transport på linjen.

Järnvägarna skall i sina tariffer ange alla de särskilda villkor som skall tillämpas på en transport. Tarifferna skall bl.a. innehålla de uppgifter som behövs för att frakten och andra befordringsavgifter skall kunna beräknas.

Befordringsskyldigheten och skyldigheten att upprätta tariffer är borttagna i 1999 års CIM. Ett skäl till att dessa skyldigheter togs bort var att det ansågs bättre att i stället låta marknadskrafterna styra på en järnvägsmarknad där konkurrens borde gälla. På en marknad som är konkurrensutsatt kan nämligen ett företag som erbjuder transportservice inte när som helst eller utan skäl begränsa sitt erbjudande utan risk för att drabbas negativt av det.

Om befordringsskyldigheten skulle finnas kvar skulle även en grundläggande fråga uppstå om vilken transportör som skulle lyda under denna skyldighet. Den avreglering som har skett i flera länder innebär ju bl.a. att det finns flera transportörer och inte längre endast en nationellt sammanhållen järnvägsorganisation som verkar i en monopolsituation.

Transportavtalets koppling till fraktsedeln

Enligt CIM 1980 (artikel 11.1) har det internationella godstransportavtalet karaktär av realavtal på så sätt att det inte anses vara slutet förrän avsändningsjärnvägen har tagit emot godset för transport och

SOU 2004:92 Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) …

141

dessutom tagit emot den fraktsedel som måste avlämnas tillsammans med godset7.

Enligt artikel 6 i CIM har transportavtalet frikopplats från fraktsedeln. Avtal om internationell järnvägstransport av gods blir, som tidigare nämnts, således ett konsensualavtal. Den nya bestämmelsen är en anpassning både till CMR och till hur internationell godstransport går till i praktiken. Transportören tar nämligen endast i undantagsfall samtidigt emot både fraktsedeln och godset. Regeln tar även hänsyn till en framtida utveckling med mer allmän användning av elektroniska transportdokument.

Ett förslag till en uttrycklig regel i CIM som föreskriver att transportavtalet sluts genom ömsesidig överenskommelse mellan avsändaren och transportören förkastades (jfr dock artikel 6.1 där detta anvisas). Skälet till det var att man ansåg att CIM inte bör innehålla regler rörande en juridisk fråga som rör allmänna civilrättsliga bestämmelser. Nationell rätt om vad som krävs för att ett avtal skall anses ingånget är därför tillämplig.

Transportavtalet måste bekräftas genom att en fraktsedel upprättas. Eftersom transportavtalet är ett konsensualavtal påverkar avsaknad, oregelmässighet eller förlust av fraktsedeln dock inte avtalets existens eller giltighet (artikel 6.2). Fraktsedeln kommer endast att utgöra ett skriftligt bevis. Enligt gällande bestämmelser skall avsändaren lämna en fraktsedel som är rätt ifylld (artikel 12 i CIM 1980). Artikel 6.2 reglerar inte denna fråga utan följer i stället exemplet i CMR och lämnar frihet åt parterna att reglera frågan genom överenskommelser.

Artikel 5 i CMR anger att fraktsedeln skall finnas i tre original undertecknade av avsändaren och transportören. I punkt 1 i samma artikel sägs vidare att det första originalet skall lämnas till avsändaren, att det andra originalet skall följa med godset och att transportören skall få det tredje originalet. En sådan reglering återfinns inte i CIM. I CIM behålls begreppen fraktsedel (dvs. originalet) och fraktsedelsdubbletten. Fraktsedelsdubbletten skall lämnas till avsändaren (artikel 6.4). Endast i artikel 11.2 nämns det tredje exemplar av fraktsedeln som följer med godset.

7 Transportavtalet enligt järnvägstrafiklagen är inte ett realavtal. För avtal om godstransport gäller för inrikes trafik allmänna regler om hur avtal ingås (3 kap. 2 § järnvägstrafiklagen).

Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) … SOU 2004:92

142

Transportörens ansvar gentemot godstransportkunden

Ansvarssystemet i CIM 1980 bibehålls i princip vad gäller förutsättningarna för ansvar och under vilken tid transportören är ansvarig. Systemet har dock anpassats till uppdelningen av järnvägsförvaltningar i infrastruktur och transportverksamhet.

I CIM 1980 är “järnvägen” angiven som den som är ansvarig i förhållande till godstransportkunden. Enligt tilläggsbestämmelser till CIM avses med “järnväg” normalt det företag som driver transportverksamheten och inte det organ som förvaltar infrastrukturen (prop. 1994/95:111 s. 28). I 1999 års CIM har det fastslagits att det är transportören som ansvarar gentemot godstransportkunden8.

Regleringen i CIM av transportörens ansvar för det transporterade godset följer samma principer som regleringen i CIV av ansvar vid transport av inskrivet resgods. Transportören ansvarar sålunda på objektiv grund för skada som uppkommer till följd av att godset helt eller delvis går förlorat eller skadas under transporten, dvs. från det att godset har tagits emot för transport till dess att det har lämnats ut, och för skada till följd av dröjsmål med utlämningen av godset (artikel 23.1).

Transportören ansvarar gentemot godstransportkunden för skador orsakade av den rullande materielen. Det finns dock möjlighet för transportören att föra regresstalan mot den som ställde vagnen till transportörens förfogande att användas som transportmedel (se avsnitt 2.4.7).

Transportören är fri från ansvar om någon av de ansvarsfrihetsgrunder som anges i CIM föreligger (artikel 23.2 och 23.3). Ansvarsfrihetsgrunderna har förtydligats (jfr artikel 36 i CIM 1980). I fråga om transportörens skyldighet att klarlägga skadeförloppet gäller för vissa grunder lindrigare krav än för de övriga. Ansvarsfrihetsgrunderna brukar därför delas in i två grupper, de icke privilegierade och de privilegierade.

De icke privilegierade ansvarsfrihetsgrunderna enligt CIM är i princip desamma som enligt CIV. Transportören är sålunda fri från ansvar i den mån skadan, förlusten eller dröjsmålet med utlämningen beror på fel eller försummelse av den skadelidande, på en anvisning som den skadelidande har lämnat och som inte har föranletts av fel eller försummelse på transportörens sida eller på fel i själva godset. Ansvarsfrihet föreligger vidare, om skadan, förlusten eller

8 Förslag och överväganden beträffande ansvarsfördelningen vid inrikes trafik lämnas i avsnitt 4.5.2.

SOU 2004:92 Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) …

143

dröjsmålet beror på någon omständighet som transportören inte hade kunnat undgå och vars följder han inte kunnat förebygga (artikel 23.2). Om transportören vill undgå ansvar genom att åberopa någon av dessa grunder måste han visa att förlusten, skadan eller dröjsmålet var en följd av någon av de omständigheter som nu har nämnts (artikel 25.1).

De privilegierade ansvarsfrihetsgrunderna enligt CIM är sådana omständigheter som på något sätt ökar risken för transportskada eller gör det rimligt att risken för skador bärs av den som har rätt att förfoga över godset(artikel 23.3). Av dessa ansvarsfrihetsgrunder kan nämnas vissa fall då en ökad risk för skador föreligger, nämligen att godset har transporterats i öppen vagn, att nödvändig förpackning saknas eller att godset är av ömtålig beskaffenhet. I vissa fall då det inte föreligger ökad risk för transportskada har det ändå ansetts rimligt att göra undantag från det strikta ansvaret, t.ex. när godset har lastats av avsändaren eller lossats av mottagaren.

Också för att undgå ansvar genom att åberopa en privilegierad ansvarsfrihetsgrund måste transportören visa att den ansvarsbefriande omständigheten verkligen har förelegat. Däremot behöver transportören inte visa ett orsakssammanhang mellan den ansvarsbefriande omständigheten och skadan. Skadan skall sålunda i princip anses vara en följd av denna omständighet, om transportören visar att skadan kan vara en följd av den. Ansvarsfrihet föreligger dock inte, om den som kräver ersättning visar att skadan inte är en följd av någon sådan omständighet som utgör ansvarsfrihetsgrund (artikel 25.2).

De privilegierade ansvarsfrihetsgrunderna kan endast åberopas till befrielse från ansvar för transportskada. De icke privilegierade ansvarsfrihetsgrunderna får däremot tillämpas både vid transportskada och vid skada till följd av dröjsmål.

I CMR (artikel 17.5) föreskrivs att fraktföraren är ansvarig i förhållande till sin del av vållandet, när skador har orsakats delvis av sådana omständigheter som han är ansvarig för och delvis av omständigheter som han inte ansvarar för. Denna princip skall gälla i motsvarande fall vid internationell godstransport på järnväg vilket antyds i artikel 23.2 och 3 genom att ordet om har ersatts av orden i den mån.

Ett tillägg har gjorts i artikel 23.3 a i CIM jämfört med artikel 36.3a i CIM 1980 enligt vilket transport i öppen vagn med presenning skall, när det gäller ansvar, anses som transport i öppen vagn. Grunden för ansvarsfrihet nämnd i artikel 36.3 d i CIM 1980 (fel-

Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) … SOU 2004:92

144

aktig lastning av avsändaren) har tagits bort efter anpassning till artikel 17 i CMR.

Under revisionsarbetet övervägdes om transportören gentemot kunden skulle ansvara för skada orsakad av andra företag som utnyttjar samma nät. En sådan ansvarighet har införts i CIV. Revisionsutskottet motsatte sig dock en motsvarande regel i CIM.

Särskilda bestämmelser om ansvarighet vid transport av järnvägsfordon som gods har införts i CIM (artikel 24).

Den grundläggande principen inom internationell transporträtt på järnväg är enligt nu gällande ordning att den järnväg som har tagit emot godset till transport tillsammans med fraktsedeln är ansvarig för transporten under hela transportsträckan till dess godset har lämnats ut. Genom att ta emot godset jämte fraktsedeln inträder varje efterföljande järnväg i transportavtalet i enlighet med föreskrifterna i fraktsedeln och åtar sig därmed de skyldigheter som följer av detta. På så vis svarar alla järnvägar som deltar i en internationell godstransport solidariskt för transporten i dess helhet (artikel 35 CIM 1980). Ett sådant gemensamt ansvar för efterföljande transportörer återfinns i artikel 26 i CIM (men inte i de fall då en resande dödas eller skadas, se kommentar till artikel 26 CIV; jfr 3 kap. 32 § järnvägstrafiklagen).

Genom att ta emot godset med fraktsedeln blir en transportör part i transportavtalet (artikel 26; uppmärksammas skall att det krävs ett avtal härom mellan transportörerna.). Denna avvikelse från modellen med konsensualavtal i artikel 6 överensstämmer med situationen i artiklarna 4 och 34 i CMR. Avvikelsen har förklarats med överväganden om ansvar. Om den efterföljande transportören inte tar emot godset på grund av att det har försvunnit under den föregående delen av transportsträckan finns det inga skäl till att han skall bli solidariskt ansvarig för förlusten. Situationen i CIM 1980 är annorlunda. Enligt CIM 1980 är det, på grund av systemet med registrerade linjer och befordringsskyldigheten, redan från början klart vilken transportör som är den som är skyldig att lämna ut godset. I enlighet med principerna för konsensualavtal skapar artikel 45.2 i CIM en balans genom att ange att, i fall då en transport utförs av efterföljande transportörer, talan får föras mot den transportör som skall lämna ut godset även om han varken har tagit emot godset eller fraktsedeln. Detta gäller dock endast under förutsättning att denne med sitt samtycke nämns i fraktsedeln.

SOU 2004:92 Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) …

145

En ny bestämmelse har införts som reglerar den faktiska transportörens ansvar (artikel 27). När en transportör helt eller delvis har anförtrott transporten till en faktisk transportör skall transportören ändå vara ansvarig för den del av transporten av godset som utförs av den faktiske transportören. Alla bestämmelser i CIM som rör transportörens ansvarighet skall även tillämpas på den faktiske transportören för den transport han utför. Varje särskild överenskommelse genom vilken transportören åtar sig förpliktelser som inte krävs enligt CIM eller avstår från rättigheter han har enligt CIM gäller inte gentemot en faktisk transportör som inte uttryckligen och skriftligen har godtagit den. När och i den omfattning som både transportören och den faktiske transportören är ansvariga är ansvaret solidariskt.

För att kunna få ersättning för förlust av godset måste den som har rätt att förfoga över godset i princip visa att godset verkligen har gått förlorat under transporten. Utan att behöva förete någon bevisning om att godset verkligen har gått förlorat får han dock anse godset som förlorat om det inte har lämnats ut till mottagaren eller ställts till dennes förfogande inom 30 dagar efter leveransfristens utgång (artikel 29).

Den omständigheten att den som har rätt att förfoga över godset tar emot ersättning för gods som anses som förlorat enligt vad som nu har sagts behöver inte innebära att han avstår från sin rätt att få ut godset. Vill han ha kvar denna rätt, måste han emellertid i samband med att han tar emot ersättningen skriftligen begära att bli underrättad, om godset skulle komma till rätta inom ett år från det att ersättningen utbetalades. Om han har fått en sådan underrättelse och vill få godset utlämnat måste han kräva detta inom 30 dagar från det att han tog emot underrättelsen. Transportören blir då skyldig att lämna ut godset på någon station vid transportvägen. Som villkor för utlämningen gäller att mottagaren betalar tillbaka den del av ersättningen som hänför sig till godsets värde. Han är vidare skyldig att betala kostnaderna för transporten av godset från avsändningsstationen till den station utmed den avtalade befordringsvägen där godset lämnas ut (vad gäller motsvarande fall vid inrikes järnvägstransport se avsnitt 4.8.2).

För beräkningen av den ersättning som skall utgå när transportören är ansvarig för förlust av godset finns särskilda regler i CIM (artikel 30.1). Dessa avviker väsentligt från allmänna regler för beräkning av skadestånd. Sålunda sker skadeståndsberäkningen inte med utgångspunkt i den skada som den som har rätt att förfoga över

Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) … SOU 2004:92

146

godset har tillfogats utan i godsets objektiva värde på avsändningsstationen vid den tidpunkt då godset togs emot till transport. Vad som är godsets värde fastställs i första hand med ledning av börspriset. Om godsslaget inte är noterat på någon varubörs eller en eventuell notering inte är tillämplig på den plats där godset togs emot för transport, skall i stället godsets marknadspris läggas till grund för skadeståndsberäkningen. Med marknadspriset avses det pris som tillämpas vid regelmässig omsättning av varor av det slag som transporten gäller. Om det inte finns något marknadspris för godset är godsets värde det allmänna värdet av gods av samma slag och beskaffenhet på avsändningsorten vid den tidpunkt då godset togs emot. Det allmänna värdet är det värde som godset har för envar utan att därvid t.ex. det affektionsvärde som godset kan ha för den skadelidande beaktas.

Metoden att grunda skadeståndsberäkningen på godsets objektiva värde på avsändningsorten leder regelmässigt till att skadeståndet blir lägre än det skulle har blivit om vanliga beräkningsregler hade tillämpats. Bl.a. innebär metoden att ersättning inte lämnas för utebliven handelsvinst (jfr 3 kap. 28 § järnvägstrafiklagen som på motsvarande sätt avviker från allmänna regler om beräkning av skadestånd). En ytterligare begränsning av skadeståndets storlek följer i åtskilliga fall av att ersättningen för godsets värde inte får överstiga 17 SDR (ca 187 kr) för varje kilo av förlusten i bruttovikt (artikel 30.2). Transportören skall dessutom betala tillbaka transportavgiften, tullavgifter och andra utlägg med anledning av transporten som belöper på det gods som har gått förlorat med undantag av punktskatter på varor som transporteras inom ramen för suspensiva tullförfaranden (artikel 30.4).

Vissa godsslag är till sin naturliga beskaffenhet sådana att det regelmässigt uppkommer ett visst svinn vid transport (artikel 31). Till den del svinnet vid transport av sådant gods inte överstiger en angiven procentsats, är transportören fri från ansvar för svinnet utan att den behöver föra någon bevisning om orsaken till detta. Ansvarsfrihet gäller dock inte, om den som har rätt att förfoga över godset visar att svinnet i ett visst fall inte beror på godsets beskaffenhet. Om godset helt och hållet har gått förlorat eller enskilda kollin har gått förlorade görs inte något avdrag för svinn när ersättningen skall beräknas.

När transportören är ansvarig för att godset har skadats under transporten, skall ersättningen motsvara den värdeminskning som godset har undergått (artikel 32). När värdeminskningen skall beräk-

SOU 2004:92 Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) …

147

nas, skall först det värde bestämmas som godset har i skadat skick på bestämmelseorten vid tiden för utlämningen. Detta värde kan fastställas t.ex. genom försäljning av det skadade godset. Godsets värde i skadat skick skall sedan jämföras med det värde som godset skulle ha haft, om det hade lämnats ut på bestämmelseorten i oskadat skick. Därvid framgår med hur många procent godset har minskat i värde på grund av skadan. Den ersättningsgilla värdeminskningen bestäms till det belopp som motsvarar lika många procent av godsets objektiva värde på avsändningsorten. Samma procentuella del av frakt, tull och övriga utlägg i samband med transporten skall också ersättas.

I fråga om värdefullt gods kan en beloppsmässig begränsning av ersättningens storlek komma i fråga. Transportören är nämligen inte skyldig att betala mera i ersättning för skada på godset än som skulle ha utgått, om godset i stället hade gått förlorat. Transportörens ansvar är därför begränsad till 17 SDR per kilo av godsets bruttovikt. Om bara en del av sändningen har minskat i värde till följd av skadan, är maximiersättningen för skadan det belopp som skulle ha betalats om den skadade delen hade gått förlorad (artikel 32.2).

Ersättning för dröjsmål utgår bara när det visas att dröjsmålet har medfört skada. Dröjsmålsersättningen får inte överstiga fyra gånger frakten (artikel 33). Några andra regler för hur ersättningen för dröjsmål skall bestämmas ges inte. Inom den angivna ramen kan således ersättning dömas ut med tillämpning av allmänna regler om hur skadestånd skall bestämmas. Ersättning kan utgå för t.ex. att varan under dröjsmålet har sjunkit i pris eller att en mottagare, som på grund av dröjsmålet inte har kunnat fullgöra en utfäst leverans, har förlorat handelsvinst eller blivit skadeståndsskyldig.

I samband med godstransport kan fysiska skador uppkomma på transporterat gods på grund av att dröjsmål föreligger. Enligt CIM skall, liksom enligt gällande ordning, sådana skador ersättas enligt dröjsmålsreglerna (även vid inrikes järnvägstransport hänförs sådana skador på godset till dröjsmålsskador, se avsnitt 4.8.2).

Vid skador i samband med godstransport är transportörens ansvar begränsad till ett visst högsta belopp. Detta gäller i princip oberoende av grunden för ersättningsskyldigheten. Transportören har dock inte rätt till ansvarsbegränsning om skadan har orsakats antingen i avsikt att vålla en sådan skada eller hänsynslöst och med insikt att en sådan skada sannolikt skulle uppkomma. I sådana fall omfattar transportörens ersättningsskyldighet hela den uppkomna skadan

Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) … SOU 2004:92

148

enligt allmänna regler om hur skadestånd skall bestämmas (artikel 36).

Under revisionsarbetet framkom ett behov av att om möjligt reglera förhållandena mellan å ena sidan resenären och godstransportkunden och å andra sidan transportören och infrastrukturförvaltaren på ett enhetligt sätt.

I artikel 40 i CIM, och i artikel 51 i CIV, anges därför att infrastrukturförvaltaren skall anses som en person som transportören anlitar för genomförandet av transporten och således också en person som transportören ansvarar för. Syftet med detta är att förhindra godstransportkunden respektive resenären från att framgångsrikt väcka skadeståndstalan mot infrastrukturförvaltaren på annan grund än CIV och CIM enligt nationell rätt. Detta följer av artikel 41. I annat fall skulle omfattningen av transportörens ansvarighet kunna skilja sig från omfattningen av infrastrukturförvaltarens. I likhet med CMR och FN-konventionen om sjötransport av gods (Hamburgreglerna) föreskriver artikel 40 att transportörens personal eller de han anlitar för genomförande av transporten måste “handla under fullgörande av sina uppgifter”.

Begränsningsbelopp

I CIM uppgår begränsningsbeloppet vid förlust av eller skada på gods till 17 SDR (ca 187 kr). Beloppet har, trots penningvärdeförsämringen sedan år 1980, inte ändrats. Motsvarande begränsningsbelopp gällande för andra transportslag är dock väsentligt lägre. Dröjsmålsersättningen är, liksom i CIV 1980 (enligt 1990 års protokoll), begränsad till fyra gånger transportavgiften.

I tabellen på nästa sida jämförs begränsningsbeloppen för de olika transportslagen. I tabellen anges även motsvarande begränsningsbelopp enligt NSAB 20009, såvitt avser bestämmelserna om speditörens ansvar som transportör, och enligt järnvägstrafiklagen. Tabellen anger slutligen förslag till begränsningsbelopp i järnvägslagen. Förslagen behandlas närmare i avsnitt 4.8.

9 NSAB 2000 är transport- och speditörsvillkor som har tagits fram efter förhandlingar mellan nordiskt Speditörförbund och de organisationer som representerar transportköparna i de nordiska länderna. Villkoren innehåller bl.a. klausuler om ansvar för förlust av eller skada på gods.

SOU 2004:92 Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) …

149

CIM 1999 Montreal

konven- tionen

CMR Hamburgreglerna

NSAB 2000 Järnvägs-

trafiklagen

Järnvägslagen efter föreslagna ändringar

Begränsnings belopp vid förlust, minskning av eller skada på godset (per kilo bruttovikt)

Art 30 och 32 17 SDR

Art 22.3 17 SDR

Art 23:3 och 25 8,33 SDR

Art 6.1 a 835 SDR per kolli el. annan skeppningsenhet eller 2,5 SDR för varje kilo av bruttovikt, vilketdera som är högst

22 och

23 §§

10

8,33 SDR

3 kap. 28 och 29 §§ 150 kr

11 kap. 28 och 29 §§ 17 SDR

Begränsnings belopp vid dröjsmål med utlämnande av gods

Art 33 4 gånger frakten

Art 22.3 17 SDR

Art 23.5 1 gång frakten

Art 6.1 b 2,5 gånger frakten för det fördröjda godset

20 och

23 §§

10

1 gång frakten

3 kap. 30 §

3 gånger frakten

11 kap.

30 §

4 gånger frakten

Regleringen i CIM om framställande av anspråk

Som förut har nämnts är samtliga transportörer som har deltagit i en internationell godstransport solidariskt ansvariga för transporten i dess helhet. Detta innebär emellertid inte att transportkunden kan framställa ett ersättningskrav mot vilken som helst av de ansvariga transportörerna. Ett anspråk som gäller något annat än återbetalning av erlagt belopp eller utbetalning av efterkravsbelopp måste riktas mot den första eller den sista transportören eller mot den som genomförde den del av transporten under vilken den omständighet inträffade som talan grundas på. Ett anspråk får riktas mot den transportör som skall lämna ut godset, ifall denne med sitt medgivande är inskriven i fraktsedeln, även om han inte har över-

10 Enligt 23 § skall om särskilt avtal träffats om visst bestämt transportsätt, eller om det visas att förlust, minskning, skada eller dröjsmål uppkommit medan godset transporterades med ett bestämt transportmedel speditören i stället ansvara enligt för sådant transportsätt gällande lagbestämmelser och allmänt förekommande och godtagna transportvillkor i den mån dessa innehåller avvikelser från vad som stadgas i bl.a. 20 och 22 §.

Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) … SOU 2004:92

150

tagit vare sig godset eller fraktsedeln. I den mån reglerna i CIM skall tillämpas på den faktiske transportören får ersättningskrav riktas även mot denne. Ett ersättningskrav kan framställas antingen som ett krav utom rätta eller vid domstol (artiklarna 43 och 45).

Ett ersättningskrav kan alltid göras gällande genom genkäromål eller kvittningsinvändning mot en transportör som själv för talan mot en transportkund, om kravet grundar sig på samma transportavtal som transportörens huvudkäromål (artikel 45.5). När transportkunden väcker talan mot en transportör eller en faktisk transportör bortfaller rätten till talan mot de övriga (artikel 45.7).

Den av avsändaren och mottagaren som har rätt att förfoga över godset har också rätt att föra talan mot transportörer (artikel 44 jämförd med artikel 18).

När den som har rätt att förfoga över godset avser att väcka talan mot transportören på grund av en internationell godstransport kan han som nämnts i regel välja mellan olika transportörer. Avgörande för valet torde enligt nu gällande ordning i allmänhet vara frågan till vilket land rättegången från hans synpunkt lämpligen bör förläggas. En järnväg är nämligen i princip inte skyldig att svara vid domstol i någon annan stat än den som järnvägen tillhör (artikel 56 i CIM 1980). Denna bestämmelse har dock ändrats.

I CIM föreskrivs att talan som grundas på reglerna i CIM får föras vid domstolar i de medlemsstater som har utsetts av parterna genom överenskommelse eller vid domstol i den stat på vars område svaranden har sitt hemvist eller vanliga uppehållsort, sitt huvudkontor eller den filial eller agentur som har ingått transportavtalet eller den plats där godset togs emot eller där godset skulle ha lämnats ut är belägen (artikel 46). Talan får inte föras vid andra domstolar. Ändringen innebär alltså bl.a. att parterna tillåts komma överens om vilken domstol som skall vara behörig. Den nya bestämmelsen om behörig domstol innehåller, till skillnad från artikel 56 i CIM 1980, ingen reservation till favör för vad andra mellanstatliga överenskommelser eller ett koncessionsbeslut föreskriver om behörig domstol. Den särskilda bestämmelsen om behörig domstol i mål om återkrav har också ändrats i viss mån (artikel 51 jämförd med artikel 60 i CIM 1980).

SOU 2004:92 Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) …

151

2.4.6 Reglementet om internationell järnvägstransport av farligt gods (RID)

Reglementet om internationell järnvägstransport av farligt gods (RID) är i dag knutet till CIM, vilket innebär att det endast är tillämpligt vid transporter med en genomgående fraktsedel för en sträcka som berör minst två staters områden. Vidare krävs att transporten uteslutande omfattar sådana linjer som är upptagna på en särskild lista som förs av OTIF. Vissa transporter faller därför i dag utanför regelsystemet.

Det har vid arbetet med att revidera COTIF ansetts att säkerhetsföreskrifter som är avsedda att skydda personer, miljö och gods skall vara tillämpliga utan dagens formella restriktioner. Nuvarande bestämmelser har ansetts otillräckliga och RID har därför gjorts om till ett separat bihang till COTIF. Bihanget innehåller en allmän del (sex artiklar) och en teknisk del (bilaga). Bilagan motsvarar nuvarande RID och kommer att ha det innehåll som fackutskottet för transport av farligt gods kommer att ha fastställt när ändringsprotokollet träder i kraft. Fackutskottet beslutar i fråga om förslag som syftar till ändring av reglementet, dvs. såväl själva bihanget som bilagan.

Genom att RID har blivit ett separat bihang har tillämpningsområdet för dess regler blivit vidare. RID är således inte längre avhängigt ett transportavtal som är underkastat reglerna i CIM utan är tillämpligt på all internationell järnvägstransport av farligt gods på medlemsstaternas områden, t.ex. även på returtransporter av tomma vagnar (artikel 1). RID är även tillämpligt på annan transport än järnvägstransport i de fall CIM är tillämpligt om inte annat följer av de internationella bestämmelser som gäller för transport med annat transportmedel. Farligt gods som enligt bilagan inte får transporteras får inte heller tas emot för internationell transport.

RID skall inte tillämpas eller endast delvis tillämpas på transport av farligt gods som är undantagen enligt bilagan. Undantag får dock endast göras när det undantagnas mängd, beskaffenhet eller förpackning garanterar säker transport (artikel 2).

Huvudregeln enligt artikel 5 är att farligt gods endast får transporteras på godståg. Farligt gods får dock transporteras på andra tåg om godset uppfyller bilagans villkor, t.ex. om högsta tillåtna mängd (jfr nuvarande bilaga IV – reglementet om internationell järnvägsbefordran av expressgods, RIEx – till CIM som är borttagen i det reviderade fördraget). Vidare får farligt gods som transporteras

Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) … SOU 2004:92

152

som handresgods, inskrivet resgods eller i fordon transporteras om det uppfyller bilagans villkor.

Den i dag gällande lydelsen av RID trädde i kraft den 1 januari 2003. Eftersom detta reglemente är mycket omfattande (mer än 900 sidor), ges i det följande endast en kortfattad översikt över dess uppbyggnad.

Del 1 innehåller allmänna och grundläggande bestämmelser om transport av farligt gods på järnväg. Bland annat återfinns i denna del definitioner vilka är allmänna för regelverket, bestämmelser om ansvar samt övergångsbestämmelser. Del 2 innehåller bestämmelser om klassificeringen av ämnen och föremål. De har indelats i följande nio klasser. 1. explosiva ämnen och föremål

2. gaser

3. brandfarliga vätskor 4.1. brandfarliga fasta ämnen, självreaktiva ämnen och fasta

okänsliggjorda explosivämnen

4.2. självantändande ämnen 4.3. ämnen som utvecklar brandfarlig gas vid kontakt med vatten 5.1. oxiderande ämnen 5.2. organiska peroxider 6.1. giftiga ämnen 6.2. smittoförande ämnen

7. radioaktiva ämnen

8. frätande ämnen 9. övriga farliga ämnen och föremål

Del 3 innehåller en förteckning över samtliga ämnen och föremål som finns upptagna i bilagan. För varje ämne som är angivet i tabellen anges vilka bestämmelser som gäller för ämnet. Bestämmelserna är i kodad form. Del 4 innehåller bestämmelser om användning av förpackningar och tankar. Bestämmelser om avsändning är samlade i del 5 och innehåller bl.a. krav på märkning, etiketter, storetiketter och orangefärgade skyltar samt krav på dokumentation. Del 6 innehåller bestämmelser för tillverkning och provning av förpackningar, IBC-behållare (Intermediate bulk containers), storförpackningar och tankar. Bestämmelserna som är samlade i del 7 har en mer generell karaktär och berör transport, lastning, lossning och hantering.

SOU 2004:92 Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) …

153

2.4.7 Enhetliga rättsregler för avtal om nyttjande av vagnar i internationell järnvägstrafik (CUV)

Allmänt

CUV är ett nytt bihang och innehåller bestämmelser för avtal om nyttjande av vagnar i internationell järnvägstrafik. Nu gällande COTIF innehåller ett reglemente om internationell järnvägsbefordran av privatvagnar (RIP). Detta reglemente är en bilaga till CIM och förutsätter att privatvagnarna är registrerade hos en järnväg, dvs. de tidigare nationellt sammanhållna järnvägsorganisationerna, vars linjer omfattas av de enhetliga rättsreglerna (OTIF:s lista över järnvägslinjer). Med privatvagnar avses vagnar som tillhör andra rättssubjekt än järnvägarna, vilket innebär att dessa vagnar är tvungna att vara registrerade i de tidigare monopolen. Genom att järnvägen har delats upp i skilda delar med ansvar för infrastruktur och transportverksamhet och på grund av att det därutöver har skett en successiv avreglering av järnvägsmarknaden har bestämmelserna i nu gällande RIP inte längre ansetts tillfredsställande. Förutom RIP regleras i dag användningen av andras vagnar i internationell järnvägstrafik genom RIC- och RIV-avtalen11 samt därtill knutna UIC-bestämmelser12.

CUV innehåller i huvudsak kontraktsrättsliga ansvarsbestämmelser i förhållandet mellan vagninnehavare och järnvägsföretag som nyttjare av vagnen vid förlust av eller skada på vagn eller skador som orsakats av vagn. Flertalet av bestämmelserna är dispositiva vilket innebär att parterna om de så önskar i stor utsträckning kan fortsätta att tillämpa de regelverk och avtal som finns i dag.

Tillämpningsområdet m.m. (art. 1–2)

Bestämmelserna skall tillämpas på bilaterala eller multilaterala avtal om nyttjande av järnvägsvagnar för att utföra en transport i enlighet med reglerna i CIV och CIM. Skillnad görs därmed för det fall vagnen används för transport av gods eller passagerare och det fall där vagnen används i annat syfte, t.ex. för att tas till en underhållsverkstad. Vid s.k. tjänstetrafik som t.ex. förflyttning av tomvagnar

11 Regulation for the Reciprocal use of Carriages and vans (RIC) och Regulation for the Reciprocal use of Wagons. 12 Angående den internationella järnvägsunionen (UIC) se avsnitt 11.4 i delbetänkandet Rätt på spåret (SOU 2002:48).

Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) … SOU 2004:92

154

är nyttjandeavtalet inte tillämpligt eftersom vagnarna i detta fall inte används för att transportera något, dvs. som transportmedel.

Bestämmelserna skall gälla när järnvägsföretag använder varandras vagnar vid internationell transport, bl.a. i olika poolarrangemang, men är så generellt avfattade att de även täcker andra former av vagnuthyrning. Med järnvägsföretag avses i CUV ett privat- eller offentligtägt företag som har tillstånd att transportera personer eller gods och som ansvarar för dragkraften (jfr definitionen av järnvägsföretag i järnvägslagen).

Vagnmärkning (art. 3)

Den som tillhandahåller en vagn skall se till att det på vagnen bl.a. finns uppgift om innehavaren samt i förekommande fall uppgift om det järnvägsföretag i vars vagnpark vagnen ingår och uppgift om hemstation. Med innehavare avses den person som i egenskap av ägare eller med nyttjanderätt varaktigt använder en vagn som transportmedel. Denne skall alltid anges på vagnen eftersom han permanent är innehavare av vagnen medan hans avtalsparter kan variera. I övrigt har avtalsparterna getts rätt att komma överens om annan märkning. Den ovan angivna märkningen har inget att göra med den märkning som blir aktuell i samband med att vagnen godkänns från teknisk synpunkt för att användas i internationell järnvägstrafik eller den märkning som är obligatorisk enligt RID.

Ansvarsregleringen (art. 4–9)

Ansvar vid förlust av eller skada på en vagn och dess tillbehör

Det järnvägsföretag som nyttjar en vagn ansvarar för skada på eller förlust av vagnen eller dess tillbehör om inte järnvägsföretaget kan visa att skadan eller förlusten inte orsakats genom fel eller försummelse från dess sida. Järnvägsföretaget skall dock inte ansvara för förlust av tillbehör till vagnen som inte finns angivna på vagnens långsidor eller i den inventarieförteckning som följer vagnen.

Vid förlust av vagn eller tillbehör till vagn skall ersättningen begränsas till vagnens eller tillbehörens värde vid tiden och platsen för förlusten. Om detta inte går att fastställa skall ersättningen begränsas till värdet vid den tidpunkt och den plats där vagnen ställdes till förfogande. Vid skada på en vagn eller dess tillbehör begränsas

SOU 2004:92 Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) …

155

ersättningen till reparationskostnaderna. Det är således inte möjligt att kräva ersättning för ren förmögenhetsskada. Avtalsparterna kan komma överens om avvikelser från denna ansvarsreglering.

Den ovan beskrivna ansvarsbegränsningen gäller inte om det kan visas att järnvägsföretaget orsakat skadan eller förlusten genom en handling eller underlåtenhet antingen i avsikt att vålla en sådan skada eller hänsynslöst och med insikt att en sådan skada sannolikt skulle uppkomma. Denna bestämmelse är inte möjlig att avtala bort.

Antagande om förlust av vagn

Den som har ställt en vagn till förfogande får anse vagnen som förlorad om han begärt efterforskning av den och järnvägsföretaget inte har återlämnat vagnen inom tre månader från mottagande av begäran eller om innehavaren inte inom samma tid fått besked om var vagnen befinner sig. Tremånadersfristen skall förlängas med den tid som vagnen stått stilla på grund av någon omständighet som järnvägsföretaget inte kunnat påverka eller på grund av skada. Om en vagn som ansetts vara förlorad kommer till rätta efter det att ersättning utbetalats kan innehavaren inom sex månader efter mottagande av besked om vagnens återfinnande begära att järnvägsföretaget mot återbetalning av ersättningen och utan kostnad återlämnar vagnen på hemstationen eller på annan överenskommen plats. Om begäran om efterforskning inte lämnas in eller om vagnen kommer till rätta mer än ett år efter det att ersättning utbetalats så förfogar järnvägsföretaget över vagnen enligt de lagar som gäller på den ort där vagnen befinner sig. Avtalsparterna kan komma överens om avvikelser från denna reglering.

Ansvar för skador orsakade av en vagn

Den som har ställt en vagn till förfogande för att användas som transportmedel är ansvarig för skador som orsakats av vagnen genom hans fel eller försummelse. Någon begränsning av skadeståndsbeloppet finns inte angivet. Ansvaret är grundat på avtal och förblir kontraktuellt även efter subrogation (se nedan). Ansvaret i förhållande till regleras genom nationell lagstiftning. Även denna bestämmelse är dispositiv.

Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) … SOU 2004:92

156

Övertagande av ansvar (subrogation)

Parterna kan avtala om att järnvägsföretaget får låta andra järnvägsföretag använda vagnen som transportmedel. I detta fall får järnvägsföretaget, med innehavarens godkännande, avtala med de andra järnvägsföretagen att järnvägsföretaget, med förbehåll för sin regressrätt, skall överta ansvaret gentemot innehavaren vid förlust av eller skada på vagnen eller dess tillbehör. Järnvägsföretaget får vidare avtala med de andra järnvägsföretagen att endast innehavaren skall vara ansvarig gentemot de andra järnvägsföretagen för skada som orsakats av vagnen men att då endast det järnvägsföretag som är innehavarens avtalspart skall ha rätt att göra de andra företagens rättigheter gällande.

Ansvar för anställda och andra personer

Parterna ansvarar för den personal de anställer eller anlitar för att fullgöra sina avtalsförpliktelser. Om inte annat har avtalats skall förvaltarna av den infrastruktur som järnvägsföretaget använder anses som personer vars tjänster järnvägsföretaget anlitar.

Andra grunder för anspråk (art. 10)

I de fall där CUV är tillämpligt får anspråk på ersättning för förlust av eller skada på vagn eller dess tillbehör endast riktas mot det järnvägsföretag till vars förfogande vagnen har ställts under de förutsättningar och med de begränsningar som framgår av CUV och nyttjandeavtalet. Dessa förutsättningar och begränsningar gäller även vid subrogation eller vid talan mot anställda eller andra som ett sådant järnvägsföretag ansvarar för.

Behörig domstol och bestämmelser om preskription (art. 11–12)

En talan som grundas på CUV får föras vid den domstol som parterna kommit överens om. Det behöver inte vara en domstol i ett av medlemsländerna. Om parterna inte har avtalat om behörig domstol skall domstolen i den medlemsstat där svaranden har sitt säte vara behörig. Om svaranden inte har sitt säte i någon medlemsstat skall domstolen i den medlemsstat där skadan uppkom vara behörig.

SOU 2004:92 Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) …

157

Preskriptionstiden för fordringar som grundas på CUV är tre år. För anspråk som grundas på ansvar för förlust av eller skada på vagn eller dess tillbehör börjar preskriptionstiden löpa från den dag då förlusten eller skadan upptäcktes eller från den dag då den berättigade kunde anse vagnen förlorad. Vad gäller anspråk som grundas på ansvar för skada som orsakats av en vagn börjar preskriptionstiden löpa från den dag då skadan uppkom.

2.4.8 Enhetliga rättsregler för avtal om nyttjande av infrastruktur i internationell järnvägstrafik (CUI)

Allmänt

CUI är ett nytt bihang som skall tillämpas på det avtal som träffas mellan infrastrukturförvaltare och transportör om nyttjande av infrastruktur för internationell järnvägstrafik. Arbetet med det nya bihanget inleddes efter det att rådets direktiv 91/440/EG om utvecklingen av gemenskapens järnvägar trätt i kraft. Genom detta direktiv infördes krav på att förvaltningen av infrastrukturen skulle skiljas från transportverksamheten, vilket skulle komma att medföra helt nya förhållanden och avtal.

CUI innehåller regler som till viss del anger vad avtalet mellan infrastrukturförvaltaren och transportören skall innehålla. Tanken är emellertid fortfarande att parterna till stor del skall styra avtalsinnehållet själva. Den huvudsakliga regleringen i CUI avser ansvarsförhållandet mellan infrastrukturförvaltaren och transportören som nyttjare av infrastrukturen. Uppbyggnaden av flera bestämmelser i CUI är hämtade från CIV och CIM.

Tillämpningsområdet m.m. (art. 1–4 och 20)

Reglerna i CUI är tillämpliga på alla avtal om nyttjande av järnvägsinfrastruktur för internationell transport som följer reglerna i CIV eller CIM. Det saknar härvid betydelse om ersättning utgår för nyttjandet eller inte. Bestämmelserna reglerar infrastrukturförvaltarens ansvar i förhållande till transportören och dennes personal samt transportörens ansvar i förhållande till infrastrukturförvaltaren och dennes personal. CUI är däremot inte tillämpligt i fråga om transportörens eller infrastrukturförvaltarens ansvar i förhållande

Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) … SOU 2004:92

158

till egen personal eller tredje man. Ansvarsregleringen i dessa avseenden är lämnad till nationell rätt.

Reglerna är tvingande och går inte att avtala bort om inte detta särskilt anges. Det är dock möjligt att avtala om att ta på sig större ansvar och ytterligare förpliktelser än de som föreskrivs i bihanget. När det gäller sakskada ges dessutom möjlighet att avtala om begränsning av ersättningsbeloppet. Denna reglering får ses mot bakgrund av att CUI, i motsats till CIM, inte föreskriver något begränsningsbelopp för sakskador. Genom att bestämma ett högsta ersättningsbelopp för sådana skador kan parterna begränsa sin ansvarighet.

För att undvika långa och kostsamma utredningar beträffande olycksorsak och för att undvika rättsprocess har avtalsparterna getts möjlighet att avtala om villkor enligt vilka de kan göra gällande eller avstå från sin rätt till kompensation från den andra avtalsparten. Dessa överenskommelser har verkan enbart mellan avtalsparterna och kan inte slutas till nackdel för t.ex. parternas personal.

En särskild möjlighet att göra undantag från tillämpningen av CUI finns i fråga om reglerna om ansvar vid personskada. En medlemsstat kan förbehålla sig rätten att inte tillämpa dessa regler på sina egna medborgare och utlänningar med hemvist i den staten när skadan inträffat vid internationell transport inom den staten.

Avtalets innehåll och form (art. 5)

Förhållandena mellan infrastrukturförvaltaren och transportören skall regleras i ett trafikeringsavtal. Detta avtal skall reglera de administrativa, tekniska och finansiella villkoren för nyttjandet av infrastrukturen. I avtalet skall anges

− den infrastruktur som skall nyttjas,

− i vilken omfattning den skall nyttjas,

− de tjänster som förvaltaren skall tillhandahålla,

− de tjänster som transportören skall tillhandahålla,

− den personal som skall anställas,

− de fordon som skall användas och

− de finansiella villkoren.

Avtalet skall upprättas skriftligt eller i annan likvärdig form. För det fall detta inte sker eller om avtalet saknar någon av de uppgifter som angetts ovan skall avtalet emellertid ändå anses vara giltigt.

SOU 2004:92 Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) …

159

Infrastrukturförvaltarens och transportörens särskilda skyldigheter (art. 6)

CUI ger infrastrukturförvaltaren möjlighet att begära att transportören visar att den personal han anlitar och de fordon han använder uppfyller gällande säkerhetskrav samt att transportören har de tillstånd som krävs för att bedriva järnvägstrafik. Infrastrukturförvaltaren ges vidare möjlighet att begära att transportören visar att han har en tillräckligt omfattande ansvarsförsäkring eller att han har vidtagit motsvarande åtgärder för att täcka eventuella ersättningsanspråk. Transportören skall varje år genom intyg visa att ansvarsförsäkringen eller de motsvarande åtgärder han vidtagit fortsatt är giltiga. Han är vidare skyldig att underrätta infrastrukturförvaltaren om varje förhållande som kan inverka på giltigheten av licensen, säkerhetsintyget eller andra liknande dokument. Om transportören brister i något av dessa hänseenden kan detta utgöra grund för infrastrukturförvaltaren att häva avtalet.

Såväl transportören som infrastrukturförvaltaren är skyldiga att informera varandra om varje händelse som kan utgöra hinder för avtalets fullgörande.

Avtalets varaktighet (art. 7)

Infrastrukturförvaltaren kan säga upp avtalet med omedelbar verkan när

− transportören inte längre har tillstånd att bedriva järnvägstrafik,

− personal eller rullande materiel inte uppfyller ställda säkerhetskrav,

− transportören inte betalar inom vissa angivna tidsgränser eller

− transportören underlåter att hålla giltig ansvarsförsäkring eller underlåter att anmäla förhållande som kan tänkas påverka hans tillstånds giltighet m.m.

Transportören kan å sin sida säga upp avtalet med omedelbar verkan när infrastrukturförvaltaren mister rätten att förvalta infrastrukturen. Därutöver kan endera parten säga upp avtalet med omedelbar verkan om motparten har brutit mot någon av de grundläggande förpliktelserna i avtalet när förpliktelsen rör säkerheten för personer eller gods.

Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) … SOU 2004:92

160

Den part som hävt ett avtal enligt bestämmelserna i CUI har rätt till ersättning från motparten för den skada som blir följden om inte motparten visar att skadan inte är en följd av fel eller försummelse från dennes sida. I fråga om vissa av ovan angivna bestämmelser kan parterna avtala om avvikelser.

Ansvarsbestämmelser (art. 8–10 och 17)

Infrastrukturförvaltarens och transportörens ansvar

Enligt CUI ansvarar infrastrukturförvaltaren på objektiv grund för vissa skador som drabbar transportören eller dennes personal i samband med nyttjandet av infrastrukturen och som beror på infrastrukturen. På samma sätt ansvarar transportören på objektiv grund för vissa skador som drabbar infrastrukturförvaltaren eller dennes personal och som orsakats av de transportmedel som använts, de personer som befordrats eller det gods som transporterats. Ansvaret är således oberoende av om fel eller försummelse föreligger på den ansvarige partens sida. För att undgå ansvar måste den ansvarige visa att en särskild ansvarsfrihetsgrund föreligger. Med begreppet personal avses de personer vars tjänster infrastrukturförvaltaren eller transportören anlitat för att utföra sina uppgifter enligt trafikeringsavtalet när personerna handlar inom ramen för sitt uppdrag.

Såväl infrastrukturförvaltaren som transportören är ansvarig för personskada, varmed avses dödsfall och fysisk eller psykisk personskada, samt för sakskada som drabbar den andre parten eller dennes personal. Med sakskador avses skador på t.ex. spåranläggningar eller fordon. Därutöver är infrastrukturförvaltaren ansvarig för ekonomisk skada som drabbat transportören till följd av skadestånd som transportören skall betala enligt bestämmelserna i CIV och CIM. CUI innehåller således en bestämmelse om regressrätt för transportören gentemot infrastrukturförvaltaren.

CUI innehåller även en bestämmelse enligt vilken avtalsparterna närmare kan reglera om och i så fall i vilken utsträckning part skall svara för förlust eller skada som motparten orsakats genom försening (endast i förhållande till infrastrukturförvaltaren) eller driftsstörning. Genom denna reglering kan CUI sägas medge att verksamhetsstyrning genom kvalitetskrav tillämpas (s.k. performance regimes). Denna reglering kan jämföras med artikel 11 i direktiv 2001/14/EG om tilldelning av infrastrukturkapacitet, uttag av avgifter för ut-

SOU 2004:92 Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) …

161

nyttjande av järnvägsinfrastruktur och utfärdande av säkerhetsintyg vari anges att avgiftssystemet skall motivera järnvägsföretagen och infrastrukturförvaltaren att reducera driftsavbrotten och förbättra järnvägens prestanda. Detta system får inbegripa sanktioner för verksamhet som stör driften och ersättning till de företag som lider skada av trafikstörningarna samt bonus till verksamhet som går bättre än planerat (jfr avsnitt 8.3.8. i delbetänkandet Rätt på spåret, SOU 2002:48).

Ansvarsfrihetsgrunder för infrastrukturförvaltaren

Infrastrukturförvaltaren kan under vissa förutsättningar undgå ansvar för en skada som orsakats av infrastrukturen. Grunderna för ansvarsfrihet skiljer sig beroende på om det är fråga om personskada, sakskada eller ekonomisk skada. Bestämmelserna har fått sin utformning efter ansvarsfrihetsgrunderna i CIV respektive CIM.

Vid personskada eller ekonomisk skada till följd av skadestånd som transportören skall betala enligt bestämmelserna i CIV skall infrastrukturförvaltaren vara fri från ansvar om den händelse som gett upphov till skadan orsakats av omständigheter som inte kan hänföras till själva järnvägsdriften och som infrastrukturförvaltaren inte hade kunnat undgå eller förebygga följderna av även om han iakttagit den omsorg som omständigheterna påkallade. Infrastrukturförvaltaren skall vidare vara fri från ansvar i den utsträckning som den händelse som gett upphov till skadan beror på fel eller försummelse av den person som lidit skadan. Slutligen skall infrastrukturförvaltaren vara fri från ansvar om den händelse som gett upphov till skadan beror på ett sådant beteende av tredje man som infrastrukturförvaltaren inte hade kunnat undgå eller förebygga följderna av även om han iakttagit den omsorg som omständigheterna påkallade.

Vid sakskada och ekonomisk skada till följd av skadestånd som skall ersättas av transportören enligt bestämmelserna i CIM skall infrastrukturförvaltaren vara fri från ansvar när skadan har orsakats genom fel eller försummelse från transportörens sida eller genom en order från transportören som inte beror på infrastrukturförvaltaren eller på grund av omständigheter som infrastrukturförvaltaren inte hade kunnat undgå eller förebygga följderna av.

Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) … SOU 2004:92

162

Ansvarsfrihetsgrunder för transportören

Transportören skall undgå ansvar för personskada om händelsen som gett upphov till skadan orsakats av omständigheter som inte kan hänföras till själva järnvägsdriften och som transportören inte hade kunnat undgå eller förebygga följderna av även om han iakttagit den omsorg som omständigheterna påkallade. Transportören är vidare helt eller delvis befriad från ansvar i den utsträckning som händelsen som gett upphov till skadan beror på fel eller försummelse från den som lidit skadan. Slutligen är transportören fri från ansvar om händelsen som gett upphov till skadan beror på ett sådant beteende av tredje man som transportören inte hade kunnat undgå eller förebygga följderna av även om han hade iakttagit den omsorg som omständigheterna påkallade.

Vid sakskada skall transportören vara fri från ansvar när skadan eller förlusten orsakats genom fel eller försummelse från infrastrukturförvaltarens sida eller genom en order från förvaltaren som inte beror på transportören eller av omständigheter som transportören inte hade kunnat undgå eller förebygga följderna av.

Samverkande skadeorsaker

När både förhållanden för vilka infrastrukturförvaltaren och en eller flera transportörer ansvarar har orsakat en skada skall vardera sidan endast ansvara för den del av skadan som kan hänföras till förhållanden som den sidan ansvarar för. Om det inte går att avgöra i vilken grad förhållandena medverkat till skadan skall vardera parten stå för den skada han själv lidit.

För det fall flera transportörer ansvarar för skada gentemot en infrastrukturförvaltare är varje transportör endast ansvarig för den del av skadan som kan hänföras till förhållanden som den ansvarar för. Om det är omöjligt att avgöra i vilken grad de medverkat till skadan skall transportörerna vara ansvariga i förhållande till infrastrukturförvaltaren till lika stora delar. Av bihanget framgår att med transportör avses den som transporterar personer eller gods med järnväg i internationell trafik enligt reglerna i CIV och CIM, varför bestämmelsen om samverkande skadeorsaker endast är tillämpliga på sådana transportörer. I övriga fall gäller nationella regler.

SOU 2004:92 Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) …

163

Atomolycka

Infrastrukturförvaltaren och transportören är fri från ansvar för skador som orsakats av en atomolycka om innehavaren av atomanläggningen är ansvarig för skadan enligt särskild lagstiftning om ansvar på atomenergins område.

Ersättningsgilla skador samt ersättningens form och begränsningsbelopp (art. 11–15)

Bestämmelserna i CUI om vad ersättningen vid dödsfall och personskada skall omfatta motsvarar dem som finns i CIV (se avsnitt 2.4.4).

Ersättning till efterlevande eller ersättning för inkomstförlust skall utges i form av ett engångsbelopp. Om nationell rätt tillåter beviljande av livränta skall ersättning utges i denna form när de efterlevande eller den skadade begär detta.

Det ersättningsbelopp som skall betalas fastställs enligt nationell rätt. Dock gäller en begränsning av engångsbelopp eller livränta till 175 000 SDR (ca 1 925 000 kr) per person, om det i den nationella rätten föreskrivs ett lägre belopp.

Omräkning och ränta (art. 16)

När beräkningen av ersättning medför att beloppet omvandlas till utländsk valuta skall beräkningen göras enligt kursen den dag och på den plats ersättningen betalas.

Den ersättningsberättigade får begära ränta på ersättningsbeloppet, beräknad till fem procent per år från och med den dag då ett förlikningsförfarande inleddes, skiljeförfarande enligt avdelning V i grundfördraget påkallades eller talan väcktes vid domstol.

Andra grunder för anspråk (art. 18,19 och 21)

För det fall CUI är tillämpligt får sådana anspråk på ersättning mot infrastrukturförvaltaren eller transportören som avses i bihanget endast göras gällande under de förutsättningar och med de begränsningar som föreskrivs i bihanget, även om anspråket i det aktuella fallet grundas på andra ansvarsregler. Om anspråk på skadestånds-

Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) … SOU 2004:92

164

ansvar grundas på allmänna regler om skadeståndsansvar skall således bestämmelserna i CUI om t.ex. ansvarsfrihetsgrunder och preskription tillämpas.

Ett anspråk som infrastrukturförvaltaren eller transportören riktar mot motpartens personal grundas inte på ett kontraktsförhållande utan på allmänna skadeståndsregler. Då det finns en risk att det i praktiken är arbetsgivaren som i slutändan får betala den ersättning som ålagts personalen har det i CUI föreskrivits att de nyssnämnda förutsättningarna och begränsningarna i rätten till ersättning även skall gälla i fråga om anspråk som riktats mot infrastrukturförvaltarens och transportörens personal.

Som ovan angetts föreligger inte ett kontraktsförhållande mellan infrastrukturförvaltarens personal och transportören, vilket medför att bestämmelserna i CUI enligt huvudregeln inte är tillämpliga. För att inte parterna skall väcka talan genom sin personal har det i CUI därför också tagits in en bestämmelse som anger att anspråk på ersättning som väckts av transportörens personal mot infrastrukturförvaltaren i fråga om skador orsakade av förvaltaren, oavsett på vilken grund, endast kan göras gällande på de villkor och med de begränsningar som framgår av CUI. Detsamma gäller anspråk på ersättning som väckts av infrastrukturförvaltarens personal mot transportören.

Framställande av anspråk (art. 22–25)

Avtalsparterna kan om de är ense tillämpa förlikningsförfarande eller vända sig till den skiljenämnd som anges i avdelning V i grundfördraget.

Bestämmelsen om rätt till återkrav (regress) i CUI motsvarar artikel 51 i CIM och artikel 63 i CIV och syftar till att förhindra skilda regressförfaranden. Den innebär att en infrastrukturförvaltare mot vilken återkrav riktas inte får bestrida det befogade i en betalning som transportören gjort på grundval av reglerna i CIV eller CIM om ersättningsbeloppet har fastställts av domstol och förvaltaren har blivit behörigen underrättad om rättegången samt beretts tillfälle att inträda som intervenient i målet.

En talan som grundas på CUI får föras vid domstolar i de medlemsstater som parterna har kommit överens om. Om parterna inte kan komma överens skall talan föras i den medlemsstat där infrastrukturförvaltaren har sitt säte. Detta gäller oavsett om infrastruk-

SOU 2004:92 Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) …

165

turförvaltaren är kärande eller svarande. Skälen till att denna lösning valts är att det bedömts ändamålsenligt att koncentrera sig till den plats där olyckan inträffat med hänsyn till infrastrukturens skiftande tekniska egenskaper i de olika medlemsstaterna.

Preskriptionstiden för fordringar som grundas på CUI är tre år och börjar löpa från den dag då skadan inträffade. Om en person avlidit är preskriptionstiden tre år från dagen efter dödsfallet men den får inte överskrida fem år från dagen efter olyckstillfället. Ett regresskrav kan, även efter utgången av den treåriga preskriptionstiden, inledas av en person som har hållits ansvarig under förutsättning att det framställs inom den tid som är fastställd i lag i den stat där förhandlingarna är inledda. Tillåten frist får dock inte understiga nittio dagar från dagen då personen som söker regress har slutbehandlat kravet eller själv mottagit stämning. Uppehåll i beräkningen av preskriptionstiden skall göras när parterna enats om förlikningsförfarande eller när de översänt tvisten för avgörande till den skiljenämnd som anges i avdelning V i grundfördraget. Uppskov eller preskriptionsavbrott i övrigt regleras i nationell rätt (jfr preskriptionslagen, 1981:130).

2.5 Tillträde till COTIF 1999, m.m.

2.5.1 Tillträde till COTIF 1999

Förslag: Sverige skall tillträda fördraget om internationell järnvägstrafik av den 9 maj 1980 i dess lydelse enligt ändringsprotokollet av den 3 juni 1999.

Sverige har sedan länge deltagit i det internationella samarbetet om järnväg. Sverige har också tillträtt den nu gällande regleringen i COTIF 1980. I avsnitt 2.1 har redogjorts för bakgrunden till revisionen av fördraget. Sverige har deltagit i revisionsarbetet som resulterade i att det reviderade fördraget kunde antas den 3 juni 1999.

Sverige har skrivit under 1999 års ändringsprotokoll till COTIF. Det sakliga innehållet i COTIF måste från svensk synpunkt anses i huvudsak tillfredsställande. Det reviderade fördraget balanserar i allmänhet väl infrastrukturförvaltarens, transportörens och transportkundens intressen. Även det förhållandet att det införs enhetliga regler för ansvar i förhållandet mellan infrastrukturförvaltaren och transportören är välkommet.

Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) … SOU 2004:92

166

Den omständigheten att samarbetet inom EU fördjupas och att alltfler järnvägsfrågor omfattas av EG-reglering innebär att det internationella järnvägssamarbetet inom ramen för COTIF minskar i betydelse för Sveriges del. COTIF innehåller emellertid, till skillnad från nu gällande EG-rätt, regler om ansvarsförhållandet mellan aktörerna på järnvägsmarknaden och om trafikeringsavtalets närmare innebörd13. OTIF har dessutom medlemsstater i hela Europa och även i Mellanöstern och Nordafrika vilket gör att COTIF:s geografiska tillämpningsområde är, även efter EU:s utvidgning den 1 maj 2004, vidare än EG-rättens.

Vid ratifikation av COTIF måste hänsyn tas till att denna delvis omfattas av gemenskapskompetens. EU har genom Rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (Bryssel I-förordningen) antagit gemensamma bestämmelser som reglerar erkännande och verkställighet av utländska domar, domstols internationella behörighet och vissa andra processuella frågor. Gemenskapen har behörighet att göra åtaganden gentemot tredje länder (extern behörighet) beträffande frågor som regleras av Bryssel I-förordningen. Det är för närvarande oklart hur långt den externa behörigheten sträcker sig och om den är exklusiv eller om det finns delar där det råder delad behörighet. Det står dock klart att medlemsstaterna inte på egen hand får ingå internationella avtal som påverkar tillämpningen av Bryssel I-förordningen. COTIF innehåller bestämmelser som påverkar tillämpningen av Bryssel Iförordningen. Medlemsstaterna får därför inte tillträda fördraget om inte gemenskapen också gör det eller rådet bemyndigar medlemsstaterna att tillträda den.

Europeiska gemenskapen (EG) kommer enligt det s.k. andra järnvägspaketet att gå med som part i OTIF. EG kan emellertid bli medlem i OTIF först när 1999 års COTIF har trätt i kraft. Mot bakgrund av att avsikten är att EG skall tillträda det reviderade fördraget bör det inte heller föreligga något hinder för Sverige att tillträda detsamma i de delar som reglerar domstols behörighet och verkställighet av domar. För det fall bestämmelserna i COTIF inte överensstämmer med gällande EG-rätt så har EG-rätten företräde. Utgångspunkten blir därför att Bryssel I-förordningen är tillämplig i fråga om domstolars behörighet om svaranden har hemvist i EU, i fråga om domstolars handläggning av behörighetsfrågor (bl.a. i

13 Se dock avsnitt 1.3 om pågående arbete inom EU.

SOU 2004:92 Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) …

167

litispendenssituationer) om svaranden har hemvist i EU och i fråga om erkännande och verkställighet av domar som har meddelats av domstolar i EU.

Mot denna bakgrund och framförallt då, som nämnts i det föregående, de sakfrågor som behandlas i COTIF från svensk synpunkt måste anses ha fått en i huvudsak tillfredsställande lösning, kan och bör enligt min mening Sverige också i fortsättningen delta i det internationella järnvägssamarbetet inom ramen för den konventionsreglering som COTIF innebär och som kommer att gälla i de flesta länderna i Europa, Mellanöstern och Nordafrika. De åtgärder som krävs för ratifikation av 1999 års COTIF från svensk sida bör därför vidtas.

Enligt 10 kap. 1 § regeringsformen (RF) ingås överenskommelse med annan stat eller med mellanfolklig organisation av regeringen. I 10 kap. 2 § RF föreskrivs emellertid att regeringen inte får ingå för riket bindande internationell överenskommelse utan att riksdagen har godkänt denna, om överenskommelsen förutsätter att lag ändras eller upphäves eller att ny lag stiftas eller om den i övrigt gäller ämne i vilket riksdagen skall besluta.

Flera av bihangen till fördraget innehåller regler som enligt 8 kap. 2 § (och 8 kap. 3 §) RF endast får meddelas genom lag. Det gäller framförallt CIV och CIM men även CUI och CUV. Frågan om ratifikation måste därför underställas riksdagen som även har att besluta om den lagstiftning som krävs vid ett tillträde till fördraget (se avsnitt 2.6).

2.5.2 Frågan om avvikelser från reglerna i COTIF 1999

Inledning

Enligt artikel 42.1 första meningen i grundfördraget kan en medlemsstat när som helst förklara att den inte kommer att tillämpa vissa bihang till fördraget i deras helhet.

Artikel 42.1 andra meningen i grundfördraget innehåller en bestämmelse som ger fördragsstaterna möjlighet att i vissa avseenden göra undantag från tillämpligheten av COTIF, dvs. staterna tillåts att införa bestämmelser i sin nationella rätt som avviker från regleringen i COTIF. Sådana fall anges i artikel 28.3 i grundfördraget, artiklarna 1.6 och 2 i CIV, artikel 1.6 i CIM, artikel 2 i CUI och artikel 9 i APTU.

Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) … SOU 2004:92

168

I det följande behandlas frågan om Sverige bör förklara att visst bihang till COTIF inte kommer att tillämpas och om Sverige i något avseende bör göra undantag från tillämpligheten av vissa regler i COTIF.

Överväganden och förslag

Förslag: Sverige skall ansluta sig till samtliga bihang till COTIF.

Sverige skall inte göra några undantag från tillämpligheten av vissa regler i COTIF.

För Sveriges del saknas enligt min mening skäl att avge en förklaring om att ett bihang i dess helhet inte kommer att tillämpas. Denna bedömning gör jag även avseende de tekniska bihangen APTU och ATMF. Från kommissionens sida har det också uttalats en uppfattning om att medlemsländerna bör ansluta sig även till dessa bihang. De reglerar visserligen i huvudsak samma frågor som EU:s direktiv om driftskompatibilitet (direktiven 96/48/EG och 2001/16/EG). Direktiven är införlivade i svensk rätt genom järnvägslagen. Tanken är dock att redan existerande tekniska standarder och föreskrifter, däribland de tekniska specifikationerna för driftskompatibilitet (TSD:erna), skall inarbetas i APTU vilket kommer att ske i samarbete med EU. För det fall motstridigheter trots det konstateras mellan regelverken skall EU:s medlemsländer tillämpa EGrätten.

Frågan är då om Sverige bör införa regler som avviker från vissa av reglerna i COTIF där detta i det särskilda fallet är möjligt.

Enligt artikel 28 i grundfördraget kan tvister mellan medlemsstater om fördragets tolkning eller tillämpning samt tvister mellan medlemsstater och OTIF om tolkningen eller tillämpningen av protokollet om privilegier och immunitet på begäran av endera parten underställas en skiljenämnd. Även andra tvister om fördragets tolkning eller tillämpning och övriga konventioner som utarbetats av OTIF enligt artikel 2.2 kan, genom överenskommelse mellan de berörda parterna, underställas en skiljenämnd. I bestämmelsen regleras även frågor om skiljenämndens sammansättning och förfarandet inför nämnden. När en stat gör en framställan om anslutning till fördraget får den förbehålla sig rätten att helt eller delvis inte tillämpa nyssnämnda bestämmelser. En sådan möjlighet till förbehåll gavs även i COTIF 1980 (artikel 12.3). Sverige gjorde vid tillträdet till

SOU 2004:92 Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) …

169

COTIF 1980 inget sådant förbehåll. Enligt min mening finns det inte heller nu skäl att förbehålla sig rätten att helt eller delvis inte tillämpa bestämmelserna i fråga.

Det kan självfallet inträffa att en resa, under vilken en tågolycka inträffat, för vissa av de skadelidande varit en inrikes resa medan den för andra inneburit en internationell resa. På ersättningsanspråk från de senares sida är fördraget tillämpligt medan övriga anspråk är att bedöma enligt gällande nationella regler. I länder vilkas regler om inrikes transport skiljer sig från fördragets regelsystem kan det te sig otillfredsställande att resande i samma tåg skall behandlas olika, i vart fall om det leder till inbördes skillnader i behandling av statens egna medborgare eller utlänningar med hemvist i staten. Liksom i CIV 1980 har därför varje fördragsstat beretts möjlighet att göra undantag från tillämpligheten av CIV i fråga om reglerna om transportörens ansvar i fall då resande dödas eller skadas (artikel 2 i CIV). En konventionsstat kan således förbehålla sig rätten att inte tillämpa samtliga dessa regler på sina egna medborgare eller utlänningar med hemvist i staten fastän dessa dödats eller kommit till skada vid internationell transport inom staten. Till skillnad från bestämmelsen härom i CIV 1980 (artikel 3) finns det inte längre någon restriktion vad gäller tiden då ett sådant förbehåll skall göras.

Sverige gjorde sådant förbehåll vid tillträdet till COTIF 1980 bl.a. eftersom det i vissa avseenden finns betydande olikheter mellan reglerna i CIV 1980 och motsvarande bestämmelser i den svenska reglering som gäller för inrikes trafik. Detta är fallet dels vad gäller beräkning av ränta på obetalt skadestånd för skador som tillfogats en resande (artikel 43.1 i CIV 1980 jämförd med 6 § räntelagen [1975:635]), dels vad gäller begränsningsbelopp i fråga om ersättning för personlig egendom som skadats i samband med att en resande tillfogats personskada (artikel 31 i CIV 1980 jämförd med 2 kap.3 och 5 §§järnvägstrafiklagen).

Mot denna bakgrund infördes 2 a § lagen om internationell järnvägstrafik. Enligt paragrafen skall, om den resande var svensk medborgare eller hade hemvist i Sverige, vid tillämpningen av artikel 43.1 i CIV 1980 i stället för ränta med 5 procent gälla ränta enligt 6 § räntelagen, dvs. gällande diskonto med tillägg av åtta procentenheter, och vid tillämpning av artikel 31 i CIV 1980 i stället för 700 SDR (ca 7 700 kr) gälla ett belopp motsvarande hälften av basbeloppet (ca 19 650 kr).

Begränsningsbeloppet i fråga höjdes vid revisionen av fördraget från 700 till 1 400 SDR (ca 15 400 kr) per resande (artikel 34). I

Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) … SOU 2004:92

170

avsnitt 4.6.2 föreslås att begränsningsbeloppet som gäller vid inrikes järnvägstrafik vid ersättningsskyldighet för skador på egendom i den resandes besittning bör anges i SDR och att detta begränsningsbelopp bör uppgå till motsvarande belopp i CIV, dvs. till 1 400 SDR per resande. Regleringen kommer i så fall att bli enhetlig och frågan om eventuell avvikelse från begränsningsbeloppet i CIV blir därför inte aktuell.

1999 års CIV har vad gäller ovan nämnd beräkning av ränta inte ändrats (artikel 49.2). Frågan är därför om avvikelse bör ske även i fortsättningen från denna bestämmelse i CIV. I regeringens proposition 1994/95:111 om ansvar vid internationell järnvägstrafik, m.m. s. 32. resoneras kring frågan om regler som särbehandlar personer med anknytning till Sverige bör, vid en pågående utvecklingen mot en europeisk integration, bibehållas. De aktuella reglerna ansågs vid denna tidpunkt inte innebära någon diskriminering av utlänningar som inte har hemvist i Sverige eftersom dessa får sin ersättning fastställd enligt ett internationellt fördrag. Enligt min mening är detta resonemang inte längre bärkraftigt. Samtliga passagerare som reser internationellt bör i stället behandlas lika. Någon avvikelse från bestämmelsen i CIV om ränta på obetalt skadestånd för skada som tillfogats en resande bör därför inte längre göras.

Mot denna bakgrund bör bestämmelsen i 2 a § lagen om internationell järnvägstrafik inte överföras till järnvägslagen.

Det saknas enligt min mening även i övrigt skäl att göra undantag från tillämpligheten av CIV i fråga om regler om transportörens ansvar i fall då resande dödas eller skadas.

En medlemsstat ges möjlighet också i artikel 2 i CUI att förklara att den inte kommer att tillämpa samtliga bestämmelser om ansvar vid personskada vid olyckor som inträffat vid internationell transport inom staten om de skadelidande är medborgare eller har sin hemvist i staten. Bestämmelserna om ansvar i CUI och CIV bör naturligtvis i huvudsak korrespondera. Eftersom det föreslås att det inte skall göras några undantag från bestämmelserna i CIV bör därför inte heller undantag göras från tillämpligheten av bestämmelserna om ansvar vid personskada i CUI.

Bestämmelserna i de nya artiklarna 1.6 i CIV och 1.6 i CIM är införda för att möjliggöra för de stater som är finansiellt svagare men som har ett omfattande järnvägsnät (t.ex. Ryssland) att ansluta sig till COTIF. Dessa stater får nämligen förklara att de endast kommer att tillämpa reglerna i fördraget på vissa viktiga linjer. Sverige

SOU 2004:92 Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) …

171

är inte en sådan stat som har möjlighet att lämna förklaring i detta avseende.

Det tekniska expertutskottet skall besluta om validering av en teknisk standard och om antagande av en enhetlig teknisk föreskrift. Enligt artikel 9 i APTU kan varje deltagande stat inom en frist av fyra månader efter den dag då generalsekreteraren informerade om tekniska expertutskottets beslut avge en motiverad förklaring att den inte kommer att tillämpa eller endast delvis kommer att tillämpa den validerade tekniska standarden eller den antagna tekniska föreskriften när det gäller den järnvägsinfrastruktur som är belägen på dess område och trafiken på denna infrastruktur. Frågan om sådana förklaringar bör lämnas får alltså tas upp först när det tekniska expertutskottet har beslutat om tekniska standarder och föreskrifter. Det kan tilläggas att avsikten är att utskottet skall komma igång med sitt arbete så att det kan anta ett stort antal standarder och föreskrifter omedelbart när COTIF träder i kraft.

2.6 Införlivande av COTIF 1999 med svensk rätt

2.6.1 Bestämmelser motsvarande dem i lagen ( 1985:193 ) om internationell järnvägstrafik

Förslag: Bestämmelser motsvarande dem i lagen (1985:193) om internationell järnvägstrafik skall, med vissa kompletteringar och ändringar i sak, tas in i ett särskilt kapitel i järnvägslagen (2004:519).

I avsnitt 2.5 föreslås att Sverige skall tillträda 1999 års COTIF. Genom att tillträda ett internationellt fördrag, och även efter revision av ett sådant, blir Sverige som stat naturligtvis förpliktat att fullgöra de åtaganden som följer av fördraget. När bestämmelserna berör myndigheternas eller enskilda rättssubjekts handlande utgår man i svensk rätt ifrån att det behövs en särskild statsrättslig akt vid sidan av beslutet om tillträde som gör att fördragets bestämmelser blir tillämpliga i Sverige. Detta sker genom att en lag eller annan författning utfärdas genom vilken bestämmelserna i överenskommelsen införlivas med den svenska rättsordningen till den del dessa bestämmelser saknar motsvarighet i eller strider mot gällande svenska rättsregler.

Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) … SOU 2004:92

172

Huvuddelen av bestämmelserna i COTIF 1980 är som nämnts tidigare införlivade med svensk rätt genom lagen (1985:193) om internationell järnvägstrafik. Reglerna i lagen är sådana grundläggande bestämmelser om järnväg som i övrigt numera finns i järnvägslagen (2004:519). Bestämmelser om internationell järnvägstrafik bör därför med de kompletteringar och sakliga ändringar som föranleds av revideringen av fördraget tas in som ett särskilt kapitel i järnvägslagen.

I avsnitt 2.2 har redogjorts för använd metod för införlivande av COTIF 1980 med svensk rätt. I de följande avsnitten redogörs först allmänt för införlivandemetoder och därefter behandlas frågan om hur COTIF bör införlivas med svensk rätt närmare.

2.6.2 Metoder för införlivande av internationella överenskommelser

Av tradition används två olika metoder för att införliva internationella överenskommelser med svensk rätt: transformering och inkorporering. Transformering innebär att en överenskommelses bestämmelser omvandlas till svensk lag medan inkorporering innebär att överenskommelsen i sig görs direkt tillämplig genom en särskild lagbestämmelse.

Transformering har sedan länge varit den vanligast förekommande metoden för införlivande av internationella överenskommelser med svensk rätt. Fördelen med att transformera anses vara att bestämmelserna i en överenskommelse kan överföras till normalt svenskt författningsspråk, viket kan göra det lättare för enskilda och myndigheter att tillämpa bestämmelserna. Å andra sidan finns det en risk för att författningstexten inte troget återger överenskommelsens innebörd. Många formuleringar i internationella överenskommelser är resultatet av kompromisser mellan olika ståndpunkter, kompromisser vilka inte så lätt låter sig tolkas. En internationell överenskommelse som transformeras blir föremål för tolkning i ett extra led i och med att överföringen av konventionen till svenskt författningsspråk oundvikligen innefattar en tolkning av konventionen. När domstol eller myndighet i sin tur tolkar denna tolkning finns det en beaktansvärd risk för att tillämpningen avviker från vad de fördragsslutande parterna avsett.

Fördelarna med inkorporering är i princip spegelbilden av nackdelarna med transformering. Genom inkorporering framgår det exem-

SOU 2004:92 Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) …

173

pelvis tydligare att regleringen baseras på en internationell konvention och man kan förutse att större hänsyn kommer att tas till praxis i andra fördragsslutande stater. Tolkningen på det nationella planet kan också förväntas bli mer trogen överenskommelsens ursprungstext. Å andra sidan förekommer internationella överenskommelser liknande COTIF sällan på svenska. I detta fall har fördraget avfattats på franska, engelska och tyska. Vid skiljaktigheter mellan språkversionerna skall endast den franska texten äga giltighet. Om inkorporering väljs, får detta till följd att den svenska lagstiftningen på området inte kommer att vara avfattad på svenska. En översättning till svenska bör i så fall fogas som hjälpmedel för tillämpningen. Till detta kommer att internationella överenskommelser ofta är avfattade på ett sätt som inte överensstämmer med gängse svensk författningstradition. Detta är något som kan göra dem mindre lättillgängliga för de enskilda tillämparna.

2.6.3 Införlivande av vissa bestämmelser i grundfördraget

Förslag: Bestämmelsen om särskilda dragningsrätter och vissa processrättsliga bestämmelser i grundfördraget transformeras till svensk rätt och tas in i järnvägslagen (2004: 519).

I grundfördraget finns föreskrifter som endast berör de fördragsslutande staternas inbördes rättigheter och skyldigheter. Av detta slag är de bestämmelser som reglerar verksamheten för OTIF. Dessa behöver inte införlivas med svensk rätt.

Bestämmelserna om nationell rätt, särskilda dragningsrätter och tilläggsbestämmelser (artiklarna 8–10) är gemensamma för alla bihangen och har flyttats från bihangen till grundfördraget14. Artiklarna om nationell rätt och tilläggsbestämmelser är av sådan karaktär att de inte behöver införlivas med svensk rätt15. Däremot bör artikeln om särskilda dragningsrätter, med undantag för de delar som behandlar vad som gäller för stater som inte är medlemmar av internationella valutafonden, införlivas med svensk rätt. I avsnitten 4.6.2, 4.7 och 4.8.2 föreslår jag att begränsningsbeloppen även för inrikes transport skall anges i särskilda dragningsrätter. Av denna anledning är det lämpligt att reglerna i COTIF om vad som menas

14 Angående begreppet särskilda dragningsrätter (SDR) se avsnitt 2.4.2 under rubriken Gemensamma bestämmelser (art. 8–12). 15 Angående tilläggsbestämmelser i COTIF 1980 se prop. 1984/85:33 s. 214216.

Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) … SOU 2004:92

174

med särskilda dragningsrätter transformeras till svensk lag. En sådan regel bör införas i järnvägslagen.

I grundfördraget finns liksom i dag också vissa bestämmelser som riktar sig till myndigheter och enskilda, framför allt bestämmelser om verkställighet av domar. Sådana bestämmelser måste införlivas med den svenska rättsordningen. De processrättsliga bestämmelserna i det nu gällande grundfördraget har införlivats med svensk rätt genom transformation i 4–9 §§ lagen om internationell järnvägstrafik. Det huvudsakliga skälet till att transformationsmetoden har använts torde vara att motsvarande bestämmelser i tidigare versioner av COTIF hade införlivats med svensk rätt genom denna metod16. På grund härav och då fördraget i vissa av dessa delar hänvisar till nationell rätt17 är det lämpligt att även de processrättsliga bestämmelserna i 1999 års COTIF transformeras till svensk rätt. Nämnda bestämmelser i lagen om internationell järnvägstrafik bör, med de ändringar i sak som föranleds av revideringen av fördraget, föras över till järnvägslagen.

2.6.4 Införlivande av CIV och CIM

Förslag: Bihang A och B till COTIF (CIV och CIM) införlivas med svensk rätt genom inkorporation i järnvägslagen (2004:519).

Bestämmelserna i bihang A och B till COTIF (CIV och CIM) reglerar bland annat transportörens ansvar gentemot kunden och det finns därför ett intresse av att även allmänheten skall kunna tillgodogöra sig lagtexten. Den krets av olika intressenter som berörs av lagstiftningen har dessutom utökats till följd av den pågående avregleringen. Detta talar för att bestämmelserna i fråga bör transformeras till svensk rätt.

För att inkorporering trots detta bör väljas talar för det första att reglerna i 1980 års CIV och CIM införlivades i svensk rätt genom inkorporering i lagen om internationell järnvägstrafik och att införandet då sker på samma sätt som tidigare. Den valda lagstiftningsmetoden synes inte heller ha medfört några olägenheter för dem som berörs av järnvägslagstiftningen. Vissa transportörer har tvärtom förklarat att det i kontakter med transportörer i andra

16 Se prop. 1984/85: 33 s. 205, 1974:143 och 1963:57. 17 Exempelvis hänvisar fördraget såvitt avser villkor för verkställighet till de regler som gäller i den stat där verkställighet skall äga rum.

SOU 2004:92 Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) …

175

länder närmast har varit en fördel att inkorporeringsmetoden valdes. Även den omständigheten att reglerna i CIV och CIM innehåller materiella bestämmelser om enskildas rättigheter och att utrymmet att skriva om dem och göra dem mer lättbegripliga därför är begränsat talar för att inkorporeringsmetoden bör väljas. Det förhållandet att reglerna i fördraget endast omfattar internationella transporter talar också för att inkorporeringsmetoden bör väljas.

Enligt 3 a § lagen om internationell järnvägstrafik skall ändringar i CIV och CIM som har beslutats av revisionsutskottet automatiskt gälla här i riket. Denna reglering grundar sig på den möjlighet som 10 kap. 5 § tredje stycket RF ger att i vissa fall låta en framtida ändring i en internationell överenskommelse automatiskt bli gällande som svensk rätt utan något mellanliggande svenskt normgivningsbeslut. Det förhållandet att denna möjlighet som regeringsformen ger endast kan tillvaratas om den internationella överenskommelsen i fråga även fortsättningsvis inkorporeras talar enligt min uppfattning för att också 1999 års CIV och CIM bör införlivas genom inkorporering.

Det bör slutligen också vägas in att eftersom Europeiska unionens råd har beslutat att EG skall tillträda fördraget så kommer fördraget att översättas till samtliga av gemenskapens officiella språk. Det kommer alltså i så fall att finnas en svensk version av COTIF, vilken, även om den inte har status som officiell språkversion, har antagits av Europeiska unionens råd och publicerats i den officiella tidningen.

Vid en samlad bedömning anser jag att skälen för att välja inkorporering i detta fall klart väger över. Reglerna i CIV och CIM bör därför även nu införlivas med svensk rätt genom inkorporering. Större delen av dessa bestämmelser rör förhållanden mellan enskilda och måste därför, liksom tidigare, införlivas med svensk rätt genom lag (8 kap. 2 § RF). Bestämmelserna bör tas in i det särskilda kapitlet i järnvägslagen om internationell järnvägstrafik.

2.6.5 Införlivande av RID

Förslag: Bihang C till COTIF (RID) införlivas i svensk rätt genom föreskrifter av Statens Räddningsverk.

Som tidigare har nämnts är RID ett separat bihang till COTIF. Bihanget innehåller sex artiklar varav den sista endast anger att bilagan

Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) … SOU 2004:92

176

skall utgöra en integrerad del av reglementet. I bilagan anges bl.a. vilka säkerhetsföreskrifter som skall iakttas för att farligt gods av ett visst slag skall få transporteras.

Transporter av det slag som omfattas av RID regleras i lagen (1982:821) om transport av farligt gods. I lagen bemyndigas regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bl.a. att meddela föreskrifter om vilka ämnen och föremål som skall anses utgöra farligt gods med hänsyn till transportmedel, godsmängd eller andra transportförhållanden. Vidare bemyndigas regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om eller för särskilt fall besluta om undantag från lagens tillämpningsområde beträffande vissa transporter eller vissa slags transporter samt om klassificering av farligt gods m.m.

De godsslag som räknas upp i RID omfattas av den uppräkning som finns i lagen om transport av farligt gods. I övrigt ges i RID föreskrifter av samma slag som de föreskrifter regeringen har bemyndigats att meddela med stöd av lagen. Bestämmelserna i nuvarande RID har införlivats med svensk rätt genom förordningen (1982:923) om transport av farligt gods. Enligt 20 § första stycket i förordningen skall bestämmelserna i RID gälla i fråga om sådana här i riket utförda internationella järnvägstransporter som avses i COTIF. Genom rådets direktiv 96/49/EG av den 23 juli 1996 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om transport av farligt gods på järnväg (det s.k. RID-direktivet) har RID även gjorts tillämpligt på järnvägstransporter inom och mellan medlemsstaterna i EU. Direktivet har senast ändrats genom kommissionens direktiv 2003/29/EG. Statens räddningsverk har utarbetat föreskrifter (SRVFS 2002:2) gällande transport av farligt gods på järnväg såväl för nationell transport som transport mellan Sverige och annan medlemsstat i OTIF. Det ovan angivna EG-direktivet har således införlivats i svensk rätt genom Statens räddningsverks föreskrifter. I bilaga 1 till föreskrifterna återges det samlade innehållet i RID. Bilagan uppgår till drygt 900 sidor.

Regleringen av de frågor som behandlas i nuvarande RID har tidigare ansetts falla inom regeringens normgivningskompetens och reglementet har därför införlivats med svensk rätt genom förordning med användning av inkorporationsmetoden (se prop. 1984/85:33 s. 207 och 217, 1990/91:43 s. 26). RID gäller således i dag, i fråga om sådana här i riket utförda internationella järnvägstransporter som avses i COTIF, som svensk rätt enligt den autentiska franska texten.

SOU 2004:92 Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) …

177

Utredningen (Fö 2003:04) om översyn av bestämmelserna om transport av farligt gods lämnade sitt betänkande i början av september 2004 och den slutgiltiga versionen av detta betänkande har jag därmed inte kunnat ta del av. Efter kontakt med ovan angivna utredning har, såvitt framgått, denna föreslagit att såväl RID som RID-direktivet skall införlivas i svensk rätt genom Statens Räddningsverks föreskrifter. Bemyndigande till Statens Räddningsverk skall enligt förslaget ges i lagen och förordningen om transport av farligt gods. Jag delar utredningens förslag då det får anses vara en fördel om RID och RID-direktivet införlivas genom samma form av föreskrifter. Därmed kommer även, till skillnad från i dag, såväl RID som RID-direktivet att gälla på svenska.

2.6.6 Införlivande av CUV

Förslag: Bihang D till COTIF (CUV) införlivas med svensk rätt genom inkorporation i järnvägslagen (2004:519).

CUV är ett nytt bihang som innehåller bestämmelser om avtal om nyttjande av vagnar i internationell järnvägstrafik. I nu gällande COTIF finns ett reglemente om internationell järnvägsbefordran av privatvagnar (RIP). Som anförts i avsnitt 2.4.7 är detta reglemente föråldrat och bestämmelserna är svåra att tillämpa då dagens förhållanden är annorlunda än de var när reglementet infördes. Förutom RIP regleras i dag nyttjandet av andras vagnar i internationell järnvägstrafik genom RIC- och RIV-avtalen.

Genom CUV förenklas tillämpningen av bestämmelserna om avtal om nyttjandet av vagnar avsevärt beträffande den internationella järnvägstrafiken. CUV är dessutom till största del dispositiv, varför bihanget ger möjlighet för parterna att fortsätta behålla de bestämmelser de önskar. Under remissbehandlingen inför revisionen av COTIF uttalade sig såväl Industriförbundet som dåvarande Affärsverket SJ positivt till detta nya bihang, vars främsta värde ansågs ligga i att det möjliggör en likabehandling av s.k. statsägda respektive privatägda vagnar. RIP, liksom COTIF i övrigt, är inte tillämpligt vid uthyrning av vagnar i nationell trafik. Behovet av att lagreglera nyttjande av vagnar i nationell trafik är inte lika starkt utan parterna bör ha frihet att själva träffa de avtal de önskar. Parterna har naturligtvis möjlighet att komma överens om att tillämpa bestämmelser i CUV även för uthyrning av vagnar i nationell trafik.

Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) … SOU 2004:92

178

Eftersom bestämmelserna i CUV inte bör gälla för uthyrning av vagnar i nationell trafik anser jag att inkorporeringsmetoden är att föredra som införlivandemetod. Bestämmelserna, som rör förhållandena mellan enskilda, bör tas in i det av mig tidigare föreslagna särskilda kapitlet i järnvägslagen om internationell järnvägstrafik.

2.6.7 Införlivande av CUI

Förslag: Bihang E till COTIF (CUI) transformeras till svensk rätt och tas in i järnvägslagen (2004: 519).

Bestämmelserna i CUI skall tillämpas på det trafikeringsavtal om nyttjande av infrastruktur för internationell järnvägstransport som träffas mellan infrastrukturförvaltare och transportör. CUI innehåller dels en närmare precisering av vad avtalet skall innehålla, dels bestämmelser om ansvarsfördelningen mellan parterna. Bestämmelserna är nya och syftar till att täcka det behov av reglering som uppkommit genom att de gamla nationella järnvägsförvaltningarna delats upp i enheter för infrastruktur och trafik.

Det kan konstateras att det även för nationell järnvägstrafik finns ett behov av motsvarande regler. Detta främst på grund av den alltmer avreglerade järnvägsmarknaden och Banverkets dominerande ställning som infrastrukturförvaltare. Det är enligt min mening angeläget att i största möjliga utsträckning ha enhetliga regler för trafikeringsavtalet för nationell och internationell trafik. Jag har därför i avsnitt 3.2 föreslagit att bestämmelserna i CUI i huvudsak även skall gälla för trafikeringsavtalet om nyttjande av infrastruktur för inrikes trafik. Det är då naturligt att bestämmelserna i CUI transformeras till svensk rätt. Eftersom större delen av bestämmelserna i CUI rör förhållanden mellan enskilda måste bestämmelserna meddelas genom lag (8 kap. 2 § RF) och de bör därför föras in i järnvägslagen. Bestämmelserna kommer därmed att gälla för avtal om nyttjande av infrastruktur för såväl inrikes som internationell järnvägstrafik om inget annat anges.

SOU 2004:92 Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) …

179

2.6.8 Införlivande av APTU och ATMF

Förslag: Bihang F till COTIF (APTU) införlivas med svensk rätt med inkorporeringsmetoden genom järnvägsförordningen (2004:526) och genom föreskrifter av Järnvägsstyrelsen. Bihang

G till COTIF (ATMF) införlivas med svensk rätt genom inkorporering i järnvägslagen (2004: 519).

Bihang F till COTIF (APTU) innehåller bestämmelser som fastställer förfarandet för godkännande av tekniska standarder och för antagande av tekniska föreskrifter för järnvägsmateriel som är avsedd att användas i internationell trafik. Bestämmelserna i artiklarna 6, 9, 10 och 11.1 i bihanget riktar sig enbart till medlemsstaterna eller till internationella organisationer och behöver därför inte införlivas med svensk rätt. Regleringen av övriga frågor som behandlas i APTU faller inom regeringens normgivningskompetens. Denna reglering bör till följd därav inte införlivas med svensk rätt genom lag utan genom förordning eller föreskrifter av Järnvägsstyrelsen.

Artikel 1 om tillämpningsområde och de operativa bestämmelserna i artiklarna 3–5, 7, 8 och 11.2 bör införlivas i förordningsform. Bestämmelserna om godkännande av tekniska standarder och antagande av tekniska föreskrifter i artiklarna 5 och 6 bör emellertid inte skiljas åt och även artikel 6 bör därmed tas in i förordning. Mot denna bakgrund måste det anses vara lämpligast att också artikel 2 som innehåller definitioner tas in i förordningen. Nämnda bestämmelser bör tas in i järnvägsförordningen genom inkorporeringsmetoden. Bilagorna till APTU, som innehåller tekniska standarder och normer, bör däremot införlivas genom föreskrifter.

I järnvägsförordningen bör alltså införas tre nya paragrafer med särskilda bestämmelser om internationell järnvägstrafik. Paragraferna skulle förslagsvis kunna få följande lydelse.

§ Artiklarna 1–8 och 11.2 om validering av tekniska standarder och antagande av enhetliga tekniska föreskrifter att tillämpa på järnvägsmateriel avsedd att nyttjas i internationell trafik i bihang F till fördraget den 9 maj 1980 om internationell järnvägstrafik (COTIF) i dess lydelse enligt ändringsprotokollet av den 3 juni 1999 gäller som svensk förordning.

Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) … SOU 2004:92

180

Om de franska, engelska och tyska texterna av artiklarna som anges i första stycket skiljer sig i sak, gäller den franska texten.

De franska och engelska texterna av bihanget samt en översättning av det till svenska finns intagna som en bilaga till järnvägslagen (2004:519).

§ Om revisionsutskottet inom OTIF har beslutat om en för Sverige bindande ändring i bihang F till fördraget, skall ändringen gälla från och med den dag då ändringen träder i kraft enligt fördraget.

§ Järnvägsstyrelsen får meddela ytterligare bestämmelser om sådana tekniska standarder och föreskrifter som avses i bihang F till fördraget.

Bihang G till COTIF (ATMF) innehåller bestämmelser för tekniskt godkännande av järnvägsmateriel som används i internationell trafik. På grund av att reglerna i bihanget, liksom övriga regler i fördraget, endast omfattar internationella transporter, bör de införlivas med svensk rätt genom inkorporering. Regleringen i ATMF kräver i vissa delar införlivande i form av lag och bör därför tas in i kapitlet i järnvägslagen med särskilda bestämmelser om internationell järnvägstrafik.

2.6.9 Protokollet om privilegier och immunitet för OTIF

Förslag: Protokollet om privilegier och immunitet för OTIF införlivas med svensk rätt genom ändring i bilagan till lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall.

Frågor rörande immunitet och privilegier för internationella organisationer behandlas i svensk rätt i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall. De internationella organ och personer med anknytning till sådana organ som anges i en bilaga till lagen åtnjuter immunitet och privilegier enligt vad som har bestämts i stadga eller avtal som är i kraft i förhållande till Sverige. I bilagan anges i tabellform de internationella organ och de fysiska personer för vilka immunitet eller privilegier gäller och den internationella överenskommelse som är tillämplig i varje särskilt fall.

Protokollet från 1980 om privilegier och immunitet för OTIF har införlivats med svensk rätt genom att erforderliga uppgifter angående OTIF har förts in i bilagan till lagen om immunitet och privilegier i vissa fall. Det ändrade protokollet till COTIF bör införlivas med svensk rätt genom att uppgiften om tillämplig internatio-

SOU 2004:92 Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) …

181

nell överenskommelse i bilagan till lagen ändras till “Fördrag om internationell järnvägstrafik (COTIF) av den 9 maj 1980 i dess lydelse enligt ändringsprotokollet av den 3 juni 1999”.

2.7 Publicering av COTIF

Förslag: Grundfördraget och bihangen A, B, D, F, med undantag för dess bilagor, och G till COTIF (CIV, CIM, CUV,

APTU, med undantag för APTU:s bilagor, och ATMF) skall publiceras i SFS i sina franska och engelska lydelser tillsammans med en svensk översättning. Dessa texter skall finnas fogade som en bilaga till järnvägslagen (2004:519).

Bestämmelser om kungörande finns i lagen (1976:633) om kungörande av lagar och andra författningar. Med kungörande avses att den beslutade författningen publiceras eller på annat sätt görs känd.

Lagar skall kungöras i Svensk författningssamling (SFS). Om utomordentliga förhållanden kräver det kan dock en lag kungöras på något annat sätt som regeringen bestämmer i det särskilda fallet. Förordningar skall i allmänhet också kungöras i SFS. En förordning kan dock, enligt vad regeringen bestämmer i det särskilda fallet, kungöras på vissa andra sätt.

I föregående avsnitt har föreslagits att huvuddelen av de föreskrifter i COTIF som skall gälla i Sverige införlivas med svensk rätt i järnvägslagen. I lagen skall vissa bestämmelser i grundfördraget samt bihang E (CUI) återges genom transformation till svensk lagtext. Lagen skall även föreskriva att innehållet i bihangen A, B, D och G till fördraget (CIV, CIM, CUV och ATMF) skall gälla som svensk lag. Både själva lagtexten och de delar av fördragstexten som lagtexten hänvisar till skall enligt bestämmelserna om kungörande tas in i SFS. På grund av att de bihang som genom inkorporering görs till svensk lag hänvisar till vissa bestämmelser i grundfördraget och då detta inte är särskilt omfattande bör även grundfördraget i sin helhet publiceras i SFS.

COTIF är avfattad på franska, engelska och tyska. Den franska texten skall kungöras eftersom den har vitsord framför de andra. Därutöver bör antingen den tyska eller den engelska texten kungöras. Franska och tyska har varit de förhärskande arbetsspråken vid revideringen av fördraget vilket talar för att den tyska texten bör kungöras tillsammans med den franska. I Sverige torde dock den

Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) … SOU 2004:92

182

engelska texten komma till större praktisk användning. Det är därför lämpligt att, utöver den franska texten, den engelska texten kungörs. Dessa texter bör kungöras tillsammans med en svensk översättning. Grundfördraget och bihangen A, B, D och G bör i nyss angivna språkversioner återfinnas i en bilaga till järnvägslagen18.

Större delen av bihang F (APTU) föreslås införlivas med svensk rätt genom järnvägsförordningen med användning av inkorporationsmetoden. Bihanget nämns även i järnvägslagen (se föreslagen bestämmelse i 13 kap. 13 §). Det finns därför skäl att publicera APTU, med undantag för dess bilagor, tillsammans med övriga för järnvägslagen relevanta delar av COTIF som en bilaga till lagen. APTU:s bilagor föreslås däremot införlivas med svensk rätt genom föreskrifter av Järnvägsstyrelsen och kommer till följd därav att publiceras i Järnvägsstyrelsens författningssamling.

Bihang C (RID) föreslås införlivas med svensk rätt genom föreskrifter av Statens Räddningsverk och bihanget kommer därmed att publiceras i Statens räddningsverks författningssamling.

COTIF bör, med undantag av bilagorna till bihangen C och F, publiceras i Sveriges överenskommelser med främmande makter (SÖ).

2.8 Förenklat förfarande för ändring av COTIF

2.8.1 Inledning

Internationella överenskommelser antas och ändras traditionellt vid en diplomatisk konferens. För att en antagen överenskommelse eller beslutad ändring skall bli bindande för en stat fordras normalt dessutom att en särskild viljeförklaring – ratifikation eller motsvarande – avges av statens regering. För Sveriges del måste riksdagen godkänna överenskommelsen eller ändringen om överenskommelsen förutsätter att lag ändras eller upphävs eller att ny lag stiftas (10 kap. 2 och 4 §§ RF).

Vissa internationella överenskommelser innehåller föreskrifter om ett förenklat ändringsförfarande och så är fallet med COTIF. Ändringar i COTIF kan nämligen antas genom majoritetsbeslut av de fördragsslutande parterna. Detta medförde tidigare vissa problem för Sveriges del när det gällde sättet att med svensk rätt införliva de

18 Samtliga språkversioner av COTIF finns på OTIF:s hemsida (www.otif.org).

SOU 2004:92 Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) …

183

ändringar som beslutats enligt det förenklade förfarandet. Riksdagen skulle nämligen först ta ställning till om Sverige borde anmäla invändning mot beslutad ändring av fördraget. Sedan förutsättningarna för att beslutet skulle träda i kraft hade inträtt skulle riksdagen pröva frågan om att med svensk rätt införliva de ändringar som riksdagen redan hade godtagit i sak. Detta innebar att det kunde vara svårt att i tid infria förpliktelsen att överföra en beslutad ändring till svensk rätt.

För situationer av detta slag har 10 kap. 5 § tredje stycket RF fått sin utformning. Enligt den bestämmelsen är det möjligt att i vissa fall låta en framtida ändring i en internationell överenskommelse automatiskt bli gällande som svensk rätt utan något mellanliggande svenskt normgivningsbeslut, alltså ett slags förtida inkorporering. Enligt bestämmelsen får riksdagen beträffande en internationell överenskommelse som införlivats med svensk lag genom inkorporering föreskriva att framtida ändringar i överenskommelsen automatiskt skall gälla här i riket. En sådan förtida inkorporering får dock bara avse ändringar av begränsad omfattning. Riksdagens beslut skall fattas i samma ordning som vid stiftande av grundlag, dvs. det krävs två riksdagsbeslut med val emellan. Kan ett beslut i grundlagsordning inte avvaktas får riksdagen fatta beslut genast men då krävs kvalificerad majoritet: minst fem sjättedelar av de röstande och minst tre fjärdedelar av riksdagens ledamöter.

För att undvika de problem som kunde uppkomma till följd av de korta tidsfristerna för införlivande av ändringar i svensk rätt infördes, med stöd av 10 kap. 5 § RF, 3 a § lagen (1985:193) om internationell järnvägstrafik som föreskriver att ändringar i CIV och CIM som har beslutats av revisionsutskottet automatiskt skall gälla här i riket.

I det följande behandlas frågan om en sådan ordning som avses i 10 kap. 5 § tredje stycket RF i vidare omfattning än idag bör utnyttjas för införlivande av framtida ändringar i COTIF.

Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) … SOU 2004:92

184

2.8.2 Överväganden och förslag

Förslag: De ändringar i bihangen A, B, D och G till COTIF (CIV, CIM, CUV och ATMF) som revisionsutskottet kommer att besluta om skall gälla automatiskt här i riket.

Ändringar i COTIF kan beslutas på olika sätt. Viktigare ändringar beslutas av OTIF:s generalförsamling, medan beslut om ändringar i mindre centrala bestämmelser kan fattas av särskilda utskott inom OTIF, nämligen revisionsutskottet, fackutskottet RID och det nyinrättade tekniska expertutskottet. Frågor om organens behörighet att besluta om ändringar i COTIF, organens beslutförhet, tid för ikraftträdande av beslut om ändringar m.m. har behandlats i avsnitt 2.4.2.

Ändringsbeslut som fattas av OTIF:s generalförsamling rörande grundfördraget kommer även i fortsättningen att kräva att de har godkänts av mer än två tredjedelar av medlemsstaterna innan de träder i kraft. Ett sådant förfarande tar erfarenhetsmässigt några år. Det finns därför enligt min mening anledning att utgå från att det i fråga om sådana ändringar inte kommer att medföra några större svårigheter att låta riksdagen ta ställning till ändringarna i den mån dessa kräver ändrad lagstiftning.

I fråga om ändringar av regler i bihangen beslutade av generalförsamlingen kommer visserligen godkännande av hälften av medlemsländerna att vara tillräckligt för att de skall träda i kraft tolv månader därefter. Även dessa ändringar bör riksdagen emellertid kunna godkänna på sedvanligt sätt inom den tid som enligt fördraget står till förfogande.

Frågan är om en förtida inkorporering kan gälla för sådana ändringar i mindre centrala bestämmelser som utskotten kommer att besluta om. För att det skall vara möjligt att med stöd av 10 kap. 5 § tredje stycket RF i förväg inkorporera ändringar som beslutas av utskotten krävs som tidigare nämnts dock att ändringarna genomgående är att beteckna som ändringar av begränsad omfattning. Det innebär att det skall vara fråga om avgränsade ändringar vars allmänna karaktär kan förutses då inkorporeringsbeslutet fattas19.

I förarbetena till 3 a § lagen om internationell järnvägstrafik20framgår att lagrådet, i avsikt att utröna om de ändringar som fördragsenligt får beslutas av revisionsutskottet tillgodoser RF:s krav

19 Se bl.a. prop. 1984/85:61 s. 24 f. 20 Se prop. 1990/91:43 s. 27 f. och s. 37 f.

SOU 2004:92 Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) …

185

på att ändringarna skall vara av begränsad omfattning, undersökte revisionsutskottets kompetens genom att granska de bestämmelser i 1980 års CIV och CIM som kan ändras genom beslut av utskottet.

Vid denna genomgång fann lagrådet att det knappast lät sig göra att utan varje reservation fastslå att revisionsutskottet aldrig skulle kunna komma att besluta om sådana ändringar vars omfattning kan ifrågasättas med utgångspunkt i det av RF uppställda kravet. Lagrådet framhöll att åtskilliga av de berörda bestämmelserna visserligen gäller frågor av rent praktisk natur, beträffande vilka förutsebara framtida ändringar närmast blir av redaktionell eller trivial karaktär. Ändringar av andra bestämmelser kunde emellertid enligt lagrådets mening komma att få beaktansvärd materiell betydelse, beroende på vilken ändring som görs.

Lagrådet ansåg att det måste beaktas att 1980 års COTIF med bihang utgör ett väl utbyggt regelverk som omfattas av åtskilliga länder med vilka Sverige också i andra hänseenden av intresse i sammanhanget har en hel del gemensamt. Vidare har en enskild, ansluten stat i praktiken ett mycket begränsat handlingsutrymme om en ändring görs som för det landet framstår som mindre lämplig. Att ändringar som rimligen kan förväntas bli beslutade av revisionsutskottet och därtill bli bindande för Sverige över huvud taget skulle materiellt bli av så ingripande natur att deras överensstämmelse med RF:s krav med fog skulle kunna ifrågasättas syntes enligt lagrådet för övrigt osannolikt. Lagrådet ansåg att det dessutom knappast var ändamålsenligt att beträffande innehållet i enskilda paragrafer i bihangen sätta ytterligare gränser för vad som skall få ändras med verkan att ändringen automatiskt blir gällande som svensk rätt.

I beaktande av det sagda fann lagrådet från praktiska utgångspunkter att den allmänna karaktären på framtida ändringar av bihangen CIV och CIM till 1980 års COTIF som då kunde förutses blev på ett ändamålsenligt sätt avgränsade genom den utformning förslaget i remissen fått och att erforderliga förutsättningar därför förelåg för att riksdagen skulle kunna förordna rörande framtida ändringar av bihangen i enlighet med remissförslaget.

Som framgått i avsnitt 2.4.2 kommer revisionsutskottet liksom i dag att vara behörigt att besluta om ändringar i CIV och CIM. Därutöver kommer revisionsutskottet att bli behörigt att besluta om vissa ändringar i grundfördraget och ändringar i de nya bihangen i CUV, CUI, APTU och ATMF.

När det gäller grundfördraget är revisionsutskottet behörigt att besluta om ändringar av artiklarna om särskilda dragningsrätter och

Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) … SOU 2004:92

186

om granskning av OTIF:s räkenskaper. Sistnämnda bestämmelse är av sådan karaktär att den inte behöver införlivas med svensk rätt. Jag har i avsnitt 2.6.3 föreslagit att bestämmelsen om särskilda dragningsrätter skall transformeras till svensk rätt i den del den behöver införlivas. Eftersom transformeringsmetoden valts saknas förutsättningar för en förtida inkorporering av ändringar av artikeln.

Revisionsutskottet är behörigt att ändra ett stort antal bestämmelser som rör förhållandet mellan enskilda i CIV, CIM och CUV. Det är bl.a. bestämmelser om transportörens, transportkundens och vagninnehavarens rättigheter och skyldigheter mot varandra. Sådana ändringar måste införlivas med svensk rätt genom lag (8 kap. 2 § RF). Detta innebär – om inte en förtida inkorporering kan användas – att varje ändring i dessa bihang måste underställas riksdagen för godkännande.

När revisionsutskottet beslutar om ändringar i nämnda bihang kommer ändringarna att träda i kraft den första dagen i den tolfte månaden efter den månad under vilken generalsekreteraren underrättade medlemsstaterna om beslutet (artikel 35.2 i grundfördraget).

Revisionsutskottet kommer i princip att vara behörigt att besluta om samtliga ändringar i CIV och CIM med undantag för ändringar av reglerna om tillämpningsområdena, transportörens ansvar (t.ex. regler om förutsättningar för ansvarighet, bevisbörda, ersättning för skador), förlust av rätten att åberopa begränsning av skadeståndsansvar och regler om framställande av anspråk (artikel 33 i grundfördraget). Det motsvarar i huvudsak de regler som revisionsutskottet idag är behörigt att ändra i 1980 års CIV och CIM.

Redan idag gäller, som tidigare nämnts, de ändringar som revisionsutskottet får besluta om i 1980 års CIV och CIM automatiskt här i riket. Det saknas skäl att göra annan bedömning i frågan om ändringarna är av begränsad omfattning än den som lagrådet gjorde när det föreslogs att 3 a § i lagen om internationell järnvägstrafik skulle införas. De ändringar i de reviderade CIV och CIM som revisionsutskottet fördragsenligt kommer att besluta om i framtiden bör därför automatiskt gälla i Sverige.

Frågan är om de ändringar revisionsutskottet får besluta om i CUV tillgodoser regeringsformens krav på att ändringarna skall vara av begränsad omfattning. De tre artiklar som revisionsutskottet får ändra rör definitioner, tecken och texter på fordon och antagande om förlust av fordon. Lagrådets ovan redovisade argumentation är giltig även här. De ändringar som kan bli aktuella måste därför

SOU 2004:92 Fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) …

187

anses vara av begränsad omfattning och bör alltså i förväg kunna inkorporeras i svensk rätt.

Det har tidigare föreslagits att bestämmelserna i CUI skall införlivas med svensk rätt genom transformering (se avsnitt 2.6.7). För att det skall vara möjligt att i förväg inkorporera ändringar i internationella överenskommelser enligt RF skall som nämnts tidigare bestämmelserna som ändras ha införlivats med svensk rätt genom inkorporering. Detta föreslås alltså inte bli fallet med reglerna i CUI och förutsättningar för en förtida inkorporering av ändringar saknas således.

Det föreslås att reglerna i RID och APTU skall införlivas med svensk rätt genom förordning och inte genom lag (se avsnitten 2.6.5 och 2.6.8). Frågan om förtida inkorporering enligt 10 kap. 5 § tredje stycket RF blir därför inte aktuell i de fallen.

De artiklar som revisionsutskottet är behörigt att ändra i ATMF behandlar sådana frågor som måste anses vara av begränsad omfattning och bör alltså i förväg kunna inkorporeras i svensk rätt.

Avslutningsvis bör framhållas att det förhållandet att ändringar automatiskt blir gällande som svensk rätt inte befriar regeringen från skyldigheten att på sedvanligt sätt tillkännage den nya lydelsen av de bestämmelser som skall gälla som svensk rätt (8 kap. 19 § RF).

189

3 Förhållandet mellan infrastrukturförvaltare och järnvägsföretag

3.1 Inledning

Järnvägssektorn har sedan den trafikpolitiska reformen i slutet av 1980-talet utvecklats från en marknad där svenska staten starkt dominerat såväl tjänster som infrastruktur till en marknad på vilken flera aktörer agerar. Genom 1988 års trafikpolitiska beslut skapades de grundläggande förutsättningarna för konkurrens inom järnvägssektorn. Dåvarande Statens Järnvägar delades upp i ett affärsverk (Affärsverket SJ) med ansvar för tågtrafiken och en förvaltningsmyndighet (Banverket) med ansvar för infrastrukturen. Affärsverket SJ har därefter ombildats till flera av staten helägda aktiebolag, bl.a. Green Cargo AB som bedriver godstrafik och SJ AB som bedriver persontrafik. De aktörer som bedriver järnvägstrafik betalar sedan 1989 avgifter för att nyttja infrastrukturen.

Ett transportpolitiskt beslut 1995 ledde till att godstrafiken öppnades för konkurrens i fråga om inrikes trafik på järnväg och genom järnvägslagens ikraftträdande har även den internationella godstrafiken öppnats för konkurrens. Sedan 1990 har trafikhuvudmännen haft rätt att organisera lokal och regional persontrafik. De gavs även rätten att utföra den i egen regi eller med hjälp av upphandlad entreprenör. Affärsverket SJ förlorade således sitt monopol som järnvägsföretag på länsjärnvägarna. Sedan 1993 har även Affärsverket SJ:s monopol upphört att gälla i statens upphandling av interregional persontrafik.

Trafikhuvudmännen har därefter successivt fått ökade möjligheter att komplettera den trafik som Affärsverket SJ och därefter SJ AB bedriver på det statliga järnvägsnätet. SJ AB har i dag enligt 4 kap. järnvägsförordningen (2004:526) rätt att utföra och organisera persontrafik på järnvägsnät som förvaltas av staten. Trafikhuvudmännen har rätt att utföra och organisera lokal och regional persontrafik på järnvägsnät som förvaltas av staten inom länet men kan efter regeringsbeslut under vissa förutsättningar få rätt att utföra och organisera

Förhållandet mellan infrastrukturförvaltare och järnvägsföretag SOU 2004:92

190

persontrafik även i angränsande län. Slutligen har Rikstrafiken rätt att organisera persontrafik på det statliga järnvägsnätet. Den enda möjligheten för annan kommersiell aktör än SJ AB att själv utföra persontrafik är om SJ AB eller trafikhuvudmännen vid banfördelningen inte ansöker om infrastrukturkapacitet.

I huvudbetänkandet Järnväg för resenärer och gods (SOU 2003:104) har föreslagits att järnvägsföretag skall tillåtas att bedriva kommersiell persontrafik över hela det svenska järnvägsnätet och att det således inte skall råda något monopol i vare sig operatörs- eller organisatörsledet. För det fall förslaget genomförs är det rimligt att anta att fler aktörer kommer att etablera sig på järnvägsmarknaden.

3.2 Överväganden och förslag

3.2.1 Gällande rätt

I 6 kap. 22 § järnvägslagen (2004:519) stadgas att järnvägsföretaget eller den som har auktorisation och infrastrukturförvaltaren i samband med tilldelning av tågläge skall ingå de avtal av administrativ, teknisk och ekonomisk natur som behövs för utnyttjande av tågläget (trafikeringsavtal). Vidare stadgas att dessa avtalsvillkor skall vara konkurrensneutrala och icke-diskriminerande. Bestämmelsen grundar sig på artikel 10.5 i direktiv 2001/12/EG om ändring av rådets direktiv 91/440/EEG om utvecklingen av gemenskapens järnvägar. Någon närmare precisering av vad trafikeringsavtalet skall innehålla ges emellertid inte i dessa bestämmelser utan innehållet bestäms av avtalsparterna själva.

Någon särskild reglering i lag vad gäller ansvarsförhållandet mellan infrastrukturförvaltare och järnvägsföretag finns inte i dag. För järnvägstrafik inom Sverige innebär detta att skadeståndslagen (1972:207) är tillämplig om inte annat har avtalats. I praktiken har, såvitt avser statens spåranläggningar, ansvarsfrågan reglerats i det trafikeringsavtal som Banverket träffar med trafikutövarna.

SOU 2004:92 Förhållandet mellan infrastrukturförvaltare och järnvägsföretag

191

3.2.2 Behovet av en ny reglering

Förslag: Ansvarsförhållandet mellan infrastrukturförvaltare och järnvägsföretag skall regleras i lag. Trafikeringsavtalet skall slutas mellan infrastrukturförvaltare och järnvägsföretag.

Genom att järnvägen delades upp i enheter för infrastruktur och trafik uppstod ett partsförhållande mellan infrastrukturförvaltaren och nyttjaren av infrastrukturen. Till en början innebar detta inga praktiska problem då det i princip endast var Affärsverket SJ som trafikerade Banverkets infrastruktur. Som ovan beskrivits har det emellertid successivt skett en avreglering av den svenska järnvägsmarknaden vilket, inte minst om förslaget om att tillåta kommersiell persontrafik över hela det svenska järnvägsnätet genomförs, får antas komma innebära att fler, både stora och små, aktörer på sikt kommer att intressera sig för att bedriva järnvägstrafik. Med hänsyn härtill och till den dominerande ställning som Banverket i dag har är det angeläget att de grundläggande bestämmelserna om ansvar mellan infrastrukturförvaltare och trafikutövare klarläggs genom en särskild reglering i lag. Av samma anledning finns det skäl att ange vissa grundläggande uppgifter som måste ingå i trafikeringsavtalet. Parterna skall naturligtvis fortfarande i huvudsak kunna styra avtalsinnehållet själva.

Den som har rätt att utföra eller organisera trafik på svenska järnvägsnät kan ansöka om infrastrukturkapacitet, bl.a. i form av tågläge, hos infrastrukturförvaltaren. Som ovan anförts stadgas i 6 kap. 22 § järnvägslagen att infrastrukturförvaltaren i samband med tilldelning av ett tågläge skall träffa trafikeringsavtal med järnvägsföretaget eller den som har auktorisation. Av författningskommentaren till denna paragraf (prop. 2003/04:123 s. 192) framgår bl.a. att avtalet skall träffas i anslutning till tågplaneprocessen och att det ankommer på den som endast organiserar trafik att se till att de järnvägsföretag denne anlitar uppfyller vad som bestämts i trafikeringsavtalet.

Det kan i detta sammanhang uppmärksammas att direktiv 2001/14/EG medger men inte ålägger medlemsländerna att låta andra än järnvägsföretag ansöka om infrastrukturkapacitet. Det är således inte obligatoriskt för en medlemsstat att införa en sådan rättighet.

Auktorisation kan enligt 3 kap. 6 § järnvägslagen beviljas den som har ett allmännyttigt eller kommersiellt intresse av att organisera

Förhållandet mellan infrastrukturförvaltare och järnvägsföretag SOU 2004:92

192

järnvägstrafik. Sådana aktörer kan t.ex. vara lokala myndigheter som organiserar kollektivtrafik, speditörer eller operatörer för kombinerade godstransporter. Gemensamt för dessa aktörer är att de inte själva utför järnvägstrafik. Banverkets trafikeringsavtal innehåller flera bestämmelser som riktar sig direkt till den som trafikerar spåren, dvs. järnvägsföretaget. Avtalet innehåller även bestämmelser om parternas ansvar gentemot varandra. Det är enligt min mening mindre lämpligt att en aktör som endast har små möjligheter att påverka den operativa delen av järnvägsdriften och därmed saknar möjlighet att förebygga skador m.m. sluter trafikeringsavtalet. För det fall den som har auktorisation träffar avtal med infrastrukturförvaltaren kommer han att bli ansvarig gentemot infrastrukturförvaltaren för den skada som järnvägsföretaget orsakar. Ansvaret i Banverkets trafikeringsavtal liksom i CUI bygger på objektiv grund, vilket innebär att den som har auktorisation i princip kommer att bli strikt ansvarig. Denne kan naturligtvis vid skada vända sig mot järnvägsföretaget med en regresstalan men då ersättningen kan komma att uppgå till mycket höga belopp innebär det ändå en ekonomisk risk för den som vill organisera järnvägstrafik. Det är därmed inte osannolikt att ett krav på att sökanden av infrastrukturkapacitet skall träffa trafikeringsavtalet kan få effekten att intresset från åtminstone små och medelstora transportkunder m.fl. för att organisera järnvägstrafik minskar. Dessutom torde infrastrukturförvaltaren kräva att den som vill organisera järnvägstrafik har ett försäkringsskydd eller liknande motsvarande det som järnvägsföretaget har, vilket kan komma att innebära ökade kostnader.

Som framgått i det tidigare avsnittet om CUI anges i detta bihang att parter i trafikeringsavtalet skall vara infrastrukturförvaltaren och transportören. För att möjliggöra enhetliga regler vid nationell och internationell trafik är det således nödvändigt att trafikeringsavtalet sluts mellan infrastrukturförvaltaren och järnvägsföretaget1.

Flera av experterna i utredningen har emellertid ansett att det inte är lämpligt att nuvarande bestämmelse i järnvägslagen ändras i detta hänseende (se det särskilda yttrandet). De har ansett att det finns risk att ett sådant förslag skulle kunna leda till att framförallt mindre organisatörers inflytande skulle minska genom att de blir bundna till ett järnvägsföretag under en hel tågplaneperiod då det uppstår en administrativ tröskel för att byta operatör. Detta befarar

1 Definitionen av järnvägsföretag i järnvägslagen får anses innefatta transportörer i den mening som avses i CUI.

SOU 2004:92 Förhållandet mellan infrastrukturförvaltare och järnvägsföretag

193

man skulle kunna leda till att färre aktörer skulle vara intresserade av att organisera trafik. Jag anser emellertid att risken för detta är liten. Den aktör som vill organisera trafik kommer fortfarande att kunna ansöka om infrastrukturkapacitet och tilldelas tågläge. Han är också med i den tågplaneprocess som leder fram till tilldelningen och har därmed också inflytande vid prissättningen av tågläget om möjligheterna att ta ut särskilda avgifter blir aktuell. Efter det att infrastrukturförvaltaren fattat beslut om tilldelning av tågläget kommer den som vill organisera trafik att under alla förhållanden bli tvungen att träffa avtal med ett järnvägsföretag om den trafik som skall utföras och under vilka förutsättningar detta skall ske. Järnvägsföretaget får därefter träffa själva trafikeringsavtalet med infrastrukturförvaltaren. Trafikeringsavtalet kommer bl.a. att innehålla villkor om infrastrukturförvaltarens och järnvägsföretagets ansvar gentemot varandra samt olika tekniska och säkerhetsrelaterade villkor, dvs. villkor som normalt sätt saknar betydelse för den som endast vill organisera trafik. De ekonomiska villkor som anges kommer närmast att bli en redovisning av utfallet av tågplaneprocessen och blir därmed ingen nyhet för den som endast vill organisera trafiken.

Den som vill organisera trafik är framförallt intresserad av att kunna disponera tågläget. I avtalet mellan honom och järnvägsföretaget måste han därför reglera vad som händer om avtalet hävs eller av någon annan anledning upphör att gälla under en tågplaneperiod så att han kan träffa ett nytt avtal med ett annat järnvägsföretag om fortsatt trafik och det nya järnvägsföretaget ges möjlighet att inträda i eller träffa nytt trafikeringsavtal. Att en lagändring i denna del skulle innebära en ökad bindning till järnvägsföretaget för den som endast vill organisera trafik är därmed inte troligt. Med hänsyn till ovanstående samt till vikten av att den nationella regleringen så nära som möjligt ansluter sig till direktiv 2001/12/EG och CUI föreslår jag att 6 kap. 22 § järnvägslagen ändras på så sätt att trafikeringsavtalet alltid skall slutas mellan infrastrukturförvaltaren och järnvägsföretaget.

Den som har auktorisation kommer således inte bli part i trafikeringsavtalet och kan därmed inte självständigt begära att tillsynsmyndigheten skall fastställa villkoren i trafikeringsavtalet enligt nuvarande 8 kap. 9 § tredje stycket järnvägslagen men han har enligt nuvarande 8 kap. 9 § första stycket järnvägslagen rätt att till tillsynsmyndigheten hänskjuta en tvist med en infrastrukturförvaltare, t.ex. rörande frågan om ett beslut om kapacitetstilldelning

Förhållandet mellan infrastrukturförvaltare och järnvägsföretag SOU 2004:92

194

står i överensstämmelse med lagen eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.

Jag har i avsnitt 2.4.8 redogjort för det nya bihanget CUI till COTIF. Bestämmelserna i CUI skall tillämpas på varje avtal om nyttjande av järnvägsinfrastruktur för internationell transport i den mening som avses i CIV och CIM. I avsnitt 2.6.7 har jag föreslagit att Sverige ratificerar CUI.

För den infrastrukturförvaltare som träffar avtal med olika nyttjare av infrastrukturen är det normalt utan intresse om de transporter som blir aktuella är internationella eller ej. Infrastrukturen ligger där den ligger och det är svårt att tänka sig att förvaltaren skulle ha intresse av att arbeta med olika avtalsvillkor och olika ansvarsregler för inrikes respektive internationell transport. Enligt min mening är det därför en fördel om regleringen på nationell och internationell nivå i dessa avseenden blir enhetlig. Utgångspunkten bör därvid vara att bestämmelserna i CUI, som är väl avvägda och relativt enkla, bör gälla även för parterna i avtal om nyttjande av infrastruktur för inrikes transport om inte vägande skäl talar emot detta. Avtalsparterna bör alltid ha möjlighet att komma överens om att tillämpa de regler som gäller för internationella avtal fullt ut även på andra avtal. Bestämmelserna bör tas in i järnvägslagen. Nedan kommer jag att kortfattat redogöra för bestämmelserna i CUI och överväga i vilken mån dessa även bör gälla för avtal om nyttjande av infrastruktur för inrikes transporter. För en mer utförlig redogörelse av bestämmelserna i CUI hänvisas till avsnitt 2.4.8.

Bestämmelsernas tillämpningsområde

CUI är tillämpligt på alla avtal om nyttjande av järnvägsinfrastruktur för internationell transport som följer reglerna i CIV eller CIM. Det saknar härvid betydelse om ersättning utgår för nyttjandet eller inte. Bestämmelserna reglerar infrastrukturförvaltarens ansvar i förhållande till transportören och dennes personal samt transportörens ansvar i förhållande till infrastrukturförvaltaren och dennes personal. CUI är däremot inte tillämpligt i fråga om transportörens eller infrastrukturförvaltarens ansvar i förhållande till egen personal eller tredje man. Med transportör menas den som transporterar personer eller gods med järnväg i internationell trafik enligt reglerna i CIV och CIM.

SOU 2004:92 Förhållandet mellan infrastrukturförvaltare och järnvägsföretag

195

Enligt min mening finns det ingen anledning att de grundläggande reglerna för avtal om nyttjande av infrastruktur för inrikes transporter skiljer sig från dem som gäller för internationella transporter. Regelverket i CUI är enkelt och tydligt. Dess lösningar är väl avvägda med hänsyn till de intressen som berörs. Jag anser därför att bestämmelserna bör bli tillämpliga på trafikeringsavtal för all nationell och internationell järnvägstrafik. Bestämmelserna bör vara tvingande i den omfattning som anges i CUI, vilket innebär att det grundläggande ansvarssystemet ligger fast. Parterna kommer fortfarande att i huvudsak kunna styra avtalsinnehållet själva i och med att bestämmelserna i övrigt till största delen är dispositiva. Bestämmelserna om avtalsparternas ansvar bör därmed, i likhet med regleringen i CUI, även att gälla gentemot motpartens personal.

Jag har ovan föreslagit att järnvägstrafik inte får bedrivas utan att trafikeringsavtal har träffats mellan infrastrukturförvaltaren och järnvägsföretaget. Enligt definitionen i 1 kap. 4 § järnvägslagen är järnvägsföretag den som med stöd av licens eller särskilt tillstånd tillhandahåller dragkraft och utför järnvägstrafik. Som framgått ovan anges i CUI att avtal om nyttjande av infrastruktur skall träffas mellan förvaltare och transportör. Definitionen av järnvägsföretag får anses innefatta transportör i den mening som avses i CUI och jag anser därför att begreppet järnvägsföretag även skall användas i detta sammanhang.

Trafikeringsavtalets innehåll och varaktighet

CUI innehåller bl.a. bestämmelser om trafikeringsavtalets innehåll och varaktighet. Som ovan angetts innehåller järnvägslagen endast en bestämmelse som anger att järnvägsföretag och infrastrukturförvaltare i samband med tilldelning av tågläge skall ingå de avtal av administrativ, teknisk och ekonomisk natur som behövs för utnyttjande av tågläget. Bestämmelserna i CUI anger vad som därutöver skall ingå i avtalet. Det är t.ex. uppgifter om den infrastruktur som skall nyttjas och de tjänster som infrastrukturförvaltaren respektive transportören skall tillhandahålla. De uppgifter som omnämns i CUI regleras till största del redan i dag i det trafikeringsavtal som Banverket träffar med trafikutövaren. Med hänsyn till vad jag ovan anfört om behovet av lagstiftning och fördelen av att samma regler gäller både för inrikes och internationella transporter anser jag att

Förhållandet mellan infrastrukturförvaltare och järnvägsföretag SOU 2004:92

196

CUI:s bestämmelser i dessa delar även bör gälla för avtal om nyttjande av infrastruktur för inrikes transport.

Infrastrukturförvaltaren får enligt CUI omedelbart häva avtalet om transportören inte längre har tillstånd att bedriva verksamhet som järnvägstransportör, om föreskrivna säkerhetskrav inte längre är uppfyllda eller under vissa förutsättningar om transportören inte har betalat i tid. Vad gäller den sistnämnda punkten kan dock parterna komma överens om att avvika från CUI:s bestämmelser. Vidare stadgas att varje part i avtalet omedelbart får häva avtalet om någon av de väsentliga skyldigheterna i avtalet uppenbarligen åsidosatts av den andra parten när denna skyldighet rör säkerhet för personer och egendom. Avtalsparterna får komma överens om villkoren för att utöva denna rätt. Av mindre praktisk betydelse är bestämmelsen i CUI om att transportören får häva avtalet när förvaltaren förlorar sin rätt att förvalta infrastrukturen.

Enligt Banverkets trafikeringsavtal upphör avtalet att gälla utan särskild uppsägning om trafikutövarens trafikeringsrätt upphör att gälla eller om trafikutövaren inte längre har erforderliga tillstånd. Därutöver kan avtalet sägas upp vid kontraktsbrott om inte den felande parten undanröjer kontraktsbrottet inom trettio dagar.

Avtalsparterna har enligt CUI, utom såvitt avser hävning på grund av bristande uppfyllande av rena säkerhetsföreskrifter, stor frihet att avtala om grunder för avtalets hävande. Jag anser därför att bestämmelserna i CUI angående avtalets varaktighet även bör gälla nationellt.

Ansvarsregleringen

Som tidigare nämnts finns det i nuvarande svensk lagstiftning inga särskilda bestämmelser som reglerar ansvarsförhållandet mellan infrastrukturförvaltaren och järnvägsföretaget, vilket innebär att skadeståndslagen är tillämplig om inte annat har avtalats. Enligt 2 kap. 1 § skadeståndslagen skall den som uppsåtligen eller av vårdslöshet vållar sakskada ersätta skadan. Vidare stadgas i 2 § samma kapitel att den som vållar ren förmögenhetsskada genom brott skall ersätta skadan. Om infrastrukturförvaltarens och järnvägsföretagets personal skadas gäller 5 kap. järnvägstrafiklagen om ansvarighet i annat fall än vid befordran, vilket innebär att infrastrukturförvaltaren ansvarar på objektiv grund.

SOU 2004:92 Förhållandet mellan infrastrukturförvaltare och järnvägsföretag

197

I de trafikeringsavtal som träffas mellan Banverket och trafikutövare stadgas att part ansvarar för sakskada som denne vållat den andra parten. I avtalet ges emellertid exempel på vad som alltid skall anses som vållande, t.ex. om skadan orsakats av parts fordon och maskiner, av parts lastning eller lossning eller av parts spåranläggning (t.ex. solkurva eller rälsbrott). Ren förmögenhetsskada ersätts enligt avtalet endast om den orsakats genom brottslig gärning. Vad gäller ansvar för skada som tillfogats tredje man anges att trafikutövaren bär ansvaret för skada som till följd av järnvägsdriften tillfogats trafikutövarens resande, personal eller uppdragstagare. I övrigt ansvarar Banverket för skada gentemot tredje man som enligt lag eller annan författning åvilar Banverket såsom innehavare av spåranläggningen. Trafikutövaren ansvarar för skada på gods som trafikutövaren omhändertagit för transport. Parterna har rätt att återkräva utgiven ersättning av varandra endast om man kan visa att den andra parten vållat skadan. Om det inte går att utreda vad som orsakat en skada skall vardera parten bära sina kostnader. Skadeståndet kan jämkas om den andre parten varit medvållande till skadan. Jämkning skall ske efter vad som är skäligt med hänsyn till det vållande som har förekommit på ömse sidor. Slutligen anges att part är fri från ansvar för bristande fullgörelse av sina avtalsförpliktelser vid force majeure.

Enligt bestämmelserna i CUI ansvarar infrastrukturförvaltaren på objektiv grund för skador som orsakats av infrastrukturen och transportören för skador som orsakats av de transportmedel som använts, de personer som befordrats eller det gods som transporterats. Detta ansvar gäller för såväl person- som sakskada. Infrastrukturförvaltaren och transportören kan emellertid under vissa förutsättningar undgå ansvar och kan även avtala om och i vilken utsträckning parterna skall vara ansvariga för försening och driftsstörning. En mer utförlig redogörelse av dessa bestämmelser finns i avsnitt 2.4.8.

Ansvaret för sakskada som drabbat den ena parten bygger i såväl CUI som i Banverkets trafikeringsavtal i stor utsträckning på objektiv grund även om bestämmelserna är uppbyggda på olika sätt. Vad gäller personskada ansvarar trafikutövaren enligt Banverkets trafikeringsavtal för sin personal. Banverket kan då endast bli ersättningsskyldig gentemot trafikutövaren om denne visar att Banverket eller annan trafikutövare vållat skadan. Motsvarande gäller för det fall Banverket har utgett ersättning till sin personal. Enligt bestämmelserna i CUI är infrastrukturförvaltaren och trans-

Förhållandet mellan infrastrukturförvaltare och järnvägsföretag SOU 2004:92

198

portören direkt ansvariga gentemot den andre partens personal och ansvaret bygger i likhet med vad som gäller för sakskada på objektiv grund. Det är väsentligt att regleringen på detta område blir densamma för avtal om nyttjande av infrastruktur för inrikes och internationella transporter och jag anser det även lämpligt att infrastrukturförvaltaren och järnvägsföretaget ansvarar på objektiv grund för skada de vållat den andra partens personal.

En annan skillnad mellan Banverkets trafikeringsavtal och bestämmelserna i CUI är att även infrastrukturförvaltarens ansvar för den ersättning som transportören utgett till sina kunder i enlighet med bestämmelserna i CIV och CIM vilar på objektiv grund. Enligt Banverkets trafikeringsavtal skall trafikutövaren även i detta fall visa att Banverket eller annan trafikutövare vållat skadan. Infrastrukturförvaltaren kan även i princip bli strikt ansvarig för ersättning för ren förmögenhetsskada som transportören har lidit genom att utge ersättning enligt CIV och CIM men enligt Banverkets trafikeringsavtal skulle detta endast bli fallet om skadan orsakats genom brottslig gärning. CUI:s reglering, som även innehåller bestämmelser som skall skydda infrastrukturförvaltaren mot oförutsedda krav, innebär en lämpligare intresseavvägning. En bestämmelse bör därför införas i järnvägslagen som, på samma sätt som i CUI, stadgar att infrastrukturförvaltaren ansvarar på objektiv grund för den skada transportören åsamkats genom att ha blivit skyldig att utge ersättning enligt bestämmelserna i järnvägslagen till sina kunder för skada som orsakats av infrastrukturen.

Vid samverkande skadeorsaker skall enligt CUI en part endast ansvara för den del av skadan som kan hänföras till förhållanden som den parten ansvarar för. För det fall det inte går att fastställa i vilken utsträckning de förhållanden som parterna ansvarar för har orsakat skadan skall varje part stå för den skada den lidit. En liknande bestämmelse finns i Banverkets trafikeringsavtal som anger att om en utredning inte visar vad som orsakat skadan skall vardera parten ta sina kostnader. Därutöver finns bestämmelser i CUI om samverkande skadeorsaker där flera järnvägsföretag medverkat till skada för förvaltaren. Jag anser att bestämmelserna i CUI om samverkande skadeorsaker är lämpliga att gälla även vid inrikes transporter. I den mån parterna anser att det finns behov av t.ex. ett begränsningsbelopp för sakskador kan ett sådant villkor föras in i trafikeringsavtalet.

Enligt CUI är infrastrukturförvaltaren respektive transportören fri från ansvar i den utsträckning som den händelse som gett upp-

SOU 2004:92 Förhållandet mellan infrastrukturförvaltare och järnvägsföretag

199

hov till skadan beror på fel eller försummelse av den person som lidit skada. En motsvarande ansvarsfrihetsgrund finns i CIV och CIM och denna har tidigare i enlighet med svenska rättsprinciper lagtekniskt behandlats som en fråga om jämkning av skadeståndet. I Banverkets trafikeringsavtal stadgas att skadestånd med anledning av skada kan jämkas om den andra parten varit medvållade till skadan och att jämkningen skall ske efter vad som är skäligt med hänsyn till det vållande som har förekommit på respektive sida. I prop. 1975:12 med förslag till lag om ändring av skadeståndslagen anfördes att avsteg från principen att jämkning av ersättning för personskada vid medvållande bara skall ske vid uppsåt eller grov vårdslöshet, enbart bör göras om detta är nödvändigt med hänsyn till internationella konventioner. Jag har tidigare föreslagit att Sverige skall ratificera COTIF i sin helhet, vilket då kommer att innebära att Sverige blir bunden av bestämmelsen i CUI om medvållande vid personskada vid avtal om nyttjande av infrastruktur för internationell transport. Vad gäller nationella förhållanden anser jag att huvudregeln bör vara att skadeståndslagens bestämmelser skall gälla. Som ovan anförts är det emellertid för en infrastrukturförvaltare normalt utan intresse om de transporter som blir aktuella är internationella eller ej och det är inte självklart att parterna har intresse av att tillämpa olika bestämmelser för avtal om nyttjande av infrastruktur för inrikes respektive internationella transporter. Med hänsyn härtill anser jag att parterna bör ha möjlighet att kunna träffa likalydande avtal för såväl inrikes som internationella transporter. Skadeståndslagens bestämmelse om jämkning vid personskada kommer därmed att gälla vid nationell transport endast om inte annat har avtalats. För det fall avtalsparterna kommer överens om att tillämpa de internationella reglerna kommer dessa även bli tillämpliga vid skadeståndsanspråk från parternas personal.

Ersättningsgilla skador

I Banverkets trafikeringsavtal finns inga närmare bestämmelser om vad en ersättningsskyldighet vid dödsfall eller personskada omfattar, vilket innebär att skadeståndslagens bestämmelser blir tillämpliga.

Enligt 5 kap. 1 § skadeståndslagen omfattar skadestånd till den som tillfogats personskada ersättning för sjukvårdskostnader och andra kostnader för den skadelidande inbegripet skälig kompensation till den som står den skadelidande särskilt nära, inkomstförlust

Förhållandet mellan infrastrukturförvaltare och järnvägsföretag SOU 2004:92

200

samt fysiskt eller psykiskt lidande av övergående natur eller bestående art m.m. Av 2 § samma kapitel framgår att dödsfallsersättning utgår för begravningskostnad och i skälig omfattning annan kostnad till följd av dödsfallet, förlust av underhåll och personskada som till följd av dödsfallet åsamkats någon som stod den avlidne särskilt nära.

Enligt bestämmelserna i CUI är infrastrukturförvaltaren och transportören ansvariga för dödsfall eller annan fysisk eller psykisk skada. Vid personskada eller annan fysisk eller psykisk skada skall ersättningen täcka nödvändiga kostnader, t.ex. kostnader för vård och transport, samt inkomstförlust till följd av förlorad eller nedsatt arbetsförmåga och ökade levnadskostnader. Vid dödsfall skall ersättningen omfatta de nödvändiga kostnader som föranleds av dödsfallet. Om genom dödsfallet någon mot vilken den döde var eller i framtiden skulle ha blivit underhållsskyldig enligt lag kommer att berövas sitt underhåll, skall ersättning även lämnas för denna förlust. Om och i vilken mån infrastrukturförvaltaren eller transportören är skyldiga att utge ersättning för andra skador än dem som redogjorts för ovan skall avgöras enligt nationell rätt. Storleken på ersättningen skall bestämmas enligt nationell rätt men maximibeloppet som kan utges får inte understiga 175 000 SDR.

Av redogörelsen ovan kan konstateras att skadeståndslagen utöver den rätt till ersättning som stadgas i CUI även medger viss ersättning till den som står den skadelidande nära och till fysiskt och psykiskt lidande av övergående natur (sveda och värk) eller av bestående art (lyte eller annat stadigvarande men) m.m. Med hänsyn till vad som anförts ovan om nationella bestämmelser kommer skadeståndslagen således att gälla i dessa avseenden för såväl inrikes som internationella transporter. Någon beloppsgräns föreligger inte enligt skadeståndslagen och ansvaret kommer därmed fortsatt att vara obegränsat.

När det gäller sakskada innehåller CUI inga bestämmelser vad en sådan skada skall omfatta. Inom transporträtten gäller inte sällan speciella grunder för beräkning av skadestånd i fråga om sakskador och i Banverkets trafikeringsavtal finns en särskild bilaga om rutiner vid skadereglering. Parterna bör även fortsättningsvis kunna avtala om grunderna för beräkning av skadestånd vid sakskada.

SOU 2004:92 Förhållandet mellan infrastrukturförvaltare och järnvägsföretag

201

Ersättningens form och begränsningsbelopp

5 kap. 4 § skadeståndslagen stadgar att ersättning för framtida inkomstförlust eller förlust av underhåll fastställs i form av livränta eller engångsbelopp eller som livränta jämte engångsbelopp men att, om inte särskilda skäl talar emot det, livränta skall väljas om ersättningen är av väsentlig betydelse för den skadelidandes försörjning. Denna bestämmelse överensstämmer inte med artikel 14 i CUI där det föreskrivs att ersättning för inkomstförlust, ökade levnadskostnader och förlust av underhåll skall utgå som engångsbelopp om den skadelidande inte begär att ersättningen skall utgå som livränta. Regleringen i CUI kan anses naturlig när en person som innehar en fordran på skadestånd är medborgare i ett annat land än den som är skyldig att utge skadeståndet. Detta eftersom det medför en viss osäkerhet för den skadelidande att inneha en fordran på ett utländskt rättssubjekt på underhåll som kommer fördelas över en längre tidsrymd. På samma sätt som jag tidigare har anfört angående skadeståndslagens bestämmelse om jämkning av skadestånd vid personskada anser jag emellertid att parterna bör ha frihet att kunna avtala om att bestämmelsen i CUI även skall gälla vid inrikes transport. Skadeståndslagens bestämmelse kommer dock att gälla om inte annat har avtalats.

Ränta

Den som är berättigad till skadestånd enligt bestämmelserna i CUI har även rätt att kräva ränta med fem procent på ersättningen från den dag ett förlikningsförfarande inleddes, då ärendet hänsköts till den skiljenämnd som föreskrivs i avdelning V i grundfördraget eller då talan väcktes vid domstol. I Banverkets trafikeringsavtal finns inga bestämmelser om ränta, varför räntelagen (1975:635) i dag är tillämplig. Räntelagen skiljer sig från CUI:s bestämmelser, bl.a. i fråga om från vilken tidpunkt ränta skall utgå samt räntans storlek.

Räntelagens bestämmelser är dispositiva. För att parterna inte skall ha möjlighet att avtala om räntevillkor som är sämre än bestämmelserna i räntelagen och som därmed skulle tillämpas även gentemot infrastrukturförvaltarens och järnvägsföretagets personal bör en bestämmelse införas som stadgar att räntelagens bestämmelser som huvudregel skall gälla vid fordran på ersättning enligt lagen. På samma sätt som jag tidigare har anfört angående skadeståndslagens

Förhållandet mellan infrastrukturförvaltare och järnvägsföretag SOU 2004:92

202

bestämmelser om jämkning av skadestånd vid personskada samt utbetalning av underhåll och inkomstförlust anser jag emellertid att parterna bör ha frihet att kunna avtala om att bestämmelsen om ränteberäkning i CUI även skall gälla vid inrikes transport. Det kan tilläggas att parterna kan åta sig att erlägga ränta enligt räntelagens regler även för internationella transporter eftersom räntelagen generellt är mer fördelaktig för den skadelidande än motsvarande bestämmelse i CUI.

Andra grunder för anspråk

För det fall CUI är tillämpligt får anspråk på ersättning mot infrastrukturförvaltaren eller transportören endast göras gällande under de förutsättningar och med de begränsningar som föreskrivs i bihanget, även om anspråket i det aktuella fallet grundas på andra ansvarsregler. Regler av denna typ förekommer allmänt inom transporträtten och innebär t.ex. att för det fall ett utomobligatoriskt skadeståndsanspråk framställs mot en part så kan denne alltid göra gällande de transporträttsliga bestämmelserna om ansvarsbegränsning och preskription m.m.

Har någon anställd eller annan medhjälpare vållat skadan kan den skadelidande vända sig mot denne med sitt skadeståndsanspråk under åberopande av allmänna skadeståndsregler. Det har ansetts olämpligt att låta den anställde eller annan medhjälpare svara enligt andra regler än sina arbetsgivare eller uppdragstagare. Vidare kan det finnas en risk att det i praktiken är arbetsgivaren som i slutändan betalar den ersättning som den anställde eller annan medhjälpare ålagts att betala. CUI ger därför personalen samma rätt som infrastrukturförvaltaren och transportören att för egen del påkalla motsvarande tillämpning av bestämmelserna. CUI innehåller även en motsvarande bestämmelse för det fall den ena partens personal gör anspråk på ersättning gentemot den andre parten.

Jag anser att de ovan angiva bestämmelserna är ändamålsenliga och att de bör därför gälla för såväl inrikes som internationell transport. Tilläggas skall att liknande bestämmelser finns i 8 kap. 11–12 §§ i mitt förslag till ändring i järnvägslagen vad gäller förhållandet mellan transportör och transportkund. Vad gäller anställd kan det noteras att denne enligt 4 kap. 1 § skadeståndslagen endast är ansvarig för skada som han vållar genom fel eller försummelse i tjänsten i den mån synnerliga skäl föreligger med hänsyn till hand-

SOU 2004:92 Förhållandet mellan infrastrukturförvaltare och järnvägsföretag

203

lingens beskaffenhet, arbetstagarens ställning, den skadelidandes intresse och övriga omständigheter. I praktiken är det således inte troligt att ett ersättningsanspråk riktas mot en anställd.

Preskription

I Banverkets trafikeringsavtal anges att parts eventuella krav skall framföras snarast men dock senast inom nittio dagar från den händelse som orsakade skadan eller, såvitt avser krav från tredje man, från det att denne framställt krav gentemot parten. Parts rätt till ersättning bortfaller helt om den senare tidsfristen inte iakttas. Kravet skall framföras skriftligen men det behöver inte inledningsvis vara beloppsspecificerat.

Preskriptionsfristerna i CUI är betydligt längre, nämligen som regel tre år. Bestämmelserna är i huvudsak identiska med både dem som gäller enligt CIV och CIM och dem som redan i dag gäller enligt järnvägstrafiklagen i förhållandet mellan transportör och kund. Det finns dock en bestämmelse som liknar den i Banverkets trafikeringsavtal och som stadgar att en talan om återkrav från en person som hålls ansvarig får föras även efter det att den ordinarie preskriptionstiden löpt ut om den förs inom den tidsfrist som fastställts genom lag i den stat där talan förs. Denna tidsfrist får dock inte understiga 90 dagar från den dag då den som för talan om återkrav har betalat fordran eller själv delgetts stämning.

Som ovan angetts anser jag det vara en fördel om reglerna för inrikes transport är desamma som de för internationell transport. De preskriptionsfrister som anges i CUI är likartade med dem som gäller mellan transportör och kund. Därutöver föreskrivs att regresstalan får föras även efter utgången av den normala preskriptionstiden, vilket redan i dag är möjligt enligt Banverkets trafikeringsavtal. Sammanfattningsvis anser jag att CUI:s bestämmelser rörande preskriptionsfrister är väl lämpade för användning även vid tillämpningen av trafikeringsavtalet för inrikes transport.

I CUI anges att uppehåll skall göras i beräkningen av preskriptionstiden när parterna i tvisten kommer överens om ett förlikningsförfarande eller när de överlämnar ärendet till den skiljenämnd som föreskrivs i avdelning V i grundfördraget. I övriga frågor om förlängning av preskriptionstiden och preskriptionsavbrott gäller nationell rätt. Möjlighet att göra uppehåll i preskriptionstiden föreligger redan i dag i lagen (1985:193) om internationell järnvägstrafik.

Förhållandet mellan infrastrukturförvaltare och järnvägsföretag SOU 2004:92

204

Någon motsvarighet finns emellertid inte i den interna järnvägsrätten eller i annan intern svensk rätt. Det är enligt min mening inte lämpligt att föra in en ny preskriptionsregel som endast skulle gälla inom järnvägsområdet och mer specifikt endast i avtalsförhållandet mellan infrastrukturförvaltare och järnvägsföretag. Jag anser därför att bestämmelsen om uppehåll i preskriptionstiden endast bör gälla för avtal om nyttjande av infrastruktur för internationella transporter.

Bestämmelser om preskriptionsavbrott i andra lagar än preskriptionslagen stadgar i allmänhet att avbrott endast kan åstadkommas genom att talan väcks vid domstol. Jag anser det lämpligt att en sådan reglering även skall gälla i avtalsförhållandet mellan infrastrukturförvaltare och järnvägsföretag. En bestämmelse härom bör därför införas och den kommer då att gälla såväl för inrikes som internationell transport.

205

4 Gods och passagerare i inrikes järnvägstransport

4.1 Huvuddragen i järnvägstrafiklagen

Järnvägstrafiklagen (1985:192) innehåller en samlad reglering av järnvägens och andra spårföretags förhållande till transportkunderna och till dem som skadas till följd av spårdriften. Sålunda regleras transport av resande, gods och inskrivet resgods. Lagen innehåller också bestämmelser om järnvägens utomobligatoriska ansvar, dvs. dess ansvar för skador på personer som inte är resande och på egendom som inte befordras1.

Järnvägstrafiklagen tillämpas i huvudsak på järnvägstrafik på bana inom Sverige eller på svensk tågfärja. Detta kan också uttryckas så att lagen är tillämplig på inrikes transport med järnväg. I det följande används sistnämnda uttryck2. Med inrikes transport förstås transport som sker inom Sverige, alltså även den svenska delen av en internationell transport. På trafik mellan Sverige och utlandet tillämpas lagen dock endast om något annat inte följer av COTIF 1980, som i huvudsak är införlivad i svensk rätt genom lagen (1985:193) om internationell järnvägstrafik. Internationella transporter är med få undantag underkastade regleringen i lagen om internationell järnvägstrafik.

I järnvägstrafiklagen regleras endast de centrala civilrättsliga delarna av innehållet i ett avtal medan det lämnas åt parterna att reglera övriga frågor. Bihangen CIV och CIM till COTIF 1980 innehåller däremot en långtgående detaljreglering av många frågor som inte regleras i järnvägstrafiklagen. Denna skillnad motiverades i förarbetena till järnvägstrafiklagen och lagen om internationell järnvägstrafik3 med att järnvägarna i Sverige till stor del torde reglera dessa frågor i sina s.k. normalvillkor, dvs. de villkor för transporten som

1 COTIF innehåller däremot inte några bestämmelser om utomobligatoriskt ansvar. 2 I utredningens lagförslag står dock inte ordet ”inrikes” med utan endast orden ”transport med järnväg”. 3Prop. 1983/84:117 s. 32, 37 ff. och prop. 1984/85:33 s. 220.

Gods och passagerare i inrikes järnvägstransport SOU 2004:92

206

järnvägarna då var skyldiga att fastställa i form av föreskrifter. Det ansågs finnas anledning att utgå från att denna reglering i stor utsträckning skulle komma att överensstämma med motsvarande reglering i CIV och CIM. Detta visade sig sedan också bli fallet. Numera har dessa föreskrifter ersatts av transportörernas egna normalvillkor eller standardvillkor som normalt utgör en del av transportavtalet om inte annat har avtalats.

I järnvägstrafiklagen är ansvarigt rättssubjekt “järnvägen”, såväl när det gäller skador som drabbar resande och godstransportkunder som när det gäller skador som drabbar andra. Lagen innehåller inte någon definition av begreppet men i förarbetena anförs (prop. 1983/84:117 s. 33) att med begreppet avses det rättsubjekt som är innehavare av spåranläggningen, dvs. infrastrukturförvaltaren.

Enligt järnvägstrafiklagen är huvudregeln om ansvar för skador och förluster till följd av järnvägsdriften att järnvägen skall ersätta skadan eller förlusten oberoende av vållande.

I anslutning till järnvägstrafiklagen gäller förordningen (1985:200) om järnvägs befordringsskyldighet m.m.

4.2 Behovet av en lagändring

Den nu gällande järnvägstrafiklagen är från år 1985 och grundas i stor utsträckning på de förhållanden som rådde inom järnvägssektorn vid dess tillkomst. Lagen har i viss mån anpassats efterhand som nya reformer tillkommit (se avsnitt 3.1) men den är delvis föråldrad i den mening att den har författats utifrån en annan verklighet än den som gäller i dag.

Under de senaste åren har det, förutom att infrastrukturen skilts ut under särskild förvaltning, blivit vanligare med flera transportörer med trafikering på samma spår. På grund därav måste rättigheter och skyldigheter som tidigare var knutna till det generella begreppet järnvägen delas upp och istället knytas till transportör och infrastrukturförvaltare.

Mot bakgrund av denna utveckling mot en avreglerad järnvägsmarknad med flera aktörer är det angeläget att klarlägga vem som skall bära det särskilda järnvägsansvaret och även i övrigt anpassa bestämmelserna i lagen utifrån den situation som finns i dag.

Järnvägsutredningen har i sitt huvudbetänkande Järnväg för resenärer och gods (SOU 2003:104) anslutit sig till ett av Kollektivtrafikkommittén lämnat förslag till lag om ersättning m.m. vid transport

SOU 2004:92 Gods och passagerare i inrikes järnvägstransport

207

av passagerare Kollektivtrafik med människan i centrum (SOU 2003:67). Förslaget är transportslagsövergripande och innehåller bl.a. förslag till bestämmelser om ansvar för försening och brister i resans kvalitet. Frågor om resevillkor är således redan behandlade av järnvägsutredningen och tas inte upp för ytterligare överväganden i detta betänkande.

I avsnitt 2 har redogjorts för ändringar och nyheter i COTIF 1999. Det är naturligtvis en fördel att ha enhetliga regler för internationell och inrikes järnvägstransport. I vissa avseenden uppkommer därför fråga om en reglering motsvarande COTIF:s bör gälla även för inrikes transport. Utgångspunkten bör därvid vara att en avvikande reglering för inrikes järnvägstransport endast bör finnas om vägande skäl talar för det.

4.3 Bestämmelserna i järnvägstrafiklagen (1985:192) förs över till järnvägslagen (2004:519) , m.m.

Förslag: Bestämmelserna i järnvägstrafiklagen (1985:192) skall med vissa kompletteringar och ändringar i sak föras över till järnvägslagen (2004:519).

Genom järnvägslagen (2004:519) har en samlad lagstiftning med de grundläggande bestämmelserna om järnväg införts. Bestämmelserna i järnvägstrafiklagen är sådana grundläggande bestämmelser om järnväg som bör föras över till järnvägslagen. Bestämmelserna om ansvar vid transport av resande och om utomobligatoriskt ansvar är tillämpliga också på tunnelbana och spårväg. Denna reglering bör även i fortsättningen vara enhetlig för järnväg, tunnelbana och spårväg. Enligt min mening är det därför lämpligt att flytta över också dessa bestämmelser till järnvägslagen. Järnvägslagen föreslås även i vissa andra delar gälla för tunnelbana och spårväg (se förslaget till 1 kap. 2 §). Bestämmelserna kommer i vissa avseenden att kompletteras och ändras i sak, vilket jag återkommer till i avsnitten 4.4– 4.11, och anpassas systematiskt och språkligt till järnvägslagen.

En fråga som uppkommer när järnvägstrafiklagens bestämmelser skall föras över till järnvägslagen är om och i vilken utsträckning järnvägslagen skall vara tillämplig på svensk tågfärja.

Av 1 kap 1 § järnvägslagen framgår att lagen bl.a. gäller järnvägsinfrastruktur och järnvägstrafik. I 4 § samma kapitel anges att med järnvägsinfrastruktur skall förstås för järnvägstrafik avsedda spår-,

Gods och passagerare i inrikes järnvägstransport SOU 2004:92

208

signal- och säkerhetsanläggningar, trafikledningsanläggningar, anordningar för elförsörjning av trafiken samt övriga fasta anordningar som behövs för anläggningarnas bestånd, drift eller brukande. En liknande definition av begreppet spåranläggningar fanns i järnvägssäkerhetslagen (1990:1157) som tidigare även omfattade bestämmelser om säkerhet vid järnväg. I järnvägslagen görs inte något undantag för anläggningar eller anordningar på svensk tågfärja och något sådant undantag gjordes inte heller i järnvägssäkerhetslagen när den gällde även för järnväg. Av järnvägslagens ordalydelse torde därmed följa att lagen i dag är tillämplig även på svensk tågfärja vilket järnvägssäkerhetslagen också torde ha varit.

Bestämmelserna i järnvägssäkerhetslagen har dock inte tillämpats på svensk tågfärja. Nuvarande järnvägslag skall enligt förarbetena till lagen inte omfatta svensk tågfärja (prop. 2003/04:123 s. 68). Enligt min mening bör inte heller nu gällande bestämmelser i järnvägslagen gälla på en sådan färja. Det bör uttryckligen framgå av lagen att järnvägsinfrastruktur på tågfärja undantas från lagens tillämpningsområde. Detta låter sig göra genom att man i lagen ändrar innebörden av begreppet järnvägsinfrastruktur genom ett tillägg av att i definitionen nämnda anläggningar och anordningar ombord på svensk tågfärja dock inte skall anses vara järnvägsinfrastruktur.

Nuvarande bestämmelser i järnvägstrafiklagen är tillämpliga på svensk tågfärja. Bestämmelserna om person- och godstransport som föreslås föras över till järnvägslagen bör också i fortsättningen tillämpas även på tågfärja vilket också bör vara fallet med de föreslagna bestämmelserna om transport av inskrivet resgods och fordon som transporteras i samband med transport av resande. Detta bör gälla all transport på tågfärja och således även sådan internationell transport som omfattas av regleringen i COTIF. Till följd av föreslagen ändring av definitionen av järnvägsinfrastruktur bör en bestämmelse införas som anger att de till järnvägslagen överförda bestämmelserna om järnvägstransport gäller även på svensk tågfärja.

Det utomobligatoriska ansvaret föreslås även i fortsättningen åvila infrastrukturförvaltaren (se avsnitt 5.2). Eftersom vissa anordningar och anläggningar ombord på tågfärja enligt ovan inte skall anses vara järnvägsinfrastruktur skall emellertid inte längre bestämmelserna om utomobligatoriskt ansvar tillämpas på tågfärja. Om tredje man tillfogats personskada eller sakskada till följd av järnvägsdriften på en tågfärja får i stället allmänna skadeståndsregler

SOU 2004:92 Gods och passagerare i inrikes järnvägstransport

209

eller ansvarsreglerna i sjölagen (1994:1009) tillämpas. Dessa fall torde dock komma att bli sällsynta.

4.4 Befordringsskyldighet

4.4.1 Gällande rätt

I förordningen (1985:200) om järnvägs befordringsskyldighet m.m. (2–6 §§) föreskrivs en skyldighet för järnvägen att ingå befordringsavtal. När det gäller gods är dock befordringsskyldigheten enligt förordningen mindre omfattande än skyldigheten att befordra resande och resgods. Järnvägarnas befordringsskyldighet har ansetts vara ett offentligrättsligt åliggande och har därmed kunnat regleras i förordningsform. Järnvägens skyldighet att betala skadestånd till den som lider skada till följd av att befordringsskyldigheten inte fullgörs regleras däremot i järnvägstrafiklagen (1 kap. 3 §). I och med att järnvägsmarknaden har förändrats och till viss del börjat konkurrensutsättas är det inte längre klart vem befordringsskyldigheten åvilar. Regleringen tillämpas inte heller längre men den är inte formellt upphävd.

4.4.2 Överväganden och förslag

Förslag: Regeringen bör upphäva regleringen om befordringsskyldigheten i förordningen om järnvägs befordringsskyldighet m.m. Bestämmelsen i järnvägstrafiklagen (1985:192) om järnvägens skadeståndsskyldighet om den åsidosätter sin befordringsskyldighet bör upphävas.

Befordringsskyldigheten är borttagen i 1999 års CIV och CIM (avsnitt 2.4.4 och 2.4.5). Det huvudsakliga skälet därtill var att det på en järnvägsmarknad där konkurrens bör gälla är bättre att låta marknadskrafterna styra. Godstrafikmarknaden i Sverige är redan i dag öppen för konkurrens och någon befordringsskyldighet vid godstransport finns i praktiken inte heller. Järnvägsutredningen har i sitt huvudbetänkande Järnväg för resenärer och gods (SOU 2003:104) föreslagit att även marknaden för persontrafik i princip skall vara konkurrensutsatt (se även förslag till 5 kap. järnvägslagen). På grund härav finns det enligt min mening inte längre behov av

Gods och passagerare i inrikes järnvägstransport SOU 2004:92

210

regler om befordringsskyldighet vid inrikes trafik. Regleringen om befordringsskyldigheten i förordningen om järnvägs befordringsskyldighet m.m. och regeln om järnvägens skadeståndsskyldighet om den åsidosätter sin befordringsskyldighet bör därför upphöra att gälla.

4.5 Allmänt om skadeståndsansvar vid person- och godstransport

I avsnitten 4.1 och 4.2 har huvuddragen i järnvägstrafiklagen och behovet av lagändringar behandlats. I det följande lämnas en redogörelse för gällande rätt såvitt avser det transporträttsliga skadeståndsansvaret enligt järnvägstrafiklagen. Därefter behandlas frågor om skadestånd som är gemensamma för inrikes transporter av resande, inskrivet resgods och fordon (som transporteras i samband med transport av resande) samt för inrikes godstransporter. Det är bl.a. den grundläggande frågan vem som skall vara ansvarigt rättssubjekt gentemot kunden för skador vid inrikes järnvägstransport. Jag kommer också in på vad som skall gälla för tunnelbana och spårväg. Överväganden och förslag såvitt avser övriga frågor om skadestånd lämnas för persontransport i avsnitt 4.6.2 och för godstransport i avsnitt 4.8.2. Transport av inskrivet resgods och fordon behandlas i avsnitt 4.7 samt järnvägens utomobligatoriska ansvar i avsnitt 5.

4.5.1 Gällande rätt

I 1 kap. järnvägstrafiklagen ges vissa allmänna bestämmelser. Lagen tillämpas på järnvägstrafik på bana inom Sverige eller på svensk tågfärja. Bestämmelserna om transport av resande och om ansvar i annat fall än vid transport tillämpas också på tunnelbana och spårväg (1 §). Bestämmelserna i lagen får inte genom avtal åsidosättas till nackdel för resande eller för avsändare eller mottagare av gods. Avtal som avviker från reglerna om transport av gods får dock träffas, när godsets ovanliga art eller andra särskilda omständigheter gör det skäligt (2 §). Om järnvägen inte fullgör i lag eller annan författning föreskriven befordringsskyldighet och om det därigenom uppkommer skada för någon till vars förmån befordringsskyldigheten gäller, är järnvägen skyldig att ersätta skadan (3 §). Järnvägen bär principal-

SOU 2004:92 Gods och passagerare i inrikes järnvägstransport

211

ansvar för sina anställda och uppdragstagare (4 §). För anspråk på ersättning enligt lagen gäller enligt 5 § särskilda preskriptionsregler, som är strängare mot den skadelidande än vad som gäller enligt preskriptionslagen (1981:130).

I 2 kap. finns bestämmelser om befordran av resande. Kapitlet tillämpas på befordran i trafik med utlandet endast om något annat inte följer av COTIF 1980 (1 §). Om en resande skadas till följd av järnvägsdriften medan han uppehåller sig i eller stiger på eller av ett järnvägsfordon, skall järnvägen ersätta skadan. Järnvägens ansvar är oberoende av om skadan har vållats genom fel eller försummelse av järnvägen eller av någon som järnvägen ansvarar för. Järnvägen är dock fri från ansvar, om skadan har orsakats av omständighet som inte kan hänföras till själva järnvägsdriften och som järnvägen inte hade kunnat undgå eller förebygga följderna av även om den vidtagit alla åtgärder som rimligen hade kunnat krävas av den (2 §). Järnvägen kan därmed endast i undantagsfall undgå ansvar eftersom nästan alla skador är att hänföra till järnvägsdriften. Ansvarsundantaget kan dock få betydelse vid skador orsakade av t.ex. naturhändelser eller sabotage mot järnvägen. Om egendom som den resande bär på sig eller har med som handbagage helt eller delvis går förlorad eller skadas i samband med att den resande tillfogas sådan skada som järnvägen är ansvarig för enligt vad som nyss sagts, skall järnvägen också ersätta skadan på egendomen. Om egendomen går förlorad eller skadas under befordringen i annat fall, är järnvägen ansvarig endast om fel eller försummelse ligger järnvägen till last. Järnvägens ersättningsskyldighet är i dessa fall begränsad till ett belopp som för varje resande motsvarar ett halvt basbelopp (3 och 5 §§). Om järnvägen blir tvungen att tillfälligt avbryta järnvägsdriften och befordrar eller låter befordra de resande med annat transportmedel och om en resande till följd av denna befordran tillfogas personskada eller förlust av eller skada på kläder eller handresgods, är järnvägen ansvarig för skadan enligt de regler som gäller för det använda befordringssättet (4 §).

I 3 kap. behandlas frågor om godsbefordran. Detta kapitel tillämpas på godsbefordran i trafik med utlandet endast om annat inte följer av COTIF 1980 (1 §). Järnvägens ansvar för transportskador och dröjsmål är objektivt (22 §). Järnvägen har dock möjlighet att åberopa ett antal ansvarsfrihetsgrunder, exempelvis att skadan eller dröjsmålet har orsakats av godsets bristfälliga beskaffenhet eller av någon omständighet som inte kan hänföras till befordringen och som järnvägen inte hade kunnat undgå eller förebygga följderna

Gods och passagerare i inrikes järnvägstransport SOU 2004:92

212

av även om den vidtagit alla åtgärder som rimligen hade kunnat krävas av den (23 §). Järnvägen är vidare fri från ansvar för förlust, minskning eller skada på befordrat gods om transporten är förbunden med vissa, särskilt uppräknade risker, såsom att befordringen avser levande djur (24 §). Järnvägen har rätt att begränsa sitt ansvar för förluster, skador och dröjsmål till vissa belopp, och beräkningen av ersättningarna sker enligt särskilda grunder (28–30 §§). Den som vill begära ersättning är i regel skyldig att reklamera utan oskäligt uppehåll för att bevara rätten till ersättning (31 §). Om en transport på grund av ett och samma befordringsavtal skall utföras av flera järnvägar efter varandra, ansvarar varje järnväg gentemot avsändaren och mottagaren för befordringen i dess helhet enligt avtalet (32 §).

4 kap. reglerar befordran av inskrivet resgods, dvs. egendom som järnvägen i anslutning till avtal om persontransport tar emot av den resande för transport på den sträcka som befordringsavtalet omfattar. Även 4 kap. tillämpas på befordran i trafik med utlandet endast om annat inte följer av COTIF 1980. Också för inskrivet resgods gäller att järnvägens ansvar är objektivt om godset går förlorat, minskas eller skadas medan järnvägen har hand om det för befordran. Järnvägen har dock rätt att åberopa i stort sett samma ansvarsfrihetsgrunder som för godsbefordran. Under den tid som järnvägen innehar resgodset endast för förvaring blir järnvägen ersättningsskyldig bara för sådan förlust, minskning eller skada som den orsakar genom fel eller försummelse. Fel eller försummelse på järnvägen sida antas dock vara skadeorsaken, om inte järnvägen visar att den inte har gjort sig skyldig till vårdslöshet (8 §). På motsvarande sätt som järnvägen är ansvarig för förlust, minskning eller skada på resgodset under den tid järnvägen har hand om resgodset för befordran, är järnvägen ansvarig för skador som uppkommer till följd av dröjsmål med att lämna ut resgodset (9 §). Även detta kapitel upptar bestämmelser om särskilda beräkningsgrunder för skadestånd och maximering av ersättningsbeloppen (11 och 12 §§) liksom om reklamation (13 §). Skall befordringen utföras av två eller flera järnvägar efter varandra, gäller ansvarsreglerna för samtliga järnvägar (1 §).

På statens spåranläggningar regleras i praktiken fördelningen av ansvaret mellan järnvägsföretaget och spårinnehavaren i det trafikeringsavtal som Banverket träffar med trafikutövaren (järnvägsföretag, trafikhuvudman eller annan som enligt förordningen om statens spåranläggningar har rätt att bedriva spårtrafik på statens spåranlägg-

SOU 2004:92 Gods och passagerare i inrikes järnvägstransport

213

ningar). Enligt avtalet ansvarar trafikutövaren för skador på resande, personal och uppdragstagare (de två sistnämnda är per definition inte resande) samt för skada på gods som den omhändertagit för transport. Trafikutövaren kan vända sig mot Banverket med regresskrav när den kan visa att Banverket, eller annan trafikutövare, har vållat skadan. Banverket skall enligt avtalet gentemot tredje man bära det ansvar för skada till följd av järnvägsdriften som enligt lag eller annan författning åvilar Banverket såsom innehavare av spåranläggningen. Vad Banverket utgett i ersättning för sådan skada får Banverket återkräva av trafikutövaren endast om Banverket visar att denne vållat skadan. Även på andra spåranläggningar än statens är det brukligt att järnvägsföretaget och infrastrukturförvaltaren avtalar att ansvaret för uppkomna skador på resande och gods som omhändertagits för transport åvilar transportören i stället för infrastrukturförvaltaren. Det bör dock uppmärksammas att vad transportören och infrastrukturförvaltaren sålunda sinsemellan avtalat angående ansvarigt rättssubjekt inte är bindande för den skadelidande. Den skadelidande kan således på grund av gällande lag vända sig mot infrastrukturförvaltaren med sitt skadeståndsanspråk eller på grund av sitt avtal med transportören vända sig med anspråket gentemot denne.

Det bör nämnas att, i den mån reglerna om det särskilda järnvägsansvaret inte är tillämpliga, allmänna skadeståndsregler eller reglerna i annan speciallagstiftning blir tillämpliga. Om den järnvägsrättsliga speciallagstiftningen är tillämplig föreligger det inte heller något hinder mot att annan skadeståndslagstiftning tillämpas i konkurrens med denna. Undantagsvis skulle det nämligen kunna vara förmånligare för en resande eller en transportör att i stället för järnvägsansvaret åberopa andra regler som kan tillämpas när en skada orsakats av att järnvägen eller någon för vilken järnvägen svarar har varit vårdslös.

Enligt 1 kap. 8 § järnvägstrafiklagen får emellertid järnvägen åberopa lagens bestämmelser om förutsättningar för eller begränsning av ansvarigheten för skada, även om anspråk på ersättning som hade kunnat grundas på lagen görs gällande på annan grund. Således är de särskilda beräkningsgrunderna för skadestånd, liksom maximeringen av ersättningsbeloppen, tillämpliga även om järnvägen kan göras ansvarig för skadan enligt allmänna skadeståndsregler. Vidare innebär stadgandet att lagens preskriptionsbestämmelser är exklusivt tillämpliga på sådan skadeståndstalan mot järnvägen som hade kunnat grundas på lagen. På motsvarande sätt är rätten till ersättning av

Gods och passagerare i inrikes järnvägstransport SOU 2004:92

214

järnvägen för skador som avser gods och inskrivet resgods generellt underkastad de reklamationsregler som lagen innehåller för dessa fall.

Av bestämmelsen i 1 kap. 9 § följer i princip att den skadelidande inte kan undgå de nyssnämnda begränsningarna i möjligheterna att få ersättning genom att rikta sin talan mot järnvägens personal eller andra medhjälpare i stället för mot järnvägen.

4.5.2 Överväganden och förslag

Ansvarigt rättssubjekt för skador vid inrikes järnvägstransport

Förslag: Transportören skall bära ansvaret för skador som drabbar transportkunderna.

Frågan om järnvägens ansvar för skador enligt gällande rätt är för svensk del reglerad på olika sätt beroende på om transporten är nationell eller internationell. Såvitt gäller internationell transport ligger ansvaret gentemot kunden hos transportören medan det vid inrikes transport placerats hos järnvägens innehavare. I samband med införlivandet av tilläggsbestämmelser i COTIF angavs i förarbetena att en skillnad ifråga om ansvarets placering var mindre tillfredsställande men att den fick godtas i avvaktan på den då pågående revisionen av COTIF. “Skulle revisionen av COTIF innebära att ansvaret enligt konventionen fördelas på något annat sätt än enligt järnvägstrafiklagen får frågan om ansvarsfördelningen vid inrikes trafik tas upp till förnyat övervägande”4. Det kan konstateras att så har blivit fallet och att frågan därför bör tas upp på nytt.

Såvitt avser skador på gods och inskrivet resgods som har mottagits för transport framstår transportören som det självklara ansvarsobjektet. Genom transportavtalet åtar sig transportören bl.a. ett vårdansvar för det transporterade godset och svarar således gentemot transportkunden för att godset kommer fram i oskadat och oförminskat skick.

När det gäller skador som drabbar resande är det naturligt att den som har slutit avtal om persontransport med en transportör också skall kunna vända sig mot transportören med anspråk på ersättning för skador som har drabbat honom eller henne under

SOU 2004:92 Gods och passagerare i inrikes järnvägstransport

215

resan. Transportören torde också genom val av personal och materiel ha de största möjligheterna att minska riskerna för skador.

Som nämnts är det också brukligt att i de överenskommelser som träffas inom branschen mellan infrastrukturförvaltare och järnvägsföretag lägga ansvaret för uppkomna skador på resande och gods som omhändertagits för transport på transportören i stället för på infrastrukturförvaltaren.

Järnvägsföretag som beviljas tillstånd för verksamhet enligt järnvägslagen skall dessutom genom försäkring eller på annat likvärdigt sätt ha täckt den skadeståndsskyldighet som kan uppkomma till följd av järnvägsdriften.

Det nu anförda talar för att de bestämmelser som gäller för inrikes transport i detta avseende bör överensstämma med dem som gäller för internationell järnvägstrafik och att transportören alltså bör vara ansvarigt rättssubjekt gentemot den resande och godstransportkunden. Detsamma bör gälla för tunnelbana och spårväg.

När det gäller skador som drabbar tredje man föreslås emellertid att infrastrukturförvaltaren även i fortsättningen skall svara för dessa, se avsnitt 5.2.

Sammanfattningsvis bör alltså ansvaret för skador som drabbar transportkunderna bäras av transportören.

Personer som transportören ansvarar för

Förslag: Transportören skall ansvara för infrastrukturförvaltaren och den faktiske transportören. Transportörens ansvar skall också omfatta vad infrastrukturförvaltarens och den faktiske transportörens anställda och uppdragstagare gör eller underlåter att göra vid utförande av sitt uppdrag åt transportören.

I 1 kap. 4 § järnvägstrafiklagen föreskrivs att järnvägens ansvar enligt lagen också omfattar vad den som är anställd hos järnvägen gör eller underlåter att göra i tjänsten (principalansvar) samt vad den som järnvägen annars anlitar för verksamheten gör eller underlåter att göra vid utförandet av sitt uppdrag. Regeln är allmän och gäller således ansvar vid transport av resande, gods, inskrivet resgods och även ansvar i annat fall än vid transport.

I COTIF (artikel 51 i CIV och artikel 40 i CIM) finns bestämmelser som motsvarar dem i 1 kap. 4 § järnvägstrafiklagen. Det reviderade fördraget föreskriver dessutom i nyssnämnda bestämmelser

Gods och passagerare i inrikes järnvägstransport SOU 2004:92

216

att förvaltarna av den järnvägsinfrastruktur på vilken transporten utförs skall anses som personer som transportören anlitar för genomförandet av transporten.

Efter avregleringen av den svenska järnvägsmarknaden där infrastrukturförvaltare och transportör är skilda juridiska personer uppstår frågan om transportören kan undgå ansvar om t.ex. ett tåg under en transport spårar ur till följd av att en s.k. solkurva uppstått på rälsen och det transporterade godset skadas eller lämnas ut till mottagaren för sent. Infrastrukturförvaltaren ansvarar för spåren och solkurvan är därmed en faktor som denne kunnat undvika. Enligt min mening bör infrastrukturförvaltaren, liksom enligt COTIF, anses som en person som transportören anlitar för utförandet av den avtalade transporten och därför en person som transportören ansvarar för. Därmed kan den skadelidande vända sig direkt mot transportören med sitt skadeståndsanspråk. Om infrastrukturförvaltaren inte hade ansetts vara en person som transportören anlitar för sin verksamhet vore den skadelidandes enda möjlighet till ersättning i en sådan situation att vända sig till infrastrukturförvaltaren med ett utomobligatoriskt skadeanspråk på grund av bristfälliga spår.

Jag har i föregående avsnitt föreslagit att transportören, i stället för infrastrukturförvaltaren, i lag bör anges vara ansvarigt rättssubjekt gentemot kunderna. Transportören bör också bära principalansvar och ansvar för vållande hos den som transportören anlitar för sin transportverksamhet. Liksom det föreskrivs i COTIF bör det i reglerna om ansvar vid inrikes transport införas en föreskrift som tydliggör att transportören ansvarar för infrastrukturförvaltaren. Ansvaret bör också omfatta vad infrastrukturförvaltarens anställda och uppdragstagare gör eller underlåter att göra vid utförandet av sitt uppdrag5.

Enligt min uppfattning bör transportören på samma sätt ansvara för den faktiske transportören eftersom denne är en person som transportören anlitar för sin verksamhet. Detta framgår tydligt av bestämmelsen om principalansvar sedd i samband med föreslagen definition av begreppet faktisk transportör i 1 kap. 4 § järnvägslagen.

Transportören skall förstås i sådana fall kunna återkräva det han har betalat genom att föra regresstalan mot infrastrukturförvaltaren respektive den faktiske transportören (se avsnitten 3.2.2 och 4.10).

SOU 2004:92 Gods och passagerare i inrikes järnvägstransport

217

När det gäller persontransport bör begreppet “järnvägsdriften” i förslaget till bestämmelsen i 9 kap. 2 § första stycket järnväglagen därför inbegripa inte endast transportörens verksamhet utan också infrastrukturförvaltarens och den faktiske transportörens verksamheter (se även avsnitt 4.6.2 om transportörens ansvar för personskada som ett annat företag orsakar).

Vad som här har anförts om järnväg bör gälla också för tunnelbana och spårväg.

Transportörens och den faktiske transportörens ansvar m.m.

Förslag: Nya bestämmelser om transportörens och den faktiske transportörens ansvar gentemot den resande och avsändaren eller mottagaren av gods vid inrikes järnvägstransport skall införas i järnvägslagen. Bestämmelserna skall gälla även vid transport på tunnelbana och spårväg.

Med allt fler konkurrerande transportörer på den svenska järnvägsmarknaden blir transportjänsterna allt mer komplexa. Flera transportörer kan vara involverade i en transport som omfattas av ett transportavtal. En transport kan nämligen fullgöras av flera transportörer efter varandra. Varje sådan transportör är part i transportavtalet med den resande eller godstransportkunden (se förklaringen av begreppet transportör i förslaget till 1 kap. 4 §)6. En transportör kan helt eller delvis ha anförtrott genomförandet av transportsträckan åt en annan transportör (faktisk transportör). Den faktiske transportören är inte part i transportavtalet.

Det har tidigare föreslagits att transportören i lag bör anges vara den som ansvarar gentemot den resande eller avsändaren eller mottagaren av gods. I och med att allt mer komplexa transportjänster uppkommer blir frågan vilken transportör som skall vara ansvarig gentemot transportkunderna av allt större vikt. Nedan behandlas frågan om vem av transportörerna som bör ha det ersättningsrättsliga ansvaret gentemot den resande eller avsändaren eller mottagaren av gods när flera transportörer är inblandande i en transport. Vidare tas vissa följdfrågor upp till övervägande.

6 Med transportör avses i COTIF (artikel 3 i respektive bihang CIV och CIM) den avtalsenliga transportör med vilken den resande eller avsändaren har slutit transportavtal enligt reglerna i CIV eller CIM eller den efterföljande transportör som är ansvarig på grundval av detta avtal.

Gods och passagerare i inrikes järnvägstransport SOU 2004:92

218

Det kan inte komma ifråga att ålägga den som enbart träffar avtal om en transport som ombud för någon annan ett ansvar för transporten. Däremot är det rimligt att den som i eget namn träffar avtal om en transport som helt eller till dels utförs av annan får ta ansvar för hela transportens utförande. Skälet till detta är att denne transportör ju får den kommersiella fördelen av att kunna marknadsföra ett väsentligt mer omfattande järnvägsutbud än det transportören själv organiserar.

När det gäller persontransporter talar konsumentintresset också starkt för detta. Om en resande köper en biljett av en viss person som den resande uppfattar som sin motpart, bör denne åläggas ansvaret. Det bör därför åvila den som säljer, eller på annat sätt överlåter, en resa att klargöra för konsumenten att detta sker på uppdrag av annan för att överlåtaren skall undgå ansvar som transportör. Den som sluter transportavtal med en resande bör därför anses som transportör, om han inte visar att den resande getts så tydlig information att den resande borde ha förstått att avtalet slöts för annans räkning. En sådan presumtionsregel kommer dock inte att vara så betungande som den i förstone kan verka. Mycket är givet av omständigheterna. Den som köper en resa av en typisk resebyrå utgår från att resan säljs för en viss transportörs räkning och är också intresserad av att få veta vem transportören är. Om någon däremot köper en resa av en typisk transportör, kommer denne att utgå ifrån att det är transportören som kommer att genomföra transporten. Detta innebär att en transportör som säljer resor för en annan transportörs räkning måste vara mycket tydlig med att ange att det är detta som sker. Om transportören inte varit tillräckligt tydlig bör den som köpt resan kunna vända sig mot den transportör som har sålt resan och som då också skall anses som avtalspart.

När det gäller transport av resande saknar järnvägstrafiklagen, till skillnad från CIV, särskilda regler om när flera transportörer efter varandra utför transporten. I fall då den resande dödas eller skadas eller när det bagage denne har i sin besittning förloras eller skadas torde i praktiken i dag gälla att varje transportör ansvarar för sin del av transporten. Det är inte klart uttalat att envar av transportörna dessutom skulle ha något ansvar för vad som händer under andra delar av transporten.

Om en persontransport som grundas på ett och samma transportavtal utförs av flera transportörer efter varandra skall enligt CIV den transportör som det enligt transportavtalet åligger att fullgöra

SOU 2004:92 Gods och passagerare i inrikes järnvägstransport

219

transporten på järnvägsinfrastrukturen där olyckan sker ensam vara ansvarig7. Transportörerna ansvarar alltså i sådant fall inte heller solidariskt för hela transportsträckan. Eftersom en viss osäkerhet råder om det är detta som också gäller i praktiken vid en inrikes persontransport, bör frågan regleras i lag. Regleringen bör stå i överensstämmelse med den i CIV. En transportör som deltar i transporten bör därför förmedla anspråk som riktas mot någon av de övriga transportörer som utför transporten.

När det gäller transport av gods eller inskrivet resgods finns det däremot redan i dag en ansvarsreglering för det fall en inrikes transport fullgörs av flera transportörer efter varandra. Enligt gällande rätt är de järnvägar som efter varandra utför en sådan transport solidariskt ansvariga gentemot kunden för transporten i dess helhet (3 kap. 32 § och 4 kap. 1 §8järnvägstrafiklagen). Detta gäller oavsett om transportören har övertagit godset eller det inskrivna resgodset eller inte. Varje sådan transportör blir också omedelbart part i avtalet med kunden. Enligt förarbetena till lagen ansågs denna förenklade modell möjlig med hänsyn till att det är mycket få transportörer som kan uppträda vid en inrikes genomgångstransport och att de står i nära kontakt med varandra9.

Även vid en internationell transport av gods, inskrivet resgods eller fordon, som transporteras i samband med transport av resande, som faller under COTIF:s tillämpningsområde föreskrivs för de transportörer som deltar i en genomgångstransport ett solidariskt ansvar för hela transporten gentemot kunden. Det solidariska ansvaret är dock begränsat på så vis att ansvaret för varje transportör inträder först när den transportören tar emot godset eller övrig egendom (artiklarna 38 och 47 i CIV samt artikel 26 i CIM). Det är också först vid denna tidpunkt som en sådan transportör blir part i transportavtalet. Transportkunden får veta att det är fråga om en transport med efterföljande transportörer genom att uppgift om dessa skall anges i fraktsedeln, resgodsbeviset eller transportdokumentet för fordonet. Det får överlämnas åt rättstillämpningen att avgöra om det skall anses vara fråga om en transport med efterföljande transportörer eller en transport med faktiska transportörer om den som sluter transportavtalet inte tillräckligt tydligt angett att en transportör kommer att ansluta sig till avtalet.

7 Även i konventionen om vissa enhetliga regler för internationella lufttransporter (Montrealkonventionen) finns en sådan reglering av de efterföljande transportörernas ansvar. 8Prop. 1983/84:117 s. 194. 9Prop. 1983/84:117 s. 315.

Gods och passagerare i inrikes järnvägstransport SOU 2004:92

220

Det finns numera så pass många godstransportörer som kan genomföra en inrikes genomgångstransport att den ovan beskrivna förenklade modellen inte längre torde vara möjlig. Det bör därför i stället införas ett solidariskt ansvar som är begränsat på samma sätt som i COTIF. Detsamma bör gälla vid transport av inskrivet resgods och fordon som transporteras i samband med transport av resande (se även avsnitt 4.7). Dessa transportörer bör således ansvara solidariskt gentemot transportkunden med den begränsningen att ansvaret inträder först när transportören tar emot godset, det inskrivna resgodset eller fordonet.

Ett transportavtal blir endast bindande mellan transportkunden och dennes avtalspart. Många av problemen bottnar emellertid i att transportavtalet sluts med en transportör medan hela eller delar av transporten utförs av någon annan. Frågan vilka rättigheter den resande eller godstransportkunden har mot den faktiske transportören kan inte lösas genom avtal mellan dessa och transportören. Det finns därför behov av lagreglering av den faktiske transportörens ansvar. Någon sådan reglering finns i dag inte i järnvägstrafiklagen.

När en transportör helt eller delvis har anförtrott transporten till en faktisk transportör bör transportören ändå vara ansvarig för hela transporten. Den faktiske transportören bör ansvara enligt samma regler som gäller för transportören. Följden av att en person eller ett företag är transportör respektive faktisk transportör bör alltså vara att de båda är ansvariga för transportens genomförande gentemot den resande eller godstransportkunden oavsett att de inte utför den, respektive inte har ett avtalsförhållande med kunden. En person kan dock inte anses vara faktisk transportör förrän utförandet av transporten har inletts och denne bör endast ha ett ansvar för den del av transporten som han utför. Transportören och den faktiske transportören bör svara solidariskt. Detta står i överensstämmelse med de nya bestämmelserna som har införts i COTIF och som reglerar transportörens respektive den faktiske transportörens ansvar (artiklarna 26.5 andra meningen, 39 och 47 i CIV samt artikel 27 i CIM). Enligt min mening bör sådana bestämmelser införas även för inrikes transporter.

I och med att transportören och den faktiske transportören är solidariskt ansvariga uppkommer frågan i vilken utsträckning de också bör bära ansvaret för varandras respektive handlingar.

SOU 2004:92 Gods och passagerare i inrikes järnvägstransport

221

I vissa avseenden är det klart att den ene av dem även bör få vidkännas sådant som den andre gör. En sådan punkt är om den resande vänt sig till en av dem med ett klagomål eller ett anspråk. I sådana fall bör anspråket eller kravet också bli gällande mot den andre. Detta innebär exempelvis att ett preskriptionsavbrytande krav som riktats mot transportören får samma verkan mot den faktiske transportören. Som en följd av detta bör också transportörerna förmedla anspråk och krav till den av dem som skall svara för dem, om det är så att de kommit överens om att en av dem skall göra det.

Å andra sidan gäller inte omedelbart alla handlingar som resenären eller avsändaren eller mottagaren av gods riktar mot en av dem även mot den andre. Ett exempel på en sådan situation är om resenären eller godstransportkunden väcker talan mot endera av dem.

Flera transportörer som efter varandra utför en transport agerar inte i samklang på samma sätt som en transportör och en faktisk transportör. Om ett anspråk eller en reklamation riktas mot endast en sådan transportör bör därför inte de övriga bli bundna av rättshandlingen. Detta torde gälla utan lagreglering. Någon reglering motsvarande den som föreslås gälla mellan transportören och faktiske transportören bör därför inte införas mellan flera transportörer som efter varandra utför en transport.

Vid sidan av detta uppkommer frågan i vilken utsträckning transportören respektive den faktiske transportören skall vara bunden av åtaganden som den andre av dem gör och som går utöver den skyddsnivå som gäller enligt lag. Exempelvis kan endera av dem ha utlovat att en av ansvarsfrihetsgrunderna inte skall gälla vid skada. Om frågan inte regleras i lag torde en transportör inte mot sin vilja bli bunden av vad en faktisk transportör utlovar. Vad en transportör känner till bör den transportören också vara bunden av. Frågan blir bara aktuell om ett sådant åtagande sker utan den andre transportörens vetskap.

I den situation där åtaganden gjorts utan den andres vetskap bör transportören vara bunden av sådant den faktiske transportören utlovar men inte tvärtom. Den faktiske transportören har direkt kontakt med den resande eller godstransportkunden vid transportens genomförande och kommer därmed att av dessa uppfattas som behörig att för egen del och som ombud för transportören påverka det bakomliggande avtalsförhållandet. Att transportören styr över vem som skall vara faktisk transportör är ytterligare ett skäl till att transportören bör få ta ansvar för den faktiske transportörens åtagan-

Gods och passagerare i inrikes järnvägstransport SOU 2004:92

222

den gentemot den resande eller godstransportkunden. Det omvända vore dock inte rimligt eftersom den faktiske transportören inte har något avtalsförhållande med transportkunden och inte, utan att bli upplyst därom, kan överblicka vad denne har överenskommit med transportören. När det gäller åtaganden som gjorts av transportören står vad som nu sagts också i överensstämmelse med bestämmelserna i artikel 39.3 i CIV och artikel 27.3 i CIM. I övrigt reglerar COTIF inte dessa frågor.

En sådan bestämmelse om åtaganden bör gälla såväl vid transporter av resande, inskrivet resgods och fordon (som transporteras i samband med transport av resande) som vid godstransporter. Det skulle visserligen kunna hävdas att det bör kunna krävas av en godstransportkund, som näringsidkare, att denne förstår att den faktiske transportören inte är behörig att påverka det bakomliggande förhållandet vilket inte är självklart när det gäller en resande som är konsument och att bestämmelsen därför endast bör gälla för transporter av resande, inskrivet resgods och nyssnämnda fordon. Det är dock enligt min mening lämpligt att ha en enhetlig reglering i detta avseende och bestämmelsen bör därför gälla för all transport.

I fall då en godstransport utförs av flera, solidariskt ansvariga, transportörer efter varandra får en transportör som åtar sig något utöver vad lagen kräver, och som inte stämts av med de övriga transportörerna, ensam stå för åtagandet. Detta torde gälla i praktiken i dag och något behov av lagreglering av frågan kan inte anses behövas.

Vad som sagts om åtaganden bör gälla även andra handlingar av transportören som stärker motpartens rättsliga ställning enligt villkoren för transporten.

I detta avsnitt föreslagen reglering om transportörens och den faktiske transportörens ansvar bör gälla även vid transport på tunnelbana och spårväg.

4.6 Särskilt om skadeståndsansvar vid persontransport

4.6.1 Inledning

I avsnitten 4.2 och 4.5 har lämnats redogörelser för gällande rätt såvitt avser skadeståndsansvar enligt järnvägstrafiklagen och för behovet av en lagändring. Övervägande och förslag om frågor om

SOU 2004:92 Gods och passagerare i inrikes järnvägstransport

223

skadestånd som är gemensamma för bl.a. person- och godstransporter har lämnats i avsnitt 4.5.2.

Som framgått av avsnitt 4.2 har Järnvägsutredningen redan i sitt huvudbetänkande Järnväg för resenärer och gods (SOU 2003:104) behandlat frågor om resevillkor och dessa frågor tas därför inte upp i detta betänkande.

I det följande behandlas frågor om det i vissa andra avseenden bör införas nya lagregler om skadeståndsansvar vid inrikes persontransport och om vissa av de befintliga lagreglerna härom bör ändras. Dessa överväganden omfattar även vad som skall gälla i dessa avseenden för tunnelbana och spårväg.

4.6.2 Överväganden och förslag

Förutsättningar för ansvar vid transport av resande

Bedömning: Transportören skall vid inrikes transport av resande ansvara på samma grunder som järnvägen ansvarar på i dag. Ansvarssystemet skall liksom i dag vara tillämpligt också på tunnelbana och spårväg.

Som redogjorts för i avsnitt 4.5.1 ansvarar järnvägen på objektiv grund med undantag endast för force majeure. Det innebär att järnvägen ansvarar för samtliga skador som orsakas av händelser som är ett utryck för de risker som järnvägsdriften för med sig och som inträffar under den egentliga transporten. Detta gäller också för tunnelbana och spårväg.

Ansvarssystemet vid inrikes persontransport i järnvägstrafiklagen överensstämmer i princip redan i dag med COTIF:s ansvarssystem (avsnitt 2.4.4)10. Ansvarssystemet i järnvägstrafiklagen har emellertid en annan lagteknisk lösning11.

En av de tre ansvarsfrihetsgrunderna i COTIF tar sikte på situationen att den skadeorsakande händelsen framkallats av en omständighet som i och för sig inte har med järnvägsdriften att göra men som inverkar på denna på sådant sätt att transportören inte kan avvärja denna inverkan och inte heller kan förebygga att denna inverkan leder till den aktuella skadan (exempelvis naturhändelser). En

10 Frågan om ansvarigt rättssubjekt är emellertid för närvarande reglerad på olika sätt i de båda systemen, se dock förslagen i avsnitt 4.5.2. 11Prop. 1983/84:117 s. 120, SOU 1974:89 s. 104110 och prop. 1975/76:7 s. 41 och 6070.

Gods och passagerare i inrikes järnvägstransport SOU 2004:92

224

annan likartad ansvarsfrihetsgrund tar sikte på det fallet att den skadeorsakande händelsen framkallats av en inverkan på järnvägsdriften från tredje mans sida (sabotage mot spåren, påkörning med vägfordon etc.). Gemensamt för de båda nämnda ansvarsfrihetsgrunderna är således att den skadeorsakande händelsen, även om den inträffar i samband med järnvägsdriften, inte har sin upprinnelse i själva järnvägsdriften utan ytterst kan härledas till en utanför denna liggande omständighet vilken inverkat på järnvägsdriften. I båda fallen gäller också att transportören kan undgå ansvar endast om den visat den särskilt höggradiga omsorg som varit påkallad för att avvärja inverkan på järnvägdriften och undgå skadliga följder av sådan inverkan. I järnvägstrafiklagen har därför dessa två ansvarsfrihetsgrunder (i fördraget artikel 26.2 a och c i CIV) beskrivits i ett enda lagrum, nämligen i 2 kap. 2 § andra stycket.

Om skada visserligen har orsakats av tredje mans inverkan på järnvägsdriften men transportören inte har visat att den vidtagit alla åtgärder som rimligen kan krävas av den till förhindrande av skadan och ansvar för transportören således inte är utesluten föreskriver COTIF att transportören gentemot den skadelidande skall svara för hela den ersättningsgilla skadan utan hänsyn till transportörens eventuella regressrätt mot tredje man. Den rätt som på så vis medges den skadelidande att oavsett tredje mans ansvar utkräva hela skadeståndet av, enligt bestämmelserna som gäller för inrikes transport, infrastrukturförvaltaren, kan enligt svensk rätt grundas på bestämmelsen i skadeståndslagen om två eller flera skadeståndsskyldigas solidariska ansvar. Någon motsvarighet till nämnda bestämmelse i fördraget finns därför inte i järnvägstrafiklagen. En erinran om skadeståndslagens bestämmelse finns i 2 kap. 5 § järnvägstrafiklagen.

Utöver de förutnämnda båda ansvarsfrihetsgrunderna innehåller fördraget en tredje ansvarsfrihetsgrund. Enligt denna skall transportören vara fri från ansvar i den mån den resande genom sitt eget beteende orsakat skadan (artikel 26.2 b i CIV). Denna bestämmelse i fördraget om ansvarsfrihet vid medvållande från den skadelidandes sida har i enlighet med svenska rättsprinciper lagtekniskt behandlats som en fråga om jämkning av skadeståndet. Skadeståndslagens jämkningsregler skall tillämpas vid inrikes transport (2 kap. 5 § första stycket järnvägstrafiklagen och 6 kap. 1 § skadeståndslagen).

Grunderna för ansvarsfrihet i CIV har i vissa avseenden ändrats till fördel för den resande (avsnitt 2.4.4). En av ansvarsfrihetsgrunderna i CIV tar som nämnts sikte på fallet att den skadorsakande händelsen framkallats av en inverkan på järnvägsdriften från tredje

SOU 2004:92 Gods och passagerare i inrikes järnvägstransport

225

mans sida. Transportören kommer inte längre kunna åberopa förfaranden från ett annat företag, som utnyttjar samma järnvägsinfrastruktur, för att själv undgå ansvar. Ett sådant företag skall nämligen inte anses som tredje man (en motsvarande bestämmelser har inte införts i CIM eftersom den – föga logiskt – har ansetts strida mot principen om force majeure inom avtalsrätten). Detta innebär att transportörens ansvar när det gäller personskada även omfattar skada som ett annat företag på nätet orsakar.

Det finns redan en motsvarighet i järnvägstrafiklagen till nyss nämnda reglering i COTIF. Till “omständigheter som inte kan hänföras till själva järnvägsdriften” i 2 kap. 2 § i lagen bör nämligen framför allt räknas naturhändelser och förfaranden av tredje man men inte t.ex. sammanstötning med annat tåg eller urspårning till följd av för hög fart eller till följd av rälsbrott, som inte uppkommit genom åverkan12.

Att sammanstötning med annat tåg således kan hänföras till järnvägsdriften innebär att det förhållandet att andra järnvägsföretag använder samma järnvägsinfrastruktur som järnvägen i fråga måste anses ingå i dennes järnvägsdrift såsom en risk.

Jag har tidigare föreslagit att transportören bör, i stället för som hittills infrastrukturförvaltaren (“järnvägen”), anges vara den som ansvarar för skador som drabbar den resande. Transportörens ansvar bör, på samma sätt som järnvägens ansvar i dag, när det gäller personskada vid inrikes transport omfatta skada som ett annat företag som utnyttjar samma infrastruktur orsakar. Detsamma bör gälla när egendom som den resande bär på sig eller har med sig som handresgods förloras eller skadas i samband med sådan personskada som transportören är ansvarig för. Sådana skador omfattas redan i dag av järnvägens ansvar. Gällande lagtext måste anses vara tydlig på denna punkt och någon omformulering av den behövs därför inte. Transportören kan naturligtvis föra regresstalan mot det andra företaget och återkräva vad han betalat. Vad som anförts bör gälla också för tunnelbana och spårväg.

12Prop. 1975/76:7 s. 64. Att transportörens ansvar för personskada även skall omfatta skada som infrastrukturförvaltaren orsakar har behandlats i avsnitt 4.5.2.

Gods och passagerare i inrikes järnvägstransport SOU 2004:92

226

Ansvar i fall då transportören avbryter järnvägsdriften och i stället transporterar de resande med ett annat slags transportmedel

Förslag: Lagen bör ändras så att transportören är ansvarig enligt järnvägsbestämmelserna om den resande lider skada i fall då transportören tillfälligt avbryter järnvägsdriften och transporterar eller låter transportera de resande med annat transportmedel. Denna bestämmelse om vilket ansvarssystem som skall tillämpas i sådant fall bör till skillnad från i dag gälla oavsett vilken orsaken är till avbrottet.

Som angetts i avsnitt 4.5.1 är järnvägen enligt 2 kap. 4 § järnvägstrafiklagen, om den blir tvungen att tillfälligt avbryta järnvägsdriften och befordrar eller låter befordra de resande med annat transportmedel och om en resande till följd av denna befordran tillfogas personskada eller om egendom som den resande bär på sig eller har med sig som handresgods går förlorat eller skadas i samband med sådan personskada, ansvarig för skadan enligt de regler som gäller för det använda befordringssättet.

Bestämmelsen innebär, att spårtrafikföretaget kan göras ansvarigt också när en skada av angivet slag har uppkommit till följd av transport med det transportmedel som anlitats sedan spårdriften har avbrutits. I ett sådant fall skall dock spårföretagets ansvar bestämmas enligt de bestämmelser om ansvar som gäller för det använda transportmedlet. Även när skadeståndsansvar på så sätt grundas på ett annat ansvarssystem, skall dock järnvägslagstiftningens preskriptions- och forumbestämmelser tillämpas.

Vid tillfälligt avbrott i järnvägsdriften får vanligen den fortsatta transporten ske med bil eller buss viss sträcka. Det är för uppkomsten av ansvar likgiltigt om järnvägstransportören själv utfört transporten med det andra transportmedlet eller om denna utförts av någon av transportören anlitad transportör. Den skadelidande kan alltså också i dessa fall vända sig mot järnvägstransportören.

Bestämmelsen i 2 kap. 4 § järnvägstrafiklagen har sin motsvarighet i CIV 1980. Bestämmelsen i fördraget har nu ändrats. I CIV föreskrivs att i en sådan situation skall bestämmelserna om ansvar i CIV tillämpas på den del av transporten som utförs med andra transportmedel (avsnitt 2.4.4).

Som anledning till att transporten på en järnvägssträcka utförs med annat transportmedel synes konventionsförfattarna till tidigare versioner av CIV endast ha räknat med sådana yttre omständigheter

SOU 2004:92 Gods och passagerare i inrikes järnvägstransport

227

(exempelvis tågurspårning) som tvingar järnvägen att tillfälligt inställa tågtrafiken13. Någon ändring i detta avseende tycks inte vara avsedd i CIV.

Bestämmelsen i 2 kap. 4 § järnvägstrafiklagen, som alltså har sin motsvarighet i CIV 1980, är också bara tillämplig när yttre omständigheter, t.ex. blockering av banan på grund av tågurspårning eller snöras, gör det nödvändigt att avbryta järnvägsdriften. Det kan emellertid också förekomma att järnvägen av företagsekonomiska, servicebetonade eller andra icke tvingande orsaker ersätter järnvägstransporten på någon sträcka med annat transportmedel, t.ex. då anslutande tåg inte inväntat vid försening. Vilka bestämmelser som skall gälla i sådana situationer besvaras inte i CIV 1980. Enligt uttalanden i förarbetena till järnvägstrafiklagen14 ansågs det inte heller påkallat att reglera denna fråga för inrikes järnvägstransport. Som skäl angavs i huvudsak att frågan inte hade någon större praktisk betydelse eftersom ersättningstransporten nästan alltid utfördes med bil eller buss och den resandes rätt till ersättning i sådant fall är tryggad genom trafikskadelagstiftningen.

Frågan är om bestämmelsen i järnvägstrafiklagen om vilket ansvarssystem som bör gälla när transporten tillfälligt sker med annat transportmedel bör anpassas till motsvarande regel i CIV. Det skulle innebära att bestämmelserna om ansvar som gäller för transport med järnväg i stället bör tillämpas i en sådan situation.

Vilka regler som bör tillämpas, om den resande lider skada under sådan transport med främmande transportmedel, är inte givet. Å ena sidan kan sägas att en resande, som valt att färdas med järnväg och därmed fått ett särskilt skadeståndsrättsligt skydd, inte till någon del bör berövas detta skydd enbart av det skälet att järnvägstransportören för att fullfölja transporten måste anlita annat transportmedel. Å andra sidan kan det innebära svårigheter att tillämpa för järnvägstransport avpassade ansvarsregler på andra transportmedel.

Med hänsyn till ovissheten om hur de nu aktuella fallen bör bedömas har det ansetts nödvändigt att införa särskilda bestämmelser härom i COTIF och i järnvägstrafiklagen. Denna ovisshet råder emellertid enligt min mening oavsett skälet till det tillfälliga avbrottet av järnvägsdriften. För det första bör därför regeln för inrikestransporten till skillnad från i dag gälla oavsett vilken orsaken är till det tillfälliga avbrottet och inte endast när detta har orsakats av yttre omständigheter. Det innebär att bestämmelsen även kommer

13Prop. 1975/76:7 s. 25 och 1984/85:33 s. 166. 14Prop. 1983/84:117 s. 122 och 1975/76:7 s. 73–74.

Gods och passagerare i inrikes järnvägstransport SOU 2004:92

228

att omfatta fall när ersättningstransporten sätts in på grund av till exempel företagsekonomiska eller servicebetonade orsaker. Eftersom COTIF inte reglerar sistnämnda fall kommer bestämmelsen i sådana situationer att bli tillämplig även på sådan internationell transport som omfattas av fördraget.

När det sedan gäller frågan om vilket ansvarssystem som bör vara tillämpligt anser jag att det är en fördel att bestämmelserna för internationell och inrikes järnvägstransport är enhetliga. På grund härav och då det saknas skäl att inrikesreglerna skall avvika från de internationella reglerna i detta avseende bör inrikesreglerna ändras på motsvarande sätt som skett i fördraget. Det innebär att ansvarsreglerna som gäller för järnväg i stället bör tillämpas om den resande lider skada i fall då transportören tillfälligt avbryter järnvägsdriften och transporterar eller låter transportera de resande med annat transportmedel. Detsamma bör gälla också på tunnelbana och spårväg.

Om transporten med det andra transportmedlet har utförts av annan än järnvägstransportören och den skadelidande riktar sina ersättningskrav mot järnvägstransportören får denne föra regresstalan mot den transportör som utfört transporten.

Vad som nu sagts hindrar dock inte den skadelidande från att mot järnvägstransportören göra gällande anspråk på ersättning enligt de regler som gäller för det använda transportmedlet. I sådant fall får dock transportören åberopa järnvägsbestämmelserna om förutsättningar för eller begränsningar av ansvaret för skada (se förslaget till 8 kap. 11 § järnvägslagen och nu gällande 1 kap. 8 § järnvägstrafiklagen).

Ersättningstransporten utförs som nämnts tidigare vanligen med bil eller buss. För dessa transportmedel finns bestämmelser om ersättning för trafikskador i trafikskadelagen (1975:1410). Trafikskadelagen bygger på att ersättning för trafikskador, med undantag av s.k. kollisionsskador, skall utgå oberoende av vållande, alltså på objektiv grund. Ersättningsansvaret är lagt direkt på trafikförsäkringsgivarna och alltså frikopplat från ägares, förares och brukares personliga skadeståndsansvar. De skadelidande skall föra sin talan direkt mot det skadeorsakande fordonets trafikförsäkringsgivare. Trafikskadeersättning bestäms enligt skadeståndsrättsliga grunder. Trafikförsäkringsgivares regressrätt mot skadeståndsskyldiga är starkt begränsad. Trafikskadelagen innehåller särskilda preskriptionsbestämmelser.

SOU 2004:92 Gods och passagerare i inrikes järnvägstransport

229

Har transporten med det andra transportmedlet utförts av annan än järnvägstransportören, föreligger inte något hinder för den skadelidande att rikta sina ersättningskrav mot den som enligt de regler som gäller för det använda transportmedlet är ansvarig för skadan, i stället för mot järnvägstransportören. För sådant krav torde dock i alla delar reglerna för det ifrågavarande transportmedlet gälla.

För det fall att det redan vid resans början står klart att transporten eller en del av denna kommer att utföras med annat transportmedel får det anses att ett avtal om s.k. kombinerad transport har ingåtts. I sådant fall är naturligtvis järnvägsansvarsreglerna tillämpliga bara på skador som inträffar i samband med järnvägstransporten och ersättningstransporter för denna.

Begränsningsbelopp vid transport av resande

Förslag: Begränsningsbeloppet som gäller vid inrikes järnvägstransport vid ersättningsskyldighet för skador på egendom i den resandes besittning bör anges i särskilda dragningsrätter (SDR) och bestämmas till 1 400 SDR per resande.

Av 2 kap. 5 § andra stycket järnvägstrafiklagen framgår att ersättningsskyldigheten för skador på egendom som den resande bär på sig eller har med sig som handresgods vid inrikes transport är begränsad till ett belopp som för varje resande motsvarar hälften av basbeloppet (19 650 kr, se även tabell i avsnitt 2.4.4). Motsvarande begränsningsbelopp enligt COTIF uppgår till 1 400 SDR (ca 15 400 kr) per resande15.

Bestämmelserna om avtal och ansvar i luftfartslagen (1957:297) och sjölagen (1994:1009) gäller bl.a. vid inrikes luft- och sjötransport. Begränsningsbeloppen i dessa båda regelverk anges i SDR. Detta talar för att även begränsningsbeloppen som gäller vid inrikes järnvägstransport anges i SDR. Skillnaden mellan begränsningsbeloppen för inrikes och internationell järnvägstransport är heller inte alltför stor. På grund av detta och då det innebär en klar fördel att samma belopp tillämpas för all järnvägstransport anser jag, trots att det kan tyckas olyckligt att beloppet sänks något, att begränsningsbeloppet vid inrikes järnvägstransport inte längre skall knytas till basbe-

15 Angående begreppet särskilda dragningsrätter (SDR) se avsnitt 2.4.2 under rubriken Gemensamma bestämmelser (art. 8–12).

Gods och passagerare i inrikes järnvägstransport SOU 2004:92

230

loppet utan anges i SDR och bestämmas till 1 400 SDR. Detsamma bör gälla på tunnelbana och spårväg.

4.7 Transport av inskrivet resgods och fordon

Förslag: Gällande regler i 4 kap. järnvägstrafiklagen (1985:192) om inrikes transport av inskrivet resgods bör upphöra att gälla. I stället bör nya regler införas genom en föreskrift i järnvägslagen (2004:519) om att den svenska översättningen av vissa artiklar om inskrivet resgods och fordon, som transporteras i samband med transport av resande, i bihang A till COTIF (CIV) skall gälla som lag här i landet även vid inrikes transport med järnväg.

Inrikes järnvägstransport av inskrivet resgods förekommer för närvarande inte i Sverige. I 4 kap. järnvägstrafiklagen finns dock bestämmelser om befordran av inskrivet resgods. Med inskrivet resgods avses enligt lagen egendom som transportören i anslutning till avtal om personbefordran tar emot av den resande för befordran på den sträcka som personbefordringsavtalet omfattar. Detta gäller i dag oavsett vilket slags egendom det rör sig om. Det innebär att även motorfordon eller släpfordon som befordras i samband med befordran av resande (fordon) i teorin i dag skulle befordras enligt reglerna om befordran av inskrivet resgods. Dessa bestämmelser är dock inte författade för att omfatta även befordran av t.ex. bilar, husvagnar och liknande fordon. I förarbetena till järnvägstrafiklagen16 uttalas att om det i framtiden blir möjligt med sådan befordran av fordon så kan den gräns för järnvägens ersättningsskyldighet som anges i nuvarande 4 kap. 11 § (hälften av basbeloppet för varje kolli) inte rimligen tillämpas på sådana fordon utan en särskild ansvarsgräns måste då fastställas för dessa.

Det är inte uteslutet att inrikes transport av inskrivet resgods eller fordon åter kommer att utföras i framtiden. På grund härav anser jag att det även i fortsättningen bör finnas lagregler i detta hänseende. Det torde emellertid inte längre finnas tillräckligt starka skäl för att dessa regler i något avseende skall avvika från vad som gäller vid internationell transport. I COTIF finns särskilda regler om transport av fordon. Enligt fördraget skall dessa fordon inte transporteras som inskrivet resgods men under liknande förutsätt-

SOU 2004:92 Gods och passagerare i inrikes järnvägstransport

231

ningar. Som huvudregel gäller bestämmelserna om transportörens ansvar för inskrivet resgods på fordonen med undantag för vissa specialregler om begränsningsbelopp. Mot denna bakgrund bör enligt min mening nuvarande bestämmelser om inrikes transport av inskrivet resgods upphöra att gälla och i stället nya införas genom en föreskrift i lagen om att bestämmelserna i CIV om inskrivet resgods och fordon i svensk översättning skall tillämpas som svensk lag även vid inrikes transport.

Bestämmelser i CIV som endast är möjliga att tillämpa på internationella transporter skall naturligtvis inte gälla vid sådan inrikes transport. Allmänna bestämmelser i CIV om tvingande rätt, principalansvar, preskription, förlust av rätten att åberopa begränsning av skadeståndsansvar, ansvar vid atomolycka, personer som transportören ansvarar för, andra grunder för anspråk och om avtalande och faktisk transportör bör också undantas. Dessa frågor bör i stället regleras av föreslagna bestämmelser i 8 kap. järnvägslagen. Det skall uppmärksammas att bestämmelserna i fördraget om transportörens undersökningsrätt skall gälla även vid inrikes transport av inskrivet resgods och fordon, se avsnitt 4.11. Det är i princip endast bestämmelsen om hur en undersökning skall gå till som skiljer sig från de bestämmelser som föreslås gälla för undersökningar vid övrig inrikes transport. I fråga om ränta bör räntelagens (1975:635) bestämmelser gälla i stället för fördragets.

Om revisionsutskottet inom OTIF har beslutat om en ändring av bestämmelserna om inskrivet resgods eller fordon i CIV skall enligt de föreslagna särskilda bestämmelserna om internationell järnvägstrafik ändringen gälla här i riket från och med den dag då ändringen träder i kraft enligt fördraget. Motsvarande framtida lagändringar för inrikes transport måste dock beslutas av riksdagen på sedvanligt sätt.

Gällande bestämmelser i järnvägstrafiklagen om inrikes transport av inskrivet resgods överensstämmer i sak på de allra flesta punkter med motsvarande bestämmelser i CIV. Förslaget att bestämmelserna i COTIF om transport av inskrivet resgods och fordon skall gälla även vid inrikes transport innebär dock vissa ändringar i sak i gällande ordning17. Regleringen av transport av inskrivet resgods i järnvägstrafiklagen är bl.a. mera kortfattad än motsvarande reglering i CIV. I övrigt är de viktigaste materiella ändringarna följande.

Gods och passagerare i inrikes järnvägstransport SOU 2004:92

232

Transportören anges som ansvarigt rättssubjekt gentemot de resande.

Det införs som nämnts särskilda regler om transport av fordon. Det innebär bl.a. att betydelsen av begreppet inskrivet resgods ändras så att den inte längre omfattar sådana fordon.

Begränsningsbeloppen kommer att anges i särskilda dragningsrätter (SDR) i stället för i svenska kronor. Nivåerna på beloppen kommer att ändras, se tabell i avsnitt 2.4.4 under rubriken “Begränsningsbeloppen”.

Transportören kommer även vid inrikes transport som villkor för utlämning av inskrivet resgods som tidigare har betraktats som försvunnet få kräva att den som har rätt till godset inte endast betalar tillbaka den del av ersättningen som hänför sig till resgodsets värde utan dessutom kostnaderna för transporten av godset (artikel 40 i CIV jämförd med nu gällande 4 kap. 10 § andra stycket järnvägstrafiklagen, se även förslagen i avsnitt 4.8.2 under rubriken “Antagande att gods har gått förlorat”).

Vidare kommer det vid förlust av inskrivet resgods att bli möjligt att få ersättning med schablonbelopp om den resande inte kan styrka skadans storlek (artikel 41 i CIV). Någon motsvarande bestämmelse finns inte i dag i järnvägstrafiklagen.

Det kommer även att bli möjligt att få ersättning med vissa schablonbelopp vid dröjsmål med utlämningen av inskrivet resgods när den resande inte kan bevisa att han lidit någon skada till följd av dröjsmålet. Enligt nu gällande bestämmelser i järnvägstrafiklagen utgår inte någon ersättning för dröjsmål i sådana fall (se artikel 43 i CIV jämförd med 4 kap. 12 § järnvägstrafiklagen18).

Fysiska skador på inskrivet resgods som beror på dröjsmål kommer att ersättas i enlighet med bestämmelserna för dröjsmålsskador (artikel 43.1 i CIV). Enligt gällande ordning (4 kap. 11 § järnvägstrafiklagen) skall sådana fysiska skador på inskrivet resgods som beror på dröjsmål och sådana fysiska skador som uppkommer av någon annan anledning behandlas på samma sätt, nämligen som skada på godset och inte som dröjsmålsskada19. Denna lagändring innebär också att innebörden av begreppet dröjsmålsskada kommer att överensstämma med det som gäller vid godstransport på järnväg men inte längre med det som normalt gäller för andra transportslag (se avsnitt 4.8.2 om “Ansvar vid dröjsmål”).

SOU 2004:92 Gods och passagerare i inrikes järnvägstransport

233

Det införs bestämmelser om hur man fastställer att föremål har skadats eller delvis gått förlorat och om mot vilka transportörer talan får föras.

Reklamation enligt gällande bestämmelser i järnvägstrafiklagen skall göras utan oskäligt uppehåll medan reklamation i framtiden i princip skall ske när den resande tar emot resgodset eller i vissa fall inom ett visst antal dagar från utlämningen (artikel 59 i CIV jämförd med 4 kap. 13 § järnvägstrafiklagen).

4.8 Särskilt om skadeståndsansvar vid godstransport

4.8.1 Inledning

I avsnitten 4.2 och 4.5 har lämnats redogörelser för gällande rätt såvitt avser skadeståndsansvar enligt järnvägstrafiklagen och för behovet av en lagändring. Övervägande och förslag om frågor om skadestånd som är gemensamma för bl.a. person- och godstransporter har lämnats i avsnitt 4.5.2.

I det följande behandlas frågan om bestämmelserna om skadeståndsansvar vid inrikes godstransport bör kompletteras eller ändras.

4.8.2 Överväganden och förslag

Förutsättningar för ansvar vid transport av gods

Förslag: Transportören skall vid inrikes transport av gods i princip ansvara på samma grunder som järnvägen ansvarar på i dag.

Ansvarsfrihetsgrunden för force majeure skall omformuleras så att den överensstämmer med vad som gäller enligt COTIF och vägtransportlagen.

Det skall införas särskilda bestämmelser om ansvar för järnvägsfordon som lämnas till transport som gods.

Det skall även införas särskilda bestämmelser om ersättning vid förlust av eller skada på ett sådant järnvägsfordon eller en intermodal lastbärare.

Järnvägens transportöransvar, dvs. järnvägens ansvar för att gods som har tagits emot till transport lämnas ut i rätt tid och i den mängd och det skick i vilket det togs emot, är objektivt men försett

Gods och passagerare i inrikes järnvägstransport SOU 2004:92

234

med undantag. Undantagen anges i form av ansvarsfrihetsgrunder (se även avsnitt 4.5.1).

Ansvarsfrihetsgrunderna delas in i två grupper beroende av förutsättningarna för deras tillämpning.

Den ena gruppen av ansvarsfrihetsgrunder anges i 3 kap. 23 § järnvägstrafiklagen och är tillämplig på såväl sakskador som dröjsmålsskador. En förutsättning för att järnvägen skall få ansvarsfrihet med åberopande av någon ansvarsfrihetsgrund som tillhör denna grupp är att järnvägen visar att den inträffade skadan är en följd av en sådan skadeorsak som omfattas av den åberopande ansvarsfrihetsgrunden.

Den andra gruppen ansvarsfrihetsgrunder anges i 3 kap. 24 § järnvägstrafiklagen och tar sikte på vissa godsskaderisker som är mer eller mindre nödvändigt förknippande med järnvägstransporter. Dessa ansvarsfrihetsgrunder kan inte göras gällande i fråga om dröjsmålsskador. För ansvarsbefrielse enligt dessa grunder krävs inte att järnvägen visar att skadan verkligen har orsakats av det förhållande som beskrivs i ansvarsfrihetsgrunden. Järnvägen behöver endast visa att skadan kan ha orsakats av detta förhållande. På grund av den lättnad i bevisskyldigheten som järnvägen åtnjuter vid tillämpningen av dessa ansvarsfrihetsgrunder kallas dessa för privilegierade ansvarsfrihetsgrunder.

Ansvarssystemet i järnvägstrafiklagen har i stort sett redan i dag samma innebörd som det som anges i COTIF (se avsnitt 2.4.5) och i lagen (1974:610) om inrikes vägtransport (vägtransportlagen). Det har inte heller i övrigt framkommit något som ger anledning till några mer omfattande ändringar av dessa bestämmelser. Avtalsparternas intressen torde således i princip vara väl balanserade i bestämmelserna om godstransport och ansvarssystemet bör därför i huvudsak behållas oförändrat. Nedan behandlas till följd därav endast vissa frågor om förutsättningar för transportörens ansvar närmare.

Enligt ansvarsfrihetsgrunden i 3 kap. 23 § fjärde punkten är transportören fri från ansvar för skador som orsakas av någon omständighet som inte kan hänföras till befordringen och som järnvägen inte hade kunnat undgå eller förebygga följderna av även om den hade vidtagit alla åtgärder som rimligen hade kunnat krävas av den. Regeln anger ansvarsfrihet för force majeure och handlar alltså om ovanliga och oftast omfattande skador vilka har sitt ursprung i en omständighet som inte kan hänföras till själva järnvägsdriften, såsom ras, översvämningar eller rälsbrott som åstadkommits genom

SOU 2004:92 Gods och passagerare i inrikes järnvägstransport

235

åverkan. För att undgå ansvar krävs en hög grad av omsorg från transportörens sida.

Det var när järnvägstrafiklagen infördes som bestämmelsen om ansvarsfrihet för force majeure fick den utformning som den har i dag20. Tidigare var denna ansvarsfrihetsgrund formulerad på samma sätt som de i CIM 1980 och i 28 § vägtransportlagen. Transportören är enligt sistnämnda bestämmelser fri från ansvar för skador som orsakas av något förhållande som transportören inte kunnat undvika och vars följder han inte kunnat förebygga. Inom vägtransporträtten har det emellertid gjorts gällande att denna formulering lämnar utrymme för ansvarsfrihet inte bara i force majeuresituationer utan också när skada har inträffat fastän transportören visat en hög grad av aktsamhet21.

Under arbetet med revideringen av COTIF diskuterades frågan om transportören vid internationell järnvägstrafik också skulle hållas ansvarig för skada orsakad av andra företag som utnyttjar samma infrastruktur. När det gäller personskada kom de skadelidandes intressen att väga tyngst vilket ledde till att transportörens ansvar även omfattar personskada som ett annat företag på nätet orsakar. Däremot kom transportörens ansvar vid internationell godstransport inte att omfatta skada orsakad av annat företag som nyttjar infrastrukturen ifråga. Skälet därtill var att en sådan bestämmelse ansågs strida mot principerna om force majeure inom avtalsrätten.

Vid revideringen av COTIF omformulerades inte denna ansvarsfrihetsgrund. Formuleringen torde ju också, som nämnts, ge utrymme för ansvarsfrihet inte endast i fall av force majeure utan också när skada har inträffat fastän transportören visat en hög grad av aktsamhet. Det sistnämnda bör t.ex. vara fallet när transportören kan visa att godset har skadats genom att det transporterande fordonet påkörts av ett fordon som ägs av ett företag som utnyttjar samma infrastruktur och att sammanstötningen inte beror på någon felaktighet från transportörens sida.

Jag delar den uppfattningen att skada orsakad av andra företag som utnyttjar samma infrastruktur inte bör kunna hänföras till godstransportörens järnvägsdrift utan att denne i sådant fall bör kunna gå fri från ansvar om han visat en hög grad av aktsamhet. Det saknas vägande skäl, t.ex. av skadepreventiv art, för att bestämmelserna för

20 Se prop. 1983/84:117 s. 168 f. 21 Jfr prop. 1974:33 s. 193. Formuleringen skiljer sig alltså från den i järnvägstrafiklagen på så vis att orden “även om den hade vidtagit alla åtgärder som rimligen hade kunnat krävas av den” inte är med. Enligt min mening borde detta egentligen snarare innebära att utrymmet för ansvarsfrihet är mindre än i järnvägstrafiklagen.

Gods och passagerare i inrikes järnvägstransport SOU 2004:92

236

inrikes godstransporter på järnväg skall avvika från reglerna om internationell järnvägstransport av gods och från vägtransportlagen i detta avseende. Ansvarsfrihetsgrunden i fråga bör därför ändras i sak genom att det i fortsättningen lämnas utrymme för ansvarsfrihet i samma utsträckning som enligt bestämmelserna i fördraget och i vägtransportlagen. På grund härav bör denna ansvarsfrihetsgrund också formuleras efter mönster av dessa. (Att transportörens ansvar däremot skall omfatta skada som orsakas av infrastrukturförvaltaren framgår av avsnitt 4.5.2.)

En annan fråga som rör förutsättningar för transportörens ansvar är om det för inrikes transport bör införas särskilda bestämmelser om ansvar när järnvägsfordon utgör det gods som enligt transportavtalet skall transporteras. Sådana bestämmelser har nämligen införts i COTIF.

Bakgrunden till de nya särskilda bestämmelserna om ansvar vid transport av järnvägsfordon som gods i CIM är följande. Bestämmelserna i CIM utesluter inte möjligheten att, tomma eller fyllda, järnvägsfordon som rullar på egna hjul utgör det gods som enligt transportavtalet skall transporteras. Eftersom bestämmelserna i CIM inte längre föreskriver en befordringsskyldighet är transportörerna fria att sluta transportavtal eller inte. Leveransen av passagerarvagnar eller nya godsvagnar utgör inte i något fall själva godset i ett avtal om användning av järnvägsfordon i dess betydelse i bihanget CUV till COTIF eftersom järnvägsvagnarna i de fallen är att betrakta som transportmedel. Bestämmelserna om ansvar i CIM är strängare än de i CUV. I CIM är det fråga om ett objektivt ansvar för transportören medan det i CUV rör sig om ansvar vid fel eller försummelse med omvänd bevisbörda, s.k. presumtionsansvar. På grund härav infördes särskilda bestämmelser i CIM om ansvar vid transport av järnvägsfordon som gods som på samma sätt som ansvarsreglerna i CUV föreskriver ett presumtionsansvar (artikel 24 i CIM). Transportören är således enligt CIM ansvarig om järnvägsfordonet, eller dess lösa delar, går förlorat eller skadas medan transportören innehar det för transport samt för skada som uppkommer till följd av dröjsmål med att lämna ut fordonet om transportören inte kan visa att skadan inte har uppkommit genom fel eller försummelse från hans sida.

I CIM har även införts särskilda bestämmelser som reglerar ersättning vid förlust av eller skada på ett sådant järnvägsfordon eller en intermodal lastbärare, eller lösa delar till dessa (artiklarna 30.3 och 32.3 i CIM). En intermodal lastbärare är enligt fördraget (artikel 3

SOU 2004:92 Gods och passagerare i inrikes järnvägstransport

237

CIM) en container, ett växelflak, en påhängsvagn eller en annan liknande lastenhet som används vid transport med flera transportslag.

Enligt min mening är det lämpligt att samma regler gäller för inrikes och internationell transport i detta avseende. Särskilda bestämmelser om ansvar och ersättning motsvarande nyss beskrivna bestämmelser i fördraget bör därför införas för inrikes järnvägstransporter.

Slutligen bör i sammanhanget frågan om det finns behov av en bestämmelse om transportörens ansvar vid samverkande skadeorsaker tas upp. En sådan reglering finns i dag i 3 kap. 25 § järnvägstrafiklagen. Den är inte tillämplig när transportören endast ansvarar enligt reglerna för förvaring. Bestämmelsen innebär att transportören inte skall svara för hela skadan när denna delvis har orsakats av något förhållanden som inte omfattas av hans ansvar. Detta torde dock vara en självklarhet som enligt min mening inte behöver regleras i lag22. En motsvarande bestämmelse föreslås därför inte i järnvägslagen.

Frister för leverans av gods

Bedömning: Det finns inte behov av en mer detaljerad lagreglering om leveransfrister vid inrikes transport för det fall parterna inte har träffat en överenskommelse i frågan.

Enligt järnvägstrafiklagen föreligger dröjsmål med att lämna ut godset när järnvägen inte är beredd att lämna ut godset inom avtalad tid eller, om någon tid inte har avtalats, inom den frist som järnvägen skäligen bör medges med hänsyn till omständigheterna (3 kap. 22 § andra stycket järnvägstrafiklagen).

Avsändaren och transportören skall enligt COTIF i framtiden som huvudregel komma överens om leveransfristen. COTIF innehåller liksom tidigare en detaljreglering i fall då parterna inte har träffat en överenskommelse i frågan.

Enligt min mening behövs det inte en sådan utförlig reglering om leveransfrister som i COTIF för inrikestransport. Om parterna i det enskilda fallet inte har kommit överens om en leveranstid så kommer detta normalt att regleras av standardvillkor.

Gods och passagerare i inrikes järnvägstransport SOU 2004:92

238

Antagande att gods har gått förlorat

Förslag: Transportören skall även fortsättningsvis vara skyldig att lämna ut gods som tidigare har betraktats som förlorat. Lagen skall dock ändras så att transportören även vid inrikes transport som villkor för utlämningen av godset får kräva att den som har rätt till godset inte endast betalar tillbaka ersättningen för förlusten av godset utan även betalar kostnaderna enligt transportavtalet.

Både järnvägstrafiklagen och COTIF innehåller bestämmelser för det fallet att gods har kommit på avvägar så att det inte kan lämnas ut till den berättigade ens avsevärd tid efter leveransfristens slut. Om dröjsmål med godsets utlämning varar en längre tid kommer den som har rätt till godset ofta i samma läge som om godset hade gått förlorat. Om godset efter en viss tid ännu inte har lämnats ut till den berättigade får denne därför begära tillämpning av de bestämmelser som gäller vid konstaterad förlust av godset. Detta är fallet även om godset bevisligen fortfarande finns i behåll.

Enligt COTIF (artikel 29 i CIM) får den berättigade kräva att gods som har ansetts som förlorat men som har kommit till rätta lämnas ut på någon station utmed den avtalade transportvägen. Han är då skyldig att betala kostnaderna enligt transportavtalet, t.ex. frakt, tilläggsavgifter, och tullavgifter (jfr artikel 39 i CIM 1980 som endast anger en skyldighet för den berättigade att betala transportkostnaderna). Vidare måste den berättigade betala tillbaka den ersättning för förlust av godset som han kan ha fått ut.

Bestämmelser om järnvägens skyldighet att lämna ut gods som tidigare har betraktats som förlorat tas upp i 3 kap. 27 § tredje stycket järnvägstrafiklagen. Järnvägen är enligt dessa bestämmelser skyldig att tillställa den berättigade det gods som har kommit till rätta. Som villkor för detta får järnvägen dock inte uppställa annat krav än att den som har rätt att förfoga över godset betalar tillbaka ersättningen för förlusten av godset, dvs. den del av den erhållna ersättningen som har utgjort gottgörelse för godsets värde. Att denna återbetalning inte innebär en slutlig reglering av mellanhavandet anges uttryckligen. Den berättigade har således kvar sin rätt att efter omständigheterna kräva ersättning för dröjsmål, minskning eller skada. För transportörens del står möjligheten att fordra ersättning för den utförda transporten kvar. Sådan ersättning bör utgå i den mån

SOU 2004:92 Gods och passagerare i inrikes järnvägstransport

239

transporten även under de föreliggande förhållandena kan anses ha varit till nytta för mottagaren.

Vid införandet av järnvägstrafiklagen övervägdes frågan om den berättigades rätt att få ut det återfunna godset på en station utmed den avtalade transportvägen skulle, efter mönster av COTIF, göras beroende av att han betalar kostnaderna för transporten till denna station. I förarbetena23 sägs att uppgörelsen när godset lämnas ut ofta endast torde vara preliminär och att den berättigade därför kan komma att kräva ersättning för dröjsmål eller för skada på godset samt att det inte heller är säkert att transporten av godset till den station där det lämnas ut har medfört någon fördel för den berättigade. Det ansågs därför att fordran på fraktavgift i dessa fall inte borde medföra någon rätt för järnvägen att hålla godset inne.

Det bör nu på nytt övervägas om en avvikelse på denna punkt mellan inrikes och internationell järnvägstransport är befogad. Om gods som tidigare betraktats som förlorat kommer till rätta uppstår ofta en förhandlingssituation eftersom värdet för transportören av godset ofta är obetydligt och transportkunden inte sällan har mindre behov av godset i detta sena skede och därför inte utnyttjar sin rätt enligt 3 kap. 27 § tredje stycket järnvägstrafiklagen. Det finns dock, enligt min mening, inte några skäl som motiverar att olika bestämmelser för inrikes och internationell järnvägstransport skall gälla i denna fråga. De regler som gäller för inrikes transport bör därför ändras så att transportören får ställa som villkor för utlämningen av återfunnet gods att den till godset berättigade inte endast betalar tillbaka den del av ersättningen som hänför sig till godsets värde utan dessutom betalar kostnaderna enligt transportavtalet.

Begränsningsbelopp vid förlorat eller skadat gods

Förslag: Det begränsningsbelopp som gäller vid ersättningsskyldighet för förlorat eller skadat gods skall även vid inrikes transport anges i särskilda dragningsrätter (SDR) och bestämmas till 17 SDR per kilo av det förlorade godsets bruttovikt.

Den ansvarsgräns som är fastställd i lag för förlorat eller skadat gods är i dag lägre vid inrikes järnvägstransporter än vid internationella järnvägstransporter. Begränsningsbeloppet vid inrikes godstransport

Gods och passagerare i inrikes järnvägstransport SOU 2004:92

240

uppgår enligt 3 kap. 28 § järnvägstrafiklagen till 150 kr per kilo av det förlorade eller felande godsets bruttovikt. Motsvarande ansvarsbegränsningsbelopp vid internationella godstransporter har behållits på nivån 17 SDR, dvs. ca 187 kr (se tabell under avsnitt 2.4.5)24.

I avsnitt 4.6.2 sägs att det förhållandet att begränsningsbelopp som gäller vid inrikes luft- och sjötransport anges i SDR talar för att även begränsningsbeloppen vid inrikes järnvägstransport bör anges i SDR. Starka skäl talar dessutom för att den ansvarsgräns som är fastställd i lag är densamma för internationella och inrikes järnvägstransporter. Begränsningsbeloppet som gäller för inrikes godstransporter bör därför anges i SDR och bestämmas till 17 SDR.

Ansvar vid dröjsmål

Bedömning: Vid inrikes järnvägstransport skall även i fortsättningen fysiska skador uppkomna på gods på grund av dröjsmål med utlämningen ersättas enligt dröjsmålsreglerna. Förslag: Gränsen för transportörens ersättningsskyldighet för skada till följd av dröjsmål skall höjas från tre till fyra gånger frakten.

I samband med godstransport kan fysiska skador uppkomma på transporterat gods på grund av att dröjsmål föreligger. Enligt COTIF skall sådana skador även fortsättningsvis ersättas enligt dröjsmålsreglerna25. Regleringen av inrikes järnvägstransport är anpassade till den internationella regleringen på denna punkt (3 kap.29 och 30 §§järnvägstrafiklagen). COTIF och järnvägstrafiklagen avviker dock i detta avseende från vad som normalt gäller för andra transportsätt. Om godset till följd av dröjsmål lider fysisk skada, anses detta nämligen i svensk transporträttslig praxis som huvudregel inte som dröjsmålsskada. En sådan skada bedöms i stället enligt vanliga bestämmelser för skada på godset.

Frågan om innebörden av begreppet dröjsmålsskada får betydelse eftersom andra bestämmelser om sanktioner gäller enligt järnvägstrafiklagen för skada orsakad av dröjsmål med utlämningen av godset än för vanliga sakskador. Till skillnad från vad som är fallet i bestämmelserna om ersättningens storlek när gods har skadats

24 Angående begreppet särskilda dragningsrätter (SDR) se avsnitt 2.4.2 under rubriken Gemensamma bestämmelser (art. 8–12). 25 Artikel 43 i CIM 1980 och artikel 33 i CIM.

SOU 2004:92 Gods och passagerare i inrikes järnvägstransport

241

(3 kap. 29 §) anges i regeln om ersättning vid dröjsmål (3 kap. 30 §) inte några särskilda grunder för hur ersättningen skall beräknas. Därav följer att ersättning för skada till följd av dröjsmål skall fastställas enligt allmänna principer. Den skadelidande måste således visa att han genom dröjsmålet har kommit i ett sämre ekonomiskt läge än som skulle ha varit fallet om utlämningen hade skett i rätt tid. Härvid får beaktas t.ex. att han genom dröjsmålet har gått miste om handelsvinst, drabbats av produktionsbortfall eller blivit skadeståndsskyldig gentemot tredje man. Eftersom ersättningen vid dröjsmål i princip är begränsad täcks dock utebliven handelsvinst eller produktionsbortfall i praktiken endast i blygsam omfattning av dröjsmålsersättningen.

I förarbetena till järnvägstrafiklagen uttalade departementschefen att det är olyckligt att begreppet dröjsmålsskada ges olika innebörd vid olika transportsätt. Enligt hans uppfattning skulle det dock komma att medföra större praktiska problem om man valde en lösning som innebar att två olika dröjsmålsskadebegrepp skulle tillämpas inom samma transportslag, ett för inrikes och ett annat för internationella järnvägstransporter. Han ansåg därför att övervägande skäl talade för att begreppets innebörd skulle vara enhetlig för internationell och inrikes järnvägstransport26.

Vid revideringen av COTIF gjordes som nämnts tidigare ingen ändring vad gäller innebörden av begreppet dröjsmålsskada. Jag anser att de överväganden som gjordes angående dröjsmålsskadebegreppet i samband med införandet av järnvägstrafiklagen fortfarande är giltiga. Fysiska skador uppkomna på inrikes transporterat gods på grund av att dröjsmål bör därför även i fortsättningen ersättas enligt dröjsmålsreglerna.

Järnvägen får enligt järnvägstrafiklagen begränsa sitt ansvar för skada till följd av dröjsmål till tre gånger frakten. När det gäller denna ansvarsgräns finner jag att det är angeläget att den höjs så att den motsvarar den som föreskrivs i COTIF. Jag förordar därför att transportörens ansvarsgräns för skada till följd av dröjsmål begränsas till fyra gånger frakten.

Gods och passagerare i inrikes järnvägstransport SOU 2004:92

242

4.9 Övriga frågor om godstransport

4.9.1 Inledning

Överväganden och förslag om frågor om skadestånd som är gemensamma för person- och godstransporter har lämnats i avsnitt 4.5.2. Frågor om det i vissa avseenden bör införas nya lagregler om skadeståndsansvar vid inrikes godstransport och om vissa av de befintliga lagreglerna härom bör ändras har behandlats i avsnitt 4.8.2. I det följande behandlas vissa övriga frågor om godstransport.

4.9.2 Överväganden och förslag

Farligt gods

Förslag: En avsändare som överlämnar farligt gods för transport skall även i fortsättningen ha en särskild upplysningsplikt. Lagen skall dock ändras så att avsändarens upplysningsplikt i stället gäller gentemot transportören.

Enligt gällande rätt har en avsändare som överlämnar farligt gods till järnvägen en särskild upplysningsplikt (3 kap. 11 § järnvägstrafiklagen). Avsändaren bör även i fortsättningen ha en sådan upplysningsplikt men transportören, och inte som hitintills järnvägen, bör anges som den plikten gäller emot. Transportören bör i sin tur vara skyldig att vidarebefordra upplysningarna om farligt gods till infrastrukturförvaltaren. I avsnitt 8.2 föreslås därför att det bör införas en liknande bestämmelse om skyldighet för transportören att upplysa infrastrukturförvaltaren om transport av farligt gods.

Frågor om transportörens rätt att undersöka godset behandlas i avsnitt 4.11 och övriga frågor om farligt gods behandlas i avsnitt 2.4.6.

Utlämning av gods

Förslag: En mottagare som begär att få ut godset eller mottagarbladet av fraktsedeln skall vara skyldig att betala det belopp som transportören är berättigad att uppbära enligt transportavtalet.

SOU 2004:92 Gods och passagerare i inrikes järnvägstransport

243

Transportavtalet brukar betecknas som ett trepartsavtal. Vid avtalets tillkomst är det emellertid i regel bara avsändaren och transportören som åtar sig skyldigheter gentemot varandra. Deras överenskommelse att transportören på bestämmelseorten skall lämna ut godset till den uppgivne mottagaren förpliktar i och för sig inte denne till någonting. I den transporträttsliga lagstiftningen ges däremot mottagaren en självständig rätt att träda in i transportavtalet och kräva att det transportavtal som har ingåtts mellan avsändaren och transportören fullgörs i de delar som innebär att transportören skall prestera till mottagaren. När det gäller järnvägstransporter behandlas denna rätt i 3 kap. 15 § järnvägstrafiklagen.

Den omständigheten att mottagaren träder in i transportavtalet genom att göra gällande en rättighet som tillkommer honom enligt avtalet innebär självfallet också att han påtar sig de skyldigheter som åvilar honom enligt avtalet. Innebörden av 3 kap. 15 § järnvägstrafiklagen är också att transportören endast kan kräva betalning av de fordringar som har påförts mottagaren och följaktligen får bära risken för avsändarens obestånd om denne inte har betalat i förväg27. Detsamma gäller i dag vid internationell järnvägstransport (artikel 28.1 i CIM 1980). Motsvarande bestämmelse i 20 § tredje stycket lagen (1974:610) om inrikes vägtransport (vägtransportlagen) går emellertid längre. I den föreskrivs, att mottagaren genom sitt inträde i transportavtalet blir skyldig att betala det belopp som transportören är berättigad att uppbära enligt avtalet. Detta innebär enligt förarbetena till vägtransportlagen att en mottagare som träder in i transportavtalet blir betalningsskyldig inte bara för de kostnader som enligt avtalet skall betalas av honom utan också för de kostnader som det åligger avsändaren att betala och som denne inte har betalat28. Regleringen i vägtransportlagen innebär vidare att en mottagare, som t.ex. önskar framställa ersättningsanspråk på grund av att godset har gått förlorat, inte kan betraktas som part i transportavtalet förrän han har betalat vad transportören är berättigad till att uppbära enligt avtalet.

COTIF har nu ändrats på denna punkt och står efter revideringen i överensstämmelse med motsvarande reglering för vägtransporter. Transportören måste nämligen enligt det reviderade fördraget lämna ut godset endast om de belopp som skall erläggas enligt transportavtalet betalas (artikel 17.1 i CIM).

Gods och passagerare i inrikes järnvägstransport SOU 2004:92

244

Frågan har därför uppkommit om även bestämmelserna för inrikes järnvägstransport bör ändras så att de motsvarar regleringen i COTIF.

Enligt min mening är det önskvärt att bestämmelserna för inrikes järnvägstransport även i detta avseende står i överensstämmelse med regleringen i COTIF. Bestämmelsen i COTIF motsvarar dessutom härvidlag reglerna för vägtransport. Det är därför befogat att även vid inrikes järnvägstransporter genom lagstiftning ålägga mottagaren en generell skyldighet att svara för de kostnader som är förenade med transporten, oavsett om dessa kostnader enligt transportavtalet skall belasta avsändaren eller mottagaren.

Mottagarens skyldighet att betala kostnaderna enligt avtalet gäller inte bara om godset kommit fram i oskadat skick och i rätt tid och denne vill ha det utlämnat utan även om det har gått förlorat, skadats eller inte kommit fram före leveransfristens utgång och mottagaren vill inträda i transportavtalet. Detta kan tyckas vara en mindre ändamålsenlig ordning eftersom mottagaren ofta nog kan vara berättigad att helt eller delvis återfå vad han är skyldig att betala. Enligt förslagen till 11 kap. 28–30 §§ järnväglagen är transportören nämligen skyldig att återbetala sådana kostnader helt eller delvis om godset förlorats, skadats eller lämnats ut efter leveransfristens utgång på grund av en händelse som transportören svarar för. Eftersom denna reglering överensstämmer med vad som gäller vid internationell järnvägstransport och vägtransporter bör den emellertid godtas, särskilt som mottagaren i stället för att betala de fordrade kostnaderna kan fullgöra sin skyldighet genom att ställa säkerhet enligt den föreslagna allmänna bestämmelsen i 8 kap. 15 § järnvägslagen.

4.10 Transportörens regressrätt

Bedömning: Det saknas skäl att i järnvägslagen införa en bestämmelse om transportörens regressrätt gentemot andra än infrastrukturförvaltaren.

Att en transportör är skyldig att betala ut ersättning enligt ansvarsreglerna i järnvägslagen innebär inte att transportören slutligt skall bära denna kostnad. Hur skadeståndsskyldigheten slutligen skall fördelas blir en uppgörelse mellan dem som har orsakat skadan.

SOU 2004:92 Gods och passagerare i inrikes järnvägstransport

245

Nedan behandlas frågan om det finns behov av en bestämmelse i järnvägslagen om transportörens regressrätt29.

Jag har tidigare föreslagit att transportören och den faktiske transportören skall ansvara solidariskt gentemot kunden. Enligt mina förslag skall även i fortsättningen de transportörer som efter varandra enligt ett och samma transportavtal fullgör en transport av gods, inskrivet resgods eller fordon, som transporteras i samband med transport av resande, svara solidariskt för hela sträckan gentemot kunden. Solidariskt ansvar innebär att den skadelidande kan kräva ut hela skadeståndsbeloppet från vilken som helst av dem; mer än full betalning kan naturligtvis inte erhållas.

Skadeståndslagen (1972:207), som enligt sitt 1 kap. 1 § är tillämplig på all skadeståndsskyldighet i den mån ej annat är stadgat, innehåller en bestämmelse om solidariskt ansvar. Om två eller flera skall ersätta samma skada skall de nämligen enligt 6 kap. 4 §30skadeståndslagen svara solidariskt för skadeståndet, i den mån ej annat följer av att begränsning gäller i den skadeståndsskyldighet som åvilar någon av dem. Den nu gällande formuleringen i 6 kap. 4 § skadeståndslagen reglerar inte frågan om regressrätt mellan flera skadeståndsskyldiga. Lagens tystnad får dock inte tolkas så att regressrätt saknas. Det har nämligen genom rättspraxis slagits fast att regress är tillåten och att ansvaret skall fördelas efter skälighet31.

Järnvägstrafiklagen innehåller heller inga bestämmelser om regress. I 2 kap. 5 § och 5 kap. 3 § första stycketjärnvägstrafiklagen finns dock uttryckliga hänvisningar till nuvarande 6 kap. 4 § skadeståndslagen. Hänvisningarna får antas omfatta den fördelningsregel som slagits fast i praxis och som kompletterar regeln om solidariskt ansvar i skadeståndslagen32.

Personskadekommittén föreslår i betänkandet Samordning och regress, Ersättning vid personskada (SOU 2002:1) att en regel om den inbördes ansvarsfördelningen skall införas i skadeståndslagen. Den föreslagna bestämmelsen lyder “Vad de solidariskt ansvariga har betalat i skadestånd skall slutligen fördelas mellan dem efter vad som är skäligt med hänsyn till grunden för skadeståndsansvaret, graden av vållande på ömse sidor samt omständigheterna i övrigt”.

29 I COTIF finns, liksom i COTIF 1980, bestämmelser om en transportörs regressrätt gentemot de övriga transportörer som har deltagit i transporten (artiklarna 62 i CIV och 50 i CIM). Dessa bestämmelser är dispositiva. 30 Tidigare 6 kap. 3 §, numreringen ändrad genom SFS 2001:732. 31 Se Personskadekommitténs betänkande Samordning och regress, Ersättning vid personskada, SOU 2002:1 s. 208 ff. med där gjorda hänvisningar. 32 Se Hellner och Johansson, Skadeståndsrätt, 6 uppl. 2000 s. 253.

Gods och passagerare i inrikes järnvägstransport SOU 2004:92

246

Enligt bestämmelsen som föreslås skall alltså ansvaret fördelas efter en skälighetsbedömning där omständigheterna i det enskilda fallet spelar en väsentlig roll. Vissa speciella faktorer anges som i särskild grad bör påverka prövningen33. Bestämmelsen om ansvarsfördelning skall enligt personskadekommittén tillåta en mer nyanserad bedömning av fördelningsfrågan än den som anses möjlig för närvarande. Även om det inte går att slå fast några helt klara riktlinjer för fördelningen kan en lagregel enligt kommittén i vart fall ge bättre ledning för rättstillämpningen än dagens rättsläge.

Enligt kommittén bör den föreslagna regeln om ansvarsfördelning föranleda att vissa specialbestämmelser i annan lagstiftning upphävs. I sammanhanget nämns miljöbalkens regel om fördelning som i sak nära överensstämmer med den regel som kommittén föreslår.34 Kommittén valde dock att inte lägga fram något förslag till ändringar i miljöbalken35. Regeringskansliet håller på att bereda kommitténs förslag.

Mot denna bakgrund kan det inte anses behövas någon bestämmelse i järnvägslagen om regress vid solidariskt ansvar. Vid solidariskt ansvar enligt järnvägslagen bör regressrätten i stället hanteras genom tillämpning av bestämmelserna i skadeståndslagen eller de allmänna skadeståndsrättsliga principer som slagits fast i praxis.

Eftersom de föreslagna ansvarsreglerna i järnvägslagen i princip enbart är tvingande till kundernas fördel kan transportörer inbördes eller med andra reglera regressansvaret genom avtal. En bestämmelse som tydliggör detta föreslås i 8 kap. 7 § tredje stycket järnvägslagen. Ett krav grundat på avtal kan förekomma i de fall någon som transportören har avtal med har orsakat en skada.

Frågor om regress uppkommer naturligtvis också i fall då något solidariskt ansvar inte föreligger. Transportörens regressrätt gentemot infrastrukturförvaltaren föreslås regleras i lag genom en särskild bestämmelse (se avsnitt 3.2.2). Enligt förslaget är en infrastrukturförvaltare enligt huvudregeln ansvarig för ekonomisk skada som drabbat transportören till följd av ersättning som denne fått betala till sina kunder om skadan har orsakats av infrastrukturen.

En regresstalan kan även bli aktuell när ett avtalsförhållande inte föreligger. Det kan till exempel vara fallet när ett annat företag som använder samma infrastruktur som transportören orsakar personskada

33 Se SOU 2002:1 s. 225 ff. 3432 kap. 8 § andra stycket miljöbalken. I vilken utsträckning denna regel leder till andra resultat än de allmänna skadeståndsrättsliga principerna kan enligt doktrinen diskuteras (Se Hellner och Johansson, a.a.s. 248). 35 Se SOU 2002:1 s. 23.

SOU 2004:92 Gods och passagerare i inrikes järnvägstransport

247

som transportören har fått ersätta den resande för (avsnitt 4.6.2). Regressrätten bör även i sådant fall hanteras genom skadeståndslagens regler och allmänna skadeståndsrättsliga principer.

Sammanfattningsvis måste det anses saknas skäl att i järnvägslagen införa en bestämmelse om transportörens regressrätt gentemot annan än infrastrukturförvaltaren.

4.11 Transportörens undersökningsrätt

4.11.1 Gällande rätt

Järnvägen får enligt 6 kap. 5 § järnvägstrafiklagen under vissa förutsättningar undersöka innehållet i resgodskollin och godssändningar. Med resgods avses i detta sammanhang såväl handresgods som inskrivet resgods36.

Järnvägen får således undersöka resgodset eller godset när innehållet är okänt för järnvägen och det finns skäl att misstänka att det innehåller något som kan äventyra säkerheten i järnvägsdriften. Denna undersökningsrätt är närmast av offentligrättslig natur. Syftet är att ge järnvägen möjlighet att avvärja ett hot mot säkerheten i järnvägsdriften.

Också när resgods eller gods inte kan misstänkas innehålla något som kan äventyra säkerheten i järnvägsdriften har järnvägen möjlighet att i vissa fall undersöka innehållet. Järnvägen får nämligen även kontrollera att resgods inte innehåller något som järnvägen har förklarat att den inte befordrar på det sätt som är i fråga. I fråga om handresgods kan det t.ex. röra sig om innehåll som kommer att medföra olägenheter under resan i form av obehaglig lukt eller liknande. Beträffande inskrivet resgods kan det vara fråga om innehåll som medför risk för nedsmutsning av annat resgods. Den rätt som järnvägen har att av andra skäl än rena säkerhetsskäl undersöka resgods är inskränkt till de fall i vilka det med fog kan antas att egendomens verkliga innehåll avviker från vad järnvägen har haft skäl att förutsätta när åtagandet om transport gjordes. Vid transport av gods är sändningens verkliga innehåll ofta avgörande inte bara för frågan om godset får transporteras eller inte utan också för frågan om godset med hänsyn till egenskaper, tillstånd, värde m.m. motsvarar de uppgifter om godset som har lämnats till järnvägen och lagts till grund för utformningen av dess transportåtagande. Järnvägen får

Gods och passagerare i inrikes järnvägstransport SOU 2004:92

248

därför, av andra skäl än rena säkerhetsskäl, undersöka innehållet i en godssändning i fall det med fog kan antas att detta inte stämmer överens med de uppgifter om det som avsändaren har lämnat37. Vad som nu anförts innebär bl.a. att det i dag krävs mer än enbart en misstanke för att transportören skall få utöva rätten att undersöka föremålen av andra skäl än rena säkerhetsskäl.

Regeln om undersökningsrätt i 6 kap. 5 § järnvägstrafiklagen gäller all järnvägstrafik och således även internationell järnvägstrafik38. För rätt till undersökning av inskrivet resgods i sådan trafik med utlandet som avses i CIV 1980 gäller dock i stället vad som sägs där. Såvitt gäller internationell trafik har det nämligen ansetts naturligt att helt knyta undersökningsrätten beträffande inskrivet gods till regeln om vilka föremål som får transporteras som sådant. Undersökningsrätten i CIV 1980 medger att undersökning görs också för att utröna om resgodset innehåller annat än “föremål som är avsedda för reseändamål” vilket inte torde medges enligt 6 kap. 5 § järnvägstrafiklagen39. Undersökningsrätten beträffande inskrivet resgods enligt 6 kap. 5 § järnvägstrafiklagen anses därför vara mindre omfattande än den som följer av CIV 1980.

4.11.2 Överväganden och förslag

Transportörens rätt att undersöka handresgods, inskrivet resgods och fordon

Förslag: Transportören skall ha rätt att undersöka innehållet i handresgods som en resande har med sig, inskrivet resgods och fordon, inbegripet deras last, om det finns skäl att misstänka att villkoren för transporten inte är uppfyllda.

Om det finns grundad anledning att misstänka att villkoren för transporten inte är uppfyllda skall transportören enligt COTIF ha rätt att undersöka om de föremål (handresgods, inskrivet resgods, fordon och deras last) och djur som medförs uppfyller transportvillkoren, om inte lagar och bestämmelser i den stat där undersök-

37Prop. 1983/84:117 s. 226 f. 38 Bestämmelserna om undersökningsrätt i 6 kap. järnvägstrafiklagen gäller inte för tunnelbana och spårväg (se 1 kap. 1 §). 39 Lagrådet anmärkte dock att lagtextens lydelse inte kunde anses entydig i detta hänseende, prop. 1984/85:33 s. 274, se även samma prop. s. 284.

SOU 2004:92 Gods och passagerare i inrikes järnvägstransport

249

ningen skall utföras förbjuder en sådan undersökning (artikel 13 i CIV).

Transportörens undersökningsrätt enligt reglerna i COTIF omfattar för det första kontroll av att farligt gods endast transporteras i enlighet med särskilda bestämmelser som gäller för sådant gods (jfr artikel 12.4 i CIV). Transportören får enligt COTIF även företa undersökning i syfte att kontrollera att transporten av föremålen i övrigt inte strider mot villkoren för transporten. COTIF föreskriver att djur och föremål som kan medföra obehag för de resande eller orsaka skada inte får medföras som handresgods (artikel 12 i CIV). I de allmänna transportvillkoren kommer det att finnas närmare villkor om detta och motsvarande villkor vad gäller föremål som inte transporteras som inskrivet resgods.

Om villkoren för transporten inte har följts är föremålet troligen för farligt, för stort eller sådant att det på annat sätt kan medföra olägenheter. Transportörens rätt att undersöka handresgods, inskrivet resgods och fordon enligt COTIF avser därmed i princip kontroll av samma sak som i 6 kap. 5 § järnvägstrafiklagen.

Det är naturligtvis en känslig fråga att avväga transportörens intressen av att kunna företa undersökningar mot de resandes intresse av att inte utan rimlig anledning bli utsatta för det ingrepp i den personliga integriteten som en undersökning kan innebära. COTIF föreskriver emellertid, liksom järnvägstrafiklagen, en viss inskränkning i undersökningsrätten. Till skydd för den resande får undersökning nämligen endast utföras om det finns “grundad anledning” att misstänka att villkoren för transporten inte är uppfyllda. Den resande garanteras således även i fördraget att inte utan rimlig anledning bli utsatt för ingrepp i den personliga integriteten. “Grundad anledning” motsvarar “skäl att misstänka” som krävs i dag för att järnvägen skall få undersöka om föremålen innehåller något som kan äventyra säkerheten i järnvägsdriften40.

För det första anser jag att transportören bör, i stället för som hittills “järnvägen”, anges vara den som får rätt att undersöka föremål som transporteras. Det är lämpligt att samma regler gäller för transportörens rätt att undersöka dessa föremål i Sverige oavsett om resan faller under tillämpningsområdet för COTIF eller inte. Liksom i fördraget bör därför samma grad av misstanke gälla oberoende av om grunden för undersökningsrätten avser säkerhet eller annat. Gällande bestämmelse bör till följd därav ändras sakligt

Gods och passagerare i inrikes järnvägstransport SOU 2004:92

250

på denna punkt och i övrigt formuleras såsom i fördraget. Den sakliga ändringen innebär alltså att när det gäller undersökningsrätt av andra skäl än rena säkerhetsskäl en något lägre grad av misstanke än i dag kommer att vara tillräcklig.

I framtiden kan det åter komma att bli möjligt att inrikes transportera inskrivet resgods och även fordon i samband med transport av den resande. Mot den bakgrunden har jag i avsnitt 4.7 föreslagit att regler i COTIF om inskrivet resgods och fordon som transporteras i samband med transport av resande skall gälla även vid inrikes transport. Med hänsyn till vad som sagts ovan bör det inte göras något undantag för bestämmelsen om förutsättningarna för transportörens undersökningsrätt av dessa föremål.

Sammanfattningsvis bör transportören således även vid inrikes transport få rätt att undersöka om villkoren för transporten har följts beträffande handresgods, inskrivet resgods och fordon, inklusive dess last, om det med finns skäl att misstänka att dessa villkor inte är uppfyllda.

Transportörens rätt att undersöka gods

Förslag: Transportören skall alltid ha rätt att undersöka om villkoren för en godstransport är uppfyllda och om godssändningen svarar mot de uppgifter som avsändaren har lämnat om det.

Jag har redan tidigare föreslagit att transportören, i stället för “järnvägen”, bör anges vara den som får rätt att undersöka föremål som transporteras, vilket naturligtvis även bör vara fallet när det gäller rätten att undersöka gods.

Vid internationell transport av gods har transportören enligt COTIF rätt att när som helst undersöka om transportvillkoren är uppfyllda och om sändningen svarar mot de uppgifter som avsändaren har fört in på fraktsedeln (artikel 11 i CIM). Transportören får därvid bl.a. kontrollera att godstransporten uppfyller de offentligrättsliga bestämmelserna om farligt gods.

Transportörens rätt att undersöka gods enligt COTIF kommer i huvudsak att avse kontroll av samma sak som i 6 kap. 5 § järnvägstrafiklagen. I järnvägstrafiklagen har undersökningsrätten dock inskränkts genom att det krävs att det finns skäl att misstänka att godset innehåller något som kan äventyra säkerheten i järnvägdriften eller att det med fog kan antas att innehållet i en godssändning inte

SOU 2004:92 Gods och passagerare i inrikes järnvägstransport

251

motsvarar de uppgifter avsändaren har lämnat om det. En undersökning av godset kan alltså inte göras när som helst såsom enligt COTIF. Undersökningsrätten beträffande gods enligt järnvägstrafiklagen torde således vara mer begränsad än i COTIF.

Enligt min mening föreligger inte särskilda skäl för att bestämmelsen om undersökningsrätt av gods vid inrikes transport skall avvika från motsvarande regler i COTIF. Behovet av skydd för den personliga integriteten gör sig knappast gällande vid godstransport. Rätten att undersöka gods vid inrikes transport bör därför utökas så att den motsvarar rätten i fördraget. Enligt COTIF skall en fraktsedel upprättas för att ett transportavtal skall anses ha kommit till stånd vilket inte är nödvändigt vid inrikes transport. Detta måste beaktas vid utformningen av bestämmelsen. Det anförda innebär att transportören, vid inrikes transport, alltid bör ha rätt att undersöka om transportvillkoren är uppfyllda och om godssändningen svarar mot de uppgifter som avsändaren har lämnat om den.

253

5 Skadeståndsansvar gentemot tredje man

5.1 Gällande rätt

I 5 kap. järnvägstrafiklagen (1985:192) behandlas järnvägens utomobligatoriska ansvar. Som redogjorts för under avsnitt 4.1 avses med begreppet järnväg det rättssubjekt som är innehavare av spåranläggningen, dvs. infrastrukturförvaltaren. Bestämmelserna om ansvar gäller även innehavare av museijärnvägar, enskilda eller kommunala industrispår och hamnspår. Med järnväg jämställs tunnelbana och spårväg. Bestämmelserna om ansvar innebär att järnvägen ansvarar på objektiv grund för person- och sakskador som tillfogas tredje man till följd av järnvägsdrift. Järnvägen ansvarar även för dem som är anställda eller som i någon annan egenskap anlitas för järnvägsdriften. Järnvägen är dock fri från ansvar om skadan har orsakats av omständigheter som inte kan hänföras till själva järnvägsdriften och som järnvägen inte hade kunnat undgå eller förebygga följderna av även om den hade vidtagit alla åtgärder som rimligen hade kunnat krävas av den. Vid olyckor med både tåg och motorfordon inblandade ställs två objektiva ansvarssystem emot varandra. För att få en rimlig fördelning av ansvaret föreskriver lagen, liksom trafikskadelagen (1975:1410), i sådant fall endast ett culpaansvar gentemot motparten.

Vid fastställande av skadeståndet tillämpas 5 kap. och 6 kap.14 §§skadeståndslagen (1972:207). Detta innebär bl.a. att skadestånd för personskada får jämkas i vissa fall av kvalificerad medverkan till skadan från den skadelidande. Således kan jämkning ske när det föreligger uppsåtlig medverkan till skadan av den skadelidande själv eller om den skadelidande har medverkat till skadan genom grov vårdslöshet. Även enkel vårdslöshet kan i ett specialfall föranleda jämkning, nämligen när en förare av ett motordrivet fordon har gjort sig skyldig till rattfylleri eller grovt rattfylleri och därvid genom vårdslöshet medverkat till skadan. Har någon skadats så att han avlider får skadeståndet till de efterlevande jämkas om den avlidne

Skadeståndsansvar gentemot tredje man SOU 2004:92

254

uppsåtligen har medverkat till dödsfallet. I fråga om sakskador innebär hänvisningen till skadeståndslagens jämkningsregler att jämkning i allmänhet skall kunna äga rum om vårdslöshet på den skadelidandes sida har medverkat till skadan. Från denna huvudregel görs emellertid undantag när skadeståndet avser ersättning för skada på nötkreatur eller hästar under betesgång eller på renar. För sådant skadestånd skall de allmänna regler om jämkning av skadestånd för sakskada tillämpas bara i sådana fall då ett uppsåtligt eller grovt vårdslöst förfarande på den skadelidandes sida har medverkat till skadan.

Som redogjorts för i avsnitt 3.2 regleras frågan om fördelningen av ansvaret mellan olika aktörer på statens spåranläggningar i dag i de trafikeringsavtal som Banverket träffar med trafikutövarna. I dessa avtal ges i allmänhet Banverket regressrätt mot trafikutövaren om Banverket visar att denne vållat skadan. Vidare anges i avtalet att om tredje man har framställt krav mot part, som enligt avtalet inte är skadeståndsansvarig, så får parten inte medge eller förfoga över kravet utan den andres hörande. Om något avtal inte föreligger gäller allmänna regressregler.

I första kapitlet i järnvägstrafiklagen finns diverse allmänna bestämmelser som är tillämpliga även vid ansvar gentemot tredje man, t.ex. bestämmelser om järnvägens principalansvar och särskilda preskriptionsregler.

5.2 Överväganden och förslag

Förslag: Bestämmelserna om infrastrukturförvaltarens ansvar gentemot tredje man i järnvägstrafiklagen (1985:192) skall föras över till järnvägslagen (2004:519) utan ändringar i sak. Tillämpningsområdet för bestämmelserna kommer dock att bli något snävare.

När det gäller utomobligatoriska förhållanden föreligger ingen avtalspart som den skadelidande kan vända sig emot och vid samtrafik på ett järnvägsspår kan det i vissa fall vara oklart vilket järnvägsföretag som överhuvudtaget orsakat skadan. Detta talar starkt för att infrastrukturförvaltaren även fortsättningsvis skall bära ansvaret för uppkomna skador i förhållande till tredje man. Ansvaret bör som i dag vila på objektiv grund. Den skadelidande kan givetvis i stället, om han så önskar, vända sig mot järnvägsföretaget och grunda sin

SOU 2004:92 Skadeståndsansvar gentemot tredje man

255

talan på skadeståndslagen. Bestämmelserna bör liksom i dag även tillämpas på tunnelbana och spårväg.

Jag har i avsnitt 4.3 föreslagit att det uttryckligen bör framgå av järnvägslagen att järnvägsinfrastruktur på svensk tågfärja undantas från lagens tillämpningsområde. Eftersom bestämmelserna i järnvägstrafiklagen är tillämpliga på svensk tågfärja kommer tillämpningsområdet för bestämmelserna i järnvägslagen om infrastrukturförvaltarens utomobligatoriska skadeståndsansvar bli något snävare än nu gällande lagstiftning. Någon nämnvärd försämring för tredje man bör dock detta inte innebära då denne istället kan åberopa sjörättens eller skadeståndslagens bestämmelser om ansvar.

Hänvisningen i järnvägstrafiklagen till 6 kap. 1 § skadeståndslagen innebär bl.a. att skadeståndet kan jämkas vid sakskada om den skadelidande medverkat till skadan genom vållande. Som ovan angetts har undantag gjorts för det fallet när skadestånd avser ersättning för skada på nötkreatur, hästar och renar. Jämkning av skadeståndet får då endast ske om den skadelidande medverkat till skadan uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet. Det kan ifrågasättas om det är rimligt att infrastrukturförvaltaren skall ansvara för skada på dessa djur även i de fall då den skadelidande genom vårdslöshet har medverkat till skadan. Bestämmelsen har sitt ursprung i lagen (1886 nr 7 s. 1) angående ansvarighet för skada i följd av järnvägs drift. Den fördes senare utan ändring i sak över till järnvägstrafiklagen. I förarbetena till järnvägstrafiklagen (prop. 1983/84:117 s. 87) motiverades detta med att den nya lagstiftningen inte borde medföra någon försämring för djurägarna.

De skador som uppkommer drabbar till övervägande del renägarna. Skador på nötkreatur och hästar under betesgång är förhållandevis få. Det sker i dag betydligt färre påkörningar av renar än vad det gjorde för 20–30 år sedan. En anledning till detta är de satsningar på s.k. renstängsel som Banverket gjort. Banverket har även utfärdat rutiner för överflyttning av renar över spåranläggningarna. Banverket och Samernas Riksförbund har bl.a. för att förebygga tvister om ersättning till renägare för förlust av renar som blivit påkörda av tåg träffat en överenskommelse. I denna anges att en viss i överenskommelsen fastslagen ersättning skall utgå när en ren dödats till följd av järnvägsdriften. För att göra ersättningsförfarandet så enkelt som möjligt skall ersättningen enligt överenskommelsen utgå oavsett renens ålder och kön. Någon mer omfattande utredning behöver därför inte göras. Banverket och Samernas Riksförbund har således skapat ett enkelt och tillfredsställande förfarande för att

Skadeståndsansvar gentemot tredje man SOU 2004:92

256

ersätta renägarna för den skada som renpåkörningarna orsakar. Vållandefrågor kommer därmed normalt sett inte att aktualiseras. Eftersom systemet till stor del bygger på ett ömsesidigt förtroende mellan Banverket och företrädare för samerna skulle det dock vara stötande om en skadelidande renägare som av uppenbar vårdslöshet orsakat en skada och därmed undergräver förtroendet för systemet skulle inta en privilegierad ställning i jämförelse med andra vårdslösa skadelidande. Då denna fråga har politiska implikationer som ligger utanför mitt mandat har jag trots detta valt att inte föreslå någon förändring.

257

6 Säkerhet vid tunnelbana och spårväg m.m.

6.1 Inledning

Den 1 juli 2004 trädde järnvägslagen (2004:519) i kraft. Samtidigt ändrade järnvägssäkerhetslagen (1990:1157) namn till lagen om säkerhet vid tunnelbana och spårväg. Denna senare lag reglerar sådana förhållanden som ur ett säkerhetsperspektiv är nödvändiga för att kunna bedriva spårtrafik. Lagen tillämpas numera, såsom framgår av namnet, endast på säkerhet vid tunnelbana och spårväg. Säkerheten vid järnväg reglerades tidigare i järnvägssäkerhetslagen men regleras sedan den 1 juli 2004 i den nya järnvägslagen.

Med säkerhet avses i detta avsnitt inte endast allmänna bestämmelser om säkerhet utan även t.ex. de krav som ställs för att bedriva trafik och förvalta infrastruktur samt tillsyns- och straffbestämmelser m.m. I avsnitt 7.1 ges en särskild redogörelse av ordningsbestämmelser vid järnväg, tunnelbana och spårväg.

6.2 Gällande rätt

6.2.1 Säkerheten vid tunnelbana och spårväg

Allmänt om lagen om säkerhet vid tunnelbana och spårväg

I lagen regleras bl.a. ansvaret för säkerheten vid tunnelbana och spårväg samt de krav som ställs på den som vill bedriva tunnelbane- eller spårvägsverksamhet. Lagen innehåller även bestämmelser om tillsyn och straffansvar.

Spårverksamheten vid tunnelbana och spårväg består av drift av spåranläggningar (spårinnehav) och drift av spårtrafik (trafikutövning). I driften av spåranläggningar ingår trafikledning. Trafikledning är dock en särskild verksamhetsgren om den som driver spåranläggningen har överlåtit ansvaret till någon annan (särskild tra-

Säkerhet vid tunnelbana och spårväg m.m. SOU 2004:92

258

fikledningsverksamhet). Trafikledning innefattar både tidtabellplanering och trafikledning.

I lagen finns allmänna bestämmelser om krav på säkerhet för bl.a. personal, infrastruktur och fordon samt om krav på säkerhetsordning m.m. Infrastruktur och fordon får inte tas i bruk utan godkännande av tillsynsmyndigheten.

Krav på verksamhetsutövaren m.m.

Spåranläggningar, spårtrafik eller särskild trafikledningsverksamhet får endast drivas av den som har tillstånd till verksamheten. Vid tillståndsprövningen prövas dels om den som ansöker om tillstånd är lämplig som verksamhetsutövare, dels om verksamhetens säkerhetsmässiga förhållanden såsom informations- och samverkanssystem och säkerhetsordning är tillfredsställande. Tillsynsmyndigheten får anpassa kraven med hänsyn till verksamhetens art och omfattning.

Lagen innehåller regler om verksamhetsutövarnas skyldigheter att lämna upplysningar till tillsynsmyndigheten samt att lämna tillträde till anläggningar m.m. och att bistå med hjälp vid inspektioner. Polis- och tullmyndighet skall lämna den hjälp som behövs för tillsynen. Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden och förbud som behövs i enskilda fall för att upprätthålla säkerhetskraven. Sådana förelägganden och förbud får förenas med vite.

Det är straffbart att bedriva verksamhet utan tillstånd, att underlåta att uppfylla kraven i fråga om personal, materiel och säkerhetsordning m.m. Vidare finns straffbestämmelser om trafikonykterhet vid tunnelbana. Motsvarande bestämmelse för den som för spårvagn finns i lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott.

6.2.2 Säkerheten vid järnväg

Allmänt om reglerna om säkerhet i järnvägslagen

De allmänna säkerhetsbestämmelserna vid järnvägen i den tidigare järnvägssäkerhetslagen återfinns numera utan några egentliga skillnader i sak i 2 kap. järnvägslagen. I detta kapitel finns även bestämmelser om krav på delsystem och komponenter som dock endast gäller nyare järnvägsmateriel.

SOU 2004:92 Säkerhet vid tunnelbana och spårväg m.m.

259

I 3 kap. järnvägslagen finns bl.a. bestämmelser om tillstånd för att utföra och organisera järnvägstrafik samt för att förvalta järnvägsinfrastruktur. Bestämmelser om tillsyn, ordning och straffansvar finns i 8–10 kap i järnvägslagen.

I järnvägslagen anges, till skillnad från i lagen om säkerhet vid tunnelbana och spårväg, inte att trafikledning kan vara en särskild verksamhetsgren. Av förarbetena till järnvägslagen (2003/04:123 s. 98) framgår emellertid att trafikledning även i fortsättningen skall ingå i förvaltning av infrastruktur och att förvaltaren bör kunna överlåta andra trafikledande uppgifter än tilldelning av infrastrukturkapacitet till någon annan. Om så sker är den som övertar de trafikledande uppgifterna att betrakta som infrastrukturförvaltare och skall därmed ha tillstånd för denna verksamhet.

Krav på järnvägsföretag och infrastrukturförvaltare m.m.

För att bedriva järnvägstrafik krävs tillstånd i form av licens och säkerhetsintyg eller särskilt tillstånd. Licens är ett generellt tillstånd att bedriva järnvägstrafik och utfärdas efter en kontroll av sökandens lämplighet. Säkerhetsintyg är ett tillstånd som fastställer de tekniska och driftsmässiga krav som är specifika för järnvägstrafiken samt de säkerhetskrav som gäller för personal, järnvägsfordon och företagets interna organisation. Vid bedömningen av om kraven för säkerhetsintyg är uppfyllda får hänsyn, till skillnad från vad som är möjligt vid licensprövningen, tas till verksamhetens art och omfattning. Ett särskilt tillstånd får beviljas den som avser att inom landet bedriva persontrafik på lokal eller regional fristående järnvägsinfrastruktur, regionala godstransporter eller till sin omfattning obetydlig trafik med museijärnvägsfordon eller annan liknande materiel. Även för att förvalta järnvägsinfrastruktur och driva anläggningar som hör till infrastrukturen krävs tillstånd. För en närmare kommentar i denna del hänvisas till förarbetena till järnvägslagen (prop. 2003/04:123).

Tillsynsbestämmelserna i järnvägslagen är i princip desamma som de i lagen om säkerhet vid tunnelbana och spårväg. Tillsynsmyndigheten ges därutöver en uttrycklig rätt att ta del av sådana handlingar som behövs för bedömningen av ansökningar om tillstånd och för statistiska undersökningar samt rätt att vid behov kunna ansöka om verkställighet av tillsynsbeslut hos kronofogdemyndigheten.

Säkerhet vid tunnelbana och spårväg m.m. SOU 2004:92

260

Utöver vad som anges i lagen om säkerhet vid tunnelbana och spårväg får ett tillstånd återkallas om tillståndsinnehavaren inte under minst sex månader använder tillståndet. Denna bestämmelse följer av artikel 11.4 i rådets direktiv 95/18/EG om tillstånd för järnvägsföretag.

Det är enligt järnvägslagen straffbart att bedriva verksamhet enligt lagen utan nödvändigt tillstånd samt att underlåta att uppfylla säkerhetskrav i fråga om personal, materiel och säkerhetsordning, m.m. Bestämmelserna motsvarar i princip dem i lagen om säkerhet vid tunnelbana och spårväg.

6.3 Överväganden och förslag

Förslag: Bestämmelserna i lagen (1990:1157) om säkerhet vid tunnelbana och spårväg skall föras över till järnvägslagen (2004:519) utan egentliga ändringar i sak. Lagen om säkerhet vid tunnelbana och spårväg skall därmed upphävas.

En samlad lagstiftning

Som ovan nämnts återfinns bestämmelser om säkerheten vid järnvägen sedan den 1 juli 2004 i järnvägslagen medan säkerheten vid tunnelbana och spårväg regleras i lagen om säkerhet vid tunnelbana och spårväg.

Genom den nya järnvägslagen och genom de förslag som jag tidigare har lämnat i betänkandet kommer det att skapas ett samlat regelverk som innehåller de grundläggande bestämmelserna om järnvägar. Jag har tidigare i betänkandet föreslagit att bestämmelserna i järnvägstrafiklagen skall föras in i järnvägslagen. Med hänsyn till att järnvägslagen således kommer att innehålla bestämmelser rörande tunnelbana och spårvagn samt till att motsvarigheten till huvuddelen av bestämmelserna i lagen om säkerhet vid tunnelbana och spårväg redan återfinns i järnvägslagen anser jag att bestämmelserna i lagen om säkerhet vid tunnelbana och spårväg bör föras över till järnvägslagen. Lagen om säkerhet vid tunnelbana och spårväg kan därmed upphävas.

SOU 2004:92 Säkerhet vid tunnelbana och spårväg m.m.

261

Allmänna bestämmelser om säkerhet

I 2 kap. järnvägslagen finns såväl allmänna säkerhetsbestämmelser som bestämmelser för att delsystem och komponenter som är nödvändiga för driftskompatibilitet skall få släppas ut på marknaden och tas i bruk. Bestämmelserna om säkerhet motsvarar dem i lagen om säkerhet vid tunnelbana och spårväg medan de om krav på delsystem och komponenter endast är tillämpliga på viss järnvägsmateriel. Vad som föreskrivs i 2 kap. om säkerhet för järnvägsinfrastruktur och järnvägsfordon bör därmed även tillämpas på tunnelbane- och spårvägsinfrastruktur samt på fordon som skall framföras på sådan infrastruktur.

Tillståndsfrågor

Bestämmelserna om tillståndsprövningen för tunnelbana och spårväg bör med vissa språkliga ändringar föras över till ett separat avsnitt i 3 kap. järnvägslagen som rör tillståndsfrågor. De krav som ställs för att ett sådant tillstånd skall beviljas bör motsvara nu gällande krav enligt lagen om säkerhet vid tunnelbana och spårväg och därmed även i princip motsvara dem som enligt järnvägslagen gäller för licens, säkerhetsintyg och tillstånd för förvaltare av järnvägsinfrastruktur. Kommentarerna till bestämmelserna i förarbetena till järnvägssäkerhetslagen (prop. 1990/91:1) kommer därmed fortsatt att vara relevanta. Hänsyn skall, till skillnad från vad som gäller vid beviljande av licens, på samma sätt som i dag kunna tas till verksamhetens art och omfattning.

I konsekvens med vad som anfördes i förarbetena till järnvägslagen anser jag att det inte är nödvändigt att begreppen trafikledning och särskild trafikledningsverksamhet anges i lagtexten. Någon ändring i sak är dock inte avsedd då trafikledning ingår i förvaltningen av infrastrukturen. För det fall förvaltaren överlåter trafikledande uppgifter är den som övertar dessa uppgifter att betrakta som infrastrukturförvaltare och skall därmed ha tillstånd för denna verksamhet.

Tillsyn och straffbestämmelser

Tillsynsmyndigheten bör även i tillsynsfrågor som rör tunnelbana och spårväg ha rätt att ta del av sådana handlingar som behövs för bedömningen av ansökningar om tillstånd och för statistiska under-

Säkerhet vid tunnelbana och spårväg m.m. SOU 2004:92

262

sökningar samt kunna ansöka om verkställighet hos kronofogdemyndigheten. Järnvägslagens bestämmelse om att ett tillstånd får återkallas om tillståndsinnehavaren inte under minst sex månader har använt tillståndet har sitt ursprung i direktiv 95/18/EG om tillstånd för järnvägsföretag. Någon anledning att undanta tillstånd för tunnelbana och spårväg från denna bestämmelse anser jag emellertid inte finnas. Någon större praktisk betydelse lär denna bestämmelse dock inte få för tunnelbana och spårväg.

Straffbestämmelserna i lagen om säkerhet vid tunnelbana och spårväg bör föras över till järnvägslagen utan ändringar i sak.

263

7 Ordning och straffansvar

7.1 Ordning vid järnväg, tunnelbana och spårväg

7.1.1 Inledning

I 9 kap. järnvägslagen (2004:519) finns bestämmelser om ordning vid järnvägen. Bestämmelserna fördes vid järnvägslagens tillkomst över från dåvarande järnvägssäkerhetslagen (1990:1157) till följd av den lagens ändrade tillämpningsområde. Det materiella innehållet i kapitlet motsvarar helt de tidigare bestämmelserna i järnvägssäkerhetslagen. Ordningsbestämmelser för tunnelbana och spårväg finns samlade i 4 kap. ordningslagen (1993:1617). Även ordningsbestämmelser för annan kollektivtrafik som t.ex. buss och taxi finns i denna lag. Innan ordningslagen trädde ikraft fanns bestämmelser om ordning vid tunnelbana och spårväg i järnvägssäkerhetslagen och i allmänna ordningsstadgan (1956:617).

Frågan om gemensamma bestämmelser rörande ordning och säkerhet för all kollektivtrafik till lands diskuterades i samband med införandet av ordningslagen. I propositionen till ordningslagen (prop. 1992/93:210 s. 202) anfördes att det i och för sig skulle vara tilltalande att i ordningslagen föra samman alla bestämmelser om ordning och säkerhet i den kollektiva persontrafiken till lands. Att föra över järnvägstrafiklagens bestämmelser om ordning vid järnvägstrafik till ordningslagen ansågs dock inte medföra några fördelar. Med hänsyn till att ordningsbestämmelserna för järnvägstrafiken i vissa avseenden skiljer sig från regleringen för övrig kollektivtrafik bedömdes det vara motiverat att dessa bestämmelser hölls samman i järnvägssäkerhetslagen.

Ordning och straffansvar SOU 2004:92

264

7.1.2 Gällande rätt

Bestämmelserna om ordning i järnvägslagen överensstämmer inte helt med motsvarande bestämmelser i ordningslagen. Generellt kan sägas att ordningslagens bestämmelser är mer detaljerade än järnvägslagens.

I 9 kap. 1 § järnvägslagen stadgas ett förbud mot att utan infrastrukturförvaltarens eller ett järnvägsföretags tillstånd beträda spårområdet utom på platser där det klart framgår att allmänheten har tillträde. Den som bryter mot förbudet kan enligt 10 kap. 4 § dömas till penningböter. En liknande bestämmelse för tunnelbana och spårväg finns i 4 kap.5 och 10 §§ordningslagen. I ordningslagen finns därutöver förbud mot att vidröra manöver- och signalanordningar eller liknande anordningar eller på annat sätt hindra trafikens behöriga gång.

Av 9 kap 2 § järnvägslagen framgår att det är förbjudet att förtära alkoholdrycker inom ett järnvägssystem. Förbudet gäller av naturliga skäl inte i fråga om förtäring av drycker vid tillåten servering och inte heller om järnvägsföretaget eller en infrastrukturförvaltare för särskilt fall har medgett förtäringen. Med alkoholdryck förstås enligt alkohollagen (1994:1738) en dryck som innehåller mer än 2,25 volymprocent alkohol. En motsvarande bestämmelse för tunnelbana och spårväg finns i 4 kap. 4 § ordningslagen. Av lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m. framgår att trafiktjänstemän vid tunnelbana och spårväg inte har getts befogenhet att verkställa beslag av alkoholdrycker utan detta måste göras av polis eller ordningsvakt. För järnvägen gäller dock enligt samma lag att beslag även kan göras av befattningshavare i säkerhets- eller ordningstjänst vid järnväg.

I 9 kap. 3 § järnvägslagen anges att en befattningshavare i säkerhetstjänst- eller ordningstjänst vid järnvägssystem får från järnvägssystemet avlägsna den som uppträder berusad eller stör ordningen och den som genom sitt uppträdande äventyrar säkerheten i järnvägsdriften.

I förarbetena till ordningslagen uttalades att det fanns ett klart behov av särskilda föreskrifter till skydd för ordningen och säkerheten i kollektivtrafiken. Det pekades också på att kollektivtrafiken i sig, med hänsyn till verksamhetens natur och den speciella miljö i vilken verksamheten bedrivs, är särskilt känslig för ordningsstörningar och beteenden som äventyrar människors säkerhet. Även om sådana störningar och beteenden framstår som måttliga ansågs

SOU 2004:92 Ordning och straffansvar

265

de kunna innebära uppenbara risker för allmänheten. Det bedömdes därför som angeläget att kunna ingripa mot företeelser av detta slag på ett tidigt stadium, dvs. redan innan ordningen blivit påtagligt störd eller säkerheten blivit i någon högre grad äventyrad1. I 4 kap. 7 § ordningslagen stadgas därför att tillträde till ett trafikföretags område eller färdmedel får vägras den som uppträder på ett sådant sätt att det finns anledning att befara att han kommer att störa ordningen eller äventyra säkerheten i trafiken. Även den som är berusad får vägras tillträde. Den som bryter mot dessa förbud är enligt 4 kap. 8 § ordningslagen skyldig att på uppmaning av en trafiktjänsteman lämna trafikföretagets område eller färdmedel. Om personen som brutit mot ett förbud inte gör som han blir tillsagd får en polisman eller en ordningsvakt avvisa eller avlägsna denne. En trafiktjänsteman har således enligt ordningslagen inte rätt att avvisa en person. Detta motiverades i förarbetena till ordningslagen med att uppgiften att upprätthålla allmän ordning och säkerhet i samhället i princip ankommer på polisen och att det i allmänhet finns goda möjligheter att snabbt få polis till platsen vid ordningsstörningar i kollektivtrafiken2.

När det gäller järnvägstrafik har det med hänsyn till svårigheterna för polisen att tillräckligt snabbt ingripa på ett färdmedel ansetts motiverat att befattningshavare vid järnvägen ges befogenheter att avlägsna personer som bryter mot vissa av de ordningsbestämmelser som anges i lagen. Befattningshavaren har även rätt att omhänderta personen och under vissa förutsättningar använda våld.

Två skillnader föreligger mellan ordningslagen och järnvägslagen då en person brutit mot förbudet att förtära alkoholdrycker. En befattningshavare i säkerhets- eller ordningstjänst vid järnvägssystem har nämligen endast rätt att avlägsna en person från järnvägsinfrastrukturen, dvs. inte från färdmedlet. Skillnaden motiverades med att det syntes onödigt drastiskt att med tvång avlägsna någon från järnvägens färdmedel enbart av det skälet att han förtärt alkoholhaltiga drycker. Detta framförallt då det istället finns möjlighet att beslagta dryckerna3. En annan skillnad mellan lagarna är att den som bryter mot förbudet om förtäring av alkoholdrycker vid tunnelbana och spårväg kan dömas till penningböter medan förbudet i järnvägslagen inte är straffsanktionerat. Ordningslagen innehåller även andra straffsanktionerade förbud, t.ex. förbud mot rökning och

Ordning och straffansvar SOU 2004:92

266

nedskräpning samt s.k. spärrforcering vid tunnelbana. Även förbuden i ordningslagen mot att vidröra manöver- och signalanordning m.m. eller på annat sätt hindra trafikens behöriga gång är straffsanktionerade.

7.1.3 Överväganden och bedömning

Bedömning: Bestämmelserna om ordning vid tunnelbana och spårväg skall behållas i ordningslagen (1993:1617).

Som framgått av redogörelsen ovan finns bestämmelser om ordning vid järnväg respektive tunnelbana och spårväg i två skilda lagar. En naturlig fråga vid en översyn av lagstiftningen är om det inte är mer ändamålsenligt att samla bestämmelserna om ordning vid spårbunden trafik i en lag. Järnvägsutredningen har tidigare i såväl delbetänkandet som huvudbetänkandet betonat vikten av att de grundläggande bestämmelserna inom järnvägssektorn samlas i ett enhetligt regelverk. Det är därför enligt min mening inte lämpligt att bryta ut bestämmelserna om ordning vid järnvägen från järnvägslagen. Ett alternativ är att flytta över bestämmelserna för tunnelbana och spårväg i ordningslagen till järnvägslagen. Bestämmelserna i ordningslagen motsvarar, som framgått ovan, emellertid inte helt bestämmelserna i järnvägslagen. När det gäller den miljö som tunnelbana och spårväg trafikerar och de ordningsstörningar som uppstår vid dessa transportmedel är likheterna med de andra kollektiva transportmedel som regleras i ordningslagen normalt sätt betydligt större än med järnvägen. Störningarna uppstår också huvudsakligen i de centrala delarna av storstäderna. Med hänsyn härtill har det utarbetats ett speciellt regelverk för att motverka ordningsstörningar vid de lokala kollektivtransportmedlen. Detta talar enligt min mening för att bestämmelserna om ordning vid tunnelbana och spårväg även fortsättningsvis bör behållas i ordningslagen.

En annan fråga som bör tas upp i sammanhanget är om bestämmelserna om ordning i något avseende bör ändras i sak. I departementspromemorian Några frågor om ordningslagen (Ds 2001:66) diskuterades frågan om ordningslagens bestämmelser även borde tillämpas vid viss regional järnvägstrafik, t.ex. pendeltåg, då denna trafik uppvisar flera likheter med tunnelbanan. I promemorian anfördes att det kunde finnas skäl att överväga hur gränsdragningen skall göras mellan verksamhet som skall omfattas av bestäm-

SOU 2004:92 Ordning och straffansvar

267

melserna i ordningslagen och sådan som skall regleras av järnvägssäkerhetslagen och detta kanske särskilt när det gällde kollektivtrafiken i Stockholm, där tunnelbanan och regional järnvägstrafik bedrivs parallellt. Det förhållandet att det är olika ordningsbestämmelser och regler för personalens befogenheter kunde enligt promemorian leda till oklarheter. Problemet ansågs emellertid vara specifikt för Stockholm eftersom det inte finns tunnelbana någon annanstans i Sverige. I övriga delar av landet är det endast regional järnvägstrafik och annan järnvägstrafik som bedrivs parallellt och där skulle därför förhållandet bli det motsatta. Det ansågs därför olämpligt att tillämpa ordningslagens bestämmelser på den regionala järnvägstrafiken. Jag har inte funnit skäl att göra någon annan bedömning i denna fråga än som kommit till uttryck i promemorian.

Järnvägsinspektionen har i remissvar på delbetänkandet Rätt på spåret anfört att fler och fler obehöriga beträder järnvägsspåren. Enligt 9 kap. 1 § järnvägslagen är det förbjudet att utan infrastrukturförvaltarens eller järnvägsföretags tillstånd beträda spårområdet för järnväg utom på platser där det klart framgår att allmänheten har tillträde. Exempel på sådana platser är där det genom skyltning, utjämning av höjdskillnaden mellan spåret och markplanet, gångfållor eller genom andra anordningar klart framgår att allmänheten har tillträde (jfr prop. 2003/04:123 s. 201). Som framgår av lagtexten kan dessutom infrastrukturförvaltare eller järnvägsföretag ge tillstånd till personer att beträda järnvägsspåren. Förutom egen personal kan detta t.ex. vara en fastighetsinnehavare vars fastighet delas av ett järnvägsspår. Bestämmelsen är som tidigare nämnts straffsanktionerad och den som bryter mot förbudet kan dömas till penningböter. Enligt Järnvägsinspektionen är det dock endast ett fåtal personer som varje år döms för denna förseelse. Det kan enligt min mening inte anses finnas några oklarheter vad gäller tillämpningsområdet för förbudet i järnvägslagen om att beträda spårområdet. En annan sak är att allmänheten inte känner till bestämmelsen eller att fler och fler inte bryr sig om den. En bidragande orsak till att antalet obehöriga personer som beträder spåren har ökat kan vara att de obevakade platserna och stationerna inom järnvägssystemet genom bl.a. modernisering och personalneddragningar blivit alltfler. Det torde därför krävas nya former av övervakning och ett utökat samarbete mellan Järnvägsstyrelsen och de olika aktörerna på järnvägsmarknaden för att informera allmänheten om de risker det innebär att beträda spåren samt om de förbud som stadgas i bl.a. järnvägslagen. Jag bedömer emellertid att den lagreglering som finns

Ordning och straffansvar SOU 2004:92

268

i dag är tillräcklig. Tilläggas skall att åtskilliga av de ordningsstörningar som uppkommer i samband med att personer beträder järnvägsspåren samtidigt utgör brott enligt brottsbalken, t.ex. skadegörelse.

Vissa av bestämmelserna om ordning i järnvägslagen är av den arten att de enligt regeringsformen inte behöver meddelas i lag. Detta gäller t.ex. förbudet mot att beträda spårområdet och förbudet mot alkoholförtäring (9 kap. 1 och 2 §§). Dessa bestämmelser skulle således i och för sig efter bemyndigande i lag kunna tas upp i järnvägsförordningen eller i myndighetsföreskrifter. Förutom de två nämnda paragraferna innehåller kapitlet ytterligare två paragrafer som bl.a. rör befattningshavares rätt till ingripande mot den som är berusad eller uppträder störande. Dessa bestämmelser är däremot sådana att de måste tas in i lag. Enligt min mening är det en fördel om bestämmelserna om ordning på samma sätt som i dag samlas på ett ställe. Detta ger en bättre överblick över bestämmelserna och det är även den lösning som har valts för motsvarande bestämmelser i ordningslagen.

7.2 Straffbestämmelser

7.2.1 Gällande rätt

Av 29–33 §§ lagen om säkerhet vid tunnelbana och spårväg framgår att det är straffbart att driva tillståndståndspliktig verksamhet utan tillstånd samt att underlåta att uppfylla säkerhetskrav i fråga om personal, materiel och säkerhetsordning m.m. I dessa paragrafer finns även bestämmelser om trafikonykterhetsbrott vid tunnelbana. Bestämmelser om trafikonykterhetsbrott vid spårväg finns i lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott (trafikbrottslagen). Även övriga bestämmelser i trafikbrottslagen är tillämpliga på den som för spårvagn, t.ex. vårdslöshet i trafik, hindrande eller störande av trafik och smitning.

Vid införandet av järnvägslagen flyttades straffbestämmelserna för järnväg i dåvarande järnvägssäkerhetslagen till 10 kap. järnvägslagen. Eftersom det i järnvägslagen har införts bestämmelser som saknades i järnvägssäkerhetslagen är tillämpningsområdet dock något vidare i järnvägslagen. Som exempel kan nämnas att det enligt järnvägslagen är straffbart att organisera järnvägstrafik utan tillstånd. Genom att ordningsbestämmelserna för järnväg flyttades till den nya

SOU 2004:92 Ordning och straffansvar

269

järnvägslagen kommer således bestämmelserna om trafikonykterhetsbrott för järnväg, tunnelbana och spårväg under en övergångsperiod regleras i tre olika lagar.

7.2.2 Överväganden och bedömning

Bedömning: Bestämmelserna om trafikonykterhetsbrott för den som för spårvagn skall behållas i lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott.

Jag har i avsnitt 6 föreslagit att straffbestämmelserna i lagen om säkerhet vid tunnelbana och spårväg förs över till järnvägslagen utan ändringar i sak. Dessa bestämmelser gäller både tunnelbana och spårväg med undantag för trafiknykterhetsbestämmelsen som endast gäller tunnelbana.

Trafikonykterhetsbrotten i lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott (trafikbrottslagen) gjordes tillämpliga på spårväg från och med den 1 januari 1976. Genom en lagändring den 1 juli 1982 gjordes bestämmelserna även tillämpliga på förare av järnvägsfordon och tunnelbanetåg. I förarbetena till denna lagändring anfördes att regleringen egentligen borde ske i den nya järnvägstrafiklagen – som då ännu inte hade trätt i kraft – och att placeringen i trafikbrottslagen endast var en provisorisk lösning. Bestämmelserna för järnväg och tunnelbana flyttades därför senare över till järnvägstrafiklagen och därefter till nuvarande lagen om säkerhet vid tunnelbana och spårväg. Bestämmelserna för järnväg finns, som ovan nämnts, sedan den 1 juli 2004 i järnvägslagen. Bestämmelserna för järnväg och tunnelbana gäller till skillnad från vad som gäller för spårväg även vissa andra personer som fullgör tjänster som är av väsentlig betydelse för säkerheten, t.ex. tågledare och tågklarerare. Enligt 3 § trafikbrottslagen kan endast den som för spårvagn dömas till rattfylleri.

Som framgått ovan har bestämmelserna om trafikonykterhet vid förande av spårvagn legat i trafikbrottslagen sedan 1976. Detta är enligt min mening mest naturligt då spårvagnar, i motsats till järnvägs- och tunnelbanetåg, i stor utsträckning framförs på gator tillsammans med den andra trafik som trafikbrottslagen gäller för. En följd av detta är att även övriga bestämmelser i trafikbrottslagen är tillämpliga på den som för spårvagn. Dessutom gäller straffbestämmelserna i järnvägslagen och lagen om säkerhet vid tunnelbana och

Ordning och straffansvar SOU 2004:92

270

spårväg även andra personalkategorier än föraren. Min bedömning är därför att bestämmelserna om trafikonykterhet vid förande av spårvagn bör ligga kvar i trafikbrottslagen.

Straffbestämmelserna i järnvägslagen är hämtade från järnvägssäkerhetslagen och motsvarar i princip dessa. Under utredningens gång har inget framkommit som föranleder något förslag om ändring i sak från min sida.

271

8 Några särskilda frågor

8.1 Krav på försäkring eller annat likvärdigt arrangemang för infrastrukturförvaltare

Förslag: För att beviljas tillstånd för att förvalta infrastruktur skall infrastrukturförvaltarens försäkring eller annat likvärdigt arrangemang täcka den skadeståndsskyldighet som kan uppkomma till följd av verksamheten.

Av 3 kap.2 och 3 §§järnvägslagen (2004:519) framgår att det för att licens eller säkerhetsintyg skall kunna beviljas är ett krav att sökanden bl.a. visar att han genom försäkring eller annat likvärdigt arrangemang har täckt den skadeståndsskyldighet som kan uppkomma till följd av järnvägstrafiken. Något motsvarande krav för den som vill få tillstånd till att förvalta infrastruktur finns inte.

Jag har i avsnitt 5 föreslagit att bestämmelserna i järnvägssäkerhetslagen om infrastrukturförvaltarens ansvar gentemot tredje man skall föras över till järnvägslagen. Infrastrukturförvaltaren kommer därmed även fortsättningsvis att vara skadeståndsansvarig i händelser av olyckor gentemot tredje man. Vidare har jag i avsnitt 3 föreslagit att ansvarsförhållandet mellan infrastrukturförvaltaren och järnvägsföretaget skall regleras i lag. Av de föreslagna bestämmelserna framgår bl.a. att infrastrukturförvaltaren är ansvarig på objektiv grund för ekonomisk skada till följd av ersättning som järnvägsföretaget fått betala till resande för t.ex. personskada och till godskunder för skada på gods om skadan orsakats av infrastrukturen.

Med hänsyn till att infrastrukturförvaltaren genom bestämmelserna i järnvägslagen kan komma att bli skadeståndsskyldig gentemot såväl järnvägsföretag som tredje man bör det ställas samma krav på försäkring eller liknande på en infrastrukturförvaltare som på ett järnvägsföretag. Tilläggas skall att eftersom tillstånd inte krävs för

Några särskilda frågor SOU 2004:92

272

Banverket för att förvalta infrastruktur kommer ett krav på försäkring endast gälla övriga infrastrukturförvaltare.

8.2 Underrättelseskyldighet för järnvägsföretag gentemot infrastrukturförvaltaren vid transport av farligt gods

Bedömning: Ett järnvägsföretag som vill transportera farligt gods bör underrätta infrastrukturförvaltaren om transporten. En bestämmelse med detta innehåll bör införas i författningarna om farligt gods.

I 3 kap. 11 § järnvägstrafiklagen (1985:192) finns en bestämmelse som bl.a. stadgar att avsändaren av farligt gods är skyldig att noga underrätta järnvägen vad faran består i och om de försiktighetsåtgärder som behöver vidtas. Som framgår av avsnitt 4.1 skall med järnvägen förstås det rättssubjekt som driver infrastrukturen, dvs. infrastrukturförvaltaren.

Jag har i avsnitt 4.9.2 föreslagit att en avsändare som överlämnar farligt gods för transport även fortsättningsvis skall ha en särskild upplysningsplikt men att upplysningsplikten till skillnad från i dag skall gälla gentemot transportören. Denna information bör dock rimligen vidarebefordras till infrastrukturförvaltaren för dennes trafikplanering m.m. En sådan skyldighet stadgas även i Banverkets järnvägsnätsbeskrivning. Frågan är dock så viktig att den enligt min mening bör regleras i författning.

En bestämmelse om skyldighet för transportören eller järnvägsföretaget att vidarebefordra information om farligt gods till infrastrukturförvaltaren är främst en offentligrättslig regel och hör närmast hemma i reglerna om transport av farligt gods. Utredningen om översyn av bestämmelserna om transport av farligt gods lämnade sitt betänkande i början av september 2004 och den slutgiltiga versionen av betänkandet har därmed inte kunnat beaktas i mitt förslag. Såvitt framgått, efter kontakt med ovan angivna utredning, har någon bestämmelse med innehåll om en transportörs eller ett järnvägsföretags skyldighet att vidarebefordra information om farligt gods till infrastrukturförvaltaren emellertid inte tagits in i utredningens förslag. I det fortsatta arbetet bör därför en uppföljning av denna fråga ske i samråd med försvarsdepartementet.

273

9 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

9.1 Ikraftträdande

Förslag: Huvuddelen av de nya bestämmelserna skall träda i kraft den 1 januari 2006 då järnvägstrafiklagen (1985:192) och lagen (1990:1157) om säkerhet vid tunnelbana och spårväg samtidigt skall upphöra att gälla. Bestämmelserna i järnvägslagen (2004:519) om internationell järnvägstrafik (13 kap.) och om utnyttjande av järnvägsinfrastruktur för internationell transport (15 kap. 11– 16 §§) skall dock inte träda i kraft förrän 1999 års COTIF blivit gällande. I samband med detta skall lagen (1985:193) om internationell järnvägstrafik upphöra att gälla. Regeringen skall bemyndigas att besluta om när de nya bestämmelserna om marknadstillträde för persontrafik i järnvägslagen (5 kap. 1–6 §§) och den därtill knutna bestämmelsen om överklagande (20 kap. 1 §) skall träda i kraft.

Med undantag för de nya bestämmelserna om marknadstillträde för persontrafik bör lagförslagen inte innebära några större konsekvenser för berörda myndigheter och aktörer. Med beaktande av detta och den tid som erfordras för den fortsatta beredningen av förslagen i regeringskansliet och i riksdagen bör huvuddelen av förslagen kunna träda i kraft den 1 januari 2006. Järnvägstrafiklagen (1985:192) och lagen (1990:1157) om säkerhet vid tunnelbana och spårväg bör samtidigt upphävas.

Av artikel 4 i protokollet av den 3 juni 1999 om ändring av COTIF (ändringsprotokollet) framgår att protokollet träder i kraft tre månader efter det att fler än två tredjedelar av medlemsstaterna ratificerat, godtagit eller godkänt protokollet. OTIF beräknar att detta kommer ske senast i början av år 2005. Huvuddelen av de förslag jag lämnar som rör internationella förhållanden är direkt föranledda av ändringarna i COTIF. Det gäller bestämmelserna i 13 kap. om

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser SOU 2004:92

274

internationell järnvägstrafik och bestämmelserna i 15 kap. 11–16 §§ om utnyttjande av järnvägsinfrastruktur för internationell transport. Bestämmelserna i 13 kap. kan inte träda i kraft innan 1999 års COTIF blivit gällande. Inte heller bestämmelserna i 15 kap. 11–16 §§ bör träda i kraft dessförinnan. För det fall tillräckligt antal stater inte har ratificerat ändringsprotokollet när lagförslaget tas upp i riksdagen bör regeringen bemyndigas att sätta dessa lagändringar i kraft1.

När det gäller förslaget i 13 kap. 3 § om att vissa framtida ändringar i COTIF direkt skall gälla som svensk rätt skall, som angetts i avsnitt 2.8.1, riksdagens beslut i princip fattas i samma ordning som vid stiftande av grundlag men kan i brådskande fall fattas omedelbart med kvalificerad majoritet. Det finns i detta fall inte anledning att frångå den ordning som normalt skall tillämpas. Lagförslaget i denna del bör därför antas genom två likalydande riksdagsbeslut med mellanliggande riksdagsval. Det får antas att 1999 års COTIF har trätt i kraft i vart fall under valåret 2006. Bestämmelsen bör därför kunna träda i kraft den 1 januari 2007.

En av utgångspunkterna för utredningen har varit att den nationella regleringen om möjligt skall överensstämma med regleringen i COTIF. Enligt min mening är det lämpligt att de nya bestämmelserna som gäller inrikes trafik träder i kraft utan dröjsmål och detta även om 1999 års COTIF ännu inte trätt i kraft. De skillnader som detta medför mellan inrikes och internationell trafik kommer endast att bestå under en högst begränsad tid. För det fall tillräckligt många stater har ratificerat 1999 års COTIF innan de nya bestämmelserna rörande inrikes trafik har trätt i kraft är det väsentligt att lagstiftningsarbetet påskyndas så att dessa bestämmelser tillsammans med bestämmelserna om internationell trafik kan träda i kraft strax efter COTIF blivit gällande.

Vad gäller ikraftträdandet av de nya bestämmelserna om marknadstillträde för persontrafik i 5 kap. 1–6 §§ och den därtill knuta övergångsbestämmelsen i 20 kap. 1 § bör följande noteras. Den 3 mars 2004 presenterade EG-kommissionen det s.k. tredje järnvägspaketet, vari ingår ett förslag att från och med den 1 januari 2010 öppna upp den internationella passagerartrafikmarknaden för konkurrens. Förslaget går bl.a. ut på att järnvägsföretag skall kunna utföra internationell transport inom EU och därvid kunna ta upp och släppa av passagerare på samtliga större stationer, dvs. även på stationer inom

1 I artikel 6 i ändringsprotokollet finns övergångsbestämmelser.

SOU 2004:92 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

275

samma medlemsstat. Om förslaget går igenom kommer det t.ex. att bli möjligt för järnvägsföretag inom EU att trafikera de i dag för SJ AB lönsamma linjerna Göteborg – Stockholm och Malmö – Stockholm genom att låta trafiken börja eller sluta i Köpenhamn.

Persontrafikmarknaden i Sverige är relativ liten vid en internationell jämförelse. Förslaget om avreglering av persontrafikmarknaden i huvudbetänkandet Järnväg för resenärer och gods (SOU 2003:104) innebär att utländska aktörer genom dotterbolag i Sverige kan konkurrera på den svenska marknaden utan att svenska aktörer ges samma rätt utomlands. I huvudbetänkandet förslogs att bestämmelserna skulle träda i kraft under år 2006. Enligt min mening är det emellertid av stor vikt att den svenska avregleringen av persontrafiken sker i takt med avregleringen av persontrafiken i övriga EU- och EESländer. Det finns annars en risk att de svenska järnvägsföretagens möjligheter att bli konkurrenskraftiga minskar. Bl.a. med hänsyn till att EG-kommissionen nu har lämnat ett förslag till direktiv om marknadsöppning för den internationella passagerartrafiken är det mindre lämpligt att i dag ange ett exakt datum när bestämmelserna skall träda i kraft. Regeringen bör därför bemyndigas att bestämma när bestämmelserna om avregleringen av persontrafiken skall träda i kraft med hänsyn till hur utvecklingen blir inom EU.

9.2 Övergångsbestämmelser

Förslag: Beslut om godkännande av spåranläggningar och fordon samt beslut om tillstånd vid tunnelbana och spårväg som meddelats före ikraftträdandet skall jämställas med godkännande och tillstånd enligt järnvägslagen (2004:519). Kravet på försäkring eller annat likvärdigt arrangemang för den som förvaltar järnvägsinfrastruktur skall under en viss tid inte gälla den som vid ikraftträdandet redan innehar tillstånd. De nya bestämmelserna om vad som skall ingå i ett trafikeringsavtal och de därtill knutna ansvarsreglerna skall inte gälla avtal som ingåtts före ikraftträdandet. Äldre bestämmelser skall fortfarande gälla i fråga om inrikes järnvägstransporter som har påbörjats före ikraftträdandet och i fråga om skador på tredje man som inträffat före ikraftträdandet.

Bestämmelserna om krav på godkännande av spåranläggningar och fordon i lagen om säkerhet vid tunnelbana och spårväg har utan

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser SOU 2004:92

276

ändringar i sak flyttats över till järnvägslagen. Detsamma gäller bestämmelserna om tillstånd för att driva tunnelbane- och spårvägstrafik eller spåranläggningar för sådan trafik.

Av praktiska skäl bör beslut om godkännande enligt lagen om säkerhet vid tunnelbana och spårväg få fortsätta att gälla. Ett godkännande enligt lagen om säkerhet vid tunnelbana och spårväg bör därför jämställas med ett godkännande enligt järnvägslagen. Godkännandet kommer därmed att gälla till dess att fordonet eller spåranläggningen byggs om eller moderniseras (jfr 2 kap. 2 § i mitt förslag till järnvägslag).

Den som vid lagens ikraftträdande innehar tillstånd för att driva tunnelbane- eller spårvägsverksamhet bör få fortsätta med verksamheten fram till utgången av år 2008. Ett tillstånd enligt lagen om säkerhet vid tunnelbana och spårväg bör därför fram till denna tidpunkt jämställas med ett tillstånd enligt järnvägslagen.

Genom att godkännande och tillstånd enligt lagen om säkerhet vid tunnelbana och spårväg jämställs med godkännande och tillstånd enligt järnvägslagen kommer bestämmelserna om tillsyn, återkallelse m.m. i nuvarande 8 kap. järnvägslagen att bli direkt tillämpliga.

Av allmänna principer följer att sådana förelägganden, förbud och andra beslut som meddelats med stöd av bestämmelserna i lagen om säkerhet vid tunnelbana och spårväg och som avser skyldigheter som återfinns i sak oförändrade i den nya lagen fortsätter att gälla utan att det särskilt behöver förordnas om detta.

Jag har i avsnitt 8.1 föreslagit att det även för den som vill förvalta järnvägsinfrastruktur skall krävas försäkring eller annat likvärdigt arrangemang. Med beaktande av den tidigare gällande ordningen då krav på försäkring inte förelåg bör kravet på de förvaltare som vid lagens ikraftträdande innehar tillstånd inte få omedelbar effekt. Kravet på försäkring eller liknande för dessa förvaltare bör gälla först efter utgången av år 2008.

Äldre bestämmelser om ansvar m.m. mellan transportör och kund bör fortsätta att gälla för transporter som har påbörjats före ikraftträdandet. De nya bestämmelserna om trafikeringsavtalets innehåll i 6 kap. och ansvarsregleringen mellan infrastrukturförvaltare och järnvägsföretag i 15 kap. bör inte gälla i fråga om avtal som har ingåtts före ikraftträdandet.

Vid prövning av mål eller ärenden enligt lagen om säkerhet vid tunnelbana och spårväg som har inletts före lagens ikraftträdande bör äldre materiella bestämmelser fortsätta att tillämpas. Bestämmelserna är dock i sak i princip oförändrade.

SOU 2004:92 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

277

Enligt 5 § andra stycket BrB:s promulgationslag (1964:163) skall straff i princip bestämmas efter den lag som gällde när gärningen företogs. Gäller annan lag när dom meddelas, skall dock den lagen tillämpas, om den leder till frihet från straff eller till lindrigare straff. Eftersom det inte föreligger några skillnader i straffhänseende mellan lagen om säkerhet vid tunnelbana och spårväg och mitt förslag kommer bestämmelserna i lagen om säkerhet vid tunnelbana och spårväg fortsätta att gälla för gärningar som har begåtts före ikraftträdandet. Särskilda övergångsbestämmelser behöver därmed inte meddelas i denna del.

279

10 Ekonomiska och andra konsekvenser

Bedömning: Mina förslag bör inte medföra några nämnvärda konsekvenser i de avseenden som anges i kommittéförordningen (1998:1474).

Om förslagen i ett betänkande påverkar kostnaderna eller intäkterna för staten, kommuner, landsting, företag eller andra enskilda skall enligt 14 § kommittéförordningen (1998:1474) en beräkning av dessa konsekvenser göras. Även andra samhällsekonomiska konsekvenser skall redovisas. Enligt 15 § samma förordning skall även sådana konsekvenser redovisas som avser kommunalt självstyre, brottslighet och brottsförebyggande arbete, sysselsättning, offentlig service, små företags förutsättningar, jämställdhet eller integrationspolitiska mål.

Jag gör följande bedömning vad gäller konsekvenserna av mina förslag.

I avsnitt 2.5 har jag föreslagit att Sverige skall tillträda 1999 års COTIF. Beräkningsgrunderna för finansieringen av OTIF:s utgifter är som angetts i avsnitt 2.4.2 ändrade. För Sveriges del innebär ändringen att Sveriges andel av årsavgiften sänks. Sverige betalade förra året (2003) 750 711 kr till OTIF.

Bihang D (CUV) är ett nytt bihang som innehåller bestämmelser för avtal om nyttjande av vagnar i internationell järnvägstrafik. Bestämmelserna är i all väsentlighet dispositiva och bör därmed inte medföra några negativa konsekvenser för berörda parter. Tvärtom bör den förenkling av regelverket som bihanget innebär på sikt kunna leda till lägre kostnader för aktörerna på järnvägsmarknaden.

Även bihang E (CUI) är nytt. Bestämmelserna skall tillämpas på de avtal som träffas mellan infrastrukturförvaltare och transportörer om nyttjande av infrastruktur för internationell järnvägstrafik. I avsnitt 3.2 har jag föreslagit att bestämmelserna i princip även skall gälla trafikeringsavtal om nyttjande av infrastruktur för nationell

Ekonomiska och andra konsekvenser SOU 2004:92

280

järnvägstrafik. Redan i dag träffar Banverket avtal med trafikutövarna med ansvarsvillkor som i stora delar motsvarar dem som finns i CUI. Det föreligger dock, som nämnts i avsnitt 3, vissa skillnader. Bestämmelserna bör emellertid inte medföra några nämnvärda merkostnader för någondera av avtalsparterna eller några andra konsekvenser som nu är ifråga. I avsnitt 3.2.2 har jag föreslagit att trafikeringsavtalet skall träffas mellan infrastrukturförvaltaren och järnvägsföretaget. Den som endast vill organisera järnvägstrafik kommer därmed inte bli part i trafikeringsavtalet. Förslaget bör minska den ekonomiska risken för de speditörer m.fl. som vill organisera trafik eftersom dessa inte längre genom trafikeringsavtalet kommer att vara ansvariga på objektiv grund för de skador järnvägsföretaget orsakar infrastrukturförvaltaren.

De nya tekniska bihangen F och G (APTU och ATMF) innehåller tekniska standarder och en godkännandeordning för järnvägsmateriel som skall användas i internationell trafik. De reglerar huvudsakligen samma frågor som EU:s direktiv om driftskompatibilitet som redan är införlivade i järnvägslagen. Ett införlivande av APTU och ATMF bör därför inte medföra några negativa konsekvenser för aktörerna på järnvägsmarknaden. Tilläggas skall att den internationella standardiseringen under alla förhållanden är oundviklig och är tänkt att på längre sikt leda till billigare och bättre järnvägsdrift.

Jag har i avsnitt 8.1 föreslagit att det även för den som vill förvalta infrastruktur skall krävas försäkring eller likvärdigt arrangemang som täcker den skadeståndsskyldighet som kan uppkomma till följd av verksamheten. Om de som förvaltar infrastruktur därigenom blir tvungna att försäkra sig till ett högre belopp än tidigare kommer förslaget innebära ökade kostnader för dem. Kravet gäller dock inte för Banverket.

De nya bestämmelserna om marknadstillträde för persontrafik som föreslogs i huvudbetänkandet Järnväg för resenärer och gods har genom detta betänkande införts i författningsförslaget. Överväganden i denna del finns i huvudbetänkandet och eftersom förslaget i sak inte skiljer sig från huvudbetänkandet avstår jag från att i detta betänkande ytterligare kommentera konsekvenserna av det.

I övrigt bör mina förslag inte innebära några konsekvenser i de avseenden som anges i kommittéförordningen.

281

11 Författningskommentar

11.1 Järnvägslagen (2004:519) med av utredningen föreslagna ändringar

I betänkandet återges järnvägslagen (2004:519) i den lydelse den skulle få om de av utredningen föreslagna ändringarna görs i lagen. I det följande lämnas en kommentar till den återgivna lagen endast i de delar ändringar har skett i järnvägslagen.

1 kap. Allmänna bestämmelser

I kapitlet finns allmänna bestämmelser. Järnvägslagen (2004:519) föreslås, till skillnad från i dag, omfatta t.ex. bestämmelser om tunnelbana och spårväg, om transport av resande och gods, om det inbördes ansvaret mellan infrastrukturförvaltaren och järnvägsföretaget samt om ansvar i annat fall än vid transport. Gällande bestämmelser i 1 § andra stycket och 2 § järnvägslagen har därför ersatts av bestämmelser i den nya 2 §. Övervägandena finns i avsnitten 2.6, 3.2.2, 4.3, 5.2 och 6.3.

Det skall uppmärksammas att järnvägslagen inte skall tillämpas om annat följer av EG-rätten. Vid konflikter mellan EG-rätten och de föreslagna särskilda bestämmelserna om internationell järnvägstrafik så har exempelvis de gemenskapsrättsakter som införlivats genom 2 kap. järnvägslagen (rådets direktiv 96/48/EG av den 23 juli 1996 om driftskompatibiliteten hos det transeuropeiska järnvägssystemet för höghastighetståg och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/16/EG av den 19 mars 2001 om driftskompatibiliteten hos det transeuropeiska järnvägssystemet för konventionella tåg) samt rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande

Författningskommentar SOU 2004:92

282

och verkställighet av domar på privaträttens område (Bryssel I-förordningen) företräde.

Ordet utföra i skilda böjningsformer har i hela järnvägslagen bytts ut mot termen bedriva i de fall ordet används i samband med trafikverksamhet.

1 kap. 1 §

Ändringarna i bestämmelsens första stycke är endast av språklig art.

Andra stycket har tagits bort eftersom järnvägslagen i vissa delar föreslås gälla även för tunnelbana och spårväg.

1 kap. 2 §

Bestämmelserna i paragrafen är nya. Av första stycket framgår att vissa bestämmelser i lagen även gäller för tunnelbana och spårväg.

Enligt andra stycket gäller bestämmelserna i 8–13 kap. även järnvägstransport med svensk tågfärja. Med svensk tågfärja avses en tågfärja med svensk flagg. Övervägandena i denna del finns i avsnitt 4.3.

I tredje stycket anges de fall när lagen skall tillämpas även på annan transport än järnvägs-, tunnelbane- och spårvägstransport. Ett sådant fall är när transportören tillfälligt avbryter järnvägsdriften och i stället transporterar eller låter transportera de resande med ett annat slags transportmedel (9 kap. 4 §). Bestämmelser i lagen kan därvid tillämpas på transport även utom Sverige. Det skulle nämligen i en sådan situation undantagsvis kunna inträffa att en resande tillfogas skada utanför Sveriges territorium. Bestämmelsen motsvarar 1 kap. 1 § andra stycket första meningen järnvägstrafiklagen (1985:192). Ändringarna är endast språkliga.

1 kap. 4 §

I paragrafen förklaras vissa begrepp.

Definitionerna av begreppen transportör och faktisk transportör är nya. Transportör är den som genom avtal med en resande eller avsändare av gods åtar sig att utföra en järnvägstransport av resande, inskrivet resgods, fordon (som transporteras i samband med transport av resande) eller gods. Transportören kan själv eller

SOU 2004:92 Författningskommentar

283

genom att anlita en faktisk transportör utföra transporten. En transportör behöver inte vara ett järnvägsföretag utan kan t.ex. vara en speditör. Den faktiske transportören, som på uppdrag av transportören utför hela eller delar av transporten, är inte part i transportavtalet.

Innebörden av begreppet järnvägsinfrastruktur har ändrats genom att i definitionen nämnda anläggningar och anordningar ombord på svensk tågfärja inte skall anses som järnvägsinfrastruktur. Övervägandena finns i avsnitt 4.3.

I övrigt motsvarar bestämmelsen nu gällande 1 kap. 4 § järnvägslagen.

2 kap. Krav på järnvägssystem

I detta kapitel finns bestämmelser om säkerheten vid järnväg, tunnelbana och spårväg samt om krav på delsystem och komponenter i järnvägssystem. Till skillnad från nuvarande 2 kap. järnvägslagen (2004:519) gäller de allmänna bestämmelserna om säkerhet även tunnelbana och spårväg. Dessa bestämmelser har tidigare funnits i lagen (1990:1157) om säkerhet vid tunnelbana och spårväg. De övriga ändringar som har gjorts är i princip endast av redaktionell art och någon ändring i sak är inte avsedd. För en närmare kommentar hänvisas till förarbetena till järnvägslagen (prop. 2003/04:123) och järnvägssäkerhetslagen (prop. 1990/91:1).

2 kap. 1 §

Paragrafen är ny och har tillkommit för att tydliggöra att kapitlet även skall gälla säkerheten vid tunnelbana och spårväg.

I andra stycket stadgas att vad som sägs om delsystem, järnvägssystem, järnvägsinfrastruktur och järnvägsfordon samt om järnvägsföretag och infrastrukturförvaltare i 2–8 §§ äger motsvarande tillämpning på tunnelbana och spårväg samt på den som bedriver tunnelbane- eller spårvägstrafik eller förvaltar infrastruktur för sådan trafik. Begreppet infrastruktur används inte i lagen om säkerhet vid tunnelbana och spårväg utan där används istället begreppet spåranläggning. Av 2 § i den lagen framgår att till spåranläggning hör spår och de övriga fasta anordningar som behövs för spårets bestånd, drift eller brukande, signal- och säkerhetsanläggningar i

Författningskommentar SOU 2004:92

284

övrigt, trafikledningsanläggningar samt anordningar för elförsörjning i trafiken. Definitionen motsvarar i sak i stort sett vad som sägs om järnvägsinfrastruktur i nuvarande järnvägslag. Mitt förslag om ändrad innebörd av begreppet järnvägsinfrastruktur (se kommentaren till 1 kap. 4 § och avsnitt 4.3) innebärande att bestämmelserna om säkerhet inte längre skall tillämpas på tågfärja påverkar inte tunnelbana och spårväg varför någon saklig skillnad från vad som gäller enligt lagen om säkerhet vid tunnelbana och spårväg inte är avsedd.

2 kap. 2 §

Första meningen motsvarar i sak 2 kap. 13 § järnvägslagen samt första meningen i 17 respektive 18 §§ lagen om säkerhet vid tunnelbana och spårväg. Genom ett förtydligande av bestämmelsen framgår det nu direkt av lagtexten att tillsynsmyndigheten vid prövningen skall bedöma om ett delsystem uppfyller de krav som ställs i kapitlet. Av andra meningen framgår att ett godkännande av tillsynsmyndigheten inte endast krävs före ibruktagandet utan även om delsystemet byggts om eller moderniserats. Även detta får anses vara ett förtydligande till nu gällande reglering i 2 kap. 13 § järnvägslagen. En motsvarande bestämmelse finns i andra meningen i 17 respektive 18 §§ lagen om säkerhet vid tunnelbana och spårväg.

2 kap. 3 §

Paragrafen motsvarar 2 kap. 1 § järnvägslagen och i sak 13 § lagen om säkerhet vid tunnelbana och spårväg.

2 kap. 4 §

Paragrafen motsvarar i sak 2 kap. 2 § järnvägslagen samt 10 och 11 §§ lagen om säkerhet vid tunnelbana och spårväg.

2 kap. 5 §

Paragrafen motsvarar 2 kap. 3 § järnvägslagen och 12 § lagen om säkerhet vid tunnelbana och spårväg.

SOU 2004:92 Författningskommentar

285

2 kap. 6 §

Paragrafen motsvarar 2 kap. 4 § järnvägslagen och 16 § lagen om säkerhet vid tunnelbana och spårväg.

2 kap. 7 §

Paragrafen motsvarar 2 kap. 5 § järnvägslagen och 14 § lagen om säkerhet vid tunnelbana och spårväg. Regeringen eller tillsynsmyndigheten kan enligt 15 § föreskriva vad en säkerhetsordning närmare skall innehålla och hur den skall utformas.

2 kap. 8 §

Paragrafen motsvarar 2 kap. 6 § järnvägslagen samt 24 § första och tredje styckena lagen om säkerhet vid tunnelbana och spårväg. Endast språkliga ändringar har gjorts.

2 kap. 9–14 §§

Paragraferna motsvarar 2 kap.712 §§järnvägslagen och är endast tillämpliga på järnvägssystem. Första stycket i nuvarande 9 § som stadgar att delsystem endast får tas i bruk om de uppfyller kraven i 8 § har tagits bort eftersom detta numera framgår av 2 §.

2 kap. 15 §

Paragrafen motsvarar 2 kap. 14 § järnvägslagen och innebär bl.a. ett bemyndigande till regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten att utfärda tekniska och andra föreskrifter rörande de krav på delsystem och komponenter som uppställs i 8–12 §§. I paragrafen ges även regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten på motsvarande sätt som i lagen om säkerhet vid tunnelbana och spårväg rätt att meddela föreskrifter om säkerhet och olycksrapportering. Ändringarna i bestämmelsen är språkliga och av redaktionell art.

Författningskommentar SOU 2004:92

286

3 kap. Tillstånd för järnvägsverksamhet

3 kap. 3 §

I paragrafen har följdändringar gjorts på grund av de ändringar som skett i 2 kap.

3 kap. 4 §

Ändringarna i paragrafen är endast språkliga.

3 kap. 8 §

Bestämmelsen i första stycket punkten 3 är ny och innebär att det som ytterligare krav för att beviljas tillstånd för att förvalta infrastruktur ställs att sökande kan visa att han genom försäkring eller annat likvärdigt arrangemang har täckt den skadeståndsskyldighet som kan uppkomma till följd av den verksamhet som tillståndet gäller. Övervägandena finns i avsnitt 8.1.

3 kap. 9 §

Paragrafen är ny och motsvarar i sak 4 § första stycket lagen om säkerhet vid tunnelbana och spårväg (1990:1157). Av paragrafen framgår att tillstånd krävs för att bedriva tunnelbane- och spårvägstrafik eller för att förvalta infrastruktur för sådan trafik och driva anläggningar som hör till infrastrukturen. Angående begreppet infrastruktur se kommentaren till 2 kap. 1 §.

I 3 § lagen om säkerhet vid tunnelbana och spårväg anges att tunnelbane- och spårvägsverksamhet består av drift av spåranläggningar (spårinnehav) och drift av spårtrafik (trafikutövning). Vidare anges att i driften av spåranläggningar ingår trafikledning men att denna är en särskild verksamhetsgren om den som driver spåranläggningen har överlåtit ansvaret härför till någon annan (särskild trafikledningsverksamhet). Motsvarande bestämmelse finns inte i järnvägslagen och är inte heller enligt min mening nödvändig för tunnelbana och spårväg. För det fall någon övertar trafikledande uppgifter är denne att betrakta som förvaltare av

SOU 2004:92 Författningskommentar

287

infrastruktur och skall därmed ha erforderliga tillstånd för att bedriva denna verksamhet (jfr prop. 2003/04:123 s. 98).

3 kap. 10 §

Paragrafen är ny. Av första stycket framgår när tillstånd till den som vill bedriva tunnelbane- och spårvägsverksamhet skall beviljas. De krav som ställs är i princip desamma som i dag gäller enligt 4 § andra stycket lagen om säkerhet vid tunnelbana och spårväg. Ändringarna i punkt 1 jämfört med nuvarande reglering är redaktionella för att bättre överensstämma med motsvarande bestämmelser i kapitlet rörande licens och tillstånd för förvaltare av järnvägsinfrastruktur. Någon ändring i sak är inte avsedd, varför förarbetena till järnvägssäkerhetslagen (prop. 1990/91:1) fortfarande är relevanta. Utöver kraven i punkt 1 krävs enligt punkt 2 att sökanden uppfyller de allmänna säkerhetskraven i 2 kap. 3–7 §§ samt i de föreskrifter som har meddelats med stöd av 2 kap. 15 § 2. Säkerhetskraven i 2 kap. motsvarar i huvudsak nu gällande krav enligt lagen om säkerhet vid tunnelbana och spårväg.

Enligt andra stycket får kraven anpassas till verksamhetens art och omfattning. Bestämmelsen motsvarar 4 § tredje stycket lagen om säkerhet vid tunnelbana och spårväg. Det skall framgå av tillståndet vilken anpassning som har gjorts.

3 kap. 11 §

Paragrafen motsvarar nuvarande 3 kap. 9 § järnvägslagen.

5 kap. Rätt att bedriva och organisera trafik på järnvägsnät

I detta kapitel finns bestämmelser om marknadstillträde för person- och godstrafik. Bestämmelserna i 1–6 §§ om persontrafik är i huvudsak nya medan bestämmelserna om godstrafik i 7 och 8 §§ motsvarar nuvarande 5 kap.3 och 4 §§järnvägslagen.

I huvudbetänkandet Järnväg för resenärer och gods (SOU 2003:104) redovisades för- och nackdelar med ett antal olika modeller för tillträde till järnvägens persontrafikmarknad. Modellerna omfattade allt från marknadsstyrd persontrafik till olika former av samhällsstyrt utbud. Ingen av modellerna ansågs ensam

Författningskommentar SOU 2004:92

288

kunna tillvarata samhällets önskemål som de uttrycks i de transportpolitiska målen utan i stället förslogs i betänkandet en blandad modell där en ökad konkurrens om resenärerna kunde kombineras med ett av samhället garanterat och styrt utbud. Modellen innebär i korthet att järnvägsföretag tillåts bedriva kommersiell persontrafik i konkurrens över hela det svenska järnvägsnätet. Det skall således inte råda något monopol vare sig i operatörsledet eller i organisationsledet. I betänkandet anfördes dock att rätten att organisera den linjebundna persontrafiken borde, för att kunna värna en konkurrens på jämbördiga villkor mellan kommersiell och subventionerad trafik, regleras och kontrolleras genom ett tillståndsförfarande. Motiven till detta har utvecklats utförligt i avsnitten 2.3 och 2.4 i huvudbetänkandet.

5 kap. 1 §

I första stycket anges huvudregeln att svenska järnvägsföretag och verksamhetsutövare med auktorisation har rätt att bedriva och organisera persontrafik på svenska järnvägsnät. Samma rätt medges järnvägsföretag och verksamhetsutövare från annan EES-stat eller Schweiz om motsvarande rätt ges svenskt järnvägsföretag eller verksamhetsutövare med auktorisation i dessa stater. Huvudregeln begränsas genom hänvisning till 2 § där det stadgas att trafikeringstillstånd krävs för att bedriva eller organisera linjebunden persontrafik.

Andra stycket motsvarar nuvarande 5 kap. 2 § järnvägslagen.

5 kap. 2 §

I första stycket anges att det krävs trafikeringstillstånd för att bedriva eller organisera linjebunden persontrafik. Tillstånd krävs inte för sådan internationell trafik som avses i 1 § andra stycket. I huvudbetänkandet Järnväg för resenärer och gods (SOU 2003:104 s. 120 f) har redogjorts för vad som kännetecknar linjebunden persontrafik. Om en verksamhetsutövare med auktorisation innehar ett trafikeringstillstånd och låter ett järnvägsföretag utföra trafiken i enlighet med tillståndet krävs naturligtvis inte att även järnvägsföretaget innehar ett trafikeringstillstånd.

SOU 2004:92 Författningskommentar

289

Av andra stycket framgår att tillståndet får förenas med villkor om det finns särskilda skäl. Tanken är att villkoren skall kunna användas som instrument för genomförande av transportpolitiskt angelägna samhällskrav. Villkoren kan vara generella och gälla för alla järnvägsföretag eller utformas specifikt för viss järnvägstrafik. Som exempel kan nämnas krav på att tillhandahålla viss angiven trafikinformation och krav i syfte att tillgodose funktionshindrades möjligheter att använda järnvägssystemet.

5 kap. 3 §

Enligt första stycket första meningen skall trafikeringstillstånd ges om inte ett järnvägsföretag eller en annan verksamhetsutövare gör sannolikt att den avsedda trafiken i betydande mån skulle komma att skada förutsättningarna för att bedriva eller organisera redan etablerad järnvägstrafik. Bestämmelsen innebär att en redan etablerad aktör kan påkalla en s.k. skadlighetsprövning. Prövningen, som görs av tillsynsmyndigheten, avser skada som kan uppkomma för redan etablerad linjebunden persontrafik på järnväg om annan sådan persontrafik ges tillstånd att konkurrera. Av första stycket andra meningen framgår dock att den som utför eller organiserar kommersiell trafik inte kan påkalla en skadlighetsprövning gentemot annan kommersiell trafik. Med kommersiell trafik avses sådan trafik som inte är upphandlad eller subventionerad av Rikstrafiken eller trafikhuvudmännen.

En skadlighetsprövning är avgränsad till linjebunden persontrafik på järnväg som den eller de som påkallat skadlighetsprövningen bedriver. Skada som uppstår på t.ex. busstrafik skall således inte bedömas i en skadlighetsprövning. En konsekvens av att trafik ofta bedrivs i nätverk är att många järnvägsföretag och verksamhetsutövare med auktorisation kan ha ett intresse av att påkalla en skadlighetsprövning, även sådana som bedriver verksamhet ganska långt från den aktuella nyetableringen. Påkallas ingen skadlighetsprövning skall tillsynsmyndigheten utfärda trafikeringstillstånd utan någon prövning.

Bevisbördan beträffande trafikens skadlighet är placerad så att det är den som påstår att trafiken är skadlig som har att göra det sannolikt att förutsättningarna för denne att bedriva redan etablerad trafik skadas i betydande mån. Skadan måste vara av viss storlek för att leda till att trafikeringstillstånd för ny trafik inte skall ges.

Författningskommentar SOU 2004:92

290

Skadan som kan uppkomma är i första hand av företagsekonomisk art och hänsyn bör därför kunna tas till såväl ökade kostnader som minskade intäkter. Finansiella bindningar till följd av fordonsinnehav bör dock inte få utgöra något bärande skäl vid en skadlighetsprövning. Om det finns möjlighet att förebygga eller minska skadan på trafikens förutsättningar, t.ex. genom justeringar i utbudet bör detta beaktas vid skadlighetsprövningen. Hänsyn bör även kunna tas till indirekt skada som uppkommer på annan trafik inom ramen för den skadelidandes utbud. Anledningen till detta är att framför allt trafikhuvudmännen även fortsättningsvis bör ges ett skydd för de delar av den egna trafiken som kan bidra till kostnadstäckning för annan av dem bedriven och transportpolitiskt angelägen trafik. Skadan måste dock även i detta fall vara betydande.

Bestämmelsen i andra stycket är ett undantag från huvudregeln i första stycket och stadgar att oavsett vad som sägs i första stycket skall trafikeringstillstånd ges om en avsevärt bättre trafikförsörjning därigenom skulle uppnås. Bestämmelsen innebär således att tillsynsmyndigheten har möjlighet att ge ett trafikeringstillstånd även om förutsättningarna för en aktör att bedriva redan befintlig trafik skadas i betydande mån. Det som avses är när ett nytt trafikupplägg kan bedömas tillgodose resenärernas behov på ett betydligt bättre sätt än den redan etablerade tågtrafiken kan. Exempel på tillfällen då tillstånd kan ges enligt undantaget är när den etablerade aktören inte utför sådan trafik som svarar mot efterfrågan. Vidare kan den nye aktörens linjesträckning och planerade hållplatser innebära att nya förbindelser upprättas mellan olika orter vilket kan medföra att ett stort antal resenärer på det sättet slipper tidsödande byten. Den nya aktören kan även vilja satsa på högre komfort och kvalitet eller utföra trafik med väsentligt lägre priser eller betydligt snabbare trafik.

5 kap. 4 §

Av paragrafen framgår inledningsvis att ett tillstånd gäller tills vidare. Tillståndshavaren skall utföra eller organisera trafik i enlighet med tillståndet. Efter ansökningstillfället kan emellertid förhållandena ändras på olika sätt och den planerade trafiken kan behöva utökas eller på annat sätt förändras. Smärre justeringar från det redan prövade trafikupplägget bör dock inte medföra någon ny

SOU 2004:92 Författningskommentar

291

tillståndsprövning. Ett tillstånd får återkallas om tillståndshavaren på ett väsentligt sätt har åsidosatt ett villkor enligt 2 § andra stycket eller om det inte används.

5 kap. 5 §

I paragrafen görs undantag från rätten att utföra och organisera persontrafik på fristående järnvägsnät som är avsedda att enbart användas för persontransport i stads- och förortstrafik, såsom t.ex. det järnvägsnät som Roslagsbanan utgör. Undantag görs även för sådan privatägd järnvägsinfrastruktur som endast används av ägaren till järnvägsinfrastrukturen för egen godstrafik. I dessa fall avgör infrastrukturförvaltaren vem som får bedriva eller organisera trafik. En motsvarande bestämmelse för godstrafik finns i 8 §.

5 kap. 6 §

Regeringen ges enligt första stycket rätt att beträffande ett särskilt infrastrukturprojekt föreskriva undantag från bestämmelserna om rätten att bedriva eller organisera trafik om projektet helt eller delvis finansierats av annan än stat eller kommun och ett särskilt trafikupplägg var en förutsättning för denna finansiering. Bestämmelsen är nödvändig för att staten skall kunna uppfylla avtal man slutit, t.ex. beträffande Arlandabanan, eller i framtiden önskar att sluta i fall där infrastrukturen helt eller delvis finansieras av privata aktörer. I andra stycket bemyndigas regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten att meddela föreskrifter om tillståndsprövningen och villkor enligt 2 § andra stycket.

5 kap. 7–8 §§

Paragraferna motsvarar nuvarande 5 kap.3 och 4 §§järnvägslagen. Ändringarna i 7 § är endast språkliga.

Författningskommentar SOU 2004:92

292

6 kap. Tilldelning av infrastrukturkapacitet

6 kap. 3 §

Ordet transporter har ersatts med ordet trafik.

6 kap. 22 §

Första stycket motsvarar i huvudsak nuvarande 6 kap. 22 § järnvägslagen (2004:519). En skillnad föreligger dock i att det anges att trafikeringsavtalet skall träffas mellan infrastrukturförvaltaren och järnvägsföretaget. I nuvarande bestämmelse stadgas att infrastrukturförvaltaren även kan träffa avtal med den som har auktorisation.

Övervägande i denna del finns i avsnitt 3.2.2.

Andra stycket är nytt och motsvarar artikel 5.2 i CUI. I bestämmelsen anges vilka uppgifter som trafikeringsavtalet skall innehålla.

En sådan reglering saknas i nuvarande lag. De uppgifter som anges i andra stycket regleras dock i huvudsak redan i dag i det trafikeringsavtal som Banverket träffar med trafikutövaren.

6 kap. 23 §

Paragrafen är ny och motsvarar delar av artikel 6.2 och 6.3 i CUI. Bestämmelsen stadgar diverse skyldigheter som åligger järnvägsföretaget. Av 24 § 3 framgår att infrastrukturförvaltaren får häva avtalet om järnvägsföretaget uppenbarligen har åsidosatt någon av skyldigheterna i 23 §. Av 28 § framgår emellertid att parterna får komma överens om villkor som avviker från 24 § 3.

6 kap. 24 §

Paragrafen är ny och motsvarar i princip artikel 7.2 i CUI. I paragrafen anges i vilka fall infrastrukturförvaltaren får häva trafikeringsavtalet. Artikel 7.2 innehåller ytterligare en grund för hävning, nämligen om järnvägsföretagets personal eller fordon inte uppfyller gällande säkerhetskrav. För det fall sådana krav inte uppfylls torde infrastrukturförvaltaren emellertid kunna häva avtalet med stöd av 26 §, som stadgar att en part kan häva avtalet om motparten uppenbarligen har åsidosatt någon skyldighet som avser säkerhet för

SOU 2004:92 Författningskommentar

293

person eller egendom. Parterna har visserligen rätt att komma överens om villkoren för att utöva denna rätt. Av 2 kap. 3 § framgår dock att fordon skall vara av sådan beskaffenhet att skador till följd av verksamheten förebyggs och i 5 § samma kapitel stadgas att anlitad personal skall uppfylla vissa krav. Enligt 19 kap. 5 § kan ett tillstånd återkallas om förutsättningarna för tillståndet inte längre uppfylls. Infrastrukturförvaltaren skulle därefter kunna häva avtalet med stöd av 24 § 1. Tilläggas kan att det enligt 18 kap. 1 § är straffbart att uppsåtligen eller av grov oaktsamhet anlita eller använda personal och fordon som inte uppfyller kraven i 2 kap. 3 och 5 §§.

Av 28 § framgår att parterna får komma överens om villkor som avviker från bestämmelserna i 24 § 2 och 3.

6 kap. 25 §

Paragrafen är ny och motsvarar artikel 7.3 i CUI.

6 kap. 26 §

Paragrafen är ny och motsvarar artikel 7.4 i CUI.

6 kap. 27 §

Paragrafen är ny och motsvarar artikel 7.5 i CUI. Av bestämmelsen framgår att den part som hävt avtalet enligt 24–26 §§ har rätt till ersättning för den skada han därigenom lider. Motparten går dock fri från ansvar om han kan visa att skadan inte orsakats genom hans fel eller försummelse. Av 28 § framgår att parterna får komma överens om villkor som avviker från denna bestämmelse. Parterna kan t.ex. avtala om vad skadeståndet skall omfatta.

6 kap. 28 §

Paragrafen är ny och motsvarar artikel 7.6 i CUI. Av paragrafen framgår att bestämmelserna i 24 § 2 och 3 samt 27 § är dispositiva.

Författningskommentar SOU 2004:92

294

6 kap. 29–31 §§

Paragraferna motsvarar nuvarande 6 kap.2325 §§järnvägslagen. Vissa språkliga ändringar har gjorts i 29 §.

8 kap. Gemensamma bestämmelser om järnvägstransport

I detta kapitel, som är nytt i järnvägslagen (2004:519), finns gemensamma bestämmelser om transport med järnväg, tunnelbana och spårväg.

Den inledande bestämmelsen och bestämmelserna om tillämpningsområde, transportörer och faktiska transportörer samt om särskilda dragningsrätter (1, 2, 4–8 och 16 §§) är i huvudsak nya. Övervägandena till regleringen om transportörer och faktiska transportörer finns i avsnitt 4.5.2. Övriga bestämmelser är hämtade, med vissa sakliga ändringar som kommenteras nedan, från 1 kap. järnvägstrafiklagen (1985:192). I de delar där bestämmelserna är oförändrade är förarbetena till järnvägstrafiklagen fortfarande i stora delar relevanta.

Enligt förslaget skall transportören, och inte längre infrastrukturförvaltaren (”järnvägen”), bära ansvaret för skador som drabbar resande och godstransportkunder. Övervägandena i denna del finns i avsnitt 4.5.2. Denna ändring kommenteras inte ytterligare nedan.

Ordet befordran i skilda böjningsformer har bytts ut mot termen transport som i stor utsträckning numera används i övrig transporträttslig reglering. Någon ändring i sak är inte avsedd.

8 kap. 1 §

Av paragrafen följer att bestämmelserna i 8 kap. som huvudregel är gemensamma för 9–13 kap. Med transport med järnväg förstås transport som sker på svenska järnvägsspår eller på svensk tågfärja. Bestämmelserna gäller därmed även för internationell järnvägstransport, dvs. en transport till eller från utlandet. Enligt 9 kap. 1 §, 10 kap. 1 §, 11 kap. 1 § och 12 kap. 1 § skall bestämmelserna i 9– 12 kap. dock endast i undantagsfall tillämpas på internationell transport. Ett undantagsfall avser transport till eller från utlandet som inte är underkastad COTIF. Ett annat undantagsfall, av större praktisk betydelse, är att transporten visserligen omfattas av COTIF men fördraget inte innehåller någon materiell reglering av

SOU 2004:92 Författningskommentar

295

den uppkomna tvistefrågan utan direkt eller genom allmänna lagvalsregler utpekar intern svensk rätt som tillämplig. Det bör uppmärksammas att även en skada som har inträffat ombord på en svensk tågfärja utanför svenskt territorium anses ha inträffat inom Sverige.

8 kap. 2 §

I paragrafen anges i vilken utsträckning bestämmelserna i 8 kap. är tillämpliga. Tillämpningsområdet för de allmänna bestämmelserna i 8 kap. har ändrats i förhållande till 1 kap. 1 § järnvägstrafiklagen genom att de allmänna bestämmelserna för ansvar i annat fall än vid transport har skiljts ut och finns i 14 kap.

Bestämmelsen i första stycket skall ses i samband med 1 §. I förstnämnda bestämmelse regleras frågan om kapitlets tillämplighet på sådan internationell järnvägstransport som omfattas av bihangen A (CIV) och B (CIM) till COTIF. Bestämmelserna i dessa bihang är inkorporerade i 13 kap. Bestämmelser i 8 kap. skall tillämpas på sådan internationell transport endast om inte annat följer av 13 kap.

Av andra stycket framgår att bestämmelserna i kapitlet också gäller för transport med tunnelbana och spårväg.

Enligt tredje stycket skall 8–12 kap. inte tillämpas på brevbefordran med järnväg. Bestämmelsen motsvarar vad som gäller i dag enligt 1 kap. 1 § tredje stycket järnvägstrafiklagen. Det innebär att parterna fritt får avtala om villkoren för brevbefordran med järnväg.

8 kap. 3 §

Första stycket första meningen uttrycker den tvingande natur som bestämmelserna i 8–13 kap. har. Bestämmelsen gäller enbart till förmån för resande eller för avsändare eller mottagare av gods.

Detta innebär att bestämmelserna bland annat är dispositiva vad avser det inbördes förhållandet mellan olika transportörer och faktiska transportörer. Ett avtal mellan sådana parter får dock inte ha negativa konsekvenser för resande eller godstransportkunderna.

I första stycket andra meningen anges vissa undantag från bestämmelsernas tvingande natur såvitt gäller godstransporter enligt 11

Författningskommentar SOU 2004:92

296

kap. I andra stycket regleras rätten att sluta skiljeavtal. Bestämmelserna i paragrafen motsvarar 1 kap. 2 § järnvägstrafiklagen.

8 kap. 4 §

Av bestämmelsen, som är ny, följer en presumtion att den som sluter transportavtal med en resande enligt 9, 10 eller 13 kap. skall anses som transportör (begreppet transportör är förklarat i 1 kap. 4 §). Detta skall anses vara fallet om den som sluter transportavtalet med den resande inte visar att transportavtalet slöts för någon annans räkning. Om detta visas skall den för vars räkning avtalet slöts anses vara transportör. Följden av att någon anses vara transportör är att denne har ett ersättningsansvar enligt 9, 10 och 13 kap. En utgångspunkt vid bedömningen av om det är visat att en viss person inte uppträtt i eget namn och därmed inte är transportör är på vilket sätt försäljningen ägt rum och vad den resande därmed hade anledning att förvänta sig.

8 kap. 5 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om en transport som på grund av ett och samma transportavtal utförs av flera transportörer efter varandra. I första stycket behandlas sådana transporter av resande och i andra stycket sådana transporter av gods, inskrivet resgods och fordon, som transporteras i samband med transport av resande.

Enligt den nya bestämmelsen i första stycket är den transportör som det enligt persontransportavtalet åligger att fullgöra transporten på järnvägsinfrastrukturen där olyckan sker ensam ansvarig för det fall en resande dödas eller skadas eller när egendom som den resande bär på sig eller har med sig som handresgods skadas eller förloras.

Av andra stycket framgår att varje sådan transportör är ansvarig för transporten i dess helhet. Det är alltså fråga om solidariskt ansvar, se även 7 §. Bestämmelsen i detta stycke motsvarar bestämmelserna i 3 kap. 32 § och 4 kap. 1 § andra stycketjärnvägstrafiklagen med den skillnaden att ansvaret för transportören enligt den föreslagna bestämmelsen inträder först när han tar emot godset, det inskrivna resgodset eller fordonet.

SOU 2004:92 Författningskommentar

297

När en transport utförs av flera efterföljande transportörer skall enligt CIV och CIM (artiklarna 3 a och 38 i CIV samt 3 a och 26 i CIM) varje transportör genom att ta emot resgodset med resgodsbeviset, fordonet med transportdokument eller godset med fraktsedel bli part i transportavtalet, i enlighet med villkoren i nämnda transportdokument, och ta på sig de skyldigheter som följer av detta. Denna konstruktion innebär en avvikelse från principerna om att allmänna regler om hur avtal ingås gäller även vid transport av resgods, fordon och gods med järnväg. Jag har emellertid valt att inte låta denna oklarhet komma till uttryck i järnvägslagen. Enligt järnvägslagen blir även vid en transport som utförs av flera transportörer efter varandra varje transportör part i transportavtalet redan när avtalet sluts, se förslaget till 11 kap. 2 §, medan ansvaret inträder först vid emottagandet av föremålen.

8 kap. 6 §

Bestämmelsen är ny. Den beskriver transportörens och den faktiske transportörens respektive ansvar (begreppen transportör och faktisk transportör förklaras i 1 kap. 4 §).

I första stycket anges uttryckligen att om transporten helt eller delvis utförs av en faktisk transportör så är bestämmelserna om ansvar i 8–13 kap. tillämpliga som om transportören själv utfört transporten. Detta innebär exempelvis att transportören blir obegränsat ansvarig enligt 10 § om den faktiske transportören har orsakat skadan uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet. Av bestämmelsen i första stycket framgår även att den faktiske transportören enbart svarar för sin del av transporten.

Av andra stycket följer att den faktiske transportören ansvarar enligt samma, i princip tvingande, ansvarsbestämmelser som transportören. De bestämmelser om ansvar som gäller även för den faktiske transportören är de i 8 kap. 7–12 §§, 9 kap. 2–5 §§, 11 kap. 22–30 §§ och 13 kap. (bestämmelserna om ansvar i CIV och CIM) samt de bestämmelser om ansvar vid transport av inskrivet resgods och fordon som finns i CIV och som enligt 10 kap. skall tillämpas även vid inrikes transport. Bestämmelsen om ansvar i 11 kap. 14 § reglerar inte transportöransvaret (dvs. transportörens ansvar för att gods som har tagits emot till transport lämnas ut i rätt tid och i den mängd och det skick i vilket det togs emot) och är därför undantagen. Om inte annat anges, såsom t.ex. i 8 kap. 14 §, gäller övriga

Författningskommentar SOU 2004:92

298

bestämmelser i 8–13 kap. endast för transportören. Om den faktiske transportören utför handlingar enligt dessa bestämmelser skall det anses som han gör det på uppdrag av transportören.

Av tredje stycket följer att ett krav eller påtalande av fel som framställs mot endera av transportören eller den faktiske transportören även får verkan mot den andre. Detta innebär till exempel att ett preskriptionsavbrott mot den ene får verkan även mot den andre.

8 kap. 7 §

Bestämmelserna i paragrafen är nya. De skall ses i samband med 5 § andra stycket och 6 § första och andra styckena. Första och andra styckena reglerar transportörernas och de faktiska transportörernas gemensamma ansvar.

I förtydligande syfte finns i tredje stycket en bestämmelse att det tvingande transportansvaret mot en skadelidande inte hindrar transportörerna och de faktiska transportörerna att träffa interna regressavtal.

8 kap. 8 §

Bestämmelsen är ny. I paragrafen behandlas åtaganden och andra handlingar som görs av antingen transportören eller den faktiske transportören och i vilken utsträckning sådana handlingar binder även den andre av dem. Bestämmelsen gäller såväl vid transport av resande, inskrivet resgods och fordon (som transporteras i samband med transport av resande) som vid godstransport.

Enligt första stycket blir inte den faktiske transportören bunden av åtaganden som görs av transportören, medan det enligt andra stycket är tvärtom avseende åtaganden som görs av den faktiske transportören, dvs. ett sådant åtagande kan åberopas gentemot såväl transportören som den faktiske transportören.

Enligt tredje stycket skall motsvarande gälla även andra handlingar av transportören eller den faktiske transportören som stärker motpartens rättsliga ställning enligt villkoren för transporten. Till exempel bör en uppgift som har bekräftats av den faktiske transportören i fraktsedeln få bevisverkan även mot transportören

SOU 2004:92 Författningskommentar

299

medan en sådan handling av transportören endast får bevisverkan mot denne (se förslagen till 11 kap.8 och 9 §§järnvägslagen).

8 kap. 9 §

I paragrafen regleras transportörens s.k. principalansvar och när vållande hos någon annan än transportören själv skall tillräknas transportören. Bestämmelsen motsvarar 1 kap. 4 § järnvägstrafiklagen. I förtydligande syfte har dock en andra mening lagts till som anger att en förvaltare av den järnvägsinfrastruktur på vilken transporten utförs skall anses som en person som transportören anlitar för utförande av transporten (att detsamma gäller en faktisk transportör framgår tydligt av paragrafen sedd tillsammans med definitionen i 1 kap. 4 §). Transportörens ansvar omfattar också personer som är anställda hos infrastrukturförvaltaren eller den faktiske transportören eller uppdragstagare åt dessa. Övervägandena finns i avsnitt 4.5.2.

8 kap. 10 §

Enligt paragrafen skall varken bestämmelserna om grunderna för skadeståndets beräkning eller bestämmelserna om beloppsmässig begränsning av skadeståndets storlek tillämpas när skadan har orsakats uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet av transportören eller hans anställda eller medhjälpare (jfr det kvalificerade vållandet i artiklarna 48 i CIV och 36 i CIM). Bestämmelsen motsvarar 1 kap. 7 § järnvägstrafiklagen.

8 kap. 11 §

Paragrafen innehåller en bestämmelse av innebörd att den ansvarsreglering som föreskrivs i 8–13 kap. skall vara exklusivt tillämplig på skadefall som omfattas av dessa kapitel, även när ersättningsanspråk med anledning av skadefallet grundas på rättsregler utanför järnvägslagen. Bestämmelsen motsvarar 1 kap. 8 § järnvägstrafiklagen.

Författningskommentar SOU 2004:92

300

8 kap. 12 §

Paragrafen innebär att transportörens anställda och andra medhjälpare som transportören svarar för enligt 9 § kan åberopa reglerna i järnvägslagen om förutsättningar för och begränsningar av ansvar. Syftet med dessa bestämmelser är att förhindra att en skadelidande skall kunna gå runt de regler om ansvarsfrihet och begränsning av skadeståndsansvaret (vari ingår bestämmelser om preskription och reklamation) som finns i järnvägslagen genom att väcka talan direkt mot anställda och andra medhjälpare. I fråga om krav mot transportörens anställda eller medhjälpare som avser skadestånd för brott gäller preskriptionslagens bestämmelser (prop. 1983/84:117 s. 43 f). Paragrafen motsvarar 1 kap. 9 § järnvägslagen.

8 kap. 13 §

I paragrafen finns särskilda bestämmelser om preskription för fordringar på ersättning enligt 9–12 kap. Bestämmelserna motsvarar 1 kap. 5 § järnvägstrafiklagen. Orden ”fordon som transporteras i samband med transport av resande” har lagts till i första och andra styckena till följd av att det föreslås att det skall finnas särskilda bestämmelser om transport av sådana fordon.

Paragrafen är inte tillämplig på skadeståndsfordringar eller andra fordringar på grund av transportavtal som omfattas av 13 kap. De preskriptionstider som gäller för olika slag av fordringar enligt 13 § motsvarar visserligen i princip bestämmelserna härom i 13 kap. I 13 kap. finns dock särskilda regler om uppehåll i preskriptionstiden när ett utomprocessuellt ersättningskrav har framställts. En annan skillnad är att 13 kap. inte innehåller något undantag från de särskilda järnvägsbestämmelserna om preskription såvitt avser fordringar på grund av brottsligt förfarande.

8 kap. 14 §

Paragrafen innehåller forumbestämmelser. Dessa överensstämmer till sitt innehåll med 1 kap. 6 § järnvägstrafiklagen. Till skillnad från tidigare anges dock att bestämmelserna gäller även en talan mot en faktisk transportör.

SOU 2004:92 Författningskommentar

301

8 kap. 15 §

I paragrafen regleras bl.a. transportörens rätt att hålla kvar egendom som denne har i sin besittning med anledning av ett transportavtal. Bestämmelsen motsvarar 1 kap. 10 § järnvägstrafiklagen.

8 kap. 16 §

Bestämmelsen, som är ny, förklarar vad som avses med särskilda dragningsrätter (SDR) och anger vilken metod som skall användas när värdeförhållandet mellan SDR och svensk valuta skall bestämmas. Bakgrunden till bestämmelsen finns redovisad i avsnitt 2.6.3.

8 kap. 17 §

I paragrafen erinras om att särskilda bestämmelser gäller för atomskador. Bestämmelsen motsvarar 1 kap. 11 § järnvägstrafiklagen.

9 kap. Transport av resande

Kapitlet är nytt i järnvägslagen (2004:519). I kapitlet finns bestämmelser om transport av resande med järnväg, tunnelbana och spårväg. Bestämmelserna har, med vissa sakliga ändringar, förts över från 2 kap. järnvägstrafiklagen (1985:192). I de delar där bestämmelserna är oförändrade är förarbetena till järnvägstrafiklagen (bl.a. prop. 1983/84:117 med där gjorda hänvisningar) fortfarande relevanta.

Den viktigaste sakliga lagändringen som föreslås är att transportören, och inte längre infrastrukturförvaltaren, skall bära ansvaret för skador som drabbar de resande (se avsnitt 4.5.2). Övriga ändringar i sak är främst motiverade av att av bestämmelserna bör stå i överensstämmelse med motsvarande regler i det reviderade fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF).

Kapitlet föreslås inte innehålla bestämmelser om ansvar för försening och för andra brister i resans kvalitet. Skälet till detta har redovisats i avsnitt 4.2.

Begreppet befordran har ersatts av det modernare begreppet transport som i stor utsträckning används i övrig transporträttslig reglering. Någon ändring i sak är inte avsedd.

Författningskommentar SOU 2004:92

302

9 kap. 1 §

I paragrafen anges vilka transporter som omfattas av bestämmelserna i kapitlet. Med järnvägstransport förstås transport med järnväg som sker uteslutande inom Sverige (se vidare kommentaren till 8 kap. 1 §). Bestämmelserna i kapitlet kan i undantagsfall tillämpas på transport också utom Sverige (se kommentaren till 1 kap. 2 §).

Paragrafen motsvarar 2 kap. 1 § och, vad gäller tillämpligheten på tunnelbana och spårväg, 1 kap. 1 § första stycket järnvägstrafiklagen. På internationell transport tillämpas kapitlet dock endast om inte annat följer av 13 kap., dvs. av 1999 års COTIF.

De viktigaste skillnaderna vid internationell transport enligt COTIF är kravet på reklamation inom en tolvmånadersfrist, särskilda regler om uppehåll i preskriptionstiden när ett utomprocessuellt ersättningskrav har framställts och ökade möjligheter till jämkning vid medvållande.

Enligt 2 kap. 1 § järnvägstrafiklagen faller en persontransport utanför tillämpningsområdet för bestämmelserna om befordran av resande om den inte sker i ”i allmän trafik”. Detta har sin bakgrund i bestämmelser om befordringsskyldighet på det allmänna järnvägsnätet1. I avsnitt 4.4.2 föreslås att befordringsskyldigheten skall tas bort. Till följd därav bör inte heller tillämpningsområdet för det föreslagna 9 kap. järnvägslagen begränsas på samma sätt som i dag. Ordet ”allmän” finns därför inte med i den föreslagna paragrafen.

9 kap. 2 §

Paragrafen innehåller de grundläggande bestämmelserna om transportörens ansvar för personskada. Den motsvarar 2 kap. 2 § järnvägstrafiklagen med den skillnaden att transportören anges som ansvarigt rättssubjekt. Övervägandena i den delen finns i avsnitt 4.5.2.

Enligt paragrafen ansvarar transportören gentemot den resande på objektiv grund med undantag endast för force majeure. Transportören ansvarar således för alla skador som orsakas av händelser som är ett uttryck för de risker som järnvägsdriften för med sig och som inträffar under den egentliga transporten.

Med begreppet resande bör avses var och en som uppehåller sig på tåget med anledning av ett transportavtal som han har ingått

SOU 2004:92 Författningskommentar

303

eller åtminstone avser att ingå. Begreppet resande behandlas utförligt i prop. 1983/84:117 s. 120121 och prop. 1975/76:7 s. 40 och s. 52–57. Avgränsningen av begreppet får betydelse bl.a. eftersom transportören föreslås ansvara för skador som tillfogas resande, medan infrastrukturförvaltaren även i fortsättningen föreslås ansvara för skador som tillfogas andra än resande (se avsnitt 5.2). Oavsett om den skadelidande är att anse som resande eller inte kommer dock personskadorna att ersättas enligt samma grunder.

Begreppet järnvägsdriften behandlas i prop. 1983/84:117 s. 42 och 1975/76:7 s. 61. Begreppet definierades ursprungligen som lokomotivs och vagnars rörelse på järnvägen och vad som har samband med detta. En utvidgning av begreppet har efter hand skett och begreppet omfattar förutom själva transporten även all verksamhet som kan uppfattas som ett naturligt komplement till denna.

Infrastrukturförvaltaren skall anses som en person som transportören anlitar för genomförande av transporten. Detsamma gäller den faktiske transportören. Sådana personers verksamhet kommer därmed att omfattas av transportörens järnvägsdrift. Övervägandena finns i avsnitt 4.5.2. Transportörens ansvar bör dessutom omfatta personskada som ett annat företag som använder samma infrastruktur orsakar resande hos transportören. En sådan skada bör nämligen också anses vara orsakad av en händelse som är ett uttryck för de risker som transportörens järnvägsdrift för med sig. De närmare övervägandena i denna del redovisas i avsnitt 4.6.2.

9 kap. 3 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om transportörens ansvar för skada på en resandes handresgods och personliga tillhörigheter. Den motsvarar 2 kap. 3 § järnvägstrafiklagen med den skillnaden att transportören anges som ansvarigt rättssubjekt.

9 kap. 4 §

I denna paragraf behandlas transportörens ansvar för det fall denne tillfälligt avbryter järnvägsdriften och i stället transporterar eller låter transportera de resande med ett annat slags transportmedel. Paragrafen grundar sig på bestämmelsen i 2 kap. 4 § järnvägstrafiklagen. Denna bestämmelse föreslås ändrad i sak. För det första

Författningskommentar SOU 2004:92

304

anges i den föreslagna paragrafen transportören som ansvarigt rättssubjekt. Transportören skall enligt förslaget vara ansvarig enligt järnvägsreglerna, och inte längre enligt reglerna som gäller för det använda transportmedlet, om den resande lider skada i en sådan situation. Enligt den förslagna paragrafen skall bestämmelsen dessutom i fortsättningen gälla oavsett orsaken till avbrottet. Övervägandena i denna del finns i avsnitt 4.6.2.

9 kap. 5 §

Paragrafen innehåller regler om hur skadeståndet skall bestämmas, när ersättning skall utgå med anledning av att resande eller egendom i deras besittning har skadats. Den motsvarar i stort sett bestämmelsen i 2 kap. 5 § järnvägstrafiklagen. Skillnaden är att begränsningsbeloppet enligt den föreslagna paragrafen anges i särskilda dragningsrätter (SDR) och uppgår till 1 400 SDR per resande. Övervägandena finns i avsnitt 4.6.2.

10 kap. Transport av inskrivet resgods och fordon

Kapitlet, som är nytt, består av en enda paragraf. Paragrafen innehåller dock ett flertal bestämmelser om transport med järnväg av inskrivet resgods och fordon som transporteras i samband med transport av resande. Med transport förstås transport som sker uteslutande inom Sverige (se även kommentaren till 8 kap. 1 §). Dessa bestämmelser föreslås ersätta i dag gällande bestämmelser om inskrivet resgods i 4 kap. järnvägstrafiklagen (1985:192).

Förslaget innebär att nu gällande bestämmelser om inskrivet resgods i 4 kap. järnvägstrafiklagen ändras i sak på vissa punkter (se vidare avsnitt 4.7). Den viktigaste ändringen är att transportören anges som ansvarigt rättssubjekt gentemot de resande.

I bihang A (CIV) till fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) finns en definition av begreppet fordon. Enligt denna avses med fordon ett motorfordon eller ett släpfordon som transporteras i samband med transport av resande. Fördraget innehåller däremot ingen uttrycklig förklaring till begreppet inskrivet resgods. Med inskrivet resgods måste i princip avses all slags egendom med undantag för fordon som transportören i anslutning till avtal om persontransport tar emot av den resande för transport på

SOU 2004:92 Författningskommentar

305

den sträcka som persontransportavtalet omfattar. Resgods skrivs enligt fördraget som huvudregel också endast in mot uppvisande av biljett. Om undantag medges i de allmänna transportvillkoren får dock resgods skrivas in utan att en biljett visas upp. I sådant fall skall fördragets bestämmelser såvitt avser en resandes rättigheter och skyldigheter i fråga om inskrivet resgods också tillämpas på den som lämnat in resgodset.

10 kap. 1 §

Enligt första stycket skall den svenska översättningen av artiklar om inskrivet resgods och fordon i CIV gälla även vid inrikes transport med järnväg. Det är närmare bestämt artikel 3 om definitioner, artiklarna 6–11 om ingående och fullgörande av transportavtal, artiklarna 12–14 om allmänna bestämmelser om rätt att medföra föremål, undersökning, och fullgörande av förvaltningsmyndighetens föreskrifter, artiklarna 16–25 om transport av inskrivet resgods och fordon, artiklarna 36, 37 och 40–47 om ansvar i fråga om inskrivet resgods och fordon, artikel 53 om den resandes ansvar, artikel 54 om fastställelse av att föremål har skadats eller delvis gått förlorat och artikel 56.2–7 om transportörer mot vilka talan får föras samt artikel 59 om reklamation. Särskilda bestämmelser om viss internationell transport av inskrivet resgods och fordon finns i 13 kap. som då blir tillämpligt i stället för detta kapitel.

Den svenska översättningen av artiklarna i CIV finns i en bilaga till järnvägslagen. På OTIF:s hemsida (www.otif.org) finns kommentarer till artiklarna i fördraget. Bakgrunden till paragrafens första stycke finns i avsnitt 4.7.

De allmänna bestämmelserna i 8 kap. är tillämpliga på inrikes transport av inskrivet resgods och fordon. Av 8 kap. 3 § framgår att ett avtal rörande inrikes transport av inskrivet resgods och fordon får avvika från bestämmelserna i 10 kap. om bedömningen är att det ger en gynnsammare rättsställning för den resande. I fråga om ränta gäller bestämmelserna i räntelagen (1975:635).

Hänvisningen i paragrafens första stycke till artikel 56.2–7 i CIV innebär att den skadelidande inte kan framställa ersättningsanspråk mot vilken som helst av de transportörer som efter varandra utför en transport och som, enligt förslaget till 8 kap. 5 § andra stycket och 7 § första stycket, ansvarar solidariskt för transporten i dess helhet. Detta kan tyckas vara en motsägelse men torde i praktiken

Författningskommentar SOU 2004:92

306

inte orsaka några tillämpningsproblem när det gäller en eventuell framtida inrikes transport av inskrivet resgods eller fordon eftersom antalet aktörer kommer att vara begränsat.

Av andra stycket framgår att vad som sägs i 13 kap. 12 § om förordnande av sakkunnig även gäller vid inrikes transport.

11 kap. Godstransport

Kapitlet, som är nytt i järnvägslagen (2004:519), innehåller bestämmelser om rättsförhållandet mellan transportören och godstransportkunderna vid godstransport med järnväg.

Bestämmelserna har, med vissa sakliga ändringar, förts över från 3 kap. järnvägstrafiklagen (1985:192). I de delar där bestämmelserna är oförändrade är förarbetena till järnvägstrafiklagen fortfarande i stora delar relevanta.

Den viktigaste sakliga lagändringen är att transportören, och inte längre infrastrukturförvaltaren (”järnvägen”), skall bära ansvaret för skador som drabbar godstransportkunderna. Övervägandena i denna del finns i avsnitt 4.5.2 och ändringen kommenteras inte ytterligare nedan. Övriga ändringar i sak och de nya bestämmelserna i 27–29 §§ är främst föranledda av att dessa bör stå i överensstämmelse med motsvarande regler i det reviderade fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF).

I järnvägstrafiklagen anges att järnvägen i vissa fall är ansvarig om gods minskas. Det som avses är att en godssändning delvis går förlorad. Orden ”minskas” och ”minskningen” är mindre lyckade och används därför inte i förslaget till 11 kap. I stället måste uttrycken ”går förlorat” och ”förlust” i kapitlet anses inbegripa även det fallet att gods delvis går förlorat. När det gäller sådana godsslag som till följd av sin speciella känslighet är särskilt utsatta för volym- eller viktminskning, exempelvis genom avdunstning, under transporten kan därvid ett svinn av godset upp till en viss marginal ske utan att godset skall anses delvis ha gått förlorat (jfr 24 § punkt 4). Först när förlusten överstiger denna marginal utgör den en ersättningsgill förlust. Någon saklig ändring är alltså inte avsedd. Ordet ”befordran” i olika böjningsformer har ersatts av ordet ”transport” som i stor utsträckning används i övrig transporträttslig reglering. Nu angivna språkliga ändringar kommenteras inte ytterligare nedan.

SOU 2004:92 Författningskommentar

307

11 kap. 1 §

I paragrafen anges vilka godstransporter som omfattas av bestämmelserna i kapitlet. Med transport förstås transport som sker uteslutande inom Sverige (se vidare kommentaren till 8 kap. 1 §). Motsvarande bestämmelse finns i dag i 3 kap. 1 § järnvägstrafiklagen. Den föreslagna paragrafen avviker dock i vissa avseenden från denna. För det första är kapitlets tillämpningsområde inte längre begränsat genom att transporten skall ske i allmän inrikes trafik, se kommentaren till 9 kap. 1 §. Vidare skall, om avtal har träffats om godstransport med järnväg, inte endast bestämmelserna i 11 kap. utan även de i 8 kap. tillämpas på transporten även när transportören ombesörjer denna med vägfordon (jfr 2 § andra stycket lagen (1974:610) om inrikes vägtransport). På internationell godstransport skall liksom tidigare bestämmelserna om inrikes godstransport tillämpas endast om något annat inte följer av COTIF. I fortsättningen är det dock 1999 års fördrag som avses.

11 kap. 2 §

I paragrafen, som motsvarar 3 kap. 2 § järnvägstrafiklagen, erinras om att vanliga regler om hur avtal ingås gäller också för godstransport med järnväg. Avtal om godstransport var nämligen tidigare ett realavtal som ansågs slutet först när järnvägen hade tagit emot godset för transport och normalt också hade tagit emot fraktsedeln (se även förslaget till 8 kap. 5 § järnvägslagen med kommentar).

I järnvägstrafiklagen skiljs inte mellan ”befordringsavtal” och ”fraktavtal”. En överenskommelse genom vilken transportören har åtagit sig att utföra en godstransport åt en godstransportkund betecknas också i lagförslaget ”transportavtal” oavsett om överenskommelsen har träffats innan godset avlämnas till transport eller först vid denna tidpunkt. De avtal som transportörerna i dag ofta benämner transportavtal och som de regelmässigt ingår med sina större godskunder är egentligen inga transportavtal utan ett slags ramavtal för kommande transportavtal. När det gäller avtal genom vilka transportören förpliktar sig att ta emot och transportera visst bestämt gods används inom järnvägsbranschen normalt termen ”fraktavtal”. Från branschens sida har det gjorts gällande att man gärna vill ha kvar denna terminologi. Jag anser emellertid det

Författningskommentar SOU 2004:92

308

mindre lämpligt att benämna ramavtalet för transportavtal och det egentliga avtalet om utförande av viss järnvägstransport något annat. I förslaget till lagtext görs därför inte denna terminologiska uppdelning.

11 kap. 3 §

I paragrafen ges vissa bestämmelser om användningen av transporthandlingar. Avsändaren och transportören kan komma överens om att någon transporthandling inte skall användas. Bestämmelserna motsvarar 3 kap. 3 § järnvägstrafiklagen.

11 kap. 4 §

I paragrafen ges vissa grundläggande bestämmelser om fraktsedeln. Bestämmelsen motsvarar 3 kap. 4 § järnvägstrafiklagen.

11 kap. 5 §

I paragrafen anges vilka uppgifter som en avsändare alltid skall lämna i en fraktsedel. Bestämmelsen motsvarar 3 kap. 5 § järnvägstrafiklagen.

11 kap. 6 §

I paragrafen ges ytterligare föreskrifter om fraktsedelns innehåll. När det gäller sådana uppgifter utöver de obligatoriska som avsändaren vill föra in i fraktsedeln föreskrivs att införingen får göras endast om transportören medger det. Hänvisning till ramavtal rörande fraktberäkning m.m. sker regelmässigt och torde inte kräva uttryckligt medgivande. Paragrafen motsvarar 3 kap. 6 § järnvägstrafiklagen.

SOU 2004:92 Författningskommentar

309

11 kap. 7 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om avsändarens objektiva ansvar för uppgifterna i fraktsedeln. Den motsvarar 3 kap. 7 § järnvägstrafiklagen.

11 kap. 8 §

I paragrafen regleras transportörens skyldighet att kontrollera vissa förhållanden när denne tar emot godset till transport. Av bestämmelsen framgår bl.a. att det inte finns en sådan kontrollskyldighet om avsändaren har lastat godset. Normalt förekommer endast vagnslasttransport varvid avsändaren ansvarar för lastningen. Paragrafen motsvarar 3 kap. 8 § järnvägstrafiklagen.

11 kap. 9 §

Paragrafen innehåller bevisbörderegler. I första stycket finns bestämmelser om bevisverkan av uppgifterna i fraktsedeln. Andra stycket innehåller en presumtionsregel som gäller oavsett om transporten utförs med eller utan fraktsedel. Bestämmelsen om presumtion innebär att godset eller förpackningen under vissa förutsättningar skall anses ha varit i gott skick när transportören tog emot godset till transport. Paragrafen motsvarar 3 kap. 9 § järnvägstrafiklagen.

11 kap. 10 §

I paragrafen regleras avsändarens skadeståndsansvar vid bristfällig förpackning och lastning. Paragrafen motsvarar 3 kap. 10 § järnvägstrafiklagen.

11 kap. 11 §

I paragrafen ges vissa bestämmelser om farligt gods. Enligt första stycket har en avsändare som överlämnar farligt gods till transportören en särskild upplysningsplikt. Transportören är skyldig att vidareförmedla upplysningarna till infrastrukturförvaltaren, se avsnitt 8.2. I andra stycket regleras följderna för avsändaren om han

Författningskommentar SOU 2004:92

310

åsidosätter sin upplysningsplikt. Tredje stycket innehåller bevisregler som gäller frågan om transportören, när han tog emot godset till transport, kände till det förhållande rörande godsets farlighet som senare har aktualiserats. Paragrafen motsvarar 3 kap. 11 § järnvägstrafiklagen.

11 kap. 12 §

I första stycket regleras de typer av anvisningar från avsändarens sida som transportören är skyldig att följa. Av andra stycket följer att det finns vissa inskränkningar i denna skyldighet. I tredje stycket finns en bestämmelse om underrättelseskyldighet när transportören av skäl som anges i andra stycket inte kan följa en anvisning. Av fjärde stycket framgår att avsändarens rätt att förfoga över godset består fram till den tidpunkt då mottagaren träder in i transportavtalet. Paragrafen motsvarar 3 kap. 12 § järnvägstrafiklagen.

Fraktsedeln har inte någon köprättslig dokumentfunktion. I enlighet härmed är transportören enligt bestämmelsen (liksom enligt gällande ordning) inte skyldig att till mottagarens skydd kräva att avsändaren företer sitt fraktsedelsblad när denne lämnar en anvisning som innebär förfogande över godset. Bestämmelserna i COTIF skiljer sig på denna punkt. Enligt fördraget är nämligen, liksom före revideringen, en förutsättning för att avsändaren skall ha rätt att förfoga över godset under transporten att han visar upp fraktsedelsdubbletten för transportören2·. För inrikes vägtransport finns inte någon fraktsedel med dokumentfunktion. En överensstämmelse mellan järnvägsrätten och vad som gäller för inrikes vägtransport finns alltså i detta avseende. Innan järnvägstrafiklagen trädde i kraft gällde emellertid enligt järnvägstrafikstadgan att en avsändare som har överlämnat godset för transport inte fick ändra fraktavtalet utan att visa upp fraktsedelsdubbletten3·. Det finns inte behov av att återinföra ett sådant krav och olika regler för inrikes och internationell järnvägstransport kommer i detta avseende att finnas även i fortsättningen.

Det kan i sammanhanget också nämnas att det inte finns behov av en lagregel, motsvarande delar av bestämmelsen i artikel 18 i

2 Artikel 19.1 i CIM och artikel 30.1 och 2 i CIM 1980. 3Prop. 1983/84:117 s. 58 f.

SOU 2004:92 Författningskommentar

311

CIM, för inrikes järnvägstransport som anger det självklara att mottagaren har en förfoganderätt motsvarande avsändarens.

11 kap. 13 §

I paragrafen regleras transportörens rätt till ekonomisk gottgörelse när transportören följer en anvisning om förfogande över godset. Paragrafen motsvarar 3 kap. 13 § järnvägstrafiklagen.

11 kap. 14 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om ersättningsskyldighet för transportören om han handlar i strid med 12 §. Bestämmelsen gäller inte för den faktiske transportören, se 8 kap. 6 §. Någon ansvarsbegränsning finns inte utan allmänna regler om bestämmande av skadestånd skall tillämpas på sådana ersättningar. Bestämmelsen motsvarar 3 kap. 14 § järnvägstrafiklagen.

11 kap. 15 §

I 15–21 §§ behandlas parternas rättigheter och skyldigheter i samband med slutförandet av transportuppdraget.

I 15 § första stycket anges förutsättningarna för att mottagaren skall kunna göra gällande sin rätt att träda in i transportavtalet. I första hand har mottagaren naturligtvis rätt att få ut godset. Andra rättigheter som kan bli aktuella är främst rätten till skadestånd för förlust, skada eller dröjsmål. Av andra stycket framgår att transportörens fordran på mottagaren förfaller till betalning samtidigt med att mottagaren efter godsets ankomst till utlämningsplatsen begär att få ut godset eller mottagarbladet av fraktsedeln. En mottagare som begär att få ut godset eller mottagarbladet av fraktsedeln är skyldig att betala det belopp som transportören är berättigad att uppbära enligt transportavtalet. Det innebär att bestämmelsen i 3 kap. 15 § järnvägstrafiklagen har ändrats på så sätt att transportören får kräva betalning av mottagaren inte endast av de fordringar som enligt transportavtalet har påförts denne utan även för de kostnader som enligt avtalet skall betalas av avsändaren och som denne inte har betalat. Bestämmelsen överensstämmer därmed på

Författningskommentar SOU 2004:92

312

denna punkt med regleringen i COTIF. Övervägandena finns i avsnitt 4.9.2.

11 kap. 16 §

Paragrafen innehåller vissa bestämmelser för det fallet att godset har belagts med efterkrav. Om godset har belagts med efterkrav ger vanligtvis avsändaren i transportavtalet transportören en instruktion att endast lämna ut godset till mottagaren mot att denne betalar det för godset avtalade priset. Eftersom mottagaren genom detta förfaringssätt normalt hindras från att undersöka godset före betalningen har avsändaren inte rätt till betalning mot efterkrav om inte detta har stöd i köpeavtalet. Om och i så fall till vilket belopp godset får beläggas med efterkrav och hur detta skall gå till är frågor som regleras avtalsvägen. Paragrafen motsvarar 3 kap. 16 § järnvägstrafiklagen.

11 kap. 17 §

I paragrafen regleras det fallet att transporten fram till den plats där godset skall lämnas ut inte kan genomföras på det sätt som har förutsatts i transportavtalet. Paragrafen motsvarar 3 kap. 17 § järnvägstrafiklagen.

11 kap. 18 §

I paragrafen regleras förfarandet när godset har kommit fram till den plats där det skall lämnas ut men utlämning inte kan äga rum. Det vanligaste utlämningshindret torde vara att mottagaren vägrar att ta emot godset, eventuellt på grund av att det är skadat. Paragrafen motsvarar 3 kap. 18 § järnvägstrafiklagen.

11 kap. 19 §

I paragrafen ges transportören rätt till ersättning för vissa kostnader när transport- eller utlämningshinder föreligger. Bestämmelsen motsvarar 3 kap. 19 § järnvägstrafiklagen.

SOU 2004:92 Författningskommentar

313

11 kap. 20 §

I paragrafen regleras det fallet att transportavtalet inte kan fullgöras och transportören inte får någon anvisning om vad som skall göras med godset. Under vissa förutsättningar skall transporten i sådana fall anses avslutad. Det innebär att transportören inte kan göras ansvarig som fraktförare för vad som sedan händer med godset. Transportören ansvarar därefter i stället enligt de regler som gäller för förvaring, jfr 11 kap. 22 § tredje stycket. Paragrafen motsvarar 3 kap. 20 § järnvägstrafiklagen.

11 kap. 21 §

I paragrafen regleras transportörens rätt att sälja gods som denne har tagit emot för transport. Paragrafen motsvarar 3 kap. 21 § järnvägstrafiklagen.

11 kap. 22 §

Paragrafen innehåller huvudreglerna om transportörens ansvar vid godstransport.

I första stycket behandlas det egentliga fraktföraransvaret, dvs. transportörens ansvar för att gods, som har tagits emot för transport, lämnas ut i rätt tid och i den mängd och det skick i vilket det togs emot. Ansvaret är objektivt men försett med undantag (23–24 §§) och beloppsmässiga begränsningar (28–30 §§). Ansvaret omfattar tiden från det godset togs emot för transport till dess att det lämnas ut till mottagaren eller transporten upphör på annat sätt, t.ex. enligt 20 §.

Andra stycket innehåller en definition av begreppet dröjsmål. I tredje stycket preciseras transportörens ansvar i de fall då fraktföraransvaret inte skall tillämpas. Transportören, som själv har hand om förvaringen av upplagt gods, svarar för godset enligt allmänna regler om förvaring. Ansvaret vid förvaring är ett presumtionsansvar, dvs. transportören blir ersättningsskyldig för förlust eller skada om denne inte visar att förlusten eller skadan inte beror på att transportören varit försumlig. Paragrafen motsvarar 3 kap. 22 § järnvägstrafiklagen.

Författningskommentar SOU 2004:92

314

11 kap. 23 §

I paragrafen behandlas de s.k. icke privilegierade ansvarsfrihetsgrunderna. Ansvarsfrihet inträder om skadefallet har orsakats av någon omständighet som i paragrafen anges som ansvarsfrihetsgrund. För att få ansvarsfrihet måste transportören dock visa att skadan orsakats av en sådan omständighet. Bestämmelsen motsvarar 3 kap. 23 § järnvägstrafiklagen. Ansvarsfrihetsgrunden under punkt 4 har dock ändrats i sak och tanken är att detta skall ge utrymme för ansvarsfrihet i något större omfattning än tidigare (se dock avsnitt 4.8.2). Enligt den föreslagna punkten 4 skall ansvarsfrihet liksom i dag ges i force majeure-situationer men också när skada har inträffat fastän transportören visat en hög grad av aktsamhet.

11 kap. 24 §

I paragrafen behandlas de privilegierade ansvarsfrihetsgrunderna. När det gäller transportskador framstår det ofta som sannolikt att skadan är en följd av en särskild risk som har förelegat vid den aktuella transporten, se första stycket. Den viktigast skillnaden i förhållande till 23 § är att transportören enligt andra stycket har en lättnad i bevisbördan. Innebörden av dessa bevisregler är att transportören måste visa att den särskilda risken har förelegat och att skadan skulle kunna vara en följd av denna risk. Transportören är i sådant fall fri från ansvar om inte motparten lyckas visa att skadan (helt eller delvis) har uppkommit av en annan orsak. Paragrafen motsvarar 3 kap. 24 § järnvägstrafiklagen.

Paragrafens första stycke punkt 1 har sin motsvarighet i artikel 23.3 a i CIM. I artikeln finns en utförlig beskrivning av hur ”öppen vagn” definieras. Denna definition bör vara vägledande även vid tillämpning av 24 §.

11 kap. 25 §

I paragrafen regleras vissa bevisfrågor när det visar sig att godset har gått förlorat eller skadats. I första meningen tas upp den bevisregel som normalt skall tillämpas när godset påstås ha gått förlorat eller skadats under en viss transport. I andra meningen anges den

SOU 2004:92 Författningskommentar

315

särskilda bevisregel, som ersätter huvudregeln, när s.k. nyinlämning har ägt rum. Paragrafen motsvarar 3 kap. 26 § järnvägstrafiklagen.

11 kap. 26 §

Paragrafen innehåller bestämmelser för det fallet att godset har kommit på avvägar så att det inte kan lämnas ut till den berättigade ens avsevärd tid efter leveransfristens slut. Den berättigade får i sådant fall begära ersättning enligt de regler som gäller vid konstaterad förlust av godset. Detta gäller även om godset bevisligen finns i behåll och är på väg till bestämmelseorten när väntetiden löper ut. Om ersättning inte begärs kvarstår å andra sidan transportörens skyldighet att fullgöra transportavtalet.

Paragrafen motsvarar 3 kap. 27 § järnvägstrafiklagen. Tredje stycket, som reglerar transportörens skyldighet att lämna ut gods som tidigare har betraktats som förlorat, har dock ändrats i sak i ett avseende för att stämma överens med regleringen i COTIF. Enligt den föreslagna paragrafen får nämligen transportören som villkor för utlämningen av godset kräva att den som har rätt till godset inte endast betalar tillbaka ersättningen för förlusten av godset utan även betalar kostnaderna enligt transportavtalet. På samma sätt som tidigare innebär återbetalningen inte en slutlig reglering av mellanhavandet vilket anges uttryckligen. Den berättigade har följaktligen kvar sin rätt att efter omständigheterna kräva ersättning för dröjsmål, förlust eller skada. Ändringarna i övrigt är språkliga eller redaktionella. Övervägandena finns i avsnitt 4.8.2.

11 kap. 27 §

I paragrafen finns en särskild bestämmelse om ansvar vid transport av järnvägsfordon som gods. Den är ny och har införts med artikel 24 i CIM som förebild. Transportörens ansvar är ett presumtionsansvar, dvs. transportören blir ersättningsskyldig för förlust eller skada om denne inte visar att förlusten, skadan eller dröjsmålet inte beror på att transportören varit försumlig. Järnvägsfordonens lösa delar räknas i sammanhanget till fordonet. Transportören skall inte vara ansvarig för skada som uppkommer till följd av förlust av tillbehör som inte finns angivna på fordonets båda långsidor eller på

Författningskommentar SOU 2004:92

316

den inventarieförteckning som åtföljer fordonet. Bakgrunden till paragrafen har behandlats närmare i avsnitt 4.8.2.

11 kap. 28 §

I paragrafen ges bestämmelser för det fallet att ersättning skall utgå på grund av att gods har gått förlorat, helt eller delvis, under transporten. Bestämmelserna avviker från allmänna regler om beräkning av skadestånd.

Paragrafen motsvarar 3 kap. 28 § järnvägstrafiklagen. Vissa avvikelser i sak finns dock. För det första anges i andra stycket begränsningsbeloppet i stället i särskilda dragningsrätter (SDR). Begränsningsbeloppet är satt till 17 SDR per kilo av det förlorade godsets bruttovikt. Vidare är bestämmelserna i tredje och fjärde styckena nya. De motsvarar artikel 30.3 i CIM och innehåller särskilda bestämmelser om beräkning av skadestånd när transportören är ansvarig för att järnvägsfordon som rullar på egna hjul och som lämnas till transport som gods eller intermodala lastbärare har gått förlorade. Med en intermodal lastbärare förstås en container, ett växelflak, en påhängsvagn eller en annan liknande lastenhet som används vid transport med flera transportslag. Övervägandena i dessa delar finns i avsnitt 4.8.2. Övriga ändringar är av språklig och redaktionell art.

11 kap. 29 §

I paragrafen ges regler för hur ersättningen skall bestämmas när transportören är ansvarig för att godset har tillfogats skada under transporten. Paragrafen motsvarar 3 kap. 29 § järnvägstrafiklagen med vissa sakliga skillnader. Andra stycket anger nämligen att ersättningen högst får uppgå till det belopp som skulle ha utgått om godset i stället hade gått förlorat och detta belopp har ändrats, se kommentaren till 28 § andra stycket. Därutöver är bestämmelserna i tredje och fjärde styckena nya. De motsvarar artikel 32.3 i CIM och innehåller särskilda bestämmelser om beräkning av skadestånd när transportören är ansvarig för att järnvägsfordon som rullar på egna hjul och som lämnas till transport som gods eller intermodala lastbärare har skadats. Övervägandena finns i avsnitt 4.8.2.

SOU 2004:92 Författningskommentar

317

11 kap. 30 §

I paragrafen regleras hur ersättningen skall bestämmas när transportören är ansvarig för skada som har orsakats av dröjsmål med utlämningen av godset. I paragrafen anges inte några särskilda grunder för hur ersättningen skall beräknas. Av detta följer att ersättning för skada till följd av dröjsmål skall fastställas enligt allmänna skadeståndsrättsliga grundsatser. Bestämmelsen motsvarar 3 kap. 30 § järnvägstrafiklagen. Gränsen för transportörens ersättningsskyldighet för skada till följd av dröjsmål har dock höjts från tre till fyra gånger transportavgiften. Övervägandena finns i avsnitt 4.8.2.

11 kap. 31 §

För att den som har rätt till godset skall bevara rätten till ersättning för förlust, skada eller dröjsmål fordras i regel att han skyndsamt underrättar transportören om skadefallet. I paragrafen ges närmare bestämmelser om detta. Dessa motsvarar 3 kap. 31 § järnvägstrafiklagen. Att en reklamation som avsändaren eller mottagaren av gods gör gällande mot endera av transportören eller den faktiske transportören även skall anses ha gjorts gällande mot den andre framgår av förslaget till 8 kap. 6 §.

12 kap. Transportörens undersökningsrätt

I kapitlet, som också är nytt i järnvägslagen (2004:519), finns bestämmelser om transportörens undersökningsrätt. Regleringen har förts över från 6 kap. järnvägstrafiklagen (1985:192) med vissa sakliga ändringar som kommenteras nedan. En övergripande ändring, som dock inte ytterligare kommenteras, är att transportören anges vara den som får rätt att undersöka föremål som transporteras. Övervägandena till bestämmelserna finns i avsnitt 4.11.

Författningskommentar SOU 2004:92

318

12 kap. 1 §

I paragrafen regleras kapitlets tillämplighet. Enligt första stycket gäller bestämmelserna undersökningar vid all transport med järnväg och alltså även vid internationell järnvägstransport. Av andra stycket framgår att såvitt avser transport av inskrivet resgods och fordon, som transporteras i samband med transport av resande, samt internationell transport tillämpas kapitlet dock endast om inte annat följer av 10 eller 13 kap. (närmare bestämt av artiklarna 13 i CIV eller 11 i CIM).

12 kap. 2 §

Enligt paragrafen får transportören undersöka handresgods, inskrivet resgods och fordon som transporteras i samband med transport av resande, inbegripet dess last, om det finns skäl att misstänka att villkoren för transporten inte är uppfyllda. Det innebär att transportören får undersöka dels om föremålen innehåller något som kan hota säkerheten i järnvägsdriften, dels om föremålen innehåller något som transportören har förklarat att den inte transporterar på det sätt som är i fråga. Paragrafen motsvarar, såvitt avser nu nämnda föremål, 6 kap. 5 § första och andra styckena järnvägstrafiklagen. Enligt den föreslagna paragrafen kommer dock en lägre grad av misstanke än i dag att vara tillräcklig för att transportören skall få rätt att undersöka ett sådant föremål av annat skäl än rena säkerhetsskäl. I övrigt har bestämmelsen endast ändrats redaktionellt och språkligt formulerats om med COTIF som förebild. Orden ”skäl att misstänka” har behållits och inte bytts ut mot orden ”grundad anledning till misstanke” som torde ha samma innebörd och som används i COTIF (se prop. 1983/84:117 s. 226).

12 kap. 3 §

Paragrafen innebär att transportören får undersöka om godssändningen innehåller något som kan hota säkerheten i järnvägsdriften och om innehållet i en godssändning svarar mot de uppgifter som avsändaren har lämnat om godset. Transportörens rätt att undersöka gods avser därför kontroll av samma sak som enligt motsvarande bestämmelse i 6 kap. 5 § järnvägstrafiklagen. Jämfört med denna utökas transportörens rätt att undersöka gods genom att

SOU 2004:92 Författningskommentar

319

denne enligt förslaget alltid får rätt att undersöka gods för att utröna om transportvillkoren är uppfyllda och om sändningen svarar mot de uppgifter som avsändaren har lämnat om det. Övriga ändringar är redaktionella eller språkliga med COTIF som förebild.

Enligt COTIF skall en fraktsedel upprättas för att ett transportavtal skall anses ha kommit till stånd vilket inte är nödvändigt vid inrikes transport. I paragrafen står det därför liksom i motsvarande gällande bestämmelse ”uppgifter som avsändaren lämnat” i stället för ”uppgifter som avsändaren fört in på fraktsedeln”.

12 kap. 4 §

I paragrafen finns bestämmelser om hur en undersökning skall gå till. Paragrafen motsvarar 6 kap. 5 § tredje stycket järnvägstrafiklagen. Enligt föreslagen paragraf anges dock att undersökningar skall företas i vittnes närvaro om det är möjligt. Övriga ändringar är språkliga. I CIV och CIM (artiklarna 13 och 11) regleras frågan i viss mån på annat sätt.

12 kap. 5 §

Bestämmelsen ger en formell grund för ingripanden i form av ett mer eller mindre tillfälligt omhändertagande av handresgods. Syftet är att undanröja olägenheten av att en resande har tagit med sig något som inte får medföras som handresgods. Paragrafen motsvarar 6 kap. 6 § järnvägstrafiklagen.

12 kap. 6 §

Av bestämmelsen framgår under vilka förutsättningar transportören får avlägsna, oskadliggöra eller förstöra egendom av farlig beskaffenhet. Det framgår vidare att skador som sådana åtgärder normalt sett innebär inte föranleder någon ersättningsskyldighet för transportören. Paragrafen motsvarar 6 kap. 7 § järnvägstrafiklagen. Orden ”fordon, som transporteras i samband med transport av resande,” har lagts till eftersom det föreslås att det skall finnas särskilda bestämmelser om transport av sådana fordon.

Författningskommentar SOU 2004:92

320

13 kap. Särskilda bestämmelser om internationell järnvägstrafik

Kapitlet är nytt i järnvägslagen (2004:519). I det finns särskilda bestämmelser om internationell järnvägstrafik. Några av bestämmelserna är nya. Andra bestämmelser har, med vissa ändringar i sak som kommenteras nedan, förts över från lagen (1985:193) om internationell järnvägstrafik.

Genom lagen om internationell järnvägstrafik är merparten av bestämmelserna i 1980 års fördrag om internationell järnvägstrafik (COTIF 1980) införlivade med svensk rätt. Fördraget genomgick under 1990-talet en omfattande revision (se avsnitt 2.1). Ett reviderat fördrag (COTIF) antogs år 1999. De nya bestämmelserna och de sakliga ändringarna av de befintliga lagbestämmelserna om internationell järnvägstrafik är föranledda av ändringar i fördraget. I de delar där sakliga lagändringar inte föreslås är förarbetena till lagen om internationell järnvägstrafik fortfarande relevanta.

Det skall uppmärksammas att de föreslagna bestämmelserna i kapitlet inte skall tillämpas om annat följer av EG-rätten (se kommentar till 1 kap.).

13 kap. 1 §

I paragrafen anges kapitlets tillämpningsområde genom en hänvisning till COTIF. Tillämpningsområdet är i förhållande till tillämpningsområdet för lagen om internationell järnvägstrafik utvidgat eftersom COTIF reglerar fler sorters avtal än COTIF 1980 (se avsnitt 2.3). I artikel 6 i grundfördraget föreskrivs att reglerna i bihangen till fördraget är tillämpliga på internationell järnvägstrafik och godkännande av järnvägsmateriel för användning i internationell trafik. Den närmare avgränsningen av tillämpningsområdet görs i respektive bihang och har närmare behandlats i avsnitt 2.4. Det skall därvid uppmärksammas att tillämpningsområdet för bihangen A och B (CIV och CIM) har ändrats.

13 kap. 2 §

Genom bestämmelsen, som är ny, införlivas huvuddelen av COTIF med svensk rätt. Det sker genom s.k. inkorporering. Övervägandena finns i avsnitten 2.5 och 2.6.

SOU 2004:92 Författningskommentar

321

I första stycket anges att fördragets bihang A, B, D och G (CIV, CIM, CUV och ATMF) gäller som svensk lag. En beskrivning av de viktigare bestämmelserna i dessa bihang till fördraget finns i avsnitt 2.4. Det bör uppmärksammas att inkorporationen av bihangen A, B och D omfattar vissa processrättsliga bestämmelser, t.ex. bestämmelser om behörig domstol och regler om förfarandet i regressmål.

Det bör nämnas att bihanget E (CUI) införlivas med svensk rätt genom transformation och tas in i järnvägslagen samt att bihanget C (RID) införlivas med svensk rätt genom Statens räddningsverks föreskrifter. Det bör också nämnas att bihang F (APTU) införlivas genom järnvägsförordningen med inkorporeringsmetoden och genom föreskrifter av Järnvägsstyrelsen.

COTIF är avfattad på franska, engelska och tyska. I paragrafens andra stycket anges att den franska texten av fördraget har giltighet före de övriga språkversionerna om dessa skiljer sig åt i sak. Detta följer av artikel 45 i grundfördraget.

I tredje stycket anges att de franska och engelska texterna av grundfördraget (dvs. fördraget utan bihang och protokoll), bihangen A, B, D, G och F, utom dess bilagor, till COTIF samt en svensk översättning av dessa finns fogade som en bilaga till lagen. Bihang F (utan bilagor) finns med i bilagan till lagen eftersom detta bihang nämns i föreslagen bestämmelse om bemyndigande i 13 §. Den tyska texten av fördraget finns på OTIF:s hemsida (www.otif.org). Det bör påpekas att den svenska texten inte har officiell status utan endast skall betraktas som ett hjälpmedel vid tillämpningen. Övervägandena i denna del har behandlats i avsnitt 2.7.

13 kap. 3 §

I paragrafen anges att vissa framtida ändringar i COTIF direkt skall gälla som svensk rätt. Paragrafen motsvarar delvis nu gällande 3 a § lagen om internationell järnvägstrafik. De närmare övervägandena i denna del redovisas i avsnitt 2.8.2.

Författningskommentar SOU 2004:92

322

13 kap. 4 §

I 4–10 §§ finns bestämmelser om verkställighet av domar. Paragraferna grundas på artikel 12 i grundfördraget (se även avsnitt 2.4.2).

4 § innehåller de grundläggande bestämmelserna om vilka domar som är verkställbara i Sverige och de ytterligare förutsättningar som måste föreligga för att verkställighet skall få ske. Den föreslagna paragrafen motsvarar delvis nu gällande 4 § lagen om internationell järnvägstrafik.

En dom som grundas på fördraget kan liksom tidigare grundas på avtal om transport enligt CIV eller CIM. Därutöver kan den grundas på avtal om nyttjande av vagnar eller järnvägsinfrastruktur enligt de nya bihangen CUV och CUI. En dom som anges i den föreslagna 4 § kan därför baseras på fler sorters avtal än en dom angiven i nu gällande 4 § lagen om internationell järnvägstrafik. Detsamma gäller en i paragrafen nämnd förlikning i tvist som omfattas av fördraget.

I 4 § andra stycket andra meningen lagen om internationell järnvägstrafik regleras verkställighet av skiljedomar som har meddelats enligt fördraget och som gäller trafikföretag och trafikant. Bestämmelsen grundas på föreskrifter i COTIF 1980 rörande skiljeförfarande i tvister om tillämpningen av CIV och CIM som rör trafikföretag eller trafikanter (artikel 12.2 i 1980 års grundfördrag). Dessa föreskrifter i fördraget har ändrats bl.a. på så sätt att utöver nyssnämnda tvister kan också tvister mellan parter om övriga avtal som omfattas av COTIF bli föremål för skiljeförfarande enligt fördraget (artikel 28.2 i grundfördraget). Enligt fördraget är det möjligt för en konventionsstat att vid tillträdet göra förbehåll mot bestämmelserna om skiljeförfarande. Det har inte ansetts föreligga skäl för Sverige att göra ett sådant förbehåll (se avsnitt 2.5.2). Enligt den föreslagna bestämmelsen i 4 § andra stycket andra meningen skall därför samtliga skiljedomar som har meddelats enligt det reviderade fördraget jämställas med domar när det gäller verkställighet.

Föreskrifterna i COTIF om skiljeförfarande anger vidare, till skillnad från i dag, att även tvister om tolkningen och tillämpningen av andra enhetliga rättsliga regelsystem som utarbetas av den mellanstatliga organisationen för internationell järnvägstrafik (OTIF) enligt artikel 2.2 kan bli föremål för ett skiljeförfarande. Några sådana regelsystem har ännu inte utarbetats och verkställig-

SOU 2004:92 Författningskommentar

323

het av skiljedomar om sådana tvister omfattas därför inte av den föreslagna paragrafen.

Den föreslagna 4 § grundas i övrigt på artiklarna 12.1, 12.2 och 32.2 i grundfördraget. Dessa artiklar har i princip inte genomgått sakliga ändringar utan endast ändringar av språklig och redaktionell art. För att en dom skall vara verkställbar skall således även fortsättningsvis domen bl.a. ha meddelats av en domstol som är behörig enligt fördraget. De bakomliggande artiklarna om behörig domstol i bihangen CIV och CIM har dock ändrats och nya artiklar om behörig domstol har tillkommit i bihangen CUI och CUV (se avsnitt 2.4).

13 kap. 5–7 §§

5–7 §§ motsvarar gällande bestämmelser i 5–7 §§ lagen om internationell järnvägstrafik. COTIF reglerar dock som nyss nämnts fler typer av avtal än COTIF 1980 och domarna som anges i den föreslagna 5 § kan följaktligen också grundas på fler sorters avtal än tidigare. Förslaget i dessa delar innebär i övrigt endast språkliga ändringar. 7 §, som reglerar verkan i preskriptionshänseende av ett sådant skiljeförfarande som avses i fördraget, grundas numera på artikel 32.1 i grundfördraget.

13 kap. 8–10 §§

Bestämmelserna i 8 och 10 §§ är nya men motsvaras delvis av nuvarande 8 och 9 §§ lagen om internationell järnvägstrafik. Bestämmelsen i 9 § är ny. I paragraferna finns bestämmelser som beträffande vissa fordringar och järnvägsfordon inskränker möjligheten till utmätning eller att få kvarstad (jfr 4 kap. 2 § och 16 kap. 13 §utsökningsbalken). Paragraferna grundas på artikel 12.3 och den nya artikeln 12.4 respektive artikel 12.5 i grundfördraget. De fordringsägare och innehavare av järnvägsfordon som avses i paragraferna är normalt sett juridiska personer. I lagtexten anges därför endast deras ”säte” och inte därutöver deras ”hemvist”.

Den föreslagna 8 § innehåller bestämmelser om kvarstad i och utmätning av fordringar som grundas på sådan internationell transport av resande och gods som avses i CIV och CIM. Den är en utvidgning av 8 § lagen om internationell järnvägstrafik. Enligt

Författningskommentar SOU 2004:92

324

nuvarande lydelse regleras endast fallet att den ena transportören är svensk. Med anledning av ändrade regler om behörig domstol i CIV och CIM (artiklarna 57 och 63 i CIV samt 46 och 51 i CIM) samt ändrade förhållanden på transportmarknaden kan i fortsättningen även fordrings- och ägarförhållanden som enbart berör utländska rättssubjekt bli föremål för prövning i Sverige. I den föreslagna paragrafen behandlas därför också sådana förhållanden.

Den föreslagna 9 §, som grundas på artikel 12.4 i grundfördraget, innehåller bestämmelser om kvarstad i och utmätning av fordringar som grundas på avtal om nyttjande av vagnar och järnvägsinfrastruktur som omfattas av CUV och CUI.

Artikel 12.5 i grundfördraget nämner endast kvarstad i och utmätning av järnvägsfordon och inte längre någon annan järnvägsmateriel (jfr artikel 18 i grundfördraget i COTIF 1980). Den föreslagna 10 § omfattar därför endast kvarstad i och utmätning av järnvägsfordon. Nu gällande 9 § första stycket lagen om internationell järnvägstrafik grundas på artikel 18.3 första stycket grundfördraget i COTIF 1980. Någon motsvarighet till den artikeln finns inte i COTIF och en sådan bestämmelse föreslås därför inte. Med begreppet innehavare i 10 § avses den person som varaktigt utnyttjar ett järnvägsfordon som transportmedel oavsett om denne är ägare eller har nyttjanderätt till fordonet.

13 kap. 11 §

I de föreslagna 8–10 §§ nämns endast avgörande som har meddelats av domstol. I fördraget används dock uttrycket ”avgörande av en judiciell myndighet”. Enligt den nya bestämmelsen i 11 § jämställs därför med domstol i 8–10 §§ annan judiciell myndighet som i staten i fråga fullgör uppgiften att meddela avgöranden som avses i 8–10 §§.

Det bör nämnas att kronofogdemyndigheten i Sverige bör vara att jämställa med domstol vid summarisk process i mål om betalningsföreläggande och handräckning (jfr artikel 62 i Bryssel I-förordningen). Det innebär bl.a. att en fordran eller ett järnvägsfordon som nämns i 8–10 §§ i övriga fördragsstater får beläggas med kvarstad eller utmätas på grund av ett utslag och beslut av kronofogdemyndigheten.

SOU 2004:92 Författningskommentar

325

13 kap. 12 §

I paragrafen behandlas förordnande av sakkunnig för det fall att gods, inskrivet resgods eller fordon, som transporteras i samband med transport av resande, har minskats eller skadats. Bestämmelsen grundas på artiklarna 54.3 i CIV och 42.3 i CIM och motsvarar bestämmelsen i 10 § lagen om internationell järnvägstrafik. Begreppet ”fordonet, som transporteras i samband med transport av resande” är dock tillagt eftersom sådana fordon enligt fördraget inte längre transporteras som inskrivet resgods (se avsnitt 2.4.4). Någon saklig ändring är inte åsyftad.

En ansökan om förordnande av sakkunnig enligt paragrafen handläggs enligt lagen (1996:242) om domstolsärenden.

13 kap. 13 §

Genom paragrafen bemyndigas regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten att utfärda vissa ytterligare bestämmelser. Det innebär bl.a. ett bemyndigande att utfärda bestämmelser som är nödvändiga för att genomföra bihanget APTU i svensk rätt.

14 kap. Gemensamma bestämmelser om ansvar vid utnyttjande av järnvägsinfrastruktur

Kapitlet är nytt. I det finns ett antal bestämmelser samlade som, om inte annat anges, skall gälla både för 15 och 16 kap. Bestämmelserna är i huvudsak hämtade från CUI och 1 kap. järnvägstrafiklagen (1985:192). I avsnitt 2.4.8 finns en sammanfattande redogörelse av reglerna i CUI. I de delar bestämmelserna i detta kapitel är hämtade från järnvägstrafiklagen är förarbetena till denna lag fortfarande relevanta4.

14 kap. 1 §

Paragrafen anger kapitlets tillämpningsområde. Eftersom 16 kap. även gäller ansvar vid tunnelbane- och spårvägsdrift stadgas i paragrafen att vad som i kapitlet sägs om infrastrukturförvaltare och

4 Se bl.a. SOU 1980:37 och prop. 1983/84:117.

Författningskommentar SOU 2004:92

326

järnvägsföretag äger motsvarande tillämpning på den som bedriver tunnelbane- eller spårvägstrafik eller förvaltar infrastruktur för sådan trafik.

14 kap. 2 §

I paragrafen regleras infrastrukturförvaltarens och järnvägsföretagets s.k. principalansvar samt när vållande hos någon annan än infrastrukturförvaltaren eller järnvägsföretaget själva skall tillräknas dessa. Bestämmelsen motsvarar artikel 18 i CUI och 1 kap. 4 § järnvägstrafiklagen.

14 kap. 3 §

Paragrafen innehåller en bestämmelse för det fall ersättningsanspråk framställs mot infrastrukturförvaltaren eller järnvägsföretaget på annan grund än bestämmelserna i 15 och 16 kap. Bestämmelsen motsvarar artikel 19.1 och 21 i CUI och 1 kap. 8 § järnvägstrafiklagen.

14 kap. 4 §

Paragrafen innebär att även den som infrastrukturförvaltaren och järnvägsföretaget ansvarar för enligt 2 § kan åberopa bestämmelserna i 14–16 kap. om förutsättningar för och begränsning av ansvar. En sådan s.k. Himalaya-bestämmelse förekommer allmänt inom transporträtten. Bestämmelsen motsvarar artikel 19.2 i CUI och 1 kap. 9 § första meningen järnvägstrafiklagen.

14 kap. 5 §

I paragrafen finns särskilda bestämmelser om preskription av fordringar på ersättning enligt 15 eller 16 kap. Paragrafen motsvarar artikel 25 i CUI och delar av 1 kap. 5 § järnvägstrafiklagen. Regressregeln i tredje stycket är ny och motsvarar artikel 25.4 i CUI. En liknande reglering finns dock redan i dag i det trafikeringsavtal som Banverket sluter med trafikutövare (se avsnitt 3).

SOU 2004:92 Författningskommentar

327

14 kap. 6 §

Paragrafen motsvarar 1 kap. 9 § andra meningen järnvägstrafiklagen.

14 kap. 7 §

Paragrafen motsvarar 8 kap. 17 § i denna lag och har kommenterats där.

15 kap. Förhållandet mellan infrastrukturförvaltaren och järnvägsföretaget m.m.

Kapitlet reglerar det inbördes ansvaret mellan infrastrukturförvaltare och järnvägsföretag. Kapitlet är inte tillämpligt på tunnelbana och spårväg.

Regleringen är ny och motsvarar i sak den som gäller enligt bihang E (CUI) till COTIF för avtal om nyttjande av infrastruktur för internationell järnvägstrafik. Övervägandena finns i avsnitt 3 och en beskrivning av bestämmelserna i CUI finns i avsnitt 2.4.8.

I den inledande paragrafen anges kapitlets tillämpningsområde och i de därpå följande paragraferna (2–10 §§) ges bestämmelser som är tillämpliga på trafikeringsavtal för utnyttjande av infrastruktur för såväl nationella som internationella transporter. I det sista avsnittet (11–16 §§) finns vissa bestämmelser som är tillämpliga endast på trafikeringsavtal om utnyttjande av järnvägsinfrastruktur för internationell transport enligt bihang A (CIV) och B (CIM) till COTIF.

15 kap. 1 §

Av paragrafens första stycke framgår att kapitlet innehåller bestämmelser dels om det inbördes ansvaret mellan infrastrukturförvaltare och järnvägsföretag som har träffat avtal om utnyttjande av järnvägsinfrastruktur, dels en sådan avtalsparts ansvar gentemot den andra avtalspartens personal. Det avtal som avses är det trafikeringsavtal som enligt 6 kap. 22 § första stycket måste träffas mellan infrastrukturförvaltare och järnvägsföretag innan järnvägstrafik får bedrivas. I 6 kap. 22 § andra stycket finns bestämmelser

Författningskommentar SOU 2004:92

328

om vad ett sådant avtal närmare skall innehålla. Det saknar betydelse om ersättning utgår för utnyttjandet för att bestämmelserna i kapitlet skall bli tillämpliga.

Kapitlet reglerar således infrastrukturförvaltarens ansvar i förhållande till järnvägsföretaget och dennes personal samt järnvägsföretagets ansvar i förhållande till infrastrukturförvaltaren och dennes personal. Kapitlet är däremot inte tillämpligt i fråga om infrastrukturförvaltarens och järnvägsföretagets ansvar gentemot sin egen personal eller tredje man. Skador som drabbar anställda ersätts bl.a. genom det socialförsäkringssystem som finns avseende arbetsskador och ansvaret gentemot tredje man regleras i 16 kap.

I paragrafens andra stycke anges att det i 11–16 §§ finns särskilda bestämmelser om trafikeringsavtal som träffas för att göra internationell trafik möjlig. I den mån dessa paragrafer avviker från övriga bestämmelser i kapitlet skall de förra gälla i stället för de senare. En precisering av tillämpningsområdet ges i 11 §.

15 kap. 2 §

I första stycket anges att bestämmelserna i kapitlet är tvingande om inte annat anges. Möjligheter att avvika från kapitlets bestämmelser ges i andra stycket och i 3 §.

Av andra stycket första meningen framgår att det är möjligt för infrastrukturförvaltaren och järnvägsföretaget att avtala om att ta på sig större ansvar och ytterligare skyldigheter utöver dem som föreskrivs i kapitlet. Parterna kan t.ex. komma överens om i vilken utsträckning en part skall svara för förlust eller skada som motparten orsakats genom försening eller driftsstörning (jfr artikel 11 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/14/EG av den 26 februari 2001 om tilldelning av infrastrukturkapacitet, uttag av avgifter för utnyttjande av järnvägsinfrastruktur och utfärdande av säkerhetsintyg). När det gäller sakskada ges infrastrukturförvaltaren och järnvägsföretaget enligt andra meningen möjlighet att bestämma ett högsta ersättningsbelopp. Denna bestämmelse gäller endast mellan avtalsparterna och kan således inte göras gällande gentemot förvaltarens och järnvägsföretagets personal. Att bestämmelsen inte kan göras gällande mot parternas personal lär i praktiken inte få någon större betydelse då dessa skador inte torde uppgå till några högre belopp. Ovan nämnda bestämmelser motsvarar artikel 4 i CUI. För att undvika långa och kostsamma utred-

SOU 2004:92 Författningskommentar

329

ningar beträffande olycksorsak samt för att undvika en rättsprocess har infrastrukturförvaltaren och järnvägsföretaget getts möjlighet att avtala om villkor enligt vilka de kan göra gällande eller avstå från sin rätt till kompensation från den andra avtalsparten. Av bestämmelsens formulering framgår att även detta endast gäller mellan avtalsparterna och att den således inte kan göras gällande gentemot förvaltarens och järnvägsföretagets personal. Sistnämnda bestämmelse motsvarar artikel 20 i CUI.

15 kap. 3 §

Paragrafens första stycke hänvisar till 5 kap.15 §§ och 6 kap. 1 §skadeståndslagen (1972:207) i fråga om hur skadeståndet skall bestämmas. Huvudregeln är således att skadeståndslagens bestämmelser om hur skadeståndet skall beräknas vid personskada, dödsfall och underhåll skall gälla vid avtal om utnyttjande av infrastruktur för såväl inrikes som internationella transporter. För internationella avtal finns dock i 12 och 13 §§ bestämmelser som avviker från 5 kap. 4 § och 6 kap. 1 §skadeståndslagen. I andra meningen i stycket stadgas ett undantag som innebär att parterna har möjlighet att komma överens om att de bestämmelser om hur ersättning för underhåll och inkomstförlust skall betalas ut och om jämkning av skadestånd som enligt 12 och 13 §§ gäller vid internationella avtal även skall gälla vid nationella avtal. För det fall avtalsparterna kommer överens om att tillämpa de internationella reglerna kommer dessa även bli tillämpliga vid skadeståndsanspråk från parternas personal.

Inom transporträtten är det inte ovanligt att parterna avtalar om speciella grunder för hur skadeståndet vid sakskada skall beräknas. Någon hänvisning till 5 kap. 7 § skadeståndslagen, som anger skadeståndets omfattning vid sakskada, har därför inte gjorts.

I paragrafens andra stycke anges att bestämmelserna i räntelagen (1975:635)skall gälla. På samma sätt som i första stycket medges emellertid parterna att komma överens om att ränta motsvarande den som gäller vid internationella avtal även skall gälla vid nationella avtal.

Författningskommentar SOU 2004:92

330

15 kap. 4 §

Av bestämmelsen framgår att om parterna, dvs. infrastrukturförvaltaren och järnvägsföretaget, utnyttjar de möjligheter som 2 och 3 §§ ger att träffa avtal med avvikande villkor skall dessa villkor i princip även gälla gentemot den som den andre ansvarar för enligt 14 kap. 2 §. Parternas personal ges således en självständig rätt att göra dessa avtalsvillkor gällande mot sin arbetsgivares motpart.

15 kap. 5 §

Paragrafen innehåller de grundläggande bestämmelserna om infrastrukturförvaltarens ansvar för personskada gentemot järnvägsföretagets personal samt för ekonomisk skada till följd av ersättning som järnvägsföretaget fått betala till resande för personskada samt skada på egendom som den resande bar på sig eller hade med sig som handresgods, inskrivet resgods eller fordon enligt 9, 10 eller 13 kap. Paragrafen motsvarar i sak delar av artikel 8 i CUI. Med personal avses i paragrafen den som järnvägsföretaget svarar för enligt 14 kap. 2 §.

Av första stycket framgår att infrastrukturförvaltarens ansvarar för de i stycket angivna skadorna på objektiv grund om skadorna orsakats av infrastrukturen.

Enligt andra stycket är infrastrukturförvaltaren fri från ansvar om skadan har orsakats av omständigheter som inte kan hänföras till själva järnvägsdriften och som förvaltaren inte hade kunnat undgå eller förebygga följderna av även om han hade vidtagit alla åtgärder som rimligen hade kunnat krävas av honom. Det är här fråga om t.ex. naturhändelser, sabotage, kollision med vägfordon etc. Om förvaltaren inte kan visa att han har vidtagit tillräckliga åtgärder för att förhindra skadan är han helt ansvarig gentemot järnvägsföretaget och dennes personal. För det fall tredje man vållat skadan kan naturligtvis infrastrukturförvaltaren vända sig mot denne med regresskrav.

Artikel 8 i CUI innehåller tre ansvarsfrihetsgrunder, varav den första motsvarar den i paragrafens andra stycke. En annan likartad ansvarsfrihetsgrund i CUI tar sikte på det fallet att skadan orsakats av tredje man. Gemensamt för de båda ansvarsfrihetsgrunderna är att den skadeorsakade händelsen, även om den inträffar i samband med järnvägsdriften, inte har sin upprinnelse i själva järnvägs-

SOU 2004:92 Författningskommentar

331

driften. I båda fallen gäller även att förvaltaren kan undgå ansvar endast om han visar att han hade vidtagit alla åtgärder som rimligen hade kunnat krävas av honom. Liknande ansvarsfrihetsgrunder finns i CIV och de båda ansvarsfrihetsgrunderna har tidigare i järnvägstrafiklagen i ansvarsförhållandet mellan järnvägen och transportkunden slagits ihop till en bestämmelse. Paragrafens andra stycke skall således anses innefatta båda dessa ansvarsfrihetsgrunder. Utöver dessa två ansvarsfrihetsgrunder innehåller CUI en tredje ansvarsfrihetsgrund. Enligt denna skall infrastrukturförvaltaren vara fri från ansvar i den utsträckning som den händelse som gett upphov till skadan beror på fel eller försummelse av den person som lidit skada. Som jag redogjort för i avsnitt 3.2.2 har denna ansvarsfrihetsgrund tidigare lagtekniskt behandlats som en fråga om jämkning av skadeståndet. Avseende internationella avtal finns bestämmelsen om jämkning i 12 §. Vad gäller nationella avtal kommer skadeståndslagens bestämmelse om medvållande (6 kap. 1 § skadeståndslagen) gälla om inte annat har avtalats. Parterna har som tidigare nämnts möjlighet att avtala om att den medvållanderegel som gäller för internationella avtal även skall gälla vid nationella avtal.

15 kap. 6 §

Paragrafen innehåller de grundläggande bestämmelserna om infrastrukturförvaltarens ansvar för sakskada gentemot järnvägsföretaget och dess personal samt för ekonomisk skada till följd av ersättning som järnvägsföretaget fått betala till avsändare eller mottagare av gods för förlorat eller skadat gods enligt 11 eller 13 kap. Paragrafen motsvarar i sak delar av artikel 8 i CUI. Med personal avses i paragrafen den som järnvägsföretaget svarar för enligt 14 kap. 2 §.

Av första stycket framgår att infrastrukturförvaltarens ansvarar för de i stycket angivna skadorna på objektiv grund om skadorna orsakats av infrastrukturen.

Av andra stycket framgår att infrastrukturförvaltaren under vissa omständigheter kan undgå ansvar. Lydelsen i artikel 8.2 b i CUI är hämtad från artikel 23.2 i CIM och tar upp de s.k. icke privilegierade ansvarsfrihetsgrunderna. En motsvarande bestämmelse finns i 11 kap. 23 § avseende ansvarsförhållandet mellan transportör och godstransportkund och har kommenterats där.

Författningskommentar SOU 2004:92

332

15 kap. 7 §

Av paragrafen framgår indirekt att en infrastrukturförvaltare har möjlighet att, när ett järnvägsföretag med stöd av bestämmelserna i kapitlet framställer ett regresskrav, invända att betalningen till järnvägsföretagets transportkunder erlagts utan grund. Enligt paragrafen kan infrastrukturförvaltaren emellertid inte göra en sådan invändning om ersättningen som järnvägsföretaget erlagt fastställts av domstol och infrastrukturförvaltaren blivit behörigen underrättad om rättegången samt beretts tillfälle att inträda i denna. Paragrafen motsvarar artikel 23 i CUI.

15 kap. 8 §

Paragrafen behandlar järnvägsföretagets ansvar, såvitt gäller personskada, gentemot infrastrukturförvaltarens personal. Paragrafen motsvarar i sak delar av artikel 9 i CUI. Med personal avses i paragrafen den som infrastrukturförvaltaren svarar för enligt 14 kap. 2 §.

Av första stycket framgår att järnvägsföretaget ansvarar för de i stycket angivna skadorna på objektiv grund om skadorna orsakats av de järnvägsfordon som använts eller de personer eller det gods som transporterats.

I andra stycket anges en ansvarsfrihetsgrund som är likalydande med den som gäller för infrastrukturförvaltaren enligt 5 § andra stycket.

15 kap. 9 §

Paragrafen behandlar järnvägsföretagets ansvar för sakskada som drabbar infrastrukturförvaltaren eller dennes personal. Paragrafen motsvarar i sak delar av artikel 9 i CUI. Med personal avses i paragrafen den som infrastrukturförvaltaren svarar för enligt 14 kap. 2 §.

Av första stycket framgår att järnvägsföretaget ansvarar för de i stycket angivna skadorna på objektiv grund om skadorna orsakats av de järnvägsfordon som använts eller de personer eller det gods som transporterats.

Av andra stycket framgår att järnvägsföretaget under vissa omständigheter kan undgå ansvar. Denna ansvarsfrihetsgrund är lika-

SOU 2004:92 Författningskommentar

333

lydande med den som gäller för infrastrukturförvaltaren enligt 6 § andra stycket.

15 kap. 10 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om ansvarsfördelningen när förhållanden för vilka flera parter ansvarar har orsakat en skada. Bestämmelsen motsvarar artikel 10 i CUI.

15 kap. 11 §

Av paragrafen framgår att bestämmelserna i 12–16 §§ endast är tillämpliga på trafikeringsavtal för sådan internationell transport som avses i bihang A (CIV) och B (CIM) till COTIF.

Det tillämpningsområde som anges i paragrafen motsvarar tillämpningsområdet för CUI (artikel 1). CIV och CIM är i princip tillämpliga på persontransport när avrese- och bestämmelsestation är belägna i två skilda medlemsstater och på godstransport mot betalning när den plats där godset tas emot och den plats där godset skall lämnas ut är belägna i två skilda medlemsstater. För en närmare beskrivning av tillämpningsområdet för CIV och CIM hänvisas till avsnitt 2.4.4 respektive 2.4.5. Det skall noteras att CIM inte är tillämpligt t.ex. när godsvagnar transporteras utan gods, s.k. tomtransporter. I ett sådant fall är bestämmelserna i 12–16 §§ därför inte tillämpliga även om det är fråga om internationell järnvägstrafik.

15 kap. 12 §

Av paragrafen framgår att skadestånd får jämkas om den skadelidande genom vållande har medverkat till skadan. Till skillnad från vad som gäller i 6 kap. 1 § skadeståndslagen gäller detta inte endast vid sakskada utan även vid personskada och dödsfall (jfr kommentaren till 5 §).

Som kommenterats under 3 § finns det möjlighet för parterna att komma överens om att denna bestämmelse även skall gälla vid nationella avtal.

Författningskommentar SOU 2004:92

334

15 kap. 13 §

Paragrafen ger den skadelidande rätt att erhålla ersättning för framtida inkomstförlust eller för förlust av underhåll i form av ett engångsbelopp. Bestämmelsen skiljer sig från 5 kap. 4 § skadeståndslagen, vari bl.a. stadgas att livränta – istället för engångsbelopp – skall väljas om ersättningen är av väsentlig betydelse för den skadelidandes försörjning. Paragrafen motsvarar artikel 14.1 i CUI.

Som kommenterats under 3 § finns det möjlighet för parterna att komma överens om att denna bestämmelse även skall gälla vid nationella avtal.

15 kap. 14 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om ränteberäkning på ersättning som grundas på internationella avtal. Paragrafen motsvarar artikel 16.2 i CUI.

Paragrafen skiljer sig från räntelagens bestämmelser bl.a. i fråga om från vilken tidpunkt ränta skall utgå samt räntans storlek. Som kommenterats under 3 § finns det möjlighet för parterna att komma överens om att motsvarande regler om ränta även skall gälla vid nationella avtal. Eftersom räntelagen är mer fördelaktig för den skadelidande kan parterna även avtala att räntelagens bestämmelser skall gälla vid internationella avtal.

När beräkning av ersättningen medför omräkning av belopp som uttrycks i utländsk valuta, skall denna omräkning enligt artikel 16.1 i CUI göras enligt kursen den dag och på den plats ersättningen betalas ut.

15 kap. 15 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om behörig domstol och motsvarar artikel 24 i CUI.

Av första stycket framgår att parterna har frihet att avtala om vid vilken medlemsstats domstol en talan skall väckas. Parterna behöver inte ha sitt säte i detta land.

I andra stycket anges att talan, om inte annat har avtalats, kan väckas vid domstol i det land där infrastrukturförvaltaren har sitt säte. Det saknar därvid betydelse om infrastrukturförvaltaren är kärande eller svarande.

SOU 2004:92 Författningskommentar

335

15 kap. 16 §

Paragrafen motsvarar artikel 25.5 i CUI och anger att uppehåll i preskriptionstiden skall göras under vissa i paragrafen angivna förutsättningar. Som redogjorts för i avsnitt 3.2.2 är möjligheten till uppehåll i preskriptionstiden främmande för intern svensk rätt och jag har därför ansett det lämpligt att bestämmelsen endast skall tillämpas på trafikeringsavtal om utnyttjande av järnvägsinfrastruktur för sådana internationella transporter som avses i CIV och CIM.

16 kap. Ansvar i annat fall än vid transport

I kapitlet finns bestämmelser om infrastrukturförvaltarens ansvar för skada till följd av järnvägs-, tunnelbane- och spårvägsdrift i annat fall än som förut har nämnts i lagen, dvs. förvaltarens ansvar gentemot tredje man. Bestämmelserna finns i dag i 5 kap. järnvägstrafiklagen (1985:192). För att tydliggöra att kapitlet även är tillämpligt på tunnelbana och spårväg har en ny inledande paragraf införts. I övrigt har endast språkliga och vissa redaktionella ändringar gjorts. Begreppet järnvägen har t.ex. bytts ut mot infrastrukturförvaltaren. Någon ändring i sak är dock inte avsedd. En konsekvens av att spåranläggningar m.m. på svensk tågfärja inte ingår i begreppet järnvägsinfrastruktur är att tillämpningsområdet blivit något snävare (se avsnitt 4.3). Bakgrund och övervägandena finns i avsnitt 5. För en närmare kommentar hänvisas till förarbetena till järnvägstrafiklagen (prop. 1983/84:117 s. 7893 och 214– 221).

17 kap. Ordning

Kapitlet motsvarar helt 9 kap. i nuvarande järnvägslag och innehåller bestämmelser om ordning vid järnvägen. Bestämmelser om ordning vid tunnelbana och spårväg finns i ordningslagen (1993:1617).

Författningskommentar SOU 2004:92

336

18 kap. Straffbestämmelser

Kapitlet motsvarar i sak 10 kap. nuvarande järnvägslag. Jag har i avsnitt 6 föreslagit att bestämmelserna i lagen (1990:1157) om säkerhet vid tunnelbana och spårväg förs över till järnvägslagen. Med hänsyn härtill kommer bestämmelserna i 1, 3 och 5 §§ i kapitlet även bli tillämpliga på tunnelbana och spårväg. Straffbestämmelsen i 2 § för den som för ett maskindrivet spårfordon på järnväg kommer även att gälla på tunnelbana. Motsvarande bestämmelse för spårvägen finns i lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott. Straffbestämmelser för ordningsförseelser vid tunnelbana och spårväg finns i ordningslagen (1993:1617).

19 kap. Tillsyn m.m.

Kapitlet motsvarar 8 kap. nuvarande järnvägslag. Jag har i avsnitt 6 föreslagit att bestämmelserna i lagen (1990:1157) om säkerhet vid tunnelbana och spårväg förs över till järnvägslagen. Med hänsyn härtill kommer stora delar av bestämmelserna i 1–6 och 10 §§ i kapitlet även bli tillämpliga vid tillsyn på tunnelbana och spårväg. För kommentarer till de enskilda bestämmelserna hänvisas i första hand till förarbetena till nyss nämnda lagar. I kommentarerna nedan kommer endast anges var motsvarigheten till bestämmelserna finns i lagen om säkerhet vid tunnelbana och spårväg och i den mån det föreligger skillnader, vad dessa består i.

19 kap. 1 och 2 §§

Paragraferna, som bl.a. stadgar att tillsynsmyndigheten skall utöva tillsyn över efterlevnaden av lagen och de föreskrifter och villkor som har meddelats med stöd av lagen, motsvarar 20 § lagen om säkerhet vid tunnelbana och spårväg. För att tydliggöra att delar av kapitlet även är tillämpligt på tunnelbana och spårväg har en ny mening införts i 1 §.

SOU 2004:92 Författningskommentar

337

19 kap. 3 §

Bestämmelsen reglerar tillsynsmyndighetens möjligheter att utöva tillsyn. Innehållet i bestämmelsen motsvarar i princip 21 § lagen om säkerhet vid tunnelbana och spårväg. Nytt i jämförelse med den bestämmelsen är att det i punkt 1 i första stycket stadgas att tillsynsmyndigheten har rätt att ta del av sådana handlingar och upplysningar som behövs vid dels bedömning av ansökningar om tillstånd, dels insamling av statistik. I tredje stycket stadgas dessutom att tillsynsmyndigheten får begära verkställighet hos kronofogdemyndigheten av ett beslut som gäller åtgärder enligt första stycket. Paragrafens fjärde stycke är endast tillämplig på förvaltare av järnvägsinfrastruktur och sökande av järnvägsinfrastrukturkapacitet. Detta framgår av definitionen av infrastrukturförvaltare i 1 kap. 4 §.

19 kap. 4 §

Bestämmelsen reglerar tillsynsmyndighetens befogenheter i fall då det fordras ett ingripande och motsvarar 22 och 23 §§ lagen om säkerhet vid tunnelbana och spårväg.

19 kap. 5 §

Genom bestämmelsen ges tillsynsmyndigheten under vissa förutsättningar rätt att återkalla ett meddelat tillstånd. Bestämmelsen motsvarar i princip 8 § första stycket lagen om säkerhet vid tunnelbana och spårväg. Dock kan tillståndet, till skillnad vad som stadgas i lagen om säkerheten vid tunnelbana och spårväg, även återkallas om tillståndshavaren inte använder tillståndet under minst sex månader.

19 kap. 6 §

Bestämmelsen om återkallelse i samband med konkurs- och ackordförfarande motsvarar 8 § andra stycket lagen om säkerhet vid tunnelbana och spårväg.

Författningskommentar SOU 2004:92

338

20 kap. Överklagande

20 kap. 1 §

Bestämmelserna i 5 kap. om rätt att bedriva och organisera persontrafik på järnvägsnät är i huvudsak nya. Av 5 kap. 2 § framgår att det krävs trafikeringstillstånd för att bedriva eller organisera linjebunden persontrafik. Huvudregeln enligt 5 kap. 3 § är att ett sådant tillstånd skall ges om det inte ett järnvägsföretag eller en verksamhetsutövare med auktorisation gör sannolikt att den avsedda trafiken i betydande mån skulle komma att skada förutsättningarna för att bedriva eller organisera redan etablerad järnvägstrafik. De transportpolitiska inslagen i en sådan skadlighetsprövning är så starka att regeringen har ansetts böra vara högsta instans (se SOU 2003:104 s. 124). I paragrafen stadgas därför att tillsynsmyndighetens beslut i frågor om trafikeringstillstånd får överklagas hos regeringen. Beslut om återkallelse av trafikeringstillstånd enligt 5 kap. 4 § överklagas dock hos allmän förvaltningsdomstol.

20 kap. 2 och 3 §§

Paragraferna motsvarar 11 kap. nuvarande järnvägslag (2004:519) samt 35 och 36 §§ lagen (1990:1157) om säkerhet vid tunnelbana och spårväg.

11.2 Övriga lagförslag

Förslagen till lag om ändring i lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m., lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410), lag om ändring i lagen (1976:1090) om alkoholutandningsprov, lag om ändring i lagen (1992:1672) om paketresor, lag om ändring i körkortslagen (1998:488) och lag om ändring i lagen (1999:216) om ögonundersökning vid misstanke om vissa brott i trafiken är alla föranledda av att hänvisningar till järnvägstrafiklagen, lagen om internationell järnvägstrafik, lagen om säkerhet vid tunnelbana och spårväg behöver ändras till följd av föreslagna ändringar i järnvägslagen.

SOU 2004:92 Författningskommentar

339

Förslagen till lag om ändring i lagen (1974:610) om inrikes vägtransport och lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall är föranledda av att hänvisning till COTIF 1980 eller delar av COTIF 1980 behöver ändras till följd av det reviderade fördraget.

341

Särskilt yttrande

Reservation

av Ove Andersson, Stig-Arne Ankner, Stefan Back, Sven Bårström, Christina Bergström, Lena Ericsson, Lars Hallsten, Carl Silfverswärd

I det utredningsarbete som lett fram till föreliggande betänkande var huvuduppgiften att föreslå hur COTIF bör införlivas i svensk rätt. Vi har under detta arbete i stort sett delat utredarens syn på vilka huvudprinciper som bör ligga till grund för utformningen av förslagen till lagreglering. I ett viktigt avseende är vi dock oeniga med utredaren. Det gäller införlivandet av COTIFs bilaga CUI, närmare bestämt förslaget till reglering av vem som skall ha möjlighet att teckna avtal om utnyttjande av tågläge med en infrastrukturförvaltare (trafikeringsavtal). Utredaren föreslår att 6 kap. 22 § i järnvägslagen bör ändras och att den i sin nya lydelse endast skall lämna järnvägsföretag möjlighet att teckna trafikeringsavtal med infrastrukturförvaltare. Detta innebär en inskränkning i förhållande till såväl CUIs reglering som nuvarande svenska lagreglering, vilken i sin tur vilar på EG-rätt.

Vi anser att förslaget till ändring av 6 kap. 22 § i Järnvägslagen i onödan begränsar t.ex. trafikhuvudmäns, speditörers m.fl. aktörers möjligheter att i samspel med infrastrukturförvaltare och järnvägsföretag bidra till utvecklingen av ett mer kundorienterat järnvägssystem. Vi anser också att förslaget riskerar att komplicera genomförandet av den kapacitetsfördelningsprocess som infrastrukturförvaltaren enligt lag årligen skall genomföra.

För oss framstår det som en mer naturlig lösning att införliva CUIs regler om rättigheter och skyldigheter för parterna i trafikeringsavtalet genom att i svensk lag ange att rättigheterna och skyldigheterna ifråga gäller för infrastrukturförvaltaren och den som tecknat trafikeringsavtal med denne. Trafikeringsavtal

Särskilt yttrande SOU 2004:92

342

kommer av naturliga skäl endast att tecknas av aktörer som har rätt att förfoga över infrastrukturkapacitet för trafikändamål. Enligt svensk lag som bygger på EG-rätt är dessa dels s.k. auktoriserade sökande, dels järnvägsföretag. Aktörer som antingen har rätt att organisera eller att organisera och/eller utföra järnvägstrafik skulle med vårt förslag således ha möjlighet att teckna trafikeringsavtal med en infrastrukturförvaltare. Vilken av aktörerna, den auktoriserade sökanden eller järnvägsföretaget, som i det enskilda fallet inträder som infrastrukturförvaltarens motpart i trafikeringsavtalet får från fall till fall avgöras genom överenskommelse dem emellan.

Vårt huvudargument – tillåt marknadsaktörerna bestämma samarbetsformerna

Vi vill erinra om att delbetänkandet Rätt på Spåret poängterade vikten av att ytterligare öppna järnvägssystemet. Olika samhällsaktörer som t.ex. trafikhuvudmän, speditörer, industriföretag m.m. skulle därigenom kunna ges en ökad möjlighet att utöva inflytande över systemets funktion och utveckling. Sverige drev också framgångsrikt denna linje inom ramen för arbetet med direktiv 2001/14/EG. Resultatet blev att såväl direktivet som järnvägslagen innehåller regler om s.k. auktoriserade sökande, som har rätt att hos infrastrukturförvaltaren ansöka om samt förfoga över infrastrukturkapacitet, inklusive tåglägen.

En auktoriserad sökande får enligt järnvägslagen, helt eller delvis, organisera, men inte själv utföra, järnvägstrafik. En auktoriserad sökande förutsätts alltså köpa åtminstone åkeritjänsten av ett järnvägsföretag. Legala krav på vem som får träffa trafikeringsavtal med en infrastrukturförvaltare berör därför inte bara formerna för infrastrukturförvaltarens samarbete med organisatören av och utföraren av trafik för ett visst trafikupplägg. De påverkar också formerna för det vertikala samarbetet mellan organisatören av och utföraren av trafik för ett trafikupplägg. Vi anser inte att det idag finns några vägande skäl för att, på det sätt utredaren föreslår, i lag ytterligare inskränka marknadsaktörernas frihet att utveckla olika typer av samarbetsformer anpassade till transportkundernas över tid föränderliga efterfrågan på transporttjänster. Tvärtom ser vi en fördel i att lagen lämnar ett visst spelrum som marknadsaktörerna kan begagna för att kunna finna de mest effektiva formerna för de i detta sammanhang aktuella två olika typfallen av samarbete.

SOU 2004:92 Särskilt yttrande

343

Formerna för umgänget, mellan å ena sidan infrastrukturförvaltaren och å den andra den auktoriserade sökanden och järnvägsföretaget, bör därför kunna anpassas till den fördelning av affärsrisk, befogenheter och ansvar som de sistnämnda aktörerna kommit överens om. Utredarens förslag begränsar möjligheterna till en sådan anpassning genom att i lag knyta viss befogenhet som kan göras gällande i relationen till infrastrukturförvaltaren. Utredarens förslag riskerar därför enligt vår mening att skapa onödiga låsningar, som i värsta fall kan skada transportkundens intressen.

Utredarens argument är inte tillräckligt starka

Utredaren har framfört följande huvudargument för sitt förslag:

• Trafikeringsavtalets innehåll berör främst förhållandet mellan infrastrukturförvaltaren och den som utför järnvägstrafik och därför är av mindre intresse för en auktoriserad sökande,

• det är från konkurrenssynpunkt olämpligt att på en auktoriserad sökande placera det ekonomiska ansvar som en part i trafikeringsavtal enligt lag måste ikläda sig,

• utredarens lösning är nödvändig för att möjliggöra enhetliga regler vid nationell och internationell järnvägstrafik.

Enligt vår mening är innehållet i trafikeringsavtalet av så stort intresse även för en auktoriserad sökande att lagen bör ge också denne en möjlighet att kunna teckna sådana avtal med infrastrukturförvaltaren. Trafikeringsavtalet måste t.ex. ange tågläget, de ekonomiska villkoren för tåglägets utnyttjande och eventuella krav på tekniska egenskaper för de fordon som skall användas vid utnyttjandet av tågläget. En auktoriserad sökande kan ha ett starkt intresse av förfoganderätten över tågläget. T.ex. i situationer där trafikeringsavtalet måste omförhandlas till följd av att infrastrukturförvaltaren under längre eller kortare perioder inte kan leverera de tåglägen som ursprungligen överenskommits. Även i situationer där den auktoriserade sökanden önskar byta ut sin kontrakterade utförare av järnvägstrafik är förfoganderätten över tågläget central.

Om infrastrukturförvaltaren tar ut trängselavgifter eller använder sig av lagens möjlighet att ta ut särskilda avgifter innebär detta att tåglägets utformning prissatts. För en kommersiellt verksam auktoriserad sökande är priset för tågläget av lika starkt

Särskilt yttrande SOU 2004:92

344

intresse som dess utformning. Slutligen är det inte heller ovanligt att en auktoriserad sökande förfogar över och ansvarar för de fordon järnvägsföretaget skall använda för att utföra trafiken. I vissa av dessa fall kan infrastrukturförvaltarens eventuella krav på fordonens tekniska utformning eller krav på tillämpning av olika former av trafikrestriktioner vid användande av fordonen vara av större intresse för den auktoriserade sökanden än för den kontrakterade utföraren av trafiken.

Utredarens andra argument går ut på att fler enskilda och företag har råd att uppträda som auktoriserade sökande, om järnvägsföretaget tar på sig det ekonomiskt betungande ansvar gentemot infrastrukturförvaltaren som följer av trafikeringsavtalet. Detta kan förvisso vara sant. Å andra sidan kan det hävdas att ekonomisk styrka hos auktoriserade sökande är minst lika viktigt för systemets effektivitet som att de förekommer i stort antal. Någon större brist på logistikkunniga aktörer finns ju knappast. Däremot utgör järnvägsföretagens bristande lönsamhet ett hot mot produktion av transporttjänster som svarar mot transportkundernas efterfrågan. Förekomsten av kapitalstarka aktörer som vill engagera sig i järnvägssystemet kan därför bidra till att lätta något på järnvägsföretagens börda. Redan idag förekommer ibland att trafikhuvudmän och större godskunder (industriföretag) i avtal med de järnvägsföretag de nyttjar lovar att stå den ekonomiska risken för de åtaganden järnvägsföretaget tar på sig i trafikeringsavtalet. Denna risk kan i sin tur täckas av t.ex. den större transportkundens/industriföretagets ansvarsförsäkring. Därigenom kan järnvägsföretaget få sitt försäkringsbolag att sänka försäkringspremierna för trafiken ifråga. Förekomsten av engagerade och ekonomiskt starka auktoriserade sökande är sett från detta perspektiv en tydlig fördel. Vi anser därtill att det är sannolikt att förekomsten av en möjlighet för auktoriserade sökande att kunna teckna trafikeringsavtal kan fungera som ett incitament för att få fler kapitalstarka aktörer att engagera sig i järnvägstrafiken.

Slutligen antyds också att enhetliga regler för nationell och internationell trafik uteslutande går att åstadkomma genom att i lagen ange att endast järnvägsföretag kan vara infrastrukturförvaltares motpart i trafikeringsavtalet. Vi menar att detta inte behöver vara fallet. Huvudsaken är att det kan garanteras att oavsett om det är en auktoriserad sökande eller ett järnvägsföretag som tecknar trafikeringsavtal med infrastrukturförvaltaren, så skall den som uppträder som infrastrukturförvaltarens motpart i trafike-

SOU 2004:92 Särskilt yttrande

345

ringsavtalet omfattas av CUIs ansvarsbestämmelser. Det är möjligt att utredaren sett framför sig en situation där endast ett trafikeringsavtal behövs för tåg i internationell trafik, där ju flera järnvägsnät måste nyttjas. Detta skulle dock förutsätta att endast järnvägsföretag får uppträda som transportörer på järnvägen, vilket inte krävs av vare sig COTIF, EG-rätten eller någon annan internationell reglering. Även om så vore fallet skulle under överskådlig framtid av olika skäl, bl.a. bristande harmonisering av banavgifter och teknisk utformning av järnvägsmateriel, flera trafikeringsavtal – ett för varje järnvägsnät – att behöva användas för att möjliggöra internationell järnvägstrafik.

Utredarens förslag försvårar genomförandet av kapacitetsfördelningsprocessen

Förslaget till utformning av 6 kap. 22 § i järnvägslagen medför att kapacitetsfördelningsprocessen delas upp i två olika och i tiden åtskilda processer. Först kommer utformningen av tåglägen inom ramen för tågplaneprocessen. Därefter kommer en förhandlingsprocess, som tar sin utgångspunkt i tåglägesprocessens resultat, inom vilken villkoren för tåglägenas utnyttjande bestäms och fastställs i trafikeringsavtal. Av praktiska skäl är det olämpligt att försöka skilja dessa bägge processer åt. Såväl de ekonomiska som de tekniska villkoren för ett tågläges utnyttjande har stark påverkan på önskemålen om dess utformning. Tåglägets utformning och villkoren för dess utnyttjande fungerar i realiteten som kommunicerande kärl. Detta utgör ett svårlöst problem om utredarens modell används, åtminstone under överskådlig tid då det inte är möjligt att göra samtliga viktiga tekniska och ekonomiska villkor kända på förhand genom publicering i beskrivningen av järnvägsnätet. Av praktiska skäl måste därför trafikeringsavtalsprocessen tillåtas löpa parallellt med tåglägesutformningsprocessen, så som fallet är enligt nu gällande rätt.

Särskilt yttrande SOU 2004:92

346

Vårt alternativa förslag

• 6 kap. 22 § i järnvägslagen bör fortsätta att gälla i sin nuvarande lydelse,

• CUIs begrepp transportör bör införas i svensk rätt på ett sådant sätt att även en auktoriserad sökande som tecknat trafikeringsavtal med en infrastrukturförvaltare omfattas av CUIs ansvarsregler. Detta borde kunna göras genom att t.ex. använda uttryck som ”den som tecknat trafikeringsavtal med en infrastrukturförvaltare” i de fall där begreppet transportör används i CUIs bestämmelser.

Bilaga 2

13

due pour l’année 1999 si celle-ci est supérieure à la contribution minimale;

above referred to or the contribution due for the year 1999 if this is greater than the minimum contribution;

skall betalas för år 1999 om detta är större än det minsta bidraget.

b) la contribution est adaptée

progressivement en trois étapes au maximum pour arriver au montant de la contribution définitive calculée en vertu de l’article 26 susvisé.

b) the contribution shall be

adapted progressively in three steps at most to arrive at the amount of the definitive contribution calculated pursuant to Article 26 above referred to.

b) Bidraget skall anpassas

successivt i högst tre steg upp till beloppet för det slutliga bidraget beräknat enligt ovannämnda artikel 26.

Cette disposition ne s’applique pas aux Etats membres qui sont redevables de la contribution minimale qui, en tout état de cause, reste due.

This provision shall not apply to Member States which owe the minimum contribution which, in any event, shall remain due.

Denna bestämmelse skall inte tillämpas på medlemsstater som betalar det minsta bidraget, vilket under alla omständigheter skall betalas.

§ 8 Les contrats de transport des voyageurs ou des marchandises en trafic international entre les Etats membres, conclus en vertu des Règles uniformes CIV 1980 ou des Règles uniformes CIM 1980, restent soumis aux Règles uniformes en vigueur au moment de la conclusion du contrat même après l’entrée en vigueur du présent Protocole.

§ 8 Contracts of carriage of passengers or goods in international traffic between Member tates, concluded pursuant to the CIV Uniform Rules 1980 or the CIM Uniform Rules 980, shall remain subject to the Uniform Rules in force at the time of the conclusion of he contracts even after the entry into force of this Protocol.

§ 8 För avtal om transport av resande eller gods i internationell trafik mellan medlemsstaterna som har ingåtts enligt de enhetliga rättsreglerna CIV 1980 eller de enhetliga rättsreglerna CIM 1980 skall de enhetliga rättsregler som är i kraft när avtalen ingås fortsätta att gälla även efter det att detta protokoll har trätt i kraft.

§ 9 Les dispositions contraignantes des Règles uniformes CUV et des Règles uniformes CUI s’appliquent aux contrats conclus avant l’entrée en vigueur du présent Protocole un an après son entrée en vigueur.

§ 9 Mandatory provisions of the CUV Uniform Rules and of the CUI Uniform Rules shall apply to contracts concluded before the entry into force of this Protocol one year after its entry into force.

§ 9 De tvingande bestämmelserna i de enhetliga rättsreglerna CUV och i de enhetliga rättsreglerna CUI skall på avtal som har ingåtts innan detta protokoll har trätt i kraft tillämpas under ett år efter protokollets ikraftträdande.

Article 7 Textes du Protocole

Article 7 Texts of the Protocol

Artikel 7 Protokollstexter

§ 1 Le présent Protocole est conclu et signé en langues française, allemande et anglaise. En cas de divergence, seul le texte français fait foi.

§ 1 This Protocol shall be concluded and signed in the English, French and German anguages. In the case of divergence, the French text shall prevail.

§ 1 Detta protokoll skall ingås och undertecknas på franska, tyska och engelska. Vid skiljaktigheter skall endast den franska texten vara giltig.

Bilaga 2 SOU 2004:92

14

§ 2 Sur proposition de l’un des Etats membres concernés, l’Organisation publie des traductions officielles du présent Protocole dans d’autres langues, dans la mesure où l’une de ces langues est une langue officielle sur le territoire d’au moins deux Etats membres. Ces traductions sont élaborées en coopération avec les services compétents des Etats membres concernés.

§ 2 On a proposal by one of the Member States concerned, the Organisation shall publish fficial translations of this Protocol in other languages, if one of these languages is an fficial language in the territory of at least two Member States. These translations shall be repared in cooperation with the competent services of the Member States concerned.

§ 2 På förslag från någon av de berörda medlemsstaterna skall organisationen offentliggöra officiella översättningar av detta protokoll till andra språk, om något av dessa språk är ett officiellt språk inom minst två medlemsstater. Dessa översättningar skall göras i samarbete med de berörda medlemsstaternas behöriga myndigheter.

En foi de quoi, les plénipotentiaires soussignés dûment autorisés par leurs Gouvernements respectifs ont signé le présent Protocole.

Fait à Vilnius, le 3 juin 1999, en un seul exemplaire original dans chacune des langues française, allemande et anglaise; ces exemplaires restent déposés dans les archives de l'OTIF. Des copies certifiées conformes en seront remises à chacun des Etats membres.

In witness whereof, the undersigned plenipotentiaries duly authorised by their respective Governments have signed this Protocol.

Done at Vilnius on 3 June 1999, in one original in each of the English, French and German anguages; these originals shall remain deposited in the archives of OTIF. Certified copies shall e sent to each of the Member States.

Till bekräftelse härav har undertecknande befullmäktigade, av sina regeringar vederbörligen bemyndigade ombud undertecknat detta protokoll.

Som skedde i Vilnius den 3 juni 1999 i ett enda originalexemplar på franska, tyska och engelska; dessa exemplar skall förvaras i OTIF:s arkiv. Med detta exemplar överensstämmande, bestyrkta kopior skall överlämnas till varje medlemsstat.

Bilaga 2

15

Convention relative aux transports internationaux ferroviaires du 9 mai 1980 dans la teneur du Protocole de modification du 3 juin 1999 Convention concerning International Carriage by Rail (COTIF) of 9 May 1980 in the version of the Protocol of Modification of 3 June 1999 Fördrag om internationell järnvägstrafik (COTIF) av den 9 maj 1980 i dess lydelse enligt ändringsprotokollet av den 3 juni 1999

Titre premier Généralités

Title I General Provisions

Avdelning I Allmänna bestämmelser

• Article premier

Organisation intergouvernementale

• Article 1

Intergovernmental Organisation

• Artikel 1

Mellanstatlig organisation

• Article 2

But de l'Organisation

• Article 2

Aim of the Organisation

• Artikel 2

Organisationens ändamål

• Article 3

Coopération internationale

• Article 3

International cooperation

• Artikel 3

Internationellt samarbete

• Article 4

Reprise et transfert d'attributions

• Article 4

Taking on and transfer of attributions

• Artikel 4

Övertagande och överföring av befogenheter

• Article 5

Obligations particulières des Etats membres

• Article 5

Special obligations of the Member States

• Artikel 5

Medlemsstaternas särskilda skyldigheter

• Article 6

Règles uniformes

• Article 6

Uniform Rules

• Artikel 6

Enhetliga rättsregler

• Article 7

Définition de la notion "Convention"

• Article 7

Definition of the expression “Convention”

• Artikel 7

Definition av begreppet fördrag

Titre II Dispositions communes

Title II Common Provisions

Avdelning II Gemensamma bestämmelser

• Article 8

Droit national

• Article 8

National law

• Artikel 8

Nationell rätt

• Article 9

Unité de compte

• Article 9

Unit of account

• Artikel 9

Beräkningsenhet

• Article 10

Dispositions complémentaires

• Article 10

Supplementary provisions

• Artikel 10

Tilläggsbestämmelser

• Article 11

Caution judiciaire

• Article 11

Security for costs

• Artikel 11

Ställande av säkerhet

Bilaga 2 SOU 2004:92

16

Titre III Structure et fonctionnement

Title III Structure and Functioning

Avdelning III Uppbyggnad och verksamhet

• Article 13

Organes

• Article 13

Organs

• Artikel 13

Organ

• Article 14

Assemblée générale

• Article 14

General Assembly

• Artikel 14

Generalförsamlingen

• Article 15

Comité administratif

• Article 15

Administrative Committee

• Artikel 15

Administrativa kommittén

• Article 16

Commissions

• Article 16

Other Committees

• Artikel 16

Utskott

• Article 17

Commission de révision

• Article 17

Revision Committee

• Artikel 17

Revisionsutskottet

• Article 18

Commission d'experts du RID

• Article 18

RID Expert Committee

• Artikel 18

Expertkommittén för RID

• Article 19

Commission de la facilitation ferroviaire

• Article 19

Rail Facilitation Committee

• Artikel 19

Förenklingsutskottet

• Article 20

Commission d'experts techniques

• Article 20

Committee of Technical Experts

• Artikel 20

Tekniska expertutskottet

• Article 21

Secrétaire général

• Article 21

Secretary General

• Artikel 21

Generalsekreteraren

• Article 22

Personnel de l’Organisation

• Article 22

Staff of the Organisation

• Artikel 22

Organisationens personal

• Article 23

Bulletin

• Article 23

Bulletin

• Artikel 23

Tidskrift

• Article 24

Listes des lignes

• Article 24

Lists of lines or services

• Artikel 24

Listor över linjer

Titre IV Finances

Title IV Finances

Avdelning IV Finanser

• Article 25

Programme de travail. Budget. Comptes. Rapport de gestion

• Article 25

Work programme. Budget. Accounts. Management report

• Artikel 25

Arbetsprogram. Budget. Redovisning. Förvaltningsberättelse

• Article 26

Financement des dépenses

• Article 26

Financing the expenditure

• Artikel 26

Finansiering av utgifterna

• Article 27

Vérification des comptes

• Article 27

Auditing of accounts

• Artikel 27

Granskning av organisationens räkenskaper

Bilaga 2

17

Titre V Arbitrage

Title V Arbitration

Avdelning V Skiljedom

• Article 28

Compétence

• Article 28

Competence

• Artikel 28

Behörighet

• Article 29

Compromis. Greffe

• Article 29

Agreement to refer to arbitration. Registrar

• Artikel 29

Skiljeavtal. Sekretariat

• Article 30

Arbitres

• Article 30

Arbitrators

• Artikel 30

Skiljemän

• Article 31

Procédure. Frais

• Article 31

Procedure. Costs

• Artikel 31

Förfarande. Kostnader

• Article 32

Prescription. Force exécutoire

• Article 32

Limitation. Enforcement

• Artikel 32

Preskription. Verkställighet

Titre VI Modification de la Convention

Title VI Modification of the Convention

Avdelning VI Ändring av fördraget

• Article 33

Compétence

• Article 33

Competence

• Artikel 33

Behörighet

• Article 34

Décisions de l’Assemblée générale

• Article 34

Decisions of the General Assembly

• Artikel 34

Beslut av generalförsamlingen

• Article 35

Décisions des Commissions

• Article 35

Decisions of the Committees

• Artikel 35

Beslut av utskotten

Titre VII Dispositions finales

Title VII Final Provisions

Avdelning VII Slutbestämmelser

• Article 36

Dépositaire

• Article 36

Depositary

• Artikel 36

Depositarie

• Article 37

Adhésion à la Convention

• Article 37

Accession to the Convention

• Artikel 37

Anslutning till fördraget

• Article 38

Adhésion d’organisations régionales d’intégration économique

• Article 38

Accession of regional economic integration organisations

• Artikel 38

Anslutning av regionala organisationer för ekonomisk integration

• Article 39

Membres associés

• Article 39

Associate Members

• Artikel 39

Associerade medlemmar

• Article 40

Suspension de la qualité de membre

• Article 40

Suspension of membership

• Artikel 40

Avbrott i medlemskap

• Article 41

Dénonciation de la Convention

• Article 41

Denunciation of the Convention

• Artikel 41

Uppsägning av fördraget

Bilaga 2 SOU 2004:92

18

• Article 42

Déclarations et réserves à la Convention

• Article 42

Declarations and reservations to the Convention

• Artikel 42

Förklaringar och förbehåll rörande fördraget

• Article 43

Dissolution de l’Organisation

• Article 43

Dissolution of the Organisation

• Artikel 43

Organisationens avveckling

• Article 44

Disposition transitoire

• Article 44

Transitional provision

• Artikel 44

Övergångsbestämmelse

• Article 45

Textes de la Convention

• Article 45

Texts of the Convention

• Artikel 45

Fördragstexter

Bilaga 2

19

Titre premier Généralités

Titre I General Provisions

Avdelning I Allmänna bestämmelser

Article premier Organisation intergouvernementale

Article 1 Intergovernmental Organisation

Artikel 1 Mellanstatlig organisation

§ 1 Les Parties à la présente Convention constituent, en tant qu'Etats membres, l'Organisation intergouvernementale pour les transports internationaux ferroviaires (OTIF), ci-après appelée "l'Organisation".

§ 1 The Parties to this Convention shall constitute, as Member States, the Intergovernmental Organisation for International Carriage by Rail (OTIF), hereinafter called "the Organisation".

§ 1 Parterna i detta fördrag skall i egenskap av medlemsstater bilda Mellanstatliga organisationen för internationell järnvägstrafik (OTIF), nedan kallad organisationen.

§ 2 Le siège de l'Organisation est à Berne. L'Assemblée générale peut décider de le fixer à un autre endroit situé dans l’un des Etats membres.

§ 2 The headquarters of the Organisation shall be at Berne. The General Assembly may decide to locate it at another place in one of the Member States.

§ 2 Organisationen skall ha sitt säte i Bern. Generalförsamlingen kan besluta att den skall ha sitt säte på en annan plats i någon av medlemsstaterna.

§ 3 L'Organisation a la personnalité juridique. Elle a notamment la capacité de contracter, d'acquérir et d'aliéner des biens immobiliers et mobiliers ainsi que d'ester en justice.

§ 3 The Organisation shall have legal personality. It shall in particular have the capacity to enter into contracts, to acquire and dispose of immovable and movable assets and to be a party to legal proceedings.

§ 3 Organisationen skall vara juridisk person. Den skall i synnerhet kunna sluta avtal, förvärva och avyttra fast och lös egendom och föra talan i rättegång.

§ 4 L'Organisation, les membres de son personnel, les experts auxquels elle fait appel et les représentants des Etats membres jouissent des privilèges et immunités nécessaires pour remplir leur mission, dans les conditions définies au Protocole sur les privilèges et immunités de l’Organisation, annexé à la Convention.

§ 4 The Organisation, members of its staff, experts called in by it and representatives of Member States shall enjoy such privileges and immunities as are necessary to discharge their duties, subject to the conditions laid down in the Protocol on the Privileges and Immunities of the Organisation, annexed to the Convention.

§ 4 Organisationen, dess anställda, sakkunniga som den anlitar och medlemsstaternas företrädare skall åtnjuta de privilegier och den immunitet som krävs för att de skall kunna fullgöra sina uppdrag, i enlighet med villkoren i det protokoll om organisationens privilegier och immunitet som är fogat till fördraget.

§ 5 Les relations entre l'Organisation et l'Etat du siège sont réglées dans un accord de siège.

§ 5 Relations between the Organisation and the State in which it has its headquarters shall be regulated by a Headquarters Agreement.

§ 5 Förhållandet mellan organisationen och den stat där den har sitt säte skall regleras genom en särskild överenskommelse.

§ 6 Les langues de travail de l'Organisation sont le français, l'allemand et l'anglais.

§ 6 The working languages of the Organisation shall be English, French and German.

§ 6 Organisationens arbetsspråk skall vara franska, tyska och engelska. Generalförsamlingen

Bilaga 2 SOU 2004:92

20

L’Assemblée générale peut introduire d’autres langues de travail.

The General Assembly may introduce other working languages.

kan införa andra arbetsspråk.

Article 2 But de l'Organisation

Article 2 Aim of the Organisation

Artikel 2 Organisationens ändamål

§ 1 L'Organisation a pour but de favoriser, d'améliorer et de faciliter, à tout point de vue, le trafic international ferroviaire, notamment

§ 1 The aim of the Organisation shall be to promote, improve and facilitate, in all respects, international traffic by rail, in particular by

§ 1 Organisationens ändamål skall vara att i alla avseenden främja, förbättra och underlätta internationell järnvägstrafik, i synnerhet genom att

a) en établissant des régimes

de droit uniforme dans les domaines juridiques suivants :

a) establishing systems of

uniform law in the following fields of law :

a) skapa enhetliga rättsregler

inom följande rättsområden:

1. contrat concernant le

transport de voyageurs et de marchandises en trafic international ferroviaire direct, y compris des transports complémentaires utilisant d’autres moyens de transport et faisant l’objet d’un seul contrat;

1. contract of international

carriage of passengers and goods in international through traffic by rail, including complementary carriage by other modes of transport subject to a single contract;

1. avtal om genomgående

internationell transport av resande och gods på järnväg, inbegripet kompletterande transporter med andra transportmedel som omfattas av ett enda avtal,

2. contrat concernant l’utilisation de véhicules en tant que moyen de transport en trafic international ferroviaire;

2. contract of use of wagons

as means of transport in international rail traffic;

2. avtal om nyttjande av

fordon som transportmedel i internationell järnvägstrafik,

3. contrat concernant l’utilisation de l’infrastructure en trafic international ferroviaire;

3. contract of use of infra-

structure in international rail traffic;

3. avtal om nyttjande av

infrastruktur i internationell järnvägstrafik,

4. transport de marchandises

dangereuses en trafic international ferroviaire;

4. carriage of dangerous

goods in international rail traffic;

4. transport av farligt gods i

internationell järnvägstrafik,

b) en contribuant, en tenant

compte des intérêts publics particuliers, à la suppression, dans les meilleurs délais, des entraves au franchissement des frontières en trafic international ferroviaire, pour autant que les causes de ces entraves relèvent de la compétence des Etats;

b) contributing to the removal, in the shortest time possible, of obstacles to the crossing of frontiers in international rail traffic, while taking into account special public interests, to the extent that the causes of these obstacles are within the responsibility of States;

b) bidra till att, med beaktan-

de av särskilda allmänna intressen, så snart som möjligt avlägsna hinder för internationell järnvägstrafik över gränserna i den mån orsakerna till dessa hinder ligger inom staternas kompetensområde,

c) en contribuant à

l ´interopéabilitéet à l’harmonisation technique dans le secteur ferroviaire

c) contributing to

interoperability and technical harmonisation in the railway field by the

c) bidra till driftskompa-

tibilitet och teknisk harmonisering på järnvägsområdet genom validering

Bilaga 2

21

par la validation de normes techniques et l’adoption de prescriptions techniques uniformes;

validation of technical standards and the adoption of uniform technical prescriptions;

av tekniska standarder och antagande av enhetliga tekniska föreskrifter,

d) en établissant une procédure uniforme pour l’admission technique de matériel ferroviaire destiné à être utilisé en trafic international;

d) establishing a uniform

procedure for the technical admission of railway material intended for use in international traffic;

d) införa ett enhetligt för-

farande för tekniskt godkännande av järnvägsmateriel avsedd att nyttjas i internationell trafik,

e) en veillant à l´application

de toutes les règles et recommandations arrêtées au sein de l’Organisation;

e) keeping a watch on the

application of all the rules and recommendations established within the Organisation;

e) följa tillämpningen av alla

regler och rekommendationer som har antagits inom organisationen,

f) en développant les régimes

de droit uniforme, règles et procédures visés aux lettres

a) à e) compte tenu des évolutions juridique, économique et technique.

f) developing the systems of

uniform law, rules and procedures referred to in letters a) to e) taking account of legal, economic and technical developments.

f) utveckla de enhetliga

rättsregler och förfaranden som avses i a–e med beaktande av den rättsliga, ekonomiska och tekniska utvecklingen.

§ 2 L’Organisation peut

a) dans le cadre des buts visés

au § 1 élaborer d’autres régimes de droit uniforme;

§ 2 The Organisation may

a) within the framework of

the aim referred to in § 1, elaborate other systems of uniform law;

§ 2 Organisationen får

a) inom ramen för de mål

som anges i § 1 utarbeta andra enhetliga rättsliga regelsystem,

b) constituer un cadre dans

lequel les Etats membres peuvent élaborer d’autres conventions internationales ayant pour but de favoriser, d’améliorer et de faciliter le trafic international ferroviaire.

b) constitute a framework

within which the Member States can elaborate other international conventions aiming to promote, improve and facilitate international rail traffic.

b) utgöra ett forum inom

vilket medlemsstaterna kan utarbeta andra internationella konventioner som syftar till att främja, förbättra och underlätta internationell järnvägstrafik.

Article 3 Coopération internationale

Article 3 International cooperation

Artikel 3 Internationellt samarbete

§ 1 Les Etats membres s'engagent à concentrer, en principe, leur coopération internationale dans le domaine ferroviaire au sein de l'Organisation pour autant qu’il existe une cohérence avec les tâches qui lui sont attribuées conformément aux articles 2 et

4. Pour atteindre cet objectif les Etats membres prendront toutes les mesures nécessaires et utiles pour que soient adaptés les

§ 1 The Member States undertake to concentrate their international cooperation in the railway field, in principle, within the framework of the Organisation, and this to the extent that there exists a coherence in the tasks which are attributed to it in accordance with Articles 2 and 4. To attain this objective, the Member States will adopt all measures necessary and useful in order that the international

§ 1 Medlemsstaterna förbinder sig att i princip samla sitt internationella samarbete på järnvägsområdet inom organisationens ram, i den mån detta stämmer med de uppgifter som den har enligt artiklarna 2 och

4. För att nå detta mål skall medlemsstaterna vidta alla nödvändiga åtgärder för att förändra gällande internationella multilaterala konventioner och avtal som de är anslutna till, i

Bilaga 2 SOU 2004:92

22

conventions et les accords internationaux multilatéraux dont ils sont parties contractantes, pour autant que ces conventions et accords concernent la coopération internationale dans le domaine ferroviaire et transfèrent, à d’autres organisations intergouvernementales ou nongouvernementales, des compétences qui se recoupent avec les tâches attribuées à l’Organisation.

multilateral conventions and agreements in force to which they are contracting parties should be adapted, to the extent that these conventions and agreements concern international cooperation in the railway field and attribute competences to other intergovernmental or non-governmental organisations which cut across the tasks attributed to the Organisation.

den mån dessa rör internationellt samarbete inom järnvägsområdet och ger andra mellanstatliga eller icke-statliga organisationer befogenheter som överlappar organisationens uppgifter.

§ 2 Les obligations résultant du § 1 pour les Etats membres, qui sont également Membres des Communautés européennes ou Etats parties à l’Accord sur l’Espace économique européen, ne prévalent pas sur leurs obligations en tant que Membres des Communautés européennes ou Etats parties à l’Accord sur l’Espace économique européen.

§ 2 The obligations resulting from § 1 for the Member States, which are at the same time Members of the European Communities or States parties to the European Economic Area Agreement, shall not prevail over their obligations as members of the European Communities or States parties to the European Economic Area Agreement.

§ 2 De skyldigheter som följer av § 1 för de medlemsstater som också är medlemmar i Europeiska gemenskaperna eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet skall inte gälla framför deras skyldigheter som medlemmar i Europeiska gemenskaperna eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Article 4 Reprise et transfert d'attributions

Article 4 Taking on and transfer of attributions

Artikel 4 Övertagande och överföring av befogenheter

§ 1 Sur décision de l'Assemblée générale, l'Organisation est autorisée à reprendre, en conformité avec les buts définis à l’article 2, les attributions, ressources et obligations qui lui seraient transférées par d’autres organisations intergouvernementales en vertu d'accords conclus avec ces organisations.

§ 1 By a decision of the General Assembly, the Organisation shall be authorised to take on, within the framework of its aim as defined in Article 2, the attributions, resources and obligations which may be transferred to it by other intergovernmental organisations by virtue of agreements concluded with those organisations.

§ 1 Organisationen kan efter beslut av generalförsamlingen bemyndigas att inom ramen för sitt ändamål enligt artikel 2 överta de befogenheter, resurser och skyldigheter som andra mellanstatliga organisationer kan komma att överföra till den med stöd av avtal som ingås med dessa organisationer.

§ 2 L’Organisation peut, sur décision de l’Assemblée générale, transférer à d’autres organisations intergouvernementales des attributions, ressources et obligations en vertu d’accords conclus avec ces organisations.

§ 2 The Organisation may, by a decision of the General Assembly, transfer to other intergovernmental organisations attributions, resources and obligations, by virtue of agreements concluded with those organisations.

§ 2 Organisationen kan efter beslut av generalförsamlingen överföra befogenheter, resurser och skyldigheter till andra mellanstatliga organisationer med stöd av avtal som ingås med dessa organisationer.

Bilaga 2

23

§ 3 L'Organisation peut, avec l’approbation du Comité administratif, prendre en charge des fonctions administratives ayant un lien avec ses buts et qui lui sont confiées par un Etat membre. Les dépenses de l'Organisation affectées à ces fonctions sont à la charge de l’Etat membre concerné.

§ 3 The Organisation may, with the approval of the Administrative Committee, take on administrative functions related to its aim and which are entrusted to it by a Member State. The expenses of the Organisation, arising out of these functions, shall be met by the Member State concerned.

§ 3 Organisationen kan med administrativa kommitténs godkännande överta administrativa uppgifter som har samband med organisationens ändamål och som anförtros den av en medlemsstat. Den berörda medlemsstaten skall stå för de kostnader som organisationen åsamkas på grund av dessa uppgifter.

Article 5 Obligations particulières des Etats members

Article 5 Special obligations of the Member States

Artikel 5 Medlemsstaternas särskilda skyldigheter

§ 1 Les Etats membres conviennent d’adopter toutes mesures appropriées afin de faciliter et d’accélérer le trafic international ferroviaire. A cet effet, chaque Etat membre s’engage, dans la mesure du possible, à :

§ 1 The Member States agree to adopt all appropriate measures in order to facilitate and accelerate international rail traffic. To that end, each Member State undertakes, to the extent possible, to

§ 1 Medlemsstaterna är överens om att vidta alla lämpliga åtgärder för att underlätta och befordra den internationella järnvägstrafiken. I detta syfte förbinder sig varje medlemsstat att i möjligaste mån

a) éliminer toute procédure

inutile,

b) simplifier et normaliser les

formalités encore exigées,

a) eliminate any useless

procedure,

b) simplify and standardise

the formalities already required,

a) avskaffa alla onödiga för-

faranden,

b) förenkla och standardisera

de formaliteter som fortfarande krävs,

c) simplifier les contrôles

frontaliers.

c) simplify frontier checks.

c) förenkla gränskontroller-

na.

§ 2 Afin de faciliter et d’améliorer le trafic international ferroviaire, les Etats membres conviennent de prêter leur concours pour rechercher la plus grande uniformité possible dans les règlements, standards, procédures et méthodes d’organisation relatifs aux véhicules ferroviaires, au personnel ferroviaire, à l’infrastructure ferroviaire et aux services auxiliaires.

§ 2 In order to facilitate and improve international rail traffic, the Member States agree to lend their support to attain the highest possible degree of uniformity in the regulations, standards, procedures and methods of organisation relating to railway vehicles, railway personnel, railway infrastructure and auxiliary services.

§ 2 För att underlätta och förbättra den internationella järnvägstrafiken har medlemsstaterna kommit överens om att bidra till strävandena efter största möjliga enhetlighet i fråga om bestämmelser, standarder, förfaranden och organisationsmetoder med avseende på järnvägsfordon, järnvägspersonal, järnvägsinfrastruktur och tilläggstjänster.

§ 3 Les Etats membres conviennent de faciliter la conclusion d’accords entre gestionnaires d’infrastructure visant à optimiser le trafic international ferroviaire.

§ 3 The Member States agree to facilitate the conclusion of agreements between infrastructure managers intended to optimise international rail traffic.

§ 3 Medlemsstaterna är överens om att underlätta slutandet av avtal mellan infrastrukturförvaltare i syfte att optimera den internationella järnvägstrafiken.

Bilaga 2 SOU 2004:92

24

Article 6 Règles uniformes

Article 6 Uniform Rules

Artikel 6 Enhetliga rättsregler

§ 1 Le trafic international ferroviaire et l’admission de matériel ferroviaire à l’utilisation en trafic international sont régis, pour autant que des déclarations ou réserves n’aient pas été faites ou émises conformément à l’article 42, § 1, première phrase, par :

§ 1 So far as declarations are not made in accordance with Article 42 § 1, first sentence, international rail traffic and admission of railway material to use in international traffic shall be governed by:

§ 1 Den internationella järnvägstrafiken och godkännandet av järnvägsmateriel för nyttjande i internationell trafik skall regleras genom följande instrument, om inte förklaringar eller förbehåll meddelats enligt artikel 42 § 1 första meningen:

a) les "Règles uniformes

concernant le contrat de transport international ferroviaire des voyageurs (CIV)", formant l'Appendice A à la Convention,

a) the “Uniform Rules

concerning the Contract of International Carriage of Passengers by Rail (CIV)”, forming Appendix A to the Convention,

a) ”Enhetliga rättsregler för

avtal om internationell transport av resande på järnväg (CIV)”, som utgör Bihang A till fördraget,

b) les "Règles uniformes

concernant le contrat de transport international ferroviaire des marchandises (CIM)", formant l'Appendice B à la Convention,

b) the “Uniform Rules

concerning the Contract of International Carriage of Goods by Rail (CIM)”, forming Appendix B to the Convention,

b) “Enhetliga rättsregler för

avtal om internationell transport av gods på järnväg (CIM)”, som utgör Bihang B till fördraget,

c) le "Règlement concernant

le transport international ferroviaire des marchandises dangereuses (RID)", formant l'Appendice C à la Convention,

c) the “Regulation concerning

the International Carriage of Dangerous Goods by Rail (RID)”, forming Appendix C to the Convention,

c) “Reglementet om interna-

tionell transport av farligt gods på järnväg (RID)”, som utgör Bihang C till fördraget,

d) les "Règles uniformes

concernant les contrats d’utilisation de véhicules en trafic international ferroviaire (CUV)", formant l'Appendice D à la Convention,

d) the “Uniform Rules

concerning Contracts of Use of Vehicles in International Rail Traffic (CUV)”, forming Appendix D to the Convention,

d) “Enhetliga rättsregler för

avtal om nyttjande av järnvägsfordon i internationell järnvägstrafik (CUV)”, som utgör Bihang D till fördraget,

e) les "Règles uniformes

concernant le contrat d’utilisation de l'infrastructure en trafic international ferroviaire (CUI)", formant l'Appendice E à la Convention,

e) the “Uniform Rules

concerning the Contract of Use of Infrastructure in International Rail Traffic (CUI)”, forming Appendix E to the Convention,

e) ”Enhetliga rättsregler för

avtal om nyttjande av infrastruktur i internationell järnvägstrafik (CUI)”, som utgör Bihang E till fördraget,

f) les “Règles uniformes

concernant la validation de normes techniques et l’adoption de prescriptions techniques uniformes

f) the “Uniform Rules

concerning the Validation of Technical Standards and the Adoption of Uniform Technical Prescriptions

f) ”Enhetliga rättsregler för

validering av tekniska standarder och antagande av enhetliga tekniska föreskrifter för järnvägs-

Bilaga 2

25

applicables au matériel ferroviaire destiné à être utilisé en trafic international (APTU)”, formant l’Appendice F à la Convention,

applicable to Railway Material intended to be used in International Traffic (APTU)”, forming Appendix F to the Convention,

materiel avsedd att nyttjas i internationell trafik (APTU)”, som utgör Bihang F till fördraget,

g) les “Règles uniformes

concernant l’admission technique de matériel ferroviaire utilisé en trafic international (ATMF)”, formant l’Appendice G à la Convention,

g) the “Uniform Rules

concerning Technical Admission of Railway Material used in International Traffic (ATMF)”, forming Appendix G to the Convention,

g) ”Enhetliga rättsregler för

tekniskt godkännande av järnvägsmateriel som skall nyttjas i internationell trafik (ATMF)”, som utgör Bihang G till fördraget,

h) d’autres régimes de droit

uniforme élaborés par l’Organisation en vertu de l’article 2, § 2, lettre a) formant également des Appendices à la Convention.

h) other systems of uniform

law elaborated by the Organisation pursuant to Article 2 § 2, letter a), also forming Appendices to the Convention.

h) andra enhetliga rättsliga

regelsystem som utarbetats av organisationen i enlighet med artikel 2 § 2 a och som också utgör bihang till fördraget.

§ 2 Les Règles uniformes, le Règlement et les régimes énumérés au § 1 y compris leurs Annexes, font partie intégrante de la Convention.

§ 2 The Uniform Rules, the Regulation and the systems listed in § 1, including their Annexes, shall form an integral part of the Convention.

§ 2 De enhetliga rättsreglerna, reglementet och de regelsystem som anges i § 1, inbegripet bilagorna till dessa, skall utgöra en integrerad del av fördraget.

Article 7 Définition de la notion "Convention"

Article 7 Definition of the expression “Convention

Artikel 7 Definition av begreppet fördrag

Dans les dispositions qui suivent, l'expression "Convention" couvre la Convention proprement dite, le Protocole visé à l'article premier, § 4, et les Appendices visés à l’article 6, y compris leurs Annexes.

In the following provisions the expression “Convention” covers the Convention itself, the Protocol referred to in article 1 § 4 and the Appendices referred to in Article 6, including their Annexes.

I det följande förstås med uttrycket “fördrag” grundfördraget, det protokoll som avses i artikel 1 § 4 och de bihang som avses i artikel 6, inbegripet bilagorna till dessa bihang.

Titre II Dispositions communes

Article 8 Droit national

Title II Common Provisions

Article 8 National law

Avdelning II Gemensamma bestämmelser

Artikel 8 Nationell rätt

§ 1 Dans l’interprétation et l’application de la Convention, il sera tenu compte de son caractère de droit international

§ 1 When interpreting and applying the Convention, its character of international law and the necessity to promote

§ 1 När fördraget tolkas och tillämpas skall hänsyn tas till dess karaktär av internationellt rättsligt instrument och till

Bilaga 2 SOU 2004:92

26

et de la nécessité de promouvoir l’uniformité.

uniformity shall be taken into account.

nödvändigheten att främja enhetlighet.

§ 2 A défaut de stipulations dans la Convention, le droit national est applicable.

§ 2 In the absence of provisions in the Convention, national law shall apply.

§ 2 Om bestämmelser saknas i fördraget skall nationell rätt tillämpas.

§ 3 On entend par droit national le droit de l’Etat où l’ayant droit fait valoir ses droits, y compris les règles relatives aux conflits de lois.

§ 3 “National law” means the law of the State in which the person entitled asserts his rights, including the rules relating to conflict of laws.

§ 3 Med nationell rätt förstås rättsordningen i den stat där den berättigade gör sitt anspråk gällande, inbegripet dess lagvalsregler.

Article 9 Unité de compte

Article 9 Unit of account

Artikel 9 Beräkningsenhet

§ 1 L'unité de compte prévue par les Appendices est le Droit de tirage spécial tel que défini par le Fonds Monétaire International.

§ 1 The unit of account referred to in the Appendices shall be the Special Drawing Right as defined by the International Monetary Fund.

§ 1 Med beräkningsenhet avses i bihangen särskilda dragningsrätter såsom de definieras av Internationella valutafonden.

§ 2 La valeur, en Droit de tirage spécial, de la monnaie nationale d'un Etat membre qui est aussi Membre du Fonds Monétaire International est calculée selon la méthode appliquée par le Fonds Monétaire International pour ses propres opérations et transactions.

§ 2 The value in Special Drawing Rights of the national currency of a Member State which is a member of the International Monetary Fund shall be calculated in accordance with the method applied by the International Monetary Fund for its own operations and transactions.

§ 2 Värdet av en medlemsstats nationella valuta uttryckt isärskilda dragningsrätter skall, om staten även är medlem av Internationella valutafonden, beräknas enligt den metod som valutafonden tillämpar för sin verksamhet och sina transaktioner.

§ 3 La valeur, en Droit de tirage spécial, de la monnaie nationale d'un Etat membre qui n’est pas Membre du Fonds Monétaire International est calculée de la façon déterminée par cet Etat. Ce calcul doit exprimer en monnaie nationale une valeur réelle aussi proche que possible de celle qui résulterait de l'application du § 2.

§ 3 The value in Special Drawing Rights of the national currency of a Member State which is not a member of the International Monetary Fund shall be calculated by the method determined by that State. This calculation must express in the national currency a real value as close as possible to that which would result from the application of § 2.

§ 3 Värdet av en medlemsstats nationella valuta uttryckt isärskilda dragningsrätter skall, om staten inte är medlem av Internationella valutafonden, beräknas på det sätt som staten bestämmer. Denna beräkning skall ge ett realvärde i nationell valuta som ligger så nära det värde som skulle ha följt av tillämpningen av § 2 som möjligt.

§ 4 Pour un Etat Membre qui n’est pas Membre du Fonds Monétaire International, dont la législation ne permet pas d'appliquer le § 2 ou le § 3, l'unité de compte prévue par les Appendices est considérée

§ 4 For a Member State which is not a member of the International Monetary Fund and whose legislation does not permit the application of § 2 or § 3 above, the unit of account referred to in the Appendices

§ 4 För en medlemsstat som inte är medlem av Internationella valutafonden och vars lagstiftning inte medger att § 2 eller 3 tillämpas, skall den beräkningsenhet som anges i bihangen anses motsvara tre

Bilaga 2

27

comme étant égale à trois francs or. Le franc or est défini par 10/31 de gramme d'or au titre de 0,900. La conversion du franc or doit exprimer en monnaie nationale une valeur réelle aussi proche que possible de celle qui résulterait de l'application du § 2.

shall be deemed to be equal to three gold francs. The gold franc is defined as 10/31 of a gramme of gold of millesimal fineness 900. The conversion of the gold franc must express in the national currency a real value as close as possible to that which would result from the application of § 2.

guldfranc. En guldfranc motsvarar 10/31 gram guld av 0,900 finhet. Omräkningen av guldfrancen skall ge ett realvärde i nationell valuta som ligger så nära det värde som skulle ha följt av tillämpningen av § 2 som möjligt.

§ 5 Les Etats, dans les trois mois qui suivent la mise en vigueur de la Convention et chaque fois qu'un changement se produit dans leur méthode de calcul ou dans la valeur de leur monnaie nationale par rapport à l'unité de compte, communiquent au Secrétaire général leur méthode de calcul conformément au § 3 ou les résultats de la conversion conformément au § 4. Ce dernier notifie ces informations aux autres Etats membres.

§ 5 Within three months after the entry into force of the Convention and each time that a change occurs in their method of calculation or in the value of their national currency in relation to the unit of account, States shall notify the Secretary General of their method of calculation in accordance with § 3 or of the results of the conversion in accordance with §

4. The latter shall inform the Member States of these notifications.

§ 5 Staterna skall, inom tre månader från det att fördraget trätt i kraft och varje gång som beräkningsmetoden eller värdet av deras valuta i förhållande till beräkningsenheten ändras, underrätta generalsekreteraren om den beräkningsmetod enligt § 3 som de tillämpar eller om resultatet av omräkningen enligt § 4. Generalsekreteraren skall vidarebefordra denna information till medlemsstaterna.

§ 6 Un montant exprimé en unités de compte est converti dans la monnaie nationale de l’Etat du tribunal saisi. La conversion est effectuée conformément à la valeur de la monnaie correspondante le jour de la décision judiciaire ou le jour convenu par les parties.

§ 6 An amount expressed in units of account shall be converted into the national currency of the State of the court or tribunal seized. The conversion shall be made in accordance with the value of the corresponding currency on the day of the judicial decision or on the day agreed between the parties.

§ 6 Ett belopp uttryckt i beräkningsenheter skall omräknas till den nationella valutan i den stat där talan väckts. Omräkningen skall göras i enlighet med värdet på motsvarande valuta dagen för det rättsliga avgörandet eller den dag som parterna kommer överens om.

Article 10 Dispositions complémentaires

Article 10 Supplementary provisions

Artikel 10 Tilläggsbestämmelser

§ 1 Deux ou plusieurs Etats membres ou deux ou plusieurs transporteurs peuvent convenir de dispositions complémentaires pour l’exécution des Règles uniformes CIV et des Règles uniformes CIM sans toutefois pouvoir déroger à ces Règles uniformes.

§ 1 Two or more Member States or two or more carriers may agree supplementary provisions for the execution of the CIV Uniform Rules and the CIM Uniform Rules; they may not derogate from these Uniform Rules.

§ 1 Två eller flera medlemsstater eller två eller flera transportörer får komma överens om tilläggsbestämmelser för tillämpningen av de enhetliga rättsreglerna CIV och de enhetliga rättsreglerna CIM. De får inte avvika från dessa enhetliga rättsregler.

Bilaga 2 SOU 2004:92

28

§ 2 Les dispositions complémentaires visées au § 1 sont mises en vigueur et publiées dans les formes prévues par les lois et prescriptions de chaque Etat. Les dispositions complémentaires des Etats et leur mise en vigueur sont communiquées au Secrétaire général de l’Organisation. Il notifie ces informations aux autres Etats membres.

§ 2 The supplementary provisions referred to in § 1 shall be put into force and published in the manner required by the laws and prescriptions of each State. The supplementary provisions of States and their coming into force shall be notified to the Secretary General. He shall inform the Member States of these notifications.

§ 2 De tilläggsbestämmelser som avses i § 1 skall sättas i kraft och offentliggöras på det sätt som föreskrivs i varje stats lagar och bestämmelser. Organisationens generalsekreterare skall underrättas om innehållet i sådana tilläggsbestämmelser som staterna bestämt och om dagen för ikraftträdandet. Han skall vidarebefordra dessa uppgifter till övriga medlemsstater.

Article 11 Caution judiciaire

Article 11 Security for costs

Artikel 11 Ställande av säkerhet

La caution à fournir pour assurer le paiement des dépens ne peut être exigée à l’occasion des actions judiciaires fondées sur les Règles uniformes CIV, les Règles uniformes CIM, les Règles uniformes CUV ou les Règles uniformes CUI.

Security for costs cannot be required in proceedings founded on the CIV Uniform Rules, the CIM Uniform Rules, the CUV Uniform Rules or the CUI Uniform Rules.

Vid rättsliga förfaranden som grundas på de enhetliga rättsreglerna CIV, de enhetliga rättsreglerna CIM, de enhetliga rättsreglerna CUV eller de enhetliga rättsreglerna CUI får inte krävas att säkerhet ställs för betalning av rättegångskostnader.

Article 12 Exécution de jugements. Saisies

Article 12 Execution of judgments. Attachment

Artikel 12 Verkställande av domar. Kvarstad och utmätning

§ 1 Lorsque les jugements prononcés en vertu des dispositions de la Convention, contradictoirement ou par défaut, par le juge compétent, sont devenus exécutoires d'après les lois appliquées par ce juge, ils acquièrent force exécutoire dans chacun des autres Etats membres après l'accomplissement des formalités prescrites dans l'Etat où l'exécution doit avoir lieu. La révision du fond de l'affaire n'est pas admise. Ces dispositions s'appliquent également aux transactions judiciaires.

§ 1 Judgments pronounced by the competent court or tribunal pursuant to the provisions of the Convention after trial or by default shall, when they have become enforceable under the law applied by that court or tribunal, become enforceable in each of the other Member States on completion of the formalities required in the State where enforcement is to take place. The merits of the case shall not be subject to review. These provisions shall apply also to judicial settlements.

§ 1 När domar, som har meddelats till följd av bestämmelserna i detta fördrag av en behörig domstol efter parternas hörande eller genom tredskodom, får verkställas enligt den lagstiftning som tillämpas av domstolen skall de vara verkställbara i alla andra medlemsstater så snart de formföreskrifter har uppfyllts som gäller i den stat där domen skall verkställas. Ingen ny prövning av själva saken får göras. Dessa bestämmelser skall även vara tillämpliga på förlikning som har träffats inför domstol.

§ 2 Le § 1 ne s'applique ni aux jugements qui ne sont exécutoires que provisoirement, ni aux condamnations à des

§ 2 § 1 shall apply neither to judgments which are provisionally enforceable, nor to awards of damages in addition to

§ 2 Vad som sägs i § 1 skall varken vara tillämpligt på domar som endast får verkställas interimistiskt, eller på

Bilaga 2

29

dommages-intérêts qui seraient prononcées, en sus des dépens, contre un demandeur en raison du rejet de sa demande.

costs against a plaintiff who fails in his action.

skadestånd utöver rättegångskostnaderna som en kärande förpliktas att betala med anledning av att hans talan har ogillats.

§ 3 Les créances nées d'un transport soumis aux Règles uniformes CIV ou aux Règles uniformes CIM, au profit d'une entreprise de transport sur une autre entreprise de transport qui ne relève pas du même Etat membre, ne peuvent être saisies qu'en vertu d'un jugement rendu par l'autorité judiciaire de l'Etat membre dont relève l'entreprise titulaire des créances à saisir.

§ 3 Debts arising from a transport operation subject to the CIV Uniform Rules or the CIM Uniform Rules, owed to one transport undertaking by another transport undertaking not under the jurisdiction of the same Member State, may only be attached under a judgment given by the judicial authority of the Member State which has jurisdiction over the undertaking entitled to payment of the debt sought to be attached.

§ 3 En fordran från ett transportföretag mot ett annat i samband med en transport som omfattas av de enhetliga rättsreglerna CIV eller de enhetliga rättsreglerna CIM får, om företagen inte hör hemma i samma medlemsstat, beläggas med kvarstad eller utmätas endast på grund av ett avgörande av en judiciell myndighet i den medlemsstat där det fordringsägande företaget hör hemma.

§ 4 Les créances nées d’un contrat soumis aux Règles uniformes CUV ou aux Règles uniformes CUI ne peuvent être saisies qu’en vertu d’un jugement rendu par l’autorité judiciaire de l’Etat membre dont relève l’entreprise titulaire des créances à saisir.

§ 4 Debts arising from a contract subject to the CUV Uniform Rules or the CUI Uniform Rules may only be attached under a judgment given by the judicial authority of the Member State which has jurisdiction over the undertaking entitled to payment of the debts sought to be attached.

§ 4 Fordringar som uppkommer enligt ett avtal som omfattas av de enhetliga rättsreglerna CUV eller de enhetliga rättsreglerna CUI får beläggas med kvarstad eller utmätas endast på grund av ett avgörande av en judiciell myndighet i den medlemsstat där det fordringsägande företaget hör hemma.

§ 5 Les véhicules ferroviaires ne peuvent être saisis, sur un territoire autre que celui de l'Etat membre dans lequel le détenteur a son siège social, qu’en vertu d’un jugement rendu par l’autorité judiciaire de cet Etat. Le terme “détenteur” désigne celui qui exploite économiquement, de manière durable, un véhicule ferroviaire en tant que moyen de transport, qu’il en soit propriétaire ou qu’il en ait le droit de disposition.

§ 5 Railway vehicles may only be seized on a territory other than that of the Member State in which the keeper has its registered office, under a judgment given by the judicial authority of that State. The term “keeper” means the person who, being the owner or having the right to dispose of it, exploits the railway vehicle economically in a permanent manner as a means of transport.

§ 5 Järnvägsfordon får beläggas med kvarstad eller utmätas inom en annan medlemsstat än den där innehavaren har sitt säte endast på grund av ett avgörande av en judiciell myndighet i den sistnämnda staten. Med ordet innehavare avses den som varaktigt nyttjar ett järnvägsfordon som transportmedel, vare sig han är ägare eller har nyttjanderätt till detta fordon.

Bilaga 2 SOU 2004:92

30

Titre III Structure et fonctionnement

Article 13 Organes

Title III Structure and Functioning

Article 13 Organs

Avdelning III Uppbyggnad och verksamhet

Artikel 13 Organ

§ 1 Le fonctionnement de l'Organisation est assuré par les organes ci-après :

§ 1 The functioning of the Organisation shall be ensured by the following organs:

§ 1 Organisationens verksamhet skall utövas genom följande organ:

a) l’Assemblée générale,

a) the General Assembly,

a) Generalförsamlingen.

b) le Comité administratif,

b) the Administrative

Committee,

b) Administrativa

kommittén.

c) la Commission de révision,

c) the Revision Committee,

c) Revisionsutskottet.

d) la Commission d'experts

pour le transport des marchandises dangereuses (Commission d’experts du RID),

d) the Committee of Experts

for the Carriage of Dangerous Goods (RID Expert Committee),

d) Fackutskottet för

transport av farligt gods (fackutskottet RID).

e) la Commission de la

facilitation ferroviaire,

e) the Rail Facilitation

Committee,

e) Förenklingsutskottet.

f) la Commission d'experts

techniques,

f) the Committee of Technical Experts,

f) Tekniska expertutskottet.

g) le Secrétaire général.

g) the Secretary General.

g) Generalsekreteraren.

§ 2 L’Assemblée générale peut décider la création à titre temporaire d’autres commissions pour des tâches spécifiques.

§ 2 The General Assembly may decide to establish temporarily other committees for specific tasks.

§ 2 Generalförsamlingen får besluta att inrätta andra tillfälliga utskott för särskilda uppgifter.

§ 3 Lors de la détermination du quorum à l’Assemblée générale et aux Commissions visées au § 1, lettres c) à f), les Etats membres qui n’ont pas le droit de vote (article 14, § 5, article 26, § 7 ou article 40, § 4) ne sont pas pris en compte.

§ 3 On the determination of the quorum in the General Assembly or in the Committees referred to in § 1, letters c) to f), Member States which do not have the right to vote (Article 14 § 5, Article 26 § 7 or Article 40 § 4) shall not be taken into account.

§ 3 Vid fastställande av beslutförhet i generalförsamlingen eller i de utskott som anges i § 1 c–f skall inte medlemsstater utan rösträtt medräknas (artikel 14 § 5, artikel 26 § 7 eller artikel 40 § 4).

§ 4 La présidence à l’Assemblée générale, la présidence au Comité administratif ainsi que la fonction de Secrétaire général doivent, en principe, être attribuées à des ressortissants d’Etats membres différents.

§ 4 The chairmanship of the General Assembly, the chairmanship of the Administrative Committee as well as the function of Secretary General must, in principle, be conferred on nationals of different Member States.

§ 4 Ordföranden i generalförsamlingen, ordföranden i administrativa kommittén och generalsekreteraren skall som princip vara medborgare i olika medlemsstater.

Bilaga 2

31

Article 14 Assemblée générale

Article 14 General Assembly

Artikel 14 Generalförsamlingen

§ 1 L’Assemblée générale se compose de tous les Etats membres.

§ 1 The General Assembly shall be composed of all Member States.

§ 1 Alla medlemsstaterna skall vara företrädda i generalförsamlingen.

§ 2 L'Assemblée générale: § 2 The General Assembly shall: § 2 Generalförsamlingen skall

a) établit son règlement

intérieur;

a) establish its rules of

procedure;

a) fastställa sin egen arbets-

ordning,

b) désigne les membres du

Comité administratif ainsi qu’un membre suppléant pour chacun d’eux et élit l’Etat membre qui en assurera la Présidence (article 15, §§ 1 à 3);

b) designate the members of

the Administrative Committee as well as a deputy member for each member and elect the Member State which will provide the chairmanship of it (Article 15 §§ 1 to 3);

b) utse medlemmar i admi-

nistrativa kommittén och en suppleant för varje medlem samt utse den medlemsstat som skall inneha ordförandeskapet i församlingen (artikel 15 §§ 1–3),

c) élit le Secrétaire général

(article 21, § 2);

c) elect the Secretary General

(Article 21 § 2);

c) utse generalsekreterare

(artikel 21 § 2),

d) émet des directives concernant l'activité du Comité administratif et du Secrétaire général;

d) issue directives concerning

the activity of the Administrative Committee and the Secretary General;

d) utfärda riktlinjer för admi-

nistrativa kommitténs och generalsekreterarens verksamhet,

e) fixe, par période de six ans,

le montant maximal que peuvent atteindre les dépenses de l'Organisation durant chaque période budgétaire (article 25); à défaut, elle émet, pour une période ne pouvant excéder six ans, des directives relatives à la limitation de ces dépenses;

e) fix, for six-year periods, the

maximum amount that the expenditure of the Organisation may reach in each budgetary period (article 25); if not, it shall issue directives relating to the limitation of that expenditure for a period no longer than six years;

e) fastställa det tillåtna

maximibeloppet för organisationens utgifter under varje budgetperiod för sex år framåt (artikel 25); i annat fall utfärda riktlinjer för en period av högst sex år om taket för dessa utgifter,

f) décide si le siège de

l’Organisation est fixé à un autre endroit (article premier, § 2);

f) decide whether the

headquarters of the Organisation should be located at another place (Article 1 § 2);

f) besluta huruvida orga-

nisationens säte skall förläggas till en annan plats (artikel 1 § 2),

g) décide de l’introduction

d’autres langues de travail (article premier, § 6);

g) take decisions about the

introduction of other working languages (Article 1 § 6);

g) besluta om införande av

andra arbetsspråk (artikel 1 § 6),

h) décide de la reprise d’autres

attributions par l’Organisation (article 4, § 1) ainsi que du transfert d’attributions de l’Organisation à une autre organisation inter-

h) take decisions about the

taking on of other attributions by the Organisation (Article 4 § 1) and the transfer of attributions of the Organisation to another

h) besluta om organisa-

tionens övertagande av andra befogenheter (artikel 4 § 1) och om överföring av befogenheter från organisationen till någon annan mellanstatlig

Bilaga 2 SOU 2004:92

32

gouverne-mentale (article 4, § 2);

intergovernmental organisation (Article 4 § 2);

organisation (artikel 4 § 2),

i) décide, le cas échéant, la

création à titre temporaire d’autres commissions pour des tâches spécifiques (article 13, § 2);

i) decide, if necessary, on the

temporary establishment of other committees for specific tasks (Article 13 § 2);

i) i förekommande fall be-

sluta om tillfälligt inrättande av andra utskott för särskilda uppgifter (artikel 13 § 2),

j) examine si l’attitude d’un

Etat doit être considérée comme une dénonciation tacite (article 26, § 7);

j) consider whether the

attitude of a State should be regarded as a tacit denunciation (Article 26 § 7);

j) bedöma om en stats be-

teende skall betraktas som en tyst uppsägning (artikel 26 § 7),

k) décide de confier l’exécution de la vérification des comptes à un autre Etat membre que l’Etat de siège (article 27, § 1);

k) decide whether to entrust

the carrying out of the auditing of the accounts to another Member State than the Headquarters State (Article 27 § 1);

k) besluta huruvida revi-

sionen skall anförtros en annan medlemsstat än den stat där organisationen har sitt säte (artikel 27 § 1),

l) décide des propositions

tendant à modifier la Convention (article 33, §§ 2 et 3);

l) take decisions about

proposals aiming to modify the Convention (Article 33 §§ 2 and 3);

l) besluta om förslag till

ändring av fördraget (artikel 33 §§ 2 och 3),

m) décide des demandes d'adhésion qui lui sont soumises (article 37, § 4);

m) take decisions about applications for accession submitted to the General Assembly (Article 37 § 4);

m) besluta om framställningar

om anslutning som inges till generalförsamlingen (artikel 37 § 4),

n) décide des conditions

d‘adhésion d‘une organisation régionale d‘intégration économique (article 38, § 1);

n) take decisions about the

conditions of accession of a regional economic integration organisation (Article 38 § 1);

n) besluta om villkoren för

anslutning av en regional organisation för ekonomisk integration (artikel 38 § 1),

o) décide des demandes

d’association qui lui sont soumises (article 39, § 1);

o) take decisions about

applications for association submitted to it (Article 39 § 1);

o) besluta om framställningar

om anslutning som inges till den (artikel 39 § 1),

p) décide de la dissolution de

l’Organisation et du transfert éventuel de ses attributions à une autre organisation intergouvernementale (article 43);

p) take decisions about the

dissolution of the Organisation and about the possible transfer of its attributions to another intergovernmental organisation (Article 43);

p) besluta om organisa-

tionens avveckling och om eventuell överföring av dess befogenheter till en annan mellanstatlig organisation (artikel 43),

q) décide des autres questions

inscrites à l'ordre du jour.

q) take decisions about other

questions placed on the agenda.

q) besluta om andra frågor

som tagits upp på föredragningslistan.

§ 3 Le Secrétaire général convoque l'Assemblée générale une fois tous les trois ans ou à la demande soit d'un tiers des Etats membres soit du Comité administratif, ainsi que dans les cas visés à l’article 33, §§ 2 et 3 et

§ 3 The Secretary General shall convene the General Assembly once every three years or at the request either of one-third of the Member States or of the Administrative Committee, as well as in the cases referred to in

§ 3 Generalsekreteraren skall sammankalla generalförsamlingen vart tredje år eller på begäran av en tredjedel av medlemsstaterna eller av administrativa kommittén samt i de fall som anges i artikel 33 §§ 2 och

Bilaga 2

33

à l’article 37, § 4. Il adresse aux Etats membres le projet de l'ordre du jour, au plus tard trois mois avant l'ouverture de la session, dans les conditions définies par le règlement intérieur visé au § 2, lettre a).

Article 33 §§ 2 and 3 and in Article 37 § 4. He shall send the draft agenda to the Member States at least three months before the opening of the session, in accordance with the conditions defined by the rules of procedure referred to in § 2, letter a).

3 och i artikel 37 § 4. Han skall skicka förslaget till föredragningslista till medlemsstaterna minst tre månader före mötets början, enligt bestämmelserna i den arbetsordning som avses i § 2 a.

§ 4 A l'Assemblée générale, le quorum (article 13, § 3) est atteint lorsque la majorité des Etats membres y sont représentés. Un Etat membre peut se faire représenter par un autre Etat membre; toutefois, un Etat ne peut représenter plus d'un autre Etat.

§ 4 There shall be a quorum (Article 13 § 3) in the General Assembly when the majority of the Member States are represented there. A Member State may arrange to be represented by another Member State; however a State may not represent more than one other State.

§ 4 Generalförsamlingen skall vara beslutför (artikel 13 § 3) när en majoritet av medlemsstaterna är företrädda. En medlemsstat får låta en annan medlemsstat företräda sig; en stat får dock inte företräda mer än en annan stat.

§ 5 En cas de vote de l’Assemblée générale concernant des modifications des Appendices à la Convention, les Etats membres qui ont fait, conformément à l’article 42, § 1, première phrase, une déclaration à l’Appendice concerné n’ont pas le droit de vote.

§ 5 In the case of a vote in the General Assembly concerning modifications of the Appendices to the Convention, Member States which have made a declaration in respect of the Appendix in question pursuant to Article 42 § 1, first sentence, shall not have the right to vote.

§ 5 Vid omröstning i generalförsamlingen om ändringar av bihangen till fördraget skall de medlemsstater som har avgett en förklaring avseende det ifrågavarande bihanget i enlighet med artikel 42 § 1 första meningen inte ha rätt att rösta.

§ 6 L’Assemblée générale prend ses décisions à la majorité des Etats membres représentés lors du vote sauf dans les cas du § 2, lettres e), f), g), h), l) et p) ainsi que dans le cas de l’article 34, § 6, pour lesquels la majorité des deux tiers est requise. Toutefois, dans le cas du § 2, lettre l) une majorité des deux tiers n’est requise que lorsqu'il s'agit des propositions tendant à modifier la Convention proprement dite, à l’exception des articles 9 et 27, §§ 2 à 10, ainsi que le Protocole visé à l’article premier, § 4.

§ 6 The General Assembly shall take its decisions by the majority of the Member States represented at the time of the vote, save in the case of § 2, letters e), f), g), h), l) and p) as well as of Article 34 § 6, for which the majority shall be twothirds. However, in the case of § 2, letter l) the majority shall be two-thirds only in the case of proposals aiming to modify the Convention itself, with the exception of Articles 9 and 27 §§ 2 to 10 and the Protocol referred to in Article 1 § 4.

§ 6 Generalförsamlingen skall fatta beslut med en majoritet av de medlemsstater som är företrädda vid omröstningen, utom i de fall som avses i § 2 e, f, g, h, l och p samt i artikel 34 § 6, där det skall krävas två tredjedelars majoritet. I det fall som avses i § 2 l skall två tredjedelars majoritet krävas endast vid förslag som syftar till att ändra grundfördraget, med undantag av artikel 9 och artikel 27 §§ 2– 10 och det protokoll som avses i artikel 1 § 4.

§ 7 Sur invitation du Secrétaire général, lancée en accord avec la majorité des Etats membres,

§ 7 On the invitation of the Secretary General, issued with the agreement of a majority of the Member States,

§ 7 På generalsekreterarens inbjudan, som utsänts med samtycke av en majoritet av medlemsstaterna, får följande delta i generalförsamlingens

Bilaga 2 SOU 2004:92

34

möten utan rösträtt:

a) des Etats non membres de

l’Organisation,

a) States which are not

members of the Organisation,

a) stater som inte är med-

lemmar i organisationen,

b) des organisations et associations internationales, compétentes pour des questions concernant les activités de l’Organisation ou s'occupant de problèmes inscrits à l'ordre du jour,

peuvent participer, avec voix consultative, aux sessions de l'Assemblée générale.

b) international organisations

and associations having competence for questions concerning the Organisation’s activities or dealing with problems which have been placed on the agenda, may attend sessions of the General Assembly in an advisory capacity.

b) internationella organisa-

tioner och sammanslutningar med behörighet i frågor som rör organisationens verksamhet eller som ägnar sig åt frågor som har tagits upp på föredragningslistan.

Article 15 Comité administratif

Article 15 Administrative Committee

Artikel 15 Administrativa kommittén

§ 1 Le Comité administratif se compose d'un tiers des Etats membres.

§ 1 The Administrative Committee shall be composed of a third of the Member States.

§ 1 Administrativa kommittén skall bestå av företrädare för en tredjedel av medlemsstaterna.

§ 2 Les membres du Comité et un membre suppléant pour chacun d’eux ainsi que l’Etat membre qui préside sont désignés pour trois ans. La composition du Comité est déterminée pour chaque période, en tenant compte notamment d'une équitable répartition géographique. Un membre suppléant qui est devenu membre du Comité au cours d’une période, doit être désigné comme membre du Comité pour la période qui suit.

§ 2 The members of the Committee and one deputy member for each of them as well as the Member State which chairs the Committee shall be designated for three years. The composition of the Committee shall be determined for each period, having regard in particular to an equitable geographical distribution. A deputy member that becomes a member of the Committee in the course of a period must be designated as a member of the Committee for the period which follows.

§ 2 Kommitténs medlemmar och en suppleant för var och en av dem samt den medlemsstat som innehar ordförandeskapet i kommittén skall utses för tre år. Kommitténs sammansättning skall fastställas för varje period, varvid hänsyn särskilt skall tas till en skälig geografisk fördelning. En suppleant som blir medlem i kommittén under en period måste utses till medlem av kommittén för den påföljande perioden.

§ 3 En cas de vacance, de suspension du droit de vote d’un membre ou en cas d’absence d’un membre lors de deux sessions consécutives du Comité, sans qu’il se fasse représenter par un autre membre conformément au § 6, le membre suppléant désigné par l’Assemblée générale exerce les

§ 3 If a vacancy occurs or the right to vote of a member is suspended or in the case of absence of a member for two consecutive sessions of the Committee, without the member arranging to be represented by another member in accordance with § 6, the deputy member designated by

§ 3 Vid en vakans, om en medlems rösträtt dras in eller om en medlem uteblir vid två på varandra följande möten i kommittén utan att ha låtit sig företrädas av en annan medlem enligt § 6, skall den suppleant som utsetts av generalförsamlingen fullgöra medlem

Bilaga 2

35

fonctions de celui-ci pour le reste de la période.

the General Assembly shall exercise its functions for the remainder of the period.

mens uppgifter under återstoden av perioden.

§ 4 Abstraction faite du cas visé au § 3, aucun Etat membre ne peut faire partie du Comité pendant plus de deux périodes consécutives et entières.

§ 4 With the exception of the case referred to in § 3, no Member State may sit on the Committee for more than two full consecutive periods.

§ 4 Med undantag för det fall som avses i § 3 får ingen medlemsstat delta i kommittén i mer än två på varandra följande hela perioder.

§ 5 Le Comité § 5 The Committee shall : § 5 Kommittén skall

a) établit son règlement

intérieur;

a) establish its rules of

procedure;

a) fastställa sin egen arbets-

ordning,

b) conclut l'accord de siège;

b) conclude the Headquarters

Agreement;

b) ingå överenskommelsen

om organisationens säte,

c) établit le statut du

personnel de l'Organisation;

c) establish the staff

regulation for the Organisation;

c) fastställa organisationens

tjänsteföreskrifter,

d) nomme, en tenant compte

de la compétence des candidats et d'une équitable répartition géographique, les hauts fonctionnaires de l’Organisation;

d) appoint, taking account of

the ability of the candidates and an equitable geographical distribution, the senior officers of the Organisation;

d) utnämna organisationens

högre tjänstemän, med beaktande av de sökandes kompetens och en skälig geografisk fördelning,

e) établit un règlement

concernant les finances et la comptabilité de l'Organisation;

e) establish a regulation

concerning the finances and book-keeping of the Organisation;

e) fastställa ett reglemente

om organisationens finanser och bokföring,

f) approuve le programme de

travail, le budget, le rapport de gestion et les comptes de l'Organisation;

f) approve the work programme, budget, management report and accounts of the Organisation;

f) godkänna organisationens

arbetsprogram, budget, förvaltningsberättelse och redovisning,

g) fixe, sur la base des

comptes approuvés, les contributions définitives dues par les Etats membres conformément à l’article 26 pour les deux années civiles écoulées, ainsi que le montant de l’avance de trésorerie dû par les Etats membres conformément à l’article 26, § 5 pour l’année en cours et pour l’année civile suivante;

g) fix, on the basis of the

approved accounts, the definitive contributions due from the Member States in accordance with Article 26 for the two previous calendar years, as well as the amount of the treasury advance due from the Member States in accordance with Article 26 § 5 for the current year and the next calendar year;

g) på grundval av den god-

kända redovisningen, fastställa de slutliga bidrag som medlemsstaterna enligt artikel 26 skall betala för de två föregående kalenderåren samt det belopp som medlemsstaterna enligt artikel 26 § 5 skall betala i förskott för det innevarande året och för det påföljande kalenderåret,

h) détermine les attributions

de l’Organisation qui concernent tous les Etats membres ou seulement quelques-uns des Etats membres ainsi que les dépenses à supporter, en

h) determine the attributions

of the Organisation which concern all the Member States or only some of the Member States as well as the expenses to be borne, in consequence, by these

h) besluta om de av orga-

nisationens befogenheter som rör alla medlemsstaterna eller endast en del av medlemsstaterna samt de utgifter som dessa medlemsstater skall betala

Bilaga 2 SOU 2004:92

36

conséquence, par ces Etats membres (article 26, § 4);

Member States (Article 26 § 4);

till följd av detta (artikel 26 § 4),

i) fixe le montant des

rémunérations spécifiques (article 26, § 11);

i) fix the amount of specific

remuneration (Article 26 § 11);

i) fastställa beloppet för de

särskilda arvodena (artikel 26 § 11),

j) donne des directives

spéciales concernant la vérification des comptes (article 27, § 1);

j) issue special directives

concerning the auditing of accounts (Article 27 § 1);

j) utfärda särskilda riktlinjer

för revision (artikel 27 § 1),

k) approuve la prise en charge

de fonctions administratives par l’Organisation (article 4, § 3) et fixe les contributions spécifiques dues par l’Etat membre concerné;

k) approve the taking on of

administrative functions by the Organisation (Article 4 § 3) and fix the specific contributions due from the Member State concerned;

k) godkänna att organisa-

tionen tar på sig administrativa uppgifter (artikel 4 § 3) och fastställa de särskilda bidrag som den berörda medlemsstaten skall betala,

l) communique aux Etats

membres le rapport de gestion, le relevé des comptes ainsi que ses décisions et recommandations;

l) send to the Member States

the management report, the statement of accounts aswell as its decisions and recommendations;

l) tillställa medlemsstaterna

förvaltningsberättelsen och redovisningen samt sina beslut och rekommendationer,

m) établit et communique aux

Etats membres, en vue de l'Assemblée générale chargée de déterminer sa composition, au plus tard deux mois avant l'ouverture de la session, un rapport sur son activité ainsi que des propositions relatives à son renouvellement (article 14, § 2, lettre b));

m) prepare and send to the

Member States, with a view to the General Assembly whichis to decide the composition of the Committee, at least two months before the opening of the session, a report on its activity as well as proposals as to how it should be reconstituted (Article 14 § 2, letter b);

m) upprätta en verksamhets-

berättelse och ett förslag till ny sammansättning av kommittén samt skicka medlemsstaterna dessa senast två månader innan det möte öppnas vid vilket generalförsamlingen skall bestämma om kommitténs sammansättning (artikel 14 § 2 b),

n) contrôle la gestion du

Secrétaire général;

n) keep a check on the

conduct of business by the Secretary General;

n) övervaka hur generalsekre-

teraren handhar förvaltningen,

o) veille à la bonne

application, par le Secrétaire général, de la Convention ainsi qu’à l’exécution, par le Secrétaire général, des décisions prises par les autres organes; à cet effet, le Comité peut prendre toutes les mesures propres à améliorer l’application de la Convention et des décisions précitées;

o) keep a watch on the proper

application of the Convention by the Secretary General and the execution, by the Secretary General, of decisions taken by the other organs; to this end, the Committee may take all measures likely to improve the application of the Convention and of the above mentioned decisions;

o) se till att generalsekre-

teraren tillämpar fördraget på ett riktigt sätt och verkställer de beslut som fattas av övriga organ; för detta ändamål får kommittén vidta alla åtgärder som kan förbättra tillämpningen av fördraget och av ovannämnda beslut,

p) donne des avis motivés sur

les questions qui peuvent intéresser l'activité de

p) give reasoned opinions on

questions which may affect the work of the

p) avge motiverade yttranden

i frågor som kan beröra organisationens arbete och

Bilaga 2

37

l'Organisation et qui lui sont soumises par un Etat membre ou par le Secrétaire général;

Organisation and are submitted to the Committee by a Member State or by the Secretary General;

som lämnas till kommittén av en medlemsstat eller av generalsekreteraren,

q) tranche les différends entre

un Etat membre et le Secrétaire général au regard de sa fonction comme dépositaire (article 36, § 2);

q) resolve disputes between a

Member State and the Secretary General with respect to his function as Depositary (Article 36 § 2);

q) lösa tvister mellan en

medlemsstat och generalsekreteraren angående hans funktion som depositarie (artikel 36 § 2),

r) décide de demandes de

suspension de la qualité de membre (article 40).

r) take decisions about

applications for suspension of membership (Article 40).

r) fatta beslut som rör

ansökningar om upphävande av medlemskap (artikel 40).

§ 6 Au Comité, le quorum est atteint lorsque deux tiers de ses membres y sont représentés. Un membre peut se faire représenter par un autre membre; toutefois, un membre ne peut représenter plus d’un autre membre.

§ 6 There shall be a quorum in the Administrative Committee when two-thirds of its members are represented there. However, a member may arrange to be represented by another member; no member may however represent more than one other member.

§ 6 Administrativa kommittén skall vara beslutför när två tredjedelar av dess medlemmar är företrädda. En medlem får låta sig företrädas av en annan medlem; ingen medlem får dock företräda mer än en annan medlem.

§ 7 Le Comité prend ses décisions à la majorité des membres représentés lors du vote.

§ 7 The Committee shall take its decisions by the majority of the members represented at the time of vote.

§ 7 Kommittén skall fatta sina beslut med en majoritet av de medlemmar som är företrädda vid omröstningen.

§ 8 Sauf décision contraire, le Comité se réunit au siège de l'Organisation. Les procèsverbaux des sessions sont envoyés à tous les Etats membres.

§ 8 Unless it decides otherwise, the Committee shall meet at the headquarters of the Organisation. The minutes of its meetings shall be sent to all Member States.

§ 8 Om kommittén inte beslutar annat skall den sammanträda där organisationen har sitt säte. Mötesprotokollen skall skickas till alla medlemsstater.

§ 9 Le président du Comité : § 9 The Chairman of the Committee shall :

§ 9 Kommitténs ordförande skall

a) convoque le Comité au

moins une fois par an ainsi qu’à la demande soit de quatre de ses membres, soit du Secrétaire général;

a) convene the Committee at

least once a year as well as at the request of four of its members or of the Secretary General;

a) sammankalla kommittén

minst en gång om året och på begäran av fyra av dess medlemmar eller av generalsekreteraren,

b) adresse aux membres du

Comité le projet de l’ordre du jour;

b) send to the members of the

Committee the draft agenda;

b) skicka förslaget till före-

dragningslista till kommitténs medlemmar,

c) traite, dans les limites et

conditions définies au règlement intérieur du Comité, des questions urgentes soulevées dans

c) deal, within the limits and

under the conditions laid down in the rules of procedure, with urgent questions arising in the

c) i enlighet med bestäm-

melserna i arbetsordningen behandla viktiga frågor som uppkommer mellan mötena,

Bilaga 2 SOU 2004:92

38

l’intervalle des sessions; interval between meetings;

d) signe l’accord de siège

prévu au § 5, lettre b).

d) sign the Headquarters

Agreement referred to in § 5, letter b).

d) underteckna den överens-

kommelse om organisationens säte som avses i § 5 b.

§ 10 Le Comité peut, dans les limites de ses propres compétences, charger le président d’exécuter certaines tâches spécifiques.

§ 10 The Committee may, within the limits of its own responsibilities, instruct the Chairman to carry out certain specific tasks.

§ 10 Kommittén får inom sitt eget kompetensområde uppdra åt ordföranden att utföra vissa särskilda uppgifter.

Article 16 Commissions

Article 16 Other Committees

Artikel 16 Utskott

§ 1 Les Commissions visées à l’article 13, § 1, lettres c) à f) et § 2 se composent en principe de tous les Etats membres. Lorsque la Commission de révision, la Commission d’experts du RID ou la Commission d’experts techniques délibèrent et décident, dans le cadre de leurs compétences, des modifications des Appendices à la Convention, les Etats membres qui ont fait, conformément à l’article 42, § 1, première phrase, une déclaration portant sur les Appendices concernés ne sont pas membres de la Commission y relative.

§ 1 The Committees referred to in Article 13 § 1, letters c) to f) and § 2 shall be composed, in principle, of all Member States. When the Revision Committee, the RID Expert Committee or the Committee of Technical Experts deliberate and take decisions, within the limits of their competence, about modifications of the Appendices to the Convention, Member States which have made a declaration in respect of the Appendices in question pursuant to Article 42 § 1, first sentence, shall not be members of the Committee concerned.

§ 1 De utskott som avses i artikel 13 § 1 c–f och i artikel 13 § 2 skall i princip vara sammansatta av företrädare för alla medlemsstaterna. När revisionsutskottet, fackutskottet RID eller tekniska expertutskottet inom ramen för sina kompetensområden överlägger och fattar beslut om ändringar av bihangen till fördraget, skall de medlemsstater som har avgett en förklaring angående de ifrågavarande bihangen enligt artikel 42 § 1 första meningen inte vara medlemmar av det berörda utskottet.

§ 2 Le Secrétaire général convoque les Commissions soit de sa propre initiative, soit à la demande de cinq Etats membres, soit à la demande du Comité administratif. Le Secrétaire général adresse le projet d'ordre du jour aux Etats membres au plus tard deux mois avant l'ouverture de la session.

§ 2 The Secretary General shall convene the Committees either on his own initiative or at the request of five Member States or of the Administrative Committee. The Secretary General shall send the draft agenda to the Member States at least two months before the opening of the meeting.

§ 2 Generalsekreteraren skall sammankalla utskotten antingen på eget initiativ eller på begäran av fem medlemsstater eller av administrativa kommittén. Generalsekreteraren skall skicka förslaget till föredragningslista till medlemsstaterna minst två månader före mötets början.

§ 3 Un Etat membre peut se faire représenter par un autre Etat membre; toutefois, un Etat ne peut représenter plus de deux autres Etats.

§ 3 A Member State may arrange to be represented by another Member State; no State may however represent more than two other States.

§ 3 En medlemsstat får låta sig företrädas av en annan medlemsstat; en stat får dock inte företräda mer än två andra stater.

§ 4 Chaque Etat membre représenté a droit à une voix.

§ 4 Each Member State represented shall have one vote.

§ 4 Varje företrädd medlemsstat skall ha en röst. Ett förslag skall

Bilaga 2

39

Une proposition est adoptée si le nombre de voix positives est :

A proposal shall be adopted if the number of votes in favour is

antas om antalet jaröster

a) au moins égal au tiers du

nombre des Etats membres représentés lors du vote et

a) equal to at least one-third

of the number of Member States represented at the time of the vote and

a) utgör minst en tredjedel

av antalet medlemsstater som är företrädda vid omröstningen,

b) supérieur au nombre des

voix négatives.

b) greater than the number of

votes against.

b) överstiger antalet nej-

röster.

§ 5 Sur invitation du Secrétaire général, lancée en accord avec la majorité des Etats membres,

§ 5 On the invitation of the Secretary General, issued with the agreement of a majority of the Member States,

§ 5 På inbjudan av generalsekreteraren, som utsänts med samtycke av en majoritet av medlemsstaterna, får följande delta i generalförsamlingens möten utan rösträtt:

a) des Etats non membres de

l’Organisation,

a) States which are not

members of the Organisation,

a) stater som inte är med-

lemmar i organisationen,

b) des Etats membres qui ne

sont cependant pas membres des Commissions concernées,

b) Member States which,

however, are not members of the Committee concerned,

b) medlemsstater som inte är

medlemmar i det berörda utskottet,

c) des organisations et

associations internationales, compétentes pour des questions concernant les activités de l’Organisation ou s’occupant de problèmes inscrits à l'ordre du jour, peuvent participer, avec voix consultative, aux sessions des Commissions.

c) international organisations

and associations having competence for questions concerning the Organisation’s activities or dealing with problems which have been placed on the agenda, may attend meetings of the Committees in an advisory capacity.

c) internationella organisa-

tioner och sammanslutningar vilka har behörighet i frågor som rör organisationens verksamhet eller ägnar sig åt frågor

som har tagits upp på föredragningslistan.

§ 6 Les Commissions élisent pour chaque session ou pour une période déterminée un président et un ou plusieurs viceprésidents.

§ 6 The Committees shall elect for each meeting or for an agreed period a Chairman and one or several Deputy Chairmen.

§ 6 Utskotten skall för varje möte eller för en överenskommen period välja en ordförande och en eller flera vice ordförande.

§ 7 Les délibérations ont lieu dans les langues de travail. Les exposés faits en séance dans l'une des langues de travail sont traduits en substance dans les autres langues de travail, les propositions et les décisions sont traduites intégralement.

§ 7 The proceedings shall be conducted in the working languages. The substance of what is said during a meeting in one of the working languages shall be translated into the other working languages; proposals and decisions shall be translated in full.

§ 7 Överläggningarna skall föras på arbetsspråken. Huvudinnehållet i det som sägs under ett möte på något av arbetsspråken skall översättas till de andra arbetsspråken; förslag och beslut skall översättas i sin helhet.

Bilaga 2 SOU 2004:92

40

§ 8 Les procès-verbaux résument les délibérations. Les propositions et les décisions sont reproduites intégralement. En ce qui concerne les décisions, seul le texte français fait foi. Les procès-verbaux sont transmis à tous les Etats membres.

§ 8 The minutes shall summarise the proceedings. Proposals and decisions shall be reproduced in full. With regard to decisions, the French text shall prevail. The minutes shall be sent to all Member States.

§ 8 En sammanfattning av överläggningarna skall redovisas i protokollet. Förslag och beslut skall återges i sin helhet. I fråga om besluten skall endast den franska texten vara giltig. Protokollet skall skickas till alla medlemsstaterna.

§ 9 Les Commissions peuvent créer des groupes de travail chargés de traiter des questions déterminées.

§ 9 The Committees may appoint working groups to deal with specific questions.

§ 9 Utskotten får tillsätta arbetsgrupper för att behandla särskilda frågor.

§ 10 Les Commissions se dotent d'un règlement intérieur.

§ 10 The Committees shall establish their rules of procedure.

§ 10 Utskotten skall utarbeta en egen arbetsordning.

Article 17 Commission de révision

Article 17 Revision Committee

Artikel 17 Revisionsutskottet

§ 1 La Commission de révision : § 1 The Revision Committee shall :

§ 1 Revisionsutskottet skall

a) décide, conformément à

l'article 33, § 4, des propositions tendant à modifier la Convention;

a) take decisions, in accordance with Article 33 § 4, about proposals aiming to modify the Convention;

a) besluta i enlighet med

artikel 33 § 4 om förslag som syftar till att ändra fördraget,

b) examine les propositions à

soumettre pour décision, conformément à l’article 33, § 2, à l’Assemblée générale.

b) consider proposals to be

submitted, in accordance with Article 33 § 2, to the General Assembly for decision.

b) granska förslag som i

enlighet med artikel 33 § 2 skall inges till generalförsamlingen för beslut.

§ 2 A la Commission de révision, le quorum (article 13, § 3) est atteint lorsque la majorité des Etats membres y sont représentés.

§ 2 There shall be a quorum (Article 13 § 3) in the Revision Committee when the majority of the Member States are represented there.

§ 2 Revisionsutskottet skall vara beslutfört (artikel 13 § 3) när en majoritet av medlemsstaterna är företrädda.

Article 18 Commission d'experts du RID

Article 18 RID Expert Committee

Artikel 18 Fackutsksottet RID

§ 1 La Commission d'experts du RID décide, conformément à l'article 33, § 5, des propositions tendant à modifier la Convention.

§ 1 The RID Expert Committee shall take decisions, in accordance with Article 33 § 5, about proposals aiming to modify the Convention.

§ 1 Fackutskottet RID skall besluta i enlighet med artikel 33 § 5 om förslag som syftar till att ändra fördraget.

Bilaga 2

41

§ 2 A la Commission d'experts du RID, le quorum (article 13, § 3) est atteint lorsqu'un tiers des Etats membres y sont représentés.

§ 2 There shall be a quorum (Article 13 § 3) in the RID Expert Committee when onethird of the Member States are represented there.

§ 2 Fackutskottet RID skall vara beslutfört (artikel 13 § 3) när en tredjedel av medlemsstaterna är företrädda.

Article 19 Commission de la facilitation ferroviaire

Article 19 Rail Facilitation Committee

Artikel 19 Förenklingsutskottet

§ 1 La Commission de la facilitation ferroviaire :

§ 1 The Rail Facilitation Committee shall :

§ 1 Förenklingsutskottet skall

a) se prononce sur toutes les

questions visant à faciliter le franchissement des frontières en trafic international ferroviaire;

a) give its opinion on all

questions aiming to facilitate frontier crossing in international rail traffic;

a) yttra sig i alla frågor som

syftar till att underlätta internationell järnvägstrafik över gränserna,

b) recommande des standards,

des méthodes, des procédures et des pratiques relatifs à la facilitation ferroviaire.

b) recommend standards,

methods, procedures and practices relating to rail facilitation.

b) rekommendera standar-

der, metoder, förfaranden och praxis som avser förenkling.

§ 2 A la Commission de la facilitation ferroviaire, le quorum (article 13, § 3) est atteint lorsqu’un tiers des Etats membres y sont représentés.

§ 2 There shall be a quorum (Article 13 § 3) in the Rail Facilitation Committee when one-third of the Member States are represented there.

§ 2 Förenklingsutskottet skall vara beslutfört (artikel 13 § 3) när en tredjedel av medlemsstaterna är företrädda.

Article 20 Commission d'experts techniques

Article 20 Committee of Technical Experts

Artikel 20 Tekniska expertutskottet

§ 1 La Commission d’experts techniques

§ 1 The Committee of Technical Experts shall :

§ 1 Tekniska expertutskottet skall

a) décide, conformément à

l’article 5 des Règles uniformes APTU, de la validation d’une norme technique relative au matériel ferroviaire destiné à être utilisé en trafic international;

a) take decisions, in accordance with Article 5 of the APTU Uniform Rules, about the validation of a technical standard relating to railway material intended to be used in international traffic;

a) besluta i enlighet med

artikel 5 i APTU om validering av en teknisk standard som rör järnvägsmateriel avsedd att nyttjas i internationell trafik,

b) décide, conformément à

l’article 6 des Règles uniformes APTU, de l’adoption d’une prescription technique uniforme relative à la construction, à l’exploitation, à la maintenance ou à une procédure concernant le

b) take decisions, in accordance with Article 6 of the APTU Uniform Rules, about the adoption of a uniform technical prescription relating to the construction, operation, maintenance or relating to a procedure concerning railway material intended

b) besluta i enlighet med

artikel 6 i APTU om antagande av en enhetlig teknisk föreskrift avseende tillverkning, drift, underhåll eller ett förfarande som rör järnvägsmateriel

Bilaga 2 SOU 2004:92

42

matériel ferroviaire destiné à être utilisé en trafic international;

to be used in international traffic;

avsedd att nyttjas i internationell trafik,

c) veille à l’application des

normes techniques et des prescriptions techniques uniformes relatives au matériel ferroviaire destiné à être utilisé en trafic international ferroviaire et examine leur développement en vue de leur validation ou adoption conformément aux procédures prévues aux articles 5 et 6 des Règles uniformes APTU;

c) keep a watch on the

application of technical standards and uniform technical prescriptions relating to railway material intended to be used in international traffic and examine their development with a view to their validation or adoption in accordance with the procedures provided for in Articles 5 and 6 of the APTU Uniform Rules;

c) övervaka tillämpningen av

tekniska standarder och enhetliga tekniska föreskrifter för järnvägsmateriel avsedd att nyttjas i internationell järnvägstrafik och granska utvecklingen av dessa i syfte att validera eller anta dem i enlighet med de förfaranden som anges i artiklarna 5 och 6 i de enhetliga rättsreglerna APTU,

d) décide, conformément à

l’article 33, § 6, des propositions tendant à modifier la Convention;

d) take decisions, in accordance with Article 33 § 6, about proposals aiming to modify the Convention;

d) besluta i enlighet med

artikel 33 § 6 om förslag som syftar till att ändra fördraget,

e) traite de toutes les autres

affaires qui lui sont attribuées conformément aux Règles uniformes APTU et aux Règles uniformes ATMF.

e) deal with all other matters

which are assigned to it in accordance with the APTU Uniform Rules and the ATMF Uniform Rules.

e) behandla alla övriga ären-

den som tilldelas det i enlighet med de enhetliga rättsreglerna APTU och ATMF.

§ 2 A la Commission d’experts techniques, le quorum (article 13, § 3) est atteint lorsque la moitié des Etats membres au sens de l’article 16, § 1 y sont représentés. Lors de la prise de décisions concernant des dispositions des Annexes des Règles uniformes APTU, les Etats membres qui ont formulé une objection, conformément à l'article 35, § 4, à l'égard des dispositions concernées ou ont fait une déclaration, conformément à l'article 9, § 1 des Règles uniformes APTU, n'ont pas le droit de vote.

§ 2 There shall be a quorum (Article 13 § 3) in the Committee of Technical Experts, when one-half of the Member States, within the meaning of Article 16 § 1, are represented there. When the Committee is taking decisions about provisions of the Annexes to the APTU Uniform Rules, Member States which have made an objection, in accordance with Article 35 § 4, with regard to the provisions concerned or have made a declaration, in accordance with Article 9 § 1 of the APTU Uniform Rules, shall not have the right to vote.

§ 2 Tekniska expertutskottet skall vara beslutfört (artikel 13 § 3) när hälften av medlemsstaterna, i den mening som avses i artikel 16 § 1, är företrädda. När utskottet fattar beslut om bestämmelser i bilagorna till de enhetliga rättsreglerna APTU, skall de medlemsstater som har gjort en invändning i enlighet med artikel 35 § 4 avseende de berörda bestämmelserna eller avgett en förklaring i enlighet med artikel 9 § 1 i de enhetliga rättsreglerna APTU inte ha rösträtt.

§ 3 La Commission d’experts techniques peut, soit valider des normes techniques ou adopter des prescriptions techniques uni-

§ 3 The Committee of Technical Experts may either validate technical standards or adopt uniform technical prescriptions

§ 3 Tekniska expertutskottet får dels validera tekniska standarder eller anta enhetliga tekniska föreskrifter, dels vägra att

Bilaga 2

43

formes, soit refuser de les valider ou de les adopter; elle ne peut en aucun cas les modifier.

or refuse to validate or adopt them; it may not under any circumstances modify them.

validera eller anta dessa; den får inte under några omständligheter ändra dem.

Article 21 Secrétaire général

Article 21 Secretary General

Artikel 21 Generalsekreteraren

§ 1 Le Secrétaire général assume les fonctions de secrétariat de l’Organisation.

§ 1 The Secretary General shall assume the functions of Secretariat of the Organisation.

§ 1 Generalsekreteraren skall fungera som organisationens sekretariat.

§ 2 Le Secrétaire général est élu par l’Assemblée générale pour une période de trois ans, renouvelable au maximum deux fois.

§ 2 The Secretary General shall be elected by the General Assembly for a period of three years, renewable twice at most.

§ 2 Generalsekreteraren skall väljas av generalförsamlingen för en tid av tre år, som kan förlängas högst två gånger.

§ 3 Le Secrétaire général doit notamment :

§ 3 The Secretary General must, in particular :

§ 3 Generalsekreteraren skall i synnerhet

a) assumer les fonctions de

dépositaire (article 36);

a) assume the functions of

Depositary (Article 36);

a) vara depositarie (artikel

36),

b) représenter l'Organisation

vers l’extérieur;

b) represent the Organisation

externally;

b) företräda organisationen

utåt,

c) communiquer les décisions

prises par l’Assemblée générale et par les Commissions aux Etats membres (article 34, § 1; article 35, § 1);

c) send to Member States the

decisions taken by the General Assembly and by the Committees (Article 34 § 1, Article 35 § 1);

c) tillställa medlemsstaterna

de beslut som fattas av generalförsamlingen och av utskotten (artikel 34 § 1, artikel 35 § 1),

d) exécuter les tâches qui lui

sont confiées par les autres organes de l’Organisation;

d) carry out the duties

entrusted to him by the other organs of the Organisation;

d) utföra de uppgifter som

organisationens övriga organ anförtror honom,

e) instruire les propositions

des Etats membres tendant à modifier la Convention en ayant recours, le cas échéant, à l'assistance d'experts;

e) examine proposals of the

Member States aiming to modify the Convention, if necessary with the assistance of experts;

e) bereda medlemsstaternas

förslag som syftar till att ändra fördraget, vid behov med hjälp av sakkunniga,

f) convoquer l’Assemblée

générale et les Commissions (article 14, § 3; article 16, § 2);

f) convene the General

Assembly and the other Committees (Article 14 § 3, Article 16 § 2);

f) sammankalla generalför-

samlingen och utskotten (artikel 14 § 3, artikel 16 § 2),

g) adresser, en temps opportun, aux Etats membres les documents nécessaires aux sessions des divers organes;

g) send to Member States, in

due time, the documents necessary for the meetings of the various organs;

g) i god tid tillställa med-

lemsstaterna de handlingar som behövs för de olika organens möten,

h) élaborer le programme de

travail, le projet de budget et le rapport de gestion de l'Organisation et les

h) draw up the work

programme, draft budget and management report of the Organisation and

h) utarbeta organisationens

arbetsprogram, budgetförslag och förvaltningsberättelse och lägga fram dem

Bilaga 2 SOU 2004:92

44

soumettre pour approbation au Comité administratif (article 25);

submit them to the Administrative Committee for approval (Article 25);

för administrativa kommittén för godkännande (artikel 25),

i) gérer les finances de

l'Organisation dans le cadre du budget approuvé;

i) manage the financial affairs

of the Organisation within the limits of the approved budget;

i) förvalta organisationens

medel inom ramen för den fastställda budgeten,

j) essayer, à la demande de

l’une des parties en cause, en prêtant ses bons offices, de régler les différends entre elles nés de l'interprétation ou de l'application de la Convention;

j) endeavour, at the request

of one of the parties concerned, by using his good offices, to settle disputes between them arising from the interpretation or application of the Convention;

j) på begäran av någon av de berörda parterna erbjuda sina tjänster för att försöka bilägga tvister mellan dem i fråga om tolkningen eller tillämpningen av fördraget,

k) émettre, à la demande de

toutes les parties en cause, un avis sur les différends nés de l'interprétation ou de l'application de la Convention;

k) give, at the request of all

parties concerned, an opinion on disputes arising from the interpretation or application of the Convention;

k) på begäran av alla berörda

parter avge utlåtande i tvister om tolkningen eller tillämpningen av fördraget,

l) assumer les fonctions qui

lui sont attribuées par le Titre V;

l) assume the functions which are attributed to him by Title V;

l) fullgöra de uppgifter som

han åläggs enligt avdelning V,

m) recevoir

les

communications faites par les Etats membres, les organisations et associations internationales visées à l’article 16, § 5 et par les entreprises (transporteurs, gestionnaires d’infra-structure, etc.) participant au trafic international ferroviaire et les notifier, s’il y a lieu, aux autres Etats membres, organisations et associations internationales ainsi qu’aux entreprises;

m) receive communications

from the Member States, international organisations and associations referred to in Article 16 § 5, and from the undertakings (carriers, infrastructure managers, etc.) participating in international rail traffic, and notify them, where appropriate, to the other Member States, international organisations and associations as well as undertakings;

m) ta emot meddelanden från

de medlemsstater, internationella organisationer och sammanslutningar som avses i artikel 16 § 5, och från de företag (transportörer, infrastrukturförvaltare, m.m.) som deltar i internationell järnvägstrafik, och i förekommande fall underrätta övriga medlemsstater, internationella organisationer, sammanslutningar och företag om dessa meddelanden,

n) exercer la direction du

personnel de l’Organisation;

n) exercise the management of

the staff of the Organisation;

n) ansvara för ledningen av

organisationens personal,

o) informer, en temps utile,

les Etats membres de toute vacance relative aux postes de l’Organisation;

o) inform the Member States,

in due time, of any vacancy in the posts of the Organisation;

o) i god tid underrätta med-

lemsstaterna om eventuella vakanta tjänster i organisationen,

p) tenir à jour et publier les

listes des lignes visées à l’article 24.

p) maintain and publish the

lists of lines and services referred to in Article 24.

p) fortlöpande föra och

offentliggöra de listor över linjer som avses i artikel 24.

Bilaga 2

45

§ 4 Le Secrétaire général peut présenter de sa propre initiative des propositions tendant à modifier la Convention.

§ 4 The Secretary General may, on his own initiative, present proposals aiming to modify the Convention.

§ 4 Generalsekreteraren får på eget initiativ lägga fram förslag som syftar till att ändra fördraget.

Article 22 Personnel de l’Organisation

Article 22 Staff of the Organisation

Artikel 22 Organisationens personal

Les droits et les obligations du personnel de l’Organisation sont fixés par le statut du personnel établi par le Comité administratif conformément à l’article 15, § 5, lettre c).

The rights and duties of the staff of the Organisation shall be laid down by the staff regulation established by the Administrative Committee in accordance with Article 15 § 5, letter c).

Rättigheter och skyldigheter för organisationens personal skall fastställas i de tjänsteföreskrifter som administrativa kommittén upprättat i enlighet med artikel 15 § 5 c.

Article 23 Bulletin

Article 23 Bulletin

Artikel 23 Tidskrift

§ 1 L’Organisation édite un bulletin qui contient les communications officielles ainsi que celles nécessaires et utiles en vue de l’application de la Convention.

§ 1 The Organisation shall publish a bulletin which shall contain official communications as well as others necessary or useful with respect to the application of the Convention.

§ 1 Organisationen skall utge en tidskrift som innehåller officiella meddelanden och andra meddelanden som är nödvändiga och användbara för tillämpningen av fördraget.

§ 2 Les communications incombant au Secrétaire général en vertu de la Convention peuvent, le cas échéant, être effectuées sous forme d’une publication dans le bulletin.

§ 2 The communications for which the Secretary General is responsible under the Convention may, if necessary, be made in the form of a publication in the Bulletin.

§ 2 De meddelanden som generalsekreteraren skall utfärda enligt fördraget får vid behov lämnas i form av offentliggöranden i tidskriften.

Article 24 Listes des lignes

Article 24 Lists of lines or services

Artikel 24 Listor över linjer

§ 1 Les lignes maritimes et de navigation intérieure visées aux articles premiers des Règles uniformes CIV et des Règles uniformes CIM, sur lesquelles s'effectuent des transports, faisant l'objet d'un seul contrat de transport, en sus d'un transport ferroviaire, sont inscrites sur deux listes :

§ 1 The maritime and inland waterway services referred to in Article 1 of the CIV Uniform Rules and of the CIM Uniform Rules, on which carriage is performed in addition to carriage by rail subject to a single contract of carriage, shall be included in two lists :

§ 1 De linjer till sjöss eller på inre vattenvägar som avses i artikel 1 i de enhetliga rättsreglerna CIV och de enhetliga rättsreglerna CIM, på vilka utförs transporter som är föremål för ett enda transportavtal, utöver transport med järnväg, skall införas på två listor:

a) la liste des lignes maritimes

et de navigation intérieure CIV,

a) the CIV list of maritime

and inland waterway services,

a) CIV-listan över linjer till

sjöss eller på inre vattenvägar.

b) la liste des lignes maritimes

et de navigation intérieure CIM.

b) the CIM list of maritime

and inland waterway services.

b) CIM-listan över linjer till

sjöss eller på inre vattenvägar.

Bilaga 2 SOU 2004:92

46

§ 2 Les lignes ferroviaires d'un Etat membre ayant émis une réserve conformément à l’article premier, § 6 des Règles uniformes CIV ou conformément à l’article premier, § 6 des Règles uniformes CIM sont inscrites sur deux listes conformément à cette réserve :

§ 2 The railway lines of a Member State which has lodged a reservation in accordance with Article 1 § 6 of the CIV Uniform Rules or in accordance with Article 1 § 6 of the CIM Uniform Rules shall be included in two lists in accordance with that reservation :

§ 2 Järnvägslinjer i en medlemsstat som har gjort förbehåll i enlighet med artikel 1 § 6 i de enhetliga rättsreglerna CIV eller i enlighet med artikel 1 § 6 i de enhetliga rättsreglerna CIM skall införas i två listor i enlighet med detta förbehåll:

a) la liste des lignes

ferroviaires CIV,

a) the CIV list of railway

lines,

a) CIV-listan över järnvägs-

linjer.

b) la liste des lignes

ferroviaires CIM.

b) the CIM list of railway

lines.

b) CIM-listan över järnvägs-

linjer.

§ 3 Les Etats membres adressent au Secrétaire général leurs communications concernant l'inscription ou la radiation de lignes visées aux §§ 1 et 2. Les lignes maritimes et de navigation intérieure visées au § 1, dans la mesure où elles relient des Etats membres, ne sont inscrites qu'après accord de ces Etats; pour la radiation d'une telle ligne, la communication d'un seul de ces Etats suffit.

§ 3 Member States shall send to the Secretary General their notifications concerning the inclusion or deletion of lines or services referred to in §§ 1 and 2. In so far as they link Member States, the maritime and inland waterway services referred to in § 1 shall only be included in the lists with the agreement of those States; for the deletion of such a service, notification by one of those States shall suffice.

§ 3 Medlemsstaterna skall meddela generalsekreteraren om de inför eller stryker linjer i de listor som anges i §§ 1 och 2. Om de linjer till sjöss eller på inre vattenvägar som avses i § 1 förbinder medlemsstater skall de införas i listan endast med dessa staters samtycke; vid strykning av en sådan linje är meddelande från en av dessa stater tillräckligt.

§ 4 Le Secrétaire général notifie l'inscription ou la radiation d'une ligne à tous les Etats membres.

§ 4 The Secretary General shall notify all Member States of the inclusion or deletion of a line or a service.

§ 4 Generalsekreteraren skall underrätta alla medlemsstater om införing eller strykning av en linje.

§ 5 Les transports sur les lignes maritimes et de navigation intérieure visées au § 1 et les transports sur les lignes ferroviaires visées au § 2 sont soumis aux dispositions de la Convention à l'expiration d'un mois à compter de la date de la notification de l’inscription par le Secrétaire général. Une telle ligne cesse d'être soumise aux dispositions de la Convention à l'expiration de trois mois à compter de la date de la notification de la radiation par le

§ 5 Carriage on the maritime and inland waterway services referred to in § 1 and carriage on the railway lines referred to in § 2 shall be subject to the provisions of the Convention on 17 the expiration of one month running from the date of the notification of their inclusion by the Secretary General. Such a service or line shall cease to be subject to the provisions of the Convention on the expiration of three months running from the

§ 5 Transporter på de linjer till sjöss eller på inre vattenvägar som avses i § 1 och transporter på de järnvägslinjer som avses i § 2 skall vara underkastade bestämmelserna i fördraget efter en månad räknat från den dag då generalsekreteraren meddelade att linjerna har införts. Fördraget skall inte längre tillämpas på en sådan linje efter tre månader räknat från den dag då generalsekre

Bilaga 2

47

Secrétaire général, sauf en ce qui concerne les transports en cours, qui doivent être achevés.

date of the notification of the deletion by the Secretary General, save in respect of carriage underway which must be finished.

teraren meddelade att den har strukits, utom med avseende på pågående transport som måste avslutas.

Titre IV Finances

Title IV Finances

Avdelning IV Finanser

Article 25 Programme de travail. Budget. Comptes. Rapport de gestion

Article 25 Work programme. Budget. Accounts. Management report

Artikel 25 Arbetsprogram. Budget. Redovisning. Förvaltningsberättelse

§ 1 Le programme de travail, le budget et les comptes de l’Organisation couvrent une période de deux années civiles.

§ 1 The work programme, budget and accounts of the Organisation shall cover a period of two calendar years.

§ 1 Organisationens arbetsprogram, budget och redovisning skall omfatta två kalenderår.

§ 2 L’Organisation édite, au moins tous les deux ans, un rapport de gestion.

§ 2 The Organisation shall publish a management report at least every two years.

§ 2 Organisationen skall minst vartannat år utge en förvaltningsberättelse.

§ 3 Le montant des dépenses de l’Organisation est arrêté, pour chaque période budgétaire, par le Comité administratif, sur proposition du Secrétaire général.

§ 3 The total amount of expenditure of the Organisation shall be fixed, for each budgetary period, by the Administrative Committee on a proposal by the Secretary General.

§ 3 Beloppen för organisationens utgifter skall för varje räkenskapsår fastställas av administrativa kommittén på förslag av generalsekreteraren.

Article 26 Financement des dépenses

Article 26 Financing the expenditure

Artikel 26 Finansiering av utgifterna

§ 1 Sous réserve des §§ 2 à 4, les dépenses de l'Organisation, non couvertes par d’autres recettes, sont supportées par les Etats membres pour deux cinquièmes sur la base de la clef de répartition des contributions du système des Nations Unies, et pour trois cinquièmes proportionnellement à la longueur totale des infrastructures ferroviaires ainsi que des lignes maritimes et de navigation intérieure inscrites conformément à l'article 24, § 1. Toutefois, les lignes maritimes et de navigation intérieure ne sont comptées que pour la moitié de leurs longueurs.

§ 1 Subject to §§ 2 to 4, the expenditure of the Organisation, not covered by other receipts, shall be met by the Member States as to two fifths on the basis of the United Nations system of apportioning contributions, and as to three fifths in proportion to the total length of railway infrastructure as well as of the maritime and inland waterway services included in accordance with Article 24 § 1. However, maritime and inland waterway services shall count only in respect of one-half of the length of their routes.

§ 1 Om inte annat följer av §§ 2–4 skall de av organisationens utgifter som inte täcks av andra intäkter bäras av medlemsstaterna med två femtedelar på grundval av Förenta nationernas system för fördelning av bidrag och med tre femtedelar i förhållande till den totala längden på järnvägsinfrastrukturen och på de linjer till sjöss eller på inre vattenvägar som införts i enlighet med artikel 24 § 1. I fråga om linjer till sjöss eller på inre vattenvägar skall dock endast halva längden räknas.

Bilaga 2 SOU 2004:92

48

§ 2 Lorsqu’un Etat membre a émis une réserve conformément à l’article premier, § 6 des Règles uniformes CIV ou conformément à l’article premier, § 6 des Règles uniformes CIM, la formule de contribution visée au § 1 s’applique comme suit :

§ 2 When a Member State has lodged a reservation in accordance with Article 1 § 6 of the CIV Uniform Rules or in accordance with Article 1 § 6 of the CIM Uniform Rules, the contribution formula referred to in § 1 shall be applied as follows :

§ 2 När en medlemsstat har gjort ett förbehåll i enlighet med artikel 1 § 6 i de enhetliga rättsreglerna CIV eller i enlighet med artikel 1 § 6 i de enhetliga rättsreglerna CIM skall den fördelningsformel som avses i § 1 tillämpas på följande sätt:

a) au lieu de la longueur totale

des infrastructures ferroviaires sur le territoire de cet Etat membre n’est prise en compte que la longueur des lignes ferroviaires inscrites conformément à l’article 24, § 2;

a) instead of the total length

of railway infrastructure on the territory of that Member State only the length of railway lines included in accordance with Article 24 § 2 shall be taken into account;

a) I stället för järnvägsinfra-

strukturens totala längd på medlemsstatens territorium skall endast längden på de järnvägslinjer som införts i enlighet med artikel 24 § 2 medräknas.

b) la part de la contribution

selon le système des Nations Unies est calculée au prorata de la longueur des lignes inscrites conformément à l’article 24, §§ 1 et 2 par rapport à la longueur totale des infrastructures ferro-viaires sur le territoire de cet Etat membre et celle des lignes inscrites conformément à l’article 24, § 1; elle ne peut en aucun cas être inférieure à 0,01 pour cent.

b) the part of the contribution

according to the United Nations system shall be calculated pro rata as a function of the length of the lines and services included in accordance with Article 24 §§ 1 and 2 in relation to the total length of railway infrastructure on the territory of that Member State plus the length of the services included in accordance with Article 24 § 1, but with a minimum of 0.01 per cent.

b) Bidragets andel enligt

Förenta nationernas system skall beräknas i proportion till längden på de linjer som införts i enlighet med artikel 24 §§ 1 och 2 i förhållande till järnvägsinfrastrukturens totala längd på medlemsstatens territorium och på de linjer som införts i enlighet med artikel 24 § 1; den får inte i något fall understiga 0,01 procent.

§ 3 Chaque Etat membre supporte au moins 0,25 pour cent et au plus 15 pour cent des contributions.

§ 3 Each Member State shall meet at least 0.25 per cent and at most 15 per cent of the contributions.

§ 3 Varje medlemsstat skall stå för minst 0,25 procent och högst 15 procent av bidragen.

§ 4 Le Comité administratif détermine les attributions de l’Organisation qui concernent :

§ 4 The Administrative Committee shall determine the attributions of the Organisation concerning

§ 4 Administrativa kommittén skall fastställa de av organisationens befogenheter som rör

a) tous les Etats membres

d’une manière égale et les dépenses qui sont supportées par tous les Etats membres selon la formule visée au § 1;

a) all the Member States

equally and the expenditure which shall be met by all Member States according to the formula referred to in § 1,

a) alla medlemsstaterna lika

och de utgifter som skall bäras av alla medlemsstaterna enligt den formel som avses i § 1,

b) seulement quelques-uns

des Etats membres et les dépenses qui sont

b) only some of the Member

States and the expenditure which shall be met by those

b) endast en del av medlems-

staterna och de utgifter som skall bäras av dessa

Bilaga 2

49

supportées par ces Etats membres selon la même formule.

Member States according to the same formula.

medlemsstater enligt samma formel.

Le § 3 s’applique par analogie. Ces dispositions ne portent pas atteinte à l’article 4, § 3.

§ 3 shall apply mutatis mutandis. These provisions shall not affect Article 4 § 3.

§ 3 skall också tillämpas här. Dessa bestämmelser skall inte påverka tillämpningen av artikel 4 § 3.

§ 5 Les contributions des Etats membres aux dépenses de l’Organisation sont dues, sous forme d'avance de trésorerie payable en deux acomptes au plus tard jusqu’au 31 octobre de chacune des deux années que couvre le budget. L'avance de trésorerie est fixée sur la base des contributions des deux années précédentes définitivement dues.

§ 5 The contributions of the Member States to the expenditure of the Organisation shall be due in the form of a treasury advance payable in two instalments at the latest by the 31 October of each of the two years covered by the budget. The treasury advance shall be fixed on the basis of the definitive contributions for the two preceding years.

§ 5 Medlemsstaternas bidrag till organisationens utgifter skall betalas i form av ett förskott, som kan delas upp på två delbetalningar, senast den 31 oktober vart och ett av de två år som omfattas av budgeten. Förskottet skall fastställas på grundval av de slutliga bidragen för de två föregående åren.

§ 6 Lors de l'envoi aux Etats membres du rapport de gestion et du relevé des comptes, le Secrétaire général communique le montant définitif de la contribution des deux années civiles écoulées ainsi que le montant pour l'avance de trésorerie pour les deux années civiles à venir.

§ 6 When sending the management report and statement of accounts to the Member States, the Secretary General shall notify the definitive amount of the contribution for the two previous calendar years as well as the amount of the treasury advance in respect of the two calendar years to come.

§ 6 När generalsekreteraren sänder förvaltningsberättelsen och redovisningen till medlemsstaterna, skall han underrätta dem om det slutliga bidragsbeloppet för de två föregående kalenderåren och beloppet på det förskott som skall betalas för de två följande kalenderåren.

§ 7 Après le 31 décembre de l’année de la communication du Secrétaire général conformément au § 6, les sommes dues pour les deux années civiles écoulées portent intérêt à raison de cinq pour cent l'an. Si, un an après cette date, un Etat membre n'a pas payé sa part contributive, son droit de vote est suspendu jusqu'à ce qu'il ait satisfait à l'obligation de paiement. A l'expiration d'un délai supplémentaire de deux ans, l'Assemblée générale examine si

§ 7 After the 31 December of the year the notification is made by the Secretary General in accordance with § 6, the amounts due for the last two calendar years shall bear interest at the rate of five per cent per annum. If, one year after that date, a Member State has not paid its contribution, its right to vote shall be suspended until it has fulfilled its obligation to pay. On expiry of a further period of two years, the General Assembly shall consider whether the

§ 7 Efter den 31 december det år då generalsekreteraren underrättade medlemsstaterna i enlighet med § 6 skall ränta utgå med fem procent per år på obetalda belopp för de senaste två kalenderåren. Om en medlemsstat ett år efter den dagen inte har betalat sitt bidrag, skall den vara utan rösträtt till dess att den har uppfyllt sin betalningsskyldighet. Efter ytterligare två år skall generalförsamlingen pröva om denna stats beteende skall betraktas som en tyst uppsägning av fördraget

Bilaga 2 SOU 2004:92

50

l'attitude de cet Etat doit être considérée comme une dénonciation tacite de la Convention, en fixant, le cas échéant, la date d'effet.

attitude of that State should be regarded as a tacit denunciation of the Convention and, where necessary, shall determine the effective date thereof.

och i förekommande fall fastställa den dag då uppsägningen blir gällande.

§ 8 Les contributions échues restent dues dans les cas de dénonciation en vertu du § 7 ou de l'article 41 ainsi que dans les cas de suspension du droit de vote visé à l’article 40, § 4, lettre b).

§ 8 Contributions overdue shall remain payable in the cases of denunciation pursuant to § 7 or Article 41, and in cases of suspension of the right to vote referred to in Article 40 § 4, letter b).

§ 8 Betalningsskyldigheten för förfallna bidrag skall kvarstå även i fall av uppsägning enligt § 7 eller artikel 41 och i fall då rösträtten inte får utövas enligt artikel 40 § 4 b.

§ 9 Les montants non recouvrés sont couverts par des ressources de l’Organisation.

§ 9 Sums not recovered shall be made good out of the resources of the Organisation.

§ 9 De belopp som inte har betalats skall om möjligt täckas med organisationens medel.

§ 10 L'Etat membre qui a dénoncé la Convention peut devenir à nouveau Etat membre par adhésion, sous réserve qu'il ait payé les sommes dont il est débiteur.

§ 10 A Member State which has denounced the Convention may become a Member State again by accession, provided that it has paid the sums which it owes.

§ 10 En medlemsstat som har sagt upp fördraget kan genom anslutning på nytt bli medlemsstat, förutsatt att staten har betalat de belopp som den är skyldig.

§ 11 L'Organisation perçoit une rémunération pour couvrir les frais particuliers résultant des activités prévues à l'article 21, § 3, lettres j) à l). Dans les cas prévus à l'article 21, § 3, lettres j) et k), cette rémunération est fixée par le Comité administratif, sur proposition du Secrétaire général; dans le cas prévu à l'article 21, § 3, lettre l), l'article 31, § 3 est applicable.

§ 11 A charge shall be made by the Organisation to cover the special expenses arising from activities provided for in Article 21 § 3, letters j) to l). In the cases provided for in Article 21 § 3, letters j) and k), that charge shall be determined by the Administrative Committee on the basis of a proposal by the Secretary General. In the case provided for in Article 21 § 3, letter l), Article 31 § 3 shall apply.

§ 11 Organisationen skall uppbära ersättning för att täcka de särskilda kostnader som är förenade med de verksamheter som avses i artikel 21 § 3 j–l. I de fall som avses i artikel 21 § 3 j och k skall ersättningen bestämmas av administrativa kommittén på förslag av generalsekreteraren; i det fall som avses i artikel 21 § 3 l skall artikel 31 § 3 tillämpas.

Article 27 Vérification des comptes

Article 27 Auditing of accounts

Artikel 27 Granskning av organisationens räkenskaper

§ 1 Sauf décision contraire de l’Assemblée générale prise en vertu de l’article 14, § 2, lettre k), la vérification des comptes est effectuée par l'Etat de siège selon les règles du présent article et, sous réserve de toutes directives spéciales du Comité administratif, en conformité avec

§ 1 In the absence of a contrary decision by the General Assembly pursuant to article 14 § 2, letter k), the auditing of accounts shall be carried out by the Headquarters State, according to the rules laid down in this Article and, subject to any special directives of the

§ 1 Om inte annat beslutats av generalförsamlingen enligt artikel 14 § 2 k, skall granskningen av räkenskaperna utföras av den stat där organisationen har sitt säte, enligt de regler som anges i den här artikeln och, om inte annat följer av eventuella särskilda riktlinjer från administra-

Bilaga 2

51

le règlement concernant les finances et la comptabilité de l'Organisation (article 15, § 5, lettre e)).

Administrative Committee, in conformity with the Financial and Accounting Regulation of the Organisation (Article 15 § 5, letter e)).

tiva kommittén, i enlighet med reglementet om organisationens finanser och bokföring (artikel 15 § 5 e).

§ 2 Le Vérificateur vérifie les comptes de l'Organisation, y compris tous les fonds fiduciaires et comptes spéciaux, comme il le juge nécessaire pour s'assurer :

§ 2 The Auditor shall audit the accounts of the Organisation, including all the trust funds and special accounts, as he considers necessary in order to ensure :

§ 2 Revisorn skall granska organisationens räkenskaper, inbegripet alla förvaltade penningmedel och särskilda konton, på det sätt han anser nödvändigt för att försäkra sig om att

a) que les états financiers sont

conformes aux livres et écritures de l'Organisation;

a) that the financial

statements are in conformity with the ledgers and accounts of the Organisation;

a) bokslutet stämmer öve-

rens med organisationens bokföring och verifikat,

b) que les opérations financières dont les états rendent compte ont été menées en conformité avec les règles et les règlements, les dispositions budgétaires et les autres directives de l'Organisation;

b) that the financial

transactions which the statements account for have been carried out in conformity with the rules and regulations, budgetary provisions and other directives of the Organisation;

b) de transaktioner som

upptas i redovisningen har ägt rum i enlighet med organisationens regler och föreskrifter samt budgetbestämmelser och övriga riktlinjer,

c) que les valeurs et le

numéraire déposés en banque ou en caisse ont été soit vérifiés grâce à des certificats directement reçus des dépositaires, soit effectivement comptés;

c) that effects and cash held at

banks or in the cash box have either been audited by reference to certificates received directly from the depositaries, or actually counted;

c) värdepapper och kontanta

medel deponerade i bank eller i kassan antingen har fastställts med ledning av certifikat som erhållits direkt från organisationens bank eller har räknats,

d) que les contrôles intérieurs,

y compris la vérification intérieure des comptes, sont adéquats;

d) that the internal checks,

including the internal audit of the accounts, are adequate;

d) de interna kontrollerna,

inbegripet den interna granskningen av bokföringen, är korrekt genomförda,

e) que tous les éléments de

l'actif et du passif ainsi que tous les excédents et déficits ont été comptabilisés selon des procédures qu'il juge satisfaisantes.

e) that all assets and liabilities

as well as all surpluses and deficits have been posted according to procedures that he considers satisfactory.

e) alla tillgångsposter och

skuldposter samt alla överskott och underskott har redovisats i enlighet med normer som han betraktar som gängse bokföringsnormer.

§ 3 Le Vérificateur est seul compétent pour accepter en tout ou en partie les attestations et justifications fournies par le Secrétaire général. S'il le juge

§ 3 Only the Auditor shall be competent to accept in whole or in part certificates and supporting documents furnished by the Secretary General. If he

§ 3 Revisorn skall vara ensam behörig att helt eller delvis godkänna de attester och verifikat som lämnas av generaldirektören. Om han anser det

Bilaga 2 SOU 2004:92

52

opportun, il peut procéder à l'examen et à la vérification détaillée de toute pièce comptable relative soit aux opérations financières, soit aux fournitures et au matériel.

considers it appropriate, he may undertake an examination and detailed audit of any accounting record relating either to financial transactions or to supplies and equipment.

lämpligt kan han undersöka och ingående granska verifikat som avser affärstransaktioner eller förrådsartiklar och utrustning.

§ 4 Le Vérificateur a librement accès, à tout moment, à tous les livres, écritures, documents comptables et autres informations dont il estime avoir besoin.

§ 4 The Auditor shall have unrestricted access, at any time, to all ledgers, accounts, accounting documents and other information which he considers needful.

§ 4 Revisorn skall när som helst ha fri tillgång till all bokföring och alla handlingar, verifikat och andra uppgifter som behövs.

§ 5 Le Vérificateur n'est pas compétent pour rejeter telle ou telle rubrique des comptes, mais il attire immédiatement l'attention du Secrétaire général sur toute opération dont la régularité ou l'opportunité lui paraît discutable, pour que ce dernier prenne les mesures voulues.

§ 5 The Auditor shall not be competent to reject such and such a heading of the accounts, but he shall immediately draw to the attention of the Secretary General any transaction of which the regularity or appropriateness appears to him to be questionable, so that the latter may take the requisite measures.

§ 5 Revisorn skall inte vara behörig att underkänna en bokföringspost men han skall omedelbart göra generaldirektören uppmärksam på sådana transaktioner vars riktighet eller ändamålsenlighet kan ifrågasättas, så att denne kan vidta nödvändiga åtgärder.

§ 6 Le Vérificateur présente et signe une attestation sur les états financiers dans les termes suivants : "J'ai examiné les états financiers de l'Organisation pour la période budgétaire qui s'est terminée le 31 décembre .... . L’examen a comporté une analyse générale des méthodes comptables et le contrôle des pièces comptables et d'autres justificatifs que j’ai jugé nécessaire dans la circonstance." Cette attestation indique, selon le cas, que

§ 6 The Auditor shall present and sign a certificate in respect of the financial statements with the following wording: “I have examined the financial statements of the Organisation for the budgetary period which ended on 31 December...... My examination consisted of a general analysis of the accounting methods and the checking of the accounting records and other evidence which I judged necessary in the circumstances.” That certificate shall indicate, according to the circumstances, that:

§ 6 Revisorn skall avge och underteckna sin revisionsberättelse samt attestera den enligt följande: "Jag har granskat organisationens redovisning för det räkenskapsår som löper ut den 31 december..... Min granskning har innefattat en allmän genomgång av bokföringsmetoderna samt den kontroll av verifikat och övriga bevis som jag i detta fall ansett vara påkallad." I attesten skall i förekommande fall anges att

a) les états financiers reflètent

de façon satisfaisante la situation financière à la date d'expiration de la période considérée ainsi que les résultats des opérations menées durant la période qui s'est achevée à cette date;

a) the financial statements

satisfactorily reflect the financial position at the date of expiry of the period in question as well as the results of the transactions carried out during the period which ended on that date;

a) redovisningen på ett till-

fredsställande sätt återger det ekonomiska läget den dag då den ifrågavarande perioden löpte ut samt resultatet av den verksamhet som genomförts under den period som avslutades den dagen,

Bilaga 2

53

b) les états financiers ont été

établis conformément aux principes comptables mentionnés;

b) the financial statements

have been drawn up in accordance with the accounting principles mentioned;

b) redovisningen har upp-

rättats i enlighet med de nämnda bokföringsprinciperna,

c) les principes financiers ont

été appliqués selon des modalités qui concordaient avec celles adoptées pendant la période budgétaire précédente;

c) the financial principles have

been applied in accordance with procedures which accord with those adopted during the previous budgetary period;

c) samma ekonomiska prin-

ciper har tillämpats som under den föregående budgetperioden,

d) les opérations financières

ont été menées en conformité avec les règles et les règlements, les dispositions budgétaires et les autres directives de l'Organisation.

d) the financial transactions

have been carried out in conformity with the rules and regulations, budgetary provisions and other directives of the Organisation.

d) transaktionerna har skett i

enlighet med organisationens regler och föreskrifter samt budgetbestämmelser och övriga riktlinjer.

§ 7 Dans son rapport sur les opérations financières, le Vérificateur mentionne :

§ 7 In his report on the financial transactions, the Auditor shall mention:

§ 7 I sin revisionsberättelse skall revisorn ange följande:

a) la nature et l'étendue de la

vérification à laquelle il a procédé;

a) the nature and extent of

the audit which he has carried out;

a) Arten och omfattningen

av den granskning som han har företagit.

b) les éléments qui ont un lien

avec le caractère complet ou l'exactitude des comptes, y compris le cas échéant :

b) factors connected with the

completeness or correctness of the accounts, including as appropriate :

b) Faktorer som rör bok-

föringens fullständighet eller noggrannhet, vari vid behov inkluderas

1. les informations nécessaires

à l'interprétation et à l'appréciation correctes des comptes;

1. information necessary for

the correct interpretation and assessment of the accounts;

1. de uppgifter som behövs

för en korrekt tolkning och bedömning av bokföringen,

2. toute somme qui aurait dû

être perçue mais qui n'a pas été passée en compte;

2. any sum which ought to

have been collected but which has not been passed to account;

2. alla belopp som borde ha

intäktsförts men som inte har tagits upp,

3. toute somme qui a fait

l'objet d'un engagement de dépense régulier ou conditionnel et qui n'a pas été comptabilisée ou dont il n'a pas été tenu compte dans les états financiers;

3. any sum which has been

the subject of a regular or conditional expenditure commitment and which has not been posted or which has not been taken into account in the financial statements;

3. alla belopp som det åligger

organisationen att betala direkt eller under vissa villkor men som inte kostnadsförts eller beaktats i redovisningen,

4. les dépenses à l'appui

desquelles il n'est pas produit de pièces justificatives suffisantes;

4. expenditure in support of

which no sufficient vouchers have been produced;

4. de utgifter som inte redo-

visats genom fullgoda verifikat,

Bilaga 2 SOU 2004:92

54

5. la tenue des livres de

comptes en bonne et due forme; il y a lieu de relever les cas où la présentation matérielle des états financiers s'écarte des principes comptables généralement reconnus et constamment appliqués;

5. whether or not ledgers

have been kept in good and due form; it is necessary to note cases where the material presentation of the financial statements diverges from accounting principles generally recognised and invariably applied;

5. en anmärkning om att

räkenskaperna förts i god vederbörlig ordning; det är lämpligt att nämna de punkter där redovisningen avviker från allmänt erkända och gängse bokföringsprinciper,

c) les autres questions sur

lesquelles il y a lieu d'appeler l'attention du Comité administratif, par exemple :

c) other matters to which the

attention of the Administrative Committee should be drawn, for example:

c) De övriga frågor angående

vilka det är lämpligt att påkalla administrativa kommitténs uppmärksamhet, till exempel

1. les cas de fraude ou de

présomption de fraude;

1. cases of fraud or

presumption of fraud;

1. fall av bedrägeri eller miss-

tanke om bedrägeri,

2. le gaspillage ou l'utilisation

irrégulière de fonds ou d'autres avoirs de l'Organisation (quand bien même les comptes relatifs à l'opération effectuée seraient en règle);

2. wastage or irregular use of

funds or other assets of the Organisation (even when the accounts relating to the transaction carried out were in order);

2. slöseri eller otillåten an-

vändning av organisationens penningmedel eller andra tillgångar (även när räkenskaperna avseende sådana transaktioner är förda på ett korrekt sätt),

3. les dépenses risquant

d'entraîner ultérieurement des frais considérables pour l'Organisation;

3. expenditure which could

subsequently lead to considerable costs for the Organisation;

3. utgifter som riskerar att

senare medföra avsevärda kostnader för organisationen,

4. tout vice, général ou

particulier, du système de contrôle des recettes et des dépenses ou des fournitures et du matériel;

4. any defects, general or

particular, in the system of checking receipts and expenses or supplies and equipment;

4. varje allmän eller särskild

brist i kontrollsystemet för intäkter och utgifter eller förrådsartiklar och utrustning,

5. les dépenses non conformes aux intentions du Comité administratif, compte tenu des virements dûment autorisés à l'intérieur du budget;

5. expenditure not in

conformity with the intentions of the Administrative Committee, taking account of transfers duly authorised within the draft budget;

5. utgifter som inte följer

administrativa kommitténs intentioner, med beaktande av tillåtna överföringar inom ramen för budgeten,

6. les dépassements de

crédits, compte tenu des modifications résultant de virements dûment autorisés à l'intérieur du budget;

6. overstepping of

appropriations, taking account of changes resulting from transfers duly authorised within the draft budget;

6. anslagsöverskridanden,

med beaktande av de ändringar som följer av tillåtna överföringar inom ramen för budgeten,

7. les dépenses non conformes aux autorisations qui les régissent;

7. expenditure not in

conformity with the authorisations which govern it;

7. utgifter som inte har stöd

i förefintliga bemyndiganden,

d) l'exactitude

ou

l'inexactitude des comptes

d) the correctness or

incorrectness of the

d) Huruvida bokföringen av

förrådsartiklar och utrust-

Bilaga 2

55

relatifs aux fournitures et au matériel, établie d'après l'inventaire et l'examen des livres. En outre, le rapport peut faire état d'opérations qui ont été comptabilisées au cours d'une période budgétaire antérieure et au sujet desquelles de nouvelles informations ont été obtenues ou d'opérations qui doivent être faites au cours d'une période budgétaire ultérieure et au sujet desquelles il semble souhaitable d'informer le Comité administratif par avance.

accounts relating to supplies and equipment, established from the inventory and the examination of the ledgers. In addition, the report may mention transactions which have been posted in the course of an earlier budgetary period and about which new information has been obtained or transactions which are to be carried out in the course of a later financial period and about which it seems desirable to inform the Administrative Committee in advance.

ning är korrekt eller inkorrekt, vilket fastställts efter inventariebokföring och granskning av redovisningen. I revisionsberättelsen kan dessutom hänvisas till transaktioner som har bokförts under ett tidigare räkenskapsår och för vilka nya uppgifter har erhållits eller till transaktioner som skall ske under ett senare räkenskapsår och om vilka det förefaller önskvärt att administrativa kommittén underrättas på förhand.

§ 8 Le Vérificateur ne doit en aucun cas faire figurer des critiques dans son rapport sansdonner préalablement au Secrétaire général la possibilité de s'expliquer.

§ 8 The Auditor must on no account include criticisms in his report without first affording the Secretary General an opportunity of giving an explanation.

§ 8 Revisorn får inte i något fall avge kritiska omdömen i sin revisionsberättelse utan att på förhand ha givit generaldirektören tillfälle att förklara sig.

§ 9 Le Vérificateur communique au Comité administratif et au Secrétaire général les constatations faites lors de la vérification. Il peut, en outre, présenter tout commentaire qu'il juge approprié au sujet du rapport financier du Secrétaire général.

§ 9 The Auditor shall inform the Administrative Committee and the Secretary General of the findings of the audit. He may, in addition, submit any comments that he considers appropriate about the financial report of the Secretary General.

§ 9 Revisorn skall underrätta administrativa kommittén och generaldirektören om vad som fastställts i samband med revisionen. Han kan dessutom göra de anmärkningar som han anser lämpliga vad avser generaldirektörens ekonomiska rapport.

§ 10 Dans la mesure où le Vérificateur a procédé à une vérification sommaire ou n'a pas obtenu de justifications suffisantes, il doit le mentionner dans son attestation et son rapport, en précisant les raisons de ses observations ainsi que les conséquences qui en résultent pour la situation financière et les opérations financières comptabilisées.

§ 10 Where the Auditor has carried out a summary audit or has not obtained adequate supporting documents, he must mention the fact in his certificate and his report, specifying the reasons for his observations as well as the consequences which result therefrom for the financial position and the posted financial transactions.

§ 10 Om revisorn har genomfört en summarisk granskning eller inte fått tillräckliga verifikat, skall han nämna detta i sin attest och i sin revisionsberättelse och därvid närmare ange skälen för sina anmärkningar samt följderna för det ekonomiska läget och de bokförda transaktionerna.

Bilaga 2 SOU 2004:92

56

Titre V Arbitrage

Title V Arbitration

Avdelning V Skiljedom

Article 28 Compétence

Article 28 Competence

Artikel 28 Behörighet

§ 1 Les litiges entre Etats membres, nés de l'interprétation ou de l'application de la Convention ainsi que les litiges entre Etats membres et l'Organisation, nés de l'interprétation ou de l'application du Protocole sur les privilèges et immunités peuvent, à la demande d'une des parties, être soumis à un tribunal arbitral. Les parties déterminent librement la composition du tribunal arbitral et la procédure arbitrale.

§ 1 Disputes between Member States arising from the interpretation or application of the Convention, as well as disputes between Member States and the Organisation arising from the interpretation or application of the Protocol on Privileges and Immunities may, at the request of one of the parties, be referred to an Arbitration Tribunal. The parties shall freely determine the composition of the Arbitration Tribunal and the arbitration procedure.

§ 1 Tvister mellan medlemsstater om fördragets tolkning eller tillämpning samt tvister mellan medlemsstater och organisationen om tolkningen eller tillämpningen av protokollet om privilegier och immunitet kan på begäran av endera parten underställas en skiljenämnd. Parterna skall fritt bestämma skiljenämndens sammansättning och förfarandet inför nämnden.

§ 2 Les autres litiges nés de l’interprétation ou de l'application de la Convention et des autres conventions élaborées par l’Organisation conformément à l’article 2, § 2, s'ils n'ont pas été réglés à l'amiable ou soumis à la décision des tribunaux ordinaires, peuvent, par accord entre les parties intéressées, être soumis à un tribunal arbitral. Les articles 29 à 32 s'appliquent pour la composition du tribunal arbitral et la procédure arbitrale.

§ 2 Other disputes arising from the interpretation or application of the Convention and of other conventions elaborated by the Organisation in accordance with Article 2 § 2, if not settled amicably or brought before the ordinary courts or tribunals may, by agreement between the parties concerned, be referred to an Arbitration Tribunal. Articles 29 to 32 shall apply to the composition of the Arbitration Tribunal and the arbitration procedure.

§ 2 Andra tvister om tolkningen eller tillämpningen av fördraget och övriga konventioner som utarbetats av organisationen i enlighet med artikel 2 § 2 kan, om de inte görs upp i godo eller anhängiggörs vid allmän domstol, genom överenskommelse mellan de berörda parterna underställas en skiljenämnd. Artiklarna 29–32 skall tillämpas på skiljenämndens sammansättning och förfarandet inför nämnden.

§ 3 Chaque Etat peut, lorsqu’il adresse une demande d’adhésion à la Convention, se réserver le droit de ne pas appliquer tout ou partie des §§ 1 et 2.

§ 3 Any State may, at the time of its application for accession to the Convention, reserve the right not to apply all or part of the provisions of §§ 1 and 2.

§ 3 När en stat gör en framställan om anslutning till fördraget får den förbehålla sig rätten att helt eller delvis underlåta att tillämpa bestämmelserna i §§ 1 och 2.

§ 4 L’Etat qui a émis une réserve en vertu du § 3 peut y renoncer, à tout moment, en informant le dépositaire. Cette renonciation

§ 4 A State which has made a reservation pursuant to § 3 may withdraw it at any time by informing the Depositary. This

§ 4 En stat som har gjort förbehåll enligt § 3 kan när som helst återkalla detta genom meddelande till depositarien.

Bilaga 2

57

prend effet un mois après la date à laquelle le dépositaire en donne connaissance aux Etats membres.

withdrawal shall take effect one month after the date on which the Depositary notifies it to the Member States.

Detta återkallande blir gällande en månad efter den dag då depositarien underrättar staterna om det.

Article 29 Compromis. Greffe

Article 29 Agreement to refer to arbitration. Registrar

Artikel 29 Skiljeavtal. Registrator

Les parties concluent un compromis spécifiant en particulier :

The Parties shall conclude an agreement to refer to arbitration, which shall, in particular, specify:

Parterna skall sluta ett skiljeavtal, i vilket särskilt anges

a) l'objet du différend,

a) the subject matter of the

dispute;

a) tvisteföremålet,

b) la composition du tribunal

et les délais convenus pour la nomination du ou des arbitres,

b) the composition of the

Tribunal and the period agreed for nomination of the arbitrator or arbitrators;

b) skiljenämndens

sammansättning och den tid inom vilken skiljeman eller skiljemän skall utses,

c) le lieu convenu comme

siège du tribunal.

c) the place where it is agreed

that the Tribunal is to sit.

c) den plats där skilje-

nämnden skall anses ha sitt säte.

Le compromis doit être communiqué au Secrétaire général qui assume les fonctions de greffe.

The agreement to refer to arbitration must be communicated to the Secretary General who shall act as Registrar.

Skiljeavtalet skall överlämnas till generalsekreteraren, som skall fungera som registrator.

Article 30 Arbitres

Article 30 Arbitrators

Artikel 30 Skiljemän

§ 1 Une liste d'arbitres est établie et tenue à jour par le Secrétaire général. Chaque Etat membre peut faire inscrire sur la liste d'arbitres deux de ses ressortissants.

§ 1 A panel of arbitrators shall be established and kept up to date by the Secretary General. Each Member State may nominate two of its nationals to the panel of arbitrators.

§ 1 Generalsekreteraren skall upprätta en förteckning över skiljemän och hålla den aktuell. Varje medlemsstat får låta föra in två av sina medborgare i förteckningen.

§ 2 Le tribunal arbitral se compose d'un, de trois ou de cinq arbitres, conformément au compromis. Les arbitres sont choisis parmi les personnes figurant sur la liste visée au § 1. Toutefois, si le compromis prévoit cinq arbitres, chacune des parties peut choisir un arbitre en dehors de la liste. Si le compromis prévoit un arbitre unique, celui-ci est choisi d'un commun accord par les parties. Si le compromis prévoit trois ou

§ 2 The Arbitration Tribunal shall be composed of one, three or five arbitrators in accordance with the agreement to refer to arbitration. The arbitrators shall be selected from persons who are on the panel referred to in §

1. Nevertheless, if the agreement to refer to arbitration provides for five arbitrators, each of the parties may select one arbitrator who is not on the panel. If the agreement to refer to arbitration provides for a sole arbitrator, he

§ 2 En skiljenämnd skall bestå av en, tre eller fem skiljemän, enligt skiljeavtalet. Skiljemännen skall väljas bland de personer som finns upptagna i den förteckning som avses i § 1. Om enligt skiljeavtalet fem skiljemän skall utses, får dock vardera parten välja en skiljeman som inte är upptagen i förteckningen. Om skiljenämnden enligt skiljeavtalet skall bestå av en enda skiljeman, skall denne utses genom öve-

Bilaga 2 SOU 2004:92

58

cinq arbitres, chacune des parties choisit un ou deux arbitres, selon le cas; ceux-ci désignent d'un commun accord le troisième ou le cinquième arbitre, qui préside le tribunal arbitral. En cas de désaccord entre les parties sur la désignation de l'arbitre unique ou entre les arbitres choisis sur celle du troisième ou du cinquième arbitre, cette désignation est faite par le Secrétaire général.

shall be selected by mutual agreement between the parties. If the agreement to refer to arbitration provides for three or five arbitrators, each party shall select one or two arbitrators as the case may be; these, by mutual agreement, shall appoint the third or fifth arbitrator, who shall be President of the Arbitration Tribunal. If the parties cannot agree on the selection of a sole arbitrator, or the selected arbitrators cannot agree on the appointment of a third or fifth arbitrator, the appointment shall be made by the Secretary General.

renskommelse mellan parterna. Om skiljenämnden enligt skiljeavtalet skall bestå av tre eller fem skiljemän, skall vardera parten utse en respektive två skiljemän; dessa skall gemensamt utse den tredje eller femte skiljemannen, som skall vara ordförande i nämnden. Om parterna inte kan enas om valet av den som ensam skall vara skiljeman eller om de av parterna utsedda skiljemännen inte kan enas om valet av den tredje eller femte skiljemannen, skall denne utses av generalsekreteraren.

§ 3 L'arbitre unique, le troisième ou le cinquième arbitre doit être d'une nationalité autre que celle des parties, à moins que celles-ci ne soient de même nationalité.

§ 3 The sole arbitrator, or the third or fifth arbitrator, must be of a nationality other than that of either party, unless both are of the same nationality.

§ 3 En ensam skiljeman och den tredje eller femte skiljemannen skall vara av annan nationalitet än parterna, såvida inte dessa är av samma nationalitet.

§ 4 L'intervention au litige d'une tierce partie demeure sans effet sur la composition du tribunal arbitral.

§ 4 The intervention of a third party in the dispute shall not affect the composition of the Arbitration Tribunal.

§ 4 En tredje parts inträde i tvisten skall inte inverka på skiljenämndens sammansättning.

Article 31 Procédure. Frais

Article 31 Procedure. Costs

Artikel 31 Förfarande. Kostnader

§ 1 Le tribunal arbitral décide de la procédure à suivre en tenant compte notamment des dispositions ci-après :

§ 1 The Arbitration Tribunal shall decide the procedure to be followed having regard in particular to the following provisions:

§ 1 Skiljenämnden skall besluta vilket förfarande som skall följas, varvid särskilt följande föreskrifter skall beaktas:

a) il instruit et juge les causes

d'après les éléments fournis par les parties, sans être lié, lorsqu'il est appelé à dire le droit, par les interprétations de celles-ci;

a) it shall enquire into and

determine cases on the basis of the evidence submitted by the parties, but will not be bound by their interpretations when it is called upon to decide a question of law;

a) Nämnden skall utreda och

bedöma tvistefrågan på grundval av de uppgifter som parterna har tillhandahållit utan att vara bunden av parternas tolkning när den skall avgöra rättsfrågor.

Bilaga 2

59

b) il ne peut accorder plus ou

autre chose que ce qui est demandé dans les conclusions du demandeur, ni moins que ce que le défendeur a reconnu comme étant dû;

b) it may not award more than

the claimant has claimed, nor anything of a different nature, nor may it award less than the defendant has acknowledged as due;

b) Den får inte tillerkänna

käranden mer eller annat än vad denne har yrkat och inte mindre än vad svaranden har medgivit.

c) la sentence arbitrale,

dûment motivée, est rédigée par le tribunal arbitral et notifiée aux parties par le Secrétaire général;

c) the arbitration award,

setting forth the reasons for the decision, shall be drawn up by the Arbitration Tribunal and notified to the parties by the Secretary General;

c) Skiljedomen skall avfattas

med vederbörliga domskäl av skiljenämnden och delges parterna av generalsekreteraren.

d) sauf disposition contraire

de droit impératif du lieu où siège le tribunal arbitral, et sous réserve d'accord contraire des parties, la sentence arbitrale est définitive.

d) save where the mandatory

provisions of the law of the place where the Arbitration Tribunal is sitting otherwise provide and subject to contrary agreement by the parties, the arbitration award shall be final.

d) Om inte annat följer av

tvingande rättsregler i den stat där skiljenämnden har sitt säte eller av överenskommelse mellan parterna, får talan inte föras mot skiljedomen.

§ 2 Les honoraires des arbitres sont fixés par le Secrétaire général.

§ 2 The fees of the arbitrators shall be determined by the Secretary General.

§ 2 Skiljemännens arvoden skall fastställas av generalsekreteraren.

§ 3 La sentence arbitrale fixe les frais et dépens et décide de leur répartition entre les parties, ainsi que celle des honoraires des arbitres.

§ 3 The Tribunal shall determine in its award the amount of costs and expenses and shall decide how they and the fees of the arbitrators are to be apportioned between the parties.

§ 3 I skiljedomen skall anges kostnaderna för förfarandet samt hur dessa och arvodena till skiljemännen skall fördelas mellan parterna.

Article 32 Prescription. Force exécutoire

Article 32 Limitation. Enforcement

Artikel 32 Preskription. Verkställighet

§ 1 La mise en oeuvre de la procédure arbitrale a, quant à l'interruption de la prescription, le même effet que celui prévu par le droit matériel applicable pour l'introduction de l'action devant le juge ordinaire.

§ 1 The commencement of arbitration proceedings shall have the same effect, as regards the interruption of periods of limitation, as that attributed by the applicable provisions of substantive law to the institution of an action in the ordinary courts or tribunals.

§ 1 Att ett skiljeförfarande inleds skall i fråga om avbrytande av preskription ha samma verkan som den som enligt tillämplig materiell rätt följer av att talan väcks vid allmän domstol.

Bilaga 2 SOU 2004:92

60

§ 2 La sentence du tribunal arbitral acquiert force exécutoire dans chacun des Etats membres après l'accomplissement des formalités prescrites dans l'Etat où l'exécution doit avoir lieu. La révision du fond de l'affaire n'est pas admise.

§ 2 The Arbitration Tribunal's award shall become enforceable in each of the Member States on completion of the formalities required in the State where enforcement is to take place. The merits of the case shall not be subject to review.

§ 2 En skiljedom skall vara verkställbar i alla medlemsstater så snart de formföreskrifter har uppfyllts som gäller i den stat där domen skall verkställas. Ingen ny prövning av själva saken får göras.

Titre VI Modification de la Convention

Title VI Modification of the Convention

Avdelning VI Ändring av fördraget

Article 33 Compétence

Article 33 Competence

Artikel 33 Behörighet

§ 1 Le Secrétaire général porte immédiatement à la connaissance des Etats membres les propositions tendant à modifier la Convention qui lui ont été adressées par les Etats membres ou qu’il a lui-même élaborées.

§ 1 The Secretary General shall immediately bring to the notice of the Member States proposals aiming to modify the Convention, which have been sent to him by the Member States or which he has prepared himself.

§ 1 Generalsekreteraren skall omedelbart underrätta medlemsstaterna om förslag som syftar till ändring av fördraget och som medlemsstaterna har översänt till honom eller som han själv har utarbetat.

§ 2 L’Assemblée générale décide des propositions tendant à modifier la Convention pour autant que les §§ 4 à 6 ne prévoient pas une autre compétence.

§ 2 The General Assembly shall take decisions about proposals aiming to modify the Convention in so far as §§ 4 to 6 do not provide for another competence.

§ 2 Generalförsamlingen skall besluta om förslag som syftar till ändring av fördraget såvitt ingen annan behörighet anges i §§ 4–6.

§ 3 Saisie d'une proposition de modification, l'Assemblée générale peut décider, à la majorité, prévue à l'article 14, § 6, qu'une telle proposition présente un caractère d'étroite connexité avec une ou plusieurs dispositions des Appendices à la Convention. Dans ce cas ainsi que dans les cas visés aux §§ 4 à 6, deuxièmes phrases, l'Assemblée générale est également habilitée à décider de la modification de cette ou de ces dispositions des Appendices.

§ 3 When seized of a modification proposal the General Assembly may decide, by the majority provided for under Article 14 § 6, that such proposal is closely linked with one or more provisions of the Appendices to the Convention. In that case as well as in the cases referred to in §§ 4 to 6, second sentences, the General Assembly is also empowered to take decisions about the modification of such provision or provisions of the Appendices.

§ 3 När generalförsamlingen behandlar ett ändringsförslag, kan den med den majoritet som anges i artikel 14 § 6 besluta att förslaget har nära anknytning till en eller flera bestämmelser i bihangen till fördraget. I ett sådant fall får generalförsamlingen liksom i de fall som avses i §§ 4–6 andra meningen besluta om ändring också av denna eller dessa bestämmelser i bihangen.

§ 4 Sous réserve des décisions de l'Assemblée générale prises selon le § 3, première phrase, la Commission de révision décide

§ 4 Subject to decisions taken by the General Assembly in accordance with § 3, first sentence, the Revision

§ 4 Utom i de fall då generalförsamlingen har beslutat i enlighet med § 3 första meningen skall revisions-

Bilaga 2

61

des propositions tendant à modifier les

Committee shall take decisions about proposals aiming to modify :

utskottet besluta om förslag som syftar till ändring av

a) articles 9 et 27, §§ 2 à 10;

a) Articles 9 and 27 §§ 2 to

10;

a) artikel 9 och artikel 27 §§

2–10,

b) Règles uniformes CIV, à

l’exception des articles 1er, 2, 5, 6, 16, 26 à 39, 41 à 53 et 56 à 60;

b) the CIV Uniform Rules

except Articles 1, 2, 5, 6, 16, 26 to 39, 41 to 53 and 56 to 60;

b) de enhetliga rättsreglerna

CIV, utom artiklarna 1, 2, 5, 6, 16, 26–39, 41–53 och 56–60,

c) Règles uniformes CIM, à

l’exception des articles 1er, 5, 6, §§ 1 et 2, des articles 8, 12, 13, § 2, des articles 14, 15, §§ 2 et 3, de l’article 19, §§ 6 et 7, ainsi que des articles 23 à 27, 30 à 33, 36 à 41 et 44 à 48;

c) the CIM Uniform Rules

except Articles 1, 5, 6 §§ 1 and 2, Articles 8, 12, 13 § 2, Articles 14, 15 §§ 2 and 3, Article 19 §§ 6 and 7 and Articles 23 to 27, 30 to 33, 36 to 41 and 44 to 48;

c) de enhetliga rättsreglerna

CIM, utom artiklarna 1 och 5, artikel 6 §§ 1 och 2, artiklarna 8 och 12, artikel 13 § 2, artikel 14, artikel 15 §§ 2 och 3, artikel 19 §§ 6 och 7 och artiklarna 23– 27, 30–33, 36–41 och 44–48,

d) Règles uniformes CUV, à

l’exception des articles 1er, 4, 5 et 7 à 12;

d) the CUV Uniform Rules

except Articles 1, 4, 5 and 7 to 12;

d) de enhetliga rättsreglerna

CUV, utom artiklarna 1, 4, 5 och 7–12,

e) Règles uniformes CUI, à

l’exception des articles 1er, 2, 4, 8 à 15, 17 à 19, 21, 23 à 25;

e) the CUI Uniform Rules

except Articles 1, 2, 4, 8 to 15, 17 to 19, 21, 23 to 25;

e) de enhetliga rättsreglerna

CUI, utom artiklarna 1, 2, 4, 8–15, 17–19, 21, 23–25,

f) Règles uniformes APTU, à

l’exception des articles 1er, 3 et 9 à 11 ainsi que des Annexes de ces Règles uniformes;

f) the APTU Uniform Rules

except Articles 1, 3 and 9 to 11 and the Annexes of these Uniform Rules;

f) de enhetliga rättsreglerna

APTU, utom artiklarna 1, 3 och 9–11 samt bilagorna till dessa enhetliga rättsregler,

g) Règles uniformes ATMF, à

l’exception des articles 1er, 3 et 9. Lorsque des propositions de modification sont soumises à la Commission de révision conformément aux lettres a) à g), un tiers des Etats représentés dans la Commission peut exiger que ces propositions soient soumises à l’Assemblée générale pour décision.

g) the ATMF Uniform Rules

except Articles 1, 3 and 9.

When modification proposals are submitted to the Revision Committee in accordance with letters a) to g), one-third of the States represented on the Committee may require these proposals to be submitted to the General Assembly for decision.

g) de enhetliga rättsreglerna

ATMF, utom artiklarna 1, 3 och 9. När ändringsförslagen läggs fram för revisionsutskottet i enlighet med a–g, kan en tredjedel av de stater som är företrädda i utskottet kräva att förslagen skall underställas generalförsamlingen för beslut.

§ 5 La Commission d'experts du RID décide des propositions tendant à modifier le Règlement concernant le transport international ferroviaire des marchandises dangereuses (RID). Lorsque de telles propositions sont soumises à la Commission d’experts du RID,

§ 5 The RID Expert Committee shall take decisions about proposals aiming to modify the provisions of the Regulation concerning the International Carriage of Dangerous Goods by Rail (RID). When such proposals are submitted to the RID Expert Committee,

§ 5 Fackutskottet RID skall besluta om förslag som syftar till ändring av reglementet om internationell järnvägstransport av farligt gods (RID). När sådana förslag läggs fram för fackutskottet RID kan en tredjedel av de stater som är företrädda i utskottet kräva att

Bilaga 2 SOU 2004:92

62

un tiers des Etats représentés dans la Commission peut exiger que ces propositions soientsoumises à l’Assemblée générale pour décision.

onethird of the States represented on the Committee may require these proposals to be submitted to the General Assembly for decision.

förslagen skall underställas generalförsamlingen för beslut.

§ 6 La Commission d’experts techniques décide des propositions tendant à modifier les Annexes des Règles uniformes APTU. Lorsque de telles propositions sont soumises à la Commission d’experts techniques, un tiers des Etats représentés dans la Commission peut exiger que ces propositions soient soumises à l’Assemblée générale pour décision.

§ 6 The Committee of Technical Experts shall decide on proposals aiming to modify the Annexes to the APTU Uniform Rules. When such proposals are submitted to the Committee of Technical Experts, one-third of the States represented on the Committee may require these proposals to be submitted to the General Assembly for decision.

§ 6 Tekniska expertutskottet skall besluta i fråga om förslag som syftar till ändring av bilagorna till de enhetliga rättsreglerna APTU. När sådana förslag läggs fram för tekniska expertutskottet, kan en tredjedel av de stater som är företrädda i utskottet kräva att förslagen skall underställas generalförsamlingen för beslut.

Article 34 Décisions de l’Assemblée générale

Article 34 Decisions of the General Assembly

Artikel 34 Beslut av generalförsamlingen

§ 1 Les modifications de la Convention décidées par l’Assemblée générale sont notifiées par le Secrétaire général aux Etats membres.

§ 1 Modifications of the Convention decided upon by the General Assembly shall be notified to the Member States by the Secretary General.

§ 1 Generalsekreteraren skall underrätta medlemsstaterna om ändringar av fördraget som har beslutats av generalförsamlingen.

§ 2 Les modifications de la Convention proprement dite, décidées par l’Assemblée générale, entrent en vigueur, douze mois après leur approbation par les deux tiers des Etats membres, pour tous les Etats membres à l’exception de ceux qui, avant leur entrée en vigueur, ont fait une déclaration aux termes de laquelle ils n’approuvent pas lesdites modifications.

§ 2 Modifications of the Convention itself, decided upon by the General Assembly, shall enter into force for all Member States twelve months after their approval by two-thirds of the Member States with the exception of those which, before the entry into force, have made a declaration in terms that they do not approve such modifications.

§ 2 Ändringar av grundfördraget som har beslutats av generalförsamlingen skall träda i kraft för alla medlemsstater tolv månader efter att de har godkänts av två tredjedelar av medlemsstaterna, utom för de medlemsstater som före ikraftträdandet har avgett en förklaring att de inte godkänner ändringarna.

§ 3 Les modifications des Appendices à la Convention, décidées par l’Assemblée générale, entrent en vigueur, douze mois après leur approbation par la moitié des Etats n’ayant pas fait une déclaration conformément à l’article 42, § 1, première phrase, pour tous les Etats membres à l’exception de ceux qui, avant

§ 3 Modifications of the Appendices to the Convention, decided upon by the General Assembly, shall enter into force for all Member States twelve months after their approval by half of the Member States which have not made a declaration pursuant to Article 42 § 1, first sentence, with the exception of those which, before the entry

§ 3 Ändringar av bihangen till fördraget som har beslutats av generalförsamlingen skall träda i kraft för alla medlemsstater tolv månader efter att de har godkänts av hälften av de stater som inte har avgett en förklaring i enlighet med artikel 42 § 1 första meningen, utom för de medlemsstater som före ikraftträdandet har avgett en

Bilaga 2

63

leur entrée en vigueur, ont fait une déclaration aux termes de laquelle ils n’approuvent pas lesdites modifications et de ceux qui ont fait une déclaration conformément à l’article 42, § 1, première phrase.

into force, have made a declaration in terms that they do not approve such modifications and with the exception of those which have made a declaration pursuant to Article 42 § 1, first sentence.

förklaring att de inte godkänner ändringarna och de medlemsstater som har avgett en förklaring i enlighet med artikel 42 § 1 första meningen.

§ 4 Les Etats membres adressent, au Secrétaire général, leurs notifications concernant l’approbation des modifications de la Convention décidées par l’Assemblée générale ainsi que leurs déclarations aux termes desquelles ils n’approuvent pas ces modifications. Le Secrétaire général en informe les autres Etats membres.

§ 4 The Member States shall address their notifications concerning the approval of modifications of the Convention decided upon by the General Assembly as well as their declarations in terms that they do not approve such modifications, to the Secretary General. The Secretary General shall give notice of them to the other Member States.

§ 4 Medlemsstaterna skall tillställa generalsekreteraren såväl meddelanden om att de godkänner ändringar av fördraget som har beslutats av generalförsamlingen som förklaringar om att de inte godkänner dessa ändringar. Generalsekreteraren skall underrätta övriga medlemsstater om detta.

§ 5 Le délai visé aux §§ 2 et 3 court à compter du jour de la notification du Secrétaire général que les conditions pour l’entrée en vigueur des modifications sont remplies.

§ 5 The period referred to in §§ 2 and 3 shall run from the day of the notification by the Secretary General that the conditions for the entry into force of the modifications are fulfilled.

§ 5 Den tidsfrist som avses i §§ 2 och 3 skall löpa från och med den dag då generalsekreteraren meddelat att villkoren för ändringarnas ikraftträdande uppfyllts.

§ 6 L’Assemblée générale peut spécifier, au moment de l’adoption d’une modification que celle-ci est d’une portée telle que tout Etat membre qui aura fait une déclaration visée au § 2 ou au § 3 et qui n’aura pas approuvé la modification dans le délai de dix-huit mois à dater de son entrée en vigueur cessera, à l’expiration de ce délai, d’être Etat membre de l’Organisation.

§ 6 The General Assembly may specify, at the time of adoption of a modification, that it is such that any Member State which will have made a declaration pursuant to § 2 or § 3 and which will not have approved the modification within the period of eighteen months running from its entry into force will cease, on the expiration of this period, to be a Member State of the Organisation.

§ 6 Generalförsamlingen kan när den antar en ändring förklara att denna är av sådan betydelse att en medlemsstat som har avgett en förklaring enligt § 2 eller § 3 och som inte har godkänt ändringen inom fristen på arton månader från ändringens ikraftträdande upphör att vara medlem av organisationen vid utgången av denna frist.

§ 7 Lorsque les décisions de l’Assemblée générale concernent les Appendices à la Convention, l'application de l’Appendice concerné est suspendue, dans son intégralité, dès l'entrée en vigueur des décisions, pour le trafic avec et entre les Etats membres qui se sont opposés, conformément au § 3, aux décisions dans les délais impartis.

§ 7 When decisions of the General Assembly concern Appendices to the Convention, the application of the Appendix in question shall be suspended, in its entirety, from the entry into force of the decisions, for traffic with and between the Member States which have, in accordance with § 3, opposed the decisions within the period

§ 7 När generalförsamlingens beslut rör bihang till fördraget, skall det ifrågavarande bihanget vid den tidpunkt då beslutet träder i kraft upphöra att gälla i sin helhet för trafik med och mellan medlemsstater som i enlighet med § 3 har invänt mot besluten inom den angivna fristen. Generalsekreteraren skall underrätta medlemsstater-

Bilaga 2 SOU 2004:92

64

Le Secrétaire général notifie aux Etats membres cette suspension; elle prend fin à l'expiration d'un mois à compter de la date à laquelle le Secrétaire général a notifié aux autres Etats membres la levée de l’opposition.

allowed. The Secretary General shall notify the Member States of that suspension; it shall come to an end on the expiration of a month from the day on which the Secretary General notified the other Member States of the withdrawal of opposition.

na om denna inskränkning; den skall upphöra efter en månad räknat från den dag då genealsekreteraren underrättade de andra medlemsstaterna om att invändningen återkallats.

Article 35 Décisions des Commissions

Article 35 Decisions of the Committees

Artikel 35 Beslut av utskotten

§ 1 Les modifications de la Convention, décidées par les Commissions, sont notifiées par le Secrétaire général aux Etats membres.

§ 1 Modifications of the Convention, decided upon by the Committees, shall be notified to the Member States by the Secretary General.

§ 1 Generalsekreteraren skall underrätta medlemsstaterna om de ändringar som har beslutats av utskotten.

§ 2 Les modifications de la Convention elle-même, décidées par la Commission de révision, entrent en vigueur pour tous les Etats membres le premier jour du douzième mois suivant celui au cours duquel le Secrétaire général les a notifiées aux Etats membres. Les Etats membres peuvent formuler une objection dans les quatre mois à compter de la date de la notification. En cas d’objection d’un quart des Etats membres, la modification n’entre pas en vigueur. Si un Etat membre formule une objection contre une décision de la Commission de révision dans le délai de quatre mois et qu’il dénonce la Convention, la dénonciation prend effet à la date prévue pour l’entrée en vigueur de cette décision.

§ 2 Modifications of the Convention itself, decided upon by the Revision Committee, shall enter into force for all Member States on the first day of the twelfth month following that during which the Secretary General has given notice of them to the Member States. Member States may formulate an objection during the four months from the day of the notification. In the case of objection by one-quarter of the Member States, the modification shall not enter into force. If a Member State formulates an objection against a decision of the Revision Committee within the period of four months and it denounces the Convention, the denunciation shall take effect on the date provided for the entry into force of that decision.

§ 2 Ändringar av grundfördraget som har beslutats av revisionsutskottet skall träda i kraft för samtliga medlemsstater första dagen i den tolfte månaden efter den månad då generalsekreteraren underrättade medlemsstaterna om dem. Medlemsstaterna kan göra invändning inom fyra månader från dagen för underrättelsen. Vid invändning från en fjärdedel av medlemsstaterna skall ändringen inte träda i kraft. Om en medlemsstat har gjort invändning mot ett beslut av revisionsutskottet inom fyramånadersfristen och sagt upp fördraget, får uppsägningen verkan vid den tidpunkt då beslutet skulle träda i kraft.

§ 3 Les modifications des Appendices à la Convention, décidées par la Commission de révision, entrent en vigueur pour tous les Etats membres, le premier jour du douzième mois suivant celui au cours duquel le Secrétaire général les a notifiées aux Etats membres. Les modifications décidées par la

§ 3 Modifications of Appendices to the Convention, decided upon by the Revision Committee, shall enter into force for all Member States on the first day of the twelfth month following that during which the Secretary General has given notice of them to the Member States. Modifications

§ 3 Ändringar av bihangen till fördraget som har beslutats av revisionsutskottet skall träda i kraft för samtliga medlemsstater första dagen i den tolfte månaden efter den månad under vilken generalsekreteraren underrättade medlemsstaterna. Ändringar som har beslutats av fackutskottet RID eller av tek-

Bilaga 2

65

Commission d’experts du RID ou par la Commission d’experts techniques entrent en vigueur pour tous les Etats membres le premier jour du sixième mois suivant celui au cours duquel le Secrétaire général les a notifiées aux Etats membres.

decided upon by the RID Expert Committee or by the Committee of Technical Experts shall enter into force for all Member States on the first day of the sixth month following that during which the Secretary General has given notice of them to the Member States.

niska expertutskottet skall träda i kraft för samtliga medlemsstater första dagen i den sjätte månaden efter den månad under vilken generalsekreteraren underrättade medlemsstaterna om dem.

§ 4 Les Etats membres peuvent formuler une objection dans un délai de quatre mois à compter du jour de la notification visée au § 3. En cas d’objection formulée par un quart des Etats membres, la modification n’entre pas en vigueur. Dans les Etats membres qui ont formulé une objection contre une décision dans les délais impartis, l’application de l’Appendice concerné est suspendue, dans son intégralité, pour le trafic avec et entre les Etats membres à compter du moment où les décisions prennent effet. Toutefois, en cas d’objection contre la validation d’une norme technique ou contre l'adoption d’une prescription technique uniforme, seules celles-ci sont suspendues en ce qui concerne le trafic avec et entre les Etats membres à compter du moment où les décisions prennent effet; il en est de même en cas d’objection partielle.

§ 4 Member States may formulate an objection within the period of four months from the day of the notification referred to in § 3. In the case of objection by one-quarter of the Member States, the modification shall not enter into force. In the Member States which have formulated objections against a decision within the period allowed, the application of the Appendix in question shall be suspended, in its entirety, from the moment the decisions take effect, in so far as concerns traffic with and between those Member States. However, in the case of objection to the validation of a technical standard or to the adoption of a uniform technical prescription, only that standard or prescription shall be suspended in respect of traffic with and between the Member States from the time the decisions take effect; the same shall apply in the case of a partial objection.

§ 4 Medlemsstaterna kan göra invändning inom en frist av fyra månader från dagen för den underrättelse som avses i § 3. Vid invändning från en fjärdedel av medlemsstaterna skall ändringen inte träda i kraft. I de medlemsstater som har gjort invändning mot ett beslut inom angiven tid skall det ifrågavarande bihanget från och med den tidpunkt då beslutet träder i kraft upphöra att gälla i sin helhet för trafik med och mellan medlemsstaterna. Vid invändning mot validering av en teknisk standard eller mot antagandet av en enhetlig teknisk föreskrift skall dock endast dessa upphöra att gälla för trafik med och mellan medlemsstaterna från och med den tidpunkt då besluten blir gällande; detsamma skall gälla vid partiell invändning.

§ 5 Le Secrétaire général informe les Etats membres des suspensions visées au § 4; les suspensions sont levées à l'expiration d’un délai d’un mois à compter du jour où le Secrétaire général a notifié aux autres Etats membres le retrait d’une telle objection.

§ 5 The Secretary General shall notify the Member States of the suspensions referred to in § 4; the application shall no longer be suspended after the expiry of a period of one month from the day when the Secretary General has given notice to the other Member States of the withdrawal of such an objection.

§ 5 Generalsekreteraren skall informera medlemsstaterna om de inskränkningar som avses i § 4; inskränkningarna skall upphöra efter en månad räknat från den dag då generalsekreteraren underrättade övriga medlemsstater om att en sådan invändning återkallats.

Bilaga 2 SOU 2004:92

66

§ 6 Pour la détermination du nombre d'objections prévues aux §§ 2 et 4, ne sont pas pris en compte les Etats membres qui :

§ 6 In the determination of the number of objections referred to in §§ 2 and 4, Member States which

§ 6 Vid fastställandet av det antal invändningar som avses i §§ 2 och 4 skall inte de medlemsstater beaktas som

a) n'ont pas le droit de vote

(article 14, § 5, article 26, § 7 ou article 40, § 4);

a) do not have the right to

vote (Article 14 § 5, Article 26 § 7 or Article 40 § 4),

a) inte har rösträtt (artikel 14

§ 5, artikel 26 § 7 eller artikel 40 § 4),

b) ne sont pas membres de la

Commission concernée (article 16, § 1, deuxième phrase);

b) are not members of the

Committee concerned (article 16 § 1, second sentence),

b) inte är medlemmar i det

berörda utskottet (artikel 16 § 1 andra meningen),

c) ont fait une déclaration

conformément à l'article 9, § 1 des Règles uniformes APTU.

c) have made a declaration in

accordance with Article 9 § 1 of the APTU Uniform Rules shall not be taken into account.

c) har avgett en förklaring i

enlighet med artikel 9 § 1 i de enhetliga rättsreglerna APTU.

Titre VII Dispositions finales

Title VII Final Provisions

Avdelning VII Slutbestämmelser

Article 36 Dépositaire

Article 36 Depositary

Artikel 36 Depositarie

§ 1 Le Secrétaire général est le dépositaire de la présente Convention. Ses fonctions en tant que dépositaire sont celles qui sont énoncées dans la Partie VII de la Convention de Vienne du 23 mai 1969 sur le droit des traités.

§ 1 The Secretary General shall be the Depositary of this Convention. His functions as the Depositary shall be those set forth in Part VII of the Vienna Convention on the Law of Treaties of 23 May 1969.

§ 1 Generalsekreteraren skall vara depositarie för detta fördrag. Hans uppgifter i egenskap av depositarie skall vara de som anges i del VII i Wienkonventionen om traktaträtten av den 23 maj 1969.

§ 2 Lorsqu’une divergence apparaît entre un Etat membre et le dépositaire au sujet de l’accomplissement des fonctions de ce dernier, le dépositaire ou l’Etat membre concerné doit porter la question à l’attention des autres Etats membres ou, le cas échéant, la soumettre à la décision du Comité administratif.

§ 2 When a dispute arises between a Member State and the Depositary about the performance of his functions, the Depositary or the Member State concerned must bring the question to the attention of the other Member States or, if appropriate, submit it for resolution by the Administrative Committee.

§ 2 När en tvist uppstår mellan en medlemsstat och depositarien angående fullgörandet av dennes uppgifter, skall depositarien eller den berörda medlemsstaten göra övriga medlemsstater uppmärksamma på frågan, eller i förekommande fall hänskjuta den till administrativa kommittén för beslut.

Article 37 Adhésion à la Convention

Article 37 Accession to the Convention

Artikel 37 Anslutning till fördraget

§ 1 L’adhésion à la Convention est ouverte à chaque Etat sur le territoire duquel est exploitée une infrastructure ferroviaire.

§ 1 Accession to the Convention shall be open to any State on the territory of which railway infrastructure is operated.

§ 1 Alla stater på vilkas territorium en järnvägsinfrastruktur är i drift skall kunna söka anslutning till fördraget.

Bilaga 2

67

§ 2 Un Etat qui désire adhérer à la Convention adresse une demande au dépositaire. Le dépositaire la communique aux Etats membres.

§ 2 A State wishing to accede to the Convention shall address an application to the Depositary. The Depositary shall notify it to the Member States.

§ 2 En stat som önskar ansluta sig till fördraget skall lämna in en ansökan till depositarien. Depositarien skall underrätta medlemsstaterna.

§ 3 La demande est admise de plein droit trois mois après la communication visée au § 2, sauf opposition formulée auprès du dépositaire par cinq Etats membres. Le dépositaire en avise sans délai l'Etat demandeur ainsi que les Etats membres. L’adhésion prend effet le premier jour du troisième mois suivant cet avis.

§ 3 The application shall be deemed to be accepted three months after the notification referred to in § 2, unless five Member States lodge objections with the Depositary. The Depositary shall, without delay, notify the applicant State as well as the Member States accordingly. The accession shall take effect on the first day of the third month following that notification.

§ 3 Om inte fem medlemsstater har gjort invändning hos depositarien skall ansökan anses ha bifallits tre månader efter den underrättelse som avses i § 2. Depositarien skall utan dröjsmål underrätta den ansökande staten och medlemsstaterna om detta. Anslutningen blir gällande första dagen i den andra månaden efter denna underrättelse.

§ 4 En cas d’opposition d’au moins cinq Etats membres dans le délai prévu au § 3, la demande d'adhésion est soumise à l'Assemblée générale qui en décide.

§ 4 In the event of opposition from at least five Member States within the period provided for in § 3, the application for accession shall be submitted to the General Assembly for decision.

§ 4 I händelse av invändning från minst fem medlemsstater inom den frist som anges i § 3 skall ansökan om anslutning hänskjutas till generalförsamlingen, som skall besluta i frågan.

§ 5 Sous réserve de l’article 42, toute adhésion à la Convention ne peut concerner que la Convention dans sa version en vigueur au moment de la prise d’effet de l’adhésion.

§ 5 Subject to Article 42, any accession to the Convention may only relate to the Convention in its version in force at the time when the accession takes effect.

§ 5 Om inte annat följer av artikel 42, kan en sådan anslutning till fördraget endast avse fördraget i den version som är i kraft när anslutningen blir gällande.

Article 38 Adhésion d’organisations régionales d’intégration économique

Article 38 Accession of regional economic integration organisations

Artikel 38 Anslutning av regionala organisationer för ekonomisk integration

§ 1 L’adhésion à la Convention est ouverte aux organisations régionales d’intégration économique ayant compétence pour adopter leur législation qui est obligatoire pour leurs membres, dans les matières couvertes par cette Convention et dont un ou plusieurs Etats membres sont membres. Les conditions de

§ 1 Accession to the Convention shall be open to regional economic integration organisations which have competence to adopt their own legislation binding on their Member States, in respect of the matters covered by this Convention and of which one or more Member States are

§ 1 Fördraget skall vara öppet för anslutning av regionala organisationer för ekonomisk integration med behörighet att i de frågor som omfattas av detta fördrag anta sin egen lagstiftning som är bindande för deras medlemmar och i vilka en eller flera medlemsstater är medlemmar. Villkoren för denna an-

Bilaga 2 SOU 2004:92

68

cette adhésion sont définies dans un accord conclu entre l'Organisation et l'organisation régionale.

members. The conditions of that accession shall be defined in an agreement concluded between the Organisation and the regional organisation.

slutning skall anges i ett avtal mellan OTIF och den regionala organisationen.

§ 2 L’organisation régionale peut exercer les droits dont disposent ses membres en vertu de la Convention dans la mesure où ils couvrent des matières relevant de sa compétence. Ceci vaut de même pour les obligations incombant aux Etats membres en vertu de la Convention, abstraction faite des obligations financières visées à l’article 26.

§ 2 The regional organisation may exercise the rights enjoyed by its members by virtue of the Convention to the extent that they cover matters for which it is competent. This applies also to the obligations imposed on the Member States pursuant to the Convention, with the exception of the financial obligations referred to in Article 26.

§ 2 Den regionala organisationen får utöva de rättigheter som dess medlemmar åtnjuter enligt fördraget, i den mån de omfattar frågor som hör till dess kompetensområde. Detsamma gäller för de skyldigheter som åligger medlemsstaterna enligt fördraget, med undantag för de ekonomiska skyldigheter som avses i artikel 26.

§ 3 En vue de l’exercice du droit de vote et du droit d’objection prévu à l’article 35, §§ 2 et 4, l’organisation régionale dispose d’un nombre de voix égal à celui de ses membres qui sont également Etats membres de l’Organisation. Ces derniers ne peuvent exercer leurs droits, notamment de vote, que dans la mesure admise au § 2. L’organisation régionale ne dispose pas de droit de vote en ce qui concerne le Titre IV.

§ 3 For the purposes of the exercise of the right to vote and the right to object provided for in Article 35 §§ 2 and 4, the regional organisation shall enjoy the number of votes equal to those of its members which are also Member States of the Organisation. The latter may only exercise their rights, in particular their right to vote, to the extent allowed by § 2. The regional organisation shall not enjoy the right to vote in respect of Title IV.

§ 3 För att utöva rösträtten och rätten att göra invändningar enligt artikel 35 §§ 2 och 4 skall den regionala organisationen förfoga över ett lika stort antal röster som det antal av dess medlemmar som även är medlemmar i organisationen. De sistnämnda får endast utöva sina rättigheter, särskilt rösträtten, i den mån det är tillåtet enligt § 2. Den regionala organisationen skall inte ha rösträtt i fråga om avdelning IV.

§ 4 Pour mettre fin à la qualité de membre, l’article 41 s’applique par analogie.

§ 4 Article 41 shall apply mutatis mutandis to the termination of the accession.

§ 4 Artikel 41 skall också tillämpas vid uppsägning av medlemskapet.

Article 39 Membres associés

Article 39 Associate Members

Artikel 39 Associerade medlemmar

§ 1 Tout Etat sur le territoire duquel est exploitée une infrastructure ferroviaire peut devenir membre associé de l’Organisation. L’article 37, §§ 2 à 5 s’applique par analogie.

§ 1 Any State on whose territory railway infrastructure is operated may become an Associate Member of the Organisation. Article 32 §§ 2 to 5 shall apply mutatis mutandis.

§ 1 Varje stat på vars territorium en järnvägsinfrastruktur är i drift kan bli associerad medlem i organisationen. Artikel 37 §§ 2–5 skall också tillämpas här.

§ 2 Un membre associé peut participer aux travaux des organes mentionnés à l'article 13, § 1, lettres a) et c) à f)

§ 2 An Associate Member may participate in the work of the organs mentioned in Article 13 § 1, letters a) and c) to f) only in

§ 2 En associerad medlem har endast rådgivande röst när den deltar i arbetet i de organ som anges i artikel 13 § 1 a och c–f.

Bilaga 2

69

uniquement avec voix consultative. Un membre associé ne peut pas être désigné comme membre du Comité administratif. Il contribue aux dépenses de l’Organisation avec 0,25 pour cent des contributions (article 26, § 3).

an advisory capacity. An Associate Member may not be designated as a member of the Administrative Committee. It shall contribute to the expenditure of the Organisation with 0.25 per cent of the contributions (Article 26 § 3).

En associerad medlem får inte utses till medlem i administrativa kommittén. Den skall bidra till organisationens utgifter med 0,25 procent av bidragen (artikel 26 § 3).

§ 3 Pour mettre fin à la qualité de membre associé, l'article 41 s'applique par analogie.

§ 3 Article 41 shall apply mutatis mutandis to the termination of the association.

§ 3 Artikel 41 skall också tillämpas vid uppsägning av associeringen.

Article 40 Suspension de la qualité de membre

Article 40 Suspension of membership

Artikel 40 Avbrott i medlemskap

§ 1 Un Etat membre peut demander, sans dénoncer la Convention, une suspension de sa qualité de membre de l’Organisation, lorsque plus aucun trafic international ferroviaire n’est effectué sur son territoire pour des raisons non imputables à cet Etat membre.

§ 1 A Member State may request, without denouncing the Convention, a suspension of its membership of the Organisation, when international rail traffic is no longer carried out on its territory for reasons not attributable to that Member State.

§ 1 En medlemsstat kan, utan att säga upp fördraget, begära att dess medlemskap i organisationen skall avbrytas när det inte längre bedrivs någon internationell järnvägstrafik på dess territorium av orsaker som inte kan tillskrivas denna medlemsstat.

§ 2 Le Comité administratif décide d’une demande de suspension de la qualité de membre. La demande doit être formulée auprès du Secrétaire général au plus tard trois mois avant une session du Comité.

§ 2 The Administrative Committee shall take a decision about a request for suspension of membership. The request must be lodged with the Secretary General at least three months before a session of the Committee.

§ 2 Administrativa kommittén skall besluta om en begäran om avbrott i medlemskapet. Begäran skall inges till generalsekreteraren senast tre månader före ett kommittémöte.

§ 3 La suspension de la qualité de membre entre en vigueur le premier jour du mois suivant le jour de la notification du Secrétaire général aux Etats membres de la décision du Comité administratif. La suspension de la qualité de membre prend fin avec la notification par l’Etat membre de la reprise du trafic international ferroviaire sur son territoire. Le Secrétaire général le notifie, sans délai, aux autres Etats membres.

§ 3 The suspension of membership shall enter into force on the first day of the month following the notification by the Secretary General of the decision of the Administrative Committee. The suspension of membership shall terminate with the notification by the Member State that international rail traffic on its territory is restored. The Secretary General shall, without delay, give notice of it to the other Member States.

§ 3 Avbrottet i medlemskapet träder i kraft första dagen i den månad som följer på den dag då generalsekreteraren underrättade medlemsstaterna om administrativa kommitténs beslut. Avbrottet i medlemskapet skall upphöra när medlemsstaten meddelar att den internationella järnvägstrafiken har återupptagits på dess territorium. Generalsekreteraren skall utan dröjsmål underrätta medlemsstaterna om detta.

Bilaga 2 SOU 2004:92

70

§ 4 La suspension de la qualité de membre a pour conséquence :

§ 4 Suspension of membership shall have as a consequence :

§ 4 Avbrott i medlemskapet skall medföra att

a) d’exonérer l’Etat membre

de son obligation de contribuer au financement des dépenses de l’Organisation;

a) to free the Member State

from its obligation to contribute to the financing of the expenses of the Organisation;

a) medlemsstaten befrias

från sin skyldighet att bidra till finansieringen av organisationens utgifter,

b) de suspendre le droit de

vote dans les organes de l’Organisation;

b) to suspend the right to vote

in the organs of the Organisation;

b) rösträtten i organisa-

tionens organ dras in,

c) de suspendre le droit

d’objection en vertu de l’article 34, §§ 2 et 3, et de l’article 35, §§ 2 et 4.

c) to suspend the right to

object pursuant to Article 34 §§ 2 and 3 and Article 35 §§ 2 and 4.

c) rätten att göra invändning

enligt artikel 34 §§ 2 och 3 och artikel 35 §§ 2 och 4 dras in.

Article 41 Dénonciation de la Convention

Article 41 Denunciation of the Convention

Artikel 41 Uppsägning av fördraget

§ 1 La Convention peut, à tout moment, être dénoncée.

§ 1 The Convention may be denounced at any time.

§ 1 Fördraget kan när som helst sägas upp.

§ 2 Tout Etat membre qui désire procéder à une dénonciation en avise le dépositaire. La dénonciation prend effet le 31 décembre de l'année suivante.

§ 2 Any Member State which wishes to denounce the Convention shall so inform the Depositary. The denunciation shall take effect on 31 December of the following year.

§ 2 En medlemsstat som önskar säga upp fördraget skall meddela detta till depositarien. Uppsägningen blir gällande den 31 december påföljande år.

Article 42 Déclarations et réserves à la Convention

Article 42 Declarations and reservations to the Convention

Artikel 42 Förklaringar och förbehåll som rör fördraget

§ 1 Chaque Etat membre peut déclarer, à tout moment, qu’il n’appliquera pas dans leur intégralité certains Appendices à la Convention. En outre, des réserves ainsi que des déclarations de ne pas appliquer certaines dispositions de la Convention proprement dite ou de ses Appendices ne sont admises que si de telles réserves et déclarations sont expressément prévues par les dispositions elles-mêmes.

§ 1 Any Member State may declare, at any time, that it will not apply in their entirety certain Appendices to the Convention. Furthermore, reservations as well as declarations not to apply certain provisions of the Convention itself or of its Appendices shall only be allowed if such reservations and declarations are expressly provided for by the provisions themselves.

§ 1 En medlemsstat kan när som helst förklara att den inte kommer att tillämpa vissa bihang till fördraget i deras helhet. I övrigt skall förbehåll och förklaringar att vissa bestämmelser i grundfördraget eller i bihangen till detta inte kommer att tillämpas endast tillåtas om sådana förbehåll och förklaringar är uttryckligen föreskrivna i dessa bestämmelser.

§ 2 Les réserves ou les déclarations sont adressées au dépositaire. Elles prennent effet au moment où la Convention entre en vigueur pour l’Etat

§ 2 The reservations and declarations shall be addressed to the Depositary. They shall take effect at the moment the Convention enters into force for

§ 2 Förbehållen eller förklaringarna skall skickas till depositarien. De blir gällande när fördraget träder i kraft för den berörda medlemsstaten. En

Bilaga 2

71

concerné. Toute déclaration faite après cette entrée en vigueur prend effet le 31 décembre de l’année qui suit cette déclaration. Le dépositaire en informe les Etats membres.

the State concerned. Any declaration made after that entry into force shall take effect on 31 December of the year following the declaration. The Depositary shall give notice of this to the Member States.

förklaring som görs efter ikraftträdandet blir gällande den 31 december året efter det år då förklaringen gjordes. Depositarien skall underrätta medlemsstaterna om detta.

Article 43 Dissolution de l’Organisation

Article 43 Dissolution of the Organisation

Artikel 43 Organisationens avveckling

§ 1 L’Assemblée générale peut décider de la dissolution de l’Organisation et du transfert éventuel de ses attributions à une autre organisation intergouvernementale en fixant, le cas échéant, les conditions de ce transfert avec cette organisation.

§ 1 The General Assembly may decide upon a dissolution of the Organisation and the possible transfer of its attributions to another intergovernmental organisation laying down, where appropriate, with that organisation the conditions of this transfer.

§ 1 Generalförsamlingen kan besluta att organisationen skall avvecklas och att dess befogenheter eventuellt skall överföras till en annan mellanstatlig organisation samt, i förekommande fall, tillsammans med denna organisation fastställa villkoren för denna överföring.

§ 2 En cas de dissolution de l’Organisation, ses biens et avoirs sont attribués aux Etats membres ayant été membres de l’Organisation, sans interruption, durant les cinq dernières années civiles précédant celle de la décision en vertu du § 1, ceci proportionnellement au taux moyen du pourcentage auquel ils ont contribué aux dépenses de l’Organisation durant ces cinq années précédentes.

§ 2 In the case of the dissolution of the Organisation, its assets shall be distributed between the Member States which have been members of the Organisation, without interruption, during the last five calendar years preceding that of the decision pursuant to § 1, this in proportion to the average percentage rate at which they have contributed to the expenses of the Organisation during these five preceding years.

§ 2 Vid avveckling av organisationen skall dess tillgångar fördelas på de medlemsstater som har varit medlemmar i organisationen utan avbrott under de senaste fem kalenderåren före det år då beslutet fattades enligt § 1; fördelningen skall ske i proportion till den genomsnittliga procentsats med vilken medlemsstaterna har bidragit till organisationens utgifter under dessa fem föregående år.

Article 44 Disposition transitoire

Article 44 Transitional provision

Artikel 44 Övergångsbestämmelse

Dans les cas prévus à l’article 34, § 7, à l’article 35, § 4, à l’article 41, § 1 et à l’article 42, le droit en vigueur au moment de la conclusion des contrats soumis aux Règles uniformes CIV, aux Règles uniformes CIM, aux Règles uniformes CUV ou aux Règles uniformes CUI reste applicable aux contrats existants.

In the cases provided for in Article 34 § 7, Article 35 § 4, Article 41 § 1 and Article 42 the law in force at the time of the conclusion of contracts subject to the CIV Uniform Rules, the CIM Uniform Rules, the CUV Uniform Rules or the CUI Uniform Rules shall remain applicable to existing contracts.

I de fall som anges i artikel 34 § 7, artikel 35 § 4, artikel 41 § 1 och artikel 42 skall de bestämmelser som var i kraft vid tidpunkten för ingåendet av de avtal som omfattas av de enhetliga rättsreglerna CIV, de enhetliga rättsreglerna CIM, de enhetliga rättsreglerna CUV eller de enhetliga rättsreglerna CUI fortsätta att gälla för befintliga avtal.

Bilaga 2 SOU 2004:92

72

Article 45 Textes de la Convention

Article 45 Texts of the Convention

Artikel 45 Fördragstexter

§ 1 La Convention est rédigée en langues française, allemande et anglaise. En cas de divergence, seul le texte français fait foi.

§ 1 The Convention shall be expressed in the English, French and German languages. In case of divergence, the French text shall prevail.

§ 1 Fördraget skall upprättas på franska, engelska och tyska. Vid skiljaktigheter skall endast den franska texten vara giltig.

§ 2 Sur proposition de l’un des Etats concernés, l’Organisation publie des traductions officielles de la Convention dans d’autres langues, dans la mesure où l’une de ces langues est une langue officielle sur le territoire d’au moins deux Etats membres. Ces traductions sont élaborées en coopération avec les services compétents des Etats membres concernés.

§ 2 On a proposal of one of the States concerned, the Organisation shall publish an official translation of the Convention into other languages, in so far as one of these languages is an official language on the territory of at least two Member States. These translations shall be prepared in cooperation with the competent services of the Member States concerned.

§ 2 På förslag från någon av de berörda medlemsstaterna skall organisationen offentliggöra officiella översättningar av fördraget till andra språk, om något av dessa språk är ett officiellt språk i minst två medlemsstater. Dessa översättningar skall göras i samarbete med de berörda medlemsstaternas behöriga myndigheter.

Bilaga 2

73

Protocole sur les privilèges et immunités de l’Organisation intergouvernementale pour les transports internationaux ferroviaires (OTIF) Protocol on the Privileges and Immunities of the Intergovernmental Organisation for International Carriage by Rail (OTIF) Protokoll om privilegier och immunitet för Mellanstatliga organisationen för internationell järnvägstrafik (OTIF)

• Article premier

Immunité de juridiction, d’exécution et de saisie

• Article 1

Immunity from jurisdiction, execution and seizure

• Artikel 1

Immunitet mot rättsliga förfaranden, verkställighet och utmätning

• Article 2

Protection contre l’expropriation

• Article 2

Safeguards against expropriation

• Artikel 2

Skydd mot expropriation

• Article 3

Exonération d’impôts

• Article 3

Exemption from taxes

• Artikel 3

Skattebefrielse

• Article 4

Exonération de droits et taxes

• Article 4

Exemption from duties and taxes

• Artikel 4

Befrielse från tullar och avgifter

• Article 5

Activités officielles

• Article 5

Official activities

• Artikel 5

Officiell verksamhet

• Article 6

Transactions monétaires

• Article 6

Monetary transactions

• Artikel 6

Penningtransaktioner

• Article 7

Communications

• Article 7

Communications

• Artikel 7

Meddelanden

• Article 8

Privilèges et immunités des représentants des Etats

• Article 8

Privileges and immunities of representatives of Member States

• Artikel 8

Privilegier och immunitet för medlemsstaternas företrädare

• Article 9

Privilèges et immunités des membres du personnel de l’Organisation

• Article 9

Privileges and immunities of members of the staff of the Organisation

• Artikel 9

Privilegier och immunitet för organisationens anställda

• Article 10

Privilèges et immunités des experts

• Article 10

Privileges and immunities of experts

• Artikel 10

Privilegier och immunitet för sakkunniga

• Article 11

But des privilèges et immunités accordés

• Article 11

Purpose of privileges and immunities accorded

• Artikel 11

Syftet med privilegier och immunitet som beviljas

• Article 12

Prévention d’abus

• Article 12

Prevention of abuse

• Artikel 12

Förhindrande av missbruk

Bilaga 2 SOU 2004:92

74

• Article 13

Traitement des propres ressortissants

• Article 13

Treatment of own nationals

• Artikel 13

Behandling av egna medborgare

• Article 14

Accords complémentaires

• Article 14

Complementary agreements

• Artikel 14

Tilläggsavtal

Bilaga 2

75

Article premier Immunité de juridiction, d’exécution et de saisie

Article 1 Immunity from jurisdiction, execution and seizure

Artikel 1 Immunitet mot rättsliga förfaranden, verkställighet och utmätning

§ 1 Dans le cadre de ses activités officielles, l’Organisation bénéficie de l’immunité de juridiction et d’exécution sauf :

§ 1 Within the scope of its official activities, the Organisation shall enjoy immunity from jurisdiction and execution save :

§ 1 Inom ramen för sin officiella verksamhet skall organisationen åtnjuta immunitet mot rättsliga förfaranden och verkställighet utom

a) dans la mesure où

l’Organisation aurait expressément renoncé à une telle immunité dans un cas particulier;

a) to the extent that the

Organisation shall have expressly waived such immunity in a particular case;

a) i den mån organisationen i

ett särskilt fall uttryckligen har avstått från sin immunitet,

b) en cas d’action civile

intentée par un tiers;

b) in the case of a civil action

brought by a third party;

b) i fråga om civilrättslig

talan som har väckts av tredje man,

c) en cas de demande

reconventionnelle directement liée à une procédure entamée à titre principal par l’Organisation;

c) in the case of a counter-

claim directly connected with principal proceedings commenced by the Organisation;

c) i fråga om kvittnings-

yrkande som framställs i direkt samband med ett förfarande som har inletts av organisationen för prövning av huvudfordringen,

d) en cas de saisie, ordonnée

par décision judiciaire, sur les traitements, salaires et autres émoluments dus par l’Organisation à un membre de son personnel.

d) in the case of attachment

by order of a court or tribunal, of the salary, wages and other emoluments payable by the Organisation to a member of its staff.

d) i händelse av utmätning

eller kvarstad, enligt beslut av judiciell myndighet, av lön eller någon annan ersättning som organisationen är skyldig en anställd.

§ 2 Les avoirs et les autres biens de l’Organisation, quel que soit le lieu où ils se trouvent, bénéficient de l’immunité à l’égard de toute forme de réquisition, confiscation, séquestre et autre forme de saisie ou de contrainte, sauf dans la mesure où le nécessitent temporairement la prévention des accidents mettant en cause des véhicules automoteurs appartenant à l’Organisation ou circulant pour son compte et les enquêtes auxquelles peuvent donner lieu lesdits accidents.

§ 2 The property and other assets of the Organisation, wherever situated, shall be immune from any form of requisition, confiscation, sequestration and any other form of seizure or distraint, except to the extent that this is rendered necessary as a temporary measure by the prevention of accidents involving motor vehicles belonging to or operated on behalf of the Organisation and by enquiries in connection with such accidents.

§ 2 Organisationens egendom och övriga tillgångar skall, var de än finns, åtnjuta immunitet mot varje form av beslag, konfiskation, tvångsförvaltning eller annan form av utmätning eller tvångsåtgärd, utom i den utsträckning detta tillfälligt kan vara nödvändigt för att förhindra eller utreda olyckor med motorfordon som tillhör organisationen eller framförs för dess räkning.

Bilaga 2 SOU 2004:92

76

Article 2 Protection contre l’expropriation

Article 2 Safeguards against expropriation

Artikel 2 Skydd mot expropriation

Si une expropriation est nécessaire à des fins d’utilité publique, toutes dispositions appropriées doivent être prises afin d’empêcher que l’expropriation ne constitue un obstacle à l’exercice des activités de l’Organisation et une indemnité préalable, prompte et adéquate doit être versée.

If expropriation is necessary in the public interest, all the appropriate steps must be taken to avoid interference with the exercise by the Organisation of its activities and adequate prompt compensation must be paid in advance.

Om expropriation är nödvändig med hänsyn till den allmänna nyttan skall alla lämpliga åtgärder vidtas för att förhindra att denna hindrar organisationen i dess verksamhet, och skälig ersättning skall utan dröjsmål betalas ut i förskott.

Article 3 Exonération d’impôts

Article 3 Exemption from taxes

Artikel 3 Skattebefrielse

§ 1 Chaque Etat membre exonère des impôts directs l’Organisation, ses biens et revenus, pour l’exercice de ses activités officielles. Lorsque des achats ou services d’un montant important qui sont strictement nécessaires pour l’exercice des activités officielles de l’Organisation sont effectués ou utilisés par l’Organisation et lorsque le prix de ces achats ou services comprend des taxes ou droits, des dispositions appropriées sont prises par les Etats membres, chaque fois qu’il est possible, en vue de l’exonération des taxes ou droits de cette nature ou en vue du remboursement de leur montant.

§ 1 Each Member State shall exempt the Organisation, its property and income, from direct taxes in respect of the exercise of its official activities. Where purchases or services of substantial value which are strictly necessary for the exercise of the official activities of the Organisation are made or used by the Organisation and where the price of such purchases or services includes taxes or duties, appropriate measures shall, whenever possible, be taken by the Member States to grant exemption from such taxes and duties or to reimburse the amount thereof.

§ 1 Varje medlemsstat skall befria organisationen samt dess egendom och intäkter från direkta skatter inom ramen för dess officiella verksamhet. När organisationen köper varor eller tjänster av betydande värde som är helt nödvändiga för dess officiella verksamhet och när skatter eller avgifter ingår i priset, skall medlemsstaterna, då så är möjligt, vidta lämpliga åtgärder för att befria organisationen från sådana skatter eller avgifter eller till organisationen återbetala motsvarande belopp.

§ 2 Aucune exonération n’est accordée en ce qui concerne les impôts et taxes qui ne constituent que la simple rémunération de services rendus.

§ 2 No exemption shall be granted in respect of taxes or charges which are no more than payment for services rendered.

§ 2 Befrielse skall inte medges från skatter och avgifter som endast utgör ersättning för tillhandahållna tjänster.

§ 3 Les biens acquis conformément au § 1 ne peuvent être vendus ni cédés, ni utilisés autrement qu’aux conditions fixées par l’Etat membre qui a accordé les exonérations.

§ 3 Goods acquired in accordance with § 1 may not be sold or given away, nor used otherwise than in accordance with the conditions laid down by the Member State which has granted the exemptions.

§ 3 Varor som har förvärvats i enlighet med § 1 får inte säljas, överlåtas eller användas på andra villkor än dem som har fastställts av den medlemsstat som har medgett befrielsen.

Bilaga 2

77

Article 4 Exonération de droits et taxes

Article 4 Exemption from duties and taxes

Artikel 4 Befrielse från tullar och avgifter

§ 1 Les produits importés ou exportés par l’Organisation et strictement nécessaires pour l’exercice de ses activités officielles, sont exonérés de tous droits et taxes perçus à l’importation ou à l’exportation.

§ 1 Goods imported or exported by the Organisation and strictly necessary for the exercise of its official activities, shall be exempt from all duties and taxes levied on import or export.

§ 1 Varor som importeras eller exporteras av organisationen och som är helt nödvändiga för dess officiella verksamhet skall vara befriade från alla tullar och avgifter som tas ut vid import eller export.

§ 2 Aucune exonération n’est accordée, au titre de cet article, en ce qui concerne les achats et importations de biens ou la fourniture de services destinés aux besoins propres des membres du personnel de l’Organisation.

§ 2 No exemption shall be granted under this Article in respect of goods purchased or imported, or services provided, for the personal benefit of the members of the staff of the Organisation.

§ 2 Befrielse enligt denna artikel skall inte medges för köp och import av varor eller tillhandahållande av tjänster som är avsedda för personligt bruk av organisationens anställda.

§ 3 L’article 3, § 3 s’applique, par analogie, aux biens importés conformément au § 1.

§ 3 Article 3 § 3 shall apply mutatis mutandis to goods imported in accordance with § 1.

§ 3 Artikel 3 § 3 skall också tillämpas på varor som importeras i enlighet med § 1.

Article 5 Activités officielles

Article 5 Official activities

Artikel 5 Officiell verksamhet

Les activités officielles de l’Organisation visées par le présent Protocole sont les activités répondant aux buts définis à l’article 2 de la Convention.

The official activities of the Organisation referred to in this Protocol are those activities which correspond to the aim defined in Article 2 of the Convention.

Med organisationens officiella verksamhet förstås i detta protokoll den verksamhet som svarar mot de ändamål som anges i artikel 2 i fördraget.

Article 6 Transactions monétaires

Article 6 Monetary transactions

Artikel 6 Penningtransaktioner

L’Organisation peut recevoir et détenir tous fonds, devises, numéraires ou valeurs mobilières. Elle peut en disposer librement pour tous usages prévus par la Convention et avoir des comptes en n’importe quelle monnaie dans la mesure nécessaire pour faire face à ses engagements.

The Organisation may receive and hold any kind of funds, currency, cash or securities. It may dispose of them freely for any purpose provided for by the Convention and hold accounts in any currency to the extent required to meet its obligations.

Organisationen får ta emot och inneha alla slags medel, valutor, kontanter och annan lös egendom. Den får fritt disponera över sådan egendom för alla de ändamål som anges i fördraget samt ha konton i vilken valuta som helst i den omfattning som krävs för att den skall kunna fullgöra sina åtaganden.

Bilaga 2 SOU 2004:92

78

Article 7 Communications

Article 7 Communications

Artikel 7 Meddelanden

Pour ses communications officielles et le transfert de tous ses documents, l’Organisation bénéficie d’un traitement non moins favorable que celui accordé par chaque Etat membre aux autres organisations internationales comparables.

For its official communications and the transmission of all its documents, the Organisation shall enjoy treatment no less favourable than that accorded by each Member State to other comparable international organisations.

För sina officiella meddelanden och överföring av alla sina handlingar skall organisationen av varje medlemsstat ges en lika förmånlig behandling som den som staten ger andra jämförbara internationella organisationer.

Article 8 Privilèges et immunités des représentants des Etats

Article 8 Privileges and immunities of representatives of Member States

Artikel 8 Privilegier och immunitet för medlemsstaternas företrädare

Les représentants des Etats membres jouissent, dans l’exercice de leurs fonctions et pour la durée de leurs voyages de services, des privilèges et immunités suivants sur le territoire de chaque Etat membre :

Representatives of Member States shall, while exercising their functions and during journeys made on official business, enjoy the following privileges and immunities on the territory of each Member State:

Medlemsstaternas företrädare skall när de fullgör sina uppgifter och under sina tjänsteresor åtnjuta följande privilegier och immunitet inom varje medlemsstats territorium:

a) immunité de juridiction,

même après la fin de leur mission, pour les actes, y compris leurs paroles et écrits, accomplis par eux dans l’exercice de leurs fonctions; cette immunité ne joue cependant pas en cas de dommages résultant d’un accident causé par un véhicule automoteur ou tout autre moyen de transport appartenant à un représentant d’un Etat ou conduit par lui ou en cas d’infraction à la réglementation de la circulation relative à ce moyen de transport;

a) immunity from

jurisdiction, even after the termination of their mission, in respect of acts, including words spoken and written, done by them in the exercise of their functions; such immunity shall not apply, however, in the case of loss or damage arising from an accident caused by a motor vehicle or any other means of transport belonging to or driven by a representative of a State, nor in the case of a traffic offence involving such a means of transport;

a) Immunitet mot rättsliga

förfaranden som avser gärningar, inbegripet skriftliga och muntliga uttalanden, som de har begått vid fullgörandet av sina uppdrag och detta även sedan deras uppdrag har slutförts; denna immunitet skall dock inte gälla vid skada till följd av en olycka som har orsakats av ett motorfordon eller något annat transportmedel som tillhör eller har framförts av en företrädare för en medlemsstat och inte heller vid trafikbrott där ett sådant transportmedel är inblandat,

b) immunité d’arrestation et

de détention préventive, sauf en cas de flagrant délit;

b) immunity from arrest and

from detention pending trial, save when apprehended flagrante delicto;

b) immunitet mot anhållande

och häktning, utom då de anträffas på bar gärning med brott,

Bilaga 2

79

c) immunité de saisie de leurs

bagages personnels, sauf en cas de flagrant délit;

c) immunity from seizure of

their personal luggage save when apprehended flagrante delicto;

c) immunitet mot beslag av

personligt bagage, utom om de anträffas på bar gärning med brott,

d) inviolabilité de tous leurs

papiers et documents officiels;

d) inviolability for all their

official papers and documents;

d) okränkbarhet för alla

handlingar och dokument som rör deras uppdrag,

e) exemption pour eux-

mêmes et pour leurs conjoints de toute mesure limitant l’entrée et de toutes formalités d’enregistrement des étrangers;

e) exemption for themselves

and their spouses from all measures restricting entry and from all aliens’ registration formalities;

e) undantag för sig själva och

sin make eller maka från inreserestriktioner och anmälningsplikt för utlänningar,

f) mêmes facilités en ce qui

concerne les réglementations monétaires ou de change que celles accordées aux représentants de Gouvernements étrangers en mission officielle temporaire.

f) the same facilities regarding currency and exchange control as those accorded to representatives of foreign Governments on temporary official missions.

f) samma lättnader med av-

seende på valuta- och växlingsrestriktioner som medges företrädare för en utländsk regering på tillfälligt officiellt uppdrag.

Article 9 Privilèges et immunités des membres du personnel de l’Organisation

Article 9 Privileges and immunities of members of the staff of the Organisation

Artikel 9 Privilegier och immunitet för organisationens anställda

Les membres du personnel de l’Organisation jouissent, dans l’exercice de leurs fonctions, des privilèges et immunités suivants sur le territoire de chaque Etat membre :

The members of the staff of the Organisation shall, while exercising their functions, enjoy the following privileges and immunities on the territory of each Member State:

Organisationens anställda skall när de fullgör sina uppgifter åtnjuta följande privilegier och immunitet inom varje medlemsstats område:

a) immunité de juridiction

pour les actes, y compris leurs paroles et écrits, accomplis dans l’exercice de leurs fonctions et dans les limites de leurs attributions; cette immunité ne joue cependant pas en cas de dommages résultant d’un accident causé par un véhicule automoteur ou tout autre moyen de transport appartenant à un membre du personnel de l’Organisation ou conduit par lui ou en cas d’infraction à la réglementation de la

a) immunity from jurisdiction

in respect of acts, including words spoken and written, done by them in the exercise of their functions and within the limits of their prerogatives; such immunity shall not apply, however, in the case of loss or damage arising from an accident caused by a motor vehicle or any other means of transport belonging to or driven by a member of the staff of the Organisation, nor in the case of a traffic offence involving such a means of transport; the members of the staff

a) Immunitet mot rättsliga

förfaranden som avser gärningar, inbegripet skriftliga och muntliga uttalanden, som de har begått vid fullgörandet av sina uppgifter i tjänsten; denna immunitet skall dock inte gälla vid skada till följd av en olycka som har orsakats av ett motorfordon eller något annat transportmedel som tillhör eller har framförts av någon av organisationens anställda och inte heller vid trafikbrott där ett sådant transportmedel är inblandat; de anställda skall

Bilaga 2 SOU 2004:92

80

circulation relative à ce moyen de transport; les membres du personnel continuent de bénéficier de cette immunité même après avoir cessé d’être au service de l’Organisation;

shall continue to enjoy such immunity, even after they have left the service of the Organisation;

fortsätta att åtnjuta denna immunitet även efter det att anställningen vid organisationen har upphört,

b) inviolabilité de tous leurs

papiers et documents officiels;

b) inviolability for all their

official papers and documents;

b) okränkbarhet för alla

handlingar och dokument som rör deras tjänst,

c) mêmes exceptions aux

dispositions limitant l’immigration et réglant l’enregistrement des étrangers que celles généralement accordées aux membres du personnel des organisations internationales; les membres de leur famille faisant partie de leur ménage jouissent des mêmes facilités;

c) the same exemptions from

measures restricting immigration and governing aliens’ registration as are normally accorded to members of staff of international organisations; members of their families forming part of their households shall enjoy the same facilities;

c) samma undantag från

bestämmelser om inreserestriktioner och anmälningsplikt för utlänningar som vanligen medges internationella organisationers anställda; familjemedlemmar som ingår i hushållet skall åtnjuta samma lättnader,

d) exonération de l’impôt

national sur le revenu, sous réserve de l’introduction, au profit de l’Organisation, d’une imposition interne des traitements, salaires et autres émoluments versés par l’Organisation; cependant, les Etats membres ont la possibilité de tenir compte de ces traitements, salaires et émoluments pour le calcul du montant de l’impôt à percevoir sur les revenus d’autres sources; les Etats membres ne sont pas tenus d’appliquer cette exonération fiscale aux indemnités et pensions de retraite et rentes de survie versées par l’Organisation aux anciens membres de son personnel ou à leurs ayants droit;

d) exemption from national

income tax, subject to the introduction for the benefit of the Organisation of an internal tax on salaries, wages and other emoluments paid by the Organisation; nevertheless the Member States may take these salaries, wages and emoluments into account for the purpose of assessing the amount of tax to be charged on income from other sources; Member States shall not be obliged to apply this exemption from tax to payments, retirement pensions and survivor’s pensions paid by the Organisation to its former members of staff or their assigns;

d) befrielse från nationell

inkomstskatt, under förutsättning att en intern skatt till förmån för organisationen tas ut på löner och arvoden som betalas av organisationen; medlemsstaterna har dock rätt att ta hänsyn till dessa löner och arvoden vid beräkningen av det skattebelopp som tas ut på inkomster från andra källor; medlemsstaterna är inte skyldiga att tillämpa denna skattebefrielse på ersättningar, pensioner och livräntor som organisationen betalar till sina tidigare anställda eller dessas förmånstagare,

Bilaga 2

81

e) en ce qui concerne les

réglementations de change, mêmes privilèges que ceux généralement accordés aux membres du personnel des organisations internationales;

e) in respect of exchange

control, the same privileges as are normally accorded to staff members of international organisations;

e) i fråga om växling av va-

luta, samma privilegier som vanligen medges internationella organisationers personal,

f) en période de crise

internationale, mêmes facilités de rapatriement pour eux et les membres de leur famille faisant partie de leur ménage que celles généralement accordées aux membres du personnel des organisations internationales.

f) in a time of international

crisis, the same repatriation facilities for themselves and members of their families forming part of their households as are normally accorded to members of the staff of international organisations.

f) samma lättnader för sig

själva och familjemedlemmar som tillhör deras hushåll för repatriering vid internationella kriser som vanligen medges anställda vid internationella organisationer.

Article 10 Privilèges et immunités des experts

Article 10 Privileges and immunities of experts

Artikel 10 Privilegier och immunitet för sakkunniga

Les experts auxquels l’Organisation fait appel, lorsqu’ils exercent des fonctions auprès de l’Organisation ou accomplissent des missions pour cette dernière, y compris durant les voyages effectués dans l’exercice de ces fonctions ou au cours de ces missions, jouissent des privilèges et immunités suivants, dans la mesure où ceuxci leur sont nécessaires pour l’exercice de leurs fonctions :

Experts upon whose services the Organisation calls shall, while exercising their functions in relation to, or undertaking missions on behalf of, the Organisation, enjoy the following privileges and immunities to the extent that these are necessary for the exercise of their functions, including during journeys made in the exercise of their functions and in the course of such missions:

Sakkunniga som organisationen anlitar skall när de utför uppgifter hos organisationen eller fullgör uppdrag för denna, även under resor som företas under utförandet av sådana uppgifter eller uppdrag, åtnjuta följande privilegier och immunitet i den utsträckning det är nödvändigt för att de skall kunna fullgöra sina uppgifter:

a) immunité de juridiction

pour les actes, y compris leurs paroles et écrits, accomplis par eux dans l’exercice de leurs fonctions; cette immunité ne joue cependant pas en cas de dommages résultant d’un accident causé par un véhicule automoteur ou tout autre moyen de transport appartenant à un expert ou conduit par lui ou en cas d’infraction à la réglementation de la circulation relative à ce

a) immunity from jurisdiction

in respect of acts, including words spoken and written, done by them in the exercise of their functions; such immunity shall not apply, however, in the case of loss or damage arising from an accident caused by a motor vehicle or any other means of transport belonging to or driven by an expert, nor in the case of a traffic offence involving such a means of transport; experts shall continue to

a) Immunitet mot rättsliga

förfaranden som avser gärningar, inbegripet muntliga och skriftliga uttalanden, som de har begått vid fullgörandet av sina uppgifter eller uppdrag; denna immunitet skall dock inte gälla vid skada till följd av en olycka som har orsakats av ett motorfordon eller något annat transportmedel som tillhör en sakkunnig eller har framförts av honom och inte heller vid trafikbrott

Bilaga 2 SOU 2004:92

82

moyen de transport; les experts continuent de bénéficier de cette immunité même après la cessation de leurs fonctions auprès de l’Organisation;

enjoy such immunity even after they have ceased to exercise their functions in relation to the Organisation;

där ett sådant transportmedel är inblandat; de sakkunniga skall åtnjuta denna immunitet även efter det att de har upphört att utföra uppgifter för organisationens räkning,

b) inviolabilité de tous leurs

papiers et documents officiels;

b) inviolability for all their

official papers and documents;

b) okränkbarhet för alla

handlingar och dokument som rör deras uppdrag,

c) facilités de change nécessaires au transfert de leur rémunération;

c) the exchange control

facilities necessary for the transfer of their remuneration;

c) de lättnader från växlings-

restriktioner som erfordras för överföring av deras arvoden,

d) mêmes facilités, en ce qui

concerne leurs bagages personnels, que celles accordées aux agents des Gouvernements étrangers en mission officielle temporaire.

d) the same facilities, in

respect of their personal luggage, as are accorded to agents of foreign Governments on temporary official missions.

d) samma lättnader i fråga

om deras personliga resgods som medges företrädare för en utländsk regering på ett tillfälligt officiellt uppdrag.

Article 11 But des privilèges et immunités accordés

Article 11 Purpose of privileges and immunities accorded

Artikel 11 Syftet med privilegier och immunitet som beviljas

§ 1 Les privilèges et immunités prévus par le présent Protocole sont institués uniquement afin d’assurer, en toutes circonstances, le libre fonctionnement de l’Organisation et la complète indépendance des personnes auxquelles ils sont accordés. Les autorités compétentes lèvent toute immunité dans tous les cas où son maintien est susceptible d’entraver l’action de la justice et où elle peut être levée sans porter atteinte à la réalisation de l’objectif pour lequel elle a été accordée.

§ 1 The privileges and immunities provided for in this Protocol shall be instituted solely to ensure, in all circumstances, the unimpeded functioning of the Organisation and the complete independence of the persons to whom they are accorded. The competent authorities shall waive any immunity in all cases where retaining it might impede the course of justice and where it can be waived without prejudicing the achievement of the purpose for which it was accorded.

§ 1 De privilegier och den immunitet som anges i detta protokoll har tillkommit uteslutande i syfte att säkerställa att organisationens verksamhet under alla förhållanden skall kunna bedrivas utan hinder och att de personer som åtnjuter dessa privilegier och denna immunitet skall vara helt oberoende. De behöriga myndigheterna skall häva immuniteten i alla de fall då den kan hindra rättvisans behöriga gång och då den kan hävas utan att det därigenom uppkommer hinder mot att de ändamål uppnås för vilka den har beviljats.

§ 2 Les autorités compétentes aux fins du § 1 sont :

§ 2 The competent authorities for the purposes of § 1 shall be

§ 2 Behöriga myndigheter enligt § 1 är

a) les Etats membres, pour

leurs représentants;

a) the Member States, in

respect of their representatives;

a) medlemsstaterna, för

deras företrädare,

Bilaga 2

83

b) le Comité administratif

pour le Secrétaire général;

b) the Administrative

Committee, in respect of the Secretary General;

b) administrativa kommittén,

för generalsekreteraren,

c) le Secrétaire général pour

les autres agents de l’Organisation ainsi que pour les experts auxquels l’Organisation fait appel.

c) the Secretary General, in

respect of other members of the staff of the Organisation and of experts upon whose services the Organisation calls.

c) generalsekreteraren, för

organisationens anställda samt de sakkunniga som organisationen anlitar.

Article 12 Prévention d’abus

Article 12 Prevention of abuse

Artikel 12 Förhindrande av missbruk

§ 1 Aucune des dispositions du présent Protocole ne peut mettre en cause le droit que possède chaque Etat membre de prendre toutes les précautions utiles dans l’intérêt de sa sécurité publique.

§ 1 None of the provisions of this Protocol may call into question the right of each Member State to take every necessary precaution in the interests of its public security.

§ 1 Ingen bestämmelse i detta protokoll får inskränka en medlemsstats rätt att vidta alla åtgärder som är nödvändiga med hänsyn till statens säkerhet.

§ 2 L’Organisation coopère en tout temps avec les autorités compétentes des Etats membres en vue de faciliter une bonne administration de la justice, d’assurer le respect des lois et prescriptions des Etats membres concernés et d’empêcher tout abus auquel pourraient donner lieu les privilèges et immunités prévus dans le présent Protocole.

§ 2 The Organisation shall cooperate at all times with the competent authorities of the Member States in order to facilitate the proper administration of justice, to ensure the observance of the laws and prescriptions of the Member States concerned and to prevent any abuse which might arise out of the privileges and immunities provided for in this Protocol.

§ 2 Organisationen skall alltid samarbeta med behöriga myndigheter i medlemsstaterna för att underlätta god rättskipning, för att se till att lagar och bestämmelser i de berörda medlemsstaterna iakttas och för att hindra missbruk av de privilegier och den immunitet som anges i detta protokoll.

Article 13 Traitement des propres ressortissants

Article 13 Treatment of own nationals

Artikel 13 Behandling av egna medborgare

Aucun Etat membre n’est tenu d’accorder les privilèges et immunités mentionnés :

No Member State shall be obliged to accord the privileges and immunities referred to in this Protocol under

Ingen medlemsstat skall vara skyldig att medge sina egna medborgare eller personer som har hemvist i den staten de privilegier och den immunitet som avses i

a) à l’article 8, à l’exception de

la lettre d),

a) Article 8, excluding letter

d),

a) artikel 8, med undantag av

d,

b) à l’article 9, à l’exception

des lettres a), b) et d),

b) Article 9, excluding letters

a), b) and d),

b) artikel 9, med undantag av

a, b och d,

Bilaga 2 SOU 2004:92

84

c) à l’article 10, à l’exception

des lettres a) et b)

Article 10, excluding letters

a) and b),

c) artikel 10, med undantag

av a och b.

à ses propres ressortissants ou aux personnes qui ont leur résidence permanente dans cet Etat.

to its own nationals or to persons who have their permanent residence in that State.

Article 14 Accords complémentaires

Article 14 Complementary agreements

Artikel 14 Tilläggsavtal

L’Organisation peut conclure avec un ou plusieurs Etats membres des accords complémentaires en vue de l’application du présent Protocole en ce qui concerne cet Etat membre ou ces Etats membres, ainsi que d’autres accords en vue d’assurer le bon fonctionnement de l’Organisation.

The Organisation may conclude with one or more Member States complementary agreements to give effect to this Protocol as regards such Member State or Member States, and other agreements to ensure the proper functioning of the Organisation.

Organisationen får sluta tilläggsavtal med en eller flera medlemsstater om tillämpningen av bestämmelserna i detta protokoll när det gäller denna medlemsstat eller dessa medlemsstater, och även andra avtal för att säkerställa att organisationens verksamhet bedrivs på ett effektivt sätt.

Bilaga 2

85

Règles uniformes concernant le contrat de transport international ferroviaire des voyageurs (CIV, appendice A à la Convention) Uniform Rules concerning the Contract of International Carriage of Passengers by Rail (CIV, appendix A to the Convention) Enhetliga rättsregler för avtal om internationell transport av resande på järnväg (CIV, bihang A till fördraget)

Titre premier Généralités

Title I General Provisions

Avdelning I Allmänna bestämmelser

• Article premier

Champ d'application

• Article 1

Scope

• Artikel 1

Tillämpningsområde

• Article 2

Déclaration relative à la responsabilité en cas de mort et de blessures de voyageurs

• Article 2

Declaration concerning liability in case of death of, or personal injury to, passengers

• Artikel 2

Förklaring om ansvarighet i fall då resande dödas eller skadas

• Article 3

Définitions

• Article 3

Definitions

• Artikel 3

Definitioner

• Article 4

Dérogations

• Article 4

Derogations

• Artikel 4

Avvikelser

• Article 5

Droit contraignant

• Article 5

Mandatory law

• Artikel 5

Tvingande rätt

Titre II Conclusion et exécution du contrat de transport

Title II Conclusion and Performance of the Contract of Carriage

Avdelning II Ingående och fullgörande av transportavtalet

• Article 6

Contrat de transport

• Article 6

Contract of carriage

• Artikel 6

Transportavtal

• Article 7

Titre de transport

• Article 7

Ticket

• Artikel 7

Biljett

• Article 8

Paiement et remboursement du prix de transport

• Article 8

Payment and refund of the carriage charge

• Artikel 8

Betalning och återbetalning av transportavgift

• Article 9

Droit au transport. Exclusion du transport

• Article 9

Right to be carried. Exclusion from carriage

• Artikel 9

Rätt till transport. Förlust av rätten till transport

• Article 10

Accomplissement des formalités administratives

• Article 10

Completion of administrative formalities

• Artikel 10

Fullgörande av förvaltningsmyndigheters föreskrifter

• Article 11

Suppression et retard d’un train. Correspondance manqué

• Article 11

Cancellation and late running of trains. Missed connections

• Artikel 11

Tåginställelse och tågförsening. Utebliven tåganslutning

Bilaga 2 SOU 2004:92

86

Titre III Transport de colis à main, d’animaux, de bagages et de véhicules

Title III Carriage of Hand Luggage, Animals, Registered Luggage and Vehicles

Avdelning III Transport av handresgods, djur, inskrivet resgods och fordon

Chapitre I Dispositions communes

Chapter I Common Provisions

Kapitel I Allmänna bestämmelser

• Article 12

Objets et animaux admis

• Article 12

Acceptable articles and animals

• Artikel 12

Rätt att medföra föremål och djur

• Article 13

Vérification

• Article 13

Examination

• Artikel 13

Undersökning

• Article 14

Accomplissement des formalités administratives

• Article 14

Completion of administrative formalities

• Artikel 14

Fullgörande av förvaltningsmyndigheters föreskrifter

Chapitre II Colis à main et animaux

Chapter II Hand Luggage and Animals

Kapitel II Handresgods och djur

• Article 15

Surveillance

• Article 15

Supervision

• Artikel 15

Uppsikt

Chapitre III Bagages

Chapter III Registered Luggage

Kapitel III Inskrivet resgods

• Article 16

Expédition des bagages

• Article 16

Consignment of registered luggage

• Artikel 16

Inlämning av inskrivet resgods

• Article 17

Bulletin de bagages

• Article 17

Luggage registration voucher

• Artikel 17

Resgodsbevis

• Article 18

Enregistrement et transport

• Article 18

Registration and carriage

• Artikel 18

Inskrivning och transport

• Article 19

Paiement du prix pour le transport des bagages

• Article 19

Payment of charges for the carriage of registered luggage

• Artikel 19

Betalning av transportavgift för inskrivet resgods

• Article 20

Marquage des bagages

• Article 20

Marking of registered luggage

• Artikel 20

Märkning av inskrivet resgods

• Article 21

Droit de disposer des bagages

• Article 21

Right to dispose of registered luggage

• Artikel 21

Rätt att förfoga över inskrivet resgods

• Article 22

Livraison

• Article 22

Delivery

• Artikel 22

Utlämning

Bilaga 2

87

Chapitre IV Véhicules

Chapter IV Vehicles

Kapitel IV Fordon

• Article 23

Conditions de transport

• Article 23

Conditions of carriage

• Artikel 23

Villkor för transport

• Article 24

Bulletin de transport

• Article 24

Carriage voucher

• Artikel 24

Transportdokument

• Article 25

Droit applicable

• Article 25

Applicable law

• Artikel 25

Tillämplig rätt

Titre IV Responsabilité du transporteur

Title IV Liability of the Carrier

Avdelning IV Transportörens ansvar

Chapitre I Responsabilité en cas de mort et de blessures de voyageurs

Chapter I Liability in case of Death of, or Personal Injury to, Passengers

Kapitel I Ansvar i fall då resande dödas eller skadas

• Article 26

Fondement de la responsabilité

• Article 26

Basis of liability

• Artikel 26

Förutsättningar för ansvar

• Article 27

Dommages-intérêts en cas de mort

• Article 27

Damages in case of death

• Artikel 27

Ersättning vid dödsfall

• Article 28

Dommages-intérêts en cas de blessures

• Article 28

Damages in case of personal injury

• Artikel 28

Ersättning vid personskada

• Article 29

Réparation d'autres préjudices corporels

• Article 29

Compensation for other bodily harm

• Artikel 29

Ersättning vid annan personskada

• Article 30

Forme et montant des dommages-intérêts en cas de mort et de blessures

• Article 30

Form and amount of damages in case of death and personal injury

• Artikel 30

Ersättningens form och storlek vid dödsfall eller personskada

• Article 31

Autres moyens de transport

• Article 31

Other modes of transport

• Artikel 31

Andra transportmedel

Chapitre II Responsabilité en cas d’inobservation de l’horaire

Chapter II Liability in case of Failure to Keep to the Timetable

Kapitel II Ansvar när tidtabellen inte hålls

• Article 32

Responsabilité en cas de suppression, retard ou correspondance manqué

• Article 32

Liability in case of cancellation, late running of trains or missed connections

• Artikel 32

Ansvar vid tåginställelse, tågförsening eller utebliven tåganslutning

Bilaga 2 SOU 2004:92

88

Chapitre III Responsabilité pour les colis à main, les animaux, les bagages et les véhicules

Chapter III Liability in respect of Hand Luggage, Animals, Registered Luggage and Vehicles

Kapitel III Ansvar i fråga om handresgods, djur, inskrivet resgods och fordon

Section 1 Colis à main et animaux

Section 1 Hand luggage and animals

Avsnitt 1 Handresgods och djur

• Article 33

Responsabilité

• Article 33

Liability

• Artikel 33

Ansvar

• Article 34

Limitation des dommagesintérêts en cas de perte ou d'avarie d'objets

• Article 34

Limit of damages in case of loss of or damage to articles

• Artikel 34

Begränsning av ersättningen vid förlust av föremål eller sakskada

• Article 35

Exonération de responsabilité

• Article 35

Exclusion of liability

• Artikel 35

Ansvarsbefrielse

Section 2 Bagages

Section 2 Registered luggage

Avsnitt 2 Inskrivet resgods

• Article 36

Fondement de la responsabilité

• Article 36

Basis of liability

• Artikel 36

Förutsättningar för ansvar

• Article 37

Charge de la preuve

• Article 37

Burden of proof

• Artikel 37

Bevisskyldighet

• Article 38

Transporteurs subséquents

• Article 38

Successive carriers

• Artikel 38

Efterföljande transportörer

• Article 39

Transporteur substitué

• Article 39

Substitute carrier

• Artikel 39

Faktisk transportör

• Article 40

Présomption de perte

• Article 40

Presumption of loss

• Artikel 40

Antagande att resgods gått förlorat

• Article 41

Indemnité en cas de perte

• Article 41

Compensation for loss

• Artikel 41

Ersättning vid förlust

• Article 42

Indemnité en cas d'avarie

• Article 42

Compensation for damage

• Artikel 42

Ersättning vid skada

• Article 43

Indemnité en cas de retard à la livraison

• Article 43

Compensation for delay in delivery

• Artikel 43

Ersättning vid dröjsmål med utlämningen

Section 3 Véhicules

Section 3 Vehicles

Avsnitt 3 Fordon

• Article 44

Indemnité en cas de retard

• Article 44

Compensation for delay

• Artikel 44

Ersättning vid försening

• Article 45

Indemnité en cas de perte

• Article 45

Compensation for loss

• Artikel 45

Ersättning vid förlust

Bilaga 2

89

• Article 46

Responsabilité en ce qui concerne d’autres objets

• Article 46

Liability in respect of other articles

• Artikel 46

Ansvar i fråga om andra föremål

• Article 47

Droit applicable

• Article 47

Applicable law

• Artikel 47

Tillämplig rätt

Chapitre IV Dispositions communes

Chapter IV Common Provisions

Kapitel IV Allmänna bestämmelser

• Article 48

Déchéance du droit d'invoquer les limites de responsabilité

• Article 48

Loss of right to invoke the limits of liability

• Artikel 48

Förlust av rätten att åberopa begränsning av skadeståndsansvar

• Article 49

Conversion et intérêts

• Article 49

Conversion and interest

• Artikel 49

Omräkning och ränta

• Article 50

Responsabilité en cas d'accident nucléaire

• Article 50

Liability in case of nuclear incidents

• Artikel 50

Ansvar vid atomolycka

• Article 51

Personnes dont répond le transporteur

• Article 51

Persons for whom the carrier is liable

• Artikel 51

Personer som transportören ansvarar för

• Article 52

Autres actions

• Article 52

Other actions

• Artikel 52

Andra grunder för anspråk

Titre V Responsabilité du voyageur

Title V Liability of the Passenger

Avdelning V Den resandes ansvar

• Article 53

Principes particuliers de responsabilité

• Article 53

Special principles of liability

• Artikel 53

Särskilda principer för ansvar

Titre VI Exercice des droits

Title VI Assertion of Rights

Avdelning VI Framställande av anspråk

• Article 54

Constatation de perte partielle ou d'avarie

• Article 54

Ascertainment of partial loss or damage

• Artikel 54

Fastställelse av att föremål har skadats eller delvis gått förlorat

• Article 55

Réclamations

• Article 55

Claims

• Artikel 55

Anspråk

• Article 56

Transporteurs qui peuvent être actionnés

• Article 56

Carriers against whom an action may be brought

• Artikel 56

Transportörer mot vilka talan får föras

• Article 57

For

• Article 57

Forum

• Artikel 57

Behörig domstol

• Article 58

Extinction de l'action en cas de mort et de blessures

• Article 58

Extinction of right of action in case of death or personal injury

• Artikel 58

Förlust av rätten att föra talan vid dödsfall eller personskada

Bilaga 2 SOU 2004:92

90

• Article 59

Extinction de l'action née du transport des bagages

• Article 59

Extinction of right of action arising from carriage of luggage

• Artikel 59

Förlust av rätten att föra talan i fråga om resgods

• Article 60

Prescription

• Article 60

Limitation of actions

• Artikel 60

Preskription

Titre VII Rapports des transporteurs entre eux

Title VII Relations between Carriers

Avdelning VII Transportörernas inbördes förhållanden

• Article 61

Partage du prix de transport

• Article 61

Apportionment of the carriage charge

• Artikel 61

Fördelning av transportavgiften

• Article 62

Droit de recours

• Article 62

Right of recourse

• Artikel 62

Rätt till återkrav

• Article 63

Procédure de recours

• Article 63

Procedure for recourse

• Artikel 63

Förfarandet i mål om återkrav

• Article 64

Accords au sujet des recours

• Article 64

Agreements concerning recourse

• Artikel 64

Överenskommelser i fråga om återkrav

Bilaga 2

91

Titre premier Généralités

Title I General Provisions

Avdelning I Allmänna bestämmelser

Article premier Champ d'application

Article 1 Scope

Artikel 1 Tillämpningsområde

§ 1 Les présentes Règles uniformes s'appliquent à tout contrat de transport ferroviaire de voyageurs à titre onéreux ou gratuit, lorsque le lieu de départ et de destination sont situés dans deux Etats membres différents. Il en est ainsi quels que soient le domicile ou le siège et la nationalité des parties au contrat de transport.

§ 1 These Uniform Rules shall apply to every contract of carriage of passengers by rail for reward or free of charge, when the place of departure and the place of destination are situated in two different Member States, irrespective of the domicile or the place of business and the nationality of the parties to the contract of carriage.

§ 1 Dessa enhetliga rättsregler skall tillämpas på varje avtal om transport av resande på järnväg mot betalning eller kostnadsfritt, när avreseplatsen och bestämmelseplatsen är belägna i två skilda medlemsstater, oavsett var parterna i transportavtalet har hemvist eller säte och vilken nationalitet de har.

§ 2 Lorsqu'un transport international faisant l'objet d'un contrat unique inclut, en complément au transport transfrontalier ferroviaire, un transport par route ou par voie de navigation intérieure en trafic intérieur d’un Etat membre, les présentes Règles uniformes s’appliquent.

§ 2 When international carriage being the subject of a single contract includes carriage by road or inland waterway in internal traffic of a Member State as a supplement to transfrontier carriage by rail, these Uniform Rules shall apply.

§ 2 När en internationell transport som omfattas av ett enda avtal, utöver en gränsöverskridande järnvägstransport inbegriper transport på väg eller inre vattenväg inom en medlemsstat, skall dessa enhetliga rättsregler tillämpas.

§ 3 Lorsqu'un transport international faisant l'objet d'un contrat unique inclut, en complément au transport ferroviaire, un transport maritime ou un transport transfrontalier par voie de navigation intérieure, les présentes Règles uniformes s’appliquent si le transport maritime ou le transport par voie de navigation intérieure est effectué sur des lignes inscrites sur la liste des lignes prévue à l’article 24, § 1 de la Convention.

§ 3 When international carriage being the subject of a single contract of carriage includes carriage by sea or transfrontier carriage by inland waterway as a supplement to carriage by rail, these Uniform Rules shall apply if the carriage by sea or inland waterway is performed on services included in the lists of services provided for in Article 24 § 1 of the Convention.

§ 3 När en internationell transport som omfattas av ett enda transportavtal, utöver transport på järnväg inbegriper sjötransport eller gränsöverskridande transport på inre vattenväg, skall dessa enhetliga rättsregler tillämpas, om sjötransporten eller transporten på inre vattenväg utförs på linjer som är införda i den lista över linjer som anges i artikel 24 § 1 i fördraget.

§ 4 Les présentes Règles uniformes s’appliquent également, en ce qui concerne la responsabilité du transporteur en cas de mort et de blessures de voyageurs, aux personnes qui

§ 4 These Uniform Rules shall also apply, as far as the liability of the carrier in case of death of, or personal injury to, passengers is concerned, to persons accompanying a consignment

§ 4 Såvitt gäller transportörens ansvar när resande dödas eller skadas skall dessa enhetliga rättsregler också tillämpas på personer som följer med en

Bilaga 2 SOU 2004:92

92

accompagnent un envoi dont le transport est effectué conformément aux Règles uniformes CIM.

whose carriage is effected in accordance with the CIM Uniform Rules.

försändelse som transporteras enligt de enhetliga rättsreglerna CIM.

§ 5 Les présentes Règles uniformes ne s’appliquent pas aux transports effectués entre gares situées sur le territoire d’Etats limitrophes, lorsque l’infrastructure de ces gares est gérée par un ou plusieurs gestionnaires d’infrastructure relevant d’un seul et même de ces Etats.

§ 5 These Uniform Rules shall not apply to carriage performed between stations situated on the territory of neighbouring States, when the infrastructure of these stations is managed by one or more infrastructure managers subject to only one of those States.

§ 5 Dessa enhetliga rättsregler skall inte tillämpas på transporter mellan stationer som är belägna i angränsande stater, när stationernas infrastruktur förvaltas av en eller flera infrastrukturförvaltare som hör hemma i endast en av dessa stater.

§ 6 Chaque Etat, Partie à une convention concernant le transport international ferroviaire direct de voyageurs et de nature comparable aux présentes Règles uniformes, peut, lorsqu’il adresse une demande d’adhésion à la Convention, déclarer qu’il n’appliquera ces Règles uniformes qu’aux transports effectués sur une partie de l’infrastructure ferroviaire située sur son territoire. Cette partie de l’infrastructure ferroviaire doit être définie précisément et être reliée à l’infrastructure ferroviaire d’un Etat membre. Lorsqu’un Etat a fait la déclaration susvisée, ces Règles uniformes ne s’appliquent qu’à la condition :

§ 6 Any State which is a party to a convention concerning international through carriage of passengers by rail comparable with these Uniform Rules may, when it makes an application for accession to the Convention, declare that it will apply these Uniform Rules only to carriage performed on a part of the railway infrastructure situated on its territory. This part of the railway infrastructure must be precisely defined and connected to the railway infrastructure of a Member State. When a State has made the above-mentioned declaration, these Uniform Rules shall apply only on the condition

§ 6 En stat som är part i en konvention om genomgående internationell transport av resande på järnväg som är jämförlig med dessa enhetliga rättsregler kan, när den ansöker om anslutning till fördraget, förklara att den endast kommer att tillämpa dessa enhetliga rättsregler på transporter som utförs på en del av järnvägsinfrastrukturen på dess territorium. Denna del av järnvägsinfrastrukturen skall anges exakt och vara förbunden med en medlemsstats järnvägsinfrastruktur. När en stat har avgett en sådan förklaring, skall dessa enhetliga rättsregler endast tillämpas på villkor att

a) que le lieu de départ ou de

destination ainsi que l’itinéraire prévus dans le contrat de transport soient situés sur l’infrastructure désignée ou

a) that the place of departure

or of destination, as well as the route designated in the contract of carriage, is situated on the specified infrastructure or

a) avreseplatsen eller bestäm-

melseplatsen samt den transportväg som anges i transportavtalet är belägna på den angivna infrastrukturen eller

b) que l’infrastructure

désignée relie l’infrastructure de deux Etats membres et qu’elle a été prévue dans le contrat de transport comme itinéraire pour un transport de transit.

b) that the specified infra-

structure connects the infrastructure of two Member States and that it has been designated in the contract of carriage as a route for transit carriage.

b) den angivna infrastruk-

turen förbinder två medlemsstaters infrastrukturer och har angivits i transportavtalet som en transportväg för transittrafik.

Bilaga 2

93

§ 7 L’Etat qui a fait une déclaration conformément au § 6 peut y renoncer à tout moment en informant le dépositaire. Cette renonciation prend effet un mois après la date à laquelle le dépositaire en avise les Etats membres. La déclaration devient sans effet, lorsque la convention visée au § 6, première phrase, cesse d’être en vigueur pour cet Etat.

§ 7 A State which has made a reservation in accordance with § 6 may withdraw it at any time by notification to the Depositary. This withdrawal shall take effect one month after the day on which the Depositary notifies it to the Member States. The declaration shall cease to have effect when the convention referred to in § 6, first sentence, ceases to be in force 2 for that State.

§ 7 En stat som har avgett en förklaring enligt § 6 får när som helst återta den genom meddelande till depositarien. Återtagandet blir gällande en månad efter den dag då depositarien underrättade medlemsstaterna om det. Förklaringen skall upphöra att gälla när den konvention som avses i § 6 första meningen upphör att vara i kraft för den staten.

Article 2 Déclaration relative à la responsabilité en cas de mort et de blessures de voyageurs

Article 2 Declaration concerning liability in case of death of, or personal injury to, passengers

Artikel 2 Förklaring om ansvar i fall då resande dödas eller skadas

§ 1 Chaque Etat peut, à tout moment, déclarer qu’il n’appliquera pas aux voyageurs, victimes d'accidents survenus sur son territoire, l'ensemble des dispositions relatives à la responsabilité du transporteur en cas de mort et de blessures de voyageurs, lorsque ceux-ci sont ses ressortissants ou des personnes ayant leur résidence habituelle dans cet Etat.

§ 1 Any State may, at any time, declare that it will not apply to passengers involved in accidents occurring on its territory the whole of the provisions concerning the liability of the carrier in case of death of, or personal injury to, passengers, when such passengers are nationals of, or have their usual place of residence in, that State.

§ 1 En stat får när som helst förklara att den, vid skador till följd av olyckor inom dess territorium, inte kommer att tillämpa samtliga de bestämmelser som gäller för transportörens ansvar då resande dödas eller skadas, om de resande är medborgare i den staten eller har sitt hemvist eller är stadigvarande bosatta där.

§ 2 L’Etat qui a fait une déclaration conformément au § 1 peut y renoncer à tout moment en informant le dépositaire. Cette renonciation prend effet un mois après la date à laquelle le dépositaire en donne connaissance aux Etats membres.

§ 2 A State which has made a declaration in accordance with § 1 may withdraw it at any time by notification to the Depositary. This withdrawal shall take effect one month after the day on which the Depositary notifies it to the Member States.

§ 2 En stat som har avgett en förklaring enligt § 1 får när som helst återta den genom meddelande till depositarien. Återtagandet blir gällande en månad efter den dag då depositarien underrättade medlemsstaterna om det.

Article 3 Définitions

Article 3 Definitions

Artikel 3 Definitioner

Aux fins des présentes Règles uniformes, le terme :

For purposes of these Uniform Rules, the term

I dessa enhetliga rättsregler avses med

a) “transporteur” désigne le

transporteur contractuel, avec lequel le voyageur a conclu le contrat de transport en vertu de ces Règles uniformes, ou un

a) “carrier” means the contractual carrier with whom the passenger has concluded the contract of carriage pursuant to these Uniform Rules, or a

a) transportör: den avtals-

enliga transportör med vilken den resande slutit transportavtal enligt dessa enhetliga rättsregler eller den efterföljande

Bilaga 2 SOU 2004:92

94

transporteur subséquent, qui est responsable sur la base de ce contrat;

successive carrier who is liable on the basis of this contract;

transportör som är ansvarig på grundval av detta avtal,

b) “transporteur substitué”

désigne un transporteur, qui n’a pas conclu le contrat de transport avec le voyageur, mais à qui le transporteur visé à la lettre

a) a confié, en tout ou en partie, l’exécution du transport ferroviaire;

b) “substitute carrier” means a

carrier, who has not concluded the contract of carriage with the passenger, but to whom the carrier referred to in letter a) has entrusted, in whole or in part, the performance of the carriage by rail;

b) faktisk transportör: en

transportör som inte har slutit transportavtal med den resande, men som den transportör som avses i a helt eller delvis har anförtrott utförandet av järnvägstransporten,

c) “Conditions générales de

transport” désigne les conditions du transporteur sous forme de conditions générales ou de tarifs légalement en vigueur dans chaque Etat membre et qui sont devenues, par la conclusion du contrat de transport, partie intégrante de celui-ci;

c) “General Conditions of

Carriage” means the conditions of the carrier in the form of general conditions or tariffs legally in force in each Member State and which have become, by the conclusion of the contract of carriage, an integral part of it;

c) allmänna transportvillkor:

de villkor som gäller för transportören i form av allmänna villkor eller tariffer vilka har laga kraft i alla medlemsstater och blev en integrerad del av transportavtalet när detta ingicks,

d) “véhicule” désigne un

véhicule automobile ou une remorque transportés à l’occasion d’un transport de voyageurs.

d) “vehicle” means a motor

vehicle or a trailer carried on the occasion of the carriage of passengers.

d) fordon: ett motorfordon

eller släpfordon som transporteras i samband med transport av resande.

Article 4 Dérogations

Article 4 Derogations

Artikel 4 Avvikelser

§ 1 Les Etats membres peuvent conclure des accords qui prévoient des dérogations aux présentes Règles uniformes pour les transports effectués exclusivement entre deux gares situées de part et d’autre de la frontière, lorsqu’il n’y a pas d’autre gare entre elles.

§ 1 The Member States may conclude agreements which provide for derogations from these Uniform Rules for carriage performed exclusively between two stations on either side of the frontier, when there is no other station between them.

§ 1 Medlemsstaterna får sluta avtal som gör det möjligt att avvika från dessa enhetliga rättsregler för transporter som sker uteslutande mellan två stationer, belägna på var sin sida om gränsen, när det inte finns någon annan station mellan dem.

§ 2 Pour les transports effectués entre deux Etats membres, transitant par un Etat non membre, les Etats concernés peuvent conclure des accords qui dérogent aux présentes Règles uniformes.

§ 2 For carriage performed between two Member States, passing through a State which is not a Member State, the States concerned may conclude agreements which derogate from these Uniform Rules.

§ 2 När det gäller transporter som går mellan två medlemsstater genom en stat som inte är medlemsstat, får de berörda staterna sluta avtal som avviker från dessa enhetliga rättsregler.

§ 3 Sous réserve d’autres dispositions de droit international public, deux ou

§ 3 Subject to other provisions of public international law, two or more Member States may set

§ 3 Om inte annat följer av andra bestämmelser i folkrätten får två eller flera medlemsstater

Bilaga 2

95

plusieurs Etats membres peuvent fixer entre eux les conditions sous lesquelles les transporteurs sont soumis à l’obligation de transporter des voyageurs, des bagages, des animaux et des véhicules en trafic entre ces Etats.

between themselves conditions under which carriers are subject to the obligation to carry passengers, luggage, animals and vehicles in traffic between those States.

sinsemellan fastställa villkor enligt vilka transportörer är skyldiga att transportera resande, resgods, djur och fordon mellan dessa stater.

§ 4 Les accords visés aux §§ 1 à 3 de même que leur mise en vigueur sont communiqués à l'Organisation intergouvernementale pour les transports internationaux ferroviaires. Le Secrétaire général de l’Organisation en informe les Etats membres et les entreprises intéressées.

§ 4 Agreements referred to in §§ 1 to 3 as well as their coming into force shall be notified to the Intergovernmental Organisation for International Carriage by Rail. The Secretary General of the Organisation shall notify the Member States and interested undertakings of this.

§ 4 De avtal som avses i §§ 1–3 och ikraftträdandet av dessa avtal skall meddelas till Mellanstatliga organisationen för internationell järnvägstrafik. Organisationens generalsekreterare skall underrätta medlemsstaterna och de berörda företagen om detta.

Article 5 Droit contraignant

Article 5 Mandatory law

Artikel 5 Tvingande rätt

Sauf clause contraire dans les présentes Règles uniformes, est nulle et de nul effet toute stipulation qui, directement ou indirectement, dérogerait à ces Règles uniformes. La nullité de telles stipulations n’entraîne pas la nullité des autres dispositions du contrat de transport. Nonobstant cela, un transporteur peut assumer une responsabilité et des obligations plus lourdes que celles qui sont prévues par les présentes Règles uniformes.

Unless provided otherwise in these Uniform Rules, any stipulation which, directly or indirectly, would derogate from these Uniform Rules shall be null and void. The nullity of such a stipulation shall not involve the nullity of the other provisions of the contract of carriage. Nevertheless, a carrier may assume a liability greater and obligations more burdensome than those provided for in these Uniform Rules.

Om inte annat föreskrivs i dessa enhetliga rättsregler, skall varje bestämmelse som direkt eller indirekt avviker från dem vara ogiltig. En sådan bestämmelses ogiltighet skall inte medföra att övriga bestämmelser i transportavtalet blir ogiltiga. En transportör kan dock ta på sig större ansvar och förpliktelser än de som föreskrivs i dessa enhetliga rättsregler.

Titre II Conclusion et exécution du contrat de transport

Title II Conclusion and Performance of the Contract of Carriage

Avdelning II Ingående och fullgörande av transportavtalet

Article 6 Contrat de transport

Article 6 Contract of carriage

Artikel 6 Transportavtal

§ 1 Par le contrat de transport, le transporteur s’engage à transporter le voyageur ainsi que, le cas échéant, des bagages et des véhicules au lieu de

§ 1 By the contract of carriage the carrier shall undertake to carry the passenger as well as, where appropriate, luggage and vehicles to the place of

§ 1 Genom transportavtalet förbinder sig transportören att transportera resande och i förekommande fall resgods och fordon till bestämmelseplatsen

Bilaga 2 SOU 2004:92

96

destination et à livrer les bagages et les véhicules au lieu de destination.

destination and to deliver the luggage and vehicles at the place of destination.

och att lämna ut resgodset och fordonen på bestämmelsestationen.

§ 2 Le contrat de transport doit être constaté par un ou plusieurs titres de transport remis au voyageur. Toutefois, sans préjudice de l’article 9, l’absence, l'irrégularité ou la perte du titre de transport n'affecte ni l'existence ni la validité du contrat qui reste soumis aux présentes Règles uniformes.

§ 2 The contract of carriage must be confirmed by one or more tickets issued to the passenger. However, subject to Article 9 the absence, irregularity or loss of the ticket shall not affect the existence or validity of the contract which shall remain subject to these Uniform Rules.

§ 2 Transportavtalet skall bekräftas genom en eller flera biljetter utfärdade till den resande. Om biljetten saknas, är felaktig eller har gått förlorad skall detta, om inte annat följer av artikel 9, dock inte påverka avtalets bestånd eller giltighet, utan det skall fortfarande lyda under dessa enhetliga rättsregler.

§ 3 Le titre de transport fait foi, jusqu'à preuve du contraire, de la conclusion et du contenu du contrat de transport.

§ 3 The ticket shall be prima facie evidence of the conclusion and the contents of the contract of carriage.

§ 3 Biljetten skall tills motsatsen bevisats gälla som bevis för ingåendet av och innehållet i transportavtalet.

Article 7 Titre de transport

Article 7 Ticket

Artikel 7 Biljett

§ 1 Les Conditions générales de transport déterminent la forme et le contenu des titres de transport ainsi que la langue et les caractères dans lesquels ils doivent être imprimés et remplis.

§ 1 The General Conditions of Carriage shall determine the form and content of tickets as well as the language and characters in which they are to be printed and made out.

§ 1 De allmänna transportvillkoren skall avgöra biljetternas form och innehåll samt det språk och de skrivtecken som skall användas när de trycks och fylls i.

§ 2 Doivent au moins être inscrits sur le titre de transport :

§ 2 The following, at least, must be entered on the ticket:

§ 2 Biljetten skall innehålla åtminstone följande uppgifter:

a) le transporteur ou les

transporteurs;

a) the carrier or carriers;

a) Transportören eller

transportörerna.

b) l’indication que le transport

est soumis, nonobstant toute clause contraire, aux présentes Règles uniformes; cela peut se faire par le sigle CIV;

b) carriage is subject, notwithstanding any clause to the contrary, to these Uniform Rules; this may be indicated by the acronym CIV;

b) En uppgift om att dessa

enhetliga rättsregler skall tillämpas på transporten, utan hinder av eventuella klausuler med motsatt innebörd. Detta får anges genom förkortningen CIV.

c) toute autre indication

nécessaire pour prouver la conclusion et le contenu du contrat de transport et permettant au voyageur de faire valoir les droits résultant de ce contrat.

c) a statement that the any

other statement necessary to prove the conclusion and contents of the contract of carriage and enabling the passenger to assert the rights resulting from this contract.

c) Alla andra nödvändiga

uppgifter som styrker ingåendet av och innehållet i transportavtalet och som gör det möjligt för den resande att hävda sina rättigheter enligt avtalet.

Bilaga 2

97

§ 3 Le voyageur doit s’assurer, à la réception du titre de transport, que celui-ci a été établi selon ses indications.

§ 3 The passenger must ensure, on receipt of the ticket, that it has been made out in accordance with his instructions.

§ 3 När den resande tar emot biljetten skall han förvissa sig om att den stämmer med de uppgifter som han har lämnat.

§ 4 Le titre de transport est cessible s’il n’est pas nominatif et si le voyage n’a pas commencé.

§ 4 The ticket shall be transferable if it has not been made out in the passenger's name and if the journey has not begun.

§ 4 Biljetten skall kunna överlåtas om den inte är utställd på en namngiven person och resan inte har börjat.

§ 5 Le titre de transport peut être établi sous forme d’enregistrement électronique des données, qui peuvent être transformées en signes d’écriture lisibles. Les procédés employés pour l’enregistrement et le traitement des données doivent être équivalents du point de vue fonctionnel, notamment en ce qui concerne la force probante du titre de transport représenté par ces données.

§ 5 The ticket may be established in the form of electronic data registration, which can be transformed into legible written symbols. The procedure used for the registration and treatment of data must be equivalent from the functional point of view, particularly so far as concerns the evidential value of the ticket represented by those data.

§ 5 Biljetten får upprättas i elektronisk form som kan omvandlas till läsbara skrivtecken. Förfarandena för registrering och behandling av uppgifterna skall vara likvärdiga i funktionshänseende, i synnerhet i fråga om bevisvärdet hos den biljett som dessa uppgifter utgör.

Article 8 Paiement et remboursement du prix de transport

Article 8 Payment and refund of the carriage charge

Artikel 8 Betalning och återbetalning av transportavgift

§ 1 Sauf convention contraire entre le voyageur et le transporteur, le prix de transport est payable à l’avance.

§ 1 Subject to a contrary agreement between the passenger and the carrier, the carriage charge shall be payable in advance.

§ 1 Om inte annat överenskommits mellan den resande och transportören skall transportavgiften betalas i förväg.

§ 2 Les Conditions générales de transport déterminent dans quelles conditions un remboursement du prix de transport a lieu.

§ 2 The General Conditions of Carriage shall determine under what conditions a refund of the carriage charge shall be made.

§ 2 De allmänna transportvillkoren skall avgöra under vilka omständigheter transportavgiften skall återbetalas.

Article 9 Droit au transport. Exclusion du transport

Article 9 Right to be carried. Exclusion from carriage

Artikel 9 Rätt till transport. Förlust av rätten till transport

§ 1 Dès le commencement du voyage, le voyageur doit être muni d'un titre de transport valable et doit le présenter lors du contrôle des titres de transport. Les Conditions générales de transport peuvent

§ 1 The passenger must, from the start of his journey, be in possession of a valid ticket and produce it on the inspection of tickets. The General Conditions of Carriage may provide

§ 1 Den resande skall från resans början vara försedd med en giltig biljett och visa upp den vid biljettkontrollen. I de allmänna transportvillkoren får föreskrivas.

Bilaga 2 SOU 2004:92

98

prévoir:

a) qu'un voyageur qui ne

présente pas un titre de transport valable doit payer, outre le prix de transport, une surtaxe;

a) that a passenger who does

not produce a valid ticket must pay, in addition to the carriage charge, a surcharge;

a) att en resande som inte

visar upp en giltig biljett skall betala en tilläggsavgift utöver transportavgiften,

b) qu'un voyageur qui refuse

le paiement immédiat du prix de transport ou de la surtaxe peut être exclu du transport;

b) that a passenger who

refuses to pay the carriage charge or the surcharge upon demand may be required to discontinue his journey;

b) att en resande som vägrar

att genast betala transportavgiften eller tilläggsavgiften kan förlora rätten till transport,

c) si et dans quelles

conditions un remboursement de la surtaxe a lieu.

c) if and under what

conditions a refund of the surcharge shall be made.

c) om och under vilka om-

ständigheter tilläggsavgiften skall återbetalas.

§ 2 Les Conditions générales de transport peuvent prévoir que sont exclus du transport ou peuvent être exclus du transport en cours de route, les voyageurs qui :

§ 2 The General Conditions of Carriage may provide that passengers who

§ 2 I de allmänna transportvillkoren får föreskrivas att resande som

a) présentent un danger pour

la sécurité et le bon fonctionnement de l’exploitation ou pour la sécurité des autres voyageurs,

a) present a danger for safety

and the good functioning of the operations or for the safety of other passengers,

a) utgör en fara för tåg-

trafikens säkerhet och funktion eller för andra resandes säkerhet, eller

b) incommodent de manière

intolérable les autres voyageurs, et que ces personnes n’ont droit au remboursement ni du prix de transport ni du prix qu’elles ont payé pour le transport de leurs bagages.

b) inconvenience other

passengers in an intolerable manner, shall be excluded from carriage or may be required to discontinue their journey and that such persons shall not be entitled to a refund of their carriage charge or of any charge for the carriage of registered luggage they may have paid.

b) stör andra resande på ett

sätt som inte kan godtas,

skall förlora rätten till transport eller tvingas avbryta sin resa, och att sådana personer inte har rätt att få tillbaka vare sig transportavgiften eller den avgift de har betalat för transporten av inskrivet resgods.

Article 10 Accomplissement des formalités administratives

Article 10 Completion of administrative formalities

Artikel 10 Fullgörande av förvaltningsmyndigheters föreskrifter

Le voyageur doit se conformer aux formalités exigées par les douanes ou par d’autres autorités administratives.

The passenger must comply with the formalities required by customs or other administrative authorities.

Den resande är skyldig att följa de föreskrifter som meddelas av tullmyndigheter eller andra förvaltningsmyndigheter.

Bilaga 2

99

Article 11 Suppression et retard d’un train. Correspondance manqué

Article 11 Cancellation and late running of trains. Missed connections

Artikel 11 Tåginställelse och tågförsening. Utebliven tåganslutning

Le transporteur doit, s’il y a lieu, certifier sur le titre de transport que le train a été supprimé ou la correspondance manquée.

The carrier must, where necessary, certify on the ticket that the train has been cancelled or the connection missed.

Transportören skall i förekommande fall på biljetten intyga att tåget har ställts in eller tåganslutningen uteblivit.

Titre III Transport de colis à main, d’animaux, de bagages et de véhicules

Title III Carriage of Hand Luggage, Animals, Registered Luggage and Vehicles

Avdelning III Transport av handresgods, djur, inskrivet resgods och fordon

Chapitre I Dispositions communes

Chapter I Common Provisions

Kapitel I Allmänna bestämmelser

Article 12 Objets et animaux admis

Article 12 Acceptable articles and animals

Artikel 12 Rätt att medföra föremål och djur

§ 1 Le voyageur peut prendre avec lui des objets faciles à porter (colis à main) ainsi que des animaux vivants, conformément aux Conditions générales de transport. Par ailleurs, le voyageur peut prendre avec lui des objets encombrants conformément aux dispositions particulières, contenues dans les Conditions générales de transport. Sont exclus du transport, les objets ou animaux de nature à gêner ou à incommoder les voyageurs ou à causer un dommage.

§ 1 The passenger may take with him articles which can be handled easily (hand luggage) and also live animals in accordance with the General Conditions of Carriage. Moreover, the passenger may take with him cumbersome articles in accordance with the special provisions, contained in the General Conditions of Carriage. Articles and animals likely to annoy or inconvenience passengers or cause damage shall not be allowed as hand luggage.

§ 1 Den resande får medföra föremål som lätt kan bäras (handresgods) samt levande djur i enlighet med de allmänna transportvillkoren. Dessutom får den resande medföra skrymmande föremål i enlighet med de särskilda bestämmelserna i de allmänna transportvillkoren. Föremål och djur som kan medföra obehag eller besvär för de resande eller orsaka skada får inte medföras som handresgods.

§ 2 Le voyageur peut expédier, en tant que bagages, des objets et des animaux conformément aux Conditions générales de transport.

§ 2 The passenger may consign articles and animals as registered luggage in accordance with the General Conditions of Carriage.

§ 2 Den resande får sända föremål och djur som inskrivet resgods i enlighet med de allmänna transportvillkoren.

§ 3 Le transporteur peut admettre le transport de véhicules à l’occasion d’un transport de voyageurs conformément aux dispositions particulières, contenues dans les Conditions générales de transport.

§ 3 The carrier may allow the carriage of vehicles on the occasion of the carriage of passengers in accordance with special provisions, contained in the General Conditions of Carriage.

§ 3 Transportören får tillåta transport av fordon i samband med transport av resande i enlighet med de särskilda bestämmelserna i de allmänna transportvillkoren.

Bilaga 2 SOU 2004:92

100

§ 4 Le transport de marchandises dangereuses en tant que colis à main, bagages ainsi que dans ou sur des véhicules qui, conformément à ce Titre sont transportées par rail, doit être conforme au Règlement concernant le transport international ferroviaire des marchandises dangereuses (RID).

§ 4 The carriage of dangerous goods as hand luggage, registered luggage as well as in or on vehicles which, in accordance with this Title are carried by rail, must comply with the Regulation concerning the Carriage of Dangerous Goods by Rail (RID).

§ 4 Transport av farligt gods som handresgods, inskrivet resgods samt i eller på fordon som enligt denna avdelning transporteras på järnväg skall ske i enlighet med Reglementet om internationell järnvägstransport av farligt gods (RID).

Article 13 Vérification

Article 13 Examination

Artikel 13 Undersökning

§ 1 Le transporteur a le droit, en cas de présomption grave de non respect des conditions de transport, de vérifier si les objets (colis à main, bagages, véhicules y compris leur chargement) et animaux transportés répondent aux conditions de transport lorsque les lois et prescriptions de l'Etat où la vérification doit avoir lieu ne l'interdisent pas. Le voyageur doit être invité à assister à la vérification. S'il ne se présente pas ou s'il ne peut être atteint, le transporteur doit faire appel à deux témoins indépendants.

§ 1 When there is good reason to suspect a failure to observe the conditions of carriage, the carrier shall have the right to examine whether the articles (hand luggage, registered luggage, vehicles including their loading) and animals carried comply with the conditions of carriage, unless the laws and prescriptions of the State in which the examination would take place prohibit such examination. The passenger must be invited to attend the examination. If he does not appear or cannot be reached, the carrier must require the presence of two independent witnesses.

§ 1 Om det finns grundad anledning att misstänka att villkoren för transporten inte är uppfyllda skall transportören ha rätt att undersöka om de föremål (handresgods, inskrivet resgods, fordon och deras last) och djur som medförs uppfyller transportvillkoren, såvida inte lagar och bestämmelser i den stat där undersökningen skall utföras förbjuder detta. Den resande skall erbjudas att närvara vid undersökningen. Om denne inte infinner sig eller inte kan nås skall transportören tillkalla två oberoende vittnen.

§ 2 Lorsqu’il est constaté que les conditions de transport n’ont pas été respectées, le transporteur peut exiger du voyageur le paiement des frais occasionnés par la vérification.

§ 2 If it is established that the conditions of carriage have not been respected, the carrier can require the passenger to pay the costs arising from the examination.

§ 2 Om det fastställs att villkoren för transporten inte är uppfyllda kan transportören kräva att den resande betalar kostnaderna för undersökningen.

Article 14 Accomplissement des formalités administratives

Article 14 Completion of administrative formalities

Artikel 14 Fullgörande av förvaltningsmyndigheters föreskrifter

Le voyageur doit se conformer aux formalités exigées par les douanes ou par d'autres autorités administratives lors du transport, à l’occasion de son transport, d’objets (colis à main,

The passenger must comply with the formalities required by customs or other administrative authorities when, on being carried, he has articles (hand luggage, registered luggage,

Den resande är skyldig att följa de föreskrifter som meddelas av tullmyndigheter eller andra förvaltningsmyndigheter när han under transport medför föremål (handresgods, inskrivet

Bilaga 2

101

bagages, véhicules y compris leur chargement) et d’animaux. Il doit assister à la visite de ces objets, sauf exception prévue par les lois et prescriptions de chaque Etat.

vehicles including their loading) or animals carried. He shall be present at the inspection of these articles save where otherwise provided by the laws and prescriptions of each State.

resgods, fordon och deras last) och djur. Han skall vara närvarande vid undersökningen av dessa föremål om inte undantag medges i tillämpliga nationella bestämmelser.

Chapitre II Colis à main et animaux

Chapter II Hand Luggage and Animals

Kapitel II Handresgods och djur

Article 15 Surveillance

Article 15 Supervision

Artikel 15 Uppsikt

La surveillance des colis à main et des animaux, qu’il prend avec lui, incombe au voyageur.

It shall be the passenger’s responsibility to supervise the hand luggage and animals that he takes with him.

Den resande skall ha ansvaret för att hålla uppsikt över det handresgods och de djur han medför.

Chapitre III Bagages

Chapter III Registered Luggage

Kapitel III Inskrivet resgods

Article 16 Expédition des bagages

Article 16 Consignment of registered luggage

Artikel 16 Inlämning av inskrivet resgods

§ 1 Les obligations contractuelles relatives à l'acheminement des bagages doivent être constatées par un bulletin de bagages remis au voyageur.

§ 1 The contractual obligations relating to the forwarding of registered luggage must be established by a luggage registration voucher issued to the passenger.

§ 1 De avtalsenliga skyldigheterna i fråga om transport av inskrivet resgods skall bekräftas genom ett resgodsbevis som utfärdas till den resande.

§ 2 Sans préjudice de l’article 22, l'absence, l'irrégularité ou la perte du bulletin de bagages n'affecte ni l'existence ni la validité des conventions concernant l’acheminement des bagages, qui restent soumis aux présentes Règles uniformes.

§ 2 Subject to Article 22 the absence, irregularity or loss of the luggage registration voucher shall not affect the existence or the validity of the agreements concerning the forwarding of the registered luggage, which shall remain subject to these Uniform Rules.

§ 2 Om resgodsbeviset saknas, är felaktigt eller har gått förlorat skall detta, om inte annat följer av artikel 22, dock inte påverka bestånd eller giltighet i fråga om de avtal som rör transport av det inskrivna resgodset, utan de skall fortfarande omfattas av dessa enhetliga rättsregler.

§ 3 Le bulletin de bagages fait foi, jusqu'à preuve du contraire, de l'enregistrement des bagages et des conditions de leur transport.

§ 3 The luggage registration voucher shall be prima facie evidence of the registration of the luggage and the conditions of its carriage.

§ 3 Resgodsbeviset skall tills motsatsen bevisats gälla som bevis för inskrivningen av resgodset och villkoren för dess transport.

§ 4 Jusqu'à preuve du contraire, il est présumé que lors de la prise en charge par le transporteur, les bagages étaient en bon état apparent et que le nombre et la

§ 4 Subject to evidence to the contrary, it shall be presumed that when the carrier took over the registered luggage it was apparently in a good condition,

§ 4 Tills motsatsen bevisats skall det antas att det inskrivna resgodset var i gott yttre skick när transportören övertog det och att antalet kollin och deras

Bilaga 2 SOU 2004:92

102

masse des colis correspondaient aux mentions portées sur le bulletin de bagages.

and that the number and the mass of the items of luggage corresponded to the entries on the luggage registration voucher.

vikt stämmer med uppgifterna på resgodsbeviset.

Article 17 Bulletin de bagages

Article 17 Luggage registration voucher

Artikel 17 Resgodsbevis

§ 1 Les Conditions générales de transport déterminent la forme et le contenu du bulletin de bagages ainsi que la langue et les caractères dans lesquels il doit être imprimé et rempli. L’article 7, § 5 s’applique par analogie.

§ 1 The General Conditions of Carriage shall determine the form and content of the luggage registration voucher as well as the language and characters in which it is to be printed and made out. Article 7 § 5 shall apply mutatis mutandis.

§ 1 De allmänna transportvillkoren skall avgöra resgodsbevisets form och innehåll samt det språk och de skrivtecken som skall användas när de trycks och fylls i. Artikel 7 § 5 skall också tillämpas här.

§ 2 Doivent au moins être inscrits sur le bulletin de bagages:

§ 2 The following, at least, must be entered on the luggage registration voucher :

§ 2 Resgodsbeviset skall innehålla åtminstone följande uppgifter:

a) le transporteur ou les

transporteurs;

a) the carrier or carriers;

a) Transportören eller

transportörerna.

b) l´indication que le

transport est soumis, nonobstant toute clause contraire, aux présentes Règles uniformes; cela peut se faire par le sigle CIV;

b) a statement that the

carriage is subject, notwithstanding any clause to the contrary, to these Uniform Rules; this may be indicated by the acronym CIV;

b) En uppgift om att dessa

enhetliga rättsregler skall tillämpas på transporten, utan hinder av eventuella klausuler med motsatt innebörd. Detta får anges genom förkortningen CIV.

c) toute autre indication

nécessaire pour prouver les obligations contractuelles relatives à l’acheminement des bagages et permettant au voyageur de faire valoir les droits résultant du contrat de transport.

c) any other statement

necessary to prove the contractual obligations relating to the forwarding of the registered luggage and enabling the passenger to assert the rights resulting from the contract of carriage.

c) Alla andra nödvändiga

uppgifter som styrker ingåendet av och innehållet i transportavtalet och som gör det möjligt för den resande att hävda sina rättigheter enligt avtalet.

§ 3 Le voyageur doit s’assurer, à la réception du bulletin de bagages, que celui-ci a été émis selon ses indications.

§ 3 The passenger must ensure, on receipt of the luggage registration voucher, that it has been made out in accordance with his instructions.

§ 3 När den resande tar emot resgodsbeviset skall han förvissa sig om att det stämmer med de uppgifter som han har lämnat.

Article 18 Enregistrement et transport

Article 18 Registration and carriage

Artikel 18 Inskrivning och transport

§ 1 Sauf exception prévue par les Conditions générales de transport, l’enregistrement des bagages n’a lieu que sur la

§ 1 Save where the General Conditions of Carriage otherwise provide, luggage shall be registered only on production

§ 1 Om inte undantag medges i de allmänna transportvillkoren, skall resgods endast skrivas in mot uppvisande av en biljett

Bilaga 2

103

présentation d’un titre de transport valable au moins jusqu’au lieu de destination des bagages. Par ailleurs, l’enregistrement s’effectue d’après les prescriptions en vigueur au lieu d’expédition.

of a ticket valid at least as far as the destination of the luggage. In other respects the registration of luggage shall be carried out in accordance with the prescriptions in force at the place of consignment.

som gäller minst till resgodsets bestämmelseplats. I övrigt skall inskrivningen ske i enlighet med de föreskrifter som gäller på inlämningsplatsen.

§ 2 Lorsque les Conditions générales de transport prévoient que des bagages peuvent être admis au transport sans présentation d’un titre de transport, les dispositions des présentes Règles uniformes fixant les droits et obligations du voyageur relatifs à ses bagages s’appliquent par analogie à l’expéditeur de bagages.

§ 2 When the General Conditions of Carriage provide that luggage may be accepted for carriage without production of a ticket, the provisions of these Uniform Rules determining the rights and obligations of the passenger in respect of his registered luggage shall apply mutatis mutandis to the consignor of registered luggage.

§ 2 När det i de allmänna transportvillkoren anges att resgods får tas emot för transport utan att biljett visas upp, skall dessa enhetliga rättsregler i den del som avser den resandes rättigheter och skyldigheter i fråga om inskrivet resgods också gälla för den som lämnat in resgodset.

§ 3 Le transporteur peut acheminer les bagages avec un autre train ou un autre moyen de transport et par un autre itinéraire que ceux empruntés par le voyageur.

§ 3 The carrier can forward the registered luggage by another train or by another mode of transport and by a different route from that taken by the passenger.

§ 3 Transportören kan sända inskrivet resgods med ett annat tåg eller ett annat transportmedel och via en annan befordringsväg än den som den resande tagit.

Article 19 Paiement du prix pour le transport des bagages

Article 19 Payment of charges for the carriage of registered luggage

Artikel 19 Betalning av transportavgift för inskrivet resgods

Sauf convention contraire entre le voyageur et le transporteur, le prix pour le transport des bagages est payable lors de l'enregistrement.

Subject to a contrary agreement between the passenger and the carrier, the charge for the carriage of registered luggage shall be payable on registration.

Om inte annat överenskommits mellan den resande och transportören skall transportkostnaden för inskrivet resgods betalas vid inskrivningen.

Article 20 Marquage des bagages

Article 20 Marking of registered luggage

Artikel 20 Märkning av inskrivet resgods

Le voyageur doit indiquer sur chaque colis en un endroit bien visible et d’une manière suffisamment fixe et claire :

The passenger must indicate on each item of registered luggage in a clearly visible place, in a sufficiently durable and legible manner :

Den resande skall märka varje kolli på väl synlig plats och på ett tillräckligt hållbart och läsbart sätt ange

a) son nom et son adresse,

a) his name and address,

a) namn och adress,

b) le lieu de destination.

b) the place of destination.

b) bestämmelseplatsen.

Bilaga 2 SOU 2004:92

104

Article 21 Droit de disposer des bagages

Article 21 Right to dispose of registered luggage

Artikel 21 Rätt att förfoga över inskrivet resgods

§ 1 Si les circonstances le permettent et les prescriptions des douanes ou d’autres autorités administratives ne s’y opposent pas, le voyageur peut demander la restitution des bagages au lieu d’expédition, contre remise du bulletin de bagages et, lorsque cela est prévu par les Conditions générales de transport, sur présentation du titre de transport.

§ 1 If circumstances permit and if customs requirements or the requirements of other administrative authorities are not thereby contravened, the passenger can request luggage to be handed back at the place of consignment on surrender of the luggage registration voucher and, if the General Conditions of Carriage so require, on production of the ticket.

§ 1 Om omständigheterna medger och om det inte strider mot de föreskrifter som meddelats av tullmyndigheter eller andra förvaltningsmyndigheter kan den resande begära att återfå sitt inskrivna resgods på inlämningsplatsen mot överlämnande av resgodsbeviset och, om det krävs i de allmänna transportvillkoren, mot uppvisande av biljetten.

§ 2 Les Conditions générales de transport peuvent prévoir d’autres dispositions concernant le droit de disposer des bagages, notamment des modifications du lieu de destination et les éventuelles conséquences financières à supporter par le voyageur.

§ 2 The General Conditions of Carriage may contain other provisions concerning the right to dispose of registered luggage, in particular modifications of the place of destination and the possible financial consequences to be borne by the passenger.

§ 2 De allmänna transportvillkoren får innehålla andra bestämmelser om rätten att förfoga över inskrivet resgods, särskilt om ändring av bestämmelseplatsen och de eventuella kostnaderna för den resande.

Article 22 Livraison

Article 22 Delivery

Artikel 22 Utlämning

§ 1 La livraison des bagages a lieu contre remise du bulletin de bagages et, le cas échéant, contre paiement des frais qui grèvent l'envoi. Le transporteur a le droit, sans y être tenu, de vérifier si le détenteur du bulletin a qualité pour prendre livraison.

§ 1 Registered luggage shall be delivered on surrender of the luggage registration voucher and, where appropriate, on payment of the amounts chargeable against the consignment. The carrier shall be entitled, but not obliged, to examine whether the holder of the voucher is entitled to take delivery.

§ 1 Inskrivet resgods skall lämnas ut mot att resgodsbeviset lämnas tillbaka och att eventuella kostnader för sändningen betalas. Transportören skall ha rätt men inte skyldighet att undersöka om innehavaren av resgodsbeviset har rätt att få ut resgodset.

§ 2 Sont assimilés à la livraison au détenteur du bulletin de bagages, lorsqu'ils sont effectués conformément aux prescriptions en vigueur au lieu de destination:

§ 2 It shall be equivalent to delivery to the holder of the luggage registration voucher if, in accordance with the prescriptions in force at the place of destination:

§ 2 Med utlämning till resgodsbevisets innehavare jämställs följande åtgärder, om de är i enlighet med de föreskrifter som gäller på bestämmelseplatsen:

a) la remise des bagages aux

autorités de douane ou d'octroi dans leurs locaux d'expédition ou dans leurs

a) the luggage has een handed

over to the customs or octroi authorities at their premises or warehouses,

a) överlämnande av res-

godset till en tull- eller skattemyndighet i en tjänste- eller lagerlokal

Bilaga 2

105

entrepôts, lorsque ceux-ci ne se trouvent pas sous la garde du transporteur;

when these are not subject to the carrier’s supervision;

som används av myndigheten och som inte står under transportörens uppsikt,

b) le fait de confier des

animaux vivants à un tiers.

b) live animals have been

handed over to third parties.

b) överlämnande av levande

djur till tredje man för förvaring.

§ 3 Le détenteur du bulletin de bagages peut demander la livraison des bagages au lieu de destination aussitôt que s'est écoulé le temps convenu ainsi que, le cas échéant, le temps nécessaire pour les opérations effectuées par les douanes ou par d'autres autorités administratives.

§ 3 The holder of the luggage registration voucher may require delivery of the luggage at the place of destination as soon as the agreed time and, where appropriate, the time necessary for the operations carried out by customs or other administrative authorities, has elapsed.

§ 3 Innehavaren av resgodsbeviset får begära att resgodset lämnas ut på bestämmelseplatsen så snart den överenskomna tiden, och i förekommande fall den tid som krävs för tullmyndigheters och andra förvaltningsmyndigheters behandling av resgodset, har löpt ut.

§ 4 A défaut de remise du bulletin de bagages, le transporteur n'est tenu de livrer les bagages qu'à celui qui justifie de son droit; si cette justification semble insuffisante, le transporteur peut exiger une caution.

§ 4 Failing surrender of the luggage registration voucher, the carrier shall only be obliged to deliver the luggage to the person proving his right thereto; if the proof offered appears insufficient, the carrier may require security to be given.

§ 4 Om resgodsbeviset inte lämnas tillbaka behöver transportören inte lämna ut resgodset till någon annan än den som styrker sin rätt till godset. Vid otillräckliga bevis får transportören fordra att säkerhet ställs.

§ 5 Les bagages sont livrés au lieu de destination pour lequel ils ont été enregistrés.

§ 5 Luggage shall be delivered at the place of destination for which it has been registered.

§ 5 Resgodset skall lämnas ut på den bestämmelseplats som angivits vid inskrivningen.

§ 6 Le détenteur du bulletin de bagages auquel les bagages ne sont pas livrés peut exiger la constatation, sur le bulletin de bagages, du jour et de l'heure auxquels il a demandé la livraison conformément au § 3.

§ 6 The holder of a luggage registration voucher whose luggage has not been delivered may require the day and time to be endorsed on the voucher when he requested delivery in accordance with § 3.

§ 6 Om innehavaren av resgodsbeviset inte får resgodset utlämnat har han rätt att få ett intygande på resgodsbeviset om den dag och det klockslag då han begärde utlämning enligt § 3.

§ 7 L'ayant droit peut refuser la réception des bagages, si le transporteur ne donne pas suite à sa demande de procéder à la vérification des bagages en vue de constater un dommage allégué.

§ 7 The person entitled may refuse to accept the luggage if the carrier does not comply with his request to carry out an examination of the registered luggage in order to establish alleged damage.

§ 7 Den som har rätt till resgodset får vägra att ta emot detta om transportören inte uppfyller hans begäran om att det skall undersökas för att fastställa om en påstådd skada föreligger.

§ 8 Par ailleurs, la livraison des bagages est effectuée conformément aux prescriptions en vigueur au lieu de destination.

§ 8 In all other respects delivery of luggage shall be carried out in accordance with the prescriptions in force at the place of destination.

§ 8 I övrigt skall utlämningen av resgodset ske enligt de bestämmelser som gäller på bestämmelseplatsen.

Bilaga 2 SOU 2004:92

106

Chapitre IV Véhicules

Chapter IV Vehicles

Kapitel IV Fordon

Article 23 Conditions de transport

Article 23 Conditions of carriage

Artikel 23 Villkor för transport

Les dispositions particulières pour le transport des véhicules, contenues dans les Conditions générales de transport, déterminent notamment les conditions d’admission au transport, d’enregistrement, de chargement et de transport, de déchargement et de livraison, ainsi que les obligations du voyageur.

The special provisions governing the carriage of vehicles, contained in the General Conditions of Carriage, shall specify in particular the conditions governing acceptance for carriage, registration, loading and carriage, unloading and delivery as well as the obligations of the passenger.

I de särskilda bestämmelser om transport av fordon som ingår i de allmänna transportvillkoren skall särskilt anges vilka villkor som gäller vid mottagande för transport, inskrivning, lastning, transport, lossning och utlämning samt den resandes skyldigheter.

Article 24 Bulletin de transport

Article 24 Carriage voucher

Artikel 24 Transportdokument

§ 1 Les obligations contractuelles relatives au transport de véhicules doivent être constatées par un bulletin de transport remis au voyageur. Le bulletin de transport peut être intégré dans le titre de transport du voyageur.

§ 1 The contractual obligations relating to the carriage of vehicles must be established by a carriage voucher issued to the passenger. The carriage voucher may be integrated into the passenger’s ticket.

§ 1 De avtalsenliga skyldigheterna i fråga om transport av fordon skall bekräftas genom ett transportdokument som utfärdas till den resande. Transportdokumentet kan utgöra en del av den resandes biljett.

§ 2 Les dispositions particulières pour le transport de véhicules contenues dans les Conditions générales de transport déterminent la forme et le contenu du bulletin de transport ainsi que la langue et les caractères dans lesquels il doit être imprimé et rempli. L’article 7, § 5 s’applique par analogie.

§ 2 The special provisisions governing the carriage of vehicles, contained in the General Conditions of Carriage, shall determine the form and content of the carriage voucher as well as the language and the characters in which it is to be printed and made out. Article 7 § 5 shall apply mutatis mutandis.

§ 2 De särskilda bestämmelser om transport av fordon som ingår i de allmänna transportvillkoren skall avgöra transportdokumentets form och innehåll samt det språk och de skrivtecken som skall användas när det trycks och fylls i. Artikel 7 § 5 skall också tillämpas här.

§ 3 Doivent au moins être inscrits sur le bulletin de transport :

§ 3 The following, at least, must be entered on the carriage voucher :

§ 3 Transportdokumentet skall innehålla åtminstone följande uppgifter:

a) le transporteur ou les

transporteurs;

a) the carrier or carriers;

a) transportören eller

transportörerna

Bilaga 2

107

b) l’indication que le transport

est soumis, nonobstant toute clause contraire, aux présentes Règles uniformes; cela peut se faire par le sigle CIV;

b) a statement that the

carriage is subject, notwithstanding any clause to the contrary, to these Uniform Rules; this may be indicated by the acronym CIV;

b) en uppgift om att dessa

enhetliga rättsregler skall tillämpas på transporten, utan hinder av eventuella klausuler med motsatt innebörd. Detta får anges genom förkortningen CIV

c) toute autre indication

nécessaire pour prouver les obligations contractuelles relatives aux transports des véhicules et permettant au voyageur de faire valoir les droits résultant du contrat de transport.

c) any other statement

necessary to prove the contractual obligations relating to the carriage of vehicles and enabling the passenger to assert the rights resulting from the contract of carriage.

c) alla andra nödvändiga

uppgifter som styrker de avtalsenliga skyldigheterna enligt transportavtalet och som gör det möjligt för den resande att hävda sina rättigheter enligt avtalet.

§ 4 Le voyageur doit s’assurer, à la réception du bulletin de transport, que celui-ci a été émis selon ses indications.

§ 4 The passenger must ensure, on receipt of the carriage voucher, that it has been made out in accordance with his instructions.

§ 4 När den resande tar emot transportdokumentet skall han förvissa sig om att det stämmer med de uppgifter som han har lämnat.

Article 25 Droit applicable

Article 25 Applicable law

Artikel 25 Tillämplig rätt

Sous réserve des dispositions du présent Chapitre, les dispositions du Chapitre III relatives au transport des bagages s’appliquent aux véhicules.

Subject to the provisions of this Chapter, the provisions of Chapter III relating to the carriage of luggage shall apply to vehicles.

Om inte annat följer av bestämmelserna i detta kapitel skall bestämmelserna i kapitel III om transport av inskrivet resgods vara tillämpliga på fordon.

Titre IV Responsabilité du transporteur

Title IV Liability of the Carrier

Avdelning IV Transportörens ansvar

Chapitre I Responsabilité en cas de mort et de blessures de voyageurs

Chapter I Liability in case of Death of, or Personal Injury to, Passengers

Kapitel I Ansvar i fall då resande dödas eller skadas

Article 26 Fondement de la responsabilité

Article 26 Basis of liability

Artikel 26 Förutsättningar för ansvar

§ 1 Le transporteur est responsable du dommage résultant de la mort, des blessures ou de toute autre atteinte à l'intégrité physique ou psychique du voyageur causé par un accident en relation avec l'exploitation ferroviaire survenu pendant que le voyageur séjourne dans les véhicules

§ 1 The carrier shall be liable for the loss or damage resulting from the death of, personal injuries to, or any other physical or mental harm to, a passenger, caused by an accident arising out of the operation of the railway and happening while the passenger is in, entering or alighting from railway vehicles

§ 1 Transportören skall vara ansvarig för skada som uppkommer till följd av att resande dödas eller tillfogas personskada eller annan fysisk eller psykisk skada genom en olyckshändelse som har samband med järnvägsdriften och som inträffar medan den resande uppehåller sig i ett järnvägs-

Bilaga 2 SOU 2004:92

108

ferroviaires, qu'il y entre ou qu'il en sort quelle que soit l’infrastructure ferroviaire utilisée.

whatever the railway infrastructure used.

fordon eller stiger på eller av ett sådant fordon, oavsett vilken järnvägsinfrastruktur som använts.

§ 2 Le transporteur est déchargé de cette responsabilité:

§ 2 The carrier shall be relieved of this liability

§ 2 Transportören skall vara fri från detta ansvar

a) si l'accident a été causé par

des circonstances extérieures à l'exploitation ferroviaire que le transporteur, en dépit de la diligence requise d'après les particularités de l'espèce, ne pouvait pas éviter et aux conséquences desquelles il ne pouvait pas obvier;

a) if the accident has been

caused by circumstances not connected with the operation of the railway and which the carrier, in spite of having taken the care required in the particular circumstances of the case, could not avoid and the consequences of which he was unable to prevent;

a) om olyckshändelsen har

orsakats av omständligheter som inte kan hänföras till själva järnvägsdriften och som transportören inte hade kunnat undgå eller förebygga följderna av, även om transportören hade iakttagit den omsorg som omständigheterna påkallade,

b) dans la mesure où l'accident

est dû à une faute du voyageur;

b) to the extent that the

accident is due to the fault of the passenger;

b) i den utsträckning som

olyckshändelsen beror på fel eller försummelse av den resande,

c) si l'accident est dû au

comportement d'un tiers que le transporteur, en dépit de la diligence requise d’après les particularités de l’espèce, ne pouvait pas éviter et aux conséquences duquel il ne pouvait pas obvier; une autre entreprise utilisant la même infrastructure ferroviaire n’est pas considérée comme un tiers; le droit de recours n’est pas affecté.

c) if the accident is due to the

behaviour of a third party which the carrier, in spite of having taken the care required in the particular circumstances of the case, could not avoid and the consequences of which he was unable to prevent; another undertaking using the same railway infrastructure shall not be considered as a third party; the right of recourse shall not be affected.

c) om olyckshändelsen beror

på ett sådant beteende av tredje man som transportören inte hade kunnat undgå eller förebygga följderna av, även om transportören hade iakttagit den omsorg som omständigheterna påkallade. Ett annat företag som använder samma järnvägsinfrastruktur skall inte anses som tredje man. Rätten till återkrav mot tredje man skall inte påverkas.

§ 3 Si l’accident est dû au comportement d’un tiers et si, en dépit de cela, le transporteur n’est pas entièrement déchargé de sa responsabilité conformément au § 2, lettre c), il répond pour le tout dans les limites des présentes Règles uniformes et sans préjudice de son recours éventuel contre le tiers.

§ 3 If the accident is due to the behaviour of a third party and if, in spite of that, the carrier is not entirely relieved of his liability in accordance with § 2, letter c), he shall be liable in full up to the limits laid down in these Uniform Rules but without prejudice to any right of recourse which the carrier may have against the third party.

§ 3 Om olyckshändelsen beror på ett beteende från tredje man och om transportören trots detta inte helt befrias från ansvar enligt § 2 c, skall transportören svara för hela skadan inom de gränser som anges i dessa enhetliga rättsregler men utan inskränkning av den rätt till återkrav som transportören kan ha mot tredje man.

Bilaga 2

109

§ 4 Les présentes Règles uniformes n'affectent pas la responsabilité qui peut incomber au transporteur pour les cas non prévus au § 1.

§ 4 These Uniform Rules shall not affect any liability which may be incurred by the carrier in cases not provided for in § 1.

§ 4 Dessa enhetliga rättsregler skall inte inverka på det ansvar som kan åvila transportören i andra fall än de som avses i § 1.

§ 5 Lorsqu'un transport faisant l'objet d'un contrat de transport unique est effectué par des transporteurs subséquents, est responsable, en cas de mort et de blessures de voyageurs, le transporteur à qui incombait, selon le contrat de transport, la prestation de service de transport au cours de laquelle l'accident s'est produit. Lorsque cette prestation n’a pas été réalisée par le transporteur, mais par un transporteur substitué, les deux transporteurs sont responsables solidairement, conformément aux présentes Règles uniformes.

§ 5 If carriage governed by a single contract of carriage is performed by successive carriers, the carrier bound pursuant to the contract of carriage to provide the service of carriage in the course of which the accident happened shall be liable in case of death of, and personal injuries to, passengers. When this service has not been provided by the carrier, but by a substitute carrier, the two carriers shall be jointly and severally liable in accordance with these Uniform Rules.

§ 5 Om en transport som omfattas av ett enda transportavtal utförs av efterföljande transportörer skall den transportör som det enligt transportavtalet åligger att utföra transporten på den del där olyckshändelsen inträffade vara ansvarig om en resande dödas eller skadas. Om denna transport inte har utförts av transportören utan av en faktisk transportör skall bägge transportörerna vara solidariskt ansvariga i enlighet med dessa enhetliga rättsregler.

Article 27 Dommages-intérêts en cas de mort

Article 27 Damages in case of death

Artikel 27 Ersättning vid dödsfall

§ 1 En cas de mort du voyageur, les dommages-intérêts comprennent:

§ 1 In case of death of the passenger the damages shall comprise :

§ 1 Om en resande dödas skall ersättningen omfatta

a) les frais nécessaires

consécutifs au décès, notamment ceux du transport du corps et des obsèques;

a) any necessary costs

following the death, in particular those of transport of the body and the funeral expenses;

a) de nödvändiga kostnader

som föranleds av dödsfallet, särskilt kostnaderna för transport av liket och begravningskostnaderna,

b) si la mort n'est pas

survenue immédiatement, les dommages-intérêts prévus à l'article 28.

b) if death does not occur at

once, the damages provided for in Article 28.

b) om döden inte har in-

träffat omedelbart, de ersättningsposter som anges i artikel 28.

§ 2 Si, par la mort du voyageur, des personnes envers lesquelles il avait ou aurait eu à l'avenir une obligation alimentaire, en vertu de la loi, sont privées de leur soutien, il y a également lieu de les indemniser de cette perte. L'action en dommages-intérêts des personnes dont le voyageur

§ 2 If, through the death of the passenger, persons whom he had, or would have had, a legal duty to maintain are deprived of their support, such persons shall also be compensated for that loss. Rights of action for damages of persons whom the passenger was maintaining without being legally bound to

§ 2 Om den resandes död medför att en person, mot vilken den avlidne var eller i framtiden skulle ha blivit underhållsskyldig enligt lag, förlorar sitt underhåll skall ersättning också lämnas för denna förlust. I fråga om ersättningskrav från en person som den avlidne åtagit sig att

Bilaga 2 SOU 2004:92

110

assumait l'entretien sans y être tenu par la loi reste soumise au droit national.

do so, shall be governed by national law.

underhålla utan att vara förpliktad till det enligt lag skall nationell rätt tillämpas.

Article 28 Dommages-intérêts en cas de blessures

Article 28 Damages in case of personal injury

Artikel 28 Ersättning vid personskada

En cas de blessures ou de toute autre atteinte à l'intégrité physique ou psychique du voyageur, les dommages-intérêts comprennent :

In case of personal injury or any other physical or mental harm to the passenger the damages shall comprise :

Om en resande tillfogas personskada eller annan fysisk eller psykisk skada skall ersättningen täcka

a) les frais nécessaires,

notamment ceux de traitement et de transport;

a) any necessary costs, in

particular those of treatment and of transport;

a) nödvändiga kostnader,

särskilt kostnaderna för vård och transport,

b) la réparation du préjudice

causé, soit par l'incapacité de travail totale ou partielle, soit par l'accroissement des besoins.

b) compensation for financial

loss, due to total or partial incapacity to work, or to increasedneeds.

b) inkomstförlust till följd av

förlorad eller nedsatt arbetsförmåga och ökning av levnadskostnaderna.

Article 29 Réparation d'autres préjudices corporels

Article 29 Compensation for other bodily harm

Artikel 29 Ersättning vid annan personskada

Le droit national détermine si, et dans quelle mesure, le transporteur doit verser des dommages-intérêts pour des préjudices corporels autres que ceux prévus aux articles 27 et 28.

National law shall determine whether and to what extent the carrier must pay damages for bodily harm other than that for which there is provision in Articles 27 and 28.

Om och i vilken mån transportören är skyldig att betala ersättning för andra personskador än sådana som avses i artiklarna 27 och 28 skall avgöras enligt nationell rätt.

Article 30 Forme et montant des dommagesintérêts en cas de mort et de blessures

Article 30 Form and amount of damages in case of death and personal injury

Artikel 30 Ersättningens form och storlek vid dödsfall eller personskada

§ 1 Les dommages-intérêts prévus à l’article 27, § 2 et à l’article 28, lettre b) doivent être alloués sous forme de capital. Toutefois, si le droit national permet l'allocation d'une rente, ils sont alloués sous cette forme lorsque le voyageur lésé ou les ayants droit visés à l'article 27, § 2, le demandent.

§ 1 The damages under Article 27 § 2 and Article 28, letter b) must be awarded in the form of a lump sum. However, if national law permits payment of an annuity, the damages shall be awarded in that form if so requested by the injured passenger or by the persons entitled referred to in Article 27 § 2.

§ 1 Den ersättning som avses i artikel 27 § 2 och artikel 28 b skall utges som engångsbelopp. Ersättningen skall dock utges som livränta om den nationella rätten tillåter det och den resande som har lidit skadan eller den ersättningsberättigade enligt artikel 27 § 2 begär det.

§ 2 Le montant des dommagesintérêts à allouer en vertu du § 1 est déterminé selon le droit

§ 2 The amount of damages to be awarded pursuant to § 1 shall be determined in accordance

§ 2 Storleken på den ersättning som skall utges enligt § 1 skall bestämmas enligt nationell rätt.

Bilaga 2

111

national. Toutefois, pour l'application des présentes Règles uniformes, il est fixé une limite maximale de 175 000 unités de compte en capital ou en rente annuelle correspondant à ce capital, pour chaque voyageur, dans le cas où le droit national prévoit une limite maximale d'un montant inférieur.

with national law. However, for the purposes of these Uniform Rules, the upper limit per passenger shall be set at 175,000 units of account as a lump sum or as an annual annuity corresponding to that sum, where national law provides for an upper limit of less than that amount.

Vid tillämpningen av dessa enhetliga rättsregler skall dock ett engångsbelopp, eller livränta motsvarande detta belopp, fastställas till högst 175 000 beräkningsenheter per resande, om det i den nationella rätten föreskrivs ett lägre maximibelopp.

Article 31 Autres moyens de transport

Article 31 Other modes of transport

Artikel 31 Andra transportmedel

§ 1 Sous réserve du § 2, les dispositions relatives à la responsabilité en cas de mort et de blessures de voyageurs ne s’appliquent pas aux dommages survenus pendant le transport qui, conformément au contrat de transport, n’était pas un transport ferroviaire.

§ 1 Subject to § 2, the provisions relating to the liability of the carrier in case of death of, or personal injury to, passengers shall not apply to loss or damage arising in the course of carriage which, in accordance with the contract of carriage, was not carriage by rail.

§ 1 Utom i de fall som avses i § 2 skall bestämmelserna om transportörens ansvar i fall då resande dödas eller skadas inte vara tillämpliga på skada som uppkommit under den del av transporten som enligt transportavtalet inte utgjorde järnvägstransport.

§ 2 Toutefois, lorsque les véhicules ferroviaires sont transportés par ferry-boat, les dispositions relatives à la responsabilité en cas de mort et de blessures de voyageurs s’appliquent aux dommages visés à l’article 26, § 1 et à l’article 33, § 1, causés par un accident en relation avec l’exploitation ferroviaire survenu pendant que le voyageur séjourne dans ledit véhicule, qu’il y entre ou qu’il en sorte.

§ 2 However, where railway vehicles are carried by ferry, the provisions relating to liability in case of death of, or personal injury to, passengers shall apply to loss or damage referred to in Article 26 § 1 and Article 33 § 1, caused by an accident arising out of the operation of the railway and happening while the passenger is in, entering or alighting from the said vehicles.

§ 2 Om ett järnvägsfordon transporteras med färja skall dock bestämmelserna i fall då resande dödas eller skadas vara tillämpliga på skada som avses i artikel 26 § 1 och artikel 33 § 1, som orsakas av en olyckshändelse som har samband med järnvägsdriften och som inträffar medan den resande uppehåller sig i järnvägsfordonet eller stiger på eller av detta fordon.

§ 3 Lorsque, par suite de circonstances exceptionnelles, l'exploitation ferroviaire est provisoirement interrompue et que les voyageurs sont transportés par un autre moyen de transport, le transporteur est responsable en vertu des présentes Règles uniformes.

§ 3 When, because of exceptional circumstances, the operation of the railway is temporarily suspended and the passengers are carried by another mode of transport, the carrier shall be liable pursuant to these Uniform Rules.

§ 3 Om järnvägsdriften till följd av exceptionella omständigheter är tillfälligt avbruten och de resande transporteras med ett annat transportmedel, skall transportören vara ansvarig enligt dessa enhetliga rättsregler.

Bilaga 2 SOU 2004:92

112

Chapitre II Responsabilité en cas d’inobservation de l’horaire

Chapter II Liability in case of Failure to Keep to the Timetable

Kapitel II Ansvar när tidtabellen inte hålls

Article 32 Responsabilité en cas de suppression, retard ou correspondance manqué

Article 32 Liability in case of cancellation, late running of trains or missed connections

Artikel 32 Ansvar vid tåginställelse, tågförsening eller utebliven tåganslutning

§ 1 Le transporteur est responsable envers le voyageur du dommage résultant du fait qu’en raison de la suppression, du retard ou du manquement d’une correspondance, le voyage ne peut se poursuivre le même jour, ou que sa poursuite n’est pas raisonnablement exigible le même jour à cause des circonstances données. Les dommages-intérêts comprennent les frais raisonnables d’hébergement ainsi que les frais raisonnables occasionnés par l’avertissement des personnes attendant le voyageur.

§ 1 The carrier shall be liable to the passenger for loss or damage resulting from the fact that, by reason of cancellation, the late running of a train or a missed connection, his journey cannot be continued the same day, or that a continuation of the journey the same day could not reasonably be required because of given circumstances. The damages shall comprise the reasonable costs of accommodation as well as the reasonable costs occasioned by having to notify persons expecting the passenger.

§ 1 Transportören skall vara ansvarig gentemot den resande för skada som uppkommer på grund av att tåginställelse, tågförsening eller utebliven tåganslutning medför att resan inte kan fortsättas samma dag eller att en fortsatt resa samma dag på grund av omständigheterna inte rimligen kan begäras. Ersättningen skall täcka rimliga kostnader för kost och logi liksom också rimliga kostnader som orsakas av behovet att underrätta personer som väntar på den resande.

§ 2 Le transporteur est déchargé de cette responsabilité, lorsque la suppression, le retard ou le manquement d’une correspondance sont imputables à l’une des causes suivantes :

§ 2 The carrier shall be relieved of this liability, when the cancellation, late running or missed connection is attributable to one of the following causes:

§ 2 Transportören skall vara fri från detta ansvar när inställelsen, förseningen eller den uteblivna anslutningen kan hänföras till följande orsaker:

a) des circonstances

extérieures à l’exploitation ferroviaire que le transporteur, en dépit de la diligence requise d’après les particularités de l’espèce, ne pouvait pas éviter et aux conséquences desquelles il ne pouvait pas obvier,

a) circumstances not

connected wih the operation of the railway which the carrier, in spite of having taken the care required in the particular circumstances of the case, could not avoid and the consequences of which he was unable to prevent,

a) Omständigheter som inte

är förbundna med järnvägsdriften och som transportören inte hade kunnat undgå eller förebygga följderna av, även om transportören hade iakttagit den omsorg som omständigheterna påkallade.

b) une faute du voyageur ou

b) fault on the part of the

passenger or

b) Fel eller försummelse av

den resande.

c) le comportement d’un tiers

que le transporteur, en dépit de la diligence requise d’après les particularités de l’espèce, ne pouvait pas éviter et aux conséquences

c) the behaviour of a third

party which the carrier, in spite of having taken the care required in the particular circumstances of the case, could not avoid

c) Tredje mans beteende som

transportören inte hade kunnat undgå eller förebygga följderna av även om transportören hade iakttagit den omsorg som

Bilaga 2

113

duquel il ne pouvait pas obvier; une autre entreprise utilisant la même infrastructure ferroviaire n’est pas considérée comme un tiers; le droit de recours n’est pas affecté.

and the consequences of which he was unable to prevent; another undertaking using the same railway infrastructure shall not be considered as a third party; the right of recourse shall not be affected.

omständigheterna påkallade. Ett annat företag som använder samma infrastruktur skall inte anses som tredje man. Rätten till återkrav mot tredje man skall inte påverkas.

§ 3 Le droit national détermine, si et dans quelle mesure, le transporteur doit verser des dommages-intérêts pour des préjudices autres que ceux prévus au § 1. Cette disposition ne porte pas atteinte à l’article 44.

§ 3 National law shall determine whether and to what extent the carrier must pay damages for harm other than that provided for in § 1. This provision shall be without prejudice to Article 44.

§ 3 Om och i vilken mån transportören är skyldig att betala ersättning för annan skada än sådan som avses i § 1 skall avgöras enligt nationell rätt. Denna bestämmelse skall inte påverka tillämpningen av artikel 44.

Chapitre III Responsabilité pour les colis à main, les animaux, les bagages et les véhicules

Chapter III Liability in respect of Hand Luggage, Animals, Registered Luggage and Vehicles

Kapitel III Ansvar ifråga om handresgods, djur, inskrivet resgods och fordon

Section 1 Colis à main et animaux

Section 1 Hand luggage and animals

Avsnitt 1 Handresgods och djur

Article 33 Responsabilité

Article 33 Liability

Artikel 33 Ansvar

§ 1 En cas de mort et de blessures de voyageurs le transporteur est, en outre, responsable du dommage résultant de la perte totale ou partielle ou de l'avarie des objets que le voyageur avait, soit sur lui, soit avec lui comme colis à main; ceci vaut également pour les animaux que le voyageur avait pris avec lui. L’article 26 s’applique par analogie.

§ 1 In case of death of, or personal injury to, passengers the carrier shall also be liable for the loss or damage resulting from the total or partial loss of, or damage to, articles which the passenger had on him or with him as hand luggage; this shall apply also to animals which the passenger had brought with him. Article 26 shall apply mutatis mutandis.

§ 1 Om en resande dödas eller skadas skall transportören dessutom vara ansvarig för skada som uppkommer till följd av fullständig eller partiell förlust av eller skada på ett föremål som den resande hade på sig eller medförde som handresgods. Detta skall också gälla för djur som den resande tagit med sig. Artikel 26 skall också tillämpas här.

§ 2 Par ailleurs, le transporteur n’est responsable du dommage résultant de la perte totale ou partielle ou de l'avarie des objets, des colis à main ou des animaux dont la surveillance incombe au voyageur conformément à l’article 15 que si ce dommage est causé par une faute du transporteur. Les autres articles

§ 2 In other respects, the carrier shall not be liable for the total or partial loss of, or damage to, articles, hand luggage or animals the supervision of which is the responsibility of the passenger in accordance with Article 15, unless this loss or damage is caused by the fault of the carrier. The other Articles of Title IV,

§ 2 I övrigt skall transportören inte vara ansvarig för skada som uppkommer till följd av fullständig eller partiell förlust av eller skada på föremål, handresgods eller djur som det enligt artikel 15 åligger den resande att hålla uppsikt över, om inte förlusten eller skadan orsakats genom transportörens fel eller

Bilaga 2 SOU 2004:92

114

du Titre IV, à l’exception de l’article 51, et le Titre VI ne sont pas applicables dans ce cas.

with exception of Article 51, and Title VI shall not apply in this case.

försummelse. De övriga artiklarna i avdelning IV, utom artikel 51, och avdelning VI skall inte vara tillämpliga i detta fall.

Article 34 Limitation des dommages-intérêts en cas de perte ou d'avarie d'objets

Article 34 Limit of damages in case of loss of or damage to articles

Artikel 34 Begränsning av ersättningen vid förlust av föremål eller sakskada

Lorsque le transporteur est responsable en vertu de l'article 33, § 1, il doit réparer le dommage jusqu'à concurrence de 1 400 unités de compte pour chaque voyageur.

When the carrier is liable under Article 33 § 1, he must pay compensation up to a limit of 1,400 units of account per passenger.

Om transportören är ansvarig enligt 33 § 1 skall transportören ersätta den uppkomna skadan upp till ett belopp om 1 400 beräkningsenheter per resande.

Article 35 Exonération de responsabilité

Article 35 Exclusion of liability

Artikel 35 Ansvarsbefrielse

Le transporteur n’est pas responsable, à l’égard du voyageur, du dommage résultant du fait que le voyageur ne se conforme pas aux prescriptions des douanes ou d’autres autorités administratives.

The carrier shall not be liable to the passenger for loss or damage arising from the fact that the passenger does not conform to the formalities required by customs or other administrative authorities.

Transportören skall vara fri från ansvar gentemot den resande för skada som uppstår som en följd av att den resande inte följer de föreskrifter som meddelas av tullmyndigheter eller andra förvaltningsmyndigheter.

Section 2 Bagages

Section 2 Registered luggage

Avsnitt 2 Inskrivet resgods

Article 36 Fondement de la responsabilité

Article 36 Basis of liability

Artikel 36 Förutsättningar för ansvar

§ 1 Le transporteur est responsable du dommage résultant de la perte totale ou partielle et de l'avarie des bagages survenues à partir de la prise en charge par le transporteur jusqu'à la livraison ainsi que du retard à la livraison.

§ 1 The carrier shall be liable for loss or damage resulting from the total or partial loss of, or damage to, registered luggage between the time of taking over by the carrier and the time of delivery as well as from delay in delivery.

§ 1 Transportören skall vara ansvarig för skada som uppkommer till följd av att det inskrivna resgodset går helt eller delvis förlorat eller skadas under tiden från det att resgodset tas emot för transport till dess att det lämnas ut samt för dröjsmål med utlämningen.

§ 2 Le transporteur est déchargé de cette responsabilité dans la mesure où la perte, l'avarie ou le retard à la livraison a eu pour cause une faute du voyageur, un ordre de celui-ci ne résultant pas d'une faute du transporteur, un vice propre des bagages ou des

§ 2 The carrier shall be relieved of this liability to the extent that the loss, damage or delay in delivery was caused by a fault of the passenger, by an order given by the passenger other than as a result of the fault of the carrier, by an inherent defect in the

§ 2 Transportören skall vara fri från detta ansvar om förlusten, skadan eller dröjsmålet med utlämningen beror på fel eller försummelse av den resande, på en anvisning som den resande har lämnat och som inte har föranletts av fel eller för-

Bilaga 2

115

circonstances que le transporteur ne pouvait pas éviter et aux conséquences desquelles il ne pouvait pas obvier.

registered luggage or by circumstances which the carrier could not avoid and the consequences of which he was unable to prevent.

summelse från transportörens sida, på fel i själva resgodset eller på omständigheter som transportören inte hade kunnat undgå eller förebygga följderna av.

§ 3 Le transporteur est déchargé de cette responsabilité dans la mesure où la perte ou l'avarie résulte des risques particuliers inhérents à un ou plusieurs des faits ci-après:

§ 3 The carrier shall be relieved of this liability to the extent that the loss or damage arises from the special risks inherent in one or more of the following circumstances :

§ 3 Transportören skall vara fri från detta ansvar om förlusten eller skadan härrör från en sådan särskild risk som är förbunden med ett eller flera av följande förhållanden:

a) absence ou défectuosité de

l'emballage;

a) the absence or inadequacy

of packing,

a) Avsaknad av förpackning

eller bristfällig förpackning.

b) nature spéciale des bagages; b) the special nature of the

luggage,

b) Resgodsets särskilda be-

skaffenhet.

c) expédition comme bagages

d'objets exclus du transport.

c) the consignment as luggage

of articles not acceptable for carriage.

c) Inlämning av föremål som

inte transporteras som inskrivet resgods.

Article 37 Charge de la preuve

Article 37 Burden of proof

Artikel 37 Bevisskyldighet

§ 1 La preuve que la perte, l'avarie ou le retard à la livraison, a eu pour cause un des faits prévus à l'article 36, § 2, incombe au transporteur.

§ 1 The burden of proving that the loss, damage or delay in delivery was due to one of the causes specified in Article 36 § 2 shall lie on the carrier.

§ 1 Det är transportörens sak att visa att förlusten, skadan eller dröjsmålet har orsakats av ett sådant förhållande som anges i artikel 36 § 2.

§ 2 Lorsque le transporteur établit que la perte ou l'avarie a pu résulter, étant donné les circonstances de fait, d'un ou de plusieurs des risques particuliers prévus à l'article 36, § 3, il y a présomption qu'elle en résulte. L'ayant droit conserve toutefois le droit de prouver que le dommage n'a pas eu pour cause, totalement ou partiellement, l'un de ces risques.

§ 2 When the carrier establishes that, having regard to the circumstances of a particular case, the loss or damage could have arisen from one or more of the special risks referred to in Article 36 § 3, it shall be presumed that it did so arise. The person entitled shall, however, have the right to prove that the loss or damage was not attributable either wholly or in part to one of those risks.

§ 2 Om transportören visar att förlusten eller skadan med hänsyn till de föreliggande omständigheterna kan vara en följd av en eller flera av de särskilda risker som anges i artikel 36 § 3, skall det antas att så är fallet. Den som har rätt till ersättning får dock visa att förlusten eller skadan inte alls eller inte uteslutande är en följd av en sådan risk.

Article 38 Transporteurs subséquents

Article 38 Successive carriers

Artikel 38 Efterföljande transportörer

Lorsqu’un transport faisant l’objet d’un contrat de transport unique est effectué par plusieurs transporteurs subséquents,

If carriage governed by a single contract is performed by several successive carriers, each carrier, by the very act of taking over the

När en transport som omfattas av ett enda transportavtal utförs av flera efterföljande transportörer blir varje

Bilaga 2 SOU 2004:92

116

chaque transporteur, prenant en charge les bagages avec le bulletin de bagages ou le véhicule avec le bulletin de transport, participe, quant à l’acheminement des bagages ou au transport des véhicules, au contrat de transport conformément aux stipulations du bulletin de bagages ou du bulletin de transport et assume les obligations qui en découlent. Dans ce cas, chaque transporteur répond de l’exécution du transport sur le parcours total jusqu’à la livraison.

luggage with the luggage registration voucher or the vehicle with the carriage voucher, shall become a party to the contract of carriage in respect of the forwarding of luggage or the carriage of vehicles, in accordance with the terms of the luggage registration voucher or of the carriage voucher and shall assume the obligations arising therefrom. In such a case each carrier shall be responsible for the carriage over the entire route up to delivery.

transportör i och med mottagandet av resgodset med resgodsbeviset eller fordonet med transportdokumentet part i avtalet, såvitt avser transport av resgodset eller fordonet, i enlighet med villkoren i resgodsbeviset eller transportdokumentet och tar på sig de skyldigheter som följer av detta. I ett sådant fall skall varje transportör vara ansvarig för transporten hela vägen intill utlämningen.

Article 39 Transporteur substitué

Article 39 Substitute carrier

Artikel 39 Faktisk transportör

§ 1 Lorsque le transporteur a confié, en tout ou en partie, l’exécution du transport à un transporteur substitué, que ce soit ou non dans l’exercice d’une faculté qui lui est reconnue dans le contrat de transport, le transporteur n’en demeure pas moins responsable de la totalité du transport.

§ 1 Where the carrier has entrusted the performance of the carriage, in whole or in part, to a substitute carrier, whether or not in pursuance of a right under the contract of carriage to do so, the carrier shall nevertheless remain liable in respect of the entire carriage.

§ 1 När en transportör helt eller delvis har anförtrott transporten till en faktisk transportör, oavsett om detta sker i enlighet med en möjlighet som medges i transportavtalet eller ej, skall transportören vara ansvarig för hela transporten.

§ 2 Toutes les dispositions des présentes Règles uniformes régissant la responsabilité du transporteur s’appliquent également à la responsabilité du transporteur substitué pour le transport effectué par ses soins. Les articles 48 et 52 s’appliquent lorsqu’une action est intentée contre les agents et toutes autres personnes au service desquelles le transporteur substitué recourt pour l’exécution du transport.

§ 2 All the provisions of these Uniform Rules governing the liability of the carrier shall apply also to the liability of the substitute carrier for the carriage performed by him. Articles 48 and 52 shall apply if an action is brought against the servants or any other persons whose services the substitute carrier makes use of for the performance of the carriage.

§ 2 Alla bestämmelser i dessa enhetliga rättsregler som rör transportörens ansvar skall även tillämpas på den faktiska transportörens ansvar för den transport denne utför. Artiklarna 48 och 52 skall tillämpas när talan förs mot de anställda eller andra personer vilkas tjänster den faktiska transportören anlitar för att utföra transporten.

§ 3 Toute convention particulière par laquelle le transporteur assume des obligations qui ne lui incombent pas en vertu des présentes Règles uniformes, ou renonce à des droits qui lui sont conférés par ces Règles uniformes, est sans

§ 3 Any special agreement under which the carrier assumes obligations not imposed by these Uniform Rules or waives rights conferred by these Uniform Rules shall be of no effect in respect of the substitute carrier who has not accepted it

§ 3 Särskilda överenskommelser genom vilka transportören åtar sig förpliktelser som inte krävs enligt dessa enhetliga rättsregler eller avstår från rättigheter som följer av dessa enhetliga rättsregler skall inte gälla gentemot en faktisk transportör som inte

Bilaga 2

117

effet à l’égard du transporteur substitué qui ne l’a pas acceptée expressément et par écrit. Que le transporteur substitué ait ou non accepté cette convention, le transporteur reste néanmoins lié par les obligations ou les renonciations qui résultent de ladite convention particulière.

expressly and in writing. Whether or not the substitute carrier has accepted it, the carrier shall nevertheless remain bound by the obligations or waivers resulting from such special agreement.

uttryckligen och skriftligen har godtagit dem. Oavsett om den faktiska transportören har godtagit en överenskommelse eller ej skall transportören vara bunden av de skyldigheter eller avståenden som följer av den.

§ 4 Lorsque et pour autant que le transporteur et le transporteur substitué sont responsables, leur responsabilité est solidaire.

§ 4 Where and to the extent that both the carrier and the substitute carrier are liable, their 17 liability shall be joint and several.

§ 4 När och i den mån både transportören och den faktiska transportören är ansvariga skall ansvaret vara solidariskt.

§ 5 Le montant total de l’indemnité dû par le transporteur, le transporteur substitué ainsi que leurs agents et les autres personnes au service desquelles ils recourent pour l’exécution du transport, n’excède pas les limites prévues aux présentes Règles uniformes.

§ 5 The aggregate amount of compensation payable by the carrier, the substitute carrier and their servants and other persons whose services they make use of for the performance of the carriage shall not exceed the limits provided for in these Uniform Rules.

§ 5 Det sammanlagda ersättningsbelopp som skall betalas av transportören eller den faktiska transportören samt deras anställda eller andra personer vilkas tjänster de anlitar för att utföra transporten, skall inte överskrida de gränser som anges i dessa enhetliga rättsregler.

§ 6 Le présent article ne porte pas atteinte aux droits de recours pouvant exister entre le transporteur et le transporteur substitué.

§ 6 This Article shall not prejudice rights of recourse which may exist between the carrier and the substitute carrier.

§ 6 Denna artikel skall inte påverka den rätt till återkrav som kan föreligga mellan transportören och den faktiska transportören.

Article 40 Présomption de perte

Article 40 Presumption of loss

Artikel 40 Antagande att resgods har gått förlorat

§ 1 L'ayant droit peut, sans avoir à fournir d'autres preuves, considérer un colis comme perdu quand il n'a pas été livré ou tenu à sa disposition dans les quatorze jours qui suivent la demande de livraison présentée conformément à l'article 22, § 3.

§ 1 The person entitled may, without being required to furnish further proof, consider an item of luggage as lost when it has not been delivered or placed at his disposal within fourteen days after a request for delivery has been made in accordance with Article 22 § 3.

§ 1 Utan att behöva lägga fram ytterligare bevisning får den som har rätt till godset anse att ett resgodskolli gått förlorat om det inte har lämnats ut eller hållits tillgängligt för honom inom 14 dagar från det att det begärdes utlämnat enligt artikel 22 § 3.

§ 2 Si un colis réputé perdu est retrouvé au cours de l'année qui suit la demande de livraison, le

§ 2 If an item of luggage deemed to have been lost is recovered within one year after the request

§ 2 Om ett resgodskolli som har ansetts förlorat kommer till rätta inom ett år från det att det

Bilaga 2 SOU 2004:92

118

transporteur doit aviser l'ayant droit, lorsque son adresse est connue ou peut être découverte.

for delivery, the carrier must notify the person entitled if his address is known or can be ascertained.

begärdes utlämnat skall transportören underrätta den som har rätt till godset, om hans adress är känd eller kan utrönas.

§ 3 Dans les trente jours qui suivent la réception de l’avis visé au § 2, l'ayant droit peut exiger que le colis lui soit livré. Dans ce cas, il doit payer les frais afférents au transport du colis depuis le lieu d’expédition jusqu'à celui où a lieu la livraison et restituer l'indemnité reçue, déduction faite, le cas échéant, des frais qui auraient été compris dans cette indemnité. Néanmoins, il conserve ses droits à indemnité pour retard à la livraison prévus à l'article 43.

§ 3 Within thirty days after receipt of a notification referred to in § 2, the person entitled may require the item of luggage to be delivered to him. In that case he must pay the charges in respect of carriage of the item from the place of consignment to the place where delivery is effected and refund the compensation received less, where appropriate, any costs included therein. Nevertheless he shall retain his rights to claim compensation for delay in delivery provided for in Article 43.

§ 3 Inom 30 dagar från det att den som har rätt till godset har fått den underrättelse som avses i § 2 får han begära att kollit lämnas ut till honom. I ett sådant fall är han skyldig att betala kostnaderna för kollits transport från inlämningsplatsen till den plats där utlämningen sker och att betala tillbaka den ersättning som han har fått, i förekommande fall med avdrag för de kostnader som kan ha räknats in i ersättningen. Han skall dock behålla rätten till ersättning för dröjsmål med utlämningen enligt artikel 43.

§ 4 Si le colis retrouvé n'a pas été réclamé dans le délai prévu au § 3 ou si le colis est retrouvé plus d'un an après la demande de livraison, le transporteur en dispose conformément aux lois et prescriptions en vigueur au lieu où se trouve le colis.

§ 4 If the item of luggage recovered has not been claimed within the period stated in § 3 or if it is recovered more than one year after the request for delivery, the carrier shall dispose of it in accordance with the laws and prescriptions in force at the place where the item of luggage is situated.

§ 4 Om utlämning av ett kolli som kommit till rätta inte begärs inom den tid som anges i § 3 eller om ett kolli kommer till rätta senare än ett år efter det att utlämning begärdes, får transportören förfoga över kollit enligt de bestämmelser som gäller på den plats där det finns.

Article 41 Indemnité en cas de perte

Article 41 Compensation for loss

Artikel 41 Ersättning vid förlust

§ 1 En cas de perte totale ou partielle des bagages, le transporteur doit payer, à l'exclusion de tous autres dommages-intérêts :

§ 1 In case of total or partial loss of registered luggage, the carrier must pay, to the exclusion of all other damages:

§ 1 När inskrivet resgods gått helt eller delvis förlorat skall transportören inte vara skyldig att betala någon annan ersättning än

a) si le montant du dommage

est prouvé, une indemnité égale à ce montant sans qu'elle excède toutefois 80 unités de compte par kilogramme manquant de masse brute ou 1 200 unités de compte par colis;

a) if the amount of the loss or

damage suffered is proved, compensation equal to that amount but not exceeding 80 units of account per kilogram of gross mass short or 1 200 units of account per item of luggage;

a) om skadans storlek är

visad, en ersättning som motsvarar skadan, dock högst 80 beräkningsenheter per kilogram av förlusten i bruttovikt eller 1 200 beräkningsenheter per kolli,

Bilaga 2

119

b) si le montant du dommage

n'est pas prouvé, une indemnité forfaitaire de 20 unités de compte par kilogramme manquant de masse brute ou de 300 unités de compte par colis.

Le mode d'indemnisation, par kilogramme manquant ou par colis, est déterminé dans les Conditions générales de transport.

b) if the amount of the loss or

damage suffered is not established, liquidated damages of 20 units of account per kilogram of gross mass short or 300 units of account per item of luggage.

The method of compensation, by kilogram missing or by item of luggage, shall be determined by the General Conditions of Carriage.

b) om skadans storlek inte är

visad, en ersättning med sammanlagt 20 beräkningsenheter per kilogram av förlusten i bruttovikt eller 300 beräkningsenheter per kolli.

I de allmänna transportvillkoren skall bestämmas om ersättningen skall beräknas per kilogram av viktförlusten eller per kolli.

§ 2 Le transporteur doit restituer, en outre, le prix pour le transport des bagages et les autres sommes déboursées en relation avec le transport du colis perdu ainsi que les droits de douane et les droits d’accise déjà acquittés.

§ 2 The carrier must in addition refund the charge for the carriage of luggage and the other sums paid in relation to the carriage of the lost item as well as the customs duties and excise duties already paid.

§ 2 Transportören skall vidare betala tillbaka avgiften för resgodstransport och övriga utlägg i samband med transport av det kolli som gått förlorat liksom även redan erlagda tullavgifter och punktskatter.

Article 42 Indemnité en cas d'avarie

Article 42 Compensation for damage

Artikel 42 Ersättning vid skada

§ 1 En cas d'avarie des bagages, le transporteur doit payer, à l'exclusion de tous autres dommages-intérêts, une indemnité équivalente à la dépréciation des bagages.

§ 1 In case of damage to registered luggage, the carrier must pay compensation equivalent to the loss in value of the luggage, to the exclusion of all other damages.

§ 1 När inskrivet resgods har skadats skall transportören betala ersättning motsvarande minskningen av resgodsets värde, men inget ytterligare skadestånd.

§ 2 L'indemnité n’excède pas: § 2 The compensation shall not exceed :

§ 2 Ersättningen skall inte överstiga följande belopp:

a) si la totalité des bagages est

dépréciée par l'avarie, le montant qu'elle aurait atteint en cas de perte totale;

a) if all the luggage has lost

value through damage, the amount which would have been payable in case of total loss;

a) Om allt resgodset har

minskat i värde till följd av skadan, det belopp som skulle ha betalats om resgodset hade gått förlorat.

b) si une partie seulement des

bagages est dépréciée par l'avarie, le montant qu'elle aurait atteint en cas de perte de la partie dépréciée.

b) if only part of the luggage

has lost value through damage, the amount which would have been payable had that part been lost.

b) Om endast en del av

resgodset har minskat i värde till följd av skadan, det belopp som skulle ha betalats om denna del hade gått förlorad.

Bilaga 2 SOU 2004:92

120

Article 43 Indemnité en cas de retard à la livraison

Article 43 Compensation for delay in delivery

Artikel 43 Ersättning vid dröjsmål med utlämningen

§ 1 En cas de retard à la livraison des bagages, le transporteur doit payer, par période indivisible de vingt-quatre heures à compter de la demande de livraison, mais avec un maximum de quatorze jours :

§ 1 In case of delay in delivery of registered luggage, the carrier must pay in respect of each whole period of twenty-four hours after delivery has been requested, but subject to a maximum of fourteen days:

§ 1 Vid dröjsmål med utlämningen av inskrivet resgods skall transportören för varje påbörjad 24-timmarsperiod räknat från den tidpunkt då resgodset begärdes utlämnat, dock högst för 14 dagar, betala ersättning enligt följande:

a) si l'ayant droit prouve

qu'un dommage, y compris une avarie, en est résulté, une indemnité égale au montant du dommage jusqu'à un maximum de 0,80 unité de compte par kilogramme de masse brute des bagages ou de 14 unités de compte par colis, livrés en retard;

a) if the person entitled

proves that loss or damage has been suffered thereby, compensation equal to the amount of the loss or damage, up to a maximum of 0.80 units of account per kilogram of gross mass of the luggage or 14 units of account per item of luggage, delivered late;

a) Om den som har rätt till

godset visar att skada, varmed förstås även skada på själva resgodset, har uppkommit genom dröjsmålet, betalas en ersättning som motsvarar skadan upp till högst 0,80 beräkningsenheter per kilogram av bruttovikten av det för sent utlämnade resgodset, eller 14 beräkningsenheter för varje kolli.

b) si l'ayant droit ne prouve

pas qu'un dommage en est résulté, une indemnité forfaitaire de 0,14 unité de compte par kilogramme de masse brute des bagages ou de 2,80 unités de compte par colis, livrés en retard.

Le mode d'indemnisation, par kilogramme ou par colis, est déterminé dans les Conditions générales de transport.

b) if the person entitled does

not prove that loss or damage has been suffered thereby, liquidated damages of 0.14 units of account per kilogram of gross mass of the luggage or 2.80 units of account per item of luggage, delivered late,

The methods of compensation, by kilogram missing or by item of luggage, shall be determined by the General Conditions of Carriage.

b) Om den som har rätt till

godset inte visar att skada har uppkommit genom dröjsmålet, betalas en ersättning på sammanlagt 0,14 beräkningsenheter per kilogram av bruttovikten av det för sent utlämnade resgodset, eller 2,80 beräkningsenheter för varje kolli.

I de allmänna transportvillkoren skall det fastställas om ersättningen skall beräknas per kilogram eller per kolli.

§ 2 En cas de perte totale des bagages, l'indemnité prévue au § 1 ne se cumule pas avec celle prévue à l'article 41.

§ 2 In case of total loss of luggage, the compensation provided for in § 1 shall not be payable in addition to that provided for in Article 41.

§ 2 Om resgodset har gått helt förlorat skall ersättning enligt § 1 inte betalas utöver ersättningen enligt artikel 41.

Bilaga 2

121

§ 3 En cas de perte partielle des bagages, l'indemnité prévue au § 1 est payée pour la partie non perdue.

§ 3 In case of partial loss of luggage, the compensation provided for in § 1 shall be payable in respect of that part of the luggage which has not been lost.

§ 3 Om en del av resgodset har gått förlorad skall ersättning enligt § 1 endast betalas för den del som inte gått förlorad.

§ 4 En cas d'avarie des bagages ne résultant pas du retard à la livraison, l'indemnité prévue au § 1 se cumule, s'il y a lieu, avec celle prévue à l'article 42.

§ 4 In case of damage to luggage not resulting from delay in delivery the compensation provided for in § 1 shall, where appropriate, be payable in addition to that provided for in Article 42.

§ 4 Om skadan på resgodset inte har orsakats av dröjsmålet med utlämningen kan ersättning enligt § 1 i förekommande fall betalas utöver ersättningen enligt artikel 42.

§ 5 En aucun cas, le cumul de l'indemnité prévue au § 1 avec celles prévues aux articles 41 et 42 ne donne lieu au paiement d'une indemnité excédant celle qui serait due en cas de perte totale des bagages.

§ 5 In no case shall the total of compensation provided for in § 1 together with that payable under Articles 41 and 42 exceed the compensation which would be payable in case of total loss of the luggage.

§ 5 Den sammanlagda ersättningen enligt § 1 och artiklarna 41 och 42 skall inte i något fall överstiga den ersättning som skulle ha betalats om resgodset hade gått helt förlorat.

Section 3 Véhicules

Section 3 Vehicles

Avsnitt 3 Fordon

Article 44 Indemnité en cas de retard

Article 44 Compensation for delay

Artikel 44 Ersättning vid försening

§ 1 En cas de retard dans le chargement pour une cause imputable au transporteur ou de retard à la livraison d'un véhicule, le transporteur doit payer, lorsque l'ayant droit prouve qu'un dommage en est résulté, une indemnité dont le montant n’excède pas le prix du transport.

§ 1 In case of delay in loading for a reason attributable to the carrier or delay in delivery of a vehicle, the carrier must, if the person entitled proves that loss or damage has been suffered thereby, pay compensation not exceeding the amount of the carriage charge.

§ 1 Om lastningen av ett fordon blir försenad till följd av en omständighet som kan hänföras till transportören eller om utlämningen av fordonet blir fördröjd skall transportören, om den som har rätt till fordonet visar att det inträffade har medfört skada, ersätta skadan upp till det belopp som motsvarar transportavgiften.

§ 2 Si l'ayant droit renonce au contrat de transport, en cas de retard dans le chargement pour une cause imputable au transporteur, le prix du transport est remboursé à l'ayant droit. En outre, celui-ci peut réclamer, lorsqu'il prouve qu'un dommage

§ 2 If, in case of delay in loading for a reason attributable to the carrier, the person entitled elects not to proceed with the contract of carriage, the carriage charge shall be refunded to him. In addition the person entitled may, if he proves that loss or damage has been suffered as a result of the delay, claim

§ 2 Om den som har rätt till fordonet häver transportavtalet på grund av att lastning inte sker i rätt tid till följd av en omständighet som kan hänföras till transportören, skall transportavgiften betalas tillbaka till honom. Om han visar att han lidit skada genom dröjsmålet får han dessutom

Bilaga 2 SOU 2004:92

122

est résulté de ce retard, une indemnité dont le montant n’excède pas le prix du transport.

compensation not exceeding the carriage charge.

kräva ersättning upp till det belopp som motsvarar transportavgiften.

Article 45 Indemnité en cas de perte

Article 45 Compensation for loss

Artikel 45 Ersättning vid förlust

En cas de perte totale ou partielle d'un véhicule, l'indemnité à payer à l'ayant droit pour le dommage prouvé est calculée d'après la valeur usuelle du véhicule. Elle n’excède pas 8 000 unités de compte. Une remorque avec ou sans chargement est considérée comme un véhicule indépendant.

In case of total or partial loss of a vehicle the compensation payable to the person entitled for the loss or damage proved shall be calculated on the basis of the usual value of the vehicle. It shall not exceed 8 000 units of account. A loaded or unloaded trailer shall be considered as a separate vehicle.

Om ett fordon går helt eller delvis förlorat skall ersättningen för visad skada till den som har rätt till fordonet beräknas efter fordonets bruksvärde. Den skall dock inte överstiga 8 000 beräkningsenheter. Ett släpfordon med eller utan last skall betraktas som ett särskilt fordon.

Article 46 Responsabilité en ce qui concerne d’autres objets

Article 46 Liability in respect of other articles

Artikel 46 Ansvar i fråga om andra föremål

§ 1 En ce qui concerne les objets laissés dans le véhicule ou se trouvant dans des coffres (p. ex. coffres à bagages ou à skis), solidement arrimés au véhicule, le transporteur n'est responsable que du dommage causé par sa faute. L'indemnité totale à payer n’excède pas 1 400 unités de compte.

§ 1 In respect of articles left inside the vehicle or situated in boxes (e.g. luggage or ski boxes) fixed to the vehicle, the carrier shall be liable only for loss or damage caused by his fault. The total compensation payable shall not exceed 1 400 units of account.

§ 1 I fråga om föremål som har lämnats i fordonet eller är placerade i bagageutrymmen (t.ex. bagage- eller skidboxar) som är fast monterade, skall transportören endast vara ansvarig för sådan skada som transportören har orsakat genom fel eller försummelse. Den sammanlagda ersättningen skall inte överstiga 1 400 beräkningsenheter.

§ 2 En ce qui concerne les objets arrimés à l’extérieur du véhicule y compris les coffres visés au § 1, le transporteur n'est responsable que s’il est prouvé que le dommage résulte d’un acte ou d’une omission que le transporteur a commis, soit avec l’intention de provoquer un tel dommage, soit témérairement et avec conscience qu’un tel dommage en résultera probablement.

§ 2 So far as concerns articles stowed on the outside of the vehicle, including the boxes referred to in § 1, the carrier shall be liable in respect of articles placed on the outside of the vehicle only if it is proved that the loss or damage results from an act or omission, which the carrier has committed either with intent to cause such a loss or damage or recklessly and with knowledge that such loss or damage would probably result.

§ 2 I fråga om föremål som har spänts fast på utsidan av fordonet inbegripet de bagageutrymmen som avses i § 1 skall transportören vara ansvarig för sådan skada endast om det visas att skadan orsakats genom handling eller underlåtenhet antingen i avsikt att vålla en sådan skada eller hänsynslöst och med insikt att en sådan skada sannolikt skulle uppkomma.

Bilaga 2

123

Article 47 Droit applicable

Article 47 Applicable law

Artikel 47 Tillämplig rätt

Sous réserve des dispositions de la présente Section, les dispositions de la Section 2 relatives à la responsabilité pour les bagages s’appliquent aux véhicules.

Subject to the provisions of this Section, the provisions of Section 2 relating to liability for luggage shall apply to vehicles.

Om inte annat sägs i detta avsnitt, skall bestämmelserna i avsnitt 2 om ansvar för inskrivet resgods vara tillämpliga på fordon.

Chapitre IV Dispositions communes

Chapter IV Common Provisions

Kapitel IV Allmänna bestämmelser

Article 48 Déchéance du droit d'invoquer les limites de responsabilité

Article 48 Loss of right to invoke the limits of liability

Artikel 48 Förlust av rätt att åberopa begränsning av skadeståndsansvar

Les limites de responsabilité prévues aux présentes Règles uniformes ainsi que les dispositions du droit national qui limitent les indemnités à un montant déterminé, ne s'appliquent pas, s'il est prouvé que le dommage résulte d'un acte ou d'une omission que le transporteur a commis, soit avec l'intention de provoquer un tel dommage, soit témérairement et avec conscience qu'un tel dommage en résultera probablement.

The limits of liability provided for in these Uniform Rules as well as the provisions of national law, which limit the compensation to a fixed amount, shall not apply if it is proved that the loss or damage results from an act or omission, which the carrier has committed either with intent to cause such loss or damage, or recklessly and with knowledge that such loss or damage would probably result.

De begränsningar av skadeståndsansvaret som föreskrivs i dessa enhetliga rättsregler samt de bestämmelser i nationell rätt som begränsar ersättningen till ett fastställt belopp skall inte tillämpas om det visas att transportören orsakat skadan genom handling eller underlåtenhet antingen i avsikt att vålla en sådan skada eller hänsynslöst och med insikt att en sådan skada sannolikt skulle uppkomma.

Article 49 Conversion et intéréts

Article 49 Conversion and interest

Artikel 49 Omräkning och ränta

§ 1 Lorsque le calcul de l'indemnité implique la conversion des sommes exprimées en unités monétaires étrangères, celle-ci est faite d'après le cours aux jour et lieu du paiement de l'indemnité.

§ 1 Where the calculation of compensation requires the conversion of sums expressed in foreign currency, conversion shall be at the exchange rate applicable on the day and at the place of payment of the compensation.

§ 1 När beräkningen av ersättning medför omräkning av belopp i utländsk valuta skall beräkningen göras enligt kursen den dag och på den plats där ersättningen betalas.

§ 2 L'ayant droit peut demander des intérêts de l'indemnité, calculés à raison de cinq pour cent l'an, à partir du jour de la réclamation prévue à l'article 55 ou, s'il n'y a pas eu de

§ 2 The person entitled may claim interest on compensation, calculated at five per cent per annum, from the day of the claim provided for in Article 55 or, if no such claim has been

§ 2 Den som har rätt till ersättning får kräva ränta på ersättningsbeloppet med fem procent per år från och med den dag då krav framställdes enligt artikel 55 eller, om något krav

Bilaga 2 SOU 2004:92

124

réclamation, du jour de la demande en justice.

made, from the day on which legal proceedings were instituted.

inte framställts, från och med den dag då talan väcks vid domstol.

§ 3 Toutefois, pour les indemnités dues en vertu des articles 27 et 28, les intérêts ne courent que du jour où les faits qui ont servi à la détermination du montant de l’indemnité se sont produits, si ce jour est postérieur à celui de la réclamation ou de la demande en justice.

§ 3 However, in the case of compensation payable pursuant to Articles 27 and 28, interest shall accrue only from the day on which the events relevant to the assessment of the amount of compensation occurred, if that day is later than that of the claim or the day when legal proceedings were instituted.

§ 3 På ersättning enligt artiklarna 27 och 28 skall dock ränta betalas först från och med dagen för de omständigheter som lades till grund för beräkning av ersättningsbeloppet, om denna dag är senare än den dag då kravet framställdes eller talan väcktes.

§ 4 En ce qui concerne les bagages, les intérêts ne sont dus que si l'indemnité excède 16 unités de compte par bulletin de bagages.

§ 4 In the case of luggage, interest shall only be payable if the compensation exceeds 16 units of account per luggage registration voucher.

§ 4 I fråga om inskrivet resgods skall ränta betalas endast om ersättningsbeloppet överstiger 16 beräkningsenheter per resgodsbevis.

§ 5 En ce qui concerne les bagages, si l'ayant droit ne remet pas au transporteur, dans un délai convenable qui lui est fixé, les pièces justificatives nécessaires pour la liquidation définitive de la réclamation, les intérêts ne courent pas entre l'expiration du délai fixé et la remise effective de ces pièces.

§ 5 In the case of luggage, if the person entitled does not submit to the carrier, within a reasonable time allotted to him, the supporting documents required for the amount of the claim to be finally settled, no interest shall accrue between the expiry of the time allotted and the actual submission of such documents.

§ 5 Om den som har rätt till ersättning för inskrivet resgods inte inom en skälig fastställd tidsfrist till transportören övelämnar de styrkande handlingar som krävs för att kunna slutföra behandlingen av hans krav, skall ränta inte betalas för tiden från det att tidsfristen går ut till dess att handlingarna överlämnas.

Article 50 Responsabilité en cas d'accident nucléaire

Article 50 Liability in case of nuclear incidents

Artikel 50 Ansvar vid atomolycka

Le transporteur est déchargé de la responsabilité qui lui incombe en vertu des présentes Règles uniformes lorsque le dommage a été causé par un accident nucléaire et qu'en application des lois et prescriptions d'un Etat réglant la responsabilité dans le domaine de l'énergie nucléaire, l'exploitant d'une installation nucléaire ou une autre personne qui lui est substituée est responsable de ce dommage.

The carrier shall be relieved of liability pursuant to these Uniform Rules for loss or damage caused by a nuclear incident when the operator of a nuclear installation or another person who is substituted for him is liable for the loss or damage pursuant to the laws and prescriptions of a State governing liability in the field of nuclear energy.

Transportören skall vara fri från det ansvar som föreskrivs i dessa enhetliga rättsregler, om skadan har orsakats av en atomolycka, och ägaren till atomanläggningen eller någon annan i dennes ställe är ansvarig för skadan enligt en stats lagar och bestämmelser om ansvar på atomenergiområdet.

Bilaga 2

125

Article 51 Personnes dont répond le transporteur

Article 51 Persons for whom the carrier is liable

Artikel 51 Personer som transportören ansvarar för

Le transporteur est responsable de ses agents et des autres personnes au service desquelles il recourt pour l’exécution du transport lorsque ces agents ou ces autres personnes agissent dans l’exercice de leurs fonctions. Les gestionnaires de l’infrastructure ferroviaire sur laquelle est effectué le transport sont considérés comme des personnes au service desquelles le transporteur recourt pour l’exécution du transport.

The carrier shall be liable for his servants and other persons whose services he makes use of for the performance of the carriage, when these servants and other persons are acting within the scope of their functions. The managers of the railway infrastructure on which the carriage is performed shall be considered as persons whose services the carrier makes use of for the performance of the carriage.

Transportören skall vara ansvarig för sin personal och för andra personer vilkas tjänster han anlitar för utförandet av transporten när denna personal eller dessa andra personer handlar under fullgörande av sina uppgifter. Förvaltarna av den järnvägsinfrastruktur på vilken transporten utförs skall anses som personer som transportören anlitar för utförandet av transporten.

Article 52 Autres actions

Article 52 Other actions

Artikel 52 Andra grunder för anspråk

§ 1 Dans tous les cas où les présentes Règles uniformes s'appliquent, toute action en responsabilité, à quelque titre que ce soit, ne peut être exercée contre le transporteur que dans les conditions et limitations de ces Règles uniformes.

§ 1 In all cases where these Uniform Rules shall apply, any action in respect of liability, on whatever grounds, may be brought against the carrier only subject to the conditions and limitations laid down in these Uniform Rules.

§ 1 I de fall där dessa enhetliga rättsregler är tillämpliga får anspråk på ersättning, oavsett vilken grund som åberopas, göras gällande mot transportören endast under de förutsättningar och med de begränsningar som föreskrivs i dessa enhetliga rättsregler.

§ 2 Il en est de même pour toute action exercée contre les agents et les autres personnes dont le transporteur répond en vertu de l'article 51.

§ 2 The same shall apply to any action brought against the servants and other persons for whom the carrier is liable pursuant to Article 51.

§ 2 Detsamma skall även gälla i fråga om anspråk mot personal och andra personer som transportören ansvarar för enligt artikel 51.

Titre V Responsabilité du voyageur

Title V Liability of the Passenger

Avdelning V Den resandes ansvar

Article 53 Principes particuliers de responsabilité

Article 53 Special principles of liability

Artikel 53 Särskilda principer för ansvar

Le voyageur est responsable envers le transporteur pour tout dommage :

The passenger shall be liable to the carrier for any loss or damage

Den resande skall vara ansvarig gentemot transportören för sådana skador

Bilaga 2 SOU 2004:92

126

a) résultant du non respect de

ses obligations en vertu

a) resulting from failure to

fulfil his obligations pursuant to

a) som uppstår till följd av

att den resande underlåtit att fullgöra sina skyldigheter enligt

1. des articles 10, 14 et 20, 1. Articles 10, 14 and 20, 1. artiklarna 10, 14 och 20,

2. des dispositions

particulières pour le transport des véhicules, contenues dans les Conditions générales de transport, ou

2. the special provisions for

the carriage of vehicles, contained in the General Conditions of Carriage, or

2. de särskilda bestämmelser-

na för transport av fordon som ingår i de allmänna transportvillkoren, eller

3. du Règlement concernant

le transport international ferroviaire des marchandises dangereuses (RID), ou

3. the Regulation concerning

the International Carriage of Dangerous Goods by Rail (RID), or

3. reglementet om interna-

tionell järnvägstransport av farligt gods (RID), eller

b) causé par les objets ou les

animaux qu’il prend avec lui,

à moins qu’il ne prouve que le dommage a été causé par des circonstances qu’il ne pouvait pas éviter et aux conséquences desquelles il ne pouvait pas obvier, en dépit du fait qu’il a fait preuve de la diligence exigée d’un voyageur consciencieux. Cette disposition n’affecte pas la responsabilité qui peut incomber au transporteur en vertu des articles 26 et 33, § 1.

b) caused by articles and

animals that he brings with him,

unless he proves that the loss or damage was caused by circumstances that he could not avoid and the consequences of which he was unable to prevent, despite the fact that he exercised the diligence required of a conscientious passenger. This provision shall not affect the liability of the carrier pursuant to Articles 26 and 33 § 1.

b) som orsakats av föremål

och djur som han för med sig.

Den resande skall inte vara ansvarig gentemot transportören om han styrker att skadan orsakats av omständigheter som han inte hade kunnat undgå eller förebygga följderna av, även om han hade iakttagit den omsorg som krävs av en ansvarsmedveten resande. Denna bestämmelse skall inte påverka transportörens ansvar enligt artiklarna 26 och 33 § 1.

Titre VI Exercice des droits

Title VI Assertion of Rights

Avdelning VI Framställande av anspråk

Article 54 Constatation de perte partielle ou d'avarie

Article 54 Ascertainment of partial loss or damage

Artikel 54 Fastställelse av att egendom har skadats eller delvis gått förlorat

§ 1 Lorsqu'une perte partielle ou une avarie d’un objet transporté sous la garde du transporteur (bagages, véhicules) est découverte ou présumée par le transporteur ou que l'ayant droit en allègue l'existence, le transporteur doit dresser sans délai et, si possible, en présence de l'ayant droit, un procès-verbal constatant, suivant la nature du dommage, l'état de l’objet, et, autant que possible, l'importance

§ 1 When partial loss of, or damage to, an article carried in the charge of the carrier (luggage, vehicles) is discovered or presumed by the carrier or alleged by the person entitled, the carrier must without delay, and if possible in the presence of the person entitled, draw up a report stating, according to the nature of the loss or damage, the condition of the article and, as far as possible, the extent of the

§ 1 Om transportören upptäcker eller får anledning att anta att egendom (resgods, fordon) som transporteras genom transportörens försorg har skadats eller delvis gått förlorad, eller om den som har rätt till egendomen påstår att så är fallet, skall transportören genast och om möjligt i dennes närvaro upprätta en rapport som alltefter förlustens eller skadans art redovisar egen-

Bilaga 2

127

du dommage, sa cause et le moment où il s'est produit.

oss or damage, its cause and the time of its occurrence.

domens tillstånd och så noga som möjligt anger skadans omfattning, dess orsak och tidpunkten då den inträffade.

§ 2 Une copie du procès-verbal de constatation doit être remise gratuitement à l'ayant droit.

§ 2 A copy of the report must be supplied free of charge to the person entitled.

§ 2 En kopia av rapporten skall kostnadsfritt tillställas den som har rätt till egendomen.

§ 3 Lorsque l'ayant droit n'accepte pas les constatations du procès-verbal, il peut demander que l'état des bagages ou du véhicule ainsi que la cause et le montant du dommage soient constatés par un expert nommé par les parties au contrat de transport ou par voie judiciaire. La procédure est soumise aux lois et prescriptions de l'Etat où la constatation a lieu.

§ 3 Should the person entitled not accept the findings in the report, he may request that the condition of the luggage or vehicle and the cause and amount of the loss or damage be ascertained by an expert appointed either by the parties to the contract of carriage or by a court or tribunal. The procedure to be followed shall be governed by the laws and prescriptions of the State in which such ascertainment takes place.

§ 3 Om den som har rätt till egendomen inte godtar uppgifterna i rapporten, kan han begära att resgodsets eller fordonets tillstånd samt skadans orsak och omfattning skall fastställas av en sakkunnig som utses av avtalsparterna eller på rättslig väg. Förfarandet skall genomföras i enlighet med lagar och bestämmelser i den stat där utredningen äger rum.

Article 55 Réclamations

Article 55 Claims

Artikel 55 Ersättningsanspråk

§ 1 Les réclamations relatives à la responsabilité du transporteur en cas de mort et de blessures de voyageurs doivent être adressées par écrit au transporteur contre qui l'action judiciaire peut être exercée. Dans le cas d'un transport faisant l'objet d'un contrat unique et effectué par des transporteurs subséquents, les réclamations peuvent également être adressées au premier ou au dernier transporteur ainsi qu'au transporteur ayant dans l'Etat de domicile ou de résidence habituelle du voyageur son siège principal ou la succursale ou l’établissement qui a conclu le contrat de transport.

§ 1 Claims relating to the liability of the carrier in case of death of, or personal injury to, passengers must be addressed in writing to the carrier against whom an action may be brought. In the case of a carriage governed by a single contract and performed by successive carriers the claims may also be addressed to the first or the last carrier as well as to the carrier having his principal place of business or the branch or agency which concluded the contract of carriage in the State where the passenger is domiciled or habitually resident.

§ 1 Ersättningsanspråk med anledning av transportörens ansvar i fall då resande dödas eller skadas skall framställas skriftligen till den transportör mot vilken talan kan väckas. Om en transport som omfattas av ett enda transportavtal genomförs av efterföljande transportörer, får anspråk även riktas mot den första eller sista transportören samt mot den transportör som har sitt huvudkontor eller den filial eller agentur som ingått transportavtalet i den stat där den resande har sitt hemvist eller är stadigvarande bosatt.

§ 2 Les autres réclamations relatives au contrat de transport doivent être adressées par écrit

§ 2 Other claims relating to the contract of carriage must be addressed in writing to the

§ 2 Andra anspråk med anledning av ett transportavtal skall vara skriftliga och ställas

Bilaga 2 SOU 2004:92

128

au transporteur désigné à l'article 56, §§ 2 et 3.

carrier specified in Article 56 §§ 2 and 3.

till den transportör som anges i artikel 56 §§ 2 och 3.

§ 3 Les pièces que l'ayant droit juge utile de joindre à la réclamation doivent être présentées soit en originaux, soit en copies, le cas échéant, dûment certifiées conformes si le transporteur le demande. Lors du règlement de la réclamation, le transporteur peut exiger la restitution du titre de transport, du bulletin de bagages et du bulletin de transport.

§ 3 Documents which the person entitled thinks fit to submit with the claim shall be produced either in the original or as copies, where appropriate, the copies duly certified if the carrier so requires. On settlement of the claim, the carrier may require the surrender of the ticket, the luggage registration voucher and the carriage voucher.

§ 3 Handlingar som den som har rätt till ersättning önskar foga till ersättningsanspråket skall inges i original eller i kopia, som om transportören så begär skall vara styrkt. Vid slutlig uppgörelse i fråga om ett anspråk får transportören kräva att biljetten, resgodsbeviset och transportdokumentet lämnas tillbaka.

Article 56 Transporteurs qui peuvent être actionnés

Article 56 Carriers against whom an action may be brought

Artikel 56 Transportörer mot vilka talan får föras

§ 1 L'action judiciaire fondée sur la responsabilité du transporteur en cas de mort et de blessures de voyageurs ne peut être exercée que contre un transporteur responsable au sens de l'article 26, § 5.

§ 1 An action based on the liability of the carrier in case of death of, or personal injury to, passengers may only be brought against the carrier who is liable pursuant to Article 26 § 5.

§ 1 Talan om ersättning i fall då resande dödas eller skadas får endast föras mot den transportör som är ansvarig enligt artikel 26 § 5.

§ 2 Sous réserve du § 4, les autres actions judiciaires des voyageurs fondées sur le contrat de transport peuvent être exercées uniquement contre le premier ou le dernier transporteur ou contre celui qui exécutait la partie du transport au cours de laquelle s’est produit le fait générateur de l’action.

§ 2 Subject to § 4 other actions brought by passengers based on the contract of carriage may be brought only against the first carrier, the last carrier or the carrier having performed the part of carriage on which the event giving rise to the proceedings occurred.

§ 2 Om inte annat anges i § 4 får annan talan som grundas på transportavtalet endast föras mot den första eller sista transportören eller den transportör som utförde den del av transporten under vilken den omständighet inträffade som talan grundas på.

§ 3 Lorsque, dans le cas de transports exécutés par des transporteurs subséquents, le transporteur devant livrer le bagage ou le véhicule est inscrit avec son consentement sur le bulletin de bagages ou sur le bulletin de transport, celui-ci peut être actionné conformément au § 2, même s’il n’a pas reçu le bagage ou le véhicule.

§ 3 When, in the case of carriage performed by successive carriers, the carrier who must deliver the luggage or the vehicle is entered with his consent on the luggage registration voucher or the carriage voucher, an action may be brought against him in accordance with § 2 even if he has not received the luggage or the vehicle.

§ 3 I fråga om transport som utförs av efterföljande transportörer får talan föras enligt § 2 mot den transportör som skall lämna ut resgodset eller fordonet, om denne med sitt medgivande är inskriven i resgodsbeviset eller transportdokumentet, även om transportören varken har mottagit resgodset eller fordonet.

Bilaga 2

129

§ 4 L'action judiciaire en restitution d'une somme payée en vertu du contrat de transport peut être exercée contre le transporteur qui a perçu cette somme ou contre celui au profit duquel elle a été perçue.

§ 4 An action for the recovery of a sum paid pursuant to the contract of carriage may be brought against the carrier who has collected that sum or against the carrier on whose behalf it was collected.

§ 4 Talan om återbetalning av ett belopp som har betalats i enlighet med transportavtalet får föras mot den transportör som har tagit emot detta belopp eller mot den transportör för vars räkning det har tagits emot.

§ 5 L'action judiciaire peut être exercée contre un transporteur autre que ceux visés aux §§ 2 et 4, lorsqu'elle est présentée comme demande reconventionnelle ou comme exception dans l'instance relative à une demande principale fondée sur le même contrat de transport.

§ 5 An action may be brought against a carrier other than those specified in §§ 2 and 4 when instituted by way of counterclaim or by way of exception in proceedings relating to a principal claim based on the same contract of carriage.

§ 5 Som genkäromål eller kvittningsinvändning får talan föras mot en annan transportör än dem som avses i §§ 2 och 4, om talan grundas på samma transportavtal som huvudyrkandet i målet.

§ 6 Dans la mesure où les présentes Règles uniformes s’appliquent au transporteur substitué, celui-ci peut également être actionné.

§ 6 To the extent that these Uniform Rules apply to the substitute carrier, an action may also be brought against him.

§ 6 I den mån dessa enhetliga rättsregler skall tillämpas på den faktiska transportören, får talan föras även mot denne.

§ 7 Si le demandeur a le choix entre plusieurs transporteurs, son droit d'option s'éteint dès que l'action judiciaire est intentée contre l’un d’eux; cela vaut également si le demandeur a le choix entre un ou plusieurs transporteurs et un transporteur substitué.

§ 7 If the plaintiff has a choice between several carriers, his right to choose shall be extinguished as soon as he brings an action against one of them; this shall also apply if the plaintiff has a choice between one or more carriers and a substitute carrier.

§ 7 Om käranden har rätt att välja mellan flera transportörer, skall hans valrätt upphöra när talan väcks mot någon av dessa; detta skall också gälla om käranden har rätt att välja mellan en eller flera transportörer och en faktisk transportör.

Article 57 For

Article 57 Forum

Artikel 57 Behörig domstol

§ 1 Les actions judiciaires fondées sur les présentes Règles uniformes peuvent être intentées devant les juridictions des Etats membres désignées d'un commun accord par les parties ou devant la juridiction de l’Etat membre sur le territoire duquel le défendeur a son domicile ou sa résidence habituelle, son siège principal ou la succursale ou

§ 1 Actions based on these Uniform Rules may be brought before the courts or tribunals of Member States designated by agreement between the parties or before the courts or tribunals of the Member State on whose territory the defendant has his domicile or habitual residence, his principal place of business or the branch or agency which

§ 1 Talan som grundas på dessa enhetliga rättsregler får föras vid domstolar i de medlemsstater som har utsetts av parterna genom överenskommelse eller vid domstol i den medlemsstat på vars territorium svaranden har sitt hemvist eller vanliga uppe hållsort, sitt huvudkontor eller den filial eller agentur som har

Bilaga 2 SOU 2004:92

130

l’établissement qui a conclu le contrat de transport. D’autres juridictions ne peuvent être saisies.

concluded the contract of carriage. Other courts or tribunals may not be seized.

ingått transportavtalet. Talan får inte föras vid andra domstolar.

§ 2 Lorsqu’une action fondée sur les présentes Règles uniformes est en instance devant une juridiction compétente aux termes du § 1, ou lorsque dans un tel litige un jugement a été prononcé par une telle juridiction, il ne peut être intenté aucune nouvelle action pour la même cause entre les mêmes parties à moins que la décision de la juridiction devant laquelle la première action a été intentée ne soit pas susceptible d'être exécutée dans l’Etat où la nouvelle action est intentée.

§ 2 Where an action based on these Uniform Rules is pending before a court or tribunal competent pursuant to § 1, or where in such litigation a judgment has been delivered by such a court or tribunal, no new action may be brought between the same parties on the same grounds unless the judgment of the court or tribunal before which the first action was brought is not enforceable in the State in which the new action is brought.

§ 2 När ett mål som grundas på dessa enhetliga rättsregler pågår vid en domstol som är behörig enligt § 1, eller när dom har meddelats i ett sådant mål vid en sådan domstol, får samma parter inte väcka talan på samma grund, annat än om avgörandet från den domstol där den första talan fördes inte kan verkställas i den stat där den nya talan väcks.

Article 58 Extinction de l'action en cas de mort et de blessures

Article 58 Extinction of right of action in case of death or personal injury

Artikel 58 Förlust av rätten att föra talan med anledning av dödsfall eller personskada

§ 1 Toute action de l'ayant droit fondée sur la responsabilité du transporteur en cas de mort ou de blessures de voyageurs est éteinte s'il ne signale pas l'accident survenu au voyageur, dans les douze mois à compter de la connaissance du dommage, à l'un des transporteurs auxquels une réclamation peut être présentée selon l'article 55, § 1. Lorsque l'ayant droit signale verbalement l'accident au transporteur, celui-ci doit lui délivrer une attestation de cet avis verbal.

§ 1 Any right of action by the person entitled based on the liability of the carrier in case of death of, or personal injury to, passengers shall be extinguished if notice of the accident to the passenger is not given by the person entitled, within twelve months of his becoming aware of the loss or damage, to one of the carriers to whom a claim may be addressed in accordance with Article 55 § 1. Where the person entitled gives oral notice of the accident to the carrier, the carrier shall furnish him with an acknowledgement of such oral notice.

§ 1 Rätten till sådan talan som grundas på transportörens ansvar i fall då resande dödas eller skadas skall upphöra, om inte den som har rätt till ersättning, inom tolv månader från det att han fick kännedom om skadan lämnar meddelande om skadefallet till någon av de transportörer hos vilka ett anspråk kan framställas enligt artikel 55 § 1. Om den som har rätt till ersättning muntligen lämnar meddelande till transportören, skall denne ge honom ett intyg om det muntliga meddelandet.

§ 2 Toutefois, l'action n'est pas éteinte si :

§ 2 Nevertheless, the right of action shall not be extinguished if

§ 2 Talerätten skall dock inte upphöra om

Bilaga 2

131

a) dans le délai prévu au § 1,

l'ayant droit a présenté une réclamation auprès de l'un des transporteurs désignés à l'article 55, § 1;

a) within the period provided

for in § 1 the person entitled has addressed a claim to one of the carriers designated in Article 55 § 1;

a) den som har rätt till

ersättning har framställt ett anspråk hos någon av de transportörer som anges i artikel 55 § 1, inom den tid som anges i § 1,

b) dans le délai prévu au § 1, le

transporteur responsable a eu connaissance, par une autre voie, de l'accident survenu au voyageur;

b) within the period provided

for in § 1 the carrier who is liable has learned of the accident to the passenger in some other way;

b) den ansvariga transportö-

ren på något annat sätt har fått kännedom om att en resande har skadats, inom den tid som anges i § 1,

c) l'accident n'a pas été signalé

ou a été signalé tardivement, à la suite de circonstances qui ne sont pas imputables à l'ayant droit;

c) notice of the accident has

not been given, or has been given late, as a result of circumstances not attributable to the person entitled;

c) meddelande om skade-

fallet inte har lämnats eller inte har lämnats i tid till följd av omständigheter som inte kan läggas den till last som har rätt till ersättning,

d) l'ayant droit prouve que l'accident a eu pour cause une faute du transporteur.

d) the person entitled proves

that the accident was caused by fault on the part of the carrier.

d) den som har rätt till

ersättning visar att skadefallet har orsakats av fel eller försummelse från transportörens sida.

Article 59 Extinction de l'action née du transport des bagages

Article 59 Extinction of right of action arising from carriage of luggage

Artikel 59 Förlust av rätten att föra talan om transport av resgods

§ 1 L’acceptation des bagages par l'ayant droit éteint toute action contre le transporteur, née du contrat de transport, en cas de perte partielle, d'avarie ou de retard à la livraison.

§ 1 Acceptance of the luggage by the person entitled shall extinguish all rights of action against the carrier arising from the contract of carriage in case of partial loss, damage or delay in delivery.

§ 1 När den som har rätt till resgodset har tagit emot detta, upphör rätten att föra talan till följd av transportavtalet mot transportören med anledning av att resgodset gått delvis förlorat, blivit skadat eller lämnats ut för sent.

§ 2 Toutefois, l'action n'est pas éteinte :

§ 2 Nevertheless, the right of action shall not be extinguished:

§ 2 Talerätten skall dock inte upphöra

a) en cas de perte partielle ou

d'avarie, si

a) in case of partial loss or

damage, if

a) vid delförlust eller skada,

om

1. la perte ou l'avarie a été

constatée conformément à l'article 54 avant la réception des bagages par l'ayant droit;

1. the loss or damage was ascertained in accordance with Article 54 before the acceptance of the luggage by the person entitled;

1. förlusten eller skadan har

fastställts enligt artikel 54 innan den som har rätt till resgodset tog emot det,

2. la constatation qui aurait

dû être faite conformément à l'article 54 n'a été omise que par la faute du transporteur;

2. the ascertainment which

should have been carried out in accordance with Article 54 was omitted solely through the fault of the carrier;

2. den fastställelse som

borde ha gjorts enligt artikel 54 inte har gjorts, och detta beror enbart på fel eller försummelse från transportörens sida,

Bilaga 2 SOU 2004:92

132

b) en cas de dommage non

apparent dont l'existence est constatée après l’acceptation des bagages par l'ayant droit, si celui-ci

b) in case of loss or damage

which is not apparent whose existence is ascertained after acceptance of the luggage by the person entitled, if he

b) vid skada som inte kan

upptäckas utifrån och som fastställs först efter det att den som har rätt till resgodset tagit emot detta, om han

1. demande la constatation

conformément à l'article 54 immédiatement après la découverte du dommage et au plus tard dans les trois jours qui suivent la réception des bagages, et

1. asks for ascertainment in

accordance with Article 54 immediately after discovery of the loss or damage and not later than three days after the acceptance of the luggage, and

1. begär fastställelse enligt

artikel 54 genast efter det att skadan upptäcks och senast tre dagar efter det att han tog emot resgodset och

2. prouve, en outre, que le

dommage s'est produit entre la prise en charge par le transporteur et la livraison;

2. in addition, proves that the

loss or damage occurred between the time of taking over by the carrier and the time of delivery;

2. dessutom visar att skadan

har uppkommit under tiden från det att resgodset togs emot av transportören till dess att det lämnades ut,

c) en cas de retard à la

livraison, si l'ayant droit a, dans les vingt et un jours, fait valoir ses droits auprès de l'un des transporteurs désignés à l'article 56, § 3;

c) in case of delay in delivery,

if the person entitled has, within twenty-one days, asserted his rights against one of the carriers specified in Article 56 § 3;

c) vid dröjsmål med utläm-

ningen, om den som har rätt till godset inom 21 dagar har gjort sin rätt gällande hos någon av de transportörer som anges i artikel 56 § 3,

d) si l'ayant droit prouve que

le dommage a pour cause une faute du transporteur.

d) if the person entitled

proves that the loss or damage was caused by fault on the part of the carrier.

d) den som har rätt till

godset visar att skadan har orsakats av fel eller försummelse från transportörens sida.

Article 60 Prescription

Article 60 Limitation of actions

Artikel 60 Preskription

§ 1 Les actions en dommagesintérêts fondées sur la responsabilité du transporteur en cas de mort et de blessures de voyageurs sont prescrites :

§ 1 The period of limitation of actions for damages based on the liability of the carrier in case of death of, or personal injury to, passengers shall be:

§ 1 En skadeståndsfordran som grundas på transportörens ansvar i fall då resande dödas eller skadas skall preskriberas

a) pour le voyageur, par trois

ans à compter du lendemain de l'accident;

a) in the case of a passenger,

three years from the day after the accident;

a) för den resande, efter tre

år räknat från dagen efter den dag då den skadevållande händelsen inträffade,

b) pour les autres ayants droit,

par trois ans à compter du lendemain du décès du voyageur, sans que ce délai puisse toutefois dépasser cinq ans à compter du lendemain de l'accident.

b) in the case of other persons

entitled, three years from the day after the death of the passenger, subject to a maximum of five years from the day after the accident.

b) för andra som har rätt till

ersättning, efter tre år räknat från dagen efter den resandes död, dock senast fem år räknat från dagen efter den dag då olyckan inträffade.

Bilaga 2

133

§ 2 Les autres actions nées du contrat de transport sont prescrites par un an. Toutefois, la prescription est de deux ans s'il s'agit d’une action en raison d'un dommage résultant d'un acte ou d'une omission commis soit avec l'intention de provoquer un tel dommage, soit témérairement et avec conscience qu'un tel dommage en résultera probablement.

§ 2 The period of limitation for other actions arising from the contract of carriage shall be one year. Nevertheless, the period of limitation shall be two years in the case of an action for loss or damage resulting from an act or omission committed either with the intent to cause such loss or damage, or recklessly and with knowledge that such loss or damage would probably result.

§ 2 Andra fordringar på grund av ett transportavtal skall preskriberas efter ett år. Preskriptionstiden skall dock vara två år i fråga om en fordran som framställs på grund av en skada som transportören orsakat genom handling eller underlåtenhet antingen i avsikt att vålla en sådan skada eller hänsynslöst och med insikt att en sådan skada sannolikt skulle uppkomma.

§ 3 La prescription prévue au § 2 court pour l'action :

§ 3 The period of limitation provided for in § 2 shall run for actions :

§ 3 Den preskriptionstid som anges i § 2 skall räknas ifråga om

a) en indemnité pour perte

totale: du quatorzième jour qui suit l'expiration du délai prévu à l'article 22, § 3;

a) for compensation for total

loss, from the fourteenth day after the expiry of the period of time provided for in Article 22 § 3;

a) fordran på ersättning för

totalförlust: från fjortonde dagen efter utgången av den tid som anges i artikel 22 § 3;

b) en indemnité pour perte

partielle, avarie ou retard à la livraison: du jour où la livraison a eu lieu;

b) for compensation for

partial loss, damage or delay in delivery, from the day when delivery took place;

b) fordran på ersättning för

delförlust, skada eller dröjsmål med utlämningen: från dagen för utlämningen;

c) dans tous les autres cas

concernant le transport des voyageurs: du jour de l'expiration de la validité du titre de transport.

Le jour indiqué comme point de départ de la prescription n'est jamais compris dans le délai.

c) in all other cases involving

the carriage of passengers, from the day of expiry of validity of the ticket.

The day indicated for the commencement of the period of limitation shall not be included in the period.

c) fordran som i något annat

avseende rör transport av resande: från den dag då biljettens giltighetstid gick ut.

I preskriptionstiden inräknas inte den dag som anges som begynnelsedag.

§ 4 En cas de réclamation écrite conformément à l'article 55 avec les pièces justificatives nécessaires, la prescription est suspendue jusqu'au jour où le transporteur rejette la réclamation par écrit et restitue les pièces qui y sont jointes. En cas d'acceptation partielle de la réclamation, la prescription reprend son cours pour la partie de la réclamation qui reste litigieuse. La preuve de la réception de la réclamation ou de la réponse et celle de la restitution des pièces sont à la

§ 4 When a claim is addressed to a carrier in writing in accordance with Article 55 together with the necessary supporting documents, the period of limitation shall be suspended until the day that the carrier rejects the claim by notification in writing and returns the documents submitted with it. If part of the claim is admitted, the period of limitation shall run again in respect of that part of the claim still in dispute. The burden of proof of receipt of the claim or of the reply and of the

§ 4 Om ett ersättningsanspråk framställs skriftligen enligt artikel 55 tillsammans med nödvändig dokumentation skall det göras uppehåll i preskriptionstiden till den dag då transportören skriftligen avslår ersättningsanspråket och återställer handlingarna. Medges ersättningsanspråket delvis, skall preskriptionstiden åter börja löpa för den del av ersättningsanspråket som fortfarande är tvistig. Skyldigheten att bevisa att ersättningsanspråk eller svar på dessa har tagits

Bilaga 2 SOU 2004:92

134

charge de la partie qui invoque ce fait. Les réclamations ultérieures ayant le même objet ne suspendent pas la prescription.

return of the documents shall lie on the party who relies on those facts. The period of limitation shall not be suspended by further claims having the same object.

emot eller att handlingarna har lämnats tillbaka skall åvila den part som påstår att så har skett. Ett förnyat ersättningsanspråk som avser samma sak skall inte medföra uppehåll i preskriptionstiden.

§ 5 L'action prescrite ne peut plus être exercée, même sous forme d'une demande reconventionnelle ou d'une exception.

§ 5 A right of action which has become time-barred may not be exercised further, even by way of counter-claim or by way of exception.

§ 5 En preskriberad fordran får inte göras gällande ens genom genkäromål eller yrkande om kvittning.

§ 6 Par ailleurs, la suspension et l'interruption de la prescription sont réglées par le droit national.

§ 6 Otherwise, the suspension and interruption of periods of limitation shall be governed by national law.

§ 6 I övrigt skall förlängning av preskriptionstiden och preskriptionsavbrott regleras enligt nationell rätt.

Titre VII Rapports des transporteurs entre eux

Title VII Relations between Carriers

Avdelning VII Transportörernas inbördes förhållanden

Article 61 Partage du prix de transport

Article 61 Apportionment of the carriage charge

Artikel 61 Avräkning i fråga om transportavgiften

§ 1 Tout transporteur doit payer aux transporteurs intéressés la part qui leur revient sur un prix de transport qu'il a encaissé ou qu'il aurait dû encaisser. Les modalités de paiement sont fixées par convention entre les transporteurs.

§ 1 Any carrier who has collected or ought to have collected a carriage charge must pay to the carriers concerned their respective shares of such a charge. The methods of payment shall be fixed by agreement between the carriers.

§ 1 Varje transportör som har eller borde ha uppburit en transportavgift skall vara skyldig att till de berörda transportörerna betala de andelar som tillkommer dem. Betalningssättet skall bestämmas genom överenskommelse mellan transportörerna.

§ 2 L’article 6, § 3, l’article 16, § 3 et l’article 25 s’appliquent également aux relations entre les transporteurs subséquents.

§ 2 Article 6 § 3, Article 16 § 3 and Article 25 shall also apply to the relations between successive carriers.

§ 2 Artikel 6 § 3, artikel 16 § 3 och artikel 25 skall även tillämpas på förhållandena mellan efterföljande transportörer.

Article 62 Droit de recours

Article 62 Right of recourse

Artikel 62 Rätt till återkrav

§ 1 Le transporteur qui a payé une indemnité en vertu des présentes Règles uniformes, a un droit de recours contre les transporteurs ayant participé au transport conformément aux dispositions suivantes :

§ 1 A carrier who has paid compensation pursuant to these Uniform Rules shall have a right of recourse against the carriers who have taken part in the carriage in accordance with the following provisions:

§ 1 Om en transportör har betalat ersättning enligt dessa enhetliga rättsregler, skall den gentemot de transportörer som har deltagit i transporten ha rätt till återkrav enligt följande bestämmelser:

Bilaga 2

135

a) le transporteur qui a causé

le dommage en est seul responsable;

a) the carrier who has caused

the loss or damage shall be solely liable for it;

a) Den transportör som

orsakat skadan skall vara ensam ansvarig för den.

b) lorsque le dommage a été

causé par plusieurs transporteurs, chacun d'eux répond du dommage qu'il a causé; si la distinction est impossible, l'indemnité est répartie entre eux conformément à la lettre c);

b) when the loss or damage

has been caused by several carriers, each shall be liable for the loss or damage he has caused; if such distinction is impossible, the compensation shall be apportioned between them in accordance with letter c);

b) Om skadan har orsakats

av flera transportörer, skall var och en av dem svara för den del av skadan som den har orsakat. Om en sådan uppdelning inte är möjlig, skall ersättningsskyldigheten fördelas mellan dem enligt c.

c) s'il ne peut être prouvé

lequel des transporteurs a causé le dommage, l'indemnité est répartie entre tous les transporteurs ayant participé au transport, à l'exception de ceux qui prouvent que le dommage n'a pas été causé par eux; la répartition est faite proportionnellement à la part du prix de transport qui revient à chacun des transporteurs.

c) if it cannot be proved

which of the carriers has caused the loss or damage, the compensation shall be apportioned between all the carriers who have taken part in the carriage, except those who prove that the loss or damage was not caused by them; such apportionment shall be in proportion to their respective shares of the carriage charge.

c) Om det inte kan visas

vilken av transportörerna som har orsakat skadan, skall ersättningsskyldigheten fördelas mellan alla transportörer som har deltagit i transporten, med undantag av dem som visar att skadan inte har orsakats av dem. Fördelningen skall ske i förhållande till deras respektive andelar av transportavgiften.

§ 2 Dans le cas d'insolvabilité de l'un de ces transporteurs, la part lui incombant et non payée par lui est répartie entre tous les autres transporteurs ayant participé au transport, proportionnellement à la part du prix de transport qui revient à chacun d'eux.

§ 2 In the case of insolvency of any one of these carriers, the unpaid share due from him shall be apportioned among all the other carriers who have taken part in the carriage, in proportion to their respective shares of the carriage charge.

§ 2 Om någon av transportörerna är på obestånd, skall den obetalda delen av den transportörens andel fördelas mellan de övriga transportörer som har deltagit i transporten i förhållande till deras respektive andelar av transportavgiften.

Article 63 Procédure de recours

Article 63 Procedure for recourse

Artikel 63 Förfarandet i mål om återkrav

§ 1 Le bien-fondé du paiement effectué par le transporteur exerçant un recours en vertu de l'article 62 ne peut être contesté par le transporteur contre lequel le recours est exercé, lorsque l'indemnité a été fixée judiciairement et que ce dernier transporteur, dûment assigné, a été mis à même d'intervenir au procès. Le juge, saisi de l'action principale, fixe les délais impartis

§ 1 The validity of the payment made by the carrier exercising a right of recourse pursuant to Article 62 may not be disputed by the carrier against whom the right to recourse is exercised, when compensation has been determined by a court or tribunal and when the latter carrier, duly served with notice of the proceedings, has been afforded an opportunity to

§ 1 En transportör mot vilken återkrav riktas enligt artikel 62 får inte bestrida det befogade i en betalning som den återkravsökande transportören har gjort, om ersättningsbeloppet har fastställts av domstol och den transportör mot vilken återkravet riktas har blivit vederbörligen underrättad om stämningsansökan och beretts tillfälle att inträda som

Bilaga 2 SOU 2004:92

136

pour la signification de l'assignation et pour l'intervention.

intervene in the proceedings. The court or tribunal seized of the principal action shall determine what time shall be allowed for such notification of the proceedings and for intervention in the proceedings.

intervenient i målet. Domstolen i huvudmålet skall fastställa de frister inom vilka underrättelsen och ansökan om intervention skall göras.

§ 2 Le transporteur qui exerce son recours doit former sa demande dans une seule et même instance contre tous les transporteurs avec lesquels il n'a pas transigé, sous peine de perdre son recours contre ceux qu'il n'aurait pas assignés.

§ 2 A carrier exercising his right of recourse must present his claim in one and the same proceedings against all the carriers with whom he has not reached a settlement, failing which he shall lose his right of recourse in the case of those against whom he has not taken proceedings.

§ 2 Den transportör som utövar sin rätt till återkrav skall i en och samma rättegång framföra sina anspråk mot samtliga transportörer med vilka den inte gjort upp i godo. I annat fall skall transportören förlora rätten till återkrav mot de transportörer som inte har stämts in.

§ 3 Le juge doit statuer par un seul et même jugement sur tous les recours dont il est saisi.

§ 3 The court or tribunal shall give its decision in one and the same judgment on all recourse claims brought before it.

§ 3 Domstolen skall meddela en enda dom i fråga om alla återkrav som den handlägger.

§ 4 Le transporteur qui désire faire valoir son droit de recours peut saisir les juridictions de l’Etat sur le territoire duquel un des transporteurs participant au transport a son siège principal ou la succursale ou l’établissement qui a conclu le contrat de transport.

§ 4 The carrier wishing to enforce his right of recourse may bring his action in the courts or tribunals of the State on the territory of which one of the carriers participating in the carriage has his principal place of business, or the branch or agency which concluded the contract of carriage.

§ 4 Den transportör som önskar göra sin rätt till återkrav gällande får föra talan vid domstolarna i den stat på vars territorium någon av de transportörer som deltagit i transporten har sitt huvudkontor eller den filial eller agentur som ingått transportavtalet.

§ 5 Lorsque l'action doit être intentée contre plusieurs transporteurs, le transporteur qui exerce le droit de recours peut choisir entre les juridictions compétentes selon le § 4, celle devant laquelle il introduira son recours.

§ 5 When the action must be brought against several carriers, the plaintiff carrier shall be entitled to choose the court or tribunal in which he will bring the proceedings from among those having competence pursuant to § 4.

§ 5 Om käromålet avser flera transportörer, får den transportör som utövar rätten till återkrav välja mellan de domstolar som är behöriga enligt § 4.

§ 6 Des recours ne peuvent pas être introduits dans l’instance relative à la demande en indemnité exercée par l’ayant droit au contrat de transport.

§ 6 Recourse proceedings may not be joined with proceedings for compensation taken by the person entitled under the contract of carriage.

§ 6 Talan om återkrav får inte tas upp i en rättegång där någon yrkar skadestånd på grund av sin rätt enligt transportavtalet.

Bilaga 2

137

Article 64 Accords au sujet des recours

Article 64 Agreements concerning recourse

Artikel 64 Överenskommelser i fråga om återkrav

Les transporteurs sont libres de convenir entre eux de dispositions dérogeant aux articles 61 et 62.

The carriers may conclude agreements which derogate from Articles 61 and 62.

Transportörerna skall vara fria att sinsemellan komma överens om bestämmelser som avviker från artiklarna 61 och 62.

Bilaga 2

139

Règles uniformes concernant le contrat de transport international ferroviaire des marchandises (CIM, appendice B à la Convention) Uniform Rules Concerning the Contract of International Carriage of Goods by Rail (CIM, appendix B to the Convention) Enhetliga rättsregler för avtal om internationell transport av gods på järnväg (CIM, bihang B till fördraget)

Titre premier Généralités

Title I General Provisions

Avdelning 1 Allmänna bestämmelser

• Article premier

Champ d’application

• Article 1

Scope

• Artikel 1

Tillämpningsområde

• Article 2

Prescriptions de droit public

• Article 2

Prescriptions of public law

• Artikel 2

Offentligrättsliga bestämmelser

• Article 3

Définitions

• Article 3

Definitions

• Artikel 3

Definitioner

• Article 4

Dérogations

• Article 4

Derogations

• Artikel 4

Avvikelser

• Article 5

Droit contraignant

• Article 5

Mandatory law

• Artikel 5

Tvingande rätt

Titre II Conclusion et exécution du contrat de transport

Title II Conclusion and Performance of the Contract of Carriage

Avdelning II Ingående och fullgörande av transportavtalet

• Article 6

Contrat de transport

• Article 6

Contract of carriage

• Artikel 6

Transportavtal

• Article 7

Teneur de la lettre de voiture

• Article 7

Wording of the consignment note

• Artikel 7

Fraktsedelns innehåll

• Article 8

Responsabilité pour les inscriptions portées sur la lettre de voiture

• Article 8

Responsibility for particulars entered on the consignment note

• Artikel 8

Ansvar för uppgifterna i fraktsedeln

• Article 9

Marchandises dangereuses

• Article 9

Dangerous goods

• Artikel 9

Farligt gods

• Article 10

Paiement des frais

• Article 10

Payment of costs

• Artikel 10

Betalning av kostnader

• Article 11

Vérification

• Article 11

Examination

• Artikel 11

Undersökning

• Article 12

Force probante de la lettre de voiture

• Article 12

Evidential value of the consignment note

• Artikel 12

Fraktsedelns bevisvärde

Bilaga 2 SOU 2004:92

140

• Article 13

Chargement et déchargement de la marchandis

• Article 13

Loading and unloading of the goods

• Artikel 13

Lastning och lossning av godset

• Article 14

Emballage

• Article 14

Packing

• Artikel 14

Förpackning

• Article 15

Accomplissement des formalités administratives

• Article 15

Completion of administrative formalities

• Artikel 15

• Fullgörande av förvaltningsmyndigheters föreskrifter

• Article 16

Délais de livraison

• Article 16

Transit periods

• Artikel 16

Leveransfrister

• Article 17

Livraison

• Article 17

Delivery

• Artikel 17

Utlämning av gods

• Article 18

Droit de disposer de la marchandise

• Article 18

Right to dispose of the goods

• Artikel 18

Rätt att förfoga över godset

• Article 19

Exercice du droit de disposition

• Article 19

Exercise of the right to dispose of the goods

• Artikel 19

Utövande av förfoganderätten

• Article 20

Empêchements au transport

• Article 20

Circumstances preventing carriage

• Artikel 20

Transporthinder

• Article 21

Empêchements à la livraison

• Article 21

Circumstances preventing delivery

• Artikel 21

Utlämningshinder

• Article 22

Conséquences des empêchements au transport et à la livraison

• Article 22

Consequences of circumstances preventing carriage and delivery

• Artikel 22

Följder av transporthinder och utlämningshinder

Titre III Responsabilité

Title III Liability

Avdelning III Ansvar

• Article 23

Fondement de la responsabilité

• Article 23

Basis of liability

• Artikel 23

Förutsättningar för ansvar

• Article 24

Responsabilité en cas de transport de véhicules ferroviaires en tant que marchandise

• Article 24

Liability in case of carriage of railway vehicles as goods

• Artikel 24

Ansvar vid transport av järnvägsfordon som gods

• Article 25

Charge de la preuve

• Article 25

Burden of proof

• Artikel 25

Bevisskyldighet

• Article 26

Transporteurs subséquents

• Article 26

Successive carriers

• Artikel 26

Efterföljande transportörer

• Article 27

Transporteur substitué

• Article 27

Substitute carrier

• Artikel 27

Faktisk transportör

Bilaga 2

141

• Article 28

Présomption de dommage en cas de réexpédition

• Article 28

Presumption of loss or damage in case of reconsignment

• Artikel 28

Antagande om skada vid nyinlämning

• Article 29

Présomption de perte de la marchandise

• Article 29

Presumption of loss of the goods

• Artikel 29

Antagande att gods har gått förlorat

• Article 30

Indemnité en cas de perte

• Article 30

Compensation for loss

• Artikel 30

Ersättning vid förlust

• Article 31

Responsabilité en cas de déchet de route

• Article 31

Liability for wastage in transit

• Artikel 31

Ansvar för viktförlust vid transport

• Article 32

Indemnité en cas d'avarie

• Article 32

Compensation for damage

• Artikel 32

Ersättning vid skada

• Article 33

Indemnité en cas de dépassement du délai de livraison

• Article 33

Compensation for exceeding the transit period

• Artikel 33

Ersättning när leveransfristen överskrids

• Article 34

Dédommagement en cas de déclaration de valeur

• Article 34

Compensation in case of declaration of value

• Artikel 34

Ersättning när det finns en värdedeklaration

• Article 35

Dédommagement en cas de déclaration d'intérêt à la livraison

• Article 35

Compensation in case of interest in delivery

• Artikel 35

Ersättning vid leveransintresse

• Article 36

Déchéance du droit d'invoquer les limites de responsabilité

• Article 36

Loss of right to invoke the limits of liability

• Artikel 36

Förlust av rätt att åberopa begränsning av skadeståndsansvar

• Article 37

Conversion et intérêts

• Article 37

Conversion and interest

• Artikel 37

Omräkning och ränta

• Article 38

Responsabilité en trafic fermer

• Article 38

Liability in respect of rail-sea traffic

• Artikel 38

Ansvar vid järnvägs- och sjötrafik

• Article 39

Responsabilité en cas d'accident nucléaire

• Article 39

Liability in case of nuclear incidents

• Artikel 39

Ansvar vid atomolycka

• Article 40

Personnes dont répond le transporteur

• Article 40

Persons for whom the carrier is liable

• Artikel 40

Personer som transportören ansvarar för

• Article 41

Autres actions

• Article 41

Other actions

• Artikel 41

Andra grunder för anspråk

Bilaga 2 SOU 2004:92

142

Titre IV Exercice des droits

Title IV Assertion of Rights

Avdelning IV Framställande av anspråk

• Article 42

Procès-verbal de constatation

• Article 42

Ascertainment of partial loss or damage

• Artikel 42

Rapport om fastställelse av skada

• Article 43

Réclamations

• Article 43

Claims

• Artikel 43

Ersättningsanspråk

• Article 44

Personnes qui peuvent actionner le transporteur

• Article 44

Persons who may bring an action against the carrier

• Artikel 44

Behörighet att föra talan mot en transportör

• Article 45

Transporteurs qui peuvent être actionnés

• Article 45

Carriers against whom an action may be brought

• Artikel 45

Transportörer mot vilka talan får föras

• Article 46

For

• Article 46

Forum

• Artikel 46

Behörig domstol

• Article 47

Extinction de l'action

• Article 47

Extinction of right of action

• Artikel 47

Förlust av rätten att föra talan

• Article 48

Prescription

• Article 48

Limitation of actions

• Artikel 48

Preskription

Titre V Rapports des transporteurs entre eux

Title V Relations between Carriers

Avdelning V Transportörernas inbördes förhållanden

• Article 49

Décompte

• Article 49

Settlement of accounts

• Artikel 49

Avräkning

• Article 50

Droit de recours

• Article 50

Right of recourse

• Artikel 50

Rätt till återkrav

• Article 51

Procédure de recours

• Article 51

Procedure for recourse

• Artikel 51

Förfarandet i mål om återkrav

• Article 52

Conventions au sujet des recours

• Article 52

Agreements concerning recourse

• Artikel 52

Överenskommelser i fråga om återkrav

Bilaga 2

143

Titre premier Généralités

Title I General Provisions

Avdelning I Allmänna bestämmelser

Article premier Champ d’application

Article 1 Scope

Artikel 1 Tillämpningsområde

§ 1 Les présentes Règles uniformes s’appliquent à tout contrat de transport ferroviaire de marchandises à titre onéreux, lorsque le lieu de la prise en charge de la marchandise et le lieu prévu pour la livraison sont situés dans deux Etats membres différents. Il en est ainsi quels que soient le siège et la nationalité des parties au contrat de transport.

§ 1 These Uniform Rules shall apply to every contract of carriage of goods by rail for reward when the place of taking over of the goods and the place designated for delivery are situated in two different Member States, irrespective of the place of business and the nationality of the parties to the contract of carriage.

§ 1 Dessa enhetliga rättsregler skall tillämpas på varje avtal om järnvägstransport av gods mot betalning, när den plats där godset tas emot och den plats där godset skall lämnas ut är belägna i två skilda medlemsstater, oavsett var parterna i transportavtalet har säte och vilken nationalitet de har.

§ 2 Les présentes Règles uniformes s’appliquent également aux contrats de transport ferroviaire de marchandises à titre onéreux, lorsque le lieu de la prise en charge de la marchandise et le lieu prévu pour la livraison sont situés dans deux Etats différents dont l’un au moins est un Etat membre et lorsque les parties au contrat conviennent que le contrat est soumis à ces Règles uniformes.

§ 2 These Uniform Rules shall apply also to contracts of carriage of goods by rail for reward, when the place of taking over of the goods and the place designated for delivery are situated in two different States, of which at least one is a Member State and the parties to the contract agree that the contract is subject to these Uniform Rules.

§ 2 Dessa enhetliga rättsregler skall även tillämpas på avtal om järnvägstransport av gods mot betalning, när den plats där godset tas emot och den plats där godset skall lämnas ut är belägna i två skilda stater, varav minst en är medlemsstat, och när avtalsparterna kommer överens om att dessa enhetliga rättsregler skall tillämpas på avtalet.

§ 3 Lorsqu’un transport international faisant l’objet d’un contrat unique inclut, en complément au transport transfrontalier ferroviaire, un transport par route ou par voie de navigation intérieure en trafic intérieur d’un Etat membre, les présentes Règles uniformes s’appliquent.

§ 3 When international carriage being the subject of a single contract includes carriage by road or inland waterway in internal traffic of a Member State as a supplement to transfrontier carriage by rail, these Uniform Rules shall apply.

§ 3 När en internationell transport som omfattas av ett enda avtal, utöver gränsöverskridande järnvägstransport inbegriper transport på väg eller inre vattenväg inom en medlemsstat, skall dessa enhetliga rättsregler tillämpas.

§ 4 Lorsqu’un transport international faisant l’objet d’un contrat unique inclut, en complément au transport ferroviaire, un transport maritime ou un transport transfrontalier par voie de

§ 4 When international carriage being the subject of a single contract of carriage includes carriage by sea or transfrontier carriage by inland waterway as a supplement to carriage by rail, these Uniform Rules shall apply

§ 4 När en internationell transport som omfattas av ett enda avtal, utöver järnvägstransport inbegriper sjötransport eller gränsöverskridande transport på inre vattenväg, skall dessa enhetliga

Bilaga 2 SOU 2004:92

144

navigation intérieure, les présentes Règles uniformes s’appliquent si le transport maritime ou le transport par voie de navigation intérieure est effectué sur des lignes inscrites sur la liste des lignes prévue à l’article 24, § 1 de la Convention.

if the carriage by sea or inland waterway is performed on services included in the list of services provided for in Article 24 § 1 of the Convention.

rättsregler tillämpas, om sjötransporten eller transporten på inre vattenväg utförs på linjer som är införda i den lista över linjer som anges i artikel 24 § 1 i fördraget.

§ 5 Les présentes Règles uniformes ne s’appliquent pas aux transports effectués entre gares situées sur le territoire d’Etats limitrophes, lorsque l’infrastructure de ces gares est gérée par un ou plusieurs gestionnaires d’infrastructure relevant d’un seul et même de ces Etats.

§ 5 These Uniform Rules shall not apply to carriage performed between stations situated on the territory of neighbouring States, when the infrastructure of these stations is managed by one or more infrastructure managers subject to only one of those States.

§ 5 Dessa enhetliga rättsregler skall inte tillämpas på transporter mellan stationer som är belägna i angränsande stater, när stationernas infrastruktur förvaltas av en eller flera infrastrukturförvaltare som hör hemma i endast en av dessa stater.

§ 6 Chaque Etat, Partie à une convention concernant le transport international ferroviaire direct de marchandises et de nature comparable aux présentes Règles uniformes, peut, lorsqu’il adresse une demande d’adhésion à la Convention, déclarer qu’il n’appliquera ces Règles uniformes qu’aux transports effectués sur une partie de l’infrastructure ferroviaire située sur son territoire. Cette partie de l’infrastructure ferroviaire doit être définie précisément et être reliée à l’infrastructure ferroviaire d’un Etat membre. Lorsqu’un Etat a fait la déclaration susvisée, ces Règles uniformes ne s’appliquent qu’à la condition :

§ 6 Any State which is a party to a convention concerning international through carriage of goods by rail comparable with these Uniform Rules may, when it makes an application for accession to the Convention, declare that it will apply these Uniform Rules only to carriage performed on part of the railway infrastructure situated on its territory. This part of the railway infrastructure must be precisely defined and connected to the railway infrastructure of a Member State. When a State has made the above-mentioned declaration, these Uniform Rules shall apply only on the condition

§ 6 En stat som är part i en konvention om genomgående internationell järnvägstransport av gods som är jämförlig med dessa enhetliga rättsregler kan, när den ansöker om anslutning till fördraget, förklara att den endast kommer att tillämpa dessa enhetliga rättsregler på transporter som utförs på en del av järnvägsinfrastrukturen på dess territorium. Denna del av järnvägsinfrastrukturen skall anges exakt och vara förbunden med en medlemsstats järnvägsinfrastruktur. När en stat har avgett en sådan förklaring, skall dessa enhetliga rättsregler endast tillämpas på villkor att

a) que le lieu de la prise en

charge de la marchandise ou le lieu pour la livraison ainsi que l’itinéraire prévus dans le contrat de transport soient situés sur l’infrastructure désignée ou

a) that the place of taking

over of the goods or the place designated for delivery, as well as the route designated in the contract of carriage, is situated on the specified infrastructure or

a) den plats där godset tas

emot eller den plats där godset lämnas ut samt den transportväg som anges i transportavtalet är belägna på den angivna infrastrukturen eller

b) que l’infrastructure

désignée relie l’infrastructure de deux

b) that the specified infrastructure connects the infrastructure of two

b) den angivna infrastruk-

turen förbinder två medlemsstaters infrastrukturer

Bilaga 2

145

Etats membres et qu’elle a été prévue dans le contrat de transport comme itinéraire pour un transport de transit.

Member States and that it has been designated in the contract of carriage as a route for transit carriage.

och i transportavtalet har angivits som transportväg för transittrafik.

§ 7 L’Etat qui a fait une déclaration conformément au § 6, peut y renoncer à tout moment en informant le dépositaire. Cette renonciation prend effet un mois après la date à laquelle le dépositaire en avise les Etats membres. La déclaration devient sans effet, lorsque la convention visée au § 6, première phrase, cesse d’être en vigueur pour cet Etat.

§ 7 A State which has made a reservation in accordance with § 6 may withdraw it at any time by notification to the Depositary. This withdrawal shall take effect one month after the day on which the Depositary notifies it to the Member States. The declaration shall cease to have effect when the convention referred to in § 6, first sentence, ceases to be in force for that State.

§ 7 En stat som har avgett en förklaring enligt § 6 får när som helst återta den genom meddelande till depositarien. Återtagandet blir gällande en månad efter den dag då depositarien underrättade medlemsstaterna om det. Förklaringen skall upphöra att gälla när den konvention som avses i § 6 första meningen upphör att vara i kraft för staten.

Article 2 Prescriptions de droit public

Article 2 Prescriptions of public law

Artikel 2 Offentligrättsliga bestämmelser

Les transports auxquels s’appliquent les présentes Règles uniformes restent soumis aux prescriptions de droit public, notamment aux prescriptions relatives au transport des marchandises dangereuses ainsi gúana prescriptions du droit douanier et à celles relatives à la protection des animaux.

Carriage to which these Uniform Rules apply shall remain subject to the prescriptions of public law, in particular the prescriptions relating to the carriage of dangerous goods as well as the prescriptions of customs law and those relating to the protection of animals.

Transporter på vilka dessa enhetliga rättsregler är tillämpliga skall fortsatt omfattas av relevanta offentligrättsliga bestämmelser, i synnerhet bestämmelser om transport av farligt gods, tullbestämmelser och djurskyddsbestämmelser.

Article 3 Définitions

Article 3 Definitions

Artikel 3 Definitioner

Aux fins des présentes Règles uniformes, le terme :

For purposes of these Uniform Rules the term

I dessa enhetliga rättsregler avses med

a) “transporteur” désigne le

transporteur contractuel, avec lequel l’expéditeur a conclu le contrat de transport en vertu de ces Règles uniformes, ou un transporteur subséquent, qui est responsable sur la base de ce contrat;

a) “carrier” means the contractual carrier with whom the consignor has concluded the contract of carriage pursuant to these Uniform Rules, or a subsequent carrier who is liable on the basis of this contract;

a) transportör: den avtals-

enliga transportör med vilken avsändaren slutit transportavtal enligt dessa enhetliga rättsregler eller en efterföljande transportör som är ansvarig på grundval av detta avtal,

b) “transporteur substitué”

désigne un transporteur, qui n’a pas conclu le contrat de transport avec l’expéditeur, mais à qui le

b) “substitute carrier” means a

carrier, who has not concluded the contract of carriage with the consignor, but to whom the carrier

b) faktisk transportör: en

transportör som inte har slutit transportavtal med avsändaren, men som den transportör som avses i a

Bilaga 2 SOU 2004:92

146

transporteur visé à la lettre

a) a confié, en tout ou en partie, l’exécution du transport ferroviaire;

referred to in letter a) has entrusted, in whole or in part, the performance of the carriage by rail;

helt eller delvis har anförtrott utförandet av järnvägstransporten,

c) “Conditions générales de

transport” désigne les conditions du transporteur sous forme de conditions générales ou de tarifs légalement en vigueur dans chaque Etat membre et qui sont devenues, par la conclusion du contrat de transport, partie intégrante de celui-ci;

c) “General Conditions of

Carriage” means the conditions of the carrier in the form of general conditions or tariffs legally in force in each Member State and which have become, by the conclusion of the contract of carriage, an integral part of it;

c) allmänna transportvillkor:

de villkor som gäller för transportören i form av allmänna villkor eller tariffer vilka har laga kraft i alla medlemsstater och blev en integrerad del av transportavtalet när detta ingicks,

d) “unité de transport

intermodal” désigne les conteneurs, caisses mobiles, semi-remorques ou autres unités de chargement similaires utilisées en transport intermodal.

d) “intermodal transport unit”

means a container, swap body, semi-trailer or other comparable loading unit used in intermodal transport.

d) intermodal lastbärare:

container, växelflak, påhängsvagn eller annan liknande lastenhet som används vid transport med flera transportslag.

Article 4 Dérogations

Article 4 Derogations

Artikel 4 Avvikelser

§ 1 Les Etats membres peuvent conclure des accords qui prévoient des dérogations aux présentes Règles uniformes pour les transports effectués exclusivement entre deux gares situées de part et d’autre de la frontière, lorsqu’il n’y a pas d’autre gare entre elles.

§ 1 Member States may conclude agreements which provide for derogations from these Uniform Rules for carriage performed exclusively between two stations on either side of the frontier, when there is no other station between them.

§ 1 Medlemsstaterna får sluta avtal som gör det möjligt att avvika från dessa enhetliga rättsregler för transporter som utförs uteslutande mellan två stationer belägna på var sin sida om gränsen, när det inte finns någon annan station mellan dem.

§ 2 Pour les transports effectués entre deux Etats membres, transitant par un Etat non membre, les Etats concernés peuvent conclure des accords qui dérogent aux présentes Règles uniformes.

§ 2 For carriage performed between two Member States, passing through a State which is not a Member State, the States concerned may conclude agreements which derogate from these Uniform Rules.

§ 2 När det gäller transporter som utförs mellan två medlemsstater genom en stat som inte är medlemsstat får de berörda staterna sluta avtal som avviker från dessa enhetliga rättsregler.

§ 3 Les accords visés aux §§ 1 et 2 de même que leur mise en vigueur sont communiqués à l’Organisation intergouvernementale pour les

§ 3 Agreements referred to in §§ 1 and 2 as well as their coming into force shall be notified to the Intergovernmental Organisation for International Carriage by Rail. The Secretary General of

§ 3 De avtal som avses i §§ 1 och 2 och ikraftträdandet av dessa avtal skall meddelas till Mellanstatliga organisationen för internationell järnvägstrafik. Organisationens generalsekre-

Bilaga 2

147

transports internationaux ferroviaires. Le Secrétaire général de l’Organisation en informe les Etats membres et les entreprises intéressées.

the Organisation shall inform the Member States and interested undertakings of these notifications.

terare skall underrätta medlemsstaterna och de berörda företagen om detta.

Article 5 Droit contraignant

Article 5 Mandatory law

Artikel 5 Tvingande rätt

Sauf clause contraire dans les présentes Règles uniformes, est nulle et de nul effet toute stipulation qui, directement ou indirectement, dérogerait à ces Règles uniformes. La nullité de telles stipulations n’entraîne pas la nullité des autres dispositions du contrat de transport. Nonobstant cela, un transporteur peut assumer une responsabilité et des obligations plus lourdes que celles qui sont prévues par les présentes Règles uniformes.

Unless provided otherwise in these Uniform Rules, any stipulation which, directly or indirectly, would derogate from these Uniform Rules shall be null and void. The nullity of such a stipulation shall not involve the nullity of the other provisions of the contract of carriage. Nevertheless, a carrier may assume a liability greater and obligations more burdensome than those provided for in these Uniform Rules.

Om inte annat föreskrivs i dessa enhetliga rättsregler, skall varje bestämmelse som direkt eller indirekt avviker från dessa enhetliga rättsregler vara ogiltig. En sådan bestämmelses ogiltighet skall inte medföra att övriga bestämmelser i transportavtalet är ogiltiga. En transportör kan dock ta på sig större ansvar och förpliktelser än de som föreskrivs i dessa enhetliga rättsregler.

Titre II Conclusion et exécution du contrat de transport

Title II Conclusion and Performance of the Contract of Carriage

Avdelning II Ingående och fullgörande av transportavtalet

Article 6 Contrat de transport

Article 6 Contract of carriage

Artikel 6 Transportavtal

§ 1 Par le contrat de transport, le transporteur s’engage à transporter la marchandise à titre onéreux au lieu de destination et à l’y remettre au destinataire.

§ 1 By the contract of carriage, the carrier shall undertake to carry the goods for reward to the place of destination and to deliver them there to the consignee.

§ 1 Genom transportavtalet förbinder sig transportören att mot betalning transportera godset till bestämmelseplatsen och att lämna ut det till mottagaren.

§ 2 Le contrat de transport doit être constaté par une lettre de voiture selon un modèle uniforme. Toutefois, l’absence, l’irrégularité ou la perte de la lettre de voiture n’affectent ni l’existence ni la validité du contrat qui reste soumis aux présentes Règles uniformes.

§ 2 The contract of carriage must be confirmed by a consignment note which accords with a uniform model. However, the absence, irregularity or loss of the consignment note shall not affect the existence or validity of the contract which shall remain subject to these Uniform Rules.

§ 2 Transportavtalet skall bekräftas genom en fraktsedel som överensstämmer med en enhetlig förlaga. Om fraktsedeln saknas, är felaktig eller har gått förlorad skall detta dock inte påverka avtalets bestånd eller giltighet, utan det skall fortfarande lyda under dessa enhetliga rättsregler.

Bilaga 2 SOU 2004:92

148

§ 3 La lettre de voiture est signée par l’expéditeur et le transporteur. La signature peut être remplacée par un timbre, une indication de la machine comptable ou toute autre mode approprié.

§ 3 The consignment note shall be signed by the consignor and the carrier. The signature can be replaced by a stamp, by an accounting machine entry or in any other appropriate manner.

§ 3 Fraktsedeln skall undertecknas av avsändaren och transportören. Underskriften får ersättas med en stämpel, maskinell kvittering eller på annat lämpligt sätt.

§ 4 Le transporteur doit certifier sur le duplicata de la lettre de voiture de manière appropriée la prise en charge de la marchandise et doit remettre le duplicata à l’expéditeur.

§ 4 The carrier must certify the taking over of the goods on the duplicate of the consignment note in an appropriate manner and return the duplicate to the consignor.

§ 4 Transportören skall på fraktsedelsdubbletten på lämpligt sätt intyga att godset har tagits emot och återlämna dubbletten till avsändaren.

§ 5 La lettre de voiture n’a pas la valeur d’un connaissement.

§ 5 The consignment note shall not have effect as a bill of lading.

§ 5 Fraktsedeln skall inte vara likvärdig med ett konossement.

§ 6 Une lettre de voiture doit être établie pour chaque envoi. Sauf convention contraire entre l’expéditeur et le transporteur, une même lettre de voiture ne peut concerner que le chargement d’un seul wagon.

§ 6 A consignment note must be made out for each consignment. In the absence of a contrary agreement between the consignor and the carrier, a consignment note may not relate to more than one wagon load.

§ 6 En fraktsedel skall upprättas för varje sändning. Om inte annat överenskommits mellan avsändaren och transportören, får en och samma fraktsedel endast avse en enda vagn.

§ 7 En cas d’un transport empruntant le territoire douanier de la Communauté européenne ou le territoire, sur lequel est appliquée la procédure de transit commun, chaque envoi doit être accompagné d’une lettre de voiture répondant aux exigences de l’article 7.

§ 7 In the case of carriage which enters the customs territory of the European Community or the territory on which the common transit procedure is applied, each consignment must be accompanied by a onsignment note satisfying the requirements of Article 7.

§ 7 Om en transport passerar genom Europeiska gemenskapens tullområde, på vilket det gemensamma transiteringsförfarandet tillämpas, skall varje sändning åtföljas av en fraktsedel som uppfyller kraven i artikel 7.

§ 8 Les associations internationales des transporteurs établissent les modèles uniformes de lettre de voiture en accord avec les associations internationales de la clientèle et les organismes compétents en matière douanière dans les Etats membres ainsi qu’avec toute organisation intergouvernementale d’intégration économique régionale ayant compétence pour sa propre législation douanière.

§ 8 The international associations of carriers shall establish uniform model consignment notes in agreement with the customers’ international associations and the bodies having competence for customs matters in the Member States as well as any intergovernmental regional economic integration organisation having competence to adopt its own customs legislation.

§ 8 De internationella transportörsorganisationerna skall upprätta enhetliga förlagor för fraktsedlar i samråd med de internationella kundorganisationerna och medlemsstaternas behöriga tullmyndigheter samt med varje mellanstatlig organisation för regional ekonomisk integration som är behörig att anta sin egen tullagstiftning.

Bilaga 2

149

§ 9 La lettre de voiture, y compris son duplicata, peut être établie sous forme d’enregistrement électronique des données, qui peuvent être transformées en signes d’écriture lisibles. Les procédés employés pour l’enregistrement et le traitement des données doivent être équivalents du point de vue fonctionnel, notamment en ce qui concerne la force probante de la lettre de voiture représentée par ces données.

§ 9 The consignment note and its duplicate may be established in the form of electronic data registration which can be transformed into legible written symbols. The procedure used for the registration and treatment of data must be equivalent from the functional point of view, particularly so far as concerns the evidential value of the consignment note represented by those data.

§ 9 Fraktsedeln, inbegripet dubbletten av denna, får upprättas i elektronisk form, som kan omvandlas till läsbara skrivtecken. Förfarandena för registrering och behandling av uppgifterna skall vara likvärdiga i funktionshänseende, i synnerhet i fråga om bevisvärdet av den fraktsedel som dessa uppgifter utgör.

Article 7 Teneur de la lettre de voiture

Article 7 Wording of the consignment note

Artikel 7 Fraktsedelns innehåll

§ 1 La lettre de voiture doit contenir les indications suivantes:

§ 1 The consignment note must contain the following particulars:

§ 1 Fraktsedeln skall innehålla följande uppgifter:

a) le lieu et la date de son

établissement;

a) the place at which and the

day on which it is made out;

a) Ort och datum för upp-

rättande av fraktsedeln.

b) le nom et l’adresse de

l’expéditeur;

b) the name and address of

the consignor;

b) Avsändarens namn och

adress.

c) le nom et l’adresse du

transporteur qui a conclu le contrat de transport;

c) the name and address of

the carrier who has concluded the contract of carriage;

c) Namn och adress av-

seende den transportör som slutit transportavtalet.

d) le nom et l’adresse de celui

auquel la marchandise est remise effectivement s’il n’est pas le transporteur visé à la lettre c);

d) the name and address of

the person to whom the goods have effectively been handed over if he is not the carrier referred to in letter c);

d) Namn och adress av-

seende den person som godset verkligen överlämnats till, om denne inte är den transportör som avses i led c.

e) le lieu et la date de la prise

en charge de la marchandise;

e) the place and the day of

taking over of the goods;

e) Ort och datum för mot-

tagandet av godset.

f) le lieu de livraison;

f) the place of delivery; f) Utlämningsort.

g) le nom et l’adresse du

destinataire;

g) the name and address of

the consignee;

g) Mottagarens namn och

adress.

Bilaga 2 SOU 2004:92

150

h) la dénomination de la

nature de la marchandise et du mode d’emballage, et, pour les marchandises dangereuses, la dénomination prévue par le Règlement concernant le transport international ferroviaire des marchandises dangereuses (RID);

h) the description of the

nature of the goods and the method of packing, and, in case of dangerous goods, the description provided for in the Regulation concerning the International Carriage of Dangerous Goods by Rail (RID);

h) Beskrivning av godsets art

och förpackningssättet samt, för farligt gods, den beskrivning som föreskrivs i reglementet om internationell järnvägstransport av farligt gods (RID).

i) le nombre de colis et les

signes et numéros particuliers nécessaires à l’identification des envois de détail;

i) the number of packages

and the special marks and numbers necessary for the identification of consignments in less than full wagon loads;

i) Antal kollin och de sär-

skilda märken och nummer som är nödvändiga för identifiering av styckegods.

j) le numéro du wagon, dans

le cas de transport par wagons complets;

j) the number of the wagon

in the case of carriage of full wagon loads;

j) Vagnsnummer vid trans-

port av hel vagnslast.

k) le numéro du véhicule

ferroviaire roulant sur ses propres roues, s’il est remis au transport en tant que marchandise;

k) the number of the railway

vehicle running on its own wheels, if it is handed over for carriage as goods;

k) Numret på det järnvägs-

fordon som rullar på egna hjul och som överlämnas för transport som gods.

l) en outre, dans le cas

d’unités de transport intermodal, la catégorie, le numéro ou d’autres caractéristiques nécessaires à leur identification;

l) in addition, in the case of

intermodal transport units, the category, the number or other characteristics necessary for their identification;

l) Dessutom, för intermodal

lastbärare, uppgift om kategori, nummer eller andra utmärkande egenskaper som är nödvändiga för identifiering av dessa.

m) la masse brute de la

marchandise ou la quantité de la marchandise exprimée sous d’autres formes;

m) the gross mass or the

quantity of the goods expressed in other ways;

m) Godsets bruttovikt eller

godsets kvantitet uttryckt på annat sätt.

n) une énumération détaillée

des documents requis par les douanes ou d’autres autorités administratives, joints à la lettre de voiture ou tenus à la disposition du transporteur auprès d’une autorité dûment désignée ou auprès d’un organe désigné dans le contrat;

n) a detailed list of the

documents which are required by customs or other administrative authorities and are attached to the consignment note or held at the disposal of the carrier at the offices of a duly designated authority or a body designated in the contract;

n) En noggrann förteckning

över sådana handlingar som krävs av tullmyndigheter eller andra förvaltningsmyndigheter och som har fogats till fraktsedeln eller ställts till transportörens förfogande hos en i vederbörlig ordning utsedd myndighet eller hos ett organ som utsetts i avtalet.

o) les frais afférents au

transport (prix de transport, frais accessoires, droits de douane et autres frais survenant à partir de la

o) the costs relating to

carriage (the carriage charge, incidental costs, customs duties and other costs incurred from the

o) Kostnader som är hän-

förliga till transporten (frakt, tilläggsavgifter, tullavgifter och andra kostnader som uppkom-

Bilaga 2

151

conclusion du contrat jusqu’à la livraison), dans la mesure où ils doivent être payés par le destinataire ou toute autre indication que les frais sont dus par le destinataire;

conclusion of the contract until delivery) in so far as they must be paid by the consignee or any other statement that the costs are payable by the consignee;

mer från det att avtalet slutits tills utlämning sker), i den mån de skall betalas av mottagaren eller varje annan uppgift om att kostnaderna skall betalas av mottagaren.

p) l’indication que le transport

est soumis, nonobstant toute clause contraire, aux présentes Règles uniformes.

p) a statement that the

carriage is subject, notwithstanding any clause to the contrary, to these Uniform Rules.

p) Uppgift om att dessa en-

hetliga rättsregler skall tillämpas på transporten, utan hinder av eventuella klausuler med motsatt innebörd.

§ 2 Le cas échéant, la lettre de voiture doit contenir, en outre, les indications suivantes :

§ 2 Where applicable the consignment note must also contain the following particulars:

§ 2 Fraktsedeln skall i förekommande fall dessutom innehålla följande uppgifter:

a) en cas de transport par des

transporteurs subséquents, le transporteur devant livrer la marchandise, alors que celui-ci a donné son consentement à l’inscription sur la lettre de voiture;

a) in the case of carriage by

successive carriers, the carrier who must deliver the goods when he has consented to this entry in the consignment note;

a) Vid transport med efter-

följande transportörer, den transportör som skall lämna ut godset, när denne har givit sitt samtycke till att föras upp på fraktsedeln.

b) les frais que l’expéditeur

prend à sa charge;

b) the costs which the

consignor undertakes to pay;

b) De kostnader som avsän-

daren förbinder sig att betala.

c) le montant du remboursement à percevoir lors de la livraison de la marchandise;

c) the amount of the cash on

delivery charge;

c) Beloppet för det efterkrav

som skall uppbäras vid utlämning av godset.

d) la valeur déclarée de la

marchandise et le montant représentant l’intérêt spécial à la livraison;

d) the declaration of the value

of the goods and the amount representing the special interest in delivery;

d) Godsets deklarerade värde

och det belopp som utgör särskilt leveransintresse.

e) le délai convenu dans lequel

le transport doit être effectué;

e) the agreed transit period;

e) Den överenskomna leve-

ransfristen.

f) l’itinéraire convenu;

f) the agreed route;

f) Den överenskomna trans-

portvägen.

g) une liste des documents

non cités au § 1, lettre n) remis au transporteur;

g) a list of the documents not

mentioned in § 1, letter n) handed over to the carrier;

g) En förteckning över hand-

lingar som inte nämns i § 1 n och som överlämnats till transportören.

h) les inscriptions de l’expéditeur concernant le nombre et la désignation des sceaux qu’il a apposés sur le wagon.

h) the entries made by the

consignor concerning the number and description of seals he has affixed to the wagon.

h) Avsändarens uppgifter om

antalet plomberingar har fästs vid vagnen och en beskrivning av dessa.

Bilaga 2 SOU 2004:92

152

§ 3 Les parties au contrat de transport peuvent porter sur la lettre de voiture toute autre indication qu’elles jugent utile.

§ 3 The parties to the contract may enter on the consignment note any other particulars they consider useful.

§ 3 Avtalsparterna får skriva in andra uppgifter som de anser användbara på fraktsedeln.

Article 8 Responsabilité pour les inscriptions portées sur la lettre de voiture

Article 8 Responsibility for particulars entered on the consignment note

Artikel 8 Ansvar för uppgifterna i fraktsedeln

§ 1 L’expéditeur répond de tous les frais et dommages supportés par le transporteur du fait :

§ 1 The consignor shall be responsible for all costs, loss or damage sustained by the carrier by reason of

§ 1 Avsändaren skall ansvara för alla kostnader och skador som transportören åsamkas på grund av att

a) d’inscriptions par l’expédi-

teur, sur la lettre de voiture, de mentions irrégulières, inexactes, incomplètes ou portées ailleurs qu’à la place réservée à chacune d’elles ou

a) the entries made by the

consignor in the consignment note being irregular, incorrect, incomplete or made elsewhere than in the allotted space, or

a) avsändarens uppgifter på

fraktsedeln är oriktiga, otydliga, ofullständiga eller har förts in på fel ställe på fraktsedeln, eller

b) de l’omission par l’expéditeur d’inscriptions

prescrites par le RID.

b) the consignor omitting to

make the entries prescribed

by RID.

b) avsändaren har underlåtit

att föra in de uppgifter som föreskrivs i RID.

§ 2 Si, à la demande de l’expéditeur, le transporteur inscrit des mentions sur la lettre de voiture, il est considéré, jusqu’à preuve du contraire, comme agissant pour le compte de l’expéditeur.

§ 2 If, at the request of the consignor, the carrier makes entries on the consignment note, he shall be deemed, unless the contrary is proved, to have done so on behalf of the consignor.

§ 2 Om transportören för in uppgifter på fraktsedeln på begäran av avsändaren skall han anses handla på avsändarens vägnar, tills motsatsen bevisats.

§ 3 Si la lettre de voiture ne contient pas l’indication prévue à l’article 7, § 1, lettre p), le transporteur est responsable de tous les frais et dommages subis par l’ayant droit en raison de cette omission.

§ 3 If the consignment note does not contain the statement provided for in Article 7 § 1, letter p), the carrier shall be liable for all costs, loss or damage sustained through such omission by the person entitled.

§ 3 Om fraktsedeln inte innehåller den uppgift som anges i artikel 7 § 1 p, skall transportören vara ansvarig för alla kostnader och skador som den som har rätt till godset åsamkas på grund av denna underlåtenhet.

Article 9 Marchandises dangereuses

Article 9 Dangerous goods

Artikel 9 Farligt gods

Lorsque l’expéditeur a omis les inscriptions prescrites par le RID, le transporteur peut, à tout moment, selon les circonstances, décharger ou détruire la marchandise ou la rendre inoffensive, sans qu’il y ait

If the consignor has failed to make the entries prescribed by RID, the carrier may at any time unload or destroy the goods or render them innocuous, as the circumstances may require, without payment of

Om avsändaren har underlåtit att föra in de uppgifter som föreskrivs i RID får transportören, när som helst om omständigheterna så kräver, lossa eller förstöra godset eller oskadliggöra det utan att betala

Bilaga 2

153

matière à indemnisation, sauf s’il a eu connaissance du caractère dangereux de la marchandise lors de sa prise en charge.

compensation, save when he was aware of their dangerous nature on taking them over.

ersättning, utom om transportören vid mottagandet hade kännedom om att godset var farligt.

Article 10 Paiement des frais

Article 10 Payment of costs

Artikel 10 Betalning av kostnader

§ 1 Sauf convention contraire entre l’expéditeur et le transporteur, les frais (prix de transport, frais accessoires, droits de douane et autres frais survenant à partir de la conclusion du contrat jusqu’à la livraison) sont payés par l’expéditeur.

§ 1 Unless otherwise agreed between the consignor and the carrier, the costs (the carriage charge, incidental costs, customs duties and other costs incurred from the time of the conclusion of the contract to the time of delivery) shall be paid by the consignor.

§ 1 Om inte annat överenskommits mellan avsändaren och transportören, skall kostnaderna (frakt, tilläggsavgifter, tullavgifter och andra kostnader som uppkommer från det att avtalet sluts till dess att det lämnas ut) betalas av avsändaren.

§ 2 Lorsque, en vertu d’une convention entre l’expéditeur et le transporteur, les frais sont mis à la charge du destinataire et que le destinataire n’a pas retiré la lettre de voiture, ni fait valoir ses droits conformément à l’article 17, § 3, ni modifié le contrat de transport conformément à l’article 18, l’expéditeur reste tenu au paiement des frais.

§ 2 When by virtue of an agreement between the consignor and the carrier, the costs are payable by the consignee and the consignee has not taken possession of the consignment note nor asserted his rights in accordance with Article 17 § 3, nor modified the contract of carriage in accordance with Article 18, the consignor shall remain liable to pay the costs.

§ 2 När kostnaderna, på grund av en överenskommelse mellan avsändaren och transportören, skall betalas av mottagaren och mottagaren varken har övertagit fraktsedeln, gjort sina rättigheter gällande enligt artikel 17 § 3 eller ändrat fraktavtalet enligt artikel 18, skall avsändaren vara skyldig att betala kostnaderna.

Article 11 Vérification

Article 11 Examination

Artikel 11 Undersökning

§ 1 Le transporteur a le droit de vérifier, à tout moment, si les conditions de transport ont été respectées et si l’envoi répond aux inscriptions portées sur la lettre de voiture par l’expéditeur. Lorsque la vérification porte sur le contenu de l’envoi, celle-ci se fait dans la mesure du possible en présence de l’ayant droit; dans les cas où cela n’est pas possible, le transporteur fait appel à deux témoins indépendants, à défaut d’autres

§ 1 The carrier shall have the right to examine at any time whether the conditions of carriage have been complied with and whether the consignment corresponds with the entries in the consignment note made by the consignor. If the examination concerns the contents of the consignment, this shall be carried out as far as possible in the presence of the person entitled; where this is not possible, the carrier shall require

§ 1 Transportören skall ha rätt att när som helst undersöka om transportvillkoren är uppfyllda och om sändningen svarar mot de uppgifter som avsändaren har fört in på fraktsedeln. När undersökningen avser sändningens innehåll, skall den om möjligt ske i närvaro av den som har rätt till godset; i de fall detta inte är möjligt skall transportören tillkalla två oberoende vittnen, om det inte

Bilaga 2 SOU 2004:92

154

dispositions dans les lois et prescriptions de l’Etat où la vérification a lieu.

the presence of two independent witnesses, unless the laws and prescriptions of the State where the examination takes place provide otherwise.

finns några andra bestämmelser i den stat där undersökningen äger rum.

§ 2 Si l’envoi ne répond pas aux inscriptions portées sur la lettre de voiture ou si les dispositions relatives au transport des marchandises admises sous condition n’ont pas été respectées, le résultat de la vérification doit être mentionné sur le feuillet de la lettre de voiture qui accompagne la marchandise, et, si le transporteur détient encore le duplicata de la lettre de voiture, également sur celui-ci. Dans ce cas, les frais occasionnés par la vérification grèvent la marchandise, à moins qu’ils n’aient été payés immédiatement.

§ 2 If the consignment does not correspond with the entries in the consignment note or if the provisions relating to the carriage of goods accepted subject to conditions have not been complied with, the result of the examination must be entered in the copy of the consignment note which accompanies the goods, and also in the duplicate of the consignment note, if it is still held by the carrier. In this case the costs of the examination shall be charged against the goods, if they have not been paid immediately.

§ 2 Om sändningen inte svarar mot de uppgifter som förts in på fraktsedeln eller om bestämmelserna om transport av gods som tas emot på vissa villkor inte har följts, skall resultatet av undersökningen antecknas på det exemplar av fraktsedeln som åtföljer godset och, om transportören har kvar fraktsedelsdubbletten, även på denna. I så fall skall kostnaderna för undersökningen påföras godset, om de inte betalas omedelbart.

§ 3 Lorsque l’expéditeur effectue le chargement, il a le droit d’exiger la vérification par le transporteur de l’état de la marchandise et de son emballage ainsi que de l’exactitude des énonciations de la lettre de voiture concernant le nombre de colis, leurs marques et leurs numéros ainsi que la masse brute ou la quantité autrement indiquée. Le transporteur n’est obligé de procéder à la vérification que s’il a les moyens appropriés pour le faire. Le transporteur peut réclamer le paiement des frais de vérification. Le résultat des vérifications est consigné sur la lettre de voiture.

§ 3 When the consignor loads the goods, he shall be entitled to require the carrier to examine the condition of the goods and their packaging as well as the accuracy of statements on the consignment note as to the number of packages, their marks and numbers as well as the gross mass of the goods or their quantity otherwise expressed. The carrier shall be obliged to proceed with the examination only if he has appropriate means of carrying it out. The carrier may demand the payment of the costs of the examination. The result of the examination shall be entered on the consignment note.

§ 3 När avsändaren lastar godset, har han rätt att kräva att transportören undersöker godsets skick och förpackning samt riktigheten av uppgifterna i fraktsedeln i fråga om antal kollin, märkning och nummer samt bruttovikt eller kvantitet som angivits på annat sätt. Transportören är endast skyldig att utföra undersökningen om den har möjlighet att göra det på lämpligt sätt. Transportören får kräva betalning för undersökningskostnaderna. Resultatet av undersökningarna skall noteras på fraktsedeln.

Bilaga 2

155

Article 12 Force probante de la lettre de voiture

Article 12 Evidential value of the consignment note

Artikel 12 Fraktsedelns bevisvärde

§ 1 La lettre de voiture fait foi, jusqu’à preuve du contraire, de la conclusion et des conditions du contrat de transport et de la prise en charge de la marchandise par le transporteur.

§ 1 The consignment note shall be prima facie evidence of the conclusion and the conditions of the contract of carriage and the taking over of the goods by the carrier.

§ 1 Fraktsedeln skall tills motsatsen visats gälla som bevis för att transportavtalet har ingåtts och för villkoren i transportavtalet samt för transportörens mottagande av godset.

§ 2 Lorsque le transporteur a effectué le chargement, la lettre de voiture fait foi, jusqu’à preuve du contraire, de l’état de la marchandise et de son emballage indiqué sur la lettre de voiture, ou à défaut de telles indications, du bon état apparent au moment de la prise en charge par le transporteur et de l’exactitude des énonciations de la lettre de voiture concernant le nombre de

colis, leurs marques et leurs numéros ainsi que la masse brute ou la quantité autrement indiquée.

§ 2 If the carrier has loaded the goods, the consignment note shall be prima facie evidence of the condition of the goods and their packaging indicated on the consignment note or, in the absence of such indications, of their apparently good condition at the moment they were taken over by the carrier and of the accuracy of the statements in the consignment note concerning

the number of packages, their marks and numbers as well as the gross mass of the goods or their quantity otherwise expressed.

§ 2 När transportören har lastat godset skall fraktsedeln tills motsatsen visats gälla som bevis för att godset är i det skick och har den förpackning som uppgivits på fraktsedeln, eller, om det inte finns några sådana uppgifter, för att godset såg ut att vara i gott skick när transportören tog emot det och för att uppgifterna i fraktsedeln om antal kollin, märkning och

nummer samt bruttovikt eller på annat sätt angiven kvantitet är riktiga.

§ 3 Lorsque l’expéditeur a effectué le chargement, la lettre de voiture fait foi, jusqu’à preuve du contraire, de l’état de la marchandise et de son emballage indiqué sur la lettre de voiture ou à défaut de telles indications du bon état apparent et de l’exactitude des mentions énoncées au § 2 uniquement dans le cas où le transporteur les a vérifiées et a inscrit le résultat concordant de sa vérification sur la lettre de voiture.

§ 3 If the consignor has loaded the goods, the consignment note shall be prima facie evidence of the condition of the goods and of their packaging indicated in the consignment note or, in the absence of such indication, of their apparently good condition and of the accuracy of the statements referred to in § 2 solely in the case where the carrier has examined them and recorded on the consignment note a result of his examination which tallies.

§ 3 När avsändaren har lastat godset skall fraktsedeln, i de fall transportören har kontrollerat godsets och förpackningens skick och riktigheten av de uppgifter som angivits i enlighet med 2 § och bekräftat riktigheten på fraktsedeln, gälla som bevis tills annat visats för att godset och dess förpackning var i det skick som anges på fraktsedeln eller, om inget har angivits på fraktsedeln, såg ut att vara i gott skick.

§ 4 Cependant, la lettre de voiture ne fait pas foi dans le cas où elle comporte une réserve motivée. Une réserve peut être motivée notamment par le fait

§ 4 However, the consignment note will not be prima facie evidence in a case where it bears a reasoned reservation. A reason for a reservation could be that

§ 4 Fraktsedeln skall dock inte räcka som bevis om den innehåller ett motiverat förbehåll. Ett skäl för förbehåll kan vara att transportören inte

Bilaga 2 SOU 2004:92

156

que le transporteur n’a pas les moyens appropriés de vérifier si l’envoi répond aux inscriptions portées sur la lettre de voiture.

the carrier does not have the appropriate means to examine whether the consignment corresponds to the entries in the consignment note.

har möjlighet att på lämpligt sätt undersöka om sändningen svarar mot uppgifterna i fraktsedeln.

Article 13 Chargement et déchargement de la marchandise

Article 13 Loading and unloading of the goods

Artikel 13 Lastning och lossning av godset

§ 1 L’expéditeur et le transporteur conviennent à qui incombe le chargement et le déchargement de la marchandise. A défaut d’une telle convention, le chargement et le déchargement incombent au transporteur pour les colis alors que pour les wagons complets, le chargement incombe à l’expéditeur et le déchargement, après la livraison, au destinataire.

§ 1 The consignor and the carrier shall agree who is responsible for the loading and unloading of the goods. In the absence of such an agreement, for packages the loading and unloading shall be the responsibility of the carrier whereas for full wagon loads loading shall be the responsibility of the consignor and unloading, after delivery, the responsibility of the consignee.

§ 1 Avsändaren och transportören skall komma överens om vem som skall lasta och lossa godset. Om det inte finns någon sådan överenskommelse skall lastningen och lossningen åligga transportören när det gäller styckegods. För hela vagnslaster skall dock lastningen åligga avsändaren medan lossningen efter utlämningen skall åligga mottagaren.

§ 2 L’expéditeur est responsable de toutes les conséquences d’un chargement défectueux effectué par lui et doit notamment réparer le dommage subi de ce fait par le transporteur. La preuve du chargement défectueux incombe au transporteur.

§ 2 The consignor shall be liable for all the consequences of defective loading carried out by him and must in particular compensate the carrier for the loss or damage sustained in consequence by him. The burden of proof of defective loading shall lie on the carrier.

§ 2 Avsändaren skall vara ansvarig för alla följder av en bristfällig lastning som har utförts av honom och skall särskilt ersätta den skada som transportören åsamkats på grund av detta. Det ankommer på transportören att visa att lastningen har varit bristfällig.

Article 14 Emballage

Article 14 Packing

Artikel 14 Förpackning

L’expéditeur est responsable envers le transporteur de tous les dommages et des frais qui auraient pour origine l’absence ou la défectuosité de l’emballage de la marchandise, à moins que, la défectuosité étant apparente ou connue du transporteur au moment de la prise en charge, le transporteur n’ait pas fait de réserves à son sujet.

The consignor shall be liable to the carrier for any loss or damage and costs due to the absence of, or defects in, the packing of goods, unless the defectiveness was apparent or known to the carrier at the time when he took over the goods and he made no reservations concerning it.

Avsändaren skall vara ansvarig gentemot transportören för alla skador och kostnader på grund av att godset saknar förpackning eller att förpackningen är bristfällig, om inte bristfälligheten var uppenbar eller känd av transportören när han tog emot godset och han inte har gjort förbehåll om detta.

Bilaga 2

157

Article 15 Accomplissement des formalités administratives

Article 15 Completion of administrative formalities

Artikel 15 Fullgörande av förvaltningsmyndigheters föreskrifter

§ 1 En vue de l'accomplissement des formalités, exigées par les douanes ou par d’autres autorités administratives, avant la livraison de la marchandise, l'expéditeur doit joindre à la lettre de voiture ou mettre à la disposition du transporteur les documents nécessaires et lui fournir tous les renseignements voulus.

§ 1 With a view to the completion of the formalities required by customs and other administrative authorities, to be completed before delivery of the goods, the consignor must attach the necessary documents to the consignment note or make them available to the carrier and furnish him with all the requisite information.

§ 1 För att fullgöra de åtgärder som krävs av tullmyndigheter eller andra förvaltningsmyndigheter innan godset lämnas ut skall avsändaren till fraktsedeln foga de handlingar som behövs eller ställa dem till transportörens förfogande och ge honom alla erforderliga upplysningar.

§ 2 Le transporteur n'est pas tenu d'examiner si ces documents et renseignements sont exacts ou suffisants. L'expéditeur est responsable envers le transporteur de tous les dommages qui pourraient résulter de l'absence, de l'insuffisance ou de l'irrégularité de ces documents et renseignements, sauf en cas de faute du transporteur.

§ 2 The carrier shall not be obliged to check whether these documents and this information are correct and sufficient. The consignor shall be liable to the carrier for any loss or damage resulting from the absence or insufficiency of, or any irregularity in, such documents and information, save in the case of fault of the carrier.

§ 2 Transportören skall inte vara skyldig att undersöka om dessa handlingar och upplysningar är riktiga eller fullständiga. Avsändaren skall vara ansvarig gentemot transportören för alla skador som kan uppstå till följd av att dessa handlingar och upplysningar saknas, är ofullständiga eller oriktiga, om felet inte beror på transportören.

§ 3 Le transporteur est responsable des conséquences de la perte ou de l’utilisation irrégulière des documents mentionnés sur la lettre de voiture et qui accompagnent celle-ci ou qui lui ont été confiés, à moins que la perte ou le dommage occasionné par l’utilisation irrégulière de ces documents a eu pour cause des circonstances que le transporteur ne pouvait pas éviter et aux conséquences desquelles il ne pouvait pas obvier. Toutefois, l’éventuelle indemnité n’excède pas celle prévue en cas de perte de la marchandise.

§ 3 The carrier shall be liable for any consequences arising from the loss or misuse of the documents referred to in the consignment note and accompanying it or deposited with the carrier, unless the loss of the documents or the loss or damage caused by the misuse of the documents has been caused by circumstances which the carrier could not avoid and the consequences of which he was unable to prevent. Nevertheless any compensation payable shall not exceed that provided for in the event of loss of the goods.

§ 3 Transportören skall vara ansvarig för följderna av att de handlingar som nämns i fraktsedeln och åtföljer denna eller som har anförtrotts honom går förlorade eller används på ett oriktigt sätt, om inte förlusten eller den skada som uppkommit genom att dessa handlingar använts på ett oriktigt sätt beror på omständigheter som transportören inte kunnat undvika eller förebygga följderna av. Ett eventuellt skadestånd får dock inte överstiga vad som skulle ha betalats vid förlust av godset.

§ 4 L'expéditeur, par une inscription portée sur la lettre de voiture, ou le destinataire qui

§ 4 The consignor, by so indicating in the consignment note, or the consignee by giving

§ 4 Avsändaren kan genom en anteckning i fraktsedeln, eller mottagaren kan genom en an-

Bilaga 2 SOU 2004:92

158

donne un ordre conformément à l'article 18, § 3, peut demander :

orders as provided for in Article 18 § 3 may ask

visning enligt artikel 18 § 3, begära att

a) d'assister lui-même à

l’accomplissement des formalités exigées par les douanes ou par d’autres autorités administratives ou de s'y faire représenter par un mandataire, pour fournir tous les renseignements et formuler toutes les observations utiles;

a) to be present himself or to

be represented by an agent when the customs or other administrative formalities are carried out, for the purpose of furnishing any information or explanation required;

a) själv eller genom ombud

få närvara för att lämna upplysningar och göra påpekanden, när de åtgärder vidtas som krävs av tullmyndigheter eller andra förvaltningsmyndigheter,

b) d'accomplir lui-même les

formalités exigées par les douanes ou par d’autres autorités administratives ou de les faire accomplir par un mandataire, dans la mesure où les lois et prescriptions de l'Etat où elles s'effectuent le permettent;

b) to complete the customs or

other administrative formalities himself or to have them completed by an agent, in so far as the laws and prescriptions of the State in which they are to be carried out so permit;

b) själv eller genom ombud

få vidta de åtgärder som krävs av tullmyndigheter eller andra förvaltningsmyndigheter, i den mån detta är tillåtet enligt lagar och bestämmelser i den stat där åtgärderna skall vidtas,

c) de procéder au paiement

des droits de douane et autres frais, lorsque luimême ou son mandataire assiste à l’accomplissement des formalités exigées par les douanes ou par d’autres autorités administratives ou les accomplit, dans la mesure où les lois et prescriptions de l'Etat où elles s'effectuent le permettent.

Dans ces cas, ni l'expéditeur, ni le destinataire qui a le droit de disposition, ni leur mandataire ne peuvent prendre possession de la marchandise.

c) to pay customs duties and

other charges, when he or his agent is present at or completes the customs or other administrative formalities, in so far as the laws and prescriptions of the State in which they are carried out ermit such payment.

In such circumstances neither the consignor, nor the consignee who has the right of disposal, nor the agent of either may take possession of the goods.

c) få betala tullavgifter och

andra kostnader, om han eller hans ombud är närvarande vid de åtgärder som krävs av tullmyndigheter eller andra förvaltningsmyndigheter eller om han själv vidtar dem, i den mån betalningen är tillåten enligt lagar och bestämmelser i den stat där åtgärderna skall vidtas.

I sådana fall får varken avsändaren eller den mottagare som har rätt att förfoga över godset, eller deras ombud, ta godset i besittning.

§ 5 Si, pour l'accomplissement des formalités exigées par les douanes ou par d’autres autorités administratives, l'expéditeur a désigné un lieu où les prescriptions en vigueur ne permettent pas de les accomplir, ou bien s'il a prescrit, pour ces formalités, tout autre mode de procéder qui ne peut pas être exécuté, le transporteur opère de

§ 5 If, for the completion of the customs or other administrative formalities, the consignor has designated a place where the prescriptions in force do not permit their completion, or if he has stipulated for the purpose any other procedure which cannot be followed, the carrier shall act in the manner which appears to him to be the most

§ 5 Om avsändaren har angett en plats där de åtgärder som krävs av tullmyndigheter eller andra förvaltningsmyndigheter skall vidtas, och de föreskrifter som gäller på den platsen inte medger att åtgärderna vidtas där, eller om avsändaren för dessa åtgärder har lämnat andra anvisningar som inte kan följas, skall transportören förfara på

Bilaga 2

159

la façon qui lui paraît être la plus favorable aux intérêts de l'ayant droit, et fait connaître à l'expéditeur les mesures prises.

favourable to the interests of the person entitled and shall inform the consignor of the measures taken.

det sätt som den anser vara förmånligast för den som har rätt till godset samt underrätta avsändaren om de vidtagna åtgärderna.

§ 6 Si l'expéditeur a pris en charge le paiement des droits de douane, le transporteur peut accomplir les formalités douanières à son choix, soit en cours de route, soit au lieu de destination.

§ 6 If the consignor has undertaken to pay customs duties, the carrier shall have the choice of completing customs formalities either in transit or at the destination place.

§ 6 Om avsändaren har åtagit sig att betala tullavgifterna kan transportören efter eget val ombesörja tullklareringen under transporten eller på bestämmelseplatsen.

§ 7 Toutefois, le transporteur peut procéder conformément au § 5 si le destinataire n'a pas retiré la lettre de voiture dans le délai prévu par les prescriptions en vigueur au lieu de destination.

§ 7 However, the carrier may proceed in accordance with § 5 if the consignee has not taken possession of the consignment note within the period fixed by the prescriptions in force at the destination place.

§ 7 Transportören kan dock förfara enligt § 5 om mottagaren inte har övertagit fraktsedeln inom den tidsfrist som anges i de föreskrifter som gäller på bestämmelseplatsen.

§ 8 L’expéditeur doit se conformer aux prescriptions des douanes ou d’autres autorités administratives au sujet de l’emballage et du bâchage des marchandises. Si l’expéditeur n’a pas emballé ou bâché les marchandises conformément à ces prescriptions, le transporteur peut y pourvoir; les frais en résultant grèvent la marchandise.

§ 8 The consignor must comply with the prescriptions of customs or other administrative authorities with respect to the packing and sheeting of the goods. If the consignor has not packed or sheeted the goods in accordance with those prescriptions the carrier shall be entitled to do so; the resulting cost shall be charged against the goods.

§ 8 Avsändaren är skyldig att följa de föreskrifter som meddelas av tullmyndigheter eller andra förvaltningsmyndigheter om godsets förpackning och om täckning med presenning. Om avsändaren inte har förpackat godset eller täckt det med presenning enligt dessa föreskrifter, får transportören ombesörja detta; kostnaderna i samband härmed skall påföras godset.

Article 16 Délais de livraison

Article 16 Transit periods

Artikel 16 Leveransfrister

§ 1 L'expéditeur et le transporteur conviennent du délai de livraison. A défaut d'une convention, ce délai ne peut être supérieur à celui résultant des §§ 2 à 4.

§ 1 The consignor and the carrier shall agree the transit period. In the absence of an agreement, the transit period must not exceed that which would result from the application of §§ 2 to 4.

§ 1 Avsändaren och transportören skall komma överens om leveransfristen. Om det inte finns någon överenskommelse får denna frist inte vara längre än den som anges i §§ 2–4.

Bilaga 2 SOU 2004:92

160

§ 2 Sous réserve des §§ 3 et 4, les délais maxima de livraison sont les suivants :

§ 2 Subject to §§ 3 and 4, the maximum transit periods shall be as follows:

§ 2 Om inte annat följer av §§ 3 och 4, skall de längsta leveransfristerna vara enligt följande:

a) pour les wagons complets

a) for wagon-load

consignments

a) För hela vagnslaster

- délai d'expédition 12

heures,

- period for consignment 12 hours,

- expedieringsfrist 12

timmar,

- délai de transport, par

fraction indivisible de 400 km 24 heures;

- period for carriage, for each 400 km or fraction thereof 24 hours;

- transportfrist, för varje påbörjad sträcka av 400 km 24 timmar,

b) pour les envois de détail

b) for less than wagon-load

consignment

b) för styckegodssändningar

- délai d'expédition 24

heures,

- period for consignments 24 hours,

- expedieringsfrist 24 tim-

mar,

- délai de transport, par

fraction indivisible de 200 km 24 heures.

- period for carriage, for each 200 km or fraction thereof 24 hours.

- transportfrist, för varje påbörjad sträcka av 200 km 24 timmar.

Les distances se rapportent à l’itinéraire convenu, à défaut, à l’itinéraire le plus court possible.

The distances shall relate to the agreed route or, in the absence thereof, to the shortest possible route.

Avstånden skall avse den överenskomna transportsträckan eller, om sådan överenskommelse saknas, den kortaste möjliga transportsträckan.

§ 3 Le transporteur peut fixer des délais supplémentaires d'une durée déterminée dans les cas suivants :

§ 3 The carrier may fix additional transit periods of specified duration in the following cases :

§ 3 Transportören får fastställa tilläggsfrister av viss bestämd längd i följande fall:

a) envois empruntant

a) consignments to be carried

a) Sändningar som trans-

porteras

- des lignes dont l'écartement des rails est différent,

- by lines of a different

gauge,

- över linjer med olika spårvidd,

- la mer ou une voie de

navigation intérieure,

- by sea or inland waterway, - till sjöss eller på inre vattenvägar,

- une route s'il n'existe pas de liaison ferroviaire;

- by road if there is no rail link;

- på väg, om det inte finns någon järnvägsförbindelse,

b) circonstances

extraordinaires entraînant un développement anormal du trafic ou des difficultés anormales d'exploitation.

b) exceptional circumstances

causing an exceptional increase in traffic or exceptional operating difficulties.

b) under osedvanliga för-

hållanden som förorsakar en ovanlig ökning av trafiken eller ovanliga driftsvårigheter.

La durée des délais supplémentaires doit figurer dans les Conditions générales de transport.

The duration of the additional transit periods must appear in the General Conditions of Carriage.

Längden på tilläggsfristerna skall anges i de allmänna transportvillkoren.

§ 4 Le délai de livraison commence à courir après la prise en charge de la marchandise; il est prolongé de la durée du séjour occasionné sans faute de la part du transporteur. Le délai

§ 4 The transit period shall start to run after the taking over of the goods; it shall be extended by the duration of a stay caused without any fault of the carrier. The transit period shall be

§ 4 Leveransfristen skall börja löpa efter det att godset har tagits emot; den skall förlängas med den fördröjning som förorsakats utan fel eller försummelse från transportörens

Bilaga 2

161

de livraison est suspendu les dimanches et jours fériés légaux.

suspended on Sundays and statutory holidays.

sida. Leveransfristen skall avbrytas på söndagar och allmänna helgdagar.

Article 17 Livraison

Article 17 Delivery

Artikel 17 Utlämning av gods

§ 1 Le transporteur doit remettre la lettre de voiture et livrer la marchandise au destinataire, au lieu de livraison prévu, contre décharge et paiement des créances résultant du contrat de transport.

§ 1 The carrier must hand over the consignment note and deliver the goods to the consigneeat the place designated for delivery against receipt and payment of the amounts due according to the contract of carriage.

§ 1 Transportören skall på den avtalade utlämningsorten lämna ut fraktsedeln och godset till mottagaren mot kvitto på mottagandet och mot betalning av de belopp som skall erläggas enligt transportavtalet.

§ 2 Sont assimilés à la livraison au destinataire, lorsqu'ils sont effectués conformément aux prescriptions en vigueur au lieu de livraison:

§ 2 It shall be equivalent to delivery to the consignee if, in accordance with the prescriptions in force at the place of destination,

§ 2 Om följande åtgärder vidtas enligt de föreskrifter som gäller på utlämningsorten, skall de jämställas med utlämning till mottagaren:

a) la remise de la marchandise

aux autorités de douane ou d'octroi dans leurs locaux d'expédition ou dans leurs entrepôts, lorsque ceux-ci ne se trouvent pas sous la garde du transporteur;

a) the goods have been

handed over to customs or octroi authorities at their premises or warehouses, when these are not subject to the carrier’s supervision;

a) godset överlämnas till en

tull- eller skattemyndighet i en tjänste- eller lagerlokal som används av myndigheten och som inte står under transportörens uppsikt,

b) l'entreposage auprès du

transporteur de la marchandise ou son dépôt chez un commissionnaireexpéditeur ou dans un entrepôt public.

b) the goods have been

deposited for storage with the carrier, with a forwarding agent or in a public warehouse.

b) godset läggs upp till

förvaring hos transportören eller lämnas till en speditör eller ett allmänt lager för förvaring.

§ 3 Après l'arrivée de la marchandise au lieu de livraison, le destinataire peut demander au transporteur de lui remettre la lettre de voiture et de lui livrer la marchandise. Si la perte de la marchandise est constatée ou si la marchandise n'est pas arrivée à l'expiration du délai prévu à l'article 29, § 1, le destinataire peut faire valoir en son propre nom, à l'encontre du transporteur, les droits qui résultent pour lui du contrat de transport.

§ 3 After the arrival of the goods at the place of destination, the consignee may ask the carrier to hand over the consignment note and deliver the goods to him. If the loss of the goods is established or if the goods have not arrived on the expiry of the period provided for in Article 29 § 1, the consignee may assert, in his own name, his rights against the carrier under the contract of carriage.

§ 3 Sedan godset har kommit fram till utlämningsorten kan mottagaren fordra att transportören lämnar ut fraktsedeln och godset till honom. Om förlust av godset har fastställts eller om godset inte har kommit fram vid utgången av den frist som avses i artikel 29 § 1, kan mottagaren i eget namn göra sina rättigheter på grund av transportavtalet gällande gentemot transportören.

Bilaga 2 SOU 2004:92

162

§ 4 L'ayant droit peut refuser l'acceptation de la marchandise, même après réception de la lettre de voiture et paiement des créances résultant du contrat de transport, tant qu'il n'a pas été procédé aux vérifications qu'il a requises en vue de constater un dommage allégué.

§ 4 The person entitled may refuse to accept the goods, even when he has received the consignment note and paid the charges resulting from the contract of carriage, so long as an examination which he has demanded in order to establish alleged loss or damage has not been carried out.

§ 4 Den som har rätt till godset får vägra att ta emot det, även efter det att han har erhållit fraktsedeln och betalat kostnaderna enligt transportavtalet, så länge en undersökning som han har begärt för att fastställa en påstådd skada inte har utförts.

§ 5 Pour le surplus, la livraison de la marchandise est effectuée conformément aux prescriptions en vigueur au lieu de livraison.

§ 5 In other respects, delivery of the goods shall be carried out in accordance with the prescriptions in force at the place of destination.

§ 5 I övrigt skall utlämningen av gods ske enligt de föreskrifter som gäller på utlämningsorten.

§ 6 Si la marchandise a été livrée sans encaissement préalable d'un remboursement grevant la marchandise, le transporteur est tenu d'indemniser l'expéditeur à concurrence du montant du remboursement, sauf son recours contre le destinataire.

§ 6 If the goods have been delivered without prior collection of a cash on delivery charge, the carrier shall be obliged to compensate the consignor up to the amount of the cash on delivery charge without prejudice to his right of recourse against the consignee.

§ 6 Om godset har levererats utan att efterkravsbeloppet dessförinnan har betalats, skall transportören vara skyldig att ersätta avsändaren, dock högst med efterkravets belopp, men utan inskränkning i hans rätt till återkrav gentemot mottagaren.

Article 18 Droit de disposer de la marchandise

Article 18 Right to dispose of the goods

Artikel 18 Rätt att förfoga över godset

§ 1 L'expéditeur a le droit de disposer de la marchandise et de modifier, par des ordres ultérieurs, le contrat de transport. Il peut notamment demander au transporteur:

§ 1 The consignor shall be entitled to dispose of the goods and to modify the contract of carriage by giving subsequent orders. He may in particular ask the carrier

§ 1 Avsändaren har rätt att förfoga över godset och att i efterhand ändra transportavtalet. Han får bland annat begära att transportören skall

a) d’arrêter le transport de la

marchandise;

a) to discontinue the carriage

of the goods;

a) stoppa transporten av

godset,

b) d'ajourner la livraison de la

marchandise;

b) to delay the delivery of the

goods;

b) skjuta upp utlämningen av

godset,

c) de livrer la marchandise à

un destinataire différent de celui inscrit sur la lettre de voiture;

c) to deliver the goods to a

consignee different from the one entered on the consignment note;

c) lämna ut godset till en

annan mottagare än den som anges i fraktsedeln,

d) de livrer la marchandise à

un lieu différent de celui inscrit sur la lettre de voiture.

d) to deliver the goods at a

place other than the place of destination entered on the consignment note.

d) lämna ut godset på en

annan plats än den som anges i fraktsedeln.

§ 2 Le droit pour l'expéditeur, même en possession du duplicata de la lettre de voiture, de

§ 2 The consignor’s right to modify the contract of carriage shall, notwithstanding that he is

§ 2 Avsändarens rätt att ändra transportavtalet upphör, även om han innehar fraktsedels-

Bilaga 2

163

modifier le contrat de transport s'éteint dans les cas où le destinataire:

in possession of the duplicate of the consignment note, be extinguished in cases where the consignee

dubbletten, när mottagaren har

a) a retiré la lettre de voiture;

a) has taken possession of the

consignment note;

a) övertagit fraktsedeln,

b) a accepté la marchandise;

b) has accepted the goods;

b) tagit emot godset,

c) a fait valoir ses droits

conformément à l'article 17, § 3;

c) has asserted his rights in

accordance with Article 17 § 3;

c) gjort sina rättigheter

gällande enligt artikel 17 § 3,

d) est autorisé, conformément

au § 3, à donner des ordres; à partir de ce moment, le transporteur doit se conformer aux ordres et aux instructions du destinataire.

d) is entitled, in accordance

with § 3, to give orders; from that time onwards, the carrier shall comply with the orders and instructions of the consignee.

d) blivit berättigad, enligt § 3,

att ändra transportavtalet; från denna tidpunkt åligger det transportören att följa mottagarens anvisningar.

§ 3 Le droit de modifier le contrat de transport appartient au destinataire dès l'établissement de la lettre de voiture, sauf mention contraire inscrite sur cette lettre par l’expéditeur.

§ 3 The consignee shall have the right to modify the contract of carriage from the time when the consignment note is drawn up, unless the consignor indicates to the contrary on the consignment note.

§ 3 Mottagaren har rätt att ändra transportavtalet så snart fraktsedeln har upprättats, om inte avsändaren har angett något annat i fraktsedeln.

§ 4 Le droit pour le destinataire de modifier le contrat de transport s'éteint lorsqu`il:

§ 4 The consignee’s right to modify the contract of carriage shall be extinguished in cases where he has

§ 4 Mottagarens rätt att ändra transportavtalet upphör när han har

a) a retiré la lettre de voiture;

a) taken possession of the

consignment note;

a) övertagit fraktsedeln,

b) a accepté la marchandise;

b) accepted the goods;

b) tagit emot godset,

c) a fait valoir ses droits

conformément à l'article 17, § 3;

c) asserted his rights in

accordance with Article 17 § 3;

c) gjort sina rättigheter

gällande enligt artikel 17 § 3,

d) a prescrit conformément au

§ 5 de livrer la marchandise à un tiers et lorsque celui-ci a fait valoir ses droits conformément à l'article 17, § 3.

d) given instructions for

delivery of the goods to another person in accordance with § 5 and when that person has asserted his rights in accordance with Article 17 § 3.

d) givit anvisningar enligt § 5

om att godset skall lämnas ut till en annan person och denna person har gjort sina rättigheter gällande enligt artikel 17 § 3.

§ 5 Si le destinataire a prescrit de livrer la marchandise à un tiers, celui-ci n'est pas autorisé à modifier le contrat de transport.

§ 5 If the consignee has given instructions for delivery of the goods to another person, that person shall not be entitled to modify the contract of carriage.

§ 5 Om mottagaren har givit anvisningar om att godset skall lämnas ut till en annan person, har denna person inte rätt att ändra transportavtalet.

Bilaga 2 SOU 2004:92

164

Article 19 Exercice du droit de disposition

Article 19 Exercise of the right to dispose of the goods

Artikel 19 Utövande av förfoganderätten

§ 1 Lorsque l'expéditeur ou, dans le cas de l'article 18, § 3, le destinataire, veut modifier, par des ordres ultérieurs, le contrat de transport, celui-ci doit présenter au transporteur le duplicata de la lettre de voiture sur lequel doivent être portées les modifications.

§ 1 If the consignor or, in the case referred to in Article 18 § 3, the consignee wishes to modify the contract of carriage by giving subsequent orders, he must produce to the carrier the duplicate of the consignment note on which the modifications have to be entered.

§ 1 När avsändaren eller, i det fall som avses i artikel 18 § 3, mottagaren vill ändra transportavtalet i efterhand, skall han för transportören lägga fram den fraktsedelsdubblett i vilken ändringarna skall göras.

§ 2 L'expéditeur, ou dans le cas de l'article 18, § 3, le destinataire, doit dédommager le transporteur des frais et du préjudice qu'entraîne l'exécution des modifications ultérieures.

§ 2 The consignor or, in the case referred to in Article 18 § 3, the consignee must compensate the carrier for the costs and the prejudice arising from the carrying out of subsequent modifications.

§ 2 Avsändaren eller, i det fall som avses i artikel 18 § 3, mottagaren skall gottgöra transportören för de kostnader och den skada som det innebär att göra ändringarna i efterhand.

§ 3 L’exécution des modifications ultérieures doit être possible, licite et raisonnablement exigible au moment où les ordres parviennent à celui qui doit les exécuter et elle ne doit notamment ni entraver l'exploitation normale de l'entreprise du transporteur, ni porter préjudice aux expéditeurs ou destinataires d'autres envois.

§ 3 The carrying out of the subsequent modifications must be possible, lawful and reasonable to require at the time when the orders reach the person who is to carry them out, and must in particular neither interfere with the normal working of the carrier’s undertaking nor prejudice the consignors or consignees of other consignments.

§ 3 De ändringar som görs i efterhand måste, när anvisningen når den som skall göra ändringarna, vara möjliga, tillåtliga och rimliga att göra, och de får varken hindra den normala verksamheten i transportörens företag eller skada avsändarna eller mottagarna av andra sändningar.

§ 4 Les modifications ultérieures ne doivent pas avoir pour effet de diviser l'envoi.

§ 4 The subsequent modifications must not have the effect of splitting the consignment.

§ 4 Ändringar i efterhand får inte innebära att sändningen delas upp.

§ 5 Lorsque, en raison des conditions prévues au § 3, le transporteur ne peut exécuter les ordres qu'il reçoit, il doit en aviser immédiatement celui dont émanent les ordres.

§ 5 When, by reason of the conditions provided for in § 3, the carrier cannot carry out the orders which he receives he shall immediately notify the person from whom the orders emanate.

§ 5 När transportören på grund av vad som sägs i § 3 inte kan utföra de anvisningar han får, skall han omedelbart underrätta den person som givit anvisningarna.

§ 6 En cas de faute du transporteur, celui-ci est responsable des conséquences de l'inexécution ou de l'exécution défectueuse d'une modification

§ 6 In the case of fault of the carrier he shall be liable for the consequences of failure to carry out an order or failure to carry it out properly. Nevertheless, any

§ 6 Vid fel eller försummelse från transportörens sida skall denne vara ansvarig för följderna av att en ändring i efterhand inte görs eller görs brist-

Bilaga 2

165

ultérieure. Toutefois, l'éventuelle indemnité n’excède pas celle prévue en cas de perte de la marchandise.

compensation payable shall not exceed that provided for in case of loss of the goods.

fälligt. Eventuellt skadestånd får dock inte överstiga vad som skulle ha betalats vid förlust av godset.

§ 7 Le transporteur, qui donne suite aux modifications ultérieures demandées par l'expéditeur sans exiger la présentation du duplicata de la lettre de voiture, est responsable du dommage en résultant envers le destinataire si le duplicata de la lettre de voiture a été transmis à ce dernier. Toutefois, l'éventuelle indemnité n’excède pas celle prévue en cas de perte de la marchandise.

§ 7 If the carrier implements the consignor’s subsequent modifications without requiring the production of the duplicate of the consignment note, the carrier shall be liable to the consignee for any loss or damage sustained by him if the duplicate has been passed on to the consignee. Nevertheless, any compensation payable shall not exceed that provided for in case of loss of the goods.

§ 7 Om transportören genomför avsändarens ändringar i efterhand utan att kräva att fraktsedelsdubbletten visas upp, skall han vara ansvarig för den skada som mottagaren lider om fraktsedelsdubbletten har överlämnats till denne. Eventuellt skadestånd får dock inte överstiga vad som skulle ha betalats vid förlust av godset.

Article 20 Empêchements au transport

Article 20 Circumstances preventing carriage

Artikel 20 Transporthinder

§ 1 En cas d'empêchement au transport, le transporteur décide s'il est préférable de transporter d'office la marchandise en modifiant l'itinéraire ou s'il convient, dans l'intérêt de l'ayant droit, de lui demander des instructions en lui fournissant toutes les informations utiles dont il dispose.

§ 1 When circumstances prevent the carriage of goods, the carrier shall decide whether it is preferable to carry the goods as a matter of course by modifying the route or whether it is advisable, in the interest of the person entitled, to ask him for instructions while giving him any relevant information available to the carrier.

§ 1 Vid transporthinder skall transportören bestämma om det är lämpligt att han själv väljer en annan transportväg för godset eller om det ligger i den persons intresse som har rätt till godset att anvisningar begärs från denne, och därvid ge honom alla användbara upplysningar som transportören har tillgång till.

§ 2 Si la continuation du transport n'est pas possible, le transporteur demande des instructions à celui qui a le droit de disposer de la marchandise. Si le transporteur ne peut obtenir des instructions en temps utile, il doit prendre les mesures qui lui paraissent les plus favorables aux intérêts de celui qui a le droit de disposer de la marchandise.

§ 2 If it is impossible to continue carrying the goods, the carrier shall ask for instructions from the person who has the right to dispose of the goods. If the carrier is unable to obtain instructions within a reasonable time he must take such steps as seem to him to be in the best interests of the person entitled to dispose of the goods.

§ 2 Om det inte är möjligt att fortsätta transporten, skall transportören begära anvisningar av den som har rätt att förfoga över godset. Om transportören inte kan få anvisningarna i tid, skall han vidta de åtgärder som han anser vara mest fördelaktiga för den som har rätt att förfoga över godset.

Article 21 Empêchements à la livraison

Article 21 Circumstances preventing delivery

Artikel 21 Utlämningshinder

§ 1 En cas d'empêchement à la livraison, le transporteur doit prévenir sans délai l'expéditeur et

§ 1 When circumstances prevent delivery, the carrier must without delay inform the

§ 1 Om det föreligger hinder för godsets utlämning, skall transportören omedelbart

Bilaga 2 SOU 2004:92

166

lui demander des instructions, sauf si par une inscription sur la lettre de voiture l’expéditeur a demandé que la marchandise lui soit renvoyée d’office s’il survient un empêchement à la livraison.

consignor and ask him for instructions, save where the consignor has requested, by an entry in the consignment note, that the goods be returned to him as a matter of course in the event of circumstances preventing delivery.

underrätta avsändaren och begära anvisningar från denne, utom om avsändaren i fraktsedeln har begärt att godset utan vidare skall återsändas till honom ifall hinder för utlämning uppstår.

§ 2 Lorsque l'empêchement à la livraison cesse avant que les instructions de l'expéditeur soient parvenues au transporteur, la marchandise est livrée au destinataire. L'expéditeur doit en être avisé sans délai.

§ 2 When the circumstances preventing delivery cease to exist before arrival of instructions from the consignor to the carrier the goods shall be delivered to the consignee. The consignor must be notified without delay.

§ 2 Om hindret för utlämningen upphör innan avsändarens anvisningar har nått transportören, skall godset lämnas ut till mottagaren. Avsändaren skall omedelbart underrättas om detta.

§ 3 En cas de refus de la marchandise par le destinataire, l'expéditeur a le droit de donner des instructions, même s'il ne peut produire le duplicata de la lettre de voiture.

§ 3 If the consignee refuses the goods, the consignor shall be entitled to give instructions even if he is unable to produce the duplicate of the consignment note.

§ 3 Om mottagaren vägrar att ta emot godset, skall avsändaren ha rätt att ge anvisningar, även om han inte kan visa upp fraktsedelsdubbletten.

§ 4 Lorsque l'empêchement à la livraison intervient après que le destinataire a modifié le contrat de transport conformément à l'article 18, §§ 3 à 5, le transporteur doit aviser ce destinataire.

§ 4 When the circumstances preventing delivery arise after the consignee has modified the contract of carriage in accordance with Article 18 §§ 3 to 5 the carrier must notify the consignee.

§ 4 Om utlämningshindret uppstår efter det att mottagaren har ändrat transportavtalet enligt artikel 18 §§ 3–5, skall transportören underrätta mottagaren.

Article 22 Conséquences des empêchements au transport et à la livraison

Article 22 Consequences of circumstances preventing carriage and delivery

Artikel 22 Följder av transporthinder och utlämningshinder

§ 1 Le transporteur a droit au remboursement des frais que lui cause :

§ 1 The carrier shall be entitled to recover the costs occasioned by

§ 1 Transportören skall ha rätt till återbetalning av kostnader som uppkommit på grund av

a) sa demande d'instructions,

a) his request for instructions, a) att han begärt anvisningar,

b) l'exécution des instructions

reçues,

b) the carrying out of

instructions received,

b) att han genomfört erhållna

anvisningar,

c) le fait que les instructions

demandées ne lui parviennent pas ou pas à temps,

c) the fact that instructions

requested do not reach him or do not reach him in time,

c) att de begärda anvis-

ningarna inte når honom eller inte når honom i tid,

Bilaga 2

167

d) le fait qu’il a pris une

décision conformément à l’article 20, § 1, sans avoir demandé des instructions,

à moins que ces frais ne soient la conséquence de sa faute. Il peut notamment percevoir le prix de transport applicable par l'itinéraire emprunté et dispose des délais correspondants à ce dernier.

d) the fact that he has taken a

decision in accordance with Article 20 § 1, without having asked for instructions,

unless such costs were caused by his fault. The carrier may in particular recover the,carriage charge applicable to the route followed and shall be allowed the transit periods,applicable to such route.

d) att han fattat ett beslut

enligt artikel 20 § 1 utan att ha begärt anvisningar,

om inte dessa kostnader beror på fel eller försummelse från hans sida. Han får i synnerhet uppbära den frakt som är tillämplig för den tillryggalagda transportsträckan och skall ha rätt till de leveransfrister som gäller för denna sträcka.

§ 2 Dans les cas visés à l'article 20, § 2 et à l'article 21, § 1, le transporteur peut décharger immédiatement la marchandise aux frais de l'ayant droit. Après ce déchargement, le transport est réputé terminé. Le transporteur assume alors la garde de la marchandise pour le compte de l’ayant droit. Il peut toutefois confier la marchandise à un tiers et n'est alors responsable que du choix judicieux de ce tiers. La marchandise reste grevée des créances résultant du contrat de transport et de tous autres frais.

§ 2 In the cases referred to in Article 20 § 2 and Article 21 § 1 the carrier may immediately unload the goods at the cost of the person entitled. Thereupon the carriage shall be deemed to be at an end. The carrier shall then be in charge of the goods on behalf of the person entitled. He may, however, entrust them to a third party, and shall then be responsible only for the exercise of reasonable care in the choice of such third party. The charges due under the contract of carriage and all other costs shall remain chargeable against the goods.

§ 2 I de fall som avses i artikel 20 § 2 och i artikel 21 § 1 får transportören omedelbart lossa godset vilket skall bekostas av den som har rätt till det. Efter denna lossning skall transporten anses vara avslutad. Transportören skall då ta hand om godset för den berättigades räkning. Han får dock anförtro godset till en annan person och skall då endast ansvara för att vara omdömesgill i sitt val av denna person. Kostnaderna som uppkommit till följd av transportavtalet och alla andra kostnader skall bestå.

§ 3 Le transporteur peut faire procéder à la vente de la marchandise sans attendre d'instructions de l'ayant droit lorsque la nature périssable ou l'état de la marchandise le justifie ou lorsque les frais de garde sont disproportionnés par rapport à la valeur de la marchandise. Dans les autres cas, il peut également faire procéder à la vente lorsque, dans un délai raisonnable, il n'a pas reçu de l'ayant droit des instructions contraires dont l'exécution puisse équitablement être exigée.

§ 3 The carrier may proceed to the sale of the goods, without awaiting instructions from the person entitled, if this is justified by the perishable nature or the condition of the goods or if the costs of storage would be out of proportion to the value of the goods. In other cases he may also proceed to the sale of the goods if within a reasonable time he has not received from the person entitled instructions to the contrary which he may reasonably be required to carry out.

§ 3 Transportören får låta godset gå till försäljning utan att vänta på anvisningar från den som har rätt till godset, när detta är motiverat på grund av godsets begränsade hållbarhet eller skick eller när lagringskostnaderna inte står i proportion till godsets värde. I andra fall får han även låta godset gå till försäljning om han inte inom skälig tid från den som har rätt till godset har fått andra anvisningar som det är skäligt att kräva att han skall följa.

Bilaga 2 SOU 2004:92

168

§ 4 Si la marchandise a été vendue, le produit de la vente, déduction faite des frais grevant la marchandise, doit être mis à la disposition de l'ayant droit. Si le produit est inférieur à ces frais, l'expéditeur doit payer la différence.

§ 4 If the goods have been sold, the proceeds of sale, after deduction of the costs chargeable against the goods, must be placed at the disposal of the person entitled. If the proceeds of sale are less than those costs, the consignor must pay the difference.

§ 4 Om godset har sålts skall försäljningsbeloppet efter avdrag för de kostnader som belastar godset ställas till den berättigades förfogande. Om försäljningsbeloppet understiger dessa avgifter, skall avsändaren betala mellanskillnaden.

§ 5 La façon de procéder en cas de vente est déterminée par les lois et les prescriptions en vigueur au lieu où se trouve la marchandise, ou par les usages de ce lieu.

§ 5 The procedure in the case of sale shall be determined by the laws and prescriptions in force at, or by the custom of, the place where the goods are situated.

§ 5 I händelse av försäljning skall förfarandet bestämmas av de lagar och bestämmelser som gäller på den plats där godset finns, eller av praxis på denna plats.

§ 6 Si, en cas d’empêchement au transport ou à la livraison, l’expéditeur ne donne pas d’instructions en temps utile et si l’empêchement au transport ou à la livraison ne peut être supprimé conformément aux §§ 2 et 3, le transporteur peut renvoyer la marchandise à l’expéditeur ou, si justifié, la détruire, aux frais de ce dernier.

§ 6 If the consignor, in the case of circumstances preventing carriage or delivery, fails to give instructions within a reasonable time and if the circumstances preventing carriage or delivery cannot be eliminated in accordance with §§ 2 and 3, the carrier may return the goods to the consignor or, if it is justified, destroy them, at the cost of the consignor.

§ 6 Om avsändaren vid transporthinder eller utlämningshinder inte lämnar anvisningar inom rimlig tid och om transporthindret eller utlämningshindret inte kan undanröjas enligt §§ 2 och 3, får transportören återsända godset till avsändaren eller, om det är berättigat, förstöra det på dennes bekostnad.

Titre III Responsabilité

Title III Liability

Avdelning III Ansvar

Article 23 Fondement de la responsabilité

Article 23 Basis of liability

Artikel 23 Förutsättningar för ansvar

§ 1 Le transporteur est responsable du dommage résultant de la perte totale ou partielle et de l'avarie de la marchandise survenues à partir de la prise en charge de la marchandise jusqu'à la livraison, ainsi que du dommage résultant du dépassement du délai de livraison, quelle que soit l’infrastructure ferroviaire utilisée.

§ 1 The carrier shall be liable for loss or damage resulting from the total or partial loss of, or damage to, the goods between the time of taking over of the goods and the time of delivery and for the loss or damage resulting from the transit period being exceeded, whatever the railway infrastructure used.

§ 1 Transportören skall vara ansvarig för skada som uppkommer till följd av att godset helt eller delvis går förlorat eller skadas under tiden från det att godset tas emot till dess att det lämnas ut samt för skada som uppkommer till följd av att leveransfristen överskrids, oavsett vilken järnvägsinfrastruktur som används.

§ 2 Le transporteur est déchargé de cette responsabilité dans la mesure où la perte, l'avarie ou le dépassement du délai de

§ 2 The carrier shall be relieved of this liability to the extent that the loss or damage or the exceeding of the transit period

§ 2 Transportören skall vara fri från detta ansvar i den mån förlusten, skadan eller överskridandet av leveransfristen

Bilaga 2

169

livraison a eu pour cause une faute de l'ayant droit, un ordre de celui-ci ne résultant pas d'une faute du transporteur, un vice propre de la marchandise (détérioration intérieure, déchet de route, etc.) ou des circonstances que le transporteur ne pouvait pas éviter et aux conséquences desquelles il ne pouvait pas obvier.

was caused by the fault of the person entitled, by an order given by the person entitled other than as a result of the fault of the carrier, by an inherent defect in the goods (decay, wastage etc.) or by circumstances which the carrier could not avoid and the consequences of which he was unable to prevent.

beror på fel eller försummelse av den skadelidande, på en anvisning av denne som inte har föranletts av fel eller försummelse från transportörens sida, på fel i själva godset (inre förstöring, avdunstning, osv.) eller på omständigheter som transportören inte hade kunnat undgå och vars följder han inte kunnat förebygga.

§ 3 Le transporteur est déchargé de cette responsabilité dans la mesure où la perte ou l'avarie résulte des risques particuliers inhérents à un ou plusieurs des faits ci-après:

§ 3 The carrier shall be relieved of this liability to the extent that the loss or damage arises from the special risks inherent in one or more of the following circumstances:

§ 3 Transportören skall vara fri från detta ansvar i den mån förlusten eller skadan härrör från en sådan särskild risk som är förbunden med ett eller flera av följande förhållanden:

a) transport effectué en

wagon découvert en vertu des Conditions générales de transport ou lorsque cela a été expressément convenu et inscrit sur la lettre de voiture; sous réserve des dommages subis par les marchandises à la suite d'influences atmosphériques, les marchandises chargées en unités de transport intermodal et dans des véhicules routiers fermés acheminés par des wagons ne sont pas considérées comme étant transportées en wagon découvert; si, pour le transport des marchandises en wagons découverts, l’expéditeur utilise des bâches, le transporteur assume la même responsabilité que celle qui lui incombe pour le transport en wagons découverts non bâchés, même s’il s’agit des marchandises qui, selon les Conditions générales de transport, ne sont pas transportées en wagons découverts;

a) carriage in open wagons

pursuant to the General Conditions of Carriage or when it has been expressly agreed and entered in the consignment note; subject to damage sustained by the goods because of atmospheric influences, goods carried in intermodal transport units and in closed road vehicles carried on wagons shall not be considered as being carried in open wagons; if for the carriage of goods in open wagons, the consignor uses sheets, the carrier shall assume the same liability as falls to him for carriage in open wagons without sheeting, even in respect of goods which, according to

the General Conditions of Carriage, are not carried in open wagons;

a) Godset har transporterats

i öppen vagn enligt de allmänna transportvillkoren eller när detta har avtalats särskilt och antecknats i fraktsedeln. Med undantag för skador som uppkommer på godset till följd av atmosfärisk inverkan skall gods som lastats på intermodal lastbärare och slutna vägfordon som transporteras på vagnar inte anses vara transporterade i öppna vagnar. Om avsändaren för transport av gods i öppna vagnar använder presenning som täckning, skall transportören ha samma ansvar som det som åligger honom vid transport i öppna vagnar som inte är täckta med presenning, även om det är fråga om gods som enligt de allmänna transportreglerna inte transporteras i öppna vagnar.

Bilaga 2 SOU 2004:92

170

b) absence ou défectuosité de

l'emballage pour les marchandises exposées par leur nature à des pertes ou des avaries quand elles ne sont pas emballées ou sont mal emballées;

b) absence or inadequacy of

packaging in the case of goods which by their nature are liable to loss or damage when not packed or when not packed properly;

b) Godset är inte förpackat

eller är bristfälligt förpackat, om godsets beskaffenhet gör det utsatt för svinn eller skada när förpackningen är bristfällig eller saknas.

c) chargement des

marchandises par l'expéditeur ou déchargement par le destinataire;

c) loading of the goods by the

consignor or unloading by the consignee;

c) Godset har lastats av

avsändaren eller lossats av mottagaren.

d) nature de certaines

marchandises exposées, par des causes inhérentes à celle-ci même, à la perte totale ou partielle ou à l'avarie notamment par bris, rouille, détérioration intérieure et spontanée, dessiccation, déperdition;

d) the nature of certain goods

which particularly exposes them to total or partial loss or damage, especially through breakage, rust, interior and spontaneous decay, desiccation or wastage;

d) Godsets beskaffenhet gör

det utsatt för fara att helt eller delvis gå förlorat eller skadas, särskilt genom bräckning, rost, inre självförstöring, uttorkning eller svinn.

e) désignation

ou

numérotation irrégulière, inexacte ou incomplète de colis;

e) irregular, incorrect or

incomplete description or numbering of packages;

e) Godset har betecknats

eller numrerats på ett otydligt, oriktigt eller ofullständigt sätt.

f) transport d'animaux

vivants;

f) carriage of live animals; f) Transporten gäller levande djur.

g) transport qui, en vertu des

dispositions applicables ou de conventions entre l'expéditeur et le transporteur et indiquées sur la lettre de voiture, doit être effectué sous escorte, si la perte ou l'avarie résulte d'un risque que l'escorte avait pour but d'éviter.

g) carriage which, pursuant to

applicable provisions or agreements made between the consignor and the carrier and entered on the consignment note, must be accompanied by an attendant, if the loss or damage results from a risk which the attendant was intended to avert.

g) Det är fråga om en trans-

port som enligt tillämpliga bestämmelser eller enligt en överenskommelse mellan avsändaren och transportören som har tagits in i fraktsedeln skall åtföljas av en tillsynsman, om förlusten eller skadan har uppkommit som en följd av en sådan fara som skulle avvärjas genom att tillsynsmannen följde med.

Article 24 Responsabilité en cas de transport de véhicules ferroviaires en tant que marchandise

Article 24 Liability in case of carriage of railway vehicles as goods

Artikel 24 Ansvar vid transport av järnvägsfordon som gods

§ 1 Dans le cas de transport de véhicules ferroviaires roulant sur leurs propres roues et remis au transport en tant que marchandise, le transporteur

§ 1 In case of carriage of railway vehicles running on their own wheels and consigned as goods, the carrier shall be liable for the loss or damage resulting from

§ 1 Vid transport av järnvägsfordon som rullar på egna hjul och som lämnas till transport som gods skall transportören vara ansvarig för skada

Bilaga 2

171

répond du dommage résultant de la perte ou de l’avarie du véhicule ou de ses pièces survenue à partir de la prise en charge jusqu’à la livraison ainsi que du dommage résultant du dépassement du délai de livraison, à moins qu’il ne prouve que le dommage ne résulte pas de sa faute.

the loss of, or damage to, the vehicle or to its removable parts arising between the time of taking over for carriage and the time of delivery and for loss or damage resulting from exceeding the transit period, unless he proves that the loss or damage was not caused by his fault.

som uppkommer till följd av att fordonet eller dess lösa delar förloras eller skadas under tiden från det att godset tas emot till dess att det lämnas ut samt skada som uppkommer till följd av att leveransfristen överskrids, om transportören inte kan visa att skadan inte har uppkommit genom fel eller försummelse från hans sida.

§ 2 Le transporteur ne répond pas du dommage résultant de la perte des accessoires qui ne sont pas inscrits sur les deux côtés du véhicule ou non mentionnés sur l’inventaire qui l’accompagne.

§ 2 The carrier shall not be liable for loss or damage resulting from the loss of accessories which are not mentioned on both sides of the vehicle or in the inventory which accompanies it.

§ 2 Transportören skall inte vara ansvarig för skada som uppkommer till följd av förlust av tillbehör som inte finns angivna på fordonets båda långsidor eller på den inventarieförteckning som åtföljer fordonet.

Article 25 Charge de la preuve

Article 25 Burden of proof

Artikel 25 Bevisskyldighet

§ 1 La preuve que la perte, l'avarie ou le dépassement du délai de livraison a eu pour cause un des faits prévus à l'article 23, § 2 incombe au transporteur.

§ 1 The burden of proving that the loss, damage or exceeding of the transit period was due to one of the causes specified in Article 23 § 2 shall lie on the carrier.

§ 1 Det skall ankomma på transportören att visa att förlusten, skadan eller leveransfristens överskridande har orsakats av något sådant förhållande som avses i artikel 23 § 2.

§ 2 Lorsque le transporteur établit que la perte ou l'avarie a pu résulter, étant donné les circonstances de fait, d'un ou de plusieurs des risques particuliers prévus à l'article 23, § 3, il y a présomption qu'elle en résulte. L'ayant droit conserve toutefois le droit de prouver que le dommage n'a pas eu pour cause, totalement ou partiellement, l'un de ces risques.

§ 2 When the carrier establishes that, having regard to the circumstances of a particular case, the loss or damage could have arisen from one or more of the special risks referred to in Article 23 § 3, it shall be presumed that it did so arise. The person entitled shall, however, have the right to prove that the loss or damage was not attributable either wholly or in part to one of those risks.

§ 2 Om transportören visar att förlusten eller skadan med hänsyn till de föreliggande omständigheterna kan vara en följd av en eller flera av de särskilda risker som anges i artikel 23 § 3, skall det antas att så är fallet. Den som har rätt till godset får dock styrka att förlusten eller skadan inte alls eller inte uteslutande är en följd av en sådan risk.

§ 3 La présomption selon le § 2 n'est pas applicable dans le cas prévu à l'article 23, § 3, lettre a) s'il y a perte d'une importance anormale ou perte de colis.

§ 3 The presumption according to § 2 shall not apply in the case provided for in Article 23 § 3, letter a) if an abnormally large quantity has been lost or if a package has been lost.

§ 3 Antagandet enligt § 2 får inte göras i det fall som avses i artikel 23 § 3 a, när det är fråga om en onormalt stor förlust eller om förlust av hela kollin.

Bilaga 2 SOU 2004:92

172

Article 26 Transporteurs subséquents

Article 26 Successive carriers

Artikel 26 Efterföljande transportörer

Lorsqu’un transport faisant l’objet d’un contrat de transport unique est effectué par plusieurs transporteurs subséquents, chaque transporteur prenant en charge la marchandise avec la lettre de voiture participe au contrat de transport conformément aux stipulations de la lettre de voiture et assume les obligations qui en découlent. Dans ce cas, chaque transporteur répond de l’exécution du transport sur le parcours total jusqu’à la livraison.

If carriage governed by a single contract is performed by several successive carriers, each carrier, by the very act of taking over the goods with the consignment note, shall become a party to the contract of carriage in accordance with the terms of that document and shall assume the obligations arising therefrom. In such a case each carrier shall be responsible in respect of carriage over the entire route up to delivery.

När en transport som omfattas av ett enda transportavtal utförs av flera efterföljande transportörer, skall varje transportör genom att ta emot godset med fraktsedeln bli part i transportavtalet i enlighet med villkoren i fraktsedeln och ta på sig de skyldigheter som följer av detta. I ett sådant fall skall varje transportör vara ansvarig för transporten under hela transportsträckan till dess att godset har lämnats ut.

Article 27 Transporteur substitué

Article 27 Substitute carrier

Artikel 27 Faktisk transportör

§ 1 Lorsque le transporteur a confié, en tout ou en partie, l'exécution du transport à un transporteur substitué, que ce soit ou non dans l'exercice d'une faculté qui lui est reconnue dans le contrat de transport, le

transporteur n'en demeure pas moins responsable de la totalité du transport.

§ 1 Where the carrier has entrusted the performance of the carriage, in whole or in part, to a substitute carrier, whether or not in pursuance of a right under the contract of carriage to do so, the carrier shall nevertheless

remain liable in respect of the entire carriage.

§ 1 När en transportör helt eller delvis har anförtrott transporten till en faktisk transportör, oavsett om det sker i enlighet med en möjlighet som medges i transportavtalet eller

ej, skall transportören ändå vara ansvarig för hela transporten.

§ 2 Toutes les dispositions des présentes Règles uniformes régissant la responsabilité du transporteur s'appliquent également à la responsabilité du transporteur substitué pour le transport effectué par ses soins. Les articles 36 et 41 s'appliquent lorsqu'une action est intentée contre les agents et toutes autres personnes au service desquelles le transporteur substitué recourt pour l’exécution du transport.

§ 2 All the provisions of these Uniform Rules governing the liability of the carrier shall also apply to the liability of the substitute carrier for the carriage performed by him. Articles 36 and 41 shall apply if an action is brought against the servants and any other persons whose services the substitute carrier makes use of for the performance of the carriage.

§ 2 Alla bestämmelser i dessa enhetliga rättsregler som rör transportörens ansvar gäller också den faktiska transportörens ansvar för den transport denne utför. Artiklarna 36 och 41 skall tillämpas när talan förs mot de anställda eller andra personer vilkas tjänster den faktiska transportören anlitar för att utföra transporten.

§ 3 Toute convention particulière par laquelle le transporteur assume des obligations qui ne lui incombent

§ 3 Any special agreement under which the carrier assumes obligations not imposed by these Uniform Rules or waives rights

§ 3 Särskilda överenskommelser genom vilka transportören åtar sig förpliktelser som inte krävs enligt dessa enhetliga rättsregler

Bilaga 2

173

pas en vertu des présentes Règles uniformes ou renonce à des droits qui lui sont conférés par ces Règles uniformes est sans effet à l'égard du transporteur substitué qui ne l'a pas acceptée expressément et par écrit. Que le transporteur substitué ait ou non accepté cette convention, le transporteur reste néanmoins lié par les obligations ou les renonciations qui résultent de ladite convention particulière.

conferred by these Uniform Rules shall be of no effect in respect of the substitute carrier who has not accepted it expressly and in writing. Whether or not the substitute carrier has accepted it, the carrier shall nevertheless remain bound by the obligations or waivers resulting from such special agreement.

eller avstår från rättigheter som följer av dessa enhetliga rättsregler skall inte gälla gentemot en faktisk transportör som inte uttryckligen och skriftligen har godtagit dem. Oavsett om den faktiska transportören har godtagit en särskild överenskommelse eller ej, skall transportören vara bunden av de skyldigheter eller avståenden som följer av den.

§ 4 Lorsque et pour autant que le transporteur et le transporteur substitué sont responsables, leur responsabilité est solidaire.

§ 4 Where and to the extent that both the carrier and the substitute carrier are liable, their liability shall be joint and several.

§ 4 När och i den mån både transportören och den faktiska transportören är ansvariga skall ansvaret vara solidariskt.

§ 5 Le montant total de l’indemnité dû par le transporteur, le transporteur substitué ainsi que leurs agents et les autres personnes au service desquelles ils recourent pour l´exécution du transport, n’excède pas les limites prévues aux présentes Règles uniformes.

§ 5 The aggregate amount of compensation payable by the carrier, the substitute carrier and their servants and other persons whose services they make use of for the performance of the carriage shall not exceed the limits provided for in these Uniform Rules.

§ 5 Det sammanlagda ersättningsbelopp som skall betalas av transportören, den faktiska transportören samt deras anställda och andra personer vilkas tjänster de anlitar för att utföra transporten, skall inte överstiga de gränser som anges i dessa enhetliga rättsregler.

§ 6 Le présent article ne porte pas atteinte aux droits de recours pouvant exister entre le transporteur et le transporteur substitué.

§ 6 This article shall not prejudice rights of recourse which may exist between the carrier and the substitute carrier.

§ 6 Denna artikel skall inte påverka den rätt till återkrav som kan föreligga mellan transportören och den faktiska transportören.

Article 28 Présomption de dommage en cas de réexpédition

Article 28 Presumption of loss or damage in case of reconsignment

Artikel 28 Antagande om skada vid nyinlämning

§ 1 Lorsqu'un envoi expédié conformément aux présentes Règles uniformes a fait l'objet d'une réexpédition soumise à ces mêmes Règles et qu'une perte partielle ou une avarie est constatée après cette réexpédition, il y a présomption qu'elle s'est produite sous l'empire du dernier contrat de transport, si l'envoi est resté sous

§ 1 When a consignment consigned in accordance with these Uniform Rules has been reconsigned subject to these same Rules and partial loss or damage has been ascertained after that reconsignment, it shall be presumed that it occurred under the latest contract of carriage if the consignment remained in the charge of the carrier and was reconsigned in

§ 1 När en försändelse som har transporterats enligt dessa enhetliga rättsregler har nyinlämnats enligt samma rättsregler och en partiell förlust eller en skada har fastställts efter nyinlämningen, skall det antas att förlusten eller skadan har uppstått under den tid då det senaste transportavtalet fullgjordes, om försändelsen hela tiden har varit i transportörens

Bilaga 2 SOU 2004:92

174

la garde du transporteur et a été réexpédié tel qu'il est arrivé au lieu de réexpédition.

the same condition as when it arrived at the place from which it was reconsigned.

vård och den har nyinlämnats sådan den kom fram till nyinlämningsplatsen.

§ 2 Cette présomption est également applicable lorsque le contrat de transport antérieur à la réexpédition n'était pas soumis aux présentes Règles uniformes, si celles-ci avaient été applicables en cas d'expédition directe entre le premier lieu d'expédition et le dernier lieu de destination.

§ 2 This presumption shall also apply when the contract of carriage prior to the reconsignment was not subject to these Uniform Rules, if these Rules would have applied in the case of a through consignment from the first place of consignment to the final place of destination.

§ 2 Ett sådant antagande skall även gälla när transportavtalet före nyinlämningen inte omfattades av dessa enhetliga rättsregler, om reglerna hade varit tillämpliga vid en genomgående transport mellan den första avsändningsplatsen och den slutliga bestämmelseplatsen.

§ 3 Cette présomption est en outre applicable lorsque le contrat de transport antérieur à la réexpédition était soumis à une convention concernant le transport international ferroviaire direct de marchandises et de nature comparable aux présentes Règles uniformes, et lorsque cette convention contient une même présomption de droit en faveur des envois expédiés conformément à ces Règles uniformes.

§ 3 This presumption shall also apply when the contract of carriage prior to the reconsignment was subject to a convention concerning international through carriage of goods by rail comparable with these Uniform Rules, and when this convention contains the same presumption of law in favour of consignments consigned in accordance with these Uniform Rules.

§ 3 Ett sådant antagande skall vidare gälla när transportavtalet före nyinlämningen omfattades av en konvention om genomgående internationell järnvägstransport av gods som är jämförlig med dessa enhetliga rättsregler och när den konventionen innehåller samma rättsliga antagande till förmån för sändningar som görs enligt dessa enhetliga rättsregler.

Article 29 Présomption de perte de la marchandise

Article 29 Presumption of loss of the goods

Artikel 29 Antagande att gods har gått förlorat

§ 1 L'ayant droit peut, sans avoir à fournir d'autres preuves, considérer la marchandise comme perdue quand elle n'a pas été livrée au destinataire ou tenue à sa disposition dans les trente jours qui suivent l'expiration des délais de livraison.

§ 1 The person entitled may, without being required to furnish further proof, consider the goods as lost when they have not been delivered to the consignee or placed at his disposal within thirty days after the expiry of the transit periods.

§ 1 Utan att behöva lägga fram ytterligare bevisning får den som har rätt till godset anse godset som förlorat om det inte har lämnats ut till mottagaren eller hållits tillgängligt för honom inom 30 dagar efter leveransfristens utgång.

§ 2 L'ayant droit, en recevant le paiement de l'indemnité pour la marchandise perdue, peut demander par écrit à être avisé sans délai dans le cas où la marchandise est retrouvée au

§ 2 The person entitled may, on receipt of the payment of compensation for the goods lost, make a written request to be notified without delay should the goods be recovered within

§ 2 När en skadelidande tar emot ersättning för förlorat gods, får han skriftligen begära att han skall underrättas omedelbart om godset kommer till rätta inom ett år efter det att

Bilaga 2

175

cours de l'année qui suit le paiement de l'indemnité. Le transporteur donne acte par écrit de cette demande.

ne year after the payment of compensation. The carrier shall acknowledge such request in writing.

ersättning har utbetalats. Transportören skall skriftligen bekräfta en sådan begäran.

§ 3 Dans les trente jours qui suivent la réception de l'avis visé au § 2, l'ayant droit peut exiger que la marchandise lui soit livrée contre paiement des créances résultant du contrat de transport et contre restitution de l'indemnité reçue, déduction faite, le cas échéant, des frais qui auraient été compris dans cette indemnité. Néanmoins, il conserve ses droits à indemnité pour dépassement du délai de livraison prévu aux articles 33 et 35.

§ 3 Within thirty days after receipt of a notification referred to in § 2, the person entitled may require the goods to be delivered to him against payment of the costs resulting from the contract of carriage and against refund of the compensation received, less, where appropriate, costs which may have been included therein. Nevertheless he shall retain his rights to claim compensation for exceeding the transit period provided for in Articles 33 and 35.

§ 3 Inom 30 dagar efter det att den berättigade har fått den underrättelse som avses i § 2 får han begära att godset lämnas ut till honom mot betalning av kostnaderna enligt transportavtalet och mot återbetalning av den ersättning som han har fått, i förekommande fall med avdrag för de kostnader som kan ha räknats in i ersättningen. Han skall dock behålla rätten till ersättning för att leveransfristen har överskridits enligt artiklarna 33 och 35.

§ 4 A défaut soit de la demande visée au § 2, soit d'instructions données dans le délai prévu au § 3, ou encore si la marchandise est retrouvée plus d'un an après le paiement de l'indemnité, le transporteur en dispose conformément aux lois et prescriptions en vigueur au lieu où se trouve la marchandise.

§ 4 In the absence of the request referred to in § 2 or of instructions given within the period specified in § 3, or if the goods are recovered more than one year after the payment of compensation, the carrier shall dispose of them in accordance with the laws and prescriptions in force at the place where the goods are situated.

§ 4 Om någon begäran inte framställs enligt § 2 eller anvisningar inte ges inom den frist som anges i § 3, eller om godset kommer till rätta senare än ett år efter den dag då ersättningen betalades ut, får transportören förfoga över godset enligt gällande lagar och bestämmelser på den plats där godset finns.

Article 30 Indemnité en cas de perte

Article 30 Compensation for loss

Artikel 30 Ersättning vid förlust

§ 1 En cas de perte totale ou partielle de la marchandise, le transporteur doit payer, à l'exclusion de tous autres dommages-intérêts, une indemnité calculée d'après le cours à la bourse, à défaut d'après le prix courant sur le marché et, à défaut de l'un et de l'autre, d'après la valeur usuelle des marchandises de mêmes nature et qualité, aux jour et lieu où la marchandise a été prise en charge.

§ 1 In case of total or partial loss of the goods, the carrier must pay, to the exclusion of all other damages, compensation calculated according to the commodity exchange quotation or, if there is no such quotation, according to the current market price, or if there is neither such quotation nor such price, according to the usual value of goods of the same kind and quality on the day and at the place where the goods were taken over.

§ 1 För gods som har gått helt eller delvis förlorat skall transportören betala ersättning med ett belopp som beräknas efter börspriset eller, om börspris saknas, efter marknadspriset, eller om båda dessa värden saknas, efter det gängse värdet av gods av samma slag och kvalitet på avsändningsorten vid den tidpunkt då godset togs emot. Någon ytterligare ersättning utgår inte.

Bilaga 2 SOU 2004:92

176

§ 2 L'indemnité n’excède pas 17 unités de compte par kilogramme manquant de masse brute.

§ 2 Compensation shall not exceed 17 units of account per kilogramme of gross mass short.

§ 2 Ersättningen får inte överstiga 17 beräkningsenheter per kilogram av förlusten i bruttovikt.

§ 3 En cas de perte d’un véhicule ferroviaire, roulant sur ses propres roues et remis au transport en tant que marchandise, ou d’une unité de transport intermodal, ou de leurs pièces, l’indemnité est limitée, à l’exclusion de tous autres dommages-intérêts, à la valeur usuelle du véhicule ou de l’unité de transport intermodal ou de leurs pièces, aux jour et lieu de la perte. S’il est impossible de constater le jour ou le lieu de la perte, l’indemnité est limitée à la valeur usuelle aux jour et lieu de la prise en charge.

§ 3 In case of loss of a railway vehicle running on its own wheels and consigned as goods, or of an intermodal transport unit, or of their removable parts, the compensation shall be limited, to the exclusion of all other damages, to the usual value of the vehicle or the intermodal transport unit, or their removable parts, on the day and at the place of loss. If it is impossible to ascertain the day or the place of the loss, the compensation shall be limited to the usual value on the day and at the place where the vehicle has been taken over by the carrier.

§ 3 Vid förlust av ett järnvägsfordon som rullar på egna hjul och som lämnas till transport som gods, eller av en intermodal lastbärare, eller lösa delar till dessa, skall ersättningen vara begränsad till fordonets eller den intermodal lastbärarens eller deras lösa delars gängse värde vid den tidpunkt och på den plats där förlusten skedde, och inget ytterligare skadestånd skall betalas. Om det är omöjligt att fastställa tidpunkt och plats för förlusten, skall ersättningen vara begränsad till det gängse värdet på avsändningsorten vid den tidpunkt då fordonet togs emot.

§ 4 Le transporteur doit restituer, en outre, le prix de transport, les droits de douane acquittés et les autres sommes déboursées en relation avec le transport de la marchandise perdue, à l’exception des droits d’accises portant sur des marchandises circulant en suspension de tels droits.

§ 4 The carrier must, in addition, refund the carriage charge, customs duties already paid and other sums paid in relation to the carriage of the goods lost except excise duties for goods carried under a procedure suspending those duties.

§ 4 Transportören skall dessutom betala tillbaka transportavgiften, erlagda tullavgifter och andra utlägg i samband med transporten av det gods som har gått förlorat, med undantag av punktskatter på varor som transporteras inom ramen för suspensiva tullförfaranden.

Article 31 Responsabilité en cas de déchet de route

Article 31 Liability for wastage in transit

Artikel 31 Ansvar för viktförlust vid transport

§ 1 En ce qui concerne les marchandises qui, en raison de leur nature, subissent généralement un déchet de route par le seul fait du transport, le transporteur ne répond que de la partie du déchet qui dépasse, quel que soit le parcours effectué, les tolérances cidessous :

§ 1 In respect of goods which, by reason of their nature, are generally subject to wastage in transit by the sole fact of carriage, the carrier shall only be liable to the extent that the wastage exceeds the following allowances, whatever the length of the route:

§ 1 I fråga om gods som till följd av sin beskaffenhet vanligen förlorar vikt på grund av själva transporten skall transportören, oberoende av den tillryggalagda transportsträckan, endast ansvara för den del av viktförlusten som överstiger följande procentsatser:

Bilaga 2

177

a) deux pour cent de la masse

pour les marchandises liquides ou remises au transport à l'état humide;

a) two per cent of the mass

for liquid goods or goods consigned in a moist condition;

a) Två procent av vikten för

flytande varor eller för gods som har lämnats in till transport i fuktigt tillstånd.

b) un pour cent de la masse

pour les marchandises sèches.

b) one per cent of the mass

for dry goods.

b) En procent av vikten för

torra godsslag.

§ 2 La restriction de responsabilité prévue au § 1 ne peut être invoquée s'il est prouvé, étant donné les circonstances de fait, que la perte ne résulte pas des causes qui justifient la tolérance.

§ 2 The limitation of liability provided for in § 1 may not be invoked if, having regard to the circumstances of a particular case, it is proved that the loss was not due to causes which would justify the allowance.

§ 2 Transportören får inte åberopa den inskränkning i ansvaret som anges i § 1, om det visas att viktförlusten med hänsyn till omständigheterna inte kan hänföras till de orsaker som gör att en viss viktförlust godtas.

§ 3 Dans le cas où plusieurs colis sont transportés avec une seule lettre de voiture, le déchet de route est calculé pour chaque colis lorsque sa masse au départ est indiquée séparément sur la lettre de voiture ou peut être constatée d'une autre manière.

§ 3 Where several packages are carried under a single consignment note, the wastage in transit shall be calculated separately for each package if its mass on consignment is shown separately on the consignment note or can be ascertained otherwise.

§ 3 När flera kollin transporteras enligt samma fraktsedel skall viktförlusten vid transport beräknas för varje kolli för sig, om dess vikt vid avsändningen har angetts särskilt i fraktsedeln eller kan fastställas på något annat sätt.

§ 4 En cas de perte totale de la marchandise ou en cas de perte de colis, il n'est fait aucune déduction résultant du déchet de route pour le calcul de l'indemnité.

§ 4 In case of total loss of goods or in case of loss of a package, no deduction for wastage in transit shall be made in calculating the compensation.

§ 4 Om godset har gått helt förlorat, eller om kollin har gått förlorade, skall avdrag inte göras för viktförlust vid beräkning av ersättningen.

§ 5 Cet article ne déroge pas aux articles 23 et 25.

§ 5 This Article shall not derogate from Articles 23 and 25.

§ 5 Denna artikel innebär inte någon inskränkning i tillämpningen av artiklarna 23 och 25.

Article 32 Indemnité en cas d'avarie

Article 32 Compensation for damage

Artikel 32 Ersättning vid skada

§ 1 En cas d'avarie de la marchandise, le transporteur doit payer, à l'exclusion de tous autres dommages-intérêts, une indemnité équivalente à la dépréciation de la marchandise. Son montant est calculé en appliquant à la valeur de la

§ 1 In case of damage to goods, the carrier must pay compensation equivalent to the loss in value of the goods, to the exclusion of all other damages. The amount shall be calculated by applying to the value of the goods defined in accordance

§ 1 När gods har skadats skall transportören betala ett belopp som svarar mot minskningen av godsets värde, men inte ytterligare skadestånd. Beloppet skall beräknas genom att den procentsats varmed godset har minskat i värde på bestäm

Bilaga 2 SOU 2004:92

178

marchandise définie conformément à l'article 30, le pourcentage de dépréciation constaté au lieu de destination.

with Article 30 the percentage of loss in value noted at the place of destination.

melseorten tillämpas på godsets värde fastställt på det sätt som anges i artikel 30.

§ 2 L'indemnité n’excède pas : § 2 The compensation shall not exceed :

§ 2 Ersättningen skall inte överstiga

a) le montant qu'elle aurait

atteint en cas de perte totale, si la totalité de l'envoi est dépréciée par l'avarie;

a) if the whole consignment

has lost value through damage, the amount which would have been payable in case of total loss;

a) det belopp som skulle ha

betalats om försändelsen hade gått helt förlorad,

b) le montant qu'elle aurait

atteint en cas de perte de la partie dépréciée, si une partie seulement de l'envoi est dépréciée par l'avarie.

b) if only part of the

consignment has lost value through damage, the amount which would have been payable had that part been lost.

b) om endast en del av för-

sändelsen har förlorat i värde genom skadan, det belopp som skulle ha betalats om den del av försändelsen som minskat i värde hade gått förlorad.

§ 3 En cas d’avarie d’un véhicule ferroviaire, roulant sur ses propres roues et remis au transport en tant que marchandise, ou d’une unité de transport intermodal, ou de leurs pièces, l’indemnité est limitée, à l’exclusion de tous autres dommages-intérêts, au coût de la remise en état. L’indemnité n’excède pas le montant dû en cas de perte.

§ 3 In case of damage to a railway vehicle running on its own wheels and consigned as goods, or of an intermodal transport unit, or of their removable parts, the compensation shall be limited, to the exclusion of all other damages, to the cost of repair. The compensation shall not exceed the amount payable in case of loss.

§ 3 Vid skada på ett järnvägsfordon som rullar på egna hjul och som lämnas till transport som gods, eller av en intermodal lastbärare, eller lösa delar till dessa, skall ersättning endast betalas för reparationskostnaden, men inget ytterligare skadestånd. Ersättningen skall inte överstiga det belopp som skulle ha betalats om varan gått förlorad.

§ 4 Le transporteur doit restituer, en outre, dans la proportion déterminée au § 1, les frais prévus à l'article 30, § 4.

§ 4 The carrier must also refund the costs provided for in Article 30 § 4, in the proportion set out in § 1.

§ 4 Transportören skall dessutom, efter den procentsats som fastställs i § 1, betala tillbaka de kostnader som anges i artikel 30 § 4.

Article 33 Indemnité en cas de dépassement du délai de livraison

Article 33 Compensation for exceeding the transit period

Artikel 33 Ersättning när leveransfristen överskrids

§ 1 Si un dommage, y compris une avarie, résulte du dépassement du délai de livraison, le transporteur doit payer une indemnité qui n’excède pas le quadruple du prix de transport.

§ 1 If loss or damage results from the transit period being exceeded, the carrier must pay compensation not exceeding four times the carriage charge.

§ 1 Om skada har uppstått till följd av att leveransfristen har överskridits, däri inbegripet skada på godset, skall transportören betala skadestånd, som inte får överskrida ett belopp som motsvarar fyra gånger transportavgiften.

Bilaga 2

179

§ 2 En cas de perte totale de la marchandise, l'indemnité prévue au § 1 ne se cumule pas avec celle prévue à l'article 30.

§ 2 In case of total loss of the goods, the compensation provided for in § 1 shall not be payable in addition to that provided for in Article 30.

§ 2 Om godset har gått helt förlorat, skall ersättning inte betalas enligt § 1 utöver ersättning enligt artikel 30.

§ 3 En cas de perte partielle de la marchandise, l'indemnité prévue au § 1 n’excède pas le quadruple du prix de transport de la partie non perdue de l'envoi.

§ 3 In case of partial loss of the goods, the compensation provided for in § 1 shall not exceed four times the carriage charge in respect of that part of the consignment which has not been lost.

§ 3 Om godset har gått förlorat delvis, får den ersättning som anges i § 1 inte överstiga ett belopp som motsvarar fyra gånger transportavgiften för den del av försändelsen som inte har gått förlorad.

§ 4 En cas d'avarie de la marchandise ne résultant pas du dépassement du délai de livraison, l'indemnité prévue au § 1 se cumule, s'il y a lieu, avec celle prévue à l'article 32.

§ 4 In case of damage to the goods, not resulting from the transit period being exceeded, the compensation provided for in § 1 shall, where appropriate, be payable in addition to that provided for in Article 32.

§ 4 Om skadan på godset inte har orsakats av att leveransfristen har överskridits, skall ersättning enligt § 1 i förekommande fall betalas utöver ersättning enligt artikel 32.

§ 5 En aucun cas, le cumul de l'indemnité prévue au § 1 avec celles prévues aux articles 30 et 32 ne donne lieu au paiement d'une indemnité excédant celle qui serait due en cas de perte totale de la marchandise.

§ 5 In no case shall the total of compensation provided for in § 1 together with that provided for in Articles 30 and 32 exceed the compensation which would be payable in case of total loss of the goods.

§ 5 Den sammanlagda ersättningen enligt § 1 och artiklarna 30 och 32 får inte i något fall överstiga den ersättning som skulle ha betalats om godset hade gått helt förlorat.

§ 6 Lorsque, conformément à l'article 16, § 1, le délai de livraison est établi par convention, celle-ci peut prévoir d'autres modalités d'indemnisation que celles prévues au § 1. Si, dans ce cas, les délais de livraison prévus à l'article 16, §§ 2 à 4 sont dépassés, l'ayant droit peut demander soit l'indemnité prévue par la convention précitée, soit celle prévue aux §§ 1 à 5.

§ 6 If, in accordance with Article 16 § 1, the transit period has been established by agreement, other forms of compensation than those provided for in § 1 may be so agreed. If, in this case, the transit periods provided for in Article 16 §§ 2 to 4 are exceeded, the person entitled may claim either the compensation provided for in the agreement mentioned above or that provided for in §§ 1 to 5.

§ 6 Om leveransfristen enligt artikel 16 § 1 har fastställts genom överenskommelse, kan andra former av ersättning än dem som anges i § 1 överenskommas. Om de leveransfrister som anges i artikel 16 §§ 2–4 i ett sådant fall har överskridits, kan den som har rätt till godset begära ersättning antingen enligt den ovannämnda överenskommelsen eller enligt §§ 1–5.

Article 34 Dédommagement en cas de déclaration de valeur

Article 34 Compensation in case of declaration of value

Artikel 34 Ersättning när det finns en värdedeklaration

L’expéditeur et le transporteur peuvent convenir que l’expéditeur déclare, sur la lettre de voiture, une valeur de la

The consignor and the carrier may agree that the consignor shall declare in the consignment note a value for the goods

Avsändaren och transportören kan komma överens om att avsändaren i fraktsedeln skall deklarera ett värde på godset

Bilaga 2 SOU 2004:92

180

marchandise excédant la limite prévue à l'article 30, § 2. Dans ce cas, le montant déclaré se substitue à cette limite.

exceeding the limit provided for in Article 30 § 2. In such a case the amount declared shall be substituted for that limit.

som överstiger den gräns som anges i artikel 30 § 2. I så fall skall det deklarerade värdet ersätta denna gräns.

Article 35 Dédommagement en cas de déclaration d'intérêt à la livraison

Article 35 Compensation in case of interest in delivery

Artikel 35 Ersättning vid leveransintresse

L’expéditeur et le transporteur peuvent convenir que l’expéditeur inscrive, sur la lettre de voiture, le montant en chiffres d’un intérêt spécial à la livraison, pour le cas de perte ou d'avarie et pour celui du dépassement du délai de livraison. En cas de déclaration d’intérêt à la livraison, il peut être demandé outre les indemnités prévues aux articles 30, 32 et 33, la réparation du dommage supplémentaire prouvé jusqu'à concurrence du montant déclaré.

The consignor and the carrier may agree that the consignor may declare, by entering an amount in figures in the consignment note, a special interest in delivery, in case of loss, damage or exceeding of the transit period. In case of a declaration of interest in delivery further compensation for loss or damage proved may be claimed, in addition to the compensation provided for in Articles 30, 32 and 33, up to the amount declared.

Avsändaren och transportören kan komma överens om att avsändaren i fraktsedeln skall ange ett belopp i siffror för ett särskilt leveransintresse, i händelse av att godset går förlorat eller skadas eller att leveransfristen överskrids. Om leveransintresse har deklarerats, får ersättning begäras för visad ytterligare skada utöver vad som anges i artiklarna 30, 32 och 33 upp till det deklarerade beloppet.

Article 36 Déchéance du droit d'invoquer les limites de responsabilité

Article 36 Loss of right to invoke the limits of liability

Artikel 36 Förlust av rätt att åberopa begränsning av skadeståndsansvar

Les limites de responsabilité prévues à l’article 15, § 3, à l’article 19, §§ 6 et 7 et aux articles 30, 32 à 35 ne s'appliquent pas, s'il est prouvé que le dommage résulte d'un acte ou d'une omission que le transporteur a commis, soit avec l'intention de provoquer un tel dommage, soit témérairement et avec conscience qu'un tel dommage en résultera probablement.

The limits of liability provided for in Article 15 § 3, Article 19 §§ 6 and 7, Article 30 and Articles 32 to 35 shall not apply if it is proved that the loss or damage results from an act or omission, which the carrier has committed either with intent to cause such loss or damage, or recklessly and with knowledge that such loss or damage would probably result.

De begränsningar av skadeståndsansvaret som anges i artikel 15 § 3, artikel 19 §§ 6 och 7 samt artiklarna 30 och 32–35 skall inte tillämpas om det visas att transportören orsakat skadan genom handling eller underlåtenhet antingen i avsikt att vålla en sådan skada eller hänsynslöst och med insikt att en sådan skada sannolikt skulle uppkomma.

Article 37 Conversion et intérêts

Article 37 Conversion and interest

Artikel 37 Omräkning och ränta

§ 1 Lorsque le calcul de l'indemnité implique la conversion des sommes exprimées en unités monétaires étrangères, celle-ci est faite

§ 1 Where the calculation of the compensation requires the conversion of sums expressed in foreign currency, conversion shall be at the exchange rate

§ 1 När beräkningen av ersättning medför omräkning av belopp i utländsk valuta skall beräkningen göras enligt kursen på den plats där och vid den

Bilaga 2

181

d'après le cours aux jour et lieu du paiement de l'indemnité.

applicable on the day and at the place of payment of compensation.

tidpunkt då ersättningen betalas.

§ 2 L'ayant droit peut demander des intérêts de l'indemnité, calculés à raison de cinq pour cent l'an, à partir du jour de la réclamation prévue à l'article 43 ou, s'il n'y a pas eu de réclamation, du jour de la demande en justice.

§ 2 The person entitled may claim interest on compensation, calculated at five per cent per annum, from the day of the claim provided for in Article 43 or, if no such claim has been made, from the day on which legal proceedings were instituted.

§ 2 Den berättigade får kräva ränta på ersättningsbeloppet med fem procent per år från och med den dag då krav framställdes enligt artikel 43 eller, om något krav inte framställts, från och med den dag då talan väcks vid domstol.

§ 3 Si l'ayant droit ne remet pas au transporteur, dans un délai convenable qui lui est fixé, les pièces justificatives nécessaires pour la liquidation définitive de la réclamation, les intérêts ne courent pas entre l'expiration du délai fixé et la remise effective de ces pièces.

§ 3 If the person entitled does not submit to the carrier, within a reasonable time allotted to him, the supporting documents required for the amount of the claim to be finally settled, no interest shall accrue between the expiry of the time allotted and the actual submission of such documents.

§ 3 Om den berättigade inte inom en skälig frist som har fastställts för honom till transportören överlämnar den dokumentation som denne behöver för att kunna slutföra behandlingen av kraven, utgår inte ränta för tiden från det att fristen går ut till dess att dokumentationen överlämnas.

Article 38 Responsabilité en trafic fer-mer

Article 38 Liability in respect of rail-sea traffic

Artikel 38 Ansvar vid järnvägs- och sjötrafik

§ 1 Dans les transports fer-mer empruntant les lignes maritimes visées à l'article 24, § 1 de la Convention, chaque Etat membre peut, en demandant que la mention utile soit portée sur la liste des lignes soumises aux présentes Règles uniformes, ajouter l'ensemble des causes d'exonération ci-après mentionnées à celles prévues à l'article 23 :

§ 1 In rail-sea carriage by the services referred to in Article 24 § 1 of the Convention any Member State may, by requesting that a suitable note be included in the list of services to which these Uniform Rules apply, add the following grounds for exemption from liability in their entirety to those provided for in Article 23 :

§ 1 Vid transport i kombinerad järnvägs- och sjötrafik på de linjer som avses i artikel 24 § 1 i grundfördraget får varje stat, genom att begära att en uppgift om detta skall tas med i listan över linjer som omfattas av de enhetliga rättsreglerna, till de grunder för befrielse från ansvar som anges i artikel 23 lägga samtliga nedan angivna grunder:

a) incendie, à condition que le

transporteur fasse la preuve qu'il n'a pas été causé par son fait ou sa faute, par ceux du capitaine, des marins, du pilote ou de ses préposés;

a) fire, if the carrier proves

that it was not caused by his act or default, or that of the master, a mariner, the pilot or the carrier’s servants;

a) Brand, om transportören

visar att den inte har orsakats av fel eller försummelse av honom, befälhavaren, besättningen, lotsen eller någon person i hans tjänst.

b) sauvetage ou tentative de

sauvetage de vies ou de biens en mer;

b) saving or attempting to

save life or property at sea;

b) Räddning av eller försök

till räddning av liv eller egendom till sjöss.

c) chargement de la marchandise sur le pont du

c) loading of goods on the

deck of the ship, if they are

c) Lastning av godset på

däck, om lastningen har

Bilaga 2 SOU 2004:92

182

navire, à condition qu'elle ait été chargée sur le pont avec le consentement de l'expéditeur donné sur la lettre de voiture et qu'elle ne soit pas sur wagon;

so loaded with the consent of the consignor given on the consignment note and are not in wagons;

skett enligt ett medgivande av avsändaren i fraktsedeln och godset inte transporteras i järnvägsvagn.

d) périls, dangers ou accidents

de la mer ou d'autres eaux navigables.

d) perils, dangers and accidents of the sea or other navigable waters.

d) Fara, våda eller olycka till

sjöss eller i andra farvatten.

§ 2 Le transporteur ne peut se prévaloir des causes d’exonération visées au § 1 que s'il fait la preuve que la perte, l'avarie ou le dépassement du délai de livraison est survenu sur le parcours maritime, depuis le chargement de la marchandise à bord du navire jusqu'à son déchargement du navire.

§ 2 The carrier may only avail himself of the grounds for exemption referred to in § 1 if he proves that the loss, damage or exceeding the transit period occurred in the course of the journey by sea between the time when the goods were loaded on board the ship and the time when they were unloaded from the ship.

§ 2 Transportören får åberopa de grunder för befrielse från ansvar som anges i § 1 endast om han visar att förlusten, skadan eller överskridandet av leveransfristen har inträffat på sjösträckan under tiden från och med godsets lastning ombord på fartyget till och med lossningen.

§ 3 Lorsque le transporteur se prévaut des causes d'exonération visées au § 1, il reste néanmoins responsable si l'ayant droit fait la preuve que la perte, l'avarie ou le dépassement du délai de livraison est dû à une faute du transporteur, du capitaine, des marins, du pilote ou des préposés du transporteur.

§ 3 When the carrier relies on the grounds for exemption referred to in § 1, he shall nevertheless remain liable if the person entitled proves that the loss, damage or exceeding the transit period is due to the fault of the carrier, the master, a mariner, the pilot or the carrier’s servants.

§ 3 När transportören åberopar de grunder för befrielse från ansvar som anges i § 1, skall han dock vara ansvarig om den skadelidande visar att förlusten, skadan eller överskridandet av leveransfristen beror på fel eller försummelse av transportören, befälhavaren, besättningen, lotsen eller någon person i transportörens tjänst.

§ 4 Lorsqu'un même parcours maritime est desservi par plusieurs entreprises inscrites sur la liste des lignes conformément à l'article 24, § 1 de la Convention, le régime de responsabilité applicable à ce parcours doit être le même pour toutes ces entreprises. En outre, lorsque ces entreprises ont été inscrites sur la liste à la demande de plusieurs Etats membres l'adoption de ce régime doit au préalable faire l'objet d'un accord entre ces Etats.

§ 4 Where a sea route is served by several undertakings included in the list of services in accordance with Article 24 § 1 of the Convention, the liability regime applicable to that route must be the same for all those undertakings. In addition, where those undertakings have been included in the list at the request of several Member States, the adoption of this regime must be the subject of prior agreement between those States.

§ 4 När en och samma sjösträcka trafikeras av flera företag som är införda i den lista som avses i 24 § 1 i grundfördraget, skall samma ansvarsregler gälla för den sträckan för alla företagen. När dessa företag har införts i listan på begäran av flera medlemsstater, skall frågan om vilka ansvarsregler som skall gälla dessförinnan ha reglerats i en överenskommelse mellan dessa stater.

§ 5 Les mesures prises en conformité des §§ 1 et 4 sont communiquées au Secrétaire

§ 5 The measures taken in accordance with §§ 1 and 4 shall be notified to the Secretary

§ 5 Generalsekreteraren skall underrättas om de åtgärder som vidtas i enlighet med §§ 1 och 4.

Bilaga 2

183

général. Elles entrent en vigueur, au plus tôt, à l'expiration d'un délai de trente jours à partir du jour auquel le Secrétaire général les notifie aux autres Etats membres. Les envois en cours de route ne sont pas affectés par lesdites mesures.

General. They shall come into force at the earliest at the expiry of a period of thirty days from the day on which the Secretary General notifies them to the other Member States. Consignments already in transit shall not be affected by such measures.

Åtgärderna får rättsverkan tidigast efter 30 dagar räknat från den dag då generalsekreteraren underrättade övriga stater om åtgärderna.

Article 39 Responsabilité en cas d'accident nucléaire

Article 39 Liability in case of nuclear incidents

Artikel 39 Ansvar vid atomolycka

Le transporteur est déchargé de la responsabilité qui lui incombe en vertu des présentes Règles uniformes lorsque le dommage a été causé par un accident nucléaire et qu'en application des lois et prescriptions d'un Etat réglant la responsabilité dans le domaine de l'énergie nucléaire, l'exploitant d'une installation nucléaire ou une autre personne qui lui est substituée est responsable de ce dommage.

The carrier shall be relieved of liability pursuant to these Uniform Rules for loss or damage caused by a nuclear incident when the operator of a nuclear installation or another person who is substituted for him is liable for the loss or damage pursuant to the laws and prescriptions of a State governing liability in the field of nuclear energy.

Transportören skall vara fri från det ansvar som föreskrivs i dessa enhetliga rättsregler, om skadan har orsakats av en atomolycka och innehavaren av en atomanläggning eller någon annan person i hans ställe är ansvarig för skadan enligt en stats lagar och bestämmelser om ansvarighet på atomenergins område.

Article 40 Personnes dont répond le transporteur

Article 40 Persons for whom the carrier is liable

Artikel 40 Personer som transportören ansvarar för

Le transporteur est responsable de ses agents et des autres personnes au service desquelles il recourt pour l’exécution du transport lorsque ces agents ou ces autres personnes agissent dans l’exercice de leurs fonctions. Les gestionnaires de l’infrastructure ferroviaire sur laquelle est effectué le transport sont considérés comme des personnes au service desquelles le transporteur recourt pour l’exécution du transport.

The carrier shall be liable for his servants and other persons whose services he makes use of for the performance of the carriage, when these servants and other persons are acting within the scope of their functions. The managers of the railway infrastructure on which the carriage is performed shall be considered as persons whose services the carrier makes use of for the performance of the carriage.

Transportören skall vara ansvarig för sin personal och för andra personer vilkas tjänster han anlitar för utförandet av transporten när denna personal eller dessa andra personer handlar under fullgörande av sina uppgifter. Förvaltarna av den järnvägsinfrastruktur på vilken transporten utförs skall anses som personer som transportören anlitar för utförandet av transporten.

Article 41 Autres actions

Article 41 Other actions

Artikel 41 Andra grunder för anspråk

§ 1 Dans tous les cas où les présentes Règles uniformes s'appliquent, toute action en

§ 1 In all cases where these Uniform Rules shall apply, any action in respect of liability, on

§ 1 I alla fall där dessa enhetliga rättsregler är tillämpliga får anspråk på ersättning, oavsett

Bilaga 2 SOU 2004:92

184

responsabilité, à quelque titre que ce soit, ne peut être exercée contre le transporteur que dans les conditions et limitations de ces Règles uniformes.

whatever grounds, may be brought against the carrier only subject to the conditions and limitations laid down in these Uniform Rules.

vilken grund som åberopas, göras gällande mot transportören endast under de förutsättningar och med de begränsningar som föreskrivs i dessa enhetliga rättsregler.

§ 2 Il en est de même pour toute action exercée contre les agents et les autres personnes dont le transporteur répond en vertu de l'article 40.

§ 2 The same shall apply to any action brought against the servants or other persons for whom the carrier is liable pursuant to Article 40.

§ 2 Detsamma skall även gälla i fråga om anspråk mot personal och andra personer som transportören ansvarar för enligt artikel 40.

Titre IV Exercice des droits

Title IV Assertion of Rights

Avdelning IV Framställande av anspråk

Article 42 Procès-verbal de constatation

Article 42 Ascertainment of partial loss or damage

Artikel 42 Rapport om fastställelse av skada

§ 1 Lorsqu'une perte partielle ou une avarie est découverte ou présumée par le transporteur ou que l'ayant droit en allègue l'existence, le transporteur doit dresser sans délai et, si possible, en présence de l'ayant droit un procès-verbal constatant, suivant la nature du dommage, l'état de la marchandise, sa masse et, autant que possible, l'importance du dommage, sa cause et le moment où il s'est produit.

§ 1 When partial loss or damage is discovered or presumed by the carrier or alleged by the person entitled, the carrier must without delay, and if possible in the presence of the person entitled, draw up a report stating, according to the nature of the loss or damage, the condition of the goods, their mass and, as far as possible, the extent of the loss or damage, its cause and the time of its occurrence.

§ 1 Om transportören upptäcker eller får anledning att anta att gods har skadats eller delvis gått förlorat eller om den som har rätt till godset påstår att så är fallet, skall transportören genast och om möjligt i dennes närvaro upprätta en rapport som alltefter skadans art redovisar godsets tillstånd och vikt och så noga som möjligt anger skadans omfattning, dess orsak och tidpunkten då den inträffade.

§ 2 Une copie du procès-verbal de constatation doit être remise gratuitement à l'ayant droit.

§ 2 A copy of the report must be supplied free of charge to the person entitled.

§ 2 En kopia av rapporten skall kostnadsfritt tillställas den som har rätt till godset.

§ 3 Lorsque l'ayant droit n'accepte pas les constatations du procès-verbal, il peut demander que l'état et la masse de la marchandise ainsi que la cause et le montant du dommage soient constatés par un expert nommé par les parties au contrat de transport ou par voie judiciaire. La procédure est soumise aux lois et prescriptions de l'Etat où la constatation a lieu.

§ 3 Should the person entitled not accept the findings in the report, he may request that the condition and mass of the goods and the cause and amount of the loss or damage be ascertained by an expert appointed either by the parties to the contract of carriage or by a court or tribunal. The procedure to be followed shall be governed by the laws and prescriptions of the State in which such ascertainment takes place.

§ 3 Om den som har rätt till godset inte godtar uppgifterna i rapporten, kan han begära att godsets tillstånd och vikt samt skadans orsak och omfattning skall fastställas av en sakkunnig, som utses av avtalsparterna eller på rättslig väg. Förfarandet skall genomföras i enlighet med bestämmelserna i den stat där utredningen äger rum.

Bilaga 2

185

Article 43 Réclamations

Article 43 Claims

Artikel 43 Ersättningsanspråk

§ 1 Les réclamations relatives au contrat de transport doivent être adressées par écrit au transporteur contre qui l'action judiciaire peut être exercée.

§ 1 Claims relating to the contract of carriage must be addressed in writing to the carrier against whom an action may be brought.

§ 1 Ersättningsanspråk med anledning av ett transportavtal skall framställas skriftligen till den transportör mot vilken talan kan väckas.

§ 2 Le droit de présenter une réclamation appartient aux personnes qui ont le droit d'actionner le transporteur.

§ 2 A claim may be made by persons who have the right to bring an action against the carrier.

§ 2 Behörighet att framställa ersättningsanspråk skall den ha som är behörig att föra talan mot transportören.

§ 3 L'expéditeur, pour présenter la réclamation, doit produire le duplicata de la lettre de voiture. A défaut, il doit produire l'autorisation du destinataire ou apporter la preuve que celui-ci a refusé la marchandise.

§ 3 To make the claim the consignor must produce the duplicate of the consignment note. Failing this he must produce an authorisation from the consignee or furnish proof that the consignee has refused to accept the goods.

§ 3 När avsändaren framställer ersättningsanspråk skall han visa upp fraktsedelsdubbletten. Kan han inte det skall han visa att mottagaren har lämnat sitt medgivande eller att denne har vägrat att ta emot godset.

§ 4 Le destinataire, pour présenter la réclamation, doit produire la lettre de voiture si elle lui a été remise.

§ 4 To make the claim the consignee must produce the consignment note if it has been handed over to him.

§ 4 När mottagaren framställer ersättningsanspråk skall han visa upp fraktsedeln, om den har lämnats ut till honom.

§ 5 La lettre de voiture, le duplicata et les autres pièces que l'ayant droit juge utile de joindre à la réclamation doivent être présentés soit en originaux, soit en copies, le cas échéant, dûment certifiées conformes si le transporteur le demande.

§ 5 The consignment note, the duplicate and any other documents which the person entitled thinks fit to submit with the claim must be produced either in the original or as copies, the copies, where appropriate, duly certified if the carrier so requests.

§ 5 Fraktsedeln, fraktsedelsdubbletten och andra handlingar som den som har rätt till godset önskar foga till framställningen skall inges i original eller i kopia, som om transportören så begär skall vara vederbörligen bestyrkt.

§ 6 Lors du règlement de la réclamation, le transporteur peut exiger la présentation en original de la lettre de voiture, du duplicata ou du bulletin de remboursement en vue d'y porter la constatation du règlement.

§ 6 On settlement of the claim the carrier may require the production, in the original form, of the consignment note, the duplicate or the cash on delivery voucher so that they may be endorsed to the effect that settlement has been made.

§ 6 Vid slutlig uppgörelse i fråga om ett ersättningsanspråk får transportören fordra att fraktsedeln, fraktsedelsdubbletten eller efterkravsbeviset inges i original för att förses med påskrift om uppgörelsen.

Bilaga 2 SOU 2004:92

186

Article 44 Personnes qui peuvent actionner le transporteur

Article 44 Persons who may bring an action against the carrier

Artikel 44 Behörighet att föra talan mot en transportör

§ 1 Sous réserve des §§ 3 et 4, les actions judiciaires fondées sur le contrat de transport appartiennent :

§ 1 Subject to §§ 3 and 4 actions based on the contract of carriage may be brought :

§ 1 Om inte annat sägs i §§ 3 och 4 får talan som grundas på transportavtalet föras av

a) à l'expéditeur jusqu'au

moment où le destinataire a

a) by the consignor, until

such time as the consignee has

a) avsändaren, till dess mot-

tagaren har

1. retiré la lettre de voiture, 1. taken possession of the consignment note,

1. övertagit fraktsedeln,

2. accepté la marchandise ou 2. accepted the goods, or 2. tagit emot godset, eller

3. fait valoir les droits qui lui

appartiennent en vertu de l'article 17, § 3 ou de l'article 18, § 3;

3. asserted his rights pursuant

to Article 17 § 3 or Article 18 § 3;

3. gjort sina rättigheter

gällande enligt artikel 17 § 3 eller artikel 18 § 3,

b) au destinataire à partir du

moment où il a

b) by the consignee, from the

time when he has

b) mottagaren, från det att

han har

1. retiré la lettre de voiture, 1. taken possession of the consignment note,

1. övertagit fraktsedeln,

2. accepté la marchandise ou 2. accepted the goods, or 2. tagit emot godset, eller

3. fait valoir les droits qui lui

appartiennent en vertu de l'article 17, § 3 ou de l'article 18, § 3.

3. asserted his rights pursuant

to Article 17 § 3 or Article 18 § 3.

3. gjort sina rättigheter

gällande enligt artikel 17 § 3 eller artikel 18 § 3.

§ 2 Le droit du destinataire d'exercer une action judiciaire est éteint dès que la personne désignée par le destinataire conformément à l'article 18, § 5 a retiré la lettre de voiture, accepté la marchandise ou fait valoir les droits qui lui appartiennent en vertu de l'article 17, § 3.

§ 2 The right of the consignee to bring an action shall be extinguished from the time when the person designated by the consignee in accordance with Article 18 § 5 has taken possession of the consignment note, accepted the goods or asserted his rights pursuant to Article 17 § 3.

§ 2 Mottagarens rätt att föra talan skall upphöra när den person som mottagaren har utsett enligt artikel 18 § 5 har övertagit fraktsedeln, tagit emot godset eller gjort sina rättigheter gällande enligt artikel 17 § 3.

§ 3 L'action judiciaire en restitution d'une somme payée en vertu du contrat de transport n'appartient qu'à celui qui a effectué le paiement.

§ 3 An action for the recovery of a sum paid pursuant to the contract of carriage may only be brought by the person who made the payment.

§ 3 Talan om återbetalning av ett belopp som har betalats på grund av transportavtalet får endast föras av den som har erlagt betalningen.

§ 4 L'action judiciaire relative aux remboursements n'appartient qu'à l'expéditeur.

§ 4 An action in respect of cash on delivery payments may only be brought by the consignor.

§ 4 Talan om efterkrav får endast föras av avsändaren.

§ 5 L'expéditeur, pour exercer les actions judiciaires, doit produire le duplicata de la lettre de

§ 5 In order to bring an action the consignor must produce the duplicate of the consignment

§ 5 För att få föra talan skall avsändaren vara skyldig att visa upp fraktsedelsdubbletten. Om

Bilaga 2

187

voiture. A défaut, il doit produire l'autorisation du destinataire ou apporter la preuve que celui-ci a refusé la marchandise. Au besoin, l'expéditeur doit prouver l'absence ou la perte de la lettre de voiture.

note. Failing this he must produce an authorisation from the consignee or furnish proof that the consignee has refused to accept the goods. If necessary, the consignor must prove the absence or the loss of the consignment note.

han inte gör det, skall han visa att mottagaren har lämnat sitt medgivande eller att denne har vägrat att ta emot godset. Avsändaren skall vid behov kunna visa att fraktsedeln saknas eller har gått förlorad.

§ 6 Le destinataire, pour exercer les actions judiciaires, doit produire la lettre de voiture si elle lui a été remise.

§ 6 In order to bring an action the consignee must produce the consignment note if it has been handed over to him.

§ 6 För att få föra talan skall mottagaren vara skyldig att visa upp fraktsedeln, om den har lämnats till honom.

Article 45 Transporteurs qui peuvent être actionnés

Article 45 Carriers against whom an action may be brought

Artikel 45 Transportörer mot vilka talan får föras

§ 1 Les actions judiciaires fondées sur le contrat de transport peuvent être exercées, sous réserve des §§ 3 et 4, uniquement contre le premier ou le dernier transporteur ou contre celui qui exécutait la partie du transport au cours de laquelle s'est produit le fait générateur de l'action.

§ 1 Subject to §§ 3 and 4 actions based on the contract of carriage may be brought only against the first carrier, the last carrier or the carrier having performed the part of the carriage on which the event giving rise to the proceedings occurred.

§ 1 Om inte annat sägs i §§ 3 och 4 får talan som grundas på transportavtalet föras endast mot den första eller sista transportören eller mot den transportör som utförde den del av transporten under vilken den omständighet inträffade som talan grundas på.

§ 2 Lorsque, dans le cas de transports exécutés par des transporteurs subséquents, le transporteur devant livrer la marchandise est inscrit avec son consentement sur la lettre de voiture, celui-ci peut être actionné conformément au § 1, même s'il n'a reçu ni la marchandise, ni la lettre de voiture.

§ 2 When, in the case of carriage performed by successive carriers, the carrier who must deliver the goods is entered with his consent on the consignment note, an action may be brought against him in accordance with § 1 even if he has received neither the goods nor the consignment note.

§ 2 I fråga om transport som utförts av efterföljande transportörer får talan föras enligt § 1 mot den transportör som skall lämna ut godset, om denne med sitt medgivande är inskriven i fraktsedeln, även om transportören varken har mottagit godset eller fraktsedeln.

§ 3 L'action judiciaire en restitution d'une somme payée en vertu du contrat de transport peut être exercée contre le transporteur qui a perçu cette somme ou contre celui au profit duquel elle a été perçue.

§ 3 An action for the recovery of a sum paid pursuant to the contract of carriage may be brought against the carrier who has collected that sum or against the carrier on whose behalf it was collected.

§ 3 Talan om återbetalning av ett belopp som har betalats i enlighet med transportavtalet får föras mot den transportör som har tagit emot detta belopp eller mot den transportör för vars räkning det har tagits emot.

Bilaga 2 SOU 2004:92

188

§ 4 L'action judiciaire relative aux remboursements peut être exercée uniquement contre le transporteur qui a pris en charge la marchandise au lieu d'expédition.

§ 4 An action in respect of cash on delivery payments may be brought only against the carrier who has taken over the goods at the place of consignment.

§ 4 Talan som gäller efterkrav får föras uteslutande mot den transportör som har tagit emot godset på avsändningsplatsen.

§ 5 L'action judiciaire peut être exercée contre un transporteur autre que ceux visés aux §§ 1 à 4, lorsqu'elle est présentée comme demande reconventionnelle ou comme exception dans l'instance relative à une demande principale fondée sur le même contrat de transport.

§ 5 An action may be brought against a carrier other than those specified in §§ 1 to 4 when instituted by way of counterclaim or by way of exception in proceedings relating to a principal claim based on the same contract of carriage.

§ 5 Som genkäromål eller kvittningsinvändning får talan föras mot en annan transportör än dem som avses i §§ 1–4, om talan grundas på samma transportavtal som huvudyrkandet i målet.

§ 6 Dans la mesure où les présentes Règles uniformes s’appliquent au transporteur substitué, celui-ci peut également être actionné.

§ 6 To the extent that these Uniform Rules apply to the substitute carrier, an action may also be brought against him.

§ 6 I den mån dessa enhetliga rättsregler skall tillämpas på den faktiska transportören, får talan föras även mot denne.

§ 7 Si le demandeur a le choix entre plusieurs transporteurs, son droit d'option s'éteint dès que l'action judiciaire est intentée contre l'un d’eux; cela vaut également si le demandeur a le choix entre un ou plusieurs transporteurs et un transporteur substitué.

§ 7 If the plaintiff has a choice between several carriers, his right to choose shall be extinguished as soon as he brings an action against any one of them; this shall also apply if the plaintiff has a choice between one or more carriers and a substitute carrier.

§ 7 Om käranden har rätt att välja mellan flera transportörer, skall hans valrätt upphöra när talan väcks mot någon av dessa; detta skall också gälla om käranden har rätt att välja mellan en eller flera transportörer och en faktisk transportör.

Article 46 For

Article 46 Forum

Artikel 46 Behörig domstol

§ 1 Les actions judiciaires fondées sur les présentes Règles uniformes peuvent être intentées devant les juridictions des Etats membres désignées d'un commun accord par les parties ou devant la juridiction de l’Etat sur le territoire duquel :

§ 1 Actions based on these Uniform Rules may be brought before the courts or tribunals of Member States designated by agreement between the parties or before the courts or tribunals of a State on whose territory

§ 1 Talan som grundas på dessa enhetliga rättsregler får föras vid domstolar i de medlemsstater som har utsetts av parterna genom överenskommelse eller vid domstol i den stat på vars territorium

a) le défendeur a son domicile

ou sa résidence habituelle, son siège principal ou la succursale ou l'agence qui a conclu le contrat de transport, ou

a) the defendant has his

domicile or habitual residence, his principal place of business or the branch or agency which concluded the contract of carriage, or

a) svaranden har sitt hemvist

eller vanliga uppehållsort, sitt huvudkontor eller den filial eller agentur som har ingått transportavtalet, eller

Bilaga 2

189

b) le lieu de la prise en charge

de la marchandise ou celui prévu pour la livraison est situé.

b) the place where the goods

were taken over by the carrier or the place designated for delivery is situated.

b) den plats är belägen där

godset togs emot eller där godset skulle ha lämnats ut.

D’autres juridictions ne peuvent être saisies.

Other courts or tribunals may not be seized.

Talan får inte föras vid andra domstolar.

§ 2 Lorsqu’une action fondée sur les présentes Règles uniformes est en instance devant une juridiction compétente aux termes du § 1, ou lorsque dans un tel litige un jugement a été prononcé par une telle juridiction, il ne peut être intenté aucune nouvelle action judiciaire pour la même cause entre les mêmes parties à moins que la décision de la juridiction devant laquelle la première action a été intentée ne soit pas susceptible d'être exécutée dans l’Etat où la nouvelle action est intentée.

§ 2 Where an action based on these Uniform Rules is pending before a court or tribunal competent pursuant to § 1, or where in such litigation a judgment has been delivered by such a court or tribunal, no new action may be brought between the same parties on the same grounds unless the judgment of the court or tribunal before which the first action was brought is not enforceable in the State in which the new action is brought.

§ 2 När en talan som grundas på dessa enhetliga rättsregler pågår vid en domstol som är behörig enligt § 1, eller när en dom har meddelats i ett sådant mål vid en sådan domstol, får samma parter inte väcka talan på samma grund, annat än om avgörandet från den domstol där den första talan fördes inte kan verkställas i den stat där den nya talan väcks.

Article 47 Extinction de l'action

Article 47 Extinction of right of action

Artikel 47 Förlust av rätten att föra talan

§ 1 L'acceptation de la marchandise par l'ayant droit éteint toute action contre le transporteur, née du contrat de transport, en cas de perte partielle, d'avarie ou de dépassement du délai de livraison.

§ 1 Acceptance of the goods by the person entitled shall extinguish all rights of action against the carrier arising from the contract of carriage in case of partial loss, damage or exceeding of the transit period.

§ 1 När den som har rätt till ersättning tar emot godset, skall rätten upphöra att på grund av transportavtalet föra talan mot transportören med anledning av att godset har gått delvis förlorat eller blivit skadat eller att leveransfristen har överskridits.

§ 2 Toutefois, l'action n'est pas éteinte :

§ 2 Nevertheless, the right of action shall not be extinguished :

§ 2 Talerätten skall dock inte upphöra

a) en cas de perte partielle ou

d'avarie, si

a) in case of partial loss or

damage, if

a) vid delförlust eller skada,

om

1. la perte ou l'avarie a été

constatée conformément à l'article 42 avant l'acceptation de la marchandise par l'ayant droit;

1. the loss or damage was ascertained in accordance with Article 42 before the acceptance of the goods by the person entitled;

1. förlusten eller skadan har

fastställts enligt artikel 42 innan den som har rätt till godset tog emot det,

Bilaga 2 SOU 2004:92

190

2. la constatation qui aurait

dû être faite conformément à l'article 42 n'a été omise que par la faute du transporteur;

2. the ascertainment which

should have been carried out in accordance with Article 42 was omitted solely through the fault of the carrier;

2. den fastställelse som

borde ha gjorts enligt artikel 42 inte har gjorts, och detta enbart beror på fel eller försummelse från transportörens sida,

b) en cas de dommage non

apparent dont l'existence est constatée après l'acceptation de la marchandise par l'ayant droit, si celui-ci

b) in case of loss or damage

which is not apparent whose existence is ascertained after acceptance of the goods by the person entitled, if he

b) vid skada som inte kan

upptäckas utifrån och som fastställs först efter det att den som har rätt till godset tagit emot det, om han

1. demande la constatation

conformément à l'article 42 immédiatement après la découverte du dommage et au plus tard dans les sept jours qui suivent l'acceptation de la marchandise, et

1. asks for ascertainment in

accordance with Article 42 immediately after discovery of the loss or damage and not later than seven days after the acceptance of the goods, and

1. begär fastställelse enligt

artikel 42 genast efter det att skadan upptäcks och senast sju dagar efter det att godset togs emot, och

2. prouve, en outre, que le

dommage s'est produit entre la prise en charge de la marchandise et la livraison;

2. in addition, proves that the

loss or damage occurred between the time of taking over and the time of delivery;

2. dessutom styrker att

skadan har uppkommit under tiden från det att godset togs emot och till dess att det lämnades ut,

c) en cas de dépassement du

délai de livraison, si l'ayant droit a, dans les soixante jours, fait valoir ses droits auprès de l'un des transporteurs visés à l'article 45, § 1;

c) in cases where the transit

period has been exceeded, if the person entitled has, within sixty days, asserted his rights against one of the carriers referred to in Article 45 § 1;

c) vid överskridande av leve-

ransfristen, om den som har rätt till godset, inom 60 dagar har gjort sin rätt gällande hos någon av de transportörer som anges i artikel 45 § 1,

d) si l'ayant droit prouve que

le dommage résulte d'un acte ou d'une omission commis soit avec l'intention de provoquer un tel dommage, soit témérairement et avec conscience qu'un tel dommage en résultera probablement.

d) if the person entitled

proves that the loss or damage results from an act or omission, done with intent to cause such loss or damage, or recklessly and with knowledge that such loss or damage would probably result.

d) om den berättigade visar

att transportören orsakat skadan genom handling eller underlåtenhet antingen i avsikt att vålla en sådan skada eller hänsynslöst och med insikt att en sådan skada sannolikt skulle uppkomma.

§ 3 Si la marchandise a été réexpédiée conformément à l'article 28, les actions en cas de perte partielle ou d'avarie nées de l'un des contrats de transport antérieurs s'éteignent comme s'il s'agissait d'un contrat unique.

§ 3 If the goods have been reconsigned in accordance with Article 28 rights of action in case of partial loss or in case of damage, arising from one of the previous contracts of carriage, shall be extinguished as if there had been only a single contract of carriage.

§ 3 Om godset har nyinlämnats i enlighet med artikel 28 skall talerätten vid delförlust eller skada med anledning av de föregående transportavtalen upphöra som om det gällde ett enda avtal.

Bilaga 2

191

Article 48 Prescription

Article 48 Limitation of actions

Artikel 48 Preskription

§ 1 L'action née du contrat de transport est prescrite par un an. Toutefois, la prescription est de deux ans s'il s'agit de l'action :

§ 1 The period of limitation for an action arising from the contract of carriage shall be one year. Nevertheless, the period of limitation shall be two years in the case of an action

§ 1 Fordringar på grund av ett transportavtal skall preskriberas efter ett år. Preskriptionstiden skall dock vara två år i fråga om en fordran som

a) en versement d'un remboursement perçu du destinataire par le transporteur;

a) to recover a cash on

delivery payment collected by the carrier from the consignee;

a) avser betalning av efter-

krav som transportören har uppburit av mottagaren,

b) en versement du produit

d'une vente effectuée par le transporteur;

b) to recover the proceeds of a

sale effected by the carrier;

b) avser betalning av över-

skott från en försäljning som har verkställts av transportören,

c) en raison d'un dommage

résultant d'un acte ou d'une omission commis soit avec l'intention de provoquer un tel dommage, soit témérairement et avec conscience qu'un tel dommage en résultera probablement;

c) for loss or damage resulting

from an act or omission done with intent to cause such loss or damage, or recklessly and with knowledge that such loss or damage would probably result;

c) framställs på grund av en

skada som transportören orsakat genom handling eller underlåtenhet antingen i avsikt att vålla en sådan skada eller hänsynslöst och med insikt att en sådan skada sannolikt skulle uppkomma,

d) fondée sur l'un des contrats

de transport antérieurs à la réexpédition, dans le cas prévu à l'article 28.

d) based on one of the

contracts of carriage prior to the reconsignment in the case provided for in Article 28.

d) grundas på något av de

transportavtal som har föregått nyinlämningen enligt artikel 28.

§ 2 La prescription court pour l'action:

§ 2 The period of limitation shall run for actions

§ 2 Preskriptionstiden skall räknas ifråga om

a) en indemnité pour perte

totale: du trentième jour qui suit l'expiration du délai de livraison;

a) for compensation for total

loss, from the thirtieth day after expiry of the transit period;

a) fordran på ersättning för

totalförlust: från den trettionde dagen efter utgången av leveransfristen,

b) en indemnité pour perte

partielle, avarie ou dépassement du délai de livraison: du jour où la livraison a eu lieu;

b) for compensation for

partial loss, damage or exceeding of the transit period, from the day when delivery took place;

b) fordran på ersättning för

delförlust, skada eller överskridande av leveransfristen: från dagen för utlämningen,

c) dans tous les autres cas: du

jour où le droit peut être exercé.

c) in all other cases, from the

day when the right of action may be exercised.

c) fordran i andra fall: från

den dag då fordringen kan göras gällande.

Le jour indiqué comme point de départ de la prescription n’est jamais compris dans le délai.

The day indicated for the commencement of the period of limitation shall not be included in the period.

I preskriptionstiden skall inte den dag som anges som begynnelsedag inräknas.

Bilaga 2 SOU 2004:92

192

§ 3 La prescription est suspendue par une réclamation écrite conformément à l'article 43, jusqu'au jour où le transporteur rejette la réclamation par écrit et restitue les pièces qui y sont jointes. En cas d'acceptation partielle de la réclamation, la prescription reprend son cours pour la partie de la réclamation qui reste litigieuse. La preuve de la réception de la réclamation ou de la réponse et celle de la restitution des pièces sont à la charge de la partie qui invoque ce fait. Les réclamations ultérieures ayant le même objet ne suspendent pas la prescription.

§ 3 The period of limitation shall be suspended by a claim in writing in accordance with Article 43 until the day that the carrier rejects the claim by notification in writing and returns the documents submitted with it. If part of the claim is admitted, the period of limitation shall start to run again in respect of the part of the claim still in dispute. The burden of proof of receipt of the claim or of the reply and of the return of the documents shall lie on the party who relies on those facts. The period of limitation shall not be suspended by further claims having the same object.

§ 3 Om ett ersättningsanspråk framställs skriftligen enligt artikel 43, skall det göras uppehåll i preskriptionstiden till den dag då transportören skriftligen avslår ersättningsanspråket och återställer de bifogade handlingarna. Medges ersättningsanspråket delvis, skall preskriptionstiden åter börja löpa för den del av ersättningsanspråket som fortfarande är tvistig. Skyldigheten att bevisa att ersättningsanspråk eller svar på dessa har tagits emot eller att handlingarna har lämnats tillbaka skall åvila den part som påstår att så har skett. Ett förnyat ersättningsanspråk som avser samma sak skall inte medföra uppehåll i preskriptionstiden.

§ 4 L'action prescrite ne peut plus être exercée, même sous forme d'une demande reconventionnelle ou d'une exception.

§ 4 A right of action which has become time-barred may not be exercised further, even by way of counter-claim or relied upon by way of exception.

§ 4 En preskriberad fordran får inte göras gällande ens genom genkäromål eller yrkande om kvittning.

§ 5 Par ailleurs, la suspension et l'interruption de la prescription sont réglées par le droit national.

§ 5 Otherwise, the suspension and interruption of periods of limitation shall be governed by national law.

§ 5 I övrigt skall förlängning av preskriptionstiden och preskriptionsavbrott regleras enligt nationell rätt.

Titre V Rapports des transporteurs entre eux

Title V Relations between Carriers

Avdelning V Transportörernas inbördes förhållanden

Article 49 Décompte

Article 49 Settlement of accounts

Artikel 49 Avräkning

§ 1 Tout transporteur qui a encaissé soit au départ, soit à l'arrivée, les frais ou autres créances résultant du contrat de transport ou qui aurait dû encaisser ces frais ou autres créances, doit payer aux transporteurs intéressés la part qui leur revient. Les modalités de paiement sont fixées par convention entre les transporteurs.

§ 1 Any carrier who has collected or ought to have collected, either at departure or on arrival, charges or other costs arising out of the contract of carriage must pay to the carriers concerned their respective shares. The methods of payment shall be fixed by agreement between the carriers.

§ 1 Varje transportör som vid inlämning eller utlämning av gods har erhållit betalning för avgifter eller andra fordringar enligt transportavtalet, eller som borde ha erhållit betalning för dessa avgifter eller andra fordringar, skall vara skyldig att till de berörda transportörerna betala de andelar som tillkommer dem. Betalningssättet skall bestämmas genom

Bilaga 2

193

överenskommelse mellan transportörerna.

§ 2 L’article 12 s'applique également aux relations entre transporteurs subséquents.

§ 2 Article 12 shall also apply to the relations between successive carriers.

§ 2 Artikel 12 skall även tillämpas på förhållandena mellan efterföljande transportörer.

Article 50 Droit de recours

Article 50 Right of recourse

Artikel 50 Rätt till återkrav

§ 1 Le transporteur qui a payé une indemnité en vertu des présentes Règles uniformes, a un droit de recours contre les transporteurs ayant participé au transport conformément aux dispositions suivantes :

§ 1 A carrier who has paid compensation pursuant to these Uniform Rules shall have a right of recourse against the carriers who have taken part in the carriage in accordance with the following provisions:

§ 1 Om en transportör har betalat ersättning enligt dessa enhetliga rättsregler, skall den gentemot de transportörer som har deltagit i transporten ha rätt till återkrav enligt följande bestämmelser:

a) le transporteur qui a causé

le dommage en est seul responsable;

a) the carrier who has caused

the loss or damage shall be solely liable for it;

a) Den transportör som har

orsakat skadan skall vara ensam ansvarig för den.

b) lorsque le dommage a été

causé par plusieurs transporteurs, chacun d'eux répond du dommage qu'il a causé; si la distinction est impossible, l'indemnité est répartie entre eux conformément à la lettre c);

b) when the loss or damage

has been caused by several carriers, each shall be liable for the loss or damage he has caused; if such distinction is impossible, the compensation shall be apportioned between them in accordance with letter c);

b) Om skadan har orsakats

av flera transportörer skall var och en av dem svara för den del av skadan som den har orsakat. Om en sådan uppdelning inte är möjlig, skall ersättningsskyldigheten fördelas mellan transportörerna enligt c.

c) s'il ne peut être prouvé

lequel des transporteurs a causé le dommage, l'indemnité est répartie entre tous les transporteurs ayant participé au transport, à l'exception de ceux qui prouvent que le dommage n'a pas été causé par eux; la répartition est faite proportionnellement à la part du prix de transport qui revient à chacun des transporteurs.

c) if it cannot be proved

which of the carriers has caused the loss or damage, the compensation shall be apportioned between all the carriers who have taken part in the carriage, except those who prove that the loss or damage was not caused by them; such apportionment shall be in proportion to their respective shares of the carriage charge.

c) Om det inte kan visas

vilken av transportörerna som har orsakat skadan skall ersättningsskyldigheten fördelas mellan alla transportörer som har deltagit i transporten, med undantag av dem som visar att skadan inte har orsakats av dem. Fördelningen skall ske i förhållande till deras respektive andelar av transportavgiften.

§ 2 Dans le cas d'insolvabilité de l'un de ces transporteurs, la part lui incombant et non payée par lui est répartie entre tous les autres transporteurs ayant participé au transport, proportionnellement à la part du

§ 2 In the case of insolvency of any one of these carriers, the unpaid share due from him shall be apportioned among all the other carriers who have taken part in the carriage, in proportion to their respective

§ 2 Om någon av transportörerna är på obestånd, skall den obetalda delen av transportörens andel fördelas mellan övriga transportörer som har deltagit i transporten i förhållande till deras respektive

Bilaga 2 SOU 2004:92

194

prix de transport qui revient à chacun d'eux.

shares of the carriage charge. andelar av transportavgiften.

Article 51 Procédure de recours

Article 51 Procedure for recourse

Artikel 51 Förfarandet i mål om återkrav

§ 1 Le bien-fondé du paiement effectué par le transporteur exerçant un recours en vertu de l'article 50 ne peut être contesté par le transporteur contre lequel le recours est exercé, lorsque l'indemnité a été fixée judiciairement et que ce dernier transporteur, dûment assigné, a été mis à même d'intervenir au procès. Le juge, saisi de l'action principale, fixe les délais impartis pour la signification de l'assignation et pour l'intervention.

§ 1 The validity of the payment made by the carrier exercising a right of recourse pursuant to Article 50 may not be disputed by the carrier against whom the right of recourse is exercised, when compensation has been determined by a court or tribunal and when the latter carrier, duly served with notice of the proceedings, has been afforded an opportunity to intervene in the proceedings. The court or tribunal seized of the principal action shall determine what time shall be allowed for such notification of the proceedings and for intervention in the proceedings.

§ 1 En transportör mot vilken återkrav riktas enligt artikel 50 får inte bestrida det befogade i en betalning som den återkravssökande transportören har gjort, om ersättningsbeloppet har fastställts av domstol och den transportör mot vilken återkravet riktas har blivit vederbörligen underrättad om stämningsansökan och beretts tillfälle att inträda som intervenient i målet. Domstolen i huvudmålet skall fastställa de frister inom vilka underrättelsen och ansökan om intervention skall göras.

§ 2 Le transporteur qui exerce son recours doit former sa demande dans une seule et même instance contre tous les transporteurs avec lesquels il n'a pas transigé, sous peine de perdre son recours contre ceux qu'il n'aurait pas assignés.

§ 2 A carrier exercising his right of recourse must make his claim in one and the same proceedings against all the carriers with whom he has not reached a settlement, failing which he shall lose his right of recourse in the case of those against whom he has not taken proceedings.

§ 2 Den transportör som utövar sin rätt till återkrav skall i en och samma rättegång framföra sina anspråk mot samtliga transportörer med vilka den inte har gjort upp i godo. I annat fall skall transportören förlora rätten till återkrav mot de transportörer som inte har stämts in.

§ 3 Le juge doit statuer par un seul et même jugement sur tous les recours dont il est saisi.

§ 3 The court or tribunal must give its decision in one and the same judgment on all recourse claims brought before it.

§ 3 Domstolen skall meddela en enda dom i fråga om alla återkrav som den handlägger.

§ 4 Le transporteur qui désire faire valoir son droit de recours peut saisir les juridictions de l’Etat sur le territoire duquel un des transporteurs participant au transport a son siège principal ou la succursale ou l'agence qui a conclu le contrat de transport.

§ 4 The carrier wishing to enforce his right of recourse may bring his action in the courts or tribunals of the State on the territory of which one of the carriers participating in the carriage has his principal place of business, or the branch or agency which concluded the contract of carriage.

§ 4 Den transportör som önskar göra sin rätt till återkrav gällande får föra talan vid domstolarna i den stat på vars territorium någon av de transportörer som deltagit i transporten har sitt huvudkontor eller den filial eller agentur som ingått transportavtalet.

Bilaga 2

195

§ 5 Lorsque l'action doit être intentée contre plusieurs transporteurs, le transporteur qui exerce le droit de recours peut choisir entre les juridictions compétentes selon le § 4, celle devant laquelle il introduira son recours.

§ 5 When the action must be brought against several carriers, the plaintiff carrier shall be entitled to choose the court or tribunal in which he will bring the proceedings from among those having competence pursuant to § 4.

§ 5 Om käromålet avser flera transportörer får den transportör som utövar rätten till återkrav välja mellan de domstolar som är behöriga enligt § 4.

§ 6 Des recours ne peuvent pas être introduits dans l’instance relative à la demande en indemnité exercée par l’ayant droit au contrat de transport.

§ 6 Recourse proceedings may not be joined with proceedings for compensation taken by the person entitled under the contract of carriage.

§ 6 Talan om återkrav får inte tas upp i en rättegång där någon yrkar skadestånd på grund av sin rätt enligt transportavtalet.

Article 52 Conventions au sujet des recours

Article 52 Agreements concerning recourse

Artikel 52 Överenskommelser i fråga om återkrav

Les transporteurs sont libres de convenir entre eux de dispositions dérogeant aux articles 49 et 50.

The carriers may conclude agreements which derogate from Articles 49 and 50.

Transportörerna skall vara fria att sinsemellan komma överens om bestämmelser som avviker från artiklarna 49 och 50.

Bilaga 2

197

Règlement concernant le transport international ferroviaire des marchandises dangereuses (RID, appendice C à la Convention) Regulation concerning the International Carriage of Dangerous Goods by Rail (RID, appendix C to the Convention) Reglemente om internationell järnvägstransport av farligt gods (RID, bihang C till fördraget)

• Article premier

Champ d’application

• Article 1

Scope

• Artikel 1

Tillämpningsområde

• Article 2

Exemptions

• Article 2

Exemptions

• Artikel 2

Undantag

• Article 3

Restrictions

• Article 3

Restrictions

• Artikel 3

Inskränkningar

• Article 4

Autres prescriptions

• Article 4

Other prescriptions

• Artikel 4

Andra bestämmelser

• Article 5

Type de trains admis. Transport comme colis à main, bagages ou à bord des véhicules automobiles

• Article 5

Type of trains allowed. Carriage as hand luggage, registered luggage or on board motor vehicles

• Artikel 5

Tillåtna tågtyper. Transport som handresgods, inskrivet resgods eller i fordon

• Article 6

Annexe

• Article 6

Annex

• Artikel 6

Bilaga

Bilaga 2 SOU 2004:92

198

Article premier Champ d’application

Article 1 Scope

Artikel 1 Tillämpningsområde

§ 1 Le présent Règlement s’applique :

§ 1 This Regulation shall apply § 1 Detta reglemente skall tillämpas

a) aux transports

internationaux ferroviaires des marchandises dangereuses sur le territoire des Etats membres,

a) to the international carriage

of dangerous goods by rail on the territory of Member States,

a) på internationell järnvägs-

transport av farligt gods på medlemsstaternas territorier,

b) aux transports en complément du transport ferroviaire auxquels les Règles uniformes CIM sont applicables, sous réserve des prescriptions internationales régissant les transports par un autre mode de transport, ainsi qu’aux activités visées par l’Annexe du présent Règlement.

b) to carriage complementary

to carriage by rail to which the CIM Uniform Rules are applicable, subject to the international prescriptions governing carriage by another mode of transport,

as well as the activities referred to by the Annex to this Regulation.

b) på transport, förutom

järnvägstransport, på vilken de enhetliga rättsreglerna CIM skall tillämpas, om inte annat följer av de internationella bestämmelser som gäller för transport med annat transportmedel, och de aktiviteter som omnämns i bilagan till detta reglemente.

§ 2 Les marchandises dangereuses, dont l’Annexe exclut le transport, ne doivent pas faire l’objet d’un transport international.

§ 2 Dangerous goods barred from carriage by the Annex must not be accepted for international carriage.

§ 2 Farligt gods, som enligt bilagan inte får transporteras, får inte tas emot för internationell transport.

Article 2 Exemptions

Article 2 Exemptions

Artikel 2 Undantag

Le présent Règlement ne s’applique pas, en tout ou en partie, aux transports de marchandises dangereuses dont l’exemption est prévue à l’Annexe. Des exemptions peuvent uniquement être prévues lorsque la quantité, la nature des transports exemptés ou l’emballage garantissent la sécurité du transport.

This Regulation shall not apply, in whole or in part, to the carriage of dangerous goods for which an exemption is provided in the Annex. Exemptions may only be provided when the quantity or the nature of the exempted carriage of goods or the packaging would guarantee the safety of the carriage.

Detta reglemente skall inte tillämpas eller endast delvis tillämpas på transport av farligt gods som omfattas av undantag enligt bilagan. Undantag får endast göras när det undantagna godsets mängd, beskaffenhet eller förpackning garanterar säker transport.

Article 3 Restrictions

Article 3 Restrictions

Artikel 3 Inskränkningar

Chaque Etat membre conserve le droit de réglementer ou d’interdire le transport interna-

Each Member State shall retain the right to regulate or prohibit, for reasons other than safety

Varje medlemsstat skall behålla sin rätt att av andra skäl än säkerhet under transporten

Bilaga 2

199

tional des marchandises dangereuses sur son territoire pour des raisons autres que la sécurité durant le transport.

during carriage, the international carriage of dangerous goods on its territory.

reglera eller förbjuda internationell transport av farligt gods på sitt territorium.

Article 4 Autres prescriptions

Article 4 Other prescriptions

Artikel 4 Andra bestämmelser

Les transports auxquels s’applique le présent Règlement restent soumis aux prescriptions nationales ou internationales applicables de façon générale au transport ferroviaire de marchandises.

The carriage to which this Regulation applies shall remain subject to the national or international prescriptions applicable in general to the carriage of goods by rail.

För transporter som omfattas av detta reglemente skall nationella eller internationella bestämmelser som är allmänt tillämpliga på järnvägstransport av gods fortsätta att gälla.

Article 5 Type de trains admis. Transport comme colis à main, bagages ou à bord des véhicules automobiles

Article 5 Type of trains allowed. Carriage as hand luggage, registered luggage or on board motor vehicles

Artikel 5 Tillåtna tågtyper. Transport som handbagage, inskrivet resgods eller i fordon

§ 1 Les marchandises dangereuses ne peuvent être transportées que dans des trains marchandises, à l’exemption:

§ 1 Dangerous goods may only be carried in goods trains, except

§ 1 Farligt gods får endast transporteras på godståg, med undantag av

a) des marchandises

dangereuses admises au transport conformément à l’Annexe en respectant les quantités maximales pertinentes et les conditions particulières de transport dans des trains autres que des trains marchandises;

a) dangerous goods which are

acceptable for carriage in accordance with the Annex complying with the relevant maximum quantities and the special conditions of carriage in trains other than goods trains;

a) farligt gods som får trans-

porteras enligt bilagan och som uppfyller villkoret om högsta tillåtna mängd och de särskilda villkoren för transport på andra tåg än godståg,

b) des marchandises

dangereuses transportées aux conditions particulières de l’Annexe comme colis à main, bagages ou dans ou sur des véhicules automobiles conformément à l’article 12 des Règles uniformes CIV.

b) dangerous goods which are

carried, under the special conditions of the Annex, as hand luggage, registered luggage or in or on board motor vehicles in accordance with Article 12 of the CIV Uniform Rules.

b) farligt gods som enligt de

särskilda villkoren i bilagan transporteras som handresgods, inskrivet resgods eller i eller på fordon enligt artikel 12 i de enhetliga rättsreglerna CIV.

§ 2 Le voyageur ne peut pas prendre avec lui des marchandises dangereuses comme colis à main ou les expédier en tant que bagages ou à bord des véhicules automobiles si elles ne répondent pas aux

§ 2 The passenger may not take with him dangerous goods as hand luggage or consign them as registered luggage or on board motor vehicles if they do not meet the special conditions of the Annex.

§ 2 En resande får inte ta med sig farligt gods som handbagage eller avsända det som inskrivet resgods eller i fordon om det inte uppfyller de särskilda villkoren i bilagan.

Bilaga 2 SOU 2004:92

200

conditions particulières de l’Annexe.

Article 6 Annexe

Article 6 Annex

Artikel 6 Bilaga

L’Annexe fait partie intégrante du présent Règlement.

The Annex shall form an integral part of this Regulation.

Bilagan skall utgöra en integrerad del av detta reglemente.

* * *

* * *

* * *

L’Annexe recevra la teneur que la Commission d’experts pour le transport des marchandises dangereuses aura arrêtée, au moment de l’entrée en vigueur du Protocole du 3 juin 1999 portant modification à la Convention relative aux transports internationaux ferroviaires (COTIF) du 9 mai 1980, selon l’article 19, § 4 de cette Convention.

The text of the Annex will be that drawn up by the Expert Committee for the Carriage of Dangerous Goods, at the time of entry into force of the Protocol of 3 June 1999 modifying the Convention concerning International Carriage by Rail (COTIF) of 9 May 1980, in accordance with Article 19 § 4 of the latter.

Bilagan kommer att ha det innehåll som fackutskottet för transport av farligt gods enligt artikel 19 § 4 i detta fördrag har fastställt när protokollet av den 3 juni 1999 om ändring av fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF) av den 9 maj 1980 träder i kraft.

Bilaga 2

201

Règles uniformes concernant les contrats d’utilisation de véhicules en trafic international ferroviaire (CUV, appendice D à la Convention) Uniform Rules concerning Contracts of Use of Vehicles in International Rail Traffic (CUV, appendix D to the Convention) Enhetliga rättsregler för avtal om nyttjande av vagnar i internationell järnvägstrafik (CUV, bihang D till fördraget)

• Article premier

Champ d’application

• Article 1

Scope

• Artikel 1

Tillämpningsområde

• Article 2

Définitions

• Article 2

Definitions

• Artikel 2

Definitioner

• Article 3

Signes et inscriptions sur les véhicules

• Article 3

Signs and inscriptions on the vehicles

• Artikel 3

Tecken och texter på vagnarna

• Article 4

Responsabilité en cas de perte ou d’avarie d’un véhicule

• Article 4

Liability in case of loss of or damage to a vehicle

• Artikel 4

Ansvar vid förlust av eller skada på vagn

• Article 5

Déchéance du droit d’invoquer les limites de responsabilité

• Article 5

Loss of right to invoke the limits of liability

• Artikel 5

Förlust av rätt att åberopa begränsning av skadeståndsansvar

• Article 6

Présomption de perte d’un véhicule

• Article 6

Presumption of loss of a vehicle

• Artikel 6

Antagande om förlust av vagn

• Article 7

Responsabilité des dommages causés par un véhicule

• Article 7

Liability for loss or damage caused by a vehicle

• Artikel 7

Ansvar för skada som orsakats av vagn

• Article 8

Subrogation

• Article 8

Subrogation

• Artikel 8

Övertagande av ansvar

• Article 9

Responsabilité pour les agents et autres personnes

• Article 9

Liability for servants and other persons

• Artikel 9

Ansvar för anställda och andra personer

• Article 10

Autres actions

• Article 10

Other actions

• Artikel 10

Andra grunder för anspråk

• Article 11

For

• Article 11

Forum

• Artikel 11

Behörig domstol

• Article 12

Prescription

• Article 12

Limitation of actions

• Artikel 12

Preskription

Bilaga 2 SOU 2004:92

202

Article premier Champ d’application

Article 1 Scope

Artikel 1 Tillämpningsområde

Les présentes Règles uniformes s’appliquent aux contrats bi- ou multilatéraux concernant l’utilisation de véhicules ferroviaires en tant que moyen de transport pour effectuer des transports selon les Règles uniformes CIV et selon les Règles uniformes CIM.

These Uniform Rules shall apply to bi- or multilateral contracts concerning the use of railway vehicles as means of transport for carriage in accordance with the CIV Uniform Rules and in accordance with the CIM Uniform Rules.

Dessa enhetliga rättsregler skall tillämpas på bilaterala eller multilaterala avtal om nyttjande av järnvägsvagnar för att utföra transport i enlighet med de enhetliga rättsreglerna CIV och de enhetliga rättsreglerna CIM.

Article 2 Définitions

Article 2 Definitions

Artikel 2 Definitioner

Aux fins des présentes Règles uniformes le terme :

For the purposes of these Uniform Rules the term

I dessa enhetliga rättsregler avses med

a) “entreprise de transport

ferroviaire” désigne toute entreprise à statut privé ou public qui est autorisée à transporter des personnes ou des marchandises, la traction étant assurée par celle-ci;

a) “rail transport under-

taking” means a private or public undertaking which is authorised to carry persons or goods and which ensures traction;

a) järnvägsföretag: ett privat eller offentligt företag som har tillstånd att transportera personer eller gods och som ansvarar för dragkraften,

b) “véhicule” désigne tout

véhicule, apte à circuler sur ses propres roues sur des voies ferrées, non pourvu de moyen de traction;

b) “vehicle” means a vehicle,

suitable to circulate on its own wheels on railway lines, not provided with a means of traction;

b) vagn: ett fordon som kan rulla på egna hjul på räls men som inte är försett med egen dragkraft,

c) “détenteur” désigne celui

qui exploite économiquement, de manière durable, un véhicule en tant que moyen de transport, qu’il en soit propriétaire ou qu’il en ait le droit de disposition;

c) “keeper” means the person

who, being the owner or having the right to dispose of it, exploits a vehicle economically in a permanent manner as a means of transport;

c) innehavare: den person som i egenskap av ägare eller med nyttjanderätt varaktigt ekonomiskt nyttjar en vagn som transportmedel,

d) “gare d’attache” désigne le

lieu qui est inscrit sur le véhicule et auquel ce véhicule peut ou doit être renvoyé conformément aux conditions du contrat d’utilisation.

d) “home station” means the

place mentioned on the vehicle and to which the vehicle may or must be sent back in accordance with the conditions of the contract of use.

d) hemstation: den plats som anges på vagnen och dit vagnen får eller skall sändas åter enligt villkoren i nyttjandeavtalet.

Article 3 Signes et inscriptions sur les véhicules

Article 3 Signs and inscriptions on the vehicles

Artikel 3 Tecken och texter på vagnarna

Bilaga 2

203

§ 1 Nonobstant les prescriptions relatives à l’admission technique des véhicules à la circulation en trafic international, celui qui, en vertu d’un contrat visé à l’article premier, confie un véhicule doit s’assurer que sont inscrits sur le véhicule :

§ 1 Notwithstanding the prescriptions relating to the technical admission of vehicles to circulate in international traffic, the person who provides a vehicle, pursuant to a contract referred to in Article 1, must ensure that there appears on the vehicle :

§ 1 Utan hinder av föreskrifterna avseende tekniskt godkännande av vagnar för nyttjande i internationell trafik skall den som tillhandahåller en vagn enligt det avtal som avses i artikel 1 se till att det på vagnen anges

a) l’indication du détenteur;

a) a statement of the keeper;

a) en uppgift om innehava-

ren,

b) le cas échéant, l’indication

de l’entreprise de transport ferroviaire au parc de véhicules de laquelle le véhicule est incorporé;

b) when applicable, a state-

ment of the rail transport undertaking to whose vehicle park the vehicle belongs;

b) i förekommande fall, en

uppgift om det järnvägsföretag i vars vagnpark vagnen ingår,

c) le cas échéant, l’indication

de la gare d’attache;

c) when applicable, a statement of the home station;

c) i förekommande fall, en

uppgift om hemstation,

d) d’autres signes et

inscriptions convenus dans le contrat d’utilisation.

d) other signs and inscriptions

agreed in the contract of use.

d) andra tecken och texter

som överenskommits i nyttjandeavtalet.

§ 2 Les signes et les inscriptions prévus au § 1 peuvent être complétés par des moyens d’identification électronique.

§ 2 The signs and inscriptions provided for in § 1 may be completed by means of electronicidentification.

§ 2 De tecken och texter som anges i § 1 får kompletteras med elektronisk märkning.

Article 4 Responsabilité en cas de perte ou d’avarie d’un véhicule

Article 4 Liability in case of loss of or damage to a vehicle

Artikel 4 Ansvar vid förlust av eller skada på en vagn

§ 1 A moins qu’elle ne prouve que le dommage ne résulte pas de sa faute, l’entreprise de transport ferroviaire à qui le véhicule a été confié pour utilisation en tant que moyen de transport répond du dommage résultant de la perte ou de l’avarie du véhicule ou de ses accessoires.

§ 1 The rail transport undertaking to which the vehicle has been provided for use as a means of transport shall be liable for the loss or damage resulting from loss of or damage to the vehicle or its accessories, unless it proves that the loss or damage was not caused by fault on its part.

§ 1 Det järnvägsföretag som tillhandahållits en vagn att nyttjas som transportmedel skall vara ansvarigt för skada till följd av förlust av eller skada på vagnen eller dess tillbehör, om inte järnvägsföretaget visar att skadan eller förlusten inte har orsakats genom fel eller försummelse från dess sida.

§ 2 L’entreprise de transport ferroviaire ne répond pas du dommage résultant de la perte des accessoires qui ne sont pas inscrits sur les deux côtés du véhicule ou qui ne sont pas mentionnés sur l’inventaire qui l’accompagne.

§ 2 The rail transport undertaking shall not be liable for loss or damage resulting from loss of accessories which are not mentioned on both sides of the vehicle or in the inventory which accompanies it.

§ 2 Järnvägsföretaget skall inte vara ansvarigt för skada till följd av förlust av tillbehör som inte finns angivna på vagnens båda långsidor eller i den inventarieförteckning som åtföljer vagnen.

Bilaga 2 SOU 2004:92

204

§ 3 En cas de perte du véhicule ou de ses accessoires, l’indemnité est limitée, à l’exclusion de tous autres dommages-intérêts, à la valeur usuelle du véhicule ou de ses accessoires au lieu et au moment de la perte. S’il est impossible de constater le jour ou le lieu de la perte, l’indemnité est limitée à la valeur usuelle aux jour et lieu où le véhicule a été confié pour utilisation.

§ 3 In case of loss of the vehicle or its accessories, the compensation shall be limited, to the exclusion of all other damages, to the usual value of the vehicle or of its accessories at the place and time of loss. When it is impossible to ascertain the day or the place of loss, the compensation shall be limited to the usual value on the day and at the place where the vehicle has been provided for use.

§ 3 Vid förlust av en vagn eller dess tillbehör skall ersättningen begränsas till bruksvärdet på vagnen eller tillbehören vid tiden och platsen för förlusten; inget ytterligare skadestånd skall betalas. Om det inte går att fastställa tid och plats för förlusten, skall ersättningen begränsas till bruksvärdet vid den tidpunkt och på den plats där vagnen ställdes till förfogande.

§ 4 En cas d’avarie du véhicule ou de ses accessoires, l’indemnité est limitée, à l’exclusion de tous autres dommages-intérêts, aux frais de mise en état. L’indemnité n’excède pas le montant dû en cas de perte.

§ 4 In case of damage to the vehicle or its accessories, the compensation shall be limited, to the exclusion of all other damages, to the cost of repair. The compensation shall not exceed the amount due in case of loss.

§ 4 Vid skada på en vagn eller dess tillbehör skall ersättningen begränsas till reparationskostnaderna; inget ytterligare skadestånd skall betalas. Ersättningen skall inte överstiga det belopp som skulle betalas vid en förlust.

§ 5 Les parties au contrat peuvent convenir des dispositions dérogeant aux §§ 1 à 4.

§ 5 The contracting parties may agree provisions derogating from §§ 1 to 4.

§ 5 Avtalsparterna får komma överens om bestämmelser som avviker från §§ 1–4.

Article 5 Déchéance du droit d’invoquer les limites de responsabilité

Article 5 Loss of right to invoke the limits of liability

Artikel 5 Förlust av rätt att åberopa begränsning av skadeståndsansvar

Les limites de responsabilité prévues à l’article 4, §§ 3 et 4 ne s'appliquent pas, s'il est prouvé que le dommage résulte d'un acte ou d'une omission que l’entreprise de transport ferroviaire a commis, soit avec l'intention de provoquer un tel dommage, soit témérairement et avec conscience qu'un tel dommage en résultera probablement.

The limits of liability provided for in Article 4 §§ 3 and 4 shall not apply, if it is proved that the loss or damage results from an act or omission, which the rail transport undertaking has committed either with intent to cause such loss or damage, or recklessly and with knowledge that such loss or damage would probably result.

De begränsningar av skadeståndsansvaret som anges i artikel 4 §§ 2 och 4 skall inte gälla om det visas att järnvägsföretaget orsakat skadan genom handling eller underlåtenhet antingen i avsikt att vålla en sådan skada eller hänsynslöst och med insikt att en sådan skada sannolikt skulle uppkomma.

Bilaga 2

205

Article 6 Présomption de perte d’un véhicule

Article 6 Presumption of loss of a vehicle

Artikel 6 Antagande om förlust av vagn

§ 1 L’ayant droit peut, sans avoir à fournir d’autres preuves, considérer un véhicule comme perdu lorsqu’il a demandé à l’entreprise de transport ferroviaire à laquelle il a confié le véhicule pour utilisation en tant que moyen de transport, de faire rechercher ce véhicule et si ce véhicule n’a pas été mis à sa disposition dans les trois mois qui suivent le jour de l’arrivée de sa demande ou bien lorsqu’il n’a reçu aucune indication sur le lieu où se trouve le véhicule. Ce délai est augmenté de la durée d’immobilisation du véhicule pour toute cause non imputable à l’entreprise de transport ferroviaire ou pour avarie.

§ 1 The person entitled may, without being required to furnish other proof, consider a vehicle as lost when he has asked the rail transport undertaking to which he provided the vehicle for use as a means of transport, to have a search for the vehicle carried out and if the vehicle has not been put at his disposal within three months following the day of receipt of his request or else when he has not received any indication of the place where the vehicle is situated. This period shall be increased by the time the vehicle is immobilised for any reason not attributable to the rail transport undertaking or owing to damage.

§ 1 Utan att behöva lägga fram ytterligare bevisning får den berättigade anse att en vagn har gått förlorad sedan han hos det järnvägsföretag som han tillhandahållit vagnen att nyttjas som transportmedel gjort en framställning om att få en efterforskning av vagnen utförd och vagnen inte har ställts till hans förfogande inom tre månader efter den dag då hans framställning nådde järnvägsföretaget eller han inte fått någon uppgift om var vagnen befinner sig. Denna frist skall förlängas med den tid vagnen stått stilla på grund av någon omständighet som inte beror på järnvägsföretaget eller på grund av skada.

§ 2 Si le véhicule considéré comme perdu est retrouvé après le paiement de l’indemnité, l’ayant droit peut, dans un délai de six mois à compter de la réception de l’avis l’en informant, exiger de l’entreprise de transport ferroviaire à laquelle il a confié le véhicule pour utilisation en tant que moyen de transport, que le véhicule lui soit remis, sans frais et contre restitution de l’indemnité, à la gare d’attache ou à un autre lieu convenu.

§ 2 If the vehicle considered as lost is recovered after the payment of the compensation, the person entitled may require the rail transport undertaking to which he provided the vehicle for its use as a means of transport, within a period of six months after receiving notice of it, that the vehicle be returned to him, without charge and against restitution of the compensation, at the home station or at another agreed place.

§ 2 Om den vagn som har ansetts förlorad kommer till rätta efter det att ersättning betalats ut, får den som har rätt till vagnen, inom sex månader från det att han fick meddelande om detta begära att det järnvägsföretag som han tillhandahållit vagnen att nyttjas som transportmedel återställer vagnen till honom på dess hemstation eller på annan överenskommen plats utan kostnad men mot återbetalning av ersättningen.

§ 3 Si la demande visée au § 2 n’est pas formulée ou si le véhicule est retrouvé plus d’un an après le paiement de l’indemnité, l’entreprise de transport ferroviaire à laquelle l’ayant droit a confié le véhicule pour utilisation en tant que

§ 3 In the absence of the request referred to in § 2, or alternatively if the vehicle is recovered more than a year after the payment of the compensation, the rail transport undertaking to which the person entitled provided the vehicle for use as a means of

§ 3 Om det inte görs någon sådan framställning som avses i § 2 eller om vagnen kommer till rätta mer än ett år efter det att ersättning betalats ut, får det järnvägsföretag som tillhandahållits vagnen att nyttjas som transportmedel förfoga över

Bilaga 2 SOU 2004:92

206

moyen de transport en dispose conformément aux lois et prescriptions en vigueur au lieu où se trouve le véhicule.

transport, shall dispose of the vehicle in accordance with the laws and prescriptions in force at the place where the vehicle is situated.

vagnen enligt de bestämmelser som gäller på den plats där vagnen finns.

§ 4 Les parties au contrat peuvent convenir des dispositions dérogeant aux §§ 1 à 3.

§ 4 The contracting parties may agree provisions derogating from §§ 1 to 3.

§ 4 Avtalsparterna får komma överens om bestämmelser som avviker från §§ 1–3.

Article 7 Responsabilité des dommages causés par un véhicule

Article 7 Liability for loss or damage caused by a vehicle

Artikel 7 Ansvar för skada som orsakats av vagn

§ 1 Celui qui, en vertu d’un contrat visé à l’article premier, a confié le véhicule pour utilisation en tant que moyen de transport répond du dommage causé par le véhicule lorsqu’une faute lui est imputable.

§ 1 The person who, pursuant to a contract referred to in Article 1, has provided the vehicle for use as a means of transport shall be liable for the loss or damage caused by the vehicle when he is at fault.

§ 1 Den person som enligt ett avtal som avses i artikel 1 har tillhandahållit vagnen att nyttjas som transportmedel skall vara ansvarig för skada som orsakats av vagnen genom hans fel eller försummelse.

§ 2 Les parties au contrat peuvent convenir des dispositions dérogeant au § 1.

§ 2 The contracting parties may agree provisions derogating from § 1.

§ 2 Avtalsparterna får komma överens om bestämmelser som avviker från § 1.

Article 8 Subrogation

Article 8 Subrogation

Artikel 8 Övertagande av ansvar

Lorsque le contrat d’utilisation de véhicules prévoit que l’entreprise de transport ferroviaire peut confier le véhicule à d’autres entreprises de transport ferroviaire pour utilisation en tant que moyen de transport, l’entreprise de transport ferroviaire peut, avec l’accord du détenteur, convenir avec les autres entreprises de transport ferroviaire :

When the contract of use of vehicles provides that the rail transport undertaking may provide the vehicle to other rail transport undertakings for use as a means of transport, the rail transport undertaking may, with the agreement of the keeper, agree with the other rail transport undertakings

Om nyttjandeavtalet medger att järnvägsföretaget får låta andra järnvägsföretag nyttja vagnen som transportmedel, får järnvägsföretaget med innehavarens medgivande komma överens med de andra järnvägsföretagen om att

a) que, sous réserve de son

droit de recours, elle leur est subrogée en ce qui concerne leur responsabilité, envers le détenteur, en cas de perte ou d’avarie du véhicule ou de ses accessoires;

a) that, subject to its right of

recourse, it shall be subrogated to them, in respect of their liability to the keeper for loss of or damage to the vehicle or its accessories;

a) järnvägsföretaget, utan det

påverkar dess rätt till återkrav, skall överta ansvaret gentemot innehavaren vid förlust av eller skada på vagnen eller dess tillbehör,

b) que seul le détenteur est

responsable, envers les autres entreprises de

b) that only the keeper shall

be liable to the other rail transport undertakings, for

b) endast innehavaren skall

vara ansvarig gentemot de andra järnvägsföretagen

Bilaga 2

207

transport ferroviaire, des dommages causés par le véhicule, mais que seule l’entreprise de transport ferroviaire qui est le partenaire contractuel du détenteur est autorisée à faire valoir les droits des autres entreprises de transport ferroviaire.

loss or damage caused by the vehicle, but that only the rail transport undertaking which is the contractual partner of the keeper shall be authorised to assert the rights of the other rail transport undertakings.

för skada som orsakats av vagnen, men att endast det järnvägsföretag som är innehavarens avtalspart skall ha rätt att göra de andra järnvägsföretagens rättigheter gällande.

Article 9 Responsabilité pour les agents et autres personnes

Article 9 Liability for servants and other persons

Artikel 9 Ansvar för anställda och andra personer

§ 1 Les parties au contrat sont responsables de leurs agents et des autres personnes au service desquelles elles recourent pour l’exécution du contrat, lorsque ces agents ou ces autres personnes agissent dans l’exercice de leurs fonctions.

§ 1 The contracting parties shall be liable for their servants and other persons whose services they make use of for the performance of the contract, when these servants and other persons are acting within the scope of their functions.

§ 1 Avtalsparterna skall vara ansvariga för sina anställda och andra personer vilkas tjänster de anlitar för att fullgöra sina avtalsförpliktelser, när dessa anställda och andra personer handlar under fullgörande av sina uppgifter.

§ 2 Sauf convention contraire entre les parties au contrat, les gestionnaires de l’infrastructure, sur laquelle l’entreprise de transport ferroviaire utilise le véhicule en tant que moyen de transport, sont considérés comme des personnes au service desquelles l’entreprise de transport ferroviaire recourt.

§ 2 Unless the contracting parties otherwise agree, the managers of the infrastructure on which the rail transport undertakings use the vehicle as a means of transport, shall be regarded as persons whose services the rail transport undertaking makes use of.

§ 2 Om inte avtalsparterna kommer överens om något annat, skall förvaltarna av den infrastruktur på vilken järnvägsföretaget nyttjar vagnen som transportmedel anses som personer vilkas tjänster järnvägsföretaget anlitar.

§ 3 Les §§ 1 et 2 s’appliquent également en cas de subrogation conformément à l’article 8.

§ 3 §§ 1 and 2 shall also apply in the case of subrogation in accordance with Article 8.

§ 3 §§ 1 och 2 skall även tillämpas vid fall av övertagande av ansvar enligt artikel 8.

Article 10 Autres actions

Article 10 Other actions

Artikel 10 Andra grunder för anspråk

§ 1 Dans tous les cas où les présentes Règles uniformes s’appliquent, toute action en responsabilité pour perte ou avarie du véhicule ou de ses accessoires, à quelque titre que ce soit, ne peut être exercée contre l’entreprise de transport ferroviaire à laquelle le véhicule a été confié pour utilisation en tant que moyen de transport que

§ 1 In all cases where these Uniform Rules shall apply, an action in respect of liability, for loss of or damage to the vehicle or its accessories, on whatever grounds, may be brought against the rail transport undertaking to which the vehicle was provided for use as a means of transport only subject to the conditions and limitations laid down in

§ 1 I de fall där dessa enhetliga rättsregler är tillämpliga får anspråk på ersättning för förlust av eller skada på vagnen eller dess tillbehör, göras gällande mot det järnvägsföretag som tillhandahållits vagnen som transportmedel endast under de förutsättningar och med de begränsningar som föreskrivs i dessa enhetliga rättsregler och i

Bilaga 2 SOU 2004:92

208

dans les conditions et limitations de ces Règles uniformes et de celles du contrat d’utilisation.

these Uniform Rules and the contract of use.

nyttjandeavtalet, oavsett vilken grund som åberopas.

§ 2 Le § 1 s’applique également en cas de subrogation conformément à l’article 8.

§ 2 § 1 shall apply also in the case of subrogation in accordance with Article 8.

§ 2 Vad som sägs i § 1 skall även tillämpas vid övertagande av ansvar enligt artikel 8.

§ 3 Il en est de même pour toute action exercée contre les agents et les autres personnes dont répond l’entreprise de transport ferroviaire à laquelle le véhicule a été confié pour utilisation en tant que moyen de transport.

§ 3 The same shall apply to an action brought against the servants or other persons for whom the rail transport undertaking to which the vehicle was provided for use as a means of transport, is liable.

§ 3 Detsamma skall gälla i fråga om talan som väcks mot anställda och andra personer som det järnvägsföretag som tillhandahållits vagnen att nyttjas som transportmedel är ansvarig för.

Article 11 For

Article 11 Forum

Artikel 11 Behörig domstol

§ 1 Les actions judiciaires nées d’un contrat conclu en vertu des présentes Règles uniformes peuvent être exercées devant la juridiction désignée d’un commun accord entre les parties au contrat.

§ 1 Actions based on a contract concluded in accordance with these Uniform Rules may be brought before the courts or tribunals designated by agreement between the parties to the contract.

§ 1 Talan som grundas på ett avtal som har ingåtts enligt dessa enhetliga rättsregler får föras vid den domstol som har utsetts genom överenskommelse mellan avtalsparterna.

§ 2 Sauf convention contraire entre les parties, la juridiction compétente est celle de l’Etat membre où le défendeur a son siège. Si le défendeur n’a pas de siège dans un Etat membre, la juridiction compétente est celle de l’Etat membre où le dommage s’est produit.

§ 2 Unless the parties otherwise agree, the competent courts or tribunals shall be those of the Member State where the defendant has his place of business. If the defendant has no place of business in a Member State, the competent courts or tribunals shall be those of the Member State where the loss or damage occurred.

§ 2 Om inte parterna kommit överens om något annat, skall domstolen i den medlemsstat där svaranden har sitt säte vara behörig. Om svaranden inte har säte i någon medlemsstat, skall domstolen i den medlemsstat där skadan uppkom vara behörig.

Article 12 Prescription

Article 12 Limitation of actions

Artikel 12 Preskription

§ 1 Les actions fondées sur les articles 4 et 7 sont prescrites par trois ans.

§ 1 The period of limitation for actions based on Articles 4 and 7 shall be three years.

§ 1 Fordringar som grundas på artiklarna 4 och 7 skall preskriberas efter tre år.

§ 2 La prescription court: § 2 The period of limitation shall run :

§ 2 Preskriptionstiden skall löpa från följande tidpunkter:

a) pour les actions fondées

sur l’article 4, du jour où la perte ou l’avarie du véhicule a été constatée ou du jour où l’ayant droit

a) for actions based on Article

4, from the day when the loss of or damage to the vehicle was discovered or the person entitled could

a) Fordringar som grundas

på artikel 4, från den dag då förlusten av eller skadan på vagnen upptäcktes eller den dag då den be-

Bilaga 2

209

pouvait considérer le véhicule comme perdu conformément à l’article 6, § 1 ou § 4;

consider the vehicle lost in accordance with Article 6 § 1 or § 4;

rättigade personen kunde anse vagnen förlorad enligt artikel 6 § 1 eller § 4.

b) pour les actions fondées

sur l’article 7, du jour où le dommage s’est produit.

b) for actions based on Article

7, from the day when the loss or damage occurred.

b) Fordringar som grundas

på artikel 7, från den dag då skadan uppkom.

Bilaga 2

211

Règles uniformes concernant le contrat d’utilisation de l’infrastructure en trafic international ferroviaire (CUI, appendice E à la Convention) Uniform Rules concerning the Contract of Use of Infrastructure in International Rail Traffic (CUI, appendix E to the Convention) Enhetliga rättsregler för avtal om nyttjande av infrastruktur i internationell järnvägstrafik (CUI, bihang E till fördraget)

Titre premier Généralités

Title I General Provisions

Avdelning I Allmänna bestämmelser

• Article premier

Champ d’application

• Article 1

Scope

• Artikel

Tillämpningsområde

• Article 2

Déclaration relative à la responsabilité en cas de dommages corporels

• Article 2

Declaration concerning liability in case of bodily loss or damage

• Artikel 2

Förklaring om ansvar vid personskada

• Article 3

Définitions

• Article 3

Definitions

• Artikel 3

Definitioner

• Article 4

Droit contraignant

• Article 4

Mandatory law

• Artikel 4

Tvingande rätt

Titre II Contrat d’utilisation

Title II Contract of Use

Avdelning II Nyttjandeavtal

• Article 5

Contenu et forme

• Article 5

Contents and form

• Artikel 5

Innehåll och form

• Article 6

Obligations particulières du transporteur et du gestionnaire

• Article 6

Special obligations of the carrier and the manager

• Artikel 6

Transportörens och förvaltarens särskilda skyldigheter

• Article 7

Durée du contrat

• Article 7

Duration of the contract

• Artikel 7

Avtalets varaktighet

Titre III Responsabilité

Title III Liability

Avdelning III Ansvar

• Article 8

Responsabilité du gestionnaire

• Article 8

Liability of the manager

• Artikel 8

Förvaltarens ansvar

• Article 9

Responsabilité du transporteur

• Article 9

Liability of the carrier

• Artikel 9

Transportörens ansvar

• Article 10

Causes concomitantes

• Article 10

Concomitant causes

• Artikel 10

Samverkande skadeorsaker

• Article 11

Dommages-intérêts en cas de mort

• Article 11

Damages in case of death

• Artikel 11

Ersättning vid dödsfall

Bilaga 2 SOU 2004:92

212

• Article 12

Dommages-intérêts en cas de blessures

• Article 12

Damages in case of personal injury

• Artikel 12

Ersättning vid personskada

• Article 13

Réparation d’autres préjudices corporels

• Article 13

Compensation for other bodily harm

• Artikel 13

Ersättning för annan personskada

• Article 14

Forme et montant des dommages-intérêts en cas de mort et de blessures

• Article 14

Form and amount of damages in case of death and personal injury

• Artikel 14

Ersättningens form och belopp vid dödsfall eller personskada

• Article 15

Déchéance du droit d’invoquer les limites de responsabilité

• Article 15

Loss of right to invoke the limits of liability

• Artikel 15

Förlust av rätt att åberopa begränsning av skadeståndsansvar

• Article 16

Conversion et intérêts

• Article 16

Conversion and interest

• Artikel 16

Omräkning och ränta

• Article 17

Responsabilité en cas d’accident nucléaire

• Article 17

Liability in case of nuclear incidents

• Artikel 17

Ansvar vid atomolycka

• Article 18

Responsabilité pour les auxiliaires

• Article 18

Liability for auxiliaries

• Artikel 18

Ansvar för järnvägspersonal

• Article 19

Autres actions

• Article 19

Other actions

• Artikel 19

Andra grunder för anspråk

• Article 20

Accords-litiges

• Article 20

Agreements to settle

• Artikel 20

Avtal om tvister

Titre IV Actions des auxiliaires

Title IV Actions by Auxiliaries

Avdelning IV Anspråk från järnvägspersonal

• Article 21

Actions contre le gestionnaire ou contre le transporteur

• Article 21

Actions against the manager or against the carrier

• Artikel 21

Talan mot förvaltaren eller transportören

Titre V Exercice des droits

Title V Assertion of Rights

Avdelning V Framställande av anspråk

• Article 22

Procédure de conciliation

• Article 22

Conciliation procedures

• Artikel 22

Förlikningsförfarande

• Article 23

Recours

• Article 23

Recourse

• Artikel 23

Rätt till återkrav

• Article 24

For

• Article 24

Forum

• Artikel 24

Behörig domstol

• Article 25

Prescription

• Article 25

Limitation of actions

• Artikel 25

Preskription

Bilaga 2

213

Titre premier Généralités

Title I General Provisions

Avdelning I Allmänna bestämmelser

Article premier Champ d’application

Article 1 Scope

Artikel 1 Tillämpningsområde

§ 1 Les présentes Règles uniformes s’appliquent à tout contrat d’utilisation d’une infrastructure ferroviaire aux fins de transports internationaux au sens des Règles uniformes CIV et des Règles uniformes CIM. Il en est ainsi quels que soient le siège et la nationalité des parties au contrat. Les présentes Règles uniformes s’appliquent même lorsque l’infrastructure ferroviaire est gérée ou utilisée par des Etats ou par des institutions ou organisations gouvernementales.

§ 1 These Uniform Rules shall apply to any contract of use of railway infrastructure for the purposes of international carriage within the meaning of the CIV Uniform Rules and the CIM Uniform Rules. They shall apply regardless of the place of business and the nationality of the contracting parties. These Uniform Rules shall apply even when the railway infrastructure is managed or used by States or by governmental institutions or organisations.

§ 1 Dessa enhetliga rättsregler skall tillämpas på varje avtal om nyttjande av järnvägsinfrastruktur för internationell transport i den mening som avses i de enhetliga rättsreglerna CIV och i de enhetliga rättsreglerna CIM, oavsett var parterna i transportavtalet har sitt säte och vilken nationalitet de har. Dessa enhetliga rättsregler skall även tillämpas när järnvägsinfrastrukturen förvaltas eller nyttjas av stater eller statliga institutioner eller organisationer.

§ 2 Sous réserve de l’article 21, les présentes Règles uniformes ne s’appliquent pas à d’autres relations de droit, comme notamment :

§ 2 Subject to Article 21, these Uniform Rules shall not apply to other legal relations, such as in particular

§ 2 Om inte annat följer av artikel 21, skall dessa enhetliga rättsregler inte tillämpas på andra rättsförhållanden, såsom

a) la responsabilité du

transporteur ou du gestionnaire envers leurs agents ou d’autres personnes au service desquelles ils recourent pour l’exécution de leurs tâches;

a) the liability of the carrier or

the manager to their servants or other persons whose services they make use of to accomplish their tasks;

a) transportörens eller för-

valtarens ansvar gentemot sina anställda eller andra personer vilkas tjänster de anlitar för att genomföra sina uppgifter,

b) la responsabilité entre le

transporteur ou le gestionnaire d’une part et des tiers d’autre part.

b) the liability to each other

of the carrier or the manager of the one part and third parties of the other part.

b) ansvaret mellan trans-

portören eller förvaltaren och tredje man.

Article 2 Déclaration relative à la responsabilité en cas de dommages corporels

Article 2 Declaration concerning liability in case of bodily loss or damage

Artikel 2 Förklaring om ansvar vid personskada

§ 1 Chaque Etat peut, à tout moment, déclarer qu’il n’appliquera pas aux victimes d'accidents survenus sur son territoire l'ensemble des dispositions relatives à la responsabilité

§ 1 Any State may, at any time, declare that it will not apply to victims of accidents occuring in its territory the whole of the provisions concerning liability in case of bodily loss or damage

§ 1 En stat får när som helst förklara att den inte kommer att tillämpa samtliga bestämmelser om ansvar vid personskada vid olyckor som inträffat på dess territorium, när de

Bilaga 2 SOU 2004:92

214

en cas de dommages corporels, lorsque les victimes sont ses ressortissants ou des personnes ayant leur résidence habituelle dans cet Etat.

(death, injury or any other physical or mental harm), when the victims are nationals of, or have their usual place of residence in, that State.

skadade är medborgare i den staten eller har hemvist där.

§ 2 L’Etat qui a fait une déclaration conformément au § 1 peut y renoncer à tout moment en informant le dépositaire. Cette renonciation prend effet un mois après la date à laquelle le dépositaire en donne connaissance aux Etats membres.

§ 2 A State which has made a declaration in accordance with § 1 may withdraw it at any time by notification to the Depositary. This withdrawal shall take effect one month after the day on which the Depositary notifies it to the Member States.

§ 2 En stat som har avgett en förklaring enligt § 1 får när som helst återta den genom meddelande till depositarien. Återtagandet får verkan en månad efter den dag då depositarien underrättade medlemsstaterna om det.

Article 3 Définitions

Article 3 Definitions

Artikel 3 Definitioner

Aux fins des présentes Règles uniformes, le terme :

For the purposes of these Uniform Rules, the term

I dessa enhetliga rättsregler avses med

a) “infrastructure ferroviaire”

désigne toutes les voies ferrées et installations fixes dans la mesure où elles sont nécessaires à la circulation des véhicules ferroviaires et à la sécurité du trafic;

a) “railway infrastructure”

means all the railway lines and fixed installations, so far as these are necessary for the circulation of railway vehicles and the safety of traffic;

a) järnvägsinfrastruktur: alla

järnvägslinjer och fasta installationer om de är nödvändiga för trafik med järnvägsfordon och för trafikens säkerhet,

b) “gestionnaire” désigne celui

qui met à disposition une infrastructure ferroviaire;

b) “manager” means the

person who makes railway infrastructure available;

b) förvaltare: den som ställer

järnvägsinfrastruktur till förfogande,

c) “transporteur” désigne

celui qui transporte par rail des personnes ou des marchandises en trafic international sous le régime des Règles uniformes CIV ou des Règles uniformes CIM;

c) “carrier” means the person

who carries persons or goods by rail in international traffic under the CIV Uniform Rules or the CIM Uniform Rules;

c) transportör: den som

transporterar personer eller gods med järnväg i internationell trafik enligt de enhetliga rättsreglerna CIV eller de enhetliga rättsreglerna CIM,

d) “auxiliaire” désigne les

agents ou les autres personnes au service desquelles le transporteur ou le gestionnaire recourent pour l’exécution du contrat lorsque ces agents ou ces autres personnes agissent dans l’exercice de leurs fonctions;

d) “auxiliary” means the

servants or other persons whose services the carrier or the manager makes use of for the performance of the contract when these servants or other persons are acting within the scope of their functions;

d) järnvägspersonal: anställda

eller andra personer vilkas tjänster transportören eller förvaltaren anlitar för att genomföra avtalet när dessa anställda eller andra personer handlar under fullgörande av sina uppgifter,

Bilaga 2

215

e) “tiers” désigne toute autre

personne que le gestionnaire, le transporteur et leurs auxiliaires;

e) “third party” means any

person other than the manager, the carrier and their auxiliaries;

e) tredje man: varje annan

person än förvaltaren, transportören eller deras järnvägspersonal,

f) "licence" désigne

l’autorisation établie conformément aux lois et prescriptions de l’Etat dans lequel le transporteur a le siège de son activité principale d'exercer l'activité de transporteur ferroviaire;

f) “licence” means the

authorisation, in accordance with the laws and prescriptions of the State in which the carrier has the place of business of his principal activity, to carry on the activity of carrier by rail;

f) tillstånd: tillstånd enligt

lagar och bestämmelser i den stat där transportören har säte för sin huvudverksamhet att bedriva verksamhet som järnvägstransportör,

g) "certificat de sécurité"

désigne le document attestant, conformément aux lois et prescriptions de l'Etat où se trouve l'infrastructure empruntée, qu’en ce qui concerne le transporteur,

g) “safety certificate” means

the document attesting, in accordance with the laws and prescriptions of the State in which the infrastructure being used is situated, that so far as concerns the carrier,

g) säkerhetsintyg: dokument

som enligt lagar och bestämmelser i den stat där den nyttjade infrastrukturen är belägen såvitt avser transportören intygar att

- l'organisation interne de

l'entreprise ainsi que

- the internal organisation of the undertaking as well as

- företagets interna organi-

sation och

- le personnel à employer et les véhicules à utiliser sur l’infrastructure empruntée,

répondent aux exigences imposées en matière de sécurité en vue d'assurer un service sans danger sur cette infrastructure.

- the personnel to be

employed and the vehicles to be used on the infrastructure, meet the requirements imposed in respect of safety in order to ensure a service without danger on that infrastructure.

- den personal som skall

anställas och de fordon som skall nyttjas på den trafikerade infrastrukturen uppfyller de säkerhetskrav som fastställts i syfte att garantera säker trafik på denna infrastruktur.

Article 4 Droit contraignant

Article 4 Mandatory law

Artikel 4 Tvingande rätt

Sauf clause contraire dans les présentes Règles uniformes, est nulle et de nul effet toute stipulation qui, directement ou indirectement, dérogerait à ces Règles uniformes. La nullité de telles stipulations n’entraîne pas la nullité des autres dispositions du contrat. Nonobstant cela, les parties au contrat peuvent assumer une responsabilité et des obligations plus lourdes que celles qui sont prévues par les présentes Règles uniformes ou fixer un montant maximal d’indemnité pour les dommages matériels.

Unless provided otherwise in these Uniform Rules, any stipulation which, directly or indirectly, would derogate from these Uniform Rules, shall be null and void. The nullity of such a stipulation shall not involve the nullity of other provisions of the contract. Nevertheless, the parties to the contract may assume a liability greater and obligations more burdensome than those provided for in these Uniform Rules or fix a maximum amount of compensation for loss of or damage to property.

Om inte annat föreskrivs i dessa enhetliga rättsregler skall varje bestämmelse som direkt eller indirekt avviker från dessa enhetliga rättsregler vara ogiltig. En sådan bestämmelses ogiltighet skall inte medföra att övriga bestämmelser i avtalet är ogiltiga. Avtalsparterna kan dock ta på sig större ansvar och förpliktelser än de som föreskrivs i dessa enhetliga rättsregler eller fastställa ett högsta ersättningsbelopp för sakskador.

Bilaga 2 SOU 2004:92

216

Titre II Contrat d’utilisation

Title II Contract of Use

Avdelning II Nyttjandeavtal

Article 5 Contenu et forme

Article 5 Contents and form

Artikel 5 Innehåll och form

§ 1 Les relations entre le gestionnaire et le transporteur sont réglées dans un contrat d’utilisation.

§ 1 Relations between the manager and the carrier shall be regulated in a contract of use.

§ 1 Förhållandena mellan förvaltaren och transportören skall regleras i ett nyttjandeavtal.

§ 2 Le contrat règle notamment les conditions administratives, techniques et financières de l’utilisation. Il comporte au moins les indications suivantes:

§ 2 The contract shall regulate in particular the administrative, technical and financial conditions of use. It shall cover at least the following matters:

§ 2 I avtalet skall i synnerhet de administrativa, tekniska och finansiella villkoren för nyttjande regleras. Det skall minst innehålla följande uppgifter:

a) l’infrastructure à utiliser,

a) the infrastructure to be

used,

a) Den infrastruktur som

skall nyttjas.

b) l’étendue de l’utilisation,

b) the extent of use,

b) I vilken omfattning den

skall nyttjas.

c) les prestations du gestionnaire,

c) the services provided by

the manager,

c) De tjänster som för-

valtaren skall tillhandahålla.

d) les prestations du transporteur,

d) the services provided by

the carrier,

d) De tjänster som trans-

portören skall tillhandahålla.

e) le personnel à employer,

e) the personnel to be

employed,

e) Den personal som skall

anställas.

f) les véhicules à utiliser, f) the vehicles to be used, f) De fordon som skall nyttjas.

g) les conditions financières.

g) the financial conditions.

g) De finansiella villkoren.

§ 3 Le contrat doit être constaté par écrit ou sous une forme équivalente. L’absence ou l’irrégularité d’une constatation par écrit ou sous une forme équivalente ou l’absence d’une des indications prévues au § 2 n’affectent ni l’existence ni la validité du contrat qui reste soumis aux présentes Règles uniformes.

§ 3 The contract must be concluded in writing or in an equivalent form. The absence or irregularity of a written form or equivalent form of contract or the absence of one of the matters specified in § 2 shall not affect the existence or the validity of the contract which shall remain subject to these Uniform Rules.

§ 3 Avtalet skall upprättas skriftligt eller i likvärdig form. Om avtal i skriftlig eller likvärdig form saknas eller är felaktigt, eller om någon av de uppgifter som anges i § 2 saknas, skall detta inte påverka avtalets bestånd eller giltighet, utan det skall fortfarande lyda under dessa enhetliga rättsregler.

Article 6 Obligations particulières du transporteur et du gestionnaire

Article 6 Special obligations of the carrier and the manager

Artikel 6 Transportörens och förvaltarens särskilda skyldigheter

§ 1 Le transporteur doit être autorisé à exercer l'activité de transporteur ferroviaire. Le personnel à employer et les véhicules à utiliser doivent

§ 1 The carrier must be authorised to carry on the activity of a carrier by rail. The personnel to be employed and the vehicles to be used must

§ 1 Transportören skall ha tillstånd att bedriva verksamhet som järnvägstransportör. Den personal som skall anställas och de fordon som skall användas

Bilaga 2

217

répondre aux exigences de sécurité. Le gestionnaire peut exiger que le transporteur prouve, par la présentation d'une licence et d'un certificat de sécurité valables ou de copies certifiées conformes ou de toute autre manière, que ces conditions sont remplies.

satisfy the safety requirements. The manager may require the carrier to prove, by the presentation of a valid licence and safety certificate or certified copies, or in any other manner, that these conditions are fulfilled.

skall uppfylla säkerhetskraven. Förvaltaren får kräva att transportören, genom att visa upp giltigt tillstånd och säkerhetsintyg eller bestyrkta kopior eller på annat sätt, visar att dessa villkor är uppfyllda.

§ 2 Le transporteur doit faire connaître au gestionnaire tout événement susceptible d’affecter la validité de sa licence, de ses certificats de sécurité, ou des autres éléments de preuve.

§ 2 The carrier must notify the manager of any event which might affect the validity of his licence, his safety certificates or other elements of proof.

§ 2 Transportören skall underrätta förvaltaren om varje händelse som kan inverka på tillståndets, säkerhetsintygens eller annan bevisnings giltighet.

§ 3 Le gestionnaire peut exiger que le transporteur prouve qu’il a conclu une assuranceresponsabilité suffisante ou qu’il a pris des dispositions équivalentes pour couvrir toutes les actions, à quelque titre que ce soit, visées aux articles 9 à 21. Le transporteur doit prouver annuellement par une attestation en bonne et due forme que l’assurance-responsabilité ou les dispositions équivalentes existent toujours; il doit notifier au gestionnaire toute modification y relative avant que celle-ci ne produise ses effets.

§ 3 The manager may require the carrier to prove that he has taken out a sufficient liability insurance or taken equivalent measures to cover any claims, on whatever grounds, referred to in Articles 9 to 21. Each year, the carrier must prove, by an attestation in due form, that the liability insurance or the equivalent provisions still exist; he must notify the manager of any modification relating to them before it takes effect.

§ 3 Förvaltaren får kräva att transportören visar att den har tecknat tillräcklig ansvarsförsäkring eller att den har vidtagit motsvarande åtgärder för att täcka alla ersättningsanspråk som avses i artiklarna 9–21, oavsett vilken grund som åberopas. Transportören skall varje år genom ett regelmässigt intyg visa att ansvarsförsäkringen eller motsvarande åtgärder fortfarande består; den skall underrätta förvaltaren om ändringar som rör dessa innan de träder i kraft.

§ 4 Les parties au contrat doivent s’informer réciproquement de tout événement susceptible d’empêcher l’exécution du contrat qu’elles ont conclu.

§ 4 The parties to the contract must inform each other of any event which might impede the execution of the contract they have concluded.

§ 4 Avtalsparterna skall informera varandra om varje händelse som kan utgöra hinder för fullgörandet av det avtal de har ingått.

Article 7 Durée du contrat

Article 7 Duration of the contract

Artikel 7 Avtalets varaktighet

§ 1 Le contrat d’utilisation peut être conclu pour une période déterminée ou indéterminée.

§ 1 The contract of use may be concluded for a limited or unlimited period.

§ 1 Nyttjandeavtalet får ingås för bestämd eller obestämd tid.

§ 2 Le gestionnaire peut dénoncer le contrat d’utilisation sans délai lorsque:

§ 2 The manager may rescind the contract forthwith when

§ 2 Förvaltaren får häva avtalet omedelbart när

Bilaga 2 SOU 2004:92

218

a) le transporteur n’est plus

autorisé à exercer l’activité de transporteur ferroviaire;

a) the carrier is no longer

authorised to carry on the activity of carrier by rail;

a) transportören inte längre

har tillstånd att bedriva verksamhet som järnvägstransportör,

b) le personnel à employer et

les véhicules à utiliser ne répondent plus aux exigences de sécurité;

b) the personnel to be

employed and the vehicles to be used no longer meet the safety requirements;

b) den personal som skall an-

ställas och de fordon som skall användas inte längre uppfyller säkerhetskraven,

c) le transporteur est en

retard de paiement, à savoir

c) the carrier is in arrear with

payment, that is to say

c) transportören ligger efter

med betalningen,

1. pour deux échéances

successives et avec un montant qui dépasse une contre-valeur d’usage pour un mois ou

1. for two successive payment

periods and for an amount in excess of the equivalent of one month’s use, or

1. om detta har skett vid två

på varandra följande förfallodagar och beloppet motsvarar minst en månads nyttjande eller

2. pour un délai couvrant plus

de deux échéances et avec un montant égal à la contre-valeur d’usage pour deux mois;

2. for a period covering more

than two payment periods and for an amount equal to the value of two months’ use;

2. om förfallodagarna inte

följer på varandra och beloppet motsvarar minst två månaders nyttjande,

d) le transporteur a violé

d’une manière caractérisée l’une des obligations particulières prévues à l’article 6, §§ 2 et 3.

d) the carrier is in clear breach

of one of the special obligations specified in Article 6 §§ 2 and 3.

d) transportören uppenbar-

ligen har åsidosatt någon av de särskilda skyldigheter som anges i artikel 6 §§ 2 och 3.

§ 3 Le transporteur peut dénoncer le contrat d’utilisation sans délai lorsque le gestionnaire perd son droit de gérer l’infrastructure.

§ 3 The carrier may rescind the contract of use forthwith when the manager loses his right to manage the infrastructure.

§ 3 Transportören får häva avtalet omedelbart när förvaltaren förlorar sin rätt att förvalta infrastrukturen.

§ 4 Chaque partie au contrat d’utilisation peut le dénoncer sans délai en cas de violation caractérisée d’une des obligations essentielles par l’autre partie au contrat, lorsque cette obligation concerne la sécurité des personnes et des biens; les parties au contrat peuvent convenir des modalités de l’exercice de ce droit.

§ 4 Each party to the contract may rescind the contract of use forthwith in the case of a clear breach of one of the essential obligations by the other party to the contract, when that obligation concerns the safety of persons or goods; the parties to the contract may agree the modalities for the exercise of this right.

§ 4 Varje part i nyttjandeavtalet får häva detta omedelbart om någon av de väsentliga skyldigheterna uppenbarligen åsidosätts av den andra avtalsparten, när denna skyldighet rör säkerhet för personer och egendom; avtalsparterna får komma överens om villkoren för att utöva denna rätt.

§ 5 La partie au contrat qui est à l’origine de sa dénonciation répond envers l’autre partie du dommage qui en résulte, à moins qu’elle ne prouve que le dommage ne résulte pas de sa faute.

§ 5 The party to the contract who is the cause of its rescission shall be liable to the other party for the loss or damage resulting from it, unless he proves that the loss or damage was not caused by his fault.

§ 5 Den avtalspart som har orsakat hävandet skall vara ansvarig gentemot den andra parten för den skada som blir följden, om den inte visar att skadan inte är en följd av fel eller försummelse från dess sida.

Bilaga 2

219

§ 6 Les parties au contrat peuvent convenir de conditions dérogeant aux dispositions du § 2, lettres c) et d) et du § 5.

§ 6 The parties to the contract may agree conditions derogating from the provisions of § 2 letters

c) and d) and § 5.

§ 6 Avtalsparterna får komma överens om villkor som avviker från bestämmelserna i § 2 c och d samt i § 5.

Titre III Responsabilité

Title III Liability

Avdelning III Ansvar

Article 8 Responsabilité du gestionnaire

Article 8 Liability of the manager

Artikel 8 Förvaltarens ansvar

§ 1 Le gestionnaire est responsable :

§ 1 The manager shall be liable § 1 Förvaltaren skall vara ansvarig för

a) des dommages corporels

(mort, blessures ou toute autre atteinte à l’intégrité physique ou psychique),

a) for bodily loss or damage

(death, injury or any other physical or mental harm),

a) personskada (dödsfall,

personskada eller annan fysisk eller psykisk skada),

b) des dommages matériels

(destruction ou avarie des biens mobiliers et immobiliers),

b) for loss of or damage to

property (destruction of, or damage to, movable or immovable property),

b) sakskada (förstöring av

eller skada på fast eller lös egendom),

c) des dommages pécuniaires

résultant des dommagesintérêts dus par le transporteur en vertu des Règles uniformes CIV et des Règles uniformes CIM,

causés au transporteur ou à ses auxiliaires durant l'utilisation de l'infrastructure et ayant leur origine dans l‘infrastructure.

c) for pecuniary loss resulting

from damages payable by the carrier under the CIV Uniform Rules and the CIM Uniform Rules,

caused to the carrier or to his auxiliaries during the use of the infrastructure and having its origin in the infrastructure.

c) ekonomisk skada till följd

av skadestånd som transportören skall betala enligt de enhetliga rättsreglerna CIV och de enhetliga rättsreglerna CIM,

som orsakats transportören eller dennes järnvägspersonal vid nyttjandet av infrastrukturen och som beror på infrastrukturen.

§ 2 Le gestionnaire est déchargé de cette responsabilité:

§ 2 The manager shall be relieved of this liability

§ 2 Förvaltaren skall vara fri från detta ansvar

a) en cas de dommages

corporels et de dommages pécuniaires résultant des dommages-intérêts dus par le transporteur en vertu des Règles uniformes CIV

a) in case of bodily loss or

damage and pecuniary loss resulting from damages payable by the carrier under the CIV Uniform Rules

a) vid personskada och eko-

nomisk skada till följd av skadestånd som transportören skall betala enligt de enhetliga rättsreglerna CIV

Bilaga 2 SOU 2004:92

220

1. si l’événement dommage-

able a été causé par des circonstances extérieures à l’exploitation que le gestionnaire, en dépit de la diligence requise d’après les particularités de l’espèce, ne pouvait pas éviter et aux conséquences desquelles il ne pouvait pas obvier,

1. if the incident giving rise to

the loss or damage has been caused by circumstances not connected with the management of the infrastructure which the manager, in spite of having taken the care required in the particular circumstances of the case, could not avoid and the consequences of which he was unable to prevent,

1. om den händelse som givit

upphov till skadan har orsakats av omständigheter som inte kan hänföras till själva järnvägsdriften och som förvaltaren inte hade kunnat undgå eller förebygga följderna av, även om den hade iakttagit den omsorg som omständigheterna påkallade,

2. dans la mesure où

l’événement dommageable est dû à une faute de la personne ayant subi le dommage,

2. to the extent that the

incident giving rise to the loss or damage is due to the fault of the person suffering the loss or damage,

2. i den utsträckning som

den händelse som givit upphov till skadan beror på fel eller försummelse av den person som lidit skada,

3. si l’événement dommage-

able est dû au comportement d’un tiers que le gestionnaire, en dépit de la diligence requise d’après les particularités de l’espèce, ne pouvait pas éviter et aux conséquences duquel il ne pouvait pas obvier;

3. if the incident giving rise to

the loss or damage is due to the behaviour of a third party which the manager, in spite of having taken the care required in the particular circumstances of the case, could not avoid and the consequences of which he was unable to prevent;

3. om den händelse som givit

upphov till skadan beror på ett sådant beteende av tredje man som förvaltaren inte hade kunnat undvika eller förebygga följderna av, även om han hade iakttagit den omsorg som omständigheterna påkallade,

b) en cas de dommages

matériels et de dommages pécuniaires résultant des dommages-intérêts dus par le transporteur en vertu des Règles uniformes CIM, lorsque le dommage est causé par la faute du transporteur ou par un ordre du transporteur qui n’est pas imputable au gestionnaire ou en raison de circonstances que le gestionnaire ne pouvait pas éviter et aux conséquences desquelles il ne pouvait pas obvier.

b) in case of loss of or damage

to property and pecuniary loss resulting from damages payable by the carrier under the CIM Uniform Rules, when the loss or damage was caused by the fault of the carrier or by an order given by the carrier which is not attributable to the manager or by circumstances which the manager could not avoid and the consequences of which he was unable to prevent.

b) i händelse av sakskada och

ekonomisk skada till följd av skadestånd som transportören skall betala enligt de enhetliga rättsreglerna CIM, när skadan har orsakats genom fel eller försummelse från transportörens sida eller genom en order från transportören som inte beror på förvaltaren eller på grund av omständigheter som förvaltaren inte hade kunnat undgå eller förebygga följderna av.

§ 3 Si l’événement dommageable est dû au comportement d’un tiers et si, en dépit de cela, le gestionnaire n’est pas

§ 3 If the incident giving rise to the loss or damage is due to the behaviour of a third party and if, in spite of that, the manager is

§ 3 Om den händelse som givit upphov till skadan beror på tredje mans beteende och om förvaltaren trots detta inte är

Bilaga 2

221

entièrement déchargé de sa responsabilité conformément au § 2, lettre a), il répond pour le tout dans les limites des présentes Règles uniformes et sans préjudice de son recours éventuel contre le tiers.

not entirely relieved of liability in accordance with § 2, letter a), he shall be liable in full up to the limits laid down in these Uniform Rules but without prejudice to any right of recourse against the third party.

helt befriad från sitt ansvar enligt § 2 a, skall han vara helt ansvarig inom de gränser som anges i dessa enhetliga rättsregler men utan inskränkning i den rätt till återkrav som han kan ha mot tredje man.

§ 4 Les parties au contrat peuvent convenir si, et dans quelle mesure, le gestionnaire est responsable des dommages causés au transporteur par un retard ou par une perturbation dans l’exploitation.

§ 4 The parties to the contract may agree whether and to what extent the manager shall be liable for the loss or damage caused to the carrier by delay or disruption to his operations.

§ 4 Avtalsparterna får komma överens om huruvida, och i vilken utsträckning, förvaltaren skall vara ansvarig för skada som orsakas transportören genom försening eller driftsstörning.

Article 9 Responsabilité du transporteur

Article 9 Liability of the carrier

Artikel 9 Transportörens ansvar

§ 1 Le transporteur est responsable:

§ 1 The carrier shall be liable § 1 Transportören skall vara ansvarig för

a) des dommages corporels

(mort, blessures ou toute autre atteinte à l’intégrité physique ou psychique),

a) for bodily loss or damage

(death, injury or any other physical or mental harm),

a) personskada (dödsfall,

personskada eller annan fysisk eller psykisk skada),

b) des dommages matériels

(destruction ou avarie des biens mobiliers et immobiliers),

causés au gestionnaire ou à ses auxiliaires, durant l’utilisation de l’infrastructure, par les moyens de transport utilisés ou par les personnes ou par les marchandises transportées.

b) for loss of or damage to

property (destruction of or damage to movable or immovable property),

caused to the manager or to his auxiliaries, during the use of the infrastructure, by the means of transport used or by the persons or goods carried.

b) sakskada (förstöring av

eller skada på fast eller lös egendom),

som vid nyttjandet av infrastrukturen har orsakats förvaltaren eller dennes järnvägspersonal av de transportmedel som använts eller de personer eller det gods som transporterats.

§ 2 Le transporteur est déchargé de cette responsabilité :

§ 2 The carrier shall be relieved of this liability

§ 2 Transportören skall vara fri från detta ansvar

a) en cas de dommages

corporels

a) in case of bodily loss or

damage

a) vid personskada

1. si l’événement dommage-

able a été causé par des circonstances extérieures à l’exploitation que le transporteur, en dépit de la diligence requise d’après les particularités de l’espèce, ne pouvait pas éviter et aux conséquences desquelles il ne pouvait pas obvier,

1. if the incident giving rise to

the loss or damage has been caused by circumstances not connected with the operations of the carrier which he, in spite of having taken the care required in the particular circumstances of the case, could not avoid and the consequences of which he was unable to prevent,

1. om den händelse som givit

upphov till skadan har orsakats av omständligheter som inte kan hänföras till själva järnvägsdriften och som transportören inte hade kunnat undgå eller förebygga följderna av, även om transportören hade iakttagit den omsorg som omständigheterna påkallade,

Bilaga 2 SOU 2004:92

222

2. dans la mesure où

l’événement dommageable est dû à une faute de la personne ayant subi le dommage,

2. to the extent that the

incident giving rise to the loss or damage is due to the fault of the person suffering the loss or damage,

2. i den utsträckning som

den händelse som givit upphov till skadan beror på fel eller försummelse av den person som lidit skada,

3. si l’événement dommage-

able est dû au comportement d’un tiers que le transporteur, en dépit de la diligence requise d’après les particularités de l’espèce, ne pouvait pas éviter et aux conséquences duquel il ne pouvait pas obvier;

3. if the incident giving rise to

the loss or damage is due to the behaviour of a third party which the carrier, in spite of having taken the care required in the particular circumstances of the case, could not avoid and the consequences of which he was unable to prevent;

3. om den händelse som givit

upphov till skadan beror på ett sådant beteende av tredje man som transportören inte hade kunnat undgå eller förebygga följderna av, även om han hade iakttagit den omsorg som omständigheterna påkallade,

b) en cas de dommages

matériels lorsque le dommage est causé par la faute du gestionnaire ou par un ordre du gestionnaire qui n’est pas imputable au transporteur ou en raison de circonstances que le transporteur ne pouvait pas éviter et aux conséquences desquelles il ne pouvait pas obvier.

b) in case of loss of or damage

to property when the loss or damage is caused by a fault of the manager or by an order given by the manager which is not attributable to the carrier or by circumstances which the carrier could not avoid and the consequences of which he was unable to prevent.

b) vid sakskada när skadan

har orsakats genom fel eller försummelse från förvaltarens sida eller genom en order från förvaltaren som inte beror på transportören eller av omständigheter som transportören inte hade kunnat undgå eller förebygga följderna av.

§ 3 Si l’événement dommageable est dû au comportement d’un tiers et si, en dépit de cela, le transporteur n’est pas entièrement déchargé de sa responsabilité conformément au § 2, lettre a), il répond pour le tout dans les limites des présentes Règles uniformes et sans préjudice de son recours éventuel contre le tiers.

§ 3 If the incident giving rise to the loss or damage is due to the behaviour of a third party and if, in spite of that, the carrier is not entirely relieved of liability in accordance with § 2, letter a), he shall be liable in full up to the limits laid down in these Uniform Rules but without prejudice to any right of recourse against the third party.

§ 3 Om den händelse som givit upphov till skadan beror på tredje mans beteende och om transportören trots detta inte är helt befriad från sitt ansvar enligt § 2 a, skall transportören vara helt ansvarig inom de gränser som anges i dessa enhetliga rättsregler och utan inskränkning i den rätt till återkrav som han kan ha mot tredje man.

§ 4 Les parties au contrat peuvent convenir si, et dans quelle mesure, le transporteur est responsable des dommages causés au gestionnaire par une perturbation dans l’exploitation.

§ 4 The parties to the contract may agree whether and to what extent the carrier shall be liable for the loss or damage caused to the manager by disruption to his operations.

§ 4 Avtalsparterna får komma överens om huruvida, och i vilken utsträckning, transportören skall vara ansvarig för skada som orsakats förvaltaren genom försening eller driftsstörning.

Bilaga 2

223

Article 10 Causes concomitants

Article 10 Concomitant causes

Artikel 10 Samverkande skadeorsaker

§ 1 Lorsque des causes imputables au gestionnaire et des causes imputables au transporteur ont contribué au dommage, chaque partie au contrat ne répond que dans la mesure où les causes qui lui sont imputables en vertu des articles 8 et 9 ont contribué au dommage. S’il est impossible de constater dans quelle mesure les causes respectives ont contribué au dommage, chaque partie supporte le dommage qu’elle a subi.

§ 1 If causes attributable to the manager and causes attributable to the carrier contributed to the loss or damage, each party to the contract shall be liable only to the extent that the causes attributable to him under Article 8 and 9 contributed to the loss or damage. If it is impossible to assess to what extent the respective causes contributed to the loss or damage, each party shall bear the loss or damage he has sustained.

§ 1 När orsaker som kan hänföras till förvaltaren och orsaker som kan hänföras till transportören har medverkat till skadan, skall varje avtalspart endast vara ansvarig i den utsträckning de orsaker som enligt artiklarna 8 och 9 kan hänföras till parten har medverkat till skadan. Om det inte går att fastställa i vilken utsträckning respektive omständligheter har medverkat till skadan, skall varje part stå för den skada den har lidit.

§ 2 Le § 1 est applicable par analogie lorsque des causes imputables au gestionnaire et des causes imputables à plusieurs transporteurs empruntant la même infrastructure ferroviaire ont contribué au dommage.

§ 2 § 1 shall apply mutatis mutandis if causes attributable to the manager and causes attributable to several carriers using the same railway infrastructure contributed to the loss or damage.

§ 2 Vad som sägs i § 1 skall också tillämpas när de omständigheter för vilka förvaltaren svarar och de omständligheter för vilka flera transportörer som trafikerar samma järnvägsinfrastruktur svarar har medverkat till skadan.

§ 3 En cas de dommages visés à l’article 9, le § 1, première phrase, est applicable par analogie lorsque des causes imputables à plusieurs transporteurs utilisant la même infrastructure ont contribué au dommage. S’il est impossible de constater dans quelle mesure les causes respectives ont contribué au dommage, les transporteurs sont responsables à parts égales envers le gestionnaire.

§ 3 § 1, first sentence, shall apply mutatis mutandis in case of loss or damage referred to in Article 9 if causes attributable to several carriers using the same infrastructure contributed to the loss or damage. If it is impossible to assess to what extent the respective causes contributed to the loss or damage, the carriers shall be liable to the manager in equal shares.

§ 3 Vid skada som avses i artikel 9 skall § 1 första meningen också tillämpas när omständligheter för vilka flera transportörer som använder samma infrastruktur svarar har medverkat till skadan. Om det inte går att fastställa i vilken utsträckning respektive omständigheter har medverkat till skadan, skall transportörerna vara ansvariga gentemot förvaltaren till lika stora delar.

Article 11 Dommages-intérêts en cas de mort

Article 11 Damages in case of death

Artikel 11 Ersättning vid dödsfall

§ 1 En cas de mort, les dommages-intérêts comprennent :

§ 1 In case of death, the damages shall comprise :

§ 1 Vid dödsfall skall ersättningen omfatta

a) les frais nécessaires con-

sécutifs au décès, notamment ceux du transport du corps et des obsèques;

a) any necessary costs follo-

wing the death, in particular those of transport of the body and the funeral expenses;

a) de nödvändiga kostnader

som föranleds av dödsfallet, särskilt kostnaderna för transport av liket och begravningskostnaderna,

Bilaga 2 SOU 2004:92

224

b) si la mort n’est pas

survenue immédiatement, les dommages-intérêts prévus à l’article 12.

b) if death does not occur at

once, the damages provided for in Article 12.

b) om döden inte har in-

träffat omedelbart, de ersättningsposter som anges i artikel 12.

§ 2 Si, par la mort, des personnes envers lesquelles la personne décédée avait ou aurait eu à l’avenir une obligation alimentaire, en vertu de la loi, sont privées de leur soutien, il y a également lieu de les indemniser de cette perte. L’action en dommages-intérêts des personnes dont la personne décédée assumait l’entretien sans y être tenue par la loi reste soumise au droit national.

§ 2 If, through the death, persons whom the deceased had or would have had in the future a legal duty to maintain, are deprived of their support, they shall also be compensated for that loss. Rights of action for damages by persons whom the deceased was maintaining without being legally bound to do so, shall be governed by national law.

§ 2 Om den resandes död medför att en person mot vilken den avlidne var eller i framtiden skulle ha blivit underhållsskyldig enligt lag, förlorar sitt underhåll, skall ersättning också lämnas för denna förlust. I fråga om ersättningskrav från en person som den avlidne har åtagit sig att underhålla utan att vara förpliktad till det enligt lag, skall nationell rätt tillämpas.

Article 12 Dommages-intérêts en cas de blessures

Article 12 Damages in case of personal injury

Artikel 12 Ersättning vid personskada

En cas de blessures ou de toute autre atteinte à l’intégrité physique ou psychique, les dommages-intérêts comprennent:

In case of personal injury or any other physical or mental harm, the damages shall comprise:

Vid personskada eller annan fysisk eller psykisk skada skall ersättningen täcka

a) les frais nécessaires,

notamment ceux de traitement et de transport;

a) any necessary costs, in

particular those of treatment and of transport;

a) nödvändiga kostnader,

särskilt kostnader för vård och transport,

b) la réparation du préjudice

causé, soit par l’incapacité de travail totale ou partielle, soit par l’accroissement des besoins.

b) compensation for financial

loss, due to total or partial incapacity to work, or to increased needs.

b) inkomstförlust till följd av

förlorad eller nedsatt arbetsförmåga och ökade levnadskostnader.

Article 13 Réparation d’autres préjudices corporels

Article 13 Compensation for other bodily harm

Artikel 13 Ersättning för annan personskada

Le droit national détermine, si et dans quelle mesure le gestionnaire ou le transporteur doivent verser des dommagesintérêts pour des préjudices corporels autres que ceux prévus aux articles 11 et 12.

National law shall determine whether and to what extent the manager or the carrier must pay damages for bodily harm other than that provided for in Articles 11 and 12.

Om och i vilken mån förvaltaren eller transportören är skyldig att betala ersättning för andra skador än dem som avses i artiklarna 11 och 12 skall avgöras enligt nationell rätt.

Bilaga 2

225

Article 14 Forme et montant des dommagesintérêts en cas de mort et de blessures

Article 14 Form and amount of damages in case of death and personal injury

Artikel 14 Ersättningens form och belopp vid dödsfall eller annan personskada

§ 1 Les dommages-intérêts prévus à l’article 11, § 2 et à l’article 12, lettre b) doivent être alloués sous forme de capital. Toutefois, si le droit national permet l’allocation d’une rente, ils sont alloués sous cette forme lorsque la personne lésée ou les ayants droit visés à l’article 11, § 2, le demandent.

§ 1 The damages provided for in Article 11 § 2 and in Article 12 letter b) must be awarded in the form of a lump sum. However, if national law permits the award of an annuity, the damages shall be awarded in that form if so requested by the injured person or by persons entitled referred to in Article 11 § 2.

§ 1 Den ersättning som avses i artikel 11 § 2 och i artikel 12 b skall utges som engångsbelopp. Ersättningen skall dock utgå som livränta, om den nationella rätten tillåter det och den person som har lidit skada eller den rättsinnehavare som avses i artikel 11 § 2 begär det.

§ 2 Le montant des dommagesintérêts à allouer en vertu du § 1 est déterminé selon le droit national. Toutefois, pour l’application des présentes Règles uniformes, il est fixé une limite maximale de 175 000 unités de compte en capital ou en rente annuelle correspondant à ce capital, pour chaque personne, dans le cas où le droit national prévoit une limite maximale d’un montant inférieur.

§ 2 The amount of damages to be awarded pursuant to § 1 shall be determined in accordance with national law. However, for the purposes of these Uniform Rules, the upper limit per person shall be set at 175,000 units of account as a lump sum or as an annuity corresponding to that sum, where national law provides for an upper limit of less than that amount.

§ 2 Storleken på den ersättning som skall utges enligt § 1 skall bestämmas enligt nationell rätt. Vid tillämpningen av dessa enhetliga rättsregler skall dock ett engångsbelopp, eller livränta motsvarande detta belopp, fastställas till högst 175 000 beräkningsenheter per person, om det i den nationella rätten föreskrivs ett lägre maximibelopp.

Article 15 Déchéance du droit d’invoquer les limites de responsabilité

Article 15 Loss of right to invoke the limits of liability

Artikel 15 Förlust av rätt att åberopa begränsning av skadeståndsansvar

Les limites de responsabilité prévues dans les présentes Règles uniformes ainsi que les dispositions du droit national, qui limitent les indemnités à un montant déterminé, ne s'appliquent pas s'il est prouvé que le dommage résulte d'un acte ou d'une omission que l’auteur du dommage a commis, soit avec l'intention de provoquer un tel dommage, soit témérairement et avec conscience qu'un tel dommage en résultera probablement.

The limits of liability provided for in these Uniform Rules as well as the provisions of national law, which limit the compensation to a certain amount, shall not apply if it is proved that the loss or damage results from an act or omission, which the author of the loss or damage has committed either with the intent to cause such loss or damage, or recklessly and with knowledge that such loss or damage would probably result.

Den begränsning av skadeståndsansvaret som anges i dessa enhetliga rättsregler och i de bestämmelser i nationell rätt som begränsar ersättningen till ett visst belopp, skall inte tillämpas om det visas att den skadevållande orsakat skadan genom handling eller underlåtenhet antingen i avsikt att vålla en sådan skada eller hänsynslöst och med insikt att en sådan skada sannolikt skulle uppkomma.

Bilaga 2 SOU 2004:92

226

Article 16 Conversion et intérêts

Article 16 Conversion and interest

Artikel 16 Omräkning och ränta

§ 1 Lorsque le calcul de l’indemnité implique la conversion des sommes exprimées en unités monétaires étrangères, celle-ci est faite d’après le cours aux jour et lieu du paiement de l’indemnité.

§ 1 Where the calculation of compensation requires the conversion of sums expressed in foreign currency, conversion shall be at the exchange rate applicable on the day and at the place of payment of the compensation.

§ 1 När beräkningen av ersättningen medför omräkning av belopp som uttryckts i utländsk valuta, skall denna omräkning göras enligt kursen den dag och på den plats där ersättningen betalas.

§ 2 L’ayant droit peut demander des intérêts de l’indemnité, calculés à raison de cinq pour cent l’an, à partir du jour de l’ouverture d’une procédure de conciliation, du recours au tribunal arbitral prévu au Titre V de la Convention ou de la demande en justice.

§ 2 The person entitled may claim interest on compensation, calculated at five per cent per annum, from the day of initiation of a conciliation procedure, of seizure of the Arbitration Tribunal provided for in Title V of the Convention or from the day on which legal proceedings were instituted.

§ 2 Den skadelidande får kräva ränta på ersättningsbeloppet med fem procent per år från och med den dag då ett förlikningsförfarande inleddes, då ärendet hänsköts till den skiljenämnd som föreskrivs i avdelning V i fördraget eller då talan väcktes vid domstol.

Article 17 Responsabilité en cas d’accident nucléaire

Article 17 Liability in case of nuclear incidents

Artikel 17 Ansvar vid atomolycka

Le gestionnaire et le transporteur sont déchargés de la responsabilité qui leur incombe en vertu des présentes Règles uniformes lorsque le dommage a été causé par un accident nucléaire et qu’en application des lois et prescriptions d’un Etat réglant la responsabilité dans le domaine de l’énergie nucléaire, l’exploitant d’une installation nucléaire ou une autre personne qui lui est substituée est responsable de ce dommage.

The manager and the carrier shall be relieved of liability pursuant to these Uniform Rules for loss or damage caused by a nuclear incident when the operator of a nuclear installation or another person who is substituted for him is liable for the loss or damage pursuant to the laws and prescriptions of a State governing liability in the field of nuclear energy.

Förvaltaren och transportören skall vara befriade från det ansvar som åligger dem enligt dessa enhetliga rättsregler, om skadan har orsakats av en atomolycka och ägaren till en atomanläggning eller någon annan person i dennes ställe är ansvarig för skadan enligt en stats lagar och bestämmelser om ansvar på atomenergins område.

Article 18 Responsabilité pour les auxiliaries

Article 18 Liability for auxiliaries

Artikel 18 Ansvar för järnvägspersonal

Le gestionnaire et le transporteur répondent de leurs auxiliaires.

The manager and the carrier shall be liable for their auxiliaries.

Förvaltaren och transportören skall vara ansvariga för sin personal.

Bilaga 2

227

Article 19 Autres actions

Article 19 Other actions

Artikel 19 Andra grunder för anspråk

§ 1 Dans tous les cas où les présentes Règles uniformes s’appliquent, toute action en responsabilité, à quelque titre que ce soit, ne peut être exercée contre le gestionnaire ou contre le transporteur que dans les conditions et limitations de ces Règles uniformes.

§ 1 In all cases where these Uniform Rules shall apply, any action in respect of liability, on whatever grounds, may be brought against the manager or against the carrier only subject to the conditions and limitations laid down in these Uniform Rules.

§ 1 I de fall där dessa enhetliga rättsregler är tillämpliga får anspråk på ersättning, oavsett vilken grund som åberopas, väckas mot förvaltaren eller transportören endast under de förutsättningar och med de begränsningar som föreskrivs i dessa enhetliga rättsregler.

§ 2 Il en est de même pour toute action exercée contre les auxiliaires dont le gestionnaire ou le transporteur répondent en vertu de l’article 18.

§ 2 The same shall apply to any action brought against the auxiliaries for whom the manager or the carrier is liable pursuant to Article 18.

§ 2 Detsamma skall även gälla i fråga om talan mot järnvägspersonal som förvaltaren eller transportören ansvarar för enligt artikel 18.

Article 20 Accords-litiges

Article 20 Agreements to settle

Artikel 20 Avtal om tvister

Les parties au contrat peuvent convenir des conditions dans lesquelles elles font valoir ou renoncent à faire valoir leurs droits aux dommages-intérêts à l’égard de l’autre partie au contrat.

The parties to the contract may agree conditions in which they assert or renounce their rights to compensation from the other party to the contract.

Avtalsparterna får komma överens om villkoren för att göra gällande eller avstå från att göra gällande sina skadeståndsanspråk mot den andra avtalsparten.

Titre IV Actions des auxiliaries

Title IV Actions by Auxiliaries

Avdelning IV Anspråk från järnvägspersonal

Article 21 Actions contre le gestionnaire ou contre le transporteur

Article 21 Actions against the manager or against the carrier

Artikel 21 Anspråk mot förvaltaren eller transportören

§ 1 Toute action en responsabilité des auxiliaires du transporteur contre le gestionnaire pour des dommages causés par celui-ci, à quelque titre que ce soit, ne peut être exercée que dans les conditions et limitations des présentes Règles uniformes.

§ 1 Any action in respect of liability brought by the auxiliaries of the carrier against the manager on account of loss or damage caused by him, on whatever grounds, may be brought only subject to the conditions and limitations laid down in these Uniform Rules.

§ 1 Ersättningsanspråk av transportörens järnvägspersonal mot förvaltaren för skador som denne har orsakat får, oavsett vilken grund som åberopas, endast göras gällande under de förutsättningar och med de begränsningar som anges i dessa enhetliga rättsregler.

§ 2 Toute action en responsabilité des auxiliaires du gestionnaire contre le transporteur pour des dommages causés par celui-ci, à quelque

§ 2 Any action in respect of liability brought by the auxiliaries of the manager against the carrier on account of loss or damage caused by him, on

§ 2 Ersättningsanspråk av förvaltarens järnvägspersonal mot transportören för skador som denne har orsakat får, oavsett vilken grund som åberopas,

Bilaga 2 SOU 2004:92

228

titre que ce soit, ne peut être exercée que dans les conditions et limitations des présentes Règles uniformes.

whatever grounds, may be brought only subject to the conditions and limitations laid down in these Uniform Rules.

endast göras gällande under de förutsättningar och med de begränsningar som anges i dessa enhetliga rättsregler.

Titre V Exercice des droits

Title V Assertion of Rights

Avdelning V Framställande av anspråk

Article 22 Procédure de conciliation

Article 22 Conciliation procedures

Artikel 22 Förlikningsförfarande

Les parties au contrat peuvent convenir de procédures de conciliation ou faire appel au tribunal arbitral prévu au Titre V de la Convention.

The parties to the contract may agree conciliation procedures or appeal to the Arbitration Tribunal provided for in Title V of the Convention.

Avtalsparterna får komma överens om förlikningsförfaranden eller överlämna ärendet till den skiljenämnd som föreskrivs i avdelning V i fördraget.

Article 23 Recours

Article 23 Recourse

Artikel 23 Rätt till återkrav

Le bien-fondé du paiement effectué par le transporteur sur la base des Règles uniformes CIV ou des Règles uniformes CIM ne peut être contesté, lorsque l’indemnité a été fixée judiciairement et que le gestionnaire, dûment assigné, a été mis à même d’intervenir au procès.

The validity of the payment made by the carrier on the basis of the CIV Uniform Rules or the CIM Uniform Rules may not be disputed when compensation has been determined by a court or tribunal and when the manager, duly served with notice of the proceedings, has been afforded the opportunity to intervene in the proceedings.

Det befogade i en betalning som har gjorts av en transportör på grundval av de enhetliga rättsreglerna CIV eller de enhetliga rättsreglerna CIM får inte bestridas om ersättningsbeloppet har fastställts av domstol och när förvaltaren har blivit behörigen underrättad om stämningsansökan och beretts tillfälle att inträda som intervenient i målet.

Article 24 For

Article 24 Forum

Artikel 24 Behörig domstol

§ 1 Les actions judiciaires fondées sur les présentes Règles uniformes peuvent être intentées devant les juridictions des Etats membres désignées d’un commun accord par les parties au contrat.

§ 1 Actions based on these Uniform Rules may be brought before the courts or tribunals of the Member States designated by agreement between the parties to the contract.

§ 1 Talan som grundas på dessa enhetliga rättsregler får föras vid de domstolar i medlemsstaterna som har utsetts genom överenskommelse mellan avtalsparterna.

§ 2 Sauf convention contraire entre les parties, la juridiction compétente est celle de l’Etat membre où le gestionnaire a son siège.

§ 2 Unless the parties to the contract otherwise agree, the competent courts or tribunals shall be those of the Member State where the manager has his place of business.

§ 2 Om inte parterna har avtalat något annat, skall domstolarna i den medlemsstat där förvaltaren har sitt säte vara behöriga.

Bilaga 2

229

Article 25 Prescription

Article 25 Limitation of actions

Artikel 25 Preskription

§ 1 Les actions fondées sur les présentes Règles uniformes sont prescrites par trois ans.

§ 1 The period of limitation for actions based on these Uniform Rules shall be three years.

§ 1 Fordringar som grundas på dessa enhetliga rättsregler skall preskriberas efter tre år.

§ 2 La prescription court à compter du jour où le dommage s’est produit.

§ 2 The period of limitation shall run from the day when the loss or damage occurred.

§ 2 Preskriptionstiden skall löpa från den dag då skadan inträffade.

§ 3 En cas de mort de personnes, les actions sont prescrites par trois ans à compter du lendemain du décès, sans que ce délai puisse toutefois dépasser cinq ans à compter du lendemain de l’événement dommageable.

§ 3 In case of death of persons, the period of limitation shall be three years from the day after the day the death occurred, but not exceeding five years from the day after the day of the accident.

§ 3 Om en person har avlidit, skall preskriptionstiden vara tre år från dagen efter dödsfallet, men den får inte överstiga fem år från dagen efter den händelse som givit upphov till skadan.

§ 4 Une action récursoire d’une personne tenue responsable pourra être exercée même après l’expiration du délai de prescription prévu au § 1, si elle l’est dans le délai déterminé par la loi de l’Etat où les poursuites sont engagées. Toutefois, ce délai ne pourra être inférieur à quatre-vingt-dix jours à compter de la date à laquelle la personne qui exerce l’action récursoire a réglé la réclamation ou a ellemême reçu signification de l’assignation.

§ 4 A recourse action by a person held liable may be brought even after the expiration of the limitation period provided for in § 1, if it is brought within the period allowed by the law of the State where the proceedings are brought. However, the period allowed shall be not less than ninety days from the day when the person bringing the recourse action has settled the claim or has been served with notice of the proceedings against himself.

§ 4 En talan om återkrav från en person som hålls ansvarig får föras även efter att den preskriptionstid som anges i § 1 har löpt ut, om den förs inom den tidsfrist som har fastställts genom lag i den stat där talan förs. Denna tidsfrist får dock inte understiga 90 dagar från den dag då den som för talan om återkrav har betalat fordran eller själv delgivits stämning.

§ 5 La prescription est suspendue lorsque les parties au litige conviennent d’une procédure de conciliation ou lorsqu’elles saisissent le tribunal arbitral prévu au Titre V de la Convention.

§ 5 The period of limitation shall be suspended when the parties agree a conciliation procedure or when they seize the Arbitration Tribunal provided for in Title V of the Convention.

§ 5 Uppehåll skall göras i preskriptionstiden när parterna i tvisten kommer överens om ett förlikningsförfarande eller när de överlämnar ärendet till den skiljenämnd som föreskrivs i avdelning V i fördraget.

§ 6 Par ailleurs, la suspension et l'interruption de la prescription sont réglées par le droit national.

§ 6 Otherwise, suspension and interruption of the limitation period shall be governed by national law.

§ 6 I övrigt skall nationell rätt gälla i fråga om förlängning av preskriptionstiden och preskriptionsavbrott.

Bilaga 2

231

Règles uniformes concernant la validation de normes techniques et l’adoption de prescriptions techniques uniformes applicables au matériel ferroviaire destiné à être utilisé en trafic international (APTU, appendice F à la Convention) Uniform Rules concerning the Validation of Technical Standards and the Adoption of Uniform Technical Prescriptions applicable to Railway Material intended to be used in International Traffic (APTU, appendix F to the Convention) Enhetliga rättsregler för validering av tekniska standarder och antagande av enhetliga tekniska föreskrifter för järnvägsmateriel avsedd att nyttjas i internationell trafik (APTU, bihang F till fördraget)

• Article premier

Champ d’application

• Article 1

Scope

• Artikel 1

Tillämpningsområde

• Article 2

Définitions

• Article 2

Definitions

• Artikel 2

Definitioner

• Article 3

But

• Article 3

Aim

• Artikel 3

Ändamål

• Article 4

Elaboration de normes et prescriptions techniques

• Article 4

Preparation of technical standards and prescriptions

• Artikel 4

Utarbetande av tekniska standarder och föreskrifter

• Article 5

Validation de normes techniques

• Article 5

Validation of technical standards

• Artikel 5

Validering av tekniska standarder

• Article 6

Adoption de prescriptions techniques uniformes

• Article 6

Adoption of uniform technical prescriptions

• Artikel 6

Antagande av enhetliga tekniska föreskrifter

• Article 7

Forme des demandes

• Article 7

Form of applications

• Artikel 7

Ansökningarnas utformning

• Article 8

Annexes techniques

• Article 8

Technical Annexes

• Artikel 8

Tekniska bilagor

• Article 9

Déclarations

• Article 9

Declarations

• Artikel 9

Förklaringar

• Article 10

Abrogation de l’Unité Technique

• Article 10

Abrogation of Technical Unity

• Artikel 10

Upphävande av teknisk enhet

• Article 11

Primauté des Annexes

• Article 11

Precedence of the Annexes

• Artikel 11

Bilagornas företräde

• Annexe 1

Normes techniques et prescriptions techniques uniformes relatives à l’ensemble des véhicules ferroviaires

• Annex 1

Technical Standards and Uniform Technical Prescriptions relating to all Railway Vehicles

• Bilaga 1

Tekniska standarder och enhetliga tekniska föreskrifter avseende alla järnvägsfordon

Bilaga 2 SOU 2004:92

232

• Annexe 2

Normes techniques et prescriptions techniques uniformes relatives aux véhicules de traction

• Annex 2

Technical Standards and Uniform Technical Prescriptions relating to Traction Units

• Bilaga 2

Tekniska standarder och enhetliga tekniska föreskrifter avseende dragfordon

• Annexe 3

Normes techniques et prescriptions techniques uniformes relatives aux wagons

• Annex 3

Technical Standards and Uniform Technical Prescriptions relating to Wagons

• Bilaga 3

Tekniska standarder och enhetliga tekniska föreskrifter avseende godsvagnar

• Annexe 4

Normes techniques et prescriptions techniques uniformes relatives aux voitures

• Annex 4

Technical Standards and Uniform Technical Prescriptions relating to Carriages

• Bilaga 4

Tekniska standarder och enhetliga tekniska föreskrifter avseende passagerarvagnar

• Annexe 5

Normes techniques et prescriptions techniques uniformes relatives aux installations d’infrastructure

• Annex 5

Technical Standards and Uniform Technical Prescriptions relating to Infrastructure Installations

• Bilaga 5

Tekniska standarder och enhetliga tekniska föreskrifter avseende infrastrukturanläggningar

• Annexe 6

Normes techniques et prescriptions techniques uniformes relatives aux systèmes de sécurité des circulations et de regulation

• Annex 6

Technical Standards and Uniform Technical Prescriptions relating to Safety and Operational Control Systems

• Bilaga 6

Tekniska standarder och enhetliga tekniska föreskrifter avseende säkerhets- och trafikledningssystem

• Annexe 7

Normes techniques et prescriptions techniques uniformes en matière de système de technologie de l'information

• Annex 7

Technical Standards and Uniform Technical Prescriptions concerning Systems of Information Technology

• Bilaga 7

Tekniska standarder och enhetliga tekniska föreskrifter avseende system för informationsteknik

• Annexe 8

Normes techniques et prescriptions techniques uniformes relatives à tout autre matériel ferroviaire

• Annex 8

Technical Standards and Uniform Technical Prescriptions relating to any other Railway Material

• Bilaga 8

Tekniska standarder och enhetliga tekniska föreskrifter avseende all annan järnvägsmateriel

Bilaga 2

233

Article premier Champ d’application

Article 1 Scope

Artikel 1 Tillämpningsområde

Les présentes Règles uniformes fixent la procédure de validation de normes techniques et d’adoption de prescriptions techniques uniformes pour le matériel ferroviaire destiné à être utilisé en trafic international.

These Uniform Rules lay down, for railway material intended to be used in international traffic, the procedure for the validation of technical standards and the adoption of uniform technical prescriptions.

I dessa enhetliga rättsregler fastställs förfarandet för validering av tekniska standarder och för antagande av enhetliga tekniska föreskrifter för järnvägsmateriel avsedd att nyttjas i internationell trafik.

Article 2 Définitions

Article 2 Definitions

Artikel 2 Definitioner

Aux fins des présentes Règles uniformes et de leurs Annexes, le terme :

For the purposes of these Uniform Rules and its Annexes, the term

I dessa enhetliga rättsregler och i bilagorna till dem avses med

a) “Etat partie” désigne tout

Etat membre de l’Organisation n’ayant pas fait, conformément à l’article 42, § 1, première phrase, de la Convention, de déclaration relative à ces Règles uniformes;

a) “Contracting State” means

a Member State of the Organisation which has not made a declaration in respect of these Uniform Rules in accordance with Article 42 § 1, first sentence, of the Convention;

a) deltagande stat: en med-

lemsstat i organisationen som inte har avgett någon förklaring avseende dessa enhetliga rättsregler i enlighet med artikel 42 § 1 första meningen i fördraget,

b) “trafic international”

désigne la circulation des véhicules ferroviaires sur des lignes ferroviaires empruntant le territoire d’au moins deux Etats parties;

b) “international traffic”

means the circulation of railway vehicles on railway lines over the territory of at least two Contracting States;

b) internationell trafik: trafik

med järnvägsfordon på järnvägslinjer som berör minst två deltagande staters territorier,

c) “entreprise de transport

ferroviaire” désigne toute entreprise à statut privé ou public qui est autorisée à transporter des personnes ou des marchandises, la traction étant assurée par celle-ci;

c) “rail

transport

undertaking” means a private or public undertaking which is authorised to carry persons or goods and which ensures traction;

c) järnvägsföretag: ett privat

eller offentligt företag som har tillstånd att transportera personer eller gods och som ansvarar för dragkraften,

d) “gestionnaire d’infra-

structure” désigne toute entreprise ou toute autorité qui gère une infrastructure ferroviaire;

d) “infrastructure manager”

means an undertaking or an authority which manages railway infrastructure;

d) infrastrukturförvaltare: ett

företag eller en myndighet som förvaltar en järnvägsinfrastruktur,

Bilaga 2 SOU 2004:92

234

e) “matériel ferroviaire”

désigne tout matériel ferroviaire destiné à être utilisé en trafic international, notamment les véhicules et l’infrastructure ferroviaires;

e) “railway material” means

railway material intended to be used in international traffic, in particular the railway vehicles and railway infrastructure;

e) järnvägsmateriel: järnvägs-

materiel som är avsedd att nyttjas i internationell trafik, i synnerhet järnvägsfordon och järnvägsinfrastruktur,

f) “véhicule ferroviaire”

désigne tout véhicule apte à circuler sur ses propres roues sur des voies ferrées avec ou sans traction;

f) “railway vehicle” means a

vehicle suitable for circulation on its own wheels on railway lines with or without traction;

f) järnvägsfordon: ett fordon

som rullar på egna hjul på räls med eller utan egen dragkraft,

g) “véhicule de traction”

désigne un véhicule ferroviaire pourvu de moyen de traction;

g) “traction unit” means a

railway vehicle provided with a means of traction;

g) dragfordon: ett järnvägs-

fordon som är försett med egen dragkraft,

h) “wagon” désigne un

véhicule ferroviaire, non pourvu de moyen de traction, qui est destiné à transporter des marchandises;

h) “wagon” means a railway

vehicle, not provided with a means of traction, which is intended to carry goods;

h) godsvagn: ett järnvägs-

fordon som inte är försett med egen dragkraft och som är avsett att transportera gods,

i) “voiture” désigne un

véhicule ferroviaire, non pourvu de moyen de traction, qui est destiné à transporter des voyageurs;

i) “carriage” means a railway

vehicle, not provided with a means of traction, which is intended to carry passengers;

i) passagerarvagn: ett järn-

vägsfordon som inte är försett med egen dragkraft och som är avsett att transportera resande,

j) “infrastructure ferroviaire”

désigne toutes les voies ferrées et installations fixes, dans la mesure où celles-ci sont nécessaires à la circulation des véhicules ferroviaires et à la sécurité du trafic;

j) “railway infrastructure”

means all the railway lines and fixed installations, so far as these are necessary for the circulation of railway vehicles and the safety of traffic;

j) järnvägsinfrastruktur: alla

järnvägsspår och fasta anläggningar som är nödvändiga för framförandet av järnvägsfordon och för trafiksäkerheten,

k) “norme technique” désigne

toute spécification technique adoptée par un organisme de normalisation national ou international reconnu selon les procédures qui lui sont propres; toute spécification technique élaborée dans le cadre des Communautés européennes est assimilée à une norme technique;

k) “technical standard” means

a technical specification adopted by a recognised national or international standardisation body, according to the procedures applicable to it; a technical specification prepared within the framework of the European Communities shall be treated as a technical standard.

k) teknisk standard: en tek-

nisk beskrivning som har antagits av ett nationellt eller internationellt standardiseringsorgan, erkänt enligt de förfaranden som gäller för det; en teknisk beskrivning som har utarbetats inom ramen för Europeiska gemenskaperna skall betraktas som en teknisk standard,

l) “prescription technique”

désigne toute règle, autre qu’une norme technique, relative à la construction, à

l) “technical prescription”

means a rule, other than a technical standard, relating to the construction,

l) teknisk föreskrift: en regel som inte är en teknisk standard och som rör tillverkning, drift, underhåll

Bilaga 2

235

l’exploitation, à la maintenance ou à une procédure concernant le matériel ferroviaire;

operation, maintenance or relating to a procedure concerning railway material;

eller ett förfarande som rör järnvägsmateriel,

m) “Commission d’experts

techniques” désigne la Commission prévue à l’article 13, § 1, lettre f) de la Convention.

m) “Committee of Technical

Experts” means the Committee provided for in Article 13 § 1, letter f) of the Convention.

m) tekniska expertutskottet:

det utskott som avses i artikel 13 § 1 f i fördraget.

Article 3 But

Article 3 Aim

Artikel 3 Ändamål

§ 1 La validation de normes techniques relatives au matériel ferroviaire et l’adoption de prescriptions techniques uniformes applicables au matériel ferroviaire ont pour but de:

§ 1 The validation of technical standards relating to railway material and the adoption of uniform technical prescriptions applicable to railway material shall have as its aim to

§ 1 Valideringen av tekniska standarder för järnvägsmateriel och antagandet av enhetliga tekniska föreskrifter för järnvägsmateriel skall ha som ändamål att

a) faciliter la libre circulation

de véhicules et la libre utilisation d’autres matériels ferroviaires en trafic international;

a) facilitate the free

circulation of vehicles and the free use of other railway material in international traffic,

a) underlätta den fria rörlig-

heten för fordon och det fria nyttjandet av annan järnvägsmateriel i internationell trafik,

b) contribuer à assurer la

sécurité, la fiabilité et la disponibilité en trafic international;

b) contribute to ensuring the

safety, efficiency and the availability for international traffic,

b) bidra till att garantera

säkerheten, tillförlitligheten och tillgängligheten i internationell trafik,

c) tenir compte de la

protection de l’environnement et de la santé publique.

c) take account of the

protection of the environment and public health.

c) ta hänsyn till miljöskyddet

och folkhälsan.

§ 2 Lors de la validation de normes techniques ou de l’adoption de prescriptions techniques uniformes, seules sont prises en compte celles qui ont été élaborées au niveau international.

§ 2 When technical standards are validated or uniform technical prescriptions are adopted, only those prepared at the international level shall be taken into account.

§ 2 Vid validering av tekniska standarder eller antagande av enhetliga tekniska föreskrifter skall endast de som har utarbetats på internationell nivå beaktas.

§ 3 Dans la mesure du possible: § 3 To the extent possible § 3 I den mån det är möjligt

a) il convient d’assurer une

interopérabilité des systèmes et composants techniques nécessaires en trafic international;

a) it is appropriate to ensure

interoperability of technical systems and components necessary for international traffic;

a) bör driftskompatibilitet

garanteras i fråga om de tekniska system och komponenter som är nödvändiga i internationell trafik,

b) les normes techniques et

les prescriptions techniques uniformes sont axées sur les performances; le cas échéant, elles comportent des variantes.

b) technical standards and

uniform technical prescriptions shall be performance related; if appropriate, they shall include variants.

b) skall tekniska standarder

och enhetliga tekniska föreskrifter vara inriktade på prestanda; i förekommande fall skall de innehålla alternativ.

Bilaga 2 SOU 2004:92

236

Article 4 Elaboration de normes et prescriptions techniques

Article 4 Preparation of technical standards and prescriptions

Artikel 4 Utarbetande av tekniska standarder och föreskrifter

§ 1 L’élaboration de normes techniques et de prescriptions techniques uniformes relatives au matériel ferroviaire est du ressort des organismes reconnus compétents en la matière.

§ 1 The preparation of technical standards and of uniform technical prescriptions concerning railway material shall be the responsibility of the bodies recognised as competent in the matter.

§ 1 Utarbetandet av tekniska standarder och enhetliga tekniska föreskrifter avseende järnvägsmateriel skall åligga de organ som har erkänts som behöriga på området.

§ 2 La normalisation des produits et des procédures industriels est du ressort des organismes de normalisation nationaux et internationaux reconnus.

§ 2 The standardisation of industrial products and procedures shall be the responsibility of recognised national and international standardisation bodies.

§ 2 Standardiseringen av produkter och förfaranden inom industrin skall åligga de erkända nationella och internationella standardiseringsorganen.

Article 5 Validation de normes techniques

Article 5 Validation of technical standards

Artikel 5 Validering av tekniska standarder

§ 1 Peut déposer une demande de validation d’une norme technique:

§ 1 An application for validation of a technical standard may be made by:

§ 1 Ansökan om validering av en teknisk standard får inges av

a) tout Etat partie;

a) any Contracting State;

a) varje deltagande stat,

b) toute organisation

d’intégration économique régionale à laquelle ses Etats membres ont transféré des compétences pour légiférer dans le domaine des normes techniques relatives au matériel ferroviaire;

b) any regional economic

integration organisation to which its Member States have transferred competence to legislate in the field of technical standards relating to railway material;

b) varje organisation för

regional ekonomisk integration på vilken medlemsstaterna har överlåtit befogenheter att lagstifta inom området tekniska standarder avseende järnvägsmateriel,

c) tout organisme de normalisation national ou international chargé de la normalisation dans le domaine ferroviaire;

c) any national or

international standardisation body having the task of standardisation in the railway field;

c) varje nationellt eller inter-

nationellt standardiseringsorgan som har standardisering inom järnvägsområdet till uppgift,

d) toute association

internationale représentative, pour les membres de laquelle l’existence des normes techniques relatives au matériel ferroviaire est indispensable pour des raisons de sécurité et d’économie dans l’exercice de leur activité.

d) any representative

interational association for whose members the existence of technical standards relating to railway material is indispensible for reasons of safety and economy in the exercise of their activity.

d) varje internationell

intresseorganisation för vars medlemmar det av säkerhetsskäl och av ekonomiska skäl i utövandet av deras verksamhet är absolut nödvändigt att det finns tekniska standarder avseende järnvägsmateriel.

Bilaga 2

237

§ 2 La Commission d’experts techniques décide de la validation d’une norme technique selon la procédure prévue aux articles 16, 20 et 33, § 6 de la Convention. Les décisions entrent en vigueur selon l’article 35, §§ 3 et 4 de la Convention.

§ 2 The Committee of Technical Experts shall decide whether to validate a technical standard in accordance with the procedure laid down in Articles 16, 20 and 33 § 6 of the Convention. The decisions shall enter into force in accordance with Article 35 §§ 3 and 4 of the Convention.

§ 2 Tekniska expertutskottet skall besluta om validering av en teknisk standard enligt det förfarande som anges i artiklarna 16 och 20 samt artikel 33 § 6 i fördraget. Besluten träder i kraft enligt artikel 35 §§ 3 och 4 i fördraget.

Article 6 Adoption de prescriptions techniques uniformes

Article 6 Adoption of uniform technical prescriptions

Artikel 6 Antagande av enhetliga tekniska föreskrifter

§ 1 Peut déposer une demande d’adoption d’une prescription technique uniforme:

§ 1 An application for adoption of a uniform technical prescription may be made by:

§ 1 Ansökan om antagande av en enhetlig teknisk föreskrift får inges av

a) tout Etat partie;

a) any Contracting State;

a) varje deltagande stat,

b) toute organisation

d’intégration économique régionale à laquelle ses Etats membres ont transféré des compétences pour légiférer dans le domaine des prescriptions techniques relatives au matériel ferroviaire;

b) any regional economic

integration organisation to which its Member States have transferred competence to legislate in the field of technical prescriptions concerning railway material;

b) varje organisation för

regional ekonomisk integration på vilken medlemsstaterna har överlåtit befogenheter att lagstifta inom området tekniska föreskrifter avseende järnvägsmateriel,

c) toute association inter-

nationale représentative, pour les membres de laquelle l’existence des prescriptions techniques uniformes relatives au matériel ferroviaire est indispensable pour des raisons de sécurité et d’économie dans l’exercice de leur activité.

c) any representative

international association for whose members the existence of uniform technical prescriptions relating to railway material is indispensible for reasons of safety and economy in the exercise of their activity.

c) varje internationell

intresseorganisation för vars medlemmar det av säkerhetsskäl och av ekonomiska skäl i utövandet av deras verksamhet är absolut nödvändigt att det finns tekniska föreskrifter avseende järnvägsmateriel.

§ 2 La Commission d’experts techniques décide de l’adoption d’une prescription technique uniforme selon la procédure prévue aux articles 16, 20 et 33, § 6 de la Convention. Les décisions entrent en vigueur selon l’article 35, §§ 3 et 4 de la Convention.

§ 2 The Committee of Technical Experts shall decide whether to adopt a uniform technical prescription in accordance with the procedure laid down in Articles 16, 20 and 33 § 6 of the Convention. The decisions shall enter into force in accordance with Article 35 §§ 3 and 4 of the Convention.

§ 2 Tekniska expertutskottet skall besluta om antagande av en enhetlig teknisk föreskrift enligt det förfarande som anges i artiklarna 16 och 20 samt artikel 33 § 6 i fördraget. Besluten träder i kraft enligt artikel 35 §§ 3 och 4 i fördraget.

Bilaga 2 SOU 2004:92

238

Article 7 Forme des demandes

Article 7 Form of applications

Artikel 7 Ansökningarnas utformning

Les demandes visées aux articles 5 et 6 doivent être complètes, cohérentes et motivées. Elles doivent être adressées au Secrétaire général de l’Organisation dans une des langues de travail de celle-ci.

Applications referred to in Articles 5 and 6 must be complete, coherent and reasoned. They must be addressed to the Secretary General of the Organisation in one of its working languages.

De ansökningar som avses i artiklarna 5 och 6 skall vara fullständiga, sammanhängande och motiverade. De skall sändas till organisationens generalsekreterare på något av organisationens arbetsspråk.

Article 8 Annexes techniques

Article 8 Technical Annexes

Artikel 8 Tekniska bilagor

§ 1 Les normes techniques validées et les prescriptions techniques uniformes adoptées figurent dans les Annexes des présentes Règles uniformes énumérées ci-après:

§ 1 The validated technical standards and the adopted uniform technical prescriptions shall be included in the following Annexes to these Uniform Rules numbered as follows:

§ 1 De validerade tekniska standarderna och de antagna enhetliga tekniska föreskrifterna återfinns i bilagorna till dessa enhetliga rättsregler med följande nummer:

a) Normes techniques et

prescriptions techniques uniformes relatives à l’ensemble des véhicules ferroviaires (Annexe 1);

a) Technical Standards and

Uniform Technical Prescriptions relating to all Railway Vehicles (Annex 1);

a) Tekniska standarder och

enhetliga tekniska föreskrifter avseende alla järnvägsfordon (Bilaga 1).

b) Normes techniques et

prescriptions techniques uniformes relatives aux véhicules de traction (Annexe 2);

b) Technical Standards and

Uniform Technical Prescriptions relating to Traction Units (Annex 2);

b) Tekniska standarder och

enhetliga tekniska föreskrifter avseende dragfordon (Bilaga 2).

c) Normes techniques et

prescriptions techniques uniformes relatives aux wagons (Annexe 3);

c) Technical Standards and

Uniform Technical Prescriptions relating to Wagons (Annex 3);

c) Tekniska standarder och

enhetliga tekniska föreskrifter avseende godsvagnar (Bilaga 3).

d) Normes techniques et

prescriptions techniques uniformes relatives aux voitures (Annexe 4);

d) Technical Standards and

Uniform Technical Prescriptions relating to Carriages (Annex 4);

d) Tekniska standarder och

enhetliga tekniska föreskrifter avseende passagerarvagnar (Bilaga 4).

e) Normes techniques et

prescriptions techniques uniformes relatives aux installations d’infrastructure autres que celles visées à la lettre f) (Annexe 5);

e) Technical Standards and

Uniform Technical Prescriptions relating to Infrastructure Installations other than those specified in letter f) (Annex 5);

e) Tekniska standarder och

enhetliga tekniska föreskrifter avseende andra infrastrukturanläggningar än dem som avses i f (Bilaga 5).

f) Normes techniques et

prescriptions techniques uniformes relatives aux systèmes de sécurité des circulations et de régulation (Annexe 6);

f) Technical Standards and

Uniform Technical Prescriptions relating to Safety and Operational Control Systems (Annex 6);

f) Tekniska standarder och

enhetliga tekniska föreskrifter avseende säkerhets- och trafikledningssystem (Bilaga 6).

g) Normes techniques et

prescriptions techniques

g) Technical Standards and

Uniform Technical

g) Tekniska standarder och

enhetliga tekniska före-

Bilaga 2

239

uniformes en matière de systèmes de technologie de l’information (Annexe 7);

Prescriptions concerning Systems of Information Technology (Annex 7);

skrifter avseende system för informationsteknik (Bilaga 7).

h) Normes techniques et

prescriptions techniques uniformes relatives à tout autre matériel ferroviaire (Annexe 8).

h) Technical Standards and

Uniform Technical Prescriptions relating to any other Railway Material (Annex 8).

h) Tekniska standarder och

enhetliga tekniska föreskrifter avseende all annan järnvägsmateriel (Bilaga 8).

§ 2 Les Annexes font partie intégrante des présentes Règles uniformes. Leur structure doit tenir compte des particularités de l’écartement, du gabarit, des systèmes d’alimentation en énergie et des systèmes de sécurité des circulations et de régulation dans les Etats parties.

§ 2 The Annexes shall form an integral part of these Uniform Rules. They shall be framed in accordance with the particularities of the track gauge, the loading gauge, the systems of energy supply and the safety and operational control systems in the Contracting States.

§ 2 Bilagorna skall utgöra en integrerad del av dessa enhetliga rättsregler. De skall vara avfattade med hänsyn till de särskilda egenskaperna i fråga om spårvidd, profil, system för strömförsörjning samt säkerhets- och trafikledningssystem i de deltagande staterna.

§ 3 Les Annexes contiendront la version telle qu’elle sera adoptée, après l’entrée en vigueur du Protocole du 3 juin 1999 portant modification de la Convention, par la Commission d’experts techniques selon la même procédure que celle prévue aux articles 16, 20 et 33, § 6 de la Convention pour les modifications des Annexes.

§ 3 The Annexes will contain the version as it will be adopted, after the entry into force of the Protocol of 3 June 1999 for the modification of the Convention, by the Committee of Technical Experts according to the same procedure as that provided for in Articles 16, 20 and 33 § 6 of the Convention for modifications of the Annexes.

§ 3 Bilagorna kommer att innehålla den version som efter ikraftträdandet av protokollet av den 3 juni 1999 om ändring av fördraget antas av tekniska expertutskottet enligt samma förfarande för ändringar av bilagorna som föreskrivs i artiklarna 16 och 20 samt artikel 33 § 6 i fördraget.

Article 9 Déclarations

Article 9 Declarations

Artikel 9 Förklaringar

§ 1 Tout Etat partie peut, dans un délai de quatre mois à dater du jour de la notification par le Secrétaire général de la décision de la Commission d’experts techniques, faire une déclaration motivée auprès de celui-ci, selon laquelle il n’appliquera pas ou que partiellement la norme technique validée ou la prescription technique uniforme adoptée en ce qui concerne l’infrastructure ferroviaire située sur son territoire et le trafic sur cette infrastructure.

§ 1 Any Contracting State may, within a period of four months from the day of notification of the decision of the Committee of Technical Experts by the Secretary General, make a reasoned declaration notifying him that it will not apply or will apply only partially, the validated technical standard or the adopted uniform technical prescription, so far as it concerns the railway infrastructure situated on its territory and the traffic on that infrastructure.

§ 1 Varje deltagande stat kan inom en frist av fyra månader från den dag då generalsekreteraren informerade om tekniska expertutskottets beslut avge en motiverad förklaring till denne om att den inte kommer att tillämpa eller endast delvis kommer att tillämpa den validerade tekniska standarden eller den antagna enhetliga tekniska föreskriften när det gäller den järnvägsinfrastruktur som är belägen på dess territorium och trafiken på denna infrastruktur.

§ 2 Les Etats parties ayant fait une déclaration conformément au § 1 ne sont pas pris en compte

§ 2 The Contracting States which have made a declaration in accordance with § 1 shall not be

§ 2 De deltagande stater som har avgett en förklaring i enlighet med § 1 skall inte be-

Bilaga 2 SOU 2004:92

240

dans la fixation du nombre des Etats qui doivent formuler une objection conformément à l’article 35, § 4 de la Convention, afin qu’une décision de la Commission d’experts techniques n’entre pas en vigueur.

taken into account in determining the number of States which must formulate an objection in accordance with Article 35 § 4 of the Convention, in order that a decision of the Committee of Technical Experts should not enter into force.

aktas vid fastställandet av det antal stater som enligt artikel 35 § 4 i fördraget måste göra invändning för att ett beslut av tekniska expertutskotten inte skall träda i kraft.

§ 3 L’Etat qui à fait une déclaration conformément au § 1 peut y renoncer à tout moment en informant le Secrétaire général. Cette renonciation prend effet le premier jour du deuxième mois suivant l’information.

§ 3 A State which has made a declaration in accordance with § 1 may withdraw it at any time by notification to the Secretary General. This withdrawal shall take effect on the first day of the second month following the notification.

§ 3 En stat som har avgett en förklaring i enlighet med § 1 får när som helst återta den genom meddelande till generalsekreteraren. Detta återtagande träder i kraft första dagen i den andra månaden efter detta meddelande.

Article 10 Abrogation de l’Unité Technique

Article 10 Abrogation of Technical Unity

Artikel 10 Upphävande av teknisk enhet

L’entrée en vigueur, dans tous les Etats parties à la Convention internationale sur l’Unité Technique des chemins de fer, signée à Berne le 21 octobre 1882, dans sa teneur de 1938, des Annexes adoptées par la Commission d’experts techniques conformément à l’article 8, § 3 entraîne l’abrogation de ladite convention.

The entry into force of the Annexes, adopted by the Committee of Technical Experts in accordance with Article 8 § 3, in all the States parties to the 1938 version of the International Convention on the Technical Unity of Railways, signed at Berne on 21 October 1882, shall abrogate that convention.

Ikraftträdandet av de bilagor som antagits av tekniska expertutskottet i enlighet med artikel 8 § 3 i alla stater som är parter i den internationella konventionen om Unité Technique des chemins de fer (teknisk enhetlighet för järnvägarna), undertecknad i Bern den 21 oktober 1882, i dess lydelse från 1938, skall medföra att den konventionen upphävs.

Article 11 Primauté des Annexes

Article 11 Precedence of the Annexes

Artikel 11 Bilagornas företräde

§ 1 Après l’entrée en vigueur des Annexes, adoptées par la Commission d’experts techniques conformément à l’article 8, § 3, les normes techniques et les prescriptions techniques uniformes, contenues dans ces Annexes, priment, dans les relations entre les Etats parties, sur les dispositions de la Convention internationale sur l’Unité Technique des chemins de fer, signée à Berne le 21 octobre 1882, dans sa teneur de 1938.

§ 1 With the entry into force of the Annexes, adopted by the Committee of Technical Experts in accordance with Article 8 § 3, the technical standards and the uniform technical prescriptions therein shall take precedence, in relations between Contracting States, over the provisions of the 1938 version of the International Convention on the Technical Unity of Railways, signed at Berne on 21 October 1882.

§ 1 Efter ikraftträdandet av de bilagor som antagits av tekniska expertutskottet i enlighet med artikel 8 § 3, skall de tekniska standarder och de enhetliga tekniska föreskrifter som ingår i dessa bilagor, i förbindelserna mellan de deltagande staterna ges företräde över bestämmelserna i den internationella konventionen om Unité Technique des chemins de fer, undertecknad i Bern den 21 oktober 1882, i dess lydelse från 1938.

Bilaga 2

241

§ 2 Après l’entrée en vigueur des Annexes, adoptées par la Commission d’experts techniques conformément à l’article 8, § 3, les présentes Règles uniformes ainsi que les normes techniques et les prescriptions techniques uniformes, contenues dans leurs Annexes, priment, dans les Etats parties, sur les dispositions techniques :

§ 2 With the entry into force of the Annexes, adopted by the Committee of Technical Experts in accordance with Article 8 § 3, these Uniform Rules as well as the technical standards and the uniform technical prescriptions contained in its Annexes, shall take precedence, in the Contracting States, over the technical provisions

§ 2 Efter ikraftträdandet av de bilagor som antagits av tekniska expertutskottet i enlighet med artikel 8 § 3, skall dessa enhetliga rättsregler samt de tekniska standarder och de enhetliga tekniska föreskrifter som ingår i bilagorna till dessa, i de deltagande staterna ges företräde över de tekniska bestämmelserna i

a) du Règlement pour l’emploi réciproque des voitures et des fourgons en trafic international (RIC),

a) of the Regulation gover-

ning the reciprocal use of carriages and brake vans in international traffic (RIC),

a) Reglemente om ömsesidig

användning av passagerarvagnar och resgodsvagnar i internationell trafik (RIC),

b) du Règlement pour l’emploi réciproque des wagons en trafic international (RIV).

b) of the Regulation gover-

ning the reciprocal use of wagons in inter-national traffic (RIV).

b) Reglemente om ömsesidig

användning av godsvagnar i internationell trafik (RIV).

Annexe 1 Normes techniques et prescriptions techniques uniformes relatives à l’ensemble des véhicules ferroviaires

Annex 1 Technical Standards and Uniform Technical Prescriptions relating to all Railway Vehicles

Bilaga 1 Tekniska standarder och enhetliga tekniska föreskrifter avseende alla järnvägsfordon

A. Ecartement A. Track gauge A. Spårvidd

1. Chemins de fer à écartement normal (1435 mm)

1. Railways with standard track gauge (1435 mm)

1. Järnvägar med normal spårvidd (1435 mm)

2. Chemins de fer à écartement large (russe) (1520 mm)

2. Railways with wide track gauge (Russian) (1520 mm)

2. Järnvägar med bred spårvidd (rysk) (1520 mm)

3. Chemins de fer à écartement large (finlandais) (1524 mm)

3. Railways with wide track gauge (Finnish) (1524 mm)

3. Järnvägar med bred spårvidd (finsk) (1524 mm)

4. Chemins de fer à écartement large (irlandais) (1600 mm)

4. Railways with wide track gauge (Irish) (1600 mm)

4. Järnvägar med bred spårvidd (irländsk) (1600 mm)

5. Chemins de fer à écartement large (ibérique) (1688 mm)

5. Railways with wide track gauge (Iberian) (1688 mm)

5. Järnvägar med bred spårvidd (iberisk) (1688 mm)

6. Autres chemins de fer

6. Other railways

6. Andra järnvägar

B. Gabarit B. Loading gauge

B. Profil

1. Chemins de fer à écartement normal sur le continent européen

1. Railways with normal loading gauge on the European continent

1. Järnvägar med normal spårvidd på det europeiska fastlandet

Bilaga 2 SOU 2004:92

242

1. Chemins de fer à écartement normal en Grande-Bretagne

2. Railways with normal loading gauge in Great Britain

2. Järnvägar med normal spårvidd i Storbritannien

2. ...

3. ...

3. ...

C. ...

C. ...

C. ...

Annexe 2 Normes techniques et prescriptions techniques uniformes relatives aux véhicules de traction

Annex 2 Technical Standards and Uniform Technical Prescriptions relating to Traction Units

Bilaga 2 Tekniska standarder och enhetliga tekniska föreskrifter avseende dragfordon

A. Systèmes d’alimentation en énergie

A. Energy supply systems A. Strömförsörjningssystem

1. Courant continu 3000 V 1. Direct current of 3000 V 1. Likström 3000 V

2. Courant continu 1500 V et moins

2. Direct current of 1500 V or less

2. Likström 1500 V och mindre

3. Courant alternatif 25 kV / 50 Hz

3. Alternating current of 25 kV / 50 Hz

3. Växelström 25 kV / 50 Hz

4. Courant alternatif 15 kV / 16 b Hz

4. Alternating current of 15 kV / 16 b Hz

4. Växelström 15 kV / 16 b Hz

B. Systèmes de sécurité des circulations et de régulation

B. Safety and operational control systems

B. Säkerhets- och trafikledningssystem

...

...

...

Annexe 3 Normes techniques et prescriptions techniques uniformes relatives aux wagons

Annex 3 Technical Standards and Uniform Technical Prescriptions relating

to Wagons

Bilaga 3 Tekniska standarder och enhetliga tekniska föreskrifter avseende godsvagnar

Annexe 4 Normes techniques et prescriptions techniques uniformes relatives aux voitures

Annex 4 Technical Standards and Uniform Technical Prescriptions relating to Carriages

Bilaga 4 Tekniska standarder och enhetliga tekniska föreskrifter avseende passagerarvagnar

Annexe 5 Normes techniques et prescriptions techniques uniformes relatives aux installations d’infrastructure

Annex 5 Technical Standards and Uniform Technical Prescriptions relating to Infrastructure Installations

Bilaga 5 Tekniska standarder och enhetliga tekniska föreskrifter avseende infrastrukturanläggningar

Annexe 6 Normes techniques et prescriptions techniques uniformes relatives aux systèmes de sécurité des circulations et de regulation

Annex 6 Technical Standards and Uniform Technical Prescriptions relating to Safety and Operational Control Systems

Bilaga 6 Tekniska standarder och enhetliga tekniska föreskrifter avseende säkerhets- och trafikledningssystem

Annexe 7 Normes techniques et prescriptions techniques uniformes en matière

Annex 7 Technical Standards and Uniform Technical Prescriptions

Bilaga 7 Tekniska standarder och enhetliga tekniska föreskrifter

Bilaga 2

243

de système de technologie de l'information

concerning Systems of Information Technology

avseende system för informationsteknik

Annexe 8 Normes techniques et prescriptions techniques uniformes relatives à tout autre matériel ferroviaire

Annex 8 Technical Standards and Uniform Technical Prescriptions relating to any other Railway Material

Bilaga 8 Tekniska standarder och enhetliga tekniska föreskrifter avseende all annan järnvägsmateriel

* * *

* * *

* * *

Dans une première étape, les normes techniques et les prescriptions techniques uniformes relatives au matériel ferroviaire déjà existantes et reconnues au niveau international telles qu’elles figurent dans l’Unité Technique, dans le RIV et le RIC ainsi que dans les fiches techniques de l’UIC, seront intégrées dans les Annexes précitées.

As a first step, the technical standards and the uniform technical prescriptions relating to railway material already existing and recognised at the international level, such as contained in Technical Unity, in RIV and RIC as well as in the technical leaflets of UIC, will be integrated in the abovementioned Annexes.

Under en första etapp kommer de tekniska standarder och enhetliga tekniska föreskrifter avseende järnvägsmateriel som redan finns, som har erkänts på internationell nivå och som återfinns i ”Unité Technique”, i RIV och RIC samt i UIC:s tekniska faktablad integreras i de ovannämnda bilagorna.

Bilaga 2

245

Règles uniformes concernant l’admission technique de matériel ferroviaire utilisé en trafic international (ATMF, appendice G à la Convention) Uniform Rules concerning the Technical Admission of Railway Material used in International Traffic (ATMF, appendix G to the Convention) Enhetliga rättsregler för tekniskt godkännande av järnvägsmateriel som används i internationell trafik (ATMF, bihang G till fördraget)

• Article premier

Champ d’application

• Article 1

Scope

• Artikel 1

Tillämpningsområde

• Article 2

Définitions

• Article 2

Definitions

• Artikel 2

Definitioner

• Article 3

Admission au trafic international

• Article 3

Admission to international traffic

• Artikel 3

Godkännande för internationell trafik

• Article 4

Procédure

• Article 4

Procedure

• Artikel 4

Förfarande

• Article 5

Autorité compétente

• Article 5

Competent authority

• Artikel 5

Behörig myndighet

• Article 6

Reconnaissance de l’admission technique

• Article 6

Recognition of technical admission

• Artikel 6

Erkännande av tekniskt godkännande

• Article 7

Prescriptions de construction applicables aux véhicules

• Article 7

Construction prescriptions applicable to vehicles

• Artikel 7

Konstruktionsföreskrifter tillämpliga på fordon

• Article 8

Prescriptions de construction applicables à d’autres matériels

• Article 8

Construction prescriptions applicable to other material

• Artikel 8

Konstruktionsföreskrifter tillämpliga på annan materiel

• Article 9

Prescriptions d’exploitation

• Article 9

Operation prescriptions

• Artikel 9

Driftföreskrifter

• Article 10

Admission technique

• Article 10

Technical admission

• Artikel 10

Tekniskt godkännande

• Article 11

Certificats

• Article 11

Certificates

• Artikel 11

Intyg

• Article 12

Modèles uniformes

• Article 12

Uniform models

• Artikel 12

Enhetliga förlagor

• Article 13

Banque de données

• Article 13

Data bank

• Artikel 13

Databas

• Article 14

Inscriptions et signes

• Article 14

Inscriptions and signs

• Artikel 14

Texter och tecken

• Article 15

Maintenance

• Article 15

Maintenance

• Artikel 15

Underhåll

Bilaga 2 SOU 2004:92

246

• Article 16

Accidents et avaries graves

• Article 16

Accidents and severe damage

• Artikel 16

Olyckor och allvarliga skador

• Article 17

Immobilisation et refus des véhicules

• Article 17

Immobilisation and rejection of vehicles

• Artikel 17

Rätt att stoppa och avvisa fordon

• Article 18

Non-respect des prescriptions

• Article 18

Non-compliance with the prescriptions

• Artikel 18

Åsidosättande av föreskrifter

• Article 19

Différends

• Article 19

Disputes

• Artikel 19

Tvister

Bilaga 2

247

Article premier Champ d’application

Article 1 Scope

Artikel 1 Tillämpningsområde

Les présentes Règles uniformes fixent la procédure selon laquelle les véhicules ferroviaires sont admis à circuler et d’autres matériels ferroviaires à être utilisés en trafic international.

These Uniform Rules lay down, for railway vehicles and other railway material, the procedure for the admission to circulation or use in international traffic.

I dessa enhetliga rättsregler fastställs förfarandet för godkännande av järnvägsfordon och annan järnvägsmateriel för nyttjande i internationell trafik.

Article 2 Définitions

Article 2 Definitions

Artikel 2 Definitioner

Aux fins des présentes Règles uniformes et de leur Annexe, le terme:

For the purposes of these Uniform Rules and its Annex, the term

I dessa enhetliga rättsregler och i bilagorna till dem avses med

a) “Etat partie” désigne tout

Etat membre de l’Organisation n’ayant pas fait, conformément à l’article 42, § 1, première phrase, de la Convention, de déclaration relative à ces Règles uniformes;

a) “Contracting State” means

a Member State of the Organisation which has not made a declaration in respect of these Uniform Rules in accordance with Article 42 § 1, first sentence of the Convention;

a) deltagande stat: en med-

lemsstat i organisationen som inte har avgett någon förklaring avseende dessa enhetliga rättsregler i enlighet med artikel 42 § 1 första meningen i fördraget,

b) “trafic international”

désigne la circulation des véhicules ferroviaires sur des lignes ferroviaires empruntant le territoire d’au moins deux Etats parties;

b) “international traffic”

means the circulation of railway vehicles on railway lines over the territory of at least two Contracting States;

b) internationell trafik: trafik

med järnvägsfordon på järnvägslinjer som berör minst två deltagande staters territorier,

c) “entreprise de transport

ferroviaire” désigne toute entreprise à statut privé ou public qui est autorisée à transporter des personnes ou des marchandises, la traction étant assurée par celle-ci;

c) “rail transport under-

taking” means a private or public undertaking which is authorised to carry persons or goods and which ensures traction;

c) järnvägsföretag: ett privat

eller offentligt företag som har tillstånd att transportera personer eller gods och som ansvarar för dragkraften,

d) “gestionnaire d’infra-

structure” désigne toute entreprise ou toute autorité qui gère une infrastructure ferroviaire;

d) “infrastructure manager”

means an undertaking or an authority which manages railway infrastructure;

d) infrastrukturförvaltare: ett

företag eller en myndighet som förvaltar en järnvägsinfrastruktur,

e) “détenteur” désigne celui

qui exploite économiquement, de manière durable, un véhicule ferroviaire en tant que moyen de transport, qu’il en soit propriétaire ou

e) “keeper” means the person

who, being the owner or having the right to dispose of it, exploits a railway vehicle economically in a permanent manner as a means of transport;

e) innehavare: den person

som i egenskap av ägare eller med nyttjanderätt varaktigt ekonomiskt nyttjar ett fordon som transportmedel,

Bilaga 2 SOU 2004:92

248

qu’il en ait le droit de disposition;

f) “admission technique”

désigne la procédure menée par l’autorité compétente pour admettre un véhicule ferroviaire à circuler et d’autres matériels ferroviaires à être utilisés en trafic international;

f) “technical admission”

means the procedure carried out by the competent authority to admit a railway vehicle to circulation or other railway material to use in international traffic;

f) tekniskt godkännande: det

förfarande som den behöriga myndigheten tillämpar för att godkänna järnvägsfordon och annan järnvägsmateriel för nyttjande i internationell trafik,

g) “admission de type de

construction” désigne la procédure relative à un type de construction d’un véhicule ferroviaire, menée par l’autorité compétente, à l’issue de laquelle celle-ci accorde le droit de délivrer, par une procédure simplifiée, l’admission à l’exploitation pour des véhicules qui répondent à ce type de construction;

g) “admission of a type of

construction” means the procedure, relating to a type of construction of a railway vehicle, carried out by the competent authority, by which the right is granted to deliver, by a simplified procedure, an admission to operation for vehicles which correspond to that type of construction;

g) godkännande av konstruk-

tionstyp: det förfarande avseende en konstruktionstyp för ett järnvägsfordon som den behöriga myndigheten tillämpar, genom vilket den ger rätt att genom ett förenklat förfarande utfärda ett godkännande för drift av fordon som motsvarar denna konstruktionstyp,

h) “admission à l’exploitation”

désigne le droit octroyé par l’autorité compétente pour chaque véhicule ferroviaire de circuler en trafic international;

h) “admission to operation”

means the right granted by the competent authority for each railway vehicle to circulate in international traffic;

h) godkännande för drift:

den rätt som den behöriga myndigheten beviljar för ett järnvägsfordon att nyttjas i internationell trafik,

i) “véhicule ferroviaire”

désigne tout véhicule apte à circuler sur ses propres roues sur des voies ferrées avec ou sans traction;

i) “railway vehicle” means a

vehicle suitable for circulation on its own wheels on railway lines with or without traction;

i) järnvägsfordon: ett fordon

som rullar på egna hjul på räls med eller utan egen dragkraft,

j) “autre matériel ferroviaire”

désigne tout matériel ferroviaire destiné à être utilisé en trafic international qui n’est pas un véhicule ferroviaire;

j) “other railway material”

means any railway material intended to be used in international traffic not being a railway vehicle;

j) annan järnvägsmateriel:

varje slag av järnvägsmateriel som är avsedd att nyttjas i internationell trafik och som inte är ett järnvägsfordon,

Bilaga 2

249

k) “Commission d’experts

techniques” désigne la Commission prévue à l’article 13, § 1, lettre f) de la Convention.

k) “Committee of Technical

Experts” means the Committee provided for in Article 13 § 1, letter f) of the Convention.

k) tekniska expertutskottet:

det utskott som avses i artikel 13 § 1 f i fördraget.

Article 3 Admission au trafic international

Article 3 Admission to international traffic

Artikel 3 Godkännande för internationell trafik

§ 1 Pour circuler en trafic international, chaque véhicule ferroviaire doit être admis conformément aux présentes Règles uniformes.

§ 1 Each railway vehicle must, for circulation in international traffic, be admitted in accordance with these Uniform Rules.

§ 1 Varje järnvägsfordon måste för att få nyttjas i internationell trafik vara godkänt i enlighet med dessa enhetliga rättsregler.

§ 2 L’admission technique a pour but de vérifier que les véhicules ferroviaires répondent aux:

§ 2 Technical admission shall have the aim of ascertaining whether the railway vehicles satisfy

§ 2 Det tekniska godkännandet skall ha till ändamål att kontrollera att järnvägsfordonen uppfyller

a) prescriptions de

construction contenues dans les Annexes des Règles uniformes APTU,

a) the construction prescrip-

tions contained in the Annexes to the APTU Uniform Rules,

a) konstruktions-föreskrif-

terna i bilagorna till de enhetliga rättsreglerna APTU,

b) prescriptions de construc-

tion et d’équipement contenues dans l’Annexe du RID,

b) the construction and

equipment prescriptions contained in the Annex to RID,

b) konstruktions- och ut-

rustningsföreskrifterna i bilagan till RID,

c) conditions particulières

d’une admission en application de l’article 7, § 2 ou § 3.

c) the special conditions of an

admission under Article 7 § 2 or § 3.

c) de särskilda villkoren för

godkännande enligt artikel 7 § 2 eller § 3.

§ 3 Les §§ 1 et 2 ainsi que les articles suivants s’appliquent par analogie à l’admission technique d’autres matériels ferroviaires et aux éléments de construction soit de véhicules soit d’autres matériels ferroviaires.

§ 3 §§ 1 and 2 as well as the following articles shall apply mutatis mutandis to the technical admission of other railway material and of elements of construction either of vehicles or of other railway material.

§ 3 Vad som sägs i §§ 1 och 2 samt följande artiklar skall också tillämpas på tekniskt godkännande av annan järnvägsmateriel och på komponenter till fordon eller annan järnvägsmateriel.

Article 4 Procédure

Article 4 Procedure

Artikel 4 Förfarande

§ 1 L’admission technique s’effectue:

§ 1 Technical admission shall be carried out

§ 1 Tekniskt godkännande skall ske

a) soit, en une seule étape, en

octroyant l’admission à l’exploitation à un véhicule ferroviaire individuel donné,

a) either, in a single stage, by

the grant of admission to operation to a given individual railway vehicle,

a) antingen i ett enda steg,

genom att bevilja ett visst enskilt järnvägsfordon godkännande för drift,

Bilaga 2 SOU 2004:92

250

b) soit, en deux étapes

successives, en octroyant

b) or, in two successive stages,

by the grant

b) eller i två successiva steg,

genom att

1. l’admission de type de

construction à un type donné de véhicules ferroviaires,

1. of admission of a type of

construction to a given type of railway vehicle,

1. bevilja en viss typ av järn-

vägsfordon godkännande av konstruktionstyp,

2. puis l’admission à l’exploitation aux véhicules individuels répondant à ce type de construction par une procédure simplifiée de confirmation de l’appartenance à ce type.

2. then admission to opera-

tion of individual vehicles corresponding to this type of construction by a simplified procedure confirming that they are of this type.

2. och därefter bevilja en-

skilda fordon som motsvarar denna konstruktionstyp godkännande för drift genom ett förenklat förfarande som bekräftar att de tillhör denna typ.

§ 2 Cette disposition ne fait pas obstacle à l’application de l’article 10.

§ 2 This provision shall not affect the application of Article 10.

§ 2 Denna bestämmelse skall inte hindra tillämpningen av artikel 10.

Article 5 Autorité compétente

Article 5 Competent authority

Artikel 5 Behörig myndighet

§ 1 L’admission technique de véhicules ferroviaires à la circulation en trafic international relève de l’autorité nationale ou internationale compétente en la matière conformément aux lois et prescriptions en vigueur dans chaque Etat partie.

§ 1 Technical admission of railway vehicles to circulation and of other railway material to use in international traffic shall be the task of the national or international authority competent in the matter in accordance with the laws and prescriptions in force in each Contracting State.

§ 1 Det tekniska godkännandet av järnvägsfordon för nyttjande i internationell trafik skall åligga den nationella eller internationella myndighet som är behörig på området enligt gällande lagar och bestämmelser i varje deltagande stat.

§ 2 Les autorités visées au § 1 peuvent transférer à des organismes reconnus aptes la compétence d’octroyer l’admission technique à condition qu’elles en assurent la surveillance. Le transfert de la compétence d’octroyer l’admission technique à une entreprise de transport ferroviaire excluant d’autres de cette compétence n’est pas permis. En outre, est exclu le transfert à un gestionnaire d’infrastructure qui participe directement ou indirectement à la construction de matériel ferroviaire.

§ 2 The authorities referred to in § 1 may transfer to bodies recognised as suitable, competence to grant technical admission on condition that the authorities shall ensure their supervision. The transfer of competence to grant technical admission to a rail transport undertaking while others are excluded from that competence, shall not be allowed. Furthermore, the transfer of competence to an infrastructure manager participating directly or indirectly in the manufacture of railway material shall be prohibited.

§ 2 De myndigheter som avses i § 1 får överlåta befogenheten att bevilja tekniskt godkännande på organ som anses lämpliga, på villkor att myndigheterna ansvarar för övervakningen av dem. Det skall inte vara tillåtet att överlåta befogenheten att bevilja tekniskt godkännande på ett järnvägsföretag medan andra utesluts från denna befogenhet. Det skall vidare vara förbjudet att överlåta denna befogenhet på en infrastrukturförvaltare som direkt eller indirekt deltar i tillverkning av järnvägsmateriel.

Bilaga 2

251

Article 6 Reconnaissance de l’admission technique

Article 6 Recognition of technical admission

Artikel 6 Erkännande av tekniskt godkännande

L’admission d’un type de construction et l’admission à l’exploitation, accordées conformément aux présentes Règles uniformes par l’autorité compétente d’un Etat partie, ainsi que les certificats correspondants sont reconnus par les autorités, les entreprises de transport ferroviaire et les gestionnaires d’infrastructure dans les autres Etats parties, sans qu’il y ait besoin d’un nouvel examen et d’une nouvelle admission technique en vue de la circulation et de l’utilisation sur le territoire de ces autres Etats.

Admission of a type of construction and admission to operation by the competent authority of a Contracting State in accordance with these Uniform Rules, as well as the corresponding certificates issued shall be recognised by the authorities, the rail transport undertakings and the infrastructure managers in the other Contracting States, without the need for another examination and another technical admission with a view to circulation and use on the territories of those other States.

Godkännande av en konstruktionstyp och godkännande för drift som beviljas enligt dessa enhetliga rättsregler av den behöriga myndigheten i en deltagande stat samt motsvarande intyg skall erkännas av myndigheter, järnvägsföretag och infrastrukturförvaltare i övriga deltagande stater, utan att det behövs någon ytterligare undersökning eller något ytterligare tekniskt godkännande för trafikering och nyttjande på dessa staters territorier.

Article 7 Prescriptions de construction applicables aux véhicules

Article 7 Construction prescriptions applicable to vehicles

Artikel 7 Konstruktionsföreskrifter tillämpliga på fordon

§ 1 Pour être admis à la circulation en trafic international, les véhicules ferroviaires doivent répondre:

§ 1 In order to be admitted to circulation in international traffic, railway vehicles must satisfy

§ 1 För att godkännas för nyttjande i internationell trafik skall järnvägsfordonen uppfylla

a) aux prescriptions de con-

struction contenues dans les Annexes des Règles uniformes APTU;

a) the construction prescrip-

tions contained in the Annexes to the APTU Uniform Rules,

a) konstruktionsföreskrif-

terna i bilagorna till de enhetliga rättsreglerna APTU,

b) aux prescriptions de con-

struction et d’équipement contenues dans l’Annexe du RID.

b) the construction and

equipment prescriptions contained in the Annex to RID.

b) konstruktions- och ut-

rustningsföreskrifterna i bilagan till RID.

§ 2 A défaut de dispositions dans les Annexes des Règles uniformes APTU, les règles techniques généralement reconnues s’appliquent à l’admission technique. Une norme technique, même si elle n’est pas validée conformément à la procédure prévue aux Règles uniformes APTU, constitue la preuve que le savoir-faire contenu dans cette norme représente une règle technique généralement reconnue.

§ 2 In the absence of provisions in the Annexes to the APTU Uniform Rules, technical admission shall be based on the generally recognised technical rules. A technical standard, even if it has not been validated in accordance with the procedure laid down in the APTU Uniform Rules, shall constitute the proof that the know-how contained in that standard represents a generally recognised technical rule.

§ 2 Om det inte finns några bestämmelser i bilagorna till de enhetliga rättsreglerna APTU, skall allmänt erkända tekniska regler tillämpas vid tekniskt godkännande. En teknisk standard skall, även om den inte har validerats i enlighet med det förfarande som anges i de enhetliga rättsreglerna APTU, vara bevis för att den sakkunskap som ingår i denna standard utgör en allmänt erkänd teknisk regel.

Bilaga 2 SOU 2004:92

252

§ 3 Afin de permettre des développements techniques, il peut être dérogé aux règles techniques généralement reconnues et aux prescriptions de construction contenues dans les Annexes des Règles uniformes APTU, à condition qu’il soit prouvé :

§ 3 In order to permit technical developments, derogations from the generally recognised technical rules and from the construction prescriptions of the Annexes to the APTU Uniform Rules shall be allowed on condition that proof exists

§ 3 För att möjliggöra teknisk utveckling kan avsteg göras från de allmänt erkända tekniska reglerna och från konstruktionsföreskrifterna i bilagorna till de enhetliga rättsreglerna APTU, på villkor att det visas att

a) qu’une sécurité au moins

égale à celle qui résulte du respect de ces règles et de ces prescriptions

a) that at least the same level

of safety as when those rules and those prescriptions are observed,

a) åtminstone samma säker-

het som uppnås när dessa regler och föreskrifter följs

b) ainsi que l’interopérabilité

restent garanties.

b) and also that

interoperability remain assured.

b) och driftskompatibiliteten

är fortsatt garanterade.

§ 4 Lorsqu’un Etat partie a l’intention d’admettre, conformément au § 2 ou au § 3, un véhicule ferroviaire, il en informe sans délai le Secrétaire général de l’Organisation. Celuici communique cette information aux autres Etats parties. Dans un délai d’un mois après réception de la communication du Secrétaire général, un Etat partie peut demander la convocation de la Commission d’experts techniques pour que celle-ci vérifie si les conditions pour l’application du § 2 ou du § 3 sont remplies. La Commission en décide dans un délai de trois mois à compter de la réception par le Secrétaire général de la demande de convocation.

§ 4 When a Contracting State intends to admit, in accordance with § 2 or § 3, a railway vehicle it shall inform the Secretary General of the Organisation without delay. He shall notify the other Contracting States of this. Within one month after the reception of the notification by the Secretary General, a Contracting State may ask for the convocation of the Committee of Technical Experts in order that it ascertains whether the conditions for the application of § 2 or § 3 are fulfilled. The Committee shall reach its decision on this within three months after the receipt, by the Secretary General, of the request for convocation.

§ 4 När en deltagande stat har för avsikt att godkänna ett järnvägsfordon i enlighet med § 2 eller § 3, skall den utan dröjsmål meddela organisationens generalsekreterare detta. Denne skall vidarebefordra detta meddelande till övriga deltagande stater. Inom en frist av en månad efter mottagandet av meddelandet från generalsekreteraren kan en stat begära att tekniska expertutskottet skall sammankallas för att kontrollera om villkoren för tillämpning av § 2 eller § 3 är uppfyllda. Utskottet skall fatta beslut om detta inom en frist av tre månader från det att generalsekreteraren mottog begäran om sammankallande.

Article 8 Prescriptions de construction applicables à d’autres matériels

Article 8 Construction prescriptions applicable to other material

Artikel 8 Konstruktionsföreskrifter tillämpliga på annan materiel

§ 1 Pour être admis à l’utilisation en trafic international les autres matériels ferroviaires doivent répondre aux prescriptions de construction contenues dans les Annexes des Règles uniformes APTU.

§ 1 In order to be admitted to use in international traffic other railway material must satisfy the construction prescriptions contained in the Annexes to the APTU Uniform Rules.

§ 1 För att godkännas för nyttjande i internationell trafik skall annan järnvägsmateriel uppfylla konstruktionsföreskrifterna i bilagorna till de enhetliga rättsreglerna APTU.

Bilaga 2

253

§ 2 L’article 7, §§ 2 à 4 s’applique par analogie.

§ 2 Article 7 §§ 2 to 4 shall apply mutatis mutandis.

§ 2 Artikel 7 §§ 2–4 skall också tillämpas här.

§ 3 Les obligations des Etats parties résultant pour eux de l’Accord européen sur les grandes lignes ferroviaires internationales (AGC) du 31 mai 1985 et de l’Accord européen sur les grandes lignes de transport international combiné et les installations connexes (AGTC) du 1er février 1991 auxquels ils sont également parties, restent applicables.

§ 3 The obligations of the Contracting States, arising for them from the European Agreement on the Great International Railway Lines (AGC) of 31 May 1985 and from the European Agreement on the Great International Combined Transport Routes and Connected Installations (AGTC) of 1 February 1991, to which they also are Contracting Parties, shall remain unaffected.

§ 3 De deltagande staternas skyldigheter enligt det europeiska avtalet om de stora internationella järnvägslinjerna (AGC) av den 31 maj 1985 och det europeiska avtalet om viktiga internationella förbindelser för kombinerad transport och därmed förbundna anläggningar (AGTC) av den 1 februari 1991, som de också är parter i, skall fortsätta att tillämpas.

Article 9 Prescriptions d’exploitation

Article 9 Operation prescriptions

Artikel 9 Driftföreskrifter

§ 1 Les entreprises de transport ferroviaire qui exploitent un véhicule ferroviaire admis à la circulation en trafic international sont tenues de respecter les prescriptions relatives à l’exploitation d’un véhicule en trafic international, figurant dans les Annexes des Règles uniformes APTU.

§ 1 The rail transport undertakings which operate railway vehicles admitted to circulation in international traffic shall be required to comply with the prescriptions relating to the operation of a vehicle in international traffic, specified in the Annexes to the APTU Uniform Rules.

§ 1 De järnvägsföretag som nyttjar ett järnvägsfordon som är godkänt för nyttjande i internationell trafik skall vara skyldiga att följa de föreskrifter för drift av ett fordon i internationell trafik som återfinns i bilagorna till de enhetliga rättsreglerna APTU.

§ 2 Les entreprises ou les administrations, qui gèrent dans les Etats parties une infrastructure, y inclus les systèmes de sécurité des circulations et de régulation, destinée et apte à être exploitée en trafic international, sont tenues de respecter les prescriptions techniques figurant dans les Annexes des Règles uniformes APTU et d’y satisfaire en permanence lors de la construction ou de la gestion de cette infrastructure.

§ 2 The undertakings and administrations which manage infrastructure in the Contracting States, including operational safety and control systems, intended and suitable for operation in international traffic, shall be required to comply with the technical prescriptions specified in the Annexes to the APTU Uniform Rules and satisfy them permanently in respect of the construction and the management of that infrastructure.

§ 2 De företag eller myndigheter som förvaltar infrastruktur i de deltagande staterna, inbegripet säkerhets- och trafikledningssystemen, som är avsedd och lämpad att nyttjas i internationell trafik, skall vara skyldiga att följa de tekniska föreskrifterna i bilagorna till de enhetliga rättsreglerna APTU och alltid uppfylla dem vid uppbyggnad eller förvaltning av denna infrastruktur.

Article 10 Admission technique

Article 10 Technical admission

Artikel 10 Tekniskt godkännande

§ 1 L’admission technique (admission de type de construction, admission à l’exploitation) est attachée au type de construction

§ 1 The grant of technical admission (admission of a type of construction, admission to operation) shall be attached to the

§ 1 Tekniskt godkännande (godkännande av konstruktionstyp, godkännande för drift) skall vara knutet till ett

Bilaga 2 SOU 2004:92

254

d’un véhicule ferroviaire ou au véhicule ferroviaire.

type of construction of a railway vehicle or to the railway vehicle.

järnvägsfordons konstruktionstyp eller till järnvägsfordonet.

§ 2 L’admission technique peut être demandée par :

§ 2 An application for technical admission may be made by :

§ 2 Ansökan om tekniskt godkännande kan inges av

a) le constructeur,

a) the manufacturer,

a) tillverkaren,

b) une entreprise de transport

ferroviaire,

b) a rail tranport undertaking,

b) ett järnvägsföretag,

c) le détenteur du véhicule,

c) the keeper of the vehicle,

c) järnvägsfordonets inne-

havare,

d) le propriétaire du véhicule.

d) the owner of the vehicle.

d) fordonets ägare.

La demande peut être faite auprès de toute autorité compétente, visée à l’article 5, de l’un des Etats parties.

The application may be made to any competent authority, referred to in Article 5, of one of the Contracting States.

Ansökan kan inges till en myndighet i någon av de deltagande staterna, som är behörig enligt artikel 5.

§ 3 Celui qui demande une admission à l’exploitation pour des véhicules ferroviaires selon la procédure simplifiée d’admission technique (article 4, § 1, lettre b)), doit joindre à sa demande le certificat d’admission de type de construction, établi conformément à l’article 11, § 2, et prouver, d’une manière appropriée, que les véhicules pour lesquels il demande l’admission à l’exploitation, correspondent à ce type de construction.

§ 3 A person who applies for an admission to operation for railway vehicles by the simplified procedure of technical admission (Article 4 § 1, letter b)), must attach to his application the certificate of admission of a type of construction, established in accordance with Article 11 § 2, and demonstrate in an appropriate manner that the vehicles for which he is applying for admission to operation correspond to that type of construction.

§ 3 Den som ansöker om godkännande för drift av järnvägsfordon enligt det förenklade förförandet för tekniskt godkännande (artikel 4 § 1 b), skall till sin ansökan foga intyget om godkännande av konstruktionstyp, upprättat i enlighet med artikel 11 § 2, och på lämpligt sätt visa att de fordon för vilka han ansöker om godkännande för drift motsvarar denna konstruktionstyp.

§ 4 L’admission technique doit être accordée sans égard à la qualité du demandeur.

§ 4 Technical admission must be granted irrespective of the quality of the applicant.

§ 4 Tekniskt godkännande skall beviljas utan hänsyn till den sökandes ställning.

§ 5 L’admission technique est accordée pour une durée en principe illimitée; elle peut être générale ou restreinte.

§ 5 Technical admission shall be granted in principle for an unlimited period; it can be general or limited in scope.

§ 5 Tekniskt godkännande skall i princip beviljas för obegränsad tid; det kan ha allmän eller begränsad omfattning.

§ 6 Une admission de type de construction peut être retirée lorsque la sécurité, la santé publique ou le respect de l’environnement ne sont plus garantis du fait de la circulation de véhicules ferroviaires qui ont été ou doivent être construits d’après le type de construction concerné.

§ 6 An admission of a type of construction may be withdrawn when safety, public health or respect for the environment are no longer assured with the circulation of railway vehicles which have been or are to be built in conformity with that type of construction.

§ 6 Ett godkännande av konstruktionstyp kan dras in när säkerhet, folkhälsa eller hänsyn till miljön inte längre garanteras på grund av nyttjandet av järnvägsfordon som har tillverkats eller skall tillverkas enligt den berörda konstruktionstypen.

Bilaga 2

255

§ 7 L’admission à l’exploitation peut être retirée :

§ 7 Admission to operation may be withdrawn

§ 7 Godkännandet för drift kan dras in

a) lorsque le véhicule

ferroviaire ne répond plus aux prescriptions de construction contenues dans les Annexes des Règles uniformes APTU, aux conditions particulières de son admission en application de l’article 7, § 2 ou § 3 ou aux prescriptions de construction et d’équipement contenues dans l’Annexe du RID et lorsque le détenteur ne donne pas suite à la demande de l’autorité compétente de remédier aux défauts dans le délai prescrit;

a) when the railway vehicle no

longer satisfies the construction prescriptions containedin the Annexes to the APTU Uniform Rules, the special conditions of its admission under Article 7 § 2 or § 3 or the construction and equipment prescriptions contained in the Annex to RID and if the keeper does not comply with the requirement of the competent authority to remedy the defects within the prescribed time;

a) när järnvägsfordonet inte

längre uppfyller konstruktionsföreskrifterna i bilagorna till de enhetliga rättsreglerna APTU, de särskilda villkoren för godkännande enligt artikel 7 § 2 eller § 3 eller konstruktions- och utrustningsföreskrifterna i bilagan till RID och när innehavaren inte efterkommer den behöriga myndighetens begäran att bristerna skall åtgärdas inom angiven tid,

b) lorsque des charges ou des

conditions, résultant d’une admission restreinte selon le § 5, ne sont pas remplies ou respectées.

b) when stipulations and

conditions, resulting from a limited admission under § 5, are not fulfilled or complied with.

b) när åligganden eller villkor

som följer av ett begränsat godkännande enligt § 5 inte fullgörs eller uppfylls.

§ 8 Seule l’autorité qui a accordé l’admission de type de construction ou l’admission à l’exploitation peut les retirer.

§ 8 Only the authority which has granted the admission of a type of construction or the admission to operation may withdraw it.

§ 8 Endast den myndighet som har beviljat godkännandet av konstruktionstyp eller godkännandet för drift får dra in det.

§ 9 L’admission à l’exploitation est suspendue:

§ 9 The admission to operation shall be suspended

§ 9 Godkännandet för drift skall upphävas

a) lorsque ne sont pas

effectués le suivi technique, les visites, la maintenance et les révisions du véhicule ferroviaire prescrits dans les Annexes des Règles uniformes APTU, dans les conditions particulières d’une admission en application de l’article 7, § 2 ou § 3 ou dans les prescriptions de construction et d’équipement contenues dans l’Annexe du RID;

a) when technical checks,

inspections, maintenance and servicing of the railway vehicle prescribed in the Annexes to the APTU Uniform Rules, in the special conditions of admission pursuant to Article 7 § 2 or § 3 or in the construction and equiment prescriptions contained in the Annex to RID are not carried out;

a) när den tekniska kontroll,

de inspektioner, det underhåll och den översyn av järnvägsfordonet som föreskrivs i bilagorna till de enhetliga rättsreglerna APTU, i de särskilda villkoren för godkännande enligt artikel 7 § 2 eller § 3 eller i konstruktions- och utrustningsföreskrifterna i bilagan till RID inte utförs,

Bilaga 2 SOU 2004:92

256

b) lorsque en cas d’avarie

grave d’un véhicule ferroviaire, l’injonction de l’autorité compétente à présenter le véhicule n’est pas respectée;

b) if in case of severe damage

to a railway vehicle the order of the competent authority to present the vehicle is not complied with;

b) när den behöriga myn-

dighetens anmodan att, vid allvarlig skada på ett järnvägsfordon, visa upp fordonet inte följs,

c) en cas de non-respect des

présentes Règles uniformes et des prescriptions des Annexes des Règles uniformes APTU;

c) in case of non-compliance

with these Uniform Rules and prescriptions contained in the Annexes to the APTU Uniform Rules;

c) om dessa enhetliga rätts-

regler och föreskrifterna i bilagorna till de enhetliga rättsreglerna APTU inte följs,

d) lorsque l’autorité

compétente en décide ainsi.

d) when the competent

authority so decides.

d) när den behöriga myndig-

heten så beslutar.

§ 10 L’admission à l’exploitation devient caduque en cas de mise hors service du véhicule ferroviaire. La mise hors service doit être communiquée à l’autorité compétente qui a accordé l’admission à l’exploitation.

§ 10 The admission to operation shall become void when the railway vehicle is withdrawn from service. This withdrawal from service must be notified to the competent authority which has granted the admission to operation.

§ 10 Godkännandet för drift skall upphöra att gälla om järnvägsfordonet tas ur drift. Den behöriga myndighet som har beviljat godkännandet för drift skall underrättas om att fordonet tas ur drift.

§ 11 A défaut de dispositions dans les présentes Règles uniformes, la procédure de l’admission technique est régie par le droit national de l’Etat partie dans lequel une demande d’admission technique est faite.

§ 11 In the absence of provisions in these Uniform Rules the procedure of technical admission shall be governed by the national law of the Contracting State in which an application for technical admission is made.

§ 11 Om det inte finns några bestämmelser i dessa enhetliga rättsregler skall förfarandet för tekniskt godkännande regleras enligt nationell rätt i den deltagande stat där ansökan om tekniskt godkännande inges.

Article 11 Certificats

Article 11 Certificates

Artikel 11 Intyg

§ 1 L’admission de type de construction et l’admission à l’exploitation sont constatées par des documents distincts dénommés: “Certificat d’admission de type de construction” et “Certificat d’admission à l’exploitation”.

§ 1 The admission of a type of construction and the admission to operation shall be evidenced by separate documents called : “Certificate of admission of a type of construction” and “Certificate of admission to operation”.

§ 1 Godkännandet av konstruktionstyp och godkännandet för drift skall styrkas genom särskilda dokument benämnda ”Intyg om godkännande av konstruktionstyp” respektive ”Intyg om godkännande för drift”.

§ 2 Le certificat d’admission de type de construction doit préciser:

§ 2 The certificate of admission of a type of construction must specify :

§ 2 I intyget om godkännande av konstruktionstyp skall följande anges:

a) le constructeur du type de

construction d’un véhicule ferroviaire;

a) the manufacturer of the

type of construction of a railway vehicle;

a) Tillverkaren av ett järn-

vägsfordons konstruktionstyp.

b) toutes les caractéristiques

techniques nécessaires pour identifier le type de

b) all the technical charac-

teristics necessary to identify the type of con-

b) Alla de tekniska egen-

skaper som är nödvändiga för att fastställa järnvägs-

Bilaga 2

257

construction d’un véhicule ferroviaire;

struction of a railway vehicle;

fordonets konstruktionstyp.

c) le cas échéant, les

conditions particulières de circulation pour le type de construction d’un véhicule ferroviaire et les véhicules ferroviaires répondant à ce type de construction.

c) if appropriate, the special

conditions of circulation for the type of construction of a railway vehicle and for railway vehicles which correspond to this type of construction.

c) I förekommande fall, de

särskilda villkoren för att få nyttja ett järnvägsfordon av en viss konstruktionstyp i trafik och de järnvägsfordon som motsvarar denna konstruktionstyp.

§ 3 Le certificat d’admission à l’exploitation doit préciser:

§ 3 The certificate of admission to operation must specify :

§ 3 I intyget om godkännande för drift skall följande anges:

a) le détenteur du véhicule

ferroviaire;

a) the keeper of the railway

vehicle;

a) Innehavaren av järnvägs-

fordonet.

b) toutes les caractéristiques

techniques nécessaires pour identifier le véhicule ferroviaire, ce qui peut être également fait par un renvoi au certificat d’admission de type de construction;

b) all the technical characte-

ristics necessary to identify the railway vehicle; this may also be done by reference to the certificate of admission of a type of construction;

b) Alla de tekniska egen-

skaper som är nödvändiga för att identifiera järnvägsfordonet, vilket även kan ske genom en hänvisning till intyget om godkännande av konstruktionstyp.

c) le cas échéant, les

conditions particulières de circulation du véhicule ferroviaire;

c) if appropriate, the special

conditions of circulation for the railway vehicle;

c) I förekommande fall, de

särskilda villkoren för att nyttja järnvägsfordonet i trafik.

d) le cas échéant, sa durée de

validité;

d) if appropriate, the period of

its validity;

d) I förekommande fall,

intygets giltighetstid.

e) les révisions du véhicule

ferroviaire prescrites dans les Annexes des Règles uniformes APTU, dans les conditions particulières d’une admission en application de l’article 7, § 2 ou § 3 ou dans les prescriptions de construction et d’équipement contenues dans l’Annexe du RID ainsi que les autres examens techniques relatifs à des éléments de construction et à des agrès déterminés du véhicule.

e) the servicing of a railway

vehicle prescribed in the Annexes to the APTU Uniform Rules, in the special conditions of an admission under Article 7 § 2 or § 3 or in the construction and equipment prescriptions contained in the Annex to RID as well as the other technical examinations relating to elements of construction and to specified equipment of the vehicle.

e) Den översyn av järnvägs-

fordonet som föreskrivs i bilagorna till de enhetliga rättsreglerna APTU, i de särskilda villkoren för godkännande enligt artikel 7 § 2 eller § 3 eller i konstruktions- och utrustningsföreskrifterna i bilagan till RID samt övriga tekniska undersökningar avseende fordonets komponenter och särskilt angivna utrustning.

§ 4 Les certificats doivent être imprimés au minimum en deux langues dont l’une au moins doit être choisie parmi les langues de travail de l’Organisation.

§ 4 The certificates must be printed in at least two languages of which one at least must be chosen from among the working languages of the Organisation.

§ 4 Intygen skall vara tryckta på minst två språk, varav åtminstone det ena skall väljas bland organisationens arbetsspråk.

Bilaga 2 SOU 2004:92

258

Article 12 Modèles uniformes

Article 12 Uniform models

Artikel 12 Enhetliga förlagor

§ 1 L’Organisation prescrit des modèles uniformes de “Certificat d’admission de type de construction” et de “Certificat d’admission à l’exploitation”. Ils sont élaborés et adoptés par la Commission d’experts techniques.

§ 1 The Organisation shall prescribe uniform models of “Certificate of admission of a type of construction” and of “Certificate of admission to operation”. They shall be prepared and adopted by the Committee of Technical Experts.

§ 1 Organisationen skall fastställa enhetliga förlagor för ”Intyg om godkännande av konstruktionstyp” och ”Intyg om godkännande för drift”. Dessa skall utarbetas och antas av tekniska expertutskottet.

§ 2 L’article 35, §§ 1 et 3 à 5 de la Convention s’applique par analogie.

§ 2 Article 35 §§ 1 and 3 to 5 of the Convention shall apply mutatis mutandis.

§ 2 Artikel 35 §§ 1 och 3–5 i fördraget skall också tillämpas här.

Article 13 Banque de données

Article 13 Data bank

Artikel 13 Databas

§ 1 Une banque de données concernant les véhicules ferroviaires admis à la circulation en trafic international est établie et mise à jour sous la responsabilité de l’Organisation.

§ 1 A data bank concerning railway vehicles admitted to circulation in international traffic shall be established and updated under the responsibility of the Organisation.

§ 1 En databas över järnvägsfordon som har godkänts för nyttjande i internationell trafik skall upprättas och uppdateras genom organisationens försorg.

§ 2 Les autorités compétentes, ou le cas échéant les organismes autorisés par celles-ci à admettre un véhicule ferroviaire à l’exploitation, transmettent à l’Organisation, sans délai, les données nécessaires aux fins des présentes Règles uniformes relatives aux véhicules admis à la circulation en trafic international. La Commission d’experts techniques établit quelles sont les données nécessaires. Seules ces données sont enregistrées dans la banque de données. Dans tous les cas, les mises hors service, les immobilisations officielles, les retraits d’admission à l’exploitation et les modifications d’un véhicule dérogeant au type de construction admis sont communiqués à l’Organisation.

§ 2 The competent authorities, or if appropriate the bodies authorised by them to admit a railway vehicle to operation, shall transmit to the Organisation, without delay, the data necessary for the purposes of these Uniform Rules relating to vehicles admitted to circulation in international traffic. The Committee of Technical Experts shall establish which are the necessary data. Only those data shall be registered in the data bank. In all cases, withdrawals from service, official immobilisations, withdrawals of admission to operation and modifications to a vehicle which derogate from the admitted type of construction shall be notified to the Organisa-tion.

§ 2 De behöriga myndigheterna, eller i förekommande fall de organ som har bemyndigats av dessa att godkänna järnvägsfordon för drift, skall utan dröjsmål till organisationen översända de uppgifter som krävs enligt dessa enhetliga rättsregler avseende fordon som har godkänts för nyttjande i internationell trafik. Tekniska expertutskottet skall fastställa vilka uppgifter som krävs. Endast dessa uppgifter skall registreras i databasen. Organisationen skall alltid underrättas när ett fordon tas ur drift eller stoppas officiellt, när godkännande för drift dras in och när ett fordon ändras så att det avviker från den godkända konstruktionstypen.

§ 3 Les données enregistrées dans la banque de données ne

§ 3 The data registered in the data bank shall only be

§ 3 De uppgifter som registrerats i databasen skall endast

Bilaga 2

259

sont considérées que comme preuve réfutable de l’admission technique d’un véhicule ferroviaire.

considered as prima facie evidence of the technical admission of a railway vehicle.

anses som prima facie-bevis för det tekniska godkännandet av ett järnvägsfordon.

§ 4 Les données enregistrées peuvent être consultées par :

§ 4 The registered data may be consulted by :

§ 4 Till de registrerade uppgifterna skall följande ha tillträde:

a) les Etats parties;

a) the Contracting States,

a) deltagande stater,

b) les entreprises de transport

ferroviaire participant au trafic international ayant leur siège dans un Etat partie;

b) the rail transport

undertakings engaged in international traffic having their place of business in a Contracting State,

b) järnvägsföretag som deltar

i internationell trafik och som har säte i en deltagande stat,

c) les gestionnaires d’infra-

structure ayant leur siège dans un Etat partie sur l’infrastructure desquels un trafic international est effectué;

c) the infrastructure managers

having their place of business in a Contracting State on whose infrastructure international traffic is carried out,

c) infrastrukturförvaltare som

har säte i en deltagande stat på vars infrastruktur internationell trafik bedrivs,

d) les constructeurs de

véhicules ferroviaires, en ce qui concerne leurs véhicules;

d) the manufacturers of

railway vehicles, so far as concerns their vehicles,

d) tillverkare av järnvägs-

fordon, i fråga om deras fordon,

e) les détenteurs de véhicules

ferroviaires, en ce qui concerne leurs véhicules.

e) the keepers of railway

vehicles, so far as concerns their vehicles.

e) innehavare av järnvägs-

fordon, i fråga om deras fordon.

§ 5 Les données auxquelles les ayants droit visés au § 4 ont accès ainsi que les conditions de cet accès sont définies dans une Annexe aux présentes Règles uniformes. Cette Annexe fait partie intégrante de ces Règles uniformes. Elle reçoit la teneur que la Commission de révision décide selon la procédure prévue aux articles 16, 17 et 33, § 4 de la Convention.

§ 5 The data to which the persons entitled referred to in § 4 have access as well as the conditions of that access shall be defined in an Annex to these Uniform Rules. This Annex shall be an integral part of these Uniform Rules. The text of this Annex shall be that decided by the Revision Committee according to the procedure referred to in Articles 16, 17 and 33 § 4 of the Convention.

§ 5 De uppgifter som de parter som anges i § 4 skall ha tillträde till och villkoren för detta tillträde skall fastställas i en bilaga till dessa enhetliga rättsregler. Denna bilaga skall utgöra en integrerad del av rättsreglerna. Den skall ha det innehåll som revisionsutskottet beslutar enligt det förfarande som anges i artiklarna 16 och 17 och artikel 33 § 4 i fördraget.

Article 14 Inscriptions et signes

Article 14 Inscriptions and signs

Artikel 14 Texter och tecken

§ 1 Les véhicules ferroviaires admis à la circulation doivent porter:

§ 1 Railway vehicles admitted to operation must bear

§ 1 Järnvägsfordon som har godkänts för trafik skall vara försedda med

Bilaga 2 SOU 2004:92

260

a) un signe, qui établit

clairement qu’ils ont été admis à la circulation en trafic international conformément aux présentes Règles uniformes, et

a) a sign, which establishes

clearly that they have been admitted to operation in international traffic according to these Uniform Rules, and

a) ett tecken som tydligt

anger att de har godkänts för nyttjande i internationell trafik i enlighet med dessa enhetliga rättsregler och

b) les autres inscriptions et

signes prescrits dans les Annexes des Règles uniformes APTU.

b) the other inscriptions and

signs prescribed in the Annexes to the APTU Uniform Rules.

b) övriga texter och tecken

som föreskrivs i bilagorna till de enhetliga rättsreglerna APTU.

§ 2 La Commission d’experts techniques fixe le signe prévu au § 1, lettre a) ainsi que les délais de transition pendant lesquels les véhicules ferroviaires admis à la circulation en trafic international peuvent porter des inscriptions et signes dérogeant à ceux prescrits selon le § 1.

§ 2 The Committee of Technical Experts shall lay down the sign provided for in § 1, letter a) and the transitional periods during which the railway vehicles admitted to circulation in international traffic may bear inscriptions and signs derogating from those prescribed according to § 1.

§ 2 Tekniska expertutskottet skall fastställa det tecken som avses i § 1 a och de övergångsperioder under vilka järnvägsfordon som har godkänts för nyttjande i internationell trafik får vara försedda med texter och tecken som avviker från dem som är föreskrivna enligt § 1.

§ 3 L’article 35, §§ 1 et 3 à 5 de la Convention s’applique par analogie.

§ 3 Article 35 §§ 1 and 3 to 5 of the Convention shall apply mutatis mutandis.

§ 3 Artikel 35 §§ 1 och 3–5 i fördraget skall också tillämpas här.

Article 15 Maintenance

Article 15 Maintenance

Artikel 15 Underhåll

Les véhicules ferroviaires et les autres matériels ferroviaires doivent être en bon état d’entretien de façon à ce que leur état ne compromette en aucune manière la sécurité d’exploitation et ne nuise pas à l’environnement et à la santé publique lors de leur circulation ou de leur utilisation en trafic international. A cet effet, les véhicules ferroviaires doivent être soumis aux révisions et aux opérations de maintenance prescrites dans les Annexes des Règles uniformes APTU, dans les conditions particulières d’une admission en application de l’article 7, § 2 ou § 3 ou dans les prescriptions de construction et d’équipement contenues dans l’Annexe du RID.

The railway vehicles and the other railway material must be in a good state of maintenance in such a way that their condition would not compromise in any way operational safety and would not harm the environment and public health by their circulation or their use in international traffic. To that end, the railway vehicles must be submitted for the servicing and the maintenance operations prescribed in the Annexes to the APTU Uniform Rules, in the special conditions of an admission under Article 7 § 2 or § 3 or in the construction and equipment prescriptions contained in the Annex to RID.

Järnvägsfordon och annan järnvägsmateriel skall vara väl underhållna så att deras skick inte på något sätt äventyrar driftsäkerheten eller skadar miljön och folkhälsan när de används i internationell trafik. Järnvägsfordonen skall för detta ändamål underkastas den översyn och det underhåll som föreskrivs i bilagorna till de enhetliga rättsreglerna APTU, i de särskilda villkoren för godkännande enligt artikel 7 § 2 eller § 3 eller i de konstruktions- och utrustningsföreskrifter som ingår i bilagan till RID.

Bilaga 2

261

Article 16 Accidents et avaries graves

Article 16 Accidents and severe damage

Artikel 16 Olyckor och allvarliga skador

§ 1 En cas d’accident ou d’avarie grave de véhicules ferroviaires, les gestionnaires d’infrastructure, le cas échéant en commun avec les détenteurs et les entreprises de transport ferroviaire concernées, sont tenus:

§ 1 In case of accident or severe damage to railway vehicles, the infrastructure managers, if appropriate in common with the keepers and the transport undertakings concerned, shall be required

§ 1 Vid olycka eller allvarlig skada på järnvägsfordon skall infrastrukturförvaltarna, om så är lämpligt tillsammans med innehavarna och de berörda järnvägsföretagen, vara skyldiga att

a) de prendre, sans délai,

toutes les mesures nécessaires pour assurer la sécurité du trafic ferroviaire, le respect de l’environnement et la santé publique, et

a) to take, without delay, all

necessary measures to ensure the safety of railway traffic, respect for the environment and public health and

a) utan dröjsmål vidta alla

nödvändiga åtgärder för att säkerställa järnvägstrafikens säkerhet, hänsyn till miljön och folkhälsan, och

b) d’établir les causes de

l’accident ou de l’avarie grave.

b) to establish the causes of

the accident or the severe damage.

b) fastställa orsakerna till

olyckan eller den allvarliga skadan.

§ 2 Est considéré comme gravement avarié un véhicule qui ne peut plus être réparé par une opération de peu d’importance qui lui permettrait d’être intégré dans un train et de circuler sur ses propres roues sans danger pour l’exploitation.

§ 2 A vehicle shall be considered severely damaged when it cannot be repaired by a simple operation which would allow it to be joined in a train and to circulate on its own wheels without danger for the operations.

§ 2 Ett fordon skall anses vara allvarligt skadat när det inte längre kan åtgärdas genom en mindre reparation som gör att det kan ingå i ett tåg och rulla på egna hjul utan fara för driften.

§ 3 Les accidents et les avaries graves sont communiqués, sans délai, à l’autorité qui a admis le véhicule à la circulation. Cette autorité peut demander une présentation du véhicule avarié, éventuellement déjà réparé, pour examen de la validité de l’admission à l’exploitation octroyée. Le cas échéant, la procédure concernant l’octroi de l’admission à l’exploitation doit être renouvelée.

§ 3 The accidents and severe damage shall be notified, without delay, to the authority which admitted the vehicle to circulation. That authority may require the damaged vehicle to be presented, possibly already repaired, for examination of the validity of the admission to operation which has been granted. If appropriate, the procedure concerning the grant of admission to operation must be repeated.

§ 3 Olyckor och allvarliga skador skall utan dröjsmål meddelas den myndighet som har godkänt fordonet för trafik. Denna myndighet kan begära att det skadade fordonet, eventuellt redan reparerat, skall visas upp för prövning av giltigheten av det beviljade godkännandet för drift. Vid behov skall förfarandet för beviljande av godkännande för drift upprepas.

§ 4 Les autorités compétentes des Etats parties informent l’Organisation des causes d’accidents et d’avaries graves en trafic international. La Commission d’experts techniques peut,

§ 4 The competent authorities of the Contracting States shall inform the Organisation of the causes of accidents and severe damage in international traffic. The Committee of Technical

§ 4 De behöriga myndigheterna i de deltagande staterna skall informera organisationen om orsakerna till olyckor och allvarliga skador i internationell trafik. Tekniska expertutskottet

Bilaga 2 SOU 2004:92

262

sur demande d’un Etat partie, examiner les causes d’accidents graves en trafic international en vue de faire évoluer éventuellement les prescriptions de construction et d’exploitation pour les véhicules et les autres matériels ferroviaires contenues dans les Annexes des Règles uniformes APTU.

Experts may, at the request of a Contracting State, examine the causes of serious accidents in international traffic with a view possibly to developing the construction and operation prescriptions for railway vehicles and other railway material contained in the Annexes to the APTU Uniform Rules.

kan på begäran av en deltagande stat utreda orsakerna till allvarliga olyckor i internationell trafik i syfte att eventuellt revidera konstruktions- och utrustningsföreskrifterna för fordon och annan järnvägsmateriel i bilagorna till de enhetliga rättsreglerna APTU.

Article 17 Immobilisation et refus des véhicules

Article 17 Immobilisation and rejection of vehicles

Artikel 17 Rätt att stoppa och avvisa fordon

L’autorité compétente visée à l’article 5, une autre entreprise de transport ferroviaire ou un gestionnaire d’infrastructure ne peuvent pas refuser ou immobiliser des véhicules ferroviaires lorsque sont respectées les présentes Règles uniformes, les prescriptions des Annexes des Règles uniformes APTU, les conditions particulières d’une admission en application de l’article 7, § 2 ou § 3 ainsi que les prescriptions de construction et d’équipement contenues dans l’annexe au RID.

The competent authority referred to in Article 5, another rail transport undertaking or an infrastructure manager may not reject or immobilise railway vehicles if these Uniform Rules, the prescriptions contained in the Annexes to the APTU Uniform Rules, the special conditions of admission under Article 7 § 2 or § 3 as well as the construction and operation prescriptions contained in the Annex to RID, have been complied with.

Den behöriga myndighet som avses i artikel 5, ett annat järnvägsföretag eller en infrastrukturförvaltare får inte avvisa eller stoppa järnvägsfordon när dessa enhetliga rättsregler, föreskrifterna i bilagorna till de enhetliga rättsreglerna APTU, de särskilda villkoren för godkännande enligt artikel 7 § 2 eller § 3 och konstruktions- och utrustningsföreskrifterna i bilagan till RID har iakttagits.

Article 18 Non-respect des prescriptions

Article 18 Non-compliance with the prescriptions

Artikel 18 Åsidosättande av föreskrifter

§ 1 Sous réserve du § 2 et de l’article 10, § 9, lettre c), les conséquences juridiques résultant du non-respect des présentes Règles uniformes et des prescriptions des Annexes des Règles uniformes APTU sont réglées par le droit national de l’Etat partie dont l’autorité compétente a accordé l’admission à l’exploitation, y compris les règles relatives aux conflits de lois.

§ 1 Subject to § 2 and Article 10 § 9, letter c), the juridical consequences resulting from failure to comply with these Uniform Rules and the prescriptions of the Annexes to the APTU Uniform Rules, shall be regulated by the national law of the Contracting State of which the competent authority has granted the admission to operation, including the rules relating to conflict of laws.

§ 1 Om inte annat följer av § 2 och av artikel 10 § 9 c skall de rättsliga påföljderna vid åsidosättande av dessa enhetliga rättsregler och av föreskrifterna i bilagorna till de enhetliga rättsreglerna APTU regleras enligt nationell rätt i den deltagande stat vars behöriga myndighet har beviljat godkännande för drift, inbegripet dess lagvalsregler.

§ 2 Les conséquences en droit civil et pénal résultant du nonrespect des présentes Règles

§ 2 The consequences in civil and penal law, resulting from failure to comply with these

§ 2 De civil- och straffrättsliga påföljderna vid åsidosättande av dessa enhetliga rättsregler och

Bilaga 2

263

uniformes et des prescriptions des Annexes des Règles uniformes APTU sont réglées, en ce qui concerne l’infrastructure, par le droit national de l’Etat partie dans lequel le gestionnaire de l’infrastructure à son siège, y compris les règles relatives aux conflits de lois.

Uniform Rules and the prescriptions of the Annexes to the APTU Uniform Rules, shall be regulated, so far as concerns the infrastructure, by the national law of the Contracting State in which the infrastructure manager has his place of business, including the rules relating to conflict of laws.

av föreskrifterna i bilagorna till de enhetliga rättsreglerna APTU skall i fråga om infrastruktur regleras enligt nationell rätt i den deltagande stat där infrastrukturförvaltaren har säte, inbegripet dess lagvalsregler.

Article 19 Différends

Article 19 Disputes

Artikel 19 Tvister

Deux ou plusieurs Etats parties, qui connaissent un différend relatif à l’admission technique de véhicules et d’autres matériels ferroviaires destinés à être utilisés en trafic international, peuvent le porter devant la Commission d’experts techniques s’ils n’ont pas réussi à le régler par voie de négociation directe. De tels différends peuvent également être soumis, conformément à la procédure visée au Titre V de la Convention, au tribunal arbitral.

Two or more Contracting States, which have a dispute relating to the technical admission of railway vehicles and other railway material intended to be used in international traffic, may refer it to the Committee of Technical Experts if they have not succeeded in resolving it by direct negotiation. Such disputes may also be submitted, in accordance with the procedure specified in Title V of the Convention, to the Arbitration Tribunal.

Två eller flera deltagande stater som har en tvist om det tekniska godkännandet av fordon och annan järnvägsmateriel avsedda att nyttjas i internationell trafik kan hänskjuta den till tekniska expertutskottet, om de inte har lyckats lösa den genom direkt uppgörelse. Sådana tvister kan även underställas en skiljenämnd enligt det förfarande som anges i avdelning V i fördraget.