Prop. 1992/93:127

om vissa frågor om beskattning av inkomst av tjänst

1992/93: 127

om vissa frågor om beskattning av inkomst av tjänst

Regeringens proposition E%? & &?

Regeringen föreslår riksdagen att anta de Forslaglsom har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringspmtokollet den 10 november 1992.

På regeringens vägnar

Bengt Westerberg

Bo Lundgren

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 november 1992

Närvarande: statsrådet B. Westerberg, ordförande, och statsråden Laurén, Hörnlund, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Könberg, Lund- gren

Föredragande: statsrådet Lundgren

Proposition om vissa frågor om beskattning av inkomst av tjänst m.m.

I januari 1992 tillkallades efter regeringens bemyndigande en särskild utredare, regeringsrådet Arne Baekkevold, med uppdrag att se över vissa regler i inkomstslaget tjänst. Bakgrunden var att vissa inslag i 1990/91 års skattereform kritiserats för att bl.a. ge upphov till administrativt krångel. En huvuduppgift för utredaren har därför varit att se över vissa materiella regler och försöka åstadkomma regler som är enklare att hantera för skattskyldiga och arbetsgivare. Utredningen har antagit nam- net Utredningen om tjänsteinkomstbeskattning.

Vissa frågor har i enlighet med direktiven förtursbehandlats och redo— visats i ett i juni 1992 avgivet betänkande, (SOU 1992:57) Beskattning av vissa naturaförmäner m.m.

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remi ssinstanser- na bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1. En samman- ställning av remissyttrandena har upprättats inom Finansdepartementet och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr 3323/92).

Jag skall i det följande behandla de frågor som tas upp i betänkandet. Jag kommer dessutom att föreslå några andra förändringar än de som föranleds av förslagen i betänkandet.

En gäller en inskränkning i skattefriheten för vissa utbildningsstipen- dier. En annan är att reglerna om avdrag för kostnader för hemresor för den som på grund av sitt arbete vistas på annan ort än sin eller sin fa- miljs hemort ändras på så sätt att det i större utsträckning blir möjligt att få avdrag för kostnader för tåg- och flygresor.

Därefter föreslår jag som ett led i regeringens arbete för att öka rätts- säkerheten att lagen (1980:865) mot skatteflykt, den s.k. generalklau- sulen, slopas fr.o.m. den 1 januari 1993.

Jag tar slutligen upp följande frågor, nämligen avdrag för kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats med egen bil, mindre justeringar i reglerna om skattefrihet för barnpension och särskilt grundavdrag för pensionärer samt en förlängning av den s.k. sexmänadersregeln för sjömän.

• Sida 28
•  Original

2 Förändringar i inkomstslaget tjänst 2.1 Allmänna synpunkter

Lagrådet

Regeringen beslutade den 15 oktober 1992 att inhämta Lagrådets yttrande över vissa lagförslag. De till Lagrådet remitterade lagförslagen bör fogas till protokollet som bilaga 2. Lagrådets yttrande bör fogas till protokollet som bilaga 3.

Lagrådet har kommit med vissa synpunkter rörande utformningen av bestämmelserna beträffande beskattningen av representationsmåltider och skattefriheten för vissa utbildningsstipendier. Jag återkommer till Lag- rådets synpunkter i specialmotiveringen (avsnitt 9.1 och 9.2).

Vissa ändringar av redaktionell karaktär har företagits i förhållande till de till Lagrådet remitterade förslagen.

I samband med skattereformen företogs omfattande förändringar i in- komstslaget tjänst. Förändringarna berörde bl.a. traktamentsbeskatt- ningsreglema samt värderingen av vissa förmåner såsom fria måltider och lån på förmånliga villkor. De nya reglerna som i huvudsak tillämpas fr.o.m. 1992 års taxering, har i vissa delar kritiserats för att ge upphov till administrativt krångel för anställda och arbetsgivare. Andra inslag i skattereformen har kritiserats för att medföra beskattningseffekter som i vissa fall inte kan anses skäliga. Det sistnämnda gäller t.ex. reglerna om lån från arbetsgivaren på förmånliga villkor.

Mot bakgrund av bl.a. denna kritik tillkallades den inledningsvis nämnde särskilde utredaren. Huvuduppgiften för utredningen är enligt direktiven att se över reglerna i inkomstslaget tjänst i syfte att åstad- komma enklare och mer lättillämpade regler så att administrativt krångel och olikformig regeltillämpning minimeras för såväl enskilda som arbets- givare.

I det nu avgivna delbetänkandet redovisas vissa frågor som behandlats med förtur. Dessa gäller beskattning av kostförmåner, vissa traktamenten m.m., personalvårdsförmåner, förmånliga lån och hobbyinkomster. I fråga om traktamenten och avdrag för ökade levnadskostnader har för- tursbehandlingen i huvudsak begränsats till frågor som har samband med kostförmåner vid tjänsteresor.

Utredningens förslag har överlag fått ett positivt bemötande av remiss- instanserna. Även för egen del kan jag, på något undantag när, ansluta mig till utredningens förslag. Dessa bör därför i allt väsentligt genom- föras. På ett par punkter, som jag återkommer till i det följande, anser jag emellertid att det finns anledning att avvika från vad utredningen föreslagit.

Innan jag går in på förslagen i detalj vill jag mot bakgrund av ett uttalande av Kammarrätten i Stockholm ta upp en principiell fråga. Kammarrätten påpekar att skattereformen har varit i kraft så kort tid att det är naturligt att en mer fördjupad erfarenhet avbidas innan större

• Sida 29
•  Original

ändringar vidtas. Kammarrätten uttalar vidare att den kritik som enligt utredningsbetänkandet riktats mot vissa inslag i reformen väsentligen bygger på önskemål som syftar till att tillgodose olika särintressen.

Jag vill framhålla att jag för egen del kan instämma i vad Kammar- rätten framfört. I bl.a. direktiven till utredningen har jag också påpekat att en hel del av de svårigheter av administrativ art som uppstått i sam- band med skattereformen kan antas vara av övergångskaraktär och därför kommer att minska när rutiner och praxis utbildats. Jag har i direktiven vidare understrukit att principen att olika typer av förmåner skall be- skattas likformigt, oavsett om de utgår i form av kontantlön eller natura- förmåner, ligger fast. Det finns därför anledning att nu vara återhållsam med förändringar. De förslag som läggs fram i det följande har enligt min bedömning karaktär av detaljiusteringar i regelsystemet vilka inte rubbar de grundläggande principerna. Det finns således enligt min mening från principiella utgångspunkter inga hinder mot att genomföra dem.

2.2 Kostförmån, traktamenten m.m.

Frågorna om kostförmån och avdrag för ökade levnadskostnader har ett nära samband varför jag väljer att behandla dem i ett sammanhang.

Innan jag går in på förslagen till regeländringar skall jag först kortfattat redogöra för gällande regler på det aktuella området.

2.2.1 Gällande rätt Kostförmån

Bestämmelserna om beskattning av kostförmån återfinns i punkt 3 andra stycket av anvisningarna till 32 5, 42 & tredje stycket och punkt 3 av anvisningarna till 42 & kommunalskattelagen (1928:370), KL. Förmåns— värdet av fri måltid bestående av ett mål om dagen (lunch eller middag) är lika med genomsnittspriset i riket för en lunchmåltid av normal beskaffenhet medan förmånsvärdet av helt fri kost är lika med 250 % av nämnda genomsnittspris. Bidrar arbetsgivaren till kostnaderna för anställds måltid och kommer härigenom den anställdes kostnad för måltiden att understiga genomsnittspriset skall skillnaden mellan vad den anställde betalar för måltiden och genomsnittspriset tas upp som förmån av fri måltid. Reglerna torde medföra att även om arbetsgivarens subvention av måltiden understiger skillnaden mellan genomsnittspriset och det pris den anställde betalar skall den anställde förmånsbeskattas för hela denna skillnad.

Riksskatteverket, RSV, har för år 1992 fastställt genomsnittspriset för en lunchmåltid till 44 kr 40 öre (RSFS l99lz27). Detta genomsnittspris representerar enligt RSV:s rekommendationer (RSV Dt 1991:24) en lunchmåltid av normal beskaffenhet med beaktande av olika måltidsalter- nativ, dvs. såväl med som utan måltidstillbehör.

Förmånsbeskattning blir aktuell endast om arbetsgivaren lämnat någon form av subvention till den anställde. Det kan därför inte bli aktuellt att beskatta en anställd i den situationen att en personalrestaurang på grund

• Sida 30
•  Original

av t.ex. stordriftsfördelar kan hålla ett pris som understiger det genom- snittliga lunchpriset och där marknadsmässiga villkor styr förhållandet mellan arbetsgivare och restauratören (se prop. 1989/90:110, s. 328).

Fri kost är en skattepliktig fömiån oavsett om den tillhandahålls fortlöpande eller endast vid särskilda tillfällen, såsom under tjänste- resa/förrättning, tjänstgöring på annan ort, kurser, kongresser, kon- ferenser, studieresor o.d. medan fri måltid i samband med representation (extern eller intern) och liknande enligt RSV:s rekommendationer inte är skattepliktig.

Begreppet representation definieras inte i skattelagstiftningen men det återfinns i punkt 1 av anvisningarna till 20 & KL. Där anges att utgifter för representation och liknande ändamål är att hänföra till omkostnader i förvärvskälla endast under förutsättning att utgifterna har ett omedelbart samband med verksamheten såsom då fråga uteslutande är om att inleda eller bibehålla affärsförbindelser och liknande eller då utgifterna avser jubileum för företaget, invigning av mera betydande anläggningar för verksamheten, stapelavlöpning eller jämförliga händelser eller då utgifterna är att hänföra till personalvård.

RSV har utfärdat rekommendationer om avdrag för represen- tationskostnader m.m. att tillämpas fr.o.m. 1992 års taxering (RSV Dt 1991:20). Enligt dessa rekommendationer hör till extern representation bl.a. affärsförhandlingar, jubileum, invigning av anläggningar, demon- strationer och visningar. Med intern representation avses enligt RSV:s anvisningar (RSV Dt 1991:24) bl.a. personalfester, informationsmöten med personalen, interna kurser och planeringskonferenser. En förutsätt- ning är att det är fråga om i huvudsak interna möten, att sammankomsten har en varaktighet på högst en vecka, att det inte är fråga om möten som regelbundet hålls med kort mellanrum samt att det är gemensamma måltidsarrangemang.

Traktamente" och avdrag för ökade levnadskostnader

Med traktamente avses sådan extra ersättning utöver lön som utgår för anställd vid resa i tjänsten utanför den vanliga verksamhetsorten. Med dagtraktamente avses ersättning som utgår för att täcka kostnadsökningen för måltider samt diverse småutgifter. Med nattraktamente avses ersättning som utgår för logikostnader. Beskattningen av traktamenten regleras i punkt 3 av anvisningarna till 33 & KL.

Traktamentsersättning är skattepliktig inkomst för den som erhållit ersättningen. Avdrag medges dock för bl.a. ökade levnadskostnader vid resa i tjänsten utom den vanliga verksamhetsorten som varit förenad med övernattning. Med den vanliga verksamhetsorten förstås i regel ett område inom ett avstånd av 50 kilometer från den skattskyldiges tjänsteställe.

Om arbetsgivaren utgett traktamente för förrättning i Sverige medges den skattskyldige avdrag med belopp motsvarande den uppburna ersättningen, dock högst med helt maximibelopp för dag som är 150 kr. Maximibeloppet avser kostnadsökning för måltider och småutgifter under varje hel dag som tagits i anspråk för resan.

• Sida 31
•  Original

Har arbetsgivaren inte utgett traktamente har den skattskyldige rätt till schablonavdrag med 75 kr per dag, om han gör sannolikt att han har haft sådan merkostnad.

För att få avdrag med högre belopp än schablonavdragen krävs att den skattskyldige kan visa att kostnadsökningen varit större totalt sett vid samtliga förrättningar inom riket under hela året i samma anställning.

Avdrag för kostnad för logi vid förrättning inom riket medges med belopp motsvarande den faktiska utgiften. Kan den skattskyldige inte visa logikostnaden medges avdrag med belopp motsvarande ersättning som uppburits från arbetsgivaren. Detta avdrag får dock inte överstiga maximibeloppet för natt som är 75 kr.

Avdrag för fördyrade levnadskostnader skall reduceras om den skattskyldige erhållit kostförmån samtidigt som han uppburit traktamente. RSV har utfärdat rekommendationer om avdrag för ökade levnadskost— nader (RSV Dt l992z2) och i dessa anges med vilka belopp schablonav- dragen bör reduceras när kostförmån erhållits.

Har arbetet varit förlagt till samma ort inom riket mer än tre månader i sträck bedöms avdragsrätten enligt reglerna för tillfälliga arbeten m.m. och för dubbel bosättning i punkt 3 a av anvisningarna till 33 & KL.

Ökningen i kostnader för måltider och småutgifter på arbetsorten beräknas efter de tre första månaderna, antingen enligt utredning om den faktiska kostnadsökningens storlek eller schablonmässigt, till 100 kr per dag för skattskyldig som under de tre första månaderna av bortovaron medgetts avdrag för ökade levnadskostnader vid tjänsteresa utom den vanliga verksamhetsorten och som alltjämt uppbär kostnadsersättning från arbetsgivaren. Även efter tremånadersperioden skall avdrag för ökade levnadskostnader reduceras om den skattskyldige erhållit kostförmån.

2.2.2 Förenklingar av regelsystemet

Mitt förslag: Fri kost som åtnjuts på allmänna transportmedel vid tjänsteresa och fri frukost som åtnjuts på hotell eller liknande inrättning blir skattefri om kosten obligatoriskt ingår i priset för resan eller rummet.

Avdraget för ökade levnadskostnader skall inte reduceras för tillhandahållna förmåner på allmänna transportmedel, men det skall däremot reduceras för övriga tillhandahållna måltider och således även för skattefria hotellfrukostar och representationsmåltider. Skattefriheten för representationsmåltider lagregleras. Schablonbeloppen för avdrag för ökade levnadskostnader relateras till basbeloppet. Schablonvärderingen av kostförmån ändras så att öretal inte kan uppkomma vid värderingen.

• Sida 32
•  Original

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstansema: Majoriteten av remissinstansema godtar utred- ningens förslag. Flera remissinstanser, t.ex. Kommunförbundet och SAV anser dock att även kostförmån i samband med s.k. extern utbildning skall vara skattefri. Riksgäldskontoret föreslår att traktamentsbeloppet för tjänsteresa skall justeras nedåt eftersom hotellfrukost nästan alltid ingår i priset för hotellrummet. RSV och Kammarrätten i Stockholm ställer sig tveksamma till den av utredningen föreslagna lydelsen av punkt 3 av anvisningarna till 32 & KL. De anser att det behövs ytterligare utredning innan beskattningsrätten vid naturaförmåner kan hänföras till åtnjutandet i stället för som i dag till tillhandahållandet av förmånen. Överbefälhavaren föreslår att värdet av fri kost vid förbandsövningar skall reduceras till noll samt att begreppet "vanliga verksamhetsorten" skall ändras för reservofficerare. Länsrätten i Kronobergs län och SAV anser inte att traktamentsbeloppen skall relateras till basbeloppet, beloppen skall vara klart angivna i lagtexten. Lunchfrämjandet efterlyser en utvärdering om hur den slopade skattesubventionen av måltidsfömiå- ner påverkat dels arbetstagarnas matvanor, dels restaurangbranschen. LO, Hotell- och Restauranganställdas Förbund och Svenska Re- staumtötfärbundets Arbetsgivareförening anser att värdet av kostförmån för restauranganställda skall sättas ned med hänsyn till att s.k. obligato- risk inackordering i kost ingår i de restauranganställdas anställningsavtal. SACO anser att maximibeloppet för dagtraktamente skall höjas till 1 % av basbeloppet eftersom det nuvarande beloppet är för lågt. Or- ganisationerna (Svenska Ban/föreningen, Bankinstitutens Arbetsgivareor— ganisation och Sveriges Föreningsbank) anser att avdraget för ökade levnadskostnader inte behöver reduceras på grund av åtnjuten hotellfru- kost. Svenska mvr'sorsamfimdet SRS anser att nattraktamentet behöver höjas. Länsrätten i Stockholms län anser slutligen att det är en risk för att skattefrihet för måltider på allmänna transportmedel och hotellfrukos- tar kan "sprida sig" med ytterligare erbjudanden om måltider och för- friskningar som ingår i priset för tjänsten.

Skälen för mitt förslag: En av utredningens uppgifter är att föreslå förenklingar av det rådande regelsystemet så att komplikationer av administrativ art som skattereformen gett upphov till elimineras. Ett problem som uppmärksammats är att det är svårt för arbetsgivare att kontrollera om kostförmån utnyttjats eller inte vid tjänsteresor samt att det är administrativt krångligt att hantera den mängd av småbelopp som det här rör sig om. De fall som orsakat mest problem i den praktiska tillämpningen är måltider på allmänna transportmedel samt hotell/inkas- tar. Vad först beträffar allmänna transportmedel ingår måltider ofta i det pris som arbetsgivaren betalar för färdbiljetten och någon möjlighet att köpa en färdbiljett som inte inkluderar måltiderna finns inte. Framför allt gäller detta vid flygresor. Till skillnad från de flesta fall när fri kost tillhandahålls av arbetsgivaren har denne i dessa fall således inte någon valmöjlighet. Han ådrar sig automatiskt den administrativa hantering som följer med en kostförmån. När det gäller fri frukost på hotell finns vissa

• Sida 33
•  Original

likheter med måltider på transportmedel. Förmånen är ofta förekomman— de och rör i det enskilda fallet endast ett mindre värde. Arbetsgivaren kan inte heller här alltid välja att skaffa ett hotellrum där frukost inte ingår i priset. '

Skattefrihet för dessa förmåner kan antas medföra betydande ad- ministrativa lättnader utan att för den skull några påtagliga skatteförmåner uppkommer för de anställda. Jag föreslår därför att skattefrihet införs för fri kost som åtnjuts på allmänna transportmedel vid tjänsteresa och för fri frukost som åtnjuts på hotell eller liknande inrättning om kosten obligatoriskt ingår i priset för resan eller rummet.

De principiella invändningar som kan riktas mot ett sådant undantag väger enligt min mening inte särskilt tungt när det gäller förmåner som utgår under så pass speciella förhållanden. En viss "spridningsrisk" av det slag Länsrätten i Stockholms län tar upp i sitt yttrande torde i och för sig finnas. Jag bedömer emellertid denna risk som liten, bl.a. då det ligger i arbetsgivarens intresse att hålla nere kostnaderna. Det finns emellertid anledning att noga följa den fortsatta utvecklingen på området.

Av principiella skäl bör avdraget för ökade levnadskostnader reduceras om kostförmån tillhandahålls. Jag delar utredningens uppfattning att det i och för sig inte finns anledning till avsteg härifrån på grund av att kostförmån undantas från beskattning. Såsom utredningen påpekat torde det i regel också förhålla sig så att arbetsgivare reducerar trak- tamentsersättningen i den mån han tillhandahåller kostförmåner. Någon svårighet för arbetsgivaren att veta när en anställd tillhandahållits kostförmån föreligger ju normalt inte. Ett undantag förefaller dock vara kostförmåner på allmänna transportmedel - i första hand vid flygresor. Någon reduktion synes i dessa fall ofta inte ske i praktiken. Anledningen till det torde främst vara att det, bl.a. på grund av måltidemas skiftande karaktär, många gånger är oklart om en skattepliktig förmån erhållits. Förenklingsskäl talar för att man i dessa avseenden så långt som möjligt försöker anpassa skattereglerna till de rutiner som gäller på ar— betsmarknaden. Jag föreslår därför att avdragsreduktion inte bör ske beträffande kostförrrråner på allmänna transportmedel men att sådan reduktion däremot bör ske i övrigt.

Enligt RSV:s rekommendationer (RSV Dt 1991:24) är fri måltid i samband med representation (extern eller intern) och liknande inte skattepliktig. Någon begränsning till representation vid enstaka tillfällen har inte direkt uppställts. Såvitt gäller intern representation har dock denna i rekommendationen definierats på ett sådant sätt att undantaget för kostförmån kommer att gälla i stort sett bara enstaka tillfällen eller kortare tidsperioder.

Utredningen har föreslagit att RSV:s rekommendationer om undantaget från förmånsbeskattning beträffande representationsmåltider skall kvarstå oförändrade och att skattefriheten skall lagfästas. Jag instämmer i förslaget.

Några remissinstanser har föreslagit att skattefriheten för fri kost vid representation skall sträckas ut till att gälla även vid externa kurser. Jag anser emellertid inte att begreppet representation bör ges en mer

• Sida 34
•  Original

vidsträckt innebörd än som nu skett i verkets rekommendationer. Jag återkommer till frågan i specialmotiveringen.

Förslaget föranleder ändringari punkt 3 av anvisningarna till 32 & KL. Med nuvarande system kan vände av kostförmån komma att hamna på ett belopp som innehåller ören. Detta medför administrativt arbete som inte framstår som motiverat. En avrundning till närmaste hela krontal bör därför i vart fall ske. En avrundning av genomsnittspriset för en lunchmåltid till en hel krona eller femtal kronor medför dock att värdet för helt fri kost kan komma att hamna på värden med öretal. Om man däremot först räknar ut värdet för helt fri kost och avrundar detta belopp till närmaste tiotal kronor och därefter bryter ut värdet av en måltid från detta belopp undviker man att hamna på öretal. Jag anser att en sådan avrundning är motiverad ur förenklingssynpunkt. Detta föranleder en ändring i punkt 3 av anvisningarna till 42 & KL.

Utredningen har föreslagit att schablonbelopp för avdrag för ökade levnadskostnader skall relateras till basbeloppet i stället för som i dag anges i nominella belopp i lagtexten. Fördelarna med en sådan koppling är att man inte behöver göra lagändringar som endast har till syfte att justera avdragets nominella belopp. Maximibeloppet för dag skulle med en konstruktion som anknyter till basbeloppet kunna bestämmas till 0,5 % av det för beskattningsåret gällande basbeloppet, avrundat till närmaste tiotal kronor och maximibeloppet för natt skulle i enlighet härmed bestämmas till hälften härav. Det reducerade avdragsbeloppet efter de tre första månaderna bör lämpligen bestämmas till 70 % av helt maximibelopp och det i punkt 3 a av anvisningarna till 33 & KL angivna avdraget uppgående till ett tredjedels maximibelopp, dvs. 50 kr, bör bestämmas till 30 % av maxirnibeloppet. Procentsatsema har bestämts till hela tiotal för att inte schablonbeloppen skall hamna på öretal.

En nackdel med en koppling till basbeloppet är att det inte lika lätt går att av lagtexten utläsa beloppets storlek. Jag anser emellertid att fördelarna med att få en kontinuerlig automatisk omräkning av beloppen

väger tyngre. Reglerna bör därför ändras i enlighet med utredningens förslag. Detta föranleder ändringar i punkterna 3 och 3 a av anvisningar-

na till 33 & KL.

Utredningen har föreslagit att punkt 3 av anvisningarna till 32 & KL skall ändras på så sätt att kriteriet för att beskattning av en naturaförmån skall inträda ändras från tillhandahållits till åtnjutits. Det skulle således inte vara tillräckligt för att beskattning skall ske att en förmån enbart tillhandahållits en skattskyldig utan den skattskyldige skall även ha åtnjutit förmånen för att förmånsbeskattning skall utlösas. RSV och Kammarrätten i Stockholm har i sina remissvar ställt sig tvekande till den föreslagna ändringen. De anser att det behövs ytterligare utredning av konsekvenserna av den föreslagna förändringen innan denna kan ske. Jag delar dessa remissinstansers uppfattning och är således inte beredd att nu föreslå en sådan förändring. Det förefaller lämpligt att utredningen ytterligare får penetrera frågeställningen.

Frågan om beskattning av kostförtnån för restauranganställda och liknande grupper har tagits upp av flera remissinstanser. Dessa har ansett

• Sida 35
•  Original

det felaktigt att restauranganställda skall beskattas för det av RSV fastställda schablonvärdet av måltidsförmån eftersom priset för luncherna för restauranganställda oftast endast motsvarar arbetsgivarens mar— ginalkostnader för lunchmåltider.

Det ligger i sakens natur att en schablonvärdering av förevarande slag i vissa fall innebär en övervärdering och i andra fall en undervärdering av den förmån som utgår. Det är vidare att märka att utgångspunkten för schablonregeln är att värderingen skall ske - inte på grundval av arbets- givares kostnader för lunchfönnånen - utan på grundval av genomsnitts- priset i riket för en lunchmåltid av normal beskaffenhet. Värderingen skall således ske med utgångspunkt i det pris som en måltid normalt betingar på en lunchrestaurang utan hänsyn till om måltiden tillhandahålls i en lunchmatsal hos arbetsgivaren eller i en vanlig restaurang för all- mänheten och också utan hänsyn till priset i det enskilda fallet. Det kan mot denna bakgrund knappast komma i fråga att låta arbetsgivarens kostnader för måltiden påverka värderingen av förmånen. Den omstän- digheten att kostförmånen reglerats i en grupp anställdas anställningsavtal bör inte heller påverka skattereglemas utformning. Utvecklingen har under senare år gått i motsatt riktning. Exempel härpå är att kopplingen till de statliga kollektivavtalen har slopats vad gäller traktamentsbeskatt- ningen.

Beträffande de frågor Överbefälhavaren tar upp i sitt yttrande vill jag uttala följande. Jag anser att det inte finns tillräckliga skäl att göra fri kost vid förbandsövningar skattefri. Den nedsättning till halvt fönnåns- värde som nu sker enligt RSV:s rekommendationer får enligt min mening anses rimlig. Frågan om vanliga verksamhetsorten för reservofficerare har samband med frågor rörande resor till arbetet vid tillfälliga anställ- ningar m.m. Det kan finnas anledning att återkomma till de problem som föreligger på detta område i ett annat sammanhang.

Slutligen vill jag i detta sammanhang ta upp en fråga som bl.a. Skatteutskottet aktualiserat.

Skatteutskottet har i betänkandet 1991/92:SkU20 uttalat att det är angeläget att utredningen också redovisar konsekvenserna av det nya systemet med avseende på hur lunchätandet påverkats och hur eventuella förändringar har påverkat branschen och de anställda. Flera re- missinstanser har också efterlyst denna undersökning.

Först vill jag påpeka att det inte ålegat utredningen enligt de direktiv (Dir. 1992:3) som utfärdats att företa denna undersökning och utred- ningen har inte heller haft möjlighet att företa en sådan undersökning med hänsyn till den tid som stått den till buds. Jag har emellertid inhämtat att utredningen haft ett stort antal överläggningar med företrä- dare för näringsliv och organisationer rörande bl.a. lunchsubventionerna och härigenom fått en god inblick i de problem som de nuvarande reglerna gett upphov till. Dessa erfarenheter har legat till grund för de förslag utredningen nu lagt fram.

En undersökning av det slag Skatteutskottet efterfrågat förefaller enligt min bedömning vara förenad med flera svårigheter. Många andra faktorer än de ändrade skattereglerna har således sannolikt påverkat lunchätandet

• Sida 36
•  Original

efter skattereforrnens genomförande såsom t.ex. den höjda mervärde- skatten för restauranger, den allmänna lågkonjunkturen och den ökade arbetslösheten. Det torde således vara vanskligt att med någon större säkerhet avgöra vilka effekter som beror just på de ändrade skatteregler- na. Med hänsyn till vad skatteutskottet uttalat är jag emellertid ändå beredd att ta initiativ till att en sådan undersökning företas. Det är dock inte en uppgift som lämpar sig för utredningen utan bör ske i annat samman- hang.

2.3 Förmån i form av reseförsäkring

Mitt förslag: Reseförsäkringar som tecknats för anställds tjänstere- sor blir skattefria.

Premie för reseskyddsförsäkring avseende resa i verksamheten skall utgöra avdragsgill omkostnad i näringsverksamhet.

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt såvitt avser reseför- säkringar i inkomstslaget tjänst.

Remissinstansemas inställning: RSV påpekar att regler motsvarande skattefriheten för reseförsäkringar i inkomstslaget tjänst även bör införas i inkomstslaget näringsverksamhet.

Skälen för mitt förslag: Värde av försäkring som arbetsgivaren betalar för den anställde är skattepliktig intäkt. Reseförsäkring som arbetsgivaren betalar för den anställde vid tjänsteresor är således en skattepliktig förmån.

Med hänsyn dels till det administrativa merarbete som beskattning av förmån av reseförsäkring medför och dels till att skatteintäkterna från beskattningen av denna förmån är låga föreslår jag att reseförsäkringar som tecknats för anställds tjänsteresor blir skattefria. Detta föranleder en ändring i punkt 3 av anvisningarna till 32 & KL. Jag delar RSV:s uppfattning att en motsvarande bestämmelse också i likformighetens intresse bör införas såvitt avser egenföretagares reseförsäkringar. Kostnad för en sådan reseförsäkring bör således bli avdragsgill i inkomstslaget näringsverksamhet. Detta föranleder en ändring i punkt 23 av anvis- ningarna till 23 & KL.

2.4 Personalvårdsförmåner

Min bedömning: Nuvarande regler angående personalvårdsförmåner

behålls tills vidare oförändrade.

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstansema: Majoriteten av de remissinstanser som uttalat sig i denna fråga tillstyrker utredningens förslag att behålla nuvarande regler.

• Sida 37
•  Original

Näringslivets Skattedelegation och Kåpmannafärbundet anser dock att personalrabatt skall få betalas ut i efterhand och inte endast vid inköpstill- fället för att vara skattefri. Organisationerna hävdar att lån med förmånlig ränta är en personalvårdsförmån för anställda inom bankerna. Svenska GoWörbundet menar att golf är en sport som skall hänföras till skattefri motionsidrott.

Skälen för min bedömning: Med personalvårdsfömiåner avses förmåner som inte är ett direkt vederlag för utfört arbete utan avser enklare åtgärder av mindre värde vilka syftar till att skapa trivsel i arbetet eller liknande eller utgår på grund av sedvänja inom det yrke eller den verksamhet som det är fråga om. Som personalvårdsförmåner räknas dock inte förmåner som den anställde får byta mot kontant ersättning, förmåner som inte riktar sig mot hela personalen samt andra fömråner som den anställde får åtnjuta utanför arbetsgivarens arbetsplats mot betalning med kupong eller annat motsvarande betalningssystem (32 ä 3 e mom. KL).

I punkt 3 b av anvisningarna till 32 & KL lämnas exempel på per- sonalvårdsförmåner som är skattefria. Dit räknas bl.a. sedvanliga rabatter vid inköp av varor och tjänster som ingår i arbetsgivarens ordinarie utbud eller i ett annat företags ordinarie utbud om företaget är närstående arbetsgivarens företag och varorna eller tjänsterna har ett nära samband med arbetsgivarens verksamhet samt möjlighet till enklare slag av motion och annan friskvård.

I viss mån kan reglerna om skattefrihet för personalvårdsförmåner sägas innebära ett avsteg från principen om en neutral inkomstbeskatt- ning. Som argument för att behålla skattefriheten anfördes i samband med skattereformen bl.a. att skattereglerna inte i onödan borde lägga hinder i vägen för vad som kan ses som god personalpolitik. Vidare anfördes kontrollaspekter för att behålla en viss skattefrihet (prop. 1989/90:110, s. 318- 319). En viss skärpning av förutsättningama för att förmån skulle anses som skattefri personalvårdsförmån gjordes dock genom att det markerades att det skulle röra sig om förmån av mindre värde.

Det är enligt min mening uppenbart att reglerna om beskattning av personalvårdsfömråner av många upplevs som orättvisa. Detta kan ha sin grund i att exempelvis personalrabatter av betydande värde i vissa fall kan undgå beskattning medan i andra fall förmåner av begränsat värde, såsom tidningsprenumerationer blir beskattade. Det är emellertid svårt att finna godtagbara lösningar på dessa problem. En generell liberalisering av reglerna skulle således kunna strida mot den grundläggande principen om en likformig beskattning. Att gå den motsatta vägen, t.ex. genom att strama åt reglerna beträffande bl.a. personalrabatter, innebär också svårigheter. Ett problem med en sådan lösning är exempelvis gränsdrag- ningen mot normala kundrabatter. En åtstramning skulle förmodligen också kunna upplevas som ett utslag av småaktighet från statsmakternas sida.

För egen del anser jag att det finns behov av att försöka åstadkomma förbättringar i regelsystemet för personalvårdsförmåner. Utredningen,

• Sida 38
•  Original

som i sitt delbetänkande diskuterat dessa frågor, har inte lagt fram förslag till förändringar men aviserat att man återkommer till frågorna i det fortsatta arbetet.

Jag är inte beredd att nu föreslå några ändrade regler beträffande personalvårdsförmåner. Frågan bör enligt min mening tas upp på nytt vid beredningen av utredningens slutbetänkande.

2.5 Förmånliga lån

Mitt förslag: En ny värderingsprincip införs för bundna lån med fast ränta (inkl. räntefria lån) och för sådana lån med rörlig ränta där räntan skall utgå i fast förhållande till marknadsräntan.

För sådana lån skall värderingen ske med utgångspunkt i förhållan- dena vid lånetillfället. Förmånen skall beräknas på grundval av skill- naden mellan å ena sidan Statslåneräntan vid lånetillfället med tillägg av en procentenhet och å andra sidan den avtalade räntesatsen.

För övriga lån behålls nuvarande värderingsprincip. Enjämknings- möjlighet införs dock av följande innehåll. Om statslåneräntan vid utgången av maj under beskattningsåret har ändrats med minst två procentenheter i förhållande till dess storlek vid utgången av november året före beskattningsåret, skall förmånens värde för tiden juli - december beskattningsåret bestämmas till skillnaden mellan å ena sidan statslåneräntan vid utgången av maj under beskattningsåret med tillägg av en procentenhet och å andra sidan den avtalade räntan.

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstansema: Majoriteten av remissinstanserna har tillstyrkt utredningens förslag eller lämnat det utan erinran. Näringslivets Skattedelegation framför att särregleringen av ränteförmån till företagsle- dare i fåmansföretag borde slopas. Vissa remissinstanser, t.ex. Kam- marrätten i Göteborg och Länsrätten i Stockholms län anser att möjlighe- ten till jämkning har en komplicerande effekt på regeltillämpningen. Andra remissinstanser, t.ex. SACO och Organisationerna anser att jämkningsmöjlighetema bör utökas med fler avstämningstidpunkter. Organisationerna framhåller vidare att begreppet marknadsränta har en annorlunda innebörd för bankanställda än för andra kunder. Jämförelse- räntan borde vara endast statslåneräntan, Statslåneräntan plus [% är för högt. Jämkning borde endast kunna ske till den skattskyldiges fördel. Riksgäldskontoret föreslår dels att lånesummans storlek skall bestämma hur många värderingstidpunkter som skall föreligga, ju högre belopp desto fler jämförelsetidpunkter vid värderingen, dels att Riksbankens diskonto skall vara jämförelseränta i stället för statslåneräntan.

• Sida 39
•  Original

Bakgrund och gällande rätt

Med förmånliga lån avses här sådana räntefria lån eller län där räntan understiger marknadsräntan som arbetstagare eller uppdragstagare erhåller av arbetsgivaren resp. uppdragsgivaren. Förmånliga lån förekommer i stor utsträckning bland bankanställda men också bland andra grupper. Förmån av räntefria eller lågförräntade lån intar i bl.a. ett avseende något av en särställning bland förmånerna genom att förmånen gäller en kostnad för arbetstagaren som är avdragsgill för denne vid inkomsttaxeringen. Normalt gäller ju förmånema privata levnadskostnader - t.ex. för kost, bostad eller bil - som inte berättigar till avdrag.

Före 1990/91 års skattereform utgjorde förmån av räntefria eller lågförräntade lån inte en skattepliktig intäkt av tjänst. Förmånen påverkade i stället beräkningen av underlaget för tilläggsbelopp vid den statliga inkomsttaxeringen.

Genom skattereformen slopades reglerna om beräkning av tilläggs- beIOpp vid den statliga taxeringen. Värdet av ränteförmån skall i stället tas upp till beskattning i inkomstslaget tjänst, vilket medför att socialav- gifter skall tas ut på förmånens värde. Det beskattade beloppet är avdragsgillt enligt vad som gäller för räntekostnader.

Förmånens värde skall beräknas till skillnaden mellan å ena sidan statslåneräntan, SLR, vid utgången av november året före beskatt- ningsåret med tillägg av en procentenhet och å andra sidan den avtalade räntan. Såvitt aVSer lån som upptagits i utländsk valuta skall förmånens värde beräknas till skillnaden mellan å ena sidan marknadsräntan i den aktuella valutan vid utgången av november året'före beskattningsåret med tillägg av en procentenhet och å andra sidan den avtalade räntan.

Om företagsledare eller företagsledare närstående person erhåller ett förmånligt lån från fåmansföretag skall låntagaren beskattas för värdet av förmånen i inkomstslaget tjänst. Han har dock inte rätt till motsvarande avdrag i inkomstslaget kapital.

För att beskattning skall bli aktuell måste det till att börja med föreligga en förmån som utgår på grund av tjänsten. Detta innebär att den anställde behandlas mer gynnsamt än andra som arbetsgivaren erbjuder sina varor eller tjänster. För att bedöma om en förmån föreligger måste man således göra en jämförelse mellan de villkor den anställde erbjuds och de villkor som allmänheten erbjuds. Ett lån som upptas till marknadsmässiga villkor är inte någon förmån och föranleder givetvis inte någon förmånsbeskatt- ning. Marknadsräntan skall således beaktas när man avgör om det föreligger en förmån eller ej. Finner man vid denna värdering att det föreligger en förmån skall denna värderas med hjälp av SLR. Förmånen beräknas till skillnaden mellan räntan enligt lånevillkoren och en beräknad ränta motsvarande SLR vid utgången av november året före beskattningsåret med tillägg av en procentenhet (jämförelseräntan).

SLR fastställs regelbundet av Riksgäldskontoret och är den genom- snittliga marknadsräntan på obligationslån utgivna av Riksgäldskontoret med en löptid på minst fem år. Den är således någon procentenhet lägre

• Sida 40
•  Original

än den lägsta marknadsränta som normalt erbjuds allmänheten. Den sistnämnda räntan förutsätts då vara fast ränta på lån bundna i fem år med bästa säkerhet i permanent bostadsfastighet. Är det i stället fråga om rörlig ränta på lån utan säkerhet blir marginalen mellan marknadsräntan och jämförelseräntan betydligt större.

Reglemas nuvarande konstruktion får olika konsekvenser för den skattskyldige beroende på kommunalskattens storlek, de totala tjänstein- komstemas storlek och storleken av den skattskyldiges totala ränteutgif- ter. Skälen för mitt förslag: Jag vill inledningsvis slå fast att jag vad beträffar förmån i form av förmånliga lån delar utredningens bedömning att denna förmån, bl.a. med hänsyn till att den kan ha ett betydande värde, inte bör hänföras till kategorin skattefria personalvårdsförmåner. Förmånen bör därför bli föremål för beskattning.

Beskattningen av förmåner som rör stora grupper anställda, såsom ränteförmåner, måste i regel i viss utsträckning bygga på en schablon- mässig värdering av förmånen. Därvid får en många gånger svår avvägning göras mellan krav på enkelhet och ett i huvudsak rättvist beskattningsresultat.

Nuvarande regler för beskattning av ränteförrnåner har kritiserats för att i många fall inte ge rimliga beskattningseffekter. Med endast en värderingstidpunkt - utgången av november året före beskattningsåret - kan exempelvis ogynnsamma effekter uppstå om ränteläget sjunker kraftigt från november till början av beskattningsåret. Å andra sidan medför ett system med alltför många värderingstidpunkter att det blir administrativt tungrott och att uttagandet av preliminärskatt och ar- betsgivaravgifter försvåras. Nuvarande regler innebär också svårigheter att förutse skattekonsekvensema för t.ex. skattskyldiga med förmånliga lån med fast ränta. I sistnämnda fall växlar förmånens storlek från år till är beroende på att SLR varierar.

Utredningsförslaget innebär att man inför två olika värderingsprinciper beroende på vilket slags lån det är frågan om. Såvitt avser lån med fast ränta, helt räntefria lån eller sådana lån med rörlig ränta där räntan skall utgå i fast förhållande till marknadsräntan görs värderingen med utgångspunkt från ränteläget när lånet tas upp. I fråga om lån som löper med rörlig ränta behålls nuvarande värderingsregel men en jämknings- möjlighet införs.

Enligt min bedömning bör dessa förslag leda till att reglerna på detta område får en tillfredsställande utformning. Dels blir det lättare för den skattskyldige att förutse skattekonsekvensema av förmånen när det gäller fasträntelån, dels bör oskäliga effekter av det slag nuvarande regler kritiserats för också kunna undvikas. De föreslagna förändringarna innebär således enligt min bedönming också en rimlig awägning mellan kraven på rättvisa och administrativ hanterbarhet. Jag anser därför att förslagen bör genomföras.

Förslaget beträffande fasträntelån innebär att man fastställer räntemar- ginalen redan vid lånetillfället och låter denna gälla för hela låneperioden.

• Sida 41
•  Original

Förmånen skall således i dessa fall värderas på grundval av skillnaden mellan SLR vid lånetillfället med tillägg av en procentenhet och den räntesats som bestämts vid lånetillfället. För lån som tagits innan SLR tillskapades som räntebegrepp skall närmast motsvarande ränta tillämpas. Förutom att förslaget innebär en förenkling jämfört med nuvarande metod med löpande värdering för varje år blir det som nyss nämnts betydligt lättare för den skattskyldige att bedöma skattekonsekvensema av förmånen.

Det kan finnas anledning att här påpeka att om villkoren för lånen ändras skall en ny bedömning av förmånsvärdet göras. Om arbetsgivaren t.ex. på grund av ett sjunkande ränteläge tillåter den anställde att i förtid lösa in ett bundet lån eller under bindningstiden sänker räntan bör detta i sig kunna ses som en förmån med ett värde motsvarande den kostnad som långivaren vid marknadsmässiga villkor tar ut i sådana fall.

I fråga om övriga lån, dvs. de som löper med rörlig ränta, skall nuvarande värderingsregel bibehållas. Detta irmebär att förmånens värde beräknas till skillnaden mellan SLR vid utgången av november året före beskattningsåret med tillägg av en procentenhet och den avtalade räntan. Om det allmänna ränteläget ändras efter denna tidpunkt kommer värderingen emellertid att slå fel. En jämkningsmöjlighet som kan justera värderingen av förmånen är således befogad. Av förenklingsskäl måste emellertid en sådan jämkningsregel begränsas till mer betydande ränteförändringar. Den får inte heller försvåra uppbörden av preliminär- skatt och arbetsgivaravgifter. Jag föreslår därför - för det fall SLR ändras med minst två procentenheter från november året före beskattningsåret till utgången av maj under beskattningsåret - att ränteförmånen för andra halvan av beskattningsåret skall beräknas på grundval av SLR vid utgången av maj med tillägg av en procentenhet. Detta innebär en principiell nyhet såtillvida att olika värderingar skall gälla för olika delar av beskattningsåret. Något hinder för en sådan ordning synes dock inte föreligga. Det bör påpekas att jämkningsmöjligheten kan medföra att ränteförmånen värderas till ett högre belopp om räntenivån höjs under beskattningsåret.

I anslutning till att synpunkter på utredningens förslag lämnas tar några remissinstanser upp vissa angränsande frågor. Förslag förs fram om att använda Riksbankens diskonto i stället för SLR och att slopa särreglerna för företagsledare i fåmansföretag. Jag är inte beredd att nu ompröva gällande bestämmelser i dessa avseenden.

De föreslagna reglerna skall även gälla för förmånliga lån i utländsk valuta, med det undantaget att jämförelseräntan skall - som i dag är fallet - vara marknadsräntan för lån av likartat slag som ligger till grund för SLR i det lånets valuta med tillägg av en procentenhet.

Förslaget föranleder ändringar av bestämmelserna i punkterna 10 och 14 av anvisningarna till 32 & KL.

• Sida 42
•  Original

2.6 Hobbyverksamhet

Mitt förslag: Avdragsrätten för kostnader i hobbyverksamhet som betalats före beskattningsåret utvidgas tidsmässigt. Avdrag får således göras för utgifter som är att anse som kostnader för intäkternas förvärvande om de betalats under beskattningsåret eller om de betalats under något av de fem år som föregått beskatt- ningsåret i den mån de överstiger resp. års intäkter.

Utredningens förslag: Utredningen har föreslagit att nuvarande regler skall behållas oförändrade.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som yttrat sig i denna fråga har tillstyrkt utredningens förslag. Sveriges Biodlares Riksförbuml och Svenska Travsportens Centralförbund, Svenska Galoppsportens Centralförbund samt AB Trav och Galopp anser dock att utövare av resp. hobby borde skattebefrias för sina hobbyinkomster. Kammarrätten i Göteborg anser att det vore lämpligt att införa ett skattefritt belopp på 5 000 kr för inkomster av hobbybiodling. SACO föreslår att det borde införas en möjlighet att "rulla" ett underskott framför sig som i företags- beskattningen och Svenska Revisorsamfundet SRS anför att möjligheterna att dra av underskott av hobbyverksamhet borde utökas.

Skälen för mitt förslag: Skattelagstiftningen saknar en definition av begreppet hobbyverksamhet. I allmänt språkbruk avses med hobby ett slags fritidssysselsättning eller ett intresse av något slag. Det utmärkande för en hobbyverksamhet är att den utövas av hobbyidkaren själv på dennes fritid och att vinstsyfte saknas.

Inkomstslaget tjänst har genom skattereformen utvidgats och fungerar som uppsamlingsplats för sådana varaktiga och tillfälliga inkomster som inte kan hänföras till näringsverksamhet eller kapital. Inkomst från hobbyverksamhet som ger överskott beskattas numera i inkomstslaget tjänst om inkomsten inte är befriad från skatteplikt enligt 19 & KL. Från beskattning undantas bl.a. intäkter av försäljning av vilt växande bär och svampar samt kottar som den skattskyldige själv plockat till den del intäkterna under ett beskattningsår inte överstiger 5 000 kr och inte kan hänföras till näringsverksamhet som utgör rörelse eller till lön eller liknande förmån.

I fråga om beskattning av hobbyverksamhet får avdrag göras för utgifter som är att anse som kostnader för intäktemas förvärvande om de betalats under beskattningsåret. Avdrag får också göras för sådana kostnader om de betalats under året före beskattningsåret i den mån de överstiger det årets intäkter. Avdrag får inte medges med större belopp än som motsvarar beskattningsårets intäkt av verksamheten. Underskottet av en verksamhet får inte dras av mot överskott i en annan verksamhet (33 ä 1 mom. tredje stycket KL). Bestämmelsen har motiverats med dels utrednings- och kontrollproblem, dels att utgifterna för hobbyverksam- heten till sin natur är att anse som privata levnadskostnader och således inte avdragsgilla.

• Sida 43
•  Original

Införandet av en generell skatteplikt för hobbyinkomster motiverades med bl.a. neutralitetsaspekter. Det ansågs som en brist att överskott av hobbyverksamhet som bedrevs självständigt och varaktigt men utan påvisbart vinstsyfte undgick beskattning.

Någon anledning att nu frångå de grundläggande principerna och införa en generell skattefrihet för hobbyinkomster föreligger enligt niin mening inte. Jag är inte heller beredd att föreslå något skattefritt belopp för hobbyinkomster. Jag vill dock erinra om att utredningen i sitt fortsatta arbete avser att återkomma till frågan om beloppsgränser i inkomstslaget tjänst.

Begränsningen att utnyttja gamla underskott till året före beskatt- ningsåret har kritiserats för att vara alltför restriktiv. Kritiken har kommit från flera håll men kanske främst från företrädare för trav- och ga- loppsporten. Det har bl.a. framhållits att kostnaderna för travsportverk- samhet dels kan uppgå till höga belopp, dels till viss del belöpa på tid långt före den då eventuella intäkter börjar flyta in. I sistnämnda avseende gäller exempelvis att en travhäst i regel inte börjar tävla förrän tidigast två till tre år efter födseln och att det i vissa fall kan dröja ända upp till fem år innan några intäkter uppkommer.

För egen del anser jag att det finns visst fog för kritiken och att det finns anledning att göra den aktuella regeln mindre restriktiv. För vissa verksamheter skulle en sådan utvidgning vara av påtaglig betydelse. Bl.a. skulle de problem som framhållits från bl.a. travsporthåll då minska.

Nackdelen med en utvidgad avdragsrätt torde främst ligga i att den, såsom utredningen påpekat, komplicerar systemet samtidigt som behovet av en utvidgad avdragsrätt är litet för de flesta hobbyverksamheter. Vidare krävs ökade kontrollinsatser från skattemyndighetema.

Dessa nackdelar är dock enligt min mening inte så allvarliga att de utgör hinder mot en utvidgad avdragsrätt. Beträffande kontrollproblemen vill jag framhålla att det i enlighet med allmänna skatterättsliga principer i första hand måste ankomma på den skattskyldige att styrka sina avdragsyrkanden. Det ligger således i den enskildes intresse att prestera ett fullständigt deklarationsunderlag. Det torde dessutom röra sig om ett förhållandevis begränsat antal fall där den utvidgade avdragsrätten kan bli aktuell att tillämpa.

Jag föreslår därför att avdragsrätten utvidgas med ytterligare fyra år. Avdrag bör sålunda få göras för utgifter som betalats under beskatt- ningsåret samt under de fem år som föregått beskattningsåret i den mån

de överstiger resp. års intäkter. Avdrag får, liksom nu, inte medges med ' högre belopp än som motsvarar beskattningsårets intäkt av verksamheten. Naturligtvis gäller detta all hobbyverksamhet och inte endast trav- eller galoppsportverksamhet. Förslaget föranleder en ändring i 33 ä 1 mom. tredje stycket KL.

Vad gäller beskattningen av hobbyverksamhet avser jag att avslut- ningsvis ta upp frågan om hobbybiodling.

Företrädare för hobbybiodlama har i olika sammanhang hävdat att skattereformen inneburit påtagliga nackdelar för hobbybiodlingen. Kritiken har framför allt riktat in sig på att biodlama nödgas föra anteckningar och deklarera blygsamma belopp. Som en lösning på detta

• Sida 44
•  Original

problem har föreslagits att biodling som omfattar fem eller färre bisamhällen skall vara skattefri. En annan lösning som förespråkats av Kammarrätten i Göteborg är att det införs ett skattefritt belopp på 5 000 kr.

Den utvidgning av avdragsrätten för kostnader hänförliga till tidigare år än beskattningsåret som jag föreslagit i det föregående måste anses förbättra även hobbybiodlamas skattesituation i vissa fall. Den löser dock inte det problem som kritiken främst riktat in sig på, nämligen kravet på att föra anteckningar m.m. För att helt komma till rätta med detta torde krävas att man inför en skattefrihet för mindre biodlingar antingen genom en beloppsgräns eller genom att ett visst antal bisamhällen undantas.

Jag är emellertid inte beredd att nu föreslå särregler för biodling eller någon annan typ av hobbyverksamhet. Såsom utredningen påpekat är särregler förknippade med många nackdelar. Skattefrihet för en viss typ av verksamhet innebär avsteg från en neutral beskattning samt medför gränsdragningsproblem och risk för spridningseffekter.

Jag tror dessutom att problemen för biodlama i praktiken inte bör bli alltför besvärande. Den typ av redovisning som kan krävas är av enklaste slag. Normalt torde det räcka att notera vilka intäkter man haft och spara de kvitton som avser kostnader för biodlingen. RSV har också uttalat att hobbyverksamhet som inte ger överskott inte behöver redovisas i själv- deklaration. Vidare kan nämnas att RSV i en information angående biodling (RSV Dt 1978:6) funnit att det minsta antalet bisamhällen som krävs för att vinst skall kunna uppkomma i vart fall snarare torde ligga över än under tio per odlare.

För biodlare med tio eller färre bisamhällen torde det därföri praktiken sällan bli aktuellt att deklarera inkomster från biodlingen med hänsyn till att verksamheten i dessa fall normalt inte synes ge någon vinst.

Mot bakgrund av det anförda måste det anses att biodlamas krav i stor utsträckning redan är tillgodosedda.

2.7 Hemresor

Mitt förslag: Reglerna om hemresor för den som på gnind av sitt arbete vistas på annan ort än sin hemort ändras på så sätt att den särskilda avståndsgräns som gäller för flygresor slopas. Avdrags- rätten för tågresor utvidgas också något.

Utredningens förslag: Denna fråga har inte tagits upp av utredningen. Skälen för mitt förslag: Vid vistelse för arbete på annan ort än hemorten har skattskyldig enligt punkt 3 b av anvisningarna till 33 & KL rätt till avdrag för kostnad för hemresor mellan arbetsorten och hemor— ten. Avdragsrätten för denna i och för sig privata levnadskostnad har införts av sociala skäl och för att inte försvåra rörligheten på ar- betsmarknaden. Avdraget gäller för en hemresa varje vecka om avståndet mellan hemorten och arbetsorten är längre än 50 kilometer. Avdraget skall normalt motsvara kostnaden för billigaste färdsätt. Såvitt avser

• Sida 45
•  Original

kostnad för flygresa godtas den dock om avståndet mellan hemorten och arbetsorten överstiger 700 kilometer eller resan företagits till eller från Gotland. Saknas godtagbara allmänna kommunikationer får avdrag medges för kostnader för resa med egen bil enligt den schablon som anges i punkt 4 av anvisningarna till 33 & KL.

De inskränkningar i möjligheterna att företa hemresor med flyg som nuvarande regler innebär är enligt min mening inte längre motiverade. Inrikesflyget har utvecklats kraftigt under senare år och används alltmer frekvent. Prisskillnaderna mellan flyg- och tågbiljetter har också minskat och många gånger är det möjligt att flyga en sträcka för i stort sett samma kostnad som för tågbiljetten på motsvarande sträcka.

Nuvarande regler missgynnar på ett enligt min mening inte försvarbart sätt de som har tidsmässigt långa resor på grund av stora avstånd eller bristande tillgång till andra kommunikationer än flyg. Jag anser mot bakgrund härav att avdrag för kostnader för hemresor med flyg bör medges även om detta inte är billigaste färdsätt. Avdragsrätten bör dock begränsas till skälig kostnad för flyg. Därmed bör avses det billigaste till buds stående alternativet för den aktuella sträckan vid den ifrågavarande tidpunkten. Vidare bör förutsättas att resan företas med reguljär flygförbindelse och inte med t.ex. ett chartrat flygplan. Avdrag bör dock kunna medges i sistnämnda fall om detta alternativ är billigare.

Jag vill framhålla att det i realiteten torde bli sällsynt att flygresor utnyttjas vid resor med kortare avstånd än 30 mil med hänsyn till att det under detta avstånd knappast lönar sig tidsmässigt med flyg. En annan återhållande faktor är att det ligger i den enskildes intresse att hålla nere kostnaderna för hemresoma. Även om kostnaden är avdragsgill drabbar den till betydande del också den enskilde. Man kan därför förvänta sig att de skattskyldiga normalt väljer billigaste färdsätt även i fortsättningen. Mot bakgrund härav och av vad jag tidigare framhållit om att prisskillna- dema mellan flyg och tåg ofta inte är så stora bör förslaget inte medföra några statsfinansiella konsekvenser av betydelse.

Av bl.a. miljöskäl är det angeläget att tågresor inte missgynnas i förhållande till flygresor. Avdrag för kostnader för tågresor bör därför medges även om tåg inte skulle vara billigaste färdsätt. Vidare bör beträffande tågresor inte krävas att billigaste alternativ utnyttjas. Även kostnader för reguljär resa i första klass eller med s.k. snabbtåg bör berättiga till avdrag, givetvis under förutsättning att den skattskyldige vid påfordran kan styrka sina kostnader.

Jag föreslår mot bakgrund härav en justering av den aktuella be- stämmelsen i förhållande till lagrådsremissens förslag som innebär en utvidgad avdragsrätt för kostnader för tågresor.

• Sida 46
•  Original

3 Beskattning av vissa utbildningsstipendier

Skälen för mitt förslag: Enligt 19 & KL räknas inte till skattepliktig inkomst stipendium som är avsett för mottagarens utbildning och inte utgör ersättning för arbete som har utförts eller skall utföras för utgivarens räkning. Stipendium som är avsett för andra ändamål och som inte utgår periodiskt och inte utgör ersättning för arbete som har utförts eller skall utföras för utgivarens räkning är inte heller skattepliktigt.

Bestämmelsen om utbildningsstipendier har i sin nuvarande lydelse gällt fr.o.m. 1988 års taxering och innebar en permanentning av en tidsbe- gränsad lagstiftning som avsåg 1983 - 1987 års taxeringar. Enligt den tidigare lydelsen av 19 & KL var stipendier skattefria om de utgått till studerande vid undervisningsanstalter eller annars varit avsedda för mottagarens utbildning. Syftet med 1983 års regeländring var att inkomstbeskattning inte längre skulle utlösas i de fall då mottagaren av stipendiet deltar i utbildning som stipendiegivaren visserligen har nytta av men där stipendiet inte utgör ersättning för en bestämd prestation. Stipendier som utgår till någon som är helt fristående från stipen- diegivaren skulle inte heller i fortsättningen beskattas. Principen om beskattning av stipendier till anställda eller som eljest kan antas utgöra ersättning för någon prestation skulle således kvarstå.

Ändringen innebar en viss utvidgning av skattefriheten och tog sikte på stipendier som utgår för deltagande i fackliga kurser. Dessa stipendier avsåg att göra det möjligt för anställda som inte har rätt till ledighet för studier att med bibehållen lön delta i fackliga kurser. Stipendierna avsåg alltså att täcka inkomstbortfall.

Bakgrunden till den ovan angivna lagändringen var en serie avgöranden från Regeringsrätten (RÅ 81 1:31) där det fastslogs att stipendier som utgick för deltagande i fackliga kurser beskattades om mottagaren innehade ett förtroendeuppdrag inom den fackliga organisationen trots att något anställningförhållande inte förelåg. Om kursen däremot hade till syfte att höja den allmänna kunskapsnivån var stipendiet skattefritt även om "det utgick till en förtroendeman. Den som enbart var medlem kunde utan skattekonsekvenser ta emot ett stipendium för deltagande i även fackligt orienterade kurser.

Frågan om beskattningen av stipendier har därefter vid ett par tillfällen tagits upp i utredningssammanhang.

I betänkandet (SOU 1989:33) Reformerad inkomstbeskattning som Utredningen om reformerad inkomstbeskattning, RlNK, lade fram föreslogs att skattefriheten för stipendier borde slopas. RINK anförde vidare att skattefriheten för fackliga stipendier syntes från neutralitetssyn- punkt tveksam, med hänsyn dels till att dessa stipendier i realiteten ersätter mistad inkomst, dels till uppdragsgivarens intresse av utbild- ningen. Utredningens slutsats var att flera skäl såsom neutralitets- och

• Sida 47
•  Original

enkelhetsskäl samt krav på basbreddning talade för att slopa skattefriheten för stipendier. RINK ansåg emellertid att det krävdes en del kartlägg- ningsarbete för att lösa de frågor som uppkom vid en ändring av reglerna och att det på denna grund var lämpligare att Stiftelse- och föreningsskat- tekommittén behandlade denna fråga.

Stiftelse- och föreningsskattekommittén avgav i maj 1990 ett betänkan- de, (SOU 1990:47) Beskattning av stipendier. Kommittén föreslog att huvudprincipen skulle vara att stipendier inkomstbeskattades. Vad beträffar utbildningsstipendier skulle dock även i fortsättningen stipendier avsedda för mottagarens grundutbildning vara skattefria. Skälen till förslaget var desamma som låg bakom skattereformen, nämligen att beskattningen skulle vara likformig och neutral.

Kommitténs förslag ledde inte till lagstiftning. En viss justering av stipendiebestämmelsema företogs i samband med skattereformen (prop. 1990/91:54, bet. SkUlO). Syftet härmed var att klargöra att stipendier och liknande bidrag skulle vara skattefria i samma utsträckning som tidigare.

För egen del gör jag följande bedömning i denna fråga. För att'en som stipendium betecknad ersättning skall undgå inkomstbe- skattning bör den vara av benefik karaktär. Stipendier från arbetsgivare eller honom närstående samt från uppdragsgivare till anställda resp. uppdragstagare liksom stipendier som eljest utgör ersättning för prestation bör däremot inkomstbeskattas.

När ett direkt anställnings- eller uppdragstagarförhållande föreligger råder det normalt knappast någon tvekan om att en ersättning för en utförd prestation skall beskattas, även om den betecknats som ett stipendium.

I vissa fall kan dock gränsen mellan skattepliktiga och ej skattepliktiga stipendier vara svår att dra. Så har exempelvis varit fallet beträffande vissa utbildningsstipendier där mottagaren har någon form av förtroende- uppdrag för stipendiegivaren.

I de tidigare nämnda avgörandena från Regeringsrätten drogs i dessa fall gränsen mellan skattepliktiga och ej skattepliktiga stipendier på så sätt att om mottagaren hade ett fackligt förtroendeuppdrag och kursen var inriktad på den fackliga verksamheten bedömdes stipendiet som skattepliktigt. Om kursen däremot hade mer allmänbildande karaktär ansågs skatteplikt inte föreligga.

Enligt min bedömning är den gränsdragning beträffande ut- bildningsstipendier som gjordes i praxis genom Regeringsrättens avgöranden rimlig och i överensstämmelse med inkomstbeskattningens grunder. Föreligger ett uppdragstagarförhållande mellan givaren av stipendiet och mottagaren, t.ex. i form av ett förtroendeuppdrag, och givaren har ett eget intresse av att mottagaren deltar i utbildningen bör således skatteplikt föreligga. I dessa fall kan det enligt min mening hävdas att mottagaren utför en prestation som är av direkt intresse för givaren och alltså ersättning för arbete. Den utvidgning av det skattefria området som skedde i och med 1983 års lagstiftning är mot bakgrund härav från principiella utgångspunkter alltför vidsträckt. En inskränkning

• Sida 48
•  Original

i skattefriheten till vad som gällde före denna lagändring bör därför ske. I övrigt finner jag inte anledning att nu föreslå några ändringar beträffan— de beskattningsreglema för stipendier. Förslaget föranleder en ändring i 19 &; KL.

4 Upphävande av lagen mot skatteflykt

Mitt förslag: Lagen (1980:865) mot skatteflykt upphävs fr.o.m. den januari 1993. Den upphävda lagen skall dock alltjämt tillämpas på rättshandlingar som företagits under tiden den 1 januari 1981 - den 31 december 1992.

Bakgrund

Lagen mot skatteflykt infördes genom lagstiftning år 1980 (prop. 1980/81:17, SkU 8, rskr. 27, SFS 1980:865). Lagen tidsbegränsades till att gälla i fråga om rättshandlingar som företogs under åren 1981 t.o.m. 1985. Tidsbegränsningen motiverades med att klausulen mot slutet av femårsperioden skulle utvärderas från rättssäkerhetssynpunkt och kunna omprövas på nytt. Justitiekanslern (JK) erhöll regeringens uppdrag att utföra en sådan värdering.

Generalklausulen tog sikte på sådana skatteflyktsförfaranden som innebar att den skattskyldige vid genomförandet av ekonomiska affärer skaffar sig skatteförmåner som inte är avsedda av lagstiftaren genom att använda förfaranden som från kommersiella och liknande synpunkter utgör omvägar.

Genom lagstiftning år 1983 (prop. 1982/83z84, SkU 20, rskr. 139, SFS 1983:75), som trädde i kraft den 1 mars 1983, utvidgades klausulens tillämpningsområde till att gälla även sådana förfaranden som - utan att kunna karakteriseras som omvägar - tillkommit uteslutande i avsikt att uppnå skatteförmåner. Tidsbegränsningen av klausulens tillämpning gällde såväl den ursprungliga som den utvidgade utformningen av klausulen. Lagens giltighetstid förlängdes ytterligare ett år genom lagstiftning år 1988 (prop. 1987/88:150 (bil. 3), SkU 40, rskr. 397, SFS 1988:780), dvs. t.o.m. utgången av år 1989. Samma år tillsattes en särskild utredare för att göra en översyn av lagen eftersom den ansågs vara alltför snävt utformad för att utgöra ett tillräckligt instrument för att komma åt skatteflyktsåtgärder och att den därför borde ses över.

Betänkandet (SOU l989:81) Ny generalklausul mot skatteflykt avgavs i oktober 1989. Giltighetstiden för skatteflyktslagen förlängdes ytterligare ett år, dvs. t.o.m. år 1990 eftersom lagen borde fortsätta att gälla under den tid som beräknades åtgå till remissbehandling och övrig beredning av betänkandet (prop. 1989/90:50, SkUlO, rskr. 96, SFS 1989:1037).

Remissopinionen var i de övervägande antalet fall awaktande eller helt avvisande till utredningens förslag. Föredragande statsrådet anförde

Prop. 1992/931127

• Sida 49
•  Original

därför i prop. 1990/91:56 s. 17 att det fanns skäl att vänta med att pröva skatteflyktslagens utformning till dess att erfarenheter från tillämpningen av skattereformens regler förelåg. Han föreslog att lagens giltighetstid skulle förlängas t.o.m. år 1993 (prop. 1990/91:56, SkUll, rskr. 105, SFS 1990:]464).

JK har haft till uppdrag att granska tillämpningen av skatteflyktslagen från rättssäkerhetssynpunkt. JK har redovisat sitt uppdrag dels år 1985, dels år 1988. IK:s granskning upphörde år 1988. JK fann vid sin granskning att tillämpningen av lagen präglades av stor försiktighet och att det genomgångna materialet inte gav stöd för antagandet att lagen och dess tillämpning lett till att kraven på rättssäkerhet och förutsebarhet för de skattskyldiga blivit åsidosatta. En genomgång av rättspraxis efter år 1988 ger även vid handen att tillämpningen av skatteflyktslagen synes vara fortsatt restriktiv.

Skälen för mitt förslag: När den nuvarande regeringen tillträdde fastslogs i regeringsförklaringen att en av den nya regeringens avsikter var att stärka den enskildes rättssäkerhet. Detta har bl.a. kommit till uttryck i att regeringen tillkallat en parlamentarisk kommitté för att se över rättssäkerheten vid beskattningen. Kommitténs uppgift blir att belysa i vilka avseenden det finns brister i rättssäkerheten vid beskattningen och att föreslå åtgärder för att avhjälpa dessa. I direktiven (Dir. 1992z27) till utredningen nämns lagen mot skatteflykt som ett exempel på en lag som rör den enskildes rättssäkerhet.

Lagen mot skatteflykt har kritiserats från rättssäkerhetssynpunkt ända sedan dess tillkomst. Kritiken har bl.a. gällt att förekomsten av en sådan lagstiftning stärker det allmännas ställning gentemot den enskilde på ett sätt som inte är rimligt i ett rättssamhälle. Vidare medför lagen svårighe- ter för den enskilde att bedöma skattekonsekvensema av olika rättshand- lingar. Den omständigheten att lagen hittills synes ha tillämpats med försiktighet förtar enligt min mening inte dessa principiella invändningar.

De kraftiga sänkningar av skattesatserna som skett genom skatterefor- men medför dessutom att intresset för skatteundandragande åtgärder minskat avsevärt. Motivet för skatteflyktslagen - att motverka skatte- flyktsåtgärder - har därför inte längre samma tyngd.

Jag anser med hänsyn till det ovan anförda att starka skäl talar för att skatteflyktslagen skall upphävas så snart som möjligt. Det finns ingen anledning att avvakta att giltighetstiden löper ut den 31 december 1993 utan lagen bör upphöra att gälla redan vid utgången av år 1992. Skatteflyktslagen bör således begränsas till att gälla rättshandlingar som företas t.o.m. den 31 december 1992.

• Sida 50
•  Original

5 Avdraget för kostnader för bilresor till och från arbetet

Mitt förslag: Avdrag för kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats med bil skall medges med 12 kr per mil vid 1994 års taxering. Beloppet skall gälla oavsett körsträckans längd.

Skälen för mitt förslag: Avdragsrätten för kostnader för resor till och från arbetsplatsen är reglerad i punkt 4 av anvisningarna till 33 & KL. Enligt anvisningspunkten skall avdraget bestämmas enligt schablon. Beräkningen av schablonavdragets storlek utförs av RSV.

Nämnda bestämmelse lämnades oförändrad i 1991 års skattereform. Avdragsbeloppet kom emellertid att uttryckligen regleras - samt höjas - genom föreskrifter i en särskild lag, nämligen lagen (1990:l451) om avdrag för kostnader för bilresor till och från arbetsplatsen vid 1991 och 1992 års taxeringar. Som framgår var regleringen endast av tillfällig karaktär. Avdragsbeloppet uppgick vid 1992 års taxering till 12 kr per mil, oavsett körsträckans längd. Genom lag (1991:1867) om avdrag för kOStnader för bilresor till och från arbetsplatsen vid 1993 års taxering stadgades att avdragsbeloppet för resor till och från arbetsplatsen med egen bil skulle medges med 12 kr per mil även för sistnämnda taxe- ringsår.

Utredningen om beskattning av vissa naturaförmåner m.m. har fått till uppgift att lämna förslag till den framtida utformningen av kost— nadsavdraget för bilresor mellan bostad och arbetsplats, (Dir. 1992z3). Utredarens arbete bör i sin helhet vara slutfört senast den 1 april 1993. Om bestämmelserna i punkt 4 av anvisningarna till 33 5 KL skulle tillämpas vid 1994 års taxering skulle avdraget för kostnader för bilresor - enligt den uppskattning om prisutvecklingen som nu kan göras - uppgå till strax under 12 kr per mil. Någon anledning att sänka avdragsbeloppet finns enligt min mening inte.

I avvaktan på utredningens slutbetänkande anser jag därför att avdragsrätten bör regleras särskilt även vid 1994 års taxering på samma sätt som skett vid de tre föregående taxeringama. Detta bör ske genom en särskild lag.

6 Övriga frågor 6.1 Barnpension

Mitt förslag: Skattefriheten för barnpension skall överensstämma med pensionens garantibelopp även i de fall utbetalningarna avser

del av år. Skattefrihet införs för yrkesskadelivränta till den del den motsvarar nedsättning av skattefri barnpension.

• Sida 51
•  Original

Skälen för mitt förslag: Partiell skattefrihet för barnpension infördes genom lagstiftning år 1990 (prop. 1990/91:54, SkU12, rskr. 107, SFS 1990:1457). Skattefriheten gäller för barnpension till den del den inte överstiger 40 % av basbeloppet (garantinivån för helt år). Barnpension som utgår efter båda föräldrarna är skattefri till den del den inte överstiger 80 % av basbeloppet.

Skattefriheten, 40 eller 80 % av basbeloppet, aVSer barnpension som utgår under hela beskattningsåret. Reglerna medför att den avsedda skattefriheten för garantinivån inte uppnås i de fall som barnpensionen utbetalas retroaktivt för år före beskattningsåret. Vidare uppkommer en inte avsedd skattefrihet för det fall barnpensionen utgår under endast en del av året. Reglernas nuvarande utformning medför också att den faktiska fördelningen mellan skattepliktigt och skattefritt belopp inte kan beräknas med säkerhet förrän efter beskattningsårets utgång. I de fall byte av utbetalare skett under beskattningsåret måste dessa utbetalningar först summeras innan den skattefria delen kan beräknas. Kontrolluppgift har därför hittills lämnats på hela den utbetalda barnpensionen och beräkningen av den skattefria delen har gjorts av skattemyndigheterna.

Mot bakgrund av nyssnämnda brister i nuvarande system föreslår jag att bestämmelsen justeras på så sätt att den del av varje månads barnpension som motsvarar den s.k. garantinivån den månaden omfattas av skattefriheten men att överskjutande belopp beskattas. Detta medför att såväl utbetalare som mottagare av barnpension kan beräkna det skattepliktiga beloppet vid varje utbetalning och skattefrihetens omfatt- ning blir inte beroende av utbetalningstidpunkten. Korrekta skatteavdrag kan också verkställas.

Enligt bestämmelser i 17 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring samordnas bl.a. barnpension med efterlevandelivränta enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring och vissa andra liknande livräntor, alla avseende skador som uppkommit före den 1 juli 1977 då bl.a. lagen (1976z380) om arbetsskadeförsäkring trädde i kraft. Samordningen innebär att tre fjärdedelar av livräntans belopp avräknas från bl.a. barnpension enligt vissa regler. Detta medför i vissa fall att den barnpension som utbetalas understiger garantinivån, 40 resp. 80 % av basbeloppet, samtidigt som livräntan helt beskattas. Den avsedda skattefriheten för barnpensionen motsvarande den s.k. garantinivån uppnås således inte i dessa fall.

Jag anser att hänsyn bör tas till samordningens negativa effekter för dem som uppbär såväl barnpension som yrkesskadelivränta. Jag föreslår därför att sådan yrkesskadelivränta som föranlett minskning av skattefri barnpension inte skall beskattas. Skattefriheten skall alltså avse belopp motsvarande minskningen av den skattefria barnpensionen. De båda förslagen föranleder ändringar i 19 & KL.

Bestämmelserna skall träda i kraft den 1 januari 1993 och tillämpas, såvitt avser bestämmelserna om skattefrihet för viss del av efterlevan- delivränta, vid 1993 års taxering. Bestämmelsen om beräkning av det skattefria garantibeloppet för viss del av år skall gälla fr.o.m. 1994 års taxering.

• Sida 52
•  Original

6.2 Det särskilda grundavdraget för pensionärer

Mitt förslag: Det särskilda grundavdraget för pensionärer beräknas enligt det särskilda basbeloppet i 1 kap. 6 5 lagen (1962:381) om allmän försäkring i stället för enligt det vanliga basbeloppet.

Skälen för mitt förslag: I prop. 1992/93:116 om ersättningsnivåer för vissa pensionsförmåner m.m. föreslås en förändring av basbeloppet vid beräkning av vissa sociala förmåner såsom folkpension.

I 1 kap. 6 5 lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL, återfinns bestämmelser om beräkningar inom den allmänna försäkringen med anknytning till basbeloppet. I propositionen föreslås att ett nytt s.k. särskilt basbelopp införs som skall användas vid beräkning av vissa i lagrummet angivna sociala förmåner t.ex. folkpension.

Det särskilda basbeloppet föreslås i propositionen bli två procent lägre än det ordinarie basbeloppet. Det innebär, avseende dessa sociala förmåner, att endast 98 % av det belopp som tidigare beräknats med hjälp av det vanliga basbeloppet betalas ut.

1 punkt 1 av anvisningarna till 48 & KL stadgas att skattskyldiga som uppburit folkpension kan erhålla ett s.k. särskilt grundavdrag vid taxeringen. Vid beräkningen av det särskilda grundavdraget relateras till basbeloppet. Med hänsyn till det särskilda grundavdragets konstruktion måste det anknytas till det nya särskilda basbeloppet. Detta föranleder en ändring i punkt 1 av anvisningarna till 48 & KL. En konsekvensändring måste även göras i 2 kap. 6 5 lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter.

6.3 Beskattning av sjömän

Mitt förslag: Den särskilda sexmånadersregeln för sjömän på ut- ländska fartyg ges fortsätt giltighet t.o.m. 1994 års taxering.

Skälen för mitt förslag: Inkomster som åtnjutits under vistelse utomlands och som uppburits vid anställning hos arbetsgivare som bedriver näringsverksamhet från fast driftställe i det land där arbetet utförs är, t.o.m 1991 års taxering, skattefria om anställningen och vistelsen utomlands varat minst sex månader och inkomsten belastat driftstället som omkostnad. Sådan skattefrihet gäller nomralt inte vid anställning ombord på utländskt fartyg.

Från denna huvudregel infördes dock genom lagstiftning år 1985 ett tidsbegränsat undantag (prop. 1984/85zl75, SkU 59, rskr. 351, SFS 1985:362). Undantaget tar sikte på ombordanställda på utländska fartyg, vilka huvudsakligen går i sådan oceanfart som avses i 1 kap. 7 & 8 fartygssäkerhetsförordningen (1988:594), och där anställningen och vistelsen utomlands varat minst sex månader hos arbetsgivare, som är

• Sida 53
•  Original

inländsk juridisk person eller en här i riket bosatt fysisk person. Regeln avsågs gälla enbart 1986—1988 års taxeringar. Bakgrunden till be- stämmelsen var det s.k. intemationaliseringsavtalet som kom till för att stärka svensk Sjöfarts konkurrenskraft. Regelns giltighetstid har dock förlängts till att gälla även 1989 t.o.m 1993 års taxeringar.

Inom regeringskansliet pågår arbete att se över sjöfartspolitiken. l awaktan på att en sådan översyn blir klar föreslår jag att giltighetstiden för den särskilda sexmånadersregeln för sjömän förlängs till att avse också 1994 års taxering.

Mitt förslag föranleder en ändring i punkt 3 av anvisningarna till 54 & KL.

7 Budgeteffekter

Förslaget att under vissa förutsättningar från inkomstbeskattning undanta dels fri kost på transportmedel, dels fri frukost vid hotellövemattningar kan antas leda till ett visst skattebortfall. Storleken av detta är dock svårt att beräkna. Enligt vad utredningen redovisat angående antalet övematt- ningar på hotell skulle skattebortfallet på grund av att frukosten undantas från beskattning som mest kunna uppgå till 90 - 100 milj. kr. Därtill kommer de minskade skatteintäkter som blir följden av att fri kost på transportmedel undantas från beskattning. Som utredningen framhåller torde det dock vara så att många av dessa fall av fri kost inte redovisas i dag. De minskade skatteintäkter som blir följden av förslaget i denna del torde därför vara marginella. I sammanhanget får också vägas in de administrativa besparingar förslagen bör leda till för såväl näringsliv som stat och kommuner. Storleken av dessa besparingar är dock svår att uppskatta beloppsmässigt.

Beträffande den uppjustering av schablonbeloppen för traktamenten som föreslås bör framhållas att även dagens regler förutsätter att justeringar görs med jämna mellanrum. Förslaget bör därför, såsom utredningen framhållit, anses statsfinansiellt neutralt.

Förslaget rörande utbildningsstipendier torde kunna medföra en viss, om än mycket begränsad, ökning av skatteintäkterna.

Övriga förslag torde ha i stort sett försumbara statsfinansiella effekter.

8 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu anfört har inom Finansdepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen(1928:370),

2. lag om ändring i lagen (1992:651) om ändring i kommunalskatte- lagen (1928:370),

3. lag om ändring i lagen (1992z84l) om ändring i kommunalskatte- lagen (1928:370),

4. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

5. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter,

• Sida 54
•  Original

6. lag om upphävande av lagen (1980:865) mot skatteflykt,

7. lag om avdrag för kostnader för bilresor till och från arbetsplatsen vid 1994 års taxering.

Lagrådets yttrande har inhämtats beträffande förslagen under ] (förutom punkt 1 av anvisningarna till 48 5 och punkt 3 av anvisningarna till 54 å), förslagen under 2 (beträffande beskattning av vissa utbild- ningsstipendier) samt förslagen 3, 4 och 6.

De förslag som inte granskats av Lagrådet är av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle salma betydelse. Yttrande från Lagrådet behöver därför inte inhämtas över dessa lagförslag.

9 Specialmotivering 9.1 Kommunalskattelagen(1928:370)

Anvisningama till 32 ; punkt 3

I punkt 3 första stycket anges att värdet av förmån av bl.a. fri kost och fri försäkring skall tas upp som skattepliktig intäkt. De nya reglerna innebär vissa undantag från skatteplikten.

Två typer av fri kost under tjänsteresa undantas, nämligen dels kost som åtnjuts under resa med allmänna transportmedel, dels frukost som åtnjuts i samband med övernattning på hotell eller liknande inrättning. En grundläggande förutsättning för att sådan kostförmån skall undantas från beskattning är att den skall obligatoriskt ingå i priset för tjänsten i fråga. För att fri frukost skall undgå skatteplikt skall den skattskyldige dessutom ha övernattat på hotellet eller inrättningen.

Med allmänna transportmedel avses flyg, tåg och andra kom- munikationsmedel som mot betalning är tillgängliga för allmänheten.

Vad som avses med hotell och liknande inrättning bör inte vålla några problem. Med liknande inrättning förstås andra yrkesmässigt bedrivna rumsuthyrningar som t.ex. pensionat, värdshus m.m. Viss ledning kan här erhållas genom lagen (1966:742) om hotell— och pensionatrörelse.

Gemensamt för kostundantagen är som nämnts att de skall obligatoriskt ingå i priset för tjänsten i fråga. Härmed avses att resan eller rummet inte kan erhållas till ett lägre pris om man inte önskar erhålla kosten. För den som reser första klass skall således en förstaklassbiljett inte kunna köpas till lägre pris utan kost. Motsvarande skall gälla för logi. Kan rum av samma standard erhållas till lägre pris om kost inte önskas inträder inte skattefrihet.

Förutom undantagen för viss kost vid tjänsteresa införs undantag för fri kost som åtnjuts vid representation. Som framgått av den allmänna motiveringen bör begreppet representation ges den innebörd som det givits i RSV:s rekommendationer.

• Sida 55
•  Original

Till s.k. extern representation bör således räknas bl.a. representation i samband med affärsförhandlingar, jubileum, invigning av anläggningar, demonstrationer och visningar.

Som s.k. intern representation som inte bör föranleda förmånsbeskatt- ning bör i förevarande sammanhang ses personalfester, informations- möten med personalen, interna kurser, planeringskonferenser (t.ex. diskussioner om budgetering, personalfrågor, inköps- och försäljnings- politik). En förutsättning för skattefrihet bör vara att det är fråga om i huvudsak interna möten (för företaget, koncernen eller dylikt), att sanunankomsten har en varaktighet av högst en vecka, att det inte är fråga om möten som regelbundet hålls med kort mellanrum (varje eller varannan vecka) samt att det är gemensamma måltidsarrangemang.

Lagrådet har beträffande intern representation anfört att det inte förefaller lämpligt att en tidsbegränsning skall kunna utläsas enbart av själva begreppet representation. Lagrådet vänder sig främst emot att de avsedda inskränkningarna i skattefriheten vid representation inte på något sätt antyds i författningstexten. Lagrådet har därför föreslagit att i förhållande till lagrådsrenrissens lagtextförslag ett förtydligande görs så att det klart framgår av lagtexten att skattefriheten gäller endast om sammankomsten är tillfällig och av kort varaktighet. Lagförslaget har därför kompletterats på sätt Lagrådet föreslagit.

Skattefrihet införs för premie för av arbetsgivaren tagen försäkring avseende reseskydd under anställds tjänsteresa. Med reseskydd avses skydd mot skador på person eller egendom som uppkommer vid resa. Reseskyddet kan omfatta bl.a. stöld av och skador på resgods, ansvars- skada, rättsskydd, överfallsskydd, kostnader vid olycksfall eller akut sjukdom, invaliditets- och dödsfallsersättning på grund av olycks- fallsskada, hemresa vid t.ex. sjukdom eller dödsfall hemma, strejk och andra förseningar.

punkt 10

I denna punkt regleras värderingen av förmån av räntefria lån eller lån där räntan understiger marknadsräntan, som lämnats av arbetsgivare eller uppdragsgivare till arbetstagare eller uppdragstagare. Vid bedönmingen av om ett förmånligt lån föreligger skall, som hittills varit fallet, en jämförelse göras med marknadsräntan vid lånetillfället. Enligt gällande regler skall ett sådant förmånligt lån i svensk valuta alltid värderas till skillnaden mellan å ena sidan statslåneräntan vid utgången av november året före beskattningsåret med tillägg av en procentenhet och å andra sidan den avtalade räntan. När det gäller värderingen införs delvis nya regler.

I tredje stycket anges hur lån i svensk valuta, beträffande vilka räntan bestämts att utgå efter en fast räntesats eller i fast förhållande till marknadsräntan för lån av ifrågavarande slag, skall beräknas. Med lån för vilka räntan bestämts att utgå efter en fast räntesats avses till att börja med lån som löper med en på förhand bestämd ränta under hela lånetiden/lånets villkorstid. Ett typiskt exempel är ett femårigt bundet

• Sida 56
•  Original

bostadslån där räntesatsen för hela femårsperioden anges vara t.ex. 12,50 procent. Även räntefria lån hör hit. Till denna grupp skall också räknas lån där räntan är bestämd i en fast relation till marknadsräntan. Så kan t.ex. vara fallet om det avtalats att räntan under en viss bestämd period skall utgå efter en räntesats som vid varje tillfälle ligger en procentenhet under marknadsräntan för den typ av lån som är i fråga.

För dessa lånetyper skall värderingen göras utifrån en jämförelse som avser lånetillfället. Den avtalade räntan vid lånetillfället skall jämföras med den då gällande statslåneräntan, SLR. Förmånens värde bestäms således på grundval av skillnaden mellan å ena sidan SLR vid lånetill- fället med tillägg av en procentenhet och å andra sidan den avtalade räntesatsen. Den räntemarginal som sålunda bestäms gäller under hela den tid som lånet löper med oförändrade villkor.

Det kan uppkomma situationer där det bedöms föreligga ett förmånligt lån, eftersom den avtalade räntan understiger marknadsräntan, men där något fönnånsvärde inte uppkommer på grund av att jämförelseräntan understiger den avtalade räntan. Om så är fallet uppkommer inte heller senare något förmånsvärde såvida inte lånevillkoren ändras så att ett nytt avtal får anses föreligga.

För lån som tillhör den grupp som skall värderas enligt tredje stycket men som tecknats före det att SLR började fastställas (den 5 december 1986) skall som jämförelseränta - i stället för SLR plus en procentenhet - gälla den vid lånetillfället gällande marknadsräntan för lån av samma typ som ligger till grund för SLR med tillägg av en procentenhet.

I ett nytt fjärde stycke regleras hur värderingen av övriga lån i svensk valuta skall ske. Huvudregeln är att värderingen sker på samma sätt som hittills, nämligen genom en jämförelse mellan å ena sidan SLR vid utgången av november året före beskattningsåret med tillägg av en procentenhet och å andra sidan den avtalade räntan. Huvudregeln kompletteras dock med en regel som innebär att man vid en avstämnings- tidpunkt, utgången av maj, under beskattningsåret kontrollerar om SLR sedan utgången av november året före beskattningsåret har förändrats - uppåt eller nedåt - med minst två procentenheter. Om en sådan förändring av SLR har inträtt skall förmånen för beskattningsårets andra halvår värderas till skillnaden mellan å ena sidan SLR vid utgången av maj under beskattningsåret med tillägg av en procentenhet och å andra sidan den avtalade räntan.

För förmånliga lån i utländsk valuta införs i femte stycket motsvarande värderingsregler med det undantaget att jämförelseräntan, i likhet med vad som i dag är fallet, skall vara marknadsräntan för lån av likartat slag som ligger till grund för SLR i det lånets valuta med tillägg av en procentenhet.

I sjätte stycket görs en följdändring på grund av att reglerna i punkt 14 hänvisar till punkt 10 tredje—femte styckena.

punkt 14

Har fåmansföretag lämnat företagsledare eller företagsledare närstående person ett förmånligt lån skall det värderas på samma sätt som gäller för

• Sida 57
•  Original

arbetstagare eller uppdragstagare enligt punkt 10 tredje — femte styckena av anvisningarna till 32 5.

Denna bestämmelse föreslås också ändrad i proposition 1992/93:108, Skattelättnader vid utskiftning av aktier i riskkapitalbolag m.m.

till 33 5 punkt 3

I anvisningspunkten finns regler om avdrag för ökade levnadskostnader vid tjänsteresor.

I fjärde stycket anges maximibeloppet för dag till 0,5 procent av basbe- loppet för beskattningsåret avrundat till närmaste tiotal kr. Detta belopp kallas helt maximibelopp och motsvarar vad som tidigare kallats helt maximibelopp för dag.

Övriga belopp i anvisningspunkten anges i relation till det hela maximibeloppet.

Ytterligare en ändring görs, nämligen i nionde stycket. Enligt gällande lydelse skall skattskyldig som har rätt till avdrag för ökade lev— nadskostnader enligt denna punkt och som erhållit kostförmån reducera avdraget med hänsyn härtill. Sådan skyldighet skall i stället inträda så fort en kostförmån tillhandahållits. Härigenom tydliggörs att det för reduktion inte krävs att kostfömrånen faktiskt åtnjutits. Undantag görs dock för sådana kostförmåner på transportmedel som enligt punkt 3 första stycket av anvisningarna till 325 inte är skattepliktiga. För sistnämnda kostförmåner behöver någon reducering inte göras. För övriga kostförmåner skall avdraget däremot reduceras även om kostför- månen är skattefri - som t.ex. viss hotellfrukost vid tjänsteresa eller kost vid representation. Detta gäller dock inte om den skattskyldige inte kunnat åtnjuta kostförmånen på grund av t.ex. fysiska hinder eller tidsmässiga skäl. I dessa fall kan det inte anses att kostförmånen tillhandahållits den skattskyldige.

punkt 3 a

I denna punkt regleras avdragsrätten för ökade levnadskostnader vid tillfällig anställning och dubbel bosättning. Andringama i sjätte och sjunde styckena är i princip av samma slag som ändringarna i punkt 3.

punkt 3 b

I denna punkt regleras rätten till avdrag för kostnad för hemresor vid dubbel bosättning och har kommenterats i allmänmotiveringen (avsnitt 2.7).

till 42 5

punkt 3

Ändringen av denna punkt är föranledd av att värdet av fri kost skall avrundas så att öretal inte uppkommer. Om man först räknar ut värdet

• Sida 58
•  Original

av helt fri kost och avrundar detta belopp till närmast tiotal kronor - belopp som avslutas med 1—4 avrundas nedåt och belopp som avslutas med 5—9 avrundas uppåt och därefter bryter ut värdet av en måltid från detta belopp undviker man att hamna på ören.

Förmånsvärdet av fri frukost bör också framgå av lagtexten och vara lika med 20 % av förmånsvärdet för helt fri kost.

9.2 Lag om ändring i lagen (1992:651) om ändring i kommunalskattelagen(1928:370)

195

I den föreslagna lydelsen av det led i paragrafen som reglerar skat- . tefriheten för utbildningsstipendier har som villkor för skattefrihet angetts att stipendiet inte får utgöra ersättning för arbete eller annan prestation. Uttrycket prestation måste anses ha en något vidare innebörd än begreppet arbete. Därigenom markeras att en viss inskränkning skett av det skattefria området.

Lagrådet har beträffande denna fråga anfört följande.

Bestämmelsen om frihet från inkomstskatt i fråga om stipendium, som är avsett för mottagarens utbildning, föreslås i lagrådsremissen ändrad när det gäller undantag från skattebefrielsen. Till föreskriften att stipendiet inte får utgöra ersättning för "arbete, som har utförts eller skall utföras för utgivarens räkning” skall nu fogas en undantagsregel beträffande "annan prestation" under samma förutsättning. I motiveringen till ändringen talas i stället för om prestationer "för utgivarens räkning" om prestationer som är av "direkt intresse" för utgivaren. Eftersom begreppen "för utgivarens räkning" och "i utgivarens intresse" inte alltid torde sammanfalla har Lagrådet för att det senare alternativet skall omfattas av bestämmelsen, föreslagit en viss justering av lagtexten.

Författningsbestämmelsen har ändrats i enlighet med Lagrådets förslag. Vidare vidtas några justeringar i reglerna om skattefrihet för barnpen- sion och om särskilt grundavdrag för pensionärer. Ändringarna kom- menteras närmare i den allmänna motiveringen, (avsnitten 6.1 och 6.2).

9.3 Lag om ändring i lagen (1992:841) om ändring i kommunalskattelagen(1928:370)

33 ä 1 mom.

Bestämmelsen innebär att det sker en tidsmässig utvidgning av avdrags- rätten för kostnader i hobbyverksamhet hänförliga till år före beskatt- ningsåret med ytterligare fyra år. Avdrag får göras för utgifter som är att anse som kostnader för intäktemas förvärvande om de betalats under beskattningsåret, eller om de betalats under något av de fem år som föregår beskattningsåret, i den mån de överstiger resp. års intäkter. Exempel. En travhäst vinner år 1992 ett lopp och hästens ägare erhåller 100 000 kr i prispengar. De avdragsgilla kostnaderna för trav- hästverksamheten har under året uppgått till 40 000 kr varför det upp-

• Sida 59
•  Original

kommer en skattepliktig inkomst av hobbyverksamhet vid 1993 års taxe- ring med 60 000 kr. År 1989 uppgick emellertid ägarens avdragsgilla utgifter i hobbyverksamheten till 30 000 kr och inkomsterna endast till 5 000 kr, varför det under detta år uppkom ett underskott på 25 000 kr. Detta underskott kan emellertid utnyttjas vid 1993 års taxering. År 1990 gick verksamheten jämnt ut och år 1991 redovisade ägaren ett underskott på 10 000 kr. Även detta underskott kan utnyttjas vid 1993 års taxering.

Inkomsten av hobbyverksamheten blir således för beskattningsåret 1992 (60 000 - 25 000 - 10 000) = 25 000 kr. Enligt de äldre bestämmelserna skulle endast underskottet från år 1991 kunnat utnyttjas. Eftersom de nya bestämmelserna skall träda i kraft den 1 januari 1993 och tillämpas första gången vid 1994 års taxering kommer underskott som går att utnyttja enligt de nya reglerna att hänföra sig tidigast till år 1988.

Anvisningama till 23 5

punkt 23

Premie för reseskyddsförsäkring för egenföretagare blir avdragsgill i inkomstslaget näringsverksamhet. I inkomstslaget tjänst återfinns motsvarande bestämmelse i punkt 3 av anvisningarna till 32 &. Vad som avses med reseskydd har närmare utvecklats i specialmotiveringen till sistnämnda anvisningspunkt.

9.4 Uppbördslagen (1953:272)8 &

I paragrafens andra stycke görs ett tillägg som anger att värdering av förmånliga lån skall göras i enlighet med vad som gäller vid inkomsttaxe- ringen.

9.5 Lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter Ändringen kommenteras i den allmänna motiveringen, (avsnitt 6.2).

9.6 Lagen (1980:865) mot skatteflykt

Lagen mot skatteflykt upphävs fr.o.m. den 1 januari 1993. Den upphävda lagen tillämpas dock alltjämt på rättshandlingar som företagits under tiden den ljanuari 1981 — den 31 december 1992.

Med hänsyn till de processuella bestämmelserna i lagen kan framställan om prövning göras inom fem år efter utgången av det ifrågavarande taxeringsåret. Framställning om prövning avseende en rättshandling som företagits i december 1992 kan således göras före 1998 års utgång, eller vid brutna räkenskapsår, 1999 års utgång.

• Sida 60
•  Original

9.7 Lag om avdrag för kostnader för bilresor till och från arbetsplatsen vid 1994 års taxering

Lagen kommenteras i den allmänna motiveringen (avsnitt 5).

10 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

2. lag om ändring i lagen (l992:65l) om ändring i kommunalskatte- lagen (1928:370),

3. lag om ändring i lagen (1992:841) om ändring i kommunalskatte- lagen (1928:370),

4. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

5. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter,

6. lag om upphävande om lagen (1980:865) mot skatteflykt,

7. lag om avdrag för kostnader för bilresor till och från arbetsplatsen vid 1994 års taxering,

11 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredragan- den har lagt fram.

Prop. 1992/ 93 : 127

• Sida 61
•  Original

Bilaga 1

Remissammanställning

Förteckning över de remissinstanser som avgett yttrande över betänkandet (SOU l992z57) Beskattning av vissa naturaförmåner m.m.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av Riksförsäkrings- verket, Finansinspektionen, Riksskatteverket, Göta Hovrätt, Kammar- rätten i Stockholm, Kammarrätten i Göteborg, Länsrätten i Stockholms län, Länsrätten i Kronobergs län, Riksbanken, Riksgäldskontoret, Statens Arbetsgivarverk, Statskontoret, Riksrevisionsverket, Centralorganisatio- nen SACO, Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR, Företagarnas Riksorganisation, Kooperativa Förbundet, Landsorganisationen i Sverige, Sparbankernas Bank, Svenska Arbetsgivareföreningen, Svenska Bankförea

ningen, Sveriges Försäkringsförbund, Svenska Kommunförbundet, Svenska Revisorsamfundet SRS, Sveriges Föreningsbank, Sveriges Köp- mannaförbund, Sveriges Hotell- och Restaurangförbund, Industriför- bundet, Tjänstemännens Centralorganisation, Rikskuponger AB, Svenska Travsportens Centralförbund, Svenska Galoppsportens Centralförbund, AB Trav och Galopp, Bankinstitutens Arbetsgivareorganisation, Sveriges Biodlares Riksförbund samt Lunchfrämjandet.

Remissyttranden har dessutom inkommit från Svenska Restauratör- förbundets Arbetsgivareförening, Svenska Golfförbundet, Stockholms Handelskammare, Hotell- och Restauranganställdas Förbund, Folkhälso- institutet samt Överbefälhavaren.

Riksbanken och Sveriges Försäkringsförbund har avstått från att yttra sig. SACO har åberopat ett av Förbundet för Jurister, Samhällsvetare och Ekonomer (JUSEK) upprättat yttrande.

Företagarnas Riksorganisation, Stockholms Handelskammare, Svenska Arbetsgivareföreningen, Sveriges Industriförbund samt Sveriges Köp- mannaförbund åberopar ett av Näringslivets Skattedelegation upprättat yttrande.

Svenska Bankföreningen och Bankinstitutens Arbetsgivareorganisation, (Organisationerna), har avgett ett gemensamt yttrande. Sveriges Före- ningsbank har åberopat Organisationemas yttrande.

• Sida 62
•  Original

Bilaga 2

Lagrådsremissens lagförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att punkterna 3, 10 och 14 av anvisningarna till 32 &, punkterna 3, 3 a och 3 b av anvisningarna till 33 5 samt punkt 3 av anvisningarna till 42 & kommunalskattelagen (1928:370) skall ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Anvisningar till 32 5

3.! Såsom intäkt av tjänst skall upptagas, bland annat, hyresvärdet av bostad, som kan vara åt den anställde upplåten. För den, som är anställd och såsom löneförmån åtnjuter bostad, skall alltså värdet av denna bostadsförmån medräk- nas vid löneförmånemas uppskatt— ning. Såsom intäkt skall även upptagas exempelvis värdet av fri kost och fria resor ävensom skat- ter, försäkringar o.d., som arbets- givaren betalat för den anställdes räkning eller eljest tillhandahållit. Arbetsgivares kostnader för tryg- gande av arbetstagares pension genom avsättning eller pensions- försäkring utgör dock icke skatte- pliktig intäkt för den anställde.

IScnastc lydelse 1990:1140.

3. Såsom intäkt av tjänst skall upptagas, bland annat, hyresvärdet av bostad, som kan vara åt den anställde upplåten. För den, som är anställd och såsom löneförmån åtnjuter bostad, skall alltså värdet av denna bostadsfömiån medräk- nas vid löneförmånernas uppskatt- ning. Såsom intäkt skall även upptagas exempelvis värdet av fri kost och fria resor ävensom skat- ter, försäkringar o.d., som arbets- givaren betalat för den anställdes räkning eller som den anställde annars tillhandahållits på grund av anställningen. Skatteplild föreligger dock inte för värdet av fri kost som åtnjuts på allmänna transport- medel vid tjänsteresa eller för värdet av fri frukost som åtnjuts på hotell eller liknande inrättning i samband med övernattning där under tjänsteresa, allt under förut- sättning att kasten obligatoriskt ingår i priset för tjänsten i fråga. Värdet av fri kost som åtnjuts vid representation utgör inte heller skattepliktig intäkt. Arbetsgivares kostnader för tryggande av arbet- stagares pension genom avsättning eller pensionsförsäkring utgör inte skattepliktig intäkt för den an- ställde. Förmån av fri försäkring avseende reseskydd under tjäns- teresa är inte heller skattepli/atig.

Prop. 1992/932127

• Sida 63
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Angående värdesättningen å bostadsförmån och andra naturaförmåner, som kunna ingå i avlöningen, meddelas bestämmelser i 42 å och därtill hörande anvisningar. Är tjänstebostad med hänsyn till vederbörande tjänstinnehavare i tjänsten åliggande representationsskyldighet större än som skäligen kan anses erforderligt för en person i motsvarande ställning men utan särskild, med tjänsten förenad representationsskyldighet, skall såsom värde å bostadsförmånen upptagas allenast vad som kan anses motsvara en bostad av sistnämnda beskaffenhet. Motsvarande gäller, därest tjänstebostad av annan anledning är större än som kan anses erfor- derligt för tjänstinnehavarens och hans familjs behov. Har tjänstinneha- vare fått utgiva ersättning för bostadsförmån, skall givetvis bostadens uppskattade värde därmed minskas.

10.2 Har arbetsgivare eller uppdragsgivare lämnat arbetstagare eller uppdragstagare förmån av räntefritt lån eller lån där räntan understiger marknadsräntan skall arbetstagaren eller uppdragstagaren beskattas för värdet av förmånen som intäkt av tjänst. Belopp motsvarande värdet av förmånen skall anses som en betald ränteutgift. Med lån från arbetsgivare eller uppdragsgivare likställs annat lån om det finns anledning anta att arbetsgivaren eller uppdragsgivaren förmedlat det. Förmånens värde skall beräknas Förmånens värde skall för så- till skillnaden mellan å ena sidan dant lån i svensk valuta betråfan- statslåneräntan vid utgången av de vilket räntan bestämts att utgå november året före beskattnings- dier en fast räntesats eller i fast året med tillägg av en procenten- förhållande till marknadsräntan för het och å andra sidan den avtalade lån av ifrågavarande slag, beräk- råntan. nas på grundval av skillnaden

mellan å ena sidan statslåneräntan vid lånetillfället med tillägg av en procentenhet och å andra sidan den avtalade räntesatsen. I fråga om lån av nu angivet slag som upp— tagits före den 5 december 1986 skall, i stället för statslåneräntan vid lånetillfället, tillämpas när— mast motsvarande ränta.

För annat lån i svensk valuta än Iån som avses i trezlie stycket skall fömrånens värde beräknas på grundval av skillnaden mellan å ena sidan statslåneräntan vid utgången av november året före beskattningsåret med tillägg av en procentenhet och å andra sidan den avtalade räntan för beskatt- ningsåret. Har vid utgången av maj under beskattningsåret stats- låneräntan ändrats med minst två procentenheter i förhållande till

2Senaste lydelse 1990:1421. dess storlek vid utgången av no-

Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Såvitt avser lån som upptagits i utländsk valuta skall förmånens värde beräknas till skillnaden mellan å ena sidan marknadsrän- tan i den aktuella valutan vid utgången av november året före beskattningsåret med tillägg av en procentenhet och å andra sidan den avtalade räntan.

Det som sagts i denna punkt gäller ej i fall som avses i punkt 14 sjätte stycket av anvisningarna.

Föreslagen lydelse

vember året före beskattningsåret, skall förtnånens värde för tiden juli-december beskattningsåret be— stämmas till skillnaden mellan å ena sidan statslåneräntan vid utgången av maj beskattningsåret med tillägg av en procentenhet och å andra sidan den avtalade räntan.

Såvitt avser lån som upptagits i utländsk valuta tillämpas vad som sagts i tredje och fjärde styckena med den ändringen att vad som där sagts om statslåneräntan i stället skall avse närmast motsvarande ränta för lån i den aktuella valu- tan.

Det som sagts i denna punkt första och andra styckena gäller ej i fall som avses i punkt 14 sjätte stycket av anvisningarna.

14.3 Anskaffar ett fåmansföretag från annan än delägare eller delägare närstående person egendom, som uteslutande eller så gott som ute- slutande är avsedd för privat bruk för företagsledare i företaget eller företagsledare närstående person, skall ett belopp motsvarande an- skaffningskostnaden för egendomen tas upp som intäkt av tjänst hos företagsledaren. Vad nu sagts gäller inte anskaffning av bil som föranleder beskattning av bilförmån. Avyttrar delägare i fåmansföretag eller delägare närstående person egendom till företaget skall, om priset är högre än egendomens mark- nadsvärde, det överskjutande beloppet beskattas hos överlåtaren som intäkt av tjänst. Av 24 5 6 mom. lagen (1947:576) om statlig in- komstskatt framgår att återstående del av vederlaget skall beaktas vid beräkning av realisationsvinst samt att vid denna beräkning särskilda undantagsregler gäller för fastighet och bostadsrätt. Avser avyttringen sådan egendom som avses i 31 & nämnda lag gäller dock, oavsett hur priset förhåller sig till marknadsvärdet, att hela vederlaget, utan avdrag för något omkostnadsbelopp, skall beskattas hos överlåtaren som intäkt av tjänst, såvida inte egendomen är eller kan väntas bli till nytta för företaget. Vad som i andra stycket sägs om bostadsrätt gäller endast sådan bostadsrätt som avses i 26 5 1 mom. första stycket lagen om statlig inkomstskatt men tillämpas även i fråga om andel eller aktie som avses i andra stycket av samma moment.

3Scnastc lydelse 1991z982.

• Sida 65
•  Original

Bilaga 2

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Förvärvar delägare i fåmansföretag eller delägare närstående person egendom från företaget till lägre pris än egendomens marknadsvärde, skall ett belopp motsvarande skillnaden beskattas hos förvärvaren som intäkt av tjänst. Vad nu sagts gäller också när delägare i fåmansägt handelsbolag eller delägare närstående person förvärvar egendom från handelsbolaget, om egendomen omfattar sådant hus eller avser sådan lägenhet som i och med förvärvet blir eller kan antas komma att bli privatbostad enligt 5 5 andra eller fjärde stycket eller tomtmark som avses bli bebyggd med sådan bostad. Första meningen tillämpas inte när det är företagsledaren som förvärvar egendomen och denne har beskattats enligt första stycket vid företagets förvärv av egendomen.

Har företagsledare i ett fåmansföretag eller ett fåmansägt handelsbolag eller företagsledare närstående person uppburit hyra eller annan ersättning från företaget för lokal, som ägs eller disponeras av företagsledaren eller den honom närstående, skall ersättningen, såvida den inte skall beskattas såsom intäkt av näringsverksamhet, hos mottagaren beskattas som intäkt av tjänst. Mottagaren får dock åtnjuta skäligt avdrag för den kostnad som han fått vidkännas på grund av att företaget utnyttjat lokalen i fråga.

Har fåmansföretag lämnat före- Har fåmansföretag lämnat före- tagsledare eller företagsledare när- tagsledare eller företagsledare när- stående person förmån av ränte- fritt lån eller lån där räntan under- stiger marknadsräntan, skall lånta- garen beskattas för värdet av för- månen som intäkt av tjänst. För— månens värde skall beräknas till skillnaden mellan å ena sidan statslåneräntan vid utgången av

stående person fömrån av ränte- fritt lån eller lån där räntan under- stiger marknadsräntan, skall lånta- garen beskattas för värdet av för- månen som intäkt av tjänst. För- månens värde skall beräknas på sätt som anges i punkt 10 tredje— femte styckena.

november året före beskattnings- året med tillägg av en procenten-

het och å andra sidan den avtalade räntan. Såvitt avser lån som upp- tagits i utländsk valuta skall för— månens värde beräknas till skillna- den mellan å ena sidan marknads— räntan i den aktuella valutan vid utgången av november året före beskattningsåret med tillägg av en procentenhet och å andm sidan den avtalade räntan.

Har fåmansföretag lämnat lån till företagsledare eller företagsledare närstående person och har lånet skrivits ned i företagets räkenskaper, skall det nedskrivna beloppet beskattas hos låntagaren som intäkt av tjänst. Vad nu sagts gäller dock inte lån som avses i punkt 15.

Som fåmansföretag räknas

a) aktiebolag och ekonomisk förening, vari en fysisk person eller ett fåtal fysiska personer äger så många aktier eller andelar att dessa personer har mer än hälften av rösterna för aktierna eller andelarna i företaget; samt

• Sida 66
•  Original

Bilaga 2

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

b) aktiebolag och ekonomisk förening vars verksamhet är uppdelad på verksamhetsgrenar, som är oberoende av varandra, såvida en person genom aktie- eller andelsinnehav, avtal eller på därmed jämförligt sätt har den reella bestämmanderätten över sådan verksamhetsgren och själv- ständigt kan förfoga över dess resultat. '

Som fåmansföretag räknas dock inte aktiemarknadsbolag enligt in- siderlagen (1990:1342). Som fåmansföretag räknas inte heller bo- stadsföreningar och bostadsaktiebolag som avses i 2 & 7 mom. första stycket lagen om statlig inkomstskatt.

Som fåmansägt handelsbolag räknas

a) handelsbolag, vari en fysisk person eller ett fåtal fysiska personer genom sitt andelsinnehav eller på annat sätt har ett bestämmande inflytande; samt

b) handelsbolag, vars verksamhet är uppdelad på verksamhetsgrenar som är oberoende av varandra, såvida en person genom andelsinnehav, avtal eller på därmed jämförligt sätt har den reella bestämmanderätten över sådan verksamhetsgren.

Med ägare enligt åttonde och tionde styckena avses den som - direkt eller genom förmedling av juridisk person - äger eller på därmed jämförligt sätt innehar aktie eller andel i företaget.

Som företagsledare i fåmansföretag eller fåmansägt handelsbolag skall anses den eller de personer som till följd av eget eller närstående persons aktie— eller andelsinnehav i företaget eller annan liknande grund har ett väsentligt inflytande i företaget eller - där fråga är om företag som avses i åttonde stycket b eller tionde stycket b - den som har den reella be- stämmanderätten över viss verksamhetsgren och självständigt kan förfoga över dess resultat.

Vid tillämpning av denna anvisningspunkt skall såsom närstående person räknas föräldrar, far- och morföräldrar, make, avkomling eller avkomlings make, syskon eller syskons make eller avkomling samt dödsbo vari den skattskyldige eller någon av nämnda personer är delägare. Med avkomling avses jämväl styvbarn och fosterbarn.

till 33 5

3.4 Har skattskyldig i sitt arbete företagit resor som varit förenade med övernattning utom den vanliga verksamhetsorten, äger han rätt till avdrag för den ökning i levnadskostnaden, som han har haft på grund av att han vistats utom sin vanliga verksamhetsort. Den vanliga verksamhetsorten utgörs av ett område inom ett avstånd av 50 kilometer från den skattskyldiges tjänsteställe. Med vanlig verksam- hetsort likställs ett område inom ett avstånd av 50 kilometer från den skattskyldiges bostad. Iiånsteställe är den plats där en arbetstagare fullgör huvuddelen av sitt arbete. Om detta sker under förflyttning eller

4Senaste lydelse l990:650.

• Sida 67
•  Original

Bilaga 2

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

på arbetsplatser som hela tiden växlar, anses som tjänsteställe i regel den plats där arbetstagaren fullgör en del av sitt arbete, såsom att hämta och lämna arbetsmaterial eller utföra förberedande och avslutande arbets- uppgifter. Om arbete på varje arbetsplats pågår begränsad tid enligt de villkor som gäller för vissa arbetstagare inom byggnads- och anläggnings- branschen eller därmed jämförliga branscher skall den skattskyldiges bostad anses som tjänsteställe.

Kostnadsökning enligt första stycket kan avse utlägg för logi, merkost- nad för måltider samt diverse småutgifter.

Har arbetsgivare för förrättning inom riket utgivit ersättning för att täcka kostnadsökningen för målti- der och småutgifter - dagtrak— tamente -, och visar den skatt- skyldige inte större ökning, medges avdrag med belopp motsvarande den uppburna ersättningen, dock högst 150 kronor per dag (helt maximibelopp för dag). Detta maximibelopp avser kost- nadsökning för måltider och små- utgifter under varje hel dag som har tagits i anspråk för resan. Som hel dag anses även avresedag om resan har påbörjats före kl. 12.00 och hemkomstdag om resan har avslutats efter kl. 19.00. Om resan har påbörjats senare eller avslutats tidigare skall avdraget bestämmas till högst ett halvt maximibelopp.

Om den skattskyldige inte fått ersättning från arbetsgivaren för att täcka kostnadsökning för måltider och småutgifter men gör sannolikt att han haft sådana merkostnader medges avdrag enligt schablon med 75 kronor per dag.

Har arbetsgivare för förrättning inom riket utgivit ersättning för att täcka kostnadsökningen för målti- der och småutgifter (dagtrakta- mente), och visar den skattskyl- dige inte större ökning, medges avdrag med belopp motsvarande den uppburna ersättningen, dock högst med ett belopp per dag som motsvarar 0,5 procent av det för beskattningsåret gällande bas- beloppet enligt 1 kap. 65 lagen (1962:381) om allmän försäkring avrundat till närmaste tiotal km- nor (helt maximibelopp). Detta maximibelopp avser kostnadsök- ning för måltider och småutgifter under varje hel dag som har tagits i anspråk för resan. Som hel dag anses även avresedag om resan har påbörjats före kl. 12.00 och hem- komstdag om resan har avslutats efter kl. 19.00. Om resan har påbörjats senare eller avslutats tidigare skall avdraget bestämmas till högst ett halvt maximibelopp.

Om den skattskyldige inte fått ersättning från arbetsgivaren för att täcka kostnadsökning för måltider

.och småutgifter men gör sannolikt

att han haft sådana merkostnader medges avdrag enligt schablon med ett halvt maximibelopp per dag.

Vill skattskyldig visa att kostnadsökningen i en och samma anställning varit större än avdrag som beräknats i enlighet med vad nu sagts, skall utredningen avse hans samtliga förrättningar inom riket i nämnda

anställning under beskattningsåret.

Avdrag för kostnad för logi vid förrättning inom riket medges med belopp motsvarande den faktiska utgiften. Kan den skattskyldige inte visa logikostnaden medges avdrag

Avdrag för kostnad för logi vid förrättning inom riket medges med belopp motsvarande den faktiska utgiften. Kan den skattskyldige inte visa logikostnaden medges avdrag

• Sida 68
•  Original

Bilaga 2

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

med belopp motsvarande ersättning med belopp motsvarande ersättning som uppburits från arbetsgivaren som uppburits från arbetsgivaren — nattraktamente. Detta (nattraktamente). Detta av- avdrag får dock inte över- drag får dock inte överstiga ett stiga 75 kranar per natt halvtmaximibelopppernatt. (maximibeloppför natt).

När arbete utom den vanliga verksamhetsorten varit förlagt till en och samma ort inom riket under längre tid än tre månader i en följd bedöms rätten till avdrag och beräknas detta enligt bestämmelserna i punkt 3 a. En löpande förrättning anses bruten endast av uppehåll som beror på att arbetet förläggs till annan ort under minst fyra veckor.

Har skattskyldig som har rätt till Har skattskyldig som har rätt till avdrag för ökade levnadskostnader avdrag för ökade levnadskostnader enligt denna punkt erhållit kost- enligt denna punkt tillhandahållits förmån skall avdraget reduceras kostförmån skall avdraget reduce- med hänsyn härtill. ras med hänsyn härtill, såvida inte

förmånen avser fri kost som till- handahållits på allmänna trans- portmedel vid tjänsteresa och som inte utgör skattepliktig intäkt.

Kostnadsökning under förrättning som varit förenad med övernattning på utrikes ort, får beräknas för varje förrättning för sig. Avdraget skall även här, om den skattskyldige inte visar större ökning, anses ha uppgått till belopp som motsvarar den kostnadsersättning som arbetsgivaren givit ut, dock högst med belopp som kan anses motsvara största normala ökning i levnadskostnaden under ett dygn för respektive förrättningsland.

3 a.5 En avdragsgill fördyring avseende ökade levnadskostnader kan inte anses föreligga enbart av den anledningen att den skattskyldige arbetar på annan ort än den där han har sin bostad. Avdrag medges dock i följande fall, nämligen om

arbetet avser endast en kortare tid, arbetet visserligen inte kan betecknas som kortvarigt men ändå typiskt sett är tidsbegränsat till sin natur eller sådant att en fast anknytning till den tidigare bostadsorten krävs,

arbetet skall bedrivas på flera olika platser eller det av annan anledning inte skäligen kan ifrågasättas att flyttning bör ske till arbetsorten.

Oavsett vad SOm ovan sagts har en skattskyldig, som på grund av sitt arbete flyttat till ny bostadsort, rätt till avdrag för ökade levnadskostnader om bostad för den skattskyldige, dennes make, sambo eller familj behållits på den tidigare bostadsorten och sådan dubbel bosättning är skälig på grund av

makes eller sambos förvärvsverksamhet, svårighet att anskaffa fast bostad på verksamhetsorten eller annan särskild omständighet.

SSenaste lydelse l990:650.

• Sida 69
•  Original

Bilaga 2

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

Avdrag enligt denna punkt medges endast om övernattning på arbetsor- ten äger rum.

Avdrag medges endast om avståndet mellan bostadsorten och arbetsor- ten är längre än 50 kilometer.

Avdrag enligt första stycket medges under längst två år och i övrigt under längst tre år för gifta eller samboende par och under längst ett år för ensamstående skattskyldiga. I den angivna tiden skall inräknas tid under vilken avdrag för samma förrättning medgetts enligt punkt 3. Avdrag medges dock för längre tid än som sagts nu, om anställningens natur eller andra särskilda skäl talar för det.

Avdrag för kostnad för logi be- räknas till belopp motsvarande den faktiska utgiften. För skattskyldiga som avses i punkt 3 ovan medges dock avdrag enligt bestämmelserna i punkt 3 sjunde stycket. Okningen i kostnaderna för måltider och småutgifter på arbetsorten beräknas antingen enligt utredning om den faktiska kostnadsökningens storlek eller schablonmässigt. Den scha- blonmässiga ökningen beräknas

1. för skattskyldiga som under de första tre månaderna av borto- varon medgivits avdrag enligt punkt 3 ovan och som alltjämt uppbär kostnadsersättning från arbetsgivaren till 100 kronor per dag,

2. för skattskyldiga som medges avdrag enligt första stycket till 75 kmnor per dag (ett halvt maximi- belopp) under de första tre måna- derna av bortovaron och därefter samt i fall av dubbel bosättning till 50 kronor per dag (ett tredjedels maximibelopp).

Har skattskyldig som har rätt till avdrag för ökade levnadskostnader enligt denna punkt erhållit kost- förmån skall avdraget reduceras med hänsyn härtill.

6 Riksdagen 1992/93. ] saml. Nr 127

Avdrag för kostnad för logi be- räknas till belopp motsvarande den faktiska utgiften. För skattskyldiga som avses i punkt 3 ovan medges dock avdrag enligt bestämmelserna i punkt 3 sjunde stycket. Okningen i kostnaderna för måltider och småutgifter på arbetsorten beräknas antingen enligt utredning om den faktiska kostnadsökningens storlek eller schablonmässigt. Den scha- blonmässiga ökningen beräknas

1. för skattskyldiga som under de första tre månaderna av borto- varon medgivits avdrag enligt punkt 3 ovan och som alltjämt uppbär kostnadsersättning från arbetsgivaren till 70 procent av helt maximibelopp per dag,

2. för skattskyldiga som medges avdrag enligt första stycket till ett halvt maximibelopp per dag under de första tre månaderna av borto— varon och därefter samt i fall av dubbel bosättning till 30 procent av helt maximibelopp per dag.

Har skattskyldig som har rätt till avdrag för ökade levnadskostnader enligt denna punkt tillhandahållits kostförmån skall avdraget reduce- ras med hänsyn härtill, såvida inte förmånen avser fri kost som till- handahållits på allmänna trans- portmedel vid tjänsteresa och som inte utgör skattepliktig intäkt.

• Sida 70
•  Original

Bilaga 2

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 b.'5 Den som på grund av sitt arbete vistas på annan ort än sin eller sin familjs hemort, äger rätt till skäligt avdrag för kostnad för en hemresa varje vecka om avståndet mellan hemorten och arbetsorten är längre än 50 kilometer. Avdraget gäller endast kostnad för resa inom riket. Avdraget skall i regel beräknas efter kostnad för billigaste färdsätt.

Om avståndet mellan hemorten och arbetsorten överstiger sjuhundra kilometer eller resan företagits till eller från Gotland medges dock avdrag för kostnad för flygresa. Om godtagbara allmänna kom- munikationer saknas får avdrag medges för kostnader för resa med egen bil enligt den schablon som anges i punkt 4.

Avdraget skall i regel beräknas efter kostnad för billigaste färdsätt.

Om godtagbara allmänna kom- munikationer saknas får avdrag medges för kostnader för resa med egen bil enligt den schablon som anges i punkt 4. Atdrag medges även för skälig kostnad för flyg- resa.

till 42 ä

3.7 Förmånsvärdet av fri måltid bestående av ett mål om dagen (lunch eller middag) är lika med genomsnittspriset i riket för en lunchmåltid av normal beskaffen- het. Förmånsvärdet av helt fri kost är lika med 250 procent av nämn- da genomsnittspris.

3. Förmånsvärdet av helt fri kost beräknas per dag till ett belopp - avrundat till närmaste tiotal kro- nor - som motsvarar 250 procent av genomsnittspriset i riket för en lunchmåltid av normal beskaffen- het. F önnånsvärdet av en fri måltid bestående av ett mål om dagen (lunch eller middag) är lika med 40 procent av förmånsvärdet för helt fri kost. Fömrånsvänlet av fri frukost är lika med 20 procent av fömiånsvärdet för helt fri kost. Bidrar arbetsgivaren till kostnadema för anställds måltid och kommer härigenom den anställdes kostnad för måltiden att understiga genom- snittspriset skall skillnaden tas upp som förmån av delvis fri måltid.

ÖSenaste lydelse 1990:650. 7Scnastc lydelse 19901650.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993 och tillämpas första gången vid 1994 års taxering.

• Sida 71
•  Original

Bilaga 2

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1992:651) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att 19 & kommunalskattelagen (1928:370) i paragrafens lydelse enligt lagen (l992z651) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 9

Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke:

vad som vid bodelning tillfallit make eller sambo eller vad som förvärvats genom arv, testamente, fördel av oskift bo eller gåva;

vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på här i riket utfärdade premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri eller vid vinstdragning på utländska premieobligationer, som uppgår till högst 100 kronor;

ersättning, som på grund av försäkring jämlikt lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring tillfallit den försäkrade, om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst eller utgör föräldrapenning, så ock sådan ersättning enligt annan lag eller särskild författning, som utgått annorledes än på grund av sjukförsäkring, som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring eller i fall som avses i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd eller lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst, ävensom ersättning, vilken vid sjukdom eller olycksfall tillfallit någon på grund av annan försäkring, som icke tagits i samband med tjänst, dock att till skattepliktig inkomst räknas ersättning i form av pension eller i form av livränta i den mån livräntan är skattepliktig enligt 32 ä 1 eller 2 mom., så ock ersättning som utgår på grund av trafikförsäkring eller annan ansvarighetsförsäkring eller på grund av skadeståndsförsäkring och avser förlorad inkomst av skatteplik- tig natur;

belopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen utgått på grund av kapitalförsäkring, samt belopp som arbetsgivare utan att försäkring har tecknats för anställdas räkning betalar ut och som motsvarar ersättning på grund av grupplivförsäkring, i den mån beloppet inte väsentligt överstiger vad som utgår för befattningshavare i statens tjänst;

försäkringsersättning eller annan ersättning för skada på egendom, dock att skatteplikt föreligger dels i den mån ersättningen avser annan byggnad än privatbostad eller markanläggning, dels i den mån köpeskilling, som skulle ha influtit om den försäkrade eller skadade egendomen i stället

• Sida 72
•  Original

Bilaga 2

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

hade sålts, hade varit att hänföra till intäkt av näringsverksamhet och dels i den mån ersättningen eljest motsvarar skattepliktig intäkt av eller avdragsgill omkostnad för näringsverksamhet;

vinstandel, återbäring eller premieåterbetalning, som utgått på grund av annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, samt vinstandel, som utgått på grund av Skadeförsäkring, och premieåterbetalning på grund av Skadeförsäkring, för vilken rätt till avdrag för premie icke förelegat;

ersättning jämlikt lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst;

periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, som icke utgör vederlag vid avyttring av egendom, i den mån givaren enligt 20 5 eller punkt 5 av anvisningarna till 46 & icke är berättigad till avdrag för utgivet belopp;

stipendium som är avsett för stipendium som är avsett för mottagarens utbildning och inte mottagarens utbildning och inte utgör ersättning för arbete som har utgör ersättning för arbete eller utförts eller skall utföras för ut- annan prestation som har utförts givarens räkning; eller skall utföras för utgivarens

räkning;

stipendium som är avsett för andra ändamål och som inte utgår periodiskt och inte utgör ersättning för arbete som har utförts eller skall utföras för utgivarens räkning;

studiestöd enligt 3 eller 4 kap. studiestödslagen (1973z349), intemat- bidrag, studielån och resekostnadsersättning enligt 6 och 7 kap. samma lag samt sådant särskilt bidrag vilket enligt av regeringen eller statlig myndighet meddelade bestämmelser utgår till deltagare i arbetsmark- nadsutbildning samt med dem i fråga om sådant bidrag likställda, och äger i följd härav de bidragsberättigade icke göra avdrag för kostnader som avsetts skola bestridas med bidrag av förevarande slag;

allmänt barnbidrag och förlängt barnbidrag, samt barnpension enligt lagen om allmän försäkring till den del pensionen efter varje avliden förälder inte överstiger 0,4 basbelopp;

• Sida 73
•  Original

Bilaga 2

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

lön eller annan gottgörelse, för vilken skall erläggas skatt enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt;

kontantunderstöd, som utgives av arbetslöshetsnämnd med bidrag av statsmedel;

handikappersättning enligt 9 kap. 2 och 3 55 lagen om allmän försäkring, sådan del av vårdbidrag enligt 9 kap. 4 och 4 a 55 samma lag. som utgör ersättning för merkostnader, ersättning för merutgifter för resor enligt 3 kap. 7 a & sarmna lag eller enligt 3 kap. 5 d 5 lagen om arbetsskadeförsäkring eller 10 & lagen om statligt personskadeskydd, särskilt pensionstillägg enligt lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn samt hemsjukvårdsbidrag och hemvårdsbidrag, som utgår av kommunala eller landstingskommunala medel till den vårdbehövande; -

kommunalt bostadstillägg enligt lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension;

kommunalt bostadstillägg till handikappade;

bostadsbidrag som avses i lagen (1988:786) om bostadsbidrag; bidrag enligt lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska bam;

bidrag enligt lagen (1992:148) om särskilt bidrag till ensamstående med barn;

ersättning som fastställts av allmän domstol eller utgått av allmänna medel till den som — utan att det skett yrkesmässigt — inställt sig inför domstol eller annan myndighet, om ersättningen avser reseersättning, traktamente eller ersättning för tidsspillan;

hittelön samt ersättning till den som i särskilt fall räddat person eller egendom i fara eller bidragit till avslöjande eller gripande av person som begått brott;

sedvanlig ersättning till den som lämnat organ, blod eller modersmjölk; tävlingsvinst som inte hänför sig till anställning eller uppdrag och som utgår i annan form än kontant eller därmed likställd ersättning, om vinsten avser minnesföremål eller värdet inte överstiger 0,03 basbelopp avrundat till närmaste hundratal kronor;

sådan gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare uppburit från personalstiftelse ur medel, för vilka avdrag icke medgivits vid taxering, vid första tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen;

gottgörelse som arbetsgivare uppburit från pensionsstiftelse, till den del stiftelsen ej ägt andra medel för att lämna gottgörelsen än sådana för vilka avdrag icke åtnjutits vid avsättning till stiftelsen;

intäkter av försäljning av vilt växande bär och svampar samt kottar som den skattskyldige själv plockat till den del intäkterna under ett beskattningsår inte överstiger 5 000 kronor och inte kan hänföras till näringsverksamhet som utgör rörelse eller till lön eller liknande förmån;

ränta enligt 61 5 lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 69 ä 1 och 2 mom., 69 a & tredje stycket eller 75 å & fjärde stycket uppbörds-

• Sida 74
•  Original

Bilaga 2

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

lagen (1953:272), 36 5 3 mom. lagen (1958:295) om sjömansskatt, 50 5 lagen (1968z430) om mervärdeskatt, 22 & tullagen (1973:670), 20 9 lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar, 5 kap. 13 & lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter, 40 5 lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter, 24 & lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare eller 32 och 34 55 tullagen (1987: 1065);

ränta som enligt bestämmelserna i 3 kap. 23 ä 4 och 5 lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter inte redovisas i kontrolluppgift om sådan ränta för den skattskyldige under ett beskatt- ningsår sammanlagt inte uppgår till 500 kronor.

Beträffande ersättning som utfaller på grund av avtalsgruppsjuk- försäkring gäller särskilda bestämmelser i 32 5 3 a mom. och punkt 12 av anvisningarna till 22 5.

(Se vidare anvisningarna.)

• Sida 75
•  Original

Bilaga 2

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1992:841) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att 33 ä 1 mom. och punkt 23 av anvisningarna till 23 & kommunalskattelagen (1928:370) i paragrafens och anvis- ningspunktens lydelse enligt lagen (l992z841) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 33 ä

1 mom. Med den begränsning som följer av 2 mom. får från intäkt av tjänst avdrag göras för samtliga utgifter, vilka är att anse som kostnader för fullgörande av tjänsten, såvitt inte för samma kostnader anvisats särskilt anslag, som, på sätt i 325 3 mom. är sagt, ej skall tas upp såsom intäkt.

Avdrag får i enlighet härmed ske för, bland annat: avgifter som den skattskyldige i samband med tjänsten erlagt för egen eller efterlevandes pensionering annorledes än genom försäkring;

hyra eller annan kostnad för tjänste- eller arbetslokal, för vilken den skattskyldige haft att själv vidkännas utgift;

kostnad för arbetsbiträde, som den skattskyldige använt för tjänsts utförande och som han själv avlönat;

förlust å medel, för vilka den skattskyldige varit på grund av sin tjänst

redovisningsskyldig;

ökad levnadskostnad vid resa i tjänsten utom den vanliga verksam- hetsorten som varit förenad med övernattning;

färdkostnad vid resa i tjänsten; kostnad för facklitteratur, instrument och dylikt, som varit nödigt för

tjänstens fullgörande.

I fråga om en inkomstgivande självständigt bedriven verksamhet som ej skall hänföras till närings- verksamhet gäller följande. Avdrag får göras för utgifter som är att anse som kostnader för intäktens förvärvande om de betalats under beskattningsåret. Avdrag får också ske för sådana kostnader om de betalats under året före beskatt- ningsåret i den mån de överstiger det årets intäkter. Avdrag får inte ske med större belopp än som motsvarar beskattningsårets intäkt av verksamheten. Underskott av en verksamhet får inte dras av mot

I fråga om en inkomstgivande självständigt bedriven verksamhet som ej skall hänföras till närings- verksamhet gäller följande. Avdrag får göras för utgifter som är att anse som kostnader för intäktens förvärvande om de betalats under beskattningsåret. Avdrag får också ske för sådana kostnader om de betalats under något av de fem år som närmast föregått beskatt- ningsåret i den mån de överstiger respektive års intäkter. Avdrag får inte ske med större belopp än som motsvarar beskattningsårets intäkt av verksamheten. Underskott av en

• Sida 76
•  Original

Bilaga 2

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

överskott i en annan verksamhet. verksamhet får inte dras av mot överskott i en annan verksamhet.

Ränta på skuld som den skattskyldige ådragit sig för sin utbildning eller annars i och för tjänsten hänförs till inkomst av kapital enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

Anvisningar till 23 5

23. Avdrag får göras för fastighetsskatt och särskild löneskatt på pensionskostnader och speciella för näringsverksamheten utgående skatter och avgifter till det allmänna. Däremot får svenska allmänna skatter inte dras av (se 20 å). Premie för grupplivförsäkring, som tecknats av fysisk person i hans egenskap av utövare av viss näringsverksamhet, utgör avdragsgill omkostnad i näringsverksamheten. Om den ersättning, som kan komma att utfalla på grund av försäkringen, utgår efter väsentligt förmånligare grunder än vad som gäller enligt grupplivförsäkring för befattningshavare i statens tjänst, skall dock endast den del av premien som kan anses motsvara förmåner enligt grupplivförsäkring för nämnda be- fattningshavare räknas som omkostnad i näringsverksamheten. Avdrag medges för kostnader för egen hälsovård i den mån förmån av fri sådan vård för anställd är skattefri enligt 325 3 b mom. första stycket. _ Bestämmelserna i punkt 6 av anvisningarna till 33 5 om avdrag för avgift till erkänd arbetslöshetskassa gäller också beträffande inkomst av näringsverksamhet. Bestämmelserna i punkt 4 av anvisningarna till 33 5 om avdrag för kostnader för resor till och från arbetsplatsen och i 33 5 2 mom. om begränsning i rätten till avdrag för sådana kostnader gäller också beträffande inkomst av näringsverksamhet. Om den skattskyldige har kostnader för sådana resor både i inkomstslaget tjänst och i inkomstslaget näringsverksamhet skall begränsningen avse de sammanlagda kostnaderna och i första hand medföra en minskning av avdraget i inkomstslaget tjänst.

Premie för reseskyddsförsäkring avseende resa i verksamheten utgör avdragsgill omkostnad i närings- verksamheten.

• Sida 77
•  Original

4 Förslag till Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272) ' Härigenom föreskrivs att 8 & uppbördslagen (1953:272)1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 &”

Åtnjuter skattskyldig jämte kontant inkomst andra förmåner skall preliminär A-skatt beräknas efter inkomstförmånemas sammanlagda värde. Har den skattskyldige utgett ersättning för en förmån skall förmånsvärdet sättas ned med ersättningens belopp.

Värdet av bilförrnån skall beräk- nas enligt punkt 2 av anvisningar- na till 42 & kommunalskattelagen (1928:370). Tredje stycket andra meningen av nämnda anvisnings- punkt skall dock tillämpas endast i fall som avses i sjätte stycket ne-

dan.

Värdet av bilförmån skall beräk- nas enligt punkt 2 av anvisningar- na till 42 & kommunalskattelagen (1928:370). Tredje stycket andra meningen av nämnda anvisnings- punkt skall dock tillämpas endast i fall som avses i sjätte stycket ne- dan. Värdet av förmån av ränte— fritt län eller lån där räntan un- derstiger marknadsräntan skall beräknas enligt punkt 10 tredje- femte styckena av anvisningarna till 32 & kommunalskattelagen.

Värdet av förmån av bostad som är belägen häri riket och som inte är semesterbostad skall beräknas enligt följande grunder. Riket delas in i områden som är väsentligen enhetliga i fråga om boendekostnader. Förmånsvärdet av en bostad inom varje område skall bestämmas till det genomsnittliga värdet för jämförbara bostäder inom området. Om bostaden är belägen utom tätort med närmaste omgivning skall dock värdet bestämmas till det lägsta av nämnda genomsnittsvärden reducerat med tio procent.

Värdet av annan förmån än som avses i andra och tredje styckena skall beräknas enligt 42 å andra stycket kommunalskattelagen samt punkt 1 andra och tredje styckena och punkt 3 av anvisningarna till den paragra- fen.

Föreligger nu som avses i punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 42 & kommunalskattelagen får skattemyndigheten bestämma värdet av förmånen med hänsyn härtill.

1Lagen omtryckt 199197. 2Senaste lydelse 1992:489.

• Sida 78
•  Original

Bilaga 2

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Om skattemyndigheten bestämt värdet av förmånen enligt bestäm- melserna i 5 & andra stycket lagen (1984:668) om uppbörd av socia- lavgifter från arbetsgivare skall detta värde användas även vid beräkning av preliminär A—skatt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993 och tillämpas första gången i fråga om preliminär skatt för år 1993. '

• Sida 79
•  Original

Bilaga 2

5 Förslag till Lag om upphävande av lagen (1980:865) mot skatteflykt

Härigenom föreskrivs att lagen (1980:865) mot skatteflykt1 skall upphöra att gälla vid utgången av är 1992. Den upphävda lagen tillämpas dock alltjämt på rättshandlingar som företagits under tiden den 1 januari 1981—den 31 december 1992.

1Senaste lydelse 1990: 1464.

• Sida 80
•  Original

LAGRÅDET Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1992-11-09

Närvarande: f.d. justitierådet Böret Palm, justitierådet Lars Å. Beck- man, regeringsrådet Sigvard Holstad.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 15 oktober 1992 har regeringen på hemställan av statsrådet Bo Lundgren beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

2. lag om ändring i lagen (1992:651) om ändring i kommunalskatte- lagen (1928:370),

3. lag om ändring i lagen (1992:841) om ändring i kommunalskatte- lagen (1928:370),

4. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272), 5 . lag om upphävande av lagen (1980:865) mot skatteflykt. Förslagen har inför lagrådet föredragits av departementsrådet Carl Gustav Fernlund.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen (1 9283 70) Anvisningama till 32 5

I avsnittet "Fri kost vid enstaka tillfällen" redogörs i betänkandet (SOU l992:57) "Beskattning av vissa naturaförmåner m.m." (s. 27 ff) för de överväganden i frågan om skattefrihet för kostförmån vid representation som föregick 1989/1990 års skattereform. Redogörelsen visar att frågan om beskattning eller ej av kostförmån vid enstaka tillfällen tilldrog sig särskilt intresse och att, oavsett uppfattning om hur den borde lösas, en klargörande lagstiftning eftersträvades i ett som det bedömdes, tidigare oklart rättsläge. Utan att någon precisering skedde i lagtexten gjordes i prop. 1989/90: 110 (del 1, s. 328) uttalanden som enligt lagrådets mening tyder på att avsikten var att från skatteplikt genomgående undanta endast representation vid enstaka tillfällen. Enligt betänkandet (s. 61) torde bestämmelserna emellertid tillämpas i enlighet med rekommendationer som Riksskatteverket utfärdat i meddelandet RSV Dt 1991:24. Dessa rekommendationer innehåller sammanfattningsvis dels en vägledande exemplifiering i frågan vad som skall anses utgöra extern respektive intern representation, och dels, beträffande intern representation, vissa villkor för att representation skall anses föreligga i lagens mening. Det måste enligt rekommendationema i den delen vara fråga om samman— komster med "varaktighet av högst en vecka" och får inte gälla "möten som regelbundet hålls med kort mellanrum (varje eller varannan vecka)".

Av föredragande statsrådets uttalanden under avsnitt 2.2.2 i föreva- rande lagrådsremiss och i specialmotiveringen till den nu föreslagna författningsbestämmelsen —- punkt 3 i anvisningarna till 32 å — framgår att fri kost vid representation nu avses bli undantagen från förmånsbe-

Bilaga 3

skattning i den utsträckning som Riksskatteverkets rekommendationer medger. I lagtexten anges endast att "värdet av fri kost som åtnjuts vid representation" inte utgör skattepliktig intäkt. I motiven anförs att, såvitt gäller intern representation, undantaget för kostförmån kommer att gälla "i stort sett bara enstaka tillfällen eller kortare tidsperioder".

Från synpunkten att regleringen bör vara tydlig och lätt att tillämpa kan förslaget inte anses vara en bra lösning. De preciseringar Riksskatte- verket gjort tycks lämna utrymme för skilda tolkningar och den innebörd som angetts i lagrådsremissen är väl inte en helt invändningsfri samman- fattning av rekommendationema. Det förefaller inte heller lämpligt att en tidsbegränsning skall kunna utläsas enbart av själva begreppet representa- tion. Främst vill lagrådet vända sig mot att de avsedda inskränkningarna i skattefriheten vid representation inte på något sätt antyds i författnings- texten.

Om lagstiftningen skall ges den innebörd som nu anges i lagrådsremis- sen bör efter den särskilda meningen om representation i lagtexten till- fogas satsen: "Såvitt avser intern representation gäller detta endast om sammankomsten är tillfällig och av kort varaktighet." Det bör tilläggas att om i stället den förut angivna, av riksdagen synbarligen godtagna lösningen skulle väljas, dvs. skattefrihet enbart för enstaka tillfällen av såväl intern som extern representation, en motsvarande precisering i lagen bör göras.

Förslaget till lag om ändring i lagen (I992:651) om ändring i kommunalskattelagen (1928:3 70)

195

Bestämmelsen om frihet från inkomstskatt i fråga om stipendium, som är avsett för mottagarens utbildning, föreslås i lagrådsremissen ändrad när det gäller undantag från skattebefrielsen. Till föreskriften att stipendiet inte får utgöra ersättning för "arbete, som har utförts eller skall utföras för utgivarens räkning" skall nu fogas en undantagsregel beträffande "annan prestation" under samma förutsättning. I motiveringen till änd- ringen, avsnitt 3 i remissen, talas i stället för om prestationer "för utgiva- rens räkning" om prestationer som är av "direkt intresse" för utgivaren. Eftersom begreppen "för utgivarens räkning" och "i utgivarens intresse" inte alltid torde sammanfalla bör, om det senare alternativet avses, lag- texten i denna del lyda:

"stipendium som är avsett för mottagarens utbildning och inte utgör ersättning för arbete eller annan prestation som har utförts eller skall utföras för utgivarens räkning eller eljest i dennes intresse."

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

• Sida 82
•  Original

InnehåH