Bo på egna villkor

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

B0

villkor

pä egna

Om att

förbättra boendet för gamla, handikappade

och

långvarigt sjuka.

Mät. inom

Överväganden.Åtgärder hostadspolitiken.

Betänkande vissa

frän arbetsgruppenför hoendefrägor

avseende äldre och

handikappadem.

SMU 81517861

awn»rv

I05

Statens offentliga utredningar

@E§} 1984:78

@ Bostadsdepartementet

Bo Villkor

på egna

Om att förbättra boendet för

gamla,

och

handikappade långvarigt sjuka

Mål. Överväganden. Åtgärder inom bostadspolitiken.

Betänkande från för vissa boendefrågor

2_1_r_t3etsgruppen

avseende äldre och handikappade m. fl. Stockholm 1984

Omslag: Casten Bergendal Foto: Bengt-Göran Carlsson ISBN 91-38-08527-5 ISSN 0375-250X

Graphic Systems AB, Göteborg 1984

Ti11 statsrådet och chefen för bostadsdepartementet

bes1utade i december 1983 att inrätta en arbetsgrupp inom Regeringen med uppgift att överväga vissa frågor rörande de regeringskansiiet ä1dres och boende. Besiutet grundades på ett behov av handikappades att sam1at vad som kan göras inom oiika samhä11ssektorer för överväga att de må] som anges i b1.a. s0cia1tjänst1agen, häiso- och förverk1iga och i bostadsförbättringsprogrammet, nämiigen att ge

sjukvårds1agen

f1er människor att, trots funktionsnedsättningar e11er sjukmöjlighet bo och 1eva i bostadsområden och få förutsättningar att dom, van1iga ieva ett rikare 1iv än det som b1. a. institutionsboendet kan

erbjuda.

För att sådana samiade överväganden gavs arbetsgruppen bred möjiiggöra sammansättning. Den består av statssekreteraren i bostadsdepartementet Owe Birgersson, ordförande, samt statssekreterarna Sture Korpi Bengt och sociaidepartementet, Berit Ro11ên, arbetsmark- Ingemar Lindberg, och C1aes Örtendahi, civi1departementet. Arbetsnadsdepartementet har biträtts av inom regeringskansiiet, sociaigruppen persona1 och bostadsstyre1sen. För samordningen av arbetet under styre1sen denna etapp har svarat kans1irådet Bengt Söderström, bostadsdepartementet. Pianarkitekt 01e Reiter och redaktör Monica Boman har varit knutna ti11 bostadsdepartementet för att medverka i arbetet. Väsentför arbetet har utarbetats inom bostadsstyre1- 1igt under1agsmateria1 sen (Bostadsstyreisen Bo-rapport nr 1984:5) och socia1styre1sen. ti11 arbetet har även 1ämnats av 1edamöter i den referensgrupp Bidrag

som har inrättats för att ge företrädare för berörda och

myndigheter organisationer ti11fä11e att föja och påverka arbetsgruppens arbete.

Arbetsgruppen får härmed överiämna betänkandet Bo på egna vi11kor. Betänkandet innehåiier de1s vissa övergripande rörande

överväganden boende, service, omvårdnad och vård för gamia, handikappade och andra som behöver stöd och hjälp i sin dagiiga iivsföring, de1s vissa konkreta förs!ag ti11 åtgärder som huvudsak1igen fa11er inom bostadsdepartementets ansvarsområde. Slutiigen redovisas vi1ka frågor som eniigt arbetsgruppen bör bli föremål för fortsatt utredning i syfte att främja en fortsatt utveckiing för att förverk1iga de må1 som har legat till grund för gruppens arbete.

Stockholm i september 1984

Bengt Owe Birgersson

Sture Korpi

Ingemar Lindberg /Bengt Söderström

INNEHÅLL Sid.

SAMMANFATTNING

AVDELNING I

Bakgrund

UTGÅNGSPUNKTER OCH MÅL 1.1 Den socia1a bostadspo1itiken 1.2 Väg1edande principer för socia1po1itiken 1.3 Må] för handikapp-poiitiken

Oiåi-*I-i

1.4 Våra förs1ag til] må1 för hur boendet ska11 ordnas för

dem som behöver stöd och hjälp 1.5 Sammanfattning 14

SAMHÄLLETS ANSVAR FÖR BOSTADSFÖRSÖRJNING, SERVICE,

OMVÅRDNAD OCH VÅRD 16 2.1 Bostadsförsörjningen 16 2.2 Hjä1p i hemmet 24

DE ÄLDRE OCH HANDIKAPPADE OCH DERAS BOENDEFÖRHÅLLANDEN 33 3.1 De äidre 33 3.2 De handikappade 41

SAMHÄLLSKOSTNADER M. M. FÖR VÅRD, OMVARDNAD OCH SERVICE 45 4.1 Behovetav vård och omvårdnad för ä1dre 45 4.2 Finansiering av vård och omvårdnad 46 4.3 Kostnader för vård och omsorg 47 4.4 Handikappade 49

AVDELNING II Utveck1ingsmöj1igheter

ÖNSKAD UTVECKLING AV VÅRD- OCH BOENDEFORMER FÖR

MÄNNISKOR MED SÄRSKILT BEHOV AV STÖD 51 5.1 Utveck1ingen under efterkrigstiden 51 5.2 Utveck1ingen under 1980-ta1et 54 5.3 Den fortsatta utveck1ingen 55

sou 1984278

Sid

HUR KVARBOENDE KAN FRÄMJAS - TRE KONKRETA EXEMPEL 68 6.1 In1edning 68 6.2 Torpa i Jönköping 70 6.3 Marieområdet i Umeå 74 6.4 0nsa1a i Kungsbacka kommun 64 6.5 Ekonomiska anaiyser 82 6.6 Sammanfattande siutsater 92

FÖRÄNDRINGSARBETE INOM SOCIALSEKTORN 94 Kommunernas ansvar för äidre och handikappade eniigt sociaitjänstiagen 94 7.2 Häiso- och sjukvården - aiimänt 98

AVDELNING III

överväganden och försiag

BOSTADSPLANERING 104 8.1 Samband me11an bostadsform och hjäipbehov 104 8.2 Pianering av bostadsförsörjningen för äidre och handikappade 105 8.3 Sektorövergripande, områdesvis pianering 107 8.4 Samverkan kommun - iandsting 109 8.5 Samverkan med arbetsmarknadsmyndigheterna 111 8.6 överväganden och försiag 113

BOSTADENS OCH DEN YTTRE MILJÖNS EGENSKAPER 115 9.1 Bestämneiser för bebyggeisemiijöns utformning 115 9.2 Krav på bostadens utformning och utrustning 116 9.3 Gruppbostäder 122 9.4 Krav på arbetsmiijö m.m. 123 9.5 Den yttre miijön 124

10 BOSTADSFINANSIERING 126 10.1 Bostads1ån 128 10.2 Bidrag för tiiigängiighetsskapande åtgärder 133

10.3¶Förbättringsiån 135

Sid.

och - 1ån 135 10.4 Bostadsanpassningsbidrag 10.5 Finansiering av trygghetsiarm 140 10.6 Individue11t bostadsstöd 140 10.7 Försöksverksamhet med en friare resursanvändning

än dagens

1] VISSA FRÅGOR om UPPLÅTELSE AV BOSTÄDER MED SPECIELL

UTFORMNING M. M. 144 11.1 A11mänt 144 11.2 med hyresrätt 146

Upp1åte1se

11.3 i bostadsrättsform 150

Upp1åte1se

12 BOSTADSKOMPLEMENT OCH SERVICE 154 12.1 Tidigare utveck1ing och initiativ 154 12.2 Utveck1ingsmöj1igheter 161 12.3 överväganden och förs1ag 166

13 FORTSATT ARBETE 170

få sou 1984:78 -

SAMMANFATTNING

Det här betänkandet hand1ar om hur boendet kan förbättraqs för gamia, handikappade och 1ångvarigt sjuka. Inriktningen är att det ska11 b1i möjiigt för iångt fier att, trots funktionsnedsättninqar e11er sjukdom, bo kvar i vaniiga boendemiijöer.

För att detta ska11 b1i möj1igt krävs att 1ägenheter och bostadsmi1jöer förbättras och görs ti11gäng1iga och att bostadskomp1ement och boendeservice finns i ti11räck1ig omfattning. I det avseendet utgör det arbete vi här redovisar en vidareutveckling av det tioåriga program för att förbättra bostadsbeståndet som riksdagen besiöt om i december 1983.

Det b1ir också nödvändigt att bygga ut den sociaia hemtjänsten och att omfördeia hälso- och sjukvårdens resurser från den s1utna ti11 den öppna vården. I det avseendet innebär arbetet ett led i arbetet med att förverkiiga de må1 för sociaitjänsten och häiso- och sjukvården som anges i de iagar som ny1igen har trätt i kraft för dessa verksamheter.

Tiiisammantaget utgör vårt arbete ett samiat initiativ för att konkret och handfast förena strävandena inom socia1po1itiken och bostadspoiitiken - att vidareutveckia den sociaia bostadspoiitiken.

I detta betänkande redovisas den första etappen av vårt arbete. Vi har under denna definierat gemensamma måi, synsätt och principer. Utifrån övergripande beskrivningar av den önskvärda utvecklingen av formerna för boende, vård, omvårdnad och service för människor med specieiia behov av stöd och hjäip samt studier av utveckiingsmöjiigheterna i några typiska bostadsområden iämnar vi försiag ti11 åtgärder inom ramen för bostadspoiitiken. Vi redovisar också hur vi anser att det fortsatta arbetet, vars tyngdpunkt kommer att Iigga inom socia1po1itiken, bör inriktas.

SOU 1984178

I kapite1 1 anger vi som en övergripande utgångspunkt för vårt arbete att a11a människor ska11 ha sama rättigheter i samhä11et och ges möj1igheter ti11 ett meningsfu11t 1iv.

För att detta ska11 kunna förverkiigas menar vi att boende, service, omsorg och vård ska11 pianeras utifrån fö1jande principer:

1. A11a människor har rätt ti11 en bostad där friheten och integriteten är skyddad.

2. De som behöver stöd och hjäip i sin dagiiga e11er som iivsföring mer än ti11fä11igt behöver medicinsk eller annan vård skaii erbjudas sådan i bostadsmiijön och i former som ger den enskiide stor sjä1vständighet.

3. A11a människor har, oberoende av behovet av och vård, omsorg service, rätt ti11 en bostad med god ti11gäng1ighet och god utrymmes- och utrustningsstandard i en mi1jö som ger förutsättningar för ett aktivt de1tagande i samhä11s1ivet.

För att dessa måi ska11 kunna förverkiigas krävs ett omfattande förändringsarbete som kommer att ta tid. Det är därför att nödvändigt också sträva efter att förbättra 1evnadsvi11koren för dem som inte kan få de1 av förändringarna, t.ex. de som nu vistas på oiika institutioner och inte har förutsättningar att f1ytta ti11 en annan boendeform.

I 2 diskuterar vi oiika bostadsformer och former för i

kapitei hjäip

hemmet och hur ansvaret bör fördeias för att människor med specieiia behov ska11 få 1ämp1iga bostäder och den hjäip de behöver. Vi siår fast att gam1a, sjuka och handikappade i första hand bör beredas möjlighet ti11 sjäivständigt boende inom ramen för det ordinarie bostadsbeståndet. I den mån specie11a bostäder ti11handahå11s för dessa grupper, t.ex. i form av stödbostäder e11er bör dessa vara gruppbostäder, utformade och utrustade med utgångspunkt i deras funktion som bostad.

:A~.cvg:\-:

_

Konsekvensen av detta synsätt blir att kommunernas bostadspo1itiska ansvar bostadsförsörjningsiagen ska11 omfatta även dem som eniigt sjukdom e11er handikapp har specie11a behov. p.g.a. å1der,

När det oiika former av hjäip i hemmet konstaterar vi, utifrån gä11er en diskussion sjukvård, omvårdnad och service, att det är av begreppen svårt att entydigt avgränsa o1ika parters ansvar. Vi understryker betydeisen av att insatserna prägias av respekt för den enskiides att direkt ti11 faktiska behov och att de sjäivständighet, de anpassas inriktas så att ett stöd för att vidmakthåiia och utveckia de de utgör egna resurserna hos den hjä1pbehövande.

För att så f1exib1a insatser skaii b1i möj1iga krävs en god samverkan me11an olika främst kommuner och iandstingskommuner. I ett parter, b1ir det nödvändigt att se över vård- och 13ngsiktigare tidsperspektiv omvårdnadsverksamheten i syfte att fortsätta en utveckiing mot mindre och sjä1vständigare verksamhetsområden under bibehåiiet huvudansvar hos iämpiiga samhäiisorgan.

Rena servicefunktioner av typen städning, inköp, matiagning, tvätt etc. bör kunna erbjudas i former som de1s gör dem mer a11mänt ti11de1s bättre samordnade med annan 1oka1 verksamhet i bostadsgängiiga, områdena som fastighetsskötse1, detaijhandei, föreningsiiv etc. Vi tror att sku11e kunna underiätta och stimuiera det en sådan utveckiing omsorgsarbete som sker genom b1.a. anhöriga, vänner och idee11a organisationer och därigenom bidra ti11 att förstärka de socia1a kontakterna.

I 3 redovisar vi hur pensionärer, handikappade och iångvarigt

kapite1

sjuka bor i dag.

Vi konstaterar att antalet åiderspensionärer ökar och att ökningen är störst åidrarna, där hjä1pbehoven är störst. De äidre bor i de högsta fortfarande något sämre än befoikningen i övrigt och en genomsnittiigt bor ensamma. Sämst bor de som bor på äidre vårdinstitutiohög andei ner.

Med ett växande antal gamla ökar också antalet med olika personer slag av handikapp. Också handikappade bor genomsnittligt sämre än befolkningen i övrigt. Ett stort antal rörelsehindrade och psykiskt utvecklingsstörda bor fortfarande på olika slag av institutioner.

Det helt övervägande antalet äldre bor i vanliga bostäder. Ännu upp i slutet av 80-årsåldern bor inte mindre än 60 % i en vanlig bostad. Men ändå bor många på institutioner. Tillsammantaget kan man uppskatta antalet gamla, handikappade och som f.n. bor

långvarigt sjuka på

institutioner som t.ex. ålderdomshem,

långvårdskliniker, psykiatriska

institutioner och sjukhem till över 100 000 personer.

I 4 belyser vi samhällets kostnader för omvårdnad och

kapitel vård,

service. Där konstaterar vi att en stor del av resurserna till

går

omsorgerna om de allra äldsta. Nästan alla som fyllt 90 år får samhällets stöd i någon form. De som är över 8 % av 85 år utgör knappt ålderspensionärerna, men de tar i anspråk ca 35 % av resurserna för vård och omvårdnad för äldre.

Samhällets kostnader för om äldre omsorgerna kan tillsammantaget beräknas uppgå till drygt 30 miljarder kronor. Huvuddelen av resurserna tas i anspråk av långvården och ålderdomshemmen.

I 5 skisserar vi den önskade av vård- och bondekapitel utvecklingen former för människor med särskilt behov av stöd. Vi konstaterar att gamla och handikappade i ökad utsträckning kan bo kvar hemma och att det bör vara möjligt för många att från institutioner till flytta ett sjävständigt boende med stöd och hjälp i hemmet. mot Utvecklingen går att den personal som arbetar med vård och omvårdnad etc. i större utstäckning kommer att arbeta i arbetslag inom bostadsområdena och i samverkan med andra samhällsorgan, bostadsföranhöriga, folkrörelser, valtare m.fl.

Vi bedömer att det på längre sikt bör vara för flertalet möjligt gamla att bo i vanliga bostäder eller i stödbostäder boendeförsom erbjuder hållanden likvärdiga med dem som råder i samhället i övrigt. Några nya ålderdomshem byggs inte längre i ökande takt och de befintliga byggs om till bostadsstandard. Antalet platser vid bör i det

långvårdsenheter

närmaste kunna haiveras (från ca 50 000 i dag) och antaiet piatser på instiutioner sku11e kunna minskas med uppemot 10 000. psykiatriska _ Denna omstrukturering mot sjäivständigt boende och öppna vårdformer bör kunna för att förändra verksamheten och förbättra ge utrymme vid de institutioner som även på Iängre sikt boendeförhå11andena behövas. är att dessa som regel bör vara små kommer att Inriktningen och väi integrerade i samhäiismiijön.

studier av hur en utveckiing i denna riktning kan Kapitel 6 redovisar med ti11ämpning tre bostadsområden av o1ika typ, förverk1igas, på Umeå och Kungsbacka kommuner. Av områdena reprebeiägna i Jönköping, det första ä1dre bostadsområden med fierbostadshus och senterar det andra nyare bostadsområden i mer sammanhåiien sp1ittrat ägande, och det tredje småhusbebyggeise i mindre serviceorter. förvaitning

Genom förbättringar av befintiiga bostäder, komp1etteringsbebygge1se, av bostadsanknuten service, omvårdnad och sjukvård och genom utbyggnad förändrat av de befintiiga vårdresurserna är det möjett utnyttjande att i a11a tre områdena ge fier möjiigheter att bo sjäivständigt iigt Detta förutsätter emeiiertid samän vad man tidigare hade tänkt sig. från oiika Insatserna måste inriktas på att ge 1ade insatser parter. de gamia och handikappade både en 1ämp1ig bostad, en god socia1 i bostadsområdet och en ti11räck1ig hjä1p i form av sjukförankring vård, omvårdnad och service.

Genom att studera kostnaderna vid nuvarande respektive skisserade, förhåiianden i främst från Jönköping, har vi kunnat framtida exemp1et det torde vara ekonomiskt förde1aktigt såväi i samkonstatera att häiisekonomisk mening som för staten, kommunerna och Iandstingskomför f1er att bo sjäivständigt, trots munerna att skapa förutsättningar särskiida behov av vård, omvårdnad och service.

7 redovisar vi förändringsarbete inom sociaisek-

I kapitei pågående

att en utveckiing i den riktning vi torn, vilket är inriktat på stödja har här. Det gä11er b1.a. den ny1igen pubiicerade utredningen angett inför 1990-ta1et (HS 90), det nya om hä1so- och sjukvårdens inriktning tiil sjukvårdshuvudmännen som trädde system för statiiga ersättningar i kraft den 1 januari 1985 (Dagmar), med särskiida satsningar på

hemsjukvård, öppen psykiatrisk vård och förebyggande insatser samt pågående beredningsarbete rörande omsorgerna om psykiskt utveck1ingsstörda.

För att främja eget boende och motverka behovet av omhändertagande på institutioner disponerar regeringen under innevarande budgetår 30 mi1j. kronor för stöd ti11 utveckiingsprojekt inom den sociaia hemtjänsten.

Vidare arbetar den pariamentariskt sammansatta äidreberedningen med ett framtidsinriktat program som ska11 visa för

på utveckiingsvägar samspelet i äidreomsorgerna melian samhä11e, vardagsomsorg och offentlig omsorg. Beredningen, vars arbete ska11 vara siutfört under år 1985 har också uppdrag att överväga om statiigt stöd bör utgå ti11 driften av åiderdomshem. Efter samråd med beredningen har vi kommit till s1utsatsen att det inte bör komma ifråga att införa ett nytt stat1igt stöd för en verksamhetsform som är under avveckling.

Kapite1 8 behand1ar bostadsförsörjningspianeringen. Vi konstaterar där att kommunernas omsorger om ä1dre och handikappade

i ökad utsträckning inriktas på öppna vårdformer och att planerna för utbyggnad av servicehus etc. minskar. Motsvarande satsningar på att förbättra det befintiiga bostadsbeståndet har däremot inte skett.

Om kommunerna ska11 kunna 1eva upp ti11 ett bostadsförsörjningsansvar som omfattar a11a, behövs en utveckiad p1anering som bygger på ana1yser av behov och förutsättningar i o1ika bostadsområden. Kommunernas bostadsförsörjningspianering bör utveck1as så att den omfattar också dem som vistas på o1ika fomer av institutioner och som saknar en sjä1vständig permanentbostad. Detta stä11er krav på att samarbetet me11an primärkommuner och iandstingskommuner utveckias ytteriigare. P1aneringen bör ske i samverkan också med hyresgästernas, pensionärernas och de handikappades organisationer.

En pianering av detta siag bör inte reg1eras ti11 formen genom 1agstiftning; den måste kunna utveck1as utifrån förutsättningarna i o1ika de1ar av 1andet. Vi föres1år dock att bostadsförsörjnings1agen komp1etteras så att den deis tyd1igare uttrycker kommunernas ansvar

sou 1984:78

för bostadsförsörjningen för a11a grupper inom kommunen, de1s ger kommunerna skyidighet att i pianeringen samråda med iandstingskommunen. Vi föres1år också att regeringen tar upp överiäggningar med kommun- och iandstingsförbunden om en särskiid

år 1988 av kommunernas bostadsförsörjningsåtgärder för

redovisning gamia, handikappade och sjuka.

iångvarigt

Bostadens miijöns egenskaper behandias i kapitei 9. Där och den yttre konstaterar vi att nuvarande bestämmeiser i byggnadsstadgan och Svensk i huvudsak väi täcker gamias och handikappades behov av en Byggnorm I vissa faii kan särskiit utformade och utrustade bostäder god bostad. behövas, men utformningen av sådana bör inte reg1eras i statiiga normer.

I det arbetet med att se över Svensk Byggnorm inför den nya

pågående

och byggiag som avses träda i kraft under år 1986 bör emeiiertid p1ankraven på hygienrummens och sovrummens utformning kunna de genereiia med tanke på behoven hos dem som behöver vård och övervägas specieiit hjäip i bostaden.

Betyde1sen för människor med funktionsnedsättningar av en god yttre miijö har uppmärksammats då regeringen nyiigen har gett statens pianverk i uppdrag att bedriva en utveckiings- och informationsverksamhet rörande den yttre miijöns gestaitning.

I 10 redovisar vi en genomgång av hur det statiiga bostadsfi-

kapitel

kan utveckias för att främja en utveckiing mot nansieringssystemet boende för människor som har funktionshinder e11er som sjäivständigt behöver särskiit stöd. Vi konstaterar in1edningsvis att nybyggnad och av bostäder kan ske med statiiga bostads1ån, oberoende av i ombyggnad viiken den boende behöver vård, omvårdnad och service. utsträckning är att bostaden har föreskriven storiek och utrust- Förutsättningen att den är väi integrerad i nänmiijön och att den är avsedd för ning, sjäivständigt boende. Det får inte he11er vara fråga om ti11fä11iga bostäder, hote11, fritidshus e11er vårdaniäggningar för tidsbetyp gränsade behandiingar.

Vi föres1år, vid sidan av vissa smärre förbättringar i regierna rörande statiiga bostadsiån respektive bostadsanpassningsbidrag, ett utvidgat statiigt stöd i föijande avseenden:

0 Som stöd för åtgärder som förbättrar ti11gäng1igheten i den

yttre miijön på tomtmark bör 10 mi1j. kr. per år anvisas. Regeringen bör ha möjiighet att anvisa mer pengar om det är befogat av sysseisättningsskäi.

0 Ett nytt stats-kommuna1t bidrag bör införas för att återstäiia

en handikappanpassad bostad om den utförda anpassningen inte

iängre kan utnyttjas. Kostnaden för detta beräknas ti11 10 mi1J.

kr. per år, 1ika förde1at på staten och kommunerna.

Vidare vi11 vi öppna en möj1ighet för kommunerna att, inom ramen för försöksverksamheten med ökad kommuna1 sjä1vstyre1se, utnyttja det statliga finansie11a stödet ti11 bostadsbyggandet på ett friare sätt.

I ett avseende föres1år vi en inskränkning i de stat1iga subventionerna ti11 bostadsbyggandet. Det gä11er finansiering av 1oka1er för service m.m., som i fortsättningen he1t bör ske utan statiiga räntebidrag. En1igt tidigare praxis har räntebidrag getts ti11 kommuna1a service1oka1er i b1.a. servicehus, vi1ket 1ett ti11 gränsdragningsi problem och ti11 en en1igt vår mening o1ämp1ig stimu1ans ti11 att föriägga sådana 1oka1er ti11 servicehusen i stä11et för att sprida dem i bostadsområdena. Den besparing som en snävare ti11ämpning av bestämmeiserna medför bör utnyttjas för att i andra former stimuiera utbyggnad av integrerad och öppen service i bostadsområdena (se kapite1 12).

I 11 tar vi upp frågor om formerna för att uppiåta bostäder

kapitei

som specie11t är anpassade för b1.a. gam1a och handikappade. Vi förordar att, i den mån det är fråga om sjä1vständigt boende i permanentbostäder, uppiåteisen så iångt möj1igt sker på vaniigt sätt, dvs. med hyresrätt e11er bostadsrätt. Några särbestämme1ser för äidrebostäder e.dy1. anser vi inte att det behövs. Vi redogör vidare för vad hyres- Iagstiftningens och bostadsrätts1agens bestämmeiser innebär för möjiigheterna att reservera vissa bostäder för människor med särski1da

sou 1984:78

behov och för besittningsskyddet, över1åte1serätten samt infiytandet över kostnaden för bostaden.

Kapite1 12 behand1ar bostadskomp1ement och service. Vi konstaterar att en god socia1 förankring och en 1ätt ti11gäng1ig service är en grund- Iäggande förutsättning för att gamia och handikappade ska11 känna den trygghet som krävs för att de ska11 kunna bo kvar i van1iga bostäder.

Den 1oka1a butiks- och hantverksservicen i bostädernas närområden har under 1ång tid tunnats ut, samtidigt som bostadsförvaitningen har inriktats mot stordrift och specia1isering. I stäiiet har samhä11ets service ti11 avgränsade grupper som barn, sko1ungd0mar och gam1a byggts ut i bostadsområdena.

Nu finns det ett ökat intresse för att förstärka närservicen ti11 de boende. Bostadsförva1tare bygger ut en mera aktiv och serviceinriktad bostadsförvaitning på områdesnivå över vi1ken de boende ges ett ökat inf1ytande. Samarbete har inietts med deta1jhande1ns och hantverkets organisationer för att öka möjiigheterna att bibehå11a och förstärka den k0mmersie11a servicen. 01ika de1ar av den kommunaia servicen samordnas och bedrivs i öppnare former och i samverkan med brukare och föreningsliv.

Vi anser att dessa tendenser är positiva och bör understödjas. Med tanke på de gam1as och handikappades specie11a behov, såväi som från a11männa bostadssociala utgångspunkter, finns det aniedning att stimu- 1era en ökad samverkan me11an samhä11e, förenings1iv, bostadsförvaltare och närings1iv för att utveck1a en bra socia1 gemenskap och en Tätt ti11gäng1ig service i våra bostadsområden.

Vi föresiår därför att uppbyggnad av öppen och integrerad 1oka1 tjänsteproduktion under en femårsperiod ska11 stimu1eras genom stat- 1iga bidrag. Statsbidraget ska11 syfta ti11 att få igång en bred utveck1ingsverksamhet. Vi bedömer att en år1ig bidragsram på ca 20 mi1j. kr. behövs för att utveck1ingen ska11 kunna ske med den bredd som behövs för att 01ika parter ska11 vinna nödvändiga kunskaper och erfarenheter. För att det ska11 b1i möjiigt att överbiicka utveck-

iingen och att föija upp och sammanstäiia erfarenheterna av projekt med oiika förutsättningar och utformning föresiår vi att bidragsgivningen kanaiiseras genom en deiegation, knuten ti11 bostadsdepartementet och sammansatt av företrädare för närmast berörda myndigheter och organisationer.

På iängre sikt måste goda betingeiser för öppen och integrerad 1oka1 tjänsteproduktion skapas på annat sätt än genom särskiida statsbidrag. Vi föresiår att oiika vägar att skapa sådana betingeiser biir föremåi för överväganden i former som medger att de kan 1eda ti11 konkreta resuitat innan det nu föresiagna stimuiansbidraget avveckias.

Det materiai som vi nu redovisar är resuitatet av en första arbetsetapp under viiken reformarbetet har inriktats på bostäderna och boendemiijöerna. I kapitei 13 ger vi försiag på sex områden som bör bii föremå1 för fortsatta studier och överväganden, nämiigen:

1. Kartiäggning av bostadsförhåliandena vid institutioner.

2. Former för områdesvis pianering och gemensam resursupp-

byggnad i samarbete kommun-iandstingskommun.

3. Förändrad vårdorganisation.

4. Utbiidning av personai för vård och omvårdnad.

5. Ekonomi och finansiering.

6. Arbetsmarknad och regionaipoiitik.

AVDELNING I

Bakgrund

=

och mål 1

Utgångspunkter

1. UTGÅNGSPUNKTER OCH MÅL

1.1 Den sociala bostadspolitiken

Den svenska bostadspolitiken har sina rötter i den arbetsmarknads- och socialpolitik som år 1933 lanserades av den socialdemokratiska

regering som tillträtt året innan. Målet var att

tvåfaldigt - det gällde häva både den svåra arbetslöshet som då rådde och den svåra bostadsnöd som främst drabbade de ekonomiskt sämst ställda dvs. barn-

hushållen,

rika familjer med små inkomster samt pensionärer. Under 1940-talet utvecklades politiken till att bli mer övergripande och

långsiktig.

Målet blev att successivt och planmässigt höja den allmänna bostadsstandarden i hela landet. De mål för utrymmes- och utrustningsstandarden som då ställdes upp var - med den tidens mått

- höga. De grundades på studier och analyser av bostadsförhållandena i landet vilka visade att många bodde mycket dåligt och saknade medel att skaffa en

sig tillfredsställande bostad. Politiken inriktades på att tillgodose angelägna behov vilket alltså inte var detsamma som att den

tillgodose efterfrågan som omedelbart kom till uttryck på marknaden.

Bostadspolitiken utgjorde en del av den aktiva socialpolitik som lade grunden för det svenska välfärdssamhället.

Alla människors rätt till en god bostad utgör fortfarande en av hörnstenarna i välfärdspolitiken. Under de senaste decennierna har hushållens bostadsstandard kunnat höjas avsevärt. Tillgången i stort på bostäder av olika slag utgör inte längre något huvudproblem i bostadsförsörjningen. I stället kommer andra frågor i förgrunden. Det gäller bl.a. frågor om hur det samlade bostadsbeståndet bör och hur

utnyttjas det bör utvecklas genom förnyelse och komplettering. Medan politiken under tider av stor bostadsbrist främst fick inriktas att åstadkom-

på

ma en tillräcklig mängd bostäder får vi nu utrymme för att ägna större uppmärksamhet åt boendets kvalitet.

I 2 och mål

Utgångspunkter

Ett grundläggande inslag i den omorientering av bostadspolitiken som nu sker är det bostadsförbättringsprogram som antogs av riksdagen i december 1983. Därigenom har de allmänna förutsättningarna skapats inte bara för att bättre underhålla vårt bostadskapital utan också för en mer aktiv förnyelse och utveckling av våra bostadsområden.

Bostadsförbättringsprogrammet är ett tioårigt program för att systematiskt höja kvaliteten i det befintliga bostadsbeståndet genom att öka insatserna för att underhålla, reparera och bygga om. En viktig utgångspunkt för förnyelsen av de befintliga bostadsmiljöerna är att göra det möjligt för människor med funktionshinder att leva ett normalt liv och att bo kvar i sin invanda miljö. Genom bl.a. ändrade bestämmelser för kommunernas planering och särskilt stöd för installationer av hissar och andra tillgänglighetsskapande insatser verkar statsmakterna för att bostads- förbättringsåtgärderna skall ges en sådan inriktning. Men gamla och handikappade har ofta svårare än andra att hävda sina intressen. Det finns därför skäl att överväga vad som ytterligare kan göras för att särskilt stödja dessa grupper och ge dem bättre förutsättningar att hävda sina intressen i den pågående utvecklingen.

Olika studier har visat att gamla människor och människor med funktionshinder i genomsnitt har sämre bostadsstandard än andra grupper, trots att deras behov av en god bostad i en väl fungerande fysisk och social miljö är särskilt stora. Bostadens och bostadsmiljöns utformning, innehåll och funktion innebär för många gamla och funktionshindrade att de drabbas av social isolering, att de i onödigt hög grad blir beroende av stöd och hjälp från vänner och anhöriga eller från samhällsorganen och att deras mänskliga resurser dåligt kan tas till vara. En social bostadspolitik måste inriktas på att utveckla våra bostadsområden så att alla ges förutsättningar att leva ett aktivt och meningsfullt liv. Det ställer krav på en förnyelse av våra bostadsområden som särskilt inriktas på att öka tillgängligheten för människor med funktionshinder, att stärka grannkontakterna och gemenskapen, att förbättra förvaltningen av byggnader och anläggningar och att bygga ut närservice inom bostadsområdena.

sou 1984:78 Utgångspunkter och mål 3

Många gamla, sjuka och funktionshindrade vistas f.n. under 1ång tid på o1ika slag av institutioner. Det gä11er t.ex. åiderdomshem, sjukhem, iångvårdskiiniker, psykiatriska k1iniker och vårdhem för psykiskt utveckiingsstörda. Utveckiingen inom vård- och omsorgsverksamheten inriktas nu mot att de1s ge människor vård och omvårdnad i hemmet, de1s ersätta stora centraia institutioner och kategoribostäder med små aniäggningar som kan integreras i bostadsmiijön. En sådan utveckiing stä11er krav på att det finns ti11gång på bostäder med utrymmen och utrustning som är 1ämp1iga för både de boende och den personal som ska11 ge vård och omvårdnad. Bostadsområdena kan också

behöva

kompietteras med de utrymmen som behövs för att vården och omvårdnaden ska11 kunna bedrivas och för att ett meningsfu11t dagiigt 1iv ska11 kunna erbjudas också dem som har behov av särski1d omsorg. Lediga iägenheter kan därvid utgöra en resurs.

Instituionerna är som rege1 inte avsedda för 1ångvarig visteise och de erbuder ofta en kva1itet i boendet som är Iångt under den som för övrigt accepteras i vårt land. Genom utbyggnad av öppenvård och hemtjänst kommer en stor de1 av dagens vårdinstitutioner att kunna avveckias. Men även med en iångt gången utveck1ing av öppna vårdformer är det sannoiikt inte möj1igt att avveckia a11a former av vårdinstitutioner. Det är från både bostadspoiitiska och socia1po1itiska utgångspunkter angeiäget att omfördeia resurser inom vårdområdet till att höja bostadsstandarden för dem som under iängre tid behöver en vård och omsorg som inte kan ges i vaniig hemmiijö. Den sociaia bostadspoiitiken bör såiedes omfatta också de människor som av o1ika skä1 för 1ängre tid vistas på institutioner.

En utveck1ing av det siag som här har berörts i grova drag innebär att en närmare samverkan me11an bostadspoiitiska och sociaipoiitiska åtgärder måste etabieras på a11a nivåer. Vi vi11 betona att detta inte innebär att bostadspoiitikens genere11a karaktär överges - fortfarande ska11 den omfatta a11a människor. Men just för att detta ska11 b1i verk1ighet och inte bara ett aiimänt må1 krävs det en ökad uppmärksamhet på vi1ka specie11a åtgärder som behöver vidtas för att vissa grupper ska11 få del av de insatser som görs inom ramen för bostadspoiitiken. Sådan specie11a åtgärder måste givetvis också bedömas ur ett heihetsperspektiv. Som rege1 torde eme11ertid en bostadspoiitik som

4 och mål

Utgångspunkter

särskiit uppmärksammar de grupper som har särskiida behov också vara tiii förde1 för andra människor.

1.2 Vägiedande principer för socialpoiitiken

Före industriaiismens genombrott fanns en viss arbetsgemenskap och en omsorg me11an generationerna. De idyiiiska skiidringar som vi ib1and möter är dock starkt överdrivna. De syss1or som anförtroddes de äldre hörde ofta inte ti11 de mest ansedda. Undantagsstugorna för åidringarna inom bondekiassen iämnade mycket övrigt att önska.

och - även barn - var utstötta ur Många äidre, sjuka fattiga gemenskapen och hänvisades ti11 fattigstugorna. De trängdes ut tili primitiva bostäder i byarnas utkanter och var tämiigen avskärmade från social gemenskap med det starkt skiktade samhäiiet i övrigt.

I och med industria1ismens expansion förändrades situationen. Förvärvsarbete utanför hemmet b1ev a11t vaniigare och krav stä11des på att arbetskraften sku11e vara röriig. Industriarbetarnas trångboddhet och knappa iöner inom penninghushå1Tningens ram gav inte utrymme för kost och Yogi ti11 mede11ösa ä1dre anförvanter.

Under industriaiismen sku11e fattigvården genom knappa understöd, s.k. kringgång och utauktionering av de fattiga för vård, utnyttja den kvarstående arbetsförmågan maximait. Det kom därför att stä11as ökade krav på samhäiisinsatser, på åiderspension och utbyggnad av fattigvårdsanstaiterna.

Strävan att bygga vä1 fungerande institutioner som kunde ta hand om a11a äldre, handikappade och andra grupper med försörjningshinder bottnade i en ambition att komma bort från det fattigvårdstänkande som iänge prägiade omsorgen om dessa grupper.

Så sent som år 1947 besiöts att å1derdomshemmens karaktär av fattigvårdsanstalter sku11e avskaffas. Man vi11e härigenom b1.a. ändra synsättet på de äidre. De skuiie inte Iängre ses som understödstagare utan som gäster. Man strävade efter att ändra på persona1ens attityder som, trots många gånger in1eve1sefu11a insatser, ansågs karaktäriseras

mål 5

Utgångspunkteroch

av en auktoritär välvilja. Bestänmelserna om arbetsplikt avskaffades samma år. I en strävan att komma bort från en sådan exploatering har pendeln svängt över åt det motsatta hållet. De som har varit föremål för omsorgen har något tillspetsat, över huvud taget inte fått utnyttja den förmåga de haft till insatser som värderats av omgivningen.

Socialpolitiken syftar till att ge den enskilde trygghet i olika situationer och därvid tillgodose såväl materiella behov som behov av personlig vård och omvårdnad. Den ekonomiska tryggheten för den enskilde pensionären garanteras genom lagstiftning. Det allmännas insatser för vård och omvårdnad har byggts upp och utvecklats på två från varandra av tradition skilda områden, nämligen dels inom socialvården, dels inom hälso- och sjukvården. Ansvaret för socialtjänsten åvilar kmnnunerna. För sjukvården svarar landstingen och de kmnnuner som står utanför landstingsorganisationen. Genom lagstiftning och med ekonomiska styrmedel påverkar statsmakterna socialtjänstens samt sjukvårdens inriktning och finansiering.

Inom socialtjänsten och hälso- och sjukvården finns en gemensam syn på hur vården och omsorgen om gamla och handikappade skall utformas. De social-, hälso- och sjukvårdspolitiska insatserna bör utformas utifrån principerna om normalisering och självbestämmanderätt. Med normalisering avses att insatserna skall underlätta för den enskilde att bo och verka i sin vanliga miljö under så normala förhållanden som möjligt. självbestämmande förutsätter ett differentierat utbud av stöd och service, ur vilket individen själv skall kunna välja samtidigt som den personliga integriteten respekteras. Andra vägledande normer är helhetssynen på att individens olika behov skall tillgodoses i ett sammanhang och att de äldre skall ges inflytande och delaktighet.

Ett betydelsefullt inslag i strävan mot normalisering är att göra det möjligt för äldre och handikappade att kunna bo kvar i sina bostäder. Den sociala hemtjänsten, primär- och hemsjukvården utgör hörnstenarna i denna strävan. Kommunernas insatser i form av hjälp i hemmet och andra aktiviteter för äldre och handikappade har utvecklats kraftigt. Numera erbjuder den sociala hemhjälpen en omfattande social service för äldre och handikappade. Regeringen har genom prop. 1983/84:9 om statsbidrag till barnomsorg och social hemhjälp genomfört ett nytt

6 Utgångspunkter och mål SOU 1984278

bidragssystem för den socia1a hemhjälpen fr.o.m. 1984 (SOU 12, rskr 43). Syftet med det nya bidragssystemet är b1.a. att ge kommunerna ökad frihet i valet av serviceform för äidre och handikappade.

Den nya häiso- och sjukvårdsiagen, som trädde i kraft den 1 januari 1983, syftar ti11 en god hälsa och en vård på iika vi11kor för he1a befoikningen. Genom det nya ersättningssystemet från den a11männa försäkringen ti11 sjukvårdshuvudmännen fu11fö1js intentionerna i häiso- och sjukvårds1agen. Riksdagsbesiutet innebär att ett he1t nytt bidragssystem införs. De nya regierna innebär b1.a. en övergång från prestationsbundna til] schabionberäknade ersättningar med inriktning , mot primärvård och annan öppen vård. För att stimuiera en utveck1ing av hemsjukvården och därmed ökade möjiigheter för äidre och handikappade att bo kvar hemma utgår en särski1d ersättning. Även för en fortsatt stimu1ans av öppnare vårdformer inom psykiatrin utgår en särskild ersättning. Det nya ersättningssystemet beskrivs mer utföriigt i kapitei S. i ‘

1.3¶Må1 för handikapp-poHtiken

I samband med FN:s handikappår 1981 myntades begreppet fu11 de1aktighet och jäm1ikhet som ett måi för handikapp-po1itiken. Detta stämmer vä1 med måien för den svenska handikapp-poiitiken under 1970- och 1980-ta1en.

Det råder stor poiitisk enighet kring de handikapp-poiitiska måien. Detta kommer tili uttryck 1 det hand11ngsprogram 1 handikappfrågor som utarbetats av beredningsgruppen för det internatione11a handikappåret (SOU 1982:46). Företrädarna för samtiiga riksdagspartier Iiksom handikappröreisens representanter stöder detta handiingsprogram. Regeringen har 1 skrivelse 1982/83:131 gett riksdagen ti11fä11e att ta dei av regeringens överväganden med aniedning av programmet (Sou 1982/83:27). Den grundsyn på handikappade som förs fram i programmet framgår av föijande utdrag:

Uppfattningen om a11a människors 1ika värde biidar en av hörnstenarna för utveck1ingen i vårt demokratiska samhä11e. Goda och ändamåiseniiga bostäder, arbete åt a11a, god hä1sa, ekonomisk trygghet, yttrande- och

informationsfrihet är viktiga mål för poiitiken kring vi1ka det råder stor enighet. Tryggheten och gemenskapen i samhä11et ska11 omfatta a11a medborgare.

har samma rättighet som andra att få dei av väifärden och Handikappade ska11 kunna 1eva ett fritt och oberoende 1iv som ger möjlighet ti11 sjäivförverkiigande. Det är en heia foikets angeiägenhet att a11a kan vara med i gemenskapen. Handikappade är en resurs i samhäiiet, som med sina kunskaper och erfarenheter ska11 kunna bidra tili framåtskridandet.

I skriveisen ti11 riksdagen uttaiar föredragande statsrådet b1.a. att:

För att dessa måi ska11 förverkligas måste arbetet inom a11a samhä11sområden ta hänsyn ti11 handikappades situation, problem och behov. Arbetet måste ifrån att handikapp är brister i miijö och verksam-

utgå

het. Handikappoiitiken är inte skiid från annan poiitik utan gäiier åtgärder inom oiika samhäiisområden för att de aiimänpoiitiska måien ska11 kunna förverkiigas för människor med funktionsnedsättningar.

Väsentligt för tiliämpningen av handikapp-poiitiken inom o1ika samhälisområden är det synsätt som s1ås fast b1.a. i ovan nämnda skrivelse. I vad mån en skada e11er sjukdom kommer att utgöra ett handikapp för en människa är såiedes beroende av förhåiiandena i omgivningen. Detta betrakteisesätt innebär att de handikappades situation kan förbättras främst genom anpassning av samhäiiet.

I detta också att handikappaspekterna redan från början måste

iigger tas med i samhäiisbyggandet och inte föras in i ett senare skede.

1.4 Våra försiag ti11 må1 för hur boendet skaii ordnas för dem som

behöver stöd och hjälp

På grundvai av de synsätt, principer och må] som vi nyss har redovisat kan vi som en grundiäggânde utgångspunkt för vårt arbete ange att a11a

människor skall ha samma rättigheter i samhället

och ges möjligheter till ett meningsfullt liv. För att detta skall bli en realitet också för människor som har funktionshinder skada eller

p.g.a. sjukdom, ålder krävs en anpassning av den fysiska en väl

miljön, fungerande social miljö samt tillgång till särskilda hjälpmedel och till service och vård. Det krävs också en anpassning av de särskilda bostadsformer där människor som behöver särskild omsorg vistas under tid så

längre att de bättre tillgodoser kravet på att alla - oavsett behovet av vård och omsorg - skall ha samma rättigheter och möjligheter.

I det följande skall vi redovisa konsekvenserna av detta allmänna mål på tre områden som torde ha central rätten till

betydelse, nämligen frihet och integritet i boendet, rätten till vård och omsorg i bostadsmiljön samt rätten till en god boendestandard.

.Erihgt_ogh_intggritet_1 boendet

Skyddet för medborgarnas frihet och integritet bör utgöra en grundläggande utgångspunkt för diskussionerna om olika boendeformer för gamla och handikappade.

Någon entydig definition av vad som menas med en bostad eller med att bo finns inte. Den enskildes frihet och integritet i boendet

skyddas dock av flera lagar. I regeringsformens andra kapitel finns bestämmelser om medborgarnas grundläggande fri- bl.a.

och rättigheter, skydd mot frihetsberövande och rätt till enskild

egendom. Besittningsrätten till bostaden skyddas särskilt genom bestämmelser i bl.a. jordabalken och bostadsrättslagen. Att begreppet bostad bör ges en vidsträckt innebörd när det är fråga om den enskildes bl.a. av

integritet framgår brottsbalkens bestämmelser om hemfridsbrott, enligt vilka ingen har rätt att olovligen tränga in eller stanna kvar där annan har sin bostad, vare sig det är rum, hus, gård eller fartyg.

För att en byggnad eller anläggning skall kunna finansieras med statliga bostadslån ställs i bostadsfinansieringsförordningen krav på att

och mål 9

Utgångspunkter

den enskiides integritet och sjä1vständighet i boendet ska11 vara skyddad. Såiedes krävs att boendet inte får vara underordnat andra funktioner. Vidare ska11 självständigt boende i princip vara garante-

å rat genom hyreskontrakt av norma1t s1ag.

Som ett 1ångsikt1igt måi för vårt arbete vill vi s1å fast att a11a människor ska11 ha rätt till en bostad där friheten och integriteten är Så är inte fa11et idag. Många människor vistas under iång

skyddad.

tid på oiika slags institutioner - Iångvårdskiiniker,

åiderdomshem,

vårdhem för psykiskt utvecklingsstörda, psykiatriska kliniker m.m. utan att i egentiig mening betraktas som boende. De a11ra fiesta av dessa saknar en egen bostad utanför den institution där de vistas. Dessa människor saknar ofta den grundiäggande rätten att rå sig sjäiva och de har bara begränsade möjiigheter att omge sig med sina egna vänner och anhöriga och med sina egna tiilhörigheter. Som regei har de en utrymmes- och utrustningsstandard som är mycket iägre än den minimistandard som annars accepteras i samhället.

Att stä11a upp som må] att a11a människor har rätt ti11 ett sjä1vständigt boende får ganska iångtgående konsekvenser när det gä11er behovet av bostäder som är anpassade tili människor med varierande grad av stöd och hjäip, vårdaniäggningars utformning, vårdens organisation, frågor om besittningsskydd, bostadsförmediing, bostadsbidrag, vårdavgifter etc. Den praktiska innebörden inom en dei av dessa oiika områden ana1yseras närmare i detta betänkande.

Det är viktigt att påpeka att rätten ti11 frihet och integritet i boendet naturiigtvis inte får innebära någon inskränkning i samhä11ets skyidigheter eniigt oiika specia11agar gentemot dem som av o1ika skäi inte sjäiva kan ta ansvar för sin situation.

1.4.2 3ättgn_tj]1_vård_ogh_omvårgngd_iJmgqygmjjgon

Socia1tjänst1agen och hä1so- och sjukvårdsiagen stadgar att kommun respektive iandstingskommun är sky1dig att erbjuda den som så behöver stöd, hjäip e11er vård. I den s.k. omsorgsiagen regieras iandstingskommunernas ansvar för omsorger åt psykiskt utveckiingsstörda.

10 Utgångspunkter och mål sou 1984:78

Eniigt hä1so- och sjukvårdsiagen ska11 vården vara iätt ti11gäng1ig och bygga på respekt för patientens sjäivbestämmande och integritet och att vården och behandiingen så Iångt det är möjiigt ska11 utformas och genomföras i samråd med patienten. I 1agens förarbeten (prop. 1981/82:97) behandlas frågor om patientens stäiining reiativt utföriigt. I det sammanhanget anför departementschefen också att den a11männa utgångspunkten i häiso- och sjukvården bör vara att vård i första hand ges i hemmet och att institutionsvård skaii undvikas om inte vårdens kvaiitet härigenom äventyras. Vidare anförs att institutionsvård bör bedrivas under så hemiiknande och decentraiiserade former som möjiigt.

Eniigt socia1tjänst1agen ska11 även samhäiiets sociaitjänst bygga på respekt för människornas självbestämmanderätt och integritet. Lagen stadgar att kommunen genom sociainämnden har det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjäip som de behöver. Sociainämnden bör b1.a. genom hjäip i hemmet, färdtjänst e11er annan service underiätta för den enskiide att bo hemna och ha kontakter med andra.

om gamla, handikappade och långtidssjuka prägias i vårt 1and omsorgen fortfarande i a11tför hög grad av uppfattningen att ett nära nog totait omhändertagande är den 1ämp1igaste formen för samhäiiets omsorg och vård. De nya iagarna om sociaitjänsten och häiso- och sjukvården ger uttryck för en annan ideoiogi. Dess innebörd är att de människor som behöver stöd och hjä1p i sin dagliga iivsföring e11er som behöver medicinsk e11er annan vård ska11 kunna få sådan hjäip e11er vård i bostadsmiijön och i former som ger den enskiide så stor sjäivständighet som Detta bör också utgöra ett viktigt må1 för vårt arbe-

möjiigt.

te.

Konsekvensen av detta synsätt b1ir att resurser omfördeias från institutions- vården ti11 hemtjänsten, hemsjukvården och andra öppna former för att erbjuda människor den service, omvårdnad och vård som de behöver. A11t eftersom detta sker står det a11t mer kiart att många människor med sådana hjä1pbehov som idag ieder ti11 intagning på institution sku11e kunna k1ara sig bra och fungera bättre i en egen

och mål ll

A Utgtingspunkter

bostad under förutsättning att den är tillräckligt rymlig, lättillgänglig och bekväm och om tillräcklig hjälp och omvårdnad i hemmet kunde erbjudas. Av olika undersökningar och av de studier som vi har gjort av tre bostadsområden framgår att en relativt stor andel av dem som vistas på institutioner idag har kapacitet att bo i mer ordinära boendeformer. Vi står alltså inför en möjlighet att mera allmänt utveckla vårdformer som ersätter de institutioner som bygger på en annan tids syn på omsorgen om gamla, sjuka och handikappade.

En sådan utveckling ter sig hoppfull. De flesta människor sätter mycket stort värde på en bibehållen självständighet. I ett självständigt boende kan man undvika den passivisering som ofta blir en följd av det mera totala omhändertagande som institutionerna i många fall erbjuder. Man kan också få möjlighet att stanna kvar i den invanda miljön där man har sitt kontaktnät, även om man genom ålder, sjukdom eller olyckshändelse skulle drabbas av någon funktionsnedsättning. Också anhöriga och vänner har glädje av att gamla och handikappade bor bra eftersom det underlättar och stimulerar ett ömsesidigt givande umgänge. En utveckling i den här riktningen ger också möjligheter att « organisera vården och omvårdnaden på ett effektivare sätt och att utnyttja tillgängliga resurser bättre.

Omsorgerna om gamla och handikappade har under de senaste åren i första hand utvecklats genom en kraftig utbyggnad av landstingens och kommunernas insatser. Därigenom har angelägna och tunga behov kunnat tillgodoses. Huvuddelen av all vård och omsorg bedrivs dock utanför de professionella systemen i form av insatser från anhöriga och vänner. Det är väsentligt att samhällets vård och omsorg i ökad utsträckning ses som ett stöd och komplement till dessa anhörig- och väninsatser. Samtidigt bör speciellt uppmärksammas och underlättas de insatser som görs inom olika folkrörelser och organisationer.

5åttgn_tj]l_gn_god_boendgstandard

Som framgår av kapitel 3 har gamla och handikappade genomsnittligt en sämre boendestandard än andra. De sämsta boendeförhållandena har de som bor på äldre institutioner.

i 12 och mål g

Utgångspunkter

Särskiida bostäder för människor med behov av vård e11er omvårdnad har ofta pianerats utifrån förutsättningen att behovet av bostadsyta och utrustning i bostaden avtar med tiiitagande omvårdnadsbehov. Människor med stora omvårdnadsbehov har inte ansetts behöva, e11er kunna utnyttja, mer än ett rum, ibiand bara en säng i en sa] avsedd för fiera personer. Konsekvensen av detta har b1ivit att många människor fiyttats ti11 en sämre bostadsstandard a11t eftersom omvårdnadsbehoven ti11tar.

Vi anser att en god utrymmesstandard och en fuiiständig bostadsutrustning är särskilt viktig för människor som behöver omvårdnad och kan ofta vara en förutsättning för en framgångsrik rehabiTitering ska11 kunna ske och för att människors mentaia och fysiska resurser fortiöpande ska11 kunna tas tili vara. Vidare måste man uppmärksamma att människor med funktionsnedsättningar e11er omvårdnadsbehov i minst lika hög grad som andra är beroende av att bostaden ger förutsättningar för besök och för umgänge med anhöriga och vanner.

En god bostadsstandard uppmuntrar och underiättar dessutom anhörigas och vänners de1tagande i omvårdnadsarbetet. Genom att bygga särski1da bostäder för dem som behöver vård e11er hjäip tvingar man s1ut1igen fram en sådan omf1yttning med ti11tagande omvårdnadsbehov som från både medicinska och sociaia utgångspunkter borde undvikas.

Eniigt vår uppfattning bör man såiedes undvika att knyta samman resurserna för vård, omvårdnad och service med bostäder som har en specie11t 1åg utrustnings- och utrymmesstandard.

Rätten ti11 en god boendestandard bör inte begränsas ti11 kvaiiteten på den enskiida iägenheten. också tiiigängiigheten ti11 iägenheten och i den yttre miijön har stor betyde1se, 1iksom graden av integration i bebyggeisen i övrigt, förekomsten av 01ika slag av service samt möjiigheterna till grannkontakter, fritidsverksamhet etc.

* i

sou 1984:78 Utgångspunkteroch måL 13

Det är såiedes inte tiiiräckiigt att tiiigodose tiiigängiighetskraven för de hus och lägenheter som bebos av människor med funktionshinder. För att måiet om full de1aktighet ska11 f6rverk1igas krävs att bebyggeisemiijön i dess heihet - i den takt och ekonomiska

som praktiska förhåiianden -

medger görs tiiigängiig.

Bostadsmiijöns effekter för häisan är särskiit påtagiiga för människor med små individueiia och sociala resurser. Det finns en 1ång rad studier som taiar för att sociai isoiering och bristande psykoiogiskt stöd bidrar ti11 att orsaka psykisk och psykosomatisk ohäisa. Isoiering gör människor mer känsiiga för oiika påfrestningar och ger dem färre möjiigheter att anpassa sig ti11 dem.

I nybyggda förortsområden med hög omfiyttningstakt, sned åidersfördeining, hög ande1 sociaihjäipstagare och där befoikningen uppiever miijön som bristfäiiig med avseende på koiiektiv service, fysisk miijö, kommunikationer, sko1or, daghem och iekpiatser är frekvensen av psykiska probiem ungefär tre gånger så hög som i vä1etab1erade äidre viiiaområden med många höginkomsttagare och en miijö som uppievs positivt av de boende. Vissa grupper av befoikningen är särskilt sårbara för de påfrestningar som en bristfä11ig boendemiijö betyder. Det gäl- 1er människor med få sociaia kontakter, passiv fritid och som upp1ever maktiöshet och bristande engagemang i och förtroende för samhä11ets institutioner. De grupper som vi behandlar i detta betänkande är ofta resurssvaga.

Boendemiijöns betydeise för den psykiska häisan beror 1 första hand på viika förutsättningar den skapar för sociai gemenskap. Brist på gemensamma resurser och fritidssysseisättning gör miijön påfrestande samtidigt som den iägger grunden ti11 passivitet, isoiering och maktiöshet. Detta gör människor mera sårbara för miijöns påfrestningar. Om det däremot finns gemensamma frågor som kan iösas genom ko11ektiv verksamhet kan det vara en starkt sammanhåiiande kraft. Om det står iösningar ti11 buds i privata och individuaiiserade former som den enskiide uppiever som bekvämare kan det iätt undergräva förutsättningarna för gemenskap.

I

K14 Utgdngspunkter och mål

Den risk som är förenad med utveck1ingen mot öppna vårdformer är att människor med handikapp e11er sjukdomar biir isoierade i bostäder som av fysiska eiier andra orsaker är avskärmade från i öv-

bebyggeisen rigt. Den nya vårdideoiogin måste därför förenas med principen att a11a människor, oberoende av sina behov av vård, omvårdnad och service, har rätt till en bostad

med god ti11gäng1ighet och god utrymmes- och utrustningsstandard i en miijö som ger förutsättningar för ett aktivt deitagande i samhäiislivet.

Bostadsförbättringsprogrammet ger förutsättningar för att systematiskt förbättra standarden och tiiigängiigheten i det bostadsbe-

befintliga ståndet. Genom tiilbyggnader och kompietteringsbebyggeise kan nya bostäder, särskiit anpassade för gamia, sjuka och handikappade tiliföras även äidre bostadsområden. områdena måste också ofta

kompietteras med de 1oka1er som behövs för hemtjänstens och sjukvårdens

persona}, med 1oka1er för den öppna sjukvården, för sysseisättning och rehabilitering och även med särskiida bostäder i form av t.ex. särskiit anpassade iägenheter, gruppbostäder för små vårdkoiiektiv etc. Den yttre miijön måste anpassas bättre för människor med röreisehinder, nedsatt hörsei e11er begränsad Det är också nödvändigt

orienteringsförmåga.

att slå vakt om och om möjiigt bygga ut den 1oka1a servicen och även att se ti11 att stärka gemenskapen i bostadsområdena så att människorna sjäiva får möjiighet att bygga upp skyddsnät mot sociai

isoiering och otrygghet.

1.5 Sammanfattning

En övergripande utgångspunkt för vårt arbete är att a11a människor ska11 ha samma rättigheter i samhä11et och ges möjiigheter ti11 ett meningsfuilt iiv.

För att detta ska11 kunna förverkiigas menar vi att boende, service, omsorg och vård ska11 pianeras utifrån föijande principer:

1. A11a människor har rätt tiii en bostad där friheten och integri-

teten är skyddad.

f i i

å i

V och mål 15?

Utgångspunkter

2. De som behöver stöd och hjäip i sin dagiiga livsföring e11er som

mer än ti11fä11igt behöver medicinsk e11er annan vård ska11

erbjudas sådan i bostadsmiijön och i former som ger den enskiide

’

stor sjä1vständighet.

3. A11a människor har, oberoende av behovet av vård, omsorg och

service, rätt till en bostad med god tiilgängiighet och god utrymmes- och utrustningsstandard i en miijö som ger förutsättningar för ett aktivt deitagande i samhä11s1ivet.

De må1 som vi här har angett är 1ångsiktiga. För att de ska11 kunna förverkiigas krävs ett omfattande förändringsarbete. I kapite1 5 redogör vi översikt1igt för den utveckiing av vård- och boendeformer för handikappade och ä1dre som vi anser är önskvärd. De praktiska och ekonomiska förutsättningarna för och konsekvenserna av en utveck1ing i den riktningen, med tiiiämpning på några bostadsområden av 01ika

typ, analyseras i kapitel 6. I avdelning III redovisar vi pågående förändringsarbete inom sociaisektorn, vissa förslag till åtgärder inom bostadsdepartementets ansvarsområde samt försiag ti11 inriktning av det fortsatta arbetet.

Det faktum ‘

att önskade förhåiianden kan uppnås först på iängre sikt innebär att särskiid uppmärksamhet måste ägnas åt vad som kan göras för att förbättra situationen för dem som inte kan få dei av förändringarna. Vi tänker då främst på många av dem som redan nu vistas på oiika institutioner och som inte Iängre har förutsättningar att fiytta ti11 en annan boendeform. Det är nödvändigt att i förändringsarbetet fortiöpande uppmärksamma dessa människors situation och att därvid sträva efter att förbättra deras 1evnadsvi11kor.

16 Samhällets ansvar för bostadsförsörjning m. m.

2 SAMHÄLLETS ANSVAR FÖR BOSTADSFÖRSÖRJNING, SERVICE, OMVÅRDNAD

OCH VÅRD

2.1 Bostadsförsörjningen

2.1.1 01ika bostadsformer

Under de senaste åren har det skett en snabb utveckiing av formerna för äidre- och handikappomsorgerna och av särskiida boendeformer som är anpassade ti11 dessa grupper. I takt med den utveckiingen har det ti11kommit en omfattande terminoiogi för att definiera oiika bostadstyper och hjä1pinsatser e11er kombinationer av dessa. Termino1ogin har utveckiats ur de praktiska behoven av begrepp som beskriver vissa konkreta bostadstyper e11er omsorgsinsatser. Ibiand utgår de använda begreppen från ski11nader i t.ex. bostädernas fysiska utformning, ib1and från ski11nader i den organisatoriska uppiäggningen av hjä1pinsatserna e11er i förhåiiandet me11an den boende och den huvudman som svarar för hjä1 pen.

Med en gemensam benämning kan bostäder av denna typ, som är specieilt utformade, iokaiiserade e11er uppiåtna med tanke på de boendes behov av medicinsk e11er annan hjäip, ka11as för stödbostäder. Det är idag ok1art var gränserna går me11an det som kan ka11as för van1iga bostäder, stödbostäder och institutioner. Vi har därför funnit ett behov av att i vårt arbete definiera vissa mera grundiäggande och, från bostadssociala utgångspunkter, principie11t viktiga begrepp och definitioner.

Vi vi11 påpeka att vi ännu inte närmare har anaiyserat hur avgiftsoch bidragssystemen inom hä1so- och sjukvården samt sociaitjänsten kan komma att påverkas med dessa utgångspunkter. Det gä11er b1.a. de differentierade vårdavgifterna och de kommunaia bostadstiiiäggen. Vi har inte he11er kunnat anaiysera viika konsekvenser en utveckiing mot öppnare vård- och boendeformer får för arbetssättet och organisationen inom hä1so- och sjukvården. I kapitei 13 föres1år vi att dessa frågor ska11 behandias i det fortsatta utredningsarbetet. Ti11s vidare gäiier naturiigtvis nuvarande förutsättningar för avgifter och bidrag.

En första distinktion som vi har funnit det nödvändigt att uppehå11a oss vid är den me11an sjäivständigt boende och institutionsboende. Med

“

e Samhällets ansvar m. m. 17

för bostadsförsörjning

självständigt boende avser vi sådana boendeförhållanden där den boende själv råder över de disponibla utrymmenas utnyttjande och även i övrigrår sig själv vad avser sysselsättning, besök och umgänge etc. Om däre mot den boende är tvungen att underkasta sig generella rutiner bör det anses vara fråga om ett institutionsboende.

Gränsdragningen mellan självständigt boende och institutionsboende börsåledes utgå från maktförhållandet mellan den boende och den som upplåter bostaden. Om bostaden är upplåten på normalt sätt, dvs. med ägande rätt, bostadsrätt eller hyresrätt, är den boendes självständighet skyddad genom den lagstiftning som reglerar resp. upplåtelseform (se vidare kapitel 11). Om bostadsupplåtelsen däremot inte är reglerad genom någon form av avtal el.dyl. kan det vara svårare att avgöra om det är fråga om självständigt boende eller institutionsboende.

Den som har behov av speciella hjälpinsatser hamnar naturligtvis alltid i något slags beroendeförhållande till den som hjälper. Om den boende har rätt att själv bestämma om hjälp skall ges, när och i vilka former, föreligger ett självständigt boende. Här får man givetvis acceptera att tillgängliga resurser och praktiska möjligheter sätter gränser för vilka önskemål som kan tillgodoses. Vissa åldersdementa, utvecklingsstörda och flerhandikappade människor har också, på grund av handikappets karaktär och svårighetsgrad, svårt att själva fatta nödvändiga beslut. Vi anser att i sådana kravet på ett självständigt

fall

boende måste anses vara uppfyllt om vården och omvårdnaden är inriktad på att aktivera den enskilde och på att med respekt för dennes egna önskemål verka för att han eller hon kan leva ett liv så likt andra människors som handikappet medger. Det centrala är således att det självständiga boendet präglas av att hjälpinsatserna i hög grad är individuellt anpassade efter den boendes behov och önskemål.

om många människor med likartade hjälpbehov bor i samma bostadskomplex uppstår lätt institutionslika förhållanden även om lägenheterna

i öv-V

rigt innehåller de kvaliteter som vi angett bör prägla det självständi ga boendet. Särskilt stark blir institutionsprägeln om ett sådant bostadskomplex är beläget på avstånd från andra bostäder och servicefunka tioner på orten. För att ett självständigt boende skall anses föreligg bör enligt vår uppfattning bostaden vara väl integrerad i samhället i övrigt. Större bostadsanläggningar för särskilda befolkningsgrupper som

å 18 Samhällets ansvar för bostadsförsörjning m. m. \.

saknar anknytning ti11 övrig bebyggeise, oiika servicefunktioner etc. bör betraktas som institutioner även om bostadsstandarden är god och uppiåteiseformerna desamma som på bostadsmarknaden i övrigt. Det är i övrigt knappast möjiigt att ange några preciserade krav som bör vara uppfyiida för att en bostad skall anses vara väi integrerad i bebyggeisen. Bedömningarna biir beroende av många faktorer som måste värderas efter omständigheterna i det enskiida faiiet.

Med sjäivständigt boende menar vi sammanfattningsvis bostadsformer som prägias av tiiiämpningen av normaia uppiåteiseformer, respekt för den - boendes och samt den enskiida bostaden

integritet sjäivbestämmanderätt integration i samhäiiet i övrigt. Däremot bör huvudmannaskapet för bostaden e11er förekomsten i bostaden av vissa begränsade utrymmen knutna tiil vård- e11er hjäipbehoven inte tiilmätas någon större betydeise.

En annan distinktion vi anser det nödvändigt att beröra är den meiian en och en bostad. Med permanentbostad avser

permanentbostad ti11fä11ig

vi en bostad som är avsedd för ett boende med iängre varaktighet. Som permanentbostad bör som regei betraktas den bostad på viiken en person är mantalsskriven. också oiika s1ag av genomgångsbostäder och specialbostäder som är avsedda för annat än korta, avgränsade visteisetider bör kunna betraktas som permanentbostäder under vissa förutsättningar som vi strax ska11 återkomma ti11.

En ti11fä11ig bostad är avsedd för kortare visteiser. Exempei på ti11fäiiiga bostäder är fritidshus och oiika siag av aniäggningar för sjukvård, rehabiiitering etc. Man bör notera att det inte är ovaniigt att människor vistas under iång tid i tilifäiiiga bostäder. Många pensionärer ti11bringar en stor dei av sin tid i fritidsbostäder. Ett stort antal iångtidssjuka och handikappade vistas iångvarigt på an- 1äggningar som uppenbariigen är utformade med tanke enbart på ti11fä1- 1ig visteise.

Det är inte ovaniigt att en ti11fä11ig visteise utveckias ti11 att bii imer e11er mindre varaktig. Om en person som under en Iängre tid har

vistats på en vårdaniäggning, t.ex. på en iångvårdskiinik, överger

Samhällets ansvar m. m. 19

för bostadsförsörjning

e11er fråntas sin tidigare permanentbostad uppstår frågan om iång-

g vårdskiiniken ska11 betraktas som den aktueiia personens permanentbostad. Vi anser att detta måste göras beroende av b1.a. den boendestandard och den grad av sjäivständighet i boendet som

vårdaniäggningen erbjuder. Om vårdaniäggningen inte kan erbjuda

förhåiianden som med tanke på omständigheterna står i rimiig proportion ti11 boendeförhåiiandena i övrigt i samhäiiet bör bostaden betraktas som tiiifäiiig. En person som vistas i en ti11fä11ig bostad och som saknar annan bostad måste då betraktas som bostadsiös.

Med begreppet permanentbostad avser vi såiedes den bostad där den boende är mantaisskriven under förutsättning att den erbjuder tillfredsstäiiande förhåiianden vad avser boendestandard och sjäivständighet i boendet. I kapitei 10 återkommer vi ti11 viika minimikrav på bostadsstandard som bör stäiias för att en nybyggnad e11er ombyggnad ska11 kunna finansieras med statiiga bostadsiån.

Vi vi11 i det här sammanhanget också något utveckia hur vi ser

på

begreppet stödbostad som vi iniedningsvis berörde. Vi anser att detta begrepp ska11 reserveras för bostäder som genom sin utformning och Iokalisering är särskiit iämpade som bostäder för människor med iångvariga och omfattande behov av vård, omvårdnad och service, men som i övrigt uppfyiier de krav på sjäivständigt boende i permanentbostäder som vi nyss har angett. Det som såiedes prägiar stödbostaden är främst dess nära anknytning ti11 specieiia resurser för vård och omvårdnad. Stödbostäder kan naturiigtvis åstadkommas på många oiika sätt, genom att bygga in särskiit anpassade bostäder i vanliga bostadshus e11er genom ombyggnad av befintiiga bostäder, servicehus, iokaia sjukhem etc. De ska11 erbjuda en god boendemiijö under den tid den boende har ett vård- och omvårdnadsbehov som av praktiskt-organisatoriska e11er ekonomiska skäi inte kan tiiigodoses i vi1ken bostad som heist. Stödbostäder av detta siag kan ha särskiit stor betydieise för t.ex. rehabilitering. . . . . . . . \.

Vi vi11 här också beröra begreppet Med en gruppbostad

gruppbostad. avser vi, ti11 ski11nad från en famiijebostad, en bostad där det bor fiera personer som hå11s samman av andra faktorer än famiijereiationer e11er motsvarande. I en gruppbostad deiar de boende vissa gemensamma ytor och funktioner, men möjiigheterna ti11 oberoende och avski1dhet för var och en är större än vad som är van1igt i en famiijebostad.

20 Samhällets ansvar för bostadsförsörjning m. m.

Det bärande motivet för att bo i grupp är som regei praktiskt/sociait. De former av gruppboende som i detta sammanhang är av särskilt intresse är sådana som utveckias i stödbostäder och som såiedes betingas av gemensamma behov av hjä1p och stöd eiier särski1da behov av sociaia kontakter.

Självständigt boende kan föreiigga också i en gruppbostad. För att ett gruppboende ska11 kunna upprätthåiia karaktären av ett sjäivständigt boende krävs emeiiertid att bostaden har en god standard, att gruppen inte är för stor och att de boende - e11er i vissa fa11 deras företrödare - har att sammansättning. vad som är

möjiighet påverka gruppens 1ämp1ig storiek och sammansättning på en grupp som deiar bostad är en svårt att ange, förutsättningarna kan vara mycket o1ika i oiika fa11. För personer med psykiska utveckiingsstörningar brukar en gruppstorlek på högst 4-5 personer anses acceptabei, medan i andra sammanhang något större grupper anses rim1iga.

Vi anser att de distinktioner som vi nu har diskuterat är centraia och principie11t viktiga. De kommer att Iäggas ti11 grund för våra överväganden i avdeining III om ändringar i och tiiiämpningen av oiika stat1iga rege1system. De bör även beaktas i såväi bostadsförsörjningsp1aneringen, pianeringen för omsorgerna om gamia och handikappade samt sjukvårdspianeringen som vid projektering och bostadsförmediing.

Vi1ka bostadsformer som bör ti11handahå11as för att a11a ska11 kunna få en god bostad bör inte i första hand bero på vi1ka åidersgrupper, handikappkategorier e11er hushåiiskategorier de bostadssökande tiilhör utan snarare på svaren på frågor av typen: Är det permanenta e11er ti11fä11iga bostadsbehov som ska11 ti11godoses? Är vård- e11er omvårdnadsbehoven så specie11a att det inte finns förutsättningar för sjäivständigt boende? Är individueiia boendeformer e11er gruppboende bäst ägnat att ti11godose aktue11a behov och önskemåi?

Vi är förvissade om att en sådan arbetsmetod kommer att reducera anta- 1et särski1da bostadsformer för oiika grupper av hjäipbehövande och bidra ti11 en bättre integration i samhä11et för dessa grupper - av

x.

Samhällets ansvar för bostadsförsörjning m. 21

my.

den enk1a anledningen att deras grundläggande behov och önskemåi inte avsevärt skiijer sig från andra människors.

2.1.2 gnsvargt_f§r_bgstagsjö:s§riningen

Genom den s0cia1a bostadspoiitiken har samhä11sorganen tagit på sig ett betydande ansvar för att a11a människor ska11 ha möj1ighet att få

ti11 en rim1ig kostnad. Detta ansvar de1as me11an staten en god bostad och kommunerna.

De stat1iga insatserna för att främja bostadsförsörjningen är av fiera

Genom stöd ti11 - främst i form av oiika s1ag. bostadsproduktionen subventionerade 1ån - förutsättningar för nybyggnad och ombygg-

skapas

boendekostnader. Genom konsumtionsstöd - främst i nad ti11 rimiiga

ti11 form av bostadsbidrag och bostadsti11ägg fo1kpensionärer ges även hushå11 med små inkomster i förhå11ande ti11 försörjningsbördan möj1igheter att efterfråga en god bostadsstandard. Lånevi11k0r, byggnormer m.m. syftar ti11 att bostadsproduktionen ska11 hå11a en hög funkti0ne11 och teknisk kvaiitet. Genom särskiida bostadsanpassningsbidrag under1ättar samhä11et för människor med funktionsnedsättningar att få en 1ämp1igt utformad och utrustad bostad.

Kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen preciseras i 1agen (1947:523) om kommuna1a åtgärder ti11 bostadsförsörjningens främjande.

kommunen rätt att stä11a mede1 ti11 förfogande för att mins- Lagen ger ka den enski1des kostnader för att anskaffa e11er inneha en fu11värdig bostad. Den kommunerna att medverka i den stat1iga bostads1ån-

å1ägger

givningen och att bedriva en fortiöpande bostadsförsörjningsp1anering. I den mån det behövs ska11 kommunerna vidare ordna avgiftsfri bostadsförmedling. Kommunernas uppgifter en1igt bostadsförsörjningsiagen fu11görs som regei genom fastighetsnämnderna.

Bostadsförsörjnings1agen åiägger inte kommunerna att vidta särski1da

för att gam1a, sjuka e11er handikappade ska11 få en 1ämp1ig

åtgärder

bostad. En sky1dighet att verka för att gamia får möjiighet att 1eva och bo sjäivständigt i goda bostäder och att handikappade får bo på ett sätt som är efter behoven av särski1t stöd å1äggs däremot

anpassat

22 Samhällets ans varför m. m. _

bostadsförsörjning

\

kommunernas sociainämnder vidagenom socia1tjänst1agen. Lagen åiägger re kommunerna att inrätta bostäder för äidre med gemensam service människor med behov av särskiit stöd.

Något uttryck1igt ansvar för att ordna bostäder åt dem som är

1ångva-

rigt sjuka finns inte iagfäst, men genom socia1försäkringssystemet, det individueiia bostadsstödet etc. tar samhäiiet ansvar för att a11a ska11 ha möj1ighet att en bostad som svarar mot deras be-

efterfråga

hov.

Våra

överväganden

Som framgår av kapitei 3 är det he1t övervägande f1erta1et pensionärer friska och aktiva människor vars bostadsbehov inte på några väsentiiga punkter avviker från andra människors. Biand de gamia såvä1 som b1and de handikappade och andra grupper finns människor krav med specie11a på bostaden och med behov av varierande omvårdnad och grad av service, vård. Många av dessa vistas f.n. institutioner. 1 har vi på I kapite1 siagit fast att a11a människor - oberoende av behovet av service, omvårdnad och vård - har samma rätt ti11 ett sjä1vständigt boende och en god bostadsstandard. Av dessa övergripande stä11ningstaganden fö1- Jer

för det första att bostadsbehovet för gam1a, sjuka och handikappade så iångt möj1igt bör ti11godoses inom ramen för det ordinarie bostadsbeståndet och i integrerade former, samt

för det andra att i den mån specie11a bostäder ti11handahå11s för dessa grupper bostäderna bör vara utformade och utrustade med

utgångs-

punkt i deras funktion som bostad.

F1erta1et ä1dre och handikappade bor i vaniiga bostäder. boende;

Många

mi1jöer har sådana brister på grund av bostädernas utiokaiisering, formning, standard och kvaiitet samt på grund service av ofu11ständig , att äidres och handikappades boende försvåras.

För många människor har behovet av stöd därför b1ivit och hjäip avgörande för boendeformen. På grund av att bostäder

ändamåiseniiga

“

SOU 1498478 Samhällets ansvar för bostadsförsörjn ing m. m. 23;

saknats och att hemsjukvården, den socia1a servicen och annan boendeservice varit 0ti11räck1ig har många äidre och handikappade varit hänvisade tili att bo och få omvårdnad i specie11a bostadsformer, avski1da från de van1iga bostäderna.

Bra iägenheter i 1ämp1igt utformade och ti11gäng1iga hus med närhet ti11 service och ti11gång ti11 sociai hemhjäip och hemsjukvård kan möj1iggöra för många att trots stora funktionsnedsättningar e11er sjukdom bo i vanliga bostäder. Få grupper har så specifika krav på bostäderna att behoven inte kan ti11godoses vid nybyggnad e11er vid ombyggnad av befint1iga hus i van1iga bostadsområden. För flertaiet äidre och handikappade kan också behoven av stöd och hjälp tiilgodoses i vaniigt boende genom utbyggnad av områdesbaserad vård, omvårdnad och service i erforderlig omfattning.

Vår siutsats beträffande ansvaret för bostadsförsörjningen b1ir att vi entydigt vill s1å fast att kommunernas ansvar en1igt bostadsförsörjnings1agen ska11 gä11a a11a. Kommunernas bostadsförsörjningspianering ska11 så1edes omfatta även dem som p.g.a. åider, sjukdom e11er handikapp har specie11a behov. De grupper som därvid särskiit behöver uppmärksammas är de1s de som bor i en van1ig bostad men som där inte kan få sina behov vä] ti11god0sedda, de1s de som Iångvarigt vistas på o1ika typer av institutioner. De kommunaia organ som har ansvar för bostadsförsörjningen bör så1edes genom samverkan med såväi sociaiförvaitningarna som Iandstingskommunerna aktivt verka för att de nu aktue11a gruppernas specie11a bostadsbehov uppmärksammas och beaktas i kommunernas åtgärder för bostadsförsörjningen. K1arare uttryck för en sådan ansvarsförde1ning bör uppnås genom vissa tiiiägg och ändringar i bostadsförsörjningsiagen och socia1tjänst1agen. Vi återkommer i kapite1 8 ti11 dessa frågor.

En konsekvens av de synsätt vi nu har redovisat är också att huvudmannaskapet för bostäder som särskiit är avsedda för personer med stora behov av stöd och hjä1p kan behöva omprövas. I de fa11 det är fråga om permanentbostäder för sjä1vständigt boende är det önskvärt att så Iångt möjiigt undvika specie11a konstruktioner beträffande huvudmannaskapet för bostaden, t.ex. så att den som ti11handahå11er vård e11er annan hjä1p också upp1åter bostaden. Även i de fa11 bostaden är sär-

24 Samhällets ansvar för bostadsförsörjning m. m.

ski1t anpassad e11er om det är fråga om specie11a bostadsformer, t.ex. i grupp, bör strävan vara att söka undvika att upp1åtaren ti11 bostaden och vårdgivaren är densamme. När det är fråga om institutionsboende och ti11fä11iga bostäder, t.ex. aviösningshem, torde emeiiertid en närmare kopp1ing meiian bostadsuppiåtaren och vårdgivaren vara oundvikiig.

2.2 i hemmet

Hjä1p

2.2.1 9_1lkg_f_oL1n§r‘_a1gj§1E

Vi har a11a, i större e11er mindre utsträckning, behov av hjäip för att k1ara vår dag1iga Iivsföring. När vi p.g.a. å1der, sjukdom e11er handikapp drabbas av nedsatta funktioner ökar vårt beroende av hjäipinsatser av olika siag. Större de1en av dessa hjäipinsatser sker i hemmet, genom anhöriga, grannar och vänner.

Hur enskiida individers behov av hjäip tiiigodoses beror på individue11a faktorer som t.ex. hjä1pbehovens karaktär och det socia1a kontaktnätets stor1ek och styrka, men i stor utsträckning också på hur den mi1jö där individen bor och verkar är beskaffad med avseende på t.ex. framkomiighet, förutsättningarna för socia1a kontakter, utbudet av o1ika servicefunktioner i närmi1jön etc. I en tidigare, institutionsbunden tradition betraktades samhä11smi1jön som given och den som inte k1arade sig på samma vi11kor som majoriteten i denna miijö b1ev föremåi för ett mer e11er mindre tota1t omhändertagande. Eniigt nuvarande synsätt gä11er det att i större utsträckning påverka samhä11smiljön så att även människor som har behov av mera hjä1p än andra får förutsättningar att så 1ångt möj1igt 1eva som andra.

Vi vi11 betona att frågan om hur o1ika s1ags hjä1pbehov ska11 ti11godoses såiedes inte bara är en fråga om hur olika samhäiisinsatser, riktade ti11 specifika kategorier av hjäipbehövande, ska11 byggas ut och organiseras. Om samhälismiijön i stort förändras så kan även människor vid ti11tagande hjäipbehov 1eva ett gott 1iv i den invanda miijön. Särskiida hjäipinsatser riktade ti11 vissa kategorier av människor ska11 ses som ett extra stöd som sätts in då det inte är

Samhällets ansvar för m. m. 25

bostadsförsörjning

möjiigt att på ett ti11fredsstä11ande sätt ti11godose individens hjä1pbehov inom ramen för den ordinarie samhä11smi1jön. Insatser av detta s1ag bör utformas så att de utgör ett stöd för den hjä1pbehövandes deitagande i samhäiisiivet. Hjälpinsatser som bidrar ti11 att människor isoleras från det vaniiga samhä11s1ivet bör undvikas.

För att utveckia och konkretisera konsekvenserna av detta synsätt kan det vara praktiskt att de1a in hjäipbehoven i några grova kategorier som utgår i första hand från förhåiiandet me11an den hjäipbehövande och den som ger hjäipen. För en övergripande, principie11 diskussion har vi funnit det ändamå1sen1igt att använda begreppen sjukvård, omvårdnad och service.

Med sjukvård avser vi åtgärder för att medicinskt förebygga, utreda och behandia sjukdomar och skador, och som är av det siaget att de kräver persona1 med hä1so- och sjukvårdsutbi1dning som arbetar under särskiit strikta ansvarsreg1er.

häiso- och sjukvårds1agen ska11 vården bygga på respekt för Eniigt patientens sjäivbestämmande och integritet, men det 1igger i sakens natur att den som ti11handahå11er vården har ett betydande infiytande över den som är i behov av vård. Detta b1ir särskiit påtagiigt om vårdresurserna inte täcker efterfrågan på vård e11er om det inte finns

aiternativa vårdgivare.

Omvårdnad innebär att ti11godose vissa grund1äggande behov, såväi fysiska som psykiska och sociaia. Det är fråga om behov som den enskiide norma1t sjä1v kan tiiigodose, men som vederbörande på grund av sjukdom, eiier skada behöver hjä1p med i större e11er mindre

handikapp omfattning. De fysiska behoven rör främst det dagiiga Iivets aktiviteter, såsom att äta och dricka, sköta sin person1iga hygien, k1ä sig och förf1ytta etc. De psyko-sociaia behoven omfattar b1.a. gemen-

sig skap, trygghet, uppskattning, information och meningsfuiia aktiviteter.

i omvårdnadsinsatser är i 1ikhet med sjukvårdinsatser ofta av en sådan ,karaktär att den hjä1pbehövande är starkt beroende av den som ti11han-

26 Samhällets ansvar för bostadsförsörjning m. m.

dahå11er dem. Vid stora omvårdnadsbehov, t.ex. i samband med seniidemens, kan beroende förhå11andet b1i närmast totait.

Med service avser vi i det här sammanhanget i första hand hjä1p med praktiska syssior i det dagiiga Iivet. Exempel på service är färdtjänst, hemsändning av varor, tvätt och städning. Medan sjukvård och omvårdnad knappast efterfrågas av andra än de som har ett kiart behov av hjä1pen, är serviceinsatser av den karaktären att de efterfrågas också av bekväm1ighetsskä1. Tjänster av servicekaraktär finns som regei tiiigängiiga för a11a människor, men kommunerna har i stor utsträckning byggt upp särskiida organisationer för att förse vissa kategorier av människor med särskilt stora behov med den service de behöver.

Vi ska11 i det föijande använda den här mycket grova distinktionen me11an o1ika typer av hjäipbehov för att anaiysera viika insatser som i första hand bör komma ifråga för att ge gam1a, och

handikappade iångtidssjuka ökade möj1igheter att bo kvar i sin invanda boendemi1jö under så norma1a iivsbetingeiser som möj1igt.

Angvargt_f§r_v§rd,_omv§rdnad_o5h_sgrvigg

Kommunerna har en1igt socia1tjänst1agen det yttersta ansvaret för kommuninvånarnas 1evnadsförhå11anden. Därav föijer att kommunen har ansvaret för att invånarna får det stöd de behöver för att kunna 1eva ett sjäivständigt och meningsfuilt 1iv i gemenskap med andra (§§ 19, 20).

En1igt socia1tjänst1agen ska11 kommunernas socia1tjänst inriktas på att frigöra och utveckia enski1da och gruppers egna resurser. Verksamheten ska11 bygga på respekt för människornas sjäivbestämmanderätt och integritet. Ansvaret för socia1tjänsten åviiar primärkommunernas sociainämnder.

Landstingen har ansvaret för att främja häisan hos dem som är bosatta inom Iandstingen och för att befoikningen erbjuds en god hä1so- och sjukvård. Eniigt den s.k omsorgsiagen har iandstingskommunerna ansvar för vissa särski1da omsorger åt psykiskt utveckiingsstörda. Genom

i

J, Samhällets ansvar m. m. 2\7

för bostadsförsörjning

denna lag garanteras utvecklingsstörda människor vård, omvårdnad och service utöver vad som följer av socialtjänstlagen och hälso- och

sjukvårdslagen.

Landstingets vårdansvar är i princip begränsat till att omfatta sådana vårdbehov som kräver insatser av medicinskt utbildad personal eller sådan personal i samarbete med personal med administrativ, teknisk, farmacevtisk, psykologisk eller social kompetens.

I de fall då vården inte kan beredas i öppna former är landstinget skyldigt att tillhandahålla sluten vård vid t.ex. sjukhus och lokala sjukhem. I hälso- och sjukvårdslagen anges vidare att institutionsvården bör bedrivas under så hemlika och decentraliserade former som möjligt.

De mål för hälso- och sjukvården som anges i hälso- och sjukvårdslagens 2 § påminner till sin karaktär och innebörd starkt om socialtjänstlagens mål.

Genom en ökad inriktning på förebyggande insatser och insatser i öppna former kommer socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens ansvarsområden att allt mer överlappa varandra. Särskilt inom äldreomsorgen och handikappomsorgen är hjälpbehoven ofta både socialt och medicinskt betingade. Ansvarsfördelningen mellan kommuner och landsting är i sådana fall inte entydig.

Principerna för gränsdragningen mellan kommunernas och landstingens uppgifter kan - sägs det i propositionen om socialtjänsten - inte ge exakt vägledning om vilken vårdgivare som i varje enskilt fall har skyldighet att svara för att vårdbehovet tillgodoses.

Departementschefen utgår från att de tveksamheter som kan komma upp i fråga om denna fördelning smidigast löses genom överenskommelser mellan huvudmännen. På detta sätt kan bl.a. lokala behov och önskemål tillgodoses bäst. Skyldigheterna för båda huvudmännen att ge den vård, omvårdnad och service en människa behöver i en viss situation medför behov av att samordning kommer till stånd mellan de olika vårdområdena.

28 Samhällets ansvar för bostadsförsörjning m. m.

Både för sociaitjänsten och hä1so- och sjukvården uttalas att iandstingen och primärkommunerna inte bör bygga upp iikartade

vårdresurser.

Strävan bör vara att tiilsammans och i samverkan ti11handahå11a de vårdresurser som krävs.

Den dei av häiso- och sjukvården som har särskiid betyde1se för omsorger i öppna former av gam1a och handikappade är den s.k. primärvården. Sociaiutskottet har våren 1984 behandiat en motion om ändrat huvudmannaskap för primärvården (SOU 1983/84:21). Utskottet har vid detta ti11fä11e motsatt sig tanken på att skiija ut primärvården från den övriga organisationen för häiso- och sjukvården och överföra den ti11 annan huvudman.

När det gä11er uppgiftsfördeiningen me11an häiso- och sjukvården och sociaitjänsten har utskottet avstyrkt motionsförsiag om gemensamt huvudmannaskap för äidreomsorger och iångtidssjukvård m.m. med hänsyn ti11 att en ändrad uppgiftsfördeining sku11e medföra nya gränsdragnings- och samordningsprobiem. Utskottet konstaterar vidare att initiativ nu tagits i många oiika sammanhang för att finna nya arbetsformer och iösningar för samverkan me11an kommuner och iandstingskommuner. Man kan skönja former för ett bättre fungerande praktiskt samarbete. Utskottet anser mot denna bakgrund att resu1taten av det iniedda utveckiingsarbetet bör avvaktas.

I den samverkan som f.n. utveckias på många hå11 har Iandstingen i a11mänhet ansvaret för den medicinskt motiverade vården och omvårdnaden medan kommunerna ansvarar för sociai omvårdnad och service. Samarbetet sker inom o1ika områden, t.ex. genom sjukvård i hemmet, sjukvårdsinsatser i åiderdomshem och servicehus, samför1agda servicehus/ åiderdomshem och 1oka1a sjukhem, vârdcentraier med sociaia resurser samt kommunai fritidsverksamhet i de 1oka1a sjukhusen. I många fa11 sker också en samverkan med deta1jhande1 och andra serviceföretag och med enskiida, anhöriga, vänner, grannar, frivi11iga organisationer, ~ och insatser föreningar samfund. Dessa är betyde1sefu11a kompiement ti11 samhäiiets insatser.

Samhällets ansvar för bostadsförsörjning m; m. 29

Våra överväganden

Den iämpiiga ansvarsfördeiningen me11an iandstingskommuner, kommuner och andra vad avser vård, omvårdnad och service och formerna för samverkan me11an oiika berörda parter är centraia frågor i utveck1ingen av omsorgerna om gam1a, handikappade och Tångtidssjuka. Vi finner det därför motiverat att föra en principie11 diskussion kring dessa frågor.

Vård kan ges som öppen vård e11er i s1utna former, dvs. genom intagning på institution. Den s1utna vården karaktäriseras av att den som ges vård samtidigt också får en hög grad av omvårdnad och service. På många institutioner sköts vardagssyssior av typen städning, bäddning, mat1agning, tvätt etc. av särskiid personal oavsett den enski1des behov av hjälp med dessa syssior. I den öppna vården differentieras insatserna i mycket högre grad efter behov. Ett i vårt sammanhang mycket betyde1sefu11t probiem är att många människor som egentiigen bara behöver omvårdnad och service vistas på vårdan1äggningar eftersom andra, mer ändamåisenliga sätt att ti11g0dose behoven av 1ämp1ig bostad samt omvårdnad inte står ti11 buds i ti11räck1ig omfattning.

Stora de1ar av omvårdnadsbehoven utanför institutionerna ti11godoses genom sjukvård i hemmet, primärvård och social hemtjänst. Insatserna av anhöriga torde svara för en betydande de1 av vård- och omvårdnadsarbetet. 0mförde1ningen av resurser mot den öppna omvårdnaden har ännu bara börjat, vi1ket innebär de1s att många människor feiaktigt vistas på vårdan1äggningar där de får mer omvårdnad än de behöver och vi11 ha, de1s att många människor sannoiikt inte får den omvårdnad de behöver e11er önskar.

Större de1en av den service som gam1a och handikappade behöver ti11godoses genom de1s anhöriga, vänner och grannar, de1s genom tjänsteköp hos oiika serviceinrättningar. Genom hemtjänsten och färdtjänsten* bedriver kommunerna en omfattande serviceverksamhet i egen regi. Genom den stora utbyggnaden av kommunernas hemtjänst torde de fiesta som behöver kommuna1 hemtjänst idag kunna få sådan. Men det finns säkert många gam1a och handikappade som tycker att det är svårt att få den hjäip med vissa syssior som de önskar.

i-S I i

30 Samhällets för bostadsförsörjning m. m. ansvar

De senaste decenniernas omvandiingar i hushåiissammansättning, förvärvsfrekvens, bosättningsmönster och detaijhandei har sannoiikt minskat möjiigheterna att erhåiia omvårdnad och service av anhöriga, bekanta eiier av näringsidkare i grannskapet. Dock bör ökad röriighet och kortare arbetstid i någon mån ha kompenserat för försämringarna i det iokaia serviceutbudet. Totait sett sämre möjiigheter att få hjäip och service i grannskapet är dock sannoiikt en bidragande orsak ti11 att kommunernas hemtjänst ti11 stor dei har kommit att inriktas på uppgifter av servicekaraktär.

Många människor behöver både vård, omvårdnad och service, i varierande utsträckning och i oiika kombinationer. Behoven är i högsta grad individueiia.

Det råder idag en aiimän uppfattning om att det är angeiäget att människor får hjäip tiii sjäivhjäip och inte ges mer hjäip än de faktiskt behöver. Härigenom motverkas den passivisering som regeimässigt biir föijden av en aiitför hög grad av omhändertagande.

En viktig utgångspunkt för överväganden om ansvarsfördeining och organisation för service, omvårdnad och vård är såiedes att insatserna iätt skaii kunna anpassas direkt ti11 den enskiides behov och inriktas så att de stimuierar tiii att vidmakthåiia och utveckia de egna resurserna. Vi har vidare angett som ett måi att insatserna ska11 erbjudas i sådana former som ger den enskiide så stor sjäivständighet som möjiigt. Samtidigt måste oiika siags insatser kunna samordnas och iäggas upp på ett sätt som garanterar å ena sidan ett effektivt utnyttjande av tiiigängiiga resurser och å andra sidan kontinuitet och trygghet för den som behöver hjäipen.

Den successiva förskjutning som nu sker mot öppna stöd- och vårdformer medför såiedes att det i ett iångsiktigare perspektiv biir nödvändigt att se över vård- och omvårdnadsverksamheten i syfte att fortsätta en utveckiing mot mindre och sjäivständigare verksamhetsområden under bibehåiiet samlat huvudansvar hos iämpiiga samhäiisorgan. Därigenom sku11e utveckiingen mot öppna vårdformer kunna underiättas samtidigt som arbetsformerna inom den slutna vården skuiie kunna utvecklas i riktning mot större sjävständighet för patienter och vårdpersonai.

, Samhällets ánsvar för bostadsförsörjning m. m. 31

En sådan organisatorisk översyn har emellertid inte varit möjlig att göra i denna första etapp av vårt arbete.

I denna arbetsetapp har vi ägnat huvudintresset åt vad som behöver göras inom bostadssektorn för att främja möjligheterna till kvarboende med hjälp i öppna former. Vi har funnit att en av de mest angelägna uppgifterna är att utveckla former för att allmänt stärka de sociala nätverken och bredda utbudet av service i bostadsområdena på ett sätt som underlättar och berikar vardagen för gamla och handikappade - men också för alla andra boende som i varierande utsträckning kan behöva stöd och hjälp. Vi vill betona att en sådan utveckling, som innebär ett vidgat deltagande från flera parter i omsorgsarbetet, inte rubbar kommunernas övergripande ansvar för att gamla och handikappade får den hjälp de behöver.

Behoven av omvårdnad i bostäderna kommer att öka kraftigt om dagens institutionsboende successivt skall avlösas av ett boende i mera normala former. Till stor del måste detta klaras genom en omfördelning av landstingens och kommunernas resurser för uppgifter av denna karaktär. Man bör emellertid uppmärksamma att anhöriga är en viktig resurs att ta vara på när det gäller att klara ökande omvårdnadsbehov. Samhällets insatser bör därför utformas så att de, utan att försvåra för kvinnorna att förvärvsarbeta i den utsträckning de önskar underlättar för anhöriga att i större eller mindre omfattning medverka i omvårdnadsarbetet.

Också när det gäller serviceuppgifterna kan anhöriga, men också grannar och vänner, spela en betydelsefull roll. Genom aktiv medverkan från föreningslivet och ett vidgat serviceutbud från bostadsförvaltare, detaljhandel och andra serviceinstitutioner i bostadsområdena bör behovet av fortsatt utbyggnad av den service som lämnas genom kommunernas försorg kunna hållas tillbaka samtidigt som den hjälpbehövandes integration i samhällslivet främjas.

Enligt vår uppfattning finns det anledning för kommunerna att pröva möjligheterna att tillhandahålla rena servicefunktioner av typen städning, inköp, matlagning, tvätt etc. i former som gör dem dels mera allmänt tillgängliga, dels bättre samordnade med annan lokal verksamhet i bostadsområdena, t.ex. fastighetsskötsel, detaljhandel, före-

32 Samhällets ansvar för bostadsförsörjning m. m.

ningsiiv etc. Vi tror att en sådan utveckiing sku11e kunna underiätta och stimuiera det som sker i informeila former -

omsorgsarbete genom grannar, vänner, anhöriga och ideeila organisationer - och därigenom bidra ti11 att bryta den utveckiing mot professionaiisering av de sociaia kontakterna som ofta drabbar gamia och handikappade. Den bör också kunna bidra ti11 att aviasta kommunernas hemtjänstverksamhet så att den i ökad utsträckning kan inriktas på sådana omvårdnadsuppgifter som nu ofta får stå ti11baka därför att de praktiska syssiorna har måst prioriteras. Slutiigen bör insatser för att stärka de sociaia nätverken och förbättra servicen kunna få stor betyde1se inte bara för vården och omsorgen om gam1a och handikappade utan också för utveckiingen av den socia1a bostadspoiitiken och stadsbyggnadspoiitiken i a11mänhet. I kapite1 12 redovisar vi försiag som är avsedda att stimulera en utveckiing i den riktning som vi nu har angett.

Vi vi11 i det här sammanhanget också understryka betydeisen för gamia och handikappade människor av insatser för att främja en meningsfuil sysse1sättning och kontakt med det reguijära arbetsiivet. Stöd till sådana insatser utgår b1.a. i form av 1ån och bidrag inom ramen för arbetsmarknadspoiitiken. Genom arbetsmarknadspoiitiska insatser kan det också finnas möj1igheter att finansiera vissa förbättringsåtgärder och serviceinsatser som syftar ti11 att öka förutsättningarna för gamia och handikappade att bo i vaniiga bostadsområden. Arbetsmarknadspoiitiken ger också särskiida möjiigheter att stödja den personal som berörs av förändringar i verksamheten. Vi återkommer i kapite1 8 ti11 dessa frågor.

Vi vi11 också fästa uppmärksamheten på att pensionärernas sysseisättningsförhå11anden kartiagts av äidrearbetskommittên och redovisats i betänkandet För gammai för arbete? (SOU 1983:62) samt att de handikappades situation på arbetsmarknaden utreds av den år 1982 ti11ka11ade handikappkommittên.

3 DE ÄLDRE OCH HANDIKAPPADE OCH DERAS BOENDEFÖRHÅLLANDEN

3.1 De äldre

3.1.1 §ygriggs_åldra§

Bef01kningsökningen i Sverige stagnerar, medan antaiet ä1dre ökar. Idag utgör den de1 av befo1kningen som är 65 år och ä1dre 17 % av befo1kningen. År 1984 finns nära 1,4 milj. personer som är över 64 år. Drygt 60 % av dem är 65-74 år och ca 40 % 75 år och ä1dre. Åren 1975-1980 ökade anta1et ålderspensionärer med 10 %. År 2025 beräknas å1derspensionärerna utgöra ungefär en femtede1 av befo1kningen.

Det sker också stora förskjutningar me11an de högre å1dersgrupperna. De a11ra ä1dsta, de som är 80 år och ä1dre, ökar re1ativt mest. Fram till sekelskiftet räknar man med att den gruppen växer från dagens 260 000 personer ti11 370 000. Den kommer då att utgöra 25 % av

å1derspensio-

närerna. Anta1et personer som är 90 år och ä1dre fördubblas me11an åren 1975 och 2000.

De ä1dsta behöver mest vård. Från och med 80-årså1dern har de f1esta behov av såvä1 vård som omvårdnad och service. Nästan a11a som fy11t 90 år får samhä11ets stöd i någon form.

\. I k A -

34 De äldre och handikappade och deras boendeförhållanden

Figur 1. Antaiet personer i å1drarna 65-w åren 1977-2025

Tota1t 1 301 100 1 464 100 1 357 100 1 560 100

KäHa: SOU 1981:2, 5.88

3.1.2¶Qe__§_1_d£e__bgr_1ltggégrg gag gygkgt_efls3nga£e_§fl ångra

Den a11ra största de1en (90 %) av de ä1dre lever som andra, i en norma1 ti11varo i ett van1igt boende. 80 % av a11a över 75 år bor idag i egen lägenhet e11er i eget hus. Ännu i gruppen 85 år och ä1dre bor mer än hä1ften i en van1ig bostad. 2 - 3 % av å1derspensionärerna bor i servicehus, pensionärshem e11er Iiknande, 7 % finns på institutioner varav 4 % på å1derdomshem.

I

;I

V De äldre och handikappade och deras boendeförhållanden 35

Figur 2. Procentuella andelar i o1ika boende- och vårdformer av

respektive å1dersgrupp (1975)

Procent 1975 100

ss-69 370-70Is-is eoÅanásÃséåoÃ9§ ásÅ ÅLDER

E ammar scanna :znøøn umzmasum lill! Lnmnuum c:) manen szmcuozunz ocu Psmamsx vm

Kä11a: Boende, service och vård för äldre. SPRI, 1978.

Nära 90 % av de ä1dre som bor 1 van1iga bostäder har fu11t moderna 1ägenheter. Trots en snabb standardförbättring under 1970-talet är pensionärernas bostadsstandard dock fortfarande sämre än den övriga befo1kn1ngens. Nära hä1ften (43 %) av det icke-moderna bostadsbestândet bebos av å1derspensionärer. var tionde pensionär bor 1 en icke-modern Iägenhet (var femte i g1esbygden). 43 Z av ä1drehushå11en - 428 000 bor 1 småhus och har en genomsnitt1igt 1ägre utrustningsstandard än ä1drehushå11 i f1erbostadshus. Många av de ha1vmoderna och de omoderna lägenheterna återfinns i pensionärsbostäder och pensionärshem.

Ca 135 000 ensamboende ä1dre (29 %) bor 1 1 rum och kök, dvs. saknar separat sovrum. Av hushå11en med två e11er f1er personer bor ca 23 000 1 Iägenheter om högst 1 rum och kök, a11tså en mycket Iåg utrymmesstandard. Många av dessa hushå11 finns i pensionärsbostäder e11er pensionärshem.

36 De äldre och handikappade och deras S‘/OU1984:78

boendeförhållanden

Enligt Pensionärsundersökningen (SCB 1975) var 40 % av de ålderspensionärer som inte bor sjukhus, sjukhem och ålderdomshem ensamboende -

på

20 % av männen och 50 % av kvinnorna. Skillnaden mellan könen kan förklaras med skillnader i livslängd, åldersskillnad mellan makar och könsrollsskillnader i fråga om kontaktmöjligheter och förmåga att klara hushållet själv.

Ensamboendet ökar för de äldre, både absolut och relativt. Idag består 47 % av alla pensionärshushåll av ensamboende (ca 470 000). I flerbostadshus är det vanligare än i småhus att äldre bor ensamma. Ensamboendet ökar även med åldern. 28 % bor ensamma i åldersgruppen 65-69 år, mot 56 % i gruppen över 85 år. Enligt en SCB-prognos kommer ensamstående i åldrarna 80 år och däröver att öka med 40 % fram till sekelskiftet och då vara 275 000.

3 -1 -3 §5£-Slildi föl E192 E°.§t3dEf2£eL

Insprängda pensionärslägenheter, pensionärshem och servicelägenheter är exempel på speciallösningar för äldre inom det vanliga boendets ram.

är lägenheter i det vanliga bostadsbeståndet som

Insprängda lägenheter

hyrs ut till pensionärer. De är vanligen en- och tvårumslägenheter, spridda inom ett bostadsområde. Enligt Pensionärsundersökningen fanns år 1975 totalt ca 22 000 sådana lägenheter fördelade i ca 200 kommuner. Nästan hälften av de insprängda pensionärslägenheterna fanns i de tre storstadsregionerna. De har varierande standard. Det finns både dåliga och svårtillgängliga bostäder men också nya eller ombyggda sådana med god tillgänglighet. Nyproduktionen är liten.

Det finns också ca 6 000 temporära pensionärslägenheter, främst i glesbygdskommuner.

År 1975 fanns ca 41 000 pensionärslägenheter 1 ca 2 500

pensionärshem,

de flesta byggda före år 1965. 80 % av lägenheterna är på 1 rum och kök/kokvrå. Lägenheternas standard varierar kraftigt.

Nära 3/4 av hemmen hade minst två våningar, men bara ca 50 hade hiss. Endast i 100 av hemmen kunde en rullstolsbunden person komma in och ut

De äldre och handikappade och deras boendeförhållåanden 37«

utan hjälp. I nästan 2 000 hem hade inga åtgärder vidtagits för att underlätta för rullstolsbundna personer i lägenheterna. Många av dessa hem avvecklas nu, en del byggs om till servicehus.

I början av 1970-talet började kommunerna bygga servicehus för pensionärer som komplement till det vanliga boendet och till ålderdomshemmen. År 1982 fanns det drygt 500 servicehus med totalt ca 26 800 servicebostäder, dvs. vanliga lägenheter med tillgång till matservering, gemenskaps- och hobbylokaler, sociala tjänster och medicinsk vård. Servicehusens utbud av service varierar beroende på aktuella behov och närhet till allmän service, exempelvis post, bank, försäkringskassa, bibliotek, cafeteria etc. avsedd för alla kommuninnevånare. Flera kommuner har även samlokaliserat servicehus med lokala sjukhem/ vårdcentraler för att få ett gemensamt utnyttjande av lokaler och personal och närhet till vård och service för de boende.

Erfarenheterna från de servicehus som byggts har lett till att utbyggnadsplanerna skurits ned och att antalet lägenheter i husen minskat. Under perioden 1983-87 planerar kommunerna nära 400 byggnadsprojekt med ca 10 600 servicelägenheter. I de planerade servicehusen är ca 40 lägenheter vanligast, men flera kommuner bygger inte servicehus med mer än 10-15 lägenheter för att undvika segregerat boende. En tredjedel av projekten avser om- och tillbyggnad av ålderdomshem.

Servicelägenheter, åldersfördelning Å1dePd°mShem› å1d9T$föVde1l9

38 De äldre Ochhandikappade och deras

boøendeförhållanden

3.1.4 Z_i §_v_dg

§1_q_rgbo: _på_ins_t_i_tu_t_ign

Sverige tillhör de 1änder som har ett högt antai i institutionspiatser relation tiil antaiet äidre. Nära tre fjärdedeiar av den totaia kostnaden för vården av äidre går til} institutionsvård, drygt en fjärdedei till service och vård i hemet. Av de 7 % av de §1dre som bor insti-

på

tution finns drygt häiften på å1derdomshem (servicehus med heiinackordering). År 1982 fanns ca 1 100 åiderdomshem med ca 56 500 piatser. Storieken på hemmen varierar från 10 till över 100 piatser. Omkring häiften av hemmen är tagna i bruk efter år 1960. Medeiåidern är hög hos de boende, omkring 83 år.

Å1derdomshemmen är tänkta som en boendeform för de ä1dre som inte kan k1ara ett eget boende på grund av dåiiga bostäder och/e11er behov av stora socia1a hjälpinsatser. Personai finns att ti11gå runt. dygnet Pensionärerna bor i eget rum, ofta med egen toaiett (72 %), mera sä11an dusch (12 %) och tiligång ti11 gemensam matsai/dagrum. Boendestandarden i de äidsta hemmen är låg, jämfört med ordinärt boende. Den genomsnitt- Iiga rumsstorieken uppgår ti11 12 m3. Av ca 500 §1derdomshem i två plan saknade ca 200 hiss en1igt år 1975. I 350 Pensionärsundersökningen hem kunde en ru11sto1sbunden inte ta sig in e11er ut genom ytterdörren.

Köerna ti11 åiderdomshemmen börjar försvinna; det står ti11 och med piatser tomma. Piatsantaiet minskar med ca 1 000 per år. Hemmen avveck- 1as e11er byggs om ti11 servicehus med dagcentrai, vars service t.ex. matservering och fotvård - också riktar ti11 sig övriga pensionärer i grannskapet. Praktiskt taget inga å1derdomshem byggs idag.

Långtigssjukvårdgns_in§titutioner

Nära 48 000 patienter vårdas inom den somatiska 1ångtidssjukvården. Ca 80% av patienterna är 75 år och ä1dre. Vårdtiderna är Iånga; eniigt Landstingsförbundets patientinventering år 1983 hade var fjärde patient varit inskriven mer än tre år.

SOU 1984578 De äldre och handikappade och deras boendeförhållánden 39 A

Enligt sociaistyreisens principprogram år 1974 ska11 ,1ångtidssjukvårdens huvudfunktion vara att i så hemiika former som möjiigt tiilgodose mera iångvariga behandiings-, aktiverings-, omvårdnads- och tiiisynsbehov. Men det är knappast fråga om hemiiknande former på dessa institutioner. Sjukvården har haft ett avgörande infiytande över både verksamheten och utformningen av aniäggningarna. Bostadsstandarden är mycket iåg. År 1975 fanns eniigt sociaistyreisen ca 20 % av piatserna i enkeirum, ca 20 % i dubbeirum, ca 4 % i rum med tre sängar, 40 % i rum med fyra sängar och nära 8 % av p1atserna i rum med fem sängar e11er fier. Ungefär häiften av rummen hade endast tvättstäil, ca 40 % NC och tvättstäii. Bara ca 6 % av rummen hade wc, tvättstäii och bad/dusch. I , ca 4 % av rummen fanns ingen hygienutrustning a11s. Egna tavior hade ca , 2 800 patienter och egna möbier ca 1 000. Radio, TV och/eiier bandspeiare hade sammaniagt ca 3 000 patienter.

Av iångtidssjukvårdens patienter sku11e 20 % kunna skrivas ut, dvs. de bedöms som kiinikfärdiga, eniigt Landstingsförbundets patientinventering. Att de inte skrivs ut kan ha fiera orsaker: bostaden har avveckiats, boendeförhåiiandena är dåiiga, primärvård och hemtjänst är otiiiräckiigt utbyggda, anhöriga som kan hjäipa tili med vård och omvårdnad saknas.

En utredning från sociaistyreisen inom ramen för arbetet med ett principprogram för den framtida hälso- och sjukvården (HS 90) visar på samspeiet me11an boendeförhåiianden och vård. Av den framgår att vårdutnyttjandet, anta1 vårdtiiifäiien och medeivårdtiden samvarierar med iägenhetsstorieken. Medeivårdtiden är iängre för dem som bor i mindre iägenheter. Andeien utskrivna ökar med iägenhetsstorieken. Ensamboende äidre personer har genomgående iängre vårdtid och färre utskrivningar än samboende.

Det är ofta ti11fä11igheter som avgör om en gammai människa hamnar på institution. Sjukvårdens och sociaivårdens planerings- och rationaiiseringsinstitut (Spri) har gjort undersökningar som visar att

V ompiaceringar ibiand sker ti11 för hög vårdnivå. Många som borde , kunna f1ytta ti11 sjukhem e11er servicehus vistas idag på iångvården. Andra tvingas flytta ti11 sjukhem från akutsjukhus i väntan på p1ats vid servicehus.

40 De och handikappade och deras _

äldre boendeförhållanden

Sprizs studier visar att det finns ett stort ekonomiskt utrymme för en ökad satsning på vård i hemmet. I Sundsvaii där man efter inten-

Sprizs tioner sökt finna iösningar i hemmet för dem som stod i kön ti11 institutions- och serviceboende har konsekvenserna efter tre år b1ivit ett visst överskott på piatser vid vårdinstitutioner. Liknande erfarenheter har gjorts på andra håli i iandet.

£s1k_1_a_§ris£a_1‘g_s_§i:c_u£ign_§_r

Många äidre vistas på psykiatriska institutioner -

på mentaisjukhus, Iandstingens sjukhem och enskiida sjukhem. I oktober 1982 fanns

eniigt socialstyreisens patientinventering ca 25 000 personer inom den psykiatriska vården. Ca 25 1 hade en vårdtid över 10 år. Ca 40 % (ca 9 700) 1‘ var över 65 år.

Bostadsstandarden är iåg även på dessa institutioner. År 1976 fanns 15 % av v3rdp1atserna i rum med sex sängar e11er ca 12 % i rum

fier, med tre ti11 fem sängar, ca 21 % i dubbeirum och ca 25 % av

vårdpiat-

serna i enkeirum. Över häiften av piatserna saknade sanitära bekvämiigheter i rummen, en dryg tredjedei av vårdpiatserna fanns i rum med enbart tvättstäii. 30 % av patienterna hade egen radio, 17 % egna tavlor, 4 % egna möbier.

Eniigt sociaistyreisens bedömningar sku11e 6 - 10 000 personer kunna f1ytta ut från de psykiatriska institutionerna de närmaste de

åren,

fiesta ti11 en norma1 bostad med stöd av hemtjänst och decentraiiserad sjukvård. I sociaistyreisens riktiinjer från år 1980 sägs b1.a. att man borde försöka ordna ett så normait boende som möjiigt inom den psykia-

triska iångtidsvården.

En utveckiing mot öppnare vårdformer med decentraiisering av resurserna ti11 mindre enheter i människors närmiijö samt ökad samverkan med sociaitjänsten är en av de grund1äggande principerna för 1980-taiets psykiatriska vård. Anta1et piatser för psykiatrisk vård beräknas minska ti11 ca 22 000 fram ti11 år 1987 (eniigt LKELP 83).

A

De äldre och handikappade och deras boendeförhâllanden 41

3.2 De handikappade

3.2.1 gersgngr_mgd_ngd§att_r§rgjseförmåga

Enligt SCB:s undersökning om levnadsförhållanden åren 1980/81 fanns det omkring 575 000 personer i åldersgruppen 16-84 år som definierades som svårt rörelsehindrade eller rörelsehindrade. Till den första gruppen räknades personer som använde rullstol, käpp eller liknande och/eller behövde hjälp av någon annan person för att förflytta sig (ca 285 000 personer). Till gruppen rörelsehindrade hörde 397 000 personer, som inte kan gå i trappor, stiga på buss obehindrat eller gå fem minuter i

någorlunda rask takt.

Andelen rörelsehindrade ökar starkt med åldern. Ca 65 % av de svårt rörelsehindrade och rörelsehindrade i SCB:s studie återfinns i

åldersgruppen 65-84 år.

Generellt sett har handikappade sämre bostäder, lägre utbildning och sämre ekonomi än genomsnittet av befolkningen. De är också mer isolerade, oftare arbetslösa och deltar mera sällan i kultur- och nöjesliv.

Bland de rörelsehindrade som bor i det vanliga bostadsbeståndet är det en hög andel som bor en eller flera trappor upp i hus som saknar hiss. Bland svårt rörelsehindrade var åren 1980/81 andelen nästan 20 % och bland rörelsehindrade drygt 24 %, vilket innebär att omkring 230 000 personer som inte kan gå i trappor hade mycket begränsade möjligheter att förflytta sig till och från bostaden.

I vilken utsträckning funktionsnedsättningar utgör handikapp beror i hög grad av förhållandena i miljön. Om människor med betydande rörelse- . hinder ska kunna bo i egna lägenheter och leva ett vanligt liv måste de ha en bostad där rörligheten inte begränsas ytterligare av trappor, höga trösklar, avsaknad av hiss etc. Kravet på tillgänglighet gäller också den yttre miljön. Brister i tillgänglighet skapar social isole-

I ring. Isoleringen i sin tur ökar de rörelsehindrades beroende av samhällets vård och omsorger.

42 Deäldre och handikappade och deras

boendeförhållåanden

Brister i det ordinära bostadsbeståndet visar sig ofta påverka köerna til} servicehusen. Att 1ösa ti11gäng1ighetsprob1em med olika särboendeformer motverkar strävandena att minska särboendet.

47 000 röre1sehindrade bor f.n. på någon form av institution. Institutionsboende är van1igare biand röre1sehindrade än b1and övriga bef01kningsgrupper, framföra11t biand de svårt röre1sehindrade. Av dessa bor 9,5 % i åidrarna 16-74 år på institution (mot 0,8 % bland dem som ej har nedsatt röreiseförmåga). Sambandet me11an röreiseförmåga och institutionsboende förstärks med ti11tagande ålder. Av de svårt röreisehindrade i å1drarna 65-84 år bor 17 % på institution.

Under senare år har man börjat uppmärksamma den grupp av svårt röre1sehindrade, som för att kiara ett eget boende behöver tiilgång ti11 personiig service utöver den rent tekniska bostadsanpassningen. Många av dessa handikappade dem vistas idag på institutioner av iångvårdskaraktär e11er vårdas i hemmet av föräidrar e11er anhöriga.

År 1979 fanns det i Sverige tota1t ca 700 1ägenheter med dygnet-runtservice för vuxna rörelsehindrade fördeiade på ett femti0ta1 s.k. serviceenheter (ett antal 1ägenheter anknutna ti11 samma personalgrupp)-

3.2.2 gs1k_i_sk_t_u_tvgck1ingsstörda

Det finns ca 36 000 psykiskt utveckiingsstörda i 1andet som på grund av hämmad förståndsutveckiing får särski1da omsorger en1igt omsorgs1agen. Nära 25 000 av dessa är 21 år e11er ä1dre. År 1982 bodde ca 9 000 av a11a utvecklingsstörda på institutioner.

Eftersom det övergripande må1et för omsorgerna är att främja utvecklingsstördas de1tagande i samhä11s1ivet pågår nu en avveck1ing av stora kategoribundna institutioner. Ett stort anta1 utveck1ingsstörda ungdo-

De äldre ochihandikappade deras 43;

och boendeförhållanden

mar och vuxna har under den senaste 10-årsperioden fiyttat från vårdhem och andra siutna institutioner ti11 mindre koiiektiv, inackorderingshem, eievhem etc. Det finns i dag fiera iandsting som heit har avveckiat sina vårdhem för barn och många andra som har iångt framskridna avveckiingsplaner. År 1979 fanns ca 420 inackorderingshem och ca 240 integrerade eievhem.

I början av 1970-taiet började iättare utveckiingsstörda fiytta ut från institutioner ti11 vaniiga bostäder i normaiproduktionen. Under siutet av 1970-taiet började även svårare utveckiingsstörda fiytta ti11 gruppbostäder som tiil storiek, utformning och kostnader skiijer sig från normaiproduktionen. I och med att den nya generationen psykiskt utveckiingsstörda inte kommer att skrivas in på vårdhem blir inackorderingshemmen aiternativ ti11 vårdhemnen för de vuxna utveckiingsstörda. De kan betecknas som en form av stödbostäder som bör ingå i bostadsförsörjningsprogrammen och finansieras som vaniiga bostäder. 3-4 personer bedöms som den ideaia gruppstorieken.

3.2.3 missbrukare

Totait finns ca 5 300 vårdpiatser för aikohoi- och narkotikamissbrukare. Ti11 detta kan iäggas att 1 000 piatser inom den psykiatriska vården upptas av patienter med aikohoiskador och att var fjärde säng inom akutsjukvården upptas av patienter med skador orsakade av a1koho1. På många hå11 eftersträvar man nu en utveckiing av missbrukarvården i riktning mot mindre institutioner i förening med ökat stöd när patienten kommer ut i samhäiiet. År 1977 fanns det ca 140 inackorderingshem för aikohoimissbrukare med totait ca 2 000 piatser. De fiesta hem är små enheter med mindre än 15 vårdpiatser. Fram tiii och med år 1982 har ytteriigare ca 40 hem ti11kommit med tota1t ca 490 piatser.

Inackorderingshemmens ro11 förändras. En dei biir behandiingshem och inför då behandiingsmetoder som bidrar ti11 patientens rehabiiitering. Andra inackorderingshem är e11er biir en bas i ett skyddat boende. Man knyter lägenheter ti11 institutionen i vi1ka patienterna får försöka kiara eget boende med viss hjäip av hemsamariter. De kan dessutom utnyttja inackorderingshemmet för sin service med mat, samvaro och fri-

44 De äldre och handikappade och deras boendeförhållanden SOU 1984278

t1dssysse1 sättning. I vissa kommuner finns även någon form av dagcentra1 där patienterna kan få sysse1 sättning och viss socia1 hjä1p.

Samhällskostnader m. m. för vård, omvårdnad och service 45

4 SAMHÄLLSKOSTNADER M. M. FÖR VÅRD, OMVÅRDNAD OCH SERVICE

4.1 Behovet av vård och omvårdnad för äldre

I avsnitt 3.1.2 har vi visat hur de äldre fördelar sig på olika boende- och omvårdnadsformer. Någon grundläggande studie inom området på riksnivå har inte gjorts sedan år 1975, men man torde på sannolika grunder kunna anta att eventuella förändringar därefter är relativt sett marginella. Av redovisningen framgår bl.a. att behovet av olika slags boendeformer ökar med stigande ålder, men ännu upp i slutet av 80-årsåldern bor inte mindre än 60 % i sina vanliga bostäder.

De äldsta är de mest vårdbehövande även när man granskar samhällets totala utbud av insatser. Nästan samtliga av de personer som fyllt 90 år får samhällets stöd i någon form.

Vård och service till ålderspensionärer år 1975.

Procent av samtli a i ålders ru en 65 70 75 §0 §5 §0- §amt-

69- 74- 79- 84- 89- w liga

Social hemhjälp 5,8 13,4 26,4 37,6 39,7 35,1 17,6

(0,2) (0,4) (0,7) (1,0) (1,2) (1,2)

serväcebostâderl0,5

Ålderdomshem 0,5 1,5 4,5 12,0 23,6 39,8 4,7

Somatisk långtids-

sjukvård 0,6 1,3 3,0 6,0 12,1 22,2 2,8 Psykiatrisk sjukvård 0,8 1,4 1,6 2,3 2,6 2,6 1,4 Samtliga 7,6 17,5 35,5 58,0 78,1 99,8 26,4 1 Boende i servicebostäder delvis förda också under social

hemhjälp

Källa: SOU 1981:2, s. 89.

46 Samhällskostnader m. m. för vård, omvårdnad och service

4.2 Finansieringéav vård och omvårdnad

Huvudmännens verksamheter inom äidre- och handikappområdet finansieras med hjälp av skatter, statsbidrag, avgifter och transfereringar melian huvudmännen. Kommuna1- respektive iandstingsskatten är den viktigaste finansieringskäiian. Av kommunernas inkomster år 1982 svarade skatterna för 42 % i primärkommunerna och 61 % i 1andstingen. De speciaidestinerade statsbidragen ink1. skatteutjämningsbidragen svarade för 25 % i primärkommunerna och 18 % i iandstingen.

Av föijande tab1å framgår de o1ika kostnadssiagen för de viktigaste ä1dre- och handikappomsorgerna. I sammanstäiiningen redovisas schabionmässigt om bidrag 1ämnas ti11 e11er om avgifter tas ut av huvudnannen.

Bidrag/avgifter för verksamheten utgår/uttas från

Bidrag utgår från Avgift uttas från verksamhet stat kommun Iandsting brukare soc1a1 hemhjalp ja huvudman ja ja färdtjänst ja huvudman nej ja handikapphjäipmedei ja nej huvudman nej kommunalt bostadstiiiägg ja huvudman nej (ja) servicehus ja huvudman nej ja ålderdomshem nej huvuman (nej) ja hemsjukvård (ja) nej huvudman nej

Iångtidssjukvård ja nej huvudman ja

omsorger om psykiskt utveckiingsstörda ja nej huvudman nej

Utöver de redovisade specialdestinerade statsbidragen utbetaias skatteutjämningsbidrag ti11 kommuner och Iandstingskommuner. Detta bidrag påverkas i viss utsträckning av kommunernas ålderssammansättning. Innevarande år beräknas bidraget ti11 11,3 miijarder kr. eiier 1 360 kr. i genomsnitt per invånare.

Sarrzhällskostnaderm. m. för vård, omvårdnad och service 47 i

4.3 Kostnader för vård och omsorg

Att 1ämna en fu11ständig redovisning av kostnaderna för vård och omsorg om äidre kräver ett re1ativt omfattande ana1ysarbete. Vissa verksamhetsgrenar är t. ex. direkt riktade ti11 de här aktue11a grupperna, medan andra är riktade ti11 he1a befo1kningen. Ett annat prob1em är att finansieringskä11orna me11an och inom Verksamhetsgrenarna skiftar. Till en verksamhet 1ämnas t. ex. specia1destinerade statsbidrag, ti11 en annan inte osv. Detta kompiicerar kostnadsbi1den ytteriigare. De siffror som iämnas i det föijande ska11 därför närmast betraktas som närmevärden och tjäna som väg1edning för att ge en ungefärlig uppfattning om kostnaderna.

Kostnaderna för vård och omsorg om ä1dre uppgick år 1981 ti11 ca 30 miijarder kr. (i 1982 års priser). Socia1styre1sen har på vårt uppdrag gjort en fördelning av bruttokostnaderna efter å1der och verksamhet. Ä1dreoms0rg innefattar primärkommunernas verksamheter och Iångtidssjukvård å ena sidan samt andra former av sjukvård å den andra. Av materia1et framgår b1. a. att kostnaderna ökar med stigande ålder.

Kostnader för vård och omsorg i o1ika å1dersk1asser 1981 års konsumtion i 1982 års priser, mi1j. kr.

Ålders- Ä1dre0msorg somatisk Psyk- Tota1t % Ande1 av bef. k1ass akutvård vård 65 - w år

När psykiatrisk- och somatisk akutvård rensats bort stannar bruttokostnaderna på ca 20 mi1jarder kr., varav den somatiska iångtidssjukvården svarade för inemot hä1ften av kostnaderna och å1derdomshemmen för en fjärdede1. Av detta material framgår ännu tyd1igare hur kostna-

48 Samhällskostnader m. m. för vård, omvårdnad och service

derna ökar med stigande åider.

Åidrarna över 85 år utgjorde tiiisammans 104 000 personer e11er knappt

8 % av befo1kningen 65 år och ä1dre men tog i anspråk ca 35 % av

resurserna.

Ãnde1 (%) 45,9 26,7 5,7 18,8 2,2 0,6

Vi har ovan kunnat konstatera att vård- och omvårdnadskostnaderna ökar med stigande Elder. Samtidigt vi11 vi erinra om att befoikningsutveck- 1ingen framöver kommer att kännetecknas av en ökande ande1 ä1dre och att de ä1dsta ökar mest. Avs1utningsvis görs därför en matematisk framskrivning av kostnadsutveck1ingen för äidreomsorgen ti11 år 2010. Framskrivningen förutsätter en oförändrad omsorgskonsumtion. Den förutsätter vidare att ingenting görs i samhä11et för att främja insatserna i vård, hemtjänst och eget boende. Boendestandarden förut-

öppen sätts vara oförändrad, eventue11a nya medicinska iandvinningar finns inte med i ka1ky1en och inte he11er ett antaget förbättrat häisotillstånd b1and kommande pensionärsgenerationer.

Samhällskostnader m. m. för vård, omvårdnad och service 49

Framskrivna kostnader åren 1982 - 2010 för 1ångtidssukvård, å1derd0mshem, servicehus, socia1 hemtjänst, hemsjukv rd för ersoner 65 år och ä1dre vid konstant konsumtion, mi1joner kr., 1982 rs

prisnivå.

Åider 1982 1900 2000 2010 65-69 1 178 1 190 978 1 278 70-74 2 436 2 412 2 119 2 168 75-79 4 143 4 516 4 474 3 687 80-84 5 261 6 418 6 524 5 682 85-89 4 463 5 713 6 516 6 427 90-94 1 980 2 713 3 544 3 663 95- 483 657 927 1 063 Totalt I§ §31 23 61§ 25 G82 23 §53 Index 100 118 126 121

Räkneexemplet i ovanstående tabe11 visar att om inget görs och förhåi- 1andena i övrigt antas vara oförändrade sku11e enbart utveckiingen av de äidres anta1 och å1derssammansättning medföra att kostnaderna ökade med drygt en fjärdedel från 1980-ta1ets början fram ti11 sekeiskiftet. De ökade kostnaderna beror he1t ökningen av antaiet personer som är

på

80 år och ä1dre.

Vi vi11 betona att den här kostnadsframskrivningen inte är en prognos för utveck1ingen. Den tjänar endast som i11ustration för att söka be1ysa hur förändringarna av de äidres å1derssammansättning påverkar kostnadsbi1den vid i övrigt konstanta förhåiianden. Beräkningarna visar b1. a. att det torde b1i de tyngre omvårdnads- och vårdbehoven och deras utveckiing som får störst betydeise för kostnadsutveck- 1ingen. Det är därför ange1äget att särski1t studera sambanden me11an kva1itet och kostnad för o1ika vård- och boendeformer för personer med stora hjä1pbehov .

4.4¶Handikappade

Handikapp är en1igt modern uppfattning inte något fe1 hos individen utan en brist i omgivningen som 1eder ti11 att människor med funktionsnedsättningar inte kan delta i samhä11s1ivet. Någon statistiskt användbar definition finns inte på begreppet handikapp och därför går det inte att ange antaiet handikappade personer. För att ange något mått på det ungefär1iga antalet handikappade personer under 65 år

50 Samhällskostnader m. för vård, omvårdnad och service

1ämnas i det föijande några uppgifter. Ett mått kan vara antaiet förtidspensionärer inom den a11männa försäkringen. Ca 310 000 personer i åidrarna 16-64 år har förtidspension och närmare 11 000 barn och ungdomar (-16 år) är så handikappade att de får Vårdbidrag från den a11männa försäkringen. Försök som gjorts att söka skatta antaiet personer med funktionsnedsättningar under 65 år pekar mot en siffra runt 500 000 personer. Härtiii kommer tiotusentais personer med s. k. do1da handikapp, t. ex. astma-a11ergi, inkontinens, missbrukare. Den definition statistiska centra1byrån ti11ämpar i rapporten om handikappades 1evnadsförhå11anden (SCB rapport nr 41 1984) pekar mot att anta1et handikappade är väsentiigen högre.

Det iigger i sakens natur att med ovan angivna utgångspunkter söka redovisa samhä11ets kostnader för handikappade b1ir en ganska kompiex fråga. Vissa av samhä11ets åtgärder riktar sig direkt till de handikappade, t. ex. färdtjänst, medan andra vänder sig ti11 he1a befo1kningen, t. ex. sjukvård. På motsvarande sätt som inom äidreomsorgen skiftar finansieringskä11orna. Ti11 viss verksamhet Iämnas speciaidestinerade statsbidrag, t. ex. bostadsanpassningsbidrag, ti11 annan inte osv. Inom viss verksamhet tas avgifter ut av brukarna, i andra inte. Me11an huvudmännen sker transferering för viss verksamhet osv. Med andra ord kostnaderna går i varandra och är svåra att särski1ja.

En genomgång av de stat1iga kostnaderna för åtgärder inom handikappområdet för innevarande budgetår visar att statsbidragen exk1. kostnader inom den a11männa försäkringen uppgår ti11 me11an 8 och 9 miljarder kr. Kommunernas och landstingens kostnader torde uppgå ti11 ungefär motsvarande beiopp.

AVDELNING II

utvecklingsmöjligheter

\ ., «,/ ’€’:%/f ~ , -’ 2/:///2:// ,/-3 ‘I: ,A :/’//W1’; /,

e

‘ J .WMI/il “få/if

- - /

%.T;7:5;y%2;:, MENJWÅM, , ,

r

5566146 . I

V, 8 TRY/Wannas, e,áfft;,

f: 0,4 E z

I

, _* q “NAN /;/x

mS‘nT\_m0 g

% ,. ~

Vr

“aw vT‘¢“* ÅF \‘.\\\

s:§;/5’s

i; GÖRÅ MED

Q ‘ -2!’//.1/',./A.'.

41%

‘.?.‘., TOMA“ % , 5;‘.-~‘ ‘.,‘.‘:~.“~‘;‘~

7}’/x-‘7’;/

‘

v i. \\\\§ “_\ \ § \

n\\ç\\

Önskad utveckling av vård- och boendeformer . . . 51

5 ÖNSKAD UTVECKLING AV VÅRD- OCH BOENDEFORMER FÖR MÄNNISKOR MED

SÃRSKILT BEHOV AV STÖD

5.1 Utveck1ingen under efterkrigstiden

Under de senaste decennierna har utveckiingen kännetecknats av en kraftig satsning på såväi institutionsbyggande som öppna vård- och omvårdnadsformer. I jämföreise med många andra länder har Sverige ett högt antal institutionspiatser i förhåiiande tili antaiet äidre. Så har t. ex. ca 80 % av de nuvarande åiderdomshemmen tagits i bruk efter år 1947. En 1iknande utveckiing gä11er för andra vårdinstitutioner. Även insatserna inom primärvården och den socia1a hemtjänsten har ökat.

Denna utveckiing har de1vis sin förkiaring i b1. a. den successiva urbaniseringen och omf1yttningen i landet. Den yrkesaktiva generationen har i stor utsträckning fiyttat ti11 arbetstilifäiiena, dvs. ofta från Iandsort ti11 tätort, e11er från den ena Iandsändan ti11 den andra. Detta har i sin tur medfört att den ä1dre generationen i många fa11 biivit kvar i hembygden. Kontakten me11an generationerna har genom denna utveckiing kommit att försvåras. också i de fa11 generationerna är bosatta på samma ort har en offensiv bostadspoiitik möjiiggjort att bostäder kunnat efterfrågas av a11a generationer, varför f1ergenerationsboendet kommit att sakna betydeise som bas för de yngres omsorg om de äidre generationerna.

En annan förändring som minskar möjiigheterna ti11 informe11a vård- och omvårdnadsinsatser är kvinnornas successiva insteg på arbetsmarknaden under efterkrigstiden. S1ut1igen har de sociaipoiitiska reformerna i form av b1. a. förbättrade foikpensioner, bostadsstöd och införande av ATP medfört att den ä1dre generationen b1ivit ekonomiskt sjäivständig i förhå11ande tili de yrkesaktiva.

Fortfarande speiar dock de informe11a omsorgerna me11an anhöriga en mycket stor roll. 01ika undersökningar visar att kontakten genera-

tionerna eme11an är omfattande och att de i vissa avseenden har ökat under de senaste åren.

Man kan konstatera att samhäiisutveckiingen i kombination med ett bostads- och sociaipoiitiskt reformarbete på ett omväivande sätt förändrat de äidres och handikappades ievnadsbetingeiser. Framföraiit har utveckiingen inneburit att de gamia har biivit mera sjäivständiga. Det har i sin tur medfört att stat, kommuner och iandsting har tagit ett ökat ansvar för dessa grupper. Något tilispetsat sku11e man kunna säga att samhäilets omsorger nu har utveckiats så iångt att vi, i en strävan att ge a11a en så god omvårdnad som möjiigt, har i viss utsträckning passiviserat och ryckt undan förutsättningarna för ett aktivt och meningsfulit skapande 1iv.

Statsmakterna 1ade år 1957 fast samiade riktiinjer för omsorgen om de äidre. I programmet möter man principer som fortfarande är lika aktue1- 1a, t. ex. inriktningen på åtgärder som ska11 göra det möjiigt för äidre att bo kvar i sina hem. Det sku11e under1ättas b1. a. genom en utbyggd sociai hemtjänst. Sjukvården skulie förstärkas och o1ika former av öppen vård uppmuntras. En ny syn på de äidres möjiigheter och rättigheter hade börjat växa fram.

I 1964 års program om åidringsvården föresiogs en utbyggnad av Eldreomsorgen. En av de viktigaste punkterna var att göra det möjiigt för pensionärerna att bo kvar hemma. Konkreta åtgärder genomfördes i form av bättre bostadsförbättrings1ån och statsbidrag ti11 socia1 hemhjäip. Ett tidsbegränsat statiigt iånestöd ti11 byggande av sjukhem infördes. Som vi11kor för iånen gä11de att sjukhemmen skuiie få en hem1iknande karaktär. Programet syftade så1edes ti11 de1s en kraftig satsning på bättre bostäder och en utbyggnad av särskiida serviceinsatser för att därmed göra det möjiigt för de äidre att bo kvar i sin invanda miijö, deis en snabb utbyggnad av iångtidssjukvården.

En iagändring av betyde1se för b1.a. de äidre var den ändring som gjordes i sociaihjäipsiagen år 1968 i syfte att förtydiiga kommunernas skyidighet att svara för omvårdnad för den som behöver det. Genom uppsökande verksamhet sku11e kommunerna ta reda på behoven.

av vård- och boendeformer . . . 53

Önskadlutveckling

Samtidigt som insatserna för sociai hemtjänst och primärvård byggts ut ti11hör Sverige som nämnts de lander som har ett högt antai institutionspiatser i relation ti11 antaiet ä1dre. Liknande förhå11anden råder när det gä11er 1ångtidssjukvården, psykiatrin, omsorgerna om utveckiingsstörda m.f1. grupper.

Institutionerna har för olika grupper handikappade spe1at en central ro11 i den socia1po1itiska utveck1ingen. Det har varit och är fortfarande i viss mån ett uttryck för samhä11ets strävan att ta hand om och skydda medborgare som inte kan k1ara sig på egen hand.

Vissa institutioner kom till för kiart avgränsade grupper och/e11er för specieiia ändamåi. Hit hör t.ex. institutionerna för psykiskt utveck- Iingsstörda, vanföreanstalterna för röreisehindrade, skolinternat för b1inda och döva. Vissa institutionsformer har försvunnit, t.ex. vanföreansta1terna, medan andra he1t ändrat karaktär, t.ex. skoiinternaten. Insitutionsformerna för psykiskt utveckiingsstörda genomgår f.n. en betydande omvand1ing. Efter utredning bereds frågan om omsorgerna om de psykiskt utveckiingsstörda i sociaidepartementet.

Handikappade som saknade möjiighet ti11 egen försörjning betraktades i många fail som sjuka e11er ansågs vara så svaga att de var i behov av samhäiiets stöd. Med dåtida synsätt fö11 det sig därför natur1igt att handikappade togs in på å1derdomshem e11er sjukhem. Fortfarande 1ever detta synsätt uppenbariigen kvar i vissa kommuner. Den senaste statistiska redovisningen av å1derdomshemmen visar att den 31 december 1982 bodde 816 personer under 65 år på åiderdomshem, varav 196 personer var 59 år e11er yngre. Fortfarande förekommer det också att unga röreisehindrade skrivs in på 1ångvårdsk1inik e11er sjukhem på grund av att bostads- och servicefrågan ej kunnat iösas.

Dagens institutioner är inte utformade vare sig när det gäiier miijön e11er verksamheten för att kunna ti11godose handikappades behov. Effekterna för den enski1de är i många fa11 förödande. Bristande stimuians, torftigt kuitur- och nöjesiiv, passivisering, sociai iso1ering är några av de negativa sidorna handikappade möter på institutionerna.

54 Önskad utveckling av vård- och boendeformer . . .

5.2 Utveck1ingen under 1980-talet

Av kommunernas och iandstingens p1aner framgår att resurser och verksamheter för att öka möj1igheterna för ä1dre och 1ångtidssjuka att bo kvar hemma prioriteras a11t starkare. En utbyggnad och utveckiing av bostadsknutna och bostadsnära vårdformer pågår. Likaså diskuteras en renod1ing av 1ångvårdsk1inikernas funktion.

Inga åiderdomshem byggs e11er pianeras och befint1iga hem byggs om ti11 öppnare vård- och omvårdnadsformer. Antaiet platser minskar med meiian 700 och 900 per år. Anta1et servicehus ökar inte i samma takt som tidigare. Det finns en strävan att så många människor som möj1igt, oavsett handikapp e11er andra funktionshinder, ska11 kunna bo kvar i sin bostad e11er f1ytta till en bostad i ett vaniigt bostadsområde. Åtminstone ska11 man kunna fiytta ti11 en bostad som iigger i samma bostadsområde som man bott i tidigare.

De servicehus som byggdes under 1970-taiet är i vissa fa11 stora och har därigenom fått en institutionsprägei. De servicehus som byggs e11er pianeras i dag är mindre. En annan väsentiig och positiv tendens är att a11t f1er serviceiägenheter iniemmas i det van1iga bostadsbeståndet.

Antaiet vårdpiatser inom psykiatrin har minskat med ca 35 % under de senaste decennierna. Fortfarande bedrivs dock huvudde1en av den psykiatriska vården vid de f.d. mentaisjukhusen.

Nya öppnare vårdformer för personer med å1dersdement beteende prövas med framgång i försöksverksamheter. På många sjukhem finns piatser avsatta för ti11fä11ig visteise för s.k. växe1vård och för aviösning av anhöriga. Antaiet nattpatrulier byggs ut och den sociaia hemhjä1pen utökas för att ge service också på kvä11ar och he1ger. Samtiiga verksamheter, som är nödvändiga i den framtida äldreomsorgen, finns a11tså redan i dag, men bara de1vis och i vissa kommuner.

Utveckiingen går såiedes åt rätt hå11, men ännu återstår mycket att göra för att den bostadsanknutna och bostadsnära vården och omsorgen* ska11 vara fu11t utbyggd. En viktig grund för den fortsatta utveck- 1ingen har iagts genom det nya ersättningssystem ti11 häiso- och sjuk-

Önskad utveckling av vård- och boendeformer . . . 55

vården som behandias närmare i avsnitt 7.2.1 och som är utformat för att främja en utveckiing mot öppnare boendeformer och ökad hemsjukvård.

5.3 Den fortsatta utveckiingen

5.3.1 _I§1_1_m§n_1‘£rj_k1;_n_1_n_g

Antalet äidre ökar under 1980-talet, och de äldsta ökar mest. Det är framför aiit i dessa åidersgrupper de stora vård- och omvårdnadsbehoven

01ika undersökningar visar giädjande nog att äidre är friskare

uppstår.

än förr. Dagens 70-75-åringar är t. ex. vitaiare än motsvarande åiders-

för bara fem år sedan. Nio av tio 79-åringar är så friska att de grupp kiarar sig i en egen bostad. Även andra grupper med funktionshinder har bättre förutsättningar att kiara sig i en vaniig bostad genom tidigare insatt och val fungerande rehabiiitering.

I dag vårdas många äidre och handikappade av anhöriga. Genom en aktiv utbiidnings- och arbetsmarknadspoiitik antas andeien kvinnor som förvärvsarbetar att öka ytteriigare även i äidre åidersgrupper. Dessutom kommer de anhöriga i stor utsträckning att sjäiva vara så gamia när föräidrarnas vårdbehov uppstår att de inte har möjiighet att erbjuda en mer omfattande hjäip. Dessa utveckiingstendenser taiar för att anhörigas insatser får fortsatt stor betydeise för personer med små e11er

medan deras möjiigheter att kiara av mera omfatmåttiiga hjäipbehov, tande behov av hjäip kommer att minska.

Måiet är att a11a människor med funktionshinder som så önskar ska11 ha en med god funktion och tiiigängiighet i

sjäivständig permanentbostad det vaniiga bostadsbeståndet. Äidre och handikappade är mer än andra hänvisade ti11 att vistas i sin bostad och bör därför kunna beredas en tiiifresstäiiande bostadsstandard. Vård, omvårdnad, social och annan träning och sysseisättning och annan service ska11 kunna ges i hemmet e11er i bostadsanknutna närserviceiokaier.

Utveckiingen pekar mot att den personai som arbetar med vård och omvårdnad etc. i större utsträckning kommer att arbeta i arbetsiag

56 Önskad utveckling av vård- och boendeformer . . . SOU i984:78

inom bostadsområdet. Samverkan mellan samhällsorgan, anhöriga, folkrörelser, bostadsförvaltare m. fl. kommer också att byggas ut.

I de fall barn eller vuxna med funktionshinder vårdas av föräldrar eller andra anhöriga behövs särskilda bostäder inom bostadsområdet där barnet resp. den vuxne kan vistas en kortare tid dels för att de skall kunna möta andra barn och vuxna och kanske för en periods intensivträning eller andra insatser, dels för att den anhöriga vårdaren skall få möjlighet att ägna sig åt andra aktiviteter.

För vissa människor med stora och kontinuerliga vård- och omvårdnadsbehov kan det vara nödvändigt att samlokalisera flera lägenheter så att de för vård och omvårdnad kan betjänas av samma personal. Det kan i så fall behövas särskilda personalutrymmen. I en del fall kan hjälpbehoven vara av den arten att ett fullt ut självständigt boende inte är möjligt. Det är dock i samtliga fall önskvärt att antalet lägenheter som är samlade inte blir för många för att undvika en allt för hög grad av kategoriboende, jfr avsnitt 2.1.1.

Om människor skall kunna bo kvar i sin tidigare bostad eller i en bostad i samma bostadsområde krävs en anpassning av bostaden och den yttre miljön. Det krävs också att vård, omvårdnad och service kan ges i hemmet i många fall dygnet runt.

En nyligen genomförd studie visar att ca hälften av de som flyttat till ålderdomshem skulle ha kunnat bo kvar i sin bostad. De flesta av dem som fanns med i undersökningen kunde fått minst dubbelt så mycket hjälp i form av hemsjukvård och social hemtjänst utan att det därför hade inneburit ökade kommunala/landstingskommunala utgifter. Studier inom långtidsvården visar att ca 20 % av de inneliggande patienterna enligt vårdpersonalens bedömning skulle kunna skrivas ut.

En annan studie visar bl. a. utvecklingen då gästerna vid ett ålderdomshem temporärt flyttade ut från hemmet vid en ombyggnad. De fick flytta till vanliga lägenheter. När de skulle få flytta tillbaka till hemmet ville de flesta stanna kvar i sina egna bostäder. Det finns även andra undersökningar som visar att även de som prövat på särskilda

vi ei ,__7, W,

Önskad utveckling av vård- och boendeformer . . . 57

vård- och boendeformer oftast föredrar en egen bostad. Ett problem i sammanhanget är att funktionsförmågan vid institutionsvisteise snabbt avtar. Den enskiides möjiigheter ti11 ett sjävständigt, oberoende 1iv med bibehåiien livskvalitet minskar efter mycket kort tid.

Ä1dre och handikappade kan såiedes i ökad utsträckning bo kvar hemma. Det går att fiytta ut från institutionerna till eget boende. Ett 1iv utanför institutionen ger he1t andra möjiigheter att 1eva ett vaniigt 1iv. I stäiiet för ett passivt 1iv finns förutsättningar för att vidmakthåiia och utveckia inneboende resurser. För att i11ustrera viika möjiigheter som finns och för att kiargöra vi1ka förändringar i bostadsområdena och omsorgens organisation som krävs har vi i samarbete med tre kommuner undersökt de konkreta möjiigheterna ti11 en ökad satsning på kvarboende i tre existerande bostadsområden av oiika karaktär. Resuitatet av dessa studier - som bekräftar de undersökningsresuitat som vi nu har återgett - sammanfattas i kapitei 6 och redovisas mer utföriigt i bi1aga 2.

Man kan säga att de humanitära måien och brukarnas önskemåi i detta fa11 stämmer vä] överens med samhälisekonomiskt fördeiaktiga iösningar. De ekonomiska fördeiarna av att människor i ökad utsträckning bor kvar i sina bostäder är de1s de inbesparade kostnaderna för att bygga och underhålia särskiida byggnader (institutioner) för vård och omvårdnad. Vidare vidmakthå11s - inte minst - människors att

viktigt egen förmåga sjäiva sörja för sig i större utsträckning, vilket innebär reiativt sett mindre omfattande kostnader för omvårdnad. Prestations- och funktionsförmågan kan upprätthåiias. Det b1ir inte he11er i så stor utsträckning fråga om en övervård. I fråga om de yngre ti11kommer att de i en dei fa11 kan börja arbeta. I kapite1 6 beiyser vi också vissa ekonomiska konsekvenser av en ökad inriktning på eget boende och öppen vård.

Det är dock viktigt att komma ihåg att de humanitära och ekonomiska vinsterna framför a11t sker på sikt. Under en överskådlig tid kommer det att finnas människor med sjukdomar och funktionshinder som bor kvar e11er vårdas på dagens institutioner. Många är mer e11er mindre så hospitaiiserade att det får anses orea1istiskt att de kan f1ytta tili ett mer sjäivständigt boende. På sikt är det eme11ertid nödvändigt att

58 Önskad utveckling av vård- och boendeformer . . .

de institutioner som är - och i öv-

svårföränderiiga byggnadstekniskt

- samt är ett sätt ti11 kravet rigt beiägna på o1yck1igt med hänsyn på integration i det van1iga samhä11s1ivet i första hand iäggs ned.

institutioner för vård och bör - om de ska11

Övriga långvarig omsorg

finnas kvar - om så att de människor som bor där kan erbjudas en

byggas ökad sjäivständighet i en bostad med en boendestandard likvärdig den övriga befolkningens.

Om det på kort sikt inte är möjiigt att uppnå en god boendestandard för a11a bör en upprustning ske tiil en acceptabei standard. Genom att människor i ökad utsträckning kommer att bo i vaniiga bostäder e11er stödbostäder med förde1aktiga finansieringsviilkor genom de statiiga bostadsiånen frigörs inom 1andstingen som kan användas för att förbättra såvä1 den fysiska som socia1a miijön vid befintiiga vårdaniäggningar. En sådan upprustning är naturiigtvis önskvärd även för de grupper som även på sikt kommer att vistas på oiika vårdaniäggningar därför att ins1aget av vård och omvårdnad är så starkt dominerande.

Samtidigt som sjäiva boendet förändras så att det uppfy11er a11nänt acepterade kvaiitetskrav så är det minst 1ika väsentiigt att förhåliningssättet till patienterna/gästerna ändras så att de betraktas som aktiva och rehabiliteringsbara. De bör betraktas som boende med samma rättigheter som andra och vården och omvårdnaden ska11 vara en service som de kan få på sina egna vi11kor. Ett må1 för framtiden är också att vården och omsorgen pianeras och ges i en dia1og med brukarna. Vi tror också att b1.a. handikapp- och pensionärsorganisationer kommer att spe1a en viktig ro11 att svara för tjänster av o1ika s1ag e11er att driva vissa verksamheter.

Vi är medvetna om att de vård- och omsorgsformer som vi förordar stäi- 1er nya krav på den personai som ska11 svara för vården och omsorgen. De ska11 arbeta i bostadsområdena på he1t andra vi11kor och i vissa situationer med mindre stöd av varandra än tidigare.

De nya vård- och omsorgsformerna kommer också att stä11a andra krav på oss som medmänniskor. Vi kommer att 1eva biand människor som för att x 1eva ett 1iv kommer att vara beroende våra

gott av oss, granntjänster

å

“

Öriskad utveckling av vård- och . . 59

boendefvormieyrj

och vår vilja att umgås och gemensamt delta i ett socialt liv i bostadsområdet. I kapitel 12 redovisar vi förslag som syftar till att stärka serviceutbudet och de sociala kontakterna i bostadsområdena.

5.3.2¶Äjdrgomsgrg

De allra flesta bor i vanliga bostäder och huvuddelen av dessa klarar sig själva eller med stöd av anhöriga. De reformer som kom till under 1960- och 1970-talen till stöd för äldres och handikappades möjligheter att bo i egna bostäder och delta i samhällslivet har varit och är betydelsefulla men inte tillräckliga. De äldres bostäder i det vanliga bostadsbeståndet är fortfarande i många fall bristfälliga samtidigt som resurserna för öppen hälso- och sjukvård samt social hemtjänst är otillräckligt utbyggda.

Inom den primärkommunala äldreomsorgen gavs under denna tid därför utrynme för utbyggnad av ålderdomshem och servicehus. Flertalet ålderdomshem har en låg standard i jämförelse med lägenheter i det vanliga bostadsbeståndet. De har i de flesta fall institutionsprägel som inte ger förutsättningar för ett normalt och självständigt boende. För närvarande planeras eller byggs inga ålderdomshem. servicehusen däremot ger de boende en god bostadsstandard. Den tidigare kraftiga årliga ökningen av servicelägenheter har numera avtagit betydligt.

Den framtida äldreomsorgen

Med utgångspunkt i dagens äldreomsorg och de mål som ligger till grund för den fortsatta utvecklingen är det nödvändigt med successiva förändringar under de närmaste 20 åren. Målsättningen bör vara att alla äldre på lång sikt skall ha en egen bostad med god funktion och tillgänglighet i det vanliga bostadsbeståndet eller i form av servicelägenhet (stödbostad). På sannolika grunder kommer det även i framtiden att finnas personer som ur vårdhänseende och ur trygghetssynpunkt behöver tillsyn och vård på institution. För att uppfylla målet om den enskildes självbestämmande, och därmed rätt till val av service- och stödåtgärd, måste också detta alternativ finnas.

60 Önskad utveckling av vård- och . . .

boendeformer

En förutsättning för att nå målet inom äldreomsorgen är att kommuner och landsting, som har ansvaret för denna verksamhet, samordnar sin planering och sina insatser. Genom en nära samverkan och ett gemensamt utnyttjande av resurserna skapas också förutsättningar att kunna utnyttja det gemensamma kunskapsunderlag som de båda huvudmännen besitter. Bland annat kunskapen om att åldrandet kan påverkas genom förändring av livsmiljö och livsstil, vilket bl.a. innebär att det förebyggande arbetet får stor betydelse, inte minst genom socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens medverkan i samhällsplaneringen för att minska eller undanröja hälsorisker och sociala missförhållanden.

De äldres behov av omsorg och vård måste i framtiden i större utsträckning än i dag vara grunden för hur resurserna fördelas. Man kan konstatera att dagens vårdutnyttjande har starkare samband med tillgången på vårdresurser än med förekomst av ohälsa. Situationen är likartad inom den kommunala äldreomsorgen. Det är mot denna bakgrund en viktig uppgift både inom socialtjänsten och hälso- och sjukvården att utveckla instrument för en behovsbaserad resursfördelning.

För att antalet insitutionsplatser skall kunna reduceras måste alternativen byggas ut i takt med en successiv minskning av platser inom somatisk långtidsvård och platser vid ålderdomshem. Avvecklingen av institutioner inom äldreomsorgen förutsätter därför framför allt förbättrade boendeförhållanden för äldre och att service och vård kopplas till bostaden.

De stora servicehusen med institutionsprägel bör reduceras. De ändamålsenliga servicehusen kan öppnas också för andra grupper än äldre. För att förverkliga målet om ett så normalt boende som möjligt bör antalet servicelägenheter (stödbostäder) i det normala bostadsbeståndet öka betydligt. Olika former av gruppboende och annat kollektivt boende bör utvecklas.

Den sociala hemhjälpen utgör hörnstenen i den äldreomsorg som skisseras fram till år 2000. Av grundläggande betydelse är också primärvårdens utbyggnad med väl utvecklade resurser för sjukvård i hemmet och dagsjukvård. För att dessa verksamheter skall fungera effektivt och kunna ge äldre trygghet, service och vård i det egna boende måste denna

Önskad utveckling av vård- och _. . . 61

boendeformer x

omvårdnad också kunna ges på kvällar, nätter och helger. Detta förutsätter i sin tur en fortsatt utbyggnad av larm, nattpatruller och jourverksamhet. Mindre områdeslokler och dagcentraler måste utvecklas för att ge lättillgänglig kollektiv service.

Genom en fortsatt omstrukturering av den slutna vården möter hemtjänstpersonal och landstingets personal nya brukargrupper. Ett ökat antal mycket gamla personer kommer att bo kvar i sina hem. också äldre personer kommer hem tidigare efter en vistelse på akutsjukhus. Fler långtidssjuka och svårt handikappade människor liksom psykiskt sjuka, utvecklingsstörda, åldersdementa samt personer med missbruksproblem kommer att finnas i det ordinära boendet, i gruppboende och olika former av kollektiv. För att möta de ökade kraven behöver personalen förändra sina kunskaper.

handikappades.bognge_ogh_omvårgngd

Regeringen har i skrivelse till riksdagen 1982/83:131 om handlingsprogram i handikappfrågor redovisat sina av

överväganden med anledning betänkandet (SOU 1982:46) Handlingsprogram i handikappfrågor (SOU - - 1982/83:27, rskr 262). Föredraganden konstaterar bl.a. att det av beredningsgruppen för internationella handikappåret framlagda handlingsprogrammet kommer att vara av stort värde i arbetet för att tillgodose angelägna behov inom handikappområdet.

Under avsnittet samhällsplanering och bostäder tar beredningen upp de handikappades framtida boende. Sammanfattningsvis pekar beredningen bl.a. på behovet av byggnaders och miljöers för handi-

tillgänglighet kappade. I anslutning härtill berörs också kravet på att hissar installeras i ökad utsträckning. Även andra behöver vid-

anpassningsåtgärder

tas för att byggnader skall bli för olika av han-

tillgängliga grupper dikappade. För vissa handikappade spelar ofta olika former av gruppboende en viktig roll och kan enligt beredningen utgöra det enda verkliga alternativet till institutionsboende. De problem för en omstrukturering av de handikappades boendeformer beredningen pekar på ligger i linje med de förslag som redovisas i detta betänkande.

62 Önskad av vård- och boendeformer . . .

utveckling

Bostadens anpassning är ofta avgörande för den handikappades behov av service i boendet. Dåiigt anpassade och utrustade bostäder innebär ökat behov av praktisk hjäip och därmed Iöpande kostnader. Det spege1vända, bra anpassade och utrustade bostäder innebär en engångskostnad och kanske inget behov a11s av praktisk hjäip i boendet. Detta samband är viktigt att beakta inte bara av ekonomiska ska} utan också ur den enskiides synpunkt, att kunna 1eva ett fritt och oberoende 1iv i egen bostad.

Bostadens anpassning kan dock bara ti11godose en persons krav ti11 en viss gräns. Därefter avgör graden av funktionsnedsättningen hur mycket hjäip som behövs. För att kunna 1eva ett fritt och oberoende liv i den egna bostaden utgör tiiigången på service i o1ika former en viktig och integrerande dei av boendet. Handikappades boende rymmer t.ex. en komp- 1exitet som stä11er krav på att det finns anpassade bostäder med varierande utformning och ti11gång ti11 en f1exibe1 praktisk hjäip.

Psykiskt utveckiingsstörda

Inom omsorgsvården pågår en avveckiing av stora kategoribundna institutioner. De utveckiingsstörda bor nu i mindre ko11ektiv, inackorderingshem, e1evhem etc. Para11e11t med det strävar man efter att skapa sysseisättning för de utveckiingsstörda antingen i form av förvärvsarbete e11er i verksamhet vid vårdhemsanknutna e11er fri-

genom deitagande stående dagcenter.

I framtiden kommer ännu fier utveck1ingsstörda barn att ges möjiigheter till ett norma1t boende, dvs. i föräidrahem e11er annat enskiit hem (fami1jehem). som en förutsättning för att föräidrar/anhöriga ska11 k1ara av sina handikappade barn, krävs b1.a. att aviösning/stöd (korttidshem) i För ett mindre anta1, i

erbjuds ti11räck1ig omfattning. huvudsak ungdomar, b1ir det fråga om ett ko11ektivt boende i mindre grupper integrerat i normai bebyggeise (eievhem).

Utvecklingen för de psykiskt utvecklingsstörda barnen och ungdomarna innebär att de, den dag de blir vuxna, självfallet skall få bo kvar ute i samhället och inte placeras på vårdhem. Det finns varken sociala, psykologiska, tekniska eller medicinska skäl för en sådan planering.

Sammanfattningsvis kan boende för handikappade inte planeras utan att samtidigt beakta behovet av vård och service. Därför måste planeringen utöver bostäder omfattas vilket lokalbehov i bostadsområdena andra verksamheter kräver, t. ex.: - lokaler för att bereda

handikappade meningsfull sysselsättning

- lokaler för av hemmaboende

ADL-träning handikappade och psykiskt

handikappade

- inom sociala och

personalgrupper hemtjänsten primärvården

- hälsocenter

primärvårdens

-

omsorgernas organisation.

5.3.4 1åpd_a_v

âomatigk: låpgtidsâjpkg

Utbyggnaden av den somatiska långtidsvården har lett till att vi i dag har ca 50 000 långvårdsplatser i hela landet. Ungefär en tredjedel eller ca 17 000 betecknas som klinikplatser, en tredjedel finns vid centrala sjukhem eller fristående långvårdssjukhus och en tredjedel vid lokala sjukhem som till stor del har byggts under senare år.

under de senaste åren har flera studier gjorts som visar att många av patienterna inom den somatiska långtidssjukvården med rätt anpassad vård och omsorg skulle kunna skrivas ut till ett eget boende. Till några av de mest uppmärksammade studierna hör Spris rapporter från Sundsvall och Vetlanda. Landstingsförbundets patientinventering inom somatisk långtidssjukvård 1983 visar bl. a. att 20 % av de inneliggande

64 av vårdá och boendeformer . . .

Önskad utveckling

patienterna sku11e kunna skrivas ut. Resuitaten bekräftar att det är vårdens och resurstiiigången och inte patienternas behov

organisation av vård och service som i första hand bestämmer vårdformen.

I takt med att ande1en ä1dre i samhä11et ökar så ökar ande1en med å1dersdement beteende. Hittiils har vård och behandiing av denna grupp i stor utsträckning bestått av att de som inte k1arar sitt eget boende erbjudits plats inom den psykiatriska vården e11er inom somatisk

Undersökningar visar eme11ertid att institutionsvård ofta

1ångtidsvård.

1eder ti11 och minskar den förmåga åidersdementa kan ha kvar

passivitet att k1ara vissa funktioner sjä1va.

År 2000 kommer det att finnas ett betydligt mindre behov av

Under tiden fram ti11 sekeiskiftet kan sannoiikt

iångvårdsenheter.

anta1et vid iångvårdsenheter i det närmaste ha1veras

vårdp1atser

jämfört med dagens situation. Detta kan ske huvudsakiigen genom att de centraia sjukhemmen successivt avveckias. En förutsättning för detta är att 1ångvårdsk1inikernas funktion renodias ti11 att riktas på utredning och rehabiiitering. Inom Iänssjukvården svarar kiiniken för den

och iångvårdsmedicinska kunskapen. Kiiniken har också geriatriska

funktioner när det gä11er konsu1tverksamhet, utbiidning och viktiga utveckiingsarbete för primärvården.

De iokala sjukhemmens funktion kommer också att förändras. De ska11 i första hand vara en resurs för att öka de äidres möj1igheter att bo kvar hemma. Detta innebär, att verksamheten kommer att vara inriktad på en tidsbegränsad viste1se där växeivård och aviastning av anhöriga är

insatser. Anta1et vid de 1oka1a sjukhemmen kommer att viktiga piatser vara ungefär detsamma som i dag, men de kan ge vård åt ett större anta1 personer.

5.3.5 !ård_av psykiskt_siuka

Historiska förhåiianden och vårdtraditioner har bidragit ti11 att en äidre vårdstruktur bevarats. Psykiatrin har varit uppbyggd så att patienterna avskiijts från samhäiiet. Den tidigare 1agstiftningen, som fanns kvar ända fram ti11 år 1967 och som innebar att människor kunde tas in mentaisjukhus och hå11as kvar där mot sin viija så iänge de

på

boendeformer

var i behov av vård, har också bidragit ti11 att utveck1ingen av de psykiatriska vårdformerna har gått Iångsamt. Först år 1959 öppnades vissa möjligheter att bedriva friviiiig vård på mentaisjukhusen.

Den psykiatriska vården har under det senaste decenniet genomgått en snabb och positiv utveck1ing. Från att tidigare ha omhändertagit och förvarat patienterna har den fått en a11t mer aktivt behand1ande och rehabiiiterande inriktning. De stora institutionerna med sin hierarkiska uppbyggnad utgör ett hinder för patientens möjlighet att fatta egna besiut. Personaiens inriktning på omhändertagande av sina patienter kombinerat med många patienters önskan att bii omhändertagna kan motverka en norma1isering. I dag pågår en snabb med inrikt-

förändring ning mot öppna och haivöppna vårdformer i en områdesindeiad

psykiatrisk vårdorganisation. Samverkan sker också med sociaitjänsten. Vårdtiderna i siutenvården förkortas.

Den psykiatriska vården är dock fortfarande i betydande omfattning koncentrerad till menta1sjukhusen och därigenom 1åst ti11 en otidseniig vård. De sista sjukhusen uppfördes så sent som i början av 1960-ta1et. Ku1men i antaiet vårdpiatser vid psykiatriska kiiniker vid

menta1sjukhus och vid sjukhus för huvudsakiigen somatisk vård nåddes år 1964 med drygt 29 000 p1atser. Sedan dess har vårdpiatsantaiet successivt minskat ti11 f.n. ca 18 000. Under perioden 1962-1980 minskade piatsantaiet vid mentalsjukhusen med ca 10 000. Piatserna i s1uten vård beräknas under ytteriigare ett antai år fortsätta att minska med ca 1 000

per år.

Psykiatrins förändrade inriktning får som konsekvens att den psykiatriska vårdorganisationen måste förändras. Varje ska11 en

patient ges individueiit anpassad behandiing, där man tiiiämpar heihetssyn, normaiisering, närhet, kontinuitet, tidiga insatser, tiiigängiighet och medansvar.

Socia1styre1sens psykiatriprogram Rikt1injer för utveckiing av psykiatrisk vård under 1980-taiet innebär ett klart för

stäiiningstagande att denna sam1oka1iseras med övrig häiso- och sjukvård. Det innebär i stora drag att den psykiatriska korttidsvården bör vara en med den övriga iänssjukvården iikvärdig dei och finnas ti11gäng1ig ti11sammans

66 Önskad av vård- och . . .

utveckling boendeformer

med denna vid vanliga läns- och länsdelssjukhus. Huvuddelen av långtidsvården av äldre personer med psykiska sjukdomar, främst de åldersdementa, bör i framtiden ges vid lokala sjukhem. Övriga psykiskt långtidssjuka patienter, som domineras av patienter med diagnosen schizofreni, bör i framtiden erhålla vård på annat sätt än i traditionell slutenvård. Denna grupp av psykiatriska långvårdspatienter kommer således i framtiden att vara för liten för att utgöra underlag för självständiga mentalsjukhus.

Enligt socialstyrelsens bedömning skulle 6 000-10 000 patienter kunna flytta ut från psykiatriska vårdinstitutioner under de närmaste åren. Flertalet av dessa skulle kunna klara sig i vanliga lägenheter med stöd av socialtjänsten samt hälso- och sjukvården. För en del av patienterna kan det vara lämpligt med gruppbostäder för förslagsvis 3-5 personer i en gemensam lägenhet. Sådana gruppbostäder bör då självklart omfatta ett rum för varje boende plus gemensamma utrymmen. Gruppbostäderna bör vara helt integrerade i samhället och inte tillhöra sjukvårdsorganisationen. Fortfarande föreligger dock behov av eller sär-

institutioner

skilda stödbostäder för ett visst antal patienter. Dessa bör ordnas i form av hem för boende och behandling, integrerade i vanliga bostadshus. Sådana hem bör vara små, dvs. i storleksordningen 10-20 platser.

Resurserna inom psykiatrin skall i framtiden finnas i en sammanhållen organisation. Klinikerna med bas vid länssjukhusen/länsdelssjukhusen skall ett sammanhållet vårdansvar för all psykiatrisk vård inom ett

ges geografiskt avgränsat område. Befolkningsunderlaget är ca 100 - 150 000 invånare. Denna process pågår nu på de flesta håll i landet. Klinikernas område uppdelas vanligen i delområden, med befolkningsunderlag på ca 30 000 invånare, för vilka ett psykiatriskt team med personal av olika kategorier har ansvaret. Inom delområdena samlas resurser för

såväl öppen vård och dagsjukvård som dygnet-runt-vård.

För att den önskade omstruktureringen av den psykiska vården skall kunna ske måste olika hinder övervinnas. Ett hinder är att synen på psykisk sjukdom ofta präglas av rädsla och fördomar. När psykiskt långtidssjuka personer skrivs ut till egen bostad kan de möta fördomar och

, Önskad utveckling av vård- och boendeformer .. . 67

räds1a hos aiimänheten. Även den kommun där sjukhuset är be1äget kan vara negativt instä11d ti11 att många patienter bosätter sig inom kommunen för att 1ätt kunna utnyttja sjukhusets resurser. Genom att vården är koncentrerad ti11 sjukhuset förhindras en utskrivning ti11 hemkommunen. Den starka koncentrationen av vårdresurser ti11 mentaisjukhusen bidrar tili att dessa på vissa orter har en stor betydeise för sysse1sättningen. Arbetsmarknadspo1itiska skä1 kan därför 1igga ti11 grund för att man önskar bevara verksamheten oförminskad. Dessa frågor kommer att behandias i det fortsatta utredningsarbetet (kapitei 13).

Psykiatrins framtida inriktning har diskuterats i o1ika sammanhang. B1.a. har Landstingsförbundet, socia1styre1sen, Spri och Svenska kommunförbundet på uppdrag av socialdepartementet i en gemensam rapport Psykiatri i samverkan redogjort för exempe1 på förändringsarbete och pekat på vikten av samverkan på o1ika nivåer och på betydeisen av gemensam p1anering me11an 1andstingen och kommunerna. Förbundsstyreiserna i de båda kommunförbunden har besiutat rekommendera primärkommuner och 1andsting att i den mån så inte redan skett snarast påbörja ett samordnat konkret och åtgärdsinriktat pianeringsarbete om psykiatrins utveck- 1ing.

I socia1beredningens betänkande (SOU 1984:64) Psykiatrin, tvånget och rättssäkerheten har Iagts fram förslag ti11 ny psykiatrisk tvångsiagstiftning. Såväi av betänkandet som av regeringens direktiv ti11 beredningen framgår den starka markeringen av att färdriktningen är mindre tvångsvård och fortsatt utf1yttning från institutionerna ti11 öppnare vård- och boendeformer. I betänkandet förs också fram synpunkter på samarbetet me11an socia1tjänst och psykiatri framför a11t beträffande patienter som skrivs ut från menta1sjukhusen.

t SOUl98m78

68 liurkvarboendekanjiänüas

6 HUR KVARBOENDE KAN FRÄMJAS - TRE KONKRETA EXEMPEL

6.1 Inledning

Vi har tidigare slagit fast att en av de viktigaste uppgifterna för att uppnå de mål för de gamlas och handikappades boende som vi har angett är att förbättra bostadsmiljöerna så att möjligheterna ökar för de som drabbas av sjukdom eller funktionsnedsättningar att bo i ordinärt boende.

Av grundläggande betydelse är den fysiska tillgängligheten för människor med funktionsnedsättningar. Det handlar om rörelsehindrade, människor med nedsatt orienteringsförmåga till följd av synskador, utvecklingsstörning, psykisk sjukdom eller demens, döva eller hörselskadade samt allergiker. Både byggnadernas utformning och den yttre miljöns funktion för dessa grupper måste uppmärksammas.

En annan viktig fråga är tillgången på bostäder av olika slag och speciellt då sådana som kan erbjuda möjligheter att få särskild hjälp och stöd i boendet.

En tredje faktor utgör tillgången på offentlig och enskild service och olika slags verksamheter inom bostadsområdena.

Slutligen har den sociala miljön särskilt stor betydelse för boendekvaliteten för gamla och handikappade.

På en del håll i landet har arbete inletts med att planera för en sådan förbättring och komplettering av boendemiljön att möjligheterna ökar för gamla och handikappade att bo i ordinära bostäder. I flertalet kommuner och landsting arbetar man på att decentralisera vård och service genom en utbyggnad av den service och vård som kan ges i den vanliga bostadsmiljön. Vidare pågår försök med olika slag av små vårdanläggningar och specialbostäder som är integrerade i vanliga bostadsområden.

Hur kvarboende kan 69

främjas

Vi har emeiiertid inte funnit några en sådan samiad och exempe1 på systematisk översyn av Iägenhetsutbud, boendemiijö och ti11gång på vård, omvårdnad och service som kunde utgöra underiag för mera genere11a överväganden om de praktiska och ekonomiska förutsättningarna för och konsekvenserna av en kraftigt ökad satsning kvarboende för

på

människor med särskiida behov av stöd och hjäip. Vi har därför valt att i samarbete med berörda kommuner studera tre referensområden som representerar bostadsområden av o1ika typ, nämiigenz

1. Torpaområdet i Jönköping representerande ä1dre bostadsområden med fierbostadshus, spiittrat ägande,

dåiig

tillgängiighet, vikande serviceunderiag, många äidre boende.

2. Marieområdet i Umeå, representerande nya bostadsområden med fierbostadshus, en/få ägare, få ä1dre boende, möjiigheter ti11 komp1etteringsbebygge1se och/e11er utnyttjande av tomma Iägenheter.

3. 0nsa1a i Kungsbacka, representerande småhusbebygge1se i mindre serviceorter, e11er i

egnahemsområden

tätorternas ytterområden med många ä1dre boende, vikande serviceutbud, dåiig ti11gäng1ighet.

För dessa områden har sammanstäilts uppgifter om nuvarande förhåiianden vad avser befoikningssammansättning, utbud av

bostadsförhåiianden,

service och vård etc. Dessa kunskaper samt de kunskaper som sam1ats in om o1ika sätt att ti11g0dose behov har de gam1as och handikappades utnyttjats för att anaiysera de praktiska för och förutsättningarna konsekvenserna av o1ika vägar att utveckia sjäivständigt boende för gam1a och handikappade i dessa oiika typer av bebyggeise. Resuitatet av studierna redovisas mera utför1igt i biiaga 1. I detta sammankapitei fattas de viktigaste resuitaten och de ekonomiska ka1ky1er som vi har kunnat göra på grundvai av det redovisade materia1et.

Vi vi11 betona att de redovisningar vi iämnar här inte ska11 to1kas som arbetsgruppens synpunkter på vad som bör göras i de aktue11a områdena. De redovisar heiier inte stä11ningstaganden från de berörda komunernas sida. Syftet med redovisningen har primärt varit att

ge oss underTag

70 SOLIw8m78

Iiurkvarboendekanjiänüas

för bedömningar av vilken typ av insatser som kan behöva främjas för att stimulera en utveckling av de gamlas och handikappades boende i den

vi önskar. Vi har emellertid också bedömt att analyserna kan riktning ha ett mera allmänt intresse genom de konkreta exempel de innehåller på olika slag av åtgärder och de kostnadsjämförelser som görs samt även som illustration av en arbetsmetod för planering av bostadsförsörjning, social omsorg och sjukvård.

6.2 Torpa i

Jönköping

6.2.1 guva5ande_jörh§llandgn

Bostäder

Stadsdelen Torpa ligger centralt i Jönköping. Bebyggelsen, som består av trevåningshus, är uppförd under 1930- och 40-talen. Fastigheterna är huvudsakligen i privat ägo. I området finns 5 700 boende varav 1 900 pensionärer. Ca 1 000 av dessa är 70 år och däröver.

I området finns 4 000 lägenheter. Bostäderna är otillgängliga för rullstolsbundna och personer med gångsvårigheter då hissar saknas. Bottenvåningarna är belägna en halv trappa ovan markplanet.

Bostäderna är moderna - i den bemärkelsen att de har kök, toalett, bad

med avseende dels - främst kök m. m. - men otidsenliga på utrustning och bad - och dels på handikappanpassning av lägenheterna. De flesta lägenheterna är små, 3/4 är på två rum och kök eller mindre.

Inom området finns ett nytt (1980) servicehus med 81 lägenheter och möjligheter till service, mat, terapi, fotvård och ett stort antal aktiviteter. Dessutom finns 12 servicelägenheter intill servicehuset. Det finns vidare 24 pensionärslägenheter i form av bostadsrättslägenheter ett rum och kök, inköpta av kommunen. Dessutom finns ett

på

70-tal lägenheter som i varierande grad har anpassats till handikappade I med stöd av bostadsanpassningsbidrag.

\

SOU198¢78 . 71

Ilurkvárboendekanfränüas

Service och hjä1p i hemmet

Tota1t 389 boende i vaniiga bostäder i området har hemtjänst och hemsjukvård, eiva boende är dagvårdspatienter.

I området har 13 boende fått trygghetsiarm insta11erat (förutom de boende i servicehus och servicelägenheter) och 260 har färdtjänst. Matdistribution förekommer inte utan pensionärerna i området är hänvisade ti11 servicehusets matsai. Undersökning av hemtjänstpersona1ens arbetsuppgifter i ett av hemvårdsdistrikten visade att bara en av tio får s. k. person1ig hjä1p - de övriga får främst hjä1p med städning, matlagning 0. dyl. Av dessa får endast en av to1v hjälp mer än sju timmar i veckan.

En dei Torpabor har biivit hänvisade ti11 bostäder utanför Torpa. I servicehus utanför området bor 45 äidre och på 1ångvårdsk1iniker 36 patienter.

B1and de boende på servicehusen har respektive föreståndare/över1äkare bedömt att tota1t 77 personer har förutsättningar att k1ara ett eget boende dock under förutsättning att bostaden är modern, handikappanpassad samt att hemsjukvård, dagvård och hemtjänst kan erbjudas efter behov.

6.2.2 gtvegkliggsmöjljghetgr

Som underiag för kommunens stä11ningstagande om inriktningen på den framtida förnye1severksamheten i området har kommunen iåtit utföra en bostadssociai inventering. Som under1ag för att bedöma de ä1dres förutsättningar för kvarboende gjordes en undersökning av personer som var 70 år och ä1dre. Av dessa hade ca hä1ften sådana prob1em med antingen bostaden, ensamhet och iso1ering e11er hä1sa att kvarboende försvåras. Det gä11er såväi boende med som utan hemtjänst. Då probiemen med bostaden sammanhänger med bristande ti11gäng1ighet och handikappanpassning och då häisoprobiem i hög grad utgjordes av röreiseinskränkningar gjordes inom kommunen bedömningen att ombyggnad med hiss och förbättrad handikappanpassning kan förbättra kvarboendeförutsättningarna för 2/3

i 72 Hur kvarboende kan främjas

av dessa boende. Uppräknat ti11 he1a antaiet ä1dre i området innebär detta att för ca 300 äldre kan ombyggnad med hiss

och handikappanpasspassning väsentligt förbättra kvarboendeförutsättningarna.

Beträffande de sociaia nätverken i området fann man att de ä1dre främst hade kontakter med ett litet antai närboende i samma Därav

å1dersgrupp.

drog man siutsatsen att ombyggnad borde inriktas att åstadkomma ett

på

utbud av ti11gäng1iga 1ägenheter i varje kvarter. Detta bör vara så stort att a11a de ä1dre sku11e kunna få en bostad som innebär möjiigheter ti11 1ångsiktigt kvarboende.

Inriktningen på sjäivständigt boende har ansetts innebära att Iångvårdskiiniken i Jönköping kan avlastas och att 1ägenheter i servicehus kan utnyttjas av andra än de som idag bor där.

På 1ång sikt har servicehuset setts, inte som en bostadsform förbehåi- 1en för vårdbehövande boende, utan snarare som en bostadsform för sådana som p.g.a. vårdbehov, socia1a omständigheter o.dy1. saknar tiilräck1iga sociaia nätverk för ett individue11t boende.

På kortare sikt har servicehuset emeliertid ansetts kunna utveckias ti11 att ta emot människor med större hjäipbehov. Det sku11e därmed kunna aviasta den s1utna 1ångtidssjukvården och snabbt ge 1ångvårdspatienter möj1ighet ti11 bättre boendestandard. De gemensamna utrymmena i huset sku11e kunna utnyttjas för dagvård eventue11t i kombination med en mindre 1oka1 vårdcentral. Ytteriigare en vårdcentra1 kan vid behov föriäggas tiil ett område för komp1etteringsbebygge1se eventue11t i kombination med gruppbostäder.

Denna utveck1ing mot ökat kvarboende och sjä1vständigt boende sku11e medföra krav på kraftig utbyggnad av hemtjänsten. De kommuna1a vårdbiträdena utgör basen för socia1 service och vård ti11 de boende. En grov uppskattning av behovet av utbyggnad av den kommuna1a hemtjänsten vid ett ökat kvarboende en1igt ovan har gett vid handen att det sku11e krävas ytteriigare 500 timmar per vecka, dvs. en ökning med 25 %. Det sku11e behövas ytter1igare 20 hemsamariter som arbetar på deitid i två arbetsiag för att ti11godose omvårdnadsbehoven.

/s0U198«78 fiurkvarboendekanfränqas 73

Hemtjänstens arbetslag behöver också personallokaler. Med hänsyn till behovet av närhet, personkännedom och lokal förankring bör lokalerna vara spridda inom området. Lokalerna skulle med fördel kunna förläggas till ett antal serviceknutpunkter (områdeslokaler) för de boende i området. Det skulle totalt kunna röra sig om ca sju sådana områdeslokaler utspridda på områdets ca 40 kvarter.

Gemenskap och trygghet

Hemtjänstens uppgift är bl.a. att häva tilltagande isolering. Hemtjänstpersonalen skall fungera som en länk mellan den äldre och samhällslivet. En viktig uppgift för hemtjänsten är att stärka individens förmåga till självständig livsföring, att ta vara på det friska.

Hemtjänstens verksamhet i Torpa inriktas f.n. till stor del på att sköta olika praktiska sysslor. Genom att även fungera som professionella samtalspartner och medmänniskor blir hemtjänsten också ställföreträdare för samhället. Därmed kan hemtjänsten leda till ytterligare isolering och stort vårdberoende. I stället för att stärka individen och kontakterna med samhället kan den leda till större beroende av professionell hjälp och därmed bli institutionsförberedande.

Ett sätt för hemtjänsten att etablera, vidmakthålla och stärka de äldres sociala nätverk är att verka för ökad kontakt mellan boende. Det kan ske genom att hemtjänstverksamheten i större utsträckning anknyter sin verksamhet till andra aktiviteter i området. En bas för detta kan skapas genom de föreslagna områdeslokalerna som kan ges en rad funktioner, inte enbart riktade till gamla och handikappade. områdeslokalen skulle kunna utgöra basen för ett arbetslag som delar sin tid mellan arbete i områdeslokalen och den vanliga tjänstgöringen i äldres och andra servicebehövandes bostäder.

I områdeslokalen kan finnas t.ex.

. kök och matplats . fritidslokal och samlingslokal . kiosk eller mindre dagligvarubutik

74 Hur kvarboende kan främjas

. möjlighet ti11 tvätt, matdistribution, hemsändning av varor,

1armcentra1, reception, tekniska hjä1pmede1 för samariter

(trygghetslarm bör med fördei kunna koppias ti11 områdesiokaien) . reception för decentraiiserad fastighetsförva1tning, underhå11,

städning, budtjänst en a11t-möjiig-man . arbetsiokal och personaiutrymmen för hemtjänsten

6.3 Marieområdet i Umeå

6.3.1 guvarandg jorhåilandgn

Bostäder

Marieområdet är beiäget ca 3 km från Umeå centrum. Området är uppfört under 60- och 70-ta1en. Det är ett attraktivt bostadsområde med en biandning av småhus och 1ägenheter i fierbostadshus. I området finns ca 8 000 boende, varav ca 400 pensionärer. Ca 250 är 70 år och äidre.

I området finns ca 3 000 iägenheter, varav 1 000 småhus. F1erta1et 1ägenheter är större än 3 rum och kök. Av iägenheterna i fierbostadshusen är endast 24 % mindre än 3 rum och kök.

Småhusen i sydvästra deien och de ca 700 mark1ägenheterna i områdets norra dei är byggda i två p1an. Bara i två ioftgångshus i områdets nordöstra dei är iägenheterna ti11gäng1iga. De används de1vis för serviceboende som ett annex ti11 servicehuset. Övriga iägenheter i e1va sjuvånings punkthus i den sydöstra deien av området har visser1igen hiss men hissens stannp1an Iigger inte i markpianet. De resterande ca 1 000 iägenheterna är beiägna i trevåningshus. Husen saknar hiss och nedre våningspianet är be1äget en haivtrappa över markp1anet.

Marieområdet de1as av en nord-sydgående ås. De de1ar av området som Iigger väster om åsen och som utesiutande innehåiler småhus och markiägenheter har en sådan topografi att förfiyttningar utomhus för

å personer med gångsvårigheter e11er i ru11sto1 har ansetts vara i det

å närmaste omöjiiga. Därti11 kommer att den socia1a mi1jön inte anses

Hur kvarboende kan 75

främjas

vara för äldre - är området tömt boende då flertalet

lämplig dagtid på är dubbelarbetande barnfamiljer.

I områdets nordöstra hörn finns ett servicehus, som togs i bruk 1980 och som innehåller 58 lägenheter och 62 boende. Därtill kommer sju näraliggande servicelägenheter med trygghetslarm och 28 pensionärslägenheter, alla handikappanpassade och tillgängliga för rörelsehindrade.

Service och hjälp i hemmet

Servicen är relativt utspridd inom området. Dagcentral, servicehus och vårdcentral är belägna i norra delen. Avstånden till de södra delarna är stora. I anslutning till servicehuset finns dagcentral med matsal, sysselsättningslokaler, fotvård, hårvård, gemensamhetslokaler m. m. Totalt 93 boende i Marieområdet har hemtjänst och hemsjukvård förutom de som bor på servicehuset och dess annex 21 boende i området har trygghetslarm. Larmet är kopplat till servicehuset.

Hemsändning av mat från dagcentralens restaurang förekommer i ökande omfattning.

Verksamhet med kvälls- och nattpatruller bedrivs sedan 1983. Målgruppen för verksamheten är främst långtidssjuka. Efterfrågan har ökat så att alla önskemål om kvällsbesök av tidsskäl inte kan tillgodoses. Den grupp patienter som ökat mest är svårt sjuka och döende.

Av samtliga boende i servicebostäderna i området har 17 f.n. ingen hjälp. Enligt bedömning i kommunen skulle 15 personer kunna klara eget boende i området. Av dessa är fem par.

Hemsjukvård har beviljats till 19 boende i servicehuset. Totalt ges 330 vårdtimmar per vecka. Ytterligare 41 hyresgäster har social hjälp. De personliga hjälpinsatserna uppgår totalt till ca 40 timmar per vecka och städning till ca 30 timmar.

Till hyresgästerna i loftgångshuset och i de övriga sju servicelägenheterna har beviljats hemsjukvård med ca 55 tinmar, personlig hjälp ca 55 timmar och städning ca 20 timmar per vecka.

76 Hur kvarboende kan främjas

Eniigt kommunens måisättning har servicehus med hyresrätt, som det i Marieområdet, varit förbehåiiet pensionärer som tiii största deien kunnat kiara sig sjäiva. Efterhand har hyresgästerna emeiiertid biivit äidre och i dag är skiiinaderna i hjäipbehov hos boende i servicehus och åiderdomshem utjämnade. Efter försök med sjäivständigt boende för starkt vårdbehövande är kommunens uppfattning den att servicehuset med bibehåiien boendekvaiitet kan erbjuda vård, omvårdnad och service som inte iigger iångvårdsservicen efter.

gtvegklingsmöjlighgtgr

Kommunen har under våren 1984 utfört en stadsdeisbeskrivning i syfte att bi. a. kartiägga förutsättningarna för iångsiktiga förnyeiseinsatser. Norra kommundeisnämnden i Umeå är ansvarig för arbetet somgenomförts genom tairika träffar med representanter för de boende och andra intressegrupper.

Siutsatserna i detta arbete har varit att ett hundratai tiiigängiiga iägenheter behövs för områdets egna behov. Emeiiertid måste man räkna med att Marieområdet är ett attraktivt område för äidre som av någon aniedning fiyttar tiii Umeå eiier inom Umeå. Möjiigheterna att tiiihandahåiia moderna och tiiigängiiga bostäder i närhet av ett fuiit serviceutbud är också större i Marieområdet än i många andra deiar av kommunen. Detta taiar för att man successivt bör förbättra tiiigängiigheten tiii fier iägenheter än vad som behövs just för dem som redan bor i Marieområdet. Med hänsyn tiii att man viii undvika kategoriboende, och att successionen“ i tiiigängiiga iägenheter inte kan kontroiieras fuiit ut, bör man aiitså ha en beredskap för att möta betydiigt större behov av tiiigängiiga iägenheter.

Därför har föresiagits ombyggnad av punkthus närmast dagcentraien i områdets norra dei samt kompiettering av området med ca 100 - 150 iägenheter. Totait skuiie det såiedes kunna tiiiskapas ca 250 tiiigängiiga iägenheter i denna dei av området.

Även i den södra deien av Marieområdet kan det finnas aniedning att tiiiskapa ytteriigare heit tiiigängiiga iägenheter. också här är det i deis punkthus, deis kompietteringsbebyggeise som detta enkiast iåter sig åstadkannas. Sammantaget kan därmed ytteriigare ca 400 heit tiiigängiiga iägenheter tiiiskapas.

SOU 1484:78 Hur kan främjas A77

kvarboende

Trevåningshusen kan de1vis göras ti11gäng1iga med små mede1. En åtgärd som diskuteras för att göra dem mer attraktiva för barnfamiljer, men också kanske för andra grupper, är att ordna utepiatser till Iägenheterna i det nedersta planet. I vissa fa11 borde dessa 1ägenheter även kunna förses med heit egen ingång från markp1anet.

Det är svårare att genom fysiska åtgärder öka kvarboendeförutsättningarna i den västra deien av området. Såväi den yttre miljön (de branta siuttningarna) som bostäderna (tvåpians småhus upp1åtna med äganderätt e11er bostadsrätt) ger snäva restriktioner för vad som kan göras.

Hemsjukvårdens bas på Marieområdet är vårdcentra1en. En fiiiai bör med fördei kunna 10ka1iseras i servicehuset. Hemsjukvården anses behöva ti11gång ti11 svikt- och korttidspiatser på exempe1vis servicehuset för patienter som inte kiarar eget boende e11er där anhöriga behöver aviastas.

Hemtjänstens arbetsiag behöver utökas ti11 två. Med hänsyn ti11 behovet av närhet, personkännedom och 10ka1 förankring bör arbetsiagens 1oka1er vara spridda inom området. Det anses vara önskvärt att den nya 1oka1en utformas och 10ka1iseras så att den kan fungera också som kontaktpunkt för boende i södra Marieområdet.

Service, omvårdnad och sjukvård bör vara områdesanknuten, dvs. ha sin bas i bostadsområdet. Den socia1a hemtjänsten med hemvårdsassistenter och vårdbiträden samt de distriktssköterskor och undersköterskor som svarar för hemtjänst och sjukvård anses vara viktiga inslag i en fungerande boendemiijö. En utf1yttning av hemvårdsassistenten til} Mariebergs servicehus och dess arbets1ags1oka1 är aktue11 inom en nära framtid.

Förutom dessa mera påtag1iga fysiska förändringar i området avser kommunen att engagera sig i förändring av administrativ och organisatorisk karaktär.

En pensionärsjour anses kunna fy11a en viktig funktion i Marieområdet. Pensionärsjouren kompletterar den sociaia hemtjänsten. Jouren fungerar de tider den sociaia hemtjänsten inte är ti11gäng1ig. Jourverksamhetens uppgifter sku11e kunna bestå av såvä1 på förhand planerade insatser som

Hur kvarboende kan främjas

V78

akut uppkomna behov. Samarbete me11an pensionärsjour, sjukvårdsjour och den socia1a jouren föres1ås.

Gemenskap och trxgghet

Insatser kan göras för att stärka de sociaia nätverken och att ge förutsättningar för ökad kontakt de boende eme11an. Exempe1 på detta ges nedan.

Fritidsgårdarna är knappast lämpade som en resurs också för de ä1dre med en specielia ungdomsinriktning som de nu har. En önskvärd utveck- 1ing är dock, att fritidsgårdarna successivt förändras så att de biir ett aiternativ även för de äldre.

Hobby1oka1en vid Mariebergs servicehus är i första hand ti11 för de som bor i serviceiägenheter men även för kringboende ä1dre. Servicehusets hobby1oka1er sku11e kunna förändras och ges karaktären av dagavdeining för omvårdnadskrävande äidre som bor i ett vaniigt boende men som riskerar att b1i isoierade i sina Iägenheter. För att fy11a ett sådant syfte sku11e hobbyverksamheten i servicehuset behöva förstärkas med främst arbetsterapeut och sjukgymnast. Det förutsätter ett nära samarbete me11an Iandstinget och kommunen.

Servicehusets ensidiga inriktning på äidre kan ändras genom att restaurangverksamheten över1åts på någon entreprenör. Härmed kan restaurangen dels fungera som personaimatsai för företagen i närheten, de1s b11 en kvartersrestaurang för de närboende samtidigt som den ti11handahå11er matservice för pensionärer i området.

Äidre med gångsvårigheter har svårt att göra inköp av dag1igvaror även om avståndet ti11 butiken inte är särski1t stort. Inom Marieområdet finns två iivsmedeisbutiker. Genom överenskommeiser me11an butiksägarna och socia1kontoret bör det vara möjiigt att ordna hemsändning av dagiigvaror inom området. Ett ofta utta1at önskemåi från hyresgäster i servicehuset och i dess närhet har varit att få bättre postservice.

2¶Poststationen finns idag i södra de1en av området medan koncentrationen av äidre finns i norra Marieområdet. En diskussion med posten om en postfi1ia1 i servicehuset ett par dar i veckan avses in1edas.

För att kunna hålla alla pensionärer i bostadsområdet underrättade om vilken service som erbjuds inom området överväger kommunen om regelbunden information kan utsändas till pensionärerna. Där kan beskrivas det utbud av service som finns inom området, kulturaktiviteter på servicehuset och i övriga lokaler inom området, osv.

För att trygga tillgången på tillgängliga bostäder för äldre och handikappade bör avtal träffas med bostadsföretagen i området om att lämpliga marklägenheter i första hand skall erbjudas de äldre i området som har behov av ett bostadsbyte.

6.4 Onsala i Kungsbacka kommun

guvarandg förhållanden

Bostäder

Onsala är en halvö belägen söder om Kungsbacka centrum. Bebyggelsen består av enfamiljshus och är en blandning av permanentbostäder och fritidshus. Totalt finns 3 100 permanentbostäder och ca 1 890 fritidshus. De flesta husen är på tre rum och kök eller större och är som regel moderna men med varierande standard och kvalitet. Många är omoch tillbyggda fritidshus.

I området finns 9 900 boende. Av områdets ca 800 pensionärer är 490 70 år och äldre. Ett femtiotal lägenheter i flerbostadshus är under uppförande inom ett område kring kyrkan i Onsala där huvudparten av kmunundelens service är samlad.

Bredvid kyrkan ligger även kommundelens ålderdomshem; tidigare fattighus och kommunalhus, i dag om- och tillbyggt och innehållande 24 rum.

I anslutning till ålderdomshemmet finns 12 servicelägenheter, uppförda som radhus, och försedda med trygghetslarm och klimatskyddad förbindelse till ålderdomshemmet.

V 80 Hur kvarboende kan sou 1984:78

främjas.

Nio av det femtiotai 1ägenheter som är under uppförande är reserverade -som pensionärsiägenheter. De är handikappanpassade och utrustade med Tarm. På försök prövas gruppboende för fyra pensionärer i en ordinär enfami1jsvi11a inköpt av kommunen och efter ombyggnad både handikappanpassad och ti11gäng1ig. Bostadsutrymmena består av fyra privata rum som hyrs ut med vaniigt hyreskontrakt samt gemensamma utrymmen såsom vardagsrum, kök m. m. I vi11an finns hemtjänstpersona1 stationerad me11an kl. 08.00 och 21.00. Resten av dygnet är vi11ans trygghetsiarm k0pp1at ti11 servicehuset. Mat distribueras från servicehuset.

Service och hjä1p i hemmet

Tota1t har 109 personer i kommunde1en social hemtjänst e11er hemsjukvård förutom de 24 som bor på servicehuset. Den sociaia hemtjänsten omfattar totait ca 500 timmar och hemsjukvården ca 100 timmar. Dessutom

finns ett 25-tai anhörigvårdare.

To1v trygghetsiarm i service1ägenheter och ett tiotai i vaniiga bostäder är kopplade till iarmcentraien i servicehuset. Larmcentraien är bemannad dygnet runt. Drygt 200 personer utnyttjar färdtjänst.

Det närmaste sjukhuset är beiäget i Varberg fem mi1 söder om tätorten. Distrikts1äkare finns i Kungsbacka och en iäkarstation är pianerad att byggas i ans1utning ti11 en befintiig distriktssköterskemottagning vid ./~ kyrkan i 0nsa1a. I Kungsbacka finns ett sjukhem med observationsavdeT4 ning. Där vistas tio personer bosatta i 0nsa1a. Utanför kommunen fanns i maj 1984, 14 personer från 0nsa1a intagna på o1ika vårdinrättningar.

Sjukvården i kommunen är i hög grad uppbyggd på primärvård vi1ken tiiihandahåiies av en distriktssköterska stationerad i området och av hemtjänstpersonaien. Hemsjukvård beräknas f.n. uppgå ti11 ca 12 % av hemtjänstens totaia uppgifter.

Föreningsiivet är mycket aktivt men riktat främst ti11 redan aktiva pensionärer.

6.4.2 gtveckljngsmöjljghgtgr

Som underlag för kommunens pianering har utförts en vårdtyngdsinventering biand de som får vård och hjäip i hemmet. Undersökningen riktades ti11 ansvariga för service och vård i kommundeien.

Därvid bedömdes att ett 20-tai personer sku11e vara i behov av serviceboende i service1ägenhet, ett tiotai av att bo i servicehuset och någon av att komma ti11 sjukhemmet. Tre sku11e kunna bo i pensionärskoiiektiv typ viiian. Tota1t ca 35 bedömdes alitså inte ha förutsättningar att bo kvar med nuvarande bostad och service.

Av de i dag 24 boende i servicehuset bedömdes att tre sku11e kunna k1ara ett eget boende med utökad sjukvård och hemtjänst. Fiera av de övriga bedömdes ha svårigheter att bo kvar på servicehuset beroende på åidersdementbeteende.

Av de 14 personer från området som under maj månad var intagna på sjukhus bedömdes eiva personer kunna fiytta ti11 eget boende om en god bostad och ti11räck1ig sjukvård och hemtjänst kunde ordnas.

För att uppnå måisättningen om kvarboende och sjäivständigt boende räknar kommunen med fortsatt omfattande behov av bostadsanpassning av befintiiga bostäder. Möjiigheterna är eme11ertid begränsade på grund av bostädernas varierande kvaiitet och iokaiisering. svårigheterna att bo kvar beror inte bara på bostädernas inre utformning. Även det yttre underhåilet, trädgårdsskötsei, snöskottning och de stora avstånden ti11 service och ko11ektiva förbindeiser är faktorer som påverkar möjiigheterna och önskemåien att bo kvar. Därti11 kommer probiem till föijd av ensamhet och isoiering.

Diskussion om områdesbundna arbetsiag inom hemtjänsten pågår. Eventue11t sku11e arbetsiagens uppgifter i framtiden kunna innefatta viss förmediingsverksamhet av göromåi som fa11er utanför hemtjänstens ansvar, t. ex. gräskiippning, enkiare grovstädning, 1öpande fastighetsunderhå11 och dylikt.

i 82 Hur kvarboende kan främjas

För att i ökande utsträckning kunna vårdbehov ti11godose i eget boende krävs fier servicebostäder beiägna i närheten av redan befintiigt serviceutbud. Redan i dag finns behov av inemot 25 service1ägenheter.

På servicehuset kan inrättas gästrum som aviastning för anhöriga. Vidare överväger kommunen att erbjuda fier bostäder för ko11ektivt boende av typen vi11an.

Det anses även behövas dagcentra1er för äidre där mindre grupper av å1derdementa kan få rehabiiitering och aktivering. Dagcentraierna bör iokaiiseras ti11 områden som de äidre är väl förtrogna med.

F1er träffpunkter skulle behövas på fiera stäiien inom området. Redan befintliga 10ka1er bör i högre grad kunna samutnyttjas. Deitidsförskoior, daghem, sko1or sku11e kunna användas som träffpunkter för boende i området och som dagcentraier för ä1dre. Dessutom bör vårdbiträdesgruppernas arbetsiokaier för1äggas ti11 träffpunkterna. Stora krav måste stä11as på att kommunikationerna inom området ska11 vara så enk1a och iättåtkomiiga att även ä1dre och handikappade kan använda dem.

6.5 Ekonomiska analxser

Eringigigll _a_n_a_1lsflogell_f§r_b§d§m_r1iflg_a1 ekonomiska_

L02-ssk1e_r1ssr_a1 211k: Bosnia; gcn 13:d_a_1£e:n2t1_v

Ett antal åtgärder har på annat hå11 beskrivits som kan öka kvarboendet, främst anpassning av fysisk miijö, ökad vård och omvårdnad i bostaden och förbättrat serviceutbud i bostadsområdet. Sådana

åtgärder

antas

- underiätta från institution

återfiyttning

- till institution fördröja fiyttning

Indirekta konsekvenser kan främst bii en omflyttning me11an institutioner och snabbare intagning på institution av vårdbehövande i kö. Om

. H kvarboende kan främjas 83

ur

man känner sambanden mellan de åtgärder som vidtas för att öka kvarboendemöjligheterna och de faktiska konsekvensera av dessa beträffande flyttning till, från och mellan institutioner kan en kalkyl i pengar göras för olika bostads- och vårdalternativ som ger samma behovstäckning. Kalkylen bör omfatta samtliga kostnader för berörda parter, dvs. främst kommun, landsting, staten och enskilda. Denna kalkyl är avsett att vissa dels de totala nettokostnaderna (finansiella effekter) för olika alternativ, dels kostnadsfördelningen för dessa alternativ.

De kostnader för olika bostads- och vårdalternativ som skall jämföras är i huvudsak av följande karaktär:

Kostnad för bostad (inkl. eventuell ombyggnad). -- vid kvarboende

tillgänglighetsskapande åtgärder -- hemtjänst, hemvård och vård av anhörig -- eventuellt

trygghetslarm - - olika service såsom färdtjänst, fotvård där kostnaderna

etc.,

är beroende av bostadsaltenativ

Beträffande totalkostnaderna för olika alternativ kan grundhypotesen beskrivas genom följande figur:

f

Kostnad

Sjukhem Servicehus

: Egna bost.

an

‘

Vård- och omsorgsbehov

Vid ett vård- och omsorgsbehov som är litet (lägre än a i fig.) blir egen bostad det billigaste alternativet. Servicehus ger den lägsta kostnaden vid ett högre vårdbehov etc. Något fullständigt underlag för en beskrivning av kurvornas verkliga utseende och hur de skär varandra finns inte för närvarande.

i V 84 Hur kvarboende kan

frärnjas

Den ovan beskrivna ekonomiska ka1ky1en kommer att ge väsentiigt oiika resuitat, beroende på tidshorisonten i analysen. En snabb avveckiing av t.ex. institutioner kommer att medföra att endast driftkostnaderna minskar, medan kapitaikostnaderna biir oförändrade.1) På kort sikt ger så1unda en ka1ky1, baserad på genomsnittskostnader (dvs. driftsoch kapitaikostnader) för institutionsvård, en överskattning av kostnadsbesparingarna vid ökat kvarboende. På iång sikt bortfaiier även kapitaikostnaderna.

§inansjelJ_analy§_av_rgfgrgn§omr§dgna

Den fö1jande anaiysen utgår från Torpaområdet, för viiket relativt omfattande kostnadsdata har kunnat tas fram. Ski11nader i förutsättningar me11an referensområdena och de ekonomiska konsekvenser som dessa kan föra med sig diskuteras därefter.

Kostnader för Torpa

In1edningsvis har ett försök gjorts att beräkna statens, kommunernas och Iandstingets kostnader för den service, vård och annat stöd som f.n. ges ti11 främst ä1dre personer som bor i e11er har anknytning ti11 Torpaområdet. Syftet med beräkningen är att ange storieksordningen på o1ika kostnader.

bortfa11er emeiiertid om institutionerna har 1 lâkapitaikostnaderna n gon a1ternat1v användning, t.ex. om de kan säijas. 9

SOUISBÄJ8 \liurkvarboendekanfiänüas 85

Kostnader för service/vård m.m., brutto Torpa. 1983 års prisnivå 1 000 ‘L-_

Dagcenterverksamhet

Lasarettsanknuten hemsjukvård (LAH) 1 100 3) 1 100 Summa 454540 13 650 11 095 3 715 34 000 % 16 40 33 11 100

Av denna sammanstäiining framgår att kommunen står för ca 40 % av bruttokostnaderna medan 1andstinget står för ca 33 %. Förde1as tota1summan på antalet pensionärer i Torpa så b1ir genomsnittsbeioppet ca 19 000 kr. Detta kan jämföras med genomsnittsinkomsten för samma grupp (he1a Jönköpings kommun) på ca 30 000 kr. per person.

I beskrivningen av Torpa (avsnitt 7.2.2) ingick en redogöre1se för viika möj1igheter som föreiåg att f1ytta ut vissa personer från institutioner ti11 ett vaniigt boende. En kostnadsberäkning har gjorts för ett specifikt åtgärds- paket som ska11 möj1iggöra för tota1t 76 personer att fiytta ti11baka ti11 ordinärt boende. Föijande kostnader

uppstår:

1) Räntebidrag utgår ti11 viss dei av 10ka1erna 2) Servicehus med heiinackordering 3) För Iandstinget ti11kommer 1andstingsanknuten öppen vård

:86 l1urkvarboendekanf}dnfias’ SOLH98¢78

Kostnadsslag Kostnad (1 000 kr) per år

kostnadsminskningar

Kostnad (1 000) kr per år 3)

15 patienter från servicehus

med heiinackordering 1 188

5 patienter från service-

iägenheter 396 41 patienter från service-

hus 5 289 15 patienter från medicinsk

iångvårdskiinik 3 395

Summa 10 268

En1igt denna kaikyi skuiie en åriig kostnadsbesparing av storieksordningen 4 mi1j.kr. dvs. ca 50 000 kr. per person, kunna göras. Inga kostnader för dagiiga aktiviteter har medtagits. Eventue11t kan det också krävas ytteriigare insatser för att kvaiiteten i boendeaiternativen och omsorgsnivån ska11 b1i densamma, något som sänker kostnadsbe-

i sparingen. Även om siffrorna är osäkra ger de en antydan om att det av

I rent ekonomiska skäi är motiverat att studera att

möjiigheter skapa

I

förutsättningar för att fier människor ska11 kunna bo och få service i sina egna bostäder.

l

1) Antag 25 pers har hemmavarande make/maka. Ytteriigare 51 bostäder behövs. Bostadskostnaden utgörs av drifts- och kapitaikostnad för dessa. Bostadsposten kommenteras på sid 88. 2) 26 000 tim, dvs. drygt 6 tim. per person och vecka. 3) Kostnaderna baseras på genomsnittskostnader för respektive institution. Därvid förutsättes att det föreiigger kö ti11 instinstitutionerna e11er att institutionerna på marginaien har aiternativ användning så att såväi drifts- som kapitaikostnader bortfa11er.

SOU1984fl8 87

l1urkvarboenHekanf?finqhs

I ett tidigare avsnitt har ett åtgärdspaket för Torpa diskuterats. Detta åtgärdspaket med åtföljande service har kostnadsberäknats. Kalky- 1en grundas b1.a. på antagandet att paketet möjiiggör för ytteriigare 300 personer över 70 år att bo kvar i sina egna bostäder. Beräkningen ger föijande resuitat.

Genereiit åtgärdspaket för 300 kvarboende. Kostnad per år (1 000 kr).

Tiiigängiighetli

819 1 402 - 119 2 340 Hemhjäip

175 297 - 28 500 Färdtjänst

? - - - ? Trygghetsiarm Summa 8 645 3 200 3 660 15 505

Antag att hjäipbehovet är reiativt iitet och att aiternativet för dessa 300 äidre hade varit att bo servicehus. Genom att möjiiggöra kvar-

på

boende kan man undvika att bygga ytteriigare servicehus. Att bygga och driva servicehus av den typ som redan finns i Torpa sku11e medföra en kostnad per år på ca 26 mi1j.kr. (Antag att totait 200 iägenheter behövs). Av dessa står staten för ca 5 mi1j.kr. och kommunen betaiar ca 16 mi1j.kr. Kvarboendeaiternativet medför aiitså en kostnadsbesparing för samhäiiet ca 10 miij. kr. per år jämfört med boende i servicehus

på

med de gjorda antagandena. Kostnader för eventueii iandstingsanknuten hemsjukvård har inte medräknats, då denna vårdform är starkt begränsad. Även skiiinader i kostnader me11an oiika aiternativ för att tiilhandahåiia vaniig hemsjukvård borde beaktas, som inte

något har gjorts i denna

1) Motsvarar 30 % av totalkostnaden för tiiigängiighet där 30 % utgör antaiet kvarboende i förhåiiande ti11 totaia antaiet personer Ä över 70 år i området. i r I i

88 liurkvarboendekanfiänqas s0LJw8m78

ka1ky1. Flera osäkra faktorer finns i anaiysen. De1s är det ett probiem att få de o1ika aiternativen att b1i iikvärdiga med avseende på standard, tiiigång ti11 service. Deis är vissa kostnadsposter osäkra och varierar kraftigt me11an o1ika kommuner och över tiden. Det ska11 också noteras att i kostnaden för kvarboendeaiternativet har inräknats kostnader för bostäder. Detta grundas på antagandet att kvarboendet resulterar i att ytteriigare bostäder måste byggas (efterfrågan är större än utbudet). Dessutom antas att 2 timmar mer hemhjäip per vecka behövs i genomsnitt i kvarboendeaiternativet jämfört med servicehusboende (endast denna merkostnad ingår i kvarboendeaiternativet).

Om aiternativet ti11 kvarboende är servicehus med heiinackordering, dvs. hjäipbehovet är större än i föregående aiternativ, kommer kostnaden att uppgå ti11 ca 24 mi1j.kr. Mot denna kostnad ska11 då stäiias åtgärdspaketets kostnad på ca 16 miij. kr. med tiiiägg av att ytteriigare hemhjäip motsvarande en kostnad på 4,7 mi1j.kr. behövs för att göra aiternativen 1ikvärdiga.1) Kvarboendeaiternativet medför i detta fail en kostnadsbesparing för samhäiiet på ca 3 miij. kr. per ar.

Om a1ternativet s1ut1igen är iångvårdsmedicinsk kiinik uppgår kostnaden till ca 66 mi1j.kr., att jämföra med åtgärdspaketets kostnader ink1usive förstärkt hemhjäip på minst 21 mi1j.kr. per år. I detta fa11 är jämförbarheter med avseende på service och vård meiian de två alternativen ännu mer osäker. Den iångvårdsmedicinska kiiniken torde innebära iåg boendestandard, reiativt sett, men hög medicinsk standard. Besparingen vid en övergång ti11 kvarboende ti11fa11er i detta fa11 i stort iandstinget.

Jämföreise med Marieområdet och Onsaia

I jämföreise med Torpaområdet bör kostnaderna för att förbättra

1) Personer som fiyttar från servicehus med heiinackordering

D behöver mer hemhjäip i ett eget boende jämfört med personer fran vaniiga servicehus.

é s0U198m78 e 89

I1urkvarboendekanj}dnyhs

förutsättningarna för kvarboende b1i Iägre i det andra referensområdet, Marieområdet. Främst beror detta på att området har en yngre bebyggeise och därför kräver mindre omfattande insatser för att förbättra tiiigängiigheten ti11 och i bostäderna.

Referensområdet Onsaia representerar en he1t annan typ av bebyggeise, viiket framgår av den ovan gjorda beskrivningen. Såväi bebyggeisetyp som bebyggeisetäthet torde medföra att det kan kosta mer att öka kvarboende än i ett område av typen Torpa. I Onsala har man dock försöksvis prövat ett k011ektivboende för pensionärer i en ordinär enfamiijsviiia. Kostnaden för denna iösning är föijande.

Totaikostnad och kostnadsförde1ning för Vi11an, 0nsa1a. Fyra piatser. 1983 års priser.

Kostnadssiag Kostnad för:

staten kommun iandsting enski1d summa

Drift- och kapitaikostnad 64 500 228 810 40 500 51 190 385 000 Kostnad per p1ats 16 125 57 203 10 125 12 798 96 250

Totait sett torde denna Iösning inte b1i dyrare än konventioneiia servicehus med e11er utan heiinackordering.

Samhäiisekonomiska bedömningar

En bedömning av oiika boende- och vårda1ternativ bör göras mot bakgrund av deras samhäiisekonomiska konsekvenser. Dessa ska11 i princip omfatta såväi samtiiga kostnader för samhä11et som de enskildas värdering av oiika alternativ. Även indirekta konsekvenser såsom konsekvenser för anhöriga, effekter på underiag för 1oka1 service, konsekvenser för bostads- och arbetsmarknad etc. bör beaktas. Sådana anaiyser har det inte funnits under1ag för att göra.

90 Hur kvarboende kan främjas sou 1984:78

Ovanstående anaiyser har karaktären av räkneexempei i form av finansieiia kaikyier. Trots att siffrorna bygger på många förenkiade antaganden och i vissa faii är osäkra, ger anaiyserna stöd åt grundtanken att det torde vara ekonomiskt fördeiaktigt, även i samhäiisekonomisk mening att satsa resurser för kvarboende jämfört med oiika aiternativ för institutionsboende. En sådan satsning medför dock troiigen ökade kostnader för såväi kommunen som staten.

En reiativt omfattande ekonomisk anaiys har gjorts av Spri. I rapporten Äidreomsorg och ekonomi konstateras att en omfördeining av resurserna inom äidreomsorgen från institutionsvård ti11 omsorg och vård av de äidre i deras egna bostäder förväntas ieda ti11 att den totaia kostnaden för äidreomsorgen b1ir Iägre. En förutsättning för att en sådan omförde1ning av resurserna ska11 kunna ske är emeiiertid att en dei av de äidre som i nuiäget tas in vid vårdinstitutioner befinner sig på en sådan fysiskt och psykisk funktionsnivå att de skuile kunna bo kvar i ordinära bostäder om de fick ti11räck1ig hjälp hemma.

Den av Spri redovisade anaiysen avser iångsiktiga potentie11a besparingar i de totaia kostnaderna för äidreomsorgen. Det framhåiis dock att en ökad satsning på primärkommunaia insatser inte automatiskt ieder till någon reduktion av iandstingens vårdkostnader. Det är först genom att heia avdeiningar e11er motsvarande kan Iäggas ned och/eiier genom att man kan uppskjuta nybyggnation som iandstingens kostnader kan minskas - och eventueiit inom

väga upp kostnadsökningarna primärkommunerna.

Med nuvarande kunskap om å ena sidan boende, vård och service och å andra sidan totaikostnader för oiika aiternativ synes stora kostnadsbesparingar för samhäiiet som heihet kunna uppnås genom en ökad satsning på kvarboende. Hindren för en omstrukturering av boende och vård är dock många. I detta sammanhang skaii endast problemet med kostnadsfördeining me11an oiika parter beiysas. Såvä1 ansvar för som finansiering av boende och vård är uppdeiade på o1ika huvudmän. Detta ieder tiil att iösningar på boende och vård som medför de iägsta totaikostnaderna för samhäiiet inte aiitid väijes. Detta förhåiiande beiyses väi av räkneexempien för Torpaområdet som i extremfaii medför att kostnadsbesparingar av en omstrukturering till största deien ti11fa11er en huvudman medan kostnadsökningar beiastar andra parter.

Hur kvarboende kan främjas 91

Mot bakgrund av ökningen av antaiet personer över 80 år från 283 000 år 1983 ti11 385 000 år 2 000 kan beräkningar av samhä11e1iga besparingar av ett ökat kvarboende göras under oiika antaganden. Om såiunda ande1en åidringar på institution vore oförändrad, sku11e ytter1igare 35 000 personer i denna åidersgrupp bo på institution år 2 000. En iåg ambitionsnivå sku11e kunna vara att antaiet institutionspiatser ska11 vara oförändrat. Om man utgår från kostnadsresultaten från Torpastudien och antar att av dessa 35 000 personer sku11e 1/3 ha bott på servicehus, 1/3 på servicehus med heiinackordering och 1/3 på iångvårdsmedicinsk kiinik så uppnår man genom kvarboende en kostnadsbesparing för samhä11et på storleksordningen drygt 2 mi1jarder per år från år 2 000. Detta resuitat bygger på antagandet att 35 000 nya institutionspiatser sku11e behöva byggas. Finns däremot iediga p1atser, t.ex. genom att antaiet äidre i Iägre åidersgrupper sjunker så b1ir kostnadsbesparingen iägre. Resuitatet är osäkert av fiera skä1. Såvä1 kostnaderna för kvarboende som kostnaderna för oiika institutionsaiternativ kan variera. Det är också osäkert vi1ka ree11a vaimöjiigheter som kan föreiigga för de här diskuterade grupperna. Baseras beräkningarna på enhetskostnader för 01ika institutionsaiternativ eniigt SPRIs ovan refererade rapport, biir kostandsbesparingen iägre, ungefär 1 mi1jard kr. per år. Ana1ysen antyder dock att kostnadsbesparingar kan uppnås genom en omstrukturering av boende och vård. En mer ingående ana1ys måste eme11ertid göras för att avgöra hur 1ångt denna omstrukturering är samhälisekonomiskt motiverad.

Fortsatt arbete med ekonomiska ana1yser

Ekonomiska kaikyier utgör ett viktigt besiutsunderiag de1s för en bedömning av den framtida inriktningen på boende och vård de1s för bes1ut om hur kostnaderna ska11 fördelas me11an oiika parter. Kunskap både om nuvarande förhåiianden och om utveckiingen under o1ika antaganden behövs. Denna kunskap är för närvarande fragmentarisk och behäftad med om stor osäkerhet. Som underiag för fortsatta stäiiningstaganden krävs därför ett utveckiingsarbete som syftar till att bedöma kostnader för o1ika boende- och vårdaiternativ soamt hur dessa kostnader för närvarande fördeias på oiika huvudmän. Initiativ bör därför tas ti11 att ett sådant arbete startas i nära samarbete med berörda parter.

6.6 Sammanfattande siutsatser

I a11a tre kommunerna har man gjort bedömningen att gamia och handikappade har större förutsättningar att bo kvar och att ieva ett sjäivständigt 1iv i respektive bostadsområde än vad man tidigare har förestä11t sig. Studierna visar också att en sådan utveckiing kräver insatser vad avser bostadsstandard, serviceutbud och sociaia nätverk.

Redovisningarna spegiar de stora oiikheterna i fysiska och sociaia förutsättningar och de1vis även i värderingarna. Med samma måisättning om kvarboende och sjä1vständigt boende kommer man ti11 olika strategier. I Torpa, betraktas servicehuset som ett kompiement ti11 boendet i vaniiga bostäder. I Marieområdet föresiås nybyggnad och ombyggnad som medei för att mera effektivt kunna utnyttja redan befintiiga serviceinrättningar. I a11a tre faiien utgör arbetet med att ti11godose gamias och handikappades behov ett 1ed i en 1oka1 förnyeisestrategi som baseras på de 1oka1a förutsättningarna och som omfattar såväi fysiska som sociala åtgärder samt åtgärder för att förbättra servicen.

De o1ika typerna av åtgärder som föres1ås ses i de tre kommunerna som en helhet. En del iösningar som antyds förutsätter iångtgående samordning me11an o1ika huvudmän och intressenter. De kräver därför en omsorgsfuil gemensam pianiäggning. Kommunernas överväganden ger beiägg för behovet av f1exibi1itet i denna planering. Insatserna måste kunna

ti11 oiika behov hos o1ika individer - och utformas i medveanpassas tande om att behoven förändras över tiden. I både Kungsbacka och Jönköping anser man att områdesiokaier med 10ka1, ko11ektiv hjälp med insiag av föreningsverksamhet kan ge förutsättningar för ett mera f1exibe1t resursutnyttjande.

Exempien visar en integrerad fysisk och socia1 pianering som är mer behovsorienterad och f1exibe1 än den hittiiisvarande mera normativa p1anering som har bedrivits inom sociaitjänstens och sjukvårdens områden. Den kan anses vara i större utsträckning baserad på kännedom om faktiska svårigheter, önskemåi och behov hos gamia och handikappade än tidigare. Metoderna att samia in kunskaper om behoven och önskningarna

Hur kvarboende kan 93

främjas

är eme11ertid o1ika. I Umeå har kommunde1snämnden engagerat

sig genom omfattande samrådsverksamhet skaffat sig en överb1ick över prob1em och möj1igheter. I Kungsbacka har kommunen genomfört en vårdtyngdsinventering i he1a kommunen som under1ag för po1itiska prioriteringar inom socia1tjänstens och bostadsförsörjningens områden. I Jönköping har kunskaperna inhämtats genom enkäter, intervjuundersökningar och öppna samråd med de boende i området.

Trots 01ikheterna i arbetsmetoder speg1ar kommunernas arbete

betyde1sen av en p1anering baserad på 1oka1a förhå11anden - inte bara om

ifråga

den fysiska mi1jön utan även socia1a förhå11anden och 1oka1a ku1turer.

Mot bakgrund av framföra11t förhå11anden i Jönköping har de förväntade ekonomiska konsekvenserna för staten, 1andsting, kommun och enski1da av ett ökat kvarboende kunnat be1ysas. Även med beaktande av de svårigheter som är förenade med ekonomiska ana1yser av detta och den

siag osäkerhet som finns i ka1ky1erna, kan man konstatera att det torde vara ekonomiskt förde1aktigt såväl i samhä11sekonomisk som för

mening staten, kommunen och 1andstingskommuner att skapa förutsättningar för att f1er människor ska11 kunna bo och få service i sina

egna bostäder.

I 94 inom socialsektom

Förändringsarbete

7 FÖRÃNDRINGSARBETE INOM SOCIALSEKTORN

Det pågår ett omfattande förändringsarbete inom socialvården och hä1sooch sjukvården för att stimulera och under1ätta en utveckiing bort från vård vid stora institutioner för att i stä11et ge möjiigheter ti11 vård och boende i närmiijön. Främst är detta en fråga för de verksamhetsansvariga, d.v.s. kommuner och iandstingskommuner, men statsmakterna stöder denna utveck1ing, b1.a. genom iagstiftningsändringar, ändrade statsbidragsregier och utveck1ingsarbete.

7.1 Kommunernas ansvar för äidre och handikappade

Från den 1 ju1i 1981 regierar sociaitjänstiagen konmunernas verksamhet inom det sociaia området. De övergripande måien för den nya socia1tjänsten är ekonomisk och socia1 trygghet, jämiikhet i Ievnadsviilkor samt ett aktivt de1tagande i samhä11s1ivet.

Lagen är en ram1ag och ersätter socia1hjä1ps1agen, barnavårds1agen, nykterhetsvårdsiagen och 1agen om barnomsorg. Ett betyde1sefu11t insiag i den nya Iagstiftningen är att den ger kommunerna ett stort mått av frihet att sjäiva utforma arbetet inom socia1tjänsten utifrån de 1oka1a behoven och förutsättningarna. I 1agen s1ås eme11ertid fast att kommunen har det yttersta ansvaret för att den enski1de får den hjä1p och stöd han e11er hon behöver.

Sociaitjänstens arbete ska11 utformas utifrån vissa begrepp. Heihets-

ska11 insatserna dvs. hjä1p och stöd ska11 syfta ti11 att synen präg1a förbättra en persons he1a 1ivssituati0n. Norma1isering används framföra11t för att beskriva insatser för ä1dre och handikappade. Andra

som är betyde1sefu11a för socia1tjänsten är kontinuitet, f1exibegrepp biiitet och närhet.

i g

inom socialsektom 95

Förändringsarbete

De äldre behandlas särskilt i lagen, som slår fast att insatserna för de äldre skall dels utformas så att de utvecklar förmågan och resurserna hos varje enskild människa, dels ger möjlighet till självbestämmande och normalisering. Grundläggande för kommunernas äldreomsorg är att den skall utformas så att den underlättar för de äldre att som

så länge möjligt kan bo kvar i det egna hemmet. För att i kunna

praktiken genomföra den målsättningen krävs en rad insatser från socialnämnden när det gäller t.ex. boendet, hemtjänsten, social jour och färdtjänst.

Andra viktiga insatser inom är att verka för att inrätta

äldreomsorgen bostäder för äldre med behov av särskilt stöd. Den behandlas i

frågan

detta betänkande i kapitel 8. Socialnämnden skall också verka för

dagoch områdescentraler som erbjuder samvaro och

service, sysselsättning.

Handikappade är ingen särgrupp eller avgränsad grupp människor. De är människor som på grund av fysiska eller andra orsaker har svårt att delta i det vanliga livet. Ett är därmed inte

handikapp en egenskap utan ett förhållande mellan en person och hans eller hennes

omgivning.

Socialtjänstlagen ger således en bred definition av begreppet handikapp, vilket markeras med en särskild paragraf. Bland socialtjänstens egna insatser för handikappade betonas hemtjänst, färdtjänst, bostadsanpassning och åtgärder för sysselsättning. Vidare skall

socialtjänsten observera förhållanden i den yttre miljön som orsakar eller är

problem för handikappade.

7.1.1 fbrändrjggsarbgtg

Ett självständigt boende är bättre för den enskilde och för

billigare samhället. Regeringen har betonat detta synsätt i

propositionen 1983/84:9 om statsbidrag till barnomsorg och social hemhjälp. Fr.o.m. den 1 januari i år har ett nytt statsbidragssystem till den sociala hemhjälpen införts. Syftet med det nya statsbidraget är att återställa bidragets effektivitet och samtidigt ge kommunerna ökad valfrihet när det gäller utforma servicen för äldre och inne-

handikappade. Systemet bär också mindre administrativt krångel.

f 96 inom socialsektorn

Förândringsarbete

För att främüa eget boende och motverka behovet av omhändertagande på institutioner har det nya statsbidragssystemet komp1etterats med ett särski1t stöd för utveck1ing och förnyeise av verksamheten. Under bud-

1984/85 stä11s 30 miij. kr. ti11 kommunernas förfogande för

getåret

utveck1ingsprojekt inom den sociaia hemtjänsten. Man räknar med att motsvarande be1opp kommer att finnas ti11gäng1iga även kommande budgetår.

Sociaidepartementet har under våren 1984 genomfört en konferensserie riktad ti11 Iandets kommuner och iandsting och i en diaiog diskuterat möjiigheterna att i projektform utveckla och förnya den sociaia hemtjänsten. Eniigt vad som inhämtats från sociaidepartmentet har kommunerna visat ett stort intresse och upps1agsrikedom då det gä11er att i projektform förbättra den sociala hemhjäipen. Ett genomgående tema i de hitti11s inkomna projektansökningarna är en strävan att främja de ä1dres och handikappades möjiigheter ti11 eget boende. Regeringen väntas inom kort fatta de första besiuten om projektmedel.

Den pariamentariskt sammansatta äidreberedningen (S 1981:01) arbetar f.n. med b1.a. ett framtidsinriktat äidreprogram som ska11 visa på

för samspe1et me11an samhä11e, vardagsomsorg och ofutveck1ingsvägar fentiig omsorg. Beredningen beräknar att kunna siutföra sitt arbete under år 1985.

7.1.2 §tgt1iga_1§n_ogh_bidrag_3jl]_åldgrgomshem

Anta1et å1derdomshemsp1atser har under en fö1jd av år minskat medan serviceaniäggningarna med sjäivständigt boende ökat. vidare har kommunernas insatser i ökad utsträckning inriktats på att möta de äidres och

service- och omvårdnadsbehov i det egna boendet. Det handikappades successivt förändrade synsättet på det äidres behov av insatser har resuiterat i att kommunerna för perioden 1983-1987 praktiskt taget inte

att uppföra några nya åiderdomshem. Befintiiga åiderdomshem pianerar kommer i ökad utsträckning att byggas om ti11 servicehus med ett bättre och mer tidseniigt boende.

y Förändringsarbete

Riksdagen har vid ett antal ti11fä11en och senast i sociaiutskottets betänkande 1983/84:12 om statsbidrag ti11 barnomsorg och sociai hemhjäip tagit upp frågan om statiiga Iåne- och bidragsregier för anordnande och drift av servicehus med he1inackordering (åiderdomshem). Riksdagen har b1.a. framhåiiit att de statiiga iåne- och bidragsregierna inte bör vara styrande för kommunerna när det gälier aniäggningar inom ä1dreomsorgen. Mot denna bakgrund har riksdagen uttaiat önskemåi om en redovisning av finansieringsfrågorna rörande åiderdomshem och om regeringens överväganden i aniedning därav.

Vi anser att åiderdomshemmen redan i dag representerar en föråidrad form av omhändertagande och morgondagens äidre kommer att stä11a andra krav på den service och omvårdnad som kommer att erbjudas dem. Praktiska och ekonomiska förutsättningar i kommunerna ta1ar för att avveckiingen kan komma att ta ganska ling tid. Detta gä11er även t.ex. vårdhemmen för psykiskt utvecklingsstörda. Sjäiva övergångsfasen medför en ytteriigare kompiikation, eftersom åiderdomshem och vårdhem så 1änge de är i drift måste vara så bra som möjiigt för dem som omhändertas där. Avveckiingsperioden innebär ett ti11fä11igt behov av resurser för dubbia system. Både uppfattningen om värdet av ett sjäivständigt boende och samhäiisekonomiska skä1 motiverar en kort avveckiingsperiod. Ti11gängiiga resurser bör inriktas på detta i eniighet med våra försiag om ombyggnad av åiderdomshem.

Äidreberedningen (S 1981:01) prövar på uppdrag av sociaidepartementet frågan om ett eventue11t statiigt stöd tili driften av åiderdomshem. Vi har samrått med beredningen, som senare ska11 redovisa uppdraget ti11 sociaidepartementet. Eniigt vår bedömning kan det inte komma i fråga att införa ett nytt statiigt finansieiit stöd för en verksamhetsform som är under avveckiing.

7.1.3¶Land§tingens_ansva5_jör_psykjskt_utvgck]jngsstgrga

Det 1andstingskommuna1a ansvaret för omsorger om psykiskt utveckiingsstörda gä11er vissa grundiäggande insatser. Detta ansvar regieras i omsorgsiagen. Denna omarbetas f.n. med aniedning av förslag i betänkandet (SOU 1981:26) omsorger om vissa handikappade. Beredningsarbetet

98 Förändringsarbete inom socialsektorn

äger rum i en särskild grupp som ti11ka11ats av socia1ministern. Ett centra1t förs1ag i betänkandet är att det institutione11a omhändertagandet i vårdhem ska11 upphöra och att psykiskt utveck1ingsstörda ska11 få ett sjä1vständigt boende. För dem som inte k1arar att bo i egna Iägenheter ska11 grupphem stå ti11 förfogande. I dessa de1ar har kommittêbetänkandet mottagits positivt av remissinstanserna. Det finns a11a skä1 utgå från att den särski1da beredningsgruppen för ärendet kommer att ans1uta sig ti11 detta synsätt. Det innebär, att iandstingskommunernas pågående utveck1ing inom omsrogerna ti11 sjä1vständigt boende för psykiskt utveck1ingsstörda kommer att fu11fö1jas en1igt de intentioner i detta betänkande.

7.2 Hä1so- och sjukvården - a11mänt

Den nya hä1so- och sjukvårds1agen (prop. 1981/82:97, Sou 51, rskr. 381) är en ram1ag. Det övergripande må1et för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på 1ika vi11kor för he1a befolkningen.

Lagen ger stort utrymme åt sjukvårdshuvudmännen att utforma vården efter 1oka1a och regiona1a behov och förutsättningar. Den stat1iga ti11synen sker främst genom a11männa rikt1injer, erfarenhetsutbyte och

rådgivning.

En god hä1sa för he1a befo1kningen förutsätter åtgärder för att befästa, skapa e11er återstä11a ett gott hä1s0ti11stånd för den enski1de individen. Förebyggande insatser ska11 begränsa riskerna i 1ivsmi1jön och på så sätt skapa en god hä1sop01itisk planering.

För att kunna åstadkomma en god hä1sa hos befo1kningen förutsätts insatser av många samhä11sorgan förutom hä1so- och sjukvården, t.ex. arbetsmarknadsmyndigheter, arbetarskydd, bostadsmyndigheter, s0cia1tjänst, försäkringskassor och mi1jövårdsorgan.

Landstingskommunernas p1anering av hä1so- och sjukvården bör utgå från primärvården. Vård och omsorg om 1ångtidssjuka är en viktig uppgift för primärvården. Det är ange1äget att utbyggnaden av primärvården prioriteras. Under senare år har på o1ika hå11 i 1andet en sam1oka1isering av

inom socialsektorn 99

Förändringsarbete

primärvården med angränsande de1ar av sociaivården kommit ti11 stånd. Det är av stor vikt att denna utveckiing fortgår och underiättas. (Se i övrigt biiaga 1 om vissa frågor rörande ansvaret för sjukvård och omvårdnad).

Fördjupande studier av primärvården, iänssjukvården och regionsjukvården görs inom det ny1igen till regeringen redovisade s.k. HS 90-projektet som är en utredning med försiag rörande häiso- och sjukvårdens inriktning inför 1990-taiet. Inom utredningen föresiås o1ika åtgärder för att begränsa vårdpiatsantaiet inom iänssjukvården. Genom dessa åtgärder skaii förutsättningarna förbättras att inom snäva finansieiia och personeiia resursramar säkerstälia en utbyggnad av primärvården. Utredningen skaii remissbehandias. En häiso- och sjukvårdspoiitisk proposition beräknas föreiigga våren 1985.

fpggmargprgpgsitionen

Riksdagen har i juni 1984 stä11t sig bakom propositionen 1983/84:190 om vissa ersättningar ti11 sjukvårdshuvudmännen m.m. - den s.k.

“Dagmarpropositionen.

Riksdagsbesiutet innebär att det aiimänna statsbidraget ti11 den psykiatriska vården samt de nuvarande ersättningarna från sjukförsäkringen för iäkarvården m.m. inom öppen vård omvandias ti11 en samiad ersättning per invånare ti11 de offentiiga sjukvårdshuvudmännen. I ansiutning härtiii kommer nya regler för ansiutningen av privatpraktiserande iäkare och sjukgymnaster ti11 den a11männa sjukförsäkringens ersättningssystem att träda i kraft den 1 januari 1985. Regierna bygger över-

på

enskommeiser med sjukvårdshuvudmännen. Utgångspunkten för reformen är det samiade ansvar för hä1so- och sjukvården som den nya häiso- och sjukvårdsiagen

Iägger på iandstingskommunerna som sjukvårdshuvudmän.

Det nya ersättningssystemet domineras av en a11män sjukvårdsersättning som är avsedd främst för primärvård och annan öppen vård. Den ska11 grundas på ett enhetiigt beiopp per invånare. I jämföreise med ett prestationsreiaterat ersättningssystem baserat på Iäkarbesök bidrar det

/

inom socialsektorn

100 Förändringsarbete

nya ersättningssystemet till ett effektivare resursutnyttjande, bl.a. genom ökade möjligheter att omfördela arbetsuppgifter mellan olika pesonalkategorier. För åren 1985 och 1986 gäller dock särskilda övergångsregler som innebär att det totala bidragsbeloppet, 8 242 milj. kr. per år, fördelas i särskild ordning.

För att underlätta utvecklingen av hemsjukvården, öppna vårdformer inom psykiatrin samt förebyggande åtgärder inom hälso- och sjukvårdsområdet skall särskilda ersättningsbelopp utgå för dessa ändamål. vidare skall liksom f.n. en särskild ersättning utgå för tillhandahållande av hjälpmedel för handikappade samt för sjuktransporter. För sjukhusvård skall liksom nu utgå en ersättning per vårddag.

De sammanlagda ersättningarna från staten till sjukvårdshuvudmännen enligt de nya reglerna beräknas till 11 259 milj. kr. för vardera åren 1985 och 1986.

Reformen innebär att statens ersättningar till sjukvården anpassas till de i hälso- och sjukvårdslagen uppställda målen. Härigenom fullföljs också de politiska strävanden som funnits under de senaste årtiondena att öka vårdens tillgänglighet. Viktiga led i detta arbete har bl.a. varit den sedan 1960-talet ökade läkarutbildningen, läkarfördelningsprogrammen och den s.k. sjukronorsreformen som beslutades år 1969 (prop. 1969:125).

Avsikten är att hälso- och sjukvårdsberedningen skall följa och bedöma det nya ersättningssystemets utveckling och funktion i förhållande till de mål som anges i häslo- och sjukvårdslagen.

I Dagmar-propositionen framhålls följande om de vårdpolitiska prioriteringarna:

gt§yggg_prjm§rvård

En väl utbyggd primärvård som kan erbjuda en geografiskt lättillgänglig vård av god kvalitet har sedan länge prioriterats såväl på nationell

i

inom socialsektorn 101

Förändringsarbete

nivå som i sjukvårdshuvudmännens 1ångsiktiga pianer. En jämföreise me11an den pianerade och den faktiska utveck1ingen visar dock på skillnader me11an de po1itiska prioriteringarna och de faktiskt genomförda förändringarna. I den fortsatta pianeringen av häiso- och sjukvården är det viktigt att genom en omfördeining av resurserna skapa ökade förutsättningar för en utveckiing av primärvården.

Utbyggnaden av primärvården bör ske med utgångspunkt i befo1kningens behov av såväi förebyggande som behand1ande insatser. Primärvården måste också prägias av god kvalitet, tiiigängiighet och kontinuitet.

7.2.3 gemsjukvård

Ti11 de verksamhetsområden som bör ges extra uppmärksamhet och utveck- Iingsmöjiigheter hör hemsjukvården. En vä] utbyggd hemsjukvård är av stor betydeise för att öka möjiigheterna att även vid 1ångvarig sjukdom kunna bo kvar i hemmet. En särski1d ersättning för hemsjukvården kommer att utgå med 70 kronor per invånare och år. Den sammaniagda ersättningen uppgår ti11 585 mi1j. kr. per år.

§ppen_psykjatr1sk_vå:g

I den överenskommeise som träffades år 1983 me11an staten och sjukvårdsmännen infördes en ny ersättning för öppnare vårdformer inom den psykiatriska vården. Ersättningen var avsedd att användas för utveck- 1ing av vårdformer som underiättar utskrivning av patienter från den s1utna psykiatriska vården ti11 boende utanför institution. Sjukvårdshuvudmännen sku11e ti11sammans med primärkommunerna inom sitt område arbeta för en snabbare omstrukturering av den psykiatriska vården. I överenskommeisen betonades betydeisen av sampianering av Iandstingens och kommunernas insatser. Insatserna borde dessutom samordnas med övriga åtgärder på vårdområdet samt samverkansformerna, arbetsfördeiningen me11an sjukvårdshuvudmännen och primärkommunerna preciseras. De första resuitaten av denna samp1anering kan nu skönjas.

102 Förändringsarbete inom socialsektorn

I den nya överenskommeisen har en fortsatt satsning på öppnare vårdformer inom den psykiatriska vården bedömts angeiägen. Den särskiida ersättningen för detta ändamåi kommer att vara 24 kronor per invånare för åren 1985 och 1986. Detta innebär ett tota1t bidrag från staten ti11 öppen psykiatrisk vård med 200 milj. kr. per år. Vi har tidigare -i avsnitt 5.0 - nämnt den från

Landstingsförbundet, sociaistyreisen, Spri och Svenska kommunförbundet gemensamma rapporten Psykiatri i samverkan. De båda kommunförbunden har besiutat rekommendera primärkommuner och Iandsting att, om det inte redan skett, snarast påbörja ett samordnat konkret och åtgärdsinriktat pianeringsarbete om psykiatrins utveck- 1ing. Denna rapport har utarbetats på uppdrag av sociaidepartementet.

förebyggange_insgt§e:

I de f1esta sjukvårdshuvudmäns p1aner finns en hä1sopo1itisk ansats, som dock endast i relativt begränsad utsträckning fått genomsiag i den praktiska verksamheten. Samtidigt konstateras b1.a inom HA 90-projektet att förbättringar av fo1khä1san i första hand kan uppnås genom o1ika typer av förebyggande insatser.

En viktig uppgift för hä1so- och sjukvården är därför att vidareutveck- 1a såväi de individ- som de samhäiisinriktade förebyggande insaterna. Detta är en mycket angeiägen uppgift såväi inom primärvården som 1änsoch regionsjukvården. En ersättning med 48 kronor per invånare och år ska11 utgå. Detta innebär en total ersättning med 400 miij. kr. per år.

7.2.6 gppföjining

Av 1983 års överenskommeise om ersättningarna ti11 sjukvårdshuvudmännen framgår att det ska11 kiariäggas på viiket sätt underiag sku11e tas fram för en mer kontinueriig utvärdering av verksamheten och bidragens användning.

inom socialsektorn 103

Förändringsarbete

F61jande inriktning gä11er för uppföijnings- och utvärderingsarbetet.

Sociaistyreisen ska11 åriigen i samråd med Landstingsförbundet redovisa en sammanstäiining och anaiys av de förändringar som har skett. Denna åriiga uppföijning bör i hvudsak baseras redan existerande

på

pianer och statistik. Det är också angeiäget att innehåilet i Iandstingskommunernas ekonomiska iångtidspian successivt anpassas så att den i ökad utsträckning ger en information om utvecklingen som direkt kan reiateras ti11 hä1so- och sjukvårdspoiitiska mål och prioriteringar.

Utöver denna åriiga redovisning ska11 de tre huvudom-

tidigare angivna rådena successivt b1i föremå1 för en närmare

anaiys. Socialstyreisen har fått i uppdrag att i samarbete med Landstingsförbundet och

Spri (sjukvårdens och socialvårdens pianerings- och rationaiiseringsinstitut) kiarlägga pianerad och faktisk utveckiing inom respektive område.

Uppföijningen ska11 omfatta föijandez

a) Primärvårdens utveck1ing uttryckt såväi i persone11a och ekonomiska

termer som en beskrivning av verksamhetens organistion och huvudsakiiga inriktning. Därvid bör omfördeining av resurser från iänssjukvård tili primärkommun beiysas, iiksom utveckiingen vad avser hemsjukvården. Vidare bör specie11t beiysas samverkansformer meiian iandsting och primärkommuner.

b) he individ- och samhäilsinriktade förebyggande insatsernas omfattt-

ning och inriktning. Åtgärder för att identifiera hä1so- respektive vårdpoiitiska riskgrupper inom befoikningen och inriktningen av Tandstingens samhäilsmedicinska enheter (motsvarande).

c) Den psykiatriska vårdens utveckiing mot öppnare vårdformer. Därvid

bör även beiysas samverkansformer me11an sjukvårdshuvudnännen och primärkommunerna.

AVDELNING III

överväganden och förslag

. _

k I

K“:

»

“x

x

\

_\.

\

»fw

Y

\\ W / / /N I , v /I /I , /41

vw* /

-\ l I /I ll l/ _ 4. /, / ’ /// y 1, / ,// / I j , . / . _ , .. r I

z] l

/ å

/ , % M - r/’

// // /

-_AI‘ I

f /

/// / I 3; x. ., V. / / /I . \

//ç/z/

i

Bostadsplanering

8 BOSTADSFÖRSÖRJNINGSPLANERING

8.1 Samband me11an bostadsform och hjäipbehov

människor med behov av service, omvårdnad e11er vård hänvisas

Många

tiil boendeformer, b1.a. på grund av att ändamå1sen1iga specie11a bostäder saknas och att hemsjukvården, den socia1a servicen och annan boendeservice är Som exempel kan nämnas att nära hä1ften oti11räck1ig. av de vuxna med psykiska utveckiingsstörningar a11tjämt bor i s.k. vårdhem. De specie11a bostadsformerna för hjä1pbehövande har iänge av sjukvårdens traditioner och av vårdarbetets krav. De präg1ats intagna har inte betraktats som boende i egent1ig mening.

Vi har konstaterat att få har så specifika krav på bostäderna tidigare att behoven inte kan i vaniiga bostadsmiijöer. För f1erti11g0d0ses ta1et äidre och kan behoven av service, omvårdnad och handikappade vård i boende under förutsättning att det finns tiiigodoses vaniigt bostäder och att hjäip kan ges i erforder1ig omfattning. Vissa goda och kanske f1erhandikappade samt vissa somatiskt gravt handikappade har dock specifika krav på utrymme och speciaiutrustning

iångtidssjuka

i bostäderna. Behovet av sådana bostäder är i viss utsträckning av förhå11andena i den ordinarie bostadsmi1jön. God service avhängigt och bra bostäder kan 1eda ti11 att behoven av särskiida boendeformer minskar.

Gränsen för när vård måste vid institutioner, dvs. när vård i ges hemmet är vårdtekniskt omöjiigt har förskjutits avsevärt under de senaste åren. Det är snarare av praktisk organisatorisk art när

frågor

det servicearbetet e11er bostädernas kva1itet och 10ka1isering gä11er i möjiigheterna för kommuner och 1andsting att som utgör begränsningar vidmakthå11a människors möjiigheter ti11 sjä1vständigt boende. När det

i i sou 1984:78 -

Bpstadsplqnering 7

gäller bostaden handlar det i första hand om brister i handikappanpassning och tillgänglighet i den inre och yttre miljön. Bostadens utformning och ändamålsenlighet har dessutom stor betydelse för i vilken omfattning särskilda hjälpinsatser behövs.

8.2 Planering av bostadsförsörjningen för äldre och handikappade

Studier av äldres flyttningar och deras attityder till olika boendealternativ visar att de flesta i första hand vill bo kvar i sin bostad. om flyttning är nödvändig önskar de flesta äldre flytta till en bättre utrustad bostad inom samma område. Kommunernas har därför äldreomsorg i ökande utsträckning kommit att inriktas i

på åtgärder den öppna

vården i form av social hemhjälp, matservice och sysselsättningsverksamhet i bostadsområdena.

Motsvarande satsningar på förbättringsåtgärder i det ordinarie bostadsbeståndet har däremot inte skett. I stället har huvuddelen av insatserna för att tillgodose äldres och bostadsbehov handikappades inriktats på olika former av särboende, under de senaste åren särskilt i form av servicehus. Landstingskommuner och kommuner har utvecklat olika typer av särskilda boendeformer med varierande bostadsstandard och service. Aktuella utbyggnadsplaner innefattar bostäder av skiftande karaktär såsom större och mindre s.k. servicehus, insprängda lägenheter, om- och tillbyggnad av ålderdomshem samt av ombyggnad pensionärshem. Bara i enstaka fall förekommer ombyggnad av vanliga hyresfastigheter och av äldre servicehus. Totalt en tredjedel av de nu aktuella projekten för äldres och boende avser om- och handikappades tillbyggnad av ålderdomshem eller särskilda bostäder avsedda att

ersätta ålderdomshemsplatser.

En tydlig tendens i den aktuella planeringen för de närmaste åren är dock att byggandet av särskilda t.ex. boendeformer, servicehus, minskar. Någon utvecklad planering för att åstadkomma motsvarande volym bostäder, lämpade för gamla och handikappade genom en medvetet styrd ombyggnadsverksamhet eller genom kompletteringsbebyggelse i befintliga områden finns som regel inte.

106 Bostadsplanering

och bostadsförbättringspianeringen måste i fort- Bostadsförsörjningssättningen i högre grad uppmärksamma de gam1as och handikappades Iiksom konsekvenserna för bostadsförsörjningen av en successiv behov, reduktion av antaiet på b1.a. institutioner för iångtids-

vårdp1atser

vård och vid ålderdomshem. En bostadsproduktion med om- och nybyggnad särski1t för att äidres och handikappades kvarboende i ä1dre stödja stadsdeiar e11er bostadsområden måste få mycket större omfattning än hittiiis om kvarboendemåiet ska11 kunna förverkiigas. Förnye1severksamheten måste dessutom iäggas upp och genomföras på ett sådant sätt att möjiigheterna att bo kvar inte i a11tför stor utsträckning begränsas evakueringstider, omfattande störningar under ombygg-

genom Iånga

bristande information, oti11räck1ig praktisk hjäip etc. nadstiden,

De må1 vi har i 1 innebär att bostädernas förnye1se och angett kapitei av omvårdnad och service bör samordnas utifrån en organisationen vård, människan och hennes fysiska och sociaia behov. Den he1hetssyn på för pianeringen är att ingen skaii behöva

Iångsiktiga måisättningen

från sitt område, kommundei, e11er ti11 en annan fiytta samhä11e, boendeform omvårdnadsnivå på grund av att det saknas med en högre bostäder e11er ti11räck1igt stöd för en sjä1vständig 1ämp1iga iivsföring.

Förutom individens egen funktionsförmåga är bostaden, den yttre miijön och serviceutbudet faktorer som påverkar förutsättningarna för viktiga kvarboende och ti11 en sjä1vständig iivsföring. också de möjiigheterna sociaia förhåiiandena speiar en stor ro11.

Viktiga faktorer är b1.a.:

- bostadens utformning, standard, utrustning och ti11gäng1ighet, - fastighetens utformning, utrustning och tiiigängiighet (specie11t ti11gång ti11 hiss),

- ägoförhå11anden

hustyp, (även tätort - giesbygd). - bebyggeisetäthet - närmiijö (fysiskt och sociait), - kommunai och kommersieli i form av post, teie, serviceutbud, butiker etc, - kommunikationer,

Bostadsplanering 107 ›

- socialt nätverk, anhöriga, grannkontakter, - ti11 och vård. ti11gång service/omvårdnad

Det är dessa förhålianden tiilsammantagna som ger förutsättningarna för den enskiides möj1igheter ti11 kvarboende. För att o1ika insatser ska11 b1i rätt avvägda fordras överbiick av förutsätten samtidig ningarna och möj1igheterna att vidta samordnade åtgärder för att förbättra kvarboendeförutsättningarna.

8.3 Sektorövergripande, områdesvis pianering

Det är uppenbart att de förhåiianden som påverkar ti11 möjligheterna kvarboende och boende i vaniiga bostäder för människor med behov av stöd och hjä1p ski1jer sig i o1ika bostadsområden och kommundeiar. Därför krävs en pianering baserad 1oka1a och behov. på förutsättningar I vissa områden är det t.ex. inte att förbättra möjiigt boendeförhål- Iandena på grund av att bostäderna är i a11tför skick och inte

då1igt

2/

kan förbättras tili rimiiga kostnader. I sådana fa11 kan kompletteringsbebygge1se med servicebostäder för äidre m.f1. behövas.

I andra områden kan bostädernas försvåra ett geografiska spridning vä1 samordnat serviceutbud så att boende i särski1da servicebostäder är nödvändigt för mera serviceberoende i grupper. Exemp1en på iösningar de bostadsområden vi har va1t som referensområden - och som redovisas i kapitei 6 och biiaga 2 kan ge antydningar om spridningen på möj1igheter och svårigheter inom ramen för samma

måisättning.

Det finns såiedes inte Iösning att under1ätta för en på uppgiften äidre och handikappade att bo i van1iga bostäder.

Bostadsförsörjningsåtgärder för äidre och handikappade måste bygga på kunskaper om de 1oka1a förutsättningarna att 1ösa uppkommande bostadsoch servicebehov. Detta innebär krav på en områdesvis och en pianering iångtgående samordning me11an o1ika huvudmän, dvs. fastighetsägarna, kommunaia förvaitningar och iandsting. Kommunernas bör ta pianering

sou 1984:78

108 Bostadsplanering

sikte att åstadkomma ti11räck1igt många 1ämp1igt utformade och

på

utrustade bostäder i a11a kommundeiar och bostadsområden.

Även vid av bostäder bör särskiid hänsyn tas ti11 äidres förmediing behov av att få bo kvar i sin invanda miljö. Detta kan ske genom att äidre människor förtur ti11 de lägenheter som b1ir ti11gäng1iga ges e11er i befintiiga bostadsgenom ombyggnad komp1etteringsbebygge1se områden. Genom en medvetet inriktad förtätning i befintiiga vi11aområden och en aktiv kan också de många äidre som förmediingsverksamhet bor i att bo kvar i den invanda miijön när egnahem ges möjiigheter krafterna inte räcker ti11 för den nödvändiga skötsein av hus iängre

och trädgård.

Behov och önskemåi måste regeimässigt vägas samman med förutsättoch konsekvenserna av aiternativa sätt att ti11godose de ningarna för behov. Sådana bedömningar bör utgöra underiag för boendes sammanvägda

och åtgärdspianer inom andra

kommunernas bostadsförsörjningspianering sektorer t.ex. hemtjänst, hemsjukvård, instaiiation av trygghets1arm även för av hur befintiiga institutioner bör användas och en pianering i framtiden.

En sådan områdesvis sektorövergripande pianering kräver kunskap om och m.f1. aktue11a boendeförhålianden och behov ä1dres handikappades omvårdnad och vård samt förutsättningarna att ti11av b1.a. service, i enski1t boende e11er i serviceboende. Det bör godose dessa att bostadssocia1a utredningar av detta s1ag även bör understrykas bostadsförhå11andena de institutioner som betjänar omomfatta på rådets/kommundeiens boende.

kommunai bostadsförsörjningspianering, som Behovet av en utveckiad från förhå11andena i o1ika bostadsområden, har fiera gånger

utgår

I 1977/78:93 om påpekats av statsmakterna. regeringens proposition rikt1injer för ansvarsfördeiningen inom bostadsförsörjningen m.m., siås b1.a. fast att arbetet med kommunaia bostadsförsörjningsprogram av förhåiiandena i o1ika bostadsområden. Dåvabör bygga på analyser avvisade eme11ertid ett framfört försiag om rande departementschefen sku11e att göra s.k. bostadsatt kmnnunerna ges en Iagfäst skyidighet socia1a inventeringar.

*i ,_,

Bostadsplanering

Formerna för kommunernas bostadsförsörjningspianering har senast behandiats av regering och riksdag i ans1utning ti11 behand1ingen av det s.k. bostadsförbättringsprogrammet (prop.

1983/84:140, bi1aga 9, BoU 1983/84:11). Också då betonades att den kommunaia bostadsförsörjningspianeringen bör ges en områdesorienterad och sektorövergripande uppiäggning. Med hänvisning ti11 strävandena att minska detaljregleringen av kommunernas verksamhet fann inte he11er i detta

regeringen sammanhang det 1ämp1igt att i ökad utsträckning Iagregiera formerna för kommunernas Däremot infördes vissa

bostadsförsörjningspianering. förändringar i bostadsförsörjningsiagen i syfte att dels minska

något

möjiigheterna tiii statiig deta1jreg1ering, de1s främja ett mera sektorövergripande arbetssätt i kommunerna. Ändringarna, som trädde i

den 1 ju1i 1984, innebär b1.a. att kraft bostadsförsörjningspianeringen ska11 omfatta deis övergripande bedömningar, dels

treåriga

handiingsprogram. Bostadsstyreisens befogenhet att medde1a föreskrifter för pianeringen har siopats. I stä11et har infört en bestämme1se som ger regeringen möj1ighet att från kommunerna begära särskiida redovisningar av aktue11a bostadsförsörjningsfrågor. har

Regeringen förk1arat att denna möjiighet ska11 utnyttjas för att år 1986 få en sam1ad redovisning av kommunernas pianering för att bostads-

genomföra förbättringsprogrammet.

8.4 Samverkan kommun - landsting

Vi har tidigare angett att kommunens

övergripande bostadspo1itiska ansvar medför ett yttersta ansvar även för att åstadkomma

goda bostadsförhå11anden för de människor som saknar en sjä1vständig permanentbostad.

Den k0mmuna1a pianeringen för bostadsförsörjningen bör normait även inbegripa bedömningar av möjiigheterna att bereda dem som vistas på institutioner möjiigheter att få ett sjä1vständigt boende och

att bygga om befint1iga vårdaniäggningar, såväi

möjiigheterna

iandstingskommunaiasom kommunaia, ti11 bostäder. Här bör ingå överväganden om de aktue11a byggnadernas förutsättningar för

ombyggnad, utan även verksamhetens driftmässiga och

persona1mässiga förutsättningar samt kostnadskonsekvenserna.

Bostadsplanering

Den kommunala bostadsförsörjningspianeringens ro11 i en successiv förändring i riktning mot sjäivständigt boende med öppna former för vård, omvårdnad och service bör uppmärksammas mera.

Ett nära samråd med iandstinget, kommunaia sektorsorgan, organisationer och enskiida behövs. Kommunernas samråd med iandstinget bör b1.a. förutsättningar att - med

gä11a frågan om iandstingets hänsyn ti11 vårdarbetets krav och i samordningen med hä1so- och

i - kommunens sjukvårdsverksamheten övrigt ti11god0se bostadspoiitiska må1.

av omvårdnad och service kan inte ske oberoende av Pianeringen vård,

boendeförhåiianden. Den måste fö1jakt1igen utgå från

vårdtagarnas

aktue11a och bostäder för ä1dre m.f1. Samordning av

pianerade iandstingets vårdresurser med kommunens serviceutbud inom äldreomsorgen är såiedes av centrai betydeise. Kravet på en sådan samverkan siås fast i §8 HSL där det anges att iandstingskommunen i

och utveckiingen av häiso- och sjukvården ska11 samverka pianeringen med samhäiisorgan, organisationer och enskiida. I propositionen (1981/82:97 sid 60) betonas ange1ägenheten av att pianeringen av b1.a.

sker i samarbete me11an iandstingskommuner och kommuner äidreomsorgen och mot bakgrund av ett så iångt som möjiigt gemensamt p1aneringsunder1ag.

Även sociaitjänstiagen förutsätter iångtgående samarbete me11an de oiika för service, omvårdnad och vård ti11 äidre, handi-

ansvariga

m.f1. När det gä11er avgränsningsprobiem me11an sjukvård och kappade sociaitjänst utgår departementschefen i sociaitjänstpropositionen ifrån att dessa iöses genom överenskommeiser me11an huvud-

smidigast männen.

I om den häiso- och sjukvårdsiagen betonas behovet

propositionen nya

En brist innebär eniigt föredragande statsav pianering. på pianering rådet en ti11 en bestämd utveckiing och därigenom ett indirekt

iåsning

stäiiningstagande nuvarande inriktning av verksamheten, resursför-

för

deining m.m. Detta gäiier inte minst i samhäiispianeringen i viiken iandstingskommunerna måste ta aktiv dei och därvid samverka med sådana kommunaia, regionaia och centraia organ som kan påverka behov, förutsättningar och förhåiianden inom andra samhälissektorer.

sou 1984:78 1 11

Bostadsplanering

I socialtjänstlagen finns särskilda bestämmelser om planering bara för barnomsorgen. Anledningen till att andra bestämmelser om planering saknas är enligt föredragande statsrådet att kommunerna redan i stor utsträckning har en sådan planering. Föredraganden understryker dock starkt att den nuvarande verksamhetsplaneringen inom socialtjänsten bör vidareutvecklas i kommunerna. Föredraganden konstaterar vidare att konstruktionen med en ramlag i kombination med det ökade kommunala ansvaret och den enskildes rätt och möjligheter att genom besvär få beslut prövade leder till att det behövs mer detaljerade målsättningsoch verksamhetsplaner för socialtjänsten. Handlingsprogram och planer bör upprättas för olika sektorer. En långsiktig verksamhetsplanering av socialtjänsten ökar möjligheterna till gemensam planering med andra organ. De resurser som kommunen har tillsammans med landstingen kan komma att utnyttjas bättre.

Enligt socialtjänstlagen skall socialnämnden medverka i samhällsplaneringen och i samarbete med andra samhällsorgan, organisationer, föreningar och enskilda verka för goda miljöer i kommunen. Formerna för socialnämndens medverkan regleras dock inte närmare i socialtjänstlagen. Motivet är bl.a. de varierande organisatoriska och andra förutsättningar som råder i kommunerna.

Enligt socialtjänstlagen skall vidare planer för utvecklingen av hem för vård och boende upprättas för varje landstingsområde. Planen beskriver de resurser som finns inom landstingsområdet. I planen anges samtliga institutioner, såväl allmänna som enskilda som finns inom kommunerna. Av planen framgår vidare hur det framtida behovet av institutionsvård skall tillgodoses inom landstingsområdet. Regelmässigt kommer landstinget att bli huvudman för de institutioner som har större upptagningsområde än den enskilda kommunens. Planen utgör det instrument med vilket ansvarsfördelningen för de behövliga resurserna fastställs mellan landstingskommuner och kommuner.

8.5 Samverkan med arbetsmarknadsmyndigheterna

olika arbetsmarknadspolitiska insatser kan erbjudas kommunen eller annan huvudman för sådan verksamhet som vi här talar om. Villkoren

\ 112 sou 1984:78

Bostadsplanering

härför är naturiigtvis att de främjar sysseisättningen, men insatserna prägias i övrigt av stor fiexibiiitet. Huvudman bör 1 god tid ta kontakt med arbetsmarknadsmyndigheterna på orten för att få reda på viika vi11kor som gä11er för sådana insater.

Handikappade och äldre personers möjiigheter att deita i arbetsiivet kan underiättas genom såväi bidrag ti11

genom arbetsförmediingen arbetsbiträde och specie11a arbetstekniska hjäipmedei och anordningar på arbetspiatsen som genom bidrag och 1ån ti11 anskaffning av motorfordon. För den som V111 starta egen verksamhet kan s.k. näringshjäip utgå i form av iån e11er bidrag ti11 arbetsmaskiner, verktyg e11er annan kostnad. T111 arbetsgivare kan också utgå bidrag vid anstäiining av person med så nedsatt arbetsförmåga att han e11er hon e1jest inte sku11e kunna beredas p1ats på den reguijära arbetsmarknaden.

Vidare kan ombyggnads- och upprustningsarbeten som behövs för att åstadkomma de förändringar i boendemiijön som är syftet med våra för-

i fa11 komma tili utförande som beredskapsarbeten med rätt

s1ag många

t111 statsbidrag. Detsamma gä11er om andra investeringsarbeten och även vid ti11fä11ig förstärkning av tjänsteutbud av oiika s1ag. Genom

och/e11er beredskapsarbete kan de persone11a insatserna för ungdomsiag äidre och handikappade ti11fä11igt förstärkas. Härigenom kan servicenivån höjas samtidigt som arbetsiösa får praktisk erfarenhet av arbetsiivet.

kan arbetsmarknadspoiitiska insatser erbjudas för att hjäipa S1ut11gen t111 vid de omstäiiningar i den institutioneiia vården och övergång t111 andra vård- och serviceformer. Huvudansvaret för att personaien får andra jobb och därför behöviig ny e11er kompietterande utbiidning 11gger 1 första hand hos kommunerna men också oiika former av arbetsmarknadsutbiidning kan komma ifråga. Vi11koren för sådan utbiidning

utrymme också för de fa11 då kommun anordnar beredskapsarbete i ger ersättning för den som går i utbiidning (BAMU). För den personai som

söka sig andra arbeten kan också hjäip med piatsförmediing och tvingas fiyttningsbidrag erbjudas.

\

i

Bostadsplanering 113

8.6 och

överväganden förslag

Bostadsförsörjningsplaneringen bör utvecklas så att den innefattar alla behövliga former av bostäder och så att den länkas samman med planeringen för verksamheten vid institutioner där människor vistas för längre tid. Den kommunala planeringen för bostadsförsörjningen anger också viktiga förutsättningar för planeringen av olika former av

i lokalt baserad service, hemsjukvård, hemtjänst m.m. Den kommunala planeringen utgör därigenom en viktig utgångspunkt för landstingskommunernas verksamhetsplanering.

Detta underlättas om det av kommunernas planering framgår vilka

grupper som finns med särskilda bostads- och servicebehov, hur stora dessa grupper är, hur behoven ser ut och hur de skall tillgodoses. Detta ligger väl i linje med de uttalanden som statsmakterna tidigare har gjort om att det är önsvärt att kommunernas bostadsförsörjningsplanering i ökad utsträckning grundas på s.k. bostadssociala

inventeringar. Av sandstingskommunerna behöver kommunerna uppgifter om behoven av vård och omvårdnad och olika möjligheter att tillgodose dessa. En planering av detta slag kräver således en utvecklad samverkan mellan kommunerna och landstingskommunerna. Med tanke på de skilda förhållanden som råder på olika orter måste det finnas stor frihet att utforma planeringsprocessen samt innehållet i planerna efter lokala behov och förutsättningar.

Inom ramen för ett kommunalt bostadspolitiskt ansvar, som även innefattar de som vistas för längre tid på institutioner, kan konkreta problem i avvägningen mellan bostadspolitiska ambitioner och hänsyn

å till drifts- och personalmässiga överväganden enligt vår

uppfattning t lösas genom överenskommelser mellan huvudmännen.

Vi vill understryka betydelsen av att den vi nuhar förordat

planering sker i samverkan med företrädare för de boende och deras organisationer, dvs. hyresgäströrelsen samt pensionärs- och

handikapporganisa-

tionerna. Pensionärs- och handikappråden bör kunna spela en aktiv roll i utvecklingen av planer och program inom detta område.

Bostadsplanering

om kommunernas övervägs i ett vidare sammanhang inom Frågan p1anering ramen för den s.k. stat-komunberedningens (C 1983:02) arbete. Vi har därför stannat för att nu begränsa oss ti11 föijande försiag till

åtgärder:

1. Bostadsförsörjnings1agen bör komp1etteras med en portaiparagraf som s1år fast kommunens ansvar för bostadsförsörjningen för a11a

av boende inom kommunen. Lagens bestämmeiser om samrådsgrupper sky1dighet med andra kommuner inom samma bostadsförsörjningsområde bör komp1etteras med en bestämmeise om samråd med 1andstingskommunen.

Socia1tjänst1agen bör rensas på bestämmeiser som å1ägger kommunerna att anordna instituionsiiknande bostadsformer (t.ex. servicehus).

Regeringen bör ta upp över1äggningar med kommunförbunden om en särskiid redovisning år 1988 av kommunernas

bostadsförsörjningsåtgärder för gam1a, handikappade och

iångvarigt sjuka.

Bostadsstyre1sen, socia1styre1sen och de två kommunförbunden bör sam1a och sprida kunskap om hur samverkan i pianeringen kan

uppnås.

Bostadens och den yttre miljöns 115

egenskaper»

9 BOSTADENS OCH DEN YTTRE MILJÖNS EGENSKAPER

9.1 Bestämmeiser för bebyggelsemiijöns utformning

De grundiäggande bestämmeiserna rörande bebyggeisemiijöns utformning finns i byggnadsstadgan (BS) och i de tiiiämpningsföreskrifter ti11 denna som finns samiade i Svensk byggnorm (SBN). Vid sidan av dessa bestämmeiser har också de viiikor som gäiier för statiig medverkan vid finansiering av bostadsbyggande stor betydeise för bebyggeisemiijöns kvaiitet. Dessa behandias i kapitei 10.

Såväi byggbestämmeiserna som viiikoren för statiig finansiering gä11er för både ny- och ombyggnad. Ombyggnadsregierna är dock utformade så att de ger större utrymme för att ta hänsyn ti11 omständigheterna i det enskiida fa11et.

De nu nämnda regierna är genereiia, dvs. de gä11er i princip a11 bostadsbebyggeise. De syftar tiil att åstadkomma en hög och jämn standard i bostadsbeståndet i dess heihet. Som ett kompiement ti11 de genereiia regierna finns specieiia stödformer som syftar ti11 att åstadkomma en god bostadsstandard för vissa grupper. Hit hör b1.a. förbättringsiån för pensionärer som bor i omoderna bostäder och bostadsanpassningsbidrag för människor som på grund av funktionsnedsättningar behöver särskiit utformade och utrustade bostäder.

Byggbestämmeiserna är f.n. föremåi för översyn. Ett försiag ti11 ny pian- och byggiag granskas nu i iagrådet. Avsikten är att den nya Iagstiftningen skaii träda i kraft under år 1986. Det ti11 iagrâdet remitterade försiaget bygger på överväganden rörande b1.a. behovet av att förbättra tiligängiigheten i den befintiiga bebyggeisemiijön som gjordes i samband med att ett särskiit bostadsförbättringsprogram utarbetades i regeringskansiiet (prop. 1983/84:40, biiaga 9).

116 Bostadens

och den yttre miljöns egenskaper

9.2 Krav på bostadens utformning och utrustning

och Svensk byggnorm innehå11er en rad krav på bostäders Byggnadsstadgan tiiigängiighet, utrymmen och utrustning. Sedan f1erta1et av dessa krav formu1erades har eme11ertid frågor rörande utformningen av bostäder för gamia, handikappade och 1ångtidssjuka ägnats ökad uppmärksamhet såvä1 inom kommunerna som hos sjukvårdens huvudmän och i forsknings- och utveck1ingsarbete. För att få svar på frågan om de kunskaper och erfarenheter som hitti11s vunnits motiverar några förändringar i gä11ande bestämmeiser e11er andra åtgärder, uppdrog arbetsgruppen åt Karin Lidmar-Reinius att göra en översikt över i vi1ka avseenden måien om sjäivständigt boende och kvarboende stä11er särskiida krav på utform-

av bostäder för gam1a och handikappade. I uppdraget ingick även ningen att ange viika krav som bör stä11as mot bakgrund av att bostaden i ökande utsträckning också b1ir en arbetspiats för vård- och omsorgspers0na1.

Uppdraget har redovisats tili arbetsgruppen i rapporten Bostadsutformning med hänsyn ti11 ä1dre och handikappade. Rapporten, som i sin he1het återfinns i biiaga 3, behandiar såväi enskiit boende som gruppboende och ger förs1ag rörande bostädernas rymiighet, utformning och utrustning. I rapporten förs också en diskussion om för viiken typ av bebyggeise eventue11a högre krav bör gä11a.

9.2.1 §ehövs_s§r§kj]ga_bgstagsjormgr3

I rapporten konstateras att de byggbestämmeiser som gä11er i dag ger en reiativt hög boendestandard med god rym1ighet som, om bestämmeiserna tiiiämpas fu11t ut, gör bostäderna vä1 användbara även för många människor med funktionsnedsättningar. För människor med a11var1iga röre1sehinder och/e11er stort behov av omvårdnad krävs dock eniigt rapporten bostäder med större rymiighet.

Särskiida boendeformer för människor med stora hjäipbehov kommer det eniigt rapporten a11tid att finnas behov av; antingen i servicebostäder med dygnet-runt-service e11er i olika ko11ektiva boendeformer. En siutsats i rapporten är att det redan finns ansatser och underiag som kan användas för att särskiida krav på bostäder för äidre och

precisera

u

i

Bostadens och den yttre 117

miljöns egenskaper

andra med särski1da behov av omvårdnad och vård samt med a11var1iga funktionsnedsättningar.

I de fa11 där man vid ombyggnad inte finner det möj1igt e11er 1ämp1igt att höja bostädernas och områdets standard ti11 vad som i dag tiliämpas vid nybyggnad sku11e detta en1igt rapporten kunna kompenseras genom högre stä11da krav på eventue11 komp1etteringsbebygge1se i området.

Slutiigen förs i rapporten fram tanken att vissa högre krav sku11e gä11a genere11t. Detta sku11e innebära att man i större utsträckning kunde undvara specie11a bostäder förbehå11na vissa kategorier och att bostadsbytena därmed b1ir färre. Andra boendegrupper sku11e eniigt rapporten också ha förde1 av denna högre standard.

En1ig vår uppfattning bör man sträva efter genere11t verkande byggbestämmelser för den he1t övervägande de1en av de Iägenheter som byggs e11er byggs om. Centrait utformade reg1er med specie11a krav för vissa å1ders- och handikappbostäder bör så1edes undvikas. De centraia regalsystemen bör vidare vara så f1exib1a att de kan anpassas ti11 de 1oka1a förutsättningarna och ti11 krav och önskemå1 från a11a berörda parter. S1ut1igen bör finansieringssystemen utformas och tiiiämpas så att det b1ir möjiigt att även bygga iägenheter som har högre standard i vissa avseenden e11er som är utformade på specieilt sätt för att boendet skaii fungera även för personer med särskilda behov.

I rapporten anges att för människor med a11var1iga röre1sehinder och/e11er stort behov av omvårdnad och vård krävs högre standard än vad som i dag gä11er en1igt Svensk byggnorm främst avseende ti11gäng1igheten, utrymmesstandarden samt bostadsutformningen.

Eniigt rapporten bör Iägenheterna i särskilda boendeformer för ä1dre och för andra personer med funktionsnedsättningar nås utan trappsteg. Den mest påtag1iga konsekvensen av detta krav är att tvåvåningsbyggnader i dessa fa11 måste förses med hiss.

118 Bostadens

och den yttre miljöns egenskaper

om hiss i tvåvåningshus är inte ny. Den övervägdes i samband med

Frågan

av byggnadsstadgan år 1976, då krav på handikappanpassning av ändringen bostäder infördes. Man fann då att det inte var ekonomiskt försvarbart att stä11a ett genere11t krav på hiss i tvåvåningshus. Man befarade att ett sådant krav sku11e innebära att tvåvåningshusen, som b1.a. har stora miijömässiga kva1itêer, he1t sku11e utgå ur bostadsproduktionen. I samband med iagrådsremissen ti11 ny p1an- och byggiag övervägdes frågan ånyo. Därvid har föres1agits att tvåvåningshusen ska11 p1aneras så att hiss e11er annan iyftanordning utan svårighet kan insta11eras i efterhand.

Vi har inte funnit att nya fakta ti11k0mmit som innebär att vi kan föres1å att krav hiss i tvåvåningshus ska11 gä11a genere11t. Redan i

på

finns reiativt enk1a och bi11iga lyftanordningar för 1åga iyfthöjdag der. Bostadsanpassningsbidrag kan utgå för att insta11era sådana anord-

om det är nödvändigt för att en röreisehindrad ska11 kunna bo i ningar huset.

gtrymmgsstgngarg

föres1ås att nya bostäder för ä1dre inte bör ha Iägre I rapporten

än vad som i dag är norma1t för hushå11stypen, dvs. utrymmesstandard två rum och kök för ensamboende och tre rum och kök för sammanboende. I dag är det eme11ertid snarast så, att människor med stora omvårdnadsoch vårdbehov inte anses behöva e11er kunna utnyttja mer än ett rum, varför särskiida bostäder för dessa grupper ofta ges än 1ägre utrymmesstandard än andra bostäder.

Va1et av utrymmesstandard i det enskiida fa11et är en fråga som en1igt vår mening bör vara en kommuna1 angeiägenhet och bedömas utifrån de bostadsbehövandes särski1da behov, den fysiska miijöns förutsättningar och de ekonomiska möj1igheterna. En onyanserad ti11ämpning av en miniminorm ti11 anta1et rum sku11e också i praktiken, t. ex. i

k0pp1ad områden med en ensidig sammansättning av små 1ägenheter, kunna motverka möjiigheterna ti11 kvarboende.

Bostadens 1 19

och den yttre miljöns egenskaper

Det är emeiiertid viktigt att s1å fast att det för ett sjäivständigt boende krävs en bostad med a11a primära boendefunktioner, dvs. en fu11ständig bostad.

Erfarenheter i många kommuner av äidreboende i servicehus har visat att traditioneiia enrumsiägenheter i a11mänhet anses ge för 1åg boendestandard. Ensamboende med visst service- och vårdbehov har som andra behov av utrymmen för att ta emot vänner och anhöriga och att periodvis ha anhöriga boende hos sig. Som utveckias i avsnitt 9.3 kan i o1ika former av gruppboende vissa av bostadens funktioner iäggas utanför den privata bostadsdeien.

Vi anser således att man vid såväi nybyggnad som ombyggnad bör undvika att bygga ofuiiständiga bostäder e11er bostäder med en särski1t 1åg utrymmesstandard avsedda för gamia, handikappade och iångtidssjuka. Bostäder för dessa grupper bör utformas efter i princip samma regier som gä11er för bostadsbeståndet i övrigt. I kapitei 10 återkommer vi ti11 dessa frågor i samband med att vi tar upp frågan om vi1ka krav som bör stä11as för att bostäder ska11 kunna finansieras med statiiga bostadsiån. Vi vi11 också peka på att frågan om behovet av ökad utrymmesstandard för a11a har behandiats av bostadskommittên, vars betänkande Bostadskommittêns deibetänkande (SOU 1984: 35-36) f.n. är under remissbehandling.

9.2.4 gpstadsutfgrmningen

När det gä11er bostädernas utformning är det eniigt rapporten främst måtten på hygienutrymmen och sovrum som kan övervägas ytteriigare.

En1igt rapporten ger dagens byggnorm ett hygienrum som är för litet för en boende som behöver hjäip i hygienrummet e11er utrymmeskrävande tekniska hjäipmedei. Det sku11e behövas en utökning med 0,8 - 1,1 m2 för att situationen ska11 bli ti11fredsstä11ande. (Hygienrummets dimensioner är då 1,65 x 2,65 a1t. 2,15 x 2,15.) Eniigt rapporten anges att denna ökning av hygienrummet är tiii förde] även för andra boendekategorier, främst barnfamiijer.

Bostadens

120 och den yttre miljöns egenskaper

I anges också att det är önskvärt att öka sovrumsbredden ti11

rapporten 2,90 m så att en säng kan stå ut i rummet och därmed nås från båda hå11en. Samtidigt måste en ru11sto1 kunna passera sänggavein. Försiaget innebär en ökning av minsta breddmåttet på sovrum med 20 cm. Detta anges medföra en motsvarande ökning av fasad1ängden för sovrummet. Sovrummets yta behöver inte ökas för att ti11godose detta krav.

Vi har under en fö1jd av år haft en tendens att bygga rymiigare Iägenheter än vad byggnormen kräver. Täviingar och experimentbyggande inom bostadsbyggandet under de senaste åren har eme11ertid haft som må1 att minska boendekostnaderna. Detta har främst uppnåtts genom att iägenhetsytorna minskats. I en sådan situation b1ir det eniigt vår uppfattning särskiit angeläget att s1å vakt om de kvaiiteter som är oumbär- 1iga.

I ansiutning ti11 den nya p1an- och byggiagen ska11 tiiiämpningsföreskrifter utarbetas. Detta innebär att he1a SBN nu ses över. Det är

att man i det sammanhanget närmare överväger mö1igheterna att 1ämp1igt stä11a högre krav på hygienruwmets utformning en1igt rapportens förslag. Det bör därvid övervägas om de ökade ytor som detta innebär kan kompenseras genom minskade ytkrav på andra utrymmen.

De syften som Iigger bakom försiaget om att öka kraven på sovrumsbredd med 20 cm bör enligt vår uppfattning uppnås på ett annat sätt än genom nya måttkrav. Det har under f1era år varit en strävan att utforma byggbestämme1serna i funktionskrav i stä11et för abso1uta krav i form av mått, tekniska 1ösningar e. d. Därigenom kan man i den praktiska

ta hänsyn till pr0duktutveck1ingen. Ett aiternativ är att ti11ämpningen ett funktionskrav formu1eras så, att det anges att rumsbredden i åtminstone något av rummen i en iägenhet ska11 ge möjiighet för en säng att stå ut i rummet och att man därvid ska11 kunna passera vid sängens ” att ska11 kunna nås från två fotände med ru11sto1. Kravet sängen hå11, är av arbetsmiijöskäl. Vi vi11 peka på att motsvarande effekt

betingat kan förses med hjui så att den 1ätt kan svängas ut.

uppnås, om sängen

En1igt vår uppfattning bör frågan om sovrummets utformning med hänsyn tiil möjiigheten att nå sängen från två hå11 övervägas vid utformningen ‘ i SBN. av de nya reg1erna

i

Bostadens 121

och den yttre miljöns egenskaper

I gä11ande SBN finns ett särski1t kapite1 i vi1ket anges krav på vårdan1äggningar. Vid utformningen av enski1da bostäder e11er gruppbostäder bör dessa krav kunna tjäna ti11 väg1edning för om utform-

överväganden ningen av bostäder som anpassas ti11 personer med stort behov av vårdoch omvårdnad.

9.2.5 gmbvggnag

De äidres och de handikappades krav på ti11gäng1ighet samt

på utrymmesoch utrustningsstandard har inget samband med om det är i ett

nytt e11er i ett ä1dre hus de bor. Därför borde kraven vid ny- och

ombyggnad vara 1ika.

Konfiikter me11an det önskvärda och det möjiiga kan eme11ertid

uppstå

då befintiiga bostäder ska11 byggas om. Dagens lagstiftning ger kommunerna möjiighet att vid bygg1ovti11fä11et bedöma vad som är

skä1ig handikappanpassning b1.a. med hänsyn ti11 kostnader, byggnadstekniska förutsättningar samt ti11 kuiturhistoriska och mi1jömässiga värden.

I det förs1ag ti11 ny p1an- och bygg1ag som för närvarande i

granskas Iagrådet anges att nybyggnadskravet avseende ti11gäng1igheten ska11 gä11a även vid ombyggnad om detta inte är I förs1a-

uppenbart oskä1igt. get anges också att kommunen kan bestämma att Iägre krav får

stä11as, under förutsättning att detta besiutas av fu11mäktige i områdes- eller deta1jp1an och att bebygge1sen inom området därvid får Iångsiktigt godtagbara egenskaper.

Avsikten med förs1aget är att dagens ib1and re1ativt generösa ti11ämpning av skä1ighetsbedömningen ska11 ersättas av en mer inträngande bedömning från kommunernas sida av konsekvenserna av eventue11a avvikeiser från nybyggnadskraven och av

förutsättningarna att på bästa sätt 1ösa vid i den

ti11gäng1ighetsfrågorna ändringar

befint1iga bebygge1sen.

122 Bostadens 1984:78

och den yttre miljöns egenskaper .SOU

9.3¶Grugpbostäder

Vi har tidigare siagit fast att man med 1ämp1iga insatser kan göra det möj1igt för många att, trots funktionsnedsättningar, k1ara ett eget boende. Men det finns en de1 som på grund av ångest, isoiering e11er otrygghet inte kan e11er vi11 bo ensamma och som i dag därför hänvisas ti11 o1ika typer av institutioner.

Eniigt rapporten sku11a vissa av dessa kunna bo kvar i e11er fiytta tiiibaka ti11 ett sjäivständigt boende om de fick bo ti11sammans med andra i någon form av gruppboende. I gruppbostaden är det också Iättare att erbjuda omfattande och iångvarig omvårdnad och sjukvård.

Gruppboende har prövats för utveckiingsstörda och kan en1igt rapporten

även vara ett a1ternativ för menta1vårdspatienter, långtidssjuka och

människor med grava röreisehinder. Dessa grupper har mycket varierande behov som ska11 ti11godoses. I rapporten diskuteras tre former av gruppboende: den famiijeiiknande gruppen i en van1ig stor bostad, gruppboende med större oberoende i små1ägenheter samt särskiida gruppbostäder för omvårdnad och vård.

Det finns inga särski1da byggbestämme1ser för gruppbostäder. Det är

att stor1eken och utformningen av gruppbostäder måste variera uppenbart mycket, beroende på vi1ka behov som gruppbostaden ska11 tiiigodose. I dag finns endast i 1iten utsträckning erfarenheter av hur o1ika typer av gruppbostäder fungerar för oiika grupper. Vi anser därför att det inte är 1ämp1igt att införa särskiida bestämmeiser för gruppbostäder. Vi anser eme11ertid att det är nödvändigt att såvä1 bygg- som Iånebestämmeiser är så f1exib1a att en omfattande utveckiing kan komma ti11 stånd på detta område.

Vi vi11 dock stryka under att även gruppboendet måste vara ett sjä1vständigt boende. Om gruppbostaden ska11 fungera för ett sjäivständigt boende vari den boendes är skyddad, måste avvägningen me11an

integritet

och gemensamma utrymmen göras mot bakgrund av t. ex. gruppens privata storiek och förestä11ningar om hur gruppen ska11 fungera. vid p1aneringen av gruppbostäder är det också nödvändigt att ta särskiid

Bostadens och den yttre miljöns egenskaper 123

hänsyn till de boendes integritet, så att och/eller bostadsutfonmningen ljudisoleringen ger möjlighet till eget liv i ostördhet i de privata delarna av gruppbostaden.

9.4 Krav arbetsmiljö m.m.

på

I rapporten anges att det inte finns några generellt verkande arbetsmiljökrav som riktas mot bostaden i de fall då den också är arbetsplats för vård- och servicepersonal. Så är ej heller fallet med krav som hänför sig till önskemålet att bedriva en effektiv och

ändamålsenlig

vård.

Inget har förts fram som tyder på att några direkta konflikter föreligger mellan sådana krav och boendekraven. De kvalitetskrav som ovan diskuteras är till gagn såväl för den boende som för dem som skall arbeta i bostaden. Studier av

hemvårdspersonalens arbetsmiljö

(Beskrivning av hemvårdspersonalens arbetsmiljö med avseende

på

ansträngande arbetsmoment vid personförflyttningar, ASS, undersökningsrapport 1980: 2) visar att det främst är och hygienutrymmetsstorlek utformning samt möjligheterna att nå sängen för lyft och som bäddning medför problem.

Vi vill dock framhålla att, om målkonflikter skulle uppstå, bostadskraven självklart måste vara överordnade arbetsmiljökraven. De eventuella negativa arbetsmiljökonsekvenserna av detta får kompenseras på annat sätt.

Utflyttning av vård-, omvårdnads- och serviceverksamhet till bostadsområdena innebär även ett ökande behov av i personalutrymmen bostadsområdena. Byggbestämmelserna innehåller inga krav i vilken på omfattning sådana utrymmen skall finnas. vår kan Enligt uppfattning några generella krav med den innebörden inte heller ställas i byggbestämmelserna. Det måste vara en uppgift för kommunerna att i sin för planering bostadsförsörjning, äldreomsorg etc. beakta behovet av utrymmen för personal m.m.

Krav kan emellertid ställas med stöd av såväl som arbetsmilbyggnadsjölagstiftningen på utformningen av sådana utrymmen.

124 Bostadens

och den yttre miljöns egenskaper

9.5 Den yttre miljön

innehåll och utformning har stor betydelse för i Den yttre miljöns vilken människor som har funktionsnedsättningar eller utsträckning behov och stöd kan bo självständigt med möjligheter att leva av hjälp ett aktivt liv.

för den yttre miljöns utformning finns i byggnadsstadgan. Dessa Regler är allmänt hållna. Mer preciserade krav ställs bara på byggnader mycket och vissa anläggningar och på hur tomten i anslutning till en byggnad skall vara anordnad. Vissa råd och riktlinjer rörande trafikmiljöns utformning har utfärdats av berörda myndigheter, bl.a. planverket, vägverket och kommunförbundet.

Önskemål om att ytterligare krav skall ställas på den yttre miljöns har framförts, bl. a. i anslutning till arbetet med utfonnning tidigare och Det förslag som nu behandlas i en ny plan- byggnadslagstiftning. är utformat så att det kannunerna ökade möjligheter att

lagrådet ger

kräva på enskilt ägd mark och att samordna miljöutformningen

åtgärder

på sådan mark över vilken kommunen har rådighet.

Den uppmärksamhet som bl.a. handikapp- och pensionärsorganisationerna år har riktat mot den yttre miljöns tillgänglighet har lett

sedan många

till en starkt ökad medvetenhet om dessa frågor i flertalet kmnnuner. ‘ och Fortfarande är emellertid bristerna stora i många stadsdelar bostadsområden. En del av dessa brister är dyra och tekniskt komplicerade att men är relativt enkla och kostar ofta inte mer

åtgärda, många

och omtanke. brister är av det slaget att de kan än kunskap Många undanröjas i samband med ordinarie underhållsåtgärder.

Bristerna i miljöns tillgänglighet berör många olika den yttre För att analysera vilka krav som bör ställas på handikappgrupper. kan dessa sammanföras till fyra kategorier med likartade miljön grupper behov, nämligen människor med:

Bostadens och 125

den yttre miljöns egenskaper

- rörelsehinder i ben eller armar (att ta sig fram gående och i

rullstol, att hålla balansen, att öppna dörrar etc.) - nedsatt orienteringsförmåga p.g.a. synskada, utvecklingsstörning senil demens etc. (orienterbarhet, och tydlighet konsekvens) - nedsatt hörsel (ljudklimat) allergiker (vegetation, byggnadsmaterial).

Den yttre miljön bör vara utformad så att den inte reser hinder onödiga för människor med dessa slag av funktionshinder att klara av att ta en promenad, att köpa dagligvaror, att ta till bilen eller bussen sig eller nå andra väsentliga i Det har målpunkter närmiljön. också stor betydelse för dessa grupper att miljön är utformad så att den inte ger upphov till känslor av otrygghet och isolering.

För att den yttre miljön skall kunna de krav vi uppfylla nu har nämnt krävs en fortlöpande uppmärksamhet dessa från såväl på frågor kommunernas som olika fastighetsägares sida. Behovet av att utveckla och sprida kunskap är stort inom detta område. har därför Regeringen nyligen, mot bakgrund av bl.a. vad som framkommit i vårt arbete, uppdragit åt statens planverk att börja en utvecklings- och informationsverksamhet inom

detta område. I de riktlinjer för arbetet har som regeringen angett framhålls bl.a. att de gamlas och behov särskilt skall handikappades uppmärksammas. Syftet är att medverka till där dessa en utveckling gruppers mera speciella behov kan för att en sådan utnyttjas uppnå utveckling av den offentliga miljön som uppskattas av alla. Därigenom bör förståelsen för dessa behov kunna ökas och utvecklingen drivas med större kraft.

*

126 Bostadsfinansiering

10 BOSTADSFINANSIERING

bostäder och bostadsmiijöer byggs e11er byggs om och förbättras Van1iga ti11 största deien av statiiga 1ån och bidrag. 01ika typer av

med hjäip servicebostäder och utrymmen i ansiutning ti11 dessa byggs

gemensamma iikaså med statiig finansiering. För lån ti11 bostadsutrymmen iämnas räntebidrag. Med bostad jämstäiis också under vissa förutsättningar vissa bostadsanknutna för begränsade grupper och

gemensamhetsutrymmen hushåii. En förutsättning för att 1oka1er ska få beiånas är i princip att de fy11er ett normait behov av boendeservice och i huvudsak är avsedda för dem som bor i området. För 1ån ti11 1oka1er Iämnas inte

räntebidrag.

Genom den omorientering av bostadspoiitiken som skett genom det nyiigen

(prop. 1983/84:40 biiaga 9) har antagna bostadsförbättringsprogrammet

för en mer aktiv förnyeise och utveckiing av förutsättningar skapats bostadsområdena. Vi vi11 också erinra om bostadskommittêns uppdrag vari b1.a. ingår att se över bostadsfinansieringen. När det gä11er sådana

boendeformer för dem som behöver ett stort mått av vård, omvårdnad nya och service, vi1ka pianeras som direkta ersättningar för iångvårdens och har vi eme11ertid kunnat konstatera att

psykiatrins institutioner,

för statiiga 1ån och bidrag ti11 byggandet är förutsättningarna okiara.

Vi har tidigare angett de krav som eniigt vår mening bör vara uppfy11da för att det ska11 vara fråga om en bostad. I avsnitt 2.1.1 har vi principie11t diskuterat de begrepp och definitioner som är ti11ämp1iga på oiika bostadsformer. Vi har också pekat på tre centra1a och princi-

boende - institupie11t viktiga distinktioner, nämiigen sjäivständigt

bostad - ti11fä11ig bostad och berört begreppen tionsboende, penmanent stödbostad och gruppbostad.

Kriterierna för vad som ska11 betraktas som en bostad i det statiiga

är och bör enligt vår mening också i fortbostadsfinansieringssystemet

vara att det är fråga om utrymmen för permanent boende (årssättningen

i

Bostadsfinansiering

bostaden) och att boendet är självständigt i den mening som vi i

angett avsnitt 1.1. Vidare skall bostaden vara väl i och

integrerad närmiljön den personliga integriteten skyddad. Såväl bostäder

vanliga som gruppbostäder kan belånas med statligt bostadslån. Det utgör inte

något

hinder att en kommun eller ett landsting är till bostäderna.

ägare

I bostadsfinansieringsförordningens som

tillämpningsföreskrifter anges ett villkor för statliga bostadslån att boende skall

självständigt vara garanterat genom hyreskontrakt av normalt Detta dock

slag. gäller inte sådana lägenheter i vanliga bostadsområden eller

som förhyrs ägs av kommun eller landsting för att eller användas

övergångsvis permanent

för personer med psykiskt, fysiskt eller socialt

handikapp. Med hyreskontrakt av normalt slag avses dels med bostadsrätt som är

upplåtelse

förenliga med hyreslagen, dels upplåtelse med bostadsrätt enligt bostadsrättslagen. Enligt vår mening bör huvudprincipen vara att bostaden, för att vara berättigad till skall

statliga bostadslån, upplåtas

på ett sådant sätt att de boende omfattas av och

samma rättigheter skyldigheter som boende i allmänhet. Vi återkommer i 11 till

kapitel

dessa frågor.

I det följande redogör vi närmare för det nuvarande bostadsfinansieringssystemets utformning och hur det kan bidra till en önskvärd utveckling av boendet. Vår slutsats är att redan

gällande finansieringsregler ger goda möjligheter att stödja en sådan omstrukturering av vården som vi önskar. Endast i några fall har vi funnit det motiverat att föreslå en vidgad

stödgivning.

De statliga lån och bidrag som är av särskilt intresse i detta sammanhang är . bostadslån

. förbättringslån

. bostadsanpassningsbidrag och bostadsanpassningslån . boendemiljöbidrag . bidrag för tillgänglighetsskapande åtgärder . bostadsbidrag och bostadstillägg.

I

Bostadsfinansiering

10.1 Bostadslån

Bostadslån, som alltså i princip är förbehållet permanentbostäder, ges till och av själva bostäderna, komplettering med

nybyggnad ombyggnad och lokaler för boendeservice i bo-

ombyggnad av gemensamhetslokaler, stadsområden samt i utemiljön. Vid ombyggnad har nyligen, som

åtgärder

en grundprincip, fastlagts att bostäderna skall vara äldre än 30 år och inte under de senaste 30 åren. Vissa undantag från denna

ombyggda

görs dock bl.a. om lägenheten inte har lägsta godtagbara grundprincip standard, om det finns sociala problem eller tomma lägenheter i

om bostäder om till lokaler för boendeservice eller vid

området, byggs

installation av hiss.

att bostäderna skall vara äldre än 30 år reser enligt vår Principen bedömning inte några hinder för lån till ombyggnad av ålderdomshem,

o. likn. till bostäder. Vi har dock erfarit, bl.a. genom en sjukhem

från bostadsstyrelsen, att den lånebestämmelse som skall framställning

för denna inte är informerad så att lån i dessa fall ge uttryck princip kan lämnas. Vi föreslår därför att bestämmelsen ändras så att det klart

att den endast skall vid av utrymmen som framgår tillämpas ombyggnad redan före ombyggnaden är bostadsutrymmen.

Bostadslån med räntebidrag ges, förutom till själva bostäderna, även till vissa gemensamma utrymmen. Gränsen för rätten till räntebidrag dras i mellan bostadsutrymmen och övriga utrymmen. S.k. närlo-

princip kaler behandlas f.n. som bostadsutrymmen och medges räntebidrag. För närlokaler får avsättas 2 m2/hushåll. I kollektivhus, servicehus för äldre och handikappade m.m. betraktas även sådana utrymmen som kök,

reception, personalrum, ekonomilokaler och kommunikahobbyverkstäder, tioner som bostadsutrymmen. Totalt kan en lokalyta på 10 m2/lägenhet

i dessa fall. Den betdänade gruppen får emellertid inte ges räntebidrag

100 utom när det är fråga om kollektiva boendeformer överstiga hushåll, med allsidig hushållssammansättning då gruppen får vara större.

För lokaler i servicehus för äldre gäller alltså gränsen 100 hushåll. I ett servicehus kan således upp till 1 000 m3 lokalyta ges räntebidrag.

Nuvarande regler innebär att en rad gränsdragningsproblem uppkommer samt en viss styrning mot att lokaler förläggs till servicehus i stäl-

“ sou 1934:73 129

Bostadsfinansiering

1et för att spridas i bostadsområdena. Små fri1iggande persona110ka1er för hemtjänsten medges inte medan motsvarande 1oka1er för- ~ räntebidrag lagda till ett servicehus ofta ges räntebidrag. Även andra gränsdragningsprob1em uppkommer i boendeformer av typ gruppboende med ett stort inslag av vård och omsorg.

Frågan om hur gränsen ska11 dras me11an bostäder, och bostadskompiement 1oka1er är ständigt aktue11. En successiv har skett i g1idning ti11ämpningen mot a11t mer räntesubventionerade ytor. Den stimulans ti11 att knyta serviceiokaier till institutions1iknande bostadsformer som detta i praktiken har inneburit är o1yck1ig. Det finns därför ska} att markera gränserna k1art (se avsnitt 10.1.3). De medel i form av räntebidrag som sparas genom en sådan snävare ti11ämpning bör omfördeias ti11 ändamå1 som är ange1ägna att stödja mot av de må1 vi har stä11t bakgrund upp.

I det fö1jande redovisar vi vad som bör krävas för att bostadsfinansieringssystemet ska11 vara ti11ämp1igt på byggandet av bostadsformer med stor vårdinsats.

§o§tadgn§_§tgnga:g

Vi anser att den minimistandard som idag för ti11ämpas statiiga bostads1ån för bostäder i a11mänhet, inte bör underskridas då man bygger bostäder för gam1a, handikappade e11er andra människor med behov av särski1t stöd. Dessa grupper ti11bringar en större de1 av sin tid i bostaden än andra och bör därför inte ha en sämre standard.

Vi har tidigare konstaterat att huvudmännen för vården har haft en strävan att hå11a ihop den i stora enheter. Detta är vår eniigt mening inte fören1igt med måien om ett norma1iserat och boende för integrerat ä1dre och handikappade. Institutioner och institutions1iknande bostadsformer bör därför inte he11er i framtiden kunna med stöd av det byggas stat1iga bostadsfinansieringssystemet. En ombyggnad av institutioner bör få stat1igt stöd endast om den leder ti11 en i a11a avseenden fu11god bostadsstandard. Detta krav bör inte hindra att hänsyn tas ti11 förutsättningarna i de enski1da fa11en. Vissa vi11kor måste dock stä1-

Bostadsfinansiering

las beträffande bostadens standard och integrering i närmiljön. För att bostadslån skall lämnas bör samma krav på fullvärdig bostad, permanent bostad och självständigt boende ställas som vi angett i avsnitt 2.1.1.

Vi finner det nödvändigt att ett material med exempel på ombyggnad av institutioner till bostäder utarbetas. Särskilt bör då uppmärksammas att ålderdomshem och sjukhem som ligger utanför tätort och har dålig

till vanlig boendeservice i regel är olämpliga att bygga om.

tillgång

Vi vill vidare understryka vikten av att de projekt som tas fram ger möjligheter till ett allsidigt användande av bostäderna. Det bör därför ankomma på kommunerna att med sitt ansvar för såväl miljö som bostadsförsörjning bevaka bostadskvaliteterna och bestänma om lägenhetssammansättning. Kommunerna bör också ha rätten att förmedla bostäderna. Såväl kommunerna som länsbostadsnämnderna bör följa utvecklingen inom detta område.

Enligt nuvarande låneföreskrifter gäller att en bostad skall innehålla minst 1 rum och kök alternativt 1 1/2 rum och kokvrå för att räknas som bostad i bostadslånesammanhang. När det gäller gruppbostäder godtas en lägre privat standard om den är kompletterad med gemensamma utrymmen.

I kapitel 9 har vi behandlat frågan om ytnormer. Utifrån vad som beskrivits där föreslår vi att i stället för den i låneföreskrifterna använda normen 1 rum och kök begreppet bostad bör användas.

fullvärdig

Härmed avser vi då en bostad som uppfyller alla gängse funktionskrav. I det hittillsvarande arbetet har ingenting framkommit som motiverar standardskillnader med hänsyn till vårdens omfattning och innehåll. De stora skillnader som existerar idag är resultatet av historiska och ekonomiska faktorer samt skilda huvudmannaskap.

Standardskillnader av detta slag strider mot målet om kvarboende. Något förenklat innebär dessa skillnader att en äldre och/eller handikappad människa, när vårdbehovet ökar förutsätts flytta till en boendeform med lägre bostadsstandard, detta trots att det är klarlagt att varje sådan flyttning innebär starkt försämrade möjligheter att klara sig själv.

Bostadsfinansiering

Ytterligare ett argument för att inte acceptera lägre standard i bostäder som är avsedda för särskilt vårdkrävande människor är att användningssättet bör vara flexibelt. Det kan här vara fråga om relativt oprövade boendeformer och behoven och lösningarna kan variera över tiden. Genom att grundläggande krav på bostadsstandard är kan

uppfyllda bostäderna ställas till övriga bostadsmarknadens förfogande utan större ändringar.

När det gäller gruppbostäder för exempelvis åldersdementa, svårt utvecklingsstörda m.fl. bör den totala lägenhetsytan disponeras så, att de gemensamma utrymmena kompletterar den privata delen av bostaden på ett sådant sätt att alla väsentliga bostadsfunktioner blir

tillgodosedda. Vi vill dock understryka att stor omsorg måste åt utform-

ägnas ningen av den privata delen. Den fyller andra funktioner än vad ett rum i en sedvanlig familjebostad gör. Bl.a. måste behovet av

ljudisolering beaktas.

Gruppboendet kräver större lägenheter, väl integrerade i vanlig bebyggelse. De torde som regel hyras eller ägas av kommun eller

landsting och upplåtas i andra hand till de boende. I vissa fall behöver vårdeller hjälppersonal finnas dygnet runt varför även personalrum måste finnas i anslutning till lägenheten. Erforderliga bör

personallokaler finansieras som boendeservicelokaler, dvs. räntebidrag bör inte lämnas.

Det är enligt vår mening viktigt att utvecklingen av olika former av gruppboende följs upp i syfte att få ett erfarenhetsunderlag som kan ligga till grund för fortsatta överväganden vad gäller utformning och standard. Information om goda lösningar bör utarbetas. Det kan vara lämpligt att bostadsstyrelsens bostadssociala råd i samråd med berörda handikapp- och pensionärsorganisationer speciellt följer denna fråga.

§pstädgr_f§r_avl§sning_ogh_s§r§kj]g_gmvårdnag

Vi har tidigare redogjort för att statliga bostadslån och bidrag i princip är förbehållna permanentbostäder. Enligt vår bör denna

mening princip gälla även framgent. Det finns emellertid fall då undantag från denna princip måste kunna göras.

‘

132 Bostadsfinansiering

Som ett stöd för kvarboende används i vissa bostadsområden permanentbostäder som s.k. av1ösnings1ägenheter och små omvårdnadsiägenheter. Dessa lägenheter är ti11 för att personer som behöver mycket hjä1p och stöd ska kunna vistas där när anhöriga behöver en tids Vila. Viste1setiden är i rege1 begränsad till högst någon månad. I övriga avseenden

vi11koren för statiiga bostads1ån. Dessa bostäder bör en1igt uppfy11s vår mening jämstä11as med sedvaniiga permanentbostäder och kunna få bostadslån med räntebidrag. Detta torde för övrigt förekomma redan idag, då iägenheter i vaniig bostadsbebygge1se ofta hyrs för ändamålet. En förutsättning för att 1ån och räntebidrag ska 1ämnas bör dock vara att iägenheterna har en sådan standard att de kan användas som vanliga bostäder, när behoven ändras.

10.1.3 §inans_i_e_ring_av_1_qkgjgrjör service m._m_._

Vissa gemensamma utrymmen i bostadsområden medges f.n., som vi tidigare redovisat, bostads1ån med räntebidrag. Vi11koren finns angivna i föreskrifterna ti11 2 § BFF och innebär b1.a. att högst 100 hushå11 får betjänas, att högst 10 m2 per iägenhet får räknas som bostadsutrymme samt att bostäderna ska 1igga inom nära gångavstånd från de gemensamma utrymmena. Många av dessa 1oka1er torde vara kmnnuna1a service1oka1er.

Det kan eme11ertid ifrågasättas om räntebidrag ska11 ges ti11 aniäggningar av detta s1ag. Intentionerna med räntebidraget är b1.a. att hå11a nere hushå11ens bostadskostnader. Utveck1ingen mot att 1oka1er ges räntebidrag i ökad utsträckning bör eniigt vår mening brytas.

Som grundprincip bör i framtiden gä11a att rätten ti11 räntebidrag förbehå11s sådana gemensamma utrymmen som ingår i hyresförhåiiandet för bostads1ägenheten, bostadsrättsuppiåteisen e11er dyiikt och därmed betaias av de boende via hyran e11er avgiften för bostaden. Undantag från grundprincipen bör en1igt vår mening bara medges under en övergångstid och då endast för att göra det möj1igt att fu11fö1ja projekt som med utgångspunkt i hitti11svarande ti11ämpning fortskridit så iångt att kostnadsförutsättningarna inte kan ändras utan att a11var1iga o1ägenheter uppkommer. Lämp1igen bör gränsen sättas vid sådana projekt

A SOU 1984278 *

Bostadsfinansiering 133

där ansökan om lån inkommit till förmedlingsorganet före den 1 januari 1985.

Vi beräknar att den besparing som staten gör i form av minskade räntebidrag till följd av nyss nämnda förslag uppgår till ca 5-10 milj.kr. det första året och att besparingarna ökar varje år därefter. Efter fem år kan besparingen beräknas uppgå till ca. 35 milj.kr.

10 . 1 .4

förberedelse: 3v_f§_r_r1y_g1_s_e§tg§£dg

Vi har tidigare framhållit att det är angeläget att förnyelseåtgärder planeras omsorgsfullt och att särskild uppmärksamhet behöver ägnas åt förhållandena för de boende under den tid då förnyelsearbetet genomförs.

Enligt vår mening bör sådana merkostnader som uppstår till följd av att de boende ges extra stöd för att bo kvar i lägenheten eller i tillfälliga bostäder i området under ombyggnadstiden kunna belånas på sedvanliga villkor. Så är inte fallet idag. Det är svårt att beräkna de ökande kostnaderna för detta.

10.2 Bidrag för tillgänglighetsskapande åtgärder

_l3_igrgg_f_dr__1'_r1s_13al13tl‘ofl3v_his_§1n_.__m_:

I syfte att öka tillgängligheten för äldre och handikappade i framför allt det äldre bostadsbeståndet har ett tillfälligt bidrag införts. Bidraget är avsett i första hand för hissinstallationer i trevåningshus. För vart och ett av åren 1984-1986 har i statsbudgeten avsatts 100 milj.kr. Bidraget söks av kommunerna som förutsätts själva bidra med minst 20 % av kostnaden. Statsbidraget är 30 %.

Hissbidraget är för nytt för att några erfarenheter skall ha vunnits.

Det är angeläget att efter bidragsperiodens slut utforma permanenta finansieringsregler som stimulerar till ett ökat antal hissinstallationer. Det bör därvid övervägas om inte de ordinarie finansieringsreglerna vid ombyggnad bör skärpas vad gäller exempelvis gäller ingångsvärdesbelåningen. Benägenheten att installera hiss i samband med ombyggnad

Bostadsfinansiering

sku11e eniigt vår uppfattning öka om belåning av det s.k. ingångsvärdet endast var möjiig om huset efter ombyggnaden var försett med hiss.

10.2.2 gen yttre miljäg

Idag iämnas ett s.k. boendemiijöbidrag för förbättring av bristfäiiiga bostadsmiijöer i fierbostadshusområden med många outhyrda iägenheter och/e11er sociaia probiem och i hyresområden där det finns ett boendeinfiytande över förvaitningen och denna är decentraiiserad. Bidraget kan i och för sig användas för att förbättra tiiigängiigheten för äidre och handikappade även om detta inte är huvudsyftet. Som rege1 torde även andra åtgärder förutsättas för att bidrag skall lämnas. Även styrningen av bidraget till vissa typer av områden utgör en begränsning. Ansökningarna om bbidrag uppgår f.n. ti11 beiopp som avsevärt överstiger ramen för bidraget. Regeringen har möjiighet att vidga ramen om det behövs av sysseisättningskäi. Vid sådana vidgningar ska11 bidrag kunna lämnas även ti11 bostadsrättsiägenheter.

Som vi framhå11it är det angeiäget att inte enbart bostaden

tidigare och entrén ti11 den anpassas för att främja kvarboende. Kravet på anpassning gäiier i iika hög grad den omgivande miijöns ti11gäng1ighet och användbarhet för ä1dre och handikappade. Vad vi då närmast tänker på är behovet av att kunna ta sig ti11 och in i butiksiokaier, fritids- 1oka1er och Iiknande.

Vi anser inte att boendemi1jöbidragets tiiiämpningsområde bör vidgas ti11 av detta siag. I stäiiet bör särskiida mede1 anvisas för

åtgärder

ändamåiet. Vi föresiår att åriigen 10 milj. kr. anvisas för åtgärder som förbättrar tiiigängiigheten i den yttre mi1jön för äidre och handikappade. Vi menar vidare att investeringar av detta s1ag väl iämpar sig att användas i sysseisättningsskapande syfte och att regeringen därför bör utverka riksdagens bemyndigande att överskrida ramen om det är befogat av sysse1sättningsskä1.

Bidraget bör reserveras för åtgärder på tomtmark. Staten bör svara för 30 % av kostnaden för åtgärden. Ett viiikor bör vidare vara att kommunen svarar för minst 20 %. Återstående de1 bör fa11a på fastighetsägaren. Som vi11kor för bidraget bör vidare gä11a att kommunen i en områ-

Bostadsfindnsiering 135

desvis pianering har tagit fram en tiiigängiighetspian för bostadsområdet.

Avsiutningsvis vi11 vi framhå11a att ombyggnads- och upprustningsarbeten som främjar ti11gäng1igheten i bostädernas både a11män närmiijö, på gatumark och på tomtmark, också torde kunna utföras som beredskapsarbeten e11er av ungdomsiag (se avsnitt 8.4).

10.3¶Förbättringsiån

Förbättrings1ån iämnas för modernisering av då1iga bostäder i en- och tvåfamiijshus som bebos av personer som har fyiit 60 år, av handikappade m.f1. Långivningen, som riktar sig ti11 har mins-

iåginkomsttagare,

kat kraftigt. Det troiiga är att numera i stor

förbättringsåtgärder

utsträckning finansieras med bostadsiån.

Under år 1984 genomför bostadsstyreisen i samarbete med Svenska kommunförbundet en kampanj för att informera dem som är berättigade ti11 förbättringsiån om möjiigheten att få iån. Våren 1984 beräknades ca 15 000 pensionärshushåii i princip vara berättigade ti11 förbättringsiån.

Eniigt vår uppfattning behöver inga vidtas för att ytteriigare åtgärder

sprida kännedom om förbättringsiåneverksamheten.

10.4 Bostadsanpassningsbidrag och - iån

Bostadsanpassningsbidraget har nyiigen varit föremåi för en översyn (Ds Bo 1981:5, Översyn av regierna om stöd för individue11 anpassning av bostäder). Måiet för översynen var att göra bidragssystemet effektivare så att samhä11ets stöd ti11 individue11 av handikappanpassning bostäder kunde utnyttjas på ett smidigt och ändamåiseniigt sätt. Bidragsverksamheten kartiades och utvärderades. Kart1äggningen genomfördes av handikappinstitutet. översynen föraniedde vissa regeiändringar samt ett besiut om att kommunerna fr.o.m. den 1 januari 1984 ska11 avgöra sådana bidragsärenden som inte är kombinerade med

någon

“ - 136

Bostadsfinansiering

form av 1ån 1981/82:126, CU 29, rskr 305). Vidare ti11stat1igt (prop. deiades särski1da medei för att utbiida personai inom bostadsstyreisen och kommuner och vid iänsbostadsnämnderna som har att infor- 1andsting mera om och handiägga ärenden om bostadsanpassning.

och 1ån Iämnas för som bebos av

Bidrag anpa§sning_av_permangntbgstäger

från bestämmeisen om permanentboende kan göras i handikappade. Avsteg två fa11. om föräidrar ti11 ett handikappat barn inte bor tiiisammans men har vårdnad om barnet kan båda få sina bostäder anpassade gemensam ti11 barnet. Vidare Iämnas bidrag för s.k. aviastningsfamiijers bostäder. Med aviastningsfamiij avses en e11er fiera personer som rege1bundet under vissa tar hand om ett svårt handikappat barn i sin perioder bostad. Vi föresiår att denna möjiighet utvidgas ti11 att gä11a anpassav a11a bostäder som används för aviösning och särskiid omvårdning nad. Det är eme11ertid svårt att uppskatta kostnaderna för detta.

för har tagits upp vid

// Frågan om bidrag anpa§§qpIgLav_fritidsbostäder

fiera ti11fä11en, b1.a. i motioner ti11 riksdagen. Senast övervägdes den I sitt betänkande (SOU 1982:23) föreav fritidsboendeutredningen. kommittén att statiigt stöd sku11e ges för anpassning av fritidss1og hus av hushå11 där någon mediem har nedsatt röreisesom disponeras e11er har inte b1ivit föremåi för fortsatt

orienteringsförmåga. Frågan

vår uppfattning är det nödvändigt att de resurser behandiing. En1igt som under de nännaste åren kan avsättas för handikappanpassning används för att förbättra standarden i det permanenta boendet och i den gemensamma fritidsmi1jön. Anpassningen av privata fritidsbostäder har eniigt vår bedömning en iägre angeiägenhetsgrad.

norma1t ti11 he1a den godkända för anpassningsåt-

Bidrag ges kostnaden

För standardhöjande är bidraget maximerat ti11 gärderna. åtgärder 20 000 kr. - för kostnader därutöver kan ett s.k. bostadsanpassningsiån Iämnas. av dessa regier behöver eniigt vår mening inte Några ändringar Vissa före1igger dock att avgränsa vad som är nöd-

göras. svårigheter

från vad som är norma1 överstandard. Detta

vändiga anpassningsåtgärder

särski1t då det är om ökning av utrymmena i bostaden. gä11er fråga har uppdrag att utarbeta ett informations- Bostadsstyreisen regeringens materiai ti11 iedning för handiäggningen om ärenden av bostadsanpassningsbidrag, m.m.

Bostadsfiriansiering 137

I prop. 1981/82:126 (sid 16) utta1ade dåvarande departementschefen att effekten av de ändrade stödregierna och av borde decentraiiseringen utvärderas för att b1.a. ge underlag för en bedömning av om kommuner och Iandsting bör svara för en viss dei av kostnaderna för stödet. Vi vi11 för vår de1 redan nu dekiarera att vi anser att kommunerna med sina möjiigheter att göra en heihetsbedömning av den handikappade personens situation är bäst 1ämpade att svara för bes1ut om stöd ti11 bostadsanpassning. Det är då eniigt vår mening naturiigt att kommunen också har ett ekonomiskt ansvar för de bes1ut som fattas. vad vi Eniigt har erfarit avser bostadsstyrelsen att påbörja under utvärderingen innevarande budgetår. Vi finner det angeiäget att resuitaten före1igger i sådan tid att frågan om det framtida kostnadsansvaret kan behand1as av riksdagen vid 1985/86 års riksmöte.

Bidrag iämnas f.n. under vissa förutsättningar vid och ny- ombyggnad för sådan som inte omfattas av bestämme1-

generel]_hgngjkappgnpassging

serna i byggnadsstadgan. För att bidrag ska11 iämnas ska11 det eniigt bostadsstyre1sens föreskrifter vara fråga om sådana specie11a åtgärder som är nödvändiga för att tiiigodose behovet för en viss av grupp handikappade, t.ex. i för svårt När det speciaiiägenheter handikappade. är fråga om generella anpassningsåtgärder i ska11 dessa i övrigt rege1 inräknas i 1åneunder1aget för bostadsiånet. Dessa är inte he1t reg1er entydiga och praxis tycks variera 1änsbostadsnämnderna eme11an. B1.a. är det okiart hur sådana som vidtas i

anpassningsåtgärder förebyggande

syfte ska11 finansieras.

Idag iämnas bidrag för sådana individue11a inom och

anpassningsåtgärder

i ansiutning ti11 bostadsiägenheten som behövs för att den ska11 vara ändamåiseniig som bostad för den handikappade. I första hand ska11 den handikappades grundiäggande behov i bostaden tiiigodoses, dvs. av att kunna sova, vi1a, sköta sin hygien och iaga mat i bostaden samt förfiytta sig för att göra detta.

En anpassning av bostaden är eme11ertid ofta en av fiera för

åtgärder

att åstadkomma en fungerande boendesituation för människor med funktionsnedsättningar. Åtgärderna i bostaden måste t.ex. ofta kompietteras med hemtjänst, färdtjänst e11er personiig hjäip. Om t.ex. ett kök har anpassats ti11 den handikappades specie11a behov kan det 1eda ti11 att

I

1138 Bostadsfinansiering

arbetsförhå11andena försvåras för anhöriga, hemtjänstens personai e11er andra den i bostaden. Vi föresiår därför att som hjäiper handikappade ett av bestämmeiserna görs så att det k1art framgår att förtydiigande ska11 kunna iämnas för sådana merkostnader som bostadsanpassningsbidrag uppkommer av att åtgärderna skaii tiiigodose såväi den handikappades som hjäiparens behov.

tili behovet att och i förebyggande syfte kunna Med hänsyn systematiskt hela e11er deiar av bostadsområden ti11 äidres och handikappaanpassa des behov föresiår vi att bostadsstyre1sen får i uppdrag att se över tiiIämpningsföreskrifterna vad gäiier statens stöd ti11 handikappanpassning av bostäder och närmi1jö.

10.4.2¶Ailergisanering

A11mänt för bostadsanpassningsbidraget att stöd inte iämnas för gä11er Iösa inventarier. Hit hör också vissa tekniska hjäipmedei som det är iandstingens uppgift att ti11handahå11a. Vad gä11er a11ergisanering iämnas för att ut e11er aviägsna sådant materiai som innebidrag byta håiler a11ergiframka11ande ämnen, t.ex. heitäckningsmattor och tapeter. iämnas dock inte för utbyte av 1ösa inventarier. För att nå en Bidrag a11ergisanering kan emeiiertid även möbier och vissa andra fuiiständig iösa inventarier behöva bytas ut. Det kan i vissa fa11 b1i fråga om ett omfattande av möb1er och andra inventarier som kan orsaka stora utbyte kostnader för den enski1de.

vår bedömning kan behov föreiigga även för andra handikappade En1igt att behöva ut möbier och vissa inventarier. Vi tänker då närmast byta med röreisehinder samt synskadade. De svårigheter som är på personer med att kunna bedöma det faktiska behovet i det enskiida förknippade faiiet taiar för att bidrag som hitti11s inte ska11 1ämnas för utbyte av Iösa inventarier. Eniigt 6 § socia1tjänst1agen har den enski1de rätt ti11 bistånd av sociainämnden för sin försörjning och sin iivsföring i om hans behov inte kan ti11god0ses på annat sätt. Den enskilde övrigt ska11 tiiiförsäkras en skäiig ievnadsnivå. Biståndet genom biståndet ska11 utformas så att det stärker hans resurser att leva ett sjä1vständigt 1iv.

i

Bostadsfinansiering

Socialtjänsten kan i den mån en handikappad person saknar ekonomiska möjligheter att inreda sin bostad på ett tillfredsställande sätt, här erbjuda ekonomiskt stöd.

1o.4.3

Åtgrgtällningsbigrgg_

En förutsättning för att bostadsanpassningsbidrag skall beviljas är att fastighetsägaren skriftligen godtar att den handikappade inte skall behöva återställa lägenheten i ursprungligt skick vid avflyttning eller i annat fall. I flera fall har fastighetsägaren av ekonomiska skäl inte 7 ansett sig kunna tillgodose detta krav.

Frågan behandlades senast i samband med översynen av bidraget (Ds Bo 1981:5). Någon ändring av bestämmelserna ansågs då emellertid inte erforderlig. Situationen ter sig annorlunda i dag. Om målen för ett bättre äldreboende skall främjas behöver allt fler

anpassningsåtgärder

vidtas i bostäder, bostadshus och boendemiljöer. Problemen kommer då att öka.

Grunden för att en fastighetsägare motsätter sig att anpassningsåtgärder vidtas 1

ligger på det ekonomiska planet. En fastighetsägare kan

[g ibland drabbas av stora kostnader för att återställa en lägenhet i normalskick.

Om fastighetsägarna kan erbjudas ersättning för större återställningskostnader borde möjligheterna att träffa överenskommelser om anpassning underlättas väsentligt. Vi föreslår därför att ett statskommunalt återställningsbidrag tillskapas. Kostnaden för detta bör delas lika mellan staten och kommunerna. Som villkor för att få ett sådant bidrag bör gälla att kommunen erhåller anvisningsrätt till lägenheten. Om kommunen inte kan anvisa lägenheten till en annan handikappad eller bedömer att den utförda anpassningen inte kan utnyttjas bör få ett

fastighetsägaren återställningsbidrag. Också en bostadsrättsförening bör kunna få ersättning men då enbart för sådana åtgärder som berör de gemensamma delarna av fastigheten. Ersättning bör dock i samtliga fall lämnas endast om kostnaden överstiger 1 000 kr.

Kostnaderna för detta är emellertid svåra att uppskatta. Vi beräknar statens kostnader för ett sådant återställningsbidrag till ca 5 - 10 milj.kr. per år. Kommunernas kostnader blir likaledes ca 5 - 10 milj.kr.

10.5 Finansiering av trygghetslarm

Bostadslån med räntebidrag kan lämnas för installation av trygghetslarm. Möjligheten att belåna trygghetslarm gäller emellertid endast fasta system. De mobila system som har utvecklats och som kopplas till telefonnätet kan däremot inte belånas med statligt bostadslån.

Det har i olika sammanhang diskuterats om lån och bidrag skulle kunna lämnas i större utsträckning än hittills. Antingen skulle då de mobila systemen kunna jämställas med fasta system och således belånas med statligt bostadslån eller också skulle bostadsanpassningsbidrag lämnas till båda systemtyperna. Frågan har nyligen behandlats av riksdagen.

I prop. 1983/84:9 om statsbidrag till barnomsorg och social hemhjälp framhöll chefen för socialdepartementet bl.a. att med det förslag till nytt system för statsbidrag till den sociala hemhjälpen som lades fram i propositionen skulle kommunernas möjligheter att utföra social service med statligt stöd vidgas. Syftet var bl.a. att den nya bidragskonstruktionen skulle medföra ökad frihet för kommunerna i valet av serviceform för äldre och handikappade. Det förordade bidragssystemet skulle bl.a. öppna möjligheter för kommunerna att använda bidragsmedlen till larmanordningar. Riksdagen hade inga erinringar mot vad som anfördes i detta avseende (SoU 12, rskr 43). Genom det nya bidragssystemet lämnar staten således stöd ötill larmanordningar oavsett typ. Detta innebär att det inte längre finns behov av att finansiera fasta trygghetslarm med bostadslån. Denna möjlighet bör således upphöra.

10.6 Individuellt bostadsstöd

Följande stödformer är av särskilt intresse för äldre och handikappade.

Bostadsfinansiering 141

1) Kommunalt som ges till bostadstillägg personer som har ålderspension, förtidspension (sjukbidrag), eller änkepension hustrutillägg. Bostadstillägget är inkomstprövat.

2) Bostadstillägg för handikappade som är till för att handikappade eller personer med handikappade familjemedlemmar lättare skall kunna skaffa sig bostad. en lämplig

Kommunalt bostadstillägg lämnas efter grunder som kommunerna i hög grad själva bestämmer. Kommunen får ett statsbidrag på 25 % av kostnaderna. Ett villkor är att det kommunala bostadstillägget täcker minst 80 % av bostadskostnaderna inom vissa gränser. För bostadstillägg till kostnader utanför dessa gränser inte ges statsbidrag.

Bostadstillägg för handikappade finansieras helt och hållet av kommunerna och reglerna bestäms således av komnunerna själva.

De individuella bostadsstöden kan inte alltid anses vara anpassade till de bostadskostnader som uppstår efter en ombyggnad. Rätten till stöd upphör ofta också vid längre tids vistelse på sjukhus eller annan institution. I kapitel 13 föreslår vi att bl.a. frågan om hur olika avgifts- och bidragssystem av våra påverkas överväganden skall studeras ytterligare.

10.7 Försöksverksamhet med en friare resursanvändning än dagens

I kapitel 8 har vi förordat att

bostadsförbättringsverksamheten och

andra insatser för äldre och handikappade planeras områdesvis så att alla konsekvenser för området som helhet kan överblickas. Detta innebär att val av åtgärder inte i första hand bör ske utifrån den enskilda fastighetens möjligheter utan utifrån som finns de förutsättningar att inom området som helhet tillgodose de boendes behov.

å

142 Bostadsfinansiering

måste mellan olika slag av insatser. Finan- Noggranna avvägningar göras är utformade så att de skall ge utrymme för skilda sieringsreglerna Det kan ändå inte uteslutas att reglerna för statlig prioriteringar. ett sätt som inte den bästa avvägningen med finansiering styr på ger tanke äldres och handikappades behov.

på

1983/84:152, KU 32, rskr 368) rikt- Våren 1984 godkände riksdagen (prop en försöksverksamhet med ökad kommunal självstyrelse. Rikslinjer för också till lag om försöksverksamhet med en friare dagen antog förslag kunnunal i högst nio kommuner och tre landstingskomnämndorganisation muner samt att får göra avsteg från s.k. riksdagsgodkände regeringen Försöksverksamheten skall pågå under en bundna regeringsförfattningar. är att att avsevärt öka den fyraårsperiod. Syftet pröva möjligheten Genom försöksverksamheten skall bättre förutkommunala självstyrelsen. för kommuner och landstingskommuner att anpassa sina sättningar skapas beslut och till lokala förutsättningar och behov. Genom att

åtgärder

skall det bli möjligt att öka de den statliga regleringen avgränsas enskilda människornas den kommunala verksamheten samtiinflytande på kan på ett effektivare sätt. digt som samhällsresurserna utnyttjas

några huvudområden som bör kunna ingå 0-1propositionen anger regeringen De som berörs gäller möjligheten att i försöksverksamheten. frågor - den traditionella, sektorsindelade nämnd- och förvaltningsslopa organisationen - använda statsbidragen friare - friare former för den kommunala planeringen pröva - underställa vissa kommunala beslut slippa statliga myndigheter för fastställelse - få från vissa föreskrifter som meddelas av statliga dispens myndigheter - befrias från viss statlig tillsyn i form av inspektioner.

framhålls också att försöksverksamheten bör vara be- I propositionen så att krav inte åsidosätts när det gäller gränsad grundläggande - standard och rättvist fördelad samhällsservice likvärdig - skydd för medborgarnas liv och hälsa - skydd för särskilt utsatta grupper - rättssäkerhet - samhällsekonomi.

x

i

Bostadsfinansiering

x Försöksverksamheten med ökad kommunai sjäivstyreise bör kunna

utnyttjas också för att pröva en friare tiiiämpning av det bostadsfinan-

stat1iga sieringssystemet inom bostadssektorn. Det kan gå ti11 så att försökskommuner i samarbete med iandsting, fastighetsägare och de boende inom ett bostadsområde e11er kvarter inom ramen för försöksverksamheten med ökad kommunai sjä1vstyre1se tilisammans får ta fram ett samiat

åtgärds-

paket för att öka möjiigheterna för äidre att bo där.

och handikappade Staten bör då kunna ti11handahå11a ekonomiska medei som

i en omfattning ungefär svarar mot vad som kan beräknas för ett konventioneiit

projekt men överiåta åt kommunen att fördeia med1en det sätt den finner

på

1ämp1igt med hänsyn tili omständigheterna i det aktue11a området. En förutsättning ska11 givetvis vara att försöksprojektet resu1terar i samma boendefunktioner som ett konventioneiit Besiut

projekt. om avsteg och om ti11de1ning av medei för projekt inom försöksverksamhetens ram bör fattas av regeringen efter ansökan av kommunen.

Genom att kunna göra avsteg från vissa utformnings- och standardkrav inom finansieringsstödets ram ges kommunerna förutsättningar att kunna prioritera projekt i områden där åtgärderna ger de största och snabbaste effekterna. Genom att de ges ett och samiat

sjäivständigt ansvar för såväi byggnadsprojektet som de mede1 som stä11s ti11 förfogande för dess genomförande underiättas till de

anpassningen 1oka1a förutsättningarna och behoven, förenkias den administrativa hanteringen samt får kommunen större möj1igheter att kunna föra projektet i hamn på det sätt och inom den tidsram som pianerats. Samordning och samutnyttjande av resurser kan förutom effektivitet också innebära kostnadsbesparingar.

Det är eniigt vår mening viktigt att kunna klariägga de1s viika svårigheter som en kommun kan stä11as inför vid en friare resursanvändning, de1s vi1ka åtgärder som kommer att bedömas vara särski1t ange- 1ägna och såiedes prioriteras. En friare resursanvändning bör också kunna ge erfarenheter av vi1ka regier som eventue11t är e11er uppievs

; vara ti11 hinders för det kommunaia infiytandet över bostadsförsörjningen. En utvärdering bör ske med stöd av byggforskningsmedei e11er på något annat sätt, exempe1vis inom ramen för bostadsstyreisens resurser.

Vissa om av bostäder . . .

144 frågor upplåtelse

11 VISSA FRÅGOR OM UPPLÅTELSE AV BOSTÄDER MED SPECIELL

UTFORMNING M. M.

11.1 Allmänt

Ett av målen för vårt arbete är att alla människor skall ha rätt till en bostad där friheten och integriteten är skyddad. Så får anses vara fallet för dem som bor i eget hus eller i en lägenhet som de själva hyr eller innehar med bostadsrätt. De rättigheter och skyldigheter som är med boendet i hyres- eller bostadsrättslägenheter är i

förknippade stor utsträckning reglerade i 12 kap. jordabalken (hyreslagen) respektive bostadsrättslagen (1971:479). Bostäder i s.k. insprängda pensionärslägenheter, pensionärshem och servicelägenheter upplåts ofta med hyresrätt, medan de som bor på sjukhem, långvårdskliniker, ålderdomshem och andra institutioner inte har någon motsvarande rätt till sin bostad. Även de psykiskt utvecklingsstörda och psykiskt sjuka som bor i olika former av gruppbostäder bor som regel utan egna hyresavtal.

Att vissa bostäder för gamla och handikappade i dag upplåts utan någon självständig rätt till bostaden beror i första hand på att boendet är sammankopplat med vård. Som vi tidigare har angett är det numera en strävan att förändra dessa boendeformer genom att skilja bostads- och vårdfunktionerna åt. Bostaden blir på det sättet mer neutral i förhållande till vården. Därigenom skapas förutsättningar för att flera bostäder av denna typ kan upplåtas med exempelvis hyresrätt med den trygghet i besittningen som följer därmed. En sådan utveckling skulle enligt vår mening kunna bidra till att öka de boendes självständighet och integritet.

Vi har tidigare angett att den övervägande delen av de gamlas och handikappades bostadsbehov bör kunna tillgodoses inom ramen för det vanliga bostadsbeståndet. Den diskussion vi för i det följande tar sikte på de fall då vissa bostäder på ett mer genomgripande sätt har

Vissa om av bostäder . . .

frågor upplåtelse 145 Å

utformats e11er Iokaiiserats med tanke på de berörda gruppernas specie11a behov.

Man kan ti11 att börja med konstatera att redan i dag uppiåts bostäder för gamla och handikappade med hyresrätt i oiika boendeformer.

I vi1ken utsträckning denna ordning bör utökas är eniigt vår mening beroende av f1era faktorer. Grundinstä11ningen är som nämnts att a11a människor ska11 ha rätt till en egen bostad, där den boende är garanterad de rättigheter som b1.a. hyresiagen ger. måste en

Samtidigt avvägning göras mot det a11männa intresset av att bostäder som har särskiida egenskaper förbehå11s dem som har behov därav. Lämp1igheten av att en sådan bostad upp1åts med hyresrätt är också beroende av i vi1ken mån en rege1rätt uthyrning kan antas försämra för

möj1igheterna samhä11et att fu11göra sin sky1dighet att bereda vård åt dem som av oiika skä1 inte sjäiva kan ta ansvar för sin situation.

En annan omständighet som naturiigtvis har stor betyde1se i sammanhanget är boendets beräknade varaktighet. Om viste1sen, särskiit då den är koppiad ti11 någon form av vård, beräknas b1i kan

kortvarig, det vara mindre iämpiigt att ingå ett hyresförhåliande för den ti11fä11iga bostaden. Den boende har i dessa fa11 i rege1 kvar sin ordinae rie bostad.

En avvägning me11an de nu redovisade aspekterna 1eder eniigt vår mening till att besittningen av bostaden bör tryggas även för gam1a och handikappade när det är fråga om sjä1vständigt boende i en permanentbostad. Däremot ta1ar det mesta för att en sådan 1ösning är mindre iämplig då det är fråga om ett boende som inte är frivi11igt e11er om boendet ingår som ett 1ed i en tidsmässigt avgränsad behand1ing e11er om vården stä11er sådana överordnade krav på boendet att det får karaktäriseras som ett institutionsboende. Bostädernas utrust-

specie11a ning e11er utformning och vårdens omfattning bör däremot

principie11t

inte förhindra att bostaden uppiåts på sedvaniigt sätt,

exempe1vis genom uthyrning. Vi föresiår därför inte några specie11a regier för I upp13te1se av sådana bostäder. Vi har dock inte kunnat en

göra fu11ständig genomgång av de konsekvenser för b1.a. huvudmännen för vården m.m. som kan komma att uppstå.

i Vissa bostäder. . . «

146 frågorom upplåtelseav

I följande avsnitt redogör vi för vissa bestämmelser i hyres- och bostadsrättslagstiftningen som är av särskilt intresse i detta sammanhang och beskriver hur de kan tillämpas.

11.2 Upplåtelse med hyresrätt

11.2.1 §ättgn_tjll_j§rjängning_av_hyrgsavtalet

Det är självklart väsentligt att bostäder med speciella egenskaper och vårdresurser i första hand förbehålls dem som har särskilda behov av dessa egenskaper och den avsedda vården. Normalt sett finns det inte heller något intresse från den boendes sida att ha kvar en bostad som har stark anknytning till vård som vederbörande inte längre behöver. I vissa fall kan man dock tänka sig detta, t.ex. om bostaden har eftertraktade servicefunktioner som inte kan påräknas i ordinära lägenheter, om den på annat sätt framstår som attraktiv eller om en alternativ bostad saknas eller är svår att få.

Bostadshyresgäster har enligt 46 § hyreslagen s. k. besittningsskydd till lägenheten. Det innebär kortfattat att de under vissa förutsättningar har rätt att, även om hyresvärden motsätter sig det, få hyresavtalet förlängt om det sägs upp. Besittningsskyddet för hyresgästen grundas på en avvägning mellan dennes intresse av att få bo kvar och hyresvärdens intresse av att få disponera över lägenheten på annat sätt.

Inskränkningarna i besittningsskyddet har utformats som upphörsgrunder, som vid en prövning i det enskilda fallet kan leda till att hyresförhållandet inte förlängs. De besittningsskyddsbrytande situationerna räknas upp i lagtexten (punkterna 1-9). Exempel på sådana situationer är att huset skall rivas eller byggas om eller att lägenheten inte längre skall användas som bostad. Inskränkningar gäller också för vissa typer av tjänstebostäder. Förutom deauppräknade situationerna innehåller paragrafen en generalklausul (punkt 10), enligt vilken

kan få om det - - - icke strider besittningsskyddet vika, nämligen

Vissa frågor om upplåtelse av bostäder . . . 147,

mot god sed i hyresförhåiianden e11er eijest är oskäiigt mot hyresgästen att hyresförhåiiandet upphör. I dessa fa11 görs a11tså en mera a11män intresseavvägning me11an hyresvärden och hyresgästen. Om en hyresgäst måste iämna sin bostad på grund av att huset ska11 byggas om innebär besittningsskyddet att hyresgästen om möjiigt ska11 beredas ti11fä11e att efter ombyggnaden hyra en Iikvärdig iägenhet i huset. I annat fa11 är hyresvärden skyidig att ordna en iikvärdig bostad. Tvister om föriängning av ett hyresavtai avgörs av hyresnämnden. Nämndens avgöranden kan sedan överk1agas ti11 bostadsdomstoien.

En tiiiämpning av gäiiande bestämmeiser innebär att hyresnämnden får avgöra frågan om besittningskydd från fal] ti11 fa11. Om besittningsskydd vid en sådan bedömning anses föreiigga, kan hyresgästen a11tså inte tvingas fiytta när hyrestiden har gått ut.

Vid ti11ämpning av genera1k1ausu1en i 46 § första stycket 10 hyreslagen ska11 de motstående intressena i besittningsskyddsärendet a11tid vägas mot varandra. Det innebär b1.a. att hyresvärden a11tid måste ha sakiiga skäi för sin begäran att hyresgästen ska11 fiytta. En omständighet på hyresgästens sida som har betydeise i detta sammanhang är hyresgästens behov av den aktue11a bostaden. Av betydeise vid avvägningen av hyresvärdens skä1 gentemot hyresgästens intresse att få behå11a Iägenheten måste sakskäien ha sådan tyngd att det framstår som rimiigt att hyresgästen får fiytta. Bostads1äget på orten har också betydeise för hur intresseavvägningen kan komma att utfa11a. Man kan utgå från att intresseavvägningen sku11e utfa11a ti11 hyresgästens nackdei om han e11er hon inte har behov av en specie11 iägenhet i t.ex. ett servicehus utan i stä11et erbjuds en annan iägenhet som är godtagbar.

En1igt vår mening ger nuvarande bestämmeiser i 46 § hyresiagen utrymme för en nyanserad bedömning.

En inte ovan1ig situation är att kommunens sociaiförvaitning hyr ett anta1 iägenheter av en fastighetsägare och sedan upplåter dem i andra hand ti11 äldre e11er handikappade. Den boende står då i ett hyresförhå11ande ti11 socia1förva1tningen. Den boendes besittningsskydd är i dessa fa11 beroende av att hyresförhå11andet me11an sociaiförvait-

i 148 Vissa frågor om upplåtelse av bostäder . . .

ningen och fastighetsägaren består. Normait torde man inte behöva befara några större olägenheter när socialförvaitningen e11er Iiknande är andrahandsuthyrare. Det är eme11ertid aiimänt sett önskvärt att så många som möjiigt har förstahandskontrakt til] sina bostäder.

11.2.2 Qverlåtelsg gv_hyresrättgn

Hyresgästen har i dag eniigt 35 § hyres1agen en principe11 rätt att överiåta hyresrätten för att få en annan bostad i byte, även om hyresvärden motsätter sig det. Denna rätt gä11er oavsett vad som har avta- 1ats. Ti11stånd Iämnas av hyresnämnden, om hyresgästen har beaktansvärda skä1 för bytet och detta kan äga rum utan påtagiig oiägenhet för hyresvärden. I vissa särskiit angivna situationer kan byte inte genomdrivas mot hyresvärdens vi1ja. Det gä11er om Iägenheten t.ex. är förhyrd i andra hand, utgör de1 av upp1åtarens bostad e11er avser möb1erat rum.

Ti11gången på 1ägenheter som är iämpade som bostäder åt människor med funktionshinder e11er sjukdom är starkt begränsad i många äidre bostadsområden. Att bostäder som p.g.a utformning e11er anknytning till en vårdinrättning är avsedda för ä1dre e11er handikappade bör förbehå11as denna kategori måste accepteras så Iänge det råder brist på sådana bostäder. I de fa11 Iägenheterna har mycket specie11a egenskaper bör inga prob1em uppstå, eftersom de Iägenheter det är fråga om oftast inte är attraktiva för andra än dem som har behov av den särski1da Iägenheten. Om andra personer står i kö för att få hyra en sådan lägenhet, bör iägenheten kunna disponeras av dem som har behov av den. Bestämme1serna om bytesrätt ger emeliertid utrymme för hyresnämnden att beakta sådana omständigheter. Som vi har nämnt tidigare bör eme11ertid behovet av denna typ av Iägenheter på sikt b1i täckt, varför eventue11a probiem torde vara av övergående natur.

En situation som det kan finnas aniedning att kommentera är en makes e11er samboendes rätt att överta hyresrätten. Regier om detta finns i 33 och 34 §§ hyresiagen. Eniigt 33 § har t.ex. en efter1evande make e11er samboende rätt att inträda som hyresgäst ti11 en iägenhet som varit avsedd att användas som deras gemensamma bostad. Denna rätt är

Vissa om av bostäder

frågor upplåtelse . . . 149

ovillkorlig. Någon skälighetsprövning skall alltså inte ske. Enligt 34 § får en hyresgäst även överlåta till annan närlägenheten någon stående som varaktigt sammanbor med honom. motsätter Om hyresvärden sig detta, kan hyresnämnden lämna tillstånd till överlåtelsen, om hyresvärden skäligen kan nöja sig med förändringen.

Det är naturligt att makar vill bo tillsammans även om bara den ene av dem är i behov av den särskilda vård som kan vara knuten till bostaden. Möjlighet till detta ges också i stor redan utsträckning i dag. Om den vårdbehövande maken avlider, kan den efterlevande vilja bo kvar. Om lägenheten innehas med hyresrätt tillförsäkras också den efterlevande rätt att bo kvar genom de nyss nämnda bestämmelserna i 33 § hyreslagen.

Om andra närstående, t.ex. barn, sammanbor med hyresgästen får en önskan att bo kvar prövas av hyresnämnden med bestämmelseri enlighet na i 34 § hyreslagen. Några olägenheter med en sådan ordning föreligger knappast.

§e§t§mmandg_av_hyran

Hyreslagen är tillämplig endast om bostaden upplåts till nyttjande mot ersättning. Någon form av hyra måste alltså betalas. Hyresvillkoren bestäms genom att parterna kommer överens om dem för en viss period, vanligen ett år. överenskommelsen träffas antingen mellan den enskilde hyresgästen och hyresvärden eller, vilket är det vanligaste, efter kollektiva förhandlingar.

Om parterna inte enas om hyrans storlek vid av ett förlängning hyresavtal skall den bestämmas enligt den s.k. bruksvärdemetoden. Denna metod innebär i stort sett följande. Hyran skall vid förlängning utgå med skäligt belopp. Den hyra som hyresvärden fordrar godtas, om den inte är oskälig. För att avgöra eller inte skall om hyran är oskälig den jämföras med hyran för andra lägenheter som med hänsyn till bruksvärdet är likvärdiga. Jämförelse skall i första i hand göras med hyran

150 Vtssa om av bostäder . . .

frågor uppiåtelåe

det bostadsbeståndet. Hyran är oskäiig, om den är påtagaiimännyttiga iigt högre än hyran för jämföreiseiägenheterna.

när det av särskiida bostäder En viktig fråga gä11er hyressättningen för gamia och handikappade är att rättvisa förhåiianden uppnås gentemot dem som under ett bor på iikartat sätt men utan att

övergångsskede

sjäiva bostaden. Man kan tänka sig att den fortsatta utveckiingen hyra innebär att skiiinaderna i boendestandard, vård och service jämnas ut me11an bostäder och institutioner. Medan bostäderna hyrs ut mot en som bestäms med iedning av bruksvärdesprincipen betaiar skäiig hyra den som är en motsvarande institution en vårdavgift som är patient på bestämd efter he1t andra Det kan dock nämnas att vårdavgifgrunder. terna redan i ski1jer sig väsent1igt me11an oiika institutioner. dag anser trots vissa under ett övergångsskede, att Vi därför, oiägenheter det innebär en förbättring i det avseendet i förhåiiande ti11 i dag om f1er sådana bostäder genom uthyrning. På sikt bör dessutom en

uppiåts

stor dei av nuvarande institutioner avveckias och ersättas av boendeformer där man skiijer me11an boende och vård.

Vi vi11 i det här sammanhanget betona vikten av att kostnader för service m.m. som den boende ska11 betaia skiijs från hyran på ett k1art sätt. om b1.a. differentierade vårdavgifter kommer att

Frågan

utredas vidare, se kapite1 13.

11.3 Upp1åte1se i bostadsrättsform

Det finns i och för inte 1ag1iga hinder mot att anordna

sig några

särskiida bostäder för t.ex. äidre i bostadsrättsform även om detta är förenat med vissa Det är också möjiigt att i det komp1ikati0ner. ordinära bostadsrättsbeståndet anordna 1ägenheter som har specieii e11er tiiigång ti11 service e11er vård. Sådana iägenheter utformning kan av den boende innehas antingen med bostadsrätt e11er med hyresrätt.

å SOU 198:1:78 frågor om av bostäder . . . 151

Viissa upplåtelse

Ett ställningstagande till om man för de nämnda typerna av bostäder bör anlita bostadsrättsformen framför hyresrättsformen kräver att man noga beaktar de juridiska och ekonomiska förutsättningarna för respektive upplåtelseform. Någon genomgripande granskning härav är i detta sammanhang inte möjlig. Det torde vara tillräckligt att peka på några centrala egenskaper hos bostadsrättsformen som bör beaktas vid valet

av upplåtelseform.

Bostadsrätt upplåts utan begränsning i tiden. Besittningen till lägenheten kan därför inte brytas, t.ex. på grund av att ett vårdbehov inte längre föreligger. Bostadsrättsformen bör alltså inte komma ifråga för tillfälligt boende. Detta hindrar i och för sig inte att boendet kan förenas med vissa servicefunktioner eller med vård. En fördel med bostadsrätten kan vara att de boende själva kan bestämma om inriktningen av sådan hjälp.

Bostadsrätt kan endast upplåtas av bostadsrättsföreningar. Vad gäller särskilda kategorihus torde initiativet till föreningsbildningen vanligen komma från kommuner eller landsting vilka i samråd med främst de rikskooperativa organisationerna bildar föreningen. Innan bostadsrätt upplåtes är det lämpligt att ge föreningsstadgarna ett sådant innehåll som är lämpligt med hänsyn till ändamålet. När det gäller lägenheter anpassade för gamla och handikappade som är spridda i byggnaden är det «M på motsvarande sätt lämpligt att samråd sker så att vissa lägenheter förbehålls särskilda kategorier människor. Om bostaden inte upplåts med bostadsrätt direkt till någon sådan person eller hyrs ut av föreningen till denne kan man tänka sig att landstinget eller kommunen innehar bostadsrätten för upplåtelse, vilket torde vara det mest vanliga.

En särskilt viktig fråga i detta sammanhang är hur en bostadsrättsförening skall kunna behålla sin karaktär av förening för vissa kategorier människor eller hur en särskilt anpassad lägenhet skall kunna förbehållas en bestämd

personkategori.

Enligt bostadsrättslagen har bostadsrättshavaren en principiell rätt att överlåta bostadsrätten till vem han vill. Bostadsrätten kan också vara föremål för arv, testamente eller bodelning. En begränsning gäl-

152 Vissa om av bostäder . . .

frågor upplåtelse

1er eme11ertid på grund av reg1erna om med1emskap. Eniigt huvudregein i 11 § bostadsrätts1agen kan med1emskap såiunda vägras vid övergång av bostadsrätten om förvärvaren inte uppfy11er de viiikor för med1emskap som föreskrivs i stadgarna e11er föreningen inte skäiigen kan godta med honom som bostadsrättshavare. Beträffande make gä11er dock den regein att med1emskap aidrig kan vägras såvida besiutet inte grundas

en sky1dighet att tiiihöra viss sammans1utning e11er iiknande. En

på

kommun kan a1drig vägras mediemskap.

i 11 § innebär b1.a. att föreningen som vi11kor för med1emskap Regein kan föreskriva att endast vissa kategorier av personer kan beviijas inträde (s.k. Mot bakgrund av den

i föreningen inså11ningsk1ausu1).

fria över1åte1serätten får i fö1jd av ett särskiit stadprincipie11t

inså11ningsk1ausu1 eme11ertid inte vara så snäv att gande i 11 a S en

innebär en hembudsskyldighet, dvs. en sky1dighet för den i praktiken bostadsrättshavaren att erbjuda bostadsrätten ti11 någon person som bostadsrättshavaren inte sjä1v utsett. Det är inte he11er möj1igt att överiåta åt annat organ än föreningens styreise att godkänna en

något

förvärvare. hinder mot att förena en inså11ningsk1ausu1 med

Något

prisföreskrifter föreiigger däremot inte.

försvårar givetvis för kommuner och iandsting att De angivna reg1erna effektivt förmedia bostäder ti11 de kategorier människor som har behov av sådana bostäder som nu diskuteras. I viss mån kan 1äget dock komma att b1i annor1unda om möjligheter ti11 hembud, t.ex. ti11 kommunen, införs. 1983 års bostadsrättskommittê har i uppdrag att överväga om sådana bör införas i samband med priskontroii på bostadsrät-

regier ter.

När det enstaka, särskilt anpassade iägenheter är Iäget i viss

gä11er mån annorlunda. Probiemstäiiningen b1ir visser1igen densamma om bostadsrätt direkt ti11 bostadsrättshavaren av föreningen. Det

uppiåts

är eme11ertid tveksamt om det överhuvudtaget är möjiigt att anknyta en inså11ningsk1ausu1 ti11 en viss 1ägenhet. En bättre och i praktiken inte ovaniig 1ösning är som tidigare nämnts att bostadsrätten upp1åts ti11 kommunen e11er iandstinget. Om det härefter är önskvärt att bostadsrätten i fortsättningen enbart innehas av en viss kategori människor kan en s.k. återköpskiausui tas in i över1åte1seavta1et

Vissa om av bostäder . . .

frågor upplåtelse 153

me11an kommunen e11er Iandstinget och den boende. Genom en sådan k1ausu1, som inte är av föreningsrätts1ig utan av civi1rätts1ig natur, b1ir den boende sky1dig att återförsä1ja bostadsrätten ti11 kommunen respektive 1andstinget. Även prisföreskrifter kan förekomma i sådana avtai. Det är också möj1igt att etab1era en sådan ordning som nu sagts genom att kommunen och 1andstinget förvärvar bostadsrätten på öppna marknaden för vidareförsä1jning.

Utöver vad som sagts i det föregående bör nämnas att en bostadsrättshavare eniigt bostadsrätts1agen är att hâ11a sky1dig sjä1v Iägenheten i gott skick genom underhåii och Det finns eme11ertid reparationer. möjligheter att i stadgarna föreskriva att underhå11et ska11 åvi1a föreningen, vi1ket kan ha aktua1itet i för sådana bostäder som det här är fråga om. Vidare bör avs1utningsvis erinras om att den boende vid upp1åte1se av bostadsrätt beta1ar en viss kapita1insats, grundavgift, och vid över1åte1se er1ägger ti11 överlåtaren. Som köpeski11ing tidigare nämnts finns dock möj1ighet att reg1era vid ersättningen över1åte1se genom prisföreskrifter.

* i ‘ ’

› _ \ , 154 och service

Bostadskomplement

12 BOSTADSKOMPLEMENT OCH SERVICE

En bra boendeservice är en av de viktigaste förutsättningarna för att

och handikappade ska kunna bo kvar i vaniiga bostäder. En vä1 gamia utbyggd närservice är en dei av det sociaia nätverk som gör bostadsområdet ti11 en ievande boendemiijö. En mångsidig områdesservice kan också bidra ti11 att skapa arbetstiiifäiien i närmiijön.

Brist god närservice påverkar starkt behovet av hemtjänst och annan

på

kommuna1 service. Ett områdes oiika servicesystem är ömsesidigt beroende; brister i ett utbud påverkar efterfrågan i ett annat. När t.ex. kvartersbutiken siår igen ökar beiastningen på den sociaia hemtjänsten. När servicehuset öppnar matservering måste bostadsområdets restaurang stänga etc.

Serviceutbudet på områdesnivå är ofta sektoriserat, med oiika utbud riktade mot o1ika skoibarn, äidre, de som arbetar inom

speciaigrupperz området och de som bor där. Det försvårar för fo1k att hitta den service de behöver och motverkar en spontan och naturiig kontakt me11an oiika grupper.

En bra boendeservice för aiia ofta på att man samutnyttjar ioka-

bygger - 1er och integrerar verksamheter som var för sig behöver större underiag än bostadsområdet men som tiiisammans kan bära kostnaderna och ge den sammaniagda servicen större bredd och ökad kvaiitet.

12.1 Tidigare utveckiing och initiativ

12.1.1 goengeserviçg ;_gtt välfärdqnål_gnligt_sgrvigekommitten

service i bostadsområdet var en centrai tanke hos den stat- Integrerad

servicekommittên, som tiiisattes år 1967 och iämnade sitt siutbeiiga tänkande år 1973 (SoU 1973:24, Boendeservice 7). När kommittén tiiisattes nya bostadsområden snabbt, iångt från centrum, och männi-

byggdes

x

och service 155

Bostadskomplement

skor flyttade in i sina bostäder innan den grundläggande områdesservicen var klar. De yrkesarbetande kvinnornas antal ökade starkt under 1960-talet och ställde krav på utbyggd Bilismen

barntillsyn. expanderade, handeln koncentrerades och närbutiker slogs ut. Behovet att tillgodose servicebehoven i var stort.

bebyggelseplaneringen

1960-talets snabba strukturförändringar innebar också en accentuering av regionala olikheter i fråga om samhällsservice. Service blev inte bara en teknisk fråga utan en social rättvisefråga. Servicekommittên såg boendeservice som ett medel att uppnå sociala samhällsmål som trygghet, gemenskap och jämlikhet. En väl fungerande boendeservice betraktades som ett viktigt fördelningspolitiskt instrument. Till boendeservice räknade kommittén barnomsorg, omsorg om äldre,

handikappade och sjuka, fritids- och kulturaktiviteter och olika former av kommersiell service som varudistribution, expeditiva tjänsteförmed-

tjänster, ling, mathållning, bostadsvård och tvätt. Grundtanken var att åstadkomma en samplanerad samhällelig och kommersiell service i integrerade anläggningar med skolan som bas. Kmnnittên förordade också samordning av olika tjänster inom ramen för servicecentraler på områdesnivå.

§o§tad§f§rgtaggn_sat§ar_på_bgendgsgrvigg

Många bostadsföretag engagerade sig i de nya serviceidêerna. HSB och Riksbyggen gjorde tillsammans med KF en utredning, Service i bostadsområden, med specificerade anvisningar i fråga om konsumtionsunderlag och dimensionering av service på olika närhetsnivåer. I början av 1970-talet växte bostadsområden med integrerade servicelokaler fram

på

olika håll i landet. Brickebacken i Örebro med Stiftelsen Hyresbostäder i Örebro som byggherre blev det första, mest berömda och

studerade, förebild för många integrerade Med skolan som

centrumanläggningar. kärna byggdes ett centrum, där alla servicelokaler kunde nås från en uppvärmd, invändig gågata. Skolans gymnastik- och slöjdsalar blev områdets sport- och fritidslokaler på kvällstid och skolbiblioteket samsades med folkbibliotekets filial. Kyrksalen också som

fungerade föreningslokal. Intill Konsumbutiken fanns Hyresbostäders servicekiosk som förmedlade tjänster (numera krympt till en servicedisk inne i butiken, där man kan lämna in tvätt och recept, köpa busskort och

156 och service SOU 1984278

Bostadskomplement

receptfri medicin). Samordningen gav möjlighet att bygga en simbassäng som används både av skolan och av Brickebackens vuxna invånare.

Brickebacken bygger på integration både av lokaler och verksamheter med den dubbla avsikten att maximalt utnyttja resurserna och att skapa

mellan olika brukargrupper. Men anläggningen kom inte att gemenskap fungera som avsett. Gemenskapen mellan skolbarn och pensionärer blev inte konfliktfri, butiken blev rasttillhåll och efterfrågan på bostadsföretagets servicetjänster var mindre än väntat. Just nu pågår arbetet med en förnyelse av området i samarbete mellan kommun, bostadsföretag och boende. Någon samlad kunskap om hur de integrerade anläggningarna fungerar i dag eller om de bidragit till en förbättrad boendeservice finns inte.

Samtidigt prövades också servicecentraler i flera bostadsföretag. I servicehuset i Sollentuna Centrum finns en sådan servicecentral med en reception. Enligt en tio år gammal undersökning använder nära 95% av hyresgästerna receptionens tjänster vid något tillfälle. Även i dag har

och dess personal stor betydelse för hyresgästerna, både i receptionen

Personalen informefråga om praktiska frågor och som en kontaktpunkt. rar dessutom nyinflyttade och får på så sätt kontakt med alla boende.

Ett annat exempel på 70-talets servicetänkande är kvarteret F \ Fältöversten på Östermalm i Stockholm (Familjebostäder) - en servicetät kvartersenklav, uppbyggd i en gammal stadsdel. Fältöversten ger dels service åt de boende (114 lägenheter varav 14 är handikappanpassade och ca 50 har larm installerat för äldre boende) genom en reception med

och bytestjänst, dygnet-runt-vakt och matservice från kvarterspaket-

dels service åt hela området. Inom Fältöversten finns restaurangen, butiker, föreningslokaler, bokkafê, apotek, distriktsläkare, och -sköterska, lekskola, dag- och fritidshem, socialbyrå och polis. Fältöversten inte på integrerade lokaler, men däremot på samut-

bygger nyttjande av tjänster för boende och besökare, vilket betyder en hög servicenivå för de gamla och handikappade. Men även i Fältöversten har brist medfört att vissa servicetjänster har uteslutits.

på efterfrågan

Stads Bostadsaktiebolag har i ca 15 år drivit en service- Göteborgs

Bo-Service. Uppgifterna har delvis förändrats med åren. I central,

I och service

Bostadskomplement 157

dag fungerar Bo-Service som en vanlig områdesexpedition, men man kan också förmedla tjänster typ apotek, lämna tvättinlämning, information, hjälpa till med deklarationer och liknande.

Servicecentraler med en bred verksamhet finns också i Upplands Väsby. Där har bostadsföretaget AB Väsbyhem lokaler för bl.a. tvätt och fritidsverksamhet som har samordnats med delar av skolan som matsal och gymnastiklokaler. Receptionerna är öppna på dag- och kvällstid, vilket bidrar till att lokalerna kan utnyttjas under en stor del av dagen.

I Helsingborg finns ett samarbete mellan Riksbyggens förvaltning, brandförsvaret - som också sköter ambulans och färdtjänst och det lokala handikapprådet och i området DHR, bl.a. Rosengården. Distriktssköterska och kommunalt bibliotek finns också. De boende i servicelägenheter och pensionärer i området har till tillgång matsal, terapilokaler, fotvård och en reception. Receptionen är för landsgemensam tinget och socialförvaltningen. från Trygghetslarm lägenheterna går till receptionen som är bemannad om. Samverkan dygnet sker kontinuerligt mellan bostadsförvaltningen och i området. socialförvaltningen Bl.a. planerar att en socialförvaltningen placera fastighetsskötare i området för att ge service utöver normalt åt

skötselåtagande

pensionärerna och servicelägenheternas boende.

§o1mgn_gr3a_b1_g_g_e£y_t_oL1_r§dgsp_a§_e§a_q§ag1_o5dflag§o1m_u_n§_1_sgr1i_:_e

Den kommunala verksamheten har och genomgått en kraftig förändring utbyggnad under 60- och 70-talen. har sina orsaker i Förändringarna bl.a. kommunsammanläggning, av den befolkningstillväxt och expansion kmnnunala verksamheten. Därtill kommer ökade krav olika statliga på delar av den kommunala vilka inneburit krav verksamheten, på specialisering och fördjupade kunskaper inom kommunens olika verksamhetsområden.

Dessa förhållanden har lett till att den kommunala verksamheten har blivit starkt sektoriserad och i fall samordnad. Ibland

många dåligt

slår företrädare för olika sektorer slår vakt om sina verksamhetsom-

i

och service

158 Bostadskomplement

råden snarare än att diskutera hur samverkan och gemensamt resursut-

ska11 kunna åstadkommas. Detta kan 1eda ti11 att den kommunanyttjande 1a verksamheten b1ir så sp1ittrad att den av de boende uppfattas som svåråtkom1ig och svår att påverka.

I kommuner oiika vägar för att göra verksamheten effekti-

många prövas

att samverkan me11an personai och gemensamt utnyttjande av

vare, uppnå

1oka1er, att göra serviceutbudet mera ti11gäng1igt för a11a och att

brukare och boende i verksamheten. Försök pågår på många hå11 engagera med områdesbaserad integrerad, kommunai service.

Ett hos av dessa försök är strävan att de1s undvi-

gemensamt drag många ka säriösningar för o1ika befoikningsgrupper, dels öka medborgarnas

i den kommuna1a verksamheten och i kommunpoiitiken. Ytterst deitagande handiar det om en strävan att ge förutsättningar för ett sociait 1iv och motverka tendenserna ti11 anonymitet, främiingskap och isoiering i våra bostadsområden. Med den kommunala servicen som en drivkraft i kommundelen och bostadsområdet vi11 man stärka det socia1a 1ivet ti11 s och a11as fromma. Försök i b1. a. Linköping, Hedemora svaga gruppers och Örebro dessa strävanden i många kommuner.

är exempel på

har socia1förva1tningen utveck1at nya mode11er för barnom- I Linköping

och handikappomsorg. Små, integrerade enheter sorg, samt pensionärs-

och ett arbetssätt - 1oka1iserade i nästan a11a bostadsområden öppet a11a boende får ti11 1oka1er, och materia1 - innebär

ti11gång personai

ett förstärkt samspei me11an sociaitjänst, enskiida personer, grupper och föreningar i bostadsområden.

a11a resurser, bestående av barnvårdre, hem- Sociaitjänstens persone11a

hemsamariter, terapibiträden, ekonomibiträden m. fi., sam1as i

“vårdare,

områdesbaserad organisation i stä11et för den traditioen integrerad ne11a funktionsinriktade och sektoriserade organisationen som är van1ig på de f1esta hå11 i landet.

i Linköping är att socia1tjänsten inte kan iösa a11a

Utgångspunkten

sociaia - de är a11as angeiägenhet. Arbetssättet anges vara det

prob1em

“

Bostadskomplement och service 159

viktigaste, den främsta uppgiften att sociaia

skapa vä1 fungerande nätverk i a11a bostadsområden.

I många andra kommuner pågår försök med integrerade basenheter för service i bostadsområdena. Basenheterna kan exempeivis innehå11a förskoia , iågstadiekiasser samt en grannskapsiokai bestående av matsai och kök viiken avses fungera även som när1oka1 för de boende.

Även inom äldreomsorgen pågår försök i stor omfattning. Det gä11er här som regei integration av 1oka1er för öppen förskoia, för

dagcentrai

cafê pensionärer, matservering och föreningslokaier samt vissa persona11oka1er. I många fa11 avses iokaierna kunna utnyttjas även av de boende. I en dei fa11 har besökarna sjä1va för verksam-

programansvaret heten.

X Hedemora kommun har de boende i kommundeien medverkat i

Garpenberg pianeringen av ett centrum i Garpenberg samhä11e med samordnade verksamheter specieiit anpassade ti11 kommundeiens behov.

I centrat har såiedes med fritidsverk-

daghemsverksamheten integrerats samheten för pensionärer, förskoia med iågstadieskoia, distriktssköterska med hemsamariter. Bibiiotek och matsai större samman-

möjiiggör komster och utnyttjas av daghemmet, skoian

förskoian, och dagiediga. Därti11 kommer bostäder för i första hand äidre

och handikappade.

I Örebro kommun har de1ar av den kommunala verksamheten decentraliserats ti11 15 kommundeisnämnder som har ansvar för sektorerna

fritid, kuitur, skola och sociai verksamhet. Kommundeisnämnderna har såväi budget- som personaiansvar och förfogar över egna kansiier med 1oka1 arbetsiedning, verksamhetsadminstration och egna utbiidningsresurser.

Ett viktigt syfte med reformen är att bryta ned e11er fa11

i varje kraftigt müuka upp kommunförvaitningens sektorisering. Ett annat skäi är önskan att öka medborgarnas i den kommunaia

deitagande politiken.

Försök med kommundeisnämnder i ovan nämnda syften f1era hå11 i

pågår på

iandet.

/

160 ochservice SOU 1984278

Bostadskomplement

12.1.4¶Qegl_(_ogm_e_r_§_1_9_1]_a_sg_ry_1_g_efl

En vä1 detaijhandei på områdesnivå är en viktig förutsätt-

fungerande ning för ä1dre att klara sitt dagiiga 1iv utan hjä1p. Närbutiken som

är också en dei av det sociaia nätverket. I gam1a stadskontaktpunkt de1ar finns ofta ännu ganska många 1oka1a butiker kvar. Utgiesningen har eme11ertid medfört att många av dessa bygger på förutsättningen att innehavaren inte räknar med norma1 1önsamhet och butikerna kommer sannoiikt inte att drivas vidare då nuvarande innehavare pensioneras.

Lönsamheten för detaijhandein kan också sjunka till en kritisk nivå i samband och förnyeise till f61jd av högre hyra, krav på

med ombyggnad att 1oka1erna ska11 förbättras med avseende på tiligängiighet, arbetsmiijö etc. och ett minskat befoikningsunderiag p.g.a. iägenhetssammanslagningar.

I bostadsområden saknas ofta 1oka1er Iämpade för deta1jhande1,

nyare hantverkservice etc. utanför de centra1a centruman1äggningarna. Avstån- ,det ti11 dessa kan ofta vara Iångt för människor som bor i de yttre deiarna av området.

Bostadsområdenas dagiigvaruservice påverkas också negativt av en op1anerad om10ka1isering av hande1n tiil nya enheter i trafikoriente-rade av bensinstationernas trafikbutiker och särskiida stor-

Iägen typ butiker. Handein söker ofta externa iägen med god ti11gäng1ighet och

dit biiburna kunder iätt kan komma och handia iåga kostnader, 1ägen kanske stora voiymer tili låga priser, vi1ket kan vara ratione11t för

konsumenter. I många fa11 är dessa externa etabieringar 1oka1i-

många

serade ti11 mark som är för hande1sändamå1. Det är dock

stadsp1anerad också att hande1 etabieras i 1oka1er och områden som i stads-

vaniigt p1anen är reserverade för andra ändamåi, t.ex. industriområden, utanför det ordinarie stadspianearbetet med remissförfarande, samråd och utstä11ning.

Samtidigt har under de senaste åren en stor dei av de nyetabierade dagiigvarubutikerna bestått av butiker i bostadsområdena. En ganska stor ande1 av dessa kan betecknas som rena närhetsbutiker.

och service 161

u Bostadskomplement

Många kommuner saknar ti11räck1ig överbiick och kunskap om deta1jhande1n och stä11er he11er inte upp kommuna1a må1 för butiksnätets utveck1ing i tätorterna. Resu1tatet blir en sp1ittrad detaijhandei med dåligt utbud av service på vissa piatser.

Kommunförbundet har redovisat en m0de11 för kommuna1 deta1jhande1spianering och tagit fram en varuförsörjningspian i samarbete med Enköpings kommun. Modeiien beskriver hur deta1jhande1sp1aneringen kan knytas ti11 det år1iga p1aneringsarbetet i kommunen. Syftet med en varuförsörjningspian kan vara att ge underlag b1.a. för en samordning med annan översikt1ig p1anering i kommunen i samråd med företagen och hushålisinfiytande via kommunens konsumentp01itiska verksamhet.

Handeins organisationer har vid över1äggningar med arbetsgruppens sekretariat framfört krav på ökad kunskap hos kommunerna om deta1jhande1ns vi11kor och konsekvenserna av nyetab1eringar. De efteriyser bättre kommuna1t bes1utsunder1ag och öppna diskussioner

om p1aneringsprinciperna. De har också visat stort intresse för en utveck1ing av nya samarbetsformer för bibehå11en närservice, t.ex. med bostadsföretag och andra fastighetsägare inom ramen för servicecentraler.

12.2¶Utveck1ingsmöj1igheter

AK£f!x_qgn§qgsgq§g§gg_§q§tgq§f§(1ql§Qigg

I de större bostadsföretagen har förva1tningen sedan 1änge varit inriktad på stordrift, centraiisering och speciaiisering.

Rationaliseringen av fastighetsskötsein har drivits hårt. Fastighetsskötaren b1ev en \ b11buren fr§m1ing som besöker huset för en kort stund. Reparation och service ges av o1ika speciaiister, a11a okända för de boende. Anonymiteten bäddar för skadegöre1se och vandalism. Res— och spi11tid

fördyrar tjänsterna.

De över1äggningar som arbetsgruppens sekretariat har hå11it med bostadsförva1tarnas organisationer visar att utveckiingen nu går mot

och service SOU 1984278

162 Bostadskomplement

en samordnad anrådesförvaitning i nära kontakt med de boende. Inom t.ex. SABO har ett förändringsarbete påbörjats, b1.a. genom att utbiida ett 100-tai områdeschefer som ska11 arbeta i en decentraiiserad förvaitning. Vidare utveckias nya budget- och ekonomisystem. I en decentraiiserad bostadsförvaitning måste olika funktioner samordnas, viiket b1.a. stäiier krav på utbildning av personal och översyn av avta] m.m.

HSB-kongressen har siagit fast, att även om insatser av åidringsvårdande karaktär fa11er utanför HSB:s uppgifter, finns det skäi att pröva om inte en begränsad utökning av serviceutbudet kan vara möjlig. Enkiare former av ti11syn av äidre samt vissa städ- och budtjänstuppgifter sku11e kunna inrymmas i en väiutveckiad samordnad fastighetsskötse1 som ett kompiement ti11 samhäiiets insatser.

Riksbyggen har i studiemateriai tiiisammans med Pensionärernas riksorganisation (PRO) i fiera omgångar utarbetat studiemateriai om oiika boendeformer för äidre och även uppmuntrat iandets kommuner att inventera och föija upp de äidres boendeförhåiianden. Under september 1984 kommer ett nytt studiemateriai som behandiar oiika boendeförhåiianden, servicebehov och vårdmöjiigheter.

Många fastighetsskötare gör redan i dag småtjänster åt de boende. I kvarteret Räknestickan i Ekhoimen i Linköping (Riksbyggen), bekostar kommunen 40 % av en fastighetsskötartjänst för att ge service åt pensionärerna. I b1.a. Maiung prövar AB Maiungshem att iåta ungdomar inom ungdomsiagens ram hjäipa hyresgästerna med en rad praktiska uppgifter.

I de fa11 bostadsföretagen öppnar områdesexpeditioner betjänar de vaniigen ca 1 000 iägenheter. Dessa områdesexpeditioner har möjiighet att utvidga sina tjänster utöver de som direkt ingår i den dagiiga förvaitningen. På en dei håli har detta redan skett.

12.2.2 Samverkan bostadssektorn - servicesektorn

Samverkan meiian bostadsförvaitare och oiika former av kommersieii service kan ske på fiera oiika sätt. Bostadsföretagen är hyresvärd för

och service 163

Bostadskomplement

många typer av verksamheter. Genom att hå11a en 1åg hyresnivå, bistå med tjänster och medverka ti11 att ombyggnader anpassas ti11 vad o1ika verksamheter kan bära, kan bostadsföretagen medverka ti11 att servicen i ett bostadsområde bibehå11s.

Bostadsföretaget kan också på andra sätt samverka med de 1oka1a serviceföretagen, t.ex. genom att kombinera en 10ka1 reception med en närbutik - som i Brickebacken - e11er genom att använda entreprenörer för de1ar av verksamheten. I en kommun fungerar i ett hote11

receptionen också som reception för ett anta1 servicebostäder för ä1dre.

HSB beskriver i sitt principprogram för ä1dreboende ett p1anerat samarbete med SARA-bo1agen för att utveck1a serviceområden som a1ternativ till servicehus. I dessa områden sku11e Iägenheter

ingå anpassade för ä1dre människors behov. Där sku11e också finnas av

sam1ings1oka1er o1ika s1ag, b1.a. en kvartersrestaurang ti11 vi1ken SARA 1evererar mat. Från ett SARA-hote11 inom rim1igt avstånd kunde städservice köpas. Trygghets1armet kunde kopp1as ti11 p0rtier10gen som a11tid är bemannad osv. SARA har också en expanderande verksamhet inom kommun- och företagsservice som persona1restauranger, skolor, dagcentraler, servicehus etc. på o1ika p1atser i 1andet. Det är a11tså inte med ett

nödvändigt SARA-hote11 inom ett område för att ett samarbete ska11 kunna etab1eras.

Även Fastighetsägareförbundet har tagit initiativ ti11 att frågan om samverkan me11an bostadssektorn och servicesektorn behand1as. I

gemensamma konferenser med Köpmannaförbundet och SHIO-Fami1jeföretagen har man för avsikt att redovisa och diskutera för boende-

möj1igheterna servicen att över1eva och utvecklas på k0mmersie11a vi11kor.

Det gä11er inte enbart servicehusens och o1ika hantverkare

kvartersrestauranger utan i hög grad även fastighetsförva1tningens egna förutsättningar att kunna bredda sitt seraviceutbud ti11 de boende.

tntegrgrgd hgmtjängt

De gam1a servicep1aneringsmode11erna var tänkta för nybebygge1se. Grundidêerna om integration gä11er än, men ti11ämpningen måste

anpassas

164 och service

Bostadskomplement

ti11 ä1dre områden. om 80-ta1ets närservice ska fungera för människor som mer än andra är bundna ti11 sina bostadsområden - t.ex. gam1a och handikappade - kan det behövas nya former av Iösningar som bygger på samverkan t.ex. me11an en decentra1iserad fastighetsförva1tning, den sociala hemtjänsten och näringsidkare inom bostadsområdet. Loka1er,

och verksamheter kommer att behöva integreras. Gränser me11an pers0na1 organisationer och persona1kategorier behöver överbryggas.

En mera servicebetonad syn på de tjänster som erbjuds de ä1dre måste också växa fram, i en1ighet med socia1tjänst1agens väg1edande principer om normaiisering och sjä1vbestämmande.

Den socia1a hemtjänsten har en nycke1ro11 när det gä11er äldre människors möj1igheter att bo kvar i ett van1igt boende. Efter den kraftiga utbyggnaden under 1970-talet arbetar nu närmare 70 000 personer med att ge hjä1p, stöd och personlig omvårdnad ti11 ca 350 000 ä1dre. Den socia1a hemtjänsten består de1s av den socia1a hemhjä1pen, där kommunernas anstä11da utför arbete i den enski1des hem, de1s av andra verksamheter, som finns i kommundelen/ distriktet och som kan nyttjas ko1- 1ektivt e11er enski1t, som t.ex. matservering, fot- och hårvård, gymnastik, bad, ADL-träning, trygghets1arm och te1efonservice, kontaktoch aktivitetsskapande verksamheter m.m.

Tidigare betjänade hemtjänsten nästan utes1utande ä1dre. A11teftersom institutionsp1atserna avveckias möter hemtjänstpers0na1en nya grupper, t.ex. röre1sehindrade, psykiskt sjuka, missbrukare som behöver deras tjänster för att k1ara ett sjä1vständigt boende. Hemtjänstens verk samhetsområde expanderar och stä11er nya krav på yrkesro11er och kunskaper.

Den socia1a hemtjänstens verksamhetsformer befinner sig i förändring. I många kommuner har arbets1ag/grupper av vårdbiträden organiserats. Som bas för arbetet har grupperna ofta en 0mrådes1oka1. Samtidigt försöker man att 1ägga ut t.ex. administration i områdes1oka1er och att knyta hemvårdsassistenter ti11 servicehus.

också må] och arbetsinnehå11 för hemtjänstverksamheten är under debatt; Hemtjänsten ska11 inte enbart ti11fredsstä11a materie11a behov utan

och service 165

Bostadskomplement

också medverka ti11 att den enskiide behåiler sin inte11ektue11a, emotioneiia och fysiska förmåga. Hemtjänstens personal ska11 stödja, hjäipa, träna, råda men också aktivera och stimuiera och framför a11t ska11 den utgå från vad den hjäipta personen sjäiv kan. Hemtjänsten ska11 inte ta över sysslor e11er initiativ som den enskiide har förutsättningar att k1ara sjäiv. En strävan är också att kompiettera det individorienterade stödet med en utökad koilektiv service - t.ex. mat- 1ag i stäiiet för matdistribution, träffpunkter i kvarteret, möjiighet tiil skapande verksamhet där de äidres kunskaper och praktiska

färdigheter kan tas tiiivara.

också den praktiska, hemserviceinriktade deien av hemtjänstverksamheten behöver en1igt vår uppfattning utveckias. Ca 20 % av hemtjänstens tid går åt ti11 matinköp (Kommunförbundet, 1982). Kan den organiseras annoriunda, t.ex. samordnas med 1oka1 kommersieii service? En tung dei av vårdbiträdenas vardagsarbete är städning och fönsterputsning. Kan den i stäiiet utföras av 10ka1a städpatruiier som i en decentra-

ingår

iiserad fastighetsförvaltning? Vi vet att arbetsmiijöprobiemen är stora inom hemtjänsten och att personaiomsättningen är hög, ca 70 %. En avveck1ing av de tyngre hemtjänstsyssiorna ti11 andra, bättre Iämpade grupper och en ökad betoning av de medmänskiiga deiarna av arbetet sku11e kunna ge hemtjänstens personai ett intressantare och mera omvårdnadsinriktat innehåii.

Den utbyggda hemtjänstens iokaier inryms ofta i nybyggda servicehus e11er ombyggda åiderdomshem. Man bygger också friiiggande 1oka1er i bostadsområden. Bostadsiägenheter och nedlagda butiker b1ir efter mindre ombyggnader personaiiokaier. Det förekommer att iokaier samutnyttjas av pensionärer och personal. Loka1er för äidre (t.ex. matservering) kan också utnyttjas av andra grupper som behöver organiserad mathåiining, t.ex. skoibarn och daghemsbarn. Det finns exempei - t.ex. i Stoipiyckan, Lambohov och Ekhoimen i Linköping - hur 1oka1er för

på

barn- och äidreomsorg kan sam1oka1iseras och på kväiistid göras ti11gängiiga för a11a i området.

- att varje människa ska kunna leva i

Normaiiseringsmåiet och fungera

sin vaniiga miijö under så normaia förhåiianden - taiar för

som möjiigt att hemtjänsten bör decentraliseras och integreras med andra verksam-

och service

M 166 Bostadskomplement

heter i bostadsområdet som t.ex. fastighetsförvaltning, barnomsorg, biblioteks- och föreningsverksamhet och kommersiell service, beroende på lokala behov och förutsättningar. Mycket talar för att en förändrad, mera utåtriktad social hemtjänst kommer att bli en viktig del av det sociala nätverket och den lokala kulturen i framtidens bostadsområden.

12.3 Overväganden och förslag

En av de viktigaste förutsättningarna för att gamla, handikappade och långtidssjuka skall vilja och kunna förbli i vanligt boende i ordinära bostadsområden är att de, liksom deras anhöriga, inte upplever risken för isolering och otrygghet i boendet som överhängande. En rad undersökningar och de praktiska erfarenheter som har vunnits genom de senaste årens satsningar på kvarboende och öppenvård visar på betydelsen av den sociala miljöns kvalitet och möjligheterna att snabbt kunna få den hjälp man behöver.

kan vi konstatera att utvecklingen under de senaste åren har Samtidigt inneburit att såväl de sociala nätverken som närservicen tunnas ut. Den senaste levnadsnivåundersökningen visar att människors välfärd har ökat på alla undersökta områden utom ett, nämligen tillgången på sociala kontakter. En nyligen genomförd undersökning av de handikappades levnadsförhållanden visar att ensamhet och isolering är ett stort och växande problem.

Den här utvecklingen är oroande från allmänna bostadssociala utgångs-

Skall det bli möjligt att genomföra den omstrukturering av punkter. vården och omvårdnaden om gamla och handikappade som vi önskar måste trenden brytas. Detta är emellertid ingen lätt uppgift. Orsakerna till den pågående utvecklingen är många och sammansatta. Till stor del är det frågan om oönskade konsekvenser av en eftersträvad utveckling på olika områden som t.ex. högre förvärvsfrekvens och ökad rörlighet.

I den här situationen är det angeläget att samhällets insatser utformas

ett sätt som kan bidra till att öka den sociala gemenskapen i när-

på

miljön. De resurser som sätts in från samhällets sida för att tillhandahålla tjänster åt olika befolkningsgrupper måste i högre grad utfor-

-

_ _å Bostadskomplementoch service

mas så att de ger stöd för att stärka både grannkontakterna, förenings1ivet och det 1oka1a näringsiivet. Genom den stora utbyggnad av skoiväsendet och barnomsorgen som har skett tidigare och genom den utbyggnad av sociaitjänsten och den öppna vården som nu sker är samhäig lets insatser i närmiijön numera betydande.

De medvetna satsningar som på några hå11 har gjorts visar att dessa insatser, om de utformas på rätt sätt, kan utgöra en avgörande resurs för att utveckia den socia1a närmiijön. Genom en ökad samverkan mellan samhäiie, föreningsiiv, bostadsförvaltare och näringsiiv kan denna resurs ytteriigare förstärkas. En förutsättning för att detta ska11 kunna ske är dock att den sektorisering samsom i så hög grad prägiar häiiets insatser idag kan brytas. Den fortsatta av den utbyggnaden sociala hemtjänsten och den öppna vården bör därför vår en1igt uppfattning medvetet utnyttjas för att också förbättra den sociaia i miijön aiimänhet i bostadsområdena.

De viktigaste statiiga stimuianserna för utbyggnaden av öppna vårdformer är de1s den statiiga iåne- och bidragsgivningen för bostadsbyggande, ombyggnad och bostadsanpassning, de1s det statiiga driftsbidraget ti11 den sociaia hemtjänsten. Vi föresiår 10 vissa i kapitei ändringar i bostadsfinansieringen. På en punkt innebär våra förs1ag en inskränkning i förhåiiande tili nuvarande praxis. Det gä11er möjiigheterna att få bostadsiån med räntebidrag för 1oka1er för service ti11 gamia och handikappade. Ett skäi för detta är att vi anser att ett stöd med den utformning det hitti11s har haft, på ett o1yck1igt sätt förstärker tendenserna ti11 sektorisering av samhä11ets tjänster och ti11 uppbyggnad av institutionsiiknande bostadsaniäggningar specie11t för gamia och handikappade.

Vi föresiår att man i stä11et inför ett tidsbegränsat statiigt bidrag för uppbyggnad av öppen och integrerad 1oka1 Som vi tjänsteproduktion. har visat i det föregående kan en sådan utformas sätt.

på många

Basen för verksamheten kan finnas i kommunens o1ika verksamheter (som i Linköping) eiier i b0stadsförva1tningen (som i Upp1ands Verk- Väsby). samheten kan vara koncentrerad tiii e11er mera en enda aniäggning utspridd inom bostadsområdet. En bärande tanke är dock att det finns en

i 168 och service

Bostadskomplement

i form av en reception, områdescentrai e11er gemensam kontaktpunkt 1iknande ti11gäng1ig för a11a och med ett vidsträckt öppethåiiande. En annan bärande tanke är att verksamheten ska11 utformas så att den kan bidra ti11 att knyta samman kommunens, bostadsförvaitarnas, föreningsiivets och det Iokaia näringsiivets oiika aktiviteter i ett område, till förmån för ett gemensamt resursutnyttjande och en ökad ti11gäng- Iighet för de boende.

För att ett bidrag ska11 komma ifråga bör verksamheten ha en

statiigt

1oka1 - det ska11 vara frågan om närservice. tydiig präge1 verkligen Det samiade huvudmannaskapet bör kunna bäras av såväi kommun som bostadsförvaitare e11er en organisation av fastighetsförva1tare, en sammansiutning av de boende, ett detaijhandeisföretag e11er någon annan

För att säkra en god samordning me11an 01ika verksamheter och att part.

kan ske i iinje med den övergripande pianeringen för beutveckiingen

m.m. bör en förutsättning för statiiga stimu1ansbygge1seutveck1ingen

vara att verksamheten har tiiistyrkts av kommunen. Vi förutsätbidrag ter att kommunen normait medverkar i den tilitänkta verksamheten inom ramen för socia1tjänsten, fritids- och kuiturverksamheten etc.

Vi föresiår såiedes att ett ti11fä11igt.stat1igt stimuiansbidrag införs för av verksamhet av den typ som vi nyss har beskrivit i

upp- byggnad grova drag. Bidraget bör konstrueras som ett engångsbidrag för att täcka en dei av investerings- och/e11er driftskostnaderna under ett iniedningsskede. Vi bedömer att det kommer att behövas en medeisram på ca 20 mi1j. kr. per år för att den önskade utveckiingen ska11 kunna ske med ti11räck1ig bredd.

Det är att ett stimuiansbidrag av detta s1ag administreras i

angeiäget former att överb1icka utveckiingen och att föija upp

som ger möjiighet och sammanstäiia erfarenheterna av projekt med oiika förutsättningar och utformning. Vi föresiår därför att bidragsgivningen kanaiiseras genom en centrait piacerad delegation med ansvar också för att föija utveckiingen och att sammanstäiia och redovisa erfarenheterna. I de1egationen bör ingå företrädare för närmast berörda myndigheter och organisationer. Deiegationen bör knytas ti11 bostadsdepartementet.

n* i

Bostadskomplement och service 169

Bidragsgivningen och därmed även deiegationens verksamhet bör tidsbegränsas. Vår bedömning är att det behövs om fem år en verksamhetsperiod för att bidragsgivningen ska11 ha gett sådana effekter att ti11räck11ga kunskaper och erfarenheter ska11 ha vunnits för att boendeservicen ska11 kunna utvecklas under permanenta betingeiser.

Det är eme11ertid nödvändigt att närmare dessa I ana1ysera betinge1ser. o1ika sammanhang har påpekats att för 1oka1t bunden förutsättningarna tjänsteproduktion är sådana att de medför svårigheter att utveck1a även sociait mycket angeiägna verksamheter i bostadsområdena. vår Eniigt uppfattning är det ange1äget att överväga att stimuiera möj1igheterna sådan 1oka1t bunden tjänsteproduktion som har särskiid för betyde1se gam1a, handikappade och Iångtidssjuka. Sådan stimu1ans kan utformas

på

många o1ika sätt. De s.k. ungdoms1agen arbetar håll

på många med upp-

gifter av den karaktär vi här tänker En annan som har på. möjlighet diskuterats är att medge skattefrihet e11er skattereduktion för ersättning upp ti11 ett visst belopp per år ti11 människor som sin fritid

på

medverkar i omsorgsarbetet för dessa Sådana bör grupper. överväganden ske i former som medger att de kan 1eda ti11 konkreta resuitat innan det tidigare föres1agna särski1da avveckias. stimuiansbidraget

170 Fortsatt arbete sou 1984:78

13 FORTSATT ARBETE

vi har fram i detta betänkande avser bostäderna och De försiag Tagt boendemiijöerna. De utgör viktiga deiar i arbetet med att förverkiiga de måi och som vi har i avdeining I i betänkandet. Men synsätt angett de är inte ensamma tiiiräckiiga för att den avsedda utvecklingen ska11 kunna ske med tiiiräckiig kraft. Andra viktiga områden måste också Det arbete vars iniedning redovisas i och med detta uppmärksammas. betänkande måste såiedes fortsätta, men med tyngdpunkten fiyttad ti11 andra områden. De områden som vi anser det särskiit angeiäget att uppmärksamma i det fortsatta arbete är föijandez

1. Bostadssociaia inventeringar inom institutionerna

bostadssociaia inventeringar från mitten av 1970-taiet visar Tidigare att boendestandarden på institutionerna har stora brister. En förnyad bör ske. tiil för att förbättra standarkartiäggning Försiag åtgärder den bör redovisas.

2. Områdesvis pianering och resursuppbyggnad

Formerna för att och oiika s1ag av hjäipinsatser i pianera organisera bostadsmiijöerna behöver utveckias. Genom det stimuiansbidrag som vi har i 12 kan många o1ika former för att iokait föresiagit kapitei erbjuda omvårdnad och service i öppna och integrerade former

vård,

samtidigt som en fortiöpande erfarenhetsåterföring kan ske. utveckias, Det är att den utveckiingsverksamheten föijs upp genom att angeiäget formerna för samarbetet meiian kommuner och iandsting i såväi pianering som Töpande verksamhet uppmärksammas specie11t.

3. Förändrad vårdorganisation

Ändrade boendeformer för människor med oiika funktionshinder innebär heit krav Denna fråga måste studeras

nya på vårdorganisationen.

närmare.

SOU 1984178

Fortsatt arbete 171

4. Utbi1dning

För närvarande är huvudde1en av vårdpers0na1en utbi1dad för e11er har sin huvudsakliga erfarenhet från arbete inom institutioner. Utveck- Iingen mot öppna vårdformer innebär att kompetenskrav för nya verksamheter behöver fomu1eras och omsättas och vidareut-

i grundutbi1dning bi1dning för o1ika persona1grupper. K

5. Ekonomi och finansiering

De studier av de ekonomiska konsekvenserna av en önskad som

utveck1ing redovisas i kapitei 6 bör fö1jas upp genom en både bredare och mer inträngande studie av konsekvenserna både för samhä11sekonomin och för förde1ningen av kostnaderna me11an staten, kom-

1andstingskommunerna, munerna och enskilda. En sådan studie bör 1igga til] för en

grund sam1ad översyn av hur aktue11a avgifts-,

transfererings- och bidragssystem påverkas av dessa förändringar. Därvid bör också beaktas inkomstutveckiingen för 01ika grupper. De ekonomiska ana1yserna bör iäggas upp så att de så 1ångt möj1igt beaktar he1a förändringsför1oppet och så1edes inte bara redovisar ski11naderna me11an nuvarande och önskade framtida förhå11anden.

6. Arbetsmarknad och regiona1p01itik

Den önskade omstruktureringen av hä1so- och sjukvårdens och socia1tjänstens verksamheter får i vissa fa11 betydande

återverkningar på

sysse1sättningen. Dessa effekter bör ana1yseras och förutsättningarna för att genom arbetsmarknadspolitiska insatser

och regiona1po1itiska stödja en omstrukturering av vården bör övervägas.

sou 1984:78

Bilagor 173

Biiaga 1

VISSA FRÅGOR RÖRANDE ANSVARET FÖR SJUKVÅRD OCH OMVÅRDNAD

Tidigare utredningsarbete

Socia1styre1sen, Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet samt Sjukvårdens och sociaivårdens pianerings- och

rationaiiseringsinstitut (Spri) har genomfört ett gemensamt främst inriktat

utveckiingsarbete på primärvård, äidreomsorger samt samverkan me11an Iandstingskommuner och kommuner. Resuitatet av detta utredningsarbete har i sex

presenterats skrifter, näm1igen (1) Primärvård - innehå11 och

utveckiing, (2) Sjukvård i hemmet - social

hemtjänst, (3) Boende, service och vård för ä1dre, (4) Långtidsvård i samverkan, (5) av åidersde-

omhändertagande menta samt (6) Dagvård inom

primärvården.

Spri har i rapporten (1972:12) Loka1a sjukhem - för

underlag p1anering och projektering ti11sammans med företrädare för

sjukvårdshuvudmännen,

fackiiga organisationer m. fl. skisserat hur ett 1oka1t sjukhem kan utformas för att ti11godose krav på vård och omvårdnad i nära

mänsk1ig kontakt med patientens normaia miijö och de vårdinsatser som kan

k1aras där av en samverkande sjukvård och

sociaivård/tjänst.

I rapporten (1980:35) Lokala sjukhem. Åtta ti11 en bättre vård

försiag och arbetsmiijö inom har

iångtidsvården Spri presenterat inköpta och bearbetade förs1ag från arkitekttäviingen. I dessa har man

förs1ag försökt göra vårdmiijön så hem1iknande

som möj1igt.

I i

i

sou 1984278 y

174 Bilagor g

Primärvårdens uppgifter

för hä1so- och sjukvården inför En1igt socia1styre1sens principprogram 1980-taiet (HS 80) ska11 den övervägande de1en av vården iämnas inom

vid vårdcentraier och sjukhem. Primärvården ska11 ha ett

primärvården

förstahandansvar för hä1soti11ståndet hos befoikningen inom ett begränsat geografiskt område, och de häisovårdande och förebyggande åtgärderna ska11 avse såvä1 den kroppsiiga som den psykiska häisan. B1. a. hä1sokontro11er, förebyggande mödra- och barnhäisovård och famiijerådgivning ska11 ingå i primärvårdens uppgifter. För den specia1iserade medicinska verksamheten ska11 primärvården kunna repiiera på iänssjukvården vid iänssjukhus och 1änsde1ssjukhus samt på regionsjukvården vid regionsjukhus. Så snart man inom Iänssjukvården och regionssjukvården anser sig ha vidtagit erforderiiga åtgärder, avses eme11ertid ansvaret

för patienten återgå ti11 primärvården.

Vårdresurserna ska11 ti11handahå11as i första hand vid vårdcentra1er och sjukhem. Sjukvårdsområdena ska11 uppdeias på ett anta1 primärvårdsområden.

Primärvården förutsätts nära samarbeta med socia1tjänsten.

Förutom Iäkare för aiimänmedicin avses även 1äkare med annan speciaiistkompetens tjänstgöra inom primärvården.

Den s. k. distriktsvården med distriktssköterskor fa11er he1t inom

och ska11 en av de väsent1igaste komponenterna i

primärvården utgöra

denna. Även sjuksköterskor med annan vidareutbi1dning förutsätts få uppgifter inom primärvården iiksom undersköterskor samt arbetsterapeuter, kuratorer, sjukgymnaster och annan persona1.

Det förutsätts att persona1 av o1ika kategorier ska11 bi1da vårdiag,

b1. a. för hemsjukvård.

Bilagor

Gränsdragningen me11an häiso- och sjukvården och sociaitjänsten

Eniigt sociaitjänstiagen (1980:620) har kommunen det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver. Kommunens yttersta ansvar innebär bi. a. att kommunen skaii ge den enskiide det stöd han behöver i den mån inte åtgärderna ankommer

på

annan huvudman, förmed1a insatser från andra organ samt vidta tiilfäiiiga åtgärder i avvaktan på att ansvarig huvudman kan träda in. I propositionen om sociaitjänsten (prop. 1979/80:1 Dei A.) framhöiis b1. a. att principen om ett yttersta ansvar för kommunerna inte innebär någon ändring i fördelningen av de uppgifter som ligger hos kommunerna respektive iandstingskommunerna. Det underströks att det i a11mänhet inte möter några svårigheter att avgöra om ett vårdbehov ska11

ti11godoses av iandstingskommunen inom sjukvårdens ram e11er av den kommunaia socia1tjänsten och att detta även gä11er i f1erta1et fa11 av sammansatt vårdbehov. Man utgick i propositionen från att de tveksamheter sm kan komma upp i fråga om ansvarsfördeiningen melian sociaitjänsten och sjukvården smidigast får sin iösning genom överenskommeiser me11an huvudmännen.

En1igt hä1so- och sjukvårdsiagen (1982:763) ska11 varje iandstingskommun - i iagen jämstäiis kommun som inte ingår i en iandstingskommun - erbjuda en god häiso- och sjukvård åt dem som är bosatta inom landstingskommunen. Om någon som vistas inom Iandstingskommunen utan att vara bosatt där behöver omedeibar hä1so- och sjukvård, ska11 landstingskommunen erbjuda sådan vård.

Inte he11er häiso- och sjukvårdsiagen innebär någon förändring av gränsdragningen me11an häiso- och sjukvården, som sjukvårdshuvudmännen svarar för, och sociaitjänsten, för viiken kommunerna svarar (prop. 1981/82:97).

Både för sociaitjänsten och hä1so- och sjukvården utta1as att 1andstingen och primärkommunerna inte bör bygga upp iikartade vårdresurser. Strävan bör vara att tiiisammans och i samverkan ti11handahå11a de vårdresurser som krävs.

... ,..._., ,.

176 sou 1984:78 *

Bilagor

Samverkansavta1 me11an kommuner och landsting

För närvarande har samtiiga 1än, utom fyra, träffat samverkansavata1 meiian kommun och iandsting om sjukvård i hemmet - sociai hemtjänst. De Ian som ännu inte tagit besiut i iandsting och kommun står i begrepp att göra detta. utredningsarbete har så gott som siutförts i samtiiga iän. Avtaien har o1ika utformning i fiera avseenden. Gemensamt är att inriktningen är ökat kvarboende och förbättrad samverkan me11an huvudmännen. I några 1än har de först träffade avtaien iöpt ut och nya förhandlingar pågår. De 1än som först träffade samverkansavatai av det nya s1aget hå11er på att föija upp och utvärdera sina överenskommeiser.

Fiera avta1 omfattar såväi servicehus med helinackordering som stödinsatser i ordinärt boende. Några Ian fortsätter med tjänsteköp, medan f1erta1et ti11ämpar kompetensprincipen. Samtiiga iän har någon form av ersättning från iandsting ti11 kommun. I f1erta1et fa11 har omfattningen av denna räknats fram med tidigare tjänsteköp inom avta1sområdet som grund.

De iän som tjänsteköp har tiiiämpat två huvudsakiiga sätt att

frångått

förändra de finansie11a förutsättningarna, finansieii transaktion och skatteväx1 ing .

Transaktioner är antingen lika för a11a kommuner från början, inbyggd anpassning över tiden från respektive kommuns utgångsiäge ti11 iänsgenomsnitt e11er o1ika nivåer för respektive kommun. Ersättningen räknas på vissa hå11 upp åriigen, på andra hå11 trappas den ned successivt.

I tre 1än har hitti11s genomförts en skatteväxiing. I samtiiga fa11 har iandstinget förbundit sig att sänka sin skatt och kommunerna har givits möjiighet att i varierande grad höja sitt skatteuttag.

I drygt häiften av iänen pågår f.n. pianeringssamarbete kring psykiatri/sociaitjänst me11an hvudmännen. I häiften av de resterande pianeras sådant.

sou 1984:78 177

Bilagor

Ett genere11t prob1em är hur en uppfö1jning ska11 ske av effekterna av verksamhetsförändringar. För att kunna värdera tidigare uppgöre1ser krävs b1.a. att det finns ekonomiska och verksamhetsmässiga mått som huvudmännen är överens om att ti11ämpa vid en uppfö1jning. På det här området behövs en metodutveck1ing.

I dag är de ekonomiska konsekvenserna av strukturförändringar inom ä1dreomsorgen m.m. föremå1 för diskussion och stor oenighet me11an o1ika intressenter. Från f1era 1än har - mot bakgrund av dessa erfarenheter - förts fram önskemå1 om att centra1a uppgöre1ser e11er förändringar sku11e genomföras i det stat1iga rege1/stödsystemet. Denna fråga kommer att b1i föremå1 för ytter1igare i den av överväganden sociaidepartementet ti11satta arbetsgruppen för vård- och boendefrågor. I gruppen finns företrädare för b1.a. de båda kommunförbunden.

Loka1a 1andstingskommuna1a organ för hä1so- och sjukvård

Genom en 1oka1 organisation av primärvården under1ättas samarbetet med socia1tjänsten.

En1igt 10 § hä1so- och sjukvårds1agen utövas ledningen av den landstingskommuna1a hä1so- och sjukvården av en hä1so- och sjukvårdsnämnd. En1igt 11 § får eme11ertid ett e11er f1era särski1da organ ti11sättas för att under hä1s0- och sjukvårdsnämnden, vart och.ett för den verksamhet som Tandstingskommunen bestämmer.

I propositionen 1981/82:97 anförs b1. a. att 11 S öppnar möj1ighet för 1andstingskommunerna att inrätta särski1da organ - både med och utan anknytning ti11 av sjukhus - och att det inte förvaltning är nödvändigt att det särski1da organets verksamhetsområde b1ir ti11 en de1 begränsat av 1andstingsk0mmunen. På detta sätt, sägs det, får 1andstingskommunen fu11 frihet både att inrätta direktioner av nuvarande och med typ nuvarande ansvarsområden och att ti11sätta nya förtroendemannaorgan för exempeivis primärvården, endera inom Iandstingskommunen som he1het e11er för geografiskt avgränsade områden. Särski1da organ som inrättas med stöd av 11 § b1ir att betrakta som nämnder i kommuna11agens mening, viiket b1.a. innebär att de kan avge förslag direkt ti11 iandstinget. Med bestämme1sen att ett särski1t organ ska11 1eda hä1so- och sjukvår-

i a 178 v sou 1984:78

Bilagor

den under häiso- och sjukvårdsnämnden avses eniigt propositionen att häiso- och sjukvårdsnämnden i sin egenskap av det för he1a Iandstingskommunen övergripande förtroendemannaorganet har en viss direktivrätt gentemot ett särski1t organ och därjämte en viss samordningsfunktion.

Det kan här nämnas att den år 1977 ti11ka11ade kommunaidemokratiska kommittén (Kn 1977:07) (KDK), vars uppdrag upphört år 1983, i sitt år 1983 angivna betänkande (Ds C 1983:3) Loka1a organ i iandstingskommunerna (kommitténs betänkande IX) b1. a. har föresiagit ändringar i 1agen (1979:408) om vissa 1oka1a organ i kommunerna, vi1ka innebär att 1andstingskommunerna får befogenhet att inrätta 1oka1a organ utöver de möjiigheter härför som häiso- och sjukvårds1agen och annan iagstiftning f. n. erbjuder. Syftet med 1agen om vissa 1oka1a organ i kommunerna är att möjiiggöra en försöksverksamhet med decentraiicerat förtroendemannainfiytande på viss kommunal verksamhet. Försöksverksamheten skal) i ett senare skede utvärderas. ovannämnda betänkande är föremåi för beredning i regeringskansiiet.

I detta sammanhang kan vidare nämnas att regeringen nyiigen i proposition 1983/84:152 om försöksverksamhet med ökad kommunai sjä1vstyre1se har föreslagit att en försöksverksamhet med ökad kommunai sjäivstyreise ska11 genomföras i några kommuner och Iandstingskommuner. I propositionen föresiås en 1ag som medger en friare nämndorganisation i försökskommunerna både i fråga om de centraia nämnderna och 1oka1a organ. Försiagen i propositionen bygger på försiag av den ovannämnda statkommunberedningen i ett i år avgivet betänkande (Ds C 1984:1) Försök med ökad kommuna1 sjä1vstyre1se.

Primärvårdsnämnder i vissa iandstingskommuner

Inom Skaraborgs 1äns iandstingskommuns område utgör varje kommun ett

primärvårdsområde. I varje primärvårdsområde finns en primärvårdsnämnd

som Ieder primärvården under iandstingets förva1tningsutskott (om 1andstingskomun inte ti11satt särski1d häiso- och sjukvårdsnämnd e11er uppdragit åt en annan nämnd att vara hä1so- coh sjukvårdsnämnd är en1igt 10 § häiso- och sjukvårds1agen förva1tningsutskottet häiso- och sjukvårdsnämnd).

...‘

.,__..,.,—.—,a‘.,..; Bilagor17:9

Även i Jämtiands 1äns Iandstingskommun finns en kommunbaserad

primärvård under Iedning av en 1oka1 p01itisk nämnd. Inom varje primärvårdsområde, som är lika med kommunområde, har resurser i form av häisocentra1er, 1oka1a sjukhem m. m. byggts upp.

L0ka1a kommuna1a organ för sociaitjänsten

Även för de1ar av en kommun finns möj1igheter att för hä1so- och

skapa sjukvården och sociaitjänsten para11e11a då kommunfu11-

organisationer, mäktige en1igt sociaitjänstlagen får besluta att inrätta socia1a distriktsnämnder för 01ika geografiska distrikt i kommunen. Lagen (1979:408) om vissa 1oka1a organ i kommunerna ger dessutom numera kommunerna stor frihet att sjä1va bes1uta om organisation och verksamhetsformer på b1. a. socia1tjänstområdet.

sou 1984:78 Bilagor 181

Biiaga 2

I denna bilaga redovisas tre kommuners - Umeås och

Jönköpings, Kungsbackas - försök att pianera för äidres och handikappades boende genom förbättring och kompiettering. Boendemiijöerna är mycket oiika, också fö1jakt1igen även de föresiagna iösningarna.

Kommunerna och bostadsområdena är utvaida för att de representerar skiida typer av vaniigt förekommande förnyeiseområden. För arbetet har svarat kommunaia tjänstemän, 1 Jönköping ole Re1ter, 1 Umeå ulf Brâneii och 1 Kungsbacka Eva Bäcklund-Svensson. 01e Reiter har svarat för samordningen av arbetet.

Samtiiga tre kommuner befinner sig i ett inventerings- och pianeringsstadium och poiitiska besiut til} de nedan redovisade försiagen före- Iigger ännu inte i respektive kommun.

Kommunerna har emeiiertid väiviiiigt stälit detta arbete ti11 arbetsgruppens förfogande som en iiiustration ti11 de aktue11a frågor i samband med pianering av bostadsförsörjning, sociai omsorg och sjukvård som behandias i kommunerna.

SOU 1984278 183

Bilagor

2.2 i

Torpaområdet Jönköping

âtadsdgjen

Stadsde1en Torpa är beiägen söder om Jönköpings västra centrum. Våra studier avser den dei av stadsdelen som består av flerbostadshus. Bebyggeisen består av 3-vånings bostadshus i siutna kvarter och av Tame11hus. Bebyggeisen är uppförd under 20-, 30- och 40-taien. Torpa är mycket attraktivt som bostadsområde på grund av bebyggeisens karaktär, närheten tiil centrum och ti11gången på service. De fiesta fastigheter är i privat ägo. Ägarbiiden är spiittrad och många fastighetsägare äger bra enstaka fastigheter i området.

I Torpaområdet bor 5 672 personer och av dessa är ca 1 900 pensionärer. Ca 1 000 personer är 70 år och ä1dre. Drygt en tredjedei av de boende i området är ungdomar. Det finns mycket få barn och bara ca 300 barnfami1jer. Ca 2/3 av de boende är ensamboende.

2 -2 -2

ätiösds studie: ; Iozpsvzoieätst

Området har under 82 och 83 varit föremåi för särskiTda studier inom ramen för ett projekt finansierat med stöd från Statens råd för byggnadsforskning. Projektarbetet har bedrivits i en projektgrupp med företrädare för oiika förvaitningar och under medverkan av forskare och konsuiter. Projektet är redovisat i byggforskningsrapporten områdesvis planering för kvarboende. Exempiet Torpa, Jönköping (R 70:1984) av 01e Reiter. Synpunkterna nedan bygger i huvudsak på resuitaten från detta projektarbete.

2.2.3 gostêdgrga

Vaniiga Tägenheter

I Torpa finns ca 4 000 Tägenheter. Av dem är 3/4 på 2 rum och kök e11er mindre. Bara ett fåtai Tägenheter i Torpaområdet har tiiigång ti11 hiss. Totait finns endast ett femtiotai hissar, främst i yngre hus i norra de1en av området. Många kan emeT1ertid inte användas av en ru11-

184 . sou 1984:78

Bilagor

stoisbunden på grund av trappsteg och knappa mått. Bottenvåningen är i nästan -

samtiiga hus beiägen en ha1v trappa - me11an 4 och 8 trappsteg över markpianet.

Serviceiägenheter

Inom området finns ett servicehus, som togs i bruk år 1980. Servicehuset har totait 81 iägenheter bestående av enrumsiägenheter och tvårums- 1ägenheter. Dessutom finns gemensamhets10ka1er och dagcentrai med matsa1, som är öppen me11an 8.30 och 15.00 5 dagar i veckan. Bland de aktiviteter som förekommer kan nämnas vävning, broderi, tygtryck, småsiöjd, träarbeten, bokiån, spe1, gymnastik, resor och fester samt försäijning av tiiiverkade produkter.

I en näriiggande nybyggd fastighet i kv Medaijen finns 12 serviceiägenheter som vad gä11er gemensamhetsutrymmen och service stöder sig på Torpa servicehus.

Pensionärsiägenheter

Inom Torpaområdet finns sammaniagt 24 pensionärsiägenheter, a11a om 1 rum och kök e11er kokvrå. Samtiiga iägenheter är tiiigängliga för röreisehindrade och hiss finns i samtiiga fastigheter.

Pensionärsiägenheter hyrs av socia1förva1tningen och uthyres i andra hand och med subventionerad hyra till pensionärer.

Specia11ägenheter

I området finns sammaniagt sex speciaiiägenheter för handikappade. Lägenheterna är belägna i bottenp1an och omfattar 1-2 rum och kök. Samt1iga är av kommunen inköpta bostadsrättsiägenheter.

Anpassade iägenheter

Inom området finns dessutom ett antai iägenheter som är anpassade med stöd av statiigt bostadsanpassningsbidrag. Anpassningar har skett successivt.

I sou 1984:78

Bilagor A185

År Antal anpassade 1977 1978 1979 1980 1981 iägenheter 8 13 4 8 10

Utöver dessa lägenheter finns inom området en de1 Iägenheter anpassade 1976 och tidigare. Sammaniagt finns ett f.n. sjuttitai handikappanpassade Iägenheter.

Omfattningen av bostadsanpassningarna varierar. Ändringarna består av borttagande av trösk1ar, breddning av dörrar, ändring av badrum tili duschrum, mindre köksanpassning, trätra11 samt i på ba1konggo1v några få fa11 dörrautomatik och respektive be1ysnings- färganpassning för synskadade.

I Torpa finns ännu ingen 1yftp1atta. Jämfört med andra bostadsområden har däremot fier automatiska dörröppnare insta11erats. Bostadsanpassning i Torpa har i vissa fa11 av att hiss begränsats saknats varför en omfattande anpassning inte har ansetts meningsfuii.

gogngesegvjcg

Totait 389 boende i Torpa har hemtjänst och hemsjukvård förutom de boende på servicehuset.

38 patienter har hemsjukvård. Av dessa är tre yngre utveckiingsstörda, 10 yngre och mede1å1ders handikappade och 25 äldre. Sammanlagt 15 patienter vårdas av anhöriga och 23 av kommuna1a vårdbiträden. Sju av dem är mycket vårdkrävande. I Torpa servicehus bor 18

hemsjukvårdspatien-

ter, varav 4 är mycket vårdkrävande. Därti11 kommer ett varierande anta1 patienter med s.k. Tasarettsanknuten hemsjukvård (LAH). 11 Torpa-

bor är dagvårdspatienter.

Ti11 servicehuset går 44 trygghets1arm. 13 av dem är insta11erade inom Torpa.

å*

sou 1984:78

186 Bilagor

Ca 260 personer i Torpa har färdtjänst.

Hemtjänsten i Torpa är organiserad i sex arbetsTag med vardera ca 10 hemsamariter (kommuna1a vårdbiträden). Tre hemvårdsassistenter svarar för verksamheten. En av dem är stationerad på servicehuset.

Tota1t 2 000 timmar hemhjä1p och hemsjukvård per vecka.

ges drygt Hemhjälpen svarar för 1631 timmar varav 62 utförs av anhöriga. Hemsjukvården ti11 ca 500 timmar. Anhöriga som har hemvårdsbidrag sva-

uppgår

rar för drygt 200 av dessa.

en tredjede1 av hemsjukvårdstimmarna ges ti11 patienter under Knappt pensi0nså1dern vi1ket kan jämföras med 7-8 % för hemtjänsten.

§ögnge_utanf§r_omr§dgt

är inte sjäivförsörjande med bostäder och boendeservice

Torpaområdet

omvårdnad och service). Utanför området bor e11er vårdas ett

(vård,

80-tai i andra servicehus och på 1ångvårdsavde1ningar.

2 -2 -5 §YflP_L1.‘£t£_P§P_°§t£d§_.°£h_5E1i2929501 i 1551192 P.°Eŧ

Bostadsmi1jön

och bor - som av det De a11ra f1esta ä1dre handikappade i Torpa framgår

- bostäder. För människor med funktionsnedsätt-

föregående i vanTiga

är denna bostadsmi1jö bristfä11ig i en rad avseenden. Det gä11er ningar framföra11t brister i den yttre mi1jön (trafikintensitet, och - stör-

i servicen, samt i bostädernas handikappanpassning och ti11ningar) gängiighet.

Kvarboendeönskemåi

Inom ramen för har genomförts en bostadssocia1 inven-

Torpaprojektet

bestående av intervju- och enkätundersökning b1and de boende. tering

sou 1984:78 187

Bilagor

Här återges några synpunkter från de äldre.

Flertalet äldre tycks vara nöjda med sitt boende och önskar bara små förändringar i lägenheterna. Dock med ett hälfviktigt undantag; drygt ten önskar en hiss installerad.

Grundförutsättningen för att kunna förverkliga om ett

målsättningen

kvarboende för äldre är naturligtvis att de äldre själva faktiskt önskar bo kvar hemma så länge som möjligt. att Av undersökningarna framgår samtliga äldre (70 år och däröver) i Torpa anser att äldre skall ha möjligheten att bo kvar så länge som möjligt även då man behöver hjälp och stöd för sitt boende. (Hälften av har redan nu undersökningsgruppen hemtjänst). Om en flyttning skulle bli nödvändig på grund av ombyggnad önskar de flesta att flytta tillbaka till sin eller tidigare lägenhet till en ny bostad i närheten av den nuvarande bostaden.

Kvarboendeförutsättningar

Många har emellertid problem som försvårar kvarboende. undersökningsresultaten tyder på att detta kan ca 450 av de ca 1 050 gälla som är 70 år eller äldre. Av dessa 450 återfinns ca 160 bland dem som personer har hemhjälp och 290 bland dem som inte har hemhjälp.

Ungefär en tredjedel har sådana problem med hälsan att kvarboende försvåras. Men hälsoproblemen utgjordes i av rörelsehinder för hög grad vilka miljön - dvs. den bristande och tillgängligheten handikappanpassningen - är av stor betydelse.

Andra faktorer som försvårar kvarboende är brister i de sociala nätverken och i den fysiska miljön. Ca en tredjedel att de besväras av anger ensamhetskänslor och nästan lika många anger att de har direkta problem med bostaden och boendemiljön.

Bara ca 25 % hade funderat på att flytta eller hade direkta flyttningsplaner. Av dessa önskade endast en fjärdedel flytta till servicehus. Övriga önskade en bättre lägenhet inom området. De flesta som vill flytta återfinns bland dem som angett problem som försvårar det dagliga livet.

188 sou 1984:78

Bilagor

Hemtjänsten

Det är anmärkningsvärt att ca hälften av hemhjälpstagarna och hemsjuk-

i Torpa bor på första våningen, dvs endast en halv-

vårdspatienterna

Eftersom de flesta har lång boendetid kan man anta att den trappa upp. hjälp som kan erbjudas inte har varit tillräcklig för att äldre som bott högre upp i huset skulle kunna vidmakthålla självständigt boende.

I ett av hemvårdsdistrikten finns 71 hemhjälpstagare. Av dessa har endast sju personlig hjälp (s.k. primär ADL dvs. activities

personer of dayly life), varav två med 10 eller mer per vecka. Annan hjälp dvs.

Veckostädning, mat, får 60 personer av vilka endast fem får inköp,

mer än sju timmar i veckan. Flertalet äldre får således relativt hjälp lite hjälp.

Hemtjänst begärs oftast genom kurator eller anhörig. Enligt uppgift får alla hjälp som begär det om de av hemvårdsassistenterna bedöms vara i behov av insatser. Hög ålder kan vara ett tillräckligt kriterium för att få hemtjänst. Bristande ork eller intresse för hygien och mathåll-

är andra skäl för beviljande av hemtjänst. Ensamhet och ning vanliga

kan också motiv för hjälp. Någon egentlig bedömning av isolering utgöra om den hjälp som lämnas är tillräcklig finns inte gjord. Det är svårt att anlägga effektivitetsmått och göra bedömningar av behovstillfredsställelsen av gjorda insatser inom hemtjänsten, bl.a. därför att behoven och efterfrågan är svåra att mäta.

Alla får emellertid inte hemtjänst efter önskan. Ett arbetspass med städning tar ca 2 timmar. De äldre som bara har en timme i veckan får alltså städning var fjortonde dag. Tre timmar i veckan betyder i regel veckostädning samt inköp av matvaror en gång per vecka. Bara de som har hjälp alla vardagar dvs. 10-12 timmar i veckan får hjälp även på hel-

Insatser på 20 timmar betyder som regel att två hemsamariter gerna. samtidigt utför 10 timmars arbete. Flertalet äldre önskar städning på fredagar, eller i andra hand torsdagar vilket är omöjligt att tillgodose på grund av hemtjänstpersonalens schemalagda arbetstid.

De flesta äldre får mera hjälp än den som ges av hemtjänsten. Hälften av de som får hemtjänst och 20 % av de som ingen hemtjänst har, får

sou 1984:78

Bilagor 189

hjäip från personer utanför hushåilet med framför a11t oiika hushåiis-

göromåi.

Avgiften för hemtjänst varierar kommun från 40 kr i i Jönköpings månaden till 470 kr beroende taxerad inkomst och på antaiet hjäiptimmar.

Personalen arbetar deitid - är ingen heitidsarbetande. Arbetet anses vara tungt. Personaien har ru11ande scheman. En första grupp börjar kl 0745, en andra kl 0845 till arbetar till kl 13-14-tiden, någon 1600. Kväiispersonaien börjar sin tjänstgöring kl 1530 till 2130. Sex av tio arbetar kväiistid en gång i veckan. saknas: Nattpatrull Personalen arbetar var tredje helg (en på servicehus och två på distriktet). Lördag och söndag tjänstgör personal mellan 0730-1400.

Personaien cirkuierar mellan och

hemhjäipstagarna hemsjukvårdspatien-

terna. Det kan kanske betraktas som ett Detta arbetsmiijökrav. innebär emellertid att antalet personer som besöker den hjäipbehövande kan b1i stort.

gegömning 3v_bghgvgt_av_§ervjcgbgstage5

Junegården

På ett servicehus med heiinackordering (åiderdomshem) som är beiäget strax söder om Torpaområdet finns Där (Junegården) 73 platser. bor idag 16 personer med tidigare adress i Torpa. Mede1å1dern är 14 av de hög, boende är kvinnor, bara två är män. Föreståndaren anser att 6 av dessa har möjiigheter att kiara ett ordinärt boende (samtiiga kvinnor) under förutsättning av tiiigängiig bostad och ti11räck1ig hemtjänst.

Daivikshöjden

Daivikshöjdens servicehus består dels av ett servicehus med heiinackordering (ålderdomshem) dels av service1ägenheter med till en

tiiigång

dagcentral inom aniäggningen.

sou1984:78

190 Bilagor

I servicehuset bor med tidigare adress i Torpa. Av de 22 29 personer som bor med heiinackordering bedömer föreståndaren att nio kan kiara ett eget boende. Fem av de totait sju Torpabor som har serviceiägenhet anses kunna bo i en vaniig iägenhet.

Torpa servicehus

servicehus finns 87 hyresgäster, varav tre f.n. är in1agda på I Torpa och en kiinik. Av hyresgästerna är sex

1ångvårdsk1inik på psykiatrisk

under pensionsåidern.

ti11 34 av servicehusets boende. Tota1t ges ca 155 Personiig hjä1p ges timmar vecka. 75 boende får f.n. annan hjäip med totait ca 425 per timmar i veckan. Därti11 kommer ca 105 timmar per vecka för iöpande t.ex. att svara Iarm. Ca 25 boende får hjä1p två timmar insatser, på e11er mindre per vecka. Det bör observeras att dessa serviceinsatser inte är samma sätt som vid ordinärt boende. Det “behovsprövade på finns så att ett stående utbud av service som utnyttjas i variesäga rande grad.

har 12 f.n. service (hemtjänst) a11s. Vissa har Av hyresgästerna ingen dock haft e11er har det sporadiskt. Tre av de nuvarande hjä1p tidigare har fiyttat tiil servicehuset p.g.a. make/makas hä1sohyresgästerna tiiistånd. Efter dennes har de eme11ertid fått möjiighet att

bortgång

bo kvar trots att behov av service inte föreiigger. Fem av servicehusets bedöms vara i behov av gemenskap men utan egentiigt hyresgäster hjäipbehov.

Bara ca två av de boende äter middag i restaurangen; 80 % tredjedeiar äter åtminstone någon gång. Ca 20 gör det aidrig. middag

Totait 41 av servicehusets bedöms av föreståndaren ha hyresgäster att k1ara ett normait boende om man därmed menar modern förutsättningar hiss och närservice. Det rör sig eme11ertid inte

1ägenhet, Iättåtkomiig

är oiika. Bara 6 av dessa är i om en homogen grupp. Hjäipbehoven mycket behov som t.ex. hjäip med personiig hygien, av- och av personiig hjälp påkiädning. 22 boende behöver endast hjäip med städning, tvätt, inköp

0.dy1.

sou 1984:78 191

Bilagor

Restaurangen rymmer ca 100 matgäster samtidigt. Man serverar ungefär 110 måitider per dag, varav häiften tiil de boende på servicehuset. Restaurangen har möjiighet att servera kanske dubbeit så många gäster och att 1aga mat för hemsändning ti11 ännu fier.

Dagcenterverksamheten har ca 250 besök per vecka. Häiften av besökarna är hyresgäster i servicehuset. Verksamheten anses fu11t utnyttjad,

på

gränsen tiil överbeiastning.

Fotvård ges ti11 30 personer per vecka. Ca 40 % av kunderna bor på servicehuset.

44 trygghetsiann är koppiade ti11 servicehuset förutom de Iarmanordningar som finns instaiierade i huset. 13 1arm härrör från Torpaområdet.

Är 1982 genomfördes en enkät ti11 de då nyinfiyttade i service-

Torpa hus. Enkäten belyser hyresgästernas tidigare situation och orsakerna ti11 fiyttningen ti11 servichuset.

Det kan noteras att endast häiften uppgett det egna hä1soti11ståndet som infiyttningsorsak. I 50 % av fa11en fanns det såiedes andra skä1 bakom f1yttningen. I ett fåtal fa11 har det varit den sammanboendes häisotillstånd som föraniett infiyttningen. Förutom häisan har den tidigare bostaden angetts som en viktig fiyttningsorsak. He1a 20 % har uppgett att den tidigare bostaden var svårtiiigängiig e11er handikappovän1ig och att detta var orsaken ti11 infiyttning ti11 servicehuset.

Innan infiyttningen hade 53 % haft hemhjä1p, i genomsnitt drygt 4 tim/ vecka. Den faktiska hjäipinsatsen mätt i antaiet hjäiptimmar i veckan för dem som hade hemtjänst ökade inte i samband med inf1yttningen. Den tycks emeiiertid inte he11er ha minskat trots den ko11ektiva service, större trygghet och tiiigängiighet som servicehuset erbjuder jämfört med den tidigare bostaden.

- sou 1984:78

192 Bilagor

2-2-8 évnvgnitsr på linsxfisdgvztientsrnamfiil192926211 ess:

boende

Inom Jönköpings Iandstings medicinska 1ångvårdsavde1ningar finns 36 patienter med senaste adress i området. Mede1å1dern är hög.

En1igt bedömningar gjorda av över1äkarna för respektive avde1ning kan 15, eventuelit 16 patienter, bo i eget boende under förutsättning att bostaden är modern, handikappanpassad och ti11gäng1ig och under förutsättning att patienten kan få hemsjukvård, dagvård och hemtjänst efter behov. Endast två av dessa patienter bedöms vara i behov av dygnetrunt-service vid eget boende.

Primärvården i Jönköping är inte utbyggd i en sådan omfattning att den kan svara för a11 hemsjukvård idag. Detta innebär att en stor de1 av den hemsjukvård som ges utgår från Iasarettet.

Normalinsatsen i den Iasarettsanknutna hemsjukvården (LAH) i Jönköping är 2-3 gånger per dygn. Specie11t vårdkrävande patienter får besök av

sjukvårdspersona1 upp ti11 7-8 gånger över dygnet.

har behövt - ca 1/3 - och då endast 2 ti11 3 Få patienter dagsjukvård gånger i veckan. För f1erta1et har omvårdnadsbehovet kunnat iösas i hemmet. B1and de åtgärder som utförs kan nämnas hjä1p med b1.a. person-

Iig hygien, gångträning, sänggående, stomibehand1ing, katetervård,

trycksårsprofy1ax, medicinering. Ins1aget av vård i de insatser som behövs för att vidmakthå11a de äidres funktioner är 1itet. Det rör sig huvudsak1igen om omvårdnad.

Av 98 hemsjukvårdspatienter har 32 fått hemtjänst motsvarande ca 8 tim per person och vecka. Det är värt att Iägga märke ti11 att 3/4 av de patienter som fått Iasarettsanknuten hemsjukvård bor ti11sammans med anhöriga. Behovet av service och socia1a kontakter har därmed kunnat ti11godoses inom famiijen.

i i sou 1984:78 193

Bilagor

2 .2 -9 la! £r§.V§ :ö: :t:

2k: möyisnezesns £1l1_si5lV§t§£1s.£

bognge_f§r_ä1d:eJqg1jyygUkappadg_i_Iorpa?

Ombyggnad och förbättrad tillgänglighet i vanliga bostäder

För de som idag bor i vanliga bostäder bör vara att de.

målsättningen

skall kunna bo kvar. En nödvändig - men inte - förutsätttillräcklig ning för kvarboende är att husen och lägenheterna får en bättre tillgänglighet genom installation av hiss samt handikappanpassning av lägenheterna med avseende på dörrbredder och rymlighet i framför allt badrum.

Antalet lägenheter lämpade för äldre och behöver vara ca handikappade 900. Enligt gjorda bedömningar krävs ombyggnad av ca 190 fastigheter med installation av ca 130 hissar och ett hundratal Med lyftplattor. den låga ombyggnadstakt som nu råder kommer det att ta 20-30 år att

uppnå denna målsättning.

Ombyggnadsverksamheten bör läggas upp så att äldre och handikappade inte behöver flytta mer än högst en och då till gång en närliggande lägenhet som ger förutsättningar för ett långsiktigt kvarboende. För att underlätta bibehållande av sociala kontakter och nätverk bör ett tillräckligt stort antal anpassade i lägenheter tillskapas varje kvarter. Detta innebär att de äldre får en bostad inom samma kvarter. I regel bör de kunna flytta till annan lägenhet i huset eller i intillliggande fastighet.

Särskilda boendeformer (gruppboende, kollektivt boende)

olika former av gruppboende innebär av de sociala nätverförstärkning ken. Gruppboende kan behövas i synnerhet för människor utan tillräckliga sociala nätverk och med dålig förankring i bostadsområdet. Gruppboende behöver däremot inte innebära att de boende får mer än vad hjälp som tillhandahålls i individuellt boende.

Genom ett ökat kvarboende bör Torpa servicehus succesivt kunna utvecklas till att ta emot människor med större Det skulle därmed hjälpbehov. kunna avlasta den slutna långtidsjukvården och

ge långvårdspatienterna

möjlighet till boende under hemlika förhållanden. skulle Lägenheterna kunna bli vårdbostäder och servicehuset ett slags bostads-sjukhus. De allmänna utrymmena skulle kunna utnyttjas för dagvård (rehabilitering)

194 sou 1984:78

Bilagor

ev i kombination med en mindre 1oka1 vårdcentrai (primärvård). Servicehuset bör även i fortsättningen kunna förva1tas av en kommuna1 bostadsstifteise för att därmed betona bostadskaraktären.

Inom exvis Junegården sku11e man utifrån Torpaområdets perspektiv kunna tiiiskapa gruppbostäder för sådana åidersdementa patienter som idag

finns inom iångvården.

Vård, omvårdnad och hjälp i hemmet

Hemsjukvård kan ges inom ramen för primärvården, som innefattar distriktsvård, mödra- och barnhäisovård och fristående öppen 1äkarvård med a11mänmedicinsk inriktning. Hemsjukvård kan även ges i form av iasarettsanknuten hemsjukvård (LAH).

Den iandstingsanknutna hemsjukvården (LAH) anses i Jönköping vara en förutsättning för att mycket vårdkrävande patienter kan bo kvar hemma e11er bo inom området. LAH utgör såiedes ett aiternativ ti11 dagens vård på iångvårdsmedicinsk kiinik i Jönköping och ett kompiement ti11 den hemsjukvård som ges av primärvården. LAH bör därför kunna ges även på servicehus. Hemsjukvården bör ha ti11gång ti11 svikt- och korttids-

på exempeivis Torpa servicehus som inte kiarar eget boende p1atser e11er för patienter där anhöriga behöver aviastas.

Genom att vård av iångtidssjuka och äidreomsorg kan ske i bostäderna kan den siutna vården a11t mer begränsas ti11 akutsjukvård och utredningar.

Hemsjukvård bör inte enbart vara förbehå11en 1ångtidssjuka personer utan även omfatta ti11fä11ig vård av såväi 1ångtids - som korttidssjuka. Med denna inriktning på sjukvård i hemmet bör patienter och anhöriga erbjudas möjiighet även ti11 sådan vård som ges inför 1ivets siut. Totait sett får sjukvård i hemmet en k1arare medicinsk inriktning, som ti11 f1era de1ar motsvarar vård på sjukhem.

På grund av behovet av närhet och personkännedom är det önskvärt att den 1oka1a vårdcentralen utgör hemsjukvårdens bas. Utveck1ingen mot a11t hemmaboende vårdbehövande medför önskemåi om två vårdcentra-

fier

sou 1984:78 i Bilagor 195

ler inom området. Den ena bör med fördel kunna lokaliseras till servicehuset. Den andra kan förläggas i anslutning till tillkommande kompletteringsbebyggelser. Eventuellt kan bostäder för vårdkollektiv eller liknande lokaliseras till samma kvarter.

Den nu skisserade utvecklingen innebär en kraftig höjning av omvårdnadsnivån inom den öppna äldreomsorgen. Hemtjänsten utför hemvård och hemsjukvård. De kommunala vårdbiträdena utgör således basorganisationen för service till de boende.

En utveckling enligt ovan leder till krav på ytterligare utbyggnad av den kommunala hemtjänsten. En grov uppskattning ger vid handen att det skulle krävas ytterligare 500 timmar per vecka, dvs en ökning med 25 %. Det medför behov av ytterligare 20 hemsamariter som arbetar på deltid i två arbetslag.

Hemtjänstens arbetslag behöver personallokaler. Med hänsyn till behovet av närhet, personkännedom och lokal förankring bör lokalerna vara spridda inom området. Lokalerna bör med fördel kunna förläggas till ett antal (områdeslokalerl för de boende i området. Det

serviceknutpunkter skulle totalt kunna röra sig om ca sju sådana områdeslokaler utspridda på områdets ca 40 kvarter.

Gemenskap och trygghet

Hemtjänstens uppgift är bl.a. att häva tilltagande isolering. Hemtjänstpersonalen skall fungera som en länk mellan den äldre och samhällslivet. En viktig uppgift för hemtjänsten är att stärka individens förmåga till självständig livsföring, att ta vara på det friska.

Hemtjänstens verksamhet inriktas f.n. till stor del på att sköta olika praktiska sysslor. Genom att även fungera som professionella samtalspartner och medmänniskor blir hemtjänsten också ställföreträdare för samhället. Därmed kan hemtjänsten leda till ytterligare isolering och vårdberoende. I stället för att stärka individen och kontakterna med samhället kan hemtjänstens arbetssätt leda till ökande beroende av professionell hjälp. Hemtjänstens verksamhet kan därmed bli institutionsförberedande.

196 Bilagor sou 1984:78

Verksamheten bör istället inriktas på att skapa bättre förutsättningar ‘ för hemtjänsten att etabiera, vidmakthå11a och stärka sociala nätverk. Ett sätt att göra detta är att verka för ökad kontakt de boende eme1- Ian. Det kan ske genom att hemtjänstverksamheten anknyts ti11 områdes- Iokaier som har en rad funktioner och aktiviteter, inte enbart riktade ti11 gamia och handikappade. 0mrådes1oka1en sku11e kunna utgöra basen för ett arbetslag som deiar sin tid me11an arbete i områdeslokalen och den van1iga tjänstgöringen i äidres och andra servicebehövandes bostäder.

Områdesiokaien bör innehå11a fiera funktioner. Där kan finnas t.ex.

. kök och matpiats

fritids1oka1 och sam1ings1oka1 . kiosk e11er mindre dagiigvarubutik . möj1ighet ti11 tvätt, matdistribution, hemsändning av varor,

1armcentra1, reception, tekniska hjä1pmede1 för samariter . reception för decentra1iserad fastighetsförvaltning, underhå11,

städning, budtjänst en a11t-möjiig-man. . arbets1oka1 och persona1utrymmen för hemtjänsten

Trygghets1arm bör med förde1 kunna kopp1as ti11 områdes1oka1en.

2.2.10 Kostnader för Torga

In1edningsvis har ett försök gjorts att beräkna statens, kommunernas och landstingets kostnader för service och vård tili främst ä1dre personer som bor i e11er har anknytning ti11 Torpaområdet. Syftet med beräkningen är att ange stor1eksordningen på oiika kostnader.

.

Bilagor 1.97

Kostnader för service/vård, brutto Torpa. 1983 års prisnivå 1 000 kr.

Lasarettsanknuten hemsjukvård 1 100 1 100 Suurna 5 540 13 650 11 095 3 715 34060 % 16 40 33 11 100

Av denna samanstänning framgår att konmunen står för ca 40 1. av bruttokostnaderna medan landstinget står för ca 33 1.. Förde1as tota1 sumnan på antaIet pensionärer i Torpa så b1ir genomsnittsbe1oppet ca 19 000 kr. Detta kan jämföras med genomsnittsinkomsten för samna grupp (he1a Jönköpings konmun) på ca 30 000 kr. per person.

MARIEOMRÅDET

sou 1984:78 199

Bilagor

2.3 Marieområdet i Umeå

2.3.1 §tad§dg1gn

Marieområdet är beiäget ca 3 km nordost om Umeå centrum, i närheten av såväi stora fritidsområden som arbetspiatser och universitetet. Området har byggts ut succesivt söderifrån under åren 1964-1980. Det södra, äidre området - Mariehem - är på sin östra sida bebyggt med uteslutande fierbostadshus. I övrigt består bebyggeisen av småhus, samt i den norra deien även av småhusiiknande marklägenheter i fierbostadshus. Området räknas som ett av Umeås mest attraktiva bostadsområden.

Nuvarande befo1kning är ca 7 800 personer. Därtili kommer ca 2-300 ej kyrkobokförda studerande, som företrädesvis bor i särskilda student- 1ägenheter i områdets östra dei. I området bor ca 400 personer över 65 år, varav ca 250 över 70 år. Dessa har - till f61jd av områdets

ringa åider - ofta fiyttat dit först på ä1dre dagar. En tredjedei av de boende är under 20 år. Endast 21 % av hushå11en består av ensamboende.

7 Hä1ften av hushåiien har barn under 15 år.

Området har goda koiiektiva kommunikationer och trafikskyddad miijö. Inom området finns en väiutbyggd service med b1.a. fyra större dagiigvaruaffärer, vårdcentrai, servicehus, tre sk01or m.m. Servicen reiativt utspriddd inom området.

För området har under våren - 84 utförts en stadsde1sbeskrivning med syfte att b1.a. kartiägga förutsättningarna för 1ångsiktiga förnyeiseinsatser. Kommundeisnämnden för denna del av kommunen har haft ansvaret för beskrivningen, som genomförts genom framför a11t tairika träffar med representanter för 01ika grupper av boende och andra intressegrupper. Några egentiiga enkätundersökningar e11er dy1ikt har inte genomförts. De a11männa bedömningar och frågor som behandiats i beskrivningsarbetet har också iegat ti11 grund för denna redovisning.

200 sou 1984:78

Bilagor

2.3.2¶Dtjörda studie:;stadsdglgbgskrivgigg

Totalt finns ca 3 000 bostadslägenheter i området, fördelat på 1 000 lägenheter i småhus och 2 000 i flerbostadshus. Av de senare upplåts ca 1 000 med hyresrätt och 1 D00 med bostadsrätt. Av hyreslägenheterna tillhör ca 400 allmännyttan och 600 hos fyra olika privata fastighetsägare.

Nästan alla småhus är på 3 rum och kök eller större. Av flerbostadshusens lägenheter är endast 24 % mindre än 3 rok. I hela området finns alltså ca 700 lägenheter med 2 rum och kök eller mindre.

Flertalet småhus och de ca 700 marklägenheterna är byggda i två plan. Drygt 300 av flerbostadshuslägenheterna är belägna i elva punkthus med hiss i den sydöstra delen av området. Hissens stannplan ligger dock inte i markplanet. I områdets nordöstra del ligger två loftgångshus med totalt 54 lägenheter med Z-3 rok. Dessa är tillgängliga för handikappade, och används delvis för serviceboende i anslutning till servicehuset. De kallas därför annexet.

De resterande drygt 1 000 flerbostadshuslägenheterna är belägna i trevåningshus i områdets sydöstra del. Dessa lägenheter saknar hiss, och det nedre våningsplanet är beläget en halvtrappa över markplanet. Öster om åsen består bebyggelsen till övervägande del av flerbostadshus. Totalt är således endast 54 lägenheter tillgängliga för rörelsehindrade vid sidan av de 46 lägenheterna i servicehuset.

Servicelägenheter

I området finns ett servicehus som togs i bruk 1980. Servicehuset har totalt 58 lägenheter i 7 lägenhetsplan. Av dessa är 36 lägenheter avsedda för pensionärer, 10 lägenheter är specialanpassade för handikappade och 12 lägenheter fördelas av bostadsförmedlingen till personer i kommunens bostadskö. De lägenhetstyper som förekommer är 1-rums-, 2-rums- och 3-rumslägenheter. Huvudparten (34 stlär 2-rumslägenheter. De 10 specialanpassade lägenheterna liksom de lägenheter som förmedlas via bostadsförmedlingen finns spridda på alla våningsplan.

Bilagor

I anslutning till servicehuset finns en dagcentral med matsal, sysselsättningslokaler, fotvård, hårvård, gemensamhetslokaler m.m.

Ca 75-100 meter från servicehuset har socialkontoret 7 servicelägenheter på 2 rum och kök belägna har i markplanet. Lägenheterna egen ingång. Vad gäller service och gemensamhetsutrymmen hänvisas hyresgästerna till servicehuset. Servicelägenheterna är anslutna till servicehusets trygghetslarm.

I ett loftgångshus ca 200 meter från servicehuset finns to- Marieberg talt 28 lägenheter som förmedlas av socialkontoret. De lägenhetstyper som förekommer är 1 1/2 rum och kokvrå (13 st), 2 rum och kök (10 st) och 3 rum och kök (5 st). I loftgångshuset finns hiss och samtliga lägenheter är tillgängliga för rörelsehindrade. Den service som lämnas till pensionärerna utgår från servicehuset.

Anpassade lägenheter

Inom området finns ett betydande antal lägenheter som med statligt bostadsanpassningsbidrag har till varierande anpassats hyresgästernas behov.

Bostadsmiljön

områdets sociala nätverk är relativt glest. I småhusområdena tycks förekomma mera grannkontakter än i men också i

flerbostadshusområdena,

det senare skiljer sig förhållandena från till Särhusgrupp husgrupp. skilt märkbara är svårigheterna att få ut information om aktiviteter av olika slag. området erbjuder mer än vad de boende oftast är betydligt medvetna om. svårigheterna antas bero på bl.a. att det saknas naturliga träffpunkter i området, bl.a. beroende på en splittrad servicestruktur. Andra anledningar är naturligtvis att i området är dagbefolkningen relativt liten.

Av stadsdelsbeskrivningen har framkommit att äldre har valt att

många

bo i området av speciella skäl. Området har och moderna goda bostäder, nära till service och framför allt kommunikationer m.m. som är

något

betydelsefullt för den som vill upprätthålla kontakten med sin tidigare

. z

202 sou 1984:78

Bilagor

hemmiijö, vänner och barn m.f1. Man kan emeliertid befara att isoieringen b1ir stor för dessa idag aktiva pensionärer när de drabbas av något a11var1igare röreisehinder, på grund av det 1oka1a sociaia nätverkets bräck1ighet.

2.3.3 gogngeservicgn

Hemtjänsten och hemsjukvård

Totait 93 boende på Marieområdet har hemtjänst och hemsjukvård förutom de som bor på servicehuset och dess annex (ioftgångshusen).

Hemtjänsten på Marieområdet är organiserad i ett arbetsiag. Arbetsiaget består av kommunaia vårdbiträden (i öppen vård) som arbetar under iedning av en gruppiedare. Den ansvarige hemvårdsassistenten är stationerad på sociaikontoret i centrum av staden.

15 personer får hemsjukvård i vaniiga bostäder. Av dessa är 2 yngre utveckiingsstörda, 3 medeiåiders handikappade och 10 äldre. 2 personer vårdas av anhöriga, 13 av kommunaia vårdbiträden. 3 är mycket vårdkrävande. I Mariebergs servicehus bor 19 hemsjukvårdspatienter. De totaia antalet hemsjukvårdspatienter är såiedes 34.

Tiil servicehuset är kopplat 48 trygghetsiarm. 21 av dem är instaiierade i Marieområdet.

Totait ges drygt 1 600 timmar hemhjäip och hemsjukvård per månad (1984).

Behovet av hemtjänst bedöms i Umeå och Marieområdet av hemvårdsassistent. Någon uttömmande bedömning av behov e11er efterfrågan på hemhjäip finns inte gjord vare sig i Marieområdet e11er något annat Umeådistrikt. A11a som begärt hemtjänst och som av hemvårdsassistent bedömts vara i behov av insatser anses kunna få den nödvändiga servicen. Hög åider är inte ett ti11räck1igt kriterium för att få hemtjänst. Bristande ork e11er intresse för hygien och mathå11ning är däremot

skäi för beviijande av hemtjänst. Ensamhet och isoiering kan vaniiga också utgöra motiv för hjäip. A11a får dock kanske inte hemtjänst efter

i

i I

å sou 1984:78 203

_ Bilagor

önskan. Några överklagningar till länsrätten har dock inte förekommit i Marieområdet. Ett arbetspass med städning tar mellan 1 och 3 timmar. Städning utförs för det mesta var fjortonde dag. Bara de som har hjälp alla vardagar får hjälp även på helgerna. Det innebär att de som har 5 timmar eller mer i veckan kan få sådan hjälp på helgerna.

Flertalet äldre önskar städning på fredagar, eller möjligen torsdagar, vilket är omöjligt att tillgodose på grund av hemtjänstpersonalens schemalagda arbetstid. Personalen arbetar både deltid och heltid. Arbetet anses vara tungt. Alla arbetar var fjärde helg.

Samtliga som nyttjar den sociala hemtjänsten betalar avgift. Avgiften för den sociala hemhjälpen grundas inte på den enskildes ekonomiska situation. Man behöver därför inte lämna uppgift om sina inkomst- och förmögenhetsförhållanden. Alla pensionärer betalar samma avgift för samma sociala service. Storleken på avgiften beror på omfattningen av den sociala hemhjälp som är beviljad. Taxan är så konstruerad att man skiljer på personlig vård, normalstädning och punktinsatser.

Med personlig vård menas - förutom direkt personlig omvårdnad - t.ex. bäddning, inköp, matlagning, etc. efter den enskilde pensionärens personliga behov. I begreppet personlig vård inryms också enklare rengöring i exempelvis kök och toalett - dock inte normalstädning.

Taxan för den personliga vården är (1984), för den som får social hemhjälp mindre än 5 timmar i veckan, 25 kronor/månad. Den som får social hemhjälp 5 timmar och mer i veckan betalar 50 kronor/månad. Normalstädning omfattar städning av bostadsutrymmen samt maskintvätt. Hjälp med normalstädning kan man få med 1-2 gånger/månad. Kostnaden för normalstädning beror på hur ofta man vill ha bostaden städad och hur stor bostad man har eller hur stor del av bostaden man behöver ha städad vid varje tillfälle. För en bostad upp till 2 rum och kök är taxan för normalstädning 50 kronor/månad, för en bostad på 3 rum och kök, 75 kronor/månad och för 4 rum och kök och större, 100 kronor/månad. Om man i förväg kommer överens om normalstädning endast 1 gång/månad uttas halv avgift.

204 Bilagor sou 1984:78

Punktinsatser ges ti11 pensionärer som är i behov av ti11fä11ig hjälp någon gång per år 1 mån av ti11gång på personai. För sådan tiiifäiiig hjäip uttas en fast timavgift på 13 kronor/timme.

Inom kommunen v111 man utveck1a avgiften så att den b11r ännu enkiare att tiiiämpa, typ abonnemangsavgift, 11ka för a11a, per månad, och differentierad bara med hänsyn ti11 iägenhetens storiek.

2.3.4 §ognge_utanf§r_områdgt

Utanför området bor och vårdas personer som tidigare bott i Marieområ-

det. Det sker i servicehus och på iångvårdsavdeiningar. På iångvårdsav-

deiningar finns f.n. 19 personer med senaste adress Marieområdet. I servicehus finns endast ett fåtai.

2 -3-5

§Y£P£‘.l‘.t£_P§ .1°£t2d§._°£h_5£1i£eP.°fl°l i 13211932 E°£§£

Bostadsm11j6n

Området de1as av en nord-sydgående ås. De deiar av Marieområdet som iigger väster om åsen är t111 stor de1 brant siuttande, på ett sätt som närmast omöjiiggör iängre förfiyttning för ruiistoisbundna e11er för personer med gångsvårigheter. Denna de1 av området innehåiier utes1utande småhus och markiägenheter, samt skolor och enke1 dagiigvaruservice.

Förutsättningarna för kvarboende för personer med omfattande röreisehinder är därför inte särskiit goda. T111 detta bidrar också den sociala miijön - det finns inte särskilt människor kvar 1

dagtid många det västra området, eftersom fiertaiet av de boende är förvärvsarbetande barnfamiijer

2.3.6 gegömning gv_bghgvgt_a1_§ervjcgbgstäger

Serviceutnvttjande

I servicehuset Marieberg finns 62 hyresgäster. Av dessa bor 12 i de tio handikappanpassade Iägenheterna. Hemsjukvård har bev11jats t111 19

sou 1984:78

I Bilagor 205

hyresgäster. Totalt ges ca 330 timmar vecka. per Ytterligare 41 hyresgäster har social hemhjälp där den personliga hjälpen (primär ADL) uppgår till ca 40 tim per vecka och till städning ca 30 timmar per vecka. Därtill kommer punktvisa insatser från personal i receptionen vid larm etc. Dessa insatser är inte behovsprövade och finns som en resurs för servicehusets hyresgäster.

Till hyresgäster i och loftgångshuset de övriga sju servicelägenheterna har beviljats hemsjukvård med ca 55 timmar per vecka, primär ADL ca 55 timmar per vecka och städning ca 20 timmar per vecka.

Av hyresgästerna i servicelägenheter har f.n. 17 personer ingen hemtjänst. Av dessa är sex par. Vissa har haft hjälp tidigare men klarar sig nu med enstaka punktinsatser och om att med vetskapen hjälp finns att få dygnet om. Ett av par hyresgästerna har flyttat till servicehusen p.g.a. makens hälsotillstånd men bor kvar efter makens bortgång trots att något inte hjälpbehov föreligger.

I genomsnitt ca 40 hyresgäster i servicehuset äter middag i restaurangen. I en enkät har hyresgästerna att uppgivit 60 % av männen och 27 2 av kvinnorna sällan eller aldrig utnyttjar dagcentralens hobbyverksamhet. Fotvården nyttjas av 66 % av hyresgästerna.

Möjlighet till självständigt boende

För närvarande pågår en undersökning huruvida några yngre handikappade i servicehuset skulle vara beredda att flytta till en annan stadsdel närmare centrum där Det man nu bygger hyreshus. förefaller i dagsläget som om några hyresgäster är intresserade av flyttning till normalt boende.

Beträffande hyresgästerna i pensionärslägenheterna gör föreståndaren / bedömningen att 15 personer skulle kunna till flytta vanliga hyreslägenheter. Av dessa är fem par. Det är dock inte troligt att pensionärerna skulle göra om de samma bedömning tillfrågades.

sou 1984:78

- 206 Bilagor

x

Varför har man f1yttat ti11 servicehus?

om orsakerna ti11 varför hyresgästerna f1yttade ti11 En undersökning servicehuset Marieberg genomfördes ca ett år efter inflyttningen.

Av resu1tatet kan ut1äsas att den he1t dominerande an1edningen uppgavs vara häisoskäi (78 %). Otrygghet (42 %), ensamhet (18 %), o1ämp1ig bostad (13 %) och oti11räck1ig hjä1p i hemet (13 %) var andra van1iga svar. F1era f1er än en aniedning ti11 fiyttning.

hyresgäster uppgav Innan infiyttningen hade 67 % hemhjä1p.

i servicehuset Marieberg fick också ange vi1ka åtgärder Hyresgästerna

ha erfordrats för att de sku11e ha kunnat bo kvar. Det som sku11e svarsalternativ som fick de f1esta svaren var behov av trygghetsiarm.

Serviceutbud

ca 110 matgäster. Restaurangen har ett 80-ta1 kun- Restaurangen rymmer

varav 40 är matgäster från servicehuset. En service som der dag1igen ökat starkt under senare tid är hemsändning av mat från servicehusets kök tiH boende i de närHggande bostadsområdena.

fotvård och hårvård anses ha maxima1t utnyttjande. Hobbyverksamhet,

har ca 30 besökande dag1igen och fotvårdsterapeuten Hobby1oka1erna behand1ar 6 pensionärer per dag.

2.3.7 g1_6i1lgg_e_1_:_e_y_ng 3:_1‘_1_1_e_g_e3:_ gogng_e__t3o_13s_s£o§

_S_y_npgn_k_tgr_p_å_

xfisdmss

Servicehus har tidigare varit förbehåiiet friskare pen-

med hyresrätt sionärer som ti11 största de1en kiarat sig sjä1va. Efterhand som Umeå kommun drivit denna har de som fiyttat in vid starten

servicehustyp b1ivit ä1dre och när det vårdbehovet är idag ski11naderna i

gä11er

hos de boende me11an å1derdomshemmen och servicehus med hjäipbehoven hyresrätt utjämnade.

också att servicehus med hyresrätt vä1 iämpar sig för Det visar sig vårdtunga ä1dre. Probiem som kan uppstå är vissa iso1eringstendenser

sou 1984278

Bilagor 207.

när hä1san sviktar samt svårigheter att sköta matfrågan tiiifredsstäliande. Dessa problem kan dock avhjä1pas.

Idag kan såiedes servicehus med hyresrätt, med inbyggd

dygnet-runttrygghet och en bemanning som bygger på de boendes faktiska servicebehov vid o1ika tidpunkter på dygnet, erbjuda också den starkt vårdkrävande pensionären en vård, omvårdnad och service som inte

Iigger iångvårds- e11er åiderdomshemsservicen efter. Förutom i boendekvaiitet iigger ski11naden egentiigen bara i beta1ningsformen, som för servicehus med hyresrätt är betaining av den egna hyran ti11

hyresvärden p1us o1ika taxor för den hjäip man får till ski11nad från å1derdomshem där den enskiide köper a11t i ett via

inackorderingsavgiften.

Ett exempe1 på försök med självständigt boende för starkt vårdbehövande är det projekt för gruppboende i som startade 1984

service1ägenheterna i kv. Mejse1n i centraia Umeå. stommen ti11 är 18

serviceiägenheterna st 2-rumsiägenheter (48,3-51,7 m3) för boende med eget

hyreskontrakt. Äidreomsorgen driver en serviceenhet inredd i 2 st (79

3-rums1ägenheter m2 vardera) med matsai och hobbyrum samt Sociaikontorets

personairum. åtagande är att förmedia de 18 Iägenheterna samt

förhyra 2 iägenheter för personaiutrymmen för dygnet-runt- och

personai gemensamhets1oka- 1er.

Någon specialbyggd servicehusanläggning har såiedes inte ti11skapats i kv. Mejsein. Detta gör att framtida ekonomiska kan

bindningar undvikas, eftersom Iägenheterna kan övergå ti11 marknaden.

uthyrning på öppna

De 18 iägenheterna b1ev efter ett tag 20 genom att ytterligare 2 1ägenheter förhyrdes av vårdtunga pensionärer. Av dessa 20 pensionärer kom 6 direkt från iångvården. Verksamheten har i 4 månader så

pågått

det är ännu för tidigt att dra några s1utsatser. Hitti11s har dock

inga kiagomåi från hyresgästerna på för knapp service och

ti11gång på hjä1p

framförts.

Kvä11s- och nattpatru11er

Verksamheten startade i Umeå i början av 1983 sedan avtal tecknats me11an kommunen och Iandstinget angående samordnad patru11verksamhet.

* 208 sou 1984:78

Bilagor

Måigruppen för kvä11s- och nattpatruiierna är i första hand Iångtidssjuka och med sociaikontorets trygghetslarm, i andra hand

personer korttidssjuka.

Arbetsområdet är begränsat ti11 ett område inom en radie på 20 km från regionsjukhuset e11er motsvarande ca 30 min. restid med bi1.

Vissa i iniedningsskedet av försöksverksamheten då det

prob1em uppstod visade sig vara svårt att sända hem vissa Iångvårdspatienter. En patientinventering gjordes på iångvårdskiiniken innan verksamheten startade, för att undersöka vi1ka patienter som sku11e kunna skrivas ut. Anta1et sådana patienter var ca 10. Av sociaia och medicinska skä1 kunde eme11ertid endast 2 av dessa skrivas ut den första månaden. Detta gjorde att patientunder1aget iniedningsvis biev mindre än beräknat.

Antaiet patienter med hjäip från kvä11s- och nattpatruiier har varierat. Mede1ta1et har 1egat kring 18. I september 1983 vårdades 26 patienter av patru11erna kvä11 och natt. Samt1iga patienter har erhå11it

även dagtid, antingen som hemsjukvård och/e11er socia1 hemhjäip. hjä1p Vården består ti11 största de1en av omvårdnad, hjäip med tvättning, avoch påkiädning, sårvård och a11män tiiisyn.

Distriktsköterskans verksamhet kvä11 och natt, består, förutom av ansvaret för patru11ernas verksamhet, av egna planerade och op1anerade besök. De första månaderna av försöksverksamheten var besöken få, framför a11t på natten, men a11t eftersom information om måigrupper, kommunikationsvägar m.m. nått ut ti11 berörda parter har besöken ökat och de fortsätter att öka. kan distriktssköterskan på grund av tids-

Idag brist inte ti11godose a11a önskemå1 om kvä11sbesök. Den grupp patienter som ökat mest är svårt sjuka och döende.

Besök hos personer med sociaikontorets trygghetslarm har ej förekommit och besök vid servicehus har varit få.

På vårdcentralerna har iistor förts på viika patienter som varit aktue11a för verksamheten, vi1ka som kunnat få vård e11er inte samt hur lång väntetiden varit. Detta, samt den vänteiista som distriktssköterskan för kvä11s- och för, visar att de fiesta kunnat få

nattpatruiierna

å sou 1984:78 Bilagor 209

vård. Väntetiderna har varierat mellan 1 dag och 1 vecka. Verksamheten har mött positiva reaktioner hos patienter och anhöriga.

Som nämnts är verksamheten begränsad till ett visst omland kring regionsjukhuset. Behov utanför detta område föreligger dock. Kommunens hemtjänst vårdar hemsjukvårdspatienter kvällstid även i områden utanför den angivna radien. Förslag om att utöka verksamheten håller f.n. på att utarbetas.

2 -3 -8

169 väv: :ö: :t: åk: möilisnezexns £111_s151v:t§n£igt_b2e2ds

fö: E19: sch handik2P£a£e__:“ie2":5£e£?

Förbättrad tillgänglighet genom ny bebyggelse och ombyggnad av befintlig bebyggelse

Det tidigare nämnda beskrivningsarbetet för stadsdelen har utmynnat i preliminära principer och mål för det fortsatta förnyelsearbetet. Bland dem märks bl.a.

- att motverka den från

pågående utflyttningen av barnfamiljer

området - att stärka livskraften i och underlaget för det centrum intill

å

vilket bl.a. servicehuset ligger - att för de som åldras att bo kvar i trots

ge möjligheter området,

eventuella rörelsehinder och behov av vård och service

Man har bedömt att för områdets egna behov kan det vara ändamålsenligt att söka tillskapa ytterligare ett hundratal helt tillgängliga bostadslägenheter inom området. Emellertid måste man räkna med att Marieområdet är ett attraktivt område för äldre som av någon anledning flyttar till Umeå eller inom Umeå. Möjligheterna att tillhandahålla moderna och tillgängliga bostäder i närhet av ett fullt serviceutbud är också större i Marieområdet än i många andra delar av kommunen. Detta talar för att man successivt bör förbättra tillgängligheten till fler lägenheter än vad som behövs just för dem som redan bor i Marieområdet. Med hänsyn till att man vill undvika kategoriboende, och att successionen i tillgängliga lägenheter inte kan kontrolleras fullt ut, bör man alltså ha en beredskap för att möta betydligt större behov av tillgängliga

L,

x

210‘ Büagor

lägenheter. Detta kan lättast åstadkommas i punkthusen. Här är i regel endast komplettering med ramp erforderligt, eventuellt tillsammans med viss ombyggnad av entréer. Sanmanlagt kan ca 300 lägenheter göras helt tillgängliga på så sätt. Ett problem är därvid att dessa lägenheter utgörs av 3-5 rok, medan många av de boende som behöver helt tillgängliga lägenheter är ensamstående. Ett annat problem är att 168 av dessa lägenheter upplåts med bostadsrätt, och att såväl ombyggnad till mindre lägenheter, som fördelning av dessa lägenheter efter behov, kan vara svåra att genomföra.

Ur flera synpunkter kan det mest angelägna anses vara att göra de lägenheter tillgängliga, som ligger närmast servicehuset. Det torde dock vara svårt att fastighetsekonomiskt motivera ägarna att bekosta större insatser, då några egentliga upprustningsbehov inte föreligger. Möjligheterna till ett fruktbart samarbete kan vara större om kommunen kan medge viss utökad byggrätt i området, vilket också föreslagits i förnyelseprogrammet. Sammantaget kan åtminstone 56 punkthuslägenheter göras tillgängliga, något fler om ombyggnad till mindre lägenheter kan åstadkomas.

I förnyelseprogrammet har därtill föreslagits en komplettering av området med 100-150 lägenheter i den norra delen av området. I allt väsentligt kan man räkna med att dessa kommer att utgöras av lägenheter i flerbostadshus med full tillgänglighet. Efter förnyelsen av området kommer det i den norra delen närmast servicehuset och centrum att finnas ca 250 helt tillgängliga lägenheter förutom servicehusets.

Även i den södra delen av Marieområdet kan det finnas anledning att tillskapa ytterligare helt tillgängliga lägenheter. också här är det i dels punkthus, dels kompletteringsbebyggelse som detta enklast låter sig åstadkommas. Sammantaget kan därmed ytterligare ca 400 helt tillgängliga lägenheter tillskapas.

I trevåningshusen kan tillgängligheten till bottenvåningarna uppnås med

små medel. En åtgärd som diskuteras för att göra dem mer attraktiva för främst barnfamiljer är att ordna uteplatser till lägenheterna i det nedersta planet.

sou 1984:78 Bilagor 211

Det är svårare att genom fysiska åtgärder öka kvarboendeförutsättningarna i den västra deien av området. Såväi den yttre miijön (de branta siuttningarna) som bostädernas utformning och uppiåteiseform (tvåpians småhus med äganderätt e11er bostadsrätt) innebär restriktioner för vad som kan göras.

Vård, omvårdnad och hjäip i hemmet

Hemsjukvård är en förutsättning för att mycket vårdkrävande patienter ska11 kunna bo kvar hemma e11er bo inom Marieområdet. Hemsjukvård ges i Umeå även på servicehus med heiinackordering.

Hemsjukvården bör ha tiiigång ti11 svikt- och korttidspiatser på exempe1vis Mariebergs servicehus för patienter som inte kiarar eget boende e11er där anhöriga behöver avlastas.

Hemsjukvårdens bas på Marieområdet är vårdcentraien. En fi1ia1 bör med fördei kunna 1oka1iseras i servicehuset.

Hemtjänsten utför både hemvård och hemsjukvård. De kommunait anstäiida vårdbiträdena utgör således basen för den kommunaia organisationen för service ti11 de boende men de utför också iandstingets hemsjukvård. Inriktningen och förutsättningarna ovan ieder ti11 krav på ytteriigare utbyggnad av den kommunala hemtjänsten.

Hemtjänstens arbetsiag behöver utökas ti11 två. Med hänsyn ti11 behovet av närhet, personkännedom och 1oka1 förankring bör arbetsiagens iokaler vara spridda inom området. Den nya 1oka1en bör utformas och 1oka1iseras så att den kan fungera också som kontaktpunkt för boende i

södra

Marieområdet.

Ett bostadsområde som är bra för äidre karaktäriseras av närhet och tiiigängiighet. Det innebär b1.a. att sociai service och sjukvård organiseras i de boendes närhet. Det är både besväriigt och opraktiskt för den äidre om t.ex. den sociaia hemtjänstens handiäggare inte träffas annat än centrait i tätorten. Lika besväriigt b1ir det för ä1dre att besöka stora sjukhus e11er vårdcentraier.

Service, omvårdnad och sjukvård bör så1edes vara områdesanknuten, dvs. att ha sin bas i bostadsområdet. Den socia1a hemtjänsten med hemvårdsassistenter och vårdbiträden samt de distriktssköterskor och undersköterskor som svarar för hemtjänst och sjukvård är viktiga inslag i en fungerande boendemiijö. En utfiyttning av hemvårdsassistenten ti11 Mariebergs servicehus och dess arbets1ags1oka1 är aktue11 inom en nära framtid.

En pensionärsjour bör inrättas i Marieområdet. Pensionärsjouren kompietterar den sociaia hemtjänsten. Jouren fungerar de tider den sociaia hemtjänsten inte finns ti11gäng1ig. Arbetsuppgifterna består av såvä1 på förhand pianerade insatser som akut uppkomna behov.

Inom sociaikontoret finns också en sociai jour. Den fungerar som en myndighetsjour vi1ket innebär att den inte på samma sätt som pensionärsjouren är öppen för aiimänheten. Ett samarbete de två jourerna eme11an sku11e vara värdefu11. Man kan då precis som pensionärs- och sjukvårdsjouren kompiettera varandra. Med utveckiingen mot kvarboende får jourverksamheten aHt större betydei se.

och

Gemenskap trygghet

Ä1dreomsorgens uppgift är b1.a. att häva ti11tagande isoiering och att stärka individens förmåga ti11 sjä1vständig Iivsföring.

Äidreomsorgen bör bidra ti11 att etabiera, vidmakthåiia och stärka socia1a nätverk. Många o1ika insatser kan göras för att stärka de socia1a nätverken och att ge förutsättningar för kontakt de boende eme1- 1an. Exempei på detta ges nedan.

Fritidsgårdarna med sin specie11a ungdomsriktning är nu knappast iämpade som en resurs också för de ä1dre. En önskvärd utveckiing är dock, att fritidsgårdarna succesivt förändras så att de b1ir ett aiternativ även för de äidre. Möjiighet tili detta finns i Marie- området. Området har tidigare varit rikt på barn och ungdomar. Den ungdomsgård som finns i området har outnyttjade 1oka1er. Dessa kan erbjudas ti11 pensionärernas föreningar och med visst stöd från socia1kontoret kan Iokalen b1i en träffpunkt för pensionärer i södra Marieområdet.

Bilagor 213

Hobby1oka1erna vid Mariebergs servicehus är i första hand ti11 för de som bor i serviceiägenheter men även för äidre. Servicekringboende husets hobbyiokaier bör förändras och karaktären av ges dagavdeining för omvårdnadskrävande äidre som bor i ett boende men som risvaniigt kerar att b1i isoierade i sina lägenheter.

Dagavdeiningar finns idag inom sjukvården. Dessa utnyttjas av patienter som är utskrivna från sjukhuset men som av oiika skä1 behöver en fortsatt kontakt med sjukvården. Inom kan man få viss dagavdeiningarna behandiing av sjukgymnast och arbetsterapeut, äta dricka kaffe och mat, delta efter förmåga i olika hobbyaktiviteter. En tiiivaro som inte heit skiijer sig från den inom äidreomsorgens hobbyverksamhet. Under förutsättning att hobbyverksamheten i servicehuset förstärks med resurser i form av främst arbetsterapeut och bör den kunna en sjukgymnast fy11a funktion iikt en dagavdeining i den iokaia miijön. Det förutsätter ett nära samarbete meiian Iandstinget och kommunen.

Av de som fiyttade in i ioftgångshuset år 1980 har fiera fått

svårig-

heter att ta sig tiii servicehuset och ti11 den service som finns där.

I ioftgångshuset finns ca 40

en gemensamhetsiokai med pentry på mz. I denna 1oka1 kan matservering ordnas mat distribudagiigen. Färdigiagad eras från servicehusets kök. Terapibiträdena i servicehuset kan också börja besöka 10ka1en regeibundet för att få ti11 stånd regeibundna aktiviteter för hyresgästerna i huset.

Äidre med gångsvårigheter har svårt att göra av dagiigvaror även inköp om avståndet ti11 butiken inte är särskiit Inom Marieområdet

iångt.

finns två 1ivsmede1sbutiker. Genom överenskommeiser meiian butiksägarna och sociaikontoret bör det vara möjiigt att ordna hemsändning av dagiigvaror inom området.

Ett ofta uttalat önskemåi från hyresgäster i servichuset och i dess närhet har varit att få bättre postservice. Poststationen finns i idag södra deien av området medan koncentrationen av äidre finns i norra Marieområdet. En diskussion med posten om en postfiiiai i servicehuset ett par dar i veckan bör snarast iniedas.

Bilagor

För att kunna håila a11a pensionärer i bostadsområdet underrättade om aktivitetsutbudet inom området bör regeibunden information utsändas ti11 Där kan beskrivas det utbud av service som finns pensionärerna. kuituraktiviteter som förekommer på servicehuset och i inom området, övriga iokaier inom området, osv.

Inom området finns som av bostadstekniska skä1 inte kan iägenheter bebos med nedsatt röreiseförmåga. Småhus i en brant siuttav personer finns också i området. För att trygga tiiigången på ti11ande terräng bostäder för äidre och handikappade bör avta1 träffas med gängiiga i området om att markiägenheter i första hand bostadsföretagen iämpiiga ska11 erbjudas de i området som har behov av ett bostadsbyte.

För att minska servicehusets karaktär av säriösning kan restaurangverksamheten överiåtas på någon entreprenör och restaurangen kan fungera som personaimatsai för företagen i närheten och som kvartersrestaurang för de närboende, samt som tiiiagningskök för matservice tiil pensionärer i området.

2.3.9 gyugngnjajggjlgl

för ä1dres och handikappades kvarboende samt

Åtgärdsprogram av iångvårdspatienter i Marieområdet

utfiytttning 1. Svikt- och korttidspiatser för primärvården/hemsjukvården på servicehus ti11skapas. Hemsjukvården utveckias. Mariebergs

2. Vårdcentraisfiiiai tiiiskapas i Mariebergs servicehus (1andstinget huvudman).

3. ett arbetsiag av vårdbiträden i Tiiiskapande av ytteriigare södra Marieområdet. Arbets1ags1oka1en ska11 ha dagcentraiskvaiitêt dvs. det ska11 finnas b1.a. matservering, hobbyrum etc.

4. av hemvårdsassistent ti11 Mariebergs servicehus. Utiokalisering Sociaia hemtjänsten utveckias.

Bilagor. 215

En komp1ettering av hemtjänsten görs genom ti11komst av en pensionärsjour som fungerar när hemtjänsten inte är ti11gäng1ig (främst kvä11stid och he1ger).

Fritidsgården öppnas för pensionärsföreningar och äidre i södra Marieområdet som har Iångt ti11 servicehusets hobby1oka1.

H0bby1oka1en i servicehuset utveckias ti11 en dagavde1ning för ä1dre i ordinärt boende med ensamhetsprob1em.

Matservering och hobbyverksamhet startas i 1oftgångshuset (annex ti11 servicehuset).

Hemsändning av dag1igvaror startas.

10. Informationsb1ad service boende angående m.m. ges ut för ä1dre i Marieområdet.

11. För att genomföra förändringar i fastighetsbeståndet kan krävas b1.a.

ekonomiskt stöd ti11 framför a11t insta11ation av ramper och ombyggnad av entréer, ti11byggnad av externa förråd ti11 vissa iägenheter där befintiig hiss ej går ner i kä11arp1an etc.

kommuna1a köp av bostadsrätts1ägenheter

förstärkt kommuna1 information och förmediing av bostäder.

12. Postservicen i norra Marieområdet förbättras.

13. Servicehusets restaurang för att förbättra kvartersöppnas servicen i området och minska av ä1dre. särbehand1ingen

14. Särski1da bostäder för människor som behöver omfattande vård och omvårdnad ti11skapas i Marieområdet (ordinärt boende för

1ångvårdspatienter).

ONSALA

5PF-82 ONSALA

i

sou 1984:78

Bilagor 217

2.4 0nsa1a i Kungsbacka kommun

kommgndelen

Kungsbacka kommun är en grannkommun ti11 Göteborg och i StorGöte-

ingår

borg, men ti11hör Ha11ands Iän. År 1980 var 44 % av den arbetande befolkningen sysse1satt i kommunen, den övriga delen pend1ade ti11 övriga kannuner. 0nsa1a är be1äget en ha1vö söder på om Kungsbacka centrum. Befo1kningen i kommunde1en har under en tioårsperiod ökat med 66 %. Bebygge1sen består av enfami1jshus och är en b1andning av permanentbostäder och fritidshus. Boendet är koncentrerat ti11 kustremsan. Vid årsskiftet 1983/84 bodde 9 899 personer i området och av dessa var 818 pensionärer. 490 personer var 70 år och ä1dre, 3 325 personer var yngre än 20 år. En mycket stor de1 av hushå11en är barnfami1jer.

På 0nsa1a finns ingen centra1ort i egent1ig mening. Den kommuna1a servicen i området är ti11 största de1en koncentrerad ti11 ett område runt kyrkan. Där finns daghem,

distriktssköterskemottagning och barnavårds-

centra1 samt en socialbyrå med hemvårdsassistent, barnomsorgsassistenter och socia1sekreterare. Två försko1or, en öppen försko1a, samt en nybyggd högstadiesko1a och ett servicehus med 24 med he1inackordering piatser är också be1ägna i närheten.

2-4-2

.ätfñlåâ EFEÅÅQE.: !åI9EX!SÅ$ÅUX?E?SWÅH2

En vårdtyngdsinventering är genomförd inom området. Inventeringen gäl- 1er de som redan har någon form av omvårdnad och är stä11da

frågorna

ti11 hemvårdsassistent och servicehusföreståndare och inte ti11 vårdtagarna. vid inventeringen framkom att det finns ett behov av anpassning av ett ganska stort antai bostäder om vården i hemmet ska11 kunna b1i ‘ ti11fredsstä11ande.

goâtädgrna

Småhus

Den hitti11svarande enda bostadstypen är enfami1jshus Dessa (vi11or).

I sou 1984278

218 Bilagor.

är varierande åider och standard, men de a11ra f1esta är 3 av mycket rum och kök e11er större och har modern standard. Många av husen är och utformade sedvaniigt sätt med trappor och trösk- 1 1/2 planshus på 1ar och norma1 Bostäderna är ti11 största de1en koncenköksinredning. trerade utefter kustremsan. Många av husen är om- och tiiibyggda fritidshus som har b1ivit permanentbostäder. I området finns 1 890 fritidshus.

För närvarande är ett 50-ta1 1ägenheter i f1erfami1jshus under uppförande i samband med att man bygger ett centrum med post och och affärer i närheten Den ä1dre bebygge1sen 1igger ofta spridd 1ängre av kyrkan. in ha1vön. En stor dei av de ä1dre har varit jordbrukare. Avstånden

på

ti11 den service som kan erbjudas kan vara 1ånga.

Servicehus med heiinackordering

Bredvid servicehus (åiderdomshem) som tili sin kyrkan iigger Ekhaga dei år 1914. 0nsa1a var en egen kommun och huset använäidsta byggdes des som fattighus och komnuna1hus. År 1963 byggdes huset ti11 och om så och i år 1984 kunde ytteriigare 10 rum att det fanns 14 p1atser januari tas i bruk, tota1t 24 rum. 1 ans1utning ti11 det gam1a å1derdomshemmet år 1978 12 service1ägenheter (se nedan) och en dagcentrai med byggdes studieiokaier m.m. I huset inryms också matsa1, sysse1sättnings1oka1er, 1oka1er för hår- och fotvård samt gymnastik1oka1. B1and de aktiviteter som förekommer kan b1.a. nämnas vävning, korgmå1ning, g1asmå1ning, bokbindning och sömnad.

Serviceiägenheter

Av består 6 st av 2 rum och kokvrå och 6 av 2 rum service1§genheterna och kök. De är som radhus och är anpassade efter de boendes byggda är utrustade med iarm, som är koppiade ti11 1armkrav. Lägenheterna i servicehuset. Från kan man nå dagcentraien och centra1en Iägenheterna matsa1en utan att 1ämna huset.

i sou 1984:78

Bilagor 219

Pensionärs1ägenheter

Pensionärsiägenheter är normaia lägenheter som förmed1as ti11 pensionärer för att kunna ge dem en förbättrad bostadsstandard.

Tidigare fanns inga sådana i kommunde1en. I den med f1erfa-

centruman1äggning mi1jshus som nu är under byggnad har 9 Iägenheter avsatts ti11

pensionärsiägenheter. Dessa är grundanpassade för personer med röre1sehinder b1.a. med separat ugn- kokhä11, Iägre bänkhöjd i köket osv.

I iägenheterna finns även 1arm koppiade till 1armcentra1 i servicehuset. Anpassade bostäder

I kommunde1en finns ett mindre antal bostäder för

speciaianpassade handikappade. B1.a. har man Iåtit anpassa den egna bostaden ti11 ru11st01 genom att bygga ramper och ta bort trösk1ar samt att kök

anpassa och badrum.

Gruppboende i vi11a för pensionärer

På försök prövas sedan september 1982 ett gruppboende för i

pensionärer en ordinär enfamiijsvilla. Denna boendeform ti11kom en

då man upplevde akut brist på möjiigheter att erbjuda serviceboende ti11

pensionärer. Kommunen inköpte en enp1ansvi11a på 175 m2 och gjorde vissa mindre ombyggnadsarbeten. Man byggde b1.a. en ramp för ru11sto1. Bostadsutrymmena består av 4 privata rum som hyrs ut ti11

pensionärer med van1iga hyreskontrakt. Dessutom finns det gemensamma utrymmen som vardagsrum, kök etc. Socia1förva1tningen står som hyresvärd.

I vi11an finns det hemtjänstpersonai stationerad me11an k1 8 och 21. Resten av dygnet finns trygghets1arm koppiade ti11

Ekhaga

servicehusb

Vi11an är be1ägen ca 2 km från servicehuset. Mat distribueras från servicehuset.

gogngeservjcgn

Totait har 109 personer i kommundeien social hemtjänst e11er

hemsjukvård förutom de 24 som bor på servicehuset. Sju personer har enbart hemsjukvård. I 12 av fa11en är det två personer i hushå11et som erhåi- 1er hjäip.

;

sou 1984:78

220, Bilagor

Hemtjänsten är organiserad med 33 fast anstäiida vårdbiträden och ett antai timanstäiida, som arbetar på vakanser, vid sjukfrånvaro och när man behöver sätta in mer hjälp än vad som från början var pianerat. Av vårdbiträdena arbetar 12 st i en vårdbiträdesgrupp som har sin gruppioka1 i servicehuset Ekhaga. De övriga är inte organiserade i arbetsgrup-

men planer finns på att biida ytteriigare två grupper. Arbetet per, 1eds av en hemvårdsassistent.

I området ges ungefär 500 timmar sociai hemtjänst per vecka och 100 timmar hemsjukvård. Dessutom finns ett 25-tai anhörigvårdare. 12 patienter hade hemsjukvård. Av dessa var 5 under 65 år. Många vårdas av

utan att dessa har någon ersättning för det, och det är därför anhöriga

svårt att få ett korrekt mått på hur stor den insatsen är. mycket

Larm

12 trygghets1arm från service1ägenheter p1us ett 10-tai i vaniiga bostäder är koppiade ti11 iarmcentraien i servicehuset Ekhaga. I juni 1984 har ytteriigare 9 ianm från de nybyggda pensionärsiägenheterna

dit. Larmcentralen är bemannad dygnet runt. Under dagtid är koppiats det schemabunden vid serviceiägenheterna på Ekhaga som

baspersonai bemannar centraien. Under natten finns undersköterskor som är piacerade

servicehuset (1,83 tjänst heiårsarbetandei. Antalet iarm kommer

på

successivt att utökas.

matservice

Färdtjänst,

200 personer är idag berättigade ti11 färdtjänst i kommunde1en. Drygt

Inom kommundeien förekommer distribution av färdigiagad mat till pensionärer. Maten tiiiagas på servicehuset och sänds sedan i fryst skick ti11 i portionsförpackningar tre gånger per vecka. Maten

pensionärerna måste bestäiias en vecka i förväg. Ca 210 portioner distribueras per vecka.

sou 1984:78

Bilagor 221

§ognge_utanf§r_omr§dgt

Onsaiaområdet är inte vara sjäivförsörjande vad avser den totaia servi-

cen ti11 invånarna. Inom kommun finns Kungsbacka ingen iasarettssjuk-

vård, utan det närmaste sjukhuset inom Iänet är beiäget i Varberg, 50

km söder om tätorten. Distrikts1äkare finns i centra1a Kungsbacka, men

en iäkarstation ska11 byggas i ti11 ans1utning distriktssköterskemot-

tagningen vid kyrkan i 0nsa1a under 1985. I Kungsbacka finns ett sjuk-

hem med Där vistas observationsavdeining. idag 10 personer från Onsala.

Ett antai med tidigare hemvist i kommundeien finns också idag

på Iång-

vårdsk1inik och akutkiiniker i Varberg.

2 -4 -6

§ynr2n£tsr_v§ Izoztsdz-_°2h_s2r1*seaehox

1 M119: 2°99:

De a11ra fiesta av de äldre och handikappade bor som framgår av den

tidigare beskrivningen i sina egna gam1a som är bostäder, av mycket

varierande standard och kvaiitet. tota1 Någon undersökning av hur de

gam1a inom området uppiever sin situation har man inte gjort, men erfa-

renheten säger att de fiesta vi11 bo kvar i sin gam1a invanda miijö så

1änge som möjiigt.

Förutsättningarna att kunna bo kvar i sitt hem är varierande mycket

beroende på bostadens utseende och standard. En dei av bostäderna kan

anpassas ti11 de äldres behov medan det i andra fa11 är omöj1igt.

Önskemål och en annan boendeform

Bristerna i boendet som begränsar för möjiigheterna gamia att bo kvar

finns inte bara i bostädernas inre utformning. Eftersom det enbart rör

sig om enfamiijshus utgör även behoven av yttre underhå11 av fastigheter, tomt och trädgård faktorer som begränsar möj1igheterna. Dessutom

är det påfrestande för en gammai människa att acceptera både avtagande

krafter och hä1sa och att åse att a11t som skapats under kraftens dagar

nu successivt växer igen och förfailer. De 1ånga avstånden ti11 service

och det spridda boendet är faktorer ytteriigare som påverkar omsorgen.

Koiiektivtrafiken är utbyggd efter de stora men vägarna många gam1a har

Iångt ti11 busshåiipiatserna. Det

skapar problem med de socia1a kontak-

terna och ensamhet och b1ir isoiering fö1jden.

sou 1984:78

222 Bilagor

önskemåi om servicebostäder med I ett 20-tai fall har äidre uttryckt I dessa fa11 är bostäderna sådana att hemsjukvård och sociai hemtjänst. att kunna bostäderna så att det går att det inte är reaiistiskt anpassa krävas Det finns också i bo kvar hemma, det sku11e i princip nya hus. fa11 önskemåi om att få bo på servicehus med heiinackordeett 10-tai ring (åiderdomshemi.

anses tre kunna fiytta hem. De övriga Av de personer som iåg på sjukhem av terminaivård e11er i behov av någon annan och är antingen i behov mera öppen vårdform än sjukhemmet.

med en hemvårdsassistent och 33 Hemtjänsten i distriktet är organiserad Dessa arbetar dock inte heitid utan hemvårdsassistenten vårdbiträden. och vårdbiträdena 17 årsarbetartjänster. Ti11 detta har 3/4-tjänst kommer ett antai timanstä11da som varje månad arbetar ca 800 tinmar, sådana som är sjuka, men också för att ti11godose de1s för att ersätta växande vårdvoiymen under senare tid. den ständigt

Hemtjänstarbetet är inde1at i tre grupper eniigt föijandez

kiädvård e11er iiknande. Normait ett Grupp 1 Normaistädning, tvätt, hjä1pti11fä11e per vecka.

typ matlagning, inköp och övriga ärenden,

Grupp 2 Hushå11sgöromå1

vid Iäkarbesök m.m. Normait två-tre hjä1pti11fä11en hjäip per vecka.

3 Personlig omvårdnad, hjäip vid iäggning och uppstigning, Grupp m.m. Normait f1er än tre hjä1pti11fä11en person1ig hygien per vecka.

bestäms av vi1ka tjänster man får och inte i Serviceinsatsens storiek b1.a. att kan b1i o1ika från anta1 timmar. Detta innebär tidsåtgången tili i vårdgrupp görs av hemvårdsassistenten. gång gång. Inpiacering av vårdbehov och faststäiier vi1ka uppgifter som Denna gör en bedömning ska11 utföras hos varje vårdtagare.

“ sou 1934:73 i

Bilagor 223

I december månad 1983 var 39 personer p1acerade i 20 i

vårdgrupp 1, vårdgrupp 2 och 23 i vårdgrupp 3.

Vårdinsatsen i grupp 3 kan variera mycket. är t.ex. he1t

Några personer beroende av hjä1p vid flera ti11fä11en per veckans a11a

dag dagar. Pers0na1en är schemabunden och det finns från

personal ti11gäng1ig kl 7 på morgonen ti11 kl 21 kvä11en.

på

Avgiften för hemtjänst beror deis på vi1ken man är

vårdgrupp inpiacerad i, de1s på vi1ka inkomster man har. vårdtagarna beta1ar minst 90 och högst 540 kronor per månad i avgift.

Vården b1ir a11t tyngre. Anta1 vårdtagare i 3 ökade från 17 ti11

grupp 23 under år 1983.

Anta1et personer som arbetar i hem b1ir f1era

vårdtagarnas natur1igtvis

ju mer hjä1p man behöver. De1s arbetar de fiesta vårdbiträdena

ha1vtid, deis är det reiativt stor omsättning Dessutom arbetar fler

på personal. och f1er efter schema.

Vid den gjorda vårdtyngdsberäkningen bedömdes att ett 20-ta1

personer sku11e vara i behov av serviceboende i service1ägenhet, 7 personer av att bo med helinackordering och någon av att komma ti11 ett 3

sjukhem. personer sku11e kunna bo i ett pensionärsko11ektiv vi11an.

typ

§ygpun§tgr_p§ bo§t3d§g_pgh_sgrvigebehov_1 §ervjcghgs_ogh_;

l§§F!hâFEE

I servicehuset Ekhaga (åiderdomshem) bor f.n. 24 personer av viika 17 är kvinnor och 7 är män. De a11ra fiesta har tidigare bott inom området. Medeiåidern b1and de boende är 82 år.

Endast 3 av de boende bedöms kunna k1ara av ett boende med en

eget utökad sjukvård och hemtjänst. F1era av de övriga bedöms vara i behov av vård i någon annan vårdform då de är mycket främst be- —

tungskötta roende på åldersdement beteende.

Bühgor

Av de boende i de närliggande servicelägenheterna har 7 hemtjänst. En jämförelse av hjälpbehovet före och efter inflyttningen till servicehuset är svår att göra. Det har förflutit några år sedan de flesta flyttade in och hjälpbehovet har förändrats med tiden. vid inflyttningen till servicelägenheterna valdes medvetet en blandning av pensionärer som kunde klara sig själva med sådana som var i behov av service.

Restaurangen i servicehuset rymmer ett 50-tal gäster och man serverar ett 40-tal portioner per dag.

Dessutom finns en fotvårdare på 3/4-tid som betjänar ca 225 pensionärer med Man kan få upp till 6 behandlingar per år

fotvårdsbehandlingar.

till en subventionerad kostnad av 35:- per behandling.

En frisör finns också i servicehuset i en lokal arrenderad av

inrymd kommunen.

2 -4 -8 §mv2n£tsr_v§ méyisnezezns till s9st_b2ends yet: :tg:

xfizdzmss

från området var under maj månad intagna på andra Vårdin- 14 personer rättningar utanför kommunen. Av dessa bedömdes 11 personer kunna flytta hem till någon form av eget boende om servicen förbättrades, antingen till eller handikapplägenhet med utbyggd sjukvård och

servicelägenhet social hemtjänst.

som befann sig på akut-sjukavdelningar var i många fall De personer inte färdigbehandlade. Bedömningen av vilken boendeform dessa skulle behöva var av det skälet inte möjligt att göra.

Sjukvården inom kommunen är till stor del uppbyggd på primärvård. Idag finns en distriktssköterskemottagning i området som har hand om den hemsjukvård som förekommer förutom den del som genomförs av hemtjänsten och som beräknas till ca 12 % av den tota1a insatsen.

Primärvården kommer att byggas ut med en läkarstation för två distriktsläkare i anslutning till distriktssköterskemottagningen. Denna skall börja byggas år 1985 och vara klar år 1986. Den kommer att påtag-

sou 1984:78 225

Bilagor

ligt underlätta den medicinska servicen för området och dänmed förbättra möjligherna att bo kvar trots behov av medicinsk vård.

2 .4-9 xas :ö: :t:

grav: åke mömsnesezns £1l‘_s13lV§t§n2t1§

§9gqgq_f§r_§]}q3{}gjLjgygfigpgpgqg j_gn§alg3

Utgångspunkten för det följande resonemanget är de av socialnämnden fastlagda målen för äldreomsorgen;

Socialnämndens mål för omsorgen om de äldre är, att skapa sådana betingelser för den enskilde att han/hon i kraft av egna resurser och samhällets stöd ges möjlighet att leva ett liv som präglas av självbestämmande och normalisering. De medel som skall bidra till måluppfyllelse är i första hand:

- stöd och i

förstärkning av egna insatser hemmet genom en hemtjänst

som fungerar veckans alla dagar och dygnets alla timmar,

- särskilda boendeformer för den som så önskar och bedöms vara i

behov därav,

- som ett alternativ till

genom en färdtjänst som fungerar kollektiva transportmedel,

- stöd och till aktivitet och varierat

uppmuntran egen fritids- och

kulturutbud i samarbete med pensionärernas egna organisationer,

föreningar, studieförbund och berörda förvaltningar (som fritids- och

kulturförvaltningen).

Vad kan man då göra för att uppfylla dessa målsättningar?

Bostadsanpassning, ombyggnad och tillbyggnad

Som framgått av den tidigare beskrivningen så är det inte möjligt att fullständigt anpassa eller bygga om fastigheterna. Det är inte heller möjligt för de gamla att flytta till andra och bättre anpassade och utrustade bostäder inom området på grund av bostadsbyggandets hittillsvarande inriktning. Att i viss utsträckning anpassa de nuvarande bostä-

\

å \226 sou 1984:78

Bilagor

derna efter de behov som finns, t.ex. genom att bygga upp ramper och anpassa kök och hygienutrymmen kommer att bli nödvändigt i och med att a11t fier tunga fa11 kommer att vistas hemma.

För att k1ara av den tunga vården, kommer det också att b1i nödvändigt att pianera för fler servicebostäder inom området. Som framgått av den tidigare beskrivningen finns det redan idag ett behov av ytteriigare ett 25-tai service1ägenheter. För att dessa ska11 kunna fungera ti11fredsstäiiande bör de 1oka1iseras i närheten av den redan befint1iga / servicen. Det framtida behovet av ytteriigare servicebostäder är svårt att förutse. Det är dock he1t k1art att det kommer att öka ytter1igare x och att kommunen måste beakta det i sin fortsatta pianering. Grundtanken måste dock vara att man i så stor utsträckning som möjiigt ska11 få bo kvar i sin egna bostad, om man så önskar. Vissa begränsningar måste dock finnas även för detta av både praktiska, organisatoriska och ekonomiska skä1.

Hemtjänst och

dagvård

Mindre med schemabundna vårdbiträdesgrupper som betjänar ett

arbetslag re1ativt 1itet, begränsat geografiskt område, är att föredra framför de större grupperna. Detta sku11e skapa en större kontinuitet i arbetet hemma hos de gam1a.

Service, omfattande även andra göromå1 än den rent person1iga hjäipen, t.ex. gräskiippning, enkiare grovstädning (kä11are/vind), enkiare 1öpande fastighetsunderhåii, bör också kunna erbjudas eventue11t som förmediingsverksamhet. Diskussioner pågår om att iåta specie11a ungdomsiag hjäipa ä1dre och handikappade med den typen av service.

Eftersom anta1et vårdp1atser på institutioner och antalet serviceiägenheter är Iitet i området, så komer dessa att behövas även i fortsättningen. Om vården i hemmet ska11 utökas är det möjiigt att man måste utöka anta1et gästrum, för att på så sätt kunna av1asta de anhöriga mer rege1bundet.

Ytteriigare bostäder typ vi11an sku11e kunna inrättas, dock bör dessa ligga närmare Ekhaga och man bör också vara noga med att hyresgäster

sou 1984:V78 Bilagor

_227

till pensionärskollektivet rekryteras på ett sådant sätt att konfliker undvikes.

Det behövs också daghem för äldre där mindre grupper av åldringar med åldersdement beteende kan tas emot och där man kan rehabilitera och aktivera dem. Daghemmen bör lokaliseras till områden som de gamla är väl förtrogna med sedan tidigare.

§emenskap_gch_tr1gghgt

På Onsala finns mycket aktiva pensionärer som svarar för omfattande egen verksamhet, t.ex. gammeldans och olika studiecirklar, men denna verksamhet riktar sig emellertid i hög grad till aktiva och friska pensionärer. De som främst behöver aktiveras kommer oftast inte med. Den sociala isoleringen blir större när rörligheten nedsätts osv. För att få naturliga träffpunkter inom rimliga avstånd från de gamlas bostäder, skulle man kunna samutnyttja de lokaler som redan finns i kommunen, t.ex. deltidsförskolor och skollokaler. Dessa skulle kunna användas som lokala träffpunkter, dagcentraler, när de inte används för sina ursprungliga ändamål. Man skulle bl.a. kunna servera färdiglagad mat som distribueras från servicehusets kök. Eventuellt skulle det vara möjligt att kombinera dagcentralerna med vårdbiträdesgruppernas grupplokaler.

Den ovan skisserade utvecklingen kräver dock att både kommunens och landstingets resurser utökas och omdisponeras så att den blir ännu mer inriktad på vård i hemmet (både personlig vård och sjukvård).

Dessutom ställer det stora krav på enkla och tillgängliga kommunikationer inom området.

Bilagor 229

Karin Lidmar Reinius 3

Riiaga

Lidmar-Reinius-Sporrong 1984-05-01 arkitektgrupp AB

BOSTADSUTFORMNING MED HÃNSYN TILL ÄLDRE OCH HANDIKAPPADE

PRESENTATION AV UPPSATSEN

Det är ett samhä11e1igt måi att människor trots funktionsnedsättningar e11er sjukdom i större utsträckning än hitti11s ska kunna att bo vä1ja kvar hemma och få den service, omvårdnad och vård de behöver i sin egen bostad. Om detta ska kunna förverkiigas krävs b1. a. att de har ti11gängliga, ti11räck1igt stora och vä1p1anerade bostäder. För dem som bor bättre i en ko11ektiv boendeform behövs a1ternativ ti11 servicehus, sjukhem och andra sjukvårdsinstitutioner. i Gruppboende gruppbostäder är en re1ativt ny boendeform som det i finns riktdag knappast några iiner för.

I denna uppsats föresiår jag att vissa särski1da krav stä11s

på

bostäder för äldre och handikappade samt viss på komp1etteringsbebyggeise i äidre områden. Kraven rör den minsta ti11gäng1igheten, Iägenhetsstorleken och bostadens utformning: större hygienrum, ett bredare sovrum, direktkontakt me11an bostadsrummen. Man kan också överväga om vissa av dessa krav borde stä11as a11 på nybebyggeise.

Jag föresiår också att försök görs med särskiida gruppbostäder avsedda b1. a. för människor med behov av omvårdnad och hemsjukvård. Vaniiga stora iägenheter e11er grupper av små iägenheter kan för vissa passa boendeko11ektiv om de är 1ämp1igt utformade. Utöver dessa kan behövas särskiida gruppbostäder där krav stä11s på: - Iiten inom vi1ken gruppstorlek gemenskap kan utveckias - ett eget rum med hygienutrymme för varje boende

I ,g

Bilagor

- i gruppbostaden

de gemensamma bostadsutrymmena - rumssamband som säkrar oberoende och ostördhet.

Innan ev. rikt1injer utformas för särskiida gruppbostäder bör ökad erfarenhet inhämtas genom försöks- och forskningsarbete.

Både van1iga bostäder och gruppbostäder är beroende av o1ika siags

Förutom förråd, 1oka1er för bostadskomp1ement. soprum m. m. behövs samvaro och verksamheter som bäst bedrivs i koiiektiva former eiler inte För att stimuiera ti11komsten av sådana

ryms i de egna bostäderna. små bostadsanknutna 1oka1er anser att det även fortsättningsvis bör

jag

stöd. I dag kan de under vissa förutsättningar finansieras ges statiigt med bostadsiån med räntebidrag. Dessutom behövs försöksverksamhet med erfarenhetsåterföring som under1ag för eventue11t mer preciserade rikt1injer i framtiden.

kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen i fram- Jag tänker mig att tiden utsträcks ti11 att omfatta även människor med behov av omvårdnad och vård. Det innebär b1. a. att kommunerna b1ir huvudmän för byggande

boendeformer, a11tså även för och förva1tning av samtiiga sjä1vständiga gruppbostäderna. Landstingens ansvar för omvårdnad och vård i sjä1vständiga boendeformer kan då renodias.

har bestä11ts av bostadsdepartementets arbetsgrupp för Denna promemoria boendefrågor avseende ä1dre och handikappade genom Hanne weiss-Lindencrona och Bengt Söderström. (Bes1ut 1984-04-02.)

stöder min erfarenhet från forskning, utredning och Förs1agen jag på projektering inom området äidres bostäder, gruppbostäder m. m. Jag har också haft visst samråd med E1isabeth Edsjö, bostadsstyreisen, So1vej Fride11, Spri och Eivor Näs1und, socia1styre1sen.

‘Bilagor

INNEHÅLL

PRESENTATION AV UPPSATSEN Sid

SJÄLVSTÄNDIGT BOENDE I EGNA BOSTÄDER 1.1 Eget boende som alternativ till institution 1.1.1 Bostadsstandarden för ä1dre och handikappade 1.1.2 Gä11ande bostadsbestämmeiser 1.1.3 Eventue11a högre krav för särski1da bostäder för äldre och

handikappade 1.1.4 Högre krav eventue11t även för viss k0mp1etteringsbebygge1se

1.2 Förs1ag ti11 högre krav för viss bostadsbebygge1se 1.2.1 Ti1Tgäng1ighet 1.2.2 Minsta 1ägenhetsst0r1ek 1.2.3 Bostadens utformning 1.2.4 Hygienutrymmet 1.2.5 Sovrummet 1.2.6 Direkta rumssamband

1.3 Kommentarer 1.3.1 Behov av pr0jekteringsunder1ag 1.3.2 Konsekvenser av högre krav genere11t vid nybyggnad

SJÄLVSTÄNDIGT aoznos I GRUPPBOSTÄDER 2.1 Gruppboende som aiternativ ti11 institution 2.1.1 Gruppboende i o1ika former

2.2 Den fami1je1iknande gruppen i en van1ig stor bostad 2.2.1 De gemensamma bostadsutrymmena 2.2.2 De enski1da rummen 2.2.3 Hygienutrymmena 2.2.4 Mångsidigt användbara stora bostäder

2.3 Gruppboende med större oberoende i van1iga små1ägenheter 2.3.1 Minsta 1ägenhetsstor1ek

4ø

i

232 .,.-::.uz{..4;..x».*..aå'_.

Bilagor

2.3.2 Gemensanma bostadsutrymnen i särski1d Iägenhet

2.4 Särskiida gruppbostäder med mångsidig användbarhet 2.4.1 Bestänme] ser för särskiida gruppbostäder 2.4.2 Små1ägenhetsförs1aget 1977 2.4.3 Praxis för utformning av 1oka1a sjukhem 2.4.4 Utformning av handikappiägenheter med dygnet-runt-service

2.5 Förs1ag angående utformning av särskiida gruppbostäder 2.5.1 Gruppbostadens stor1ek och samverkan med intiHiggande

bostäder 2.5.2 Eget rum med hygienutrymne 2.5.3 De gemensamma bostadsutrynmena 2.5.4 Rumssambanden

2.6 P1anering av gruppbostäder 2.6.1 omsorgsfun projektering i varje särski1t faH 2.6.2 Konmunernas ansvar för bostadsförsörjningen

BOSTADSKOMPLEMENT OCH BOSTADSANKNUTNA GEMENSAMHETSUTRYMMEN

sou 1984:78 233

Bilagor

1 SJÄLVSTÄNDIGT BOENDE I EGNA BOSTÄDER

1.1 Eget boende som a1ternativ ti11 institution

Merparten av de äldre hushå11en, 90 procent av befoikningen 65 år och äldre, bor i egna sjäivständiga Iägenheter, i småhus nästan Iika ofta som i f1erbostadshus. Det är bara i de a11ra högsta åldersgrupperna som institutionsboende - servicehus med

he1inackordering/å1derdomshem,

sjukhem och andra sjukvårdsinstitutioner - har större omfatt-

någon

ning.

Yngre människor med o1ika funktionsnedsättningar e11er sjukdomar bor även de i största utsträckning hemma. Det är vid grava fysiska e11er psykiska handikapp och 1ångvarig somatisk e11er psykisk sjukdom som man hänvisar ti11 o1ika sjukvårdsinstitutioner.

Av humanitära och kva1itativa skä1 såvä1 som av samhä11sekonomiska är det ange1äget att så Tänge som möj1igt och för så många som möj1igt undvika flyttning ti11 institution.

För äidreomsorgen har samhä11et fonnuierat må] i termer av sjä1vbestämmande, normaiisering och va1frihet. För handikappo1itiken gä11er 1iknande må1formu1eringar med tonvikt på oberoende,

sjä1vförverk1igande och gemenskap. Dessa må1 innebär att människor med o1ika typer av funktionsnedsättningar ska kunna bo kvar hemma om de så önskar och i sin bostad få den service, omvårdnad och vård de behöver.

I sin egen bostad är den handikappade e11er gam1a människan huvudpersonen. Där är det 1ättare att bibehå11a person1iga Ievnads- och kontaktmönster. Integriteten och sjä1vbestämmandet är inte 1ika hotade som vid f1yttning till institution. Förutsättningarna är bättre för en verkiigt individue11t utformad service, omvårdnad och vård.

1.1.1 Bostadsstandarden för ä1dre och handikappade

De äidre och andra med funktionsnedsättningar bor sämre än andra hushå11. 95 procent av hela befoikningen bodde år 1980 i fu11t moderna

i

A V ›234 sou 1984:78

Bilagor \.-.2.-:.l...¢»..“.-.;*.:'.'.:

.5‘...

-

u.. iägenheter. Bäst bodde de yngsta åiderskiasserna och sämst de ä1dsta. Av gruppen 75 år och äidre var det bara 86 procent som bodde fu11t modernt. I flerbostadshusen är ski11naderna obetydiiga. Det är b1and småhusen de stora variationerna finns. Av samt1iga småhusboende bodde 95 procent modernt, men bara 77 procent av dem som var 75 år och äidre.

har eme11ertid förbättrats åtskiiiigt under den senaste

_Förhå11andena

15-årsperioden. År 1965 var det bara knappt häiften av de äidre hushå11en som bodde fu11t modernt. (Fob 1980, Bostadsstyreisen.)

Även yngre handikappade bor i större utsträckning än befoikningen i övrigt i omoderna iägenheter (SCB, ievnadsförhåiianden 1977/78). Även i fråga om dessa grupper kan antas att förbättringar skett under de senaste åren.

Många gam1a och handikappade bor också i bostäder med otiiifredsställande Av personer med röreisehinder bor fier i fier-

ti11gäng1ighet.

bostadshus med trappor utan hiss än den genomsnittiiga befoikningen. Av pensionärshushåiien i fierbostadshus bodde 1982 15 procent två e11er f1era trappor upp utan hiss. En viss förbättring hade skett från 1978 då 18 procent bodde så. (BHU 1982 och 1978, B0stadsstyre1sen). Även de som bor en trappa upp utan hiss är en stor grupp. Därti11 kommer att både småhus och f1erbostadshus med e11er utan hiss ofta har fiera trappsteg e11er en haivtrappa upp ti11 första våningspianet.

Även utrymmesstandarden är för många ä1dre och handikappade ett prob1em. De handikappade 16-74 år har eniigt 1evnadsnivåundersökningen ungefär samma trångboddhet som den övriga befoikningen, mätt med den officie11a trångboddhetsnormen. Den innebär emeiiertid att ensamboende a1drig kan räknas som trångbodda hur iiten iägenheten än är. Yngre människor 16-44 år med begränsad röriighet är dock dubbeit så ofta trångbodda än motsvarande åidersgrupp i he1a befoikningen (SCB ievnadsförhåiianden 1977/78).

De ä1dres utrymmesstandard är eniigt trångboddhetsnormen genomsnittiigt inte sämre än de yngres. Men variationerna är mycket stora. Om även ensamboende i 1 RK räknas som trångbodda b1ir också bi1den en annan.

sou 1984:78 -

Bilagor 2/35

Av de 467 000 ensamboende pensionärerna i 1andet år 1980 bodde (Fob 1980, Bostadsstyrelsen)

29 procent i 1 RK e11er mindre

(1åg e11er mycket iåg utrymmesstandard) 40 procent i 2 RK

(norma1 utrymmesstandard) 18 procent i 3 RK

(hög utrymmesstandard) 13 procent i 4 RK e11er större

(mycket hög utrymmesstandard)

Moderna, ti11gäng1iga och ti11räck1igt stora bostäder är som nämnts en av förutsättningarna för att människor ska kunna bo kvar hemma trots funktionsnedsättningar. Att förbättra standarden för dem som bor sämst är också ett rättvisekrav - de äidre i förhåiiande ti11

de yngre, oiika grupper av de ä1dre sinseme11an, och i förhå11ande ti11

handikappade andra.

Moderniseringen av bostäder måste därför fu11fö1jas och för

åtgärderna

att förbättra ti11gäng1igheten intensifieras. kvaiitetskrav måste

Höga stä11as på ny bebyggeise.

K Bostadsbeståndets samiade kapacitet kan höjas ytteriigare. En kvali- I tetsutjämning kan ske me11an äidre och yngre hus och framför a11t me11an o1ika områden och me11an stad och

iandsbygd.

1.1.2 Gä11ande bostadsbestämmeiser

Kraven beträffande bostädernas och

tiiigängiighet handikappanpassning återfinns i Byggnadsstadgans 42 a §. I Byggnadsstadgan 46 § har de grundiäggande kraven för bostädernas utformning och utrustning formulerats i 11 punkter. Dessa minimifordringar utveckias av statens planverk i Svensk Byggnorm SBN 1980, främst i kapitei 71 Bostäder med föreskrifter, anvisningar och exempei på godtagbara iösningar. Tiil SBN utges också kommentarsamiingar, Översikter över bestämmeiser m. m.

Bilagor

Motsvarande riktiinjer fanns före år 1975 i bostadsstyreisens God Bostad 1964 och dess föregångare. De utgjorde då enbart underiag för granskning för statiiga bostads1ån.

I bostadsstyreisens föreskrifter ti11 bostadsfinansieringsförordningen BOFS 1981 med kompietteringar/revideringar stä11s vissa ytteriigare vi11kor för bostäders finansiering med statiiga bostadsiån. B1. a. preciseras vad som räknas som bostäder. Som bostad räknas t. ex. inte institutioner som åiderdomshem e11er sjukhem. I BOFS anges också en minsta iägenhetsstoriek som berättigar ti11 1ån, 1 RK e11er 1 1/2 RKv. vid ombyggnad kan undantag medges. En särskiid minimistandard har

för ombyggnader av å1derdomshem och andra

preciserats 1åneberättigade

institutioner ti11 bostäder. Dessa krav sammanfa11er med sociaistyreisens krav på bostäderna för att statsbidrag ti11 sociai hemhjä1p ska utgå för service och omvårdnad i hemmet.

Bestämme1serna i SBN 1980 gä11er i första hand vid nybyggnad. Men

71 innehå11er också vissa ombyggnadsbestämmeiser för bostäder. kapitei vid ska i nybyggnadsbestämeiserna tiliämpas för de

ombyggnad princip

berörda deiarna. Vissa undantag från mått- och utrustav ombyggnaden ningskrav har dock möj1iggj0rts.

Våren 1982 utarbetade pianverket ett förs1ag ti11 ändring av normerna för bostäder i SBN kapitei 71. Syftet var att minska detaijregieringen. En ökad fiexibiiitet sku11e eniigt direktiven kunna minska kostnaderna i byggandet utan att de bostadssociaia måien äventyrades. De föresiagna bestämmeiserna som stannade vid ett remissförsiag innebar dock en sänk-

av kraven som kunde försämrat de nya bostädernas användbarhet för ning ä1dre hushåii.

I ansiutning ti11 bostadsdepartementets arbete med bostadsförbättrings-

i att Tämna försiag ti11 en särski1t programmet gavs pianverket uppdrag

Ett remissförsiag från p1anverket Ändring av byggnad ombyggnadsnonn. SBN - Ä föreiåg ti11 nyåret 1984. Där preciserades en särskiid iägre kravnivå vid där nybyggnadskraven inte vore

ti11ämp1ig ombyggnader skä1iga.

_

i

sou 1984:78 237

Bilagor

En omarbetning/komp1ettering av SBN kapitei 71 aktualiseras också av den nya p1an- och byggiagen (PBL) som ska träda ikraft år 1986. I samband härmed kan det vara 1ämp1igt att se över bestänmeiserna med avseende på hur vä1 de ti11godoser de s§rski1da bostadsbehov som äldre och andra med funktionsnedsättningar har.

1.1.3 Eventue11a högre krav i särski1da boendeformer för äidre och

handikappade

SBN 1980 kapite1 71 beskriver i dag en re1ativt hög bostadsstandard med god rymiighet som om den ti11ämpas fu11t ut gör de nya bostäderna vä1 användbara även för människor med vissa För

funktionsnedsättningar. människor med a11var1igare röre1sehinder och/e11er stort behov av omvårdnad och vård behövs dock bostäder med större

rym1ighet.

Även i en sitution då ti11gången ti11 bra van1iga bostäder

möj1iggör större insatser av omvårdnad och vård i bostad kommer det att

egen finnas behov av särskiida boendeformer för äldre. För dem som inte kan få sina behov tiilgodosedda i den egna bostaden har kommunerna

sky1dighet att ordna servicebostäder runt-service. Ko11ektiva

med dygnet boendeformer behövs också för dem som inte kan bryta och ensamhet

iso1ering i den vaniiga bostaden. 01ika typer av behand1as i

gruppboende kapite1 2.

Servicebostäder är - utom i servicehus

med he1inackordering/ å1derdomshem - bostäder.

sjäivständiga De ska uppfy11a bostadsbestämmeiserna i SBN 1980 kapitei 71 och de finansieras norma1t med stat1iga bostadsiån. Ofta väijs för denna boendeform en något

högre genere11 standard i fråga om ti11gäng1ighet och sär-

handikappanpassning. Någon ski1d kravnivå finns eme11ertid inte i SBN e11er annat

preciserad på hå11.

I en doktorsavhandiing har arkitekten Jörgen Larsen beskrivit en särski1d 1ägenhetstyp, stödbostaden. Han har med egna studier motiverat vissa högre måttkrav beträffande hygienutrymmet, utrymmet

kring sängen samt entrén. Även dessa bostäder presenteras bostäder

som sjä1vständiga med koppiing ti11 någon form av sjukvårdsinstitution.

i _

* sou 1984:78

238 åBilagor

Ansatser och finns a11tså för precisering av en särski1d krav-

under1ag nivå för bostäder för ä1dre och andra med särskiida behov av

ti11ämp1ig omvårdnad och vård samt a11var1igare funktionsnedsättningar.

1.1.4 Högre krav eventue11t även för viss komp1etteringsbebygge1se

vid ombyggnad av bostadshus kan som nämnts inte a11tid nybyggnadsbestämmelserna i SBN 1980 kapite1 71 uppfy11as. Ombyggnadsbestämmeiserna i samma kapite1 anger inte någon he1täckande 1ägre kravnivå utan

i stä11et på vissa punkter gränser för avsteg från nybyggpreciserar nadsstandarden.

förs1ag ti11 en särskild ombyggnadsnorm syftade till ROT-programmets att skapa garantier för att byggnaderna var för sig sku11e kunna

ti11fredsstä11ande för brukarna. Ombyggnadsnormen sku11e eme1fungera Iertid att kraven på den enski1da byggnaden med

ge möjiighet avväga ti11 dess förutsättningar och med hänsyn ti11 områdets behov.

hänsyn Sådana sku11e eniigt ROT-programmet göras av kommunerna och

bedömningar resu1tera i särski1da rikt1iner områdesvis. I praktiken kan det innebära bestämda kravnivåer under nybyggnadsbestämmeiserna i SBN 1980.

För att inte e11er bostadsstandarden i övrigt ska b1i

ti11gäng1igheten

i vissa områden kan man i vissa fa11 behöva stä11a oacceptabe1t 1åg extra krav eventue11 komp1etteringsbebygge1se i områden med

höga på inte fu11t ti11fredsstä11ande ti11gäng1ighet och bostadsstandard i

övrigt.

1.2 Förs1ag ti11 högre krav för viss bostadsbebygge1se

I högre krav som här föresiås finns skärpningar av de nuvarande nybyggnadsbestämme1serna i tre avseenden: ti11gäng1ighet, minsta Iägenhetsstor1ek samt bostadsutformning.

1.2.1 Ti11gäng1ighet

I särski1da boendeformer för äldre och andra med funktionsnedsättningar bör samt1iga iägenheter nås utan trappsteg. Den standarden ti11ämpas

i sou 1984:78 -

Bilagor 239

också genere11t trots att det inte finns sådant krav i SBN e11er

något

på annat hå11. Samma höga krav på ti11gäng1ighet bör också stä11as

på

kompietteringsbebyggeise i områden som efter ombyggnad inte kunnat ges fu11t ti11fredsstä11ande ti11gäng1ighet. Det betyder b1. a. krav

på hiss även i tvåvåningsbebygge1se.

Krav på hiss i tvåvåningsbebygge1se kan om det inte med

kompletteras ekonomiskt stöd, som det nuvarande innebära

ti11fä11iga hissbidraget, att tvåvåningshus undviks. Det kan också resultera i mycket utbredda byggnader med många Iägenheter sam1ade 1ängs korridorer e11er 1oftgångar, Iösningar som i vissa områden kan ha miijömässiga nackdelar.

1.2.2 Minsta 1ägenhetsstor1ek

Behovet av utrymmesstandard koppias ofta med vård-

i pianeringen ihop behov. Människor med stora omvårdnads- och vårdbehov anses inte behöva e1Ter kunna utnyttja mer än ett rum. Det kan vara vid vissa

riktigt permanenta och svåra sjukdomsti11stånd viika å andra sidan kan

knappast kiaras i eget boende.

Med tanke på rehabi1itering av mentaia

och tiilvaratagande och fysiska resurser är det sjä1vk1art att en bostad även för människor med funktionsnedsättningar och vårdbehov ska ha god utrymmesstandard med kök och vardagsrum utöver sovrum.

I ti11räck1igt stora bostäder är det iättare att kiara sjukvård i hemmet. Piats måste ibiand finnas för sänglift, ru11sto1 och sjukvårdsutrustning. Det kan vara svårt att ordna i för små iägenheter.

Om man bara har ett rum och kök kan man inte få p1ats med en

samtidigt soffgrupp och en bekväm sovpiats. Många väijer he11re att sova i bäddsoffa än att låta rummet domineras av sovpiatsen. Att och

ge omvårdnad vård försvåras avsesvärt.

i

sou 1984:78 ...tagg-.a-;Ãxüå-

_

för äidre bör inte he11er ha iägre utrymmesstandard än vad Nya bostäder som i normait för Se avsnitt 1:12. Det vi11 säga

dag är hushå11stypen.

två rum och kök för ensamboende och tre rum och kök för makar.

Mindre än så bör inte byggas i särski1da boendeformer för

1ägenheter äidre och e11er i kompietteringsbebyggeise i områden med

handikappade många mindre iägenheter.

(För vissa former av gruppboende kan dock mindre lägenheter komma

om de i grupper om högst 8-10 har tiiigång ti11 gemensamt

ifråga

kök/vardagsrum i trapphuset. Se avsnitt 2:3. I områden med många små-

i hus kan he11re dessa användas för den boende- Iägenheter befintiiga formen om ti11fredsstä11ande ti11gäng1ighet kan ordnas.)

1.2.3 Bostadens utformning

En 1ägsta utrymmesstandard om två rum och kök innebär att bostadsbestämme1serna i SBN 1980 kapite1 71 för 2 RK e11er större ska vara

Det är i bostäder för äidre att det som ka11as 2 RK uppfy11da. van1igt

RK och endast krav som stalls på den 1ägenär 1 1/2 uppfy11er de 1ägre hetsstor1eken. Det innebär att sovrummet kan minskas ti11 7 m2 och

en bredd bara m (mot 12 m2 respektive 2,70 m i 2 RK). ges på 1,95

kan ti11 ti11 sovrummet e11er köket. Vardagsrummet göras genomgångsrum

kan minskas ti11 m sammaniagd 1ängd (mot 4,2 m för Köksutrustningen 3,6 2 RK och 4,8 för större iägenheter).

Om man hävdar att kraven för 2 RK e11er större ska vara uppfy11da har bostäderna bättre förutsättningar att fungera för oiika typer

betydiigt av hushåii, inte minst för de äidre och andra med funktionsnedsättningar.

Även kraven för 2 RK e11er större kan behöva höjas på vissa punkter som är strategiska för möjiigheten att bo bra trots funktionsnedsättningar och vårdbehov. De a11ra viktigaste rör hygienrummets stor1ek, sovrummets minsta bredd samt rumssambanden. Även andra smärre justeringar av bestämme1serna i SBN 1980 71 kunde dock övervägas vid en

kapite1 eventue11 omarbetning av kapitiet.

sou 1984:78 Bilagor 241

1.2.4¶Hygienutrymmet

Hygienutrymmet ska enligt SBN 1980 kapitel 63 vara 1,65 x 2,15 m för att vara tillgängligt för person i rullstol med god rörlighet i armarna. Detta vanliga hygienrum är emellertid trångt om man behöver hjälp i hygienutrymmet eller utrymmeskrävande tekniska hjälpmedel.

I SBN 1980 kapitel 71 krävs gemensam tvättstuga som bostadskomplement. Bara när underlag för sådan saknas krävs utrustning för tvätt i den egna bostaden. Inte heller krävs plats för tvättmaskin i hygienrummet.

Många äldre har kontinensproblem. Det kan innebära daglig tvätt av kläder och sänglinne. Många gamla kan klara tvättarbetet eller delar av det själva om det finns tvättmaskin och torkmöjligheter i bostaden. Även en mycket närbelägen gemensam tvättstuga kan vara svår att använda i dessa fall. Även för hemvårdspersonalen underlättas arbetet om det finns tvättutrustning i den enskilda bostaden.

Om det vanliga hygienutrymmet förstoras med 1,5 m i endera riktningen kan tvättmaskin/torktumlare och en kort med förvaringsskåp

arbetsbänk rymmas. Hygienrummet blir då antingen 1,65 x 2,65 m eller 2,15 x 2,15 m. I den långsmala typen bör dörren placeras på långsidan för att tillräcklig utrustning ska rymmas. Förstoringen innebär ytökning på 0,8 respektive 1,1 m2.

Måttet 2,15 x 2,15 m är snarlikt det mått som Spri anger för hygienrum i lokala sjukhem, nämligen 2,20 x 2,20 m, men mindre än det mått 2,25 x 2,50 som Jörgen Larsen kommit fram till.

Det extra utrymmet i hygienrummet kan alternativt användas för att ge ökad rymlighet vid personlig assistans eller för tekniska hjälpmedel. I den kvadratiska rumstypen kan man både få ökat svängrum och plats för tvättutrustning. Utrymmesökning i hygienutrymmet efterlyses ofta av personal inom hemvård och hemsjukvård.

Större hygienrum är om de utformas väl välkomna för många andra hushåll än de äldre. om platsen inte behövs som komplement till den gemensamma tvättstugan kan den användas för skötbord eller arbetsbänk för grova

i

242 Bilagor _:«..A..p..i”Äa\L-“;z.â

e.-.

-

hushålisgöromåi och förvaring som i dag inte ryms i det vanliga hygienrummet.

1.2.5 Sovrummet

En breddning av det största sovrummet med 20 cm innebär att det b1ir bättre för en handikappad e11er sjuk person.

Ti11räck1igt utrymme kring sängen hör också ti11 det som underiättar arbetet för hemvårds- och hemsjukvårdspersonaien.

Sovrummet e11er ett av sovrummen i 1ägenheter 2 RK e11er större ska eniigt SBN 1980 kapite1 71 vara minst 12 m2 stort och ha en minsta bredd på 2,7 m. Den ytan är ti11räck1ig för att rummet ska kunna användas av en ru11sto1sbunden person e11er någon som behöver omvårdnad och vård i sängen. Men breddmåttet är för iitet. Den passagebredd som b1ir kvar när sängen stä11s vinke1rätt ut ifrån väggen medger inte framkomiighet med ru11sto1. En specia1säng som ib1and kan behövas är inte mindre än 2,1 m. Med ett passagemått på 0,8 m vid sängens fotända sku11e rumsbredden behöva vara minst 2,9 m.

Sjukhussängen som norma1t är 2,2 m kan knappast få dimensionera bostäderna. Däremot behöver enkiare och kortare sängar för hemsjukvård arbetas fram.

Ökningen av det minsta breddmåttet från 2,7 m ti11 2,9 m behöver inte innebära någon ytökning i sovrummet. Däremot ökar iägenhetens sammaniagda fasadiängd med 0;2 m.

1.2.6 Direkta rumssamband

För gam1a människor med röre1sehinder är det en stor förde] om det finns direkta förbindeiser me11an rummen. Om man har svårt att förfiytta sig ska man inte behöva röra sig onödigt iångt e11er krång1igt i bostaden. Att kunna cirku1era från rum ti11 rum under1ättar betydiigt för den som sitter i ru11sto1. God syn- och hörseikontakt me11an rummen är också viktig om man har röreisehinder, syn- e11er hörseiskada.

i SOU l984z78 Bilagor 243 å

De direkta förbindeiserna me11an rummen ska vara extra dörrar som inte ersätter de neutra1a förbindeiser som i dag krävs i SBN 1980. Sovrum e11er kök bör a11tså inte nås enbart över vardagsrum. Då försämras möjiigheten att använda vardagsrummet för övernattande gäster e11er som mer permanent sovrum om bostaden under någon tid e11er permanent bebos av fier personer än den egent1igen är dimensionerad för.

Även extradörrarna ska ha karmyttermått 0,9 m. De måste p1aceras mycket noggrannt med hänsyn ti11 de båda rummens möbierbarhet och möj1igheten att stä11a upp ett dörrb1ad. Med en riktig piacering mot fri- e11er passageytor i rummen innebär inte extradörrarna sämre möb1erbarhet.

Med breda e11er f1era dörrar i bostaden är det ange1äget att utveckia nya dörrtyper utan otymp1igt stora dörrbiad. Skjutdörrar, pardörrar kan vara aiternativ.

1.3 Kommentarer

1.3.1 Behov av projekteringsunderiag

Bra bostäder för äidre kräver kunnig och 0msorgsfu11 projektering. Informationsmateriai behövs som kompiement ti11 SBN.

Utöver -

de nämnda kva1itetsökningarna förstoring av hygienrummet, bredden av ett sovrum samt direkta förbinde1ser me11an rummen - finns en rad preciseringar som kan behöva göras i bostadsbestämme1serna. Det gä11er t. ex. förvaringsskåpen, köksutrustningen, entrêns storiek och baikongens/utepiatsens ti11gäng1ighet. Det sku11e dock innebära en ytteriigare detaijering av kraven som av o1ika skä1 kan vara tveksam. Kunskaper för en god projektering av bostäder för ä1dre och andra kan medde1as på andra sätt än genom krav. Bostadsstyre1sens God Bostad för äidre var ett steg på vägen.

Att bostäder där ä1dre och andra med funktionsnedsättningar kan väntas bo utformas med omsorg är av största vikt inte bara för möjiigheten att bo kvar trots behov av omvårdnad och vård. Efter pensioneringen ti11bringar människor det mesta av sin tid i bostaden. Vissa med

244 S()LJ1984:78 ..-

Bilagor

:w

z

funktionsnedsättningar kan vara bundna hemma praktiskt taget dygnet runt.

En vacker, vä1be1yst och so1ig iägenhet med god kontakt med grönska och 1iv utanför uppskattas kanske a11ra mest av ä1dre hemmabundna människor.

1.3.2 Konsekvenser av högre krav genere11t vid nybyggnad

Möjiigen bör övervägas om denna högre kravnivå som diskuterats ovan e11er de1ar av den också ska gä11a genere11t för a11 nybebygge1se, inte bara för bostäder för ä1dre och handikappade e11er i viss kompietteringsbebygge1se.

Motivet för en höjning av de genere11a ti11gäng1ighets- och standardkrav är att undvika specia1destinerade bostäder. De1s kan bostadsbytena b1i färre. De1s under1ättas nödvändiga bostadsbyten och bostadsförmedling om nya e11er Iedigbiivna 1ägenheter inte är “öronmärkta.

Om de ä1dre och andra med särskiida behov inte är en så stor grupp är det ändå rim1igt att låta dem vara dimensionerade. De högre krav som då kan behöva stä11as gör bostäderna bättre även för andra hushå11. A11a människor har under något skede i sitt 1iv särskilda bostadsbehov som lättare kan ti11godoses i rymiiga, ti11gäng1iga och vä1utrustade bostäder.

Kostnadskonsekvenserna och andra konsekvenser av en genere11t höjd kravnivå måste studeras. Om hiss krävs i tvåp1ansbebygge1se kan det innebära att hustypen undviks, att man bygger utbredda byggnader med f1era Iägenheter 1ängs korridorer e11er 1oftgångar (med miijömässiga brister) e11er att kostnaderna b1ir höga.

De högre kraven på rym1ighet inom bostaden kan däremot i a11mänhet k1aras genom omförde1ning av ytor. I den genomsnittliga produktionen finns överytor, ibiand i kommunikationsutrymmen, ibiand i samvarorum. En höjning av miniminormerna i SBN innebär inte säkert en ytökning i produktionen.

i

J

sou 1984:78 . 245

Bilagor

Därti11 kommer att vissa nuvarande krav på rumsmått och ytor som inte är betingade av ti11gäng1igheten kan diskuteras. Det gä11er t. ex. vardagsrunmets yta som sku11e kunna minskas om köket har plats för stor matp1ats och 1ägenheten ges en Iuftig utformning med genombiickar och direkta kontakter me11an rummen.

I den här trerums1ägenheten om 79 m2 har sovrunmen och hygienrummet betyd1igt större mått än dem jag har föres1agit som minimum. Även i övrigt är 1ägenheten rym1ig och vä1utrustad. Ändå hå11er sig ytan under genomsnittsytan för trerums1ägenheter i nyproducerade flerbostadshus som är 81 m2.

2 SJÄLVSTÄNDIGT BOENDE

2.1 Gruppboende som a1ternativ ti11 institution

Bra 1ägenheter i ti11gäng1iga hus med närhet ti11 service och ti11gång ti11 socia1 hemhjä1p och hemsjukvård kan möj1iggöra för att trots

många

v.

u

246 Bilagor

funktionsnedsättningar e11er sjukdom bo som van1igt i egna bostäder. sen det finns en dei som inte kan e11er vi11 bo ensamma, som på grund av isoiering och otrygghet i dag hänvisas ti11 oiika typer av

ångest,

institutioner. Även vissa av dessa sku11e kunna bo kvar i e11er fiytta ti11baka ut ti11 ett sjä1vständigt boende om de fick bo tiiisammans med andra i någon form av gruppboende.

I gruppbostäder är det också 1ättare att erbjuda omfattande och iångvarig hemhjäip och hemsjukvård. En satsning på oiika former av gruppboende i den vaniiga bostadsmiijön komp1etterad med olika serviceverksamheter och vårdinsatser sku11e a11tså ytteriigare kunna öka den stora

människor som sku11e kunna iämna institutionerna e11er inte grupp behöva f1ytta ti11 dem.

Gruppboende har prövats i reiativt stor omfattning för oiika handikapp-

Omsorgskommittên föresiog år 1981 att 2 000 av de ca 10 000 grupper.

som då bodde på vårdhem skulle fiyttas ut i grupphem utveckiingsstörda för högst fyra boende under en femårsperiod. Boendeformen kan också vara ett aiternativ för en dei av de bortåt 10 000 mentaivårdspatienter

sociaistyrelsen sku11e kunna iämna mentaisjukhusen under en som en1igt

tioårsperiod. Gruppboende kan också passa många iångtidssjuka och

människor med mycket grava röreisehinder. Antaiet iångvårdspatienter i iandet var eniigt iandstingsförbundets patientinventering 1980 ca 50 000. Av dessa var ungefär en tredjedei personer med åidersdement beteende. För den kategorin prövas gruppboende i växande utsträckning och med goda resuitat. Unga gravt handikappade människor söker sig i många fail tiiisammans för att bo i storfami1j.

Även sjukhemvisteise har på senare tid definierats som ett boende. Vid utformningen av Tokala sjukhem eftersträvas numera en bostadsiik karaktär har b1. a. genom informationsskrifter och

på avdeiningarna. Spri arkitekttäviingar stimuierat ti11 nya iösningar. Att utforma sjukhemmen så att patienternas sjäivständighet och oberoende stöttas är en viktig

som eme11ertid inte diskuteras i denna uppsats. I fiera 1andsuppgift ting tas också initiativ ti11 mycket små bostadsiika sjukvårdsenheter

i bostadsmiijö. Dessa s. k. bostadssjukhem kan integrerade vaniig däremot ses som en form av sjäivständigt gruppboende för personer med

Bilagor

stora funktionsnedsättningar och behov av omfattande hemhjälp och hemsjukvård.

2.1.1 Gruppboende i olika former

Gruppboende är efter vad som framgått ovan ingen enhetlig boendeform. För en del kan behovet av gemenskap vara det avgörande vid valet av bostadsform. Kanske föreligger överhuvud taget inget behov av service, omvårdnad eller vård i bostaden. Det är t. ex. fallet för stor-

vanliga familjer, ungdomskollektiv m. m. När gruppboendet är ett alternativ föreligger däremot stora men mycket olikartade behov av sådana insatser. Gemenskap och samverkan inom gruppen kan variera från den familjeliknande gruppen till gruppen med större inbördes oberoende mellan medlemmarna. Lämpliga gruppstorlekar varierar för olika kategorier och deras behov av gemenskap respektive oberoende m. m.

Sex till sju personer anses av många vara en lagom grupp för samarbete och samvaro. Vissa personer, t. ex. en de1 kan emel-

utvecklingsstörda lertid ha svårt att klara större grupper än tre till fyra

personer. Andra, t. ex. personer med åldersdement beteende och vissa somatiskt långtidssjuka, som är mycket bundna i bostaden kan få ett rikare liv i något större grupper, kanske åtta till tio personer. I någon mån måste också gruppstorlekarna påverkas av hur den sociala hemhjälpen och hemsjukvården kan organiseras.

Det finns spontant bildade grupper av människor som självvalt och kanske enträget sökt sig till gruppboende. Förutsättningarna för att gruppen ska fungera väl är då särskilt gynnsamma.

I fråga om gruppboende som alternativ till institution är det emellertid oftast landstinget eller kommunen som tar initiativet. Att konstruera grupper för gemensamt boende är en grannlaga uppgift som kräver stor finkänslighet och flexibilitet från erfarna handläggare. Gruppbildningen måste vara och verkligen upplevas som fritt vald bland andra till buds stående bostadsalternativ.

olika slags gruppboende har sin motsvarighet i olika slags bostäder. Bostadens planlösning spelar en viss roll för hur vardagslivet

J

Bilagor

.,.v_..;f¢.n.x..-..

_m_

._ gestaitar sig. Rumssambanden och förde1ningen av bostadsytan på privata utrymmen påverkar gruppens inbördes reiationer respektive gemensamma och aktiviteter.

för den fami1je1iknande gruppen har det mesta gemensamt Gruppbostaden med den vaniiga stora famiijebostaden. så 1ångt det är möj1igt bör också tas i anspråk för gruppboende av det s1aget. vaniiga Iägenheter En gruppbostad för mer oberoende individer kan å sin sida bestå av en med gemensamma bostadsutrymmen i en särski1d

grupp små1ägenheter

Iägenhet.

behöver a11tså inte och bör inte onödigtvis vara special- Gruppbostäder bostäder. Men de handikappade, de 1ångtidssjuka, de å1dersdementa m. f1. har särski1da behov som bara kan ti11g0doses i särskiida gruppbostäder krav rymiighet och ti11gäng1ighet. Dessa som uppfy11er höga på särski1da bör en sådan utformning att de fungerar för gruppbostäder ges o1ika med större e11er mindre gemenskap och samverkan, med grupper, större e11er mindre behov av omvårdnad och vård.

2.2 Den fami1je1iknande i en van1ig stor bostad gruppen

Den famiijeiiknande gruppen kan vara en Iiten grupp utveckiingsstörda och vuxna. Det kan vara van1iga storfami1jer och ungdomsko1ungdomar 1ektiv.

inte är större än tre får den plats i en Om gruppen - fem personer ti11 sex rum och kök. Så stora 1ägenheter är van1iga i 1ägenhet om fyra småhus. Men 1iks0m den van1iga stora famiijen har den famiijeiiknande svårt att finna bostad i fierbostadshusområden. När det finns gruppen stora i fierbostadshus som ska byggas om bör man därför vara 1ägenheter rädd om dem, undersöka om de att använda för gruppboende i stä11et

går

för att de1a upp dem i mindre Iägenheter. Att bygga även stora 1ägenheter i f1erbostadshus är nödvändigt för att möjiiggöra en a11sidig i områdena. Det b1ir inte minst viktigt om befolkningssammansättning stora bostäder också pianeras med sikte på gruppboende.

sou 1984:78 249

Bilagor

Dm en stor iägenhet ska passa för gruppboende är det avgörande att den har vissa egenskaper.

2.2.1 De gemensamma bostadsutrymmena

Samvarorummen - norma1t kök och - ska och stimuiera

vardagsrum medge ti11 en mångfa1d sysse1sättningar. Fiera verksamheter ska kunna pågå samtidigt ostört e11er i kontakt med varandra.

Lägenheten bör därför innehå11a minst två stora bostadsrum för gemensamt bruk, gärna med dörr eme11an. Nya pianiösningstyper där kök och vardagsrum siagits samman och totaiytan skurits ned är a11tså inte särski1t 1ämp1iga för gruppboende. Det är tveksamt om sådana dispenser från SBN 1980 kapite1 71 bör medges.

2.2.2 De enskiida rummen

Om de gemensamma rummen pianeras för kontakt och stimu1ans me11an oiika verksamheter och hushåiismediemmarna så bör de enskiida rummen, sovrummen ha desto större avski1dhet. I det egna rummet vi11 man kunna ha 1ugn och ro och man vi11 kunna nå det neutra1t utan att passera samvarorummen. Det betyder att även i stora 1ägenheter bör de krav som finns i SBN 1980 på neutrala förbinde1ser e11er dubb1a förbindelser ti11

sovrummen upprätthå11as.

Sovrummen - ett för boende - bör I

varje rymma en stor sängp1ats. bostäder för storfami1jer möb1erar de f1esta ensamstående med breda sängar, ca 1,20 i stä11et för 0,95 m. Dessutom bör det finnas p1ats för fåtöij, arbetsbord och bokhyiia. Det betyder att rummet b1ir ca 11 m3 stort, större än normens enpersonersrum. Det bör också vara 20 resp. 40 cm bredare än vad som i dag krävs för föräidrasovrum och andra tvåpersonsrum, näm1igen 2,90 m för att sängen ska kunna stä11as rakt ut från väggen. (Jfr avsnitt 1:25). K1ädförvaringen ordnas 1ämp1igen i e11er i direkt anslutning ti11 sovrummen.

‘

å x _250 Bilagor sou 1984:78

2.2.3 Hygienutrymmena

Om lägenheten ska vara 1ämp1ig för gruppboende måste den innehå11a i minst två hygienutrynmen. De bör förutom toa1ettst01 och tvättstä11 vara utrustade med badkar resp. dusch. I SBN 1980 kapite1 71 krävs i dag att 1ägenheter större e11er 1ika med tre och ett ha1vt rum ska ha två hygienutrymmen men det räcker om det ena bara har toa1ettsto1 och * tvättstä11.

Det ena av de båda hygienrummen, 1ämp1igen duschrummet, bör om bostaden ska fungera bra för gruppboende med omvårdnad och vård kunna anpassas för individue11a handikapp. Det bör därför ha måtten 1,65 x 2,65 m e11er 2,15 x 2,15 m. (Jfr avsnitt 3.1.2.4) Om dessa krav utöver SBN 1980 är uppfy11da fungerar bostaden bättre för gruppboende.

Ett av hygienrummen bör vara 1ätt att nå som gästtoa1ett från entrén. Även det andra ska nås neutra1t, dvs. inte vara reserverat för bara ett par av sovrummen. Hygienrummen bör för1äggas så att de inte stör sovrummen, he1st inte vägg i vägg.

2.2.4 Mångsidigt användbara stora bostäder

De egenskaper som nämnts ovan finns inte norma1t i de stora Iägenheter som byggs i dag e11er finns i beståndet. Däremot kan de ofta gå att ordna genom mått1iga ombyggnader av befint1iga 1ägenheter. Om stora bostäder genere11t sku11e ges dessa egenskaper sku11e behovet av särski1da gruppbostäder b1i mindre. Men de högre kraven innebär ti11sammans fördyrande ökningar av utrustning och utrymme som knappast är ti11 gagn för de van1iga stora fami1jerna.

i

i

V I ny bebygge1se, där man på sikt vi11 göra det möj1igt för fami1je1ik- 4

1 nande storfami1jer och små ko11ektiv att bosätta sig, kan man eme11er-

Å

x tid ti11godose dessa krav som gör bostäderna mångsidigt användbara. Ä

i

J

I i sou 1984:78 251

Bilagor

2.3 Gruppboende med större oberoende i små1ägenheter

Gruppboende kan också innebära ett boende med mer oberoende individerna eme11an. Särskiit i grupper som inte är spontant ti11komna utan konstruerats av andra än de boende kan mediemmarna vi1ja gardera sig mot a11tför krävande kontakter och beroenden. De vil] i princip ha en egen 2 1iten iägenhet men med omedeibar ti11gång ti11 gemensamma utrymmen i trapphuset som de de1ar med en grupp åtta - tio

på personer.

Även för grupper med mer oberoende med1emmar är det bra om iämpiiga bostäder går att uppbringa i det vaniiga utbudet av bostäder. Det ger större va1möj1igheter och anpassning ti11 växiande efterfrågan.

2.3.1 Minsta 1ägenhetsstor1ek

I det befint1iga bostadsbeståndet är små 1ägenheter om ett rum och kök e11er kokvrå van1iga. Ofta 1igger de ti11sammans i he1a trapphus. Det van1iga är eme11ertid att husen är gamia och ti11gäng1igheten är en nödvändighet för vissa boendegrupper. För andra grupper är eme11ertid handikappanpassning inte nödvändigt. För dem kan även bostäder i ä1dre hus komma ifråga. Koncentrat av små Iägenheter finns t. ex. i

pensionärshem, som ofta med förde1 kan över1åtas på den kommunala bostadsstifte1sen och förmed1as ti11 andra än pensionärer som i sin tur kan beredas bostäder med större ti11gäng1ighet och rym1ighet.

om koncentrat av små iägenheter inte finns i ett visst område där man vi11 arrangera denna typ av gruppboende kan komp1etteringsbebygge1se

komma ifråga.

Två rum och kök betraktas idag som efterstävansvärd och norma1 standard för ensamboende i sjäivständiga bostäder. Om f1era hushå11, högst åtta - de1ar kök och är det

tio, gemensamt med matp1ats vardagsrum rimiigt med mindre privata iägenheter.

Den minsta 1ägenhetstyp som idag kan finansieras med stat1iga bostads1ån är ett rum och kök e11er ett och ett ha1vt rum och kokvrå. Den iägenhetstypen har sitt berättigande i nyproduktionen just i

ettv

Bübgor

..,-a._,.:..;;s;.z1:=s4

mer ko11ektivt boende e11er om den kan adderas ti11 e11er samverka med inti11iggande Iägenheter på annat sätt, fiergenerationsboende e.d.

För av bostäder för detta s1ags gruppboende är kraven i

nyproduktion SBN 1980 kapitei 71 samt Bostadsfinansieringsförordningen ti11ämp1iga vad avser de privata 1ägenheterna. Möjligen kan man överväga om även här kraven på större hygienrum och bredare sovrum sku11e gä11a om bostäderna avses förmed1as ti11 ä1dre e11er andra med funktionsnedsättningar. (Jfr. avsnitt 1:2).

2.3.2 Gemensamma bostadsutrymmen i särskiid Iägenhet

När det gäiier gemensamma utrymmen i koilektiva boendeformer finns idag inga normer. För att inte begränsa o1ika 1oka1ers användbarhet bör de göras mångsidigt användbara. Gemensamhetsutrymmen för så här små grupper bör gå att k1ara i en e11er ett par van1iga 1ägenheter. I en norma1 tvårums1ägenhet som uppfy11er kraven i SBN 1980 kan må1tider ti11agas för ti11 åtta - tio Så många kan äta ti11sammans i

upp personer. vardagsrummet som också rymmer sittgrupp. Sovrummet kan användas för hobbyverksamhet e11er annat som de boende vi11 ha.

I andra fa11 kan ytteriigare gemensamma 1oka1er behövas för tvätt, bad, hobbyverksamheter m. m. samt 1oka1er för persona1. Då kan en större 1ägenhet e11er ett par små tas i anspråk.

2.4 Särskiida gruppbostäder för omvårdnad och vård.

Vi har hitti11s ta1at om de1s den fami1je1iknande gruppen de1s gruppen med oberoende med1emmar i egna små iägenheter med ti11gång ti11 gemensamhetsutrymmen. Me11an dessa båda typer kanske man hittar den a11mängiitigaste formen av gruppboende. Den kan både erbjuda nära gemenskap och person1igt oberoende. Den stä11er särski1da krav på bostadens

som inte finns e11er kan återfinnas i van1iga bostäder för utformning stora hushå11 e11er många små hushå11.

sou 1984:78 253

Bilagor

2.4.1 Bestämmeiser för särskiida gruppbostäder

I avsnitt 1.1.3 redovisades viika bestämme1ser som finns för utformningen av vaniiga bostäder i SBN 1980. Dessa måste vara uppfy11da även i särskiida gruppbostäder. De garanterar eme11ertid inte a11s att bostaden biir bra för gruppboende.

Pianverket och bostadsstyreisen utarbetade år 1977 ett förs1ag om krav på mycket små enpersonsbostäder med gemensamma bostadsutrymmen. Detta s. k. småiägenhetsförsiaget kom dock inte att genomföras.

I den mån gruppbostäderna avses för människor med behov av vård kan även vissa deiar av bestämmeiserna för i SBN 1980

vårdan1äggningar kap

73 aktuaiiseras. Det rör eme11ertid utesiutande säkerhet

brandskydd, och hygien. Några krav beträffande vårdan1äggningars

bostadsegenskaper finns inte.

Men utveckiingsarbetet inom Spri har resu1terat i information och exempeisamiingar för utformningen av 1oka1a sjukhem.

De diskussioner som under senare år förts om mycket små bostads1ika sjukvårdsenheter integrerade i vanlig bostadsmiijö har he11er ännu inte resuiterat i några centrala riktiinjer. För bostäder för svårt röreisehindrade med dygnet-runtservice har dock en exempe1sam1ing av

utgivits Handikappinstitutet.

2.4.2¶Småiägenhetsförsiaget år 1977.

Pianverket och bostadsstyreisen arbetade år 1977 fram ett förs1ag ti11 riktiinjer för smålägenheter. Där fanns en typ av enpersonsbostäder med gemensamma bostadsutrymmen. I sådana enpersonsbostäder sku11e rummet eniigt förslaget kunna minskas ti11 14 m2. Då ryms bäddsoffgrupp med fåtöij, arbetsbord med stol bokhyiia och byrå e11er

högskåp.

Privat köksutrustning sku11e he1t kunna utgå om det fanns gemensamt kök med matpiats. I fråga om hygienrum sku11e inte kravet på ti11gäng1ighet för röreisehindrade behöva vara uppfy11t i var och

en av de privata enheterna, om det fanns minst en enhet som uppfyiier t111gäng1ighets-

ápÅc-;ámâi

254 vM_

Bilagor

kraven och en gemensam toaiett som var anpassad för ru11sto1sbunden person.

Det var a11tså frågan om en mycket iåg standard. Den motsvarar ungefär de krav för ålderdomshem som utgavs från sociaistyreisen som Råd och

år 1970. Både beträffande rumsyta och utrustning har dessa Anvisningar krav i aiimänhet överskridits i den sparsamma produktionen av ålderdomshem under 70-taiet. småiägenhetsförsiaget kom he11er inte att förverkiigas.

2.4.3 Praxis för utformning av 1oka1a sjukhem.

kan man för utformningen av särskiida gruppbostäder hämta Möjiigen visst underiag från den praxis som gä11er för nya 1oka1a sjukhem. Några

bestämmeiser för utformningen finns inte utöver SBN 1980 kap egentiiga 73 Spri har eme11ertid i ett fiertai informations-

Vårdaniäggningar.

skrifter och på annat sätt iämnat exempei på utformning av bi. a. sjukhemmens bostadsavde1ningar. Vid utformningen av dessa exempei har samråd skett med sjukvårdens fackiiga organisationer. Men inte he11er arbetsmiijökraven finns särskiit uttryckta i centraia bestämme1ser utöver det som rör personairum m. m.

som visas i informationsmateriai utgår i hög grad från De pianexempei vårdarbetets och personaiens utrymmesbehov. Men boendekvaiiteter betonas också särskilt.

Landstingen har a11tså forme11t stor frihet att utforma de 1oka1a sjukhenInen inom ramen för de aHmänna kraven i SBN 1980 och i samråd med 1oka1a fackiiga organisationerna. Någon särskiid granskning sker inte eftersom inte är skyidiga söka byggnadsiov och sjäiva

iandstingen finansierar byggandet.

2.4.4 Utformning av handikappiägenheter med dygnet-runt-service

Handikappinstitutet har givit ut en rapport Bostäder med dygnet-runtservice för svårt röreisehindrade (best. nr. 0207 198 1980). Där visas

på handikappiägenheter kompietterade av gemensamma utrymmen för exempei service och samvaro. Ett av exemp1en är en gruppbostad med sex boende.

å sou 1984:78 255

Bilagor

Varje boende har ett eget stort rum och hygienrummen deias I

parvis. ett avsiutande kapitei ges synpunkter på utformningen som kan utgöra visst underiag även för projektering av särski1da Den

gruppbostäder. mycket långtgående handikappanpassning som där diskuteras kan eme11ertid inte genereiit vara ti11ämp1ig för a11a gruppbostäder.

2.5 Förs1ag angående utformningen av särski1da

gruppbostäder

Särskilda gruppbostäder är a11tså avsedda för sådana för

gruppboende viika inte vaniiga stora Iägenheter e11er f1era

småiägenheter passar.

En orsak kan vara deras stora behov av service, omvårdnad och vård. Det är a11tså fråga om en särskiid boendeform nästan saknas i

som idag bostadsutbudet.

För att inte i onödan öronmärka o1ika särski1da för

gruppbostäder bestämda boendekategorier med större e11er mindre behov

av handikappanpassning, omvårdnad och vård, gemenskap respektive oberoende o.s.v. bör gruppbostäderna ges en genere11 x

utformning. Då kan de passa för de f1esta. De mycket svårt röreisehindrades behov kan knappast

göras dimensionerande för a11a gruppbostäder. Men det är att de

rim1igt utformas så att de passar för människor med vaniigare röreisehinder och behov av person1ig omvårdnad och vård. bör också

Gruppstor1eken vä1jas så att den i sig e11er tiiisammans bostäder motsvarar

med intiiiiggande o1ika gruppers behov av kontakter, och oberoende.

gemenskap

För att de särskiida gruppbostäderna ska fungera

bra kan uppmärksamhet behöva riktas mot - storiek

gruppbostadens - det egna rumnet med hygienutrymme -

de gemensamma bostadsutrymmena - rumssambanden inom gruppbostaden.

2.5.1 Gruppbostadens storiek och samverkan med intiiiiggande bostäder.

sou 1984278

256 Bilagor

Anta1et boende och enski1da rum bör inte vara större än att gruppbostaden upp1evs som en bostad och inte som en institutionsavdeining.

för fyra ti11 fem boende kan den i det mesta likna en Om den pianeras van1ig stor bostad. Korridorer kan undvikas. I en så 1iten grupp skapas stor i gemensamma besiut och verksamheter. Risk finns emei-

deiaktighet iertid också för oönskat starkt beroende och att man inte inom gruppen finner Iikasinnade. Dessa o1ägenheter kan mötas om två gruppbostäder

tiiisammans för samverkan e11er om gruppbostaden kompietteras p1aceras av småsate11it1ägenheter för dem som vi11 ha en Iösare anknytning ti11

I den större om kanske åtta ti11 tio boende kan också gruppen. grupp den sociaia hemhjäipen och hemsjukvården få större frihet att organisera sitt arbete effektivt. Gruppbostäderna kan givetvis också koppias ti11 för personal i en särskiid inti11iggande e11er närbeiägen

utrymmen

e11er 10ka1. vad som är bäst i det enskiida faiiet beror på 1ägenhet vi1ka boende man i första hand pianerar för och hur övriga förutsättningarna är.

2.5.2 Eget rum med hygienutrymme

De egna rummen ska inte bara var sovrum utan också en plats där man kan vara för sig sjäiv och arbeta e11er umgås ostört. Det ska också vara stort att sängen, ev. en vaniig sjukhussäng, ska kunna

nog för stä11as rakt ut från väggen och plats finns för tekniska hjäipmedei. Ett bra rum är minst 14 m2, gärna 16 m2, och har ett breddmått på minst 3,5 m.

Ett eget hygienutrymme kan betyda mycket för käns1an av personiigt oberoende. I särskiida gruppbostäder som behövs som kompiement ti11

stora bostäder för mer fami1je1iknande gruppboende är det vaniiga sjä1vk1art att varje enskiit rum kompietteras med eget hygienutrymme. Det bör ha minst de mått som tidigare föresiagits för van1iga bostäder i särskiida boendeformer för ä1dre och handikappade samt viss kompiet-

(Jfr avsnitt 1.2.4). Det betyder att hygienutrymmet teringsbebyggeise. ska vara 1,65 x 2,65 m med dörr på iångsidan e11er 2,15 x 2,15

antingen m. Det är 50 cm bredare i endera riktningen än dagens standardbadrum men mindre än hygienrum för svårt röreisehindrade. I 10ka1a sjukhem visar Spri hygienrum med måtten 2,20 x 2,20 m. Det ovan beskrivna

bör vara minimum i särskiida gruppbostäder. I det enskiida hygienrunmet fa11et kan man ha aniedning att väija en högre grad av handikappanpassning.

sou 1984:78 Bilagor 25.7

I e11er i ansiutning ti11 det enski1da rummet bör finnas piats för kiädförvaring, t. ex. i garderobsskåp med minst 1,2 m 1ängd. Då förutsätts att p1ats finns för säsongförvaring av kiäder i eget förråd i e11er i omede1bar ansiutning ti11 gruppbostaden.

2.5.3 De gemensamma bostadsutrymmena

De gemensamma bostadsutrymmena ska minst motsvara dem som finns i van- 1iga stora bostäder. De ska vara så ti11tagna att de medger oiika

samtidigt i kontakt e11er avskiit från varandra och sysseisättningar utformas så att deitagande i samvaro och gemensamma aktiviteter stimuleras.

I gruppbostaden ska finnas en rymiig entré med stor kapphyiia och toaiett för gäster och eventueil personal.

Köket bör Iigga centrait och vara rymiigt så att de boende ti11sammans eiier-med hjäip av eventue11 persona1 kan deita i e11er sköta den viktiga mathåiiningen. Kökets matpiats bör också vara så stor att utom gruppen ryms 1ika många gäster och/e11er persona1. Det betyder att ett vinkeikök bör vara minst 4,2 m brett och minst 1ika djupt.

om köket utformas som ett stort a11rum räcker det om vardagsrummet rymmer en stor soffgrupp för lugnare samvaro och tv-tittande. Det bör ha minst samma yta som det vaniiga vardagsrummet, dvs. 20 m2, men gärna en mer kvadratisk form.

Tvätt och kiädvård är en centrai de1 av boendet som för de här aktue11a boendekategorierna k1aras bättre i den egna bostaden/gruppbostaden än i gemensamma bostadskomp1ement för fiera hushå11. Gruppbostaden bör därför ha utrymme för fuiiständig tvättutrustning och trivsam p1ats för

och sömnad där boende och eventueii personai e11er strykning, 1agning anhöriga kan hjälpas åt.

I

” -

258 Bilagor . sou 1984378

Förråd med avdeiningar för varje boende bör finnas i eiier i omede1bar ansiutning ti11 gruppbostaden. Ett gemensamt förråd behövs också.

2.5.4 Rumssambanden

För att varje boende ska kunna få den ostördhet och det oberoende hon e11er han behöver bör de enski1da rummen inte vätta mot e11er nås via kök e11er gemensamma rum. Liksom sovrum i vaniiga bostäder bör de enskiida rummen kunna nås neutralt oberoende av övriga boende. Det innebär inte att man måste avstå från genombiickar e11er att de gemensanma utrynmena inte kan ges ett centralt läge i bostaden så att samvaro och gemensamma aktiviteter stimuieras.

2.6 P1anering och projektering av gruppbostäder

2.6.1 Omsorgsfuii projektering i varje särskiit fa11

De gruppbostäder som idag finns e11er pianeras förefaller ha mycket oiika egenskaper med avseende på vad som diskuterats i föregående avsnitt. Det gä11er gruppbostadens stor1ek och samverkan med inti11iggande bostäder, de egna rummens stor1ek, förekomsten och stor1eken på hygienutrymmena, de gemensamma bostadsutrymmena och rumssambanden. Störst förefa11er natur1igt nog ski11naderna vara där befintiiga bostäder byggts om för gruppboende.

Ofta fungerar gruppboendet bra trots brister i sjäiva bostaden. Det kan också fungera då1igt i en a11de1es utmärkt bostad. Andra faktorer spe1ar större ro11: gruppens sammansättning och tiiikomst, hemhjäipens och hemsjukvårdens arbetssätt, iäget på orten och ti11gången ti11 service och andra verksamheter m. m. Men brister i bostaden kan

skapa onödiga irritationer och kanske hinder för ett bra dagiigt 1iv.

Inom ramen för de utformningskriterier som beskrivits i föregående avsnitt kan gruppbostäder utformas ganska fritt. P1an1ösningarna b1ir o1ika i o1ika typer av fierbostadshus e11er småhus, i nybyggnader och ombyggnader osv. I det enskiida fa11et kan det också finnas aniedning att ge gruppbostaden en specie11 utformning i något avseende. Graden av handikappanpassning skiijer också gruppbostäder från varandra.

Bilagor 259

I föregående avsnitt har endast berörts vissa avgörande bostadsegenskaper som direkt kan få konsekvenser för de boendes dagiiga liv. Varje gruppbostad måste pianeras och projekteras med stor in1eve1se och kunskap. Den uppnås bäst i samarbete med de personer som ska bo e11er arbeta i gruppbostaden eiier har tidigare erfarenhet av gruppboende. Försöksverksamhet med utvärdering och erfarenhetsåterföring behövs i större ska1a och med bättre metoder än hittiiis, Först när ytteriigare kunskap vunnits finns underiag för mer detaijerade och definitiva riktiinjer för utformningen av särskiida gruppbostäder.

2.6.2 Kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen

Kommunerna har det yttersta ansvaret för bostadsförsörjningen. Det innefattar bi. a. byggandet av särskiida boendeformer för äldre och handikappade. Det är också kommunen som ansvarar för den sociaia hemhjäipen och annan service ti11 kommuninvånarna.

När det gäiier sjuka och vissa handikappade har iandstinget ansvar för vården. Det innefattar även_viste1sen e11er boende vid o1ika institutioner för omvårdnad och vård. När man nu söker sig mot nya former för boende och vård t. ex. i gruppbostäder, är det oftast iandstingen som tar initiativet och står som huvudmän både för vården och bostaden.

På sikt kan man anta att ansvaret för vården respektive boendet kommer att särskiijas. Då kommer kommunerna att svara för att a11a medborgare, även de med behov av omvårdnad och vård, bereds iämpiiga bostäder. Visteise vid institution kommer i högre grad än idag förutsättas vara tidsbegränsad med sikte på återfiyttning ti11 sjäivständigt boende i någon form, i första hand i den bostad man tidigare bott. Även gruppbostäder kommer, som den sjäivständiga boendeform det är, att pianeras och förvaitas av kommunen. Att samia bostadsbyggandet på en hand ger bättre överbiick med bättre möjiigheter ti11 behovsbedömningar, flexibei bostadsförmediing osv.

I 260 Bilagor sou 1984278

3 Bostadskomplement och bostadsanknutna gemensamhetsutrymmen

Både vaniiga bostäder och gruppbostäder behöver bostadskompietterande 1oka1er i huset e11er på nära hå11. Förutom de van1iga fastighetskompiementen som tvättstuga, förråd och soprum bör det finnas gemensamhetsutrymnen för begränsade grupper av hushåii. Ã1dre och andra människor med funktionsnedsättningar är mycket bundna ti11 sin närmi1jö. Kanske är det just b1and sina grannar de har den starkaste grupptilihörigheten.

I gemensamma bostadsanknutna utrymmen kan en de1 av den service äldre och handikappade personer behöver ges i ko11ektiva former. Där kan de finna meningsfuii samvaro och sysse1sättning ti11sammans med andra boende i o1ika åidrar e11er i sin egen situation. L0ka1erna kan innehå11a enkel matservering, samvaro, studie- och verkstadsutrymmen i 1iten skaia, kanske tvättstuga, väiutrustat badrum, rum för fotvård och andra verksamheter som inte a11tid ryms i de egna bostäderna. Dessa 1oka1er kan också vara baser för arbets1ag av hemhjä1ps- och hemsjukvårdspersonal. Det är då naturiigt att de kompietteras med utrymmen för dessa.

Den ovan beskrivna typen av bostadsanknutna gemensamhetsutrymmen ingår normait i k011ektiva boendeformer t. ex. servicehus för ä1dre och handikappade. Även friiiggande i vaniiga bostadsgrupper betraktas de som en utvidgning av de privata bostäderna. Under vissa förutsättningar och i viss utsträckning har de därför också bevi1jats statiiga bostads- 1ån med räntebidrag. Denna e11er någon annan stimuians kan behövas även i framtiden om man får ti11 stånd en decentra1isering av verksamheter ut ti11 bostäderna och ett berikande av den nära bostadsmiijön som förbättrar möjiigheterna att vä1ja sjäivständigt boende i stäiiet för institution.

Statens offentliga 1984

utredningar

Kronologisk förteckning

Sociala aspekter på regional planering. l. . Svensk sydafrikapolitik. Ud. värdepappersmarknaden. Fi. . Föreningarnas radio. U. Domstolar och eko-brott. Ju. . Tvångsmedei - Anonymitet - Integritet. Ju. Långtidsutredningen. LU 84. Huvudrapport. Fi. . l rätt riktning. A. Sektorstudier. LU 84. Bilagsdel 1. Fi. . Folkrätten i krig. Fö. Särskilda studier. LU 84. Bilagedel 2. Fi. . Kommunerna i totalförsvaret. Fö. Långtidsutredningen. LU 84. Bilagedel 3. Fi. . invandrar- och minoritetapolitiken. A. Nâringstillstánd. Ju. . Näringsförbud. Ju. Förslag till lag om Kooperativa föreningar. l. . Generell permutation av donationsbestämmelsar. Fi.

S°.‘”.?’9‘P9’.’." . Kompletterande motståndsformer. Fö. . l stället för kärnkraft. l.

. Rösträtt och medborgarskap. Ju. 62. Med sikte på nedrustning. Ud.

‘_’.’8$$$82‘¢fl%8%

. Rösträtt och medborgarskap. Bilaga. Ju. . Homosexuella och samhället. S. . Samordnad narkotikapolitik. S. . Psykiatrin, tvånget och rättssäkerheten. S. . RF 10:5. Ju. 65. Via satellit och kabel. U. . Ekonomisk brottslighet i Sverige. Bakgrund, övervägande. . Den allmänna rättshjälpen. Ju.

åtgärder, Ju. 67. Cancer-orsaker-förebyggande m.m. S. . Förvärv i god tro. Ju. . Samordnad samhällsinformation. C. . Sveriges internationella transporter. K. 69. Säker elförsörjning. l. . Arbetsmarknadsstriden l. A. 70. “taketm -dun.Fi. . Arbetsmarknadsstriden ll. A. . Värnplikten i framtiden. Fö. . Datorer och arbetslivets förändring. A. 72. Fastighetsbildning 3. Plangenomförande genom inlösanför- . Förenklad självdeklaration. Fi. rättning. Ju. . Panträtt. Ju. 73. Patientjournalen. S. . Folkbibliotek i Sverige. U. 74. Regional utveckling och mellanregional utjämning. l. . En bättre information om kemiska produkter. Jo. 75. Försarnlingerna om framtiden. C. . Ny konsumentköplag. Ju. 76. Samordnad kårnavfallshantering. I. . Ny Banklagstiftning. Del 1. Bankrörelsalag. Fi. . Kemikaliekontroll. Jo. . Ny Banklegstiftning. Del 2. Bankaktiebolagslag. Fi. 78. Bo på egna villkor. Bo. . Ny Banklagstiftning. Del 3. Sparbankslag. Fi. . Ny Banklagstiftning. Del 4. Föreningsbankalag. Fi. . LÃS MERAIu. . Arbetsmarknadspolitik under omprövning. A. . Nya alternativ till frihetsstraff. Ju. . Handla med tjänster. UD. . Bostadskommitténs delbetänkande. Sammanfattning. Bo. . Bostadskommitténs delbetänkande. Del 1. Bo. . Bostadskommitténs delbetänkande. Del 2. Bo. . Rullande fastighetstaxering mm Dal 1. Fi. . Rullande fastighetstaxering mm Del 2. Fi. . Hälso- och sjukvård inför 90-talet. (HS 90) Huvudrapport. S. . Hälsopolitiaka mål och behovsbaserad planering. Underlagestudie. S. . Hälsopolitiska mål och behovsbaserad planering. Huvudbilaga 1-3 Huvudbilaga 1: Fakta om ohålsans sociala och yrkesmässiga fördelning i Sverige, Huvudbilaga 2: Arbetsmiljö, yrke, utnyttjande av sluten vård. Huvudbilaga 3: Den jämlika sjukvården? S. . Att förebygga skador - ett hälsopolitiskt handlingsprogram. Underlagsstudie. S. . Att förebygga hjârt-och kärlsjukdom - ett hälsopolitiskt hand- Iingsprogram. Undarlagsstudie. S. Hälsopolitik i samhållsplansringen - Boendemiljö - Arbetsmiljö - Arbetslöshet - Kost. Underlagsstudie. S. . invandrarna i hälso- och sjukvården. Underlagsstudie. S. . Primarvårdens uppgifter i det förebyggande arbetet. Under- Iagsstudia. S. . Primärvården: uppgifter i det förebyggande arbetet. Huvudbilaga. Hälsoupplysning. S. . Lånaajukvården - möjligheter till förändring. underlagsstudie. S. 8 . Hälsa - vård - Samhällsekonomi ~— Sysselsättning. Expanrapport. S. . Personal för framtidens hälso; och sjukvård. Underlagestudie. S. 51. Datatek .::.och ahuusmen förnyelse. I.

Statens 1984

offentliga utredningar

‘

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Finansdepartementet Kommissionen mot ekonomisk brottslighet. 1.Domstolar och eko- Värdepappersmarknaden. [2] brott. [3] 2. Nâringstillstánd. [8]3. Ekonomisk brottslighet i Sverige. Langtidsutredningen. 1. Långtidsutredningen U 84. Huvudrap- Bakgrund, övervägande, åtgärder. [15] port. [4] 2. Sektorstudier. LU 84. Bilagedel 1.[5]35ärskilde studier. 1983bre rösträttskommitté. 1. Rösträtt och medborgarskap. [11] LU 84. Bilagedel 2. [6] 4. Lángtidsutredningen. U 84. Bilagedel 3. 2. Röstrått och medborgarskap. Bilaga. [12] l7l RF 10:5.[14] Förenklad självdaklaration. [21] Förvärv i god tro. [16] Banklagsutredningen. 1. Ny Banklagstiftning. Dl 1. Bankrörelse- Pantrâtt. [22] lag. [26]2. Ny banklagstiftning. Del 2. Bankaktieolagslagen. [27] Ny konsumentköpleg. [25] 3. Ny banklagstiftning. Del 3. Sparbankslag. [28]4Ny banklagatift- Nya alternativ till frihetsstraff. [32] ning. Del 4. Föreningsbankslag. [29] Tvångsmedel - Anonymitet - Integritet. [54] Fastighetstaxeringskommittén. 1.Rullande fastigetstaxering m m Niringsförbud. [59] Del 1. [37]2. Rullande fastighetstaxering mm Dl 2. [38] Den allmänna râttshjälpen. [66] Generell permutation av donationsbestämmelsr. [60] Fastighetsbildning 3. Plangenomförande genom inlösenförrätt- Staketmetoden. [70] ning. [72]

Utrikesdepartementet Utbildningsdepartementet Handla med tjänster. [33] Folkbibliotek i Sverige. [23] Svensk sydafrikapolitik. [52] LÄS MERA! [30] Med sikte på nedrustning. [62] Föreningarnas radio. [53]

Via satellit och kabel. [65]

Försvarsdepartementet Kompletterande motståndsformer. [10] Jordbruksdepartementet Folkrñtten i krig. [56] En bättre information om kemiska produkter. [2] Kommunerna l totalförsvaret. [57] Kemikaliekontroll. [77] g Värnplikten i framtiden. [71]

Arbetsmarknadsdepartementet Socialdepartementet Konfliktutredningen. 1. Arbetsmarknadsstriden [18] 2. Arbets- Samordnad narkotikapolitik. [13] merknadsstriden ll. [19] Halso- och sjukvård inför 90-talet. (HS 90) Datorer och arbetslivets förändring. [20] 1. Hålso- och sjukvård inför 90-talet. (HS 90)Huvudrappon. [39] Arbetsmarknadspolitik under omprövning. [31] 2. Hälsopolitiska mal och behovsbaserad planering. Underlage- l rått riktning. [55] atudie. [40] 3. Hälsopolitiska mål och behovsbaserad planering. lnvandrar- och minoritetspolitiken. [56] Huvudbilaga 1-3 Huvudbilaga 1: Fakta om ohålsans sociala och «,rkasmäesiga fördelning i Sverige, Huvudbllaga 2: Arbetsmiljö, yrke, utnyttjande av sluten vård. Huvudbilaga 3: Den jämlika sjuk- Bostadsdepartementet vården? [41]4.Att förebygga skador - ett hälsopolitiskt handlings- Sostadskommittéu. 1. Bostadskommitténs delbtänkande. Samprogram. Undarlagsstudle. [42]5.Att förebygga hjärt- och kärlsjuk- manfattning. [34]2. Bostadskommitténs delbetänande. Deal 1.[35] dom - ett hålaopolitiskt handlingsprogram. Underlagsstudie [43] 3. Bostadskommitténs delbetänkande. Del 2. [36 6. Hâlsopolitik i samhällsplaneringen - Boendemiljö - Arbetsmiljö Bo på egna villkor. [78] - Arbetslöshet - Kost. Underlagsstudie [44]7.invandrarna i hälsooch sjukvården. Underlagsstudie. [45]8. Primärvårdens uppgifter i det förebyggande arbetet. Underlagsstudie. [46]9. Primärvårdans lndustridepartementet uppgifter l det förebyggande arbetet. Huvudbilaga: Hälsoupplys- Sociala aspekter på regional planering. [1] ning. [47]10. Lânssjukvården -möjligheter till förändring. Under- Förslag till lag om Kooperativa föreningar. [9] lagsgtudie. [48]11._HäIsa - vård - Samhällsekonomi - Sysselsätt- Datateknik och industriell förnyelse. [51] ning - Expertrappon. [49] 12. Persona! för framtidens hälso- och l stället för kärnkraft. [61] sjukvård. Underlagsstudie. [50] Säker elförsörjning. [69] Homosexuella och samhället. [63] Regional utveckling och mellanregionel utjämnig. [74] Psykiatrin, tvånget och rättssåkerhewur. [64] Samordnad kärnavfallshantering. [76] Cancer-orsaker-förebyggande m m. [67] Patientiournalen. [73]

Civildepartementet

Samordnad samhällsinformation. [68] Kommunikationsdepartementet Församlingarna om framtiden. [75] Sveriges internationella transporter. [17]

KUNGL. MEL.“

198A *[0* i in

LM

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.

ISBN 91-38-085527-5

ISSN O375-25OXX

Liber

Allmänna

Förlaget