SOU 1990:82

Vad kostar begravningar - vem betalar?

Till Statsrådet Wallström

Genom beslut den 21 januari 1989 bemyndigade regeringen det statsråd som har till uppgift att tillkalla en sär- skild utredare med uppdrag att kartlägga vde kostnader som uppkommer i samband med begravning och undersöka om det föreligger behov av stöd för sådana kostnader genom ett ökat samhällsansvar.

Med stöd härav förordnades f.d. departementsrådet Ingvar Hjelmqvist att vara särskild utredare fr.o.m den 1 feb- ruari 1989. Efter att denna på egen begäran entledigats från uppdraget fr.o.m. den 6 oktober 1989 förordnandes f.d. generaldirektören IGunnar Gustafsson att vara sär- skild utredare fr.o.m. samma dag.

Till experter i utredningen har förordnats utredare Lennart Lundgren, statens pris— och konkurrensverk, revisor Lars Sammils, Svenska Kommunförbundet och byrå- chef Ursula Wallberg, konsumentverket fr.o.m. den 7 mars 1989, samt f.d. byråchef Einar Edvardsson, Pensionärernas Riksorganisation, och direktör Bengt Erman, Svenska kyr— kans förvaltningsnämnd fr.o.m. den 25 januari 1990.

Till sekreterare i utredningen förordnades organisations- direktör Birger Jensen, statskontoret fr.o.m. den 1 juni 1989. Därutöver förordnades experten Lennart Lundgren att även vara biträdande sekreterare med tjänstgöring på halvtid i utredningen fr.o.m. den 1 oktober 1989.

Utredningen, som har arbetat under benämningen begrav- ningskostnadsutredningen, överlämnar härmed betänkandet (SOU 1990:82) Vad kostar begravningar - vem betalar?

Utredningensuppdraget är härmed slutfört.

Stockholm i september 1990

Gunnar Gustafsson

/Birger Jensen Lennart Lundgren

INNEHÅLLSFÖRTECKNING Sammanfattning 0 Utredningsuppdraget 1. Begravningsverksamhet och begravningväsgggg 1.1 Begravning 1.2 Befolkning och dödlighet 1.3 Verksamhet genom det allmänna 1.3.1 Ansvar och uppgifter 1.3.2 Organisation och verksamhet Förvaltningsenheter Allmänna begravningsplatser Minneslundar Gravsättning i olika former Eldbegängelse Gravrätt Gravöppning Transporter Jordfästning Begravning hos andra trossamfund Borgerlig begravning Sammanfattning 1.3.3 Kostnader och finansiering 1.4 Verksamhet genom enskilda 1.4.1 Begravningsentreprenörer 1.4.2 Kistfabrikanter 1.4.3 Gravvårdsföretag 1.4.4 Anhöriga m.fl. 1.4.5 Bårhusväsende och transporter av avlidna 2 Enskildas begravningskostnader 2.1 Begravningstjänsterna 2.2 Tjänster från det allmänna 2.2.1 Avgifter för församlingsbor 2.2.2 Avgifter för icke församlingsbor 2.2.3 Begravningsclearing

11 13

13 17

18 19 19 19 20 21 22 22 23 24 26 27 28 33 34 36 39 40 42 45 45

47 48

50 53

WUM

4.1 4.1.1 4.1.2

4.2

Tjänster genom begravningsentreprenörer 57 Mammans 68 Försäkringsskydd och motsvarande 68 Tjänstegrupplivförsäkringar 68 Lagar om arbetsskadeförsäkring och statligt personskadeskydd 69 Trygghetsförsäkring för arbetsskada 70 Frivilliga grupplivförsäkringar 71 Individuella försäkringar m.m. 71 Fördelning av begravningshjälp i befolkningen 72 Bidrag enligt socialtjänstlagen 75 Allmän begravningshjälp i Danmark, Finland och Norge 80 överväganden 81 Utgångspunkter 81 Enskildas begravningskostnader 81 Begravningshjälp 84 Försäkringsskydd och motsvarande 84 Bidrag enligt socialtjänstlagen 85 Möjligheter att begränsa enskildas begravnings- kostnader 86 Begravningsclearing 90 Behov av begravningshjälp 92 Kommittédirektiv (Dir. 1989zl) 96 Tabeller över befolkning, dödsfall m.m. 102 Begravningsverksamhet i svenska kyrkan och Stock— holms kommun (enkätundersökning) 106

Utredningen har haft till syfte att ge en samlad bild av de kostnader som förekommer för olika typer av tjänster i samband med begravning, och att kartlägga behovet av ett samhällsstöd till enskilda för sådana kostnader.

I huvudavsnitt 1 i betänkandet lämnas ingående redogörel- ser för verksamhet, tjänster och kostnader som förekommer i samband med begravningar. Det gäller såväl hos det allmänna genom svenska kyrkan, som hos enskilda genom främst begravningsentreprenörer, kistfabrikanter och gravvårdsföretag.

I huvudavsnitt 2 behandlas särskilt enskildas kostnader i

samband med begravningar.

I huvudavsnitt 3 redogörs för de olika former av begrav- ningshjälp till enskilda som utgår genom skilda försäk- ringar och i viss mån enligt lag. Vidare berörs före- kommande allmän begravningshjälp i Danmark och Norge.

I huvudavsnitt 4 anförs vissa övervägande. Inledningsvis anges där några utgångspunkter, som utgör en kort samman- fattning av vad som har redovisats i de tre föregåede huvudavsnitten. (För denna sammanfattning hänvisas till avsnitt 4.1.)

Därefter behandlas möjligheterna att minska enskildas begravningskostnader. Möjligheterna är dock relativt begränsade.

Det pekas dock i sammanhanget på att en öppen redovisning av begravningsentreprenörernas arvoden och ersättningar är att föredra och bör eftersträvas i stället för den vanligen tillämpade ordningen med att en del av arvodet

tas ut som en del av det pålägg på ca 100 procent som görs på priset för kista.

Vidare framhålls att det är synnerligen angeläget att systemet med s.k. begravningsclearing snarast kommer till allmän, enhetlig och rikstäckande tillämpning i hela landet. Systemet innebär att de avgifter som belastar enskilda vid begravning av en icke församlingsbo betalas av den avlidnes hemförsamling. 1990 års kyrkomöte har beslutat begära lagstiftning som innebär skyldighet för pastorat och samfälligheter att tillämpa begravnings— clearing. Mot bakgrund härav och av att den frivilliga anslutningen ökat kraftigt under de senaste åren förut- sätts att den frivilliga anslutningen fortsätter i hög takt oavsett hur frågan om lagstiftning utvecklas.

Slutligen anförs några synpunkter på frågan om någon form av allmän begravningshjälp till enskilda. Om en sådan skulle införas bör det ske i form av ett ekonomiskt stöd genom den allmänna försäkringen och finansieras med arbetsgivaravgift.

I anslutning härtill framhålls att i den mån som pasto- rat, samfälligheter och borgerliga kommuner tar ut av— gifter för de för församlingsbor vanligen kostnadsfria— och huvudsakligen genom skattemedel bekostade - tjänster— na beträffande gravrätt, gravöppning, kremering m.m. bör de avskaffa dessa.

Om begravningshjälp skulle utgå genom den allmänna för- säkringen borde det röra sig om ett belopp på ca 6 000 kr. per dödsfall. För närvarande skulle det innebära årliga utbetlaningar av 570 milj. kr. För att finansiera detta med arbetsgivaravgift skulle behövas en sådan på ca 0,1 procent på avgiftsunderlaget. storleken på begrav- ningshjälpen skulle lämpligen kunna uttryckas som en viss andel av ett basbelopp. Det angivna beloppet 6 000 kr för begravningshjälpen skulle avrundat motsvara 20 procent av ett basbelopp.

0. UTREDNINGSUPPDRAGET

Regeringen beslutade den 21 januari 1989 om direktiv till en utredning med uppgift att kartlägga de kostnader som uppkommer i samband med begravning och undersöka om det föreligger ett behov av stöd till enskilda för sådana kostnader genom ett ökat samhällsansvar. Enligt beslutet bemyndigades det statsråd som hade till uppgift att före- dra ärenden om begravningsväsendet att tillkalla en särskild utredare för uppdraget.

Direktiven återges i bilaga 1.

För kartläggning av de tjänster i samband med begrav- ningar som genom svenska kyrkan tillhandahålls av det allmänna, och enskildas kostnader härför, har utredningen företagit en skriftlig enkätundersökning hos ett urval av de pastorat och andra kyrkliga samfälligheter som förval-

tar allmänna begravningsplatser.

För kartläggning av de tjänster vid begravningar som tillhandahålls genom enskilda företag och härmed förenade kostnader har utredningen haft upprepade kontakter med huvudsakligen Sveriges Begravningsentreprenörers Förbund (SBF) och Begravningsföreningen Fonus, vilka välvilligt ställt uppgifter och synpunkter till förfogande.

För att inhämta uppgifter och synpunkter har utredningen vidare besökt kyrkogårdsförvaltningarna i Sundbyberg och Växjö samt en av kistfabrikanterna i landet - Rydéns i Nybro AB. Utredningen har också besökt sjukhuset i Udde- valla för att informera sig om en där pågående försöks- verksamhet med tillhandahållande av en kista till lägre kostnad genom sjukhuset.

På grundval av kartläggningarna av tjänster och kostnader samt tillgängliga uppgifter och uppskattningar om den begravningshjälp som lämnas genom försäkringar m.m. har jag avslutningsvis anfört några överväganden om förut— sättningar och möjligheter att begränsa enskildas begrav— ningskostnader samt att lämna viss allmän begravnings— hjälp till enskilda.

1.1 Begravning

Begravning är i vid betydelse ett sammanhållande begrepp för de förfaranden som syftar till att med eller utan religiösa eller andra ceremonier, jordfästning, föra stoften efter avlidna till gravsättning. De åtgärder som ingår i förfarandena ankommer på och handhas i varierande omfattning av det allmänna genom svenska

kyrkan, av svenska kyrkan som trossamfund och andra trossamfund, de avlidnas anhöriga eller annars närstående och olika tjänste— och tillverkningsföretag - huvudsak- ligen begravningsentreprenörer, kistfabrikanter och grav- vårdsföretag.

Det allmänna genom svenska kyrkan har ett lagenligt ansvar för att anordna och förvalta begravningsplatser. Under vissa förutsättningar kan dock detta ansvar ankomma på borgerliga kommuner, eller därmed förenade uppgifter handhas av enskilda.

Trossamfunden svarar för de ceremonier som ingår i be— gravningen av deras medlemmar. För dem som inte tillhör något trossamfund eller inte i övrigt vill

tillämpa härför gällande ceremonier finns möjligheten att fritt välja ceremonier inom ramen för s.k. borgerlig begravning eller även helt avstå från särskilda ceremo- nier utöver de förfaranden som direkt ingår i gravsätt— ningen.

En avlidens anhöriga eller närstående förutsätts ombe- sörja att begravning kommer till stånd, såvitt möjligt med iakttagande av den avlidnes önskemål härom.

Begravningsentreprenörerna i första hand biträder de anhöriga eller närstående som har att ombesörja begrav— ningar med de härför erforderliga tjänster som de efter- frågar.

De uppgifter i fråga om begravningar som ankommer på det allmänna genom svenska kyrkan hänförs vanligen under den sammanfattande beteckningen begravningsverksamheten. Därutöver förekommer i dessa sammanhang även begreppet begravningsväsendet. I tidigare utredningar inom området har begravningsverksamheten avgränsats till att omfatta de åtgärder som har direkt samband med huvudmannaskapet för de allmänna begravningsplatserna, dvs. anordnande och förvaltning av begravningsplatserna, upplåtelser av gravrätt, kremering och gravsättning. Jordfästningar i form av begravningsgudstjänster och motsvarande ceremo— nier har inte innefattats i begravningsverksamheten utan hänförts till det vidare begreppet begravningsväsendet, som har ansetts kunna avse även bårhusväsendet och be- gravningsentreprenörernas verksamhet. 1)

Uppdraget till begravningskostnadsutredningen, som gäller både allmänna och enskilda "tjänster som förekommer i samband med en begravning", innefattar verksamheter inom det vidare begreppet begravningsväsendet. Inom den mera avgränsade begravningsverksamheten gäller det huvudsak- ligen upplåtelse av gravrätt, kremering och gravsättning och de delar av förvaltningen av begravningsplatser som har direkt samband härmed. Däremot kan det inte anses omfatta sådana uppgifter, som också ingår i förvaltningen av begravningsplatser, och som gäller fortlöpande skötsel av gravplatser. Begravning, i den mening som begreppet får anses omfattas av utredningens uppdrag, innefattar då åtgärder på begravningsplatsen fram till och med anord— nande av gravvård (gravsten). 2)

1) Se betänkandena (SOU 1978:3) Stat—kyrka (5.19), (SOU 1981:36) Begravningsverksamheten (5.17), och (SOU 1987:16) Begravningslag (5.47).

2) Här kan nämnas att i socialstyrelsens meddelandeblad nr 35/87 avseende rättsfall om socialbidrag till begrav- ningskostnader anges att gravsten numera kan anses ingå i rätten till bistånd. Under 1986 och 1987 har i kammarrätt avgjorts åtta mål som gäller bistånd till gravsten. I alla målen tillerkändes dödsboet eller enskilda dödsbo— delägare socialbidrag till kostnad för gravsten på belopp mellan 3 000 och 5 296 kr.

Inom det mera omfattande begreppet begravningsväsendet får utredningens uppdrag vidare anses innefatta jordfäst- ning i olika former, samt givetvis begravningsentrepre- nörernas verksamhet.

1.2 Befolkning och dödlighet

Befolkningen i Sverige uppgick år 1988 till ca 8,5 mil- joner personer fördelade på åldrar med ca 1,6 miljoner 0—1 år, ca 5,3 miljoner 18-64 år och ca 1,5 miljoner 65 år och uppåt. Jämfört med förhållandena tio år tidigare innebär detta en förskjutning till de högre ålders— grupperna. År 1979 fanns av befolkningen på ca 8,3 mil- joner ca 1,8 miljoner i gruppen 0—17 år, ca 5,2 miljoner i gruppen 18—64 år och ca 1,3 miljoner i gruppen 65 år och uppåt.

Antalet dödsfall var år 1988 96 743. Med vissa varia- tioner mellan enstaka år innebär detta en fortlöpande ökning. År 1979 var antalet 90 978. Av dödsfallen år 1988 inträffade 15 157 i åldrarna 16-64 år och 80 619 i åldrarna 65 år och uppåt.

Enligt prognoser från statistiska centralbyrån 1) kommer tendenserna för befolkningsutvecklingen och antalet dödsfall att stå sig under de närmaste årtiondena. sär- skilt kommer åldersgruppen från 65 år och uppåt att öka kraftigt från år 2000. Från att fram till år 2005 uppgå till ca 1,5 miljoner beräknas den öka till ca 1,6 mil- joner år 2010, ca 1,8 miljoner år 2015 och ca 1,9 miljoner år 2025. Det årliga antalet dödsfall beräknas öka från nuvarande ca 96 000 till ca 100 000 under åren 2000—2010, ca 107 000 år 2020 och ca 112 000 år 2025.

1) Med sikte på 2015, Trender och prognoser, Sveriges officiella statistik, Statistiska centralbyrån, Stockholm 1990.

I befolkningen år 1988 var drygt 7,9 miljoner svenska medborgare och drygt 0,4 miljoner utländska medborgare. Av de svenska medborgarna tillhörde drygt 0,5 miljoner eller 6,5 procent inte svenska kyrkan. För de utländska medborgarna var motsvarande ca 0,3 miljoner eller 71,0 procent. I den totala befolkningen tillhörde således drygt 0,8 miljoner eller 9,8 procent inte svenska kyrkan. Jämfört med år 1979 innebär detta såväl absolut som relativt en ökning, från inte fullt 0,6 miljoner eller 6,9 procent.

I detta sammanhang kan även nämnas att bland de utländska medborgarna var andelen för åldersgruppen 65 år och uppåt betydligt mindre än i den totala befolkningen, 3,8 pro- cent mot 17,8 procent.

Antalet jordfästningar i svenska kyrkans ordning uppgick år 1988 till 89 226, vilket motsvarade 92,2 procent av antalet dödsfall. Antalet jordfästningar eller motsvaran— de i annan ordning var 7 517. Andelen jordfästningar i svenska kyrkans ordning har fortlöpande minskat från 1979, då den var 93,5 procent. Antalet sådana jordfäst— ningar var då 85 079, medan motsvarande i annan ordning var 5 899.

De andra trossamfund än svenska kyrkan som finns i Sverige hade år 1988 ett samlat medlemsantal på uppskatt— ningsvis ca 615 000 (år 1969 ca 440 000). De fördelade sig huvudsakligen på svenska frikyrkosamfund med ca 300 000 (ca 330 000) medlemmar, andra protestantiska kyrko— samfund med ca 23 000 (10 000) medlemmar, romersk- katolska kyrkan med ca 135 000 (ca 54 000) medlemmar, ortodoxa och orientaliska kyrkor med ca 88 000 (ca 15 000) medlemmar, judiska församlingar med ca 9 000 (ca 15 000) medlemmar och islamiska församlingar med ca 57 000 (ca 10 000) medlemmar.

Utvecklingen sedan år 1969 har inneburit att, medan de svenska frikyrkosamfunden i stort sett har behållit ett oförändrat medlemsantal och de judiska församlingarna minskat i storlek, har de övriga trossamfunden ökat i medlemsantal. störst i absoluta tal har ökningen varit i den romersk-katolska kyrkan och i de ortodoxa kyrkorna. Relativt sett har ökningen varit störst i de islamiska

församlingarna.

När det gäller de svenska frikyrkosamfunden torde upp— skattningsvis omkring hälften av deras medlemmar också tillhöra svenska kyrkan. På grundval härav och uppgifter- na om antalet medlemmar i svenska kyrkan och andra tros- samfund kan mycket grovt uppskattas att ca 350 000 invå— nare i landet inte är medlemmar i något trossamfund.

För närmare uppgifter om förhållanden och utveckling i frågor om befolkning, dödlighet, tillhörighet till olika trossamfund m.m. hänvisas till tabellerna 1—6 i bilaga 2.

1.3 Verksamhet genom det allmänna

1.3.1 Ansvar och uppgifter

Ansvar och uppgifter för det allmänna i fråga om begrav— ningstjänster regleras i olika författningar. Grund— läggande bestämmelser ges i lagen (1957:585) om jordfäst- ning, lagen (1963:537) om gravrätt, församlingslagen (1988:180) och begravningskungörelsen (1963:540). I andra författningar ges bestämmelser som i särskilda avseenden berör utformning och utförande av begravningar. När det gäller frågor om bestridande av kostnader för begrav- ningstjänster gäller det bl.a. socialtjänstlagen (1980:620), förmånsrättslagen (1970:979) och folkbok— föringslagen (1967:198), miljöskyddslagen (1969:387),

arbetsmiljölagen (1977:1160), arbetsmiljöförordningen (1977:1166), lagen om kulturminnen m.m. (l988:950) och obduktionslagen (1975:191).

Jordfästningslagen föreskriver att avliden får gravsättas endast på kyrkogård eller annan allmän begravningsplats, som blivit för sådant ändamål behörigen anordnad och invigd, eller på enskild begravningsplats. (25) Efter eldbegängelse får dock avlidens aska i stället för att gravsättas nedgrävas eller utströs inom minneslund eller efter tillstånd av länsstyrelsen utströs på plats som inte är begravningsplats. (25 och begravningskungörelsen 255, 2 mom) Rätt till gravsättning på allmän begravnings- plats skall inte vara beroende av att den avlidne till- hörde visst trossamfund eller att jordfästning ägt rum eller förrättats i viss ordning. (45)

En grundläggande utgångspunkt i jordfästningslagen är att en avlidens önskan om jordfästning och gravsättning bör, så vitt möjligt, iakttagas av den som i egenskap av anhörig eller närstående eller eljest ombesörjer begrav—

ningen. (15)

Gravrättslagen anger vad som förstås med begravnings- plats. Allmän begravningsplats är av församling eller annan kommun eller eljest av det allmänna anordnad, be- hörigen invigd kyrkogård, annan begravningsplats, urn— gård, urnhall, urnmur, kolumbarium, minneslund eller annan sådan anläggning. Enskild begravningsplats är en plats som tillhör annat trossamfund än svenska kyrkan eller någon annan enskild, och som behörigen har anord— nats för förvaring av avlidnas stoft eller aska eller för utströende av avlidnas aska. (15)

Det åligger församling eller, om regeringen för särskilt fall har förordnat om det, borgerlig kommun att hålla

allmän begravningsplats med erforderligt antal gravplat— ser av vedertagen typ. Fråga huruvida och på vilka vill- kor enskild begravningsplats får anordnas prövas av rege-

ringen. (25)

I Stockholms kommun är den borgerliga kommunen huvudman för det stora flertalet av begravningsplatserna. Tranås kommun är huvudman för två begravningsplatser och Solna kommun för en begravningsplats. Vid sidan härav förekom— mer på flera håll samarbete mellan församlingar och borgerliga kommuner vid förvaltning och drift av begrav—

ningsplatser.

Församlingslagen gäller för församlingar och kyrkliga samfälligheter inom svenska kyrkan, vilka betecknas som kyrkliga kommuner. Lagen anger bl.a. vilka angelägenheter en församling får sköta själv eller i samverkan med andra församlingar. En sådan angelägenhet är anläggande och underhåll av begravningsplatser, om inte regeringen för särskilt fall beslutar att uppgiften skall ankomma på en borgerlig kommun (1 kap. 35). När en församling utgör ett pastorat (enförsamlingspastorat) sköter församlingen själv denna angelägenhet. (45) När flera församlingar utgör ett pastorat (flerförsamlingspastorat) skall bl.a. uppgifterna avseende begravningsplatser skötas av en kyrklig samfällighet, som består av alla församlingarna i pastoratet (pastoratssamfällighet). (55) Därutöver får bl.a. dessa uppgifter även skötas av en kyrklig samfäl— lighet som bildas av församlingarna inom flera pastorat (flerpastoratssamfällighet). (65) Före den 1 januari 1989 ankom uppgifterna avseende begravningsplatser i första hand på de skilda församlingarna.

När det gäller ansvar för att tillhandahålla begravnings- platser för icke kristna trosbekännare angavs i ett mo- tivuttalande till ny församlingslag (prop. 1987/88:31)

att 1982 års kyrkokommitte föreslagit att denna uppgift skulle läggas på den kyrkliga samfällighet som utgörs av alla församlingarna i ett stift (stiftssamfällighet).

Departementschefen anslöt sig i sak till kommitténs för- slag, men ansåg att uppgiften borde regleras i en sär- skild 1ag. Han avsåg att återkomma i ett annat samman- hang.

En5kilda begravningsplatser finns endast i ett fåtal. Några tillhör katolska kyrkan och judiska församlingar, men det förekommer också sådana som tillhör familjer, sammanslutningar eller stiftelser.

Jordfästningslagen, gravrättslagen och begravningskun— görelsen innehåller vidare detaljerade bestämmelser om förvaltning av begravningsplats, gravrätt, gravplats, dödsbevis, jordfästning, kremering, gravsättning m.m.

En begravning omfattar vanligen, men inte alltid, de två skilda leden jordfästning och gravsättning.

Jordfästning är en särskild, vanligern religiös, akt. Den kan förrättas i svenska kyrkans eller något annat tros— samfunds ordning. Akten kan också vara utan religiösa in- slag och utföras i form av vad som brukar betecknas som "borgerlig begravning". En särskild jordfästningsakt behöver inte heller alls förrättas.

Gravsättning innebär att stoftet eller askan efter en avliden tas om hand. Den får, som nämnts, endast ske på en allmän eller enskild begravningsplats. Aska efter avliden får därutöver, som också nämnts, i stället ned- grävas eller utströs i särskilt angivna former.

Ett W har av regeringen 1 juni 1990 överlämnats till lagrådet för yttrande. Den före- slagna lagen bygger i sina huvuddrag i sak på den nuva- rande begravningslagstiftningen. Den skall sålunda er- sätta jordföstningslagen, gravrättslagen och delvis begravningskungörelsen.

I de i det föregående angivna förhållandena innebär för- slaget i huvudsak följande ändringar.

Invigning av en allmän begravningsplats skall inte längre vara obligatorisk.

stiftsamfölligheterna inom svenska kyrkan skall ha ansva- ret för att det finns allmänna begravningsplatser und särskilda gravplatser för dem som inte tillhör något kristet trossamfund.

Enskilda begravningsplatser skall bara få anordnas av trossamfund och stiftelser.

Den nya lagen avses träda i kraft den 1 januari 1991. Stiftssaafålligheternas ansvar för gravplatser för den som inte tillhör något kristet trossamfund skall dock inträda först den 1 januari 1993.

1.3.2 Organisation och verksamhet

Begravningskostnadsutredningen har för sin kartläggning av de tjänster i samband med begravningar som tillhanda- hålls av det allmänna gjort en skriftlig enkåtundereök- ning av begravningsverksamheten i första hand år 1989 hos ett urval pastorat och kyrkliga samfälligheter som fr.o.- år 1979 förvaltar allmänna begravningsplatser. Under- sökningen har utformats så att den medger jämförelser med en motsvarande undersökning avseende år 1989 som år 1980

gjordes av utredningen om begravningsverksamheten och presenterades i betänkandet (SOU 1981:36) Begravnings- verksamheten. Härigenom har olika utvecklingstendenser kunnat belysas. Enkätundersökningens genomförande och resultat redovisas närmare i pilggg_;4 I det följande lämnas några översiktligt sammanfattande uppgifter.

mmm:

Inför undersökningen beräknades antalet pastorat och samfälligheter (förvaltningsenheter) med ansvar för allmänna begravningsplatser år 1989 vara 964. Därtill kom tre borgerliga kommuner med sådant ansvar.

De uppgifter som har erhållits från urvalet av förvalt— ningsenheter har räknats upp till och redovisats på riks- nivå. Det innebär att angivna värden är i viss mån unge- förliga.

Förvaltningsenheterna har i undersökningen delats upp i tre grupper efter folkmängd hos enheterna. I undersök— ningen för år 1979 redovisades fyra grupper. Med hänsyn till att begravningsverksamheten fr.o.m år 1989 ankommer på pastoraten och antalet förvaltningsenheter härigenom minskat kraftigt har de två grupperna med de minsta en— heterna i den tidigare undersökningen nu förts samman till en grupp.

De tre grupperna av förvaltningsenheter är en grupp för de minsta enheterna med upp till 9999 invånare, en grupp för mellanstora enheter med 10 000 - 29 999 invånare och en grupp för de största enheterna med 30 000 invånare och uppåt.

Allmänna begravningsplatser

Enligt undersökningen fanns det år 1989 ca 3 275 allmänna begravningsplatser under huvudmannaskap av svenska kyrkan och 12 hos borgerlig kommun. Det stora flertalet härav eller ca 2 540 fanns hos de små förvaltningsenheterna med mindre än 10 000 invånare. I fråga om totalantalet inne- bär detta ingen nämnvärd förändring mot förhållandena år 1979.

Minneslundar

Hos ca 520 förvaltningsenheter fanns sammanlagt ca 750 minneslundar. Detta innebär betydligt mer än en fördubb- ling sedan år 1979 då motsvarande var ca 220 och ca 300. Ökningen gäller förvaltningsenheter av alla storlekar men är avsevärt mindre hos de största enheterna, som redan tidigare hade minneslundar i stor omfattning och nu alla har sådana. Nya minneslundar projekteras också i avsevärd omfattning, såväl hos enheter som redan har sådana som

hos dem som inte har.

Gravsättning i olika former

Gravsättning sker i tre former - i kistgrav (jordbegrav— ning), i urngrav och i minneslund. De båda senare former- na föregås av eldbegängelse (kremering). (Det har dock förts fram tankar på att införa jordbegravning i en mot- svarighet till minneslund.)

I hela landet tillämpades år 1988 jordbegravning i 41 procent av antalet begravningar (inkl. Stockholms kom- mun), urngravsättning i 42 procent och gravsättning i minneslund i 17 procent. Variationerna var dock betydande mellan de skilda stiften och grupperna av olika stora förvaltningsenheter. Mellan stiften varierade andelen

jordbegravning från 85 procent (visby stift) till 20 procent (Stockholms stift; i Stockholms kommun 10 pro— cent). För urngravsättningar låg variationerna mellan 15 procent (Luleå och Visby stift) och 53 procent (Västerås stift), och för gravsättning i minneslund mellan 0 pro- cent (Visby stift) och 31 procent (Stockholms stift; i Stockholms kommun 38 procent). När det gäller grupperna av förvaltningsenheter var andelen i jordbegravningar störst med 64 procent i gruppen med de minsta enheterna, mindre med 37 procent i mellangruppen och minst med 23 procent i gruppen med de största enheterna. För gravsätt— ning i urngrav och minneslund var mönstret då det mot- satta med resp. 32, 46 och 50 procent för urngravsätt- ning, och 5, 17 och 30 procent för minneslund.

Jämfört med förhållandena år 1979 har totalt sett skett en betydande förskjutning från jordbegravning till grav— sättning i urngrav och minneslund. Andelen för jordbe- gravning har minskat från 55 till 44_ procent (exkl. Stockholms kommun). Utvecklingen är likartad i alla stift och grupper av förvaltningsenheter, men med variationer i styrka. Relativt sett är den störst hos de minsta för- valtningsenheterna. Där har minskningen av andelen jord- begravningar i första hand lett till en ökning av andelen urngravsättningar. Hos de större förvaltningsenheterna har även andelen för urngravsättning minskat genom en be— tydande ökning för gravsättning i minneslund.

Eldbegängelse

Ur uppgifterna från undersökningen kan utläsas att an— delen eldbegängelser (kremeringar) av antalet avlidna för hela landet år 1988 var 58,4 procent med variationer mellan 36,3 procent i gruppen med de minsta förvaltnings- enheterna, 63,3 procent i mellangruppen och 77,4 procent (inkl. Stockholms kommun 80,2 procent) i gruppen med de

största enheterna. År 1979 var andelen för hela landet 45,1 procent och för de tre grupperna av förvaltningsen- heter resp. 22,7, 56,2 och 69,8 procent.

Enligt statistik över eldbegängelser som presenterats i tidningen Kyrkogården låg eldbegängelsefrekvensen för hela landet är 1988 på 58,3 procent, vilket motsvarade 56 366 kremeringar. För orter med eget krematorium var

frekvensen 77,6 procent.

Enligt undersökningen hade endast omkring 80 eller ca 8 procent av de 964 kyrkliga förvaltningsenheterna tillgång till krematorium inom det egna förvaltningsområdet. Därtill kom 3 krematorier i Stockholms kommun. Krema— torier finns endast hos de mellanstora och stora förvalt- ningsenheterna och fördelar sig med ungefär hälften på

vardera gruppen. Gravrätt

Gravrätt för kist— och urngravplatser upplåts numera i flertalet fall för 25 år. För hela landet tillämpas denna tid av 62 procent av förvaltningsenheterna. I de stora enheterna gäller det 92 procent av enheterna, i de mellanstora 68 procent och i de små 55 procent. Den där- näst vanligaste upplåtelsetiden är 50 år. Den förekommer i 29 procent av de små förvaltningsenheterna och i 16 procent av de mellanstora och stora enheterna.

Jämfört med år 1979 har det skett en betydande koncentration till upplåtelsetiden 25 år. Då var längre tider på upp till 50 år betydligt vanligare — i ca 70 procent av alla förvaltningsenheter mot nu ca 40 procent.

Det helt övervägande flertalet förvaltningsenheter, 98 procent, upplåter gravrätt även till icke församlingsbor. I de små enheterna med mindre än 10 000 invånare gäller det 99 procent och i de större enheterna ca 95 procent. Upplåtelsen sker i enheterna med mindre än 30 000 in— vånare helt utan villkor i nära 60 procent av enheterna. I de större enheterna sker det i inte fullt 30 procent av dem. I de fall det förekommer villkor för upplåtelse till icke församlingsbor är det vanligaste att en särskild eller förhöjd avgift tas ut för dessa. Det gäller hos 42 procent av de stora förvaltningsenheterna, hos 36 procent av de mellanstora och 27 procent av de små. Andra före- kommande villkor för upplåtelse till icke församlingsbor är olika slag av särskild anknytning till församlingen.

Jämfört med år 1979 har det inte skett annan förändring än att kraven på särskild anknytning torde ha minskat avsevärt, från i totalt nära 30 procent av förvaltnings— enheterna till i mindre än 10 procent av dessa.

Gravöppning

Gravöppning är en uppgift som helt ankommer på alla förvaltningsenheter och utgör en integrerad del i deras ansvar för att hålla allmänna begravningsplatser med erforderligt antal gravplatser.

Transporter

De transporter av kistor och urnor som är ofrånkomliga i samband med begravningar ombesörjs vanligen inte av de kyrkliga förvaltningsenheterna. Det förekommer dock i viss utsträckning att dessa helt eller delvis bekostar sådana transporter. Det gäller då främst transport av kista från bårhus till begravningsplats och därifrån till krematorium, samt av urna från krematorium till begrav—

ningsplats. I stort sett förekommer detta i 20 — 30 procent av alla förvaltningsenheter med i fråga om vissa transporter större andelar i de mellanstora och stora förvaltningsenheterna.

Jämfört med år 1979 har andelen förvaltningsenheter som bekostar olika transporter allmänt sett ökat något. För transporter av kistor har det dock skett en minskning i de mellanstora och stora enheterna.

Jordfästning

Anordnande av jordfästningar är en verksamhet som enligt vad som tidigare (avsnitt 1.1) berörts inte innefattas i svenska kyrkans begravningsverksamhet, men väl i kyrkans uppgifter inom det vidare begreppet begravningsväsendet. I svenska kyrkans verksamhet är det närmast att hänföra

till vad som brukar betecknas som församlingsverksamhet.

Grundläggande bestämmelser om jordfästning inom svenska kyrkan ges i jordfästningslagen (1957:585). I denna anges bl.a. följande.

Avliden som var medlem av svenska kyrkan skall jordfästas i kyrkans ordning, om ej annat följer av den avlidnes egen särskilda önskan eller anslutning till visst annat trossamfund. Jordfästningen skall äga rum i den försam— ling, där den avlidne var kyrkobokförd eller dödsfallet inträffade. Om det "åstundas" får dock jordfästningen förrättas i annan församling. (75)

Även om den avlidne inte tillhörde svenska kyrkan får, på framställning av den som ombesörjer begravningen, jord- fästning förrättas i kyrkans ordning, om den avlidne önskat sådan jordfästning eller det eljest föreligger skäl därtill. (es)

Jordfästning i svenska kyrkans ordning förrättas i kyrko- rum som invigts för kyrkans gudstjänst, eller också på kyrkogård eller annan begravningsplats, eller i begrav- ningskapell, krematorium, eller annat rum som inrättats för sådant ändamål. (95)

Anordnande av jordfästning för avliden som tillhörde församlingen är en sådan församlingsangelägenhet som enligt församlingslagen (1988:180) ankommer på försam- lingen att sköta inom ramen för "främjande av kyrkans

gudstjänstliv".

Begravning hos andra trossamfund

Av bestämmelser i gravrättslagen och jordfästningslagen följer, som tidigare (avsnitt 1.3.1) berörts, skyldighet för huvudman för allmän begravningsplats att på denna ombesörja gravsättning av alla avlidna oavsett om de tillhör visst trossamfund eller omfattar någon religiös åskådning i övrigt.

Någon lagenlig skyldighet finns inte att tillgodose önskemål och behov från andra trossamfund än svenska kyrkan i fråga om att tillhandahålla och utforma begrav— ningsplatser och gravsättningsförfaranden.

Önskemålen och behoven från de olika trossamfunden har lett till att de själva eller huvudmännen för de allmänna begravningsplatserna i viss utsträckning vidtagit åtgär— der för att tillgodose dessa.

Mest långtgående är dessa när det gäller judiska tros— bekännare. Enligt judisk tro skall en begravningsplats finnas för all framtid. För att säkerställa detta driver de judiska församlingarna i Stockholm, Göteborg, Malmö

och Norrköping enskilda begravningsplatser. I regel be— gravs inte judar på andra begravningsplatser än dessa. Med särskilda avgränsningar kan dock allmänna begrav- ningsplatser även användas för judar.

För islamiska trosbekännare finns inte något särskilt förbud att begravas på en allmän begravningsplats. Grav— platserna bör emellertid vara samlade och väl avskilda inom ett särskilt område samt i princip handhas av mus- limer, även om de ligger i nära anslutning till den allmänna begravningsplatsen.

Önskemål om avskilda begravningsplatser eller delar av allmänna begravningsplatser finns även hos romersk-

katolska kyrkan och de ortodoxa kyrkorna.

Enligt utredningens undersökning kan särskilt område på begravningsplats för annat trossamfund beräknas finnas endast hos 25 eller 2,6 procent av förvaltningsenheterna inom svenska kyrkan. Därutöver finns sådana särskilda områden i Stockholms kommun. De förvaltningsenheter som har avdelat särskilda områden är uteslutande mellanstora och framför allt stora enheter. Bland de stora har 14 enheter eller 35 procent (med Stockholms kommun 15 en— heter) sådana områden. Bland de mellanstora finns det hos 11 enheter eller 9 procent. Jämfört med år 1979 innebär dessa förhållanden i stort sett en fördubbling av antalet enheter med tillgång till särskilda områden för andra trossamfund. ökningen har varit störst hos de mellanstora förvaltningsenheterna.

Betydligt vanligare är att förvaltningsenheterna till- handahåller lokaler för jordfästning eller motsvarande i annan än svenska kyrkans ordning. Sammantaget gäller det 332 (med Stockholms kommun 333) eller 34 procent av alla enheter. Framför allt tillhandahålls sådana lokaler hos

de mellanstora och stora enheterna, hos resp. 76 och 33 enheter eller 61 och 82 procent av dessa. De lokaler det gäller är vanligen gravkapell, bisättningsrum och andra lokaler i anslutning till krematorier, samt församlings- salar. Jämfört med år 1979 är den absoluta tillgången på särskilda lokaler för andra trossamfund i stort sett oförändrad. Genom minskningen av framför allt antalet små enheter har dock relativt sett skett en ökning.

Här kan även nämnas att kyrkorum som har invigts för svenska kyrkans gudstjänst får upplåtas för jordfästning i annan ordning än kyrkans enligt lagen (1982:377) om tillfällig upplåtelse av kyrka. (105) Enligt denna lag prövas sådan upplåtelse av församlingens kyrkoråd. Upp- låtelse för en kyrklig förrättning som avser någon som tillhör församlingen får vägras endast under särskilda förutsättningar. Det gäller om upplåtelsen avser ändamål som kränker kyrkorummets helgd o.d. eller är oförenligt med svenska kyrkans ordning.

Möjligheten att använda kyrkorum för jordfästning i annan än svenska kyrkans ordning är huvudsakligen endast aktuell för de svenska frikyrkosamfunden.

Borgerlig begravning

Borgerlig begravning sker allmänt sett i mycket liten utsträckning. Även om det förekommer i 350 eller 36 pro— cent av förvaltningsenheterna är antalet litet, totalt endast drygt 900 år 1988 eller 1 procent av alla döds- fall. Det övervägande flertalet borgerliga begravningar sker i de stora förvaltningsenheterna där antalet var drygt 600. I de mellanstora enheterna var det knappt 200 och i de små något över 100. Särskilt utsedda officianter för borgerlig begraVning finns inte i alla enheter där sådan begravning förekommer. Jämfört med år 1979 innebär

förhållandena i båda avaeendena en relativt sett inte obetydlig ökning.

Sammanfattning

Hed anknytning till i stort uppskattade antal invånare i landet som omfattas härav kan olika förhållanden !. be- gravningsverksamheten hos pastorat och samfälligheter inom svenska kyrkan samt stockholms kommun sammanfattas enligt nedanstående sammanställning.

Avdelarav'hefolhdrqmiolihsmmodlsmWndattuw avmmfmimnmmmmmamm kmammisertalinvåmre).

Dödsfall år 1988

Gravsättning i -kistgrav(jordbegravnirq)

-mixmesltni

Tillgång till särskild begravnimsplats föranl- ra trosbekämane

Tillgårg till lokal för jordfästning i aman än svenska kyrkans ordrung

Tillgång till samen: officiant för borgerlig beem/nns

Någon fullständig samlad redovisning för pastoratens/för- samlingarnas och de kyrkliga samfälligheternas (de kyrk- liga kommunernas) utgifter och inkomster i begravnings- verkskamhet och begravningsväsende finns inte. I den officiella statistiken publiceras vart annat år samman- ställningar som grundas på särskilt inhämtade uppgifter från ett urval av 600 församlingar, som räknas upp till rikstotaler. Den senast publicerade statistiken avser förhållandena år 1987. 1)

Beräkningar av de kyrkliga kommunernas utgifter och inkomster har vidare i olika sammanhang tidigare före— tagits och redovisats av skilda utredningar. Senast redovisade utredningen om begravningsverksamheten upp- gifter ur den officiella statistiken för år 1978. Utred- ningen hänvisade också till beräkningar som hade gjorts av 1968 års beredning om stat och kyrka och i anslutning till överläggningarna i frågan stat—kyrka år 1978. 2)

såväl i den officiella statistiken som i de särskilda undersökningarna omfattar begreppet begravningsverksamhet såväl omhändertagande av stoft, dvs. transporter, bisätt- ning, kremering och gravsättning (i kist- eller urngrav och minneslund), som anläggning och vård av begravnings- platser med tillhörande särskilda byggnader och anlägg- ningar, samt all verksamhet i fråga om skötsel m.m. som berör gravplatserna. Begreppet omfattar således mera än vad som tidigare (avsnitt 1.1) har angetts böra anses innefattas i utredningens uppdrag. Främst gäller det då skötsel av gravplatser. Den i statistiken m.m. avsedda begravningsverksamheten omfattar ! andra sidan inte en- ordnande av jordfästningar o.d. som också tidigare har angetts ingå i utredningens uppdrag.

1) Kommunernas finanser 1987, Sveriges officiella stati- stik, statistiska centralbyrån

2) Betänkandet Begravningsverksamheten (SOU 1981:36 s. 19 och s. 51 ff). Hänvisningarna till tidigare beräkningar avsåg betänkandet Kyrkan kostar (SOU 1971:29 s. 27 och s. 66 f), betänkandet Samhälle och trossamfund (SOU 1972:37 s. 49 ff) och betänkandet stat-kyrka, bilaga 2-12 (SOU 1978:3 s. 55 ff).

Vid sidan av den osäkerhet som följer härav när det gäller utredningens uppdrag att kartlägga kostnaderna för "tjänster som förekommer i samband med en begrav- ning", föreligger även andra osäkerheter i förekommande statistik och beräkningar. De hänför sig till brister i underlaqen på grund av bl.a. skiftande redovisningsför- faranden i förvaltningarna, och nödvändigheten av att göra uppskattningsvisa och erfarenhetsmässiga fördel- ningar av gemensamma kostnader på skilda ändamål och verksamheter.

Under angivna förhållanden är det således inte möjligt att göra en i olika avseenden fullständig och rättvisande beräkning av de kyrkliga kommunernas kostnader för be— gravningsverksamhet och begravningsväsende. Till stor del måste det i stället bli fråga om överslagsberäkningar och uppskattningar.

Enligt den officiella statistiken och beräkningarna i 1968 års beredning om stat och kyrka uppgick de kyrkliga kommunernas utgifter och inkomster i begravningsverksam- het och begravningsväsende åren 1969, 1978 och 1987 till belopp m.m. som framgår av nedanstående sammanställning.

De kyrkliga kommmer-nas utgifter och inkcsster i begravnirxgsverksanhet och begrav— ! ningsväsende åren 1969,1978 cdi 1987.

1987 1978 1969

Utgifts- och inkcxrstslag Milj.kr. Kr/inv Milchr. Kr/inv Milj.kr. Kr/inv Driftkostnader brutto 878 113 , 7 355 46, 5 167 20, 9 Driftintäkter & j_; 4; Driftjcostnader netto 740 294 124 Kapitalutgifter brutto 251 32,5 121 15,8 31 3,9 Kapitalinkcmster _;g _2; 1_2 Kapitalutgifter netto 213 98 19 Summa utgifter 1129 146,2 476 62,3 198 24,8 brutto (drift— kostnader och kapitalutgifter) Summa inkonster 15 _85 25 brutto (drift—

intäkter och kapitalinkcmster) Summa utgifter 953 123 ,4 392 51,3 143 17,8 netto Bruttoutgiftenns andel av kyrko- kcxmunernas totala utgifter (procent) 16,2 16,2 19,8 Nettoutgifternas andel av kyrko- kammnen'xas totala nettcutgifter .

(procent) 17,1 20,1 23,2 Medelskattedebiterin; per skattekrona i kyrkokamnnerna (kr)

— totalt 1,10 0,97 0,81 — för begravnings-

verksamhet 0,19 0,19 0,19

Summa utgifter per gravsättning (kr)

- brutto 12,2 5,3 2,4 — netto 10,3 4,5 1,7

De angivna värdena avser alla kyrkliga kommuner samman- tagna. Undersökningarna i 1968 års beredning om stat och kyrka och i anslutning till överläggningarna i frågan stat-kyrka år 1978 visade, att det förelåg stora varia- tioner i storlek och fördelning av utgifter och inkomster i begravningsverksamheten mellan förvaltningsenheter i skilda delar av landet och av olika storlek. År 1969 var t.ex. bruttodriftkostnaden i genomsnitt per invånare i hela landet inte fullt 21 kr, medan den hos vissa små förvaltningsenheter var över 36 kr, drygt 18 kr hos mellanstora och nära 27 kr hos de största. För år 1978 iakttogs bl.a. variationer i genomsnittskostnader per invånare på mellan drygt 19 kr och nära 32 kr.

utgifterna per gravsättning har under hela perioden 1969- 1987 ökat mer än konsumentprisindex. För bruttoutgifterna rörde det sig om ca 18 procent mer, vilka huvudsakligen hänförde sig till åren 1978—1987. För nettoutgifterna var ökningen utöver index ca 40 procent. Därav föll omkring två tredjedelar på åren 1969—1978 och en tredjedel på åren 1978-1987. Den kraftigare ökningen av nettoutgift- erna synes ha varit en följd av att driftintäkterna från avgifter o.d. inte har ökat i takt med den allmänna pris- utvecklingen.

Stockholms kommun som huvudman för begravningsverksamhet hade år 1987 i denna verksamhet utgifter för drift, in- vesteringar och kapitaltjänstkostnader på 65,7 milj. kr, samt inkomster genom avgifter m.m. på 20,4 milj. kr. Bland utgifterna ingick ett bidrag till de judiska och katolska församlingarna på 1,2 milj. kr. Bland inkomster— na utgjorde avgifterna 12,8 milj. kr. Kommunens nettout- gifter för begravningsverksamheten var således 45,3 milj.kr. Det motsvarade ca 68 kr per invånare eller i skattedebitering ca 0,10 kr per skattekrona. utgifterna per gravsättning var i tusental kr brutto 8,7 och netto 6,0. I Tranås kommun uppgick utgifterna för begravnings- verksamheten till brutto något mer än 0,7 milj. kr och netto inte fullt 0,6 milj. kr.

Sammantaget för hela landet kan således för år 1987 utgifterna för den kyrkokommunala och i Stockholm kom- munala begravningsverksamheten uppskattas till ca 1 175 milj. kr och inkomsterna till ca 195 milj. kr. som ovan nämnts innefattas inte häri jordfästningar. Däremot ingår skötsel av gravplatser som inte är en verksamhet i direkt samband med begravningar.

En uppskattning av de kyrkokommunala utgifterna för jordfästningar kan göras på grundval av de beräkningar av självkostnader som Svenska kyrkans kyrkogårdsdelegation presenterat till ledning för taxesättning i systemet med s.k. begravningsclearing (om detta system se närmare avsnitt 2.2.3 1 det följande). Enligt dessa beräkningar uppgick kostnaderna för en jordfästning till ca 1 350 kr år 1989. Häri innefattades upplåtelse av kyrka/kapell och tjänster av officiant och kyrkomusiker. Med ca 86 000 jordfästningar i svenska kyrkans ordning skulle detta innebära kyrkokommunala utgifter på ca 115 milj. kr.

Jordfästningar och de kyrkokommunala tjänsterna i anslut- ning härtill liksom gravsättning är vanligen kostnads- fria för församlingsbor. För skötsel av gravplatser uttas däremot i regel avgifter. Det bör kunna antagas att redo- visade inkomster från avgifter till övervägande del kan hänföras till skötsel av gravplatser. Om avgifterna för denna skötsel uppskattas till ca 140 milj. kr, och förut— sätts täcka kostnaderna härför, skulle de samlade kom- munala utgifterna för begravningar år 1987 kunna upp- skattas till brutto (l 175+115—l40=) ca 1 150 milj. kr och netto (1 175+115—195=) ca 1 095 milj. kr.

En jämförelse mellan begravningskostnaderna hos kyrkokom- munerna och i Stockholms kommun såsom de kommer till uttryck i kostnader per invånare och gravsättning samt skattedebitering visar väsentligt lägre tal för Stock- holms kommun. Åtminstone till en del torde detta kunna förklaras av att Stockholms kommun till större del än

kyrkokommunerna finansierar verksamheten genom uttag av avgifter och av att andelen av de mindre kostnadskrävande gravsättningarna i urngravar och minneslund är väsentligt större i Stockholms kommun.

1.4 Verksamhet genom gnskilga

Tjänster i samband med begravningar som inte ankommer på det allmänna tillhandahålls huvudsakligen genom begrav- ningsentreprenörer/begravningsbyråer. Dessa svarar för detaljförsäljning av kistor och urnor och olika praktiska arrangemang vid begravningar. Det gäller sådant som er- forderliga kontakter med myndigheter för anmälningar och tillstånd, beställningar av lokaler för jordfästningar och motsvarande, upplåtelse av gravrätt, omhändertagande och transporter av avlidna inför och i samband med bi- sättning, jordfästning, kremering och gravsättning samt biträde med olika andra åtgärder i samband härmed m.m. Byråerna förmedlar vidare tjänster som tillhandahålls av andra enskilda. Det gäller bl.a. införande av tidnings- annonser om dödsfall, balsamerings— och svepningsarbeten, anskaffning av blomsterdekorationer, engagerande av musi- ker och sångare och anordnande av förtäring vid minnes- stunder.

Bland enskilda med särskild inriktning på att genom be- gravningsbyråerna eller direkt tillhandahålla tjänster i samband med begravningar bör nämnas tillverkare av lik— kistor och gravvårdar.

En avlidens anhöriga eller andra närstående som ombesör- jer begravning kan i stället för att anlita en begrav— ningsbyrå själva helt eller delvis fullgöra de uppgifter som byråerna erbjuder.

1.4.1 Begravningsentreprenörer

Begravningsentreprenörerna utgörs av omkring 450 privata begravningsbyråer samt kooperativa Begravningsföreningen Fonus med omkring 250 försäljningsställen. Fonus bedriver verksamhet i fyra ekonomiska föreningar - Fonus Stock- holm (Fonus Riks), Fonus Nordöstra Götaland (Norrköping), Fonus Trollhättan och Fonus Mellannorrland (Sundsvall).

Antalet begravningsbyråer har minskat under de senaste åren och den tendensen kommer sannolikt att fortsätta. Utvecklingen går mot allt större enheter. Fonus har under den senaste tioårsperioden ökat sin marknadsandel med nära en procent årligen, till en del genom övertagande av privata byråer.

Den totala omsättningen i begravningsbranschens entrepre- nörsled kan beräknas till ca 1 100 milj. kr år 1990 sam- tidigt som branschens leverantörsled beräknas omsätta ca 135 milj. kr på sin huvudproduktion, tillverkning av kistor.

De privata byråerna utför drygt 60 000 begravningsuppdrag årligen, motsvarande ca två tredjedelar av totala antalet uppdrag. Omsättningen beräknas uppgå till omkring 500 milj.kr., vilket innebär att den genomsnittliga omsätt- ningen i en privat begravningsbyrå uppgår till omkring 1 milj.kr. Ungefär hälften av byråerna drivs av ägaren och dennes familj utan övriga anställda. I övriga byråer varierar antalet anställda mellan en och tio personer. Gemensamt för samtliga begravningsbyråer är att de regel— mässigt anlitar ett stort antal uppdragstagare, dvs. sångare, musiker, bärare m.fl.

Fonusrörelsen utför omkring en tredjedel av begravnings- uppdragen eller knappt 35 000. Företaget budgeterar 400 milj.kr. i omsättning för år 1990 och antalet hel- och deltidsanställda är omkring 700 personer. Även Fonus anlitar ett stort antal uppdragstagare.

Fonus Riks har beställningskontor i hela landet utom på orter där de övriga tre Fonus-föreningarna är verksamma. Fonus Riks har huvudkontor i Stockholm och regionkontor i Stockholm, Västerås, Gävle, Jönköping, Malmö, Göteborg och Skellefteå. Dessutom finns regionala avdelningskon- tor. I föreningen tecknas medlemskap per andel, f.n.

200 kr. Föreningen har ca 3 000 medlemmar - bland andra märks HSB, Folksam, fackliga organisationer, pensionärs— förbund och konsumentföreningar. Utbildningsverksamhet bedrivs genom Fonusskolan och KF-skolan Vår Gård. Skilt från begravningsbyråverksamheten erbjuder Fonus även tjänster i fråga om bouppteckningar och gravvårdar. Bo- uppteckningsuppdrag genererar vanligen följduppdrag som arvskifte, boutredningar och testamenten. Det totala antalet bouppteckningsuppdrag per år beräknas till 75 000. Av dessa svarar Fonus genom 50-talet anställda jurister för omkring 20 procent eller 15 000 uppdrag. Även många privata byråer erbjuder motsvarande tjänster, endera genom egen personal eller genom förmedling av uppdrag till banker. _

De privata byråerna organisaeras i Sveriges Begravnings- entreprenörers Förbund (SBF). Förbundet, som organiserar ca 60 procent av det totala antalet begravningsbyråer i landet, har ca 425 auktoriserade medlemsbyråer och ombund som verkar i nio geografiska distrikt. De auktoriserade byråerna omfattas av SBF:s reklamationsnämnd som behand- lar eventuella tvister. I anslutning till nämnden har även instiftats en garantifond. Genom Begravningsbyråer-

nas Service AB (BSAB) ger SBF sina medlemmar service i olika frågor.

År 1980 bildades Memento Begravningsbyråtjänst AB, som ägs tillsammans av medlemmar i SBF och kistfabrikanter. Företaget samordnar inköps— och marknadsföringsfrågor samt bedriver konsult- och utbildningsverksamhet. Vidare bistår företaget ägarföretagen i samband med finansiering och företagsöverlåtelser. Verksamheten finansieras genom bl.a. medlemsavgifter baserade på ägarföretagens omsätt- ning.

Utöver SBF- och Fonusbyråer bedriver även Stockholms Eldbegängelseförening (lokalavdelning av Svenska Eldbe— gängelseföreningen) verksamhet under namnet IGNIS. År 1989 omfattade verksamheten 14 beställningskontor och fyra ombud. Föreningen har idag verksamhet enbart i Stockholmsregionen. Ignis svarar för knappt 5 procent av totala antalet begravningsuppdrag samtidigt som andelen i Stockholm utgör 20 procent.

1.5.2 Kistfabrikanter

Marknaden för kistor domineras i begravningsbranschens leverantörsled av tillverkarföretagen Rydéns i Nybro AB, Nybro, Fredahl AB, Åsarp, och Fonus Träindustri, Fal— köping, som tillsammans har drygt 90 procent av markna- den. Resterande del svarar Samhallföretaget Safac i Malå samt Falköpings Träprodukter AB, Skinnskatteberg, för. Det sistnämnda företaget avvecklade sin fabrik i Fal— köping under 1989 och etablerade sig i början av 1990 i Skinnskatteberg. Med delvis annan verksamhetsinriktning, främst boardtillverkning, minskar kistproduktionen sanno— likt väsentlig.

Fonus Träindustri, som tillverkar över 30 000 kistor årligen, försäljer hela sin produktion av kistor och tillbehör till de kooperativa begravningsföreningarna. Dessa är för övrigt också delägare i företaget. Fonus tillverkar även gravvårdar i egen sten-industri i Söder- tälje. I landet finns ytterligare en leverantör av kistor - Anders Sahlin HB, Vällingby — som försäljer en till utförandet enkel kista (Funeral) som tillverkas i sam- verkan mellan företag inom Samhall och Alstermo Bruk AB. Den samlade produktionen har hittills uppgått till ca 500 kistor. Kistan har så sent som år 1989 typgodkänts för användning i samband med kremation. Försäljning sker numera uteslutande till landsting/sjukhus. Sahlin har under 1989 inlett en mindre försöksverksamhet i samarbete med Uddevalla sjukhus. Detta behandlas närmare i det följande (avsnitt 1.4.4).

Fonus Träindustri tillverkar f.n. sex kistmodeller, varav den billigaste modellen är den som säljs till övervägande del. Som exempel på byråers inköpspris på kistor från tillverkare kan nämnas att den billigaste modellen kosta— de (dec 1989) från fabrik 845 kr exkl.moms under det att den dyraste varianten kostade 3 180 exkl.moms. Såväl Fonus som de privata begravningsbyråerna beräknar på- läggen på kistor i storleksordningen 75—125 procent och påslag kring 100 procent är inte ovanliga i branschen.

Fonus levererar tillverkade kistor från fabrik i Fal- köping via inhyrda åkerier till försäljningsställena i landet. SBF-byråerna får sina leveranser på motsvarande sätt från de fyra övriga kistfabrikanterna på marknaden.

Antalet företag som tillverkar kistor har minskat kraf- tigt de senaste åren; på 1940-talet fanns omkring 20 fabrikanter, idag endast fem. Rydéns, Fredahl och Fal- köpings Träprodukter är samtliga privatägda. Safac är

ett av 24 företag i Samhallkoncernen. Dessa fyra företag organiseras i Svenska Likkistfabrikantföreningen (SLF), vars uppgift bl.a. är att informera medlemsföretagen om kostnadsutvecklingen inom branschen och att lämna rekom— mendationer ifråga om priser och försäljningsvillkor. Den femte tillverkaren är som tidigare nämnts kooperativa Fonus Träindustri i vilken de flesta av rörelsens begrav- ningsföreningar är delägare. SLF är sedan 1956 registre- rad i kartellregistret (nr 1649) hos Statens pris- och konkurrensverk (SPK).

Årligen tillverkas sammantaget drygt 90 000 kistor och inköpsvärdet hos begravningsbyråerna uppgår till ca 90 milj. kr, motsvarande ett genomsnittligt inköpspris av ca 1 000 kr. per kista. 1) Någon större lagerhållning förekommer idag inte hos begravningsbyråerna i landet, utan man förevisar sitt produktsortiment i form av model— ler och bildmontage, varefter beställningar hos till— verkarna sker successivt och ofta i små poster. Fredahl AB, Rydéns och Safac har även etablerat sig utomlands och försäljer kistor till Norge, där man tillsammans svarar för omkring 18 procent av marknaden.

Av nedanstående tabell framgår fabrikanternas ungefärliga omsättningar vid försäljning av kistor och tillbehör (urnor, gravlyktor, gravvaser m.m.) och marknadsandelar år 1989.

gillverkningsföretagens omsättningar och marknadsandelar 1989

Omsättning Marknadsandelar,

Företag milj.kr % ackumulerat * Fredahl AB 43 34 34

Fonus Träindustri 36 29 63 Rydéns i Nybro 36 29 92 Samhall SAFAC 9 7 99 Falköpings Trä- produkter AB 1 1 100

1.4.3 Gravvårdsföretag

I Sverige finns ca 100 företag inom stenindustrin som svarar för tillverkning och försäljning av gravvårdar samt uppsättning, renovering och komplettering o.d. härav. Årsomsättningen i branschen kan uppskattas till 250 - 300 milj. kr fördelat med ungefär hälften på var- dera nytillverkning och renovering m.m.

År 1944 bildade ett antal företag Gravvårdsfirmornas Riksorganisation (GRO). Denna utgjorde fram till år 1988 en yrkessektion inom Sveriges Stenindustriförbund, men är från detta år en fristående organisation. I organisa- tionen, som syftar till att tillvarata gravvårdsfirmornas intressen i olika hänseenden, ingår f.n. omkring 20 före— tag som medlemmar.

De företag som ingår i GRO täcker ca 70 procent av mark- naden. Inom branschen dominerar två företag och en före- tagsgruppering som tillsammans täcker omkring en tredje- del av hela marknaden. Det största företaget är AB Brö— derna Wallins Granitindustrier i Älmhult med en årsom- sättning på 40—50 milj. kr. Det därnäst största företaget är Fonus med en årsomsättning på ca 30 milj. kr. Därut- över finns en samarbetsorganisation med namnet Gravvårds- fabrikernas Försäljnings AB, som omfattar åtta anslutna företag och ett tiotal samarbetande företag och har en årsomsättning på ca 40 milj. kr. De företag som i övrigt ingår i GRO har vardera en årsomsättning på ca 1-5 milj. kr. Utanför GRO står ett par medelstora företag och ett stort antal små en- och fåmansföretag.

Marknadsföring och försäljning av gravvårdar sker dels direkt genom företagen och deras representanter, dels genom begravningsentreprenörerna. Det senare förekommer

mest i större orter. Företagen inom GRO tillhandahåller ett standardsortiment till vägledning för kunderna, men tillgodoser även individuella önskemål i fråga om mate— rial och utformning inom ramen för de begränsningar som olika kyrkogårdsförvaltningars bestämmelser innebär.

När det gäller priset för gravvårdar förekommer stora variationer. Faktorer av betydelse härvid är material, form, textutformning och bearbetning genom slipning m.m. Dessa bestäms i sin tur ofta mer eller mindre kraftigt av tradition och sedvänjor i olika bygder och församlingar. I en församling kan de gravvårdar som normalt beställs kosta 12 000 - 15 000 kr, och i en annan församling 5 000 - 6 000 kr. Lägsta pris för en gravvård i form av en liggande sten med inskription är ca 3 500 kr.

Gravvårdsfirmornas Riksorganisation har bl.a. till upp— gift att motarbeta osund konkurrens och illojala affärs- metoder inom handeln med gravvårdar, att verka för fast- ställande av gemensamma leveransbestämmelser, likartade priser och försäljningsvillkor, och att bevaka yrkets och medlemmarnas intressen gentemot beställare, leverantörer och myndigheter. Organisationen har i enlighet härmed fastställt dels allmänna försäljningsvillkor, dels en prislista för monteringsarbeten vid uppsättning av grav— vårdar m.m. Den är sedan år 1952 registrerad i kartell— registret hos statens pris- och konkurrensverk.

1.4.4 Anhöriga m.fl.

Alla åtgärder i samband med begravningar, med undantag för kremering och gravsättning, kan i princip ombesörjas av anhöriga och närstående m.fl. utan anlitande av de tjänster som tillhandahålls genom svenska kyrkan och begravningsentreprenörer. I praktiken torde detta inte förekomma fullt ut annat än i mycket enstaka undantags—

fall. Däremot är det mer eller mindre vanligt att an- höriga och andra berörda medverkar i vissa av åtgärder- na. Det kan gälla att anordna kistdekorationer, bära kista vid begravningsgudstjänst och gravsättning, anordna minnesstund med förtäring eller officiera vid borgerlig begravning. Vid begravningar inom icke kristna trossam- fund är det i flera fall normalt att anhöriga och andra samfundsmedlemmar svarar för olika förekommande sådana åtgärder, och även tvagning och svepning av den avlidna.

I marknadsföringen av Funeralkistan har Anders Sahlin HB fört fram en idé om att sjukhusen skall medverka i ett "lågprisalternativ" för begravningar. Sjukhusen skall tillhandahålla en prisbillig kista jämte svepningsarbete till självkostnadspris för den enskilde. För de övriga åtgärder som fordras för att genomföra en begravning kan den som ombesörjer denna anlita en begravningsentrepre— nör. Begravningen kan också i större eller mindre omfatt- ning anordnas genom direkta insatser från anhöriga och andra närstående. För att underlätta sådana insatser skall även tillhandahållas en skriftlig handledning med angivande av olika förekommande åtgärder, telefonnummer till berörda myndigheter m.fl.

Medverkan från sjukhus i enlighet med den framförda idén har sedan år 1989 praktiskt tillämpats i en försöksverk— samhet vid Uddevalla sjukhus. Sjukhuset håller ett litet lager av Funeralkistan. Fram till våren 1990 hade för- farandet kommit till användning i ca 15 fall. sjukhusled- ningen har betonat att verksamheten huvudsakligen skall ses som ett alternativ i sådana fall där anhöriga till en avliden själva vill svara för en del av åtgärderna i sam- band med begravningen och att verksamheten inte får upp- fattas som ett direkt engagemang i begravningsverksamhe— ten.

Sjukhusets inköpspris för kistan är år 1990 1 375 kr inkl. mervärdeskatt. På detta lägger sjukhuset 150 kr för hantering och administration. Priset — "självkostnads— priset" — blir då 1 525 kr. För svepningsarbete som ut- förs av sjukhusanställda på deras fritid är priset 50 kr.

Med anknytning till försöksverksamheten vid sjukhuset i Uddevalla har kommunala konsumentvägledningen aktuali- serat frågan om att utforma en handledning för begrav-

ningar. 1.4.5 Bårhusväsende och transporter av avlidna

Omhändertaganden av avlidna i bårhus och transporter i samband härmed har ett visst samband med begravningsverk— samhet och begravningsväsende även om de vanligen inte hänförs dit.

För närvarande finns det inte någon enhetlig och hel— täckande reglering av ansvar, organisation och uppgifter härför. Frågor härom har senast utretts av en arbetsgrupp inom socialdepartementet, den s.k. bårhusgruppen, som i december 1983 presenterade en översyn och förslag till åtgärder i rapporten Bårhusväsendet - huvudmannaskap m.m. Transporter av avlidna. Rapporten har hittills inte föranlett några ytterligare åtgärder.

Från rapporten kan utläsas följande.

Huvudmän för bårhus av varierande kvalitet var år 1981 landsting, kommuner, församlingar, staten (rättsläkar- stationer samt statliga sjukhus som sedemera har över— tagits av landsting) och enskilda sjukhem. Det helt över- vägande flertalet eller omkring två tredjedelar av alla bårhus fanns hos landstingen, därnäst hos församlingar. År 1983 svarade sålunda landstingen för 122 bårhus som

uppfyllde bårhusgruppens kvalitetskrav och därutöver 150 bårhus som inte uppfyllde dessa krav. Av förekommande bårhus hos andra huvudmän uppfyllde endast 23 kvalitets- kraven. Endast när det gällde statens rättsläkarstationer kunde det sägas föreligga ett klart ansvar att hålla bårhus.

När det gällde hemtransport av avlidna inom landet bidrog hälften av landstingen helt eller delvis till hemtrans- port av patienter som avlidit i samband med specialist- vård utanför hemlandsting/hemkommun. En tredjedel av landstingen lämnade vidare vissa bidrag för transporter av avlidna från de egna sjukvårdsinrättningarna till bårhusen. Inget landsting svarade för hemtransport av patienter som avlidit i samband med akut sjukvård eller bråd död utanför hemlandstinget. Kostnaderna härför föll på patienternas dödsbon eller egna försäkringar. Detsamma gällde hemtransport av dem som avlidit i utlandet, liksom av invandrare och andra som ville bli begravda i annat land. Transporter av avlidna till rättsläkarstationerna, s.k. polititransporter bekostades helt av rikspolis- styrelsen.

Bårhusgruppen föreslog bl.a. att — landstingen skulle få ett lagfäst ansvar för att anord— na och hålla bårhus

- landsting borde svara för transport till landstingets bårhus av stoftet efter landstingsbo som avlidit vid landstingets sjukvårdsinrättning

- landsting vidare borde svara för hemtransport av stof— tet efter landstingsbo som avlidit vid sjukvårdsinrätt- ning hos annat landsting efter remitterad specialistvård - rikspolisstyrelsen även i fortsättningen borde svara för alla kostnader i samband med transport av stoft efter avliden person till och från statens rättsläkarstationer,

så framt inte huvudmannaskapet för rättsläkarstationerna ändrades - den enskilde genom försäkringar, dödsbo m.m. borde

svara för kostnader för transporter i övriga fall.

Förslagen har som ovan nämnts inte lett till några åtgär- der. De av bårhusgruppen beskrivna förhållandena är i

huvudsak oförändrade.

2. ENSKILDAS BEGRAVNINGSKOSTNADER

2.1 Begravningstjänsterna

En begravning föranleder, som framgått av det föregående, en rad olika åtgärder som tar i anspråk tjänster från i första hand det allmänna genom svenska kyrkan och vissa borgerliga kommuner, andra trossamfund samt begravnings- entreprenörer, men även direkt eller indirekt bl.a. från leverantörer av kistor, blomsterdekorationer, förtäring och gravvårdar, från tidningar för införande av annonser, från musiker och sångare, och från transportföretag.

Några av de tjänster som tillhandahålls av det allmänna och vissa trossamfund m.fl. som håller enskilda begrav— ningsplatser är ofrånkomliga i den meningen att de be- stäms av tvingande föreskrifter i lag. Det gäller de tjänster som hänger samman med gravsättning av stoft eller aska efter avlidna, dvs. kremering, upplåtelse av gravplats, gravöppning, jordande av stoft eller aska i grav eller minneslund, alternativt i vissa fall spridning av aska på annan plats, samt transporter i anslutning till de olika åtgärderna. Ett ofrånkomligt krav i direkt samband härmed är användning av kista för stoftet efter en avliden. Hanteringen av stoftet för kremering och gravsättning förutsätter med numera allmänt tillämpade arbetsmetoder och krav på arbetsmiljö m.m. att det är placerat i en kista som uppfyller vissa kvalitetskrav.

För andra tjänster står det i princip fritt för den som ombesörjer en begravning att avgöra om, i vilken mån och omfattning och i vilken form de skall tas i anspråk. Av stor betydelse härvid är traditioner och sedvänjor och allmänna uppfattningar om vad som "skall" ingå i en värdig begravning samt den avlidnes eventuella önskemål. När det gäller formen för hur olika tjänster kan tas i

anspråk bestäms den till stor del av förmåga och prak- tiska möjligheter för den eller dem som ombesörjer en begravning att själva svara för olika åtgärder, och av deras behov av stöd härför.

På grundval av angivna faktorer kan anges vilka åtgärder och tjänster som innefattas i en "normal" begravning och därmed är mer eller mindre ofrånkomliga. Detta innebär givetvis inte att omfattningen av och därmed kostnaderna för de enskilda åtgärderna och tjänsterna inte kan varie- ras inom vida gränser - t.ex. när det gäller utformning av kista och kistdekoration, innehåll och medverkande i begravningsgudstjänst, antal deltagare och förtäring vid minnesstund och form för gravsättning.

En grundläggande och med ytterligt få undantag ingående del i en begravning är jordfästning enligt svenska kyr— kans eller annat trossamfunds ordning, eller en motsva— rande borgerlig begravningsceremoni.

Utöver jordfästning och de ovan angivna ofrånkomliga åtgärderna för gravsättning förekommer, som tidigare (avsnitt 1.4.1-3) berörts, en rad olika åtgärder och tjänster som huvudsakligen tillhandahålls genom enskilda på den fria marknaden. För bedömning av vilka sådana åtgärder och tjänster, som får anses "normala" och därmed mer eller mindre ofrånkomliga ges vägledning i ett fler— tal rättsfall, där kammarrätter och regeringsrätten har prövat frågor om bistånd av socialnämnd till begravnings- kostnader enligt 65 i socialtjänstlagen (1980:620). Dom- stolarna har härvid bl.a. haft att ta ställning till i vilken mån olika åtgärder och tjänster som ingått i aktuella begravningar och kostnaderna för dessa varit rimliga och därmed medfört rätt till bistånd.

Av domstolarnas ställningstaganden framgår att i en normal begravning — eller med regeringsrättens formule- ring i en dom år 1988 (mål 5319-1986) "en värdig begrav- ning med beaktande av allmänt vedertagna begravningstra- ditioner" - ingår förutom jordfästning och åtgärder för gravsättning även tjänster från begravningsentreprenör, blomsterdekorationer på kista och altare, förtäring vid minnesstund och gravvård.

2.2 " s ån

De tjänster som det allmänna lämnar i sin begravnings- verksamhet är sammanfattningsvis upplåtelse av gravrätt, eldbegängelse (kremering), gravöppning och gravsättning samt vissa transporter. Vid tillämpning av svenska kyr- kans ordning tillkommer jordfästning, som dock enligt vad som tidigare (avsnitt 1.3.2, jordfästning och 1.3.3) nämnts redovisningsmässigt inte ingår i det allmännas begravningsverksamhet utan i kyrkans församlingsverksam- het.

Genom den i det föregående (avsnitt 1.3.2) behandlade enkätundersökningen hos ett urval av pastorat och kyrk— liga samfälligheter har erhållits uppgifter om huruvida och i vilken mån dessa tar ut avgifter från enskilda för olika lämnade tjänster i begravningsverksamheten. Som framgår av den närmare redovisningen av undersökningen i bilaga 3 är dock resultaten i fråga om avgifter för grav— rätt och gravöppning samt gravsättning i minneslund min- dre säkra på grund av ofullständigheter och bortfall i lämnade uppgifter.

När det gäller förekomsten av avgifter för olika tjänster föreligger vidare betydande skillnader mellan försam- lingsbor och icke församlingsbor. En ordning för att utjämna dessa skillnader ges i det system med s.k. be—

gravningsclearing som i större eller mindre omfattning vunnit anslutning av en del av landets pastorat och kyrkliga samfälligheter.

2.2.1 Avgifter för församlingsbor

upplåtelse av gravrätt är i det helt övervägande fler- talet (med reservation för osäkerheten i uppgifterna ca 85 procent) av pastoraten och samfälligheterna helt fri från avgift för församlingsbor. Det gäller särskilt de största enheterna. I Stockholms kommun upplåts också gravrätt fritt för i kommunen kyrkobokförd avliden.

I den mån som avgifter tas ut från församlingsbor uppgick de år 1989 vanligen till 100 - 300 och inte i något redovisat fall till mer än 1 000 kr.

När det gäller eldbegängelse (kremering) är denna i regel kostnadsfri för församlingsbo i pastorat och samhällig- heter med tillgång till krematorium inom sitt område. Förvaltningsenheter utan krematorium inom sitt område bekostar i stor utsträckning för församlingsbo kremering utanför förvaltningsområdet. Även flertalet enheter med krematorium inom sitt område gör detta. Sammantaget inne- bär detta att drygt 60 procent av alla förvaltningsen- heter helt bekostar kremering för församlingsbor, medan drygt 10 procent delvis bekostar denna. Mindre än 30 pro- cent av enheterna bekostar inte alls kremering. Huvud- delen härav finns i de minsta förvaltningsenheterna med mindre än 10 000 invånare, som alla saknar krematorium inom sina områden, och där drygt en tredjedel eller ca 270 enheter inte alls bekostar kremering. Bland de mel— lanstora enheterna med 10 000 - 30 000 invånare saknar omkring 85 enheter eller inemot 70 procent krematorium inom sina områden. Av dessa bekostar inte fullt en tred- jedel eller drygt 20 enheter inte alls kremering.

Jämfört med år 1979 innebär de angivna uppgifterna en betydande ökning av andelen förvaltningsenheter som bekostar kremering. Uppskattningsvis var det då ca 70 procent av enheterna som inte alls bekostade kremering.

Självkostnaden för kremering var år 1989 ca 700 kr.

I Stockholms kommun togs år 1989 ut en avgift på 200 kr för kremering av i kommunen kyrkobokförd avliden.

Med mer eller mindre direkt anslutning till kremering förekommer det att förvaltningsenheter tillhandahåller urna. Det gäller främst de stora enheterna med mer än 30 000 invånare. Av dem tillhandahåller 45 procent urna fritt för församlingsbor. Bland de mellanstora enheterna är det 18 procent som gör detta, medan det bland de minsta enheterna med mindre än 10 000 invånare endast är 4 procent. Jämfört med år 1979 innebär detta i stort sett oförändrade förhållanden.

För gravöppning gäller i stort sett samma som för upp- låtelse av gravrätt. I det närmaste alla pastorat och samfälligheter företar gravöppning fritt för församlings- bor. En av de stora förvaltningsenheterna tar dock ut en avgift på 795 kr för kistgrav och 75 kr för urngrav. I Stockholms kommun uttogs år 1989 för gravsättning inkl. gravöppning 900 kr för en kista och 300 kr för urna för i kommunen kyrkobokförd avliden.

Jordning i minneslund är enligt vad som har kunnat iakt- tagas i undersökningen fri för församlingsbor hos alla pastorat och samfälligheter. Även i Stockholms kommun är den fri för i Stockholm kyrkobokförd avliden.

Ofrånkomliga transporter i samband med begravningar är i mindre utsträckning fria för församlingsbor. Det förekom- mer dock att pastorat och samfälligheter helt eller del- vis bekostar sådana transporter. Mest rör det sig då om transport av kista från bårhus till begravningsplats och till krematorium, och av urna från krematorium till be- gravningsplats. Andelen förvaltningsenheter där detta förekommer är totalt i stort sett 20 — 30 procent.

Allmänt sett är det mera vanligt att förvaltningsenheter— na med mer än 10 000 invånare bekostar transporter. Detta överensstämmer med förhållandena år 1979. I övrigt synes det numera vara något mera vanligt än för tio år sedan att enheterna bekostar transporter för församlingsbor.

Jordfästningar i svenska kyrkans ordning kan som en del av kyrkans församlingsverksamhet i regel erhållas fritt för församlingsbor. I Stockholms kommun tar dock kyrko- gårdsförvaltningen ut avgifter för upplåtelse av begrav- ningskapell och orgelmusik. De var år 1989 resp. 200 kr och 100 kr för i kommunen kyrkobokförd avliden.

Enligt uppgift från Fonus om i dess verksamhet år 1989 iakttagna avgifter för begravningstjänster för försam- lingsbor uppgick de i genomsnitt för hela landet till

300 kr.

2.2.2 Avgifter för icke församlingsbor

För begravningstjänster till icke församlingsbor tar pastoraten i regel ut avgifter. I flera fall regleras detta mellan den avlidnes hemförsamling genom det ovan nämnda systemet för s.k. begravningsclearing, som be- skrivs närmare i följande avsnitt (2.2.3). För tillämp- ningen av clearingsystemet ger Svenska kyrkans kyrko- gårdsdelegation ut en på beräknade självkostnader grundad

normaltaxa för olika tjänster i samband med begravningar.

Gravrätt upplåts, som tidigare (avsnitt 1.3.2, Gravrätt) redovisats, i så gott som alla pastorat och samfällig- heter även till icke församlingsbor. Hos drygt en tred- jedel av förvaltningsenheterna sker det mot en särskild eller förhöjd avgift. Mest förekommer det i de stora enheterna med mer än 30 000 invånare, där ca 40 procent av dem direkt har angett att särskild avgift är ett vill- kor för upplåtelse. För de mellanstora och små enheterna är motsvarande andelar resp. ca 35 och 25 procent. Enligt tillgängliga taxeuppgifter skulle minst 85 procent av de stora enheterna ta ut avgifter för upplåtelse av gravrätt till icke församlingsbor. Motsvarande för de mellanstora och små enheterna är 42 resp. 47 procent.

De avgifter som har kunnat iakttagas varierar betydligt i storlek mellan förvaltningsenheterna med en tendens till att vara större i de stora enheterna. För kistgravar låg år 1989 de vanligaste avgifterna för enkelgravar i de

minsta enheterna mellan 300 och 2000 kr, i de mellanstora mellan 500 och 3000 kr och i de största mellan 2000 och 5000 kr. För urngravar förekom vanligen avgifter på mellan 100 och 2000 kr med en viss tyngdpunkt i området 1000 - 2000 kr i alla slag av förvaltningsenheter. Nor- maltaxan för begravningsclearingen angav för år 1989 gravrättsavgifter på 4000 — 5000 kr för kistgrav och 1000 - 2000 kr för urngrav. I Stockholms kommun var gravrätts- avgiften år 1989 för avliden som inte var kyrkobokförd i kommunen 1500 kr för kistgrav och 700 kr för urngrav.

För gravöppning utgår enligt vad som har kunnat iakttagas regelmässigt någon avgift för icke församlingsbor. För öppning av kistgrav var vanliga avgifter år 1989 för enkelgrav 1000 - 2500 kr och för urngrav 100 - 500 kr i alla slag av förvaltningsenheter. Normaltaxan för begrav-

ningsclearingen angav för år 1989 för öppning av kistgrav 2500 — 3000 kr och av urngrav 200 - 500 kr. I Stockholms kommun var avgiften år 1989 för gravsättning inkl. grav- öppning för i kommunen icke kyrkobokförd avliden 1650 kr för en kista och 600 kr för en urna.

Jordning i minneslund för icke församlingsbor är enligt vad som har kunnat iakttagas i undersökningen fri i flertalet av de små förvaltningsenheterna. I ca 10 pro- cent av dessa tas dock ut en avgift som år 1989 var 50- 400 kr. I de mellanstora och stora enheterna är det vanligare med avgifter, i resp. 45 och 65 procent av enheterna. Avgiften var år 1989 i alla dessa enheter 300—400 kr. Normaltaxan för begravningsclearingen angav för år 1989 för jordning i minneslund 330 kr. I Stock- holms kommun var år 1989 avgiften för jordning i minne— slund 250 kr för i kommunen icke kyrkobokförd avliden.

När det gäller jordfästning för icke församlingsbor har närmare uppgifter om förekomsten av avgifter inte in— hämtats särskilt genom enkätundersökningen. Det torde dock vara vanligt att avgifter tas ut för upplåtelse av kyrka, officiant, kyrkomusiker m.m. Normaltaxan för be— gravningsclearingen angav för år 1989 för upplåtelse av kyrka och kapell 670 kr, för bisättning 110 kr, för officiant 437 kr och för kyrkomusiker 245 kr. I Stock- holms kommun tar kyrkogårdsförvaltningen liksom för i kommunen kyrkobokförda ut avgifter för upplåtelse av kapell och orgelmusik. De var år 1989 för avliden som inte var kyrkobokförd i kommunen resp. 400 kr och 100 kr. Enligt uppgifter från Fonus om i dess verksamhet år 1989 iakttagna avgifter för skilda tjänster för icke försam— lingsbor i 25 kommuner av olika slag i hela landet varie- rade dessa enligt följande sammanställning.

Tjänst Avgifter (kr)

Lägsta-Högsta Medianvärde OffiCiant 437 — 750 700 Musik 121 - 556 230 Kapell 0 — 700 400 Gravrätt, urngrav 0 — 3000 750

(enkelgrav; 25 år) Gravrätt, kistgrav

(dubbelgrav, 25 år) 600 - 5100 3000 Gravöppning

— urngrav O - 474 240 — kistgrav 825 - 2710 2003 Kremation 200 - 1030 710 övrigt x) 74 - 1031 180

x) Kostnad för minneslund, vaktmästare, transport och förvaring av urna, bisättningsrum, klockringning m.m.

2.2.3 Begravningsclearing

Frågan om begravningskostnader för icke församlingsbor aktualiserades genom en motion vid Svenska kyrkans för- samlings— och pastoratsförbunds kongress år 1977. I motionen ifrågasattes det rimliga i att en begravning av en avliden i annan församling än dennes hemförsamling belastar den enskilde med extra kostnader.

I anledning av motionen inleddes år 1978 i Härnösands stift en försöksverksamhet med s.k. begravningsclearing. Modell härför hämtades från landstingens ordning för att reglera sjukvårdskostnader mellan sig. Försöksverksam- heten föll väl ut och pastoratsförbundets styrelse rekom- menderade en frivillig utbyggnad av systemet efter vissa justeringar.

Arbetet med att på frivillighetens väg försöka genomföra ett rikstäckande clearingsystem har sedermera övertagits av Svenska kyrkans förvaltningsnämnd och dess kyrkogårds— delegation. Från början byggde systemet på att försam— lingar och samfälligheter skulle genom civilrättsliga avtal förbinda sig att svara för kostnaderna för vissa tjänster i samband med jordfästning och begravning av icke församlingsbor. Av olika skäl, bl.a. beroende på svårigheter att få församlingarna och samfälligheterna att sluta juridiskt bindande avtal, har i stället rekom- menderats att kyrkokommunerna fattar ensidiga beslut om anslutning till begravningsclearingen.

Frågan om lagstiftning om skyldighet för kyrkokommunerna att deltaga i mer eller mindre omfattande system för be- gravningsclearing har aktualiserats i olika sammanhang. Frivilliglinjen har dock hittills föredragits av bl.a. 1982 års kyrkokommitté, 1985 och 1989 års kyrkomöten med hänvisning till den pågående utvecklingen. 1985 års kyrkomöte uttalade emellertid att en utvärdering av clearingssystemets utveckling bör ske omkring år 1995. Om ett tillfredsställande resultat då inte har uppnåtts bör frågan om en lagreglering omprövas. 1989 års kyrkomöte hänvisade till detta och anförde i anslutning härtill att en rikstäckande begravningsclearing är så viktig att en lagstiftning på detta område kan bli nödvändig om den inte kan uppnås på frivillighetens väg. Arbetet med att verka för ett enhetligt rikstäckande clearingsystem måste därför intensifieras. 1990 års kyrkomöte har slutligen beslutat begära lagstiftning om begravningsclearing.

Den nu tillämpade begravningsclearingen innebär att ett pastorat eller en samfälligheet genom särskilt beslut åtar sig att med vissa mer eller mindre bestämda belopp för olika tjänster svara för de kostnader som uppstår när en i pastoratet eller samfälligheten hemmahörande avliden

begravs hos annat pastorat eller annan samfällighet. Härvid avses kostnader för sådana tjänster som, om de utförts av pastoratet eller samfälligheten där den avlid- na var kyrkobokförd, varit kostnadsfria för den enskilde. Kostnader som ingår i clearingen får högst motsvara självkostnaderna för de olika tjänsterna. Kyrkogårdsdele- gationen utarbetar som vägledning normaltaxor som visar hur självkostnaderna beräknas. Varje kyrkokommun kan dock bestämma sina egna taxor.

Enligt gällande rekommendation och de 1 juni 1990 tillämpliga normaltaxorna omfattar begravningsclearingen följande tjänster och därför beräknade kostnader.

gordfästning

Upplåtelse av kyrka och kapell 800 kr Bisättning 130 kr Officiant 750 kr Kyrkomusiker 248 kr

Gravsättning och kremation

Gravrättsavgift per kvadratmeter gravplatsyta 1 900 kr Gravöppning — kistgrav (beroende av förfarande och djup för grävning) 3 100 — 3 700 kr Gravöppning — urngrav 360 Jordning i minneslund 360 kr Medverkan vid gravsättning av askurna 200 kr Kremation 880 kr

Beträffande kyrkokommunernas anslutning till begravnings- clearingen och utvecklingen härav kan nämnas följande.

Enligt utredningens enkätundersökning var år 1989 drygt 70 procent av pastoraten och samfälligheterna anslutna till någon form av begravningsclearing - rikstäckande eller med mer eller mindre långtgående begränsningar till stift, kommun etc. Vanligast var anslutningen i de mellanstora förvaltningsenheterna med 10 000 - 30 000 invånare och minst förekommande i de stora enheterna med mer än 30 000 invånare, där endast 55 procent av dessa var anslutna. Såväl Stockholms kommun som Göteborgs kyrkliga samfällighet stod helt utanför. Malmö kyrkliga samfällighet var ansluten till clearing inom Lunds stift.

Jämfört med år 1979 innebär den angivna anslutningen en mycket kraftig ökning från en anslutning av endast drygt 4 procent av alla förvaltningsenheter.

Kyrkogårdsdelegationen har kartlagt anslutningen under våren 1990. Enligt en redovisning härav var per den 30 juli 1990 1 805 av landets 2 563 församlingar över pasto- raten anslutna till någon form av begravningsclearing. Anslutningen fördelade sig med 904 församlingar på riks- täckande clearing, 464 på clearing inom det egna stiftet och 414 på clearing inom kommun, kontrakt o.d.

Med hänsyn till befolkningens fördelning innebar detta att de olika clearingformerna omfattade följande antal invånare i landet.

Riksclearing 2 746 570 Stiftsclearing 1 240 603 Kommunclearing 1 068 254 Kontraktsclearing 121 470 Övrig clearing 8 464

Summa alla former 5 185 361

Utanför varje form av begravningsclearing stod således 758 församlingar och ca 3 300 000 av landets invånare.

Till belysning av utvecklingen av systemet med begrav- ningsclearing kan de angivna värdena jämföras med dem som tidigare redovisats av kyrkogårdsdelegation avseende förhållandena omkring ett år tidigare i maj 1989. Då var ca 1 300 församlingar anslutna till någon form av begrav- ningsclearing, och därav ca 300 till rikstäckande clea- ring. Av landets invånare hade ca 4 000 000 tillgång till någon form av clearing och ca 1 100 000 till rikstäckande clearing. En betydande ökning av anslutningen till be- gravningsclearingen har således skett under det senaste året. När det gäller den rikstäckande clearingen är det fråga om mer än en fördubbling beträffande såväl försam- lingar som omfattade antal invånare.

2.3 Tjänster genom begravningsentreprenörer

Som beskrivits tidigare (avsnitt 1.4) utför begravnings— entreprenörerna/-byråerna primärt de tjänster som aktua- liseras i samband med dödsfall, dvs. försälja kistor och urnor, förmedla tjänster som annonser, transporter, blom— sterdekorationer, förtäring m.m., organisera och för- bereda för begraviningsakten, upprätta bouppteckningar, bevaka utfallande försäkringsersättningar och deposi- tioner. Till de kostnader som begravningsbyrån debiterar tillkommer för icke församlingsbo vanligtvis utgifter avseende s.k. församlingskostnader för t.ex. gravrätt, officiant och kremation.

I syfte att så långt som möjligt tillgodose anhörigas intressen har konsumentverket/KO (KOV/KO) under senare år tecknat en rad överenskommelser med anknytning till be- gravningsbranschen och dess marknadsföring. Bland andra viktiga punkter märks särskilt överenskommelsen om att de

anhöriga vid beställning av ett begravningsuppdrag skall erhålla skriftlig bekräftelse med prisuppgifter inkl. moms på vad som överenskommits ingå i uppdraget. KOV/KO har också tillsammans med Gravvårdsfirmornas Riksförbund (GRO) utarbetet allmänna villkor vid försäljning av gray: vårdar (gravöverbyggnad). Beträffande gravskötsel har överenskommelser tecknats med Svenska kyrkans kyrkogårds— delegation, innebärande att standardavtal utarbetats för skötseln, samt att villkoren för dessa tjänster har an- passats till konsumentköplagens bestämmelser.

KOV/KO har vidare träffat överenskommelser att gälla fr.o.m juli 1989 med förutom begravningsentreprenörerna och deras organisationer - SBF, Fonus samt IGNIS — även med GRO, Svenska kyrkans nämnd för församlings- och pastoratsförvaltning (numera Svenska kyrkans förvalt- ningsnämnd) och Sveriges Kyrkogårds— och Krematorieför— bund (SKKF). överenskommelsen avser såväl avtalsvillkor som marknadsföring bl.a. ifråga om direktreklam vid för- säljning av gravvård tidigast fyra veckor efter döds- fallet.

KO har också granskat de formulär som används i samman- hang där man hos begravningsbyrå vill teckna s.k. förord- nande om begravning eller om man hos begravningsbyrån vill deponera ett belopp för täckande av begravningskost- naderna, alternativt genom att begravningsbyrån insätts som förmånstagare till försäkring.

Allmänna Reklamationsnämnden (ARN) har under årens lopp handlagt en del ärenden avseende begravningstjänster. Erfarenheterna hittills visar att flertalet typer av klagomål hos K0 och Reklamationsnämnden kraftigt minskas när nya överenskommelser träder i kraft och tillämpas.

Begravningsbranschens organisationer och entreprenörer liksom även i viss mån kyrkokommuner/församlingar under- lättar alltmer för anhöriga i samband med dödsfall genom att tillhandahålla rådgivning om utformning av begrav— ningsakten och om andra praktiska detaljer kring denna. Åtgärder som åtminstone till en del reducerar begrav- ningskostnaden är _t.ex. fria lokaler, kostnadsfri ut- låning av bårtäcken m.m. SBF och Fonus har förtecknat och samlat konkret information i instruktiva broschyrer som ger allmänna råd och vägledning och redogör för vilka tjänster som är kostnadsfria och vilka man måste bekosta själv.

Mot bakgrund av kistans relativt stora andel - cirka en tredjedel - av kostnaden för ett begravningsuppdrag finns anledning att närmare konstatera prisutvecklingen även i fabrikantledet. Under den senaste femårsperioden har kistfabrikanterna genomfört prishöjningar med 55 procent under det att den allmänna prisnivån enligt konsument- prisindex (KPI) under samma period ökat med 34 procent. KPI har under 1980—talet ökat med ca 8 procent per år. Under perioden 1980-1984 uppgick prisökningarna enligt KPI till i genomsnitt ca 10 procent per år och under perioden 1985-1989 ca 5,6 procent per år. I nedanstående tabell redovisas prishöjningarna i form av index med 1983 som basår. Uppgifterna avser ett vägt genomsnitt, dvs. de undersökta företagens prisändringar har vägts med respek— tive företags försäljningsvärden. Prishöjningarna har under 1980 talet - utöver sedvanliga kostnadsökningar - i första hand motiverats med lönsamhetsskäl.

Prisindex för kistor 1984 - 1 kv. 1989 (dec 1983 = 100) ____________________________________________________________________

t.o.m. 1 kv.

Företag 1984 1985 1986 1987 1988 1989 ________________________________________________________________ Rydéns i Nybro AB 125 125 130 135 143 155 Fredahl 124 124 129 135 143 155 Falköpings Nya Träprodukter AB 124 124 129 135 141 153 Fonus Trä- industri 123 123 135 139 149 154 Samhall SAFAC 125 125 131 136 145 155

___—___

Genomsnitt för marknaden 124 124 131 136 145 155

___—___—

KPI 108 114 118 124 132 134

_T7____——_——————————————————————_____________________________________ Kalla:SPK

som berörts i det föregående (avsnitt 1.4.2) förser Svenska Likkistfabrikantföreningen medlemsföretagen med rekommenderande prislistor som underlag för företagens prissättning. Privatentreprenörernas organisation, SBF, utger inte direkt några prislistor utan medlemsföretagen kalkylerar själv sina priser på varor och tjänster. Förbundet tillhandahåller dock en enklare mall med 'från- till—priser' upptagande de vanligaste varorna och tjänst— erna tillsammans med uppgifter upptagande normaltider för olika moment i begravningsuppdraget. Mallen används inte minst i SBF:s kurs— och studieverksamhet. Fonus Riks däremot utarbetar och distribuerar färdiga prislistor till det egna företagens regionkontor med, i likhet med SBF, uppgift om normaltider för olika moment i uppdraget.

Kostnaden för kista utgör i normalfallet 30-35 procent av den totala kostnaden för en begravning och inrymmer ett pålägg som vanligtvis uppgår som nämnts till ca 100 procent. Priset för kistan hos begravningsbyrån inklude— rar svepningstillbehör, men byrån debiterar tjänsten svepning som regel separat. Ordinarie arvode (riktarvode, arbetskostnad) beräknades år 1989 hos Fonus efter 180 kr/timme, hos SBF 200 kr, multiplicerat med ett schablon- beräknat antal timmar - 5,8 timmar hos Fonus och hos SBF 5,3 för ett begravningsuppdrag. Därutöver debiteras tillägg till riktarvodet bl.a. för beställning av för- täring/minnesstund, beställning av hyrbil/taxi, hjälp med försäkringshandlingar m.m. Såväl SBF- som Fonusbyråer uppger sig lämna kostnadsförslag i samband med de an- hörigas beställning av begravningsuppdrag i enlighet med de överenskommelser som träffats med KOV/KO.

Prissättningen på kistor i såväl entreprenörs— som till- verkarled har debatterats i olika sammanhang, till en del till följd av att kostnaderna för kistor' i regel utgör en så stor del av den totala kostnaden för en begravning. I samband med en anmälan till näringsfrihets- ombudsmannen (NO) från en kistfabrikant i Vällingby (Funeral—kistan) undersökte dåvarande Statens pris- och kartellnämnd åren 1982 och 1984 specifikt entreprenörer- nas prissättning på kistor till följd av en hemställan från NO, som bl.a. ansåg att branschen — i stället för att debitera kostnadstäckande arvoden - haft högre pålägg på kistor än vad som motiverats av kostnaderna för för- säljning av kistor. NO fann att branschen trots allt tillhandahöll ett betydande avtal kistor med låga in- köpspriser varför skadeverkan av prissättningen var be- gränsad. Däremot noterade NO att inom begravningsbran- schen förekommer en mindre väl kostnadsanpassad pris- sättningsmetod, vilket kan leda till att begravnings— byråerna är obenägna att tillhandahålla billigare kistor.

Enligt NO bör varor som ingår i ett begravningsuppdrag ha pålägg som är anpassade till kostnaderna i samband med vidareförsäljning av just denna vara. Tjänsterna i upp- draget bör därför enligt NO timdebiteras.

På N0:s uppdrag har även genomförts en särskild under— sökning rörande kistfabrikanter och deras prissättning (dnr SPK 146/76). Enligt NO kunde prisutvecklingen på kistor ha påverkats av samarbete mellan medlemsföretagen i SLF. I utredningen konstaterades då att medlemsföre— tagens prisändringar under de senaste tre åren varit i stort sett desamma. De avvikelser från egna kostnadskal- kyler som företagen gjort i prislistorna tydde på att någon form av påverkan skett utifrån. Det föreföll sanno- likt att det samråd beträffande priserna som ägt rum mellan företagen skulle förklara differenserna hos de enskilda företagen mellan kalkylerat pris och prisliste- pris. I anledning av en promemoria från SPK till rege— ringen i april 1989 utreder NO ånyo om horisontell pris— samverkan på kistor föreligger i tillverkarledet. I pro— memorian konstateras bl.a. att de fem tillverkningföreta- gen under de senaste åren har genomfört en nära nog iden— tisk prishöjning. Tre företag höjde sina priser med exakt lika procenttal trots att företagens kalkyler redovisade skillnader i prishöjningsbehov för de olika delposter som ingår i tillverkning av kistor. SPK har därför i sin PM ifrågasatt om inte prishöjningarna ligger på en så hög nivå att även det företag som lönsamhetsmässigt går sämst får full kostnadstäckning och vinst.

Trots att begravningsbyråerna - utöver inkluderad han— delsvinst vid prissättning av kistor — debiterar ett arvode för att täcka byråns kostnader debiteras dödsboet därutöver särskilt arvode för, som exempel, representant vid begravningsakt och svepning.

Begravningsbyråns kostnadstäckning och vinst vid begrav- ningsuppdrag omfattar som nämnts vanligtvis dels pålägg på inköpspriset för kistan, dels arvode. För förmedlade varor och tjänster görs normalt inga pålägg. Däremot er- håller begravningsbyrån vanligen någon form av förmed- lingsprovision från t.ex. blomsteraffären, tidningen, förtäringsstället etc. Förmedlingsprovision förekommer enligt Fonus inte i någon större utsträckning; man upp- fattar ersättningen — vanligen 5 procent som avdrages vid begravningsbyråens betalning av fakturan — som "kassara— batt" för utförd prestation. Begravningsbyrån förskotte- rar utlägget och för upp samma belopp i sin faktura till dödsboet. Det är normalt förmedling av blommor, förtäring och annonser som berörs av systemet. Hos SBF tycks sys— temet vara mera omfattande och procenttalet kan ibland utgöra upp till 10 procent, men man anger också att det blir allt vanligare att byråerna gärna ser att de företag som tillhandahåller "förmedlade" varor och tjänster själ- va debiterar dödsboet.

Prisutvecklingen för den totala privata konsumtionen samt för delposten begravningskostnader för åren 1984-1989 framgår av nedanstående tabell. Som framgår har posten begravningskostnader ökat betydligt snabbare än kostna- derna för varor och tjänster i totala konsumentprisindex (KPI) eller med 14 procent.

Konsumentprisindex 1984 — 1989 (basår 1983 = 100)

År 1934 1985 1986 1987 1988 1939 Totalt KPI 108 114 118 124 132 141 Begravnings- kostnader 109 118 129 144 153 166

Källa: SCB

Kostnaden för en begravning varierar naturligtvis i hög grad beroende på den omfattning de anhöriga väljer för uppdraget. Prisvariationerna inom branschen är i allmän- het — med undantag för varugruppen kistor - relativt små. I det föregående (avsnitt 2.1) har redovisats de mer eller mindra ofrånkomliga begravningstjänsterna. I an— slutning härtill har även hänvisats till ett antal rätts- fall där frågor om "bistånd till begravningskostnader" enligt socialtjänstlagen prövats. Framställningen begrän- sas här till kostnader för en begravning baserad på de poster som minst får anses böra ingå i ett begravnings- uppdrag. Kostnadsposterna återfinns även i överens- kommelser mellan branschen och socialförvaltningar vad avser varor och tjänster i s.k. social begravning (av- snitt 3.2)

Prisuppgifterna framgår av nedanstående tabell och repre- senterar i första hand de helt nödvändiga posterna i ett begravningsuppdrag, men även några tillkommande poster, exempelvis annonskostnaden, som är svår att utelämna i sammanhanget. Av den framräknade begravningskostnaden, drygt 10 000 vid jordbegravning och 9 500 kr vid eld— begängelse, beräknas de "nödvändiga" kostnadsposterna utgör omkring 6 000 kr. Uppgifterna avser genomsnitt för hela landet åt 1989 och baseras på sammanvägt underlag 1) från Fonus och privata byråer. Allmänt kan konstateras att skillnaderna i kostnad mellan begravningsbyråer på en och samma ort ofta är små, medan däremot prisskillnaden hos byråer på olika orter kan vara stora, ofta beroende på variationer i kostnaderna för de kyrkokommunala tjän- sterna (församlingskostnader).

1) Tabellens prisuppgifter har beräknats på grundval av lämnade uppgifter från SBF (vanligaste värde, nov. 1989) och Fonus (räkenskapsunderlag år 1989).

Genomsnittlig sammanvägd begravningskostnad för försa- lingsbo år 1989 inkl moms och sociala avgifter, kr

Nödvändiga kostnader:

Kista inkl. svepningstillbehör 3 300 Urna 300 Svepning 225 Bärare vid bisättning 350 Anteckning av blommor 100 Representant 350 Begravningsbil vid Bisättning 350 Begravningsbyråns arvode 1 150 Summa nödvändiga kostnader 6 125 Vanligtvis tillkommande kost— nader: Annonser 1 375 Organist 225 Sång & musik 300 Kistdekoration 900 Balsamering 275 Bärare vid jordfästning 875 Summa tillkommande kostnader 3 950 Församlingskostnader 300 ____________________________________________________________ Begravningar totalt urngrav 9 500 a) kistgrav 10 075 b)

_____..-———-——————-—_—

a) urnkostnad 300 kr inkluderad, bärarkostnad 875 kr exkluderad

b) urnkostnad 300 kr exkluderad

Källa: Fonus, SBF och SPK

Jämförelser mellan olika delar av landet 1) visar på en tendens till att en genomsnittlig jordbegravning för församlingsbor är dyrare i Stockholmsregionen och västra Sverige inkl. Göteborg än i södra Sverige inkl. Malmö där kostnaden är ca 20 procent lägre. Billigast förhåller sig begravningen i övre Norrland (Västerbotten) med ytterli- gare ca 5 procent lägre pris. Motsvarande pristendens kan noteras vid begravningar där eldbegängelse sker.

1) Fonus räkenskaper 1989

Kostnaden för sådan begravning är ofta lägre än kostnaden för jordbegravning; för hela landet har kostnaden år 1989 i genomsnitt nära 15 procent lägre. Det är i första hand bärarkostnaden vid jordbegravning som ger utslag och fördyrar begravningen i storstadsområdena.

Fr o.m år 1991 skall utgå full mervärdeskatt för varor och tjänster i begravningsbranschen; idag tillämpas full, reducerad eller ingen mervärdeskatt alls på olika tjäns— ter. När ändringen genomförs fördyras enligt branschens beräkningar ett normalt begravningsuppdrag med i genom— snitt 1 000 kr.

Som tidigare framgått (avsnitt 2.2.2) ökar begravnings- kostnaderna kraftigt för icke församlingsbor genom tilläggskostnader för tjänster som normalt inte behöver bekostas av församlingsbor. De vanligast förekommande tjänsterna och kostnaderna härför har också redovisats i en sammanställning. Av denna framgår att kostnaderna varierar kraftigt mellan församlingarna och tilläggsav- gifterna för icke församlingsbor blir - jämfört med de avgifter som gäller för församlingsbor — i många fall mycket höga. Det numera allt vanligare systemet med be— gravningsclearing (avsnitt 2.2.3) innebär dock att kost- naderna inte alltid slår igenom för de enskilda.

Intressant i sammanhanget kan vara att konstatera att det inte är entydigt givet vem som är församlingsbo och vem som inte är det. Avliden som formellt inte var försam- lingsbo kan ändå i avgiftshänseende o.d. betecknas som sådan med hänsyn till tidigare förhållanden. Skilda för samlingar tillämpar olika grunder. Följande utgör exempel på att avliden betecknats som församlingsbo om denne tidigare varit skriven

- 20 år i kommunen

- 15 år i församlingen

— 25 år i församlingen

- 49 år församlingen

- i församlingen sitt verksamma liv - i församlingen mellan sitt 55:e och 60:e levnadsår — i församlingen mer än hälften av sitt liv.

Den som vill kan deponera belopp hos begravningsbyråerna för att bekosta egen begravning. Deponering på särskilt konto är relativt vanligt. Som exempel kan nämnas Fonus som f.n. har 10 000 deponenter i systemet. Genomsnitts- beloppet utgör 8 000 kr. Systemet hos Fonus förutsätter insättning av ett engångsbelopp, dVS. inte kontinuerligt månadssparande. Kontot plaöeras i bank och ränta beräknas efter högsta kontoform. Kunder får själv ränteuppgift och deklarerar i vanlig ordning. Vid öppnandet av kontot får kunden ett särskilt depositionsbevis. SBF tillhandahåller ett liknande system.

Både SBF och Fonus erbjuder även möjligheten att teckna begravningsförsäkringar i försäkringsföreningen Funebris respektive Allmänna begravningsfonden-Trygghet där kunden kan välja mellan årlig premie eller engångspremie vars storlek varierar med försäkringstagarnas ålder.

3.1 Försäkringsskydg gch motsvarande

Begravningshjälp i form av ett i regel bestämt belopp för begravningskostnader utgår enligt en lång rad av olika slags försäkringar och motsvarande samt författningar.

Tjänstegrupplivförsäkringar

I första hand gäller det ett stort antal kollektivav- talsgrundade försäkringar som i allt väsentligt finns på alla sektorer av arbetsmarknaden. Bestämmelser om att tjänstegrupplivförsäkringar eller motsvarande skall teck— nas har tagits in i avtal mellan de skilda arbetstagare- och arbetsgivareorganisationerna.

Försäkringarna ger allmänt rätt till begravningshjälp vid dödsfall för arbetstagare hos så gott som alla enskilda företag, hos kooperationen, hos kommunerna och hos staten eller i övrigt i statligt lönereglerad verksamhet samt för lantbrukare, skogsbrukare och yrkesfiskare.

Förutom arbetstagare m.fl. omfattar begravningshjälpen i regel även deras makar eller sambor. Företagare och dennes maka har också möjlighet att i anslutning till den kollektivavtalsgrundade försäkringen teckna en egen försäkring, som bl.a. ger samma rätt till begravnings- hjälp som tjänstegrupplivförsäkringen för arbetstagare.

Tjänstegrupplivförsäkringarna ger även ett efterskydd under vanligen 180 dagar efter att en anställning har upphört.

Undantagna från tjänstegrupplivförsäkringarna är personer med mer än halv förtidspension eller halvt sjukbidrag. Begravningshjälpen enligt tjänstegrupplivförsäkringarna utgår i regel med ett halvt basbelopp.

ar o arbetss ade "rsä 'n och stat t -

skydd

Begravningshjälp vid dödsfall på grund av arbetsskada ges enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring. Enligt denna är alla som förvärvsarbetar i verksamhet i Sverige försäkrade för skada till följd av olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbetet. Försäkringen skall också enligt särskilda föreskrifter gälla den som genomgår utbildning i den mån som denna är förenad med särskild risk för arbetsskada. Annan förvärvsarbetande än arbets- tagare är försäkrad under förutsättning att han är bosatt i Sverige.

Begravningshjälp utgår vidare enligt lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd. Den avser personer som enligt lag fullgör tjänstgöring eller genomgår utbildning m.m. i samband med värnplikt, vapenfri tjänst, civilförsvar o.d., deltar i räddningstjänst av olika slag, är intagen för vård i kriminalvårdsanstalt, hem för vård av unga eller missbrukare, är intagen eller tagen i förvar i häkte eller polisarrest. Lagen skall därutöver enligt särskilda föreskrifter tillämpas även på den som frivil- ligt deltar i verksamhet inom totalförsvaret eller annan än enligt lag föreskriven verksamhet för att avvärja eller begränsa olika slag av skador.

Enligt förordningen (1977:284) om arbetsskadeförsäkring och statligt personskadeskydd skall arbetsskadeförsäk- ringen även gälla den som efter fullgjord skolplikt ge- nomgår yrkesutbildning eller förberedande sådan utbild—

ning, den som deltar i arbetsmarknadsutbildning, den som är inskriven vid arbetsmarknadsinstitut eller genomgår arbetsprövning eller arbetsträning som har godkänts av allmän försäkringskassa, samt den som genomgår årskurs 7 eller högre i grundskolan, särskolans yrkesskola, gym- nasieskolan eller motsvarande utbildning. Arbetsskadeför- säkringen gäller under moment i utbildningen då eleven utför arbete som stämmer överens med eller till sin art liknar sådant som vanligen utförs vid förvärvsarbete. Enligt förordningen skall vidare statligt personskade- skydd även gälla hemvärnspersonal, krigsfrivilliga, med- lemmar i olika frivilliga försvarsorganisationer och liknande.

Begravningshjälpen enligt arbetsskadeförsäkringen och det statliga personskadeskyddet utgår med ett belopp som mot— svarar 30 procent av basbeloppet.

Trygghetsförsäkring för arbetsskada

Till komplettering av det skydd som ges enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring finns enligt avtal mellan olika arbetstagare— och arbetsgivareorganisationer på de enskilda och kommunala arbetsmarknaderna en trygg- hetsförsäkring för arbetsskada. Försäkringen tecknas till förmån för anställda vid enskilda och kooperativa företag samt hos kommuner och för lantbrukare, skogs- brukare och yrkesfiskare. Den gäller också för företag- sägare och styrelseledamöter samt makar till sådana.

Försäkringen ger bl.a. begravningshjälp till anställda m.fl. som drabbas av personskada till följd av olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbetet. Arbetsskadebe— greppet är i huvudsak samma som enligt lagen om arbets- skadeförsäkring. För skada som beror på annat än olycks- fall, s.k. arbetssjukdom, gäller ett efterskydd efter

anställningens upphörande fram tills den skadade uppnår 65 års ålder.

Begravningshjälpen enligt trygghetsförsäkringen utgår i form av ersättning för begravningskostnad som bestäms enligt skadeståndsrättsliga regler. Det innebär i princip hela kostnaden.

£ . .]]i u 1.35 2.1.

Frivilliga grupplivförsäkringar som tecknas för medlemmar i fackliga, idrottsliga och andra organisationer och föreningar, pensionärsorganisationer, deltagare och åskådare vid olika idrottsliga och andra arrangemang, låntagare hos kreditinstitut, besökare i varuhus m.m. ger i varierande utsträckning och form begravningshjälp.

Individuella försäkringar m.m.

Individuella försäkringar med inriktning på att vid dödsfall ge begravningshjälp kan tecknas i begravnings- kassor och sjuk- och begravningskassor. Kassornas verk- samhet regleras i lagen (1972:262) om understödsföre- ningar. Enligt denna är en understödsförening en förening för inbördes bistånd som har till ändamål att, utan affärsmässigt drivande av försäkringsrörelse, meddela annan personförsäkring än arbetslöshetsförsäkring. För begravningshjälp är det fråga om kapitalförsäkring. Denna får inte avse högre belopp än 15 000 kr om inte försäk— ringsinspektionen medger annat. Anslutning till försäk- ringen kräver medlemskap direkt i den förening som driver kassan eller utgör denna, eller indirekt genom samman- slutning av personer med intressegemenskap såsom tillhö- rande viss yrkesgrupp, anställda i visst företag o.d.

Antalet begravningskassor och sjuk- och begravningskassor var år 1987 sammanlagt 77, varav 19 med mer än 1 000 med- lemmar. I de stora kassorna är medlemskap vanligen öppet för alla som är bosatta i Sverige och uppfyller vissa krav på hälsotillstånd. Vissa begränsningar kan också förekomma i fråga om högsta levnadsålder, t.ex. 70 år, för medlemskap, eller att över viss ålder försäkring endast erbjuds mot engångspremie.

Till belysning av premiernas storlek år 1990 kan nämnas följande. För den som vid 65 års ålder tecknar försäkring för det högsta beloppet 15 000 kr ligger årspremien be- räknad för tio års betalningstid i storleksordningen ca 1 650 kr för man och ca 1 500 kr för kvinna. Engångspre— mien ligger i storleksordningen ca 11 200 kr för man och ca 10 600 kr för kvinna.

Begravningshjälp kan utöver genom försäkringar säker— ställas genom avsättning av medel för begravningskostna- der på ett särskilt individuellt bankkonto. Enligt öve- renskommelse med viss begravningsbyrå disponerar denna kontot vid dödsfall för att bestrida begravningskostna- derna. De flesta begravningsbyråerna medverkar som tidi- gare (avsnitt 2.3) nämnts till sådana arrangemang.

Fördelnigg av begravningshjälp ; befolkningeg

De olika formerna av begravningshjälp omfattar mer eller mindre skilda delar av landets befolkning med hänsyn till levnadsålder, sysselsättning, egna försäkringsåtaganden m.m. En belysning härav ges i nedanstående tabellsamman- ställning som grundas på i officiell statistik redovisade och därutöver i” viss mån uppskattade förhållanden för åren 1987 och 1988.

Ålder Urderlår 1—15år 16—64år ss-år 'mtalt

Begravnmjälp med "

ett halvt basbelopp allmänt vid dödsfall enligt kollektivavtals— grundad tjänstegnmp- livförsäkring ('IGL) för

- arställda i enskild tjänst (inkl. kooperationen)

arställda i kmnlmal tjänst

anställda i statligt lönereglerad tjänst

företagare i lantbruk, äcogsbruk och yrkes- fiske och familjemedl.

enskild företagare efter amökan

halv förtidspension eller halvt sjuk- bidrag

- övriga

ammantan'ml.

Begravningshjälp vid dödsfall p g a arbets- skada i viss verksanhet

enligt

- lagen cm arbetsskade- forsa'kr" ' ing (förvärvs' — arbetarna/30 % av basbelcpp/ — . 4495 .

- kolldctivavtalsgnm— dad u'ygghetsfözsak- ring vid arbetsskada (TER) (anställda m fl i enskild och kmmu— nal tjänst) /enligt ättsliga regler] — . 3515 .

— lagen om statligt

persomkadskydd /30 % av basbelqp/ ( bl a grundskole—

elever i årskurs

7 och högre ' 325 - elever i gymnasie- skolan 295 — värnpliktiga 45 - övriga) .

Smnma med begrav— ningshjälp vid arbetsskada 5160 5160

320 73 4300

0,7 0,3

frivilliga begrav- ningskassor (med- lämnar)

Frivilliga sjuk— och begravnings— kassor (försäkrade för kapitalförsäkring)

Frivilliga gruppnv— f.. 'i] . (försäluade)

Enligt socialtjänstlagen(1980:620), 65 har den enskilde rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning och sin livsföring i övrigt, om hans behov inte kan tillgodoses på annat sätt. Av förarbetena till lagen (prop.1979/80:1 del A, 5. 197 - 198) framgår att härmed avses att även begravningskostnader vid behov skall täckas av socialbidrag. Sådana kostnader jämställs med kostnader för vård av den avlidne.

Socialstyrelsen har i Allmänna råd Socialbidrag 1985:1 bl.a. anfört att socialnämnden kan vara skyldig att ge socialbidrag till rimliga begravningskostnader i den mån dödsboet efter den avlidne saknar medel till dessa kost- nader. För bedömningen av frågan om dödsboet saknar medel pekas på olika förhållanden som bör föranleda avslag på en framställan om bistånd. Det gäller bl.a. skulder som kan komma att avskrivas genom dödsfallet, enskild egendom hos efterlevande make och utfallande försäkringsbelopp som är avsett att i första hand användas för begravnings- *kostnaderna. Förhållandet att de enskilda dödsbodelägarna i och för sig kan bekosta begravningen utgör däremot knappast en omständighet som medför att dödsboet inte kan få hjälp härtill.

När det gäller vad som menas med rimliga begravningskost— nader får det enligt socialstyrelsens råd avgöras från fall till fall, men hänsyn bör tas till olika religiösa och etniska gruppers speciella krav kring hur begrav- ningen skall ordnas. Rätten till socialbidrag omfattar i första hand kostnader som är nödvändiga för att i Sverige begrava den döde eller på annat sätt ta hand om stoftet. Därutöver får man avgöra från fall till fall vilka kost- nader som kan ersättas. Kostnader för t.ex. kaffe och enklare förtäring eller andra liknande arrangemang i

samband med begravningen kan om det på orten anses rim- ligt och skäligt ingå i rätten till bistånd. Det gäller också kostnader för gravsten. I kostnaderna för begrav— ning innefattas kostnaderna för transport till gravplats. Kostnaderna för att transportera och begrava den döde i dennes hemland utanför Sverige torde däremot generellt inte ingå i rätten till bistånd. Anhöriga kan vidare behöva ekonomiskt bistånd till exempelvis resor och sorg— kläder.

För tillämpningen av bistånd till begravningskostnader enligt socialtjänstlagen har många kommuner utfärdat riktlinjer för s.k. sociala begravningar. De innebär att en norm fastställs i form av en övre gräns för social— bidragets storlek. Normbeloppen varierar avsevärt mellan olika kommuner. Vanligt numera är att beloppet bestäms till 25 eller 50 procent av basbeloppet eller fastställs på grundval av ett enhetspris, som t.ex. i olika delar av södra Sverige för år 1990 har satts till 6 000 kr. Socialnämnderna har i många fall med hänvisning till normbeloppen avslagit framställningar om socialbidrag avseende större begravningskostnader eller begränsat utbetalade bidrag till det fastställda normbeloppet.

Underlag för bestämmande av normbelopp, eller i avsaknad härav bedömning av bidrag för en enskild begravning, inhämtas genom prisuppgifter från begravningsentrepre- nörer eller genom vad som kan betecknas som någon form av "upphandling" av sociala begravningar. Formerna är olika i skilda kommuner. Främst i storstadsområden är det van- ligt att socialförvaltningarna ingår längre överenskom— melser med begravningsentreprenörerna om prislistor som skall tillämpas, medan på andra orter uppgörelsen ofta sker från fall till fall. I sålunda "normerade" begrav- ningar brukar alltid ingå kista med svepningstillbehör, svepning, begravningsbil och bärare vid bisättning,

kistdekoration, bärare vid jordfästning (vid jordbegrav- ning), dödsannons och begravningsbyråns tjänster för representant vid begravning, anteckning av blommor m.m.

Det genomsnittliga totalpriset för en sådan av Fonus ombesörjd social begravning i Stockholms län år 1989 var 7 700 kr för en jordbegravning och ca 6 700 kr för en urnbegravning (motsvarande). I västra Sverige inkl. Göteborg var motsvarande ca 10 500 kr och ca 9 100 kr. Priset för den sociala begravningen var i Stockholms län ca 3 000 kr lägre än priset för en genomsnittlig begrav— ning i övrigt. I västra Sverige överensstämde dessa priser i stort sett med varandra. Det ovan nämnda enhets— priset 6 000 kr var ca 4 000 kr lägre än genomsnitts— priset för begravningar i övrigt på samma orter.

Frågor om vad som kan anses vara rimliga kostnader för sociala begravningar och vad som bör ingå häri har, som tidigare (avsnitt 2.1) nämnts, prövats i flera mål i kammarrätten och i regeringsrätten. Med något enstaka undantag har domstolarna ansett att de faktiska kostna- derna för de ifrågavarande begravningarna har varit rim— liga och skäliga och berättigat till erforderligt sociala bidrag. Någon begränsning av bidrag med hänvisning till antagen kommunal norm har i princip inte godtagits. Vad som skall anses vara rimliga begravningskostnader får avgöras från fall till fall.

Kostnader för sociala begravningar som i de förekommande målen har ansetts rimliga har varit 5 719 kr, 7 855 kr och 8 158 kr för begravningar år 1985, samt 11 510 kr och 15 296 kr för begravningar år 1986. Av målen framgår vidare att i rimliga kostnader för en begravning skall, förutom direkta kostnader för jordfästning och gravsätt- ning, även ingå kostnader för förtäring vid minnesstund och för gravsten.

Tre mål i regeringsrätten har gällt socialbidrag till kostnaderna för begravning av barn. Frågan har härvid bl.a. varit om föräldrars inkomstförhållanden skall ha betydelse vid bedömning av om rätt till socialbidrag föreligger för dödsboet efter ett barn. I detta fall kan konstateras att regeringsrätten har ändrat uppfattning mellan åren 1987 och 1989.

I två mål som avdömdes år 1987 intog regeringsrätten den ståndpunkten att rätt till bistånd till rimliga begrav- ningskostnader föreligger i den mån som dödsboet efter den avlidne saknar medel härtill. Det gäller även dödsbo efter ett barn. Föräldrarnas ekonomiska förhållanden saknar betydelse i detta Sammanhang.

Regeringsrättens ställningstagande i en dom år 1989 (mål 1196:1988) innebär däremot att hänsyn skall tas till föräldrarnas inkomst— och förmögenhetsförhållanden, när behovet av bistånd till begravningskostnad för avlidet barn bedöms. Regeringsrätten hänvisade härvid till att när det gäller bistånd enligt 65 socialtjänstlagen till kostnad för vård av ett underårigt barn som lever till- sammans med sina föräldrar bedöms biståndsbehovet med utgångspunkt i familjens inkomst— och förmögenhetsför— hållanden. samma princip bör tillämpas vid bedömning av biståndsbehovet då det gäller begravningskostnader. Om föräldrarna har möjlighet att betala begravningskostna— derna föreligger inte rätt till bistånd härför.

Beträffande omfattningen i antal fall av och utbetalade belopp för bistånd till begravningskostnader finns inte någon samlad redovisning för hela landet. I många kom— muner särredovisas inte heller detta bistånd. En uppfatt- ning om antalet fall kan dock erhållas på grundval av förekomsten av dödsboanmälningar. Enligt ärvdabalken, 20

kap., 8 a 5 behöver i vissa fall bouppteckning inte upp— rättas om dödsboanmälan görs av socialnämnden till tings— rätten. Det gäller om den dödes tillgångar eller dessa tillsammans med andel i makes giftorättsgods inte förslår till annat än begravningskostnader och andra utgifter med anledning av dödsfallet, och tillgångarna inte omfattar fast egendom eller tomträtt.

Antalet av landets tingsrätter handlagda dödsboanmäl- ningar har under senare år varit ca 7 000 per år. Antalet fall för bistånd till begravningskostnader bör då inte heller vara högre än 7 000 per år.

Enligt uppgifter från Fonus kan andelen uppdrag avseende sociala begravningar uppskattas till 5 — 7 procent av alla begravningsuppdrag år 1989. Med förutsättningen att denna andel gäller alla begravningar skulle det innebära i genomsnitt inte fullt 6 000 sociala begravningar per år i hela landet.

Om socialnämndens bidrag till begravningskostnader antas vara i genomsnitt 5 000 kr per begravning skulle de samlade utbetalningarna för sociala begravningar kunna uppskattas vara av storleksordningen 25-30 och högst 35 milj. kr per år.

3.3 Allmän begravningshjälp i Danmark, Finland och Norge

Inom ramen för systemen för allmän försäkring i Danmark, Finland och Norge utgår vissa bidrag till begravnings— kostnader.

I Danmark utgår från den allmänna sjukförsäkringen (den offentlige sygesikring) ett bidrag till alla begrav— ningar. Det uppgår för år 1990 till 3 117 danska kr när den döde var över 15 år gammal. För yngre är beloppet mindre, under 1 år 1 245 kr, 1-8 år 1 870 kr och 9—15 år 2 650 kr. Till den som har en tilläggsförsäkring som medlem i Fortsaettelsessygekassen Danmark utgår ytter— ligare 1 000 kr i begravningsbidrag.

I Finland utbetalas genom Folkpensionsanstalten begrav- ningsbidrag efter person som bott i Finland och som vid sin död hade fyllt 16 år. Till den som uppburit ålder— doms-, invaliditets—, eller arbetslöshetspension under ett år omedlebart före sin död utgår emellertid inte be- gravningsbidrag. Det innebär att ålderspensionärer inte får begravningsbidrag efter att de fyllt 66 år. Under året mellan 65 och 66 års ålder sker en månadsvis av- trappning av bidraget. Begravningsbidraget skall sökas hos Folkpensionsanstalten inom ett år efter dödsfallet. Det uppgick för år 1989 till högst 3 631 finska mark.

I Norge föreskrivs i lagen om allmän försäkring (folke— trygdloven) att för försäkrad som avlidit skall utgå begravningshjälp (gravferdshjelp). Denna uppgick år 1989 till 4 000 norska kr. Häri anses ingå transportkostnader som inte överstiger 20 procent av bidraget, dvs 800 kr. För nödvändiga större kostnader för transport i första hand till den dödes hemort utgår därutövef särskild er-

sättning.

4 . ÖVERVÄGANDEN

4.1 thångspunker

4.1.1 Enskildas begravningskostnader

De genomsnittliga kostnaderna för enskilda i samband med en begravning uppgift år 1989 till 10 000 — 11 000 kr när det gäller begravning_av en avliden i dennes hemförsam— ling (församlingsbo). Dessa kostnader avser de "normala" tjänsterna från svenska kyrkan och begravningsentreprenö— rerna, men inte förtäring vid minnesstund samt uppsätt— ning eller komplettering av gravvård (gravsten eller mot- svarande). En genomsnittlig kostnad för förtäring vid minnesstund var ca 1 200 kr. Lägsta kostnad för uppsätt- ning av en gravvård var 3 500 - 4 000 kr. Komplettering av befintlig gravvård med tillkommande text kostade ca

2 000 kr. "Normala" kostnader för enskilda vid begravning av en församlingsbo låg således mellan ca 13 000 och ca 16 000 kr. Av dessa måste ca 6 000 kr anses vara nödvän- diga och ofrånkomliga.

För en begravning med gravsättning i urngrav, som är den vanligaste formen och förekommer i drygt hälften av alla fall, fördelar sig de "normala" kostnaderna i genomsnitt i stort enligt följande

Andel, % Belopp, kr Kista med tillbehör ca 35 ca 3 300 Urna ca 3 ca 300 Svepningsarbete ca 2 ca 200 Bisättning ca 3 ca 700 Förmedlade tjänster (annonser, blomsterdekorationer, sång och musik m.m.) ca 32 ca 3 100

Avgifter till kyrkogårdsför-

valtning, församling o.d. ca 3 ca 300 Begravningsentreprenörs arvode ca 17 ca 1 699 Summa ca 100 ca 9 500

Kring de angivna kostnadsbeloppen och deras fördelning förekommer givetvis variationer av olika skäl.

För begravning med gravsättning i kistgrav blir kostna- derna ca 600 kr högre än med gravsättning i urngrav. Med jordande av aska i minneslund blir de ca 200 kr lägre. Skillnaderna hänför sig till kostnader för bärning vid jordfästning och för urna.

Kostnaderna för annonser, blomsterdekorationer, sång och musik o.d. bestäms naturligen av utformning och omfatt- ning enligt ställningstagande från anhöriga eller andra som ombesörjer begravningen. Detsamma gäller även kostna- derna för kista och gravvård, liksom givetvis för förtä- ring vid minnesstund. Faktorer av betydelse för ställ— ningstagandena kan vara den avlidnes önskemål, de an- hörigas känslor och attityder, familjetraditioner, sed— vänjor på orten och praktiska egna insatser från anhöriga och andra närstående. I den allmänna debatten framförs även uppfattningen att påverkan från begravningsentrepre- nörer kan verka i kostnadshöjande riktning.

Gravrätt och gravöppning är vanligen kostnadsfria för församlingsbor. Detsamma gäller även kremering, om än i något mindre omfattning. En mindre del av pastoraten tar dock ut avgifter för dessa tjänster. I regel är dock dessa relativt små.

En betydande del av de medel som tas in genom försam- lingsskatten används för begravningsverksamheten. Den s.k. dissenterskatten, som tas ut av dem som inte tillhör svenska kyrkan, har beräknats till 30 procent av försam- lingsskatten. Härvid har 20 procent avsetts för svenska kyrkans begravningsverksamhet och återstående 10 procent för dess medverkan i folkbokföringen.

Arvoden till begravningsentreprenörer är ganska ensartade för alla slag av vanliga begravningar i hela landet. I detta sammanhang bör dock framhållas att en del av arvo— det enligt praxis tas ut genom det påslag på ca 100 procent som läggs på inköpspriset för kistan. Hed korrigering till ett pålägg som skulle kunna anses vara mera anpassat till de egentliga kostnaderna för försälj- ningen av kistor bör andelen för begravningsentrepre- nörens arvode anges till kanske ca 25 procent i stället för ca 17 procent. Kistans andel skulle då minska från ca 35 procent till ca 25 procent eller ca 2 500 kr.

Utöver arvode för egna insatser uppbär begravningsentre- prenörerna även ersättning för genom dem direkt köpta och tillhandahållna tjänster. Det gäller främst arbete med balsamering och svepning och transporter i samband härmed och med bisättning.

Sammantaget uppgår begravningsentreprenörens arvode och ersättning således i stort till ca 35 procent eller ca

3 300 kr av den enskildes kostnader för de "normala" tjänsterna vid en begravning.

För begravning av en avliden i annan än dennes hemför-

samling (igkg_férgamlingsbg) kan kostnaderna bli betyd- ligt högre än vad som ovan angivits. De högre kostnaderna härrör huvudsakligen från de avgifter som församlingar och pastorat tar ut för icke församlingsbor. Det kan röra

sig om mellan ca 2 000 kr och ca 7 000 kr eller upp till ca 12 000 kr beroende av om gravrätt disponeras eller inte. I viss och växande omfattning svarar dock de pasto- rat, där den avlidnes hemförsamling ingår, för dessa kostnader genom systemet med s.k. begravningsclearing.

För begravning av avlidna som tillhör annat trossamfund än svenska kyrkan eller står utanför varje sådant kan de "normala" begravningskostnaderna uppskattas vara i stort sett samma som ovan angivits. För judar och muslimer tillkommer dock ca 1 000 kr för respektive särskild kista och särskilt "hus" för placeringen av kistan i graven.

För invandrare m.fl. som skall begravas utomlands i sina hemländer uppstår kostnader för transport m.m. av den avlidne. De gäller innerkista av zink och upprättande och översättning av erforderliga handlingar med sammanlagt drygt 2 000 kr, samt själva transporten. Kostnaden för den senare varierar givetvis med avståndet men uppgår ofta till betydande belopp, i storleksordningen 10 000 kr

är inte ovanligt.

4.1.2 Begravningshjälp

Försäkringsskydd och motsvarande

För det stora flertalet förvärvsarbetande och till stor del även deras anhöriga utgår vid dödsfall begravnings- hjälp med motsvarande ett halvt basbelopp enligt olika kollektivavtalsgrundade tjänstegrupplivförsäkringar. Utanför detta försäkringsskydd står dock personer med mer än halv förtidspension eller halvt sjukbidrag.

Vid dödsfall till följd av olycksfall eller arbetsskada utgår begravningshjälp med i regel 30 procent av ett basbelopp till förvärvsarbetande, deltagare i olika slag

av utbildning, värnpliktiga m.fl. enligt lagar om arbets- skadeförsäkring och statligt personskadeskydd. Till för- värvsarbetande på de enskilda och kommunala arbetsmarkna- derna utgår vidare begravningshjälp med i princip hela kostnaden enligt avtal om trygghetsförsäkring för arbets- skada. Enligt frivilliga grupplivförsäkringar och indi- viduella försäkringar utgår ofta viss begravningshjälp.

Med undantag för olika frivilliga försäkringar gäller att begravningshjälp enligt försäkringar eller motsvarande i regel inte utgår till framför allt avlidna över 65 års ålder, men även barn under 16 år och personer med mer än halv förtidspension eller halvt sjukbidrag. Med ett årligt antal avlidna av ca 95 000 innebär detta att för uppskattningsvis ca 80 000 eller när 85 procent inte utgår någon form av allmänt tillämpad eller frivilligt avtalad begravningshjälp.

dra enli t socialt'änstla en

Enligt socialtjänstlagens 6 5 kan bidrag till begrav- ningskostnader utgå i den mån som dödsboet efter en avliden saknar medel till dessa kostnader. Enligt vissa uppgifter från begravningsbyråbranschen kan det röra sig om inte fullt 6 000 fall per år där bidrag utgår till hela eller delar av begravningskostnaderna.

Utan att det närmare kan beläggas med tillgängliga stati— stiska uppgifter kan det därutöver vara rimligt att an- taga, att de anhöriga till en avliden i ett inte obe— tydligt antal fall skjuter till erforderliga medel till begravningskostnaderna, även om bidrag enligt social- tjänstlagen skulle ha kunnat utgå. En antydan härom ger det förhållandet att det teoretiska antalet fall där bi— drag kan utgå bör vara ca 7 000 per år. Antalet dödsbo— anmälningar, som kan ersätta bouppteckningar när ett

dödsbos tillgångar inte förslår till mer än begravnings- kostnaderna, är ca 7 000. Som nämnts ovan skulle det år- liga antalet begravningar med socialbidrag uppgå till inte fullt 6 000.

4.2 Möjligheter att begränsa enskildas begravningskostnader

De stora posterna i enskildas begravningskonstander för en "normal" begravning av en försmlingsbo avser kista, förmedlade tjänster och begravningsentreprenörens arvode och ersättningar i olika former. Möjligheter att begränsa kostnaderna bör därför huvudsakligen sökas inom dessa.

Kistan svarar för omkring en tredjedel av begravnings- kostnaden, om i priset ingående arvode utöver de egent- liga försäljningskostnaderna beaktas ungefär en fjärde- del. De vanligast förekommande kistorna är bland de prisbilligaste som tillhandahålls av kistfabrikanterna. Detta torde i och för sig tala för att begravningsentre- prenörerna, åtminstone i detta avseende, inte utövar en påverkan i kostnadshöjande riktning. Ordningen med ett fast pålägg på ca 100 procent på inköpspriset, vari ingår ett visst arvode utöver vad som är betingat av försälj— ningsverksamheten, har annars ansetts leda till en sådan

påverkan.

Ordningen med att ta ut en del av arvodet som en del av pålägget på kistpriset kan dock ifrågasättas av andra skäl. Den snedvrider kostnadsbilden och verkar för- virrande inte minst på den allmänna debatten om begrav- ningskostnaderna. En öppen redovisning av begravningsen- treprenörernas hela arvoden och skilda kostnader i övrigt är enligt min mening att föredra. Det ligger i linje med

vad näringsfrihetsombudsmannen (NO) uttalade 1 ett ärende år 1982 (Dnr 429/79). NO ansåg sig även kunna konstatera

en viss attitydförändring inom branschen i avsedd rikt- ning. Då denna till stor del ännu inte när har fått genomslag finner jag det angeläget att Sveriges Begrav- ningsentreprenörers Förbund (SBF) och Fonus intensifierar sina insatser för att en mera rättvisande prissättning och redovisning av arvoden och ersättningar hos begrav- ningsentreprenörerna skall komma till stånd.

Undersökningar genom NO och statens pris- och konkurrens— verk (SPK) under 1980-talet antyder att vissa konkurrens- begränsande åtgärder bland kistfabrikanterna kan ha ver- kat i prishöjande riktning. Prisbilden hos såväl fabri- kanterna som begravningsentreprenörerna har emellertid inte visats vara orimlig, dock med viss reservation för den ovan nämnda ordningen hos entreprenörerna med prispå- lägg för arvode utöver de egentliga försäljningskostna— derna. I sammanhanget har bl.a. pekats på utbudet av prisbilligare kistmodeller. NO utreder för närvarande på nytt frågan om horisontell prissamverkan mellan kist- fabrikanterna.

Den s.k. Funeralkistan som avses tillhandahållas endast genom sjukhus prövas i en pågående begränsad försöksverk- samhet vid sjukhuset i Uddevalla, där sjukhuset tar ut ett självkostnadspris för kistan. Tillämpade priser för år 1990 tyder på att kostnaderna för den enskilde häri- genom kan minskas med ca 1 100 - 1 900 kr beroende av hur arvodesdelen i begravningsentreprenörernas prispålägg på kistan beaktas. Kostnaderna för leverans från fabrik synes dock endast vara ett par hundra kronor lägre för Funeralkistan än för de vanligast förekommande billigare kistorna från övriga kistfabrikanter.

Det torde dock kunna ifrågasättas om ersättningarna till sjukhuset för hanteringskostnader överensstämmer med de verkliga kostnaderna. Det gäller särskilt om verksamheten

får större omfattning än den nuvarande försöksverksam- heten som avsett ca 15 fall under ett par års tid.

Medverkan från sjukhusen i att tillhandahålla kista och svepningsarbete anser jag vara ett alternativ som bör kunna finnas att tillgå. Det bör dock närmare klarläggas och övervägas om verksamheten ryms inom landstingens kompetensområde och lämpligen bör förenas med sjukvården, samt inte minst hur verksamheten förhåller sig i ekono- miskt avseende. Enligt min mening skulle det också vara till fördel om Funeralkistan även kunde tillhandahållas

genom begravningsentreprenörerna.

Förmedlade tjänster i fråga om blomsterdekorationer, sång och musik m.m. bestäms i förekomst och omfattning ytterst av de anhöriga eller andra som ombesörjer en begravning. Till grund härför ligger attityder till och allmänna

uppfattningar om vad som bör ingå i en begravning.

Till vägledning för ställningstagandena i dessa frågor tillhandahåller begravningsentreprenörerna allmän in- formation om begravningar och prisuppgifter för olika tjänster. SBF, Fonus och Eldbegängelseföreningen IGNIS har också i överenskommelse med konsumentverket/KO fr.o.m. den 1 juli 1989 åtagit sig att verka för att deras medlemmar och anställda bl.a. skall lämna en skrif- tlig bedräftelse på "konsumentens" beställning, speci- ficerad i särskilda poster på kostnaderna, det totala priset på begravningen och betalningsvillkoren.

Dessa åtgärder är enligt min mening väl ägnade att stärka "konsumentens" ställning i valet av utformningen av en begravning - i den mån så är möjligt i det psykiska tillstånd som anhöriga ofta befinner sig i när de skall ombesörja en begravning. Det utesluter givetvis inte en kostnadshöjande påverkan från begravningsentreprenören.

De kostnader som har redovisats för en genomsnittlig begravning tyder dock inte på att en sådan påverkan skulle förekomma mera allmänt.

En del församlingar tillhandahåller utan avgift bårtäcken att drapera över kistan vid jordfästning. Detta ger möj— lighet till begränsning av kostnaderna för blomsterdeko- rationer, och.även för kistan.

Anhöriga och närstående kan i mån av förmåga genom egna insatser begränsa enskildas begravningskostnader, vilket också förekommer i viss utsträckning. Det kan gälla bärning vid jordfästning, anordnande av minnesstund med förtäring, arrangerande av blomsterdekorationer, kontak- ter med kyrkogårdsförvaltningar och andra kyrkokommunala organ för erforderliga anmälningar, beställningar av lokaler m.m.

Inom den kommunala konsumentvägledningen har aktualise- rats utformning av handledningar för begravningar, som bl.a. skulle vara ett stöd för egna insatser från an- höriga m.fl. i samband med begravningar. Sådana handled- ningar liksom allmänna upplysningar och hänvisningar i hithörande frågor skulle också kunna spridas genom andra som kommer i kontakt med anhöriga i anslutning till ett dödsfall. Det kan gälla personal i sjukvården, hemstjäns- ten och socialtjänsten och hos kyrkokommunerna. Enligt min mening är det angeläget att praktiska handledningar och andra åtgärder av angivet slag kommer till stånd.

En fråga i detta sammanhang är vidare om och i vilken mån en ökad omfattning av egna insatser från anhöriga m.fl. kan komma att ställa krav på ökade resurser hos de kyrko- kommunala organen för informations- och kontaktverksam— het.

De arvoden och ersättningar som begravningsentreprenörer— na uppbär synes mig i allt väsentligt rimliga. Ersätt— ningarna för utomståendes medverkan i svepningsarbete, för sång och musik m.m. bestäms av löne— och prisutveck- lingen på arbetsmarknaden. Detsamma gäller priserna på övriga förmedlade tjänster avseende blommor, förtäring m.m. De timpriser som entreprenörerna debiterar och den beräkade tidsåtgången för ett begravningsuppdrag framstår inte som onormala i jämförelse med vad som gäller i andra tjänsteproducerande branscher.

4.3 Begravningsclearing

De kostnader som kan belasta enskilda vid begravning av en avliden i församling som ingår i annat pastorat än det där den avlidnes hemförsamling ingår kan bli betydande. Det beror på att pastoraten för icke församlingsbor tar ut avgifter för upplåtelse av kyrka, gravrätt, gravöpp- ning m.m. som vanligen är mer eller mindre fritt för församlingsbor och bekostas med skattemedel.

För att undanröja sådana extra kostnader för enskilda har Svenska kyrkans förvaltningsnämnd och dess kyrkogårdsde- legation rekommenderat pastoraten att tillämpa systemet med s.k. begravningsclearing. Det innebär att pastoratet där hemförsamlingen ingår svarar för att betala avgifter— na, i varje fall upp till en nivå som motsvarar dess egna kostnader.

Begravningsclearingen har särskilt under de senaste åren vunnit en relativt snabbt ökande anslutning. Fortfarande är den dock behäftad med stora ofullkomligheter. Många pastorat liksom Stockholms kommun är inte alls anslutna. Bland dem som är anslutna tillämpar en del systemet för hela landet, medan andra begränsar tillämpningen till stiftet, kommunen eller kontraktet. Det förekommer också

variationer i storleken på avgifter för samma slag av tjänster, även om en anpassning till en av kyrkogårdsde- legationen rekommenderad normaltaxa sker alltmer. Veris- tioner förekommer också i fråga om vem som kan betecknas som församlingsbo med hänsyn till tidigare anknytning till en församling o.d.

Bristerna ]. enhetlighet når det gäller avgifter för be- gravning ev icke församlingsbo leder till slumpartade, ojämlika och orättvisa effekter för enskilda och deras kostnader för begravningar. Jag finner det därför synner- ligen sngelåget ett begravningsclearingen snarast kommer till allmän enhetlig och rikstäckande tillämpning i hela landet.

Frågan om lagstiftning i detta syfte har aktualiserats i olika sammanhang, men en frivillig anslutning har hit- tills föredragits, bl.a. med hänvisning till den pågående utvecklingen och till att frågan om lagstiftning bör anstå till en utvärdering av utvecklingen omkring år 1995. Kyrkomötet år 1990 har emellertid beslutet att hos regeringen begära en lagstiftning som innebär ett pes- torat och samfälligheter blir skyldiga att tillämpa be- gravningsclearing. Jag ser detta som ett understryksnde av ett det är angeläget att en rikstäckande begravnings- clearing kommer till stånd. Den betydande ökning av en- slutningen som kan iakttagas för det senaste året, och som bl.a. inneburit mer än en fördubbling av församlingar och omfattade ental invånare i den rikståckande clea- ringen, visar dock ett pastoraten och samfllligheterne på ett verkningsfullt sått har uppmärksammat och beaktat behovet av systemet med begravningsclearing. Jag förut- såtter att den frivilliga anslutningen till begravnings- clearingen fortsätter i hög takt oavsett hur frågan om lagstiftning utvecklas.

För huvuddelen av dem som årligen avlider, dvs. ca 85 procent eller ca ao 000 personer - framför allt personer över 65 års ålder — utgår ingen allmänt tillämpad begrav- ningshjälp. De begravningskostnader för dessa som ankom- mer på enskilda får bestridas med den avlidnes efterläm- nade tillgångar. Om dessa inte förelår skall utgå erfor- derligt bidrag enligt socialtjänslagen. Det torde vidare inte vara ovanligt att anhöriga svarar för kostnader med egna medel.

Mot bakgrund härav kan hävdas att alla är tillförsäkrade en värdig begravning. Jag vill emellertid också framhåla att osäkerhet huruvida de egna efterlämnade tillgångarna skall räcka till en sådan begravning hos många föranleder en mer eller mindre djup känsla av oro. Till denna kan även bidra tanken om att efterlevande kommer att undan- dras efterlämnade medel eller behöva tillskjuta. egna medel.

Frågan om att begränsa enskildas kostnader i samband med begravningar har, som framgår av direktiven för utred— ningen, behandlats i olika sammanhang. Härvid har i huvudsak angivits två vägar. Den ena har gällt att vidga den kyrkokommunala kompetensen till att omfatta flera fria tjänster m.m. - främst fria kistor - samt begrav- ningsbyråverksamhet. Den andra vägen har varit att lämna ekonomiskt stöd inom ramen för den allmänna försäkringen. Mot att vidga den kyrkokommunala kompetensen har bl.a. anförts skilda församlingars varierande förmåga att bära de ökade kostnader som det skulle innebära. Hot att in- föra någon form av allmän begravningsförsäkring har främst anförts de stora kostnaderna, som bl.a. inte har ansetts vara motiverade av föreliggande behov.

Jag konstaterar att de helt ofrånkomliga kyrkokommunala tjänsterna i fråga om gravrätt, gravöppning och gravsätt- ning är i allt väsentligt avgiftsfria för församlingsbor. Detsamma gäller jordfästning i svenska kyrkans ordning i fråga om upplåtelse av kyrka eller kapell, officiant och viss musik. I flertalet fall är även kremering avgifts- fri. I den mån som avgifter förekommer i angivna avseen- den är det enligt min uppfattning angeläget att berörda pastorat och borgerliga kommuner avskaffar dessa för att skapa enhetlighet i hela landet och likställdhet för alla medborgare. I och med att pastoraten fr.o.m. år 1989 har tagit över ansvaret för begravningsverksamheten från för- samlingarna bör de ekonomiska förutsättningarna för en sådan utjämning ha väsentligt förbättrats.

När det gäller avgifter för icke församlingsbor har jag ovan betonat vikten av att systemet med begravningsclea- ring vinner allmän anslutning.

En i praktiken ofrånkomlig kostnad som belastar enskilda i samband med begravning gäller kista, samt med anknyt- ning härtill även svepningsarbete och vissa transporter samt arvoden och ersättningar i samband härmed. Även om kista inte är föreskriven i lag eller liknande är det numera av praktiska skäl, hänsyn till arbetsmiljö m.m. inte möjligt att genomföra en begravning utan en sådan. Med hänsyn till att övriga helt ofrånkomliga tjänster m.m. för begravning vanligen är, eller - enligt vad jag anfört ovan - bör vara utan kostnad för den enskilde kan det vara rimligt att hävda att även kostnaden för kista etc. inte heller borde belasta denne.

När det gäller övriga tjänster m.m. för en begravning ger mig mina iakttagelser av begravningsentreprenörernas verksamhet inte anledning att stödja tanken att kyrkokom- munerna skulle bedriva någon form av begravningsbyråverk—

samhet. Det bör dock inte hindra att kyrkogårdsförvalt- ningar och andra kyrkokommunala organ står till tjänst för allmänheten med allmän information och viss handled— ning i fråga om begravningar.

Om det ovan angivna skälet för att kostnaden för kista etc. inte bör belasta den enskilde godtas bör kostnaden lämpligen avlastas genom ett ekonomiskt stöd. Det skulle naturligen ske genom den allmänna försäkringen och finan- sieras genom arbetsgivaravgifterna till denna. Det stora flertalet avlidna har tidigare i någon form varit knutna till förvärvsarbete och arbetsmarknad. Det kan inte vara oskäligt om arbetsgivarnas ekonomiska ansvar i detta hänseende utsträcks till tiden efter att den anställde uppnått 65 års ålder. '

I Danmark och Norge utgår begravningshjälp från motsva— righeterna till den allmänna försäkringen med respektive ca 3 000 och 4 000 kr.

Om en motsvarande begravningshjälp genom den allmänna försäkringen skulle införas i Sverige borde den, med hänvisning till vad som anförts ovan, i storlek anpassas till att motsvara kostnaderna för kista, svepningsarbete och vad som i övrigt får anses nödvändigt och ofrånkom— ligt för en begravning. Det skulle med 1990 års priser innebära ett belopp på ca 6 000 kr. Med 95 000 dödsfall per år skulle det innebära sammanlagda årliga utbetal- ningar av begravningshjälp med 570 milj. kr. För att finansiera detta med arbetsgivaravgift skulle det med avgiftsunderlaget 594 miljarder kronor år 1990 behövas en sådan avgift på ca 0,1 procent.

För att fortlöpande anpassa begravningshjälpen till pris- utvecklingen skulle den lämpligen kunna uttryckas som en viss andel av ett basbelopp. Det angivna beloppet på

6 000 kr för 1990 skulle avrundat motsvara 20 procent av ett basbelopp.

Om begravningshjälp skulle utgå genom den allmänna för- säkringen borde denna kunna anpassas till förekommande begravningshjälp enligt kollektivavtalsgrundade tjänste- grupplisförsäkringar m.m. genom att utfallande belopp enligt dessa minskas med belopp motsvarande den allmänna begravningshjälpen. Detta borde kunna leda till en viss minskning av arbetsgivarnas kostnader för dessa försäk- ringar m.m. Utbetalningen av begravningshjälp från dessa kan nu uppskattas årligen uppgå till i storleksordningen 200 milj. kr som genom samordningen skulle kunna minskas med 90 milj. kr.

96

Kommittédirektiv

Begravningskostnader Dir. 1989: 1

Beslut vid regeringssammanträde l989-01-26.

Statsrådet Wallström. civildepartementet. anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas med uppgift att kartlägga de kostnader som uppkommer i samband med begravning och undersöka om det föreligger ett behov av stöd för sådana kostnader genom ett ökat sam- hiillsansvar.

Bakgrund

I samband med dödsfall uppstår kostnader för dödsboet för begravning av den avlidne. Begravningskostnaderna uppgår ofta till betydande belopp. Om dödsboets tillgångar inte räcker till för att betala dessa kostnader åsam- kas den dödes anhöriga ofta en betungande utgift.

Frågan om att begränsa de efterlevandes begravningskostnader genom att låta samhället i någon form ta på sig ett ökat ansvar har sedan lång tid över— våigts i olika sammanhang. Riksdagen har vid upprepade tillfällen behandlat frågan. Den har också överviigts av olika utredningar.

De åtgärder för att begränsa begravningskostnaderna för enskilda som främst har diskuterats är av två slag. Den ena åtgärden är att utvidga den allmänna försäkringen till att omfatta även begravningshjälp. Den andra är att utvidga den kyrkokommunala kompetensen till att också omfatta begrav- ningstjänster för församlingsmedlemmar.

Den allmänna ]ömäkringr'n

När det giiller den tidigare behandlingen av frågan om en utvidgning av den allmänna försäkringen till att omfatta även begravningshjälp. finns redo- görelscr i socialförsz'ikringsutskottcts betänkanden SfU l975:2 och SfU |9h'7/b'b'13.

Dir. I98*

Riksdagen behandlade frågan senast vid 1987/88 års riksmöte med anled- ning av två motioner från den allmänna motionstiden l986/87 (Sf 267 och Sf 29l). Socialförsäkringsutskottet (SfU l987/8823) anförde att det inte hade kommit fram några skäl för utskottet att gå ifrån sitt tidigare ställningsta- gande i frågan. Utskottet anslöt sig således alltjämt till bedömningen att en obligatorisk begravningsförsiikring med tanke på den nödvändiga priorite- ringen inom den allmänna försäkringen inte motiverar den kostnad en sådan försäkring kan väntas föranleda. Utskottet framhöll vidare att problemet är av begränsad betydelse med hänsyn bl.a. till den utveckling verksamheten med tjiinstegrupplivförsäkringar och frivilliga grupplivförsäkringar har haft. Riksdagen följde utskottet.

Den kyrkokommtumlu kompelensen

Krav på vidgning av den kyrkokommunala kompetensen avvisades av riksdagen åren 1974 och l976 på förslag av konstitutionsutskottet (KU l974z38 och 1975/7öz38). Frågan behandlades på nytt av riksdagen i samband med behandlingen av regeringens proposition 1982/8319 om den nya lagen om församlingar och kyrkliga samfälligheter. Konstitutionsutskottet (KU 1982/8318) anförde bl.a. följande:

"Utskottet har stor förståelse för det krav på vidgad kompetens på begrav- ningsområdet som framförs i motion 1982/83:22. Trots de olika former av ekonomisk hjälp som finns är begravningskostnaderna ofta en betungande utgift för de anhöriga. Församlingarnas förmåga att bära de ökade kostnader som en vidgning av kompetensen skulle medföra är emellertid högst varie- rande. Enligt utskottets mening måste därför de ekonomiska förutsättning- arna för en vidgning av kompetensen först utredas. l denna utredning bör svenska kyrkans strukturfrågor på lokalplanet få en framträdande plats. Även den i motion 1980/81 : 1056 berörda frågan om en utjämning mellan för- samlingarna av kostnaderna för deras nuvarande befattning med begrav— ningsverksamheten bör kunna ses över i detta sammanhang. Formerna för detta utredningsarbete får ankomma på regeringen att besluta om. Vad ut- skottet nu anfört bör med bifall till motionerna 1980/81:1506 och 1982/83:22 riksdagen ge regeringen till känna."

Riksdagen (rskr. 30) följde utskottet.

Senare behandling av frågan

1982 års kyrkokommitté (Kn l982:05) fick härefter i uppdrag (dir. l982195 och l984: l 1) att utifrån två frågor lägga fram förslag som syftade till att be- gränsa begravningskostnaderna för enskilda. Frågorna avsåg en utvidgning av församlingarnas kompetens till att omfatta ytterligare begravningskostna-

dcr resp. utjämning mellan församlingar av kostnader för gravrätt vid be- gravning i annan församling än den där den avlidne var kyrkobokförd. Kom— mittén uttalade i lägesrapporten (SOU 1985:1) Församlingar i samverkan att ett sätt att lösa frågan var en utvidgning av den allmänna försäkringen så att försäkringen täckte vissa minimikostnader. En annan väg skulle kunna vara att vidga kompetensen för kyrkokommunerna. Kommittén avsåg att åter— komma till frågan. I sitt slutbetänkande (SOU l98f;;l7 och 18) Framtid i samverkan anmälde emellertid kommittén att den. med hänsyn till den tids- ram inom vilken utredningsarbetet skulle slutföras. inte hade kunnat lägga fram några förslag rörande begravningskostnader för enskilda. Enligt kom- mittén borde utredningsarbetet beträffande dessa frågor kunna ske i annan ordning. Därefter uppdrogs åt en sakkunnig i kyrkokommittén (hovrättsrå- det Tom Thyblad) att slutföra utredningsarbetet i denna del.

I en promemoria (dnr KY lll/87) som överlämnades i februari 1987. Be- gravningskostnader för enskilda. redovisade utredningsmannen resultatet av sitt arbete. [ promemorian påpekade han att ett ökat samhällsansvar för be- gravningskostnader kunde åstadkommas genom att antingen införa en all- män begravningsförsäkring eller vidga kompetensen för församlingarna till att med skattemedel svara för begravningstjänster till församlingens invå- nare. I fråga om försäkringslösningen ansåg han läget knappast vara annor- lunda än då pensionsförsäkringskommittén och riksdagen. framför allt av kostnadsskäl, hade ställt sig avvisande till en sådan lösning och därvid beak- tat att en mycket stor del av befolkningen genom olika grupplivförsäkringar redan erhöll viss begravningshjälp. l promemorian anfördes vidare att det inte fanns skäl att tro att en allmän försäkring skulle påverka prisbilden så att kostnaderna pressades. utan snarast att den motsatta effekten kunde uppstå. Av dessa skäl avvisade utredningsmannen en lösning i form av en allmän försäkring. Han föreslog i stället att församlingarna skulle ges en vid- gad möjlighet att med skattemedel bidra till och stödja verksamheten inom begravningsväsendets område.

Promemorian remissbehandlades. Flera remissinstanser ansåg att frågan borde utredas ytterligare. Risken för att stora skillnader församlingarna emellan skulle uppkomma påpekades bl.a. Några remissinstanser förordade en kombination av en allmän begravningsförsäkring och en viss vidgning av församlingarnas kompetens.

Vid 1987 års kyrkomöte behandlades frågan också med anledning av mo- tionsyrkanden. Kyrkomötet (KL 1987:11) ansåg att hittillsvarande utred- ningar inte gav svar på frågan hur problemet borde lösas.

I propositionen 1987/88:31 om ny organisation på lokal- och stiftsplanet i svenska kyrkan. m.m. uttalade dåvarande civilministern — med hänvisning till vad som hade framförts under remissbehandlingen och kyrkomötets ut- talanden — att han inte var beredd att föreslå en sådan utvidgning av försam-

lingarnas kompetens som hade anvisats av utredaren.

Vid sin behandling av den nyssnämnda propositionen hänvisade konstitu- tionsutskottet (KU 1987/88:30) bl.a. till sina förut redovisade uttalanden vid 1982/83 års riksmöte.

Utskottet anförde vidare: ”I likhet med vad som uttalats av kyrkomötet och i propositionen anser utskottet att det ännu inte finns tillräckligt underlag för ett ställningstagande till hur frågan bör lösas. Mot denna bakgrund förordar utskottet att frågan blir föremål för förnyade överväganden. Det bör ankomma på regeringen att bestämma i vilka former en utredning på området bör bedrivas. Enligt utskottet bör särskild uppmärksamhet ägnas frågor rörande kostnader för olika typer av tjänsteri samband med begravning, fördelningen av kostnader mellan kyrkliga och borgerliga kommuner samt statens ansvar i samman- hanget. Utredningen bör inte begränsas till frågan om utvidning av den kyr- kokommunala kompetensen utan även omfatta vilka möjligheter som står till buds att lösa frågan inom ramen för den allmänna försäkringen och kon- sekvenserna av detta. I sammanhanget bör även beaktas den i motion 1986/87: K608 väckta frågan om kommunernas möjlighet att inrätta begrav- ningsbyråer. Vad utskottet nu anfört bör med besvarande av motionerna 1986/87zK608 och 1987/88zK618 ges regeringen till känna.”

Riksdagen (rskr. 181) beslöt i enlighet med utskottets hemställan.

Behovet av en utredning

Riksdagen har alltså under våren 1988 begärt en utredning av frågan om en begränsning av begravningskostnader för enskilda. Enligt vad riksdagen har uttalat finns det ännu inte ett tillräckligt underlag för ett ställningsta- gande till hur frågan bör lösas.

Som framgår av redovisningen i det föregående har olika möjligheter att lösa frågan tidigare utretts. Någon kartläggning av vilka kostnader som upp- kommer i samband med begravning har emellertid inte gjorts. Behovet av att begränsa begravningskostnaderna för enskilda genom ett ökat samhälls- stöd har inte heller analyserats.

Innan man utreder frågan om hur begravningskostnaderna för enskilda kan begränsas. är det enligt min mening nödvändigt att ha ett underlag som utvisar dels vilka kostnader som det är fråga om. dels vilka behov av stöd som finns. Först med ett sådant underlag kan man på ett meningsfullt sätt bestämma den närmare inriktningen av ett fortsatt utredningsarbete. Jag an- ser därför att en särskild utredare bör tillkallas med uppgift att kartlägga de kostnader som uppkommer i samband med begravning och analysera beho- vet av ett samhällsstöd för sådana kostnader.

Uppdraget

Syftet med utredningsuppdraget år att få en samlad bild av de kostnader som förekommer i samband med begravning och att klarlägga behovet av ett samhällsstöd till enskilda för sådana kostnader.

Utredaren hör till en början kartlägga vilka olika typer av tjänster som förekommer i samband med en begravning och kostnaderna för dessa. Det gäller både tjänster som tillhandahålls av samhället och tjänster som tillhan- dahålls på den fria marknaden. När det gäller sistnämnda slag av tjänster bör utredaren också belysa hur kostnaderna påverkas av konkurrensförhållan— dena på marknaden. Kartläggningen bör koncentreras till sådana tjänster som får anses vara ofrånkomliga i dessa sammanhang.

I enlighet med vad riksdagen har anfört bör utredaren också undersöka hur kostnaderna fördelar sig mellan borgerliga och kyrkliga kommuner samt statens ansvar i sammanhanget.

En kartläggning bör också göras av de olika former av stöd som lämnas till begravningshjälp genom arbetsskadeförsäkringen eller motsvarande äldre försäkring. begravningskassor och grupplivförsäkringar samt omfatt- ningen av ett sådant stöd. Utredaren bör dessutom undersöka hur stor del av befolkningen som inte har något sådant skydd.

När dödsboets tillgångar inte räcker till för att betala kostnaderna för be- gravning av den avlidne. får de efterlevande betala kostnaderna. ] de fall de efterlevande saknar medel till dessa kostnader kan bidrag enligt socialtjänst- lagen (19801620) betalas ut. Utredaren bör undersöka i vilken utsträckning de efterlevande drabbas av utgifter för begravningskostnader och i vilken utsträckning det förekommer att bidrag enligt socialtjänstlagen betalas ut.

Utredaren bör härefter undersöka om det finns ett behov av att begränsa de enskildas begravningskostnader genom ett samhällsstöd. Om utredaren finner att ett sådant behov föreligger bör utredaren belysa i vilka avseenden ett sådant behov gör sig särskilt starkt gällande.

Utredaren bör i sitt arbete samråda med riksförsäkringsverket. socialsty- relsen. statens pris- och konkurrensverk. konsumentverket och understöds- föreningsutredningen (Fi 1988:Ol).

Utredaren bör redovisa sitt uppdrag senast vid utgången av maj 1990.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen be- myndigar det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om begrav-

ningsväsendet att tillkalla en särskild utredare — omfattad av kommittéförordningen

(197611 19) — med uppdrag att kartlägga de kostnader som uppkommer i sam-

101 6

band med begravning och undersöka om det föreligger ett behov av stöd för sådana kostnader genom ett ökat samhällsansvar och

att besluta om sakkunniga. experter. sekreterare och annat biträde åt den särskilde utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta trettonde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Bulut

Regeringen ansluter sig till föredragandcns överväganden och bifaller hennes hemstlllan. (Civildepartemcntet)

REGERINGSKANSLIETS OFFSETCENTRAL man nu

hbelllnefonmhqasfötdelnhgpåkät,åldaodacivilståmäm1979,i9850dtl988(b.sertal) Bilagazu) agn.-m Gifta Mimar/Änka: Skilda Samtliga la!/w 1979 1985 1.988 1979 1985 1.988 1979 1985 1988 1979 1985 1988 1979 1985 1988 län

904 831 830 2626 2671 2703

_GZSJAZ

41.14 4126

103 Bilaga 2 (2)

Tabell 2 Befolkningens fördelning på svenska och utländska medborgare samt medlemmar och icke medlemmar i svenska kyrkan åren 1979, 1985 och 1988 (tusental)

Svenska medborgare 7955 100,0 därav san — tillhör svenska

kyrkan 7435 93,5

— inte tillhör svenska kyrkan 520 6,5

Utländska medborgare 427

därav som — tillhör svenska kyrkan 124

- inte tillhör svenska kyrkan

Samtliga

därav san - tillhör svenska kyrkan - inte tillhör svenska kyrkan

Tabell 3 Döda och jordfästningar

104

Tabell 4. Döda efter kön, ålder och civilstånd år 1988

Ålder, civilstånd Män Kvinnor Samtliga

[hier 1 år 380 272 652 1—15 år 188 127 315 16—64 år 9874 5283 15157 65— år 9975 40644 80619

Summa 50417 46326 96743

Tabell 5 Prognos för utvecklingen av befolkningen och antalet % dödsfall under åren 1989—2025 (tusental personer)

1) 1985-1989 2) 1990-1994 3) 1995-1999

Tabellö Medlarsantaliardratrossamfurdänsvenskakyrkanl)

Pingströrelsen - Svenska Missionsförhmdet Hälsningsartrén Evangeliska Fosterlands— Stiftelsen Örebranissionen

Svenska Baptistsamfundet Svenska Alliansmissionen övriga samfund

amma

Ardra protestantiska %

Estniska evangelisk— lutherska kyrkan Övriga kyrkosamfund

amma

Romersk—katolska mm

Mg och orientaliska uker

Serbiska ortodoxa kyrkan Syrisk-ortodmra kyrkan Grekisk—ortodoxa kyrkan Övriga kyrkor

thiska församlm'

Förenade Islamiska För— samlingar i arerige Islamiska oentenmionen i Sverige Sveriges Muslinska För— hund

Bilaga 2 (4)

Biaggi

Begravningsverksamhet i svenska kyrkan och Stockholms kommun

Begravningskostnadsutredningen har som ett led i sin kartläggning av de tjänster som tillhandahålls av det allmänna i samband med begravningar företagit en enkät— undersökning hos ett urval av de pastorat och kyrkliga samfälligheter som förvaltar allmänna begravningsplatser. Undersökningen har genomförts i samarbete med Svenska kyrkans förvaltningsnämnd. Syftet med undersökningen har varit att få aktuella uppgifter om bl a vilka olika tjänster som tillhandahålls, och i vilken mån avgifter _utgår för dem och i vilken omfattning de olika tjänsterna tas i anspråk.

Liknande undersökningar har tidigare gjorts i olika sammanhang. Senast gjorde utredningen om begravningsverk- samheten en omfattande kartläggning av förhållandena inom svenska kyrkans begravningsverksamhet år 1979. Den presenterades i betänkandet (SOU 1981:36) Begravnings- verksamheten och redovisade bl a olika tjänster och före- komster av avgifter härför. Kartläggningen, som genom- fördes i samarbete med Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund, hade formen av en skriftlig enkät till ett urval av 391 församlingar och samfälligheter av olika storlekar.

För den nu företagna undersökningen har det ansetts vara av värde att få den så jämförbar som möjligt med under- sökningen av förhållandena år 1979. Härigenom ges möj- ligheter att belysa förändringar och utvecklingstenden- ser. Undersökningen har liksom den tidigare genomförts som en skriftlig enkät till ett urval av förvaltningsen-

heter. Urvalet har gjorts så att det omfattat alla de pastorat och samfälligheter i vilka de av den tidigare undersökningen berörda församlingarna och samfälligheter— na ingår fr o m den 1 januari 1989. De i enkäten ingående förhållandena har i huvudsak varit samma som i den tidi- gare undersökningen och avsett verksamheten under åren 1987 och 1988 eller rådande förhållanden den 1 juli 1989.

I den tidigare undersökningen delades de ingående för- valtningsenheterna in i fyra olika grupper med hänsyn till enheternas storlek. Detta gjordes för att öka preci- sionen. Grupperna utgjordes av resp enheter med mindre än 2 000 invånare, sådana med mellan 2 000 och 10 000, mellan 10 000 och 30 000 och mer än 30 000 invånare. En liknande indelning har gjorts i den nu genomförda under- sökningen. De båda grupperna med de minsta enheterna har dock slagits samman till en grupp med hänsyn till att antalet mycket små enheter med ansvar för begravnings— verksamheten har kraftigt minskat i och med att detta ansvar fr.o.m år 1989 ligger på pastoraten, med undantag för vissa fall av dispens.

Den nu genomförda undersökningen har totalt omfattat 356 förvaltningsenheter. Uppgifter har inkommit från 310 en— heter. Undersökningens omfattning i fråga om ingående enheter inom de olika grupperna m m och fördelning på stiften framgår av tabellerna ; och g i tabellbilagg.

Utöver uppgifterna från de kyrkliga förvaltningsenheterna har motsvarande uppgifter inhämtats från den begravnings— verksamhet som handhas av Stockholms borgerliga kommun.

De inkomna uppgifterna har ställts samman på motsvarande sätt som i den tidigare undersökningen. Erhållna värden har liksom i denna räknats upp till riksnivå och genom-

gående redovisats jämsides med resultaten från den tidi- gare undersökningen.

Till skillnad från den tidigare undersökningen har i förekommande fall värden för begravningsverksamheten hos Stockholms borgerliga kommun tagits med särredovisade eller ingående i redovisningen för den grupp som består av enheter omfattande mer än 30 000 invånare.

1. Förvaltningsenheter och allmänna begravningsplatser

Huvudmannaskapet för de allmänna begravningsplatserna ligger med ett par undantag på svenska kyrkan. Fr o m år 1989 ankommer denna uppgift på pastoraten eller de kyrk— liga samfälligheter (flerpastoratssamfälligheter) som har anförtrotts uppgiften. Inför enkätundersökningen har antalet förvaltningsenheter inom Svenska kyrkan med ansvar för allmänna begravningsplatser beräknats till 964.

Enligt regeringens förordnande håller tre borgerliga kommuner också allmänna begravningsplatser.1nom dessa kommuner finns särskilda förvaltningsenheter för denna uppgift. Av helt dominerande betydelse i detta sammanhang är den begravningsverksamhet vid allmänna begravnings- platser som bedrivs av stockholms kommun. Därutöver är Tranås kommun huvudman för två begravningsplatser och Solna kommun för en sådan.

Enligt undersökningen skulle antalet allmänna begrav— ningsplarser under kyrkans huvudmannaskap den 1 juli 1989 ha uppgått till 3 274, varav 2 535 kyrkogårdar vid kyrka och 602 friliggande begravningsplatser. Detta skulle vara 16 flera än vad som angavs i den tidigare undersökningen avseende år 1980. En sådan ökning borde också vara att förvänta med hänsyn till att enligt den tidigare under—

sökningen drygt en fjärdedel av församlingarna och sam- fälligheterna angavs behöva utvidga befintliga begrav- ningsplatser eller anlägga nya inom tio år.

Fördelningen av de allmänna begravningsplatserna på olika kategorier och grupper av förvaltningsenheter år 1989 enligt den nu företagna undersökningen framgår av tabell 3. Beträffande exaktheten i fördelningen och den utveck— ling härav som skulle skett sedan år 1980 bör beaktas att uppgifterna för båda tillfällena grundar sig på urvals- undersökningar där resultaten räknats upp till riksnivå.

Till det ovan angivna antalet allmänna begravningsplatser skall läggas 12, varav 3 kyrkogårdar, där borgerlig kommun är huvudman.

2. Minneslundar

Från och med år 1958 kan gravsättning ske i minneslund där askan efter en avliden grävs ner eller sprids ut. År 1989 skulle det ha funnits 763 minneslundar hos 518 förvaltningsenheter inom svenska kyrkan. Det innebär att 54 procent av förvaltningsenheterna har en eller flera minneslundar. Hos de stora enheterna i grupperna 3 och 4 är andelen resp 93 och 100 procent. Bland de små enheter- na har endast 45 procent minneslund. Hos de enheter som inte har minneslundar, liksom även hos många som redan har, projekteras sådana. Detta innebär att praktiskt taget alla enheter inom grupp 3 också kommer att ha minneslund inom en snar framtid.

Den närmare fördelningen av förekomst och projektering av minneslundar på de olika grupperna av förvaltningsenheter och utvecklingen härav från år 1980 framgår av tabellerna 4 och 5.

Utvecklingen av minneslundar mellan åren 1979 och 1990 har varit mycket kraftig. Andelen förvaltningsenheter med minneslund har totalt ökat från 11 procent till 54 pro— cent. Antalet minneslundar har ökat med ca 250 procent.

3. Gravsättning i olika former

Gravsättning sker antingen av kista i särskild grav, s k jordbegravning, eller med aska i urngrav eller i minnes- lund. Utvecklingen har under många år gått mot en minskad andel jordbegravningar och därmed ökande andelar grav— sättningar i urngravar och minneslundar. Under 1980-talet har andelen för minneslundar ökat relativt kraftigt medan ökningen för urngravar har avtagit. Stora varia— tioner kan emellertid iakttagas mellan skilda delar av

landet och i olika typer av samhällen.

Fördelningen av de olika formerna av gravsättning och deras utveckling mellan åren 1974 och 1988 i de skilda stiften och grupperna av förvaltningsenheter framgår av

tabellerna 6. 7 och 8.

Tendensen till minskad andel jordbegravningar och ökad andel gravsättning i minneslund är genomgående i hela landet. När det gäller urngravsättning är bilden mera splittrad. Här förekommer för olika stift och slag av förvaltningsenheter såväl ökande som minskande eller i stort sett oförändrade andelar. Andelarna av de olika gravsättningsformerna och deras utvecklingstendenser varierar dock i betydande grad mellan stiften och grupperna av förvaltningsenheter.

Andelen jordbegravningar var år 1988 högst i Visby stift med 85 procent och lägst i Stockholms kommun med 10 procent. Höga andelar hade också Luleå, Växjö och Härnö— sands stift med resp 83, 64 och 60 procent. Låga andelar

hade Stockholms, Västerås, Lund och Uppsala stift med resp 20, 26, 32 och 34 procent. I hela landet låg andelen jordbegravningar på 44 procent (exkl Stockholms kommun, inkl denna 41 procent). När det gäller grupperna av för- valtningsenheter var andelen jordbegravningar störst i grupp 1 — 2 med de minsta enheterna, där den uppgick till 64 procent. Den var betydligt mindre, 37 procent i grupp 3, och minst, 23 procent i grupp 4 med de största en— heterna (inkl Stockholms kommun 20 procent).

För urngravsättningar låg andelen i flertalet stift (8 st) och i Stockholms kommun mellan 40 och drygt 50 pro— cent. största andelen här hade Västerås stift med 53 procent. Lägre andelar hade naturligen stiften med höga andelar jordbegravningar. De lägsta var i Luleå och Visby stift med 15 procent. För hela landet var andelen 42 procent.

I de olika grupperna av förvaltningsenheter låg andelen urngravsättningar på 32 procent i grupp 1 - 2 med de minsta enheterna. I grupperna 3 och 4 uppgick urngrav— sättningarna i stort sett till omkring hälften med an- delar på resp 46 och 50 procent.

Andelarna för gravsättning i minneslund fördelade sig på stiften enligt ett liknande mönster som för urngravsätt- ningarna men på en lägre nivå. I flertalet av stiften (8 st) låg andelen mellan 8 och 24 procent. Det var med ett par undantag samma stift där andelen urngravsättningar låg i intervallet 40 — 50 procent. I Linköpings stift var andelen för minneslund 17 procent medan den för urngrav- sättning låg på 35 procent. I Stockholms stift var an— delen för minneslund 31 procent och i Stockholms kommun 38 procent. Liten eller ingen andel för minneslund hade Luleå och Visby stift med resp 2 och 0 procent. För hela landet var andelen för gravsättning i minneslund 15 pro-

cent (exkl Stockholms kommun, inkl denna 17 procent). Mellan grupperna av förvaltningsenheter var skillnaderna i andelar för gravsättning i minneslund stora. I grupp 1 — 2 var andelen knappt 5 procent för att i grupp 3 öka till 17 procent och i grupp 4 till 27 procent (inkl stockholms kommun 30 procent).

När det gäller utvecklingen under 1980—talet från jordbe- gravningar till gravsättning av aska i urngrav eller minneslund kan konstateras att förändringen relativt sett varit störst i grupp 1 — 2 med de minsta förvaltningsen— heterna. Detta är naturligt med hänsyn till att de i slutet av 1970—talet hade en väsentligt mycket högre andel jordbegravningar än grupperna 3 och 4. I grupp 1- 2 har minskningen av andelen jordbegravningar i första hand lett till en ökning av andelen gravsättning i urn— grav.

I grupperna 3 och 4 har inte endast andelen för jordbe- gravning minskat utan även den för urngravsättning. Ökningarna för gravsättning i minneslund har i båda grupperna ökat betydligt och då särskilt i grupp 4.

4. Gravrätt

Gravrättslagen (1963:537) ålägger församling eller efter regeringens förordnande borgerlig kommun att hålla allmän begravningsplats med erforderligt antal gravplatser av vedertagen typ (2 5). Enligt församlingslagen(1988:180) skall den församlingsangelägenhet som gäller anläggande och underhåll av begravningsplats skötas av pastorat som kan bestå av en eller flera församlingar (1 kap 3 och 5 SS)- Undantag gäller för de fall att uppgiften ankommer på borgerlig kommun (3 S). Uppgiften kan även efter beslut av stiftsstyrelse skötas av en kyrklig sam-

fällighet bestående av flera pastorat — flerpastoratssam— fällighet (5 och 6 55).

Lagbestämmelserna innebär att huvudmannen för en allmän begravningsplats — pastorat, flerpastoratssamfällighet eller borgerlig kommun — är skyldig att upplåta gravrätt för person som är bosatt och kyrkobokförd i församling som omfattas av pastoratet, samfälligheten eller kommunen (församlingsbo). Bestämmelserna reser emellertid inte något hinder för att gravrätt upplåts även till annan

person (icke församlingsbo).

Gravrätt får enligt gravrättslagen (7 S) upplåtas för viss tid, minst 15 och högst 50 år, eller för alltid— dock inte längre tid än den under vilken gravplatsen utgör del av allmän begravningsplats. Om upplåtelsetid inte bestämts skall den anses vara 25 år. Efter upplåtel— setidens utgång kan upplåtelsen förnyas.

Huvudman för begravningsplats är oförhindrad att ta ut avgift för upplåtelse av gravplats. Enligt allmänna kommunalrättsliga principer får avgiften dock inte sättas högre än som svarar mot huvudmannens egen kostnad för tjänsten, den s k självkostnadsprincipen. I den mån som avgiften inte täcker kostnaderna får medelsbehovet täckas med skatt (församlingslagen, 10 kap 2 S; kommunallagen(1977:179), 4 kap 2 S)- Eftersom beskattningsrätten inte gäller icke församlingsbor är särskilda eller högre avgifter för upplåtelse av gravrätt till sådana berätti- gade.

I den nu aktuella undersökningen har inhämtats uppgifter för år 1989 om för hur lång tid gravrätt upplåts och om i vilken mån gravrätt upplåts till icke församlingsbor. Därutöver har erhållits vissa uppgifter om i vilken mån avgifter tas ut för gravrätt och om särskilda villkor för

upplåtelse av gravrätt till icke församlingsbor. Motsva- rande uppgifter för år 1979 om upplåtelsetider och sär- skilda villkor för upplåtelse till icke församlingsbor redovisades också i den tidigare undersökningen.

I den tidigare undersökningen konstaterades att upplåtel- setiderna var i stort sett samma för kistgravar och urn— gravar. Enligt den nu aktuella undersökningen överens— stämmer upplåtelsetiderna helt för de båda slagen av gravar.

Tiderna för upplåtelse av gravrätt i de olika grupperna av förvaltningsenheter framgår av tabell 9.

Mer än hälften av alla pastorat och samfälligheter upp— låter gravrätt för 25 år. Andelarna härför är störst i de stora enheterna i grupp 4 och minst i de små enheterna i grupp 1 — 2, resp 92 och 55 procent. I grupp 3 är an— delen 68 procent. För hela landet är andelen 62 procent. Den därnäst vanligaste upplåtelsetiden är 50 år som främst förekommer i grupp 1 — 2 och därutöver i grupperna 3 och 4 i resp 29 och 16 procent av enheterna. I flera fall ges upplåtelse på 50 år jämsides med annan upplåtel- setid. Det gäller då ofta familjegravar. De redovisade förhållandena år 1989 innebär att det sedan år 1979 har skett en betydande koncentration till upplåtelsetiden 25 år. Tio år tidigare var upplåtelsen på längre tider upp till 50 år betydligt vanligare — i ca 70 procent av alla förvaltningsenheter mot nu i ca 40 procent.

Uppgifter om i vilken mån pastorat och samfälligheter upplåter gravrätt till icke församlingsbor redovisas i tabell 10.

Det helt övervägande flertalet pastorat och samfällig- heter, 98 procent, upplåter gravrätt till icke försam—

lingsbor. Hos de minsta enheterna i grupp 1 — 2 gäller det 99 procent och hos de större ca 95 procent. I grupperna ]. - 2 och 3 sker upplåtelsen utan särskilda villkor i resp 56 och 57 procent av enheterna. I grupp 4 är motsvarande andel 27 procent. I de fall att upplåtel- sen inte sker utan villkor är det vanligaste att en sär- skild eller förhöjd avgift tas ut av icke församlingsbor. Mest förekommer det i grupp 4 där andelen enheter som betingar sig särskild avgift är 42 procent. I grupperna 1 — 2 och 3 gäller det resp 36 och 27 procent.

För upplåtelse av gravrätt till icke församlingsbo krävs relativt ofta i stället för särskild avgift - och ibland tillsammans härmed — att den avlidne skall ha haft sär— skild anknytning till församlingen. Det kan gälla tidi— gare mångårig bosättning i församlingen eller gamla familjeband. Krav på sådan särskild anknytning är van— ligast hos de stora enheterna i grupp 4. Bland dessa kräver 25 procent detta. I grupperna 1 — 2 och 3 förekom- mer det i resp 7 och 9 procent av enheterna.

I jämförelse med förhållandena år 1979 har det inte skett någon nämnvärd förändring när det allmänt gäller före- komsten av upplåtelse av gravrätt till icke församlings- bor. Däremot skulle kraven på särskild anknytning till församlingen som villkor härför ha minskat avsevärt.

Beträffande förekomsten av avgifter för gravrätt har undersökningen gett mycket osäkra resultat. Ofullständig- heter och bortfall i de lämnade uppgifterna är betydande. De uppgifter som varit tillgängliga från en del av de i undersökningen ingående pastoraten och samfälligheterna redovisas dock med reservation för osäkerheten i tabell

ll.

Det helt övervägande flertalet förvaltningsenheter synes upplåta gravrätt till församlingsbor utan avgift. Det gäller särskilt de största enheterna. I den mån avgifter tas ut uppgår de vanligen till 100 — 300 kr. När det gäller icke församlingsbor tas regelmässigt ut avgifter för gravrätt. Dessa varierar betydligt i storlek mellan förvaltningsenheterna med en tendens till att vara större i de största enheterna. För kistgravar synes vanliga avgifter för enkelgravar vara 300 — 2 000 kr i de minsta enheterna, 500 — 3 000 kr men även 4 000 till 6 000 kr i mellangruppen och 2 000 - 5 000 kr i de största enheter- na. För urngravar synes avgifter på 100 upp till 2 000 kr med en viss tyngdpunkt i området 1 000 — 2 000 kr tämligen allmänt tillämpas i alla slag av förvaltningsen- heter. I sammanhanget kan även påpekas att särskilt de minsta enheterna hänvisar till den av svenska kyrkans kyrkogårdsdelegation rekommenderade normaltaxan för den s k begravningsclearingen. Denna innebär för år 1989 grav— rättsavgifter på 4 000 — 5 000 kr för kistgrav och 1 000

— 2 000 kr för urngrav.

I Stockholms kommun upplåts gravrätt för kistgrav (ensam— grav) och urngrav fritt för i kommunen kyrkobokförd avliden. För annan avliden utgår för motsvarande avgifter på resp 1 500 och 700 kr.

5. Gravöppning

För gravöppning synes förhållandena i fråga om förekom— sten av avgifter vara likartade dem som kan iakttas be- träffande gravrätt. Även här har undersökningen gett osäkra resultat på grund av ofullständigheter och bort- fall i de lämnade uppgifterna. Tillgängliga uppgifter från en del av de i undersökningen ingående förvaltnings- enheterna redovisas i tabell 12.

I det närmaste alla pastorat och samfälligheter synes företa gravöppning fritt för församlingsbor. Undantag skulle i allt väsentligt gälla en av de största enheterna i grupp 4 som tar ut en avgift på 795 kr för kistgrav och 75 kr för urngrav. I Stockholms kommun uttogs år 1989 för gravsättning inkl gravöppning 900 kr för en kista och 300 kr för urna för i kommunen kyrkobokförd avliden.

När det gäller icke församlingsbor utgår regelmässigt någon avgift för gravöppning. Denna varierar kraftigt mellan förvaltningsenheterna. För öppning av kistgrav synes vanliga avgifter för enkelgrav vara 1 000 - 2 500 kr och för urngrav 100 - 500 kr. Dessa avgifter synes tillämpas tämligen generellt inom förvaltningsenheter av alla storlekar. För de fall, särskilt bland de minsta enheterna, där hänvisning sker till normaltaxan för den

s k begravningsclearingen kan nämnas att den för år 1989 rekommenderade taxan var 2 500 — 3 000 kr för öppning av kistgrav och 200 - 500 för urngrav. I stockholms kommun var avgiften för gravsättning inkl gravöppning för i kommunen icke kyrkobokförd avliden 1 650 kr för en kista och 600 kr för urna.

När det gäller gravsättning i minneslund är undersök— ningens resultat behäftade med samma osäkerhet som ovan angivits i fråga om gravöppning. Tillgängliga uppgifter visar dock följande.

Gravsättning i minneslund synes genomgående hos alla förvaltningsenheter vara helt fri för församlingsbor. För icke församlingsbor gäller detta också i det övervägande flertalet av de små enheterna i grupp 1 - 2. I ca 10 procent av dessa tas dock ut en avgift på 50 - 400 kr. I de mellanstora och stora enheterna i grupperna 3 och 4 är det vanligare att en avgift tas ut för gravsättning i minneslund av askan efter en icke församlingsbo. I grupp

3 skulle det ske i 45 procent av enheterna och i grupp 4 i 65 procent. Avgiften är i båda grupperna 300 — 400 kr.

I jämförelse med förhållandena år 1979 skulle detta innebära i stort sett oförändrad förekomst av avgifter för gravsättning i minneslund.

I Stockholms kommun är gravsättning i minneslund fri för i Stockholm kyrkobokförd avliden. För annan uttas en avgift, som år 1989 var 250 kr.

6. Kremation

De pastorat och kyrkliga samfälligheter som förvaltar allmänna begravningsplatser har endast i ringa utsträck- ning tillgång till krematorium inom sina förvaltningsen- råden. Enligt undersökningen gällde det 78 enheter eller 8 procent av de 964 enheterna. Malmö och Göteborgs kyrk— liga samfälligheter har vardera två krematorier. Bland de övriga 38 stora förvaltningsenheterna i grupp 4 saknar 13 krematorium inom sitt område. Det gäller 9 enheter i Stockholms stift, 3 i Göteborgs stift och 1 i Strängnäs stift.

Allmänt sett har emellertid andelen förvaltningsenheter med krematorium inom sitt område ökat från drygt 3 pro— cent 1979 till som nämnts 8 procent. Ökningen faller helt på de mellanstora enheterna i grupp 3. De små en— heterna i grupp 1 — 2 saknar liksom år 1979 fortfarande krematorium inom sina områden.

De förvaltningsenheter som saknar krematorier inom sina områden utgör emellertid fortfarande ett övervägande flertal. Med hänsyn till motsvarande förhållande år 1979 bedömdes det i den tidigare undersökningen vara av intresse att studera i vilken utsträckning församlingar

och samfälligheter bekostade eldbegängelse vid kremato- rium som handhades av annan. De år 1989 aktuella för— hållandena i detta avseende framgår av tabell 13.

Eldbegängelse vid krematorium utanför det egna förvalt- ningsområdet bekostades år 1989 helt av 57 procent av alla förvaltningsenheter och delvis av 11 procent. För de olika stora enheterna i grupperna 1 — 2, 3 och 4 var andelarna resp 54 och 12, 74 och 4, 65 och 2 procent. Detta innebär en mycket kraftig minskning sedan år 1979 av andelen enheter som inte alls bekostar kremering utanför det egna förvaltningsområdet. För alla enheter är minskningen från 74 till 32 procent. I de olika grupperna 1 — 2, 3 och 4 är den resp från 88 till 34, 42 till 22 och 55 till 32 procent.

Hos förvaltningsenheter med krematorium inom sitt område är kremering i regel kostnadsfri för församlingsbor. Enheter utan krematorium inom sitt område bekostar som nämnts i stor utsträckning för församlingsbo kremering utanför förvaltningsområdet. Även flertalet enheter med krematorium inom sitt område gör detta. Sammantaget innebär detta att drygt 60 procent av alla förvaltnings- enheter helt bekostar kremering för församlingsbor, medan drygt 10 procent delvis bekostar denna. Mindre än 30 procent av enheterna bekostar inte alls kremering. Huvud— delen härav finns i gruppen för de minsta förvaltningsen- heterna, som alla saknar krematorium inom sina områden, och där drygt en tredjedel eller ca 270 enheter inte alls skulle bekosta kremering. Inom mellangruppen saknar om- kring 85 enheter eller inemot 70 procent krematorium inom sina områden. Av dessa skulle inte fullt en tredjedel eller drygt 20 enheter inte alls bekosta kremering.

Jämfört med år 1979 innebär de angivna uppgifterna en betydande ökning av andelen förvaltningsenheter som bekostar kremering. Uppskattningsvis var det då ca 70 procent av enheterna som inte alls bekostade kremering.

Viss anknytning till att pastorat och samfälligheter bekostar eldbegängelse har förhållandet att förvalt— ningarna tillhandahåller urnor fritt eller mot avgift. Som framhölls av utredningen om begravningsverksamheten i dess betänkande (SOU 1981:36, s 107) ansågs det enligt ett avgörande i regeringsrätten år 1974 inte ligga inom en församlings kompetens att fritt tillhandahålla bl a kista och urna. I en annan dom från regeringsrätten år 1953 (R 1953 ref 34) ansågs däremot en församling ha rätt att lämna bidrag till kostnader för eldbegängelse på ort utanför församlingen. Bidraget avsåg bl a kostnaden för

urna .

Undersökningen från år 1979 visade att kista inte till— handahölls på något håll. Däremot tillhandahölls urna i viss, men tämligen begränsad omfattning.

För år 1989 har inte heller iakttagits något fall där pastorat eller samfällighet tillhandahåller kista. För— hållandena när det gäller urna framgår av tabell 14.

Urna tillhandahålls främst i de stora förvaltningsen- heterna i grupp 4, i 45 procent av dessa fritt för för- samlingsbor och i 27 procent mot avgift för icke försam- lingsbor. I grupp 3 tillhandahåller 18 procent av en- heterna urna fritt för församlingsbor. I grupp 1 - 2 tillhandahålls urna i mycket begränsad omfattning, hos knappt 4 procent av enheterna fritt för församlingsbor. Jämfört med år 1979 innebär detta i huvudsak endast en liten ökning bland de stora förvaltningsenheterna i grupp 4.

I Stockholms kommun finns tre krematorier. För kremation och erforderlig transport av askan inom och mellan förvaltningens begravningsplatser uttas avgifter. År 1989 uppgick dessa till 200 kr för i Stockholm kyrkobokförd avliden, och 700 kr för annan avliden. Vissa församlingar har avtal med förvaltningen om direkt debitering av kremationskostnaden för sina församlingsbor.

Urna av papp med namnskylt tillhandahålls fritt för "stockholmare" och mot en avgift, som år 1989 var 50 kr, till annan. Urna av bleckplåt med namnskylt tillhanda- hålls mot en avgift som är lika för alla och år 1989 var 125 kr.

7. Transporter

I samband med begravningar är olika transporter till och från och inom en begravningsplats ofrånkomliga. Det gäller främst transport av kista från bårhus till begrav- ningsplats och från sådan till krematorium, av urna från krematorium till begravningsplats samt bärning i anslut— ning till begravningsgudstjänst eller motsvarande jord- fästningsceremoni.

Det förekommer i viss utsträckning att pastorat och samfälligheter helt eller delvis bekostar sådana trans- porter. Omfattningen härav framgår av tabell 1 .

Mest förekommande att pastorat och samfälligheter be- kostar transporter är i fråga om kista från bårhus till begravningsplats och från sådan till krematorium samt urna från krematorium till begravningsplats för försam— lingsbo. Andelen förvaltningsenheter där detta förekommer är totalt i stort sett 20 - 30 procent. De största an- delarna, drygt hälften av enheterna, gäller transport av

kista från begravningsplats till krematorium i de mellan— stora enheterna i grupp 3 och transport av urna från krematorium till begravningsplats i de största enheterna

i grupp 4.

Allmänt sett är det mera vanligt att de mellanstora och stora förvaltningsenheterna i grupperna 3 och 4 bekostar transporter. Detta överensstämmer med de förhållanden som iakttogs år 1979. I övrigt visar en jämförelse med dessa att förvaltningsenheterna i något större utsträckning bekostade transporter år 1989 än 1979. Undantag härifrån finns dock. Det gäller särskilt transport av kista i enheterna i grupp 4 och delvis grupp 3 och av urna i

grupp 3.

8. Begravningsclearing

vid begravning av en avliden i annan församling än den där denna var kyrkobokförd uttas vanligen avgifter för tjänster som normalt är fria i hemförsamlingen. I syfte att begränsa dödsbonas belastning med sådana avgifter har successivt utvecklats en ordning för reglering mellan församlingarna av kostnader för begravning utanför hem— församlingen, s k begravningsclearing. Ordningen innebär i korthet att en avlidens hemförsamling ersätter en för- samling där begravningen har skett för dennas kostnader enligt ett särskilt avräkningsförfarande.

Från år 1986 föreligger en rekommendation från Svenska kyrkans kyrkogårdsdelegation till församlingarna/pastora- ten och berörda samfälligheter att tillämpa begravnings- clearing.

Ordningen med begravningsclearing är således frivillig. Den kommer till tillämpning genom att ett pastorat/en samfällighet genom särskilt beslut åtar sig att med

vissa mer eller mindre bestämda belopp för olika tjänster svara för de kostnader som uppstår när i pastoratet/sam- fälligheten hemmahörande avliden begravs hos annat pasto- rat/annan samfällighet. Åtagandet kan gälla gentemot alla pastorat/samfälligheter i hela landet (rikstäckande be— gravningsclearing) eller begränsas till att avse sådana inom t ex det egna stiftet, viss eller vissa kommuner.

I undersökningen har inhämtats uppgifter om förekomsten år 1989 av någon form av begravningsclearing hos olika förvaltningsenheter. Avseende har härvid inte fästs vid om och i vilken mån enheterna har begränsat sina åtagan— den. Resultat framgår av tabell 16.

Ett stort flertal av pastoraten och samfälligheterna tillämpar någon form av begravningsclearing även om den i många fall är begränsad till en mindre del av landet. Totalt rör det sig om 73 procent. Vanligast är det i de mellanstora förvaltningsenheterna i grupp 3 med 85 pro— cent. Minsta andelen finns i grupp 4 med 55 procent. I grupp 1 - 2 är andelen 72 procent.

Jämfört med år 1979 innebär detta att ordningen med begravningsclearing har fått en mycket kraftig spridning under 1980—talet. År 1979 var det totalt endast drygt 4 procent av förvaltningsenheterna som tillämpade denna ordning.

Med anknytning till den relativt låga andelen enheter med begravningsclearing i grupp 4 kan nämnas att Stockholms kommun inte tillämpar begravningsclearing.

9. Begravning i annan ordning än svenska kyrkans

I gällande författningar föreskrivs inte direkt att stoftet eller askan efter avliden skall gravsättas, eller

när det gäller aska förfaras med på annat medgivet sätt. Det får dock anses ligga i sakens natur och även indirekt följa av huvudsakligen gravrättslagens, jordfästnings- lagens, begravningskungörelsens och församlingslagens föreskrifter om begravningsplatser, ansvaret härför och olika förfaranden i samband med begravningen.

När det gäller jordfästning eller motsvarande ceremoni finns det inte några krav enligt författning att sådan skall ske. I jordfästningslagen föreskrivs tvärtom att rätt till gravsättning på allmän begravningsplats inte skall vara beroende av att jordfästning ägt rum eller förrättats i viss ordning (4 5). Samtidigt anges att rätten inte heller skall vara beroende av att den avlidne tillhörde visst trossamfund. Avliden som var medlem av svenska kyrkan skall dock enligt jordfästningslagen normalt, men med visst angivet undantag för personliga önskemål, jordfästas i svenska kyrkans ordning (SS 4 och 1).

För jordfästning i annan ordning än svenska kyrkans får, också enligt jordfästningslagen, kyrkorum som har invigts för svenska kyrkans gudstjänst upplåtas enligt lagen (1982:377) om tillfällig upplåtelse av kyrka.

I olika sammanhang har väckts frågan om huruvida och i vilken mån svenska kyrkan tillgodoser olika behov i samband med begravningar av avlidna som var medlemmar av andra trossamfund, inte tillhörde något trossamfund eller av annan särskild anledning önskade begravning i viss annan ordning än svenska kyrkans.

Mot bakgrund av det anförda har inhämtats uppgifter om i vilken omfattning svenska kyrkans förvaltningar till— handahåller särskilt område för annat trossamfund på begravningsplatserna och/eller annan lokal än kyrka som

kan användas för jordfästning i annan ordning än svenska kyrkans. Uppgifter har också inhämtats om förekomsten av borgerliga begravningar och tillgången till särskild officiant för sådana. Förhållandena i dessa avseenden framgår av tabellerna 17' 18 och 19.

särskilt område för annat trossamfund på allmänna begrav- ningsplatser kan enligt undersökningen beräknas finnas endast hos 25 pastorat och samfälligheter. Dessa är ute— slutande mellanstora och stora sådana i grupperna 3 och 4. Relativt sett vanligast är det att sådana särskilda områden finns hos de stora enheterna i grupp 4. Av dessa har 14 enheter eller 35 procent sådant område. Jämfört med år 1979 har antalet förvaltningsenheter med särskilt avsatta områden för andra trossamfund total sett mer än fördubblats, från 11 till 25. ökningen har varit störst hos de mellanstora enheterna i grupp 3, från 2 till 11, men även betydande hos de stora enheterna i grupp 4, från 9 till 14.

Vanligare är att pastorat och samfälligheter kan till— handahålla lokaler för jordfästning eller motsvarande åt annat trossamfund. Totalt gäller det 331 förvaltningsen- heter, vilket är 34 procent av alla. Framför allt till- handahålls sådana lokaler i de mellanstora och stora enheterna i grupperna 3 och 4, i resp 61 och 82 procent av dessa. I de minsta enheterna i grupp 1 - 2 tillhanda— håller 28 procent lokaler. Jämfört med år 1979 har det relativt sett skett en fördubbling av andelen enheter som tillhandahåller lokaler för andra trossamfund, från 16 till 34 procent. I absoluta tal är dock antalet förvalt— ningsenheter som tillhandahåller lokaler i stort sett oförändrat. En liten ökning hos de stora och mellanstora enheterna i grupperna 3 och 4 motsvaras av en minskning hos de små enheterna i grupp 1 - 2.

Borgerlig begravning förekommer i 350 eller 36 procent av alla förvaltningsenheterna. Andelen är störst, 93 pro— cent, i de stora enheterna i grupp 4 och minst, 27 pro— cent i de små enheterna i grupp 1 - 2. I de mellanstora enheterna i grupp 3 är den 76 procent. Jämfört med år 1979 innebär detta en ökning som i huvudsak skett i de små enheterna i grupp 1 — 2 och i någon mån även i de mellanstora i grupp 3. Officianter för borgerlig begrav— ning finns inte i alla pastorat och samfälligheter där sådan begravning förekommer. Jämfört med år 1979 har dock även i detta avseende skett en inte obetydlig ökning.

Borgerlig begravning förekommer emellertid allmänt sett i mycket liten utsträckning. Endast 1 procent av alla jordfästningar/motsvarande sker i form av borgerlig ceremoni. Den största andelen, 1,6 procent, finns i de stora enheterna i grupp 4, och den minsta, 0,3 procent i de små enheterna i grupp 1 - 2.

m &23 SE ända—Hona.—

Irlmthgifter artaleieta'(adelimral.et,%) armlitotalafollmärqhia)

Gnml—Z (rums Gunn (kiwi—2 Grqp3 (111174 'Ibtalt 19 (86,3) (75,0) (100,0) 23,5 26,9 100,0 44,2 20 (86,9) (75,0) (100,0) 31,6 38,6 100,0 61,4 28 (77,8) (100,0) (100,0) 40,7 51,0 100,0 58,9 10 (83,3) (66,7) (100,0) 24,0 31,6 100,0 59,2 10 (100,0) (100,0) (100,0) 20,3 42,9 100,0 54,9

24 (82,7) (100,0) (1(XJ,O) 23,3 48,1 100,0

(86,4) 11 (100,0) (1(XJ,O) 28,0 55,3 100,0 57,9 (93,7) (80,0) (100,0) 33,0 100,0 68,5 (80,0) (80,0) (100,0) 79,9 100,0 (78,6) (100,0) (100,0) 43,3 100,0 (T7,8) (85,7) (MIMO) 65,2 100,0

(91,7) (') (100. 0) '

(84,7) 3 (7570) 11 (10070)

40 (100,0) 310 (38,7)

Tabell 3. Antal allmänna begravningsplatsen

Grugp 1 - 2 Grupp 3 (rum) 4 Totalt 1980 1989 1980 1989 1980 1989 1980 1989

2 299 2 275 200 294 122 1301) 2 621 2 6991) 375 263 139 1892) 123 1233) 637 ' 5754) _ =

1) HärtillJn-edborgerligkmnmsanhuvuman 2)_"_ 2 _ 3)_"_ 7 _ 4)_l|_ 9 _ 5)-"-1o - 6)—"—12 —

Tabell 4. Eth19u1nst av minneslundar

Pastorat/samfälligheter med minneslund(ar)

antal 1) Därutöver 7 i Ekzxkholms krnuum

Tabell 5. Projektering av minneslundar

Pastorat/samfälligheter

som har minneslund(ar)

som inte har minneslund(ar)

(andel av alla i gruppen %)

Grupp 3 1980

58 115 (58.0) (92.7) 70 163

1989

611319 4 1980 1989 33 (82,5) 57 Grupp 4 1980 1989

16 (-)

Tbtalt

1980 1989

Totalt

1980 1989

120

Minslu'd 'Ittalt

1979 1907 1988 1974/79/87/88

Tabell7.&avsätmirgarioljkafmiproomtimnvm'egnm

Gam 4

ackl. Stoddnlns kn (Md & u _ )

1979 1987 1988

(19,5) (19,8)

51,8 50,2

(5179) (50,5)

25,8 27,2

(28,6) (29,7)

Tabe118.Ardelkistgzavåtuumigxoomtförgnmna ivarjestiftodxihelariket

M9.mmtwmdmmimtm&ommmlmmmrm&omadda

68,5 75,0 92,5

14,5 5,0 12,5 16,1 30,0 0,0

'Iaballlo. kstaat/Midetamntmlåtsrgravrätttiu idcefäsanlm

Totalt 100,0 100,0 100,0 100,0 124 100,0 100,0 100,0 100,0 964

Tabell 11. Förekomst av avgifter för gravrätt hos 166 (53,52) av 310 pastorat och samfälligheter (procent).

mingla . Idefdsamljrgm mm 519195") men)! Kistan/(delaren them G:"pl-Z (apa o:p4 czp1-2 (Zp3 ecp4 &pl—ZQpB Grp—4 mthpl-Z ccp3 Qp4'mtalt

100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0

97,5 53,5

mmm 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,01oo,0 100,o 100,01oo,0 1 ,01oo,o 100,0 100,0'

12. Mavavgiftafå—gravwrumrmlu (46,1%) av310mstctatod15anfällid£ter (grunt)

Idcef'ctsamlinph) Kims/(aim them Grpl-Z eps &p4 'lbt.&pl-2 ch3 &p4 'Ibt.

H "1 8""""" H

— e s

4 _ 4 — _

[HaaaHlllll bult-0 l|x£3|||||| begin llgamllllll H 4 )Dlilx 800|||||||| '”. alNllllllll M. aHill'lllll

quOv-IH IIIH | wags-4.4

— —

I |:) M lll| SNSIN .llllllgäsll

100,0 100,0 100,0

40,7 85,0 46,1

14,8 - 30,3

100,0 100,0 100,0 100,0 100,0

rlabs-1113. Ardelf'drsanlixgar/pastozatoduwtfälh getaiprooatsanheltella'delvisbdmtarmirgpåmmt

Krara'irg utanför f&valmirga's - 2 Grugp 4 Totalt om.-äe 1979 1979 1989 1979 1989

53,7 73,6 65,0 56,7 20,2

12,5 4,0 2,5 11,0 79,8 33,8 42,0 22,4 55,0 32,5 74,4 32,3

Mlhhthlfåsaläxgar/psmtoduamfäuimimumtsmwnam

Qalpp 3 Grim 4 'Ibtalt 1979 1989 1979 1989 1979 1989

0,0 0,0 1,9

Ittalt 1989 1979 1989

Tabell 1). Andel församlingar/pastorat och samfalligheter i procent som helt eller delvis bekostar olika transporter

5500 I II

5500 I I I I 2200 Å.

8606 I I I I 5141

0000

IIII wzoo

ÖIÖIÖOI 6I1I4IOI

4330 I I I I 2241

Rialt delvis lralt delvis

Kista från

8006 I I I I 2530 3

SID/GIS! 14.!4I1

5900 I I I I ”800

0671

I I

II 0420 3

5762 I I

I I 1 M2 0

3940 I I I I 7010

tramsavruxrriihats

7 I 6

5 14!

5 7

=; : H

2,7

120 2I0I0I0I .91411 . nn . 0:011

550 0500 720 5700 :wnwnw . . . . 200

OIOIOI 6IOIOIOI 444 SOIOIOI OIOIOI .c.- 200

490 2000 110 2000 5,52, 001

tlelt delvis llalt delvis

Mim t:s|s;rrt

71 3,7 580 725 "106 85,5'229 555 87 4,3 708 73,4

Altalåihmralfk

imtånh—mrarattrts- 0 0,0 0 0,0 2 2,0 11 8,99 2,5 14 35,01]. 0,5 25 25,9 Idcalf'c'ramattms— 234 12,3 222 27,7 72 72,0 76 61,3 27 67,5 33 825333 16,4 331 34,3

16,1 28 27,7 67 54,0 27 65,8 32 78,0 459 57,4 48 38,7 212 26,5 7,3

.wmmaumåcg—voåå aååägäånöoåguågåonåååönåägna.

Kronologisk förteckning

]. Föremgsförvärv i svenskt näringsliv. l.

2. Överklagningsräu och ekonomisk behovsprövning inom socialtjänslen. S.

3. En idmllshögskola i Stockholm - struktur. organisation och resurser för en självständig högskola på idrottens område. U.

Transponrådet. K. Svensk såkerhelspolitik i en föränderlig värld. Fö. Förbud mot ljänslehandel med Sydafrika m.m. UD. Lagstiftning för reklam i svensk TV. U.

90.495"?

Idéskisser och bakgrundsmalerial S.

9. Kostnader för fasughelsbildning m.m. Bo. lO. Strömgatan l8- Sveriges statsministerboslad. SB. ll. Vidgad vuxenutbildning för utvecklingsstörda. U. 12.Meddelana'u. Ju. 13.Översyn av sjölagen 2. Ju. 14.Långlidsulredningen 1990. Fi. 15.Beredskapen mot oljeutsläpp uu sjöss. Fö. ]6.Storstadstrallk 5 — ett samlat underlag. K. 17. Organisation och arbetsformer inom bilateralt utvecklingsbislånd. UD. 18.Lag om folkbokföringsregister m.m. Fi. 19. Handikapp och välfärd? — En lägesrapport. S. 20. Välfärd och segregation i storstadsregionema. SB. 21.Den elinlensiva indusm'n under kärnkraflsavveck- lingen. ME. 22. Den elintensiva indusm'n under kärnkraflsavveck- lingen. Bilagedel. ME. 23.Tomuällsavgåld. Bo. 24. Ny kommunallag. C. 25. Konkurrensen inom livsmedelsseklom. C. 26.Fönnånssysleme| för värnpliktiga m. 11. Fö. 27.Pos1 & Tele - Affärsverk med regionalt och socialt ansvar. K. 28. Au följa upp kommunal verksamhet — En internationell utblick. C. 29.Tobakslag. S. 30. Översyn av upphovsrättslagsufmingen. Ju. 3 1 . Perspektiv på arbetsfönnedlingen. A. 32.Sladen. SB. 33. Urban Challenges. SB. 34.S|adsregionet i Europa. SB. 35. Storstädemas ekonomi 1982-1996. SB. 36. Storstadsliv. Rika möjligheten hårda villkor SB. 37. Förfauningsreglering av nya importrulinet m.m. Fi. 38. Översyn av naturvårdslagen m.m. ME.

39. Konsmarensvillqu. KL , _ _ _

40.K_än1lo'aft'savyeckling—_—koa1pqtens och sysselsätt- ning. ME

Samhällsslöd till underhållsbldragsberänigade barn.

41. Tio år med jåmslälldhelslagen - utvärdering och förslag. C.

42.1memalionellt ungdomsutbyte. C. 43. Förenklad sladstikreglering; med förslag till lag om den statliga stadslikframslållnmgen. C. 44.Demokra1.i och makt i Sverige. SB. 45. Kapitalavkaslningen i bytesbalansen. Fi. 46. Särskild skall i den finansiella sektorn. Fi. 47. Beskattning av stipendier. Fi. 48. Samhällsslöd till undexhållsbidragsberauigadc bam. del Ill. 5. 49. Arbete och hälsa. A. 50. Ny folkbokföringslag. Fi. 51. SÄPO Säkexhetspolisens arbetsmetoder. personal- konu'oll och meddelarfrihet. C. 52. Utbyte av utländska körkon. K.

53.1 skuggan av de stora — De mindre paniemas villkor i kommunalpolitiken. C. 54. Arbetslivsforskning - Inriktning, organisation. finansiering. A. 55.Flygpla|s 2000 - De svenska flygplmsema i framtiden. K. 56. Ska: på lotterier och spel. Fi. 57. Personalutbildning inom totalförsvaret Fö. 58. Konkurrens i inrikesflyget. C. 59. San värde på miljön! Miljöavgifter och andra ekonomiska styrmedel. M. 60. Skada av vilt. 10. 61. Skärpt tillsyn - huvuddmg icn reformerad damlag. Ju. 62. Konkurrensen inom bygg/bosektom. C. 63. Svensk löneslatislik. C.

64. Årlig revision i statsförvalmingen. C. 65.Folkhögskolan ifmmidspcrspekliv. U. 66 Det fria bildningsarbetet. Debattinlägg om folkbildningen och folkhögskolan 1 framuden. U. 67. Åwrbetalning av mervärdeskatt till utländska företagare. Fi. 68. Vad kostar en statsbidrag? C.

69. SIPRI 90 - om SlPRls finansiering och arbelsformer. UD. 70. Lokalt ledd nunadio. U.

71. Sekretess för landskapsinfonnation. Fö. 72. Lokalkontor. C. 73.Transponswd. K. 74. Skuldsaneringslag. Ju. 75. Utvärdering av lörsöksverksamhelen med treårig yrkesinriktad utbildning i gymnasieskolan. Andra Amt. U.

Kronologisk förteckning

76. Allmän pension. S. 77. Allmän pension. Bilagor. S. 78. Allmän pension. Expert rapporter. S. 79. Utlänningsnämnd. A. 80. Förskola för alla barn 1991 - hur blir det? S. 81. Vapenfriprövningens effekter. En undersökning av tillständsärenden 1980 - 1989. Fö. 82. Vad kostar begravningar - vem betalar? C.

Statens offentliga utredningar 1990

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen

Strömgatan 18 - Sveriges statsministerbostad. [10] Välfärd och segregation i storstadsregionema. [20] Staden. [32]

Urban Challenges. [33] Stadsregioner i Europa. [34] Storstädemas ekonomi 1982-1996. [35] Storstadsliv. Rika möjligheter— hårda villkor. [36] Demokrati och makt i Sverige. [44]

J ustitiedepartementet

Meddelan'äll. [12] Översyn av sjölagen 2. [13] Översyn av upphovsrättslagstiftningen. [30] Skärpt tillsyn - huvuddrag i en reformerad datalag. [61] Skuldsaneringslag. [74]

Utrikesdepartementet

Förbud mot tjänstehandel med Sydafrika m.m. [6] Organisation och arbetsformer inom bilateralt utvecklingsbiständ. [17] SIPRI 90 - om SIPRIs f'mansiering och arbetsformer. [69]

Försvarsdepartementet

Svensk säkerhetspolitik i en föränderlig värld. [5] Beredskapen mot oljeutsläpp till sjöss. [15] Fönnänssystemet för värnpliktiga rn. fl. [26] Personalutbildning inom totalförsvaret. [57] Sekretess för landskapsinforrnation. [71] Vapenfriprövningens effekter. En undersökning av tillständsärenden 1980 - 1989. [81]

Socialdepartementet

Överklagningsrätt och ekonomisk behovsprövning inom socialtjänsten. [2] Samhällsstöd till underhållsbidragsberättigade barn. Idéskisser och bakgrundsmaterial. [8]

Handikapp och välfärd? - En lägesrapport . [19] Tobakslag. [29]

Samhällsstöd till underhållsbidragsberättigade bam, del III. [48] Allmän pension. [76] Allmän pension. Bilagor. [77] Allmän pension. Expert rapporter. [78]

Förskola för alla barn 1991 - hur blir det? [80]

Kommunikationsdepartementet TransporträdeL [4]

Storstadstrafik 5 - ett samlat underlag. [16] Post & Tele - Affärsverk med regionalt och socialt ansvar. [27] Utbyte av utländska körkort. [52] Flygplats 2000 - De svenska flygplatserna i framtiden. [55]

Transportstöd. [73]

Finansdepartementet Längtidsutredningen 1990. [14]

Lag om folkbokföringsregister m.m. [18] Författningsreglering av nya importrutiner m.m. [37] Kapitalavkastningen i bytesbalansen. [45] Särskild skatt i den finansiella sektorn. [46] Beskattning av stipendier. [47]

Ny folkbokföringslag. [50] Skatt på lotterier och spel. [56]

Återbetalning av mervärdeskatt till utländska företagare. [67]

Utbildningsdepartementet

En idrottshögskola i Stockholm - struktur, organisation och resurser för en självständig högskola pä idrottens område. [3] Lagstiftning för reklam i svensk TV. [7]

Vidgad vuxenutbildning för utvecklingsstörda. [11] Konstnärens villkor. [39] Folkhögskolan i framtidsperspektiv. [65]

Det fria bildningsarbetet. Debattinlägg om folkbildningen och folkhögskolan i framtiden. [66] Lokalt ledd närradio. [70] Utvärdering av försöksverksamhet enmed treårig yrkesinriktad utbildning i gymnasieskolan. Andra året. [75]

Jordbruksdepartementet Skada av vilt. [60]

Arbetsmarknadsdepartementet Perspektiv pä arbetsförmedlingen. [31] Arbete och hälsa.[49]

Arbetslivsforskning - Inriktning, organisation, finansiering. [54]

Statens offentliga utredningar 1990

Systematisk förteckning

Bostadsdepartementet

Kosmader för fastighetsbildning m. m. [9] Tomträttsavgäld. [23]

Industridepartementet Företagsförvärv i svenskt näringsliv. [1]

Civildepartementet

Ny kommunallag. [24] Konkurrensen inom livsmedelssektom. [25]

Att följa upp kommunal verksamhet - En internationell utblick. [28] Tio är med jämställdhetslagen - utvärdering och förslag. [41]

Intemationellt ungdomsutbyte. [42] Förenklad statistikreglering; med förslag till lag om den statliga statistikframställningen. [43] SÄPO Säkerhetspolisens arbetsmetoder, personalkon- troll och meddelarfrihet. [51]

I skuggan av de stora - De mindre partiernas villkor i kommunalpolitiken. [53]

Konkurrens i inrikesflyget. [58] Konkurrensen inom bygg/bosektom. [62] Svensk lönestatistik. [63] Årlig revision i statsförvaltningen. [64] Vad kostar ett statsbidrag? [68] Lokalkontor. [72]

Vad kostar begravningar - vem betalar? [82]

Miljö- och energidepartementet

Den elintensiva industrin under kärnkraftsavveckling- en.[21] Den elintensiva industrin under kärnkraftsavveckling- en. Bilagedel. [22] Översyn av naturvårdslagen m.m. [38] Kämkraftsavvcckling - kompetens och sysselsättning. [401

Mil jödepartementet

Sätt värde på miljön! Miljöavgifter och andra ekonomiska styrmedel. [59]

KUNG. BtBL- 1990—10-22 sroQKHQEM