SOU 1972:37
Samhälle och trossamfund : slutbetänkande
En jämförelse mellan 1968 års undersökning avse- ende utgifterna för begravningsverksamheten och betänkandet (SOU 1971: 29) Kyrkan kostar
Av avdelningsdireklör Ham Garke
I såväl 1968 års undersökning som i betän- kandet Kyrkan kostar har försök gjorts att mäta utgifterna för den kyrkokommunala begravningsverksamheten. I båda undersök- ningarna har denna verksamhet definierats på ett likartat sätt. 1 övrigt föreligger dock stora skillnader mellan de två mätningarna. De mest betydande skillnaderna redovisas i tablå 6.1
I tablå 6.1 uppräknade skillnader i under- sökningarnas uppläggning medger endast begränsade jämförelsemöjligheter. Utförd jämförelse har därför helt inriktats på riks— siffror. Även en sådan jämförelse blir emel- lertid ungefärlig.
Den slutsats som ändock kan dragas av jämförelsen blir att det synes troligt att de
Tablå 6.1
båda undersökningarna kommit till ungefär samma storleksordning på de totala brutto- driftkostnaderna för programmet begrav- ningsverksamhet. Nedan följer en kortfattad teknisk beskrivning av jämförelsen.
Enligt 1968 års undersökning uppgick ut- gifterna för begravningsverksamhet avseen- de såväl driftkostnader som kapitalutgifter till sammanlagt 190,5 milj. kr. 1 betänkan- det Kyrkan kostar redovisades en utgifts- summa på totalt 198,3 milj. kr. För att er- hålla en bättre utgångspunkt för jämförel— ser bör emellertid de från år till är starkt varierande bruttokapitalutgifterna frånräk- nas. Bruttodriftkostnaderna i de två under- sökningarna blir då 146,5 milj. kr. respekti- ve 167.4 milj. kr. Det bör emellertid un-
1968 års undersökning Kyrkan kostar (SOU 1971:29)
Räkenskapsåret 1968 Totalräkning Översiktlig granskning Prästlöner exkluderade Interna poster såsom avskrivningar exkluderade Drift- och kapitalutgifter ej åtskilda
Undersökningen avsåg enbart begravnings- verksamheten
Räkenskapsåret 1969 Urval Betydande granskningsinsats Prästlöner inkluderade Interna poster såsom avskrivningar inkluderade Strikt uppdelning på drift- och kapital- utgifter Undersökningen avsåg samtliga verksam- hetsgrenar
derstrykas att elimineringen av kapitalsidan kan vara behäftad med viss osäkerhet. I 1968 års undersökning har sålunda en scha- blonartad uppdelning på drift- respektive kapitalutgifter måste företagas vid den cen- trala bearbetningen. I betänkandet Kyrkan kostar kan vidare beräkningarna av brutto- kapitalutgifter för de olika programmen in- nehålla icke obetydliga slumpfel.
I den följande analysen bortses från even- tuella mät- och slumpfel. Korrigeras 1968 års undersökning för prästlöner och interna poster för att på så sätt uppnå jämförbar- het med i betänkandet Kyrkan kostar läm- nade uppgifter, erhålls i stället för 146,5 milj. kr. en summa på 157,3 milj. kr. Det har härvid bl. a. antagits att 20 % av de in- terna posterna är hänförliga till begrav- ningsverksamhet. Detta procenttal motsva- rar ungefärligen denna verksamhets andel av de totala kyrkokommunala utgifterna.
Resterande skillnad mellan de två under- sökningarna, dvs. 10,1 milj. kr. (167,4 minus 157,3), skulle då motsvara pris- och volym- förändringar mellan åren 1968 och 1969. Procentuellt innebär detta en kostnadsök- ning på ca 6 %. Som jämförelse kan näm- nas att de totala bruttodriftkostnaderna (exklusive finansförvaltning) enligt den offi- ciella finansstatistiken ökade med ca 5 % mellan åren 1968 och 1969.
Bilaga 7 Om kyrklig egendom
Utarbetad inom beredningens sekretariat
7.1 Begreppsbestämningar
Svenska kyrkans församlingar och andra rättssubjekt med anknytning till Svenska kyrkan äger eller disponerar på annat sätt över fast och lös egendom till ett betydande värde.
Man kan definiera, diskutera och värdera den s.k. kyrkliga egendomen utifrån olika begreppsbestämningar.
I diskussionen avses med begreppet kyrk- lig egendom ibland blott sådana tillgångar som ägs av lokalkyrka respektive domkyrka såsom stiftelse, av församling (dvs. kyrko- kommun) eller av kronan (som upplåtit den till kyrkligt ändamål).
I andra sammanhang låter man begreppet kyrklig egendom omfatta även sådana till— gångar som ägs av stiftelser, föreningar och dylika rättssubjekt som står Svenska kyrkan nära.
Med utgångspunkt i dessa skiftande definitioner ter det sig ändamålsenligt att för klarhetens skull skilja mellan kyrklig egen- dom i trängre mening och kyrklig egendom i vidsträckt bemärkelse.
Till följd av det historiska sambandet mellan staten och Svenska kyrkan är en stor del av den kyrkliga egendomen underkastad en speciell reglering i lag och annan författning. Man kan använda termen specialreglerad kyrklig egendom. Denna egendom omfattar
främst församlingskyrkor, kyrkogårdar och andra begravningsplatser samt lönetillgångar i form av t. ex. jord- och skogsfastigheter och fonder. Ytterst syftar denna reglering till att tillgångarna bibehålls och används för det kyrkliga ändamål vartill de ursprungligen varit avsedda. Stadgandena innehåller detal- jerade förvaltningsföreskrifter och noggranna destinationsbestämmelser. Vissa regler ger vidare speciellt skydd åt Svenska kyrkans kyrkobyggnader och kyrkoinventan'er från kulturhistorisk synpunkt. Det finns också bestämmelser om upplåtelse av Svenska kyr- kans kyrkor. Ett visst rättsskydd i form av skydd mot utmätning och liknande förfogan- den kommer också Svenska kyrkans invigda byggnader och platser till del.
För sådan kyrklig egendom som ägs av fristående stiftelser och föreningar och för sådan egendom — utom församlingskyrka och begravningsplats — som församlingen först under de senaste årtiondena anskaffat för sin icke lagstadgade verksamhet gäller enbart vanliga civilrättsliga och kommunal- rättsliga regler. Denna egendom brukar där- för kallas fri kyrklig egendom. Termen fri används då som motsats till specialreglerad.
Vid en förändring av relationerna mellan staten och Svenska kyrkan berörs ej den egendom som ägs av kyrkan närstående stiftelser och föreningar, den s. k. fria stiftel- se- och föreningsegendomen. I den följande framställningen redovisas därför inte omfatt-
ningen och värdet av sådan egendom.
I föreliggande bilaga redogörs främst för egendom som ägs av lokalkyrka eller dom— kyrka såsom stiftelser, för den specialreglera— de församlingskommunala egendomen och för kronoanslagen.
Slutligen skall framhållas att den kyrkliga egendomen har olika funktioner. En stor del av förmögenheten kommer kyrkan till godo genom sitt bruksvärde. Den betecknas Ofta som förvaltningsförmögenhet.
'Andra tillgångar ger avkastning. Denna del av egendomen brukar benämnas finans- förmögenhet.
Redovisningen nedan under 7.4 och 7.5 utgår från uppdelningen i förvaltningsför- mögenhet och finansförmögenhet.
7.2 1958 års utredning kyrka—stat
1958 års utredning kyrka—stat har i ett delbetänkande (SOU 1967z46) utförligt re- dogjort för den kyrkliga egendomens histo- ria, rättsliga ställning och förvaltningsformer. Utredningen sökte vidare ange det ungefär- liga ekonomiska värdet av de kyrkliga orga- nens rätt till den kyrkliga egendomen. (SOU 1967146 5. 187—189, SOU 1968: 11 s. 206.)
Utredningen sammanfattade sina under- sökningar av vilka som privaträttsligt kan betraktas som ägare till Olika grupper av kyrklig egendom enligt följande.
Ägare till annan kyrklig jord än den som anslagits av kronan kan vara antingen församlings- kyrkor och domkyrkor, uppfattade som stiftelser, eller församlingar och pastorat. (SOU 1968:11 s. 53.)
Om den kyrkostiftelseägda och den för- samlingskommunala egendomen anförde ut— redningen.
Den nordiska medeltidsrätten betraktade sockenkyrkan som en juridisk person. I doktrinen synes den uppfattningen allmänt ha godtagits att icke blott kyrkobyggnader med tillhörande tomt, dvs. kyrkogården, utan även kyrkojorden och den för försarnlingsprästens underhåll anskaffade jord- egendomen, prästbordet, äges av den lokalkyrka
vartill egendomen är knuten, under förutsättning att den tillkommit kyrkan under medeltiden och icke bevisligen upplåtits av kronan. Denna uppfatt— ning har även fått stöd i nutida rättspraxis. Reformationen har inte ansetts ändra lokalkyrkans rättsställning. I fråga om den kyrkliga jord, som tillkommit under de närmaste århundradena efter reformationen, gäller därför samma uppfattning, dvs. sådan jord äges av lokalkyrkan ej av försam- lingen. Först sedan församlingen vunnit rättslig ställning som juridisk person har den kunnat inträda som jordägare. Så blev fallet med lands- bygdsförsamlingar 1817 och med stadsförsamlingar i vart fall 1843. Till egendom som tillkommit efter 1817 resp. 1843 kan alltså äganderätten tillkomma antingen lokalkyrka eller församling. (SOU 1968: 11 s. 53.)
1958 års utredning redogjorde även för den komplicerade lagstiftning som reglerade befogenheterna att förvalta, försälja och föra talan beträffande den kyrkliga egendomen. I detta regelsystem återfinns också disposi- tionsbestämmelser — t.ex. stadganden om vad avkastningen skall användas till eller vad viss egendom i övrigt är avsedd för.
Dessa regler hänger samman med tidigare avlöningsformer och dessas avveckling.
7.3 1968 års beredning om stat och kyrka m. m.
I delbetänkandet (SOU 1971:29) Kyrkan kostar återges som tabell 16 en balansräk- ning för Svenska kyrkans församlingar. De uppgifter som legat till grund för den sammanställningen används i det följande, när det gäller att ange värdet av den kyrkliga egendomen. I några fall är dock värdena hämtade ur den Officiella kyrkokommunala statistiken.
I detta sammanhang bör också nämnas att fr.o.m. den 1 januari 1972 har en viss förenkling och större enhetlighet i förvalt- ningsformerna för kyrklig jord åstad- kommits. De flesta äldre bestämmelserna har ersatts med lag (1970: 939) om förvalt- ning av kyrklig jord och lag (1970: 940) om kyrkliga kostnader med tillhörande tillämp- ningsförfattningar. Enligt den nya jordabal- ken skall vidare samma arrenderegler gälla för all kyrklig jord som för annan mark.
7 KYRKLIG EGENDOM 7.4 Förvaltningsförmögenhet
Till förvaltningsförmögenheten räknas främst församlingskyrkor och domkyrkor samt kyrkogårdar och andra allmänna be- gravningsplatser. Även biskopsgårdar hänförs i regel till denna kategori, medan prästgårdar brukar räknas till finansförmögenheten. Av skäl som framgår nedan under 7.5 redovisar vi dock även biskopsgårdarna under finans- förmögenhet.
Det finns ca 2 650 församlingskyrkor med kyrkogårdar samt ca 650 friliggande allmänna begravningsplatser i landet.
Församlingskyrkor och -kyrkotomter (inkl. kyrkogårdar) ägs av församlingskyrkan så- som stiftelse, då det är fråga om medeltida kyrkor samt om kyrkor som uppförts före år 1817 (landsbygdsförsamlingar) resp. år 1843 (stadsförsamlingar). I några enstaka fall kan själva tomten vara kronoanslag. Kyrkobygg- naden står då på s.k. ofri grund. Vad beträffar kyrka som byggts efter år 1817 resp. 1843 torde församlingen vara att anse såsom ägare till såväl kyrkobyggnaden som kyrkotomten.
Församlingskyrkor vårdas och förvaltas av församlingarna själva. Kostnaderna bestrids bl. a. genom församlingsskatten. För uppfö- rande av och för mera betydande ändringar på byggnaden erfordras tillstånd av riksantik- varien. Utan sådant tillstånd får kyrkan inte heller rivas eller tas i bruk för annat ända- mål.
Vad ovan anförts Om kyrkobyggnader är tillämpligt på församlingskyrka. Det finns ej något som hindrar att en kyrkobyggnad uppföres av en stiftelse, ett bolag eller en enskild person. En sådan byggnad får dock inte tas i stadigvarande bruk för sitt ändamål med mindre riksantikvarien gett tillstånd. För att en dylik kyrka skall få karaktär av församlingskyrka erfordras att den blivit invigd såsom sådan samt mottagen av för- samlingen och godkänd av riksantikvarien.
Domkyrkorna är i likhet med flertalet för- samlingskyrkor att betrakta såsom stiftelser
och är såsom sådana ägare till kyrkobygg— nader och kyrkotomter.
De äldre, från den katolska tiden härstam- mande domkyrkorna förvaltas och vårdas av särskilda styrelser för vilka Kungl. Maj:t har fastställt stater. De yngre domkyrkorna vårdas och förvaltas som församlingskyrkor av domkyrkoförsamlingarna.
Allmänna begravningsplatsers anordnande åligger församling eller, om Kungl. Maj:t för särskilt fall så förordnar, borgerlig kommun. Vid anläggning av begravningsplats skall pla- nerna granskas och godkännas av bl. a. riks- antikvarien. Tillsyn över förvaltningen ut-
ovas av bl. a. hälsovårdsmyndigheterna.
Om särskild begravningsplats anlagts utan anslutning till kyrkobyggnaden torde mar- ken i allmänhet ha inköpts av och lagfarits för församlingen och således vara försam- lingskommunal egendom. [ vissa fall har dock församlingen endast dispositionsrätt till begravningsplatsen, nämligen då den anlagts på exempelvis stiftelseägd kyrklig jord eller på mark som den borgerliga kommunen ställt till förfogande.
I församlingskyrkoma, i domkyrkorna och på kyrkogårdarna finns lös egendom i form av s, k. kyrkoinventarier. Dessa ägs oftast av församlingskyrkan såsom stiftelse eller av församlingen. Det rör sig t.ex. om konst- verk, krucifix, dopfuntar, nattvardskärl och skrudar. Dylika inventarier får i regel inte överlåtas utan Kungl. Maj:ts tillstånd. Vård- naden av inventarierna ankommer på kyrko- rådet.
Beträffande värdet av förvaltningsförmögen- heten kan följande anföras. Brandförsäk- ringsvärdet år 1969 för andra kyrkor än domkyrkor har angetts till ca 3 350 milj. kr, varav ca 1 550 milj. kr avser s. k. kyrkoegen- dom (stiftelseegendom) och ca 1 800 milj. kr s.k. församlingsegendom. Brandförsäkrings— värdet av domkyrkorna anges 1972 vara ca 315 milj. kr. Till kyrkobyggnaderna hänför- liga skulder redovisas ej särskilt. Kyrkoinven- tariemas värde är 1969 anges vara ca 200
milj. kr. Begravningsplatser med tillhörande byggnader uppges vara värda ca 270 milj. kr, varav ca 50 milj. kr hänför sig till s.k. kyrkoegendom (stiftelseegendom) och ca 220 milj. kr till församlingsegendom.
7.5 Finansförmögenhet
Till finansförmögenheten, dvs. tillgångar (till stor del jord och skog) som ger avkastning, räknas bland den fasta egendomen huvudsak- ligen löneboställen, prästlönefondsfastig- heter, kyrkofondsfastigheter, församlings- kyrkas fastigheter och domkyrkas fastighe- ter. Avkastningen av denna egendom är avsedd för skilda ändamål. Sålunda dispone— ras avkastningen från löneboställen och prästlönefondsfastigheter för avlöning åt präster. Avkastningen från kyrkofondsfastig- heterna — vilka utgörs av f. d. allmänna kyrkohemman, f. d. biskopshemman och f. d. klockarhemman —— går till kyrkofonden och kan på det sättet sägas bli disponerad för bl. a. präst- och kyrkomusikerlöner. Vad församlingskyrkas och domkyrkas fastighe- ter ger i avkastning används till församlings- kyrkans resp. domkyrkans behov (prop. 19702168 5. 123).
Vidare brukar i regel prästgårdarna räknas till finansförmögenheten medan biskopsgår- darna hänförs till förvaltningsförmögenheten (jfr ovan under 7.4). För biskopsgårdarna utgår nämligen ej hyra, vilket det gör för prästgårdarna. — Det förefaller dock naturli- gast att hänföra biskopsgårdar och prästgår- dar till samma egendomskategon'. Med hän- syn till att båda tillgångarna utgör egendom som kan sägas ge avkastning (i form av bostad åt kyrkans personal vare sig hyra betalas eller ej) finns skäl att hänföra båda egendomstyperna till finansförmögenheten. (Se vidare SOU l967:46 s.108—116 och SOU 196811] 5. 52 och 104. I prop. 1970: 168 s. 123 betecknas dock både präst- gårdar och biskopsgårdar som förvaltnings- förmögenhet.)
Bz'skopsgård är fast egendom på vilken bo-
stad är anvisad åt biskop och prästgård är fast egendom på vilken bostad är anvisad åt församlingspräst.
Det saknas rättsfall som klarlägger frågan om biskopsgårdamas rättsställning. Man me- nar att de flesta är kronoanslag. Biskopsgår- den i Lund tillhör dock domkyrkan. Bis- kopsgård förvaltas av stiftsnämnd.
Enligt 1958 års utredning kyrka—stat skulle det sammanlagda taxeringsvärdet på biskopsgårdarna år 1959 uppgå till ca 2,3 milj. kr. (SOU 1967: 46 s. 134.)
Det finns ca 2 000 prästgårdar och ca 4 000 löneboställen. Löneboställena innehöll 1965 ca 100 000 hektar inägojord och ca 285 000 hektar produktiv skogsmark (SOU 1967: 46 5.115 och 121, SOU 1968: 12 s. 7 och,10).
Bland prästgårdar och löneboställen bil— dar de som härrör från medeltiden till såväl antal som värde den mest betydande grup- pen. Någon klarhet i fråga om uppkomsten av dessa medeltida boställen har i allmänhet ej stått att vinna. Äganderätten till dem fåri allmänhet anses tillkomma vederbörande för- samlingskyrka. Till stiftelseegendomen av denna natur torde vidare vara att hänföra sådana boställen som anskaffats av försam- ling eller donerats av enskilda efter reforma- tionen men innan församlingen blev själv- ständigt rättssubjekt. Om däremot försam- lingen efter vunnen rättssubjektivitet med egna medel eller genom donation förvärvat boställe lär äganderätten ligga hos försam- lingen. Det kan slutligen antagas, att om- kring en femtedel av prästboställena utgör kronoanslag (SOU 1967: 46 s. 20).
Prästgård och löneboställe förvaltas av pastoraten enligt lagen om förvaltning av kyrklig jord. Det bör observeras att skogen på löneboställe förvaltas av stiftsnämnd fr.o.m. den 1 januari 1972.
Brandförsäkringsvärdet på de prästgårdar som är stiftelseegendom uppges vara ca 250 milj. kr. De kyrkostiftelseägda löneboställe- nas brandförsäkringsvärde har angivits till ca 625 milj. kr. förekom- Församlingskyrkas fastigheter
mer främst i Skåne, Halland och Blekinge. De är i allmänhet av medeltida ursprung, varför de anses tillhöra vederbörande försam- lingskyrka i dess egenskap av stiftelse. Dessa fastigheter förvaltas i princip av försam- lingarna enligt församlingsstyrelselagens reg- ler. Vissa föreskrifter finns också i 1970 års lagstiftning.
Också domkyrkor innehar fastigheter. Samtliga äldre domkyrkor innehar stadsfas- tigheter medan jordbruksfastigheter finns vid Strängnäs, Västerås och Lunds domkyrkor. Även andra äldre domkyrkor innehar från medeltiden härrörande fastigheter. De fastig- heter som efter reformationen tillfallit dom- kyrkorna torde i regel utgöras av kronoan- slag och donationer av enskilda, men i en del fall synes de ha inköpts av vederbörande domkyrkas medel. I Lund förvaltas domkyr- kans fastigheter, som utgör ca 3 000 hektar inägojord, av ett särskilt domkyrkoråd. I övrigt förvaltas domkyrkas fastighet av stifts- nämnden.
Taxeringsvärdet av domkyrkornas fasta egendom uppgick 1959 till ca 25 milj. kr. Därav belöpte ca 20 milj. kr på Lunds domkyrkas fasta egendom. (SOU 1967:46 s. 132.)
Prästlönefondsfastigheter, dvs. fast egen- dom som förvärvats för medel ur prästlöne- fonder (se nedan) från flera pastorat och vars avkastning är avsedd åt församlingsprästeri dessa pastorat, är en under de senaste åren tillkommen form av kyrklig finansförmögen- het och förekommer hittills endast i Skara, Växjö, Göteborgs och Karlstads stift. Vid utgången av år 1966 omfattade de en sam- manlagd areal av ca 4 220 hektar, till allra största delen bestående av produktiv skogs— mark. (SOU 1968: 12 s. 13.)
En kartläggning av äganderätten till dessa fastigheter är synnerligen svår att genomföra (SOU 1967:46 s. 175). Formellt står stifts prästlönejordsfond som ägare. Fastigheterna i fråga förvaltas av stiftsnämnden.
Förutom pastoratens löneboställen och
de nyssnämnda prästlönefondsfastigheterna finns ett antal fastigheter vilkas avkastning ursprungligen varit anslagen till prästers och kyrkomusikers avlöning men nu tillförs kyr- kofonden.
Bland dessa 5. k. kyrkofondsfastigheter — som förut kallades ecklesiastika arrendegår- dar — ingår för det första s.k. allmänna kyrkohemman. De torde i stort sett vara kronoanslag.
För det andra finns det i denna kategori s.k. biskopshemman. Deras rättsliga ställ- ning anses Oklar. Man menar dock att de flesta är kronoanslag.
För det tredje ingår det några s.k. klockarhemman.1 Dessa torde ha samma rättsliga ställning som de löneboställen de i regel hört ihop med ursprungligen.
Kyrkofondsfastigheterna förvaltas av stiftsnämnd. Antalet kyrkofondsfastigheter uppgick år 1962 till ca 150 stycken, varav 58 var belägna i Lunds stift. Arealen utgjorde sammanlagt 8 400 hektar, varav 3 665 hek- tar inägojord och 3 855 hektar produktiv skogsmark. Kyrkofondsfastigheternas sam- manlagda taxeringsvärde år 1965 uppgick till drygt 75 milj. kr. (Se vidare SOU 1968: 12 s. 13—14.)
Uppgifter om värdet av de Olika egendoms- typer som behandlats ovan är osäkra. I propositionen med förslag till lag 'om förvalt- ning av kyrklig jord m. m. lämnas följande översikt av omfattningen och värdet av det kyrkliga jord- och skogsinnehavet.
De kyrkliga jordbruks— och skogsfastigheterna omfattar totalt omkring 500 000 hektar, därav ca 88 000 hektar åker och kultiverad betesmark och ca 300000 hektar produktiv skogsmark. Detta betyder att 2,5 procent av den totala åkerjorden och 1,3 procent av den totala skogsmarken är kyrklig. Taxeringsvärdet på de kyrkliga jordbruks-
' Vid awecklingen av klockares och organists innehav av löneboställen överlämnades de flesta av dessa fastigheter till församlingen. I vederlag har församlingen iklätt sig ansvaret för kapitalvärdet av fastigheten (det s.k. boställskapitalet) samt åtagit sig att till pastoratet erlägga s.k. boställsränta, vilken skall användas för pastoratets avlönande av bl. a. kyrkomusiker.
och skogsfastigheterna har av statskontoret upp- skattats till omkring 625 milj. kr och marknadsvär- det till drygt 900 milj. kr (prop. 1970: 68 s. 28).
Ersättning som inflyter för kyrklig jord på grund av försäljning, expropriation e. d. skall i regel fonderas och avkastning skall använ- das för samma ändamål som jorden varit avsedd för. Medel som härrör från prästgård och löneboställe utgör prästlönefond för pastoratet. Även annan fond vars avkastning är avsedd för avlöning av församlingspräst utgör prästlönefond. I prästlönefonderna in- går medel av mycket skiftande slag. En uppdelning av äganderätten till en sådan fond torde vara mycket svårgenomförbari praktiken. Prästlönefonden förvaltas av pas- toratet. Prästlönefond för pastorat kan alltså användas för inköp av nytt löneboställe.
Av medel ur prästlönefonder från flera pastorat kan bildas stifts prästlönejordsfond för inköp av prästlönefondsfastighet. Fon- den torde utgöra en juridisk person och inköp sker för dess räkning. En dylik fonds rättsställning är synnerligen komplicerad tyi en sådan ingår ju medel från de Olika pastoratens prästlönefonder, vilka i sin tur kan bestå av medel från skilda håll. Präst— lönejordsfond förvaltas av stiftsnämnden.
Prästlönefondernas samlade kapitalbelopp uppgick den 1 januari 1964 till nära 110 milj. kr (prop. 1970: 168 s. 128). I Kyrkan kostar (SOU 1971 : 29 s. 23) anges värdet av prästlönefonderna till 190 milj. kr. (De angivna värdena torde avse såväl pastoratens prästlönefonder som stiftens prästlönejords- fonder.)
I kyrkofonden ingår för det första kapital som uppkommit därigenom att till fonden alltsedan dess tillkomst år 1914 överförts fonderade medel av skilda slag. Vissa av dessa fonder kan sägas huvudsakligen härröra från kronoanslag; andra åter anses ha övervä— gande kyrkligt ursprung.
För det andra innehåller fonden kapital som bildats därigenom att en viss typ av specialreglerade fastigheter (s.k. kyrko- fondsfastigheter) försålts. Dessa medel har tillförts kyrkofonden'. Vissa kyrkofondsfas-
tigheter anses vara kronoanslag och andra betraktas som tillhöriga kyrkliga rättssub- jekt. Det kapital som härstammar från en kyrkofondsfastighet torde anses ägas av sam- ma rättssubjekt som innehade fastigheten i fråga.
Kyrkofonden innehåller för det tredje de medel som används i dess funktion som utjämningsinstrument, dvs. främst den årliga s. k. kyrkoavgiften. Därjämte inflyter statens årliga ersättning för tionde, den årliga avkast- ningen av kyrkofondsfastighetema samt års- räntor på övriga medel.
Kyrkofondens största årliga utgifter är prästpensioner och de s.k. tillskotten till pastoratens lönekostnader.
Sålunda ingår i vad som kan kallas ”den egentliga kyrkofonden” såväl statsägt kapital som medel ägda av kyrkliga rättssubjekt. 1958 års kyrka—stat—utredning uppskattade den del som sannolikt härrör från krono- anslag till ca 14 milj. kr och den del som kan sägas ha övervägande kyrkligt ursprung till ca 60 milj. kr år 1965, då kyrkofondens kapi- taltillgångar var ca 74 milj. kr (SOU 1967: 46 s. 181). F. n. uppgår ”den egentliga kyrkofondens” kapital till ca 80 milj. kr. Nettoavkastningen är ca 2 milj. kr. Kyrko- fonden förvaltas av statskontoret.
7.6 Avslutande anmärkningar
Till redogörelsen ovan under 7.4 och 7.5 kan fogas uppgifter om omfattningen och värdet av den egendom som församlingarna under de senaste årtiondena anskaffat för sin icke lagstadgade verksamhet, den s.k. fria för- samlingskommunala egendomen. Den består av bl. a. småkyrkor, kapell, församlingshem, ungdomsgårdar m. m. Brandförsäkringsvär- det av dessa anläggningstillgångar anges i Kommunernas finanser 1969 (s. 53) till ca 800 milj. kr.
Utöver de fonderade medel som behand- las ovan finns bl. a. gravfonder. Dessa upp- gick år 1969 till närmare 200 milj. kr. Vidare
1 Fastigheterna som sådana redovisas däremot inte som tillgångar i fonden.
Tablå 7.1 Typer av kyrklig egendom: ägare, förvaltare, antal och värde
Beteckning Definition Ägare Rad Församlingskyrkor Församlingskyrkobyggnader och -kyrkotomter Kyrkostiftelse1 01 (inklusive kyrkogårdar) Församlingskyrkor Församhniskyrkobyggnader och kyrkotomter Församlingens 02 (inklusive yrkogårdar) Domkyrkor Domkyrkobyggnader och domkyrkotomter Domkyrkostiftelse 03 Friliggande allmänna Allmänna begravningsplatser utan anslutning till Kyrkostiftelse1 04 begravningsplatser kyrkobyggnad Friliggande allmänna Allmänna begravningsplatser utan anslutning Församlingens 05 begravningsplatser till kyrkobyggnad Biskopsgårdar Fast egendom på vilken tjänstebostad är anvisad Kronan (I Lund dom— 06 åt biskop (hyra utgår ej) kyrkostiftelsen) Prästgårdar Fast egendom på vilken tjänstebostad är anvisad Kyrkostiftelse2 07 åt församlingspräst i visst pastorat (hyra utgår) Betr ca 1/5: - Kronan Prästgårdar Fast egendom på vilken tjänstebostad är anvisad Församlingen6 08 åt församlingspräst 1 Visst pastorat (hyra utgår) Löneboställen Fast egendom vars avkastning är avsedd till av- Kyrkostiftelse2 09 löning åt församlingspräst i visst pastorat Betr ca 1/5: Kronan Lönebo ställen Fast egendom vars avkastning är avsedd till av- Församlingen6 10 löning åt församlingspräst i visst pastorat Församlingskyrkas Fast egendom vars avkastning är avsedd till Kyrkostiftelse 11 fastigheter församlingskyrkas behov Domkyrkas Fast egendom vars avkastning är avsedd Domkyrkostiftelse 3 12 fastigheter till domkyrkas behov Betr några: Kronan Prästlönefonds- Fast egendom som förvärvats för medel Äganderätten uppsplitt— 13 fastigheter ur prästlönefonden från flera pastorat och vars rad m.h.t. ursprunget för avkastning är avsedd till avlöning åt försam- olika i fonderna ingående lingspräster i dessa pastorat4 delar. (Formellt är stifts prästlönejordsfond ägare) Kyrkofondsfastigheter: Fast e endom vars avkastning tillföres I huvudsak enligt nedan- 14 a) allmänna kyrko- kyrko onden stående: hemman Kronan b) biskopshemman Kronan 2 c) klockarhemman Kyrkostiftelse Kyrkofondsfastigheter Fast e endom vars avkastning tillföres Församlingen6 15 c) klockarhemman kyrko onden Prästlönefonder Medel som influtit vid försäljning e. (1. av präst- Äganderätten upp- 16 gård eller löneboställe samt annan fond vars splittrad avkastning är avsedd för avlöning åt för- m.h.t. ursprunget för samlingspräst fonden Stifts prästlönejords- Medel av prästlönefonder från flera pastorat för — " — 17 fonder inköp av prästlönefondsfastigheter (Fonden utgör en juridisk person och inköp sker för dess räkning) Kyrkofonden Grundkapital bestående av tillförda fonder Kronan till en mindre 18 del. Kyrkliga rättssubjekt till en större del ; I den mån de icke uppförts resp. anlagts efter 1817 eller 1843. 3_I den mån de ej anskaffats för församlingsmedel efter 1817 eller 1843. I den mån fastigheter tillförts domkyrkorna efter reformationen torde de i regel vara kronoanslag. 66 SOU 1972137
Rad Förvaltare Antal Värde (1969) milj. kr 01 Församlingen Huvuddelen av ca 2 650 1 550 02 Församlingen En del av ca 2 650 1 800 03 a) Äldre domkyrkor: 7 särskild styrelse 315 (1972) b) Yngre domkyrkor: 6 domkyrkoförsamlingen. OBS. Vissa specialregler för Karlstads domkyrka samt för de förutvarande domkyrkornai Mariestad och Kalmar 04 Församlingen En mindre del av ca 650 50 05 Församlingen Huvuddelen av ca 650 220 06 Stiftsnämnden 27 (1959) 07 Pastoratet Huvuddelen av ca 2 000 250 (ca 400 kronoanslag) 08 Pastoratet En mindre del av ca 2 000 09 Pastoratet. OBS. Skogen förvaltas av stiftsnämnd Huvuddelen av ca 4 000 625 (ca 800 kronoanslag) 10 Pastoratet. OBS. Skogen förvaltas av stiftsnämnd En mindre del av ca 4 000 11 Församlingen 12 Stiftsnämnden Ca 100 i Lunds stift, som 257 (1959) I Lund: Domkyrkorådet har flest 13 Stiftsnämnden 14 Stiftsnämnden Ca 150 757 (1965) 15 Stiftsnämnden Ett fåtal 16 Pastoratet 190 17 Stiftsnäm riden 18 Statskontoret 80 : Förekommer bara i fyra stift. 6 I den mån de uppförts resp. anlagts efter 1817 eller 1843. 7 I den mån de anskaffats för församlingsmedel efter 1817 eller 1843. Taxeringsvärde. SOU 1972:37 67
fanns donationer till ett värde av ca 130 milj. kr. Härtill kommer kyrkokommunala fon- der, vilka år 1969 uppgick till ca 425 milj. kr.
Församlingamas skulder år 1969 uppgick till drygt 300 milj. kr, varav ca 250 milj. kr avsåg långfristiga skulder. (SOU 1971 : 29 s. 83 och 55.)
Vad gäller församlingarnas ekonomiska ställning i övrigt hänvisas till Kyrkan kostar (SOU 1971 : 29).
7.7 Översiktlig sam manställning
De uppgifter som redovisats ovan under 7.4 och 7.5 har sammanförts såsom tablå 7.1.
Källor och litteratur
Sundberg, Halvar: Kyrkorätt, Helsingfors 1948.
Wetterberg, Gunnar: Handbok i kyrkolag- farenhet, Lund 1956. Kyrkolagarna VI Kyrkans egendom. Håkan Ohlssons förlag, Lund 1967. 1958 års utredning kyrka—stat: X Kyrklig egendom, Skattefrågor, Prästerskapets pri- vilegier, (SOU 1967: 46), Stockholm 1967. 1958 års utredning kyrka—stat: XI Svenska kyrkan och staten. Slutbetänkande (SOU 1968: 11), Stockholm 1968. 1960 års ecklesiastika boställsutredning, För- valtning av kyrklig jord m. m. (SOU 1968: 12), Stockholm 1968. Kungl. Maj:ts prop. med förslag till lag om förvaltning av kyrklig jord m. rn. (1970: 168), Stockholm 1970. Kommunernas finanser 1969, Sveriges offi- ciella statistik, Statistiska centralbyrån, Stockholm 1971.
1968 års beredning om stat och kyrka, Om stat och kyrka, (SOU 1970: 2), Stockholm 1970. 1968 års beredning om stat och kyrka, Kyrkan kostar, (SOU 1971 : 29), Stock- holm 1971.
Bilaga 8 System för registrering och uppbörd
Av byrådirektör Gunnar Magnusson och planeringsdirektör Ger! Persson1
8.1 Utgångspunkter
I denna bilaga presenteras närmare de tek- niska system för registrering och uppbörd m.m. som kortfattat berörts i slutbetänkan- det (SOU l972:36) Samhälle och trossam- fund avsnitt 4.5.2, 5.4.4.1 och 5.4.4.2. En de- taljerad systemlösning har icke utförts utan arbetet har vad gäller registreringssystemet icke bedrivits längre än som varit nödvän— digt för att kunna bedöma grundsystemets funktionsduglighet i jämförelse med likar- tade system inom andra områden samt för att kunna göra en överslagsmässig kost- nadsuppskattning. För uppbörd av med- lemsavgifter har utarbetats tre alternativa systemförslag, av vilka två är anknutna till nuvarande system för skatteuppbörd. Dessa alternativ har undersökts noggrannare vad avser de systemmässiga och praktiska kon— sekvenserna av en framtida koppling mel- lan skatteuppbörd och uppbörd av avgifter. Följande grundläggande förutsättningar har gällt.
8.1.1 Registrering
A. Uppgiften har varit att skapa ett service- organ för registrering av medlemmar i Svenska kyrkan och andra trossamfund. Serviceorganet skulle vara så utformat att det förutom sedvanliga förteckningar, avi- seringar, adresseringar etc. kunde innebära
hjälp vid uppbörd av avgifter.
B. Serviceorganet bör vara så beskaffat att det i stor utsträckning kan tillgodogöra sig uppgifter och aviseringar från de Offent- liga registren. Det synes ej lämpligt att den— na institution hämtar sina uppgifter från privata databanker eller görs beroende av sådan verksamhet. Den grundprincip som skall tillgodoses är att medlemsregistrering och avgiftsuppbörd sker på ett sätt som ej ger trossamfunden en Offentligrättslig prä- gel.
C. Serviceorganet skall inte bara tillgodo- se Svenska kyrkans behov av en rationell form för registrering samt för uppbörd, om beskattningsrätt ej föreligger, utan det skall även kunna täcka motsvarande behov hos andra samfund och eventuellt även hos and- ra organisationer. Den modell efter vilken systemet utformas måste således vara syn- nerligen flexibel i sin grundutformning. Sy- stemet för registrering av medlemmar (mot- sv.) skall således utforrnas så, att det kan användas även för olika former för upp- börd av bidrag.
D. Som ytterligare grundförutsättningar har gällt att Svenska kyrkan och de övriga samfunden förutom en aktuell medlemsför— teckning kan behöva ett smidigt anteck- ningssystem för vad som händer medlem-
1 Av författarna svarar Magnusson särskilt 'för avsnitt 8.1.2, 8.4, 8.5.3 och 8.5.4, medan Persson särskilt svarar för avsnitt 8.1.1, 8.2, 8.3, 8.5.1 och 8.5.2.
men ministeriellt, t.ex. döpt, konfirmerad, kyrkligt vigd, jordfäst enligt viss ritual. Re- gistreringssystemet skall vidare kunna ut- byggas för att ge möjligheter att på ett rationellt sätt anteckna faktorer som pre numeration på publikation. intresse av viss aktivitet, familjens vistelseort på veckoslut och semestrar m. m.
E. Systemets uppbyggnad skall vara så- dan att de särskilda övergångsfrågor som uppstår vid en annan relation mellan staten och Svenska kyrkan än den nuvarande kan lättare lösas. Det har därför varit nödvän- digt att göra vissa antaganden. Bland dessa kan nämnas
1. Den som enligt gällande lagstiftning är medlem av Svenska kyrkan före rela- tionsförändringen betraktas som med- lem även därefter. För dessa personer gäller alltså, att det fordras en aktiv åt— gärd för att bli avförd ur registret, me- dan ”passivitet” medför fortsatt med- lemskap.
2. Personlig upplysning om detta förhål- lande och om de ekonomiska åtagan- den som eventuellt anses följa med med- lemskapet i samband med att beskatt- ningsrätten upphör skall utsändas.
3. Endast den som vid relationsförändring- en uppnått viss ålder, t.ex. 16 år, skall meddelas information enligt punkt 1 och 2.
4. Föräldrars rätt att anmäla sina barn som medlemmar (motsv.) i trossamfund ifrågasätts ej.
5. Förutsättningarna under 1, 2 och 3 med- för att man måste ha en särskild ord- ning för den generation ungdomar som vid tidpunkten för relationsförändringen ej uppnått exempelvis 16 års ålder. Ock- så för dessa tillämpas ett ”passivt” sy- stem för bekräftelse.
Den modell för registreringsfunktionen som utarbetats innebär i huvudsak följande. Varje församling inom Svenska kyrkan och varje församling (motsvarande) inom andra kyrkor och samfund har en stor del av den tekniska och kontorsmässiga hanteringen av registreringen av sina medlemmar (motsva-
rande) förlagd till en central institution. Härigenom kan man utnyttja tekniska hjälp- medel i högre grad än om dessa arbets- moment utförts i varje församling för sig. Församlingarna förses vid vissa tidpunkter med aktuella listor från serviceorganet. Arbetet på församlingarnas expeditioner med dessa rutiner inskränks i huvudsak till att ordna materialet på ett för församlings— vården lämpligt sätt samt att förse det centrala serviceorganet med uppgifter ax det slag som icke kan erhållas från offent- liga register. Det centrala serviceorganet har erhållit arbetsnamnet Dataservice för samfund och organisationer (benämns fort- sättningsvis Dataservice).
8.1.2 Uppbörd
I diskussionen om framtida relationer mel- lan samhället och trossamfunden har också statens möjlighet och villighet att på något sätt bidraga vid uppbörden av medlemsav- giften spelat en stor roll. Tre alternativa förslag har utarbetats på system, innebä- rande ett sådant samhälleligt stöd åt tros- samfunden vid uppbörden av deras med- lemsavgifter (motsvarande). Två av dessa uppbördsalternativ innebär uppbörd via det statliga uppbördsväsendet varvid grundupp- gifterna skall erhållas från registrerings- systemet inom Dataservice. Det tredje inne- bär en utbyggnad och integration med ruti- nerna inom Dataservice.
Vid utarbetandet av samtliga tre alter— nativ för statlig hjälp vid uppbörd har föl- jande förutsättningar gällt:
a) Avgifter och bidrag skall kunna base— ras på Olika beräkningssätt
b) Den enskildes integritet i livsåskåd- ningsfrågor måste skyddas
c) Indrivning av avgifter enligt det sy- stem som används för skatter får ej ske
d) Systemet måste kunna tillämpas för avgiftsinhämtning även för andra organisa- tioner än trossamfund
e) Avgiften bör uträknas av registrerings- institutionen Dataservice
f) Vid utarbetande av de skatteanknutna uppbördsalternativen har utgångspunkten
varit det skatte- och ADB-system som finns i dag eller — beträffande ADB-system — planeras inom de närmaste åren.
8.2 Tekniskt system för registrering
Med utgångspunkt i de relaterade för- utsättningarna har byggts en modell för ett registreringssystem. Församlingamas stor- leksmässiga struktur och behovet av en- hetlighet i registreringsmetoderna gör att betydande fördelar kan uppnås, om regi- streringen av medlemmar och vissa andra administrativa rutingöromål förläggs till ett centralt serviceorgan. Härigenom kan ADB- tekniska hjälpmedel utnyttjas i högre grad än om motsvarande arbetsmoment utförs i de enskilda församlingarna. Dessas kontors—
funktioner kan vad avser dessa moment koncentreras på att förse serviceorganet med uppgifter av de slag som behövs för regi- streringsfunktionen och för övriga av ser- viceorganet utförda arbetsuppgifter samt att motta och ordna det material som automa- tiskt eller på beställning levereras av ser— viceorganet.
Inom Svenska kyrkans uppbyggnad kan urskiljas tre olika organisationsplan: lokal- plan, regionalplan och riksplan enligt figur 8.1. Församlingen tänkes utgöra basenhet för registreringssystemet. F. n. finns ca 2 600 församlingar med totalt ca 7,5 milj. med- lemmar. Av församlingarna har drygt 70 % mindre än 2000 medlemmar, ca 20 % har 2000—10000 medlemmar medan endast ca 8 % av dem har 10000 medlemmar eller flera.
Figur 8.1 Organisatoriska plan inom Svenska Kyrkan
Riksdagen Kungl. Maj:t Kyrkomötet
13 st.
480 enförsamlingspastorat 651 flerförsamlingspastorat
[" ______ "| I SAMFÄLLIGHETERI L. _ _ _ _ _ _! 38 st. partiella samf. 89 st. totala samf. (vilka berör 279 pastorat och 532 förs.)
RIKSPLANET
REGIONPLANET
179 st. KONTRAKT
LOKA LP LANET
PASTORAT
Inom övriga trossamfund beräknas an— talet församlingar uppgå till ca 4000 med totalt ca 400000 medlemmar. Dubbla och flerdubbla medlemskap förekommer såväl med Svenska kyrkan som bland övriga tros- samfund.
Beträffande gruppen övriga föreningar och organisationer, vilka i princip skall kunna tänkas anlita serviceorganet, har inga försök gjorts att uppskatta förenings— eller medlemsantal, eftersom detta ligger helt utanför beredningens arbetsområde. (Som en jämförelse kan nämnas att antalet mot- svarande basenheter inom t.ex. idrottsrö- relsen är ca 27500 med ca 2,5 miljoner medlemmar). I fortsättningen berörs denna grupp icke ytterligare. Den systemmodell som presenteras är dock sådan att inga principiella hinder föreligger för en tillämp- ning även för denna grupp.
8.2.1 Församlingsregistreringen om lokal folkbokföring överförs inom ramen för nu- varande relation mellan staten och Svenska kyrkan
Det i serviceorganet ingående registrerings- systemet har förutsatts vara i drift fr.o.m. det år då den lokala folkbokföringen ej längre handhas av Svenska kyrkan. Under en uppbyggnadsperiod (under vilken re- gistreringssystemet "trimmas in”) utformas ett uppbördssystem, direkt eller indirekt kopplat till registreringssystemet. Fr.o.m. tidpunkten för förändringen av relationerna mellan staten och Svenska kyrkan tas upp- bördsfunktionen över av de nya systemen. Under uppbyggnadsperioden kommer en viss dubbelregistrering av medlemmar i Svenska kyrkan att ske. Såsom antagits in- formeras samtliga vuxna medlemmar av Svenska kyrkan i ett personligt brev om innebörden av förändringarna i anslutning till att den nya ordningen träder i kraft. Adressutskrifterna förutsätts ske genom ser- viceorganets försorg, ävensom förändringar av registrets innehåll med avseende på med- delade uppgifter om utträde. Därefter skall framställas församlingsvis ordnade matrik-
lar (”församlingsböcker”) över samtliga då registrerade medlemmar i Svenska kyrkan och övriga samfund. Församlingarna skall sedan kunna erhålla periodiska matrikel- kompletteringar och en ny matrikel årligen.
Behov av registerform som medger daglig åtkomst och daglig aktualisering av register- innehållet torde inte föreligga utan man bör kunna nöja sig med månadsvisa bearbet— ningar varvid såväl införing som uttag av data kan ske.
8.2.1 .] Översiktsmässig systembeskrivning
Figur 8.2 visar en schematisk modellskiss. För den centrala databehandlingen finns ett huvudregister omfattande en församlings- registerdel samt en medlemsregisterdel. Eventuellt kan även behövas uppgifter som anger distrikt, samfund eller annan sam- manslutning av församlingar.
Till det centrala serviceorganet lämnas uppgifter från CPR (det centrala person- registret)1 om veckoändringar från folkbok— föringen samt svar på nysökningar (dvs. begäran om uppgifter avseende nya med- lemmar). Vidare sänder varje församling in ändringsuppgifter och s.k. ministeriella anteckningar. Även enskilda medlemmar kan meddela ändringar av adress, samhö- righet o.d. Samtliga aktualiseringsuppgifter bör innehålla uppgift om medlemmens per— sonnummer och ändringar beträffande för- samlingsuppgifter även dennas identitetskod.
Från serviceorganet distribueras försam— lingsmatriklar och -meddelanden — att fö- ras till församlingsboken e. d. i den lokala församlingen — samt övriga utdata såsom adressetiketter o.d., som kan ha beställts av t.ex. församlingar. Dessutom överläm- nas till uppbördssystemet ett magnetband med uppgift om beräknade medlemsavgifter.
Den centrala databehandlingen sker må- nadsvis med en lämplig del av det totala registret per månad. Vid den månatliga be— arbetningen sker uppdatering av huvud- registret och erforderliga hjälpregister med
' Eller redan existerande Offentligt personre— gister. I den fortsatta framställningen används dock endast beteckningen CPR.
Figur 8.2 Schematisk modellskiss för central församlingsregistrering.
Aktualiseringsdata
Start data Medl. i Medl. i Sv. kyrkan övriga samf. Ändringar (år 1) (år 1-)
Inkomst- Ändringar & uppgifter från förs. och medl.
Korsreferens- register
Övriga hjälp- register
(t.ex. prenum. o.d.)
Årsvisa matriklar och periodiska ändrings- meddelanden till församl.
aktualiseringsdata samt framställning av ut- data till församlingar, övriga kunder och uppbördssystemet.
8.2.1.2 Huvudregistrets utformning
För att kunna fullgöra de uppgifter som förutsättes erfordras att Dataservice lägger
INDATA
HUVUDREGISTER (FÖRS. + MEDL.)
CENTRAL DATABEHANDLI NG
UTDATA
Medl . avgifter
! ['_*"_""1
A...—___Il i- i..! L _____ _J
lnbet. kort och påminnelser
upp och ajourför dels ett register över de anslutna församlingarna med en registerpost (avgränsad registeruppgift) per försam- ling, dels ett medlemsregister för anslutna församlingar med en registerpost per regi- strerad "medlem”. Kostnadsberäkningar har visat att en gemensam lagring av försam- lingsuppgifter och medlemsuppgifter inom samma register i ordningen församling—
medlem med logisk åtskillnad blir gynnsam- mare än lagring av församlingsuppgifter och medlemsuppgifter i skilda fysiska re- gister. Denna kostnadsskillnad framträder främst vid uttag ur registret för matrikel, adresser etc. till enskild församling. Re- gistret kan således sägas bestå av försam- lingspaster och medlemsposter. Den full- ständiga identifikationen av en enskild post på registret består dels av en församlings- kod, dels av medlemmens personnummer. Församlingskoden kan uppskattningsvis be- stå av 11 siffror. Inom detta utrymme finns plats för:
a) Kyrka1 ”Samfundskod”
b) Distrikt Om ifrågavarande samfund önskar upp- gift om stift, region e. (1.
c) Församling Kan rymma nuvarande försarnlingskod i Svenska kyrkan (län-kommun-försam- ling) eller på annat sätt utformad kod.
Till församlingskoden bör dessutom av tekniska skäl läggas en kontrollsiffra fram- räknad på samma sätt som personnumrets kontrollsiffra.
Församlingskoden ensam utgör identifi- kation för församlingsposten och är där- med åtkomstbegrepp för de uppgifter den— na post innehåller. Om så önskas kan även poster med uppgift för exempelvis stift eller distrikt läggas in på motsvarande sätt samt även möjlighet skapas för uppdelning av själva församlingen i distrikt.
En medlemspost omfattar uppgifter om en enda fysisk person, varvid personnumret är identifikationsbegreppet. Detta är nödvän- digt för att kunna utnyttja andra register, exempelvis för att få adressuppgifter från CPR och inkomstuppgifter från riksskatte- verket. En person kan emellertid vara med- lem i två samfund eller kanske i flera. Där- för måste den fullständiga identifikationen utgöras av såväl församlingskoden som per— sonnummer.
Figurerna 8.3 och 8.4 visar översiktligt be- skrivningar för församlingsposternas resp. medlemsposternas innehåll. I det följande
kommenteras dessa kortfattat i avsikt att underlätta förståelsen.
1 Termen ”kyrka" används här synonymt med "trossamfun ".
Figur 8.3
ALLMÄN
”"dum-r. D-tum ' "U _ '" A _ " _ VF " "51117" 710916 _ , ,. _ _ . _i- _ "”'"" Prolokt Fingrar; _ W _ Medl O förs. gggister ' DATASFRVI-CE . i . .. _.
onnnm n Fonkod
Församlingspost Eoskrlvnlng
Annl " | (
"ck-[Laos, [mL-ga- ! Vet-ela vargen ................................................ 1. .. .. .. Församlingskod 11 Kyrka och ev distrikti (Zl-2 tecken) ................................................................................. iförs'ämling (e.teckeny, kontrollsiffra... .. __________________ (1 tecken) gerliteclten. Här ges ............................................................... 'svenska'kyfkan'möjn het béhållåhdlm
I varande församlings ,od (6-atä11ig) ..................................................... , .. .. ... .. . . ...
i * iDistrikt (stift e d )kan ha. kod för i .................... .i1församhng uppbyggd. På" sarnma.sätt,...., . :
. men själva församlingsnumret '— ............................................. im...” 1nollstäut, .. .. .. | Engagemang; ............... 31.1. ............................... Dett-711.311.böänguetällas för försa-m-
: lingspost ............................. Eöraamlingens...namn..i.3.9 ............................... ...... | ....Längd.en1..,1 . ..... . ........... stress .............................. 3.1.5 ............ - ............................. . ....... QPRåtendeädf ............................. Postgiro ................................ 7. ............................... Hastaimhntqletting; ............. . ............... .Debiteringsknd ................ ,...Z ............................. 15951.för,.m.et9.d..att.be1jälsneavgiften.- ........ Div...uppgi.ft.er. .................. _25 ............................... Reserveradepgeitipnle. r...;ttenvändes .......
i valfritt för varje fördämning/kyrka.
| _Eweeaärerzeatel........ ...2. .............................. 15.11.1231 registreradetekningar... ............ _
' ' antalet kan variera, snitt 3 funktionärerii ??.FÄYPWRPåEå .................... ..Iåeåetteåes. .......................... 1?- .................................. EX. iaklaeive. befattningekpd ...................... Nesrin .................................. ål? ............................................................................................................. agrees. ............................. 1.6.5. ........... . ................... reesees.r.ts1a.r._=_f1år 1.939??? ................. ............................................................ ] 3.54292995/292999.EÄEÅÅÅFFPSISQP;......_...
Figur 8.4
DAM vosmesxmvmnc ALLMÄN genre Dnum ————— T Sldnr 71 09 1 6
Rool-tor Proj-kt Program _'
Medl. o församl. register DATASERVICE enn-mn Ponkod -— _
Medlem spost 2 Enkrlvnlng
Delponnumn
......... 9.19..L..5..£r_1.i_1jmefllsmmaz..._1.511.111..,1..€å.1_1>.95långa.»???..
Person tillhörande flera församlingar har en post per församling
Batkrlgnln]___ Valiua vården
N.;mzn. . ........ åå... Assamese! .................... .1... _MIEHLERR. ................. Hå...
Församlingskod 11 Se församlingsposten1 ................................................................................... ... .. . "I" . _ ,. Perwmmmner11 ............................... Fältläaséq9.991.91?3.l ................................. '
) ...Samhérishét. .................... 1.1. ............................... 1.-..'_'.-. ........................ ....Qåxiletåré ............................ 1.. .............................. '...'.!.-. ............... ;. .............................. ...15xx1sqb91s1494 .................. ?. ................................ rit.-. .................... f ................................ ..Eéräwänsääwéséee-'...é... Nå.sr.a..1$9éäät?ä..fwkti .H.—??.... .6...t..es.ls=.=.9 ......... _ _ . Reserverade positionjer att användas .Dwsppgaftår ............... 4.2.5. ................................ v. 11.11.1111;ch varjefärémling ...................... ..Aygiftalsgd ................... _...3. ............................... Församlingspostsns v.giitskodsy ............ utökad med tecken fö befrielse, .. ......................................................................... iår..ej.kqta1anéq.9..d.—.J ..................................... ..éyséätåméerlas ................ 7 ................... År 0611 inkomst enligt. 3sz inkomst ............. i'hiiiiarätäTkrö'iiör." (endast för person där inkomsten är ..................................................................................... & ngägmädändé): .. ............................................. 1 .Pebitgxad..qvg1£.t. ............... .5... ...........,........P.e.b.i.t,e.£a.1.1.éyg.i£t.119169?! .............................. ..Aygiitsperipdqx ............. 40 ...,...___...........4...avgiftapsxing.t.mamman; .................
belopp i. kronor samt Åskstékainseéas- ..........
dagnurnmer för
399195??? a.!siiten». med teskep ...... kan detta fält avsäga aaaaa för """""" m:.fslsqtt/ixiyiuiga
Medlemmens namn ......................................... ]
15991..férfätfäiäljånés adresser
. Mantalsskrivnipgéaéäqss ................................
vara valfri
Vistelseadre s sen bör
F örsaml ingspostens innehåll:
I. Församlingskod enligt beskrivningen (lltkn) 2. Personnummer i den enklaste lagringsformen bör av tekniska skäl detta fält vara med, men det är nollställt och helt utan innehållsmässigt intresse (11)
3. Församlingens namn (36)
4. Adress till exp. c. d. (45)
5. Telefonnummer (10)
6. Postgirokonto ( 7) 7. Avgiftskod angivande metod för sätt att debitera ev. avgift i det för församlingen normala fallet ( 2)
8. Diverse uppgifter (25) Ett fält reserveras för uppgifter enligt resp. församlings eller samfunds egna önskemål. Viss strukturering bör eftersträvas, men man bör även kunna bereda möjlighet för lagring av egna uppgifter för önskemål om specialutskrifter eller andra speciella bearbetningar etc. Fältets längd kan bestämmas först när önskemålen kommer fram. Här angiven längd är ett för— slag för att kunna uppskatta kostnader för registret. 9. Funktionärer, variabelt antal Per funktionär ( 2) Befattning (12) Namn (36) Adress (130) Två adresser per funktionär inklusive telefonnummer (t. ex. expedition eller arbetsplats och bostad eventuellt även till som- marbostad). Befattningen kan anges i klartext (t.ex. kyrkoherde, pastor) men bör även anges i kodform för att exempelvis ett rundbrev skall kunna skickas ut till alla befattningshavare av viss typ inom ett stift, distrikt e. d.
Medlemspostens innehåll:
Identiteten utgörs av 1. Församlingskod enligt ovan (lltkn) 2. Personnummer (11) Folkbokföringsuppgifter vilka inhämtas från och aktuali- seras genom CPR. Antal tecken enligt CPR
3. Civilstånd och dag för civilståndsändring ( 7) 4. Samhörighet (makes eller förälders personnr) (11) 5. Nationalitet ( 2) 6. Folkbokföringskod (län—kommun-församling etc.) ( 9) 7. Namn (36) 8. Adress (45) Adressuppgifter kan utökas med
9. Vistelseadress (45)
10. Adress till intressekontor c. d. (45) Vistelseadress kan vara av värde för person som önskar vara medlem i församling men ej är bosatt inom riket och alltså ej har adress i CPR, för person som under en längre period vistas på annan adress än den av CPR angivna etc. Adress till intressekontor, bank eller person som handhar medlems ekonomiska förpliktelser är av intresse endast i det fall uppbörd helt sköts inom serviceorganet och ej med hjälp av skattemyndigheterna. Båda dessa adresser måste helt ak- tualiseras från medlem eller församling. Uppgifter för beräkning av medlemsavgift: ll. Avgiftskod ( 3) Den kod för en församlings normala debiteringsform som anges i församlingsposten, eventuellt utökad med en position genom vilken församling kan exempelvis befria medlem från avgift. ändra avgiften till ett reducerat belopp etc. Variationer av detta slag får initieras av resp. församling.
12. Avgiftsunderlag I den mån inkomst eller taxeringsuppgift av annat slag är grund för årsavgiften inhämtas denna uppgift från riks— skatteverket, men den bör lagras inom medlemsposten för att användas som kontrolluppgift vid eventuella felaktigheter eller förändringar.
Figur 8.5 Registeruppläggning: Inrerimsregister
1. Registeruppgifter inhämtas genom urval från folkbokföringen.
2. Komplettering med församlings- uppgifter
3. Efter att registret organiserats en första gång sker utskrift av första matrikel till församlingarna ("för- samlingsbok")
8.2.1.3 Uppläggning av huvudregistret
Beträffande medlemmar inom Svenska kyr- kan sker registerbildningen på följande sätt.
I samband med att den lokala folkbok- föringen överförs till annat organ sker inom centrala personregistret eller de regionala folkbokföringsregistren vid länsstyrelserna
INTERIMSREGISTER
ett urval av de personer som tillhör Svenska kyrkan. Urvalet levereras i form av mag- netband till Dataservice. Se figur 8.5 . Ur— valsbanden utgör efter viss omredigering ett första underlag för ett medlemsregister (in- terimsregister) för Svenska kyrkan. Från dessa band skrivs en första matrikel och sänds till varje församling. Inom försam-
Figur 8.6 Registeruppläggning. Huvudregister
1. När relationerna mellan staten octhenska kyrkan förändras erhåller samtliga medlemmar ett brev. De som så önskar kan då beredas tillfälle utträda.
Eventuell insänd utträdesansökan behandlas inom ordinarie upp- dateringsrutin för registret.
Under kommande år får till Svenska kyrkan hörande 16-åring brev med liknande innehåll, svar behandlas som ändringspost vid ordinarie månadsbearbetning.
lingen får så registret kompletteras med de församlingsbundna uppgifter som är erfor- derliga, exempelvis ministeriella uppgifter av typ dopdag o.d. Dessutom måste varje församling till serviceorganet meddela de församlingsbundna uppgifter som skall fin— nas inom församlingsposten: adress till för- samlingen, funktionärer etc. Från och med överförandet av uppgifterna från folkbok- föringen sker periodisk uppdatering av des- sa uppgifter från CPR (riksskatteverkets centrala personregister).
I samband med relationsförändringen an- tas varje vuxen medlem inom Svenska kyr- kan erhålla ett meddelande om sin registre-
å
— lnterimsregistret
— utskrift av
brev ("datapost")
— Svar från medlemmar (utträde)
— Stansas, ev. opt. läsning — HUVUDREGlSTER
— Granskning
— Fellista
—- Ändringsposter
— Till ordinarie månadsrutin (borttagning av medlem)
ring i samband med det tidigare omnämnda brevet. Se figur 8.6. Den fortsatta hante- ringen underlättas om meddelandet dess- utom är försett med ett svarskort. Medde- landet och svarskottet bör kunna utformas i s. k. datapost, dvs. en försändelse som redan vid adressutskriften i datorn är sluten i ku- vert. Svarskortet bör vara utformat med tan- ke på att lätt kunna registreras maskinellt för att aktualiseras i medlemsregistret; exem- pelvis registrering med hjälp av optisk läs- ning.
Sedan svar från ”interimsmedlemmarna” (=utträdesanmälan) mottagits och använts till att uppdatera interimsregistret, dvs. de
personer som ej fortsättningsvis önskar vara registrerade som medlemmar i Svenska kyr- kan borttagits, bildas en första version av huvudregistret vilken används som utgångs- värde i den första ordinarie bearbetnings- rutinen i det nya registreringssystemet.
8.2.1.4 Databehandlingens huvudrutin
Figur 8.7 visar ett flödesschema över data— behandlingens huvudrutin, vilken är tänkt bli utförd en gång varje månad för hela registerbeståndet. Med hänsyn till storleken av detta (upp till 7,5 miljoner registerpos- ter) bör bearbetningen om möjligt uppdelas i lämpliga satser som förläggs till olika kalenderperioder (veckoperiod, femdagars- period e. d.) under vilken en sats bearbetas helt. Därigenom åstadkommes dels en jäm- nare arbetsbeläggning inom Damservice och dels en utjämning i tiden av försändelser m.m.
Ingångsdata (input) till huvudrutinen ut- görs bl. a. av:
a) Ändringsuppgifter från församling (s. k. pastorsändringar) eller från enskild medlem (s.k. medlemsändringar). Pastorsändringar bör innehålla uppgift om såväl församlings- kod som personnummer. Medlemsändringar kan normalt förväntas innehålla uppgift om personnummer men icke församlingskod. Nya och avgångna medlemmar bör rappor- teras som pastorsändringar. Sådana kan även innehålla uppgifter för avgiftsberäk- ning, avgiftsbefrielse o.d.
b) Uppgifter från CPR om ändringar rö- rande medlemmars flyttning m.m. och pri- märuppgifter om nya medlemmar, vilka efterfrågats i tidigare (i allmänhet närmast föregående) huvudrutingenomgång.
d) Huvudregistret.
Med utgångspunkt i erfarenheter, vun- na vid drift av andra, likartade system, kan volymen ingångsdata av typ a) uppskattas till ca 50000 transaktioner/månad under uppbyggnadsperioden samt till ca 150000 trans./månad fr.o.m. första året i reguljär drift. Datavolymen under b) kan på sam- ma grunder uppskattas till ca 12 % av anta—
let registerposter, dvs. ca 75000 ändr./ månad. Ändringar av typ c) kan antas bli relativt fåtaliga. Den totala transaktions— volymen kan således uppskattas till ca 130 000/ månad under uppbyggnadsperioden och till ca 230 OOO/månad fr.o.m. första året i reguljär drift. I dessa antaganden har icke hänsyn tagits till förändringar som en- dast avser uppgifter för avgiftsberäkning, då några underlag för sådana uppskatt- ningar ej föreligger.
Ändringsfrekvensen avseende endast för- samlingspostens innehåll har uppskattats till ca 20 %lår vilket innebär ca 110 ändringar] månad vilka ingår i de redovisade uppskatt— ningarna.
För att möjliggöra aktualisering av re- gisterinnehållet med indata som endast in- nehåller uppgift om personnummer (dvs. främst medlemsändringar) erfordras ett sär- skilt korsreferensregisrer. Detta innehåller uppgift om församlingskod och samtliga till församlingskoden ”hörande" personnum- mer. Detta register används för att addera församlingskoden till personnumret i bl.a. medlemsändringarna för att bilda det full- ständiga identifikationsbegreppet (se 8.2.1.2 ovan). Korsreferensregistret beräknas inne- hålla 16 tecken per registerpost (upp till 7,5 miljoner) och uppdateras vid varje genom— gång av huvudrutinen. (Se figur 8.7).
Vid databehandlingen inom huvudrutinen erhålls följande utgångsdata (output):
a) magnetband (sökband) med identitets- uppgift på de medlemsposter som skall kompletteras från CPR, dvs. nya medlem- mar och ändringar. Identitetsuppgifter (sök- argument) måste utformas enligt CPR:s krav.
b) magnetband innehållande uppgifter om ändringar i personnummer och församlings— kod, samt aktualiseringsdata för korsrefe- rensregistret. Dessa band utgör del av in- gångsdata vid nästkommande huvudrutin- genomgång.
c) magnetband med detta för utskrift av matrikeluppgifter som sänds till resp. för- samling. Dessa kan uppskattas uppgå till ca 80000 personuppgifter/mån. (exkl. upp- gifter om flyttningar) under uppbyggnadspe-
Figur 8.7 Bearbetning: Huvudrutin
1. Ändringar kan komma in från — ändring från medlem eller såväl den enskilde medlemmen församling som från varje församling eller
kyrka. — stansas
2. Ändringar av folkbokförings- uppgifter — granskas — fellista
— ändring med förs. kod o. pnr.
— ändring med endast pnr.
2. Ändringar av folkbokförings— uppgifter kommer från CFR. Dessa ändringar samt de övriga ändringar som saknar försam- lingskod kompletteras med denna med hjälp av ett kors- referensregister innehållande såväl personnummer som för- samlingskod.
- ändring från CPR
_ sort. nr.
— korsref. register
— komplettering förs. kod
3. ldentitetsändringar (samt från postbanken inbetalade avgifter) på magnetband sam- sorteras med övriga ändringar.
— ändring av pnr. förs.kod
/ — inbet. från postgiro
|___| — omredigering l
— samsortering (förs. kod, pnr) av ingående transaktioner.
Figur 8.7 forts.
4. Huvuduppdatering med fram-
.. . .. — ing. transaktioner stallnmg av underlag for
- avisering till CPR om nya
resp. avrapporterad medl. — HUVUDREGlSTER IN
- utskrift av inbetalningskort och övriga uppbördshandlingar _ parametervarden
- band med identitetsändringar
till nästa ordinarie u d. pp — månadsbearbetning - underlag för utskrifter
— HUVUDREGlSTER UT
k ,, — inbet.kort/påminnelser
— omaka inbet., restlista
—— sökband CPR (ändr 0. nya medl.)
— ändr. personnummer förs.kod (till nästa månad)
_ _ _ _ _ _ __ _ __ — ändr. korsref. registret 5. Utskrift av komplett församlingsbok (matrikel) sker endast en gång per år. Ovriga månader sker utskrift av komple- ment till densamma.
— matrikelunderlag
— matrikel
6. Korsreferensregister aktualiseras med avseende på identitetsändringar och på nya resp. avgångna medlemmar.
— omsortering fkod-pnr.
— korsref. reg.
— uppdatering
— nytt korsrefreg.
Figur 8.8 Registeruppläggning: nya församlingar.
Huvud- register
rioden samt ca 240000 personuppgifter/ mån. fr.o.m. första året i reguljär drift.
d) ny, aktualiserad, version av huvudre- gistret.
En gång per år samt vid uppläggning av ny församling sker utskrift av matrikel över samtliga medlemmar. Matrikeln utformas i sin enklaste version med medlemmarna lista- de i församlingsvis i personnummerordning på blad i A4-format. Även andra sorterings- ordningar kan givetvis åstadkommas, vilka
© — Sökband till CPR l I | — (Nya poster) © — Svar CPR — Uppdatering —— Fellista — "Insertposter" till korsref. registret — Nya poster
— Stans av grunduppgifter
— Sortering o. granskning
Fellista
—- Utskrift av första matrikel
— Samsortering med huvud- registret
— Nytt register: "TOTALREGISTER"
dock kan förväntas medföra högre fram- ställningskostnader för matrikeln än om den utförs i den beskrivna, enklare formen. Hänsyn kan även tas till speciella önske- mål från enskilda församlingar.
8.2.2 Församlingsregistrering för samfund som ej står i särskild relation till staten
Församling inom annat trossamfund än Svenska kyrkan tas in i medlemsregistret
Figur 8.9 Påförande av inkomstuppgifter för beräkning av avgift.
genom att församlingen dels lämnar till Da- taservice de uppgifter som är bundna till församlingen och dels anger personnummer för personer som i registreringsavseende skall behandlas som medlemmar i försam- lingen.
lnom Dataservice skapas en unik försam- lingspost av motsvarande typ som tidigare behandlats. Det är härvid av vikt att för- samlingskodens utformning icke avviker mellan olika samfund utan den bör tekniskt överensstämma med den kod som används för församlingar inom Svenska kyrkan (se 8.2.1.2 ovan).
Med personnumrets hjälp framtas upp- gifter om namn, adress etc. ur CPR. Efter denna komplettering sker dels utskrift av ”första matrikel”, dels införande av den nya församlingen i huvudregistret enligt figur 8.8. Aktualisering av församlingsposter och medlemsposter sker sedan i den periodiska huvudrutinen som beskrivits under 8.2.1.4.
Församling kan anslutas (eller tas bort) i princip när som helst. En viss tidsmässig samordning så att flera församlingar sam- sorteras med huvudregistret vid samma till-
— Inkomstuppgift från RSV
—— Korsref. registret
— Uppdatering, redigering, urval
— Sortering på församlingskod personnummer
— HUVUDREGlSTE R Medlemsregister
— Uppdatering med inkomstuppgift och avgiftsberäkning
— Nytt register med inkomstdata
fälle är dock fördelaktigt ur kostnadssyn- punkt. Speciellt bör detta uppmärksammas vid den tidpunkt då Svenska kyrkans spe- ciella relation till staten förändras, varvid ett relativt stort antal nya församlingar kan förväntas önska bli anslutna till systemet.
8.2.3 Beräkning av avgift1 till trossamfund
Som exempel på de olika uppgifter utöver registreringsfunktionen det aktuella registret kan tjäna har nämnts (avsnitt 8.1.2) beräk- ning av medlemsavgiftens storlek. Här av- ses alltså den urräkningsfunktion som under alla förhållanden erfordras. Frågan om uppbörd av denna avgift behandlas i annat sammanhang.
Olika samfund torde ha behov av skilda beräkningsgrunder för sina avgifter. Vissa församlingar kanske ej alls vill utnyttja denna form för avgiftsberäkning. I vissa fall torde avgift utgå i form av viss procent av inkomst eller taxerad inkomst, i andra
1 I fortsättningen av denna redogörelse an- vänds ordet "medlemsavgift” som teknisk term för de olika personliga bidrag och avgifter till trossamfund som kan förekomma.
fall kan fast avgift vara önskvärd, eventuellt kan även avgift vara bunden till ålders- grupp, familjeställning eller annan registre- rad uppgift. Stor valfrihet för församlingar- na bör kunna rymmas inom systemets ram genom kodsättning av beräkningsgrunden kompletterad med viss möjlighet till in- dividuell befrielse eller reducering. Avgifts- koden föreslås tvåställig för att möjliggöra denna variationsrikedom. En viss om än begränsad strukturering är dock önskvärd.
Beräkning av årsavgiftens storlek och lagring av denna uppgift på medlemsposten kan ske inom huvudregistret helt oberoende av den form man väljer för uppbörd.
Inkomst- och taxeringsuppgifter som grund för avgiftsberäkning inhämtas ma- skinellt från riksskatteverket en gång år- ligen efter taxering i första instans, dvs. under hösten året efter inkomståret (figur 8.9).
Beräkning av avgift med ledning av in- komstuppgifter kan för Svenska kyrkan ske fr.o.m. tidpunkten för relationsförändring- en. Sådan beräkning kan ske även för sam- fund som själv önskar handha uppbörd av avgiften.
8.3 System för uppbörd av bidrag utan koppling till det statliga uppbördsväsendet (Alt. A)
Det beskrivna systemet för registrering av församlingar och medlemmar kan lätt kom- bineras med uppbördsrutiner och även lätt byggas ut med sådana.
Vid uppbörd via serviceorganet uppnås fördelar om man i största möjliga mån använder sig av postverkets maskinella ruti- ner för bokföring av till postgirokonto in- betalade avgifter. Detta innebär att man i datasystemet inom serviceorganet skriver ut optiskt läsbara inbetalningskort och sänder dessa till den avgiftsskyldige. Så snart denne inbetalat sin avgift på postgirokontot läses korten på postgirokontoret, dagsrapport om inbetalat belopp går till kontoinnehavaren (kan vara Dataservice eller den enskilda församlingen) medan talongen stannar inom posten. Den fullständiga redovisningen med inbetalat belopp, inbetalningsdag och den maskinellt utskrivna identiteten på avsän— daren lagras på postbanken och redovisas i form av magnetband till Dataservice med önskad periodicitet. I det aktuella fallet är en månadsrapportering från postbanken lämplig.
Inom Dataservice tas då detta redovis- ningsband in i den ordinarie huvudrutinen som en transaktion bland de andra. Inbe- talat belopp och datum registreras på med- lemsposten. Om vid en kontrollräkning av avgiften framkommer att full avgift ej er- lagts, kan påminnelse i form av nytt inbe- talningskort sändas ut viss tid efter för- fallodag. Sedan ytterligare tid förflutit göres ny kontroll och om då avgift ännu ej er- lagts, tas restlista fram och sänds till för- samlingen för eventuell åtgärd.
Medlemsposten (se 8.2.1.2) behöver ut— ökas med följande uppgifter för uppbörds- systemet:
13. Den för året fastställda avgiften angiven i kronor (debiterad avgift)
14. Uppgifter om uppbörd av medlemsavgift
(5 tkn)
(25_45 tkn)
Vilka uppgifter som behöver lagras här är beroende av detaljerna i formen för uppbörd och redovisning av de influtna medlen.
För varje av Dataservice redovisad betalningsperiod lagras uppgift om inbetalningsdag och inbetalat belopp i kronor.
Dessutom torde erfordras uppgifter om restantia varvid såväl reste— rande avgift som överskjiltande belopp kan registreras.
Erforderlig utökning av de olika rutiner- na framgår översiktligt av de streckade par- tierna i figur 8.6 och figur 8.7. Dessa utök- ningar av systemet är relativt små, medan ökningen av datamängderna kommer att bli betydande. Om exempelvis totala antalet av- giftsbetalande skulle uppgå till 5,4 miljoner erhålles följande beräknade volymer:
|:] antal utsända inbetalningskort: 1,8 milj./mån. [] antal inbet.kort påminnelser: 0,2 milj./mån. [] antal postgirotransaktioner: 1,2 milj./mån. om uppbörd skall ske 4 ggr/år.
Datamängderna minskar i princip pro— portionellt med antalet uppbörder per år.
I den periodiska (månatliga) huvudruti- nen framställs inbetalningskort, tas post- giroredovisningarna om hand samt fram- ställs listor för församlingarna med uppgift om eftersläpande inbetalningskort, s.k. rest- listor. Medelst s.k. parameterkort styrs da- tabehandlingen så att beräkning av hela årets avgift sker i samband med utskrift av första inbetalningskortet. Andra parame- terkort styr restberäkning, utskrift av på- minnelser (”nytt” inbetalningskort), restlistor till församlingarna m. m.
Vid en utsändning av inbetalningskort från Dataservice bör denna utsändning nor- malt gå till angiven Vistelseadress. Skulle emellertid den avgiftsskyldige önska att in- betalningskorten sändes till annan adress, exempelvis till en bank eller intressekontor, är detta fullt möjligt. Dock måste det i så- dant fall åligga den avgiftsskyldige att. even-
tuellt via församlingen, svara för att adress- uppgiften är aktuell. Det är även fullt möj— ligt att utan andra ökade kostnader än portoavgifter sända inbetalningskort till per- son som för längre tid vistas utomlands, exempelvis missionärer och UD-personal. För dessa kategorier har ju ofta länsstyrel- serna ej möjlighet att tillhandahålla adres- ser. Tekniska möjligheter finns att låta anta- let inbetalningsperioder variera så att för- samling som så önskar endast utnyttjar en eller två perioder men också så att små av- gifter fördelas endast på en eller två perio- der medan större avgifter fördelas på t.ex. fyra perioder.
Man kan anta att en påminnelse i form av nytt inbetalningskort behöver sändasica 10 % av fallen samt att en restlista bör tillställas församlingen efter varje uppbörds- period.
8.4 System för uppbörd av bidrag med koppling till det statliga uppbördsväsendet (Alt. B och C)
8.4.1 Bakgrund
8.4.1.l Kortfattad redogörelse för dagens skattesystem
För närvarande uppbärs, som framgår av nedanstående skiss, skatt som avser ett visst är, normalt under loppet av 2,5 år (den s.k. skattecykeln, bestående av inkomstår, taxeringsår och kvarskatteår). Därefter vid- tar indrivning av restförda kvarskatter.
| År 1 | År 2 | År 3 | År 4—-—8
1 1 _ i | | | |
, A-skatt, , Slutlig : Kvarskatt Restförda
= B-skatt * skatt ut- ' betalas kvarskatter
betalas ' räknas . jan.—april indrivs
Preliminära Dekl. Debetsedel på kvarskatt resp. skattetabellen lämnas återbäring utsänds trycks
Rättelse av inkomst- och förmögenhetstaxe- ring och till följd härav även rättelse av skatte- och avgiftsbelopp äger rum fort— löpande fr.o.m. den 15 augusti taxerings- året. Rättelseförfarandet fortlöper tills slut- lig behandling skett i länsskatterätten, kam- marrätten eller regeringsrätten.
Det allmänna ställer mycket stora krav på exakthet och säkerhet i de tre moment som ingår i skattebetalningssystemet, näm- ligen uppbörd, debitering och indrivning.
Det må nämnas att alla uppgifter om skatte- och avgiftsbelopp redovisas i den offentliga debiteringslängden som förvaras hos länsstyrelse och lokal skattemyndighet. Av denna offentliga debiteringslängd fram- går bl.a. också vilka skattskyldiga som ej tillhör Svenska kyrkan.
Administrationen av skattesystemet hand- has på central nivå av riksskatteverket, på regional nivå av länsstyrelserna och på Io- kal nivå av de lokala skattemyndigheterna. Indrivningen företas av kronofogdemyndig- heterna.
8.4.1.2 Uppbörd av medlemsavgift via skattesystemet
Vid utarbetande av alternativ för skatte- uppbörd av medlemsavgift har erhållits föl- jande förutsättningar:
a) Avgiften skall kunna beräknas på olika sätt (t.ex. fast avgift eller viss procent av inkomsten).
b) Den enskildes integritet i livsåskåd— ningsfrågor måste skyddas.
c) Indrivning av avgiften enligt det system som används för skatter får ej ske.
(1) Uppbördssystemet skall kunna använ- das även av andra riksomfattande organi- sationer än trossamfund.
För att praktiskt möjliggöra för skatte- myndigheterna att administrera uppbörd av medlemsavgift via skattesystemet torde bl.a. nedanstående krav på avgiften få ställas:
a) Avgiften bör behandlas på samma sätt som övriga skatter och avgifter som upp- bärs via skattesystemet.
Anmärkning: 1958 års utredning kyrka-stat och flertalet remissinstanser framhöll att — om uppbörd av medlemsavgift skall ske via skattesystemet — avgiften bör behandlas på samma sätt som övriga skatter och avgifter. En specialbehandling av medlemsavgiften an- sågs komma att medföra svåra komplikationer av såväl principiell, praktisk som teknisk na- tur.
b) Principerna för beräkning av med- lemsavgiften bör vara enhetliga eller i vart fall fåtaliga för de olika samfunden/orga- nisationerna.
Anmärkning: Uppbörd av medlemsavgift via skattesystemet ger en offentligrättslig prägel åt uppbörd och debitering av avgiften. Den of- fentligrättsliga prägeln torde kräva att man ger samma exakthet och säkerhet beträffande debi- tering och rättelse av "samfundsavgift" som för övriga skatter och avgifter. För att prak- tiskt och tekniskt möjliggöra detta bör avgifts- beräkningsprinciperna vara enkla att tillämpa för skattemyndigheterna.
Även den enskilde har intresse av att grun- derna för beräkning av avgiften är enkla. Alla skatter och avgifter, som redovisas på debet- sedel skall nämligen kunna kontrolleras av den skattskyldige.
c) Uppgifter om avgiftens storlek och eventuellt även den kod, som styr beräk- ningen av avgiften, bör vara offentliga.
Anmärkning: För att möjliggöra för skatte- myndighet att svara på förfrågningar, rätta fel- aktigheter m.m. krävs i den offentliga debite- ringslängden och i länsstyrelsernas ”skatte— band” uppgift om samtliga skatter och avgifter samt normalt också det underlag (inkomstupp- gift, beräkningskod o.d.), som behövs för uträkning och kontroll av skatterna och avgif- terna. Beträffande medlemsavgift krävs alltså i debiteringslängd och i ”skatteband” uppgift om avgiftens storlek och, om flera beräkningsgrun- der tillämpas, troligen också uppgift om den kod som anger på vilket sätt uträkningen av avgiften skett.
De givna förutsättningarna jämförda med kraven från skattesystemet framgår av föl- jande sammanställning.
Förutsättningar Krav från skattesystemet
Avgiften skall kunna baseras på olika beräk- ningssätt ]ntegritetsskydd för den enskilde Ej indrivning av avgiften Avgiften skall kunna upptas för olika tros- samfund och även för andra organisationer
Av sammanställningen framgår att det — med iakttagande av de givna förutsättning- arna —— är ogörligt att utforma ett system som innebär fullständig integration med de tre momenten i skattesystemet, nämligen uppbörd, debitering och indrivning. Bl.a. skulle det indrivningsförfarande som gäller för skatter inte få tillämpas.
Ett system med uppbörd av avgiften i samband med källskatten torde inte kunna genomföras, eftersom det torde vara omöj- ligt att utforma källskattetabeller, som till- godoser alla de olika avgiftsberäkningsprin- ciper, som kan tänkas förekomma vid stor anslutning till systemet av trossamfund och organisationer. Ett sådant system skulle också innebära mycket stora administrativa problem för arbetsgivarna. Skattemyndig- heterna skulle få en icke obetydlig ökning av antalet jämkningar av typ kolumnänd- ringar o.d. och skulle dessutom vid beräk- ning av preliminär skatt vid jämkningar be— höva ta hänsyn till medlemsavgiften.
Kravet på integritetsskydd skulle knap- past kunna tillgodoses, eftersom allmänhet och arbetsgivare med ledning av skatte- tabell eller skattekolumn i vissa fall torde kunna räkna ut vilket samfund den en- skilde tillhör.
Med hänsyn till vad ovan framhållits synes endast två tekniskt tänkbara huvud— alternativ (nedan benämnda alternativ B
Förslag till debetsedel:
Ordinarie debetsedel
Räkning avseende medlemsavgift Samfunds namn: ....................
Samfunds adress: .................... Summa avgift: ...................... Beräkningsgrund för avgiften: ........
Enhetliga regler för avgiftsberäkning
Skatle- och avgiftsbelopp är offentliga Behandling som övriga skatter Enkla regler för avgiftsberäkning
och C) för skatteanknuten uppbörd återstå.
Alternativ B innebär att särskild debet- sedel (räkning) avseende ”samfundsavgift” utfärdas. Räkningen bifogas den vanliga de— betsedeln.
Alternativ C, som innebär att "samfunds- avgift” påförs debetsedeln på slutlig skatt, har utarbetats huvudsakligen för att när- mare visa på de problem, som uppstår vid en mera fullständig integration med skatte— systemet.
En förutsättning i båda huvudalterna- tiven är att avgiften uträknas av särskilt med- lemsregistreringsorgan, Dataservice, och att nämnda organ aviserar skattemyndigheterna om avgifterna på magnetband. Vidare har alternativen utformats med utgångspunkt i dagens skatte- och ADB-system.
Slutligen bör framhållas att det inom varje alternativ naturligtvis kan tänkas and- ra dellösningar än de här redovisade.
8.4.2 System för uppbörd av bidrag (Alt. B)
8.4.2.l Debetsedel jämte kommentar
Alternativ B innebär att räkning på sam- fundsavgift — jämte inbetalningskort — re- dovisas på särskild avrivbar del av den ordinarie debetsedeln, t.ex. på sätt som framgår av nedanstående förslag. Avgiften redovisas inte i debiteringslängden.
Inbetalningskort (med uppgift om sam- funds postgironummer, avgift o.d.) Inbetalningskort (med uppgift om sam- funds postgironummer, avgift o.d.)
Denna typ av debetsedel utskrivs för person, som dels skall erhålla ordinarie de- betsedel och dels skall erlägga avgift till ett eller flera samfund/organisationer. ”Sam- fundsdelen” av debetsedeln kan endast avse ett samfund. För avgift till övriga sam- fund samt för person, som ej skall till- ställas vanlig debetsedel utan endast ”sam- fundsdebetsedel", utskriver länsstyrelsen se- parata "samfundsdebetsedlar”. Avgiften an- ges till beloppet på ”samfundsdebetsedeln" och beloppet fördelas med lika stora belopp på de båda inbetalningskorten. Vid låg av- gift kan eventuellt hela avgiften påföras ett inbetalningskort (jfr uppdelning av kvar- stående skatt på ett eller två betalningstill- fällen).
Separata "samfundsdebetsedlar” kan även utskrivas med "blanka" belopp, t.ex. för personer utan beskattningsbar inkomst, som dock måhända önskar bidra med visst be- lopp.
Det må framhållas att länsstyrelsernas dataenheter är ytterst hårt belastade un- der den tidsperiod, då debetsedlarna ut- skrivs.
8.4.2.2 Inbetalning av avgiften
Avgiften betalas av den enskilde vid för- fallodag, som framgår av inbetalningskor- tet. Inbetalning sker direkt till samfundets postgironummer, som alltså framgår av in- betalningskortet. Postverket registrerar in- betalningarna och redovisar dem till Data- service för vidare åtgärd (påminnelse, rest- längd o.d.). Varken arbetsgivare eller skat- temyndigheter belastas således med uppbörd av avgiften.
8.4.2.3 Rättelseförfarande
Rättelser av felaktig avgift och utfärdande av dupletter av ”samfundsdebetsedlar” sköts av samfunden eller deras dataserviceor- gan, som ju har tillgång till det underlag som krävs för rättelse av felaktiga avgif- ter. För rättelse vid taxeringsändring av avgift, som grundar sig på inkomsten, torde ADB-system för ex-officio-ändring genom
dataserviceorganet kunna utformas genom att länsstyrelse tillställer dataserviceorganet magnetband med ändringsuppgifter.
8.4.2.4 Sammanfattning
Ett uppbördssystem enligt alternativ B torde kunna genomföras utan så svåra komplika- tioner för skattesystemet som alternativ C. Ett system enligt alternativ B, som ju en- dast innebär att länsstyrelsen i stället för Dataservice utsänder inbetalningskort, sy- nes dock ha vissa nackdelar i jämförelse med det uppbördssystem som skisserats in- om ramen för Dataservice (alt. A). Alter— nativ B innebär t.ex. att inbetalningskort bara kan utsändas en gång per år och då i anslutning till debetsedeln. Eftersom ut- skriften av ”samfundsdebetsedlar” skulle förläggas till en tidsperiod som redan nu är hårt belastad, torde alternativ B innebära att kapaciteten på länsstyrelsernas dataen— heter måste utökas.
8.4.3 System för uppbörd av bidrag (Alt. C)
8.4.3.1 Debetsedel jämte kommentar
Alternativ C innebär att medlemsavgift på- förs debetsedel på slutlig skatt i samband med utskriften av debetsedlarna. Påföring av avgiften görs således sedan slutlig skatt och kvarstående resp. överskjutande skatt uträknats samt överskjutande skatt ianspråk- tagits för restantier eller taxeringsprövning.
Avgiften
a) minskar alltså (återstående) överskju- tande skatt eller
b) ökar kvarstående skatt eller
c) föranleder övergång från överskjutan- de skatt till kvarstående skatt eller
d) föranleder utskrift av kvarskattedebet- sedel avseende endast ”samfundsavgift”.
Medlemsavgiften redovisas tydligt åtskild från övriga skatter och avgifter. Även viss upplysningstext (samfunds namn o.d.) krävs på debetsedeln.
Enligt vad som ovan beskrivits skulle alternativ C innebära att fyra olika typer
av debetsedlar (a—d) kan förekomma. Ne- dan redovisas för varje typ av debetsedel (a—d) ungefärligt antal personer som skulle erhålla de olika typerna av debetsedlar. Härvid har vid kommentar till a) och c) av tekniska skäl medlemsavgiften beräknats till 200 kr. per medlem och år.
Kommentar till a): Vid 1971 års taxering erhöll ca 2,6 miljoner fysiska personer överskjutande skatt. Av dessa personer er- höll 2,18 miljoner personer överskjutande skatt med minst 200 kr.
Kommentar till b): Vid 1971 års taxering erhöll ca 2,35 miljoner fysiska personer kvarstående skatt. 1,9 miljoner av dem hade A-skatt (arbetstagare) och 0,45 miljoner hade B-skatt (jordbrukare, företagare, m.fl.).
Kommentar till c): Vid 1971 års taxering erhöll ca 0,42 miljoner fysiska personer överskjutande skatt med belopp under 200 kr. Dessa personer skulle således — om de erlade medlemsavgift på 200 kr — erhålla debetsedel på kvarstående skatt i stället för överskjutande skatt.
Kommentar till d): Debetsedel enligt d) utskrivs för person, som eljest inte skulle erhålla debetsedel. Medlemsavgiften (fast avgift) redovisas på kvarskatteanvisning på samma sätt som vanlig kvarskatt. ”Blanka” kvarskatteanvisningar får ej förekomma. Antalet debetsedlar av oVanstående typ har för Svenska kyrkans del uppskattats till 1,4 miljoner.
Det må framhållas att länsstyrelsernas dataenheter är ytterst hårt belastade under den tidsperiod, då debetsedlarna utskrivs.
8.4.3.2 Tillhörighet till flera samfund/orga- nisationer
För person, som betalar avgift till flera sam— fund/organisationer påförs summan av av- gifterna på debetsedeln. På debetsedeln hän- visas till separat skrivelse som redovisar fördelning av avgiften på de olika samfun— den/organisationerna.
Har vid kvarskatteperiodens slut inte hela avgiften betalts. fördelas betald och obetald
del av avgiften proportionellt mellan de olika samfunden/organisationerna. Även an- nan fördelningsgrund kan tillämpas. Obe- tald del av avgiften redovisas i restlängds- band till Dataservice för vidare åtgärd (på- minnelse, krav o. d.).
8.4.3.3 Integritetsskydd. Redovisning i debi- teringslängd o. d.
Debiteringslängd (offentlig)
Debiteringslängden förvaras hos länsstyrelse och lokal skattemyndighet. Den är offentlig och avspeglar debetsedelns innehåll. I debi- teringslängden bör således den på debet- sedeln redovisade medlemsavgiften utskri- vas. Uppgift om medlemsavgift blir således offentlig, såvida inte debiteringslängden helt sekretesskyddas. Med ledning av uppgift om beskattningsbar inkomst och avgiftens storlek torde det —— vid anslutning av flera samfund med olika beräkningsgrunder för avgiften —— i vissa fall bli möjligt att utreda vilket samfund den enskilde tillhör.
”Samfundslängd” (ej offentlig)
För att skattemyndighet skall ha tillgång till övriga "samfundsuppgifter" (samfunds namn, adress o.d.) måste särskild sekretess- belagd ”samfundsläng " tillskapas hos skat- temyndigheterna. I denna längd redovisas varje person som är samfundstillhörig. I längden redovisas för varje berörd person bl.a. samfundets/organisationens namn och adress samt beräkningsunderlag och avgift (jämför den sekretessbelagda förmögenhets- längden).
Iänsstyrelses ”skatteband"
Det torde vara svårt att undvika att på länsstyrelsernas ”skatteband" och vissa and- ra magnetband (arbetsband) medta samma uppgifter som redovisas på debetsedeln, i debiteringslängd och i "samfundslängd". Bl.a. måste beräkningskoden redovisas för att möjliggöra den maskinella omräkningen av avgiften som görs vid taxeringsrättelse. Band, som innehåller "samfundsuppgifter", torde således få sekretessbeläggas.
Arbetsgivare
Arbetsgivare erhåller av arbetstagare endast kvarskatteanvisningar. Arbetsgivaren har således ej kännedom om huruvida arbets- tagaren betalar medlemsavgift eller inte.
8.4.3.4 Uppbörd
Inbetalning
Medlemsavgift som minskar den överskju- tande skatten, torde få anses betald i och med utsändandet av debetsedeln på över- skjutande skatt.
Medlemsavgift som föranleder eller ökar kvarstående skatt inbetalas som del av kvarskatten. Betalningen sker för arbets— tagare genom avdrag från lönen. Rörelse- idkare, jordbrukare m.fl. med B-skatt be- talar kvarskatten själva.
Åtgärder på grund av att medlemsavgift ej får indrivas
Vid kvarskatteperiodens slut återstår ett re- lativt stort antal kvarskatteposter obetalda. I den obetalda kvarskatten ingår för sam- fundstillhörig alltid medlemsavgift. Denna får — enligt de förutsättningar som givits — inte lämnas till indrivning. Detta inne— bär att vid kvarskatteperiodens slut sam- bandet med skatteuppbörden upphör för de obetalda medlemsavgifterna. På grund här- av måste obetald kvarskatt, innan den går till indrivning, minskas med eventuell med- lemsavgift. Obetald medlemsavgift redovi- sas i särskilt restlängdsband till Dataservice.
Den obetalda medlemsavgiften skall "strykas" i debiteringslängden och kvarskat- ten minskas med den obetalda medlems- avgiften. Dessa arbetsmoment torde få ut- föras manuellt av de lokala skattemyndig— heterna. Antalet sådana fall är svårt att uppskatta, men de torde inte understiga 100000.
Komplikationer torde också uppstå i av- räkningssystemet samt vid rättelse av med— lemsavgift efter kvarskatteperioden.
Olikheter vid uppbörd av ”samfundsavgift"
för arbetstagare (A-skatt) resp. företagare (B-skatt)
Arbetstagare är skyldig att lämna debet- sedel på kvarstående skatt till arbetsgiva— ren. Arbetsgivaren verkställer skatteavdrag i januari—april för kvarskatten. Någon möjlighet för arbetsgivaren att underlåta att verkställa avdrag för viss del av kvar- skatten finns inte för närvarande och synes inte kunna tillskapas.
Företagare, jordbrukare m.fl. med B- skatt betalar själv in sin kvarskatt. Får medlemsavgiften ej indrivas kan han såle— des utan indrivningspåföljd underlåta att betala den del av kvarskatten som utgörs av medlemsavgift. En konsekvens härav blir att vid klagomål på felaktig avgift eller taxering person med B-skatt således kan förekomma lokal skattemyndighets beslut genom att själv ”jämka” sin inbetalning av kvarskatten till att ej omfatta medlemsav— giften. Person med A-skatt måste däremot normalt alltid avvakta lokal skattemyndig- hets beslut.
8.4.3.5 Rättelseförfarande
Medlemsavgift bör som tidigare framhållits redovisas i den offentliga debiteringsläng- den. Den bör redovisas där för att prak- tiskt möjliggöra för skattemyndigheten att svara på frågor, rätta felaktigheter, "stryka" avgiften och räkna fram korrigerad kvar- stående och överskjutande skatt, m.m.
För att möjliggöra kontakt med samfund, utfärda debetsedlar o.d. måste skattemyn- digheten ha tillgång till sekretessbelagd sam- fundslängd, av vilken bl. a. samfunds namn och adress framgår.
Rättelse av debiteringsfel
Vid klagomål på felaktig debitering av medlemsavgift företar lokal skattemyndig— het utredning. Utredningen torde oftast få ske av eller i samarbete med berört sam- fund eller med Da-taservice. Lokal skatte- myndighet rättar efter utredning avgiften och företar omräkning av överskjutande
resp. kvarstående skatt. Den skattskyldige, Dataservice och länsstyrelsen underrättas om beslutet.
Rättelse vid taxeringsändring
För "samfundsavgift", som skall omräknas på grund av ändrad taxering, företar lokal skattemyndighet med ledning av beräknings- koden korrigering av ”samfundsavgiften". Omräkningen torde normalt kunna ske ma- skinellt.
Om avgiftsberäkningsprinciperna är allt- för många torde rättelse få göras av Data- service på så sätt att skattemyndigheten till- ställer Dataservice uppgift om alla ändrade taxeringar. Lokal skattemyndighet avkortar hela medlemsavgiften samt räknar i före- kommande fall om kvarskatten. Dataservice företar omräkning, utskriver inbetalnings- kort, utbetalningskort, sköter avräkningen med samfunden m.m.
8.4.3.6 Avräkningsförfarande
Flera typer av avräkningssystem torde kun— na utformas. Nedan har skisserats förslag till avräkningssystem, som bygger på slut- lig avräkning.
Debetsedel på överskjutande skatt
Överskjutande skatt som tagits i anspråk för medlemsavgift redovisas till Dataservice i samband med utsändandet av debetsed- larna. Samtidigt underrättas Dataservice via magnetband om för vilka personer och med vilket belopp för person den överskjutande skatten ianspråktagits. Dataservice fördelar beloppet mellan samfunden. Vid en med— lemsavgift på 200 kr. torde cirka hälften av dessa inflyta på detta sätt.
Debetsedel på kvarstående skatt, betalning vid uppbördsterminerna 1 och 2
När varje kvarskatteperiod bokförts hos uppbördsmyndigheten görs hos myndighe- ten en maskinell beräkning av hur mycket av den betalda kvarskatten som avser med- lemsavgift. Beloppet överförs till Daturer- vice, som även erhåller specificerad upp- gift om för vilka personer och med vilket
belopp för person medlemsavgiften betalts. Dataservice fördelar beloppet mellan sam- funden.
Avräkning av rättelse av avgift
Då lokal skattemyndighet eller Dataservice ändrar medlemsavgift korrigeras avräkning- en med berört samfund. Korrigeringen kan t.ex. göras en gång per år i samband med utbetalning av den medlemsavgift som tas från den överskjutande skatten.
För att handha avräkningsförfarandet tor- de Dataservice få upprätta någon typ av kansli. Avräkningen torde dock i stor ut- sträckning kunna ske maskinellt.
8.4.3 .7 Sammanfattning
Som framgår av redogörelsen ovan torde ett system enligt alternativ C rent praktiskt ställa sig mycket svåradministrerat. Alter- nativ C skulle bl.a. innebära att debite— ringslängd och vissa skatteband måste se- kretessbeläggas för att den enskildes inte- gritet skall skyddas, att rättelseförfarandet för felaktig medlemsavgift blir mycket svår- administrerat och långsamt, att arbetsgivarna och skattesystemet belastas med ytterligare kanske 2 miljoner kvarskatteanvisningar samt att särskilt avräkningssystem mellan stat och samfund måste utformas. Vidare in- nebär det i vissa fall olika behandling av personer med A-skatt resp. B-skatt. Systemet kräver också komplicerade tekniska lösning- ar bl.a. på grund av att den ej indrivnings- bara medlemsavgiften alltid måste separatre- dovisas vid bokföring av kvarstående och tillkommande skatt. Personalförstärkning hos framför allt de regionala och lokala skattemyndigheterna torde bli oundviklig. Alternativ C kräver slutligen genomgripande förändringar i uppbördsförfattningarna.
8.5 K ostnadsfrågor
Som underlag för kostnadsberäkningar har använts följande antaganden: [] 7,5 milj. medlemmar finns i Svenska kyrkan vid tidpunkten för uppläggning av interimsregistret (se 2.1.3.).
[] 400000 medlemmar i ca 4000 försam- lingar utanför Svenska kyrkan. D Totalt 6 milj. medlemmar ingår i huvud- registret (se 8.213). [] Totalt 5,4 milj. skall aviseras om med— lemsavgift. )] Systemets periodiska huvudrutin (se 8.2.1.4) genomgås månadsvis.
Med utgångspunkt i dessa antaganden har även gjorts uppskattningar angående t. ex. frekvensen av ändringar m.m. Dessa uppskattningar har i allmänhet redovisats i texten under respektive delavsnitt.
8..5.l Kostnader för registreringssystem
Tabell 8.1 visar en översiktsmässig samman— ställning över de beräknade kostnaderna för registreringssystemet. Sammanställningen vi- sar att kostnaderna per år uppgår till maxi- malt ca 2 milj. kr.
Kostnaderna för de uppbördsförberedan- de uppgifter som behöver utföras av re- gistreringssystemet oavsett vilket uppbörds- system som väljs, har medräknats (jfr. 8.2.3).
Samtliga kostnader är beräknade efter kostnadsläget i april 1972 och med utgångs- punkten att särskild dator ej skall behöva anskaffas för Dataservice, utan att ett ser- vicebyråalternativ kan användas. Kostna- der för personal som kan komma att fin- nas i en eventuell organisation inom vilken Dataservice ingår, men som ej är att hän- föra till driften av det centrala registrerings- systemet, ingår ej.
I kostnadsberäkningarna ingår ej heller avgifter till postverket för porto då dessa måste bli föremål för förhandlingar mellan Dataservice huvudman och postverket. Eventuellt kan tjänstebrevsrätt utnyttjas för Dataservice försändelser. Nuvarande nor- malporto för brev om högst 20 g vikt är 65 öre.
I de beräknade kostnaderna ingår mate- rial av standardtyp som ingår i databearbet- ningarna, såsom magnetband, tabulatorpap- per m.m. Specialmaterial av typ brev till Svenska kyrkans medlemmar (datapost) el- ler för församlingsmatriklar, om dessa önskas på annat än standardpapper, är ej
kostnadsberäknat då kostnaderna härför är helt beroende av framtida beslut om ut- formningen.
Vid såväl systemutformning som kost- nadsberäkning har förutsatts att det finns tillgång till ett centralt personregister för aktualiseringsdata, inkomstuppgifter m.m. Skulle ett sådant inte finnas måste de lokala registren vid länsstyrelserna användas, vil- ket bl. a. medför högre kostnader.
I tabell 8.1 (pos. 8) har medtagits upp- skattade kostnader för det arbete inom för- samlingarna som sammanhänger med indata och utdata till resp. från Dataservice. Här avses då endast sådana aktualiseringsdata (s.k. pastorsändringar) som är direkt hän— förliga till basdata i huvudregistrets försam- lings- och medlemsposter samt hanteringen av matriklar och matrikelkompletteringar. Dessa kostnader är svåra att beräkna då de är beroende av församlingarnas framtida in- re organisation och arbetsformer. Kostnader inom församlingarna för aktualisering av de registerdelar som är beroende av resp. för- samlings egna beslut beträffande innehåll och användning samt för arbete inom för- samlingarna med utnyttjande av Dataservi- ce uppgifter i det interna församlingsarbe- tet kan f. n. ej beräknas.
I kostnaderna ingår direkt lön för bered- ningspersonalen, räknat efter lkl 14 i 1972 års lönenivå, samt administrativt pålägg med 100% på den direkta lönen (detta pålägg avser omkostnader av typ andel av lokal— kostnader, inventarier o. d.).
Den direkta lönen L har framräknats ef- ter den på empiriska grunder härledda for- meln
L=LtXnX[l/3OO (2 M+50 U+15 K) +(B+128,)]
där
' L=total direkt lön ' L,:genomsnittlig direkt lön per timme och person ' n=antal församlingar ' M=antal medlemmar per församling ' U=antal ungdomar i ”församlingsvård” ' K=antal "församlingen närstående" (kontaktpunkter)
Tabell 8.1 Kostnadssammanställning. Regist reringssystemet.
A = År 1 B : Under övergångsperioden C : Övergångsperiodens sista år D : Första året efter övergångsperioden
Aktivitet Kostnader i tusen kronor per år vid Anm. tidpunkt A B C D ]. Systemarbete -och programme- 150 _ __ __ ring 2. Register över Sv. kyrkans med- lemmar 580 — _ — Interimsregister' 3. Register över övriga — 60 60 _— " 4. Uppläggning och underhåll av huvudregister 225 225 225 — Huvudregister 5. Brev till Svenska kyrkans med— lemmar — — 620 — 6. Månadsbearbetning inkl. ma- trikeluppgifter 700 750 800 1 190 c 7. Påföring av inkomstuppgifter och behandling av uppbörds- data 100 100 280 280 " Summa årskostnader 1 755 1 135 1 985 1 470 8. Databeredning inom försam- lingen 1 300 '1 300 1 300 '2100 Totalt 3 055 2 435 3 285 3 570
'Inkluderar beräknade avgifter till RSV för personuppgifter samt kostnader för ”första matrikel". ” 300 tkr. fördelade på 5 år. =Huvudmatrikel (”församlingsbok") utsändes
' B=behandlingstid för matrikel 'Bk=behandlingstid för matrikelkomplette- ring
Kostnaderna har uppskattats efter samtal med personer som medverkat i församlings— arbete.
För det aktuella syftet med kostnadsupp- räkningen är U=K=O.
8.5.2 Kostnader för uppbördssystem (Alt. A)
Av avsnitt 8.3 framgår att registreringssyste- met lätt kan byggas ut med rutiner för upp-
fr.o.m. första året efter övergångsperioden. Beräknat 2 rader/medlem. "Utföres samtidigt med huvudrutin. Avser kostnaderna för utökningen av denna. Avgifter till RSV ingår.
börd av medlemsavgifter. Särkostnaderna enligt tabell 8.2 för uppbördsrutinerna har beräknats till drygt 1,8 milj. kr. per år vid avisering kvartalsvis samt till ca 1,0 milj. kr. per år vid uppbörd två gånger per år. Till dessa kostnader kommer portokostnader för utsändning av inbetalningskort, påminnel- ser, restlistor m.m. då samma förhållande gäller för dessa som beträffande övriga avgifter till postverket (jfr 8.5.1). I de be- räknade kostnaderna ingår postgiroavgifter med 1,08 milj. kr. resp. 0,54 milj. kr. Som beräkningsbas för postgiroavgifterna har an- vänts 20 öre per betalande medlem och år, vartill kommer beräknade postgirokostnader för påminnelser.
Tabell 8.2 Kostnadssammanställning. Sär- kostnader för uppbördssystem, Alt. A.
Kostnader i tusen kr. per år
Kostnader i 1 000 kr/år vid avisering
Aktivitet
4 ggr/år 2 ggr/år Framställning av inbe-
talningskort 510 270 Postgirokostnader (5,4
milj. medl. a 20 öre 1 080 540 Bevakning och fram-
ställning av påmin-
nelser ' 100 60 Postgirokostnader för
påminnelser 110 80 Framställning av rest-
listor 40 40
Surnma årskostnader 1 840 990
8.5.3 Kostnader för uppbördssystem (Alt. B)
Av de ca 5,4 milj. personer som enligt för- utsättningarna ovan skall aviseras om med- lemsavgift beräknas ca 4 milj. personer er- hålla ordinarie debetsedel.
Kostnader för uppbördsrutiner enligt al— ternativ B har enligt tabell 83 beräknats till knappt 1,6 milj. kr. per år. Till dessa kost- nader kommer portokostnader för utsänd- ning av 1,4 milj. extra medlemsavgiftsde- betsedlar samt eventuellt höjd portokostnad
Tabell 8.3 Kostnadssammanställning. Sär- kostnader för uppbördssystem, Alt. B
Kostnader i tusen kr. per år
Aktivitet
Framställning av debetsedlar av- seende medlemsavgift (länssty- relser) 850 Postgirokostnader för två inbe- talningskort per medlem (5,4 milj. å 10 öre) 540 Bevakning och framställning av
påminnelser (Dataservice) 60 Postgirokostnader för påminnel-
ser 80 Framställning av restlistor (Data-
service) 40
Summa årskostnader ] 570
för övriga debetsedlar (ordinarie debetsedel + medlemsavgiftsdebetsedel).
8.5.4 Kostnader för uppbördssystem (Alt. C)
Av de 5,4 milj. personer som enligt förut- sättningarna ovan skall aviseras om med- lemsavgift beräknas ca 4 milj. personer er- hålla ordinarie debetsedel.
Kostnader för uppbördsrutiner enligt al— ternativ C har enligt tabell 8.4 beräknats till ca 6,9 milj. kr. per år. Till dessa kostnader kommer portokostnader för utsändning av 1,4 milj. extra medlemsavgiftsdebetsedlar samt eventuellt höjd portokostnad för övriga debetsedlar (ordinarie debetsedel + med- lemsavgiftsdebetsedel).
Tabell 8.4 Kostnadssammanställning. Sär- kostnader för uppbördssystem, Alt. C
Aktivitet Kostnader i tusen kr. per år
Framställning av debetsedlar,
”samfundslängd" o. d. Utök- ning av uppbördsrutiner a) Riksskatteverket (systemarbete, programmering, information) 220 b) Länsstyrelser, dataenheten (re- gistrering av extra kvarskatte— anvisningar, datorkörningar, blanketter) 1 500 c) Länsstyrelser, uppbördsenhe- ten (uppbördsrutiner för ökad kvarskatteuppbörd, utökning av personal beräknad till i ge- nomsnitt .1/2 person/län, dvs. 12 personer å 40 tkr. 480 d) Lokal skattemyndighet (utök- ning av personal beräknad till 1/2 person per lokal skatte- myndighet, dvs. 122X0,5>(4O tkr. 2440
Ersättning till postverket för upp- börd av extra kvarskatteanvis- ningar 1 650 Framställning av restlistor (Data- service) 40 Avräkningssystem a) Datorkörningar (Dataservice) 270 b) Avräkningskansli (uppskatt— ningsvis 5 personer å 50 tkr) 250
Summa årskostnader 6 850
Bilaga 9 författningar m. m. Förteckning över gällande kyrkliga
Av stiftssekreterare Göran Göransson
I samband med fullgörandet av sitt upp- drag har 1968 års beredning om stat och kyrka funnit önskvärt att kunna presentera en aktuell förteckning över gällande svensk kyrkorätt, dvs. sådana i lag och författning, kungl. brev m.m. meddelade bestämmelser som reglerar Svenska kyrkans verksamhet.
Att upprätta en fullständig sådan förteck- ning möter emellertid stora svårigheter. Ma- terialet är svårt att överskåda, dels på grund av mångfalden bestämmelser av mycket skil- da slag, dels emedan de grundläggande be- stämmelserna är ålderdomliga och till stora delar upphört att gälla, utan att författ- ningarna i deras helhet har upphävts.
Utgångspunkt för arbetet har tagits i vissa tidigare utgåvor av kyrkoförfattningar som får anses fylla högt ställda krav på fullstän- dighet, den av 1824 års kyrkolagskommitte- rade år 1845 publicerade kyrkolagseditionen (KL 1845), AJ Rydéns och P Rydholms senare utgåvor av kyrkolagen med tillhö- rande författningar, sedermera fullföljda genom G Wetterberg, Handbok i kyrkolag- farenhet (7 uppl. utgiven 1956) och slutligen det i serien Svensk lagsamling år 1952 ut— komna bandet Kyrkorätt av T Nothin.
Efter 1956 har utgivits Å Hassler, Kyrko- lagfarenhet, 1970, där materialet dock av ut- rymmes- och kostnadsskäl hårt beskurits, samt från Håkan Ohlssons förlag hittills fyra av åtta planerade band i serien Kyrko- lagarna. Samma förlag utger också sedan
1957 den löpande publikationen Kyrkoför- fattningar, som kan sägas utgöra komple- ment till Wetterbergs ovannämnda handbok. Även dessa publikationer har anlitats vid arbetet. Under de senaste tio åren har emel- lertid omfattande förändringar i lagstift- ningen skett, som gjort samtliga tillgängliga handböcker föråldrade. Främst kan nämnas förändringarna i samband med förhand- lingsrättsreformens genomförande för stat- ligt reglerade tjänster, vilket berörde såväl präster som kyrkomusiker samt den år 1970 beslutade nya lagstiftningen rörande den kyrkliga jordens förvaltning m.m.
Grundvalen för den svenska kyrkorätten utgörs alltjämt av 1686 års kyrkolag (KL), även om denna har karakteriserats som ”ett lagverk i ruiner”. Till detta omfattande verk ansluter ett stort antal senare tillkomna be- stämmelser, som i många fall innebär änd- ring eller upphävande av föreskrifter i KL, ofta dock utan att den berörda paragrafen i KL i sin helhet upphävs eller erhåller ny lydelse. Åtskilliga bestämmelser i KL har också utan att vara formellt upphävda bli- vit obsoleta genom att de samhällsförhållan- den till vilka de anknyter har förändrats. Detsamma gäller även delar av andra kyrk- liga författningar av hög ålder och inte minst de s.k. prästerskapets privilegier från 1723.
I den efterföljande förteckningen har ett inledande avsnitt framför allt ägnats åt KL
och försök gjorts att i anslutning till dess olika paragrafer förteckna de bestämmelser som innebär ändring eller upphävande av innehållet i desamma. I ett följande avsnitt har därefter övriga författningar m.m. av kyrkorättslig natur förtecknats, grupperade efter olika ämnesområden. Systematiken an- knyter därvid i stora drag till den som till- lämpats av Nothin i hans Kyrkorätt. Största möjliga fullständighet har eftersträvats, men vissa begränsningar har måst göras och några inledande reservationer är nödvän- diga med hänsyn till författningsmaterialets art.
För det första må erinras om att domka- pitel och stiftsnämnder f.n. är statliga myn- digheter och att dessa liksom också pastors— ämbetena i sin ämbetsutövning är under- kastade en mängd bestämmelser som gäller för statsförvaltningen i stort och alltså ej har speciellt kyrkorättslig karaktär. Endast vissa grundläggande författningar av hithö- rande slag har medtagits i förteckningen, medan ett flertal administrativa föreskrifter för den offentliga förvaltningen här har lämnats åsido, då de ej berörs av föränd- ringar i relationen mellan staten och Svens— ka kyrkan. Förteckningen upptar av sam- ma skäl inte heller de författningar rörande pension, allmän försäkring m. in. som gäller beträffande domkapitlens och stiftsnämnder- nas personal men också för präster och kyr— komusiker i deras egenskap av innehavare av statligt reglerade tjänster. Folkbokfö— ringen är f.n. ett åliggande för kyrkan och de viktigaste författningarna i detta sam- manhang anges i förteckningen. Däremot föreligger i ett stort antal författningar, som gäller andra offentliga myndigheter, före- skrifter om skyldighet att lämna uppgifter av olika slag till ledning för folkbokföring- en. Sådana bestämmelser har icke medtagits här.
För det andra har det varit omöjligt att lämna en uttömmande förteckning över be— stämmelser som har meddelats i form av kungl. brev eller cirkulär till olika myndig— heter. En mängd sådana bestämmelser hör med till gällande kyrkorätt. Här har emeller- tid endast eftersträvats att få med sådana be-
stämmelser av mera generell natur eller el- jest av större räckvidd eller allmänt intresse. Många kungl. brev som reglerar kyrkliga för- hållanden har begränsad giltighet i tiden. Hit hör t. ex. årliga föreskrifter om rikskollekter, böndagarnas firande, anslag till stiftsmyn- digheternas disposition, vissa anslag ur kyr- kofonden, statsbidrag till kyrklig ungdoms- eller Studieverksamhet etc. I den mån så— dana beslut medtagits i förteckningen, har som regel endast senast utfärdade brev med- tagits som typexempel. En svårighet är emel- lertid att i en del kungl. brev av dessa slag meddelas generella bestämmelser, t.ex. vill— kor för utbetalande av bidrag och ersätt- ningar av olika slag, vilka avses gälla t.v. intill dess ändring sker. Eftersom ett senare kungl. brev sällan uttryckligen upphäver ett äldre i samma ämne och inte heller alltid med säkerhet helt ersätter de tidigare be- stämmelserna måste en reservation här gö- ras för att vissa alltjämt gällande föreskrif- ter i kungl. brev av äldre datum kan ha för- bigåtts, när förteckningen upptar endast de senast meddelade bestämmelserna i ett visst ämne. Varje år förekommer vidare en mängd olika beslut rörande kyrkliga utred- ningar, resebidrag till kyrkliga befattnings- havare, kurser och konferenser av kyrklig art. Sådana beslut är väsentligen av en- gångskaraktär och medtages ej i förteck- ningen.
Andra kungl. brev har en begränsad per- sonlig giltighet och redovisas ej här. Hit hör beslut i dispensärenden av olika slag och i fråga om tjänstetillsättningar. Samtliga bis- kopar och omkring en tredjedel av alla kyr- koherdar har kunglig fullmakt på sina tjäns- ter.
Beslut av begränsad geografisk räckvidd har heller inte medtagits. Som exempel på sådana kan nämnas beslut om ändrad in- delning i kontrakt, pastorat eller kyrko- musikerdistrikt, ändring av församlings- gräns, församlingsdelning, ändrad löneregle— ring för kyrkoherdetjänst på grund av änd— rad folkmängd i pastoratet m. m.
Slutligen må erinras om att åtskilliga be- stämmelser som gäller för Svenska kyrkans befattningshavare och myndigheter medde-
las i form av tillämpningsföreskrifter, cirku- lär och anvisningar från centrala ämbets— verk och myndigheter, som vid rådande or- ganisation fullgör funktioner inom den kyrk- liga förvaltningen. Som exempel kan näm- nas att föreskrifter om kyrkobyggnadsväsen— det tidigare meddelades av byggnadsstyrel- sen och nu utfärdas av riksantikvarieämbe— tet. Bestämmelser om folkbokföringen med- delas numera av riksskatteverket, anvisning- ar för kyrkoarkiven av riksarkivet, bestäm- melser om militärprästerna av ÖB. Vidare meddelas anvisningar om avlöningsförmå- ner av avtalsverket, om tjänstebostädema av statens personalbostadsdelegation, om pas- toratens avräkning med kyrkofonden av statskontoret, om förvaltningen av kyrklig jord av kammarkollegiet, om tjänstebrevs- rätten av poststyrelsen osv. Domkapitlen och stiftsnämnderna utfärdar likaledes före- skrifter och anvisningar inom sina kom- petensområden. Bestämmelser av hithöran- de slag har inte medtagits i den följande förteckningen.
Förteckningen upptar författningar m.m. som utfärdats före den I januari 1972.
Endast i vissa undantagsfall har en för- fattning upptagits på mer än ett ställe i för- teckningen, även om den med hänsyn till sitt innehåll sakligt kunde hänföras till flera underavdelningar i denna.
Med x i resp. kolumn anges att författningen
1. tillkommit efter beslut av KM:t, riksdag och kyrkomöte, 2. har meddelats av KM:t efter kyrkomötets hörande,
3. har meddelats av KM:t utan kyrkomötets hörande,
4. har tillkommit i annan ordning.
Kyrkolagen av år 1686 (KL)
Lagrum t' KL 1:l 1:2 1:3—4
213
2:4
2:5
2:7
2:8 2:9
2:13
3:2
3:4
328—10
3:13 m.fl.
4:4
5 kap. 8:2
9 kap. 10:3 10:4 10:5 11:2
Ändringar i KL eller upphävande helt eller delvis av föreskrifter däri: Ändrat genom Lag 10.11.1893 (nr 86) ang. prästedens utbytande mot ett löfte KF 16.2.1864 (nr 11) om nya strafflagens införande, 6 5 KF 7.3.1855 (nr 32) ang. upphörande av förbudet för KM:ts luther- ska undersåtar att bevista främmande religionsförvanters guds- tjänst
Lag 14.10.1898 (nr 90) innefattande ändring i 2 kap. 3 5 KL Lag 27.10.1903 (nr 109) d:o
Lag 18.3.1910 (nr 29) innefattande ändring i 2 kap. 3, 4 och 8 65 KL
Lag 25.4.1919 (nr 187) innefattande ändring i 2 kap. 3 & KL
Jfr även nedan under sön- 0. helgdagar m. m. (avsnitt 9.2.5)
KCBr 3.12.1823 (KL 1845z43) ang. tiden för gudstjänsternas bör- jan
Lag 13.3.1942 (nr 117) med vissa bestämmelser om kungörande i kyrka m.m., (ändr. 1968z687) KBr 11.7.1781 (KL 1845156) ang. lördagspredikningar i Väster- botten
Lag 12.9.1921 (nr 589) ang. upphävande av vissa delar av KL KF 21.9.1888 (nr 42) om upphävande av KF 4.12.l765 ang. plikt och straff för dem som försumma bevistande av katekesförhör
KF 18.4. 1849 (nr 27) ang. gudstjänst vid rådstugurätt Lag 18.3.1910 (nr 29) innefattande ändring i 2:13 KL KF 13.9.1864 (nr 55) ang. ändring av 3 kap. 2 & KL jämte för- klaring av 3 9 samma kapitel
KF 20.9.1859 ang. rätt att för dop anlita präst i annan försam- ling
Religionsfrihetslag 26.10.1951 (nr 680)
KF 4.5.1855 (nr 61) om avskaffande av kyrkoplikt Lag 20.12.1946 (nr 778) om tillägg till 3 kap. KL
KK 31.12.1943 (nr 943) med vissa bestämmelser om tillsättning av distriktsbarnmorsketjänst m.m., ] & (ändr. genom KK 22.12.1950, nr 682, upphävd 1963z350)
Lag 27.2.1948 (nr 95) om upphävande av kap. 5 KL m. m.
Lag 18.3.1910 (nr 29) innefattande ändring i gällande stadganden om nattvardsgång
KF 4.5.1855 (nr 61) om avskaffande av kyrkoplikt Dzo
Jfr under 1:2
Lag 25.10.1957 (nr 585) om jordfästning m. m., 2 5 KF 16.11.1863 (nr 61) ang. upphävande av 11 kap. 2 & KL
] 2 3 4 X X X X X X X X X X X X X X X X X x X X X X X X X X X X X SOU 1972:37
Lagrum i KL 1118
11:11
Ändrat genom
Lag 27.6.1947 (nr 275) om kyrkomusiker, 1 9, 2—3 55
Lag 18.3.1910 (nr 29) innefattande ändring i gällande stadganden om nattvardsgång
1212 KC 7.3.1952 ang. rätt att vid vissa högmässogudstjänster under fas- tan utbyta litanian mot annan allmän kyrkobön 1213 Lag 26.3.1909 (nr 16) innefattande ändring i 12 kap. 3 & KL 1311 KK 26.11.1937 (nr 882) ang. stadfästande av ny svensk psalmbok 1312 KK 13.8.1823 (KL 1845:158) om kyrkomusikens fortfarande under fastlagstiden 1411 Jfr nedan under sön- 0. helgdagar m. m., (avsnitt 9.2.5) 1413 Lag 12.9.1921 (nr 589) ang. upphävande av vissa delar av KL 14:4 KSkr 23.2.1825 (KL 1845:168) ang. ytterligare reglerande av mark- nadsterminema 1415 Jfr under 1411 1416 Jfr under 1413 15 och 16 kap. Lag 12.11.1915 (nr 427) om vad iakttagas skall i avseende å in- förande av lagen om äktenskaps ingående och upplösning l7:9 Lag 3.6.1921 (nr 288) om ändring i vissa delar av strafflagen 18 kap. Lag 25.10.1957 (nr 585) om jordfästning m.m., 1—5 55, 6——11 åå 19:2—3 Jfr nedan under Inträde i prästämbetet m.m. (avsnitt 9.2.8) 1917—11 Lag 25.10.1957 (nr 577) om prästval (ändr. 19631500, 19641782, 19701755) KS 23.5.1958 (nr 261) om prästval (ändr. 1970:756) 19:12—16 Lag 3.6.1921 (nr 282) om upphävande av patronatsrätt (ändr. 1934: 573) 19:19 Jfr under 18 kap. 19:21 Lag 8.3.1889 (nr 2) om straff för ämbetsbrott av präst, upphävd genom Lag 30.6.1948 (nr 490) ang. ändring i Lag 13.11.1936 (nr 567) om domkapitel 19:23—26 D1o 20 kap. Lag 13.12.1963 (nr 633) om biskopsval KS 30.6.1965 (nr 486) om biskopsval Jfr under 21:2 21:2 KF 16.5.1884 (nr 20) ang. upphävande av 20 kap. 2 G och ändring i 21 kap. 2 & KL 2212 Lag 10.11.1893 (nr 86) ang. prästedens utbytande mot ett löfte 24z3 Lag 25.10.1957 (nr 575) om upphävande av 24 kap. 3 & KL 24:11 Lag 27.6.1947 (nr 275) om kyrkomusiker, l 5, 2—3 55 24:1_;1, 15 Jfr under 19121 samt 20 kap. brottsbalken 21.12.1962 (nr 700) o. 1 24119 KF 23.7.1869 (nr 43) ang. förändring av grundräntor och krono- tionde 24120 Lag 9.12.1910 (nr 141 s. 25) om indragning till statsverket och av- skrivning av prästerskapets tionde samt om ersättning därför 24:30—33 Jfr under 24:11 2511 KF 7.3.1855 (nr 32) ang. tid och sätt för prästmötes hållande m.m. SOU 1972: 37
1 X
X
234
X
Lagrum i KL Ändrat genom 1 2 3 2615 Jfr under 2:13 2711 Lag 13.12.1968 (nr 738) med vissa bestämmelser om godkännande x av kyrkobyggnad 28 kap. Till större delen ersatt av nyare sjukvårdsförfattningar 28:13 KK 3.12.1847 (nr 41) ang. upphörande av hospitals arvsrätt )( KF 31.10.1873 ang. ändring i vissa delar av kyrkolagen (delvis upphävd 1908: X 116, 19511680) Lag 30.6.1948 (nr 489) om tillägg till kyrkolagen X Prästerskapets privilegier 16.10.1723 (till stora delar upphävda genom senare lagstiftning; KF 3.10.1873 (nr 58) ang. upphävande av det stadgande i Pr. priv., enligt vilket prästerskapets m. fl. gårdar och lägenheter i städerna förklaras fria från borgerligt besvär och tunga).
9.2 Övriga bestämmelser rörande Svenska kyrkan, ordnade efter ämnesområden
Med x i resp. kolumn anges att författningen
1. tillkommit efter beslut av KM:t, riksdag och kyrkomöte, 2. har meddelats av KM:t efter kyrkomötets hörande,
3. har meddelats av KM:t utan kyrkomötets hörande,
4. har tillkommit i annan ordning.
9.2.1 Kyrkans statsrättsliga ställning
Regeringsformen 6.6.1809, (senast omtryckt 1971:271) 55 2, 5, 16, 28, 87, 88, 89, 114 Successionsordningen 26.9.1810, (senast omtryckt 19651817) 5 4 KS 17.5.1963 (nr 214) ang. statsdepartementen (ändr. 1964:809, 1966:256, 1967: X 47, 355, 564, 747, 19681743, 1969z286, 570, 702, 19701377, 938, 19711493, 1203) KF 22.4.1949 (nr 174) ang. allmänt kyrkomöte (kyrkomötesförordning) (ändr. X 1952146, 47, 1958159, 1969:135, 19701753, 19711601)
KK 3.3.1950 (nr 40) ang. Lunds stifts indelning i valkretsar för val av lek- X mannaombud vid allmänt kyrkomöte samt ang. det antal sådana lekmanna- ombud, som skall väljas inom varje valkrets i riket (ändr. 19531212, 1961: 596)
KK 28.6.1963 (nr 408) ang. ersättning till ledamot av allmänt kyrkomöte X KInstr 22.6.1951 (nr 505) för allmänt kyrkomötes utredningsnämnd X KBr 8.6.1951 till statskontoret ang. ersättning åt ledamot av allmänt kyrko- X
mötes utredningsnämnd m. m.
KBr 2.4.1954 ang. ordningen för utbetalning av viss ersättning till ledamöter av X allmänt kyrkomötes utredningsnämnd
KC 30.10.1953 ang. rese- o. traktamentsklass för elektor vid kyrkomötesval och )( för ledamot av allmänt kyrkomötes utredningsnämnd
9.2.2 Kyrkans bekännelse och böcker
Kyrkans bekännelse Uppsala mötes beslut 20.3.1593 KL 1686, 1 kap. 1 5 (ändr. 1893186)
Kyrkans böcker I) Bibelöversättning KM:ts påbud 2.10.1917 (nr 684) ang. stadfästande av ny kyrkobibel X KK 31.12.1921 (nr 829) ang. ny översättning av gamla testamentets apokryfiska x böcker
XX
2) Psalmbok 1 2 3 4 KK 26.11.1937 (nr 882) ang. stadfästande av ny svensk psalmbok )( KBr 16.10.1970 ang. revision av psalmbokens En liten bönbok )( 3) Evangeliebok KK 16.10.1942 (nr 817) ang. stadfästande av ny svensk evangeliebok )( KC" 7.3.1930 ang. tillåtelse att vid högrnässa alternativt predika över afton- )( sangstext KC 15.8.1933 ang. rätt att i aftonsången under fastan predika över Kristi lidandes X historia KC 21.1.1966 ang. tillstånd att utlämna vissa inledningsord vid läsning av texter )( i evangelieboken KBr 16.10.1970 ang. förslag till predikotexter ur Gamla testamentet X KM:ts plakat 26.11.1971 om fyra allmänna, högtidliga tacksägelse—, fäste-, bot- )(
och böndagar som över hela Sveriges rike skall hållas och begås år 1972
4) Kyrkohandbak KK 16.10.1942 (nr 816) ang. stadfästande av ny svensk kyrkohandbok X KC 7.3.1952 ang. rätt att vid vissa högmässogudstjänster under fastan utbyta X litanian mot annan allmän kyrkobön KC 18.6.1954 ang. viss ändring i kyrkohandbokens anvisning rörande bruket av X den nicenska trosbekännelsen
KC 17.10.1958 (nr 515) ang. ändring i kyrkohandboken med anledning av lag- X stiftningen om kvinnans behörighet till prästerlig tjänst
KC 10.4.1959 ang. vissa ändringar i kyrkohandboken m.m. X
KBr 1.1l.l963 ang. Bihang till kyrkohandboken X
KC 21.10.1966 ang. vissa ändringar i kyrkohandboken X
KC 24.1.1969 d:o X
KC 11.4.1969 d:o X
KC 11.4.1969 ang. lekmans medverkan med textläsning vid allmän gudstjänst X KC 11.4.1969 ang. tillämpning av kyrkohandbokens föreskrifter om lysning X KC 9.5.1969 ang. alternativ syndabekännelse X KC 13.6.1969 ang. alternativ till allmän kyrkobön i högmässan X KC 13.6.1969 ang. ritual för missionärssändning X KC 14.5.1971 ang. viss ändring i kyrkohandboken X Lag 13.12.1968 (nr 737) om försöksverksamhet i fråga om ordningen för den X allmänna gudstjänsten Lag 7.5.1971 (nr 139) om försöksverksamhet i fråga om ordningen för vissa X kyrkliga förrättningar
5) Katekes KCBr 11.10.1878 ang. antagande av ny katekes X KM:ts påbud 7.3.1930 (nr 54) ang. reviderad översättning av Luthers lilla X katekes
6) Mässbok Klä 16.10.1942 (nr 818) ang. stadfästande av första delen av ny svensk mäss- (X) ok KK 8.12.1944 (nr 772) ang. godkännande av andra delen av ny svensk mässbok X KK 28.10.1949 (nr 531) ang. alternativ musik för introitus vid högmässa X KC 11.4.1969 ang. alternativ mässmusik X
7) Koralbok KK 20.10.1939 (nr 741) ang. ny svensk koralbok X KC 9.9.1964 ang. alternativ till koralbokens melodier X KC 24.1.1969 ang. alternativa melodier till vissa i psalmboken upptagna sånger X
9.2.3 Medlemskapet i kyrkan
Religionsfrihetslag 26.10.1951 (nr 680, ändr. 19631509, 19691170, 19701766, 1971: 606) 1—5 55, 6—16 åå
Lag 26.10.1951 (nr 691) om viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan (ändr. 19531278, 402, 19671633)
9.2.4 Kyrkans organisation Kyrklig indelning KInstr 3.12.1965 (nr 702) för kammarkollegiet, 3 5, (ändr. 19711444, 766, 924) KK 1.4.1942 (nr 158) ang. ändring i rikets indelning i stift
KK 15.5.1942 (nr 237) med vissa bestämmelser i anledning av inrättandet av Stockholms stift (ändr. 19431634)
KM:ts beslut 2.6.1961 ang. ny indelning av stiften i territoriella pastorat m.m. Ändringar i kontraktsindelning och pastoratsindelning ävensom beträffande lönereglering för kyrkoherdetjänsterna i pastoraten har därefter meddelats i ett flertal Kungl. brev.
Lag 13.6.1919 (nr 293) om ordning och villkor för ändring i kommunal och ecklesiastik indelning (ändr. 1930:257, 19321273, 19461490, 19481767, 19531755, 19541299, 19571282, 19611438, 1962135, 1964:747, 1965:595, 1969:770) Lag 17.12.1970 (nr 991) om ändring i kommunal och ecklesiastik indelning i samband med fastighetsbildning KF 17.12.1948 (nr 766) ang. taxering och debitering av skatt vid ändring i kommunal eller ecklesiastik indelning m.m. (ändr. 19521248, 19531289, 1954: 157,19711192)
S ti ftsst yrelsen KF 11.2.1687 huru med rättegång uti domkapitlen skall förhållas (delvis upphävd bl. a. 1902 nr 64 bih., s. 3 och l936:567) Lag 13.11.1936 (nr 567) om domkapitel (ändr. 19481490, 1951:575, 19571576, 578, 19631502, 636, 19641644, 19681496, 1970:754, 19711580) KInstr 3.12.1965 (nr 738) för domkapitlen (ändr. 1967:509, 1970:758)
KBr 28.6.1962 ang. fastställande av diarieplaner m.m. för domkapitlen och stiftsnämnderna
KC 29.10.1971 ang. delegation till kontraktsprost av vissa personalärenden KBr 3.5.1780 (KL 18451LIV) till konsistorium i Göteborg ang. dess åtgärd att under biskopsledighet utlysa allmänt prästmöte
KK 11.12.1936 (nr 627) ang. översändande till domkapitel av utslag i mål vari präst blivit dömd till straff KCBr 21.8.1786 (KL 18451241) om vidtagande av några sådana mått och steg, som må befordra goda egenskaper i läroståndet KS och påbud 20.3.1735 (KL 184512) till hämmande av varjehanda villfarelser (ang. visitation)
KCBr 7.12.1787 (KL 18451724), förklaring över 1 5 av KCBr 21.8.1786, rörande de mål, som av konsistorium böra upptagas och avgöras m.m. (delvis upphävt 1947:634, denna lag återigen upphävd 19481490) KRes 1.10.1754 (KL 18451441) ang. de tillfällen, då konsistorium till prästs
[eller skollärares] biträde fullmäktig förordna bör och huru anmälan därom hos konsistorium göras skall KBr 15.7.1803 (KL 18451443) ang. ifrågasatt rättighet för krono- och kon- sistoriefullmäktige till ersättning för resekostnad och besvär
KK 25.10.1878 (nr 42 s. 1) ang. förändrade edsformulär för ecklesiastika ämbets- och tjänstemän
Lag 1.4.1942 (nr 157) om upphörande av det särskilda domkapitlet för Stock- holms stad
XX
X
Statstjänstemannalag 3.6.1965 (nr 274) (ändr. 19691251, 252, 19701353, 715, 1971: 533, 637) Statstjänstemannastadga 3.12.1965 (nr 601) (ändr. 1966:83, 459, 746, 19671477, 19681217, 19691188, 253, 19701354, 19711301, 1193) Allmän verksstadga 3.12.1965 (nr 600) (ändr. 19661213, 19671278, 19691565, 197111041) Lag 4.6.1971 (nr 289) om allmänna förvaltningsdomstolar (ändr. 197111198) Förvaltningslag 4.6.1971 (nr 290) KInstr 28.6.1681 (KL 18451690) varefter dess Consistorium aulicum vid de där förefallande ärendena skall hava sig att rätta
KInstr 29.10.1971 (nr 862) för stiftsnämnderna
KBr 20.1.1961 ang. resekostnadsersättning och traktamente åt ledamot av stifts- nämnd m. fl.
KC 23.4.1965 ang. d:o åt ledamot i stiftsnämndernas förhandlingsdelegation KBr 3.6.1960 ang. anslag för budgetåret 1960/61 till kyrkliga ändamål KC 18.12.1936 ang. anslag till domkapitlen för budgetåret 1936/37 (ändr. 4.6.1948, 28.4.1949) KBr 6.6.1968 ang. anslag för budgetåret 1968/69 till kyrkliga ändamål KC 14.5.1970 ang. arvoden m.m. för vissa uppdrag inom utbildningsdeparte- mentets verksamhetsområde
Reg1.br 14.5.1971 för budgetåret 1971/72 avseende anslag till kyrkliga ändamål (ändr. 30.6.1971)
KBr 27.11.1970 ang. anvisande av medel för tillfällig personal hos domkapitlen KBr 4.6.1971 ang. anvisande av medel för skrivhjälp åt biskoparna KK 18.10.1946 (nr 679) ang. kommissionärer hos myndigheter tillh. statsför- valtningen (ändr. 1967:709, 1968:617, 1971:845) Expeditionskungörelsen 29.10.1964 (nr 618) i senaste lydelse Stämpelkungörelsen 29.10.1964 (nr 619) i senaste lydelse KF 8.6.1945 (nr 329) ang. utgörandet av postavgifter för tjänsteförsändelser m.m. (tjänstebrevsförordning) (ändr. =1963zt2110,1196v5:599, 19661157) Kungl. Generalpoststyrelsens kungörelse 27.4.1951 (nr 281) ang. utgivandet av ny förteckning över de tjänstebrevsberättigade Allmänna poststadgan, bil. D, 5 4713
Församlingarna
Lag 2.6.1961 (nr 436) om församlingsstyrelse (ändr. 19621157, 19651606, 1966: 186, 1967:799, 19681188, 1969z767, 19711659) Lag 2.6.1961 (nr 437) om införande av lagen om församlingsstyrelse KC 22.10.1965 ang. rätt till reseersättning för suppleant i kyrklig samfällighets kyrkoråd Lag 3.12.1965 (nr 576) om ställföreträdare för kommun vid vissa avtalsförhand- lingar m. m. (ändr. 19681267, 19701352, 395) KK 3.12.1965 (nr 577) med tillämpningsföreskrifter till d:o Lag 27.3.1954 (nr 130) om rätt för kommun att uppdraga beslutanderätten i
vissa frågor till sammanslutning av kommuner (kommunal delegationslag) (ändr. 19671318) Lag 3.12.1965 (nr 576) om ställföreträdare för kommun vid vissa avtalsförhand- lingar m.m. (ändr. 1968:267, 1970:352, 395) KK 26.1.1951 (nr 25) ang. sättet för vissa utbetalningar till kommuner m.fl. Kommunal vallag 6.6.1930 (nr 253) (ändr. 19321238, 272, 1936176, 19371183, 1941:393, 19421177, 19451250, 251, 19461191, 491, 1948:198, 1950:141, 1951:688, 19521265, 19531 295, 756, 19541300, 19561300, 19571 160, 1959160, 1960:60, 1961: 606, 1962172, 19631128, 1964:129, 1965:607, 609, 1966194, 154, 682, 1967:833, 19681178, 183, 19691824, 825, 1970:283, 1971:656)
3 4
X
Lag 15.4.1955 (nr 138) om proportionellt valsätt vid val inom landsting, kom- munalfullmäktige m.m. (ändr. 19651597) KF 30.9.1910 (nr 103) ang. behörighet att kyrkobokföras i icke territoriell för- samling av svenska kyrkan (ändr. 19671498)
KK 30.6.1953 (nr 524) ang. upphävande av skyldigheten för svensk medborgare att tillhöra nationell kyrkoförsamling m. m. KBr 21.12.1840 (KL 18451400) till Överståthållaren [och till Stockholms Stads Consistorium], rörande reglering av Finska Nationella församlingens i Stock- holm kyrkoangelägenheter och kyrkoherdens rättigheter, i avseende på säte och stämma i Consistorium samt lön och befordran
KBr 29.1.1819 ang. Tyska S:t Gertruds församling i Stockholm KBr 20.12.1844 ang. stadfästelse å Tyska S:t Gertruds kyrkas och församlings privilegier KBr 1.3.1841 till Överståthållaren ang. gränsreglering mellan Stockholms terri- toriella och icke territoriella församlingar (bl.a. ang. medlemskap i Tyska S:t Gertruds församling i Stockholm)
KBr 5.5.1882 till länsstyrelsen i Göteborg ang. indelning av Göteborgs stad i territoriella församlingar m. m. (bl. a. ang. tyska församlingen därstädes) KBr 22.5.1953 ang. avlöningsförmåner för kyrkoherdetjänsten i Göteborgs tyska församling KC 26.10.1951 (nr 696) till svenska kyrkans utlandsförsamlingar ang. tillämpning av de för församlingarna fastställda kyrkoordningarna Kyrkoordning 10.2.1905 för svenska Victoriaförsamlingen i Berlin (ändr. 8.2. 1907, 25.2.1910, 2.4.1937, 19.9.1969) Dzo 12.9.1947 för svenska församlingen i Buenos Aires (ändr. 19.9.1969) Dzo 19.5.1922 för svenska Olaus Petri-församlingen i Helsingfors (ändr. 19.9. 1969)
Dzo 3.11.1911 för svenska Gustafsförsamlingen i Köpenhamn (ändr. 17.5.1912, 19.9.1969) Dzo 3.11.1911 för Ulrika Eleonora församling i London (ändr. 15.5.1959, 27.4. 1962, 19.9.1969) Dzo 13.11.1925 för svenska Margaretaförsamlingen i Oslo (ändr. 19.9.1969) Dzo 23.6.1882 för svenska Sofiaförsamlingen i Paris (ändr. 21.2.1902, 22.12.1905, 15.2.1907, 24.1.1913, 5.5.1961, 19.9.1969)
Särskilda anstalter för kyrklig verksamhet I ) Ärkebiskopens kansli KC 29.5.1969 ang. antalet stifts- och kontraktsadjunkter m.m. Reg1.br. 27.5.1970 avseende anslag till kyrkliga ändamål, Cl V KBr 17.6.1970 ang. vissa anslag ur kyrkofonden
2) Svenska kyrkans missionsstyrelse KM:ts stadga 17.6.1970 (nr 484) för svenska kyrkans missionsstyrelse
3) Svenska kyrkans centralråd KM:ts stadga 9.12.1910 (nr 142) för svenska kyrkans centralråd för evangelisa- tion och församlingsarbete (ändr. 1938z24, 19401742, 1950:679, 1953:496, 1960: 700, 19631467, 19651566, 1970:481)
4) Svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse KM:ts stadga 12.5.1933 (nr 195) för svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse (ändr. 1950:680, 1953:497, 19591106, 1963z468, 1964112, 19701482)
5) Svenska kyrkans diakoninämnd KM:ts stadga 27.7.1964 (nr 551) för svenska kyrkans diakoninämnd (ändr. 1970: 483)
X
9.2.5 Kyrkans verksamhet 1
Sön- och helgdagar m. m. KF 4.11.1772 (KL 1845134) ang. sabbatens firande samt vissa helgdagars flyttning eller indragning Lag 8.4.1938 (nr 107) om den 1 majs likställande i vissa hänseenden med allmän helgdag (andra stycket) Lag 22.2.1952 (nr 48) ang. tiden för firandet av Marie bebådelsedag, midsommar- X dagen och allhelgonadagen
Gudstjänster KCBr 3.12.1823 (KL 1845143) ang. tiden för gudstjänsternas början
Lag 20.3.1942 (nr 118) om anordnande av högmässogudstjänst såsom barn- X gudstjänst Lag 14.12.1956 (nr 618) om allmänna sammankomster (ändr. 19641673, 1970: 226, 1971:615) Lag 4.3.1927 (nr 28) innefattande bestämmelser ang. högmässogudstjänsts för- X rättande å annan plats än i kyrka Lag 13.12.1968 (nr 737) om försöksverksamhet i fråga om ordningen för den X allmänna gudstjänsten
KF 12.9.1921 (nr 591) ang. predikningar över Kristi lidande m. m. KK 30.12.1953 (nr 739) ang. kollekter (ändr. 19541815, 1964:552, 1969152)
Lag 13.3.1942 (nr 117) med vissa bestämmelser om kungörande i kyrka m.m., ] 5 andra stycket och 2 5 (ändr. 1968:687, 1970:468)
KK 29.6.1970 (nr 469) om kungörande i kyrka Lag 27.6.1947 (nr 276) om kungörande i kyrka vid förfall för präst KK 23.10.1915 (nr 421) ang. länskungörelser, 4 5 (ändr. 1942z316) KM:ts resolution 17.12.1697 på prästerskapets besvär, punkt VII (KL 1845: 101) Lag 20.12.1946 (nr 804) om införande av nya rättegångsbalken, 10 5 KF 19.7.1872 (nr 55 s. 2) ang. ändring i gällande stadganden rörande gudstjänst vid häradsting Lag 18.3.1910 (nr 29) innefattande ändring i 2 kap., 13 & kyrkolagen X KBr 3.6.1752 ang. plikt för den präst som försummar att hålla tingspredikan KK 28.11.1941 (nr 895) ang. plats för hållande av tingspredikan
Dop
KF 20.9.1859 (nr 53) ang. förklaring av 3 kap. 4 5 och ändring av 11 kap. 11 å KL
KF 13.9.1864 (nr 55) ang. ändring av 3 kap. 2 5 KL etc. Lag 20.12.1946 (nr 778) om tillägg till 3 kap. KL (ändr. 1963z525) X Namnlag 11.10.1963 (nr 521) 23—26 55 KK 11.10.1963 (nr 528) med tillämpningsbestämmelser till namnlagen (namn- kungörelse) (ändr. l963z528, 1967:849, 1971:908)
Konfirmation KC 12.5.1865 ang. den kateketiska undervisningen KC 25.10.1878 ang. ifrågasatt ändring i lydelsen av 4 kap. kyrkohandboken KS 23.5.1958 (nr 399) för folkskolor, fortsättningsskolor och försöksskolor (folk- skolestadga) 86 & KBr 4.6.1971 ang. åtgärder för förbättrad konfirmationsundervisning m.m.
2 3
X
4
Skriftermål och Herrens nattvard KF 20.9.1859 (nr 53) ang. förklaring av 3 kap. 4 5 och ändring av 11 kap. 11 & KL
Lag 24.3.1916 (nr 92) innefattande ändring i gällande stadganden om nattvards- gång
Lag 4.3.1927 (nr 26) innefattande ändring i gällande stadganden om allmänt Skriftermål
KF 29.1.1861 (nr 19) ang. jämkning i gällande föreskrifter om tiden för be— gående av Herrens nattvard
KC 31.12.1904 ang. vinets utdelning i nattvarden Lag 18.3.1910 (nr 29) innefattande ändring i gällande stadganden om nattvards- gång
Lag 4.3.1927 (nr 25) innefattande ändring i gällande stadganden om nattvards- gång KK 26.9.1929 (nr 296) ang. rätt för administrerande präst till självkommunion i vissa fall
Hindersprövning och lysning Lag 13.12.1968 (nr 758) om ändring i giftermålsbalken
KK 9.5.1969 (nr 119) om försäkran av trolovad ang. frihet från vissa äkten- skapshinder
KC 11.4.1969 ang. tillämpning av kyrkohandbokens föreskrifter om lysning KK 9.5.1969 (nr 123) om äktenskapscertifikat
Vigsel Giftermålsbalken, 4 kap. 1, 2, 3 och 8 55 i senaste lydelse
KF 3.12.1915 (nr 480) om rätt till vigsel inom svenska kyrkan för medlemmar av vissa utländska evangelisk-lutherska trossamfund Lag 30.6.1948 (nr 491) om ämbetsansvar för vigselförrättare i vissa fall (ändr. 1964:201)
Lag 12.11.1915 (nr 434) om fullföljd av talan mot beslut i vissa ärenden rörande äktenskaps ingående (ändr. 19681760)
Medling Giftermålsbalken, 14 kap. i senaste lydelse
Begravning
Lag 25.10.1957 (nr 585) om jordfästning m. m. (ändr. 19631 538) 1—5 56, 6—11 55 Lag 18.10.1963 (nr 537) om gravrätt m.m. (ändr. 1971 1633) KK 18.10.1963 (nr 540) om begravningsplatser och gravar m.m. (begravnings- kungörelse) (ändr. l967:332, 619, 19691682, 19701317) KRes 10.3.1719 (KL 1845:211) på prästerskapets besvär, & 40
9.2.6 Folkbokföring
KInstr 20.11.1970 (nr 752) för riksskatteverket Folkbokföringsförordning 9.6.1967 (nr 198) (ändr. 19691312, 19701314, 466, 19711310) Folkbokföringskungörelse 9.6.1967 (nr 495) (ändr. 19691124, 313, 587, 1970140, 316, 473, 707, l97l:416)
Lag 28.5.1937 (nr 249) om inskränkning i rätten att utbekomma allmänna hand- lingar; i senaste lydelse
X
3 4 x x x x x x x x x x x X x x x x x x x 1972: 37
KF 30.9.1910 (nr 103) ang. behörighet att kyrkobokföras i icke territoriell för- samling av svenska kyrkan (ändr. 19671498) KK 9.6.1967 (nr 502) om uppgift från pastorsämbete i och för utredning angå- ende brott, m.m. (ändr. 19671576, 19711431) KK 5.9.1969 (nr 493) om folkbokföring vid internordisk flyttning (ändr. 1970: 342) KC 29.1.1869 (nr 7 s. 4) ang. de pastorala göromålens fördelning mellan kyrko- herde och annex- eller kapellförsamlings prästerskap KK 18.6.1958 (nr 388) med vissa bestämmelser rörande taxering, uppbörd och folkbokföring under krigsförhållanden
Namnlag 11.10.1963 (nr 521) (ändr. 1967:842, 1969:622, 1970:844, 1971:632, 889)
KK 11.10.1963 (nr 528) med tillämpningsbestämmelser till namnlagen (namn- kungörelse) (ändr. 19631528, 1967:849, 19712908)
9.2.7 Arkivvård
KInstr 3.12.1965 (nr 732) för riksarkivet Allmän arkivstadga 10.11.1961 (nr 590) (ändr. 1964:744, 1971:152)
Riksarkivets cirkulär 6.8.1968 (nr 473) om tillämpningen av allmänna arkiv- stadgan 10.11.1961 (nr 590) Riksarkivets cirkulär 22.6.1954 (nr 514) ang. råd och anvisningar för anordnande av arkivlokaler
KK 22.5.1903 (nr 56 s. 11) ang. plan till förteckning över domkapitlets arkiv KK 29.3.1946 (nr 108) ang. plan till förteckning över kontraktsprostarkiv KK 15.11.1946 (nr 705) ang. inventering av kyrkoarkiv och kontraktsprostarkiv (ändr. 1958:526, 1961:351) Riksarkivets cirkulär 31.3.1964 (nr 89) ang. utgallring av vissa handlingar i kontraktsprostarkiv och kyrkoarkiv KK 23.10.1915 (nr 421) ang. länskungörelser (ändr. 19281425, 19331242, 19351232, 19421316) KK 27.10.1961 (nr 514) med särskilda bestämmelser rörande dispositionen av vissa kyrkliga arkiv vid ändring i den kyrkliga indelningen eller den präster- liga organisationen
Arkivstadga för Stockholm 26.1.1962 (nr 40) (ändr. 1971:110)
9.2.8 Prästerliga tjänster
Inträde i prästämbetet m.m. KBr 19.12.1748 (KL 1845:236) ang. deras förhör, som till prästämbetet kallade bliva, så ock om hjälppräster m. m. KBr 17.6.1756 (KL 1845:248) ang. d:o KC 15.7.1845 rörande ansökningar om befrielse från teologiskt fakultetsförhör för dem som i prästeståndet ämna ingå
KF 18.4.1884 (nr 13 s. 1) ang. förändrade bestämmelser om prästexamen KS 18.4.1884 (nr 13 s. 2) ang. prästexamen (ändr. KK 1904:20 s. 6) KK 18.4.1884 (nr 13 s. 4) ang. pastoralexamens upphörande m.m. KK 13.12.1889 (nr 60) ang. befrielse i vissa fall från avläggande, för inträde i prästämbetet, av prästexamen eller annat prov KC 1.3.1810 (KL 1845:252) ang. levnadsålder för prästvigning KC 30.11.1820 (KL 1845:253) ang. d:o
KCBr 27.1.1813 (KL 1845:252) om bevis över inskrivning bland beväringsman- skapet m.m. för dem, som inom beväringsåldern till präster skola ordineras
1 2
X
3 X
X
X
X
4
KC 17.12.1965 ang. vissa bestämmelser i anledning av prästlönereglementets upp- hävande m. m.
KBr 15.11.1694 (KL 18451467) att alla präster skola ordineras i domkyrkorna
Tillsättning av biskopar Regeringsformen 6.6.1809, 5 29 Lag om biskopsval 13.12.1963 (nr 633) KM:ts stadga 30.6.1965 om biskopsval (nr 486)
Tillsättning av prästtjänster m. m. Regeringsformen 6.6.1809 56 28 och 30 Lag 17.10.1958 (nr 514) om kvinnas behörighet till prästerlig tjänst
KK 3.12.1965 (nr 729) med vissa bestämmelser om anställning som präst (ändr. 19701757, 19711417) Lag 25.10.1957 (nr 577) om prästval (ändr. 19631500, 19641782, 1970:755) KS 23.5.1958 (nr 261) om prästval (ändr. 19701756)
Lag 17.10.1958 (nr 516) med särskilda bestämmelser om tillsättning av prästerliga tjänster vid nyindelning av riket i pastorat
KK 13.1.1961 (nr 2) med föreskrifter ang. tillämpningen av lagen 1958:516
KK 2.6.1961 (nr 442) om prästerliga övergångsbefattningar som inrättas vid ny- indelning av riket i pastorat KF 4.11.1876 (nr 45) ang. ändring i gällande stadganden om den s.k. indigenats- rätten
KK 23.5.1958 (nr 336) med särskilda bestämmelser om tidsbegränsad stiftsbun- denhet för präst KK 15.5.1942 (nr 237) med vissa bestämmelser i anledning av inrättandet av Stockholms stift (ändr. 19431634)
KK 24.4.1959 (nr 141) ang. särskilt villkor för erhållande av prästerlig tjänst inom Norrbottens läns finsktalande församlingar KR 24.5.1864 (nr 32) för prästerskapet i amiralitetsförsamlingen i Karlskrona
KC 9.10.1969 ang. rätt för domkapitel att som vikarie anställa präst från annat nordiskt land
KBr 19.7.1737 (KL 18451XLVII) ang. biskops uteslutande rätt att utnämna prostar KBr 19.4.1695 (KL 18451471) om kyrkoherdes installation i rätt tid KCBr 1.6.1791 (KL 1845:536) ang. [konsistorienotariers och] domkyrkosysslo- mäns antagande på konstitutorial
Särskilda bestämmelser rörande vissa prästerliga tjänster KC 13.6.1947 ang. vissa bestämmelser rörande stifts- och kontraktsadjunkter KBr 18.3.1955 ang. vissa anslag ur kyrkofonden m. m.
KBr 4.6.1971 ang. anslag till expenser åt stifts- och kontraktsadjunkter samt kyrkoherden för samer
KC 26.8.1963 ang. antalet stifts- och kontraktsadjunkter m. m. KC 29.5.1969 ang. antalet stifts- och kontraktsadjunkter m. m.
KBr 24.4.1959 ang. en tjänst som kyrkoherde för samer m.m. (ändr. 17.12. 1965)
KBr 8.5.1959 ang. stipendier till blivande präster för utbildning i finska och lapska språken (ändr. 26.5.1961 och 27.5.1970, omtryckt 14.5.1971)
KBr 17.6.1970 ang. inrättande av stiftsadjunktstjänster för finskspråkiga personer i Sverige
KBr 5.2.1971 ang. anslag till den hos domkapitlet i Lund anställde förste stifts- adjunkten för finskspråkiga personer KBr 23.7.1971 ang. dito hos domkapitlet i Göteborg KBr 23.7.1971 ang. dito hos domkapitlet i Västerås KBr 23.7.1971 ang. dito hos domkapitlet i Strängnäs KC 16.4.1971 ang. resekostnadsersättning och traktamente åt finskspråkiga präster KBr 28.6.1963 ang. föreskrifter rörande militärpastorer (ändr. 29.5.1969) ÖB:s tillämpningsbestämmelser 23.8.1963 rörande militärpastorer (TLB nr 40/ 1963) KBr 28.5.1968 ang. bestämmelser för försvarets personalvårdsnämnd (ändr. 18.6.1971)
KBr 31.5.1957 ang. arvoden åt militärpastorer m. m. KBr 6.7.1967 ang. d:o (ändr. 29.5.1969) Lag 6.5.1964 (nr 541) om behandling i fångvårdsanstalt, 29 5 KBr 28.6.1962 ang. anslag för budgetåret 1962/63 till fångvårdsanstalterna (ändr. 12.5.1967) Regleringsbrev 27.5.1971 avseende anslag för budgetåret 1971/72 inom kriminal- vårdens verksamhetsområde
KBr 26.5.1961 ang. bestämmelser om kyrkoherdar för döva (ändr. 3.6.1965, 17.12.1965)
KBr 26.5.1961 ang. särskild utbildning av präst för kyrklig verksamhet bland döva (ändr. KBr 13.12.1963)
KM:ts beslut 12.1.1939 och 31.5.1957 om ersättning till postverket för den tjänstebrevsrätt som medgetts kyrkoherdarna för döva Regleringsbrev 31.5.1957 ang. anslag för budgetåret 1957/58 till kyrkliga ända— mål (bestämmelser om ersättning till kyrkoherde för döva för telefonsamtal i tjänsten m. m.) KBr 30.11.1797 (KL 1845:273) huru förhållas bör vid föreslående av predikanter vid KM:ts utrikesbeskickningar KBr 12.5.1967 ang. utlandstillägg till kyrkoherdarna i de svenska utlandsför- samlingarna (ändr. 15.12.1967)
KBr 25.3.1966 ang. föreskrifter om representationsbidrag till kyrkoherdarna i de svenska församlingarna i utlandet
KBr 6.5.1966 ang. föreskrifter om garagekostnadsersättning till d:o KBr 20.5.1960 ang. sammankomster med de svenska utlandskyrkoherdarna KR 24.5.1864 (nr 32) för prästerskapet i amiralitetsförsamlingen i Karlskrona KBr 26.2.1971 ang. bidrag ur kyrkofonden till avlönande av vissa hos svenska kyrkans centralråd anställda sekreterare KBr 17.6.1970 ang. avlöningsbidrag till sjömanspräster KBr av nedannämnda datum ang. bidrag ur kyrkofonden till avlönande av föreståndarna för: 22.8.1968 — diakonissanstalten Samariterhemmet i Uppsala 8.ll.1968 —— Ersta diakonissanstalt
2.4.1971 — Stockholms stadsmission
30.6.1971 — stiftelsen Bräcke diakonigård och Svenska kyrkans lekmannaskola i Sigtuna
23.7.1971 —— Värsta diakonissanstalt i Härnösand 12.11.1971 — Svenska diakonsällskapet
KBr 4.6.1971 ang. förstärkning av den prästerliga arbetskraften i pastorat med fritidsbebyggelse och turism
3 X
XXXXX
)(
)(
XXXX
XX
KBr 4.6.1971 ang. bidrag till kyrklig verksamhet i Schweiz och Italien KBr 4.6.1971 om åtgärder för förbättrad konfirrnandundervisning
Inrättande av tjänst, avlöningsförmåner m.m. KInstr 3.12.1965 (nr 702) för kammarkollegiet, 3 5 (ändr. l97l:444, 766, 924) Lag 3.6.1965 (nr 275) om tjänstemän hos kommuner m.fl. (kommunaltjänste- mannalag) (ändr. 1968:266, 1970:394, 716) KS 3.12.1965 (nr 602) om vissa tjänstemän hos kommuner m.fl. (ändr. 1966: 84, 460, 747, 1967z478, 19681218, 19691189, l970:355, 1971:302, 1194)
KK 3.12.1965 (nr 915) om inrättande av vissa statligt reglerade tjänster m. m.,
1 5 b) och c) samt 13 och 14 55 (ändr. 1966:461, 1967:479, 1970:408, 1971: 939)
KK 22.7.1966 (462) om inrättande av vissa tjänster i befordringsgång, m.m. (ändr. 1966:745, 1967:480, 1969:455)
KK 1.10.1971 (nr 760) om utövande av arbetsgivarens befogenhet i vissa fall enligt allmänt avlöningsavtal för statliga och vissa andra tjänstemän På präster och kyrkomusiker tillämpas i huvudsak följande avtal: AST 9.7.1971 (ändr. 16.12.1971) jämte anvisningar och specialbestämmelser, del XIV, kyrkoväsendet;
TFK 28.6.1971; ALS 1971—73, 28.6.197], (ändr. 8.11.197l) med bilagor
KK 3.12.1965 (nr 886) om upphävande av vissa författningar och beslut i anslutning till genomförandet av förhandlingsrättsreformen för offentliga tjänstemän, m.m. (ändr. 1970:356, 1971:942)
KC 17.12.1965 ang. vissa bestämmelser i anledning av prästlönereglementets upphävande m.m.
KBr 26.5.1961 ang. biskoparnas representationsbidrag Regleringsbrev 29.5.1969, C3 (ang. vissa ersättningar till domkyrkosysslomän)
KCBr 5.5.1762 (KL 1845z439) om prästmans anmälan i konsistorium m.m., då för honom är nödigt att göra resa utom stiftet
Prästresekungörelse 1.11.1963 (nr 617) (ändr. 1965:893, 1967:368, 1971:528) Allmänt resereglemente 21.11.1952 (nr 735) (ändr. 19562171, 1959:341, 1961:241, 1963:329, 1965:181, 1966:445, 1968:105, l969z417, 449, 1970:872) KK 21.11.1952 (nr 736) med tilläggsbestämmelser till allmänna resereglementet (ändr. 1954:376, 1955:294, 1956zl72, l957:349, 1959:342, 1960:476, 1961:242, 1962z437, 1963:330, 1965:182, 1966:446, 748, l968:106, l969:419, 450, 1970: 873) KK 11.5.1956 (nr 174) om ändrad beteckning ä vissa reseklasser Avtal 29.5.1969 om resekostnadsersättning vid tjänsteresa med egen bil mm. (bilersättningsavtal) (ändr. 24.6.1970, 24.6.1971)
KC 30.1.1970 ang. resekostnadsersättning och traktamente åt präst som deltar i prästmöte Lag 17.5.1963 (nr 114) om semester (ändr. 1964:100, 1965:284, 1966:422) KC 27.6.1969 ang. ersättning till vissa vikarier på prästerliga tjänster och till icke prästvigda tjänstebiträden åt präster (ändr. 30.6. och 10.12.1971) KBr 4.6.1971 ang. bidrag för anlitande av predikobiträden KK 30.11.1951 (nr 782) med övergångsbestämmelser i anledning av upphävandet av vissa författningar angående prästerskapets löne- och pensionsförhållanden KC 12.6.1942 ang. anslag för budgetåret 1942/43 till kleresistaten Beträffande pension gäller numera för präster allmänna statliga tjänstepensions- bestämmelser. Se härom FSP 1971/72. KBr 27.5.1970 ang. rätt för präst att i pensionshänseende tillgodoräkna tjänst- göring hos internationellt organ
XXI.»
KCBr 16.2.1778 (KL 1845:455) ang. rätt för vissa präster att begagna präst- kappor av siden KCBr 14.2.1805 (KL 1845:456) om ämbetskors, utmärkande värdigheten för ärkebiskopen och biskoparna KK 10.4.1959 (nr 146) ang. uppskov med tjänstgöring jämlikt 28 & värnplikts- lagen m.m. (uppskovskungörelse) (ändr. 19642384, 1966:428, 1967:287, 1969: 382, bil. ändr. senast 1971:910)
9.2.9 Kyrkomusiker
Lag 27.6.1947 (nr 275) om kyrkomusiker (ändr. 1949:435, 1951:572, l960:632, 1965:579, 1970:941), 1 5, 2—3 55
KC 20.9.1951. ang. bl.a. kyrkomusikerlagens tillämpning å Karlskrona amira- litetsförsamling KK 10.6.1949 (nr 436) ang. tillstånd till återbesättande i vissa fall av klockar-, organist- och kyrkosångarbefattningar KK 22.11.1940 (nr 961) om examina som avläggas under inseende av musika- liska akademiens styrelse (ändr. 1959z370, 1971:195) KM:ts kyrkomusikerstadga 2.6.1950 (nr 375) (ändr. 1951z45, 119, 19582369, 510, 1959z308, 1960:506, 1961:429, 1962:546, 1965:730, 1967:189, 1971:354, 1179) KK 16.3.1951 (nr 119) om utsträckning av viss i övergångsbestämmelserna till kyrkomusrkerstadgan l950:375 föreskriven anmälningstid KC 5.12.1952 (nr 804) ang. normalinstruktion för kyrkomusikertjänst KK 30.5.1958 (nr 372) med övergångsbestämmelser i anledning av vissa ändrade grunder för kyrkomusikerorganisationen (ändr. 19651731) KC 6.9.1967 ang. rätt att i vissa fall ur skolkantorstjänst avskilja däri ingående lärartjänst
KBr 8.5.1959 med bestämmelser för kurser för utbildande av kyrkomusiker m.m. (ändr. 22.4.1960, 30.11.1962, 28.6.1963, 3.6.1966, 9.6.1967) KK 27.5.1971 (nr 337) om läroanstalter och utbildningslinjer vid vilka studie- hjälp utgår KK 27.5.1971 (nr 338) om läroanstalter och utbildningslinjer vid vilka studie- medel utgår KC 26.3.1971 ang. rätt för kyrkomusiker att deltaga i rikskyrkosångshögtider och kyrkosångsdagar Avlöningsreglemente 9.6.1950 (nr 385) för kyrkomusiker, 15 & (reg1:t i övr. upphävt 1965:886) KK 3.11.1950 (nr 560) med tilläggsbestämmelser till avlöningsreglementet för
kyrkomusiker, 7 & (ändr. 1966:449, 1968:108, l969z452, 1970:876; upphävd i övr. 1965:886)
KC 17.12.1965 ang. vissa bestämmelser i anledning av upphävandet av avlönings- reglementet för kyrkomusiker m. m. KC 30.6.1954 ang. lönegradsplaceringen för vissa organisttjänster KC 4.9.1959 ang. lönegradsplacering för vissa organisttjänster (s.k. Skåne- dispenser) KK 10.5.1957 (nr 152) med vissa bestämmelser i fråga om ändring av löne-
gradsbeteckningar o. lönegradsnummer m.m. (för bl.a. vissa kyrkomusiker- tjänster) KK 25.11.1960 (nr 633) om beräkning av pastorats präst- och kyrkomusiker- lönekostnad (ändr. 1963:632)
9.2.10 Kyrkor, begravningsplatser m.m.
K yrkabyggnader och deras inventarier Lag 13.12.1968 (nr 738) med vissa bestämmelser om godkännande av kyrko- byggnad
] 2 3 X
X
Lag 5.6.1909 (nr 55 s. 2) ang. byggnad och underhåll av kyrka med vad därtill hörer så ock av särskild sockenstuva (ändr. 1951 :694)
KK 16.1.1863 (nr 4) ang. gottgörelse av den kostnad, innehavare av boställe eller annan staten tillhörig jord få vidkännas för nybyggnad av kyrka, präst- gård eller andra allmänna hus m. m.
KK 26.11.1920 (nr 744) med föreskrifter rörande det offentliga byggnadsväsendet (ändr. 19211651, 1934146, l935z53l, l957:64l, l960:689, 19671331. 19681739) KCBr 21.2.1781 (KL 1845z558) ang. insättning av årtal och konungens regerings- tid å nybyggda eller utvidgade kyrkor
KK 20.3.1786 (KL 18451558) ang. vad hädanefter i anseende till inskriptioner och överskrifter å monument och minnesmärken kommer att iakttagas KK 11.7.1862 (nr 42) om upphävande av KK 19.6.1830 (nr 45) ang. villkoren
för kyrkors sammanbyggnad och behandlingssättet av därom uppkomna frågor
Lag 11.10.1963 (nr 501) om upplåtande av kyrkorum i vissa fall KK 11.12.1942 (nr 929) ang. vården av vissa kyrkliga inventarier (ändr. 1967: 338)
Begravningsplatser Lag 18.10.1963 (nr 537) om gravrätt m.m. (ändr. 1971:633)
KK 18.10.1963 (nr 540) om begravningsplatser och gravar m.m. (begravnings— kungörelse) (ändr. l967z332, 619, 19691682, 19702317) KRes 10.3..171-9 (KL 1845z497 på prästerskapets besvär (ang. fri gravplats m. m. för präst)
9.2.11 Kyrkans jord
Löneboställen m. m.
Lag 17.12.1970 (nr 939) om förvaltning av kyrklig jord KK 29.10.1971 (nr 860) om förvaltning av kyrklig jord KInstr 3.12.1965 (nr 702) för kammarkollegiet, 6 & (ändr. 1971:924) Klnstr 29.10.1971 (nr 862) för stiftsnämnderna
KK 15.5.1942 (nr 237) med vissa bestämmelser i anledning av inrättandet av Stockholms stift (ändr. 19431634) KC 29.10.1971 med bemyndigande för stiftsnämnderna att inrätta vissa tjänster för förvaltning av skogen på löneboställen KInstr 29.10.1971 (nr 863) för boställsnämnderna
KBr 24.9.1971 ang. indelning av stiften i verksamhetsområden för boställs— nämnderna
KBr 26.11.1971 ang. arvoden till ordförande och övriga ledamöter i boställs- nämnderna i stiften m. m.
KC 26.11.1971 ang. resekostnadsersättning och traktamente åt boställsnämn- dernas ordförande inom stiften
KC 26.11.1971 ang. resekostnadsersättning och traktamente åt ledamöterna i boställsnämnderna inom stiften
KK 22.9.1899 (nr 68 s. 7) ang. kostnadsersättning till landsstats- och ecklesia- stika tjänstemän för en del resor inom tjänstgöringsdistrikten Jordförvärvslag 14.5.1965 (nr 290) 1 G 3. (ändr. l97lz558) Skogsvårdslag 21.5.1948 (nr 237) (ändr. 1952zl68, 1960:266, 1970:454, 942) KK 18.6.1937 (nr 540) ang. försäljning av vissa kyrkolägenheter i Skåne, Hal- land och Blekinge Lag 6.5.1938 (nr 159) om avlösning av avgälder från de till skatte försålda s.k. halländska kyrkohemmanen (ändr. 1968:283)
XXXX
X
)(
KC 19.12.1963 ang. ersättning för värdering vid försäljning av kyrklig jord m.m. KBr 29.10.1971 ang. bestämmelser för förvaltningen av Lunds domkyrka och domkyrkans egendom KF 16.10.1723 (KL 1845z564) ang. den uppbörd som prästerskapet i Skåne hava av sina åhörare att undfå, samt de dem eljest tillständiga rättigheter och för- måner 5 13
KBr 8.2.1867 ang. landgille och städja för vissa kyrkolägenheter i Skåne, Hal- land och Blekinge (ändr. genom KK 1932z430) KF 18.6.1937 (nr 591) ang. upphörande av det från viss jord i Skåne, Halland och Blekinge utgående landgille
Tjänstebostäder
KC 17.12.1965 ang. vissa bestämmelser i anledning av prästlönereglementets upp- hörande m. rn.
10 st. KBr 9.4.1937 om vad som skall utgöra biskopsgård m.m.
KBr 7.5.1937 ang. anordnande av biskopsgård i Skara (tilläggsbrev 31.8.1939 ang. ytterligare anslag till biskopsgård i Skara) KBr 25.3.1955 ang. anskaffande av tjänstebostad åt biskopen i Stockholms stift m. m.
KC 30.4.1937 (nr 219) ang. biskopsgårds förvaltning m.m. (ändr. 1951:577, 1960:705, 25.10.1968, 10.12.1971) KC 15.3.1940 ang. förklaring av gällande bestämmelser rörande biskopsgårds förvaltning m. m.
KBr 25.10.1968 ang. bidrag till skötseln av de till biskopsgårdarna i Västerås och Lund hörande planterade områdena Lag 5.6.1909 (nr 55 s. 3) ang. skyldighet att deltaga i kostnaden för byggnad och underhåll av prästgård (ändr. 1951z695) Lag 21.11.1925 (nr 456) ang. anlitande av kyrkofonden för uppförande av präst- gårdar inom vissa delar av Härnösands och Luleå stift (ändr. 1951:576)
KK 29.10.1971 (nr 861) om kyrkliga kostnader, 39 5 KK 26.5.1961 (nr 333) ang. tjänstebostadshyra m.m. (ändr. 1965:897, l970:220) KC 10.12.1971 ang. fastställande av hyra för tjänstebostad åt präst KK 26.5.1961 (nr 334) ang. bränslekostnadsgottgörelse till innehavare av vissa tjänstebostäder (ändr. 1965:898, l967:90) KK 6.12.1968 (nr 649) om vissa tjänstebostäder m.m. inom offentlig verksamhet KC 3.12.1965 (nr 900) till statsmyndighetema om viss samrådsskyldighet med statens personalbostadsdelegation m. m.
9.2.12 Kyrkofonden m. m.
Lag 17.12.1970 (nr 940) om kyrkliga kostnader KK 29.10.1971 (nr 861) om kyrkliga kostnader
KK 7.9.1971 (nr 743) om den allmänna kyrkoavgiften m.m. vid 1971 års avräkningar med kyrkofonden (jfr tidigare motsvarande årliga kungörelser) KC 16.6.1961 ang. fastställande och utbetalning av vissa kostnader ur kyrko- fonden '
Lag 9.12.1938 (nr 732) ang. särskilda grunder för klockar- och organistlöns be- stämmande samt om dispositionen av till klockar- och organisttjänst hörande avlöningstillgångar (upphävd 1947 :275 utom betr. kyrkomusiker på äldre stat) KK 5.5.1939 (nr 173) med föreskrifter rörande tillämpningen av lag 9.12.1938 (nr 732) (ändr. 19451429)
KK92.6.1950 (nr 413) ang. lönetillgångar vid kyrkomusikertjänst (ändr. 19522803, 1 71:864)
1 2 3 X
X
XXXX
XX
KK 30.6.1960 (nr 501) om bidrag ur kyrkofonden till avlöningskostnader för )( kyrkomusiker på äldre stat (ändr. 19711865)
KBr 16.6.1966 ang. bidrag till de svenska utlandsförsamlingarna )( KBr 4.6.1971 ang. ersättning för pastoratens avgifter år 1970 till församlings- X prästernas försäkring för allmän tilläggspension m. m.
KC 29.10.1886 (nr 75) ang. användande av kyrkokassas medel )( KC 21.11.1902 (nr 111 bih.) ang. åtgärder för betryggande av kyrkokassornas )(
bestånd i Skåne, Halland, Blekinge och Bohuslän KK 30.6.1947 (nr 426) ang. indragning av vissa till kyrkor utgående indelnings- x ersättningar m. m.
KBr 22.4.1960 ang. ersättning till förutvarande domkyrkan i Mariestad x KK 27.6.1957 (nr 515) med föreskrifter ang. fullgörande av staten, landstings- )( kommun, kommun och annan dylik menighet åliggande deklarationsskyldighet m. In.
KK 6.6.1962 (nr 330) om skyldighet för kommun att avlämna finansstatistiska )( uppgifter
KK 13.8.1965 (nr 496) om statistiska uppgifter ang. utdebitering av allmän kom- x munalskatt
KF 3.6.1965 (nr 268) om skatteutjämningsbidrag (ändr. 19701341) )(
Bilaga 10 Nuvarande beskattningsregler för Svenska kyrkan
och andra trossamfund m.fl.1
Av kammarrättsråd Stig Wernlund
10.1 Den allmänna inkomst— och förmögen- hetsbeskattningen
10.1.1 Kommunal inkomstskatt
Enligt 53 ä 1 mom. kommunalskattelagen är vissa rättssubjekt inte skattskyldiga för all inkomst utan endast för inkomst av särskilt angivna förvärvskällor.
Kommuner och andra menigheter erlägger kommunal inkomstskatt endast för inkomst av fastighet och av rörelse (53 5 1 mom. c). Detta stadgande är tillämpligt på försam— lingarna inom Svenska kyrkan, vilka således är frikallade från skattskyldighet för in- komst av kapital.
Samma regler om skattskyldighet gäller för kyrkor, andra trossamfund än Svenska kyrkan därest de utövar kyrklig verksamhet, sjukvårdsinrättningar vilkas verksamhet ej bedrives i vinstsyfte, barmhärtighetsinrätt- ningar samt stiftelser som har till huvudsak- ligt ändamål att främja vissa i lagen särskilt angivna allmännyttiga ändamål, såsom att — utan begränsning till viss familj, vissa familjer eller bestämda personer — främja vård och uppfostran av barn eller lämna un- derstöd för beredande av undervisning och utbildning eller utöva hjälpverksamhet bland behövande eller främja vetenskaplig forsk- ning. Detsamma gäller i fråga om sådana föreningar som — utan att i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas ekonomiska in- tressen — huvudsakligen verkar för ändamål
av samma art som de nämnda Stiftelserna (53 5 1 mom. e).
Med kyrka avses enligt punkt 7 av an— visningarna till 53 & kommunalskattelagen en till Svenska kyrkan hörande lokalkyrka, domkyrka c. d. i dess egenskap av ägare till viss för Svenska kyrkans verksamhet avsedd egendom. För att av trossamfund utövad verksamhet skall anses som kyrklig förut- sättes enligt nämnda anvisningar att samfun- det disponerar kyrkolokal samt att offentlig gudstjänst där regelbundet förrättas av sam- fundet eller dess församlingar. Frågan om skattskyldigheten för en till visst trossam- fund ansluten församling skall enligt an- visningarna till kommunalskattelagen bedö- mas efter motsvarande grunder som för samfundet. Vid dessa bestämmelsers till- komst uttalades, att såsom kyrkolokal bor- de kunna betraktas även en profan lokal, om denna regelbundet disponeras av ett trossamfund (särsk. utskottets utl. 1951: 2).
Innebörden av nämnda bestämmelser är något oklar såvitt angår Svenska kyrkan. Kommunalskattelagen och anvisningarna till denna erhöll i nu aktuella delar sin gällande lydelse i samband med religionsfrihetslagens tillkomst år 1951. Begreppet "kyrkor” före-
1 Redogörelsen utgör en överarbetning och ak- tualisering av kyrka-statutredningens motsva— rande framställning i SOU 1967:46 s 315 ff. Framställningen har förts fram till den 1 ja- nuari 1972. Under 1972 har väckts motioner i flera av de ämnen som behandlas i redogö- relsen.
kom även dessförinnan i lagrummet och betecknade då dels sådana särskilda rätts- subjekt som lokalkyrkor och domkyrkor, dels sådana trossamfund som kunde beteck- nas såsom kyrkosamfund, vartill ansågs böra räknas de sammanslutningar, som blivit erkända av staten jämlikt 1873 års förord— ning angående främmande trosbekännare, samt de mosaiska församlingarna men inte t. ex. Svenska missionsförbundet och Evan- geliska F osterlands-Stiftelsen.
Genom 1951 års lagstiftning erhöll be- greppet kyrkor en mera begränsad innebörd. Av den då införda definitionen i anvisning- arna till kommunalskattelagen framgår, att med kyrkor endast avses sådana särskilda rättssubjekt som lokalkyrkor och domkyr- kor, vilka anses vara ägare av egendom som användes i Svenska kyrkans verksamhet. Därest Svenska kyrkan skulle vara att anse som särskilt rättssubjekt, är den således inte att hänföra till begreppet "kyrkor" i kom- munalskattelagen. I den proposition, som låg till grund för 1951 års skattelagstiftning, uttalades att det inte syntes vara erforder- ligt att i här ifrågavarande sammanhang taga någon bestämd ståndpunkt till frågan om Svenska kyrkans rättsliga natur; gällan- de bestämmelser om skattefrihet för staten hade nämligen inte ansetts tillämpliga på Svenska kyrkan och dissenterlagskommittén hade ej heller i det betänkande, som låg till grund för den nya lagstiftningen, föresla- git att så skulle bli fallet (prop. 1951: 175 s. 45).
Förarbetena till gällande lagstiftning ger inte någon säker ledning för bedömningen av frågan hur Svenska kyrkan och andra till Svenska kyrkan knutna organisationer och institutioner än församlingar, lokalkyrkor och domkyrkor skall beskattas. I en allmänt använd kommentar till kommunalskattela— gen uttalas beträffande kyrkofonden, att denna är att bedöma efter samma regler som gäller för staten enligt 53 5 1 mom. b) kommunalskattelagen, enär kyrkofonden utgör en av statskontoret förvaltad fond, avsedd för kyrkligt ändamål, och fonden in-
rättats av staten. I samma kommentar ut-
talas, att t.ex. Svenska kyrkans diakoni— styrelse torde vara att hänföra under sam— ma stadgande; härvid hänvisas till att dia— konistyrelsen är ett organ inrättat av stats- makterna. När det gäller arvsbeskattningen har, såsom anges i det följande, högsta domstolen funnit att Svenska kyrkans cen- tralråd, missionsstyrelse och sjömansvårds— styrelse äger åtnjuta den skattebefrielse som tillkommer staten. Frågan huruvida dessa organ även vid tillämpningen av kommu- nalskattelagen är underkastade de bestäm— melser som gäller för staten får här lämnas öppen. Av förarbetena till 1951 års änd- ringar i kommunalskattelagen synes i varje fall framgå, att man inte avsett att Svenska kyrkan skulle i beskattningshänseende kom- ma i en sämre ställning än andra trossam— fund.
Samarbetsorgan inom ett och samma tros- samfund har samma rätt till skattebefrielse som samfundet självt. Däremot har sam- arbetsorgan som verkar ekumeniskt mellan olika samfund i en del fall inte jämställts med trossamfund i beskattningshänseende.
Åtskilliga rättssubjekt bedriver verksam- het av religiös art utan att därför vara tros- samfund i kommunalskattelagens mening och utan att vara så fast knutna till något trossamfund, att de för samfunden gällan- de beskattningsreglerna blir tillämpliga. Så— dana rättssubjekt blir skattskyldiga för all inkomst, såvida inte andra skattelindrings— regler i 53 & kommunalskattelagen kan till- lämpas. Av intresse är här bl.a. de förut nämnda reglerna om skattskyldigheten för stiftelser och föreningar, vilka fullföljer vissa särskilt angivna allmännyttiga ända- mål. Som exempel kan nämnas att Luther- stiftelsen beskattats för inkomst av rörelse och av kapital samt för förmögenhet, enär stiftelsen vid sidan av rörelsen icke huvud- sakligen bedrivit verksamhet av den art som avses i 53 5 1 mom. c) (Regeringsrättens utslag 22.2.1968). Vidare är att märka, att en stiftelse med samma ändamål som ett trossamfund kan bli beskattad på sam- ma sätt som samfundet, även om stiftelsen intar en sådan ställning att den blir själv-
ständigt taxerad. Under förarbetena till 1951 års lagstiftning uttalades, att om till ett rättssubjekt, som självt vore berättigat att komma i åtnjutande av skattefrihet, donerats en fond, vilken tillgodosåge samma ända- mål som detta rättssubjekt eller till vilken fonds avkastning rättssubjektet hade fri dis- positionsrätt, skattefrihet medgåves för fon- den; i andra fall borde skattefrihet för fon- den ej ifrågakomma (prop. 1951: 175 s. 30, 47). Samma principer tillämpas i fråga om kommunala donationsfonder, dvs. kapital som enligt bestämmelse i gåvobrev eller tes- tamente överlämnats t.ex. till församling inom Svenska kyrkan. Rättsläget torde där— för i korthet kunna anges sålunda, att de för församling (och annan kommun) gäl- lande reglerna om skattskyldighet tilläm- pas i fråga om fond som skall tillgodose ändamål vilket faller inom församlings kompetens enligt lagen om församlingssty- relse, medan skattskyldighet föreligger för kapitalinkomst av annan fond, om fonden inte huvudsakligen tillgodoser sådant all- männyttigt ändamål som anges i 53 5 1 mom. kommunalskattelagen.
I detta sammanhang kan nämnas att frå- gan om ideella föreningars inkomstbeskatt- ning år 1970 behandlats av riksdagen. Re- dan vid 1965 års riksdag hade i motioner yrkats att bl.a. handikapporganisationer skulle jämställas med idrottsföreningar och därmed få avdrag för alla omkostnader. Be- villningsutskottet (BeU 1965: 23) ville inte bestrida att en sådan omprövning av gräns- dragningen var motiverad inte minst från rättvisesynpunkt. Utskottet ansåg emellertid att frågan var av större principiell betydel- se och anförde att det för alla i ideella för-
eningar, som främjade allmännyttiga ända— mål av skilda slag, måste framstå som egen- domligt att särskilt för idrottsorganisatio- nerna tillskapats en möjlighet att vid be- räkning av viss inkomst av rörelse eller till- fällig förvärvsverksamhet göra avdrag ock- så för sådana kostnader som främjade or- ganisationernas ideella syften. Utskottet an- såg det önskvärt att de ideella föreningar- na såvitt möjligt blev föremål för enhetlig
skatterättslig behandling och förordade där— för att en utredning skulle tillsättas för att se över bestämmelserna angående de ideella föreningarnas beskattning över huvud taget. Riksdagen begärde en sådan utredning.
I motioner till 1970 års riksdag (I: 771 och 11:567) förnyades kravet på utredning varvid bl. a. anfördes att avkastningen på in- samlade medel ofta blir mycket hårt beskat- tad och att taxeringspraxis växlar. Bevill- ningsutskottet (BeU 1970: 28) upprepade sitt utredningskrav som bifölls av riksdagen. Med stöd av bemyndigande den 12 no- vember 1971 har finansministern den 26 samma månad tillkallat en sakkunnig för att överse reglerna för beskattning av ideella föreningar. Syftet med utredningen är att åstadkomma enhetliga och förenklade reg- ler. Enligt direktiven skall utredningen i första hand avse endast de olika slag av föreningar och personsammanslutningar som verkar för rent ideella och allmännyttiga ända-mål.
Den skattskyldighet för inkomst av fas- tighet, som enligt vad nu sagts åvilar bl. a. trossamfund, inskränkes av att vissa slags fastigheter är undantagna från skatteplikt enligt 5 & kommunalskattelagen. Detta gäl— ler bl.a. statens samt kommuns eller annan menighets byggnader för allmän styrelse el— ler förvaltning ävensom för kultur- eller rättsvård, ordning eller säkerhet, barnavård, sundhetsvård, religionsvård eller undervis- ning (5 5 1 mom. d). Från skatteplikt har också undantagits byggnader tillhöriga kyr- kor och trossamfund som avses i 53 ä 1 mom. e) kommunalskattelagen, sjukvårdsin- rättningar vilkas verksamhet ej bedrives i vinstsyfte, barmhärtighetsinrättningar samt sådana stiftelser och föreningar som avses i nyssnämnda lagrum, därest byggnaderna är avsedda för nämnda institutioners verksam- het såsom sådana, ävensom dylika institu— tioner tillhöriga allmänna platser (5 5 1 mom. e). Vidare har från skatteplikt undan- tagits bl.a. sådana sammanslutningar eller enskilda tillhöriga kyrkobyggnader och bö- nehus, vari offentlig gudstjänst förrättas, samt soldathem (5 5 1 mom. h). Undantag—
na från skatteplikt är också begravningsplat- ser samt prästgård som avses i ecklesiastik boställsordning. Bostäder för biskopar, kloc- kare och organister torde däremot vara skattepliktiga.
Då byggnad är undantagen från skatte- plikt, gäller detsamma i fråga om tomtom- råde som hör till byggnaden (5 5 3 mom.).
Om fastighet även användes för indu- striellt eller därmed jämförligt ändamål eller mot vederlag upplåtes åt annan till begag- nande, föreligger skatteplikt för däremot svarande del av fastighetens värde (1 mom. 2 st.). För att skattefrihet helt eller delvis skall åtnjutas kräves att byggnaden i vä- sentlig utsträckning nyttjas för ändamål som föranleder skattefrihet (punkt 5 av anvis- ningarna till 5 5). Nyssnämnda föreskrift om skatteplikt för del av fastighetens vär- de avser närmast det fall att fastigheten del- vis utarrenderas eller uthyres. Dylika upplå- telser föranleder emellertid skatteplikt en- dast om de äger rum mera regelmässigt. Om ett missionshus eller ett församlingshus till- fälligtvis uthyres till biografföreställning, samkväm e. d., är detta ej tillräcklig anled- ning att anse skatteplikt föreligga. Inte hel- ler föreligger skatteplikt om uthyrning sker på sådana villkor, att erhållet vederlag i stort sett innefattar endast ersättning för de med begagnandet av lokalen förenade kost- naderna för uppvärmning, belysning m.m. men inte inbegriper någon ersättning för själva begagnandet av lokalen.
Den kommunala inkomstskatten beräknas på grundval av dels inkomst, dels garantibe- lopp för fastighet (2 5). Garantibeloppet be- räknas till två procent av taxeringsvärdet (47 5). I den mån fastighet är undantagen från skatteplikt fastställes inte något garan- tibelopp, och ägare av fastighet som är un- dantagen från skatteplikt är frikallad från skattskyldighet för inkomst av fastigheten genom dennas begagnande för de ändamål som föranleder undantaget från skatteplikt (54 g 1 st. d).
Avdrag för bidrag till trossamfund eller eljest till verksamhet av religiös art medges
i princip inte vid beskattningen. Detsamma gäller i fråga om bidrag till andra allmän- nyttiga ändamål.
Vid beräkningen av inkomsten från sär- skild förvärvskälla får avräknas endast om- kostnader för intäkternas förvärvande och bibehållande (20 & kommunalskattelagen). Avdrag för periodiskt understöd medges un— der bl.a. den förutsättningen att understö- det utg'år direkt till fysisk person. Avdrag såsom för periodiskt understöd har sålunda vägrats skattskyldig som lämnat frikyrkoför- samling årligt bidrag med tiondelen av sin inkomst (RÅ 1938: 43). Däremot har riks- skattenämnden ansett avdrag kunna ske för periodiskt understöd till missionärer — per- sonliga vänner till givaren — ehuru under- stödet, av valutatekniska skäl, utbetalats till frikyrkoförsamling för vidare befordran till missionärer i utlandet (riksskattenämndens meddelanden 1954: 2: 6 och regeringsrättens utslag 9.12.1954). Senare har emellertid nämnden uttalat, att för att sådana bidrag skall bli avdragsgilla i allmänhet kräves, att något slag av personligt förhållande före— ligger mellan givaren och mottagaren. Sär- skilt om till den anställde eljest utgående lö- neförmåner från organisationen reducerades med hänsyn till dylika bidrag, borde enligt nämnden i realiteten organisationen och inte den enskilde funktionären anses som mottagare av bidraget, och avdrag kunde följaktligen inte medges. Nämnden framhöll, att bidrag regelmässigt inte kunde anses så- som för utgivarna avdragsgilla periodiska understöd för den händelse avlönandet av en frikyrkoförsamlings pastorer ordnades på så sätt, att var och en av pastorerna årligen erhöll bidrag från ett antal församlingsmed- lemmar. Regeringsrätten har ansett att av- dragsrätt inte föreligger för belopp, som lämnats till frikyrklig församling för att ut- betalas till vissa namngivna missionärer, när beloppet utgivits såsom ersättning för utfört arbete (utslag 30.5. 1963). Ej heller har av- drag medgivits för belopp som utgivits till predikant i frikyrklig församling såsom bi- drag till hans avlöning (RÅ 1963: 25). Frågan om rätt till avdrag vid inkomst-
taxeringen för gåvor till religiösa och andra allmännyttiga ändamål har gång efter annan uppmärksammats i den allmänna debatten. Avdrag för enstaka gåvor har i princip aldrig medgivits. År 1910 medgavs genom uttrycklig lagbestämmelse rätt till avdrag vid den statliga inkomsttaxeringen för perio- diskt återkommande gåvor, och senare inför- des sådan avdragsrätt även vid kommunal- beskattningen. I en proposition år 1927 (nr 102 s. 350) uttalade departementschefen, att man vid bestämmandet av givarens skatte- förmåga inte kunde fullständigt bortse från det faktiska förhållandet att han, låt vara frivilligt, förfogade över en del av sina in— täkter på sådant sätt att de inte längre stod till hans fria disposition. Avdragsrätten var emellertid förenad med många förbehåll, och i ett uppmärksammat prejudikat år 1941 vägrade regeringsrätten avdrag för perio- diska bidrag som utgått till allmännyttigt ändamål och uppburits av juridisk person (RÅ 1941: 5). Såsom ovan nämnts vägras numera i princip avdrag när utbetalning skett till juridisk person.
I vissa fall har genom särskild lagstift- ning avdrag medgivits för gåvor till all- männyttiga ändamål och då även för en- staka gåvor. Genom beslut vid 1938—1942 års riksdagar medgavs rätt till avdrag för gåvor till luftvärnet och Sjövärnskåren. Av- dragsrätten tillämpades senast vid 1943 års taxering. 1943 års riksdag bemyndigade Kungl. Maj:t att medge att skattskyldig vid taxering till statlig inkomstskatt åren 1944 och 1945 fick avdrag för penninggåvor, ej understigande 1000 kronor, till internatio- nellt hjälparbete för lindrande av nöd bland civilbefolkningen i krigshärjade länder. — När sådana medgivanden lämnats har beto- nats, att medgivandena föranletts av särskil- da förhållanden och vore till tiden begrän- sade.
I riksdagen har vid olika tillfällen väckts motioner med yrkande om rätt till avdrag vid inkomstbeskattningen för gåvor till religiösa och eljest allmännyttiga ändamål. Vid 1970 års riksdag förekom flera motio- ner i ämnet, och även vid 1971 års riksdag
har frågan aktualiserats genom krav på ut— redning om sådan avdragsrätt (motion 322). Bl.a. har åberopats att humanitära, kultu- rella, religiösa och vetenskapliga organisa- tioners situation under senare år försämrats genom att det höga skattetrycket försämrat enskilda bidragsgivares möjligheter att läm— na understöd. Vidare har gjorts gällande att det från statlig synpunkt måste framstå som en väsentlig förmån att enskilda orga- nisationer på det sociala och religiösa fäl- tet åtar sig angelägna samhällsfunktioner. Man har också hänvisat till att avdragsrätt införts i åtskilliga andra länder.
De motioner som väckts i ämnet har av- slagits. Härvid har i första hand åberopats, att införandet av avdragsrätt skulle innebära en avvikelse från grundläggande principer i skattelagstiftningen och att främjande av allmännyttiga ändamål inte borde ske i form av lättnader vid beskattningen utan, i före- kommande fall, genom anslag från statens sida (BeU 1970: 13, SkU 1971: 45). Vidare har anförts, att avdragsrätt skulle medföra att gåvor från personer med stora inkomster skulle komma att i huvudsak bekostas av staten till följd av den höga marginalskat- ten, att det skulle vara svårt att avgränsa de ändamål, vilkas främjande genom bidrag skulle ge avdragsrätt, samt att införande av avdragsrätt skulle kunna omintetgöra pla- nerna på att införa en definitiv källskatt.
Under budgetåren 1953/54 och 1954/55 gavs statsanslag till främjande av cancer- forskningen med samma belopp som genom frivilliga bidrag tillfördes ändamålet. Bevill- ningsutskottet har uttalat, att denna utväg — det s.k. krona för krona—systemet — vore att föredraga framför en avdragsrätt vid be- skattningen (BeU 1960: 33).
I motioner vid 1961 års riksdag föreslogs ett motsvarande system för stödjande av re- ligiösa m.fl. ändamål. Därvid åberopades, att i samma års statsverksproposition före- slagits, att medel skulle på samma sätt ställas till förfogande för aktionen ”Sverige hjälper". Motionerna avslogs.
10 BESKA'ITNINGSREGLER FÖR TROSSAMFUND 10.1.2 Statlig inkomstskatt
Enligt 7 & förordningen om statlig inkomst- skatt är bl.a. staten samt kommuner och andra myndigheter frikallade från skatt- skyldighet för all inkomst. Församlingarna inom Svenska kyrkan är således helt befria- de från statlig inkomstskatt.
De rättssubjekt som anges i 53 ä 1 mom. e) kommunalskattelagen — dvs. ”kyrkor” samt vissa trossamfund, stiftelser m.fl. — är frikallade från skattskyldighet för sådan inkomst som ej härflutit av rörelse. Om nå— got annat rättssubjekt än de nu nämnda är ägare till fastighet, som enligt förutnämnda bestämmelser i 5 5 1 mom. kommunalskatte- lagen är undantagen från skatteplikt, är det frikallat från skattskyldighet för inkomst av fastigheten genom dennas begagnande för ändamål som föranleder undantaget från skatteplikt.
När det gäller rätten till avdrag för bi- drag till trossamfund är att uppmärksamma, att avdrag för församlingsskatt ej längre får göras av fysisk person. Från sammanlagda beloppet av skattskyldigs inkomster från olika förvärvskällor får nämligen endast av juridisk person avdragas slutlig och till- kommande skatt till den del skatten skall erläggas till kommun eller annan kommunal samfällighet (4 5 1 mom.). Beträffande bi- drag i övrigt till Svenska kyrkan samt i fråga om bidrag till andra trossamfund och eljest till allmännyttiga ändamål gäller sam- ma regler som vid den kommunala inkomst— beskattningen.
De mosaiska församlingarna hade före religionsfrihetslagens ikraftträdande beskatt- ningsrätt. Skatt till mosaisk församling an- sågs inte vara avdragsgill vid den statliga in- komstbeskattningen (RÅ 1950: 7).
10.1.3 Statlig förmögenhetsskatt
Kommunerna nämnes inte bland de rätts- subjekt, vilka enligt förordningen om stat- lig förmögenhetsskatt är skyldiga att er— lägga skatt för förmögenhet. Församlingar- na inom Svenska kyrkan är således inte
skyldiga att erlägga sådan skatt. Skattskyl— diga för förmögenhet är däremot bl.a. för— eningar och samfund, vilkas medlemmar inte på grund av medlemskapet äger del i föreningens eller samfundets förmögenhet, samt andra stiftelser än familjestiftelser, samtliga dock endast om och i den mån de är skyldiga att erlägga skatt för inkomst (6 & 1 mom. 1 st. b).
Den i fråga om föreningar och samfund angivna förutsättningen rörande medlem- marnas del i förmögenheten medför, att ekonomiska föreningar inte är skattskyldiga för förmögenhet; värdet av föreningsande— larna kommer i stället att inräknas i med- lemmarnas förmögenhet. Ideell förening be- skattas däremot för sin förmögenhet, efter- som medlemmarna inte äger någon andel i föreningens förmögenhet. Detta gäller även religiösa samfund. Det är emellertid tvivel- aktigt om begreppet ”samfund” kan anses omfatta Svenska kyrkan. Denna fråga torde dock ha mindre praktisk betydelse med hän— syn till att nu ifrågavarande rättssubjekt är skattskyldiga för förmögenhet endast om och i den mån de är skyldiga erlägga skatt för inkomst. Detta innebär att skattskyldig- het föreligger endast för tillgångar, för vil- kas avkastning skattskyldighet till statlig in- komstskatt föreligger. Om exempelvis ett trossamfund, som enligt vad förut sagts är skattskyldigt endast för inkomst av rörelse, äger egendom dels för fullföljande av sin religiösa verksamhet, dels för drivande av rörelse (t.ex. ett bokförlag), skall alltså endast den egendom, som användes i rörel- sen, upptagas såsom förmögenhetstillgång.
10.2 Arvs- och gåvobeskattningen
Arvsskatten har enligt 1941 års förordning om arvsskatt och gåvoskatt (arvsskatteför- ordningen) formen av en arvslottsskatt, ut- gående på arvingars och testamentstagares särskilda lotter i dödsboet. Skattskyldig för såväl arvsskatt som gåvoskatt är i princip den som förvärvar egendomen, dvs. arvinge, testamentstagare och gåvotagare. Arvsskat- ten och gåvoskatten kan sägas vara dubbelt
progressiva, nämligen dels i förhållande till lottens storlek, dels ock i förhållande till bl. a. avtagande släktskap. I enlighet härmed fördelas de skattskyldiga fr.o.m. år 1971 (prop. 1970: 71, BeU 41) på tre klasser, envar med en progressiv skatteskala. Av skatteskalorna är skalan i klass I den lägsta och skalan i klass 11 den högsta. Som exem— pel kan nämnas att skatten på en lott om 50000 kronor är 3750 kronor i klass I, 11 200 kronor i klass II och 10 800 kronor i klass III.
Till klass I hänförs make, barn, avkom— ling till barn och styvbarn, make till barn och efterlevande make till avlidet barn. Med barn avses här även styvbarn, fosterbarn och adoptivbarn. Till klass II hänförs numera annan arvinge eller testamentstagare än så- dan som avses i klass I eller III. Till klass III hänförs vissa juridiska personer som när- mare anges i det följande (28 & arvsskatte- förordningen).
Vissa juridiska personer är befriade från såväl arvsskatt som gåvoskatt (3 5). Dessa rättssubjekt är staten samt tre grupper av stiftelser eller sammanslutningar, vilka full- följer vissa angivna ändamål, nämligen dels stiftelse eller sammanslutning med huvud- sakligt ändamål att under samverkan med militär eller annan myndighet stärka rikets försvar, dels stiftelse eller sammanslutning med huvudsakligt ändamål att främja barns eller ungdoms vård och fostran eller utbild- ning eller att främja vård av behövande ål— derstigna, sjuka eller lytta, dock icke där ändamålet är att sålunda tillgodose med- lemmar av viss eller vissa släkter, dels ock akademi och sådan stiftelse eller samman- slutning, som har till huvudsakligt ändamål att främja vetenskaplig undervisning eller forskning. Skattebefrielse enligt dessa be— stämmelser tillkommer icke sammanslutning som har till syfte att i sin verksamhet till- godose medlemmarnas ekonomiska intressen och ej heller utländsk akademi, stiftelse eller sammanslutning.
Begreppet staten anses omfatta även stats- institutioner av olika slag, oavsett om dessa uppfyller ändamål som i och för sig skulle
ha föranlett skattefrihet. Frågan om Svenska kyrkan när det gäller arvsbeskattningen skall anses som ett statsorgan och således vara fri från arvsskatt har varit föremål för de- lade meningar. I gängse kommentarer till arvsskatteförordningen uttalas att Svenska kyrkan i detta sammanhang synes böra be— traktas såsom statsorgan. Högsta domstolen har funnit, att Svenska kyrkans centralråd, missionsstyrelse och sjömansvårdsstyrelse i så väsentlig grad har karaktär av organ för staten att dessa organ äger åtnjuta den skattebefrielse enligt 3 & arvsskatteförord— ningen som tillkommer staten (NJA 1967 s. 215).
Församlingarna inom Svenska kyrkan är, lika litet som andra kommuner, fria från arvsskatt. Ej heller de fria trossamfunden åtnjuter befrielse från arvsskatt. Medel som tillfaller sammanslutning, vilken ej i och för sig är fri från arvsskatt, kan emellertid bli skattefria om de genom föreskrift i testa- mente bestämts för ändamål, som angivits i förutnämnda bestämmelser om skattebe- frielse, och garanti skapats för att medlen kommer att användas för sådant ändamål. I praxis har sålunda skattefrihet ansetts före- ligga t.ex. för fond som skulle förvaltas av kyrkoråd i församling inom Svenska kyrkan och användas för hjälp åt sjuka och klena personer, vilka ej åtnjöt kommunalt under— stöd; fondens ändamål ansågs vara att be- reda vård av behövande sjuka (NJA 1945 s. 58). Likaså har skattefrihet ansetts före- ligga för egendom, som enligt testamente skulle bilda en stiftelse och med full ägande- rätt tillfalla Frälsningsarméns slumverksam— het att av denna förvaltas för att i första hand användas till vård åt reumatikersjuka; med bestämmelserna i testamentet ansågs ha åsyftats, att stiftelsen huvudsakligen skulle ha till ändamål att främja vård av behö- vande sjuka (NJA 1957 s. 696). Däremot har enligt en praxis som tillämpats fram till år 1968 skatteplikt ansetts föreligga för fond som skulle förvaltas av kyrkorådet och vars avkastning skulle av församlingsdiakonissor utdelas åt "behövande fattiga” (NJA 1945 s. 432) samt för medel som utan föreskrift
om användningen tillfallit Frälsningsarméns slumverksamhet; slumverksamheten ansågs inte ha till huvudsakligt ändamål att främ- ja barns eller ungdoms vård och fostran eller utbildning eller att främja vård av behövande ålderstigna, sjuka eller lytta (NJA 1950 s. 150). Praxis under senare år synes dock ha gått mot en liberalisering. Skattefrihet har ansetts föreligga för medel som testamenterats till en församlings diako- niråds diakoniverksamhet, när rådets huvud- sakliga ändamål var att främja vård av be- hövande ålderstigna, sjuka eller på annat sätt nödställda (NJA 1968 s. 495). Då medel testamenterats till församlingars verksamhet till förmån för äldre personer, har ansetts att medlen huvudsakligen skulle användas för att främja vård av behövande ålderstig- na och skattefrihet medgetts (NJA 1970 s. 91). Skattefrihet har vidare ansetts kunna åtnjutas för testamentariskt förordnande till förmån för Frälsningsarmén och De Handikappades Riksförbund, oaktat i testa— mentet inte lämnats föreskrift om hur den testamenterade egendomen skulle använ— das (NJA 1969 s. 141 och 1970 s. 500). Arvsskatt utgår enligt klass III för testa- mentslott som tillfaller kyrka eller kommun eller stiftelse med huvudsakligt syfte att främja religiösa, välgörande, sociala, poli- tiska, konstnärliga, idrottsliga eller andra därmed jämförliga kulturella eller eljest all- männyttiga ändamål (28 & arvsskatteförord- ningen). Till samma skatteklass hänföres sammanslutning som, utan att ha till syfte att i sin verksamhet tillgodose medlemmar- nas ekonomiska intressen, huvudsakligen fullföljer något av de nyss angivna ändamå- len. Vidare hänföres till klass III bl.a. re- gistrerade understödsföreningar samt fol- ketshusföreningar, bygdegårdsföreningar och andra liknande sammanslutningar som har till främsta syfte att anordna eller tillhanda- hålla allmän samlingslokal.
Församling inom Svenska kyrkan är i sin egenskap av kommun att hänföra till skatte- klass III. Även de fria trossamfunden är att hänföra till klass III, oavsett huruvida så- dant samfund kan klassificeras såsom kyrka
eller såsom sammanslutning som huvudsak- ligen fullföljer religiösa ändamål. Därest Svenska kyrkan samt till kyrkan knutna or- ganisationer inte är att enligt arvsskatteför- ordningen anse som statsorgan, är de att hänföra till skatteklass III i förordningen.
Skatt enligt klass III utgår endast på tes— tamentslotter. Samtliga de rättssubjekt, som har att erlägga arvsskatt enligt denna skatte- klass, är helt befriade från gåvoskatt (38 å).
Skatt utgår endast om lottens värde över- stiger visst belopp. Det tidigare skattefria bottenbeloppet har omvandlats till ett grund- avdrag som för lott i klass II och III är 3000 kr. samt för gåva 2000 kr. (28 och 39 55).
Att allmännyttiga institutioner befriats från gåvoskatt har närmast föranletts därav, att benägenheten att genom gåvor under— stödja dylika institutioner kunde befaras komma att minskas, om en del av gåvan ta- ges i anspråk för gäldande av gåvoskatt. I *det kommittébetänkande, som legat till grund för gällande arvsskatteförordning, ut- talades att nämnda skäl inte kunde med till- närmelsevis samma styrka göra sig gällan— de i fråga om förvärv genom testamente (SOU 1939: 18 s. 121). Kommittén framhöll, att i och med arvfallet inträder nödtvunget en äganderättsövergång och att arvlåtaren har att räkna med att kvarlåtenskapen där- vid i sin helhet blir föremål för arvsbeskatt— ning; även om arvlåtaren underlåter att full— följa ett tilltänkt testamentariskt förordnan- de, drabbas sålunda den egendom, varom fråga är, i hans arvingars hand av arvsskatt.
Vid olika tillfällen har framställts förslag om att sådana stiftelser och sammanslut- ningar, som enligt 38 & arvsskatteförordning- en är befriade från gåvoskatt, skall befrias även från arvsskatt. Motioner i detta syfte väcktes senast vid 1970 och 1971 års riksda- gar. Bl.a. har gjorts gällande, att många personer bestämmer sig för att överlämna en del av sin förmögenhet till ett allmännyttigt ändamål men av ren okunnighet om kon— sekvenserna i beskattningshänseende under- låter att genomföra gåvan i livstiden, oaktat de med rätt insikt om läget säkerligen lika
gärna skulle ha fullbordat gåvan i livsti- den. Vidare har framhållits att den nuva- rande regleringen medför svåra gränsdrag- ningsproblem och att, på grund av testato- rernas bristande insikt i skattelagstiftningen, slumpen inte sällan kommer att avgöra om en donation blir beskattad eller ej. Det har också gjorts gällande att de restriktiva be- stämmelserna angående skattefrihet för tes- tamentariska förordnanden kunde verka återhållande på viljan att i dödsrättshand- lingens form donera till allmännyttiga skat- tepliktiga subjekt.
Vid 1970 års riksdag aktualiserades skatte- frågan även genom proposition (nr 71) i an— ledning av kapitalskatteberedningens betän— kande Ka'pitalbeskattningen (SOU 1969: 54). Kapitalskatteberedningen hade föreslagit att arvs- och gåvoskattefriheten skulle samord- nas och begränsas till att gälla i huvudsak staten, försvarsstiftelser och sammanslut- ningar som främjar högre undervisning eller uppfostran.
I prop. 1970:7l föreslog departementsche- fen emellertid oförändrade regler och åbe- ropade som motiv härför att beredningens förslag vid remissbehandlingen mött stark kritik. Endast mycket tungt vägande skäl borde enligt hans mening föranleda in- skränkningar i skattefriheten, och de skäl som beredningen åberopat ansåg han inte tillräckligt övertygande. Å andra sidan me— nade han att de rättssubjekt, som åtnjöt både arvs— och gåvoskattefrihet, främjade en i så hög grad allmännyttig verksamhet att andra organisationer inte hade anledning att känna sig tillbakasatta. Bl.a. med hänsyn härtill var det enligt departementschefen obefogat att, som föreslagits av några re- missinstanser, utvidga arvsskattefriheten.
Vid riksdagsbehandlingen av propositio- nen våren 1970 väcktes motioner om såväl lättnader som skärpningar av stiftelsernas beskattning. Med anledning härav framhöll bevillningsutskottet (BeU 1970: 41) — som tidigare erinrat om att koncentrationsutred- ningen i sitt betänkande Ägande och infly— tande inom det privata näringslivet (SOU 1968: 7) fäst uppmärksamheten på stiftelser-
nas roll vid förmögenhetsfördelningen och ansett att den i samband därmed förda de- batten manade till försiktighet i fråga om åtgärder som måste tolkas som ett ytterliga- re befästande av stiftelsernas skatteförmå- ner — att motionsyrkandena berörde endast delar av ett större frågekomplex. Detta frå- gekomplex borde enligt utskottets mening bli föremål för en mer allsidig utredning än den kapitalskatteberedningen enligt sina direktiv haft att verkställa. Utskottet förut- satte att Kungl. Maj:t uppmärksammade dessa spörsmål och avstyrkte därför motio- nerna. Betänkandet godkändes av riksdagen.
Företagsskatteberedningen som tillsattes senare samma år bör enligt direktiven ta upp frågan om friheten från inkomst- och förmögenhetsskatt för vissa stiftelser. Därvid bör beredningen bl. a. överväga om den än- damålsbestämning som f.n. gäller som vill- kor för skattefrihet är lämplig. Det kan en- ligt direktiven ifrågasättas om inte villkoren bör göras snävare mot bakgrunden av den utveckling samhällets verksamhet numera fått på hithörande område.
Vid 1971 års riksdag yrkades i motion (nr 34) att de fria trossamfunden och in- vandrarkyrkorna skulle befrias från arvs- skatt. Enligt motionen borde en större jäm- likhet åstadkommas mellan Svenska kyrkan och övriga trossamfund vilka bedriver en från allmän synpunkt betydelsefull verksam- het under ekonomiskt ogynnsamma villkor. Motionen avslogs.
Vid sitt avstyrkande av motionen hänvi- sade skatteutskottet (SkU 1971: 23) till vad departementschefen anförde i prop. 1970: 71. Ett bifall till motionen skulle enligt ut- skottet föranleda att även andra allmän— nyttiga organisationer skulle kunna ställa befogade krav på samma förmånliga be- handling. Att nu ytterligare befästa deras förmåner vid beskattningen borde — bl.a. av skäl som bevillningsutskottet anfört i sitt betänkande 1970: 41 —— inte komma i fråga. Skatteutskottet pekade vidare på företags- skatteberedningens direktiv. Att Svenska kyrkan är befriad från arvsskatt beror en- ligt utskottet inte på dess ändamål utan på
att den fortfarande utgör ett statsorgan. Att religiösa och andra allmännyttiga sam- manslutningar befriats från gåvoskatt har enligt utskottet motiverats med att en gåvo- beskattning i dessa fall i alltför hög grad skulle motverka benägenheten att ge gåvor till allmännyttiga ändamål. Denna synpunkt ansåg utskottet emellertid inte kunna åbero- pas som skäl för befrielse från arvsskatt. Bortsett från arv till make och barn beräk- nas nämligen arvsskatten för dessa samman- slutningar efter samma eller — beträffande skattepliktiga lotter över 30000 kr. — vä— sentligt gynnsammare regler än som gäller för andra skattskyldiga.
Kapitalskatteberedningen har i sitt i maj 1971 avgivna slutbetänkande "Teknisk över- syn av kapitalbeskattningen” (SOU 1971: 46) förklarat att beredningen avstått från att lägga fram några nya förslag i fråga om beskattningen av ideella och välgöran— de stiftelser och sammanslutningar, eftersom dessas ställning i fråga om inkomstskatten — vilken är ekonomiskt betydelsefullast och därför bör vara grundläggande också för ka- pitalskatterna — skall prövas av företags— skatteberedningen.
10.3 Andra skatter och avgifter
10.3.1 Mervärdeskatt
Enligt förordningen (1968: 430) om mervär- deskatt föreligger ingen subjektiv befriel— se från skyldigheten att erlägga mervärde- skatt. Även stat och kommun är således skyldiga att betala för skattepliktiga varor och tjänster. Rättssubjektets allmännytta spelar således ingen roll. Ett samfund beta- lar följaktligen moms t.ex. i samband med inköp av material, vid byggnadsarbeten etc. Skattskyldig är den som yrkesmässigt omsät- ter skattepliktig vara, byggnad eller tjänst (2 5). Som yrkesmässig räknas vidare verk— samhet som innefattar inte enbart enstaka försäljning (anv. till 2 €), även om verksam- heten inte medför skattskyldighet enligt kommunalskattelagen.
I motion vid 1971 års riksdag (nr 34) har
anförts att övergången från direkt till indi- rekt beskattning för de fria trossamfunden medfört att verksamheten successivt kom— mit att belastas med kostnader som det tidigare inte fanns några motsvarigheter till. Av bl.a. administrativa skäl och fördelarna med att skattesystemet tillämpas utan un- dantag har motionärerna avstått från att yrka direkt befrielse från mervärdeskatten och i stället hemställt om ekonomiska bi- drag som kompensation för skattebelast- ningen.
10.3 .2 Stämpelskatt
Beträffande skyldighet att erlägga stämpel- skatt vid förvärv av fast egendom eller tomträtt (lagfartsstämpel) kan anföras, att sådan skatteplikt enligt 2 & stämpelskatteför- ordningen (1964: 308) inte föreligger för sta- ten och därmed inte heller för kyrkliga centralorgan. Enligt 4 & c) samma förord- ning föreligger inte heller skatteplikt vid kommuns och annan menighets förvärv av mark, vilken enligt fastställd plan skall an— vändas för sådant ändamål som avses i 5 & 1 mom. b) eller d) kommunalskattelagen. Där stadgas skattefrihet dels för staten samt kommun eller annan menighet tillhöriga all- männa platser, så ock begravningsplatser, och dels för statens samt kommuns eller an— nan menighets byggnader för allmän styrel- se eller förvaltning ävensom för kultur- eller rättsvård, ordning eller säkerhet, barnavård, sundhetsvård, religionsvård eller undervis- ning, så ock byggnader som avses i 18 & la- gen om socialhjälp (ålderdomshem). Som ti- digare anförts i redogörelsen för kommunal inkomstskatt (10.l.1) gäller enligt kommu- nalskattelagen (5 5) att skatteplikt dock fö— religger för värdet av den del som används för industriellt eller därmed jämförligt än- damål eller mot vederlag upplåtes åt annan till begagnande. För att skattefrihet helt eller delvis skall åtnjutas krävs, som förut nämnts, att byggnaden i väsentlig utsträck— ning nyttjas för ändamål som föranleder skattefrihet. Upplåtelser föranleder skatte- plikt endast om de äger rum mera regelmäs- sigt. Tillfällig uthyrning av församlingshus
till biografföreställning föranleder således inte skatteplikt. Som tidigare påpekats före— ligger inte heller skatteplikt om ersättningen är så liten att den inte överstiger de direkta kostnaderna för lokalen.
10.3.3 Allmän arbetsgivaravgift
Enligt förordningen 1968: 419 om allmän arbetsgivaravgift skall sådan avgift erläg- gas av arbetsgivare med 2 % på utgivna lö- ner. Även staten och kommunerna är plik- tiga att erlägga avgiften. I beskattningshän— seende jämställes avgiften med lönekostnad och kan således bli avdragsgill.
I riksdagen har vid olika tillfällen väckts motioner om befrielse från avgiftsplikt för de ideella organisationerna. Vid 1970 års riksdag förekom flera motioner i ämnet och även vid 1971 års riksdag har frågan aktua- liserats (motionerna 34 och 169). Bl.a. har åberopats att de fria trossamfunden och andra ideella organisationer har fått vid- kännas speciella påfrestningar till följd av att de med hänsyn till verksamhetens totala ekonomiska omfattning har ett stort antal anställda. Vidare har påpekats att dessa or- ganisationer — i motsats till affärsföretag samt borgerliga och kyrkliga kommuner —— saknar möjlighet att kompensera sig för de ökade utgifterna genom t.ex. prishöjningar eller höjda skatteuttag. Man har också gjort gällande att det i avgiftens syfte att kom- pensera skattebortfall från näringslivets in- vesteringar och i arten av samfundens verk- samhet finns mycket starka skäl för en be— frielse. Alla de medel som organisationerna insamlar bör oavkortat få användas för de- ras humanitära gärning.
De motioner som väckts i ämnet har av- slagits. Bevillningsutskottet har uttalat (BeU 1970: 55) att, även om skäl kan åberopas för att undanta vissa avgiftspliktiga från skyl- dighet att erlägga avgift, det knappast torde vara möjligt att finna en norm för undantag som tillgodoser rättvisekravet utan att även- tyra syftet med avgiften. Den åtstramning som eftersträvades i prop. 1970: 156 genom höjning av avgiften till 2 % ansåg utskottet i princip böra drabba alla arbetsgivare.
Även skatteutskottet (SkU 1971: 17) har framhållit vikten av att avgiften bibehåller sin generella karaktär, Jämförd med flerta— let övriga beskattningsformer erbjuder av— giften enligt skatteutskottet betydande tek- niska och uppbördsmässiga fördelar, som uppenbarligen skulle gå förlorade om man införde undantag och särbestämmelser. Skat- teutskottet har vidare anfört att motionsyr- kandena klart visar hur undantag skulle föda nya undantag om man med utgångs- punkt i de resonemang om behovsprövning och kompensation som förs i motionerna luckrar upp giltighetsområdet för avgiften.
Kulturutskottet (KrU 1971: 15) har ut- talat att som skäl för stöd till vissa tros- samfund inte bör anföras skattemässiga för- hållanden.
10.3.4 Avgift till yrkesskadeförsäkringen m. m.
Församlingar, trossamfund och ideella or- ganisationer är i likhet med andra arbetsgi- vare skyldiga att betala avgift till obligato- risk yrkesskadeförsäkring enligt lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring. Procentsatsen för avgiftsuttaget är för åren 1972—1974 0,3 av lönekostnaden (SFS 1971: 281). Där- med följer också skyldighet att fr.o.m. 1972 erlägga arbetarskyddsavgift med 0,05 % av lönekostnaden enligt lagen (1971: 282) om arbetarskyddsavgift.
Bilaga 1 1 Vissa kyrkliga personalfrågor
Av hovrättsassessor Lars Lunning
11.1 Inledning
I denna bilaga görs först en genomgång av Svenska kyrkans personalorganisation. Där lämnas bl. 3. uppgift om antalet befattnings- havare, ålderssammansättningen samt löne- och pensionskostnaderna. I ett andra avsnitt berörs innehållet i gällande författningar och kollektivavtal. I ett följande avsnitt lämnas en motsvarande redogörelse för anställnings- förhållandena inom vissa andra trossamfund i Sverige. Härefter behandlas erfarenheter från tidigare genomförda organisationsför- ändringar på den offentliga sektorn. Redo- görelsen avslutas med ett avsnitt om organi- sationerna på arbetsgivar- och arbetstagar- sidan.
När det gäller personalorganisationen be— handlas i l. wudsak endast befattningshavare med fastare anställning inom den egentliga kyrkoorganisationen. Framställningen tar sikte främst på den författningsreglerade kyrkliga verksamheten. Till denna hänförsi det följande även sådana fakultativa upp- gifter som enligt 2 5 lagen om församlings- styrelse ingår i församlingskompetensen och som i huvudsak bekostas av debiterade me- del. Den fristående kyrkliga verksamhet, som företrädesvis bekostas av andra än skatteme- del, berörs dock på punkter som kan tänkas vara av särskilt intresse. Utanför framställningen faller förhållan- dena för sådana kyrkliga befattningshavare
vilkas arbetsuppgifter har karaktär av upp- drag eller bisyssla, t. ex. kyrkliga förtroende- män, eller kyrkligt intresserade vilkas verk- samhet är huvudsakligen oavlönad.
11.2 Den kyrkliga personalorganisationen
En redogörelse för personalorganisationen, uppdelad efter befattningstyper, har lämnats i SOU 1967:45 s.469—48l. Här belyses i stället personalorganisationen med utgångs- punkt i den organisatoriska uppbyggnaden i ett lokalt plan (församlingar och pastorat), ett stiftsplan och ett centralt kyrkligt plan._
11.2.1 Församlingar och pastorat
Enheten för den lokala prästerliga personal- organisationen är pastoratet eller, då det gäller total samfällighet, denna. Om pasto- ratsindelning och prästerlig tjänsteorganisa- tion i pastorat förordnari första hand Kungl. Maj:t. För kyrkomusikerverksamheten är stiften indelade i kyrkomusikerdistn'kt, var— vid som huvudregel gäller att varje försam- ling skall utgöra ett distrikt. Indelningen i kyrkomusikerdistrikt bestäms av Kungl. Maj:t. När det gäller andra kyrkliga befatt- ningshavare på det lokala planet, t. ex. perso- . nal inom diakoni och ungdomsverksamhet, kyrkovaktmästare och kyrkogårdspersonal
samt personal för kyrkokommunal admi- nistration, är det församlingen eller samfäl- lighet som är huvudman. Den ecklesiastika indelningen den 1.1.1971 framgår av tabell 11.1.-l
Tabell II.I Ecklesiastik indelning den 1 januari 1971.
Stift Kon— Pasto- Försam- trakt rat_ lingar” Uppsala 17 98 216 Linköping 15 90 213 Skara 15 88 369 Strängnäs 12 73 149 Västerås 15 79 122 Växjö 17 114 25 3 Lund 21 172 439 Göteborg 17 130 287 Karlstad 12 72 136 Härnösand 14 82 129 Luleå 12 71 80 Visby 3 21 92 Stockholm 9 57 77 Summa 179 1 147 2 562
a Härtill kommer sex icke territoriella försam- lingar.
1 1.2.1.1 Statligt reglerade anställningar
Präster. I territoriellt pastorat finns en kyr— koherde, vilken som medarbetare kan ha en eller flera komministrar och kyrkoadjunk- ter.2 Befattningarna som kyrkoherde och komminister är ordinarie, medan tjänsten som kyrkoadjunkt är extra ordinarie. I stif— ten frnns vidare pastoratsadjunkter vilka regelmässigt — enligt domkapitlets närmare bestämmande — tjänstgör som medhjälpare åt kyrkoherde i visst pastorat.3 Tjänsten som kyrkoherde är — beroende på invånarantalet i pastoratet — placerad i lönegrad A 28, A 26 eller A 25, dvs. ca 4 700—4 100 kr i måna— den med 1972 års löneläge. Kommim'ster är placerad i lönegrad A 24 och kyrkoadjunkt i lönegrad A 22, motsvarande ca 3 900 respek- tive 3 500 kronor i månaden. Pastorats- adjunkt är placerad i reglerad befordrings- gångi lönegrad A 18—22.
Kyrkomusiker. I varje församling skall normalt finnas organist- eller kantorstjänst. Tjänsten som organist4 är en självständig kyrkomusikalisk tjänst, med vilken i viss
utsträckning kan förb'indas fyllnadstjänst- göring som musiklärare. Kantorstjänst kan vara en självständig kyrkomusikalisk tjänst, kyrkokantor, eller en kombinerad tjänst som kyrkomusiker och lärare i grundskolan på lågstadiet eller mellanstadiet, skolkantor. Vid sidan av dessa tjänster kan, där arbets- uppgifterna kräver det, efter medgivande av domkapitlet inrättas tjänst som biträdande kyrkomusiker. I distrikt där de kyrkomusi- kaliska arbetsuppgifterna är ringa kan i stället för kantor anställas orgelspelare. Här- jämte finns organister och kantorer på äldre stat liksom arvodesanställda biträdande kyr- komusikens Tjänsten som domkyrkoorga— nist är placerad i lönegrad U 17. Organist och biträdande kyrkomusiker är placerad i lönegrad U 14 eller U 11, dvs. ca 3 500 respektive 3 000 kronori månaden, beroen- de på behörighet och tjänstens beskaffenhet. Kyrkokantor är placerad i lönegrad U 10 eller U 8 (ca 2 900 respektive 2 700 kronori månaden), skolkantor i lönegrad U 12, U 9 eller reglerad befordringsgång U 8—12, U 4—9 beroende på behörighet och tjänstens beskaffenhet. Orgelspelare, arvodesanställda biträdande kyrkomusiker samt vissa vikarier arvoderas med utgångspunkt från löneklass U 9 (ca 2 800 kr i månaden) eller U 5 (ca 2 400 kr i månaden). Lönekostnadema för den författningsreglerade kyrkomusiken be- strids av vederbörande pastorat efter samma grunder som för församlingspräster.
11.2.1.2 Kyrkokommunalt reglerade befatt- ningar
Perronal i församlingsverksamhet. För för- samlingsverksamhet bland barn och ungdom,
1 Tabellen är hämtad från S H Ohlsson, Statistisk 2 matrikel över Svenska kyrkans prästerskap, 1971. 1 Karlskrona amiralitetsförsamling benämns kyr— koherden amiralitetspastor, medan komminister motsvaras av amiralitetspredikant. 3 ] pastorat kan vidare tjänstgöra icke prästvigda tjänstebiträden som mera tillfälliga medhjälpare 4 åt kyrkoherden. Organist i domkyrkoförsamling benämns dom- kyrkoorganist och har vissa särskilda åligganden. 5 Utanför författningsregleringen faller de s.k. församlingsmusikerna, vilka får anställas för sär- skilda kyrkomusikaliska uppgifter.
ålderstigna, sjuka och andra som äri behov av omvårdnad finns anställd diakonipersonal. Tjänsterna som diakon eller diakonissa är placerad i lönegrad KA 20, 18 eller 14 (ca 3 200, 2 900 eller 2 500 kr i månaden) beroende på behörighet och arbetsuppgifter. Andra tjänster av diakonal natur är exempel- vis församlingskurator, församlingssyster och församlingssamarit. För arbetsuppgifter av teologisk och/eller diakonal art finns tjänster som församlingssekreterare och församlings- assistent, placerade ilönegrad KA 22 respek- tive KA 20, dvs. ca 3 500 respektive 3 200 kr i månaden. Vidare finns det tjänster som ungdomssekreterare och ungdomsassistent för det kyrkliga barn- och ungdomsarbetet. Tjänsterna är placerade i lönegrad KA 17 respektive KA 14 (ca 2 800 respektive 2 500 kr i månaden). Det bör även nämnas tjänster som förskollärare vid Kyrkans småbamsskola (motsv). Tjänsterna är placerade i lönegrad KA 15—19 (föreståndare) samt KA 14 eller KA 16 (förskollärare).
Vaktmästare, tekniker, arbetarpersonal. Tjänster som vaktmästare äri regel placerade i lönegrad KA 13 (ca 2 400 kr i månaden), i vissa fall i lönegrad KA 14. Inte sällan rör det sig om kombinerade anställningar som kyrko- och kyrkogårdsvaktmästare, någon gång även som kyrko- och skolvaktmästare, eller dubbla deltidsanställningar av motsva- rande slag. Det finns även befattningar som församlingshusvaktmästare. För tekniker, ar- betsledare och liknande befattningar varierar lönegradsplaceringen. Arbetsledartjänster är i regel placerade i lönegrad KA 15—19 (ca 2 500—3 000 kr i månaden), teknikertjäns- terna varierar mellan lönegrad KA 19—25 (ca 3 000—4 100 kr i månaden). Befattningar som fastighetsskötare placeras vanligen i KA 13—17. För fastighetsförvaltare och lik- nande varierar lönegradsplaceringen i regel mellan KA 26—30; det förekommer även befattningar på KB-planet med månadslöner omkring 5 000 kr eller däröver. Kyrkogårds- arbetare, städpersonal, park- och trädgårdsar- betare är normalt inte lönegradsplacerade. Vanligen har dessa befattningshavare ackordslön eller — i de flesta fallen — tidlön
enligt regler i s.k. yrkesförteckning efter yrkeskvalifikationer och arbetsuppgifter.
Administrativ personal. Framför allt i de större församlingarna och kyrkliga samfällig- heterna finns särskilda tjänster för ekono— misk förvaltning och administration. Ifråga- varande befattningar benämns ofta kyrko- kamrer, vilken tjänst är placerad i lönegrader varierande mellan KA 19—27 (ca 3 OOO—4 500 kr i månaden). Det förekom- mer i de största enheterna befattningar som förvaltningschef eller kanslichef, placerade mellan KA 26 och KA 30 (4 200—5 200 kri månaden), i några fall även på KB-planet, kyrkonotarie (arvodesbefattning), sekretera- re etc. Härtill kommer tjänster i lönegrader- na KA 14—16 (ca 2 500—2 700 kr i måna- den) som kanslist eller kyrkoskrivare, konto- rist (KA 13) samt biträdespersonal i reglerad befordringsgång. För kyrkobokföringen finns särskilda tjänster, t. ex. som kyrkobok- föringsassistent i lönegrad KA 17 (ca 2 800 kr i månaden) eller kyrkoskrivare (vanligen lönegrad KA 12—15).
11.2.2 Stiften
Riket är för närvarande indelat i 13 stift, vilka i sin tur är indelade i kontrakt, den 1.1.1971 sammanlagt 179 stycken. I admi- nistrativt hänseende utövas stiftsstyrelsen av biskopsämbete, domkapitel och stiftsnämnd. På stiftsplanet verkar även organ för den fristående kyrkliga verksamheten, framför allt stiftstingen med stiftsråden som verkstäl— lande organ.
11.2.2.1 Statligt reglerade anställningar
Stifts- och kontraktspräster. Stiftets främste präst är biskopen, i Uppsala ärkestift ärke— biskopen. Som biskopens närmaste medhjäl- pare i stiftsarbetet framstår domprosten, vilken tillika är kyrkoherde i domkyrko- församlingen.l Härjämte finns förste stifts- 1 I Visby stift saknas domprost; där är biskopen kyrkoherde i Visby församling. ] några domkyrkoförsarnlingar finns en sär- skild pråsterlig och administrativ befattning, domkyrkosyssloman, vilken dock är knuten till
adjunkter, stiftsadjunkter och, i Luleå stift, kontraktsadjunkt. Stiftsadjunktema hari all- mänhet särskilda uppgifter, t. ex. inom ung- domsvård, sjömansvård, studentarbete etc. eller som föreståndare för stiftsgårdar. Två tjänster har särskilt tillagts ärkebiskopens kansli, den ena för sekreteraren vid biskops- möte, den andra främst för internationella ärenden. Några tjänster har särskilt inrättats för arbete bland den finskspråkiga befolk- ningen i landet, andra har inrättats på universitetsorter. Stiftsadjunkttjänsterna till- sätts av domkapitlet till det antal Kungl. Maj:t medger. Tjänsten som biskop är place- rad i lönegrad C 4 (ca 8 000 kr i månaden), ärkebiskop i lönegrad C 5. För domprost gäller lönegrad B 6 (ca 6 300 kr i månaden). Förste stiftsadjunkt har lön enligt lönegrad A 24 (ca 3 900 kri månaden), stiftsadjunkt och kontraktsadjunkt enligt lönegrad A 23.
Stiftskansliernas personal. Den kollegialt utövade stiftsstyrelsen är uppdelad på dom- kapitel och stiftsnämnd.l Domkapitlet har överinseende över den kyrkliga verksamhe- ten samt är chefsmyndighet för stiftets prästerskap och kyrkomusiker. Domkapitlet utövar också tillsyn över kyrkobokföringen. Stiftsnämnden har uppsikt över förvalt- ningen av den kyrkliga jorden i stiftet. Den förvaltar själv vissa fastigheter för kyrko- fondens räkning samt fr.o.m. 1972 också skogen på pastoratens löneboställen. Vidare handlägger den ärenden om pastoratens och kyrkofondens mellanhavanden. Den främste tjänstemannen hos domkapitlet är stiftssek- reteraren, vilkens tjänst är placerad i löne— grad B 6 (ca 6 300 kr i månaden). Härtill kommer tjänster som byrådirektör eller förs- te stiftsnotarie i lönegrad A 25—29 (ca 4 100—5 000 kr i månaden), för annan
Forts. på not från föreg. sida.
själva domkyrkan och ej till stiftet. Vid Lunds domkyrka finns andra särskilda tjänster som är knutna till domkyrkan.
Biskopen utser vidare kontraktsprost efter förslag av prästerskapet i kontraktet. Kontrakts- prosten, som vanligen är kyrkoherde i ett av pastoraten och har särskilt arvode utöver sin ordinarie lön, bistår biskopen med tillsyn och råd i prästerliga angelägenheter. Kontraktsprost har även vissa administrativa funktioner.
handläggande personal i lönegrad A 18—24, för kanslister och assistenter i lönegrad A 15—1 8 samt vidare biträdes- och vaktmästar- personal. Domkapitlets personal fungerar som kanslipersonal också för Stiftsnämnden. Hos stiftsnämnden är därjämte bl. a. anställ- da stiftsjägmästare i lönegrad B 6, biträdande stiftsjägmästare i lönegrad A 26—27 (ca 4 300—4 500 kr i månaden) samt stiftsskog- vaktare i lönegrad A 18 (ca 2 900 kr i månaden). Slutligen bör nämnas arbetstagar- grupper som städpersonal, fastighetsskötare och skogstjänstemän (förut skogsarbetare).
11.2.2.2 Befattningar inom fristående kyrk- lig verksamhet
Organisationen av den fria kyrkliga stifts- verksamheten växlar något inom stiften. Som samordnande administrativt organ fun— gerar i allmänhet stiftsrådet. För speciella uppgifter finns särskilda organ, av vilka vissa kan vara underställda stiftsrådet medan and- ra lyder under centrala kyrkliga styrelser, kyrkliga studieförbund, ungdomsråd etc. Verksamhetens omfattning och inriktning varierar mellan de olika stiften, vanligen rör det sig om studieverksamhet, ungdomsarbete och evangelisation, ibland sjömansvård, sol- dathemsverksamhet och publicistisk verk- samhet. Ledningen av verksamheten åvilar ofta stiftsadjunkterna men det finns också tjänster som ungdomssekreterare, konsulent, instruktör etc. i lönegrader varierande mellan A 17 och A 25. Härtill kommer administra- tiva tjänster samt tjänster inom ramen för stiftsgårdar, soldathem etc. Antalet fast an- ställda kan uppskattas till 100—150 perso— ner. Verksamheten finansieras framför allt genom församlingarnas avgifter till stifts— tinget eller också genom direkta anslag från församlingar samt genom fond- och kollekt- medel.
l Stiftsnämnd saknas i Stockholms stift. Motsva— rande uppgifter fullgörs av statskontoret samt stiftsnämnderna i Uppsala och Strängnäs stift.
11 VISSA KYRKLIGA PERSONALFRÅGOR 11.2.3 Den centrala kyrkliga verksamheten
Vid sidan av ärkebiskopen finns vissa kyrk- liga befattningshavare för uppgifter inom riket i dess helhet. Till en början kan nämnas prästerliga tjänster för speciella ändamål, exempelvis kyrkoherdar i svenska utlandsför- samlingar och kyrkoherdar för döva. I övrigt rör det sig om befattningshavare antingen inom organ med viss offentlig reglering (t. ex. de centrala kyrkliga styrelserna) eller inom helt fristående kyrklig verksamhet (stiftelser, skolor m. m.).
11.2.3.1 Statligt reglerade anställningar
Svensk utlandsförsamling, för vilken Kungl. Maj:t fastställer kyrkoordning, finns i Paris, London, Berlin, Köpenhamn, 0510, Helsing- fors och Buenos Aires. Kyrkoherdetjänsten vid sådan församling är placerad i lönegrad A 28. För den andliga vården bland döva är riket indelat i sex olika distrikt, Stockholms, Lunds, Vänersborgs, Örebro, Härnösands och Luleå distrikt. Inom vart och ett av dessa distrikt finns en ordinarie tjänst som kyrkoherde för döva i lönegrad A 26. För- valtningen av denna verksamhet handhas av domkapitlet i Stockholms stift. Befattningar- na avlönas över riksstaten, som härför tillförs bidrag ur kyrkofonden. Härjämte må nämnas speciella tjänster som kyrkoherde för samer respektive garnisonspastor i Boden, båda i lönegrad A 25 och avlönade ur kyrkofonden, resesek'reterare vid kriminalvården och stabs- pastor vid försvarsstaben, båda i lönegrad A 24 och med lön från vederbörande statliga myndighet.
Den andliga vården vid sjukhusen ombe- sörjs av prästerskapet inom de territoriella pastorat, där sjukhusen är belägna. Kostna- derna för och administrationen av denna verksamhet åvilar församlingen. En särställ- ning intar diakonianstalternas sjukhus, vilka betjänas av anstalternas präster. Även de frikyrkliga samfunden deltar i sjukhusverk- samheten. Inom kriminalvården bedrivs and- lig verksamhet i samarbete mellan Svenska
kyrkan och de frikyrkliga samfunden. Det rör sig här om arvodesbefattningar. Inom krigsmakten finns en fredsorganisation av stabspastorer vid de regionala militärbefäls— staberna samt ett 80—tal militärpastorer vid förbanden. Även här är det fråga om arvo- desbefattningar, som upprätthålls vid sidan av ordinarie prästerlig tjänst. [ krigsorganisa— tionen ingår ett betydande antal fält(marin)- präster, vilka uttas inom såväl Svenska kyr— kan som de frikyrkliga samfunden. I detta sammanhang må även erinras om den sär- skilda kyrkoberedskapen i krig; se bl.a. Utbildningsdepartementets PM (stencil 1970:7) ang. den fortsatta behandlingen av Kyrkoberedskapsutredningens betänkande Kyrklig beredskap (SOU 1965 :59).
11.2.3.2 Befattningar inom de centrala
kyrkliga styrelserna
Svenska kyrkans centralråd för evangelisa- tion och församlingsarbete. Centralrådets uppgift är att i samarbete med präster och lekmän inom församlingarna och i samför- stånd med stiftsstyrelserna verka för försam— lingslivet och den kristliga kärleksverksam- heten inom den svenska kyrkan. Verksam- heten är f.n. föremål för omorganisation, vilken påverkar tjänsteorganisationen. Vid sidan av en tjänst som direktor i lönegrad B 6 (ca 6 300 kr i månaden) finns enligt nu antagen organisationsplan en kanslichef i lönegrad A 30 (ca 5 200 kr i månaden) samt tio konsulentbefattningar i högst lönegrad A 27 (ca 4 500 kr i månaden) med ansvar för olika funktioner såsom kyrka och samhälle, undervisning, kommunikation m.m. Vidare finns kamrer, assistenter och övrig kontors- personal, inalles ett 15—tal personer. Till centralrådet är knuten viss publicistisk verk- samhet och förlagsverksamhet samt Svenska kyrkans lekmannaskola vilken, ehuru for- mellt fristående, likväl drivs i nära samarbete med centralrådet. Verksamheten finansieras i princip genom frivilligt insamlade medel, bl. a. rikskollekter. Vissa avlöningsbidrag er- hålles därjämte ur kyrkofonden (1970/71 ca
140 000 kronor). Omsättningen 1969 inom själva centralrådet var omkring 2 milj. kr. Motsvarande siffra för lekmannaskolan och förlagsverksamheten var sammanlagt ca 20 milj. kronor.
Svenska kyrkans missionsstyrelse. Styrel- sen utbildar och utsänder missionärer, under- stödjer kristna kyrkor i Afrika och Asien rn. m. Vid missionsstyrelsens kansli finns, vid sidan av en befattning i lönegrad B 6 (ca 6 300 kr i månaden) som missionsdirektor, en tjänst som ekonomichef i lönegrad A 28 (ca 4 700 kr i månaden), ett lO-tal sekrete- rarebefattningar i lönegraderna A 17—26 (ca 2 800—4 300 kr i månaden) samt bortåt 30 kontorstjänster i lönegraderna A 7—23. Missionärer finns i Sydafrika, Rhodesia, Tanzania, Sydindien, Malaysia, Hongkong och Liberia. Vid sidan av sammanlagt drygt 30 prästvigda missionärer i lönegrad A 22—28 (ca 3 500—4 700 kr i månaden) märks en biskop i lönegrad Bö. Antalet befattningshavare inom sjuk- och socialvård uppgår till ca 45. Läkarlönerna ligger i lönegrad B 5 (ca 6 000 kr i månaden) och sjuksköterskelönerna ilönegrad A 18—21 (ca 2 900—3 400 kr i månaden). Härtill kommer ca 45 lärarbefattningar i lönegrad A 17—28 (ca 2800—4 700 kr i månaden) och ett drygt 20-ta1 andra befattningshavare. Missio- närerna är mestadels kontraktsanställda för en tid av tre år. De är avlönade och formellt anställda av Svenska kyrkans missionsstyrel- se men tjänstgör inom de kyrkor som Svenska kyrkan stöder genom missionsstyrel- sen. Verksamheten understöds på frivillig väg, bl. a. genom rikskollekter. Omsätt- ningen var 1969 drygt 20 milj. kr.
Svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse. Sjömansvårdsstyrelsen utövar Svenska kyr- kans verksamhet bland svenska sjömän och andra landsmän i utlandet, i den mån sist- nämnda uppgifter inte ankommer på särskild utlandsförsamling. Sjömansvården bedrivs vid 40 sjömanskyrkor utomlands. Styrelsen främjar även kyrklig sjömansvård, som av andra organisationer utövas inom svenska hamnar, samt understödjer kyrklig verksam- het bland svensktalande trosförvanter i ut-
landet. På sjömansvårdsstyrelsens kansli finns, vid sidan av en tjänst i lönegrad A 30 (ca 5 200 kr i månaden) som generalsekrete— rare, två sekreterarbefattningar i lönegrad A 25 och A 21 samt omkring 10 tjänster för kontorspersonal i lönegrad A 12—24. Vid sjömanskyrkorna tjänstgör 25 sjömanspräs- ter, vilka erhåller lön enligt lönegrad A 24 (ca 3 900 kr i månaden), lika många assisten- ter ilönegrad A 12—18(ca 2 300—2 900 kri månaden) samt ett 30-tal befattningshavare som husmor, vaktmästare etc. Verksamheten med sammanlagt bortåt 100 befattningsha- vare finansieras främst genom frivilliga me- del, bl. a. en rikskollekt. För lön åt sjömans- präster utgår bidrag ur kyrkofonden, budget- året 1970/71 drygt 600 000 kr. Genom församlingsanslag av utdebiterade medel er- hålls ca 250000 kr årligen. Omsättningen 1969 var omkring 5 milj. kr.
Svenska kyrkans diakoninämnd. Nämn- den verkar för samarbete och samordning inom diakoniverksamheten. Till nämnden är knutna fem olika diakonianstalter (Ersta, Stora Sköndal, Samariterhemmet, Vårsta och Bräcke) ävensom stadsmissionerna i Stockholm, Göteborg, Malmö, Visby samt Luleå stifts diakoniförening. På nämndens kansli finns, vid sidan av en befattning som generalsekreterare i lönegrad A 30 (ca 5 200 kr i månaden), två sekreterartjänster i löne- grad A 25 och A 21 samt kontorspersonal i lönegrad A 13. Vid de anslutna anstalterna och stiftelserna tjänstgör ett 20-tal präster- liga befattningshavare. Härtill kommer ca 720 befattningshavare i sjukvård, 200 i socialvård, 130 för administration samt bort- åt 500 arbetstagare för övriga arbetsupp- gifter (t. ex. ekonomipersonal). Sammanlagt rör det sig om ca 1 550 anställda. Diakoni- nämndens verksamhet finansieras bl.a. ge- nom en årlig rikskollekt. Vissa bidrag — budgetåret 1971/72 ca 25 000 kr — utgår ur kyrkofonden. Omsättningen vid diakoni- anstalterna var 1969 ca 170 milj. kr.
11.2.3.3 Befattningar inom fristående kyrk- lig verksamhet
Det rör sig här om befattningshavare inom kyrkliga samfund, förbund, stiftelser och andra sammanslutningar. På det internatio- nella planet kan nämnas Lutherska Världs- förbundets svenska sektion med Lutherhjäl- pen. Av nationell verksamhet kan som exem- pel tagas studieverksamheten inom Sveriges Kyrkliga Studieförbund, Sigtunastiftelsen, ungdomsarbetet inom Riksförbundet Kyr- kans Ungdom, Ansgarsförbundet samt KFUM och KFUK ävensom den ekumeniska verksamheten i anslutning till Svenska eku- meniska nämnden. Uppskattningsvis är det fråga om ca 300 mera fast anställda inom detta verksamhetsområde.
11.2.4 Avslutande uppgifter om de kyrkliga befattningshavarna
l l.2.4.1 Antalet befattningshavare
Statligt reglerade tjänster. Vad först angår antalet präster kan hänvisas till tabell 11.2 avseende förhållandena den 1 januari 1971.] Det sammanlagda antalet präster i försam- lingstjänst utgör 2 440 enligt tabell 1 1.2.
Tabell 11.2 Antalet präster den 1 januari 1971
Senast tillgängliga siffror (hösten 1971) an- ger omkring 2 500 tjänstgörande försam— lingspräster. Antalet tjänster är emellertid högre och Kungl. Maj :t har, mot bakgrund av rådande prästbrist, i 1972 års statsverkspro- position beräknat medel för en tjänst som sekreterare för prästrekrytering, knuten till ärkebiskopens kansli. Antalet stiftspräster utgjorde hösten 1971 drygt 70. Slutligen skall här anges de bortåt 20 präster som har speciella prästerliga uppgifter på riksplanet. Det sammanlagda antalet präster med statligt reglerade anställningar kan således beräknas till ca 2 600. Av dessa tjänstgör ca 2 550 på heltid.
Beträffande antalet kyrkomusiker med statligt reglerade anställningsvillkor förelig— ger olika uppgifter i den personalstatistik som redovisas av statistiska centralbyrån/sta- tens avtalsverk, å ena sidan, och Sveri- ges lärarförbund/Kyrkomusikernas riksför- bund, å andra sidan. Olikheterna är att hänföra till skilda uppfattningar om vilka tjänster som skall redovisas som fasta. Per- sonalorganisationernas genomgående högre siffror inkluderar således befattningar som, ehuru de med fog kan anses som permanen-
1 Tabellen är hämtad ur S H Ohlssons förut nämn- da arbete.
Stift Bis- Kh Km Kadj Stifts- Padj Övriga Emeriti Summa
kopar adj o. pensio-
tjg tjl nerade
Uppsala 1 97 60 23 5 16 4 9 86 301 Linköping 1 88 56 18 3 5 4 1 81 257 Skara 1 88 69 19 3 11 5 1 88 285 Strängnäs 1 73 52 16 4 7 4 1 52 210 Västerås 1 79 61 19 4 5 3 3 64 239 Växjö 1 114 68 28 3 12 3 1 101 331 Lund 1 169 108 55 8 5 18 2 133 499 Göteborg 1 130 112 54 6 13 2 2 103 423 Karlstad 1 72 47 11 3 7 3 63 207 Härnösand 1 83 45 13 3 14 1 65 225 Luleå 1 71 68 15 5 5 8 2 53 228 Visby 1 20 11 2 l 2 9 46 Stockholm 1 57 93 55 4 19 12 75 316 Ovriga — 3934 393
___—___—
Summa 13 1 141 850 328 52 121 55 427 973 3 960
” Därav 77 i de centrala kyrkliga styrelsernas tjänst, 209 tillhörande universitet och skolor samt 107 stiftelser etc.
ta, likväl omfattar förhållandevis litet antal tjänstgöringstimmar; uppgifterna på orgel- spelare omfattar exempelvis befattningsha- vare med mindre än 10 timmars tjänstgöring i veckan. Det har varit omöjligt att inom ramen för denna redogörelse få fram några preciserade siffror. Som jämförelse redovisas därför både arbetsgivar- och arbetstagar- organisationernas uppgifter (tabell I 1.3).
Tabell 11.3 Beräknat antal kyrkomusiker år 1971.
Befattning Antal Antal SCB/SAV SL/ KR Organister 3 35 3 85 Bitr. kyrkomusiker 70 75 Kyrkokant orer 150 165 Skolkantorer 105 705 Orgelspelare (ej uppg) 1 000 Organister på äldre stat (ej uppg) 30 Summa 660 2 360
Antalet heltidsbefattningar med uteslu- tande kyrkomusikaliska uppgifter beräknas ligga på drygt 400. Härtill kommer bortåt 2 000 kyrkomusikerbefattningar med varie- rande anställningsform och omfattning av tjänstgöringsskyldigheten.1 Det råder brist på kyrkomusiker, vilket bl.a. föranlett Kungl. Maj:t att försöksvis vidga möjlig- heterna att delta i utbildning för sådan verksamhet.
Vad slutligen gäller personalen vid stifts- kanslierna kan denna beräknas till omkring 185 befattningshavare. Av dessa tjänstgör ca 155 på heltid. Härtill kommer minst 50 heltidsanställda stiftsskogvaktare (skogsbiträ- den) samt över 1 000 säsonganställda skogs- tjänstemän (förut skogsarbetare). Antalet befattningshavare inom det skogliga området kan med hänsyn till den beslutade omorga- nisationen inte anges med större säkerhet.
Sammanfattningsvis kan det totala antalet permanenta befattningshavare med statligt reglerade anställningar inom Svenska kyrkan beräknas till omkring 5 200 personer. Av dessa tjänstgör drygt 3 100 på heltid.
Kyrkokommunalt reglerade befattningar. Även ifråga om dessa befattningshavare är
det svårt att ange det exakta antalet anställ— da. Svenska kyrkans församlings— och pasto- ratsförbund har visserligen hösten 1971 pu- blicerat en personalstatistik beträffande för— hållandena sommaren och hösten 1970. Sta- tistiken grundas emellertid på en urvalsun- dersökning och måste justeras med hänsyn härtill samt vidare med hänsyn till ett relativt stort bortfall och till vissa säsongmäs- siga variationer. Den omfattar även befatt- ningshavare med ett förhållandevis ringa antal tjänstgöringstimmar. Efter samråd med pastoratsförbundet kan följande uppgifter lämnas avseende förhållandena 1.10.1970, (tabell 11.4).
Tabell 11.4 Antal kyrkokommunalt reglera- de befattningar hösten 1970
Befattning Antal Tjänstemän, central förvaltning 300 Tjänstemän, kyrkobokföring 1 300 Tjänstemän, fastighetsförvaltning
och begravningsväsende 400 Tjänstemän, församlingsverksamhet 1 200 Vaktmästare 3 000 Kyrkogårdsarbetare 3 400 Städpersonal 1 000
Summa 10 600
Det bör även nämnas, att av befattnings- havarna finns de som har delad tjänstgöring, exempelvis mellan central förvaltning och kyrkobokföring, men att de i statistiken då endast kunnat hänföras till det verksamhets- område där deras huvudsakliga arbetsupp- gifter varit förlagda. Som förut nämnts förekommer även kombinerade tjänster eller dubbla deltidsbefattningar, framför allt inom vaktmästarpersonalen, vilket inte kan utläsas av den här publicerade statistiken. Senast tillgängliga undersökningar (per 1.10.1971) tyder på att sammanlagda antalet kyrkokom- munala befattningshavare uppgår till 10 900 personer.2 Av dessa beräknas ca 5 000 tjänstgöra på heltid. Av den kyrkokommu- nalt anställda personalen har ungefärligen
1 Dessutom tillkommer hundratalet befattningar som församlingsmusiker, vilka dock faller utanför författningsregleringen. En utförligare personalstatistik kommer att redo- visas av pastoratsförbundet under hösten 1972. 2
5 800 arbetstagare uppgifter inom begrav- ningsväsendet, varav 2600 på heltid och 3 200 på deltid. Av den till ca 1 300 arbetstagare redovisade kyrkobokförings— personalen kan ca 700 arbetstagare beräknas tjänstgöra på heltid och ca 600 på deltid.
Den fristående kyrkliga verksamheten på stifts- och riksplanet. Omkring 2 600 befatt- ningshavare beräknas ha mera fast anställ- ning inom den fristående verksamheten. Av dessa återfinns merparten inom diakonian- stalterna och stadsmissionerna, ca 1 600 anställda.
11.2.4.2 Lönekostnaderl
Den osäkerhet som präglar personalstatisti- ken påverkar även beräkningen av lönekost- naderna. Avtalsverkets uppgifter om årslöne- kostnader för kyrkomusiker omfattar exem- pelvis endast de befattningshavare som redo- visats i avtalsverkets personalstatistik. De uppgifter som föreligger om lönekostnaderna är inte heller helt jämförliga, eftersom dei vissa fall hänför sig till år 1970, i andra till budgetåret 1970/71 eller år 1971.
Statligt reglerade tjänster. Vad först gäller präster uppgick årslönekostnaden 1971 för församlingsprästerskapet (kyrkoherdar, kom- ministrar och kyrkoadjunkter) enligt avtals- verkets lönestatistik till ca 116,2 milj. kr. Ur kyrkofonden betalades dessutom 1970/71 till pastoratsadjunkter ca 10,6 milj. kr. För stiftsprästerna utgick under motsvarande period drygt 3,5 milj. kr i lönekostnader. Härtill kommer för präster med speciella rikskyrkliga uppgifter löner om ca 1,3 milj. kr årligen, dvs. sammanlagt en årlig lönekost- nad för präster om ca 132 milj. kr. Av denna belöper omkring 130 milj. kr på heltids- anställda präster. Beträffande kyrkomusiker anger avtalsverkets lönestatistik en årslöne- summa 1971 av totalt 37,8 milj. kr. Av denna belöper drygt 14 milj. kr på befatt- ningar, som av avtalsverket redovisas som heltidsanställningar. Årslönekostnaden för stiftskanslitjänstemännen redovisas av avtals- verket för 1971 — då skogsbiträden och skogsarbetare dock inte avlönades över stifts-
nämndens stat — till drygt 6,6 milj. kr, varav för heltidsanställningar 6,3 milj. kr. För pastoratens skogsbiträden utgick ur kyrko- fonden 1970/71 drygt 3,7 milj. kr. Samman- fattningsvis kan således noteras en årslöne- kostnad av drygt 175 milj. kr, varav drygt 150 milj. kr på heltidsanställda arbetstagare i statligt reglerade befattningar.
Kyrkokommunalt reglerade befattningar. Den av pastoratsförbundet publicerade löne- statistiken hänför sig till förhållandena som- maren och hösten 1970. Den då redovisade årslönekostnaden uppgår till omkring 170 milj. kr, varav ca 70 milj. kr på tjänstemän och 100 milj. kr på övriga arbetstagare. Bland tjänstemännen kan årslönekostnaden om ca 70 milj. kr fördelas med drygt 55 milj. kronor på heltidsanställningar och omkring 15 milj. kr på deltidsanställningar. Motsvaran- de uppgifter saknas angående övriga kyrko- kommunala arbetstagare.
Andra Iänekostnader. Härutöver bör näm- nas de bidrag om ca 1 milj. kr, som ur kyrkofonden utgår för kyrklig verksamhet på det centrala planet, nämligen i avlönings- bidrag till sjömanspräster drygt 600 000 kr, till präster inom centralrådet och diakonin ca 150000 kr, för kyrklig verksamhet i utlandet ca 150 000 kr och i arvoden åt militärpastorer ca 100 000 kr. Vidare utgår ur kyrkofonden drygt 3 milj. kr i arvoden åt församlingsverksamma präster (tjänstebi- träden, kontraktsprostar m. fl.).
11.2.4.3 Befattningshavamas ålder2
De uppgifter som här lämnas hänför sig till 1970 och är baserade på statistiska central- byråns och pastoratsförbundets tjänsteman- nastatistik samt kommunalarbetareförbun- dets statistik över samtliga kommunalt an- ställda manliga medlemmar. I fråga om andra
1 Några uppgifter om lönekostnaderna för befatt- ningshavarna inom den fristående kyrkliga verk- samheten på stifts- och riksplanet har inte stått att få inom ramen för denna undersökning. 2 Inte heller beträffande åldersfördelningen kan några uppgifter lämnas om de anställda inom den fristående kyrkliga verksamheten.
församlingsanställda än tjänstemän finns nämligen inte någon särskild redovisning, varför uppgifterna på denna punkt inte är annat än ungefärliga. Vidare bör påpekas att vissa marginella arbetstagargrupper inte un- dersökts och således inte påverkat resultatet.
Befattningshavamas (såväl heltidsanställ- da som deltidsanställda) åldersfördelning i procent kan uppskattas i enlighet med vad som framgår av tabell 11.5.
Tabell I 1.5 Åldersfördelning (i procent) för viss kyrklig personal 1970.
Personal- Ålder kategori __ Under 50—60 Over 50 60 Präster 45 3 2 23 Kyrkomusiker 59 27 14 Stiftstjänstemän 63 24 13 Församlings- tjänstemän 59 25 16 Vaktmästare och övriga f örs. anställda 55 30 15
Beträffande arbetstagare i statligt regle- rade anställningar lämnas något mera specifi- cerade uppgifter i tabell 11.6.
Tabell 11.6 Åldersfördelning (i procent) för befattningshavare med statligt reglerade tjänster. Personal- Ålder kategori ___—— —45 46—50 51—55 56—60 61—
Präster 34 11 14 18 23 Kyrko-
musiker 51 8 13 14 14 Stifts-
tjänstemän 50 13 15 9 13
11.2.4.4 Pensionsåtaganden1
För att få en uppfattning om den ekono- miska innebörden av Svenska kyrkans pen- sionsåtaganden gentemot sina anställda skul- le behövas uppgifter om såväl pensionsskul- dens storlek p. g. a. redan uppnådd tjänstetid som den pensionskostnad varje nytt verk- samhetsår ger upphov till. Inom det offent- liga området har emellertid hittills ingen
fortlöpande redovisning skett av upplupen pensionsskuld eller årliga pensionskostnader. Den speciella beräkning som därför måste ske om den ekonomiska omfattningen av nyssnämnda åtaganden skall kunna belysas har av flera skäl inte kunnat utföras.
Redan själva konstruktionen av de två aktuella pensionssystemen — SPR och KPR — gör en sådan beräkning ytterst vansklig. Ifråga om bruttopensioner av SPR/KPR-typ spelar nämligen socialförsäkringen och dess utveckling både allmänt sett och i det individuella fallet en synnerligen betydelse- full roll för pensionsgivarens kostnad. Pen- sioner enligt SPR och KPR utvecklas vidare inte genom någon automatisk anknytning till konsumentprisindex eller liknande på det sätt som sker ifråga om ATP-pensioner. Förhöjningar av pensionernas bruttobelopp sker i stället i den takt, som överenskommes vid förhandlingar mellan de offentliga arbets- givarna och huvudorganisationerna för offentligt anställda. Genom den fasta rela- tionen mellan lön och pension påverkas den framtida pensionskostnaden vidare i högsta grad av framtida löneutveckling för berörda arbetstagare, en utveckling som det kan vara svårt att göra acceptabla antaganden om redan för en näraliggande period och i än högre grad för mera avlägset liggande anställ- ningsperioder. Pensionskostnaderna påverkas slutligen i mycket hög grad även av frekven- sen av förtida avgångar från anställningarna, där i individuella fall inte minst det i avsnitt 11.4.6 behandlade systemet med s. k. sista- handsansvar kan få stora verkningar på pen- sionskostnaden.
De nu skildrade faktorerna torde vara den främsta anledningen till att man inom den offentliga sektorn ännu saknar tillförlitliga instrument för förhandsberäkning av kapital- värden av pensionsutfästelserna. En utred- ning härom pågår dock på det kommunala området. På det statliga området förekom- mer enligt gällande petitaanvisningar s.k. lönekostnadspålägg för vissa sociala kostna- der. Det är här fråga om en redovisning av
1 Detta avsnitt har författats av sekreteraren Hans Horn av Rantzien.
årliga kostnader innefattande bl. a. kostnad för personalpensionering. För att belysa stor- leksordningen av kostnaderna för personal- pensionering enligt SPR kan det nämnas att ifrågavarande kostnader i de statliga löne- kostnadspåläggen torde ha uppskattats till ca 13 % av lönekostnaderna. Till svårigheten att förhandsberäkna värdet av Svenska kyrkans pensionsåtaganden bidrager vidare det för- hållandet att tillgänglig personalstatistik icke redovisar alla de personaldata, som erfordras för en pensionskostnadsberäkning. En sådan beräkning skulle därför förutsätta ett relativt omfattande inhämtande från de kyrkliga huvudmännen av kompletterande uppgifter.
Upplysningsvis kan dock nämnas att un- der år 1971 utbetalades pensioner av SPV till förutvarande anställda inom Svenska kyrkan eller deras efterlevande (präster och vissa kyrkomusiker) med 33,8 milj. kronor1 och av KPA (kyrkokommunalt reglerad personal) med 5,1 milj. kr.
Angivna belopp får på intet sätt uppfattas som uttryck för Svenska kyrkans totala pensionsutgift. Med hänsyn till ålderssam- mansättningen hos prästerskapet har man anledning utgå från att SPV :s pensionsutbe- talningar kommer att stiga väsentligt fram- gent. Beträffande pensionsutbetalningarna till personer med kyrkokommunalt reglerade anställningar eller deras efterlevande bör framhållas att pensionsutfästelserna gent- emot dessa personalkategorier i allmänhet getts först under 1950- eller 1960-talen, vilket innebär att pensionsutbetalningarna hittills varit relativt låga både med hänsyn till antalet pensionstagare och till pensionens storlek i de individuella fallen. På någon sikt torde även för dessa personalkategorier pen- sionsutbetalningarna komma att stiga högst väsentligt. Det bör vidare framhållas att KPA inte ännu svarar för pensionsutbetalningarna till alla förutvarande arbetstagare med kyr- kokommunalt reglerad anställning, utan att ett okänt antal sådana pensioner torde utbe- talas direkt av vederbörande kyrkliga huvud- man.
11.3 Gällande författningar och kollektiv- avtal
I detta avsnitt lämnas en redogörelse för de författningar och avtal, som reglerar anställ- ningsvillkoren för de olika personalgrupper- na. Vidare sker en genomgång av anställ- ningsvillkoren på punkter, som är av särskilt intresse i händelse av ett upphävande av de nuvarande relationerna mellan staten och Svenska kyrkan.
11.3.1 Statligt reglerade anställningar
Präster. Den grundläggande statliga tjänste- mannalagstiftningen, statstjänstemannalagen (1965:274) och den därtill anslutande stats- tjänstemannastadgan (19652601), gäller en- dast ett ytterst begränsat antal prästtjänster, t. ex. kyrkoherdar för döva samt prästerliga befattningar inom fångvården och försvaret. Församlingsprästerna omfattas i stället av kommunaltjänstemannalagen (196 5 :275) och, i vissa delar, av kommunaltjänstemanna- stadgan (19651602). Biskop samt stifts-, kontrakts- och pastoratsadjunkt faller utan- för statstjänstemannalagstiftningen. I stället finns särskilda författningar om de prästerli- ga anställningsvillkoren, i första hand i präst- anställningskungörelsen (19651729) men även i kyrkolagen, lagen om domkapitel, lagarna om biskopsval och prästval, kungö- relserna om inrättande av vissa statligt regle- rade tjänster resp. tjänster i befordringsgång m. m. samt 1965 års cirkulär ang. vissa bestämmelser i anledning av prästlöneregle- mentets upphävande m. m. Pensionsvillkoren regleras av statens allmänna tjänstepensions- reglemente (SPR). På det kollektivavtalsreg- lerade området är det framför allt det allmänna avlöningsavtalet för statliga och vissa andra tjänstemän (AST) som reglerar de
1 Pensionsutbetalningarna till merparten av kyrko- musikerna ingår inte i denna siffra. Redovis- ningssystemet inom SPV har inte medgett att de samlade pensionsutbetalningarna till kyrkomusi- ker redovisas inom ramen för denna redogörelse. Beträffande kyrkomusiker på äldre stat anmärkes att de saknar reguljär pensionsrätt.
allmänna anställningsvillkoren. Härtill kom- mer bl.a. bilagor och specialbestämmelser till AST samt, i begränsade fall, det allmänna tjänsteförteckningsavtalet (ATF). För de kyrkliga tjänsterna gäller i stället ett särskilt tjänsteförteckningsavtal (TFK), innehållan- de bl.a. lönegradsplacering för prästerliga tjänster.1
Kyrkomusiker. De grundläggande bestäm- melserna återfinns i lagen (1947:275) om kyrkomusiker samt kyrkomusikerstadgan (19502375). Vidare må erinras om 1965 års cirkulär ang. vissa bestämmelser i anledning av upphävandet av avlöningsreglementet för kyrkomusiker m. rn. Pensionsvillkoren regle- ras av det statliga pensionsreglementet (SPR). För kyrkomusiker gäller samma kol- lektivavtal som för präster, nämligen AST, bilagor och specialbestämmelser till AST, ATF och TFK samt —- i vissa fall — tjänste— förteckningsavtalet för undervisningsområ- det (TFU).
Stiftskansliernas personal. I första hand gäller de allmänna reglerna i statstjänste- mannalagen och statstjänstemannastadgan. Särskilda bestämmelser finns dessutom i lagen om domkapitel samt i instruktionerna för domkapitlen och stiftsnämnderna. Pen- sionsvillkoren regleras av det statliga pen- sionsreglementet (SPR). På kollektivavtals- sidan gäller i första hand AST med bilagor och specialbestämmelser och det allmänna tjänsteförteckningsavtalet (ATF). För fastig- hetsarbetare, städpersonal och skogsbiträden etc. gäller särskilda kollektivavtal.
1 1.3.2 Befattningar med viss offentlig reglering
Inom den fristående kyrkliga verksamheten på stifts- och riksplanet saknas författningar som reglerar anställningsvillkoren bortsett från bestämmelser om att statens allmänna
tjänstepensionsreglemente (SPR) äger tillämpning på direktor och sekreterare hos Svenska kyrkans centralråd, föreståndaren för Svenska kyrkans lekmannaskola, direk- tor, sekreterare och missionär hos Svenska
kyrkans missionsstyrelse, sjömanspräst och sekreterare hos Svenska kyrkans sjömans- vårdsstyrelse, generalsekreteraren hos Svens- ka kyrkans diakoninämnd, föreståndare och biträdande pastor vid de större diakonian- stalterna, föreståndaren för Stockholms stadsmission samt predikanten vid S:t J ohan- neskyrkan i Göteborg. Vad kollektivavtalen beträffar saknas regler bortsett från att tjänstgöring i flertalet av de nyssnämnda befattningarna enligt specialbestämmelser till AST eller TFK får tillgodoräknas vid löne- grads- eller löneklassplacering inom den stat- ligt reglerade kyrkliga verksamheten. Mot- svarande regler finns för vissa kyrkomusika- liska tjänster.
11.3.3 Kyrkokommunalt reglerade anställ- ningar
FörsamIingstiänstemännen. För församlings- tjänstemännen2 gäller kommunaltjänsteman- nalagen. De anställningsfrågor som genom denna lag undantagits från kollektivavtals- reglering har sammanförts i en lokal tjänste- mannastadga för primärkommuner (TST 70). Pensionsvillkoren regleras av ett normal- pensionsreglemente för arbetstagare hos kommuner (KPR). Vad kollektivavtalen be- träffar regleras de allmänna anställningsvill- koren av lokalt kollektivavtal (KAT), inne- hållande bl. a. de Allmänna bestämmelserna för tjänstemän ABT 70 med tillhörande bilagor (A—B). Lönegradsplacering m.m. framgåri första hand av det centrala kyrkliga tjänsteförteckningsavtalet CTK, vilket inne- håller specialbestämmelser för diakoniper— sonal, lingsassistenter, kontorspersonal,
församlingssek reterare och fö rsa rn- kyrkoskrivare och annan kyrkobokföringsassistent,
1 Avtalen tillämpas enligt kungörelsen (l965z465) om vissa statliga kollektivavtal m. ni. även på präster, anslutna till SACO, samt på oorganisera- de präster. 2 Gränsdragningen mellan tjänstemannabefatt- ningar och övriga anställningar har överlåtits åt församlingarna. Det förekommer sålunda, att kyrko- och kyrkogårdsvaktmästare är tjänstemän i vissa församlingar (vanligen stadsförsamlingar) men inte i andra.
ungdomssekreterare och ungdomsassistenter, förskollärare och församlingssyster. Härtill kommer lokalt reglerade tjänstemannaan— ställningar.
Övriga församlingsanställda arbetstagare. l kollektivavtalen ingår de allmänna anställ- ningsvillkoren i de Allmänna bestämmelserna ABK 1970.1 Specialbestämmelser för kyrko- och kyrkogårdsvaktmästare m. fl. finns i kollektivavtalet KYV med bilagor och _ för kombinerade vaktmästaranställningar m.fl. — i kollektivavtalet VAK. För kyrkogårds- arbetare (motsv.) gäller de gemensamma specialbestämmelserna för kommunernas in- dustriella verk och allmänna arbeten (GS-av- talet). Vissa anställningsvillkor kan reglerasi lokala specialbestämmelser.
11.4 Anställningsvillkor av särskilt intresse 11.4.1 Regler om uppsägning m. m.
Uppsägningsreglerna gäller ej befattningsha- vare med statlig fullmakt, konstitutorial eller förordnande för bestämd tid. Dessa befatt- ningshavare är oavsättliga och kan således inte sägas upp från sin tjänst. Oavsättlighet tillkommer huvudsakligen innehavare av or- dinarie tjänster som präst, kyrkomusiker eller stiftskanslitjänsteman. Den anses inne- bära rätt för vederbörande befattningshavare att i varje fall bibehålla de löneförmåner som är förenade med tjänsten. Icke oavsättliga befattningshavare kan enligt 30% statstjäns- temannalagen eller 365 kommunaltjänste- mannastadgan sägas upp med iakttagande av avtalsenlig uppsägningstid bl. a. då tjänsten skall dragas in eller uppsägningen är påkallad från allmän synpunkt. Som godtagbar upp- sägningsgrund anges i förarbetena till lagstift- ningen att viss verksamhet inskränks, läggs ned eller rationaliseras eller att ett verks verksamhetsområde övergår till annan hu- vudman. Den i kollektivavtal (AST) angivna uppsägningstiden i dessa fall är sex månaderi fråga om ordinarie tjänsteman (med förord- nande tills vidare), tre månader för extra ordinarie tjänsteman och en månad för extra
tjänsteman. För arbetstagare över 45, 50, 55 år kan enligt lagen (1971:199) om anställ- ningsskydd för vissa arbetstagare (äldrelagen) uppsägningstiden som regel förlängas till två, fyra resp. sex månader.
För den församlingsanställda personalen finns uppsägningsreglerna i de allmänna be- stämmelserna ABT och ABK. Enligt dessa kollektivavtal fordras saklig grund för upp- sägningz, varmed enligt utfärdade kommen- tarer avses bl. a. att vid arbetsbrist vederbö- rande befattningshavare inte kan överflyttas till annat förvaltningsområde. Uppsägnings- tiden enligt ABT är sex månader i fråga om tjänsteman med 12 månaders anställningstid och en månad i fråga om övriga tjänstemän. Om uppsägningen föranleds av att förvalt— ningsorganisationen ändrats eller att arbets- uppgiftema upphört, förlängs uppsägnings- tiden till ett år om tjänstemannen varit anställd under minst 15 år eller, om han fyllt 40 år, under minst 10 år. I detta samman- hang må även erinras om att det i vissa kyrkoförvaltningar kan förekomma att chefsbefattningar tillsätts på bestämd tid — exempelvis sex år — varvid det normalt inte är möjligt att genom uppsägning bringa anställningen till upphörande i förtid. Inom ABK:s område är uppsägningstiden 30 kalen- derdagar för arbetstagare med minst ett års anställningstid i pågående anställning efter fyllda 18 år och 14 kalenderdagar för annan arbetstagare. Genom den förut nämnda äld- relagen kan dessa uppsägningstider förlängas till två, fyra resp. sex månader.
11.4.2 Regler om förflyttningsskyldighet
I de fall då tjänsteman åtnjuter oavsättlighet föreligger vanligen en motsvarande rätt för arbetsgivaren att i samband med organisa- tionsförändringar föranstalta om tjänste- mannens förflyttning. För anställning som
I Såsom framgått av föregående avsnitt kan tjänste- mannaavtalet KAT gälla för vissa vaktmästarbe-
2 fattningar. _ .. IOå AB'I'; motsvarande princrp gäller även pa ABK-området, men är inte inskriven iavtalet.
regleras av statstjänstemannalagen gäller en- ligt 345 samma lag, att tjänsteman som är anställd med fullmakt eller konstitutorial må förflyttas till annan statlig tjänst som tillsät- tes med samma anställningsform. Förflytt- ning till tjänst hos myndighet inom annat verksamhetsområde må dock ske endast om arbetsuppgifterna är likartade eller tjänste- mannen i allt fall med hänsyn till sin utbildning är lämpad för tjänsten. Pröv- ningen av om förutsättningar föreligger för förflyttning ankommer på Kungl. Maj:t. Hin- der föreligger inte mot förflyttning till tjänst i lägre lönegrad; enligt 105 3 mom. AST bibehålles dock tidigare löneförmåner. För- flyttning kan inte ske från statlig tjänst till kommunal tjänst. Dock kan Kungl. Maj:t, om särskilda skäl föreligger, enligt 11 % statstjänstemannalagen föreskriva att sådan befattningshavare skall vara skyldig att, med bibehållande av sin statliga tjänst, utöva icke statlig allmän tjänst. För präst som är an- ställd med fullmakt gäller enligt 11 & präst- anställningskungörelsen förflyttningsskyldig- het till annan prästerlig tjänst som tillsätts med samma anställningsform under förut- sättning att förflyttningen är påkallad av organisatoriska eller andra synnerliga skäl. För biskop gäller dock inte någon förflytt- ningsskyldighet.
Enligt 8 & prästanställningskungörelsen är präst vidare skyldig att utöva annan präster- lig tjänst inom samma stift. Andra bestäm- melser om prästs tjänstgöring inom eller utom stiftet återfinns i lagen om prästval och kungörelsen (19582336) med särskilda be- stämmelser om tidsbegränsad stiftsbunden- het för präst. I detta sammanhang mä vidare erinras om de tjänstgöringsföreskrifter som kan meddelas av domkapitlen om de präster- liga arbetsuppgiftema i pastoraten samt be- stämmelsen i cirkuläret 17.12.1965 att pas- toratsadjunkt må åläggas att tjänstgöra inom annat stift under sammanlagt högst 2 år. Någon egentlig förflyttningsskyldighet före- ligger inte för icke—ordinarie tjänsteman. Detta hindrar givetvis inte frivillig överens- kommelse om förflyttning eller att uppsäg- ning kombineras med erbjudande om ny
tjänst på annan ort etc. Enligt kyrkomusiker- stadgan har innehavare av ordinarie organist- tjänst förflyttningsskyldighet till annan så— dan tjänst. Skolkantor kan i regel förflyttas endast till annan skolkantorstjänst; finns ej lämplig sådan, är han skyldig låta sig förflyt- ta till lärartjänst inom grundskolan.
Regler om förflyttningsskyldighet finns även på det kyrkokommunala området. En- ligt 55 ABT och 105 TST är tjänsteman skyldig att mottaga förordnande att uppe- hålla annan anställning inom samma försam- ling eller att anta förflyttning till annan tjänstemannaanställning eller annat arbete inom församlingen.l Enligt 35 ABK före- ligger vid arbetsbrist inom förvaltningsom- råde en skyldighet för församlingen att, i den mån församlingen prövar detta kunna ske utan olägenhet, bereda den som berörs därav annat arbete hos församlingen enligt samma eller annat kollektivavtal. Därvid får sådan förflyttning även till annat förvaltningsom- råde ske utan iakttagande av uppsägningstid.
11.4.3 Turordningsregler m. m.
I fall av arbetsbrist (nedläggningssituationer, omorganisation etc.) uppkommer inte sällan frågan efter vilka principer urvalet skall ske bland de berörda arbetstagarna: vilka arbets- tagare som först skall sägas upp, vilka som skall ges förtursrätt till nytt arbete etc. Regler om turordning saknas beträffande de statligt reglerade tjänster, varom här är fråga. Det må dock erinras om de i regeringsformen inskrivna grunderna för befordran m. m., förtjänst och skicklighet, samt andra i of- fentlig praxis antagna principer för meritjäm- förelser ävensom den i fackliga sammanhang allmänt omfattade uppfattningen om anställ- ningstidens betydelse i urvalssituationer.2
1 Enligt tjänstemannastadgan för Stockholms för- samlingsdelegerade föreligger förflyttningsskyl- dighet även till annan församling än den egna församlingen. 2 Inte minst på lärarområdet finns dylika rätts- källor; se t. ex. en av Lärarnas riksförbund, Svenska facklärarförbundet och Sveriges lärarför- bund i mars 1972 utfärdad rekommendation till skolstyrelser och rektorer, benämnd ”Rangord- ning vid friställning av icke-ordinarie lärare".
På det kyrkokommunala området finns kollektivavtalsbestämmelser om turordning i ABK, vilka även avser nyanställning. I 35 ABK stadgas, att om förflyttning till annat arbete ej kommer till stånd och uppsägning av arbetstagare måste företagas, skall den arbetstagare inom berörd yrkesgrupp som har den kortaste sammanlagda anställnings- tiden hos kommunen först avskedas. Skall arbetsstyrkan ånyo utökas vid det förvalt— ningsområde från vilket förflyttning skett, äger förflyttad arbetstagare, i den mån det kan ske utan olägenhet, företrädesrätt till det tidigare arbetet. Enligt 2 & ABK bör vid nyanställning i mån av lika duglighet och lämplighet företräde till anställning lämnas den, som under de senaste två åren i anställ- ning hos kommunen på samma kollektivavtal fullgjort sammanlagt minst 70 dagars arbete. Under nämnda förutsättningar och vid i övrigt lika förhållanden skall den äga företrä- de, som har den längsta sammanlagda anställ- ningstiden hos kommunen. Denna förturs- rätt till återanställning gäller inte arbetsta- gare som slutat på egen begäran. I detta sammanhang bör även beaktas äldrelagens regler om företrädesrätt till återanställning för arbetstagare över 45 är, vilka regler även gäller kyrkokommunala tjänstemannabefatt- ningar.
11.4.4 Regler om lönegaranti
I fråga om statlig tjänsteman med oavsättlig- het gäller den förut omnämnda rätten till bibehållna löneförmåner. I 105 3 mom. AST stadgas, att tjänsteman som utan egen begäran förflyttas från högre till lägre ordi- narie tjänst skall i avlöningshänseende be- handlas som om han innehade tjänst i den lönegrad som den högre tjänsten tillhörde. Den statlige arbetsgivaren äger besluta att dessa bestämmelser skall äga motsvarande tillämpning när andra än oavsättliga tjänste- män nödgas frånträda högre tjänst. I övrigt må anföras, att det torde vara en av personal- organisationerna nästan undantagslöst häv- dad uppfattning att omorganisation, ändrad
kollektivavtalsreglering etc. inte får leda till sänkning för den enskilde arbetstagaren av tidigare utgående löneförmåner om arbets- uppgifterna är desamma som tidigare. Denna princip har kommit till uttryck i några av de kollektivavtal som gäller på det kyrkokom- munalt reglerade området. I 1971—1973 års kollektivavtal för kommunala tjänstemän (KAT) anges exempelvis, att därest centralt eller lokalt tjänsteförteckningsavtal medför sänkt lönegradsplacering trots oförändrade arbetsuppgifter skall vederbörande tjänste- man erhålla personlig placering i för honom gällande lönegrad (5 5). Regler motsvarande dem som ovan citerats från AST om bibe- hållna löneförmåner vid förflyttning åter- finns i exempelvis ABT (Bil. Azl, % 5).
11.4.5 Sociala moment i anställningsavtalen
För många kyrkliga befattningshavare före- ligger skyldighet att anta tjänstebostad. Präst är enligt 95 prästanställningskungörelsen skyldig att bo i anvisad bostad (tjänstebo- stad). Enligt cirkuläret 17.12.1965 angående vissa bestämmelser i anledning av prästlöne- reglementets upphävande har biskop och kyrkoherde i svensk utlandsförsamling rätt till tjänstebostad. För domprost, kyrkoherde och komminister skall pastoratet tillhanda- hålla tjänstebostad om Kungl. Maj:t bestäm- mer det. I de fall där tjänstebostad kan komma ifråga finns samtidigt bestämmelser om skyldighet i vissa fall — exempelvis vid avgång från tjänst — att avträda tjänstebo- stad, regler om hyra för tjänstebostad m. rn. (se t.ex. 1965 års ovannämnda cirkulär, specialbestämmelserna till AST). I detta sam- manhang må även nämnas föreskriften, att biskop som lidit skada till följd av en väsentlig rubbning i bostadsförhållandena, som inte kunnat förutses vid hans tillträde av tjänsten, har rätt till skälig ersättning som Kungl. Maj:t bestämmer. — Skyldighet att anta tjänstebostad kan även gälla för kyrko- kommunalt anställd personal. Enligt 245 TST är tjänsteman skyldig att bebo anvisad tjänstebostad eller vara bosatt inom försam-
lingen om så erfordras för arbetsuppgifternas behöriga fullgörande. Motsvarande regler finns exempelvis för kyrko- och kyrkogårds- vaktmästare enligt 11 & KYV. Även de kyr- kokommunala kollektivavtalen har bestäm- melser om skyldighet att avträda tjänstebo- stad m.m., t.ex. 24% ABT 70 och 115 KYV.
Avtalen innehåller vanligen regler om särskild kostnadsersättning i samband med förflyttning, exempelvis 35 & AST (samt bilaga G), 27 % ABT 70 och 25 aå ABK 70.
Kollektivavtalen innehåller vidare bestäm— melser om sjukförmåner m.m. utöver dem som gäller enligt lagen om allmän försäkring. För tjänstemän med statligt reglerade anställ- ningar finns regler i AST om exempelvis lön i samband med sjukdom, barnsbörd, yrkes- skada (19, 21 55), sjukvårdsförmåner m. nr. (45—5155) samt begravningshjälp (52 5). Härtill kommer särskilda bestämmelser om grupplivförsäkring. På det kyrkokommunala området finns motsvarande bestämmelseri ABT 70 jämte därtill hörande bilagor, exem- pelvis sjukförmåner m.m. i 14—15 55 samt grupplivskydd och begravningshjälp i 28 5. På ABK-området återfinns bestämmelserna i 15—16 åå, 22 och 24 55.
Regler om avgångsvederlag motsvarande dem som finns på den privata sektorn av arbetsmarknaden (AGB, AGE etc.) saknas på stora delar av den offentliga sektorn. Både på den kommunala och på den statliga sektorn förekommer emellertid förhand- lingar om trygghetsavtal. I april 1972 har statens avtalsverk presenterat ett förslag om avgångsbidragsförsäkring och ärlig ersättning till statliga arbetstagare, som drabbas av organisationsförändringar. Förslaget avses skola ersätta det s. k. försvarsbrevet. Genom avgångsbidraget skulle införas samma villkor som enligt AGB-försäkringen. Den årliga ersättningen, vilken prövas individuellt och inte får överstiga vederbörandes ordinarie pensionsförmåner, skulle utgå till arbetstaga- re som efter omorganisation inte kan erbju- das annan statlig eller icke-statlig offentlig anställning som han skäligen bort kunna godta.
Betydande åtaganden har vidare gjorts av de statsägda bolagen i det trygghetsavtal som i maj 1972 träffats för tjänstemännen inom Statsföretagsgruppen, innebärande bl. a. ett väsentligt utökat uppsägningsskydd jämte avgångsersättning (AGE) vid strukturföränd- ringar samt särskilda åtgärder för personal- clearing inom företagsgruppen.
11.4.6 Regler om pension1
Bestämmelser om pension istatligt reglerade anställningar återfinns i statens allmänna tjänstepensionsreglemente (SPR). I stort sett samtliga prästtjänster inom Svenska kyrkan faller under detta reglemente, såväl försam- lingsprästerna som präster på stiftsplanet och det centrala kyrkliga planet (även präster vid de centrala kyrkliga styrelserna samt vissa av dess organ). Pensionsreglementet gäller med vissa undantag även för kyrkomusikertjäns- ter samt för tjänster inom stiftskanslierna. Rätt till pension tillkommer ordinarie och extra ordinarie befattningshavare samt i all- mänhet även extra tjänsteman. Pensionen utgår som egenpension eller familjepension. Pensionsförmånerna är samordnade med folkpension och ATP, och hel egenpension (för befattningshavare med minst 30 pen- sionsgrundande tjänsteår) utgör inklusive folkpension och ATP i princip 65 % av slutlönen plus ett särskilt tillägg med f.n. 206 kr/mån. Detta tillägg utgår dock i princip först för tid fr. o. m. 67 års ålder. För flertalet kategorier av befattningshavare finns fastställd en pensioneringsperiod. Be- fattningshavaren äger avgå vid periodens lägre gräns och är skyldig att avgå när han uppnått periodens övre gräns. Pensionerings- perioden är för präster 65—67 år och för kyrkomusiker 63—65 år. För stiftskanslier- nas personal varierar pensioneringsperioder- na huvudsakligen mellan 63 och 66 år. Pensionerna administreras av statens perso- nalpensionsverk (SPV).
Av den kyrkokommunalt anställda perso- nalen torde flertalet äga rätt till pensionsför-
1 Detta avsnitt har författats av sekreterare Hans Horn af Rantzien.
måner enligt normalpensionsreglementet för arbetstagare hos kommuner (KPR). Detta gäller även ifråga om arbetstagare, vilkas anställningsförhållanden regleras enligt ABK 1970, dvs. som inte har tjänstemannaställ- ning (t.ex. vissa vaktmästare, kyrkogårds- arbetare och även viss städpersonal). KPR ger pensionsförmåner i stort sett likvär- diga med vad som gäller enligt SPR. Pen- sionsåldern är normalt 65 år för den kyrko- kommunalt anställda personalen. Pensions- nivån är liksom i SPR i princip 65 % av slutlönen plus visst tilläggsbelopp. Pen- sionerna administreras av Kommunernas pensionsanstalt (KPA). I de båda pensions- systemen (SPR och KPR) tillämpas s.k. successivsarnordning med sistahandsansvar.
Samordningen enligt KPR innebär att en arbetstagare, som tillträder en pensionsgrun- dande anställning hos en kyrkokommun och som dessförinnan i någon tidigare anställning förvärvat en tjänstepensionsförrnån, är skyl- dig att till kyrkokommunen avstå de pensions- förmåner som intjänats i den tidigare anställ- ningen. Som motprestation är kyrkokom- munen skyldig att för KPR-pension tillgodo- räkna arbetstagaren helt eller delvis den pensionsgrundande anställningstiden i den tidigare anställningen. Omfattningen av till- godoräkningen är beroende av den medförda pensionsrättens kvalitet vid en jämförelse med KPR-pension. Som likvärdig med kyr- kokommunens KPR-utfästelse räknas i första hand pensionsrätt hos annan kommun enligt KPR eller tidigare kommunala pensionsbe- stämmelser. Som likvärdig anses vidare pen- sionsrätt enligt SPR eller tidigare statliga pensionsbestämmelser samt pensionsrätt en- ligt det för industrins tjänstemän gällande ITP-systemet. På den statliga sidan gäller likartade bestämmelser. SPR-pension sam- ordnas således bl. a. med pensionsrätt, som förvärvats i anställning hos kommun, försam- ling, pastorat eller annan kyrklig samfällig- het. Dock saknas samordning med pensions- rätt enligt ITP-systemet.
En samordning av detta slag skulle egent- ligen förutsätta att en ekonomisk reglering skedde i samband med övergång från kyrko-
kommunal anställning till statlig anställning eller vice versa. Med hänsyn till det stora antal övergångar som sker mellan anställ- ningar hos olika offentliga huvudmän skulle ett hävdande av kravet på en ekonomisk pensionsreglering i dylika övergångsfall leda till ett administrativt betungande system. Det har dessutom inte kunnat visas att övergångar sker i en viss riktning mer än i andra riktningar. Det har därför antagits att de kapitalöverföringar mellan olika huvud— män, som en ekonomisk. reglering skulle förutsätta, på längre sikt skulle ta ut varand- ra. Av nämnda skäl har inom den offentliga kretsen av arbetsgivare underhand överens- kommits att ömsesidigt tillämpa s.k. sista- handsansvar, dvs. att den offentliga arbets- givare från vilken arbetstagaren avgår med pension skall svara för hela den inom den offentliga arbetsgivarkretsen intjänade pen- sionsutfästelsen utan några ekonomiska till- skott från tidigare offentliga arbetsgivare. Tekniskt har sistahandsansvaret lösts så att den rätt till livränta, som eljest skulle före- ligga vid avgång ur den offentliga huvudman- nens tjänst, borttagits i de fall då arbetstaga- ren senare får en anställning inom den offentliga samordningskretsen med rätt till pension.
I den mån arbetstagare hos kyrkokom- muner tidigare haft pensionsgrundande an- ställningar hos andra offentliga arbetsgivare utgår sistnämnda arbetsgivare idag från att kyrkokommunerna övertagit det ekono— miska ansvaret för att infria de tidigare pensionsutfästelserna. De i individuella fall vittgående ekonomiska konsekvenserna av sistahandsansvaret innebär bl. a. att sista- handsansvar kan tillämpas endast inom en krets där solvensförhållandena är sådana att garantier finns för att den siste arbetsgivaren i kedjan ekonomiskt förmår infria hela den samlade utfästelsen. Att kyrkokommunerna kunnat inrymmas i sistahandsansvarskretsen har berott på att nödvändiga ekonomiska garantier skapats genom kyrkokommunernas offentligrättsliga ställning och beskattnings- rätt. Om den offentligrättsliga ställningen och beskattningsrätten upphör för Svenska
kyrkan föreligger sannolikt inte längre till- räckliga ekonomiska garantier för ett bibe- hållande av Svenska kyrkan inom sistahands- ansvarskretsen. För en arbetstagare, som lämnar en pensionsgrundande anställning hos en offentlig huvudman och erhåller anställ- ning hos Svenska kyrkan efter tidpunkten för kyrkans eventuella skiljande från staten, kan — efter ändringar av de statliga och kommunala pensionsbestämmelsema —— an- svaret för infriandet av rätten till livränta ligga kvar hos den offentliga arbetsgivaren. Har övergången däremot skett före nyss- nämnda tidpunkt måste den tidigare offentli- ga huvudmannen med hänsyn till ömsesidig- heten i det tillämpade systemet kunna utgå från att sistahandsansvaret alltjämt skall gäl- la. Huvudmannen måste kunna lita på att en enligt nuvarande system ”dödad” livränta inte återupplivas av det skälet att Svenska kyrkan inte längre ekonomiskt förmår infria den totala pensionsutfästelsen. Om den of- fentligrättsliga ställningen och därmed föl- jande beskattningsrätt upphör för Svenska kyrkan måste därför — utöver eventuella garantier för anställningsvillkoren gentemot kyrkans arbetstagare — även skapas garantier gentemot staten, primärkommunerna, lands- tingen och andra huvudmän, som ingår i sistahandsansvarskretsen, för att sistahands- ansvaret i nyssnämnda fall alltjämt kan gälla.
11.4.7 Bestämmelser om förhandlingsskyl- dighet
I samband med att det vid lönerörelserna träffas huvudöverenskommelser mellan par- terna på den offentliga sektorn görs inte sällan förbehåll för förhandlingsskyldighet m.m. vid organisationsförändringar. I det statliga kollektivavtalet TFK för präster och kyrkomusiker finns bl. a. regler om att an- ställningsvillkoren kan ändras även under avtalsperioden om det sker en större organi- sationsförändring eller vid reformering av den kyrkliga eller kyrkomusikaliska verksam- heten. På det kyrkokommunala området innehåller 1971 års överenskommelser regler
om förhandlingar i händelse av förändrat huvudmannaskap.
ll.5 Personalorganisation och anställnings- förhållanden inom andra trossamfund 11.51 De fria trossamfunden1
ll.5.l.l Trossamfundens uppbyggnad m. rn.
organisatoriska
De största samfunden utgörs av Pingströrel- sen och Svenska missionsförbundet; därefter följer Frälsningsarmén, Evangeliska foster- lands-stiftelsen och Svenska baptistsamfun- det. Härtill kommer Örebromissionen, Svens- ka alliansmissionen, Adventistsamfundet, Missionssällskapet bibeltrogna vänner, Svens— ka frälsningsarmén och Fribaptistsamfundet.
I flertalet av de fria trossamfunden intar den lokala församlingen en självständig ställ- ning i förhållande till samfundet. Detta förhållande är starkast betonat inom Pingst- rörelsen. I Metodistkyrkan och Frälsnings- armén är dock ledningen centraliserad. I regel är församlingens pastor dess förestån- dare. Inom Metodistkyrkan och Frälsnings- armén tillsätts pastorer (officerare) av sam- fundens högsta ledning. Eljest tillsätts pasto- rer av lokalförsamlingarna. I flera samfund finns ett centralt samrådsorgan för pastors- tillsättningar, vilket fått allt större betydelse. Inom Svenska missionsförbundet bör t. ex. enligt numera gällande bestämmelser försam- ling kalla pastor endast efter rekommenda— tion av samfundets centrala församlingsråd. Inom en del församlingar har man, när det gäller inrättande av tjänster, nått en viss samverkan över samfundsgränserna. Inom Missionsförbundet, Baptistsamfundet och Metodistkyrkan förekommer det exempelvis att mindre församlingar anställt gemensam pastor, ungdomssekreterare etc.
För den regionala verksamheten finns i
l Redogörelsen för de fria trossamfunden baseras på en undersökning som gjorts under medverkan av Sveriges frikyrkoråd, vilken kompletterats med uppgifter ur Svenska kyrkans årsbok 1971.
regel någon form av distriktsorganisation. Distriktsorganisationens uppbyggnad är ut- formad på förhållandevis olika sätt inom skilda samfund. Ansvarig ledare för det regionala arbetet är vanligen en distriktsföre- ståndare, som i regel är pastor. Allmänt kan sägas att organisationen på distriktsplanet företer vissa likheter med stiftsorganisatio- nen för den fristående verksamheten inom Svenska kyrkan.
Skillnaderna i organisatoriskt avseende framträder främst på riksplanet. Metodist— kyrkan och Frälsningsarmén har en stark central ledning av verksamheten i riket. Pingströrelsens församlingar har däremot inte någon rikskyrklig organisation alls. De fria trossamfunden i övrigt är i allmänhet att betrakta som sammanslutningar av lokala församlingar. På riksplanet handläggs frågor som berör samfundets verksamhet i dess helhet, t. ex. frågor om pastorernas utbild- ning och tjänstgöring, samfundens yttre och inre mission, utgivning av tidskrifter och material för samfundets och församlingarnas verksamhet, stöd åt församlingar m. m. Inom flera samfund drivs bokförlag i nära anslut- ning till den centrala verksamheten. Led- ningen av det centrala arbetet är inte sällan anförtrodd en missionsföreståndare, som för det mesta är pastor. De fria trossamfunden har numera en ganska omfattande organisa- tion och verksamhet på distrikts- och rikspla- nen.
ll.5.l.2 Befattningshavamas antal m. m.
De fria trossamfunden beräknas f.n. syssel- sätta omkring 6 500 fast anställda befatt- ningshavare. Av dessa är det övervägande flertalet anställda på heltid. Det största antalet befattningshavare återfinns på för- samlingsplanet, ca 3 875 anställda. De regio- nalt anställda befattningshavarna uppgår till ca 400, vartill kommer ca 825 befattnings- havare på det centrala planet och ca 1 400 befattningshavare inom den yttre missionen. befattningshavarna kan uppdelas enligt tabell 11.7:
Tabell 11.7 Antal befattningshavare inom de fria trossamfunden 1971.
Befattning Antal Pastorer (predikanter, offi- cerare, evangelister) 4 100 Instruktörer 250 Kyrkomusiker 50 Tjänstemän 150 Församlings- eller slumsystrar 350 Vaktmästare och kontorspersonal 200 Missionärer 1 400 Summa 6 5 00
En specialundersökning, som omfattar flertalet samfund (ej Pingströrelsen), visar följande åldersfördelning bland befattnings- havarna: under 50 år: 67 %, 50—60 år: 25 %, över 60 år: 8 %, dvs. en något yngre genom- snittsålder än inom Svenska kyrkan.
ll.5.l.3 Anställningsvillkor m. m.
Den olika samfundsstrukturen ger sig även tillkänna när det gäller sättet för bestäm- mande av anställningsvillkoren. I Frälsnings- armén fastställs exempelvis samtliga anställ- ningsvillkor centralt. Inom Missionsförbun- det, Evangeliska fosterlands-stiftelsen, Bap- tistsamfundet och Metodistkyrkan lämnas centrala rekommendationer i fråga om såda- na anställningsvillkor som allmänna bestäm- melser, löner, sjukförmåner och pension, men det ankommer på församlingarna att själva träffa avtal med de olika befattnings- havarna. Inom Pingströrelsen bestämmer var- je församling lönevillkoren självständigt. Kol- lektivavtal förekommer ej inom de fria tros- samfunden, och de anställda torde inte annat än i undantagsfall vara anslutna till någon facklig organisation. Däremot är det inte ovanligt att de offentliga kollektivavtalen tas till förebild. Tjänster inplaceras ofta i löne- grad eller löneklass och utgående lön i löneklassen bestäms i enlighet med avtals- uppgörelserna på den offentliga sektorn. Själva lönenivån ligger dock generellt lägre än i Svenska kyrkan, vilket närmare framgår av följande avsnitt. Vissa samfund, exempel- vis Pingströrelsen, tillämpar en mera obun- den lönesättning.
Lönevillkoren varierar starkt mellan de större och mindre trossamfunden. I de större samfunden placeras pastor (motsv.) som regel i löneklass A 14—19 (ca 2 500—3 000 kr i månaden), men det förekommer pastors- tjänster i löneklass A 24 (ca 3 900 kronor i månaden) som högst. I de mindre samfunden ligger månadslönen på omkring 1 500—2 000 kr, ibland lägre för ogifta befattningshavare. Tjänster som ungdomsinstruktör (motsv.) placeras generellt något lägre än pastorstjäns- ter; löneklass A 12—14 (ca 2 200—2 500 kri månaden) respektive ca 1 500 kronori må- naden i de mindre samfunden. Till kansliper- sonalen utgår månadslöner på mellan 1 500—2 000 kr. Lönen till församlingssyster ligger på ungefärligen samma nivå, kanske något lägre. Missionärslönerna varierar krafti- gast; här har uppgivits månadslöner mellan 500—2 500 kr, vartill kommer mycket varie— rande naturaförmåner.
Vad pensionsförmånerna beträffar är det i de mindre trossamfunden ovanligt att det utgår någon pension utöver folkpension och ATP. Frälsningsarmén och Metodistkyrkan har vissa tjänstemän anslutna till SPP. Eljest är det vanligast, såväl beträffande övriga tjänstemän inom de nyss nämnda samfunden som i fråga om tjänstemännen inom exem- pelvis Missionsförbundet, Evangeliska fos- terlands—stiftelsen och Baptistsamfundet, att samfunden har egna pensionskassor eller stiftelser för tjänstemännens pensionering. Även grupplivförsäkring förekommer.
11.5.2 Vissa andra trossamfund
Som exempel har valts att redovisa anställ- ningsvillkor m.m. för befattningshavare in- om Katolska kyrkan samt Mosaiska försam- lingen. Inom Katolska kyrkans 26 försam- lingar i Sverige tjänstgör sammanlagt 100 präster. Några andra befattningshavare med fast anställning förekommer ej. Lönen till katolsk präst är f. n. 5 860 kronor om året, vartill kommer vissa begränsade naturaför- måner. Inom Mosaiska församlingen syssel- sätts drygt ett 30-tal anställda, vartill kom-
mer ca 65 befattningshavare med anställning företrädesvis under sommarsäsongen jämte ett 20-tal arvodesanställda. Bland de olika befattningshavarna märks 3 rabbiner och kantorer, l församlingsdirektör, ett tiotal lärare, ungdomsledare och kuratorer samt drygt 10 kontorsanställda. Lön utgår till församlingsdirektören med ca 6500 kr i månaden. Medellönen för rabbiner och kan- torer är 4 950 kr i månaden, för lärare och ungdomsledare 1 700—2 100 kr i månaden samt för kuratorer och administrativ perso- nal ca 2 200—2 800 kr i månaden.
11.6 Personalfrågornas behandling vid tidi- gare genomförda organisationsförändringar
Under detta avsnitt behandlas organisations- förändringar, som i mera betydande omfatt- ning berört arbetstagare på den offentliga sektorn. Det rör sig exempelvis om kommun- sammanläggningar (samfällighetsbildningar), förstatligande av kommunala uppgifter eller kommunalisering av statlig verksamhet, över- förande av offentlig förvaltning till offentlig- ägda bolag etc. Till övervägande delen är det fråga om organisationsförändringar, som le- gat utanför det kyrkliga området. Det bör påpekas, att det i huvudsak rört sig om fall då personalen övergått från en offentlig huvudman till en annan eller till en överta- gande huvudman, som stått de offentliga organen nära. Så gott som undantagslöst har berörda personalorganisationer engagerats i personalfrågornas behandling.
På det kyrkliga området har det närmast varit fråga om fall av ändrad pastoratsindel- ning eller att kyrkliga samfälligheter bildats. Pastoratsindelningarna har inte i någon avgö- rande omfattning berört anställningsförhål- landena. När det gäller samfällighetsbild- ningarna har utgångspunkten i personalfrå- gorna alltid varit, att personalen skulle över- tagas av samfälligheten. Hittills har samman- läggningarna inte medfört några mera påfal- lande personalproblem. Möjligen kan, enligt pastoratsförbundets bedömningar, samman- läggningar medföra att arvodesbefattningar
(t. ex. kyrkokassör) utbyts mot heltidstjäns- ter (t. ex. kyrkokamrer).
När det gäller de borgerliga kommunerna är det framför allt kommunsammanlägg- ningarna (från tidigare drygt 1 000 kommu- ner till 270 när kommunreformen blivit genomförd) som ger exempel på hur perso- nalfrågorna blivit lösta. Eljest kan det röra sig om nedläggning av viss kommunal verk- samhet (t. ex. gasverk) eller att viss kommu- nal förvaltning ombildats till kommunalt bolag. Det har även förekommit att statlig verksamhet överförts till kommunal regi (t. ex. kommunaliseringen av skolväsendet och mentalvårdens överförande till lands- tingen). Den allmänna uppfattningen torde vara, att personalfrågorna vid dylika organi- sationsförändringar kunnat genomföras på ett acceptabelt sätt, och några tvister av betydenhet har inte kvarstått efter de för- handlingsuppgörelser som träffats med per- sonalorganisationema. Någon garanti i fråga om löneförmånerna etc. har för det mesta inte givits, men kommunerna har det oaktat ofta ansett sig bundna vid ett betydande arbetsgivaransvar. Man har på ömse sidor strävat efter att genomföra förändringarna utan onödig oro för de berörda befattnings- havarna. Exempelvis har för det mesta inte vidtagits några formella uppsägningar. Det måste dock påpekas, att organisationsföränd- ringarna i många fall kan ha påverkat den enskilde befattningshavarens ställning, inte så mycket i fråga om de ekonomiska beting- elserna men väl beträffande position och arbetsuppgifter. En ökad konkurrens i sam- band med tjänstetillsättningar kan också ha förekommit. Vid mentalvårdens överförande till landstingen framstod pensionsfrågorna som särskilt komplicerade.
Från den statliga sektorn kan hämtas exempel på hur personalfrågorna lösts vid nedläggning av viss verksamhet, överförande av statlig förvaltning till statsägda bolag, utlokalisering av ämbetsverk eller förstatli- gande av kommunal verksamhet. Vid ned- läggning av statlig verksamhet (t. ex. rege- menten, viss verksamhet inom vattenfalls- verket etc.) har statens utfästelser gentemot
övertalig personal kommit till uttryck i särskilda Kungl. brev (försvarsbrevet, Väs— teråsbrevet etc.), vilka sedermera tagits till förebild vid uppgörelser i andra liknande fall.1 Därvid har bl. a. ett slags förtidspen- sionering (årlig ersättning) kommit ifråga beträffande äldre arbetstagare. När det gäller ombildning till statligt bolag kan som exem- pel tagas förändringen av Karlskronavarvet. I
detta fall sades personalen upp formellt. Uppsägningen kombinerades dock med er- bjudande om nyanställning i bolaget. Vid förhandlingarna med personalorganisatio- nerna uppkom sådana komplikationer, bl. a. beträffande pensionsförmånerna, att förlik- ningskommission måste tillkallas. Den upp- görelse som sedermera träffades om över- gången innebar, att anställningsvillkoren an- passades till den privata marknadens. Tjäns- temännen erbjöds dock rätt att stå kvari det statliga pensionsreglementet SPR. För de tjänstemän som inte accepterade detta fick bolaget utfästa sig att ”köpa in” vederbö- rande i ITP-systemet så att han som anställ- ningstid för sådan pension även fick tillgodo- räkna hela sin statliga anställningstid. På arbetarsidan komplicerades uppgörelsen bl. a. av att den privata arbetsmarknaden erbjöd sämre sjukförmåner än som utgått i den offentliga anställningen, och man fick här träffa ett särskilt avtal som i stort sett innebar bibehållna sjukförmåner. Slutligen fick staten erbjuda arbetstagarna en särskild lönesumma för att övergången skulle med- föra löneförbättringar överlag. När det gäller redan genomförda utlokaliseringar, t. ex. nu- mera Förenade fabriksverken, kan nämnas att det även vid denna förekom ett slags förtidspensionering av befattningshavare, som man skäligen inte kunde kräva utflytt- ning av. I fråga om förstatligande av kommu- nal verksamhet kan exempelvis hänvisas till 1965 års ändrade huvudmannaskap för råd- husrätterna samt polis-, åklagar- och exeku- tionsväsendet. Genomförandet präglades av
1 Jfr dock det förslag till ändrad reglering av hithörande spörsmål som framgår av redogörelsen under 11.4.5 (avgångsvederlag).
en viss tidsnöd, vilken påverkade exempelvis tjänstetillsättningar, arbetsordningar etc., men kunde i övrigt genomföras utan några mera påtagliga nackdelar för de anställda.
11.7 De kyrkliga arbetsgivar- och arbetsta- gararganisationerna
11.7.1 Kyrkliga organ med arbetsgivarfunk- tioner
Arbetsgivarfunktionen är inom Svenska kyr- kan fördelad på ett förhållandevis stort antal huvudmän. Församlingen är exempelvis hu— vudman för tjänstemän och arbetare medan pastoratet är huvudman för präster, kyrko- musiker och folkbokföringspersonalen, där inte dessa funktioner övergått på en särskilt bildad samfällighet. Särskilda regler gäller för de större städerna, t. ex. för Stockholms församlingsdelegerade. För vikarierande präs- ter är det domkapitlet som är huvudman i stället för pastoratet. Vissa arbetsgivarfunk- tioner, kanske främst av administrativ natur, ankommer på organ som kyrkoråd, kyrko- förvaltningar eller nämnder (t. ex. löne- nämnd) medan andra, exempelvis förman- skap i kyrkliga frågor, kan ligga på stiftspla- net (domkapitlet, biskopen, kontraktspros- ten) eller på församlingsplanet (kyrkoher- den).
Det bör dock noteras den utveckling som finns mot ökat samfällighetsbildande och den långt drivna samordning som genomförts beträffande löneförhandlingarna. Som sam- ordnande organ på lokalplanet framstår Svenska kyrkans församlings- och pastorats- förbund. På stiftsplanet utövas huvudmanna- skapet av stiftsstyrelsen med viss fördelning av arbetsgivarfunktionen mellan domkapitel och stiftsnämnd. Inom den fristående kyrkli- ga verksamheten har inte sällan arbetsgivar- funktionerna sammanförts till stiftsråden och de centrala kyrkliga styrelserna.
11.7.2 De kyrkliga förhandlingsorganen m.m. När det gäller avtalsförhandlingar och branschfrågor av ekonomisk eller teknisk natur karakteriseras Svenska kyrkan av en förhållandevis långt driven centralisering, dock med uppdelning på statligt resp. kyrko- kommunalt reglerade anställningsförhål- landen. Vad den statligt reglerade sektorn beträffar är det statens avtalsverk som sluter kollektivavtal beträffande präster och kansli- tjänstemän på stiftsplanet samt — enligt den s.k. ställföreträdarlagen — beträffande för- samlingsanställda präster och kyrkomusiker. Visst samråd förekommer mellan avtalsver- ket och de centrala kyrkliga styrelserna rörande där anställd personal. I fråga om de kyrkokommunalt reglerade anställningarna är det församlingarna (motsv.) som formellt sluter kollektivavtal på arbetsgivarsidan. Kollektivavtalen anpas- sas dock regelmässigt till de rekommenda- tioner, som på arbetsgivarsidan utfärdats centralt av Svenska kommunförbundet på uppdrag av Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund. Kommunförbundet har nämligen under senare år förhandlat på särskilt uppdrag av pastoratsförbundet. Vid de lokala förhandlingarna sker en organise- rad samverkan mellan den borgerliga och den kyrkliga lönenämnden. I anslutning till för- handlingarna förekommer givetvis, såväl cen- tralt som lokalt, samråd mellan de borgerliga och kyrkliga arbetsgivarorganen beträffande lönefrågor, exempelvis innehållet i tjänste- förteckningarna. Det bör här noteras att pastoratsförbundet/kommunförbundet även förhandlar för den vid stiftsråden anställda personalen. Vid sidan av förhandlingsfrågoma hand— läggs intressefrågorna främst av pastoratsför- bundet, som bl. a. har betydande uppgifteri samband med samfällighetsbildningar. Pas- toratsförbundet arbetar även regionalt is. k. stiftsförbund. Särskilda organ finns inom förbundet för handläggning av frågor som särskilt angår större och medelstora tätorter. Till förbundets styrelse är f. n. adjungerade
representanter för stiftstingens/stiftsrådens samarbetsorgan och Svenska kyrkans central- råd.
11.7.3 De kyrkliga arbetstagarorganisatio— nerna
På den statligt reglerade sektorn är det huvudorganisationerna SACO och TCO-S, som organiserar merparten av arbetstagarna. Av de församlingsanställda befattningsha- varna organiseras präster av Svenska prästför- bundet (SACO) och kyrkomusiker av Sveri- ges lärarförbund (TCO-S). Bland stiftsper- sonalen tillhör juristerna Jurist- och sam— hällsvetareförbundet (SACO) och jägmästar- na Sveriges jägmästares och forstmästares riksförbund (SACO), medan den övriga kans- lipersonalen organiseras av Statstjänsteman- naförbundet (TCO-S). Även stiftsprästerna organiseras av Svenska prästförbundet. Vakt- mästare och städpersonal tillhör vanligen Statsanställdas förbund (LO). Även andra arbetstagargrupper, tillhörande LO, kan före- komma på den statliga sektorn, t. ex. fastig- hetsskötare, skogstjänstemän (förut skogsar- betare).
På den kyrkokommunala sektorn är det TCO-K och Svenska kommunalarbetareför- bundet (LO), som främst organiserar arbets- tagarna. Bland församlingstjänstemän i olika befattningar tillhör flertalet Sveriges kom- munaltjänstemannaförbund (TCO-K). Andra organisationer på församlingsplanet är Svens- ka hälso- och sjukvårdens tjänstemannaför- bund (viss diakonipersonal) eller Svenska facklärarförbundet (förskollärare), båda an- slutna till TCO-K. Församlingssekreterare och församlingsassistenter organiseras av Svenska prästförbundet och vissa kamerala tjänstemän av Sveriges socionomers riksför- bund, vilka båda tillhör SACO. Övriga ar- betstagare såsom vaktmästare, kyrkogårds- arbetare, städpersonal organiseras av Svenska kommunalarbetareförbundet (LO).
Både på det statliga och det kyrkokom- munala området förekommer centrala sam- förhandlingar mellan huvudorganisationerna
på arbetstagarsidan. Lokalt förhandlas fram- för allt inom kommunaltjänstemannaför- bundets och kommunalarbetareförbundets område.
Bilaga 12 studiearbete m. m. Om statligt stöd till ungdoms- och
Utarbetad inom beredningens sekretariat
I följande sammanställning redovisas mer betydelsefulla statliga anslag till ungdoms- och studiearbete m. rn.
I tabell 12.1 redovisas dels belopp som avser budgetåret 1968/69, dels senast till- gängliga uppgifter. Dessa har tagits med för att belysa den väsentliga förstärkning som skett av dessa anslag under senare år. Statsbidrag till ungdomsorganisationernas centrala verksamhet utgår enligt kungörelsen
(1971:388) om statsbidrag till ungdomsor- ganisationer till sådan organisation, som har minst 3 000 medlemmar i åldern 12—25 år och som har lokalavdelning i minst 5 % av landets kommuner. Som medlem räknas därvid inte enbart i organisationernas med- lemsmatrikel registrerad medlem utan även den som under ifrågavarande redovisningsår deltagit i organisationens verksamhet vid minst tio sammankomster.
Tabell 12.1 Statliga bidrag till ungdoms— och studiearbete 1968/69 och 1972/73, milj. kr.
Anslagets benämning 1968/69 1972/73 Totalt Till trossamfunden Totalt Till trossamfunden närstående samman- (enligt stats- närstående samman- slutningar verksprop. slutningar (upp- 1972) skattat belopp) Bidrag till ungdoms- organisationernas centrala verksamhet 4,8 1,2 7,1 1,8 Bidrag till ungdoms- organisationernas lokala verksamhet” 13,1 0,3 17 ,5 1,5 Bidrag till ungdoms- ledarutbildning 2 ,5 0,5 7 ,1 1,3 Bidrag till studie- cirkelverksamhet 63,0 7,1 165,0 12,2 Bidrag till studie- förbund 6,6 0,9 9,4 1,2 Summa 90,0 10,0 206,1 18,0
a Anslaget benämndes t. o. m. budgetåret 1970/71 Bidrag till ungdomens fritidsverksamhet. Huvuddelen av stödet går till idrottsrörelsen. De bidrag som här redovisas till trossamfunden närstående samman- slutningar är uppskattade.
Ett grundbidrag utgår med 30 000 kr. till varje bidragsberättigad organisation. Dessut- om utgår ett rörligt bidrag, vilket fördelas mellan organisationerna med hänsyn till deras medlemsantal och geografiska sprid- ning. Härvid tillgodoräknas organisationerna s. k. vägningstal, som är angivna i kungörel- sen.
I samma kungörelse finns också bestäm- melser om bidrag till ungdomsorganisationer- nas lokala verksamhet. De som är berättigade att erhålla anslag till central verksamhet äger även utfå bidrag till lokal verksamhet, dock med undantag för de organisationer som är samarbetsorgan för andra organisationer. Vidare är Sveriges riksidrottsförbund m.fl. bidragsberättigade.
Bidraget fördelas mellan organisationer- nas lokalavdelningar i förhållande till antalet bidragsberättigade sammankomster. Med så- dan sammankomst förstås en av lokalavdel- ning planerad och anordnad sammankomst med minst fem deltagare i åldern 12—25 år och som varat minst en timme. Bidraget utgår med högst 10 kr för varje samman- komst.
Även bidrag till ungdomsledarutbildning regleras i kungörelsen (1971: 388) om stats- bidrag till ungdomsorganisationer. Det till- gängliga beloppet fördelas mellan bidragsbe- rättigade organisationer på grundval av med- lemsantal och geografisk spridning. Utbild- ningen skall bedrivas enligt en av ungdoms- organisationen fastställd plan, som skall omfatta minst ett år. Bidragsberättigad orga- nisation skall vidare i efterhand redovisa kostnader för verksamheten motsvarande minst 150 % av beviljat bidrag. Förslag föreligger i 1972 års statsverksproposition att även medräkna medlemmar i åldersgrup- pen 7—11 år vid fördelning av detta bidrag.
Studiecirkelverksamheten handhas av 10 studieförbund, bl. a. Sveriges kyrkliga studie- förbund och Frikyrkliga studieförbundet. Huvudregeln är att bidrag till allmän studie- cirkel utgår med 75 % av kostnaderna för ledararvode och studiematerial, dock högst 30 kr per deltagare och studietermin. (I vissa ämnen finns särskilda bestämmelser om
högre bidragsbelopp.) Studietiden i allmän cirkel skall vara minst 20 timmar. Cirkeln skall ha lägst 5 och högst 20 deltagare samt ha arbetet fördelat på minst fyra veckor. Deltagare skall vara minst 14 år gammal. För musikcirklar gäller generösare bestämmelser.
Vissa bidrag utgår också till studieför- bundens centrala verksamhet.
Sammanfattning av betänkandet (SOU ] 9 71 : 92 ) Finansiering av allmänna samlings-
lokaler. 1
Utredningsförslaget innebär i korthet följan- de.
Utredningen konstaterar att samlingslokal- drift även i föreningsregi är att anse som en samhällsangelägenhet. Mot denna bakgrund blir samhällsbidrag för detta ändamål inte att anse som bidrag till en utanförstående verk- samhet utan som i vanlig ordning, med hän- syn till uppfattningen om behovets tyngd, beslutade kostnader för viss samhällsverk- samhet. En i privatekonomiska termer förd argumentation bör därför ersättas av en ny attityd till stödet.
Värdet av föreningslivets hittillsvarande och avgörande insatser betonas liksom vikten av att huvudmannaskapet för lokalerna så ofta som möjligt uppdras ät föreningslivet.
Utredningen föreslår att nuvarande system för statslån till allmänna samlingslokaler er- sätts med nya regler. Dessa regler innebär att behovet av subventionsfria krediter för ny- och ombyggnad tillgodoses genom bostads- lån och att statens stöd i övrigt tillgodoses genom anordningsbidrag. För befintliga lo- kaler föreslås att stöd övergångsvis lämnas genom särskild avskrivning av utestående statslån samt genom upprustningsbidrag. De föreslagna reglerna innebär från statens sida ökade åtaganden som förutsätts i regel vara
engångsinsatser. Kommunerna är sin sida för- utsätts därmed ta ansvaret för det ytterligare stöd som kan fordras för lokalernas drift och vidmakthållande.
Förslaget innebär vidare att stödområdet vidgas att avse även fristående ungdomsloka- ler som betjänar mer än ett mindre bostads- område. Arvsfondsbidrag skall som hittills utgå för övriga ungdomslokaler. Det särskil- da stödet för andra studentkårlokaler än restauranglokaler föreslås överfört till den allmänna stödformen.
Planeringsbehovet föreslås tillgodosett ge- nom att kommunerna i vart fall försöksvis till bostadsbyggnadsprogrammen knyter uppgifter om avsett såväl kommunalt som annat byggande under en femårig program- period. De regionala planeringssynpunkterna får beaktas av länsstyrelserna i anslutning till deras bedömning av bostadsbyggnadspro- grarnmen. Översiktliga prioriteringar möjlig- görs genom sammanställningar av regionala bedömningar och kommunala programupp- gifter.
Intresset av en samordnad finansiering, vilken anses främja både samplanering och under vissa förutsättningar samordnat nytt- jande, tillgodoses genom anknytningen till bostadslångivningen och subventionens form av anordningsbidrag.
De särskilda anspråk på bidrag som kan lSargnmlaznfattningen är införd i SOU 1971:92 s. — .
resas för lokaler i glesbygdsområden tillgodo- ses genom bidragsreglemas utformning. Organisationen föreslås ändrad på så sätt att beslutanderätten i bidrags- och eftergifts- ärenden m.m. läggs på statens nämnd för samlingslokaler. Ett särskilt stöd föreslås för att täcka en mer väsentlig del av de kostnader som de samlingslokalägande företagens riksorganisa- tioner åsamkas för sitt betydelsefulla biträde i den statliga stödverksamheten. Detta stöd föreslås utgå dels till riksorganisationernas allmänna verksamhet, dels till en samordnad konsultativ och utvecklande verksamhet som förutsätts ombesörjas i första hand av riksor- ganisationerna i förening, i andra hand och om sådan överenskommelse inte träffas, av en av dessa organisationer.
Statsverkets kostnader har för budgetår uppskattats till för anordningsbidrag ca 23 milj. kr och för upprustningsbidrag ca 3 milj. kr. Särskilda eftergifter beräknas motsvara en årlig budgetmässig merbelastning av ca 2 milj. kr. Anspråken på bostadslån beräknas öka med 8 milj. kr. Stödet till riksorganisa- tionerna medför en årlig kostnad om ca 700000 kr. Särskilda utvecklingsuppgifter beräknas medföra ett anslagsbehov om ca 200 000 kr för de två första åren.
Utredningen behandlar vidare vissa skatte- frågor.
Utredningen lämnar bl. a. förslag angåen- de följande huvudpunkter.
A. Riktlinjer
]. En ny attityd till stödet, där de drift- ekonomiska förutsättningarna inte blir av- görande för prövningen utan en del i en total awägning mellan en politiskt manifesterad ambition och tillgängligt samhällsekono- miskt utrymme.
2. F öreningslivets huvudmannaskap för 10- kalerna står fast som en princip.
3. Statens stöd för nytillkommande loka- ler skall vara en engångsinsats och förutsätta att i sista hand kommunen är beredd att svara för driftkostnader och normala oviss- hetsrisker.
4. Statens stöd till befintliga lokaler skall innefatta en engångsinsats som innebär att behövliga lokaler kan rustas upp till godtag- bar standard och att fördelningen av kostna— derna mellan stat och kommun blir i princip densamma som för nytillkommande lokaler.
5 . Planeringsunderlaget förbättras och knyts an till den kommunala och regionala samhällsbyggnadsplaneringen i övrigt.
6. Föreningslivets ansvar för samlingslo- kalfrågorna befästs genom en anslagsgivning som ger riksorganisationerna fortsatta arbets- möjligheter och gör en vidgad statlig admi- nistration onödig.
B. Stödet för nytillkommande lokaler
l. Nuvarande räntefria stående lån ersätts av ett anordningsbidrag. Detta bidrag utgår till föreningsförvaltad respektive kommun— förvaltad lokal med högst 40 respektive 30 % av ett låneunderlag, beräknat efter de prin— ciper som gäller för bostadslån. Sålunda in- nefattas såväl markkostnad som viss konst- närlig utsmyckning i låneunderlaget. De nya reglerna om begreppet fast egendom medför vidare att viss egendom, t. ex. biografstolar och scenutrustning, ingår i låneunderlaget. Anordningsbidrag skall inte maximeras till visst belopp.
2. Anordningsbidrag skall vidare kunna lämnas för lös egendom som möbler, konst och pedagogiska hjälpmedel. Bidraget skall kunna motsvara hälften av skäliga kostnader, dock högst 10 % av låneunderlaget upp till 500 000 kr och 5 % av överskjutande låne- underlag.
3. Anordningsbidrag skall utgå för nuvar— ande allmänna samlingslokaler samt för fri- stående ungdomslokaler som betjänar ett större bostadsområde.
4. Anordningsbidrag skall, liksom nu bo- stadslån, förutsätta att lokalerna tillgodoser ett varaktigt be- hov, att lokalernas fortsatta drift kan anses ekonomiskt säkrad, att produktionskostnaden är skälig, och
att krav i planer, byggnadsstadga m.m. har iakttagits.
Vidare förutsätts för anordningsbidrag
att lokalernas utrustning — inklusive han- dikappanpassningen — uppfyller skäliga stan- dardkrav,
att lokalernas förvaltning uppdras åt kom- mun eller öppen förening utan vinstintresse, samt
att hittillsvarande upplåtelseplikt finns ga- ranterad i särskild utfästelse gentemot kom— munen.
5. Kreditbehovet tillgodoses i första hand genom bostadslån. Bostadslån skall utgå med den procentuella andel av låneunderlaget. efter avdrag för anordningsbidrag, som i princip gäller enligt bostadslånekungörelsen. Sålunda får t. ex. kommun lån med 30 % av återstående låneunderlag medan förening förutsätts få lån med 20 %. 70 % av återstå- ende låneunderlag avses täckas genom sed- vanliga bottenlån. Det föreslås att tillgång på sådana krediter garanteras genom kredit- marknadsöverenskommelser eller, i andra hand, genom vidgad möjlighet att fördjupa bostadslånet.
C. Stödet till befintliga lokaler
1. Nuvarande saneringslån och rekonstruk- tionsbidrag ersätts av dels särskild eftergift av utestående statslån, dels upprustningsbi- drag. Dessa stödformer avses tillämpas under en femårsperiod, under vilken en upprustning skall ske av de lokaler som tjänar ett någorlunda varaktigt syfte och som kan anses ha garanterats erforderliga ekono- miska förutsättningar. Målet för stödet är att dessa lokaler skall få godtagbar standard inom ramen för statliga åtaganden som i relation till kommunala insatser sätter dem i samma läge som om de fått anordningsbi- drag.
2. Särskild eftergift av tidigare statslån föreslås kunna medges i de fall där plane- ringsförutsättningarna ändrats. Avsikten med sådan eftergift är i första hand att genom därmed minskade kapitalkostnader låta sta-
ten ta en skälig del av ansvaret för investe- ringar som visat sig inte motsvara en antagen befolkningsutveckling.
3. Upprustningsbidrag föreslås utgå med 50% av kostnaderna för erforderliga upp- rustningsåtgärder avseende såväl fast som lös egendom och för avlyft av krediter som ställer alltför höga krav på driftbidrag från kommunen. Det förutsätts att återstående
del av kostnaderna tillförs genom nya medel från kommunen eller annan.
D. Planering och prioritering
1. Ett bättre planeringsunderlag föreslås skapat genom att kommunerna i anslutning till de kommunala bostadsbyggnadsprogram- men försöksvis lämnar uppgift även om pla- nerat byggande av samlingslokaler — även med annan huvudman än kommunen. Dessa uppgifter förutsätts liksom bostadsbyggnads- programmen kunna sättas in i länsstyrelser- nas regionala bedömningar.
2. Omfattningen av det statliga stödet förutsätts reglerad genom ramar för bidrags- givningen — ramar som Kungl. Maj:t bör få fullmakt att höja under vissa förutsättningar. Prövningen ur arbetsmarknadssynpunkt före- slås ingå redan i prövningen av bidragsansö- kan och grundas endast på ett informellt samråd med arbetsmarknadsmyndigheterna. Bidragsgivningens utformning kan tillgodose eventuella statliga önskemål om ändrade reg- ler om ramar för investeringar i lokaler. En ändrad utformning av den statistiska redovis- ningen har föreslagits så att genom statsstöd prioriterade lokaler kan urskiljas. 3. Prioriteringen av konkurrerande an— språk på stöd för nyinvesteringar avses i första hand gynna lokaler som är av primär betydelse för större områden eller som med hänsyn till resavstånd är nödvändiga i gles- bygdsområden. Avsikten därmed är att i första hand skapa ett grovmaskigt nät av fullgoda lokaler som i sin roll som förenings- livets lokaler kan underlätta ett jämlikhets- skapande kulturutbud. I den mån sådana anspråk har tillgodosetts kan stöd lämnas för lokaler i närcentra. Frågan om finansiering
av lokaler som närmast har karaktär av bo- stadskomplement får prövas i annat samman- hang.
Även stödet till befmtliga lokaler skall sättas in i ett planeringssammanhang. Sålun- da förordas att vid konkurrens om till- gängliga medel förtur skall lämnas lokaleri kommuner där godtagbara handlingsprogram för lösandet av samlingslokalfrågorna inom kommunen eller ett område därav kan pre- senteras.
Befintliga lokaler i glesbygd bör bibehållas i den mån ett konstaterat om också vikande behov finns. Stödkonstruktionen medger att särskilda hänsyn tas till dessa lokaler om de kommunala insatserna eljest skulle bli mer betungande än i tätortskommuner. Vidare förordas att kvarstående statliga fordringar för sådana lokaler ges en generös behandling.
E. Förfarandet och organisationen
1. Beslutanderätten i fråga om såväl äldre lån som anordnings- och upprustningsbidrag samt eftergift av lån föreslås lagd på statens nämnd för samlingslokaler.
2. Beslutanderätten i fråga om bostadslån förutsätts ligga på bostadslånemyndigheter- na. Det får ankomma på bostadsstyrelsen att avgöra om den vill förbehålla sig beslutande- rätten eller om denna skall delegeras till läns- bostadsnämnderna.
Har samlingslokalnämnden beviljat anord- ningsbidrag skall i fråga om bostadslån till samma företag därmed anses visat att loka- lerna tillgodoser ett varaktigt behov och att lånet inte är förenat med förlustrisk.
3. Förvaltningen av utestående lån flyttas från länsstyrelserna till länsbostadsnämnder- na.
4. Samlingslokalnämndens kansli får en- dast en begränsad förstärkning. Bostadsmyn- digheternas resurser tillgodogörs dels genom deras egen lånehandläggning, dels genom ytt- randen i bidragsfrågor m. m.
5. De tre riksorganisationernas centrala roll i planering och beredning betonas. Ett särskilt statligt stöd om 500 000 kr/år före- slås för att täcka en del av deras nu till ca
700 000 kr/år uppgående kostnader härför. Återstående 200 000 kr/år har beräknats som stöd till gemensam verksamhet. Det har för- utsatts att riksorganisationerna kan ena sig om formerna för denna verksamhet eller att en av organisationerna påtar sig dessa uppgif- ter. Vidare har 200 000 kr beräknats för att ställas till samlingslokalnämndens förfogande för de två närmaste åren i syfte att bl. a. få fram nya normer och allmänna standardkrav. Även detta arbete har förutsatts kunna an- förtros en förordad gemensam organisation för teknisk och ekonomisk rådgivning.
Kapitel 11 Allmänna överväganden ur be- tänkandet (SOU 1971:92) Finansiering av allmänna samlingslokaler1
11.1 Ramen för prövningen
Utredningsuppdraget avser statens ekonomis- ka stöd till allmänna samlingslokaler. Huvud- uppgifterna har varit att
1. granska resultaten och erfarenheterna av den särskilda stödformén med rekonstruk- tionsbidrag och att pröva hur det statliga stödet till befintliga lokaler i fortsättningen bör vara utformat,
2. undersöka regler och praxis i fråga om stöd till nytillkommande lokaler och pröva hur detta stöd kan behöva ändras,
3. behandla vissa frågor av administrativ och organisatorisk art.
Direktiven har bland annat gått ut från refererade uppgifter om ekonomiska svårig- heter för samlingslokalägande företag. Som ett mål för övervägandena om nytillkom- mande lokaler har angetts att de bör ha goda driftekonomiska förutsättningar som kan väntas bestå på längre sikt så att behovet av framtida rekonstruktionsbidrag utesluts eller begränsas. Om ett ökat statligt kreditstöd till byggnadskostnaderna behövs, bör det över- vägas om en sådan ökning kan genomföras i subventionsfria former i förening med ett kommunalt ansvar för driftunderskott och eventuella förluster på statslånen.
l Rubriknumreringen överensstämmer med den som används 1 SOU 1971: 92.
1 1.2 Samhällsstödets syfte
Undersökningar och överväganden rörande grunderna för samhällsstödet till samlings-
lokaler bör redovisas mot bakgmnd av de syften som stödet avses främja.
[ det föregående (1.1) har visats hur synpunkterna på samlingslokalbyggandets primära syften har växlat i takt med utveck- lingen av samhället. Bakom arbetarrörelsens, nykterhetsrörelsens och frikyrkornas pion- järinsatser kan anses ha legat ett behov av att även i praktiken hävda en föreningsrätt och därmed rätten att verka för vissa ideal. Dessa krav kom att gradvis förenas med förenings- livets insatser för en folkbildnings- och studieverksamhet. De banbrytande insatser- na kom emellertid först senare att få samhällets fulla stöd. Detta arbete betraktas numera som en självklar samhällsangelägen- het. Det bristande samhällsstödet för strä- vandena att vidga bildnings- och studieverk- samheten i förening med ett påtaget ansvar även för den föreningslösa ungdomens fritid drev fram en vidgning av lokalernas använd- ning även för nöjes- och fritidsändamål. På kommersiella grunder skulle denna använd- ning ge det ekonomiska stöd som de ideella krafterna inte ensamma kunde bära. Befolk- ningsomflyttningarna och en i övrigt ökad rörlighet, televisionens genombrott och nö- jeslivets strukturella ändring kom att minska de avsedda möjligheterna till kostnadstäck- ning. Denna utveckling började redan under det första årtionde som det statliga stödet existerade. Föreningslivet framställde ett naturligt anspråk på ett stöd även till lokaler för den fritids- och nöjesverksamhet som
ursprungligen var avsedd som en finansie- ringsform. I takt härmed utvecklades upp- fattningen att samhället måste ta ett ansvar för även fritidsverksarnhet utanför ett in- ternt föreningsliv. Denna uppfattning gick närmast ut från kravet på en sanering av det rent kommersiella nöjeslivet och från önske- mål om att fånga upp den föreningslösa ungdomen i ett aktivt och fostrande engage- mang. Från dessa uppfattningar växte inom kulturdebatten fram de anspråk som ser
samlingslokalerna som distributionskanaler mellan produktion och konsumtion av en kultur i vid bemärkelse eller som mer betonar lokalernas roll i ett kulturskapande aktivt liv i samverkan. Samtidigt har krav rests på att samlingslokalerna skall ses från bostadssocial synpunkt samt i olika former överta äldre bostadsfunktioner och tillgodo- se nya och växande gemenskaps- och samver- kansbehov. Dessa anspråk förenas med för- eningslivets hela tiden kvarstående krav på ökade och bättre möjligheter att vidga sina strävanden att ge en i vidaste mening demokratisk fostran genom aktivt och kon— struktivt opinionsarbete.
Den genomgående linjen i den ovan starkt sammanfattade utvecklingen är att ett samhällsengagemang för anordnande och bibehållande av samlingslokaler i vidgad utsträckning kommit att uppfattas som en naturlig och viktig samhällsangelägenhet. I dag är denna uppfattning så opinionsmässigt spridd att knappt från något håll detta samhällsengagemang principiellt ifrågasätts. De krav som gör sig hörda angår mera graden och styrkan av detta engagemang samt önskemål om styrning mot vissa sektorer. Utvecklingen måste även ses i samband med försöken att konkretisera en samhällelig kulturpolitik och med reformerna på organi- sationsstödets område, t. ex. i fråga om bidragen till ungdomsorganisationernas lo- kala verksamhet.
De syften som samlingslokalerna med dessa utgångspunkter tjänar kan sammanfat- tas på följande sätt:
]. Föreningslivets behov av lokaler för sin egen verksamhet att förverkliga centrala mål
måste tillgodoses. Häri inbegrips också ung- domsorganisationerna. Ett väsentligt inslag i denna bild är att någon prövning av dessa syften inte får ske utöver vad lagstiftningen innehåller. Organisationernas egenvärde för demokratisk fostran och deras sociala funk- tion bör redan i detta sammanhang starkt betonas.
2. Behovet av lokaler för en kulturaktivi- tet i vid bemärkelse måste tillgodoses. Detta gäller vare sig dessa lokaler fungerar som
distributionsled eller som hemvist för ska- pande aktivitet. ] detta sammanhang måste regionala jämlikhetsaspekter särskilt betonas.
3. Det måste finnas lokaler för debatt och aktiv fritidssysselsättning som tillgodoser även spontana behov. Därmed öppnas vägar till ökad intressegemenskap och engagemang även utanför det organiserade föreningslivets ram. Här avses främst lokaler för sådan kontakt och gemenskap som går utöver alltför snäva gruppintressen och som motver- kar sociala segregationstendenser mellan bo- stadsområden.
11.3 En ny attityd till stödet för föreningsägda lokaler
Direktiven går som berörts bl.a. ut från konstaterade betalningssvårigheter och bris- ter i lokalföretagens driftekonomiska förut- sättningar. Här förut har redovisats de uttryck därför som ligger i betalningsförsum- melser beträffande de statliga lånen. Detta sammanhänger i sin tur med den ansvarsför- delning som förelåg då föreningslivet hade att ta initiativ och bära utvecklingen utan samhällsstöd och från den senare utveck- lingen mot att föreningslivet hade att vid sidan av sitt medlemsstöd söka ekonomiskt underlag i närliggande verksamhet med vinst- möjligheter. Denna syn på lokaldriften, där med en välskött lokal ofta avses en lokal som för sin verksamhet kan nyttja vinster från nöjes- eller annan verksamhet, har inte ändrats i den takt som kunnat förväntas med hänsyn till den ändrade synen på samhällsstödet som princip.
Det är uppenbart att ett bokföringsresul- tat ensamt inte säger något om samlingsloka- lens totala driftresultat och värde. Det som sker i de fall där samhället ekonomiskt stöder en samlingslokalägande förening bor- de egentligen beskrivas så att samhället betalar kostnader för att lokaler tillhanda- hålls — kostnader för att tillgodose ett samhällsintresse. I ett fall där värderingen av samhällsintresset motsvarar samhällskostna— derna borde samhällsstödet inte anses som förlusttäckning för föreningen utan som
betalning för en önskad nyttighet. Argumen- tationen för ett samhällsstöd i privatekono- miska termer har konserverat ett bidrags— tänkande som utåt skenbart förefaller röra ett stöd till en för samhället främmande verksamhet.
Det som framför allt bidragit till att samhällsstödet fortfarande diskuteras i rent privatekonomiska termer torde vara att i många fall lokalplaneringen påverkats av tidigare driftekonomiska resonemang och att ändrade förutsättningar ställt lokalägaren och samhället i en oförutsedd ekonomisk situation. Full täckning av kostnaderna upp- fattas såsom inte svarande mot den faktiska nyttan. Motivet för stöd för lokaler med ett lägre utnyttjande än förutsett eller för numera omotiverat stora lokaler blir då egentligen ståndpunkten att samhället bör ta ansvaret för planeringsmisstag och bära en del av kostnaderna för kapital som med hänsyn till bl.a. befolkningsomflyttning bundits till orter där utvecklingen blivit en annan än den förutsedda.
Det anförda ger skäl att slå fast att en mer nyanserad attityd måste anläggas beträffande stödet till föreningsägda lokaler. I den mån de planeras och byggs med samhällsstöd skall detta stöd liksom andra utgifter anses vara en kostnad för en verksamhet till samhällets nytta. Värderingen av denna nytta och beslutet om att täcka kostnader blir då ytterst ett politiskt avgörande.
Kostnader för numera överdimensione- rade lokaler får bedömas ur princi- piella utgångspunkter. I flera fall — bl.a. i fråga om bostadslångivningen och arbetsmarknadspolitiken —— har genom sam- hällsutvecklingen ändrade förutsättningar an— setts inte böra grunda ett fullt återkrav av utlånade medel. Motivet därför får anses ligga i ett samhällets antagna ansvar i dess egenskap av långivare med samtidiga plane- ringsskyldigheter. Motsvarande argument bör för samlingslokaler leda till stödformer med en reparativ effekt i de fall lokalerna tillkom- mit under nu inaktuella förutsättningar.
l 1 .4 Samhällets kostnadstäckning
Med utgångspunkt i den samhällsekonomiska attityd som angetts i det föregående skulle planeringsavvägningen ytterst böra falla på samhällsorgan som med politiska viljeytt- ringar väger intresse mot samhällskostnad. I bakgrunden ligger även det faktum att samhällsstödet utgör en väg att fördela kostnaderna för lokalerna med hjälp av andra medel än entréavgifter och hyror. Är samlingslokalen föreningsägd skulle ett sam- hällsstöd vid lokalens tillkomst innebära att samhället har garanterat att en nyttighet tillhandahålls medborgarna och inte att en ideell rörelse fått ett bidrag till sin verksam- het.
Av det förda resonemanget skulle följa för de nytillkommande lokalernas del att sam- lingslokalernas roll som samhällslokaler beto- nas och att redan planeringsbeslutet innebär ett faktiskt om än inte formellt åtagande att garantera lokalkostnaderna. Utom annat har detta även den innebörden att avvägningen mellan olika sektorers behov blir mer realis- tisk än då man i huvudsak litar till utfallet av en viss kommersiell och osäker verksamhet. Det innebär även att avgiftsfrågorna och stödet till verksamhet i lokalerna bör bedö- mas i sammanhang med lokalstödet.
1 1 .5 Kostnadsfördelningen stat—kommun
Hittills har talats om ett samhällsstöd utan inbördes fördelning mellan stat och kom- mun. Flera faktorer måste påverka den allmänna bedömningen av hur denna kost- nadsfördelning lämpligen bör göras. Den ursprungliga tanken bakom gällande kon- struktion av stödet har varit att statens insats skulle vara en engångsinsats medan på kommunerna ställts förväntningar om både investeringsstöd och driftbidrag.
Det faktum att det ytterst blir kommunen som har att både planera och fatta ett avgörande beslut förutsätter ett motsvarande kommunalt ekonomiskt ansvar. Statliga bi- drag kan tänkas motiverade som stimulans— bidrag eller ur skälighetsbedömningar där
hänsyn tas till den allmänna kostnadsfördel- ningen mellan staten och kommunerna. Vidare kan anföras argument för ett stats- stöd grundat på ett traditionellt statligt ansvar för att ge föreningslivet arbetsmöjlig- heter för dess kultur- och fritidsverksamhet. Ett kommunalt stöd kan motiveras med kommunernas redan accepterade ansvar för föreningslivets arbetsmöjligheter, omsorger om barn och ungdom samt, i växande omfattning, kultursektorn. Härtill kan också läggas kommunernas ansvar för bostadsbyg- gandet och dess komplement. I samman- hanget kommer in även statens roll i fråga om en utjämning kommunerna emellan. Att staten ytterst har ansvaret för erforderligt kreditstöd får anses obestritt.
De tidigare anförda övervägandena om attityden till stödet leder liksom planerings- ansvaret fram till att kommunerna bör bära det avgörande ansvaret för samlingslokaler- nas driftkostnader och därmed särskilt den normala ovisshetsrisken. Den statliga insat- sen bör mätas ut med hänsyn till önskade stimulanseffekter och traditionellt ansvar inom föreningslivs- och kultursektorn i vid mening. Omfattningen av denna insats får bestämmas med hänsyn till kreditstödets ut- formning eftersom de kommunala grundin- satserna i många fall nu blir kännbara.
Det bör i detta sammanhang slutligen erinras om att uppgiftsfördelningen mellan stat och kommun är under utredning och att kostnadsfördelningsfrågorna på grund därav kan komma att prövas i ett vidare samman- hang.
] 1 .6 Huvudmannaskapet
Allmänna överväganden av den hittills anför- da typen som innebär ett betonande av samhällets slutliga ansvar i fråga om plane- ring och kostnader skulle kunna leda till uppfattningen att samlingslokalernas inrät- tande och drift är en samhällsangelägenhet även i den meningen att ägande och förvalt- ning skall vara förbehållet samhället — då närmast kommunen. Detta är dock inte fallet.
Frågan om huvudmannaskapet för lokaler- na måste diskuteras förutsättningslöst. För ett föreningslivets huvudmannaskap för 10- kalerna har åberopats i huvudsak följande tre argument.
l.Föreningsförvaltade lokaler kan bäst tillgodose både föreningslivets och allmän- hetens lokalbehov genom att lokalerna där- med får en direkt förankring i skilda intressegrupper. De stora folkrörelsernas en- gagemang i kultur-, miljö- och fritidsfrågor främjar anpassningen till nya idéer och rörelser.
2. Föreningsförvaltade lokaler är en kon- sekvens av samhällets behov och intresse för aktiva medborgerliga engagemang. Intresset att anpassa verksamheten efter skilda och växlande behov tillgodoses mer direkt över föreningslivet än över de politiska försam- lingar som av självklara orsaker måste arbeta i bundna former.
3. Föreningslivets engagemang är en förut- sättning för att initiativen kan kanaliseras till faktiska beslut — som t. ex. det nuvarande statliga stödet. Utan dessa föreningslivets initiativ hade lokalsituationen i dag varit avsevärt sämre. Mot dessa argument har i princip ställts att ett ekonomiskt ansvar för kommunen måste följas upp genom ett ansvar även i detaljbesluten, att öppenheten för de för- eningslösa skulle bäst gagnas genom sam- hällsägda lokaler och att ett integrerat byggande och förvaltande av olika lokaltyper förutsätter gemensam huvudman. En samhällslokal måste inte naturligen vara en samhällsägd lokal. Lokalernas an- vändningsvärde ligger inte i byggnaden som sådan utan i de aktiviteter de ger plats för. Ett engagemang genom föreningslivet påver- kar positivt aktiviteterna samtidigt som en känsla av ansvar för lokalerna bibehålls och därmed en lokalmiljö uppnås som svarar mot föreningarnas och deras medlemmars, olika gruppers och enskildas anspråk. En huvudlinje blir då att föreningslivet i de fall det aktivt och meningsfullt vill engagera sig i lokalfrågorna i första hand bör få tillfälle att stå som huvudman för verk-
samheten. Detta innebär i de allra flesta fall också att föreningslivet i någon form står som ägare till lokalerna. I de, tills vidare, få fall där samlingslokalbyggandet ingår i ett integrerat byggande av större bostadsområ— den och eljest där samordningsförhållandena påkallar det kan och bör givetvis ägarfunk- tionen bedömas efter produktions- och fas- tighetsförvaltningssynpunkter. Även om t.ex. kommun eller allmännyttigt bostads- företag därmed blir ägare till fastighe- ten bör dock till föreningslivet så långt som möjligt uppdras den sammanhållande lokal- driften för att därmed bibehålla engagemang- ets fördelar.
Det bör slutligen betonas att ett förenings- livets huvudmannaskap inte på något sätt utesluter eller hindrar ett faktiskt samarbete i fråga om centraliserad lokalförrnedling eller fastighetsskötsel.
11.7 Föreningslivet och de förenings- lösas intressen
Bland de syften som samlingslokalerna skall tillgodose ligger också att kunna sörja för de icke föreningsanslutnas intressen av plats för kontakt och spontan eller organiserad verk- samhet. Diskussionen om hur dessa gruppers intressen skall kunna beaktas har ibland präglats av en antagen motsättning mellan det etablerade föreningslivets målsättningar och de utanför ståendes intressen. Det bör i detta sammanhang framhållas hur förenings- livets engagemang i öppen verksamhet tagit aktiva forrner. Föreningslivet har intresse av att även oorganiserade gruppers önskemål
beaktas. Detta är också ett grundintresse för samhället. Men i dessa intressen ligger också ett önskemål om att föreningslivet kan ut- breda sig och ständigt nå nya grupper för föreningsverksamhet. Föreningslivets möjlig- heter att komma i nära kontakt med de före- ningslösa blir större om det finns tillgång till moderna och differentierade lokaler.
1 l .8 Samordning Frågor om samordnad användning och för- valtning av lokaler har något berörts i samband med övervägandena om huvudman- naskapet. Dessa frågor har en räckvidd som sträcker sig långt utanför samlingslokalsek- torn och i mycket ligger inom den helt kommunala kompetensen. Nedan tas upp vissa frågor om lokalmiljön där det bl.a. konstateras att samordningsviljan inte får bli ett självändamål så att väsentliga kvaliteter offras för alla samverkande parter. Krav på samordnad lokalanvändning är därför inte lämpliga att ta in i en låneförfattning på samlingslokalområdet.
Ett finansieringssystem bör dock vara så uppbyggt att det inte lägger hinder i vägen för en samordnad användning av lokaler i de fall där det är önskvärt och tekniskt genom- förbart. I nuvarande system kan främst två faktorer tas upp i sådant hänseende. Detta gäller dels statslånets faktiska anknytning till viss angiven byggnadsdel, dels uppsägnings- möjligheter vid ändrad användning. Det bör därför prövas om ett statsstöd kan knytas till allmänna funktionsbedömningar och om återkravsreglerna kan modifieras.
Samordning är också en fråga om samord- nad finansiering i syfte att underlätta projek- tering och genomförande. Även dessa be- dömningar knyter an till vidare övervägan- den. Ur de synpunkter som här är aktuella får övervägas dels en samordning inom samlingslokals-, ungdomslokals- och fritids- sektorerna, dels en eventuell anpassning av kreditmomentet i stödet till den största och mest allmänna kreditforrnen — statliga bo- stadslån. Överväganden, som i denna del ansluter sig till servicekommittens av flerta- let remissinstanser godtagna allmänna huvud- mål, leder fram till ett förordande av att kreditgivning i subventionsfria former an- knyts till bostadslångivningen och att sub- ventionsmomentet byggs upp så att det låter sig lätt förena med denna låneforrn. Därmed kan även, särskilt i förening med vad nedan anförs om igångsättningstillstånd, erforder- ligt utrymme ges för prioriteringar enligt samhällets önskemål.
13 SAMLINGSLOKALUTREDNINGEN ] 1.9 Planering
11.9.1 Investeringsutrymmet
Nödvändigheten av en ekonomisk priorite- ring bland investeringsanspråken framkallar i första hand ett behov av underlag för en översiktlig och inte alltför kortsiktig bedöm- ning. Det första inslaget i en sådan prövning måste ligga i den grundläggande värderingen av samlingslokalernas samhällsnödvändighet, ytterst manifesterad i val mellan investerings- typer inom tillgängligt ekonomiskt utrymme och sålunda en politisk viljeakt.
Nära anknuten till denna fråga är den konjunkturpolitiska följsamheten i investe- ringsbesluten. Nu läggs investeringsramen fast i budgeten och förnyad framställning om anslag på tilläggsstat blir nödvändig för att öka stödutrymmet om skäl finns för det- ta. Det torde på denna sektor, liksom nu på bostadssektorn, böra övervägas om inte Kungl. Maj:t borde ges fullmakt att om för- utsättningar föreligger kunna öka investe- ringsramen.
Härmed hänger samman även den dubbla prövning i investeringshänseende som ligger i att, även om statsstöd ges, igångsättningstill- stånd fordras för byggandet av samlingsloka- ler. I och för sig torde arbetsmarknadsfrågor- na liksom det totalt tillgängliga utrymmet kunna beaktas i stödbeslutet och därmed förenkla förfarandet. Igångsättningslagstift- ningen torde därför böra kompletteras med föreskrift om att tillstånd inte erfordras om statsstöd beviljats. Den ekonomiskt relativt begränsade andel av de totala investeringarna som även ett utbyggt stöd innebär talar också för en sådan ordning.
De definitioner som används inom bygg- nadsregleringen skiljer, på grund av sitt syfte att konjunkturreglera byggandet i stort, inte på statsstödda objekt och andra inom grup- pen ”kyrkliga eller andra samlingslokaler eller nöjeslokaler”, ett förhållande som åter- speglas i igångsättningsstatistiken. I länsplan 70 har flera länsstyrelser avstått från sekto- riella bedömningar under hänvisning till att samlingslokalfrågorna inte faller under någon länsmyndighets ansvarsområde. Vidare ger
13 SAMLINGSLOKALU'I'REDNINGEN länsplanerna vid handen att definitionsmäs- siga svårigheter i många fall omöjliggör jämförande bedömningar. Vidare bör statis- tiken på sarnlingslokalsektorn specificeras så långt att därav kan utläsas om fråga är om prioriterade objekt eller om oprioriterade. En sådan ändring skulle kunna medföra en önskvärd motsvarande anpassning av de definitioner som används inom länsplanering och kommunalekonomisk långtidsplanering. De förslag som nedan läggs fram är fören- liga även med den ramkonstruktion som föreslagits av delegationen för bostadsfinan- siering.
11.9.2 Regional fördelning m. m. — planeringsunderlag
En av de grundläggande faktorerna vid ett allmänt övervägande av samlingslokalstödet är att klargöra de skiftande betingelserna för samlingslokalbyggandet — t. ex. tätort i glesbygd, stabilt kommuncentrum, innerstad och nyexploateringsområde. Gemensamt för alla är dock planeringsbehovet.
Befolkningsomflyttning och tätortskon- centration har skapat regionalt ojämn balans mellan lokaltillgång och behov. Samtidigt som lokaler i avflyttningsorter har blivit uppenbart överdimensionerade saknar in- flyttningsorternas nybyggda områden i många fall lämpliga samlingslokaler. Dessa nya bristområdens situation kan återföras till främst två faktorer. Den ena är att nödvän- digheten att tillgodose bostadskravet har tvingat fram en prioritering av bostäder. Den andra är att ett lokalt opinionstryck inte kanaliserats genom föreningslivet förrän in- tressegrupperna bildats efter inflyttningen och planeringen då varit låst.
En delvis med det anförda sammanfallan- de regional fördelningsfråga är de jämlikhets- strävanden främst i fråga om tillgång till. kulturutbud som gör sig gällande inom kul- turdebatten och som på andra områden än samlingslokalernas även fått konkreta ut- tryck i uttalanden och beslut från statsmak- ternas sida.
Det anförda leder till slutsatsen att ett
bättre planeringsunderlag bör skapas. Den möjlighet som därvid ligger närmast till hands är att kommunerna till de kommunala bostadsbyggnadsprogrammen i vart fall för- söksvis knyter motsvarande programuppgif— ter för samlingslokaler, till vilka ett särskilt statsstöd i någon form påräknas. Därvid bör tas in inte bara byggande i kommunal regi utan även byggande genom andra huvudmän. Det lokala föreningslivet och de samlingslo- kalägande riksorganisationerna skulle därvid mer aktivt kunna delta i en långsiktig sam- hällsplanering.
Vad ovan anförts om behovet av ett bättre planeringsunderlag gäller också stödet till befintliga lokaler. Önskemålet om att till- gängliga och ur ren sektorssynpunkt troligen alltid för knappa medel fördelas på bästa sätt medför att de befintliga lokalerna med däri gjorda investeringar måste tas till vara. Det vore därför önskvärt om kom- munala handlingsprogram kunde beslu- tas i ett sammanhang för att ligga till grund för kommande bedömningar i enskilda stöd- ärenden och för regionala bedömningar av ny- och ombyggnadsärenden. Det kan över- vägas om inte vid prioriteringar företrädes- rätt till stöd bör ges lokaler i kommuner där för kommunen eller området antagna hand- lingsprogram kan visas upp.
1 1.9.3 Glesbygdsfrågor
För glesbygdsområdenas del blir ambitions- nivån för samlingslokalbyggandet av särskilt intresse. Av statsmakterna antagna riktlinjer för ett glesbygdsstöd m.m. har redan knä- satt principen att särskilda åtgärder bör vidtas för att i rimlig mån tillhandahålla samhälleliga nyttigheter i glesbygd även om kostnaden därför blir större per betjänad person än i tätorterna. Som glesbygdsutred- ningen anfört måste även glesbygdens för- sörjning med samlingslokaler sättas in i ett planeringssammanhang. För de befintliga lokalernas del bör utanför det traditionella statsstödets sektor också tillämpas en gene- rös behandling av kvarstående statliga låne- fordringar.
11.9.4 Planeringsnormer
I den nuvarande statliga bedömningen av lokalbehovet ingår inte några fastställda eller eljest uttalade normer. Sådana normer finns dock tillämpade för tätortsområden och för fördelningen av ett kommunalt stöd. Hur starkt behovsnormer än kan efterfrågas inom bl.a. planeringen av nya bostadsområden innebär dock de skilda förutsättningarna närmast oöverstigliga hinder för att nu förorda att staten ger uttryck för några generella vare sig minimi- eller maximi- krav. Förutsättningarna skiftar inte enbart mellan glesbygd och tätort utan också inom till synes enhetliga områden. Värdet av att kunna relatera till någon form av jämförel- seskala motiverar dock att faktiskt tillämpa- de behovsnormer samlas in och görs tillgäng- liga. Arbete i denna riktning bedrivs inom statens planverk. I detta sammanhang har förutsatts att behovet av ett fortsatt sådant arbete får inverka även på budgetprövningen.
11.9.5 Behovskravet — prioriteringar
Behovet bör bedömas som klart varaktigt innan nyinvesteringar av någon större om- fattning främjas. Befintliga lokaler som tjä- nar ett även till tiden begränsat behov bör dock kunna bedömas välvilligt då det gäller att ge föreningslivet lokaler att samlas i.
Ur finansieringssynpunkt är det angeläget att få en distinkt gräns mellan statsstödda allmänna samlingslokaler och samlingslokaler
som har karaktär av komplement till en mindre grupp bostadslägenheter. Samlings- lokaler av den senare typen har bl.a. behandlats i arbetet på en ny version av God bostad. I publicerade utkast har dessa lokaler angetts betjäna 40—50 lägenheter och förut- satts närmast användas som gemensam- hetslokaler för dessa lägenheter. Det särskil- da stödet till allmänna samlingslokaler bör inte vidgas till sådana lokaler.
Med exempel närmast hämtade ur stads- miljön har vidare införts begrepp som när- centra, respektive centra med fullständig service. Centra med fullständig service —
kommunblockscentra, stadsdelscentra — är den naturliga platsen för att tillgodose ett samlingslokalbehov för flertalet anspråk. Det är också naturligt att, vid prioriteringar inom ramen för medel som inte kan täcka alla anspråk, samlingslokalerna i dessa fullstän- diga centra får komma i första hand med hänsyn till syftet att skapa regional spridning av ett kulturutbud. På sådant sätt kan skapas ett grovmaskigt nät av fullständigt utrustade lokaler som kan brygga över de nuvarande ojämna förutsättningarna för förenings- och kulturliv i övrigt.
Det sagda innebär självfallet inte att stödet skall helt reserveras för fullständiga centra. Behovet av lokaler i närcentra kan främst i glesbygdsområden med långa resav- stånd motivera ett samlingslokalstöd. De 10- kaltyper det här kan bli fråga om kan variera mycket starkt från lokaler med teater och biograf till enkla lokaler i kombination med andra offentliga lokaler. Det väsentliga är dock att lokalutbudet för området vägs in i ett sammanhang genom en kommunal och regional planering.
11.9.6 Organisationskvoter
Det nu tillämpade systemet med en under- handskvotering mellan de samlingslokalägan- de företagens riksorganisationer kan uppen- barligen inte alltid förenas med en behovs- planering av här ovan skisserad typ. Utveck— lingen har också visat att avsteg måste göras från de antagna kvoterna. Det får förutsättas att samlingslokalnämnden inte fastställer sådana kvoter och att organisationerna själva medverkar till att kvoter eller överenskom- melser av sådan typ inte längre träffas.
11.10 Normering och utvecklingsarbete
En förordad kreditgivning genom bostadslån för in även samlingslokalbyggandet under bostadsstyrelsens överväganden i norrnerings- och standardfrågorna.
Handikappnormerna regleras genom bygg— nadsstadgan och svensk byggnorm (SBN). Avsevärda reformer har genomförts under
senare tid. Den vidare utvecklingen av dessa normer bör fortfarande knytas till byggnads- stadgan och bedömningarna ske samlat. Samlingslokalernas speciella karaktär för kontakt och gemenskap medför emellertid att dessa lokaler bör vara föregångare i fråga om sin utformning så att de kan nås av alla grupper. Alla rimliga merkostnader för att lokalerna skall kunna bli tillgängliga och an- vändbara för handikappade bör ingå i under- laget för det statliga stödet. Särskilda rekom- mendationer bör utarbetas även om de inte tas in i SBN.
Vidare må betonas vikten av att planering och projektering av allmänna samlingslokaler sker i samråd inte bara med vederbörande primärkommun utan även med statliga myn- digheter med uppgifter på förevarande områ- de.
Utvecklingsarbetet bör enligt min mening främst ta sikte på principlösningar avseende kommunikationsproblem, akustiska frågor, handikappfrågor samt frågor om lämplig storlek och utformning av lokaler för skilda slag av verksamhet och liknande frågor av mer principiell räckvidd. Av inte minst driftekonomiska skäl eftersträvas ett mång- sidigt utnyttjande av de särskilda lokalenhe- terna. Hur långt man här skall kunna gå utan att äventyra vare sig de besökandes trivsel eller lokalens lämplighet för olika planerade aktiviteter kan också vara ett betydelsefullt moment i Utvecklingsarbetet. Samlingslokal- nämnden bör få i uppdrag att leda denna verksamhet och därvid anlita erforderlig ex- pertis.
Ett samlat normarbete, syftande i vart fall till allmänna rekommendationer, är påkallat i fråga om de särskilda krav som turnerande scenkonst och musik ställer på utformningen av vissa lokaldelar. Dessa särskilda krav, som ligger utanför byggnadsstadgans naturliga område, bör snarast möjligt följas upp och utformas i samråd mellan de lokalägande företagens riksorganisationer och vederbö- rande statliga organ samt med tillgodogö- rande av erfarenheter från turnéverksamhet.
Särskilda medel — förslagsvis 200 000 kr för en tvåårsperiod — bör beräknas för ovan
angivna uppgifter och ställas till samlingslo- kalnämndens förfogande.
ll.ll Stödobjektet ll.ll.l Allmänt
Här ovan har anförts vissa överväganden om stödets allmänna syfte, vilka bl. a. fört samman anspråken på ungdomslokaler och traditionella samlingslokaler. Vidare har övervägandena lett fram till att en funktio- nell bedömning av stödobjektet skulle kunna underlätta en samordning. Ungdomsutred- ningen har tidigare föreslagit att ungdoms- verksamhetens behov skulle jämställas med föreningslivets i fråga om det särskilda samlingslokalstödet. Beredningen om stat och kyrka har att ta i övervägande samfunds- lokalernas ställning i detta sammanhang.
11.11.2 Ungdomslokaler
Såvitt kan bedömas har den nuvarande dualismen mellan allmänna samlingslokaler och fristående ungdomslokaler sitt ursprung dels i de allmänna samlingslokalernas äldre traditioner, dels i samhälleliga budgetöver- väganden som över barnavårdslagens bestäm- melser leder det ekonomiska ansvaret för ungdomslokaler till kommunerna. Ett avsteg från principen ligger dock redan nu i att även för ungdom särskilt inredda lokaler belånas om de ligger i samma hus som allmänna samlingslokaler.
Med hänsyn främst till samordning av både användning och finansiering ligger det nära till hands att sammanföra stödet till dessa två lokaltyper. Föreningslivets enga- gemang bland ungdomen gör att detta inte heller kan uppfattas som ett avbrott i en utvecklingslinje. De finansiella aspekterna på kostnadsfördelningen mellan stat och kom- mun kan både principiellt och beloppsmäs- sigt förenas med ett samordnat stöd.
Gränsdragningen mellan allmänna sam- lingslokaler och fristående ungdomslokaler har samband med att de senare är hänvisade till stöd från allmänna arvsfonden och att
det skulle föra med sig administrativa olägen- heter att ge stöd från två håll för samma ändamål. Arvsfondsmedlen är reserverade för ändamål som det inte obligatoriskt åligger stat och kommun att bekosta.
Om ett enhetligt statligt stöd skall ges till såväl allmänna samlingslokaler som friståen- de ungdomslokaler blir arvsfondsbidrag såväl principiellt som praktiskt därmed uteslutna. En avgränsning av det statliga samlingslokal- stödet efter andra kriterier, t. ex. lokalernas storlek och upptagningsområde, måste dock ske — en avgränsning som naturligt lämnar vissa mindre lokaltyper utanför och därmed ger behov av en fortsatt användning av arvsfondsmedlen.
] 1.1 1.3 Nöjeslokaler
Gränsen mot kommersiella nöjeslokaler — där ordet kommersiell används i dess negativa innebörd — kan ibland inbjuda till ett luftigt teoretiserande. Utvecklingen av praxis har så småningom tillåtit belåning av biografer och danshallar efter glidningen i syftet från att få fram finansieringsmöjligheter till att loka- lerna i övrigt skulle få en mer ”kulturell” användning. Tiden torde nu vara mogen för att erkänna även dessa och liknande lokalers existensberättigande och direkt motivera samhällsstödet med syftet att tillförsäkra föreningsliv och samhälle möjlighet att ge alternativ även på nöjessektorn. Anknyt- ningen till filmutredningens tankegångar för kvalitetsfilmens del torde på denna punkt stå klar.
ll.11.4 Idrotts- och friluftslokaler
Gränsdragningen mot idrottsrörelsen m.m. torde efter 1970 års riksdagsbeslut inte erbjuda några större svårigheter. Önskemålet om budgetmässigt skilda stödmedel bör dock inte drivas så hårt. Stöd såsom för samlings- lokaler bör kunna beräknas för i anslutning till dessa uppförda bordtennisrum, bastuan- läggningar o. d., vilka endast är att anse som komplement till en större anläggning. Det
förutsätts dock att dessa utrymmen funk— tionsmässigt låter sig förena med den allmän- ria driften av anläggningen som helhet.
11.11.5 Biblioteken
Under utredningsarbetet har vidare övervägts på vilket sätt en anknytning av biblioteken till samlingslokalerna skulle kunna främjas — något som befunnits önskvärt inte minst med hänsyn till bibliotekens utveckling till centra för en kulturinsats ividare mening än förut. Jag har dock i denna del stannat för att denna utveckling torde komma att beaktas inom lokalplaneringen. Redan det faktum att biblioteken, om de förläggs i anslutning till eljest statsstödda samlingslo- kaler, därmed får tillgång till lämpliga lokaler även för en expanderande aktivitet talar här- för.
Det bör noteras att biblioteken, i den mån de inte är rena expeditionslokaler utan också ger möjlighet till studier och sammankoms- ter, redan enligt nuvarande praxis ingår i låneunderlaget för samlingslokaler. Denna utveckling bör enligt min mening tillåtas fortsätta genom att funktionsmässiga be- dömningar får läggas till grund för det framtida stödet.
1 1.12 Utrustning och lokalmiljö ll.12.l Allmän lokalmiljö
Vid behandlingen av samordningsfrågorna har uttalats att kraven på samordning inte får ställas så högt att lokalerna inte blir tjänliga för sitt ändamål. Ett huvudsyfte med lokalerna är att vara samlingsplatser som inbjuder till aktivitet och gemenskap. Den höjning av utrustningsstandarden ihemmen som ägt rum måste få motsvarande uttrycki samlingslokalerna. Självfallet bör lokalmiljön vara i sig attraktiv och ge stimulans åt verksamheten i lokalerna.
Det är uppenbart att den torftiga miljö- standard som fortfarande präglar många samlingslokaler har sin grund i att tillkom- mande byggnadskostnader fått gå ut över
inventarieanskaffningen. Det bör därför övervägas om inte ett statligt stöd bör konstrueras så att viss del avsätts för inventarieanskaffning att utbetalas först när sådan skett.
11.12.2 Konst
Samlingslokalerna har till uppgift att för- medla konstintryck inte bara genom tempo- rära utställningar. Konsten är en integrerad del av lokalmiljön och kan i en samlingslokal nå en mycket bred och skiftande publik. Vad som sagts om lokalmiljön i allmänhet gäller även konstinslaget. I de flesta samlings- lokaler har den konstnärliga utsmyckningen i stort fallit tillbaka på de insatser som gjorts av de samlingslokalägande företagens riksor- ganisationer. I samband med utformningen av ett statsstöd bör därför övervägas dels en tillämpning av den regel för konstnärlig ut- smyckning som nu finns i bostadslånekun- görelsen, dels att särskilda medel ställs till förfogande för ändamålet.
ll.12.3 Utrustning för viss kultur- förmedling
FHst framställning från mars 1971 innefat- tar en detaljerad inventering av 212 samlings- lokaler med bedömningar av behovet av främst ytterligare utrustning för att lokaler- na skall bli lämpliga för turnéteater, konser— ter och utställningar. Kostnaden för de i framställningen förordade åtgärderna har av FHR beräknats till ca 17,4 milj. kr. Anled- ning finns inte att ifrågasätta behovsbedöm- ningarna om man utgår från att lokalerna bör ha den kvalitet som anses nödvändig.
11.12.4 Pedagogiska hjälpmedel m. m.
Vissa tekniskt/pedagogiska hjälpmedel an- knyter till lokalanvändningen på ett sådant sätt att det ur samordningssynpunkt vore olämpligt att lägga anskaffningen av dessa på skiftande lokalanvändare. I den mån sär- skilda medel för inventarier blir aktuella bör därför dessa bestämmas så att också denna typ av utrustning kan ingå.
l 1 .13 Upplätelseskyldighet
Samlingslokalernas uppgift att ge plats för en fri debatt och för ett obundet föreningsliv och kulturliv i övrigt leder självfallet till att de måste vara tillgängliga för alla utan hinder av åsikt eller målsättning. Som angetts finns nu särskilt inskrivet en regel om att lokalerna ”opartiskt, i skälig omfattning och på skäliga villkor skall upplåtas åt envar inom orten verksam organisation”. Det förhållande att grundsatsen framstår som en självklar- het kan kanske leda till slutsatsen att en motsvarande regel i fortsättningen är obe- hövlig. De förhållanden som en gång tvinga- de arbetarrörelsen, nykterhetsrörelsen och frikyrkorna att lösa sina egna lokalproblem då de stängdes ute från andra lokaler är dock inte så avlägsna. Även om vi i dag betraktar det som en självklarhet att underlätta åsikts- spridning och ge ett fritt föreningsliv arbets- möjligheter kan tendenser åter uppstå att tysta obekväma och oroande åsikter genom att vägra upplåtelse av lokaler. En upplåtelse- plikt bör skrivas in för att erinra också om hittills obestridda målsättningar. Med en sådan regel godkänns givetvis inte — lika litet som hittills — vilken användning som helst av lokalerna. Däremot kan uthyrningsvägran inte användas för någon lokal åsiktsgransk- ning. Förbud mot viss verksamhet regleras därmed bara av generella lagar.
En annan sak är att lokalerna självfallet kan vara otillräckliga och inte medge att alla anspråk kan tillgodoses på önskad tid. Det är en lokalhållarens mycket centrala uppgift att fördela anspråken utan mannamån.
Hittills har gällt att vissa lokaler förbehål- lits lokalägarens egen verksamhet för att ge inkomster för driften. Med det synsätt som här anlagts bör i all rimlig utsträckning de angelägna behoven av lokaler för debatt och föreningsliv tillgodoses först. Konflikter kan knappast väntas. Det är ju också klart att även behovet av nöjen och förströelse måste vägas in — även om inte inkomstsidan blir det avgörande argumentet.
Principen om åsikts- och handlingsfrihet inom lagarnas ram kan synas stå i dålig
överensstämmelse med de nykterhetspolitis- ka ambitioner som hindrar upplåtelse av vissa lokaler då utskänkning av alkohol förekommer. En konsekvent tillämpning av grundregeln skulle göra även den typen av förbud otillåtna. De nykterhetspolitiska am- bitionernas av samhället godtagna inriktning får dock anses motivera att uthyrning i sådana fall också i fortsättningen kan vägras då lokalägaren eller förvaltaren har som sin huvuduppgift att inom en riksorganisations ram verka för folknykterheten.
Hur förhållandet skall gestalta sig ide fall där kyrka eller trossamfund förvaltar allmän- na samlingslokaler ankommer på 1968 års beredning om stat och kyrka att utreda. Intill dess någon annan lösning har godtagits skulle därför deras statsstödda lokaler vara underkastade upplåtelseskyldighet utan in- skränkning.
Jag förordar sålunda att den hittillsvaran- de regeln om upplåtelseskyldighet bibehålls. För att undvika en eventuell tveksamhet om formellt inte organiserade gruppers rätt i detta hänseende bör regeln lämpligen kom- pletteras med uttrycket ”— — — eller företrä- dare för grupp med organiserad verksam- het”.
Statens nuvarande ansvar för kulturhistoriskt värdefulla kyrkobyggnader m.m.
Av antikvarie Axel Unnerbäck
14.1 Svenska kyrkans kyrkobyggnader m. m.
14.1.1 Kyrkornas kulturhistoriska värde
Utom sin primära funktion som gudstjänstlo- kaler har de svenska församlingskyrkoma sedan äldsta tider spelat en roll som kultu- rella centra, mot vilka allmänhetens kulturel- la aktivitet varit riktad. Kyrkobyggnaderna har i större delen av landet bildat utgångs- punkten för de primärkommunala bildning- ama, socknarna. Sedan medeltidens början har de i allmänhet utgjort de enda offentliga monumentalbyggnaderna på landsbygden. De fick tidigt även karaktär av minnestempel över socknens avlidna och försågs ofta med tillbyggnader som inte är avsedda för den gudstjänstfirande menighetens direkta bruk och som i äganderättsligt avseende intar en särställning. Under århundradenas lopp har de undan för undan tillförts nya kulturella värden i form av konstnärlig utsmyckning, värdefulla inventarier etc. Redan tidigt ska- pades en speciell lagstiftning till skydd för dessa kulturella värden.
Judiciellt bildar de äldre kyrkorna fristå- ende stiftelser, till vilkas egendom försam- lingarna äger dispositionsrätt. Samma ställ- ning har kyrkobyggnadens inredning och lösa inventarier med undantag för vissa gravminnen, som visserligen tillhör kyrkan men disponeras av enskild släkt eller inne- havare av fastighet inom församlingen, vidare vissa föremål som uttryckligen är donerade
till församlingen, ej till kyrkan, samt vissa redskap och i sen tid anskaffade inventarier, vilka är församlingsegendom. Kyrkobyggna- der som tillkommit efter 1817, då försam- lingarna genom sockenstämmoförordningen erhöll rättssubjektivitet, torde däremot i regel ha karaktär av församlingskommunal egendom men rymmer icke sällan inventarier med karaktär av stiftelseegendom.
[ vårt lands äldre byggnadskultur utgör kyrkorna den omistliga kärnan. Antalet kyrkor har uppskattats till ca 2 600 (SOU 1967:46 s. 98). Ett stort antal av dem är uppförda under tidig medeltid —— de äldsta redan under 1000-talets senare del — och utgör därmed vårt lands äldsta byggnadsverk från historisk tid. Det kulturhistoriska värdet i de medeltida kyrkorna ligger inte barai byggnaden som sådan utan även i vad den genom sin utformning och byggnadshistoria kan röja om landets förbindelser med kon- tinenten, om kristendomens införande och utbredning, om handel och näringar, om samhällets utveckling och medeltidens livs- form i stort. Ur konsthistorisk synpunkt framträder exempelvis de gotländska kyrkor- na med sin synnerligen högklassiga arkitek- tur och stenskulptur som en tillgång av internationellt intresse; enastående också ur internationell synpunkt är upplandskyrkorna med senmedeltida målningar bevarade i en omfattning som är unik. Talrika kyrkobygg- nader från renässans— och barocktiden utgör
dokument från en tid, då Sveriges ställning som en europeisk stormakt befästes också inom konstens och arkitekturens område. 1700- och lSOO-talens många kyrkor, vilka fått sin utformning mot bakgrunden av tidens idealistisk-klassicistiska strömningar inom såväl konst som teologi, är ofta resulta- tet av framstående arkitekters verksamhet. I modern tid har våra arkitekter inom kyrko- byggandets område åtnjutit en frihet, som lett till skapandet av kyrkobyggnader av helt nya former och ofta framträdande arkitek- toniskt intresse. Sammantaget bildar kyrko- byggnaderna den viktigaste och rikaste sam— lingen av arkitekturmonument ilandet. Ofta är kyrkan på sin ort den enda byggnad som tillkommit som ett resultat av en medveten kulturell, konstnärlig och arkitektonisk strä- van.
De svenska församlingskyrkorna bevarar vidare det utan jämförelse förnämsta bestån- det av konst- och kulturhistoriskt värdefulla föremål från äldre tider i vårt land. När det gäller medeltida kyrklig konst intar Sverige en särställning i Nordeuropa genom den mängd av träskulptur och emaljkonst från 1 100- och l200—talen, av nattvardssilver från 1300-talet och av nordtysk träskulptur och nederländska altarskåp från 1400- och 1500-talen som i mycket stor utsträckning bevarats i kyrkorna genom århundraden. Även medeltida kyrkliga textilier av högsta klass har undgått förstörelse i en för Europa i övrigt unik omfattning, liksom f.ö. också textilier från 1600- och l700-talen. Stor- maktstidens Sverige återspeglas bl. a. i de många gravkoren med förnämlig barock- skulptur och i adliga begravningsvapen och epitafier samt en oerhört rik samling hög- klassiga silverföremål utan motstycke på profant område. De svenska kyrkorna äger vidare ett för nordiska förhållanden mycket rikt bestånd av värdefulla äldre orgelverk. Förutom ett synnerligen högt ekonomiskt värde har de kyrkliga inventarierna ett oskattbart konst- och kulturhistoriskt värde
sett även ur allmänt europeiskt perspektiv. Begreppet ”kulturhistoriskt värdefull”
har, då det gäller kyrkorna, en mycket
vidsträckt innebörd och kan sällan definieras på ett klart och entydigt sätt. Vid bedöm- ningen av det kulturhistoriska värdet hos en kyrka måste hänsyn tas till ett helt komplex av skilda faktorer. Inventariebeståndet är härvidlag en av de viktigaste; en i och för sig mindre märklig kyrkobyggnad kan genom förekomsten av ett rikt och värdefullt inven- tarium böra åsättas ett högt kulturhistoriskt värde. En annan väsentlig faktor är den yttre miljön; tillsammans med kyrkogård, kyrko- gårdsmurar, stigluckor, klockstapel, grav- monument och omgivande bebyggelse bildar kyrkan ofta en kulturmiljö av stort värde. Flertalet av landets församlingskyrkor måste otvivelaktigt tillmätas ett sådant kul- turhistoriskt värde att det får anses vara av allmänt intresse att de bevaras för framtiden. Endast ett mycketringa antal kyrkor, vilka är tillkomna i modern tid och på vilka ett kulturhistoriskt perspektiv f. n. icke rimligen kan läggas, samt möjligen ett fåtal av landets äldre kyrkor synes sakna kulturhistoriskt värde i begreppets snävare bemärkelse. En viss belysning av detta förhållande ger ett studium av de 266 församlingar vilka utgjort underlagsmaterial för utredningsavsnittet Kyrkan kostar (SOU 1971:29). Inom detta från helt andra utgångspunkter gjorda urval finns praktiskt taget alla kategorier av kyrko- byggnader (bortsett från gotlandskyrkorna) representerade, dock givetvis ej i kvantitativ proportion till sin fördelning inom det totala beståndet. Av de aktuella församlingarnas kyrkor (här avses endast huvudkyrkan inom resp. församling) är det endast 5, alla till- komna i modern tid, som åtminstone för närvarande icke kan tillmätas kulturhisto- riskt värde i begreppets snävare bemärkelse.
14.1.2 Lagskydd
Kyrkobyggnaderna åtnjuter skydd enligt Kungl. Maj:ts kungörelse den 26 november 1920 (nr 744) med föreskrifter rörande det offentliga byggnadsväsendet, vari bl. 21. Stad- gas att till—, på- eller ombyggnad, rivning eller flyttning av kyrkobyggnad, förnyelse eller
väsentlig ändring av dess fasta inredning eller annan åtgärd som avsevärt påverkar dess utseende skall granskas av riksantikvarien. Skall kyrkobyggnad tas i bruk för annat ändamål fordras Kungl. Maj:ts medgivande. I tillämpliga delar gäller samma föreskrifter för kyrkotomt som inte tillika är begrav- ningsplats, eller annan på kyrkotomt belägen byggnad. Bestämmelser avseende kulturhis- toriskt skydd för begravningsplats finns i Kungl. Maj:ts kungörelse den 18 oktober 1963 (nr 540) om begravningsplatser och gravar m. m. — De inventarier, som inte är att hänföra till sådan fast inredning som avses i 1920 års kungörelse, åtnjuter skydd enligt Kungl. Maj:ts kungörelse den 11 de- cember 1942 (nr 929) angående vården av vissa kyrkliga inventarier. I kungörelsen stad- gas bl. a. att i kyrka, gravkor eller eljesti kyrkans hus eller förvaringsrum befintliga inventarier som tjänar att bevara minnet av äldre tiders bruk och konstfärdighet och icke tillhör enskild persdn eller släkt, icke utan Konungens tillstånd får överlåtas till annan. Kungörelsen äger också tillämpning på före- mål på kyrkogård. Vidare stadgas skyldighet för församlingarna att föra förteckning över sådana inventarier som avses i kungörelsen. För reparation, förändring eller bortflyttning från kyrkan av sådana föremål krävs tillstånd från riksantikvarien.
Den centrala uppsikten över kyrkobygg— nader och kyrkliga inventarier har gammal hävd. Alltsedan medeltiden har byggande och underhåll av kyrka ankommit på menig- heten, vars fullgörande av förpliktelserna först stått under episkopatets och sedermera efter reformationen under Konungens till- syn. I 1571 års kyrkoordning utsäges allmänt att kyrkobyggnader ”skola hållas vid makt genom församlingens hjälp så väl nu hädanav som härtilldags”. I 1686 års kyrkolag, 10 kap. l & heter det att ”uppsikt, vård och försvar” av Guds kyrka och församling är av Gud anförtrodd Konungen. Genom den för- ordning som utfärdades 1776 ”angående vad hädanefter vid publika byggnader kommer att iakttagas” skapades en fast grundval för statens uppsikt över kyrkobyggnaderna, där
den estetiska aspekten är starkt betonad. Redan långt tidigare hade emellertid en kulturminnesvårdande aspekt lagts på kyr- korna och deras inventarier. I det ”plakat och påbud om gamla monumenter och antik— viteter” som fastställdes 1666 innefattas förutom traditionella forntida minnesmär- ken även monument från senare tid ochi synnerhet kyrkorna och deras inredning och inventarier. I 1857 års fomminnesförordning ingår även skyddsbestämmelser för kulturhis- toriskt märkliga kyrkobyggnader samt övriga kyrkan tillhöriga byggnader, äldre gravvårdar och andra fasta minnesmärken i kyrka och på kyrkogård. Beträffande kyrkans lösa in- ventarier hade 1666 års fornvårdsplakat re- dan i 1686 års kyrkolag kompletterats med föreskriften att kyrkan tillhöriga inventarier icke finge överlåtas till privat. Både forn- vårdsplakatet och kyrkolagen betraktar uppenbarligen kyrkoinventarierna såsom till- höriga kyrkan som självständigt rättssubjekt, eller såsom i sig själva självständiga rätts- subjekt i form av gravstiftelser; bestämmel- serna är ett skydd mot församlingarnas obehöriga förfogande över dessa inventarier. — I 1828 års fomminnesförordning har fornvårdsplakatets och kyrkolagens bestäm- melser förts vidare; den nu gällande kungö- relsen av år 1942 har i huvudsak karaktär av tillämpningsföreskrifter till 26 kap. 6 & kyr- kolagen.
14.1.3 Finansiering av kyrkornas vård
Genom nu gällande lagstiftning i förening med kyrkans ställning som ”statskyrka” och de finansieringsmöjligheter som härigenom stått till buds har något mera långtgående engagemang från statens eller den borgerliga kommunens sida hittills icke annat än i undantagsfall krävts för säkerställande av kulturhistoriskt värdefulla kyrkors bestånd.
Utom direkta ekonomiska bidrag till underhåll av kyrkobyggnader och inventarier har statens insatser inskränkt sig till att staten eller staten närstående organ helt bär ansvaret för ett litet antal kyrkor, av
vilka några har karaktär av ödekyrkor som inte längre är i bruk. Sammanlagt sex sådana ödekyrkor tillhör svenska staten (Dädesjö, Källa, Risinge, Trönö, S. Råda och Enångers gamla kyrkor); tre kyrkor tillhör Vitterhets- akademien (Araslöv, Brunneby och Suntaks gamla kyrka). Samtliga förvaltas av riksantik- varieämbetet. Vård och underhåll bestrids dels med de statsmedel som står till riksan- tikvarieämbetets förfogande för byggnads- minnesvård, dels med medel som tas av avkastningen från vissa akademien tillhöriga fonder och dels med medel som inflyter i form av entréavgifter; de sistnämnda medlen åtgår i regel helt till driftskostnader såsom avlöning av vaktpersonal, skötsel av kyrko- gård, städning etc. För större reparations- och restaureringsarbeten erfordras särskilda anslag. En sammanställning av kostnaderna för förvaltningen av dessa kyrkor återfinns som tabell 14.1.
Tabell 14.1 Kostnader för förvaltningen av kyrkor som tillhör staten eller Vitterhets— akademien.
Objekt Summa utgifter
1969 1970 1971 Södra Råda 3 577198 4 420z82 25 99139 Risinge 750:— 375:— 26 197:- Källa 323112 98:44 17134 Dädesjö 869:— 600:- 1 575:- Trönö 825:- 158332 56 558:- Suntak 89:60 45:- — Araslöv — —— 40:- Enånger — 80 :- 191 :- Brunneby 3 994255 700:— 1 368250
I statlig ägo är vidare ett antal garnisons- och slottskyrkor, såsom Skeppsholmskyrkan1 i Stockholm, Amiralitetskyrkan i Karlskrona, Garnisonskyrkan i Karlsborg, slottskyrkoma i Stockholm och Kalmar, Venngams slotts- kapell m. fl., som förvaltas av fortifikations- förvaltningen resp. byggnadsstyrelsen; i de fall de nyttjas för församlingsbruk fördelas kostnaderna på olika sätt från fall till fall mellan staten och resp. församling. — Vad- stena klosterkyrka tillhör sedan reforma- tionen svenska staten men är sedan 1830, då församlingskyrkan revs, upplåten åt försam-
lingen, som i huvudsak har svarat för dess underhåll.
Beträffande församlingskyrkorna är sta- tens ekonomiska insatser f.n. obetydliga. För kyrkobyggnadernas vård, underhåll och restaurering liksom för mera speciella kon- serveringsåtgärder på byggnader, inventarier, målningar etc. bestrids kostnaderna i allmän- het helt av församlingarna genom kyrkokas- san, uttaxerade skattemedel, vissa särskilt beviljade kollekter eller enskilda donationer. Detta gäller även för flertalet av landets äldre, övertaliga kyrkor. I regel bekostar församlingarna också sådana byggnadsarkeo— logiska undersökningar som krävs isamband med vissa restaurerings- och ombyggnads- arbeten.
Särskilda medel har i undantagsfall bevil- jats i särskilt ömmande fall, där kostnaderna för en restaurering icke stått i rimlig propor- tion till församlingens folkmängd och kyrko- byggnadens användning för församlingsända- mål. Sådant statsbidrag har beviljats för restaurering av Lillkyrka i Östergötland, Lau på Gotland och Skånela iUppland. Medlen har utgått i form av en uppräkning av riksantikvarieämbetets ordinarie statsanslag. Genom tillkomsten av ekonomisk samfällig- het med folkrikare församlingar har förhål— landena numera förbättrats för många små församlingsenheter.
Särskilda lotterimedel utgår principiellt icke till i bruk varande församlingskyrkor. Som ett undantagsfall erhöll emellertid Över- torneå församling 1970 ett lotterimedelsan— slag om 70 000 kronor till bestridandet av kostnaderna för restaureringen av kyrkans 1600—talsorgel, då det icke ansågs rimligt att församlingen ensam skulle svara för konser- veringen av ett inventarium med den speciel- la karaktär av kulturell riksklenod som det här gällde. — 1968 erhöll riksantikvarie- ämbetet ett lotterimedelsanslag för restaure— ringen av Maglarps ödekyrka, vilken på grund av att den av församlingen övergivits och tagits ur underhåll i judiciellt avseende
1Skeppsholrnskyrkan står sedan den 1 januari 1970, då Skeppsholrnens församling upphörde, under byggnadsstyrelsens förvaltning.
har karaktär av fast fornlämning, för vilken staten bär det fulla ansvaret.
AMS-medel har tidigare utgått endast i sällsynta fall. I samband med en ökad satsning från arbetsmarknadsmyndigheternas sida på beredskapsarbeten inom den kultur- minnesvårdande sektorn har AMS—medel un- der senare år i betydligt större utsträckning än tidigare ställts till förfogande för repara- tion och underhåll av kyrkobyggnader. Den- na finansieringsmöjlighet är givetvis starkt beroende av läget på arbetsmarknaden och bunden till de regioner där behov av bered- skapsarbeten föreligger. En förutsättning för att statsbidrag av denna typ skall utgå är vidare att statsbidrag i annan ordning icke beviljats till projektet. Livligast har denna restaureringsverksamhet varit på Gotland. Av tabell 14.2 framgår storleken av de belopp som åren 1969—1971 har beviljats genom AMS. Härtill kommer avsevärda bidrag till kyrkogårdsutvidgningar, om- och nybygg- nader av prästgårdar och församlingshem m. ni. av icke kulturminnesvårdande karak- tär.
Medel som ställs till förfogande genom riksantikvarieämbetet. I avsevärd utsträck- ning utgöres riksantikvarieämbetets verksam- het av gransknings— och rådgivningsverksam- het beträffande underhåll, reparation och restaurering av kyrkor, kyrkliga byggnader och kyrklig inredning och inventarier. Verk- samheten innefattar kostnadsfri rådgivning vid besök på platsen av representanter för ämbetet, granskning av restaureringsförslag och i övrigt en serviceverksamhet som icke enbart är begränsad till frågor av snävt kulturhistorisk karaktär. — I rådgivningsverk- samheten ingår även en teknisk granskning av restaurerings— och ombyggnadsförslag, vilken utföres av experter inom byggnadssty- relsen och bekostas av medel från ett särskilt statsanslag som står till ämbetets förfogande för utredning och forskning (tabell 14.2).
I viss utsträckning lämnar ämbetet även direkta bidrag dels av det årliga statsanslag om f. n. 358 000 kronor som ämbetet erhåll- er för byggnadsminnesvård, dels av avkast- ningen från vissa vitterhetsakademien till-
höriga fonder (tabell 14.2).
Statsbidrag till domkyrkor. En särställ- ning intar domkyrkorna (särskilt de medel- tida), vilka icke är församlingskyrkor i egent- lig mening utan har separat medelsförvalt- ning. Som ersättning för vissa till staten indragna förmåner och underhållsfastigheter utgår ett årligt statsbidrag för deras under— håll (undantag utgör domkyrkorna i Lund, Luleå och Stockholm, till vilka statsbidrag ej utgår). Dessa medel skall enbart användas för erforderliga vård- och underhållsarbeten. Ar- beten som avser församlingens ”gagn och bekvämlighet” skall i princip bekostas av församlingen. Det sammanlagda årliga ansla- get utgör f.n. 140000 kronor. För mera omfattande och kostnadskrävande repara- tioner beviljas särskilda medel över rikssta- ten. För en första etapp av Uppsala domkyr- kas restaurering har 1972 års riksdag beviljat ett anslag om 2 000 000 kronor.
14.1.4 Kyrkogårdar, gravar, gravkor, grav- kapell .etc.
De äldre kyrkogårdarna utgör ofta tillika kyrkotomt och åtnjuter f.n. skydd enligt såväl 1920 års kungörelse angående det offentliga byggnadsväsendet som begrav- ningskungörelsen av år 1963. För byggnad å kyrkotomt — murar, staket, gravkapell, kyrkobod, sockenmagasin etc. — gäller den förra förordningen. Underhållet av begrav- ningsplats, kyrkotomt och byggnader å kyrkotomt åvilar församlingen. Enskilda gravkor och gravkapell intar en särställning i det att underhållsskyldigheten anses åvila avkomlingarna efter den person eller släkt som låtit uppföra desamma. Ofta svarar likväl församlingen för underhållet, med eller utan bidrag från ättlingarna. 1 fall då finan- sieringsfrågan icke kunnat lösas på detta sätt och då det gällt en anläggning av stort kulturhistoriskt värde har riksantikvarie- ämbetet lämnat eller förmedlat bidrag. Också för begravningsplats som icke till- lika utgör kyrkotomt svarar resp. församling
utom i undantagsfall då den borgerliga kom- munen, såsom fallet är i Stockholm, överta— git ansvaret för begravningsväsendet.
Under senare år har avsevärda statsbidrag i form av AMS-medel utgått till kyrkogårds- utvidgningar o. dyl; i regel har det varit fråga om arbeten av icke kulturminnesvårdande karaktär.
Kyrkogårdarna äger ofta stort kultur- historiskt värde, dels såsom ingående i hel- hetsmiljön omkring en kyrka, dels även isig själva genom förekomsten av historiskt, kul- turhistoriskt och konstnärligt värdefulla gravar, gravmonument, planteringar och and- ra anläggningar från skilda tider.
14.1.5 Prästgårdar
För byggnad och underhåll av prästgård svarar respektive församling under överinse- ende av boställsnämnden. Beträffande åtgärd som är av betydelse från kulturhistorisk eller estetisk synpunkt för prästgårdens yttre eller inre byggnadskaraktär gäller att boställs- nämnden skall höra länsarkitekten och den- ne i sin tur landsantikvarien. Om åtgärden är av större betydelse skall boställsnämndens beslut underställas stiftsnämndens prövning och fastställelse. — Tre prästgårdar åtnjuter f. n. särskilt skydd enligt lagen den 9 december 1960 om byggnadsminnen (Ausås prästgård i Skåne och prästgårdarna i Holme- dal och Väse i Värmland).
Medel från staten eller den borgerliga kommunen utgår i regel icke till prästgårdar- nas underhåll.
En särställning intar biskopgårdar och domkapitelsbyggnader. För löpande under- håll av hus och inventarier utgår ett årligt statsanslag (f. n. 6 000 kronor) till respektive stiftsnämnd. För större investeringsbehov (upp till 200 000 kronor) kan medel beviljas av kammarkollegiet. Då investeringsbehovet överstiger 200 000 kronor skall ansökan om medel ingivas till Kungl. Maj:t, som ställer proposition för riksdagen.
Ett stort antal prästgårdar torde äga ett så framträdande kulturhistoriskt värde att de
bör bevaras för framtiden och vårdas
med hänsyn härtill. Ofta ligger ett speciellt värde i att prästgården tillsammans med kyrka och kyrkogård bildar en värdefull miljö. En landsomfattande inventering av prästgårdar utfördes på 1910-talet av Nordis- ka museet. Någon motsvarande inventering har icke skett i modern tid, varför det f. n. icke är möjligt att överblicka vilka präst- gårdar som äger kulturhistoriskt värde. Av biskopsgårdarna och domkapitelshusen är f.n. tio registrerade som statliga byggnads- minnesmärken.
Beträffande övertaliga prästgårdar har i några fall sådana förklarats som byggnads- minnen (Burlövs gamla prästgård i Skåne, Seglora gamla prästgård i Västergötland och S:t Anna gamla prästgård i Östergötland). De befinner sig i enskild ägo. Vid försäljning av övertalig prästgård, som därmed mister sitt kulturskydd, inhämtar stiftsnämnden i regel yttrande från landsantikvarien eller riksan— tikvarieämbetet. För sådana anläggningar, vilka icke anses böra förklaras som byggnads- minnen men som likväl äger sådant värde att någon form av fortsatt skydd är önskvärt, brukar därvid i köpekontraktet intagas vissa villkor med avseende på anläggningens be- handling från kulturhistorisk synpunkt. Så- dana villkor har dock ej juridiskt bindande kraft efter ett nytt ägareskifte.
14.1.6 Sammanfattning av statliga ekono- miska insatser1
Såsom framgår av tabell 14.2 utgör det sammanlagda beloppet av de statliga anslag som av kulturhistoriska skäl utgått till kyr- kor, prästgårdar och dylikt under år 1969 1038 965 kronor. Av beloppet utgjordes 973 000 kronor av AMS-medel. Härtill kom- mer ovan nämnda årliga anslag över rikssta- ten, redovisade över utbildningsdepartemen- tets budget som C 2. Domkapitlen och stiftsnämnderna m. m.: Reparationsarbeten på damkapitelsbyggnader 11500 kronor, C3. Ersättning till kyrkor m.m. 128000 kronor samt C 7. Bidrag till restaurering av
! Här redovisas inte garnisons— och slottskyrkor m. in. som ägs av staten, inte heller anslag till de svenska utlandsförsamlingarnas kyrkor.
Tabell 14.2 Statliga, av kulturhistoriska skäl betingade bidrag till kyrkobyggnader m.m. räkenskapsåren 1969—1971.
___________________———_—————
1969 1970 1971
___—______________________————
Riksantikvarieämbetet 1 Statsanslag för byggnads-
minnesvård (konto 137) 45 965:- 42 968:- 85 393:— 2 K-byråns statsanslag för
särskilda utredningar och särskild expertis ca 20 000:- ca 28 680:- 16 710:- Summa ca 65 965:— ca 71 648:— 102 103:- Sa'rskilda lotterimedel 0 70 000:- 0 AMS-medel 973 000:- 522 OOO:— 2 874 500:— Totalt ca 1038 965:— ca 663 648:— 2 976 603:—
___—__—________.——_————————
äldre domkyrkor 555 000 kronor (uppgifter- na gäller räkenskapsåret 1969).
Summan av Svenska kyrkans totala utgif- ter under samma år för byggnads— och anlägg- ningsarbeten är 146 650 000 kronor (SOU 1971: 29). Hur stor del härav som utgör investeringar i kulturhistoriskt värdefulla objekt kan för närvarande icke fastställas.
14.2 Kyrkobyggnader tillhörande samfund än Svenska kyrkan
annat
Antalet sådana lokaler har uppskattats till för närvarande ca 7 000. Judiciellt har de samma ställning som annan bebyggelse i enskild ägo. I motsats till Svenska kyrkans byggnader har de uppfattats som avsedda för avgränsade grupper inom befolkningen och har därmed naturligen aldrig fått karaktär av offentliga byggnader. Byggnad och underhåll av sådana lokaler har varit en angelägenhet för den enskilda församlingen eller samfun- det. Mot den bakgrunden torde det tett sig naturligt för samhället att icke utöva generell insyn eller lägga restriktioner utöver vad som gäller för annan bebyggelse av likartad typ.
Ett förhållandevis stort antal frikyrkor torde emellertid böra tillmätas sådant kultur- historiskt värde att det får anses vara ett allmänt intresse att de bevaras för framtiden. I brist på aktuella inventeringar är det för närvarande icke möjligt att överblicka vilka byggnader som bör hänföras till denna kate-
gori. Då huvuddelen av dessa kyrkor bildar en relativt homogen grupp med en klart avgränsad funktion synes det emellertid be— tydligt enklare än när det gäller Svenska kyrkans kyrkobyggnader att utskilja vissa bestämda kriterier som bör ligga till grund för en bedömning av vilka lokaler som bör åtnjuta skydd på grund av sitt kulturhistoris- ka värde. Viktiga egenskaper synes härvidlag vara i vad mån byggnaden är representativ för de idéer och avspeglar de bruk som utmärker respektive samfund; angeläget är att urskilja representativa exemplar över hela skalan av lokaler, från de stora, stilbildande kyrkobyggnaderna till de anspråkslösaste missionshusen. Vidare finns givetvis, särskilt då det gäller i tätorter belägna byggnader, miljömässiga och arkitektoniska aspekter av stor betydelse, vartill kommer en rad skilda aspekter av exempelvis samfundshistoriskt eller personhistoriskt slag. Liksom inom Svenska kyrkan torde inom de fria samfun- den även finnas moderna kyrkobyggnader av stort arkitektoniskt värde. Någon motsvarig— het till Svenska kyrkans värdefulla äldre inventariebestånd torde däremot — med vissa undantag — icke finnas hos andra samfunds kyrkobyggnader.
En snabbinventering av frikyrkobyggna- der i Värmlands län utfördes 1958—1959 av Nordiska museet och landsantikvarien i länet. Det totala antalet frikyrkolokaler upp- skattades då till ca 350, varav 228 tillhörde Svenska Missionsförbundet. Ett urval av 72
byggnader som av representanter för de olika samfunden uppgavs vara väl bevarade under- söktes närmare genom besök på platsen. Av inventeringsmaterialet framgår, att flertalet besökta kyrkor ägde kulturhistoriskt värde och att detta beträffande åtminstone ett tiotal byggnader var så framträdande att det ur allmän synpunkt vore av intresse att bevara dem för framtiden. — Under de senaste decennierna torde en omfattande om— och nybyggnadsverksamhet emellertid avsevärt ha decimerat antalet kulturhisto- riskt värdefulla objekt. I de större städerna har stadsplanemässiga och ekonomiska fak- torer framtvingat rivning av viktiga kyrkor, såsom Blasieholmskyrkan och Betlehemskyr- kan i Stockholm. Endast ett mindre antal av de största och intressantaste frikyrkorna finns således numera kvar i Stockholm; en av dem, Heliga Trefaldighetskyrkan (tillhörig Metodistkyrkan i Sverige), är sedan 1970 förklarad som byggnadsminne, medan ett par kyrkor, Andreaskyrkan och Ebeneser- kyrkan på Södermalm (Svenska missionsför- bundet resp. Svenska baptistsamfundet), äger skydd genom stadsplanebestämmelser. Svenska missionsförbundets största kyrka, Immanuelskyrkan, står däremot inför riv- ning. Bland övriga kulturhistoriskt värdefulla kyrkobyggnader i Stockholm kan nämnas Katolsk-apostoliska församlingens kyrka vid Odengatan, S:t Peters Metodistkyrka vid Upplandsgatan och Mosaiska församlingens synagoga vid Wahrendorffsgatan.
Något generellt statligt bidrag till vård av kulturhistoriskt värdefulla frikyrkobygg- nader utgår icke.
Bilaga 15 Vissa uppgifter om statligt stöd till kyrkomusikalisk verksamhet
Utarbetad inom beredningens sekretariat
I bilaga 12 har nämnts att särskilda bestäm- melser gäller för statliga bidrag till s. k. musikcirklar. Dessa bestämmelser innebär att högst halva antalet deltagare i sådan cirkel får vara under 14 år. Vidare får högst hälften av studietiden användas till verksamhet i mindre grupper (dock minst tre deltagare) än vad som gäller för allmänna cirklar. I musikcirkelverksamhet i form av ensemble eller kör får deltagarantalet överstiga 20.
Ämnet musik är särskilt omfattande i studieförbund med anknytning till trossam- funden (tabell 15.1).
Tabell 15.1 Antalet deltagareimusikcirklar budgetåret 1969/70.
Sveriges kyrkliga studieförbund 74 031 Frikyrkliga studieförbundet 85 645 Summa 159 676
Totalt för samtliga studieförbund 301 407
Rörande den orkester- och körverksamhet som här är aktuell kan följande uppgifter lämnas. Uppgifterna är ej fullständiga utan avser endast att belysa verksamhetens om- fattning budgetåret 1969/70.
Inom Svenska missionsförbundet var ca 130 blåsorkestrar verksamma, huvudsakligen i mindre orter. I verksamheten deltog ca 2 000 amatörmusiker, till stor del ungdomar. Rekryteringen var öppen utan villkor om anslutning till samfundet. Finansieringen av
verksamheten skedde genom studiecirkel- och materialbidrag via Frikyrkliga studieför- bundet, genom inkomster av spelningar utan- för samfundet och genom medlemsavgifter samt iviss mån ekonomisk hjälp till material- köp från församlingarna. Ledare var antingen oavlönade musikledare inom samfundet eller i viss utsträckning arvodesanställda militär- musiker.
Blåsorkesterverksamhet av jämförbar om- fattning finns även inom Frälsningsarmén och Pingströrelsen. Rekrytering och verk— samhet är här huvudsakligen knutna till samfundens religiösa verksamhet. Frälsnings- armén hade ca 90 hornmusikkårer med drygt 1 400 medlemmar samt drygt 20 ungdoms— orkestrar medan Pingströrelsens blåsorkester- verksamhet, som huvudsakligen avsåg ung- domar, omfattade ca 100 orkestrar med ca 2 000 medlemmar.
Inom såväl Frälsningsarmén som Pingst- rörelsen fanns även strängmusikkårer. Fräls— ningsarméns kårer var 192 med ca 3 600 medlemmar. För finansieringen samarbetade man i stor utsträckning med Frikyrkliga studieförbundet. Viss finansiering skedde från resp. samfund och församlingar. Fräls- ningsarmén åtnjöt i vissa fall även kommuna- la bidrag.
Enligt uppgift över körverksamheten i landet är 1969 fanns följande antal korister med anslutning till olika körförbund (tabell
Tabell 15.2 Antal korister med anslutning till olika körförbund år 1969.
Körförbund Antal korister ___— Svenska sångarförbundet 8 000 Sveriges körförbund 11 000 Sveriges kyrkosångarförbund 38 000 Svenska missionsförbundets
Sångarförbund 7 500 Svenska baptisternas sångar—
förbund 2 700 Metodistkyrkans sångarförbund 1 000
Summa 68 200
Dessa körmedlemmar var organiserade i ca 3 400 körer. Endast ca 50 % av antalet faktiskt förekommande körer anses dock ingå i detta antal.
En betydande del av körerna (hur stor del är dock inte fastställt) arbetade helt eller delvis i studiecirkelns form. För finansiering av körverksamhet hade statsbidrag via studie- cirklar därför en stor betydelse.
Statliga direkta bidrag till körverksam- heten utgjordes av totalt 285 000 kronor för budgetåret 1971/1972 att fördelas till kör— förbund och körer av teater- och musik- rådet. Därav har för utbildnings- och kurs- verksamhet bidrag beviljats till bl. a. Kyrko- musikorganisationernas samarbetskommitté, kurskommittén (43 000 kronor), Svenska missionsförbundets Sångarförbund (14 000 kronor), Svenska baptisternas Sångarförbund (5 000 kronor), Sveriges körförbund (72 000 kronor) och Svenska sångarförbundet (50 000 kronor).
Av ovannämnda 285 000 kronor kan högst 75 000 kronor användas som stöd till körers utlandsresor. Denna anslagspost kan i viss mån sägas utgöra en form av stöd till särskilda konserter. Enligt uppgift från tea- ter— och musikrådet har åtskilliga kyrko- körer denna väg erhållit bidrag. Kyrkokörer erhåller förutom ett visst kommunalt stöd även stöd från kyrkorådet och från respek- tive församlingar.
En viktig fråga inom körverksamheten är utbildning av körledare och sångare. En betydande utbildning sker inom studieför- bundens, särskilt inom FS:s och SKS 15 ram. I stadgarna (målformuleringarna) för det
statligt finansierade Institutet för Rikskon- serter särskiljs inte kyrkomusiken från andra musikformer. Rikskonserters insatser på oli- ka områden inom musiklivet bör alltså ses mot bakgrunden av de allmänna uppgifter som Rikskonserter fått med utgångspunkt från den statliga kulturpolitiken. Rörande denna verksamhet har institutet för Rikskon- serter meddelat i huvudsak följande. Beträffande repertoaren sägs i målfor- muleringarna (2.1 Repertoar): ”Repertoaren bör vara allsidigt sammansatt, varvid en viktig inriktning är att ge ett nutida musik— skapande tillräckligt utrymme. Rikskonser- ters ansvar för att olika slag av musik får möjlighet att framföras kan inte begränsas till vissa genrer utan man måste vara öppen för utvecklingsmöjligheterna inom olika om- råden jämsides med möjligheterna att skapa intresse för nya genrer. Därvid bör både professionell musik och amatörism stimule-
”
ras.
Rikskonserters verksamhet inom det kyrkomusikaliska området är relativt begrän- sad. Omfattningen har varierat något för varje budgetår men kan på det hela taget sägas vara tämligen konstant beträffande rena kyrkokonserter och andra offentliga arrangemang. Däremot har det ekonomiska stödet till körverksamhet ökat betydligt un- der det senaste budgetåret.
Verksamheten med kyrkokonserter ut- görs i regel av ett mindre antal turnéer per budgetår med svenska och utländska organis- ter. Dessa turnéer försäljs till lokalarrangörer (församlingar). Dessutom har Rikskonserter medverkat i ett antal större projekt, bl.a. Kyrkomusikdagar i Jönköping 1968, Världs- kyrkorådets konferens i Uppsala 1968 och Stockholms Kyrkoopera. Vidare planeras för följande säsonger bl. a. orgeldagar i Stock- holm 1973. En del av dessa projekt utformas som Rikskonserters produktioner, dvs. med huvuddelen av ansvaret för program och genomförande inom Rikskonserter, i andra fall utgörs Rikskonserters insats av ekono— miskt stöd. Rikskonserter är vidare represen- terat i Skeppsholmskyrkans programkom- mitté.
Under ett par år knöts en konsultgrupp i kyrkomusikfrågor till Rikskonserter beståen- de av fyra kyrkomusiker och en präst, som rådfrågades beträffande val av artister och repertoar, distributions- och organisations- frågor. Väsentliga problem beträffande de enskilda församlingarnas möjlighet att ta emot eller arrangera kyrkokonserter är fort- farande olösta beroende på det faktum att församlingarna saknar gemensam organisa- tion eller, i många fall, ekonomiska förut- sättningar till musikverksamhet. Samarbete med studieförbunden SKS och FS har ännu inte nämnvärt underlättat distributions- svårigheterna. Lokalarrangörer av kyrkokon- serter framgår av tabell 15.3. (Rikskonserters årsböcker 1970 och 1971.)
Tabell 15.3 Lokala arrangörer av Rikskon- serters offentliga konserter
____________————
68/69 69/70 70/71 ___—_____——— Kyrkliga och frikyrk-
liga försarnlingar 31 20 6 SKS — — 5 FS 21 5 6
(Av totalt 492 408 37 2)
___—___—
Rikskonserters stöd till körer har succes- sivt ökat. Under innevarande säsong (1971/72) utbetalas till olika typer av kör- projekt (konserter, studiedagar, festivaler, instruktioner, solistengagemang etc.) inne- hållande kyrkomusik cirka 45 000 kronor, fördelade på 26 olika projekt. Det faktiska antalet konserter som därigenom indirekt subventioneras genom Rikskonserter är stör- re och torde uppgå till minst cirka 40.
Ett antal av de kompositioner som Riks- konserter beställer av svenska och utländska tonsättare utgörs av kyrkomusik. Följande verk har beställts t. o. nr. 1971/72.
Sven-Erik Bäck: Behold, I am making all things new. Motett för blandad kör a capella. Uppförd i Uppsala den 4 juli 1968 (Världs- kyrkorådets generalförsamling). Per Nörgård: Ceremonial Music 1968. Upp— förd i Uppsala den 4 juli 1968 (Världskyrko— rådets generalförsamling).
Lars-Erik Rosell: Sakralt verk för blandad kör, blåsare och orgel till Lunds domkyrkas jubileum 1973. Eskil Hemberg: Andlig konsert för sopran och orgel. ”Som smultron i livliga flockar du
fägring . . .” Werner Jacob: Sakralt verk för kör och orgel.
Torsten Nilsson: Sakralt verk för kör och orgel.
Antalet kyrkokonserter producerade ge- nom Rikskonserter (organister, organister + solist, körkonserter) uppgår till i medeltal 20 per säsong. Därtill kommer undantagsvis ett mindre antal konserter med profan inrikt- ning som förläggs till kyrkorummet.
Slutligen bör nämnas det anslag som lämnas över utbildningsdepartementets budget un- der rubriken Kurser för utbildande av kyrko- musiker m. nr. (1971/72 257 000 kr).
Bilaga 16 Om tj änstebrevsrätten
Av departementssekreterare Per Jönsson
16.1 Allmänt
De nuvarande reglerna i fråga om tjäns- tebrevsrätten finns i förordningen (1945: 329) angående utgörandet av postavgifter för tjänsteförsändelser rn. m.
Systemet med tjänstebrevsrätt för statliga myndigheter infördes år 1873 och alltsedan dess har postverket fått ersättning av staten för tjänsteposten. Systemet innebar från bör- jan att myndigheterna fick särskilda tjänste- frimärken, som användes på samma sätt som vanliga frimärken. År 1920 avskaffades sy- stemet med tjänstefrimärken och i stället kom särskilda tjänstebrevskuvert till använd- ning. Under årens lopp har tjänstebrevsrät- ten kommit att utsträckas även till ett flertal icke statliga organ.
Bland de icke statliga institutioner som getts tjänstebrevsrätt dominerar sjukhus och andra organ inom landstingets ansvars- område.
Också frivilliga försvarsorganisationer har under årens lopp getts tjänstebrevsrätt. Det gäller t. ex. Centralförbundet för befäls- utbildning, Riksförbundet Sveriges lottakå- rer, Svenska röda korset samt frivilliga skyt- teförbund. För de flesta av dessabrgan gäl- ler vissa inskränkningar i användandet av tjänstebrevsrätten. Röda korset får t. ex. an- vända tjänstebrev endast för den egentliga rödakorsverksamheten. Tjänstebrev får så- ledes inte användas för försändelser som rör
t. ex. lotterier, insamlingar och medlems- värvning.
Tjänstebrevsrätt har även beviljats di- verse icke statliga akademier, samfund och sällskap. Som exempel kan nämnas Svens- ka akademien, Ingenjörsvetenskapsakade- mien och Musikaliska akademien.
De icke statliga organ som har tjänste- brevsrätt har i stor utsträckning getts så- dan redan under 1800—talet och början av 1900-talet. Under de senaste decennierna har Kungl. Maj:t varit restriktiv när det gäl- ler ny tillståndsgivning.
De affärsdrivande verken samt riksban- ken betalar själva direkt till postverket för förmånen av tjänstebrevsrätt. För övrig tjänstepost får postverket ersättning genom ett särskilt anslag över riksstaten. Anslags- beloppet beräknas sedan år 1920 som en viss procent av postverkets övriga portoin- komster. Genom att staten betalar tjänste- posten även för de icke statliga institutio- nerna har tjänstebrevsrätten för dessa fått karaktären av ett icke öppet redovisat stat- ligt bidrag.
Systemet med tjänstebrev innebär att det inte krävs frimärkning eller frankostämpling och till följd därav ibland inte heller datum- stämpling. Det medför därför administrativa fördelar både för postverket och myndighe- terna.
Nackdelen med det nuvarande tjänste- brevssystemet är framförallt att nyttjarna av tjänstebrevsrätten inte är medvetna om sina
portokostnader, eftersom betalning av tjäns— teposten sker i klump.
16.2 Omfattningen av Svenska kyrkans
tjänstebrevsrätt
Systemet med tjänstebrevsrätt infördes som nämnts år 1873. Bland Svenska kyrkans or- gan fick redan från början ärkebiskopen, biskopar, domkapitel, kontraktsprostar och pastorsämbeten tjänstebrevsrätt. Rätten ut- sträcktes redan under 1800-talet till Svenska bibelsällskapet, Svenska kyrkans missionssty- relse samt kontraktsadjunkter. Därefter har rätten utsträckts till Svenska kyrkans cen- tralråd och sjömansvårdsstyrelse, stiftsad— junkter och stiftsnämnder, kyrkoherdar för döva samt kyrkobokföringsinspektörer.
De organ som senast getts tjänstebrevsrätt är kyrkoherden för samer år 1959 och Svenska kyrkans diakoninämnd år 1965.
Ersättningen till postverket för de kyrk- liga organens tjänstebrev sker genom det nämnda tjänstebrevsanslaget. För vissa av de nämnda organen beräknas emellertid varje budgetår värdet av tjänstebrevsrätten, och ett belopp motsvarande värdet överförs till tjänstebrevsanslaget. Detta gäller kyrko- herdarna för döva (ersättning från anslaget Dövstumspräster och dövstumskonsulenter) samt kyrkoherden för samer och stiftsnämn— derna (ersättning från kyrkofonden).
När det gäller omfattningen av de kyrk— liga organens rätt att använda tjänstebrev har denna efter hand preciserats antingen genom praxis eller genom direkta bestäm- melser från Kungl. Maj:t och postverket. I fråga om pastorsämbetena har tolkningspro- blemen inte varit så stora beträffande rätten att använda tjänstebrev i folkbokföringsar- bete o.d. När det däremot gäller den inre församlingsvården har tillämpningen av tjänstebrevsrätten vållat vissa problem för både postverket och prästerna. Under årens lopp har en rad fall varit uppe till avgö— rande hos postverket.
Det kan i sammanhanget påpekas att inget annat trossamfund än Svenska kyrkan har tjänstebrevsrätt.
16.3 Värdet av Svenska kyrkans tjänste- brevsrätt
Det finns ingen exakt beräkning av värdet av Svenska kyrkans tjänstebrevsrätt.
Tidigare nämndes att postverkets ersätt— ning från staten för tjänsteposten beräknas som en viss procent av postverkets övriga portoinkomster. Procenttalet fastställs efter omfattande statistiska stickprovsundersök- ningar. Dessa undersökningar har emellertid under senare år inte registrerat tjänstepos- tens omfattning fördelad på olika myndig- heter och institutioner. Tjänstepost från t.ex. Svenska kyrkans organ har alltså inte kun- nat urskiljas i undersökningarna.
Den senaste undersökningen som registre- rade tjänstepostens fördelning på olika organ daterar sig från år 1954. Svenska kyrkans tjänstepost beräknades då till drygt 5 % av den totala tjänsteposten.
Hur Svenska kyrkans tjänstepost utveck- lats sedan dess finns det ingen statistik på. Ersättningen till postverket för tjänsteposten beräknas för budgetåret 1971/72 till ca 140 milj. kr., vilket — med antagande av samma procentuella andel som år 1954 — skulle innebära att Svenska kyrkans tjänstepost under samma budgetår skulle motsvara ett värde av 7 milj. kr. Med hänsyn till den kraf- tiga expansionen av den totala statliga verk- samheten under perioden från år 1954 är det dock troligt att Svenska kyrkans andel har minskat. Efter samråd med postverket kan bedömas att ett rimligt värde av Svenska kyrkans tjänstepost i dag är ca 5 milj. kr./år.
År 1954 svarade pastorsämbetena för ca 85 % av kyrkoposten, vilket med samma an- tagna fördelning i dag skulle innebära att denna post har ett värde av ca 4 milj. kr. Det finns ingen undersökning om hur stor del av denna summa som hänför sig till folk- bokföring och begravningsverksamhet (vil- ka aktiviteter enligt beredningens förslag skall överföras till borgerligt organ).
I betänkandet (SOU 1971:29) Kyrkan kos— tar har dessa aktiviteter beräknats svara för ca 30 % av församlingarnas kostnader. Med samma antagna fördelning av postmängden skulle värdet av tjänstebrevsrätten för folk-
bokföring och begravningsverksamhet vara drygt 1 milj. kr.
Med dessa antaganden kan statens nuva- rande stöd till Svenska kyrkan i form av tjänstebrevsrätt för den rena kyrkoverksam— heten beräknas till 3,5—4 milj. kr. Som tidi- gare nämnts betalar Svenska kyrkan idag genom kyrkofonden ersättning för värdet av tjänstebrevsrätten för stiftsnämnderna och kyrkoherden för samer. Denna ersättning är emellertid endast drygt 50000 kr. per är, varför den kan bedömas ligga inom fel- marginalen för beräkningarna.
Som tidigare nämnts ges något statligt stöd i form av tjänstebrevsrätt inte till nå— got annat trossamfund.
Bilaga 17 Betänkandet (SOU 1970:70) Folkbokförings-
organisationen m.m.
Sammanfattning1
I betänkandet redovisas — konkretiserade i form av förslag till nya folkbokförings- författningar m.m. — nämndens övervägan- den om förutsättningarna för och kon- sekvenserna av ett överförande av pastors- ämbetenas nuvarande folkbokföringsupp- gifter till borgerlig myndighet. Därjämte framläggs förslag till ändrade regler för an- slutning till nationell, icke territoriell för- samling av svenska kyrkan.
I Utgångspunkter Vid fullgörandet av sitt uppdrag har nämn- den funnit sig böra utgå från den relation mellan stat och kyrka som f.n. råder. Från denna utgångspunkt, som bl.a. innebär att kyrkan saknar ett eget centralt administra- tivt organ, har nämnden ansett sig böra ta upp och avge förslag även i frågan om ordningen för den särskilda >>kyrkobokfö- ring» — av nämnden betecknad försam- lingsregistrering — som torde böra finnas i församlingarna om den löpande folkbokfö- ringen ej längre sker hos pastorsämbetena.
I fråga om återverkningarna på den för— sarnlingsprästerliga tjänsteorganisationen av en eventuell överflyttning av folkbokförings- uppgifterna har nämnden erinrat om denna organisations direkta avhängighet av pasto- ratsindelningen samt funnit det ligga utan- för dess uppdrag att närmare belysa ifråga- varande återverkningar. Spörsmålet måste enligt nämndens mening i förekommande
fall utredas i särskild ordning. I konsekvens härmed räknar nämnden i sina kostnads— överväganden inte med den minskning av antalet prästtjänster som kan bli en följd av att folkbokföringsuppgifterna flyttas bort från pastorsämbetena.
När det gäller folkbokföringsorganisatio- men på det regionala planet och på riks- planet har nämnden, i den mån avsteg inte direkt påkallas av föreslagna förändringar på det lokala planet, utgått från den orga- nisation som avses skola gälla från den 1 januari 1971.
Den materiella reglering som innefattas i 1967 års folkbokföringsförfattningar har nämnden omprövat i huvudsak endast i den mån så påkallats av framlagda förslag om organisatoriska förändringar.
Som motsvarighet till det nuvarande bc- greppet »kyrkobokföring» (eller böjnings- form därav) använder nämnden i upprät- tade författningsförslag liksom eljest i be— tänkandet då framtidsförhållandena diskute- ras termen >>folkbokföring>> (eller böjnings- form därav). Som samlingsbegrepp för folk- bokföring och mantalsskrivning i motsva- rande fall utnyttjas ordet >>folkregistrering>>. »Församlingsregistrering>> betecknar som ti- digare nämnts den personregistrering som föreslås förekomma i församlingarna i en situation där folkbokföringsuppgifterna från- gått pastorsämbetena.
' Sammanfattningen är införd i sou 1970:70 5.187—191.
2 Skälen för och emot ett överförande
Nämnden har funnit sig inte ha att för egen del ta ställning till den av betänkandet om- fattade huvudfrågan, alltså om ett över- förande av pastorsämbetenas folkbokfö- ringsuppgifter till borgerlig myndighet bör komma till stånd eller ej. Däremot redovisar och i viss utsträckning värderar nämnden de argument som synes kunna andragas för resp. mot en överflyttning.
Bland argument som har åberopats för att behålla den nuvarande ordningen torde i huvudsak vara att uppmärksamma följande. Den nuvarande kyrkobokföringen fungerar på ett i stort sett tillfredsställande sätt. Ge- nom det stora antalet pastorsämbeten ges önskvärd möjlighet till nära kontakt mellan de lokala folkregistreringsorganen och all— mänheten. Av registreringens anknytning till pastorsämbetena följer att den enskilde i samband med besök på pastorsexpeditionen i kyrkobokföringsärende kan få även andra ärenden uträttade, t.ex. överenskomma om förrättning eller anskaffa gravplats, och er- hålla service av olika slag, såsom vissa ut- drag ur kyrkoböckerna. Andra omständig- heter som anförts för att behålla kyrko- bokföringen är att svenska kyrkan, även vid fall av skilsmässa från staten, kan förutsättas komma att ha kvar den territoriella organi- sationen, att kyrkan under alla förhållanden torde vara i behov av en personregistrering för egen räkning och att ett överförande av folkbokföringsuppgifterna därför skulle för- anleda viss dubbelbokföring. Slutligen har från kyrkligt håll gjorts gällande att primär- registreringen bör bibehållas hos kyrkan med hänsyn till att den bidrar till att skapa önskvärd kontakt mellan kyrkans befatt- ningshavare och församlingsborna.
Mot att bibehålla den nuvarande ord- ningen och således för att överföra folkbok- föringen till borgerlig myndighet har bl.a. anförts att det nuvarande systemet medför svårigheter i ett livsåskådningsmässigt och religiöst differentierat samhälle som det svenska. Frågor som har samband med till- lämpningen av religionsfrihetsprincipen kommer därvid in i bilden. Då folkbokfö-
ringen till sin karaktär är av borgerlig natur synes det vidare vara från allmänt princi- piell synpunkt oriktigt att den omhänderhas av ett visst trossamfund.
Vid sin värdering av de i sammanhanget aktuella argumenten förklarar sig nämnden biträda en av 1958 års utredning kyrka-stat gjord bedömning, nämligen att — med hän— syn till de principiella synpunkter som gör sig gällande — ett bibehållande av folkbok- föringsuppgifterna hos pastorsämbetena sy- nes vara beroende av om vägande skäl av främst praktisk art — ekonomiska, tekniska och organisatoriska —— kan anföras för en sådan ordning.
I betänkandet redovisar nämnden ett så- dant alternativ till den gällande ordningen som innebär att pastorsämbetenas nuvaran- de uppgifter inom folkbokföringen förts över till borgerlig myndighet (lokal skatte- myndighet), medan hos pastorsämbetena en vad gäller de registrerade uppgifterna be— gränsad personregistrering (församlingsre- gistrering) förekommer. Enligt nämndens mening innefattar de till alternativet hän- förliga förslagen en från tekniska och orga- nisatoriska synpunkter godtagbar lösning av de problem som är förknippade med en av borgerlig myndighet ombesörjd folkbokfö- ring. Bl.a. torde den försämring av servicen för allmänheten, som ansetts bli en ound- viklig följd av en sådan ordning, bli relativt obetydlig om _ såsom nämnden föreslår —- lokal skattemyndighet tar över uppgifterna och pastorsexpeditionerna, på sätt närmare anges i betänkandet, bibehålls som service— organ i folkbokföringsärenden. Att före- komsten av såväl en av lokal skattemyndig- het ombesörjd folkbokföring som en av pastorsämbetena ombesörjd församlingsre- gistrering måste föranleda ett visst mått av dubbelbokföring är ofrånkomligt. De in— vändningar mot en civilt utövad folkbokfö- ring som haft sin grund i detta förhållande kvarstår alltså. Nämnden har emellertid sökt att i görligaste mån begränsa omfattningen av ifrågavarande dubbelbokföring.
Såvitt angår de samhällsekonomiska kon- sekvenserna kan på grundval av resultaten från en särskild undersökning som nämnden
genomfört kostnaderna för kyrkobokfö- ringen på det lokala planet är 1968 beräknas ha uppgått till cirka 75 miljoner kronor. Utgående från kostnadsläget nyssnämnda år skulle enligt nämndens uppskattningar en genomförd uppspaltning av den nuvarande kyrkobokföringen på en av de lokala skatte— myndigheterna ombesörjd folkbokföring och en av pastorsämbetena ombesörjd försam- lingsregistrering —— allt i enlighet med de riktlinjer nämnden skisserat i betänkandet —— beräknas komma att dra en årskostnad av cirka 90 miljoner kronor. Det är därvid att erinra om att nämnden av skäl som an- getts tidigare inte räknar med någon minsk- ning av antalet prästtjänster som en omedel- bar följd av en omläggning av folkbok— föringen. En sådan skulle för statens del innebära en årlig merutgift om cirka 35 mil- joner kronor och för pastoratens del en kostnadsminskning av cirka 20 miljoner kro- nor (allt med utgångspunkt från kostnads- läget 1968). Engångskostnaderna har nämn- den beräknat till omkring 3,5 miljoner kro- nor.
3. Civil folkbokföringsmyndighet
Som framgått av redogörelsen ovan för- ordar nämnden att det blir de lokala skatte- myndigheterna som i förekommande fall tar över pastorsämbetenas folkbokföringsupp- gifter. Skälen härför redovisas i kap. 6.
4 Principerna för en av lokal skattemyndig- het ombesörjd folkbokföring
Den nuvarande kyrkobokföringens anknyt- ning till församlingen som det territoriella registerområdet har i nämndens förslag er- satts med en kommunanknytning. I kon- sekvens hämed utbyts det nuvarande be- greppet »på församlingen skrivna» mot >>på kommunens skrivna».
Med hänsyn till att nämnden vid sina förslag utgår från den nuvarande kyrka- statrelationen är det erforderligt att de som är folkbokförda i en kommun också hänförs till viss församling inom denna. I det be— gränsade antal fall då styrningen till försam-
ling inte kan ske via bosättningsfastigheten, dvs. fall då vederbörande är bokförd under någon av rubrikerna >>på kommunen skriv- na» eller »utan känt hemvist», föreslås att hänförandet till viss församling sker enligt av centralrnyndigheten (riksskatteverket) ut- färdade anvisningar.
Urkundssystemet vid en av lokal skatte- myndighet ombesörjd folkbokföring föreslås skola bestå av följande register, nämligen
födelsebok
äktenskapsbok folkregister dödregister obefintligregister emigrantregister inflyttningsregister utflyttningsregister personaviregister.
Folkregistret motsvarar den nuvarande församlingsliggaren och består alltså av per- sonakter. Dödregistret består av person- akterna för dem som avlidit. Anteckningar om gravsättning och eldbegängelse föreslås införda på personakten. Dödregistret kom- mer således att fylla i huvudsak samma funktioner som den nuvarande död- och begravningsboken. Rörande urkundssyste- met kan i övrigt anmärkas att någon mot- svarighet till församlingsbok ej avses före- komma. Enligt förslaget är det inte avsett att anteckningar skall göras i folkbokfö- ringens urkunder om kyrkliga förrättningar, såsom dop och konfirmation, eller om for— merna för vigsel eller jordfästning.
5 F örsamlingsregistreringen
För att undvika att komma in på frågor, vilkas lösning kräver värderingar av art som bör göras inom ramen för det pågående utredningsarbetet i kyrka-statfrågan, har nämnden vid uppbyggnaden av systemet för församlingsregistreringen eftersträvat att inte låta andra värderingar komma till uttryck än sådana som torde kunna härledas uti- från den nu gällande kyrka-statrelationen. Mot bakgrund bl.a. härav innefattar nämn- dens förslag ståndpunktstagande dels att den civila folkbokföringen, genom en fort-
löpande avisering från datakontoren till pas- torsämbetena, skall tillhandahålla kyrkan flertalet av de uppgifter som behövs för att församlingsregistreringen skall hållas ak- tuell, dels att församlingsregistreringen per— sonellt skall omfatta samtliga folkbokförda personer.
Urkundssystemet föreslås uppbyggt av -— utöver ett personaviregister —— församlings- bok och längder över de ministeriella för- rättningarna (dop, konfirmation, kyrklig vigsel och jordfästning). De i längderna in- skrivna förrättningarna föreslås begränsade till sådana som äger rum inom resp. för- samling. Regler ges om ett underrättelseför- farande mellan församlingarna (i bl.a. flytt- ningsfallen) rörande ministerialanteckningar.
6 De icke territoriella församlingarna
De icke territoriella församlingarna har — i form av ett förslag till KK om församlings- registrering i icke territoriell församling av svenska kyrkan —— anpassats till det upp- byggda systemet för församlingsregistrering. Nämnden har haft som särskilt uppdrag att i anslutning till utredningen om folkbok- föringsorganisationen överväga villkoren för anslutning till nationell församling och lägga fram förslag i ämnet. Nämnden föreslår att anslutningen till (församlingsregistreringen i) de nationella församlingarna, dvs. finska församlingen i Stockholm och de tyska för- samlingarna i Stockholm och Göteborg, skall — under de förutsättningar nämnden utgått från i fråga om folkbokföringens framtida ordnande — i princip ske på fri- villig grund. Någon ändring i fråga om den territoriella avgränsning som gäller för för- samlingarna är nämnden inte beredd att för- orda. De allmänna behörighetsvillkoren har utformats i nära överensstämmelse med nuvarande ordning och utbildad praxis.
7. Personalfrågor
Nämnden har uppskattat det antal befatt- ningshavare som skulle behöva tillföras de lokala skattemyndigheterna om folkbokfö- ringsuppgifterna skulle överföras dit till
cirka 1 060, varav omkring 175 torde böra utgöras av handläggande personal.
I fråga om de icke prästerliga befattnings- havare på pastorsexpeditionerna, som syss- lar med kyrkobokföringsgöromål, har nämn- den bedömt det som troligt att av de upp- skattningsvis cirka 1050, vilkas anställning kan anses ha någorlunda fast karaktär och vilka med hänsyn till tjänstgöringstiden är att hänföra till grupp 1 enligt ABT 70:s de- finitioner, omkring 350 kan beredas fortsatt anställning vid pastorsexpeditionerna.
Nämnden har förutsatt att de nya befatt- ningshavarna vid lokal skattemyndighet i betydande grad kommer att rekryteras bland de befattningshavare vid pastorsexpeditio— nerna som blir övertaliga. Det kan i sam- manhanget nämnas att av de cirka 1200 personer (icke präster) som — enligt vad som uppgetts vid nämndens undersökning — år 1968 sysslade med kyrkobokföringsgöro- mål vid pastorsexpeditionerna och vars an- ställning var av någorlunda fast karaktär, i det närmaste 900 arbetade i sådan kommun, och i flertalet fall på sådan ort, där lokal skattemyndighet är stationerad.
8 Vissa särskilda frågor
I fråga om hindersprövningen föreslår nämnden att densamma efter en eventuell omläggning av folkbokföringen skall an- komma på lokal skattemyndighet.
Nämnden föreslår vidare att den nuva— rande ordningen i fråga om förnamnsanmä- lan så till vida bibehålls att skyldighet kon— stitueras för dopförrättare inom svenska kyr- kan att till vederbörlig lokal skattemyndig— het anmäla vid dopet givna förnamn och att sådan anmälan tillåts tjäna som ersättning för vårdnadshavares anmälan.
Som en konsekvens av att folkbokföringen inte längre ombesörjs av pastorsämbetena bör storleken av församlingsskatten för icke kyrkomedlem justeras. Nämnden har —— med utgångspunkt från att den nuvarande skattelindringsprocenten (40) representerar en utifrån gällande förhållanden korrekt av- vägning — funnit folkbokföringsuppgifter-
nas överflyttning motivera att skattelind- ringsprocenten bestäms till 50.
9. Konstitutionella spörsmål
Enligt nämndens uppfattning kan en om- läggning enligt de riktlinjer som skisserats i betänkandet genomföras utan att kyrko- mötet medverkar i annan mån än att dess godkännande — jämlikt RF & 87 : 2 — krävs i fråga om dels den föreslagna lagen om för- samlingsregistrering, dels vissa följdändring- ar i religionsfrihetslagen.
10 Tidpunkt för en eventuell omläggning
Om ett principbeslut om en omläggning skulle fattas före utgången av år 1972 be— dömer nämnden det som praktiskt möjligt att låta den nya ordningen träda i funktion tidigast den 1 januari 1975. Vissa omstän- digheter, bl.a. sådana av konstitutionell na- tur, kan dock nödvändiggöra en senare- läggning. I samma riktning kan verka den ovisshet som råder i fråga om kyrka-stat- relationens framtida utformning.
Bilaga 18 Vissa handlingar kring 1968 års kyrkomötes s.k. reformprogram 1
Nr 31
Kyrkomötets underdåniga skrivelse om ett kyrkligt reformprogram och om kyrkans förhållande till staten, m. m.
(Särskilda utskottets betänkande nr 1)
Till KONUNGEN
Med anledning av väckta motioner, nr 17, 18, 19 och 20, får kyrkomötet, under åberopande av särskilda utskottets betänkande nr 1, varav ett tryckt exemplar här— vid fogas, i underdånighet
dels uttala, att de i motionen nr 18 framförda önskemålen borde, på det sätt ut- skottet i betänkandet förordat, uppmärksammas och tillgodoses vid den framtida gestaltningen av förhållandet mellan staten och svenska kyrkan,
dels anhålla, att ovan åsyftade reformer måtte genomföras inom ramen för ett fortsatt samband mellan staten och svenska kyrkan,
dels anhålla, att de i motionen nr 17 framförda önskemålen måtte, på det sätt utskottet i nämnda betänkande förordat, tillgodoses och förslag till lagstiftning i här berörda avseenden föreläggas nästa kyrkomöte,
dels ock giva till känna vad utskottet i betänkandet anfört i fråga om folkom- röstning rörande förhållandet mellan stat och kyrka.
Underdånigst
Stockholm den 3 oktober 1968
1 Av motionerna återges endast den s. k. biskopsmotionen.
er
Särskilda utskottets betänkande i anledning av väckta motioner om ett
kyrkligt reformprogram och om kyrkans förhållande till staten, m. m.
Till utskottet har hänvisats följande inom kyrkomötet väckta motioner, nämligen
nr 16, av herr Elgeskog, om ett organiserat samarbete mellan staten och tros— samfunden,
nr 17, av herr biskop Lindström och herr Lindelöw, om viss reformering av kyrkans organisation,
nr 18, av herr biskop Lindström m. fl., angående kyrkans förhållande till staten, nr 19, av herr Rappe m. fl., angående kyrkans förhållande till staten, nr 20, av herr Svenungsson, David, m. fl., angående de framtida organisatoriska relationerna mellan kyrka och stat, samt
nr 100, av herr Hassler, om representation för teologie studerande i kyrkomötet.
Utskottet har av praktiska skäl behandlat motionerna i följande ordning: nr 18, 19, 20, 17, 16 och 100.
I motionen nr 18 föreslås i huvudsak följande: Medlemskapet i kyrkan grundas i princip på dopet. De regler, som avser kyrkans inre liv, utformas av kyrkomötet. Inom lagstiftningsområdet verkställes en noggrann gränsdragning. Kyrkomötet gö— res till ett ur demokratisk synpunkt representativt organ för Svenska kyrkan. En central kyrkostyrelse inrättas och får till sitt förfogande ett kansli med teologisk, juridisk och ekonomisk expertis. Till kyrkostyrelsen överflyttas bl. a. förvaltningen av kyrkofonden, fastställandet av rikskollekter samt fastställandet av stadgar för de centrala kyrkliga styrelserna. Biskopsmötet infogas i kyrkans fastställda organi- sation. Stiftstingen får en för alla stift likformig uppbyggnad. Domkapitlen ombildas till att bli styrelse för hela den verksamhet som utföres i stiftet. Avgiften till kyr- kan förändras från skatt till medlemsavgift. Staten hjälper till med debitering och insamlande av avgiften, som uppdelas på församlingsavgift, stiftsavgift och allmän kyrkoavgift, den sistnämnda avseende hela kyrkans gemensamma behov.
I motionen nr 19 föreslås, att kyrkomötet måtte till Kungl. Maj:t ingå med under— dånig skrivelse med begäran, att vid den fortsatta utredningen av förhållandet kyr— ka—stat måtte uppmärksammas och tillgodoses önskemålet, att ett visst samband med staten i organisatoriskt och ekonomiskt hänseende bibehålles, enär härigenom enligt motionärernas uppfattning de bästa förutsättningarna skapas för att Svenska kyrkan skall kunna fullgöra sin uppgift i svenska folket.
1 -—— Bihang till allm. kyrkomötets protokoll 1968. 8 saml. Nr 1
I motionen nr 20 föreslås, att kyrkomötet i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer, att i motionen framförda synpunkter om de framtida relationerna mellan kyrka och stat bringas till den parlamentariska utredningens kännedom. Dessa synpunk- ter kan sammanfattas sålunda: Kristendomens ställning i vårt folks liv och vad som främjar folkets andliga och moraliska välfärd och hälsa är den ur kyrkans synpunkt centrala frågan. En förändring av de bestående relationerna kyrka—stat kan komma att inskränka kyrkans möjligheter att med en territoriell församlings— organisation kristet påverka hela vårt folk. Praktiskt taget hela svenska folket till- hör alltjämt Svenska kyrkan. Religionsfrihetslagen ger den som så önskar möjlighet att ställa sig utanför kyrkans sammanhang. Att kyrkan under sådana förhållanden skulle bygga upp egna organ för uppbörd av kyrkoavgifter synes icke vara en än- damålsenlig ordning. Det synes ofrånkomligt att genom en allmän folkomröstning låta de enskilda medborgarna/kyrkomedlemmarna få ge uttryck för sin uppfattning i fråga om de framtida relationerna i förhållandet mellan kyrka och stat.
I motionen nr 17 föreslås att ett kyrkligt förhandlingsorgan tillskapas för de överläggningar mellan Svenska kyrkan och staten som måste komma att föregå den slutliga regleringen av kyrka—stat-förhållandet. Ett sådant organ anses av mo- tionärerna böra baseras på en demokratisk, på församlingarna uppbyggd stifts— och riksorganisation och utgöras av en av kyrkomötet tillsatt kyrkostyrelse. Motio- närerna föreslår att kyrkomötet i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om utredning och förslag till sådana lagändringar som möjliggör berörda reformer av kyrkans organisation.
] motionen nr 16 föreslås, att kyrkomötet i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte an- hålla, att i tilläggsdirektiv till den pågående kyrka—stat-utredningen denna an- modas att även undersöka möjligheten, huruvida ett organiserat samarbete, jäm— fört med det som existerar mellan de s. k. rörelsefolkhögskolorna å ena sidan och stat och kommun å den andra, skulle kunna skapas mellan staten och trossamfun- den i Sverige (och då i första hand Svenska kyrkan). Vidare föreslås, att utred- ningen måtte anmodas att beakta vissa synpunkter av huvudsaklig innebörd, att Svenska kyrkan i ett A-läge kan stängas i sin utveckling och riskera att förlora sin självständighet, att hänsyn bör tagas till övriga kyrkor och samfund, att ett långsik— tigt samarbete med staten är önskvärt och att ett statligt bolag måhända kunde lösa problemet om inbetalning av kyrkoavgifter.
I motionen nr 100 föreslås, att kyrkomötet ville uppdraga åt sin utrednings— nämnd att utreda frågan om representation för de teologie studerandena i kyrkomötet.
Beträffande motiveringarna får utskottet hänvisa till motionerna. De frågor, som i motionerna behandlas, har ingående belysts i 1958 års utred- ning kyrka—stat. En sammanfattande framställning av huvudinnehållet i denna utrednings delbetänkanden I—X har gjorts i dess slutbetänkande (SOU 1968: 11). För erhållande av historisk bakgrund hänvisar utskottet till de översiktliga redogö- relser, som givits i nämnda slutbetänkande, särskilt i kap. 2 (s. 24——40) och kap. 3 (s. 41—5 6).
U t 5 k 0 t t e t E'IT KYRKLIGT REFORMPROGRAM (motionen nr 18)
Utskottet ansluter sig i allt väsentligt till de tankegångar, som framförts i inled- ningen till motionen och som berör bl. a. utgångspunkterna för valet av den fram— tida relationen mellan staten och Svenska kyrkan. Det är således angeläget, att man icke schablonmässigt låter sig bindas vid de hypotetiska lägen, som 195 8 års utredning kyrka—stat av arbetstekniska skäl uppställt. I stället bör de skilda re— formförslag, som berör de olika detaljer, vilka tillsammans bildar kyrka—stat-rela— tionen, allsidigt prövas med hänsyn till sina egna förutsättningar. Riktningsgivande för kyrkomötets ställningstagande måste därvid vara, att kyrkan ges möjligheter att utveckla sin funktion att till envar som allvarligt efterfrågar kyrkans tjänster tillhandahålla dessa. I diskussionen om hur detta skall möjliggöras är, såsom motionärerna också framhållit, de ekonomiska aspekterna icke oväsentliga. Frågan om statlig uppbörd av medlemsavgifter till kyrkan kan därför icke ens i ett fritt läge avföras ur debatten.
Också kyrka—stat-utredningen har i olika sammanhang uttalat, att valet av den framtida relationen mellan kyrka och stat kan träffas från många olika ut— gångspunkter och att ekonomiska aspekter därvid kan kräva beaktande. Såsom motionärerna framhållit torde 1958 års utredning emellertid inte i tillräcklig grad ha beaktat vilka möjligheter de många kyrkoförsamlingarna under olika ekono— miska förutsättningar reellt har att leva och arbeta på det sätt kyrkans andliga uppgift kräver. Det framstår särskilt som en brist, att man ej undersökt hur stora kostnaderna är för folkbokföringen och begravningsväsendet. En sådan undersök— ning skulle ha gett en bättre grund för bedömningar av de ekonomiska förutsätt— ningarna att fortsätta den andliga verksamheten i minst nuvarande omfattning vid olika lösningar av frågan om medlemsavgifternas uppbörd.
Det är vidare en brist, att utredningen icke närmare belyst exempelvis proble- met hur den kyrkliga verksamheten i rimlig omfattning skall kunna upprätthållas i glesbygderna. Samtidigt som avfolkningen där kommer att bereda kyrkan ökade svårigheter, ställer de växande tätorterna ständigt större krav på kyrkans insatser till andlig hjälp åt de många som flyttar från landsbygd till stad. Sådana problem måste bli av väsentlig betydelse när man har att ta ställning till frågan om det önsk- värda förhållandet mellan kyrka och stat.
I kyrkans handlande under det senaste seklet har, framhåller motionärerna — utöver huvudsyftet att åstadkomma goda arbetsmöjligheter — två tankar varit vägledande, nämligen religionsfrihetstanken och folkkyrkotanken. Motionärerna framhåller, att folkkyrkotanken vilar på tron, att kyrkans organisation bygger på Guds förekommande nåd, och påvisar att denna tanke varit sammantvinnad med religionsfrihetstanken.
Utskottet vill här peka på en icke sällan förbisedd sida hos folkkyrkotanken, som dels låter religionsfriheten framstå såsom en naturlig konsekvens och som dels
l'* — Bihang till allm. kyrkomötets protokoll 1968. 8 saml. Nr 1
utgör den religiösa motiveringen till folkkyrkans större ansvarstagande genom en demokratiskt uppbyggd representation, som motionen gör sig till förespråkare för.
Folkkyrkotanken i dess klassiska utformning rymmer inte endast kravet, att kyrkan skall förkunna syndaförlåtelsens evangelium för hela folket och alla dess enskilda medlemmar, utan gör samtidigt gällande, att kyrkan blir folkkyrka i sam— ma mån som folket självt —— såsom kyrkans lemmar —- gemensamt bär ansvaret för förverkligandet av sin av Gud givna uppgift.
Dessa båda sidor hos folkkyrkotanken, kyrkan såsom syndernas förlåtelse till Sveriges folk och folkkyrkan i betydelsen av en kyrka, präglad av lekmannaaktivi- tet och lekmannaansvar, är sammansmälta till en enhet.
Ur religionsfrihetssynpunkt följer med nödvändighet av denna innebörd hos folk— kyrkotanken, att den som icke önskar ett sådant engagemang och som icke vill ikläda sig det ansvar som det innebär, skall ha rätt att ställa sig utanför och even— tuellt utöva religiös aktivitet inom något annat samfund. Genom att hävda en så- dan frihet kan folkkyrkan med desto större frimodighet uppmana sina medlemmar att ta sitt medlemskap på allvar också när det gäller dess religiösa konsekvenser.
Ett huvudsyfte med motionen är att peka på reformer, som synes nödvändiga för att åstadkomma goda arbetsmöjligheter för kyrkan. Såsom motionärerna fram— håller är det angeläget, att en svensk folkkyrka skall kunna fungera bättre än hittills. Hur utifrån denna utgångspunkt förhållandet mellan kyrka och stat lämp- ligast bör regleras kommer utskottet att taga ställning till, sedan utskottet först granskat de i motionen nr 18 framlagda reformförslagen.
I. Medlemskapet i kyrkan
Utskottet ansluter sig till vad motionärerna anfört i första och andra styckena. Beträffande vad som anförts i tredje stycket om att kyrkans medlemmar vid 18 års ålder genom pastorsämbetets försorg bör upplysas om de rättigheter och plik- ter, som följer av medlemskapet i kyrkan, anser utskottet, att åtgärder av detta slag tillhör församlingsvården, vari ingår den kyrkans uppsökande och undervi- sande verksamhet, som normalt följer dess medlemmar hela livet. Den närmare ut- formningen härav bör inte bindas genom särskild reglering.
II. Kyrkans organisation på riksplanet
A. Lagstiftningsområdet
Därest ett organisatoriskt samband mellan kyrka och stat skulle bestå i fram— tiden, blir regleringen av lagstiftningsområdet av största betydelse för kyrkan. Åt denna fråga synes kyrkan ha särskild anledning att ägna uppmärksamhet på grund av det helt förändrade läge, som kan komma att inträda genom den pla- nerade grundlagsreformen.
Författningsutredningen har i sitt förslag till regeringsform (SOU 1963:17) inte medtagit några bestämmelser om den kyrkliga lagstiftningen. Utredningen har i avvaktan på slutförandet av utredningsarbetet om förhållandet mellan kyrka och stat föreslagit, att nu gällande grundlagsstadganden med visst undantag övergångsvis bör bibehållas. Därefter anför utredningen följande (3. 487):
Sedan ställning tagits i frågan om förhållandet mellan stat och kyrka torde de föreslagna övergångsbestämmelserna angående kyrkolag och kyrkolagstiftning kunna utgå. Bibehålles de nuvarande banden mellan stat och kyrka i allt väsent- ligt, bör den föreslagia regeringsformen kompletteras med bestämmelser om kyrkolagstiftning. Grundsatsen att riksdagen ensam stiftar lag bör då enligt utred- ningens mening avse även kyrkolag. Att borttaga regeringens medbestämmande- rätt i fråga om kyrkolag och samtidigt låta kravet på kyrkomötets samtycke kvarstå måste enligt utredningens mening anses uteslutet. Vad som däremot kan anses naturligt är, att kyrkomötet avger yttrande över förslag till kyrkolag. Skiljes kyrkan från staten, blir den reglering i lag av kyrkans förhållanden, vilken kan vara erforderlig, icke längre av offentligrättslig karaktär, i varje fall icke av samma art som för närvarande. Bestämmelserna angående kyrkolag och kyrko- lagstiftning bör då utgå.
Författningsutredningens förslag har ingående granskats och kommenterats av kyrka—stat-utredningen i dess betänkande »Lagstiftning. Rättsskipning». I betän- kandet kritiseras (s. 175) de skäl som anförts för borttagandet av kyrkomötets medbestämmanderätt i vissa lagstiftningsfrågor. Kyrka—stat-utredningen framhål— ler, att dessa skäl uteslutande hänför sig till förhållandet mellan folkrepresenta- tionen och regeringen. Vad angår kyrkomötet står detta icke som. den parlamen— tariska regeringen i ett organiskt beroendeförhållande till riksdagen utan utgör ett representativt organ för Svenska kyrkan. De skäl författningsutrcdningen anfört. för borttagande av den parlamentariska regeringens deltagande i lagstiftningen kan därför inte anses ha direkt avseende på frågan om fördelningen av bestäm- manderätten i kyrkliga frågor mellan statsmakten och kyrkan. Kyrka—stat-utred— ningen framhåller vidare, att om hela lagstiftningsmakten i fråga om kyrkolag överföres till riksdagen ensam, innebär detta att kyrkan, såvitt angår genom lag- stiftning reglerade förhållanden, knytes närmare till staten.
1963 års kyrkomöte har i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställt, att kyrkomötet skulle bibehållas vid sin medbestämmanderätt i stiftandet av kyrkolag.
Utskottet vill upprepa och understryka de skäl som sålunda anförts mot en dylik grundväsentlig ändring av kyrkans ställning i samhället. Vid ett bevarat organisatoriskt samband mellan kyrka och stat synes det från kyrkans sida som en oavvislig förutsättning böra krävas, att kyrkans relativa självständighet i förhållande till staten inte beskäres och att kyrkans berättigade anspråk på med- bestämmanderätt i fråga om sina egna angelägenheter respekteras.
När det gäller att sålunda bevara den hittillsvarande medbestämmanderätten har utskottet stannat inför följande två möjligheter.
1. Kyrkans medbestämmanderätt vid stiftande av kyrkolag bibehålles oför—
inn—mzmva—_w A.F. ;. .: »,
ändrad. En bestämmelse motsvarande RF & 87, 2 mom. införes i den nya grund— lagen med den ändringen, att kyrkolag stiftas av riksdag och kyrkomöte. Kyrko— lagsområdet bör då fixeras genom en kodifiering av kyrkolagen i huvudsaklig överensstämmelse med vad 1951 års kyrkomöteskommitté föreslagit. Kyrkomötet bör i så fall, på det sätt som nämnda kommitté förordat, beredas tillfälle att medverka vid utformandet av den kyrkoordning, som skall innehålla tillämp- ningsbestämmelser m.m. till kyrkolagen.
2. Ett förslag till reglering av dessa förhållanden med hänsyn till den nya rege- ringsformen har framlagts i skriften »Folkkyrkans organisation», som utarbetats av en studiegrupp för kyrkoorganisatoriska frågor, tillsatt av biskopsmötet och kyrkliga arbetsfondens representantskap. På grundval av detta förslag vill ut- skottet framlägga följande utkast till en reglering som ett alternativ till vad som anförts under punkt 1.
a) Grundlag
Grundläggande bestämmelser om kyrkans organisation upptages i ett särskilt kapitel i grundlagen.
Kapitlet bör inte göras alltför knapphändigt. Sedan det fastslagits att Svenska kyrkans bekännelse är den evangelisk-lutherska läran, sådan denna definieras i nuvarande kyrkolag, kap 1: 1, bör följa bestämmelser om kyrkomötet och dess befogenheter samt om den centrala kyrkostyrelsen. I grundlagen torde vidare böra införas en bestämmelse motsvarande den nuvarande regeln i RF & 29, att Konungen till ärkebiskop och biskop äger utnämna en av de tre, som blivit föreslagna i den ordning kyrkolagen stadgar. Vidare bör här inskrivas de grunder för kyrkans organisation på stiftsplanet, som kan komma att gälla för framtiden. I fråga om församlingsplanet torde endast behöva medtagas en motsvarighet till vad nuvarande grundlag stadgar om församlingarnas inflytande vid präst— tillsättning. Grundlagen bör vidare innehålla en klar avgränsning av det lagområde som nedan betecknas såsom kyrkolag.
Lagstiftningen i denna del utövas, liksom i fråga om annan grundlag, av riks- dagen ensam.
[) ) K yrkolag
Kyrkolag torde i framtiden såsom författningsutredningen föreslagit kunna stif— tas av riksdagen allena, under förutsättning att kyrkolagsområdet strikt begränsas till de områden av lagstiftningen, där samhället har intressen av särskild vikt att bevaka och som inte på ett avgörande sätt berör kyrkans andliga verksamhet. Denna lagstiftning bör sålunda beröra huvuddragen av kyrkans organisation och verksamhet på församlingsplanet. Den bör innehålla rambestämmelser för denna verksamhet, varvid gränsdragningen mellan borgerlig och kyrklig verksamhet sär- skilt bör beaktas. Rambestämmelserna kan sedan utfyllas med reglering på sätt som nedan föreslås. Huvuddragen och gränserna för kyrkans verksamhet på stiftsplanet
kan på liknande sätt regleras genom av riksdagen antagen lag av ramkaraktär. Det inflytande staten anses böra ha på utformningen av reglerna för församlings- och stiftsavgifter samt allmän kyrkoavgift synes böra tillgodoses på samma sätt. Där- emot torde för kyrkan på riksplanet någon särskild lagstiftning inte bli erforderlig, eftersom det förutsättes att grundlagens bestämmelser om de kyrkliga riksorganen inte göres alltför knapphändiga.
Här nämnda lagstiftning sker alltså genom riksdagen ensam, dock självfallet efter hörande av kyrkomötet och andra kyrkliga instanser.
c) K yrkostadgar
Regleringen av andra sådana kyrkliga ärenden, där samhället enligt sakens natur bör ha ett medinflytande, sker genom samstämmiga beslut av regering och kyrkomöte. Sådana bestämmelser kunde förslagsvis kallas kyrkostadgar. Hit bör räknas dels den närmare utformningen av ovan nämnda rambestämmelser i den mån dessa berör områden där samhället har intressen av särskild vikt att bevaka, dels vissa regleringar som numera sker i kyrkolags form, såsom medlemskap i kyrkan, tillträde till prästämbetet, biskops- och prästval, regler för kyrkomöte, domkapitel, stiftsting och kyrkostyrelse samt kyrkans ekonomiska lagstiftning, allt i den mån samhällsintresset så påfordrar och förhållandena icke reglerats i ovan nämnda rambestämmelser.
Att på sådant sätt tillskapa kyrkostadgar innebär visserligen en nyhet, men torde i dagens situation vara en tillämpning av hittills gällande grundsatser.
1809 års RF byggde på en maktfördelningsprincip. För lagstiftning erfordrades samstämmiga beslut av konung och folkrepresentation. I samband med represen- tationsreformens genombrott tillkom fordran på samtycke av kyrkomötet. Efter parlamentarismens genombrott representerar både regering och riksdag folkviljan. Statens inflytande på den kyrkliga lagstiftningen skulle därför kunna tillgodoses genom medverkan från endast ett av dessa båda statsorgan. Ur statens synpunkt borde det därvid inte vara av avgörande betydelse, om denna maktbefogenhet ut- övas av riksdagen eller av den parlamentariskt tillsatta regeringen ensam. Att par- lamentarismen inskrives i grundlagen utgör i och för sig icke någon anledning att minska kyrkans inflytande på den kyrkliga lagstiftningen. Den fortgående utveck- lingen av Svenska kyrkan från statskyrka mot ett trossamfund talar i stället för en ökning av kyrkans inflytande. Balansen mellan statligt och kyrkligt inflytande på regleringen av kyrkans förhållanden synes bäst bibehållas, därest sådan regle- ring i en ny grundlag bestämmes skola ske såsom här ovan föreslagits.
Praktiska skäl och paralleller från andra områden kan åberopas för en sådan lösning. I åtskilliga samfund, stiftelser och korporationer — låt vara av betydligt mindre storleksordning än Svenska kyrkan — utövas statens inflytande i den for- men, att stadgarna fastställes av Kungl. Maj:t. Riksdagen har sålunda icke något direkt inflytande.
d) K yrkomötesbestämmelser
Bestämmelser om kyrkans inre verksamhet utfärdas av kyrkomötet (kyrkomö— tesbestämmelser). Till detta lagstiftningsområde kan lämpligen hänföras flertalet av de föreskrifter rörande gudstjänster, dop, konfirmation, nattvard och jordfästning som nu finnes intagna i kyrkohandboken, liksom sådana bestämmelser, som avser invigningsakter (invigning av kyrka m. m.) samt vignings- och installationsakter. Såvitt angår kyrkans lära torde det statliga intresset vara tillgodosett genom ovan nämnda grundlagsbestämmelser. Regleringar som följer av kyrkans bekännelse bör ankomma på kyrkomötet. Till kyrkomötesbestämmelser bör, såsom motionä— rerna framhållit, också föras den av kyrka—stat—utredningen nämnda »mellangrup- pen» liksom fastställandet av kyrkans böcker i övrigt.
B. Kyrkomötets sammansättning
Utskottet ansluter sig till vad motionärerna yrkat. Reformförslaget innebär bl. a. att den hittillsvarande uppdelningen av kyrkomötets ledamöter på kategorierna biskopar, präster och lekmän helt upphör. Denna reform kan synas innebära en genomgripande förändring av nu gällande principer. Utskottet förutsätter emeller— tid, att de nämnda kategorierna även i fortsättningen kommer att bli represente- rade, så att kyrkomötet får en allsidig sammansättning. Utskottet anser att erfa- renheten från de områden, där den föreslagna principen redan tillämpas, ger skäl att räkna med en sådan utveckling.
Vad motionärerna yrkat i fråga om kyrkomötets sammansättning innebär bl. a. att ärkebiskopen inte längre är självskriven ledamot och därmed förlorar sin ställ— ning som mötets självskrivne ordförande. Däremot föreslås han äga rätt att deltaga i mötets förhandlingar. Inom utskottet har meningarna varit lika fördelade mellan dem som ansett den föreslagna ordningen tillfredsställande och dem som hävdat, att ärkebiskopens ställning bättre skulle markeras, om han bleve självskriven leda— mot av kyrkomötet. Utskottet anser, att frågan bör ytterligare övervägas i samband med den slutliga utformningen av kyrkomötet.
C. Central kyrkostyrelse
&) Kyrkostyrelsen och kyrkomötet samt b) Kyrkostyrelsen och kyrkofonden
Utskottet tillstyrker vad motionärerna yrkat.
c) Kyrkostyrelsen och Kungl. Maj:t
Utskottet ansluter sig i huvudsak till vad motionärerna anfört. Utskottet vill emellertid påpeka följande. Att kyrkostyrelsen är underställd kyrkomötet framgår av vad motionärerna anfört under a). Däremot bör kyrkostyrelsen inta en själv- ständig ställning gentemot Kungl. Maj:t. Denna självständighet bör bestå däri, att
styrelsen kan fatta bindande beslut inom sitt givna arbetsområde. Beträffande fast- ställande av stadgar för de centrala kyrkliga styrelserna har motionärerna föresla— git, att dessa ärenden skulle överföras från Kungl. Maj:t till kyrkostyrelsen. Ut— skottet finner det emellertid för sin del riktigare att denna befogenhet överföres till kyrkomötet.
d) Kyrkostyrelsens befattning med frågor om kyrklig indelning och prästerlig tjänsteorganisation
Utskottet har observerat att motionärerna föreslagit, att det skulle tillkomma kyr- komötet att fastställa normer för den prästerliga tjänsteorganisationen. En sådan reform skulle uppenbarligen ge kyrkomötet befogenhet att fatta beslut, som kunde innebära utgiftsökningar för pastoraten eller kyrkofonden. Utskottet har emeller— tid tagit i betraktande att kyrkofondens utgifter kommer att regleras av lagen om kyrkofond och att riksdagen alltfort kommer att maximera den allmänna kyrko- avgiften. Vad åter beträffar pastoratens kostnader, måste man räkna med att kyr— komötet och kyrkostyrelsen här kommer att handla i samförstånd med församling— arna. Härtill kommer, att rätten till fritt utträde för den enskilde alltid innebär ett skydd mot en kyrkoavgift som han anser otillbörlig.
e) Kyrkostyrelsens verksamhet i övrigt
Vad motionärerna anfört om kyrkostyrelsens uppgift att uppdraga riktlinjer för de kyrkliga styrelserna bör enligt utskottets mening innebära att kyrkostyrelsen — inom ramen för de av kyrkomötet för dessa styrelser fastställda stadgarna eller eljest av kyrkomötet givna direktiv _ skall ha inseende över dessa styrelser samt sörja för samordning och gränsdragning i fråga om deras arbete.
D. Biskopsmötet
Utskottet tillstyrker motionärernas förslag. När det gäller biskopsmötets befo- genhet att avge utlåtande över kyrkans böcker kan ifrågasättas, om inte samma förfarande bör tillämpas i alla ärenden som gäller kyrkans lära. Utskottet har vidare observerat, att ett genomförande av motionärernas förslag bör innebära, att en stor mängd frågor av administrativ natur m. m., som för närvarande be— tungar biskopsmötet, kan överföras till kyrkostyrelsen.
III. Kyrkans organisation på stifts- och församlingsplanet
Utskottet kan i huvudsak ansluta sig till vad motionärerna yrkat i denna del. Motionärerna har uttalat, att en reform av kyrkans organisation på stiftsplanet bör anknyta till de erfarenheter som vunnits av de på frivillig väg tillsatta stifts— tingen. Enligt utskottets uppfattning visar dessa erfarenheter, att man nu är på väg att överge tidigare bestämmelser om en viss representation för präster och en annan
för lekmän till förmån för en valordning, där valkorporationen äger full frihet vid valet. Utskottet anser, att denna utveckling är nödvändig och att stiftstingets orga- nisation bör anpassas i enlighet härmed.
Motionärerna nämner som en möjlig arbetsuppgift för stiftstinget att behandla för det gemensamma stiftsarbetet väsentliga frågor, att tillsätta kommittéer och arbetsgrupper etc. Utskottet vill framhålla, att dessa arbetsuppgifter bör vara pri- mära för stiftstinget.
I fråga om domkapitlets sammansättning vill utskottet ansluta sig till vad som yrkats i motionen nr 17, av herr biskop Lindström och herr Lindelöw, nämligen att stiftstinget tillsätter majoriteten av ledamöterna.
IV. Kyrkans egendom och ekonomi
Utskottet ansluter sig i allt väsentligt till vad motionärerna anfört. Att kyrkan självständigt får svara för sin ekonomi finner utskottet sålunda ligga i linje med den utveckling som pågått under de senaste hundra åren i riktning mot skilda organ och verksamhetsformer för borgerliga och kyrkliga funktioner. När kyrkan icke längre omfattar alla rikets medborgare, bör dess ekonomi baseras på medel endast från kyrkomedlemmarna. En omläggning från skatt till medlemsav- gift har vidare den betydelsefulla principiella innebörden, att erläggandet blir helt beroende av den enskildes fria vilja och personliga beslut att tillhöra kyrkan. Det synes då riktigt att tala om avgifter snarare än om skatt. En skatt erlägges obliga- toriskt av alla, medan erläggandet av en avgift beror på den enskildes fria beslut att tillhöra den organisation som uppbär avgiften i fråga.
Av en sådan grundsyn följer emellertid vissa frågor, som knappast tycks vara tillräckligt utredda. Motionärerna har framhållit, att kyrkans hittillsvarande in- komst av juridiska personer principiellt icke längre synes kunna ifrågakomma och detta oberoende av hur kyrkans organisatoriska förhållande till staten löses. De påpekar å andra sidan, att det med hänsyn till den betydelse religionen har som samhällsfaktor bör övervägas, om icke även juridiska personer i någon form bör deltaga i det ekonomiska ansvaret för den religiösa sektorn i samhället. Inom ut- skottet har framhållits, att ett sådant deltagande kan tänkas ske på ett sätt som kommer också andra trossamfund och organisationer på livsåskådningsmässig grund till godo. Det är emellertid svårt att ta ställning till denna fråga utan en när— mare utredning.
Detsamma kan sägas om motionärernas yrkande, att kostnaderna för folkbok- föringen och begravningsväsendet bör åvila stat och kommun. Båda dessa förvalt— ningsområden avses som bekant bli föremål för ny reglering utan direkt samband med kyrka—stat—frågan. Utskottet förutsätter, att därvid bl. a. överväges en finan— siering med statliga och kommunala medel, även om det blir kyrkan som skall ut- föra detta arbete.
Slutligen vill utskottet påpeka, att kritik utifrån den nämnda grundsynen på kyr—
koavgifterna kan riktas mot de nyligen införda skatteutjämningsbidragen, eftersom de utgår av statsmedel, av vilka en mindre del (kanske 2 procent) härrör från per— soner som icke är kyrkomedlemmar. En utgiftsutjämning är av största betydelse för kyrkan, eftersom en del församlingar har avsevärt mindre ekonomisk bärkraft än andra. Det är därför angeläget att den bibehålles. Det bör emellertid undersö- kas, om den kan ske via det instrument för skatteutjämning, som kyrkan redan äger i kyrkofonden, varigenom den skulle baseras uteslutande på kyrkliga medel. I så fall måste emellertid kyrkofondens uppgifter och åtaganden vidgas. Möjligen måste också maximeringen av allmänna kyrkoavgiften justeras uppåt.
Utskottet vill föreslå, att här ovan nämnda frågor närmare utredes.
KYRKANS FÖRHÅLLANDE TILL STATEN (motionerna nr 18, 19 och 20)
Det i motionen nr 18 framlagda reformprogrammet, vartill utskottet sålunda ansluter sig, tänkes, såsom av motionen framgår, kunna genomföras med eller utan bevarad förbindelse mellan stat och kyrka. Utskottet finner det redan med anledning av motionen nr 18 motiverat att överväga frågan, om reformprogrammet bäst genomföres med eller utan ett sådant samband.
Motionerna nr 19, av herr Rappe m. fl., och nr 20, av herr Svenungsson, David, m. fl., tar direkt upp frågan om vilket som för kyrkans framtida arbetsmöjlighe— ter skulle vara fördelaktigast och förordar båda en bevarad förbindelse mellan kyrka och stat. Därvid ansluter sig motionen nr 19 uttryckligen till det reform- program som framlagts i motionen nr 18. Motionen nr 20 förordar »ett s. k. A—läge med självständighet för kyrkan i dess inre religiösa angelägenheter», vilket torde innebära en principiell anslutning till samma eller liknande reformkrav som de i motionen nr 18 framlagda.
Utskottet har ovan anfört, att det bör vara riktningsgivande för kyrkomötets ställningstagande, att kyrkan ges möjligheter att utföra sin religiösa uppgift. Utifrån denna utgångspunkt har utskottet här ovan med vissa jämkningar tillstyrkt det i motionen nr 18 framlagda reformprogrammet. Det står klart för utskottet, att dessa reformer kan genomföras inom ramen för ett organisatoriskt samband mellan kyrka och stat. Eftersom själva reformerna för kyrkan bör framstå som det vikti- gaste, förefaller det naturligt att, därest de i huvudsak genomförs, icke vidtaga ytter— ligare eller mera genomgripande förändringar. Redan med denna motivering finner sig utskottet böra förorda ett bevarat samband mellan kyrka och stat. Som ytterligare motiv tillkommer de starka skäl, som i motionerna nr 19 och 20 anförts för att söka bevara detta samband med tanke på kyrkans arbetsmöjligheter, särskilt i gles- bygder och växande tätorter. På grund av bl. a. dessa skäl har utskottet funnit att de bästa förutsättningarna för ett genomförande av de önskvärda reformerna före- ligger vid ett fortsatt samband.
Utskottet vill alltså förorda, att de föreslagna reformerna genomförs inom ramen för ett fortsatt samband mellan kyrka och stat.
Hur utskottet tänkt sig detta samband utformat torde närmare framgå av motio-
nen nr 18 med utskottets därtill knutna kommentarer. Detta utskottets ställnings- tagande innebär, att på de ställen i motionen nr 18, där alternativa lösningar före- slagits, det alternativ bör föredragas, som förutsätter en bevarad förbindelse med staten.
Att utskottet redan nu, medan denna fråga alltjämt remissbehandlas inom kyr— kan, föreslår kyrkomötet ett sådant ställningstagande, betingas av utskottets upp- fattning, att kyrkomötet såsom svenska kyrkans högsta representativa organ bör ge sin mening till känna i denna betydelsefulla fråga redan innan några viktiga politiska ställningstaganden har skett.
I motionen nr 20 har därjämte anförts, att det synes vara ofrånkomligt att ge- nom en allmän folkomröstning låta de enskilda medborgarna/kyrkomedlemmarna ge uttryck för sin uppfattning.
Utskottet finner att en folkomröstning kan tänkas framstå såsom angelägen i vissa situationer, särskilt om en genomgripande förändring av kyrkans förhållande till staten planeras och om valet då gäller ett alternativ som kan formuleras med tillräcklig tydlighet.
Utskottet anser emellertid, att det för närvarande icke är möjligt att uttala sig om nödvändigheten av en sådan folkomröstning.
OMEDELBARA REFORMKRAV — FÖRHANDLINGSDUGLIG KYRKOOR- GANISATION (motionen nr 17)
I motionen nr 17 av herr biskop Lindström och herr Lindelöw upptas frågan om ett kyrkligt förhandlingsorgan, som vid de förhandlingar med de statliga myn- digheterna, som förutses komma att föregå den slutliga regleringen av förhållandet mellan kyrka och stat, skulle kunna företräda Svenska kyrkan som helhet. Motio- närerna framhåller att Svenska kyrkan f. n. icke äger något sådant organ av perma— nent karaktär. Det enda som kan ifrågakomma är det med stora intervaller sam- manträdande kyrkomötet, mot vars sammansättning invändningar har rests från demokratisk representationssynpunkt. Motionärernas förslag innebär därför, att ett sådant organ skapas genom att vissa delar av det ovan behandlade reformpro- grammet brytes ut och förverkligas så snart som möjligt.
Det gäller i första hand de delar som berör stiftstingens legalisering, reformen av kyrkomötet och inrättandet av en kyrkostyrelse. Genom dessa reformer skulle kyr— kan på stifts- och riksplanet utrustas med sådana representatativa organ, som den redan äger på församlingsplanet.
Utskottet kan i det väsentliga instämma i vad motionärerna anfört. Utskottet an- ser det angeläget att Svenska kyrkan erhåller ett organ med vilket statsmakterna kan hålla fortlöpande kontakt och som därvid äger fullmakt att tala å kyrkans vägnar.
Även om sambandet mellan kyrka och stat — såsom ovan föreslagits — kom- mer att bevaras, måste vid en så omfattande nyreglering, som här förutsatts, en
rad problem uppkomma, som kräver förhandlingar mellan stat och kyrka. An mera gäller detta, om en skilsmässa mellan stat och kyrka skulle genomföras.
Sedan kyrka—stat-utredningens slutbetänkande framlagts, har på ärkebiskopens initiativ bildats ett samarbetsorgan för bevakning av kyrkans intressen under medverkan av bl. a. Svenska pastoratens riksförbund och Rikskommittén för stifts- ting och stiftsråd.
Detta samarbetsorgan har tillkommit i insikt om kyrkans angelägna behov av ett organ som i nuvarande situation kan företräda kyrkans intressen gentemot sta- ten. Det kan i avvaktan på att kyrkan erhåller ett direkt, i dess organisation grun— dat förhandlingsorgan fungera för bevakning av att kyrkliga önskemål om den framtida gestaltningen av relationen till staten kommer till statsmakternas känne- dom. Som ett provisorium kan det även i en förhandlingssituation företräda kyr— kan. Behovet av ett kyrkans förhandlingsorgan skulle emellertid enligt utskottets mening bäst tillgodoses genom ett kyrkligt organ, som är grundat i kyrkans legala organisation och tillsatt i en ordning, mot vilken inga invändningar kan riktas ur demokratisk—representativ synpunkt.
Utskottet delar vidare motionärernas mening, att ett sådant organ är av sådan angelägenhetsgrad, att det bör skapas utan att den slutliga lösningen av kyrka—— stat-frågan avvaktas. Tvärtom bör det om möjligt vara funktionsdugligt, när denna fråga står inför sin slutliga lösning. Utskottet har sökt beräkna tiden härför och kommit till samma resultat som motionärerna, nämligen att det finnes skälig tid för det nödvändiga lagstiftningsarbetet, om förberedelserna påbörjas utan dröjs— mål.
Utskottet delar också den i motionen framförda synpunkten, att man icke ge- nom att bryta ut dessa reformer ur deras större sammanhang skulle föregripa den slutliga lösningen av frågan om kyrkans framtida förhållande till staten. Hur denna fråga än löses framstår nämligen dessa reformer som lika angelägna och förtjänta av ett snart förverkligande.
När det gäller omfattningen av de åtgärder, som redan nu bör göras till före— mål för lagstiftningsåtgärder, kan utskottet i det väsentliga ansluta sig till vad mo— tionärerna föreslagit, med de jämkningar i fråga om åtgärdernas utformning som följer av vad ovan anförts i samband med utskottets granskning av motionen nr 18. Utskottet anser emellertid att vissa delar av reformerna kan anstå, därest det skulle visa sig att deras genomförande skulle komplicera och fördröja de åtgärder, som måste betraktas som mera angelägna med tanke på motionens syfte. Sålunda kan den del av en lagstiftning om stiftsting, som skulle gälla dess eventuella rätt att fastställa en stiftsavgift, tills vidare uppskjutas, blott stiftstingen legaliseras i det avseendet att de blir elektorsförsamlingar för kyrkomötesval m. m. Likaså torde en sammansmältning av stiftsråd och domkapitel tills vidare kunna anstå. Å andra sidan kan det tänkas, att det under utredningens gång visar sig mera ratio— nellt att reglera hela detta område i ett sammanhang. Programmet bör därför nedskäras endast om hänsynen till tidsfaktorn gör det nödvändigt.
Utskottet förordar alltså, att kyrkomötet i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller
om att här åsyftade reformer förbereds på sådant sätt, att förslag till ny lagstiftning i dessa hänseenden kan föreläggas nästa kyrkomöte.
ORGANISERAT SAMARBETE MELLAN STATEN OCH TROSSAMFUNDEN (motionen nr 16)
I motionen nr 16, av herr Elgeskog, har yrkats en annan lösning av förhållandet mellan kyrka och stat, bl. a. karakteriserad såsom »ett organiserat samband jämför— bart med det som existerar mellan de 8. k. rörelsefolkhögskolorna å ena sidan och stat och kommun å den andra».
Den anförda parallellen förefaller icke fullt klar. På det ekonomiska området torde den innebära, att kyrkan liksom folkhögskolorna skulle basera sin ekonomi på årsvis givna landstingsanslag, på av riksdagen beviljade statsbidrag till löner m. m., liksom statsbidrag till byggnader, varvid den bedrivna verksamheten skulle stå under statlig kontroll. Utskottet finner en sådan lösning mindre tillfredsställan— de för kyrkans arbetsmöjligheter och rätt till självbestämmande än det förslag till en ekonomiskt självunderhållande och i egna inre angelägenheter självbestämmande kyrka, som utskottet ovan förordat. Vad motionären i övrigt anfört synes, i den mån det icke sammanfaller med vad utskottet redan tillstyrkt, icke vara av den art, att utskottet anser sig kunna förorda någon kyrkomötets åtgärd. Utskottet kan därför icke tillstyrka ifrågavarande motion.
REPRESENTATION FÖR TEOLOGIE STUDERANDE I KYRKOMÖTET (motionen nr 100)
I motionen nr 100, av herr Hassler, har föreslagits, att kyrkomötet ville uppdraga åt sin utredningsnämnd att utreda frågan om representation för de teologie stude— randena i kyrkomötet.
Motionären har anfört, att vårt nuvarande kyrkomöte är uppbyggt av fyra kategorier, nämligen lekmän, präster, biskopar och teologie professorer, och att om denna uppbyggnad bibehålles det icke föreligger något sakligt eller principiellt skäl mot att en femte kategori tillkommer: de teologie studerandena.
Utskottet har ovan föreslagit en reform av kyrkomötet, vilken bl. a. innebär att den nämnda kategoriindelningen helt upphör. Under sådana förhållanden synes det av sakliga och principiella skäl otänkbart att tillskapa en särskild kategori för de teologie studerandena.
Motionen bör alltså enligt utskottets mening icke föranleda någon kyrkomötets åtgärd.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa, 1) att kyrkomötet i anledning av motionen nr 18 måtte i skri- velse till Kungl. Maj:t uttala, att de av motionärerna framförda
önskemålen bör, på det sätt utskottet förordat, uppmärksammas och tillgodoses vid den framtida gestaltningen av förhållandet mellan staten och Svenska kyrkan;
2) att kyrkomötet i anledning av motionerna nr 18, 19 och 20 måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att de under punkten 1) ovan åsyftade reformerna genomförs inom ramen för ett fort— satt samband mellan staten och Svenska kyrkan;
3) att kyrkomötet i anledning av motionen nr 17 måtte i skri— velse till Kungl. Maj:t anhålla, att de av motionärerna framförda önskemålen måtte, på det sätt utskottet förordat, tillgodoses och förslag till lagstiftning i här berörda avseenden föreläggas nästa kyrkomöte;
4) att motionerna nr 16 och 100 icke måtte föranleda någon kyrkomötets åtgärd;
5) att kyrkomötet i anledning av motionen nr 20 måtte i skri- velse till Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet anfört i fråga om folkomröstning rörande förhållandet mellan stat och kyrka.
Stockhohn den 20 september 1968
På särskilda utskottets vägnar: BO GIERTZ
Närvarande i utskottet vid ärendets slutbehandling:
herr biskop Giertz, herrar Ekström, Glimelius, herr biskop Hellsten, herr Valter Lindström, herr biskop Palmqvist, herrar J innegård, Arndt Johansson, Kling, Lam- pers, Lindelöw, fröken Palm, herrar Tegby och Wik.
Reservationer
A) Beträffande medlemskapet i kyrkan
I. av herrar Johansson, Arndt, och Lindelöw, vilka ansett att följande mening i vad utskottet yttrat på sidan 4: »Utskottet ansluter sig till vad motionärerna anfört i första och andra styckena» bort ha följande lydelse:
Motionärernas förslag innebär att dopet blir den akt som konstituerar medlem— skap i svenska kyrkan. Det förutsättes därvid att barndopet bibehålles. Föräldrar, som själva »fötts in i kyrkan», måste alltså taga ställning till om denna nya bety- delse hos dopet sammanfaller med deras dopsyn. Detta synes komma att för många medföra en besvärlig — och onödig — komplikation. Om dopets innebörd förändras enligt motionärernas och utskottets förslag, kommer kyrkan att framstå såsom en i grunden helt ny kyrka, till vilken föräldrar genom dopet ansluter sina barn. Sett från barnets religionsfrihetssynpunkt synes det nuvarande systemet — som bygger på presumtionen att föräldrar som är medlemmar i svenska kyrkan, om de ej annat anger, önskar att deras barn också skall vara medlemmar -— icke in- nebära större ingrepp än om föräldrarna genom dopet ansluter barnet till kyrkan. Genom att dopet blir konstituerande för medlemskapet kan vidare sådana krav komma att ställas på föräldrarna i fråga om barnets kristna fostran — utöver den som det stora flertalet föräldrar själva fått — att de inte är beredda att ge den i de former som krävs.
Dopet såsom konstituerande för medlemskapet hör samman med en annan kyr- kotyp än den öppna folkkyrkans. En bestämmelse av detta slag kan verka upplö- sande på den nuvarande öppna folkkyrkosynen.
Utskottet anser därför att någon ändring i den nuvarande ordningen beträffande medlemskapet i kyrkan icke bör vidtagas.
2) av herr Kling, som ansett att det avsnitt i utskottets betänkande som på sidan 4 rad 2 börjar med orden »Beträffande vad» och slutar med orden »särskild regle- ring» bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är det vidare synnerligen angeläget att var och en som genom dopet blivit medlem i kyrkan har klart för sig medlemskapets innebörd och bejakar de krav kyrkan måste ställa på sina medlemmar.
Kyrkan måste sålunda upplysa sina medlemmar om vad medlemskapet innebär. De flesta kommer att upptagas i kyrkan, då de är mycket unga. Först vid mogen ålder kan de vara beredda att förstå innebörden i medlemskapet och ta ställning.
Detta är också motionärernas mening. För att understryka medlemskapets per- sonliga och frivilliga karaktär, anför de, bör den som vid späd ålder blivit medlem av kyrkan vid aderton års ålder genom pastorsämbetets försorg upplysas om de rättigheter och plikter som följer av hans medlemskap i kyrkan.
Det är också enligt utskottets mening synnerligen angeläget att varje kyrkans medlem har fullt klart för sig innebörden av medlemskapet. Kyrkan måste därför
nå alla sina medlemmar med upplysning i frågan, icke endast dem som deltar i konfirmationsundervisningen. Det har också i sammanhanget framhållits att kon- firmanderna är för unga att ta ställning i denna viktiga fråga.
Kyrkans övriga möjligheter att nå ut till människorna är mycket begränsade. En- dast en mindre del av befolkningen besöker gudstjänster och andra sammankoms- ter, som kyrkan anordnar. Att personligt nå kontakt med församlingsborna i nå— gon större utsträckning är för prästerna i de flesta församlingarna praktiskt omöj— ligt med hänsyn till dessas storlek.
Till detta kommer att utan bestämda anvisningar blir upplysningen om medlem— skapets innehåll mycket olika i de skilda församlingarna och beroende av den vikt pastor lägger vid frågan. I en del församlingar torde på olika sätt bedrivas en mycket energisk upplysning, i andra däremot torde endast ett mindretal nås av upplysning.
Följden härav måste bli att i Svenska kyrkan kommer att finnas medlemmar, som väl vet vilka rättigheter och skyldigheter de har, och sådana som kan säga att de kom med i kyrkan som barn genom dopet men inte vet vad medlemskapet innebär.
Enligt utskottets mening skulle ett sådant förhållande bli en belastning för kyr— kan och ge dess motståndare en god anledning till kritik.
En bestämd anvisning om hur upplysningen skall ske om medlemskapets inne— börd enligt motionärernas förslag ger också kyrkan tillfälle till en kontakt med sina medlemmar som enligt utskottets mening vore värdefull. Kyrkan bör ta vara på alla möjligheter att nå ut till människorna med sitt budskap. Den skrift som skall sändas medlem då han fyller aderton år —- eventuellt kan en senare tidpunkt, t. ex. myndighetsåldern diskuteras — bör utom aktuell praktisk information också kort men åskådligt redogöra för hur kyrkan ser på medlemskapet i religiöst hänseende. Skriften bör ges en tilltalande typografisk utformning och sändas i rekommenderat brev.
B. Beträffande stiftsrådens uppgående i domkapitlen
av herr Arndt Johansson, som ansett att sista stycket på sidan 10 under avdel— ningen »III. Kyrkans organisation på stifts- och församlingsplanet» i utskottets be— tänkande, vilket stycke börjar med orden: »I fråga om domkapitlets sammansätt- ning . . .», bort ha följande lydelse:
I motionen nr 17 av herr biskop Lindström och herr Lindelöw har yrkats att dom— kapitlen efter en utvidgning och ny sammansättning skall ta hand om hela stifts— tingsverksamheten och därvid även fylla uppgiften som styrelse för stiftstingen i den nya kyrkliga organisationen. Stiftstingen skall tillsätta majoriteten av domka- pitlets ledamöter. Domkapitlen kommer således att utöver sina legaliserade åliggan- den vara förvaltande och verkställande organ åt ett legaliserat stiftsting, som får rätt till uttaxering från församlingarna av medel för gemensamma stiftsangelägen- heter. Syftet är att, sedan stiftstingen legaliserats, det inte skall finnas två legalise-
rade organ på stiftsplanet, domkapitlet och stiftsråd. Genom denna anordning upp- går stiftstingens styrelse, stiftsråden, i domkapitlen, som utöver de av stiftstingen valda ledamöterna förutsättes bestå av ledamöter utsedda av Kungl. Maj:t.
Utskottet finner en sådan anordning vara otillfredsställande för stiftstingen, som i demokratisk ordning väljes av församlingarna och som också bör ha en i demokratisk ordning vald egen styrelse. Om en samordning av domkapitel och stiftsråd till ett organ är möjlig bör domkapitlets uppgifter överföras på stifts— tingets styrelse. Utskottet anser att denna möjlighet bör prövas och att om en sådan samordning icke befinnes lämplig stiftstinget även i den nya organisationen väljer sin egen styrelse och att domkapitlet består som särskilt organ.
C. Beträffande kyrkans ekonomi
av herr Arndt Johansson, som ansett att vad som anföres av utskottet under ru— briken »IV. Kyrkans egendom och ekonomi» på sid. 10—11 bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till vad motionärerna anfört i fråga om kyrkans egendom. Beträffande kyrkans ekonomi yrkar motionärerna atti stället för kyrkans beskatt- ningsrätt bör komma medlemsavgifter, som betalas endast av sådana som har per- sonligt medlemskap i kyrkan. Kyrkans medlemskap baseras på dopet, vilket medför att kyrkans hittillsvarande inkomst från juridiska personer principiellt icke längre synes kunna ifrågakomma. Motionärerna anser dock att det bör övervägas om icke även juridiska personer i någon form bör deltaga i det ekonomiska ansvaret för den religiösa sektorn i samhället. Medlemsavgiften bör anpassas till vars och ens inkomst och utgå i öre per skattekrona på grundval av till kommunal inkomstskatt taxerad inkomst. Det är naturligt att, så länge huvuddelen av svenska folket tillhör kyrkan, staten hjälper till med debitering och insamling av avgiften till kyrkan. Motionärerna tänker sig här att detta kan ske även i andra lägen än A-läget. Av- giften, som givits beteckningen kyrkoavgift, bör specificeras på skattsedeln med an- givande av följande uppdelning: församlingsavgift, stiftsavgift och allmän kyrko— avgift. Beträffande kyrkofonden bör den i sin helhet ombildas till en fond för kyr- kans gemensamma verksamhet i riket.
Utskottet finner förslaget att uttaga avgifter endast av sådana som har person- ligt medlemskap i kyrkan medföra ekonomiska konsekvenser för församlingarnas ekonomi av sådan omfattning att det icke kan ansluta sig till detsamma. För kyr- kans personliga medlemmar kommer förändringen från skatt till medlemsavgift inte att få annan innebörd än att de debiteras en högre avgift för att bortfallet av skatten från juridiska personer skall kunna kompenseras. Många församlingar skulle komma att drabbas mycket hårt vid ett bortfall av skatten från juridiska personer. Det synes ovisst huruvida det finns någon form för sådana bidrag från juridiska personer, som motionärerna tänkt sig, utan att den baseras på en utdebiteringsrätt i församlingarna.
Utskottet kan icke finna tillräckligt hållbara skäl till att i en kyrka med sådant samband med staten, som även motionärerna synes förutsätta, riva upp den nu—
varande utdebiteringsrätten för församlingarna, vilken omfattar både fysiska och juridiska personer. Utskottet anser därför att utdebiteringsrätten bör bibehållas i sin nuvarande omfattning. Utdebiteringsrätten bör liksom nu tillerkännas försam— lingarna, som i sin tur kan debiteras stiftstingsavgift och erforderlig avgift till kyr— komöte och kyrkostyrelse.
T ill vad motionärerna anfört angående kyrkofonden ansluter sig utskottet.
Nr 18
Av herr biskop Lindström m. fl., angående kyrkans förhållande till staten.
195 8 års utredning kyrka—stat har i sina elva betänkanden företagit en omfattan- de och betydelsefull kartläggning av de fakta och problem som är anknutna till frågan om förhållandet mellan kyrka och stat i vårt land. Sedan utredningen den 14 mars 1968 överlämnat sitt slutbetänkande, har ärendet gått på remiss till ett flertal myndigheter och organisationer. Därjämte har en parlamentarisk kommitté tillsatts med uppgift att söka nå fram till konkreta lösningsförslag.
1958 års utredning har vid sin kartläggning och för sina överväganden utgått från fyra hypotetiska lägen, betecknade A-, B—, C— och D-lägena. I A-läget förut— sättes de organisatoriska banden mellan kyrka och stat bestå, ehuru med möjlighet till betydande reformer av nuvarande relationer. I övriga lägen är kyrkan princi- piellt friställd från staten i organisatoriskt hänseende. De skiljer sig från varandra främst när det gäller ekonomiska förhållanden. I B-läget förutsättes kyrkan behålla någon form av beskattningsrätt eller medverkan från statliga organ vid uppbörd av medlemsavgifter med därav följande statlig kontroll. Därjämte förutsättes kyrkan ha kvar rätten till kyrklig jord och övrig kyrklig egendom. I C—läget försvinner den statliga medverkan vid uppbörd av medlemsavgifter, medan rätten till den kyrk- liga egendomen kvarstår. I D—läget förutsättes kyrkan ha förlorat rätten till den kyrkliga jorden och endast ha kvar kyrkobyggnaderna med tillhörande tomter. I den diskussion, som har förts, medan utredningen avlämnat sina delbetänkanden, och i synnerhet sedan slutbetänkandet publicerats, synes man i alhnänhet ha av- visat B- och D-lägena som orealistiska. D—läget förutsätter ett ingrepp från statens sida i kyrkans ekonomiska förhållanden, som strider mot gällande rätt och mot i samhället bestämda rättsgrundsatser. Även B—läget, som förutsätter statlig med- verkan vid uppbörd av medlemsavgifter och.viss statlig kontroll, har betecknats som orealistiskt, då det ansetts strida mot såväl riksdagens beskattningsmakt som kyrkans egna intressen. Diskussionen om valet av lägen visar alltså en tendens att inskränka sig till ett reformerat A—läge och ett C-läge. Direktiven för den parla- mentariska kommittén synes också utgå från denna förutsättning. Det torde kunna ifrågasättas, om B-läget på detta sätt kan avföras ur en allsidig och saklig dis- kussion. B-läget förtjänar ett lika allvarligt övervägande som exempelvis C—läget.
Nu är emellertid att märka att 195 8 års utrednings modellkonstruktioner är hy- poteser, som främst utgår från de ekonomiska förutsättningarna för kyrkans verk— samhet. De är inga fullständiga alternativ. Utredningen framhåller att vid valet av
läge även andra synpunkter än de ekonomiska kommer att göra sig gällande, kan— ske med större styrka än de ekonomiska. Detta innebär att de från ekonomiska förutsättningar konstruerade lägena inte kan och inte får betyda, att diskussionen genom utredningen låses utan att en hel rad av lösningar av kyrka—statproblemati- ken är möjliga, lösningar som inte kan inordnas under något av de som arbets- hypoteser uppställda lägena.
Under sådana förhållanden synes det motiverat att svenska kyrkan genom sitt kyrkomöte redovisar de önskemål som inom kyrkan är aktuella och som bör vara bestämmande för kyrkans förhållande till staten. Det är omöjligt att redovisa en enhetlig kyrklig uppfattning — kyrkan omfattar praktiskt taget hela svenska folket — men det är möjligt att teckna några för de flesta grupper inom kyrkan angelägna strävanden, då det gäller kyrkans relation till staten. Man har också an- ledning att förvänta att sådana önskemål beaktas i den fortsatta behandlingen av kyrka—statfrågan, då de förs fram av representanter för en utbredd opinion inom folket. Frågan om kyrka och stat betraktas ofta som en principiell och organisa- torisk fråga och får alltför sällan ge uttryck åt den breda allmänhetens åsikter. 1958 års utredning torde inte i tillräckligt hög grad ha beaktat de många kyrko- församlingarnas möjligheter att leva och arbeta från sina förutsättningar i de olika lägena. Ändock torde och borde denna fråga vara i förgrunden, eftersom kyrkans liv och verksamhet primärt utspelas på församlingsplanet och eftersom större de— len av svenska folket upplever kyrkan på detta plan.
Men att de ekonomiska aspekterna på förhållandet kyrka—stat icke sättes i främs- ta rummet betyder inte att dessa aspekter är oväsentliga i sammanhanget. Om kyr- kan inte får statens hjälp att uppbära sina medlemsavgifter, så kommer dess eko- nomi att starkt försvagas. Det är ofrånkomligt. I diskussionen om kyrkans försva- gade ekonomi i samband med en eventuell skilsmässa från staten har man inte till— räckligt beaktat, vilka konsekvenser denna ekonomiska försvagning kommer att få för kyrkans verksamhet och funktion.
Två tankar har, om man dömer efter kyrkans medverkan genom kyrkomötet i fråga om kyrkolagstiftning och övriga regler för kyrkans verksamhet under detta sekel, varit vägledanle för kyrkans handlande. Den ena är religionsfrihetstanken. Den andra är folkkyrkotanken, som vilar på tron att kyrkans organisation bygger på Guds förekommande nåd. De två tankarna har varit sammantvinnade med var- andra. 1929 års kyrkomöte begärde, med utgångspunkt i folkkyrkotanken, att la— garna angående samfund och religionstillhörighet skulle ändras så, att inte ens skymten av att den svenska .staten genom kyrkan vill utöva tvång mot samveten eller förhindra andra religiösa samfunds verksamhet eller annan samfundstillhörig- het skulle förefinnas. Denna religionsfrihetstanke resulterade i 1951 års religions- frihetslag, som vill skydda såväl den enskildes frihet i samhället och i kyrkan som de skilda samfundens frihet. Det är en viktig fråga om de regler för religionsfrihe- ten, som nu gäller, är sådana att tvång mot enskildas samveten och mot religiösa samfunds verksamhet kan undvikas. Det är en viktig fråga för svenska kyrkan, då den här fram ett budskap, som vädjar till personlig övertygelse och inte vill bygga
på tvång. Det är en viktig fråga för varje enskild medborgare, som kanske ser sin religionsfrihet tryggad genom att få tillhöra en kyrka som inte ställer särskilda rätts- liga krav för tillhörighet och medverkan utan låter kraven vara av moralisk och personlig art och förmedlas genom förkunnelse och undervisning. Det är inte ute- slutet, det är tvärtom sannolikt, att en kyrka med den svenska folkkyrkans öppen- het är en stark garanti för religionsfriheten. Om så är förhållandet, blir frågan hur denna folkkyrka skall kunna fungera efter sin egenart och vilka reformer som är nödvändiga för att detta skall kunna ske. I det följande redovisas några reformför- slag, som är angelägna för att en svensk folkkyrka skall kunna fungera bättre än hittills.
Bland oss undertecknade motionärer förefinns olika ståndpunkter angående de lämpligaste vägarna att reglera förhållandena mellan kyrkan och staten. Vi är emel- lertid eniga om att här nedan redovisade reformer är av vital betydelse för kyrkan.
Svenska kyrkans förbindelse med staten kan i dag närmast sägas bestå i ett upprätthållande av nära kontakter av organisatorisk art. Om denna förbindelse an- vändes ibland beteckningen statskyrka. Det existerande systemet innebär emeller- tid icke längre att statsmakten anslutit sig till en viss religion eller avgjort sig till förmån för en bestämd kristendomstolkning. Icke heller betyder beteckningen stats- kyrka för landets lutherska kyrka, att staten avser att upprätthålla en för alla för- pliktande religion. Staten fullgör genom vissa av sina organ en del förvaltnings- uppgifter för kyrkan. Samtidigt är kyrkan ett trossamfund med särskilt medlem- skap och med egna organ på riks-, stifts- och församlingsplanet.
Det nu antydda förhållandet är ett resultat av utvecklingen de senaste hundra åren. Till mitten av 1800-talet upprätthölls i Sverige tanken på enhet mellan stat och kyrka. Denna enhet var av såväl konfessionell som organisatorisk art.
De senaste hundra åren har radikalt förändrat förhållandena. I olika avseenden har stat och kyrka successivt skilts åt, fått skilda organ och till sin omfattning upp- hört att vara kongruenta. 1860 gavs svenska medborgare möjlighet att utträda ur den svenska kyrkan och antaga annan bekännelse än den lutherska. 1862 skildes kyrklig och borgerlig kommun åt och fick vardera sitt beslutande organ. 1863 in- rättades kyrkomötet som en särskild kyrklig representation vid riksdagens sida. 1870 upphörde de konfessionella villkoren för riksdagsmannaskap och för till- träde till vissa statliga ämbeten. 1951 blev utträdet ur kyrkan helt fritt. Inga med- borgerliga rättigheter skulle längre vara beroende av om vederbörande tillhörde svenska kyrkan. Skolan slutligen har successivt avkonfessionaliserats och några band av organisatorisk art mellan kyrka och skola finns sedan 1958 icke längre.
Bakom denna utveckling ligger ett erkännande av att en tidigare religiös enhet icke längre existerar i landet. Skilda tros— och livsåskådningar finns sida vid sida. Ingen religion eller livsåskådning kan längre göra anspråk på monopol. Olika religioner och livsåskådningar måste tvärtom fritt få verka vid varandras sida.
Trots detta har svenska kyrkan fortsatt att vara statskyrka i den mening som inledningsvis skisserats. Förutsättningen härför har varit kyrkans faktiska ställning i folket. Trots ändrad religionsfrihetslagstiftning har praktiskt taget alla landets
invånare stått kvar som medlemmar av kyrkan. Barnen har döpts och konfirme- rats, kyrklig vigsel har anlitats och kyrklig jordfästning har skett i nära nog samma utsträckning som förr. Kyrkans gudstjänst har fortsatt att årligen samla fler män- niskor än någon motsvarande aktivitet. Skäl har av denna anledning saknats att åstadkomma en genomgripande förändring av den historiskt framvuxna formen för kyrkans kontakt med staten. Reformverksamheten har i stället inriktats på succes- siva förändringar inom det rådande systemets ram.
Reformverksamhet i dagens läge måste syfta till en ökad frihet för de kyrkliga organen att självständigt besluta på kyrkans område. I det följande framlägges vissa grundlinjer till för kyrkan angelägna reformer.
I. Medlemskapet i kyrkan
Gällande bestämmelser förändras så, att dopet blir den akt som konstituerar medlemskap i den svenska kyrkan. Ett barn blir i dag medlem av kyrkan vid födseln om föräldrarna eller en av dessa tillhör kyrkan. I framtiden bör barnet bli medlem först genom dopet. Kyrkan kommer givetvis att som hittills ta emot även odöpta i sin undervisning (söndagsskola, konfirmationsundervisning etc.). Av den som inträder i kyrkan vid vuxen ålder krävs att han är eller blir döpt.
Ingen bör dock av den anledningen att han icke är döpt förlora ett medlemskap som han redan har. Övergångsbestämmelser bör garantera att den som tillhör kyr— kan utan att vara döpt får fortsätta att göra detta. Inga nya medlemmar bör dock upptagas i kyrkan utan dop. Efter en generation är därmed kyrkans alla medlem- mar döpta.
Den som blivit medlem av kyrkan genom dop vid späd ålder upplyses vid arton års ålder genom pastorsämbetets försorg om de rättigheter och plikter som följer av hans medlemskap i kyrkan. Därmed understrykes medlemskapets personliga och frivilliga karaktär. Någon form av förnyat inträde i kyrkan krävs dock inte.
Några förändringar i gällande regler för utträde ur kyrkan är icke erforderliga.
II. Kyrkans organisation på riksplanet
A. Lagstiftningsområdet
Ett utmärkande drag för kyrkans hittillsvarande organisatoriska samband med staten är att kyrkans verksamhet i stort regleras genom lag, som stiftas av Kungl. Maj:t, riksdagen och kyrkomötet i olika former av samverkan. Om en författnings- reform genomföres med innebörd att lagstiftningsmakten tillkommer riksdagen allena, måste ett noggrant övervägande göras angående kyrkolagsområdet. Därvid bör de regler som avser kyrkans inre liv — kyrkan som trossamfund — utformas av kyrkomötet.
Vad kyrka—statutredningen föreslår om rätt för kyrkomötet att självt utfärda be- stämmelser (kyrkomötesbestämmelser) synes i detta hänseende utgöra en lämplig lösning. Till kyrkomötesbestämmelser bör också räknas den av utredningen om—
nämnda »mellangruppen», beträffande vilken utredningen icke intager någon be— stämd ståndpunkt. Det gäller dock bl. a. för kyrkans liv så centrala frågor som kyrkans upplåtande för annat ändamål än gudstjänst samt bibelöversättning och psalmbok.
Likaså bör noga fastställas det område i fråga om kyrkans förhållande till sam— hället, där riksdagen har kompetens. Bestämmelser rörande statens åtagande att vara kyrkan behjälplig att uppbära kyrkans medlemsavgifter bör även anges i lag.
B. Kyrkomötets sammansättning
Den i föregående avsnitt föreslagna utvidgningen av kyrkomötets befogenheter förutsätter att kyrkomötets ställning som representation för svenska kyrkan ytter- ligare understryks genom dess sammansättning och genom det sätt på vilket dess ledamöter utses. För att tillgodose detta och av kyrkomötet göra ett ur demokratisk synpunkt representativt organ för svenska kyrkan vidtages följande ändringar i frå— ga om kyrkomötets sammansättning.
Kyrkomötets samtliga ledamöter väljs av de nedan föreslagna stiftstingen. Dessa ges vid valet stor frihet. Biskop, domprost eller annan av stiftets präster kan så- lunda väljas. Biskoparnas självskrivenhet upphör emellertid, liksom att präster väljs av präster och lekmän av lekmän. Samtliga kyrkomötets ledamöter framstår i stäl— let som av församlingarna genom stiftstingen utsedda representanter för svenska kyrkan. De teologiska fakulteternas rätt att utse ledamöter till kyrkomötet upp— hör. Fakulteterna är icke längre till svenska kyrkan knutna fakulteter och kan där- för icke längre anses böra sända ombud till svenska kyrkans högsta representativa organ.
Som en följd av den nu föreslagna förändringen av kyrkomötets sammansättning försvinner ärkebiskopens ställning som mötets självskrivne ordförande. Mötet bör i stället självt välja sin ordförande. Ärkebiskopens ställning i kyrkan kan markeras genom att det är han som öppnar mötet samt genom en rätt att deltaga i mötets förhandlingar, även om han inte valts till representant för sitt stift.
C. Central kyrkostyrelse
Inrättandet av en central kyrkostyrelse är den kanske viktigaste konsekvensen av organisatorisk art av kravet på större kyrklig frihet gentemot staten. Kyrka—— statutredningen har ingående diskuterat vilka uppgifter som i ett A-läge kan an- förtros åt en sådan. De av utredningen framförda synpunkterna härvidlag är i hög grad ägnade att läggas till grund för överläggningar om styrelsens uppbyggnad och arbetsuppgifter. Utan anspråk på fullständighet vill vi här framhålla följande be- träffande kyrkostyrelsens ställning, sammansättning och uppgifter.
a. Kyrkostyrelsen och kyrkomötet
Kyrkostyrelsen utses av kyrkomötet. Ärkebiskopen är självskriven ledamot i kyr- kostyrelsen. I övrigt består kyrkostyrelsen av exempelvis 10—12 ledamöter. Samt- liga väljes av kyrkomötet.
I sin verksamhet är kyrkostyrelsen ansvarig inför kyrkomötet och avlämnat till kyrkomötet berättelse om densamma.
Till kyrkostyrelsen bör kyrkomötet kunna till vidare utredning överlämna frågor som mötet icke utan sådan utredning anser sig kunna ta ställning till. Kyrkostyrel— sen ersätter därvid kyrkomötets nuvarande utredningsnämnd. Inom området för kyrkomötets verksamhet bör kyrkostyrelsen vidare ha möjlighet att för kyrkomötet framlägga förslag som beretts inom av kyrkostyrelsen tillsatt kommitté. I fråga om förslag angående antagande av eller ändring i de kyrkliga böckerna bör därvid föreskrivas att biskopsmötet skall ha getts tillfälle att avge yttrande över kyrkosty- relsens förslag. Inom området för de kyrkliga böckerna bör dessutom föreskrivas att antagande av eller ändring i dessa böcker alltid före antagande av kyrkomötet skall ha förberetts av kyrkostyrelsen i nu angiven ordning. Motion inom kyrkomö— tet på detta område skall alltså icke omedelbart kunna avgöras av kyrkomötet utan alltid överlämnas till vidare utredning av kyrkostyrelsen. Bestämmelsen om två tredjedels majoritet för bifall i kyrkomötet till antagande av eller ändring i de kyrk- liga böckerna kvarstår.
b. Kyrkostyrelsen och kyrkofonden
Kyrkostyrelsens verksamhet förutsätter tillgång till medel för kyrkans gemen- samma uppgifter. Dessa bör tas ur kyrkofonden. Enklast torde detta kunna ordnas på så sätt att kyrkostyrelsen blir den myndighet som fastställer allmänna kyrkoav- giftens storlek. Den yttre ramen härför regleras vid fortsatt organisatoriskt sam- band med staten genom den av riksdagen antagna lagen om kyrkofond, i annat fall genom av kyrkomötet fastställda bestämmelser.
c. Kyrkostyrelsen och Kungl. Maj:t
Kyrkostyrelsen bör framträda som kyrkans eget högsta organ. Den bör intaga en helt självständig ställning.
Från Kungl. Maj:t och de statliga ämbetsverken överflyttas följande ärenden till kyrkostyrelsen:
förvaltningen av kyrkofonden,
fastställande av rikskollekter, samt
fastställande av stadgar för de centrala kyrkliga styrelserna.
d. Kyrkostyrelsens befattning med frågor om kyrklig indelning och prästerlig tjäns— teorganisation
Kyrka—statutredningen har pekat på olika möjligheter då det gäller kyrkostyrel— sens befattning med frågor om kyrklig indelning. Närmast till hands anser utred- ningen det ligga att den centrala kyrkostyrelsen blir en samordnande kyrklig in— stans med uppgift att avväga olika intressen mot varandra och söka tillgodose kyr— kans behov. I praktiken kan kyrkostyrelsen därmed bli något av ett förbindelseor— gan för kyrkan i dess förhållande till staten.
Vi ansluter oss till utredningens uppfattning på denna punkt. Som utredande och förslagsställande organ torde den centrala kyrkostyrelsen kunna spela en be- tydelsefull roll, då det gäller av befolkningsomflyttningar och andra förhållanden nödvändiggjorda ändringar i en tidigare indelning. Kyrkan får därmed det ökade inflytande på frågor av detta slag som ofta efterlysts.
I fråga om den prästerliga tjänsteorganisationen bör det ankomma på kyrko- mötet att fastställa normer härför och på kyrkostyrelsen att med ledning av dessa normer besluta om erforderliga ändringar i organisationen.
Stiften behöver i större utsträckning utrustas med Specialtjänster för att möta bl. a. av befolkningsomflyttning och fritidsbebyggelse föranledda behov inom ramen för ett vidare arbetsfält än det enskilda pastoratet. Nya arbetsformer behöver ock- så prövas i församlingarna, och dessa är här ofta hänvisade till den service som specialutbildade funktionärer på kontrakts— eller stiftsplanet kan ge. Under sådana förhållanden bör en smidigare konstruktion av tjänsterna på stiftsplanet eftersträ— vas.
e. Kyrkostyrelsens verksamhet i övrigt
Beträffande kyrkostyrelsens verksamhet i övrigt torde i första hand kunna näm- nas utbildningsfrågor och kyrkans förbindelse med andra kyrkosamfund och med ekumeniska organ. Kyrkostyrelsen har också att uppdraga riktlinjer för de kyrk- liga styrelser, som nu väljs av och är redovisningsskyldiga inför kyrkomötet.
f. Kyrkostyrelsens kansli
Till sitt förfogande måste kyrkostyrelsen ha ett kansli med teologisk, juridisk och ekonomisk expertis. Kansliets storlek blir beroende av konstruktionen av kyrko- styrelsens verksamhet och av dess förhållande till de centrala kyrkliga styrelserna.
D. Biskopsmötet
Biskopsmötet bör infogas i kyrkans fastställda organisation. Biskopsmötets allmänna uppgift är att vara ett kontaktorgan, där biskoparna får möjlighet att överlägga i gemensamma angelägenheter rörande stiftens förvaltning och vård. Biskopsmötet äger icke att fatta för biskop eller domkapitel bindande beslut i ärenden som ankommer på dem. Till biskopsmötets uppgifter läggs vidare den särskilda befogenhet i fråga om kyrkans böcker som skisserats ovan och som innebär att biskopsmötet skall ha yttrat sig över av kyrkostyrelsen utarbetat för- slag till antagande av eller ändring i kyrkans böcker innan förslaget överlämnas till kyrkomötet. Biskopsmötets yttrande bifogas sedan kyrkostyrelsens förslag. Med hänsyn både till biskoparnas sakkunskap och till deras uppgift att vaka över kyr— kans lära torde det vara naturligt att ge biskopsmötet en befogenhet av denna art.
Som kansli för biskopsmötet torde kunna fungera kyrkostyrelsens kansli.
III. Kyrkans organisation på stifts— och församlingsplanet
Ett framträdande drag i den organisatoriska utvecklingen på stiftsplanet de se— nare decennierna är tillkomsten av stiftsting och stiftsråd som organ för det 5. k. frivilliga arbetet i stiftet. Härigenom har vunnits en rik erfarenhet, och till denna utveckling bör en reform av kyrkans organisation på stiftsplanet anknyta.
För kyrkans organisation på stiftsplanet innebär detta följande: Stiftstinget får en för alla stift likformig organisation. Stiftstinget har att skapa ekonomiska förusättningar för det arbete som behöver stiftet som arbetsenhet, för— dela tillgängliga medel på olika verksamhetsgrenar inom stiftet samt mottaga redo- visning från de skilda stiftsorganen för användandet av tilldelade bidrag och anslag. Vid tingets sammanträden, som bör hållas minst en gång om året, kan vidare be- handlas för det gemensamma stiftsarbetet väsentliga frågor, tillsättas kommittéer och arbetsgrupper etc. Ett stiftstingets beredningsutskott bör inrättas. Åt tinget anförtros uppgiften att utse vissa ledamöter i domkapitel och stiftets ombud till allmänt kyrkomöte. Eventuellt kan tinget utgöra valkorporation vid val av biskop.
För att ge tinget erforderligt ekonomiskt underlag införes en stiftsavgift. Liksom ovan kyrkostyrelsen föreslagits vara den myndighet som fastställer allmänna kyrko- avgiftens storlek, bör stiftstinget inom viss fastställd ram bestämma stiftsavgiftens storlek. Avgiften uttages av varje församling i förhållande till det antal skattekro— nor för vilket församlingsavgifter skall erläggas.
Stiftstinget består av genom församlingarnas elektorer valda ombud. Biskopen bör icke kunna väljas till ledamot av stiftstinget. Han bör dock äga rätt att utan rösträtt deltaga i stiftstingets förhandlingar.
Domkapitlet ombildas till att bli styrelse för hela den verksamhet som utföres i stiftet. Kapitlet övertar den verksamhet som stiftsrådet nu står för och behåller i övrigt de uppgifter som nu åvilar detsamma. Dess kansli omorganiseras i enlighet med dess nya uppgifter. Detta överensstämmer för övrigt väl med stadgandet i re— dan nu gällande lag om domkapitel & 13: »Domkapitel åligger att taga noggrann kännedom om stiftets förhållanden samt verksamt beflita sig om det kyrkliga livets vård och förkovran. Det skall genom erforderliga åtgärder tillgodose försam— lingarnas behov samt befrämja den kristna kärleksverksamheten och ungdomsvår- den inom stiftet.»
På församlingsplanet torde en utveckling av kyrkans organisation efter den linje, som här är föremål för behandling, icke behöva medföra några större förändringar i gällande läge. 1961 års lag om församlingsstyrelse torde tvärtom kunna betraktas som ett genomförande på församlingsplanet av den kyrkans frihet och självständig— het som här föreslås på riks— och stiftsplan.
IV. Kyrkans egendom och ekonomi
A. Kyrkans egendom
Om en framtidslösning av förhållandet stat—kyrka innebär ett bevarat samband mellan stat och kyrka, om ock under förändrade former, betyder detta för frågan
om kyrkans egendom att inga väsentliga förändringar bör ske i fråga om egendo- mens disposition och förvaltning. I fall av en upplösning av detta samband inträder kyrkostyrelse och kyrkomöte i de funktioner som i dag fullgöres av statliga organ.
B. Kyrkans ekonomi
Avgiften till kyrkan förändras från skatt till en medlemsavgift från kyrkans medlemmars sida till den kyrka som de frivilligt tillhör. I stället för kyrkans beskatt- ningsrätt bör komma medlemsavgifter, som betalas endast av sådana som har ett personligt medlemskap i kyrkan. Då kyrkan är ett trossamfund och medlemskapet baseras på dopet. synes, oberoende av hur kyrkans organisatoriska förhållande till staten löses, kyrkans hittillsvarande inkomst från juridiska personer principiellt icke längre kunna ifrågakomma. Men med hänsyn till den betydelse religionen har som samhällsfaktor bör övervägas om icke även juridiska personer i någon form bör deltaga i det ekonomiska ansvaret för den religiösa sektorn i samhället.
Avgiften bör dock även i fortsättningen anpassas till vars och ens inkomst, vilket enklast sker om den utgår i öre per skattekrona på grundval av till kommunal in— komstskatt taxerad inkomst. Kostnaderna för folkbokföringen och begravningsvä- sendet bör åvila stat och kommun.
Så länge huvuddelen av svenska folket tillhör kyrkan är det naturligt att staten hjälper till med debitering och insamlande av avgiften till kyrkan. Enklast sker detta om avgiften upptas på debetsedlarna och insamlas tillsammans med skatt till stat och kommun. Erfarenheter från andra länder visar att det i folket kan finnas starka önskemål om att få betala kyrkoavgiften på detta för allmänheten bekväma sätt. I Västtyskland har kyrkoavgiften alltsedan 1918, då kyrka och stat skildes åt, insamlats via skattsedeln. Överensstämmelse råder mellan stat och kyrka om ända- målsenligheten i detta. I Finland samlades kyrkoavgiften tidigare in av kyrkans för- troendemän vid särskilda kyrkliga uppbördstillfällen. Detta ändrades 1960 på grund av önskemål i folket att få betala sin kyrkoavgift tillsammans med skatten till stat och kommun. De få år som gått sedan dess har det nya systemet fungerat till allmän belåtenhet. Att i vårt land övergå till ett uppbördssystem, som man nyligen i ett nordiskt grannland har övergivit till förmån för uppbörd via skattsedeln, förefaller inte vara en särskilt ändamålsenlig lösning.
Om kyrkoavgiften samlas in via skattsedeln bör dock, sedan avgiftens karaktär av skatt helt upphört, av skattsedeln framgå hur mycket var och en betalar till kyrkan. På skattsedeln bör alltså finnas en post, benämnd kyrkoavgift, där avgiften till kyrkan tas upp. För den som icke tillhör kyrkan finns här intet belopp upp— taget. I det på skattsedeln under rubriken kyrkoavgift upptagna beloppet skulle alltså komma att ingå tre olika slag av avgift till kyrkan:
1. Församlingsavgift till församlingen, pastoratet och den kyrkliga samfälligheten, vars storlek fastställes av det beslutande organet.
2. Stiftsavgift, vars storlek fastställes av stiftstinget inom ovan angiven ram. 3. Allmän kyrkoavgift till för hela kyrkan gemensamma behov.
För kyrkan i dess helhet ombildas kyrkofonden till en fond för kyrkans gemen- samma verksamhet i riket, varigenom kyrkofonden anpassas till det nya läge, i vil- ket kyrkan nu befinner sig och där kyrkan på annat sätt än tidigare behöver medel för sin för hela riket gemensamma verksamhet. Organ för denna verksamhet blir som ovan föreslagits den centrala kyrkostyrelsen.
Vi får alltså föreslå,
att kyrkomötet måtte till Kungl. Maj:t ingå med underdånig skrivelse med begäran att vid den fortsatta utredningen av för- hållandet kyrka—stat ovan framförda önskemål måtte uppmärk- sammas och tillgodoses.
Stockholm den 3 september 1968
Martin Lindström Einar Jönsson Erik Magnusson Ragnar Askmark Curt Alf C. W. Forsberg Sven Danell Eskil Jinnegård Gösta Lundström Märta Palm Sven Silén Gustaf Öberg David Lindquist Nils Rappe Bo Giertz Sven Lampers Gert Borgenstierna Ragnar Kling Arne Palmqvist Thure Lindh Stig Hellsten Torsten Tegby Olof Herrlin Henning Larsson Helge Ljungberg Harald Wik
Utdrag av protokollet över utbildningsåren- den, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 28 juni 1968.
Chefen för utbildningsdepartementet, stats- rådet Palme, anmäler efter gemensam bered- ning med statsrådets övriga ledamöter fråga om fortsatt utredning rörande förhållandet mellan staten och svenska kyrkan och anför.
1958 års utredning kyrka—stat har i vår överlämnat sitt slutbetänkande (Svenska kyrkan och staten, SOU 1968:11). Den första etappen av den utredning som 1956 års riksdag begärde angående den framtida gestaltningen av förhållandet mellan staten och svenska kyrkan är därmed avslutad. Riksdagen avsåg med sin begäran att genom utredningen material skulle läggas fram för en fortsatt diskussion av och ett framtida ställningstagande till frågan om statens och svenska kyrkans relationer till varandra (KU 1956zl7, rskr 381).
Under de tio år som 1958 års utredning arbetat har den utöver slutbetänkandet avlämnat följande tio delbetänkanden.
I. Religionens betydelse som samhälls- faktor. Möjligheter och metoder för en sociologisk undersökning. (SOU 1963:26)
II. Kyrkor och samfund i Sverige. Om- fattning och verksamhet. (SOU 1963139)
III. Religionsfrihet. (SOU 1964:13)
Direktiv till 1968 års beredning om stat och kyrka
IV. Historisk översikt. — Kyrkobegrepp. (SOU 1964:16)
V. Kristendomsundervisningen. Med sär— skild hänsyn till förhållandet kyrka—stat. (SOU 1964z30)
VI. Lagstiftning. — Rättskipning. (SOU l965:70)
VII. Folkbokföringen. (SOU 1967216) VIII. De teologiska fakulteterna. (SOU l967zl7)
IX. Kyrklig organisation och förvaltning. (SOU 1967:45)
X. Kyrklig egendom. —— Skattefrågor. — Prästerskapets privilegier. (SOU 1967:46)
Slutbetänkandet utgörs väsentligen av sammanställningar av material, som förut har lagts fram i delbetänkandena, med koncen- tration till principellt eller på annat sätt viktiga ämnesområden.
I enlighet med sina direktiv har utredning- en ej tagit ställning för eller mot någon viss lösning utan lagt fram material för ett senare ställningstagande. Utredningen har utgått från fyra hypotetiska lägen, nämligen A-läget (ej sådana reformer som rubbar grunderna för nuvarande ordning), B-låget (en fri kyrka med beskattningsrätt mot sina medlemmar eller liknande förmån och med tillgång till den kyrkliga jorden), C-läget (en fri kyrka utan beskattningsrätt men med tillgång till den kyrkliga jorden) och D-läget (en fri kyrka utan beskattningsrätt och utan tillgång
19 DIREKTIVEN till den kyrkliga jorden men med bibehållen rätt till kyrkobyggnader och tomter). Utredningens slutbetänkande har nu sänts ut på remiss till ett flertal myndigheter och organisationer. Yttranden skall avges före den 1 januari 1969. Redan nu står emellertid klart att utredningsarbetet bör fortsätta. Skäl kan möjligen anföras för att nästa utredningsetapp inte påbörjas förrän efter remisstidens utgång. Emellertid synes det vara värdefullt, att arbetet redan från början sker under beaktande av en så aktuell opi- nion som möjligt. De som skall verkställa den nya utredningen bör vidare så snart som möjligt få tillfälle att sätta sig in i det omfattande utredningsmaterial som förelig- ger. Enligt min mening bör denna utredning därför komma till stånd redan nu. Den bör ske genom särskilda sakkunniga. De nya sakkunniga bör få till huvudupp- gift att på grundval av i första hand det presenterade utredningsmaterialet ta ställ- ning i den centrala frågan om det framtida förhållandet mellan staten och svenska kyr— kan. Även om vissa undersökningar utöver de nu utförda kan visa sig nödvändiga för att det skall bli möjligt att överblicka följderna av ett visst ställningstagande, bör i regel mer detaljerade lösningar inte utarbetas under den nu förestående etappen i utredningsar- betet. Utformningen av detaljlösningar blir ju i hög grad beroende av beslutet i huvud- frågan och — särskilt om ändring skall ske i förhållandet mellan staten och kyrkan — så tidskrävande, att jag anser det vara bäst att utformningen får anstå till en senare tid- punkt. Det gäller sålundai första hand att nå fram till ett ställningstagande ifråga om den principiella utformningen av förhållandet mellan staten och kyrkan. Utgångspunkten för arbetet bör enligt min mening vara de fyra lägen som 1958 års utredning har presenterat.
Beträffande de uppställda hypotetiska lägena anser jag att två av dessa, nämligen A- och C-lägena, i första hand bör övervägas av de sakkunniga. Att A-läget som innefattar det nu rådande kyrkosystemet noggrant bör övervägas är utan vidare klart. Att man bland
de fria lägena kan inrikta sig på att huvud- sakligen överväga C-läget framgår vid en jämförelse mellan de fria lägena. Ett genom- förande av D-läget, som förutsätter att i stort sett all kyrklig egendom skulle tillkomma staten, kan inte anses vara förenligt med den generositet som torde böra visas vid ett upphävande av statskyrkosystemet. B—läget, som förutsätter att kyrkan har beskattnings- rätt mot sina medlemmar eller liknande förmån samt tillgång till den kyrkliga jorden, är rent formellt ett fritt läge men har i realiteten starka inslag av statskyrkosystem och innebär att kyrkan har en ställning i förhållande till andra trossamfund som kan föranleda erinringar från principiella utgångs- punkter. Detta läge innebär således att kyr- kan även i fortsättningen i betydande ut- sträckning blir bunden till staten. Kyrkan kan nämligen inte räkna med att få de förmåner som gäller i ett B-läge utan statlig insyn. Till detta kommer att, om kyrkan har förmåner av detta slag, även andra trossam- fund och sannolikt också andra ideella or— ganisationer bör kunna tillerkännas en mot- svarande förmån. Detta skulle säkerligen också leda till åtskilliga praktiska svårigheter. Kritik kan således riktas mot B-läget från såväl principiella som praktiska synpunkter.
Det är sålunda enligt min mening klart, att de sakkunniga bland de fria lägena i första hand bör uppehålla sig vid C-läget. Det bör givetvis stå de sakkunniga fritt att i ett eller annat hänseende modifiera C-läget. Här kan också understrykas att det i detta läge är ett huvudproblem att finna former för över- gångsbestämmelser av bl. a. ekonomisk art. I direktiven till 1958 års utredning framhölls också, att staten — oberoende av de framtida relationerna mellan den och kyrkan — inte kan frånsäga sig allt ansvar för religiösa angelägenheter. För att underlätta ett kom- mande beslut torde det därför vara nödvän- digt att åtminstone i stort presentera villko— ren för en från staten organisatoriskt skild kyrka. En betydelsefull fråga blir givetvis hur en sådan kyrkas ekonomi bör ordnas.
Detta gäller särskilt under övergångstiden. Det är inte min avsikt att här ta ställning
till om det ena eller andra läget skall utgöra grundval för förhållandet mellan staten och kyrkan, men några synpunkter som har lagts på frågan vill jag dock redovisa.
Till förmån för A-läget anförs bl. a., att svenska kyrkan är en folkkyrka, vilket inne— bär att kyrkans budskap och tjänster är tillgängliga för alla. Hittills har det också varit så, att många människor som annars har ringa kontakt med kyrkan vid särskilda tillfällen tar kyrkans tjänster i anspråk. En del av dessa människor kommer kanske att stå utanför en fri kyrka och det är inte säkert, att de då kan påräkna denna kyrkas tjänster. Organisationen av en fri kyrka kan kanske inte heller bli sådan, att den i likhet med, svenska kyrkan av i dag kan erbjuda människor sina tjänster i alla delar av landet. Vidare kompletterar församlingarna och prästerskapet fortfarande i många fall sam- hällets sociala verksamhet. Många anser att A-läget även från kyrkans synpunkt erbjuder flera fördelar. Organisationen omfattar så- lunda hela landet och något egentligt bekym- mer för ekonomin föreligger inte bl.a. på grund av den skatteutjämnande effekt som är förenad med det nuvarande systemet.
C-läget har enligt mångas uppfattning den uppenbara fördelen att det medför en full- ständig frihet i trosfrågor och ökad likställig- het mellan olika trosriktningar och trossam- fund. Det är sant, att friheten i trosfrågor numera är stor. Erinringar har emellertid framförts mot att man fortfarande i princip föds till medlemskap i svenska kyrkan och måste begära att få utträda ur kyrkan samt har skyldighet, om man utträtt, att erlägga viss del av kyrkoskatten som ersättning för kyrkans befattning med bl. a. uppgifter inom folkbokföringen. Vidare framstår det för många som principiellt felaktigt att kyrkan handhar frågor som inte är av religiös karak- tär utan närmast av allmänt samhällelig art och av betydelse för alla oavsett religiös uppfattning. De flesta av dessa förhållanden, mot vilka invändningar sålunda har rests, kan visserligen elimineras även vid ett reformerat A-läge, men många torde föredra C-läget på grund av att olägenheterna då automatiskt
försvinner. Det har dessutom sagts att C- läget även från kyrkans synpunkt erbjuder en rad fördelar. Kyrkan får en mera renodlad karaktär av trossamfund, vilket många män— niskor — även aktiva medlemmar av kyrkan — uppfattar som en stor fördel för denna. Vidare innebär C-läget en rätt för kyrkan att ensam bestämma om sin styrelse, sin ekono- mi och sina kyrkliga böcker. Den medbe- stämmanderätt som statsmakterna i dag ut- övar uppfattas ibland som en otillbörlig inblandning i kyrkans angelägenheter.
I sitt slutbetänkande har 1958 års utred- ning beträffande frågorna om folkbokföring- en, kristendomsundervisningen, de teologis- ka fakulteterna, äktenskaps ingående och därmed sammanhängande frågor samt be- gravningsväsendet uttalat, att en lösning i olika riktningar kan vinnas tämligen obero- ende av hur förhållandet mellan staten och kyrkan utformas. Dessa frågor torde därför böra tas upp till behandling bara i den mån de sakkunniga finner att de har sådant samband med den centrala frågan att förslag i denna och den eller de särskilda frågorna bör läggas fram samtidigt. Beträffande de nämnda delfrågorna kan framhållas följande.
I fråga om folkbokföringen har centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden den 12 maj 1967 fått Kungl. Maj:ts uppdrag att utreda de delar av ämnet som 1958 års utredning inte tagit befattning med. Utred- ningsarbetet har påbörjats.
Beträffande religionsundervisningen i sko- lan kan erinras om att det organisatoriska sambandet mellan kyrkan och skolan nume- ra är upplöst och att religionsundervisningen är en angelägenhet för skolan. En ändring av kyrkosystemet berör inte utformningen av denna undervisning.
Rörande de teologiska fakulteterna vill jag erinra om att dessa inte i alla hänseenden framstår som konfessionellt neutrala. Vad som förefaller mindre tillfredsställande är, att de praktisk-teologiska övningsinstituten är knutna till universiteten, att vid tillsätt- ning av lärarbefattning vid teologisk fakultet viss hänsyn skall tas till trosåskådningen samt att de teologiska fakulteterna utser
representanter vid kyrkomötet och leda- möter i Uppsala och Lunds domkapitel. Förslag till reformer i dessa hänseenden bör utarbetas i annat sammanhang.
Beträffande frågorna om äktenskaps in— gående samt medling kommer den hinder- prövning som ingår i det nuvarande lysnings- förfarandet att behandlas i anslutning till utredningen om folkbokföringen. Vigsel- och medlingsfrågorna bör behandlas vid en sena- re tidpunkt.
Vad slutligen angår frågan om huvud- mannaskapet för begravningsväsendet torde särskilda sakkunniga böra tillkallas för att utreda hithörande spörsmål.
När 1956 års riksdag hemställde om en utredning rörande den framtida gestalt- ningen av förhållandet mellan staten och kyrkan, betonades att den kristna verksam- heten varit en tillgång såväl för enskilda som för samhället och att avsikten med en kommande utredning inte fick vara att skada dessa omistliga värden. I anslutning härtill vill jag understryka, att det fortsatta utred- ningsarbetet bör äga rum i en anda av tolerans och generositet. Detta arbete skall alltså lika litet som det hittills bedrivna avse något ställningstagande i den organisatoriska frågan. Man kan ha olika meningar om hur denna fråga bör lösas men alla borde kunna vara ense om att stor vidsynthet bör visas vid avvägningen mellan motstridiga intressen och synpunkter.
Publikationer utgivna av 1968 års beredning om stat och kyrka Om stat och kyrka (SOU 1970:2). En remissammanställning Kyrkan kostar (SOU 1971:29). En ekonomisk studie av
Svenska kyrkans försam- lingar år 1969
Samhälle och trossamfund (SOU 1972: 36). Slutbetänkande Samhälle och trossamfund (SOU 197237). Bilaga 1—19
11 Sammanfattande analys av Svenska kyrkans ekonomi är 1969 2 Kyrkan kostar. En ekonomisk studie av Svenska kyrkans riks— och regionalplan år 1969 Samhällets nuvarande ekonomiska stöd till Svenska kyrkan m.m. 4 Kyrkokommunal investeringsplanering 1971—1975 5 Utgifter för den kyrkokommunala begravningsverksamheten år 1968 6 En jämförelse mellan 1968 års undersökning avseende utgifterna för begravningsverksamheten och betänkandet (SOU 1971:29) Kyrkan kostar 7 Om kyrklig egendom
8 System för registrering och uppbörd 9 Förteckning över gällande kyrkliga författningar m. rn. 0 Nuvarande beskattningsregler för Svenska kyrkan och andra tros- samfund m. fl. ll Vissa kyrkliga personalfrågor
12' Om statligt stöd till ungdoms- och studiearbete m. m. 13 Betänkandet (SOU 1971:92) Finansiering av allmänna samlings- lokaler 14 Statens nuvarande ansvar för kulturhistoriskt värdefulla kyrko- byggnader m.m. 15'. Vissa uppgifter om statligt stöd till kyrkomusikalisk verksamhet 16 Om tjänstebrevsrätten 17 Betänkandet (SOU 1970:70) Folkbokföringsorganisationen m. m. 18 Vissa handlingar kring 1968 års kyrkomötes s.k. reformprogram 19 Direktiv till 1968 års beredning om stat och kyrka Samhälle och trossamfund (SOU 1972:38) Bilaga 20 20 Andra trossamfunds ekonomi
Samhälle och trossamfund (DsU 1972:5-—8) Bilaga 21 21 Intensivstudier av tretton församlingar
U.)
Statens offentliga utredningar 1972
Kronologisk förteckning
1. 2.
a_a___- pmawNeo P PHP???
a a _ w P 9
N 9
NNN wN—l
wuwmwwwwnnnmun
Åmbetsansvaret ||. Ju. Svensk möbelindustri. |. Personal för tyg— och intendenturförvaltning. Fö. Säkerhets- och försvarspolitiken. Fö. CKR (Centrala körkortsregistret) K. Reklam I. Beskattning av reklamen. U. Reklam ll. Beskrivning och analys. U. Reklam III. Ställningstaganden och förslag. U. (Utkommer senare.) Reklam IV. Reklamens bestämningsfaktorer. U. (Utkommer senare.) Godsbefordran till sjöss. Ju. Förenklad Iöntagarbeskattning. Fi. Skadestånd IV. Ju. Kommersiell service i glesbygder. In. Revision av vattenlagen. Del 2. Ju. . Ny regeringsform - Ny riksdagsordning. Ju.
Ny regeringsform - Ny riksdagsordning. (Fölidförfett- ningar) Ju. Nomineringsförfarande vid riksdagsval - Riksdageni pressen. Ju. Norge och den norska exilregeringen under andra världskriget. Ju. Uppsökande verksamhet för cirkelstudier inom vuxen- utbildningen. U. Läs- och bokvanor i fem svenska samhällen. Littera- turutredningens läsvanestudier. U. . Svävarfartslag. K. . Domstolsväsendet IV. Skiljedomstol. Ju. . Högre utbildning —— regional rekrytering och samhälle-
ekonomiska kalkyler. U. Vägfraktavtalet ll. Ju. . Naturgas i Sverige. I. . Förskolan 1. S. . Förskolan 2. S. . Konsumentköplag. Ju. . Konsumentupplysning om försäkringar. H. . Bostadsanpassningsbidrag. ln. . Lag om hälso- och miljöfarliga varor. Jo. . Kommunalt samlingsstyre eller majoritetsstyre. C. . Förhandlingsrätt för pensionärer. ln.
Familjestöd. S.
. Skogsbrukets frö- och plantförsörjning. Jo. . Samhälle och trossamfund. Slutbetänkande. U. . Samhälle och trossamfund. Bilaga 1 —19. U.
Statens offentliga utredningar 1972
Systematisk förteckning
Justitiedepartementet
Åmbetsansvaret II. [1] Godsbefordran till sjöss. [10] Skadestånd IV. [12] Revision av vattenlagen. Del 2. [14] Grundlagberedningen. 1. Ny regeringsform - Ny riksdags- ordning. [15] 2. Ny regeringsform . Ny riksdagsordning (Följdförfattningar) [16] 3. Nomineringsförfarande vid riksdagsval . Riksdagen i pressen. [17] 4. Norge och den norska exilregeringen under andra världskriget. [18] Domstolsväsendet IV. Skiljedomstol. [22] Vägfraktavtalet II. [24] Konsumentköplag. [28]
Försvarsdepartementet
Personal för tyg- och intendenturförvaltning. [3] Säkerhets- och försvarspolitiken. [4]
Socialdepartementet
1968 års barnstugeutredning. 1. Förskolan 1. [26] 2. För- skolan 2. [27] Familjestöd. [34]
Kommunikationsdepartementet
CKR (Centrala körkortsregistret) [5] Svävarfartslag. [21]
Finansdepartementet Förenklad löntagarbeskattning. [11]
Utbildningsdepartementet
Reklamutredningen. 1. Reklam I. Beskattning av reklamen. 6] 2. Reklam ll. Beskrivning och analys. [7] 3. Reklam lll. tällningsteganden och förslag. [8] (Utkommer senare).
4. Reklam IV. Reklamens bestämningsfaktorer. [9] (Ut- kommer senare.) Uppsökande verksamhet för cirkelstudier inom vuxen- utbildningen. [19] Läs- och bokvanor i fem svenska samhällen. Litte- raturutredningens läsvanestudier. [20] Högre utbildning — regional rekrytering och samhälle- ekonomiska kalkyler. [23] 1968 års beredning om stat och kyrka. 1. Samhälle och trossamfund. Slutbetänkande. [36] 2. Samhälle och tros- samfund. Bilaga 1—19. [37]
Jordbruksdepartementet
Lag om hälso- och miljöfarliga varor. [31] Skogsbrukets frö- och plantförsörjning. [35]
Handelsdepartementet Konsumentupplysning om försäkringar. [29]
Inrikesdepartementet
Kommersiell service i glesbygder. [13] Bostadsanpassningsbidrag. [30] Förhandlingsrätt för pensionärer. [33]
Civildepartementet Kommunalt samlingsstyre eller majoritetsstyre? [32]
Industridepartementet
Svensk möbelindustri. [2] Naturgas i Sverige. [25]
Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarna: nummer i den kronologiska förteckningen.
f"' -.—— -mwm- ,...-___"
l '.'i t.v. .,
l ån.-tiven- LH”; .
U, 13 Jstiarz F] . » . w,;
