SOU 1994:32

Mycket under samma tak

Till statsrådet och chefen för Civildepartementet

Genom beslut den 27 maj 1993 bemyndigade regeringen civilministern att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att granska statens stöd till allmänna samlingslokaler och trossamfundens lokaler för religiös verk- samhet och att föreslå vilka principer för utformningen av statens stöd som bör gälla i framtiden.

Med stöd av detta bemyndigande förordnades landshövding Gunnar Björk som särskild utredare.

Som experter i utredningen förordnades den 11 juni 1993 biträdande sekreteraren Sven-Eric Andersson, glesbygdskonsulten Sven-Olof Dahlgren, avdelningschefen Fredrik von Platen samt departementssekre- teraren Kristina Lejdström.

Kommittén har antagit namnet 1993 års Samlingslokalutredning. Som sekreterare förordnades från den 1 juni 1993 informations- sekreteraren Raymond Svensson. Som biträdande sekreterare förordna- des avdelningsdirektören Ulf Berkelöv den 13 september 1993. I arbetet med betänkandets utformning har också assistenterna Anita Olsson och Anita Skogsberg deltagit.

Utredningen överlämnar härmed betänkandet Mycket Under Samma Tak (SOU 1994:32).

Stockholm i februari 1994

Gunnar Björk

lRaymond Svensson Ulf Berkelöv

Innehallsfortecknmg Sammanfattning ............................... 1 1 Författningsförslag ............................. 19 1 Inledning ............................. 27 1.1 Statens stöd till allmänna samlingslokaler och trossamfun-

dens lokaler m.m ......................... 27 1.2 Principiella frågeställningar .................. 28 1.3 Samlad redovisning ....................... 30 2 Nuvarande stöd ......................... 31 2.1 Allmänna samlingslokaler ................... 33 2. 1 . 1 Bidragsberättigade ....................... 33 2.1.2 Förutsättningar för bidrag .................. 33 2.1.3 Underlag för bidrag ...................... 34 2.1.4 Bidragets storlek ........................ 34 2. 1 .5 Ansökningsförfarande ..................... 36 2.1.6 Utbetalning m.m. av bidrag ................. 37 2.1.7 Besvär ............................... 37 2.1.8 Beviljat stöd under perioden 1983/84 - 1993/94 ..... 37 2.1.9 Drift och ekonomi ........................ 38 2.2 Trossamfundens lokaler för religiös verksamhet ..... 40 2.2. 1 Bidragsberättigade ....................... 40 2.2.2 Allmänna förutsättningar ................... 40 2.2.3 Bidragsunderlag och storlek ................. 40 2.2.4 Ansökningsförfarande m.m. .................. 41 2.2.5 Utbetalning m.m. av bidrag ................. 42 2.2.6 Besvär ............................... 42 2.2.7 Stödets totala omfattning ................... 42 2.3 Icke—statliga kulturlokaler ................... 43 2.3.1 Förutsättningar för bidrag .................. 43

2.3.2 2.3.3 2.3.4 2.3.5

2.4 2.4.1 2.4.2 2.4.3 2.4.4 2.4.5 2.4.6 2.4.7

2.5 2.5.1 2.5.2

3 3.1

3.2 3.2.1 3.2.2 3.2.3 3.2.4 3.2.5 3.2.6 3.2.7

3.3 3.3.1 3.3.2 3.3.3 3.3.4 3.3.5

4.1 4.1.1

Bidragets storlek ........................ 43 Utbetalning m.m. av bidrag ................. 43 Besvär ............................... 44 Beviljade bidrag ......................... 44 Andra former av statligt stöd m.m .............. 45 Länsstyrelserna ......................... 45 Bygdeavgi/tsmedel ....................... 46 Länsarbetsnämndema ..................... 46 Allmänna Arvsfonden ...................... 46 Mindre idrotts- och hiluftsanläggningar .......... 47 Trajpunktsstöd ......................... 48 Stöd till biografverksamhet på mindre och medelstora

orter ................................ 49 Nordiska länderna ........................ 50 Finland .............................. 50 Norge ............................... 50 Lokalbehov nu och i framtiden .............. 53 Inledning ............................. 54 Förenings- och kulturliv .................... 54 Verksamheter idag ....................... 55 Aktiviteter i allmänna samlingslokaler ........... 58 Befintliga lokaler för förenings- och kulturliv ....... 61 Lokala prioriteringar ...................... 63 Framtidens förenings- och kulturliv ............. 65 Framtida lokalbehov för förenings- och kulturliv ..... 65 Min bedömning ......................... 71 Trossamfund ........................... 72 Aktiviteter i trossamjimdens lokaler ............. 72 Trossamfunden i framtiden .................. 73 Befintliga lokaler för trossamjimden ............ 74 Framtida behov av gudstjänstlokaler ............ 75 Min bedömning ......................... 75 Avveckling eller minskning av stöden .......... 77

Avveckling av stödet till allmänna samlingslokaler . . . . 78 Inskränkta möjligheter att utnyttja de grundlagsfästa mötes-, yttrande- och föreningsfrihetema .............. 78

4.1.2 4.1.3

4.1.4 4.1.5

4.2 4.2.1

4.2.2

4.2.3 4.2.4

4.3 4.4 4.5

5

5.1 5.1.1 5.1.2 5.1.3 5.2 5.2.1 5.22 5.3 5.4

5.5

6.1

6.2 6.2.1 6.2.2

Innehållsförteckning Minskat inflytande för föreningslivet ............ 79 Försämrade kontakter mellan individer med olika etnisk och kulturell bakgrund ....................... 79 Effekter i statsbudgeten .................... 79 Samhällsekonomiska effekter ................. 80 Avveckling av stödet till trossamfundens lokaler ..... 80 Inskränkta möjligheter att utnyttja den grundlagsfästa reli- gionsfriheten ........................... 80 Försämrade möjligheter att behålla och utveckla den kultu- rella och religiösa identiteten ................ 81 Ejfekter i statsbudgeten .................... 81 Samhällsekonomiska eye/der ................. 82 Andra Hnansieringsmöjligheter ................ 82 Minskning av stöden ...................... 83 Min bedömning ......................... 84 Mål för framtida stöd .................... 85 Nuvarande mål ......................... 86 Allmänna samlingslokaler ................... 86 Trossamfundens lokaler .................... 87 Skillnad i upplåtelseskyldighet ................ 88 Förslag till mål ......................... 88 Allmänna samlingslokaler ................... 88 Trossamfundens lokaler .................... 89 Prioriterade åtgärder ...................... 90 Stödens utformning ....................... 91 Uppföljning och utvärdering ................. 92 Principer och gemensamma regler ............ 93 Grundsyn ............................. 94 Gemensamma regler ...................... 97 Ett beslutstillfälle ........................ 97

6.2.3 Besvär .............................. 100 6.2.4 Återbetalning av erhållet stöd ............... 100 6.2.5 Medel av arbetsmarknadsskäl ............... 101 6.3 Former för de framtida stöden ............... 101 6.3.1 Lån ................................ 101 6.3.2 Län i kombination med bidrag ............... 104 6.3.3 Bidrag .............................. 104 6.3.4 Mina överväganden och förslag .............. 105 6.4 Stödhantering ......................... 106 6.4.1 Gemensam stödhantering för de båda lokalstöden . . . 106 6.4.2 Stödhantering för allmänna samlingslokaler ...... 108 6.4.3 Stödhantering för trossamfundens lokaler ........ 113 7 Förslag och rekommendationer ............. 115 7.1 Lokaler för barn- och ungdomsverksamhet ....... 116 7.2 Stödet till allmänna samlingslokaler ............ 117 7.2.1 Direktiven ............................ 117 7.2.2 Prövning av projektets långsiktiga bärighet ....... 117 7.2.3 Bidragets storlek m.m. .................... 118 7.2.4 Kommunernas roll ...................... 121 7.2.5 Samnyttjande i allmänna samlingslokaler ........ 123 7.2.6 Stöd från länsstyrelse eller länsarbetsnämnd till olika sam-

lingslokaler ........................... 126 7.2.7 Bidrag till utgift för att betala skulder och eftergift för äldre

statslån ............................. 127 7.2.8 Samråd med förenings- och kulturlivet .......... 127 7.2.9 Uppföljning och utvärdering ................ 128 7.2.10 Forskning och utveckling .................. 129 7.2.11 Skatter .............................. 129 7.2.12 Bidrag till riksorganisationema .............. 130 7.3 Stödet till trossamfundens lokaler ............. 131 7.3.1 Bidragets storlek ....................... 131 7.3.2 Fördelning av bidragen ................... 131 7.3.3 Uppföljning och utvärdering ................ 132 8 Förväntade effekter ..................... 133 8.1 Mål för stöden till allmänna samlingslokaler och trossam-

8.2 Prioriterade åtgärder ..................... 135 8.3 Uppföljning och utvärdering ................ 136 8.4 Stöd till allmänna samlingslokaler och trossamfundens loka- ler ................................ 138 8.4.1 Stödhantering ......................... 139 8 .4 .2 Handikappanpassning .................... 140 8.4.3 Samnyttjande .......................... 141 8.5 Minskad väntetid för stöd till allmänna samlingslokaler 142 8.6 Förbättrad planering för föreningslivets lokalbehov . . 143 8.7 Förbättrad samordning mellan olika statliga lokalstöd . 144 Bilagor 1 Kommittédirektiv ....................... 145 2 Redovisning av utredningsarbetet ............. 153 3 Gällande författningar avseende statligt stöd till allmänna samlingslokaler och trossamfundens lokaler ....... 157 4 Beskrivning av riksorganisationema för allmänna samlingslo- kaler samt de statsbidragsberättigade trossamfunden . . 169 5 Sammanställning av tre rapporter ............. 187 6 Redogörelse för motsvarande statligt stöd i Finland och Norge .............................. 195 7 Kartläggning av effekterna av det statliga stödet till allmänna samlingslokaler ........................ 203 8 Samnyttjande i allmänna samlingslokaler ......... 239 9 Alsikeprojektet ......................... 291 10 Ungdomens lokalbehov ................... 297 11 Kartläggning av trossamfundens lokaler ......... 305 12 Är stödet till de allmänna samlingslokalema en statsfinansiell vinst- eller förlustaffär? ................... 333 13 Mål för vissa andra statliga stöd m.m. .......... 345 14 Det framtida stödet till allmänna samlingslokaler . . . . 351 15 Stödet till allmänna samlingslokaler ............ 357 16 Käll- och litteraturförteckning ............... 363

Sammanfattning

Mina direktiv (bilaga 1) anger att målen för de framtida statliga stöden till allmänna samlingslokaler och trossamfundens lokaler för religiös verksamhet bör vara tydliga och mätbara. Prioriteringar för Stödens fördelning bör anges.

Stöden bör utformas så att effektiviteten och måluppfyllelsen för- bättras och att de blir enkla, ändamålsenliga och kosmadseffektiva.

Reglerna för olika lokalstöd bör vara enhetliga. Jag bör dessutom beakta att lokalbehovet på en del orter kan tillgodoses genom samnytt- jande av andra lokaler.

I direktiven till utredningen om bidrag till ideella organisationer framhålls vikten av föreningslivets självfinansiering, denna del återges i mina direktiv.

Därutöver bör förslag ges som påskyndar handikappanpassningen av de allmänna samlingslokalema så att de blir tillgängliga för personer med funktionshinder.

I kapitel 1 anger jag dessutom följande frågeställningar som mitt be- tänkande skall besvara:

- Finns det tillräckligt med lokaler? - Är planeringen för föreningslivets lokalbehov tillfyllest? - Är samordningen mellan de olika statliga lokalstöden tillräcklig? - Är nuvarande prioriteringar för statligt stöd de rätta? - Är målen för stöden möjliga att följa upp och utvärdera?

I kapitel 2 redovisar jag reglerna för statligt stöd till allmänna sam- lingslokaler och trossamfundens lokaler för religiös verksamhet samt andra former av stöd som kan utgå till dessa lokaler.

Jag redogör även för andra stöd som kan utgå till publika lokaler.

I kapitel 3 redovisar jag hur förenings- och kulturlivets samt trossam- fundens lokalbehov ser ut i dag och i framtiden.

Allmänna samlingslokaler

Lokalerna har stor betydelse för föreningslivet, för den sociala samvaron människor emellan, för bam— och ungdomsverksamhet, för kulturlivet och folkbildningen m.m.

Cirka 50 procent av de allmänna samlingslokalema är i behov av tillbyggnad eller upprustning. Det återstår cirka 1 250 lokaler som behöver handikappanpassas. Det finns fortfarande behov av nya sam- lingslokaler.

Jag anser att de allmänna samlingslokalema kan utgöra ett medel för en decentraliserad kulturpolitik och spela en Stor roll för samverkan mellan ideell, offentlig och privat verksamhet.

Det finns - förutom de allmänna samlingslokalema - flera andra lokaltyper som kan användas för förenings- och kulturaktiviteter, men dessa andra lokaler kan inte ersätta de allmänna samlingslokalema med deras unika upplåtelseskyldighet.

Det saknas i dag en samlad bild om vilka lokaler - allmänna sam- lingslokaler och andra - som finns att tillgå för förenings— och kulturli- vet.

Prioriteringar i två steg

Prioriteringen av åtgärder för att tillgodose föreningslivets lokalbehov bör ske i två steg. Den första prioriteringen bör ske lokalt genom en väl förankrad lokalförsörjningsplan, den andra prioriteringen sker genom konstruktionen av det statliga stödet.

Jag föreslår en strategi som bör finnas då kommunen förordar sam- lingslokalstöd. Den innebär att först klarlägga möjligheterna till ett effektivt lokalumyttjande av befintliga lokaler, i andra hand behovet av upprustning av befintliga allmänna samlingslokaler, i tredje hand be- hovet av särskilda bidrag till vissa föreningar för att tillgodose speciella lokalbehov samt i fjärde och sista hand i vilken utsträckning det finns behov av nybyggande.

Lokalförsörjningsplanen bör Särskilt beakta behov av handikappan— passning, möjligheten att också lösa andra lokalbehov genom samnytt- jande i allmänna samlingslokaler, vård av befintliga lokaler och ung- domars särskilda behov av och önskemål om lokaler.

Trossamfundens lokaler

Trossamfundens lokaler har relativt god spridning i riket. Det finns dock fortfarande lokalbehov som inte är tillgodosedda. Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund har på uppdrag av utredningen gjort en kartläggning av trossamfundens lokaler. Resul- tatet av kartläggningen bygger på enkätsvar som speglar förhållandet i 6 procent av frikyrkosamfunden och 53 procent av invandrarnas samfund.

Dessa församlingar har totalt 5 037 lokaler, varav 4 847 tillhör frikyrkoförsarnlingar och 190 invandrarförsamlingar.

Av dessa är 1 050 lokaler helt handikappanpassade och 3 987 inte alls eller endast delvis handikappanpassade. Jag bedömer att de totala behoven av gudstjänstlokaler inte kommer att minska inom den närmas- te 20-årsperioden.

I kapitel 4 redovisar jag vilka effekter en avveckling eller kraftig minskning av Stöden till allmänna samlingslokaler och trossamfundens lokaler för religiös verksamhet kan få.

För båda lokaltypema gäller att en avveckling eller kraftig minsk- ning på sikt kan leda till kapitalförstöring av tidigare gjorda investe— ringar.

En avveckling av stödet till allmänna samlingslokaler skulle främst medföra:

* Inskränkta möjligheter att utnyttja de grundlagsfästa mötes-, yttran- de- och föreningsfrihetema. * Minskning av föreningslivets inflytande över den egna lokalsituatio— nen. * Försämrade kontakter mellan individer med olika etnisk och kultu- rell bakgrund.

De främsta konsekvenserna av en avveckling eller kraftig minskning av stödet till trossamfundens lokaler är:

* Minskade möjligheter för individer att utnyttja den grundlagsfästa religionsfriheten. * Minskade möjligheter för individer att behålla och utveckla den kulturella och religiösa identiteten, Särskilt för barn och ungdomar.

Statsfinansiella konsekvenser

Jag har låtit göra en studie av de statsfinansiella konsekvenserna av en avveckling av stödet till allmänna samlingslokaler. Denna studie visar, utifrån vissa angivna antaganden, att de statsfinansiella förlusterna kan bli närmare 20 miljoner kronor per år om stödet avvecklas. Detta resul— tat bygger bl.a. på förutsättningen att det inte utgår några statliga medel till samlingslokalema från annat håll och att byggnadsverksamheten helt skulle upphöra utan statligt stöd samt att dessa byggnadsarbetare inte får andra arbeten i byggnadsbranschen. Vidare bygger studien på antagan- den om en mindre multiplikatoreffekt än vad som är gängse inom bygg- nadsbranschen.

Studien visar att byggnadsverksamheten måste avta med mer än 80 procent innan en statsfinansiell förlust uppkommer.

Jag har inte gjort någon statsfinansiell kalkyl för konsekvenserna av en avveckling av stödet till trossamfundens lokaler, men det är klart att en sådan kalkyl skulle ge ett likartat resultat. Eftersom trossamfundens egenfmansiering är större än samlingslokalföreningarnas (den ligger mellan 80 - 90 procent av bidragsunderlaget) gör jag bedömningen att den statsfinansiella förlusten skulle bli ännu större än vad som är fallet för de allmänna samlingslokalema.

Samhällsekonomiska konsekvenser

Till de statsbudgetära effekterna skall de samhällsekonomiska effekterna läggas. För dessa har det inte varit möjligt att beräkna något ekono— miskt värde. Hit hör för samlingslokalstödet bl.a.

— De allmänna samlingslokalemas betydelse för att individer skall kunna utnyttja de grundlagsfästa mötes-, yttrande- och förenings- friheterna. - Kapitalförstöring av tidigare gjorda investeringar. - Lokalemas betydelse för utveckling av den lokala demokratin, den sociala gemenskapen och för kultur och folkbildning. - Förankringen hos alla människor i den lokala miljön som skapar möj- ligheter att utveckla bygder och stadsdelar. — Stödets betydelse som katalysator för ideellt och frivilligt arbete i de allmänna samlingslokalema och förenings- och kulturlivet i övrigt.

För stödet till trossamfundens lokaler omfattar de samhällsekonomiska effekterna:

- Gudstjänstlokalemas betydelse för att individerna skall kunna utnyttja den grundlagsfästa religionsfriheten. - Försämrade möjligheter för individer att utveckla sin religiösa identi- tet. — Kapitalförstöring av tidigare gjorda investeringar och i många fall kulturhistoriskt värdefulla byggnader. - Stödets betydelse som katalysator för ideellt och frivilligt arbete i trossamfundens lokaler och trossamfundens arbete i övrigt.

Jag bedömer att en total avveckling av stöden skulle ge ett negativt samhällsekonomiskt resultat.

I kapitel 5 föreslår jag följande mål för det statliga stödet till allmänna samlingslokaler:

att skapa förutsättningar för alla människor att, oavsett ålder och kön, eller eventuella funktionshinder, ha tillgång till bra och ändarnålsen- liga lokaler för sitt förenings- och kulturengagemang, att främja mötesplatser för människor med olika etnisk och kulturell bakgrund, samt att underlätta samverkan mellan offentlig, ideell och privat sektor.

För stödet till trossamfundens lokaler föreslås målen vara:

att skapa förutsättningar för alla människor att, oavsett ålder och kön, eller eventuella funktionshinder, ha tillgång till bra och ändamålsen- liga lokaler för sin religiösa trosutövning, att skapa möjlighet för personer med olika etnisk och kulturell bak- grund att behålla och utveckla den religiösa identiteten, samt att skapa förutsättningar för gudstjänstrummet att få en sådan utform- ning som stämmer överens med det aktuella trossamfundets kon- fessionella syn.

Stödens konstruktion För att vara kostnadseffektiva bör stöden konstrueras så:

att stöden går till rätt objekt till minsta möjliga administrativa kostnad för stat och kommun, att stöden går till objekt med goda förutsättningar till långsiktig över- levnad, att ett effektivt lokalumyttjande stimuleras, samt att stöden positivt påverkar ideellt arbete och/eller egna insatser.

Med "rätt objekt" avses att stödet kanaliseras dit där behoven är störst. Med "...långsiktig överlevna " avses samlingslokaler och trossamfunds- lokaler som kan bedömas ha rimliga möjligheter att tillgodose framtida lokalbehov och samtidigt ha en god driftsekonomi. Viktiga faktorer att ta hänsyn till är lokalisering, konkurrens från andra lokaler och hur Stort behovet av lokalen är.

Prioriterade åtgärder

Jag anger dessutom ett antal åtgärder som särskilt bör prioriteras inom ramen för ett statligt stöd. Detta blir samtidigt ett sätt att förtydliga målen.

För de båda lokalstöden bör handikappanpassning prioriteras. Stödet till allmänna samlingslokaler bör särskilt prioritera:

- Ett effektivare lokalumyttjande genom samnyttjandeprojekt. — Vård av befintligt bestånd av allmänna samlingslokaler. — Ungdomars särskilda behov av och önskemål om lokaler. - Mindre samlingslokaler.

Uppföljning och utvärdering

Jag anser att uppföljning av stöden skall ske fortlöpande över tiden och belysa vilka effekter stöden givit för verksamhetsutvecklingen i lokaler- na. Genom att mäta verksamhetsutvecklingen i lokalerna blir det möjligt att få en indikator på lokalernas ändamålsenlighet. Lokaler som inte är ändamålsenliga uppvisar sannolikt en sämre verksamhetsutveckling. Det är således lokalens användning som skall mätas, inte deras stäms.

Det som i första hand bör mätas är i vilken grad uppfyllelse av lokalbehovet tillgodosetts genom det statliga stödet till vissa lokaler. En metod är att se om antalet aktiviteter ökat efter ny-, om- och tillbyggnad eller köp av lokal.

Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund använder be— greppet betjänade. För dessa lokaler bildar detta begrepp utgångspunkt för uppföljningen.

Utvärdering av stöden har uppföljningen som grund. Utvärderingen skall kunna utgöra underlag för eventuella ställningstaganden från riks- dag och regering om eventuella revideringar av stöden.

I kapitel 6 och 7 redogör jag för vilka principerna skall vara för ett framtida stöd och vilka regler som bör vara gemensamma för de båda lokaltypema.

Ökade krav på självfinansiering av de allmänna samlingslokalema kan leda till ökad kommersiell verksamhet som i sin tur tränger ut förenings-och kulturlivet.

Barn och ungdomar bör få större plats i och ansvar för delar av de allmänna samlingslokalema.

Ett framtida stödSystem måste visa respekt för lokalernas särart. Delar av Stöden bör dock ha likartad utformning.

Förslag Jag föreslår ett statligt stöd i form av bidrag för om- och tillbyggnad

samt köp av allmänna samlingslokaler och trossamfundens lokaler för religiös verksamhet. Bidragsmottagaren skall förbinda sig att under 15

år inte avyttra lokalen eller överlåta den till annan ägare för annat ända- mål än som angivits i beslutet. Det skall finnas en återbetalningsskyldig- het inom 15 år om lokalen övergår till annan användning än den av- sedda.

Jag föreslår inga förändringar i stödhanteringen för de båda lokalty- perna.

Gemensamma regler

Det skall vara endast ett beslutstillfälle för de båda lokalstöden. För handikappanpassning skall bidrag lämnas för hela kostnaden, dock högst 165 000 kronor. Vid synnerliga skäl skall Stöd om maxi— malt 365 000 kronor kunna medges. Beslut om lokalstöden Skall vara möjliga att överklaga.

* I den mån länsstyrelse eller länsarbetsnämnd ger stöd till en allmän samlingslokal eller lokal för ett trossamfunds religiösa verksamhet bör det ske ett samråd mellan dessa parter och Boverket respektive SST. * Även andra föreningsägda lokaler och anläggningar kan få stöd av länsstyrelse eller länsarbetsnämnd. Vid prövning av ansökningar om stöd till sådana lokaler bör också samråd ske med Boverket. * Om medel beviljas av arbetsmarknads— eller regionalpolitiska skål bör utformningen av stödet samordnas med det reguljära stödet.

Allmänna samlingslokaler

* Ansökan om stöd till allmän samlingslokal skall kunna avslås om föreningens ekonomiska möjligheter att långsiktigt driva och för- valta lokalen bedöms vara ringa. * Bidragsunderlaget för det statliga stödet skall vara ett visst belopp per kvadratmeter lokalyta och variera beroende på lokalytans totala storlek. Vid om- och tillbyggnad skall bidragsunderlaget beräknas på skälig faktisk kostnad med en övre begränsning till viss andel av motsvarande nybyggnad. Boverket skall fastställa de schabloner som skall utgöra bidragsunderlaget. * Det statliga stödet skall ges i form av bidrag med 50 procent av godkänt bidragsunderlag. Finns särskilda skäl skall en mindre andel kunna ges. * Vid köp av fastighet för anordnande av föreningsägd samlingslokal skall det statliga bidraget lämnas med 50 procent av godkänt bi- dragsunderlag motsvarande skälig kostnad med hänsyn till projektets art och omfattning.

* Det statliga bidraget skall förutsätta att det finns ett skriftligt avtal mellan kommun och förening om ett kommunalt stöd motsvarande minst 30 procent av bidragsunderlaget. Finns särskilda skäl skall en mindre andel kunna ges. * Boverket skall kunna ge förtur till s.k. samnyttjandeprojekt som länsstyrelse eller länsarbetsnämnd givit väsentligt stöd till. * I anslutning till ansökan om Stöd skall föreningen ange i vilka for- mer samråd med det lokala förenings- och kulturlivet ägt rum för det planerade projektet. * Uppföljning och utvärdering av stödet skall baseras på utveckling av verksamhet och ekonomi i samlingslokaler som fått stöd. Boverket bör ges i uppdrag att tillsammans med berörda riksorganisationer utarbeta former och innehåll för uppföljning av stödets effekter. Boverket skall utvärdera stödet. * De berörda riksorganisationerna föreslås också fortsättningsvis få bidrag till sina verksamheter.

Trossamfundens lokaler

* Stödet till trossamfundens lokaler för religiös verksamhet skall beräknas på "skäliga kostnader". * Maximalt bidrag höjs till 1 miljon kronor per byggnadsobjekt. * Uppföljning och utvärdering skall baseras på utveckling av antalet betjänade i lokalerna. SST bör i samverkan med berörda trossam- fund utarbeta former och innehåll för hur uppföljning och utvärde- ring av stödet skall ske.

Kapitel 8 utgör en sammanfattning av de olika förslag som jag gett i tidigare kapitel. I kapitlet anger jag vilka de främsta effekterna skulle bli om mina förslag genomförs:

* En effektivare lokalanvändning som leder till lägre kostnader för såväl kommuner som föreningsliv, samtidigt som förenings— och kulturlivets lokalbehov tillgodoses. * Bättre samverkan och samordning mellan de statliga myndigheter som kan fatta beslut om stöd till olika samlingslokaler. * Frivilliga arbetsinsatser främjas. * Ett enkelt utformat statligt stöd vars effekter går att följa upp och utvärdera. * En ökad lokalsamverkan mellan allmänna samlingslokalföreningar och olika offentliga serviceverksamheter. * Väntetiden på beslut om stöd till allmänna samlingslokaler kommer avsevärt att kortas jämfört med nuläget.

Författningsförslag

1. Förslag till Förordning om stöd till allmänna sam—

lingslokaler; utfärdad den 199

Regeringen föreskriver följande. Inledande bestämmelser

1 5 Enligt denna förordning lämnas statligt stöd till sådana allmänna samlingslokaler som behövs för det offentliga livet och de kulturella strävandena inom orten. Stödet lämnas i form av bidrag eller eftergift av äldre statslån.

2 & Boverket prövar frågor om stöd enligt denna förordning.

Bidrag

3 5 Bidrag lämnas i mån av tillgång på medel för

1. köp eller nybyggnad av sådana samlingslokaler som tillgodoser före- ningslivets behov av utrymmen för möten, studieverksamhet, kulturell verksamhet, förströelse, fritidssysselsätming eller någon annan liknande verksamhet,

2. ombyggnad och standardhöjande reparationer av sådana samlingslo- kaler som anges i 1, om inte åtgärderna endast är av ringa omfattning,

3. handikappanpassning som utförs utan att stöd samtidigt söks för åtgärd enligt 2.

4 & Bidrag lämnas till sådana aktiebolag, stiftelser eller föreningar som är fristående från kommuner och kommunala företag och som ]. arbetar utan vinstsyfte eller

a) lokalen upplåts med nyttjanderätt till ett aktiebolag, en förening eller en stiftelse som är fristående från kommuner och kommunala företag och som arbetar utan vinstsyfte,

b) upplåtelsen avser en tid av minst 15 år, och

c) upplåtelsen sker på sådana villkor att förmånen av bidraget kommer nyttjanderättshavaren till godo.

5 5 För bidrag krävs det vidare att 1. det finns ett varaktigt behov av lokalen, 2. det finns ekonomiska förutsättningar att driva och förvalta lokalen, 3. lokalen kommer att fylla skäliga krav på god standard, 4. lokalen har eller kan förväntas få en allsidig användning, 5. lokalen kommer att hållas tillgänglig för varje organisation eller grupp med organiserad verksamhet som är verksam inom orten och att detta sker opartiskt, i skälig omfattning och på skäliga villkor.

Vid bedömningen i frågan om det finns behov av lokalen skall särskild hänsyn tas till innehållet i kommunal lokalförsörjningsplan.

6 % Vid fördelning av stöd får förtur ges till samlingslokalprojekt som innebär samnyttjande med offentlig, annan ideell eller enskild verksam- het.

Boverket skall samråda med länsstyrelsen i förtursärenden.

7 5 Bidrag för ett ny— eller ombyggnadsprojekt som har påbörjats när Boverket prövar ansökan om bidrag, lämnas endast om sökanden har haft synnerliga skäl för att påbörja arbetena.

Om sökanden begär det, skall Boverket ge förhandsbesked om

huruvida det finns synnerliga skäl för att påbörja arbetena före bidrags- beslut.

8 & Bidrag för nybyggnad, ombyggnad och standardhöjande reparationer av en samlingslokal lämnas på grundval av ett bidragsunderlag som skall motsvara en av Boverket fastställd kostnad per kvadratmeter lokal- yta. Bidragsunderlaget får dock inte bestämmas till ett högre belopp än den faktiska kostnaden för projektet med tillägg för skäligt värde av eget arbete.

I bidragsunderlaget får även räknas in kostnader för 1. utrymmen för ungdomsverksamhet, om de inryms i samma byggnad, 2. utrymmen för samlingslokalens skötsel, och 3. konstnärlig utsmyckning eller gestaltning.

Finns synnerliga skäl får det i bidragsunderlaget även räknas in kostnader för anskaffning av inventarier med ett belopp som motsvarar högst 20 procent av bidragsunderlaget, till den del det inte överstiger 500 000 kronor, och högst 10 procent av bidragsunderlaget därutöver.

Det sammanlagda beloppet för inventarier som ingår i bidragsunder- laget får dock inte överstiga 800 000 kronor.

Ytterligare föreskrifter för beräkning av bidragsunderlaget får med— delas av Boverket.

9 & För nybyggnad av en samlingslokal lämnas bidrag med 50 % av bidragsunderlaget för lokalytor upp till 500 kvadratmeter och med 25 % av underlaget för lokalytor mellan 501 och 1 500 kvadratmeter.

För ombyggnad eller för standardhöjande reparationer av en sam- lingslokal lämnas bidrag med belopp som motsvarar 30 % av bidrags- underlaget för lokalytor upp till 500 kvadratmeter och med 15 % av underlaget för lokalytor mellan 501 och 1 500 kvadratmeter.

Vid beräkningen av bidragets storlek skall bidragsunderlaget för— delas proportionth på ytor som utgör samlingslokal helt eller delvis.

Om det föreligger särskilda skäl får bidragsunderlaget sättas ned. Närmare föreskrifter om beräkning av areor och bidragsunderlaget får meddelas av Boverket.

10 & För köp av en samlingslokal lämnas bidrag med 50 % av den kostnad som är skälig med hänsyn till projektets art och omfattning.

11 & För bidrag enligt 9 och 10 55 krävs det att kommunen lämnar bidrag med ett belopp som motsvarar minst 30 procent av det bidrags- underlag som berättigar till det statliga bidraget. Kommunens åtagande skall framgå av skriftlig utfästelse.

Om det föreligger särskilda skäl får Boverket medge att kommunen lämnar ett bidrag som är lägre än 30 % av bidragsunderlaget.

12 5 För sådan handikappanpassning av en samlingslokal eller folk- parksteater som utförs utan att stöd samtidigt söks för andra bidrags- berättigade åtgärder lämnas bidrag till hela kostnaden för åtgärderna. Sådant bidrag till en och samma samlingslokal eller folkparksteater får dock lämnas med sammanlagt högst 165 000 kronor.

Om det föreligger synnerliga skäl får bidrag lämnas med högst 365 000 kronor för åtgärder enligt första stycket.

För den del av kostnaden som inte täcks av bidrag enligt första stycket lämnas bidrag enligt 8 &.

Eftergift av statslån

13 & Eftergift av statslån för avse lån som har beviljats enligt kungörel- se (1957:367) om statslån för anordnande av allmänna samlingslokaler m.m. eller motsvarande äldre bestämmelser.

Eftergift får beviljas om

1. staten kan förväntas göra en förlust på grund av länet, och 2. det finns skäl att stödja fortsatt drift av lokalen. Eftergift får beviljas andra låntagare än kommuner.

Förfarandet i bidrags- och eftergiftsärenden

14 5 Ansökan om bidrag eller eftergift skall lämnas in till Boverket. Sådana uppgifter i ansökan som rör faktiska förhållanden skall sökanden lämna på heder och samvete.

Ytterligare föreskrifter om ansökan får meddelas av Boverket.

15 5 Om en ansökan avser bidrag till ett byggnadsprojekt skall sökan— den förbinda sig att

1. utföra projektet inom den tid som Boverket bestämmer,

2. iaktta de bestämmelser om projektets utförande i övrigt som verket meddelar,

3. lämna verket en fullständig redovisning av kostnadema för projektet, om verket begär det, samt

4. hålla byggnaden tillgänglig för sådan besiktning som avses i 17 &.

16 & Den som avser att ansöka om bidrag för köp, nybyggnad eller ombyggnad av en samlingslokal skall, innan ansökan lämnas in till Boverket, lämna in en redogörelse enligt 5 5 som underlag för för- handsgranskning av projektet. Verket beslutar i frågan om förutsätt— ningarna i 5 5 är uppfyllda och om redogörelsen kan läggas till grund för fortsatt projektering.

Ytterligare föreskrifter om förhandsgranskning får meddelas av Boverket.

17 & När ett byggnadsprojekt har färdigställts skall byggnaden besikti- gas. Besiktning sker på sökandens bekostnad genom besiktningsmän som Boverket godkänner.

Ytterligare föreskrifter om besiktningen får meddelas av Boverket.

18 & Utbetalningen av bidrag sker efter ansökan från den som har be— viljats bidraget. Ansökan skall göras senast den dag som Boverket bestämmer. Bestämmelsema i 14 & gäller även i fråga om sådan an- sökan. Görs inte ansökan inom den tid som verket har bestämt eller om de förutsättningar som låg till grund för bidragsbeslutet inte längre föreligger får verket återkalla bidragsbeslutet.

Har projektet inte färdigställts i sin helhet, får beslut om utbetalning ändå meddelas, om enbart mindre arbeten återstår och dessa med hän-

syn till klimatet eller av någon annan anledning inte lämpligen kan utföras i samband med de övriga arbetena.

19 & Sedan ett bidrag betalats ut får Boverket besluta om återbetalning av bidraget helt eller delvis om

1. mottagaren genom oriktiga uppgifter eller på något annat sätt har förorsakat att bidrag felaktigt har lämnats eller lämnats med för högt belopp,

2. bidraget i annat fall felaktigt har lämnats eller lämnats med för högt belopp och mottagaren skäligen borde ha insett detta, eller

3. äganderätten eller nyttjanderätten till samlingslokalen utan medgivan— de av Boverket övergår till annan innan 15 år förflutit från den dag då bidraget betalades ut.

20 & Boverkets beslut i frågor enligt denna förordning får överklagas hos regeringen.

Övergångsbestämmelse

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1995, då förordningen (1989:288, senast ändrad 1993:1273) om stöd till allmänna samlings- lokaler sarnt förordningen (1987:317, senast ändrad 1993:571) om bi- drag till handikappanpassning av folkparksteatrar skall upphöra att gälla.

De upphävda förordningarna tillämpas dock fortfarande i ärenden i vilka preliminärt beslut om bidrag har meddelats för den 1 juli 1995.

2. Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1989:688) om statsbidrag till andra trossamfund än svenska kyrkan

Regeringen föreskriver att 10, 11 och 18 åå förordningen (1989:688) om statsbidrag till andra trossamfund än svenska kyrkan skall ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Särskilda bestämmelser om lokalbidrag

Bidrag för att anskaffa, bygga om eller rusta upp en eller flera lokaler för en församling får beviljas med högst trettio pro- cent av de kostnader som kan anses skäliga för åtgärderna, dock högst 700 000 kronor.

Bidrag för att anpassa en lokal till handikappade får bevil— jas med belopp motsvarande kostnaden för åtgärden, dock högst 100 000 kronor.

10å

llå

Bidrag för att anskaffa, bygga om eller rusta upp en eller flera lokaler för en församling får beviljas med högst trettio pro- cent av de kostnader som kan anses skäliga för åtgärderna, dock högst 1 000 000 kronor.

Bidrag för att anpassa en lokal till handikappade får beviljas med belopp motsvarande skäliga kostnader för åtgärderna, dock högst 165 000 kronor till en och samma lokal.

Om synnerliga skäl föreligger, får bidrag lämnas med högst

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

365 000 kronor för åtgärder enligt första stycket.

Överklagande

18 & Samarbetsnämndens beslut i Samarbetsnämndens beslut ärenden enligt denna förordning avseende lokalbidrag får över- får inte överklagas. klagas hos regeringen.

I övrigt får nämndens beslut enligt denna förordning inte överklagas.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1995.

Inledning

I mina direktiv anförs att "Några faktorer som påverkar stödet har förändrats. Det gäller bl.a. statens och kommunernas ekonomi. Det statsfinansiella läget kommer sannolikt att medföra att stödet kommer att begränsas.

En utredare bör därför tillkallas för att utreda i vilken utsträckning

det hittillsvarande stödet varit kostnadseffektivt liksom att analysera syftet, behovet och ändamålet med ett sådant stöd." Direktiven återfinns i sin helhet i bilaga 1.

1.1 Statens stöd till allmänna samlingslokaler och trossamfundens lokaler m.m.

Statligt stöd tiH allmänna samlingslokaler har funnits sedan 1942. Stödet till trossamfundens lokaler infördes 1974.

Stödet till allmänna samlingslokaler har utretts vid ett flertal tillfällen. Med anledning av dessa utredningar har stödets former och innehåll förändrats. Den senaste gången större förändringar av detta stöd genomfördes var 1989.

Det primära syftet med det statliga stödet har dock varit oförändrat under hela efterkrigstiden, nämligen att skapa samlingslokaler för föreningslivet som upplåts opartiskt, i skälig omfattning samt på skäliga villkor. De allmänna samlingslokalemas upplåtelseskyldighet skiljer dessa lokaler från alla andra lokaler som kan användas av föreningslivet.

Stödet till trossamfundens lokaler har däremot inte varit föremål för någon mer genomgripande översyn sedan det infördes.

Från statens sida ges ett särskilt stöd till anordnande av icke-statliga kulturlokaler.

Därutöver kan länsstyrelserna och länsarbetsnämndema ge stöd till anordnandet av lokaler som kan användas av föreningslivet och trossamfunden.

Medel ur Allmänna Arvsfonden kan också på vissa villkor beviljas för investeringar i vissa lokaler.

Landets kommuner ger årligen omfattande stöd till olika lokaler.

1.2 Principiella frågeställningar

Jag har mot bakgrund av ovanstående funnit det angeläget att särskilt belysa följande principiella frågeställningar:

Finns det tillräckligt med samlingslokaler?

Tiotusentals lokaler runt om i vårt land står till förenings- och kulturlivets förfogande. Dessa lokalers geografiska läge, standard och tillgänglighet varierar kraftigt.

Det finns inga samlade uppgifter om hur många sådana lokaler det finns, inte heller om deras läge, standard etc.

Finns det fortfarande skäl för ett särskilt statligt stöd till allmänna samlingslokaler och trossamfundens lokaler? När denna fråga besvaras är det viktigt att ta hänsyn till olika lokalers tillgänglighet för föreningslivet.

Är planeringen för föreningslivets lokalbehov tillbfllest?

Enligt Boverkets kartläggning från 1992 har endast tre av drygt 200 kommuner någon form av planering för allmänna samlingslokaler. Det är möjligt att denna siffra inte ger en rättvis bild av hur planeringsfrågoma hanteras i de enskilda kommunerna. Det kan t.ex. vara så att det finns någon form av planering för samtliga former av lokaler som kan användas av förenings- och kulturlivet, inom t.ex. ramen för kommunens översiktsplanering eller motsvarande.

Det kan också vara så att kommunerna bedömer det som en uppgift för föreningslivet att självt ordna med sin lokalförsörjning och därför avstår från att ta ett övergripande ansvar för detta.

Kartläggningen indikerar dock att det finns brister i planeringen för föreningslivets lokalförsörjning.

Föreningslivets och trossamfundens lokalbehov varierar över tiden och för olika delar av landet. Dessutom varierar läget och standarden på befinliga lokaler avsedda för föreningslivet och trossamfunden.

Det kan också finnas behov av nya allmänna samlingslokaler och lokaler för trossamfunden.

Är samordningen mellan de olika statliga lokalstöden tillräcklig?

Såväl staten som kommunerna ger stöd i olika former till lokaler som kan användas av förenings- och kulturlivet.

Jag har tidigare nämnt de tre särskilda statliga stöden och andra möjligheter att erhålla statligt stöd till anordnandet av lokaler.

Kommunerna ger stöd i olika former till lokaler som kan användas av förenings- och kulturlivet. Det sker bl.a. i form av särskilda anläggningsstöd, hyresbidrag och genom att tillhandahålla kommunalt ägda lokaler hyresfritt eller mot viss, ibland subventionerad, hyra.

Villkor, ansökningsförfarande, stödens konstruktion m.m. skiljer sig åt mellan de olika samhälleliga lokalstöden.

Samordning mellan de tre statliga lokalstöden saknas för närvarande. Det finns inte heller någon samordning mellan de statliga och de kommunala lokalstöden. För att statligt stöd skall utgå till allmänna samlingslokaler krävs dock att också den aktuella kommunen går in med ett stöd. Beslut om stöd till icke-statliga kulturlokaler skall prövas med utgångspunkt från bl.a. att projektet inte försvårar förverkligandet av allmänna samlingslokaler och inte heller försämrar förutsättningama för att driva befintliga sådana lokaler.

Länsstyrelserna kan, liksom länsarbetsnämndema, anslå medel till allmänna samlingslokaler och andra former av lokaler. Så sker också i varierad utsträckning.

Det sker idag ingen samordning mellan länsstyrelserna, länsarbetsnämndema och Boverket vid stödgivning till sådana lokaler.

Är nuvarande prioriteringar för statligt lokalstöd de rätta?

Stöden till allmänna samlingslokaler och trossamfundens lokaler fördelas enligt två principer.

För stödet till allmänna samlingslokaler är det en väntetid på beslut om stöd hos Boverket. Denna väntetid är för närvarande cirka sju år.

Stödet till trossamfundens lokaler fördelas bland godkända projekt vid ett beslutstillfälle och proportionth i relation till de bidragsgrundande kostnaderna.

Någon prioritering av vilka projekt som skall få statligt stöd sker inte av beslutande myndighet. De allmänna riktlinjerna för stöden som finns i respektive förordning utgör dock utgångspunkt vid beslut om stöd.

Är målen för stöden möjliga att följa upp och utvärdera?

För närvarande saknas klart uttalade mål för stöden till allmänna samlingslokaler och trossamfundens lokaler. Därför försvåras eller omöjliggörs uppföljning och utvärdering av stödens effekter.

Dessa lokalstöd har sin utgångspunkt i mer allmänt formulerade syften än direkta mål.

1.3 Samlad redovisning

Problematiken kring de frågeställningar som berörts här behandlar jag i flera olika kapitel.

I kapitel 8, Förväntade effekter, gör jag en samlad redovisning av effekterna av mina förslag utifrån dessa principiella frågor. Detta kapitel redovisar också övriga effekter som ett genomförande av mina förslag leder till.

2. Nuvarande stöd

Allmänna samlingslokaler

Statligt stöd till allmänna samlingslokaler ges i form av bidrag. Beslut fattas av Boverkets samlingslokaldelegation.

Bidrag lämnas på grundval av ett bidragsunderlag som motsva- rar den kostnad som är skälig med hänsyn till projektets art och omfattning. För en lokalyta mellan 0 - 1000 kvadratmeter ges bidrag med 50 procent av bidragsunderlaget. Bidraget är 30 pro- cent av bidragsunderlaget för lokalyta mellan 1 000 - 2 000 kva- dratmeter. Bidrag ges till köp, ny—, om— och tillbyggnad.

En av förutsättningama för att få bidrag är att kommunen vitsor- dar behovet av lokalen samt ger ett bidrag motsvarande minst 30 procent av bidragsunderlaget. En annan förutsättning är att lokalen kommer att hållas tillgänglig för varje organisation eller grupp med organiserad verksamhet som är verksam inom orten.

För handikappanpassning ges bidrag till hela kostnaden för åtgärderna, dock högst 165 000 kronor till en och samma lokal.

Trossamfundens lokaler för religiös verksamhet

Beslut om bidrag till trossamfundens lokaler fattas av Samarbets- nämnden för statsbidrag till trossamfund, SST.

Regeringen fastställer vilka trossamfund som är bidragsberättiga— de. Lokalbidrag får beviljas församlingar (motsvarande) inom dessa trossamfund.

Bidrag kan ges till nybyggnad eller köp samt till om— och till- byggnad.

Bidrag kan beviljas med högst 30 procent av de kostnader som kan anses skäliga för åtgärderna, dock högst 700 000 kronor.

Fördelning av bidrag sker proportionth i relation till bidrags- grundande kostnader utan hänsynstagande till samfundstillhörighet eller motsvarande.

För handikappanpassning får bidrag ges med belopp motsvaran— de kostnaden för åtgärden, dock högst 100 000 kronor.

Övriga former av samhälleligt lokalstöd

Bidrag till icke-statliga kulturlokaler kan beviljas av Boverkets sandingslokaldelegation. För bidrag krävs bl.a. att projektet är kulturpolitiskt angeläget och inte försvårar förverkligandet av allmänna samlingslokaler. Stöd kan ges till bl.a. ny- eller ombygg- nad av musei-, teater- och konsertlokaler som tillhör någon annan än staten. Bidrag ges med 30 procent av godkänt bidragsunderlag för nybyggnad och med 50 procent av bidragsunderlaget för övriga projekt.

Länsstyrelser och länsarbetsnämnder kan ge stöd till olika for- mer av samlingslokaler.

Bygdeavgiftsmedel kan ges som stöd till olika former av lokaler. Allmänna arvsfonden kan under vissa förutsättningar ge lokal- stöd till vissa lokaler avsedda för barn- och ungdomsverksamhet.

Sveriges Riksidrottsförbund handhar statens stöd till mindre idrotts— och friluftsanläggningar.

För utveckling av nya träffpunkter för ungdomar fördelar Sta- tens Ungdomsråd ett särskilt statligt stöd.

Nordisk jämförelse

I Finland och Norge finns motsvarigheter till det svenska statliga stödet till allmänna samlingslokaler. I Norge finns dessutom ett statligt stöd till trossamfundens lokaler.

Det finns tre statliga stöd till lokalkategorin samlingslokaler: till allmän— na samlingslokaler, till trossamfundens lokaler samt till icke-statliga kulturlokaler.

Mitt uppdrag har varit att behandla de två förstnämnda statliga stöden. I bilaga 3 återges i sin helhet de författningar och förordningar som finns för stöden till allmänna samlingslokaler och trossamfundens lokaler.

Jag beskriver i detta kapitel också andra former av statligt stöd till förenings- och kulturlokaler samt stöd till vissa lokaler som kan ges ur Allmänna arvsfonden.

2.1. Allmänna samlingslokaler

Statligt bidrag prövas av Boverkets samlingslokaldelegation. Delegatio— nen har en egen instruktion och består av en ordförande och högst sju övriga ledamöter, vilka samtliga utses av regeringen.

Form av statlig stöd

Det statliga stödet ges i form av bidrag till

a) köp, ny-, om- och tillbyggnad av sådana allmänna samlingslokaler som tillgodoser föreningslivets behov av utrymmen för möten, studieverksamhet, kulturell verksamhet, förströelse, fritidssysselsätt— ning eller någon annan liknande verksamhet,

b) handikappanpassning som utförs utan samband med ovan angivna åtgärder, samt

c) betalning av skulder i vissa fall.

2.1.1. Bidragsberättigade

Bidrag lämnas till sådana aktiebolag, stiftelser eller föreningar som är fristående från kommuner och kommunala företag och som arbetar utan vinstsyfte eller som arbetar med vinstsyfte, om följande krav är tillgodosedda:

a) lokalen upplåts med nyttjanderätt till aktiebolag, förening eller stiftelse som är fristående från kommuner och kommunala företag och som arbetar utan vinstsyfte, samt

b) upplåtelsen avser en tid av minst 25 år och att upplåtelsen sker på

sådana villkor att förmånen av bidraget kommer nyttjanderättsinne- havaren tillgodo.

2.1.2. Förutsättningar för bidrag

En förutsättning för bidrag är att arbetena inte påbörjats innan beslut är fattat av samlingslokaldelegationen.

Om sökanden begär det, skall delegationen ge förhandsbesked om huruvida det finns synnerliga skäl för att påbörja arbetena före bidrags- beslutet. Exempel på sådana skäl är t.ex. föreläggande av myndighet eller samnyttjandeprojekt.

För bidrag krävs vidare att

a) det finns ett varaktigt behov av lokalen,

b) lokalen kommer att fylla skäliga krav på god standard,

c) lokalen har eller kan förväntas få en allsidig användning, samt

d) lokalen kommer att hållas tillgänglig för varje organisation eller grupp med organiserad verksamhet som är verksam inom orten och att detta sker opartiskt, i skälig omfattning och på skäliga villkor.

För statligt bidrag till köp, ny—, om- och tillbyggnad krävs dessutom att kommunen lämnar bidrag med ett belopp som motsvarar minst 30 % av det bidragsunderlag som berättigar till det statliga bidraget.

2.1.3. Underlag för bidrag

Bidrag lämnas på grundval av ett bidragsunderlag som skall motsvara den kostnad som är skälig med hänsyn till projektets art och omfattning.

I bidragsunderlaget får även inräknas kostnader för utrymmen för ungdomsverksamhet om de inryms i samma byggnad, utrymmen för samlingslokalens skötsel, konstnärlig utsmyckning eller gestaltning, skäligt värde av eget arbete samt i vissa fall även för anskaffning av inventarier.

2.1.4. Bidragets storlek

Bidrag utgår med 50 % av det godkända bidragsunderlaget för en lokal- yta mellan 0 - 1000 kvadratmeter. För lokalyta mellan 1 000 - 2 000 kvadratmeter är det statliga stödet 30 % av bidragsunderlaget.

I bidragsunderlaget får, utöver redovisade kostnader, även räknas in skäligt värde av eget arbete, dock med högst 20 % av bidragsunderla— get.

Kostnader för konstnärlig utsmyckning eller gestaltning får räknas in i bidragsunderlaget med ett belopp som motsvarar högst 2 % av bi- dragsunderlaget.

För särskilt angelägna projekt får det i bidragsunderlaget även räk- nas in kostnader för anskaffning av inventarier med ett belopp som motsvarar högst 20 % av bidragsunderlaget, till den del det inte över— stiger 500 000 kronor, och högst 10 % av bidragsunderlaget därutöver. Det sammanlagda beloppet får dock inte överstiga 800 000 kronor.

SOU 199432 Nuvarande stöd 35 Handikappanpassning

För handikappanpassning lämnas bidrag till hela kostnaden för åtgärder— na, dock högst 165 000 kronor till en och samma lokal om inte rege— ringen medger annat.

Bidrag kan utgå till bl.a. installation av handikappanpassad toalett, hiss och ramp, breddning av dörrar samt installation av hörslinga (maxi— malt 35 000 kronor per hörslinga och samlingslokal).

Ansökan om handikappbidrag skall innehålla detaljerad kostnadsbe- räkning, beskrivning av lokalernas användningsområde samt ritningar.

Kommunen skall yttra sig över ansökan. När byggnadsarbetena avslutats ansöker föreningen om utbetalning av bidraget. Detta skall ske senast ett år efter beslutet om bidrag.

Bidrag till betalning av skulder och ejiergiy? av statslån

Utifrån vissa förutsättningar kan bidrag lämnas till betalning av skulder respektive eftergift av äldre statslän.

Detta bidrag kan lämnas om det föreligger svårigheter att betala skulderna och detta beror på befolkningsminskning inom orten eller liknande omständigheter.

Bidrag får lämnas med högst 50 % av utgiften. För att bidrag skall utgå krävs det att kommunen lämnar bidrag eller jämförligt stöd med minst 15 % av utgiften.

Om det finns särskilda skäl, kan regeringen medge att bidrag kan lämnas med högst 65 % av utgiften och utan villkor om kommunalt bidrag.

Eftergift av statslån får avse lån som har beviljats enligt kungörelsen

(1957:367) om statslån för anordnande av allmänna samlingslokaler m.m. eller motsvarande äldre bestämmelser.

Eftergift får beviljas om staten kan förväntas göra en förlust på grund av länet och det finns skäl att stödja fortsatt drift av lokalen.

Eftergift får dessutom beviljas i stället för bidrag till utgift för att betala skulder (se ovan) om svårigheterna att betala skulderna beror på befolkningsminskning inom orten eller liknande omständigheter. För sådan eftergift gäller att eftergift lämnas med högst 50 % av utgiften och att kommunen lämnar bidrag eller jämförligt stöd med minst 15 % av utgiften. Om det finns särskilda skäl, kan regeringen medge att eftergift lämnas med 65 % av utgiften och utan villkor om kommunalt bidrag.

Eftergift får beviljas andra låntagare än kommuner.

2.1.5. Ansökningsförfarande Ansökan om bidrag eller eftergift skall lämnas till Boverket. Förhandsgranskning

Ansökan granskas och föredras i samlingslokaldelegationen. I anslutning till ansökan skall bl.a. redovisas behovet av samlingslo- kaler inom orten med bl.a. uppgifter om

a) antalet invånare i upptagningsområdet respektive kommunen,

b) beräknad användning av lokalen/lokalema, andra befintliga lokaler i upptagningsområdet (dessa skall också markeras på en karta som bifogas), samt

c) förutsättningama att tillgodose vissa lokalbehov genom samordning med andra lokaler, t.ex. skola och andra föreningslokaler.

Denna utredning om föreningsliv, skall vitsordas av kommunen.

Beslut fattas av delegationen om det finns behov av lokalen och om redogörelsen kan ligga till grund för fortsatt projektering. För ny- eller tillbyggnad som inte är större än 150 kvadratmeter krävs inte förhands- granskning. Dessa projekt erhåller endast slutligt beslut när projektet kommit fram i "kön". Detsamma gäller för ombyggnad och standard- höjande reparationer som inte innebär betydande ingrepp i byggnadens stomme och som inte nämnvärt förändrar lokalens användningssätt.

Förhandsgranskning sker inte för handikappanpassning om sådana åtgärder utförs utan samband med andra bidragsberättigade åtgärder.

Besiktning av befintlig byggnad och värdering av denna skall ske på föreningens egen bekostnad och ske av förrättningsmän som utses av Boverket (SFS 1993: 1273).

Preliminärt beslut

Preliminärt beslut får man när projektet kommit fram i "kön". Vänteti- den för preliminärt beslut är nu cirka sju år. Efter det att föreningen erhållit preliminärt beslut kan arbetena påbörjas. När arbetena är avslu- tade ansöker föreningen om slutligt beslut.

Slutligt beslut

Slutlig ansökan skall göras senast två år efter erhållet preliminärt beslut. I anslutning till ansökan om slutligt beslut skall ett efterbesiktnings- och värderingsinstrument inges och som skall vara undertecknat av de två tidigare nämnda förrättningsmännen.

Slutligt beslut erhålles när slutligt uppkomna kostnader redovisats i anslutning till ansökan och granskats av Boverkets Samlingslokaldele- gation.

Det slutliga bidragsunderlaget beräknas från det preliminärt fastställ- da. Hänsyn tas då till eventuella indexförändringar under byggnadsti- den, redovisad och av samlingslokaldelegationen godkänd kostnad för projektändringar som medgetts av delegationen innan ändringarna vid- tagits samt redovisad kostnad som är föranledd av myndighets ändrade bestämmelser eller åtgärder.

2.1.6. Utbetalning m.m. av bidrag

Föreningens ansökan om utbetalning av bidraget skall ha inkommit inom tre månader efter slutligt beslut.

Boverket kan besluta om återbetalning av utbetalt bidrag helt eller delvis endast om

a) mottagaren genom oriktiga uppgifter eller på annat sätt har föror- sakat att bidrag felaktigt har lämnats eller lämnats med för högt belopp, eller om

b) bidrag i annat fall felaktigt har lämnats eller lämnats med för högt belopp och mottagaren skäligen borde ha insett detta.

2.1.7. Besvär

Beslut av Boverkets samlingslokaldelegation får överklagas hos rege- ringen.

2.1.8. Beviljat stöd under perioden 1983/84 - 1993/94

Under den senast tioårsperioden har drygt 1 miljard kronor utbetalats för anordnandet av allmänna samlingslokaler. Av detta belopp var knappt 100 miljoner kronor i form av statligt lån. Möjligheterna att få lån avvecklades fr.o.m. budgetåret 1987/88.

Ett nytt stöd till förmån för handikappanpassning av folkparksteatrar infördes fr.o.m. budgetåret 1987/88. Under perioden 1987/88 — 1993/94 har totalt 7 600 000 kronor anslagits till detta stöd.

Det statliga stödet motsvarar en byggnadsvolym på drygt det dubbla beloppet, dvs. över 2 miljarder kronor (i löpande priser).

Landets kommuner har bidragit med mellan 15—30 procent (den kommunala andelen som krävs har höjts under den aktuella tidsperio— den) och samlingslokalägarna med resterande medel upp till den sam— manlagda byggvolymen på 2 miljarder kronor.

2.1.9. Drift och ekonomi

Driften av den föreningsägda samlingslokalen bygger i regel på ett stort frivilligt och ideellt arbete. Omfattningen och inriktningen av detta arbete varierar från förening till förening.

Föreningarnas bokslut visar endast vilka kostnader och intäkter man haft för varor, tjänster och personal och som går att verifiera. Det ideella arbetet framgår däremot inte av bokslutet. Det finns dock före— ningar som redovisar omfattningen m.m. av det ideella arbetet i sina verksamhetsberättelser. Till grund för en sådan redovisning ligger ofta dagböcker (motsvarande) som förs då frivilligt arbete utförs, t.ex. vid reparationer, underhåll, aktiviteter osv.

Ett mer rättvisande sätt att se på bokslutet för en föreningsägd samlingslokal är ta hänsyn till värdet av det ideella arbetet. Om t.ex. föreningens medlemmar arbetat ideellt i 600 timmar och värdet av dessa timmar beräknas till 100 kronor per timme skulle kostnadema för drif— ten varit 60 000 kronor högre om motsvarande arbete skett med avlönad arbetskraft. Skulle inte det ideella arbetet förekomma så skulle hyrorna vara högre och/eller anspråken på kommunalt driftbidrag vara större.

Finansiering av drift och förvaltning

Boverket har, utifrån sin kartläggning, beräknat att de sammanlagda bokförda omkostnadema för alla samlingslokaler 1991 uppgick till cirka 1 350 miljoner kronor, eller cirka 950 kronor per kvadratmeter och år.

För de tillfrågade föreningarna kan ur svaren utläsas att hälften haft kostnader med belopp som understiger 70 000 kronor, 15 procent av föreningarna har haft kostnader mellan 70 000 till 100 000 kronor. Lika stor andel av föreningarna uppger kosmader mellan 100 000 till 200 000 kronor respektive mellan 200 000 till 500 000 kronor.

Med stöd av uppgifter från kartläggningen har Boverket beräknat skillnaden mellan intäkter och kostnader per förening. Bland intäkterna har då även räknats in intäkter av insamlingar, gåvor och arrangemang m.m. Enligt Boverket finns vissa brister i redovisningarna men verket anser att dessa "är sannolikt av mindre betydelse för helhetsintrycket". Undersökningen omfattar 1 240 föreningar.

Den visar att knappt hälften av föreningarna har överskott av sina verksamheter, inklusive bidrag, varav tvåtredjedelar under 20 000 kronor. Hur de föreningar som redovisat underskott klarar fortsatt drift är inte känt. Bland redovisade kostnader finns en post som avser kost— nader för underhåll eller avsättning för samma ändamål. Boverket antar de underhållsåtgärder som vidtas, är sådana som är oundgängligen nödvändiga men att större underhållsåtgärder skjuts på framtiden.

Samhällsstöd till drift och investeringar

Flertalet lokaler är beroende av och får stöd från samhället för att klara drifts- och investeringskosmader.

Ur Boverkets kartläggning kan utläsas att den genomsnittliga hyres- inkomsten per kvadratmeter lokalyta uppgick till cirka 350 kronor. Föreningarna redovisade hyresinkomster på sammanlagt 210 miljoner kronor.

Kommunalt driftstöd lämnades under 1991 med i genomsnitt 280 kronor per kvadratmeter. Sammanlagt uppgick det av föreningarna redovisade kommunala driftstödet till 169 miljoner kronor. Det genom— snittliga stödet per kommuninvånare, beräknat på svaren från en enkät till kommunerna (som ingick som en del av kartläggningen), uppgick till knappt 50 kronor per person.

Av kartläggningens 208 kommunsvar framgår, att 12 kommuner inte lämnar driftstöd eller under 1991 inte lämnade driftstöd till sam- lingslokaler. Vidare framgår att det finns olika typer av kommunala driftstöd: Det vanligaste är att man inte tillämpar någon särskild princip utan avgör frågan från fall till fall (89 kommuner). Av övriga svar framgår att stödet beräknas utifrån antal kvadratmeter lokalyta (30 kommuner), driftskostnadema (47 kommuner), i förhållande till aktivite- ter i lokalen (30 kommuner) eller någon annan princip (44 kommuner). Vissa kommuner tillämpar flera fördelningsgrunder för sitt driftbidrag.

Kommunala uppdragsersättningar för uthyrning till daghem, skola etc., uppgick till omkring 250 miljoner kronor eller cirka 175 - 200 kronor per kvadratmeter.

Boverket konstaterar att enkätmaterialet till vissa delar är bristfäl- ligt, men anser att utredningen visar att det genomsnittliga driftsnettot per kvadratmeter lokalyta är negativt eller minus cirka 70 kronor per kvadratmeter och år.

Kommunala principer för investeringsstöd

Av de 209 kommuner som har besvarat Boverkets enkät har 19 uppgett att man inte lämnar (eller under 1991 inte lämnat) stöd till investe- ringar.

I övrigt fördelas svaren på följande sätt:

a) behovsprövning från fall till fall (142 kommuner) b) samma principer som för statligt stöd (31)

c) enligt lokalförsörjningsplan (3)

d) annan fördehiingsprincip (18)

2.2. Trossamfundens lokaler för religiös verk— samhet

Beslut om stöd till trossamfundens lokaler fattas av Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund (SST) enligt förordning SFS:1989:271 med ändring 1989z688. SST:s ledamöter utses av regeringen efter för- slag från trossamfunden.

2.2.1. Bidragsberättigade

Regeringen fastställer vilka trossamfund, utanför Svenska kyrkan, som kan beviljas statsbidrag. Församlingar (motsvarande) inom dessa tros- samfund kan beviljas lokalbidrag.

Ansökan om att bli statsbidragsberättigad inges till regeringen som innan den fattar beslut remitterar ansökan till SST för yttrande. En presentation av de statsbidragsberättigade trossamfunden återfinns i bilaga 4.

2.2.2. Allmänna förutsättningar

Lokalbidrag får beviljas församlingar som behöver bidraget för att kunna hålla lokaler för religiös verksamhet. Bidraget får beviljas för att

a) anskaffa lokaler genom nybyggnad eller köp,

b) bygga om eller rusta upp församlingens lokaler,

c) anpassa församlingens lokaler till handikappade, samt

(1) skaffa inventarier när lokaler anskaffas, byggs om eller rustas upp.

För att tas upp till behandling skall ett byggnadsprojekt innebära en total investering på minst 50 000 kronor.

Bidrag får inte beviljas för lokaler och inventarier för vilka stats- bidrag betalas enligt förordningen om statligt stöd till allmänna sam- lingslokaler.

2.2.3. Bidragsunderlag och storlek

Bidrag för att anskaffa, bygga om eller rusta upp en eller flera lokaler får beviljas med högst trettio procent av de kostnader som kan anses skäliga för åtgärderna, dock högst 700 000 kronor.

Bidrag får beviljas med högre procentsats och högre belopp om det är fråga om gudstjänstlokaler som behövs för en församling som huvud- sakligen betjänar invandrare. Särskild hänsyn skall då tas till en för- samling som samverkar med någon annan sådan församling.

Bidragen fördelas proportionellt i relation till de bidragsgrundande

kostnadema utan hänsynstagande till samfundstillhörighet eller motsva- rande.

Församling som beviljats det av SST för året högsta bidraget för ett projekt, kan inte beviljas ytterligare bidrag till samma projekt tidigare än fem år efter det år slutredovisning av föregående bidrag skett.

Projekt kan av planeringsskäl delas in i mindre delprojekt vilka var för sig erhåller bidrag under skilda år. Det totala bidraget kan dock inte överstiga det av SST högsta bidraget för ett projekt.

Värdet av frivilliga insatser

I ansökan anges även det beräknade värdet av frivilliga insatser och gåvor i form av material. Av det totala bidragsunderlaget får högst 20 procent utgöras av värdet av sådana frivilliga insatser, om inte särskilda skäl föreligger för en annan bedömning.

Inventarier

Kostnader för predikstol, altare, podie, ikonostas och motsvarande samt kyrkbänkar är bidragsgrundande. Bidrag till övriga inventarier, t.ex. kyrkorgel kan ges under förutsättning att lokalbidrag beviljats och ytter- ligare medel finns till fördelning.

Handikappanpassning

Bidrag för att anpassa en lokal till handikappade får beviljas med belopp motsvarande kostnadema för åtgärden, dock högst 100 000 kronor. Bidrag kan ges till hissanläggning, ändring av entréer och trösklar, ramper, toaletter samt till hörslingor och förstärkare till dessa (dock maximalt 8 000 kronor). I bidragsgrundande kostnad inräknas inte värdet av eget arbete.

Vid behov kan bidraget till sökande uppdelas på två budgetår.

Remiss

Efter granskningen av ansökningarna remitteras dessa till respektive samfund för yttrande.

2.2.4. Ansökningsförfarande m.m.

Ansökan inges till nämnden senast den sista juni inför kommande bud- getår (1 juli - 30 juni).

Ansökan inges i så nära anslutning till byggnationens påbörjande som möjligt, dvs. under projekteringsstadiets slutskede eller i början av byggnadstiden.

Nämndens beslut om bidrag är preliminärt till dess att slutredovis- ning inlämnats och godkänts.

Slutredovisning skall lämnas till nämnden inom tre månader efter det att projektet färdigställts. Det slutliga bidragsunderlaget fastställs på grundval av slutredovisningen.

2.2.5. Utbetalning m.m. av bidrag

Av beviljat bidrag utbetalas 80 procent sedan sökanden på rekvisition styrkt att byggnadsarbetet påbörjats och att nedlagda kostnader uppgår till minst detta belopp.

Slutredovisning utgör samtidigt rekvisition av den resterande delen av bidraget. Om det slutliga bidragsunderlaget är minst lika stort som det preliminära, läggs slutredovisningen till grund för utbetalning av resterande 20 procent av bidraget.

Om det slutliga bidragsunderlaget är lägre än det preliminära under— laget, som nämndens beslut grundats på, reduceras bidraget i motsva- rande grad, innan utbetalning sker av resterande bidrag.

Om det slutliga bidraget blir lägre än det belopp som utbetalats vid första utbetalningstillfället, blir församlingen återbetalningsskyldig för mellanskillnaden.

2.2.6. Besvär

SST:s beslut om bidrag kan inte överklagas. Det gäller samtliga beslut om statligt stöd till trossamfunden enligt SFS 1989z271 med ändring 1989:688.

2.2.7. Stödets totala omfattning

I SST:s Årsbok 1992 redovisas en studie av de fria trossamfundens lokalinvesteringar 1974—1993. Av denna studie framgår att sedan 1974 har 1 890 byggnadsprojekt fått bidrag på sammanlagt 284 945 000 kronor. Byggnadskostnadema för dessa projekt uppgick till sammanlagt 2 463 831 000 kronor (i löpande priser). Bidragen utgjorde 11,5 pro- cent av de redovisade kostnadema. Lokalbidraget är budgetåret 1993/94 12 480 000 kronor, varav minst 3 000 000 kronor skall användes som stöd till handikappanpassning.

2.3. Icke—statliga kulturlokaler

Det statliga stödet prövas av Boverkets samlingslokaldelegation. Stödet ges i form av bidrag till

a) ny- eller ombyggnad av musei-, teater- och konsertlokaler som tillhör någon annan än staten,

b) standardhöjande reparationer och handikappanpassning av sådana lokaler, samt c) utbyte eller komplettering av inventarier till sådana lokaler.

Innan frågan om bidrag prövas skall yttrande inhämtas från Statens kulturråd.

2.3.1. Förutsättningar för bidrag För bidrag krävs det att projektet

a) är angeläget från kulturpolitisk synpunkt, samt b) inte försvårar förverkligandet av projekt som avser allmänna sam-

lingslokaler och inte heller försämrar möjligheterna för att driva befintliga sådana lokaler.

I första hand lämnas bidrag till projekt som avser lokaler för läns- muséer.

Bidrag för ett projekt som har påbörjats när ansökan prövas lämnas endast om sökanden haft synnerliga skäl för att påbörja arbetena. På sökandens begäran skall Boverket ge förhandsbesked om synnerliga skäl finns för att påbörja arbetena före beslut om bidrag.

2.3.2. Bidragets storlek

Bidrag lämnas på grundval av ett bidragsunderlag som skall motsvara den kostnad som är skälig med hänsyn till projektets art och omfattning.

Bidrag ges med 30 procent av bidragsunderlaget för nybyggnad och med 50 procent av bidragsunderlaget för övriga projekt.

2.3.3. Utbetalning m.m. av bidrag

Ansökan om utbetalning av bidrag skall göras inom två år från beslut om bidrag, om inte Boverket i det enskilda fallet bestämmer annat. Före utbetalningen av ett bidrag får bidragsbeslutet återkallas, om de förutsättningar som låg till grund för beslutet inte längre finns.

Boverket kan besluta om återbetalning av utbetalt bidrag helt eller delvis endast om

a) mottagaren genom oriktiga uppgifter eller på något annat sätt för- orsakat att bidrag felaktigt lämnats eller lämnats med för högt be- lopp, eller

b) bidraget i annat fall felaktigt har lämnats eller lämnats med för högt belopp och mottagaren skäligen borde insett detta.

2.3.4. Besvär

Beslut om återbetalning av bidrag får överklagas hos regeringen. I övrigt får inte beslut enligt förordningen överklagas.

2.3.5. Beviljade bidrag

Bidraget infördes budgetåret 1990/91. Av totalt 40 sökanden beviljades bidrag till 8, med ett sammanlagt belopp om 25 miljoner kronor. Det totalt ansökta beloppet var 225 miljoner kronor för de 40 projekten. Av beviljat belopp gick hälften till fyra länsmuseer och återstående del till ett industrimuseum, en danslokal och två teatrar.

Budgetåret 1991/92 inkom ett 60-tal ansökningar om totalt 210 miljoner kronor, 27 projekt av dessa fick stöd. Förutom ordinarie an- slag på 25 miljoner kronor utökades ramen med 25 miljoner kronor av sysselsättningsskäl. Detta år fick 17 muséer, tre teatrar- och tre konsert- lokaler, tre biografer och två konstnärsverkstäder stöd med sammanlagt 50 miljoner kronor.

Under budgetåret 1992/93 inkom ett 50-tal ansökningar med ett sammanlagt belopp om 210 miljoner kronor. Ur ordinarie anslag på 25 miljoner kronor beviljades knappt 15,5 miljoner kronor till muséer, 7,5 miljoner kronor till teatrar och 2 miljoner kronor till andra icke-statliga kulturlokaler. Detta år utökades också ramen med 20 miljoner kronor av sysselsätmingsskäl, varav cirka 10 miljoner kronor gick till fem länsmuseer, 7,5 miljoner kronor till två teatrar och återstående del till andra icke-statliga kulturlokaler.

För innevarande år är beslutsramen 25 miljoner kronor. Innevarande budgetår har stöd sökts av ett 70-tal projekt för ett totalt belopp om 260 miljoner kronor. 11 projekt har beviljats bidrag på sammanlagt 25 mil- joner kronor.

2.4. Andra former av statligt stöd m.m.

2.4.1. Länsstyrelserna

I direktiven till utredningen framgår att jag bör studera hur länsstyrel- sernas medel för regionala utvecklingsinsatser använts.

Jag har därför studerat hur bl.a. länsstyrelsernas medel till regional projektverksamhet, använts för anordnande av allmänna samlingsloka- ler, trossamfundens lokaler samt för lokaler för barn- och ungdoms— verksamhet. Studierna omfattar de statliga budgetåren 1990/91 - 1992/93. Dessa studier framgår i sin helhet av bilaga 5.

Sammanlagt har drygt 7 500 000 kronor använts under den aktuella tidsperioden till anordnandet av sådana lokaler. Detta belopp inkluderar dock även stöd till andra typer av lokaler som används av förenings- livet, t.ex. idrottslokaler, föreningshus, klubbstugor m.fl. och—som inte behöver vara allmänna samlingslokaler eller tillhöra någon av de andra två lokalkategoriema.

Det angivna beloppet kan dock i realiteten vara större. Hur mycket går dock inte att fastslås. En viktig orsak till denna osäkerhet är att länsstyrelserna saknar statistik som gör det möjligt att urskilja dessa lokaltyper från andra, bl.a. beroende på att det i en del fall är det nam- net på den sökande och inte objektet som registrerats. I andra fall anges namnet på huset eller anläggningen, och inte vilken typ av lokal det rör sig om.

Ibland ger också berörd kommun stöd till sådana investeringar i anslutning till att medel beviljas av länsstyrelsen.

Några krav motsvarande de Boverket ställer för stöd till allmänna samlingslokaler, bl.a. om upplåtelseskyldighet, ställer inte länsstyrelser- na. Om så skett har det inte framgått i arbetet med studierna.

Jag kan dock konstatera att de flesta länsstyrelser inte ger bidrag till sådana lokaler det här är fråga om. Det kan dels bero på andra priorite- ringar, dels på andra orsaker. Det har under arbetena med studierna framkommit att det råder viss osäkerhet om det är möjligt för en läns- styrelse att ge stöd till exempelvis allmänna samlingslokaler. Nuvarande regler ger dock länsstyrelserna denna möjlighet.

Vidare har det framkommit att någon upplåtelseskyldighet motsva- rande den som finns för stödet från samlingslokaldelegationen inte alltid föreskrivs när lånsstyrelsema ger bidrag till samlingslokaler.

2.4.2. Bygdeavgiftsmedel

Av tidigare nämnda studier framgår också hur bygdeavgiftsmedel (be- nämns ibland vattenregleringsmedel eller bygdemedel) använts för att anordna lokaler för trossamfund och föreningsliv. Sammanlagt har det under tidsperioden 1990/91 — 1992/93 beviljats stöd med drygt 22,8 miljoner kronor av bygdeavgiftsmedel. Stöd har utgått till sammanlagt 274 byggnadsobjekt.

I flera fall samordnar länsstyrelsen beslut om sådana medel med beslut om medel för regional projektverksamhet.

2.4.3. Länsarbetsnämnderna

Inom ramen för arbetsmarknadspolitiken kan länsarbetsnämndema bevilja medel för anordnandet av bl.a. allmänna samlingslokaler och lokaler för trossamfunden. Av tidigare nämnda studier framgår att detta har skett i 77 fall under den studerade tidsperioden och med ett totalt belopp på cirka 10,1 miljoner kronor.

Av arbetsmarknadspolitiska skäl har riksdagen under senare år anslagit särskilda medel för anordnandet av allmänna samlingslokaler. Under åren 1992/93 - 1993/94 har totalt 130 miljoner kronor anslagits. Dessa medel har Boverkets samlingslokaldelegation förfogat över. Efter samråd med arbetsmarknadsmyndighetema har delegationen fattat beslut om bidrag till olika projekt. För dessa projekt har i princip de allmänna bestämmelserna för stöd till allmänna samlingslokaler gällt.

För övriga medel som länsarbetsnämndema anslagit till allmänna samlingslokaler har det dock inte kunnat klarläggas om det ställts några krav på bl.a. upplåtelseskyldighet för att erhålla medel.

2.4.4. Allmänna Arvsfonden

Arvsfondens ändamål är att främja vård och fostran av ungdom samt omsorg av handikappade.

Medel ur Allmänna Arvsfonden fördelas enligt lagen 1928:279 om Allmänna Arvsfonden samt enligt vissa andra riktlinjer.

Stöd till lokaler ges i första hand till lokaler

a) för vilka statliga bidrag inte ges, b) där verksamheten omfattar många ungdomar, samt

c) som medför en betydande utveckling av den lokala föreningsverk- samheten.

Den övergripande prövningen skall utgå från i vilken utsträckning loka- len har betydelse för att åstadkomma en utveckling av verksamhet som i huvudsak omfattar barn och ungdomar i åldern 7 — 25 år.

Stöd kan utgå till ny- och ombyggnad samt genomgripande upprust- ning av lokaler. Med genomgripande upprustning förstås sådana åtgär— der som ger lokalen nya möjligheter för barn- och ungdomsverksamhe- ter. Stöd kan inte ges till reparationer såvida lokalen inte dänned görs användbar för ny verksamhet.

Sökande måste vara förening, organisation eller stiftelse och ha bedrivit dokumenterad verksamhet i minst två år.

Av beviljat stöd utbetalas 50 procent vid beslutstillfållet och reste— rande 50 procent när föreningen redovisat kostnader som uppgår till minst den summa man först erhållit.

Projekt som får stöd skall vara fullgjort inom ett år efter besluts- datum.

Innevarande budgetår är lokalstödet 5 miljoner kronor. Stödet fördelas av regeringens Barn- och Ungdomsdelegation. För- delning av stödet skall ske efter samråd med Statens Ungdomsråd, Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund, Sveriges Riks— idrottsförbund och Landsrådet för Sveriges Ungdomsorganisationer.

Under budgetåret 1991/92 beviljades dessutom, via Socialdeparte- mentet, sex handikappföreningar och stiftelser stöd med sammanlagt cirka 1,7 miljoner kronor som bidrag till kostnader för om-, ny- och tillbyggnad samt inventarier vid handikapporganisationemas rekreations- och fritidsanläggningar.

2.4.5. Mindre idrotts- och friluftsanläggningar

Sveriges Riksidrottsförbund (RF) administrerar och fattar beslut om det statliga bidraget till mindre föreningsanläggningar för idrott och frilufts- liv.

Som mindre anläggning avses investeringsobjekt vars totala kostnad understiger 1 591 000 kronor (1992 års prisläge). Summan indexregle- ras varje år.

Bidrag kan ges för uppförande, tillbyggnad eller upprustning av mindre idrotts- och friluftsanläggningar som ägs av idrottsföreningar anslutna till RF. Bidrag ges inte till underhåll.

Som förutsättningar för bidraget gäller bl.a att anläggningen skall vara tillgänglig för allmänheten, vara av lokal karaktär och inte kunna anses vara ett kommunalt åtagande.

Bidragets storlek är beroende av tillgängliga statsmedel, men uppgår till högst 30 procent av anläggningskostnadema. Bland inkomna och godkända projekt fördelas tillgängliga medel.

Erhållet bidrag utbetalas när byggnadsarbetena är avslutade och Slutbesiktning skett av kommunen.

Sedan komplett ansökan inkommit och inga hinder föreligger kan tillstånd lämnas för igångsättning av arbetena. Detta tillstånd innebär inte något ställningstagande om bidrag skall utgå och i så fall till vilket belopp.

Om verksamheten läggs ner eller uppenbarligen försummas eller huvudmannen på annat sätt underlåter att fullgöra föreskrivna villkor och bestämmelser kan huvudmannen, om så beslutas, bli skyldig att återbetala erhållet bidrag eller del därav.

Inom ramen för det totala anslaget till Riksidrottsförbundet faststäl— ler regeringen hur stor andel som skall utgå till lokalstöd. För budget- året 1993/94 är anslaget 6 miljoner kronor.

2.4.6. Träffpunktsstöd

Statens Ungdomsråd fick 1991 i uppdrag att fördela vissa medel ur Allmänna arvsfonden för utveckling av nya träffpunkter för ungdomar. Rådet disponerar sammanlagt 15 miljoner kronor för detta stöd.

Stödet syftar till att stimulera nya mötesplatser för unga människor där de själva har ett betydande ansvar för verksamheten. Stöd kan ges till lokaler, inventarier och verksamhet i ansluming till sådana träff- punkter. Stöd utgår inte till löpande driftkostnader.

Ideella och ekonomiska föreningar samt stiftelser kan söka stöd. Kommuner kan endast söka stöd i samarbete med någon av dessa par— ter.

I bedömningarna av ansökningarna prioriteras de träffpunkter som

a) ger förutsättningar för många ungdomar att delta,

b) har förutsättningar att engagera deltagare av båda könen och från olika sociala grupper,

c) bygger på stort engagemang bland ungdomarna, (1) ger ungdomarna den huvudsakliga beslutanderätten över träffpunk— ten,

e) genomförs med en bred lokal förankring i föreningslivet, kommunen och/eller näringslivet,

f) innebär utvecklande av nyskapande former för fritidsverksamhet på orten, samt

g) som efter igångsättningsfasen har goda förutsättningar att fortleva.

Storleken på stödet avgörs från projekt till projekt. Stödet förutsätter viss egen finansiering. Flertalet av de träffpunkter som beviljats ett stort träffpunktsstöd har fått ett avsevärt större kommunalt stöd.

Av de projekt som beviljats stöd är en majoritet nya föreningar som bildats speciellt för att starta och driva träffpunkten, och/eller kombina— tioner av samverkan med traditionella ungdomsföreningar och kommu- ner. Det är huvudsakligen den äldre ungdomsgruppen, 16 — 25 år som nåtts av stödet. (Statens Ungdomsråds anslagsframställan för budgetåret 1994/95).

Drygt 80 procent av beviljade stöd har gått till projekt där caféverk- samhet är den självklara utgångspunkten.

Statens Ungdomsråd skall senast under oktober 1994 redovisa träff- punktsstödets omfattning, inriktning och effekter.

2.4.7. Stöd till biografverksamhet på mindre och medelstora orter

I 1993 års finansieringsavtal mellan staten och filmbranschen har (enligt & 17) vissa medel bl.a. avsatts för stöd till upprustning av biografer på små och medelstora orter.

För budgetåret 1993/94 disponeras cirka 2 miljoner kronor för detta ändamål.

Beslut om stöd fattas av Filminstitutets verkställande direktör. Innan beslut fattas samråder VD med berörda organisationer, dvs. Sveriges Biografågareförbund, Folkets Hus Riksorganisation, Riksföreningen Våra Gårdar och Bygdegårdamas Riksförbund.

Stöd ges endast till teknik i form av projektorer, ljud, ljus, duk och spolbord m.m.

En förutsättning för stöd är att biografägaren själv och/eller andra lokala intressen svarar för en likvärdig ekonomisk insats. Lokala intres- sen, kommun, biografägare m.fl. skall stå för 50 procent av kostnader- na.

Orter med en biograf prioriteras framför orter med flera. Det sker också en bedömning av biografens möjligheter att fortleva på sikt.

Alla biografer, oavsett ägarform, har samma möjligheter att få del av stödet.

Under budgetåren 1988/89 - 1992/93 har sammanlagt 309 biografer fått stöd. Totalt har 21 789 288 kronor utbetalats med ett genomsnittligt belopp på drygt 70 000 kronor.

Folkets Hus-anslutna biografer har fått drygt 30 procent av utbetalat stöd. De privatägda biograferna har nästan fått en lika stor andel av utbetalat stöd. Biografer anslutna till Våra Gårdar har fått cirka 15 procent av utbetalat stöd. Andel av stödet som gått till biograf med annan ägare är cirka 25 procent. Häri ingår en del av de biografer där lokalen ägs av medlemmar anslutna till Bygdegårdamas Riksförbund. Övriga bygdegårdsbiografer ingår i kategorin "privat ägare".

50 Nuvarande stöd SOU 1994:32 2.5 Nordiska länderna

Nedan redovisas i sammandrag de regler som gäller i Finland och Norge för deras stöd som motsvarar det svenska stödet till allmänna samlingslokaler och trossamfundens lokaler för religiös verksamhet. I övriga nordiska länder finns för närvarande inga sådana statliga stöd. Trossamfunden i Danmark har dock överlämnat ett förslag om statligt stöd till trossamfunden utanför folkkyrkan till Folketingets Kirkeudvalg. En mer utföng redovisning återfinns i bilaga 6.

2.5.1. Finland

I Finland ges statligt stöd till föreningshus, Folkets hus och motsvaran- de samlingslokaler. Upplåtelseskyldighet föreskrivs inte för detta stöd till föreningshus m.fl.

Stödet har som utgångspunkt att slå vakt om kulturhistoriskt värde— full bebyggelse. Tillgängliga medel fördelas en gång per år bland in— komna och godkända ansökningar. Det statliga stödet förutsätter inte kommunalt stöd.

En Delegation för föreningshus föreslår Undervisningsministeriet hur fördelningen av stödet skall ske. Undervisningsministeriet fastställer vilka som skall beviljas stöd och med hur stort belopp.

Finlands Hembygdsförbund har uppdraget att bereda inkomna an- sökningar om stöd. För information, rådgivning, handläggning, admini- stration m.m. finns två tjänster hos Hembygdsförbundet.

2.5.2. Norge

Allmänna samlingslokaler

Stödet i Norge ges till dels lokala, dels regionala kulturbyggnader. Ett av villkoren för stöd är att projektet ingår i kommunens plan för lokala kulturbyggnader.

Ansökan om stöd insändes till kommunen som efter prioriteringar vidarebefordrar ansökningarna till fylkeskommunen. Den sänder en översikt av godkända projekt till Kulturdepartementet som meddelar fylkeskommunen rambelopp. Detta belopp beräknas på grundval av godkända projekt och tillgängliga medel. Fylkeskommunen avgör detalj- fördelningen av rambeloppet.

De nordligaste fylkene har en högre procentandel i stöd och dess- utom ett högre maximalbelopp per objekt än resten av landet.

Trossamfundens lokaler

Stöd kan ges till byggen för trossamfund utanför Den norske kirken som byggs av privata stiftelser eller organisationer. Stöd ges endast till lokaler med stort avstånd från socknens kyrka och som är nybyggen. Stödet var (mars 1993) 825 norska kronor per kvadratmeter med en begränsning till 5 kvadratmeter per medlem (inkl. barn) för hela bygget.

3. Lokalbehov nu och i framtiden

Det finns cirka 3 400 föreningsägda allmänna samlingslokaler med relativt god spridning i riket.

Lokalerna har stor betydelse för föreningslivet, för den sociala samvaron människor emellan, för barn- och ungdomsverksamhet, för kulturlivet och folkbildningen m.m.

Cirka 50 % av de allmänna sarrrlingslokalerna är i behov av till— byggnad eller upprustning. Det återstår cirka 1 250 lokaler som behöver handikappanpassas. Det finns fortfarande behov av nya samlingslokaler.

Det finns förutom de allmänna samlingslokalema - flera andra lokaltyper som kan användas för förenings- och kulturaktiviteter, men dessa andra lokaler kan inte ersätta de allmänna samlingsloka- lema med deras unika upplåtelseskyldighet.

Det saknas i dag en samlad bild om vilka lokaler — allmänna sam— lingslokaler och andra - som finns att tillgå för förenings- och kultur- livet.

Prioriteringen av åtgärder för att tillgodose föreningslivets lokalbe— hov bör ske i två steg. Den första prioriteringen sker lokalt genom en väl förankrad lokalförsörjningsplan, den andra prioriteringen sker genom konstruktionen av det statliga stödet.

Jag föreslår en strategi som bör finnas då kommunen förordar samlingslokalstöd. Den innebär att först klarlägga möjligheterna till ett effektivt lokalumyttjande av befintliga lokaler, i andra hand be- hovet av upprustning av befintliga allmänna samlingslokaler, i tredje hand behovet av särskilda bidrag till vissa föreningar för att tillgodo- se speciella lokalbehov samt i fjärde och sista hand i vilken utsträck- ning det finns behov av nybyggande.

Lokalförsörjningsplanen bör särskilt beakta behov av handikapp- anpassning, möjligheter till samnyttjande, vård av befintliga lokaler och ungdomars särskilda behov av lokaler.

Trossamfundens lokaler har relativt god spridning i riket. Det finns dock fortfarande behov som inte är tillgodosedda. De totala behoven av gudstjänstlokaler kommer inte att minska inom den när- maste 20-årsperioden.

3.1. Inledning

De samlingslokaler som byggs skall svara mot dels dagens lokalbehov, dels framtida lokalbehov. Detta kapitel beskriver vilka lokaler som kan användas av förenings- och kulturlivet, hur de används och hur lokalbe- hoven kan komma att se ut framåt inom en tjugoårsperiod. I Boverkets kartläggning av allmänna samlingslokaler (bilaga 7) redovisas bl.a. de nuvarande allmänna samlingslokalemas geografiska spridning och sprid— ningen av de objekt som finns i kön för statligt stöd till allmänna sam— lingslokaler.

Föreningslivets betydelse för demokratin återkommer jag till i det senare kapitel som behandlar målen för stödet till samlingslokalema. Här vill jag endast hänvisa till vad Ekonomikommissionen (SOU 1993:16) anförde: "Demokratins samhällsordning grundar sig på det aktiva medborgarskapet." Vidare ansåg kommissionen att "Den pluralis- tiska demokratin fordrar också att det mellan individer och stat finns en mångfald självständiga institutioner och grupperingar såsom föreningar, kyrkor, universitet och massmedier."

3 .2 Förenings- och kulturliv

De senaste årtiondena har vissa förskjutningar skett från de "klassiska" folkrörelsema (dvs. de som växte fram under 1800-talet - nykterhets- rörelsen, väckelserörelsen, arbetarrörelsen och bildningsrörelsen, samt under 1900-talet idrottsrörelsen, bonderörelsen och tjänstemannarörel- sen) till nya som miljö-, freds- och kvinnorörelsema osv.

Jag skiljer mellan ideella folkrörelser/föreningar och organisationer som bärs fram av mer renodlade ekonomiska motiv, exempelvis lantbruks-, bostads- och konsumentkooperationen och arbetsmarknadens parter. Med begreppet "föreningsliv" avser jag den förstnämnda katego- rin. "Föreningsliv" är dessutom ett vidare begrepp än folkrörelse. Det inbegriper även föreningar, grupper och sammanslutningar av mer tillfällig karaktär, såsom t.ex. aktionsgrupper, byalag, kvartersgrupper osv.

Modern svensk lagstiftning överlämnar åt individerna att själva bevaka sina rättigheter i större utsträckning än tidigare. Detta öppnar för nya rörelser inom boende-, miljö- och konsumenträttemas områden.

3.2.1. Verksamheter i dag

Föreningar bildas för en mängd olika ändamål, idérörelsema finns med sina breda program för samhällsutvecklingen. Det finns intresse- eller identitetsorganisationer till vilka man ansluter sig för att man tillhör en viss grupp och det finns föreningar för hobbyverksamhet eller "bara" gemenskap. Dessa olika föreningar har stor betydelse för att skapa sociala nätverk inom de områden de verkar.

Arbetet i föreningarna innebär ofta också en skola i demokrati, där man lär sig att diskutera, fatta beslut i samverkan och att ta eget ansvar.

De föreningar som tillkommit på senare tid har ett delvis mer otvunget sätt att arbeta än de traditionella. Ofta har de nya föreningarna enbart en lokal förankring och är inte alltid uppbyggda enligt en "tradi- tionell föreningsstruktur" och anslutna till någon riksorganisation. Det kan röra sig om tillfälliga aktionsgrupper eller informella nätverk. Grupper som uppstår för ett särskilt syfte, t.ex. musikgrupper, teater- grupper och nriljögrupper. En del av attraktionskraften hos dessa kan ligga i de annorlunda arbetsforrnema som skiljer sig från mer traditio- nellt föreningsarbete.

Medlemsantal m.m.

Folkrörelseutredningen redovisade i sitt betänkande Ju mer vi är till— sammans (SOU 1987133) att det 1985 fanns 31 miljoner medlemskap i föreningar och organisationer.

Antalet lokala föreningar som var anslutna till någon riksorganisa- tion var omkring 145 000. Tre av fyra föreningar var anslutna till nå- gon av de 577 riksorganisationer med individuellt medlemskap som då fanns upptagna i Civildepartementets Folkrörelse- och Föreningsguide. Dessutom fanns ytterligare ungefär 50 000 lokala organisationer, med ett okänt antal medlemmar, som inte ingick i någon riksorganisation.

De allra flesta föreningar har minst fyra medlems- och fyra styrelse— möten om året. Om man räknar med att mötessäsongen omfattar 34 veckor skulle det enligt Folkrörelseutredningen innebära att det i ge— nomsnitt hålls 8000 möten varje mötesmöjlig kväll i Sverige. Kanske är det 100 000 deltagare på dessa möten.

I den intervjuundersökning som Maktutredningen (SOU l990:44) redovisade svarade de tillfrågade att de 1987 i genomsnitt hade 3,2 medlemskap. Översatt till hela den vuxna befolkningen skulle det betyda lite drygt 20 miljoner medlemskap.

Skillnaden mellan de båda undersökningarna förklarades av Maktut- redningen med att deras undersökning inte omfattade barn och ungdom under 16 år och inte medlemskap i politiska partier. I utredningens

mätning ställdes frågan om "föreningstyp". Dubbla medlemskap inom likartade organisationer räknades bara som ett medlemskap.

Maktutredningen gjorde bedömningen att uppgiften om 3,2 med- lemskap per person var en rimlig skattning av organisationsgraden i den vuxna befolkningen.

Jag vill även redovisa SCB:s Undersökning av levnadsförhållanden, ULF 1992. Denna undersökning hade samma uppläggning som Maktut— redningens intervjuundersökning.

I ULF 1992 är medeltalet 2,9 medlemskap per person, vilket skulle innebära att de olika organisationerna och föreningarna i Sverige har cirka 18 miljoner medlemskap i åldrarna 16-84 år.

Många barn- och ungdomar under 16 år är medlemmar i en eller flera organisationer. En fullständig redovisning av antalet medlemmar i olika föreningar och organisationer måste också inkludera denna ålders- grupp. Maktutredningen och ULF är i detta avseende alltför begränsa— de.

Ideellt arbete

Socialtjänstkommittén gjorde för sin rapport Frivilligt socialt arbete (SOU 1993282) en undersökning för att få fram omfattningen av det frivilliga arbetet.

I undersökningen omfattade detta begrepp ...sådant arbete och sådana insatser som utförts på frivillig grund, oavlönat (eller mot ett symboliskt arvode) och på fritiden. I vissa sammanhang kallas det för ideellt arbete. Det kan vara fråga om många olika slags insatser, till exempel hjälpinsatser, utbildning, styrelseuppdrag, kaffekokning med mera."

Resultaten från undersökningen visar att 48 % av Sveriges befolk— ning utfört frivilligt arbete inom minst en organisation under 1991. Det innebär att omkring tre miljoner svenskar i åldern 16-74 är utfört frivil- liga irrsatser. I genomsnitt omfattade dessa insatser drygt sex timmars frivilligt arbete per månad. De frivilligt aktiva arbetade i genomsnitt i 1,7 organisationer.

Samlingslokalorganisationemas samarbetskommitté, Samsam, har mot bakgrund av en enkätundersökning gjort en skattning av hur stort det ideella arbetet i samlingslokalema var 1982. Enligt undersökningen motsvarade det ideella arbetet då omkring 500 till 600 helårsarbetande, ett resultat som stämmer väl överens med vad Boverket kom fram till i sin kartläggning.

Mångsidigt kulturliv

En stor del av landets kulturliv har sin bas i de tolv Studieförbunden. Genom Studieförbunden anordnades budgetåret 1991/92 totalt 323 335 studiecirklar med 10 802 954 studietimmar. Under perioden 1988/89 - 1991/92 har antalet studietimmar ökat med 10,4 %. Största enskilda ämnesgrupp var estetiska ämnen som inkluderar konstvetenskap, teater och musik etc. Här har under perioden skett en ökning av framförallt musik och scenisk konst.

Studieförbundens kulturprogram samlade drygt 10 miljoner deltaga— re. Enligt uppgift från ABF har antalet föreläsningar för deras del ökat de senaste åren.

År 1974 fattade riksdagen beslut om en decentraliserad kulturpoli- tik. Landstingen åtog sig ansvaret för den regionala kulturpolitiken. Ett nät av proffessionella kulturinstitutioner har därefter byggts upp i hela landet. Studieförbund och föreningsliv har fått ökade anslag.

Statistik från Kulturrådet och Folkbildningsrådet visar att det under budgetåret 1991/92 var

- över 10 miljoner deltagare i studieförbundens kulturprogram, - 1 378 000 besök hos lokala och regionala teatrars föreställningar, — 752 000 besökare till fria gruppers föreställningar (grupper som fått stöd av Kulturrådet),

— 10 918 konserter som anordnades av länsmusiken (kalenderåret 1992).

Till detta kan bl.a. läggas Riksteaterns föreställningar som kunde upp- visa 280 000 besök. Uppskattningsvis hälften av Riksteaterns föreställ- ningar äger rum i allmänna samlingslokaler.

I Landstingsförbundets skrift Offensiv regional kulturpolitik, 1991, framhålls vikten av samverkan och samspel mellan länskulturinstitutio- ner, länets kommuner och föreningsliv för arbetet med kulturfrågor. Samverkan med föreningar, folkrörelser m.fl. nämns av de flesta lands- ting i de kulturpolitiska program som jag studerat. I detta sammanhang nämns även behovet av goda lokaler för kulturverksamhet. De allmänna samlingslokalemas betydelse betonas särskilt i t.ex. programmet för Värmlands läns landsting. En omfattande inventering av "Rum för kulturen" färdigställdes av landstinget i Värmland i mitten av 1980— talet. Syftet var att underlätta för olika aktörer inom kulturområdet att välja ändamålsenliga lokaler för sina verksamheter.

En bred majoritet av landstingen ger också bidrag till samlingslokal- organisationemas verksamheter. Stöden är i de flesta fall riktade till den allmänna kulturverksamheten, i vissa fall till särskilda projekt inom kulturområdet.

Jag anser att de allmänna samlingslokalema, med sin goda spridning i riket, kan utgöra ett medel för en decentraliserad kulturpolitik som borde utnyttjas i större utsträckning än i dag för att nå ut till människor på landsbygd och i mindre tätorter. De initiativ som exempelvis lands- tinget i Värmland tagit förtjänar efterföljd. De allmänna sarnlingsloka— lema är ofta väl lämpade för kulturaktiviteter då flertalet har scen och möjligheter till biograf- och utställningsverksamhet etc. (en utförligare redovisning av samlingslokalemas utrustning och skick ges i Boverkets kartläggning, bilaga 7).

Utredningen om bidrag till ideella organisationer konstaterar i sitt betänkande Organisationemas bidrag (SOU 1993271) bl.a. att kulturlivet i hög grad bärs upp av föreningar och organisationer. Utredningen slår fast att "Den lilla orten är för sin kulturförsörjning beroende av att teaterföreningen, den föreningsdrivna biografen, idrottsklubbarna, stu- dieförbunden, kyrkorna, bygdegården och Folkets Hus fungerar bra."

Rum för jöreningslösa

De allmänna samlingslokalemas uppgift är i första hand att fylla lokal- behovet för det organiserade föreningslivet och grupper med organise- rad verksamhet.

Detta behöver inte innebära att icke—föreningsanslutna människor ställs utanför de allmänna samlingslokalema. Många av de aktiviteter som bedrivs är öppna för allmänheten. Genom en bred och öppen verk- samhet i de allmänna samlingslokalema kan allmänheten få kunskap om de verksamheter som föreningslivet kan erbjuda.

Många allmänna samlingslokaler har dessutom delar, t.ex. café och restaurang, som är öppna också på tider då det inte förekommer några speciella arrangemang. Platser som möjliggör spontana besök och mö— ten. I den mån det saknas en förening för ett visst intresse kan sådana möten leda till att man i samarbete med andra likasinnade tar initiativ till nya grupper och föreningar för att tillsammans odla det gemensam- ma intresset.

3.2.2. Aktiviteter i allmänna samlingslokaler

År 1986 redovisades en inventering av de samlingslokaler som ägdes av medlemmar i någon de berörda riksorganisationema. Under 1982 var medeltalet besökare per anläggning cirka 5000 personer för bygdegårdar och ordenshus, för Folkets hus var medeltalet cirka 35 000 och för Folkparkema 54 500 personer. Det totala antalet besök var cirka 35 miljoner. Inventeringen visade också att det fanns många fasta hyresgäs— ter i forrn av föreningsexpeditioner, kommunal verksamhet m.m.

Kartläggningen visade på en stor bredd i aktiviteterna. Förenings- och styrelsemöten samt Studieverksamhet var de vanligast förekomman- de aktiviteterna. Dans och privata fester var också mycket vanliga. Därefter var det ett långt steg ned till film, därefter en långsamt fallan- de skala med familjeunderhållning, konferenser, kurser, idrott, kommu- nala inforrnationsmöten, föredrag, hobby och hantverk, debatter, basa- rer, utställningar, amatör-, riks- och stadsteater (fast ensemble), gäst- spel, bingo, kyrkliga verksamheter, konserter, gästartister, fritidsaktivi- teter, scoutgrupper och kulturfestivaler.

Även den kartläggning som Boverket genomförde på regeringens uppdrag 1992 visade att den verksamhet som bedrivs i de allmänna samlingslokalema är rikt varierad och skiljer sig starkt från lokal till lokal, både i intensitet och i artrikedom. Boverket framhöll att lokaler- nas skick har stor betydelse för användningen och att lokalerna har stor betydelse för föreningslivet, för den sociala samvaron människor emellan, för barn- och ungdomsverksamhet, för kulturlivet och för folkbildningen m.m. I genomsnitt var det under ett verksamhetsår 278 aktiviteter per hus. Detta kan jämföras med riksorganisationemas kart— läggning som avsåg verksamhetsåret 1982 och visade på ett genomsnitt- ligt antal organiserade verksamhetstillfällen om cirka 280.

Boverket anser i sin kartläggning att samlingslokalema, särskilt på landsbygden, tycks minska behovet av kommunal service för barn- och ungdomsverksamhet, äldrevård m.m. Särskilt när det gäller mindre och medelstora lokaler på landsbygd och i mindre tätorter förkommer det att kommunen hyr lokalen för t.ex. barnomsorg under dagtid och fritids- verksamhet för ungdomar under kvällstid, att distriktssköterska har mottagning någon eller några dagar i veckan, att det finns en biblioteks- filial i lokalen etc.

Samverkan mellan ideell, offentlig och privat verksamhet

I regeringens budgetproposition 1993/94 framhölls de allmänna sam— lingslokalemas betydelse för att utveckla ideell verksamhet. "Det gäller inte minst i fråga om aktiviteter som sker både i föreningsregi och offentlig regi, t.ex. äldrevård och barnomsorg."

Ett exempel på samverkan mellan ideell, offentlig och privat verk— samhet är Trångsvikens bygdegård som kommittén besökt. Bygdegården är resultatet av samverkan mellan bygdegårdsföreningen, kommunen, posten, Svenska kyrkan och olika företag på orten. Den inrymmer bl.a. barnomsorgens två avdelningar, en stor sal, med scen, som också fungerar som gymnastiksal för skolan, café och matservering med till— hörande kök, distriktssköterskemottagning, post, bibliotek, kommunala musikskolan, hobbyrum och verkstad.

Serveringens kök lagar maten till daghemmet och den intilliggande skolan. Skolan använder restaurangen som matsal.

Posten sköter förutom sina sedvanliga uppgifter även administrativa uppgifter åt Svenska kyrkans församling, företagarföreningen och idrottsföreningen. Detta samarbete har gjort det möjligt att behålla postkontoret i Trångsviken. Det finns även planer på att integrera en bank med posten.

Bygdens föreningsliv disponerar huset gratis. Det gäller även t.ex. femtioårskalas och kommunfullmäktigesammanträden.

Föreningen har genom frivilligt arbete sparat två miljoner kronor. Det utgår inga kommunala driftsbidrag till bygdegården. Drift och förvaltning klaras genom hyresintäkter från de fasta hyresgästerna i bygdegården (kommunen, Svenska kyrkan och restaurangen).

Trångsviken utgör ett exempel på vilken roll lokalsamnyttjande i allmänna samlingslokaler kan spela för landsbygdsutvecklingen. Genom bygdegården har servicen för Trångsvikens 300 invånare och hela Mellansjöbygdens 700 boende kunnat både bibehållas och utvecklas.

De allmänna samlingslokalema kan spela en viktig roll för att vid- makthålla och utveckla den offentliga verksamheten i mindre orter och på landsbygd. Kommunala eller länsvisa inventeringar av befintliga allmänna samlingslokaler kan vara ett sätt att skapa underlag för be- dömningar om dessa möjligheter. I Kopparbergs län har länsstyrelsen ställt medel till förfogande för en sådan inventering som genomförts av samlingslokalägarnas distriktsorganisationer.

Antalet samnyttjandeprojekt växer runt om i landet. I bilaga 8 redo- visas ett antal exempel på sådana projekt.

Medborgarkontor

Utvecklingen av de s.k. medborgarkontoren syftar till att ge medborgar— na möjligheter att lättare komma i kontakt med kommunen och statliga myndigheter. Ett medborgarkontor beskrivs i rapporten Medborgarkon- tor - en redovisning av pågående utvecklingsarbete som ett serviceställe för "allt—i—ett-förvaltning". En plats där tjänster som utförs av kommu- nala, landstingskommunala och statliga förvaltningar eller andra organ, skall kunna erbjudas. Det kan gälla bostadsförmedling, försäkringskas— sa, arbetsförmedling, skattefrågor och socialtjänst. I utredningen Sarn- nyttjande av allmänna samlingslokaler (Samlingslokalorganisationerna 1987) betecknades något motsvarande som "bykontor".

I utredningen Servicesamverkan vid medborgarkontor (Ds l993z67) föreslås en femårig försöksverksamhet med medborgarkontor. Målsätt- ningen bör, enligt utredningen, vara att etablera 25 - 30 kommunala medborgarkontor. Redan nu finns ett antal intresseanmälningar för att öppna medborgarkontor. Det borde vara möjligt att några av de med-

borgarkontor som startar genom försöksverksamheten förläggs till ut- rymmen i anslutning till eller i allmänna samlingslokaler. Genom sam- nyttjande borde det också vara möjligt att finna rimliga ekonomiska villkor för finansiering av sådan verksamhet.

3.2.3. Befintliga lokaler för förenings- och kulturliv

Det finns inga saudade uppgifter om hur många lokaler det finns som är lämpliga för olika förenings-, kultur— och religiösa aktiviteter, inte heller om deras standard eller läge. Lokalt, bland aktiva i förenings— och kulturlivet och i kommunförvaltningama finns dock i regel sådana kunskaper.

Allmänna samlingslokaler

Enligt Boverkets kartläggning (bilaga 7) finns det cirka 3 400 före- ningsägda allmänna samlingslokaler. Genomsnittsstorleken är cirka 500 kvadratmeter och medianstorleken 275 kvadratmeter. Samlingslo— kalbeståndet är förhållandevis väl fördelat över landet, men vissa län har ett större antal samlingslokaler i förhållande till invånarantalet. Lokalemas standard varierar dock kraftigt. Utslaget på landets befolk— ning går det cirka 2 500 personer per allmän samlingslokal. I lands— bygdsmiljö är medianvärdet cirka 200 kvadratmeter och i stadsmiljö drygt 700 kvadratmeter. Jämtland är den samlingslokaltätaste regionen, med cirka 1 850 personer per samlingslokal. I storstadsområdena är tätheten fem till tio gånger mindre. (Se Tabell sid. 62)

Cirka 80 % av de allmänna samlingslokalema har en scen, i hälften av dessa kan, från tekniska utgångspunkter, relativt avancerade teater— uppsättningar uppföras, drygt 20 % innehåller biograflokal eller har möjlighet till filmvisning.

Cirka 50 % av de samlingslokaler som ingick i kartläggningen hade, enligt ägarna/uppgiftslämnarna, behov av tillbyggnad eller upprustning.

Mer än 1 100 lokaler är helt handikappanpassade med hissar eller ramper, toaletter och hörslingor. Mer än 1 250 lokaler är delvis handi- kappanpassade (de är t.ex. utrustade med hörslinga). Cirka 900 lokaler är inte handikappanpassade.

Sedan Boverkets kartläggning genomfördes har ytterligare cirka 250 samlingslokaler handikappanpassats med statligt stöd. Det skulle då betyda att det återstår cirka 1 250 lokaler som är i behov av resurser för handikappanpassning .

Förutom de föreningsägda finns även ett okänt antal kommunalt ägda allmänna samlingslokaler.

Tabell Länsinvånare per kvadratmeter samlingslokalyta (Källa: Boverkets kartläggning)

Jämtlands län 3,75 Kronobergs län 6,59 Västernorrlands län 6,76 Västerbottens län 6,82 Värmlands län 7,09 Örebro län 7,53 Norrbottens län 7,65 Gotlands län 8,67 Kopparbergs län 8,74 Gävleborgs län 9,29 Jönköpings län 10,29 Kalmar län 11,39 Älvsborgs län 11,85 Västmanlands län 12,48 Södermanlands län 13,75 Kristianstads län 14,69 Östergötlands län 15,06 Hallands län 16,20 Skaraborgs län 17,57 Uppsala län 18,05 Blekinge län 32,50 Malmöhus län 33,85 Göteborgs och Bohus län 42,81 Stockhohns län 52,97

Andra lokaler

Många föreningar och klubbar av olika slag har egna lokaler i form av klubbstugor, föreningsgårdar, lägerlokaler, idrottsanläggningar etc. Det är lokaler som i första hand används för den egna verksamheten.

Det finns 1 600 hembygdsföreningar som är anslutna till Sveriges Hembygdsförbund. Dessa föreningar förvaltar mer än 1 000 hembygds- gårdar. I många av dessa finns det utrymmen som används av före- nings- och kulturlivet.

MångaavFritidsforumsmedlemmar(RiksförbundetSverigesFritids- och Hemgårdar) har lokaler som används av föreningslivet.

Bland de kommunalt ägda lokaler som ibland upplåts till förenings- livet återfinns skolor och olika fritidsanläggningar. Svenska kommun- förbundet konstaterade, mot bakgrund av en enkät, att det år 1990 fanns

- knappt 3 700 idrottshallar/gymnastiksalar i olika storlekar, — knappt 1 600 fritidsgårdar, — drygt 100 musikhus med fasta repetitionslokaler och knappt 400 andra repetitionslokaler.

I vissa fall var dessa föreningsägda, i andra fall hade driften överlåtits till föreningar. Vissa av lokalerna hade annan ägare. Driftskostnadema täcks framförallt genom hyror eller genom tillskjutande av kommunala medel.

Därutöver finns kommunalt ägda teatrar, konsthallar, daghem, bibliotek etc.

I bostadsområden kan också finnas tillgång till s.k. närhetslokaler, vilka främst är avsedda för de boendes fritidsverksamhet. Men de kan även nyttjas av ortens föreningsliv.

Det förekommer även att landstingsägda lokaler, som t.ex. folkhög- skolor, upplåts till förenings- och kulturlivet.

Landets högskolor och universitet inrymmer också lokaler som kan vara lämpade för olika verksamheter i föreningsregi.

Församlingshem och stiftsgårdar ägda av Svenska kyrkan upplåts i viss utsträckning, med hänsyn till dessa lokalers särart, till förenings- livet. (Se även bilaga 9 om Alsikeprojektet och bilaga 10 om ungdo- mens lokalbehov.)

3.2.4. Lokala prioriteringar

I Boverkets kartläggning framkom att det endast var ett fåtal kommuner som tagit fram planer för allmänna samlingslokaler. Jag anser att det är av stort värde med exempel på väl utarbetade och lokalt förankrade planer för föreningslivets lokalbehov. Det bör vara en angelägen uppgift för Boverket att ge sådana exempel en vidare spridning.

Ett effektivt lokalumyttjande försvåras allvarligt av att det saknas en samlad kunskap om vilka lokaler - allmänna samlingslokaler och andra lokaler t.ex. teatrar, fritidsgårdar, skolor - som finns att tillgå för förenings-

och kulturlivet.

Kunskapen finns lokalt om vilka lokalbehov och vilka lokaler som finns och som är lämpliga för förenings- och kulturlivet att utnyttja, vilken standard de har och hur de utnyttjas. Staten har ett självklart intresse av att det statliga stödet kanaliseras dit där behoven är störst, dvs. att största möjliga uppfyllelse av målen för stödet (som jag anger i kapitel 5) erhålls.

Jag anser att prioriteringen av åtgärder för att tillgodose förenings- och kulturlivets lokalbehov bör ske i två steg.

Den första prioriteringen sker lokalt och avser vilka objekt och vilka åtgärder som skall vidtas.

Den andra prioriteringen sker genom det sätt på vilket det statliga stödet konstrueras. I avsnittet 5.3 anger jag ett antal åtgärder som det statliga stödet bör prioritera.

Lokalt framtagen lokalplan

Till grund för den första prioriteringen kan ligga en lokalt förankrad lokalförsörjningsplan för att tillgodose förenings- och kulturlivets lokal- behov.

I samband med ansökan om samlingslokalstöd skall kommunen enligt nu gällande bestämmelser vitsorda behovet av lokalen. Mot denna bakgrund och kravet på kommunalt stöd på 30 % av bidragsunderlaget är det rimligt att kommunen har ett ansvar för förenings- och kulturli- vets lokalbehov.

Det bör också vara naturligt att kommunen har ett ansvar för att dessa lokaler har god tillgänglighet för alla individer. Handikapputred- ningen har i betänkandet Ett samhälle för alla (SOU l992z52) bl.a. föreslagit att kommunerna, i samverkan med de lokala handikapporgani- sationema, skall ta fram program som beskriver hur tillgänglighetssitua— tionen ser ut och vilka åtgärder som kan vidtas för att förbättra den.

Med en lokalförsörjningsplan underlättas kommunens prövning av behovet av statligt och kommunalt stöd till allmänna samlingslokaler. Det bör vara av stort kommunalt intresse att det finns väl genomförda lokalplaner då de bör medföra god hushållning med kommunala skatte— medel. Därigenom skapas också bättre förutsättningar än för närvarande för att samhällets stöd ges till lokaler med goda framtidsutsikter. På sikt bör en sådan plan också leda till lägre hyreskostnader för förenings— och kulturlivet. I många fall torde detta i sin tur medföra att kommunernas saudade kostnader för förenings- och kulturlivets lokaler minskar.

Lokalförsörjningsplanen bör utarbetas genom en väl förankrad process mellan kommunen, ortens förenings- och kulturliv. Initiativet till en sådan planering kan t.ex. komma från samlingslokalägarna.

En lämplig kommunal strategi för att tillgodose lokalbehovet kan vara att i första hand klarlägga möjligheterna till ett effektivt lokalut— nyttjande av befintliga lokaler, i andra hand behovet av upprustning av befintliga allmänna samlingslokaler, i tredje hand behovet av särskilda bidrag till vissa föreningar för att tillgodose speciella lokalbehov (t.ex. ridhus, ishallar och motorgårdar) samt i fjärde och sista hand i vilken utsträckning det finns behov av nybyggande.

Åtgärder som särskilt bör beaktas i samband med denna lokalplane- ring är:

— Handikappanpassningsåtgärder. — Samnyttjande i allmänna samlingslokaler för att tillgodose också andra lokalbehov. - Vård av befintligt bestånd av allmänna samlingslokaler. — Ungdomars särskilda behov av och önskemål om lokaler.

3.2.5. Framtidens förenings- och kulturliv

Det finns ett antal avslutade studier om framtida folkrörelse- och före- ningsliv, bl.a. Folkrörelseutredningen och Framtida folkrörelser, som genomfördes i samarbete med Institutet för Framtidsstudier.

När allt fler beslut fattas centralt - antingen ute i övriga Europa eller centralt på marknaden - kommer intresset för lokala förhållanden (levnadsförhållanden, föreningsliv, svensk kultur osv.) att öka, periferin får en renässans. Enligt bl.a. Jan Erik Gidlund, professor vid statsve- tenskapliga institutionen vid Umeå universitet, kommer denna trend att förstärkas eftersom det är omkring lokalsamhället det går att formulera mobiliserande framtidsvisioner. En slutsats av denna bedömning är att svenskarna kommer att öka sitt deltagande i föreningslivet. Thorleif Petterson, professor i religionssociologi vid Uppsala universitet, kom- mer till en likartad uppfattning i sin skrift om värderingsförskjutningar i Europa. Han anser att intresset för politik troligen kommer att öka i framtiden.

Fritidsforskaren Ulf Blomdahl ser framför sig en utveckling som går åt motsatt håll. Han antar i sin studie "Folkrörelsema och folket" att svenskarnas intresse av att kontinuerligt delta i idérörelser och fackföre- ningar kommer att minska, bl.a. som en följd av att olika beslut kom- mer att läggas allt längre från människorna.

3.2.6. Framtida lokalbehov för förenings- och kulturliv

De i föregående avsnitt redovisade studierna innehåller inte några be- skrivningar om hur dessa förändringar kan komma att påverka före- ningslivets framtida lokalbehov. För att diskutera dessa frågor anordna- de utredningen en hearing med företrädare från bl.a. förenings- och kulturliv och representanter från de samlingslokalägande riksorganisatio— nerna.

Hearing om framtidens lokalbehov

Thomas Fiirth, forskare vid Institutet för Framtidsstudier, inledde med att redovisa en undersökning om ungdomsgenerationens värderingar. Under en fyra-årsperiod har drygt 4000 ungdomar i 20-årsåldem, de s.k. 70-talistema, fått svara på frågor om samtid och framtid, värde- ringar och förväntningar.

Ungdomar värderar utbildning och arbete högt, därefter kommer familjen, fritiden som sådan anses däremot inte viktig. En tolkning av detta är, enligt Fiirth, att man prioriterar gemensamma aktiviteter med hela familjen.

Undersökningen pekar vidare på att dagens ungdomar inte accepte- rar hierarkiska system. Fiirth pekade på att detta skulle kunna innebära organisationer med snabbare beslutsgångar för föreningslivet. Han menade att vi kan komma att få se fler tillfälliga, temporära föreningar (motsvarande).

I studien konstateras att ungdomsperioden har töjts ut och numera omfattar tonårens början fram till slutet av 20-årsåldem. Detta medför ändrade villkor för nöjes-, rekreations— och kulturlivet. Nära fem gånger så många ungdomar föredrar temporär eller på annat sätt informell kultur framför permanent eller formell. Med "informell" kultur avses musikfestivaler, jazz- eller rockklubbar, konstutställningar, filmfestiva- ler, fria teatergrupper etc. Med "permanent eller formell" kultur avses den som bedrivs av olika kulturinstitutioner, d.v.s. muséer, bibliotek, symfoniorkestrar, regionteater, etc.

Under hearingen framkom vidare bl.a. att:

* Invandrarorganisationernas arbete uppvisar stor bredd, både vad gäller verksamheter och deltagare. Verksamheterna omfattar allt från språkstudier till hjälp med att på olika sätt överbrygga kultur- krockar vid kontakter med det svenska samhället. Dessa organisatio- ner är ofta hänvisade till mindre lämpliga källarlokaler. * Flera bildningsförbund arbetar ofta i sina studiecirklar med en blandning av teori och praktik. De omfattar allt från matlagning till arbetssökarkurser och verksamheter avpassade för invandrargrup- per. Därför finns det önskemål om tillgång till kök och verkstäder i de lokaler som används. Hela familjer ska kunna delta, bl.a. genom att barnpassning erbjuds.

* Några av bildningsförbunden utryckte att det borde vara möjligt att utnyttja fler skollokaler som i dag står outnyttjade. Föreningsmöten och föreläsningar kräver inte alltid stora salar. Det kan i stället handla om att ge befintliga lokaler en mer attraktiv miljö. * Samlingslokalorganisationema uttryckte en medvetenhet om att

föreningslivet ställer nya krav på lokaler. Det handlar bl.a. om olika

tekniska krav som samlingslokalägama inte klarar p.g.a. ekonomis- ka skäl. Däremot ställer ungdomsorganisationema inga krav, "och därför kommer de inte heller" till samlingslokalema. Husen borde vara mer flexibla för att svara mot nya förväntningar och krav från föreningslivet. Det finns en dialog med föreningslivet när kommunerna utarbetar sina lokalplaner, men samlingslokalägarna har inte engagerats i detta arbete.

* Flera deltagare ansåg att det totalt sett finns tillräckligt många loka- ler för förenings— och kulturlivet, men de måste göras flexibla för att svara mot den nya tidens krav. Det bör finnas ett utbud av rum med olika identiteter och funktioner. Samlingslokaler behövs även för "spontana möten" av icke organiserad karaktär. Nuvarande lokalbestånd måste vårdas. * Lokalbehoven är störst för mindre möten, studiecirklar, styrelsemö- ten etc. Tiden för de stora mötena synes vara förbi.

I debattskriften 700 "nya" Folkets hus, utgiven av Folkets Hus Riks- organisation 1993, uttrycks detta på följande sätt:

"Att bygga nytt för tanken till nya fasader, tak och fönster. Men det är inte i första hand i fysisk mening vi skall bygga nytt. Det handlar mer om att förnya det som finns innanför husets väggar; vad som händer i huset, vilka som vistas där och hur människor utanför folketshusrörelsen uppfattar Folkets hus."

Framtida behov av allmänna samlingslokaler

Det ännu icke tillgodosedda behovet av allmänna samlingslokaler fram- går bl.a. av väntetiden hos Boverket för beslut om statligt stöd. I juni 1993 fanns det 165 objekt till en sammanlagd byggkostnad om cirka 1 152 miljoner kronor, vilket motsvarar en beräknad väntetid på cirka 7 är. (Se Diagram 1 sid. 68 och Diagram 2 sid. 69. För utformning av diagram svarar Henrik Öquist.)

Det fanns objekt från samtliga län, men det var något fler objekt från de norra delarna av landet. Det kan bl.a. noteras att det inte fanns några objekt från Stockholms stad.

Härtill skall läggas de föreningar som har utökade lokalbehov, men

som p.g.a. väntetiden hos Boverket väljer att avstå från att söka statligt stöd.

Diagram 1 Fördelning mellan de åtgärder för vilka statligt stöd söks

;t. Nybyggnader och köp (18%) Köp och nybyggnader (40,1%) ' Köp, nybyggnad m.m (2%) ' Ombyggnad, köp och nybyggnad (3,8%)

I Tillbyggnad (S%) I Tillbyggnad (1,6%)

|:] Om- och tillbyggnad m.m. (75%) D Om- och tillbyggnad m.m. (54,4%)

Fördelning av ansökningar Fördelning av beräknade kost- på olika kategorier nader för olika kategorier (köp, nybyggnad osv.) (köp, nybyggnad osv.)

Diagram 2 Bidragsanspråk och antal köobjekt i förhållande till lokalyta (174 st) (Källa: Boverket 1994-02-08)

125

— 500 500 — 1000 1001 — 1500 1500 — 2000 2000 —-

Av diagrammet kan bl.a. utläsas att objekt med lokalytor över 1 000 kvadratmeter utgör 21 % av det totala antalet objekt och tar 57 % av bidragsramen i anspråk. Objekt under 500 kvadratmeter får i genomsnitt statligt stöd om 1,1 miljoner kronor per objekt, medan objekt över 2 000 kvadratmeter erhåller 9,6 miljoner kronor per objekt.

Utrymme för barn och ungdomar i allmänna samlingslokaler

I boken "Rum och rörelser. Om ungas inre och yttre livsrum" beskriver Mats Lieberg hur ungdomar förhåller sig till offentliga platser och rum. Den yngre generationen värdesätter opretentiösa möten, det oorganisera- de småpratet. Jag anser att det även bör finnas plats för detta i de all- männa samlingslokalema. Så är också fallet i flera allmänna samlingslo- kaler. Förutsättningarna för ungdomar att finna sin naturliga hemvist i den allmänna samlingslokalen bör dock förbättras.

Jag anser att det är av vikt att ta hänsyn till de särskilda lokalbehov som barn och ungdomar kan ha. All disponibel tid och yta i en allmän samlingslokal behöver inte enbart vara bunden till föreningsanknuten verksamhet. I många samlingslokaler finns också lokaler som står till

förfogande för aktiviteter riktade till ungdomar som står utanför det organiserade föreningslivet.

En allmän samlingslokal ger i jämförelse med t.ex. en fritidsgård, mer utrymme för flexibla lösningar med ett varierat utnyttjande över tiden. Det kan också finnas möjligheter för samlingslokalföreningen att tillgodoräkna sig ökade intäkter genom att skapa utrymme för denna typ av verksamhet.

Ungdomskommittén pekade i sitt betänkande Ungdom och makt (SOU 1991:12) på vikten av delaktighet. Det kan handla om att "...låta ungdomar ta det fulla ansvaret för att deras fritidsgård målas om, dvs. bestämma fårgema, skaffa pengar till färg, ansvara för ekonomin, göra jobbet själva osv. Ungdomar som får ansvar tar ansvar."

Denna "pedagogik" används i en del allmänna samlingslokaler. Genom studiebesök som utredningen gjort kan jag konstatera att denna inriktning finns i bl.a. Bräcke och Pilgrimstad Folkets Hus. Även i andra Folkets Hus, ordenshus, folkparker och bygdegårdar finns exempel på denna "pedagogik", men den bör kunna utnyttjas i större utsträckning än hittills.

Genom att låta barn och ungdomar få en natung hemvist i lokaler- na, med en hög grad av självständighet, skapas också ökad förståelse för syftet med dessa allmänna lokaler. Därigenom skapas också förut- sättningar för att på ett naturligt sätt rekrytera medarbetare till den förening som äger och driver lokalen.

I de allmänna samlingslokalema bedrivs årligen tiotusentals ung- domsaktiviteter. (se bilaga 10)

Främjande av den ideella sektorn

De föregående avsnitten har visat att det finns flera trender i samhället som kan komma att påverka efterfrågan på samlingslokaler. Till detta kan läggas de resultat som kan komma från den av regeringen tillsatta Beredningen för främjande av den ideella sektorn (C 1993:A). Rege- ringens målsättning är att ta tillvara och främja det intresse för inbryt— ning på nya verksamhetsområden som nu växer fram inom förenings- livet. Arbetet skall inriktas på att ge den ideella sektorn ökade möjlig- heter till ansvar för olika verksamheter där det allmännyttiga intresset och människors egna behov kan förenas. Det omfattar kompletteringar eller alternativ till offentligt bedrivna verksamheter. Min bedömning är att samlingslokalema kan komma att spela en viktig roll för dessa verk- samheter. Några formella hinder finner jag inte föreligga för en sådan utveckling.

Resultatet av beredningens arbetet skall redovisas senast den 30 juni 1996.

F rivilligcentraler

Det finns ett ökande intresse för att skapa lokala centraler för frivilligt och ideellt arbete. Syftet med dessa centraler är att människor skall kunna vända sig dit för att få hjälp med sådant som man inte själv klarar av, t.ex. ledsagning, hjälp med läxläsning och vuxenstöd till ensamstående föräldrar. Det handlar om verksamheter som inte inkräk- tar på hemtjänstens ansvars- och arbetsområde. Frivilligcentralema kommer att få lösningar som är avpassade till den aktuella ortens behov och förutsättningar.

Sådana frivilligcentraler kan i många fall lösa sina lokalbehov ge- nom samverkan med allmänna samlingslokalföreningar.

3.2.7. Min bedömning

Det finns - förutom de allmänna samlingslokalema — flera andra lokalty- per som kan användas för förenings- och kulturlivets aktiviteter. Dessa andra lokaler kan dock inte ersätta de allmänna samlingslokalema med deras unika upplåtelsekrav. Föreningslivet har dessutom ofta helt andra möjligheter till påverkan av dessa lokalers utformning.

Det stora antalet projekt som söker statligt stöd hos Boverket (för närvarande är det cirka 170 projekt som avvaktar statligt beslut) visar att det finns ett behov av både upprustning och nya allmänna samlings- lokaler som ännu inte tillgodosetts.

Jag anser att stödet till allmänna samlingslokaler bör prioritera mindre lokaler och därmed främst det lokala föreningslivet. Behovet av fler stora allmänna samlingslokaler förefaller vara begränsat. En sådan prioritering bör dessutom leda till att det statliga stödet räcker till fler objekt.

Prioriteringen av åtgärder för att tillgodose föreningslivets lokalbe- hov bör ske i två steg. Den första prioriteringen sker lokalt genom en väl förankrad lokalförsörjningsplan, den andra prioriteringen sker ge- nom konstruktionen av det statliga stödet.

Jag föreslår en kommunal strategi för arbetet med lokalförsörjnings— planen som innebär att först klarlägga möjligheterna till ett effektivt lokalumyttjande av befintliga lokaler, i andra hand behovet av upprust- ning av befintliga allmänna samlingslokaler, i tredje hand behovet av särskilda bidrag till vissa föreningar för att tillgodose speciella lokalbe- hov samt i fjärde och sista hand i vilken utsträckning det finns behov av nybyggande.

Den kommunala lokalplaneringen, som år frivillig men som bör finnas då man förordar samlingslokalstöd, bör särskilt beakta

- behovet av handikappanpassningsåtgärder, - möjligheten att också lösa andra lokalbehov genom samnyttjande i allmänna samlingslokaler, - vård av befintligt bestånd av allmänna samlingslokaler, samt - ungdomars särskilda behov av och önskemål om lokaler.

3 . 3 Trossamfund

De statliga bidragen till frikyrkoma kom till 1971 som en följd av den pågående kyrka-stat debatten. I början var mottagarkretsen begränsad till de traditionella frikyrkoma. I takt med att invandrarkyrkoma växte i omfattning ökade kraven på att dessa också skulle ingå i bidragssyste— met. Budgetåret 1974/75 tillkom därför Katolska kyrkan, de mosaiska församlingarna, de estniska och lettiska evangeliskt lutherska kyrkorna samt ungerska protestantiska församlingen. Senare tillkom även de ortodoxa och österländska kyrkorna samt de islamiska motsvarigheterna till församlingar.

De flesta frikyrkoma uppkom på 1800-talet. Fram till 1930-talet växte frikyrkoma medlemsmässigt, därefter har de stagnerat. För in— vandrarnas trossamfund är det däremot efterkrigstiden som inneburit den kraftigaste tillväxten. År 1992 hade dessa trossamfund 340 000 betjänade. Man kan följa dessa trossamfunds utveckling i Sverige ge- nom att studera karaktären på invandringen.

Vid krigsslutet kom stora katolska flyktingskaror till Sverige och kyrkan växte snabbt. I mitten av 1960-talet var det en omfattande ar- betskraftsinvandring, som till stor del utgjordes av greker och jugosla- ver. Därmed mångdubblades antalet ortodoxa trosbekännare på tre år. Det finns ortodoxa kyrkor i Sverige från de flesta östeuropeiska länder. De största samfunden är de Serbisk- och Syrisk-ortodoxa kyrkorna.

Av de religiösa grupper som har kommit till Sverige under efter- krigstiden är muslimer bland de största. Första "församlingen" bildades redan 1949 i Stockholm, men den kraftigaste tillväxtperioden har varit under flyktinginvandringen de senaste åren. Muslimerna kommer främst från Turkiet, f.d. Jugoslavien, Pakistan och Nordafrika.

3.3.1. Aktiviteter i trossamfrmdens lokaler

Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund (SST) utgår vid sin fördelning av verksamhetsbidrag till trossamfunden från begreppet

"betjänade", vilket förutom medlemmar även omfattar registrerade deltagare i bl.a. bam— och ungdomsverksamhet, pensionärsgrupper, kvinnoverksamhet och studieverksamhet, som inte är medlemmar i någon av samfundens församlingar. År 1992 var antalet "betjänade" enligt redovisning från samfunden (som därefter granskats och godkänts av SST) 836 130 personer. Antalet "betjänade" har ökat med 59 101 personer från 1988 till 1992.

För de statsbidragsberättigade frikyrkomas del (inklusive Bibeltrog- na Vänner och Evangeliska Fosterlandsstiftelsen) var det 497 000 betjänade, varav 272 000 var medlemmar i församlingarna. De största samfunden är Svenska missionsförbundet och Pingströrelsen, vilka redovisar cirka 150 000 betjänade vardera.

Katolska kyrkan hade cirka 150 000 betjänade. De ortodoxa och österländska kyrkorna redovisar nästan 100 000 betjänade.

År 1992 genomförde Centrum för studier av Kulturkontakt och Internationell Migration (KIM) vid Göteborgs universitet på uppdrag av SST en utredning om antalet muslimer i Sverige. I utredningen konsta- teras att "...det rimligaste och mest realistiska antagandet för antalet betjänade muslimer i Sverige 1991 låg någonstans mellan 60 000 och 65 000."

En sammanhållen beskrivning av verksamheter i trossamfundens lokaler saknas. Klart är dock att verksamheterna är mycket varierade, vilket bl.a. framgår av samfundens årsberättelser.

Av SST:s kartläggning av trossamfundens lokaler framgår att de flesta lokaler förutom gudstjänsz även rymmer samlingssal/café, ungdomslokaler och studierum. I cirka en fjärdedel av lokalerna finns även speciella rum för barn- och förskoleverksamhet. Två procent av lokalerna innehåller även idrottshall. Mera udda lokaler är radiostudior, fotolab, vävstugor och bibliotek.

Vidare visar kartläggningen att 32 % av lokalerna används nästan varje dag för egen verksamhet, 72 % av lokalerna används minst en gång i veckan för egen verksamhet och i 59 % av lokalerna förekom- mer bam- och ungdomsverksamhet minst en gång i veckan.

Trossamfundens lokaler hyrs även ut till andra organisationer mer eller mindre regelbundet. Barnomsorg, fritidsverksamhet, äldreomsorg, kommunala musikskolan, studiecirklar, verksamhet för daglediga och flyktingundervisning är exempel på verksamheter till vilka trossamfun- dens lokaler hyrs ut.

3.3.2. Trossamfunden i framtiden

SST gör bedömningen att den nuvarande trenden med tillväxt för in- vandrarsamfunden kommer att fortsätta. För frikyrkoma bedömer SST att den medlemsmässiga stagnationen fortsätter, om än i något lång-

sammare takt. Utanför de etablerade frikyrkoma har under 1980-talet den s.k. Trosrörelsen med bl.a. Livets ord vuxit fram. Även detta konturer att ha betydelse för den framtida utvecklingen.

Det kan vara intressant att peka på det trendbrott som skett i Stor- britannien, där utvecklingen dessförinnan uppvisade stora likheter med den svenska utvecklingen. Under 1980-talet skedde en markant föränd- ring i brittiskt kyrkoliv. De brittiska kyrkorna har blivit mer välbesökta, nära nog alla brittiska trossamfund kunde uppvisa en medlemsmässig tillväxt.

Jag vill även peka på olika ekumeniska strävanden som pågår mel— lan olika kristna samfund (inklusive Svenska kyrkan). Strävanden som bl.a. kan resultera i att kyrkor byggs gemensamt i större utsträckning än i dag (se även bilaga 9 om Alsikeprojektet).

3.3.3. Befintliga lokaler för trossamfunden

SST har på uppdrag av utredningen genomfört en kartläggning av tros- samfundens lokaler (Bilaga 11). Redovisningen bygger på ett slumpmäs- sigt urval av 10 % av församlingarna inom de frikyrkosamfund som tillhör den statsbidragsberättigade kretsen. Samtliga församlingar inom invandrarnas trossamfund som tillhör denna krets ingår i undersökning- en. De svar som inkommit speglar förhållandet inom 6,3 % av frikyr- kosamfunden och 52,6 % av invandrarnas trossamfund.

Dessa församlingar har totalt 5 037 lokaler, varav 4 847 tillhör frikyrkoförsamlingar och 190 invandrarförsamlingar. Av dessa lokaler är 4 344 kyrkor/synagogor/moskéer.

Frikyrkoförsamlingarnas lokaler är väl spridda över landet. Det finns dock fler frikyrkolokaler på orter med färre än 5 000 invånare (67 % eller cirka 3 200 lokaler).

Invandrarförsamlingarnas lokaler är betydligt färre och förlagda till de större städerna. Av enkätsvaren framgår att det är 62 % (118 loka- ler) av dessa som finns på orter med mer än 50 000 invånare.

Genomsnittsstorleken för frikyrkolokalema är 371 kvadratmeter (medianvärde 220 kvadratmeter). För invandrarförsamlingamas lokaler är genomsnittsstorleken 417 kvadratmeter (medianvärde 238 kvadrat- meter).

Frikyrkolokalemas standard bedömdes som god av 52 % av frikyr- koförsamlingarna, acceptabel av 37 % och mindre god av 11 %. Bland invandrarförsamlingamas lokaler bedömdes standarden som god av 36 %, acceptabel av 35 % och mindre god av 29 %.

Av frikyrkoförsarnlingamas lokaler är det 1 018 som är helt handi- kappanpassade och 3 829 som inte alls eller endast delvis är handikapp- anpassade. För invandrarförsamlingamas lokaler är motsvarande siffror 32 respektive 158 lokaler.

Av frikyrkoförsamlingamas lokaler är det 2 036 (42 %) som ge- nomgått omfattande till- eller ombyggnad senare än 1980. Av in- vandrarförsamlingamas lokaler är det 57 (30 %) som varit föremål för sådan åtgärd.

Inom den närmaste femårsperioden finns planer på att avyttra 339 frikyrkolokaler och 15 av invandrarförsamlingamas lokaler.

3.3.4. Framtida behov av gudstjänstlokaler

För den närmaste femårsperioden gör SST följande bedömning av be- hovet av till- och ombyggnader samt nybyggnader av trossamfundens lokaler:

Frikyrkomas behov bedöms ligga kvar på hittillsvarande nivå, dvs. om-, till—, och nybyggnader av totalt cirka 300 kyrkor för en femårs- period.

Det är klart att flera invandrarsamfund kommer att etablera sig på nya orter. Behovet av gudstjänstlokaler kommer att öka för Katolska kyrkan, de ortodoxa kyrkorna och för de muslimska "församlingarna".

För den Katolska kyrkan gör SST bedömningen att det kommer att handla om upp till fem kyrkor per år och för den ortodoxa knappt lika många.

Muslimerna, som till stor del har sina moskélokaler i slitna källarlo- kaler, kommer att behöva bättre lokaler. För närvarande planeras större moskéer i Stockholm och Göteborg. I flera andra storstäder finns också planer på att uppföra moskéer. Ett rimligt antagande är ett behov om mellan fem och tio moskéer inom den närmaste fem-årsperioden. Dessutom finns det behov av fler moskélokaler, delvis som ersättning för alltför slitna "källarmoskéer".

SST bedömer inte att det finns något nämnvärt behov av ytterligare synagogor.

De lutherska invandrarkyrkoma har i viss utsträckning egna guds- tjänstlokaler, men en stor del av församlingarnas verksamheter äger rum i Svenska kyrkans lokaler.

Sarnmanfattningsvis innebär SST:s bedömning ett behov av om-, till-, och nybyggnader om cirka 350 lokaler för hela femårsperioden för trossamfundens religiösa verksamheter. Till detta kommer ett mycket stort antal lokaler som är i behov av handikappanpassning.

3.3.5. Min bedömning

Det finns lokaler för trossamfundens religiösa aktiviteter med relativt god spridning i riket. Det finns fortfarande behov av dessa lokaltyper som inte är tillgodosedda i storstäder och tätorter.

Jag ser tre möjliga alternativ för framtidens behov av gudstjänstlokaler:

- en fortsättning av nuvarande utveckling, - en fortsatt invandring som leder till ökade behov av gudstjänstlokaler för invandrarnas trossamfund, samt - starkt ökade behov av gudstjänstlokaler för frikyrkoma som en följd av en motsvarande utveckling som den i Storbritannien.

De totala behoven av gudstjänstlokaler kommer inte att minska inom den närmaste 20-årsperioden. I viss utsträckning kan ekumeniska strä— vanden innebära att det byggs fler gemensamma kyrkor för olika kristna trossamfund.

4. Avveckling eller minskning av stöden

För båda lokaltypema gäller att en avveckling eller kraftig minsk- ning på sikt kan leda till kapitalförstöring av tidigare gjorda investe- ringar.

En avveckling av stödet till allmänna samlingslokaler skulle främst medföra:

* Inskränkta möjligheter att utnyttja de grundlagsfästa mötes-, yttrand- och föreningsfrihetema. * Minskning av föreningslivets inflytande över den egna lokalsitua- tionen. * Försämrade kontakter mellan individer med olika etnisk och

kulturell bakgrund.

De främsta konsekvenserna av en avveckling eller kraftig minskning av stödet till trossamfundens lokaler är:

* Minskade möjligheter för individer att utnyttja den grundlagsfästa religionsfriheten. * Minskade möjligheter för individer att behålla och utveckla den kulturella och religiösa identiteten, särskilt för barn och ungdo- mar.

Det är osäkert om en avveckling eller kraftig minskning av stöden skulle ge några statsfinansiella vinster. Jag bedömer att en total avveckling av stöden skulle ge ett negativt samhällsekonomiskt resultat.

Enligt mina direktiv skall två alternativa förslag redovisas.

"Det första alternativet skall innebära en förutsättningslös prövning av konsekvenserna om stöden helt eller till vissa delar avvecklas. Analysen bör redovisa alla tänkbara konsekvenser av en avveckling eller minskning av stödet. Det andra alternativet skall innebära att stödet till samlingslokalema blir kvar - men reformeras."

I detta kapitel redovisar jag det första av dessa alternativ. I kapitel 6 redovisas det andra alternativet, ett reformerat regelverk. Verksamheten i de allmänna samlingslokalema och i trossamfundens lokaler framgår av kapitel 3.

Vilka effekter en avveckling av de statliga stöden till allmänna samlingslokaler och trossamfundens lokaler kan medföra är beroende av många olika faktorer, vilket gör en konsekvensbeskrivning osäker. Det är bl.a. mycket svårt att bedöma hur olika aktörer agerar i ett sådant läge. De olika aktörerna kan dessutom förutsättas reagera på varandras olika åtgärder.

4.1. Avveckling av stödet till allmänna sam— lingslokaler

Den första direkta effekten vid en avveckling av stödet till allmänna samlingslokaler år att en utgiftspost i statsbudgeten om cirka 40 miljoner kronor på sikt försvinner. Hela inbesparingen uppstår inte omedelbart då det kommer att finnas en viss eftersläpning p.g.a. tidigare beviljade stöd till enskilda objekt. Till summan 40 miljoner kronor skall läggas en inbesparing i statsbudgeten om 15 - 20 miljoner kronor för avveckling av stödet till handikappanpassning. Hur stor besparingen skulle bli beror på hur stor efterfrågan av detta stöd är vid tidpunkten för avvecklingen av stödet. Hos Boverket kommer resurser motsvarande tre årsarbetare att frigöras för andra arbetsuppgifter.

Jag ser främst nedanstående konsekvenser vid en avveckling av stödet.

4.1.1. Inskränkta möjligheter att utnyttja de grundlagsfästa mötes-, yttrande- och föreningsfrihetema

De allmänna samlingslokalema är ett väsentligt medel för att individer ska kunna utnyttja de grundlagsfästa demokratiska fri— och rättig- heterna.

Endast de allmänna samlingslokalema har den upplåtelseskyldighet som krävs för att säkerställa mötes- och föreningsfrihetema. I alla andra lokaler, som kan nyttjas av förenings- och kulturlivet, är det ägaren som bestämmer villkoren för upplåtelsen.

Politiska/kontroversiella organisationer kan ha svårare än andra att hitta alternativa lokaler. Jag anser att minoritetsuppfattningar, obe- kväma åsikter och okonventionella mötesformer måste ges plats i ett demokratiskt, öppet och pluralistiskt samhälle. En avveckling av det statliga stödet innebär att antalet allmänna samlingslokaler med

upplåtelseskyldighet minskar, därmed försämras också förutsättningar— na för individer och grupper att utnyttja mötes-, yttrande- och före- ningsfrihetema.

Föreningslivet utgör i sig dessutom ofta en viktig skola i demokra- tiskt beslutsfattande och är därför en viktig grund för vår demokrati.

4.1.2. Minskat inflytande för föreningslivet

De allmänna samlingslokalema ägs oftast av föreningar bestående av andra lokala föreningar och/eller enskilda individer. Förenings- och kulturlivet har därför, jämfört med vad som är fallet vid nyttjande av andra former av lokaler, goda möjligheter till ett aktivt inflytande över hur de allmänna samlingslokalema förvaltas. Det finns därmed också möjlighet att påverka bl.a. villkoren för upplåtelse, som t.ex. hyresni— våer.

En avveckling av det statliga stödet till de allmänna samlingsloka— lema får därför negativa effekter på förenings- och kulturlivets makt över sin egen lokalförsörjning.

4.1.3. Försämrade kontakter mellan individer med olika etnisk och kulturell bakgrund

De allmänna samlingslokalema kan sägas ha funktionen som det "gemensamma vardagsrummet". Här finns goda möjligheter att finna naturliga mötesplatser mellan människor med olika etniska och kulturella bakgrunder osv. Endast lokaler som står öppna för alla på skäliga villkor kan skapa de förutsättningar som är nödvändiga för detta mänskliga kulturella utbyte.

I en värld som präglas av ökat samarbete och ekonomiska in- tegrationssträvanden mellan olika länder och folk krävs ökade kunska- per som kan skapa bättre förståelse för olika kulturella och religiösa identiteter och synsätt. De allmänna samlingslokalema - med sin öppenhet och folkliga förankring - spelar och kan i högre grad än idag spela en viktig roll i detta sammanhang.

4.1.4. Effekter i statsbudgeten

En avveckling av stödet kan medföra en ökning av andra statsutgifter. Jag har låtit göra en studie av de statsfinansiella konsekvenserna av en avveckling av stödet till allmänna samlingslokaler (bilaga 12). Denna studie visar, utifrån vissa angivna antaganden, att de statsfinansiella förlusterna kan bli närmare 20 miljoner kronor per år om stödet avvecklas. Detta resultat bygger bl.a. på förutsättningen att det inte utgår några statliga medel till samlingslokalema från annat håll och att

byggnadsverksamheten helt skulle upphöra utan statligt stöd samt att dessa byggnadsarbetare inte får andra arbeten i byggnadsbranschen. Vidare bygger studien på antaganden om en mindre multiplikatoreffekt än vad som är gängse inom byggbranschen.

Studien visar att byggnadsverksamheten måste avta med mer än 80 % innan en statsfinansiell förlust uppkommer.

4.1.5. Samhällsekonomiska effekter

Till de statsbudgetära effekterna som beskrivits ovan skall de sam— hällsekonomiska effekterna läggas. För dessa har det inte varit möjligt att beräkna något ekonomiska värde. Hit hör bl.a:

- De allmänna samlingslokalemas betydelse för att individerna skall kunna utnyttja de grundlagsfästa mötes-, yttrande- och förenings- friheterna.

- Kapitalförstöring av tidigare gjorda investeringar. - Lokalemas betydelse för utveckling av den lokala demokratin. - Lokalemas betydelse för den sociala gemenskapen. - Lokalemas betydelse för kultur och folkbildning. - Förankringen hos alla människor i den lokala miljön som skapar möjligheter att utveckla bygder och stadsdelar. - Stödets betydelse som katalysator för ideellt och frivilligt arbete i de allmänna samlingslokalema och förenings- och kulturlivet i övrigt.

4.2. Avveckling av stödet till trossamfundens lokaler

Den första direkta effekten vid en avveckling av stödet till trossam— fundens lokaler är att en utgiftspost i statsbudgeten om cirka 12 miljoner kronor försvinner. Förutsatt att de andra statliga stöden till trossamfunden finns kvar kommer resurser motsvarande knappt en årsarbetskraft att frigöras för andra arbetsuppgifter vid Samarbets- nämnden för statsbidrag till trossamfund, SST.

4.2.1. Inskränkta möjligheter att utnyttja den grundlagsfästa religionsfriheten

Trossamfundens lokaler för religiös verksamhet är ett viku'gt medel för att tillförsäkra medborgarna deras grundlagsskyddade rätt att utöva sin religion.

Av det föregående kapitlet om framtida lokalbehov framgår att behoven av gudstjänstlokaler har ökat under senare år och att Sam- arbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund bedömer att denna tendens kommer att fortsätta. Jag anser att bidraget utgör ett viktigt erkännande från staten för de fria trossamfundens verksamhet.

4.2.2. Försämrade möjligheter att behålla och utveckla den kulturella och religiösa identiteten

En avveckling av stöden till trossamfundens lokaler skulle innebära försämrade möjligheter för individer att behålla och utveckla sin religiösa och kulturella identitet. Särskilt för många invandrare år religionen av stor vikt både vad gäller den personliga identiteten och för gruppens eller gruppernas sammanhållning och inpassning i det svenska samhället.

En stor del av de människor som utvandrat eller flytt till Sverige har gjort detta p.g.a. sin religion. Detta beror ofta på att de fötts in i en grupp vars sammanhållande symbol är religionen. Därför lämnar de hellre sin hembygd än ger upp sin religiösa gruppidentitet. På grund av de villkor som gäller i många invandrares ursprungsmiljö utgjorde trossamfundet inte bara basen för religiösa aktiviteter utan också ett instrument för sociala och farrriljesociala intressen. Inte minst för barn och ungdomar fyller trossamfundens verksamheter en viktig funktion.

Möjligheten för individer att utöva sin religion är bl.a. ett viktigt inslag i den svenska invandrar- och flyktingpolitiken. En avveckling av stödet skulle ge negativa återverkningar för människors religiösa och kulturella liv.

4.2.3. Effekter i statsbudgeten

Jag har inte gjort någon statsfinansiell kalkyl för konsekvenserna av en avveckling av stödet till trossamfundens lokaler motsvarande den som gjorts för de allmänna samlingslokalema, men det är helt klart att en sådan kalkyl skulle ge likartat resultat. Eftersom trossamfundens egenfinansiering är större än den som samlingslokalföreningarna gör (den ligger mellan 80 - 90 % av bidragsunderlaget) gör jag bedöm— ningen att den statsfinansiella förlusten skulle bli ännu större än vad som är fallet för de allmänna samlingslokalema.

4.2.4. Samhällsekonomiska effekter

Till de ovan beskrivna statsbudgetära effekterna skall läggas de samhällsekonomiska. För dessa har det inte varit möjligt att beräkna något ekonomiskt värde. Hit hör bl.a.:

— Gudstjänstlokalemas betydelse för att individerna skall kunna utnyttja den grundlagsfästa religionsfriheten. - Försämrade möjligheter för individer att utveckla sin religiösa och kulturella identitet. — Kapitalförstöring av tidigare gjorda investeringar och i många fall kulturhistoriskt värdefulla byggnader. — Stödets betydelse som katalysator för ideellt och frivilligt arbete i trossamfundens lokaler och trossamfundens arbete i övrigt.

4.3. Andra finansieringsmöjligheter

Av kapitel 2 framgår att den Allmänna arvsfonden inte kan ge bidrag till allmänna samlingslokaler eller trossamfundens lokaler. Däremot kan en avveckling leda till ökade anspråk på medel från fonden för att tillgodose lokaler för barn- och ungdomsverksamhet.

Redan idag nyttjas t.ex. andra former av statliga medel för anordnande av allmänna samlingslokaler. Av en särskild studie (bilaga 5) framgår hur länsstyrelsernas medel till regional projektverksamhet och bygdemedel samt länsarbetsnämndemas arbetsmarknadspolitiska medel nyttjats i detta sammanhang.

En avveckling kan leda till att olika former av samverkan mellan t.ex. lokala företag och samlingslokalägare utvecklas, exempelvis genom direkta bidrag till anordnandet av samlingslokaler. Sådant samarbete finns redan idag om än i mindre omfattning.

Ett rimligt antagande är att omfattningen av ideellt och frivilligt arbete kommer att öka. Samverkan mellan lokalägare och föreningar som använder samlingslokalen kan leda till olika initiativ för att lösa lokalbehovet.

Kan banklån utgöra en alternativ iinansieringskälla? Den av— görande faktorn är hur de marknadsmässiga villkoren ser ut för banklån till dessa lokaltyper. Många samlingslokalföreningar tar i dag lån i bank för att klara hela eller delar av den egenfinansiering som krävs i dagens stödsystem. Banklån skulle medföra höga ränte— och amorteringskostnader som endast ett fåtal föreningar skulle klara. Jag ser det inte som möjligt att täcka sådana kostnader genom höjda hyror. Jag bedömer därför att dessa möjligheter är begränsade.

w...—"_ muwm>

Trossamfundens lokaler

Det är möjligt att ett slopande av de statliga lokalbidragen till trossam- funden inte skulle få lika kraftiga följdverkningar som ett slopande av statsbidragen till allmänna samlingslokaler. Det finns två skäl till ett sådant antagande, dels är dessa bidrag avsevärt lägre än de till allmänna samlingslokaler, dels finns det en annan tradition och vana med frivilliga arbetsinsatser och bidrag (offrande).

De flesta invandrarsamfund har ingen motsvarande tradition när det gäller frivilliga personliga ekonomiska insatser för sitt samfund och dess lokaler. I flera fall har dock stora insatser gjorts för att stärka medlemmarnas ansvarstagande och det finns många exempel på imponerande insamlingsresultat i samband med kyrkbyggen och köp av gudstjänstlokaler.

Inom flera av invandrarsamfunden finns också en principiell motvilja mot att finansiera investeringar med banklån. Detta gäller inte bara muslimer, som på grund av Koranens regler inte kan acceptera banklån med ränta, utan även många kristna kyrkor från Mellanöstern.

Niva samverkansformer

En avveckling av stödet till allmänna samlingslokaler skulle sannolikt medföra att det blir fler integrerade anläggningar/samnyttjandeprojekt och att nya samverkansformer mellan föreningsliv och kommersiell affärsverksamhet skulle växa fram.

4.4. Minskning av stöden

Minskning av stöden kan ske på två olika sätt eller som en kom- bination av dessa: genom en minskning av den totala ramen eller genom att stödet per objekt minskas. För de allmänna samlingslokaler- na skulle en minskning av ramen med ett samtidigt bibehållande av reglerna innebära att färre objekt skulle få del av stödet och att väntetiden hos Boverket ytterligare skulle förlängas. För stödet till trossamfundens lokaler skulle en minskad ram automatiskt innebära ett minskat stöd per objekt.

Jag utgår i min framställning från att en minskning kommer att innebära ett lägre bidrag per objekt. Minskning av stöden skulle då medföra mindre objekt, färre nybyggnader men en större andel om- och tillbyggnader. En drastisk minskning av stöden skulle medföra färre sökande.

En kraftig minskning av stöden skulle sammantaget få likartade konsekvenser som en avveckling.

4.5. Min bedömning

Det är enligt min bedömning inte möjligt att helt avveckla eller kraftigt minska stöden till allmänna samlingslokaler eller trossam- fundens lokaler utan att detta på sikt skulle få kraftiga negativa återverkningar på tidigare gjorda investeringar och ytterst på möjlig— heterna att utnyttja de grundlagsfästa yttrande-, mötes-, förenings- och religionsfrihetema.

Det är osäkert om en avveckling eller minskning av stöden skulle ge några statsfinansiella vinster. En total avveckling av stöden bedömer jag skulle ge ett negativt samhällsekonomiskt netto.

Den viktigaste följden av en avveckling eller minskning av stöden som är gemensam för de båda lokaltypema är

att utrymmet för underhåll skulle komma att begränsas då lokalerna samtidigt måste anpassas till föränderliga krav över tiden från förenings- och kulturlivet eller församlingen, vilket på sikt leder till kapitalförstöring av tidigare gjorda investeringar.

För de allmänna samlingslokalema skulle en minskning eller av— veckling av stödet medföra

att individernas möjligheter att utnyttja sina grundlagsskyddade förenings-, mötes- och yttrandefriheter kraftigt skulle minska, att förenings- och kulturlivets inflytande över den egna lokalsituatio- nen skulle minska, samt att försämrade kontakter mellan individer med olika etnisk och kulturell bakgrund.

De viktigaste följderna av en avveckling eller kraftig minskning av stödet till trossamfimdens lokaler är

att möjligheterna att utnyttja den grundlagsfästa religionsfriheten skulle minska, att möjligheterna för individer att behålla och utveckla den kulturella och religiösa identiteten skulle minska, samt att möjligheterna att möta den i dag ökande efterfrågan på guds- tjänstlokaler, och som på sikt kan förväntas öka ytterligare, kraftigt skulle försvåras.

5

Mål för framtida stöd

Jag föreslår följande mål för det statliga stödet till allmänna sam- lingslokaler

att skapa förutsättningar för alla människor att, oavsett ålder och kön, eller eventuella funktionshinder, ha tillgång till bra och ändamålsenliga lokaler för sitt förenings— och kultur- engagemang, främja mötesplatser för människor med olika etnisk och kulturell bakgrund, underlätta samverkan mellan offentlig, ideell och privat sektor.

För stödet till trossamfundens lokaler föreslås målen vara

att skapa förutsättningar för alla människor att, oavsett ålder och kön, eller eventuella funktionshinder, ha tillgång till bra och ändamålsenliga lokaler för sin religiösa trosutövning, skapa möjlighet för personer med olika etnisk och kulturell bakgrund att behålla och utveckla den religiösa identiteten, skapa förutsättningar för gudstjänstrummet att få en sådan utformning som stämmer överens med det aktuella trossam- fundets konfessionella syn.

För att vara kostnadseffektiva bör stöden konstrueras så att

stöden går till rätt objekt till minsta möjliga administrativa kostnad för stat och kommun, stöden går till objekt med goda förutsättningar till långsiktig överlevnad, ett effektivt lokalumyttjande stimuleras, stöden positivt påverkar ideellt arbete och/eller egna in— satser.

Jag anser att uppföljning av de båda stöden skall ske fortlöpande och belysa vilka effekter stöden givit för verksamhetsutvecklingen i lokalerna.

I detta kapitel ges förslag till mål för de statliga stöden till allmänna samlingslokaler och trossamfundens lokaler för religiös verksamhet. I bilaga 13 redovisar jag målformuleringar för några andra politiska sakområden med nära anknytning till det hittillsvarande syftet för sta- tens stöd till de allmänna samlingslokalema: kulturpolitiken, folkbild— ningen och stödet till folkrörelser och föreningar.

5.1. Nuvarande mål

Några klara och mätbara mål för den statliga bidragsgivningen till allmänna samlingslokaler och trossamfundens lokaler finns f.n. inte.

I mina direktiv anges att "I en framtida regelgivning bör målen vara tydliga och mätbara", och att utredaren bör föreslå " ..... hur uppföljning och utvärdering av stödet kan ske."

5.1.1. Allmänna samlingslokaler

De allmänna samlingslokalemas värde för demokratin har betonats alltsedan 1942 då det statliga stödet infördes. I 1981 års utredning om statens stöd till allmänna samlingslokaler redovisas hur tidigare utred— ningar angett syftena med det statliga stödet:

"Ett gemensamt drag i dessa utredningar har varit betoningen av föreningslivets roll och lokalernas betydelse för att praktiskt främja vårt lands hävdvunna församlingsfn'het. I ett större perspektiv ingår försörjningen med samlingslokaler i förverkligandet av över- gripande samhällsmål som finns angivna i regeringsformen; yttrandefrihet, informationsfrihet, mötes- och föreningsfrihet. De praktiska möjligheterna att förverkliga grundläggande fri- och rättigheter i samhället sammanhänger således med möjligheterna att tillgodose medborgarna med lämpliga lokaler där dessa rättig- heter kan utövas. Folkrörelsernas organisations- och föreningsliv betraktas som en av det demokratiska samhällets främsta förutsätt- ningar. Att tillgodose föreningslivets behov av lokaler har därför blivit en samhällsangelägenhet. "

Vidare skriver utredningen att: "Det har ansetts väsentligt att med- borgarna i ett land med demokratiskt styrelseskick inte skall hämmas av brist på samlingslokaler i utövandet av sina demokratiska rättig- heter."

w

5.1.2. Trossamfundens lokaler

Statsmaktemas grundläggande religionssyn framgår av 1951 års reli- gionsfrihetslag och av 2 kap. 1 & 6 p regeringsformen där det slås fast att "Varje medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad reli- gionsfrihet: frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion."

I samband med tillkomsten av verksamhetsbidrag till trossam- funden uttalade kulturutskottet (KrU. 1971115) bl.a. att syftet med bidraget borde vara att öka förutsättningama för ekonomiskt svaga församlingar att hålla lokaler samt erbjuda religiös service i form av gudstjänst, själavård och liknande. Detta syfte kom också till uttryck, när det gäller såväl verksamhets- som lokalbidraget, genom förord- ningen (1974:404) om statsbidrag till vissa trossamfund.

Den ursprungliga kretsen för stödet var de "traditionella" svenska frikyrkoma. Kretsen har därefter kommit att utvidgas till att även om- fatta bl.a. katolska och ortodoxa kyrkor och nu även vissa icke-kristna religioner. Detta kan bl.a. ses som en naturlig följd av den ökade in— vandringen till Sverige. Religionen är för många invandrare av stor vikt både för den personliga identiteten och för gruppens eller grup- pernas sammanhålhiing och inpassning i det svenska samhället. Den behandlas trots detta i endast ringa omfattning i den svenska invand— rar- och flyktingpolitiken.

1968 års beredning om stat och kyrka

1968 års beredning om stat och kyrka (SOU 1972:36) ansåg att sam- hållet hade anledning att inta en "aktivt positiv" attityd till existensen av olika åsiktsriktningar, religiösa såväl som icke religiösa.

"Samhällets uppgift måste vara att bidra till att invånarnas indivi- duella behov i olika avseenden kan täckas." och vidare "Samhällets uppgift blir alltså att finna former för stöd åt bl.a. olika trossamfund, varvid stödet måste av de skilda trossamfunden uppfattas som likvär- digt. Från synpunkten av individens religionsfrihet kan hävdas att in- dividen, var i landet han än är bosatt, har rätt att fordra av samhället att detta skapar rimliga förutsättningar för olika trossamfund - inte bara ett - att tillgodose de enskildas religiösa behov."

Det finns dock vissa begränsningar vad gäller trossamfundens ut- åtriktade arbete. Jag vill här åter hänvisa till 1951 års religionsfrihets- lag där det i 1 & föreskrivs att var och en äger rätt att fritt utöva sin religion, såvitt han inte därigenom stör samhällets lugn eller åstad- kommer allmän förargelse. För offentlig gudstjänst gäller enligt 3 & ej

andra hinder än sådana som i allmänhet är stadgade för sammankomst till vilken allmänheten har tillträde.

Även ERK-utredningen (Ekonomi och rätt i kyrkan, SOU 199219) behandlar religionsfrihetsbegreppet. Då religionsfriheten i denna ut- redning behandlas med fokus mot dess betydelse för relationerna mellan staten och Svenska kyrkan finns ingen anledning att här relatera dessa resonemang.

5.1.3. Skillnad i upplåtelseskyldighet

Det som skiljer bidragen till trossamfundens lokaler från bidragen till allmänna samlingslokaler är upplåtelseskyldigheten som är förknippad med det sistnämnda bidraget. Från trossamfunden har framförts att upplåtelseskyldighet skulle kunna innebära något som strider mot rum— mets helgd eller samfundens trosuppfattning. Det har även framkom— mit farhågor för att gudstjänstrummet och dess inventarier inte skulle behandlas med aktsamhet och pietet. Detta har bl.a. konstaterats av 1968 års beredning om stat och kyrka.

Kulturutskottet skrev i sitt betänkande (19749), med anledning av propositionen 1974:1 vad avsåg anslaget för budgetåret 1974/75 till Bidrag till trossamfund, att erfarenheten visade "... att samfunden i praktiken inte är beredda att acceptera den upplåtelseskyldighet som enligt kungörelsen gäller som villkor för dylikt stöd, och möjligheten att erhålla stöd upplevs därför inte som en realitet." Utskottet föreslog därför att det utöver anslaget Bidrag till trossamfund skulle anvisas ett särskilt anslag Bidrag till anskaffande av lokaler för trossamfund. Detta var den linje som riksdagen kom att ansluta sig till.

5.2. Förslag till mål

5.2.1. Allmänna samlingslokaler

Syftet med det statliga stödet till allmänna samlingslokaler är att underlätta tillkomsten och upprätthållandet av dessa. Utgångspunkten är att det finns ett nationth intresse av sådana lokaler. De har stor betydelse för vårt lands yttrande-, mötes- och föreningsfriheter såsom dessa uttrycks i regeringsformen. De allmänna samlingslokalema ska således ytterst tjäna vår demokrati och ett öppet, pluralistiskt samhälle. Dessa övergripande mål skall självfallet ligga fast.

Den historiska bakgrunden till samlingslokalemas uppkomst var att de "klassiska" folkrörelsema förvägrades tillträde till lokaler för sina möten. Principen om upplåtelseskyldighet innebär att organisation eller

grupp med organiserad verksamhet som är verksam inom den aktuella orten inte får nekas tillträde till lokal som erhållit statligt samlingslo- kalstöd. Detta gäller även om skälet skulle vara att det kan förmodas medföra att budskap sprids som står i strid med gällande svensk lagstiftning, t.ex. hets mot folkgrupp eller förtal av enskild person.

En tolkning av de mål som finns för statens olika stöd till före— ningslivet är att de skall främja en allsidig förenings- och kulturverk- samhet och stimulera till ett brett medborgerligt (förenings-) engage- mang. De allmänna samlingslokalema är ett medel att uppnå detta mål.

Jag föreslår att målen för det statliga stödet till allmänna samlings— lokaler skall vara

att skapa förutsättningar för alla människor att, oavsett ålder och kön, eller eventuella funktionshinder, ha tillgång till bra och ändamåls- enliga lokaler för sitt förenings— och kulturengagemang, att främja mötesplatser för människor med olika etnisk och kulturell bakgrund, samt att underlätta samverkan mellan offentlig, ideell och privat sektor.

I mina direktiv uttalas att "i en framtida regelgivning bör målen vara tydliga och mätbara". De ovan angivna målen är inte direkt mätbara i kvalitativa och/eller kvantitativa mått. Jag anser inte heller detta nöd— vändigt. Det är istället måluppfyllelsen som är intressant att följa upp och utvärdera. Stödets syfte är att främja verksamheter i ändamålsenli- ga lokaler. Genom att mäta verksamhetsutvecklingen i lokalerna blir det möjligt att få en indikator på lokalernas ändamålsenlighet. Samlingslokaler som inte är ändamålsenliga kommer sannolikt att upp- visa en sämre verksamhetsutveckling. Det är således lokalens använd— ning som skall mätas, inte deras status.

Det som i första hand bör mätas anser jag bör vara i vilken grad en uppfyllelse av samlingslokalbehovet tillgodosetts genom det statliga stödet till vissa lokaler. En metod är att se om antalet aktiviteter ökat efter ny-, om- och tillbyggnad eller köp av lokal. Detta blir då ett in— direkt sätt att mäta målet "tillgång till bra och ändamålsenliga loka—

ler . 5.2.2 Trossamfundens lokaler

Jag anser att samhället har ett ansvar för att det finns förutsättningar för att enskildas religiösa behov kan tillgodoses på ett tillfredsställande sätt, dvs. att hittillsvarande synsätt ligger fast.

Trossamfundens lokaler kan ses som ett medel för att enskilda personer skall kunna utnyttja sin grundlagsfästa rättighet att utöva sin religion.

Jag föreslår att målen för statsbidrag till de fria trossamfundens lokaler för religiös verksamhet skall vara

att skapa förutsättningar för alla människor att, oavsett ålder och kön, eller eventuella funktionshinder, ha tillgång till bra och ändamål- senliga lokaler för sin religiösa trosutövning, att skapa möjlighet för personer med olika etnisk och kulturell bak- grund att behålla och utveckla den religiösa identiteten, samt att skapa förutsättningar för gudstjänstrummet att få en sådan utform— ning som stämmer överens med det aktuella trossamfundets kon- fessionella syn.

Målet om gudstjänstrummets utformning avser de krav som olika tros— riktningar kan ställa på t.ex. förekomsten av olika religiösa symboler. Initiativ till att församlingar från flera trossamfund går samman om en gemensam gudstjänstlokal måste komma från församlingarna själva.

De ovan föreslagna målen är inte direkt mätbara i kvalitativa och/eller kvantitativa mått, som direktiven föreskriver, men det anser jag inte nödvändigt. Det som i första hand skall mätas bör vara i vilken grad uppfyllelse av behovet av trossamfundslokaler tillgodo- setts genom det statliga stödet. En metod är att se om antalet "betjä- nade" (vilket är det begrepp Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund, SST, använder som kriterium för verksamhetsbidrag) har ökat efter byggnadens uppförande. Med "betjänade" avses medlemmar och icke medlemmar som deltar i verksamheten (en utförligare defini- tion ges i kapitel 2). Detta blir då en indikator på i vilken grad målet "tillgång till bra och ändamålsenliga lokaler tillgodosetts".

5.3. Prioriterade åtgärder

För att stöden skall kanaliseras på ett sådant sätt att största möjliga måluppfyllelse uppnås anger jag här åtgärder som bör prioriteras inom ramen för det statliga stödet. Det blir då samtidigt ett sätt att för- tydliga målen.

För båda stöden anges i målen (som redovisas ovan under 5.2)

bl.a. att lokalerna ska vara tillgängliga för människor med funktions— hinder, därför bör

- Handikappanpassningen i alla allmänna samlingslokaler och gudstjänstlokaler prioriteras.

Allmänna samlingslokaler

I avsnitt 3.2.4 betonade jag vikten av att det lokalt görs en första prioritering av lokaler och åtgärder som skall vidtas för att förenings- och kulturlivets lokalbehov skall tillgodoses. Det andra steget av prioriteringen sker genom det sätt på vilket det statliga stödet konstru- eras.

Stödet till allmänna samlingslokaler bör särskilt prioritera:

- Ett effektivare lokalumyttjande genom samnyttjandeprojekt - Vård av befintligt bestånd av allmänna samlingslokaler - Ungdomars särskilda behov av och önskemål om lokaler - Mindre samlingslokaler

I kapitel 7 redovisar jag förslag som ger dessa prioriteringar.

5 .4 Stödens utformning

Mina direktiv anger att jag "bör föreslå de ändringar som behövs för att stöden skall få en sådan utformning att de blir enkla, ändamåls- enliga och kostnadseffektiva". Detta tolkar jag som att förslag om framtida regelgivning bl.a. bör öka föreningslivets och lokalägarnas självfinansiering och minska bidragsberoendet från staten och kommu- nerna. Därutöver anser jag att stöden inte får utformas så att de statiskt låser statens utgifter.

För att vara kosmadseffektiva bör de statliga stöden till allmänna samlingslokaler och trossamfundens lokaler konstrueras så

att stöden går till rätt objekt till minsta möjliga administrativa kostnad för stat och kommun, att stöden går till objekt med goda förutsättningar till långsiktig över- levnad, att ett effektivt lokalumyttjande stimuleras, samt att stöden positivt påverkar ideellt arbete och/eller egna insatser.

Med "rätt objekt" avses att stödet kanaliseras dit där behoven är störst. Med "...långsiktig överlevnad" avses samlingslokaler och tros- samfundslokaler som kan bedömas ha rimliga möjligheter att tillgodose framtida lokalbehov och samtidigt ha en god driftsekonomi. Viktiga

faktorer att ta hänsyn till är lokalisering, konkurrens från andra lokaler och hur stort behovet av lokalen är.

5.5. Uppföljning och utvärdering

Uppföljning av stöden skall ske fortlöpande över tiden och i kvanti- tativa termer. Genom uppföljningen blir det möjligt att se mönster och tendenser av stödens effekter. Utvärderingen har uppföljningen som utgångspunkt. Den ger kvalitativa data och skapar därmed djup och nyanser för en avgränsad tidsperiod.

Utvärdering av stöden kan ligga till grund för eventuella ställnings— taganden från riksdag och regering om revideringar av stöden med avseende på regelgivning och, om så bedöms nödvändigt, målen för stöden. Jag vill i detta sammanhang understryka vikten av att anlägga ett långsiktigt perspektiv i bedömningen.

För uppföljningen är det den totala bilden av stödens effekter som är intressant, inte eventuella avvikelser i enskilda fall. En nedgång i verksamheten i några anläggningar kan uppvägas av att andra anlägg- ningar som erhållit stöd haft en mer positiv utveckling. Stora lokala avvikelser måste dock noga studeras för att fånga upp väsentliga tendenser som kräver vidare uppmärksamhet.

Att mäta effekter av olika stöd är ofta mycket vanskligt. För att kunna bedöma vilka effekter stöden till allmänna samlingslokaler och trossamfundens lokaler ger räcker det inte med enstaka mättidpunkter, vilka ger utrymme för mer tillfälliga variationer.

Jag vill samtidigt framhålla att kostnadema för uppföljningen och utvärderingen måste stå i rimlig proportion till stödets storlek.

I kapitel 7 Förslag och rekommendationer ger jag förslag till hur stöden bör följas upp och utvärderas.

6. Principer och gemensamma regler

Ökade krav på självfinansiering av de allmänna samlingslokalema kan leda till ökad kommersiell verksamhet som i sin tur tränger ut förenings- och kulturlivet.

Barn och ungdomar bör få större plats i och ansvar för delar av de allmänna samlingslokalema.

Ett framtida stödsystem måste visa respekt för lokalernas särart. Delar av stöden bör dock ha likartad utformning.

Jag föreslår att det statliga stödet till allmänna samlingslokaler och trossamfundens lokaler ges i form av ett bidrag. Bidragsmottagaren skall förbinda sig att under 15 år inte avyttra lokalen eller överlåta den till annan ägare för annat ändamål än som angivits i beslutet. Den närmare utformningen redovisas i nästa kapitel.

Jag föreslår inga förändringar i stödhanteringen för de båda lokaltypema.

Jag ger följande förslag:

* Det skall vara endast ett beslutstillfälle för de båda lokalstöden. * För handikappanpassning skall bidrag lämnas för hela kostnaden, dock högst 165 000 kronor. Vid synnerliga skäl skall stöd om maximalt 365 000 kronor kunna medges. * Beslut för de båda lokalstöden skall vara möjliga att överklaga. * Återbetalningsskyldighet inom 15 år om lokalen övergår till annan användning än den avsedda.

6. l Grundsyn

Jag vill inledningsvis betona vikten av helhetssyn på förenings- och kulturlivets lokalbehov och de olika sätt som finns att tillgodose detta. Kommunerna har här, som jag tidigare framhållit, en central roll. Jag vill samtidigt framhålla de speciella krav som dagens regelverk ställer på upplåtelseskyldighet för allmänna samlingslokaler och den egenart som utmärker trossamfundens lokaler, vilka ofta har funktionen som gudstjänstrum. Föregående kapitel beskriver utförligt dessa skillnader.

Lokalemas användningsvärde ligger inte i byggnaden som sådan utan i de aktiviteter den ger plats och möjlighet för. Genom att ta till- vara föreningslivets engagemang och direkta ansvar för lokalerna upp- nås en lokahniljö som bättre svarar mot föreningars och deras med- lemmars, olika gruppers och enskildas anspråk. I första hand bör därför föreningslivet stå som huvudman för dessa lokaler. Detta skapar större möjligheter för föreningars (och enskildas) delaktighet i drift och underhåll och därigenom ett direkt och avgörande inflytande över de egna lokalkostnadema. Därför bör helst föreningslivet i någon form stå som ägare till lokalerna.

I kapitel 3 angav jag en frivillig kommunal strategi för att till— godose ortens lokalbehov med följande prioriteringsordning:

- ett effektivt utnyttjande av befintliga lokaler, - upprustning av befintliga allmänna samlingslokaler, - eventuella särskilda bidrag till vissa föreningar för att tillgodose speciella lokalbehov t.ex. ridhus, idrottshallar och motorgårdar, samt

- nybyggande.

Ett långsiktigt perspektiv för allmänna samlingslokaler och tros- samfimdens lokaler

Jag ser upprustning av befintliga lokaler som angeläget för att vårda och vidmakthålla det befintliga fastighetsbeståndet, vilket också är ett sätt att motverka kapitalförstöring och hushålla med begränsade offentliga medel. Boverket konstaterar i sin kartläggning av effekterna av det statliga stödet till allmänna samlingslokaler att:

"I tider av otillräckliga ekonomiska resurser bör, enligt Boverkets uppfattning, samhällets stöd inriktas på att ge förutsättningar för att vidmakthålla beståndet, med tanke på att lokalernas dragnings- kraft ökar med byggnadens standard och utrustning."

Det yttersta ansvaret för lokalernas underhåll åvilar alltid lokalägama. Det är genom ett väl avvägt löpande och periodiskt underhåll som de totala driftskostnadema kan hållas nere. Riksorganisationema för all- männa sarnlingslokaler och deras samarbetsorgan Samsam, bedriver också utbildnings-, informations- och rådgivningsverksamhet med denna inriktning.

Jag vill dessutom peka på vikten av långsiktighet i bedömningarna av omfattande investeringar i allmänna samlingslokaler och trossam- fundens lokaler. Det är av stor vikt att byggnaden har en väl genom- tänkt lokalisering. De lokaler som byggs och byggs om ska inte bara svara mot dagens lokalbehov utan även morgondagens. De allmänna samlingslokalema kan t.ex. komma att spela en viktig roll för de verk- samheter som kan uppkomma genom den av regeringen tillsatta bered- ningen för främjande av den ideella sektorns utveckling (som redovi- sats tidigare i kapitel 3).

Jag anser att det är av stor vikt att den långsiktiga överlevnaden underlättas för de allmänna samlingslokalema och trossamfundens lokaler. Under utredningens arbete har det framkommit att sökanden i vissa fall inte gjort någon långsiktig ekonomisk driftkalkyl för den aktuella ny- eller ombyggnaden. I anslutning till ansökan skall en driftkalkyl för ett år inges. I de flesta fall väljs år ett efter ny- eller ombyggnaden, vilket ofta är ett amorteringsfritt år för eventuellt lån.

Beskattning av allmänna samlingslokaler

I mina direktiv görs en hänvisning till direktiven för Utredningen om bidrag till ideella organisationer (dir 199281). I dessa direktiv fram- hölls att det är ett viktigt mål att åstadkomma en större grad av själv- finansiering av verksamheten.

För de allmänna samlingslokalema kan ökade krav på självfinan- siering komma att medföra en större andel kommersiell verksamhet i lokalerna. Detta kan i sin tur komma att inkräkta på utrymmet för olika föreningsverksamheter i lokalerna. De ökade intäkterna kan medföra en förändring för samlingslokalen som skatteobjekt.

Skattemyndigheterna har börjat ifrågasätta samlingslokal- före- ningarnas skattestatus. Länsrätten i Östersund har beslutat att Öster- sunds Folkets Hus skall beskattas för alla sina rörelseinkomster. Den avgörande frågan är vad som skall betraktas som allmännyttig ideell verksamhet.

De allmänna samlingslokalföreningama är med nuvarande skatte- lagstiftning skattebefriade om de uppfyller kriterierna för allmännyttiga ideella föreningar. Den huvudsakliga verksamheten för föreningarna är att tillhandahålla samlingslokaler. För att betraktas som alhnännyttig ideell förening krävs bl.a. att fastigheterna till övervägande del (mer

än 50 %) används i den ideella verksamheten. Som kommersiell verksamhet räknas i detta sammanhang även uthyrning till kommunal verksamhet, t.ex. kommunal musikskola.

Om en samlingslokalförening inte betraktas som ideell förening i skatterättsligt avseende medför detta inkomstskatt för alla verksam- heter som föreningen bedriver, även de allmännyttiga Då momsplik- ten för samlingslokalägare är direkt kopplad till inkomstskatteplikten, medför detta att all verksamhet blir momspliktig. Även den fastig- hetsskattebefrielse som samlingslokalföreningama har, är kopplad till att de inte är inkomstskattepliktiga. En förändrad syn på inkomstskat- teplikten skulle då också medföra att man blir fastighetsskattepliktig.

Inkomstskatteplikten är inte något större problem för samlingslo— kalföreningama, då man inte har vare sig möjlighet eller rätt att göra några större överskott i verksamheten. Den till inkomstskatteplikten kopplade momsskyldigheten skulle dock innebära betydande kost- nadsökningar, då föreningarnas verksamheter i första hand vänder sig till föreningslivet och de således inte kan tillgodoräkna sig momsen.

Fastighetsskatten för kommersiella lokaler är f.n. borttagen, men om den återinförs skulle det få svåra konsekvenser för sarnlingslokal- föreningarna.

Lokaler som hyrs ut på kontrakt synes inte av Skattemyndigheten betraktas som allmänna samlingslokaler. Även dessa hyrs dock i stor utsträckning ut till ortens föreningsliv. Dessutom pågår en utveckling mot ökad samverkan mellan t.ex. samlingslokalägande föreningar och kommuner i form av samnyttjade lokaler, där kommunen hyr och ut- nyttjar lokalerna på vissa tider och föreningslivet på övriga, före- trädesvis kvällstid. Sådan samverkan sker i regel utifrån avtal och kontrakt om hyresersättning till samlingslokalägaren. Dessa strävanden skulle kraftigt motverkas om föreningen skulle bli skattskyldig med anledning av detta.

Jag vill med detta avsnitt peka på att ökade krav på självfinan- siering av de allmänna samlingslokalema kan motverka det nuvarande syftet med stödet. Då det nu pågår en översyn av beskattning av stiftelser och ideella föreningar avstår jag från att lägga några förslag i dessa delar. Jag har i ett brev till denna utredning påtalat det an- gelägna i att dessa föreningars skattesituation särskilt uppmärksammas och att förslag övervägs för att undanröja skattemässiga hinder för att driva sådana lokaler effektivt.

Beredningen för främjande av den ideella sektorn har regeringens uppdrag att klarlägga hinder för utvecklingen av den ideella sektorn liksom att föreslå hur dessa skall undanröjas. Eftersom detta är exempel på ett sådant hinder bör skattestatusen för de allmänna samlingslokalema tas upp även i detta utredningsarbete.

6.2. Gemensamma regler

I mina direktiv uttalas att "Reglerna för olika lokalstöd bör vara enhetliga".

De statliga bidragen till allmänna samlingslokaler ställer krav på att dessa upplåts "opartiskt, i skälig omfattning och på skäliga villkor". För det statliga stödet till trossamfundens lokaler gäller inte motsva- rande krav. Detta anser jag naturligt då trossamfundens lokaler till sin karaktär är annorlunda då de är utformade och används för religiös verksamhet.

Ett framtida stödsystem måste visa respekt för olika lokalers särart.

Samtidigt kan det finnas delar av dessa lokaler som inte har denna karaktär. Det finns redan i dag möjligheter för de statsbidragsbe- rätti- gade trossamfunden att söka bidrag till sådana lokaler enligt reglerna för allmänna samlingslokaler. Denna möjlighet finns även för trossam- fund som inte tillhör den statsbidragsberättigade kretsen hos Sam— arbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund- De kan genom viss framförhållning planera för lokaltillbyggnader som fyller kraven för dessa bidrag genom att skilja på lokaler för gudstjänster och lokaler som är öppna för annan verksamhet.

På motsvarande sätt kan delar av anläggningar som används som allmänna samlingslokaler reserveras för trossamfund och därmed bli bidragsberättigade enligt dessa regler.

Från trossamfund som tillhör den bidragsberättigade kretsen har framförts att de hellre ser ett bibehållande av de nuvarande reglerna än en övergång till högre bidragsbelopp men med en väntetid för beslut och utbetalning av stöd.

Det finns dock delar av stöden som jag anser bör ha likartad

utformning.

6.2.1. Ett beslutstillfälle

För närvarande sker medgivande av stöd till allmänna samlingslokaler genom beslut i två steg, dels ett preliminärt beslut som innebär att byggprojektet kan igångsättas, dels ett slutligt beslut. Under byggnads- tiden medges en indexuppräkning av byggnadskostnadema, vilket inte kan anses vara kostnadsdämpande. För lokalstödet till trossamfunden sker beslutet vid ett tillfälle.

Jag föreslår

att beslut om statligt stöd för de båda bidragstypema skall fattas vid ett tillfälle.

6.2.2. Stöd för handikappanpassning

Direktiven anger att jag bör "föreslå hur anpassningen av de allmänna samlingslokalema kan påskyndas så att de blir tillgängliga för personer med funktionshinder."

Frågan om handikappanpassning av lokaler till vilka allmänheten har tillträde har behandlats av handikapputredningen i betänkandet Ett samhälle för alla (SOU 1992:52). Utredningen föreslog att sådana lokaler skall vara tillgängliga enligt nuvarande krav i plan- och bygglagen (PBL), 3 kap 7 &. Kravet skall, enligt förslaget, gälla om det inte är uppenbart oskäligt. Senast 15 år efter det att regleringen träder i kraft skall tillgänglighetskravet gälla. Handikapputredningen föreslår också att kommunerna, i samverkan med de lokala handikapp- organisationema, skall ta fram s.k. program som beskriver hur tillgänglighetssituationen ser ut och vad som behöver göras för att förbättra den. Inom ramen för sådana program bör det vara naturligt att också ta upp tillgänglighetsfrågor för de allmänna samlingslokaler— na.

Utredningen har remissbehandlats och i tillämpliga delar överläm— nats till Utredningen om översyn av plan- och bygglagen.

Tillgängligheten i lokaler som byggs nya eller blir föremål för omfattande ombyggnad handikappanpassas med stöd i PBL. För när- varande kan inte PBL användas för att retroaktivt handikappanpassa befintliga lokaler.

Behoven av handikappanpassning av allmänna samlingslokaler och trossamfundens lokaler är stort men varierar något mellan de två lokal— typema. Det har visats av de kartläggningar som gjorts av Boverket respektive SST.

Stödet för handikappanpassningsåtgärder av trossamfundens lokaler inräknas i den totala ramen för detta lokalstöd, vilket det inte är för stödet till allmänna samlingslokaler. Bidrag till handikappanpassnings- åtgärder av trossamfundens lokaler är maximalt 100 000 kronor och bidraget för motsvarande åtgärder till allmänna samlingslokaler är maximalt 165 000 kronor.

Jag kan inte finna principiella eller andra skäl som talar för att det skall vara skilda regler för statens stöd till de två lokaltypema. Reglerna för handikappstöd till trossamfundens lokaler bör ha samma utformning som reglerna för handikappanpassning av allmänna samlingslokaler.

Jag föreslår

att samma regler för handikappanpassning införs för de båda lokalstö- den.

Handikappanpassning av allmänna samlingslokaler

I detta sammanhang vill jag påpeka att sedan Boverkets kartläggning gjordes har ytterligare cirka 250 lokaler fått handikappbidrag. Dess- utom har Boverket i samverkan med de berörda riksorganisationema förstärkt informationen till lokalägarna, bl.a. med en särskild folder om handikappbidraget. Riksorganisationema bör också intensifiera sina allmänna informations- och utbildningsverksamheter avseende behovet av att göra lokalerna tillgängliga för personer med funktionshinder.

Det är angeläget att behovet av handikappanpassning av dessa lokaler uppmärksammas inom ramen för det kommunala arbetet med planering för att tillgodose förenings- och kulturlivets lokalbehov.

Pågående informations- och rådgivningsverksamhet samt kommu- nernas lokalplanering kommer säkerligen att påskynda handikappan- passningen. Jag anser dock att det är nödvändigt med ett förstärkt handikappbidrag för att ge de ekonomiska möjligheterna för detta.

Bidragets storlek

För många lokaler bör det vara möjligt att åstadkomma nödvändig handikappanpassning inom beloppet 165 000 kronor. I vissa lokaler kan det dock vara nödvändigt med åtgärder som inte ryms inom detta belopp. Det kan avse kostnader för installation av hiss(ar), lyftanord- ningar, större ingrepp i byggnadsstommen etc. Sådana åtgärder gör att kostnaderna i en del fall kan bli avsevärt högre.

Det finns naturligtvis lokalägare som med egna medel eller i kombination med t.ex. kommunala medel kan klara dessa merkost- nader. Dagens regler medger att regeringen kan besluta om bidrag med högre belopp. Jag anser ändå inte att detta förhållande är till— fredsställande. Boverket respektive SST bör kunna medge ett högre bidrag efter särskild prövning. Beslut om bidragets storlek bör göras utifrån de kostnader som kan anses vara skäliga med hänsyn till projektets art och omfattning.

Jag föreslår

att bidrag till handikappanpassning lämnas till skäliga kostnader för åtgärderna, dock med sammanlagt högst 165 000 kronor för en och samma lokal samt

att om synnerliga skäl föreligger skall bidrag kunna medges med högre belopp, men det totala bidraget får inte överstiga 365 000 kronor.

Handikappanpassning avfolkparksteatrar

Det finns en särskild förordning för handikappanpassning av folkparks- teatrar. Maximibeloppet per teater har höjts till 165 000 kronor genom att nuvarande förordning ändrats (SFS l993z571). Reglerna för bidrag till folkparksteatrar bör föras in i förordningen avseende allmänna samlingslokaler eftersom reglerna sammanfaller.

Jag föreslår att den nuvarande förordningen upphävs och

att stödet till folkparksteatrar utgår enligt samma regler som föreslås för handikappanpassning av allmänna samlingslokaler.

6.2.3. Besvär

Sökande kan för närvarande anföra besvär till regeringen över Bover- kets beslut. Beslut fattade av Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund kan inte överklagas. Detta gäller samtliga stöd till trossamfunden som SST hanterar.

Jag kan inte se några principiella eller andra skäl till att olika regler skall gälla. Det bör vara en rätt att anföra besvär till regeringen över beslut för de båda statliga stöden.

Jag föreslår att beslut om lokalstöd skall kunna överklagas hos regeringen.

6.2.4. Återbetalning av erhållet stöd

Möjligheterna för staten att kräva återbetalning av erhållet stöd skiljer sig åt mellan de båda stöden. Boverket anser att reglerna är ofullstän- diga i detta avseende och har föreslagit att återbetalning ska kunna krävas helt eller delvis om samlingslokalen övergår till annan an- vändning inom 25 år från utbetalningstillfället av stödet. För stödet till trossamfundens lokaler finns en regel om återbetalningsskyldighet inom 10 år.

Jag anser att dessa regler skall vara lika. De statliga stöden avser investeringar av långsiktig karaktär vilket också bör finnas med i över-

vägandena när en tidsgräns bestäms. I avsnitt 6.3.4 ger jag förslag i detta avseende.

6.2.5 Medel av arbetsmarknadsskäl

Av sysselsättningsskäl har särskilda medel vid olika tillfällen utgått för anordnande av allmänna samlingslokaler och, i viss mindre utsträck— ning, till trossamfundens lokaler.

I vissa sådana fall har särskilda regler för detta stöd utfärdats, t.ex. att medel endast får användas till viss del av arbetskraftskost— nadema. Dessa särskilda regler har i vissa fall betytt bl.a. ökade administrativa merarbeten samt merkostnader för såväl sökanden som staten. Detta har t.ex. medfört att byggnadsstarten för allmänna samlingslokaler skjutits fram i tiden, vilket motverkar själva syftet att skapa arbetstillfällen inom främst byggnadssektom.

Det är en fördel att det finns färdigprojekterade byggen som snabbt kan igångsättas i en sviktande arbetsmarknadssitnation, men det är olyckligt att reglerna ibland utformas så att de motverkar syftet att snabbt ge arbetslösa arbete. Jag anser att om regering och riksdag av sysselsättningsskäl finner det motiverat med särskilda anslag till byggande av allmänna samlingslokaler och trossamfundens lokaler så bör reglerna vara identiska med de regler som gäller för ordinarie stöd.

6.3. Former för de framtida stöden

Jag har övervägt tre former av statligt stöd: lån, lån i kombination med bidrag och bidrag.

6.3.1. Lån

Fördelarna med lån kan sammanfattas så här:

* Ansvaret för den egna finansieringen betonas.

Genom att stå för räntekostnader och amorteringar tvingas sökanden att noggrant gå igenom effekterna för den egna ekonomin. Sökanden blir klar över vilka ekonomiska villkor, och därmed bindningar, som lån innebär.

*

Skapar en långsiktig relation som understryker stödets långsiktiga karaktär.

Konstruktionen av ett lån förutsätter en skriftlig förbindelse mellan givare och mottagare, varav tiden för och omfatmingen av åtagandet framgår.

* På sikt kan ett lånesystem bli självfinansierande.

Lånet kan konstrueras så att amorteringarna motsvarar vad som ska ges ut i nya lån.

* Dagens långa väntetid på beslut om stöd kortas.

Det ställer mycket större krav på de egna ekonomiska möjligheterna att klara av kostnaderna för räntor och amorteringar.

Mot bakgrund av vad som framgår av Boverkets kartläggning gör jag bedömningen att endast ett fåtal föreningar har de ekonomiska möjligheterna att klara kraftigt ökade kapitalkostnader.

Nackdelarna är följande: * Stödets syfte motverkas.

Det är få samlingslokalägare som skulle klara de ökade kapitalkostna- dema som blir följden av ett lånesystem. Syftet att tillgodose t.ex. föreningslivets behov av ändamålsenliga lokaler motverkas om de all- männa samlingslokalema ges reellt begränsade möjligheter till investe- ringar för att hålla lokaler, utrustning mm. i takt med tidens krav.

* Risker för övervältringseffekter på kommunerna.

Behovet av om— och tillbyggnad m.m. kan ställa kommunerna inför krav på ökade insatser för att anordna bra samlingslokaler.

* Ökade administrativa kostnader och arbetsinsatser.

Det behövs administrativa rutiner för hantering och beslut samt kontroll från statens sida.

* Kan leda till Ökad kommersiell verksamhet i lokalerna.

En ökad kommersiell verksamhet kan medföra att samlingslokalema får en annan skattemässig klassning, från föreningslokal för kultur m.m. till kommersiell lokal. Jag har tidigare pekat på en sådan tänkbar utveckling om kravet på ökad egenfinansiering drivs alltför långt.

En annan tänkbar effekt kan bli att den kommersiella verksam- heten därmed också inkräktar på förenings- o-ch kulturlivets möjlig- heter att utnyttja lokalerna.

Lånesystem som jag övervägt

Ett lånesystem kan utformas på olika sätt och jag har övervägt tre typer, varav ett som till sitt innehåll dock bör betraktas som bidrag. De två övriga lånevariantema är ett som till sin uppläggning är knutet till statens bostadsfinansieringssystem och ett som innebär någon form av statlig subvention av räntan.

Lån knutet till statens bostadsfnansieringssystem

Nuvarande statliga lånesystem för finansiering av bostadsbyggande skall successivt, under en lång tidsperiod, avvecklas. Jag kan därför inte se några skäl för att överföra detta subventionssystem som stödform för finansiering av byggande av allmänna samlingslokaler och lokaler för trossamfundens religiösa verksamhet.

Lån med statligt subventionerad ränta

För att ett sådant system skall ge effekt, dvs. stödja anordnandet av lokaler för bl.a. föreningslivets behov, måste subventionsgraden vara mycket stor.

Ett bidragsunderlag på exempelvis 3 miljoner kronor och med ett statligt stöd på t.ex. 50 % av godkänt underlag och en ränta på 5 % skulle innebära 75 000 kronor per år i ränteutgifter. Till denna summa skall läggas kostnader för amorteringar, exempelvis under 15 år, vilket medför ytterligare kostnader på 100 000 kronor. Totalt skulle det in- nebära kapitalkostnader för låntagaren på 175 000 kronor per år för det statliga stödet.

Som visats av Boverkets kartläggning finns det få föreningar som skulle klara av sådana ökade kostnader varför stödets syfte att möjlig- göra goda lokaler skulle motverkas.

Aven med en viss ränte- och amorteringsfri del skulle det medföra ökade kostnader som få föreningar torde klara av.

Ränte- och amorteringsfritt llån

Karaktären av ett sådant statligt stöd är i praktiken ett bidrag. Stödet har dock flera av låneprincipens fördelar:

* Understryker stödets långsiktiga karaktär.

* Det ger en säkerhet för staten att syftet med stödet säkerställs under lång tid. * Lokalägaren ges rimliga förutsättningar att klara drift och förvalt- ning av lokalen.

Nackdelarna är bl.a. följande:

* Mindre betoning än andra låneformer av lokalägarens ansvar för finansieringen av investeringarna. * Okade administrativa kostnader och arbetsinsatser.

6.3.2. Lån i kombination med bidrag

En annan variant kan vara ett stödsystem som tar hänsyn till vilken typ av åtgärder som planeras. Ett sådant system kan t.ex. konstrueras så att för nybyggnation och förvärv utgår endast lån med viss tid av ränte- och amorteringsfrihet. För Övriga åtgärder utgår lån i kom- bination med bidrag eller som nu endast bidrag. Under 1970- och 80- talen fanns ett sådant stödsystem.

Fördelarna med denna stödform är:

* Det är möjligt för staten att styra stödet till de åtgärder som bedöms mest angelägna. * Det kan bli möjligt att för delar av stödet säkerställa syftet under lång tid.

Stödformen har följande nackdelar:

* Ökade administrativa arbetsinsatser och merkostnader. * Det är inte enkelt. * Det kan innebära svåra gränsdragningsproblem.

6.3.3. Bidrag

Ett renodlat bidragssystem torde minimera administration och kost— nader i ansöknings- och beslutshanteringen.

Fördelarna med bidrag är följande:

* Reglerna kan ges en enkel utformning. * Låga administrativa kostnader. * Lokalägarnas driftsekonomi underlättas genom att de slipper ränte- och amorteringskostnader.

* Beroende på utformningen minskar ett renodlat bidragssystem

självfinansieringen av investeringskostnadema.

Nackdelar är bl.a. att:

* Renodlade bidrag försvårar statens kontroll, över lokalens vidare användning efter det att bidraget betalats ut. * Ansvaret för den egna finansieringen framgår inte så tydligt.

6.3.4. Mina överväganden och förslag

Jag har tidigare redovisat de olika principiella lösningar som jag funnit tänkbara för ett statligt stöd till allmänna samlingslokaler och trossam- fundens lokaler för religiös verksamhet.

I min bedömning av dessa olika alternativ utgår jag från följande kriterier:

Enkelhet. Låga administrativa kostnader. Betoning av stödets långsiktiga karaktär Säkerhet för att syftet med stödet bibehålls. Rimligt inslag av egenfinansiering. Lokalägaren bör ges rimliga förutsättningar att långsiktigt klara drifts- och förvaltningskosmader.

* Likhet vad gäller form av stöden till de två lokaltypema.

***-***

Min slutsats är därför att stödet till allmänna samlingslokaler och tros- samfundens lokaler bör ges i form av bidrag.

För detta talar enkelheten och att den statliga säkerheten för att syftet med stödet bibehålls kan ordnas på ett tillfredsställande sått. Dessutom finns det en tendens att staten avvecklar olika låneformer för att stödja anordnandet av bostäder och lokaler.

Förpliktelse

För närvarande finns det två tidsgränser avseende lokalens användning och eventuell återbetalning av bidrag för de två lokalstöden som jag har att behandla. För allmänna samlingslokaler" gäller 25 år och för trossamfundens lokaler 10 år. De statliga stöden bör ha en mer lång- siktig inriktning än 10 år. Samtidigt kan 25 år vara en alltför lång tid bl.a. med tanke på att lokalerna i slutet av en så lång period inte kan förutsättas uppfylla kravet på ändamålsenlighet och vara i takt med tidens krav och behov.

Jag anser att 15 år är en lämplig tidsperiod.

Jag föreslår

att de statliga stöden till allmänna samlingslokaler och trossamfundens lokaler ges i form av bidrag,

att mottagaren av bidraget skall förbinda sig att under en tid av 15 är, beräknad från den dag då bidraget betalas ut, inte använda de ut— rymmen som bidraget avser för annat ändamål än som förutsattes när bidraget beviljades,

att under denna tid inte heller överlåta dessa utrymmen till någon annan som avser att använda dem för annat ändamål, och

att återbetalningsskyldighet skall föreligga om lokalen övergår till annan användning än den avsedda inom 15 år från utbetalningstill- fället av stöden till allmänna samlingslokaler och trossamfundens lokaler.

6.4. Stödhantering

Stödet till de allmänna samlingslokalema hanteras i dag hos den särskilda samlingslokaldelegation som är knuten till Boverket, stödet till trossamfundens lokaler hanteras av Samarbetsnämnden för stats- bidrag till trossamfund, SST.

6.4.1. Gemensam stödhantering för de båda lokalstöden

Jag har övervägt en gemensam stödhantering för de båda stöden till allmänna samlingslokaler och trossamfundens lokaler.

Det finns tre alternativ för en sådan gemensam stödhantering; ett nytt gemensamt organ, att hanteringen av stödet till trossamfundens lokaler förs över till Boverkets samlingslokaldelegation eller att hante- ringen av stödet till de allmänna samlingslokalema förs över till SST.

Ny myndighet

Det första alternativet innebär att det tillskapas en ny myndighet eller annat organ för en gemensam hantering av de båda lokalstöden. Samlingslokaldelegationen har i dag även ansvaret för hanteringen av stödet till icke- -statliga kulturlokaler. Det ingår inte i mitt uppdrag att se över detta stöd, men jag anser att hänsyn måste tas till detta stöd vid bedömningen av ett eventuellt nytt stödhanteringsorgan. Även om

stöden till trossamfundens lokaler och de allmänna samlingslokalema skulle hanteras av en ny gemensam myndighet eller något annat gemensamt organ, skulle delegationen även fortsättningsvis sköta stöd- hanteringen för de icke—statliga kulturlokalema. Det skulle därför inte, med en sådan lösning, vara möjligt att samordna dessa stödformer. Dagens bidragshantering vid Boverket ger även förutsättningar för samverkan med annan statlig verksamhet inom plan- och byggnadsom- rådet, t.ex. information och normgivning.

Jag kan inte se några principiella skäl eller rationaliseringsmöjlig- heter som skulle motivera tillskapandet av ett nytt organ för hantering- en av de båda lokalstöden.

Boverkets samlingslokaldelegation fördelar lokalstöden

Det andra alternativet innebär att stödet till trossamfundens lokaler flyttas från SST till Boverket.

SST hanterar i dag utöver lokalbidraget även två andra stödformer till trossamfunden. Dessa två stöd är verksamhets- och utbildningsbi- drag. Budgetåret 1993/94 är lokalbidraget 12,48 miljoner kronor, vilket motsvarade knappt 18 % av de totala stöden till trossamfunden som kanaliseras genom SST. Genom dessa andra stöd erhålls kunska— per om bidragskretsen som kan komma lokalbidragshanteringen tillgodo. Derma samordning skulle omöjliggöras om bidraget för trossamfundens lokaler skulle hanteras av Boverket. Jag anser att de administrativa kostnadema för hanteringen av lokalbidraget är rimlig (budgetåret 1993/94 är denna kostnad 750 000 kronor).

Jag bedömer dessutom att möjligheterna till rationaliseringsvinster är alltför begränsade för att motivera ett sådant förslag. En eventuell framtida översyn av de andra två bidragen kan dock komma att aktualisera denna fråga vid annat tillfälle.

SST fördelar stöden

Det tredje alternativet är att stödet till de allmänna samlingslokalema flyttas till SST.

Av de båda lokalstöden är stödet till de allmänna samlingslokaler- na störst. Genom delegationen hos Boverket tillvaratas kunskaper dels från riksorganisationema för samlingslokaler, dels från Boverkets övriga verksamhet. Jag bedömer därför inte att det skulle det finns några skäl som talar för att flytta över stödhanteringen för de allmänna samlingslokalema till SST.

6.4.2. Stödhantering för allmänna samlingslokaler

Jag har i uppdrag att se över två av tre statliga lokalstöd. Enligt mina direktiv skall stödet till icke-statliga kulturlokaler behandlas av den utredning som skall se över kulturpolitiken. Jag har därför inte funnit anledning att överväga en samlad lösning för dessa tre stöd, t.ex. ge- nom en gemensam myndighet för statlig stödhantering till olika former av samlingslokaler.

Jag har under utredningsarbetet övervägt följande alternativ för hanteringen av ett statligt stöd till allmänna samlingslokaler: att bibehålla besluten hos den särskilda delegationen knuten till Boverket, att föra över hanteringen till länsstyrelserna, att genom särskild delegation anförtro riksorganisationema för de allmänna sarnlingsloka- lema stödhanteringen samt att lägga ansvaret för beredning och beslutsfattande på kommunerna.

Nuvarande ordning

Nuvarande delegation består bl.a. av företrädare för berörda riksorga- nisationer, kommuner och folkbildningsorganisationema samt staten via Boverket.

Delegationen vid Boverket hanterar i dag även stödet till de icke statliga kulturlokalema.

Fördelarna är följande:

* Bidragshanteringen ger förutsättningar för samverkan med annan statlig verksamhet inom plan— och byggnadsområdet, t.ex. den information och normgivning, som Boverket svarar för. * Systemet ger tilltro om opartiskhet i ärendebehandlingen för sam- lingslokalägare som inte är medlemmar i någon av riksorganisatio- nema. * Dagens system tillvaratar kunskap om den aktuella ortens efterfrå- gan och utbud av allmänna samlingslokaler.

Systemet förutsätter kommunal granskning av ansökningarna vilket borgar för god kännedom om de lokala förhållandena. Kommunernas delaktighet i ansökningsförfarandet kan dessutom, som jag återkommer till nedan, stärkas ytterligare.

* Den nuvarande hanteringsordningen tillvaratar den kunskap som finns hos samlingslokalägarnas riksorganisationer.

i i ; .; E

Dessa organisationer spelar i dag en viktig roll för de som söker stöd och för processen med bidragshanteringen. De svarar för rådgivning till de samlingslokalägande föreningarna, bl.a. i samband med an- sökning om bidrag. Detta underlättar för den vidare hanteringen då ansökningarna därmed blir väl genomarbetade. Representanter från riksorganisationema ingår i dag i samlingslokaldelegationen vid Boverket, vilket bidrar till ökad kunskap.

* Nuvarande ordning ger möjlighet till en samlad bedömning av de statliga stöden till allmänna samlingslokaler och icke—statliga kulturlokaler.

Nackdelar med dagens system är:

* Det finns svårigheter att samordna stödet med de bidrag som läns- styrelserna kan ge till allmänna samlingslokaler från de regionalpo- litiska medlen. * Det kan förekomma visst dubbelarbete.

Länsstyrelsema

Genom att lägga ut bidragshanteringen på länsstyrelserna skulle följande fördelar uppnås:

Ökad närhet mellan den sökande, kommunen och bidragsgivaren. * Det skulle bli möjligt med en starkare knytning av stödet till läns— styrelsernas regionalpolitiska ansvar.

Följande nackdelar skulle uppstå:

* Ökade administrativa kostnader.

Det skulle krävas fler handläggare än i dag för att klara hanteringen, inklusive information och rådgivning. Till detta skall läggas de upp- gifter som är förknippade med uppföljning och utvärdering av stöden. Uppgifter som skulle behöva sammanställas från 24 länsstyrelser för att kunna göra en bedömning av stödets effekter för riket som helhet.

* Svårigheter att finna en fungerande fördelningsnyckel för stödet till de olika länen. Svårigheter att upprätthålla erforderlig kunskap och kompetens hos handläggare och beslutsfattare.

Det kan vara svårt att upprätthålla den kunskap och kompetens avseende allmänna samlingslokaler och stödets effekter som krävs då antalet ärenden under ett år kan vara mycket begränsat och dessutom variera mellan åren. Förfrågningar om stödet kan vara svåra att besvara då det främst är genom de inkomna ärendena och beredningen av dessa som kunskapen vidmakthålls och förbättras.

* Samordningen mellan detta stöd och stödet till de icke-statliga kul- turlokalema skulle försvåras. * Förutsättningama för enhetliga bedömningar av ansökningarna skulle försvåras. * Omfattande merarbete för de berörda riksorganisationema.

Dessa organisationer spelar i dag en viktig roll för de som söker stöd och för processen med bidragshanteringen. De svarar för rådgivning till de samlingslokalägande föreningarna, bl.a. i samband med an- sökningar om bidrag. Detta underlättar den vidare hanteringen då ansökningarna därmed blir väl genomarbetade. Representanter från riksorganisationema ingår i dag i samlingslokaldelegationen vid Boverket, vilket bidrar till ökad kunskap.

Det arbete som dessa organisationer bedriver skulle försvåras med en bidragshantering i 24 olika län. Riksorganisationema har inte några regionala organisationer med sakkunnig personal som kan gå in i ett motsvarande arbete på länsnivå. Det skulle därför bli svårt att dra nytta av dessa organisationers kunskaper som i dag sker med den granskning m.m. de gör av ansökningarna innan de kommer till Boverket.

Riksorganisationema sköter hanteringen

Ett sådant system förutsätter ett statligt regelverk som förutom stödets mål och syfte också anger anslagsram. Ett sådant förfarande kräver delegation av beslutanderätt om fördelning av statligt stöd. Det finns en förebild för hur en sådan delegering kan utformas i lagen om överlämnande av förvaltningsuppgifter inom Utbildningsdepartementets ansvarsområde (SFS 1976:1046). Genom ändring i denna lag har också Folkbildningsrådet fått sitt mandat att fördela statsbidrag till studieförbund och folkhögskolor. Dessutom krävs att ett tillägg görs i sekretesslagens bilaga så att principen om allmänna handlingars offentlighet blir tilllämplig för riksorganisationema.

Utifrån dessa regler har sedan Samlingslokalorganisationemas sam- arbetskommitte (Samsam) att finna former för hur beslut m.m. skall fattas. Genom den förankring som riksorganisationema har via sina

medlemmar i svenskt förenings- och kulturliv kan en sådan ordning vara möjlig att införa. Denna bidragshantering har följande fördelar:

* Dubbelarbete kan undvikas. * Kriterier för bedömningar och administrativa rutiner blir mer direkt förankrade. * Det finns stor kunskap om stödet och de allmänna samlingslokaler- na som skulle tas tillvara.

Bidragshanteringen har följande nackdelar:

* Oro för partiskhet i behandlingen av ansökningar från de lokaläga- re som inte är anslutna till riksorganisationema.

Riksorganisationemas ställning som företrädare för ett från staten fritt föreningsliv kan ifrågasättas. Det skulle visserligen vara möjligt att låta samlingslokaldelegationen sköta bidragshanteringen för dessa lokalägare som inte är anslutna till någon riksorganisation, men då skulle samtidigt enhetligheten i bedömningarna mellan anslutna och icke-anslutna samlingslokaler bli mindre eller försvåras. Det admini- strativt rationella i en sådan splittrad bidragshantering kan ifrågasättas.

* Samordning mellan detta stöd och stödet till de icke—statliga kultur- lokalema skulle kraftigt försvåras. Denna lösning är inte möjlig i dag då Samsam saknar status som självständig juridisk person med egna stadgar.

Samsam saknar f.n. formell status, även bland berörda riksorganisa- tioner, varför dess lösa konstitution idag inte kan utgöra grund för en dylik delegation. Endast under förutsättning att Samsam skapar en sådan grundläggande konstitution, bl.a. stadgar som gör det möjligt att delegera beslut av myndighetskaraktär (vilket fördelningen av det statliga stödet är), kan jag tänka mig en sådan lösning.

* Det har vid mina kontakter med riksorganisationema inte fram- kommit något intresse för en sådan lösning.

Kommunal hantering

Ett kommunalt övertagande av den statliga stödhanteringen ger följande fördelar:

* Närhet till den eller de som söker stödet.

* God kunskap om den aktuella ortens utbud och efterfrågan av sam- lingslokaler.

Det skulle innebära följande nackdelar:

* Samordningen mellan detta stöd och stödet till de icke-statliga kul- turlokalema skulle kraftigt försvåras. * Svårigheter att fördela stödet till de olika kommunerna, bl.a. be- roende på anslagets begränsade storlek.

En helt decentraliserad hantering torde medföra svårigheter att inom ramen för ett statligt anslag fördela ramar rättvist på landets samtliga kommuner. Jag ser inte några möjligheter att lägga in samlingslokal- stödet som en del i den kommunala skatteutjämningen då detta inte skulle ta hänsyn till olika lokalbehov i olika landsdelar.

* Svårigheter att upprätthålla erforderlig kunskap och kompetens.

Det kan vara svårt att upprätthålla den kunskap och kompetens avseende allmänna samlingslokaler och stödets effekter som krävs då antalet ärenden under ett år kommer att vara mycket begränsat - vissa är inga alls - och dessutom variera mellan åren. Förfrågningar om stödet kan vara svåra att besvara då det främst är genom de inkomna ärendena och beredningen av dessa som kunskapen vidmakthållas och förbättras.

* De samlingslokalägande riksorganisationemas arbete skulle kraftigt försvåras.

Dessa organisationer svarar för rådgivning till de samlingslokalägande föreningarna, bl.a. i samband med ansökning om bidrag. Detta under- lättar för den vidare hanteringen då ansökningarna därmed blir väl genomarbetade. De skulle behöva ha kontakt med alla de aktuella kommunerna. Det skulle inte vara möjligt att dra nytta av deras kunskap vid bidragshanteringen så som sker i dag med deras gransk- ning av ansökningarna innan de kommer till delegationen vid Bover— ket.

Överväganden och förslag

För den nuvarande stödhanteringen vid Boverket åtgår tre årsarbets- krafter. Jag bedömer att det inte är möjligt att åstadkomma några stora rationaliseringar i denna hantering. Det finns en uppbyggd kompetens av att hantera bidragen vid Boverket. Till detta kan läggas samarbetet med de samlingslokalägande riksorganisationema som, efter vad jag förstått, fungerar väl.

Det skulle vara möjligt att överlåta stödhanteringen till riksorgani- sationema genom Samsam, förutsatt att Samsam ges en formell status. Då det vid mina kontakter med Samsam inte framkommit något intresse för en sådan lösning finner jag ingen anledning att nu förorda detta alternativ.

Jag föreslår

att nuvarande beslutsordning för stöden skall ligga fast, dvs. att Boverkets samlingslokaldelegation fattar beslut om stöd till allmän- na samlingslokaler.

6.4.3. Stödhantering för trossamfundens lokaler

Beslut om stöd till trossamfundens lokaler för religiös verksamhet fattas för närvarande av Samarbetsnämnden för statsbidrag till tros- samfund, SST. Regeringen fattar beslut om vilka trossamfund som skall tillhöra den bidragsberättigade kretsen (f.n. 16 trossamfund och 2 grupper av samfund, totalt 35 samfund).

I inledningen till detta kapitel redovisade jag förslag som skulle innebära en gemensam hantering av de båda lokalstöden. Jag avförde där dessa förslag då jag i dag inte kan se några rationaliseringsvinster som skulle kunna motivera någon av dessa.

Jag har därutöver övervägt två andra alternativ för stödhanteringen till trossamfundens lokaler. Det första alternativet innebär att SST:s myndighetsroll förstärks, det andra att SST ombildas till samverkans— organ för bidragshantering utan myndighetsstatus.

SST som myndighet

SST är i dag myndighet med vissa fördelningsuppgifter. För den nuva— rande hanteringsordningen talar att bidragskretsen för de olika stöden är identisk. Den bidragsberättigade kretsen utses av regeringen, även nämndens ledamöter utses av regeringen (efter förslag från de bidrags- berättigade trossamfunden).

SST ingår inte i den statliga redovisningsorganisationen.

SST som samverkansorgan utan myndighetsstatus

Detta alternativ, som innebär att SST:s myndighetsroll skulle upphöra, ligger i linje med de förslag som Utredningen om bidrag till ideella organisationer gett i sitt betänkande Organisationemas bidrag (SOU 1993:71). Där föreslås bl.a. att staten i större utsträckning skall anförtro åt de ideella organisationerna att själva gruppvis genom egna samarbetsorgan fördela statsbidrag till sina verksamhetsområden.

SST fördelar i dag, förutom lokalstödet, två andra stöd till tros- samfunden; verksamhetsbidrag och utbildningsbidrag. Det är regering- en som fastställer kretsen av statsbidragsberättigade trossamfund. Det har inte ingått i mitt uppdrag att se över samtliga statliga stöd till de fria trossamfunden. Om regeringen - inom ramen för en översyn av samtliga statsbidrag till trossamfunden - timer att det är lämpligt med en stödhantering inom ramen för ett frivilligt samverkansorgan för trossamfunden, kan detta vara ett alternativ. Jag kan dock inte nu finna något argument för att splittra stödhanteringen för dessa stöd på dels en myndighet, dels ett frivilligt samverkansorgan.

Jag har därför inte övervägt något annat alternativ som skulle in- nebära att stödhanteringen förs över till någon annan myndighet eller till kommunerna.

Överväganden och förslag

Jag anser att SST:s myndighetsroll bör förstärkas och att fördelningen av lokalstödet till de fria trossamfunden även fortsättningsvis skall skötas av SST.

Jag föreslår att stödet till trossamfundens lokaler för religiös verksamhet skall

kunna utgå till församlingar inom de statsbidragsberättigade tros- samfunden enligt regeringens särskilda beslut,

att Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund inordnas i den statliga redovisningsorganisationen.

7. Förslag och rekommendationer

Allmänna samlingslokaler

Förhandsgranskning skall omfatta alla projekt för vilka stöd sökes, dock inte för ansökan om stöd till handikappanpassning. Vid förhandsgranskningen skall en ansökan om stöd till en allmän samlingslokal kunna avslås om föreningens ekonomiska möjlig- heter att långsiktigt driva och förvalta lokalen bedöms vara ringa.

Bidragsunderlaget för det statliga stödet skall vara ett visst belopp per kvadratmeter lokalyta och variera beroende på lokal- ytans totala storlek. Vid om— och tillbyggnad skall bidragsunderla- get beräknas på skälig faktisk kostnad med en övre begränsning till viss andel av motsvarande nybyggnad. Boverket skall fastställa de schabloner som skall utgöra bidragsunderlaget.

Det statliga stödet skall ges i form av bidrag med 50 procent av godkänt bidragsunderlag.

Vid köp av fastighet för anordnande av föreningsägd sam- lingslokal skall det statliga bidraget lämnas med 50 procent av godkänt bidragsunderlag motsvarande skälig kostnad med hänsyn till projektets art och omfattning.

I anslutning till förhandsgranskningen kan samlingslokaldele- gationen meddela att det vid särskilda skäl kan utgå statligt stöd med lägre bidragsandel.

Det statliga bidraget skall förutsätta att det finns ett skriftligt avtal mellan kommun och förening om ett kommunalt stöd motsvarande minst 30 procent av underlaget för det statliga bidraget. Vid särskilda skäl kan detta bidrag reduceras och detta skall prövas av samlingslokaldelegationen i anslutning till för- handsgranskningen.

Boverket skall kunna ge förtur till s.k. samnyttjandeprojekt som länsstyrelse eller länsarbetsnämnd givit väsentligt stöd till.

Uppföljning och utvärdering av stödet skall baseras på utveck- ling av verksamhet och ekonomi i lokaler som fått stöd. Boverket bör ges i uppdrag att tillsammans med berörda riksorganisationer utarbeta former och innehåll för uppföljning av stödets effekter. Boverket skall utvärdera stödet.

De berörda riksorganisationema föreslås också fortsättningsvis få bidrag till sina verksamheter.

Trossamfundens lokaler

Stödet till trossamfunden skall vara beräknat på "skäliga kost- nader" och utgå i form bidrag. Det maximala bidraget föreslås höjas till 1 miljon kronor per

byggnadsobjekt.

Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund (SST) bör i samverkan med berörda trossamfund utarbeta former och innehåll för hur uppföljning och utvärdering av stödet skall ske.

I föregående kapitel ger jag förslag till ett antal gemensamma regler för de två lokalstöden. Jag föreslår därutöver att de statliga stöden skall ges i form av bidrag och att beslut om stöd skall fattas av Boverket respektive SST.

Utifrån dessa principer utvecklar jag i detta kapitel hur de statliga stöden bör utformas.

7.1. Lokaler för barn— och ungdomsverksam— het

Direktiven till min utredning anger att jag bör "väga in behovet av ett enhetligt stöd också när det gäller lokaler för barn- och ungdomsverk- samhet."

Det finns för närvarande inget särskilt statligt stöd till lokaler för barn- och ungdomsverksamhet. Som jag tidigare redovisat kan det i vissa fall ges stöd ur Allmänna arvsfonden till lokaler för barn- och ungdomsverksamhet, men detta är inte ett statligt stöd. Allmänna arvs- fonden har varit föremål för särskild utredning och proposition är avi- serad till innevarande riksmöte.

Med hänsyn till nuvarande statsfinansiella läge timer jag det inte möjligt att föreslå något särskilt statligt stöd till särskilda lokaler för barn- och ungdomsverksamhet.

Däremot vill jag peka på det angelägna i att kommunerna, inom ramen för den samlade planen för förenings— och kulturlivets lokalbe- hov som jag tidigare förordat, beaktar lokalbehoven hos barn och ungdomar.

Det är också angeläget att ta tillvara befintliga möjligheter till stöd för sådana lokaler inom ramen för stöden till allmänna samlingslokaler respektive trossamfundens lokaler. Mina förslag, som anges senare i detta kapitel, bör också leda till att lokalsituationen för barn och ung- domar väsentligen förbättras.

7.2. Stödet till allmänna samlingslokaler

7.2.1. Direktiven

Av mina direktiv framgår att jag skall redovisa ett alternativ vari stödet till de allmänna samlingslokalema blir kvar, men reformeras. Jag hör föreslå de förändringar som behövs för att stöden skall få en sådan utformning att de blir enkla, ändamålsenliga och kostnadseffekti- va.

Jag skall vidare ange vilka prioriteringar som bör gälla vid fördel- ningen av det framtida stödet, ta ställning till på vilket sätt och i vilka former som de statliga stöden skall fördelas. Jag skall beakta att behovet av lokaler på en del orter kan tillgodoses genom samutnyttjan- de av lokaler som ägs av kommun, eller en församling, t.ex. för- samlingshus eller nedlagda skolor.

Dessutom skall jag särskilt överväga vilka principerna bör vara för det nuvarande kravet att kommun ska bidra med 30 procent av bidragsunderlaget. För— och nackdelar med denna regel bör redovisas. Till utredningen har från Civildepartementet överlämnats en skrivelse från Västerbottens Bygderåd i vilken kravet på kommunalt bidrag ifrågasatts.

7 .2.2 Prövning av projektets långsiktiga bärighet

Inför förhandsgranskning av ett byggnadsprojekt skall lokalägaren för närvarande bl.a. lämna en kostnads- och finansieringsbedömning, ytt- rande från kommunen om behovet av lokalen samt en utredning om föreningslivet med karta över samlingslokalens upptagningsonrråde.

Nuvarande statliga stöd förutsätter ett kommunalt bidrag motsva- rande minst 30 procent av bidragsunderlaget. Något bindande kommu- nalt beslut om detta stöd behöver för närvarande inte bifogas ansökan om förhandsgranskning.

Ansökan om förhandsgranskning granskas och föredras i samlings- lokaldelegationen. Beslut fattas om det finns behov av lokalen och om redogörelsen kan ligga till grund för fortsatt projektering.

Jag har tidigare föreslagit att beslut om stödets storlek skall fattas vid ett tillfälle.

Nuvarande ordning med förhandsgranskning av vissa mer om- fattande byggnadsprojekt bör dock inte avvecklas. I stället bör för- handsgranskningen, dvs. prövningen av om ett projekt är stödbe- rättigat, förstärkas och omfatta alla projekt som söker stöd, dock inte för stöd till handikappanpassning.

Vid förhandsgranskningen skall delegationen ha möjlighet att pröva föreningens möjligheter att ur ett långsiktigt ekonomiskt perspektiv klara att driva och förvalta samlingslokalen. Ett intyg om kommunalt stöd till byggnadsprojektet bör därför bifogas ansökan om förhands- granskning. Till ansökan skall bifogas en driftkalkyl (långtidsbudget) för de närmaste åren efter det att byggnadsarbetena genomförts. Före- ningens senaste årsberättelse med resultat— och balansräkningar bör också bifogas.

Om det finns ett avtal upprättat mellan föreningen och kommunen om framtida driftbidrag samt om stöd till planerade byggnadsarbeten, och som bifogas ansökan, skall detta påverka delegationens bedömning av föreningens möjligheter att långsiktigt driva och förvalta lokalen. Beslut om kommunalt stöd bör vara fattat av kommunfullmäktige och komma till uttryck i ett bindande avtal parterna emellan.

Om samlingslokaldelegationen mot bakgrund av ansökan bedömer att föreningens ekonomi är svag eller om ansökan är dåligt under- byggd skall ansökan kunna avslås.

Jag föreslår

att samlingslokaldelegationen vid förhandsgranskningen skall kunna avslå en ansökan om statligt stöd om föreningens ekonomiska möj- ligheter att långsiktigt driva och förvalta lokalen bedöms vara ringa.

7.2.3 Bidragets storlek m.m.

Reglerna för statligt stöd bör vara kostnadsdämpande, positivt påverka frivilliga och ideella arbetsinsatser samt bidra till hushållning med lokalytor.

Jag har därför övervägt två former för beräkning av underlaget för statligt stöd, dels vad som nu gäller om "skälig kostnad", dels ett visst belopp per kvadratmeter.

Det nuvarande stödet har inte den kostnadsdämpande effekt som jag anser att ett stöd bör ha. Fördelen med nuvarande utformning av beräkning av bidragsunderlaget är enkelheten att bl.a. göra investe- rings— och driftkalkyler. Denna fördel förstärks om bidragsunderlaget beräknas utifrån en schablon avseende produktionskostnadema.

Metoden att schablonmässigt beräkna bidragsunderlaget tillämpas numera för det statliga bostadsfinansieringssystemet. Denna metod bör också principith kunna användas för att beräkna produktionskost- nadema för allmänna samlingslokaler.

Övervägande skäl talar således för att bidragsunderlaget ska vara ett visst belopp per kvadratmeter. Vid ombyggnad bör emellertid

verkliga godkända ombyggnadskostnader få grunda ett bidragsunder- lag. Jag har tidigare sagt att det finns ett stort ombyggnadsbehov i det befintliga beståndet av allmänna samlingslokaler. Därför bör en modernisering av väl belägna samlingslokaler inte missgynnas av bidragsberäkningsmetoden. I det följande har jag utgått från ett räknexempel, bl.a. för att visa skillnaderna mellan dagens stödsystem och det som jag föreslår. I bilaga 14 redovisas också jämförelser mellan föreslaget och nuvarande stöd.

Boverket bör ges i uppdrag att på grundval av bl.a. mina förslag

fastställa vad som skall vara skäliga produktionskostnader per kvadrat- meter lokalyta.

Jag föreslår

att Boverket ges i uppdrag att fastställa de schabloner som skall utgöra bidragsunderlag.

Nybyggnad

Produktionskostnadema för en nybyggd samlingslokal kan för närva- rande variera mellan 10 000 - 17 000 kronor per kvadratmeter.

Jag tycker att denna spännvidd i kostnader är alltför stor. Önskar en samlingslokalförening satsa på högre kvalité som kostar mer bör den göra det mot bakgrund av att det kan ge lägre underhållskost— nader, dvs. att nettointäkten kompenserar den högre kostnaden. Jag är emellertid övertygad om att föreningslivet inte är berett att bära väsentligt högre kostnader p.g.a. att höga produktionskostnader skall förräntas.

Nuvarande stödsystem gynnar inte återhållsamhet av byggkost- nader och lokalytor. Ett nytt system bör bidra till att vara kostnads- dämpande, positivt påverka frivilliga och ideella arbetsinsatser samt gynna mindre samlingslokaler.

Schablonen per kvadratmeteryta kan exempelvis fastställas till 12 000 kronor för en lokalyta mellan 0 - 500 kvadratmeter. För de därpå följande 501 - 1 500 kvadratmeter samlingslokalyta kan t.ex. schablonen fastställas till 6 000 kronor.

Bidragsunderlaget bör dock inte fastställas till högre belopp än de faktiskt redovisade kostnaderna. I bidragsunderlaget bör, utöver redovisade faktiska kostnader, även inräknas ett redovisat skäligt värde av eget arbete, dock med högst 20 procent av bidragsunderlaget.

Om- och tillbyggnad

För om— och tillbyggnad bör bidragsunderlaget beräknas på skälig fak- tisk kostnad. Bidragsunderlaget bör dock uppgå till högst 60 procent av vad motsvarande nybyggnad skulle ge i bidragsunderlag. Denna be- gränsning till 60 procent av motsvarande nybyggnad är rimlig då kost- nader för mark och tomt inte ingår. Dessutom är ombyggnad billigare än nybyggnad och om så inte skulle vara fallet kan detta indikera att nybyggnad bör övervägas.

Med ombyggnad avser jag nyinvesteringar i eller i direkt an— slutning till samlingslokalen som, utan att vara nybyggnad, i väsentlig mån förbättrar sådana grundläggande funktioner som krävs för att anläggningen skall fungera tillfredsställande som samlingslokal. Dessutom bör i begreppet ombyggnad ingå sådana åtgärder som syftar till att vidmakthålla eller förbättra lokalens huvudsakliga försörjnings- system för el, uppvärmning, vatten, avlopp, ventilation, utrymmen för lokalens skötsel samt kommunikationsutrymmen.

Rena underhållsåtgärder, som inte görs i anslutning till standard- höjande insatser som beskrivits ovan, ska inte vara stödberättigade.

För projekt som av sarrrlingslokaldelegationen klassificeras som om- och tillbyggnad bör användas den metod som tillämpas för ombyggnad.

Stödberättigad lokalyta och stödets storlek För närvarande ges bidrag enligt följande:

a) 50 procent av det godkända bidragsunderlaget för en lokalyta mellan 0 - 1 000 kvadratmeter,

b) för lokalyta mellan 1 000 - 2 000 kvadratmeter är det statliga stödet 30 procent.

En förutsättning för att statligt bidrag beviljas, är att kommunen lämnar bidrag med minst 30 procent av bidragsunderlaget.

Det framgår av Boverkets kartläggning att genomsnittsstorleken av de föreningsägda allmänna samlingslokalema är cirka 500 kvadrat— meter. Medianstorleken är 275 kvadratmeter.

Bland inneliggande ansökningar hos Boverket om statligt stöd (f.n. 174) finns 113 projekt som avser lokaler under 500 kvadratmeter. Knappt 50 projekt som väntar på beslut om statligt stöd är i storleksin- tervallet 500 - 1 500 kvadratmeter. Tiotalet ansökningar rör lokaler över 1 500 kvadratmeter. Jag anser att dessa få stora samlingslokal- projekt, i nuvarande system tar en oproportioneut stor andel av Boverkets anslagsram till allmänna samlingslokaler.

Jag anser bl.a. mot denna bakgrund och vad som redovisats i tidigare kapitel att utformningen av reglerna för stödet bör förändras i syfte att gynna mindre samlingslokaler. Fler objekt kan då också rymmas inom ramen för anslaget.

Jag föreslår

att det statliga bidraget utgår med 50 procent av bidragsunderlaget

a) för samlingslokalyta upp till 500 kvadratmeter enligt schablonen per kvadratmeter,

b) för de därpå följande 501 - 1500 kvadratmeter samlingslokalyta enligt den lägre schablonen per kvadratmeter, samt

att det vid särskilda skäl kan stöd ges med en lägre bidragsandel och

att detta prövas av samlingslokaldelegationen i anslutning till förhandsgranskningen.

Köp

Stöd bör också kunna utgå vid köp av befintlig fastighet, som sker i syfte att anordna en föreningsägd allmän samlingslokal. Bidrags— underlaget bör i sådana fall grundas på en bedömning av skäliga kostnader med hänsyn till projektets art och omfattning.

Jag föreslår

att det statliga stödet vid köp av fastighet för anordnande av före- ningsägd alhnän samlingslokal lämnas med 50 procent av godkänt bidragsunderlag motsvarande skälig kostnad med hänsyn till projektets art och omfattning, samt

att det vid särskilda skäl kan stöd ges med en lägre bidragsandel och

att detta prövas av samlingslokaldelegationen i anslutning till förhandsgranskningen.

F örhandsgranskning

Det bör ankomma på Boverket att ange närmare föreskrifter om för- handsgranskning.

7.2.4. Kommunernas roll

Genom kommunernas försorg möjliggörs en omfattande verksamhet i förenings- och kulturlivet.

Rapporten Framtidens föreningsstöd (Kommunal Fritid 1992) redo—

visar att kommunernas totala stöd till barn— och ungdomsverksamhet uppgick till 4,5 miljarder kronor. Det är ungefär hälften av den totala summan av kommunalskattemedel som går till fritidssektom. Av sum- man 4,5 miljarder kronor utgör 3,3 miljarder skattesubventionerade tider i lokaler och anläggningar. Resterande summa, 1,2 miljarder kronor, är kontant föreningsstöd varav 350 miljoner kronor anslås till olika former av föreningslivets lokaler för barn- och ungdomsverksam- het. Enligt Boverkets kartläggning (bilaga 7) uppgick de kommunala drift- bidragen till cirka 170 miljoner kronor. Till denna summa skall läggas de kommunala bidragen till investeringar i allmänna samlingslokaler som uppgår till minst 30 miljoner kronor.

Jag har i kapitel 6, Principer och gemensamma regler, angivit principerna för hur en lokalt förankrad planering för förenings— och kulturlivets lokaler kan utformas och att kommunerna bör ha ett övergripande ansvar för denna.

Bidrag till drift och investeringar

Ett kommunalt bidrag till viss andel av investeringskostnadema bör även fortsättningsvis vara en förutsättning för statligt stöd.

Jag finner det inte rimligt att staten skall lämna bidrag till anlägg- ningar, till gagn för det lokala förenings- och kulturlivet, om inte be— rörd kommun anser sig ha råd att delfinansiera investeringen.

Ett annat skäl för kommunalt bidrag är att lokalägaren i annat fall måste klara en större andel av investeringskostnadema genom egna insatser eller län. Högre kapitalkostnader betyder bl.a. ökade årliga kostnader för räntor och amorteringar, vilket leder till ökade lokalkost- nader för föreningslivet alternativt en ökad kommersialisering av loka- lerna. Ökade lokalhyror för de som nyttjar lokalen kan vara ett sätt för lokalägaren att åtminstone delvis kompensera sig för dessa ökade kost- nader. Det är dock osannolikt att det går att få full kostnadskompensa- tion från hyresgästerna som företrädesvis är föreningar och motsvaran— de, eftersom deras ekonomi generellt är svag.

Ett resultat av en ökad kommersialisering kan vara att lokalernas skatterättsliga status förändras, vilket medför ökade driftkostnader till följd av skatter, vilket i sin tur kan medföra en ökad kommersialise- ring som betyder ökade skatter osv.

Nackdelarna med villkoret om ett kommunalt stöd för att kunna erhålla ett statligt stöd är bl.a. att de politiska bedömningarna om framtida behov av lokalen, med hänsyn till lokalens geografiska läge eller verksamhetens omfattning osv. kan skilja sig från lokalägarens. Dessutom kan det finnas ekonomiska motiv för en kommun att inte ge

stöd. Jag anser trots detta att det statliga stödet skall förutsätta visst kommunalt stöd.

Ett krav på kommunalt bidrag om minst 30 procent av bidragsun- derlaget bör gälla fortsättningsvis. Om samlingslokaldelegationen vid förhandsgranskningen finner att särskilda skäl föreligger, bör detta kommunala bidrag kunna reduceras.

Ett kommunalt beslut om stöd till investeringsåtgärder bör doku- menteras i ett skriftligt avtal mellan kommunen och föreningen. Detta avtal kan också innehålla former för och omfattning m.m. av eventuellt kommunalt stöd till driften av samlingslokalen. Avtalets omfattning och innehåll bör dock kommunen och föreningen själva överenskomma om.

Jag föreslår

att statligt stöd skall förutsätta ett kommunalt stöd motsvarande minst 30 procent av godkänt bidragsunderlag eller i vissa fall av verklig produktionskostnad,

att detta bidrag vid särskilda skäl kan reduceras och att detta prövas av samlingslokaldelegationen i anslutning till förhandsgransk— ningen, samt

att det kommunala stödet skall dokumenteras i ett skriftligt juridiskt bindande avtal mellan kommunen och föreningen.

7.2.5. Samnyttjande i allmänna samlingslokaler

Glesbygdsmyndigheten har i en skrivelse 1991—12-19 tagit upp frågan om alternativ finansiering av nybyggnads- och ombyggnadsinvestering- ar i samlingslokaler som har ett samordnat serviceinnehåll. Skrivelsen har överlämnats av Civildepartementet till utredningen.

På flera platser samnyttjas olika lokaler som är belägna i allmänna samlingslokaler. Traditionth har det tidigare handlat om samverkan med exempelvis bibliotek och skolor, t.ex. utrymmen för gymnastik, omklädning och skolrnåltider. Utvecklingen visar dock att samverkan nu finner flera former och innehåller olika verksamheter. I bilaga 8 redovisas ett antal exempel på samnyttjande av allmänna sarrrlingsloka- ler.

Någon klar definition av begreppet samnyttjande finns inte. Främst beroende på att det finns olika former av samnyttjande av lokaler och att de lokala förutsättningama och möjligheterna kraftigt varierar.

Några principiellt olika former av samnyttjande kan urskiljas:

* Flera parter uppför gemensamt ett byggnadskomplex med lokaler för flera olika ändamål. Samverkan handlar här företrädesvis om ge- mensamt nyttjande av olika försörjningssystem som vatten, el, avlopp, ventilation och uppvärmning.

* Delar av en samlingslokalanläggning används för olika ändamål under olika tider på dygnet, t.ex. daghem under dagtid då förenings— aktiviteten i allmänhet är låg, och för föreningslivets aktiviteter under kvällstid. Denna form kan enkelt definieras som flerändamålsutnyttjan- de.

* Samtidigt byggande av en byggherre som uppför en anläggning som innehåller lokaler för olika ändamål, t.ex. för offentlig och kommersiell service samt för ideell verksamhet. Samverkan mellan dessa delar kan också ske i den löpande verksamheten, t.ex. vad gäller personalbemanning och nyttjande av vissa lokaler.

Det finns ett växande intresse för att söka samverkan i olika sam- lingslokaler i syfte att effektivare nyttja begränsade resurser samtidigt som väsentliga välfärdskomponenter kan bibehållas och utvecklas. Denna utveckling är inte minst synbar när det gäller landsbygden och de mindre orterna. De allmänna samlingslokalema, som företrädesvis nyttjas under kvällar och helger, utgör i många fall utgångspunkt för sådana lösningar. Det finns funktionella och ekonomiska skäl som talar för sådana lösningar.

Boverkets sandingslokaldelegation stimulerar för närvarande sam- nyttjandeprojekt i allmänna samlingslokaler genom att medge dispens att (enligt 65 SFS 19891288) starta bygget innan bidrag beviljats. Syftet med denna generella dispens, som dock prövas från projekt till projekt, är att stimulera samnyttjande av de allmänna samlingslokaler— na med andra verksamheter på orten.

Denna ordning innebär dock att sökanden åsamkas höga kapital- kostnader i avvaktan på slutligt beslut om statligt bidrag. Det kan antas att möjligheterna att få statligt stöd i dag inte nyttjas p.g.a. denna omständighet. Osäkerheten om framtida stöd kan också medföra att man inte söker stöd och dispens till sådana projekt.

Former för stöd till samnyttjande Förslag har under senare år väckts, bl.a. av Boendeservice- delegationen, Boverket och i enskilda riksdagsmotioner, om att införa ett särskilt stöd till samnyttjande i anslutning till allmänna samlingslo-

kaler. Förslagen har hittills avvisats med hänvisning till att den slutliga utvärderingen av Boendeservicedelegationens arbete inte föreligger. Denna utvärdering utförs av Boverket och beräknas vara avslutad under första halvåret 1994.

Jag har mot denna bakgrund inte övervägt införandet av ett nytt statligt stöd till sådana sarnverkansprojekt. Istället har jag övervägt hur man inom ramen för befintligt stöd till allmänna samlingslokaler kan stimulera samnyttjande.

Länsstyrelserna skall bl.a. verka för att statlig, landstingskommu-

nal och kommunal verksamhet i länet samordnas och anpassas efter de övergripande miljö- och regionalpolitiska målen m.m. Länsstyrelserna kan också ge stöd till allmänna samlingslokaler inom ramen för anslaget till regional utveckling. Glesbygdsmyndigheten har i rapporten Glesbygdsstödet 1987 - 1992 föreslagit att 25 i förordningen om glesbygdsstöd (SFS 1990:643) bör kompletteras med "....och till kommersiell service och samhällelig service i glesbygder".

Många samnyttjandeprojekt i anslutning till allmänna samlingsloka- ler innehåller olika delar av offentlig verksamhet och service. Om länsstyrelsen eller länsarbetsnämnden, ger väsentligt stöd till samnytt- jandeprojekt och sådana projekt ges förtur i Boverkets behandling av ansökningar om stöd till allmänna samlingslokaler torde samnyttjande kunna stimuleras. En förutsättning för att få förtur och snabbt komma igång med byggnadsarbetet bör i så fall vara att annat statligt stöd ges i väsentlig omfattning till aktuellt projekt. Kommunen förutsätts även för dessa projekt tillskjuta medel motsvarande minst 30 procent av bidragsunderlaget.

Det är väsentligt att det finns klara principer för om ett projekt skall bedömas innebära samnyttjande eller inte. Inom samlingslokalde- legationen har viss praxis utvecklats i dessa bedömningar om vad som är samnyttjande och inte. Delegationens erfarenheter och utvecklade praxis bör naturligtvis ligga till grund för kommande prövningar om eventuellt stöd.

Med ett utbyggt samarbete mellan Boverket, länsstyrelserna och länsarbetsnämndema torde också principer kunna utvecklas som kan ligga till grund för framtida prövningar om förtur.

Förtur för samnyttjandeprojekt i allmänna samlingslokaler skapar också bättre förutsåttrringar för samnyttjandeprojekt mellan trossam- fund och allmänna samlingslokaler genom att de två stödformema kan utgå till olika delar av samma projekt.

Jag har tidigare pekat på att dagens ordning med dispens medför extra höga kostnader för kreditiv i avvaktan på beslut om stöd. Beslut om dispens är inte heller något beslut om att stöd kommer att beviljas.

Jag gör också bedömningen att det finns samnyttjandeprojekt som inte kommer till stånd p.g.a. den långa väntetiden på beslut om stöd. Dessa nackdelar med dispensordningen kan elimineras om projekten ges förtur.

Det är angeläget att samnyttjandeprojekt utformas så att förenings- livets lokalbehov tryggas och att inte andra i lokalen förekommande aktiviteter inkräktar på lokalernas tillgänglighet för föreningarna. Vidare är det väsentligt att samnyttjandeprojekt inte utformas så att statligt bidrag lämnas till lokaler som i första hand avser att lösa lokalbehovet för t.ex. kommunal verksamhet eller enskild näringsverk- samhet.

Lagen om offentlig upphandling och konkurrenslagstiftningen synes inte utgöra hinder för en ökad samverkan mellan t.ex. en kommun och en förening som äger en allmän samlingslokal.

Jag föreslår

att samnyttjandeprojekt, som länsstyrelse eller länsarbetsnämnd ger väsentligt stöd till, skall ges förtur i samlingslokaldelegationens behandling av inkomna ansökningar.

7.2.6. Stöd från länsstyrelse eller länsarbetsnämnd till olika samlingslokaler

Allmänna samlingslokaler och trossamfundens lokaler

Länsstyrelse eller länsarbetsnämnd kan också ge stöd till dessa lokalty- per då det inte handlar om samnyttjande. Det bör i sådana fall vara naturligt att samråd sker med Boverket respektive SST i syfte att söka nå en samsyn vad gäller upplåtelseskyldighet m.m. Initiativet till detta samråd bör ligga hos den som får ansökan om stöd. Former och in- nehåll m.m. för detta samråd bör kunna utvecklas utan några centralt fastställda regler.

Andra lokaler för förenings- och kulturlivet

Andra föreningsägda lokaler och anläggningar kan också få stöd av länsstyrelse eller länsarbetsnämnd.

Vid prövning av sådant stöd bör beaktas att byggnadsarbetena inte försvårar förverkligandet av projekt som avser allmänna samlingsloka- ler och inte heller försämrar möjligheterna att driva befintliga sådana lokaler.

Det är därför angeläget att det sker ett samråd mellan länsstyrelse eller länsarbetsnämnd och Boverket samt berörd kommun, i den mån så inte sker idag, när det gäller stöd till andra typer av förenings- lokaler.

Genom ett utvecklat samarbete kan gemensamma hanteringsrutiner också skapas som bör underlätta anordnandet och driften av allmänna samlingslokaler. Det bör vara en fråga för berörda parter att finna lämpliga former och innehåll m.m. för denna typ av samråd i lokal- stödsärenden.

7.2.7. Bidrag till utgift för att betala skulder och eftergift för äldre statslån

Under vissa förutsättningar kan (enligt 11 och 12 åå i förordningen om stöd till allmänna samlingslokaler, SFS 1989:288) bidrag eller eftergift beviljas för betalning av skulder. Eventuellt stöd med detta syfte tar i anspråk medel ur anslaget för ny-, om- och tillbyggnad. Denna stödmöjlighet har inte utnyttjats sedan nuvarande förordning trädde i kraft.

Jag kan inte se några principiella skäl till varför staten skall ge sådant stöd.

Jag föreslår

att denna stödform avvecklas.

7 .2.8 Samråd med förenings— och kulturlivet

Jag har beträffande planering för ombyggnad etc. tidigare pekat på vikten av en lokalt förankrad process. De berörda riksorganisationema uppmanar också sina medlemmar att låta det lokala förenings- och kulturlivet medverka i planeringsarbetet inför ett förestående bygg- nadsprojekt.

Många av de sanrlingslokalprojekt som planeras är föremål för samråd mellan lokalägare och ortens förenings- och kulturliv. Värde- fulla synpunkter på lokalernas användning, utformning, tillgänglighet och teknik m.m. samlas in och bearbetas av föreningen som äger samlingslokalen.

Jag anser att det lokala föreningslivets deltagande i planerings- arbetet är så viktigt att det bör föreskrivas i reglerna för stöd till allmänna samlingslokaler. Några föreskrifter om innehåll och former för detta samråd anser jag dock inte bör fastställas. Istället bör det

vara en naturlig uppgift för riksorganisationema att sprida goda exempel på sådant samråd.

Jag föreslår

att föreningen i anslutning till ansökan om stöd skall ange i vilka för- mer samråd med det lokala förenings- och kulturlivet ägt rum för det planerade projektet.

7.2.9. Uppföljning och utvärdering

I tidigare kapitel har jag redovisat syftet med uppföljning och utvärde- ring av de statliga stöden.

Med nu gällande regler ska en förening som ansöker om statligt stöd till ansökan bifoga en utredning om ortens föreningsliv. I bilagan ska anges hur lokalerna planeras att användas efter färdigställandet. Jag anser att denna verksamhetsprognos ska tas tillvara på ett bättre sätt än hittills i stödhanteringen. Prognosen bör förslagsvis omfatta de tre närmaste åren efter byggnadsarbetenas avslutande. Det blir då möjligt att göra en tidsserie som visar hur aktivitetsnivån förändrats över tiden. Tidigare har jag också angett att sökanden i annan bilaga till ansökan ska bifoga en långtidsbudget för anläggningens drift. Dessa bilagor kan skapa goda förutsättningar för uppföljning av stödets effekter.

Ägare till samlingslokaler som erhåller statligt stöd ska redovisa och kommentera hur verksamhet och ekonomi utvecklats efter att byggnaden färdigställts i förhållande till den verksamhetsprognos och långtidsbudget som bifogats ansökan.

De berörda riksorganisationema skall ansvara för att dessa upp- gifter årligen sammanställs. Jämförande data för lokaler som inte vidtagit om- och tillbyggnader bör finnas med i denna sammanställ- ning.

Uppgiften att samla in och bearbeta dessa data för ägare av lokaler som inte är anslutna till någon riksorganisation bör ges till Boverket.

Uppgiften att utvärdera om stödet kan anses ha främjat det lokala förenings- och kulturlivets verksamhet bör ges till Boverket.

Inför utvärderingen kan den framtagna tidsserien av verksamhetens och ekonomins utveckling kompletteras med ett antal fallstudier, för att få fram data av kvalitativ art. Det bör t.ex. vara av intresse att genomföra sådana fallstudier för samnyttjandeprojekt. Sådana för— djupade analyser bör i förekommande fall ske av Boverket genom särskilt regeringsuppdrag.

Jag föreslår

att Boverket bör ges i uppdrag att tillsammans med berörda riks- organisationer utarbeta forrner och innehåll för uppföljning av stödets effekter, samt

att Boverket ges i uppdrag att utvärdera stödet.

7 .2.10 Forskning och utveckling

Statskontoret har av regeringen givits i uppdrag att genomföra en studie av de samhällsekonomiska effekterna av den ideella sektorns arbete.

Inom ramen för Beredningen för främjande av den ideella sektorn kommer ett nationth forskningsprogram om ideellt arbete att ut— arbetas. Detta program skall vara färdigt före 1994 års utgång.

Det finns behov av att öka kunskaperna om samlingslokalemas betydelse för såväl samhällsekonomin som för förenings- och kulturli- vets verksamheter.

På basis av den principmodell för uppföljning och utvärdering som jag tidigare föreslagit bör nya och värdefulla kunskaper kunna vinnas. Dessa behöver kompletteras med ett mer systematiskt inriktat forsk- nings- och utvecklingsarbete.

Jag anser att formerna och medelsbehovet för detta bör övervägas inom ramen för arbetet i Beredningen om främjande av den ideella sektorn. Ett mer praktiskt inriktat utvecklingsarbete anser jag dock bör kunna bedrivas inom ramen för ett gemensamt arbete mellan de berörda riksorganisationema.

7.2.11. Skatter

För närvarande pågår en översyn av skattereglerna för stiftelser och föreningar. Jag har därför inte i min utredning behandlat de förenings— ägda allmänna samlingslokalernas skatteproblematik.

Som jag påpekat i föregående kapitel kan en förskjutning av lokal— användningen till en ökad kommersiell inriktning, i syfte att klara de årliga drifts- och förvaltrringskostnadema, medföra högre beskattning. Vilket i sin tur kan leda till ytterligare kommersialisering osv.

Jag har i ett brev till nämnda utredning påtalat det angelägna i att dessa lokalers skattesituation uppmärksammas och att förslag övervägs för att undanröja skattemässiga hinder för att effektivt driva sådana anläggningar.

7 .2.12 Bidrag till riksorganisationema

För närvarande ges statsbidrag till de fyra riksorganisationema för allmänna samlingslokaler inom ramen för anslaget till allmänna sam- lingslokaler. Dessutom ges stöd till riksorganisationemas gemensamma arbete, inom ramen för Samlingslokalorganisationemas samarbetskommitté. Dessa stöd ges för att riksorganisationema ska kunna utföra främst följande uppgifter:

a) respektive riksorganisations allmänna information och rådgivning till sina medlemmar i frågor som rör investeringar, drift och förvaltning, ekonomi, skatter, juridik, arbetsgivarroll m.m.,

b) respektive riksorganisations arbete i anslutning till medlemmarnas ansökningar om statligt stöd, samt

c) gemensamt telmiskt och ekonomiskt utrednings- och utvecklings- arbete avseende allrnänna samlingslokaler.

Det är Boverket som för närvarande beslutar om fördelning av stödet till dels de enskilda riksorganisationema, dels det gemensamma arbete som de fyra riksorganisationema bedriver.

De enskilda riksorganisationema utför idag var för sig ett värde- fullt arbete som i många fall är likartat. Det borde därför vara möjligt att genom ett utökat samarbete mellan organisationerna åstadkomma en effektivisering av begränsade ekonomiska och personella resurser, t.ex. produktion av olika material, allmän rådgivning och information samt planering, genomförande och uppföljning av olika utbildningsin- satser m.m.

Organisationema bör dock själva överenskomma om omfattningen av de gemensamma arbetsinsatsema och därmed de ekonomiska medel det ställer anspråk på. I en gemensam ansökan från de berörda riks— organisationema bör redovisas dels de enskilda organisationemas planerade arbetsinsatser, dels de planerade gemensamma verksam— heterna.

Boverket bör på grundval av denna ansökan fastställa hur anslaget till riksorganisationemas verksamhet skall fördelas mellan dels de en— skilda orgarrisationema, dels deras gemensamma arbete.

Jag föreslår

att Boverket, efter gemensamt förslag från de berörda riksorganisatio- nema, fattar beslut om hur anslaget skall fördelas mellan det ge— mensamma arbetet och mellan de fyra olika riksorganisationema, samt

atti ansökan från de fyra riksorganisationema även skall ingå en redovisning av hur tidigare erhållna medel använts.

7.3. Stöd till trossamfundens lokaler

7.3.1. Bidragets storlek

För närvarande gäller att bidrag får beviljas med högst 30 % av de kostnader som kan anses skäliga för åtgärderna, dock högst 700 000 kronor.

Bestämmelsen om nuvarande maximala bidrag 700 000 kronor trädde i kraft 1 oktober 1986. Från SST:s sida har framförts syn- punkten att det maximala bidraget bör höjas till 1 miljon kronor.

En höjning till 1 000 000 kronor av det maximala bidraget motsva- rar ungefär förändringen av byggkostnadsindex från oktober 1986 till årsskiftet 1993/94.

Jag delar SST:s uppfattning att det är motiverat med en höjning av gränsen för maximalt bidrag. Dessutom vill jag framhålla att besluts- ramen för lokalbidrag inte påverkas av en höjning av det maximala bidraget.

Jag föreslår

att högst 1 000 000 kronor skall kunna ges i stöd till ett enskilt bygg- nadsprojekt.

7 .3.2 Fördelning av bidragen

För närvarande fördelas bidragen proportioneut i relation till de bi- dragsgrundande kostnadema utan hänsynstagande till samfundstill— hörighet eller motsvarande (inom den bidragsberättigade kretsen). En viss positiv särbehandling av ansökningar från invandrarnas trossam- fund kan dock förekomma.

Dagens fördelningsprincip innebär vissa svårigheter att i planering- en av enskilda byggnadsobjekt få klarhet i storleken av den egna insatsen. Det statliga bidraget har hittills varit i genomsnitt 10 - 15 % av objektens totala kostnader. Vetskapen om denna proportion har tjänat som underlag för de enskilda objektens finansieringskalkyler. För större objekt blir bidragsandelen lägre.

Ett alternativ till dagens princip för fördelning som jag övervägt är den som gäller för stödet till allmänna samlingslokaler.

Trossamfundens situation är dock annorlunda. I mina kontakter med företrädare för trossamfunden, bl.a. vid två informationsmöten som utredningen anordnat, har inga skäl framförts från någon för- ändring av nuvarande fördelningsprincip. Alternativet med högre bidrag men med väntetid för beslut om statligt bidrag har vid båda dessa tillfällen avvisats.

Jag kan mot bl.a. denna bakgrund inte nu se några principiella eller andra skäl för en förändring av stödet i detta avseende.

Bidragsberättigad krets

Det är regeringen som fastställer vilka trossamfund som skall vara berättigade till de olika stöd som hanteras av SST. Ansökan om att bli statsbidragsberättigad ställs till regeringen som i sin beredning av ärendet låter SST yttra sig över ansökan. För lokalstödet är det de enskilda församlingarna (motsvarande) inom de bidragsberättigade trossamfunden som är sökande.

Ett alternativ som jag övervägt är att SST skulle fastställa kretsen av bidragsberättigade. Jämfört med dagens ordning kan detta alternativ riskera att väcka oro för partiskhet i behandlingen. Det vore möjligt att minska denna risk genom att införa rätt att överklaga hos regering- en.

Då det inte ingår i mitt uppdrag att se över principerna för samt- liga statsbidrag till trossamfunden som hanteras av SST har jag inte funnit anledning att just vad gäller lokalstöden föreslå någon ändring i detta avseende.

7 .3.3 Uppföljning och utvärdering

För trossamfundens lokaler bör det vara SST:s betjänandebegrepp som ligger till gmnd för uppföljning och utvärdering. Det är uppgifter som också ligger till grund för de övriga bidrag SST hanterar.

Uppföljning och utvärdering bör innehålla jämförande data för församlingar (motsvarande) som inte byggt eller anskaffat någon guds- tjänstlokal.

Det kan finnas vissa svårigheter förknippade med att lägga över uppföljningsansvaret på de statsbidragsberättigade trossamfunden, då flera av dem är små och några i sin tur är paraplyorganisationer.

Jag föreslår

att SST ges i uppdrag att, efter samråd med de statsbidragsberättigade trossamfunden, utarbeta former och innehåll för hur uppföljning och utvärdering av lokalbidraget skall ske.

8. Förväntade effekter

Detta kapitel utgör en sammanfattning av de förslag som jag gett i tidigare kapitel. Om mina förslag genomförs skulle de främsta effekterna bli:

En effektivare lokalanvändning som leder till lägre kostnader för såväl kommuner som föreningsliv, samtidigt som förenings— och kulturlivets lokalbehov tillgodoses. Bättre samverkan och samordning mellan de statliga myndigheter som kan fatta beslut om stöd till olika samlingslokaler. Frivilliga arbetsinsatser främjas. Ett enkelt utformat statligt stöd vars effekter går att följa upp och utvärdera. En ökad lokalsamverkan mellan allmänna samlingslokalföreningar och olika offentliga serviceverksamheter. Väntetiden på beslut om stöd till allmänna samlingslokaler kom- mer avsevärt att kortas jämfört med nuläget.

Mina direktiv anger att målen för de framtida statliga stöden till allmänna samlingslokaler och trossamfundens lokaler för religiös verksamhet bör vara tydliga och mätbara. Prioriteringar för stödens fördelning bör anges.

Stöden bör utformas så att effektiviteten och måluppfyllelsen förbättras, och att de blir enkla, ändamålsenliga och kostnadseffektiva.

Reglerna för olika lokalstöd bör vara enhetliga. Jag bör dessutom beakta att lokalbehovet på en del orter kan tillgodoses genom samut- nyttjande av andra lokaler.

I direktiven till utredningen om bidrag till ideella organisationer framhålls vikten av föreningslivets självfinansiering, denna del återges i mina direktiv.

Därutöver bör förslag ges som påskyndar handikappanpassningen av de allmänna samlingslokalema så att de blir tillgängliga för perso- ner med funktionshinder.

I avsnitt 1.2 angav jag följande frågeställningar som mitt be— tänkande skall besvara:

- Finns det tillräckligt med lokaler? - Är planeringen för föreningslivets lokalbehov tillfyllest? - Är samordningen mellan de olika statliga lokalstöden tillräcklig? — Är nuvarande prioriteringar för statligt lokalstöd de rätta? - Är målen för stöden möjliga att följa upp och utvärdera?

I detta kapitel besvarar jag dessa frågor. Jag redovisar mina förslag och deras förväntade effekter.

8.1. Mål för stöden till allmänna samlingslo- kaler och trossamfundens lokaler

Det finns för närvarande inga klart uttalade mål för de båda lokal— stöden. Därför försvåras eller omöjliggörs uppföljning och utvärdering av stödens effekter. I avsnitt 5.2 redovisas mina förslag till mål.

Förslag Målen för det statliga stödet till allmänna samlingslokaler skall vara:

att skapa förutsättningar för alla människor att, oavsett ålder och kön, eller eventuella funktionshinder, ha tillgång till bra och ända— målsenliga lokaler för sitt förenings- och kulturengagemang,

att främja mötesplatser för människor med olika emisk och kulturell bakgrund, samt

att underlätta samverkan mellan offentlig, ideell och privat sektor.

Målen för det statliga stödet till trossamfundens lokaler för religiös verksamhet skall vara:

att skapa förutsättningar för alla människor att, oavsett ålder och kön, eller eventuella funktionshinder, ha tillgång till bra och ända- målsenliga lokaler för sin religiösa trosutövning,

att skapa möjlighet för personer med olika etnisk och kulturell bak- grund att behålla och utveckla den religiösa identiteten, samt

att skapa förutsättningar för gudstjänstrummet att få en sådan utform-

ning som stämmer överens med det aktuella trossamfundets kon- fessionella syn.

För att vara kostnadseffektiva bör stöden konstrueras så:

att stöden går till rätt objekt till minsta möjliga administrativa kostnad för stat och kommun,

att stöden går till objekt med goda förutsättningar till långsiktig över— levnad,

att ett effektivt lokalumyttjande stimuleras, samt

att stöden positivt påverkar ideellt arbete och/eller egna arbetsinsatser. Effekter

Målen ger en bättre stadga vid utformning av de båda lokalstöden. Det blir möjligt att följa upp och utvärdera stödens effekter.

8 .2 Prioriterade åtgärder

I avsnitt 3.2.4 anför jag att prioriteringen av åtgärder för att tillgodose föreningslivets lokalbehov bör ske i två steg. Den första prioriteringen sker lokalt genom en väl förankrad lokalförsörjningsplan som bör finnas då kommunen förordar samlingslokalstöd, den andra priorite- ringen sker genom konstruktionen av det statliga stödet.

Jag föreslår en kommunal strategi för arbetet med lokalförsörj— ningsplanen som innebär att först klarlägga möjligheterna till ett effektivt lokalumyttjande av befintliga allmänna samlingslokaler, i andra hand behovet av upprustning av befintliga lokaler, i tredje hand behovet av särskilda bidrag till vissa föreningar för att tillgodose speciella lokalbehov samt i fjärde och sista hand i vilken utsträckning det finns behov av nybyggande.

Den kommunala lokalplaneringen bör särskilt beakta behovet av handikappanpassningsåtgärder, möjligheten att också lösa andra lokalbehov genom samnyttjande i allmänna samlingslokaler, vård av befintligt bestånd av allmänna samlingslokaler samt ungdomars särskilda lokalbehov.

Förslag

I avsnitt 5.3 anger jag följande prioriteringar för de statliga stöden till allmänna samlingslokaler och trossamfundens lokaler:

De båda lokalstöden bör prioritera handikappanpassningsåtgärder. Stödet till allmänna samlingslokaler bör dessutom prioritera

- Samnyttjandeprojekt. - Vård av befintligt bestånd av alhnänna samlingslokaler. - Ungdomars särskilda behov av och önskemål om lokaler. — Mindre samlingslokaler.

Eje/(ter

— Handikappanpassningsåtgärder ökar tillgängligheten av de båda lokaltypema. - Samnyttjandeprojekt kan ge lägre kostnader för de deltagande par— terna, inte minst offentligt drivna serviceverksamheter, därmed kan de också verka främjande för bl.a. en positiv landsbygdsutveclding. - Vård av befintligt bestånd motverkar kapitalförstöring och ger där- med lägre framtida kostnader. - Ungdomars lokalbehov kan i många fall tillgodoses genom ett effek- tivare lokalumyttjande av bl.a. allmänna samlingslokaler, vilket ger lägre kostnader för bl.a. kommunerna. — Prioritering av mindre storlek av allmänna samlingslokaler kan ge lägre kostnader för staten, kommunerna och samlingslokalföre— ningarna.

8.3. Uppföljning och utvärdering

I avsnitt 7.2.9 redovisar jag hur uppföljning och utvärdering av stöden kan ske.

Allmänna samlingslokaler

Med nu gällande regler skall en förening som ansöker om statligt stöd för allmänna samlingslokaler bifoga en utredning om ortens förenings- liv. I bilaga skall också anges hur lokalerna planeras att användas efter färdigställandet. Denna verksamhetsprognos kan användas för uppfölj— ningen. Prognosen bör förslagsvis omfatta de tre närmaste åren efter

byggnadsarbetenas avslutande. Det blir då möjligt att göra en tidsserie som visar förändringar i aktivitetsnivån.

Sökanden skall även bifoga en långtidsbudget för anläggningens drift. Även denna kan utnyttjas för uppföljning av stödets effekter.

Ägare till samlingslokaler som erhåller statligt stöd skall redovisa och kommentera hur verksamheten och ekonomin utvecklats efter byg- gandet eller anskaffandet av lokalen i förhållande till den verksamhets- prognos och långtidsbudget som bifogats ansökan.

De berörda riksorganisationema för allmänna samlingslokaler skall ansvara för att dessa uppgifter årligen sammanställs. Data för lokaler som inte vidtagit om- eller tillbyggnadsåtgärder bör finnas med i sam- manställningen.

Uppgiften att samla in och bearbeta data för lokaler som ägs av förening som inte är ansluten till någon riksorganisation bör ges till Boverket.

Uppgiften att utvärdera om stödet kan anses har främjat det lokala förenings— och kulturlivet bör ges till Boverket.

Inför utvärderingen kan den framtagna tidsserien för verksamheter- nas och ekonomins utveckling kompletteras med ett antal fallstudier för att få fram data av kvalitativ ait.

Trossamfundens lokaler

För trossamfundens lokaler bör det betjänandebegrepp som Samarbets- nämnden för statsbidrag till trossamfund, SST, använder ligga till grund för uppföljning och utvärdering.

Uppföljning och utvärdering bör innehålla jämförande data för församlingar (motsvarande) som inte har byggt eller anskaffat någon gudstjänstlokal under den aktuella perioden.

Förslag

- Uppföljning och utvärdering av stöden baseras på utveckling av verksamhet och ekonomi i lokaler som fått stöd. - Boverket ges i uppdrag att tillsammans med riksorganisationema för allmänna samlingslokaler utarbeta former och innehåll för uppfölj— ning av stödet till allmänna samlingslokaler. Boverket utvärderar stödet. - SST ges i uppdrag att i samverkan med berörda trossamfund utarbeta former och innehåll för uppföljning och utvärdering av stödet till trossamfundens lokaler.

138 Förväntade effekter SOU 1994:32 Elfelder

— Genom mina förslag blir det möjligt att se tendenser om vilka effek—

ter stöden givit för de verksamheter de ytterst ska förbättra möjlig- heterna för. - Den föreslagna metoden tar tillvara uppgifter om verksamheter i lokalerna som till stora delar finns redan i dag. Uppföljningen blir därigenom relativt enkel att genomföra och leder inte till onödigt stora kostnader.

— Utvärdering av stöden kan ligga till grund för eventuella ställnings- taganden från riksdag och regering om revideringar av reglerna för stöden och, om så bedöms nödvändigt, målen för stöden.

8.4. Stöd till allmänna samlingslokaler och trossamfundens lokaler

Av kapitel 3 framgår att det fortfarande finns behov av ytterligare lokaler, dels av allmänna samlingslokaler, dels av lokaler för trossam- fundens religiösa verksamhet.

För de allmänna samlingslokalema visar Boverkets kartläggning att behoven, förutom nya lokaler, även omfattar upprustningsbehov av befintliga lokaler.

För båda lokaltypema finns behov av handikappanpassning som ännu inte tillgodosetts.

(I kapitel 4 redovisar jag vilka konsekvenser en avveckling eller minskning av stöden skulle medföra.)

Förslag

- Det statliga stödet till allmänna samlingslokaler och trossamfundens lokaler för religiös verksamhet ges i form av ett bidrag. (avsnitt 6.3.4) - Mottagaren av bidraget skall förbinda sig att under en tid av 15 år, beräknad från den dag då bidraget betalats ut, inte använda de ut— rymmen som bidraget avser för annat ändamål än som förutsattes när bidraget beviljades och inte heller under denna tid överlåta dessa utrymmen till någon annan som avser att använda dem för annat ändamål. - Stödet till allmänna samlingslokaler beräknas efter en schablonmäs— sigt beräknad kostnad per kvadratmeter lokalyta och varierar be- roende på lokalytans totala storlek. Vid om- och tillbyggnad skall

underlaget beräknas på skälig faktisk kostnad med en övre begräns- ning till viss del av motsvarande nybyggnadskostnad. (avsnitt 7.2.3) - Vid köp av fastighet för anordnande av föreningsägd samlingslokal skall det statliga bidraget lämnas med 50 procent av godkänt bidragsunderlag motsvarande skälig kostnad med hänsyn till projek- tets art och omfattning. - För trossamfundens lokaler för religiös verksamhet fördelas bidra-

gen proportionellt i relation till de bidragsgrundande kostnaderna. (avsnitt 7.3.2)

Effekter

Stöden gynnar mindre lokaler. De får en enkel utformning och inrym- mer ett rimligt inslag av egenfinansiering. Det ger en säkerhet för staten att syftet med stödet säkerställs under lång tid. Lokalägaren ges rimliga förutsättningar att klara drift och förvaltning av lokalen.

8.4.1. Stödhantering Förslag

Den nuvarande beslutsordningen för stöd till allmänna samlingsloka- ler ligger fast, dvs. besluten fattas av Boverkets sarnlingslokaldele- gation. (avsnitt 6.4.2)

Ejfekter

För den nuvarande stödhanteringen vid Boverket åtgår tre årsarbets- krafter. Det finns en uppbyggd kunskap och erfarenhet av att hantera bidragen. Jag bedömer att det inte är möjligt att åstadkomma några rationaliseringar i denna hantering.

Förslag

- Den nuvarande beslutsordningen för stöd till trossamfundens loka- ler för religiös verksamhet ligger fast, dvs besluten fattas av Sam- arbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund, SST. (avsnitt 6.4.3) - Myndighetsrollen för SST stärks genom att nämnden inordnas i den statliga redovisningsorganisationen.

Efekter

Nuvarande beslutsordning möjliggör en effektiv hantering av stöd som går till samma bidragskrets.

SST hanterar i dag även två andra stöd till trossamfunden. Det har inte ingått i mitt uppdrag att se över dessa. Jag kan därför inte nu finna några argument som talar för att splittra stödhanteringen för dessa stöd då bidragskretsen för de olika stöden går i varandra.

8.4.2. Handikappanpassning

Reglerna för stöd till handikappanpassningsåtgårder skiljer sig med nuvarande regelverk åt mellan de två lokaltypema. För de allmänna samlingslokalema får bidrag lämnas för hela kostnaden, dock med högst 165 000 kronor. För trossamfundens lokaler är motsvarande övre beloppsgräns 100 000 kronor.

De bidrag för handikappanpassningsåtgårder som utgår via Bover— ket ligger utanför den totala ramen för stödet till allmänna samlingslo- kaler. Bidrag för dessa åtgärder som utgår via SST ingår i den totala ramen och minskar därmed utrymmet för övriga bidragsobjekt.

Jag anför i avsnitt 6.2.2 att jag inte kan finna några principiella eller andra skäl som talar för att det skall vara några skillnader mellan de båda lokalstöden i dessa avseenden.

För många lokaler bör det vara möjligt att åstadkomma nödvändig handikappanpassning inom beloppsgränsen 165 000 kronor. I vissa lokaler kan det dock vara nödvändigt med åtgärder som är dyrare. Det kan vara installation av hiss(ar), lyftanordningar, större ingrepp i byggnadsstormne etc.

Jag anser att nödvändiga åtgärder för att förbättra lokalernas till— gänglighet för funktionshindrade inte får hindras p.g.a. bristande ekonomiskt utrymme hos lokalägaren. Boverket respektive SST bör därför kunna medge högre bidrag efter särskild prövning.

Förslag

- Samma regler för båda lokalstöden. — För båda stöden gäller att utbetalade medel för handikappanpass- ningsåtgårder går utanför de totala bidragsramama hos Boverket respektive SST. - Bidrag till handikappanpassning lämnas till hela kostnaden för åtgär—

derna, dock med sammanlagt högst 165 000 kronor för en och sam- ma lokal.

- Projekt skall kunna medges bidrag med högre belopp än 165 000 kronor om det finns synnerliga skäl, men det totala bidraget får inte överstiga 365 000 kronor. - Nuvarande förordning om stöd för handikappanpassning av folk— parksteatrar upphävs och stödet utgår enligt samma regler som före- slås för handikappanpassning av allmänna samlingslokaler.

Effekter

Ett genomförande av förslagen kommer att leda till en påskyndning av handikappanpassningen av de båda lokaltypema.

8.4.3. Samnyttjande

I avsnitt 7.2.5 ger jag nedanstående förslag om samnyttjande av allmänna samlingslokaler.

Dispens medges för närvarande för s.k. samnyttjandeprojekt i all- männa samlingslokaler. Syftet med denna generella dispens är att stimulera samnyttjande av allmänna samlingslokaler. Denna ordning innebär att sökanden åsamkas höga kapitalkostnader i avvaktan på slutligt beslut om statligt bidrag. Dessutom är beslut om dispens inget beslut om att stöd kommer att beviljas.

Förslag

- Samnyttjandeprojekt som länsstyrelse eller annat statligt organ ger väsentliga medel till skall ges förtur i samlingslokaldelegationens behandling av inkomna ansökningar.

Efekter

- Förslagen ger en starkare prioritering av samnyttjandeprojekt, som i sin tur kan ge lägre kostnader för bl.a. olika offentligt drivna ser- viceverksamheter. - Sökanden slipper höga kapitalkostnader under sin väntetid på slutligt beslut.

8.5. Minskad väntetid för stöd till allmänna samlingslokaler

Det finns i dag en väntetid för beslut om stöd till de allmänna sam- lingslokalema. Jag anser att väntetidens längd utgör ett problem då den försvårar planeringen för de som söker stödet.

Förslag

- Bidragsunderlaget beräknas efter en schablonmässig kostnad per kvadratmeter lokalyta som varierar beroende på lokalytans totala storlek, så att lokalytor i ett högre intervall ger lägre bidragsunder- lag. Intervallen som jag föreslår är 0 — 500 kvadratmeter, och 501 — 1500 kvadratmeter. (avsnitt 7.2.3) - Det statliga stödet skall förutsätta att det finns ett bindande avtal mellan kommunen och föreningen om ett kommunalt stöd motsva— rande minst 30 % av underlaget för det statliga stödet. (avsnitt 7.2.4) - Samlingslokaldelegationen skall kunna avslå en ansökan om statligt stöd vid förhandsgranskningen om föreningens ekonomiska möjlig- heter att långsiktigt driva och förvalta lokalen bedöms som ringa. (avsnitt 7.2.2)

Effekter

- Förslagen leder till att den totala bidragsramen räcker till fler objekt, därmed förkortas väntetiden för beslut om stöd hos Bover- ket. — Förslaget om bidragsunderlag som beräknas efter fasta schabloner leder till enklare regler, dels för den sökande som därigenom bl.a. på ett enklare och säkrare sätt kan göra sina investerings- och drift- kalkyler, dels för Boverkets stödhantering. - Förslaget om bindande avtal för kommunalt stöd skapar trygghet för den som söker samlingslokalstöd, samtidigt som det ger bättre säkerhet om att de objekt som väntar på beslut om statligt stöd verkligen har en färdig finansiering. - Förslaget om möjlighet för samlingslokaldelegationen att avslå en ansökan betonar vikten av egenfinansiering.

8.6. Förbättrad planering för föreningslivets lokalbehov

Det finns i dag ett krav på att det till ansökan om stöd till allmänna samlingslokaler skall bifogas ett kommunalt vitsord om att lokalen behövs. Boverkets kartläggning visar att det är ytterst få kommuner som har någon plan för allmänna samlingslokaler.

Förslag I avsnitt 3.2.4 ger jag förslag till en

Kommunal strategi som innebär att först kartlägga möjligheterna till ett effektivt lokalumyttjande av befintliga lokaler, i andra hand behovet av upprustning av befintliga allmänna samlingslokaler, i tredje hand behovet av särskilda bidrag till vissa föreningar för att tillgodose speciella lokalbehov samt i fjärde och sista hand i vilken utsträckning det finns behov av nybyggande.

Jag anger också ett antal åtgärder som särskilt bör beaktas. (Se av- snitt 8.2)

I avsnitt 7.2.8 föreslår jag att

Samlingslokalföreningen i anslutning till ansökan om stöd skall ange i vilka former samråd med det lokala förenings— och kulturlivet ägt rum för det planerade projektet.

Ejfekter

- God lokalplanering ger väsentliga samordningsvinster och ett effek- tivt lokalutnyttjande. En sådan planering bör kunna leda till rimliga hyresnivåer för förenings- och kulturlivet, därmed bör också kom- munernas kostnader bli lägre. - Genom förslaget om att föreningen skall ange hur samrådet gått till skärps kraven på föreningslivets deltagande i processen. Värdefulla synpunkter om lokalens utformning, tillgänglighet och teknik m.m. samlas in, d.v.s ytterst hur lokalbehoven ser ut till innehåll och omfattning.

8.7. Förbättrad samordning mellan olika stat- liga lokalstöd

Det finns, förutom de stöd som Boverket och SST hanterar, två stöd som kan gå till allmänna samlingslokaler och trossamfundens lokaler för religiös verksamhet.

Länsstyrelserna kan ge stöd till allmänna samlingslokaler och tros- samfundens lokaler inom ramen för länsstyrelsernas anslag för regional projektverksamhet. Länsarbetsnämndema kan ge stöd till de båda lokaltypema inom ramen för arbetsmarknadspolitiken. Det statliga stödet till icke—statliga kulturlokaler har delvis samma syfte som stödet till allmänna samlingslokaler, nämligen att ytterst förbättra möjligheterna att genomföra olika kulturaktiviteter.

Boverkets samlingslokaldelegation sköter hanteringen av både stödet till allmänna samlingslokaler och stödet till icke-statliga kulturlokaler. Jag anser därför att det finns goda möjligheter till samordning av dessa båda lokalstöd. På lokal nivå förutsätter jag att respektive kommun har en samlad syn på hanteringen av dessa båda lokalstöd.

I den mån länsstyrelse eller länsarbetsnämnd ger stöd till en allmän samlingslokal eller lokal för ett trossamfunds religiösa verksamhet bör det ske ett samråd mellan dessa parter och Boverket respektive SST.

Även andra föreningsägda lokaler och anläggningar kan få stöd av länsstyrelse eller länsarbetsnämnd. Vid prövning av ansökningar om stöd till sådana lokaler bör också samråd ske med Boverket.

Effekter av mina rekommendationer

För de olika lokalstöd som kan utgå från staten, centralt och regionalt, fmns det i dag inga gemensamma och uttalade krav motsvarande de som Boverket ställer, t.ex. om upplåtelseskyldighet för allmänna samlingslokaler. Genom informationsutbyte och samråd kan det utvecklas en samsyn och gemensam praxis för dessa olika stöd.

SOU 1994:32 Bilaga 1

Kommittédirektiv

Dir. 1993:65 Bidrag till allmänna samlingslokaler m.m.

Dir. l993z65

Beslut vid regeringssammanträde 1993—05—27

Chefen för Civildepartementet, statsrådet Davidson, anför.

1 Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas med uppgift att granska statens stöd till allmänna samlingslokaler och till trossamfundens lokaler för religiös verksamhet och att föreslå vilka principer för utformningen av statens stöd som i framtiden bör gälla.

2 Bakgrund Statligt stöd till allmänna samlingslokaler

Statligt stöd till allmänna samlingslokaler har lämnats sedan år 1942. Enligt förordningen (1989:288) om stöd till allmänna samlingslokaler lämnas statligt stöd till sådana allmänna samlingslokaler som behövs för det offentliga livet och de kulturella strävandena inom orten. Stödet lämnas i form av bidrag eller som eftergift av äldre statslän. Statligt lån utgjorde stödformen fram till den 1 juli 1987.

Bidrag kan lämnas till aktiebolag, stiftelser eller föreningar som är fristående från kommuner och kommunala företag. Bidrag lämnas för ny- eller ombyggnader av samlingslokaler samt för köp av samlingslokaler. Vid nybyggnad lämnas bidrag med 50 procent av den godkända kost- naden för ytor upp till 1 000 ml. För ytor därutöver upp till 2 000 m2 lämnas bidrag med 30 procent. För att bidrag skall komma ifråga krävs det att kommunen betalar minst 30 procent av godkänt bidragsunderlag. För köp samt för ombyggnad och andra standardhöjande reparationer lämnas bidrag efter samma grund och med samma bidragsandelar som för nybyggnad. För handikappanpassning som utförs utan samband med andra bidragsberättigade åtgärder lämnas bidrag till den faktiska kost— naden dock med högst 165 000 kr.

Enligt förordningen (1987z317) om bidrag till handikappanpassnng av folkparksteatrar lämnas bidrag för teatrar som uppförts eller byggts om med stöd av bygglov som beviljats före den 1 juli 1977. Bidag lämnas till skäliga kostnader för åtgårdema, i allmänhet dock med högst 100 000 kr.

För varje budgetår fastställer riksdagen en ram för beslut om bidag för ny- och ombyggnad av allmänna samlingslokaler eller för köp av sådana lokaler samt en ram för beslut om bidrag för handikappanpassnng av folkparksteatrar.

Boverket beslutar i frågor enligt de båda förordningarna eter prövning av en samlingslokaldelegation. Regeringen utser ledamöterni i delegationen.

Statligt stöd till trossamyimdens lokaler

Lokalbidrag till trossamfund har beviljats sedan år 1974. Med stöd av förordningen (1989:271) om statsbidrag till andra tns— samfund än Svenska kyrkan får lokalbidrag beviljas församlingar srm behöver bidraget för att kunna hålla lokaler för religiös verksamhet I förordningen anges vilka trossamfund som kan få lokalbidrag. Bidrag får beviljas för att skaffa lokaler genom nybyggnad eller köp, för att bygga om eller rusta upp församlingens lokaler, samt för att anpassa försan- lingens lokaler till handikappade. Bidrag får också lämnas för köp av inventarier när lokaler anskaffas, byggs om eller rustas upp. Bidag lämnas med högst 30 procent av de kostnader som kan anses skäliga för åtgärderna, dock med högst 700 000 kr. Bidrag för att handikappanpasa en lokal får beviljas med högst 100 000 kr. Lokalbidrag till trossamfmd ges genom ett reservationsanslag. Detta innebär att lokalbidrag till trossamfund endast kan beviljas inom ramen för de medel som riksdagen anvisat för ändamålet.

Frågor om lokalbidrag till trossamfund prövas av Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund, som är en statlig myndighet.

Övriga lokalstöd

I anslaget "Stöd till idrotten" ingår visst bidrag till mindre förenirgs- anläggningar för idrott och friluftsliv. För andra typer av lokaler, tex. för ungdomsverksamhet, föreningsstugor m.m. finns i dag inga statiga bidrag.

Statligt stöd till icke—statliga kulturlokaler har lämnats sedan det I juli 1990. Enligt förordningen (1990:573) om stöd till vissa icke-statiga kulturlokaler lämnas bidrag för ny- eller ombyggnad av musei-, teaer— och konsertlokaler som tillhör någon annan än staten.

I första hand lämnas bidrag till projekt som avser lokaler för läns- muséer.

Boverket beslutar i frågor enligt förordningen efter hörande av Statens kulturråd och efter prövning av en samlingslokaldelegation. Att stödja uppbyggnaden av livaktiga kulturinstitutioner på regional nivå har varit en central del av kulturpolitiken sedan 1970—talet. Kultur och publikdragande institutioner stärker även en orts attraktionskraft för andra typer av etableringar. Bra lokaler är en gnindförutsättning för att driva och utveckla kulturverksamhet såsom teater, konserter och muséer. I den översyn av mål- och stnikturfrågor m.m. inom det statliga och stats- understödda museiväsendet som f.n. påbörjats kommer även det statliga stödet till länsmuséema att granskas.

3 Behovet av samlingslokaler

En viktig utgångspunkt för förnyelsen av den offentliga sektorn är att låta andra aktörer i samhället ta ett större ansvar. Det kan gälla bl.a. folkrörelser, trossamfund och föreningar av olika slag. Samspelet mellan den offentliga och den ideella sektom måste förbättras med en tydligare rollfördelning. Det kan på goda grunder antas att de ideella föreningarnas verksamhet i framtiden kommer att få en annan roll och betydelse. Ett samlat utvecklingsarbete kommer att startas som rör föreningars arbete inom områden som i dag traditionth sköts av den offentliga sektorn (prop. 1992/93:100 bil. 14).

En förutsättning för de flesta föreningsaktiviteter är att man har en lokal att vara i. De allmänna samlingslokalema spelar en central roll i detta sammanhang. Det gäller inte minst i fråga om aktiviteter som sker både i föreningsregi och i offentligt regi, t.ex. äldrevård, bibliotek och barnomsorg.

Hur mycket lokalerna används och hur stor bredd det är på verksam- heterna är i hög grad beroende av hur väl underhållna de är respektive hur väl de fungerar. Detta gäller t.ex. om lokalerna är tillgängliga för personer med funktionshinder och om de tillåter en flexibel användning.

Lokaler för ungdoms- och fritidsverksamhet kan i stor utsträckning användas gemensamt av såväl trossamfund som övriga folkrörelser. För trossamfunden är det emellertid viktigt att också ha tillgång till lokaler där man kan förrätta gudstjänst. Gudstjänstlokalema har ofta en så speciell karaktär att det skulle uppfattas som stötande att anordna annan verksamhet i lokalerna. Gudstjänstlokalema kan därför inte i samma utsträckning som allmänna samlingslokaler hållas tillgängliga också för annan verksamhet. Självfallet kan gudstjänstlokaler, liksom i dag, användas för konserter, drama och konstutställningar m.m.

148 Bilaga 1 SOU 1994:32 4 Boverkets kartläggning

Regeringen uppdrog den 27 februari 1992 åt Boverket att kartlägga effekterna av det statliga stödet till allmänna samlingslokaler. Med stöd av kartläggningen avsåg regeringen att pröva om det behövdes en fördjupad studie om stödets effektivitet och måluppfyllelse. Boverket redovisade uppdraget i en rapport den 31 augusti 1992.

Av Boverkets rapport framgår att det i dag i landet fmns drygt 3 400 föreningsägda allmänna samlingslokaler. Lokalerna har en storlek som i genomsnitt är mindre än 500 m2. De ca 1 350 lokaler som är belägna i småorter, tätorter och förorter har en genomsnittlig storlek på drygt 600 m2 och de ca 450 lokaler som är belägna i städer har en genomsnittlig storlek på drygt 1 100 m2. Av lokalerna behöver 60 procent göras tillgängliga för personer med funktionshinder. Med få undantag före- kommer inte någon planering av lokalförsörjningen i kommunerna.

Av rapporten framgår vidare att de alhnänna samlingslokalema är relativt väl fördelade över landet. En tredjedel av lokalbeståndet är i gott skick och har hög standard, en tredjedel år i acceptabelt skick och en tredjedel är i mindre gott skick.

I den s.k. samlingslokalkön hos Boverket ligger medelstorleken på mellan 400 och 500 m2 för de lokaler som det begärs bidrag för.

Kartläggningen visar att flertalet lokaler inte hade kommit till stånd utan statligt stöd. Det finns ett behov av samhällsstöd inte bara för inves— teringar, utan även för drift och underhåll av lokalen. Slitaget är hårt på samlingslokalema. Föreningarna har oftast inte resurser för mer än det mest nödvändiga underhållet. Det löpande underhållet är därför ofta eftersatt.

5 Behovet av en översyn

Några faktorer som påverkar stödet har ändrats. Det gäller bl.a. sta— tens och kommunernas ekonomi. Det statsfinansiella läget kommer sannolikt att medföra att stödet kommer att begränsas.

En utredare bör därför tillkallas för att utreda i vilken utsträckning det hittillsvarande stödet varit kostnadseffektivt liksom att analysera syftet, behovet och ändamålet med ett sådant stöd.

Bostadsutskottet (1992/93zBoU15) förutsätter att utredningen omfattar inte bara de handläggningsregler m.m. som rör samlingslokalstödet. Enligt utskottets mening finns skäl att överväga om uppdraget inte bör utvidgas så att även motsvarande frågor beträffande stödet till icke- statliga kulturlokaler kommer att belysas av utredningen. Det finns skäl som talar för en större enhetlighet mellan de båda stödformema bl.a. vad gäller ansökningsförfarandet.

Frågor om stöd till icke—statliga kulturlokaler får enligt min mening anses rymmas inom det utredningsuppdrag som lämnats till den parla— mentariska kommitté som nyligen fått i uppgift att göra en översyn av kulturpolitikens inriktning (jfr. dir. 199324).

6 Utredningsuppdraget

I direktiven till utredningen om bidrag till ideella organisationer (dir. 1992z81) framhålls att det är ett viktigt mål att åstadkomma en större grad av självfmansiering av verksamheten och att öka föreningslivets självständighet. På gnmd av det statsfinansiella läget skall utgångs— punkten vara att stödet till allmänna samlingslokaler sannolikt måste bli begränsat även under kommande år. Det är därför angeläget att stödet får en sådan utformning att effektiviteten och måluppfyllelsen förbättras. Ut— redaren skall inom ramen för en fortsatt stödverksarnhet göra en för- utsättningslös granskning av principerna och reglerna för en statlig stödgivning till olika former av samlingslokaler i framtiden. I samman— hanget bör en jämförelse göras med övriga nordiska länders erfarenheter.

Utredaren skall redovisa två alternativa förslag. Det första alternativet skall innebära en förutsättningslös prövning av konsekvenserna om stöden helt eller till vissa delar avvecklas. Analysen bör redovisa alla tänkbara konsekvenser av en avveckling eller minskning av stödet.

Det andra alternativet skall innebära att stödet till samlingslokaler blir kvar - men reformeras.

Utredaren bör föreslå de ändringar som behövs för att stöden skall få en sådan utformning att de blir enkla, ändamålsenliga och kostnadseffek- tiva. I en framtida regelgivning bör målen vara tydliga och mätbara. Reglerna för olika lokalstöd bör vara enhetliga. Utredaren bör därvid väga in behovet av ett enhetligt stöd också när det gäller lokaler för barn- och ungdomsverksamhet.

Utredaren bör analysera och överväga olika former för finansiering av byggandet av allmänna samlingslokaler. Utredaren bör t.ex. överväga om en lånefmansiering på området är lämplig, eller om en sådan stöd- form i framtiden bör vara kombinerad med bidrag.

Andra fmansieringsvägar som kan vara ett komplement till kommunal finansiering bör kartläggas. Därvid bör bl.a. användningen av länsstyrel— sernas medel för regionala utvecklingsinsatser till detta ändamål studeras.

Utredaren skall ange vilka prioriteringar som bör gälla vid för— delningen av det framtida stödet. Utredaren bör också ta ställning till på vilket sätt och i vilka former som de statliga stöden skall fördelas. Ut- redaren skall beakta att behovet av lokaler på en del orter kan tillgodoses

genom samutnyttjande av lokaler som ägs av kommunen, eller en försam— ling, t.ex. församlingshus eller nedlagda skolor.

Beträffande allmänna samlingslokaler bör utredaren särskilt överväga vilka principerna bör vara för det nuvarande kravet på att kommunerna skall bidra med 30 procent av bidragsunderlaget. För— och nackdelarna med denna regel bör redovisas. Om denna regel behöver justeras bör utredaren lägga fram förslag om det.

Det är viktigt att samlingslokalema verkligen är allmänna och anpassade så att alla kan nyttja dem. Utredaren bör därför föreslå hur anpassningen av de allmänna samlingslokalema kan påskyndas så att de blir tillgängliga för personer med funktionshinder. Utredaren bör även kartlägga på vilket sätt ungdomars lokalbehov tillgodosetts.

Det fmns en rad detaljregler och administrativa rutiner som behöver granskas. Utredaren bör föreslå de ändringar som behövs, samt föreslå hur uppföljning och utvärdering av stödet kan ske.

Beträffande samordningen av stödet till samlingslokaler och stödet till de icke—statliga kulturlokalema bör utredaren samråda med den parlamen- tariska kommitté (1993:24) som gör en översyn av kulturpolitikens inrikt- ning (dir. 199324).

Det bör i övrigt stå utredaren fritt att även i andra hänseenden än dem jag nu berört överväga och komma med förslag till förändringar i frågor som kan vara av betydelse för stödet till de alhnänna samling- slokalemas och trossamfundens lokaler.

7 Arbetets bedrivande

Utredaren bör i sitt arbete samråda med de myndigheter och organi— sationer och andra utredningar som berörs.

Utredaren skall beakta innehållet i regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens in— riktning (dir. 1984:5) och EG—aspekter i utredningsverksamheten (dir. 1988z43) samt om regionalpolitiska effekter (dir. 199250).

Utredaren skall även analysera konsekvenserna av sina förslag ur ett jämställdhetsperspektiv.

Utredarens arbete skall bedrivas skyndsamt. Arbetet bör därför vara avslutat senast den 1 februari 1994.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regering- en bemyndigar chefen för Civildepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppgift att granska de nuvarande principerna för statens stöd till allmänna samlingslokaler och trossamfun— dens lokaler för religiös verksamhet, att föreslå vilka principer som bör gälla i framtiden, och

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta trettonde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

9 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.

(Civildepartementet)

Bilaga 2

Redovisning av utredningsarbetet

- Sammanträden, studiebesök, särskilda utredningar m.m.

Protokollförda sammanträden Utredningen har haft 11 protokollförda sammanträden. Informationsmöten

Utredningen har arrangerat två informationsmöten till vilka berörda riksorganisationer och trossamfund varit inbjudna till information och diskussion.

Hearing

En hearing har anordnats på temat Framtidens Föreningsliv - Framti- dens samlingslokaler.

Ett 50-tal företrädare för olika organisationer, statliga verk och myndigheter deltog. Efter inledning av Thomas Fiirth, forskare vid Institutet för framtidsstudier, diskuterades olika frågeställningar på angivet tema.

Studiebesök och -resor

Under utredningsarbetet har en rad studiebesök och -resor genomförts: Utredningsmannen, experterna och sekreteriatet har besökt Trångs— vikens Bygdegård. Vid detta studiebesök medverkade också företräda— re för Glesbygdsmyndigheten. Utredningsmannen och sekreteriatet har besökt Borlänge Folkets hus och park och Rättsviksparken.

Sekreteriatet har dessutom besökt 35 olika alhnänna samlingsloka- ler och lokaler för olika trossamfund.

Sekreteriatet har gjort en studieresa till Finland och träffat bl.a företrädare för Undervisningsministeriet och Finlands Hembygdsför— bund (som på finska statens uppdrag administrerar stödet till före- ningshus). Under resan besöktes Thorstorps, Gammelgårds och Fallåkers Föreningshus samt Helsingfors Folkets hus.

Särskilda studier m.m. På un'edningens uppdrag har följande särskilda studier gjorts: - en analys av de statsfinansiella effekterna vid en avveckling eller kraftig minskning av stödet till allmänna samlingslokaler (Anders Wiklund),

- användningen av regional-, arbetsmarknadspolitiska samt bygdeav- giftsmedel för anordnandet av allmänna samlingslokaler och lokaler för trossamfunds religiösa verksamhet (Jan-Erik Hassel, Åke Holmqvist och Sven-Olof Dahlgren),

- samnyttjande i allmänna samlingslokaler (Erik Lindberg) samt

- kartläggning av trossamfundens lokaler (Samarbetsnämnden för stats- bidrag till trossamfund).

Övrigt

Vid två tillfällen har utredningsmannen och sekreteriatet varit inbjudna till riksorganisationema för allmänna samlingslokaler för information och diskussion.

Kontakter har förevarit med företrädare för Näringsdepartementet beträffande eventuella hinder i konkurrenslagstiftningen för fortsatt statligt stöd till alhnänna samlingslokaler.

Överläggningar har också skett med företrädare för sekreteriatet för den parlamentariska kommitten för översyn av kulturpolitiken.

Kontakter har förevarit med sekreteriatet för stiftelse- och före— ningsskatteutredningen.

Dessutom har överläggningar bl.a. förevarit med företrädare för Boverket, Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamiimd, Statens Ungdomsråd, Svenska Kommunförbundet samt Fritidsforum (Sveriges Fritids— och Hemgårdar) och Sveriges Hembygdsförbund.

Bilaga 3

Gällande författningar avseende statligt stöd till allmänna samlings- lokaler och trossamfundens lokaler

Svensk författningssamling & , www .

SFS 1989: 288 Förordning ålfilfåfiååygcm om stöd till allmänna samlingslokaler; utfärdad den 18 maj 1989.

Regeringen föreskriverl följande.

Inledande bestämmelser

l 5 Enligt denna förordning lämnas statligt stöd till sådana allmänna samlingslokaler som behövs för det offentliga livet och de kulturella strävandena inom orten. Stödet lämnas i form av bidrag eller eftergift av äldre statslän.

2 & Plan- och bostadsverket prövar frågor om stöd enligt denna förord- ning.

Bidrag

3 5 Bidrag lämnas i mån av tillgång på medel för

]. köp eller nybyggnad av sådana samlingslokaler som tillgodoser för- eningslivets behov av utrymmen för möten, studieverksamhet, kulturell verksamhet, förströelse, fritidssysselsättning eller någon annan liknande verksamhet,

2. ombyggnad och standardhöjande reparationer av sådana samlingslo- kaler som anges i 1, om inte åtgärderna endast är av ringa omfattning,

3. handikappanpassning som utförs utan samband med åtgärd enligt 2,

4. betalning av skulder i vissa fall.

4 5 Bidrag lämnas till sådana aktiebolag, stiftelser eller föreningar som är fristående från kommuner och kommunala företag och

I. som arbetar utan vinstsyfte eller

2. som arbetar med vinstsyfte, om

a) lokalen upplåts med nyttjanderätt till ett aktiebolag, en förening eller en stiftelse som är fristående i förhållande från kommuner och kommunala företag och som arbetar utan vinstsyfte,

b) upplåtelsen avser en tid av minst 25 år, och

c) upplåtelsen sker på sådana villkor att förmånen av bidraget kommer nyttjanderättshavaren till godo.

' Jfr prop. l988/89: IOO (bil. 13 s. 64), BoUS, rskr. l2|.

vs.-345”, ' =

. -—_4_.>s... .,___

SFS 1989: 288

5 5 För bidrag krävs det vidare att

1. det finns ett varaktigt behov av lokalen,

2. lokalen kommer att fylla skäliga krav på god standard,

3. lokalen har eller kan förväntas få en allsidig användning,

4. lokalen kommer att hållas tillgänglig för varje organisation eller grupp med organiserad verksamhet som är verksam inom orten och att detta sker opartiskt, i skälig omfattning och på skäliga villkor.

6 5 Bidrag för ett ny- eller ombyggnadsprojiekt som har påbörjats när plan- och bostadsverket prövar ansökan om bidrag, lämnas endast om sökanden har haft synnerliga skäl för att påbörja arbetena.

Om sökanden begär det, skall plan- och bostadsverket ge förhandsbe- sked om huruvida det finns synnerliga skäl för att påbörja arbetena före bidragsbeslut.

7 5 Bidrag för sådana åtgärder som avses i 3 45 i och 2 lämns på grundval av ett bidragsunderlag som skall motsvara den kostnad som är skälig med hänsyn till projektets art och omfattning. ] bid'tragsunderlaget får det även räknas in kostnader för

[. utrymmen för ungdomsverksamhet, om dle inryms i samma byggnad,

2. utrymmen för samlingslokalens skötsel och

3. konstnärlig utsmyckning eller gestaltning.. För särskilt angelägna projekt får det i bidragsunderlaget även räknas in kostnader för anskaffning av inventarier medl ett belopp som motsvarar högst 20 procent av bidragsunderlaget, till den del det inte överstiger 500000 kronor, och högst 10 procent av bidragsunderlaget därutöver. Det sammanlagda beloppet för inventarier som imgår i bidragsunderlaget får dock inte överstiga 800000 kronor.

8 5 Bidrag till en samlingslokalanläggning lärmnas enligt följande.

Anläggningens area (inkl. Bidragets storlek utrymmen som avses i 7 5 första stycket I och 2)

1. Högst 1 000 kvadratmeter 50 procent av bidragsunderlaget

2. Högst 2000 kvadratmeter 50 procent av bidragsunderlaget för de första 1000 kvadratmetrarna; 360 procent av bidragsunderlaget för arean därutöver

Vid beräkningen av bidragets storlek skall bidragsunderlaget fördelas proportionellt efter hela lokalarean.

Närmare föreskrifter om beräkning av areorr och bidragsunderlaget får meddelas av plan- och bostadsverket.

9 5 För bidrag enligt 8 5 krävs det att kommunen lämnar bidrag med ett belopp som motsvarar minst 30 procent av det: bidragsunderlag som berät- tigar till det statliga bidraget enligt 8 5.

10 5 För sådan handikappanpassning av em samlingslokal som utförs utan samband med andra bidragsberättigade åtgärder lämnas bidrag till

hela kostnaden för åtgärderna. Sådant bidrag till en och samma samlings- lokal får dock lämnas med sammanlagt höst 100000 kronor, om inte regeringen medger annat.

För den del av kostnaden som inte täcks av bidrag enligt första stycket lämnas bidrag enligt 8 och 9 55.

11 5 Bidrag till utgift för att betala skulder som avser en samlingslokal lämnas, om det föreligger svårigheter att betala skulderna och detta beror på befolkningsminskning inom orten eller liknande omständigheter.

Bidrag lämnas med högst 50 procent av utgiften. För sådant bidrag krävs det att kommunen lämnar bidrag eller jämförligt stöd med minst 15 procent av utgiften.

Om det finns särskilda skäl, kan regeringen medge att bidrag enligt första stycket lämnas med högst 65 procent av utgiften och utan villkor om kommunalt bidrag.

Eftergift av statslån

12 & Eftergift av statslån får avse lån som har beviljats enligt kungörel- sen (1957: 367) om statslån för anordnande av allmänna samlingslokaler m.m. eller motsvarande äldre bestämmelser.

Eftergift får beviljas om

1. staten kan förväntas göra en förlust på grund av lånet och

2. det finns skäl att stödja fortsatt drift av lokalen. Eftergift får dessutom beviljas i stället för bidrag enligt 11 5, om svårig- heterna att betala skulderna beror på befolkningsminskning inom orten eller liknande omständigheter. För sådan eftergift skall bestämmelserna i l l 5 andra och tredje styckena tillämpas.

Eftergift får beviljas andra låntagare än kommuner.

Förfarandet i bidrags— och eftergiftsärenden

13 & Ansökan om bidrag eller eftergift skall lämnas in till plan- och bostadsverket. Sådana uppgifter i ansökan som rör faktiska förhållanden skall sökanden lämna på heder och samvete.

Ytterligare föreskrifter om ansökan får meddelas av verket.

14 5 Om en ansökan avser bidrag till ett byggnadsprojekt skall sökanden förbinda sig att

1. utföra projektet inom den tid som plan- och bostadsverket bestäm- mer,

2. iaktta de bestämmelser om projektets utförande i övrigt som verket meddelar,

3. lämna verket en fullständig redovisning av kostnaderna för projektet, om verket begär det, samt

4. hålla byggnaden tillgänglig för sådan besiktning som avses i 18 5.

15 5 Den som avser att ansöka om bidrag för köp, nybyggnad eller ombyggnad av en samlingslokal skall, innan ansökan lämnas in, hos plan- och bostadsverket redovisa behovet av samlingslokaler inom orten och

SFS 1989: 288

_ .— .»Amw *

SFS 1989: 288 lämna en översiktlig redogörelse för projektet. Verket beslutar i frågan om det finns behov av lokalen och om redogörelsen kan läggas till grund för fortsatt projektering.

I fråga om mindre ombyggnader får verket bestämma att redovisning inte behöver lämnas.

16 5 Om plan- och bostadsverket avser att lämna bidrag till ett ny- eller ombyggnadsprojekt, skall verket meddela ett preliminärt beslut. Detta gäller dock inte i fråga om mindre byggnadsprojekt. Plan- och bostadsver- ket får medddela närmare föreskrifter om vad som är mindre projekt.

1 det preliminära beslutet skall verket ange med vilket belopp samt under vilka förutsättningar bidrag kan komma att lämnas.

17 5 När stöd beviljasi andra fall än sådana som avsesi 16 åskall endast ett beslut meddelas.

18 5 När ett byggnadsprojekt har färdigställts skall byggnaden besiktas. Besiktning sker på sökandens bekostnad genom förrättningsmän som läns- bostadsnämnden utser.

Plan- och bostadsverket får meddela föreskrifter om besiktningen.

19 5 Om preliminärt beslut har meddelats, skall sökanden ansöka om slutligt beslut senast den dag som verket bestämmer. Bestämmelserna i 13 & gäller även i fråga om en sådan ansökan. Görs inte ansökan inom den tid som verket har bestämt, får verket återkalla det preliminära beslutet. Slutligt beslut om bidrag får meddelas endast om byggnadsprojektet har utförts enligt förutsättningama i det preliminära beslutet. Har projektet inte färdigställts i sin helhet, får slutligt beslut meddelas, om enbart mind- re arbeten återstår och dessa med hänsyn till klimatet eller av någon annan anledning inte lämpligen kan utföras i samband med de övriga arbetena.

20 5 Utbetalning av bidrag sker efter ansökan från den som har beviljats bidraget. Ansökan skall göras senast den dag som plan- och bostadsverket bestämmer. Bestämmelserna i 13 & gäller även i fråga om sådan ansökan. Görs inte ansökan inom den tid som verket har bestämt, får verket återkalla bidragsbeslutet.

En ansökan om utbetalning av bidrag skall avslås, om de förutsättningar som låg till grund för bidragsbeslutet inte längre föreligger.

21 5 Sedan ett bidrag betalats ut får plan- och bostadsverket besluta om återbetalning av bidraget helt eller delvis endast om

1. mottagaren genom oriktiga uppgifter eller på något annat sätt har förorsakat att bidrag felaktigt har lämnats eller lämnats med för högt

belopp, eller 2. bidraget i annat fall felaktigt har lämnats eller lämnats med för högt belopp och mottagaren skäligen borde ha insett detta.

22 & Plan- och bostadsverkets beslut i frågor enligt denna förordning får överklagas hos regeringen.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1989, då förordningen SFS 1989:288 (1987: 315) om stöd till allmänna samlingslokaler skall upphöra att gälla.

Den upphävda förordningen tillämpas dock fortfarande i ärenden i vilka preliminärt beslut om bidrag har meddelats före den 1 juli 1989.

På regeringens vägnar ULF LÖNNQVIST

Nina Pripp (Bostadsdepartementet)

Svensk författningssamling

Förordning

om ändring i förordningen (1989: 288) om stöd till allmänna samlingslokaler;

utfärdad den 25 november 1993.

Regeringen föreskriver i fråga om förordningen (1989: 288) om stöd till allmänna samlingslokaler

dels att i 2, 6, 8, 13— 16, 18 och 20—22 55 orden "plan- och bostadsver- ket" i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”Boverket” i motsvarande form,

dels att i 18 & ordet ”länsbostadsnämnden” skall bytas ut mot ”Bover- ket”.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1994. På regeringens vägnar

INGER DAVIDSON

Lotty Nordling (Civildepartementet)

SFS 1993: 1273

Utkom från trycket den 7 december 1993

Svensk författningssamling

Förordning om statsbidrag till andra trossamfund än svenska kyrkan;

utfärdad den 11 maj 1989.

Regeringen föreskriverI följande.

Förordningens tillämpningsområde in. in.

1 & Denna förordning tillämpas på statsbidrag som beviljas andra tros- samfund än svenska kyrkan eller församlingar inom sådana trossamfund och som lämnas för

1. religiös verksamhet (verksamhetsbidrag),

2. lokaler till religiös verksamhet (lokalbidrag),

3. teologiska seminarier m.m. (utbildningsbidrag).

2 5 1 förordningen avses med trossamfund: en sammanslutning för religiös verksamhet, i vilken det ingår att anordna gudstjänster, eller en grupp av samverkande församling- ar eller trossamfund, församlingen sammanslutning som bedriver lokal religiös verksamhet, i vilket det ingår att anordna gudstjänster.

Villkor för verksamhetsbidrag och lokalbidrag

Allmänna bestämmelser 3 5 Verksamhetsbidrag och lokalbidrag får beviljas till följande trossam- fund eller församlingar inom dessa trossamfund, nämligen

l. Anglikanska kyrkan,

2. Bibeltrogna Vänner,

3. Estniska evangelisk-lutherska kyrkan,

4. Evangeliska Fosterlands—Stiftelsen,

5. Frälsningsarmén, 6. Helgelseförbundet, 7. islamiska församlingarna i Sverige, 8. judiska församlingarna i Sverige, 9. Metodistkyrkan i Sverige,

' Jfr 1988/89: 100 (bil. 15), KrUlO, rskr. lll.

&

ww &

SFS 1989: 271

Utkom från trycket den ljuni 1989

”HN"—_em_—

4— .H.-___»

_..._,-___. .

lga. ,.

SFS 1989: 271 10. Ortodoxa och österländska kyrkors ekumeniska råd, ll. Pingströrelsen, 12. Sjundedags Adventistsamfundet, 13. Stockholms katolska stift, 14. Svenska Alliansmissionen, 15. Svenska Baptistsamfundet, 16. Svenska Missionsförbundet, 17. Ungerska protestantiska kyrkan, 18. Örebromissionen.

Särskilda bestämmelser om verksamhetsbidrag

4 & Verksamhetsbidrag kan beviljas till — lokal verksamhet,

— central verksamhet, och — etablering.

5 5 Bidrag till lokal verksamhet får beviljas församlingar som behöver bidraget för att kunna hålla gudstjänster, ge själavård och erbjuda liknande religiösa tjänster.

6 5 Bidrag till central verksamhet får beviljas trossamfund med svag ekonomi.

Bidraget får inte överstiga en tiondel av de sammanlagda bidrag till lokal verksamhet som under ett verksamhetsår beviljats församlingar inom trossamfundet. Detta gäller dock inte trossamfund som huvudsakligen betjänar invandrare.

7 & Etableringsbidrag får under högst tre år beviljas ett trossamfund eller en församling som huvudsakligen betjänar invandrare och som behöver bidraget för att kunna bygga upp en central eller lokal verksamhet för invandrare.

Ett sådant bidrag får även beviljas andra trossamfund eller församlingar inom andra trossamfund än som anges i 3 5, om regeringen medger det.

Särskilda bestämmelser om lokalbidrag 8 & Lokalbidrag får beviljas församlingar som behöver bidraget för att kunna hålla lokaler för religiös verksamhet.

9 5 Bidrag får beviljas för att

1. anskaffa lokaler genom nybyggnad eller köp,

2. bygga om eller rusta upp församlingens-lokaler,

3. anpassa församlingens lokaler till handikappade,

4. skaffa inventarier när lokaler anskaffas, byggs om eller rustas upp. Bidraget får inte beviljas för lokaler och inventarier för vilka statsbidrag betalas enligt förordningen (1987: 315) om statligt stöd till allmänna sam- lingslokaler.

10 5 Bidrag för att anskada, bygga om eller rusta upp en eller flera lokaler för en församling får beviljas med högst trettio procent av de kostnader som kan anses skäliga för åtgärderna, dock högst 700000 kro- nor.

11 5 Bidrag för att anpassa en lokal till handikappade får beviljas med belopp motsvarande kostnaden för åtgärden, dock högst 100000 kronor.

12 & Bidrag för att skaffa inventarier får inte överstiga tjugofem procent av det bidrag som församlingen beviljas för att anskaffa, bygga om eller rusta upp lokalerna.

13 & Lokalbidrag får beviljas med högre procentsats och högre belopp än som föreskrivs i 10 och 12 55, om det är fråga om gudstjänstlokaler som behövs för en församling som huvudsakligen betjänar invandrare. Därvid skall särskild hänsyn tas till en församling som samverkar med någon annan sådan församling.

Villkor för utbildningsbidrag

Teologiska seminarier 14 & Utbildningsbidrag får beviljas till teologisk utbildning som anord- nas vid

1. Betelseminariet,

2. Helgelseförbundets missionsskola Götabro,

3. Johannelunds teologiska institut,

4. Korteboskolan,

5. Metodistkyrkans teologiska seminarium Överås,

6. Svenska missionsförbundets teologiska seminarium. Dessutom får särskilda bidrag beviljas för högskoleanknuten utbildning som anordnas vid dessa seminarier.

Utbildning/ör andlig vård vid sjukhus 15 5 Bidrag får beviljas till sådan utbildning av personal för andlig vård vid sjukhus, som anordnas gemensamt för flera trossamfund.

Beslutande myndighet

16 & Frågor om statsbidrag enligt denna förordning prövas av samar- betsnämnden för statsbidrag till trossamfund. Ansökan om statsbidrag görs hos nämnden.

Närmare föreskrifter

17 5 Samarbetsnämnden får meddela närmare föreskrifter om förutsätt- ningama för bidrag enligt denna förordning.

Överklagande

18 & Samarbetsnämndens beslut i ärenden enligt denna förordning får inte överklagas.

SFS 1989: 271

-_,;.—;M

SFS 1989: 271 Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1989, då förordningen (1974: 404) om statsbidrag till vissa trossamfund skall upphöra att gälla.

På regeringens vägnar

MARGOT WALLSTRÖM

Göran Göransson (Civildepartementet)

4 Norstedts Tryckori. Stockholm 1989

Bilaga 4

Beskrivning av riksorganisationema för allmänna samlrngslokaler samt de statsbidragsberättigade trossam- funden

Förord

Det finns fyra riksorganisationer för de som äger och/eller förvaltar allmänna samlingslokaler. 2 600 lokala föreningar (motsvarande) är anslutna till någon av dessa riksorganisationer. Riksorganisationema bedriver ett visst gemensamt arbete i Samlingslokalorganisationemas Samarbetskommitté (Samsam).

35 olika trossamfund får statsbidrag via Samarbetsnämnden för stats- bidrag till trossamfund (SST). Det finns drygt 3 500 församlingar (motsvarande) inom dessa trossamfund.

I denna bilaga ges en kortfattad beskrivning av dels riksorganisatio- nema, dels de trossamfund som får stöd via SST.

Underlaget för beskrivningen av riksorganisationema har inhämtats från berörda organisationer. Därefter har sekreteriatet bearbetat och sammanställt materialet.

Beskrivningen av trossamfunden har författats av utredningens expert Sven-Eric Andersson.

Riksorganisationer för allmärma samlingslokaler Bygdegårdamas Riksförbund

1944 bildades Bygdegårdamas Riksförbund, (BR). Bygdegårdamas Riksförbund, som är partipolitiskt och religiöst obundet, har till ändamål

att vara riksorganisation för landets bygdegårdsföreningar och di— strikt samt på liknande grunder verksamma föreningar och sammanslutningar,

att verka för främjandet av föreningsägda allmänna samlingslokaler,

att genom aktiva instatser för en decentraliserad kulturverksamhet medverka till kulturell jämlikhet, samt

att i övrigt verka i enlighet med förbundets stadgar och program.

Förbundet består av drygt 1 000 bygdegårdsföreningar (eller motsva— rande). Merparten av anslutna föreningar är ideella föreningar. Många av de äldre föreningarna är organiserade som ekonomiska föreningar.

Förutom de lokala föreningarna är åtta riksorganisationer anslutna till BR: Centern, Centerkvinnorna, Centerns Ungdomsförbund, För— bundet Vi Unga, Jordbrukareungdomens förbund, Lantbrukarnas Riks— förbund, Riksförbundet 4 H och Studieförbundet Vuxenskolan.

De lokala föreningarna är sammanslutna i 24 distrikt som i de flesta fall omfattar ett län. Bygdegårdamas Riksförbund har med- lemmar med spridning över hela landet, med särskild tonvikt på jordbruksbygdema.

Det lokala arbetet sker till övervägande del med frivilligt och ideellt arbete. I några föreningar finns vaktmästare (motsvarande) anställd på deltid. Arbetet i distrikten sker med frivilligt och ideellt arbete med viss administrativ service från Studieförbundet Vuxensko— lan eller Lantbrukarnas Länsförbund. På förbundskansliet finns tio anställda.

Den centrala verksamheten finansieras med medlemsavgifter, stat- liga och andra anslag samt försäljning av varor och tjänster. Medlems- avgiftema täcker cirka 15 % av riksorganisationens kostnader.

Medlemsavgiften till riksorganisationen är baserad på dels en fast, dels en rörlig del. Den fasta avgiften är f.n. 500 kronor per förening. Den rörliga delen baseras på antalet kvadratameter samlingslokalyta, f.n. 4 kronor/kvm.

BR ger ut tidningen Bygdegården (fyra nummer per år).

BR har förbundsstämma varje år. Den är förbundets högsta beslutande organ. Till stämman kallas valda ombud för distrikten. Viktiga framtidsuppgifter anses vara att utveckla styrelseutbildningen (däribland för föreningskassörema) och opinionsbildningen för sam— nyttjande samt kultur- och fritidsverksamhet i föreningsregi.

Folkets Hus Riksorganisation

1932 bildades Folkets Husföreningarnas Centralorganisation, FHC, som var föregångare till Folkets Hus Riksorganisation (FHR).

Med sina ideal hämtade från den demokratiska arbetarrörelsen vill Folkets Hus Riksorganisation (FHR) främja yttrande- och mötes- friheten, ett allsidigt föreningsliv samt annan kulturell och ideell verksamhet. FHR har som ändamål att företräda folketshusidén på riksplanet.

FHR skall för att uppfylla det ändamålet samla föreningar och andra sammanslutningar vars ändamål är att upplåta samlingslokaler åt alla enskilda personer och sammanslutningar oavsett ras, nationalitet, språk, religion eller politisk uppfattning.

Drygt 700 föreningar är anslutna till FHR. De flesta anslutna före- ningar är ekonomiska föreningar, som i sin tur har det lokala före- ningslivet som medlemmar. Folkets hus-föreningar finns runt om i landet. Ett mindre antal föreningar är också anslutna till Folkparkema i Sverige, se nästa avsnitt,- eftersom de också äger/förvaltar en folk- park. Det finns nio Folkets Hus-regioner. I varje region finns det en ombudsman.

Vart fjärde år har FHR kongress, som är organisationens högsta beslutande organ. Åren däremellan inkallas ett representantskap.

Det frivilliga och ideella arbetet är omfattande. I cirka 450 Folkets hus sker allt arbete frivilligt och ideellt. Cirka 250 föreningar har an- ställd personal i varierad omfattning, från flera heltids- och deltids— tjänster till en föreståndare/vaktmästare på halvtid. Inom de lokala Folkets husen—finns cirka 3 000 anställda. Centralt finns ett 20-tal tjänster.

Riksorganisationens verksamhet finansieras av medlemsavgifter, statliga och andra anslag samt intäkter från försäljning av varor och tjänster.

Anslutna föreningar betalar en medlemsavgift baserad på viss pro- cent av sin omsättning. Avgiften uppgår till minst 633 kronor och högst 123 000 kronor per år och förening. Av riksorganisationens verksamhet täcker inbetalade medlemsavgifter cirka 40 %.

FHR ger ut tidningen Folkets hus (sex nummer per år).

; l l

Framtidsfrågoma anses vara styrelseutbildning och att utveckla hjälpmedel för ekonomisk kontroll och balans.

Folkparkema i Sverige

1906 bildades föregångaren till Folkparkema i Sverige, Folkets Parkers Centralorganisation, FPC.

Föreningen, vars firma är Folkparkema i Sverige är en ideell före— ning med ändamål

att utgöra en sammanslutning av folkparker, fritids- och nöjesan- läggningar, vilka utan enskilt vinstintresse bedriver verksamhet med stöd av folkrörelsema, genom eller tillsammans med kom- muner allt i eller för samarbete och tillvaratagande av gemen- samma intressen,

att i sin verksamhet inrymma fritidsverksamhet, dans teater, och annan scenisk underhållning,

att verka för en hög standard inom fritids- och nöjeslivet,

att medverka till fördelaktiga villkor vid förmedling och engage- mang av skådespelare, artister och musiker,

att insamla statistiska uppgifter och biträda medlemmarna vid plane- ring och utförande av fritids— och nöjesanläggningar,

att biträda vid förhandlingar angående avtal med anställda och deras organisationer, samt

att bedriva härmed förenlig verksamhet.

165 lokala föreningar runt om i landet som är anslutna till Folk- parkema i Sverige. De flesta är ideella föreningar men det finns också några få aktiebolag och stiftelser som är medlemmar. Ett mindre antal föreningar är också anslutna till FHR då de också förvaltar ett Folkets hus.

Folkparksföreningarna samverkar i 8 regioner. Vart fjärde år samlas folkparkerna till kongress och den är organi- sationens högsta beslutande organ.

Centralt finns ett 40-tal anställda, däribland de som arbetar med artistförmedling. Ute i regionerna finns inga anställda, det arbetet sker frivilligt och ideellt. De enskilda Folkparkema har i varierad om— fattning anställd personal, spännvidden är stor; från enbart frivilligt

och ideellt arbete till den stora folkparken med många anställda, såväl heltidsarbetande som säsonganställda osv. Folkparkema i Sverige finansierar sin verksamhet till över 50% med medlemsavgifter. Därutöver får organisationen i något mindre ut- sträckning intäkter från egna produktioner.

Anslutna föreningar betalar en medlemsavgift baserad på bruttoom— sättningen med minst 2 % av basbeloppet och som mest med ett basbelopp.

Framtidsfrågoma för Folkparkema i Sverige är att öka barnverk- samheten, engagera fler ungdomar till arbete i park och förening samt utbildning av styrelserna.

Riksföreningen Våra Gårdar

Ordenshusens Riksförening konstituerades 22 februari 1942. 1953 än— drades namnet till Våra Gårdar, riksföreningen för nykterhetsrörelsens allmänna samlingslokaler (VG).

Våra Gårdar, riksföreningen för nykterhetsrörelsens allmänna sam- lingslokaler, är en intresseorganisation och ett serviceorgan för nykter- hetsrörelsens fastigheter och lokaler i Sverige.

Våra Gårdar har till ändamål

att värna om de allmänna samlingslokaler som nykterhetsrörelsen förfogar över och stimulera tillkomsten av nya,

att medverka till att nykterhetsrörelsens samlade fastighets- och lokalbestånd utvecklas i positiv riktning, samt

att verka för att fler helnyktra miljöer etableras i landet.

Våra Gårdar skall ledas och förvaltas enligt de principer efter vilka den samlade nykterhetsrörelsen i Sverige arbetar.

700 föreningar, såväl ekonomiska som ideella, är anslutna till Våra Gårdar. Våra Gårdar har medlemmar över hela landet. Länsvis är föreningarna sammanslutna i distrikt.

På riksnivå finns ett kansli med nio personer anställda. Distriktens arbete sker på frivillig och ideell basis. Undantagsvis kan det lokalt förekomma anställda lokalföreståndare/vaktmästare. I ungefär halva medlemskåren, finns deltidsanställda lokalvårdare.

Våra Gårdars verksamhet finansieras med medlemsavgifter, statliga och andra anslag samt försäljning av varor och tjänster. Cirka 10 % av Våra Gårdars centrala kostnader täcks genom medlemsav- gifter.

Medlemsavgiften är baserad på samlingslokalens brandförsäkrings- värde. Minirniavgiften är 150 kronor och den högsta avgiften 2 400 kronor. Främst tre uppgifter anges som viktiga för framtiden: styrelseutbild- ning, utveckla lokalemas användning samt opinions- och kontaktarbete för att stärka den helnyktra miljöns ställning i samhället.

Trossamfunden

35 olika trossamfund får statsbidrag via SST. Dessa trossamfund redovisar tillsammans 836 130 betjänade. I SST:s kartläggning av trossamfundens lokaler framkommer att församlingarna totalt har drygt 4 300 kyrkor/moskéer/synagogor.

Anglikanska kyrkan Antal betjänade: ca 3 000

Den 27 augusti 1741 gav Kung Fredrik I tillstånd för den "engelska och reformerta kyrkan" att i Sverige hålla offentlig gudstjänst på de egna språken och att bygga kyrkor.

Den första gudstjänstlokalen i Göteborg var Tullpackhuset vid Norra Hamngatan och Smedjegatan. Den nuvarande St Andrews's Chruch byggdes 1857. Sedan 1747 har det alltid funnits en engelsk präst. Medlemmarna i kyrkan kommer från 15 länder främst från brittiska samväldet.

I Stockholm tillsattes först 1849 en stadigvarande brittisk präst. 1866 invigdes St Peter och St Sigfrids kyrka. 1913 flyttades kyrkan, sten för sten, till den plats där den nu står. Kyrkan är en samlings- punkt för minst åtta samväldesländer och för många amerikanska medborgare. Under senare år har kyrkan, liksom systerkyrkan i Göteborg, funnit ett viktigt verksamhetsfält bland afrikanska invan- drare i Sverige. Båda kyrkorna tillhör det anglikanska stiftet "Gibraltar in Europe", vars biskop har sitt säte i London. Han besöker regelbundet Sverige.

Missionssällskapet Bibeltrogna Vänner, BV

Antal betjänade: 4 522

Bildades 1909 efter uteslutning ur Evangeliska Fosterlandsstiftelsen, EFS.

BVs uppgift är att verka för Kristi rikes tillväxt och bekämpa all slags otro och förnekelse, att förbli vid den av Kristi kyrka tiderna igenom orubbligt fasthållna sanningen att hela Bibeln alltigenom är Guds ofelbara ord med oinskränkt auktoritet. Ansluter sig fullt ut till den evangelisk-lutherska bekännelsen. BV har 100 lokala organisationer. Samarbetar med Lutherska kyrkor i Eritrea, Etiopien och Kenya.

Estniska Evangelisk-Lutherska Kyrkan i Sverige, EELK i Sverige Antal betjänade: 14 097

Bildades 1943. Kyrkans uppgift är att samla estländare utanför hem- landet i estniska evangelisk-lutherska församlingar för att förkunna Guds ord på modersmål, förrätta dop, konfirmation, vigsel och jordfästning, dela ut Herrens Heliga Nattvard, utöva själavård, göra hembesök m m och bedriva församlingsarbete.

EELK har 10 församlingar i Sverige. Dess regionala organ heter kontrakt och omfattar hela Sverige.

Ingår i och samarbetar med Kyrkornas Världsråd och Lutherska

Världsförbundet. Lettiska Evangelisk-Lutherska Kyrkan i Sverige, LELKA-SV

Antal betjänade: 2 149

LELKA-SVs uppgift är att upprätthålla den religiösa gemenskapen bland letter i Sverige enligt evangelisk-lutherska trosgrunder genom förkunnandet av Guds ord på lettiska samt själavård och kyrldiga för— rättningar enligt från hemlandet hävdvunna traditioner.

LELKA-SV har 11 lokala församlingar och samarbetar med Lett- lands Evangelisk-Lutherska Kyrka i exilen och med den lettiska Evangelisk-Lutherska kyrkan i Lettland.

Evangeliska Fosterlandsstiftelsen, EFS

Antal betjänade: 45 399

EFS bildades 1856 genom nybildning av en missionsorganisation. Dess uppgift är att på den evangelisk-lutherska bekännelsens grund främja Kristi rikes tillväxt. Enskilda och föreningar stöder arbetet ge- ; nom insatser och. gåvor. EFS arbetar såväl i Sverige som i u-länderna. EFS har 650 lokala föreningar samt även regionala organ. |”

1902 bildade EFS en speciell ungdomsorganisation, De Ungas Förbund, DUF, som 1961 antog namnet EFS Ungdomsförbund. 1971 skedde en integration med EFS med bl a gemensamt årsmöte och gemensam styrelse.

Samarbetar med Lutherska Världsförbundet och Evangeliska Alliansen.

Frälsningsarmén, FA Antal betjänade: 27 831

Bildades 1882. The Salvation Army bildades 1865 i England av William Booth.

FAs främsta mål är att evangelisera, vinna människor för Guds

rike. Detta mål är i blickpunkten inom alla Frälsningsarméns arbets- grenar. FA har 194 lokala kårer samt även regionala organ. Samarbetar med The Salvation Army, som arbetar i 98 länder.

Helgelseförbundet/Fribaptjstsamfundet, HF/FB Antal betjänade: 11 032

HF bildades 1887. Förbundet växte fram ur en väckelserörelse i Närke. Fribaptistsamfundet uppstod 1872 på grund av teologiska

meningsskiljaktigheter inom Svenska Baptistsamfundet. 1994 slogs de båda samfunden samman till HF/FB.

HF/FBs första och främsta uppgift är att föra människor till tro på Kristus och att bygga upp Hans församling, att göra sociala insatser när behov föreligger och så långt möjligt integrera dessa insatser i det evangeliska arbetet.

De islamiska församlingarna

På uppdrag av SST har Centrum för studier av Kulturkontakt och Internationell Migration (KIM) vid Göteborgs universitet gjort en undersökning av antalet betjänade muslimer i Sverige.

Utifrån undersökningen har SST fastställt antalet betjänade musli- mer till 60 000.

Förenade Islamiska Församlingari Sverige (FIFS)

FIFS bildades 1974 och har 30 lokala församlingar och Centra i Sveri- ge.

Islam bygger på tron på den enda Gud, Allah, skaparen av denna värld, dyrkan av endast Honom och tron på alla Hans profeter.

FIFS vill alltjämt främja och förbättra relationerna med sina med- människor från andra trossamfund och trosföreställningar.

FIFS har till uppgift att förena medlemsorganisationema inför ge— mensamma mål genom att främja, bevara och förstärka deras islamiska identitet; att arbeta för muslimska gemenskapers andliga och materiella välfärd samt att ge muslimska barn och ungdomar islamisk utbildning.

Islamiska Kulturcenterunionen i Sverige (IKUS)

Bildades 1984 genom utbrytning ur Förenade Islamiska Församlingar i Sverige.

IKUS” uppgift är att i Sverige bevara och företräda Sunniislam (Ahl-i-Sunnah waUl Djemaah) som utgörs av de fyra lagskoloma, framför allt genom att fostra, undervisa och ta ansvar för muslimska barn och ungdomar, som växer upp i Sverige.

IKUS har 13 lokala organisationer. Har systerorganisationer i Europa, USA, Canada, Asien och Australien.

Sveriges Muslimska Förbund (SMUF)

SMUF bildades 1982, har 22 lokala församlingar.

Islam bygger på tron på en enda Gud, skaparen av denna värld, dyrkan av endast honom och tron på alla hans profeter som endast hans tjänare och budbärare till hela mänskligheten; bevarandet av denna tro, islam, i tankar, ord och gärningar.

SMUF vill alltjämt främja och förbättra relationerna med sina medmänniskor från andra trossamfund och trosföreställningar.

SMUF samarbetar med Förenade Islamiska Församlingar i Sverige (FIFS) samt Sveriges muslimska ungdomsförbund. SMUF och FIFS bildade gemensamt Sveriges Muslimska Råd 1990. Judiska Centralrådet i Sverige

Antal betjänade: 9 910

:=:

Bildades omkring 1951 genom beslut av de judiska församlingarna i Sverige.

Rådets ändamål är att utbyta erfarenheter och söka samordna ge- mensamma angelägenheter till främjande av judiskt församlingsliv och föreningsliv i Sverige, att avge yttrande till myndigheter samt hos

myndigheter bevaka judiska frågor eller ärenden av betydelse för Centralrådets medlemmar.

Fyra församlingar är anslutna till Centralrådet. Centralrådet samarbetar med European Coucil of Community ! Services och World Jewish Congress.

Metodistkyrkan i Sverige, MK Antal betjänade: 9 222

Bildades 1876. Ursprunget var The Methodist Church i England, som grundades i mitten av 1700-talet.

Metodistkyrkan är ett kyrkosamfund med uppgift att sprida evangelium och vinna människor för Gud.

Metodistkyrkan har 75 lokala församlingar. MK samarbetar med Nordiska Ekumeniska Institutet, Metodistkyr- kans Europaråd, World Methodist Council och Conference of

European Churches, CEC, samt är en del av United Methodist Church, UMC, i USA.

Armeniska apostoliska kyrkan

Antal betjänade: 2 500

Kyrkan har församlingar i Stockholm och Uppsala. Bulgariska-ortodoxa församlingen, BOF

Antal betjänade: 700

Bildades 1980. BOFs uppgift är att förena alla ortodoxtroende bulgarer på basis av nationella och religiösa traditioner.

BOF har två lokala organisationer, som finns i Stockholm och Malmö

BOF är en del av den Bulgariska ortodoxa kyrkan och deltar i alla former av internationellt och ekumeniskt samarbete.

Estniska Ortodoxa kyrkans synod

Antal betjänade: 1 080

Bildades 1948 genom utnämning av Metropoliten Aleksander, kyrkans överhuvud. Den estniska ortodoxa kyrkans synod i Estland grundades 1923.

Estniska Ortdoxa Kyrkans uppgift är att utgöra kyrklig ledning och sammanhållning av estniska ortodoxa kyrkans församlingar i Sverige, England, Tyskland, Canada, USA och Australien.

Kyrkan har fyra lokala församlingar i Sverige. De finns i Stock- holm, Göteborg, Norrköping och Halmstad.

Etiopisk-ortodoxa kyrkan Antal betjänade: 1 500

Kyrkan har en församling i Stockholm och filialverksamhet i flera kommuner, bl a i Göteborg.

Finsk-ortodoxa kyrkan Antal betjänade: 2 500

Bildades 1958. Kyrkans uppgift är att förkunna och förvalta den orto- doxa kyrkans budskap för de finnar som flyttat till Sverige från Fin- lands ortodoxa församlingar och dem som genom det heliga dopet och Mirrhasmörjelsen upptagits i församlingens gemenskap.

Huvudorganisationen är Finska Ortodoxa församlingen i Sverige med Stockholm som centralort och ingår i Grekisk-ortodoxa Metropo— litdömet av Sverige och Skandinavien. Västsveriges Finsk-ortodoxa församling är ett lokalt kyrkligt samfund som tillhör huvudorganisa- tionen.

På välsignelse av Metropoliten av Sverige och Skandinavien upprätthåller församlingen goda förbindelser med ortodoxa försam- lingarna och klostren i Finland genom Finlands Ortodoxa Kyrkas ärkebiskop.

Grekisk-Ortodoxa Metropolitdömet av Sverige och Skandinavien, Grekisk-Ortodoxa kyrkan

Antal betjänade: 17 500

Metropolitdömet bildades 1969 genom beslut av det Ekumeniska Patri- arkatet i Konstantinopel.

Kyrkans uppgift är att bedriva religiös verksamhet bland grekisk— ortodoxa i Sverige och Skandinavien.

Grekisk-Ortodoxa Kyrkan har fyra lokala församlingar i Sverige.

Koptisk-ortodoxa kyrkan

Antal betjänade: 863

Kyrkan har en församling i Stockholm och sedan 1993 en egen kyrka i Hägersten. Gudstjänster firas även i andra kommuner.

Kristi Förklarings ortodoxa kyrka (Rysk-ortodoxa kyrkan)

Antal betjänade: 2 500

Bildades 1617 genom freden i Stolbova samma år. Den är Sveriges första icke-lutherska församling och den äldsta ryska kyrkan inrättad utomlands samt - näst efter Venedigs grekiska kyrka - Västeuropas äldsta ortodoxa kyrka.

Kyrkan har till ändamål att förena i Sverige boende personer till ortodox trosbekännelse genom utdelande av de heliga sakramenten och genom gudstjänsten för emående av deras personliga frälsning.

Kyrkan har tre lokala församlingar, som finns 1 Örebro, Borås och Göteborg.

Kyrkan ingår i det Ryska Ortodoxa Ärkestiftet i Västeuropa, som är underställt Patriarkatet i Konstantinopel. Ärkebiskopen och Ärke- stiftets styrelse finns i Paris.

Makedonsk—ortodoxa kyrkan, MOK Antal betjänade: 7 000

Bildades 1973. MOKs ändamål är att förena i Sverige boende personer till ortodox trosbekännelse genom utdelande av de heliga sakramenten och genom gudstjänst för emående av deras personliga frälsning.

Kyrkan har två församlingar i Sverige, en i Göteborg och en i Malmö.

Samarbetar med alla ortodoxa kyrkor i Sverige och i utlandet grundade enligt kanoniska regler.

Rumänsk-ortodoxa kyrkan

Antal betjänade: 4 700

Kyrkan har tre församlingar i Sverige; i Göteborg, Malmö och Stock- holm. Dessa församlingar har filialverksamhet i flera andra kommu— ner.

Serbisk-ortodoxa kyrkan Antal betjänade: 26 000

Bildades 1973. Kyrkans uppgift är att betjäna och bevara den ortodoxa tron och kulturen.

Kyrkan har fyra lokala församlingar samt även regionala organ. Är medlem i World Council of Churches genom Serbiska Ortodoxa Stiftet för Västeuropa.

Svenska Ortodoxa Prosteriet Antal betjänade: 1 962

Prosteriet grundades 1976 genom sammangående av de två då existerande svenskspråkiga Ortodoxa församlingarna. Prosteriet erkändes samma år av Biskop Lavrentije av Väst—Europa/Beograds Patriarkat.

Målsättningen är att bereda ortodoxa troende i Sverige möjlighet att utöva sin tro i Sverige på det språk, som är naturligt för dem.

Prosteriet har församlingar i Kristianstad och Göteborg. Tillsam- mans har dessa två församlingar 15 utposter.

Prosteriet är ur kyrkorättslig synpunkt underställt Stiftet för Skandinavien och Storbritannien/Beograds Patriarkat. Biskopen har säte i Stockholm.

Syrisk-ortodoxa kyrkan Antal betjänade: 26 000 (1989—12-31)

Den första Syrisk-ortodoxa församlingen grundades 1967 i Sverige. I samband med invandringen av medlemmar från Mellanöstern bildade man 1969 det Syrisk-ortodoxa Ärkestiftet i Sverige, Scandinavien och England. År 1987 bytte ärkestiftet namn till den nuvarande benäm- ningen, Syrisk—Ortodoxa Ärkestiftet i Sverige och Scandinavien.

Den Syrisk-ortodoxa kyrkan är bland de äldsta kristna kyrkorna som grundades av aposteln Petrus i Antiokia. Den har bevarat de gamla kyrkliga traditionerna sedan kristendomens början. Dess språk är det syriska språk som talades av Jesus.

Ärkestiftet består av 23 lokala församlingar. Till dessa försam— lingar hör även ungdomsföreningar och kvinnokommittéer. I för— samlingarna bedrivs också språklig träning, sociala och kulturella aktiviteter.

Ärkestiftet bedriver ett projektarbete i samarbete med Hagabergs folkhögskola, Svenska kyrkan och andra organ, där man utbildar syrisk—ortodoxa ungdomar på folkhögskolan.

Vidare samarbetar Ärkestiftet med SKR, Europeiska kyrkorådet, World Coucil of Churches och andra trossamfund i Sverige. (Förutom här redovisade församlingar finns ett antal församlingar direkt under patriarkatet i Damaskus).

Österns apostoliska katolska assyriska kyrka i Sverige, Öst-assyris- ka kyrkan

Antal betjänade: 1 828

Grundades i Sverige 1970. Dess uppgift är att verka för andligt stöd, tro och språk.

Kyrkan har sju lokala församlingar. De finns i Stockholm-Eskilstu- na, Jönköping, Skövde, Göteborg-Trollhättan, Linköping-Norrköping och Tibro. Det finns 3 präster och 12 diakoner.

Kyrkan har tre egna kyrkbyggnader: Tibro, Skövde och Jönkö- pmg.

Pingströrelsen Antal betjänade: 151 255

1901 bildades pingströrelsens första fria församling i Sverige, som följdes av flera. De bildades av dels nyomvända, dels uteslutna medlemmar från andra samfund, dels sådana som själva lämnade samfunden. Baptistförsamlingen, Filadelfia i Stockholm, uteslöts från Svenska Baptistsamfundet 1913, varigenom Pingströrelsen blev en självständig rörelse.

Pingströrelsens uppgift är att förkunna evangelium till människor i Sverige och u-länder, bedriva filantropiskt arbete i Sverige liksom skol- och förlagsverksamhet.

I u-land bedrivs utöver evangeliskt arbete social verksamhet med skolor, sjukvård, barnhem, hjälp vid katastrofer samt utvecklings- arbete.

Pingströrelsen driver radiomission, som sänder på 60 språk till

cirka 100 länder och fem folkhögskolor och TV-bolag i TV-INTER med egen teknik och produktion.

Pingströrelsen har 508 lokala församlingar. Samarbetar med lokala pingstförsamlingar och pingstsarnfund över hela världen, där sådan verksamhet frnns.

Romersk-katolska kyrkan Antal betjänade: 148 440

Bildades 1783 sedan Gustav IIIs toleransedikt 1781 givit romersk- katolska kyrkan tillstånd att verka i Sverige enligt vissa bestämmelser. Romersk-katolska kyrkan grundades genom Ansgars mission på 800— talet och genom mission från England på 1000-talet.

Kyrkans uppgift är att samla människor till bön, gudstjänst och försarnlingsgemenskap samt arbeta för ett människovärdigt liv för alla. Kyrkan har 37 lokala församlingar samt även regionala organ. Romersk—katolska kyrkan i Sverige är knuten till Vatikanen i Rom genom sitt stift, Stockholms katolska stift, som omfattar hela Sverige.

Genom den romersk-katolska kyrkans internationella karaktär be- drivs samarbete med ett stort antal internationella organisationer, ordnar m m.

Sjundedags Adventistsamfundet Antal betjänade: 4 856

Bildades 1880. Det internationella Adventistsamfundet grundades 1863.

Samfundets ändamål är att i Sverige och andra länder förkunna Jesu Kristi evangelium, att öva barmhärtighet, lindra lidande och nöd samt att befrämja en hälsosam livsstil i kristen anda.

Samfundet har 43 lokala organisationer. Samarbetar med Seventh-day Adventist Church med säte i USA.

Svenska Alliansmissionen

Antal betjänade: 24 714

Bildades 1853 under namnet Jönköpings Traktatsällskap. Namnet ändrades 1860 till Jönköpings Missionsförening. Nuvarande namn antogs 1919.

SAMs uppgift är att i ord och gärning förkunna evangelium om Jesus Kristus och så verka för Guds rikes tillväxt såväl i Sverige som i andra länder.

SAM har 250 lokala organisationer samt även regionala organ. Alliansmissionen samarbetar med International Federation of Free Evangelical Churches, IFFEC och Lausannerörelsen.

Svenska Baptistsamfundet Antal betjänade: 32 652

Grundades 1857 för samverkan mellan baptistförsamlingar, som bildats sedan 1848.

SB är ett kristet samfund, som består av lokala församlingar med uppgift att på Bibelns grund och i enlighet med baptistisk trosåskåd— ning verka för Kristi rikes utbredande inom och utom Sverige.

SB har 312 lokala församlingar samt 17 distrikt. SB samarbetar med Europeiska Baptistfederationen och Baptister- nas Världsallians.

Svenska Missionsförbundet

Antal betjänade: 152 880

Bildades 1878 genom utbrytning ur Evangeliska Fosterlandsstiftelsen och nybildning av församlingar. Svenska Missionsförbundet är ett kristet trossamfund, en samman- slutning av församlingar med uppgift att göra Kristi evangelium känt och trott i Sverige och i andra länder.

Förbundet har 957 lokala församlingar samt elva distrikt. Missionsförbundet samarbetar med självständiga systerkyrkor i Ecuador, Japan, Kongo, Zaire, Indien och Pakistan. Samarbetar också med Europeiska Kyrkokonferensen, Kyrkornas Världsråd, Reformerta Kyrkornas Världsallians och Internationella Federationen av Fria Evangeliska Kyrkor.

Svenska Frälsningsarmén

Antal betjänade: 1 908

Bildades 1905 genom utbrytning ur Frälsningsarmén då önskemål om demokratiskt självstyre för kårerna inte beviljades från London. En annan grund för bildandet av SFA var införande av sakramenten.

SFAs målsättning är att på evangelisk grund förkunna Guds Ord, förvalta sakramenten och bedriva en uppsökande och social verksam- het.

SFA har 23 lokala organisationer samt även regionala organ.

Ungerska Protestantiska Församlingen i Sverige Antal betjänade: 5 171

Bildades 1957. Efter resningen i Ungern 1956 bildade evangelisk- lutherska och reformerta trosbekännare bland de nyinflyttade till Sverige en ekumenisk församling. Dess uppgift är att bedriva ungersk- språkiga gudstjänster, församlingsarbete och själavård.

Församlingen har 12 lokala organisationer och sju regionala organ. Man samarbetar med Conference of Hungarian Lutheran Church Workers Abroad, The Hungarian Reformed Pastoral Service in Western Europe, Evangelische Akademie fiir Ungarn in Europa och Ungarische Schriftenmission.

Örebromissionen, ÖM

Antal betjänade: 30 459

Bildades 1892 som en missionsorgarrisation.

ÖM vill i samarbete med andra församlingar och missionsrörelser förverkliga Jesu rnissionsbefallning att gå ut i hela världen och göra alla folk till hans lärjungar. För ÖM innebär uppdraget ett engage- mang både för människor i andlig okunnighet och för mäniskor i social nöd.

ÖM har 247 lokala församlingar samt även regionala organ. Örebronrissionen samarbetar med flera olika missionsorganisatio- ner och samfund.

Sammanställning av tre rapporter

— Användning av regiönala projektmedel, arbets— marknadspolitiska medel samt bygdeavgifts— medel för anordnande av allmänna samlings- lokaler, lokaler för trossamfund m.fl.

Jan—Erik Hassel Åke Holmqvist Sven-Olof Dahlgren

Förord

Denna redovisning är en sammanställning av tre olika studier som utförts på utredningens uppdrag av

- Jan-Erik Hassel, länsstyrelsen i Kopparbergs län - Åke Holmqvist, Ena Projekt AB samt - Sven-Olof Dahlgren, expert i utredningen

Redovisningen är redigerad av utredningens sekretariat. För utformning av diagram svarar Henrik Oquist.

Syftet är att visa dels förekomsten av andra former av statligt stöd till allmänna samlingslokaler, trossamfundens lokaler och lokaler för barn— och ungdomsverksamhet, dels omfattningen och storleken av detta stöd.

Vissa metodologiska skillnader, vilka bl.a. redovisas senare, förekom- mer mellan de tre studiema. De är dock inte av sådan betydelse att slutresultatet nämnvärt påverkas.

Redovisningen är indelad i tre avsnitt; ett rörande Värmlands, Kop- parbergs och Västerbottens län, ett om övriga län och ett som sam- manfattar de tre studiema. Det sistnämnda avsnittet svarar sekretariatet för.

Första avsnittet är en redigerad sammanfattning av de två separata studierna av Jan-Erik Hassel (Kopparbergs län) respektive Åke Holm- qvist (Värmlands och Västerbottens län).

Andra avsnittet är en redigerad sammanfattning av studien gjord av Sven—Olof Dahlgren, som avser alla övriga län.

1. Värmlands, Kopparbergs och Västerbottens län

Nedanstående redovisning bygger på uppgifter för budgetåren 1991/92-1992/93.

Undersökningen omfattar samtliga preliminära beslut inom sam— lingslokalområdet som beslutats vid de tre länsstyrelserna och länsar- betsnämndema. De s.k. ALU-medlen ingår inte i undersökningen.

Uppgiftshämtandet har skett genom att från varje beslut nedteckna de aktuella uppgifterna på särskilda blanketter.

Besluten har med avseende på typ av stödmottagare indelats i fyra kategorier:

1) allmänna samlingslokaler 2) idrottslokaler 3) trossamfundens lokaler 4) lokaler för barn- och ungdomsverksamhet

Vid osäkerhet om vilken typ av kategori som stödmottagaren tillhört har den hänförts till kategorin allmänna samlingslokaler. Ett särskilt avgränsningsproblem utgör lokaler för enbart barn - och ungdomsverk— samhet. Även för allmänna samlingslokaler och idrottslokaler torde det frnnas att stort inslag av verksamheter som berör barn och ungdom.

Storleken på bidragen till de enskilda projekten varierar. De van— ligaste i Kopparbergs län ligger mellan 25 - 100 000 kronor. I de två andra länen varierar stödet mellan 10 000 - 50 000 kronor. Vissa pro— jekt har dock erhållit avsevärt högre bidrag. Det genomsnittliga stödet per objekt var i Värmlands län knappt 40 000, Kopparbergs län drygt 200 000 och i Västerbottens län knappt 70 000 kronor.

Fördelning av medlen på lokaltyper:

' Allmänna samlingslokaler 70% ' Idrottslokaler 19%

Trossamfunds lokaler 9%

Lokaler för barn och ungdom 2%

Merparten av beviljade anslag har disponerats för upprustning samt om- och tillbyggnad. För nybyggnation har utgått en väsentligt mindre andel. Bidrag har endast i ett fåtal fall gått till projekt av reparations-

1.1. Regionala projektmedel (Rp)

I propositionen l989/90:76, Regionalpolitik för 90-talet, konstaterade föredraganden att länsstyrelserna använde medlen för regional projekt- verksamhet bl.a. till projekt som rörde samordnad serviceförsörjning i lands- och glesbygd.

Den friare användningen av projektmedlen fr.o.m. budgetåret 1990/91 ger länsstyrelserna möjlighet att pröva ärenden om stöd till samlingslokaler inom ramen för projektrnedelsbidraget.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län har en fastställd policy vad avser stödet till samlingslokaler som tagits upp efter den 1 juli 1990. I första hand skall stödinsatsema inom samlingslokalområdet bidra till att bibe- hålla och utveckla den samordnade service som finns på lands- och glesbygden i länet. Länsstyrelsen finansierar normalt inte mer än 50 % av projektkostnaden. Innan beslut fattas om stöd tas den genomförda samlingslokalinventeringen i beaktande.

1.2. Arbetsmarknadspolitiska medel (A)

Länsarbetsnämnden i Kopparbergs län lämnar sedan januari 1992 stats- bidrag för sysselsättningsskapande åtgärder i form av beredskaps- och investeringsarbeten till bl.a. samlingslokaler och föreningslivets lokaler.

Statsbidraget har lämnats med 1 000 kronor per anvisat dagsverke, dvs. för arbetslösa som anvisats till arbete av arbetsförmedlingen. Den angivna summan på 1 000 kronor har beslutats av länsarbetsnärnnden i länet och utgör ett normvärde baserat på centrala direktiv. Bidraget beräknas motsvara cirka 25-30 procent av den löne- och materialkost— nad som projektet uppgår till.

1.3. Bygdeavgiftsmedel (B)

Medlen får enligt gällande bestämmelser, SFS 1983:945, användas till åtgärder som främjar näringsliv eller service i bygden eller armars är till nytta för denna.

Åtgärderna skall vara av investeringskaraktär vilket innebär att bidrag inte lämnas till rena underhållsåtgärder.

1.4 Projektens totala finansiering m.m.

I många fall har berörd kommun gett bidrag för att täcka viss del av investeringskostnadema. Kommunerna i Västerbotten har gett kommu- nalt stöd till 19 av de 29 projekt som fått regionalpolitiskt stöd. Motsvarande antal i Värmland var 4 av 12 beviljade stöd. Kommuner- na i Kopparbergs län har också gett stöd till ett antal projekt, dock inte alla.

Övriga finansiärer av dessa investeringar har varit, förutom lokal- ägarens egna medel, upplåning och i förekommande fall insatser av frivilligt och ideellt arbete, försäkringsbolag och jordägarföreningar. I vissa fall har också delar av investeringen skett med stöd från Bover- ket, t.ex. avseende handikappanpassning.

Fördelning länsvis av de olika stödformema m.m. (tkr)

Län Budgetår. Rp B A Värmlands 91/92 152 781 - 92/93 708 775 - Kopparbergs 91/92 — 455 1 690 92/93 1 499 520 5 185 Västerbottens 91/92 982 3 338 - 92/93 1 126 4 524 —

Stödets fördelning på de olika lokaltypema:

Rp B A Allmänna samlingslokaler 34 115 42 Idrottslokaler 6 30 17 Trossamfundens lokaler 1 19 4 Barn- och ungdomslokaler 4 2 1 Summa 45 166 64

2 Övriga län

Undersökningen avser budgetåren 1990/91 — 1992/93.

Denna undersökning syftar till att klarlägga i vilken utsträckning länsstyrelse och/eller länsarbetsnämnd gett stöd till anordnandet av allmänna samlingslokaler, trossamfunds lokaler och lokaler för barn—

och ungdomsverksamhet. Vad gäller de arbetsmarknadspolitiska medlen exkluderas s.k. ALU-medel.

Samtliga länsstyrelser och länsarbetsnämnder i övriga län tillskrevs av utredningens sekretariat. I brevet informerades om den i avsnitt 1 genomförda studien och att de skulle bli kontaktade av Sven-Olof Dahlgren.

Genom telefonkontakter med samtliga berörda länsstyrelser och länsarbetsnämnder inhämtades uppgifter från ansvariga enhetschefer, alternativt handläggare.

Efter sammanställning av dessa uppgifter tillskrevs sedan länssty- relserna och länsarbetsnämndema för att få insamlade uppgifter bekräftade eller korrigerade.

I studien konstaterar Dahlgren att det är ytterst få länsstyrelser som tolkat nuvarande förordningar så att bidrag kan ges till allmänna samlingslokaler och trossamfundens lokaler etc. Förfrågningar om sådant stöd har förekommit men inte föranlett några ansökningar om bidrag efter det att berörd handläggare hänvisat till Boverket respekti— ve SST.

Beträffande bidrag till lokaler för barn- och ungdomsverksamhet har många länsstyrelser ansett det vara en kommunal angelägenhet och av det skälet inte beviljat bidrag.

I län där bidrag av regionalpolitiska medel utgått har det (enligt muntliga uppgifter) rört sig om allmänna samlingslokaler där någon annan verksamhet tillfälligt varit inrymd eller där vissa delar av anläggningen kunnat hyras för annan verksamhet än möten.

Beviljat stöd till olika lokaltyper

Lokaltyp Antal objekt Bidrag (tkr) Regionala projektmedel Samlingslokaler 6 2 685 000 Trossamfunden 1 334 Summa 7 3 019 000 Bygdeavgi/ismedel Samlingslokaler 90 8 701 425 Trossamfunden 5 399 000 Barn- och ungdom 13 3 337 575 Summa 108 12 447 000

Arbetsmarknadspolitiska medel Samlingslokaler 11 2 864 306 Trossamfunden 2 375 Summa 3 239 306

Under arbetet med studien har bl.a. kunnat konstateras att bidrag kan ha lämnats till aktuella objekt men att det av ansökningshandlingama inte alltid framgått lokalens användningsområde, t.ex. en allmän samlingslokal, utan kanske endast namnet på anläggningen och/eller sökandens namn. I några fall har kommunen varit sökande utan att vara ägare, ägare har varit t.ex. en Folkets Husförening.

Mot denna bakgrund kan konstateras att det kan frnnas ett stort mörkertal som det inte gått att uppskatta storleken av.

3 Sammanfattning

Dessa tre separata studier visar att det förekommer ett inte oväsentligt statligt stöd via länsstyrelser och länsarbetsnämnder till aktuella lokaltyper. Under den studerade tidsperioden (som varierar mellan de tre studierna) beviljades aktuella lokaltyper (exkl. bygdeavgiftsmedel) sammanlagt minst 17,6 miljoner kronor i stöd.

Det har under arbetena med dessa studier inte heller klarlagts huruvida stöd till allmänna samlingslokaler förenats med krav på upplåtelseskyldighet som stödet via Boverkets Sarnlingslokaldelegation föreskriver.

Vidare kan det konstateras att befintliga regler för de aktuella stöden ger utrymme för beslut om stöd till exempelvis allmänna samlingslokaler. Det är varje länsstyrelse och länsarbetsnämnd som utifrån tillgängliga medel har att prioritera sina stödinsatser.

Bilaga 6

Redogörelse för motsvarande statligt stöd i Finland och Norge

Förord

Motsvarande det svenska statliga stödet till alhnänna samlingslokalema finns i Finland och Norge.

Motsvarande det svenska statliga stödet till trossamfundens lokaler finns i Norge.

I övriga nordiska länder finns inget motsvarande statligt stöd enligt uppgifter från respektive lands regeringskansli.

Uppgifterna i denna bilaga avser stödet till

allmänna samlingslokaler härrör från Det Konglige Kulturdeparte- ment (Norge) och Undervisningsrninisteriet (Finland).

trossamfundens lokaler i Norge härrör från Det Konglige Utdan— nings- och Forskningsdepartementet.

Allmänna samlingslokaler (motsvarande) 1 Finland

Avsikten med stödet är att bibehålla, bevara och öka föreningshusens kulturhistoriska värde, deras tekniska nivå och funktionsduglighet.

Byggnaden skall vara minst 10 år gammal. När ansökningarna prövas fästs särskild uppmärksamhet vid byggnadens kulturhistoriska värde samt om samlingslokalema behövs med tanke på traktens bildnings- och hobbyverksamhet och andra medborgerliga fritidsaktiviteter.

Det sammanlagda statliga stödet är (1993) drygt 12 miljoner finska mark.

1.1 Bidragsberättigade

Statsbidrag beviljas för renovering av föreningshus som är avsedda för fri medborgarverksamhet och som ägs av ungdomsföreningar, arbetar- föreningar, lantrnannaföreningar, småbrukarföreningar- och avdel- ningar, lantbruksproducentemas föreningar, mantalsstiftelser, idrotts- föreningar, hembygdsföreningar, byföreningar, nykterhetsföreningar, marthaföreningar och olika partiavdelningar.

Den sökande skall vara en registrerad förening (regleras i särskild lag) eller annan sammanslutning med rättslig handlingsförmåga.

Sökande bör ensam eller tillsammans med någon motsvarande sammanslutning vara ägare till den byggnad som skall renoveras samt räknat från ansökningstiden med minst 20 års hyres- eller nyttjanderätt eller besitta det jordområde på vilken byggnaden är belägen.

Föreningshus (motsvarande) på Åland omfattas inte av detta stöd utan får särskilda medel från Penningautomatföreningen.

1.2 Bidragsunderlag

Vid sidan av reparationskostnader kan bidraget även beviljas för renoveringens planeringskostnader, sådana utbyggnader som förbättrar husets funktionsduglighet, iståndsättning eller anskaffning av sådana inventarier eller sådan utrustning som anpassar sig till den stil som byggnaden företräder och förbättring eller anskaffning av fast special— apparatur. Bidraget kan även gälla uthusbyggnader eller gårdsplanen om de betjänar huvudbyggnaden.

En förutsättning för stöd är att det finns en långtidsplan för renovering m.m. av huset.

Det finns detaljerade anvisningar för renovering av föreningshusen.

1.3 Ansökningsförfarande m.m.

Tillgängliga medel fördelas en gång per år bland inkomna ansök- ningar. Av de föreningar som får stöd har 90 - 95 % fått stöd tidigare. Varje år avsätts en särskild del till större objekt som kan få cirka 1 miljon finska mark i statligt stöd per objekt. I genomsnitt erhöll varje godkänt objekt 41 000 finska mark i statligt stöd under 1993.

Bidraget utbetalas i två omgångar i den takt renoveringen framskri- der. 75 % av beviljat bidrag, utbetalas utan anmodan när bidraget be- viljas. Den andra och sista delen utbetalas när renoveringen är slutförd eller de arbetsobjekt för vilka bidraget har beviljats är färdigställda.

Till ansökan skall bifogas senaste årets verksarnhetsberättelse, resultat- och balansräkningar, revisionsberättelse, verksamhetsplan och budget för innevarande år, byggnadens dispositionsplan, beskrivning av planerade åtgärder, fotografier av byggnadens exteriör och interiör samt byggnadslov om sådant krävs för åtgärder för vilka stöd sökes.

Om bidrag sökes för amortering av lån krävs också bankens låneintyg och sökandens redogörelse för de arbeten som har finan- sierats med lånet.

För att få statligt stöd krävs inget motsvarande kommunalt stöd.

1.4 Administration och beslut

Stödet administreras av Finlands Hembygdsförbund. Handläggare är en byggnadsforskare. Dessutom finns en tjänst för ekonorrriadministra- tion.

En särskild Delegation för föreningshus föreslår Undervisnings- ministeriet hur fördelningen av stödet skall ske. Delegationen tillsätts av Hembygdsförbundet efter nominering av ledamöter från berörda centralorganisationer. I delegationen finns också företrädare för Undervisnings-, Kultur- och Miljöministerierna, Museiverket, Stads- och kommunförbundet och Finlands Svenska kommunförbund.

Undervisningsministeriet fastställer bidraget till varje enskilt objekt samt hur stor andel av det anvisade statliga anslaget som får användas till administration av stödet.

Under beredningen av inkomna ansökningar sker underhands- kontakter med berörda centralorganisationer.

2 Norge Statligt stöd ges till dels lokala kulturbyggnader, dels regionala kultur- byggnader. Till lokala kulturbyggnader räknas samfunnshus, grende- hus, bydelshus och forsamlingslokaler som olika organisationer äger.

Sökanden kan vara andelslag, kommuner, stiftelser och organisa- tioner med demokratisk uppbyggnad.

Det finns några riksorganisationer som organiserar föreningar som äger sådana lokaler. Det är Folkets Hus Landsforbund, Norges Ung- domslag, Norges Velforbund och Allaktivitetshusföreningen.

1993 fördelades 50 150 000 nkr till lokala och regionala kulturhus.

2.1 Förutsättning för stöd

Lokala kulturhus skall vara öppna för all laglig kultur- och organisa- tionsverksamhet. Ingen får utestängas på grund av religiösa, sociala eller politiska skäl. Husägaren har rätt att förbjuda servering av alkohol i huset.

Ett av villkoren för statligt stöd är att projektet ingår i kommunens

plan för kulturbyggnader. Det krävs inte kommunalt stöd för att erhålla statligt stöd.

2.2 Bidragsunderlag m.m.

Stöd utgår till ny-, till- och ombyggnad. Frivilligt och ideellt arbete får ingå i underlaget för statligt stöd med ett visst belopp per timme då sådant arbete utförs.

För olika delar av landet tillämpas olika regler för beräkning av stödets storlek;

- Finnmarks och Troms fylken: Upp till 50% av byggnadskostnadema (inkl. frivilligt och ideellt arbete), och med ett maximalt stöd på 2 miljoner nkr.

— Nordlands fylke och Namdalen: upp till 50% av byggnadskost— nadema (inkl. frivilligt och ideellt arbete) och med ett maximalt stöd på 1 600 000 nkr.

Resten av landet: Upp till 1/3 av byggnadskostnadema (inkl. frivilligt och ideellt arbete) och med ett maximalt bidrag på 1 miljon nkr. Minsta belopp att söka är 60 000 nkr.

2.3 Ansökningsförfarande och beslutsordning

Till ansökan skall fogas kostnadsberäkning, planer för finansering, hu- sets användning och drift samt driftsbudget.

Ansökan om stöd inges till kommunen som efter prioriteringar sänder ansökan vidare till fylkeskommunen. Den sammanställer

inkomna ansökningar och sänder en översikt enligt fastställt schema till kulturdepartementet.

Departementet fastställer ramarna för de stöd fylkeskommunerna kan få till fördelning det aktuella året. Fylkeskommunen fördelar där- efter det tilldelade beloppet. En översikt av beviljade medel tillsändes departementet. Efter det att översikten inkommit överförs rambeloppet till fylkeskommunen.

Berörda riksorganisationer har insyn men inget inflytande på för- delningen av medlen.

2.4 Regionala kulturbyggnader

Regionala kulturhus har samma upplåtelsekyldighet som lokala kultur- hus. Det är fylkeskommunema som klassificerar regionala kulturhus.

Planer för regionala kulturbyggnader skall vara godkända av Kulturdepartementet och vara förankrade bland alla berörda kommuner i regionen, regionala kulturinstitutioner och aktuella regionala och lokala intressegrupper.

Kraven på sökanden och ansökningsförfarandet är i princip detsamma som för lokala kulturhus.

Stöd ges upp till 50% av byggnadskostnadema i Finnmarks, Troms och Nordlands fylken samt Namdalen. I resten av landet kan statligt stöd ges upp till 33% av byggnadskostnadema. En övre gräns för stödet är satt till 5 miljoner kronor.

Stödet värderas i varje enskilt fall utifrån godkända kostnader, vilka enheter som ingår i projektet och vilka regionala funktioner huset har. Normalt begränsas stödet till ett hus i varje av de traditionella planeringsregionema i fylkena.

2.5 övrigt

Sökanden kan också få stöd av tipsmedel. Detta stöd skall normalt inte överstiga det belopp som huset fått i statligt stöd. Maximalt kan 500 000 nkr fås av tipsmedel.

Det finns en regel om att inte ge statligt stöd med utgångspunkt i olika förordningar till samma area. Vid sambrukslösningar skall det ske en delning av kostnader på olika ytor.

Trossamfundens lokaler Norge

Stöd ges endast till nybyggen av kyrkor utanför Den norske kirken och som det tidigare inte getts stöd eller momsreduktion till. Som kyrko— byggnad anses endast byggnad som betjänar en fast geografisk menig— het på stället, således inte lärarbostäder eller kapell som är knutna till institutiner, skolor etc.

För att kunna få stöd krävs en golvyta om minst 50 kvadratmeter. Det statliga stödet är (mars 1993) 825 norska kronor per kvadratmeter och begränsas till 5 kvadratmeter per medlem i trossamfundet (inkl. barn).

Stödet utbetalas efter det att dokumentation över genomförda bygg- nadsarbeten insänts.

Det Kongelige Utdannings- och Forskningsdepartementet är huvud- man för stödet.

Bilaga 7

Kartläggning av effekterna av det statliga stödet till allmänna samlings- lokaler

— Regeringsuppdrag utfört av Boverket

Rapport från Boverket 1992-08-31 (Dnr 501'—1275/92)

Sammanfattning

Boverket har på regeringens uppdrag kartlagt effekterna av det statliga stödet till alhnänna samlingslokaler. Kartläggningen har i huvudsak gett följande resultat:

- I Sverige finns i dag ca 3 400 föreningsägda alhnänna samlingslo— kaler de flesta av typen bygdegårdar, folkets hus, folkets park och lokaler tillhörande nykterhetsrörelsen.

- Lokalbeståndet är väl fördelat över landet. Bygdegårdar är vanligast på landet medan folketshuslokaler och lokaler tillhörande nykterhets— rörelsen är vanligare i större tätorter och industribygder.

— Den verksamhet som bedrivs i lokalerna är rikt varierad och skiljer sig starkt från lokal till lokal både i intensitet och i artrikedom. Loka- lens skick har stor betydelse för användningen. Medelstorleken på en allmän samlingslokal är mindre än 500 m2.

- Större delen (70 %) av lokalerna är i gott eller mycket gott skick, men det fortlöpande underhållsbehovet är stort. Ovriga är i mindre gott skick. Ca 60 % av lokalerna bör bli föremål för handikappanpass- ningsåtgärder.

- Flertalet lokaler är beroende av och får stöd från samhället för att klara drifts- och investeringskostnader.

- Lokalerna har stor betydelse för föreningslivet, för den sociala sam- varon människor emellan, för barn och ungdomsverksamhet, för kulturlivet, för folkbildning m.m.

Uppdraget

Regeringen gav i beslut den 27 februari 1992 Boverket i uppdrag att kartlägga effekterna av det statliga stödet till allmänna samlingslokaler.

Av en till beslutet fogad promemoria framgår de närmare riktlin- jerna för utredningsarbetet. Enligt promemorian skall Boverket besvara ”frågor om hur lokalförsörjningen ser ut, vilken ålder och standard lokalerna har, hur investeringar och drift finansieras, hur lokalerna utnyttjas samt om vilka bedömningar som görs i fråga om behovet av nya lokaler.

Vidare skall verket enligt promemorian förmedla kommentarer från fältet, analysera insamlat material samt lämna de synpunkter i övrigt som verket bedömer ha betydelse för uppdraget.

Arbetsuppläggning

Förberedelsearbetet har skett i nära samråd med Bygdegårdamas Riks— förbund (BR), Folkets Husföreningarnas Riksorganisation (FHR), Folkparkema i Sverige (FP), Riksförbundet Våra Gårdar (VG) och Svenska Kommunförbundet. Verket har också intervjuat representanter för kommuner och för enskilda föreningar.

Verket har valt att först söka inventera samlingslokalbeståndet och därefter skaffa analysunderlag för dess status genom enkäter till kom- muner och enskilda lokalägande föreningar.

Nedan följer en redovisning från inventeringen och en analys av det insamlade enkätmaterialet. Allmänna synpunkter från organisatio- ner och från kommun- och föreningsföreträdare redovisas i samband med analysen av enkätsvaren. Sist redovisar verket egna slutsatser med anledning av uppdraget.

Inventering

Underlag för inventering av samlingslokalbeståndet har verket fått från de samlingslokalorganisationer som omnämns ovan och från kommu- ner. Dessa uppgifter har sedan jämförts med uppgifter i Boverkets arkiv.

Genom riksorganisationema har verket fått fram adresser till 2 381 föreningar som har egna eller på annat sätt disponerar samlingslokaler. Det rör sig om 932 bygdegårdsföreningar (39,2 % av samtliga), 728 folketshusföreningar (30,6 %), 160 folkparker (6,8 %) och 561 före— ningar - Våra Gårdar - tillhörande nykterhetsrörelsen (23,6 %).

Uppgifter från kommunerna har verket hämtat in i samband med enkäten. Ca 200 kommuner har besvarat enkäten. Svaren fördelar sig jämnt över landet. Genom kommunsvaren har verket fått kännedom om ytterligare drygt 750 icke riksorganiserade föreningar som har lokaler som definitionsmässigt är allmänna samlingslokaler.

Det genomsnittliga antalet lokaler per kommunen som tillhör ej organiserade föreningar, i kommuner som har besvarat enkäten, är lågt räknat ca 30 % av det antal lokaler som tillhör riksorganiserade föreningar.

I de 200 kommuner som har besvarat enkäten finns 1 855 lokaler registrerade hos riksorganisationema; med ett genomsnittlig påslag för övriga kommuner med samma procenttal (30 % x (2 381 - 1 855))

skulle det finnas ytterligare ca 200 lokaler i dessa kommuner. Be— räknat på detta sätt skulle totala antalet lokaler, som uppfyller kraven för stöd enligt förordningen (1989:282) om stöd till allmänna sam- lingslokaler, uppgå till ca 3 400. I den beräkningen ingår inte kom— munägda lokaler utom i de undantagsfall då dispositionsrätten har överlåtits till en enskild samlingslokalförening.

Givetvis finns fler lokaler av samlingslokaltyp. Det förekommer också lokala avvikelser från de genomsnittstal som antagits. Dessa avvikelser kan dock antas anses vara mindre betydelsefulla från statistiska utgångspunkter.

De lokaler som kommit fram genom kommunenkäten fördelar sig i geografiskt hänseende, i fråga om lokaltyp och storleksmässigt, enligt samma mönster som de redan genom riksorganisationema kända loka- lerna.

En jämförelse mellan det inventerade materialet och arkivuppgifter bekräftar antagandena ovan. I kommuner från vilka verket har fått in uppgifter både från riksorganisationer och från kommuner är samstäm- migheten god. Skillnader förekommer visserligen men är marginella. Någon mer omfattande analys av orsaken till skillnaderna har inte be- dömts nödvändig.

En närmare analys av enkätunderlaget följer i nästa avsnitt. Här kan dock först konstateras att vad gäller lokaltyper (dvs. i huvudsak indelade efter organisationstillhörighet) är fördelningen förhållandevis jämn över landet med jämförelsevis fler lokaler av bygdegårdst i mindre tätorter och på landsbygd, och förhållandevis fler folketshuslo- kaler och lokaler tillhörande nykterhetsrörelsen i storstadsregioner och i gamla bruks- och industribygder såsom i Bergslagen och utmed norrlandskusten.

Också storleksmässigt fördelar sig lokalbeståndet som förväntat: i huvudsak färre och större lokaler i tätbefolkade områden och fler mindre lokaler i mindre tätorter och på landsbygd.

Lokalbeståndets fördelning på storleksklasser och bebyggelsemiljötyp (1232 fall). Lokalyta m2 Stadsmiljö Småtät- Landsbygd ortsmiljö

(150 16 76 211 24,8% 151 — 300 33 140 244 33,9% 301 - 500 21 102 104 18,4% 501 - 1000 31 109 30 13,7% 1001 - 2000 25 45 1 5,7% 2000 - 4000 17 14 2,5 % 4000 - 6000 7 3 0,8% >6000 l l 1 0,2%

151 12,3% 490 39,8% 591 47,9%

Av tabellen framgår att nästan 60 % av lokalerna är mindre än 300 m2 och att 25 % är mindre än 150 m2. Medianvärdet för storleken på lan- dets samlingslokaler är 275 ml. Genomsnittstorleken är runt 500 m2.

Medianvärdet för samlingslokaler i landsbygdsmiljö är ca 200 m2, i småtätortsmiljö ca 400 m2 och i stadsmiljö drygt 700 m2.

Länsvis fördelning av lokalbeståndet i förhållande till lokalyta.

YTA m2 Län (150 (300 (500 (1000 (2000 2-6000 >6000 Summa

AB 12 11 10 8 3 2 46 C 5 13 15 6 1 40 D 9 14 3 3 3 2 34 E 9 12 5 11 4 2 43 F 10 7 8 5 l 6 37 G 12 11 11 14 3 1 52 H 11 16 10 7 3 1 48 I 4 13 7 1 25 K 5 6 4 2 17 L 7 14 9 7 4 41 M 8 12 9 10 3 1 43 N 5 21 9 6 2 43 0 6 10 11 8 3 38 P 20 33 14 13 3 2 85 R 13 22 11 5 1 52 S 28 27 17 12 6 2 92 T 10 14 12 5 3 3 1 48 U 5 12 3 3 2 31 W 32 31 10 10 2 3 88 X 9 22 11 6 5 3 56 Y 14 16 8 2 7 2 1 50 Z 16 33 10 7 3 3 1 73 AC 30 23 12 8 5 2 80 BD 27 27 9 8 3 4 78

Summa 307 420 228 170 71 41 3

Man kan konstatera att vissa län har ett större antal samlingslokaler i förhållande till invånarantalet. I Sverige går det ca 2 500 personer per samlingslokal. Vi har ungefär 0,2 m2 samlingslokal per invånare. Jämtlands län är vår samlingslokaltätaste region. Där går det ca 1 850 personer per samlingslokal. I'storstadsområdena kan tätheten vara fem till tio gånger mindre.

Lokalförsörjning

Boverket har ställt frågan till kommunerna om det finns någon form av planering för försörjning med allmänna samlingslokaler. Alla utom tre kommuner har besvarat den frågan nekande. Den gemensamma upp— fattningen synes vara att frågan om behovet av nya eller upprustning av befintliga lokaler skall väckas av föreningslivet. Kommunen tar därefter ställning till sin ev. medverkan från fall till fall.

Analys av enkätsvaren

Med ledning av uppgifter från riksorganisationer och kommuner har verket sänt ut enkäter till ca 3 100 föreningar som äger eller på annat sätt disponerar egen lokal. Vidare har verket sänt ut en enkät till varje kommun. Ett ex av enkätformulären biläggs här; bilaga la och lb. Knappt 1 500 föreningar och något mer än 200 kommuner har hittills besvarat enkäten. Av svaren från föreningarna har 1 384 st varit möjli- ga att bearbeta statistiskt.

De svar som har kommit in från föreningar fördelar sig förhållan- devis väl över landet. Också kommunsvaren är jämnt fördelade både geografiskt och i förhållande till kommunstorlek.

Även i fråga om lokaltyper stämmer fördelningen enligt riks- organisationemas medlemsregister: ca 33% av föreningarna är anslut- na till Bygdegårdamas Riksförbund, drygt 22% till Folkets Husföre— ningarnas Riksorganisation, knappt 5% till Folkparkema i Sverige och ca 21% till Riksförbundet Våra Gårdar. Av resterande föreningar torde flertalet vara av bygdegårdst och i fallande skala folketshus-, nykterhets— och folkparksföreningar. Svarsfrekvensen är således något högre bland riksorganisationemas medlemmar än bland övriga. Sannolikt beroende på åtgärder som riksorganisationema har vidtagit inför enkäten.

Mot bakgrund av det anförda anser verket att det föreliggande en- kätmaterialet ganska väl kan antas motsvara ett slumpmässigt urval och lägger det därför till grund för analyser. På vissa punkter är svaren inte tillförlitliga varför verket i dessa avhåller sig från djupare analyser.

Analysen av enkätsvaren har disponerats i stort sett enligt direkti- ven i regeringsuppdraget och redovisas enligt uppställningen nedan.

1. Lokalstorlek och upptagningsområde 2. Allmän standard

3. Handikappanpassning

4. Verksamhet/Utnyttjande

5. Ekonomiska förhållanden 6. Ålder och underhållsstatus

1 Lokalstorlek och upptagningsområde

Totalt 1 240 föreningar har besvarat frågor om lokalstorlek och upp- tagningsområde. I enkätformuläret har verket definierat upptagnings- området som det område som normalt betjänas av lokalen.

Den slutsats som kan dras från svaren är den naturliga att ju mindre upptagningsområdet är desto mindre är lokalerna. Det finns dock ett förhållandevis stort antal föreningar med lokaler mindre än 150 ni2 som redovisar upptagningsområde om mer än 5 000 personer.

Verket har ställt frågor om det totala antalet registrerade före- ningar respektive föreningsmedlemmar i kommunen för att den vägen få en indikation om behovet av samlingslokaler. Svarsfrekvensen i den delen är emellertid förhållandevis låg samtidigt som sättet att redovisa skiljer sig en hel del mellan olika kommuner. Verket avstår därför att dra andra slutsatser från dessa svar än att antalet registrerade före- ningsmedlemmar oftast överstiger invånarantalet i kommunen. För- klaringen härtill är att många människor ofta är organiserade i flera olika föreningar. Vi vet från andra undersökningar att föreningslivet är intensivare i små samhällen än i större.

Lokalbeståndet fördelat storleksmässigt på upptagningsområde.

YTA lm2 UPPT. OMRÅDE (150 (300 (500 (1000 (2000 (4-6000 >6000

( 200 92 76 22 10 4 2 1 207 ( 500 53 80 30 5 1 169 ( 1000 53 69 43 16 3 184 ( 2000 28 66 39 23 1 157 ( 5000 27 56 28 29 12 4 156 ( 10000 21 30 26 28 14 6 125 ( 20000 18 23 24 28 17 6 116 (50000 9 12 13 20 11 16 81 > 50000 6 8 3 1 1 8 7 2 45 Summa 307 420 228 170 71 41 3 1240

24,8% 34% 18,3% 13,7% 5,7% 3,3% 0,2%

En stor del av föreningarna ca - 45 % - redovisar upptagningsområden på mindre än 1000 personer. Bland dessa finns många förhållandevis stora lokaler. Det kan vara rimligt att anta att en del av dessa av struk- turella skäl har förlorat sin ursprungliga betydelse. Spridningen i geo— grafiskt hänseende är i övrigt förhållandevis jämn över landet.

2 Allmänstandard

Verket har ställt frågor som rör lokalernas allmänna och mer specifika funktioner. Av svaren framgår att samtliga lokaler innehåller samlings- lokal och det absoluta flertalet har också kök eller pentry och toalett som grundstandard. Ett förhållandevis stort antal rymmer också dusch— och omklädningsmöjligheter. Frågor om underhållsstatus och behov av upprustning behandlas nedan.

Ca 80 % av föreningarna har uppgett att man har scen i sam— lingslokalen. I hälften av dessa kan, från tekniska utgångspunkter, uppföras ganska avancerade teateruppsättningar. Ca 30 % av scenerna är av enklare slag. Vidare finns bland de inventerade lokalerna drygt 20 % som innehåller biograflokal eller finns möjlighet att visa biograf- film.

Ett fåtal lokaler saknar vatten och avlopp. Någon signifikant skill- nad på lokalstandard i geografiskt hänseende går inte att urskilja.

3 Handikappanpassning

1340 föreningar har besvarat frågor om i vilken utsträckning lokalen är tillgänglig för handikappade personer. Nedan följer en redovisning i tabellform uppdelad i förhållande till bebyggelsemiljö fördelad på gra- den av handikappanpassning. I de endast delvis anpassade lokalerna är det oftast möjligheten för rörelsehindrade personer att ta sig in i lokalen som saknas.

De lokaler som inte till någon del är handikappanpassade förekom- mer av naturliga skäl ofta bland dem för vilka har angetts behov av upprustning.

Graden av handikappanpassning (1327 fall).

Helt Delvis Inte Summa alls

Stadsmiljö 68 3 1 Övrig tätort 181 Landsbygd 205 206 Summa 454 364

Någon markant skillnad i geografiskt hänseende i fråga om handikapp- anpassning av lokalbeståndet förekommer inte. I de flesta län stämmer fördelningen väl med riksgenomsnittet. Ett fåtal avvikelser finns åt båda hållen.

Man kan av tabellen dra den slutsatsen att ca 60 % av samlingslo- kalbeståndet kan komma ifråga för bidrag till handikappanpassning.

4 Verksamhet/utnyttjande

Verksamheten eller aktivitetsgraden i lokalerna skiljer sig starkt från lokal till lokal. Det kan röra sig om enstaka användningstillfällen under ett år till full aktivitet under hela året.

För redovisningen har verket sökt skilja ut ett antal typfall; I-IV nedan.

1. Lokalen används ett fåtal gånger per är oftast av föreningen själv eller ett av fåtal andra föreningar.

Det rör sig oftast om äldre lokaler med eftersatt underhåll. An- vändningen är i några fall årstidsbunden. Förekommer i alla miljöer. Drar förhållandevis låga kostnader och ger inga eller mycket låga intäkter av egen verksamhet. Är oftast beroende av, men får mycket små, kommunala bidrag för sin existens.

I gruppen förekommer även mycket stora oftast äldre lokaler.

II. Mindre och medelstora lokaler i stads- och annan tätortsmiljö. Används förhållandevis ofta, mest kvällstid. Det är normalt före- ningen själveller' föreningslivet i övrigt som använder lokalen. Det förekommer att kommunen hyr lokalen, främst för ungdoms- verksamhet på kvällstid.

III.a Mindre och medelstora lokaler på landet och i mindre tätorter.

Lokalen används i huvudsak av föreningslivet, men också relativt ofta för privata arrangemang såsom bröllop, födelsedagsfester, för viss barn— och ungdomsverksamhet, för kyrklig barnverksamhet m.m.

IJLb Mindre och medelstora lokaler på landsbygd och i mindre tätorter.

Lokalen används i huvudsak av föreningslivet, men också relativt ofta för privata arrangemang såsom bröllop, födelsedagsfester, för viss barn- och ungdomsverksamhet, för kyrklig barnverksamhet m.m.

Det förekommer också att kommunen hyr in t.ex. barnomsorgs— verksamhet i lokalen under dagtid och fritidsverksamhet för ungdomar under kvällstid, att distriktssköterska har mottagning någon eller några dagar i veckan, att de finns en biblioteksfilial i lokalen m.m. Det kan i

detta sammanhang nämnas att denna samverkansform tenderar att öka. Det framgår av de bidragsansökningar som finns inne för prövning hos verket.

IV. Företrädesvis välhållna lokaler med yta uppåt 500 m2 och däröver företrädesvis i stads- och tätortsmiljö.

De slutsatser som följer här gäller för huvuddelen av lokalerna. Flera undantag finns dock. Det rör sig normalt om väl underhållna och från funktionell utgångspunkt bra lokaler.

De används oftast hela veckan både dagtid och kvällstid för flera olika ändamål; föreningsverksamhet, studieverksamhet, barn- och ung- domsverksamhet m.m.

Verksamheten bedrivs nästan alltid med anställd personal och drar oftast förhållandevis höga kostnader per ml.

Det förekommer att föreningarna lyckas täcka kostnadema med intäkter av verksamheten men kommunalt stöd är oftast en förut- sättning för att verksamheten skall vara möjlig på längre sikt. Som i fråga om andra lokaltyper är inslaget av ideellt arbete från förenings- medlemmarna omfattande men har en annan karaktär än i fråga om mindre lokaler/föreningar. Här består det ideella inslaget närmast i verksledningsuppgifter, kommittéarbete m.m. liknande.

5 Ekonomiska förhållanden

Av de tillfrågade föreningarna har samtliga uppgett att man har haft hyresinkomster, 70 % att man har fått driftstöd från kommunen men bara 12 % att man har uppburit kommunal uppdragsersättning under år 1991. I övrigt har man finansierat driften genom insamlingar, olika typer av arrangemang, med gåvor m.m. Utöver detta har flertalet före- ningar redovisat ett stort antal idéella arbetstimmar.

Nedan följer en genomgång av ]. redovisade intäkter i form av hyror, kommunala driftsbidrag och kommunala uppdragsersättningar, av 2. redovisade kostnader och av 3. redovisade resultat.

5.1 Intäkter Hyror

Det stora flertalet föreningar redovisar låga eller mycket låga hyresin- komster under 1991.

Hyresinkomstema fördelade sig på följande sätt.

Procentuell

Hyresbelopp andel av föreningarna ( 1000 kr 16,0 % 1000 - 5000 kr 11,0 % 5000 - 20 kKr 25,0 %

20 - 60 kKr 23,0 % 60 - 100 kKr 5,0 % 100 kKr - 1 MKr 6,5 % > 1 MKr 3,5 %

Den genomsnittliga hyresinkomsten per m2 lokalyta uppgick till ca 350 kr.

Det stora flertalet föreningar har således mycket blygsamma hyres- inkomster och denna inkomstkälla svarar också mot endast en mindre del av driftskostnadema. De flesta föreningar har, följdriktigt, uppgett att man bara tar ut en hyra som ungefar motsvarar kostnadstäckning. Sannolikt ingår inte alla driftskostnader i den berälmingen.

Föreningarna redovisade hyresinkomster med tillsammans 210 miljoner kr under 1991.

Kommunalt driftstöd

Det är uppenbart att de allra flesta föreningarna är beroende av kommunalt stöd för att kunna bedriva verksamhet i sin lokal. Så har också 1 000 av dem redovisat att man har fått kommunala driftsbidrag under 1991.

Av de 1 000 föreningarna hade

215 % fått belopp understigande 5 000 kr, 10 % hade fått belopp mellan 5 000 kr och 10 000 kr, 25 % hade fått belopp mellan 10 000 och 20 000 kr och ytterligare 20 % av dem hade fått belopp mellan 20 000 och 50 000 kr.

Vidare har ca 10 % redovisat bidrag mellan 50 000 kr och 100 000 kr, ytterligare 10 % belopp upp till 250 000 kr. 2,3 % av föreningarna redovisade belopp överstigande 1 miljon kr. De tre lokaler som fick högst driftstöd under 1991 erhöll 12, 20 resp. 24 miljoner kr.

Kommunalt driftstöd lämnades under år 1991 med i genomsnitt ca 280 kr/mz.

Sammanlagt uppgick det av föreningarna redovisade kommunala driftstödet till 169 miljoner kr under 1991.

Av de kommuner som har besvarat enkäten har drygt 80 % uppgett att man har lämnat driftstöd till samlingslokaler under 1991. Det sammanlagda beloppet uppgick till drygt 213 miljoner kr.

Det genomsnittliga stödet per kommuninvånare, beräknat på upp- gifter i kommunenkäten, uppgick till knappt 50 kr per person under 1991.

Kommunal uppdragsersättning

Avsikten med denna enkätfråga var att söka utröna i vilken utsträck- ning kommunen har hyrt utrymmen i lokalen för mer stadigvarande bruk t.ex. för barn- och ungdomsverksamhet. Av svaren framgår att uppdragsverksamhet förekommer av mycket blandad art, i bland i mycket blygsam omfattning.

12 % av föreningarna i enkäten har redovisat uppdragsersättning.

Av dessa hade

15 % fått ersättning med belopp upp till 3 000 kr, 10 % med belopp mellan 3 000 och 15 000 kr, 15 % belopp mellan 15 000 och 40 000 kr, 10 % belopp mellan 40 000 och 100 000 kr, 25 % belopp mellan 100 000 kr och 750 000 kr och - 5 % belopp mellan 750 000 kr och 1 miljon kr.

Omkring 20 % av föreningarna har redovisat belopp överstigande 1 miljon kr varav det högsta beloppet uppgick till 9,8 miljoner kr.

Verket har inte ställt frågan om innehållet i de kommunala upp- dragen. Den frågan har därför inte varit möjlig .att analysera. Vi vet emellertid att när det har varit fråga om större belopp, att kommunen vanligtvis har hyrt lokalen stadigvarande av föreningen eller att man har överlåtit vissa verksamheter, t.ex. ungdomsverksamhet, till föreningen.

Den av föreningarna redovisade totalsumman för uppdragsersätt- ningar uppgick till drygt 110 miljoner kr under 1991. En uppskattning som bygger på ett relativt osäkert material indikerar att landets alla samlingslokaler fått en intäkt av uppdrag från kommuner på omkring 250 miljoner.

5.2 Kostnader

Av de tillfrågade föreningarna har samtliga redovisat kostnader. Det rör sig i de flesta fall om förhållandevis blygsamma belopp men det förekommer också lokaler som har avsevärda omkostnader.

De redovisade kostnaderna fördelar sig enligt följande:

7 % av föreningarna har redovisat kostnader understigande 1 000 kr, 18 % har haft kostnader med belopp upp till 25 000 kr och ytterligare 25 % har redovisat kostnader upp till strax under 70 000 kr.

Tillsammans har alltså hälften av föreningarna haft kostnader med belopp som understiger 70 000 kr.

15 % av föreningarna har haft kostnader mellan 70 000 och 100 000 kr. 15 % har haft kostnader mellan 100 000 kr och 200 000 kr och ytterligare 15 % hade kostnader mellan 200 000 och 500 000 kr. 8 % av föreningarna redovisade kostnader över 1 miljon kr varav hälften mellan 2 och 10 miljoner kr. 7 föreningar har haft kostnader överstigande 10 miljoner varav 4 mellan 15 och 24 miljoner kr.

Tillsammans uppgick redovisade kostnader till drygt 560 miljoner kr - eller ca 930 kr/mz. Det är alltså uppenbart att ytterst få föreningar har haft möjlighet bedriva verksamheten utan extern finansiering - något som också visar sig i den följande redovisningen.

5.3 Resultat

Med stöd av uppgifter i enkäten har verket beräknat skillnaden mellan intäkter och kostnader per förening. Bland intäkterna har då räknats in även intäkter av insamlingar, gåvor, intäkter från arrangemang m.m. Vissa brister finns i redovisningarna men är sannolikt av mindre be- tydelse för helhetsintrycket.

Jämförelsen gav följande resultat. För att göra jämförelsen något tydligare har resultaten redovisats i förhållande till lokalstorlek. Undersökningen omfattar 1 240 föreningar.

Resultat i förhållande till lokalyta.

Lokalyta

Resultat ( 150m2 ( 300m2 ( 500m2 ( 1000m2 ( 2000m2 > 2000m2 Driftsnetto > 100 kkr 3 5 12 26 17 16 ( 100 kkr 17 46 34 20 9 2 ( 20 kkr 78 88 42 15 3 ( 1000 kr 71 59 25 14 10 3 Underskott

( -1000 kr 44 32 6 3 l ( -5000 kr 16 28 12 6 1 ( -10 kkr 40 61 30 15 l 1 ( -30 kkr 33 77 42 19 5 1 ( -100 kkr 2 17 15 17 4 2 ( -200 kkr 3 7 9 28 17 6 ( -1 Mkr 1 7 7 9

Knappt hälften av föreningarna har alltså haft överskott av verksam- heten - inklusive bidrag, varav omkring 2/3 under 20 000 kr. Hur den hälft av föreningarna som har redovisat underskott klarar fortsatt drift är inte känt. Vi känner emellertid till att ett flertal konkurser har in— träffat bland samlingslokalföreningar på senare tid.

Bland redovisade kostnader finns en post som avser kostnader för underhåll - eller avsättning för samma ändamål. Det rör sig emellertid oftast om jämförelsevis låga belopp i förhållande till lokalstorlek. Det finns därför anledning att anta att de underhållsåtgärder som vidtas är sådana som är oundgängligen nödvändiga men att större underhållsåt— gärder skjuts på framliden. Genomgången i nästa avsnitt av det redovi- sade upprustnings- och underhållsbehovet talar för den tolkningen.

6 Underhållsstatus

Verket har ställt frågor till föreningarna om lokalens nybyggnadsår eller senare tidpunkt för större byggnadsåtgärder såsom om- och/eller tillbyggnad eller större upprustning. Föreningarna har också fått frågor om hur man har finansierat åtgärderna, bl.a. huruvida statligt stöd har erhållits.

Svarsfrekvensen är förhållandevis god i fråga om tidsangivelser men sämre vad gäller uppgifter om finansiering. De tidpunkter som anges kan avse allt från nybyggnadsår till varje typ av upprustningsåt- gärder. Det är nämligen vanligt att föreningar som har angett en

tidpunkt under 1980—talet för senaste tillbyggnad och upprustning också har redovisat behov av ytterligare upprustnings- eller andra liknande åtgärder inom en femårsperiod därefter.

Också frågor om behovet i den närmaste framtiden av upprust— ningsåtgärder och om tilltänkt finansiering är förhållandevis ojämnt besvarad. De resultat analysen av enkätsvaren ger under denna rubrik bör därför i högre grad än i fråga om övriga resultat betraktas som indikationer.

1 083 föreningar har lämnat uppgift om ny- respektive om— och tillbyggnadsår eller upprustningsår. Av dessa uppger närmare 80 % att sådana åtgärder har vidtagits under 1980—talet eller senare. Av dessa har de flesta fått någon form av finansieut stöd från samhället i första hand från kommunen och knappt hälften redovisar stöd från staten.

Trots att alltså det stora flertalet har uppgett 80-talet eller senare som senaste tidpunkt för större byggåtgärder har närmare hälften av alla föreningar pekat på att man behöver vidta ytterligare åtgärder av samma art. Sannolikt beror detta på att de åtgärder som har vidtagits utgör delar av större projekt som man av ekonomiska skäl har tvingats skjuta på framtiden. En annan trolig förklaring är att man, också av ekonomiska skäl, tvingas skjuta underhållsbehov framför sig.

Av de föreningar (ca 50 %) som har uppgett behov av nyinveste— ringar och samtidigt redovisat tilltänkt finansiering, vilket är en mindre del avser flertalet (229 st) att söka statligt stöd. Tillsammans har dessa föreningar beräknat ett behov av statligt stöd om tillsammans drygt 250 miljoner kr.

Slutsatser om samlingslokalbeståndet

Med stöd i de uppgifter som verket har fått från samlingslokalföre- ningamas centralorganisationer, landets kommuner och enkätsvaren konstaterar vi:

- Det finns drygt 3 400 föreningsägda allmänna samlingslokaler i landet.

- Genomsnittsstorleken är ca 500 m2.

- Medianstorleken är 275 ml.

— Av de 1600 lokaler som är belägna i landsbygdsmiljö är genomsnitts- storleken ca 250 m2 och medianstorleken 200 m2.

- Av de ca 1 350 lokaler som är belägna i småtätorts- och förortsmiljö är genomsnittsstorleken drygt 600 rn2 och medianstorleken ca 400 m2.

- Av de ca 450 lokaler som är belägna i stadsmiljö är genomsnittsstor- leken drygt 1100 m2 och medianstorleken ca 700 m2.

- Runt 2 700 samlingslokaler har scen. Av dessa bedöms knappt 500 kunna ta emot tekniskt avancerade teateruppsättningar.

- Mer än 1 100 lokaler är helt handikappanpassade med hissar eller ramper, toaletter och hörslingor.

- Mer än 1 250 lokaler är delvis handikappanpassade (är t.ex. ut- rustade med hörslinga).

— Runt 900 lokaler är inte handikappanpassade.

- Under 1991 fick ca 2 500-2 700 lokaler kommunalt driftstöd med sammanlagt omkring 410 miljoner kr eller i genomsnitt 280 kr per m2 och år.

- Samlingslokalema i Sverige har genom uppdragsersättningar från kommunerna (uthyrning till dagis, skola etc.) fått en intäkt på omkring 250 miljoner kr eller ca 175-200 kr m2. De sammanlagda bokförda omkostnadema för alla samlingslokaler uppgår sannolikt till ca 1 350 miljoner kr eller ca 950 kr per m2 och år.

Boverket har inledningsvis pekat på att enkätmaterialet ännu är till vissa delar bristfälligt. Trots dessa brister anser verket att utredningen ger fog för följande slutsatser:

- Vi har en förhållandevis hög lokaltäthet, även om Boverkets register över ansökningar om bidrag talar för att det fortfarande finns ett stort nybyggnadsbehov.

- Samlingslokalbeståndet är förhållandevis väl fördelat över landet.

— Med bl.a. graden av handikappanpassning som mått på standard kan vi konstatera att en tredjedel av beståndet är i gott skick och har hög standard, för en tredjedel är förhållanden acceptabla och en tredjedel av beståndet är i mindre gott skick.

- Intensiteten i och mångfalden av verksamheter i lokalerna är i hög grad beroende av deras underhållsstatus och hur de fungerar. I

välhållna och funktionella lokaler är verksamhetsgraden hög och mångfalden i aktiviteter rik.

- Det genomsnittliga driftsnettot per m2 lokalyta är negativt eller minus ca 70 kr/m2 och år. Således har landets samlingslokalbestånd ett sam— manlagt negativt driftsnetto på ca 100 miljoner kr.

— Lokalerna har stor betydelse för föreningslivet, för barn- ungdoms- och pensionärsverksamhet, för den lokala demokratiska processen, för folkbildningen, för det fria tankeutbytet, för kulturlivet både på landet och i stan samt för kvinnokulturen särskilt på landsbygden. Det framgår bl.a. av besök som verket har gjort hos samlingslokalföre- mngar.

- Samlingslokalema, särskilt på landsbygden, tycks minska behovet av kommunal service för barn- och ungdomsverksamhet, äldrevård m.m.

Effekter av det statliga stödet

Det viktigaste skälet till att vi i dag har ett så rikhaltigt och väl utnyttjat bestånd av allmänna samlingslokaler är enskilda människors och föreningars engagemang, idealitet och offervilja.

Samtidigt kan man konstatera med ledning av enkätsvar och med uppgifter i andra sammanhang från organisationer och enskilda före- ningsföreträdare att utan samhällets stöd - från staten för investeringar, från kommuner för drift och underhåll - skulle antalet samlingslokaler vara avsevärt lägre, spridningen avsevärt ojärnnare och deras skick trots allt avsevärt sämre än vad som faktiskt gäller i dag.

Vidare kan man på samma grunder konstatera att ytterst få före- ningar får den löpande verksamheten att gå ihop av egen kraft.

Ekonomiskt stöd från samhället har alltså varit och är alltjämt i stor utsträckning nödvändigt för att ge tillgång till bra samlingslokaler och för att undvika skingring av beståndet.

Staten har under 50 år på olika sätt medverkat i finansiering av sarnlingslokalbeståndet. Under den senaste tioårsperioden har Boverket och dess företrädare, genom samlingslokaldelegationen, lämnat bidrag och annan form av stöd för byggande och vidmakthållande av sam— lingslokaler inom ramar om ca 70 - 50 miljoner kr årligen.

Under den senaste tioårsperioden har närmare 700 föreningar fått bidrag för olika typer av upprusmingsåtgärder och nästan 200 före- ningar har fått stöd för nyinvesteringar. En del av dessa är kombinera- de om— och tillbyggnader.

Vidare har staten under samma period bidragit till handikappan- passning av genomsnittligt 150 samlingslokaler om året med ett genomsnittligt totalbelopp om sju till åtta miljoner kr årligen. Sedan maximibeloppet höjdes fr o m budgetåret 1990/91 steg det totala bidragsbeloppet till 14,5 och för bå 91/92 till 17,5 miljoner kr. Bå 91/92 beviljades bidrag till 203 enskilda projekt.

Den vanligaste handikappanpassningsåtgården var innan maximibe- loppet höjdes installation av hörslinga till att därefter i större om- fattning avse installation av hissar, ramper och toaletter.

Samhället har alltså under en lång följd av år bidragit med om- fattande belopp för att bygga upp och vidmakthålla det allmänna samlingslokalbeståndet i landet. Trots detta kvarstår avsevärda behov av upprustning, av handikappanpassning och nyinvesteringar i be- ståndet.

Av enkätsvaren framgår att, för hälften av de drygt 1000 före- ningar som har rustat upp, byggt om eller byggt till sin lokal under 250-talet eller senare har behov uppstått av ytterligare åtgärder inom en femårsperiod. Boverkets register över inneliggande ansökningar ger samma bild.

Reflektioner

Konsekvenserna av ett minskat samhälleligt stöd till allmänna sam— lingslokaler blir sannolikt på kort sikt en utarmning av föreningslivet och av andra inslag i umgänget människor emellan och på lång sikt förödande för beståndet av samlingslokaler. Därvid är särskilt glesbyg- den utsatt med tanke på de få offentliga lokaler som finns där.

Det är uppenbart att det återstår omkring 1 500 lokaler som fort- farande är i behov av resurser för handikappanpassning. Med dagens genomsnittligt utbetalade handikappbidrag på ca 100 000 kr per objekt erfordras 150 miljoner kr för att åtgärda bristerna för hela beståndet. Med dagens takt i handikappanpassning tar det sju till tio år att åtgärda samlingslokalbeståndet.

I det befintliga sanrlingslokalbeståndet uppgår den medelstora loka- len till 400 — 500 ml. Vi kan också konstatera att i den sk "samlingslo- kalkön" för bidrag är medelstorleken något liknande. När de 183 an- sökningar om bidrag som finns i Boverkets kö har realiserats har de 50 största lokalerna med en sammanlagd totalkostnad om 750 miljoner kr förbrukat 1,5 gånger mer av stödet än de återstående 133 lokalerna i kön. Det kan enligt Boverkets uppfattning finnas skäl att särskilt prioritera stödet till den normala samlingslokalen på upp till 500 m2.

I tider av otillräckliga ekonomiska resurser bör, enligt Boverkets uppfattning, samhällets stöd inriktas på att ge förutsättningar för att

vidmakthålla beståndet, med tanke på att lokalens dragningskraft ökar med byggnadens standard och utrustning.

Härmed överlämnar Boverket rapporten till regeringen. Beslut i detta ärende har fattats av generaldirektören. I den slutliga handläggningen av ärendet deltog även chefen för stadsmiljöavdel- ningen Fredrik von Platen samt Stellan Svedström, den sistnämnde föredragande.

Gösta Bliicher

Stellan Svedström

ENKÄT 1992—04-23Dnr 501-1275/92

Till kommuner

Enkät om allmänna samlingslokaler

Regeringen har gett Boverket i uppdrag att kartlägga effekterna av det statliga stödet till allmänna samlingslokaler (Civ dep 1992—02-27). Till uppdraget har fogats en promemoria varav framgår de närmare riktlin- jerna för kartläggningen.

Enligt pmzn skall kartläggningen avse i huvudsak följande förhållan- den: var finns lokalerna; deras ålder, skick och utrustningsstandard; typ av och omfattning av verksamheten i lokalerna; finansiering av investe— ringar resp av drift och underhåll.

För att kunna genomföra kartläggningen behöver boverket medverkan från kommuner och från föreningar som har egna samlingslokaler eller som på annat sätt disponerar samlingslokal på längre tid. Boverket vill därför be kommunen att fylla i och återsända det bifogade frågeformulä- ret "Kommunenkät om samlingslokaler". Svaren bör lämnas senast den 22 maj 1992. Frankerat svarskuvert bifogas.

Enkät till samlingslokalföreningar

Boverket kommer också att sända över frågeformulär till ett antal sam- lingslokalföreningar inom Er kommun (ett ex av föreningsenkäten bifogas för kännedom). Adresser till föreningarna har verket fått genom: Bygde— gårdamas Riksförbund, Riksföreningen Våra Gårdar, Folketshusföre— ningarnas Riksorganisation och Folkparkemas Centralorganisation. De föreningar inom kommunen som får enkäten från boverket framgår av bifogade förteckning.

Samlingslokalföreningar som inte är anslutna till någon riksorganisa- tion hoppas vi kunna nå med hjälp av kommunerna.

Sammanställning över samlingslokalföreningar

Boverket vill därför be kommunen att göra en sammanställning över övriga föreningar (med adressuppgifter) inom kommunen, som har egna

eller i övrigt disponerar samlingslokaler på längre tid (t ex förening som självständigt disponerar en kommunal lokal), och sända in den till Boverket - helst så snart som möjligt.

Allmän samlingslokal; definition

De lokaler, som nu är av intresse, är sådana som med hänsyn till använd— ningssättet uppfyller kraven för statligt stöd. Dvs. lokaler som upplåts också till andra föreningar eller till privata tillställningar utan avseende på politisk, religiös eller liknande tillhörighet och att upplåtelse sker på skäliga villkor. Det krävs också att lokalen rent faktiskt är tillgänglig för andra än föreningen själv. Lokaler som bara används av föreningen själv är inte av intresse här.

Härigenom bortfaller normalt: klubbstugor, församlingshem, s.k. kvarterslokaler, lokaler som används i huvudsak för gymnastik och idrott m.fl. — En viss vägledning ger väl också adressförteckningama.

Kommunens samlingslokaler

Även kommunens egna samlingslokaler, dvs. sådana lokaler som får disponeras på samma sätt som föreningsägda lokaler bör redovisas till antalet - utrymme för redovisning finns på det bifogade frågeformuläret "Kommunenkät om samlingslokaler". Redovisningen bör inte omfatta skollokaler, gymnastiklokaler o likn, som utom för ordinarie verksamhet också används som samlingslokal. Inte heller bör redovisning ske av lokaler som får disponeras enbart av en enskild förening.

Övrigt

Samråd om enkäten har skett med Svenska Kommunförbundet enligt för— ordningen (1982:668) om statliga myndigheters inhämtande av uppgifter från näringsidkare och kommuner.

Frågor

Frågor om enkäten kan ställas till Kerstin Andersson (0455—53199), Ylva Bengtsson (-53289), Elisabeth Landén (—53197), Stina Jonfjärd (-53196) och till undertecknad (63085). Telefaxnr år 0455-53194.

Med vänlig hälsning

Stellan Svedström

Boverket Dnr: 501—1275/92

Kommunenkät om allmänna samlingslokaler

Adressuppgifter m m

Adress:

Kontaktperson:

Telefon:

Frågor om föreningslivet och allmänna samlingslokaler i kommunen

Antalet samlingslokaler:

Hur många allmänna samlingslokaler, inklusive kommunägda, finns det i kommunen1

Hur många registrerade föreningar finns det i kommunen (samtliga föreningar)

Svar: st

Hur många registrerade föreningsmedlemmar finns det i kommunen

1 Lokaler som är av intresse här är sådana som med hänsyn till användningen kan bli föremål för statligt stöd enligt förordningen (1989:288) om stöd till allmänna samlingslokaler. För stöd enligt den förordningen krävs att lokalen används allsidigt, att den får användas av varje organisation eller grupp inom orten, inbegripet för privata tillställningar, att uthyrning sker opartiskt - utan hänsyn till hyresgästens politiska, religiösa eller liknande tillhörighet - och att uthyrning sker på skäliga villkor. Lokalen måste dessutom rent faktiskt vara tillgänglig för andra. Normalt bortfaller därför: klubbstugor, församlingshem, s k kvarterslokaler, gymnastik- och idrottslokaler m fl. Också kommunägda samlingslokaler som får disponeras på samma sätt som föreningsägda lokaler bör redovisas. Av intresse nu är bara rena samlingslokaler men intet ex skollokaler, gymnastiklokaler m fl som utom för ordinarie verksamhet också i någon mån får användas för samlingslokaländamål. Inte heller bör redovisning ske av lokaler som uteslutande får användas av en enskild förening.

Boverket Dnr: 501-1275/92

Drittsstöd' till samlingslokaler Lämnar kommunen stöd för driften 'BJa DNel

Om ja, efter vilka principer bestäms stödets storlek?

|: Beräknat på nn2 lokalyta

Beräknat efter % av driftskostnaden (inklusive underhåll)

__"!

I förhållande till aktiviteter i lokalen

[ Behovsprövning från fall till fall

Annat

Hur stort driftstöd (inklusive ev uppdragsersättningar), i kr, lämnade kommunen till samlingslokaler under är 1991

Investeringsstöd till samlingslokaler

Lämnar kommunen stöd till ny- till- och ombyggnad och för större upprustning av samlingslokaler. |:] Ja C] Nej Om ja. Vilka principer tillämpar kommunen vid fördelning av investeringsstöd?

D Behovsprövning från fall till fall

|:] Samma principer som för statligt stöd

|:] Enligt samlingslokalförsörjningsplan

El Annat: .........................................................................

Kommentar:

Boverket Dnr: 501-1275/92

Samnyttjande/Samverkan

Ett förhållande som blir allt mer vanligt är att samlingslokaler samnyttjas mer än tillfälligt med bl a kommunal verksamhet t ex att kommunen hyr lokalen för barnomsorg, fritidsverksamhet m m. Det förekommer också att föreningen själv driver verksamheten eller att t ex ett föräldrakooperativ gör det med bl a hyresstöd från kom- munen.

Förekommer samnyttjande/samverkan.av-den här typen i er kommun |:] Ja E Om ja - i vilken utsträckning?

[] i mindre än 10 % av lokalerna

|:] i mindre än hälften av lokalerna

[:] i mer än hälften av lokalerna

Var är samnyttjande vanligast

:] glesbygd (inklusive mindre tätort, ( 200 inv)

[:| tätort

:] ingen skillnad

Förekommer samnyttjande med någon eller flera av nedan uppräknade verksamheter?

|:] Skola

D Fritidsverksamhet |__—| Barnomsorg |:] Äldreomsorg

(i den mån kommunen känner till förhållandet)

_ Primärsjukvård-

__, Bibliotek

[___—, Post

___) Kommersiell verksamhet

Annat

Hur mycket betalade kommunen under år 1991 i hyra/hyresstöd för sådant nyttjande ________________________________________________________________ kr

Eventuella kommentarer om samnyttjande: ................................................................................................................................................................. '

Boverket Dnr: 501-1275/92

Uppgiftslämnare (om annan än kontaktpersonen)

Markera med kryss i rutan nedan om kommunen vill ha ett exemplar av enkätsammanställningen

El Önskar ett exemplar av den sammanställda enkäten

Mottagare (om annan än kontaktpersonen ovan)

ENKÄT 1992—05—11Dnr 501-1275/92

Till samlingslokalföreningar

Enkät om samlingslokaler

Staten har under en lång följd av år lämnat stöd i form av lån och bidrag för investeringar i samlingslokaler. Stöd har lämnats för nybyggnad, om— och tillbyggnad, större reparations- och underhålls— åtgärder samt för handikappanpassning. Boverket, och dessförinnan bostadsstyrelsen, har genom samlingslokaldelegationen ansvarat för stödgivningen.

Någon genomgripande uppföljning från staten av stödets effekter för föreningslivet har inte skett på senare år. En viss osäkerhet råder därför nu om vilken nytta stödet medför.

Regeringen har, för att få ett underlag för en ev översyn av reglerna, gett Boverket i uppdrag att kartlägga effekterna av det statliga stödet till samlingslokaler (Civ dep 1992—02-27).

Kartläggningen skall avse i huvudsak följande förhållanden: var finns lokalerna; deras ålder, skick och utrustningsstandard; typ av och omfatt— ning av verksamheten i lokalerna; frågor om finansiering av investering resp drift och underhåll.

För att kunna genomföra kartläggningen behöver Boverket med- verkan från kommuner och från föreningar som har egen, som hyr med långtidskontrakt eller som på liknande sätt disponerar samlingslokal på längre tid. Boverket vill därför be Er att fylla i och återsända det bifogade frågeformulåret. Svar bör, om möjligt, lämnas senast den 15 juli 1992. Frankerat svarskuvert bifogas.

Enkäten är utformad i samråd med Svenska Kommunförbundet, Byg- degårdamas Riksförbund, Riksföreningen Våra Gårdar, Folketshusföre- ningarnas Riksorganisation och Folkparkemas Centralorganisation.

Frågor om enkäten kan ställas till Kerstin Andersson (0455-53199), Ylva Bengtsson(-53289), Elisabeth Landén (-53197), Stina Jonfjärd (— 53196) och till undertecknad (-53085). Telefaxnr år 0455 53194. Även riksorganisationema har lovat att besvara sina medlemmars frågor.

Med vänlig hälsning

Stellan Svedström

Boverket Dnr: 501—1275/92

Föreningsenkät om samlingslokaler

Frågor till samlingslokalföreningar

Allmänna förutsättningar för besvarandet Avsikten är att enkäten skall kunna besvaras med kryss i rutor eller med en sifferuppgift. Förhoppningsvis framgår det av frågan när den kan besvaras med fler än ett kryss eller flera siffror. - Något absolut krav på exaktet finns inte. En kvalificerad gissning är ofta tillräckligt när svaret annars skulle kräva en omfattande utredning. Vid varje grupp av frågor finns det, för den som så önskar, utrymme för egna kommentarer. Adressuppgifter Föreningens namn: ....................................................................................................................................................................................................................

Lokalens namn:

Kontaktperson: ________________________________

Är föreningen medlem i riksorganisation

|:] Ja [:| Nej

Om ia - Vilken: ....................................................................................................................

Ägandeförhållande [:] Föreningen äger (även samägande) lokalen eller innehar den med tomträtt [| Hyr/arrenderar lokalen

[:] Kontraktstid ,,,,,,,,,,,,,,,,,,,, år

:] Annan dispositionsrätt

Boverket Dnr: 501-1275/92

Lokalens läge

Invånarantalet i orten uppgår till ca ______________________________________ personer

Lokalen finns i: |:] Stadsmiljö [] Tätortsmiljö

[:| Landsbygdsmiljö (mindre än 200 invånare)

Upptagningsområdet

(Med upptagningsområde avses det område som normalt betjänas av lokalen)

Antal imånare . i upptagningsområdet (avrundar till närmast högre 100 - tal/1000 - tal)

Finns fler ungefärligt likvärdiga lokaler i upptagningsområdet [:] Ja [3 Nej

Uppgifter om samlingslokalema Lokalyta m2 : ___________________________________ Rymmer ca ________________________ personer

Antal rum: Största salen rymmer ca ___________________________ personer

Kök []Ja ' Pentry: [:| Ja DNej WC [| Ja [:]Nej Disposition [:| Antal våningsplan (exklusive källare ochsuterräng)

D Källare (helt eller delvis)

D Suteräng

Boverket Dnr: 501-1275/92

Byggnaden/lokalen innehåller:

[:] Samlingssal ' [] Studielokal |:] Konferenslokal D Biograf D Scen Scenen uppfyller riksteaterns krav [:| Ja [:| Nej [:| Vet ej E] Omklädningsrum/dusch

D Vatten/Avlopp

Handikappanpassning

_ Helt [:| Delvis [:| Inte alls

I byggnaden finns:

Handikapp WC

Handikapphiss/Handikappramp

Trapplift

[___ Hörslinga

Annat

__|

Verksamhet/utnyttjande: För vad och i vilken utsträckning används lokalen?

Typ av verksamhet Dagtid Kvällstid Helger Antalet utnyttjandetillfällen under år 1991

_ Egen verksamhet : : [:| _____________________________________________________________________________ sl :lAndra föreningar Zl l: [] ............................................................................. st [: Privata arrangemang __ _ E] _____________________________________________________________________________ st :| Kommunal verksamhet : [: D _____________________________________________________________________________ st [ Annat [ : [:l ............................................................................. st

Boverket Dnr: 501-1275/92

Samnyttjande/Samverkan

Ett förhållande som blir allt mer vanligt är att föreningen hyr ut sin lokal för annat än samlingslokaländamål på tider då den annars skulle stå tom. T ex förekommer det att en förening hyr ut sin lokal eller delar av den till kommunen eller till ett föräldrakooperativ för barnomsorgsverksamhet på dagtid. Ett annat fall av samverkan kan vara att föreningen avdelar utrymmen för distriktssköterska, post m rn. Också andra typer av samnyttjande eller samverkan med andra förekommer.

Förekommer samnyttjande eller samverkan av det här slaget i Er lokal? |:) Ja E] Nej

Om ja: Vilka av nedanstående verksamheter är det i såfall fråga om och när används lokalen för sådan verksamhet.

Dagtid Kvällstid Helger

_” 3

:| Skola

|:] Fritidsverksamhet [:] Barnomsorg

|:] Äldreomsorg

[] Primärsjukvård D Bibliotek

|:] Post, bank m rn

[:| Annat

DDDDDDDD DDDDDDDDQ DDDDDDDD DDDDDDDD

Ungefärlig kostnads- Marknads- Princlper för debitering av hyra Gratis täckning hyra Annat

Andra föreningar Privata arrangemang Kommunen

Andra

Boverket Dnr: 501-1275/92

Uppgifter om ekonomiska förhållanden

Löpande kostnader för lokalen uppgick under år 1991 (eller motsvarande tidrymd) till ca ___________________________________________ kr Varav (om möjligt):

Kapitalkostnader (räntor, amortering) &! ........................................... kr

Driftkostnader ca kr

Driftskostnadema fördelade sig på följande delposter (om möjligt)

Värme/el __________________________________________________ kr/år Vatten/avlopp _______________________________________ kr/år Städning _________________________________________________ kf Övrigt ........................................................ kr

Kostnader för underhåll (eller avsättning för samma ändamål) ca _________________________________________ kr

Löpande intäkter (finansiering) under år 1991 (eller annan motsvarande tidrymd)

Hyror: _____

Kommunalt driftstöd ___________________________________________ kr Kommunal uppdragsersättning ___________________________________________ kr Gåvor kr

Egen insats (insamlingar lotterier m m) _______

Beräknat antal ideella arbetstimmar ___________________________________________

Kommunalt driftstöd i framtiden

Har kommunen lämnat något besked om hur det kommunala driftstödet kommer att utformas under den närmaste framtiden? DJa EI Nej

Om ja, vad innebär besked i huvudsak för föreningen?

Stödet kommer att

I:] minska

|:] vara oförändrat

Boverket Dnr: 501-1275/92

Årtal för nybyggnad eller omfattande om-ochleller tillbyggnad eller större upprustning utförd är (endast senaste åtgärden): ____________________________________ D Nybyggnad |:] Ombyggnad [] Tillbyggnad

|:] Större underhållsåtgärd (större upprustning)

Finansiering

- kommunalt stöd ___________________________________________________ kf — statligt stöd ___________________________________________________ kf - lån ___________________________________________________ kf - egen insats ___________________________________________________ kr - eget arbete av total kostnad (beräknad insats) ___________________________________________________ kf - annat ___________________________________________________ kf Underhållsstatus

Har föreningen planerat någon form av större byggtekniska åtgärder inom en Saårsperiod

E] Ja [:| Nej

Om ja - vad? Ange om möjligt beräknade kostnader

DOmbyggnad Beräknad kostnad kr |:] Tillbyggnad Beräknad kostnad ___________________________________________________ kr |:] Underhåll (större) Beräknad kostnad ................................................... kr [:] Annat (t ex nybyggnad) - Beräknad kostnad ................................................... kf

Boverket Dnr: 501-1275192

Hur planerar föreningen finansiera denna/dessa åtgärder (om de kommer att genomföras inom ungefär samma tidsperspektiv).

[:| Egen finansiering (lån, gåvor. insamlingar eget arbete m m) ________________________________________________________ kr

[:] Kommunalt stöd [j Statligt stöd ________________________________________________________ kr

Finns föreläggande från byggnadsnämnd eller annan myndighet om krav på åtgärder? D Ja |_—_| Nej

Om la, vad? .....................................................................................................................................................................................................................................

Markera med kryss i rutan nedan om föreningen vill ha ett exemplar av den sammanställda enkäten

:l Önskar ett exemplar av den sammanställda enkäten

Mottagare (om annan än kontaktpersonen ovan)

Bilaga 8

Samnyttjande i allmänna samlings- lokaler

- En exempelsamling

Erik Lindberg

Sammanfattning av boken om Alla människors hus

"Här skulle ensamma människor, invandrare, daglediga och skolungdomar kunna stråla samman. Här skulle man kunna ut- rätta ärenden. Pensionärer i lägenheterna i huset skulle kunna finnas till för människor som kommer hit. Puben skulle vara en social plats för samtal och möten, när det blir tjatigt hemma, och där skulle alltid någon från kyrkan finnas tillgänglig för samtal. Garaget för att meka med mopeden blir en ungdomssocial diako— ni, där pappor och ungdomar träffas och arbetar. Tryckeri och bibliotek kan fylla många funktioner, som tjänar människors behov i staden. Ett sådant "Alla människors hus" med ett centralt tillgängligt andaktsrum, skulle erbjuda ett torg, en träffpunkt och en andaktsplats, så att man inte blir instängd i sin lägenhet. 1 "Alla människors hus" skulle också kyrkans diakon(er), hem- tjänstens anställda och distriktssköterska kunna hitta varandra i ett gemensamt personalrum och tipsa varandra om enskilda männi— skors behov - med beaktande av nödvändig tystnadsplikt. Till— sammans med ett hängivet föreståndarpar kan själva miljön erbju— da en självgående "diakoni"."

Så beskrivs tanken och visionen med "Alla människors hus" av Alsike- projektet i boken Vänd mot Guds framtid.

De ekonomiska förutsättningama har försenat Alsikeutbyggnaden, men Alsikeprojektets arbete bedöms ändå vara användbara när Alsike börjar växa. Projektgruppen anser dessutom att dokumentationen bör vara användbar för andra liknande framtida samhällsbygganden.

Alsikeprojektet

Alsikeprojektet inom Svenska kyrkan startade den 1 april 1991. Bak- grunden till projektet är den satsning som Uppsala kommun beslutat om att låta exploatera Alsike stad. I den översiktsplan som Uppsala kommunfullmäktige beslutade om i juni 1991 sägs, att år 2010 skall 30 000 människor kunna bo i Alsike.

Projektet betonar vikten av en tidig etablering av kyrkan i en ut- byggnadssituation. När människor flyttar till ett nytt område skall det finnas en plan för såväl personal, frivilliga som för lokaler. Det är när människor flyttar in i nya bostäder som kontaktmöjligheterna är störst, kontakter som kan bidra till att nya orter eller stadsdelar etablerar sig.

Kyrkan skall vara en brobyggare mellan olika samarbetspartners, t.ex. verka ekumeniskt och tillsammans med andra (sociala) resurser i Alsikeutbyggnaden. Man kan då delta i att bygga upp sociala nätverk.

Direktiven för projektet skrevs och fastställdes av Församlings- delegerade i Knivsta pastorat. Styrgruppen valdes av och inom pasto- ratskyrkorådet.

Boken Vänd mot Guds framtid beskriver idén om "Alla männi- skors hus" utifrån en teologisk reflektion om kyrkans roll i samhället. Kyrkan måste, framhålls det, finnas med i en dialog.

Projektet har bl.a. samarbetat med anställda på kommunlednings- kontoret för att söka svaret på olika sociologiska frågor.

Genom Alsikeprojektet tillsattes dessutom en grupp för att bearbeta de sociala aspekterna på utbyggnaden av Alsike stad. Gruppen ut- gjordes av representanter för olika kommunala discipliner, Alsikepro- jektet inom Svenska kyrkan, Frikyrkliga Alsikegruppen, Sarnhällsföre- ningen i Alsike, Landstinget, Polisen, Föreningsrådet, HSB, JM och Alsike Fastighetsbolag.

Projektet har finansierats med medel från Uppsala stift och Kyrko- fonden/Svenska kyrkans Centralstyrelse.

Projektet finns dokumenterat bl.a. i boken Vänd mot Guds ansikte, Gunnar Göranzon, projektgruppen för Alsikeprojektet inom Svenska kyrkan.

Projektarbetet avslutades i november 1993. Idén

Projektgruppen konstaterar att Svenska kyrkan har för många kyrkor. Alsikeprojektet syftar bl.a. till att finna former för lokalsam-

nyttjande. För detta behövs en grund som dels handlar om teologi, dels ekonomi. För att kunna använda gudstjänstrummet till mer än gudstjänst, dvs. höja nyttjandegraden och bejaka andras behov av sarnlingssal, utställningssal, teater, konserthall m.m., måste en dualistisk syn där Gud och världen skilts åt, överges till förmån för en syn med Gud som skapat världen och är inkamerad i den.

För kyrkans del saknas de ekonomiska möjligheterna att bygga lokaler som står mer eller mindre oanvända under dygnets allra flesta timmar. Inom Alsikeprojektet och Frikyrkliga Alsikegruppen finns en samstämmighet om att verka för en tidig närvaro i lokaler som sam- nyttjas och sambrukas med andra, såväl kristna som sekulariserade.

Alsikeprojektet har med tankarna på ett "Alla människors hus" önskat ta steget fullt ut och delta i skapandet av ett hus som blir ett socialt nav i stadsdelarna och en tidig mötesplats för människorna i området. Här skall alla kunna leva tillsammans oberoende av tro, nationalitet, kultur, ras, hudfärg, med eller utan handikapp.

Ekumeniskt

Församlingen i Alsike skall vara ekumenisk och det anställda teamet ekumeniskt rekryterat och sammansatt.

Alsikeprojektet har i sin tur resulterat i ett gemensamt s.k. lokal- ekumeniskt projekt, där särskilt invandrarkyrkomas medverkan eftersträvats. För första gången i svensk kyrkohistoria har sex olika kyrkor och samfund, Svenska kyrkan, Romersk-katolska kyrkan i Sverige, Metodistkyrkan, Svenska Missionsförbundet, Svenska Baptistsamfundet och Pingstkyrkan genom Filadelfiaförsamlingen i Uppsala, beslutat sig för att inleda ett unikt samarbete.

Svenska kyrkans syn på ekumeniskt arbete framgår bl.a. av de riktlinjer för "Svenska kyrkans ekumeniska arbete" som antagits av Svenska kyrkans centralstyrelse och biskopsmötet uttalas bl.a. (punkt 2.9):

"För enhetens skull måste varje kyrka vara beredd att göra avkall på något av sitt eget. Det handlar om teologiska positioner men kan också gälla ekonomi, organisation eller inflytande. För en majoritetskyrka som Svenska kyrkan är beredskapen att låta sig prövas av andra och avstå något för enhetens skull särskilt an- gelägen."

I punkt 2.10 slås fast att kyrkans enhet i första hand kommer "...till uttryck i den lokala församlingen. Där skall det ekumeniska arbetet vara förankrat, där skall det manifesteras."

Lokalerna

Rörligheten i nya miljöer är stor. Unga stadsmiljöer blir ofta tillfälliga boendemiljöer för nybildade familjer.

I sådana miljöer, framhåller projektet, bör gudstjänstrummet inte ha en alltför statiskt utformning:

"Därför menar vi att framtidens kyrkorum bör bäras av den bibliska tälttanken; ett rum, som ständigt kan förändras och "ryckas upp" med tältpirmarna. Gudstjänstrummet måste få formas av varje tids stenar."

En av grundtankama med "Alla människors hus" (i stället för en disniktskyrka) är att inte reservera det stora tomma rummet för guds- tjänst. Här skall i stället inomhustorget vara allas egendom, med möjlighet att spela teater eller musik, möjlighet till måltid, kaffe, möten, fester, konstutställning och annat.

När den gudstjänstfirande församlingen blivit så stor att det lilla kapellet inte räcker till eller då man av andra skäl så vill, firas guds- tjänsten på det allmänna torget.

För den enskilda andakten och vardagsgudstjänsten finns kapellet som kanske rymmer 40-50 personer och som utmärks av tillgänglig- het, intimitet och tydlighet vad gäller kristen tro och symbolik.

Kapellet är inte ett "låst" rum, utan här finns stor möjlighet till flexibilitet utifrån olika gudstjänsttraditioner och olika generationsut— tryck. I "Alla människors hus" bör det finnas en diakonilägenhet där sköra människor kan vila ut. Ett hem för t.ex. en AIDS-sjuk i slutske- det eller en viloperiod för en missbrukarfamilj, stöttad av såväl anställd som frivillig diakoni.

I ett växthus, en pub, snickerilokaler, verkstad och ateljé skall det vara möjligt att få utlopp för kreativitet och skapargläjde. En motionshall kan användas till allt från motion till rockkonserter.

Projektet betonar vikten av att medvetet satsa på lokaler och verk- samhet för ungdomar.

I flexibla lokaler skall skola, musikskola, konfirmander, scouter och studiecirklar osv. kunna avlösa varandra. Städning får ske pa- rallth med verksamheten.

På det stora torget äger små och stora möten rum. Bibliotek, kafé och servering ger litteratur och mat att spisa. Några små affärer skall finnas i gatuplanet.

Det bör också, anser projektgruppen, vara möjligt att förlägga ett medborgarkontor till "Alla människors hus". (Se avsnittet 3.2.2 i betänkandet)

I alla människors hus skall det finnas lägenheter för såväl unga som gamla. För de äldre finns ett särskilt boende i huset, sjukskö— terska och doktor har sina lokaler i huset och i det gemensamma personalutrymmet kan sjukvård, diakoni och hemtjänst mötas.

Delar av huset skall kunna vara öppna större delen av dygnet och samla grupper som annars inte har tak över huvudet.

Internationella erfarenheter

Erfarenheter har inhämtats från olika ekumeniska projekt på liknande orter, främst England och Holland. Den främsta inspirationen har pro- jektgmppen fått från en relativt ny stad (25 år gammal), Milton Keynes i England.

Bland de redovisade projekten återfinns följande ekumeniska lös- ningar för kyrkorummet: 1) samfundspräglade kyrkor som brukas ge- mensamt, 2) gemensamt byggd kyrka som brukas av alla samfund,

3) hyrda lokaler som brukas gemensamt samt 4) samlokaliserade kyrkolokaler under gemensamt tak.

Projektgruppen gör följande slutsatser. Förankringen av visionen och hela projektets idé är av avgörande betydelse. Det gäller dels den lokala förankringen som bl.a. bör innehålla en god dokumentation och skriven överenskommelse, dels förankringen hos de olika kyrkornas ledningar.

Projektet betonar att man ingenstans funnit några försök att inskränka eller förminska de olika fromhetstraditionema för att finna minsta gemensamma nämnare.

Olika ägarformer tänkbara

Projektgruppen anser att olika ägarformer är tänkbara. Kollektivt ägda hus finns t.ex. i Lövvik, Ångermanland i den s.k. Ingelsgården där man skapat ett äldreboende. Stiftelseformen är också möjlig liksom bostadsrättsförening/ar i samverkan. Fördelen med Stiftelseformen är att alla blir gäster i huset och att en övergripande organisation kan skapas som med fastställda regler sköter det löpande kring husets nyttjande.

Det bör även vara möjligt att sarnsa olika ägandeformer så att de boende har en bostadsrättsförening och privata näringsidkare hyr av byggherren. Ett annat alternativ är att kyrkorna bygger och äger allt och att övriga är hyresgäster.

En särskild grupp som enbart ansvarar för ekonomi, drift och sköt- sel av huset kan avlasta dem som arbetar med verksamheterna och innersidan.

I slutet av boken ges följande uppmaningen till dem som kommer att använda Alsikeprojektets material i framtiden:

Sambruka och samnyttja allt som går.

Bilaga 10

Ungdomens lokalbehov

Sammanfattning av några studier

I Samlingslokalutredningens direktiv uttalas att utredaren bör "kartlägga på vilket sätt ungdomars lokalbehov har tillgodosetts". Utredningen började med att kontakta Statens ungdomsråd (SUR) och Svenska kommunförbundets kultur— och fritidssektion. Vi kunde då konstatera att det inte finns någon samlad redovisning som täcker detta område. Mycket information saknas även inom de kommunala förvaltningarna. Det finns t.ex. oftast inte någon kontinuerlig uppföljning av hur tider i lokaler och anläggningar har utnyttjats. Utredningen har därför valt att göra en litteraturstudie som omfattar olika kartläggningar och statistik som gjorts och tagits fram av bl.a. Statens ungdomsråd, Sveriges Riksidrottsförbund, Svenska kommunförbundet och Fritidsforum (Sveriges fritids och hemgårdar).

Ansvar för ungdomamas fritid

Staten stöder de centrala organisationerna och bidrar med en del ut— vecklingsmedel och landstingen stöder föreningslivets regionala verk— samheter. Det största offentliga ansvaret för bams- och ungdomars fritid åvilar kommunerna. Samtidigt kan konstateras att det i princip saknas lagstiftning som tvingar kommunerna att ansvara för fritids- verksamhet för barn och ungdomar. Det finns inte heller några nationella mål fastlagda för det fritidspolitiska området.

Den kommunala fritidssektom omsätter cirka åtta miljarder kronor per år. Den större delen av detta (60-70 %) går till kommunägda fritidsanläggningar, 10-15 % utgör stöd till föreningslivet och lika mycket går till kommunalt driven verksamhet, främst fritidsgårdar. Oftast prioriteras barn och ungdom under 18 år, men hur stor del av de totala kostnaderna som går till denna målgrupp är svårt att avgöra. De kommunägda fritidsanläggningarna utnyttjas oftast av alla ålders- grupper.

Svenska kommunförbundet gjorde 1992 en prognos om att cirka 12 % av kommunernas fritidsgårdar skulle läggas ned under 1992-93.

Den kommunala fritids- och kultursektorn genomgår nu kraftiga organisationsförändringar. På många håll råder, enligt Statens Ung- domsråd, SUR, stor osäkerhet om vem som nu ansvarar för vad. Cirka två tredjedelar av kommunerna har förändrat sin nämnd- och *. förvaltningsstruktur inom denna sektor. Vanligast är att kultur— och ' fritidsnämndema slagits ihop (cirka 100 kommuner). Fritidsgårdamas placeringar i de nya strukturerna varierar, bl.a. beroende på fritidsför- valtningamas ställning.

I många kommuner har en barn- och utbildningsnämnd (cirka 35 kommuner) skapats, i dessa fall är det vanligt att fritidsgården rent fysiskt flyttat in i skolan.

. & tl ! ;?

I rapporten Barns villkor, Fritidsverksamhet för barn och ungdom, 1993-02-19, skriver SUR:

"Inom en gemensam förvaltning, som innehåller både skolfrågor och fritidsverksamhet för ungdomar, blir fritidsverksamhetens ställning defrnitionsmässigt svag, eftersom skolan är en verksamhet som kommunen enligt lag är ålagd medan fritidsverksamheten är fakultativ. När kommunerna på grund av kärvare ekonomi tvingas skära i verksamhet, finns en risk att fritidsgårdama drabbas hårdare då de organisatoriskt är placerade tillsammans med skolverksamheten inom barn- och ungdomsförvaltning, än om prioriteringen gjordes mellan fritidsgårdar och övrig fritidsverk- samhet inom ramen för gemensam fritidsförvaltning.

Då konsekvenserna av omorganisationema ännu ej kan utvärderas är det för tidigt att se om det finns grund för de farhågor som uttalats i många kommuner. Utvecklingen på detta område bör dock fortsättningsvis följas noga."

SUR framhåller vidare vikten av ett samarbete om den kommunala ungdomspolitiken över förvaltningsgränsema.

Kommunerna har enligt SUR väldigt olika fritidspolitiska strategi- er. Det finns dock en klar tendens att stödet till föreningslivet mins- kas. Många kommuner väljer i detta läge att fortsätta prioritera stödet till ungdomsverksamheter, det kan t.ex. innebära att föreningar med sådana verksamheter får behålla den s.k. nolltaxan, medan andra föreningar får betala lokalhyra.

Lokalbehovet

I de flesta statistiska studier klassifieras ungdomar som individer mellan 16 och 24 år. Det finns cirka 1,0 miljon ungdomar mellan 16- 24 år och 1,5 miljoner mellan 14-26 år.

Ungdomarnas lokalbehov utgörs dels av olika ungdomsorganisatio— ners lokalbehov, dels av den oorganiserade ungdomens lokalbehov.

Statens ungdomsråd (SUR) konstaterar i rapporten PM Barns vill- kor, Fritidsverksamhet för barn och ungdom, att:

"...alla nationella barn- och ungdomsorganisationer tappar med— lemmar och aktiviteter. De idébuma folkrörelsema (i synnerhet de politiska partiernas ungdomsförbund) har tappat mest. Idrotten har klarat sig bäst men tycks tappa något under senare år."

Samtidigt skriver SUR att:

"Den ökade medieanvändningen bland barn och ungdomar, som framför allt förklaras av det ökade intresset för musik, förefaller inte har påverkat deras övriga fritidsaktiviteter eller —intressen. Överlag har barns och ungdomars fritidsmönster varit mycket stabila under de senaste 25 åren."

Flera undersökningar (bl.a. Blomdahl; Folkrörelsema och folket; 1989) har under de senaste åren studerat ungdomens medlemskap i föreningar. Resultaten tyder på att omkring 70 % av alla ungdomar är medlem i minst en förening.

Bidragsåret 1992/93 var det 71 ungdomsorganisationer som fick stöd för central verksamhet genom Statens ungdomsråd. För verksam- hetsåret 1991/92 redovisade dessa organisationer 788 974 ungdoms- medlemmar och 1 332 227 bidragsgrundande aktiviteter.

Idrottsföreningar är den vanligaste föreningstypen som ungdomar är medlemmar i. En undersökning som publicerades i Statens ung- domsråds Årsbok om ungdom 1990, visade att bland ] 000 ungdomar i åldrarna 16-25 år var 39 % av flickorna och 55 % av pojkarna medlemmar i en idrottsförening.

Sveriges Riksidrottsförbund (RF) redovisade för verksamhetsåret 1991/92 6 857 792 bidragsgrundande aktiviteter. Barn- och ungdoms- medlemmar särredovisas inte i RF:s statistik.

Kulturverksamheter av olika slag samlar också många ungdomar. Enbart i studieförbundens olika rockcirklar och kulturrockgrupper del- tog 70 000 ungdomar under 1990. Bland rockgruppema är pojkarna mest aktiva. Flickorna deltar i större utsträckning i teater, dans och showdansgrupper (SÖ-statistik).

Tillgängliga lokaler

Ungdomsverksamhet bedrivs i en mängd olika lokaler, kanske till allra största delen i lokaler med annat huvudsakligt ändamål, t.ex. i andra organisationers lokaler, i skolor, idrottsanläggningar och i kommersiel- la lokaler.

I många kommuner är fritidsgården den enda lokalen för öppen fritidsverksamhet. Fritidsforskaren Ulf Blomdahl har undersökt hur vanligt det är att högstadieelever besöker en fritidsgård. Av hans studie Fritidsgården dess besökare och framtiden, 1989, framgår att det var ungefär hälften som "besökt en fritidsgård den senaste måna- den"

.c... ...»

Ungdomskommittén framhåller i sitt betänkande Ungdom och makt (SOU 1991112) att fritidsgårdarna inte konkurrerar med föreningslivet

utan med gator, torg och spelhallar. Ungdomar som inte är så före— ningsaktiva besöker gårdarna i större utsträckning. Ungdomskommit- tén anser att det är viktigt att flickors behov och intressen tillgodoses i större utsträckning än vad som är fallet i dag då de kommunala fritids- gårdama främst gynnar pojkar. Det skulle innebära att lokalerna ut- nyttjas på ett annat sätt och att verksamheten får en annan inriktning.

Fritidsforum genomförde under 1992 en enkätundersökning om hur anslagen till fritidsgårdama förändrats under den senaste tioårsperio— den. Studien omfattade 65 kommuner.

Av de tillfrågade kommunerna var det 48 % som svarade att antalet fritidsgårdar blivit färre. Samtidigt var det 44 % av kommuner- na som svarade att de blivit fler. 59 % av kommunerna uppgav att antalet anställda i gårdarna minskat. Studien uppvisar en splittrad bild. Vissa kommuner har genomfört kraftiga nedskärningar, medan andra byggt ut verksamheten. Inför 1993 var dock bilden mer enhetlig, de flesta kommuner avsåg att minska sina anslag.

I början av 1980-talet växte många musikhus, ungdomshus och kulturhus fram i Sverige.

Svenska kommunförbundet redovisar i Faktablad Fritidsanlägg— ningar i Sverige 1983-1987—1990 resultaten av en anläggningsenkät som besvarats av samtliga landets kommuner. Kommunförbundet utesluter inte att det kan finns felkällor i materialet. Det är troligast att någon anläggning kan ha glömts, snarare än att någon icke-existerande anläggning redovisats. År 1990 fanns det bl.a.:

1 567 fritidsgårdar. Av dessa var 1 445 kommunalt ägda, 110 var föreningsägda och 12 hade annan ägare. 1 199 var kommunalt drivna, 356 drevs av förening och 12 drevs av annan.

114 motorgårdar. Av dessa var 69 kommunalt ägda, 44 var före- ningsägda, 1 hade annan ägare. 21 var kommunalt drivna, 92 drevs av förening och 1 drevs av annan.

508 ridanläggningar. Denna siffra inkluderar både ridhallar och rid- banor. Av dessa var 119 kommunalt ägda, 412 föreningsägda och 77 hade annan ägare. 19 var kommunalt drivna, 412 drevs av förening och 77 drevs av annan.

378 musikhus. Av dessa var 269 kommunalt ägda, 32 var förenings- ägda och 77 hade annan ägare. 184 var kommunalt drivna, 117 föreningsdrivna och 77 drevs av annan.

Det var 107 musikhus som hade fasta repetitionslokaler. Av dessa var 79 kommunalt ägda, 19 var föreningsägda och 9 hade övrig ägare 37 var kommunalt drivna, 61 drevs av förening och 9 av annan.

Boverkets kartläggning av allmänna samlingslokaler (betänkandets bilaga 7) visar att det förekommer barn- och ungdomsverksamhet ; stort sett i alla olika samlingslokaler (bygdegårdar, Folkets hus. Folkparker och Våra gårdar). Det finns dessutom i ett antal av dessa alhnänna samlingslokaler särskilda lokaler för bam— och ungdoms- verksamhet. Av Boverkets kartläggning framgår att 12 % (av de sorr. besvarat Boverkets enkät) av samlingslokalföreningama får kommuna uppdragsersättning för t.ex. barn- och ungdomsverksamhet.

Trossamftmdens lokaler (missionshus, kyrkor, kapell, sommar- gårdar, synagogor och moskéer) innehåller förutom gudstjänstlokaler utrymmen för gemenskap, ofta även speciella lokaler för barn- ocl, ungdomsarbete.

Den kartläggning som SST gjort på uppdrag av Sarnlingslokalut- redningen (betänkandets bilaga 10) visar att bland de församlingar sorr besvarat enkäten var det 60 % av frikyrkolokalema och 56 % av in- vandrarförsamlingamas lokaler som innehöll ungdomslokal.

De olika ungdomsorganisationema har själva egna lokaler som t.ex. klubbhus, sommarhem, lägergårdar och scoutgårdar.

Sedan 1987 fördelar regeringens Barn- och ungdomsdelegation stöd ur Alhnänna arvsfonden till olika ungdomsprojekt. Främst är det föreningar som får stöd till verksamhet som är nyskapande och utveck— lande. Dessutom ges i vissa fall stöd till lokaler för ungdomsverksam- het. Ett av villkoren för stöd till lokaler är att de även skall upplåtas åt andra föreningar och sammanslutningar i den mån detta inte väsentligt inkräktar på den egna verksamheten.

De lokaler som fått stöd av delegationen finns presenterade i katalogen Lokaler för ungdomsverksamhet, 1993. Katalogen är uppdelad regionvis, med en karta för varje län där respektive an- läggning är utmärkt. Det finns även uppgifter om bl.a. kontaktperson och en beskrivning av lokalens användbarhet och hur man tar sig dit.

Det finns även bostadsområdesknutna lokaler som är öppna för ungdomar.

Statens ungdomsråd redovisar i rapporten Barns villkor, 1993-02- 19, några exempel på nya ungdomssatsningar.

Flera kommuner har uppmärksammat de äldre ungdomarnas behov av mötesplatser. Det är behov som bl.a. framkommit via fritids- vaneundersökningar. I flera kommuner har större Ungdomens hus vuxit fram, dessa kan inrymma ungdomsdrivna caféer och kulturloka— ler (främst musik och teater), ungdomsmottagningar och kommunala insatser mot ungdomsarbetslöshet. De förstnämnda delarna - träff-

punkterna - drivs ofta av en brukarförening/ungdomsförening som själva beslutar om öppethållande och verksamhet. SUR framhåller här vikten av att kommunerna ser ungdomarna som en resurs som både kan och vill ta ansvar.

SUR stöder igångsättningen av nya träffpunkter för ungdomar genom en särskild satsning från allmänna arvsfonden. Det framhålls att träffpunktema trots att de är ungdomsinitierade ändå behöver kommunalt stöd.

Några retrospektiva studier

Fritidsforskaren Hans-Erik Olson gör i sin doktorsavhandling Staten och ungdomens fritid (1992) en genomgång av fritidens politiska di- mension som den kommer till uttryck i relationen mellan staten och ungdomens fritid. En relation som manifesteras i framförallt två feno- men: statliga och kommunala bidrag till ungdomsorganisationer och kommunala ungdomsgårdar. Bidragen avsåg den organiserade ungdo- men, medan de kommunala ungdomsgårdarna vände sig till den "före- ningslösa".

Olson har på den statliga sidan analyserat perioden 1896 till 1954. Årtalet 1896 har valts därför att Fridtjuv Berg då lade en riksdags— motion som senare kom att leda till 1902 års vanartslag, vilket författaren anser utgör en milstolpe i svensk uppfostringspolitik.

Uppkomsten av de kommunala ungdomsgårdama beskrivs i avhandlingen på följande sätt: Det upplevda behovet av fritidsupp- fostran för de föreningslösa accentuerades under 30-talet då

"...fanns hemgårdsrörelsens klubbar att tillgå som modell för en offentligt organiserad fritidsuppfostran av de föreningslösa. Kom- munerna tog över idén och kommunala ungdomsgårdar startades med början i Göteborg 1936 och Stockholm 1939/40. Det går en rak linje från sekelskiftets privata ungdomsklubbar via hembygds- rörelsen till de kommunala ungdomsgårdama."

År 1944 etablerades i Stockholm vad Olson benämner den "före- ningsrealistiska" principen. "Föreningarna och ungdomsgårdama hade olika målgrupper."

År 1954 beslutade riksdagen att ge föreningslivet generella statliga bidrag för bl.a. fritidsgrupper.

Studien Det goda samhället, Fritidens idéhistoria 1900-1985 i drama- tiskt perspektiv (1986), av forskaren Matts Mattsson beskriver vilka mål som formulerats för fritids- och kulturverksamhet. Fokus i studien är måldiskussionema för hemgårdar och fritidsgårdar.

Den redovisade perioden uppvisar flera olika mål och metoder för hem— och fritidsgårdsarbete, folkbildning, ungdomsverksamhet, socialt arbete och kulturverksamhet.

Bilaga 11

Kartläggning av trossamfundens lokaler

— Uppdrag utfört av Samarbetsnämnden för stats- bidrag till trossamfund (SST)

Rapport från SST 1994—02-08 (Dnr 39—93/94)

Sammanfattning

Metod

Svarens spridning per samfund Enkätsvar - redovisning och tolkning

Lokaler

Handikappanpassning Lokalens utnyttjande Uthyrning Investeringar

Planer på förändring inom 5 år

QUI-ÄMN—

Inledning

Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund (SST) har fått i uppdrag av 1993 års samlingslokalutredning att göra en kartläggning av trossamfundens lokaler avseende standard, läge, nyttjande, renove- ringsplaner m.m. En motsvarande kartläggning av allmänna sam— lingslokaler har utförts av Boverket under 1992.

SST är en statlig nämnd med uppdrag att fördela statsbidrag till de trossamfund som av regeringen förklarats berättigade till statsbidrag.

För närvarande är 16 trossamfund och två grupper av trossamfund bidragsberättigade. Därigenom erhåller 35 trossamfund bidrag. Dessa samfund redovisade 31 dec 1992 836 130 betjänade” personer, alltså ungefär en tiondedel av befolkningen.

Bland trossamfunden finns dels de traditionella frikyrkosamfunden med rötter i 1800-talets väckelserörelse ('Till denna grupp hänförs även Bibeltrogna vänner och Evangeliska fosterlandsstiftelsen.), dels invan- drarnas (minoritetemas) trossamfund av vilka flertalet etablerat sig i Sverige under senare delen av 1900-talet. Till den senare gruppen räk- nas även de judiska församlingarna och Katolska kyrkan.

Av tekniska skäl skiljer vi mellan dessa två grupper i denna kart— läggning.

Sammanfattning

Ett tioprocentigt urval av församlingarna inom frikyrkosamfunden och samtliga församlingar inom invandrarnas trossamfund har tillskrivits i enkätundersökningen. De svar som inkommit speglar förhållandet inom 6,27% i frikyrkosamfunden och 52,6% i invandrarnas trossam- fund.

I det följande visar tal inom parentes och snedstreck (00/00) för-

hållandet inom de båda grupperna, (frikyrkoförsamlingar/invandrarför- samlingar).

* Det finns 3 652 församlingar inom samfunden (3 462/190).

* Antalet betjänade i församlingarna är 836 130 personer (496 7B30/339 400).

'Begreppat 'betjänade' inkluderar förutom antalet medlemmar i församlingame, även nettoredovisning av antal barn och ungdomar i barn- och ungdomsverksamhet, antal pensionäreri pensionärsverksamhet. antal kvinnor i kvinnoverksamhet, antal deltagare i törsamlingsbaserad studieverksam- het, samt antal deltagare i organiserade verksamheter som ej innefattas i någon av de tidigare nämnda kategorierna. Endast registrerade medlemmarldeltagare eller på annat sätt kända och verifierbara regelbundna deltagare i verksamhet inräknas i begreppet betjänade.

* 2 271 (2 250/21) av församlingarna har mindre än 200 betjänade. Totalt har församlingarna 5 037 lokaler (4 847/190).

Av dessa lokaler är 4 344 kyrkor/synagogor/moskéer (4 217/127).

Frikyrkoförsamlingarnas lokaler är väl spridda över landet med tyngdpunkt på orter mindre än 5 000 invånare - 67% eller ca 3 200. Invandrarförsamlingarnas lokaler är koncentrerade till större orter med 62% eller 118 lokaler på orter med mer än 50 000 invånare. På dessa orter har frikyrkoförsamlingama 436 lokaler.

De flesta frikyrkoförsamlingarna äger sin lokal, 93% eller 4 507 st. Av invandrarförsamlingama äger 55% eller 105 st lokalen.

Genomsnittsstorleken på lokalen är (371/417)m2.

Medianvärdet för storleken på lokalen är (220/238)m2.

I de flesta lokalerna rymmer det största rummet mindre än 200 personer (87/76)% eller 4 361 (4 217/144).

I anslutning till gudstjänstrummen finns rum för olika verksam- heter för barn, ungdom, studier, idrott servering m.m. Totalt redovisas ca 14 000 rum (13 572/608).

Lokalens standard bedömdes som god av 51% (52/36)%, accep- tabel av 38% (37/35)% och mindre god av 12% (l l/29)%.

1 050 (1 018/32) av lokalerna är helt handikappanpassade.

* 3 987 (3 829/158) av lokalerna är inte alls eller endast delvis handikappanpassade. l,

* Handikapptoalett finns i 2 162 (2 084/78) av lokalerna. * Handikapphiss eller trapplift finns i 457 (436/21) av lokalerna. * I 1 624 (l 502/122) av lokalerna har församlingarna egen verk-

samhet så gott som varje dag och i ytterligare 1 992 (1 939/53) har församlingama egen verksamhet minst en gång per vecka.

Totalt utnyttjas alltså 3 616 (72%) av lokalerna minst en gång i veckan för egen verksamhet.

De minst utnyttjade lokalerna är belägna på orter med invånaran- tal under 500 personer. Endast S% av frikyrkolokalema på dessa orter utnyttjas varje dag för egen verksamhet. Invandrarförsam- lingama finns inte representerade på dessa orter.

* 900 (872/28) av lokalerna hyrs ut regelbundet. * I 2 923 (2 860/63) av lokalerna förekommer tillfällig uthyrning.

* De allra flesta lokalerna hyrs ut gratis eller för ungefärlig kost- nadstäckning.

* 415 (388/27) (8/14)% av församlingarna anger i denna kartlägg- ning att lokalen är nybyggd senare än 1980. (Uppgiften 388 nya frikyrkolokaler tycks dock vara alltför hög.)

* 2 093 (2 036/57) (42/30)% av församlingarna anger att lokalen har genomgått en omfattande till— eller ombyggnad senare än 1980.

* Av de 85 församlingar som besvarat frågan om finansiering anger frikyrkoförsamlingama ett genomsnittligt statsbidrag på 10,3% och invandrarförsamlingarna 4,8%. (De låga procentsat— sema kommenteras i texten.)

* Enligt en studie av Birger Davidson är den genomsnittliga pro— centsatsen för de lokaler som erhållit lokalbidrag sedan bidraget infördes 1974 11,5 %.

* Inom fem år räknar 178 församlingar (138/40) med att bygga ny kyrka/moské/synagoga, och 417 (400/17) planerar att renovera sina kyrkor/moskéer/synagogor. Totalt planeras alltså ca 120 projekt per år inom de statsbidragsberättigade trossamfunden.

* 354 (339/ 15) församlingar planerar att avyttra någon lokal inom de närmaste fem åren.

Metod

Kartläggningen har genomförts som en enkätundersökning där ett urval av 10% av församlingarna inom frikyrkosamfunden och samtliga för- samlingar inom invandrarnas trossamfund tillskrivits.

Totalt finns i frikyrkosamfunden 3 462 församlingar som betjänar 496 730 personer. Urvalet har gjorts samfundsvis med hjälp av en slumptalstabell. 339 församlingar har erhållit enkäten och efter påmin- nelse har 217 församlingar - alltså 64% besvarat den.

Församlingsstrukturen inom invandrarnas trossamfund är an- norlunda och totalt finns 190 församlingar inom samfunden vilka betjänar 339 400 personer. Samtliga församlingar har tillskrivits och 100 församlingar (53%) har besvarat enkäten.

Församlingarna erhöll enkäten i slutet av september, en påminnel- se till de församlingar som ej besvarat utsändes den 27 september. En- kätsvar inkomna t o m 29 november har registrerats och bearbetats.

De svar som inkommit speglar förhållandet i 6,27% i frikyrkosam— funden och 52,6% i invandrarnas trossamfund. Även om svarsfrekven— sen borde ha varit större för att ge helt säkra slutsatser, kan nedan— stående bedömas som sannolika.

Svarens spridning per samfund Frikyrkosamfunden

Bland frikyrkosamfunden är Svenska Missionsförbundet och Pingströ- relsen de två största med ca 150 000 betjänade vardera. Försam— lingsstrukturerna är däremot olika och Svenska Missionsförbundet redovisar 957 församlingar, medan Pingströrelsen har 511 försam— lingar. Evangeliska Fosterlandsstiftelsen med 45 400 betjänade redovisar 623 föreningar.

._4-.. __ A..—”u,

Svarsfrekvens på enkäten är följande:

Antal utsända Antal inkomna % enkäter svar Bibeltrogna vänner 5 4 80 Evang. fosterländs- stiftelsen 62 39 63 Frälsningsarmén 18 9 50 Helgelse- förbundet 9 5 55 Fribaptist- samfundet 3 2 67 Metodist- kyrkan 8 6 75 Pingströ- relsen 5 1 34 67 Sjundedags Adventist- samfundet 5 4 80 Svenska Allians- missionen 27 12 44 Svenska Baptist- samfundet 32 18 56 Svenska Missions- förbundet 93 68 73 Svenska Frälsnings- armén 2 1 50 Örebromissionen 24 15 63 Summa 339 217 64

Då urvalet är litet kan inga jämförelser göras mellan samfunden.

Invandrarnas trossamfund

De största trossamfunden är Katolska kyrkan med ca 150 000 be- tjänade, de ortodoxa kyrkorna som redovisar nästan 100 000 betjänade och muslimerna med 60000 betjänade. Bland övriga trossamfund finns Lutherska kyrkor, Anglikanska kyrkan och de judiska försam- lingarna.

Svarsfrekvensen på enkäten är följande:

Antal utsända Antal inkomna %

enkäter svar Katolska kyrkan 37 24 65 Ortodoxa och österländska kyrkors eku— meniska råd (OÖKER— 14 samfund) 70 33 47 Islamiska sam- arbetsrådet (3 riksorga- nisationer) 52 28 54 Lutherska kyrkor 25 1 1 44 Anglikanska kyrkan 2 2 100 Judiska för— samlingarna 4 2 50 Summa 190 100 53

Lokalinnehavet bland de lutherska kyrkorna är begränsat då en stor del av verksamheten är förlagd till Svenska kyrkans lokaler.

Församlingsstorlek

Antal betjänade % av församlingarna i resp. kategori per församling Frikyrkoförs. Invandrarförs. 1 - 25 10 -

26 - 50 14 2

51 - 100 21 3

101 - 200 20 6

201 - 500 21 20

501 - 1 000 14 18

1 001 - 2 000 1 25

2 001 - 3 000 - 8

3 001 - - 18

Summa 100 100

Antalet betjänade i frikyrkoförsamlingama är lägre per församling än i invandrarförsamlingama. 65% av frikyrkoförsamlingama och 11% av

_. _; na.—w., _

invandrarförsamlingarna redovisar mindre än 200 betjänade. Skillna- den beror till stor del på att församlingsstrukturen inte är densamma.

Även antalet församlingar skiljer sig väsentligt mellan frikyrko— samfunden och invandrarnas trossamfund. Totalt redovisar de 13 frikyrkosamfunden 3 462 församlingar medan invandrarnas 23 tros— samfund redovisar 190 församlingar.

Enkätsvar — redovisning och tolkning 1 Lokaler

Flera av församlingarna äger mer än en verksamhetslokal. Bland frikyrkosamfunden redovisar 217 församlingar 301 lokaler, alltså 1,4 lokaler per församling. Den "andra" lokalen kan vara en sommargård eller ett "utpostkapell".

Om vi utgår från att varje frikyrkoförsamling har 1,4 lokaler och det finns 3 462 församlingar borde antalet frikyrkolokaler vara 4 847. Av de redovisade 301 lokalerna är enligt nedan 263, alltså 87% kyrkor. Totalt borde det finnas 4 847 x 87% = 4217 eller drygt 4 000 kyrkor inom frikyrkosamfunden.

Som jämförelse kan nämnas att 1952 genomförde Frikyrkliga Sam- arbetskommittén en undersökning om de fria kristna samfunden i Sverige. I undersökningen redovisas 5 829 kyrkor. En minskning med drygt 1 600 kyrkor under denna 40-årsperiod bedöms som rimlig.

Invandrarförsamlingama redovisar mera sällan flera verksam- hetslokaler per församling. Av 100 församlingar som besvarat enkäten redovisas 100 verksamhetslokaler.

Bland de 100 svaren från invandrarförsamlingarna redovisas 67 kyrkor/moskéer/synagogor. Totalt inom de 190 invandrarförsam- lingarna torde det då finnas 190 x 67% = 127 kyrkor/moskéer/— synagogor.

1.1 Typ av lokaler

Helt naturligt är de flesta redovisade lokalerna kyrkor med försam- lingslokaler. Under denna kategori redovisas även synagogor för judarna och moskéer för muslimerna. Församlingshem, som är vanliga i Svenska kyrkan, förekommer betydligt mer sällan i de fria trossam- funden. Däremot kan församlingslokalema i anslutning till gudstjänst- rummet rymma en mångfald av lokaler vilka redovisas i avsnitt 1.5.

Följande lokaler redovisas i enkäten: Lokaltyp Frikyrkoförsamlingar Invandrarförsam- lingar Kyrka el motsvarande 263 67 Församlingshem 1 12 Sommargård 19 2 Annan typ av lokal 18 19

Summa 301 100

Under rubriken Annan typ av lokal redovisas bl a olika former av ungdomslokaler, scoutstugor, samt lägenheter och källarlokaler för verksamhet.

Förutom ovan nämnda "verksamhetslokaler" finns i de försam— lingar som besvarat enkäten 22 hyresfastigheter, samt 30 st andra fastigheter, oftast pastorsbostäder. För 37 av fastigheterna redovisas ett totalt taxeringsvärde på 14 610 tkr, vilket ger ett genomsnitt på 395 tkr.

Vissa av samfunden äger verksamhetslokaler och andra fastigheter på central och regional nivå vilka ej omfattas av denna kartläggning.

1.2 Läge

Spridningen länsvis av lokalerna följer församlingarnas spridning. Fri- kyrkoförsamlingarna är spridda över hela landet med viss koncentra- tion till gamla "väckelsebygder". Invandrarförsamlingama är däremot koncentrerade till storstadsområdena. En del av invandrarförsam— lingarna har dock filialverksamhet utan egna lokaler inom ett stort område.

.__H._>_4;4,.+=_-==.>_.r_. _ . U __ ...

—.— få

Lokalerna fördelas enligt följande:

Frikyrkoförsamlingar Invandrarförsamlingar Län Inkomna Antal % Inkomna Antal %

svar lokaler svar lokaler AB 13 13 4 19 18 23 C 7 9 3 1 - - D 7 15 5 4 6 8 E 13 13 4 5 5 6 F 18 24 8 4 4 5 G 6 6 2 - - - H 3 7 2 1 1 1 I 3 4 1 1 2 3 K 3 4 1 - - - L 6 8 3 1 1 1 M 11 17 6 12 14 18 N 2 3 1 - - - 0 7 9 3 9 10 13 P 12 15 5 5 4 5 R 8 14 5 3 3 4 S 7 11 4 1 1 1 T 18 29 10 4 2 3 U 9 13 4 1 2 3 W 7 16 5 - - - X 6 7 2 3 3 4 Y 15 17 6 1 1 1 Z 5 5 2 - - - AC 17 29 10 - - — BD 7 10 3 1 1 1 Summa 210 298 100 76 78 100

Församlingslokalemas spridning på olika stora orter:

Invånarantal % av lokalerna i resp. kategori

på orten Frikyrkolokaler Invandrarförs. lokaler

0 - 500 31 1 500 - 5 000 36 4

5 000 — 25 000 17 18 25 000 - 50 000 7 15

> 50000 9 62

De flesta frikyrkolokalema finns i mindre samhällen, ca 67% på orter med mindre än 5 000 invånare. Invandrarförsamlingarnas lokaler är betydligt färre och förlagda till de större städerna. I materialet finns hela 62% på orter med mer än 50 000 invånare.

1.3 Ägarförhållanden

Dispositionsrätten för lokalen skiljer sig mellan frikyrkoförsamlingama och invandrarförsamlingarna. Medan frikyrkoförsamlingama till stor del äger sina lokaler hyr invandrarförsamlingarna sina lokaler i betydligt större utsträckning.

Av frikyrkoförsamlingama redovisar 93% att de äger lokalen medan 7% hyr, arrenderar eller har annan dispositionsrätt för lokalen. 55% av invandrarförsamlingarna äger lokalen medan 45% hyr, arrenderar eller har annan dispositionsrätt.

De av församlingarna ägda verksamhetslokalema saknar i regel taxeringsvärde. I enkäten har församlingarna uppmanats att ange ett uppskattat värde (t ex brandförsäkringsvärdet) på lokalen. Av totalt 121 ägda frikyrkolokaler och 31 av invandrarförsamlingarna ägda lokaler är det genomsnittliga uppskattade värdet 4 500 tkr.

Följande värden har redovisats:

Tkr Frikyrkolokaler Invandrarförs. lokaler

% % 0 — 500 37 10 501 - 1 500 28 29 1 501 - 5 000 24 6 5 000 - 20 000 10 39 > 20 000 1 16

Medianvärdet för frikyrkolokalema är 1 000 tkr och för invandrarför- samlingamas lokaler 6 000 tkr. Resultatet bör tolkas med försiktighet, då antalet svar är begränsat.

Av de hyrda lokalerna anger 11% av frikyrkoförsamlingama och 39% av invandrarförsamlingarna en kontraktstid på mindre än 5 år för lokalen. Längre kontraktstider redovisar 67% av frikyrkoförsam- lingama och 34% av invandrarförsamlingama.

, 3/ _;._.-. ___-__ W . _

1.4 Storlek m.m.

En av frågorna i enkäten har behandlat uppgifter om lokalen - yta, våningsplan, antal rum och hur många personer som den största lokali- teten rymmer. Med "lokalen" menar vi här "verksamhetsfastigheten", alltså samtliga lokaliteter i fastigheten som används för verksamheten.

Uppgifter om lokalytan har besvarats för 90 % av frikyrkoloka- lema och 82 % av invandrarförsamlingamas lokaler.

Fördelningen av storleken på lokalerna i förhållande till storleken på orten framgår av följande tabell:

Antal Frikyrkolokaler, antal svar invånare Yta m2 på orten ( 150 ( 300 ( 500 (1 000 >1 000 Summa

( 500 43 31 7 3 - 84

( 5 000 28 34 25 9 3 99 ( 25 000 12 13 8 8 7 48 ( 50 000 2 4 8 3 20 > 50 000 4 1 4 5 7 21 Summa 89 82 48 33 20 272

Antal Invandrarförsamlingarnas lokaler, antal svar invånare Yta m2 påorten (150(300 (500(1000>1000 Summa

( 500 - 1 - - - 1 ( 5 000 l 1 - 1 - 3 ( 25 000 8 2 l 2 - 13 ( 50 000 4 5 l 2 1 13 > 50 000 16 11 10 9 6 52 Summa 29 20 12 14 7 82

Genomsnittsstorleken för frikyrkolokaler är 371 m2 och medianvärdet för storleken 220 ml. För invandrarförsamlingamas lokaler är genom— snittsstorleken 417 m2 och medianvärdet för storleken 238 ml. Församlingarna tillfrågades även om lokalen är en del av en större församlingsägd fastighet som även rymmer tex affärslokaler och/eller lägenheter. 18% besvarade frågan jakande.

1.5 Våningsplan m.m.

27 % av frikyrkolokalema och 49 % av invandrarförsamlingamas lokaler har ett våningsplan, 48 % frikyrkolokalema och 24 % av invandrarförsamlingamas lokaler har 2 plan inkl källare. Övriga lokaler har mer än 2 våningsplan.

Församlingarna tillfrågades om hur många rum respektive lokal innehöll. Följande svar erhölls:

Antal rum % av lokalerna med resp. antal rum Frikyrkolokaler Invandrarförs. lokaler 1 4 7 2 19 9 3 17 23 4 13 14 5 9 8 6 8 8 7 4 - 8 5 5 9 3 4 10 och fler 18 23

De flesta frikyrkoförsamlingar redovisar 2 - 3 rum per lokal medan de flesta av invandrarförsamlingarna redovisar 3 - 4 rum.

På frågan om hur många personer den största lokaliteten rymmer erhölls följande svar:

Frikyrkolokaler Invandrarförs. lokaler Antal % Antal %

( 50 42 14 19 20 ( 100 143 48 30 32 ( 200 76 25 22 24 ( 300 28 9 1 1 12 > 300 12 4 1 1 12

Totalt 301 100 93 100

Vid redovisningen av den största lokaliteten anger 87% av frikyrkoför— samlingama att den rymmer upp till 200 personer. Motsvarande siffra för invandrarförsamlingarna är 76%.

Fördelningen på typ av lokaliteter i respektive lokal redovisades enligt följande tabell:

Frikyrkolokaler InvandrarförsJokaler Antal % Antal % Gudstjänstmm 270 90 83 83 Samlingssal/ Café 168 56 65 65 Ungdomslokal 180 60 56 56 Rum för barn och förskole- verksamhet 71 23 41 41 Studierum/ samman— trädesrum 125 42 64 64 Idrottshall 7 2 2 2 Annan lokalitet 23 8 11 11

I kategorin Annan lokalitet redovisas bl a radiostudio, fotolab, vävstu- ga, bibliotek och övemattningsrum.

Frikyrkoförsamlingarna redovisar 2,8 lokaliteter per lokal, och invandrarförsamlingarna redovisar 3,2 lokaliteter per lokal.

1.6 Standard

I anslutning till redovisningen av lokalens innehåll ställdes också en fråga om lokalens standard. Här var det uppgiftslämnarens egen be— dömning som efterfrågades. Av frikyrkolokalema bedömdes lokalens standard som god av 52%, acceptabel av 37% och mindre god av 11%. Bland invandrarförsamlingamas lokaler bedömdes standarden som god av 36%, acceptabel av 35% och mindre god av 29%.

320 Bilaga 1] SOU 1994:32 2 Handikappanpassning

En fråga i enkäten berörde handikappanpassning av lokalen. På frågan om lokalen i sin helhet var handikappanpassad erhölls följande svar:

Lokalen är handi- Frikyrkolokaler Invandrarförs. kappanpassad lokaler % % Helt . 21 17 Delvis 40 39 Inte alls 39 44

De flesta av församlingarna anser att deras lokaler inte alls eller endast delvis är handikappanpassade. Endast 21% av frikyrkoförsamlingama och 17% av invandrarförsamlingarna redovisar att lokalen är helt handikappanpassad.

Följande handikapphjälpmedel finns i lokalerna:

Frikyrkolokaler Invandrarförs. lokaler % % Handikapptoalett 43 41 Handikapphiss/ 9 1 1 trapplift Ramp för rullstol 36 17 Hörslinga 53 15

I drygt 40% av lokalerna finns handikapptoalett. I något mer än hälften av frikyrkolokalema finns hörslinga installerad, medan endast 15% av invandrarförsamlingamas lokaler har hörslinga.

Anmärkningsvärt är att 73% av frikyrkoförsamlingama uppgivit att lokalen har två våningsplan eller mer men endast 9% uppger att man har handikapphiss eller trapplift. 51% av invandrarförsamlingamas lokaler redovisar två plan eller mer och 11% att man har handi— kapphiss eller trapplift.

3 Lokalens utnyttjande

Verksamheten i lokalerna varierar, men den största delen av aktivite— 1 tema är egen verksamhet, till stor del barn— och ungdomsverksamhet.

Verksamheten fördelas enligt följande (procent):

Frikyrkolokaler Så gott 1-3 ggr 1-3 ggr Mindre som varje per vecka per månad i'm 1 g/m dag

Egen verksamhet 31 40 15 10

- därav barn- och

ungdomsverksamhet 13 46 9 6 Uthyming/utlåning 4 9 8 39

Invandrarförsamlingarnas lokaler

Så gott 1-3 ggr 1—3 ggr Mindre som varje per vecka per månad än 1 g/m

dag Egen verksamhet 64 28 6 - - därav barn- och ungdomsverksamhet 23 46 8 - Uthyrning/utlåning 5 4 9 15

31 % av frikyrkolokalema och 64% av invandrarförsamlingamas lokaler har egen verksamhet varje dag. 71 % av frikyrkolokalema och 92% av invandrarförsamlingamas lokaler redovisar egen verksamhet minst en gång per vecka. 59% av frikyrkolokalema och 69% av invandrarför- samlingamas lokaler redovisar barn- och ungdomsverksamhet minst en gång per vecka.

De lokaler som utnyttjas så gott som varje dag för egen verksamhet fördelas på ortens storlek enligt följande tabell:

Frikyrkolokaler

Invånarantal Antal lokaler som utnyttjas % av samtliga på orten så gott som varje dag för lokaler i egen verksamhet kategorin

( 500 4 5 ( 5 000 32 31 ( 25 000 25 50 ( 50 000 15 71 > 50 000 15 63

Invandrarförsamlingarnas lokaler

Invånarantal Antal lokaler som utnyttjas % av samtliga på orten så gott som varje dag för lokaler i egen verksamhet kategorin

( 500 — - ( 5 000 3 75 ( 25 000 9 50 ( 50 000 11 73 > 50 000 41 68

Som väntat är de frikyrkolokaler som utnyttjas sällan belägna på mindre orter. Utnyttjandegraden ökar väsentligt på orter med fler invånare. Invandrarförsamlingarnas lokaler finns inte alls på de mindre orterna och visar på övriga orter ett jämnare utnyttjande.

322 Bilaga 1] SOU 1994:32 3.1 Lokalens utnyttjande fördelat på ortens storlek 3.2 Säsongsmässigt utnyttjade lokaler En av frågorna gällde om lokalen utnyttjades såsongsmässigt. 16% av i frikyrkoförsamlingama och 7% av invandrarförsamlingarna har besvarat frågan jakande. Det är alltså ett fåtal av lokalerna som utnyttjas säsongsmässigt. Någon närmare definition av begreppet säsong innehöll dock inte frågeformuläret. Observeras bör att lägergår— dar och liknande lokaler till stor del ligger utanför denna kartläggning »" då dessa lokaler ofta ägs av distriktsorganisationer.

4 Uthyrning

Vid kartläggningen av uthyming har vi skilt mellan regelbunden och tillfällig uthyrning. Med regelbunden uthyming menar vi att samma förhyrare hyr samma lokal minst två gånger per månad under vår- och hösttermin.

18 % av frikyrkolokalema hyrs ut regelbundet och 15 % av invan- drarförsamlingamas lokaler.

Nedanstående tabell visar vilken typ av verksamhet som lokalen har hyrts ut till:

% av samtliga % av samtliga av Frikyrkolokaler Invandrarförs. lokaler Gudstjänster 2 4 Fritidsverksamhet 3 6 Äldreomsorg 2 3 Skola 1 5 Barnomsorg 7 3 Annat 9 3

Under rubriken Annat har bl a redovisats: Kommunala musikskolan, studiecirklar, dagledigverksamhet och flyktingundervisning. Förutom den regelbundna uthyrningen förekommer tillfällig uthyr— ning i 59% av frikyrkolokalema och i 33% av invandrarförsamlingar- nas lokaler.

Frekvensen av uthyrningen redovisades i avsnitt 3. De flesta av lokalerna hyrs ut tämligen sällan, men hela 12 % av lokalerna hyrs ut åtminstone en gång per vecka, därav 4 % så gott som dagligen.

De ekonomiska principerna för uthyrningen redovisas i följande tabell:

Frikyrkolokaler (Procentuell fördelning inom resp. kategori)

Ungefärlig kostnads- Marknads— ' Gratis täckning hyra Annat Andra församlingar/ föreningar 31 60 1 8 Privata arrangemang 16 68 2 13 Kommunen 12 65 14 9

Andra 9 69 12 1 1

Invandrarförsamlingarnas lokaler (Procentuell fördelning inom resp.

kategori)

Ungefärlig

kostnads- Marknads-

Gratis täckning hyra Annat

Andra församlingar/ föreningar 63 27 3 7 Privata arrangemang 19 67 5 9 Kommunen 67 17 17 - Andra 9 64 18 9

De allra flesta lokalerna hyrs ut gratis eller för ungefärlig kostnads- täckning.

5. Investeringar

Av de tillfrågade församlingarna anger 8% av frikyrkoförsamlingama att lokalen är nybyggd senare än 1980. Detta skulle innebära att 388 frikyrkolokaler skulle ha byggts sedan 1980. Uppgiften tycks dock vara alltför hög. Motsvarande siffra för invandrarförsamlingarna är 14%. 42% av frikyrkoförsamlingama och 30% av invandrarförsam- lingarna anger att lokalen har genomgått en omfattande om— eller tillbyggnad eller större upprustning efter 1980.

Kostnadsredovisning för nybyggnader har inkommit från 36 frikyr- koförsamlingar och 14 av invandrarförsamlingarna.

För nybyggen redovisar församlingarna följande kostnader:

Tkr Antal Frikyrkoförs. Invandrarförs. ( 1 000 11 2 ( 2 000 6 - ( 5 000 10 2 ( 10 000 7 4 > 10 000 2 6

Kostnader för om- och tillbyggnader redovisas av 153 frikyrkor och av 28 av invandrarnas församlingar.

Följande kostnader redovisas:

Tkr Antal Frikyrkoförs. Invandrarförs. ( 100 52 4 ( 500 66 10 ( 1 000 16 7 ( 2 000 14 2 ( 5 000 5 3 ( 10 000 - - > 10 000 - 2

(I följande stycke redovisas frikyrkolokaler före snedstrecket och invandrarförsamlingamas lokaler efter snedstrecket. Observera att uppgifterna från frikyrkoma är från stickprovet på ca 10%.)

På frågan om statsbidrag erhållits för åtgärden har 66/30 försam- lingar svarat jakande och 111/15 församlingar nekande. 124/55 för— samlingar har ej besvarat frågan.

50/11 församlingar har angett att man fått stöd ur Allmänna arvs— fonden och 128/32 församlingar har besvarat frågan nekande. 123/57 församlingar har ej besvarat frågan.

Kommunala bidrag för åtgärden har 41/18 församlingar erhållit. 240/61 församlingar har besvarat frågan nekande. 20/21 församlingar har ej besvarat frågan.

Anmärkningsvärt är att en betydligt mindre del av församlingarna har besvarat frågan om statsbidrag och stöd ur Allmänna arvsfonden än de som besvarat frågan om kommunala bidrag. De kommunala bidragen torde vara bidrag till ungdomslokaler.

På frågan om storleken av statsbidragen och övriga bidrag är svaren tämligen oklara. Storleken på statsbidrag har varierat från 7 tkr till 1 180 tkr. Andra bidrag redovisas mellan 5 tkr och 6 000 tkr. Den egna insatsen, inklusive värdet av eget arbete, har redovisats till mellan 0 kr och maximalt för frikyrkolokaler 11 974 tkr. För några få av invandrarförsamlingamas lokaler har betydligt större belopp redovisats. I dessa fall inkluderar summan stöd från utlandet.

Av de projekt som fått statsbidrag och besvarat frågan fullständigt (85 st) fördelas finansieringen enligt följande:

Frikyrkolokaler

Tkr % Statsbidrag 11 623 10,3 Andra bidrag 12 242 10,8 Egen insats 89 333 78,9 Summa 113 198

Redovisningen av Andra bidrag (10,8%) tycks mycket hög. Sju enskilda projekt redovisar dock här bidrag på mer än en halv miljon kronor per styck. Totalt uppgår bidragen till dessa sju projekt till 7 400 tkr.

Invandrarförsamlingarnas lokaler

Tkr % Statsbidrag 9 227 4,8 Andra bidrag 2 468 1,3 Egen insats 178 628 * 93,9 * Summa 190 322

* I denna summa ingår även stöd från utlandet.

Den exceptionth höga egeninsatsen hos invandrarnas församlingar härrör sig från ett fåtal katolska kyrkor. Egeninsatsen för sex av dessa kyrkor uppgår till 168 000 tkr.

En studie av de lokaler som genom åren erhållit lokalbidrag från SST har gjorts av Birger Davidson. Studien redovisas i SSTs årsbok 1992, sid 4 - 11 och omfattar de 1 890 projekt som erhållit lokalbidrag sedan 1974 då bidraget infördes. Den totala kostnaden för projekten är 2 464 000 tkr, och lokalbidrag har erhållits med 285 000 tkr. I studien redovisas även projekten länsvis och samfundsvis. Den genomsnittliga procentsatsen för de lokaler som erhållit lokalbidrag anges till ll,5%.

6 Planer på förändring inom 5 år i

4% av frikyrkoförsamlingama och 21 % av invandrarförsamlingarna j_ planerar någon form av nybyggnad av verksamhetslokaler inom 5 år. I i, planerna nämns främst kyrkor och församlingslokaler. Den genom— , snittliga kostnaden per nybygge beräknas till ca 8 000 tkr.

10% av frikyrkoförsamlingama och 13% av invandrarförsam— lingarna planerar om- eller tillbyggnad av den lokal de redovisat i enkäten. Den beräknade genomsnittskostnaden uppges till 1500 tkr. Den planerade finansieringen anges bristfälligt, men av 24 st fullstän- diga redovisningar beräknas statsbidragen till 12,5%, andra bidrag till 6,5% och den egna insatsen till 81 %.

Denna redovisning innebär att 4% av totalt 3 462 frikyrkoförsam- lingar, alltså 138 st planerar nybyggen inom en 5-årsperiod. Samtliga församlingar uppger att nybyggnaden gäller en gudstjänstlokal. 21% av de 190 invandrarförsamlingarna, alltså 40 församlingar planerar nybyggen. Av dessa projekt torde samtliga gälla kyrkor/moskéer/- synagogor.

10% av frikyrkoförsamlingama, alltså 400 församlingar planerar att renovera sina kyrkor. 17% av invandrarförsamlingamas 127 kyrkor/moskéer/synagogor, alltså 22 st planeras att renoveras.

Totalt innebär detta att 138+40+400+17 = 595 projekt planeras inom de närmaste 5 åren eller 119 projekt per år. I Birger Davidsons studie över de 19 år som lokalbidraget funnits redovisas 1 890 projekt eller 99 projekt per år.

En del av de planerade projekten kan man utgå från att de ej kom- mer att genomföras, men ett rimligt antagande är att antalet projekt kommer att vara ca 100 st per år.

Av de redovisade lokalerna planeras 7% av frikyrkolokalema och 8% av invandrarförsamlingamas lokaler att avyttras inom de närmaste 5 åren. Detta innebär att knappt 300 frikyrkolokaler och 10 av invand- rarförsamlingamas lokaler kommer att avyttras inom de närmaste 5 åren. Under de senaste 40 åren har enligt redovisningen på sid 6 ca 40 lokaler avyttrats per år, vilket alltså är något färre än vad uppgifterna om planerade avyttringar tyder på.

Stockholm och Älvsjö i september 1993

Till Församlingen

Kartläggning av trossamfundens lokaler

Under en 20-årsperiod har de fria trossamfunden kunnat få statliga lokalbidrag för nybyggnad, tillbyggnad, köp och större ombyggnad av gudstjänstlokaler. Totalt har ca 2.000 församlingar på detta sätt fått bidrag till sina lokaler.

Regeringen har nu tillsatt en utredning - 1993 års samlingslokalut— redning som bl a skall undersöka effekterna av bidraget. På uppdrag av utredningen gör SST en kartläggning av trossamfundens lokaler. Syftet är att få en bild av lokalernas standard, läge, utnyttjande, renoveringsplaner m.m. Materialet kommer att sammanställas och finnas som en del av underlaget till utredningen.

10 % av frikyrkoförsamlingama och samtliga församlingar inom invandrarnas trossamfund får denna enkät. Det är viktigt att vi får in just ert svar på enkäten. Om ni inte kan besvara alla frågorna, kontak- ta SSTs kansli.

Vi sänder två ex av frågeformulärets sid 2 — 4. Dessa sidor skall besvaras separat för varje lokal. Har församlingen mer än två lokaler, kopiera sidorna eller kontakta SSTs kansli, så skickar vi fler ex.

Ert svar på enkäten vill vi få snarast, dock senast 20 okt 1993 i bifogade portofria svarskuvert.

Har ni frågor om 1993 års samlingslokalutredning, kontakta gärna utredningens sekreterare, Raymond Svensson, tel 08/763 41 17 eller Ulf Berkelöf, tel 08/ 763 43 39. Frågor om enkäten besvaras av Sven- Eric Andersson eller Jan-Erik Levy på SSTs kansli, tel 08/749 15 00.

För 1993 ÅRS SAMLINGSLOKALUTREDNING

Raymond Svensson Ulf Berkelöf sekreterare bitr sekreterare

i

För SAMARBETSNÄMNDEN FÖR STATSBIDRAG TILL TROS- SAMFUND

Jan-Erik Levy Sven-Eric Andersson generalsekreterare bitr sekreterare

-—-._.- gr.—a.,...

SST Samarbetsnämnden |__—_|

för statsbidrag till trossamfund

på uppdrag av 1993 års Samlingslokalutredning

Enkät om trossamfundens samlingslokaler

Denna sida gäller % och besvaras i ett ex av varje församling. Övriga sidor (2 - 4) i enkäten gäller lokala ("verksambetstastigheten') och besvaras i ett ex för varje "verksamhetsfastighet". (Sidorna medsändes för två fastigheter. Behöver ni fler ex » kopiera eller kontakta SST.)

l. Athauppgiftu

Rätta felaktiga uppgifter på etiketten

Kommun: Länsbokstev:

Samfundstitlhörighet: (Om församlingen är ansluten till fler än ett trossamfund anges samtliga samfund)

Kontaktperson:

Telefon, dagtid: kvällstid: El Markera med kryss i rutan om församlingen önskar ett ex av den sammanställda enkäten 2. Antal medlenmr i församlingen enligt senast lämnad uppgift till samfund/SST:

Antal betjänade i församlingen enligt senast lämnad uppgift till samfund/SST:

3. Vuksenlletslokalu Följande verksamhetslokaler - fastigheter redovisas i denna enkät på sid 2 - 4

Fastighet nr 1 - Lokalens namn enligt sid 2:

Fastighet nr 2 - Lokalens namn enligt sid 2:

Fastighet nr 3 - Lokalens namn enligt sid 2:

Planerar församlingen någon nybyggnad av verksamhetslokaler inom den närmaste 5-årsperioden? Ange om möjligt beräknade kostnader.

Cl Ja El Nej Kostnad

Typ av byggnad:

(t ex kyrka, sommarheml

4. Andra lokal: in vaksandletslokzler Förutom "verksamhetslokaler” som behandlas på sid 2 — 4 äger församlingen följande fastigheter:

Cl Hyresfastighet Taxeringsvärde:

El Taxeringsvärde:

Kommentarer:

Fastidm II (milt it] 'I) |: Enkät om trossamfundens samlingslokaler

Denna och följande sidor (2 - 4) avser lokalen' ("verksamhetsfastigheten'l t ex kyrkan, sommargården eller fritidsgården, och besvaras i ett ex för varje lokal. (Behöver ni ytterligare ex - kopiera eller kontakta SST!) ' Med lokalen avses samtliga lokaliteter i fastigheten som används för verksamheten.

Församlingens namn enligt sid ]:

Lokalens namn:

Fastighetsbeteckning:

5. Typ av lokal

[Il Kyrka (med församlingslokaler) Zl Sommargård

E] Församlingshem (separata (] Annan typ av lokal. Ange vilken församlingslokaler)

6. Lokala: lige

Kommun: Länsbokstav:

Kommundel:

invånarantal på orten där lokalen är belägen:

(:i Fler än 50 000 El 25 000 - 50 000 :( 5 000 - 25 000

|] 500 - 5 000 (:i Mindre än 500

7. Äminanm [] Församlingen äger lokalen El Annan dispositionsrätt El Församlingen hyrlarrenderar lokalen. Kontraktstid: El 0 - 4 är [] 5 år »

Uppskattat värde (t ex brandförsäkringsvärde) på egen ägd fastighet:

ll. Uppgift! om lokalen

Lokalyta m;: Antal våningsplan inkl källare

Antal rum: Största salen rymmer ca personer Hur stor del är speciella barn- och ungdomslokaler? %

Lokalen är en del av en större församlingsägd fastighet som t ex även rymmer affärslokaler ochleller lägenheter.

D Ja E] Nej &

Om ja, hur stor del av fastigheten är verksamhetslokaler? % &

Byggnadenllokalen innehåller:

Gudstjänstrum Samlingssal! Café

Ungdomslokal (: Rum för barn- och förskoleverksam- het StudierumISammanträdesrum ldrottshall

Anser ni att lokalens standard är

God D Acceptabel D Mindre God

9. Handikappanpassning . Är lokalerna i sin helhet handikappanpassade?

Helt El Delvis (3 Inte alls

I byggnaden finns:

Handikapptoalett (: Handikapphiss/Trapplift

:) Handikappramp C Hörslinga ll). Verksamhet - utnyttjande:

Hur ofta bedrivs verksamhet i lokalen?

Så gott som i - 3 ggr ( - 3 ggr Mindre än varje dag per vecka per månad 1 g per månad Egen verksamhet El D El El - Därav barn- och D D |: C) ungdomsverksamhet Uthyrning/utlåning (I] C D El Utnyttjas lokalen säsongsmässigt D Ja (:l Nej 11. Udiyming

Förekommer regelbunden uthyrning av lokalen? (Med regelbunden uthyrning menar vi att samma förhyrare hyr samma lokal minst två gånger per månad under vår- och hösttermin.)

C Ja D Nej

T || vilken typ av verksamhet hyrs lokalen regelbundet ut?

Gudstjänster El Skola 3 Fritidsverksamhet (: Barnomsorg :) Äldreomsorg [ Annat:

Förekommer tillfällig uthyrning av lokalen?

:( Ja D Nej

12. Princip. för lttltyniigfutlånitg Ungefärlig kostnads- Marknads-

Gratis täckning hyra Annat Andra församlingar/föreningar El E] (:| El Privata arrangemang Cl El D 3 Kommunen Cl :] C D Andra El ] E 3 13. hvesteringar Årtal för nybyggnad eller senaste omfattande om- ochleller tillbyggnad eller större upprustning: Ange om möjligt kostnaden för investeringen (Zl Nybyggnad Kostnad El Ombyggnadltillbyggnad Kostnad Erhölls statsbidrag för åtgärden (SST, AMS. Länsstyrelsen ed) El Ja (3 Nej Erhölls stöd ur Allmänna arvsfonden för åtgärden El Ja [3 Nej Erhölls kommunala bidrag för åtgärden (:l Ja D Nej

Finansiering av åtgärden

Statsbidrag Andra bidrag

från SST, AMS, Länsstyrelsen ed Allm arvsfonden, kommunen, fonder m.m. Egen insats Eget arbete

gåvor, försäljning av fastighet m.m. uppskattat värde

Har församlingen planerat någon form av ombyggnad eller tillbyggnad av denna fastighet inom en 5-årsperiod [:l Ja El Nej [lm ja - ange beräknade kostnader

Planerad finansiering av åtgärden

Statsbidrag Andra bidrag

Egen insats Eget arbete

Finns föreläggande från byggnadsnämnd eller annan myndighet om krav på åtgärder? (3 Ja El Nej

Om ja, Vad?

Har församlingen planerat att avyttra lokalen inom en 5-årsperiod?

El Ja Cl Nej

Bilaga 12

Är stödet till de allmänna samlings- lokalema en statsfmansiell Vinst- eller förlustaffär?

Anders Wiklund

Förord

Departementssekreterare Anders Wiklund har på utredningens uppdrag gjort denna studie.

Författaren svarar själv för innehållet.

Inledning

Tillkomsten av allmänna samlingslokaler att bedriva förenings— och kulturverksamhet i, är något som staten sedan 1942 valt att uppmuntra i form av statligt stöd.

Ramen för beslut om bidrag till allmänna samlingslokaler var under budgetåret 1992/93 46 miljoner kronor. Bidrag för handikappan— passning av sådana lokaler får lämnas utan rambegränsning. För handikappanpassning av allmänna samlingslokaler beviljade sam- lingslokaldelegationen under budgetåret 1992/93 bidrag till 246 objekt till en sammanlagd summa av 26,4 miljoner kronor.

Riksdagen hade därutöver, av sysselsättningsskäl, anvisat ytterliga- re medel.

I denna studie behandlas endast ordinarie ramanslag, dvs. 46 miljoner kronor. I den kommande kalkylen ingår dessutom de 26,4 miljoner kronor som under samma tid lämnades för handikappanpass- ningsåtgärder.

Då det i den fortsatta framställningen talas om "stödet", är det dessa två stöd som avses, dvs. 46 mkr + 26,4 mkr = 72,4 mkr. Eftersom stödet till ny— och ombyggnader är förknippat med krav på att såväl kommun som lokalägare bidrar till finansieringen, motsvarar stödet byggkostnader på minst 118,4 mkr.

Pga. statens allt mer utsatta ekonomiska läge omprövas en mängd statliga utgifter: Hur stora positiva effekter ger ett bidrag och vad hän- der om bidraget upphör eller minskar? Nedan besvaras frågan utifrån ett statsfinansiellt perspektiv, dvs. endast effekter som direkt påverkar statens finanser ingår i kalkylen.

Innan den statsfinansiella kalkylen presenteras ska två saker ske: Först skall en listning ske över de mest betydelsefulla effekter ett slopat stöd kan tänkas medföra. Därefter diskuteras två för kalkylen avgörande frågor.

Vad kan hända om bidraget avvecklas?

För att förenkla analysen räknar jag inte på vad som händer om stödet är si eller så mycket mindre. Jag jämför den nuvarande situationen med ett läge där stödet avvecklas helt. Det är dock relativt enkelt att se vad resultatet blivit om jag istället antagit en viss procentuell minskning.

Tänkbara och mätbara effekter på statsfinanserna

* Statens utgifter för arbetslöshet inom byggsektorn ökar i form av A— kasseersättningar (ca 99% av det en arbetslös inom byggssektorn får via A-kassan, finansieras i dag via skattemedel och lån).

* Statens utgifter för arbetslöshet inom byggsektorn ökar i form av KAS. Eftersom andelen arbetslösa inom byggsektorn som får KAS är så marginell, bortser jag från denna utgift i kalkylen. Hittills har mycket få personer blivit utförsäkrade från A-kassan. Den närmaste tiden kommer denna situation att bestå enligt Ams. Om antalet utför- säkrade i framtiden tillåts öka, minskar naturligtvis statens utgifter och förutsättningama för kalkylen ändras.

* Statens intäkter i form av byggföretagens inbetalningar av sociala avgifter minskar.

* Statens intäkter i form av byggföretagens momsinbetalningar minskar.

* Intäkter från statlig inkomstskatt minskar pga. att arbetslösa ej kom— mer upp i brytpunkten som 1993 uppnås vid en bruttolön på ca 202 tkr. Eftersom även de som har arbete inom byggsektorn normalt hamnar under brytpunkten, bortser jag dock från denna effekt i

kalkylen.

* Statens momsintäkter minskar då byggarbetarnas inkomster sjunker (A-kassa i stället för lön).

* Staten går miste om positiva effekter till följd av de s.k. multiplika— toreffekter som antas uppkomma vid byggnadsarbeten (ökade intäkter från socialavgifter, minskade A-kasseutbetalningar, ökade momsintäk- ter, m.m.).

Hur stora dessa multiplikatoreffekter är råder det delade meningar om. Vilka antaganden som här använts kommer att framgå. Det är möjligt för var och en att se hur andra antaganden påverkar beräk- ningarna.

Intressant är hur stora multiplikatoreffektema är jämfört med andra typer av byggverksamhet. Ger t.ex. en årsarbetskraft (åa) som bygger en väg upphov till större eller mindre multiplikatoreffekter än en åa som bygger om en samlingslokal? Sådana frågeställningar bör man ta hänsyn till då arbetsmarknadspolitiska hänsyn finns med i bilden. Jag bortser framöver från den problematiken.

gapa—4: —

* Boverkets handläggnings- och administrationskostnader försvinner. Kostnaderna för samlingslokaldelegationens möten sparas in.

Tänkbara samhällsekonomiska effekter

Trots att jag här begränsar kalkylen till att omfatta statsfinansiella effekter vill jag mycket kortfattat ange några av de samhällsekonomis- ka effekter som stödet kan ge upphov till. Någon ingående analys av hur stora dessa effekter är görs dock inte här.

* Kapitalförslitning till följd av minskat underhållsarbete. Egentligen kan inte stödet användas till underhåll av lokaler. I realiteten är dock gränsen mellan ombyggnad och underhåll vag, vilket gör det tänkbart att ett avvecklat/minskat stöd kan leda till en ökad kapitalförsliming.

* Föreningar som saknar egen samlingslokal kan bli utestängda från lokaler som byggs utan stödet. Ett villkor för stöd är nämligen att även andra föreningar än den/de som äger samlingslokalen får hyra in sig. I dagsläget finns dock inga sanktionsmöjligheter mot lokalägare som bryter mot detta villkor.

* Andra välfärdskomponenter blir lidande: aktivt förenings- och kulturliv, träffpunkter för social samvaro, folkbildning, etc.

* Den nödvändiga omstruktureringen av byggsektorn underlättas. Av- görande för om stödet till allmänna samlingslokaler hämmar byggsek- toms omstrukturering, är hur stor byggsektorn bör vara i framtiden. Är sektorn för stor i dag underlättar en avveckling/minskning av stödet en önskvärd omstrukturering. Är sektorn på väg att bli mindre än vad som är optimalt, är stödet istället ett sätt att hålla uppe antalet bygg— arbetare och yrkeskunnandet inom branschen. Om byggsektorn i Sverige är för stor, för liten, eller lagom, finns det i dag olika upp- fattningar om.

Tänkbara effekter på den kommunala ekonomin

Jag tar i kalkylen inga hänsyn till hur en förändring av stödet påverkar kommunernas ekonomiska situation. Tiden medger tyvärr inte att reda ut denna komplexa fråga. Nedan anges dock ett antal effekter som eventuth kan uppstå, och som det är viktigt att ha i åtanke vid för— ändringar av stödet.

* Skatteintäkterna minskar.

* Avgiftsintäktema minskar: t.ex. barnomsorgsavgifter som är koppla— de till föräldrarnas inkomster.

* Utgiftema ökar: t.ex. socialbidrags- och bostadsbidragsutbetalningar- na.

* Storleken på statsbidragen till kommunerna förändras. De är delvis kopplade till faktorer som skattekraft, socialbidragsutbetalningar, etc. Denna faktor har därmed även statsfinansiella effekter. Detta nollsum- mespel mellan stat och kommuner är mycket svårt att analysera och lämnas utanför den statsfinansiella kalkylen.

* Driftstödet till föreningarnas lokaler minskar eller ökar.

* Det kommunala stödet till ny— och ombyggnationer påverkas.

Två för kalkylen avgörande frågeställningar Ska arbetsmarknadspolitiska hänsyn tas?

Det är av stor betydelse för resultatet av kalkylen om arbetsmarknads- politiska hänsyn tas eller inte. Tar man hänsyn till dagslägets stora byggarbetslöshet med höga - såväl ekonomiska som sociala - kost— nader, är det mer troligt att stödet är statsfinansiellt lönsamt än om man bortser från sådana hänsyn. Kalkylen nedan omfattar sådana effekter som beror på att det finns arbetslöshet inom byggsektorn.

Hur påverkar stödet mottagarnas beteende?

En annan avgörande faktor som påverkar slutsatserna är kunskap om hur byggaktiviteten påverkas om stödet avvecklas. Påverkas inte sam— lingslokalägarnas beteende vad gäller åtgärder som tidigare skulle gett stöd via Boverket, uppstår en entydig statsfinansiell besparing. Om förändringen däremot påverkar byggaktiviteten (vilket är mera troligt), går samhället miste om positiva effekter som motiverat stödet.

Vad som händer om stödet avvecklas beror på en rad faktorer. Hur god ekonomi har lokalägama? Är byggnationema möjliga att få utförda med hjälp av ideella arbetsinsatser? Kan bidragsbortfallet kompenseras med pengar från t.ex. privata eller kommunala fman— siärer? Kan bygginsatsen begränsas och ändå innebära ungefär samma kvalitetshöjning för lokalen? osv.

Det är svårt att ange en övertygande siffra på hur mycket aktivite- ten skulle avta om stödet avvecklades. Därför görs tre alternativa

.- agua—ww .

kalkyler: En där jag antar oförändrad aktivitet, en där jag antar att aktiviteten halveras, och en där jag antar att aktiviteten upphör helt (dvs. inga av de projekt som annars skulle fått stöd genomförs).

Vad hade hänt om stödet till samlingslokalema avvecklats inför bå 92/93?

Alt. 1: Alt. 2: Alt. 3:

Bygger Bygger Bygger ändå hälften inte

Statslinansiella effekter (tkr)

A-kasseersättning 0 - 24.255 - 48.511 Sociala avgifter 0 - 9.911 - 19.823 Moms: byggverksamhet O - 10.360 - 20.720 Moms: privat konsumtion O - 249 - 498 BV + Sam1.loka1de1ega- tionen + 140 + 140 - 140 Bidragsminskning + 72.400 + 72.400 + 72.400 Statsfinansiell vinst/

förlust (tkr) + 72.540 + 27.765 - 17.292

Tabellen ovan visar att följande hade hänt om stödet till samlingsloka- lema avvecklats inför bå 92/93:

Alt. 1: Om samlingslokalägarnas beteende förblivit oförändrat trots att stödet avvecklats, skulle den statsfinansiella vinsten blivit 72,5 miljoner kronor.

Alt. 2: Om samlingslokalägarna genomfört projekt som givit upphov till hälften av den sysselsättning som skapats om stödet inte avveck- lats, skulle den statsfinansiella vinsten blivit 27,8 miljoner kronor.

Alt. 3: Om samlingslokalägarna inte genomfört något enda av de pro- jekt som annars beviljats statligt stöd, skulle en statsfinansiell förlust uppkommit på 17,3 miljoner kronor.

Resultaten av alternativ 2 respektive 3, visar att det måste finns ett mellanliggande läge som innebär ett statsfmansiellt nollresultat. Lite räkneövning och det visar sig att byggverksamheten måste avta med mer än 80 % innan en statsfinansiell förlust uppkommer. Detta natur— ligtvis under förutsättning att övriga antaganden är riktiga.

Observera att jag antagit att alla effekter är linjära, dvs. en halverad effekt på byggandet (Alt. 2 istället för Alt. 3) innebär också halverade effekter i övrigt. Jag kan inte se att det finns något som motsäger detta antagande.

Vilka antaganden döljer sig bakom siffrorna?

Bakom resultaten ovan döljer sig ett antal antaganden utöver de som redan diskuterats. Vilka dessa är och vad jag grundar dem på, framgår nedan.

A-kasseersättning

a) årlig A-kasseersättning = (564 kr/dag) * (264 dagar/år) = 149 tkr b) andelen A-kassemedel som inte täcks av medlemmarna = 0,9896 (källa: Ams)

c) maximala antalet årsarbetskrafter som försvinner om stödet av- vecklas = (4,6 åa/mkr) * (72,4 mkr) = 329 (källa: Boverket, se avsnittet Ombyggnad av allmänna samlingslokaler -effekter på sysselsättningen )

--> (149 tkr *329) * 0,9896 = 48.511 tkr Kommentarer:

a) om A-kasseersättningsnivån sänks, eller om fler än i dag utför— säkras, förbättras den statsfinansiella kalkylen.

b) Om egenavgiften höjs förbättras den statsfinansiella kalkylen.

c) Siffran 4,6 åa per statlig bidragsmiljon fås genom att använda Boverkets siffror. Stödet till alhnänna samlingslokaler ger enligt Boverket ca 5,9 åa/mkr och bidraget till handikappanpassning ger ca 2,5 åa/mkr. Boverket anser att för varje åa inom byggsektorn som sysselsätts i en samlingslokal, skapas ytterligare ca 0,8 åa någon annanstans, dvs. multiplikatoreffekten är ca 1,8. Eftersom nybyggen kräver relativt mycket byggnadsmaterial, stiger troligen multiplikator- effekten om andelen nybyggnad ökar i förhållande till andelen om- byggnad. Boverket anser däremot inte att handikapppanpassande åtgärder ger upphov till multiplikatoreffekter.

Sociala avgifter

a) Genomsnittlig lön per sysselsatt = timlön * arbetade timmar under året = 96,28 * 1992 = 192 tkr

(källa: Byggnadsarbetarförbundet resp. SCB)

b) sociala avgifter = 0.31

c) maximala antalet årsarbetskrafter som försvinner om stödet av- vecklas = (4,6 åa/mkr) * (72,4 mkr) = 333

--> 192 tkr * 0,31 * 333 = 19.823 tkr

Moms: byggverksamhet

a) bidrag till ny- eller ombyggnad av allmänna samlingslokaler bå 92/93 = 46.000 tkr

b) kommunernas och samlingslokalägarnas finansiering för att erhålla a) = 46.000 tkr

c) bidrag till handikappanpassning av samlingslokaler bå 92/93 = 26.400 tkr

d) genomsnittlig byggmoms vid den här typen av arbeten = 0,175 (källa: Boverket)

—-> (46.000 tkr+46.000 tkr+26.400 tkr) * 0,175= 20.720 tkr Moms: privat konsumtion

a) genomsnittlig lön per sysselsatt = timlön * arbetade timmar under året = 96,28 * 1992 = 192 tkr

b) årlig A-kasseersättning = (564 kr/dag) * (264 dagar/år) = 149 tkr c) andel av inkomstökningen som inte avgår i kommunal skatt = 0,69 (1) genomsnittlig moms = 0,168

(källa: Finansdepartementet)

e) andel av nettoinkomstölmingen som används för konsumtion = 0,3 (källa: Konjunkturinstitutet)

f) maximala antalet årsarbetskrafter som försvinner om stödet av- vecklas = (4,6 åa/mkr) * (72,4 mkr) = 333 -—> (192 tkr-149 tkr) * 0,69 * 0,168 * 0,3 * 333 = 498 tkr

Kommentarer:

c) Hänsyn är tagen till att grundavdraget varierar med inkomsten. Jag antar att alla betalar kyrkoskatt. Observera att kommunernas skattein-

täkter ökar varje gång detta statliga stöd sätter en A-kasseberättigad i arbete.

d) 30 % av den privata konsumtionen är momsfri. I övrigt varierar momsen från 12 % till 25 %. Siffran är enligt Finansdepartementet den genomsnittliga momsen på privat konsumtion.

e) Denna siffra är den som Konjunkturinstitutet använt i sin KOS- MOS-modell. Vetskapen om hur stor den marginella konsumtionsök- ningen är i dag är dock liten.

Boverket och Samlingslokaldelegationen

a) årliga kostnader Samlingslokaldelegationen (resor, m.m.) = 80 tkr b) Boverkets årliga administrationskostnader för stödet = 60 tkr

--> 80tkr+60tkr= 140tkr

Kommentarer:

De tre årsarbetskrafter som i dag handlägger stödet och vars arbets- uppgifter försvinner vid en avveckling, antas här inte innebära någon statsfinansiell pluspost. Två orsaker till detta antagande är uppsäg- ningstider och det statliga trygghetsavtalet. Naturligtvis kan en av- veckling innebära statsfinansiella besparingar på längre sikt. Siffrorna kommer från Boverket.

Ombyggnad av allmänna samlingslokaler

- effekter på sysselsättningen (källa: Boverket)

Det har i tider av låg sysselsättning i byggbranschen ofta höjts röster om att anslå arbetsmarknadsmedel till allmänna samlingslokaler. Moti— ven för detta har bl.a. varit att projekt av detta slag för den allmänna nyttan funnits i en särskild kö hos Boverket i väntan på stöd enligt SFS l989:289. Beredskapen för snabb byggstart har därmed varit hög.

Mot bakgrund av att det statliga stödet till ny- och ombyggnad av samlingslokaler utgår med 50 procent av bidragsunderlaget, har Boverket kommit fram till att varje satsad statlig miljon kronor i stöd, genererar 5-6 årsarbeten (åa). Beräkningen bakom denna siffra är följande:

Antag att ett projekt i form av ombyggnad har ett godkänt bidrags- underlag på 2 mkr. Det statliga bidraget blir således 1 mkr. De direkta

- wa— .--

arbetskraftskosmaderna vid bygget vet man av erfarenhet är 30-50 procent av bidragsunderlaget (säg 40 procent) eller cirka 800 tkr, dvs. 3,2 åa om vi räknar med en kostnad per åa på 251 tkr (lön: 192 tkr + sociala avgifter: 31 %).

Eftersom byggnadsindustrin i allt väsentligt är en inhemsk industri med stark lokal och regional anknytning uppstår även sysselsättnings- effekter lokalt i regionen. Av resterande (2000 tkr - 800 tkr) = 1200 tkr, vet vi av erfarenhet att cirka 40 procent eller 480 tkr är arbets- kraftskostnader på den lokala nivån i form av lokala leverantörer och transportföretag m.m. Det betyder att cirka 2 åa genereras regionalt i ombyggnadsplatsens närhet. Därutöver skapas arbetstillfällen i den inhemska byggmaterialindustrin.

Vi har för dessa yrkeskategorier antagit en något lägre kostnad per åå, nämligen 240 tkr.

6.1. Förelägganden

4% av frikyrkoförsamlingama och 1% av invandrarförsamlingarna anger att den fått förelägganden från byggnadsnämnd eller annan myn— dighet om krav på åtgärder.

Sammanfattning

Direkt skapas cirka 3,2 åa Lokalt/regionalt skapas cirka 2,0 åa Inom riket skapas minst cirka 0,7 åa Summa 5,9 åa Handikappanpassning

En vanligt förekommande ombyggnadsåtgärd är handikappanpassning av samlingslokal.

Enligt förordningen uppgår det högsta beloppet som kan erhållas till 165 tkr per projekt. Det statligt stödet fordrar ingen motprestation i form av belopp från föreningen eller kommunerna men föreningen gör ofta insatser utöver de 165 tkr.

En vanligt förekommande fördelning när staten satsar 165 tkr är

följande:

Kostnad MM Hörselslinga 35 tkr 5,0 tkr Handikappramp 30 tkr 25 ,0 tkr Handikapptoalett 90 tkr 65,0 tkr Arbeten på tomten 10 tkr 7,5 tkr Summa 165 tkr 102,5 tkr

Med samma förutsättningar för kostnader för ett årsarbete (dvs. 251 tkr), betyder 1 mkr satsade på handikappanpassning cirka 2,5 åa.

Bilaga 13

Mål för vissa andra statliga stöd m.m.

Mål för kulturpolitiken

Riksdagen fastställde år 1974 åtta mål för den statliga kulturpolitiken (prop. 1974128, bet. 19742KrU15 s. 3 och 19-20, rskr. 1974z248). Enligt målen skall kulturpolitiken

medverka till att skydda yttrandefriheten och skapa reella förutsätt- ningar för att denna frihet skall kunna utnyttjas, ge människor möjligheter till egen skapande aktivitet och främja kontakt mellan människor, motverka kommersialismens negativa verkningar inom kulturom- rådet, främja en decentralisering av verksamhet och beslutsfunktioner inom kulturområdet utformas med hänsyn till eftersatta gruppers erfarenheter och behov, möjliggöra konstnärlig och kulturell förnyelse, garantera att äldre tiders kultur tas till vara och levandegörs, främja ett utbyte av erfarenheter och idéer inom kulturområdet över språk- och nationsgränserna.

Statens Kulturråd har på olika sätt under åren som gått, arbetat med uppföljning och utvärdering med utgångspunkt från dessa mål.

En parlamentarisk utredning om kulturpolitiken har tillsatts med uppgift att bl.a. utvärdera i vad mån 1974 års kulturpolitiska mål har uppfyllts. Utredningen bör, enligt direktiven, överväga lämpligheten av att redovisa den del av uppdraget i ett delbetänkande. Enligt direktiven bör utredningsuppdraget slutligt redovisas senast i december 1994.

Folkbildningen

Målen för folkbildningen redovisas i folkbildningspropositionen (1990/91:82). Där anges dels vilka mål som skall gälla för folkbild- ningsverksamheten, dels vilka krav som ställs för att bidrag skall kunna utgå.

Statens mål för statsbidragen till folkbildningen anges i propositio- nen på följande sätt:

"Målet med statsbidrag till folkbildningen är att stödja en verksam- het som syftar till att göra det möjligt för människor att påverka sin livssituation och skapa engagemang att delta i samhällsutveck— lingen genom t.ex. politiskt, fackligt eller kulturellt arbete. Verk-

samheter som syftar till att utjämna utbildningsklyftor och höja utbildningsnivån i samhället skall prioriteras. Personer som är utbildningsmässigt, socialt eller kulturth missgynnade skall särskilt prioriteras, varvid invandrare särskilt skall uppmärksam- mas. Handikappade utgör en annan viktig målgrupp. Den ut- bildning som bedrivs inom folkbildningen skall både till form och arbetssätt tydligt skilja sig från utbildning inom det offentliga skolväsendet och högskolan. Resurserna från staten får inte användas till en verksamhet med kommersiellt syfte."

Som skäl för statsbidrag anges i propositionen följande:

"De grundläggande skälen till att stödja folkbildningen är att den bidrar till en demokratisk grundsyn och utveckling i samhället."

Våren 1991 beslutade riksdagen (1990/912UbU118, rskr. 358) efter förslag i folkbildningspropositionen om nya bestämmelser för stats— bidragen till folkbildningen.

En principith viktig del i beslutet var att den statliga detaljregle- ringen av villkoren för statsbidragen upphörde och ersattes av att staten lade fast mål för statsbidragen. I riksdagsbeslutet understryks mycket klart skillnaden mellan folkbildningens egna mål och målen för statsbidragen.

I folkbildningspropositionen behandlas frågan om uppföljning och utvärdering av det nya statsbidragssystemet tämligen utförligt.

Folkbildningsrådet, folkbildningens eget organ, skall årligen i sin förenklade anslagsframställning redovisa en samlad uppföljning av verksamheten under det gångna året. Vart tredje år skall rådet i sin fördjupade anslagsframställning komplettera uppföljningen med en samlad utvärdering. Dessutom skall staten vart tredje år göra en fristående utvärdering av folkbildningen.

I den förenklade anslagsframställningen bör, enligt propositionen, främst finnas kvantitativa uppgifter. Uppföljningen skall ha en sådan form att den kan redovisas inom ramen för den offentliga statistiken. I den fördjupade utvärderingen bör därutöver göras kvalitativa bedöm- ningar och analyser av den verksamhet som genomförts och vilka kon- sekvenser detta bör få för den fortsatta verksamheten. I propositionen understryks vikten av att uppföljning och utvärdering inte enbart blir en teknikfråga utan ett hjälpmedel i verksamhetsutvecklingen. Som skäl för en statlig fristående utvärdering anförs att "Genom ett sådant förfarande tillgodoses även önskemål om att utvärderingen bör göras åtskild från dem som är ansvariga för verksamhetens genomförande."

I propositionen anges vidare att "Formerna för uppföljning och utvärdering måste få utvecklas under loppet av de första verksamhets- åren med de nya förutsättningar som jag föreslagit" (sid 43).

I betänkandet Frågor för folkbildningen (SOU 1993:64) lämnas förslag till principer för hur den statliga utvärderingen bör ske.

Den statliga utvärderingen föreslås avse folkbildningen som helhet och mindre de olika anordnamas enskilda prestationer. Utvärderingen skall enligt förslaget omfatta perioden 1994/95 - 1996/97.

Folkrörelseutredningen

Utredningen anför i betänkandet Mål och resultat (SOU l988z39, sid 114) att målbeskrivning innebär att "kunna beskriva de resultat man vill nå genom en viss bidragsgivning. Det kan emellertid ofta vara svårt, framför allt med tanke på den bristande kunskap vi har om föreningslivet och dess verksamheter. Kunskap om detta är grunden för bra målbeskrivningar och gör det också möjligt att utvärdera effekterna av bidragsgivningen."

Vidare anser utredningen att "Riksdagen kan eller bör inte ange alltför detaljerade mål. Riksdagens uppgift bör istället vara att formu- lera övergripande mål och sedan fastställa ekonomiska ramar för bidrags— givningen. De mer konkreta och detaljerade målbeskriv- ningama får sedan utarbetas av respektive departement eller myndighet i samverkan med berörda organisationer. De konkreta mål som beskrivs bör även uppfylla bestämda krav. Målbeskrivningama måste gå att utvärdera. Det innebär bl.a. att de måste vara mätbara. För att veta, när målen ska vara uppfyllda, bör de även vara tidsbestämda. Treårsperioder kan vara lämpliga."

Utredningens förslag resulterade inte i någon generell förändring av statsbidragsgivningen till organisationerna i riktning mot en ökad målstyming. Dock har olika utredningar arbetat med att söka formule- ra mätbara mål för statligt stöd till olika grupper av organisationer t.ex. ungdomsorganisationer, kvinnoorganisationer, invandrarorgani- sationer.

Bidrag till ideella organisationer Folkrörelseutredningens arbete har också följts upp i betänkandet Or- ganisationemas bidrag (SOU 1993:71) där målen för den statliga bi- dragsgivningen till föreningar diskuteras.

Utredaren anför bl.a.:

"Den nya budgetprocessen med ökad betoning på målstyrning och resultatuppföljning gäller även för statsbidragen till organisationer— na. Den bör tillämpas så att särskild hänsyn tas till organisationer- nas särart. Organisationerna formulerar själva sina mål och utvärderar den statliga finansieringens roll i förhållande till dessa. Statsmaktema utvärderar statsbidragens betydelse och berättigan— de."

Utredaren delar in bidragen i tre olika kategorier: organisationsbidrag, uppdragsersättning och projektbidrag.

Organisationsbidrag ges till namngivna organisationer för ett av riksdagen fastställt ändamål uttryckt i allmänna termer och utan tydliga krav på motprestation. I utredningen anförs att "Målformuleringar och utvärdering av sådana bidrag" " är en mer komplicerad och grannlaga uppgift än när det gäller bidrag med ett kvantifierbart och mätbart syfte".

För organisationsbidragen måste metoden vara att med utgångs- punkt i allmänna mål (t.ex. ökad jämställdhet) motivera ett bidrag till organisationer som verkar för dessa mål (t.ex. kvinnoorganisa— tionema). Sedan ankommer det på dessa att visa hur deras verksamhet kan ha bidragit till detta må ."

När det gäller uppdragsersättning anför utredningen att målen bör formuleras "som en överenskommelse mellan uppdragsgivaren och den som utför uppdraget".

Vidare anförs att "För projektbidrag formuleras allmänna mål av regering och riksdag. Målen för enskilda projekt utformas av dem som söker projektbidrag."

Utredningen föreslår också former och innehåll för uppföljning och utvärdering av den statliga bidragsgivningen till organisationerna.

Utredningen har remissbehandlats och proposition beräknas före- läggas riksdagen under våren 1994.

Bilaga 14

Det framtida stödet till allmänna samlingslokaler

— Några räkneexempel

Fredrik von Platen

Förord

I kapitel 7, Förslag och rekommendationer, redovisas förslag till prin- ciper för det framtida statliga stödet till alhnänna samlingslokaler.

Utredaren föreslår bl.a. att bidragsunderlaget i det framtida stödet skall beräknas utifrån en schablon avseende produktionskostnadema.

För om- och tillbyggnad föreslås dock att bidragsunderlaget beräknas på skälig faktisk kostnad. I sådana fall föreslås att bidragsunderlaget dock får högst uppgå till högst 60 % av vad motsvarande nybyggnad skulle ge i bidragsunderlag.

I betänkandet anges 12 000 kronor som exempel en schablon per kvadratmeteryta för en lokalyta mellan 0 - 500 kvadratmter samlings- lokalyta. För de därpå följande 501 - 1 500 kvadratmeter sam- lingslokalyta kan t.ex. schablonen fastställas till 6 000 kronor.

Boverket föreslås att få fastställa de schabloner som skall utgöra bidragsunderlag.

Utredaren föreslår dessutom att reglerna för stödet bör förändras i syfte att gynna mindre samlingslokaler.

Det statliga bidraget föreslås utgå med 50 % av bidragsunderlaget

för samlingslokalyta upp till 500 kvadratmeter enligt schablonen per kvadratmeter,

för de därpå följande 501 - 1 500 kvadratmeter samlingslokalyta enligt enligt den lägre schablonen per kvadratmeter.

Mot bakgrund av utredarens förslag och de exempel på schabloner som nämns, har experten Fredrik von Platen låtit göra några jämföran- de räkneexempel mellan nu gällande regler och förslaget till nya regler.

Nybyggnad Exempel 1 (800 kvm samlingslokalyta)

Föreslagen utformning - räknexempel

Produktionskostnad 10 000 000 kronor Bidragsunderlag 12 000 x 500 x 300 x 600 = 7 800 000 kronor Statligt bidrag Högst 50 % av 7 800 000 = 3 900 000 kronor Kommunalt bidrag 30 % av 10 000 000 = 3 000 000 Egen insats 10 mkr - 3,9 mkr - 3,0 mkr = 3 100 000 kronor (31 % av produktionskostnaden)

Nu gällande regler

Bidragsunderlag 10 mkr

Statligt bidrag 50 % av 10 mkr = 5 mkr Kommunalt bidrag 30 % av 10 mkr = 3 mkr Egen insats 10 - 5 - 3 = 2 mkr (20% av produktionskostnaden)

Exempel 2 (1 200 kvm samlingslokalyta)

Föreslagen utformning - räkneexempel

Produktionskostnad 14 000 000 kronor Bidragsunderlag 12 000 x 500 x 6 000 x 700 = 10 200 000 kronor Statligt bidrag Högst 50 % av 10,2 mkr = 5,1 mkr Kommunalt bidrag 30 % av 14 mkr = 4,2 mkr

Egen insats 14 - 5,1 - 4,2 = 4,7 mkr (33, % av produktionskostnaden)

Nu gällande regler

Produktionskostnad 11 667 kronor per kvm Bidragsunderlag 14 000 000 mkr Statligt bidrag 50 % 1 000 x 11 667 + 30 % x 200 x

11 667 = 6 534 000 kronor

Kommunalt bidrag 30 % av 14 mkr = 4,2 mkr

Egen insats 14 - 6,534 - 4,2 = 3,266 mkr (23,3% av produktionskostnaden)

Kommentar:

Vid nybyggnad skall det kommunala bidraget utgöra minst 30 % av den verifierade kostnaden som framgår av räkenskaperna till bygget.

Ombyggnad

Bidragsunderlaget beräknas på skälig faktisk kostnad för ombyggna- den. Bidragsunderlaget får dock uppgå till högst 60 % av vad motsva- rande nybyggnad skulle ge i bidragsunderlag. (Vad som är ombyggnad definieras i kapitel 7, Förslag och rekommendationer.)

Exempel 3 (400 kvm samlingslokalyta) Föreslagen utformning (ingen förändring) - räknexempel

Godkänd ombyggnadskostnad 2 200 000 kronor 60 % av bidragsunderlaget för motsv. nybyggnad 0,6 x 4,8 mkr = 2,88 mkr Bidragsunderlag 2,2 mkr Statligt bidrag Högst 50 % av 2,2 mkr = 1,1 mkr Konununalt bidrag Minst 30 % av 2,2 = 0,66 mkr Egen insats 0,44 mkr (20 % av ombyggnadskost- naden)

Exempel 4 (950 kvm samlingslokalyta) Föreslagen utformning - räkneexempel

Godkänd ombyggnadskostnad 5 300 000 kronor 60 % av bidragsunderlaget för motsv. nybyggnad 0,6 x (500 x 12 000 + 450 x 600) = 4,5 mkr Statligt bidrag 50 % av 4,5 mkr = 2,25 mkr Kommunalt bidrag Minst 30 % av 5,3 mkr = 1,59 mkr Egen insats 1,46 mkr (27,5% av ombyggnads—

kostnaden)

Nu gällande regler

Bidragsunderlag 5 300 000 kronor Statligt bidrag 50 % av 5,3 mkr = 1,59 mkr Kommunalt bidrag Minst 30 % av 5,3 mkr

= 1,59 mkr Egen insats 5,3 - 2,65 - 1,59 = 1,06 mkr (20%

av produktionskostnaden) Exempel 5 (1 600 kvm samlingslokalyta) Föreslagen utformning - räkneexempel

Godkänd produktionskostnad 8 400 000 kronor 60 % av bidragsunderlaget av motsv. nybyggnad 0,6 x (500 x 12 000 + 1 100 x 6 000) = 7,56 mkr Statligt bidrag Högst 50% av 7,56 mkr = 3,78 mkr Kommunalt bidrag Minst 30% av 8,4 mkr = 2,52 mkr Egen insats 8,4 - 3,78 - 2,52 = 2,1 mkr (25 %

av produktionskostnaden)

Nu gällande regler

Ombyggnadskostnad 8 400 000 kronor Bidragsunderlag 8,4 mkr (5 250 kronor/kvm) Statligt bidrag 50 % x 5 250 x 1 000 + 30 %

x5 250x600 =3,57 mkr

Kommunalt bidrag Minst 30 % av 8,4 mkr = 2,52 mkr Egen insats 8,4 - 3,57 - 2,52 = 2,31 mkr (27,5%

av produktionskostnaden)

Kommentar:

Vid ombyggnad skall det kommunala bidraget i normalfallet utgöra minst 30 % av godkänd ombyggnadskostnad.

Om— och tillbyggnad Exempel 6 (350 kvm ombyggnad + 100 kvm tillbyggnad)

Föreslagen utformning - räkneexempel

Ombyggnadskostnad 1 600 000 kronor Tillbyggnadskostnad 1 100 000 kronor Summa produktionskostnad 2 700 000 kronor 60 % av bidragsunderlaget av motsv. nybyggnad 0,6 x 12 000 x 450 = 3,24 mkr Bidragsunderlag 2,7 mkr (det lägsta av 2,7 mkr respektive 3,24 mkr) Statligt bidrag Högst 50 % av 2,7 mkr = 1,35 mkr Kommunalt bidrag Minst 30 % av 2,7 mkr = 0,81 mkr Egen insats 2,7 - 1,35 - 0,81 = 0,54 mkr (20 % av produktionskostnaden)

Exempel 7 (700 kvm ombyggnad + 300 kvm tillbyggnad) Föreslagen utformning - räkneexempel

Ombyggnadskostnad 3 600 000 kronor Tillbygnadskostnad 3 400 000 kronor Summa produktionskostnad 7 000 000 kronor 60% av bidragsunderlaget av motsv. nybyggnad 0,6 x (12 000 x 500 + 6 000 x 500) = 5 400 000 kronor Bidragsunderlag 5,4 mkr (det lägsta av 7,0 mkr respektive 5,4 mkr) Statligt bidrag Högst 50 % av 5,4 mkr = 2,7 mkr Kommunalt bidrag Minst 30 % av 7,0 mkr = 2,1 mkr Egen insats 7,0 - 2,7 - 2,1 = 2,2 mkr (31,4 % av produktionskostn.)

Kommentarer:

Det kommunala bidraget skall vid om- och tillbyggnad i normalfallet vara minst 30 % av produktionskostnaden, dvs. summan av om- och tillbyggnadskostnadema.

Bilaga 15

Stödet till allmänna samlingslokaler

- Kortfattad historik över stödets utformning m.m.

Stödet införs

Stödet till allmänna samlingslokaler infördes 1942.

Stödet utgick då till ny— och ombyggnad samt till köp i de fall där verkligt behov förelåg av lokalen.

Kommunerna kunde få bidrag med i normalfallet 25 % och högst 40 % av byggnadskostnadema. Enskilda sammanslutningar kunde i angivna fall få bidrag och även för ekonomisk sanering få ett lån om högst 50 %.

Högst hälften skulle vid nybyggnad utgöra en räntefri stående del avsedd att efterskänkas. Vid ombyggnad skulle 4/5 kunna utgå räntefritt och stående. Säkerhet skulle finnas och ligga inom 90 % av fastighetsvärdet.

Genom beslut i riksdagen 1945 höjdes maxirnigränsen för lån till 70 % om det förelåg synnerliga skäl, den stående räntefria delen även vid ekonomisk sanering och vid ombyggnad skulle kunna uppgå till högst 40 %.

1957 beslöts av riksdagen om vissa ändringar i reglerna. De hittillsvarande bidragen till kommunerna ersattes med län. Det högsta beloppet för lån fastställdes till 70 % av låneunderlaget med uttalande om att maximalt lån endast skulle förekomma undantagsvis och att lånet normalt liksom tidigare bara fick uppgå till högst 50 % av låne- underlaget. Subventionsdelen, som för nybyggnad motsvarat högst hälften av 75 % eller 37,5 % av låneunderlaget, höjdes till högst 40 %.

1954 beslöts av riksdagen att bidrag skulle kunna utgå till viss utrustning m.m. av vissa samlingslokaler. Högst 50 % av kostnaderna för köksinredning och köksutrustning, dock högst 5 000 kronor. 1957 höjdes bidraget till belopp om högst 5 % av låneunderlaget, dock högst 10 000 kronor.

Ett villkor för saneringslån var enligt 1957 års kungörelse att kom- munen i forrn av bidrag eller län lämnade lokalägaren ekonomiskt stöd som till sitt värde motsvarade lägst 25 % av den räntefria och stående delen av statslånet.

1959 års Samlingslokalutredning

Kommittén utredde de driftsekonomiska betingelserna för statsbelånade alhnänna samlingslokaler m.m.

1960 års riksdag

1960 års riksdag beslutade att de icke-kommunala lokalägarna skulle få möjlighet till samlingslokallån även för vissa skollokaler. De järnställdes därmed med kommunerna och deras möjlighet till skol— byggnadsbidrag.

Möjlighet öppnades för ett särskilt rekonstruktionsbidrag om högst 15 % av låneunderlaget som kunde beviljas under förutsättning av vä- sentlig kommunal medverkan.

1960 avvecklades det särskilda stödet till inventarier. 1960 kompletterades saneringslånen med ett försöksvis infört re- konstruktionsbidrag till statsbelånade samlingslokaler som fortfarande häftade i skuld till staten. Bidraget kunde utgå med ett belopp motsva- rande högst 15 % av låneunderlaget vid tiden för bidragets beviljande.

1971 års Samlingslokalutredning Nya samlingslokaler

Utredningen föreslog att den räntefria stående delen skulle ersättas av ett anordningsbidrag. Detta bidrag skulle utgå till föreningsägd respektive korrrmunförvaltad lokal med högst 40 respektive 30 % av ett låneunderlag, beräknat efter de principer som gällde för bostadslån.

Anordningsbidraget föreslogs även utgå för anskaffning av lös egendom och tekniska hjälpmedel. Bidraget skulle motsvara hälften av skäliga kostnader, dock högst 10 % av låneunderlaget upp till 500 000 kronor och 5 % av överskjutande låneunderlag.

Bostadslån föreslogs utgå med den procentuella andel av låne- underlaget, efter avdrag av anordningsbidraget, som gällde enligt bostadslånekungörelsen. Kommun föreslogs få lån med 30 % och förening med 20 % av återstående låneunderlag.

Befintliga lokaler

Saneringslån och rekonstruktionsbidrag föreslogs ersättas med dels särskild eftergift av utestående statslån, dels upprustningsbidrag. Dessa stödformer skulle enligt förslaget tillämpas under en femårsperiod. Särskild eftergift av tidigare statslån skulle kunna medges om planeringsförutsättningama ändrats. Upprustrringsbidrag föreslogs utgå med 50 % av kostnadema för erforderliga upprusmingsåtgärder av såväl fast som lös egendom och för avlyft av krediter.

1973 års kungörelse

För anordnande av allmän samlingslokal lämnades både lån och bidrag.

Bidraget lämnades i form av dels anordningsbidrag, dels inventa- riebidrag. Med anordnande av samlingslokal avsågs förutom nybygg— nad, även ombyggnad och köp.

Som säkerhet för lån föreskrevs kommunal proprieborgen eller panträtt i fastigheten eller tomträtten. I första hand skulle säkerheten utgöras av panträtt.

Lånet löpte med ränta från utbetalningsdagen enligt en räntesats som regeringen fastställde för ett kalenderår i sänder. För lånet tilläm- pades rak amortering. Arnorteringstiden var satt till 30 år.

Underlaget för anordningsbidrag, lån samt inventariebidrag beräknades utifrån ett låneunderlag, enligt bostadsfinansieringsförord— ningen avseende lokaler.

Anordningsbidraget fick utgöra högst 30 % av låneunderlaget. Storleken för lån för anordnande av lokal bestämdes till skillnaden mellan anordningsbidraget och 50 % av låneunderlaget. Viss möjlighet fanns till fördjupning.

Inventariebidrag lämnades med högst 10 % av låneunderlaget till den del som inte översteg 500 000 kronor, och med 5 % av den åter- stående delen, dock med sammanlagt högst 400 000 kronor.

Upprustningsbidrag m.m.

För bevarande av befintlig lokal lämnades upprustrringsbidrag, men inte län. I princip omfattades sådana allmänna samlingslokaler som var färdigställda före den 1 juli 1973.

Stöd kunde lämnas, förutom till utrymmen för möten, studier och kulturell verksamhet, till nöjeslokaler, som t.ex. teater, biograf eller danslokal under förutsättning att de ingick i en samlingslokalanlågg- ning. Detsamma gällde för biblioteksfilial som även fungerade som allmän samlingslokal, till mindre expeditionslokaler som behövdes för förvaltning och skötsel av samlingslokalema samt till bordtennisrum, bastu och dylikt och som utgjorde komplement till lokalanläggningen. Också ungdomslokaler kunde få stöd om de ingick i samma byggnad som stödberättigade lokaler.

Upprustningsbidrag samt betalning av skulder fick lämnas med ett belopp motsvarande 50 % av utgiften. Ett kommunalt bidrag motsva- rande minst 15 % av det godkända bidragsunderlaget var en förut— sättning för upprustningsbidraget.

Stödberättigade

Stödberättigade var kommuner, aktiebolag, föreningar och stiftelser. Särskild eftergift fick lämnas till andra låntagare än kommuner. Stöd- mottagare skulle arbeta utan enskilt vinstsyfte eller att lokalen skulle upplåtas till kommun eller företag som arbetade utan enskilt vinstsyfte - normalt minst 30 år.

I de fall där stödet gällde anordningsbidrag och lån ställdes krav på stödmottagaren att sökande innehade marken med äganderätt eller tomträtt. Även nyttjanderätt accepterades.

Handikapp— och energibidrag m.m.

För sådan lokalanpassning och inventarieanskaffning som avsåg handi- kappades särskilda behov utgick ett bidrag med belopp motsvarande 100 % av utgifterna upp till 100 000 kronor. Var utgifterna för sådana åtgärder högre lämnades för den överskjutande delen bidrag med 50 % eller om regeringen medgav det med 65 %.

Den särskilda eftergiften av sådana statslån som hade beviljats enligt äldre bestämmelser var inte maximerad om skälet för eftergiften var förlustrisk. Om eftergiften var orsakad av befolkningsminskning i orten eller liknande omständighet var den däremot maximerad till normalt 50 %.

Bidrag för energibesparande åtgärder i samlingslokaler lämnades med 50 % av godkänd kostnad för bidragsberättigade åtgärder. För ett och samma projekt lämnades dock bidrag med högst 300 000 kronor.

Frågor om bidrag och lån prövades av Bostadsstyrelsens sam- lingslokaldelegation.

1981 års Samlingslokalutredning

Utredningen föreslog att samtliga då gällande former av bidrag och lån skulle bibehållas. Kretsen av bidrags— och låntagare föreslogs oföränd— rad.

Kommittén föreslog att tidsbegränsningen för upprustningsbidraget skulle upphöra och att energisparbidraget skulle inarbetas i upprust- ningsåtgärdema.

Stöd under 1980—ta1et

Stöd utgick i form av anordnings- och inventariebidrag samt lån. An- ordningsbidrag utgick med högst 30 % av låneunderlaget. Lån tillsam- mans med anordningsbidrag kunde beviljas med högst det belopp som

motsvarade 50 % av låneunderlaget. Inventariebidraget var högst 10 % av låneunderlaget och maximerat till 400 000 kronor.

Upprustningsbidrag, särskild eftergift samt energisparbidrag utgick i princip enligt tidigare regler.

Fr.o.m. budgetåret 1987/88 avvecklades lånet och energisparbidra— get. Ett nytt stöd till handikappanpassning av folkparksteatrar infördes fr.o.m detta budgetår.

Budgetåret 1989/90 infördes ät stöd för ny-, om— och tillbyggnad samt köp. Det kommunala bidraget som förutsattes för det statliga stödet till bl.a. om- och tillbyggnad höjdes till minst 30 % av godkänt bidragsunderlag.

De särskilda bidragen för handikappanpassning var i princip oför- ändrade. Dessa regler beskrivs i kapitel 2, Nuvarande stöd.

Bilaga 16

Käll- och litteraturförteckning

Käll- och litteraturförteckning, ett urval

Kommittédirektiv 1988:6 Kommittédirektiv 1989:45 Kommittédirektiv 1992z81 Kommittédirektiv 1992z92 Kommittédirektiv 1993:l Kommittédirektiv 1993z24

Direktiv till Beredningen för främjande av den ideella sektorns utveck— ling (C 93/440/FOK)

SOU 1955:28SOU 1955:39 SOU 1971192

SOU 1972:36 SOU 1972:66 SOU 1981:63 SOU 1987:33 SOU 1988:39 SOU 1990:44 SOU 1991:12 SOU 1991:105

SOU 1992:9 SOU 1992152 SOU 1992:120SOU 1993:16 SOU l993:64 SOU 1993:71SOU 1993:82

stencil soc.dep.

D 367

Ds C 1986:12 Ds 1990:87

Samlingslokaler

Statsstöd för samlingslokaler Finansiering av allmänna samlingslokaler Samhälle och trossamfund Kulturrådet: Ny kulturpolitik Samhället och samlingslokalema Ju mer vi är tillsammans Mål och resultat Demokrati och makt i Sverige Ungdom och makt Filmproduktion och filmkulturell verksamhet i Sverige Ekonomi och rätt i kyrkan Ett samhälle för alla Allmänna arvsfonden Nya villkor för ekonomi och politik Frågor för folkbildningen Organisationemas bidrag Frivilligt socialt arbete

Betänkande med förslag till ändring av bestämmelsema om statligt stöd till allmänna samlingslokaler m.m. avgivet av 1959 års samlingslokal— utredning

Stöd till invandrarnas trossamfund Service i samverkan. Boendeservice— delegationens erfarenheter av ut— vecklingsarbete 1985-1990

Ds l990:70

Ds 1993:4

Ds 1993:67

För bygdens bästa. Om samordnad boendeservice och landsbygdsutveck— ling

Medborgarkontor - redovisning av pågående utvecklingsarbete Servicesamverkan vid medborgarkontor

Budgetpropositioner åren 1 974/ 75 - 1 994/ 95

Proposition 1974:28 Proposition 1990/91:34 Proposition 1990/91:82

Bostadsutskottets betänkanden med anledning av budgetpropositionema

1974/75 - 1 994/ 95 .

Betänkande KrU 1971:15 Betänkande KrU l974:9

Andersson, Å-E, Fiirth, T, Holmberg I Axelson, S. och Petterson T. (red) Axelson, S. (red) Carlssons, 1992 Blomdahl, Ulf

Civildepartementet Civildepartementet Civildepartementet Folkbildningsrådet

Folkets Hus Riksorg. Glesbygdsmyndigheten

Glesbygdsmyndigheten Göranzon, Gunnar

70-talister, Natur och kultur, 1993 Mot denna framtid, Carlssons, 1992 Sju folkrörelser om framtiden,

Folkrörelsema och folket, Carlssons, 1990

Folkrörelsema - hur ser dom ut i framtiden? 1991

Folkrörelse- & Förerringsguiden, 2 uppl, 1993 Lokaler för ungdomsverksamhet, katalog 1987-1991, 1993

Fördjupad anslagsframställning

för budgetåren 1994/95, 1995/96 och 1996/97 700 "nya" Folkets Hus, 1993 Länsstyrelsernas geografiska avgränsning av glesbygdsstödet, PM 92-05-14 Glesbygdsstödet 1987-1992, 1993 Vänd mot Guds framtid, projektgrup- pen för Alsikeprojektet inom Svenska kyrkan, Knivsta, 1993

Landstingsförbundet Mattson, Matts

Olson, Hans-Erik

Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund

Samlingslokal- organisationemas- samarbetskommitté

Statens kulturråd Statens kulturråd 1993:4 Statens kulturråd 199432

Statens ungdomsråd Statistiska centralbyrån

Statskontoret 1991:6 Svenska Filminstitutet Svenska Kommunförbundet

Undervisningsministeriet, Helsingfors

Offensiv regional kulturpolitik, 1991 Det goda samhället, RSFH:s förlag, 1986 Staten och ungdomens fritid, Arkiv avhandlingsserie 40, Lund 1992

Årsbok 1992 Årsbok 1993

Förnyelse av allmänna samlings— lokaler, en inventering, 1986 Samnyttjande av allmänna samlings- lokaler i glesbygd, 1987

Teater- och dansstatistik Drivfjäder - eller fjärder i hatten Musik för miljoner

Barns villkor, 1993-02-19 Undersökning av levnadsförhållanden, ULF 92

Statligt föreningsstöd - en kartlägg- ning Verksamhetsberättelse 1991 / 92 Verksamhetsberättelse 1992/93 Faktablad, Fritidsanläggningar i Sverige 1983-1987—1990, 1992 Föreningshuskommissionens betänkande, Kommittébetänkande 1983z34, Helsingfors

Kronologisk förteckning

].

2.

QUI-låt.»)

ooxl

10.

12.

13. 14. 15. 16.

l7.Å 18. 19.

20. 21.

22.

23. 24. 25. 26. 27. 28. 29. 30. 31. . Mycket Under Samma Tak. C. Ändrad ansvarsfördelning för den statliga statistiken. Fi. Kommunerna, Landstingen och Europa + Bilagedel. C. . Mäns föreställningar om kvinnor och chefskap. S. . Vapenlagen och EG. Ju. . Kriminalvård och psykiatri. Ju. . Sverige och Europa. En samhällsekonomisk

konsekvensanalys. Fi.

. EU, EES och miljön. M. . Historiskt vägval — Följderna för Sverige i utrikes- och säkerhetspolitiskt hänseende av att bli, respektive inte bli medlem i Europeiska unionen. UD. . Förnyelse och kontinuitet — om konst och kultur i framtiden. Ku. Anslutning till EU — Förslag till övergripande lagstiftning. UD. . Om kriget kommit... Förberedelser för mottagande av militärt bistånd 1949-1969 + Bilagedel. SB. Suveränitet och demokrati + bilagedel med expertuppsatser. UD. JIK-metoden, m.m. Fi. Konsumentpolitik i en ny tid. C.

På väg. K. Skoterköming på jordbruks- och skogsmark. Kartläggning och åtgärdsförslag. M.

rs- och koncemredovisning enligt EG-direktiv. Del I och II. .lu.

Kvalitet i kommunal verksamhet — nationell uppföljning och utvärdering. C. Rena roller i biståndet - styrning och arbetsfördelning i en effektiv biståndsförvaltning. UD. Reforrnerat pensionssystem. S.

Reformerat pensionssystem. Bilaga A. Kostnader och individeffekter. S. Reformerat pensionssystem. Bilaga B. Kvinnors ATP och avtalspensioner. S. Förvalta bostäder. Ju.

Svensk alkoholpolitik — en strategi för framtiden. S. Svensk alkoholpolitik — bakgrund och nuläge. S. Att förebygga alkoholproblem. S. Vård av alkoholrnissbrukare. S. Kvinnor och alkohol. S. Barn — Föräldrar — Alkohol. S.

Vallagen. Ju.

Vissa mervärdeskattefrågor III — Kultur m.m. Fi.

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Om kriget kommit... Förberedelser för mottagande av militärt bistånd 1949-1969 + Bilagedel. [11]

J ustitiedepartementet

Vapenlagen och EG [4] Kriminalvård och psykiatri. [5] Års— och koncernredovisning enligt EG-direktiv. Del 1 och II. Ju. [17] Förvalta bostäder. [23] Vallagen. [30]

Utrikesdepa rtementet

Historiskt vägval — Följderna för Sverige i utrikes- och säkerhetspolitiskt hänseende av att bli, respektive inte bli medlem i Europeiska unionen. [8] Anslutning till EU — Förslag till övergripande lagstiftning. [10] Suveränitet och demokrati + bilagedel med expertuppsatser. [12] - Rena roller i biståndet — styrning och arbetsfördelning

i en effektiv biståndsförvaltning. [19]

Socialdepartementet

Mäns föreställningar om kvinnor och chefsskap. [3] Reformerat pensionssystem. [20] Reforrnerat pensionssystem. Bilaga A. Kostnader och individeffekter. [21] Reforrnerat pensionssystem. Bilaga B. Kvinnors ATP och avtalspensioner. [22] Svensk alkoholpolitik — en strategi för framtiden. [24] Svensk alkoholpolitik — bakgrund och nuläge. [25] Att förebygga alkoholproblem. [26] Vård av alkoholmissbrukare. [27] Kvinnor och alkohol. [28]

Barn — Föräldrar — Alkohol. [29]

Kommunikationsdepartementet På väg. [15]

Finansdepartementet

Ändrad ansvarsfördelning för den statliga statistiken. [1] Sverige och Europa. En samhällsekonomisk konsekvensanalys. [6] JIK-metoden, m.m. [13]

Vissa mervärdeskattefrågor Ill — Kultur m.m. [31]

Kulturdepartementet

Förnyelse och kontinuitet — om konst och kultur i framtiden. [9]

Civildepartementet

Kommunerna, Landstingen och Europa. + Bilagedel. [2] Konsumentpolitik i en ny tid. [14]

Kvalitet i kommunal verksamhet — nationell

uppföljning och utvärdering. [18] Mycket Under Samma Tak. [32]

Miljö- och naturresursdepartementet EU, EES och miljön. [7]

Skoterköming påjordbruks- och skogsmark. Kartläggning och åtgärdsförslag. [16]